Prop. 1986/87:74

Regeringens proposition 1986/87:74

om näringspolitik inför 1990-talet

Prop.

1986/87:74

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har lagits upp i bifogade uidrag ur
regeringsprotokollel den 5 februari 1987 för de ålgärder och de ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Thage
G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Näringslivsutvecklingen
präglas av en fortsatt snabb strukturomvandling. Denna berör alla branscher
och sker i allt störte utsträckning på ett internaflonelll plan, där nya
konkurrenter och nya tekniska lösningar ständigl ändrar
konkurrensförutsättningarna. Med denna omvandling har bl. a. följt atl
gränserna mellan vad som traditionellt kan betraktas som industri-resp.
tjänsteproduktion alltmer suddas ut. Av denna anledning har begreppen
näringsUv och näringspolitik använts i proposilionen vid en principiell
diskussion av utvecklingen.

I
propositionen redovisas inledningsvis (avsnitt 2) näringspolitikens mål och
motiv, dess roll i den svenska ekonomin samt näringspolitikens medel. De mål
och riktlinjer för industripolitiken som lades fast år 1982 preciseras och
utvecklas nu i denna proposition.

I
den därpå följande genomgången av näringslivets utveckling och konkurrenskraft
(avsnitt 3) konstateras att svensk industri- och tjänstesektor långsiktigt har
förlorat marknadsandelar utomlands. Även om läget förbättrats efler år 1982,
måste svenskl näringsliv i framtiden inrikta sig på atl klara en härd ökad
internationell konkurrens på såväl traditionella marknader inom Europa som på
andra marknader. Bland viktiga förutsättningar för atl långsiktigt siärka
konkurrenskraften framhålls därvid behovet av att på bred bas delta i
internationell teknikutveckling, ait gradvis höja kvalitets- och servicenivån
samt all ulnyllja de effektivitetsfördelar som ny produktionsteknik ger. Av
specielll slor betydelse är utvecklingen inom mikroelektroniken och dess olika
informalionsteknologiska tillämpningar,

1 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 74

vilka
kommer atl starkt påverka den ekonomiska utvecklingen under de Prop.
1986/87:74 närmaste 5-10 åren.

För
alt svenskt näringsliv skall ha möjlighet atl klara konkurrensen måste den
inhemska pris- och kostnadsutvecklingen bringas ned till den nivä som råder i
våra främsta konkurrentländer. I annat fall kommer trycket på en snabbare
strukturomvandling att åter öka liksom svårigheterna att upprätthålla
sysselsättningen.

Mot
bakgrund av del inlernalionella konkurrensläge som kan förutses presenteras
näringspolitikens långsiktiga huvuduppgift (avsnitt 4) i termer av tre delmål.
Dessa är alt medverka lill att näringslivet har:

-
en effektiv produktionsapparat,

-
en mångsidig industri- och
tjänstesektor,

~
en slor andel produkler med högl förädlingsvärde i form av teknologi

eller
annat avancerat kunskapsinnehåll.

Vad
gäller näringspolitikens medel föreslås bl.a. att neddragningen av defensiva
stöd fullföljs och att ekonomiska stimulanser främst inriktas mot
teknikutveckling och småföretagsutveckling. Näringspolitiken bör därvid förfoga
över medel för såväl generella som selektiva insalser. Strategin bör vara
mångsidig och inte orienleras till vissa utpekade framtidsbranscher.

Näringspolitikens
principiella inrikining inför 1990-lalel sammanfattas i ett program bestäende
av tio insatsområden. Områdena anknyter till följande avsnitt i propositionen
(avsnitten 5-14).

De
ekonomisk-politiska ramarna (avsnitt 5) utgör en viktig förutsättning för
näringspolitiken. Därvid kan konstateras atl kredit- och riskkapitalmarknaderna
har genomgålt avsevärda förändringar under 1980-lalet. Även
förelagsskattesystemet är en viktig del i de ekonomisk-politiska
ramförutsättningarna. En kommillé arbetar för närvarande med en översyn av
företagsbeskattningen. Insatserna inom ramen för det statliga exportkreditfinansieringssystemet
och Sveriges Investeringsbank AB har omprövats under senare år och anpassais
lill nya förutsättningar. Några förslag till förändringar presenleras inte på
delta område.

