Prop. 1986/87:72

Regeringens proposition 1986/87:72

om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.

Prop.

1986/87:72

Regeringen
föreslår riksdagen att anla de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 8 januari 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i räntelagen (1975:635). Ett förslag
innebär alt det i lagen skall föras in en möjlighel alt jämka en
dröjsmåls-ränta, om gäldenären på grund av sjukdom, arbetslöshet eller någon
annan liknande omständighet som han inle har kunnat råda över har varit förhindrad
att betala sin skuld i rält tid och del med hänsyn härtill skulle vara oskäligt
med full ränta. Etl annal förslag är alt ränta på en skadeståndsfordran som
grundas på ett uppsåtligt brott och som inte skall utges i form av livränta
alltid skall ulgå från den dag då skadan uppkom.

I
propositionen föreslås även att reglerna i rällegångsbalken och vattenlagen
(1983:291) om ränta på rättegångskostnad skall anpassas till räntelagens
regler. Det innebär att räntesatsen i stället för nuvarande fasla sex procenl
skall vara den som följer av räntelagen, dvs. motsvara riksbankens diskonto med
lillägg av åtta procentenheter.

Slutligen
föreslås en mindre ändring i avtalslagens ockerparagraf. Genom ändringen
anpassas denna paragraf i ett visst avseende tiU brottsbalkens ockerparagraf.

Lagändringarna
föreslås träda i krafl den 1 juli 1987.

I Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 72

Propositionens
lagförslag Prop. 1986/87:72

1 Förslag till

Lag om
ändring i räntelagen (1975:635)

Härigenom föreskrivs i fråga om räntelagen (1975:635)

dels att 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag är tillämplig på pen- Denna lag
är lillämplig på pen-

ningfordran inom förmögenhetsrät- ningfordran inom
förmögenhetsrät

tens område. Lagen gäller i den tens område,

mån ej annat är avtalat eller ulfäsl Lagen gäller i den mån ej annat är

eller särskilt föreskrivet. avtalat
eller utfäst eller särskilt fö-

reskrivet. Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätl
till jämkning enligt 8 § är dock utan verkan mol denne.

4§

I annat fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen
fordran, för vUken betalningstiden försittes, från den dag som infaUer en månad
efter det borgenären har avsänt räkning eller på annat sätl framställt krav på
betalning av besläml belopp med angivande all underlåtenhet att betala medför
skyldighet att ulge ränla. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för
tid innan räkningen eUer kravel har kommii honom tUl hända.

Avser fordringen skadestånd eUer annan liknande ersättning
som ej kan fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp
från den dag som infaller en månad efler det borgenären har framställt krav på
ersättning och lagl fram ulredning som med hänsyn Ull omständigheterna skäligen
kan begäras av honom. Gäldenären är dock ej skyldig alt erlägga ränta för tid
innan kravet och utredningen har kommit honom till hända.

Oavsett vad som föreskrives i första och andra styckena
utgår ränta på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om
lagsökning eller beialningsföreläggande eller av stämning i mål om ulgivande
av betalning.

Ulan hinder av bestämmelserna i andra och tredje styckena
ulgår ränla på en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt
brott och inte skaU utges som livränta, alltid från den dag då skadan uppkom.

8§

Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller
annan liknande omsländighet som han inte har kunnal råda över varil förhindrad
atl betala i rält lid och

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87:72

skulle en skyldighet att utge full ränta med anledning av dröjsmålet
med hänsyn härtill vara oskälig, får den ränta som annars skulle ulgå Jämkas.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. Den nya bestämmelsen i 8 § tiUämpas endast på ränla för tid efter
ikraftträdandet.

3. I fråga om ränta på skadeståndsfordran med anledning av brott som har
utförts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs att 18 kap. 8 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18
kap. 8§' Ersättning för rättegångskoslnad skall fulll molsvara kostnaden för
rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode UU ombud eller
biträde, såvitt kostnaden skäligen varil påkallad för tillvaralagande av
partens rätt. Ersällning skall ock utgå för partens arbele och tidspillan i
anledning av rättegången. Såsom åtgärd för rättegångens förberedande anses
förhandling för biläggande av tvistefråga som har omedelbar betydelse för
partens talan.

Ersättning
för rättegångskostnad Ersättning för rättegångskostnad

skall även innefatta ränta efter sex skall även innefatta ränta enligt 6 §

procent från dagen då målel av- räntelagen (1975:635) från dagen

göres till dess betalning sker. då målet avgörs lill dess betalning

sker.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1987. Lagen gäller dock ej i fall då ränta har
böriat löpa före ikraftträdandet.

'
Senaste lydelse 1981:741.

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1915:218) om avtal
och andra rättshandlingar pä förmögenhetsrättens område skall ha följande
lydelse.

Prop.
1986/87:72

Föreslagen
lydelse

Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd,
lättsinne eller beroende ställning till att laga eller betinga sig förmåner,
vilka stå i uppenbart missförhållande tUl det vederlag, som må hava blivit
erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare
rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade.

31 § '

Nuvarande lydelse

Har nägon begagnat sig av annans trångmål, oförständ,
lättsinne eller beroende ställning iförhållande liU honom till att taga eller
betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande tiU det vederlag,
som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke
skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mol den
förfördelade.

Lag samma vare, där sådant otillbörligt förfarande, som i
första stycket avses, ligger annan till last än den, gent emot vilken
rättshandlingen företogs, och denne ägde eller bort äga kunskap därom.

Om avtal rörande bärgning gälle vad särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Har en
rättshandling lillkommil före ikraftlrädandel liUämpas 31 § i dess äldre
lydelse.

4 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom
föreskrivs atl 20 kap. 5 § vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

I ansökningsmål
får sökanden åläggas att betala ersättning för motparters rättegångskostnader
även om deras talan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen. Ersättningen
skaU även innefatta ränta efler sex procenl från dagen för beslutet till dess
betalning sker.

I
ansökningsmål får sökanden åläggas att betala ersäitning för motparters
rättegångskostnader även om deras lalan inte har blivit prövad slutligt vid
domstolen. Ersättningen skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen
(1975:635) från dagen för beslutet tiU dess betalning sker.

Denna lag Iräder i krafl den 1 juli 1987. Lagen gäller
dock ej i fall då ränla har böriat löpa före ikraftlrädandel.

Senaste lydelse 1955:231.

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:72

Utdrag
ur protokoU vid regeringssammanträde den 11 december 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen,
Guslafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, G.
Andersson

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.

1 Inledning

I
räntelagen (1975:635) finns regler om skyldighet att betala dröjsmålsränta m.m.
på penningfordringar inom förmögenhetsrättens område.

I
samband med att vissa ändringar gjordes i lagen år 1984, varvid bl.a.
dröjsmålsräntan höjdes (se prop. 1983/84:138, LU 32, rskr 294, SFS 1984:291),
aktualiserades frågan om en mera allmän översyn av räntelagen. Denna uppgifl
anförtroddes i mars 1984 åt en särskUd utredare (numera chefsrådmannen Leif
Carbell). Uiredaren har bedrivii sitt arbete under namnet räntelagsutredningen.

Ulredningen
överlämnade ijuni 1985 beiänkandei (SOU 1985:11) Ny räntelag. Belänkandet har
remissbehandlats.

Till protokollet i detla ärende bör fogas dels en sammanfatining av
betänkandet som bilaga 1 , dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som
bilaga 2 , dels en sammanslällning av remissyttrandena som bilaga 3 .

Beträffande
nuvarande svenska och nordiska förhållanden samt utredningens närmare
överväganden hänvisas tiU betänkandet.

I
lagen (1915:218) om avtal och andra rätlshandlingcu- på förmögenhetsrättens
område (avtalslagen) fmns en paragraf, 31 §, som anger när etl avtal är
ogiltigl på grund av ocker. I förevarande lagstiftningsärende behandlas även
frågan om bestämmelserna i den paragrafen bör anpassas till brottsbalkens
bestämmelser i 9 kap. 5 § om ocker.

Under
lagstiftningsärendets beredning har samråd sketl med förelrädare för
justitiedeparlemenlen i de övriga nordiska ländema.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Räntelagen
är lillämplig på penningfordringar inom förmögenhetsrättens

område. Lagen är
dispositiv, dvs. den gäller bara i den nian inte annat är

avtalat eller ulfäsl eller
särskilt föreskrivet. Lagen innehåUer i första hand Prop. 1986/87:72 regler om
dröjsmålsränta. Denna ränta motsvarar riksbankens diskonto med tUlägg av åtta
procentenheter. Vidare finns en beslämmelse om s.k. avkaslningsränta, som ulgår
vid återbetalning i samband med hävning av avtal på grund av kontraktsbrott
eller av liknande anledning. Avkaslningsränlan moisvarar diskontot med tillägg
av två procentenheter. Denna ränta skall under vissa förhållanden utgå också på
skadestånd för personskada. I lagen preciseras vidare den tidpunkt från vilken
ränta i olika fall skall böoa utgå.

En
av räntelagsutredningens huvuduppgifter har varit alt överväga om räntelagens
regler bör göras tvingande lill förmån för konsumenter. En annan huvuduppgift
har varil all undersöka om del går att förenkla lagen, framför aUt när det
gäller reglerna om dröjsmålsränta i konsumentförhållanden men också mera
allmänt.

Utredningen
har i det förut nämnda betänkandet (SOU 1985:11) Ny räntelag föreslagil alt
räntelagens nuvarande beslämmelser behålls i stort setl oförändrade men atl
lagen kompletteras med fyra nya paragrafer med särskilda bestämmelser för
privatpersoner och konsumenler.

Utredningen
har inte lagt fram något förslag lill förenkling av de nuvarande reglerna i
räntelagen, vare sig när del gäller konsumentförhållanden eUer mera aUmänl.
Utredningens förslag innebär tvärtom atl lagen, som redan i sitt nuvarande
skick är tämligen komplicerad, skulle bli än mer svårtUlämpad genom den
särreglering för privatpersoner och konsumenter som förslagel innehåller. Bl.a.
av detta skäl har förslaget också fått ett i stor utsträckning negativt
mottagande under remissbehandlingen.

Många
av de problem och missförhållanden som utredningen har önskat komma lUl rätta
med genom sitt förslag till nya konsumenträttsliga regler torde ha sin grund i
bristande kunskaper om gäUande rätt hos såväl näringsidkare som konsumenter.
Jag anser därför alt åtgärder i form av ökad information och ökat samarbete
mellan näringsliv och konsumentorganisationer i dessa fall har större
konsumentpolitisk effekt än lagstiftningsåtgärder av det slag som utredningen
har föreslagit.

Av
vad jag nu har anfön framgår att jag inte är beredd att ställa mig bakom
utredningens förslag till ny räntelag. Och eflersom etl underiag saknas för alt
bedöma om de nuvarande reglema kan förenklas i olika avseenden, får den frågan
övervägas i elt senare sammanhang. Det återstår emellenid att pröva om olika
enskildheter i ulredningens förslag bör genomföras nu.

I
det följande avser jag att närmare behandla frågorna om

tvingande
regler i konsumentförhållanden m.m. i avsnitt 2.2,

jämkning
av dröjsmålsräntan i avsnitt 2.3,

ränta
på skadestånd vid uppsåtligt brott i avsnitt 2.4,

ogmndade
krav på dröjsmålsränta, faktureringsavgifl m.m. i avsnitt 2.5,

ränta
på ersäitning för rättegångskostnad i avsnitt 2.6,

avtalslagens
ockerparagraf i avsnitt 2.7,

ikraftlrädande
i avsnitt 2.8, och

kostnader
i avsnitt 2.9.

Mina
kommentarer tUl de enskilda lagbestämmelserna ålerfinns i specialmotiveringen
(avsnitt 4).

2.2 Tvingande
regler i konsumentförhållanden m.m.

Prop.
1986/87:72

Min
bedömning: Räntelagen bör aUtjämt i princip vara dispositiv och inte göras
tvingande i konsumentförhållanden. Det finns inte heller skäl atl införa en
lägre dröjsmälsränta för privatpersoner än för andra.

Utredningens
förslag: I fordringsförhållanden där en privatperson är gäldenär eller borgenär
skall dröjsmålsränta utgå med två i stället som för närvarande åtta
procentenheter över diskontot. Denna regel skaU hksom räntelagen i sin helhel
vara tvingande tUl konsumeniens förmån när denne har en näringsidkare som
motpart (se betänkandet s. 74-113 och s. 119-130). Tre av utredningens experter
har dock i etl särskilt yttrande ställt sig kriiiska till delta förslag (se
betänkandet s. 215-218 och 220-225).

Reinissinstanserna:
De remissinstanser som representerar näringslivel har starkt kritiserat
utredningens förslag. Enligt dem skulle förslaget om särskilda regler för
privatpersoner och konsumenler medföra avsevärda praktiska problem och stora administrativa
kostnader. De har vidare framhållit att kreditgivarna skulle komma alt drabbas
av ökade kapitalkostnader, om dröjsmålsräntan skuUe sättas avsevärt lägre än
marknadsräntan. Dessa kostnadsökningar skulle enligt dessa remissinstanser i
sisla hand komma alt drabba konsumenlkollekiivet. Även flera andra
remissinslanser har varit negativa lill utredningens förslag.

Ett
mindre anlal remissinslanser har varit positiva till utredningens förslag.
Bland dem som i och för sig ställer sig positiva till en tvingande reglering i
konsumentförhållanden har dock flera uttryckt tveksamhet tUl Ulredningens
lagförslag och då framför allt till den föreslagna låga nivån på
dröjsmälsräntan för privatpersoner.

Skälen
för min bedömning: Utredningen har konstaterat atl räntelagen i slor
utsträckning, inte minst i konsumentförhållanden, har salts ur kraft genom
avtal. I förhållande till konsumenler sker detta regelmässigt genom klausuler
som har utformats ensidigt av näringsidkarsidan i olika standardformulär.

Att
sådana avtal i vissa fall kan innehålla viUkor som väsentligt skiljer sig från
räntelagens är givetvis inle tillfredsställande. Såväl lagen (1971:112) om
avlalsvUlkor i konsumentförhållanden som 36 § avtalslagen ger emellertid
möjligheter atl ingripa mol oskäliga ränlekrav. Av förarbetena till räntelagen
framgår också klart att räntevillkor som inte hell obetydligt avviker från
räntelagens ofta måste kunna stämplas som oskäliga (se prop. 1975:102 s. 83).

I
sammanhanget bör beaktas att det i dag inte finns någon tvingande reglering av
den löpande räntan i konsumentförhållanden. Det finns då knappasl någon
anledning att införa en tvingande reglering av jusl dröjsmälsräntan. Om det i
framtiden skuUe bli aktuellt med tvingande reglering i något fall när det
gäller den löpande räntan (t.ex. vid kreditköp), finns det däremot anledning
att i det sammanhanget också la ställning tUl behovet av en tvingande reglering
i motsvarande grad av dröjsmålsräntan.

Med
hänsyn till det skydd mot oskäliga räntekrav som sålunda finns

redan
i dag anser jag all man inle i försia hand bör söka komma lill rätta med
förekommande missförhållanden genom nya lagregler utan genom en bättre
information om vad som gäller i fråga om reglema om dröjsmålsränta. Det är en
viktig uppgift för näringslivet att genom sina branschorganisationer se till
all de standardformulär som används står i huvudsaklig överensslämmelse med
räntelagens regler och inte innehåller villkor som är oskäliga för
konsumenterna. Det är också angeläget att konsumentverket och andra som
bevakar konsumenternas intressen ingriper, om sådana oskäliga viUkor används,
och atl de förbättrar informationen tiU konsumenterna om vilka regler om
dröjsmålsränta som gäller enligt räntelagen.

Alt
räntelagen dock i elt visst avseende bör innehålla regler som skyddar
konsumenterna mot oskäliga konsekvenser av en dröjsmålsränta återkommer jag
till i nästa avsnitt.

Utredningens
förslag om en särskild dröjsmålsränta för privatpersoner, som skaU molsvara
diskontot med tiUägg av två procentenheter, har mött starkt motstånd från
remissinstanserna. Inte heUer jag anser att utredningens förslag om en
särskild dröjsmålsränta för privatpersoner bör genomföras. En differentiering
av dröjsmålsräntan på delta sätt skulle enligt min uppfattning leda till stora
praktiska problem för kreditUvet. Bl. a. skulle det bli nödvändigl för
kreditgivarna atl inhämta och regislrera uppgifter om sina kunders förhållanden
för atl kunna dela upp dessa i de olika kategorierna. Det skuUe inte kunna
undvikas atl detta skulle medföra stora administrativa kosinader.

När
man skall ta ställning till vilken nivå som dröjsmålsräntan för privatpersoner
bör ligga på finns det vidare skäl alt beakta dröjsmälsräntans funkiion. Denna
ränta bör dels verka så att den innebär en påtryckning på en gäldenär all
betala sin skuld på förfallodagen, dels innebära att fordringsägaren får en
viss kompensation om gäldenären trols allt kommer i dröjsmål med betalningen.
Detta måste enligt min mening gälla även när en privatperson är gäldenär. Del
bör också beaktas alt en alltför låg nivå på dröjsmålsräntan skulle kunna
medföra att det blev lönsaml för en privatperson som behöver en kredit all
underiåla att beiala en skuld i rält tid i SläUet för att skaffa en bankkredit.
En dröjsmålsränta för privatpersoner som är lägre än ränian på
checkräkningskredil i bank bör enligl min mening inte komma i fråga.

På
grund av vad jag nu har anfört anser jag att utredningens förslag om tvingande
reglering i konsumentförhållanden och lägre dröjsmålsränta för privatpersoner
än för andra inte bör genomföras.

Prop. 1986/87:72

2.3 Jämkning av dröjsmålsräntan

Mitt
förslag: Dröjsmälsräntan skall kunna jämkas, om gäldenären på grund av sjukdom,
arbetslöshet eller annan liknande omständighet som han inte har kunnat råda
över har varit förhindrad att betala sin skuld i rätt tid och en skyldighel att
utge full dröjsmålsränta med hänsyn härtiU skulle vara oskälig.

Utredningens
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag. Prop. 1986/87:72
Ulredningen har dessulom föreslagit all dröjsmålsräntan skall kunna jämkas i
det fallel alt gäldenären, på grund av alt del har förelegal oklarhet om
rättslägel eller något förhållande av avgörande betydelse för betalningsskyldigheten,
har haft skälig anledning att tills vidare innehåUa betalningen (se betänkandet
s. 113-119).

Remissinstanserna:
De remissinslanser som represenlerar konsumentintressen, liksom många andra
remissinslanser, är i stort sett positiva till en möjlighel att jämka
dröjsmålsräntan. Flera av dessa remissinstanser uitrycker dock en viss
tveksamhet lUl utredningens förslag om jämkning av dröjsmälsräntan på grund av
oklarhet om rättsläget eller något annat förhållande. Från näringslivshåll
framhålls vidare att del sociala skyddsnätet numera är så väl utformat att det
inle föreligger någol behov av jämkning på gmnd av sociala omständigheter och
all 36 § avtalslagen under aUa förhållanden lämnar möjlighel till den jämkning
som kan anses vara påkallad.

Skälen
för mitt förslag: Dröjsmålsräntans syfle är bl.a. att fungera som
påtryckningsmedel på gäldenären att beiala sin skuld i tid. Hotet om att
tvingas erlägga en dröjsmålsränta är dock verkningslöst mot den gäldenär som
utan egen förskyllan, t.ex. tUl följd av sjukdom eller ofrivillig arbetslöshet,
har kommit i betalningssvårigheler eller av annan liknande anledning är
förhindrad atl betala i rätt lid.

Liksom
gäUer i Danmark, Finland och Norge bör en möjlighet alt jämka dröjsmålsräntan
införas i räntelagen för sådana fall då en gäldenär till följd av sjukdom,
arbetslöshet eller annan liknande omständighet som han inte själv har kunnat
råda över har varil förhindrad att betala i rätt tid. En fömtsättning bör dock
vara att skyldigheten alt beiala full dröjsmälsränta av dessa skäl framstår som
oskäUg. Härigenom utesluts de flesla fall när en näringsidkare har råkat i
betalningssvårigheler. I dessa fall får en skyldighet alt utge dröjsmälsränta,
oavsett anledningen till att den utgår, normall ingå i de affärsmässiga risker
som näringsidkaren har anledning att räkna med.

En
särskild fråga är om dröjsmälsräntan skall kunna jämkas även i fall då
gäldenären har hållit inne betalningen vid oklarhet om rättsläget eller på
grund av något annat förhållande som är avgörande för hans betalningsskyldighet.

För närvarande kan en
gäldenär endast i vissa fall fullgöra sin betalning

genom att deponera pengama hos länsstyrelsen enligl lagen (1927:56) om

nedsättning av pengar hos myndighet. En sådan deponeringsrätt föreligger

bara om gäldenären är förhindrad alt betala på grund av någon omsländig

het som är hänförlig till borgenären, exempelvis dennes bortovaro eUer

sjukdom. Deponering kan också ske om oklarhet råder om vem som är rätl

borgenär. Vid andra fall av rättslig oklarhet kan gäldenären inte med

befriande verkan betala genom att deponera pengarna hos länsstyrelsen (se

bl.a. NJA 1986 s. 40). Den gäldenär som i ett sådant fall besirider betal

ningsskyldighet och låter frågan bli föremål för domstolsprövning riskerar

därför alt få erlägga dröjsmålsränta, om han förlorar processen. Eftersom

domstolarnas handläggningstider ofta är långa, kan den ränta som gälde- !

nären
kan bli skyldig atl erlägga komma att bli mycket hög.

Det
är naturiiglvis otiUfredsställande om en rädsla för atl drabbas av höga
räntekostnader leder lill atl den som har ett berättigat intresse av att få sin
sak prövad av domstol tvekar atl processa och i stället belalar trots atl någon
betalningsskyldighet kanske inte alls föreligger.

Att dröjsmålsräntan kan
bli betungande där betalningsskyldigheten är föremål för domstolsprövning beror
huvudsakligen på alt handläggningstiderna vid våra domstolar av olika skäl
kommit alt bli alltför långa. Rättegångsreglerna är emellertid föremål för
översyn inom justitiedepartementet och inom ramen för rättegångsutredningen
(Ju 1977:06). Bl. a. eftersträvas atl genom snabbare domsiolsprocesser
förkorta handläggningstidema. Problemet med de höga dröjsmålsräntorna vid
eventuella processer kommer då att minska, vUket bör kunna leda till att en
gäldenär inte skaU behöva avstå från alt få en tveksam fordran prövad i domstol
av rädsla för höga räntekostnader.

Skulle problemet trots
allt kvarstå får man överväga alt utöka möjligheten atl fullgöra betalning
genom nedsättning. Någon sådan jämkningsregel som utredningen har föreslagit
anserjag däremot inte bör införas. Jag delar den uppfattning som framkommit
under remissbehandlingen atl en sådan regel skulle kunna skapa
liUämpningssvårigheler och leda lill alt domstolama belastas i onödan.

Prop. 1986/87:72

2.4 Ränta på skadestånd vid uppsåtligt brott

Mitt förslag:
Ränta på skadestånd med anledning av uppsåtligt brott skall utgå från den dag
då skadan uppkom.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 142-153).

Remissinstanserna:
Nära nog samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker
utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Varken skadeståndslagen, räntelagen eller någon annan författning innehåller
särskilda bestämmelser om dröjsmålsränta på skadestånd med anledning av brott.
Rälien till sådan ränta får fastställas utifrån räntelagens allmänna regler.
Del innebär att målsägandens möjlighet att få ränta på sin skadeståndsfordran
blir beroende av den art av brott som han har blivil utsatt för. I fråga om
brott där ett redovisningsansvar kan anses föreligga kan sålunda ränla utgå
från den dag då redovisningen borde ha sketl. I fråga om skadestånd i anledning
av brott i andra fall utgår dröjsmålsränta på förfallna belopp tidigast en
månad efler det att krav har framställts och tillfredsställande utredning har
presenterats.

Det finns alltså inte
någon enhetlig beräkningsgmnd för dröjsmålsräntan vid skadestånd i anledning av
brott. Vidare kan det i vissa fall råda oklarhet om ränteberäkningen. Det är
därför förklarligt alt ränleyrkandel i många fall av praktiska skäl utformas i
enlighet med sådana rättsregler som är tillämpliga under alla förhållanden.
Ränta yrkas sålunda i många fall först från den dag då stämningsansökan i
brottmålet har kunnat delges

10

gärningsmannen.
SärskUt gäller detta när åklagaren ulför den skadeli- Prop. 1986/87:72
dandes lalan.

Det
är inte tUlfredsställande att den, skadelidande inte generellt kan få ränta på
skadeståndsbeloppet redan från den dag då skadan uppkom. Visserligen kan man
under vissa föratsättningar skönsmässigt ta hänsyn till ränteförluster när
skadeståndet besläms. För all skapa klarhet bör det emellertid i räntelagen
föras in en uttrycklig regel som ger den skadelidande rätt till ränta från den
tidpunkten. Härigenom stärks brottsoffrens ställning. Samtidigt medför en regel
av detta slag atl alla fall av skadestånd i anledning av uppsåtligt brott
kommer att få en enhetlig behandling när det gäller rätten tiU ränla på
skadeståndsbeloppet.

Enligt
min mening bör en sådan regel begränsas till att avse ersättning med anledning
av uppsåtligt brott. Så är faUet i den finska räntelagen vars beslämmelse om
ränta på skadestånd med anledning av brott i viss mån kan tjäna som mönster för
den nu förordade regeln.

Det
kan i och för sig diskuteras humvida del finns någon anledning atl göra en
skillnad meUan gämingar som är straffbara redan vid oaktsamhet och gämingar som
beslraffas bara när de har utförts avsiktligt. En sådan åtskUlnad kan bl.a.
framstå som omotiverad vid exempelvis etl brott som häleri, där lagstiftaren i
vissa fall har bedömi oaklsamma former av brottet som lika slraffvärda som
uppsåtsfallen. För den händelse det - såsom normalt är fallet — föreligger en
olikhet med avseende på straffvärdet mellan uppsåtliga och oaklsamma gärningar,
synes emellertid denna olikhet trots allt vara en omsländighet som bör spela
in vid bedömningen av räntefrågan.

Oaklsamhetsbrollen
innefattar generellt setl inte ell Hka klandervärt beleende som uppsåtsbroiten.
Oftast blir det inte heller officiellt fastslaget om etl visst vårdslöst
beleende i det enskUda fallet har utgjort elt brott. Härtill kommer alt det i
aUmänhet är svårt atl överblicka hela del straffbara området för oaklsamma
gärningar. I periferien kan detla sträcka sig tUl att omfatta även de
obetydligaste förseelser. Det kan vara svårt att skapa sig en rättvisande bild
av hur en regel om obligatorisk ränta även vid oaklsamma brott skulle komma atl
fungera i praktiken. Liksom utredningen anser jag därför att del är lämpligasl
att begränsa regelns tUlämplighet lill fall då det skadeståndsgrandande brottet
är uppsåtligt.

2.5 Ogrundade krav på dröjsmålsränta, faktureringsavgift
m.m.

Min bedömning:
Ogmndade krav på dröjsmålsränta, faktureringsavgifter eller liknande bör även
i fortsättningen bedömas efler aUmänna avtalsrättsliga principer. Någon
särskild beslämmelse om sådana krav bör alltså inle föras in i räntelagen.

Utredningens förslag: Om
en näringsidkare kräver en konsumeni på högre ränta än räntelagen medger, skall
del anses som en otillbörlig hand-

11

ling
enligt marknadsföringslagen. Det innebär all frågan skall kunna prövas av
konsumentombudsmannen eller marknadsdomstolen. Detsamma skaU gälla för krav på
avgift för fakturering, avisering eller annan betalningspåminnelse som inte är
inkassoåtgärd enligt inkassolagen och inte heUer har särskilt avtalats (se
betänkandet s. 131-141). En av utredningens experter är dock kritisk (se
betänkandet s. 219).

Remissinstanserna:
De flesla av remissinslanserna ställer sig bakom ulredningens tankegångar att
krav på högre ränta eller andra avgifter än som har avtalals eller annars
framgår av lag inte kan accepteras. Utredningens ståndpunkt i frågan har också
vunnii stöd eller i vart fall lämnals utan erinran av många remissinstanser.
Flertalet har dock reagerat mol kopplingen till marknadsföringslagen, eflersom
man anser atl denna typ av krav inte är någon marknadsföringsåtgärd.

Skälen för min bedömning:
Enligt allmänna avtalsrättsliga grunder är en gäldenär inte skyldig alt erlägga
högre ränta än som har avtalats eller i vissa fall följer av handelsbruk eller
sedvänja eUer annars kan utgå enligt lag. Delsamma gäller för
faklureringsavgifier och Uknande. Atl rättsligt ogmndade krav på ränta och
avgifter ändå framställs och i många fall också betalas lorde i huvudsak bero
på brislande kännedom om gällande rättsregler. Enligl min mening är delta i
första hand ett informationsproblem, som man borde kunna komma till rätta med
genom konsumentpoliliska ålgärder av annal slag än lagsliftning. De offentliga
konsumentorganen har här etl ansvar för atl den enskilde konsumenten blir
medveten om vad som gäller i fråga om skyldigheten alt erlägga ränta eller
avgifter för fakturering, betalningspåminnelse och andra aviseringar. Konsumentorganen
torde även kunna stimulera företag, branschorganisationer m.fl. att vidta
åtgärder för en frivillig sanering så all gällande regler på området följs.

Jag
vill också erinra om att datainspektionen har möjlighet att ingripa mot
otillböriiga inkassoålgärder med slöd av inkassolagen (1974:182). De
missförhållanden somjag nu har berört aktualiseras ofta i inkassoärenden.
Bankinspektionen har en liknande möjlighet att ingripa när det gäller
verksamhet som står under dess tillsyn.

Jag
anser sålunda atl del inte finns något behov av lagstiftningsåtgärder i denna
del.

Prop.
1986/87:72

2.6 Ränta på ersättning för rättegångskostnad

Mitt förslag:
Bestämmelserna i rättegångsbalken och vattenlagen (1983:291) om ränta på
rättegångskoslnad anpassas tiU räntelagens regler om ränta. Härigenom höjs
räntan på rättegångskostnad från nu gällande fasta räntesals om sex procent
till en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonlol med
tillägg av åtta procentenheter.

Utredningens förslag:
Överensstämmer i princip med mitt förslag. Till följd av koppUngen lill
räntelagen innebär dock utredningens förslag - i

12

enlighet med dess förslag
i fråga om den vanliga dröjsmålsräntan - alt Prop. 1986/87:72 räntesatsens
storlek blir beroende av om någon av parterna är privatperson eller ej (se
betänkandet s. 154-160).

Utredningen
har vidare föreslagit all det i ersättningen för rättegångskostnader skall
ingå ränla med tio procent på ersällningsgilla utgifter under processen från
den dag beloppet har erlagts till och med den dag då målet har avgjorts (se
betänkandet s. 161 -164).

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del har lillslyrkl
utredningens förslag att reglerna om ränla på rättegångskostnad anpassas lill
räntelagens regler. Remissinstanserna har också överlag ställt sig positiva
till tanken att vinnande part skall erhåUa ränta på sina utlägg under
rättegången från den dag han har haft utlägget. Flera av dessa remissinstanser
är dock kritiska mol utredningens förslag om hur delta skall lösas lagtekniskl.

Skälen
för mitt förslag: Genom en lagändring som trädde i krafl den 1 juli 1973 -
således före räntelagens tillkomst - infördes ett nytl stycke i 18 kap. 8 §
rättegångsbalken. Enligt bestämmelsen i detla stycke skaU ersättning för
rättegångskostnad även innefatta ränla efter sex procent från dagen då målet
avgörs lill dess belalning sker (se prop. 1973:30, JuU 17, rskr 168 och SFS
1973:240).

Sex
procent var den räntesats som vid tiden för regelns tUIkomst gäUde för fordringar
i cJlmänhet när förfallodagen var bestämd i förväg. Del förutskickades dock i
förarbetena lill lagändringen att räntefoten kunde komma att få jämkas i
samband med en eventuell framlida allmän lagsliftning om dröjsmålsränta (se
prop. 1973:30 s. 84). Någon sådan jämkning har emellertid inte sketl. Jag delar
därför ulredningens uppfattning att en anpassning lill räntelagens räntenivå nu
bör ske.

Jag
kan däremot inte slälla mig bakom ulredningens förslag i fråga om ränta på
utgifter som en part har haft under själva processen. Uträkningen av ränian
skulle bli myckel komplicerad i fall då - vilket är vanligl -utgifterna uppstår
successivt under tvisten.

Del
är naturiiglvis inte helt tillfredsstäUande om någon får vidkännas en
ränteförlust på ulgifter som han har haft för att få sin rätt fastslagen. Dessa
utgifler torde dock vanligen uppgå till relativt små belopp. Med hänsyn tiU del
finner jag att nyttan av en sådan regel som utredningen har föreslagil inte
uppväger de nackdelar som den skuUe medföra i form av lillämpningssvårigheler
och ell ökal merarbete för domstolama.

Inom
justitiedepartementet och inom ramen för rättegångsulredningen arbelar man, som
jag lidigare har framhållit, med att ta fram förslag som skall förkorta
tidsutdräkten när del gäller processerna i domslol. Sådana förslag kan, om de
genomförs, också bidra till att problemen med ränteförluster på ulgifter som
har uppstått under processen minskar.

En
bestämmelse om ränta på rättegångskostnad av samma slag som den i
rättegångsbalken finns i 20 kap. 5 § valtenlagen. Den bör ändras på samma sätt
som bestämmelsen i rättegångsbalken.

13

2.7
Avtalslagens ockerparagraf

Prop.
1986/87:72

Mitt förslag:
Beskrivningen av ocker i avtalslagens ockerparagraf skall delvis anpassas till
motsvarande beskrivning i brottsbalkens ockerparagraf. Det sker genom att
kravet att den som utövar ocker utnyttjar en beroendeslällning inle längre
skall behöva avse ett beroendeförhåUande mellan honom och målsäganden.

Skälen
för mitt förslag: Ansvarei för ocker enligt 9 kap. 5 § brottsbalken skärptes
den 1 juli 1986 i två hänseenden (se SFS 1986:123). Den ena nyheten var att
beskrivningen av ockersituationen utvidgades något i förhållande till vad som
dittUls gälll. När en gärningsman utnytijar en beroende ställning lUl atl
bereda sig en förmån som står i uppenbart missförhållande tiU vederlaget eller
för vilken vederlag inte skall ulgå, behöver del beroendeförhållande som
gämingsmannen utnyttjar inte längre vara ett förhåUande mellan honom och
målsäganden. Slraffbarhel kan alltså inträda även när gämingsmannen utnyttjar
att målsäganden befinner sig i beroende ställning gentemoi en tredje person.
Rent tekniskt har detta åstadkommits genom att den i brottsbalkens
ockerparagraf efler rekvisitet beroende ställning intagna bestämningen "i
förhåUande lill honom" (dvs. gärningsmannen) har utgått ur lagtexten. På
det sättet är beroenderekvisitet redan utformat i Danmark och Norge och i ett
förslag som har lagts fram i Finland.

Den
andra nyheten var att den som lämnar kredit i näringsverksamhet eller annars
vanemässigt eller i större omfattning skall kunna dömas för ocker, om del råder
ett uppenbart missförhållande mellan den ränta e.d. han betingar sig och
motprestationen. Detta innebär att man när det gäller låneocker slopar det
uttryckliga kravet på att målsäganden skall ha befunnit sig i underläge av
viss beskaffenhet. Redan det förhållandet atl någon i samband med bl.a.
yrkesmässig kreditgivning bereder sig ränla eller annan ekonomisk förmån som
står i uppenbart missförhållande till motprestationen är alltså lillräckligt
för straffbarhet. Man slipper därmed att i varie enskilt fall utreda och bevisa
hur låntagarens situation setl ut i detalj och att långivaren faktiskt medvetet
utnyttjat att låntagaren befunnit sig i trångmål eller handlat på gmnd av
oförstånd, lättsinne eller beroende ställning. Syftet med denna utvidgning av
straffansvaret är att man lättare skall kunna komma åt oseriös verksamhet på
området, ofta bedriven av s.k. grå lånefirmor utanför samhällets insyn och
kontroll.

Vid
granskningen av det lagförslag som låg till gmnd för lagändringen (se prop.
1985/86:65) förklarade sig lagrådet inte ha någon erinran i och för sig mol
ändringama i bestämmelserna om ocker. Lagrådet uppmärksammade emellertid
sambandet mellan reglema om straffansvar för ocker och dem om rättshandlingars
ogUtighet enligl 31 § avtalslagen. Lagrådet påpekade därvid att
straffbestämmelserna om ocker skulle komma att ha en större räckvidd än de
motsvarande ogillighetsbestämmelserna i 31 § avtalslagen. Såvitt gällde frågan
om målsägandens beroende ställning till någon annan än gärningsmannen föreföll
det enligl lagrådet inte föreligga några bärande skäl för att inte genomföra
den ändringen också i avtalslagen.

14

Beträffande den nya straffbestämmelsen
om låneocker vid yrkesmässig Prop. 1986/87:72 kredilgivning o.d. var enligt
lagrådel läget hiéra komplicerat; möjligen kunde man här länka sig att falla
tillbaka på regeln om jämkning av avtalsvillkor i 36 § avtalslagen (se prop. s.
50).

I
min anmälan av lagrådsyttrandet uttalade jag alt det naturligtvis kan synas
önskvärt att brottsbalkens och avtalslagens bestämmelser om ocker såvitt
möjligt korresponderar, även om del finns andra exempel på skillnader mellan
den civilrättsliga regleringen i avtalslagen och utformningen av de
straffrättsliga bestämmelser som har samband med denna. Jag ansåg emellertid
all man i detta sammanhang också måste beakta önskemålen om nordisk rättslikhet
(se prop. s. 54 f)-

Beträffande
frågan om målsägandens beroende ställning framhöll jag att beslämmelsema om
ocker i det aktuella hänseendet hade samma lydelse i de finska och norska
avtalslagarna som i den svenska. En eventuell ändring på denna punkt borde
under sådana förhållanden föregås av nordiska överläggningar.

I
sak har skillnaden mellan de straffrättsliga och de civilrättsliga bestämmelsemas
avfattning knappast någon betydelse. Man torde nämligen kunna ulgå från att en
rättshandling, som genom lagändringen förs till det kriminaliserade området,
civilrättsligt sett - om inle 31 § avtalslagen är tillämplig - i vart fall
träffas av någon annan ogillighetsgmnd i avtalslagen, företrädesvis 33 §.

När
det gäller den nya regeln beträffande låneocker vid yrkesmässig kredilgivning
o.d. kan nämnas atl det för straffansvar krävs bl.a. atl det råder ell
uppenbart missförhållande mellan prestationerna. Det är klart alt ett avtal som
träffas av denna straffbestämmelse även kan drabbas av ogihighet enligt 36 §
avtalslagen. I vissa fall torde även här 33 § avtalslagen kunna vara
tillämplig.

Det
är svårt att se några avgörande skäl som lalar mot att 31 § första stycket
avtalslagen utvidgas så att ogillighel kan inträda också när någon utnyttjar
ett beroendeförhållande mellan motparten och en tredje person. Vid de nordiska överläggningar
som har hållits i lagstiftningsärendet har övriga nordiska länder förklarat sig
dela denna bedömning. En sådan ändring av paragrafen bör alltså nu genomföras
för Sveriges del.

Det
kan synas mera tveksamt om den nya straffbestämmelsen beträffande låneocker
vid yrkesmässig kredilgivning o.d. bör få en direkt motsvarighet bland
ogiltighetsreglerna i avtalslagen. Som jag anförde i den tidigare nämnda
propositionen står det klart att ett avtal som träffas av straffbestämmelsen
även kan jämkas enligt 36 § avtalslagen. EnUgt min mening kan det vara en
fördel om avlalet inle blir — såsom är följden vid en tillämpning av 31 § -
helt ogiltigt ulan endasl blir föremål för en slörre eller mindre jämkning.
Jämkningen kan då ske i den omfattning som behövs för att avtalet skall bU
skäligt.

Enligt
min mening är det inte heller lämpligt alt i avtalslagen föra in en så

speciell regel som den som har tagits in i brottsbalken om låneocker.

DärtiU kommer alt man i övriga nordiska länder vid de nordiska överlägg

ningar som hållits i lagstiftningsärendet har varit negativ till tanken på en

sådan ändring. 15

På grund av vad jag nu har
anfört ärjag inte beredd alt förorda att några Prop. 1986/87:72
bestämmelser om låneocker, motsvarande dem som finns i brottsbalken, tas in i
avtalslagen.

2.8 Ikraftträdande

De
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Tidpunkten
för ikraftlrädandet kan lämpligen bestämmas tiU den 1 juh 1987.

Den
nya regeln om jämkning av dröjsmålsränta är av sådan karaktär att den i princip
bör få fuU genomslagskrafl i och med ikraftträdandet. Jag föreslår därför att
den skall gälla i fråga om ränta som avser tid efter ikraftträdandet, oavsett
när huvudfordringen har tillkommit. Däremot bör den nya regeln om ränla på en
skadeståndsfordran som grundas på uppsåtligt brott inte gälla, om brottet lill
någon del har utförts före ikraftträdandet.

De
nya reglema om ränla på rättegångskostnad bör inte lillämpas i fall då räntan
har böriat löpa före ikraftträdandet (jfr prop. 1975:102 s. 112, 131, 204 och
211 samt prop. 1983/84:138 s. 10). I sådana faU bör i stället äldre
bestämmelser tUlämpas.

I
enUghet med allmänna principer bör ändringen i avtalslagen inte tUlämpas på
rättshandlingar som har förelagils före ikraftträdandet, även om frågan humvida
ocker föreligger aktualiseras först efler ikraftträdandet.

2.9 Kostnader

De
föreslagna ändringarna torde inle medföra några ökade kostnader för det
allmänna.

Den
föreslagna möjligheten alt i vissa fall jämka dröjsmålsränta kan komma atl
innebära en margineU ökning av antalet mål vid de allmänna domstolarna. Denna
ökning kan emellertid under alla omsiändigheter förmodas resultera i en
motsvarande minskning av anlalet ärenden som går vidare till
kronofogdemyndigheterna för exekuliva åtgärder.

Jag
har i mitl slällningstagande titl utredningens förslag påpekat vikten av all
bl.a. konsumenterna informeras om de regler som gäller i fråga om
dröjsmålsränta m.m. Detta är en uppgift för konsumentverket. Kostnaderna för
en sådan information torde kunna rymmas inom ramen för tillgängliga medel.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i räntelagen (1975:635),

2. lag om ändring i rällegångsbalken,

16

3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandUngar
Prop. 1986/87:72 på förmögenhetsrättens område,

4. lag om ändring i vallenlagen (1983:291).

Förslagen
bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 4 '.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i räntelagen (1975:635)

Förslaget
innebär atl ändringar görs i 1 och 4 §§ räntelagen samt att en ny paragraf, 8
§, införs i lagen.

1 §

Denna
lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens område.

Lagen
gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskUt föreskrivet.
AvlalsvUlkor som inskränker gäldenärens rätl till Jämkning enligt 8 § är dock
utan verkan mot denne.

(Jfr
10 § i utredningens förslag)

Räntelagen
är för närvarande genomgående dispositiv. Som jag har angetl i avsnitt 2.2 i
den allmänna motiveringen bör detta i princip gälla även i fortsättningen.

Enligt
vad jag har förordal i avsnitt 2.3 bör det finnas en möjlighel tiU jämkning av
dröjsmålsräntan i vissa faU. I förevarande lagförslag regleras denna fråga i
den nya 8 §. I sakens nalur ligger att en bestämmelse av detta slag måste vara
tvingande till förmån för den till vars skydd den har tillkommit.

I
1 § har därför lagts till en mening som uttryckligen anger att gäldenärens
rätl lill jämkning enligt 8 § inte kan avtalas bort lill hans nackdel.
Bestämmelserna i 1 § utgör däremot inle någol hinder mol avtal som innehåller
en förmånligare reglering för gäldenärens del än vad som följer av räntelagen.

4 §

1 annat
fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen fordran, för vilken

betalningstiden försittes, från den dag som infaller en månad efter det

borgenären har avsänt räkning eller på annal sätt framställt krav på betal

ning av bestämt belopp med angivande att underlåtenhet atl betala medför

skyldighet alt ulge ränla. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta

för tid innan räkningen eller kravet har kommit honom lill hända.

Avser
fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som ej kan fastställas
utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den dag som
infaller en månad efler det borgenären har framställt krav på

'
Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med pro

positionens. 17

2 Riksdagen
1986187. 1 saml. Nr 72

ersäitning
och lagt fram utredning som med hänsyn tUl omständigheterna Prop.
1986/87:72 skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock ej skyldig att
erlägga ränla för lid innan kravet och ulredningen har kommit honom till banda.

Oavsett
vad som föreskrives i försia och andra styckena ulgår ränta på förfallen
fordran senasl från dagen för delgivning av ansökan om lagsökning eller
beialningsföreläggande eller av stämning i mål om ulgivande av belalning.

Utan hinder av bestämmelserna i andra och tredje styckena utgår ränta
på en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och
inte skaU utges som livränta, alltid från den dag då skadan uppkom.

(Jfr
4 § i utredningens förslag)

Andra
stycket i förevarande paragraf innehåller specialregler för ränteberäkningen
beträffande fordran som avser skadestånd eller annan liknande ersättning som
inte kan fastställas ulan särskild ulredning. Till skillnad från huvudfallet
enligl försia slyckel i 4 §, som avser fordran i allmänhet med en icke i förväg
beslämd förfallodag, krävs för skadestånd och liknande ersättning (l.ex.
försäkringsersättning) inte bara att krav framställs för att ränteberäkningen
ska la sin början. I dessa fall fordras dessutom, för att ränta skall börja
utgå efter en månad, all borgenären har lagl fram den utredning som skäligen
kan begäras av honom. Att bestämmelserna har getts detla innehåll beror framför
alll på all del har ansells rimligt atl gäldenären skall fä underlag för atl
kunna ta ställning lill om skadeståndskravet är berättigat innan hans
underiåtenhet att betala skall medföra att dröjsmålsränta utgår.

I
ett nytt fjärde stycke införs nu en särskild regel för ränta på sådana
skadeståndsfordringar som grundas på ett uppsåfligt brott. Som framgår av
lagtexten skall ränta böria löpa omedelbart i och med alt skadan uppkommer.
Innebörden härav är främst att det vid ett sådant skadestånd inte längre skall
uigöra en förutsättning att gärningsmannen har kunnat anträffas och krävas på
betalning eller ens identifieras för att räntan skall böria ulgå. Formelll är
del inte heller erforderligt alt borgenären omedelbart lägger fram den
utredning som han kan tillhandahålla för att ränta skall böria löpa. Alt skadan
har uppkommit och alt denna är en följd av etl uppsåtligt brott på grund av
vilket gärningsmannen är skyldig att betala skadestånd är alltså i sig
tillräckligt för atl ränla skall börja utgå.

Ränta
på etl livräntebelopp kan dock inte börja löpa från den dag då skadan uppkom.
Sådana belopp förfaller ju lill betalning successivt. I paragrafen görs därför
ett undanlag för den siluationen.

Den
föreslagna bestämmelsen är tillämplig inte bara på målsägandes anspråk på
skadestånd. Även om fordran tillkommer någon annan till följd av atl
skadeståndsanspråket har överlåtits, beräknas räntan redan från skadans
uppkomst.

Del
bör påpekas alt den dag skadan uppkom inle behöver sammanfalla

med den dag då broitei begicks eller den skadegörande händelsen inträf

fade utan kan ligga senare i tiden. Den skadliga effekten av gärningen kan

nämligen inträda först så småningom, och innan denna har uppstått finns

del inte någon grund för del krav som skall utgöra underlag för ränteberäk

ningen. Finns det flera poster som skall ersättas, kan dessa hänföra sig tiU j

skadliga effekter som har inträtt vid olika tidpunkter. Räntan får då beräk

nas på varje post för sig och från dagen för resp. effekts uppkomst.

Av skäl som har redovisats
i avsnitt 2.4 i den allmänna moliveringen har Prop. 1986/87:72 bestämmelsen
om ränla på skadeståndsfordran med anledning av brott begränsats lill alt gälla
endast uppsåtliga brott.

8§

Har
en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan Uknande omständighet
som han inie har kunnat råda över varit förhindrad alt beiala i rält tid och
skulle en skyldighet att utge full ränta med anledning av dröjsmålet med hänsyn
härtUl vara oskälig, får den ränta som annars skulle utgå Jämkas.

(Jfr
9 § i utredningens förslag)

Förevarande
paragraf är tvingande lill gäldenärens förmån (se 1 §).

Ränta
som ulgår enligt elt avtal kan jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Del öppnas
nu en möjlighel atl med stöd av bestämmelserna i den nya 8 § jämka inle bara en
avialsenlig dröjsmålsränta utan även en lagstadgad dröjsmälsränta. Det är
emellertid inte — till skillnad från jämkning enligt 36 § avtalslagen — fråga
om någon allmän jämkningsmöjlighel efter vad som är skäligt. Det är i slället i
en väl avgränsad krets av situationer som jämkning skaU kunna komma i fråga.
Jämkning skall kunna ske bara vid sådana fall då en underlålenhel att betala
beror på sjukdom eller annan genomgripande personlig händelse, som gäldenären
huvudsakligen inte själv är skuld till.

Det
skall alltså vara fråga om oväntade händelser som på ett avgörande sätt
påverkar gäldenärens möjligheter att betala. Framför allt avses fall då
gäldenärens sociala situation och därmed också hans förmåga alt göra rätt för
sig i ekonomiskt avseende har påverkals.

Sjukdom
kan ibland medföra aUvarliga konsekvenser för en persons belalningsförmåga. I
sådana fall finns alltså en möjlighel till jämkning av dröjsmälsräntan. Om
gäldenären är en företagare bör dock jämkning normalt komma i fråga bara
beträffande privata skulder. För småföretagare, särskilt av typen hantverkare
eller liknande, kan det emellertid någon gång finnas anledning alt jämka även ränla
på andra skulder.

Andra
personliga händelser som på ett genomgripande sätt kan påverka gäldenärens
betalningsförmåga är exempelvis en närslåendes dödsfall i fall då gäldenären
har levt i en ekonomisk gemenskap med den avlidne. På samma sätt kan skilsmässa
eUer separation föranleda en radikal förändring av de ekonomiska
fömtsättningarna för gäldenären. Ett exempel på det är atl boendekostnader och
många andra fasta utgifter som gäldenären har tagil på sig utifrån
förutsättningen alt två löner flyter in till hushållet inte omedelbart låter
sig anpassas liU endast en löneinkomst. Under en övergångstid kan därför
avsevärda betalningssvårigheter uppstå.

