Prop. 1986/87:61

Regeringens proposition 1986/87:61

om en tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, m. m.

Prop. 1986/87:61

Regeringen
föreslår rijcsdagen att anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokoUet den 31 oklober 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
proposifionen föreslås att en tUlfällig förmögenhetsskall las ul på förmögenhel
i livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser. Enligt
förslagel är underiagel för skatten de skattskyldiga insfilufionernas
förmögenhel den 31 december 1986 och skattesatsen 7%. För förmögenhel som är
hänförlig till kapitalförsäkringar är skattesatsen dock 5 %.

I
propositionen föreslås vidare etl ökal skalleutlag på den löpande avkastningen
på kapilalförsäkringskapital genom en höjning av skattesatsen för
livförsäkringsbolag och understödsföreningar från 40% liU 50%.

Slutligen
föreslås alt värdet av kapilatförsäkringar, som inle är rena riskförsäkringar,
skall beskaltas vid den årliga förmögenhelslaxeringen.

Höjningen
av skalteultagel och skattskyldigheten tiU förmögenhetsskatt för
kapilatförsäkringar föreslås gälla fr. o. m. 1988 års taxering. Kapitalförsäkringar
som meddelats i enlighet med ansökningar som inkommii fill försäkringsbolagets
huvudkontor före den 13 september 1986 skall dock även för framtiden vara fria
från förmögenhetsskatt.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 16), lagrådets yttrande (s. 78) och
föredragandens ställningstagande till lagrådets synpunkter, m. m. (s. 86).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

1
Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 61

1 Förslag till Prop- 1986/87:61

Lag om tillfällig förmögenhetsskaU för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser

Härigenom
föreskrivs följande.

1 § TUtfäUig förmögenhetsskatt skall belalas till
staten enligt denna lag.

2 § Riksskatteverket är beskatiningsmyndighet.

3
§ Skattskyldiga är

1. svenska livförsäkringsbolag,

2. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhel
samt

3. pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.

Om
verksamheten påbörjats efter utgången av kalenderårel 1984 föreligger inte
skattskyldighet.

4 §
Skatten utgår med sju procenl av beskattningsunderlaget. Beskatt

ningsunderlaget är värdet av den skattskyldiges förmögenhet vid ulgången

av år 1986 till den del som förmögenheten överstiger lio miljoner kronor.

För skattskyldig vilkens räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår

beräknas förmögenheten med utgångspunkt i förhållandena vid utgången

av del räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 1986.

Vid
beräkning av beskattningsunderiaget skall förmögenhet som är hänföriig lill
annan av den skallskyldige meddelad livförsäkring än sådan pensionsförsäkring
som avses i punkl 1 av anvisningarna fill 31 § kommunalskallelagen (1928: 370)
ingå med 72 procenl.

5 §
Förmögenheten är värdet av den skattskyldiges samfiiga tUlgångar

efter avdrag för finansieUa skulder. Förmögenhet som inte är hänförhg till

livförsäkring skall dock inte beaktas.

Som
tillgång hos återförsäkringslagare räknas inte värdet av återförsäk-ringsgivares
ansvarighet på gmnd av försäkringar som denne har övertagit i form av
återförsäkring. Om återförsäkring sketl hos ufländsk återförsäkringsgivare
skall dock elt belopp molsvarande dennes ansvarighel redovisas som tUlgång, i
den mån ansvarigheten översiiger värdet av reservdepo-silion som ställts av
återförsäkringsgivåren hos återförsäkringstagaren.

Ålerförsäkringsgivares
fordran hos återförsäkringslagare på grund av sådan reservdeposifion som avses
i föregående stycke upptas inle som tillgång. Den skuld som redovisas av
återförsäkringstagaren på grund av deposifionen är inle avdragsgill för denne.

6 § Om ej annal följer av 7-9 §§ tas fillgångar och
skulder upp fill bokfört värde.

7 § Fastighet tas upp till det högsia av
anskaffningsvärdet och 133 procenl av det för år 1986 gällande
taxeringsvärdet.

Har
fastighets värde efter ingången av år 1986 sänkts på grund av skogsavverkning
eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eller jämförlig
händelse får fastigheten tas upp lill 133 procent av det taxeringsvärde som
därefter åsälts vid särskild fastighetstaxering eller, om sådant värde saknas,
till ett på motsvarande grunder uppskattat värde.

8 §
Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller som Prop.
1986/87:61

annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna note

ringar om avslut, las upp fill det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda akfieslag av vilka ett eller
flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i första
slycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma
värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke
noterade aktierna las upp fill samma värde som de noterade aktier som har den
lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms
atl det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en
försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan
försäljning läggas tiU gmnd för värderingen.

9 § Fordran som inte omfattas av 8 § och som löper med
ränla skall las

upp lill sill kapitalbelopp. Detsamma gäller för skuld som löper med ränta.

Osäker fordran får tas upp lill det belopp, varmed den kan
beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inle upp.

10
§ Tillfällig
förmögenhetsskatt är inte avdragsgill vid taxeringen tUl statlig inkomstskatt.

11
§ Den som är
skatlskyldig enligt 3§ skall vara registrerad hos riksskatteverket.

12
§ Den som är
skattskyldig skaU i deklaration ange beskattningsunderlaget och skatten samt
lämna de uppgifter som erfordras för beräkning av underlaget.

Deklaralionen skall ha kommit in lill riksskatteverket
senasl fem månader efter den dag som enligt 4 § ligger till grund för
förmögenhelsvärde-ringen.

Skatten skall avrundas till närmast lägre tusental kronor.

13
§ Senasl den
dag då deklarationen skall ha kommit in enligl 12 § andra stycket skall hälften
av skattebeloppet vara inbetalad. Återstoden skaU vara inbetalad med hälflen
senast tre månader och med återstående hätft senast sex månader efter den
senaste dagen för avlämnande av deklaration. Om skatten inte uppgår till
100000 kronor skall dock hela beloppet vara inbetalat senasl den dag då
deklarationen skall ha kommit in.

14
§ När annat
inte följer av denna lag fillämpas lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
med undanlag av vad där sägs om ansiånd i 2 kap. 9 §, om förhandsbesked i 6
kap. och om förseningsavgift i 7 kap. 5§.

Denna lag träder i kraft den 23 december 1986.

2 Förslag
till Prop. 1986/87:61

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om
staflig inkomstskatt' skali ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

IOa§-För svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, andra ekonomiska föreningar än sambruksföreningar,
familjestiftelser, svenska aktiefonder, svenska försäkringsanslalter som inte
är akliebolag, Ulländska juridiska personer, Sveriges allmänna hypoieksbank.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar samt sådana juridiska
personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att
förvalta samfällighei och som skall erlägga skall för inkomsi utgör
grundbeloppet, om inle annat föreskrivs i andra slycket, 52 procent av den
beskattningsbara inkomsten.

För skattskyldiga som avses i 7 § För skattskyldiga som avses i 7 §

4 mom., livförsäkringsanstalter så- 4 mom. och andra
skallskyldiga än

vitt angår försäkringsrörelsen och dem som avses i 10 § 1 mom. eller i

andra skattskyldiga än dem som första stycket här ovan utgör

avses i 10§ 1 mom. eUer i första grundbeloppet 40 procent av den

stycket här ovan utgör grundbelop- beskattningsbara inkomsien. För

pet 40 procent av den beskatlnings- livförsäkringsanstalter såvitt angår

bara inkomsten. försäkringsrörelsen utgör
dock

grundbeloppet 50 procent av den

beskaitningsbara inkomsten.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som
enligt de för densamma gällande sladgar har till huvudsakligt ändamål atl
tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska
intressen.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas
försia gången vid 1988 års laxering.

' Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 770. - Senasle
lydelse 1984: 1061.

3 Förslag till Prop. 1986/87:61

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947: 577) om
statlig förmögenhetsskatt'

dels att 3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl det i anvisningama fill 3 och 4 §§ skall införas
en ny punkt, 6, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ 1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej
annal framgår av 2 mom. här nedan, såsom tiUgångar upptagas:

a) fastighet;

b) tomträtt, vallenfallsrätl;

c) lös egendom, som är avsedd för
sladigvarande bruk i skattskyldigs förvärvsverksamhet eller att däri omsättas
eUer förbmkas, såsom djur saml maskiner och andra inveniarier, råämnen, varor,
jordbmks- och skogsprodukter, förbmkningsarfiklar och dylikl, gmvor, patent-
och förlagsrätter, rätl till skogsavverkning å annans mark saml rält till
stenbrott och dylikt;

d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller
utlånats eller nedlagts i

obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra

fordringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag,

aktiefonder eller rederier eller av optionsrätter till nyleckning eller köp av

akiier, om sådan optionsrätt är föremål för omsättning på kapitalmarkna

den, eller av andel i osktflal dödsbo som vid taxering lill stathg inkomst

skatt skall behandlas såsom handelsbolag, i den mån samma kapital icke är

att hänföra tUl i c) här ovan nämnd egendom;

e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans
familjs personliga

bmk och bekvämlighet och av beskaffenhel alt böra hänföras tiU yttre

inventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobUer, motorcyklar, lust

jakter, motorbålar och dylikl, så ock smycken;

f) besittningsrätt lill faslighel, där innehavaren ej
enligl 7 § skall likställas

med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en

gång för alla upplåten för innehavarens livslid eller för lid, som icke

kommer all utlöpa inom fem år efler beskattningsårets utgång;

g) räll fill ränta, avkomst av fas- g) rätl till ränla, avkomst av fas

tighet eller annan stadigvarande tighet eller
annan stadigvarande

förmån, som icke avses i f) här förmån, som
icke avses i f) här

ovan, såvida rättigheten är förhan- ovan,
såvida rättigheten är förhan-

denvarande och beslämd att lillgo- denvarande
och beslämd atl tUlgo-

donjutas för den berättigades livslid donjutas
för den berättigades livslid

eller för tid, som icke kommer att eller
för tid, som icke kommer atl

utlöpa inom fem år efter beskatt- utlöpa
inom fem år efter beskatt

ningsårets utgång. ningsårels utgång;

h) livförsäkring, som meddelats i här i rikel bedriven
försäkringsrörelse, i den omfallning som anges i punkl 6 av anvisningarna.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859.

2 Senaste lydelse 1985: 309. 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87: 61

2 mom. Såsom lillgångar vid förmögenhetsberäkningen
upptagas icke:

a) kapttalvärdel av kapiialförsäk- a) värdel av annan försäkring än
ring; livförsäkring,-

b) rätt lill undanlagsförmåner, till
pension eller annan livränta, som ulgår på grund av försäkring, fill pension
och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på gmnd av
förutvarande tjänsleförhållande, samt fill livränta som, enUgt vad i lag eller
särskild författning är stadgat, annorledes än på gmnd av försäkring utgår vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;

c) räll fill annan ränla, avkomst eller förmån än i b)
avses, därest

densamma är beslämd alt tillgodonjutas för den berätfigades livslid samt

värdet av vad han åriigen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000

kronor;

d) rätt lill förmögenhet, varav annan för närvarande
åtnjuter avkastning

en;

e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro
avsedda för den

skallskyldiges och hans familjs personhga bmk;

f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga
samlingar, såframt ej

ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för aUmänhe

ten tiUgängliga;

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan,
därest samman

lagda värdel av dessa fillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) pateni- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i
rörelse, ävensom rält till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings tilel
och dylikl;

i) förtåd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro
avsedda för den skallskyldiges och hans familjs personliga behov, saml konlanl
hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande ulgifter
avsedd kassa;

j) fastighet, som året före taxeringsåret undantagits från
skatteplikt enligt 3 kap. faslighelstaxeringslagen (1979: 1152), utom såvitt
fråga är om liUbehör fill fasligheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.

(Se vidare anvisningarna.)

7§'' I fråga om skyldighet att erlägga skatl för
förmögenhet likställas med ägare:

a) den som innehar fast eller lös
egendom med fideikommissräll;

b) innehavare av fastighet med stadgad
åborätt; innehavare av så kallad ofri toml i stad och den som eljest innehar
fastighet med ständig eUer ärftlig besittningsrätt;

c) efterlevande make, som under sin
livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhel, fillhörande den först avlidne
makens kvariåtenskap;

d) annan, som under sin livsfid äger åtnjuta
avkastningen av förmögen

hel, vartiU äganderätten liUagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller

adoptivbarns avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål atl
tillgodose viss familjs

eller vissa familjers ekonomiska iniressen under sin livstid äger åtnjuta

avkastningen av förmögenhet, varfiU äganderätten tiUkommer stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av
förmögenhel,

vartill äganderätten lillkommer annan, därest sådant förhållande förelig-

3 Senaste lydelse 1980:959. " Senaste lydelse
1973:1102.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 61

ger, all han finnes i avseende, varom nu är fråga,
skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens ägare.

Föreskrifierna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda
fill att förmögenheten beräknas högre än lill tjugufem gånger del belopp, som
avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskaltningsår.

Med ägare likställs också, ifråga om livförsäkring, sådan
förmånstagare som har förfoganderätt iUl försäkringen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

tiU3och4§§

6. Livförsäkring ias upp som tUlgång. Detta gäller dock
inle om försäkringen

1.
är sådan
pensionsförsäkring som avses i punkt I av anvisningarna IiU 31 §
kommunalskattelagen (1928:370),

2.
enbart
avser dödsfall senast vid 70 års ålder och inle är åter-köpsbar,

3.
ger rält
IiU livränta eller sjukränta som ulges på grund av annan försäkring än
livförsäkring.

Livförsäkring las upp Ull del värde som moisvarar del på
försäkringstekniska grunder beräknade lekniska ålerköpsvärdet.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas
första gången vid 1988 års taxering.

Har livförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan,
som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986,
skall äldre bestämmelser fortfarande gälla. En därefter vidlagen ändring som
medför ökad premieförpliktelse totall sett eller tidigareläggning av premiebetalning,
skall dock anses som nylt försäkringsavtal.

4 Förslag
till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom
föreskrivs alt 37§ Imom. laxeringslagen (1956:623)' skall följande lydelse.

37
§ Nuvarande lydelse 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering,
förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skall, som har
innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas
uppgifter (kontroUuppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.

Prop. 1986/87:61

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiflen skall
avse

Vad uppgiften skaU avse

3. Försäkringsanstall och
underslöds-förening.

Den som från anstalten
eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela årel,
på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger,
dock att om livränta utgivits till följd av personskada eller om ersäitning
utgått på grund av sådan kollekliv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom.
Iredje stycket, punkt 16 av anvisningarna fiU 21 § eller punkl 11 av anvisningarna
till 28 § kommunalskallelagen (1928:370), uppgift skall lämnas även om belopp
som icke är av skattepliktig nalur och som för hela årel överstiger 200
kronor.

Utgivet belopp. Har lill
följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp skall särskilt
anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits tidigare på gmnd av samma
skada. Om så är faUet skall angivas beloppels storiek och uibeialningsåret.

Föreslagen
lydelse I mom. TiU ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetslaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontroUuppgifter) för det
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

'
Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974; 773. Senaste lyddse 1986:489.

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skall avse

Vad
uppgiften skall avse

Prop.
1986/87:61

3.
Försäkringsanstall och underslöds-förening.

Den som
från anslalten eller föiening-en uppburit belopp, ej understigande 200 kronor
för hela året, på gmnd av försäkring av den arl skatteplikt för beloppet
föreligger, dock att om livränta utgivits till följd av personskada eller om
ersättning utgått på gmnd av sådan kollekfiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3
mom. Iredje slyckel, punkl 16 av anvisningarna till 21 § eUer punkt 11 av
anvisningarna lill 28 § kommunalskallelagen (1928:370), uppgift skall lämnas
även om belopp som icke är av skattepliktig nalur och som för hela årel överstiger
200 kronor.

Den som
är ägare UU försäkring som avses i punkt 6 av anvisningama Ull 3 och 4 §§
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt samt förmånstagare med förfoganderätt
Ull sådan försäkring.

Utgivet
belopp. Har lill följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp
skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits lidigare på
grund av samma skada. Om så är fallet skall angivas beloppels slorlek och
uibeialningsåret.

Försäkringars värde vid årels uigång, om värdel uppgår
iill minst 1000 kr.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas
första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1988 års taxering.

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom
föreskrivs att 1§ skattebrottslagen (1971:69) skaU ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:61

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Denna lag gäller i fråga
om skatl eller avgifi enligl

1.
lagen (1908:128) om beviU-ningsavgifler för särskUda förmåner och rättigheter,
förordningen (1927: 321) om skatl vid utsktftning av aktiebolags lillgångar,
kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933: 395) om ersättningsskall,
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall, lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgifi, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947: 577)
om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen
(1983:219) om tUl-fäUig vinstskatt, lagen (1983:1086) om vinsldelningsskatt,
lagen (1984: 1052) om statlig fasfighelsskatt.

2.
lagen (1928: 376) om skatt på lotlerivinster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskalt, lagen (1961: 372) om
bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatl, stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatl på annonser och
reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om
särskild avgift för oljeprodukter och kol, bil-skrolningslagen (1975: 343),
lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på . vissa fordon, som icke är registrerade
i riket, lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

1. lagen (1908:128) om bevUl-ningsavgifler för
särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skalt vid
utskiftning av aktiebolags lillgångar, kommunalskattelagen (1928: 370),
förordningen (1933:395) om ersällningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgifi, lagen (1947:576) om siaflig
inkomslskall, lagen (1947: 577) om staflig förmögenhetsskatt, lagen (1958:
295) om sjömansskatt, lagen (1983:219) om lillfällig vinstskatt, lagen (1983:
1086) om vinsldelningsskatt, lagen (1984: 1052) om staflig fastighetsskatt, lagen
(1986: 000) om lillfälUg förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser,

2. lagen (1928:376) om skall på lotlerivinster, lagen
(1941:251) om särskUd varuskatt, lagen (1957:262) om aUmän energiskatt, lagen
(1961: 372) om bensinskall, lagen (1961: 394) om tobaksskall, slämpelskaltelagen
(1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskalt, lagen (1972: 266) om skatt på
annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatl på spel, lagen (1973: 37) om
avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskallelagen (1973: 601), lagen
(1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukler och kol, bilskroi-ningslagen
(1975:343), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är
registrerade i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

Senaste
lydelse 1984: 1059.

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:61

försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978: 144) om skall på vissa resor, lagen (1982: 691) om
skall på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatl på videobandspelare,
lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skall
på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskild avgifi för
elektrisk krafl från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om tolahsatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:

404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:

405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,
lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984: 852) om
lagerskall på viss bensin.

försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978: 144) om skatl på vissa resor, lagen (1982:691) om
skatl på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skalt på videobandspelare,
lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt
på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskUd skatl för
elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:

404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
lagen (1984:

405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984: 852) om lagerskatt på viss bensin.

3.
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även
preliminär skatt, kvarstående skatl och tillkommande skatl som avses i
uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om
skatten eller avgiften fastställs eUer uppbärs i den ordning som gäller för
tull och inte heller beiräffande restavgift, skattetillägg eller Uknande
avgifi.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

11

6 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.

Prop.
1986/87:61

Härigenom
föreskrivs atl I § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.
m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1§'

Förmånsrätt
enligt 11 § förmånsrältslagen (1970:979) följer med fordran

pa

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket
uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908: 128) om
bevillningsavgtfter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295)
om sjömans-skall, kupongskallelagen (1970: 624) och lagen (1983: 219) om
tillfällig vinstskatt.

1. skatt och avgifi, som anges i 1 § första stycket
uppbördslagen (1953:272), saml skatt enligl lagen (1908: 128) om
beviUningsavgtfler för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958: 295)
om sjömansskatt, kupongskallelagen (1970: 624), lagen (1983:219) om tillfäUig
vinstskatt och lagen (1986:000) om lillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag
, understödsföreningar och pensionsstiftelser.

2. skatt
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatl.

3. skatl
eller avgift enligl lagen (1928: 376) om skalt på lotlerivinster, lagen
(1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på
vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200)
om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk
kraft, lagen (1983: 1053) om skall på omsättning av vissa värdepapper,
lagen (1983:

3. skatt
eller avgift enligt lagen (1928: 376) om skalt på lotteri vinsler, lagen
(1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskalt,
lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skalt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skalt på
vissa resor, lagen (1982: 691) om skall på vissa kassettband, lagen (1982:
1200) om skatl på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss
elektrisk krafl, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:

Senaste
lydelse 1984:856.

12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87:61

1104)
om särskild avgift för elek- 1104) om särskild sitaff för elektrisk

trisk kraft från kärnkraftverk, lagen krafl från kärnkraftverk, lagen

(1984:351) om totalisatorskatt, la- (1984:351) om tolalisatorskatt, la

gen (1984:355) om skatt pä vissa gen (1984:355) om skatt på vissa

dryckesförpackningar, lagen (1984: dryckesförpackningar, lagen (1984:

404) om stämpelskatt vid inskriv- 404) om stämpelskatt vid inskriv

ningsmyndigheter, lagen (1984:405) ningsmyndigheter, lagen (1984:

om stämpelskatt på aktier, lagen 405) om stämpelskatt på aktier, la-

(1984:410) om avgift på bekämp- gen (1984:410) om avgtft på be-

ningsmedel samt lagen (1984:852) kämpningsmedel samt lagen (1984:

om lagerskatt på viss bensin, 852) om lagerskatt på viss bensin,

4. skall enligt vägtrafikskallelagen (1973:601) saml lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt,

5. tull och särskild avgtft enligt 39 § tullagen (1973:670) samt avgtfl
enligl lagen (1968: 361) om avgtfl vid införsel av vissa bakverk,

6. avgifi enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område,
lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskels område och lagen (1984:409) om
avgifi på gödselmedel,

7. avgifi som uppbärs med fillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Förmånsrätten
omfallar ej restavgift och liknande avgtft som utgår vid försummelse att
redovisa eUer betala fordringar och ej heUer skatte- eller avgtftsfillägg och
förseningsavgtft.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

13

7 Förslag
till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatteoch
avgiftsprocessen

Prop. 1986/87: 61

Härigenom
föreskrivs att 1 § bevissäkringslagen (1975:1027) för skatteoch
avgiftsprocessen skall ha följande lydelse.

l§'

Nuvarande
lydelse

Denna lag är lillämplig vid revision eller annan
granskning för fastställande av skall, lull eller avgifi enligt lagen
(1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, uppbördslagen (1953:272), laxeringslagen (1956:623), lagen
(1958:295) om sjömansskall, slämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
kupongskattelagen (1970: 624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen
(1973: 602) om särskild vägtrafikskatt, tullagen (1973:670), lagen (1984: 151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter och lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Föreslagen
lydelse

Denna lag är tiUämplig vid revision eller annan
granskning för fastställande av skatt, tull eller avgtft enligl lagen (1908:
128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
uppbördslagen (1953:272), laxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om
sjömansskall, slämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatl,
kupongskallelagen (1970:624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen
(1973: 602) om särskild vägtrafikskalt, lullagen (1973:670), lagen (1984: 151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1984: 668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare och lagen (1986:000) om tUlfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och
pensionsstiftelser.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senaste
lydelse 1984:869.

14

8 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Prop.
1986/87:61

Härigenom
föreskrivs atl 1 kap. 2§ lagen (1984: 151) om punktskatter och
prisregleringsavgifier skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Vissa
beslämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, vägtrafikskatt och
växtförädlingsavgifl enligl vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om
överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601) och utsädeslagen (1976:298).

Vissa
beslämmelser i denna lag gäller också för överlastavgifl, vägtrafikskalt,
växtförädlingsavgifl och tUlfällig förmögenhetsskatt enligt vad som föreskrivs
i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601), ulsädeslagen
(1976:298) och lagen (1986: 000) om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1987.

15

Finansdepartementet Prop. 1986/87:61

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanlräde den 15 oktober 1986.

Närvarande:
slatsminislern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, HeUström, G.
Andersson

Föredragande:
statsrådet Feldl

Lagrådsremiss med förslag om en tillfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, m.m.

1 Inledning

Mot
bakgmnd av de snabbt siigande realräntorna fick realränteskatle-kommittén (Fi
1985:02) i uppdrag alt utarbeta en leknisk modeU för beskattning av real
avkastning hos i försia hand livförsäkringsbolag (Dir. 1986:24). I uppdragel
ingick också att pröva om en sådan skalt borde tas ut även på andra finansiella
institutioner och på företag ulanför den finansiella sektom. Kommittén' har i
betänkandet (Ds Fi 1986: 18) Realränteskatt redovisal sina överväganden och
förslag.

Till
protokollet i della ärende bör fogas som bUaga 1 kommitténs förslag till lag om
realränteskait, som bilaga 2 den redogörelse som lämnas i betänkandet om
beskattning av sparande och kapitalinkomster och som bilaga 3 den översikt över
pensions- och försäkringssparandel som ges i betänkandet. Betänkandet har
remissbehandlats. Som bilaga 4 till protokollet fogas en förteckning över
remissinstanserna. En sammanslällning av remissytlrandena har upprättats inom
finansdepartementet och finns tillgänglig i ärendet (Dnr 2739/86).

I
mitten av september tiUkännagavs atl regeringen inte avsåg atl lägga fram
förslag om en realränteskatt. Samfidigl aviserades ett förslag om en
engångsskatt på livförsäkringsseklorn samt förslag om vissa andra ändringar i
försäkringsbeskallningen. Härefter har skrivelser inkommii från AMF -
sjukförsäkringsakliebolag. Försäkringsbolaget SPP - ömsesidigt. Kooperativa
förbundet, Livförsäkringsaktiebolaget Skandia, Länsförsäkringar Liv -
försäkringsaktiebolag samt Tjänstemännens Centralorganisation.

Jag
skaU nu med kommitténs betänkande och remissynpunkterna som grund ta upp frågan
om ändringar i beskatlningen av försäkringskapitalet.

'
Ledamöter i kommittén har varit riksdagsmannen Jan Bergqvist, ordförande,

direktören
Nils-Axel Frisk och kammarrättslagmannen Anders Swartling. 16

2
Allmänmotivering Prop. 1986/87:6i

2.1 Bakgrund

Sedan
hösten 1982 har den ekonomiska poUtiken varit inriktad på att eliminera de
olika balansbrislerna i den svenska ekonomin. Delta har bl. a. inneburit en
stram budgetpolifik i syfte att nedbringa det stora budgetunderskottet. Under
denna tid har utrymmet för standardförbättringar, såväl i form av
realinkomstökning för hushållen som genom ökade offenfiiga ulgifter, varit
myckel begränsat. Stora gmpper i samhällel har dessa år genom olika slag av
uppoffringar bidragit tUl alt problemen i den svenska ekonomin har kunnat
dämpas markant. Sålunda har underskotten i statens budgel och i bytesbalansen
begränsats resp. eliminerats. Della har kunnal ske samtidigt med en minskning
av arbetslösheten.

Den
förda polifiken har också - i kombinafion med den internationella utvecklingen
- medfört att inflafionstakten kunnat nedbringas väsentligt. En fömtsättning
för en fortsatt låg inflation, som är nödvändig för en gynnsam realekonomisk
utveckling, är att underskottet i statens budget begränsas ytterligare under de
kommande åren.

Även
räntenivån har kunnal nedbringas som en följd av att balansproblemen i den
svenska ekonomin har dämpats. Nedgången i ränteläget har dock ej varil lika
snabb som sänkningen av inflafionstakten. Medan inflafionen har gått ner från
10% 1982 tUl omkring 3% i år har de nominella räntorna sänkts från omkring 13 %
tUl 9% under samma lid. Att realräntan sålunda har stigit kraftigt är inte
förvånande. Erfarenheten visar alt förändringar i inflationstakten - uppål
eller nedåt - först med avsevärd fördröjning slår igenom på den nominella
ränian. Däremoi är realränlenivån närmast unik. Realräntan har i modern tid
inle varil ens i närheten av dagens nivå.