Infrastrukturens
(avsnitt 6) betydelse för näringslivets internationella konkurrenskraft och för
den regionala utvecklingen ökar i takt med utvecklingen mol mer
kunskapsintensiv industri och utnyttjande av informationsteknologi. Flera
åtgärder pä detta område har presenterats i årets budgetproposition (prop.
1986/87:100 bil. 14). I denna proposiiion presenteras insalser inom
utbildningsområdet för att bygga upp kompeiensen inom området
kvalitetsstyrning.

Arbetet
med avregleringar och förenklingar (avsnitt 7) redovisas. Belydande positiva
effekter har uppnåtts. Avregleringsarbetet drivs vidare. Dessutom redovisas i
detta sammanhang genomförda och föreslagna förenklingar och anpassningar inom
det näringspolitiska stödsystemet.

I
propositionen förordas en fortsalt myckel resirikliv inslällning beträffande statligt
stöd lill krisdrabbade företag (avsnitt 8). Omställningsproblem skall i StäUet
bemötas med ålgärder som minskar de negativa konsekvenserna för de anslällda
och för regionerna. Lokala sysselsättningskriser bör därvid i normalfallet
hanteras inom ramen för befintliga närings-, regional- och
arbetsmarknadspoliliska program och med medverkan från

näringslivet, fackliga
organisationer samt lokala och regionala iniressen- Prop. 1986/87:74 ler. I
undanlagsfall kan särskilda slatliga insalser bli akluella.

Vad
gäller företagens internationella investeringar (avsnitt 9) konstateras bl.a.
atl dessa ökal mycket kraftigt under senare år, såväl vad gäller svenska
företags investeringar utomlands som utländska förvärv i Sverige. Näringslivet
går mot en gradvis ökad internationalisering. För alt följa svenska företags
investeringar utomlands aviseras förbättringar av statistiken pä omrädet.
Vidare kommer överiäggningar att initieras med de större ullands verksamma
förelagen. Vissa förenklingar föreslås i lagstiftningen om ulländska förvärv av
svenska företag.

Ålgärder
för leknisk forskning och utveckling (avsnitt 10) utgör en belydelsefull del
av näringspolitiken. I proposilionen presenteras omfattande satsningar på
informationsteknologi i elt samordnat nationellt program, ett belydligl
förstärkt nytl Ireårsprogram för slyrelsen för teknisk utveckling med bl.a.
ökade satsningar på bioteknik, biomedicinsk teknik, materialteknik,
miljöteknik, verkstadsteknik samt på ett nytl område: mikronik. Fonden för industriellt
utvecklingsarbete föreslås få en delvis ändrad inriktning för att ytterligare
stärka de små och medelstora företagen samt olika initiativ inom ramen för det
europeiska forskningssamarbetet inom EUREKA. Slutligen föreslås särskilda
resurser för att tillvarata de möjligheter som inlemalionelll forsknings- och
utvecklingsarbete erbjuder. Förslag inom delta område har också redovisats i
propositionen om forskning (prop. 1986/87:80). De båda propositionerna bör
därför vad gäller teknikpolitiken ses i elt sammanhang.

Inom
området småföretagsutveckling (avsnitt 1 1) inriktas
ålgärderna på att slimulera nyföretagandel och undanröja hinder för småförelag
med expansionsmöjligheter. Satsningar görs på rådgivning, fördjupad utbildning
och riskfinansiering. Stiftelsen Småföretagsfonden föreslås få 100 milj. kr. i
medelstillskott. Sliftelsen Norrlandsfonden bör inrikta sin verksamhet på små
och medelstora företag och samordna den med utvecklingsfonderna i de fyra
nordligaste länen. Systemet med s. k. industrigarantilån avvecklas, eftersom
behovet tillgodoses på annat sätt genom bl.a. de regionala utvecklingsfonderna.
Del särskilda anslaget för bidrag lill Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling (SIFU) utgår ur statsbudgeten. I slället får statens industriverk
lämna bidrag till SIFU inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling.