Slora
och hell opåräknade förändringar i gäldenärens egna inkomstför

hållanden kan under en övergångstid också resultera i betalningssvårig

heler. Här, liksom i övriga fall då jämkning kan komma i fråga, gäller

emellertid kravel att gäldenären inte själv får vara huvudsakligen skyldig

till att han saknar ekonomisk möjlighel alt betala i lid. Om skälet lill att
han 19

har råkat i
betalningssvårigheler är atl han har skuldsatt sig för kraftigl och Prop.
1986/87:72 under alla omständigheter inle skulle ha kunnal beiala en skuld i
rätt tid, kan jämkning självfaUet inte komma i fråga.

Jämkning
kan bli aktuell inte bara när underlåtenheten att betala i rätt tid beror på
beialningsoförmåga ulan också om en betalningstidpunkt har försuttits på gmnd
av t. ex. sjukdom trots att betalningsförmåga har förelegal. Del lorde dock
vara ovanligt atl dröjsmålet med betalningen i sådana fall blir så långt att
full dröjsmälsränta framslår som direkt oskälig.

Genom
det i paragrafen uppställda kravel på alt full dröjsmälsränta skall framstå som
oskälig uppnås atl jämkning inte kan ifrågakomma om dröjsmålet med betalningen
har varit obetydligt eller räntebeloppet av andra skäl är litel. Över huvud
taget innebär detla krav att jämkning bara skall förekomma i undantagsfaU.

Jämkningen
kan avse den tillämpliga räntefoten så atl denna sätts lägre än den som ska
gälla enligt lagen. Jämkningen kan också verkställas på så sätt atl den tid
under vilken ränta annars skulle utgå förkortas. Någon gång kan det kanske
finnas anledning atl jämka dröjsmålsräntan till noll.

4.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 18 kap.

8§

Ersättning
för rättegångskostnad skall fulll motsvara kostnaden för rättegångens
förberedande och talans utförande jämle arvode till ombud eller biträde, såvitt
kostnaden skäligen varil påkallad för lillvaralagande av partens rält.
Ersättning skall ock utgå för partens arbele och lidsspUlan i anledning av
rättegången. Såsom ålgärd för rättegångens förberedande anses förhandling för
biläggande av tvistefråga som har omedelbar betydelse för partens talan.

Ersättning
för rättegångskostnad skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen
(1975:635) från dagen då målel avgörs liU dess betalning sker.

(Jfr
utredningens förslag lill lag om ändring i rättegångsbalken) Ändringen innebär
atl räntan på rättegångskostnader höjs från gällande fasta räntesats på sex
procenl lill den räntesats som enligt räntelagen gäller för förfallna
fordringar, dvs. lill en ränta som motsvarar det av riksbanken fastställda
diskontot med ett tillägg av åtta procentenheter. Räntan på rättegångskostnader
kommer således - på samma sätt som enligt räntelagen gäller för ränta på
fordringar i allmänhel - att bli beroende av förändringar i det allmänna
ränteläget.

4.3 Förslaget till lag om ändring i avtalslagen

31 §

Har
någon begagnat sig av annans trångmål, oförständ, lättsinne eller

beroende ställning tiU att taga eller betinga sig förmåner, vUka stå i uppen

bart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit eriagt eUer ulfäst, 20

eller
för vilka något vederlag icke skall ulgå, vare rättshandling, som Prop.
1986/87:72 sålunda tillkommit, icke gällande mol den förfördelade.

Lag
samma vare, där sådant otillbörligt förfarande, som i första stycket avses,
ligger annan till last än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och
denne ägde eller bort äga kunskap därom.

Om
avtal rörande bärgning gälle vad särskilt är stadgat.

Ändringen
innebär att orden "i förhållande till honom" har fått ulgå ur
lagtexten i försia stycket. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 2.7 i
den allmänna motiveringen.

4.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

20
kap.

5§

I
ansökningsmål får sökanden åläggas atl beiala ersällning för motparters
rättegångskostnader även om deras lalan inte har blivit prövad slutligt vid
domstolen. Ersättningen skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen
(1975:635) från dagen för beslutet tUl dess betalning sker.

Ändringen
är av samma slag som gjorts i rättegångsbalken (se avsnitt 4.2).

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1. lag om ändring i räntelagen (1975:635),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område,

4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

21

Lagrådet Prop. 1986/87:72

Utdrag
ur protokoll vid sammaniräde 1986-12-17

Närvarande:
f.d. justitierådet Hull, regeringsrådet Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 1986 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådels yttrande över
förslag till

1. lag
om ändring i räntelagen (1975:635),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område,

4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Maria Renmyr.

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

22

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:72

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 januari 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm- Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss faitat vid
regeringssammanträde den 11 december 1986) över förslag tiU

1. lag om ändring i räntelagen (1975:635),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandUngar på
förmögenhetsrättens område,

4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Föredraganden
upplyser att lagrådet har lämnal förslagen utan erinran och hemställer att
regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

23

Bilagal
Prop. 1986/87:72

Sammanfattning av betänkande (SOU 1985:11) av
räntelagsutredningen

När
den snart tioåriga räntelagen nyligen ändrades så att räntefoten för
dröjsmålsräntan blev diskontot plus åtta procent, ställde sig många undrande
till om del var lämpligl alt ha en så pass hög ränla också i konsumentförhållanden.
Höjningen ansågs dock då kunna genomföras generelll för alla slag av
fordringsförhåUanden, eflersom uppställandet av särskilda ränteregler för
konsumentförhållanden ansågs vara en fråga som borde behandlas i ett vidare
sammanhang av den särskilde utredaren för en mera allmän översyn av räntelagen
som regeringen avsåg att inom kort tillkalla.

Del
förslag som räntelagsutredningen nu lägger fram innebär i enlighet härmed att
nuvarande regler i räntelagen utökas med fyra nya paragrafer under mbriken
"Särskilda bestämmelser för privatpersoner och konsumentförhållanden".
Genom dessa bestämmelser, 8-11 §§, modifieras och kompletteras räntelagens
nuvarande regler. 1-7 §§ i gällande lag återfinns alltså även i den nya
räntelagen, i allt väsentligt helt oförändrade. De nya bestämmelserna blir
tUlämpliga när räntelagen ska lillämpas på en privatperson, vare sig denne nu
är gäldenär eUer borgenär i fordringsförhållandet. Den särskilda regleringen
är alltså tillämplig på rena privatförhållanden där båda parter är
privatpersoner, men också på konsumentförhåUanden där privatpersonens motpart
är en näringsidkare. Företagare emellan gäller däremot endast de regler som
svarar mot den nuvarande räntelagen, dvs. ett i stort sett oförändrat
rättsläge.

Räntefoten
är enligt de nya reglema lägre än annars, när en privatperson

eller konsument är antingen gäldenär eller borgenär. Tillägget till diskontot

ska i dessa fall aUtid vara två procenl, dvs. dröjsmålsräntan och den s.k.

avkastningsräntan får en räntefot som är lika hög och sammanfaller. En

enheflig räntefot kommer alltså atl gälla för "konsumenträntan",
vUket

bl.a. innebär en betydande förenkUng av systemel. Anledningen tUl att

ränian sätts lägre för privatpersoner och konsumenter är att de skäl som

föranlett den höga räntan för näringsidkare inte är gångbara när man ser till

de enskUda människomas privata förhållanden. De har inte som inom före

tagen sin hushållsekonomi organiserad efter affärsmässiga principer. Den

aUmänna dröjsmålsräntans räntefot, som har en bindning tUl räntenivån

hos de inom näringslivet vanligast förekommande formerna av kommersi

ell rörelsekredit, passar inte för privatförhållanden. Där beror inte dröjs

målen på medvetna kalkyler över vilka ekonomiska aUernativ som kan

vara mesl lönsamma. Orsaken till atl en räkning inte betalas i tid är som

regel att den skickats ut för sent för att komma med vid den genomgång av

räkningar och vid den samlade utbetalning, vanligtvis genom posten, som

genomsnitlskonsumenten gör en gång varie månad i samband med att han

får ut sin lön. Eller också beror dröjsmålet på att han helt enkelt är ulan

pengar. Mot den bakgranden har den räntenivå som ska gälla för privatper- 24

söner
fastställts uttfrån andra överväganden än dem som varit bestämman- Prop.
1986/87:72 de för nivån inom det kommersieUa näringsUvet. Problemen gestaltar
sig olika i den ena och den andra typen av förhållanden och skillnaden i
reglema speglar denna realitet.

Den
lägre räntefoten ska gälla också när en privatperson eller konsument har
ställning av borgenär. Utredningen har funnit att en dröjsmålsränta efter
diskonlol plus åtta procent ofta skuUe innebära en påtaglig överkompensation
sett från en privatpersons synpunki. En sänkning av ränian är även av delta
skäl motiverad. Detta innebär bl.a. att försäkringsbolagens ofta framförda
önskemål om en lättnad i räntebördan vid försäkringsersättning tillgodoses.
Regleringen av försäkringsskador, inle minst vid personskador, drar ofta med
nödvändighet ut på liden utan atl detta därför behöver bero på långsamhet i
hanteringen hos bolagen. I sådana fall har räntekostnaderna för bolagen som etl
resultat av den nuvarande höga räntefoten ansetts onödigt slora, särskilt med
beaktande av atl räntan på den ersätlningsberältigades sida samtidigt inneburit
en icke obetydlig överkompensation. Dessa problem bortfaller med det syslem
som nu föreslås.

En
annan nyhet i lagen är alt en begränsad möjlighet tUl jämkning av skyldigheten
alt betala ränta öppnas för vissa undantagsfall. Reglema om ränta i räntelagen
är schabloniserade. Så måste det vara. Efler mönster av vad som gäUer i de
övriga nordiska ländema har därför en möjlighet tiU avsteg från dessa stela
regler tillskapats för de fall då en långtgående skyldighet att betala ränta
skulle framstå som obillig. Det är dock bara i två spectficerade undantagsfall
som en jämkning ska kunna komma i fråga. Dels ska så kunna ske när en
privatperson, som är gäldenär, med hänsyn tUl alt rättslägel varit oklart haft
skälig anledning att tills vidare hålla inne en belalning. Dels ska jämkning
kunna äga mm när en privatperson råkat i dröjsmål därför atl han lill följd av
sjukdom eUer annan genomgripande personlig händelse huvudsakligen ulan egen
skuld råkat i betalningssvårigheter och synnerliga skäl för jämkning
föreligger.

I
konsumentförhåUanden, dvs. när en konsument har en näringsidkare till motpart,
ska räntelagen i dess helhet - inte bara de nya särskilda bestämmelserna
således, utan även nuvarande regler i 1-7 §§ - vara tvingande tiU
konsumenternas förmån. Fömtom den belydelse detta får för den legala ränians
höjd - den enhetliga "konsumentränlan", diskontot plus två procent,
blir sålunda en tvingande maximinivå som inte får överskridas - innebär detla
alt fordringar som redan före förfallodagen löper med ränta, l.ex. banklån,
inte får ha en särskild förhöjning av dröjsmålsräntan avtalad i de faU där
redan den s.a.s. ordinarie räntan ligger över lagens maximinivå för
dröjsmålsräntan. Den ordinarie räntan fortsätter alltså att utgå oförändrad,
såsom redan tidigare har varit fallet, enligl 7 § räntelagen. Del nya är att
även denna reglering nu blir tvingande i konsumentförhållanden.

Ofta har, särskilt från
bankhåll, påtalats den ofullkomlighet i systemet

som i vart fall i prakliken anseits föreligga beiräffande brottslingars skyl

dighet alt utge ränta, t.ex. när en bedragare lurat liU sig pengar genom

obehöriga förfaranden med checkar. Gämingsmannen kan vara svår att få

tag på eller ibland hell okänd, vilket gör att ränteberäkningen inte kan 25

komma i gång. Förslaget
till nya regler råder bot på denna brist, eUer i vart Prop. 1986/87:72 fall
på oklarheten om vad som gäller. Det sägs nämligen nu uttryckligen att på
skadestånd i anledning av uppsåtligt brott utgår ränla, oberoende av om krav
framställts och utredning lagts fram, från den dag skadan uppkom.

Enligt
sina direkliv ska utredningen också behandla frågan om tidpunkten för
betalning av faktura. I denna fråga har utredningen funnil att det system som i
övrigt föreslås kan förväntas av sig själv leda tUl att särskilda kortare tider
än en månad för betalning inte kommer atl tillämpas av företagen. Den ränlefria
frist om en månad som f.n. föreskrivs i 4 § räntelagen kommer nämligen alt
omfattas av den tvingande regleringen och det finns inte något rättsligen
hållbart skäl för atl, beträffande fordringar som förfaUer vid anfordran,
också avtala om en särskUd betatfrisl. Något rättsligt beaktansvärt skäl för
all, beträffande fordringar som förfaller vid anfordran, också avtala om en
särskild betatfrisl finns nämligen inte. De särskilda mycket korta frister, som
f.n. ibland förekommer, kan därför antas komma att försvinna. Del hävdas att
det i framtiden, mot bakgmnd av det nu föreslagna tvingande systemel, kommer att
framstå som närmasl vilseledande och därmed oskäligt atl ange en särskild frist
för betalning, som är kortare än den månadsfrist som ska löpa innan ränta
böriar utgå. Förekomsten av sådana klausuler bör därför kunna komma att stävjas
genom ingripande från KO:s sida.

Avier
och andra räkningar, avseende exempelvis el och vatten, får alltså förutsättas
i framliden förenklat komma att ange en enda sisla betalningsdag. Denna ska
sammanfalla med den dag dröjsmålsränta böriar utgå och tidsmässigt ligga minst
en månad efler den dag räkningen avsändes. Härigenom ska belalning inte behöva
ske tidigare än atl en månadslön dessförinnan alllid hunnit flyta in tiU
hushållet.

Slutligen
innehåller förslaget en regel som ska motverka det tilltagande ofoget att utan
stöd i avtal avkräva konsumenterna en särskild fakturaavgift i samband med att
en vanlig räkning eller betalningspåminnelse skickas ut. sådana rättsligen
ogrundade krav — liksom f.ö. även krav på högre ränta än den som följer av
räntelagen — ska enligt vad som uttryckligen fastslås i lagen alltid anses som
en otillbörlig handling enligl marknadsföringslagen. Ingripande av KO och i
förlängningen ell utdömt vitesbelopp kan alltså bli följden, om näringsidkaren
inte ser till att han träffar ett särskilt avtal med konsumenten i de fall han
nödvändigtvis vUl ta ut en avgtft för faktura, avisering eller annan
betalningspåminnelse. Därmed kan det också bli föremål för prövning enligt
avtalsvillkorslagen om det är skäligt atl vid en viss typ av avtal statuera
sådana avgifter.

Det
har även ingått i utredningens uppdrag atl se över de f. n. otidsenliga reglema
om ränta på rättegångskostnadsersättning. Här föreslår utredningen atl den
nuvarande bestämmelsen i 18 kap. 8 § rällegångsbalken anpassas till
räntelagens regler om ränta. Räntefoten för den ränta som ska utgå efter det
att målet avgjorts genom dom höjs alltså från nu gällande otillräckliga och
absolut fixerade sex procent till den nivå som - beroende på om det är en
privatperson eller näringsidkare - ska gälla enligt de aUmänna reglema om
dröjsmålsränta.

Hämtöver
föreslås emellertid en ytterligare och helt ny regel om ränta 26

på
sådana utgifter som part ådrar sig under rättegångens själva förlopp och Prop.
1986/87:72 som sedermera visar sig utgöra ersättningsgill rättegångskostnad.
Ersättningen för sådan koslnad ska innefatta ränla på utgivet belopp efter tio
procent om årel från den dag beloppet erlades till och med den dag då målet
avgörs. Anledningen till att i detta speciella fall räntefoten bestämts till en
fixerad procentsats är atl domstolarna inte onödigtvis ska åläggas alt göra
komplicerade uträkningar som innebär ett merarbeie som inte står i proportion
tiU frågans ekonomiska betydelse. Tio procenl har ansetts ungefärUgen motsvara
den genomsnitlliga nivån för avkastningsräntan, sett i elt något längre
tidsperspektiv.

Utöver
de nu berörda lagändringarna har förslag lagts fram till följdändringar i ett
flertal av de talrika specialförfattningar som innehåller hänvisningar till
räntelagen. Avsikten har här varit all den lägre räntenivån för privatpersoner
ska slå igenom även i specialförfattningamas räntebestämmelser.

27

BUaga
2 Prop. 1986/87:72

Utredningens lagförslag 1 Förslag till Räntelag Härigenom föreskrivs följande.

1 §
Denna lag är tillämplig på penningfordringar inom förmögenhetsrät

tens område.

Lagen
gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskilt föreskrivet.
För privatpersoner och konsumentförhållanden finns särskilda bestämmelser 18-11
§§.

2 §
Ränta på en fordran ulgår inle för lid innan fordringen är förfallen till

betalning.

På
en fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av
betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande grund ulgår dock ränla
för tiden från den dag betalningen erlades tUl och med den dag återbetalning
sker eller, om återbetalning inte sker i rätt tid, den dag från vilken ränta
böoar ulgå enligt 3 eller 4 §.

3 §
Försitts betalningstiden för en fordran vars förfallodag är bestämd i

förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.

På
en fordran som gmndar sig på sysslomans eller annans skyldighet att redovisa
för medel som han mottagit av huvudmannen eUer tredje man utgår ränta från
dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt tid, från den dag
redovisning bort ske.

4 §
I andra fall än som avses i 3 § utgår ränta på en förfaUen fordran, för

vilken betalningstiden försitts, från den dag som infaller en månad efter det

borgenären har avsänt räkning eller på annat sätl framställt krav på betal

ning av elt bestämt belopp med angivande all underlåtenhet atl betala

medför skyldighet alt utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att

erlägga ränta för tid innan räkningen eller kravel har kommit honom till

hända.

Avser
fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas
utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den dag som
infaller en månad efter det borgenären har framstäUt krav på ersättning och
lagt fram utredning som med hänsyn till omständighetema skäligen kan begäras av
honom. Gäldenären är dock inte skyldig att erlägga ränta för tid innan kravet
och utredningen har kommit honom till hända. På en fordran som avser skadestånd
i anledning av ett uppsåtligt brott utgår ränta, oberoende av om krav
framställts och utredning lagts fram, från den dag skadan uppkom.

Oavsett
vad som föreskrivs i försia och andra slyckena ulgår ränla på en förfallen
fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om lagsökning eller
betalningsföreläggande eller av stämning i mål om ulgivande av betalning.

28

5 § I fall som avses i 2
§ andra stycket beräknas ränta för år enligt en Prop. 1986/87:72

räntefot som motsvarar det av riksbanken faslstäUda, vid varie tid gäUande

diskontot med ett tillägg
av två procentenheter.

6 § I sådana fall som avses i 3 eller 4 § beräknas
ränta för år enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda,
vid varie tid gällande diskontot med ett tillägg av åtla procentenheter.

7 § Löper en fordran med ränta när den förfaller till
betalning och försitts betalningstiden, utgår ränla i fortsättningen enligt
samma räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock ulgå lägst
enligt den räntefot som anges i 6 §, såviit gäller fordran som avses i 3 §
första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra stycket
eller 4 § från den dag som där föreskrivs för varje särskilt fall.

Särskilda
bestämmelser för privatpersoner och konsumenter

8 § Är en privatperson i egenskap av konsument eller
eljest gäldenär eUer borgenär skall tillägget till diskontot enligl 6 § vara
två procentenheter.

9 § Har en privatperson som är gäldenär, med hänsyn
till atl oklarhet förelegat om rättsläget eller eljest om någol förhållande av
avgörande betydelse för betalningsskyldigheten, haft skälig anledning alt tUls
vidare hålla inne betalningen, kan den ränta som skall utgå enligt bestämmelse
i denna lag jämkas. Detsamma gäller om betalningstiden försuttits därför att
privatpersonen till följd av sjukdom eller av annan genomgripande personlig
händelse huvudsakUgen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter och
synnerliga skäl för jämkning föreligger.

10 § Avtalsvillkor mellan en konsument och en näringsidkare som i jämförelse
med andra bestämmelser i denna lag än 2 § första slycket är till nackdel för
konsumenten, är utan verkan mot denne. Dock får, under föratsätlning atl båda
parter härvidlag tillförsäkras samma förmån, avtal träffas alt upplupen ränta
enligt denna lag, som understiger etthundra kronor, inle behöver utges.

11 § En näringsidkare får inte framställa krav mot en konsument på ränla,
utöver vad som följer av denna lag. Gör han del skall det anses uigöra en sådan
handling som avses i 2 § marknadsföringslagen (1975:1418). Detsamma gäller krav
som avser särskild avgift för faktura eller eljest för avisering eller annan
betalningspåminnelse, som inle är inkassoåtgärd enligt inkassolagen (1974:182),
såvida inle särskilt avtal träffats om atl sådan avgift skall utgå.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 juli 1986, då räntelagen (1975:635) skall upphöra alt
gälla. 1 fråga om ränta för tid före ikraftträdandet gäller dock den gamla
lagen.

Om
det i en lag eller annan författning hänvisas till den gamla lagen lillämpas i
stället den nya räntelagen.

29

2 Förslag
till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom
föreskrivs att 22 kap. 5 § och 25 kap. 7 § ärvdabalken skall ha nedan angivna
lydelse.

Prop.
1986/87:72

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse 22 kap.

Å legal, som avser visst
penningsbelopp, äger leslamenlslagaren såviit ej annat framgår av testamentet,
lillgodonjuta ränta, sedan fyra månader förflutit från testators död. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden fram till dess legalel
enligl 1 § i detta kapilel skall utgivas och enligl 6 § räntelagen för tiden
därefter.

Å legal, som avser visst
penningsbelopp, äger leslamenlslagaren såvitt ej annat framgår av testamentet,
lillgodonjuta ränta, sedan fyra månader förflulit från leslators död. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen (1986:00) för tiden fram till dess legalel
enligl 1 § i detta kapilel skall utgivas och enligl 6 eller 8 § räntelagen för
tiden därefter.

25
kap.

7§

Finnes
den dödförklarade sedermera vara vid liv, skall envar, som i följd av
dödförklaringen tillträtt egendom, bära den åter. Samma lag vare, där den
dödförklarade finnes hava avlidit å annan tid än den som antagits såsom dödsdag
och med hänsyn därtill annan är berättigad till kvarlåtenskapen.

Har egendom som skall
återbäras blivil till annan överlåten, är jämväl denne ålerbäringsskyldig, där
han ej var i god tro då han åtkom egendomen.

Då egendomen ålerbäres,
skall ock utgivas avkastning som belöper på tiden efter det innehavaren vann
kunskap, att annan ägde bättre rätt lill egendomen, eUer stämning blev honom
delgiven. Har han för egendomen hafl nödig kostnad, skall den ersättas: nyttig
kostnad skall ock ersältas, där den ej var gjord å tid som nyss sagts. Utgöres
egendomen av penningbelopp, skall ränta gäldas på beloppet enligt 6 § räntelagen
(1975:635) från den dag innehavaren vann kunskap att annan ägde bättre rätt
till beloppet eller stämning delgavs honom.

Då egendomen ålerbäres,
skall ock utgivas avkastning som belöper på tiden efter det innehavaren vann
kunskap, att annan ägde bättre rätl till egendomen, eller stämning blev honom
delgiven. Har han för egendomen haft nödig koslnad, skall den ersältas; nyttig
kostnad skall ock ersättas, där den ej var gjord å lid som nyss sagts. Utgöres
egendomen av penningbelopp, skall ränta gäldas på beloppet enligt 6 eller 8 §
räntelagen (1986:00) från den dag innehavaren vann kunskap att annan ägde
bättre rätl till beloppet eUer stämning delgavs honom.

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande ifråga om ränta för
tid före nämnda dag.

30

3 Förslag till Prop. 1986/87:72

Lag om ändring ijordabalken

Härigenom
föreskrivs att 9 kap. 12 a §, 12 kap. 55 a, 60 och 65 a §§ samt 13 kap. 19 §
jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9
kap. 12 a § Skall arrendatorn enligl dom eller beslut betala högre
arrendeavgift än förat för förfluten lid, skall han betala ränta på det
överskjutande beloppet som om detta hade förfallit till betalning samtidigt med
den förut utgående artendeavgiften. Skall arrendatorn betala lägre belopp,
skall jordägaren betala ränta på det belopp som han har mottagit för mycket
från den dag då han tog emot beloppet.

Ränian
skall beräknas enligt 5 § Räntan skall beräknas enligl 5 §

räntelagen (1975:635) för
tiden in- räntelagen (/9S6.-00) för tiden innan

nan
domen eUer beslutet har vunnit domen eller beslutet har vunnit laga

laga kraft och enligt 6 §
räntelagen kraft och enligl 6 eller 8 § räntela-

för tiden därefter. gen för tiden därefter.

12
kap. 55 a §

Gäller
hyresavtalet för obestämd tid och har avlalet sagts upp, fär beslut om ändring
av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt tiU vilken uppsägning
sketl. Har frågan om vUlkorsändring utan uppsägning hänskjutits tiU
hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det månadsskifte som inträffar
närmast efler tre månader från dagen för ansökningen. Beslut om ändring av
hyresvillkoren får dock inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan
sex månader förflulit efler del att de förat gällande villkoren bökade
tUlämpas.

Är
hyresavtalet ingånget för beslämd tid och har avtalet sagls upp, får beslut om
ändring av hyresvillkoren inte avse liden före den lidpunkt till vilken
uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits
till hyresnämnden, får beslul om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före
den tidpunkt lUl vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas upp, om uppsägning
skett när ansökningen ingavs till hyresnämnden. Är hyrestiden längre än elt år
och sker ändring av hyresvillkoren på grand av ansökan av hyresgästen, får beslutet
likväl avse tiden efter det månadssktf-te som inträffar närmast efter tre
månader från dagen för ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat
ett år i följd.

Hyresnämnden
får, när det finns särskilda skäl, förordna all beslut om villkorsändring får
verkställas även om det inle har vunnit laga kraft.

Skall
hyresgästen enligl hyresnämndens eller bostadsdomstolens beslut betala högre
hyra för förfluten tid än som skolat ulgå förat, är hyresrätlen inle förverkad
på grund av dröjsmål med betalningen av det överskjutande beloppet, om
betalningen sker inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad
som sagts nu gäller inte, om skyldighet atl flytta inträder för hyresgästen
inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.

31

Nuvarande lydelse

På
överskjutande belopp hyresgästen betala ränta som om beloppet förfallit till
betalning samtidigt med den förat ulgående hyran. Räntan beräknas enligt 5
§ räntelagen (1975:635) för liden innan beslutet vunnit laga kraft och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Föreslagen lyddse

skall

På
överskjutande belopp skaU hyresgästen beiala ränta som om beloppet förfallit
tiU betalning samtidigt med den fömt ulgående hyran. Räntan beräknas enligt 5
§ räntelagen (1986:00) för tiden innan beslutet vunnii laga kraft och enligt 6
eller 8 § räntelagen för tiden därefter.

I
beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande belopp jämte
ränta som avses i femle stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränla
till förfallodagen skall beräknas enligt 5 § räntelagen.

Prop.
1986/87:72

Om hyran sänks för
förfluten tid genom hyresnämndens eller bostadsdomstolens beslul, skall
hyresvärden samlidigt åläggas att till hyresgästen betala tillbaka vad han till
följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5
§ räntelagen för tiden från dagen för beloppets moltagande lil! dess beslulel
vunnii laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Om hyran sänks för
förfluten tid genom hyresnämndens eller bostadsdomstolens beslul, skall
hyresvärden samtidigt åläggas atl till hyresgästen betala tillbaka vad han till
följd därav har uppburil för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5
§ räntelagen för liden från dagen för beloppets mottagande lUl dess beslutet
vunnit laga krafl och enligl 6 eller 8 § räntelagen för tiden därefter.

60§

I
mål om ersättning enligt 57 § skall rätten på yrkande av hyresgästen, om
hyresvärden medger skyldighel all betala ersättning eller sådan skyldighel
fastställs genom dom som vunnit laga kraft, förplikta hyresvärden att beiala
förskoll i avräkning på den ersättning som kan komma all bestämmas.

Försia
stycket gäller inte, om det är uppenbart att förskottet blir obetydligt. Har
beslut i fråga om förskotl meddelats, får nytt yrkande om förskott inte las upp
lill prövning förtån tre månader förflulit sedan del föregående beslulel vann
laga krafl.

Beslut i fråga om
förskotl får meddelas ulan huvudförhandling. Innan beslut meddelas, skall
parterna beredas tillfälle att yttra sig. Beslut som meddelals under
rättegången skall överklagas särskilt. Hovrättens beslut får inte överklagas.

Har hyresgästen uppburit
förskotl som överstiger den slutligt bestämda ersättningen, är han skyldig
atl till hyresvärden betala lillbaka del överskjutande beloppet jämte ränla.
Ränian beräknas enligl 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för
beloppets mottagande lill dess ersättningen blivit slutligt bestämd genom dom
som vunnii laga krafl och enligl 6 § räntelagen för tiden därefter.

Har hyresgästen uppburit
förskott som överstiger den slutligt bestämda ersättningen, är han skyldig
att till hyresvärden betala tillbaka det överskjutande beloppet jämle ränta.
Räntan beräknas enligl 5 § räntelagen (1986:00) för tiden från dagen för beloppets
mottagande till dess ersättningen blivit slutiigt bestämd genom dom som vunnit
laga kraft och enligt 6 eller 8 § räntelagen för tiden därefter.

Nuvarande lydelse Föreslagenlyddse

65
a §

Ingen
får ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av hyressö-kande för
anvisning av bostadslägenhet. Sådan ersättning får dock utgå vid yrkesmässig
bostadsförmedling enUgl grunder som föreskrivs av regeringen eller den
myndighel som regeringen bestämmer.

Den som uppsåtligen bryter
mot försia slyckel döms till böter eUer fängelse i högst sex månader. Är
brottet grovt, döms tiU fängelse i högst två år.

Den som har uppburit
olUlålen ersäitning är skyldig alt betala lillbaka den.

Prop.
1986/87:72

Saknar hyresgästen, när
hyresavtalet avser en bostadslägenhet, rätt till förlängning enligt 45 §,
första slycket I eller 2 eller andra slyckel och begagnar sig hyresvärden uppsåtligen
av detla förhållande till att la ut en hyra som är uppenbart oskälig med hänsyn
till lägenhetens braksvärde, döms hyresvärden tiU böter eller fängelse i högsl
sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högsl två år. Hyresvärden
är dessutom skyldig att lämna tUlbaka vad han lagil emot i den mån del
översiiger skälig hyra för lägenheten jämte ränta på delta belopp. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för beloppets
mottagande till dess domen vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för
tiden därefler.

Saknar hyresgästen, när
hyresavtalet avser en bostadslägenhet, rätt tiU förlängning enligt 45 §,
försia stycket 1 eUer 2 eller andra slycket och begagnar sig hyresvärden uppsålligen
av detta förhållande till alt ta ut en hyra som är uppenbart oskälig med hänsyn
lill lägenhetens braksvärde, döms hyresvärden tiU böter eller fängelse i högst
sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högsl två år. Hyresvärden
är dessutom skyldig alt lämna tillbaka vad han lagil emot i den mån det
översiiger skälig hyra för lägenheten jämte ränta på detta belopp. Ränian
beräknas enligt 5 § räntelagen (1986:00) för tiden från dagen för beloppets
moltagande till dess domen vunnit laga kraft och enligt 6 eller 8 § räntelagen
för liden därefter.

13
kap.

19
§

När
den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen är inne och

lösesumman
nedsatts enligl 18 §, upphör tomträtten med däri upplåtna

rättigheter
och blir inskrivningar i denna utan verkan. Innan nedsättning

skelt, får tillträde
ej äga ram utan tomträtlshavarens medgivande.

Har tomträtten frånträtts
på den genom uppsägningen beslämda tUl-Irädesdagen men är lösesumman då ännu
icke nedsatt, är fastighetsägaren skyldig atl betala ränla lill
tomträllshavaren. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden
från tillträdesdagen till dess nedsättning skall ske och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter.

Har tomträtten frånträtts
på den genom uppsägningen beslämda tillträdesdagen men är lösesumman då ännu
icke nedsatt, är fastighetsägaren skyldig att betala ränta till
tomträllshavaren. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1986:00) för tiden
från tillträdesdagen lill dess nedsättning skall ske och enligt 6 eller 8 §
räntelagen för tiden därefter.

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1986. Äldre beslämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränla
för tid före nämnda dag.

33

3
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72

4 Förslag
till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs atl 18 kap. 8 och 14 nedan angivna
lydelse.

rättegångsbalken skall ha

Prop. 1986/87:72

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 18 kap. 8§

Ersättning
för rättegångskoslnad skall fuUl motsvara kostnaden för rättegångens
förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eUer biträde,
såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaiåtagande av partens rätt.
Ersättning skall ock utgå för partens arbete och tidspillan i anledning av
rättegången. Såsom ålgärd för rättegångens förberedande anses förhandUng för
bUäggande av tvistefråga som har omedelbar betydel-

se för partens talan.

Ersättningför rättegångskostnad skall även innefatta ränta
efter sex procent från dagen då målet avgöres till dess betalning sker.

Har part i anledning av rättegången hafl utgifter som
utgör er-säliningsgiU rättegångskostnad skall ersällningen härför innefalla
ränla på utgivet belopp efler tio procent om året från den dag beloppet
erlades till och med den dag då målel avgöres.

På den sammanlagda ersällningen för rättegångskostnader
utgår ränta enligl 6 eller 8 § räntelagen (1986:00) från dagen då målet avgöres
lill dess betalning sker.

eller
slutliga beslul.

Då rätten avgör målet meddele rätten samtidigt beslut
angående rättegångskostnaden så ock i fråga som avses i 13 § första slycket.
Ingår i ersättning för rättegångskostnad arvode till ombud eller biträde,
skall arvodets belopp angivas.

Part, som
vill erhålla ersättning för rättegångskostnad, skall, innan handläggningen
avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han
det ej, äge han ej därefter tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt;
dock må part även om yrkande ej framställts, erhåUa ränta som avses i 8 § andra
stycket saml ersättning för utskrift av rättens dom

Part, som
vill erhålla ersättning för rättegångskostnad, skall, innan handläggningen
avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva vari koslnaden består. Gör han
det ej, äge han ej därefter tala å den koslnad, som uppkommil vid samma rätt;
dock skall part, även om yrkande ej framställts, erhålla ränla som avses i 8 §
tredje stycket samt ersättning för utskrift av rättens dom eller slutliga
beslut.

Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i
fråga om ränta för tid före nämnda dag.

34

5 Förslag
till Prop. 1986/87:72

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom
föreskrivs alt 2 kap. 29 § utsökningsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap.

29 §

När medel som sökanden eller När medel som sökanden eUer

annan sakägare har fått lyfta skall annan sakägare har fått lyfta skall

betalas tillbaka, utgår ränta enligt betalas tillbaka, utgår ränta enligt

5 § räntelagen (1975:635) från den 5 § räntelagen (1986:00) från den

dag medlen utbetalades till och med dag medlen utbelalades till och med

den dag återbetalning skaU ske och den dag återbetalning skall ske och

enligl 6 § räntelagen för liden däref- enligl 6 eller 8 § räntelagen för liden

ter. därefler.

Ränta
utgår dock ej i den mån det beror på den som är berättigad till medlen att de
ej har betalats tillbaka.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande
i fråga om ränla för tiden före nämnda dag.

6 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom
föreskrivs atl 39 a och 141 §§ konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

39 a §

Den som är skyldig alt ålerbära Den som är skyldig atl ålerbära

egendom skall även utge den av- egendom skaU även utge den av

kastning som belöper på liden efter kastning som belöper på tiden efter

det alt återvinning påkallades. Ut- det att återvinning påkaUades. Ut

göres egendomen av penningbelopp göres egendomen av penningbelopp

eller skall ersättning utges för egen- eUer skall ersättning utges för egen

domens värde, ulgår ränta enligt domens värde, utgår ränta enligt

5 § räntelagen (1975:635) tUl och 5 § räntelagen (1986:00) till och

med den dag då skyldighet atl åter- med den dag då skyldighet att åler

bära beloppel eller utge ersättning- bära beloppet eller utge ersättning

en inträder och enligt 6 § räntelagen en inträder och enligt 6 eller 8 §

för tiden därefter. räntelagen för tiden därefter.

Skall
någon ålerbära egendom vid återvinning enligt 30 §, kan han förklaras skyldig
atl utge även avkaslning som belöper pä liden från del att han mottog egendomen
till dess atl återvinning påkallades. Ränla för sådan tid beräknas enligt 5 §
räntelagen.

Den
som nedlagt nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som ålerbäres har rätt
lill ersäitning därför, om ej särskUda skäl föreligga däremot.

Återvinnes
säkerhet som grandas på inteckning, skall inteckningshand- 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:72

Ungen
återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, liUhandahållas för
utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det ej ske, skall ersäitning utgå.

141
§

Borgenär
äge innan lid för klander mot utdelningsförslaget är ute ej annorledes än mot
borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej heller må, om klander väckts,
borgenär, vars rält beröres av klandret, annorledes än mot borgen lyfta
utdelning förtän klandret blivil genom laga kraflägande beslul avgjort.

Är
fordran beroende av viUkor, som i 136 § avses, eller är, där borgenär förelagt
sådan edgång, som i 116 eller 123 § sägs, edgången ej fullgjord, må utdelning
för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga om fordran, som är tvistig;
dock att borgenär, vars fordran är fastställd genom beslul, som ej äger laga
krafl, må mot borgen lyfta vad på fordringen belöper. Utdelning för fordran,
som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må
ej lyftas under tiden för framställande av anmärkningar mol bevakningen.

Finnes
borgenär, som lyft utdel- Finnes borgenär, som lyft utdel

ning, skyldig att till konkursboet ning, skyldig att tUl konkursboet

ålerbära vad han uppburit, skall ålerbära vad han uppburil, skall

han gälda ränla därå. Ränian beräk- han gälda ränta därå. Räntan beräk

nas enligl 5 § räntelagen (1975:635) nas enligl 5 § räntelagen (1986:00)

från den dag då medlen lyftes till från den dag då medlen lyftes tUl

och med den dag då skyldighet atl och med den dag då skyldighet att

ålerbära medlen inträder och enligt ålerbära medlen inträder och enligt

6 § räntelagen för tiden därefter. 6 eller 8 § räntelagen för tiden där

efter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande
i fråga om ränta för lid före nämnda dag.

7 Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom
föreskrivs att 13 § förköpslagen (1967:868) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13 §

När förköpet fullbordats, skall När förköpet fullbordats, skall

kommunen ersätta köparen för vad kommunen ersätta köparen för vad

denne enligt åtagande i köpeavtalet denne enligt åtagande i köpeavtalet

fullgjort före fullbordandet och för fullgjort före fullbordandet och för

nödvändig kostnad i samband med nödvändig kostnad i samband med

köpel. På belopp som kommunen köpel. På belopp som kommunen

på grand härav har atl utge skall på grand härav har att utge skall

kommunen betala ränla. Räntan be- kommunen betala ränta. Räntan be

räknas enligt 5 § räntelagen (1975: räknas enligt 5 § räntelagen (1986:

635) från den dag köparen utgav be- 00) från den dag köparen utgav be

loppet intill första vardagen i andra loppet intill första vardagen i
andra 36

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87:72

månaden
efter förköpets fullbor- månaden efler förköpets fullbor

dande och enligt 6 § räntelagen för dande och enligl 6 eller 8 § räntela-

tiden därefler. Kommunen skall gen för tiden därefter. Kommunen

dessutom ersälta köparen för nöd- skall dessutom ersälta köparen för

vändig koslnad som nedlagts på nödvändig kostnad som nedlagts på

egendomen utöver vad som skäli- egendomen uiöver vad som skäli

gen motsvarar värdel av den av- gen motsvarar värdet av den av

kastning som köparen erhållit. Rän- kastning som köparen erhållit. Rän

ta utgår på sådan ersällning enligt ta utgår på sådan ersättning enligl 6

6 § räntelagen från första vardagen eUer 8 § räntelagen från första var-

i andra månaden efter det atl förkö- dagen i andra månaden efter det att

pet fullbordats. förköpet fullbordats.

Har
köparen avverkat skog annal än tUl husbehov eller avhänt egendomen annat än
dess vanliga avkastning, äger kommunen erhålla ersättning härför. Detsamma
gäUer om köparen skadat egendomen eller eljest föranlett att den minskat i
värde, om och i den mån det med hänsyn till förfarandeis beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande
i fråga om ränta för tid före nämnda dag.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1970:244) om aUmänna vatten-och
avloppsanläggningar atl 27 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

27
§

Avgift
skall ulgå enligt taxa som huvudman utformar i överensstämmelse med de grander
som anges i 24—26 §§. Avgifi kan utgå som engångsavgift och som periodiska
avgifter.

Engångsavgtft
får ej sättas högre än att den svarar mol fastighetens andel i kostnaden för
den allmänna va-anläggningens utförande. Uppgår engångsavgift till belopp som
är belungande med hänsyn tiU faslighetens ekonomiska bärkraft och övriga
omständigheter, skall, om fastighetens ägare begär det saml godlagbar säkerhet
ställes, avgiften fördelas på årliga inbetalningar under viss tid, högsl lio
år.

Avgifi
skall betalas vid anförd- Avgift skall belalas vid anford-

ran. På obetalt belopp utgår ränta ran. Ifråga om huvudmannens räii

enligl 6 § räntelagen (1975:635) till ränla på obetalt belopp gäller

från dagen för anfordran. bestämmelserna i räntdagen (1986:

00).

Skall
engångsavgtft fördelas på årliga inbetalningar, utgår ränta enligt 5 §
räntelagen på varie del av avgiften som förfaller lill betalning i framtiden
från den dag då den försia inbetalningen skall ske till dess ifrågavarande del
av avgiften belalas eller ränta skall utgå enligt tredje stycket.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock

fortfarande i fråga om ränla för tid före nämnda dag. 37

9 Förslag
till Prop. 1986/87:72

Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom
föreskrivs alt 55 § väglagen (1971:948) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

55
§

Har
väghållare erhållit vägrätt, är fastighetens ägare berättigad atl av
väghållaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av
vägens byggande eller begagnande, om det ej avtalats eller uppenbarligen
fömtsätts att ersättning ej skall lämnas. Samma rätt till ersättning har
innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt liU fastigheten som
upplåtits innan marken togs i anspråk.

Vid
ersättningens bestämmande gäller 4 kap. expropriationslagen (1972:719) i
tUlämpliga delar. 4 kap. 3 § nämnda lag skaU härvid tillämpas i fråga om
värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes
vid domstol.

På
ersättningen ulgår ränta enligt På ersättningen ulgår ränta enligt

5
§ räntelagen (1975:635) från den 5 § räntelagen (1986:00) från den

dag
då marken logs i anspråk lill dag då marken logs i anspråk till

och
med den dag då belalning skall och med den dag då belalning skall

ske
och enligt 6 § räntelagen för ti- ske och enligt 6 eller 8 § räntelagen

den därefter. för tiden därefter.

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i fråga om ränta för
tid före nämnda dag.

10 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom
föreskrivs att 6 kap. 16 § expropriationslagen (1972:719) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
kap.

16 §

I den mån expropriationsersätt- I den mån expropriationsersätt-

ning betalas efter utgången av frist ning betalas efler utgången av frist

som föreskrives i 7 § första eller som föreskrives i 7 § första eUer

andra stycket, skall den exproprie- andra stycket, skaU den exproprie

rande utge ränta på ersättningen rande utge ränta på ersättningen

från fristens utgång enligt 6 § ränte- från fristens utgång enligt 6 eller 8 §

lagen (1975:635). Har förhandstill- räntelagen (1986:00). Har förhand-

trade ägt rum eller har fastigheten stillträde ägt ram eller har fastighe-

helt eUer delvis övergått på den ex- ten helt eUer delvis övergått på den

proprierande enligt 10 §, skall den exproprierande enligt 10 §, skall

exproprierande ulge ränta på ex- den exproprierande ulge ränla på

propriationsersältningen enligt 5 § expropriationsersättningen enligt

38

Nuvarande lydelse

räntelagen
från den dag fastigheten tillträddes eller övergick på den exproprierande
till dess betalning sker eller ränta skall utgå enligt första punkten i denna
paragraf. Har fastigheten endast delvis tillträtts eller övergått på den
exproprierande och skuUe skyldighet all i sådant fall betala ränta på hela
ersättningen vara oskälig mot den exproprierande, får räntebeloppet jämkas.

Föreslagen lydelse

5
§ räntelagen från den dag fastigheten tillträddes eller övergick på den
exproprierande till dess betalning sker eller ränta skall utgå enligt första
punklen i denna paragraf. Har fasligheten endast delvis tiU-trätts eUer
övergått på den exproprierande och skuUe skyldighel att i sådanl fall betala
ränta på hela ersättningen vara oskälig mot den exproprierande, får
räntebeloppet jämkas.

Expropriation
fullbordas utan hinder av att ränta enUgt försia stycket ej betalas.

Prop.
1986/87:72

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande
i fråga om ränta för lid före nämnda dag.

11 Förslag till

Lag om ändring i ledningsråttslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs
alt 30 § ledningsrällslagen (1973:1144) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ersättning enligt 13 eller
33 § skall erläggas inom tre månader efter det att ersältningsbeslutel vann
laga krafl. I den mån ersättningen betalas efter utgången av denna frist skall
dessutom ulges ränta på ersättningen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från
fristens uigång. Har tiUträde skett före frislens uigång skall även utges ränla
enligt 5 § räntelagen från den dag tillträdet skedde till dess betalning sker
eller ränla skall utgå enligt andra punkten i denna paragraf.

Ersäitning enligt 13 eller
33 § skall eriäggas inom tre månader efler del att ersältningsbeslutel vann
laga kraft. I den mån ersättningen betalas efter utgången av denna frist skall
dessutom ulges ränta på ersättningen enligt 6 eller 8 § räntelagen (1986:00)
från fristens utgång. Har tillträde skelt före fristens utgång skall även
utges ränla enligt 5 § räntelagen från den dag tillträdet skedde lill dess
betalning sker eller ränta skaU utgå enligt andra punkten i denna paragraf.

I fråga om ersättning som
avses i 13 § och förskott som avses i 25 eUer 25 a § äger 5 kap. 16 §
fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande lillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande
i fråga om ränta för lid före nämnda dag.

39

12 Förslag till Prop. 1986/87:72

Lag om ändring i anlägggningslagen (1973:1149)

Härigenom
föreskrivs att 32 § anläggningslagen (1973:1149) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

32 §

Ersättning enligt 13 § skaU erläg- Ersättning enligl 13 § skall erläg

gas inom tre månader efter det all gas inom tre månader efter det atl

ersältningsbeslutel vann laga kraft, ersältningsbeslutel vann laga kraft.

I den mån ersättningen belalas efter 1 den mån ersättningen betalas efler

utgången av denna frist skall dess- ulgången av denna frist skall dess

utom utges ränta på ersättningen ulom ulges ränla på ersättningen

enligl 6 § räntelagen (7975.-655) enligt 6 eller 8 § räntelagen (1986:

från fristens utgång. Har tilllräde 00) från fristens utgång. Har tiUträ-

sketl före frislens uigång skall även de skell före fristens uigång skaU

utges ränla enligl 5 § räntelagen även utges ränta enligt 5 § räntela-

från den dag tiUträdet skedde lill gen från den dag tillträdet skedde

dess belalning sker eller ränia skall till dess betalning sker eUer ränta

utgå enligt andra punkten i denna skall utgå enligt andra punkten i

paragraf. denna paragraf.

I
fråga om ersättning som avses i första slycket och förskotl som avses i 27 eUer
27 a § äger 5 kap. 16 § fastighetsbUdningslagen (1970:988) motsvarande
tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i
fråga om ränta för tid före nämnda dag.

13 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom
föreskrivs att 4 kap. 33 § gravlagen (1974:342) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4
kap. 33 § Vid förtättningen fastställd ersättning skall betalas inom tre
månader från del avslulningsbeslutet meddelades. På ersättningen utgår ränta
från dagen för avslutningsbeslutet. Har förordnande enligt 32 § tredje stycket
meddelats, skall dock räntan på ersättning som avser anvisad mark beräknas
från den dag då marken tidigast får tillträdas.

Ränla som avses i
försia stycket Ränla som avses i försia stycket

beräknas enligt 5 § räntelagen beräknas enligt 5 § räntelagen

(1975: 635) för tiden till dess betal- (1986: 00) för tiden till dess betal

ning skall ske och enligt 6 § räntela- ning skall ske och enligl 6 eller 8 §

gen för tiden därefler. räntelagen för tiden därefter.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 juli 1986. Äldre beslämmelser gäUer dock fortfarande i
fråga om ränla för tid före nämnda dag.

40

14 Förslag till Prop. 1986/87:72

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

Härigenom
föreskrivs atl 17 § konsumentkreditlagen (1977:981) skaU ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

17
§

Vill
kreditgivaren utnyttja rätt att återtaga vara, skall avräkning göras mellan
honom och köparen.

Köparen
lillgodoräknas härvid varans värde vid återtagandet. Värdet beräknas efler vad
kreditgivaren kan antagas få ut genom all på lämpligt sätt försälja varan.

Kreditgivaren
får tillgodoräkna Kreditgivaren får lillgodoräkna

sig den obetalda delen av kredit- sig den obetalda delen av kredit

fordringen efter avräkning enligt fordringen efter avräkning enligt

13 § samt i förekommande fall 13 § saml i förekommande fall

dröjsmålsränta, dock ej enhgt hög- dröjsmälsränta.

re räntefot än som anges i 6 § rän

telagen (1975:635).

Kreditgivaren
får däoämte lillgodoräkna sig ersättning för följande kostnader för
återtagande av varan, nämligen exekulionsavgifl, skälig kostnad för transport
av varan samt utgtft för inställelse vid förtätlning för återtagande, om
inställelsen har varit påkallad för tillvaratagande av kreditgivarens rält.
Vid bestämmande av ersättning för utgift för inslällelse äger bestämmelserna om
beräknande av ersättning av aUmänna medel till vittne motsvarande tUlämpning.

