Prop. 1986/87:62

Regeringens proposition

1986/87:62 [

om godkännande av en överenskommelse p

mellan Sverige och Tyska Demokratiska 1986/87:62

Republiken om reglering av

förmögenhetsrättsliga frågor

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 31 oktober 1986.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en överenskommelse meUan Sverige
och Tyska Demokratiska Republiken (DDR) avsedd att slufiigt reglera
ersättningsanspråk beiräffande svensk egendom som efler andra världskriget är
föremål för statlig förvallning eller andra tvångsåtgärder i DDR. Enligt
överenskommelsen skall regeringen i DDR fill Sveriges regering beiala elt
nettobelopp om 70 milj. kr. i ersättning för den svenska egendomen. Detta
belopp skall sedan fördelas mellan de svenska rältsägar-na.

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 62

Utrikesdepartementet Prop-1986/87:62

Utdrag
ur protokoU vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, HeUström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet S. Andersson

Proposition om godkännande av en överenskommelse mellan
Sverige och Tyska Demokratiska Republiken om reglering av förmögenhetsrättsliga
frågor

1 Inledning

I
och med atl Sverige och Tyska Demokraiiska Republiken (DDR) den 21 december
1972 träffade en överenskommelse om upprättande av diplomatiska förbindelser
skapades fömtsättningar för atl la upp den sedan andra världskrigets slut aktueUa
frågan om ersäitning för svensk egendom i den del av det f.d. Tyska Rikel som
numera molsvaras av DDR. Parterna undertecknade nämligen samlidigt etl protokoll
om utvecklandet av deras ömsesidiga förbindelser. I protokollet uttalade de bl.
a. all de skuUe inleda förhandlingar om en reglering av förmögenhetsrältsliga
frågor. Sådana förhandlingar har därefler förts sedan december 1973.
Förhandlingarna har nu avslutats i och med alt en överenskommelse mellan
Sverige och DDR om reglering av de förmögenhetsrältsliga frågoma undertecknals
den 24 oktober 1986 i Berlin. Överenskommelsen, som är avfattad på svenska och
tyska, saml en fill denna hörande skriftväxling bör fogas tUl regeringsprotokollel
i detla ärende som bilagor 1 och 2.

2 Bakgrund

Efter
del tyska sammanbrottet i maj 1945 befann sig den ufiändska egendomen i den
del av Tyska Riket som numera motsvaras av DDR i ett hell oreglerat rättsläge.

Den
10 seplember 1945 genomfördes en jordreform (Bodenreform). Genom denna reform
drogs slörre jordegendomar in lill staten. Egendomama styckades och fördelades
till lantarbetare utan att någon ersättning lämnades till vare sig inländska
eller utländska ägare. Inteckningshavare i sådan egendom fick inte heller någon
ersättning.

Den
6 september 1951 ulfärdade DDR en förordning om förvahning och skydd av ufiändsk
egendom i DDR (" Verordnung iiber die Verwallung und

den
Schulz ausländischen Eigenlums in der DDR"). Förordningen omfat- Prop.
1986/87:62 tade all egendom i DDR, som den 8 maj 1945 lUlhörde ufiändska
medborgare eller stod under direkt eller indirekt inflylande av ufiänningar. Genom
förordningen fråntogs de ulländska ägarna all möjlighet att förfoga över
egendomen, och rättshandlingar företagna av dem beträffande egendomen blev
ogiltiga. Ägarna saknade insyn i förvaltningen, och någon redovisningsskyldighet
gentemot dem erkändes inte.

Även
andra lagar och förordningar av nationaliseringskaraktär drabbade en mindre del
av den svenska egendom som det här är fråga om. Anledning saknas emellertid all
här redogöra för dessa föreskrtfter.

Genom
1948 års valutareform skrevs aUa gamla konton avseende bankfordringar ned i förhåUandet
10:1. Ansökan om omvärdering av äldre konton skulle ske senast den 30 september
1952. Om någon sådan ansökan inte gjordes, upphörde kontot alt gälla.

I
della sammanhang bör påpekas att särskilda regler gäller i fråga om egendom som
fillfaUit svenska (och andra utländska) medborgare genom arv eller testamente efler
den 8 maj 1945. Här gäller i princip att ägaren själv kan tillsälta och
entlediga förvaltare av egendomen. Avkastningen kan sättas in på ett särskilt
bankkonto i DDR. Egendomen kan även säljas efler särskUt tillstånd av myndighet
i DDR. Möjligheten att förfoga över avkaslning och uppburet belopp vid
försäljning är dock begränsad av gällande valulalagsltftning.