Vad
gäller statliga JÖretag (avsnitt 12) slås fast att staten även framgent kommer
atl ha en belydande roll som ägare till förelag inom såväl basindustrierna som
andra mer expansiva branscher. Den förbättrade situationen för de statsägda
företagen bedöms därvid ge möjligheter lill en mera offensiv utveckling. 1
vissa fall förutses att även andra ägare kan bli aktuella som minoritetsägare i
samband med nyemissioner i de statliga företagen. I propositionen behandlas
även ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV, som behåller sin
nuvarande företagsform.

Näringspolitiken
omfallar även utvecklingsinsatser i vissa branscher

(avsnitt 13). Inom mineralpolitikens område föreslås fortsatta satsningar

på prospeklering, geologisk kartering saml forskning och utveckling. Till

etl treårigt program för uiökad prospektering m. m. föreslås 96 milj. kr. 3

Vidare föreslås att de
branschfrämjande åtgärderna förden träbearbetande industrin liksom del allmänna
struklurulvecklingsprogrammel inom slatens induslriverk fortsätter under den
kommande treårsperioden. De branschfrämjande ålgärderna samordnas med
utvecklingsfondernas verksamhet. Del pågående programmei för havsindustrieU
kompetensutveckling vid industriverket förlängs med elt år, varvid en
ulvärdering av programmet genomförs.

Som tionde programpunkt
redovisas utrednings- och samrådsverksamheten (avsnitt 14) inom
industridepartementets område. Därvid föreslås att statens induslriverk även i
fortsättningen skall ha ett huvudansvar all tillgodose riksdag, regering och
allmänhet med näringspolitiska utredningar.

Av följande tablå framgär
vilka anslag för budgetåret 1987/88 som föreslås i proposilionen samt - i
förekommande fall - föreslagna anslagsramar för treårsperioden
1987/88-1989/90(1 OOO-lal kr.):

Prop. 1986/87:74

B
I. Statens industriverk:

Förvaltningskostnader
B 2. Statens industriverk:

Ulredningsverksamhel
B 4. Åtgärder för att främja

industridesign B 11.
Branschfrämjande åtgärder B 12. Småföretagsutveckling B 13. Täckande av
förluster vid

viss garantigivning, m. m.
B 14. Åtgärder för havsindustrieU

kompetensutveckling
D 7. Program för uiökad

prospektering m. m. F
3. Bidrag flll Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga

atlachéverksamhel F 7.
Europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete
F 19. Industriell utveckling m.m.

inom
informalionsleknologiområdet F 20. Industriell utveckling inom

mikroelektroniken

Ram

1987/88

1987/88-1989/90

52998

4500

14 500

5000

15000

17000

51000

159930

494 930

50000

6 700

96000

26400

1000

30000

90000

18500

Förslag
vad avser medel till verksamhelen inom styrelsen för leknisk utveckling samt
övriga delar av det nationella informalionsteknologipro-grammet redovisas i
proposilionen om forskning (prop. 1986/87: 80).

I Förslag till Prop. 1986/87:74

Lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av
svenska företag m. m.

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1982: 617) om
utländska förvärv av svenska företag m. m. dels att 12 § skall upphöra att
gälla, dels atl rubriken närmast före 12 § skall ulgå, dds att I, 2, 7, 8 och
18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Denna lag innehåller bestämmel- Denna lag innehåller bestämmel

ser om begränsningar i rätten för ser om begränsningar i rätlen för

ufländska rättssubjekt och vissa utländska rättssubjekt och vissa

svenska rättssubjekt att förvärva svenska rättssubjekt alt förvärva

akiier i svenska akliebolag, andelar aktier i svenska akliebolag. andelar

i svenska handelsbolag eller rörel- i svenska handelsbolag eller rörel

ser som drivs här i landel. Genom ser som drivs här i landel.

lagen begränsas också rätten all

sluta avtal om handelsbolag.

2§ Denna lag tillämpas inle på svenska bank- eller
försäkringsakliebolag eller pä aktierna i sådana bolag.