I
mål om handräckning för återtagande får kreditgivaren, enligt vad regeringen
närmare föreskriver, tillgodoräkna sig även skälig ersättning för eget arbete
med anledning av målet saml arvode till ombud eller biträde.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande
i fråga om ränta för tid före nämnda dag.

15 Förslag till

Lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304)

Härigenom
föreskrivs att 22 och 23 § hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22
§

Har
förhandlingsöverenskommelse träffats om hyran eller annat hyresvillkor för
hyresgäst, har hyresgästen rätl atl utan uppsägning av hyresavtalet hos
hyresnämnden ansöka om ändring av överenskommmelsen i den del den avser honom.
För att kunna upptas tiU behandling skaU ansökan ha kommit in till hyresnämnden
inom tre månader från den dag då hyresgästen fick undertättelse om del nya
villkoret eller, i fråga om hyra, tre månader från den dag då villkoret böqade
tillämpas mot honom.

Vid
prövning av hyresviUkor enligl försia stycket skall 12 kap. 48 § 41

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:72

jordabalken tUlämpas
med den avvikelse som kan följa av 21 §. Skäligheten av belopp som avses i 20
§ får prövas även ulan samband med prövning av hyran i övrigl.

Beslul varigenom
hyresvillkor ändras iräder i stället för förhandlingsöverenskommelsen i den delen.
Avser beslutet hyra, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till hyresgästen
betala tUlbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta.
Ränian skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för
beloppels mottagande tiU dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 §
räntelagen för liden därefter.

Beslut varigenom
hyresvillkor ändras träder i stället för förhandlingsöverenskommelsen i den delen.
Avser beslutet hyra, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till hyresgästen
betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämle ränta.
Räntan skall beräknas enligl 5 § räntelagen (7986; 00) för tiden från dagen för
beloppets mottagande tiU dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6
eller 8 § räntelagen för tiden därefter.

Beslämmelsema
i denna paragraf gäller ej i fråga om överenskommelse som har ingåtts efter
förhandling enligt 5 § tredje slycket.

23 §

Omfattas lägenhet av
förhandlingsordning, är avtal som hyresvärden träffar med hyresgästen i fråga
som avses i 5 § försia stycket ogiltigt, om förhandling enUgt förhandlingsordningen
ej har ägl mm. Sådant avtal är även ogiltigl, om det avser hyreshöjning uiöver
vad som medges i träffad förhandlingsöverenskommelse eUer ändring av grundema
för beräkning av sådan särskild ersättning som avses i 12 kap. 19 a §
jordabalken i strid med träffad förhandlingsöverenskommelse. Hyresvärden är
skyldig att beiala tillbaka vad han har uppburil för mycket jämle ränla därpå
enligt 6 § räntelagen (1975:635) för tiden därefter.

Omfattas lägenhet av
förhandlingsordning, är avtal som hyresvärden träffar med hyresgästen i fråga
som avses i 5 § första stycket ogiltigt, om förhandling enUgt förhandlingsordningen
ej har ägl mm. Sådant avtal är även ogiltigt, om det avser hyreshöjning utöver
vad som medges i träffad förhandlingsöverenskommelse eUer ändring av grundema
för beräkning av sådan särskild ersällning som avses i 12 kap. 19 a §
jordabalken i strid med träffad förhandlingsöverenskommelse. Hyresvärden är
skyldig atl betala lillbaka vad han har uppburit för mycket jämte ränla därpå
enligl 6 eller 8 § räntelagen (1986:00) för tiden därefler.

Försia stycket gäller ej,
om mol förhandUng har mött hinder som ej har berott av hyresvärden eller av
fastighetsägarorganisation som är part enligt förhandlingsordningen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i
fråga om ränta för tid före nämnda dag.

42

16 Förslag till ' Prop. 1986/87:72

Lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag

Härigenom
föreskrivs atl 2 kap. 13 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap.

13 §

Har
en bolagsman haft nödvän- Har en bolagsman hafl nödvän

dig eller nyttig kostnad för bolagets dig eller nyttig koslnad för bolagets

räkning, är han berättigad till ränla räkning, är han berättigad till ränta

på sin fordran från den dag förd- på sin fordran från den dag ford

ringen kom till. Räntan beräknas ringen kom tiU. Räntan beräknas

enligt 5 § räntelagen (1975:635) för enligt 5 § räntelagen (1986:00) för

tiden fram till dess ränta skall utgå tiden fram till dess ränta skall utgå

enligt 6 § samma lag. enligt 6 eller 8 § samma lag.

Försummar
en bolagsman att Försummar en bolagsman att

göra avtalat tillskott eller att redo- göra avtalat tillskolt eller att redo

visa influtna medel, skall han betala visa influtna medel, skaU han betala

ränta beräknad enligt 6 § räntelagen ränta beräknad enligt 6 eller 8 §

från den dag tillskottet eller redo- räntelagen från den dag tillskottet

visningen bort ske. eUer redovisningen bort ske.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1986. Äldre beslämmelser gäller dock fortfarande
i fråga om ränta för tid före nämnda dag.

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem att 28 § skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

28
§

Avgifter skall belalas vid anförd- Avgifter skall betalas vid anford-

ran. På obetalt belopp uigår ränta ran. Ifråga om huvudmannens rätt

enligt 6 § räntelagen (1975:635) till ränla på obetalt belopp gäller

från dagen för anfordran. bestämmelserna i räntelagen

(1986:00).

Om
en engångsavgtft skall fördelas på åriiga inbetalningar, utgår ränta enligl 5 §
räntelagen på varie del av avgiften som förfaller till betalning från den dag
då den första inbetalningen skall ske till dess den ifrågavarande delen av
avgiften betalas. På de delar av avgiften som förfallit lill belalning men ännu
ej betalts utgår ränta enligt första stycket.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock

fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag. 43

18 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom
föreskrivs att 16 kap. 12 § vattenlagen (1983:291) skall ha nedan angivna
lydelse.

Prop.
1986/87:72

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse 16 kap.
12 §

På sådan ersällning som
avses i 11 § första slycket ulgår ränta enUgt 5 § räntelagen (1975:635) från
den dag marken tiUträddes eller vattenförelaget eller åtgärden utfördes, om
inle något annat följer av andra stycket. Om betalningen inte sker i rätt lid,
utgår ränta enligt 6 § räntelagen för tiden efler del dröjsmålet inträdde.
Inlösen fullbordas utan hinder av att ränla inte betalas.

På ersättning som avser
oförutsedd skada ulgår ränta enligl 6 § räntelagen från den dag ersättningsanspråket
framställdes vid vattendomstolen.

På sådan ersättning som
avses i 11 § första stycket utgår ränla enligt 5 § räntelagen (1986:00) från
den dag marken tillträddes eller vattenföretaget eller åtgärden utfördes, om
inte någol annat följer av andra slycket. Om betalningen inte sker i rätt tid,
utgår ränta enligt 6 eller 8 § räntelagen för tiden efter del dröjsmålet
inträdde. Inlösen fuUbordas utan hinder av att ränla inle betalas.

På ersättning som avser
oförutsedd skada utgår ränta enligl 6 eller 8 § räntelagen från den dag ersättningsanspråket
framstäUdes vid vattendomstolen.

Om den ersättningsskyldige
försummar atl betala sådan ersättning enUgt 11 § första stycket som skall
belalas genom nedsältning, skall länsstyrelsen på begäran av den som är
berättigad till ersättningen eller del därav söka verkstäUighet av den dom
eller det beslut, varigenom ersättningen bestämls.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre beslämmelser gäller dock fortfarande
i fråga om ränla för tid före nämnda dag.

44

19 Förslag till Prop. 1986/87:72

Lag om ändring i lagen (1984:486) om hyresstopp

Härigenom
föreskrivs att 2 § lagen (1984:486) om hyresstopp skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

2§
Den som uppsåtligen bryter mot 1 § första stycket döms tUl böter eller fängelse
i högst sex månader. Är brottet grovt döms till fängelse i högst två år.

Hyresvärden
är skyldig att betala Hyresvärden är skyldig att betala

tillbaka vad han har
uppburit för tillbaka vad han har uppburit för

mycket jämte ränla
enligt 6 § ränte- mycket jämte ränta enligt 6 § eller

lagen (1975:635) från
dagen för be- 8 § räntelagen (1986:00) från dagen

loppets mottagande. för beloppets mottagande.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i
fråga om ränta för tid före nämnda dag.

45

Bilaga
3 Prop. 1986/87:72

Sammanställning av remissyttranden över betänkande (SOU
1985:11) av räntelagsutredningen

Remissinstansema

Efter
remiss har yttrande över betänkandet avgetts av hovrätten för Nedre Nortland,
riksåklagaren, Göteborgs tingsrätt, datainspektionen, försäkringsrätlskommittén
(Ju 1974:09), rättegångsutredningen (Ju 1977:06), kommerskollegium, Televerket,
bankinspektionen, riksskatteverket, försäkringsinspektionen, statens pris- och
karteUnämnd, konsumentverket/KO, allmänna reklamationsnämnden, juridiska
fakultetsnämnden vid Lunds universitetet, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i
Jämtlands län, riksbanksfuUmäktige, Stockholms kommun. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, styrelsen för konungariket
Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bankföreningen gemensamt med Post- och
Kredit banken PK-banken, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers
förbund. Finansbolagens förening. Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Folksam, Svenska handelskammarförbundet gemensamt med Sveriges industriförbund,
Sveriges grossislförbund, Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Familjeföretagen och
Sveriges trähusfabrikers riksförbund, av Tjänstemännens centralorganisation
TCO, Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen SAF,
Lant-brakarnas riksförbund LRF, Sveriges fastighelsägareförbund, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag SABO, Hyresgästernas riksförbund. Motormännens
riksförund M, Företagareförbundet SFR, Kooperativa förbundel KF, Motorbranschens
riksförbund MRF, Sveriges speditörsförbund. Svenska inkassoföreningen, Svenska
elverksföreningen, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar.
Föreningen aukloriserade revisorer FAR, Konsumentvägledarnas förening och
Svenska petroleum-institutet.

Yllrande
har dessutom inkommit från marknadsdomstolen, Svenska gasföreningen. Svenska
kreditmannaföreningen. Svenska tidningsutgivareföreningen. Elektriska
hushållsapparatleverantörer och Riksförbundet för energileverantörema.

Länsstyrelsen
i Jämllands län har bifogat yltrande från kronofogdemyndigheten i Östersund
och från Västernortlands och Jämtlands läns handelskammare. Föreningen
Sveriges kronofogdar har likaledes bifogal yttrande från kronofogdemyndigheten
i Östersund samt dessutom från sydsvenska lokalavdelningen och motsvarande
avdelningar för Väsira och för Mellersla Sverige. Stockholms kommun har
bifogal yttrande från kommunens juridiska avdelning och drätselnämnd.

Landsorganisationen
i Sverige LO och Svenska arbetsgivareföreningen

SAF har beretts tUlfälle atl yttra sig, men har avstått från au ytlra sig. 46

Remissvaren Prop. 1986/87:72

1 Allmänna synpunkter

Hovrätten
för Nedre Norrland

Del
väsentligen nya i förslaget är de särskilda bestämmelserna för privatpersoner
och konsumenter. Med hänsyn härtill är det särskilt viktigt att bestämmelserna
är klara och koncisa. Förslaget är från denna synpunkt tiltfredsstäUande.
Hovrätten vUl dock anmärka följande (se avsnitt 8).

Riksåklagaren

Jag
har inte någon erinran mot det nu framlagda förslaget till räntelag och de
samtidigt framlagda förslagen till följdändringar i ärvdabalken, jordabalken
m.fl. I slort kan jag även ansluta mig tiU utredarens överväganden.

Datainspektionen

Datainspektionen
inskränker sitt yttrande till att endast avse förslagen om ändrade
dröjsmålsränteregler och om sanktioner.

Datainspektionen
beaktar att dröjsmälsräntan enligt gällande regler -och än mer om dessa regler
överträds av fordringsägare - kan öka betal-ningssvårighetema för en skuldtyngd
konsument.

Datainspektionen
tog genom skrivelse den 3 december 1982 initiativ tUl den ändring av räntelagen
som skedde såvitt avser dröjsmålsräntefoten den 1 juli 1984 och att en översyn
gjordes. Skälet tiU inspektionens iniliativ var atl den dåvarande dröjsmålsräntefolen,
diskontot plus fyra procenlenheler, inle längre slod i rimligt förhållande
till det allmänna ränteläget. Fordringsägare debiterade då vad man ansåg vara
skälig dröjsmålsränta, dvs. långt över vad räntelagen stadgade och utan att ha
avtal om sådan ränla. Detta medförde slora problem i tUlsynen enligt
inkassolagen. Vidare hade vissa prakliska problem uppmärksammals vid lagens
tillämpning.

Av
räntelagsutredningens direktiv framgår atl sisinämnda frågor borde
uppmärksammas av utredningen. Så har lyvärt inle sketl.

Direktiven
anger också att utredningen skaU söka förenkla lagens regler. Eftersom
räntelagens huvudsakliga tillämpning sker utom rälla och handhas av personer
med begränsad eller ingen juridisk utbildning är det särskilt angeläget alt
lagtexten är utformad efter enkla principer och löser de vanligen uppkommande
problemen utan atl juridisk sakkunskap behöver anlitas. Som exempel på
missförstånd beträffande nuvarande räntelagen kan noteras atl så kvalificerade
organ som Stockholms stads drätselnämnd och kammarkontor lidigare uppenbarligen
uppfattat alt skrivningen atl "lagen gäller om inle annal är särskilt
föreskrivet" innebär all man som fordringsägare kunde föreskriva, dvs.
ensidigl besluta atl andra gmnder än räntelagens skulle tUlämpas för dröjsmålsräntedebitering.

Ulredningen synes ha
lyckats i förenklingssträvandena vad gäller all

männa reklamationsnämndens hanlering av kanske något hundratal ären

den per år. Däremot skulle ett genomförande av förslagel innebära avse- 47

värda
prakliska svårigheter såväl initiall vid ikrafträdandel som därefter Prop.
1986/87:72 för alla kreditgivare, således inle bara för alla företag som säljer
på kredii eller eljest ger krediter, utan även för kommuner och landsting och
åtskUliga stafliga myndigheler, dvs. i uppskattningsvis etl anlal miljoner
fall årligen. Någon uppskattning av omfattningen av dessa olägenheter har ej
gjorts av ulredningen.

Räntelagsulredningen
har inte heller påvisat några missförhållanden av sådan art och omfattning att
de kan moiivera föreslagna ändringar och dänned förenade avsevärda kostnader.

Utredningen
konstaterar alt konsuments belalningsdröjsmål vanligen är relativt kort och rör
förhållandevis små belopp. Detta synes tala mot att göra någon sådan förändring
som ulredningen föreslår, utan snarare för att ändringen av lagen nu inskränks
lill en generellt utformad jämkningsregel för sådana sällsynta ytterlighetsfaU
där nuvarande regler skulle kunna tänkas ge ett orimligl resullal, varvid dock
båda avtalsparternas situation bör beaktas.

Inspektionen
noterar att behovel av översyn av räntelagens regler i vissa av inspektionen
påtalade avseenden kvarstår.

Kommerskollegium

finner
atl skäl föreligger alt avstyrka det framlagda förslaget.

Riksskatteverket

Inom
RSVs verksamhetsområde får utredningens förslag belydelse främst för
exekulionsväsendet.

Räntelagen
får direkt aktualitet inte bara för myndigheter utan också för privatpersoner
saml för störte och mindre näringsidkare. Man bör därför slälla särskilda krav
på utformningen av en lag med så varierande tilläm-parkrels. Enligl RSVs mening
uppfyller lagförslaget inte berättigade krav på klarhet och överskådlighet. Som
exempel kan nämnas att en konsument som vill ha reda på sin dröjsmålsränta
skall läsa räntelagens 8 § som hänvisar till 6 § som hänvisar tiU bl.a. 4 § som
hänvisar tUl 3 §.

Reglerna
bör således vara så klart utformade så att borgenärer, gäldenärer och
exekutiva myndigheter tillämpar dem kortekt. RSV instämmer i de farhågor
härvidlag som uttalas av experten Westman i hans särskilda yttrande (s 222).
För såväl parter som kronofogdemyndigheter är det vid tillämpning av räntelagen
av vikt att det av förekommande exekutionstitlar kan ufläsas om tillägget skall
vara åtta eller två procentenheter. Detla bör klart framgå av samtliga
exekutionstitlar — således även belalningsföreläg-ganden och lagsökningsulslag.
Dessulom borde del övervägas att ålägga domstolarna att kontrollera framställda
ränleanspråk, så atl exekutionstiteln anger kortekt ränta.

En
exekutionstitel kan gmndas på flera belalningsanspråk, vilka ger

borgenären rätt till olika ränlesalser. Detta är en situation som medför 48

belydande
prakliska komplikationer för kronofogdemyndighetema. Frå- Prop. 1986/87:72 gan
kommer att diskuteras närmare i samband med ett pågående projekt avseende
mtiner för handläggning av enskUda mål hos kronofogdemyn-dighema
(ADB-E-projektel). Allmänt skall dock här framhållas att lagstiftaren också
bör beakta hänsynen till ett rationellt indrivningsförfarande. Det bör
eftersträvas att tidsödande och komplicerade ränteberäkningar inte aktualiseras
om de inte är sakligt motiverade. Också när ränleberäk-ningama sker med hjälp
av daiorer kvarstår nackdelama både vid utformningen av program och t.ex. i
samband med inregistrering av mål hos kronofogdemyndighetema. En jämförelse kan
göras med utredningens resonemang angående domstolamas arbetsbelastning i
samband med beräkning av ränta vid viss rättegångskostnad (s. 161 nf).

Lagförslaget
är tillämpligt på penningfordringar inom förmögenhetsrättens område. I
proposition (1975:102) med förslaget till räntelag uttalas (s. 96 x) att analog
tillämpning av räntelagens bestämmelser skall kunna ske inom bl.a.
familjerätten. Enligt propositionen kan fordringar av familjerättslig art
preciseras på sådant sätt atl förmögenhetsrältsliga regler blir direkt
tillämpliga. Som exempel nämns all skuldebrev utfärdas för att ge utiryck åt
familjerättslig underhållsskyldighet. Detta uttalande har i den praktiska
tillämpningen visat sig vara svårtolkat. För atl ränla skall kunna tas ut vid
exekutiv verkstäUighet måste förpUktelsen vara faslställd genom
exekutionstitel. Det är tveksamt om ett förordnande om ränta kan las med i
l.ex. en äklenskapsskUlnadsdom avseende framtida underhållsskyldighet.
Sannolikt är meningen alt underhållsberättigad efter inträffad betalningsförsummelse
måsle utverka en särskUd exekutionstitel avseende ränta. Eftersom räntan står
förmögenhetsrätten nära torde den inte omfattas av 15 kap 1 § första punkten
utsökningsbalken, varför införsel inte kan ske för densamma. Om meningen är att
ränta skall utgå för underhållsbidrag bör detta regleras i föräldrabalken och
gtflermålsbalken. Dessutom är det välkommet med etl klargörande motivutalande i
kommande proposition avseende ny räntelag. Beträffande ränta i samband med
underhållsskyldighet hänvisas tUl riksdagens revisorers rapport 1984/85:7
Statens utgifter för bidragförskoti — Handläggningen av
bidragsförskottsärenden. I remissvaret över denna rapport har RSV anfört att
frågan om ränla på underhållsbidrag bör ulredas närmare.

Utredningens
förslag synes inte påverka RSVs verksamhetsområde i övrigl. RSV motsätter sig
därför inte att förslaget — med beaklande av ovan anförda synpunkter -
genomförs.

Följande
mera allmänna reflexlioner må dock anföras (se avsnitt 2).

Försäkringsinspektionen

Den
föreslagna nya räntelagen innebär en tUl vissa delar förenklad hante

ring därigenom att endast en räntefot normalt kommer alt tillämpas i

försäkringsbolagens reglering av konsumentskador. Fortfarande kvarstår

dock problematiken i vissa fall vid bestämmandel från vilken tidpunkt

ränta skall böria löpa när det gäller skadestånd och försäkringsersättning. 49

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72

Allmänna
reklamationsnämnden Prop. 1986/87:72

Allmänna
reklamationsnämnden (ARN) har, som framgår av betänkandet och
kommittédirektiven, i olika sammanhang fört fram önskemål om förenklingar i
reglema om ränta såvitt gäller konsumentförhållanden. Erfarenhetema hos
nämnden har nämligen getl vid handen alt räntelagen är komplicerad och lätt
medför tillämpningsproblem för parter och andra. Som ett exempel på de
svårigheter som kan möla i den prakliska tiUämpningen kan nämnas hävning av
ett kreditköp där köpeskiUingen har erlagts i ett flertal poster vid skilda
lidpunkter och där den från börian utgående avkastningsräntan vid viss tidpunkt
skall övergå i dröjsmälsränta.

Nämnden
har i sin praxis emellanåt tillåtit sig vissa förenklade lösningar av
räntefrågorna. I en del fall när beloppen har någoriunda motsvarat varandra har
nämnden funnit skäligt att vid hävning av ett köp kvitta köparens ränlekrav mot
den nylla som köparen hunnit ha av godset. Ibland har nämnden vid
uppskattningen av skadestånd eller prisavdrag låtit ränlekrav flyta in i ett
"skäligt" belopp "i ett för alll". Bland annat av
informationsskäl bmkar nämnden vidare ange dröjsmålsräntan i procent med
utgångspunkt från det vid beslutslillfället gällande diskontot, ulan
reservalion för kommande ändringar av diskontot.

Med
hänsyn tiU det som har sagts nu är det inte utan viss besvikelse som nämnden
konstaterar att del remitterade förslaget till ny räntelag inle synes innebära
någon mer påtaglig förenkling. Utredningen har visserligen, genom förslaget
att räntefoten alllid skall vara densamma i konsumentförhållanden, vare sig
konsumenten är gäldenär eller borgenär och vare sig del är fråga om
avkastningsränta eller dröjsmälsränta, undanröjt ett problem nämligen
tidpunkten för växlingen mellan de två typerna av ränta. Denna fördel har
emellertid uppnåtts genom en rätt drastisk sänkning av dröjsmälsräntan, något
som man enligl ARN:s uppfattning av andra skäl har anledning att ställa sig
Iveksam till. I övrigt förefaUer utredningens förslag snarare ägnat att i vissa
hänseenden kompUcera regelsystemet ytterligare.

Juridiska
fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet

Forskningsnämnden
vill slutligen tUlägga följande. De undersökningar,

t. ex. i formen av examensarbeten, som gjorts vid juridiska insthulionen i

Lund, visar att verkan av konsumentlagstiftning i många avseenden är

mycket begränsad. Det föreligger inte några bevis för att konsumenlrätts

liga regler har påverkat beteenden hos säljare eller konsumenter på ett sätt

som inte hade kunnat åstadkommas genom t ex branschöverenskom

melser. De mera seriösa företagen, som får anses vara i majoritet, följer

sådana överenskommelser, de mindre seriösa bryr sig varken om överens

kommelser eller lagsttftning, som ofta får betecknas som mera välmenande

än effektiv. Ell vältaligt exempel är säljares plikt enligt konsumentkredifla

gen atl redogöra för de verkliga kosinaderna för ett kreditköp. En läsning

av tidningarnas annonssidor visar att i stort setl ingen i dag bryr sig om vad

som i del hänseendel står i lagen. Enligt forskningsnämndens mening kan 50

man
inte utesluta, att de nyheter, som förslagel tUl Ny räntelag innehåller,
Prop. 1986/87:72 kommer att bli föremål för en liknande utveckling.

Riksrevisionsverket

Riksrevisionsverket
(RRV) - som meddelar verkställighetsföreskrifter till förordningnen (1975:1318)
om dröjsmålsränta på stafliga fordringar - anser att ett genomförande av
förslagen i betänkandet medför vissa problem. Vid bestämning av dröjsmälsränta
och andra belalningsvUlkor måste borgenären klarlägga om en betalningsskyldig
kan anses som privatperson eller inte privatperson. Detla bUr nödvändigt om
dröjsmålsräntan för privatpersoner sätts lägre än för andra och om minst 30
dagars betalningsfrist blir obligatorisk i förhåUanden tUl en privatperson.
Många företag, statliga affärsverk och uppdragsmyndigheter samt kommunala organ
fakturerar ett slort antal kunder. Att regislrera dessa efler om de är
privatpersoner eller inte medför besvär. Del kan dessutom förekomma att t ex
samma abonnemang avser en person både som företagare och som privatperson. Nu
nämnda förhållanden kan även medföra risk för atl del uppkommer extra kostnader
som kan påverka priset på den ifrågavarande varan eller tjänsten.

Mot
bakgrand av vad nu sagts anser RRV det tveksamt om de föreslagna reglema ger
sådana sociala fördelar atl de uppväger de nackdelar som berörts. Detta gäller
särskilt om de specielll korta betalningslider som för närvarande ibland
förekommer, såsom utredningen fömtsätter, kommer alt försvinna.

Kronofogdemyndigheten
i Östersunds distrikt

I
betänkandet berörs många lidigare överväganden om ränteproblematiken.
Framställningen är enligl kronofogdemyndighetens (KFM) mening något
oslmkturerad. Övervägandena innefaltar både de förhållanden, som avser skälen
för uttag av bl a dröjsmålsränta och vad som motiverar all räntan låses i vissa
situationer. Betänkandet resulterar i ett förslag till lagstifining, som måste
anses svåröverskådligt för den, som inle är "fackman".

KFM
viU hävda, atl lagen kan göras enklare och mera rakt beskrivande. Detla gäller
inte minst förslaget om tvingande regler till förmån för konsumenter.

Västernorrlands
och Jämtlands läns Handelskammare

Enligt
Handelskammarens mening kan förslaget inte läggas till gmnd för

lagstiftning. Del är dåligt underbyggt, den föreslagna ordningen fyller inle

något behov och förslaget skuUe, om det genomförs, leda flll avsevärda

tillämpningsproblem. 51

Stockholms kommun,
juridiska avdelningen Prop. 1986/87:72

Innan
förslaget till ny räntelag blir föremål för lagsttftning måste dels behovet av
ändrad lagstiftning undersökas, dels de ekonomiska konsekvenserna av förslaget
klarläggas. Därvid bör särskilt undersökas hur detta kommer att drabba
kommunerna.

Stockholms
kommun, drätselnämnden (Kammarkontoret)

Såväl
flera av de till räntelagsutdelningen knulna experterna som juridiska
avdelningen har rest tungt vägande invändningar mol vissa av de i utredningen
framlagda förslagen. Som framgår av det följande anser även kammarkontoret all
utredningsförslagen i betydande delar måsle avvisas. Detta gäller inte minst
den i konsumentförhållanden föreslagna dröjsmålsräntenivån på diskontot plus
två procentenheter i stället för som för närvarande diskontot plus åtta
enheter.

Svenska
kommunförbundet

Vid
förbundskansliets rådgivning ålerkommer ofta frågor om räntelagen. Det har då
visal sig att lagen mycket ofta uppfattas som svårbegriplig och krånglig av de
som ute i kommunema har sysslat med räntefrågor. ÅtskUliga gånger har
förhoppningen uttalats att den beslutade revisionen av räntelagen skulle
resultera i ett förslag som skulle vara mer lättbegriplig än nuvarande
räntelag.

Helt
oavsett den föreslagna lagens materiella innehåU finner slyrelsen att det är
önskvärt att en ny räntelag görs mer lätlläst än räntelagsutredningens nu
avgivna förslag. Sett mot bakgmnd av all det nya förslaget innebär att
räntelagen materiellt setl blir mer komplicerad än lidigare om utredningens
förslag genomförs, får läsbarheten ökad betydelse.

Styrelsen
vill slutligen framhålla viklen av att kommunernas särart beaktas när det
gäller räckvidden av konsumenlrällen. Kommunala fordringar och med dessa
förenade ränlekrav är ofta föremål för offentligrältslig reglering t.ex.
beträffande renhållnings- och va- avgifier. Näringsidkarbegreppei som
aktualiseras av ulredningens förslag kan således enligl styrelsens mening inle
flllämpas utan beaktande av den offentligrättsliga lagstiftning som
underbygger den kommunala verksamhelen. Sådan lagstiftning medför mycket
betydande restriktioner för kommunal verksamhet i jämförelse med vad som gäUer
för privat verksamhet. Slyrelsen utgår från att dessa förhållanden
uppmärksammas vid det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Sammanfattningsvis
finner styrelsen alt utredningens förslag inle bör läggas till grand för
lagsttftning utan betydande förändringar.

Sveriges
Advokatsamfund

Samfundet
anser att det framlagda förslaget bör omarbelas i så stor omfatt

ning att det inte bör ligga till gmnd för lagstiftning. I stället bör frågan om 52

ändring i räntelagen bli
föremål för ytterligare utredning varefter nytt Prop. 1986/87:72 förslag
bör läggas fram för remiss.

Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund

TUl
en börian kan konstateras att utredningen misslyckats med sin uppgtft att
förenkla lagen och att underlätta dess förståelse och tillämpning. Lagtexten
är i sin helhet tekniskt svårtiUgänglig med många "korshänvisningar".
Särskilt kan nämnas just det avsnitt, som upptar beslämmelser för
privatpersoner och konsumenter, där del framstår som mest angeläget med
enkelhet. Ett exempel är 8 §, som hänvisar tUl 6 § som i sin tur hänvisar tUl 3
och 4 §§. Ett annat exempel utgör det i 8 § använda uttrycket "privatperson
i egenskap av konsument eller eljest", vilkel är uppenbart förbryUan-de.
Först efter studium av moflven står det klart att "privatperson" hade
varit tillräckligt.

Sveriges
Köpmannaförbund

yrkar
på avslag av betänkandet i sin helhet.

SACO/SR

har
inget att erinra i ärendel.

LRF

vill
inte motsätta sig de föreslagna förändringama i räntelagen.

Motormännens
Riksförbund

har
inle någon erinran mot de framlagda förslagen.

Företagareförbundet

Sammanfattningsvis
anser förbundet att förslagel skulle innebära en favorisering av försumliga
gäldenärer flll priset av merarbete och merkostnader för förelagen och därmed
högre priser för konsumentema, hårdare "klimat" mellan borgenärer och
gäldenärer samt merarbete för domstolar, delgivningsmän och sociala nämnder.

Med
hänvisning tUl ovanstående (se avsnitten 2 och 9) och flll de kriflska

synpunkter på förslaget - vilka vi delar - som har framförts av utredning

ens experter Frankman, Persson och Westman i deras särskilda yttranden,

avstyrker förbundet att förslagel läggs till gmnd för lagstiftning på områ

det. 53

Kooperativa förbundet (KF) Prop. 1986/87:72

Del
förslag lill ny räntelag som nu lagls fram är till synes inriktat på att
flllgodose privatpersoners och konsumenters intressen. Dröjsmålsräntan för
privatpersoner sänks, domslol skall kunna jämka privatpersoners
dröjsmålsränleskulder om särskUda skäl föreligger och faklureringsavgifier och
Uknande får inte tas ut utan särskild överenskommelse. Näringsidkare skaU
kunna förbjudas vid vite att framställa krav mot en konsument utöver vad lagen
medger i fråga om ränla, faktureringsavgtfler o. dyl.

KF
anser renl allmänt att det som krävs för att komma tiU rätta med många av de
problem, som förslaget flU ny räntelag vill lösa, inte är ytterligare
lagsttftning utan snarare bättre information till allmänheten om innehållet i
redan gällande rält.

Mol
bakgmnd av ovanstående (se avsnitt 2) avstyrker KF förslaget flll särlagsltftning
för privatpersoner och konsumenler, dock med del undantaget atl möjlighel tiU
jämkning av räntebetalningsskyldigheten bör finnas i vissa undantagsfaU. KF ser
därvid gärna atl denna jämkningsmöjlighel utsträcks tUl en någol vidare krets
än den av utredningen föreslagna.

Motorbranschens
Riksförbund

När
del slutligen gäller ulredningens "innovaflon" att införa begreppet
"privatperson" som etl särskilt subjekt i räntelagen, så har vi svårt
alt se det berättigade i delta förslag. Begreppet privatperson förekommer inle
i andra centrala lagsuflningssammanhang, t.ex. i köplagen, och bör därför inte
utan närmare utredning införas i detta sammanhang.

Sveriges
Spedilörförbund

Sammanfattningsvis
är det förbundets uppfattning atl förslagel tiU räntelag inle i något avseende
innehåller förslag tUl sådana förbättringar som bör föranleda ny lagstiftning.
Förbundet viU därför avstyrka lagsttftning enligt förslaget.

Svenska
Inkassoföreningen

SI
anser alt räntelagsulredningen aUtför ensidigl beaktat gäldenäremas

siluaiion. Det flnns anledning att erinra om att borgenäremas siluaflon blir

- om förslaget genomförs - att borgenärerna själva kan tvingas att sätta

sig i skuld eller på annat sätt täcka kostnaderna Ull dess likvid erhållits.

Därigenom påverkas också de skötsamma gäldenärernas situation. Enligt

föreningens mening uppstår vid betalningsförsummelse eller betalningsför

sening elt kreditförhållande för vilket gäldenären skall utge ålminstone en

skälig kreditränta helst kompletterad med etl tiUägg för själva dröjsmålet.

Utredningen har ej beaktat borgenäremas och de skötsamma gäldenärer

nas situation. 54

Svenska
Inkassoföreningen instämmer i övrigt i de särskilda yttranden Prop.
1986/87:72 som avgivits av experterna.

Sammanfattningsvis
anser SI således att förslaget inte kan läggas till grund för lagstiftning.

Svenska
Elverksföreningen

Lagförslagel
är i flera avseenden oklart och tar inte lillräcklig hänsyn tiU de
föratsättningar som råder t.ex. inom eldistribuflonen med dess sammanlagt nära
5 miljoner kunder (abonnenter) och ca 25 miljoner räkningar/år.

Vi
anser sålunda inte att utredningsförslaget kan läggas flll grand för ny
räntelag och motsätter oss i vart fall att lagen (partiellt) görs tvingande
(indisposiliv).

I
övrigl ansluter vi oss flll de i betänkandet införda särskilda yttrandena av
expertema Frankman, Persson och särskilt Westman (betänkandet sid

223
- 224).

Sveriges
domareförbund

Förbundels
helhetsintryck av föreliggande förslag är atl det innehåller alllför många
komplicerande inslag, som kan medföra atl den praktiska tillämpningen av
räntelagen i olika situationer allvarligt försvåras. Exempelvis kan den
tvingande regeln i 10 § bli besvärlig för aUa som måste tUlse att den får
genomslag i enskilda fall. Även för domstolarna kan det under materiell processledning
bli fråga om att bevaka regeln, nämligen i det fall när konsumeni, som ej
bilräds av jurist, utan närmare precisering åberopar att han avkrävs eller
tillerkänns felaktig ränla.

Konsumentvägledarnas
Förening

har
inget att anföra mot det lagda förslaget utan viU tillstyrka det i sin helhel.

Svenska
Petroleum Institutet

Inom
oljeindustrin sker myckel omfattande leveranser av bl.a. drivmedel (bensin,
diesel m. m.) och av eldningsoljor tiU aUa typer av förbmkare. Det finns inom
oljeföretagen en betydande erfarenhet rörande fakturering och belalning av
dessa leveranser. Det är därför beklagligt alt utredningen inle under arbetets
gång sökt utnyttja de erfarenheter som finns inom dessa företag.

Det
är också beklagligt att utredningen inle beaktat vad som anförts av expertema
Frankman, Persson och Westman och som redovisats i särskUda yttranden.

Resultatet har lyvärt
blivit atl utredningens förslag kommii att bygga på

dels ett antal verklighetsfrämmande fömtsättningar, dels bristande sak- 55

kunskap om hur
betalningssystemen och dess intressenter fungerar. Prop.
1986/87:72

Sammanfattningsvis
anser Institutet att de förslag som utredningen lagt fram är iUa underbyggda,
skuUe få till följd en allmänl försämrad betalningsmoral, medföra ökade
administraflva kostnader och ökade kapitalkostnader för företagen samt verka
prishöjande på varor och ijänster.

Institutet
ansluter sig helt till vad som anförs i de fyra särskUda yttranden som
framlagts av expertema Frankman, Persson och Westman.

På
grand av de skäl som ovan anförts bör de av utredningen framlagda förslagen
icke läggas till gmnd för lagsttftning.

Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen
har inte möjlighet att bedöma om ulredningens förslag innebär den från olika
synpunkter bästa lösningen av föreliggande problem. Förslaget innebär knappast
någon förenkling av räntelagen, och en mera konkret analys av det föreslagna
systemets effekter skulle vara önskvärd. Domstolen instämmer emeUertid i
utredningens överväganden rörande behovet av särskilda skyddsregler för
konsumentförhållanden.

Utredningen
har inte behandlat frågor om vilka kostnader och resursbehov som de föreslagna
ändringarna medför. Förslaget innebär bl.a. alt nya arbetsuppgtfler läggs på
marknadsdomstolen och KO/konsumentverket. Det är inte möjligl all på gmndval av
betänkandet bedöma vilken omfattning dessa uppgifter skulle få. Det måste dock
framhållas alt myndighelernas resursbehov ofrånkomligen ökar om de skall
tiUämpa de föreslagna nya reglema.

Svenska
Kreditmannaföreningen

Intressant
är enligt vår mening vUka dolda syflen, som inle framgår av

utredning, som ligger bakom förslaget. Det finns väsenfligare frågor att

utreda. Definiiion bör t.ex. ske när en betalning av en fordran skall anses

vara gjord, vUket inte framgår av lagtexten på ett entydigt sätt, om likvid

sker över postgiro, bank eller check. När skaU räntan löpa? Vad gäller

fakturerings- och påminnelseavgifierna borde tillägg ske i gällande rätt

med föreskrifter om högsta avgift som får utlagas. Se inkassolagens direk

fiv om inkassokostnad. Terminologien måste likriktas i affärslivet. Om

förslaget genomförs innebär det att man för första gången på allvar bryter

igenom den princip som säger att avtal skaU hållas. Det sker således genom

att den som bryler avtalet (dvs. inle betalar i tid) belönas på bekostnad av

den förfördelade eller drabbade avtalspartnem, som inle får sina kostnader

för att låna upp kapital motsvarande betalningsdröjsmål för motpartens

avtalsbrott täckta. Räntelagen kan genom sin utformning medverka tUl en

sorts hjälpverksamhet för medeUösa gäldenärer. Detta kommer enligt

Svenska Kreditmannaföreningen inte atl fungera. Varken stafliga eller

kommunala eller enskilda kreditgivare torde vara beredda att utan kom

pensation ta de förluster som ett genomförande av lagförslaget medför - 56

både mätbara förluster och
sådana som uppköhiiiier genom på sikt försäm- Prop. 1986/87:72 rad
betalningsmoral — utan atl kompensera sig på ett eller annat sätt.

Svenska
Kreditmannaföreningen föratsätter atl, efler vad som framkommit,
utredningsförslaget inte kan ligga lill grand för någon lagstiftning. Enligl
vår mening är förslaget en Ula underbyggd skrivbordsprodukt utan förankring i
den operativa verkligheten.

Elektriska
Hushållsapparat Leverantörer

EHL
har tagit del av förslaget tiU ny räntelag och får inledningsvis framhålla att
vi är mycket oroade över detla förslag, särskilt vad gäller de föreslagna
tvingande reglerna om dröjsmålsränteberäkning i konsumentförhållanden. Vi har
också tagit del av det remissyttrande som är avgivet av Sveriges
Industriförbund m.fl. organisationer och ansluter oss i princip helt till delta
yttrande. Vi vUl dock häratöver framföra ytterUgare synpunkter, (se avsnitten
2, 3, 7 och 9)

2 Konsumentförhållanden;

särskilda
regler, tvingande regler, räntefotens höjd m.m.

Hovrätten
för Nedre Norrland

Det
torde inte ankomma på hovrätten att mera ingående överväga på vilken nivå
räntesatsen för dröjsmålsräntan bör ligga. Hovrätten vill dock framhäva
angelägenheten av atl dröjsmålsräntan inte sätts så lågt, att den får en
negaflv inverkan på aUmänhetens betalningsvilja. Detta har berörts i ett av de
till utredningen fogade särskilda yttrandena och hovrätten vill överhuvud
påpeka den bärkraft som de i dessa yttranden framförda åsikterna besitter.

I
10 § andra meningen anges visst utrymme för avtalsfrihet även för
konsumentförhållanden. Hovrätten tfrågasätter det lämpliga i att del
av-talsfria beloppet fixeras till viss angiven summa, som kan förvänlas bli
föremål för fortlöpande justeringar. Beloppet bör kanske i stället relateras
till exempelvis basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och då anges till
förslagsvis en halv procenl, därvid eventueU öresutjämning sker tiU närmasl
lägre hela kronlal.

Riksåklagaren

har
ingen erinran.

Göteborgs
tingsrätt

På
ett flertal områden har särskilda bestämmelser införts för konsument

förhållanden. Bestämmelserna har i regel gjorts tvingande flll konsumen

tens förmån för att förhindra att konsumenten genom avtal binds upp för

sämre villkor än den minimistandard som bestämmelserna tillförsäkrar 57

denne.
Utgångspunkten för sådan lagstiftning är att en konsument ofta Prop. 1986/87:72
intar en underlägsen ställning i ett avtalsförhållande. Även beträffande
dröjsmålsränta lorde del i regel vara så att konsumenter inle har någon reell
möjlighel alt i ett avtal påverka räntereglernas utformning när han sluter
avtal med en näringsidkare. Tingsrätten delar därför ulredningens uppfallning
alt del finns skäl att införa särskilda regler för konsumentförhåUanden för
alt skydda konsumenter mot aUlför långtgående krav på dröjsmålsränta.

Frågan
är emellertid om skyddsregler bör införas för konsumenter på en lägre räntenivå
än den som f.n. gäller enligl de enhefliga reglerna för dröjsmålsränta i
räntelagen.

Att
införa regler som innebär att en lägre räntenivå skall tillämpas endasl i
förhållandel mellan en näringsidkare och en konsument låter sig inte motiveras
av atl konsumenter gentemot näringsidkare i allmänhet intar en underlägsen
stäUning. Det framslår över huvud tagel som svårt alt moflvera atl det endast
i sådana förhållanden skall flllämpas en räntesats som är lägre än vad som
annars gäller. Om man överväger att införa en lägre procentsals för
dröjsmålsränta i konsumentförhållanden framstår det i konsekvensens namn som i
det närmaste ofrånkomUgt att regeln får omfatta etl störte område än rena
konsumentförhållanden. Den av ulredningen föreslagna principen alt göra
skillnad mellan vad som skall gälla i affärsverksamhet och vad som skaU gälla
i förhållanden i vilka kontrahenterna inte har sin ekonomi organiserad efter
affärsmässiga principer framstår därvidlag som fllllalande, eftersom delvis
olika synpunkter beträffande dröjsmälsränta i allmänhet gör sig gällande allt
eftersom förhållandel är att hänföra till den ena eller den andra kategorin.

Som
utredningen har redovisat går uppfattningen i sär om betydelsen av regler om
dröjsmälsränta och om hur sådana regler bör utformas. Utredningen har för sin
del antagtf atl de skäl som vanligtvis bmkar anföras för dröjsmålsränta inte har
så stor belydelse i de fall där ena parten är en privatperson. Tingsrätten är
närmast av den uppfattningen att utredningen har underskattat dröjsmålsräntans
betydelse i sådana fall. I aUa händelser finns det enligt flngsrätlens mening
anledning att ta fasta på vad köplagsutredningen anfört angående risken för
övervällring av kosinader på skötsamma konsumenter genom en höjning av
priserna.

När
man överväger hur regler om dröjsmälsränta skall utformas är det viktigt att
beakla att reglerna skall tillämpas på de mesl skilda förhållanden i vilka
olika synpunkter gör sig gällande i fråga om värdet av påtryckningsmedel och
krav på kompensafion för kostnader som uppkommer på grand av dröjsmål med
betalning. Med hänsyn till att reglema kan bU aktuella i snart sagt varie
fordringsförhållande är det också viktigt att de är klara och entydiga såsom
framhåUits i direktiven. Alt reglerna är enkla atl tillämpa är också en
förutsättning för dröjsmålsräntans effektivitet som påtryckningsmedel och för
atl en gäldenär skall kunna avgöra huruvida etl krav på sådan ränla är
berättigat.

Det
framslår som uppenbart att det, med de regler som utredningen har

föreslagit, i ett stort anlal fall måste uppstå ivekan humvida en part ingått i

ett rättsförhållande i egenskap av näringsidkare, konsument eller eljest 58

som
privatperson. Därtill kommer att reglernas flllämpning i det enskilda Prop.
1986/87:72

fallet
kan ge ett mindre lämpligl resullal. De regler som utredningen

föreslår
synes innebära att det blir fördelaktigare för en näringsidkare att

dröja
med belalning till en privatperson än atl dröja med betalning till en

näringsidkare.

Sammanfattningsvis
anser tingsrätten att reglema om dröjsmålsränta bör vara enhetliga och att
dröjsmålsräntan enligt räntelagen bör ligga på en nivå som är godtagbar även i
konsumentförhållanden. För att skydda konsumenter mot alltför långtgående krav
på dröjsmålsränta bör dock reglerna göras tvingande lill konsumeniens förmån.
Om det i andra fall än konsumentförhållanden finns skäl att göra avsteg från
denna räntesats i höjande riklning bör det åligga parterna all genom avtal
lillförsäkra sig rälien härtill. Regeln atl bestämmelserna om dröjsmålsränta
görs tvingande tiU konsumenternas förmån bör dock modifieras på så sätt att
parterna, under föratsätlning av ömsesidighel, äger Iräffa avtal om lägre
ränta.

Till
skillnad från vad utredningen funnil anser tingsrätien alt avsleg från regeln
alt räntelagens regler är tvingande till konsumeniens förmån bör göras inom det
område där bankinspektionen övar tiUsyn. Bankinspektionens tillsyn måste
enligl tingsrättens uppfattning anses vara en tillräcklig garanfl för att
konsumentens iniressen inte träds för när. De vUlkor rörande dröjsmälsränta
som bankerna tillämpar visar enligl tingsrättens uppfattning att denna
bedömning är befogad. Bankema svarar i stor utsträckning för krediter för
boende och andra långsiktiga krediter av stor betydelse för hushållen. En
utveckling mot alt bankema beträffande sådana krediter i ökad utsträckning
skulle tvingas att säga upp kreditema i sin helhet vid dröjsmål skuUe vara
mycket olycklig ur konsumentens synpunki.

Datainspektionen

En
utgångspunkt för lagstiftarens ställningstaganden rörande dröjsmålsräntans
höjd borde rimligen vara atl en kreditgivare själv måste betala marknadsränta
för sitt kapital, även det kapital som måsle anskaffas när gäldenären ej
betalar i rätl tid. Skulle dröjsmålsräntan för vissa gäldenärers dröjsmål
sältas avsevärt lägre i en tvingande räntelag innebär det inte bara att
lagstiftaren överger den grundval i ett rättssamhälle som ligger i satsen
"avtal skall hållas" utan t.o.m. alt lagsttftaren ålägger den
drabbade avtalsparten all beiala den avtaisbrytande parten ett belopp som ökar
ju mer omfattande avtalsbrottet är. Det synes inte förenligt med svensk
rättsordning.

En praktisk konsekvens av
ett genomförande av förslaget om tvingande

regler för räntedebitering av vissa kredittagares betalningsdröjsmål skulle

vidare vara atl alla som säljer mot faktura eller eljesi på kredit måste för

varie faktura, ja i vissa faU l.o.m. för varie post i vatje faktura (jfr bet.
s.

182 överst) avgöra om del levererade skall komma att användas av köpa

ren för enskill brak eller inte för att kunna debitera dröjsmålsränta komekt

vid ett eventuellt belalningsdröjsmål. Del går knappast atl vänta med alt

avgöra kundens respektive den aktuella kreditens status flll dess dröjsmå- 59

let
är ett faktum. En tvingande subvenUonseringsregel för viss del av Prop.
1986/87:72 gäldenärskoUektivet kan visserligen lillämpas beträffande alla
kreditgivares kreditkunder, i så fall uppstår en ytterUgare ränteförlust
utöver den som direkl följer av lagförslaget. Kreditgivaren med både
privatpersoner och andra som kredittagare skulle således i vilket fall drabbas
av avsevärda kostnader. Dessa problem har utredningen endast berört i
förbigående i samband med förslagel tUl ikraftlrädandelidpunkt.

Del
kan i sammanhangei erinras om att kreditupplysningsföretagen, som besitter
avsevärda mängder information om företag och enskilda, har stora svårigheter
atl avgöra om en person är "privatperson" eUer inte. Förevarande
förslag UppsläUer ett mer långtgående anspråk på även de minsta företag som
lämnar fakturakredit.

De
ovan skisserade kostnadsökningama för förelag, kommuner och myndigheler lär i
sista hand komma att drabba de privatpersoner som lagförslaget avser atl skydda
eUer rättare sagt alla privatpersoner i egenskap av kunder och skattebetalare.
Kreditgivama kan nämligen dels förväntas inskränka sin kredilgivning tUl
privatpersoner flll sådana faU där betalningsdröjsmål ej behöver befaras.
Vidare kan kreditgivare/säljare se sig priserna på sina tjänster/produkter i
aUmänhet.

I
sammanhanget bör också erinras om att räntelagsutredningens jämförelser med
förhållandena i övriga nordiska länder inte aUs beaktar att de inkassokostnader
som gäldenärer debiteras i dessa länder är avsevärda jämfört med motsvarande
ersättningsbelopp i Sverige. I vart fall Norge och Danmark har således
inkassokostnadsersältningama i viss mån övertagit roUen att styra
betalningsbenägenheten.

Genom
att göra räntelagen tvingande i konsumentförhållanden blir en räntefri frist om
en månad mellan utsändande av faktura och den dag dröjsmälsräntan böriar löpa
obligatorisk. Dock innehåller inle förslaget något uttryckligt förbud mot att
"kapitalförfaUodagen" infaller lidigare. Atl kapitalförfaUodagen inte
är samordnad med tidpunkten då dröjsmålsränta böriar löpa, är en i och för sig
egendomlig konsekvens av den ursprungliga texten i räntelagen. Det fungerade
vid lagens tUIkomst, eftersom del då var vanligt med 30 dagar fakturakredit.
Med nuvarande höga räntekostnader är det vanligt med betydligt kortare
fakturafrister. Utredningen gör på s. 190-191 den bedömningen att
"avtalsvillkor om kortare betalningsfrist än 30 dagar förväntas bli
utmönstrade". Enligt datainspek-flonens uppfattning kommer tvärtom de
ökande dröjsmålskostnadema för fordringsägare gentemot gäldenär som är
privatperson att medföra att betalningsfristen sätts kortare än
dröjsmålsräntefristen och all inkassoålgärder inleds tidigare än för
närvarande, i många faU t.o.m. innan dröjsmålsränta böriar löpa.