Det
är inte möjligt alt förutsäga hur länge realräntan kan komma att förbli hög.
Det kan dock konstateras atl institutioner med en stor andel av sina
förmögenheter placerade i lillgångar med bunden ränta kommer atl kunna
tillgodogöra sig en fortsatt hög avkastning flera år efter en nedgång i del
aUmänna ränlelägel. Vid en fortsalt låg inflation kan därför sådana placerare
redan nu med slor säkerhet påräkna en mycket god real avkastning åtminstone
under återstoden av 1980-lalet, även om nyplaceringsrän-tan skulle falla.

Genom
uppgången i realräntorna har avkastningen på försäkringssparandet sfigit
markant. Man kan bl. a. notera en trendmässig stegring av de s. k.
återbäringsräntorna. Dessa visar vilken avkaslning individuella pensions- och
kapitalförsäkringar ger för enskilda år. De reala återbäringsräntorna har
sålunda stigii från omkring en procent 1981 fill ca 11% i år.
Återbäringsräntorna kan vänlas ligga kvar på denna nivå under ytterligare några
år. Till stegringen av återbäringsräntorna har också de snabbt sfigande
kurserna på börsaktier bidragit; en värdestegring som är en följd av den höga
vinstnivån i näringslivet.

Den
ökade atlraklivilelen hos försäkringssparandel har medfört en starkt ökad
efterfrågan på försäkringar. Under perioden 1980-85 ökade

17

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 61

antalet
nytecknade P-försäkringar med inte mindre än 23 % per år medan anlalel
K-försäkringar ökade med 16% per år.

Samtidigt som
försäkringssparandel har expanderat starkt hittUls under 1980-talet har
hushåUens lotala sparande varil fortsatt lågt eUer t.o.m. sjunkande. Det finns
därför anledning att tro atl ökningen i försäkringssparandet i stor
utsträckning ersatt annal sparande hos hushåUen. Del förefaller också sannolikt
atl en del av detta sparande, särskilt vad avser K-försäkringar, skett med
lånade medel.

Den
snabba reala tillväxten i försäkringsbolagens återbäringsräntor — dvs.
avkastningen på försäkringssparande — kontrasterar mol den återhållsamma
utvecklingen av reallönerna under senare år. Av diagrammet nedan framgår hur de
reala återbäringsräntorna och den reala limlönen utvecklats sedan 1976.

Prop. 1986/87:61

. REALLÖN OCH REAL AVKASTNING PÅ PENSIONSFÖRSÄKRINGAR
FÖRE SKATT

INDEX 1976=100

• sEAUitoTFERmoai

■ REAL ÅTRBSäRIMGSRXNTå

Den
höga avkastningen medför när del gäller det individuella försäk- Prop.
1986/87:61 ringssparandet höjda förmåner. Det finns en direkt koppUng mellan
avkastningen i försäkringsbolaget och storleken av t. ex. den pension som
utgår på grund av en pensionsförsäkring.

När
det gäller det kollektiva försäkringssparandel är storleken av pensioner och
andra försäkrade förmåner endast delvis beroende av avkastningen på
försäkringskapitalet. Förmånerna är fastställda i koUeklivavlal. Om
avkastningen på kapitalet är mycket hög, som för närvarande är fallet, blir
effekten alt arbetsgivarnas kostnader för premier blir lägre än annars. Del är
alltså arbelsgivarna som i första hand drar fördel av den höga avkastningen.
Att så är fallet bestyrks av alt premienivån för tjänstepensionsförsäkring för
industriijänsteman sänkts under de två senaste åren.

2.2 Allmänna synpunkter

Livförsäkringssparandet
intar i skattesammanhang en gynnad ställning. Sparande i pensionsförsäkring
(P-försäkring) sker med obeskattade medel. Avkastningen på kapitalet beskattas
inte i försäkringssektorn. Först vid utbetalningen av pensionsbeloppen inträder
skattskyldighet. Beträffande kapitalförsäkring (K-försäkring) gäller en annan
ordning. Sparandet sker med beskaltade medel. Avkastningen träffas av en låg
skatl i försäkringsbolaget. Utfallande belopp är undantagna från inkomstskatt.
Livförsäk-ringskapilalet är helt undantaget från förmögenhetsskatt och
behandlas jämfört med andra tillgångar förmånligt vid arvsbeskaltningen. Vidare
kan noteras att en arbetsgivares kostnader för tjänstepensionsförsäkringar och
andra irygghetsförsäkringar för de anslällda inte ingår i underiagel för
arbetsgivaravgifter.

Av
vad jag nu sagt framgår att försäkringssparandet och hela livförsäkringssektorn
genomgående ges en förmånlig skatlemässig behandling. Så är fallet såväl vad
avser det individuella försäkringssparandet som del sparande som har
kollektivavtal mellan arbelsmarknadens parter som grund. Även om reglerna är
olika ulformade för P- och K-försäkringar är båda formerna gynnade jämfört med
annal sparande.

Att
förmåner givits försäkringsformen äremellertid inte omotiverat. Den
långsikfighet som i regel är förknippad med försäkringssparandet är från
allmänna utgångspunkter önskvärd. Sparandel i försäkringsformen medför all
spararen ofta under långa tidsperioder binder medel. Även om den ekonomiska
tryggheten vid sjukdom och ålderdom radikalt förbättrats genom utbyggnaden av
den allmänna försäkringen finns det skäl att ge goda fömtsättningar för ett
kompletterande ekonomiskt skydd antingen della har sin gmnd i kollektivavtal
eller tillskapas genom individuella försäkringslösningar.

De förmåner som ges
försäkringssparandet vid beskatlningen är bl. a. av

de skäl som jag nyss nämnt i sina huvuddrag väl avvägda under tider då

tillväxten av försäkringskapitalet är normal. Som jag påvisat i föregående

avsnitt upplever vi emdlertid för närvarande en förmögenhetstillväxt inom

försäkringssektorn som måste karakteriseras som unik. Realavkastningen

på försäkringskapitalel ligger nu på en nivå över 10%. Liknande förhållan- 19

den
har över huvud taget inte varit för handen i modern tid. Jag vUl i Prop.
1986/87: 61 sammanhangei framhåUa att fluktuationer i avkastningen i och för
sig är etl regelmässigl förekommande inslag hos försäkringsbolagen. Tider med
en låg eller renl av negativ realavkastning avlöses av tider när avkastningen
ligger på en högre nivå. Vad vi nu upplever är emellertid en förmögenhetstillväxt
långt över vad som kan innefattas i sådana normala fluktuationer.

Det
är mot den bakgmnden man skall se realränteskattekommitténs uiredningsuppdrag.
I ett läge då förmögenhetstillväxten inom bl. a. försäkringssektorn hade nått
en i modern tid okänd nivå måste enligt regeringens bedömning nya vägar prövas
för beskallningen av försäkringskapitalel. Som angavs i kommitténs direktiv
(Dir 1985:24) kunde fördelningspoliliska spänningar fömtses som en följd av en
myckel krafiig lönsamhetsökning hos livförsäkringsbolagen och della särskilt
när denna lill slor del härrör från räntebetalningar på slalsskulden. Del bör
noleras att dessa räntebetalningar måste finansieras antingen genom höjda
skatter eller neddragning av utgifter för andra ändamål samtidigt som
återhållsamhet i löneökningar och offentliga utgifter ulgör centrala inslag i
den ekonomiska poliliken.

I
sitt betänkande redovisade kommittén en teknisk modell för en realränteskall
på livförsäkringssektorn. Kommittén gjorde också den bedömningen att en sådan
skatt inte bör träffa andra finansiella institutioner. Till grund för
ståUningstagandet låg att försäkringssparandel intar en skattemässigt särskUt
gynnad ställning.

Vid
remissbehandUngen av betänkandet - och även under den lid som kommittéarbetet
pågick - framfördes från olika håU häftig kritik mot tankarna på en
realränteskatt. I många fall var denna kritik inle sakligt grundad. Det finns
emellertid sakliga invändningar som kan riklas mol en skalt uiformad enligt de
linjer som drogs upp i kommiltébelänkandel. En sådan skatt blir med nödvändighel
tekniskt komplicerad om utgångspunkten är alt skalleultagel skall variera från
år lill år beroende på realavkastningen hos de skattskyldiga. För atl systemet
över huvud taget skaU kunna hanteras praktiskt måste beräkningen av
realavkastningen schabloniseras. Även om avkastningsberäkningen skulle
förenklas, en förenkling som kommillén sökl åstadkomma, måsle del sägas att
förslaget om realränteskatt kännetecknas av en belydande komplexitet.
Samlidigt medför den schabloniserade avkastningsberäkningen alt del
grundläggande syftet med beskattningsmodellen kan förfelas. Risken lorde vara
uppenbar att det åsyftade resullatet - att beskalla real avkaslning över en
viss nivå och enbart sådan avkastning - inte uppnås.

Det
ligger vidare i sakens natur att en realränteskait skulle ge varierande
skatteintäkter för statsverket. All basera finansieringen av långsikfiga
statsutgifter på intäkter från en realränteskait inger därför betänkligheter
och kan inte anses förenligt med en ansvarsfull budgetpolitik. Kritik mot en
realränteskatt från försäkringsbranschen har också framförts från liknande
utgångspunkter. Försäkringsverksamheien är långsiktig och en osäkerhet skulle
kunna uppstå i fråga om vilka skattebetalningar som i framliden skulle komma
alt belasta försäkringskapitalel. Även om vådorna av en

realränteskatt
också i det hänseendet överdrivits i debatten kan man inte 20

bortse
från att skatten skulle kunna medföra en sådan effekt.

Mol
bakgmnd av det sagda harjag kommit till den slulsalsen all de Prop. 1986/87:61
nackdelar som är förenade med en realränteskatt är så betydande all jag inle
kan förorda att en sådan skatt införs. Milt ställningstagande medför att en
lösning av de fördelningsproblem som är en följd av förmögenhetstillväxten
inom försäkringssektorn får sökas efter andra vägar. Somjag redan framhåUit är
det min uppfattning atl den ordning som aUmänl gäUer för beskattningen av
försäkringssparande, utom i vissa detaljer somjag senare ålerkommer till, ger
etl godtagbart resultat både när lönsamheten är god och mindre god. I den
siluation som råder i dag, med en i modern fid unik förmögenhetstillväxt,
medför dock försäkringssparandets skattemässigt gynnade ställning atl detta
sparande ges förmåner av en slorleksordning som måste U:rågasätias. Det är
därför enligt min mening påkallat med särskilda åtgärder.

När
inriktningen av sådana ålgärder övervägs bör man enligl min uppfallning just
ta fasta på atl den nuvarande avkastningsnivån inte kommer att bli bestående.
På några års sikt kan en återgång lill en mera normal lönsamhetsnivå fömtses.
Det nu sagda leder till slutsatsen all inle heller andra nya permanenta
beskattningsformer bör införas. Del skulle tvärtom vara fillräckligt alt nu la
ul en tillfällig förmögenhetsskall på försäkringssektorn. En sådan skatt
medför inte olägenheter av det slag som är förenade med en realränteskait. En
tUlfällig skatt kan ulformas på ell enkelt sätt. Den skapar inte osäkerhet
inför framtiden beträffande skatteullagets storlek på försäkringssparandet. De
budgetmässiga effekterna är också helt överblickbara.

Sammanfattningsvis
gör jag följande bedömning. Förmögenhetsfillväx-ten inom livförsäkringssektorn
är för närvarande på en sådan nivå att de förmånliga skatteregler som gäller
ger ett från fördelningspolitiska utgångspunkter orimligt resultat. Det
nuvarande läget är närmasl unikt i ett historiskt perspekliv och kan inte
förväntas bli bestående under en längre tidsperiod. Att ändra de grundläggande
skatlebestämmelsema eUer all införa ell hell nytt permaneni beskattningssyslem
för att möta den nuvarande situalionen kan ge icke önskvärda långsikfiga
effekler. Genom en tillfäUig förmögenhetsskall undviks sådana effekler
samlidigt som den sektor som gynnas särskilt starkt av den framgångsrika
inflationsbekämpningen får bidra till en sanering av statsfinanserna. Min
slulsals blir därför atl beskattningsreglerna för livförsäkringar i sina
huvuddrag bör bestå men att en fillfällig skatt bör las ut. Jag viU här också
tUlägga att skatten kommer alt skapa utrymme för förbättringar för de sämst
ställda pensionä-rema. Jag återkommer senare till delta.

Del är angelägel alt
skallen las ul snarast. Jag kommer därför atl föreslå

att den med vissa undanlag bestäms med förmögenheten hos de skattskyl

diga den 31 december 1986 som bas. Efter lagrådels hörande är min avsikl

att en proposiiion skall föreläggas riksdagen i sådan tid att ett riksdagsbe

slul kan fattas före riksdagens juluppehåll. Den tillfälliga förmögenhets

skatten kommer därmed inte att stå i strid med förbudet i 2 kap. 10 § andra

stycket regeringsformen mot retroaktiv skattelagsliflning. Inte heUer i

övrigt står skatten i strid med några föreskrifier i regeringsformen eller

med några svenska fördragsenliga åtaganden. 21

Beiräffande
beredningen av ärendet vill jag nämna följande. Den tekniska utformningen av
lagförslagel baseras i väsenfliga hänseenden på realränteskattekommitténs
förslag till lag om realränteskait. Jag kommer därför i det följande atl
diskulera den närmare utformningen av bestämmelserna med kommiltéförslagel och
remissynpunkterna som grund. När förslagel utarbetats i finansdepartemenlel har
synpunkier när del gäller den lekniska utformningen under hand inhämtats från
försäkringsinspek-fionen och riksskatteverket (RSV). Företrädare för försäkringsbranschen,
som också beretts tillfälle all lämna synpunkter på den tekniska ulformningen
av förslaget, har förklarat sig ej önska medverka i detta beredningsarbete.

Innan
jag går in på den närmare utformningen av den tUlfälliga skatten vill jag något
kommentera de övriga förslag till ändringar i försäkringsbeskallningen somjag
tar upp i remissen.

Jag
har i det föregående angivii att de permanenta reglerna för försäkringsbeskallningen
i sina huvuddrag kan anses väl avvägda. EnUgl min mening är det inte påkallal
atl jusiera vare sig de beloppsmässiga ramama för avdrag för
P-försäkringspremier eller de s. k. kvalilafiva villkor som måste vara
uppfyllda för atl en livförsäkring skall hänföras till kategorin P-försäkring.
Vad beträffar K-försäkringar är däremot läget delvis elt annal. Jag kommer
därför senare i remissen alt föreslå en viss höjning av nivån på skatteuttaget
på avkastningen av K-försäkringskapilal. Jag kommer också alt la upp frågan om
behandlingen av K-försäkringar vid den årliga förmögenhetsbeskattningen. Även i
dessa frågor har beredningen skelt i samråd med försäkringsinspektionen och
RSV. Synpunkter på utformningen av förslagen har också under hand lämnats av
företrädare för försäkringsbranschen.

Prop.
1986/87:61

2.3 Tillfällig förmögenhetsskatt 2.3.1 Kretsen av skattskyldiga, m. m.

Mitt förslag:
Livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser skaU vara
skattskyldiga. Mindre institutioner kommer genom ett gmndavdrag all undantas.

Realränteskattekommitténs
förslag: Samma som mitt frånsell alt något grundavdrag inte har föreslagits.
Dämtöver har kommittén föreslagil att företag som i sin balansräkning redovisar
skuld under mbriken "Avsatt tiU pensioner" skall vara skattskyldiga.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som har yltrat sig särskilt i denna fråga har i aUmänhet
ifrågasatt om avsättningar lill pensioner inom företagen bör beskattas.

Skälen
för mitt förslag: Sparande i P-försäkringar är särskilt skattemässigt gynnat
jämfört med andra sparformer. Även övriga försäkringsformer behandlas dock
förmånligt från beskattningssynpunkt. Bakgmnden lill realränteskattekommitténs
förslag fill avgränsning av beskatiningsområdet

22

är
atl pensions- och försäkringssparandets skatlemässiga förmåner ten- Prop.
1986/87:61 derar att bli särskilt stora i tider då den reala avkastningen på de
fonderade medlen är hög. Kommittén har därför föreslagit att kretsen av
skattskyldiga skall bestå av de institutioner som administrerar pensions- och
försäkringssparandet, dvs. livförsäkringsbolag, understödsföreningar, pensionsstiftelser
saml företag med pensionsavsättningar (kontoavsäitningar).

De
överväganden som ligger bakom kommittéförslaget i denna del ulgör också gmnden
för milt förslag. Det är därför naturligt att de skattskyldiga fill tUlfällig
förmögenhetsskatt föreslås vara i stort sett desamma som de skattskyldiga
enligl kommittéförslagel. Kretsen av skattskyldiga bör dock begränsas i
förhållande till kommittéförslaget, främst beroende på den av mig föreslagna
skattens tillfälliga karaktär.

Kontoavsättningarna
inom företagen avviker från andra typer av pensionskapital. De medel som
svarar mol pensionsskulden reserveras inle i en separat fond utan ingår bland
företagens övriga fillgångar. Mol pensionsskulden svarar realtillgångar av skilda
slag, men ingenting hindrar att medlen i stället placeras i finansiella
tillgångar. Kommitténs förslag innebär att förelag med kontoavsäitningar skaU
erlägga skatt för den förmögenhet som motsvarar den avdragsgilla
pensionsavsältningen. Förslaget har på denna punkl mött kritik från många
remissinslanser. Det har bl. a. anförts att de avsatta pensionsmedlen används
för investeringar i reala tUlgångar, som inte uppvisar samma avkaslning som de
finansiella lillgångar som innehas av t. ex. försäkringsbolag.

Det
kan enligt min mening ifrågasättas om inte de medel som avsätts fill pensioner
inom företagen åtminstone på lång sikt ger en lika god avkastning som andra
former av pensionssparande. Det är dock inte givet att den höga räntenivån
under 1980-lalet och uppgången i aktiekurserna under samma fid har gynnat
pensionssparandet inom förelagen i lika hög grad som det insfituliondla
försäkringssparandet och sparandel inom pensionsstiftelser. Della talar för
alt kontoavsättningarna inte skall omfattas av den tillfälliga skatten. Någon
risk för en överströmning från tryggande av pensioner genom försäkring eUer
stiftelse lill tryggande genom kontoavsättningar är inte heUer sannolik om de
senare undanlas med hänsyn tiU att skatten endast tas ut vid elt lillfälle. Jag
föreslår därför alt företag med pensionsavsättningar inte medtas i krelsen av
skallskyldiga fill fillfällig förmögenhetsskatt.

Antalel skattskyldiga lill
tillfäUig förmögenhetsskatt uppgår med den av

mig föreslagna avgränsningen till drygl 2 000, varav de flesla är pensions-

sfiftelser. Många stiftelser har relativt små förmögenheter, uppskattnings

vis i storleksordningen 1—2 milj. kr. Del finns också ell anlal understöds

föreningar med små förmögenheter. Dessa små stiftelser och understöds

föreningar har ofta inle en professionell förmögenhetsförvallning, vilkel

medför all avkastningen på deras lillgångar genomsnittligt kan antas vara

lägre än avkastningen i de slora institutionerna. Därtill kommer all del

bland de små institutionerna kan antas ingå sådana som påbörjat sin

verksamhet under de senaste åren och som därför har ett särskilt behov av

konsoUdering under uppbyggnadsskedet. Detta lalar enligl min mening för

att tillfällig förmögenhetsskatt inte tas ut från de minsta insfitutionerna. 23

För
en sådan begränsning talar också administrativa skäl. För alt undvika
tröskeleffekter bör de minsta institutionerna undantas genom ett gmndavdrag
som tillgodoförs samtliga skattskyldiga vid taxeringen. Jag anser att
grundavdraget bör bestämmas fill etl relativt högl belopp och föreslår atl ett
sådant avdrag medges med 10 milj. kr. för varje skattskyldig.

Även om det föreslagna
grundavdraget kan väntas medföra atl flertalet av de skattskyldiga som påbörjat
sin verksamhet under senare år inte kommer all behöva erlägga lillfällig
förmögenhetsskatt kan det ändå förekomma någol fall då fonduppbyggnaden sketl
så snabbt all skatl kommer all las ut. För att undanta dessa institutioner
föreslår jag en särskUd regel om all skattskyldighet inte föreligger när verksamhelen
har påbörjals efter ulgången av kalenderårel 1984.

Av de medel som förvallas
av livförsäkringsbolag och understödsföreningar hänför sig mer än 90% tUl
livförsäkringar. Resterande del avser främsl sjukförsäkringar av olika slag.
Sjukförsäkring innefattar inle något egentligt sparande ulan har mer karaklären
av riskförsäkring. Den fondering som sker, och som i vissa faU kan uppgå till
belydande belopp, avser endasl beräknade framtida kostnader för redan
inträffade försäkringsfall. Sjukförsäkringar påminner därför om de försäkringar
som meddelas av skadeförsäkringsbolag. TiU saken hör också atl sjuk- och även
olycksfaUs-försäkring kan meddelas av såväl livförsäkringsbolag som skadeförsäkringsbolag.
Sisinämnda slag av bolag bör inle omfattas av den tillfälliga
förmögenhetsskatten. En olikformig behandling av sjukförsäkring skulle således
bli följden om den tillfälliga skatten träffar sjukförsäkringar som meddelas av
livförsäkringsbolag.

Av nu angivna skäl bör
enligl min mening fonder som är hänföriiga fill sjukförsäkringsverksamhel
undantas från den tillfälliga förmögenhetsskatten. Även förmögenhet som är
hänförlig fill olycksfallsförsäkringar bör undantas.

En speciell
försäkringsform är vidare avgångsbidragsförsäkring om meddelas enligl grunder som
fastställts i kollektivavtal. De nyss nämnda skälen för atl undanta
sjukförsäkring från den lillfälliga skallen gäller även i fråga om
avgångsbidragsförsäkring.

Jag
föreslår därför sammanfattningsvis att den förmögenhel som är hänförlig till
sjuk- och olycksfallsförsäkring samt avgångsbidragsförsäkring undantas från
den tillfäUiga förmögenhetsskatten. Genom dessa undanlag kommer enbart
förmögenhet som är hänförlig till livförsäkringar att beskattas.

Prop.
1986/87:61

2.3.2 Skattesatsen

Mitt
förslag: Skattesatsen bestäms till 7%. På den förmögenhet i livförsäkringsbolag
och understödsföreningar som är hänförlig till K-försäkringar utgår skallen med
5 %.

24

Skälen för mitt förslag:
När man bestämmer skallesatsen måste en Prop. 1986/87:61 sammanvägning
göras utifrån flera synpunkier, vilka delvis lalar i olika riklning.

De
skattskyldiga åtnjuter för närvarande en exceptionellt hög real avkastning på
sina lillgångar. Denna höga värdetillväxt kan vänlas bestå under de närmaste
åren. En tillfällig skatt skulle, även med en hög nivå för skatteuttaget,
endast drabba en del av värdeliUväxten. Detta talar enligt min mening för all
skattesatsen sätts relativt högt. Å andra sidan bör den tillfäUiga skallen
givelvis inle förhindra att pensions- och försäkringsspa-rama erhåller en
rimlig real avkastning på sitl sparade kapital. Till saken hör också atl
sparandels långsiktiga karaklär medför all en relativt hög realavkastning under
vissa år kan vara nödvändig för all kompensera för en sämre avkastning under andra
år. Denna synpunkt har underslmkits av flertalet av remissinstansema. Slutligen
bör skatteuttaget inte bestämmas liU en så hög nivå atl de skattskyldiga
regelmässigt nödgas realisera tUlgångar för att betala skatten, vilket skulle
kunna leda till störningar på kapitalmarknaden. Ulifrån dessa utgångspunkter
innefaltar ett skatteuttag på 7 % en lämplig avvägning.

Jag
skall här också något beröra vilka effekter ell sådanl skalleutlag skulle få
för Uvförsäkringsbolagen. Återbäringsräntan uppgår för år 1986 liU i genomsnitt
14%. Återbäringsräntan för år 1987 kan beräknas ligga på lägsl denna nivå. För
innevarande år blir den reala återbäringsräntan ca 11 %. Det finns all
anledning att anta att den reala återbäringsräntan för år 1987 kommer att ligga
på samma nivå. Förmögenhetsskatten skulle således med del av mig förordade
skatteuttaget motsvara omkring halva återbäringsräntan för bolagen för ell
enda år.

Vad
jag hillills sagl tar i försia hand sikle på kapital hänförligt tUl
P-försäkringar. När del gäller K-försäkringar är ytterligare överväganden
påkallade. Den avkastning i försäkringsbolagen som är hänförlig till
K-för-säkringarna belastas nämligen med inkomstskatt, den s.k. ränteskatten.
Skatteuttaget är för närvarande 40% (10a § andra stycket lagen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt, SIL). Några av remissinstanserna har ifrågasatt om de
fonder som avser K-försäkringar bör omfattas av en realränteskait, eftersom
dessa fonders avkastning redan beskattas.

Enligt
min mening är den krafiiga uppgången i tecknandet av K-försäk

ringar under de senasle åren etl tydligt tecken på all sådana försäkringar

uppfattas som ett mycket förmånligt placeringsalternafiv, trots den be

skattning som sker genom ränleskatten. Jag kommer senare atl föreslå

vissa skärpningar i skatteullaget på K-försäkringar. Även när man beaktar

dessa skärpningar, kommer sparandet i dessa försäkringar de närmaste

åren att vara ytterst förmånligt på gmnd av den höga avkastningsnivån i

försäkringsbolagen. Atl hell undanta de fonder som är hänförliga fiU K-för

säkringar från den fillfäUiga förmögenhelsskallen bör därför inle komma i

fråga. Vid utformningen av den tillfälliga skatten bör dock hänsyn tas till

ränteskatten genom en reducering av skattesatsen för förmögenhet som är

hänförlig lill denna lyp av försäkringar. Om skattesatsen bestäms fill 5%

åstadkoms etl rimligt hänsynstagande fiU ränteskatten. Av tekniska skäl

bör nedsätlningen i skatteuttaget åstadkommas genom atl endasl en del av 25

den förmögenhet som är
hänförlig till K-försäkringar ingår i beskattningsunderiaget. Om den
beskattade andelen av denna förmögenhel besläms lill 72 % kommer skattesatsen
för denna lyp av försäkringar att bli 5 % (närmare bestämt 5,04%).

Prop. 1986/87:61

2.3.3
Förmögenhetsberäkningen

Mitt förslag: De i
sammanhangei mest väsentliga tillgångarna tas upp fill marknadsvärden. Övriga
lillgångar las upp till bokförda värden.

Realränteskattekomniitténs
förslag: I huvudsak samma som mitl. Kommittén har dock föreslagil att
bestämmelserna i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL, skall
tUlämpas beträffande vissa tUlgångar.

Remissinstanserna:
Principerna för förmögenhelsvärderingen godtas överlag. Flera remissinstanser
har ifrågasatt den av kommiitén föreslagna metoden för beräkning av värdet på
icke marknadsmässigl omsatta for-dringsrätter.

Skälen
för mitt förslag: Vid bestämningen av de skattskyldigas förmögenhel måste två
huvudfrågor besvaras. För det första måsle man ta ställning fill vilka
tiUgångar och skulder som skall ingå i förmögenhelsbe-räkningen och för del
andra hur värdel av dessa tUlgångar och skulder skall beslämmas.