Med
slöd av protokollet den 21 december 1972 om utvecklandet av ömsesidiga
förbindelser begärde Sverige i mars 1973 att förhandlingar om reglering av de förmögenhetsrältsliga
frågorna skuUe tas upp snarast möjligl. I anslulning härtill införde ulrikesdepartementet
i vissa svenska tidningar ett meddelande till svenska medborgare och svenska
juridiska personer, vars egendom i DDR ställts under förvaltning eller vars
ekonomiska intressen drabbats av andra tvångsåtgärder från DDR:s sida och som
på grund därav ansåg sig ha ersättningsanspråk mot DDR. I meddelandet uppmanades
de som ansåg sig drabbade atl anmäla sina anspråk till utrikesdepartementets rätlsavdelning.
Med anledning av detta meddelande inkom under tiden den 8 mars 1973 — den 4
juli 1974 anmälningar från 281 rältsägare. Många av dem hade redan lidigare
anmält sina krav till utrikesdepartementet. Därefter har anmälningar inkommit
från ytterligare 70 rältsägare. En del av anmälningarna upptog fordringar av
flera slag. Ersättningsanspråken avsåg huvudsakligen fastigheter, förelag,
inteckningsfordringar och banktillgodohavanden.

3 Förhandlingarna

Ersättningsförhandlingarna
mellan Sverige och DDR inleddes i december 1973. Sammanlagt 19 förhandUngsomgångar
har förekommit, den sista i september 1986 i Stockholm.

De
första årens förhandlingar ägnades uteslutande ål en noggrann leknisk
genomgång av de olika anspråken. Redan vid del första mötet gjorde DDR klart
att man endast kunde diskutera anspråk som avsåg egendom i

ti Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 62

svensk ägo
den 8 maj 1945 och som förvaltades enligt förordningen den 6 Prop. 1986/87:
62 september 1951. Senare under förhandlingarna har emeUertid också behandlats
egendom som kommit i svensk ägo efter den 8 maj 1945 och som är föremål för
statlig förvallning eller andra tvångsåtgärder i DDR.

De företa årens förhandlingar ledde inte till några
märkbara framsteg. Någon egentlig sakdiskussion av principfrågor förekom inle.
Värderingsfrågor d.Kuterades inte heller. I ett försök att bringa frågan ur
världen fiamfön:. d från svensk sida önskemål om etl avtal om ersättning med en
totalsumma (globalersätlning). DDR visade emellertid då ingel inlresse för en såda.i
lösning.

Vid ( e diskussioner i principiella frågor som sedan ägde
rum visade del sig atl s.arkl skiljaktiga meningar rådde meUan partema. DDR var
inte berett alt beiala ersäitning för egendom som tillhörde svenska dotterbolag
med säte i Förbundsrepubliken Tyskland men som hade egendom i DDR; Sverige var
inte behörigt att företräda dessa bolag, eftersom de hade sitl säte i
Förbundsrepubliken. Enligt DDR kunde dessa bolag endasl företrädas av
Förbundsrepubliken (den s.k. sätesteorin). Sverige hävdade atl ett bolags
rättsställning skulle bedömas med hänsyn till nationaliteten hos den eller de
personer som kontrollerar bolaget och dess verksamhet (den s. k.
kontrollteorin). Man borde således se till realiteterna bakom ett bolag, vem
som verkligen ägde del, och inle betrakta företagets säle som utslagsgivande.
De svenska krav som framförts på gmndval av konlrollleorin hade anmälts av sex
svenska moderbolag till förmån för dollerbolag i Förbundsrepubliken, vilka de
ägde nära nog fill 100%. (I någol fall var andelen mindre.) Sverige hade dessulom
fört fram och också fåll gehör för krav på grundval av konlrollleorin vid
reglering av ersällningsfrågor med andra länder, såsom Polen, Tjeckoslovakien
och Ungem. Under förhandlingarnas gång vidhöU partema sina principieUa
ståndpunkter i denna fråga.

Beträffande jordreformen år 1945 vitsordade DDR all
reformen i och för sig innebar nafionalisering, men gjorde gällande att någon
ersättning likväl inte skjUe belalas tiU fömivarande ägare, eflersom reformen
primärt inte hade 1:1: syfle att nationalisera egendomen utan att reformera formema
för förvalli ingen av jorden. Reformen var enligl DDR:s uppfattning oanlasl-bar
och ivunde således inle bli föremål för förhandlingar. Sverige hävdade all
jordreformen uigjorde elt klart fall av nafionalisering för vilken del förelåg
ersättningsskyldighet tUl svenska medborgare enligl folkrättens regler oavsett
syftet med lagsttftningen. DDR medgav i slutskedet av förhandlingama alt betala
ersäitning avseende två fasfigheter, vilka tagils i anspråk med stöd av
jordreformen.

Under förhandlingama framförde DDR även ersättningskrav mol
Sverige. Dessa krav avvisades i samtliga faU från svensk sida. Med hänsyn liU
att avtalet innebär att DDR:s regering ensidigt tUl Sveriges regering skall beiala
etl nollobelopp och alt samtliga frågor därigenom anses reglerade saknas
anledning all här redogöra för dessa molkrav.

Såvitt avser värderingen av fastigheterna gjorde DDR
gällande atl denna

skulle hänföra sig lill lidpunkten för elt kommande avtal mellan partema

om de förmögenhetsrältsliga frågorna. DDR hävdade vidare att regler i

DDR skuUe vara lillämpliga vid värderingen, eftersom fastighelema var 4

belägna
där. DDR framhöll därvid all man inte var beredd att acceptera att Prop.
1986/87: 62 andra värderingsnormer än de som gäUde i DDR skulle ligga till
grund för värderingen av fastigheterna. DDR presenterade en värderingsmodell
som ledde tUl symboliska värden på fastigheterna.