I
den mån förrällsliga inkassoålgärder inte resulterar i betalning lär vidare
belastningen på tingsrätten och kronofogdemyndigheter komma alt öka. Inte
heller denna kostnadsökning för statsverket har noterats, än mindre beaktats av
utredningen.

Datainspekflonen
är i och för sig medveten om de problem dröjsmålsrän- 60

tan
kan utgöra för den enskilde konsumenten men på anförda grander Prop. 1986/87:72
avstyrker datainspektionen att dröjsmälsräntan regleras på skUda sätt för olika
gäldenärskategorier och att dröjsmålsräntefolen sätts lägre än marknadsräntan.
Därav följer att inte heller förslaget om att göra räntelagen tvingande kan
flllstyrkas av inspektionen. Inte ens vid nuvarande nivå på
dröjsmålsräntefolen.

Försäkringsrättskommittén

Då
det gäller bolagets skyldigheter atl ulge försäkringsersättning föreskrivs i
såväl försäkringsavialslagen (24 §) som konsumentförsäkringslagen (38 §) att
utbetalning skall ske inom en månad från det att bolaget fått viss utredning i
ärendet. Som påpekas i betänkandet (s. 185 f) innebär dessa bestämmelser ett
fastställande av fordringens förfallodag. Som regel är också förfaUodagen för
premien bestämd i förväg (jfr 12 § försäkringsavtalslagen och 21—23 §§
konsumentförsäkringslagen). Vi avser inte att i vårt arbete föreslå någon
ändring i dessa delar. Även i fortsättningen kommer därför utgångspunkten för
ränteberäkningen att vara de förfaUo-dagar som gäller nu.

En
huvudtanke i förslaget, vilken kommer tiU utiryck i delvis tvingande regler, är
att dröjsmålsräntan skall vara lägre när borgenären eller gäldenären är en
privatperson. Vad utredningen anför i denna del framstår som välgmndat i vart
fall på försäkringsområdet. En ersättningsberättigad privatperson torde vid
dröjsmål på bolagels sida oftast få full kompensation genom den ränta som
utrednigen föreslår, och en sänkning av räntenivån torde knappasl leda till att
utbetalningen från bolagen kommer att ske senare än nu. Inte heller är det
påkallat med högre ränta vid premiedröjsmål än vad utredningen föreslår.
Försäkringstagaren har oftast ändå anledning all betala premien i tid,
eftersom han annars riskerar alt stå utan skydd från försäkringen. I varie fall
när försäkringstagaren är konsumeni, är del f.ö. ovanligt att bolagen utnyttjar
sin rätt flU ränta. - Den distinktion som enligt förslaget görs mellan
konsumenter och andra privatpersoner torde sällan vålla några prakflska
svårigheter på försäkringsområdet (se dock nedan).

Utredningens
förslag att reglerna skall vara tvingande i konsumentförhållanden lorde inte
ha så slor belydelse för försäkringens del. Redan försäkringsinspekflonens
uUsyn över försäkringsviUkoren leder till atl det sällan kommer i fråga atl
bolagen tillämpar räntebestämmelser som i högre grad avviker från vad som
enligt räntelagen gäUer som huvudregel.

I
allmänhet torde det inte uppkomma några störte svårigheter att bedöma om
bolagets motpart är en konsument. Vid skadeförsäkring måste bolagen redan nu i
många fall göra sådana bedömningar på grund av reglerna i 1 §
konsumentförsäkringslagen. Vid personförsäkring är försäkringstagaren oftast
konsument.

Detta
gäller försäkringstagarens person. EmeUertid kan också andra

vara ersättningsberättigade eller betalningsskyldiga i förhållande till bola

get. Det kan l.ex. gäUa en förmånstagare, en panthavare eller någon som

förvärvat försäkringen från försäkringstagaren. Vid skadeförsäkring kan 61

det
dessulom vara fråga om någon som försäkrats vid sidan av försäkrings- Prop.
1986/87:72 tagaren själv. Vad som avses med förslaget i sådana situationer är
oklart. Vilka regler avses gälla t.ex. när en konsumeni har tecknat en Uvförsäkring
och satt in en juridisk person som förmånstagare? Och vilka regler skall gälla
för en enskild person som är försäkrad enligl en skadeförsäkring, som har
tecknats av en näringsidkare: disposiliva näringsidkarregler, tvingande
konsumenlregler eller disposiliva regler för privatpersoner i övrigt? - En
enkel och naturlig ordning vore enligt vår mening atl de rättigheter och
skyldigheler som i ränlehänseende råder mellan försäkringsbolaget och den
ursprunglige försäkringstagaren också skall gälla då annan än
försäkringstagaren är ersättningsberättigad eller betalningsskyldig i förhållande
till bolaget.

Rättegångsutredningen

Vi
finner inte anledning alt ta ställning till förslagel alt dröjsmålsränta enligt
räntelagen skall utgå enligl en lägre räntefot, när en privatperson är anflngen
gäldenär eller borgenär än eljesi. I anledning av vad som sägs på s. 1161
belänkandet vill vi dock anmärka att en låg räntesats kan föranleda spekulation
i processande.

Att
ränlereglema görs tvingande ull förmån för konsumenter aktualiserar frågan om
domstolama skall beakta dessa regler ex officio. För den summariska processens
del råder osäkerhet angående hur långt skyldighelen liU officialprövning
sträcker sig (se t.ex. Lihné, Betalningsföreläggande s. 109 ff och SvJT 1971
ref s. 17).

Om
domslolarna skulle anses tvungna att ex officio kontrollera att ränta inte
yrkas i strid mot dessa regler, skulle det innebära en stor belastning för
tingsrätternas avdelningjir för lagsökning och betalningsföreläggande. Problem
skulle uppstå i åtskilliga mål. På del bristfäUiga materialet i ett mål om
betalningsföreläggande är det också svårt att bedöma om det rör sig om etl
konsumentförhållande. Hela denna problematik måsle belysas och klargöras i del
fortsatta lagsttftningsarbetet.

Kommerskollegium

Utredningen
har nu föreslagit att dröjsmålsräntan om ena parten är konsument skall sänkas
och motsvara diskontot med tillägg av två procentenheter. Dröjsmålsränta
kommer således att utgå efter en betydligt lägre räntesats än upplåningsränian
på den allmänna lånemarknaden. Kollegiel anser att dröjsmälsräntan även när
gäldenären är en konsument bör verka dels så att den innebär en press på
gäldenären att betala, dels så att fordringsägaren får en viss kompensafion.
En sänkning av räntenivån kan komma att inverka menligt på betalningsmoralen.
Det kan inte heller vara rimligt att kostnaderna för den lägre räntenivån skall
bäras av näringsidkarna och i sista hand av övriga konsumenler.

Utredningen
har föreslagit atl räntelagens regler såvitt avser förhållan

det näringsidkare - konsument skaU göras indisposiflva. KoUegiet finner 62

inle
atl ulredningen påvisai all lagens dispositiva karaklär medfört sådan Prop.
1986/87:72 olägenhet för konsumenterna att en tvingande reglering bör införas.

Televerket

Reglerna
om dröjsmälsränta bör utformas så all gäldenärer påverkas alt beiala i fid och
så atl borgenärer inte liUfogas ekonomisk skada på gmnd av sena betalningar.

Televerkel
finner inte att de skäl som utredningen har anfört är tillräckliga för att
införa en särskUd lägre dröjsmälsränta för privatpersoner. Om reglerna för beräkning
av dröjsmålsränta görs beroende av vem som skall betala måste borgenären ha
sina kunder indelade i olika kategorier. För televerkets del skulle en
uppdelning av kunderna i olika kaiegorier och en bevakning av förflyttningar
mellan kategoriema föra med sig ell administrativt arbele som förefaller
orimligt betungande för syftet att erhålla en kortekt dröjsmålsränta.

Televerket
avstyrker alltså de föreslagna reglerna om en lägre dröjsmålsränta för
privatpersoner och om jämkning av dröjsmälsränta. I frågan om räntelagens
bestämmelser skall göras tvingande vUl televerkel inte motsätta sig att så
sker för privatpersoner, om ränian bestämmes till åtminstone nuvarande nivå
(diskonto plus åtta procent). Om lagen görs tvingande i visst hänseende bör
möjlighet finnas flll avtal enligt utredningens förslag flll 10 §. En till
förmån för privatpersoner tvingande räntelag med nuvarande räntenivå torde
inle kräva sä omfattande administrativa åtgärder för indelning i kategorier
utan snarare verka för en enhetlig behandUng av alla fall av dröjsmålsränta.

I
övrigt vill televerket, som för sin del tillämpar 30- dagars betalningsfrist,
betona alt enhefliga och administraflvl lätthanterUga regler för beräkning av
dröjsmålsränta är flll fördel för konsumentema. Detta talar för atl tvingande
särbestämmelser för privatpersoner i detla sammanhang bör minimeras.

Bankinspektionen

Såsom
delvis uppmärksammals av ulredningen har inom bankväsendet

vidtagits åtgärder för att konsumentintressena skall tillgodoses. Arbetet på

en mera konsumentvänlig kreditgivning är inte avslutat utan kan sägas

fortgå konflnuerligt. Bankinspektionen är på olika sätt engagerad i detla

arbete. Vid handläggningen av från allmänheten inkomna klagomålsären

den beaktas konsumentintressena inom ramen för prövningen av om flll-

lämpade avtalsvillkor eller åtgärder från kreditinstituts sida står i överens

stämmelse med kravet på all god banksed iakttas. När ändring görs av

slandardviUkor för olika av krediflnstituten beviljade krediter, inhämtas

bankinspeklionens synpunkter, därvid inspekflonen ser det som en av sina

uppgifler alt bevaka låntagarnas intressen. Samråd sker i dessa fall också

med Konsumentverket. Ytterligare kan nämnas att bankinspekfionen är 63

representerad i det s.k.
kreditforum, ett organ som med vissa intervaller Prop. 1986/87:72
sammanträder efler kallelse av Konsumentverket och som behandlar aUmänna
konsumentpolitiska frågor på kreditområdet.

Mot
nu angiven bakgrund måsle man till en bööan ifrågasätta behovet av att
genomföra en tvingande reglering på det område som omfattas av
bankinspektionens lillsyn. Det kan här hänvisas till förhäUandena i Finland och
Danmark, där bankkrediter undantagits från den tvingande regleringen i
räntelagen. Som motiv för detta har, såsom framgår av betänkandet, bl.a.
åberopais att bankema är underkastade offentlig tillsyn.

Ett
annat motiv som åberopats i Finland och Danmark för att behålla avtalsfriheten
på området har varil all det i vissa faU kan vara vanskligt att veta om en sökt
kredit skall användas i förvärvsverksamhet eller för enskill brak. Samma motiv
talar mol elt genomförande av del föreUggande förslaget.

Det
kan visserligen sägas, att bankerna redan nu har atl göra nämnda gränsdragning,
eftersom olika avtalsformulär används beroende av om låntagaren är konsumeni
eUer näringsidkare. I de fall tveksamhet råder om vUket ändamål en kredii anses
fylla, väljs del för konsumentkrediter förekommande formuläret eftersom detta
är förmånligast för kreditlagaren. Att gränsdragningsproblemet av bankerna frivUligt
nu löses på detta sätl är emeUertid inte skäl nog atl bortse från eller att
tona ner betydelsen av del här berörda gränsdragningsproblemel. Inför risken
atl bryta mol den föreslagna tvingande lagbestämmelsen med därflll knutna
följder Qfr 11 § lagförslagel) finns skäl alt utgå från atl bankerna i ännu
högre grad än lidigare kommer att klassificera krediter fiU privatpersoner som
konsumtionskrediter. Följden blir då alt bankema - i de fall klassificeringen
av kredilen de faclo är oriktig - kommer att få göra uppoffringar som
egentligen inle avselts; de berövas i fall av betalningsförsummelse den rätt
till dröjsmålsränta som de annars skulle ha hafl.

Enligt
bankinspektionens mening kan emellertid invändningar av än störte lyngd göras
mol förslaget i nu diskuterad del.

Det
kan med fog ifrågasättas om den samlade effekten av förslaget över

huvud blir till fördel för konsumenlkollekiivet i stort. Sålunda kan kom-

pensalionssträvanden från kreditgivarnas sida leda tiU en höjning av de

"vanliga" kredilräntorna i konsumentkreditgivningen. I så fall skulle
de

konsumenter som avtalsenligl fullgör sina förpliktelser enligt uppställda

reversvUlkor bli mera ofördelaktigt behandlade än de är med nuvarande

regler. De sannolika kompensationsslrävandena skuUe antagligen också

medföra krav på höjning av de förseningsavgifter som bankerna betingar

sig då betalningsskyldighet eftersatts. Bankinspektionen, som övervakar

avgiftsanvändningen och som därvid i allmänhel godtar avgifi som motsva

rar uppkommen kostnad för banken, skulle svårligen kunna motsätta sig

dessa krav på avgiftshöjningar om rätten flll verklig dröjsmålsränta slo

pades. Eftersom en avgift kan karakteriseras som en "fast" kostnad
för

lånlagaren lill skillnad från dröjsmålsränta som blir mera kännbar ju högre

det förfallna beloppet är, skulle särskilt lånlagare av mindre belopp kunna

drabbas oproportionerligt hårt av en sådan utveckling. Om förslaget ge

nomförs kan även befaras att i lånekontrakt förekommande s.k. förfallo- 64

klausuler skulle komma att tillämpas också vid mindre
allvarliga betal- Prop. 1986/87:72 ningsförsummelser, vilka nu bankerna i
allmänhet överser med. Vidare får man inte bortse från risken för att
benägenheten att meddela konsumtionskrediler, åtminstone marginellt, kan komma
atl minska om det affärsmässiga motivet härför gör sig allt mindre gällande.
Redan den genomförda åtskillnaden mellan konsumflonskrediter och övriga
krediler innebär atl bankerna tagil på sig etl stort ansvar i
konsumentkollektivets intresse. Del finns naturligtvis en gräns för hur stort
ansvar som kan läggas på bankerna. Drivs anspråken för långt är risken uppenbar
för en minskad konsumtionskreditgivning. Enskilda lånesökande blir då
hänvisade flll den s.k. grå kreditmarknaden, vUkel ligger varken i den enskilde
konsumentens eller det allmännas inlresse.

Utredningens förslag bryter mot en sedan länge flllämpad
praxis i den yrkesmässiga kredilgivningen. Dröjsmälsränta utgår nämligen
regelmässigt i form av en "extraränta" utöver den sedan tidigare
löpande räntan då en skuld uleslår obetald efter förfallodagen. Moflven bakom
dröjsmälsräntan - som bl. a. är att sälta press på en gäldenär att fullgöra
sin betalningsskyldighet och att kompensera fordringsägaren för särskilda
kostnader som uppkommer p.g.a. dröjsmålet - får fortfarande anses ha bärkraft.

Vidare må erinras om alt lagstiftaren relativt nyligen
anpassat lagens räntenivå till del allmänna ränteläget. Del skedde genom den
ändring av dröjsmålsräntan i 6 § räntelagen från fyra procentenheter över diskontot
flll åtta procentenheter, vilken ändring trädde i kraft den 1 juli 1984. Inte
heller efter ändringen gjorde lagen någon skillnad mellan konsumenler och andra
gäldenärer. Dagens dispositiva karaklär behölls. Man kan — i likhei med de
experter i utredningen som reserverat sig mol ulredningsförslagel

- fråga sig varför inte avtalsfrihet skall gälla
beträffande dröjsmålsräntan

då avtalsfrihet i huvudsak gäller i fråga om kreditvillkoren i övrigl.

Del kan lilläggas atl dröjsmälsränta - om man fortfarande
kan tala om en sådan - dramatiskt skulle sänkas om förslaget genomfördes.
Sänkningen skulle för bankernas del - med de villkor som nu i allmänhet
flllämpas

— uigöra 5 %. För krediler beviljade utom det
reguljära kreditväsendet och

som löper utan ränla skulle dröjsmälsräntan - med nuvarande ränteläge -

uppgå flll 12,5 %. Denna procentsats skall jämföras med de ca 17 % som

privatpersoner i dag får betala på checkräkningskrediter i bank. Denna

brislande överensstämmelse — med tyngdpunklen åt "fel håll" — är inle

godlagbar. Risken är uppenbar alt en gäldenär låter bli att beiala därför att

detla lönar sig bäitre än atl på annal sätl tillgodose kreditbehovet. Betal

ningsmoralen kan m.a.o. ävenlyras.

På grund av det anförda avslyrker bankinspektionen
förslaget atl begränsa avtalsfriheten såvitt gäller dröjsmälsränta. Likaså
avsiyrks elt genomförande av § 8 i lagförslagel, varigenom olika
dröjsmålsräntor skulle förekomma beroende av partskonstellalionen i
fordringsförhållandel och varigenom dröjsmålsränta i vedertagen mening i
praktiken ej skulle utgå för privatpersoner.

65

5 Riksdagen 1986/87. 1 samt. Nr 72

Riksskatteverket Prop. 1986/87:72

En
tvingande reglering av dröjsmålsräntans storlek för konsumenter ska flllgodose
två huvudsyften. Dels ska dröjsmålsräntan ha en återhållande inverkan på
benägenheten att slarva med betalningar och dels ska konsumenterna skyddas mol
oskäligt höga ränlor. Med hänsyn lill att den föreslagna räntenivån, diskontot
jämte ett tiUägg av två procentenheter, får anses vara förhållandevis låg kan
inle uteslutas, atl det s.k. spekulaflons-momentets (s. 90 ff) inverkan på
belalningsbenägenheten kan komma atl få störte betydelse än ulredningen
anlagit. Fråga uppkommer således om inte "konsumenträntan" bör ligga
närmare sedvanliga alternafiva krediter, t.ex. checkräkningskrediter. Härvid
bör också beaklas risken för att de kostnader, som föranleds av att förfallna
fordringar inte betalas i lid, i försia hand bör belasta försumliga gäldenärer
och inte hela konsumenlkol-lekflvet t. ex. i form av högre priser.

RSV
tUlstyrker i och för sig alt räntelagen görs tvingande till förmån för
konsumenter. Att så sker synes emellertid som mest angeläget när det gäller
opåkallade och oförutsedda extra avgifier och ränlor vid icke räntelöpande
fordringar. Vid avtal om räntelöpande krediter, t.ex. vanliga banklån, borde
föratsättningar finnas för att på annat sätt tillgodose konsumentens behov av
skydd och, framförallt, upplysning om avtalets konsekvenser vid dröjsmål med
betalning. Det kan således ifrågasättas om behovel av tvingande regler är lika
stort för dessa fordringar.

Statens
pris- och kartellnämnd

SPK
ansluter sig i princip till de överväganden som ligger bakom utredningsförslaget
i denna del. Att räntelagens bestämmelser blir tvingande tUl konsumenternas
förmån undanröjer riskerna för att en konsument påtvingas orimligt betungande
extra förpliktelser för det fall vederbörande inte kan fullgöra sin
betalningsskyldighet inom utsatt tid. En sådan lagändring innebär enligt
nämndens mening en värdefull förstärkning av konsumentskyddet allmänt setl och
ansluter sig väl till den successiva utbyggnad av detla som på olika
rättsområden ägl rum under senare tid.

En
principfråga som bör uppmärksammas i detta sammanhang gäller det förfaringssätt
som innebär att förelag vid försenad betalning uiöver den procentuellt
beräknade dröjsmålsräntan även debiterar en särskild förseningsavgift. Detta
system har enligl vad SPK inhämtat blivit aUl vanligare under senare tid. Om
ett beslul att göra räntelagens regler tvingande tiU konsumenternas förmån
skall få avsedd effekt, torde även frågan om sådana tilläggsavgifter på något
sätt behöva beröras av bestämmelserna. Det framgår emellertid inle av
betänkandet om ulredningen övervägt denna fråga och, i så fall, hur den anser
att saken bör regleras.

Även
om SPK sålunda i stort är ense med utredningen om atl räntelagen

bör vara tvingande fill konsumenternas förmån bUr enligl nämndens me

ning de prakflska konsekvenserna därav i ett visst fall tveksamma. Delta

gäller när den försenade betalningen avser en fordran som redan löper med

en bestämd ränla, och den diskutabla effeklen sammanhänger med alt 66

dröjsmålsräntans nivå vid
konsumentförhållanden föraisätts bli klart lägre Prop. 1986/87:72 än för
närvarande.

Med
den föreslagna uppläggningen kommer underiåtelse av en privatperson atl i fld
återbetala eller avbetala exempelvis ett banklån i flertalet fall inte all
medföra någon annan konsekvens för gäldenären än atl den för lånel redan
gällande räntesatsen skaU tUlämpas också i fortsättningen. Del lorde emellertid
enligt SPKs mening få anses rimUgt att försummelse från en låntagares sida att
fullgöra sin skyldighet resulterar i en viss höjning av ränlesalsen, eftersom
lånel annars - trots utebliven betalning - fortsätter att löpa utan någon som
helst negaflv effekt för gäldenären.

För
banklån och andra räntelöpande krediter synes sålunda en möjlighet även i
fortsättningen böra finnas att i reversformulär och motsvarande dokument
sflpulera ell visst flllägg till den ursprangliga räntesatsen för det fall en
privatperson som gäldenär inle i tid fullgör avtalad återbetalning. Etl sätt
att tillgodose detla kan vara atl räntelagen får behålla sin disposi-flva
karaktär såvitt gäller dröjsmälsräntan i samband med ränlelöpande krediter,
även när en privatperson är gäldenär. Samma syfte kan altemativt uppnås om
lagen — med upphävd dispositiviiel - kompletteras med en bestmmelse om all ett
visst lillägg lill den ursprangliga räntesatsen - t.ex. ett par procentenheters
förhöjning - får tas ul vid dröjsmål med betalning som avser räntelöpande
fordringar.

Genom
det förstnämnda alternativet skulle visserligen en differenflering i den
praktiska tillämpningen underlättas och störte hänsyn kunna tas tUl de skilda
fömtsättningarna vid olika typer av krediter. Mot bakgmnd av del som i det
föregående anförts om problemet med s.k. förseningsavgifter torde dock
räntelagens tvingande karaklär vid konsumentförhåUanden böra gälla generellt
och alltså även i samband med redan räntelöpande krediler. SPK vill därför
förorda det andra av de i föregående stycke nämnda alternativen, dvs. införande
i lagen av en särskild regel om atl etl par procentenheters tillägg till den
för krediten gällande ränlesalsen får tas ul vid dröjsmål med betalning av upplupen
fordran.

Den
nyss förordade modifieringen av utredningsförslaget - med avseende på redan
räntelöpande fordringar - synes behövlig vare sig man sänker normen för
dröjsmälsränta i konsumentförhållanden så myckel jämfört med nulägel som
utredningen föreslår eller godtar den avvikande uppläggning som SPK
rekommenderar i det följande.

När
del gäller frågan om dröjsmälsräntans höjd innebär utredningsför

slaget att den nu gällande huvudregeln, som sflpulerar en räntesats mot

svarande aktuellt diskonto plus åtta procentenheter, skall ändras så atl

tillägget till diskontot blir två procentenheter i de fall en privatperson är

gäldenär eller borgenär. SPK biträdde för sin del i remissyttrande år 1983

det då framlagda förslaget att höja dröjsmålsräntan från den fidigare gällan

de nivån, dvs. diskontot ökat med fyra procenlenheler. Nämnden framhöll

därvid som angeläget atl de i räntelagens förarbeten uttryckta intentio

nerna om denna räntas uppgift som påtryckningsmedel kunde vidmakthål

las. Om denna effekt skall uppnås bör dröjsmälsräntan inte sättas lägre än

den ränta som vid upptagande av reguljär kredii avtalas efter marknads

mässiga grander. En lämplig jämförelsenorm synes härvid vara den ränle- 67

sats som lillämpas för checkräkningskredUer.

Utöver
funktionen alt vara eU påtryckningsmedel mol långsamma beta- Prop. 1986/87:72
lare har dröjsmålsräntan enligl lagens förarbeten också avsetls fylla uppgiflen
att ge borgenären täckning för de extra kostnader han får vidkännas på grund av
försenad betalning. Om dröjsmålsräntan inte räcker till för detta kan förelagen
i slället antas skaffa sig motsvarande kostnadsläckning genom högre påslag när
man fastställer sina priser, låneräntor eller viUkor i övrigt. I så fall
frångås principen om att täckning så långl möjligl bör sökas där kostnaden
uppstår, och effekten blir en ökad belastning på köpar- eller
låntagarkollektivel som helhet.

Enligl
vad SPK inhämtat ligger för närvarande räntenivån för checkräkningskrediter
som lägst fyra och en halv procentenheter över gäUande diskonto och ofta
ytterligare någon eller några procentenheter högre. Det är sålunda uppenbart
att en dröjsmålsränta som översiiger diskontot med endasl två procentenheter
inte uppfyller kravet atl kunna verka som påtryckningsmedel utan tvärtom kan
uppfattas som ett för gäldenären mycket förmånligt pris för den exlrakredit
han skaffar sig genom all, mer eller mindre frivilligt, eftersätta sin
betalningsskyldighet. Det är lika tydligt atl en ränta på denna nivå inle
svarar mol kravet atl borgenären den vägen skall få ersättning för sina av
fördröjningen förorsakade kostnader utan i stället kan antas medverka flll atl
dessa kompenseras genom en generell höjning av prisnivån på vederbörande
förelags varor eller tjänster.

För
SPK framstår det nu, i likhet med 1983, välbetänkt att man vid bestämmande av
dröjsmålsräntans höjd beaktar de två kriterier som nämnts i del föregående,
dvs. räntan bör fungera som elt påtryckningsmedel och den bör ge borgenären
kompensalion för merkostnader orsakade av försenad belalning. Nämnden har å
andra sidan förslåelse för atl i vissa fall, när del gäller privatpersoner,
betalning av en hög dröjsmålsränta kan innebära en opåräknad extra utgift som
allvarligt påfrestar hushållets ekonomi och della lill följd av svårigheter
som kan ha uppkommil utanför vederbörandes egen kontroll. Slutsatsen av detla
resonemang blir alt, med lanke på privatpersoners förhållanden, den nu gällande
dröjsmålsräntan bör sänkas till en nivå som närmare anknyler till räntesatsen
för checkräkningskrediler. Mol bakgrund av de förut återgivna uppgifterna om
sistnämnda räntenivå synes en lämpUgt avvägd dröjsmålsränta kunna uigöras av
aktuellt diskonto plus fem procentenheter.

Under
förutsättning alt räntelagens bestämmelser, såsom föreslagits, alltjämt blir
dispositiva såviit gäller affärsförbindelser meUan näringsidkare, torde någon
annan norm för dröjsmälsräntans höjd än den som här förordats - diskonto plus
fem procentenheter - inte behöva anges i lagtexten. Del är visserligen
sannolikt att många företag och banker kan ha moliv för att flllämpa en högre
dröjsmålsränta i sina transakfloner med andra företag. Della kommer emellertid
att vara fullt möjligt även i fortsättningen, om räntelagen för denna ty av
affärsförhållanden får behålla sin disposiflva karaktär.

Det
torde för övrigl kunna innebära en prakflsk fördel alt det inte i själva

lagtexten anges två nivåmässigt klart åtskilda beräkningsnormer - enligt

utredningsförslaget åtta respeklive två procentenheters tillägg till diskon

tot — mellan vilka ett val måsle göras varie gång en borgenär skall utfärda 68

krav
på dröjsmälsränta. Redan den i lagförslagels 8 § använda definilionen Prop.
1986/87:72 "en privatperson i egenskap av konsumeni eller eljesi"
antyder alt vissa tolkningsproblem kan länkas uppstå för borgenären, när det
gäller alt i elt uppkommet dröjsmålsfall bedöma om den ena eller andra
räntesatsen skall tillämpas. I gäldenärens intresse skulle givetvis ligga, med
utredningsförslagets konstruktion, att söka tillvarata varie möjlighet atl bli
hänförd fill kategorin privatpersoner. Man kan inle bortse från risken av att
lolkningslvister här skulle kunna leda liU ett kostsamt administrativt
merarbete. Någol sådant behöver inte befaras om man följer den uppläggning i
fråga om normen för dröjsmålsränta som SPK härovan rekommenderat. Den för alla
kundkategorier enhetliga räntesatsen kan ju i detta faU ersältas av en högre
endast om vederbörande gäldenär genom etl i förväg träffat avtal bekräftat, atl
affärsförbindelsen inte avser honom i egenskap av privatperson.

Den
av SPK förordade nivån för dröjsmälsränta ligger något högre än den som
räntelagsutredningen ansell böra gälla för enskilda konsumenter. I ulredningens
motivering har bl.a. pekats på de negativa sociala konsekvenser som med hårdare
räntekrav i vissa fall kan tänkas uppkomma för ekonomiskt särskilt svaga
hushåll. SPK vill inte bortse från argument av detta slag men anser, att sådana
konsekvenser bäsl undanröjs genom lillämpning av den i lagförslagets 9 §
inlagna regeln, som föreskriver att räntan under vissa förutsättningar kan
jämkas när en privatperson utan egen skuld har råkat i betalningssvårigheler.

Med
den uppläggning som här föreslagils kan det vara lämpligt atl med jämna
mellanrum stämma av differensen mellan aktueUl diskonto och räntan på
checkräkningskrediter, så atl iniflaflv kan tas lill en justering av normen för
dröjsmålsränta om differensen tenderar att mera långsikflgt avvika från vad som
gällde när normen senasl bestämdes. För att tUlgodose delta synes det böra uppdras
ål den myndighet som utövar tUlsyn över kredilmarknaden, dvs. bankinspektionen,
all för regeringens prövning årligen anmäla, om den ifrågavarande differensen
under det gångna året förändrats så påtagligt att en jusiering av räntelagens
norm för dröjsmåls-ränta framstår som moliverad.

I
utredningens betänkande behandlas vidare frågan om sådan ränla som skall
belalas till följd av att elt köpeavtal hävts och en redan erlagd likvid skall
återgå. För del tillägg tUl grandbeloppet som då skall göras vid
återbetalningen - s.k. avkaslningsränta - stadgas i nu gällande räntelag en
nivå som med två procentenheter översiiger aktuellt diskonto. Utredningen har
stannat för atl denna nivå bör behållas, och SPK har i detta fall inte funnit
skäl att inta någon annan ståndpunkt ulan flilstyrker utformningen av 5 § i
förslagel flll ny räntelag.

Sammanfattning:

SPK
ansluter sig liU ulredningens förslag att räntelagens bestämmelser

görs tvingande till konsumenternas förmån. Om den därmed avsedda kon

sumenlskyddande effekten skall uppnås är del enligl nämndens mening

önskvärt att även de förseningsavgifter, som många företag numera debi- 69

terar uiöver den
procentuellt beräknade dröjsmålsräntan, berörs av lagens Prop. 1986/87:72
bestämmelser.

I
fråga om redan räntelöpande fordringar föreslår SPK att lagen kompletteras med
en regel om att dröjsmålsränta då får beräknas genom lillägg av ett par
procentenheter till den för krediten fldigare gäUande ränlesalsen.

Med
hänsyn flll det aktueUa ränteläget för checkräkningskrediter föreslår SPK tUl
skUlnad från ulredningen, alt som huvudnorm för dröjsmålsränta stipuleras
gällande diskonto plus fem procentenheter. Denna norm bör enligt nämnden kunna
vara enhetlig och alltså formellt avse även de fall då gäldenären är näringsidkare,
eftersom lagen då fömtsätts vara dispositiv och därmed möjUggöra all avtal
iräffas om annan beräkningsgrund. Bankinspektionen föreslås få i uppdrag atl
årligen anmäla för regeringen om räntenivån för checkräkningskrediter
utvecklats på sådant sätt att normen för dröjsmälsränta bör justeras.

SPK
ansluter sig till utredningens uppfattning att den s.k. avkastnings-räntan även
i fortsättningen bör utgöras av aktuellt diskonto plus två procentenheter.

Konsumentverket

Ulredningen
föreslår att räntelagen i fortsättningen i förhållanden mellan konsument och
näringsidkare skall vara tvingande till konsumentens förmån. Konsumeniverkel
flilstyrker detla förslag. Den avtalsfrihet som nu gäller har enligt verkets
erfarenhet inle säUan utnyttjats på ett sätt som måsle anses innebära en
överkompensation för näringsidkaren i det fall konsumenten dröjt med
betalningen. En tvingande regel i räntelagen skulle kunna molverka en sådan
brislande balans i avtalsrelationen bättre än vad som för närvarande är möjligl
med slöd av lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
(avtalsviUkorslagen). En tvingande civUrätls-1ig reglering på denna punkt har
bl.a. den fördelen framför en renodlad marknadsrällslig kontroll att den skapar
störte klarhet för berörda parter. Priset för denna fördel kan vara att
dröjsmålsräntan i vissa fall kan te sig alltför grovt tUlyxad, men det är i så
fall något som enligt verkets mening uppvägs av den angivna fördelen.

Enligl
verkets erfarenhei är orsaken lill atl konsumenter dröjer med att

betala sina fordringar vanligtvis bristande betalningsförmåga eller bris

lande Ukviditet. Dröjsmålsräntan fungerar i dessa fall inte som påtryck

ningsmedel för att driva fram betalning. För många hushåll är det dessutom

praktiskt att samla räkningar till slutet av månaden för att betala dem då

man får lön. I de fall del är fråga om en avtalad kredittid, som vid banklån

och konlokredher, riskerar låntagaren vid dröjsmål med betalning dessut

om att få krediten uppsagd och att ådraga sig rättegångskostnader och

betalningsanmärkning. Den risken torde normalt avhålla hushållen från att

dröja med att betala en förfallen skuldpost och detta oberoende av om

dröjsmålsräntan har en nivå som understiger räntenivån för andra krediter.

Vare sig kredittid har avtalals eller ej kan man självfallel överhuvudtaget

inte göra några överväganden om humvida det är lönsamt från ränlesyn

punkt att betala en skuld eller att prioritera en viss skuld framför en annan, 70

om man inte har kunskap om
räntelagen och öm den gällande nivån på Prop. 1986/87:72 diskontot. Enligt
verkets mening är det ovanligt att konsumenler har annal än begränsade
kunskaper om innehållel i räntelagen.

Införs
tvingande regler i räntelagen med en för låg nivå på dröjsmålsräntan finns
onekligen en risk alt näringsidkare kommer att söka kompensation för sin
föriusl vid betalningsförsening på elt sätt som drabbar alla konsumenter, t.ex.
genom högre priser eller kortare betalningsfrister. Är å andra sidan
dröjsmålsräntan för hög finns risk atl borgenären inle snabbi vidtar åtgärder
för att driva in skulden, vilkel på sikl drabbar konsumenten hårt i form av
ackumulerad dröjsmälsränta och andra kostnader. Verket vill i delta sammanhang
understryka att det rimligen bör ligga i näringsidkarens egel intresse atl
redan innan kredit lämnas ta ett störte ansvar då del gäller att förebygga
betalningsproblem, bl.a. genom en noggrannare kredUprövning.

Den
nivå på dröjsmålsränta som ulredningen nu föreslår för konsumentförhållanden
ligger, även om den är relativt låg, över vad en konsument normalt erbjuds om
han viU sätta in pengar på en bank. Man behöver därför knappast räkna med att
en konsument skulle kunna tjäna på att vänta med alt betala en förfallen skuld
genom att i stället uppbära ränla på medlen hos en bank eller på annat sätt.

Mot
denna bakgmnd kan Konsumentverket flUstyrka utredningens förslag att sänka den
legala dröjsmålsräntan till en för konsumentförhållanden mer rimlig nivå. Del
kan dock ifrågasättas om inle den föreslagna räntenivån är satt något i
underkant.

Konsumentverket
anser vidare att det är en fördel att avkastningsräntan får ungefär samma nivå
som dröjsmålsräntan, dels från förenklingssynpunkt och dels från aspekten alt
inte heller en konsument som har ett krav på en näringsidkare skall kunna
erhålla överkompensaflon för sina kostnader.

Allmänna
reklamationsnämnden

Allmäni
om den tUltänkta lagstiftningens uppläggning

Nämnden
delar utredningens uppfattning atl den nuvarande räntelagen i slor utsträckning
sätts ur krafl genom av näringsidkarsidan ensidigt utformade klausuler i
standardformulär. Det är enligt ARN:s erfarenhet t.ex. inte ovanligt alt
konsumenten i kontrakt eller andra avlalsvUlkor åläggs att vid eventuellt
dröjsmål utge ränta som väsentligt överstiger den nivå som räntelagen
föreskriver. Det förekommer Ukaså inte sällan att näringsidkaren friskriver
sig från skyldigheten att utge avkastningsränta vid hävning av köp. ARN anser
att del föreligger ett skyddsbehov såväl när det gäller en konsuments
skyldighet alt utge ränta som när det är fråga om hans rätt atl erhålla sådan.

ARN
tillslyrker därför att bestämmelserna om ränta i konsumentförhål

landen görs tvingande till förmån för konsumenler. Som påpekas i belän

kandet är delia en lagstiftningsteknik som har kommit lill användning på

åtskilliga andra rättsområden av särskild betydelse för konsumenterna. 71

I
betänkandet berörs inte lillåfligheten av olika slags "viten", utöver
Prop. 1986/87:72 själva dröjsmålsräntan. Denna fråga bör uppmärksammas under
den fortsatla beredningen av lagförslaget. Det kan nämligen enligt ARN:s
uppfattning inte uteslutas all borgenärer, om möjlighelen all avtala om en
högre dröjsmålsränta än lagens beskärs, söker kompensera sig för
räntebortfallel genom all i stället la ul en "förseningsavgift" eller
liknande tilläggsavgift på ett sätt som skulle kunna undergräva lagstiftningens
tvingande karaktär. Ett annal tänkbart sätt på vilkel inlenflonerna bakom
förslaget skuUe kunna kringgås synes vara att borgenären beviljar en gäldenär som
kommit i betalningsdröjsmål viss tids uppskov med betalningen mol en överenskommen
(högre) skuldränta. Eflersom rena avtalsräntor inte omfattas av räntelagen
synes etl sådanl förfaringssätt civilrättsligt bara kunna angripas med slöd av
avtalslagens ogiltighelsregler.

Förutom
att bestämmelserna om dröjsmålsränta skall vara tvingande i
konsumentförhållanden innebär förslagel att dessa regler också skall ha ett
ändrat malerielll innehåll. Nämnden återkommer lill frågan om lämplig räntenivå
i nästa avsnitt, men känner viss tvekan inför tanken på ett alltför
differentierat system. Som nämnden har anmärkt inledningsvis måste en sådan
ordning försvåra överblicken och tillgängligheten. Införandet av begreppet
"privatperson i egenskap av konsument eller eljest" med bl.a.
särskilda, lål vara disposiliva, beslämmelser för dröjsmälsränta privatpersoner
emellan kan exempelvis lätl skapa nya gränsdragningsproblem. Nämnden anser inte
att utredningen har anfört tillräckliga skäl för den yllerligare nyansering av
sysiemel som privalpersonsbegreppet leder lill.

Räntefotens
höjd

Utredningen
föreslår en ganska drastisk sänkning av dröjsmälsräntan i
konsumentförhållanden. ARN undrar om man inte med detta förslag har fjärmat sig
alltför mycket från den allmänna räntenivån.

I
och för sig förhåller del sig förmodligen så som utredningen antar atl
konsumenters belalningsdröjsmål ofta inle beror på tredska utan hell enkell på
avsaknad av likvida medel. Atl risken för ren spekulalion i låga
dröjsmålsräntor måhända är överdriven hindrar dock inte all del kan framstå som
slötande och besvärande för den allmänna betalningsmoralen om en gäldenär kan
komma undan billigare genom att försumma atl göra räll för sig än genom alt la
i anspråk en kreditmöjlighet som ofta kan finnas tillgänglig t.ex. i form av
ell kontokort. Sådana krediter torde löpa med klart högre ränta än den
föreslagna dröjsmålsräntan. Det s. k. prioriteringsargumentet bör äga
tillämpning även på en sådan valsituaflon och inte bara på det i betänkandet
närmasl berörda valel mellan reglering av olika förfallna skulder.

Av
del anförda framgår att ARN är tveksam till utredningens förslag om

en sänkning av "konsumentränlan" frän åtta lill endasl två
procentenheter

över diskontot. Därmed är dock inte sagt att nämnden är främmande för

tanken atl den nuvarande räntenivån kan vara väl hög i konsumenlsam-

manhang. Skall en sänkning övervägas — nämnden har dock inle beslämd

uppfattning om vilkel påslag uiöver diskontot som i så fall bör väljas men 72

del
danska sexprocenttilläggel kan möjligen vara en förebild - så bör Prop.
1986/87:72 ändringen gälla generellt. Alt i lagen laborera med olika
räntenivåer inte blotl mellan avkastnings- och dröjsmälsränta ulan även mellan
skilda kategorier av dröjsmålsränta skulle komplicera sysiemel alllför
rnycket. Med lanke på all lagen ju bortsett från konsumentsammanhangen alltjämt
skall vara dispositiv bör olägenheterna av en begränsad sänkning överlag av
dröjsmälsräntan inte överdrivas. I t.ex. kommersiella förhållanden kan
räntenivån lätt regleras genom slandardkonlrakt eller eljest i partemas avtal.

ARN
godtar utredningens bedömning atl det är svårt aU fixera ränian lill en viss
fast nivå, när det allmänna ränteläget fluktuerar. Nämnden är dock inte säker
på atl följdsamheten i förhållande flll diskonlol behöver vara total.
Anpassningen tUl diskontot kunde möjligen modifieras något. En viss
stabilisering och förenkling i den prakliska hanteringen synes t.ex. kunna
vinnas om ränian för etl hell kalenderår knyts an till det diskonto som gäller
vid årsskiftet.

Fordringar
på grund av bankkredit

För
fordringar som löper med ränta innan förfallodagen synes dröjsmålsräntans
huvudsakliga funkiion vara som påtryckningsmedel mot slarviga betalare. Den
ränla som kreditgivaren enligt kreditavtalel beflngar sig får fömtsättas ge
kreditgivaren full kostnadsläckning och förväntad avkastning på del utlånade
kapitalet. Del förhållandel alt gäldenären inte betalar i rätl tid lorde därför
inte i sig motivera någon yllerligare kompensation tUl kreditgivaren. Däremoi
kan denne drabbas av administrativa kosinader tiU följd av gäldenärens
dröjsmål. För sådana kostnader har krediigivare hitfllls kunnat kompensera sig
genom atl i kreditavtalel föreskriva alt t.ex. en särskild förseningsavgtft
skall utgå om belalning inle sker i rätt fld. Som nämnden har anmärkt tidigare
är del dock oulrelt i vad mån avtal om sådana avgifier fortfarande kan träffas
om räntelagen görs tvingande i konsumentförhållanden. Nämnden anser del skäligt
all en krediigivare får lov att ta ut en viss, begränsad avgift för sina
merkostnader på grund av ett betalningsdröjsmål. Det kan kanske anförlros ål
bankinspektionen eller annat lämpligt organ att ge rikllinjer för vad som är
godtagbart i detta hänseende, utan att lagens tvingande karaktär träds för när.

I
likhet med utredningen anser ARN atl någol undanlag inte bör göras för bankers
och andra kreditinstituts verksamhet i fråga om flllämpningen av räntelagens
tvingande konsumentskyddande regler.

Juridiska
fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet

Forskningsnämnden
anser sig tvingad atl beslämt ta avstånd från utred

ningsförslagels vikligasle nyhel (den föreslagna lagtextens 8 §), enligt vil

ken dröjsmälsräntan, när en privatperson "i egenskap av konsument eller

eljesi" är gäldenär eller borgenär i fråga om en fordran som ej löper med

ränta före förfallodagen, skall uppgå flll diskontot med lUlägg om två

procentenheter (flll skillnad från diskontot plus åtla procentenheter när 73

privatperson
ej är inblandad). Regeln föreslås att bli tvingande till konsu- Prop.
1986/87:72 menls förmån (10 §). Försitter en privatperson betalningstiden i
fråga om en fordran som redan före förfaUodagen löper med ränta, t.ex. i fråga
om banklån och konlokortskrediter, kommer räntan enUgl lagförslagels 7 § normalt
även efler förfallodagen atl utgå med samma räntefot som dessförinnan,
eftersom denna ränta i regel lorde vara högre än diskontot med flllägg om två
procentenheter.

I
verkligheten torde det föreslagna systemet medföra att en konsuments
betalningsförsummelse aniingen inte medför någon särskUd dröjsmålsränta alls
eller - om fordran fram till förfallodagen inte löpte med ränta'» endast medför
skyldighet att betala en dröjsmålsränta väsentligt understigande
marknadsräntan. Det räntemässigt billigaste sältel för en privatperson att
skaffa sig kredit blir att strunta i sina räkningar.

Utredningens
argumentering, atl dröjsmålen i privatsammanhang inte beror på medvetna
kalkyler över vilka ekonomiska altemativ som kan vara mest lönsamma, är inte
övertygande i dagens svenska samhälle, där bl.a. skattesystemet har tvingat en
slor del av befolkningen till att ägna mycket tid åt planeringen av den egna
ekonomin. Risken för en allmänt försämrad betalningsmoral kommer atl öka vid en
ordning där en betalningssmilare eller t.o.m. en bankrånare får
"låna" pengar till en ränta som betydligt understiger den ränta som
vanliga bankkunder får betala.

Enligl
nämndens mening är del för övrigl högsl tveksamt humvida det på ytan
konsumentvänliga förslaget verkligen kommer att gagna konsu-mentkolleklivets
iniressen. Den välvilliga behandlingen av dåliga betalare kommer slutligen all
betalas av hela konsumenlkollekiivet i form av högre priser, högre
låneuppläggningsavgifter osv. Del är också möjligt att den alltför låga
dröjsmålsräntan kommer att tvinga vissa fordringsägare, exempelvis banker, all
oftare än hitfllls utnyttja sin rält alt vid försummad amortering eller
ränteinbetalning säga upp hela lånel, med kanske katastrofala följder för den
enskilde.

Riksrevisionsverket

anser
del tveksamt om de föreslagna reglema ger sådana sociala fördelar att de
uppväger de nackdelar som berörts. (Se avsnitt 1.)

Länsstyrelsen
i Jämtlands län

flilstyrker
förslaget.

Kronofogdemyndigheten
i Östersunds distrikt

KFM
har att utgå från sina iakttagelser av praktiken, när bl.a. upplupna

räntor ska tas ut tvångsvis med stöd av domstols dom eller utslag. Här

gäller ofta att en gäldenär av särskilda skäl - sjukdom och
"misslyckade"

affärer m. m. - sällan har möjlighet alt inom överskådlig tid reparera sin

ekonomiska situation. Från KFMs synpunki visar det sig att borgenärens

rält all la ul dröjsmålsränta inte ofta Ijänar något vettigt syfte. Del
inträffar 74

också
att borgenären i ett utsökningsmål avslår ifrån åtminstone delar av Prop.
1986/87:72 räntekravet för att få en rimlig uppgörelse med sin gäldenär, som
oftast saknar tillräckliga utmätningsbara tillgångar. Det finns sålunda skäl
att se restrikflvt på möjligheterna att räkna dröjsmålsränta. För alla
situationer utom de, där näringsidkare är varandras motparter, borde man
överväga att limitera såväl "löpande" ränta som dröjsmälsränta. Vad
som i lagförslaget benämns "privatpersoner" - förutom konsumenter -
skuUe skyddas genom en tvingande regel.

Det
finns knappast heller någol praktiskt skäl att tillåta en person, som vill låna
ut pengar "prival" atl ta ut en hög ränla. Del verkar främmande all -
som skett i belänkandet - exemplifiera med att en privatperson "lånar ut
pengar för alt hjälpa en näringsidkare alt finansiera en utbyggnad av dennes
företag". För sådana och liknande fall bör privatpersonen vara förnöjd med
ränta inom vissa gränser, som fastställs tvingande.

Del
konstateras, atl de fall där räntebestämmelserna har sin största betydelse som
påtryckningsmedel m.m. liksom hittills ska omfallas av avtalsfrihet. Del är här
fråga om handel och annan yrkesmässig verksamhet mellan näringsidkare där man
kanske inte bör inkräkta på avtalsfriheten. Trols detta inställer sig en viss
eftertanke mot bakgranden av de iakttagelser som gjorts av fall, där man talar
om "ockertänta" utan att något straffbart ocker kan påvisas.

KFM
vill i frågan om uttag av dröjsmålsränta lämna en ytterligare synpunki. Mofivet
att ta ut sådan ränla minskar om en krediigivare inte i skälig omfattning vUl
pröva gäldenärens kredtfvärdighet. Enligt KFMs mening visar det sig, atl man i
anmärkningsvärt stor utsträckning beviljar slora krediler utan att i någon mån
undersöka kredittagarens betalningsförmåga och - vilja. Del synes med andra
ord behövas en skärpning på borgenärssidan i fråga om aktsamhet snarare än atl
stora dröjsmålsräntor ska uttas när man "missat" kreditbedömningen.
Den s.k. övervältrings-problematik, som diskuteras i betänkandet, kan inte
bemästras genom ränteregler.

KFM
har redovisat uppfattningen atl tvingande regler bör gälla till förmån för inte
bara konsumenter utan även för privatpersoner i övrigt. Såväl löpande ränta som
dröjsmälsränta bör undantas från avtalsfriheten. Om den framförda tanken skulle
godtas fordrar detta att även 7 § ändras -föralom 10 §.

Det
kan, alldeles bortsett från KFMs nyss anförda synpunkt, vara befogat att med
hänsyn flll nulägel lägga den legala moraränlan i nivån diskontot med tillägg
av fyra procent. KFM anser att ränteläget, om man l.ex. anser sig kunna gynna
privatkonsumtionen, i övrigt kan hanteras med ändral diskonto.

Skrivningen
av 8 och 10 §§ bör förtydligas även med hänsyn tiU den

sakliga innebörd det lagda förslaget uppges ha. I 8 § bör man kunna ha en

rak skrivning om ränta utan omvägen med hänvisning lill 6 §. Redan i 8 §

bör det klargöras att regeln är tvingande bara i konsumentförhållanden.