Bestämmelserna om förvärvslUl-siånd i 7-11 §§ tillämpas
inte ifråga om

1.
leckning
av aktier i samband med stiftandet av etl aktiebolag,

2.
förvärv
av akiier i bolag som aldrig har bedrivU verksamhet och som saknar anställda,

3.
förvärv
av aktier i akliebolag, andelar i handelsbolag eller äganderätt eller
nyitjanderäll Ull röielse eller del av rörelse, om tillgångarnas nettovärde i
bolaget eller rörd-sen enligt den fastställda balansräkningen för det senasle
räkenskapsåret inte översiiger ell gränsbelopp som motsvarar 100 gånger det
basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde under den
sista månaden av räkenskapsåi-el eller om anlalel anstäUda i bolaget eller
rörd-sen under det senaste räkenskapsårel inte vid något lillfälle har överstigit
10.

Om det bolag i vilket aktie eller andel förvärvats är ell
moderföre-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

tag inom en koncern, skall vid beräkning enligt andra
slyckel 3 också inräknas lillgångarnas nettovärde eller antalet anslällda i
dotterföretagen inom koncernen.

7§' Kontrollsubjekl får inte ulan tillstånd
(förvärvslillstånd) för varje särskilt fall förvärva

1.
så många aktier
i svenska aktiebolag att genom förvärvet förvärvarens andel av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga akiier i bolagel kommer att överskrida nägot av
gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller femtio procenl,

2.
andelar i
svenska handelsbolag,

3.
äganderätt
eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landel eller delar av sådana
rörelser.

Förvärvstillständ behövs inle för förvärv inom samma
koncern, om förvärvaren är elt svenskt förelag inom koncernen. När ett
utiändskt förelag i koncernen har elt bestämmande infiytande över förvärvaren,
krävs dockförväivsliUstånd, om ett svensk förelag har etl bestämmande
infiytande över alla företagen i koncernen. Om vissa utländska bankföretags
förvärv finns särskilda bestämmelser i 14a §.

8§ Vid beräkning av anlal akiier enligt 7 § skall varje
aktie räknas med som lillhör

1.
ell företag som
ingår i samma koncern som förvärvaren,

2.
elt företag
över vilkel förvärvaren har elt besiämmande inflylande, om förvärvaren är
utländsk medborgare,

3.
förvärvarens
make, barn, föräldrar eller syskon eller ett företag över vilket en sådan
anhörig har ell bestämmande inflylande.

Första slyckel I. gäller inte när Försia slycket I. gäller inte ifrå-

ell utländskt rättssubjekt inom en ga om förvärv av
aktier inom en koncern förvärvar aktier i ett koncern, svenskl
bolag inom samma koncern.

18 §

Tillstånd att sluta avtal om han- Tillstånd att förvärva
andelar i ett delsbolag eller alt förvärva andelar handelsbolag får meddelas
endast i etl handelsbolag får meddelas en- om det finns elt avtal enligl
vilkel

' Senaste lydelse 1985:501. - Senaste lydelse 1984: 284.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

dast
om del finns ett avtal enligt Inlräde i bolagel skall vara medgi-vilket
bolagel skall vara sluiet eller vet i och med atl lillslånd ges. inlräde är
medgivet i och med atl tillstånd ges.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. Beträffande
förvärv som har sketl före ikraftträdandet skall lagen

fortsätta all gälla i sin äldre lydelse, om förvärvel avser en eldistributions-

anläggning.

2 Förslag
till Prop. 1986/87:74

Lag om ändring i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § och 2 kap. 2 § lagen
(1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

lkap2§'

Förvärvstillstånd behövs inte

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2.
för förvärv
genom fusion enligt 14 kap. 8 § akliebolagslagen (1975: 1385),

3.
för förvärv
genom inrop på exekuliv auktion,

4.
om förvärvaren
är gift med en svensk medborgare,

5.
om förvärvaren
är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar
förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under
förutsättning alt överlåtaren inle är skyldig atl avytira egendomen enligt 3
kap. 1 § eller enligt 6 § lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.eller 16 § jordförvärvslagen (1979: 230),

6. om förvärvaren är eil svenskl företag inom samma
koncern som överiåtaren.

När ett utländskl företag i koncernen har elt besiämmande
infiytande över förvärvaren, gäller inte första stycket 6, om ett svenskt företag
har ell bestämmande infiytande över alla företagen i koncernen.