Såvitt
gäller den första frågan vill jag anföra följande. I likhei med
realränleskatlekommiltén anserjag en naturlig ulgångspunkl vara atl samtliga
tillgångar skall ingå vid förmögenhetsberäkningen. Detta synsält har också
godtagits av remissinstanserna. För sådana skattskyldiga som är
bokföringsskyldiga innebär detta exempelvis att såväl omsättningsfillgång-ar
som anläggningstillgångar skall ingå i beskattningsunderlaget. Ett särskilt
undanlag som rör återförsäkring behandlas i specialmofiveringen.

Beträffande
skuldema har kommillén föreslagit atl avdrag allmänl skall medges ulom i några
särskilt angivna fall. Således skall avdrag inle medges för försäkringstekniska
skulder eller för skuld som redovisas under rubriken "Avsatt tUl
pensioner". RSV har i silt remissvar påpekat all begreppet
"skuld" inte är entydigt och atl det av kommittéförslaget inte
framgår om t. ex. reserveringar på balansräkningens passivsida skall vara avdragsgilla.

Även
jag anser att en precisering är nödvändig på denna punkt. Det bör i
sammanhanget nämnas atl pensionsstiftelserna, som inle är bokföringsskyldiga,
i aUmänhet inte upprättar särskilda balansräkningar utan liUäm-par en form av
förenklad redovisning som inle innehåller reserveringar och liknande
balansposter. Livförsäkringsbolagen och understödsföreningama är däremot
bokföringsskyldiga. Utformningen av deras balansräkningar regleras närmare i
föreskrifier som meddelals av försäkringsinspektionen. För
livförsäkringsbolagen gäUer att balansräkningens skuldsida indelas i
finansiella skulder, försäkringstekniska skulder och ålerbäringsmedel,
obeskattade reserver samt garanfikapilal eller egel kapital. En i princip
likartad indelning tillämpas för understödsföreningarna. Avdragsrätten för

26

skulder
bör enligt min mening begränsas till de skiilder som för livförsäk- Prop.
1986/87:61 ringsbolagens del betecknas som finansieUa, t. ex. skulder i form av
inleckningslän i egna fastigheter. TiU de finansiella skulderna hör också redovisningslekniskt
befingade periodiseringar av inkomsler och ulgifter. I den mån avsättningar liU
pensioner förekommer bör också dessa vara avdragsgilla. Däremoi bör avdrag
inte medges för beräknade skulder liU försäkringstagare eller molsvarande, för
obeskaltade reserver eller för egel kapital.

Vad
härefter gäller förmögenhetsvärderingen bör enligl min mening utgångspunkten
vara att marknadsvärden skall användas där så är möjligt. Härigenom uppnås att
skattskyldiga som innehar olika typer av lillgångar behandlas likformigt,
vilket inle torde bli följden om bokförda värden används. Beroende på
fillgångsslag avviker nämligen de bokförda värdena från marknadsvärdena i olika
hög grad. Aktier tas exempelvis ofta upp till mycket låga värden, medan det
bokförda värdet av obligationer i allmänhet ligger närmare marknadsvärdet.
Därtill kommer atl oiika redovisningsprinciper lillämpas av å ena sidan
livförsäkringsbolag och understödsföreningar och å andra sidan
pensionsstiftelser.

I
kommittéförslagel föreslås särskUda värderingsregler för värdepapper,
fasligheler och fordringar. I övrigl bör enligl kommittén bestämmelserna i SFL
lillämpas. Jag anser all de värderingsregler som anvisas av kommittén i princip
bör användas vid beräkningen av skatteunderlaget för fillfäUig
förmögenhetsskatt. På några punkter är dock förenklingar möjliga.

Beiräffande
värdepapper och fasligheler överensstämmer mitt förslag med kommitiéförslaget.
Reglerna för värdering av dessa tillgångar behandlas närmare i
specialmotiveringen. Den schablonregel som föreslås beträffande fastigheter
och som innebär atl värderingen skall ske liU det högsia av anskaffningsvärdet
och ett belopp motsvarande 133% av taxeringsvärdet torde ibland medföra att
fastigheterna åsätis värden som väsentligt understiger marknadsvärdet. Vid
remissbehandlingen har invänts alt de skallskyldiga ofta har tillgång tiU
beräknade marknadsvärden för sina fastigheter. Trols delta anser jag det inte
möjligl att införa en regel om en särskild marknadsvärdering av fastigheter med
hänsyn till de fillämp-ningssvårigheler som en sådan regel skulle medföra.

Fordringar som inte kan
betecknas som värdepapper, t. ex. intecknings

lån och reverslån, bör enligt kommittén upptas till anskaffningsvärdet om

delta är detsamma som det nominella värdet. I annal fall föreslås alt del

förra värdet justeras enligt en speciell metod, s. k. matemafisk kursberäk

ning. Därmed beaklas den orealiserade värdeförändring under fordringens

löptid som beror på att denna förvärvats fill ett pris som avviker från det

nominella. I praktiken torde, som kommittén också påpekar, del senare

fallet sällan förekomma eftersom fordringar av det aktuella slaget oftast

inte utges fill över- eUer underkurs och sällan omsätts på kapitalmarkna

den. Metoden med matematisk kursberäkning kan enligt min mening vara

motiverad vid en permaneni beskattning av det slag som kommittén före

slår men är inte nödvändig för den tillfälliga förmögenhetsskattens del. I

slället bör samma princip som lillämpas i SFL gälla, nämligen att fordring

ar av detta slag tas upp till sUl kapitalbelopp. 27

De lillgångar som jag
hittills har behandlat - fasligheter, värdepapper och övriga fordringsrätler —
ulgör den helt dominerande delen av de skattskyldigas förmögenhetsinnehav.
Bland övriga fillgångar kan först nämnas akiier och andelar som inte är föremål
för marknadsmässig omsättning. Del är här exempelvis fråga om akiier i
fåmansförelag eller, för hvförsäkringsbolagens del, i koncernbolag. Hit hör
också livförsäkringsbolagens anläggningstillgångar, av vilka dock
fastigheterna kommer all värderas särskilt enligt den tidigare nämnda särskUda
bestämmelsen. Beträffande dessa lillgångar har realränteskattekommittén
föreslagit att värderingen skall ske i enlighet med reglerna i SFL.
Kommitiéförslaget innebär i praktiken bl.a. att en särskild substansvärdering
ofta måste göras för sådana aktier som inte omsätts marknadsmässigl. De
aktievärderingslistor som årligen upprättas av länsstyrelserna inför
förmögenhelslaxeringen torde nämligen endast liU en del innehålla värden för de
nu aktuella aktierna. Även andra svårbemästrade tillämpningsproblem kan
uppkomma med den av kommillén föreslagna meloden.

Av främsl förenklingsskäl
har jag slannal för alt de skallskyldigas bokförda värden skall få användas
för de lillgångar som inle omfattas av de speciella värderingsreglerna. Jag har
från försäkringsinspektionen inhämtat att det för livförsäkringsbolagen för
närvarande inte föreligger några belydande avvikelser mellan beräknade
marknadsvärden och bokförda värden för dessa tillgångar. Beträffande
pensionsstiftelserna, som ej är bokföringsskyldiga, skulle det dock kunna
tänkas leda till felaktiga resultat om värden hämtade ur räkenskaperna läggs
till grund för beskattningsunderiaget. Pensionsstiftelser torde dock endast i
myckel begränsad omfattning inneha lillgångar av det nu aktuella slaget. Det
kan i sammanhanget nämnas att enligt normalplaceringsregler som lillämpas av
länsstyrelsen i Stockholms län får en pensionsstiftelses medel inte i något
fall placeras i tillgångar som inte omfallas av de av mig föreslagna särskilda
värderingsreglerna.

Prop.
1986/87:61

2.3.4
Beskattningsförfarandet

Mitt förslag:
Förfarandereglerna i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
skall lillämpas. Deklarafion skall ha inkommit senast fem månader efter den
lidpunkl som ligger lill grund för förmögenhelsvärderingen. Mindre skallebelopp
skall ha inkommit vid deklaralionstidpunklen, medan inbetalningen av störte belopp
delas upp på tre belalningstillfällen.

Realränteskattekommitténs
förslag: Taxering och uppbörd skall ske i samma ordning som lillämpas vid den
ordinarie inkomsttaxeringen.

Skälen för mitt förslag:
Innan jag behandlar de administrativa bestämmelserna är del nödvändigt att gå
in på frågan om vilken tidpunkt som skall Ugga till gmnd för
förmögenhelsvärderingen. Som angetls i avsnitt 2.2 bör den lillfälliga
förmögenhetsskatten beräknas med ulgångspunkl i de skallskyldigas
förmögenhetsinnehav vid utgången av år 1986. Den värderings-

28

lidpunklen
kan dock medföra problem när de skattskyldiga tillämpar rä- Prop. 1986/87:61
kenskapsår som inte sammanfaller med kalenderår, vilket är fallet beträffande
vissa pensionssltftelser men inte förekommer bland livförsäkringsbolagen och
understödsföreningama. I de fall då bmtna räkenskapsår tillämpas bör
förhållandena vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efter
utgången av år 1986 ligga till gmnd för förmögenhelsberäk-ningen.

Anlalet
skattskyldiga till tillfällig förmögenhetsskatt enligt mitt förslag uppgår lill
drygl 2000, av vilka dock flertalet inle kommer all behöva erlägga någon skatl
beroende på del gmndavdrag som medges vid beräkningen av
beskattningsunderlaget. Det begränsade antalet skattskyldiga och skallens
tillfälliga karaktär motiverar atl beskaliningsförfärandet handhas i särskUd
ordning av en central myndighet i stället för alt spridas ut på lokala
taxeringsnämnder och skattemyndigheter. Jag föreslår alt de förfaranderegler
som finns i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifier (LPP) lillämpas.
RSV blir då beskatiningsmyndighet.

Av
LPP följer atl skatten skaU betalas vid deklarationstidpunkten. För att de
skattskyldiga skall ges rådmm för upprättande av deklaration föreslår jag all
den lidpunkl då deklaration senasl skall ha kommii in bestäms till fem månader
efler den dag som ligger fill grund för förmögenhelsvärderingen.
Skatteinbetalningen skaU ske vid samma lillfälle. I de fall då skallen uppgår
liU slörre belopp bör dock betalningarna kunna delas upp på flera
inbetalningsfillfällen. Jag föreslår att skattebelopp på över 100000 kr. får
betalas med hälften vid deklaralionstidpunklen och med lika stora belopp vid
två senare betalningstiUfällen. En lämplig periodisering av betalningarna uppnås
om de två senare betalningstidpunktema infaller åtta resp. elva månader efler
värderingslidpunklen. För försäkringsbolag, understödsföreningar saml
pensionsstiftelser vUkas räkenskapsår sammanfaller med kalenderår innebär mitt
förslag atl skatten - om skallebeloppet översiiger 100000 kr. - skaU betalas
senast den 1 juni, den 31 augusfi och den 30 november 1987.

Den
närmare ulformningen av reglerna för taxering och uppbörd behandlas i
specialmotiveringen. För alt inordna den tillfäUiga förmögenhetsskallen i del
genom LPP tillämpade beskattningssystemei bör även lagen (1971: 1072) om
förmånsberättigade skatlefordringar m. m., saml bevissäkringslagen (1975:1027)
för skatte- och avgiftsprocessen göras tUlämpliga. Även reglerna i
skattebrottslagen (1971:69) bör tiUämpas vid den lUlfälUga
förmögenhetsbeskattningen. Beträffande lagen om förmånsberättigade
skatlefordringar m.m. och skaltebrollslagen föreslår jag dämiöver några
ändringar av rent redaktionell natur.

2.4 Beskattningen av avkastning på K-försäkringar 2.4.1 Bakgrund

På
avkastningen av den förmögenhet i försäkringsbolagen som är hänförlig

fill andra försäkringar än P-försäkringar ulgår inkomstskatt, den s.k. rän

leskatten. Ränleskatten är avsedd atl ersälta den avkastningsbeskatlning _„

som
beträffande andra sparformer, exempelvis banksparande, sker hos den enskilde
spararen. Ränteskatten är proportionell och utgår för närvarande med 40% vid
den slatliga taxeringen, medan beskattningen av andra former av avkastning är
progressiv med ett skatteuttag som varierar mellan 34 % och 80 %. Orsaken till
att ränleskatten utformats som en proportionell skatt är främst de svårigheler
som skulle uppstå vid en löpande individuell beskattning av varje försäkrings
avkastning med hänsyn lagen till försäkringstagarens övriga
inkomstförhållanden.

Ränteskatten
fick sin nuvarande utformning år 1950 i samband med att nya regler för
livförsäkringsanstalters och livförsäkringsiagares beskattning infördes.
Skattesatsen vid den stafiiga taxeringen bestämdes urspmngligen lill 10%. När
den kommunala laxeringen avjuridiska personer slopades fr.o.m. 1986 års
laxering höjdes skattesatsen vid den stafiiga laxeringen till 40% för att
skatieuttaget skulle ligga kvar på en oförändrad nivå.

Prop.
1986/87:61

2.4.2
Överväganden och förslag

Mitt förslag:
Skallesatsen vid laxeringen lill staflig inkomstskatt för livförsäkringsbolag
och understödsföreningar höjs från 40% till 50% fr. o. m. 1988 års laxering.

Skälen
för mitt förslag: Skatteullaget på avkastningen i försäkringsbolaget har sedan
1950 års lagstiftning bestämts från utgångspunkten att skatten inte skall vara
högre än vad som skuUe ha varit faUel om avkastningen inkomstbeskaltades hos
försäkringstagaren. Den urspmngligen tUlämpade skallesatsen vid den statliga
laxeringen, 10%, molsvarade således den lägsta då gällande skattesatsen för
fysiska personer. För att inte missgynna personer med sä låg inkomst att
stafiig inkomstskatt över huvud taget inte utgick infördes 1950 även del s. k.
antalsavdraget vid beräkningen av livförsäkringsbolagens skatteunderlag i
avsikl atl gynna de bolag som hade ell slort anlal försäkringar med relativt
små försäkringsbelopp. Det antogs nämligen att dessa små försäkringar i
huvudsak tecknades av personer med låga inkomsler.

De
överväganden som urspmngligen låg till gmnd för nivån på skatteuttaget var
således atl livförsäkringar i stor utsträckning tecknades av personer med
mycket låga inkomster. Enligl min mening är situationen i dag så annorlunda atl
enbari sådana synpunkter inte bör hgga fiU grund för bedömningen av nivån för
skatteuttaget. Ulbyggnaden av den sociala grundtryggheten genom förstärkt
gmndpension och allmän filläggspension saml del system av Irygghetsförsäkringar
som tiUkommit genom koUeklivavlal mellan arbelsmarknadens parter gör all
behovet av att teckna livförsäkringar har minskat för personer med låga
inkomsler. I slället har K-för-säkringama i slor utsträckning kommit att ses
som en förmånlig sparform, som ofta används av höginkomsttagare. Detta
underslryks av den utveckling av ny tecknandet av försäkringar som kan
observeras. Medan rena riskförsäkringar har minskat har försäkringar med
sparmoment, som sam-

30

mansalla
kapilalförsäkringar och särskilt kapitallivräntor, ökat myckel Prop.
1986/87: 61 kraftigl.

De
ändrade förhållandena gör att jag anser det motiverat att föreslä en viss
höjning av skatteuttaget. Jag föreslår alt skattesatsen för livförsäkringsbolag
och understödsföreningar enligt 10 a § SIL höjs till 50%. Denna skattesats
torde vara lägre än den marginalskatlesats som gäller för majoriteten av
försäkringstagarna. Jag vill i sammanhanget påpeka att de undersökningar som
gjorts ger vid handen alt det effekfiva skatteuttaget undersfiger den formella
skattesatsen med ca 10 procentenheter på gmnd av ränleskatlens lekniska
konstruktion.

2.5 Förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar

2.5.1 Bakgrund

Vid
beräkningen av skattepliktig förmögenhel enligt SFL skall värdet av
K-försäkringar inte medräknas (3§ 2 mom. a) SFL). Anledningen lill all värdet
av K-försäkring inle upptagits bland de skallepUktiga fillgångarna har främst
varit lekniska svårigheter alt bestämma värdel av försäkringarna och att
informera försäkringstagarna och beskallningsmyndighelerna om detta värde (se
t. ex. prop. 1950 nr 93 s. 153 f). Det har dock vid flera tillfäUen diskuterats
att ändra den alltjämt gäUande ordningen. Frågan behandlades i
utredningssammanhang senasl i livförsäkringsskattekom-milléns belänkande (Ds B
1977:4) Kapitalförsäkring m.m. I beiänkandei föreslogs all kapilalförsäkringar
som används som säkerhet för lån skulle förmögenhetsbeskaltas, medan övriga
försäkringar skulle förbli undantagna från beskattning. Förslaget ledde inte
till lagstiftning. Vid remissbehandlingen av belänkandet framfördes
invändningar med utgångspunkt i de tekniska svårigheler som ett genomförande av
förslaget skulle medföra. När det gäUer utvecklingen av K-försäkringssparandet
vill jag nämna följande (redogörelsen baseras på realränteskattekommitténs
betänkande). Under 1970-lalet minskade antalet nytecknade försäkringar. En
bidragande orsak fill detta lorde ha varit att en stor del av de tradifioneUa
individuella K-försäkringarna ersattes med etl på kollektivavtal grundat
försäkringsskydd, t.ex. tjänslegmpplivförsäkringar. Under 1980-lalel har däremot
nyteckningen av vissa speciella typer av engångsbelalda försäkringar vuxil
myckel kraftigl. Medan den toiala premien för nytecknade individuella
K-försäkringar med engångspremie år 1980 uppgick tiU 141 milj. kr. var
molsvarande belopp för åren 1984 resp. 1985 ca 3 000 milj. kr. När det gäller
försäkringar med löpande premiebetalningar har ökningen däremot varil måttlig
under samma tid. De sammanlagda premiema för nytecknade K-försäkringar med
löpande premiebelalning uppgick år 1985 fill cirka 170 milj. kr.

2.5.2 Allmänna
synpunkter

Jag
vUl tiU en början undersiryka att det är olillfredsslällande från principiella
utgångspunkter om vissa speciella tillgångsslag är undantagna från

-31

förmögenhetsbeskatlning.
Detta leder bl.a. tiU att personer med stora

förmögenhelsinnehav
styrs av skattehänsyn när det gäller att bestämma i vUka typer av fillgångar
förmögenheten skaU placeras, vUket i sin lur kan leda fill en onaturlig
prisbUdning på obeskattade fillgångsslag. Skallehänsyn av denna lyp medför en
snedvridning vad gäller valel meUan olika sparformer, så att försäkringsformen
i vissa fall väljs enbart för alt den är förmånlig från beskaiiningssynpunkt
och inle på grund av de särskilda egenskaper beträffande riskuljämning som är
karakteristiska för sparande i försäkringar.

Enligt
min mening är det särskilt instmktivt atl i detta sammanhang betrakta den
mycket kraftiga ökning i tecknandet av s. k. kapitaUivränlor som sketl under
senare år. Med kapitaUivränlor avses försäkringar som faller ut under den försäkrades
livstid och som ofta tecknas med engångspremier. Anlalel nytecknade sådana
försäkringar uppgick år 1980 lill I 400 med en total premieinbetalning på 103
milj. kr. Motsvarande siffror för år 1984 var 23 800 med premiebetalningar på
mer än 2 miljarder kr. Nyteckningen av denna typ av försäkringar har även
efler 1984 hållit sig på en mycket hög nivå. Det är uppenbari all den kraftiga
ökningen delvis har sin grund i den tillfälliga höjningen av
förmögenhetsskatten vid 1984 års taxering. Skattehänsyn torde också ofta spela
en slor roll vid tecknande av s. k. sammansatta kapitalförsäkringar. En sådan
försäkring utfaller med ett garanterat belopp vid dödsfall eller vid viss
ålder.

I prakliken förekommer att
flera försäkringar med olika typer av villkor för premiebelalning och
utfallande belopp lecknas samiidigi och samordnas med nyupplåning i bank för
finansieringen av premiebetalningarna. Den låga skall som utgår på
K-försäkringskapitalets avkastning bidrar lill alt göra denna typ av
skatteplanering lönsam. Avregleringen av kreditmarknaden och det ökade
samarbetet mellan banker och försäkringsbolag gör all en ytterligare expansion
av denna typ av skatteplanering ter sig sannolik.

Jag
har i föregående avsnill föreslagil en viss höjning av denna avkastningsbeskatlning.
För att förhindra att försäkringsformen i framtiden används för avancerad
skatteplanering är del dock enligl min mening nödvändigt att nu införa en
beskattning även av K-försäkringamas förmögenhetsvärden. Jag föreslår alt en
sådan beskattning införs för nylecknade försäkringar med verkan från och med
1988 års taxering.

De
nya reglerna kommer i framtiden atl medföra en relativt omfattande
uppgiftsskyldighei för livförsäkringsbolagen. Eftersom förslaget endast avser
nylecknade försäkringar och med hänsyn till att uppgiftslämnandet inte skall
ske första gången förrän år 1988 bör inte några mera besvärande administrafiva
problem behöva uppslå som en följd av förslagel.

Prop. 1986/87:61

2.5.3 De
skattepliktiga försäkringarna

Mitt förslag: Vid
förmögenhetsbeskattningen skall värdet av samfiiga K-försäkringar som ägs av
den skatiskyldige tas upp. Undantag görs för försäkringar som endasl avser
dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbara.

32

Skälen
för mitt förslag: Skatteplikten bör omfatta K-försäkringar i kom- Prop.
1986/87:61 munalskattdagens mening, dvs. livförsäkringar som inle är alt
hänföra liU P-försäkring. Andra försäkringar än livförsäkringar bör inte
omfattas. Beträffande den närmare avgränsningen av beskaltningsområdel viU jag
anföra följande.

Begreppet
K-försäkring innefattar många olika slag av försäkringar, som alla dock kan
sägas vara varianter av tre huvudtyper, nämligen försäkring för dödsfall,
sammansatt kapitalförsäkring samt livränteförsäkring.

Den
rena dödsfallsförsäkringen kännetecknas av att försäkringsbeloppet faller ul om
försäkringstagaren dör före en viss ålder. Om han uppnår den beslämda åldern
sker inte någon utbetalning. Dör han före den lidpunkten utbetalas
försäkringsbeloppet lill en eller flera förmånstagare, som etl kapitalbelopp
eller i rater. Försäkringarna har ell myckel begränsai värde och är ofta inle
återköpsbara. De skäl för en förmögenhetsbeskattning som jag lidigare har nämnl
lalar inle för alt denna typ av försäkringar skall beskattas. De bör därför
även framledes undanlas från förmögenhetsskatt. En fömtsättning för
undantagande bör dock vara atl försäkringen inte är ålerköpsbar och därmed inte
kan göras lill föremål för förmögenhelsdispo-silioner. Ell ytterligare villkor bör
vara att försäkringen avser dödsfall senast vid 70 års ålder. En försäkring av
detta slag som avser dödsfall vid mycket hög ålder förlorar nämligen sin
karaktär av riskförsäkring, eftersom sannolikheten för all försäkringsbeloppet
kommer att belalas ul ökar ju högre ålder försäkringen avser. Försäkringar för
dödsfall över 70 års ålder förekommer inle i praktiken i dag. Jag vill i
sammanhanget påpeka att gruppliv- och tjänslegmpplivförsäkringar inte kommer
atl beskaltas.

Sammansalla
kapilalförsäkringar lecknas för dödsfall men innehåUer också en spardel som
allfid faller ul. Utbetalning av försäkringsbeloppet sker således vid dödsfall
eller när försäkringstagaren uppnår en viss ålder. Sammansatia
kapitalförsäkringar är återköpsbara. De bör alllid ingå i den skattepliktiga
förmögenheten.

Livränleförsäkringar
(kapitaUivränlor) skiljer sig från de föregående ty

perna genom att de tecknas för livsfaU. Utbetalningar sker så länge den

försäkrade lever men upphör vid hans död. Livränteförsäkringar är inte

återköpsbara. Somjag fidigare har nämnl har engångsbelalda försäkringar

av detla slag i stor utsträckning använts för skatteplanering. Mycket lalar

således för atl de Iräffas av förmögenhetsskatt. Mot detta kan invändas att

livränieförsäkringen utgör en i viss mån osäker förmögenhetsfillgång. Om

den försäkrade dör innan hela försäkringsbeloppet har hunnit belalas ut

kommer försäkringens återstående värde atl vara helt förlorat. Denna risk

kan dock göras liten genom all försäkringen lecknas på två Uv. Försäk

ringsbeloppet faller då ut så länge någon av de försäkrade lever. Del finns

dessutom i praktiken inte någon nedre gräns för den försäkrades ålder. Del

torde vara vanligl all livränteförsäkringar tas på en förälders och ett bams

liv. Det förhållandet att det inte finns någon garanfi för all hela försäkrings

beloppet kommer att belalas ul bör därför inte utesluta atl förmögenhets

beskattning sker. Atl återköpsrätt inte föreligger ulgör inte heller något

bärande skäl för att undanta kapiiallivränloma från beskattning. Jag viU i

delta sammanhang erinra om alt livränior som inte har samband med 33

3
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 61

försäkring
redan enligt gäUande rätl ulgör skattepliktig lillgång vid förmögenhelslaxeringen.

I
vissa fall kan del förekomma alt hvräntor som egenfligen utgår på grund av
sjuk- eller olycksfallsförsäkring av tekniska skäl hänförs fill livförsäkring.
Sådana livräntor bör undantas från förmögenhetsbeskattning.

Försäkringar
meddelade av ufländska livförsäkringsanstalter bör enligt min mening också
undantas från beskattningsområdet. Härigenom undviks de stora problem som
annars skulle uppkomma i taxerings- och kontrollsammanhang. Med hänsyn fill
all valutalagsliflningen medför begränsningar i möjligheterna för i Sverige
bosatta personer att teckna försäkringar i utlandet bör ell sådant undantagande
inte medföra en överströmning av försäkringssparande liU ufländska bolag. SkuUe
tendenser till en sådan överströmning iaktlas i framtiden ärjag, oaktat
kontrollproblemen, beredd atl ompröva mitt ställningslagnde på denna punkt.

Vad
sedan beträffar frågan om vem som skall beskattas för en försäkrings värde är
det i normalfallet givet att försäkringens ägare skaU vara skatlskyldig. Detta
bör enligt min mening gälla även om ägarens rält all förfoga över försäkringen
är inskränkt genom ett oåterkalleligt förmånsta-garförordnande. Om den
urspmngliga försäkringstagarens rätt överiålits eller på annat sätt övergått
tiU annan, blir den nye ägaren skatlskyldig.

I en SärskUd situation bör
dock skattskyldigheten utsträckas fiU att avse även förmånstagare. Om en
dödsfallsförsäkring utfaller i rater fill en förmånstagare kan denne normalt
förfoga över rätten enligt försäkringsavtalet, vilket bl.a. medför att
arvsskatt skall utgå för försäkringens hela värde. Förmånstagare med en sådan
förfoganderätt bör enligt min mening jämslällas med ägare vid
förmögenhetsbeskattningen. Om förmånstagar-förordnandel är så utformat att
förfoganderätt inte föreligger, vilkel t. ex. kan vara fallet om flera
förmånstagare är insatta, bör någon förmögenhetsbeskattning dock inte ske med
hänsyn bl. a. till de prakfiska svårigheler beiräffande fördelning av
förmögenheisvärdet som då skuUe uppkomma.