Förhandlingama
ägnades under många år uteslutande åt tekniska detaljfrågor, och parterna
upprepade och vidhöU sina ståndpunkter i de principieUa frågorna.

Efter
den tionde förhandlingsomgången, som ägde mm i Siockholm i juni 1981, gjordes elt
avbrott i förhandlingarna. Anledningen härtill var atl förhandlingarna varil
resultatlösa och att man inte kunde skönja någon lösning. Eftersom arbetet inle
ledde framål beslöl man på svensk sida all vid kommande förhandling föra fram liU
beloppet preciserade yrkanden beträffande de olika förmögenhetsobjeklen och
därigenom etablera en "svensk siffra" som utgångspunkt för konkreia förhandUngar.
Därefter företogs inom utrikesdepartementels rättsavdelning en fömyad genomgång
av samtliga anspråk. Man bedömde därvid om och i vUken omfattning de anmälda
fordringsanspråken borde stödjas i de fortsatta förhandlingarna och försökte
samtidigt få fram värden på de olika förmögenhetsobjekten. Vid denna genomgång
framkom att en inte obetydlig del av anmälningarna avsåg dels privatförvaltad
egendom som inte var föremål för direkta tvångsåtgärder i DDR, dels bistånd med
transferering av banktUlgodoha-vanden på s.k. "Devisenausländerkonten",
vUka tillkommit efter den 8 maj 1945, t.ex. på gmnd av all någon ärvt medel i
DDR. Innestående medel på sådana konton får enligt östtyska valulabestämmelser inle
föras ul ur DDR utan endast användas i DDR för särskilda ändamål. Den av räilsägama
ingivna dokumentationen i de olika ärendena, särskilt malerialel som stod till
förfogande för uppskattning av värdet på de olika förmögenhetsobjekten, visade
sig i många fall vara myckel bristfäUig.

Vid
värderingen av fastigheterna konstaterades på svensk sida alt man inte kunde
acceptera de av DDR fillämpade värderingsreglerna, vilka var anpassade för
värdering av egendom som fillhörde medborgare i DDR. En sådan värdering skulle
inte på långl när ha återspeglat de verkliga förlustema. På gmnd av de rådande
egendomsrättsliga förhållandena i DDR var det inte heller realistiskt att
försöka fastställa marknadsvärden på fastigheterna. Det blev därför nödvändigt
att finna en annan norm eller beräkningsgrund. Valet kom slutligen att falla
på ell taxeringsvärde (s. k. Einheits-wert) som härrörde från liden för ivångsålgärdema
och som åsatts av tyskama själva. Det "Einheitswert" som gällde senasl
vid den fidpunkt då tvångsåtgärderna vidtogs ansågs molsvara en faslighets
värde, om inte särskilda omständigheter föranledde någon annan bedömning. Från detla
värde gjordes avdrag för inteckningar som fastighetsägaren uppgetl. I
förekommande fall reducerades värdel även med hänsyn lill krigsskador.

Vid
värdering av förelag logs som huvudsaklig utgångspunkt elt företags bokförda
värde eller dess substansvärde. I flertalet fall skedde värderingen på gmndval
av rätlsägaraas ingivna utlåtanden av auktoriserade revisorer.

Här
kan inskjutas atl DDR under de senaste åren på sin sida utfört värderingar av de
svenska förelag, vilka DDR i princip medgivit att betala

ersäitning för. Värderingama
har underställts de svenska rättsägarna. Prop. 1986/87:62 Några av dem har
godkänt värderingarna.

Efler
uppehåll på nära tre år fortsatte förhandlingarna i april 1984 i Berlin.
Sverige framställde då yrkanden med ett bestämi belopp för varie individuell
fordran. I vissa fall hade det dock inle varit möjligt att fastställa något
värde. I förekommande fall hade avräknats vad en rättsägare fått i utdelning ur
den beslagtagna tyska egendomen från den s. k. likvidations-nämnden.

Huvuddelen
av de anmälda anspråken var uttryckta i riksmark (RM) eller mark (M). Dessa
anspråk hade räknals om fill svenska kronor. Vid den fidpunkt då
tvångsåtgärderna vidtogs var kursen i nästan samtliga faU alt 100 M motsvarade
168 kr. (Den 1 januari 1984 var 100 M lika med 300 kr.) Omräkning lill svenska
kronor gjordes lill den kurs, som gällde när tvångsåtgärderna vidtogs, eftersom
det kunde anses som oskäligt atl till-lämpa en senare förmånligare kurs och på
de omräknade beloppen yrka ränla (se i del följande).

Den
preliminära summan för de svenska kraven — bortsett från den mindre del som det
inte varit möjligt att värdera - uppgick fill ungefar 168 milj. kr. Bland de
svenska anspråken intog två krav från vardera STAB (numera Swedish Match) och
ESAB en särställning genom kravens storlek. Dessa krav tUlsammans uppgick fill
mer än två tredjedelar av det totala svenska kravel.