2 kap. 2 §

Förvärvslillstånd behövs inle

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2.
för förvärv
genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975: 1385),

3.
för förvärv
genom inrop på exekutiv auktion,

4.
om förvärvaren
är gift med överiåtaren och inle heller om förvärvaren eller, när makar
förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under
förutsättning alt överiåtaren inte är skyldig att avytira egendomen enligt 3
kap. 5 §,

5. om förvärvaren är elt svenskt företag inom samma
koncern som överiåtaren.

När elt utländskt företag i koncernen har etl bestämmande
inflytande över förvärvaren, gäller inle försia slyckel 5, om etl svenskl fö-

Senaste lydelse 1985:944.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

retag har ett bestämmande inflytande över alla företagen
i koncernen.

1. Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987.

2. Beiräffande förvärv som har skell före
ikraftträdandet skall lagen

fortsätta att gälla i sin äldre lydelse, om förvärvel avser en hyreshusenhet,

en jordbruksfastighet eller en eldistributionsanläggning.

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1983: 1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:74

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Krigsmateriel
får inle tillverkas här i riket utan tillstånd av regeringen, om ej annat
följer av föreskrifier som har meddelals med stöd av denna lag. Tillstånd
att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskl
handelsbolag eller svenskt akliebolag. För tillverkning i ringa omfallning
får dock lillstånd ges även åt annan.

Krigsmateriel får inte tillverkas här i rikel utan
tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats
med stöd av denna lag. Tillstånd atl lillverka krigsmateriel får meddelas
endast svensk medborgare, svenskt handelsbolag / vilkel inle någon av bolagsmännen
är kontrollsubjekl som avses i 3 § lagen (1982: 617) om Ulländska förvärv av
svenska förelag m.m. och svenskl aktiebolag ;' vars bolagsordning inlagds
ullän-ningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får
dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen
får meddela föreskrifier om undanlag från tillslåndskravet enligt första
stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 §
första stycket vapenlagen (1973: 1176) samt för lillverkning av enstaka
skjutvapen och av ammunilion för tillverkarens egel bruk.

Denna lag
Iräder i kraft den 1 juli 1987.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att punkt 7 övergångsbestämmelserna
till lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha
nedan angivna lydelse.

Prop.
1986/87:74

Nuvarande
lydelse

7'. Summan av de medel som enligt 27 § andra stycket
första meningen får överföras till en lönlagar-fondstyrelses förvaltning skall
för år 1984 minskas med elt belopp om 20 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket
skall överföra sammanlagt 700 miljoner kronor till en av regeringen inrättad
småföretagsfond.

Föreslagen
lydelse

1. Summan av de medel som enligl 27 § andra stycket
första meningen får överföras till en löntagarfondstyrelses förvaltning skall
för åren 1984 och 1987 minskas med ett belopp om 20 miljoner kronor vardera
året. Riksförsäkringsverket skall efler beslut av regeringen överföra
sammanlagt 200 miljoner kronor till en av regeringen inrättad småföretagsfond.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Denna
lag iräder i kraft den I juli 1987.

Senasle
lydelse 1984:704.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Industridepartementet ■""p-
' '

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987

Närvarande:
slalsminislern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Peierson

Proposition om näringspolitik inför 1990-talet 1 Inledning

I
propositionen om induslriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135)
lämnade jag en samlad redogörelse för industripolitikens inriktning. Jag vill
nu följa upp och föra vidare vad jag därvid anförde.

Som
jag senare närmare kommer atl beröra, pågår en snabb internationell omvandling
av industrisektorn. Omvandlingen orsakas bl.a. av att konkurrensen har skärpts
betydligt inom mogna branscher. Vidare skapar den lekniska utvecklingen
ständigt nya möjligheter, vilket förändrar förutsättningarna för industrieU
produktion. Med denna omvandling har följl alt gränserna mellan vad som
iradiflonellt har betecknats som industriproduktion resp. tjänsteproduktion
alltmer suddas ut. Jag flnner därför att del är mer relevant aft vid en
principiell diskussion av utvecklingen i fortsättningen använda begreppen
"näringsliv" och "näringspolitik" i stället för "industri"
resp. "industripolitik". Därmed villjag även ge uttryck för min
uppfattning att olika verksamheter såsom transporter, konsulttjänster m. m.
ärav lika stor betydelse som renodlad industriell produktion. Det är också vikligl
all slå fast all del föreligger ell nära samband mellan olika aktiviteter i
näringslivet och att konkurtenskraften inle bara bestäms av enstaka
framgångsrika aktiviteter, utan av samspelet mellan olika aktiviteter.