Prop. 1986/87:61

2.5.4
Värdering, m. m.

Mitt förslag: Som
värde skall upptas försäkringens lekniska åler-köpsvärde. Livförsäkringsbolag
och understödsföreningar skall årligen lämna kontrolluppgifter till ledning
för förmögenhetstaxeringen.

Skälen för mitt förslag:
En försäkrings verkliga värde består av både det s.k. tekniska ålerköpsvärdet
och den tekniska vinst i form av återbäring som belöper på försäkringen. Det
tekniska ålerköpsvärdet motsvarar del värde som försäkringsbolaget enligt
försäkringsavtalet minst är skyldigt all betala till försäkringstagaren. Detta
värde inkluderar avkastning enligl den i särskilda grunder beslämda s. k.
kalkylräntan men ingen återbäring därutöver. Kalkylräntan uppgår för
närvarande till 4%. Om den genomsnitfliga avkastningen i bolaget överstiger
kalkylräntan kommer med fiden försäk-

34

ringens verkliga värde,
som motsvarar det kapitalbelopp som utbetalas vid försäkringsfall eller
återköp, att överstiga del lekniska ålerköpsvärdet. Vid långa spartider utgör
återbäringen en betydande del av försäkringens totala värde, särskUt vid så
höga avkastningsnivåer som förekommil i livförsäkringsbolagen på senare år.
Återbäringen är dock inle garanterad i försäkringsavtalet på del sätt som
gäller för den avkaslning som följer av kalkyl-räntan. Om försäkringsbolagels
ekonomiska stäUning skulle kraftigl försämras är det därför möjUgt alt
tidigare antaganden om återbäring skulle komma alt omprövas. Erfarenhetsmässigt
har del dock visal sig alt risken för alt en sådan situafion skall uppslå är
myckel liten.

Starka skäl lalar således
för atl försäkringens verkliga värde inklusive återbäring bör användas vid
förmögenhetstaxeringen. Även för försäkringstagarna kan det vara av inlresse
atl regelbundel få uppgift om försäkringens verkliga värde. Från
försäkringsbranschen har emellertid anförts all det är mycket svårt för en del
bolag att lämna uppgifl om elt sådanl värde, eftersom rutiner för beräkning i
stor skala av det verkliga värdet för närvarande saknas. Däremot har bolagen
alltid fillgång tUl det tekniska ålerköpsvärdet. För att inle
uppgiftsskyldigheten särskilt i inledningsskedet skall bli alltför belungande
för vissa bolag harjag därför stannal för att föreslå att det tekniska
ålerköpsvärdet skall få användas vid förmögenhelslaxeringen. I bedömningen
harjag också vägt in att några påtagliga förmåner i
förmögenhetsskattesammanhang inte kommer att kunna uppnås med hjälp av
K-försäkringar i framtiden, även om del tekniska ålerköpsvärdet utgör
värderingsgrund.

I 37 § 1 mom.
taxeringslagen (1956: 623) bör införas en bestämmelse som reglerar
försäkringsbolagens och understödsföreningarnas skyldighel alt avge
kontrolluppgifter till ledning för förmögenhelslaxeringen. Av praktiska skäl
bör uppgiftsskyldighelen begränsas lill att avse försäkringar hos varje
uppgiftsskyldig med ett sammanlagt värde av minst 1 000 kr. Del står givetvis
de uppgiflsskyldiga fritl atl lämna uppgifler om samtliga försäkringars värde
om detta skulle underlätta uppgiftslämnandet.

Prop.
1986/87:61

2.6 Ikraftträdande, m. m.

Mitt förslag:
Bestämmelserna om tillfällig förmögenhetsskall skall träda i kraft före
utgången av år 1986. De ändrade reglerna för beskattning av K-försäkringar
skall tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Bestämmelserna om
förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar skall dock inte gäUa försäkringar som
meddelals i överensstämmelse med ansökningar som kommii in till försäkringsgivarens
huvudkontor före den 13 september 1986.

Skälen för mitt förslag:
Somjag tidigare nämnt börden tillfälliga förmögenhetsskatten bestämmas med
utgångspunkt från de skattskyldigas förmögenhetsinnehav den 31 december 1986.
Det är därför nödvändigl atl lagen träder i kraft före denna tidpunkt. Jag
föreslår att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 23 december 1986.

35

Den
av mig föreslagna höjningen av skattesatsen vid taxeringen till Prop.
1986/87:61 statlig inkomstskatt av livförsäkringsbolag och understödsföreningar
bör lillämpas försia gången vid 1988 års laxering och således gälla för avkastning
som intjänats under beskattningsåret 1987. Även de nya bestämmelserna om
förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar bör tillämpas från och med 1988 års
laxering. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1987.

De
föreslagna bestämmelserna om förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar medför
en betydande ändring i beskaltningssituationen. Del är därför enligt min mening
rimligt atl de försäkringar undanlas från beskattning som tecknats vid en
lidpunkl då försäkringstagaren inte har hafl kännedom om de föreslagna
förändringarna. Regeringen offentliggjorde den 12 september 1986 sin avsikt att
bl. a. föreslå atl K-försäkringar för framliden skall utgöra skattepliktiga
förmögenhetstiUgångar. Del angavs också atl försäkringar som meddelats på gmnd
av ansökningar som inkommit fill försäkringsbolagets huvudkontor före den 12 september
inte skulle omfattas av de nya bestämmelserna. Jag föreslår också en sådan
regel som undantar de redan tecknade försäkringarna från beskattning.

Orsaken
fill att gränsen dras vid den tidpunkt då ansökningen inkom liU huvudkontoret
är atl denna lidpunkl är lätt alt konstatera genom den regisirering av
försäkringen som då sker hos bolaget. Företrädare för försäkringsbranschen har
emeUertid anfört att ansökningar som inkom den 11 september och sådana som
inkom påföljande dag i enstaka faU är omöjliga atl skilja från varandra,
eflersom registrering av ansökningarna skell samtidigt. Med hänsyn tiU dessa
prakliska problem föreslår jag att gränsen i stället för vad som tidigare
angetts dras så, atl försäkringar som meddelals på grund av ansökningar som inkommii
lill huvudkontoret före den 13 seplember 1986 inle skall omfattas av de nya
bestämmelserna. Jag vill i sammanhangei göra ytterligare några påpekanden.

En
ansökning bör anses ha inkommii lill försäkringsbolagets huvudkontor om
registrering har skett i bolagets datasystem, oavsett om ansökningen rent
fysiskt har kommit in tUl kontoret.

En
fråga som vidare bör beröras är om en ändring som sketl efter den 12 september
1986 av villkoren i ett redan existerande försäkringsavtal bör medföra att
försäkringen skall anses som nytecknad och därmed förmögenhetsbeskaltas. I
della faU kan enligt min mening ledning sökas i övergångsbestämmelserna liU
1975 års lagsliflning om ändrade regler för beskattning av
pensionsförsäkringar. I 2§ i den s.k. ikraftlrädanddagen (1975:1348) föreskrivs
(senasle lydelse 1980:72) att en överenskommelse, som medför ökad
premieförpliklelse totalt sett eller tidigareläggning av premiebetalning, skall
anses som nytl försäkringsavtal. Detsamma bör enligl min mening gälla vid
tiUämpning av de nya reglerna om förmögenhetsbeskattning. Om villkoren för en
försäkring har ändrats på angivei sätl bör således försäkringens hela värde
vara skalleplikligl.

I
övrigt anserjag inga ytterligare särskilda övergångsbestämmelser nödvändiga.
De följdändringar i annan skaltelagsliftning än den nu nämnda som föreslås bör
träda i krafl den 1 januari 1987.

36

2.7 Statsfinansiella effekter Prop. 1986/87:61

Den
toiala förmögenheten för de skallskyldiga liU tUlfällig förmögenhetsskatt kan
med en försiktig beräkning antas komma all uppgå till ca 260 miljarder kr.

I
skatteunderlaget skall inte förmögenhel som är hänförlig fill andra
försäkringar än livförsäkringar ingå. Den förmögenhet som utgör basen för
skallen blir därför ca 235 miljarder kr. Vidare skall förmögenhel som är
hänförlig lill K-försäkringar reduceras med 28%. Skallebasen uppgår därefler
till omkring 220 miljarder kr. Skatleinläkleraa kan därför beräknas till ca 15
miljarder kr.

Etl
belopp motsvarande intäktema från den tillfälliga förmögenhetsskatten skaU
användas för nedskrivning av statsskulden. Detta minskar räntekostnaderna för
statsskulden årligen med 1,5 miljarder kr. vid en anlagen ränla på 10 %.
Härigenom skapas utrymme för ålgärder lill de sämst ställda pensionäremas
förmån. Den närmare utformningen av dessa åtgärder kommer atl behandlas i
budgelproposilionen.

Höjningen
av ränleskatten kan beräknas medföra en ökning av skatteintäkterna på ca 300
milj. kr. per år. Ökningen av skalleinläklema på gmnd av den årliga
förmögenhetsbeskattningen av K-försäkringar kan antas bli relativt obelydlig.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartemenlel upprättats förslag
tUl

1. lag om fillfäUig förmögenhetsskall för livförsäkringsbolag, understödsföreningar
och pensionsstiftelser,

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om siaflig inkomstskall,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatlefordringar
m. m.,

7. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen,

8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Förslagen
bör fogas tiU protokoUet i detta ärende som bilaga 5.

37

4
Specialmotivering '■"p-
''''■

4.1 Lagen om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser

3 §

I
delta lagmm anges vilka som skaU vara skattskyldiga tUl tillfällig förmögenhetsskatt.
Med livförsäkringsbolag avses sådana aktiebolag eUer ömsesidiga bolag vilkas
försäkringsrörelse uteslutande eUer så gott som uteslutande avser
personförsäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring,
avgångsbidragsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring). Begreppen
"Uvförsäkringsbolag" och "livförsäkringsanstalt" är
synonyma. Det förra används i försäkringsrördsdagen (1982:713) medan det senare
används i SIL.

Vad
som avses med understödsförening anges i 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar.
Understödsföreningar är skattskyldiga under fömtsättning atl de bedriver tUl
livförsäkring hänförlig verksamhet.

Med
en pensionsstiftelse avses enligt 9 § lagen (1967:531) om iryggande av
pensionsutfästelse m.m., TrL, en av arbelsgivare gmndad stiftelse, vars
uteslutande ändamål är all trygga utfästelse om pension till arbetstagare
eller arbetstagares efterlevande. Endast stiftelser enligl TrL är skattskyldiga
tUl liUfäUig förmögenhelsskalt.

Av
skäl som jag fidigare angell bör insfitutioner som påbörjai sin verksamhel
under de senaste åren inte omfattas av den tUlfäUiga skatten. Dessa
insfitutioner undantas enhgt andra slycket från skattskyldighet. Beträffande
livförsäkringsbolag och understödsföreningar bör verksamhelen anses påbörjad när
registrering skett enligt 2 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (1982:713) resp.
3 § lagen (1972:262) om understödsföreningar. En pensionsstiftelses verksamhet
bör anses påbörjad när medel första gången överförs tiU stiftelsen.

4 §

Av
första stycket framgår att beskattningsunderlaget i huvudfallet utgörs av
förmögenheten vid utgången av det räkenskapsår som avslutas den 31 december
1986. För pensionsstiftelser som tiUämpar bmtna räkenskapsår kommer
förmögenhetsberäkningen i släUel att ske med ulgångspunkl i förhållandena vid
ulgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efler denna lidpunkt. Som
framgår av 12 § andra stycket och 13 § kommer i del senare fallel tidpunkterna
för avlämnande av deklaration och för skatteinbetalningar all framskjutas på
molsvarande sätt. Varje skatlskyldig får fillgodogöra sig ett gmndavdrag på 10
milj. kr.

Vid
beräkningen av beskattningsunderlaget skall den del av förmögenhe

ten som är hänförlig tiU K-försäkring nedsättas till 72%. På detta säll

kommer skattesatsen för de fonder som avser K-försäkringar att uppgå lill

5 %. Den gränsdragning som måste göras enligt detta stycke och enligt 5 §

försia stycket meUan olika försäkringsslag bör ske enligt samma gmnder 38

som
lillämpas vid inkomstbeskattningen enligt 2 § 6 mom. SIL (se prop. Prop.
1986/87:61 1950 nr 93 s. 123 0.

5 §

Vad
som avses med de finansiella skulder som nämns i första stycket har behandlats
i avsnitt 2.3.3. Genom att endasl livförsäkringar beaklas vid
förmögenhelsberäkningen kommer fonder hänförliga fill sjuk- och olycksfallsförsäkringar
samt avgångsbidragsförsäkringar atl undantas från beskattningsunderlaget.

Andra
och tredje styckena innehåller de specieUa regler som krävs för atl de
redovisningslekniskt betingade fordringar och skulder som har samband med
ålerförsäkring av livförsäkringar inle skall ingå i förmögenheten. 1 andra
stycket föreskrivs all den fordran som återförsäkringstagaren (cedenlen) har på
ålerförsäkringsgivaren på gmnd av de försäkringar som denne har övertagit i
form av återförsäkring inle skall redovisas som tillgång. Det är vidare vanligt
att ålerförsäkringsgivaren deponerar lillgångar som svarar mot de
försäkringstekniska skulderna hos återförsäkringstagaren. Återförsäkringsgi
vårens fordran på gmnd av deposifionen och åter-försäkringstagarens motsvarande
skuld skall som framgårav tredje stycket inte ingå i förmögenheten.

Den
specialbestämmelse om återförsäkring hos utländsk återförsäkringsgivare som
finns i andra slycket har sin motsvarighet i 2 § 6 mom. sjunde stycket SIL.

Vid
förmögenhetsberäkningen skall fastighet enligl första slycket som huvudregel
tas upp tUl det högsia av anskaffningsvärdet och 133% av del för år 1986
gällande taxeringsvärdet. Detla gäller vare sig fasligheten utgör omsättnings-
eller anläggningstUlgång. Orsaken tiU att denna procentsats har valts är att
taxeringsvärdet enligt 5 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skaU
bestämmas fill det belopp som motsvarar 75 % av marknadsvärdet. En uppräkning
av taxeringsvärdet är därför nödvändig för att erhålla ett fastighetsvärde som
så nära som möjligl svarar mol marknadsvärdet. Om taxeringsvärde inle har
åsatts för år 1986 får anskaffningsvärdet användas.

Motsvarigheten
tiU bestämmelsen i andra stycket finns i 4 § första slyckel SFL.

8 §

Begreppel
"värdepapper" i detta lagmm är detsamma som i 4 § sjätle

stycket SFL. Med värdepapper avses främsl akiier, obligationer och för

lagsbevis som är avsedda för allmän omsättning. Även andra värdehand

lingar, som t. ex. optionsbevis, konverlibla skuldebrev och andelar i akfie

fonder omfattas av lagmmmet.

Vissa skillnader i materiellt hänseende föreligger jämfört med bestäm- 39

melserna i SFL beträffande
främsl värderingen av akfier. Sålunda skaU Prop. 1986/87:61 enligt första
slycket marknadsvärdet utgöra värderingsnorm inle bara för börsnolerade akiier
utan också för vissa marknadsmässigl omsatta akiier som enUgl SFL värderas
utifrån substansvärdet. Med marknadsmässigl omsatta akiier avses samtliga de
akiier för vilka dagliga noteringar finns, dvs. aktier på OTC-listan,
väntelistan samt listan för övriga inofficiellt noterade aktier. Däremoi bör
akfier som endast är föremål för mer sporadisk omsättning, exempelvis de som
ålerfinns på den s.k. C-listan, inle las upp till de mycket osäkra värden som
för närvarande noleras. Dessa akiier får i stället tas upp till bokfört värde
enligl 6 §.

Enligt
andra stycket gäller att om något aktieslag i ett bolag är föremål för sådan
notering som avses i första stycket skall icke noterade aktier i bolaget tas
upp fill börskursen eUer annat sådant värde för de noterade aktierna. Om flera
aktieslag noteras skaU värdet av det icke noterade akfieslagel bestämmas med
utgångspunki i värdel för del noterade aktieslag som har den lägsta kursen. Om
en aktie av något specieUt skäl har ett marknadsvärde som är lägre än del
noterade värdet får den tas upp till det verkliga värdet enligt tredje slycket.

Marknadsvärden
för flertalel värdepapper finns samlade i de Ustor med deklarationskurser som
vid vaije årsskifte ulges av RSV. De kurser som anges i dessa listor bör i
normalfallet kunna användas för värderingen.

Även
siatsskuldväxlar och andra penningmarknadspapper som är föremål för omsättning
tas upp tiU marknadsvärden. Dessa värdepapper utges oftast lill underkurs och
löper ulan ränla. Avkastningen under löptiden Ulgörs av en kursvinst, som
bokförs som upplupen ränta. Del faklum all marknadsvärden skall användas medför
att upplupen ränta hänförlig tiU dessa värdepapper inte skall redovisas som
fillgång.

11
§

Beskattningsförfarandet
är i huvudsak utformat efler vad som gäller för punktskatterna. I likhet med
vad som föreskrivits för dessa skatter bör den som är skatlskyldig vara
registrerad hos beskattningsmyndigheien. Registreringen hos RSV bör kunna ske
med hjälp av uppgifter som lämnas av försäkringsinspeklionen beträffande
livförsäkringsbolagen och understödsföreningarna resp. av länsstyrelserna
beträffande pensionsstiftelserna.

14
§

1
detla lagmm anges vilka bestämmelser i lagen (1984:151) om punktskal-

ler och prisregleringsavgifier, LPP, som blir fillämpliga för den lillfälliga

förmögenhetsskatten. All vissa bestämmelser i LPP inte skall gälla för den

tillfälliga skatten beror dels på atl de särskilda förfaranderegler som ges i

11-13§§ gör en dd bestämmelser i LPP obehövliga, dels på alt det på

några områden inle är lämpligl atl reglerna i denna lag lillämpas. Således

har de bestämmelser i LPP som berör anstånd (5 kap. 3 §), förhandsbesked 40

(6 kap.), förseningsavgift
(7 kap. 5 §) samt nedsättning, befrielse eUer Prop. 1986/87: 61
återbetalning av skalt (9 kap. 4§) uteslufils från tillämpningsområdet.

Beträffande
övriga bestämmelser i lagen om tillfällig förmögenhetsskatt torde några
särskilda kommenlarer inte vara påkallade.

4.2 Lagen om statlig inkomstskatt

10a§

Bestämmelsen
har kommenterats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.4.2).

Ikrafilrädandebestämmelsen
Bestämmelsen kräver inga särskUda kommentarer.

4.3 Lagen om statlig förmögenhetsskatt

3 §
1 och 2 mom.

I
3 § I mom. föreslås en ny punkl, h), i vilken anges alt Uvförsäkringar ulgör
skattepliktig lillgång vid förmögenhelslaxeringen. Andra försäkringar än
livförsäkringar, som l.ex. sjuk- och olycksfallsförsäkringar, är inle
skatleplikliga, vUket framgår av 3 § 2 mom. a) i den föreslagna nya lydelsen.
Försäkringar meddelade av ulländska livförsäkringsanstalter har också
undantagits från förmögenhetsbeskattning. Om en ufländsk försäkringsanstall
bedriver rörelse här i riket kommer dock försäkringar som meddelas i den här
bedrivna rörelsen atl bli skallepUktiga.

7 §

I lagmmmet
föreslås ett nytt siycke som för ett visst fall utvidgar skattskyldigheten för
livförsäkring fill atl gälla förmånstagare.

Som
framgår av 6 § SFL åvilar skattskyldigheten som huvudregel ägaren av en
skattepliktig tillgång. Ägaren lill en skattepliktig livförsäkring är därför
alltid skatlskyldig, även om hans rätt att förfoga över försäkringen är
inskränkt genom etl oåterkalleligt förmånstagarförordnande eller på annal säll.

I 3 § 2 mom. b) SFL
stadgas vidare alt rätt lUl undanlagsförmåner, till

pension eUer annan livränta som utgår på grund av försäkring inte utgör

skattepliktig tillgång vid förmögenhelslaxeringen. De förmåner som tiU

kommer en förmånstagare fill en livförsäkring beskaltas således inte enligt

gällande rält. Genom del föreslagna nya tredje stycket i 7 § kommer dock

förmånstagare att likställas med ägare och således bli skattskyldig under

föruisättning att förmänslagaren har förfoganderätt till försäkringen. Inne

börden av begreppet förfoganderätt är densamma som i 12 § lagen

(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Som framgår av 109 § lagen

(1927: 77) om försäkringsavtal kan förfoganderätt för en förmånstagare inle 41

föreligga under
försäkringstagarens livsfid. Om förfoganderätt inte heller Prop. 1986/87:
61 föreligger efter försäkringstagarens död, t. ex. beroende på alt
förmånsla-garförordnandel innehåller föreskrifter om flera förmånstagare, skall
beskattning inle ske.

Punkl
6 av anvisningarna fill 3 och 4 §§

I
anvisningspunkten behandlas den närmare avgränsningen av de förmö-genhetsskalleplikliga
försäkringarna. Enligl första slyckel undantas P-försäkringar i
kommunalskattelagens mening från beskallningsområdel. Rena riskförsäkringar som
inle är återköpsbara och som inle avser dödsfall vid högre ålder än 70 år skall
inle heUer las upp.

Av
1 kap. 5 § andra slycket försäkringsrörelselagen framgår atl livränta eUer
sjukränla i huvudfaUel fillhör endera livförsäkring eller annan försäkring
beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har meddelats. En livränta
som ulgår t. ex. på gmnd av en olycksfaUsförsäkring anses således inle som en
Uvförsäkring. Om olycksfallsförsäkringen meddelats av etl skadeförsäkringsbolag
och detla bolag efler ett försäkringsfäll inköper en livränta i ett
livförsäkringsbolag, anses dock räntan hänförlig till livförsäkring i det
senare bolaget. Av punkten 3. i första slycket i den föreslagna
anvisningspunkten framgår alt livräntor som av delta skäl anses utgöra
livförsäkring inte är skattepliktiga.

Enligt
andra stycket skall som värde av en skatteplikfig försäkring det s. k. lekniska
ålerköpsvärdet las upp. Delta värde beräknas av livförsäkringsbolagen med
ledning av försäkringslekniska gmnder. Genom den föreslagna ändringen i 37 § 1
mom. taxeringslagen åläggs bolagen all årligen lämna kontrolluppgifter till de
skallskyldiga och skallemyndigheterna om försäkringens värde.

Ikraftlrädandebeslämmelsema

Beslämmelsema
har kommenterats i den allmänna mofiveringen (avsnill 2.6).

4.4 Lagen om ändring i taxeringslagen

37 §
1 mom. 3

Uppgiflsskyldiga
är försäkringsbolag och understödsföreningar.

Uppgiften
skall avse ägare till enligt SFL skatleplikliga försäkringar eller, i de fall
då förmånstagare skaU jämsläUas med ägare, förmånstagare. I uppgiften skall
anges del sammanlagda värdet av de försäkringar som en person äger. Uppgifl
behöver inte lämnas om del beloppel understiger 1 000 kr.

Ikrafilrädandebestämmelsen

Bestämmelsen
kräver inga kommenlarer.

42

4.5 Övriga lagförslag P-""?- l-

Förslagen
kräver inga kommentarer uiöver vad som angivits i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3.4).

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen fiU

1. lag om tillfäUig förmögenhelsskalt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser,

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om stafiig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om siaflig
förmögenhetsskall,

4. lag om ändring i laxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skatlefordringar m.m.,

7. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för
skalle- och avgifisprocessen,

8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.

6 Beslut

Regeringen
beslular i enlighet med föredragandens hemställan.

43

Bilaga 1
Prop. 1986/87:61

Utdrag ur betänkandet (Ds Fi 1986: 18) Realränteskatt

Författningsförslag 1 Förslag till Lag om realränteskatt Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Till siaten skall erläggas
realränleskatl enligt denna lag.

2
§ Skattskyldiga
tUl realränteskatt är

a)
svenska
livförsäkringsbolag,

b) utländska livförsäkringsföretag som
bedriver försäkringsrörelse här i riket,

c)
understödsföreningar
som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhel,

d) pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om
tryggande av

pensionsulfäslelse m. m. saml

e) annan juridisk person än som avses i a)-d) och
fysisk person, om

personen i fråga vid ingången eller utgången av det beskattningsår, för

vilket taxering lill realränteskait skall ske, i sin balansräkning redovisar

skuld under rubriken Avsatt tUl pensioner enligl lagen om tryggande av

pensionsutfästelse m. m. Om sådan skuld redovisas av handelsbolag eller

kommanditbolag är delägare i bolagel skattskyldig.

3
§ Skatten
bestäms genom att skalteunderiaget enligl 5 § multipliceras med den skattesats,
som för varje taxeringsår har fastställts enligt lagen (1986:000) om skattesats
vid realräntebeskaitning.

4
§ Med
taxeringsår avses det kalenderår under vilket taxering i första instans
verkställs för elt eller flera beskattningsår.

Beskattningsår är del kalenderår som närmasl föregått
laxeringsåret, eller, om den skaltskyldiges räkenskapsår inte sammanfaller med
kalenderår, del eUer de räkenskapsår som gått till ända under fiden från den 1
mars årel före taxeringsåret fram till den 1 mars under taxeringsåret.

Omfaltar beskaltningsår annan tid än lolv månader skall
skallesalsen justeras så att den per månad motsvarar en tolftedel av det för
taxeringsåret faslstäUda talet.

Skatteunderlag

5 § Skatteunderiagel för skattskyldiga som avses i 2 §
a)-d) utgörs av

genomsnittet av förmögenheten vid beskattningsårets utgång och förmö

genheten vid utgången av föregående beskaltningsår. Förmögenheten be

räknas enligt 6-10 §§. Den del av förmögenheten som är hänföriig fill

annan av den skattskyldige meddelad försäkring än pensionsförsäkring

skall ingå i skalteunderiaget med sju fiondelar av det sålunda beräknade

beloppel. 44

Skalteunderiaget för
skattskyldiga enligl 2 § ej ulgörs av etl genomsnitt Prop. 1986/87:61 av vad
som enUgt 30 § 2 mom. laxeringslagen (1956:623) skaU redovisas som avdragsgilla
pensionsåtaganden vid beskattningsårets uigång och vid utgången av föregående
beskattningsår.

I
skatteunderiagel för understödsförening ingår endasl sådan förmögenhet som är
hänförlig tUl livförsäkringsverksamhet. Vid förmögenhetsberäkningen beaklas
dock kapilalförsäkring endast under fömtsättning atl föreningen får meddela
försäkring av delta slag som omfattar kapitalunderstöd på mer än 1 000 kronor
för medlem.

I
skatteunderlaget för ufiändskt livförsäkringsföretag ingår endast förmögenhet
hänförlig till försäkringsrörelse som bedrivs här i riket.

Beräkning
av förmögenhet

6 §
Förmögenheten är värdet av den skaltskyldiges lillgångar efler av

drag för hans skulder. För skallskyldiga som anges i 2 § a)-c) gäller

dessulom vad som sägs i andra och tredje styckena.

Som
tillgång hos återförsäkringslagare räknas inte värdel av ålerförsäkringsgivares
ansvarighel på gmnd av de försäkringar som denne har övertagil i form av
återförsäkring. Om återförsäkring skett hos utländsk återförsäkringsgivare
skall dock ett belopp motsvarande dennes ansvarighet redovisas som tiUgång, i
den mån ansvarigheten överstiger värdel av reservdeposifion som ställts av
ålerförsäkringsgivaren hos återförsäkringstagaren.