Med
hänsyn lill den långa tid som förflutil efter det att DDR övertagit den svenska
egendomen yrkades dröjsmålsränta med sex procent, fast årlig ränta, från den
ungefärliga tidpunkt då tvångsåtgärderna vidtogs till tidpunkten för
betalningen. Eftersom ränian, beräknad på delta säll, uppgick fill ca 200
milj. kr., omfattade del preliminära svenska kravel ungefar 368 milj. kr.

I
anslulning liU de ålempptagna förhandlingarna återkallade Sverige en del av de
framförda anspråken. I vissa fall var det fråga om anspråk, som efler en
närmare granskning visal sig inte vila på folkrätlshg gmnd, t. ex. privalförvaltade
fastigheter som inte träffats av några tvångsåtgärder i DDR utan vilka
fastighetsägarna enligt uppgift av DDR fortfarande kunde förfoga över. Vidare undanlogs
de lidigare nämnda "Devisenausländerkonten". Som framgår av
skriftväxlingen, bilaga 2, kommer Sverige och DDR, efter del atl avtalet om
reglering av de förmögenhetsrältsliga frågoma trätt i krafl, all uppta
förhandlingar om överförande av bankmedel mellan ländema. Vissa anspråk, gmndade
på jordreformen år 1945, hade anmälts av sökande som inte var svenska
medborgare vid tidpunkten för nafionaliseringen. Också i dessa faU återkaUades
anspråken. I princip återkallades även krav avseende bankkonton vilka inte
omvärderats efler valutareformen år 1948.1 andra fall återkallades krav som
inte styrkts och som det mot DDR:s bestridande inle varit meningsfullt att
vidhålla.

Från
DDR:s sida framfördes ålskilliga invändningar mol de svenska

yrkandena. De principieUa ståndpunkterna vidhöUs, värderingsmetoderna

kunde inte godtas och vissa framförda krav var över huvud tagel inte

ersällningsgiUa. Ränleyrkandel avvisades bestämi med moliveringen all

del saknade hävd i folkrätten. 6

Förhandlingarna fortsatte
därefter i november 1984 samt i maj och i Prop. 1986/87: 62 december 1985.
Positionerna var fortfarande låsta och någon utsikt lill snar lösning kunde
inte skönjas.

Vid
en förhandlingsomgång i april 1986 tog förhandlingarna emellertid en ny
vändning. Parterna förklarade sig beredda atl i en positiv anda söka finna
lösningar som snabbt skuUe leda fram till en överenskommelse. Från svensk sida
hävdades alt partema inte längre borde fördjupa sig i enskilda yrkanden eller i
principiella frågor. Partemas instäUning i de principiella frågorna var ju
sedan länge känd, och ingen av dem var villig all ge avkaU på sin ståndpunkt.
Förhandlingarna borde i stället inriktas på en uppgörelse kring en
globalsumma. DDR gjorde först gällande alt det var nödvändigt alt partema
enades om vilka anspråk som skulle omfattas av överenskommelsen. Parterna var
emellertid överens om att del var den svenska regeringens sak att fördela
ersättningen mellan räilsägama, och vid senare förhandlingar kom man också fram
till alt lösningen låg i all bestämma ersättningen som en globalsumma.

En
betydelsefull faktor för den svenska hållningen i förhandlingarnas slulskede
var instäUningen hos de båda största anspråkshavarna. Vid underhandskontakter
mellan den svenska förhandlingsddegafionen och förelrädare för Swedish Match
och ESAB under våren 1986 förklarade bolagen nämligen att de var beredda atl
sätta ned sina anspråk högst avsevärt vid fördelningen av ersättningsbeloppet.
En föruisättning var dock dels att Swedish Match och ESAB verkligen fick
ersättning i enlighet med sina justerade krav, dels att etl avtal kom till slånd
inom rimlig tid.

4 Överenskommelsen

Enligt
överenskommelsen förbinder sig DDR:s regering all till Sveriges regering betala
ett globalbelopp om 70 milj. svenska kr. avseende svensk förmögenhel som är
föremål för stafiig förvallning eller andra ålgärder från DDR:s sida. En fömtsättning
för ersättningsskyldigheten är atl de förmögenhetsrättsliga anspråken tillkom
de svenska rättsägarna den 8 maj 1945 och tillkommer dem vid den fidpunkt då
avtalet undertecknas. För fördelningen av beloppel meUan de svenska intressentema
svarar Sveriges regering. Genom överenskommelsen regleras också
förmögenhetsrättsliga anspråk, som tillkommer DDR och som hänför sig fill den
ovannämnda förmögenheten (artiklarna 1 och 2).

I
artikel 3 sägs atl avlalet inte gäUer svensk egendom som uppstått på DDR:s
territorium efter den 8 maj 1945 och som förvaltas på civUrättshg grund. Som fidigare
nämnls (avsnill 3) har förhandlingarna avseit även egendom som kommit i svensk
ägo efter den 8 maj 1945 och är föremål för statlig förvaltning eUer andra tvångsåtgärder
i DDR. Innebörden i artikeln är alltså att även denna egendom omfattas av
ersättningsbeloppet.

Med
medborgare i Sverige och i DDR avses enligt avtalet personer som vid fidpunkten
för undertecknandet av avtalet enligl lagstiftningen i Sverige resp. DDR
innehar dess medborgarskap (artikel 4).

