Prop. 1986/87:63

Regeringens skrivelse 1986/87:63

med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning
i brottmål

Skr. 1986/87:63

Regeringen
bereder riksdagen fillfälle att ta del av vad som har tagils upp i bifogade uidrag
ur regeringsprotokollel den 31 oktober 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten
Wickbom

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen redogörs för lillämpningen under år 1984 av bestämmelserna i rättegångsbalken
om telefonavlyssning vid fömndersökning i brottmål.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 63

Justitiedepartementet Skr. 1986/87:63

Utdrag
ur prolokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Skrivelse med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning
i brottmål

Bestämmelser
om bl.a. telefonavlyssning som tvångsmedel vid beivrande av brott finns - vid
sidan av de grundläggande reglerna i 27 kap. rättegångsbalken (RB) — i lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och i
lagen (1957:132) med särskilda beslämmelser angående domstolarna och rättegången
vid krig eller krigsfara m.m. Särskilda beslämmelser om telefonavlyssning finns
också i lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall
(spaningslagen). 1952 års lag och spaningslagen är tidsbegränsade och gäller
efter den senasl beslutade förlängningen av giltighetstiden till ulgången av år
1986 (prop. 1985/86:28, JuU 9, rskr. 29, SFS 1985:1047; prop. 1985/86:31, JuU
11, rskr. 31, SFS 1985:947). Regeringen har nyligen föreslagil alt giltighetstiden
för nämnda lagar föriängs lill ulgången av år 1987 (prop. 1986/87:22 och 32).

Enligl
vad riksdagen har uttalat (JuU 1981/82:54, rskr. 298) bör en årUg redovisning
av tillämpningen av reglerna om telefonavlyssning ske fill riksdagen.
Redogörelsen bör avse telefonavlyssning enligt spaningslagen eller molsvarande lagsliflning
och vid förundersökning angående grovt narkotikabrott och grov vamsmuggling av
narkotika och däriämte övrig telefonavlyssning enligl de gmndläggande reglerna
i RB. Utskottet uttalade i det sammanhanget atl det är angelägel att
riksdagens möjligheter till insyn i fråga om telefonavlyssning vidmakthålls
och, om möjligt, byggs ut (se även JuU 1983/84:30, rskr. 343 och JuU
1984/85:17, rskr. 163).

I
skrivelse 1984/85:104 till riksdagen lämnade regeringen en redogörelse för
telefonavlyssning vid fömndersökning angående grovt narkotikabrott m.m. underår
1983.

En
redogörelse för fillämpningen under tiden seplember 1985-augusti 1986 av bl.a.
bestämmelserna om telefonavlyssning enligl spaningslagen har nyligen
överlämnats till riksdagen med regeringens skrivelse 1986/87:31.

Rikspolisstyrelsen
har i skrivelse den 9 juli 1986 till regeringen lämnat en redogörelse för
telefonavlyssning under år 1984 enligt bestämmelserna i RB. I skrivelsen framhåUer
slyrelsen bl.a. atl telefonavlyssning har be-

gärts
endast i särskilt angelägna fall. Den absoluta merparten av dessa fall Skr.
1986/87:63 ulgörs av förundersökningar där slarka misstankar om organiserad eller
annars omfattande handel med narkotika har förelegat och då andra spaningsmetoder
prövals utan resultat eller redan från böan visal sig vara otillräckliga.
Huvudsyftet har liksom lidigare varit atl avslöja den mera omfattande
smugglingen till och langningen inom landet.

Av
rikspolisstyrelsens redogörelse framgär vidare atl domslol under år 1984 har
meddelat tillstånd att avlyssna samtal till eller från telefonapparat som
innehafts eller begagnats av sammanlagt 414 för grova narkotikabrott misstänkta
personer. Antalet fall under år 1969-1984 är följande.