Ålerförsäkringsgivares
fordran hos återförsäkringslagare på gmnd av sådan reservdeposifion som avses i
föregående siycke upptas inte som tiUgång. Den skuld som redovisas av
återförsäkringstagaren på gmnd av depositionen är inte avdragsgill för denne.

Avdrag
medges ej för försäkringslekniska skulder som avses i 7 kap. 1 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) eller för skuld som redovisas under rubriken
Avsatt till pensioner.

7 § Om ej annat följer av 8-10 §§ värderas
tillgångarna med tUlämpning av 4 § lagen (1947: 577) om staflig
förmögenhelsskalt med undantag för sista stycket nämnda lagmm.

8 § Fastighet tas upp till det högsta av
anskaffningsvärdet och 133 procent av taxeringsvärdet för beskattningsåret
eUer, om sådant värde ej fastställts, 133 procent av det taxeringsvärde som
åsätis för taxeringsåret.

Har
en fastighets taxeringsvärde sänkts vid särskild fastighetstaxering på gmnd av
skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde
eUer jämförlig händelse får fastigheten las upp till 133 procent av del
taxeringsvärde som åsälts för taxeringsåret.

9 §
Värdepapper, som noteras på inländsk eller ulländsk börs eller som

annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna note

ringar om avslut, tas upp fiU det noterade värdel, eller, om detta inte

motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under normala

förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan

försäljning. Även värdepapper i övrigl uppskattas enligl den nyss angivna

grunden varvid dock andra och tredje styckena skall iakttas.

I den mån uppskattningen
grundas på värdet av fillgångar, som ingår i

förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, beräknas

tillgångarnas värde med fillämpning av reglerna i punkt 2 av anvisningarna 45

till 3 och 4 §§ lagen om
slallig förmögenhetsskatt med undanlag för femte Prop. 1986/87: 61
slyckel i nämnda anvisningspunkt.

Finns
i ell bolag skilda aktieslag av vilka ett eUer flera är börsnolerade eller
föremål för sådan annan nolering som avses i första stycket skall värderingen
av aktier i bolagel som inle är noterade ske efter samma grunder som gäller för
de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade skall värdet av de icke
noterade akfierna bestämmas med utgångspunkt i värdet för det noterade
aktieslag som har den lägsta kursen.

10 §
Fordran som ej omfattas av 9 § tas upp till anskaffningsvärdet.

Värdering av osäker fordran får ske med beaktande av det belopp, varmed

den kan beräknas inflyta.

Om
anskaffningsvärdet inle moisvarar det nominella värdet, skall det förra
justeras med beaktande av den värdeförändring, som vid konslani effekfiv
förräntning uppkommer som en följd av minskningen av fordringens återstående
löpfid.

Värdelös
fordran tas inte upp.

Taxering
och uppbörd m. m.

11 §
Skalteunderiaget avrundas nedåt till hell tusental kronor. Realrän

teskait ulgår i helt antal kronor, varvid örelal bortfaller.

Beteckningar
som används i denna lag har samma betydelse som i lagen om siaflig
förmögenhelsskalt om inte annat anges eller eljesi framgår av sammanhanget.

12 § Skattskyldig skall i sin självdeklarafion lämna
de uppgifter som erfordras för beräkning av skalteunderiaget. Uppgiftema skall
lämnas på blankett enligt formulär som faslslälls av riksskatteverket.

13 § Beslämmelsema i taxeringslagen om taxering för
inkomsi och förmögenhet skall tillämpas när skatteunderlaget besläms. Vad som
föreskrivs om särskUda avgifier i nämnda lag skall ej fillämpas.

14 § I fråga om debitering och uppbörd av skatten
fillämpas bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

1. Denna
lag iräder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas försia gången

vid 1988 års taxering.

2. Beträffande
understödsförening, för vilken punkl 4 i övergångsbe

stämmelserna till lagen (1950:308) om ändring i kommunalskattelagen

(1928: 370) alltjämt skall äga tiUämpning vid laxering liU statlig inkomst

skatt, gäller följande.

Av
den förmögenhet som är hänförlig lill annan försäkring än pensionsförsäkring
skall så slor del undanlas vid bestämmandet av förmögenheten enligt 6 §, som
moisvarar den andel av föreningens nettointäkt av livförsäkringsrörelse, som
frilas från inkomstbeskattning vid tillämpning av den i första siyckei nämnda
övergångsbestämmelsen.

3. Om
beskattningsår vid tiUämpning av 4 § skulle omfatta fid före den 1

januari 1987 skall beskattningsåret vid tilllämpning av denna lag anses

påbörial vid denna fidpunkt.

46

Bilaga 2 Prop.
1986/87:61

Utdrag ur betänkandet (Ds Fi 1986:18) Realränteskatt

3 Beskattning av sparande och kapitalinkomster

Kommittén
har i uppdrag att pröva om hela den finansiella seklorn kan och bör omfattas av
en realränteskait saml om en sådan skalt också bör träffa placerare ulanför den
finansiella sektorn i egenflig mening, t. ex. pensionsstiftelser och
induslriföretag med belydande placeringar i räniebärande värdepapper.

En
viktig faktor vid bedömningen av vilka inslilulioner som bör omfattas av
skatten är den skallemässiga behandling av kapUalinkomsler .som för närvarande
gäller för dessa. För den tekniska ulformningen av en realränteskait kunde
också de existerande beskattningsreglerna för institutionerna tänkas tjäna som
förebild. Enligt kommitténs uppfattning kan dock en analys av gällande rätt på
delta område inte begränsas till de beskattningsregler som gäller för inslitufionerna
ulan måste utsträckas till att omfalta principerna för kapitalbeskattning över
huvud laget och särskilt de skatlemässiga villkoren för olika lyper av
sparande. Hänsyn måsle då tas lill de beslämmelser som gäller för t. ex. den
enskilde bankspararen eller försäkringsspararen och som avgör hur stor del av
en avkaslning denne i sista hand får behålla. I detta kapilel ges därför först
en redogörelse för de principer som gäller för beskaltningen av
kapitalavkastning, allmänl och för institutioner med finansiella lillgångar.
Därefter behandlas villkoren för olika lyper av sparande.

3.1 Huvuddrag inom kapitalbeskattningen

Vid
inkomstbeskattningen av en fordringsrätt skiljer man enligt kommunalskallelagen
(1928:370), KL, mellan den löpande, förutsägbara avkastningen, dvs räntan, och
den kapitalvinst eller -förlust som uppkommer då tillgången avyttras. Oftast
kommer dessa olika typer av avkaslning att redovisas i skilda inkomstslag vid
taxeringen.

Ränteintäkter
och -kostnader redovisas i det inkomstslag där det kapital är nedlagt, till
vilket räntan är hänförlig (punkt 1 av anv fill 38 § KL). Ränlor som inle kan
hänföras lill annat inkomstslag skall redovisas som inkomst av kapital. Den
reformerade inkomstbeskattningen innebär för fysiska personer att underskott i
en förvärvskälla inle kan utnyttjas fullt ul för kvittning mot inkomster i
andra förvärvskällor. Det har därför blivit alllmer betydelsefullt till vUken
förvärvskälla olika inkomsler och utgifter skall hänföras.

Vad
som ulgör ränta vid beskattningen definieras inte i KL. Enligt

praxis gäller ett formellt ränlebegrepp av innebörden atl ränta föreligger då

en viss belalning betecknas som ränta och beräknas med kredittiden som

grund. Det formella räntebegreppet har i viss utsträckning utvidgats i

praxis. Således har exempelvis indextiUägg hänförts lUl ränla (Rå 1943 ref 47

9, Rå 1943 Fi 379, RN 1953
5:4). Den vinst vid inlösen av ett skuldebrev Prop. 1986/87: 61

som berodde på att detla
utgivits till underkurs (kapitalrabatt) har ansetts

utgöra ränia (RSV Fb/Dl
1983:3). AUtjämt råder dock oklarhet om hur

gränsen skall dras mellan
ränta och kapitalvinst i många fall, exempelvis

vid överlåtelser under
löptiden av fordringsrätler som emitterats lUl en

kurs som avviker från den
nomineUa. För vissa penningmarknadspapper -

bankcerfifikat,
siatsskuldväxlar och skattkammarväxlar - gäller dock att

skillnaden mellan
inköpspris och försäljningspris allfid skall behandlas som

ränta (41 e § KL).

Utdelning
på aktier och andra andelar beskaltas på samma sätt som gäller för ränla.

Kapitalavkastning
som inte kan betecknas som ränta eller utdelning, dvs i princip vinst vid
avyttring, redovisas normalt i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet.
Gränsdragningen mellan ränla och kapitalvinst är betydelsefuU eftersom
realisationsvinstbeskattningen av kapitalvinster allmänt setl är förmånligare
än beskattningen av löpande avkastning. För sådan lös egendom som obligalioner
och andra fordringsrätler gäller all bara egendom som innehafts kortare tid än
fem år och som förvärvats mol vederlag (onerösl fång) träffas av beskattning
(35 § 4 mom. KL). Vid beräkning av skattepliktig vinst inom femårsperioden
används sedan 1951 en fallande skala. Sedan 1966 tiUämpas en annan princip
såvitt gäller aktier och andra andelar. För dessa tillgångar gäller numera evig
reaUsationsvinstbeskattning. Om aktien eller andelen innehafts minsl två år
beskattas dock bara 40 procent av vinsten (35 § 3 mom. KL).

Rätten
till avdrag för realisationsförlust är begränsad. Förlust får inle dras av som
allmänt avdrag, dvs den får inte kvittas mot inkomster i andra inkomstslag.
Förlust kan dock kvittas mol realisationsvinst och den kan sparas för kvittning
mot sådan vinst etl senare beskattningsår, dock senast sjätte beskallningsårel
efler det till vilket förlusten är hänförlig.

Beskattningen
av kapitalvinster på värdepapper har utretts av kapilalvinstkommitién (B
1979:05), som lämnal sill slutbetänkande under juni 1986.

3.2 Institutionernas beskattning

De
beskaltningsregler som behandlals i föregående avsnitt är i princip fillämpliga
såväl på fysiska personer som på akfiebolag och andra juridiska personer. För
vissa institutioner är dock den skatlemässiga behandlingen en annan.
Inslilulionerna kan från denna synpunki indelas i företag vars värdepappersinnehav
utgör lager i rörelse, övriga förelag samt institutioner som helt eller delvis
är skattebefriade. Det bör beaklas alt förelag i de två första kategorierna
ulom inkomslskallen också i aUmänhet är skallskyldiga lill vinsldelningsskatt.

Företag,
vars värdepappersinnehav utgör lager

Till
denna kategori hör fondkommissionärer, banker, olika lyper av finan

sieringsföretag saml skadeförsäkringsföretag (betr. livförsäkringsförelag, 48

se nedan). TUl finanseringsföretag kan räknas bl.a.
finansbolag och de Prop. 1986/87:61 särskilda mellanhandsinstituten
(bostadsinstitut, företagsinstitut och kom-muninstilut), om dessa senare inte
är särskilt skattebefriade. Det faklum atl företagens värdepappersinnehav utgör
lager innebär all ränteintäkter och -kostnader inräknas i rörelseresuUalet,
liksom realiserade kursvinster och -förlusler. Anknytningen till den
affärsmässiga redovisningen vid bestämmandel av skatteunderlaget medför atl
orealiserade kursförluster är avdragsgiUa medan orealiserade kursvinsler inle behöver
redovisas i resultatet. Lager av värdepapper får inte skrivas ned enligt de
regler som gäller för andra lagertillgångar. I stället gäller alt lagret inle
får tas upp till lägre belopp än vad som med hänsyn lill risken för prisfall m.
m. framstår som skäligt (punkt 3 av anv tiU 41 § KL). Riksskatieverkel har i
anvisningar behandiai rätten fill nedskrivning av värdepapperslager hos banker,
finansbolag, försäkringsföretag och fondkommissionsbolag (senast RSFS
1984:69). Enligt anvisningarna gäUer bl. a. att akfier får las upp liU anskaffningsvärdet
eller 60 procent av marknadsvärdet. För obligafioner är motsvarande siffra 85
procenl av anskaffnings- eller marknadsvärdet. Nedskrivning enligl
anvisningarna ger företagen betydande möjligheter fill konsoUdering och därmed
en skaltekredil.

Övriga inte skattebefriade företag

Hos dessa företag beskaltas i princip avkaslning av
obligationer o. dyl. som inkomsi av kapital. Om del kapital som inkomsten
influtit från anses fillhöra rörelsen skall dock avkastningen ses som
rörelseinkomst. Della gäller även om kapitalel inte för tillfället används i
verksamhelen under fömtsättning all del står till förfogande för sådan
användning (punkt 1 av anv till 38 § KL). I regel är därför ränla som elt
rörelsedrivande förelag uppbär inkomst av rörelse.

Vinsl vid avyttring eller inlösen av obligalioner och
liknande värdepapper realisationsvinstbeskattas enligt bestämmelserna i 35 § 4
mom. KL. Uppkomna realisationsförluster kan inte kvittas mot rörelseinläklen.
Detta medför atl det ibland kan vara fördelaktigt för företagen att investera i
värdepapper som inte realisafionsvinslbeskallas, l.ex. i statsskuldväxlar.

För rent förvaltande företag, som inle bedriver rörelse,
gäller i princip samma beskaltningsregler som för fysiska personer.
Ränteinkomster hänförs alltsä till inkomstslaget kapital medan kapitalvinster
redovisas i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet.

Helt eller delvis skattebefriade institutioner

Många av de institufioner som förvaltar finansiellt
kapital är hell eller

delvis befriade från beskattning på kapitalavkastning. Av dessa kan först

nämnas stiftelserna. I princip är stiftelser obegränsal skallskyldiga för

inkomsi. Skattskyldigheten inskränks dock på flera sätt enligt beslämmel

ser i lagen om statlig inkomstskatt (1947:576), SIL. Ett slort anlal stiftelser

och fonder av delvis offentlig karaklär är hell frikallade från inkomstskatt

för alla inkomsler utom faslighelsinkomster (7 § 4 mom. SIL). Hit hör 49

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 61

också
bl. a. pensionsstiftelser (se vidare nedan) och personalstiftelser en- Prop.
1986/87: 61 ligt reglema i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. Vissa stiftelser undantas från skattskyldighet för aU annan inkomst än
inkomst av fastighet och rörelse (7 § 6mom. SIL). Viktigast är här de ideella
sfiftelserna som främjar allmännyttiga ändamål. Skattebefrielsen för dessa
subjekt gäller bara under förutsättning alt avkastningen huvudsakligen används
för det allmännylliga ändamålel. Inkomsiskaitesatsen för stiftelser vid den
slatliga taxeringen uppgår fill 40 procent vUket kan jämföras med 52 procent
för aktiebolagen. Liksom aktiebolagen taxeras stiftelserna inte lill kommunal
inkomstskatt. Förmögenhetsskatt och vinsldelningsskatt utgår inle heller.

TUl
de insfitutioner, som är skatlebefriade för alla inkomsler utom
faslighelsinkomster hör också aUmänna pensionsfonden (AP-fonden), som är den
slörsia förvallaren av pensionskapital i Sverige.

Beskaltningen
av livförsäkringsanstalterna måste ses i sammanhang med de regler som gäller
för försäkringssparandel i sin helhet. De behandlas därför separat i följande
avsnill. Detsamma gäller för understödsföreningarna som bedriver verksamhet
som liknar livförsäkringsföretagens men i allmänhet i mycket mindre skala.

En
aktiefond år en fond som innehar aktier eller andra värdepapper och som
uppkommit genom kapitaltUlskolt från aUmänheten. Fonden förvaltas av elt
aktiebolag (fondbolag). Den utgör inle en juridisk person men är ändå elt
särskilt skattesubjekt (6 § 5 mom SIL), som taxeras lill statlig inkomstskatt.
Aktiefonden beskattas för avkastning i inkomstslaget kapital och får göra
avdrag för utdelning lUl andelsägarna (2 § 10 mom SIL). Med undanlag för
vinster på äldre aktier är fonderna skattskyldiga för realisa-fionsvinsler.
Förmögenhetsskatt uttas av andelsägarna. Allemansfonderna är skattebefriade
enligt 7 § 6 mom. SIL.

3.3 Beskattning av försäkrings sparande

Av
avgörande betydelse för beskaltningen av försäkringssparandet är

KL:s indelning av försäkringar i pensionsförsäkringar (P-försäkringar) och

kapilalförsäkringar (K-försäkringar). Eftersom P-försäkringssparandel är

gynnat skattemässigt jämfört med annal försäkringssparande uppsläUer

KL långtgående begränsningar när del gäller vilka försäkringar som skall

anses uppfylla etl pensioneringsändamål och därmed får behandlas som

P-försäkringar. Enligl dessa kvalitativa villkor (punkl 1 av anv fill 31 § KL)

får en försäkring för alt den skall anses som P-försäkring, endasl ha vissa,

noggrant definierade ulgående förmåner avseende ålderspension, efterle

vandepension och invalidpension. Försäkringen får inte vara möjlig atl

förfoga över genom överlålelse, belåning, panlsättning eUer återköp. Liv

försäkringar som inte uppfyller de kvalitativa villkoren hänförs fill K-för

säkringar. 50

Beskattning
av P-försäkringssparande , Prop. 1986/87:61

Premie
för P-försäkring är i princip avdragsgill vid taxeringen medan utfallande
belopp beskaltas. Försäkringsgivaren (livförsäkringsbolag eller
understödsförening) beskaltas inle för den del av nettointäkten som belöper på
P-försäkringar. Någon förmögenheisbeskaiining sker inle av kapitalet eller av
den upplupna avkastningen, varken hos försäkringstagaren eller hos
försäkringsbolaget. Utmärkande för P-försäkringssparandel är således all
uppskov med beskaltningen medges såväl vad avser del sparade beloppel
(premien) som avkastningen på sparandet.

Dessa
principer för beskattning av P-försäkringar genomfördes i huvudsak genom
lagsliftning år 1950. Avdragsrätten för premier för P-försäkringar var då
obegränsad. Avdragsrätten har härefter avsevärt reducerals genom införandet av
de s. k. kvantitativa viUkoren för avdrag år 1976. Enligt dessa bestämmelser
(punkl 6 av anv fill 46 § KL) maximeras i princip den enskildes avdragsrält
till en viss andel av arbetsinkomsten (A-inkomsten). För vanliga
tjänsieinkomster begränsas i allmänhet avdragel fill 10 procenl av inkomsten
upp fill 20 basbelopp eller alternativt lill etl basbelopp. Inkomst av
jordbruksfastighet och rörelse samt inkomst av tjänsl där den anställde saknar
pensionsrätt i anställningen utöver ATP berättigar lill högre avdrag.

För
del fall försäkringspremien för arbetstagares pension belalas av arbelsgivaren
gäller andra bestämmelser. Dessa regler, som behandlas närmare i avsnitt 4.1,
medför att avdragsrätten knyts till en pensionsnivå som motsvaras av en allmän
pensionsplan, dvs en överenskommelse om pensionering som ingåtts av
arbelsmarknadens parter. I praktiken fungerar den s.k. ITP-planen som
jämförelseobjekt när man talar om allmän pensionsplan. ITP-planen reglerar
pensionerna för tjänstemännen inom den enskilda seklorn.

Beskattning
av K-försäkringssparande

Premien
för en K-försäkring är inle avdragsgill. Utfallande belopp är i gengäld
frilagna från beskaltning (19 § KL). Löpande beskaltning av avkastningen från
de sparade medlen tas ut hos livförsäkringsanstalten i form av en särskilt
beräknad inkomstskatt, vanligen benämnd ränleskail. Från beskattningssynpunkt
kan man därför i högre grad än när det gäller P-försäkringar jämställa
försäkringstagarnas sparande genom K-försäkringar med vanligt banksparande. En
skillnad genlemol banksparandel är dock att någon förmögenhetsskatt inte ulgår
på del sparade kapitalel.

Försäkringsanstalternas
beskattning

Vid
inkomstbeskattningen av försäkringsanslalter enligt SIL görs åtskill

nad mellan livförsäkringsanstalter och skadeförsäkringsanstalter (2 §

6mom. SIL). Med livförsäkringsanstalt förstås etl försäkringsföretag vars

verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande avser personförsäk

ring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring, avgångsbidragsförsäk- 51

ring och
arbelslöshetsförsäkring). Andra försäkringsförelag betecknas som Prop.
1986/87: 61 skadeförsäkringsanslalter. Del långsikliga sparandel på försäkringsområdet
sker uteslutande i livförsäkringsanstalterna och i understödsföreningarna,
vilka skattemässigt behandlas på principiellt samma sätt.

Vinstutdelning
till aktieägare och garanter från livförsäkringsföretagen är inte lillålen. Om
man bortser från kosinader för adminislralion och risktäckning kommer därför
hela avkastningen på livförsäkringsföretagens kapital att utbetalas till
försäkringstagarna, där den såvitt gäUer P-försäk-ringarna kommer att
beskaltas. I konsekvens med detla beskaltas inte denna avkastning hos
försäkringsförelaget. När det gäller K-försäkringarna beskaltas däremoi som
nämnls avkastningen på de uppsamlade medlen hos förelaget i form av
ränteskatt.

Ränleskatten
tUlkom i samband med atl KL infördes 1928.1 förarbetena lill KL (SOU 1926: 18)
anfördes alt beskallningen av juridiska personer som enkelbeskaltades borde
ulformas så all man träffar den juridiska personen med samma skatt som skulle
ha träffat dess intressenter (försäkringstagarna beträffande K-försäkring) om
dessa hade beskattats. Delta skulle medföra en progressiv beskattning med
hänsyn tagen till intressenternas genomsnittliga inkomsler. En sådan beräkning
skulle dock förutsätta invecklade regler för alt förhindra missbmk. Man
stannade därför för att föreslå all beskattningen avjuridiska personer skulle
vara proportionell, även för de enkelskatlade livförsäkringsanstalterna. Detta
är också den ordning som kom atl lillämpas i KL. Senare förslag atl införa
någon form av progressivilel i räntebeskattningen och förmögenhetsbeskattning
av K-försäkringar har inle genomförts (jfr l.ex. SOU 1948:22 och Ds B 1977:4).

Underlaget
för ränteskatten utgörs - enkelt uttryckt - av nettot av räntor och utdelningar
hänföriiga lill banktillgodohavanden, obligationer, aktier och andra
värdehandlingar. Avkastning på fastigheter ingår också i underiagel, inklusive
hyresvärdet av egna fasligheler som används i försäkringsverksamheten.
Livförsäkringsföretagen anses som rörelsedrivande på samma sätt som l.ex.
banker (jfr avsnitt 3.2). Förelagens place-ringsfillgångar ulgör därför lager i
rörelsen, och upp- och nedskrivningar på dessa tillgångar ingår i
ränleskaiteunderlaget, liksom realiserade vinster och förluster. Orealiserade
kapitalvinster är dock inte skattepliktiga.

Från
det på detta sätl framräknade nettot får elt avdrag på fem procent göras för
förvaltnings- och hanteringskostnader. Ett s. k. anialsavdrag med tre promille
av etl basbelopp får göras för varje persons försäkringar inom någon av de tre
verksamheterna individuell livförsäkring, individuell annan personförsäkring
och gruppförsäkring. Slutligen finns en spärregel som skall förhindra att skatl
tas ut i sådan omfattning att livförsäkringsanstaltens förmåga alt fullgöra
sina försäkringsförbindelser äventyras.

Reglerna
om ränleskail finns i 2 § 6 mom. 3-10 stycket SIL. Livförsäkringsföretagen
betalar i likhei med andra juridiska personer inte kommunal inkomstskatt.
Skattesatsen vid den statliga taxeringen uppgår lill 40 procenl.

52

Bilaga
3 Prop. 1986/87: 61

Utdrag ur betänkandet (Ds Fi 1986:18) Realränteskatt

4 Pensions- och försäkringssparande

4.1 En översikt

I
föregående kapitel diskuterades bl. a. de skatteregler som gäUer för
pensionssparandel. I delta kapilel ges en översiktUg beskrivning av pensionssparandets
insfilufioner och utveckling. Då även annat sparande inom försäkringsbolagen än
del rena pensionssparandet är förknippat med liknande förmåner ges även en
presentation av detta sparande.

En översiktlig bild
av pensions- och försäkringssparandet ges i Figur 1. Pensionssparande kan ske
såväl inom som utanför livförsäkringsbolag, och sparande inom
livförsäkringsbolag kan omfatta såväl pensionssparande som
K-försäkringssparande. Alla dessa former av sparande kan dessutom anfingen ske
som ett privat sparande i egentlig mening eller ha formen av en
ansläUningsförmån, i det senare fallet oftast reglerat genom koUekfivav-lal om
tjänstepension mellan arbetsmarknadens parter. För enkelhets skull använder vi
termen "kollekfivt sparande" för de former av pensions- och försäkringssparande
som är knutna lill ett anslällningsförhåUande.

INDIVIDUELLT

SPARANDE
INOM LIVFÖRSÄKRINGSANSTALT

PENSIONSSPARANDE

KOLLEKTIVT

Figur 1: Skattemässigt gynnat pensions- och
försäkringsspa-rande

53

Med pensionssparande menas
i det följande sådant sparande som är Prop. 1986/87:61 avdragsgillt aniingen
för arbelsgivaren eller för den enskilde enligl kommunalskattelagens regler.
Med livförsäkringsanstalt menas dels de egentliga livförsäkringsbolagen, dels
de s. k. understödsföreningarna. Båda dessa typer av institutioner meddelar
personförsäkring med likartade skatlemässiga villkor.

Vad
först belräffar del pensionssparande som sker inom livförsäkringsanstalterna
kan följande konstateras. Detta sparande kan vara anfingen individuellt eller
kollektivt. Det individuella pensionssparandel år vad vi i dagligt tal menar
med pensionsförsäkringar. Dessa meddelas av ett antal s. k. individualbolag, av
vilka de största är Skandia Liv (med ungefär 30 miljarder kronor i
balansomslutning 1984), Trygg (drygt 20 miljarder) och Valand (8 miljarder).

Det
kollektiva pensionssparandel inom försäkringsbolag avser tjänstepensioner',
som oftast är kollektivavtalsreglerade. Av slörsl belydelse är avtalen mellan
SAF och PTK (Indusirins och handelns tilläggspension, ITP) och mellan SAF och
LO (Särskild lilläggspension, STP). Dessa två pensionssystem byggdes upp under
1960- och 1970-talen som komplement till ATP-systemet. Tjänslemännens
pensionsmedel inom ramen för ITP-planen förvallas av försäkringsbolaget SPP,
som är Sveriges slörsia livförsäkringsbolag med en balansomslutning på 65
miljarder kronor 1984. LO-kolleklivels pensionsplan, STP-syslemel,
adminislreras av ett särskUt bolag, AMF-p (Arbetsmarknadsförsäkringar,
pensionsförsäkringsakliebo-lag). Bolagel (vars balansomslutning uppgick lill 20
miljarder kronor 1984) har gemensam adminislralion med SPP. För all ge en
klarare överblick av de olika pensionssystemen och deras respektive
institufioner visas i Figur 2 samma översiki av pensions- och försäkringssparandet
som i Figur I, men med angivande av systemens och de vikligasle
insfilufionernas namn.