Jag
har lidigare denna dag vid min anmälan till proposilionen om forskning (prop.
1986/87:80 bil. 10) behandiai verksamheten vid slyrelsen för teknisk utveckling
saml forskning inom ramen för ett nationellt program med lyngdpunkl på tekniskt
induslriella områden.

Genom
beslut av regeringen den 20 november 1986 remitterades till

lagrådet förslag till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv

av svenska företag m. m., lag om ändring av lagen (1982:618) om ulländska

förvärv av fast egendom m. m. samt lag om ändring av lagen (1983:1034)

om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m.m. Lagrådsremissen

bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga 1. Lagrådets yltrande

över förslagen bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 2. Jag vill

nu la upp dessa lagstiftningsfrågor. 12

s. 13 Kontrollera mot PDF

Som underlag för mina
aUmänna överväganden har inom industridepar- Prop. 1986/87:74 tementet
utarbetats en promemoria om Svenskt näringsliv i etl inlernalionellt
perspekliv. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Jag
lar vidare upp frågor som har behandlats i en rad betänkanden och rapporter.

Direktinvesleringskommittén
(DIRK) har avlämnat betänkandet (SOU 1983: 17) Näringspolitiska effekter av
internationella investeringar. Betänkandet har remissbehandlais. DIRK har
också till regeringen överlämnat fem separata expertrapporter, nämligen:

-
(SOU 1981:33) Effekter av
investeringar utomlands. En studie av sex industrier.

-
(SOU 1981: 43) De
internationella investeringarnas effekter. Några fallstudier.

-
(SOU 1982: 15) Internaflonella
företag i svensk induslri. En jämförelse mellan svenska multinationella,
utländska och nationella företag.

-
(SOU 1982: 27) Svensk industri
i utlandet. En analys av drivkrafter och effekter.

-
(SOU 1983: 16)
Sysselsäliningsslrukluren i inlernalionella förelag. En studie av utvecklingen
i svensk industri 1966- 1980.

Slatens
induslriverk (SIND) har till regeringen överlämnat rapporten (SIND 1980:4)
MultinationeUa företag: FoU-verksamhet, tekniköverföring och företagstillväxl.

En
arbelsgrupp inom industridepartementet har avlämnat rapporten (Ds 1 1985: 7)
Utländskt inflytande i svenska förelag. Rapporten har remissbehandlats.

SIND härtill regeringen överiämnat rapporten (SIND 1985: 7) Konkursutredningen.
En sammanfallning av rapporlen bör fogas lill protokollet i detta ärende som
bilaga 4. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfallning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 5.

SIND
har till regeringen överiämnat rapporten Kompetensutveckling för
konkurrenskraft - Om slalens slöd till småförelagens kompetensutveckling. En
sammanfatining av rapporten bör fogas flll protokollet i delta ärende som bUaga
6. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör
fogas till protokollet som bUaga 7.

SIND
har till regeringen överlämnal rapporlen (SIND 1986:5) Köp av familjeägda
industriföretag. Rapporten har behandlats i Småföretagsdelegationen (I 1977:
D).

Statens
pris- och kartellnämnd (SPK) har till regeringen överiämnat rapporten (SPK
1986:4) Ulvärdering av SlND:s branschprogram. Rapporten har remissbehandlats.

SIND
har lill regeringen överlämnat rapporten (SIND 1986: I) Sågverks-och
iräskiveindustrin inför år 2000. Rapporlen har remissbehandlats.

SIND
har lill regeringen överiämnat rapporten (SIND PM 1986:10) Möbelindustrin -
Nuläge och framtidsmöjligheter.