Det uttryckssätt som används i 10 § bör kunna göras enklare - eller tas in

direkt i 8 §. Regeln i 10 § andra punkten i förslaget verkar överflödig. (Om 75

KFMs förslag flll äventyrs
skulle vinna gehör kan 8 § skrivas så alt det Prop. 1986/87:72 klargörs,
atl regeln är tvingande i alla andra fall än de som avser avtal mellan
näringsidkare).

Slutligen
vill myndigheten påtala hur bl.a. räntefrågorna hanteras i den dömande
verksamheten. De allra flesta mål, som inges till KFM för verkställighet,
grundas på betalningsförelägganden och lagsökningsutslag, dvs.
betalningsskyldigheten har fastställts i den summariska processens form.
Domslolarna lär inte pröva bl. a. arten av rättsförhållandet och ränteyrkandet.
Med en för privatpersonfallen gemensam indispositiv ränleregel ' ji de
ojämnheter, som nu förekommer i det rällsliga förfarandet för att tvångsvis la
ut betalning, kunna förebyggas. Problem uppkommer för övrigl hur KFM ska handla,
när myndighelen uppdagar all någon dömts att betala en för hög dröjsmålsränta.
Det nu anförda understryker vikten av all begränsa avtalsfriheten i fråga om
ränleklausuler. Egentligen är detta bara en följd av vad som enligl 36 §
avtalslagen gällt sedan 1976.

Västernorrlands
och Jämtlands läns Handelskammare

Erfarenheterna
av de gällande räntelagsbeslämmelserna ger vid handen att det inle finns något
behov av vare sig tvingande regler eller särregler för konsumenler.

Ulredningen
har inte heller kunna påvisa att den nuvarande regleringen har medfört några
särskilda problem för konsumentema.

Avsiklen
med dröjsmålsränta är all den skall avhålla gäldenären från att försätta sig i
dröjsmål och, för del faU att dröjsmål ändå inträffar ge fordringsägaren viss
kompensalion. För att uppnå detta måsle dröjsmålsräntan vara minst i nivå med
det allmänna ränteläget. Della synsält låg också bakom höjningen år 1984 av
dröjsmålsräntan i räntelagen från fyra procenlenheler över diskonlol lill åtta
procenlenheler över delta.

Mot
denna bakgrund måste del nu framlagda förslaget betecknas som märkligt.
Knappast ens för konsumentema, som är de som skall gynnas av förslaget, kan det
framstå som rimligl att det blir avsevärt bUligare atl, i strid mol träffat
avtal, underiåla all betala sina skulder i rätt tid än att utnyttja
kontokrediter eller att låna pengar i bank eller annat kreditinsfltut.

Handelskammaren
vill också särskUl påpeka att förslaget om atl dröjsmålsränta överhuvudtaget
inle skaU få las ut förtän efter en månad i prakflken kommer att leda ull att
konsumenter alltid tUlförsäkras en månads belalningsanstånd. Denna konsekvens
är också utredningen medvelen om. Handelskammaren kan inte acceptera en sådan
reglering av betalningstiden, särskilt som den åstadkoms på ett indirekt säll.

Förslaget
kommer också, om det genomförs, atl bli besväriigi att tiUäm

pa och därmed fördyrande. För att kunna flllämpa beslämmelsema riktigt

måste den som fakturerar vid varie transakflon markera kundens status.

Förulom alt detta leder till atl förelag, slalliga och kommunala verk etc

Ivingas tiU nya raflner när det gäUer kundregistrering och fakturering

kommer åtskiUiga gränsdragningsproblem att uppstå. Enligt Handelskam- 76

marens uppfattning är det
förvånande all utrédfiingen inle företagit någon Prop. 1986/87:72 analys
eUer kostnadsberäkning i denna del. Handelskammaren avstyrker förslagel.

Sveriges
Riksbank

Moflven
flll förslagen synes enligt fullmäktige mer vara betingade av sociala skäl än
ekonomiska överväganden.

Den
ränta privatpersoner i dag får betala på checkräkningskrediter i bank ligger på
i genomsniu ca 17 procent. Lån hos finansbolag är betydligt dyrare. AU då
fastställa dröjsmålsränta till - vilket skulle bli fallet i dag -12,5 procenl
är enligt fullmäktige inte rimligt.

Den
otvivelaktigt billigaste formen av korta krediler för privatpersoner kommer aU
vara all inte betala sina räkningar i tid. Risken för en väsenfligt försämrad
betalningsmoral är därmed överhängande. För betalningsmottagarna mäste det
vidare anses ställt utom alll tvivel alt kosinaderna därmed ökar.
Betalningsmottagaren har ju i sin tur räkningar att betala och som regel
föreligger en tidsmässig överensstämmelse mellan in- och ulbelalningar. Om
betalningsmottagaren inte frän fall lill fall kan vela när likvid erhålls
tvingas han skaffa pengar på annat sätt för atl finansiera sin verksamhet.

Innebörden
av det förslag utredningen lagt är atl det blir billigare för en konsument att
la en självpåtagen kredit genom att inte beiala räkningen i fld jämfört med alt
vända sig flll de krediflnstitut som finns på kreditmarknaden. Enligt
fullmäktige utgör utredningens förslag lUI dröjsmålsränta ett incitament till
ett sådant beteende.

Vidare
kan enligt fullmäkflge utredningens förslag au räntelagen skaU vara tvingande
lill konsumentens förmån när denna har en näringsidkare flll motpart leda till
störningar på kreditmarknaden. Förslagel innebär att det för fordringar som
redan före förfallodagen löper med ränla, t.ex. lån i banker och andra
krediflnsfllul, inle får utgå någon dröjsmälsränta om betalning inte eriäggs i
tid i de fall den ordinarie räntan ligger över dröjsmälsräntan. Som lidigare
konstaterats torde detta allmänt vara fallet. För kreditinstituten innebär
detta alt ett påtryckningsmedel saknas mot de lånlagare som inte sköter sina
betalningar. Incitament au beiala saknas eftersom samma ränta utgår oavsett om
belalning sketl eller ej. Krediflnsfl-tuten kan då tvingas att säga upp lånen.
Delta lorde emellertid inte vara ett alternativ.

Utredningen
har vall atl enbart se uppkomna skuldförhåUanden uttfrån låntagarnas synvinkel.
Långivarnas situation beaktas inte, t.ex. om de själva tvingas sätta sig i
skuld tUl dess likvid erhållils. Vidare anser utredningen att från långivarnas
sida är alla fordringar placeringar och att ränlegollgörelsen på dessa bör
jämföras med vad som kunde erhållils vid motsvarande placering på bankräkning.

Fullmäktige
finner såväl denna jämförelse, som jämförelsen att dröjs

målsräntan och avkaslningsränlan skall hä samma nivå, egendomlig.

Dröjsmälsräntan är en skuldränta och bör därför jämföras med den all

männa räntenivån på korta krediter. Den mest relevanla jämförelseräntan 77

är då ränta på
checkräkningskrediler, vilken i allmänhet också lorde vara Prop. 1986/87:72
den alternativa finansieringsform som betalningsmottagaren tvingas använda när
en betalning ej inflyter senast på förfallodagen.

Fullmäklige
anser all dröjsmälsräntan skall fylla två funktioner. För det försia skall den
sättas på en sådan nivå atl den inle inbjuder till betalningar efter
förfallodagen. Om betalning ej sker i tid bör dröjsmålsräntan för det andra
kompensera betalningsmottagaren för de ökade kostnader som därmed uppstår. För
all dröjsmälsräntan skall fylla dessa två funkfloner krävs atl den ligger något
sånär i paritet med checkräkningsräntan. Fullmäktige anser att så är fallet
idag.

Med
hänvisning tUI vad som ovan sagls vill fullmäktige avstyrka räntelagsutredningens
förslag

- att sänka dröjsmålsräntan till diskontot -\- 2
procentenheter när en privatperson är anflngen gäldenär eller borgenär,

- atl räntelagen görs tvingande när en konsument har
en näringsidkare till moipart.

Stockholms
kommun, juridiska avdelningen

Elt
införande av tvingande regler till ena partens förmån i etl avtalsförhållande
förutsälter att en avvägning av parternas intressen gjorts saml att en
bedömning skett av det sannolika resultatet av lagändringarna. Såsom framgår
bl.a. av det särskUda yttrandet av experterna Frankman, Persson och Westman
synes en sådan allsidig bedömning inte ha skelt. Juridiska avdelningen delar de
synpunkter som framförs i sistnämnda yttrande och får dessutom för egen del
anföra följande.

Dröjsmålsräntans
nivå för privatpersoner

Utredningen
föreslår att dröjsmålsräntan för en privatperson såväl i egenskap av gäldenär
som borgenär som huvudregel skall vara riksbanksdiskontot med tUlägg av 2
procentenheter. Gäller det krav på dröjsmålsränta av en näringsidkare mot en
konsument är regeln tvingande dvs det föreslås förbud mot att uttaga högre
ränta. Motivet härför anges i första hand vara sociala hänsyn till enskilda
människors ekonomiska siluaflon. Utredningen gör vidare antaganden om all en
privatperson inte skulle spekulera i att utnyttja den billigare kredit som den
föreslagna dröjsmålsräntan skulle innebära jämfört med annan, vanligen dyrare,
kredii.

Dröjsmålsräntans
höjd för privatpersoner måste givelvis innebär en

avvägning mellan borgenärens och gäldenärens iniressen, varvid särskilt

bör beaktas den förlust som uppkommer för endera parten på gmnd av

dröjsmål med betalningen. Bedömningen av dröjsmålsräntans höjd kan

enligt juridiska avdelningens uppfattning inte alltför ensidigl baseras på

anlaganden om den ena partens förhållanden, i synnerhet om del är denna

part som gjort sig skyldig till dröjsmålet. För en näringsidkare innebär

dröjsmål av en gäldenär att finansiering måste ske på annat sätt, varvid

näringsidkarens kostnad för lån i detta faU är betydligt störte än föreslagen

räntenivå. Dessa kosinader måste las igen, vUket betyder att de sköt- 78

samma kunderna får betala
denna kostnad geriörh en högre prisnivå i stället Prop. 1986/87:72 för den
kund som orsakat dröjsmålet.

Även
i del fall borgenärs/gäldenärsförhållandet enbart rör privatpersoner kommer i
åtskUliga fall elt dröjsmål från gäldenärens sida innebära alt borgenären har
en alternativ kostnadsfinansiering av beloppel som är avsevärt högre än den
dröjsmålsränta som föreslås gälla mellan privatpersoner.

TiU
detta kommer att såväl privatpersoner som näringsidkare väl kan vara beroende
för sin försörining av atl få betalning i rätt fld eller vara garanterade aU få
den ränta som de i sin tur själva måste betala för de lån de måste la då
betalning inte eriäggs i rätt tid.

Dessulom
är det juridiska avdelningens erfarenhei att, tvärtemot vad ulredningen antar,
det inte är ovanligt atl privatpersoner utnyttjar och spekulerar i dröjsmål med
betalning av en kredit. Utredningens förslag skulle premiera ett sådant
förfarande.

Något
vägande skäl att, som utredningen föreslår, ha olika räntenivåer för
konsumenter och näringsidkare torde vid en samlad bedömning inte föreligga.
Till della kommer att, såsom utredningen själv påpekar, dröjsmälsräntans nivå
normalt inle lorde vara av någon störte belydelse för konsumenterna. Del är ju
lill och med så att denna dröjsmälsränta för många, sannolikt flertalel, är
skallemässigl avdragsgill och därför inte belastar konsumenien med mer än
ungefar halva den verkliga koslnaden. Förslaget synes beträffande
dröjsmålsräntans höjd för konsumenter inte vara väl genomtänkt.

Tvingande
lagstiftning

Mot
bakgrund av vad som ovan anförts om dröjsmålsräntans höjd och det där åberopade
särskilda yttrandet synes något egenfligt skäl inte föreligga flll att
räntelagen görs tvingande i konsumentförhållanden.

Möjlighelen
ait skilja privatperson från näringsidkare

Differentieringen
i lagförslagel av en lägre dröjsmälsränta för det fall att

gäldenären är privatperson medför atl borgenären måste avgöra tiU vilken

kalegori motparten hör. Ofta leder detla inle till några problem bortsett

från ett omfattande merarbete och därav följande fördyring. I den kommu

nala verksamheten med en mängd abonnenter såviit avser t.ex. el, vatten,

sophämtning m.m. uppkommer emellertid stora problem. Mängden abon

nenter medför smä möjligheter att med rimliga resurser kontrollera avtals

parternas karaktär av privatperson eller näringsidkare. Del kan sålunda

ibland vara omöjligl atl avgöra när en privatperson utvecklat en verksam

het så all han blir näringsidkare. Del kan också vara omöjligl för staden au

avgöra när en abonnent som normalt är näringsidkare ingår avtal i egen

skap av privatperson. Som exempel kan nämnas de näringsidkare som ofta

har sin verksamhet i bostaden: läkare, konsuller, konstnärer m. fl. 79

Stockholms kommun,
drätselnämnden (Kammarkontoret) Prop. 1986/87:72

Kammarkontoret
tar som utgångspunkt för sina synpunkter del i också utredningsdirektiven
uttalade önskemålet om förenklingar i regelsystemet. Vidare bör enligt
kontorets mening strävas efler atl uppnå ekonomisk rättvisa meUan olika
intressenter på området. Med det sistnämnda avses att den som brustit genom atl
inle betala i fld också bör ekonomiskl-finan-siellt tillräckligt kompensera
betalningsmottagaren/borgenären för de olägenheter denne då kan åsamkas.

Att
ränlelagsutredningens förslag om dröjsmålsräntans nivå beiräffande
privatpersoner (diskonto plus två procentenheter) inte lillgodoser dessa
utgångspunkter, har på ett mycket övertygande sätt visats i de flll utredningen
fogade särskUda yttrandena och av staden juridiska avdelning. Det kan i
sammanhanget erinras om följande uttalande av föredragande statsrådet (prop.
1975:102) vid räntelagens flllkomst:

"Vid
bestämmandet av dröjsmålsräntans höjd är det enligt utredningen i huvudsak tre
kriterier som bör vara avgörande. För del försia bör dröjsmålsräntan inte vara
så låg att det för gäldenären framstår som lönsammare all beiala efter än på
förfallodagen. Härav följer att dröjsmålsräntan bör vara högre än
placeringsränta eller upplåningsränla på samma risknivå. För det andra bör den
legala dröjsmälsräntan inle vara så låg att en gäldenär i betalningssvårigheter
prioriierar betalningen av de fordringar som har en avtalad dröjsmälsränta
framför dem vilkas räntefot besläms av lagen. Detta leder lill att den legala
räntan inte bör vara nämnvärt lägre än den ränla som avtalas efter
marknadsmässiga grander. Slutligen anser utredningen att dröjsmålsräntan bör
vara tillräckligt hög för all även ge borgenären viss kompensation för de
särskilda olägenheler som han lider genom att inte få betalt i rätl tid."

På
redovisade grander avvisar även kammarkontoret med bestämdhet utredningens
förslag i denna del, speciellt som de förordats bli tvingande i
konsumentförhållanden.

Därmed
kvarstår frågan om den sedan 1 juli 1984 gällande dröjsmålsräntan på diskonto
plus åtta procenlenheler är väl avvägd. Kammarkontoret får erinra om
drätselnämndens beslul den 2 seplember 1980 vari eftersträvades en räntefot
vid dröjsmål med betalningen som med nio procentenheter översteg diskontot.
Och i nämndens — och stadens - yttrande 1983 över då aktualiserat förslag till
höjning av dröjsmålsräntan - från diskontot plus fyra procenlenheler liU
diskontot plus åtta - förordades tillägget bli tio procentenheter. I samma
riktning som Siockholm uttalade sig också några andra remissinstanser. Enligt
vad som för övrigt redovisas i del föreliggande betänkandet (sid 175) beräknas
den årliga ränian vid övertrassering av checkkonto uttfrån en räntesats
motsvarande just diskontot plus flo procentenheter, dock minst 25 kronor.

Vidare
får framhållas att penningmarknadens räntenivåer besläms inte bara av diskontot
utan i väl så hög grad av förändringar av bl.a. riksbankens s.k. straffränta.
Detta jämte riksbankens särskilda s.k. marknadsoperationer leder lill en
prisbildning på penningmarknaden som betydligt översiiger det i den
föreliggande ulredningen framlagda förslaget om diskontot plus två.

80

Även mot bakgrand av de
under innevarande år genomförda diskonto- Prop. 1986/87:72 förändringama
(plus två respekflve minus en procentenhet) - varvid kre-ditinsfltutens påslag
på utlåningsräntorna ofta blev ännu störte - anser kammarkontoret atl
räntefoten diskontot plus tio procentenheter kan väl försvaras vid ej medgivet
dröjsmål med betalningen.

Kammarkonloret
får i sammanhanget understryka att dröjsmålsränta drabbar endast sådana som
underlåtit att betala i tid och som därigenom tUlskansal sig en oberättigad
kredit. Räntan debiteras endast gäldenärer som brasfll i sin
betalningsskyldighet - försumliga gäldenärer som således tillgodogjort sig en
kredit utan atl något medgivande tUl krediten inhämtats och utan att någon
kreditvärdesbedömning gjorts. Och som redan framhållils blir dröjsmälsräntan
särskilt betydelsefull om nu disposiflva (dvs. "avtalbara") regler
borttas och ersälts med tvingande.

Avslutningsvis
får beträffande dröjsmålsräntans nivå konstateras all många tomträttsavtal i
Stockholm anger räntefoten sex procenl, ulifrån vad som då reglerades i
handelsbalken. (Dessa tidiga regler om dröjsmålsränta, som alltså ersattes
1976 av räntelagen, hade i princip varil gällande alltsedan 1734 års lag trädde
i kraft). Andra tomträttsavtal i staden anger att räntelagens (vid varje
tillfälle gällande) regler skaU tUlämpas respektive atl räntefoten vid dröjsmål
skall vara diskontot plus nio procentenheter (enligt drätselnämndens ovannämnda
beslut 1980). Att detta leder tiU, om inte annat, "onödiga"
administrativa omgångar vid dröjsmål med betalningarna är uppenbart.
Förhållandet är inte ägnat att främja en ralionell hantering av kravverksamheten.
En samstämmighet i dröjsmålsvillkoren måsle eftersträvas. Lösningen kan vara
alt införa tvingande regler som fr.o.m. ikraftträdandet medges la över även
fldigare ingångna avtalsbestämmelser.

Den
av drätselnämnden 1980 förordade räntesatsen om diskonlol -I- nio
procentenheter - vilken alltså enligt nu gällande regler fömtsätter avtal
-kopplades till en betalningsfrist på 21 dagar medan räntelagens bestämmelser
om dröjsmålsränta avser en månads frist (från räkningens/fakturans avsändning).
På av utredningen anförda skäl finner även kammarkonloret det lämpligt med en
regel om en månads betalningsfrist. Bl. a. erhålls då etl klart samband med
bestämmelsen att dröjsmålsränta får debiteras först för fld efter denna månad.
(Nuvarande regler säger ju att belalning skall ske enligt anfordran — t.ex.
nästa dag - medan dröjsmålsränta, om ingel annat avtalats, kan bli aktuell
först efler det en månad förflutit sedan påpekande härom gjorts).

Reglerna
om dröjsmålsräntefaklorns höjd och betalningsfristens längd har föreslagils bli
tvingande men endast på konsumentområdet. Utan atl ha haft möjlighel att få
spörsmålel närmare belyst ställer kammarkonloret sig frågan om krelsen berörda
i så fall verkligen bör begränsas på detla sätt eller om reglerna bör omfatta
alla fordringsförhållanden. Staden själv l.ex. behöver ofta inemot en månad för
reglering av erhållna fakluror (mängd-, sort- och priskontroller, attestering,
bokföring, utbetalning etc). Enligt bok 1984 eriade för övrigt Stockholms stad
ca 1 Mkr i dröjsmälsränta.

Enligl
kammarkontorets mening måste vid ett eventuellt införande av

tvingande regler kunna krävas att de leder till förenklingar i kravverksam- 81

6
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72

heten.
I vaoe fall får reglema inle leda flll komplikationer av sådan art som Prop.
1986/87:72 bl.a. juridiska avdelningen pekal på. Krävas måste också att
borgenären inle ulan vidare skall behöva riskera att åsamkas skada som beror på
omsländighet han själv inte kunnat råda över, t.ex. genom att dröjsmålsräntans
nivå inte är marknadsanpassad. Som framgått flllmötesgår inte i väsenliga
stycken de föreliggande utredningsförslagen dessa krav.

En
i sammanhanget självklarhet är enligt kammarkontorets mening vidare atl om
tvingande regler införs om betalningsfristens längd skall inte, såsom nu,
behövas särskUt varskos all dröjsmålsränta debiteras om förfallodagen
överskrids.

Svenska
kommunförbundet

Utredningen
föreslår att dröjsmålsräntan för privatpersoner eller konsumenter sänks från
nuvarande nivå 8 procentenheter över diskontot flU 2 procentenheter över
diskontot. Detta innebär all "konsumentränlan" skuUe hamna på samma
nivå som den s.k. avkastningsräntan. Styrelsen anser inte alt de skäl som
ulredningen framför motiverar en sådan kraftig sänkning av dröjs.målsränlan.
Styrelsen delar den uppfattning som experterna Frankman, Persson och Westman
framför i sina särskUda yttranden (s 215 ff). Dröjsmålsräntan bör innebära en
press på gäldenären att betala sin skuld på förfallodagen och samfldigt ge
fordringsägaren en rimlig kompensation för det fall gäldenären kommer i
dröjsmål med betalningen. Den föreslagna nivån på "konsumentränlan"
uppfyller enligl styrelsens mening inte dessa krav. De skäl som den 1 juli 1984
föranledde höjningen av dröjsmålsräntan från 4 till 8 procentenheter över
diskontot är enligt styrelsens mening fortfarande gilliga.

För
kommunernas del skulle en uppdelning av kollekflvet när det gäller fordringar
av typen konsumflonsavgifter för renhållning, el, Qärrvärme och vatten och
avlopp, medföra ell omfattande administrativt arbete dels manuellt för
uppgiftslämnande dels datamässigt för omläggning av databaserade
faktureringsruflner. Ett sådanl arbele skulle bli nödvändigt om dröjsmälsräntan
för konsumenter skulle sättas så lågt som utredningen föreslår. Redan vid
nuvarande nivå betalas ca 10 procent av konsumtionsfordringarna för senl.
Sannolikt skuUe anlalel försenade betalningar öka eller dröjsmålen blir längre
om utredningens förslag genomförs. En enhetlig låg dröjsmålsränta skulle inte
heller vara kommunalekonomiskt försvarbar med tanke på den del av
avgiftskollektivel som inte är konsumenter. Dessa gäldenärer är ofta
storförbmkare av de kommunala nyttigheter som föranleder
konsumflonsavgiflerna. Detta medför all dröjsmålsräntan i många av dessa fall
kan baseras på elt förhållandevis stort fordringsbelopp.

Under
föratsätlning att dröjsmålsräntan även i konsumentförhållanden bibehålls vid
nuvarande nivå godtar styrelsen atl bestämmelsen härom görs tvingande flll
konsumenternas förmån.

Landstingsförbundet

Slyrelsen
angav i sitt yttrande den 15 december 1983 över promemoria (Ds

Ju
1983:16) Ändringar i räntelagen atl den föreslagna dröjsmålsräntan, 82

diskonto
plus åtta procent var för hög och alt ett tillägg till diskonlol med 6
Prop. 1986/87:72 procentenheter i stället borde övervägas.

Det
förslag som räntelagsutredningen nu lägger fram om tillägg till räntelagen med
särskilda bestämmelser om en lägre dröjsmälsränta för privatpersoner och
konsumentförhållanden ligger därför i linje med styrelsens tidigare redovisade
inställning.

Diskontot
plus två procenl förordas som räntefot när en privatperson eller konsumeni är
antingen gäldenär eller borgenär. Slyrelsen lillslyrker delta förslag.

Reservation:

Mot
beslutet anmälde Anita Eslberger, Kari Leuchovius, Bengt Mollstedt och Lars
Olof Torsgård reservation till förmån för följande:

"Vi
anser vad belräffar dröjsmålsräntan för privatpersoner eller konsumenter att
ulredningens skäl att sänka densamma ej kan anses vara välgrundade. Vi delar
därmed den uppfattning som expertema Frankman, Persson och Westman framför i
särskilt yttrande.

Del
är viktigt att dröjsmälsräntan är så hög alt den uigör press på gäldenären att
beiala sin skuld på förfallodagen."

Sveriges
Advokatsamfund

A.2
Räntelagens funktioner och räntans storlek

Räntelagen
har enligt samfundets mening väsentligen två funktioner. För det försia skall
borgenären erhålla kompensalion för att gäldenären tillgodogör sig
avkastningsvärdet på hans kapital. Detta gäller såväl dröjsmålsränta som
avkastningsränta. För det andra skall dröjsmålsräntan innebära en påtryckning
på gäldenären sålunda alt en snar skuldavveckling kommer till stånd.

Räntelagens
kompensaflonsfunktion kräver en ränta svarande mot en skälig avkastning på
kapitalel. Avkastningsräntan har bestämts till diskontot plus två
procentenheter, vilket anses svara mot en skälig avkastning vid en långsiktig
placering. Påtryckningsfunkflonen kräver emellertid en högre räntesats än så;
dröjsmålsräntan måste göras så betungande för gäldenären att han föredrar atl
finansiera sig på andra vägar än genom dröjsmål med belalningar.
Dröjsmålsräntan uppgår därför numera tUl diskontot plus åtta procentenheter.

Samfundel
vill i detta sammanhang först påpeka atl borgenären inte

synes ha något berättigat anspråk på högre ränta av det skälet att gälde

nären är i dröjsmål med betalningen (annorlunda dock bl.a. SOU 1974:28

s. 80). Alt dröjsmålsräntan är högre än avkastningsräntan är en följd av

påtryckningsfunkflonen och har inget med gäldenärens kompensafionsin-

tresse att göra. En annan sak är att vid betalningsdröjsmål har borgenären

stundom etl berättigat anspråk på att bli kompenserad inlUl det s.k. posi

tiva kontraklsinlressel. Detta förhållande motiverar dock en högre dröjs

målsränta endasl om gäldenärens skyldighet atl ulge skadestånd är begrän- 83

sad flll dröjsmålsräntan.
En sådan ansvarsbegränsning föreligger förmodU- Prop. 1986/87:72 gen inte
enligt gällande rätt, se vidare A.6 nedan.

Samfundet
förordar att den nuvarande nivån för dröjsmålsränta bibehålls. Frågan i vad
mån lägre dröjsmålsränta bör utgå i vissa fall behandlas i del följande.

Vad
gäller avkastningsräntans nivå vill samfundet sälta ifråga om en räntefot
svarande mol diskontot plus två procentenheter är lillräckligt hög. Det bör i
detta sammanhang noteras att räntesatsen inte kan jämställas med bankränta,
eftersom upplupen ränta inle kapilaliseras (om ränta på ränta, se vidare A.7
nedan). Enligt samfundets mening finns anledning att uireda om inte en höjning
av avkastningsräntan är befogad.

A.3
Lämpligheten av en differentierad dröjsmålsränta

Förslaget
innebär en dtfferentiering av dröjsmålsräntan sålunda att denna skaU vara
diskonlol plus

I
åtta procentenheter om både borgenären
och gäldenären är näringsidkare, och

II två procentenheter om någon av gäldenären eller
borgenären är privatperson.

Först
vill samfundet framhålla del i och för sig självklara förhåUandet att en
lagreglering alltid bör göras så enkel och klar som möjligt. Alt göra
räntesatsen i räntelagen beroende på borgenärens resp gäldenärens egenskap av
näringsidkare resp privatperson innebär gränsdragningssvårigheter som bör
undvikas om inle slarka skäl talar härför. Visserligen innebär den föreslagna
sänkningen av dröjsmälsräntan flll samma nivå som avkastningsräntan den
förenklingen alt man inte längre behövde beslämma fldpunkten för
avkastningsräntans övergång i dröjsmålsränta, men delta förhåUande väger enligt
samfundets mening inte särskilt tungt. Sammantaget finner samfundel därför att
"förenklingsskär' inte med fog kan åberopas för den föreslagna
differentieringen.

Vad
gäller den materiella sidan av den föreslagna differenfleringen viU

samfundet anföra följande. Sett från borgenärens synpunki finns inget atl

invända mol de skUlnader i ränla som följer av förslagel. Borgenären har i

princip inle något berätflgat anspråk på mer än avkastningsränta (beträf

fande frågan om rält lill skadestånd dämiöver se vidare A.6 nedan). Att

han kan bli överkompenserad när han erhåller dröjsmålsränta beror på den

vikt rättsordningen har fäst vid påtryckningsfunktionen; detla är inle ett

utslag för omsorg om borgenären. Betraktas siluaflonen ur gäldenärens

synvinkel leder dock förslaget till den märkliga konsekvensen att den

föreslagna dröjsmålsräntan inte motiverar en näringsidkare all betala rätti-

digt när borgenären är en privatperson. Utredningens uttalande på s 83 ö

(jfr s 112 0 att del är omotiverat atl borgenären erhåller högre dröjsmåls

ränta när gäldenären är en näringsidkare än när han är en privatperson,

bygger enligt samfundets mening på en felsyn; dröjsmålsräntan skall be

stämmas med utgångspunkt i gäldenären, ej borgenären. Härav följer alt

en näringsidkare alltid bör ha att betala den höga dröjsmälsräntan, också

om gäldenären är en privatperson. 84

När det sedan gäUer frågan
i vad mån en hög dröjsmålsränta har en Prop. 1986/87:72 betalningsfrämjande
effekl på privatpersoner viU samfundet anföra följande.

Den
typsitualion som utredningen synes ha för ögonen vid sin bedömning av den
aktuella frågan är belalning av löpande räkningar på mindre belopp. Det är
riktigt att, som utredningen påpekar, tidpunkten för betalning i sådana fall
ofta sker i anslutning flll löneutbetalning. Emellertid är detta ett typfall
som inle bör ligga till grund för bestämmandet av dröjsmålsräntans storlek.
För det första utgår ju ingen ränta under de första trettio dagarna, och under
den flden hinner gäldenären erhålla en ny månadslön. Och för det andra rör det
sig normalt om smärte belopp. I detta sammanhang bör f.ö. också noteras
konsekvensen av lagen (1974:8) om rättegång i tvistemål om mindre värden.
Reglerna i denna lag om att vardera parten står sina rättegångskostnader kan
tillsammans med en mycket förmånUg dröjsmålsränla leda tUl att gäldenären i
direkt missbrukssyfte underlåter all beiala när fråga är om sådana mindre
belopp för viUca den nämnda lagen gäller.

Dröjsmålsräntans
storlek får väsenllig belydelse först när kapitalbeloppet blir av större
omfattning. När så är fallet finns dock enligl samfundets mening ingen anledning
anta annat än alt en privatperson kommer atl göra en bedömning av humvida
dröjsmålsräntan bör föranleda honom att betala eller om det billigaste
alternaflvet är att innehålla medlen. Det synes också principiellt felaktigt
att utgå från att borgenären skuUe sakna skyddsbehov därför alt gäldenären
lypiskl sell antas så okunnig om sin rättsliga och ekonomiska posiflon att han
inle skulle komma alt utnyttja de möjligheter lUl räniebesparingar som
lagsiiftningen erbjuder.

Utredningen har (s 98 f)
emellertid beträffande denna situation - kapi

talbeloppet är av störte omfallning - anfört två argument mol en hög

dröjsmålsränta. För det första skulle det inte anses "socialt acceptabelt
att

människor som redan är i betalningssvårigheler drabbas av den hastiga

flllväxl av skulden som följer med en hög dröjsmålsränla". Häremot kan

genmälas alt man inle kan ulgå från att en privatperson normall är insol

vent, bl.a. därför alt delta skulle kunna missbrukas av solvenla privatper

soner. Det fallet att gäldenären råkar ha betalningssvårigheter bör behand

las som etl undantagsfall; här kommer jämkningsmöjligheten in (se del

följande). För det andra skulle del framstå som fördelaktigt för borgenären

alt skuldförhållandet består. Denna omständighet är dock enligl samfundel

inte hell relevani; dröjsmälsräntans främsta funkiion är all driva fram

gäldenärens snara belalning, varav med nödvändighel följer all borgenären

i någon mån kan bli överkompenserad. F.ö. är utredningens uttalande

riktigt endast om borgenären beiraktar fordringen som säker. Det bör

också noteras att även om borgenären söker driva in fordringen så effekflvt

som möjligl kommer han p.g.a. rättsmaskineriets tröghet att få vänla

länge på betalning om gäldenären tredskas. EmeUertid är klart att en hög

dröjsmålsränla kan vålla problem för gäldenären om han anser sig icke

belalningsskyldig samfldigt som denna fråga är oklar. Enligt samfundels

mening kan dock detla problem lösas genom alt gäldenären ges en möjlig

hel aU deponera betalningen, se del följande. 85

Utöver
det sagda vill samfundet påpeka att en hög dröjsmålsränta kan Prop. 1986/87:72
göra borgenären mer benägen all medge ansiånd med belalning. Anlag t.ex. att en
lägenhelshyresgäsl inle förmår att betala hyran. Om dröjsmålsräntan fastställs
till den nivå som utredningen har föreslagit finns en risk atl hyresvärden här
inle medger ansiånd med betalningen utan i stället vidtar åtgärder för
avhysning, i allt fall om parterna belas möjligheten att avtala om en högre
dröjsmålsränla genom atl räntelagen görs indispositiv flll privatpersonens
förmån.

Med
utgångspunki i dröjsmälsräntans funkiion all verka belalningspå-drivande anser
samfundet sålunda alt räntesatsen bör vara diskontot plus åtta procenlenheler
oberoende av om gäldenären är näringsidkare eller privatperson.

A.4
Bör en deponeringsmöjlighel införas?

Beträffande
dröjsmålsräntan måste man dock också beakla gäldenärens intresse. Denne kan ju
ha en befogad anledning all bestrida borgenärens krav. Att i det lägel
"straffa honom" med hög dröjsmålsränla kan tyckas hårt. Det bör
därför finnas vissa möjligheter att lindra effekten av en hög dröjsmålsränta
när gäldenären har haft fog alt innehålla sin betalning.

Den
föreslagna jämkningsregeln öppnar möjligheten flll angiven lindring. Emellertid
vill samfundet sälta ifråga om man bör stanna vid denna. Jämkning innebär en
intresseavvägning i del enskilda fallel som aldrig är bra; lilltron tiU
rättsordningen befrämjas i allmänhel av att en tvist avgörs efter generella
principer. En bättre ordning skulle enligl samfundel vara att bereda gäldenären
en möjlighel att betala ränla genom att beloppet deponerades (jfr betänkandet
s 113 fQ, förslagsvis med en lyftningsrätt för borgenären i den ordning som
gäller vid verkställighet av icke lagakraftvunna domar. Om gäldenären utan
godtagbar anledning underlåter att deponera beloppel får han finna sig i alt
betala den höga dröjsmålsräntan. Har han däremot skäl för sin underlåtenhet -
därvid särskilt märks bristande betalningsförmåga - bör jämkning kunna
aklualiseras.

En
hög dröjsmålsränta förenad med möjlighet för gäldenären all deponera beloppet
torde fö. föra med sig den posifiva effekten att borgenärens ställning säkras.
Vidare torde det förhåUandet alt gäldenären verkställt deposition inle sällan
ge en god grund för uppgörelse i godo.

A.5
Tvingande lag i konsumentförhållanden

Samfundel
noterar inledningsvis att förslaget att göra räntelagen tvingande i
konsumentförhållanden inte inskränker näringsidkares räll att avtalsvis betinga
sig hög ränla, varken före eller efter förfallodagen. Emellertid får
näringsidkaren inte beflnga sig högre ränta efter förfallodagen än före, om
räntan före förfallodagen är lika hög eller högre än den lagstadgade dröjsmålsräntan.

Den
föreslagna ordningen är enligl samfundets mening inle lämplig. För

det första innebär den i och för sig inget skydd för konsumenten mot hög

dröjsmålsränta. För det andra kan konsekvensen bli alt en näringsidkare 86

betingar
sig en högre löpande ränta än vad hän eljest skulle ha gjort. För Prop.
1986/87:72 det tredje betas privatpersonen möjligheten alt när han är i
betalningsdröjsmål skaffa sig ytteriigare kreditlid genom alt erbjuda en
tilläggsränta.

Samfundet
anser att konsumenten redan nu bereds erforderligt skydd mot oskäligt hög
dröjsmålsränta genom 36 § AvlL och avstyrker därför förslaget i aktuell del.

Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa

1
betänkandet föreslås att räntelagens bestämmelser om beräkning av
dröjsmålsränla avseende fordran mol den som är konsument/privatperson görs
tvingande till gäldenärens förmån och får en generell tillämpning. Förslaget
innebär att någon särskUd dröjsmålsränta inte får las ut av kreditgivare när
del gäller lån som löper med fastställd ränta. Utredningsmannens allmänna
övervägande rörande dröjsmålsräntans lämpliga slorlek och funklioner i olika
avseenden synes huvudsakligen grundas på vad som gäller för
konsumentkreditgivningen som - framhålles det — vanligtvis rör mindre belopp (s
91 och 95). Slutsatserna om dröjsmälsräntan beträffande dessa fordringsslag anser
utredningsmannen även böra gälla för bankkrediter.

I
betänkandet berörs över huvud taget inle alls de särskilda förhållanden som
gäller för boltenlångivningen till småhus och där beloppen är av en helt annan
sloriek. Utmärkande för boltenlångivningen är bl.a. all det är fråga om
realkredil mot betryggande pantbrevssäkerhet, vilkel innebär atl
krediivärdighelsprövningen av låntagarna normalt är av underordnad betydelse.
Ett annat särskiljande drag är den långa bindningstiden för räntesatserna.
Genom särskild lagstiftning (SFS 1974:922) är vissa kapitalplacerare (banker,
försäkringsbolag och AP-fond) pliktiga all förvärva bosladsobligalioner som
emitteras av de tre boltenlåneinsliluten Bofab, Spintab och
Sladshypolekskassan. Dessa obligationer säljs till lägre räntor än eljesi
gällande marknadsräntor för fria placeringar. Denna upplåning kommer
fastighetsägarna lill del genom lägre räntor på fastighelslånen för nybyggnad
och för ombyggnad med slatliga lån (s.k. priolerade lån). Även ulan hänsyn till
denna effekl gör den långa bindningstiden atl ålskilliga fastighelslån löper
med en lägre ränla än aktuell marknadsränta. Då del samlidigt är fräga om
stora belopp där en ränteskillnad på några procentenheter är betydelsefull
leder detta enligt kassans uppfattning till atl dröjsmålsräntan beträffande
boltenlångivningen måste anses fylla en särskilt viktig funkflon. Jämförelsen
med vanliga konsumentskulder kan inte anses bärande.

Tiu detta kommer atl
utvecklingen av restantierna vid uppbörd av för

fallna annuiteter redan i dag inger bekymmer. Som exempel kan nämnas

att andelen obetalt belopp per 14 dagar efter huvudförfallodagarna för

prioriterade lån i april och oktober i genomsnitt hos stadshypoteksför

eningarna uppgår till översiigande sex procenl av förfallet belopp. Tenden

sen under senare år är stigande och rör mycket betydande belopp. Som

kompensation för obetalt förfallet belopp ulgår f. n. en förfallningsreglerad

dröjsmålsränta om 18% (39 § reglementet för stadshypoleksinstiiulionen 87

SFS 1968:654, senast
omtryckt genom SFS 1983:718). Mol denna bak- Prop. 1986/87:72 grund befarar
kassan således att restantieutvecklingen kan kommma atl ytterligare försämras
om utredningsmannens förslag om att sänka dröjsmålsräntan lill högst
motsvarande den löpande räntan skulle genomföras.

I
överväganden om dröjsmålsräntans funktion att kompensera långivarens ökade
kosinader för sena inbetalningar framhåller utredningsmannen att det inte är
självklart att dessa kostnader enbart skaU bäras av de försumliga låntagarna
utan kostnadema kan även slås ut på kollektivet (s 94). Kassan tar inte upp
denna fråga genereUt, men vill i fråga om fastighetslångivningen ändå hävda
atl det måste vara viktigt att varie låntagare har etl pålagligl incilamenl att
följa den uppgjorda betalningsplanen. Om ökade kostnader för boltenlångivningen
skall slås ut på läntagarkoUektivet kan delta medföra all långivarna måste
kompensera sig genom atl höja sina marginaler. En konsekvens av en sådan ändrad
policy kan bli att låntagare med statliga bostadslån - om den s.k. garanterade
räntan skall bli oförändrad - måste kompenseras genom ökade stalUga
ränlebidrag.

Den
föreslagna begränsningen av dröjsmälsräntan ävensom förslaget om att låntagare
skall kunna befrias från skyldighel alt erlägga ränta vid s.k. social force
majeure kan påverka bottenlåneinsfltutens roll som realkredit-givare genom att
låntagarnas personliga kreditvärdighet på ett hell annat säll än lidigare
kommer i blickpunkien. Delta innebär förändrade och fördyrade mtiner för
låneprövningen. En annan och mindre tilltalande konsekvens av den föreslagna
räntelagstiftningen kan bli atl bottenlångivarna kan anse sig tvingade att
agera betydligt hårdare mot låntagare med betalningssvårigheter. I realiteten
skuUe ett genomförande av förslaget innebära all instituten i fortsättningen
inle skuUe kunna medge betalnings-anstånd där det är motiverat av sociala och
andra skäl. För konsumentema skulle således förslaget få ytterst negativa
konsekvenser.

Sladshypolekskassan
instämmer i det särskilda yttrande som avgivits av experten Persson (s 220 f).

Sammanfattningsvis
avslyrker kassan bestämt det föreliggande förslagel om dröjsmålsränla när del
gäller krediler från inslitui som slår under tillsyn av bankinspektionen.

Svenska
Bankföreningen jämte Post- och Kreditbanken

Enligl
bankföreningens uppfattning är utredningens nu angivna förslag mycket
långtgående och kan få ogynnsamma konsekvenser för bl.a. den insfltutionella
kredilgivningen.

Mot
den bakgmnden vill bankföreningen till en början anmärka på atl
räntelagsutredningen underlåtit atl analysera vilka effekter utredningens
förslag kan komma alt ha på gäldenärernas vilja atl erlägga betalning senast på
förfallodagen och därmed på kredilgivningen som sådan. Ett så långtgående
förslag som utredningens måste bedömas på ett avsevärt bättre underiag än det
som presenleras.

Förslaget
är hell oförenligt med den nyligen gjorda ändring i räntelagen, vilken innebar
en höjning av dröjsmålsräntan från diskontot jämte fyra tiU diskonlol jämle
åtta procenlenheler. Redan hänsynen lill konsekvens i

lagstiftningen måsle kräva
mycket starka skäl för atl utredningens förslag Prop. 1986/87:72 om en
sänkning av dröjsmälsräntan överhuvudtaget skall kunna övervägas. Detta gäller
givelvis särskUt om bestämmelsen, såsom föreslås, skall göras tvingande.

Moflvet
för höjningen av dröjsmålsräntan år 1984 från diskontot jämte fyra lill
diskontot jämte åtta procentenheter var att dröjsmålsräntan inte borde vara så
låg atl det för gäldenären framstod som lönsamt att betala senare än på
förfallodagen (spekulationseffekien). DärtUl kom att den legala dröjsmålsräntan
inle borde vara så låg alt en gäldenär i betalningssvårigheter prioriterade
betalningen av de fordringar som hade en avtalad högre dröjsmålsränta
(prioriteringseffekten). Vidare ansågs att räntan borde vara så hög all
borgenären fick en viss kompensafion för de olägenheter som han led genom att
inte få betalt i rätl fld (kompensationseffekten).

Skatteindrivningsulredningen,
som har till uppgift att föreslå åtgärder för atl förbättra indrivningen av
skatter och avgifter, konstaterade i betänkandet (DsB 1981:12) Restavgift, alt
den gällande sanktionen mot en försenad betalning, en fast avgtft, inte var
särskilt effekflv och ändamålsenlig. Utredningen ansåg alt en sanktion borde
uppfylla följande funkfloner för atl påskynda och effektivisera betalningar
till siaten. För det första borde sanktionen flllgodose intresset av atl
betalning sker senast vid upp-bördstillfällel. För det andra borde den verka
för en snabb betalning även efter förfallodagen. För det tredje borde den ge
staten en rimlig ersättning för indrivningskoslnaderna. Slutligen borde den
täcka slatens ränteförlust och samtidigt utgöra en affärsmässig kostnad för en
fakflsk utnyttjad skattekredit. Mot bakgmnd härav ansåg departementschefen i
propositionen 1982/83:53 (s 13) all en rörlig restavgift var nödvändig för att
den skuUe fungera som ett betalningsstimulerande påtryckningsmedel också efter
förfallodagen. Utredningen fick därför uppdraget att framlägga ett sådant
förslag.

Vad
som nu anförts om skattebetalningar kan i allt väsentligt anföras också till
stöd för en effekliv dröjsmålsränlesanktion.

Räntelagsutredningens
förslag innebär såvitt avser konsumentkrediter i sak ett avståndslagande från vad
som således hittills ansells väsentligt. Den påtryckningseffekt, som en
dröjsmålsränla onekligen har, tas bort. Dröjsmål med atl betala ränla eller
amortering på krediter skulle med utredningens förslag inte på något effektivt
sätt kunna beivras utan lånen skulle löpa som lidigare på oförändrade vUlkor.
Att, som utredningen antyder, använda uppsägning som ett påtryckningsmedel
synes verklighetsfrämmande och ligger uppenbarligen inte i gäldenärens
intresse. I fråga om icke räntelöpande krediter skuUe däremot en fakflsk
dröjsmålsränta som uppgår lill diskontot plus två procentenheter få tiUämpas.
Fömiom att det således uppkommer en i delta avseende omotiverad skillnad mellan
räntelöpande och icke räntelöpande fordringar är räntan även i det senare fallel
så låg atl det ofta skulle löna sig för gäldenären atl underiåla att beiala
framför all t.ex. skaffa sig annan kredii. Förslaget är således hell oförenligt
med de tidigare av regering och riksdag accepterade principema.

Utredningen
gör gäUande att förslaget överensstämmer med den hävd- 89

vunna
principen att löpande ränla skall utgå oförändrad även efter förfallo- Prop.
1986/87:72 dagen. Mot detta bör framhåUas att detta förhållande i sig inle har
samband med frågan om någon förhöjd ränla skall ulgå efler dröjsmål. Bankerna
har i sina kreditvillkor regelmässigt beslämmelser om en annoriunda utformad
dröjsmålsränta än den som lagen anger. Enligt dessa villkor fortsätter den
tidigare ränian att löpa efter förfallodagen. Till denna löpande ränta läggs en
särskild avtalad ränta för dröjsmålsliden. Detta har varil möjligl på grund av
lagens dispositiva karaktär. Bankerna har inle mött någon kritik från sina
kunder mol dessa beslämmelser. De har också godtagits av bankinspektionen.
Dessa dröjsmålsränlebestämmelser har utformats mot bakgrund av en lång och
omfattande erfarenhet av kreditgivning. 1 bankernas konsumenlkreditgivning
förekommer inga dröjsmålsräntevillkor som avviker från dem som bankföreningen —
och övriga bankorganisationer -efler samråd med berörda myndighelsförelrädare
rekommenderal sina medlemmar. Det framstår för bankföreningen som orimligl att
ändra dessa förhållanden på grundval av etl så svagt underbyggt förslag som del
framlagda.

Bankföreningen
instämmer i övrigt i de särskilda yttranden som avgetts dels gemensamt av
experterna Frankman, Persson och Westman, dels av experten Persson.

Del
finns anledning alt peka på vad som i del förta yttrandet framhållits om
betalningsmoralen i allmänhel i samhället. Del måste enligt bankföreningens
uppfattning vara ell samhälleligt inlresse atl betalningsmoralen kan
upprätthållas. Därför bör ålgärder inte utan mycket noggranna överväganden
vidtas som kan försämra denna moral, vilkel uppenbarligen kan bli en följd av
utredningens förslag.

Bankföreningen
anser sammanfattningsvis att såväl förslaget om dröjsmålsräntans nivå som
förslaget om att göra bestämmelserna tvingande är oacceptabla och avstyrker
således bestämt alt förslagel läggs till grand för lagsflftning.

Svenska
sparbanksföreningen

Utredningen
föreslår införandel av en ny räntelagsflftning som innebär väsenlliga
förändringar av gällande rält. Bland de lagförslag som läggs fram i belänkandet
märks särskilt att räntelagen skall vara tvingande i konsumentförhållanden flll
konsumentens förmån och alt den på detta sätt tvingande dröjsmälsräntan skall,
när en privatperson är gäldenär eller borgenär, motsvara det vid vae tid
gällande diskontot med tillägg av två procentenheter. Eflersom beträffande
räntelöpande krediter den avtalade räntan regelmässigt torde översliga den nu
föreslagna legala dröjsmålsräntan, innebär utredningsförslaget i realiteten
atl någon förhöjd dröjsmålsränla inle kommer alt utgå. Den avtalade ränian
skulle fortsätta att löpa även efler ett betalningsdröjsmål. I de fall en
fordran inte löper med ränta före förfallodagen innebär förslaget att den ovan
angivna legala dröjsmålsräntan utgår från denna dag.

De
nu gällande reglerna i räntelagen är dispositiva. Dröjsmälsräntans

nivå är det vid vaqe fld gällande diskontot med flllägg av åtta procentenhe- 90

ter.
Kreditinstituten torde emellertid allmänt tUlämpa särskilt avtalade Prop.
1986/87:72 dröjsmålsränteregler, som avviker från de dispositiva beslämmelsema
i räntelagen. De beslämmelser om dröjsmålsränta som Sparbanksföreningen rekommenderar
sparbankerna alt tiUämpa för flertalet krediter innebär följande. Om betalning
av kapital, ränla eller avgifter inte fullgörs i tid, skall kreditlagaren,
oavsett om han är konsument eller ej, beiala en särskild årlig dröjsmålsränta
på det förfallna beloppel lills betalning sker. Dröjsmälsräntan beräknas efter
den för krediten gällande räntesatsen jämte ett tillägg av fem procentenheter.
Om hela kredilen förfallit flll betalning, beräknas dröjsmälsräntan på den
toiala skulden och utgör då den för krediten gällande räntesatsen jämle ett
tillägg av en procenlenhel. Dessa regler om dröjsmålsränta ingår i allmänna
skuldebrevsvillkor, vilka tillkommit efter överläggningar mellan
bankorganisationerna och bankinspeklionen, varvid även konsumentverket bidragit
med synpunkter.