Anledningen
till att PTK-kollektivels pensionssystem har genererat så myckel slörre fonder
än LO-kolleklivets är alt del förra är uppbyggt enligt det s. k.
premiereservsystemet, medan del senare är uppbyggt enUgl det s. k.
kapitaltäckningssystemet. Premiereservsyslemel innebär att varie medlem av
systemet, antingen själv eller genom arbetsgivaren, löpande belalar in premien
under den yrkesverksamma tiden. Dessa premier och deras avkastning bygger
successivi upp en fond, som vid pensioneringsliU-fället har vuxit till en sådan
storlek att den tillsammans med avkastningen på de sparade medlen räcker lill
för pensionsuibetalningarna under den pensionerades återstående livstid. Delta
system, enligt vilkel även de individuella pensionsförsäkringarna är uppbyggda,
genererar således slora fonder inom försäkringsbolagen.

54

Kapitaltäckningssystemet
fungerar någol annorlunda; där byggs inte fonder upp successivt under den
yrkesverksamma tiden. Betalningen går i stället till så alt del löpande las ut
en procentsats på de anställdas löner. De medel som härigenom inflyter tillförs
elt konto för dem som uppnår pensionsåldern det akluella året. Härigenom blir
de genomsnitlliga fonderna hos försäkringsbolagen betydligt mindre än genom
premiereservsyslemel.

För
en översiki över olika tjänstepensionssystem, se SOU 1985:63.

Figur 2: System och institutioner inom den privata
pensions-och f ö rs ä kringsserctorn. Siffrorna avser f ö rh å llandena 1984.

Prop.
1986/87:61

INDIVIDUELLT Totalt kapital: 60 mdr

Individuell
K-f ö rs ä kring Frivillig gruppliv Gruppsjukf ö rs ä kring Gruppolycksfallsf ö rs ä kring

Totalt kapital: 16 mdr

Individuell
P-f ö rs ä kring Totalt kapital: 44 mdr

ITP: FPG/PRI
Pensionsstiftelser

Totalt kapital: 54 mdr

ITP: SPP
ITP: underst ö ds f ö r . STP: AMF-p Totalt kapital; 99 mdr

KOLLEKTIVT Totalt kapital: 170 mdr

Tj ä nstegruppliv, TGL Avtalgruppsjukf ö rs., AGS

Totalt kapital: 17 mdr

För fullständighetens
skull kan också nämnas del s. k. fördelningssystemet, enligt vilkel inga
fonder alls byggs upp. I stället betalas de pensionerades pensioner löpande av
de yrkesverksamma genom skatter eller avgifter. De offenlliga pensionssystemen,
dvs folkpension och ATP, är i princip uppbyggda på detta sätt.

En följd av STP-planens
lägre fondbildning jämförd med ITP-planens blir atl Ijänslemannakollektivels
pensioner inrymmer ett större inslag av skatteförmåner än LO-koUektivets. Som
visats i kapitel 3 är effekten av skallereglerna för såväl kollektivt som
individuellt pensionssparande atl sparkapilalels avkastning i princip blir
skattefri. Eftersom premiereservsyslemel medför en störte fondbildning än
kapitaltäckningssystemet blir den skattefria avkastningen i motsvarande grad större.
Följden av delta blir alt de arbetsgivare som är knulna till ITP-planen får
lindrigare premier vid hög realränta än de arbetsgivare som är knutna till
STP-planen.

55

Tjänslemännens
ITP-plan och de ITP-liknande pensionsplaner som gäl- Prop. 1986/87: 61 ler för
anställda inom konsumentkooperationen, banker, försäkringsbolag, pressen,
statliga förelag m.fl. arbeisområden begränsar inte pensionssparandet till
försäkring i SPP. Sådana pensioner adminislreras även av flera
understödsföreningar, av vilka den största är Konsumentkooperationens
pensionskassa med en sammanlagd balansomslutning på drygl 3,5 miljarder kronor
1984.

Det
bör också nämnas alt vissa grupper står ulanför de kollektiva försäkringssystemen.
Dessa beslår dels av anställda i förelag som inle är anslutna fill någon
arbetsgivarorganisation och anstäUda i företagsledande stäUning som inle
omfattas av kollektivavtal om pensionering, dds av egenföretagare såsom
lantbmkare, hantverkare och konstnärer. De kan i stället få motsvarande pensionsskydd
genom individuella pensionsförsäkringar. Härigenom blir gränsen mellan
tjänslepensionsförsäkringar och individuella pensionsförsäkringar många gånger
svår att dra.

Ell
annal sätt att trygga pensioner enligt ITP-planen är genom s.k. kontoavsättning.
I slället för alt betala in pengar till ett försäkringsbolag kan arbelsgivaren
behålla medlen inom rörelsen, samfidigl som han sätter av ett motsvarande
belopp på etl specieUt skuldkonto i balansräkningen under rubriken "Avsall
fill pensioner". Denna skuld räknas sedan årligen upp med elt belopp som
moisvarar den tUlväxt pensionskapitalet skulle ha hafl inom SPP. Såväl
kontoavsättningen som skulduppräkningen är avdragsgill för arbetsgivaren, och
de skatlemässiga fördelarna är därför i princip desamma som för en
pensionsförsäkring. För all skydda de anslälldas pensionsfordringar måste
skulden kreditförsäkras i elt speciellt bolag. Försäkringsbolaget
Pensionsgaranti (FPG). Beräkningen av utbetalningar, inbetalningar och
pensionsskuldens slorlek sköts inte av de enskilda företagen, ulan av elt
särskilt institut, Pensionsregistreringsinslitulel (PRI). I dagligt tal bmkar
systemet med tryggande av pensioner genom kontoavsättning kallas
FPG/PRI-syslemet. För äldre pensionslöften, dvs sådana som lämnats före 1976,
finns fortfarande möjligheter all få avdrag för pensionsavsällningar som inle
kredilförsäkrats.

Pensionssparande
ulanför försäkringsbolagen kan även ske genom avsättning tiU
pensionsstiftelse. Sådan avsättning är avdragsgill på samma sätt som en försäkringspremie,
och avkastningen på medlen är i praktiken skattefri så länge inte medlen i
stiftelsen översiiger vad som krävs för alt trygga pensionsålagandet. Det
totala antalet sliftelser är ganska slort; medan anlalel livförsäkringsbolag
uppgår fill etl 20-lal och anlalel understödsföreningar uppgår tiU cirka 150,
kan antalet pensionsstiftelser f n. uppskattas lUl c:a 2000 med en sammanlagd
förmögenhel på c:a 13 miljarder kronor. Beiräffande siorleksfördelningen
mellan stiftelserna finns inga aktudla uppgifter. Enligt stiflelseutredningen
(Ds Ju 1979:4) var antalel sliftelser 1976 1400 st. med en total förmögenhel på
5,6 miljarder kr. Av denna förmögenhel var över 70 procent hänförlig fill de
tio slörsta sfiftelserna. 87 procenl av stiftelserna beräknades då ha en
förmögenhel under en miljon kr och 27 procenl en förmögenhel under 100000 kr.
Av de

SOU
1985:63, sid 146. 56

stiftelser som tUlkommil
efter 1976 har många små förmögenheier. Dessa Prop. 1986/87:61 stiftelser
är ofta anknutna tUl mindre företag, där de tryggar pensionsutfästelser fill
förelagsledare. Avsättningama görs ofta som engångsbetalningar under år då
förelagen har överskottsmedel.

Stiftelserna
betalar normall inte någon inkomstskatt. De slår under tillsyn av
länsstyrelsema som bl. a. skaU granska deras årsredovisningar (17 § 3 stycket
tryggandelagen). Granskningen går ut på att skydda pensionsborgenärernas
intressen, så att gotlgörelser ur sliftelsen inle reducerar kapilalel och så
atl tillgångarna ger betryggande säkerhel för pensionsutfästelserna.
Granskningen försvåras av att det inte finns några allmänna regler för
värderingen av en pensionsstiftelses förmögenhet. Olika länsstyrelser kan också
ha varierande praxis när det gäller de krav som SläUs på stiftelserna.

Avsällning
fill pensionsstiftelse kan inte ske enhgt ITP-planen, som endast medger
tryggande av pensioner genom försäkring och genom kon-loavsällning.
Pensionsstiftelserna tryggar därför ofta pensioner för speciella personer inom
förelagel, l.ex. förelagsledningen. Så länge avsättningen ryms inom allmän
pensionsplan (4 § tryggandelagen) är den avdragsgiU, vilket som visats i
kapitel 3 i princip innebär alt avkastningen på de avsalta medlen är skattefri.
Inom vissa branscher och förelag kan dock avtal Iräffas om pensionsplaner som i
huvudsak liknar ITP-planen men som dessulom medger tryggande av
tjänstepensioner genom stiftelse. Sålunda har t. ex. bankerna och
konsumentkooperationen stora pensionsstiftelser för sina anslällda. (Den
senares fonder uppgick till c:a 7 miljarder kronor 1984.)

Om
vi nu går vidare i Figur 1 och Figur 2 har vi kommii liU mtan för individuellt
pensionssparande ulanför försäkringsbolag. Sådanl sparande förekommer inle i
Sverige. I Danmark finns dock möjlighel all öppna s. k. pensionskonlo i bank.
SkatteviUkoren för sparande på sådana konton är i huvudsak desamma som för
sparande i pensionsförsäkring (jfr avsnitt 2.2).

Slutligen
har vi i Figur 1 kommii lill del försäkringssparande som inle är
pensionssparande. Delta kan definieras som del sparande som belastas med
ränleskatten, dvs K-försäkringssparande. På det individueUa planet omfallar del
dels försäkringar med ett stort inslag av sparande och fondbildning som ligger
nära pensionssparandel, t. ex. olika former av livräntor och livförsäkringar,
dels s. k. riskförsäkringar med obelydligl inslag av sparande och
kapitalbildning. Ell mellanting utgörs härvidlag av sjuk- och
olycksfallsförsäkringar. Vad gäller dessa sker för redan iniräffade sjukoch
olycksfaU en avsättning av medel inom bolaget. Dessa medel, som syftar till att
trygga de framtida utbetalningama, medför en viss fondbildning.

Till
de individuella K-försäkringama kan också räknas gruppliv-, gruppsjuk- och
gmppolycksfaUsförsäkringarna. Dessa är individuella i den meningen alt de är
friviliga och att premiema i regel erläggs av den individuella
försäkringstagaren och inte av arbelsgivaren.

De
viktigaste av arbetsmarknadens försäkringar inom K-seklorn är

gmpplivförsäkringama (Tjänslegruppliv, TGL) och sjuk- och olycksfaUs-

försäkringarna (Avtalsgmppsjukförsäkring, AGS). Inle heUer här är del 57

fråga
om någol egentligt sparande; med undanlag för AGS (13 miljarder Prop. 1986/87:
61 kronor 1984) är fonderna små och främsl uppbyggda för
riskuljämnings-ändamål. Detta betyder att den skattefria avkastningen för dessa
försäkringar är ganska liten, dvs de reduktioner i premierna som arbelsgivarna
kan tillgodoräkna sig vid en hög räntenivå blir ganska små i kronor räknat.
Slutligen ges i Figur 2 siffror över hur stora fonder som finns i de olika
sparformerna. Härvid har, på gmnd av de svåra gränsdragningsproblemen och
statistikens utformning, samtliga individuella försäkringar hänförts fill den
individuella sektom, oavsett om de egentligen avser individuellt utformade
Ijänstepensioner eUer ej. Som synes finns del allra slörsta kapitalel inom
pensionssparandet, och då i synnerhet inom pensionsförsäkringarna.

4.2 Försäkringssparandets utveckling över tiden

Försäkringssparandet
har uppvisat en stark tillväxt under senare år. Del kan antas att detta
ålminstone delvis är en följd av de relaliva förmåner som ges liU detta
sparande i skaltesammanhang. I Figur 4 visas hushållens individueUa
försäkringssparande under åren 1970—1984. Som jämförelse visas även hushållens
toiala finansiella sparande. Medan det finansiella hushåUssparandet har
stagnerat och t.o.m. minskat under perioden, har den del av sparandel som
består av försäkringssparande ökal kraffigt, såväl i nominella som i reala
termer. Således kan man beiräffande hushållssektorn säga all försäkringssparandet
har trängt ul andra sparformer.

Under
hela perioden 1970—1985 växte del individuella försäkringssparandet med i
genomsnitt 17,6procent perår, från 1,1 miljarder kronor 1970 fill 12,8
miljarder kronor 1985.1 reala termer blir della en tiUväxttakt på 7,8 procenl
per år. Ökningstakten har accelererat under 1980-lalel. Från 1980 fill 1985 var
den genomsnittliga ökningslakten 32,1 procent per år (från 3,2 miljarder till
12,8 miljarder). I reala termer moisvarar detla en fillväxt på 21,2 procenl per
år. Detta kan jämföras med hushållens toiala finansiella sparande, som stått
praktiskt tagel stilla under 1980-lalet.

Vad
gäller del kollekliva pensionssparandet har fillväxttakten varit långsammare.
Under 1980-talel var den genomsnitlliga nomineUa ökningslaklen 17,4 procent
per år (från 8,7 miljarder 1980 till 16,8 miljarder 1984) och den reala 7,3
procent.

Av
ovanstående siffror framgår att det kapital som förvallas av försäkringsbolagen
har ökat kraftigt på senare år. Ökningen kan sägas beslå av två komponenier.
Dels avkastar tidigare års kapital medel som läggs fill kapitalet, och dels
tillkommer varje år nyll försäkringssparande. När man vill karllägga
försäkringssparandel kan del därför vara relevani all söka skilja på gammall
sparande och dettas avkaslning å ena sidan och nytl sparande å andra sidan.
Anlalet nytecknade individuella försäkringar för olika år under perioden
1970-1985 visas i Figur 5. För P-försäkringar var den genomsnitlliga årliga
ökningslakten under denna period 18 procent. Här sker dock en krafiig
acceleration under 1980-talet; för perioden 1980-1985 var den årliga
ökningstakten i nytecknandet 29,8 procent.

Vad
gäller K-försäkringama har utvecklingen varit något specieU. Detla

beror på atl en stor del av de traditionella individuella K-försäkringarna 58

nCUR
4A; HUSHÅLLENS HNANSELLA SPARANDE 1970 - 1984

LÖPANDE PRISER MDR KR

70717273 74 757877787980 81828384

HGUR
4B: HUSHÅLLENS FINANSIELLA SPARANDE 1970 - 1984

1970 ÅRS PRISER. MDR KR

79 80 81 82 83 84

UUl: FDUNntUBVUPniU

Prop.
1986/87:61

59

(främsl
livförsäkringar och olycksfallsförsäkringar) under 1970-talel ersät- Prop.
1986/87: 61 les med motsvarande arbetsmarknadsförsäkringar (gruppliv, AGS).
Därför ser vi i Figur 5 B en minskning av nytecknandet under 1970-talel. Under
1980-talet får K-försäkringssparandet delvis en ny karaktär; det är framför
allt livräntor och liknande arrangemang som då slår igenom. Detta visar sig
också i den höjning av de genomsnittliga försäkringsbeloppen som kommer lill
synes under denna period. En annan aspekt av detta är den myckel krafiiga
ökningen av K-försäkringar med engångspremier (jfr avsnill 9.2). Ökningstakten
i nytecknandet blir då också hög; under perioden 1980-1985 ökar antalet
nytecknade K-försäkringar med i genomsnitt 14,5 procenl per år.

60

FIGUR 5A: ANTAL NYTECKNADE P-FDRS Ä KRINGAR AREN 1970, 1975. 1980-1985

Prop.
1986/87:61

FIGUR 5B: ANTAL NYTECKNADE K-RJRS Ä KRINGAR AREN 1970, 1975, 1980-1985

100 000 -

50
000 -

1970 1975

K Ä LLA:
FTJRS Ä KRINGSINSPEKTIONEN

1980

1985

BUaga
4 ppop. 1986/87:61

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
realränteskattekommitténs betänkande (Ds Fi 1986:18)

Efter
remiss har yttranden över betänkande avgelts av riksförsäkringsverkel,
försäkringsinspektionen, riksskatteverket, hovrätten för Västra Sverige,
kammarrätien i Göteborg, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i
Stockholms län, länsstyrelsen i Södermanlands län, länsstyrelsen i Västernorrlands
län, allmänna pensionsfondens andra och iredje fondstyrelser, riksbanken,
riksgäldskontoret, Stockholms fondbörs. Centralorganisationen SACO/SR,
Folksam, Företagareförbundel (SFR), Försäkringsbolaget Pensionsgaranti (FPG),
Försäkringsbolaget SPP, Kooperationens pensionsanstalt. Kooperativa förbundel.
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Pensionärernas
riksorganisafion, Sveriges hantverks- och industriorganisaiion
(SHIO)-Familjeförelagen, Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska
Handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundei. Svenska sparbanksföreningen.
Svenska Revisorsamfundel, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges
Föreningsbankers Förbund, Sveriges Industriförbund,
Taxeringsnämndsordförandenas Riksförbund och Tjänslemännens centralorganisation
(TCO).

Allmänna
pensionsfondens första fondstyrelse, AMF-sjukförsäkringsak-tiebolag,
AMF-pensionsförsäkringsaktiebolag, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR),
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Landsorganisationen i Sverige samt
Post- och Kreditbanken har beretts tUlfälle alt avge yllranden men har avstått
från att yttra sig. Posl- och Kredilbanken har dock förklarat sig dela de
synpunkter som framförs i yttrandet från Svenska Bankföreningen.

Yttranden
har också kommit in från Försäkringsljänstemannaförbundet, Sveriges
Köpmannaförbund, Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Stockholms
Handelskammare, Pensionsregistreringsinslitulel (PRI), Försäkringsbranschens
Pensionskassa, Skattebetalarnas Förening, Länsförsäkringar i Kalmar län,
Arbelsmarknadens Försäkringsakliebolag (AFA), Skånes Handelskammare, Sveriges
Aktiesparares Riksförbund, Aktiefrämjandet, Göteborgs Patientförening,
Ensamståendes Intresseorganisation, Sveriges Handelsagenters Förbund och SALFs
Pensionärsförening i Malmö.

62

Bilaga 5 Prop. 1986/87:61 De remitterade förslagen

1 Förslag lill

Lag om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser

Härigenom
föreskrivs följande.

1 § Tillfällig förmögenhelsskalt skall belalas till
staten enligt denna lag.

2 § Riksskatteverket är beskatiningsmyndighet.

3
§ Skattskyldiga är

1. svenska livförsäkringsbolag,

2. understödsföreningar som bedriver lill
livförsäkring hänföriig verksamhet saml

3. pensionssfiftdser som avses i lagen (1967:531) om
Iryggande av pensionsutfästelse m. m.

Om
verksamhelen påbörials efler utgången av kalenderårel 1984 föreligger inte
skattskyldighet.

4 §
Skatten ulgår med sju procenl av beskattningsunderlaget. Beskatt

ningsunderlaget är värdet av den skallskyldiges förmögenhet vid utgången

av år 1986 till den del som förmögenheten översiiger tio miljoner kronor.

För skattskyldig vilkens räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår

beräknas förmögenheten med utgångspunkt i förhållandena vid ulgången

av det räkenskapsår som avslulas närmast efter den 31 december 1986.

Sådan
förmögenhet som är hänförlig till annan av den skatiskyldige meddelad
livförsäkring än sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna
tUl 31 § kommunalskallelagen (1928:370) skall ingå i beskattningsunderlaget
med 72 procenl.

5 §
Förmögenheten är värdel av den skaltskyldiges samtliga tillgångar

efter avdrag för finansieUa skulder. Förmögenhet som inte är hänföriig lill

livförsäkring skall dock inte beaktas.

Som
tillgång hos återförsäkringslagare räknas inle värdel av ålerförsäkringsgivares
ansvarighel på grund av försäkringar som denne har övertagit i form av
återförsäkring. Om ålerförsäkring skell hos utländsk återförsäkringsgivare
skall dock ett belopp motsvarande dennes ansvarighet redovisas som tillgång, i
den mån ansvarigheten överstiger värdet av reservdeposition som ställts av
ålerförsäkringsgivaren hos återförsäkringstagaren.

Ålerförsäkringsgivares
fordran hos återförsäkringslagare på gmnd av sådan reservdeposifion som avses i
föregående stycke upptas inte som tillgång. Den skuld som redovisas av
återförsäkringstagaren på gmnd av depositionen är inte avdragsgiU för denne.

6 § Om ej annal följer av 7-9 §§ las tillgångar och
skulder upp tUl bokfört värde.

7 § Fasfighet tas upp till del högsta av
anskaffningsvärdet och 133 procent av del för år 1986 gäUande taxeringsvärdet.

Har fastighets värde efler
ingången av år 1986 sänkts på gmnd av

skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vallenflöde

eller
jämförlig händelse får fasligheten tas upp lill 133 procenl av del Prop.
1986/87: 61 taxeringsvärde som därefter åsälts vid särskild fastighelstaxering
eller, om sådant värde saknas, till ett på motsvarande grunder uppskattat
värde.

8 §
Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller som

annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna note

ringar om avslut, tas upp lill del noterade värdel.

Finns
i elt bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är föremål för sådan
nolering som avses i försia slycket skall aktier i bolagel som inte är noterade
tas upp fill samma värde som de noterade aktierna. Är flera akfieslag noterade
skall värdet av de icke noterade aktiema beslämmas med utgångspunkt i värdel
för det noterade aktieslag som har den lägsta kursen.

Om
det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att del noterade värdet
inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala
förhållanden får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund
för värderingen.

9 §
Fordran som inte omfattas av 8 § och som löper med ränta skall tas

upp till silt kapitalbelopp. Detsamma gäller för skuld som löper med ränla.

Värdering
av osäker fordran får ske med beaklande av det belopp, varmed den kan beräknas
inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.

10 § Tillfällig förmögenhetsskatt är inte avdragsgiU
vid laxeringen lill statlig inkomstskatt.

11 § Den som är skattskyldig enligt 3 § skall vara
registrerad hos riksskatteverket.

12 § Den som är skattskyldig skall i deklaration ange
skalteunderiaget och skatten saml lämna de uppgifter som erfordras för
beräkning av underlaget. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formulär som
faslslälls av riksskatteverket.

Deklarationen
skall ha kommii in till riksskatteverket senasl fem månader efter den dag som
enhgt 4 § Ugger till grund för förmögenhelsvärderingen.

Skatten
skall avrundas till närmast lägre lusental kronor.

13 § Senast den dag då deklarationen skall ha kommii
in enligl 12 § andra stycket skall hälften av skattebeloppet vara inbetald.
Återstoden skall vara inbetald med hätften senasl tre månader och med
återsiående hälft senasl sex månader efler den senaste dagen för avlämnande av
deklaration. Om skallen inte uppgår till 100 000 kronor skall dock hela
beloppel vara inbelalal senast den dag då deklarafionen skall ha kommii in.

14 § Bestämmelserna i 1 kap. 2, 4, 6 och 7 §§, 2 kap.
6 § första och Iredje slyckena, 7 § första och femle styckena, 10 och 11 §§,3
kap., 4 kap. 1-3, 5-10 och 12-15 §§, 5 kap. 1 § Iredje stycket försia meningen,
2 § försia stycket och 5-18 §§, 7 kap. 1-4 och 6-8 §§, 8 kap. 1-2,4-11 och 13
§§ samt 9 kap. 1-3 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier
skall lillämpas i fråga om tillfällig förmögenhetsskatt.

Vid
lillämpning av 4 kap. 2 § första stycket nämnda lag skall i slället för vad som
där sägs om fid inom vilken deklarationen skall ha kommit in gälla vad som
stadgas i 12 § andra stycket denna lag.

Vid
tillämpning av 5 kap. 1 § tredje slyckel försia meningen lagen om 64

punktskatter och
prisregleringsavgifter skall belalningsfiden i förekom- Prop. 1986/87: 61
mande faU bestämmas enligt reglerna i 13 § första slycket denna lag.

Denna
lag Iräder i krafl den 23 december 1986.

65
5 Riksdagen
1986/87. 1 saml. Nr 61

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskall' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §

För svenska akliebolag, sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, andra ekonomiska föreningar än sambmksföreningar,
familjestiftelser, svenska aktiefonder, svenska försäkringsanstalter som inte
är akfiebolag, ulländska juridiska personer, Sveriges allmänna hypoieksbank.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar saml sådana juridiska
personer som enligt förfallning eller på därmed jämförligt sätt bildats för atl
förvalla samfällighei och som skall erlägga skalt för inkomst utgör
grundbeloppet, om inle annal föreskrivs i andra stycket, 52 procent av den
beskattningsbara inkomsten.

För skattskyldiga som avses i 7 § För skattskyldiga som avses i 7 §

4mom., livförsäkringsansiaher så- 4mom. och andra
skattskyldiga än

vUl angår försäkringsrörelsen och dem som avses i 10 § 1 mom. eller i

andra skallskyldiga än dem som första stycket här ovan ulgör

avses i 10 § 1 mom. eller i första grundbeloppel 40 procenl av den

slyckel här ovan utgör gmndbdop- beskattningsbara inkomsien. För

pet 40 procenl av den beskattnings- livförsäkringsanstalter såvitt angår

bara inkomsten. försäkringsrörelsen utgör
dock

grundbeloppet 50 procent av den beskattningsbara
inkomsten.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som
enligl de för densamma gällande sladgar har fill huvudsakligt ändamål alt
lillgodose viss familjs, vissa familjers eller beslämda personers ekonomiska
iniressen.

Prop.
1986/87:61

Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas första gången vid 1988 års
laxering.

' Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senaste lydelse 1984; 1061.

66

, „..
, ,.„ Prop. 1986/87:61

3 Forslag
till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt'

dels att 3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels att del i anvisningarna till 3 och 4 §§ skall införas
en ny punkt, 6, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ 1 mom. Vid förmögenhelsberäkningen skola, i den mån ej
annat framgår av 2 mom. här nedan, såsom lillgångar upplagas:

a) fastighet;

b) tomträtt, valtenfaUsrätt;

c) lös egendom, som är avsedd för
stadigvarande bruk i skatlskyldigs förvärvsverksamhet eller att däri omsätlas
eller förbrukas, såsom djur saml maskiner och andra inventarier, råämnen,
varor, jordbruks- och skogsprodukter, förbrukningsartiklar och dylikl, gruvor,
pateni- och förlagsrätter, räll till skogsavverkning å annans mark samt rält
fiU stenbrott och dylikt;

d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller
utlånats eller nedlagts i

obligationer eUer insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra

fordringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag,

akfiefonder eller rederier eller av opfionsrätter lUl nyteckning eller köp av

akfier, om sådan optionsrätt är föremål för omsättning på kapitalmarkna

den, eller av andel i oskiftat dödsbo som vid taxering lill slallig inkomsl

skall skall behandlas såsom handelsbolag, i den mån samma kapital icke är

atl hänföra till i c) här ovan nämnd egendom;

e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans
familjs personliga

bruk och bekvämlighet och av beskaffenhel all böra hänföras lill yttre

inventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobUer, motorcyklar, lust

jakter, motorbåtar och dylikt, så ock smycken;

O besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej
enligl 7 § skall likställas med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag
eller mol visst belopp en gång för alla upplåten för innehavarens livstid eller
för tid, som icke kommer all utlöpa inom fem år efler beskattningsårets utgång;

g) rält till ränta, avkomst av fas- g) rätt lill ränla,
avkomst av fas

tighet eller annan stadigvarande tighet eller annan sladigvarande

förmån, som icke avses i O här förmån, som icke avses i f) här

ovan, såvida rättigheten är förhan- ovan, såvida rättigheten är förhan-

denvarande och beslämd att lillgo- denvarande och beslämd alt tillgo-

donjulas för den berättigades livslid donjutas för den berättigades livstid

eller för tid, som icke kommer att eller för tid, som icke kommer att

utlöpa inom fem år efter beskatt- utlöpa inom fem år efter beskatt

ningsårets utgång. ningsårels utgång,-

h) livförsäkring, som meddelats i här i rikel bedriven
försäkringsrörelse, i den omfattning som anges i punkt 6 av anvisningarna.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974; 859. 67

Senasle
lydelse 1985: 309.