Ulredningen
om vissa frågor inom mineralområdet har avlämnat betän

kandet (Ds I 1986: 7) Utveckling av landets organiserade mineraljakter. En

sammanfattning av beiänkandei bör fogas till protokollet i detta ärende 13

s. 14 Kontrollera mot PDF

som hilaga 8.
Belänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av Prop. 1986/87:74
remissyllrandena bör fogas lill protokollet som bilaga 9.

Delegationen
för samordning av havsresursverksamhelen (DSH) har till regeringen överlämnal
rapporlen (DSH 1985:5) Marin fjärranalys.

Televerket har till regeringen överlämnat en skrivelse om verkels satsningar
inom forskning och utveckling saml bidrag lill det svenska informationsteknologiprogrammet.
Skrivelsen bör fogas till protokollet som bilaga 10.

Vidare
har synpunkier och förslag lill åtgärder förts fram i skrivelser från
organisaiioner, företag och enskilda personer.

Den
följande framställningen kommerjag att disponera på följande säll.
Inledningsvis behandlar jag utgångspunkterna för näringspolitiken (avsnitt 2).
Jag gär därefter över till att redogöra för nuläge, utvecklingsmöjligheter och
problem för svenskl näringsliv i elt intemationelll perspektiv (avsnitt 3).
Efter detta behandlar jag näringspolitikens principiella inriktning och
presenterar ett tiopunktsprogram för näringspolitiken för de närmaste tre åren
(avsnitt 4). Dessa tio punkler utvecklar jag närmare i vart och ett av de
följande avsnitten (avsnitten 5-14).

I
avsnillen 5-8 saml 12 behandlas frågor där inga förslag till beslul underställs
riksdagen.

I
avsnitt 5 behandlas sambandet mellan näringspolitiken och den ekonomiska
politiken samt vissa skatte- och finansieringsfrågor.

I
avsnitt 6 behandlas infrastrukturens betydelse för näringslivels utveckling.

I
avsnitt 7 behandlas frågor om avreglering och regelförenkling. I avsnitt 8
behandlas näringspolitikens roll vid större industrikriser. 1 avsnitt 9
behandlas intemationella investeringar, varvid jag återkommer till de
lagstiftningsfrågor somjag nyss nämnde.

I
avsnitt 10 behandlas frågor om teknisk forskning och utveckling. Jag kommer
därvid all föreslå ändrade rikllinjer för verksamheten vid fonden för
industriell utveckling (Industrifonden). Vidare föreslår jag etl nytl
informationsleknologiprogram. Jag föreslår också all systemet med forskningsbidrag
till teknikbaseräde småföretag avvecklas.

I
avsnitt 11 behandlas frågor om småföretagsutveckling. Jag kommer därvid att
föreslå en lagändring, som innebär att Småföretagsfonden lillförs ytteriigare
medel inom ramen för ATP-systemet. Vidare kommer jag au föreslå att stödformen
industrigarantilån avvecklas.

1
avsnill 12 behandlas frågor om de statsägda företagen. I avsnitt 13 behandlas
utvecklingsinsatser i vissa branscher och i avsnitt 14 den näringspolitiska
utrednings- och samrådsverksamheten.

Anslagsfrågorna
för de områden somjag tar upp i avsnitten 10, 11, 13 och 14 behandlas samlal i
avsnitt 17. Mina förslag i avsnitten 10, II, 13 och
14 är - i den mån som medel samlidigt begärs för ändamålet - formelll alt se
som anslagsvillkor.

I
avsnitt 15 redovisar jag vilka lagförslag som har upprättats och somjag
föreslår skall ingå i proposilionen.

Avsnitt
16 innehåller min hemställan på andra punkler än de som avser

anslagsfrågor, 14

2 Näringspolitikens utgångspunkter

Prop.
1986/87:74

1 detta avsnitt redovisas inledningsvis huvuddragen i den
omläggning av näringspolitiken som har sketl sedan hösten 1982. Efter denna
genomgång presenteras målen för näringspolitiken, varefter motiven för en
offensiv näringspolitik utvecklas. Slutligen tas näringspolitikens roll i en
marknadsekonomi upp. I detta sammanhang berörs framför allt frågan om vilken
handlingsfrihel som föreligger att med näringspolitiska medel söka påverka
utvecklingen i en internationellt öppen ekonomi som den svenska. Andra vikliga
principiella frågor gäller avvägningen av central planering kontra lokala
initiativ liksom sammansättningen av de näringspolitiska medlen.