Nu
angivna regler om dröjsmålsränta har i huvudsak två syften. För det första har
de elt prevenflvt syfle. Bestämmelserna skall ha till effekl all gäldenären
förmås alt beiala sin skuld på förfallodagen. För det andra har de etl reparalivt
syfte. Kreditgivaren skall få ålminstone viss kompensation för de kosinader
som föranleds av gäldenärens belalningsdröjsmål. Dessa två syflen torde ha
varit allmänl vägledande för såväl hittillsvarande lagstiftning på området som
de särskilda regler om dröjsmålsränta som i enskilda fall lillskapas avtalsvis.
Sparbanksföreningen hävdar atl dessa motiv alltjämt är synnerligen bärkraftiga,
såväl i konsumentförhåUanden som eljesi.

Vad
beträffar bankkrediter lämnas sådana såväl med som utan säkerhet. I del försia
fallet utgör kredittagarens omsorg om säkerheten en drivkraft att punktligt
fullgöra sin betalningsskyldighet. I de fall kredtf lämnats utan säkerhet finns
inte denna drivkraft. Det är särskilt i sådana situationer av stor betydelse
all kreditgivaren kan peka på de sanktioner i form av bl.a. dröjsmålsränla som
tillgrips vid belalningsdröjsmål. Del är av utomordentlig vikt att på detla
sätt söka upprätthålla respekten för förfallodagarna. Om kreditlagaren kommer
efler med en amortering, är risken stor alt återbetalningen av hela krediten
äventyras.

Det
preventiva syftet är av särskild betydelse i fråga om den form av självtagen
kredit som en övertrassering kan sägas utgöra. Om det i sådant fall inle är
möjligt att utkräva en dröjsmålsränta som översiiger en marknadsmässig
räntenivå, skulle effekten bli atl del släller sig bUligare alt skaffa kredit
genom övertrassering än atl utnyttja kreditformer med marknadsmässig ränla.

Det
reparafiva syftet med dröjsmålsränta är också av stor vikt. Betalningsdröjsmål
är numera inle sällan långvariga, bl.a. beroende på att liden från en utebliven
belalning och till dess utsökningslagstiftningens verkställighetsregler får
effekt ofta är avsevärd. De uteblivna räntorna uppgår då i regel till
förhållandevis slora belopp. De kostnader i övrigt som kreditgivaren
förorsakas genom elt långvarigt belalningsdröjsmål är betydande. Bl.a.
kravverksamheten är mycket kostsam.

Om
utredningsförslaget genomförs kan man befara en allmänt sett för

sämrad betalningsmoral. Vid kredii med avtalad ränta skulle i praktiken 91

regelmässigt
någon förhöjd dröjsmålsränta inte ulgå. Vidare skulle det bli Prop. 1986/87:72
billigare atl skaffa sig kredii genom övertrassering än att utnyttja en
bevH-jad kredii som löper med marknadsmässig ränta, eftersom en sådan ränta, i
varie fall i dagens läge, klart överstiger den av utredningen föreslagna legala
dröjsmålsräntan. Såväl den preventiva som den reparativa effekten hos nu
gällande regler om dröjsmålsränta skulle kraftigt försämras. Sparbanksföreningen
finner detta helt oacceptabelt.

Skulle
lagförslaget förverkligas kan man i övrigt räkna med följande konsekvenser.
Eftersom den föreslagna dröjsmålsränteregeln i mindre utsträckning än idag
skulle kompensera kreditgivaren för de av betalningsdröjsmål föranledda
kostnadema, måste denne få kompensation på annat sätt. Det är i denna siluation
realistiskt att räkna med en skärpning av bankernas kreditprövning. Bankerna
kan vidare tvingas att generellt höja räntenivån för alt därigenom skydda sig
mot osäkra betalare. Detta skulle drabba konsumenler i allmänhet, eftersom man
inte i förväg kan veta vilka som kommer alt försumma sin betalningsskyldighet.
Samtliga låntagare skulle alltså få vara med och betala de kostnader som
uppkommer tiU följd av vissa personers betalningsförsummelser. Detta är enligt
Sparbanksföreningens mening inle rimUgt. Den motsatta principen, som den
nuvarande ordningen bygger på, dvs. att den som våUar kreditgivaren merarbeie
och kostnader får beiala härför och atl den som fullgör sina åtaganden i tid
inte skall behöva bidra ekonomiskt till kravhanteringen, bör i stället gäUa.

Ett
genomförande av utredningsförslaget såvitt avser räntelagsttftning-ens
tvingande karaktär och räntenivån vid betalningsdröjsmål skulle således få
påtagliga negativa konsekvenser. Det är med hänsyn härtill minst sagt
förvånande alt utredningen inte anför några vägande skäl för sina förslag atl
på detta område avvika från avtalsfrihetens princip. Sparbanksföreningen kan
inle finna del påvisat i betänkandet atl de förhållanden som idag gäller skulle
vara flll nackdel för kredittagare och konsumenter i allmänhel på ett sätt som
skulle kunna motivera de föreslagna reglerna. Inle heller i övrigt föreligger
övertygande argument för förslagen.

Sparbanksföreningen
tar därför - med hänvisning tUl del anförda — helt avstånd från de delar av
utredningsförslaget som berörts ovan och motsätter sig med krafl ell
förverkligande av dessa förslag.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund

Den
1 juli 1984 ändrades bestämmelserna i räntelagen varvid dröjsmålsräntan höjdes
med fyra procentenheter. Dessa bestämmelser är dispositiva. Nu föreslås genom
förevarande betänkande återigen ändrade bestämmelser. Denna gång är avsikten
att införa särskilt milda regler för konsumentförhållanden. Ändringen föreslås
ske genom atl fyra nya bestämmelser införs i räntelagen under rubriken
"Särskilda bestämmelser för privatpersoner och
konsumentförhållanden". Avsikten är alt de nya bestämmelserna skall vara
tvingande. Ulredningen anser att även banker skall inordnas under den ivingade
regleringen.

Det
föreslås att dröjsmålsräntan i konsumentförhållanden inte får ulgå

med högre räntesats än del var vid gällande diskontot med lillägg av två 92

procentenheter. Regeln
innebär att om en fordring redan före förfallodagen Prop. 1986/87:72 löper
med ordinarie ränta som ligger över den föreslagna maximininivån så får inte
någon som helst dröjsmålsränta uttas. I etl sådant fall får endast den
ordinarie ränian fortsätta atl utgå på oförändrad nivå.

Den
föreslagna lagändringen får - då undantag ej görs för banker och andra
krediflnsfllul under bankinspektionens tUlsyn - för föreningsbankemas och
andra bankers vidkommande den effekten atl inte någon dröjsmålsränta alls kan
tas ut vid belalningsdröjsmål. Bankerna förlorar del påtryckningsmedel att
betala förfallen fordran i tid som dröjsmälsränta ulgör och kan heller inte
längre direkt av den försumlige kreditlagaren utta viss kompensation för de
extra kostnader dennes betalningsdröjsmål förorsakar banken.

Syftet
med att införa tvingande bestämmelser om dröjsmålsränta måste vara att skydda
konsumenterna mol oskäliga avtalsvillkor. Detta huvudargument äger inle
flllämplighet genlemol banker. Skyddel på bankområdet flllgodoses av den tUlsyn
som bankinspekflonen utövar över banker och andra kreditinsfltut. I Danmark och
Finland är bankerna undantagna från en tvingande reglering på della område just
på grand av att de står under offentlig tillsyn. Det kan nämnas atl bankerna
nyligen har ändrat sina reversvillkor, bl.a. dröjsmålsräntebestämmelsen.
Ändringama skedde efler bankinspektionens godkännande. Vad avser bl.a.
utformningen av dröjsmålsräntebeslämmelsen som skall tillämpas i
konsumentförhållanden inhämtades även konsumentverkels synpunkter.

Förbundet
ifrågasätter vilka reella skäl som motiverar att bankerna innefattas i den
tvingande regleringen och därmed inte ges möjlighet att utta någon
dröjsmålsränta alls. Uiredaren hänvisar lill praktiska och principiella skäl
saml till alt han betvivlar "prevenflonsargumentets bärkraft". SFF
finner det märkligt att dröjsmälsräntans preventiva effekt som sedan mycket
lång tid lillbaka anseits vara viklig - både i Sverige och i de övriga nordiska
länderna — nu avfärdas ulan vidare. Vad avser praktiska och principiella skäl
anser förbundet att de bör vägas mot de för kredittagama generellt negaliva
effekter i form av bl.a. högre kreditkosinader och striktare tillämpning av
uppsägningsvUlkor som kommer att bli en oundviklig följd av förslagels
genomförande. SFF är siarkt kriflskl till atl generellt tvingande
dröjsmålsräntebestämmelser införs beiräffande konsumentförhållanden enbart av
den anledningen atl enhefliga dröjsmålsräntebestämmelser därmed erhålles.

För
närvarande ulgår dröjsmålsränta enligt föreningsbankernas reversvillkor med
ett tillägg av en procentenhet uiöver ordinarie ränta i de fall en kredii i sin
helhel uppsagts och förfallit till belalning. - Samma dröjsmåls-räntetillägg
uttar bankerna i Norge i enlighel med tvingade lagreglering. — Emedan det ofta
förflyter en avsevärd fld från det atl betalningsdröjsmål uppståti lills dess
belalning inflyter efler uppsägning av en kredii, blir dröjsmälsräntan inte
hell obetydlig. Förlusten av denna måste givetvis bankerna kompensera sig för.
Förmodligen kommer delta alt ske i form av förhöjda avgifter eller räntor
vilkel drabbar alla kredittagare dvs även de som betalar förfallna belopp i
rätt tid.

Förenings-,
affärs- och sparbanker har enhefliga reversvillkor, vilka som 93

förat
nämnts framtagits i samråd med bankinspekflonen. Bestämmelsen Prop. 1986/87:72
om uppsägning av konsumenlkredil är utformad så alt största möjliga hänsyn tas
till konsumentens ekonomiska- och sociala siluaflon. Enligl denna ska
uppsägning av en kredii - vilkel allra tidigast sker en månad efter det atl det
förfallna beloppet skulle ha erlagts - inte medföra att krediten förfaUer till
betalning om kreditlagaren inom fyra veckor efter det han fått beskedel om
uppsägningen undanröjer grunden för denna. Kreditlagaren får således ulan föregående
prövning två månaders belalningsanstånd. Regeln om fyraveckorsfrislen gäller
inte vid upprepade betalningsdröjsmål under samma 12 månaders period.
Bankinspekflonen har dock föratsatt att bankerna flllämpar uppsägningsreglema
mycket mjukt. Inspektionen har uttalat att bankerna även efter och oberoende
av den s.k. fyraveckorsfrislen ska ta hänsyn till omständigheterna i det
särskUda faUel och medge ytterligare belalningsanstånd när detta skäligen är
motiverat. Inom föreningsbankema medför tillämpningen av denna mjuka princip
alt belalningsanstånd som regel medges vid betalningsdröjsmål. Förslagets
genomförande skulle såvitt nu kan bedömas medföra att bankerna Ivingas frångå
denna av hänsyn till konsumentkrediltagama mycket mjuka flllämpning. AktueUl
torde även bli att överväga en ändring av den s.k. fyraveckorsfrislen.
Utredaren nämner själv att bankerna i avsaknad av dröjsmålsräntebestämmelse
har sådana sankflonsmöjligheter som "utlösandet av förfalloklausuler"
liksom "risken av en mindre välviUig behandling". SFF kan rimligen
inle finna annat än alt uttagande av en dröjsmålsränta i del enskilda fallet är
förmånligare för konsumentkoUekfivet som helhet sett än en generelll strikt
tillämpning av uppsägningsreglerna och höjda räntor eller avgifter.

Även
vid belalningsdröjsmål av kortvarig natur ulgår dröjsmålsränla. Är inle en
kredii i dess helhet förfallen fill betalning utan endasl en
"delpost" utgår dröjsmålsränta med ett tillägg om fem procentenheter
uiöver ordinarie ränla på det fill betalning förfallna beloppet. SFF anser
denna ränta ha en stark prevenflv effekt. Dessulom bör påpekas atl dylika
betalningsdröjsmål är kostsamma för bankema. Kravratiner kopplas in och
speciell bevakning av de obetalda fordringarna måsle ske. Den ersättning som bankerna
får ta ut för sin kravverksamhet är olillräcklig. Del bör här påpekas alt
bankerna endast får ta ut ersättning för en betalningspåminnelse till
kreditlagaren per obetald förfallen fordran. SFF anser det självklart att den
kredittagare som själv beviljar sig betalningsanstånd genom atl inte beiala i
rätl fld också bör bidra flll betalningen av de extra kostnader som därigenom
åsamkals banken.

Utredaren
låter förstå att betalningsdröjsmål i ett stort antal fall beror på

att kreditlagaren helt enkelt inte har betalningsmedel. Slutsatsen blir att

kreditlagaren därför inle skall behöva få vidkännas någon dröjsmålsränta.

SFF vill erinra om att bankerna uppmanar kundema att ta kontakt med sin

bank då de får problem med sin ekonomi. Vid en genomgång av kundens

ekonomiska siluaflon kan banken om fömtsättningar härför föreligger

medge belalningsanstånd eller vidta annan åtgärd såsom omläggning av en

kredit. Därmed behöver bankens kostnadskrävande kravrutin inle kopplas

in. 94

I
belänkandet redovisas synpunkter beiräffande en effektivisering av Prop.
1986/87:72 kravraflner samt avseende borgenärers inlresse av all i vissa fall
inle flllräckligl snabbt driva in sina fordringar. Som framgår ovan har bankernas
uppsägningsregler liksom krävratin utformats efter största möjliga hänsyn till
konsumentema. Föreningsbankema utsänder således normalt inte kravbrev förtån
minst en månad förfluflt från fordringens förfaUodag. Dessutom medges otaliga
betalningsanstånd. SFF kan inte ur konsumentsynpunkt — men väl ur banksynpunkt
— inse behovel av ett effektivare förfarande för bankernas kravratiner. Tvärtom
måste kredittagama vara mer betjänta av etl system som så långt som möjligt tar
hänsyn lUl den enskilda individens ekonomiska och sociala siluation än lUl
bankernas intresse av atl minimiera sina eventuella förluster. En
effekflvisering av kravmtinerna med åtföljande negativa verkningar för
kredittagama torde dock i - den mån det är möjligt med hänsyn till gäUande
lagregler - bli en naturlig följd om förslaget genomförs. Vad avser
föreningsbankema invänder förbundet definitivt mot alt bankerna skulle ha ett
eget intresse av all dra ut på indrivningsflden. Tvärtom eftersträvas ett så
effekflvt förfarande som av konsumenthänsyn är möjligt. Orsaken tiU de myckel
långa indrivningsliderna är oftast kronofogdemyndigheternas långa handläggningslider.
Önskvärt är att dessa flder förkortas avsevärt. Detla har bankerna ofta
framfört i olika sammanhang.

Förslagets
genomförande kommer att medföra att betydande ändringar behöver vidtas i
bankemas administrativa mtiner och i olika formulärviU-kor. För inte så länge
sedan ändrades det administrativa systemel med anledning av nya villkor
beiräffande dröjsmålsränteberäkning och uppsägning. Även en ny kravralin har
föranlett betydande ändringar i de ADB-baserade ralinerna liksom av vissa
manuella rutiner. Nu måste nya lösningar enligt vad ovan skisserats övervägas
och åtföljande raflner tas fram. De därav föranledda kostnaderna måsle på någol
sätt övervältras på kredittagama.

SFF
anser sammanfattningsvis alt banker och andra krediflnsfllul som slår under
bankinspekflonens lillsyn bör undanlas från den under mbriken "Särskilda
beslämmelser för privatpersoner och konsumenter" tvingande regleringen.

Finansbolagens
Förening

Utredningens
huvudförslag är sänkningen av dröjsmålsräntan. Utredningen befarar att en
följd av sänkningen blir att benägenhelen atl avtala sig bort från lagens
normalregler blir än störte om dessa, när de i förhållande flll nuvarande
bestämmelser görs än förmånligare för konsumenterna, får förbli dispositiva. I
beiänkandei föreslås därför att bestämmelserna görs tvingande.

Föreningen
konstaterar atl ulredningens förslag till dröjsmålsränta un

derstiger den dröjsmålsränta som infördes genom räntelagens ikraftträ

dande 1975! Dröjsmälsräntan bestämdes då tiU en räntefot som motsvarar

det av riksbanken faslstäUda, vid vae tid gällande diskonlol med tillägg

av fyra procentenheter. 1984 höjdes lilläggel flU älta procentenheter. De- 95

partementschefen
fann det då uppenbart att dröjsmålsräntan borde höjas Prop. 1986/87:72 så
all del ursprangliga syftet med den åter skulle uppnås.

I
förarbetena till den nuvarande räntelagen anges tre kriterier som i huvudsak
bör vara avgörande vid bestämmandel av dröjsmålsräntans höjd. För det försia
bör ränian inte vara så låg att det framstår som lönsaml för gäldenären atl
betala senare än på förfallodagen (det s. k. spekulationsargumentet). Av detta
följer enligt förarbetena att ränian bör vara högre än placeringsräntan eller
upplåningsräntan på samma risknivå. För det andra bör den legala
dröjsmålsräntan inte vara så låg att en gäldenär i betalningssvårigheter
prioriierar betalningen av de fordringar som har en avtalad dröjsmålsränta
frantför dem vilkas räntefot bestäms av lagen (det s.k.
prioriteringsargumenlet). I förarbelena sägs alt detta leder till atl den
legala räntan inte bör vara nämnvärt lägre än den ränta som avtalas efter
marknadsmässiga grander. För det tredje bör räntan vara tillräckligt hög för
att borgenären även skall kunna få viss kompensation för de särskUda
olägenheter som han lider genom alt inte få betalt i rätt fld (det s.k.
kompensalionsargumentet).

Utredningen
förmodar alt de nämnda argumenten alltjämt äger sin giUighel för besiämmande
av dröjsmälsräntans höjd såvitt avser affärsmässiga förhållanden, men
tfrågasätter om argumenten äger samma bärkraft när det gäUer samma räntas höjd
i konsumentförhållanden.

Något
närmare underlag för sin slutsats redovisas emellertid ej och synes för övrigt
över huvud taget inle föreligga.

Enligl
föreningens mening äger de kriterier som anges i förarbetena till räntelagen
fortfarande gilflghel i konsumentförhåUanden och bör också vara avgörande vid
bestämmandel av dröjsmålsräntans höjd. För att dröjsmålsränta skall kunna
fylla sin funktion ansågs vid höjningen 1984 alt räntelagens räntenivå borde
anpassas lill del aUmänna ränlelägel. Utredningen har inte heller anfört någol
vägande skäl för sitl förslag atl göra räntelagen tvingande och inle heller
påtalat några olägenheter för konsumenterna mot räntelagens nuvarande
disposiflva karaktär.

I
de konsumentkreditförhållanden i vUka finansbolagen förekommer, dels som
kreditgivare direkt flll konsumenter, dels indirekt genom finansiering av
säljföretags fordringsbevis med konsumenter, kan del förekomma att
dröjsmälsräntan ej är reglerad och att därför räntelagens nuvarande räntesats
gäller. Vanligast är dock att dröjsmålsräntan är reglerad och strängare än
räntelagens räntefot.

Den
faktiska situalionen är således idag alt finansbolagen - i likhet med banker
och andra kreditinsfltut, säljföretag m.fl. — tUlämpar en dröjsmålsränta som
överstiger räntelagens. Kriterierna i räntelagens förarbeten är alltjämt
bärande och dröjsmålsräntan är av praklisk och ekonomisk betydelse.

Av
finansbolagen lillämpade beslämmelser om dröjsmål har utarbetats

med stöd av den stora erfarenhet finansbolagen har om konsumenlkredit

givning. Flertalet av de dröjsmålsräntevillkor som finansbolagen lillämpar

i förhållande flll konsument har tUlkommh efter överläggningar med kon

sumentverket. När det gäller finansbolagens reversvillkor diskuleras f.n.

utformningen av bl. a. dröjsmålsränleklausulen med bankinspektionen. 96

Det
vore enligt föreningens mening orimligt ätt sänka dröjsmålsräntan Prop.
1986/87:72 flll den föreslagna nivån och ändra de nu elablerade avtalsvillkoren
och bestämmelserna om dröjsmålsränta på gmndval av det oflllräckligt underbyggda
förslaget scm räntelagsutredningen framlagt. Föreningen kan inte finna någon
anledning atl göra räntelagen tvingande. En sådan åtgärd kommer troligen alt
innebära att kredilräntan höjs, vilket förhållande leder till att även
skötsamma gäldenärer drabbas.

Om
förslagel i dess nuvarande utformning genomförs kommer med stor sannolikhet etl
resultat att bli en väsenfligt försämrad betalningsmoral. Det kan inte
uteslutas att borgenärernas benägenhet atl omedelbart säga upp kredtfema kommer
all öka.

Finansbolagens
Förening instämmer i de särskilda yttrandena som avgivils av expertema.

Föreningen
finner inte förslagen om dröjsmålsräntans storlek och om att lagen skall vara
tvingande acceptabla och avstyrker bestämt atl det läggs flll grand for
lagstiftning.

Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund

När
det gäller förslagets materiella innehåll föreslås i 10 § förbud mot att, när
det gäller privatpersoner, avtala om en högre dröjsmålsränta än den i 8 §
stadgade, diskontot med tillägg av två procenlenheler. Däremot skall
avtalsfrihet även fortsättningsvis råda i fråga om den löpande räntans storlek.
Riksförbundet har svårt atl förslå denna inkonsekvens och förordar för sin del
i första hand atl räntelagens dispositiva karaktär bibehålls i sin helhet. Om
konsumenlhänsyn ändå anses moflvera tvingande regler för atl begränsa
dröjsmålsräntans höjd, viU riksförbundel anslula sig tiU de synpunkter som
framförts i särskilda yttranden av experterna Frankman, Persson och Westman och
starkt undersiryka att den föreslagna nivån är avsevärt för låg i de fall där
det är fråga om verkligt belalningsdröjsmål. Dels kan man inle bortse ifrån att
påtryckningseffekten går förlorad, dels är del vikligl att den kostnad
betalningsförsummelsen kan föranleda bärs av den försumUge och inle vältras
över på den lojale betalaren. Nivån bör därför inte sättas lägre än vad som för
närvarande gäller, diskontot med tiUägg av åtta procentenheter.

När
det gäller ränta på skadestånd och försäkringsersättning för personskada finns
dock goda skäl all behålla den föreslagna nivån, diskonto plus två
procentenheter, vUket är en realisflsk nivå i dessa faU. Synpunkter på
htfhörande frågor har närmare utvecklats i FSAB:s promemoria 1981-02-16
"Ränta och personskadereglering", som finns intagen som bUaga flll
departemenispromemorian Ds Ju 1983:16, flll vilken hänvisas.

1 detla sammanhang vill
riksförbundet även påpeka all räntelagsutred

ningen över huvud taget inte undersökt, än mindre presenterat, något

förslag till lösning på de speciella och mycket svårbemästrade problem av

såväl praklisk som juridisk karaklär, som dagligen uppslår vid personsska

dereglering. SärskUt vid invaliditetsfaU pågår skaderegleringen under lång

fld och berör ofta såväl förfluten lid som framtid. Faktorer som successivi

förfallande ersättningsbelopp, skatteavdrag, a conto utbetalningar, ändra- 97

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72

de ersättningsnivåer under
skaderegleringen samt diskontoförändringar Prop. 1986/87:72 bidrar tUl att
komplicera ränteberäkningen. Riksförbundet vill understryka all det vore
synnerligen olyckligt att inte tillmötesgå försäkringsbolagens och de
personskadades behov av klara och tillämpbara ränteberäknings-regler. Se vidare
avsnitt 9.

Folksam

Folksam
stöder utredningens förslag om att göra lagen indispositiv i förhållanden som
berör konsumenter och privatpersoner. Konsumenten har ett behov av skydd
lagstiftningsvägen även på detla område. I försäkringsförhållanden innebär
detta förslag dock ingen förändring i förhållande tiU vad som redan lillämpas i
praktiken. Folksam tillämpar den nuvarande räntelagen och utnyttjar ytterst
sällan sin rätt atl avtala i ränlehänseende.

Folksam
tillslyrker förslaget men är dock tveksamt tUl delar av detsamma.

Tvärtemot
vad utredningen antagit som fömtsättning tiU förslagets 7 § så finns det
åtskilliga privatpersoner som konsekvent utformar sina betal-ningsratiner på
etl sådanl sätt att man skapar sig icke avsedda krediter genom att senarelägga
både lånebetalningar och andra betalningsskyldigheter. I medvetande om vad
dröjsmålsränlor och förseningsavgifter kostar betalar man de dyraste kreditema
först och skjuter fram de övriga.

I
nuvarande situation kan en långivare ha ett visst överseende med att inte
betalning sker på förfaUodagen, eftersom man får en viss kompensation i form
av en högre dröjsmålsränta än vad som normalt gäller för krediter. Dröjsmål är
alltid förknippade med administrativa kosinader.

Utredningen
tycks inte alls ha beaktat de krediler som löper med bunden ofta låg ränla.
Gäldenären skulle om han råkar i betalningssvårigheter kunna välja att betala
en kredit som löper med högre ränta och skjuta upp betalningen av del bundna
lånel. På det sättet skaffar han sig en myckel bilUg kredit, eftersom ränian
enUgl förslaget inte skuUe komma att uppgå tUl marknadsmässig ränta.

Kredittagama
kommer att drabbas mycket olika. En gäldenär vars kredit löper med ränta
översttgande diskonto -f 2 % drabbas inte alls vid dröjsmål. Folksam vill
därför föreslå att 7 § första meningen får lydelsen "Löper en fordran med
ränta när den förfaller till betalning och försitts betalningstiden, utgår
ränta i fortsättningen med 2 % utöver den räntefot som gäUde vid
förfallodagen."

Genom
att begränsa dröjsmålsräntan till diskonto -(- 2 % eller att den får fortsätta
att löpa med samma räntesats som tidigare kommer kreditgivarna med säkerhel att
inta en mycket restrikflv hållning gentemot låntagare som inte belalar i rält
tid, innebärande alt kreditema komm.er att bli föremål för omedelbar
uppsägning. Risken är uppenbar att denna inställning även kommer drabba de
lånlagare som endasl flllfälligl är utan lillräcklig likviditet och där banken
med nuvarande dröjsmålsränteberäkning förmodligen skuUe bevilja anstånd.

Trots
allt är det av stor betydelse för en privatperson att så långt som 98

möjligt få behålla sin
kredit och att försämra dessa förhållanden för en Prop. 1986/87:72
privatperson är inte atl tillvarata dennes ställning mot kreditgivaren.

Sveriges
Industriförbund, Svenska Handelskammarförförbundet, Sveriges Grossistförbund,
Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Trähusfabrikanters
Riksförbund

Organisationerna
instämmer i vad som framförs i det särskilda yttrande som avgivits av
experterna Frankman, Persson och Westman och får till utveckling och
komplettering anlägga följande synpunkter.

Enligt
ränlelagsutredningens direkfiv skulle bl.a. behandlas frågan om lagen borde
göras tvingande i förhåUande tUl konsument.

Efter
att ha konstaterat, och som huvudsakligt skäl åberopal, att benägenheten att
avtala sig bort från lagens normalregler skulle bli än störte än i dag, om
bestämmelserna i räntelagen görs förmånligare för konsumenterna, kommer
utredningen fram till att beslämmelsema måsle göras indis-postfiva lill
konsumenternas förmån.

Frågan
om räntelagens indispositivitel i konsumentförhållanden har, som redovisas i
betänkandet, varit uppe vid flera tillfällen. Lagstifining härom har emeUertid
hittiUs avvisats. Bl.a. uttalades i prop 1975:102, med hänvisning till främsl
avtalsviUkorslagen atl det då inte vara påkallat med tvingande regler.

Utredningen
har inte påvisat något förhållande som skulle moflvera en annan ståndpunkt än
den som departementschefen redovisade i nämnda proposifion. Besked ges inte
humvida del idag förekommer oskäliga räntevillkor som inte kan åtkommas genom
avtalsvUlkorslagsliftningen. Något försök alt visa att det finns sådana
missförhållanden som skulle rättfärdiga en generell, tvingande reglering i
konsumentförhållanden görs inle.

Utredningen
redovisar räntelagstiflningen i Finland, Danmark och Norge, och pekar på att
dessa länder har infört en tvingande reglering. Emellertid är del inte möjligt
att härav dra slutsatsen att även Sverige bör slå in på denna väg. Dels saknas
en redogörelse för övrig konsumentskyddslagstiftning i de övriga nordiska
ländema varför jämförelsen inte blir rällvisande, dels måste det utslagsgivande
vara om de svenska förhållandena motiverar en tvingande reglering.

Enligt
vår mening har ulredningen inte förmått visa atl någol behov härav föreligger.
Vi anser således att lagen aUtjämt i sin helhet skaU vara disposiliv.

Vi vill också kort beröra
del förhållandel all ulredningen inte har nöjt sig

med att reglera de "traditionella" konsumentförhållandena ulan har
före

slagil införandel av särskilda bestämmelser för, förutom konsumenter,

även "privatpersoner". Vi tfrågasätter denna innovalion. Genontförs
för

slaget kommer räntelagen att vara disposiflv mellan näringsidkare. I fall då

lagen skall tUlämpas på privatperson finns särskilda regler. Dessa särskilda

regler skall, liksom övriga regler i räntelagen vara tvingande i konsument

förhållanden men dispositiva i övriga "privatfaU". Regleringen torde

åstadkomma etl resultat stick i stäv mol direktivens syfle, nämligen all

bl.a. uppnå en "förenkling" av räntelagen. 99

Organisationerna
har mycket starka invändningar mot förslaget i övrigt, Prop. 1986/87:72
särskilt tfråga om sänkningen av dröjsmålsräntans nivå till diskontot med
tillägg av två procentenheter. Som närmare utvecklas nedan baseras detta
förslag på ett mycket bristfälligt underlag. De tankegångar som därvid
redovisas i betänkandet kan inle heller sägas ge uttryck för en realistisk och
nyanserad bUd av dröjmålsräntans funktion.

8§

Ulredningen
föreslår här, såvitt för oss främst är av intresse, atl dröjmåls-räntesatsen i
de fall konsumeni är gäldenär skall utgöras av riksbankens diskonto med ett
tillägg av två procentenheter. Som redan berörts föreslås denna beslämmelse,
liksom lagen i övrigt, bU tvingande tiU konsuments förmån.

Efter
att ha redogjort för köplagsutredningens överväganden vid tillkomsten av
räntelagen, varvid bl.a. konstaterades att de skäl som hade anförts för
dröjsmålsräntans höjd i aUmänhet befunntfs ha sin giltighet även för
konsumenlköp, ifrågasätter utredningen om de tre kriterier som brakal vara
besiämmande för räntefotens höjd alltjämt är tillämpliga på
konsumentförhållanden. De "kriterier" som åsyftas är de preventiva
eUer avhållande, nämligen "spekulations"- och
"prioriteringsargumenten" samt "kompensationsargumentet".
Med det s.k. spekulationsargumentet avses att dröjmålsränlan inle får vara så
låg att det för gäldenären framstår som lönsammare atl betala efler än på
förfallodagen. Del s.k. prioriteringsargumentet är ett uttryck för åsikten atl
räntesatsen, till stävjande av en prioritering av fordringar med avtalad ränta,
inte bör sältas nämnvärt lägre än den marknadsmässiga. Med det iredje argumentet,
avses att räntefoten bör vara tillräckligt hög för att även ge borgenären viss
kompensation för de särskilda olägenheter han förorsakas genom den sena betalningen.

Ulredningen
anför bl.a. att spekulaflonsargumentet inte har bärkraft i konsumentförhållanden
emedan "hos folk i aUmänhet vanligen saknas den grad av ekonomisk
medvetenhet och insikter i ränteförhållanden som är föratsäuningen för en
framgångsrik spekulation". Vidare påslås att privatpersoner i allmänhel
inle har sin ekonomi så organiserad atl en räkning med kredii kontinuerligt tas
i anspråk för löpande betalningar. Den redovisning som ges beträffande
checkräknings- och kreditkortskrediter visar atl ulnyltjandegraden är låg. Vi
vill här framhålla all redovisningen inle är rättvisande. Den hade bort uppta
alla de kredilformer som förekommer. Sålunda torde t.ex. konsumenterna i allt
högre utsträckning finansiera sina inköp med kontokrediter.
Avbetalningskrediter förekommer också i ej obelydlig omfattning. I
småhusbranschen förekommer i stor utsträckning finansiering med
byggnadskreditiv osv. Medvetenheten om olika låneformer och deras förhållande
flll varandra torde också ha ökat. Utredningen vilar därför här på ett mycket
bristfälligt sakligt underlag och de slutsatser som dras kan redan av della
skäl starkt ifrågasättas.

Inte
heller priorileringsargumenlet har, enligl ulredningen, bärkraft i 100

,]

konsumentförhållanden.
Anledningen härtiU anges vara att "med de regler Prop. 1986/87:72

som här diskuteras"
(dvs i förevarande förslag) frågan om prioritering inte

uppkommer eflersom en i
huvudsak enheilig tvingande nivå kommer att

gälla. Vi menar att detta
resonemang inte har någon självständig betydelse

för att påvisa dagens
förhållanden då del ju lar sikle på vad som framdeles

enligt utredningen bör
gälla.

Utredningen
har enligl vår mening alls inte penetrerat dröjsmålsräntans preventiva
funktion. Det synes oss också om om utredningen tfrågasätter om räntan
överhuvud skall äga denna funktion. Efter att på sätt som angetls ha avfärdat
spekulations- och prioriteringsargumenlen konstateras nämligen atl anledningen
tiU att gäldenären inte betalar i tid är att han "helt enkelt är utan
pengar, eller atl förfallodagen hunnit infalla innan räkningen likviderats i
samband med de månatliga utbetalningama i anslutning till att lönen
erhålls".

Man
måste onekligen fråga sig om dessa förhållanden skall utgöra "gUtig
ursäkt" för en bristande betalning. Så kan inte rimligen vara faUet.

Har
ett avtal ingåtts bör en konsument liksom andra avtalskontrahenter i
normatfallet stå fast vid avtalel i enlighel med principen "pacta sunt
servanda". Han bör inte ingå etl köpeavtal om han inle vid avtalets
ingående är övertygad om att han har medel att fullgöra sin egen prestation.
Givetvis kan förekomma ömmande fall av konsuments bristande belalningsförmåga.
Frågan är emeUertid om räntelagen genereUt bör utformas med ett
"bidragssyfte" för ögonen. Svaret härpå måste bU nekande. Vi anser
inte heUer att det faktum att förfallodagen "hinner infalla" före den
månatliga likvideringen av räkningar utgör någol gUligt skäl för en sen
betalning. Konsumenten får istället göra en extra utbetalning i enlighet med de
förpliktelser han frivilligt ådragit sig.

Vi
menar därför alt dröjsmålsräntans preventiva funkiion är utomor-denfligt
väsentlig. Betalningsmoralen får inte förslappas. Den föreslagna nivån,
diskontot plus två procenlenheler, uppfyUer inle flUnärmelsevis kraven på en
flllräcklig prevenflv funkflon. Del synes oss självklart att man vid
belalningsdröjsmål erlägger en ränta som är högre än avkaslningsränlan. Den
sistnämnda lorde ofta fylla funktionen att försätta part i samma situation som
om avtal inte hade ingåtts och skall anses motsvara skäUg avkaslning vid en
långsiktig placering av kapitalbeloppet. SkaU dröjsmålsräntan aUs ha någon
avhållande effekl bör räntesatsen vara betydligt högre än avkastningsräntan. I
prop 1975:102 uttalades också (s 95) att avkastningsräntan uppenbarligen inte
har samma uppgift som dröjsmålsräntan alt verka som påtryckningsmedel. Avkastningsräntan
sattes då lägre än dröjsmålsräntan. Utredningen menar (s 109) dock atl
avkaslningsränians nivå lorde lillräckligt fylla funktionen att vara
påtryckningsmedel, eftersom den är högre än den gynnsammaste inlåningsräntan.
Detta gmndas på utredningens mening att konsumeniens enda
"valsituaflon" är den, vari valet står meUan att betala skulden med
lillgängliga medel eller att ha medlen på ett inlåningskonto medan skulden
förblir obetald.

Alt
vi inte delar utredningens uppfattning om priorileringsargumentets

och spekulationsargumentets tillämplighet i konsumentförhållanden har

ovan framgått. Med den föreslagna räntenivå kan vad som i utredningen 101

anförs
härom i än högre grad ifrågasättas. Vi menar atl det faklum att den Prop.
1986/87:72 självpåtagna "kredilen" skulle, som reservantema påpekar,
bU "den biUi-gasle kredilform marknaden skuUe kunna erbjuda", medför
ytterligare prakfiskt betydelsefulla "valsituafloner". Gäldenären kan
välja atl underlåta atl beiala skulden för att på detta sätt erhålla en kredit
- anflngen framför att skaffa sig annan kredit eller utan att ha haft avsikten
att uppta en annan kredit. Småhusköparen väljer t.ex. att låta bli atl beiala
leveranlören framför att lyfta belopp på sill byggnadskreditiv, som löper med
16-17 procents ränta. Att skapa föratsättningar för etl dylikt beteende är
oacceptabelt.

Vad
slutligen gäller "kompensationsargumentet" konstaterar ulredningen
att del här främsl är en fråga om vem som skall bära de särskilda kosinader som
oslridigi uppkommer för näringsidkaren vid för sen betalning; de gäldenärer
som råkar i dröjsmål eller samtliga näringsidkarens kunder. I det senare faUet
skuUe prissättningen baseras på de ökade koslnadema.

Ulredningen
anser, att argumentet att varie urskiljbar grapp bör bära sina egna kostnader
inte får drivas för långl och hänvisar tiU andra områden av konsumenlpoUliken
där en övervällring tillåtits ske av sådana särskilda kosinader som en grapp
förorsakar. Här nämns bl.a. ångerrälten vid hemförsäljning samt "öppet
köp". Vi viU här invända all vid dessa försäljningsformer returtätlen
utgör elt lojalt och föratsebart beteende. Så är inte fallet med en icke
avtalad senareläggning av betalningen.

Ulredningen
påpekar vidare bl.a. all det näppeligen blir fråga om övervällring (■
detaljislledet i de branscher där konlokortsbetalningar är vanliga. Däremot,
sägs det, kan det bli fråga om en övervällring av kostnader inom den grupp
köpare som använder kreditkort. Vi menar all del är betydelselöst var
övervältringen sker. Det är i stället etl grandläggande felakflgt synsätt att
acceptera alt en sådan övervällring kan komma att ske från dem som inle betalar
i tid liU de punkfliga betalama.

Sammanfattningsvis
anser vi att vad utredningen anför beiräffande de argument som präglar åberopas
för räntesatsens höjd inte på något sätt övertygar om att en annan nivå än den
nuvarande är försvarlig.

Det
förtjänar också alt framhåUas alt den föreslagna nivån skuUe understiga den
som råder i såväl Finland som Danmark. Att notera är också atl, då dröjsmälsräntan
i Danmark nyligen höjdes från diskontot jämte elt tillägg på två procentenheter
lill diskonlol jämte sex procentenheter, ingen åtskillnad gjordes mellan
näringsidkare och konsument. Såvitt vi har oss bekant aktualiserades inte
heller någon sådan åtskillnad i lagsttftningsären-det.

Som
torde ha framgålt av vad ovan anförts har utredningen fört omfat

tande resonemang beiräffande sitl förslag i denna del. Det är då förvånan

de atl konstatera alt vad som anförs inte lill någon del baseras på en

behovsanalys. Det görs inle ens gäUande alt några missförhållanden före

ligger som skulle nödvändiggöra en sänkning av den nu gällande dröjsmåls

räntesatsen. De resonemang som förs om "slappheten" i näringsidkarnas

indrivning av dröjsmålsräntefordringar (s 95 f) kan lika väl las fill intäkt
för

att konsumenterna icke oskäligen belastas med krav. Denna brist på be- 102

hovsanalys
är mycket betänklig.

Lika
betänkligt är det faktum att någon analys av konsekvensema av Prop.
1986/87:72 förslagets genomförande inle heller företagils.

Som
ovan framhållits blir en effekt den, alt den kredit som ett dröjsmål de faclo
innebär blir "marknadens billigaste". Utredningen anför (s 95 f) alt
dröjsmålsräntan sällan blir föremål för särskilt krav eller betalning. Vi vill
först ifrågasätta om detta uttalande är underbyggt. Från tUlfrågade
medlemsföretag har försports atl dröjsmålsränta, om beloppen inte är
försumbara, i allt störte utsträckning debiteras "särskUl". För det
andra kan, även om utredningens påstående är riktigt, detta inle las flll
intäkt för att dröjsmålsräntan skulle sakna praktisk betydelse. Det skulle
vidare vara orimligl om näringsidkarna skulle förse konsumenterna med en kredit
som, i de fall räntan har en ekonomisk betydelse för näringsidkaren, är vida
förmånligare än den de själva kan tvingas la upp för alt bibehålla sin
likviditet. Kostnaderna för näringsidkarnas refinansiering måste med all
nödvändighet komma att belasta konsumentkoUektivet. Näringsidkarna kan i dessa
faU också förväntas i allt mindre utsträckning komma att "se genom
fingrama" med betalningsdröjsmål och se sig nödsakade atl i elt tidigare
skede än vad som nu är fallel överlämna sina fordringar för inkassering.
Kostnaden härför Uksom för del processuella förfarandet med betalningsförelägganden,
lagsökningar etc kommer all belasla konsumenterna. Dessa kostnader kan uppgå
till icke föraktliga belopp.

För
näringsidkarna kommer svårigheter all uppkomma vid fakturering och utförande av
rutiner, emedan det måste slås fast huruvida kunden är konsument eUer ej. Det
är många gånger svårt för l.ex. en installatör att utan undersökning kunna
avgöra om beställaren är näringsidkare eller konsumeni. Ell exempel kan här
ges. Om en villaägare vill ersätta samfliga de handfat han har i sin villa med
nya och beställer fem sådana är han i förhåUande till WS-leveranlören att
betrakta som konsument. Om en hyreshusägare gör samma beställning för att byta
handfaten i hyreslägenheterna är han inte konsumeni. Är hyreshusägaren tiUika
villaägare och endast en faktura används måste olika dröjsmålsränlesatser
tillämpas. Förslaget kommer att medföra fördyringar i det atl nya
administrativa mtiner i många fall måste tUlskapas för att skilja mellan oHka
gäldenärskategorier. För att korrekt kunna hanlera dröjsmålsränledebiteringen
måsle nämligen kundens ställning noteras i de flesta fall redan vid ordermot
lagningen. För näringsidkare som använder dala vid reskontraföringen kommer den
ändring av dataprogrammen som måsle till att medföra problem och kosinader.

De
effekter som, enligl vad som ovan framhållits, ett genomförande av förslaget
kan få kan i sin lur medföra att näringsidkamas benägenhet att idka försäljning
med kredit minskar. Många kan på grand av befarad utebliven betalning och av
kostnadsskäl se sig nödsakade att alltmer övergå flU kontantförsäljning.

Slufligen skaU här
framhållas att "enkelheten" i räntelagstiflningen inle

får göras flll elt självändamål. Att del ibland föreligger svårigheter att

beräkna ränta i de fall både avkastnings- och dröjsmålsränta skall ulgå kan

inle utgöra etl tungt vägande skäl för att fixera dröjsmålsräntenivån till den

föreslagna. 103

Sammanfattningsvis
anser vi all varken behovel eller effeklerna av den Prop. 1986/87:72 föreslagna
räntenivån har analyserats. Den argumentation som leder fram till förslaget
baseras på utredningsmannens egna värderingar och hypoteser om hur människor
kan tänkas handla, inle på empiriskt visade missförhållanden. Följdema av
förslaget torde bU ökade kosinader för konsumentkollektivet, någol som inte
har beaktats. Än värte vore den förslappning av belalningsmoralen som kan
tänkas följa av den föreslagna regleringen. Förslaget bör inte genomföras.

10
§ Jämförd med 7 §

För
7 § räntelagen innebär en tvingande reglering att det för ränlelöpande krediter
vanligen inte blir möjligt att avtala om en högre dröjsmålsräntenivå än den
som gäller för den ordinarie räntan under tiden före förfallodagen.

Vad
som lill 8 § anförts om dröjsmälsräntans preventiva funktion är i högsta grad
tUlämpligt här. Vi vUl här hänvisa flll vad experten Persson anför i sitt
säryttrande. Den avtalade betalningstidpunkten skuUe väsentligen minska i
betydelse för gäldenären tfall "ingenting händer" i räntehänseende
om han försitter denna tidpunkt.

Sveriges
Köpmannaförbund

har
härutöver för egen del anfört.

Förbundet
ansluter sig i aUa delar till det genemsamma yttrande som avgivits tillsammans
med bl.a. Industriförbundet och Grossistförbundet men önskar poängera följande:

För
handelns del innebär förslagel att man får bära en slörre andel av en
kreditvolym som rätteligen borde belasta konsumenien. Förbundet anser tvärtemot
vad utredaren menar, alt konsumenten av i dag är synnerligen ekonomisk
medveten. Om konsumenterna i kraft av detta förslag i störte utsträckning
anlitar detta i särklass billigaste kreditinstitut, kommer negafiva verkningar
atl kunna inträffa.

Alternaflvet
är atl handeln måsle kompensera sig för denna tänkta kredit, vilket kommer atl
slå igenom på priserna. Med andra ord får detta förslag ses som ett icke konsumentvänligt
förslag utan följdverkningarna kommer att drabba alla konsumenter negafivt.

En
aspekt som inte särskilt har berörts i förslaget är handelns välmotiverade
krav att kräva in betalningen snabbare än tidigare. Detta måste med
nödvändighet innebära en utökad belastning för domstolama vad gäller
beialningsföreläggande, lagsökning samt utnyttjande av småmålslagen.

Sveriges
Trähusfabrikers Riksförbund

har
utöver det gemensamma yttrandet för egen del anfört.

STR
åberopar och ansluter sig tUl vad Sveriges Industriförbund m.fl.

organisationer anfört, men vUl dämiöver frantföra följande synpunkter 104

såvitt
avser förslagel om tvingande regel om dröjsmålsränta uppgående flll Prop.
1986/87:72 diskontot plus två procentenheter och om ikraftträdandet:

En
tvingande dröjsmålsränta uppgående tiU diskontot plus två procentenheter
skulle för trähusbranschens del antingen medföra avgörande ekonomiska problem
eller framtvinga andra, okonventionella rutiner, eventuellt en återgång flll
de gamla kassarattema. I båda fallen skulle konsumentema drabbas av avsevärda
kostnadsökningar, som allvarligt skulle komma att missgynna
konsumenlkollekiivet.

Kostnaden
för enbart ett monteringsfärdigt trähus (etl s.k. huspaket för ett eget hem)
exklusive byggplatsarbete uppgår ofta lill minst 300.000 kronor. I princip har
ingen konsument möjlighet atl betala detta belopp i samband med leverans, utan
måste utnyttja i förhand beviljade kredtfer, s.k. byggnadskreditiv. Dessa
krediter utbetalas emellertid ej från banken förtån denna genom en särskild
besiktning kunnat konstatera, att bygget fortskridit så långt, att detsamma kan
anses utgöra godtagbar säkerhet för etl lyft på kreditivet. Etl ytterligare
villkor för en utbetalning från bygg-nadskredilivet är en begäran därom från
gäldenären/konsumenten.

Ränian
på ett byggnadskreditiv varierar något, men torde vanligen ligga kring
diskontot plus sex procentenheter.

Efler
leverans av det monteringsfärdiga trähuset har köparen således att välja mellan
atl betala en förfallen faktura genom ett lyft på byggnadskredi-tivet (16-17
procent ränta) eUer att försätta sig i dröjsmål med betalningen och betala
dröjsmålsränta (12,5 procent enligt förslaget). Enligt överenskommelse med
KO/konsumenlverket är dröjsmålsräntan idag diskonto plus åtla procentenheter.

I
motsats till utredningens hell verkUghetsfrånvända - och dessutom totalt
ogrundade - teori är dagens konsument ytlerst kostnads- och ränte-medveten. En
dröjsmålsränta uppgående till diskonto plus två procentenheter skulle enligt
branschens samstämmiga uppfattning och erfarenhet medföra att dröjsmål med
fakturabelalningar uiöver förfallodagen skulle bli legio. STR finner det rent
oansvarigt att ens diskulera - och än mer alt uppmuntra — en sådan ordning.
(Undertecknad har de faclo hafl uppenbara svårigheler atl övertyga
branschföreträdare om atl förslaget är allvariigl menat och inte blott etl
sanslöst hugskott).

För
den svenska trähusindustrin — och säkert också för övrig näringsverksamhet i
landel — samt inte minst för konsumenterna skuUe en tvingande regel om en
dröjsmålsränla på diskontot plus två procentenheter bli förödande. STR avvisar
därför förslaget med all den styrka, som över huvudtaget är möjlig i ett
remissvar.

TCO

TCO
är positivi inställd till förslaget att särskilda ränteregler införs till

skydd för konsumentema. De nuvarande reglema om dröjsmålsränta är

anpassade lUl elt ränteläge som gäller i näringslivet. Den enskilde medbor

garens privata hushållsekonomi är däremot som regel inte uppbyggd efter

affärsmässiga principer. TCO tiUstyrker således i princip det framlagda

förslaget om sänkt dröjsmålsränta för privatpersoner. Då TCO saknar 105

föratsättningar atl med
utgångspunkt från utredningens redovisningar när- Prop. 1986/87:72 mare
bedöma konsekvenserna av det framlagda förslagel, avstår dock TCO från att
granska förslagel i delalj.

LRF

LRF
vill inte motsätta sig de föreslagna förändringarna i räntelagen. Förslagen
tillgodoser främst konsumenflntressen.

LRF
vUl emellertid betona att gränsdragningen mellan konsument och näringsidkare
ibland kan vara svår alt göra. Det gäller då i allmänhel småföretagare och
särskUl lantbrukare. Lantbrakarna disponerar jord-braksförelaget både som
företag och boslad. För delar av verksamheten föreligger konsumentförhållanden
vilka kan vara svåra alt avskilja från företaget i övrigt. Ålskilliga personer
kombinerar lantbmk med annan yrkesverksamhet där inkomsten från
jordbraksfastigheten utgör den mindre delen av försöoningsunderlaget. En
person kan bebo en jordbruksfastighet utan att där bedriva yrkesmässig
verksamhet. Denne har emellertid kosinader för underhåll, reparationer m.m. och
kan samiidigi ha inkomster från försäljning av skogsprodukter. Det är önskvärt
med ett klarläggande humvida det t. ex. i dessa situationer föreligger ett
privatförhållande eUerej.