Ntivai-ande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 61

2 mom. Såsom lillgångar vid förmögenhelsberäkningen
upptagas icke:

a) kapttalvärdel av kapiialförsäk- a) värdel av annan försäkring än
ring: livförsäkring:

b) rält till undantagsförmåner, till
pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension
och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av
förutvarande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligl vad i lag eUer
särskild författning är siadgal, annorledes än på gmnd av försäkring ulgär vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärljänstgöring;

c) räll fill annan ränla, avkomst eller förmån än i b)
avses, däresl

densamma är bestämd alt tillgodonjulas för den berättigades livstid samt

värdet av vad han årligen mä i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000

kronor;

d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande
åtnjuter avkastning

en;

e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro
avsedda för den

skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok-, konsl- och därmed jämförliga samlingar,
såframt ej

ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänhe

ten tillgängliga;

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan,
därest samman

lagda värdel av dessa tUlgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tUlgångar i
rörelse, ävensom rätl fill firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel
och dylikl;

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro
avsedda för den skaltskyldiges och hans familjs personliga behov, saml kontant
hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skaltskyldiges löpande ulgifter
avsedd kassa;

j) faslighet, som året före taxeringsåret undantagits från
skatteplikt enligt 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), ulom såvitt
fråga är om fillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.

(Se vidare anvisningarna.)

7§'' I fråga om skyldighet alt erlägga skatl för
förmögenhet likställas med ägare:

a) den som innehar fast eller lös
egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad
åborätt; innehavare av så kallad ofri toml i stad och den som eljest innehar
fastighet med ständig eller ärftlig besitiningsräll:

c) efierievande make, som under sin
livslid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, lillhörande den först avlidne
makens kvarlålenskap;

d) annan, som under sin livslid äger åtnjuta
avkastningen av förmögen

hel, vartill äganderätten liUagts någon hans avkomling, adopfivbarn eller

adoptivbarns avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål atl
lillgodose viss familjs

eller vissa familjers ekonomiska iniressen under sin livstid äger åtnjuta

avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten lillkommer stiftelsen;

' Senaste lydelse 1980:959.

■* Senaste lydelse 1973:1102. 68

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 61

O så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av
förmögenhel, vartiU äganderätten tillkommer annan, däresl sådant förhållande
föreligger, alt han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra
betraktas såsom förmögenhetens ägare.

Föreskrifierna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda
lill alt förmögenheten beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som
avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskaltningsår.

Med ägare likställs också, ifråga om livförsäkring, sådan
förmånstagare som har förfoganderätt till försäkringen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

fiU 3 och 4 §§

6. Livförsäkring tas upp som tillgång. Livförsäkring skall
dock inte tas upp om försäkringen

1.
är sådan
pensionsförsäkring som avses i punkl 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskallelagen (1928:370),

2.
enbart
avser dödsfall senast vid 70 års ålder och inte är ålerköpsbar,

3.
utgör
livränta eller sjukränla som utges som ersättning på grund av annan försäkring
än Uvförsäkring, eller

4.
tagils i
överensslämmelse med ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens
huvudkontor före den 13 september 1986.

Livförsäkring las upp till det värde som motsvarar det på
försäkringstekniska grunder beräknade tekniska ålerköpsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas
första gången vid 1988 års laxering.

69

6 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 61

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl 37§ Imom. taxeringslagen
(1956:623)' skall följande lydelse.

37 § Nuvarande lyddse 1 mom. TUl ledning vid
inkomsttaxering, förmögenhetslaxering och regisirering av preliminär A-skall,
som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år ulan anmaning avlämnas
uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligl följande
uppställning.

Prop.
1986/87:61

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skaU avse

Vad
uppgiflen skaU avse

3.
Försäkringsanstalt och understödsförening.

Den som
från anslalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor
för hela året, på gmnd av försäkring av den art all skatteplikt för beloppet
föreligger, dock alt om livränta utgivits tiU följd av personskada eller om
ersällning utgått på gmnd av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3
mom. iredje stycket, punkl 16 av anvisningama till 21 § eUer punkt 11 av
anvisningarna till 28 § kommunalskallelagen (1928:370), uppgift skall lämnas
även om belopp som icke är av skattepliktig natur och som för hela året översfiger
200 kronor.

Utgivet
belopp. Har till följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp
skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits tidigare på
grund av samma skada. Om så är faUel skaU angivas beloppels slorlek och
utbetalningsåret.

' Lagen omtryckt 1971: 399.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:773. Senaste lydelse 1986:489.

70

Föreslagen lydelse

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering,
förmögenhetslaxering och regisirering av preliminär A-skatl, som har
innehållils genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas
uppgifler (konirolluppgifier) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.

Prop.
1986/87:61

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skall avse

Vad
uppgiften skall avse

3.
Försäkringsanstalt och understödsförening.

Den som från anstalten eller föreningen uppburit belopp,
ej understigande 200 kronor för hela årel, på grund av försäkring av den art
skatteplikt för beloppet föreligger, dock att om livränta utgivits lUl följd
av personskada eUer om ersättning utgått på gmnd av sådan kollektiv
sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket, punkl 16 av anvisningarna
fill 21 § eller punkl 11 av anvisningarna lill 28 § kommunalskattelagen
(1928:370), uppgift skaU lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig
nalur och som för hela året överstiger 200 kronor.

Den som
är ägare tiU försäkring som avses i punkt 6 av anvisningarna till 3 och 4 §§
lagen (1947:577) om StatUg förmögenhetsskatt saml förmånstagare med förfoganderätt
Ull sådan försäkring.

Utgivet
belopp. Har lill följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp
skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits fidigare på
grund av samma skada. Om så är fallel skaU angivas beloppets storlek och
uibeialningsåret.

Försäkringars värde vid årets uigång, om värdel uppgår
till minst 1000 kr.

Denna lag
träder i krafl den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift
till ledning för 1988 års taxering.

71

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs atl 1 § skattebrottslagen (1971:69)
skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:61

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

1§'

Denna lag
gäller i fråga om skall eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rätfigheter, förordningen (1927: 321) om skatl vid utskiftning av
akliebolags lillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:
395) om ersättningsskall, lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskall, lagen
(1946: 324) om skogsvårdsavgifi, lagen (1947:576) om statlig inkomstskall,
lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958: 295) om sjömansskatt,
lagen (1983:219) om liU-fällig vinstskatt, lagen (1983: 1086) om
vinsldelningsskatt, lagen (1984: 1052) om slallig faslighetsskatt.

2. lagen (1928:376) om skatt på lotlerivinster, lagen
(1941:251) om särskUd varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen
(1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, slämpelskaltelagen
(1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skalt på
annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatl pä spel, lagen (1973: 37) om
avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen
(1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen
(1975: 343), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är
registrerade i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

1.
lagen
(1908:128) om beviU-ningsavgifler för särskilda förmåner och rättigheter,
förordningen (1927: 321) om skall vid utskiftning av aktiebolags tillgångar,
kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933: 395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947: 577)
om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958: 295) om sjömansskatt, lagen
(1983:219) om fillfäUig vinstskatt, lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,
lagen (1984: 1052) om statlig faslighelsskall, lagen (1986:000) om tillfäUig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser,

2.
lagen
(1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt,
lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen
(1961: 394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968: 430)
om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen
(1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgifi på vissa dryckesförpackningar,
vägtrafikskattelagen (1973: 601), lagen (1973: 1216) om särskUd skall för
oljeprodukter och kol, bUskrotningslagen (1975:343), lagen (1976:338) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i rikel, lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

Senaste lydelse 1984:1059.

72

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:61

försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om
skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatl på videobandspelare,
lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatl
på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskild avgift för
elektrisk krafl från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om tolalisatorskatt, lagen
(1984: 355) om skalt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:

404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:

405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:409) om avgifi på gödselmedel,
lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt
på viss bensin.

försäljningsskatt på
molorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om
skall på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skalt på videobandspelare,
lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk krafl, lagen (1983:1053) om skall
på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen
(1984: 355) om skalt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:

404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:

405) om stämpelskatt på akfier, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,
lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt
på viss bensin.

3.
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäUer även
preliminär skall, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i
uppbördslagen (1953:272).

Lagen tUlämpas inte om
skatten eller avgiften faststäUs eller uppbärs i den ordning som gäUer för tull
och inte heller beträffande restavgift, skallefillägg eller Uknande avgtft.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

73

6 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skatlefordringar m. m. skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:61

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

] § '

Förmånsrätt
enligt 11 § förmånsrältslagen (1970:979) följer med fordran

pa

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket
uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om
beviUningsavgtfler för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om
sjömansskatt, kupongskallelagen (1970: 624) och lagen (1983: 219) om tUlfällig
vinstskatt.

1. skalt och avgift, som anges i 1 § första stycket
uppbördslagen (1953:272), saml skatt enligl lagen (1908: 128) om beviUningsavgtfler
för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
kupongskattelagen (1970: 624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och
lagen (1986:000) om lillfällig förmögenhelsskalt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser.

2. skatt
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt
eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen
(1941:251) om särskild vamskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt,
slämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgifi på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om SärskUd avgifi för oljeprodukler
och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på
vissa resor, lagen (1982:691) om skatl på vissa kasseltband, lagen (1982: 1200)
om skalt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk
kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper,
lagen (1983:

3. skatt
eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på lotlerivinster, lagen (1941:251)
om särskild vamskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, slämpelskaltelagen
(1964:308), lagen (1972:266) om skatl på annonser och reklam, lagen (1972:820)
om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgifi på vissa dryckesförpackningar,
lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukler och kol,
bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskall på molorfordon, lagen (1978:144) om skatt på
vissa resor, lagen (1982: 691) om skalt på vissa kassettband, lagen (1982:
1200) om skatl på videobandspelare, lagen (1982: 1201) om skatt på viss
elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skall på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:

Senaste
lydelse 1984:856.

74

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87: 61

1104)
om särskild avgift för elek- 1104) om särskUd 5Ä:aff för elektrisk

trisk krafl från kärnkraftverk, lagen krafl från kärnkraftverk, lagen

(1984:351) om tolahsatorskatt, la- (1984:351) om tolahsatorskatt, la

gen (1984:355) om skatt på vissa gen (1984:355) om skall på vissa

dryckesförpackningar, lagen (1984: dryckesförpackningar, lagen (1984:

404) om stämpelskatt vid inskriv- 404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
lagen (1984: ningsmyndigheter, lagen (1984:

405) om stämpelskall på akfier, la- 405) om stämpelskatt på akfier, lagen (1984:410)
om avgift på be- gen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel samt
lagen (1984: kämpningsmedel samt lagen (1984: 852) om lagerskatt
på viss bensin, 852) om lagerskatt på viss bensin,

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) samt lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt,

5. tull och särskild avgtft enUgt 39 § lullagen (1973:670) samt avgift
enligt lagen (1968: 361) om avgtft vid införsel av vissa bakverk,

6. avgifi enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område,
lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område och lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Förmånsrätten
omfattar ej restavgift och liknande avgtft som utgår vid försummelse atl
redovisa eller beiala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och
förseningsavgift.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

75

7 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatteoch
avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs atl 1 § bevissäkringslagen (1975:
1027) för skatteoch avgifisprocessen skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:61

1§'

Nuvarande
lydelse

Denna lag är tillämplig vid revision eller annan
granskning för fastställande av skatl, tull eller avgtft enligt lagen (1908:
128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
uppbördslagen (1953:272), taxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om
sjömansskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskalt,
kupongskattelagen (1970: 624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen
(1973: 602) om särskild vägtrafikskatt, lullagen (1973:670), lagen (1984: 151)
om punktskatter och prisregleringsavgifier och lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Föreslagen
lydelse

Denna lag är tiUämplig vid revision eller annan
granskning för fastställande av skatl, lull eller avgifi enligt lagen (1908:
128 s. 1) om be-viUningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
uppbördslagen (1953:272), taxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om
sjömansskatt, slämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskalt,
kupongskattelagen (1970:624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen
(1973: 602) om särskild vägtrafikskatt, lullagen (1973:670), lagen (1984: 151)
om punktskatter och prisregleringsavgifier, lagen (1984: 668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare och lagen (1986:000) om tillfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och
pensionsstiftelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Senaste lydelse 1984: 869.

76

8 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:61

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vissa bestämmelser i denna
lag gäller också för överiastavgift, vägtrafikskalt och växtförädlingsavgifl enligl
vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgifl, vägtrafikskattelagen
(1973:601) och utsädeslagen (1976:298).

Vissa beslämmelser i
denna lag gäller också för överiastavgift, vägtrafikskatt, växtförädlingsavgifl
och tillfäUig förmögenhetsskatt enligl vad som föreskrivs i lagen (1972:435)
om överlastavgifl, vägtrafikskattelagen (1973:601), ulsädeslagen (1976:298)
och lagen (1986: 000) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

7
Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 61

77

Utdrag Prop. 1986/87:61

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1986-10-31

Närvarande:
juslilierådel Knulsson, fd. jusfifierädet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1986 har regeringen på
hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådels yltrande över förslag
tiU

1. lag
om tiUfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, under

stödsföreningar och pensionsstiftelser,

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69),

6. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.,

7. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027)
för skatte- och avgiftsprocessen,

8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter
och prisreglerings-avgifter.

Förslagen
har inför lagrådet föredragils av kammarrättsfiskalen Per Bergman. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser

Lagrådet
har särskilt granskat förslaget från konstitutionella synpunkter. Härvid har
lagrådet utgått från vad som sägs i remissen om all förslagel, om
riksdagsbeslut fattas före riksdagens juluppehåll, inte kommer alt slå i strid
med förbudei mot retroaktiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § regeringsformen
och att del inte heller i övrigl slrider mot några föreskrifter i
regeringsformen eller några svenska fördragsenliga ålaganden. Med del sisla lär
främsl syftas på Europeiska konvenfionen den 4 november 1950 angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna jämle lUläggsprolokollel
den 20 mars 1952 angående skydd bl. a. för egendomsrätten. Lagrådet har även
övervägt förslagets förenlighet med dessa dokument, som för enkelhets skull
fortsättningsvis kallas Europakonventionen.

Som en allmän bakgmnd bör
först anmärkas, atl del remitterade försla

get har tillkommit som en ersäitning för en sådan skall som åsyftades med

uppdraget i juni 1985 fill realränteskattekommittén. Departementschefen

anför bl. a. följande. Nackdelarna med en realränteskatt är så belydande, 78

att en sådan skatt inte kan förordas. En lösning av de
fördelningsproblem Prop. 1986/87: 61 som är en följd av förmögenhetstillväxten
inom försäkringssektorn får därför sökas efter andra vägar. Genom en tillfällig
förmögenhetsskatt undviks oönskade långsiktiga effekter samtidigt som den
sektor som gynnats särskilt starkt av den ekonomiska poliliken får bidra fill
en sanering av statsfinanserna. Skatten beräknas lillföra staten cirka 15
miljarder kr. Lagförslagets tekniska utformning baseras i väsentliga hänseenden
på realränteskaltekommitléns förslag. Den närmare avfattningen av bestämmelserna
diskuleras därför med det förslaget och remissynpunkterna som grund.

Lagrådel har översiktligt tagit del av realränteskattekommitténs
belänkande och av remissyttrandena. Ur betänkandet förtjänar främsl anmärkas
alt kommittén av prakliska skäl har utformat skatten som en förmögenhetsskatt
och inte som en inkomstskatt. En realränteavgifi, konstruerad som en
inkomstskatt, infördes i Danmark genom folketingsbeslut 1983, tydligen i bred enighet
men efter tidigare slarka motsättningar. Kommittén har också övervägt, om även
banker och finansinstitut borde omfattas av en realränteskait, men stannat för
alt avvisa detla.

Lagrådet lar först upp frågan om förslagels förenlighet
med retroaktivi-telsförbudel i 2 kap. 10 § regeringsformen. Utgångspunkten är
därvid atl det gäller en förmögenhetsskatt. Visserligen framgår det av
remissen, all del närmast är inkomsterna under senare år som mofiverar skatten,
men detla innebär enligl lagrådets mening inle att man kan tala om etl direkt
kringgående av relroaktivitetsförbudel.

I moiiven till gmndlagsregeln anförde fri- och rältighetsutredningen
(SOU 1978: 34 s. 160), vars uttalande godtogs i propositionen (1978/79: 195 s.
55 f) och av konstilutionsutskotlet (1978/79: 39 s. 22), bl. a. alt, om en ny
skall införs på innehavet av viss egendom, den tidpunkt som är avgörande för
frågan om skalt skall ulgå måsle ligga efter den nya lagens ikraftträdande. I enlighel
härmed föreslås i remissen alt skatten skaU ulgå på förmögenheten vid ulgången
av 1986 och alt lagen skall träda i kraft den 23 december 1986. Förslaget
uppfyller härigenom formellt regeringsformens krav.

Del bör lilläggas alt en tanke bakom den av fri- och rältighetsutredningen
föreslagna principen är, att de skattskyldiga bör ha någon lid på sig för omdisposilioner
om förmögenhetsbeskattningen ändras. I detla fall är del fråga om etl
långsiktigt, bundet sparande, och de enskilda har knappast några reella
möjligheter alt undgå skatten genom att vidta sådana åtgärder. Det är därför
begripligt om förslagel uppfattas som retroaktivt verkande. Det får emellertid
konstateras, att 2 kap. 10 § regeringsformen efter noggranna överväganden har
getts en ulformning, som inte tar särskild hänsyn fill fall av denna art. Man
kan möjligen säga att det remitterade förslagel står i mindre god överensslämmelse
med grundema för relroakfivitetsför-budel, men det kan inte anses åsidosätta detla.

En omsländighet, som har behandlats bl.a. i åtskilliga
remissyttranden

över realränteskattekommitténs betänkande, är alt livförsäkringsbolag

m.fl. avses bli beskattade för en förmögenhet som de endasl förvaUar

enligt avtal med försäkringstagarna. Synpunkten utvecklades bl. a. av hov- 79

rätten
för Väsira Sverige, som fann konstruktionen stötande från rättsliga Prop.
1986/87: 61 utgångspunkter och förordade att skattskyldigheten skulle åvila den
som förmögenhelslillgången lillhör. Vid en sirikt bedömning enligl regeringsformen
konstaterar lagrådel till en början, att del inte finns något hinder mot att la
ul skall på själva de förmögenhelstillgångar som det gäller. Huruvida en skatt
tas ut på det ena eller andra sättet, hos försäkringsinstitutionerna eller hos
försäkringstagarna, är en fråga, på vilken bl. a. praktiskt administrafiva
synpunkter uppenbarUgen kan anläggas. Lagrådel kan inte finna något rättsligt
hinder mol den konsimktion som har valts. Av stor betydelse blir dock all
skallen i slutänden drabbar de enskilda enligl objekfiva och rättvisa gmnder.
Betryggande garantier för detla torde vara för handen inom ramen för det
kontrollsystem som föreligger enligt lag och med hänsyn till de skattesubjekt
som det blir fråga om.

Förmögenhetsskattens
karaktär av engångsskatt utgör däremoi ett huvudproblem. I och för sig får det
konstateras alt på oUka sätl fidsbegrän-sade ändringar av skatter och, framför
allt, avgifter har förekommil vid ålskilliga lillfällen. I detta sammanhang
ligger del nära fill hands atl erinra om lagen (1983:968) om lillfällig höjning
av den stafiiga förmögenhetsskatten, som gällde vid 1984 års taxering och fillkom
som etl led bland många andra i elt större ekonomiskl-polifiskt förslag. Bakgmnden
var enligt propositionen (1983/84:40 s.32) att förmögenhetsvärdena på vissa fillgångar
hade stigit på ett dramatiskt sätl. Det ansågs inte acceptabelt att denna
värdestegring skulle komma endasl en begränsad gmpp i samhället tiU godo; en
del av förmögenhetsökningen borde dras in liU samhäUet. De invändningar som
restes av reservanter i skatieutskottel (1983/84:12 s. 19f) saknar betydelse i
förevarande ärende.

I
delta fall är del emeUertid inte fråga om en fillfäUig ändring av en fömt ulgående
skall ulan om införande av en hell ny förmögenhetsskatt av engångskaraktär.
Ärendet har härigenom kommit atl aktualisera vissa särskilda konstilufioneUa
frågor, som inte fidigare har ställts på sin spets.

Lagrådet
erinrar om atl tanken på en engångsskatt på förmögenhel väcktes under andra
världskriget. En promemoria angående fömtsättningarna för och verkningarna av
en sådan skatt utarbetades av professorn Erik Lindahl (SOU 1942:52). Frågan
aktualiserades flera gånger i riksdagen, senasl av bevUlningsulskottet 1945
(nr 55), kort efter krigsslutet i Europa. Utskottets majoritet förordade då en
utredning om de former, under vilka förmögenheterna borde bidra lill läckning
av under kristiden uppkomna ulgifter. Minoriteten anförde inte konstitutioneUa
skäl mol förslagel. En allmän uppfattning synes ha varil, alt exiraordinära ålgärder
var tillåtna under krisförhållanden. Värnskatten hade t. ex. getts retroaktiv
verkan. Delsamma kom för övrigt - men då med politiska meningsbrytningar - all
gälla den konjunkiurskall som logs ul på inkomsler av rörelse och skogsbmk
under 1951 mot bakgmnden av Korea-kriget (prop. 1952:79, BevU 1952: 22).
Sistnämnda skatt blev för övrigt ett exempel på en engångsskatt.

En
engångsskatt på förmögenhel är uppenbarligen av mera känslig nalur än en
engångsskatt på inkomster. Problemen påverkas av det sätt på vilket krelsen av
skattskyldiga bestäms. En sak är all ta ul en skatt av i princip

80

sedvanlig
genereU nalur - vilket var frågan under kriget - en annan sak är Prop. 1986/87:
61 all uppge denna generella natur för all i stället mer eller mindre snävt
begränsa krelsen av skattskyldiga. I della fall sägs anlalel skallskyldiga bli
omkring 2 000, men flertalet kommer att undgå skall lill följd av all avdrag
föreslås medgivet med 10 miljoner kr. Lagrådet saknar underlag för atl beräkna antalel
i prakliken skattskyldiga. Än mindre kan lagrådet överblicka hur avdragel
inverkar på skallens effekler för ohka försäkringstagare och pensionsberälligade.

Inom
skallelagstiftningen är del — givetvis — godtaget atl en relafivt långtgående dtfferentiering
görs mellan olika skattskyldiga liksom mellan olika slag av inläkler, egendom
och andra skattkällor. Gränsen för vad som kan anses godtagbart är emellertid
ingalunda oproblematisk (se t. ex. Mattsson i Strömholm m.fl.; Äganderätt och
egendomsskydd, 1985).

I
fråga om en förmögenhetsskatt uppkommer särskilda problem med hänsyn lUl
föreskriften i 2 kap. 18 § regeringsformen om expropriation och liknande
förfoganden. Regeringsformen känner inga andra former - från brottspåföljder
och liknande bortses här - för förmögenhetsöverföring från enskUda lUl
samhället än dem som åsyftas i detta stadgande och dem som sker genom skatter
etc. Den närmare innebörden av begreppel skatt framgår inte av någon föreskrtft
i regeringsformen och behandlas inte närmare i dess förarbeten. Allmänt
förtjänar dock erinras om atl regeringsformen innebar en slutlig brytning med
den äldre konsfitufioneUa fiktionen, att i princip alla skatter beslöls för etl
år i sänder. Även om det står klart, att riksdagen alltjämt.har befogenhet att
besluta om tidsbegränsning, ligger i nämnda förhåUande en faktor som allmänt
manar till försiktighet med engångsskatter. Del måste i vart fall sägas ligga i
regeringsformens konsimktion och anda, att beskattningsmaklen inte får genom
riktade ingrepp av engångskaraktär mol egendom kringgå bestämmelsen i 2 kap. 18
§.

Diskussionen
kring omstridda förslag tUl nya eUer höjda skaller aktualiserar ofta frågan om
beskattningsmaktens gränser, särskUl om gränsen mellan skall och konfiskation.
Frågan har också diskuterats i den rältsUga Utteraturen både före
regeringsformens tillkomst (t.ex. Fahlbeck-Myhr-berg; Konfiskatoriska
skalteförfattningars rältsgiltighet, 1948, och Westerberg; Skaller, avgifter
och pålagor, 1961) och därefter (t. ex. Mattssons cit. skrift, 1985). Som
utvecklas särskUt i det sistnämnda arbetet begagnas konfiskationsargumentet
ofta i skatlediskussionema på ett säll som inte kan godtas från juridiska
synpunkter. Vad som sägs i litteraturen pekar klart på atl det nu aktuella
förslaget inte kan sägas innebära en olaga konfiskation.

Liknande
synpunkter som de hittills framförda aktualiseras också då

man överväger förslagets förenUghel med Europakonventionen (se t. ex.

Bogdan; Äganderätten som folkrättsligt skyddad mänsklig rättighet, 1986).

Enligl denna (tilläggsprot. art. 1) skall rätten till egendom lämnas okränkt.

Ingen må berövas sin egendom annat än i del allmännas intresse och under

de fömtsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna gmndsatser.

Del sägs emellertid också att någon inskränkning inte görs i en stals rätt atl

genomföra lagsliftning för alt säkerstäUa betalning av skaller och avgifter. 81

Frågor
om skatter har endast vid enstaka tillfällen påtalats enligl konvenfionen. Elt
ärende gällde en i etl nordiskl land under krisartade ekonomiska förhåUanden
beslutad engångsskatt med 25 % på förmögenheter utöver en viss gräns. Talan
logs som "mantfeslly Ul-founded" inte upp till prövning av
kommissionen enligt beslut den 20 december 1960. Detsamma beslöts den 2
december 1985 med anledning av en klagan mol den svenska vinstdelningsskatlen.

Del
bör uppmärksammas att en utveckling i riktning mol etl siarkare
äganderättsskydd har kommit fill synes i Europadomstolens avgöranden under
senare år. Ökad belydelse har också den artikel (konv. art. 14) fått som
föreskriver, alt åtnjutandet av de fri- och rättigheter, som anges i konvenlionen,
skaU tryggas ulan åtskillnad av någol slag, såsom på gmnd av kön, ras, språk, förmögenhel
etc. Det finns emellertid enhgt lagrådets bedömning inle underlag för alt
påstå, atl del nu aktuella förslaget skulle slrida mot Europakonventionen.

Lagrådel
återknyter här tiU remissens inledningsvis återgivna uttalanden om att
förslaget inte skulle slrida mol någon föreskrifl i regeringsformen elc. Dessa
uttalanden uttömmer, som framgått av lagrådels resonemang, ingalunda den konsfilulioneUa
problemaliken. Regeringsformens föreskrtfter är, liksom dess förarbeten, långttfrån
helläckande och är på flera områden, bl.a. finansmaktens, utpräglat kortfatiade
och allmänt hållna. Belysande är t. ex. atl innebörden av begreppel lag
diskuterades ingående i förarbetena medan begreppet skatt knappast aUs
berördes. I detta läge får det slor betydelse hur regeringsformen fylls ut
genom statsmaklemas handlande.