DDR
förbinder sig att till Sveriges Riksbank beiala ersättningsbeloppet i

två lika stora
delbetalningar. Den försia delbetalningen skall ske senast tre Prop.
1986/87: 62 månader och den andra senast nio månader efter det att avtalet
trätt i kraft (artikel 5).

Genom
överenskommelsen är alla meUan de avtalsslutande partema oreglerade förmögenhetsrältsUga
anspråk slutgiltigt reglerade. Eflersom globalsumman är avsedd atl slutligt
reglera ersättningsfrågan har partema förbundit sig atl genlemol varandra inte framstäUa
anspråk som omfattas av överenskommelsen eller atl siödja sådana anspråk på
något sätl (artikel 6).

Anspråk
avseende förmögenhel som omfattas av avtalet och som efter det alt avtalet
trätt i krafl reses av en tredje stal mot DDR skall vidarebefordras till
Sverige. På molsvarande sätt skall anspråk som reses av en tredje stal mol
Sverige vidarebefordras till DDR (artikel 7).

5 Föredraganden

Det
avtal som jag nu har redogjort för är avsett atl slutligt reglera vissa förmögenhetsrältsliga
anspråk meUan Sverige och DDR. De svenska ersättningsanspråken har uppstått på
gmnd av atl svensk egendom i den del av f. d. Tyska Riket som nu motsvaras av
DDR efter andra väridskriget ställts under stafiig förvallning eller blivit
föremål för andra tvångsåtgärder i DDR. Ersättningsfrågan har således länge
väntat på en lösning. Förhandlingar har förts meUan Sverige och DDR alltsedan
december 1973. Del är därför med stor tUtfredsställelse somjag konstaterar att
det varit möjligt att nu uppnå en överenskommelse i saken.

Ersätlningsavtalel
innebär i korthet atl DDR:s regering tiU Sveriges regering skall betala en
globalsumma om 70 mUj. svenska kr. Betalningen skall verkstäUas genom två lika
stora delbetalningar, tre resp. nio månader efter del atl avtalet trätt i
kraft. Ersättningen skall täcka svenska anspråk som avser förmögenhet som är
föremål för statlig förvaltning eller andra tvångsåtgärder från DDR:s sida
under fömtsättning att det rör sig om anspråk som var svenska den 8 maj 1945
och som aUtjämt var svenska när avtalel undertecknades den 24 oktober 1986.
Ersättningsbeloppet skaU fördelas av Sveriges regering och dispositionen av
detta är således uteslutande en svensk angelägenhet.

Genom
avlalet har uppnålls en reglering av en komplicerad fråga där parterna - vUket
inte är ovanligt vid ersättningsförhandlingar av detta slag - har haft vitt
skilda utgångspunkter. Uppfattningarna har gått isär inte bara i fråga om principema
för ersättningsskyldigheten utan också rörande värderingsmetoder och enskUdheter
i framförda krav. Det resultat som nu föreligger får enligt min mening med
hänsyn tUl omständighetema anses tiltfredsstäUande. Ell ytteriigare uppskov med
ersättningsfrågan för nya förhandlingsomgångar skuUe knappast ha ökat utsiktema
för en gynnsammare uppgörelse. Jag föreslår därför att regeringen förelägger
riksdagen avtalel för godkännande.

Om
riksdagen godkänner avtalet, bör regeringen tiUsätta en särskUd nämnd med uppgtft
att upprätta och tiU regeringen inkomma med förslag

till fördelning av medlen
mellan de svenska räilsägama. Till ordförande i Prop. 1986/87: 62 nämnden
bör utses en person med hög juridisk kompelens. Jag avser atl senare åierkomma
i denna fråga till regeringen men vill redan nu redovisa hur jag ser på vissa
frågor med anknytning lill fördelningsarbelel.

Vid
fördelningen bör hänsyn givelvis tas tUl de resullal som uppnålls under förhandlingama.
Av globalersältningens natur och avtalets konsimktion följer atl nämnden har frihei
att föreslå ersättning för anspråk som Sverige franrfört och vidhåUit, även om
DDR bestritt ersättningsskyldighet för dem. Ersättning bör således betalas t.ex.
för de anspråk som framförts på gmndval av den s. k. kontrollteorin. Swedish
Match och ESAB, vilka nedsatt sina yrkanden avsevärt för all underlätta en
uppgörelse, bör som en utgångspunkt erhåUa ersättning i enlighet med de
yrkanden som de under hand fört fram fill den svenska förhandlingsddegafionen. Vidare
bör de rättsägare som godkänt de av DDR gjorda värderingama av företag i
princip erhåUa ersättning med de belopp som de har godtagit. Som fidigare
nämnts (avsnitt 4) bör ersällning belalas också för egendom som kommii i svensk
ägo efler den 8 maj 1945 och som är föremål för tvångsåtgärder i DDR. Jag fömlsälter
vidare att nämnden i sitt förslag till regeringen rörande fördelning av medlen
kommer att ta särskild hänsyn till rättsägare med små anspråk.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår
riksdagen atl godkänna överenskommelsen mellan Sverige och Tyska Demokratiska
Republiken om reglering av förmögenhetsrältsliga frågor.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl anla del förslag som föredraganden har lagt
fram.