1969

28

1977

122

1970

39

1978

102

1971

44

1979

147

1972

34

1980

220

1973

46

1981

277

1974

44

1982

313

1975

42

1983

418

1976

64

1984

414

Rikspolisstyrelsen
har vidare anfört följande. Antalet telefonavlyssningar med anledning av grova
narkotikabrott har ökat konlinueriigl med undantag för år 1984. Polisen har
fortsatt den intensifierade bekämpningen mol narkotikabrottsligheten såväl på
gatuplanet som inom grossist- och produktionsleden. Det föreligger belydande
svårigheter alt uppdaga och utreda den allvariigare narkotikabrotlsligheten.
Dessa problem har ökat med åren. Det legala instrumentet telefonavlyssning är särskUt
betydelsefullt i förundersökningar avseende grova narkotikabrott. I vissa fall
är telefonavlyssning del helt avgörande spaningsmedlet för atl man skall kunna
ingripa mot de grova narkolikabrotlslingarna och hindra narkotikapartiernas
fortsatta spridning i landet.

När
del gäller andra grova brott som enligl 27 kap. 16 § RB grundar rätt lUl
telefonavlyssning är enligt vad rikspolisslyrelsen upplyser antalet fall under
år 1984 endast 13.

Rikspolisstyrelsen
har överlämnat en detaljerad redogörelse för samfiiga fall av telefonavlyssning
enligl RB under år 1984. Av denna framgår bl.a. alt de fall som inle avsett
grovt narkotikabrott gällt misstankar om bl.a. mord, grov allmänfarlig ödeläggelse
och grovt rån.

Själv
konstaterar jag tUl en börian liksom rikspolisstyrelsen att anlalel
telefonavlyssningar på grund av misstankar om grov narkotikabrottslighet fortlöpande
har ökal sedan flera år fillbaka, men att denna utveckling avstannat under år
1984. Den betydande ökning som inträdde under år 1983 i förhållande liU år 1982
har således inte fortsatt under år 1984. Samfidigl kan konstaleras atl såväl anlalel
registrerade brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) som antalel för grova narkofikabrott
lagförda personer minskade under år 1983 och atl denna minskning har fortsalt
under år 1984. Även om den i förhållande lill tidigare år ökade användningen av
telefonavlyssning under åren 1983 och 1984 tiU övervägande del kan förklaras
med ökade svårigheter att utreda den grova narkotikabrollsligheten och
intensifierade ansträngningar på områdel, viU jag betona vikten av

restriktivitet när det
gäller användningen av elt så ingripande tvångsmedel. Skr. 1986/87:63 Telefonavlyssning
kan uppenbarligen inte avvaras i kampen mot bl.a. narkotikabrottsligheten, men
del är angeläget att åtgärden så långt del är möjligl begränsas både när det
gäller antalet avlyssnade telefonapparater och den lid som avlyssning pågår.
Slutligen bör i detla sammanhang erinras om atl ärenden om telefonavlyssning på
grund av misstanke om grovt narkotikabrott enligl praxis skall anmälas för
rikspolischefen (jfr prop. 1980/81:76 s. 277-278). Elt sådant förfarande framslår
som angeläget med hänsyn till tvångsmedlets ingripande karaklär.

När
del gäller redovisningen av lillämpningen av reglerna om telefonavlyssning viu
jag framhålla alt diskussioner förs mellan justitiedepartementet och
rikspolisstyrelsen om hur man skall åsladkomma etl bättre underlag för
bedömningen av verksamheten. Det bör i det sammanhanget uppmärksammas alt
styrelsen i skrivelsen till regeringen slälll i utsikt atl redovisningen av
antalet telefonavlyssningar för år 1985 kommer att byggas ut för att bättre
kunna tillgodose de anspråk som riksdagen har ställt.

Jag
hemsläller alt regeringen bereder riksdagen tillfäUe alt ta del av vad som i
del föregående har anförts om tillämpningen av bestämmelserna i RB om
telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål.

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986