LRF
ifrågasätter slutligen om det synsäll beträffande privatförhållanden som ligger
flll grand för den lägre räntesatsen kan överföras tiU att även gäUa
kreditinstituten.

Sveriges
Fastighetsägareförbund

Fasflghelsägareförbundel
är intresseorganisaflonen för de enskilda fastighetsägarna. Våra medlemmar hyr
ut bl.a. totall cirka 600000 bostadslägenheter. Hyresgästerna i dessa
lägenheter är tiU hell övervägande del privatpersoner. Genomsnittshyran för en
normallägenhet om 3 mm och kök var ijanuari 1985 1720 kr/mån (Källa: Boendet i
siffror 1985 SCB s 38). Av förbundets cirka 22000 st medlemmar är huvuddelen
privatpersoner som äger en bosladshyresfaslighel med cirka 10—15 lägenheler.
(Källa: Privatägda flerbostadshus i framflden Westman BFR-rapport R 127:1983).

Hyresvärdarna
har alltså varie månad en fordran på sina hyresgäster som uppgår till, i
genomsnitt, ovannämnda belopp.

Etl
hyresförhållande innebär, ur betalningssynpunkl, en unik konstruktion eftersom
hyresgästerna ofta under lång tid varie månad har att erlägga etl belopp som
ofta förändras åtminstone en gång per år. Avtalsförhållandet är numera också
ofta inte tidsbegränsat ulan gäller tiUs vidare.

Förbundets
yttrande begränsar sig tUl del som rör förhållandet mellan bosladshyresgäst och
hyresvärd.

Enligt
utredningens förslag skall bl.a. dröjsmälsräntan i konsumentförhållanden
sänkas till två procentenheter över diskonto vUket innebär en säkning med sex
procentenheter i förhållande tUl nu gällande regler.

Utredningen
lar upp frågan om hur näringsidkaren ska kunna kompen

seras för de särskilda kostnader som kan uppstå genom gäldernärens 106

dröjsmål (s 93 ff) och
diskulerar om dessa kostnader ska kompenseras av Prop. 1986/87:72

övriga gäldernärer. En
sådan ståndpunkt får, menar man, inte drivas för

långt.

Utredningen
invänder också (s 95) att "kundfordringar som regel är på ganska små
belopp och att det därför inte har någon slörre prakflsk betydelse om
räntefoten är några procentenheter högre eller lägre". Vidare anförs (s
91) atl fordringarna i del privata Uvet regelmässigl inte har den storlek atl
det framstår som lönsamt atl utforma sina betalningsraliner under sneglande på
vilka räntefördelar som skulle stå att vinna. Del här anförda ger, enligt
förbundets uppfattning, ett intryck av att utredningen överhuvudtaget inte
diskuterat de förhåUanden som finns på hyresmarknaden trots alt dessa lorde
vara de mesl regelbundel förekommande och största betalningarna för många
konsumenler.

Detta
intryck förstärks av utredningens resonemang (s 96) om alt dröj-målsränia
skulle ha en liten praktisk belydelse för näringsidkarna. Uppfattningen gmndas
inte på något redovisal utredningsmaterial.

För
den hyresvärd som har elt flertal bostadshyresgäster som underlåter atl betala
hyran i rätt tid, blir dröjsmålskostnadema snabbt tiotusentals kronor på ett år
(se t.ex. bifogade tidningsreferat). Eftersom hyressällningssysiemei bygger på
den s.k. braksvärdesprincipen har den private hyresvärden ingen möjlighet att
ensidigt kompensera sig för dessa ökade kostnader.

Förbundets
överväganden

En
hyresvärd är helt beroende av att hyresinlänkterna inflyter i rätl tid. Detla
har stor prakflsk och ekonomisk belydelse inle minsl genom all värden ska
bestrida sina kosinader såsom drifl, underhåll och kaptfalkosl-nader med
hyresinläktema. Dessa kostnader förfaller vid bestämda tidpunkter och full
dröjsmålsränla utgår om förfallodagen ej respekteras.

Förbundet
anser vidare atl del inte är rimligl atl de hyresgäster som vid
hyresförhållanden under många år alltid betalar sin hyra i rätt Ud dessulom
skall "straffas" genom atl fastighetsägaren måste försöka kompensera
sig generellt för vissa hyresgästers bristande betalning på given dag.

Genom
de nuvarande reglerna om dröjsmålsränta finns en viss press på hyresgästen alt
erlägga hyran vid förfallodagen. Del är, enligl Förbundels uppfattning, rent
stötande alt en dröjsmålsränla i enlighet med utredningens förslag blir så låg
atl det blir mer lönande för gäldenären all underlåta atl beiala än alt exempelvis
skaffa sig egen kredii.

Som
ovan framgår, är Förbundet siarkt kritisk till utredningens förslag och
avstyrker dessa. Enligl vår uppfattning finns det inte några tungt vägande skäl
för de föreslagna förändringama, men däremot myckel lungt vägande skäl för att
bibehålla nu gäUande regler.

Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO

I
vårt yttrande kommenteras endasl två delar av ulredningens förslag. Det

ena
gäller förslaget beträffande ändring av dröjsmålsräntan. Denna ändring 107

är av betydelse för
SABO-företagen, dels i dessas relation tiU hyresgäs- Prop. 1986/87:72 tema,
dels i de fall företagen säljer uppförda småhus. Vi vill också beröra förslagel
beträffande fakturaavgifter m.m. (Se avsnitt 4).

Motivet
till att lägre dröjsmålsränta föreslås gälla för privatpersoner och konsumenter
än för näringsidkare är atl i privatförhållanden beror inte dröjsmålet, enligt
utredningens uppfattning, på medvetna kalkyler över vilka ekonomiska
transaktioner som kan vara mest lönsamma. De motiv som föranleder den höga
ränian för näringsidkare föreligger därför inte för privatförhållanden. I
stäUel anser utredningen, med hänvisning tUl andra situationer då konsument -
näringsidkarförhåUande råder, att konsumenten bör skyddas genom lagstiftning
på detta område.

Enligt
vår uppfattning är det tveksamt om de motiv som framförts i utredningen för att
ha en lägre dröjsmålsränla då en privatperson/konsument är inblandad är för
handen då del gäller förhållandet mellan en hyresgäst och en hyresvärd.
Hyresbetalning är en ekonomisk faktor som är lätt att fömtse. Vid tecknande av
hyreskontraktet förbinder sig hyresgästen att vid givna tUlfällen betala
överenskommen summa. Inbetalningen skall ske regelbundet och tidpunkten för
betalning regleras i hyreslagen. Genom denna lag och hyresförhandlingslagen har
hyresgästen också tUl-försäkrais sådant skydd all vederbörande inte torde kunna
betraklas som "svag" part i förhållande tiU hyresvärden. Någon
näringsidkar - konsumentrelation i den mening som beskrivs i utredningens förslag
torde enligt vår mening inte föreligga i detta fall.

Även
renl praktiska problem lalar för att hyresförhållande inte bör omfattas av
utredningens förslag beträffande privatpersoner/konsumenter. En fråga som inte
uppmärksammals av utredningen är hur gränsdragningen mellan näringsidkare och
privatpersoner/konsumenter skall dras. Dröjsmälsräntan blir ju för de
förslnämnda diskontot plus åtta procenl och för de senare diskontot plus två
procent. För etl bostadsföretag som hyr ut såväl lägenheler som lokaler kan
samma person upplräda i båda skepnadema. Problemen blir betydande då
bostadsföretag i varie särskilt fall måste analysera om upplåtelsen sker lUl en
"konsumeni" eller en näringsidkare. En bevakning måste sedan
kontinuerligt ske om näringsidkaren plötsligt avvecklar sin rörelse men
fortsäller att förhyra exempelvis en lokal. Särskilt besvärande blir dessa
förhållanden övergångsvis när de nya reglerna skall träda i kraft.

Vi
vill häratöver påtala att vi inte delar utredningens uppfattning att dröjsmålsränta
inte skulle utgöra etl verksamt påtryckningsmedel i syfte att driva in fordran.
Nivån på dröjsmålsräntan är kanske inle av avgörande betydelse för de flesta
människor när det gäller att bestämma om man skall betala sin hyra i tid eller
inte. Vi anser dock alt del inte kan vara acceptabelt att ens ett fåtal låter
bli att betala hyran med motivet att det är mera lönande att betala
dröjsmålsränta och använda befintliga tUlgångar på annat sätt.

Genom
att de allmännyttiga bostadsföreiagen drivs utan vinstsyfte mås

le de förluster som bostadsföretaget gör genom atl hyresintäkter kommer

in för sent och inte kompenseras i tillräcklig omfattning genom dröjsmåls-

räntan, kompenseras genom höjd hyra för övriga hyresgäster. Vi anser att 108

det inte kan vara rimligt
alt de hyresgäster som sköter sina åligganden skall Prop. 1986/87:72 svara
för andras försumlighet.

Ulredningen
utesluter möjUgheten att privatpersoner skulle ha intresse av att av ekonomiska
skäl dröja med att betala en skuld öch i stället föredra atl betala
dröjsmålsränta. Vi bedömer dock som tidigare sagls alt sådana överväganden
mycket väl kan förekomma hos vissa hyresgäster. Risk finns också, enligt vår
mening, atl SABO-företag som uppför och försäljer småhus kan råka ut för atl
köpare i vetskap om den låga dröjsmålsräntan inte erlägger köpeskilling inom
föreskriven tid utan väljer altemativt utnyttjande av tillgångar. För
företagen kan detla bli bekymmersamt då dröjsmälsräntan kan vara lägre än
gäUande byggkreditivränta.

Sammanfattningsvis
anser vi att skäl inte föreligger att ha olika nivå på dröjsmålsräntan för
olika kaiegorier hyresgäster. Vi grundar vår uppfattning på att det rent
praktiskt kan vara svårt att identifiera dessa olika kategorier. Vi anser inle
heUer att de skäl som anförts i utredningen, dvs atl skydda konsumenten, är för
handen när det gäller hyresförhållanden.

Skulle
den föreslagna ändringen av dröjsmålsräntan ändå genomföras, anser vi, att den
inte bör omfalla relationen hyresvärd-hyresgäst. Vi anser också atl skäl flnns
att undanta den ytterligare verksamhel som vi beskrivit i yttrandet.

Hyresgästernas
Riksförbund

Förbundet
ställer sig mycket positivt till utredningens förslag om särskilda bestämmelser
i räntelagen för privatpersoner och konsumentförhållanden. Räntefoten,
diskontot med två procents lillägg, är en rimlig dröjsmålsränta för
konsumentförhållanden. Även reglerna om jämkning synes vara väl avvägda.

Förbundet
anser också atl det är angeläget att, som utredningen föreslår, räntelagen i
sin helhet är tvingande tiU konsumentemas förmån i konsumentförhållanden. Det
innebär att fordringar som redan före förfaUodagen löper med ränta, t.ex.
banklån, inle får ha en särskild förhöjning av dröjsmälsräntan avtalad i de
fall redan den ordinarie räntan överstiger lagens maximinivå för
dröjsmålsränta. Dessulom innebär de tvingande reglerna att konsum.nten alllid
vid betalning av en fordran har en räntefri frist på en månad efter den dag
räkningen avsändes.

Företagareförbundet

Som
utgångspunkt för sina överväganden och förslag tar utredningen en i

och för sig aktningsvärd medborgare, som månatligen får sin lön och i

samband därmed går flll posl eUer bank och betalar de räkningar, som har

inkommit under förliden månad oavsett om de är förfallna till betalning

eller ej. Om en räkning inkommer dagen efter det att han har gjort sina

månatliga utbetalningar får denna räkning vänta till nästa månatliga betal

ningsdag oavsett vad som har stipulerats om förfallodag. Så länge han

följer dessa raflner, som han själv har skapat, anser han del otiUbörligt att 109

han
skall drabbas av någon som helsl påföljd för betalningsförsummelse. Prop.
1986/87:72 Om han någon månad inte skulle ha förmåga att betala samtliga
räkningar skall han ha rält att dröja ytterligare med betalningen och inle
drabbas av någon annan påföljd än att han får betala ränla på skulden efter en
räntesats som obetydligt överstiger den ränla som han får på sitt bankkonto.
Om han skulle drabbas av någon oföratsedd händelse som minskar hans betalningsförmåga
skaU hans borgenärer stå risken för detta och inte fa någon ränta alls under
dröjsmålstiden.

De
regler som föreslagils med beaklande av den förenämnde personens intressen
innebär atl de privatpersoner favoriseras som försummar alt i rätt tid fullgöra
sina förpliktelser. Utredningen motiverar sina förslag med att dröjsmål inte
beror på alt gäldenären efter en mer eller mindre förfinad kalkyl skulle finna
alternaflvet dröjsmålsränta bäst förenUgt med sina intressen utan på att han
antingen är utan pengar eller på all förfallodagen hunnit infalla innan
räkningen hunnit likvideras i samband med hans månatliga utbetalningsdag.

Förbundel
anser inte att de angivna orsakema utgör godlagbara ursäkter för
betalningsförsummelse: Man bör kunna ställa de kraven även på privatpersoner
atl de inte ådrager sig belalningsförpUktelser, som de inte kan infria, och alt
de betalar på förfallodagen även om det skuUe medföra elt visst extrabesvär för
dem.

Vad
utredningen bortser från är att del finns ett slort antal privatpersoner som helt
enkelt stranlar i att beiala sina skulder. Vissa skulder ivingas de beiala på
gmnd av mer eller mindre handfasta åtgärder såsom atl telefonen eller
elektriciteten stängs av. Andra skulder betalas inte förtån krav kommer genom
inkassobyrå eller tingsrätt. Denna skara av "hänsynslösa" gäldenärer
är betydande och den är under tiUväxt. Den vållar redan nu företagen stora
kostnader som grand av de för gäldenärema förmånliga reglerna om
inkassokostnader och ersättning i mål om beialningsföreläggande till slörsta
delen måsle övervältras på samtliga gäldenärer genom prishöjningar. Det är
emellertid troligt atl den nuvarande dröjsmålsräntans höjd verkar återhållande
på tillväxten av denna skara. En sänkning av dröjsmålsräntan i enlighet med
ulredningens förslag skuUe med stor säkerhet innebära att skaran av hänsynslösa
gäldenärer ökade. Förelagens kostnader skuUe på grand därav och på den lägre
dröjsmålsräntan drabbas av ytterligare kostnader, som de måste övervältra på
samfliga kunder.

När
den hedervärde medborgare, som utredningen tar som utgångspunkt för sina
betraktelser, får klart för sig att han får vara med och betala de kosinader,
som de försumliga gäldenärerna orsakar, kanske han finner det förenligt med
sina intressen att säUa sig till skaran av medvetet, försumliga betalare. Han
är nämligen, vUket utredningen inte lycks tro, så klok att han kan göra en
enkel ränteberäkning som ger vid handen att han i vart fall inte har något att
förlora på atl dröja med betalningen så länge som möjligt. Eventuella moraliska
betänkligheter kan han avfärda med att t.o.m. lagstiftaren försvarar beteendet
genom atl uppställa regler som är förmånligare för den försumlige än för den
som fullgör sina förpliktelser.

För
företagama innebär utebliven belalning från gäldenärema stora pro- 110

blem
redan med nuvarande regler som emellerfld ger möjlighet flll viss Prop.
1986/87:72 kostnadstäckning vid försenad likvid. Förseningar kan ge upphov till
likviditetspåfrestningar som innebär att företagaren i sin tur kan komma med
dröjsmål med belalning till sina leverantörer, anställda och tiU skattemyndigheterna.
Sådana dröjsmål är helt oacceptabla och kan äventyra företagets fortlevnad.
Därför nödgas företagama ofta att belåna sina fakturafordringar hos
factoringförelag. Kostnaderna härför är höga. Det vore därför rimligare atl
dröjsmålsräntan anpassades till den ränta som förelaget får betala vid belåning
av fakturafordringarna. En sådan höjd på dröjsmålsräntan skulle sannolikt
minska anlalet försumliga gäldenärer. I stäUel föreslår utredningen att
dröjsmålsräntan skall sänkas fill diskonto plus två procentenheter och att den
inte får börja löpa förtån en månad efter kravets avsändande. Det är självklart
att företagarna måste kompensera sig för dessa regler med prishöjningar. Enbart
en förlängning av betalningsfristen från två veckor till en månad innebär att
prisei måste höjas med cirka en procent plus mervärdeskatt på höjningsbeloppet.

Det
är svårare att bedöma hur sänkningen av dröjsmålsräntan kommer att påverka
priset. Detla blir beroende på hur slor effekt sänkningen får på gäldenärernas
betalningsvilja. Många företag kommer sannolikt atl se sig nödsakade att
kringgå reglema genom att kraftigt höja priset för att sedan ge rabatt vid
omgående betalning.

En
effekt, som aUs inte har berörts av ulredningen men som med visshet kommer att
infinna sig om förslaget skulle genomföras, är att "klimatet" mellan
borgenärer och gäldenärer skulle hårdna. Borgenärerna kommer inte att kunna
medge några ansiånd med betalningen och kommer all se sig nödsakade att
omedelbart efter förfallodagen föranstalta om indrivning av fordringarna.
Borgenären kan ju inte veta om betalningsförsummelsen beror på övergående
oförmåga hos gäldenären eller om den beror på spekulation i en räntevinst.
Belastningen på våra domstolar och delgivningsmän, som redan är hårt
belastade, kommer att öka och resursförstärkningar blir nödvändiga.

Inte
minst bostadshyresgäslema kommer troligtvis mycket snabbt att få känna av det
hårdare klimatet. Hyresvärdarna kommer att se sig nödsakade atl säga upp
hyresavtalet och lagsöka hyresgästen på den förfallna hyran omgående efler
förfallodagen. Några anstånd kommer man inle atl kunna lämna. Vid uppsägning
måste hyresvärden undertätta socialnämnden om uppsägningen, varefter socialnämnden
har att utreda eventueUt hjälpbehov. De normalt skötsamma hyresgästerna kommer
att drabbas av detta. De kan inle få ansiånd med hyresbetalningen och de blir
uppsagda. Visserligen med rätt att återvinna hyresrätten genom att betala hyran
inom viss kortare fid - vid minsta dröjsmål med hyresbetalningen. Hyresvärdarnas
kostnader kommer alt öka, vilket i sista hand kommer alt drabba hyresgästerna i
form av höjda hyror.

Den
föreslagna regeln atl dröjsmålsräntan alltid skall vara diskonto plus

två procentenheter när borgenären är en privatperson kan ge hell oaccep

tabla resultat och få förödande ekonomiska konsekvenser för den enskUde.

Om t.ex. en villafastighet, som är högt belånad tiU gällande marknadsrän- 111

tor brinner upp och
försäkringsbolaget vägrar atl betala ut ersättning innan Prop. 1986/87:72
dom föreligger i högsta instans kan försäkringstagaren komma att lida obotlig
ekonomisk skada.

De
föreslagna reglema kommer atl leda till tolkningssvårigheler med därav följande
ivisler i en utsträckning som inle är försvarbar med hänsyn till del trots aUt
relativt ringa värde som varie tvist kan länkas röra. Under mbriken
"SärskUda bestämmelser för privatpersoner och konsumenter" finner man
tre var för sig luddiga benämningar på de gäldenärer som skall skyddas av de
föreslagna reglema, nämligen

1. "privatperson i egenskap av konsument eller
eljest" (§ 8)

2. "privatperson" (§ 9)

3. "konsumeni" (§ 10 och 11)

Om
det är avsett atl reglema skall ha någon mening är det nödvändigt för parterna
all vid affärstransaktioner, som innebär att en fordran uppkommer, ta
ställning liU i vilken av de angivna egenskaperna parten och motparten agerar.
Dessa frågor måste borgenären i vart fall överväga när han avlåter sin faktura
eller sitl kravbrev så att han inte bryter mot förslagets §11. Vid lagsökning
eller betalningsföreläggande tvingas domstolen att göra samma prövning så
snart högre ränta än den i 8 § räntelagen angivna yrkas. I den stora
ärendemängden kommer det att nog så ofta uppkomma gränsfall, som tarvar en
särskild bedömning. Hur skall man t. ex. bedöma det fallet att en lantbrukare
köper en personbil på kredit?

Kooperativa
förbundet (KF)

För
att rält tUlämpa lagen erfordras att företagen kan hålla reda på om deras
fordringar avser antingen andra företagare eller privatpersoner som företrädare
för en näringsidkare eller privatpersoner i egenskap av konsumenler. Detta
kommer att bli en mycket grannlaga uppgift. I många fall lorde detla vara
omöjligt och leda lill atl företagen måste ta det säkra för det osäkra och debitera
eventuell dröjsmålsränta endasl efter diskonto plus två procent (om inte
fordran löper med annan högre ränla lidigare). Företagens kosinader för sena
betalningar kommer därmed att i högre grad än nu övervältras på hela
kundkollekflvet.

Dröjsmålsräntans
roll som sanktion mot sena betalningar kommer också att i stort sett föriora
sin betydelse i konsumentförhåUanden. Löper en fordran med ränta redan tidigare
fortsälter ju räntan alt löpa oförändrad, om den är högre än lagen stipulerar.
I annat fall får borgenären ta ut högsl diskonto plus två procent, vilket är en
myckel låg ränta jämfört med räntelägel för normala konsumentkrediter givna
utan särskild säkerhet. Detla måste för många privatpersoner innebära en
frestelse att, då brist på pengar råder, priorilera om sina betalningar på etl
sådant sätt att man skaffar sig en förhållandevis biUig kredtf.

KF
anser att lagförslaget visserligen torde innebära vissa administraflva

fördelar t. ex. då det gäller att räkna ul dröjsmålsräntor i samband med

brottmål och försäkringsfall, men att det å andra sidan skulle skapa pro

blem för de näringsidkare som säljer mol faktura tiU privatpersoner. KF

anser också att del utifrån principieUa utgångspunkter måste ifrågasättas 112

om
del är rimligt att hela kundkoUektivet soUdariskt skaU la på sig en ökad Prop.
1986/87:72 börda förorsakad av de som inte betalar i tid. På samma sätl kan man
uttfrån principiella uigångspunkter ifrågasätta om det är riktigl att dröjsmålsräntans
roll som sanktion skall försvinna i affärer där privatpersoner ulgör ena
parten. Inom konsumentkooperationen har man alltid strävat efter att
kontantkunderna i så liten utsträckning som möjligt skall belastas med
kostnader som förorsakas verksamhelen till följd av försäljningen på kredii.
Detla överensstämmer inte med de tankar och förslag som räntelagsutredningen
nu framfört.

KF
delar visserligen ulredningens uppfattning att det mera sällan är medvetna
kalkyler som ligger bakom dröjsmål med belalningar då del gäller
privatförhållanden. Å andra sidan är utredningens förslag sådana atl de, för
att kunna accepteras, måste framstå som uppenbart ägnade att lösa väsentliga
problem, som den nu gäUande lagsiiftningen skapar för breda grupper av
privatpersoner och konsumenter. Detta har ulredningen inle visal. Tvärtom finns
skäl att anta att dröjsmålsräntor ur de enskUda hushållens synpunki vanligen
har mycket ringa ekonomisk belydelse.

Ulredningen
nämner emellertid några faU då dröjsmålsräntor kan komma atl uppgå lill
belydande belopp, dels t.ex. vid lån mellan släkflngar och vänner och i samband
med ivisler, dels i samband med regleringar av skadestånd från
försäkringsbolag. I det förstnämnda faUet, menar utredningen, att en
dröjsmålsränta motsvarande diskonto plus åtta procent är alllför hög jämfört
med den placeringsränta som skulle kunna erhållas på annat sätt. KF menar atl
en jämförelse med placeringsränta knappast är relevant. En stor del av de fall
det här rör sig om avser kreditgivning flll personer som sannolikl skuUe ha
myckel svårt att skaffa sig motsvarande krediler på annat sätt. En
dröjsmålsränta motsvarande den som nuvarande lag föreskriver kan i sådana
sammanhang inte anses hög.

I
del andra fallet har privatpersonen, till skUlnad mot de fall som hittiUs
diskuterats, stäUning som borgenär. Även då skaU enligl utredningens förslag en
lägre räntesats än den nuvarande tillämpas och privatpersonerna/konsumenterna
därmed drabbas av en motsvarande försämring. Utredningen tillmötesgår härmed
etl önskemål från försäkringsbolagen om lättnad i räntebördanvid
försäkringsersättning. Den hänvisar flll att konsekvensema för
försäkringstagarna inte skall behöva bU så svåra med hänsyn flll dels
ersättningen från sjukförsäkringssystemet och dels försäkringsbolagens
möjligheter flll a conto-utbetalningar. KF har förståelse för försäkringsbolagens
önskan att minimera sina räntekostnader, men menar också alt konsumenternas
intressen kan komma i kläm om förslaget genomförs. Trots tillkomsten av
konsumentförsäkringslagen kan man inte bortse från det tryck till en snabb
skadereglering, som en inte alltför låg ränta innebär. Försäkringsbolagen torde
dessutom ha betydande möjligheter all skydda sig mot betungande räntekostnader
genom att själva ta iniflaflv tiU a conto-betalningar.

Sammanfattningsvis
anser KF all den föreslagna särlagsltftningen för

privatpersoner och konsumenter skapar betydande svårigheler och in

skränkningar för handeln. Utredningen har inte visat att dessa svårigheler 113

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72

kan balanseras mot
motsvarande förbättringar för konsumenterna. I vissa Prop. 1986/87:72 fall
torde förslaget l.o.m. vara flll konsumentemas nackdel.

Förslaget
innebär vidare alt dröjsmålsräntan i stort sett förlorar sin roU som sanktion
vid sen betalning vUket får till följd att företagens kostnader för sena
betalare i högre grad än nu övervältras på hela konsumentkoUektivet. Detla är
inte förenligt med de principer konsumentkooperationen flllämpar.

Slutligen
finner KF det svårt att godta att avtalsfriheten inskränks just beträffande
dröjsmålsränta och betalningsfld när avtalsfrihet råder i övrigt. En sådan
inskränkning öppnar dessutom möjligheter för dem 50m vill utnyttja systemet atl
skaffa sig billig kredii på övriga kunders bekostnad.

Motorbranschens
Riksförbund

Utredningen
har i sina leoretiska överväganden kommit till slutsatsen atl dröjsmål med
betalning av räkningar m.m. beror på att räkningar tUlsänds konsumenterna för
sent för att komma med vid den genomgång av räkningar, som
genomsnitlskonsumenten gör en gång vaqe månad i samband med att han får ut sin
lön. Eller också beror dröjsmålet på att konsumenten helt enkelt är utan
pengar.

Det
är härvid att märka atl utredningen i detta sammanhang inte gör någon skillnad
mellan vanliga räkningar och betalningsavier på grand av t.ex. elt banklån
eller ett avbetalningsköp. I del senare faUel föreligger ofta etl långvarigt
kreditförhållande mellan borgenär och gäldenär, där den senare är klart
medveten om när och hur mycket han skall beiala, t.ex. varie månad eller
kvartal. Dessutom brakar konsumenten få betalningsavi i mycket god tid före
sisla betalningsdag. Vid avbetalningsköp förekommer det t.o.m. att konsumenten
får samtliga betalningsavier redan i samband med köpet.

Enligl
förbundets praktiska erfarenheter, som bl. a. gmndar sig på mångårig
inkassoverksamhet, beror det alldeles övervägande antalet fall av
betalningsdröjsmål på renl slarv från gäldenärens sida. Del är således
gäldenärerna själva som försätter sig i en sådan situation att de inte betalar
i rätt tid.

Med
utgångspunkt från detta bör reglerna om dröjsmålsränta utformas på elt sådant
säll att dröjsmåls- eller "straffräntan" tjänar funkfionen av atl
vara etl effeklivl påtryckningsmedel gentemoi betalningsförsumliga gäldenärer.
Endast härigenom kan belalningsmoralen upprätthållas. Dessutom bör reglema
vara utformade så att borgenären ges full kompensation vid UtebUven betalning.

Utöver
fall av betalningsslarv förekommer det naturligtvis att gäldenärer inte betalar
i rält lid eller över huvud taget inte betalar på grand av att de saknar medel
härför. En lagstiftning om dröjsmålsränta bör emeUertid rimligen inte utformas
med utgångspunki från sådana situationer, vilka för övrigt många gånger är
självförvållande. Det finns ingen rimlig anledning till all borgenären skall
drabbas ekonomiskl i ränlehänseende på grand av gäldenärens dåliga ekonomiska
ställning.

Utredningen
föreslår att räntelagen i sin helhel skall vara tvingande flll 114

konsumentens förmån. Vid
ej räntelöpande fordran föreslås dröjsmålsrän- Prop. 1986/87:72 tan uppgå
till högst diskonto jämte två procentenheter. Om däremot fordringen löper med
ränla ulgår dröjsmålsränta enligl samma räntefot som gällde vid förfallodagen.

Dessa
bestämmelsers tillämpning inom motorbranschen kan beskrivas på följande sätl.

Vid utförande av reparationer på bilar åt konsumenter är huvudregeln
att verkstaden begär och erhåller kontant belalning vid leveransen. Undantagsvis
förekommer att verkstäder av ren "hygglighet" låter konsumenten
betala mot faktura efter leveransen. Med tillämpning av utredningens förslag
skulle i delta fall dröjsmålsränla böria utgå först 30 dagar efter fakturadatum
och då med diskonto -I- 2 %, d.v.s. för närvarande 12,5 %.

Om
däremoi en konsument köper en bil på avbetalning, där den löpande räntan uppgår
tUl t.ex. 24 %, är konsumenten skyldig atl beiala dröjsmålsränta redan från
förfallodagen och i detta fall med 24 %. Det kan i detta sammanhang påpekas all
det förekommer åtskilliga oseriösa bilhandlare inom den s. k. buskhandeln som
tillämpar väsentligt högre räntor än den i ovan angivna exempel.

Det
ovan anförda innebär alltså att i den förstnämnda situationen föreligger det
ingen avtalsfrihet mellan partema medan så är fallet i den andra siluaflonen.

Vid
försäljning av varor på kredit kan således säljaren i princip få fuU täckning
för sina kostnader vid betalningsdröjsmål genom att förbehåUa sig en
tillräckligt hög löpande ränta. En näringsidkare som utför en tjänst åt en
konsument får däremot åtnöja sig med den "legala" dröjsmålsräntan. Härvid
bortses från de fall då parterna avtalar om att fordringen skall löpa med
ränla, vilket emellertid praktiskt taget inte förekommer inom bilverkstadsbranschen
vid betalningsanstånd som ges tiU konsumenter.

Den
nu angivna skillnaden är hell omotiverad och kan knappast sägas vara
konkurtensneutral.

Utredningen
har på intet vis påvisat att nuvarande dispositiva räntelag har lett lill några
besvärande missförhållanden. Belänkandet innehåller således inget om att
konsumenterna i gemen upplever nuvarande ordning som besvärande eller att
borgenär i allmänhet överkompenserar sig i ränlehänseende. I slället bygger
förslaget på teoretiska överväganden, som närmast ger vid handen atl
konsumenten av olika orsaker inte rår för att han inte kan betala i rätl lid
och alt han därför måste skyddas mot alltför betungande räntevillkor.

I
den mån det i dag förekommer oskäliga avtalsvillkor beiräffande dröjsmålsränla
- vilkel således utredningen på intet vis har påvisat - finns det enligt
gällande lagstiftning möjligheter att ingripa häremot (lagen om förbud mot
oskäliga avtalsvillkor, 36 § avtalslagen och ockerparagrafen i brottsbalken).
Del finns därför ingen anledning att dessutom föreskriva att räntelagen skall
vara tvingande.

Vi har svårt atl se att,
när avtalsfrihet råder beträffande avlalsvUlkor i

allmänhet, inte sådan frihet skall råda också beträffande dröjsmålsräntan.

En tvingande reglering av dröjsmålsräntan innebär en form av prisregle

ring, som knappast hör hemma i ett sammanhang som detta. Eftersom 115

parterna även i fortsättningen
äger fritt avtala om priset för en vara eller Prop. 1986/87:72 Ijänsl,
löpande ränta vid krediler, faktureringsavgtfler, förseningsavgtfter vid l.ex.
för sent återlämnande av uthyrd egendom etc, borde partema jämväl fritl kunna
avtala om dröjsmålsränta.

Vi
vill i detta sammanhang även framhålla de kompUkafloner som uppslår för
borgenärerna, när det gäller att tillämpa olika regler och räntesatser
genlemol konsumenten respektive näringsidkare. En sådan uppdelning kräver nya
administraflva mtiner, som särskilt de mindre företagen lorde ha svårt att
tUlämpa. Lagstiftningen kan knappasl sägas ha förenklats genom denna bodelning.

Förbundet
anser således att räntelagen alltjämt bör vara dispositiv även i
konsumentförhållanden.

När
det gäller utredningens förslag till dröjsmålsräntans höjd enligt 8 § i
förslagel, dvs diskonto + 8 %, vill vi först erinra om att dröjsmålsräntan
relativt nyligen höjdes från disconto -I- 4 % flll disconlo + 8 %. Att nu sänka
räntenivån med hela sex procentenheter innebär ett underkännande av
statsmakternas tidigare ställningstagande i denna fråga. Den senaste ändringen
föranleddes av den utveckling som skett av det allmänna ränlelägel under
senare år. Inget nytt har därefter i sak inträffat som skulle moiivera en sänkning
av räntenivån.

Vi
har tidigare framhållit all dröjsmålsräntans främsta syften är dels att utgöra
ett påtryckningsmedel mol gäldenären att betala i rätl tid, dels att ge
borgenären kompensation för det fall gäldenären ändå kommer i dröjsmål med sin betalning.

Vid
en sänkning av den "legala" dröjsmålsräntan tiU diskonto -I- 2 %
kommer båda dessa syften alt förfelas. Vid ej ränlelöpande krediler skulle
påtryckningsmedlet komma att försvagas och därmed också betalningsmoralen.
Konsumenten skulle skaffa sig en självpåtagen kredit tUl ett mycket billigt
pris. Det skulle löna sig för konsumenten att inte betala i stället för all
l.ex. utnyttja en checkräkningskredit för betalning av skulden. Man får heller
inle glömma bort att gäldenärens betalningsdröjsmål är ett avtalsbrott som på
intel sätl bör premieras genom en oförsvarligt låg dröjsmålsränta. Tvärtom
finns det här — liksom i de flesla andra sammanhang då en part gör sig skyldig
till avtalsbrott — anledning atl låta den avtalsbrytande parten drabbas av en
påföljd. Delta måste rimligen gälla även i konsumentsammanhang.

Borgenärens
berättigade krav på att erhålla kompensation av gäldenären

vid belalningsdröjsmål kan inte lillgodoses vid en så låg dröjsmålsränta

som nu föreslagits beiräffande ej räntebärande fordringar. Borgenärens

kostnad för att själv låna upp medel för rörelsen ligger klart över den

föreslagna räntenivån om diskonto -f 2 %. Utöver aUt del arbete och

besvär borgenären åsamkas vid betalningsdröjsmål, kommer han dessut

om all drabbas av en direkt kapitalkostnad, motsvarande skillnaden mellan

egen finansieringskostnad och eventuellt erhållen dröjsmålsränta. Det

minsta man kan begära i detla sammanhang är att dröjsmålsräntan slår i

paritet med en marknadsmässig upplåningsränta och dessutom ger skälig

ersättning för del arbete och besvär som näringsidkaren drabbas av.

För alt åter anknyta liU förhäUandena inom bUverksladsbranschen så är 116

aUtså huvudregeln atl
verkstaden fordrar kontant betalning av konsumen- Prop. 1986/87:72

ten vid leverans av bilen
efter avslutad reparation. Det förekommer dock

emellanåt atl verkstaden
på kundens begäran lämnar ut bUen fill denne

utan att erhålla konlanl
belalning. Kunden får därvid en faktura, vari ofta

anges med förtryckt text
att betalning måste ske senast inom viss angiven

tidsrymd från
fakturadatum. Tanken på att formellt avtala om en bestämd

förfallodag för fordringen
förekommer inte i dessa sammanhang, eftersom

ett sådanl förfarande
skuUe upplevas som onödigl "byråkraflskt" och

främmande. Atl verkstaden
på detla sätt ger kunden kredit får betraktas

som en av konsumenien
åtnjuten förmån.

Men
med den föreslagna räntelagen har alltsä verkstaden inte rätl all böria
debitera dröjsmålsränta förtån 30 dagar efler fakturadatum och dessutom får
verkstaden låta sig åtnöjas med en ränta som för närvarande skuUe uppgå lUl
endast 12,5 %. Om en sådan ordning skulle införas, kommer verksiäderna
sannolikl atl bli myckel obenägna atl lämna ut en bU ulan all erhålla kontant
betalning.

Mot
della kan invändas att verkstaden inte är i bättre läge om del vid avtalad
leverans visar sig att kunden inte kan betala för reparaflonen. Även här gäller
30 dagars fri kreditlid och därefter dröjsmålsränta med diskonto -I- 2 %. I
detta faU har dock verkstaden rätt att kvarhålla bUen tills kunden betalar.
Verkstadens retentionsrätt utgör därvid i aUmänhet etl mycket effektivt
påtryckningsmedel att snabbi få betalt för sin fordran.

Sveriges
Speditörsförbund

Förslaget
innehåller särskilda bestämmelser för "privatpersoner och konsumenter".
Enligt detta förslag gäUer samma räntesats för avkaslningsränlan som för
dröjsmålsräntan, nämligen diskontot plus två procentenheter. Förbundet finner
detla förslag principvidrigt, eftersom avkaslningsränlan och dröjsmålsräntan
har helt olika funkfloner. Vidare kan det ju knappasl anses lämpligt att genom
en låg räntesats för dröjsmålsräntan bereda en part möjlighet alt genom
kontraktsbrott skaffa sig kredit på bättre villkor än vad som erbjuds på
kreditmarknaden. Slutligen innebär förslaget i realiteten en
"prisreglering" av räntan, vUkel väl strängt laget inle hör hemma i
civilrätlslig lagstiftning av det slag som del nu är fråga om. I sammanhanget
bör också observeras sambandet mellan s.k. kassarabatt och dröjsmålsränta.
Genom utebliven kassarabatt kan nämligen effekten bli precis densamma som efter
debitering av dröjsmålsränta.

Man
kan också ifrågasätta lämpligheten atl över huvud genom tvingande

bestämmelser låsa räntevillkoren (förslagets 10 §). Härvid uppstår nämli

gen extra kosinader beroende på den särskilda administration som krävs

för konsumenter. Detta kan bli särskilt besvärligt i sådana branscher där

produkter och tjänster erbjuds till såväl näringsidkare som konsumenter.

Bl.a. kan det bli svårt att bedöma i vad mån t.ex. debitering av ränta per

månad ligger under eUer över den räntenivå som föreskrivs i räntelagen.

Om del verkligen skulle föreligga sådana olägenheler som över huvud

motiverar lagsttftning till skydd för konsumenter och privatpersoner bör

detta enligt förbundet hellre tillgodoses genom en regel som möjliggör 117

jämkning
av alltför oförmånUga ränledebileringar. En sådan möjUghet Prop. 1986/87:72
föreUgger redan nu genom 36 § avtalslagen.

Svenska
Inkassoföreningen

I
förarbelena till räntelagen anges tre kriterier som i huvudsak bör vara
avgörande vid bestämmandet av dröjsmälsräntans höjd. För det första bör räntan
inte vara så låg att det framstår som lönsamt för gäldenären att beiala senare
än på förfallodagen (del s.k. spekulationsargumentet). Av delta följer enligt
förarbetena alt ränian bör vara högre än placeringsränta eller upplåningsränta
på samma risknivå. För det andra bör den legala dröjsmålsräntan inle vara så
låg att en gäldenär i betalningssvårigheter prioriterar betalningen av de
fordringar som har en avtalad dröjsmålsränla framför dem vilkas räntefot
bestäms av lagen (del s.k. prioriteringsargumentet). I förarbetena sägs alt
delta leder till att den legala räntan inte bör vara nämnvärt lägre än den
ränta som avtalas efter marknadsmässiga gmnder. För del tredje bör räntan vara
lillräckligt hög för att borgenären även skall kunna få viss kompensafion för
de särskUda olägenheter som han lider genom att inte få betalt i rätt tid (del
s.k. kompensalionsargumentet).

Räntelagsutredningen
anser att de nämnda kriterierna fortfarande gäller i förhållanden mellan
näringsidkare, men att kriteriema ej är giltiga i fall där gäldenären är
konsument. Utredningen föreslår att räntelagen blir tvingande i
konsumentförhållanden flll konsumentens förmån. Dröjsmåls-räntan föreslås här
uppgå till diskontot med tillägg för två procentenheter mot dagens lillägg av
åtta procentenheter.

Genom
att ulredningen anser atl kriteriema, som är avgörande vid bestämmande av
dröjsmålsräntans höjd, ej är gällande i konsumentförhållande, blir
utredningens huvudförslag en sänkning av tillägget från nuvarande åtta till
två procentenheter. Ulredningen befarar atl en följd av sänkningen skulle bli
alt benägenheten att avtala om dröjsmälsräntan skulle öka, om räntelagen i
denna del skuUe få förbli dispositiv. Utredningen föreslår därför att
beslämmelsema här görs tvingande.

Utredningen
redovisar inte något underlag för sitt förslag och inte heller synes
utredningen anföra något vägande skäl för sitt förslag. Några olägenheter för
konsumenten mot räntelagens nuvarande utformning och tillämpning påtalas ej.

Vid
den senaste ändringen av räntelagen fann departementschefen det uppenbart att
dröjsmålsräntan borde höjas, så att det ursprangliga syftet med räntan åter
skuUe uppnås.

SI
kan från sina utgångspunkter inte finna att något inträffat, som nu ca ett år
senare skulle motivera en sänkning av dröjsmålsräntan. Enligt föreningens
mening gäller de i förarbetena anförda kriteriema fortfarande och utredningens
förslag till ny räntefot för dröjsmålsräntan är helt olillräcklig för ett
upprätthållande av de nämnda kriteriema.

Den
billigaste formen av korta krediter för konsument kommer - om

förslaget genomföres - att bli att inte betala sina räkningar i tid. I kredit

förhållanden kommer gäldenären att betala i regel endasl låneräntan och ej 118

drabbas av någon sanktion
genom atl han antingen förlänger kreditflden i Prop. 1986/87:72

fall då krediten skall
lösas eller förskjuter amorteringar. Det lorde vara

uppenbart att risken för
en väsentligt försämrad betalningsmoral ökar. Det

är medlemsföretagens
erfarenheler att belalningsmoralen redan försämrals

i följd av ändrade
prioriteringsregler hos kronofogdemyndighetema med

anledning av den nya
utsökningsbalken. Försämringen har därvid främst

avsett belopp från mindre
belopp till belopp på 10 000—15 000 kr.

Utredningens
förslag kommer atl ytterligare öka takten i försämringen.

Om
förslaget genomföres med nämnda konsekvenser som resultat, kommer det att
automatiskt leda till kostnadsökningar hos borgenärer, som kommer att drabba
såväl borgenärer som skötsamma gäldenärer. Det kan heller inte uteslutas atl
borgenärernas benägenhet att mer omedelbart uppsäga krediter kommer att öka.

SI
anser inle förslaget i vad gäller dröjsmålsräntans slorlek och atl lagen skall
vara tvingande i konsumentförhållanden acceptabelt och avstyrker bestämt att
detsamma läggs lill grand för lagsttftning.

Svenska
Elverksföreningen

Dröjsmålsräntan
för konsumenter

Utredaren
föreslår atl dröjsmålsräntan skall vara avsevärt lägre när den betalas av
"konsumenter" än när det gäUer transakfloner mellan företag. Han
motiverar detta med att konsumentens handlande inte bygger på samma
företagsekonomiska överväganden som dem företagaren arbetar med.

Elleverantörerna
har leveransplikt enligt ellagen. Man kan inte neka någon abonnemang. Rätten
atl begära säkerhet är begränsad. Möjligheterna att stänga av strömmen vid
bristande betalning för att skydda sig mot att en osäker fordran växer är också
begränsade. Formellt har man rätt atl stänga av, men i praktiken kan man inte
bortse från sociala och andra hänsyn.

Det
har under senare år allmänt omvittnats bland elleveranlörema att antalel
betalningsförseningar ökar. I motsats flll utredningen finner vi det angeläget
att försöka vinna ökad respekt för räkningamas förfallodagar och atl i
görligaste mån få de mindre punktliga belalama atl själva täcka de kostnader
som de förorsakar elleveranlörema och därmed indirekt övriga, punktliga
betalare. På senare år har därför eUeverantörema alltmer skärpt sina indrivningsmtiner.
Elverksföreningen har medverkat i denna utveckling genom atl utarbeta
rekommendalioner för kravverksamhet och hålla kurser i ämnel. Del blir allt
vanligare att man debiterar dröjsmålsränta konsekvent även för fordringar som
inle går tiU betalningsföreläggande. Det som ränlelagsulredaren anför om, att
leverantörernas synpunkier på dröjsmälsräntan kan lämnas utan avseende,
eftersom man ändå sällan debiterar dröjsmålsränla stämmer således inte in på
elleverantörerna.

Utredarens
kategoriska påstående att "konsumentema" inte handlar

efter samma företagsekonomiska överväganden som dem företagaren ar

betar med visar okunnighet om hur flertalet företag och "konsumenter" 119

handlar.
Personer som är ansvariga för kravverksamheten hos elverk har Prop. 1986/87:72
gjort erfarenheten atl många konsumenler är väl så medvetna om räntekostnader
och debiteringsmtiner som många företag. Att man inte betalar räkningen i tid
behöver inle alls bero på att man fått räkningen för sent eller på att man
saknar pengar, vilkel är de två alternativ som räntelagsutredaren redovisar.
Betalningsförseningen beror ofta på atl man vUl använda pengarna till annal än
att beiala elräkningen med och att man vägt extrakostnaderna för
betalningsdröjsmålet gentemot elleverantören mot de fördelar en förlängd
kreditlid innebär. Å andra sidan beror förelagens betalningsdröjsmål lika ofta
på slarv, långsamma ulbetalningsrutiner eller akut brist på pengar som på
företagsekonomiska överväganden.

Elleverantörernas
av sociala och andra skäl beflngade obenägenhet atl slänga av sirömmen för
bristande betalning gör atl kundens skuld ofta kan stiga till avsevärda belopp,
särskilt vid leveranser fiU el värmda småhus. Om kunden är samarbetsvUlig och
bedöms kunna beiala längre fram vUl man inte gäma försälta honom i en svår
situation genom atl bryta leveransen. I sådana faU är det nödvändigt att man
kan debitera kunden en dröjsmålsränta som ungefär motsvarar elleverantörens
kostnad för kapital. I och för sig har elleverantören inga fördelar av en
"utlåningsverksamhet" av detta slag, men det är svårt att undvika att
Ivingas in i den och den är knappast konsumenlfienflig. Det kan naturligtvis
diskuteras humvida eUeverantörema borde skärpa sin avstängningspraxis för att
håUa nere acku-muleringen av obetalda avgtfter. Vi är dock inte beredda atl
rekommendera en sådan utveckling.

Enligt
föreningens mening är sålunda motiven för en särskild lägre dröjsmålsränla för
"konsumenter" inte övertygande.

Vidare
anser vi att den för kategorin "konsumenter" föreslagna nivån på
dröjsmålsräntan är orimligt låg och inte fyller något av de två ändamålen,
nämligen att kompensera leverantören för kostnaderna p.g.a. dröjsmålet och atl
avhålla kunderna från slarv med betalningen.

Kategoriuppdelningen

Utredningens
förslag innebär att köparkollektivet uppdelas i två mycket ofullständigt
definierade kaiegorier. I lagförslagel talas om "Privatpersoner och
konsumenler" (mbrik), "privatperson i egenskap av konsument" (§
8), "Privatperson" (§ 9) och "Konsument" (§§ 10 och II). I sammanfattningen förekommer dessutom "Privatpersoner och konsumentförhållanden"
samt "privatperson eller konsument".

Det
får anses högsl olämpligt att kunden (köparen) får bestämma vilken kategori han
tillhör och för säljaren, t.ex. elleverantören, är del hell omöjligt att avgöra
om en kund skall anses tiUhöra den ena eller den andra kategorin.

Enligl
SFS 1984:293 och SFS 1984:292 skiljer man mellan "konsument

förhållanden" och "näringsidkare". I en dom 1985-06-06 har
Marknads

domstolen utan åtskillnad accepterat medlemmarna i Göteborgs Fasflg-

hetsägareförening — däribland många privatpersoner - som näringsidka

re, vUket endast är ett exempel på svårighetema. 120

Inom
eldistribuflonen finns elt mycket stort anlal abonnemang tecknade Prop. 1986/87:72
av privatpersoner men avseende näringsverksamhet eller omfattande såväl bostad
som näringsverksamhet av något slag. En slor grapp är ca 170 000 jordbruk men
även kombinationer av bostad med detaljhandel, hantverk eller småindustri är
myckel vanliga. Än värre är del med alla kunder/konsumenter som bedriver
näringsverksamhet i hemmet (kontor, skrivarbete, dataarbete etc.) och när blir
en fastighetsägare näringsidkare? I inget av dessa fall kan elleverantören
avgöra om elenergin huvudsakligen används för det ena eller andra ändamålet.

Även
om man skuUe försöka dela upp förbrukningen så skuUe detla dra med sig stora
kostnader för elleverantörerna (mätare) och framför allt för kunderna (ändring
av elinslallationerna). Alla berörda eUeverantörer och elkunder skulle med
säkerhet finna sådana åtgärder meningslösa om syftet endasl är att
differentiera dröjsmålsräntan!

På
elt elverk fömtsätts vidare några få personer hantera abonnemangs-,
debiterings- och indrivningsratinerna för 10 000-tals kunder. Att kodifiera
kunderna efter om de är konsumenter elier inte skuUe vara mycket besvärligt. I
allmänhet har elleverantören ej tillgång fiU sådana uppgtfler om kunden som
skulle erfordras för kodifieringen. Enligt vad man nu kan bedöma i branschen
skulle det kanske vara mesl lönsaml alt i stäUel för att koda kunderna behandla
alla som konsumenter ulom de allra lättast identifierbara och största
företagskundema.Detla vore dock ett egendomligt och orättvist förfarande.
Beiräffande i varie fall de elleverantörer som är kommunala verk är det också
Iveksaml om det vore lagligt att på detta sätt behandla företagskunder
(näringsidkare) olika.