Lagrådel
erinrar om atl vår statsrätt intUl förfallningsreformen i väsentlig
utsträckning byggde på konstitutionell praxis, som på många punkler vunnii
stadga efler långvariga motsättningar. Uppenbart är atl utfyUnaden av den nya
regeringsformen med en ändamålsenlig praxis är en angelägenhet av slor vikt.
Väsentligen ankommer det givetvis på riksdagen och regeringen atl ta ansvaret
härför. Mol denna bakgmnd är det en kännbar brist i remissen, att den inte tUlför
vare sig något material för bedömningen eller några vägledande uttalanden.

Vid
granskningen av lagförslag, som aktualiserar frågan om regeringsformens
utfyllnad med praxis, är del en viktig uppgift för lagrådet att redovisa sin
uppfattning ulifrån de synpunkier lagrådet har att företräda. Det får i della
fall således ske ulan någol slöd i remissen.

Lagrådet
kan inte bortse från att detta lagförslag kan bilda utgångspunk

ten för en utveckling som skulle kunna ge upphov tiU rätl aUvarliga betänk

ligheter med hänsyn tUl de grunder på vUka regeringsformen vilar. För

utom till 2 kap. 18 § kan bl.a. hänvisas fill att den enskildes ekonomiska

välfärd i 1 kap. 2 § uppställs som ett grundläggande mål för den offentliga

verksamhelen. Det är första gången ett förslag framläggs om en engångs

skatt på förmögenhel utan generell natur. En sådan skatt passar redan i sig

mindre väl in i vårt konstilufioneUa system. Den skulle också kunna ge

grund för olika engångsskatter på egendom som tas ut av snävt begränsade

kretsar av skattskyldiga och med högre skattesatser än den nu aktueUa.

Någonting sådant ligger förvisso inte i remissen, men den innehåller inte 82

heller
något uttalande som tar avstånd från en sådan utveckling.

Del
remitterade förslaget skulle enligl lagrådets mening skapa ett olyckligt
prejudikat på ett känsligt område, där gmndlagsregleringen är ofuUsländig och
oklar och praxisbUdningen därför får en särskUd betydelse. Man bör också
särskilt uppmärksamma, atl landet inte befinner sig i någon sådan krissituation
som t. ex. 2 kap. 10 § regeringsformen lalar om. Beslul som fattas under sådana
extraordinära förhållanden har en begränsad prejudikatverkan, om ens någon, i
normala tider. Om detla förslag genomförs, får man emellerlid etl prejudikat
som inte kan avfärdas på den grunden.

Resonemangel
leder också fill att lagrådet släller sig kritiskt lill del säll på vilket förslagel
har beretts och presenterats i remissen. De vidare konstitutionella aspeklerna
har inle beakiats. Det hade varil i hög grad önskvärt med en diskussion av dem
samt ett sedvanligt remissförfarande. Även i andra avseenden än de konstitutionella
kommer för övrigt brister i beredningen fill synes. Del är visserligen riktigt
att man vid behandlingen av olika detaljer har kunnat bygga på kommitlébelänkandel
och remissyttrandena, men det remitterade förslagets principieUa konstruktion
är en helt annan och effekterna härav har inle blivit belysta på ett fillfredsställande
sätt. Lagrådet har t. ex. påtalat oklarheten om vilka som egentligen kommer
alt drabbas av skatten.

Förslaget
framslår närmast som en improvisation som tillkommit då ett förslag lUl en ny
permanent skalt förkastats. Det är svårt att undgå reflexionen alt närmare
överväganden kunde ha letl tiU alt väsentligen samma syfte hade vunnils genom
en annan konstruktion, som inte getl anledning till sådana betänkligheter som lagrådel
i det föregående har getl utiryck för.

Mol
bakgmnden av dessa överväganden finner sig lagrådel böra avstyrka att det
remitterade lagförslagel nu genomförs.

Lagrådet
har emellertid även granskat det framlagda lagförslagets närmare ulformning
och får anföra vissa synpunkter på enskildheter i detsamma.

4 §

Lagrådet
har uppfatlat förslagel så, atl den i andra stycket föreskrivna reduktionen av förmögenhel
som hänför sig lill K-försäkringar skall göras innan avdrag sker med 10 miljoner
kr. enligl första slyckel. Delta skulle framgå tydligare om andra stycket gavs
följande formulering:

"Vid
beräkning av beskattningsunderlaget skall förmögenhel som är hänföriig tili
annan av den skattskyldige meddelad livförsäkring än sådan pensionsförsäkring
som avses i punkt 1 av anvisningarna fill 31 § kommunalskattelagen (1928: 370)
ingå med 72 procent."

12
§

Andra
meningen i första stycket utsäger inte någol mer än vad som följer

av 2 kap. 6 § tredje stycket punktskattelagen. Lagrådet föreslär att me

ningen utgår. 83

14
§

Paragrafen
slyrs av en ambition atl där skall anges varje särskild beslämmelse i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgtfter som kan länkas bli fillämplig på den
tillfälliga förmögenhetsskatten. Av intresse blir med denna uppläggning mindre
vad som står i uppräkningen än vad där inte står, dvs. de bestämmelser som
uteslutits. Vilka de är framkommer först vid en närmare jämförelse mellan de i
den omfångsrika uppräkningen angivna lagrummen, å ena sidan, och punktskalidagens
olika kapitel och paragrafer, å den andra. Den valda tekniken leder till en
svåröverskådlig reglering.

I
moiiven sägs att lagmm som uteslutits ansetts olämpliga i förevarande
sammanhang. Av saklig och praktisk betydelse synes dock vara endast
uteslutningen av institutet förhandsbesked i 6 kap. och av möjlighelen alt ta ul
förseningsavgift i 7 kap. 5 §. Att man uteslufil reglerna om anstånd med
betalning av skatl på grund av synneriigen ömmande omständigheter vid nedsatt
skattebetalningsförmåga (5 kap. 3 §) och beslämmelsema om nedsättning,
befrielse och återbetalning av skatt när synneriiga skäl härför föreligger (9
kap. 4 §) synes med del inslag av skönsmässig prövning som känneiecknar dessa inslitut
vara av uteslutande teoretiskt intresse. Av de paragrafer som i övrigt
uteslutits utan att särskilt omnämnas i motiven är det i åtskiUiga fall redan
på grund av deras innehåll uppenbari att de inte kan bli tillämpliga på den tillfäUiga
förmögenhetsskatten.

Inte
heller den gjorda uppräkningen är lyckad från laglekniska utgångspunkter. För
alt undvika konflikter med förslagets egna beslämmelser nödgas man på sina håll
spalta upp punklskalldagens paragrafer i stycken, i etl fall t. o. m. elt siycke
i meningar. Ändå har man inte med denna leknik helt lyckais klargöra innebörden
utan ansett sig i paragrafens andra och tredje stycken böra särskilt framhålla
i några fall, alt den föreslagna lagens särskUda beslämmelser gäUer trots att någol
annat i och för sig följer av den bestämmelse i punklskallelagen vartill
hänvisats i försia slycket.

Utformningen
av den tiltfäUiga förmögenhetsskatten talar inle för all tillämpningsproblem
med anknylning tiU punktskattelagen skulle bli vanliga, särskilt inte med
beaktande av skallens tillfälliga natur. Det får vidare förutsättas att
skattefrågor av någon belydelse även på de skattskyldigas sida kommer att
handläggas av för sådana uppgifter särskUt ansläUd eller anlitad personal. Med
hänsyn härtiU synes en förenkUng vara möjlig ulan att erforderiigl krav på
tydlighet går föriorat. Enligl lagrådels mening kan paragrafen erhålla
förslagsvis följande lydelse:

"När
annal inte följer av denna lag tillämpas lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier
med undanlag av vad där sägs om förhandsbesked i 6 kap. och förseningsavgift i
7 kap. 5 §."

Lagen om ändring i lagen om statlig förmögenhetsskatt

Punkten
4 i den nya anvisningspunkten 6 gör undanlag för livförsäkring

som tagits i överensslämmelse med ansökan, som kommit in till försäk

ringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986. Dessa äldre för- 84

säkringar skall alltså
fortfarande vara fria från förmögenhetsskatt. Punkten 4 är emeUertid en beslämmelse
som rätteligen hör hemma i övergångssammanhang. Lagrådet erinrar om att vid
1975 års ändringar i reglerna för beskattning av pensionsförsäkringar beståndet
av äldre sådana försäkringar fick sin skatlemässiga reglering i en särskild
ikraftträdandelag.

I moiiven berörs en fråga
som kan aktualiseras vid en övergångsreglering av denna karaktär, nämligen om
inte en senare vidlagen villkorsändring i vissa fall bör medföra alt
försäkringen skaU anses som nytecknad och därmed förmögenhetsbeskaltas. Med
hänvisning till en bestämmelse av motsvarande innebörd i 1975 års lagsttftningsärende
anför departementschefen att en överenskommelse, som medför ökad
premieförpliktelse totalt sett eller tidigareläggning av premiebetalning, bör
anses som nytt försäkringsavtal vid tiUämpning av de nya reglema.

Lagrådet har ingen erinran
i sak mot en sådan ordning. Eftersom denna inte återgår på någon oberoende av lagsfiftning
gällande princip bör del angivna fallel nu, liksom 1975, komma tiU utiryck i
lagtexten. Lagrådet föreslår därför, med beaktande av det tidigare sagda, att
punkten 4 i den föreslagna anvisningspunkten utgår och alt efter
ikraftträdandemeningen införs ett nytl stycke av följande innehåll:

"Har Uvförsäkring
tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommii in till försäkringsgivarens
huvudkontor före den 13 september 1986, skaU äldre bestämmelser fortfarande
gälla. En därefter vidtagen ändring, som medför ökad premieförpliklelse totalt setl
eller tidigareläggning av premiebelalning, skall dock anses som ell nyll
försäkringsavtal."

Lagen om ändring i lagen om statlig inkomstskatt och lagen
om ändring i taxeringslagen

Förslagen
lämnas utan erinran.

Övriga lagförslag

För
den händelse lagen om fillfällig förmögenhetsskatt genomförs har lagrådet inte
någon erinran mot dessa förslag.

85

Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanlräde den 31 oklober 1986

Närvarande:
slalsminislern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om en tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss faltal vid
regeringssammanträde den 15 oklober 1986) över förslag till

1. lag om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar
och pensionsstiftelser,

2. lag om ändring i lagen (1947: 576) om stafiig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1947: 577) om stafiig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar
m. m.,

7. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen,

8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

1.1 Allmänna synpunkter på förslaget om en tillfällig
förmögenhetsskatt

Lagrådet
har vid sin granskning av förslagel utförligt uppehåUil sig vid

de konstitutionella aspekterna. TUl att börja med kan konstaleras atl

förslaget enUgl lagrådels mening inte kan anses innefatta något åsidosät

tande av förbudei mol retroakfiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § regerings

formen och atl några rättsliga hinder inte föreligger mol att skatten tas ut

på ifrågavarande förmögenhetstillgångar eller hos de enligt förslaget skatt

skyldiga institutionerna. Lagrådet finner också betryggande garanlier före

ligga för alt skatten i slutänden träffar försäkringslagarna enligt objektiva

och rättvisa gmnder. Lagrådet framhåller vidare atl skatten inte kan sägas 86

innebära
en olaga konfiskation samt gör också den bedömningen att inget underlag finns
för all påstå all förslagel skuUe strida mol Europakonventionen.

I
angivna hänseenden gör således lagrådet ingen annan bedömning än den som legat
till gmnd för utformningen av det remitterade förslaget. Från andra
utgångspunkter framförs emellertid invändningar som slutligen leder fill all
lagrådet anser sig böra avstyrka att förslaget nu genomförs.

Krifiken
har först och främsl sin grund i farhågor från lagrådets sida om att lagsfiftning
på grundval av förslagel skulle skapa ett olyckligt prejudikat på ett känsligt
område där grundlagsregleringen är ofuUsländig och oklar och ulvecklingen av konstitufioneU
praxis därför får särskild betydelse. De moment i lagförslagel som ger upphov fiU
dessa belänkligheter är dels skattens engångskaraktär, dels alt den inte
träffar förmögenheier generelll. Vad lagrådet i föriängningen ser som en risk
med förslagel är all del kan ge grund för olika engångsskatter på egendom, som
tas ut av snävl begränsade krelsar av skallskyldiga och med högre skattesatser
än den nu aktuella.

För
egen del viU jag säga följande. Jag instämmer i att ulvecklingen av en
ändamålsenlig konstitutionell praxis på skattelagstiftningens område är av
utomordentlig vikl. Ansvaret i detta hänseende åvilar riksdag och regering. De konstilufioneUa
aspeklerna måste tillmätas slor betydelse i lagstiftningsarbetet.

Jag
delar givetvis uppfaltningen att skattesystemet bör baseras på permanenta
regler. Att regelsystemet beroende på den ekonomiska ulvecklingen i vissa
lider leder lUl förmåner för olika grupper och favoriserar vissa lyper av
kapitalplaceringar och missgynnar andra får godlas. Ell sådanl synsäll
begränsar givelvis statsmaklemas möjligheter att genom l.ex. engångsskatter
genomföra måhända fördelningspoliiiskt motiverade åtgärder. Att ulifrån en
sådan grunduppfattning komma fill den slulsalsen att en skalt av
engångskaraktär i alla situationer skulle vara förkastlig synes emellertid enligl
min mening vara alt gå för långt.

Såvitt
framgår av lagrådets yttrande tycks inte heller enligt lagrådets mening
engångsskatter vara förenade med belänkligheter av konsfitutio-neUt slag i alla
situationer. Lagrådet berör planerna på en engångsskatt på förmögenhel i
anslutning fill andra världskrigets slut och den s. k. värnskatten som logs ut
medan kriget pågick. I speciella krissituationer har således engångsskatter
godtagits och synes också enligt lagrådets mening böra godtas utan några
konstitutionella betänkligheter.

Av särskilt inlresse i
detta sammanhang är emellertid den engångsskatt

som togs ut på vissa inkomster av rörelse samt på inkomster av skogsbmk

år 1952 mot bakgrund av den högkonjuktur som då rådde och som hade

Korea-kriget som gmnd. Skatten uigjorde ett led i en inflationsbekäm

pande politik i etl läge som kännetecknades av en synnerligen slark ekono

misk tillväxt. Från skattskyldighet undantogs branscher som inte kunde

anses ha dragit fördel av högkonjunkturen. Några invändningar mot den

s, k. Koreaskatten med utgångspunkt i dess karaktär av engångsskatt

synes inle ha framförts. Lagrådet omnämner skatten i sitl yltrande men

avslår från all dra några slutsatser utifrån den och de omsiändigheter som

föranledde att den infördes. 87

Vad
beträffar den nu aktuella skatten har mofiven för denna utförligt redovisals i remissprolokollet.
Jag finner det emellertid påkallat att återkomma lill dessa mofiv. Skatten
avses Iräffa en seklor som har en vid inkomstbeskattningen synnerligen gynnad
ställning. Det kapital som skall beskaltas är - i motsats liU andra förmögenhelstillgångar
av belydelse -nu hell undantaget från förmögenhetsskatt och ges även i övrigt
en förmånlig behandling i skaltesammanhang. Lagrådet har i sitt yllrande påpekal
alt en långtgående differentiering görs mellan olika slag av egendom vid beskattningen.
I själva verkel förhåller del sig så all beskallningen av livförsäkringssektorn
är del mesl pålagliga exemplet på en sådan differentiering lill förmån för ell
visst egendomsslag. En sådan allmänt sell förmånlig behandling är givelvis inle
ensamt skäl för atl införa en engångsskatt. Vad som nu tiUkommit är emeUertid atl
livförsäkringsseklorn erhåller en real förmögenhetstillväxt på en nivå långt
utöver vad som i modern tid förekommit. All förmögenhetsfillväxten når en
sådan nivå är delvis beroende av den förmånliga skallemässiga behandlingen. Den
grundläggande faktorn bakom förmögenhetsfillväxten är emellertid en
framgångsrik ekonomisk polifik som bl. a. letl lUl snabbi fallande inflalionstal.
Etl viktigt element i den ekonomiska polifiken är och har varil slor återhåUsamhet
i löneökningar för de breda medborgargmpperna och restriktivitet när del gäller
förmåner från det allmänna.

Det
är mot bakgmnd av denna synnerligen speciella siluaiion och del förhållandel
att den extrema lönsamhetsnivån inle kan väntas bli av permanent slag som man
skall se förslagel om en engångsskatt.

Jag vUl
här anknyta fiU den fidigare nämnda s. k. Korea-skatten. Jämför man de
omständigheter som låg fill gmnd för den skatten och de skäl som nu motiverar
en skatt av engångsnalur på livförsäkringssektorn kan jag inte finna annat än
alt skälen för elt ingripande av engångsnalur är starkare idag.

Del
nu sagda ger anledning fill några konstateranden. För det första har del, utan atl
en nationeU krissituafion förelegat, tidigare vid ell filtfäUe förekommil att
en engångsskatt lagils ut på grund av en extrem lönsamhetsnivå inom delar av
ekonomin. För det andra har vi i dag - 34 år senare - en synnerligen specieU
situation inom en särskilt skallemässigl gynnad seklor av ekonomin som på objekfiva
gmnder mofiverar ett skattemässigt ingripande av engångsnalur. Del är min beslämda
uppfattning att starka sakliga skäl motiverar att den nu akluella skatten las
ut och att detla kan ske utan alt några från konstitutionella ulgångspunkler
olyckliga prejudikat skapas. I tydlighetens intresse vill jag tillägga att den
långtgående återhållsamhet som tidigare varil rådande när det gäller skatter av
engångsnalur även för framtiden bör upprätthåUas. Jag vill emellertid också
framhålla att del, som fallet var år 1952 och som också är fallel i dag, kan
uppkomma situationer då ingripanden på skatteområdet av engångsnalur kan framslå
som nödvändiga och försvarbara. Dessa ingripanden får då göras med hänsyn tagen
till de konstitutionella aspekterna.

Jag
skall här också någol beröra de särskilda synpunkter som föranleds av all
skatten är en förmögenhetsskall och inte en skalt på avkaslning. Jag kan i och
för sig instämma i all förmögenhelsskaiteformen moiiverar en

särskilt
slor återhållsamhet när det är fråga om en tillfällig skatl som inte är av generell
nalur. Speciella förmögenhetsskatter av del slag som antyds i lagrådels yltrande
bör givetvis inte komma i fråga. Jag vill emeUertid framhålla atl den
åtskillnad som uppenbarligen görs av lagrådet mellan inkomstskatter och
förmögenhetsskatter i många fall är mindre relevant. Det avgörande för effeklerna
av en skalt är ofta i stället hur skattebasen -inkomst eller förmögenhet -
bestäms och nivån på skatteuttaget. Den långtgående reslrikfivitet som bör råda
- och som har varil rådande - bör således enligl min mening gälla oberoende av
om skallen har formen av en inkomstskatt eller en förmögenhetsskatt.

Del
anförda innebär också atl jag självfallet delar lagrådets uppfattning all det
inte får förekomma alt beskattningsmaklen genom riktade ingrepp av
engångskaraktär används för atl kringgå regeringsformens beslämmelser om
expropriation och om de enskildas ekonomiska välfärd som mål för den offenfiiga
verksamhelen. Yllersl synes lagrådels avstyrkande gmndas på del förhåUandet atl
del i remissen inle förekommer någol uttalande som lar avstånd från en sådan
utveckling. Inte minst mol bakgmnd av den uttalade målsättning alt främja de enskUda
medborgamas trygghet som präglar den nuvarande regeringspolitiken ter sig
emellertid tanken på en utveckling av detta slag för mig så främmande, atl jag
inte ansett det påkallat med ett sådanl uttalande. Jag vill emellertid nu slå
fast att någon risk för en sådan utveckling inte föreligger.

Jag
övergår nu fill att kommentera lagrådels synpunkter på beredningen av
förslaget. Jag kan till atl börja med instämma i alt de konstilufioneUa aspeklerna
kunde ha getts en mera ingående belysning. Lagrådets yllrande innefaltar dock
en utförlig diskussion i den delen. Del har vidare förekommit en myckel omfattande
offenfiig debatt med konstitutionell anknytning i anledning av förslagel. Mot
den bakgmnden och med hänsyn till de klarlägganden jag gjort i det föregående
anser jag alt erforderligt underlag föreligger för riksdagens bedömning från
konstitutionella utgångspunkter.

Vad
sedan beträfi'ar beredningen av förslaget i övrigt vill jag framhålla följande.
I realränteskatlekommitléns betänkande har på ett förtjänstfullt sätt livförsäkringssektorns
skatlemässiga och institufioneUa förhåUanden redovisals. I betänkandet ingår
också bedömningar av utvecklingen av livförsäkringssparandet, dess lönsamhet
och samspelet meUan skattereglerna och den ekonomiska ulvecklingen inom livförsäkringsseklorn.
Betänkandet har varil föremål för en omfattande remissbehandling. De sakförhållanden
som ligger tiU grund för förslaget om en tillfäUig skall har således belysts på
elt ingående sätt genom utredningsarbete och ett Iradiiionelli
remissförfarande.

När regeringen bl. a.
under intryck av de synpunkter som framkommh i

remissomgången inte utformat sitl förslag som en permanent realränteskait

ulan som en lillfällig förmögenhetsskatt har detta kunnat ske med den

tekniska lösning som presenterats i betänkandet som gmnd. Realränte

skattekommitténs förslag till realränteskatt hade nämligen formen av en

förmögenhetsskatt. De väsenlliga bedömningarna i fråga om kretsen av

skattskyldiga, värderingen av tillgängar m. m. har därför gjorts på ett

fullgott underiag. Vad slutligen beträffar effeklerna av skatten för försäk- 89

ringsbolagen
och de enskilda försäkringslagarna är del givetvis så all den lösning som valts
i del remitterade förslagel medför andra effekter än en realränteskait.
Skillnaden består emellertid först och främst i atl skatten enligl del
remitterade försiagei kommer all erläggas under ell år i stället för årligen.
Del är visserUgen inle möjligt att göra en precis jämförelse mellan de
skattebelopp som skulle ha fått erläggas om en realränteskatt införts och
skattebetalningarna som en engångsskatt ger upphov lUl. All sannolikhet talar
emellertid för att en realränteskatt redan under de två försia åren skulle ha
medfört en slörre belastning för de skattskyldiga än den som följer av den
föreslagna engångsskatten. De bedömningar av effeklerna i fråga om värdesäkring
av pensioner m. m. som gjorts i belänkandet har därför relevans även
beträffande den nu akluella skallen.

Jag
kan mot bakgmnd av det nu sagda och med hänvisning tiU vad som yllerligare
angivils i remissprolokollet om beredningen av ärendet inte dela lagrådets
uppfattning om att förslagel i materiellt och tekniskt hänseende inte föregåtts
av erforderUg beredning. Med hänsyn till detta och på gmndval av de
bedömningar jag tidigare redovisat anserjag alt del remitterade förslaget bör
läggas fill gmnd för lagsliftning.

1.2 Utformningen av lagförslagen

Enligt
lagrådets uppfattning bör 14 § i den föreslagna lagen om tillfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser
kunna förenklas ulan att erforderligt krav på tydlighet går förlorat. Jag
ansluter mig tiU lagrådets uppfattning. Bestämmelsen bör, med ell undanlag, få
den utformning som lagrådel har förordat. Jag delar också lagrådets uppfattning
alt andra meningen i 12 § första slycket nämnda lag bör ulgå och att 4 § andra
stycket kan ges en tydligare formulering. Den senare bestämmelsen bör ulformas
på det säll som lagrådet har angett.

Jag
ansluter mig vidare lill vad lagrådel har anfört beträffande övergångsbestämmelsen
till lagen om ändring i lagen om statlig förmögenhetsskatt. Punklen 4 i den
föreslagna anvisningspunkten 6 bör således flyttas till etl nyll andra siycke i
övergångsbeslämmelsen, vilken också bör komplelteras med etl uttryckligt
stadgande om i vilka fall en villkorsändring av en försäkring bör medföra att
denna skall anses som nytecknad och därmed förmögenhetsbeskaltas. Bestämmelsen
bör ges den av lagrådet förordade utformningen.

Uiöver
de ändringar som följer av de av mig godtagna förslagen från lagrådet bör vissa
rent språkliga justeringar göras i de remillerade förslagen.

2 Budgetfrågor

Jag
har i remissen lill lagrådel redogjorl för de stalsfinansiella effeklerna av

den
tillfälliga förmögenhetsskatten och också berört atl intäkterna från 90

skatten
skall användas för nedskrivning av statsskulden. Jag skaU nu ta upp en budgetleknisk
fråga i detta sammanhang.

Skatteintäkterna bör
redovisas över en ny inkomstlitel. Tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser. Regeringen bör uppdra ål riksskatteverket
alt ombesörja att inflytande medel ställs till riksgäldskontorets förfogande i
syfte atl minska statsskulden.

3 Hemställan

Med
hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår
riksdagen alt

1. anla de av lagrådet granskade lagförslagen med vidlagna ändringar,

2. godkänna att medel som inflyter lill följd av lagen om tillfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser
filiförs en ny inkomsttitel på statsbudgeten från vilken medlen skall överföras
till riksgäldskontoret i syfte att minska statsskulden.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagl
fram.

91

Innehåll

Proposition ....................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag

1 Lag om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser ........................................... .. 2

2 Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt 4

3 Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt .. 5

4 Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) ......... .. 8

5 Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) ...... 10

6 Lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade
skatlefordringar m. m ..................................................................... 12

7 Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027)
för skatte- och avgiftsprocessen ..................................................................... 14

8 Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter
och prisregleringsavgifier ..................................................................... 15

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1986. 16

1 Inledning ......................................................... .. 16

2 Allmän mofivering ............................................ .. 17

2.1 Bakgrund .................................................... .. 17

2.2 Allmänna synpunkter ................................... 19

2.3 Tillfällig förmögenhetsskatt ........................... 22

2.3.1 Krelsen av skattskyldiga, m.m.................... 22

2.3.2 Skattesatsen ....................................... 24

2.3.3 Förmögenhetsberäkningen ..................... 26

2.3.4 Beskattningsförfarandet .......................... .. 28

2.4 Beskatlningen
av avkaslning på K-försäkringar 29

2.4.1 Bakgmnd ............................................ .. 29

2.4.2 Överväganden och förslag ....................... .. 30

2.5 Förmögenhetsbeskattning
av K-försäkringar 31

2.5.1 Bakgrund ............................................ 31

2.5.2 AUmänna synpunkier ............................. 31

2.5.3 De skallepUktiga försäkringarna ................. 32

2.5.4 Värdering, m. m...................................... .. 34

2.6 Ikraftträdande, m.m....................................... .. 35

2.7 Stalsfinansiella effekter ............................... .. 37

3 Upprättade lagförslag ........................................ .. 37

4 Specialmotivering ............................................ .. 38

4.1 Lagen om tillfäUig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser ................................... .. 38

4.2 Lagen om stafiig inkomstskatt ......................... .. 41

4.3 Lagen om stafiig förmögenhetsskatt ................. .. 41

4.4 Lagen om ändring i taxeringslagen ................. .. 42

4.5 Övriga lagförslag ........................................ .. 43

5 Hemställan ..................................................... 43

6 Beslut ........................................................... 43

Bilaga
1 Realränleskaltekommilléns författningsförslag 44

Bilaga
2 Beskattning av sparande och kapitalinkomster 47

Bilaga
3 Pensions- och försäkringssparande .............. .. 53

Bilaga
4 Förteckning över remissinstanserna ............. .. 62

Bilaga
5 De remitterade förslagen ......................... 63

Utdrag
ur lagrådets prolokoU den 31 oklober 1986 .... 78

Uldragur
prolokoU vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986 86 92