Avtal

mellan Konungariket Sveriges regering och Tyska
Demokratiska Republikens regering om reglering av förmögenhetsrättsliga
frågor

Konungariket Sveriges regering och Tyska Demokratiska
Republikens regering,

ledda av en önskan att lämna ett bidrag till en
ytterligare utveckling av förbindelserna meUan Konungariket Sverige och Tyska Demokrafiska
Republiken,

på gmndval av protokollet mellan Kungliga svenska
regeringen och Tyska Demokratiska Republikens regering om utvecklandet av deras
ömsesidiga förbindelser av den 21 december 1972,

som strävar efler atl reglera alla mellan de båda partema
oreglerade förmögenhetsrätts-liga frågor,

har överenskommit följande:

Prop. 1986/87:62 Bilaga 1

Abkommen

zwischen der Regierung des Königreiches Schweden und der Regierung
der Deutschen Demokratischen Republik zur Re-gelung vermögensrechtlicher Fragen

Die Regiemng des Königreiches Schweden und die Regiemng
der Deutschen Demokratischen Republik,

geleitet von dem Wunsch, einen Beitrag zur weiteren Enlwicklung
der Beziehungen zwischen dem Königreich Schweden und der Deutschen Demokratischen
RepubUk zu leisten,

auf der Grundlage des Protokolls zwischen der Königlich Schwedischen
Regiemng und der Regiemng der Deutschen Demokratischen RepubUk iiber die Enlwicklung
ihrer ge-genseiligen Beziehungen vom 21. Dezember 1972,

in dem Bestreben, alle zwischen beiden Seiten offenen vermögensrechtlichen
Fragen zu regeln,

haben folgendes vereinbart:

Artikel
1

1.
Tyska
Demokratiska Republikens regering betalar lill Konungariket Sveriges regering
ett nettobelopp om sjuttio miljoner (70000000) svenska kronor såsom ersäitning
för de i artikel 2 omnämnda förmögenhets-rättsliga anspråken.

2.
För fördelningen
av detla belopp svarar Konungariket Sveriges regering.

Artikel
1

1. Die Regiemng der Deutschen Demokra

tischen Republik zahll an die Regiemng des

Königreiches Schweden eine Netlosumme

von siebzig MUUonen (70000000) Schwe

dische Krönen zur Abgellung der in Artikel 2

genannten schwedischen vermögensrechfii-

chen Anspruche.

2. Die VerteUung
dieser Summe fäUt in die

Zusländigkeil der Regiemng des König

reiches Schweden.

Artikel
2

Genom delta avtal regleras:

I.
förmögenhetsrättsliga anspråk som fillkommer Konungariket Sverige saml svenska
medborgare och svenska juridiska personer och som avser förmögenhel som är
föremål för statlig förvallning eller andra åtgärder från Tyska Demokratiska
Republikens sida, under fömtsättning att de förmögenhetsrätts-

Artikel 2 Durch
dieses Abkommen werden geregdl: 1. Vermögensrechtliche Anspruche, die dem Königreich
Schweden, schwedischen Slaatsbiirgem und schwedischen jurisfischen Personen zuslehen
und die sich auf Vermögen beziehen, das Gegensland staallicher Verwallung öder
anderer Massnahmen von seiten der Deutschen Demokratischen Repu-

liga anspråken tillkom dem
den 8 maj 1945 och tiUkommer dem vid tidpunkten för undertecknandet av detta
avtal.

2.
förmögenhetsrältsliga anspråk som lillkommer Tyska Demokratiska Republiken samt
Tyska Demokratiska Republikens medborgare och juridiska personer och som hänför
sig liU den i punkl 1 nämnda förmögenheten.

blik ist, unter der Vorausselzung,
dass die vermögensrechtUchen Anspruche ihnen am 8. Mai 1945 zustanden und zum Zeilpunkl
der Unterzeichnung dieses Abkommens zuslehen.

2. Vermögensrechtliche Anspriiche,
die der Deutschen Demokratischen RepubUk sowie Slaatsbiirgem und juristischen
Personen der Deutschen Demokratischen Republik zuslehen und die sich auf das
in Absatz 1 genannte Vermögen beziehen.

Artikd 3

Delta
avtal gäller inte för förmögenhel som uppstått för Konungariket Sverige samt
svenska medborgare och juridiska personer på Tyska Demokratiska Republikens
territorium efter den 8 maj 1945 och som förvaltas på civilrättslig gmnd.

Artikel
3

Dieses
Abkommen gUt nicht fur Vermögen, das nach dem 8. Mai 1945 fiir das Königreich
Schweden, schwedische Staaisburger und schwedische juristische Personen auf dem
Gebiet der Deutschen Demokratischen Republik entslanden isl und auf zivilrechl-licher
Grundlage verwaltel wird.

Artikel 4

1. Med
medborgare i Konungariket Sveri

ge enligt detta avtal avses personer som vid

fidpunkten för undertecknandet av delta av

tal enligt lagstiftningen i Konungariket Sveri

ge innehar dess medborgarskap.

2. Med
medborgare i Tyska Demokratiska

Republiken enligl detta avtal avses personer

som vid lidpunklen för undertecknandet av

detta avtal enligl lagsttftningen i Tyska De

mokrafiska RepubUken innehar dess med

borgarskap.