Eflersom
det sålunda enligt föreningens mening är olämpligt alt abonnenterna själva
väljer kategori - "konsumeni" eller näringsidkare - och eftersom
elleverantörerna i slor utsträckning ej skulle kunna klara en sådan
kategoriuppdelning vUl vi beslämt avstyrka denna.

I
vart fall erfordras alt någon myndighet kan ge delaljerade anvisningar om hur
kalegoriuppdelningen skall ske och slita sannolika tvister om kodifieringen.
Någol besked härom kan vi ej finna i ulredningen.

Reducering
av dröjsmålsräntan

Förslaget
att konsumenien skall kunna få dröjsmälsräntan reducerad om

han haft anledning hålla inne betalningen på grund av oklarhet om rättslä

get eller på grand av sjukdom etc. förefaUer oss tveksamt. Ingen vet hur

ofta en sådan regel skulle komma atl åberopas i praktiken, men vi fraktar

alt den skulle locka tiU missbruk och innebära ålskilliga besvärliga utred

ningar. Regeln är ingalunda klart formulerad. Det framgår inle av lagförsla

gel huravida borgenären är skyldig alt pröva huruvida dröjsmålsräntan bör

jämkas eller om del är meningen att detla alllid skall avgöras av domstol.

Man bör inte medvetet införa en så svårtillämpad beslämmelse. Det före

faller också ologiskt och främmande att man överhuvud taget skall behöva

ta hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden vid bestämmandet av

dröjsmålsräntan. Det skydd som della är tänkt atl innebära bör ordnas på

annat sätt än genom räntelagen. 121

Vi vill för vår del
sålunda fömtsätta att eventueU reducering av dröjs- Prop. 1986/87:72
målsräntan beslutas av domstol. Elleverantören kan i vart fall ej bedöma om
t.ex. kundens sjukdom medfört nedsatt betalningsförmåga eller fysiskl belalningstransakflonen.

Sveriges
domareförbund

Utredningens
förslag att särskilda, förmånligare regler i räntelagen skall gälla för
konsumenler får ses mol bakgrtmd av den särskUda konsumentlagstiftning som
gäller eller kommer att gälla inom civilrätten i övrigt. Genom att föreslå att
den legala dröjsmålsräntan i bl.a. konsumentförhållanden skall sänkas från
nuvarande åtla till två procent över diskontot har utredningen emellertid
enligt domareförbundets mening gått för långt i sin strävan atl lillgodose konsumenflntressena.
Förbundet instämmer tUl stora delar i den kritik som experterna Frankman,
Persson och Westman framfört i sitt gemensamma yttrande och delar även den
uppfattning Persson i ett eget yllrande givit uttryck åt då det gäller
förslagels konsekvenser för bankers och andra kreditinstituts långivning.

I
flera fall framslår de effekter som skulle uppkomma som svårmoiiverade.
Utredningen har själv i några fall ansett att någon skillnad mellan olika
kategorier inte är påkallade (t.ex. i aktiebolagslagen). Förbundet kan inte
finna att motiven är starkare för den föreslagna ändringen i ärvdabalken. Det
synes svårt att anföra några vägande skäl för atl räntan på ett legat skall
vara högre om mottagaren är en juridisk person (ofta en ideeU förening eller en
sflftelse) än om vederbörande är en fysisk person. Del torde inle vara vanligl
atl någon är legatarie i egenskap av näringsidkare eller att legalarien är en
juridisk person som bedriver näring.

Den
föreslagna lagstiftningen ger också upphov till prakflska problem. I den
hittUlsvarande konsumenilagsttflningen är det fråga om att reglera verkan av
avtal,- där partema uppträtt i ett visst syfte och då ofta i en förhållandevis
lättidentifierad funktion av näringsidkare eller konsument, även om gränsdragningsproblem
naturligtvis kan föreligga även där. Räntelagen skall emellertid tiUämpas även
på andra förhållanden, där hell andra problem uppkommer att bedöma i vilken
egenskap partema är borgenär eller gäldenär. I fråga om utomobligatoriska
skadestånd, t.ex. trafikskada, kan det vara mera tveksamt hur bedömningen skall
ske av frågan om parterna (förare, fordonsägare och annan skadelidande) skall
bedömas som "privatpersoner" eller ej. Förbundet ifrågasätter alltså
siarkt att ordet "privatperson" tillräckligt klart anger det begrepp
som avses.

Den
särskilda konsumenlrättsliga lagstiftningen, däribland den nu före

slagna regeln att räntelagens bestämmelser blir indisposiflva i konsument

förhållanden, avser alt reglera verkningarna av vissa avtal beroende av

evenluella successioner på borgenärs- eller gäldenärssidan. Utformningen

av den särskilda regeln för "privatpersoner" ger närmasl vid handen
atl

förhållandena vid varie särskild tidpunkt i fordringsförhållandet är avgö

rande. Som exempel kan nämnas atl gäldenären är en juridisk person och

borgenären är en "privatperson". Gäldenären avlider, varvid
fordringen 122

övergår till dödsboet, som
inte är att anse som "privat-person", och Prop. 1986/87:72
därefter genom arvsktfte till en av dödsbodelägarna, som också är "privatperson".
Att låta en förändring på borgenärssidan påverka gäldenärens förpliktelse torde
medföra atl denne bör få rätt att motsätta sig en överlå-telseav fordringen.

Skall
olika räntesatser gälla måsle problemet hur man skaU förfara när flera är
solidariskt ansvariga lösas.

Vidare
ställer sig förbundet frågande till vad som uttalas om att förvaltning av egen
förmögenhet genom placering i akfler skulle anses som näring (s. 168 n — 169
ö). Enligt förbundets mening torde den som förvaltar sin i aktier placerade
förmögenhet inle anses som näringsidkare och därmed bokföringsskyldig, även om
kapitalet är betydande.

Föreningen
Sveriges kronofogdar

I
betänkandet föreslås atl tvingande regler om lägre dröjsmålsränla än eljest
införs i konsumentförhåUanden. Föreningen tUlstyrker atl så sker.

Beträffande
särregleringen för privatpersoner och konsumenler finner föreningen att
betänkandet har överarbetats så atl särskilt 8 och 10 §§ har fått etl
ostrakturerat och för den oinvigde ett aUlför svårtillgängligt innehåll. Man
föreslår ett lägre diskonlolillägg om två procent beträffande alla
privatpersoner som borgenärer eller gäldenärer, medan man låter reglema vara
tvingande endast i näringsidkar/konsumentförhållandena. Att som i betänkandet
moiivera en lägre dröjsmålsränta för en privatperson som "lånar ut pengar
för atl hjälpa en näringsidkare atl finansiera en utbyggnad av dennes
företag" synes vara all särteglera en udda föreleelse, där ändå
dröjsmålsräntan enligt 7 § aldrig blir lägre än den löpande ränian på själva
lånet. Föreningen finner del därför flllfyllesl att flllämpa del lägre
diskon-lolillägget i rättsförhållanden mellan å ena sidan privatpersoner i
egenskap av konsumenter och att härvid göra lagstiftningen tvingande, dock
endasl flll förmån för konsumenien. I konsumentförsäkringsfallen blir då
följden den, atl konsumenten får nöja sig med den lägre räntesatsen på sina
försäkringskrav om inget annat har avtalats. Samtidigt kan den penningstarke
konsument som lånar ul pengar flll ett nystartat företag liksom andra
krediigivare förhandla sig lill en högre dröjsmålsränta. En sådan
räntelagstiftning kommer atl harmoniera bättre än den som betänkandet föreslår
med den konsumentpoliliska lagstiftningen, såsom konsumentköplagen,
konsumentkreditlagen, konsumentförsäkringslagen och och preskriplionslagens
regler avseende konsumenifordringar. Se vidare avsnitt 9.

Sydsvenska
lokalavdelningen av föreningen Sveriges kronofogdar

Förslaget
avseende lägre dröjsmålsränla för privatpersoner i förhåUande

till näringsidkare moiiveras med att privatpersoner inte skulle kalkylera

över vilka ekonomiska altemativ som kan vara mesl lönsamma. Delta kan 123

man väl inte generelll
skriva under på. Många privatpersoner har en Prop. 1986/87:72

komplex ekonomi med
checkkrediter, kontokort m.m. som gör att olika

alternativ kan övervägas.
Att då ha en dröjsmålsränla som är 3-4 % lägre

än ränian på en
checkkredil eller ca 10 % lägre än på en kontokortskredit

kan då vara intressant för
en gäldenär som har kommu i en ekonomisk kris.

Del är vidare oftast
olyckligt och skapar gränsdragningsproblem att ha

differentierade regler för
olika gmpper. En enskild näringsidkare har ofta

rörelsens ekonomi
sammanblandad med sin privata. Hur skall man då

enkelt kunna fastställa
vilka dröjsmålsräntor som skall utgå på olika

skulder?

En
grandläggande tanke måsle vara att skulder skall betalas i rätt tid. Det finns
då ingen anledning att ömma för dem som inle gör delta. Behåll därför nuvarande
enhefliga regler om dröjsmålsränla.

Lokalavdelningen
för Västra Sverige av föreningen Sveriges kronofogdar

8§

1
lagmmmet föreskrivs atl dröjsmälsräntan för en privatperson skall uppgå till
högst diskontot jämte två procent. Detta innebär en avsevärd sänkning av den
ränta om diskonto jämte åtta procent som irtfördes 1984-07-01. Det är nog
ganska klart att en hög dröjsmålsränta har en betalningspåtryc-kande effekl.
Den föreslagna ändringen har en klart motsatt effekt. I en fid när
exekutionsväsendet möter en alll hårdare kritik för sin hantering av de enskilda
målen kan man knappast acceptera en ränla som man utan överdrift kan påstå
minskar betalningsmoralen. Under särskilda förhåUanden kan enligt förslaget
jämkning äga mm av dröjsmålsräntan. Vidare skall enligt förslaget gäldenären få
en betalningsfri månad från det räkning eUer faktura utsläUts. Enligt
lokalavdelningen bör dröjsmålsräntan behållas på sin idag förhållandevis höga
nivå.

Lokalavdelningen
för Mellersta Sverige av föreningen Sveriges kronofogdar

Förslaget
tUl ny räntelag innebär bl.a. att dröjsmålsränta skaU beräknas efter en lägre
räntesats i konsumentförhållanden jämfört med vad som nu gäller. Lagen skall i
den delen vara tvingande till konsumenternas förmån. Från betalningssynpunkl
torde förslaget medföra endast positiva konsekvenser. De belalningssvaga i
samhället blir inte starkare av höga dröjsmålsräntor En lägre dröjsmålsränta
jämfört med nuläget ger dem störte möjligheter att göra rätt för sig vid
betalningssvårigheter.

Förslaget
berör emellertid inte alls huravida de tvingande reglema även

skall beaktas av de exekutiva myndigheterna. I ett avseende torde det

dock stå klart att reglema blir tUlämpliga, nämligen vid ålertagningsförtält-

ningar enligl konsumenlkreditlagen. Ränteanspråken från sökandens sida

begränsas då enligt 8 § i förslaget. I övrigt torde det ankomma på domsto

lama att avgöra om den lägre dröjsmålsräntan skall vara lillämplig. Exeku

tionsurkunden får liksom för närvarande vara vägledande för exekuflonen

beträffande utdömd ränla. 124

Föreningen
Auktoriserade Revisorer Prop. 1986/87:72

I
betänkandet föreslås att räntefoten för dröjsmålsränta skall vara lägre när en
privatperson eller konsumeni är antingen gäldenär eller borgenär än eljesi. FAR
kan i allt väsenfligt ansluta sig flll den bedömning av förslagets konsekvenser
som görs av experterna Frankman, Persson och Westman i ett liU betänkandet
fogat särskUt yttrande. FAR lar således avstånd från förslagel och anser alt
den dröjsmålsränienivå som anges i nuvarande räntelag bör gälla även framdeles.

FAR
vill särskilt framhåUa att förslaget innebär att olika dröjsmålsränlesatser
skall tillämpas för olika kaiegorier av betalningsskyldiga. Fordringsägaren
måste därför dels analysera varie faktura där dröjsmål med betalningen
uppkommit, dels tiUämpa oUka rutiner för dröjsmålsränledebiteringen beroende
på kundkategorin. En sådan ordning skulle medföra stora problem och kostnader
för företagen.

Konsumentvägledarnas
Förening

flilstyrker
förslagel och framhåller att det är särskilt vikflgt atl lagen blir tvingande
tUl konsumentens förmån.

Svenska
Petroleum Institutet

Utredningen
har i sitt förslag bl.a. utgått från att privatpersoner inte har sin
hushållsekonomi organiserad efter affärsmässiga principer. Orsakema flll
försenad betalning anges som regel vara att räkningen skickats ut för sent för
att komma med vid den genomgång av räkningar som görs en gång per månad i
samband med att konsumenten får ul sin lön eller också beror dröjsmålet på att
konsumenten är utan pengar.

Ovanstående
grundantaganden ger en så ofullständig bild av verkUghe-ten atl de måsle anses
vara vilseledande som utgångspunki för förslag om ny lagstiftning.
Betalningsfördröjningar kan ju ha sin grund i en mängd orsaker, t.ex.
aiternativa prioriteringar av utgifterna, slarv eller allmän ovUja atl betala i
tid.

Förslag
om låg dröjsmålsränta iill privatpersoner

Utredningen
föreslår en tvingande regel, alt, när privatperson eller konsument är antingen
gäldenär eller borgenär, dröjsmålsräntan skall vara diskontot plus 2 %. Skälen
är de ovan angivna.

Enligt
all erfarenhei är dröjsmålsräntans höjd av stor betydelse för att få gäldenären
att betala i lid. Delta gäller såväl näringsidkare som privatpersoner. Nivån
på ränian måsle vara så hög, att en belalningsfördröjning är ointressant eller
åtminstone alltför kostsam för konsumenien.

Den
föreslagna ändringen av räntelagen lill en dröjsmålsränla på max

diskonto plus 2 % kommer med största sannolikhet att få den effekten, att

belalningsförseningarna avsevärl ökar. Ett uppskjutande av betalning av

leverantörsräkningar skulle utan tvekan bU det enklaste och billigaste 125

sättet att låna pengar,
jämfört med att låna i bank. Ett sådant förhållande är Prop. 1986/87:72
uppenbarligen helt orimUgt, allrahelst som "lånet" i de flesta fall
skuUe ske helt utan leverantörens samtycke och i strid med gällande
betalningsviUkor.

En
sannolik följdeffekt skulle bli atl leverantören kompenserade sig för de ökade
kundfordringama genom varaprishöjning vid kreditförsäljning eller genom en
generell prishöjning fiU nackdel för kontant betalande kunder. På vilket säll
leveranlören än skuUe ta ut kompensation för sina ökade kostnader, skulle goda
betalare få vara med om atl betala kostnadema för de dåliga.

Förslaget
ger speciellt på denna punkt ett intryck av att vara utformat som ett skydd för
de konsumenter, som redan i dag har svårt att hålla reda på sina ekonomiska
relationer med leverantörer.

Det
kan vidare konstateras atl den föreslagna nivån på dröjsmålsränta på intel sätt
svarar mot förelagens kapitalkostnader för kortfristig upplåning. Denna
räntenivå ligger och kommer också sannolikt atl ligga betydligt över diskonto
plus 2 %.

Klassificering
av kunder i näringsidkare och privatpersoner/konsumenter

Utredningen
föreslår särskilda regler för privatpersoner/konsumenter

Man
kan med skäl efterlysa en beskrivning av de praktiska och kostnadsmässiga
konsekvensema av att gäldenärerna enligt förslaget måste delas upp i skilda
kategorier. Detta skulle innebära att företagen skulle tvingas analysera varie
fall, där betalningsdröjsmål uppkommit, med hänsyn flll kundens
kategoritUlhörighet.

Utredningen
ger inga i praktiken användbara regler för hur klassificeringen skuUe gå till.
För oljeindustrins del finns etl stort antal kunder, där en sådan
klassificering som ulredningen tänkt sig, helt enkelt inte är möjlig. Del
gäller t.ex. leveranser av drivmedel (bensin, diesel) tiU en näringsidkare, som
använder ett eller flera fordon både i näringsverksamheten (driven under
enskUd firma) och för prival brak. Ett annat exempel på s.k. blandad förbrakning
är leveranser av eldningsoljor lill jordbrakare, som använder dem dels för
uppvärmning av bosladshus, (privat), dels för byggnader, torkanläggningar m.m.
ijordbrakel (näringsverksamhet).

För
oljeföretagens del gäller dessa fall av blandad förbrukning inte några enstaka
undantagsfall utan ett synneriigen stort antal kunder.

Svenska
Gasföreningen

Utredningen
gör en distinktion mellan privata konsumenter och näringsidkare och föreslår
att de privata konsumentema skall gynnas av en avsevärt lägre dröjsmålsränta än
övriga. Om en sådan uppdelning görs förstår föreningen inte hur denna
kategoriklyvning skall kunna hanteras i praktiken. Otaliga gränsfall måste
uppslå när energimarknadens konsumenler skall uppdelas. Föreningen frågar sig
om det ens är möjligt.

Föreningen
har inte övertygals av utredningens motiv tUl lägre dröjs

målsränta för privatpersoner. Föreningen har svårt atl se del som etl 126

konsumentintresse
atl, genom en låg dröjsmålsränla, vissa - ofta ständigt Prop. 1986/87:72
ålerkommande — personer skall erhålla billigare krediter än andra
kredit-konsumenter.

Man
märker f n. en ambition att förenkla skattelagstiftningen och regeringen synes
därvid vara beredd att priorilera enkelhet framför absolut rättvisa i vaoe
siluaflon. I samma anda anser föreningen att samhällets övriga regelsystem
skall förenklas och i vaoe fall inte tillföras helt nya komplikationer.

Föreningen
motsätter sig utredningens förslag att kategoriindela konsu-mentkollekflvet,
att prisdifferenflera meUan de därvid uppkommande gmppema och alt därmed
åstadkomma etl mer komplicerat regelverk än det som nu råder.

Svenska
Kreditmannaföreningen

Behovet
och funktionen av dröjsmålsränla

Det
finns i vaoe tid etl marknadspris på pengar. Prisei kan sägas anpassa sig bl.
a. med hänvisning till tillgång och efterfrågan, kreditens långvarighet och
kreditriskerna. För närvarande och inom överskådlig framtid råder brist på
pengar här i landet och ränlelägel är högt. För den som säljer på kredit är
därför kreditkostnaden en inte oväsentlig del av den sålda varans/tjänstens
pris. Denna kostnad för kredtf fram flll förfallodagen är således inräknad i
det fakturerade priset. Uppkommer dröjsmål med betalning uppstår en
tilläggskostnad för kapitalfinansiering hos säljaren/kreditgivaren, vilken
koslnad måsle täckas på någol sätl. En rimlig melod har hiuills ansetts vara
atl kreditlagaren betalar en dröjsmålsränla någoriunda anpassad till
marknadsräntan.

Enligt
betänkandet skall detta inte längre få ske såvitt rör vissa kredittagare. Utredningen
anvisar inte hur denna medkostnad skall täckas eftersom man inte synes förstå
atl den uppkommer. Kostnaden vältras över på kreditgivaren. Möjligheterna för
konsumenten alt få kredii försvåras eller stramas ål.

Konsekvenser
för kreditgivare omförslaget om dröjsmåls räniagenomförs

Regisler
och datamässiga problem

För
att kortekt hantera dröjsmålsränledebiteringen vid eventueUt dröjsmål måste
kundens status fastställas och noteras redan då order mottas (samma kund kan
vara privatperson och icke privatperson beroende på t.ex. beskaffenheten av
beställda varor), ibland kan ytteriigare uppgifler erfordras för bedömning.

Exempel: En villaägare vUl
byta ut aUa tappkranar i sin vUla och bestäl

ler lio sådana från en VVS-handlare. Villaägaren skall behandlas som en

privatperson. Om en hyreshusägare gör samma besläUning i avsikt att byta

ut kranarna i hyreslägenheter är han inte privatperson. Är hyreshusägaren

också villaägare och kranama debiteras på samma faktura, är således olika

dröjsmålsränteregler tUlämpliga på "hyreskranarna" respekflve
"villa- 127

kranarna".
Att överhuvudtaget hålla reda på om en person är näringsidka- Prop.
1986/87:72 re eUer privatperson vid kredtfköp är något som inte ens
kreditupplysningsföretagen med säkerhet kan avgöra i dag.

Dröjsmålsränla
— ökade ränteförluster

Såväl
förslaget om en obligatorisk betalningsfrist på en månad (som i sig inte
föreslås bli lagfäst på annat sätt än genom bestämmelsen atl dröjsmålsräntan
böriar utgå först en månad efter det anspråket på dröjsmålsränta angivits i
faktura), som utredningsmannen menar skall styra även "kapitalförfaUodagen",
som den låga räntefoten (diskontot plus två procentenheter), torde innebära
atl varie kredii till kunden som är privatperson medför ökade kostnader för
säljaren/kreditgivaren. En intressant fråga är om fördelen för konsumenien, som
är marginell, kan moiivera kreditgivarens stora kostnader.

Obligatoriskt
treitiodagarsfrist kommer ganska snart medföra att räntekostnaden härför
inräknas i varans pris, vilkel innebär att även kontantkunder får beiala för
kreditkundernas bekvämlighet. Om sedan kredilkun-den, som är privatperson,
dröjer med betalningen utöver förfallodagen, blir säljarens/kreditgivarens
mätbara förlust skillnaden mellan hans kapitalanskaffning och diskonto plus
två procent. I vad mån delta gynnar konsumenterna eller inte kan ifrågasättas.

Förslagets
inverkan på betalningsmoralen

Betänkandet
innehåller en för västerländsk rättsuppfattning helt ny princip, nämligen atl
premiera den part i elt avtalsförhållande som inte håller avtalet och del på
bekosinad av den drabbade parten. I realiteten kan således förslaget sägas
innebära att fordringsägaren skall betala en summa liU gäldenären om denne är
sen betalare. Del blir bUligare för en konsument att dröja med betalningen av
en förfallen fordran, än alt ta en ny räntedragande kredii. Detta kommer ganska
snart uppmärksammas av vissa kredittagare och utnyttjas. Den föreslagna
räntenivån är lägre än marknadsräntan. Svenska Kreditmannaföreningens medlemmar
har inle noterat några invändningar från sina kunder all dröjsmålsränta utgår
och ej heller skäligheten därav.

Svenska
Tidningsgivareföreningen

I
den stora annonsvolym som dagligen införs i dagstidningarna beordras elt

mycket stort antal s.k. tillfälliga annonser av privatpersoner resp. perso

ner som i någon mening kan tänkas vara näringsidkare. Annonserna beor

dras oftast per telefon och införs med kort varsel. För närvarande finns det

ingen anledning för dagstidningarna att dra en gräns mellan privatpersoner

och nu nämnda näringsidkare. Enligl del framlagda lagförslaget skall för

privatpersoner lillämpas en lägre dröjsmålsränla än för näringsidkare. 128

För
dagstidningarnas del kommer detla i praktiken all medföra ulomor- Prop.
1986/87:72 dentligt stora svårigheter. För att undvika dessa vill TU föreslå
atl samma dröjsmålsränta skall få tillämpas för privatpersoner och
näringsidkare. Om förslaget trots tillämpningssvårigheterna skulle genomföras
fömtsätter TU att det i lagtexten och i lagmoliven klart anges vilka kriterier
som skall gälla för gränsdragningen.

TU
anser att den föreslagna dröjsmålsräntan för privatpersoner - riksbanksdiskontot
plus två procent - är för låg i förhållande tiU de räntesatser som gäller för
bankemas specialinlåning. En för låg dröjsmålsränta riskerar att luckra upp
betalningsmoralen och leda till ökade kreditkostnader.

På
grund av de ekonomiska svårigheter som många dagstidningsföretag kämpar med har
dessa under senare år försökt snabba upp betalningen av fakturor rörande direktbeordrade
annonser. Betalning tio dagar efter fakturadatum har därför blivit allt
vanligare. Med hänsyn härtill avstyrker TU en regel i lagförslaget som
förbjuder atl dröjsmålsränta uttas innan tretfio dagar har förflutil efler
fakturadalum.

Åberopande
det ovan anförda vill TU således förorda att lagförslagets regler ändras så,

atl
samma dröjsmålsränta kan användas beträffande privatpersoneroch näringsidkare,

att
dröjsmålsräntan sätts högre än de ränlesalser som gäller för bankernas
specialinlåning, och

att
dröjsmälsräntan får tillämpas inom 30 dagar efter fakturadatum.

Elektriska
Hushållsapparat Leverantörer

Ulredningen
åberopar som ett av skälen för de föreslagna reglema en i Danmark genomförd
räntelag. Till detta är att notera att den danska lagen, daterad 1984-12-19, nr
618, fastställer en åriig ränta flll diskonto -)- 6 %. Denna ränta kan vidare
ändras vartannat år efter förhandlingar med Danmarks Nationalbank. Den
omständigheten att Danmark, eller över huvud tagel andra länder, har en låst
dröjsmålsräntesals kan inte vara rimlig anledning liU alt Sverige ska genomföra
en tvingande lagsliftning som får så vittomfattande följder som föreliggande
förslag.

Del har inle framkommit av ulredningen att företag mot konsument i
någon nämnvärd omfattning missbrukat möjlighelen att ta ut oskäliga
dröjsmålsräntor. Grandprincipen i vårt ställningstagande om dröjsmålsränta är:
Kapital låst i förlängda krediter utgör en betydande kostnadspost för
näringslivel. Dessa kosinader måste naturligtvis täckas in.

För
att kreditförhållande ska kunna ingås måsle avtal träffas. I detta

avtal ska finnas överenskommelse om dröjsmålsränla. Om kreditlagaren

senare bryter avlalet, dvs. inte betalar i tid, skall han oavsett orsak flll

avtalsbrottet, givetvis betala den avtalade dröjsmålsräntan. Denna ränta

ska vara av en sådan slorleksordning att den täcker in näringsidkarens

extra utgifter på grund av den för hans del påtvingade längre kreditgiv-

ningstiden. Skulle delta inle medges enligl den nya räntelagen, innebär det

atl andra kunder, som korrekt följer de ingångna avtalen, får betala de

kostnader som orsakas av dem som bryter avtalen. Detta är ett förhåUande 129

9
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72

som strider mol svensk
rättsuppfattning. Dröjsmålsränlereglerna får inte Prop. 1986/87:0 inbjuda
konsumentema till lönsamma avtalsbrott.

Om
förslaget genomföres betyder detta ökad administration och ett störte anlal
tvister. Det innebär också direkta ränteförluster för förelagen och ett ökat
antal kundförluster. Allt detla måste kompenseras genom prishöjningar och
hårdare kreditvUlkor. Belalningsanstånd kommer ej atl kunna medges. I slället
kommer inkassoålgärder, ansökan om betalningsföreläggande och liknande
åtgärder att vidtas oftare och snabbare. Detta kan inte rimligen vara i
konsumenlkollektivets intresse.

Kapitalkostnaden
är lika hög oavsett köparkategori. En kostnadstäckande dröjsmålsräntesats bör
därför alltid få tiUämpas.

Varken
näringsliv, statliga eller kommunala myndigheler, är beredda alt utan
kompensalion acceptera ett höjt kostnadsläge på grand av ändrade
ränteförhållanden.

Vi
avstyrker sålunda bestämt förslaget flll tvingande regler om dröjsmålsränta
vid konsumentförhållande.

Riksförbundet
Energileverantörerna

En
lagsttftning, som skyddar konsumenterna kan inte tfrågasättas och är ju inom
andra områden i vår monopoUstiska bransch vanlig. I avtalsförhållandet mellan
energUeverantören och konsumenien befinner sig ju konsumenten oftast i
"underläge" med små möjligheter att påverka avtalsvillkoren. Att så
ensidigt skydda enskilda konsumenter, som ränlelagsutred-ningen föreslår är
emellertid i allra högsta grad ivivelakfigt.

Vi
förordar därför, att nu gällande räntelag förblir gällande och våra
huvudargument för detta ställningstagande är främst, all lagförslagel innebär

en
oskälig överföring av kostnader på de konsumenter, som sköter sina betalningar
saml

stora
administrativa och prakflska problem hos energi leverantörerna vid
tillämpningen i det dagliga arbetet som har karaktären av "masshantering"
av etl mycket stort antal kunder.

Inom
vår bransch kan konstateras ell ökande antal betalningsförseningar. Anledningen
kan, i motsats flll vad utredningen menar, antas bero på en ökad
räntemedvelenhet hos konsumentema, som på etl mer påtagligt sätt gör
prioriteringar med avseende på vilka räkningar, som bör betalas i rätt lid
o.s.v. För att råda bot på detla och få de mindre punktliga kunderna att själva
läcka sina kostnader förorsakade av betalningsdröjsmålen har vi genom
rekommendalioner lill medlemsföretagen medverkat till att energileverantörema
numera debiterar dröjsmålsränla och andra avgifter enligt gällande ränte- och
inkassolagar.

En
ändring av räntelagen kan inom vår bransch dessutom få konsekven

sen att leverantörerna blir mer benägna att avbryta leveransen vid bris

lande belalning, vilket ju kan få följder som knappast kan antas gagna 130

konsumenterna. Rätten att
avbryta leveransen vid beialningsförsummelse Prop. 1986/87:72 har hitlills
hanterats med allra största försiktighet bl.a. för att i möjligaste mån skydda
konsumenterna.

I
detta sammanhang måste en för elleverantörerna specifik beslämmelse beaktas,
nämligen den i ellagen fastslagna leveranspUkten, vilket innebär, att en
koncessionsinnehavare inte kan vägra någon elt elabonnemang.

En
annan näringsidkare kan, om förslaget lill ny tvingande räntelag kommer att bli
gällande, själv välja atl helt enkelt avstå från att leverera varor och
tjänster på kredit. Denna möjlighel saknas i praktiken för elleverantörerna,
varför lagförslagets konsekvenser blir något paradoxala för vår bransch.

Vi
anser dessutom, att det kommer att bli svårt, kostsamt och trassligt att bedöma
för vem de nya bestämmelserna skall gälla. Det är för vaoe energileverantör i
det närmaste omöjligt att utreda och kodifiera de flotu-sentals kunderna med
avseende på om de skaU beiraktas som "konsumentkunder" eller
"yrkeskunder". Lantbmkare och privala hyreshusägare har t.ex. ofta
både en privat konsumentdel och en yrkesdel inom samma abonnemang. Av vem och
när skall bedömningen göras? Av leverantören eller först vid domstol?

Sammanfattningsvis
bedöms de administraflva och prakfiska problemen bli av oanad slorlek inom vår
bransch om förslaget lill ny räntelag skulle vinna gehör och ett genomförande
av lagens tillämpning skulle medföra ökade kosinader för samtliga
energikonsumenter.

3 Jämkningsmöjlighet

Riksåklagaren

har
ingen erinran mot förslaget.

Göteborgs
tingsrätt

Tingsrätien
instämmer i utredningens förslag att en särskild jämkningsmöj

lighet bör införas för det faU som kan betecknas som social force majeure.

Däremoi anser tingsrätten att en regel om jämkning vid oklarhet om

rättsläget m.m. inte bör införas. Risken att behöva beiala dröjsmålsränta

om en process förloras torde knappast i någon utsträckning av betydelse

verka avhållande på en privatpersons vilja atl processa om denne anser sig

ha goda gmnder för att vägra betalning. Vidare kan den som överväger

risken att behöva betala dröjsmålsränta mildra den belastning som dröjs

målsräntan utgör genom att göra de medel som avses med den ifrågasatta

betalningen räntebärande. Det framslår därtill som mindre lämpligt atl

införa regler som för sin lillämpning förutsälter alt parten visar atl oklarhe

ter har förelegal, 131

Datainspektionen Prop. 1986/87:72

Om
det av principiella eller andra skäl anses föreligga behov av en jämkningsregel
då tillämpning av räntelagen skulle föranleda resultat som uppfattas som
otUlbörliga eller oskäliga i speciella undantagsfall, bör det kunna ske utan
sådana preciseringar som i förslagets jämkningsregler.

Försäkringsrättskommittén

har
ingel att invända mol jämkningsregeln, men anför atl den lorde för
försäkringens del få ringa betydelse.

Kommerskollegium

Vidare
har utredningen föreslagil att en paragraf skall införas i räntelagen, som ger
gäldenär i egenskap av privatperson rätt till jämkning av dröjsmålsränta
enligt lagen i två faU. Räntan skall kunna jämkas dels om gäldenären vid
"rättslig oklarhet" haft skälig anledning att fllls vidare håUa inne
betalning, dels när gäldenären av sociala skäl råkat i betalningssvårigheler
och synnerliga skäl för jämkning föreligger.

Beträffande
den föreslagna jämkningsmöjligheten gör kollegiel samma bedömning som
beträffande den föreslagna sänkningen av räntenivån för konsumentema, nämligen
att kostnadema för utebUven räntekompensation inte bör bäras av näringsidkama
och i sista hand av övriga konsumenter. Mot bakgrund av vad utredningen anfört
om att risken att, i händelse en process förloras, behöva utge ett ansenligt
ränlebelopp kan verka avhållande på en privatpersons vilja att processa, bör
man enligt koUegiets bedömning överväga att utöka möjlighelen atl fullgöra
betalning genom nedsättning av pengar.

Televerket

Televerket
finner inle heller några bärande skäl för ulredningens förslag tUl

9 § om jämkning av dröjsmålsränlor. Borgenärer hamnar i svårigheter i de

fall gäldenärer inte fullgör sin skyldighel atl beiala i rätt lid och sedan

möler krav på dröjsmålsränla med en eller flera invändningar som t. ex. atl

han inte köpt varan som näringsutövare ulan som privatperson varför

räntan skaU beräknas efter en lägre procentsats, alt han i sin antecknings

bok noterat att han har betalat i rätt tid och att han varit djupt deprimerad

varför räntan skall jämkas. Borgenären ställs inför valet mellan att låta

andra kunder betala antingen vad den försumlige betalaren ej vill betala i

dröjsmålsränta eller de extra administrationskostnader som krävs för att få

ut en kortekt dröjsmålsränta av den försumlige betalaren. Enligt telever

kets mening är det inte motiverai att nu i räntelagen föra in regler som kan

utnyttjas av personer som av någon orsak inte vill eller kan fullgöra vad de

har åtagit sig. I Sverige finns etl väl utbyggt socialt skyddsnät och det kan

ofta vara affärsmässigt motiverat för borgenärer att inte driva en fråga om

dröjsmålsränta på ett sätt som kan medföra berättigad kritik.

Televerket avstyrker förslaget om jämkning. 132

Bankinspektionen Prop. 1986/87:72

I
betänkandet föreslås införande av en möjlighet flU jämkning av sådan ränla som
på grand av bestämmelse i räntelagen skall ulges av privatperson. Det får
alltså ej vara fråga om ränta som gmndas på avtal, i vilka fall jämkning enUgt
36 § avtalslagen kan komma i fråga. Endast i två avgränsade situationer skall
jämkning kunna ske. Dels bUr jämkning möjlig när oklarhet förelegat om
rättsläget eller eljesi om något förhållande av avgörande betydelse för
betalningsskyldigheten, dels kan jämkning ske vid sådana fall av
betalningsoförmåga som beror på atl gäldenären till följd av sjukdom eller av
annan genomgripande personlig händelse huvudsakligen utan egen skuld råkat i
betalningssvårigheter.

Bankinspekflonen
har ingen erinran mot att en jämkningsmöjlighet införs. Frågan är emellertid
om avgränsningen av den först nämnda jämkningssituationen är ändamålsenlig. I
betänkandet sägs att ell oklart rättsläge kan mantfestera sig exempelvis i
redovisade skiljaktigheter hos de deltagande domama eller i det förhållandel
atl olika instanser kommit tUl oUka resultat beträffande
betalningsskyldigheten. Risken är att jämkningsmöjligheten, med den utformning
lagförslaget fått, inte tillämpas i andra fali än då "oklarheten"
fått sådana synbara ultryck som nyss nämnts. Det är emellertid obestridligen så
att även då domare och domstolar kommii fiU samma resultat kan saken ha varil
svårbedömbar. En tillämpning av jämkningsbestämmelsen i sådana fall skulle
fömtsätta att detta, åtminslone indirekt, tillkännagavs i domen, vUket kan möta
motstånd. Det kan fö. finnas andra skäl lill att inte låsa lillämpningen av
bestämmelsen liU det "objektiva" faktum som "oklarhet om
rättsläget" utgör. T.ex. då en enskild ej biträds av advokat - såsom är
det vanliga i rättegång om mindre värden - skulle en jämkning i vissa fall
kunna te sig naturlig också då fråga är om rätlsvillfarelse.

Bankinspeklionen
förordar att avgränsningen av den först nämnda jämkningssituationen görs till
föremål för förnyade övervägande under departemenlsbehandlingen. En
formulering som därvid kan prövas och som synes ge störte förutsättningar att
beakta den enskildes föratsättningar atl förat-se rättsläget är denna:
"Har en privatperson som är gäldenär hafl skälig grund tiU Ivivel om sin
betalningsskyldighet, kan den ränla som skulle utgå enligl bestämmelse i denna
lag jämkas."

Konsumentverket

I
lagförslagets 9 § införs det för två speciella situafloner möjUghet tUl
jämkning av skyldigheten att betala ränta. Då t.ex. en fordran är tvistig finns
en uppenbar risk att konsumenten som den normalt sell ekonomiskt svagare parten
avstår från att få sin sak prövad i domstol eller på annat sätt därför att han
riskerar att behöva betala ränletillägg under tiden. Verket anser det därför
värdefullt från konsumentsynpunkt atl utredningen nu föreslår regler som gör
att den dröjsmålsränta som annars skall utgå, kan jämkas om skäUg anledning
funnits all fllls vidare hålla inne betalningen.

Jämkning
föreslås också kunna komma tfråga vid s.k. social force ma- 133

jeure.
Även i denna del tillstyrker verket förslaget. Det är dock enligt Prop.
1986/87:72 verkets mening tveksamt om det bör krävas "synnerliga
skäl" för jämkning, utöver kravet att del skall röra sig om en händelse
av "genomgripande" natur.

Allmänna
reklamationsnämnden

De
argument som utredningen anför för införande av vissa möjligheter till jämkning
av dröjsmålsränta i konsumentförhållanden anser ARN övertygande. Nämnden
tillslyrker således all bestämmelser om jämkning tas in i lagen.

Riksrevisionsverket

Utredningen
föreslår regler som ger möjlighet för privatperson tiU jämkning. RRV anser del
bra om en sådan möjlighet finns. RRV finner emeUertid att de föreslagna
reglema kan komma all leda lill åtskUliga besvärliga utredningar. De alternativ
tUl jämkning som utredningen diskuterar är dels möjlighel att innehålla
betalning på grand av oklarhet i rättsläget eller eljesi om något förhållande
av avgörande betydelse för betalningsskyldighet föreligger, dels sådana
förhållanden som utgör s.k. social force majeure. Dessa alternaflv torde bU
svåra att tiUämpa i prakflken. RRV ställer sig därför tveksamt till att införa bestämmelser
av detta slag i räntelagen.

Länsstyrelsen
i Jämtiands lan

flilstyrker
förslaget.

Kronofogdemyndigheten
i Östersunds distrikt

En
jämkningsregel enligl den modeU som angivils i 9 § i förslaget är väl befogad.
Men enligl KFMs mening bör den få en mera allmän utformning när det gäller
andra situationer än som berörts i första delen (om "oklarhet förelegat om
rättsläget eller eljest"). I fortsättningen bör stadgandet knytas flll
synnerliga skäl över huvud taget och i mofiven utförligt klargöras vilka situationer
det gäller. Sista delen av den föreslagna paragrafen verkar förvUlande samt kan
låsa en rimlig praxis.

Frågan
är också hur och när skälen ska beaktas. Såvitt man kan förstå

avses att jämkning ska avgöras genom invändning t.ex. när domstol pröv

ar betalningsskyldigheten. Men regeln borde enligt KFMs mening gälla

även efter det domslol fastställt belalning av viss moraränta. Det är ofta

efler det t.ex. betalningsföreläggande med slutbevis meddelats, som det

visar sig att gäldenären p.g.a. sjukdom och andra förhåUanden fått svårt

att betala räntan. Man kan tänka sig att bryta igenom de traditionella

processreglema och tillåta en prövning av domstol även efter det lagakraft-

vunnet föreläggande eUer dom etc. kommit tiU. Annars lär regeln inte få

mycket genomslag i praktiken. 134

Sveriges
riksbank Prop. 1986/87:72

har
inget att erinra mot förslaget alt jämkning skall kunna ske i vissa faU.

Stockholms
kommun, juridiska avdelningen

Utredningen
förslår i 9 § i sitt förslag fill räntelag jämkningsmöjligheler i två olika
faU, dels om oklarhet föreligger om rättsläget, dels om synnerliga skäl såsom
sjukdom m. m. föreligger för jämkning.

Det
första av dessa förslag kan få avsevärda ekonomiska konsekvenser för staden i
de fall tomträttsavgäld eller annan avgifi är tvistig. Problem rörande
lomträttsavgäld behandlas nedan (avsnitt 9).

Paragrafen
ger enligt sin ordalydelse, och enligl motiven, gäldenären stor möjlighel atl
genom olika invändningar undgå atl beiala dröjsmålsränta. Paragrafen kan
således locka en gäldenär atl komma med invändningar som har lill enda syfte
att undgå skyldighet att betala dröjsmålsränla, dvs. en privatperson kan på
elt billigt sätl uppskjuta belalning.

Redan
i dag finns jämkningsmöjlighet genom 36 § avtalslagen. Där beaktas också
särskilt konsumentens stäUning i avtalsförhållandet. Denna reglering är enligt
juridiska avdelningen tiltfyllest och medför en mer allsidig bedömning av
jämkningsmöjligheterna.

Utredningen
föreslår vidare en jämkningsmöjlighet om en privatperson till följd av sjukdom
eller av annan genomgripande personlig händelse huvudsakligen utan egen skuld
råkat i betalningssvårigheter. Del kan här noleras alt en gäldenär kan försäkra
sig mot flertalel av här tänkbara orsaker medan en sådan möjlighet inte finns
för en borgenär. Del kan vidare vara mycket svårt avgöra om gäldenären hamnat i
betalningssvå-righelerna huvudsakligen utan egen skuld, vilket är en
förutsättning för jämkning.

Juridiska
avdelningen föreslår att 9 § i förslaget tiU räntelag utgår tiU förmån för nu
gällande reglering i 36 § avtalslagen. (Se vidare avsnitt 9 om dröjsmålsränta
vid omreglering av tomträttsavgäld.)

Svenska
kommunförbundet

Styrelsen
finner del befogal att regler införs som ger möjlighet för konsument till
jämkning i de fall då en långtgående skyldighet att beiala dröjsmålsränla
skulle framstå som obillig.

De
föreslagna alternativen för jämkning dvs. antingen innehållande av betalning på
grund av oklarhet i rättsläget eller eljest om någol förhållande av avgörande
betydelse för betalningsskyldighet eller sådana förhåUanden som ulgör s. k.
social force majeure är godlagbara.

Sveriges
advokatsamfund

Enligl
samfundels mening är elt klart rättsläge med god fömtsebarhel ett

högt prioriterat mål. Härav följer att man måste acceptera att en regel i det

enskilda fallet kan leda tiU otillfredsställande resultat. Endasl om det 135

föreligger en påtaglig
risk för att en viss bestämmelse inte sällan leder till Prop. 1986/87:72
mycket otillfredsställande resultat bör öppnas en möjUghet att anpassa
rättstillämpningen till vad som kan anses skäligt.

I
förevarande fall anser dock samfundet omständigheterna vara sådana att en
jämkningsregel är befogad. Det främsta skälet härtill är att en effektivt
verkande dröjsmålsränta med nödvändighet innebär att det belopp gäldenären har
atl betala efter en längre tid kan ha ökat avsevärt. Emellertid kan dröjsmålet
ha berott på omständigheter som inte kan lastas gäldenären. I detta läge bör
domstolarna ha relativt fria händer att sätta ned räntan till en nivå svarande
mot lägst avkastningsränta. Här har då borgenärens inlresse i princip ingen
belydelse, eflersom han normalt inte har något berättigat anspråk på den
överkompensation som dröjsmålsräntan innebär i förhållande till
avkaslningsränlan. (En annan sak är att den uteblivna betalningen i vissa fall
kan föranleda borgenären särskUd skada.)

En
annan situation där jämkning bör kunna aktualiseras är när skuldbeloppet gäUer
i utländsk valuta. Fråga är t.ex. om en valuta med mycket lågt ränteläge och
slabUt penningvärde; här bör räntenivån kunna anpassas flll vad som är skäligt
m.h.t. nämnda förhållanden. Vidare förtjänar den situationen att skulden är
bestämd i valuta med högt ränteläge och stor inflaflon att uppmärksammas.
Möjligen bör införas en specialregel för tfrågavarande fall (när svensk
räntelag är tillämplig på fordring i utländskt myntslag). Ett förslag är då atl
borgenären ges en rätl tUl omväxling från utländsk tUl svensk valuta när han
skrtffligen så påkallar om gäldenären då är i betalningsdröjsmål.

Av
det här anförda framgår att ehum samfundel anser all en jämkningsregel bör
införas i räntelagen är den föreslagna bestämmelsen inte godtagbar. En
jämkningsregel bör gälla också för näringsidkare. Vidare saknas enligt
samfundets mening anledning tUl jämkning i de fall den föreslagna regeln lar
sikle på. Ränta svarande mol avkaslningsränta bör alltid utgå oberoende av
gäldenärens uppfattning om sin betalningsskyldighet, ekonomiska förhållanden
och annal (föratsatt atl fråga är om inhemsk valuta). Atl även en sådan ränta
kan vara betungande för gäldenären bör inte gå ut över borgenären. (Se även
avsnitt 2).

Svenska
sparbanksföreningen

har
inte funnit skäl flll erinran.

Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund

Genom
förslagets 9 § föreslås i fråga om privatpersoner en jämkningsmöj

lighet, som enligt motiven är avsedd atl kunna användas rent undantags

vis, då skyldigheten att beiala ränta framstår som obiUig. Enligt riksför

bundets uppfattning kommer bestämmelsen att medföra stora tillämp

ningssvårigheter och m.ånga tolkningstvister. Det kan tfrågasättas om det

ekonomiska värdet för den enskilde konsumenten av denna jämkningsmöj

lighet står i rimlig proportion till lillämpningssvårighetema. Man kan inte

bortse ifrån att bestämmelsen torde öppna icke avsedda möjligheter för 136

gäldenärer
att helt "slippa ifrån" dröjsmålst*ählan p.g.a. det utrednings-
Prop. 1986/87:72 krångel som blotta åberopandet av den medför.

TCO

TCO
tillstyrker också förslaget om möjlighet för privatpersoner all i vissa fall slippa
betala ränia. Jämkningsregler av denna typ finns redan i de övriga nordiska
ländema och innebär en viss uppmjukning av de annars så stela räntereglerna.

Företagareförbundet

Reglema
i förslagets § 9 är så uppenbart främmande för svensk rättstradition att de
borde kunna avfärdas som ogenomtänkta hugskott. Varför skall just
dröjsmälsräntan kunna bli föremål för jämkning av tfrågavarande orsaker när
inte några andra förpliktelser kan komma ifråga för sådan jämkning och varför
skalljust den borgenär vars fordran inte har betalats i rätt tid bära kostnaden
för gäldenärens oförskyllda beialningsoförmåga? Inte ens skatlemyndighetema
avskriver sina fordringar av de i paragrafen angivna orsakerna, varför skall då
en enskild borgenär Ivingas göra detta? Bestämmelsen kommer atl leda till
kostnadsökningar för samhället genom att domstolamas resurser tas i anspråk för
avgörande om föratsältningama för tillämpning av bestämmelsen är för handen.

Kooperativa
förbundet (KF)

Även
om KF avvisar huvuddelen av de särskilda beslämmelser som räntelagsulredningen
föreslår beiräffande privatpersoner finns dock ett viktigt undantag. Det gäller
den möjlighel fill jämkning av skyldighelen att betala ränta, som föreslås vid
fall av rättslig oklarhet eller social force majeure. KF menar emellertid att,
skall en sådan bestämmelse finnas i lagen, denna inte får avgränsas aUtför
snävt. En möjlighel liU jämkning kan många gånger vara minst lika angelägen för
en småföretagare (och därmed näringsidkare) som för en privatperson.

Motorbranschens
Riksförbund

Ulredningen
föreslår atl dröjsmålsräntan skall kunna jämkas vid oklarhet om rättsläget
eller vid s.k. social force majeure.

Vi
har svårt att se varför borgenären skall bära det ekonomiska ansvaret

i dessa silualioner. Borgenären kan rimligen inle rå för att rättsläget är

oklart eller alt konsumenten har dålig ekonomi. Såvitt vi känner lill flnns

del inle på annat håll i lagstiftningen någon bestämmelse som befriar en

gäldenär helt eller delvis från sin betalningsskyldighet i dessa situationer.

En konsument som förlorar elt mål i en domstol lär väl inte befrias från sin

skyldighet att ersätta motparten dennes rällegängskoslnader enbart av den

anledningen all konsumenten plötsUgt har fått dålig ekonomi. Inle heUer 137

kan en domstol jämka prisei
på en vara eller tjänst eller räntan på ett Prop. 1986/87:72 banklån enbart
av den anledningen att rättsläget har varit oklart.

Man
kan i detta sammanhang fråga sig varför inle också en näringsidkare kan komma i
åtnjutande av jämkning av ränta. Ett exempel härpå är att en s.k. småföretagare
Ivingas utge s.k. avkaslningsränta tUl konsumeni efter hävning av ett köp.

Vi
avstyrker således förslaget all införa en särskild jämkningsregel i räntelagen.
Därest jämkning någon gång skuUe aklualiseras i de av utredningen angivna
situalionema, torde detta kunna genomföras med stöd av 36 § avtalslagen.

Svenska
Inkassoföreningen

Ulredningen
föreslår att jämkning av skyldighet atl beiala ränta skall kunna ske i följande
faU. Ett faU är när en konsumeni med hänsyn lagen tiU att oklarhet förelegat om
rättsläget m.m. haft anledning att tills vidare hålla inne betalningen. Ett
annat fall är om betalningsflden försuttits därför att konsumenten tiU följd av
sjukdom eller av annan genomgripande händelse råkat i betalningssvårigheter.