Artikel 4

1.
Staaisburger des Königreiches Schweden
im Sinne dieses Abkommens sind Personen, die zum Zeilpunkl der Unterzeichnung dieses
Abkommens nach den Rechtsvorschriflen des Königreiches Schweden dessen Staatsbiirgerschaft
besitzen.

2.
Staaisburger der Deutschen Demokratischen
Republik im Sinne dieses Abkommens sind Personen, die zum Zeilpunkl der Unterzeichnung
dieses Abkommens, nach den Rechtsvorschrtften der Deutschen Demokratischen
Republik deren Staatsbiirgerschaft besitzen.

Artikel 5

Tyska
Demokratiska Republiken kommer mol bakgmnd av del slora exportöverskolt som
Tyska Demokraiiska Republiken hafl i utrikeshandeln med Konungariket Sverige under
de senasle åren att betala det i artikel 1 punkl 1 nämnda nettobeloppet i två
lika slora rater tUl Sveriges Riksbank: den försia ralen förfaller inom tre (3)
månader, den andra ralen inom nio (9) månader efler del alt delta avtal trätt
i krafl.

Artikel 5

Die
Deutsche Demokratische Republik wird die in Artikel 1 Absatz 1 genannte Netlosumme
in Anbelracht der hohen Export-uberschiisse, die die Deutsche Demokratische
Republik im Aussenhandd mit dem Königreich Schweden in den letzten Jahren erzielt
hal, in zwei gleichen Ralen an die Schwedische Reichsbank wie folgt zahlen: die
ersie Rale wird innerhalb von drei (3) Mo-naten, die zweite Råte innerhalb von neun
(9) Monaten nach Inkrafttreten dieses Abkommens fällig.

11

Artikel
6

1.
Med detta avtal
är alla mellan de avtalsslutande parterna oreglerade förmögenhetsrättsliga
anspråk slutgiltigt reglerade.

2.
Ingen av de avtalsslulande
parterna kommer atl resa anspråk som regleras genom detta avtal gentemoi den
andra avtalsslulande parten eller all stödja sådana anspråk på något sätl.

Artikel
6

1.
Mit diesem Abkommen
sind alle zwischen den Abkommenspartnem offenen vermögensrechtlichen Anspruche
endgiillig ge-regeli.

2.
Keiner der Abkommenspartner
wird Anspruche, die durch das vorliegende Abkommen geregell sind, gegeniiber
dem anderen Abkommenspartner mehr erheben öder in irgendeiner Art untersiulzen.

Artikel
7

1. Anspråk avseende den i artikel 2 punkt

1 nämnda
förmögenheten som efter atl detta

avtal trätt i kraft av en tredje stat reses mot

Tyska Demokratiska Republiken skall vida

rebefordras tUl Konungariket Sverige.

2. Anspråk avseende den i artikel 2 punkl

2 nämnda
förmögenheten som efier att detta

avtal trätt i kraft av en tredje slal reses mol

Konungariket Sverige skaU vidarebefordras

fill Tyska Demokratiska Republiken.

Ariikd
7

1.
Anspruche in bezug
auf das in Artikel 2 Absatz 1 genannte Vermögen, die nach Inkrafttreten dieses
Abkommens von Dritlstaa-ten gegeniiber der Deutschen Demokratischen Republik erhoben
werden, sind dem Königreich Schweden zuzuleiten.

2.
Anspriiche in bezug
auf das in Artikel 2 Absatz 2 genannte Vermögen, die nach Inkrafttreten dieses
Abkommens von Drillslaa-ten gegenuber dem Königreich Schweden erhoben werden, sind
der Deutschen Demokratischen RepubUk zuzuleiten.

Artikel
8

Detta avtal skall bekräftas respektive ratificeras i
enlighet med Konungariket Sveriges respektive Tyska Demokratiska Republikens nafionella
lagsliftning och träder i kraft på dagen för utväxlingen av bekräftelse- respekfive
ratifikafionsinstmmenten som äger mm i Stockholm.

Artikd
8

Dieses Abkommen bedarf der Bestätigung beziehungsweise der
Ralifikafion entsprechend den innerstaalUchen Rechtsvorschrtften des Königreiches
Schweden beziehungsweise der Deutschen Demokratischen Republik und trill am
Tag des Auslausches der Bestätigungs- beziehungsweise der Ralifika-tionsurkunden
in Kraft, der in Stockholm statlfindet.

Utfärdai i
Beriin den 24 oktober 1986 i två original, vart och ell på svenska och tyska
språken, varvid båda texter äger lika vitsord.

Ausgefertigl
in Beriin am 24. Oktober 1986 in zwei Originalen, jedes in schwedischer und deulscher
Sprache, wobei beide Texle gleichermassen giilfig sind.

För Konungariket Sveriges
regering

Fiir die Regiemng des Königreiches
Schweden

För Tyska Demokratiska
Republikens regering

Fiir die Regiemng der Deutschen
Demokratischen Republik

S. Supranowltz

S. Supranowltz

Bilaga
2 Prop. 1986/87:62 Vorsitzender der Regierungsddegation der Deutschen Demokratischen
RepubUk

Vorsitzenden der Regiemngsddegalion des Königreiches Schweden

Beriin, den 24. Oktober 1986

Sehr geehrter Herr Vorsitzender!

Während der zwischen Regiemngsdelegationen der Deutschen Demokratischen
Republik und des Königreiches Schweden gefiihrten Verhand-lungen uber den Abschluss
eines Abkommens zur Regdung vermögensrechtlicher Fragen wurde Ubereinstimmung uber
folgendes erzielt:

Die zuständigen Slellen der Deutschen Demokratischen RepubUk
und des Königreiches Schweden werden nach Inkrafttreten des obengenannten Abkommens
Verhandlungen uber die Regelung des nichtkommerzieUen Zahlungsverkehrs zwischen
der Deutschen Demokratischen Republik und dem Königreich Schweden aufnehmen.

Ich bitte Sie, Herr Vorsitzender, zu bestäligen, dass der
Inhalt dieses Schreibens die erzielte tjbereinkunft richtig wiedergibi.

Genehmigen Sie, Herr Vorsitzender, den Ausdmck meiner vorziiglichen
Hochachtung.

S. Supranowltz

14

Ordförande
i Tyska Demokratiska Republikens regeringsdelegation

Prop.
1986/87: 62

Till Ordföranden i Konungariket Sveriges
regeringsdelegation

Beriin den 24 oktober 1986

Ärade Herr Ordförande!

Under de förhandlingar som förts mellan regeringsddegafioner
från Tyska Demokratiska Republiken och Konungariket Sverige om atl sluta etl
avtal om reglering av förmögenhetsrältsliga frågor har överenskommelse
träffats om följande:

Vederbörande
myndigheler i Tyska Demokraiiska Republiken och i Konungariket Sverige kommer,
efter alt ovannämnda avtal trätt i kraft, att upplaga förhandlingar om
reglering av de icke-kommersiella betalningarna mellan Tyska Demokratiska
Republiken och Konungariket Sverige.

Jag ber
Er, Herr Ordförande, att bekräfta atl innehållet i denna skrivelse rätt återger
den träff'ade överenskommelsen.

Jag ber
Er, Herr Ordförande, att mottaga försäkran om min utmärkta högaktning.

S. Supranowltz

15

Vorsitzender der Regierungsddegation Prop. 1986/87:62

des Königreiches Schweden

Vorsitzenden
der Regiemngsdelegafion der Deutschen Demokratischen Republik

Beriin,
den 24. Oklober 1986

Sehr
geehrter Herr Vorsitzender!

Ich
habe die Ehre, den Empfang Ihres Schreibens vom heuligen Tage, das folgenden Wortlaut
hal, zu bestäligen:

,,Während
der zwischen Regiemngsdelegationen der Deutschen Demokratischen Republik und
des Königreiches Schweden gefuhrten Verhandlungen iiber den Abschluss eines Abkommens
zur Regelung vermögensrechtlicher Fragen wurde tJbereinstimmung iiber folgendes
erzielt:

Die
zuständigen Stellen der Deutschen Demokrafischen RepubUk und des Königreiches Schweden
werden nach Inkrafttreten des obengenannten Abkommens Verhandlungen iiber die Regelung
des nichtkommerzieUen Zahlungsverkehrs zwischen der Deutschen Demokrafischen
Republik und dem Königreich Schweden aufnehmen.

Ich
bitte Sie, Herr Vorsitzender, zu bestäligen, das der Inhalt dieses Schreibens die
erzielte tjbereinkunft richtig wiedergibi."

Ich
bestätige Ihnen, Herr Vorsitzender, dass der Inhalt Ihres Schreibens die erzielte
Ubereinkunft richtig wiedergibi.

Genehmigen
Sie, Herr Vorsitzender, den Ausdruck meiner vorzuglichen Hochachtung.

Hans
Corell

16

Ordförande
i Konungariket Prop. 1986/87:62

Sveriges
regeringsdelegation

Till
Ordföranden i Tyska Demokraiiska Republikens regeringsddegafion

Beriin
den 24 oklober 1986

Ärade
Herr Ordförande!

Jag
har äran erkänna mottagandel av Er skrivelse av denna dag, som har följande
lydelse:

"Under
de förhandlingar som förts meUan regeringsddegafioner från Tyska Demokraiiska
Republiken och Konungariket Sverige om att sluta ett avtal om reglering av förmögenhetsrältsliga
frågor har överenskommelse träffats om följande:

Vederbörande
myndigheter i Tyska Demokratiska Republiken och i Konungariket Sverige kommer,
efter atl ovannämnda avtal trätt i kraft, alt upptaga förhandlingar om
reglering av de icke-kommersiella betalningarna mellan Tyska Demokratiska
Republiken och Konungariket Sverige.

Jag
ber Er, Herr Ordförande, atl bekräfta att innehållet i denna skrivelse räll återger
den träffade överenskommelsen."

Jag
bekräftar. Herr Ordförande, atl innehållet i Er skrivelse riktigt återger den
träffade överenskommelsen.

Jag
ber Er, Herr Ordförande, att mottaga försäkran om min utmärkta högaktning.

Hans
CoreU

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 17