2.1 Näringspolitiken efter år 1982

Sammanfattning: Efler regeringsskiftet år 1982 påbörjades
arbetet med atl rekonstruera ekonomin och åter få i gång en induslriell
tillväxt. Detta krävde en kostnadsanpassning och en omläggning av
näringspolitiken i en mer offensiv rikting.

Förändringarna
i näringspolitiken efler år 1982 har varit framgångsrika. Omläggningen av
politiken i offensiv riktning - baserad på insatser för tillväxt, förnyelse och
en förbättrad näringslivsmiljö - har åtföljis av expansion och ökad lönsamhet i
näringslivet. De defensiva stödinsatserna har i stort sett avvecklals.

Det första
steget i den nya näringspolitiken syftade till att åstadkomma de grundläggande
föratsältningama för en industriell expansion. Devalveringen år 1982 gav
induslrin elt förmånligt koslnadsläge och höjde vinstnivån, varigenom
företagen gavs möjligheter att utnyttja uppgången i den internationella
konjunkturen. Den inhemska eflerfrågan stimulerades genom ett omfattande
investeringsprogram inom energisektorn, på kommunikationsområdet och inom den
s. k. ROT-sektorn (reparalion-ombygg-nad-iillbyggnad). Gruvindustrins
prospekteringsbas breddades genom ett program för utökad prospektering på 300
milj. kr.

Näringspolitiken
hade under sluiet av 1970-talet och början av 1980-talet en starkt defensiv
inriktning. Slödel Ull ki-isdrabbade föieiag och branscher fick en dominerande
roll. Denna politik hade flera negaliva effekler, bl. a. för resursallokeringen
och för statsfinanserna. Efler regeringsskiftet år 1982 gavs arbetet med att
skära ned det omfattande krisföretagsstödet en hög prioritet. För all lägga
grunden för en sådan omläggning av politiken gjordes betydande
omstruktureringar och finansiella insatser i den slatliga företagssektorn.
Avsiklen var att även dessa företag skulle kunna dra fördel av den förbättrade
konkurrenskraften. Siödet till varvsindusirin skars ned kraftigt och beslut
fattades sedermera om atl lägga ned de två återstående stora varven för
nyproduktion av civila fartyg i Uddevalla resp. Malmö. En omstrukturering av
specialstålindustrins rostfria seklor genomfördes med insatser från staten och ägarna
samt andra intressenter.

Krisprogrammet

Avveckling av det

defensiva

företagsstödet

Regeringen har efter dessa insalser haft en mycket
restriktiv inställning och ytterligare stöd till krisdrabbade företag och
branscher har inte givils.

Ålgärderna för att vända den tidigare negativa
industriutvecklingen har varit framgångsrika. Såsom framgår av bilaga 3 om
svenskl näringsliv i etl internationellt perspekliv, har näringslivet haft en
överlag mycket positiv utveckling efter år 1982. Svenskt näringsliv - och det
gäller också delar av de tidigare krisbranscherna och krisförelagen - har visat
prov på en slor vitalitet och omställningsförmåga dä näringspolitiken har
kunnat ge de rätta ulvecklingsbeiingelserna.

Näringspolitikens andra steg bestod i all utveckla de
offensiva instrumenten för atl främja näringslivets/ör/iye/ie. 1 propositionen
om induslriell fillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379)
redovisades förändringar på några vikliga insatsområden: ökade insalser för
småförelag med expansionsmöjligheter, ökade insalser för
underleveranlörsulveck-ting, ökad betoning av siödet till nyföreiagande, ökad
satsning på uppbyggnad av leknisk kompetens, nya insatser för att främja
spridning av ny leknik resp. utveckling av teknikupphandling som
industripolitiskt instrument.

Vad gäller huvuddragen i politikens inrikining anfördes,
uiöver de nämnda insatsområdena, bl.a. vikten av öppenhet och samverkan mellan
samhälle, företag och de anslällda genom att hög prioritet lades vid verksamheten
inom de rådgivande organ som är knulna lill induslrideparlemenlet. Vidare
underströks vikten av en ökad samordning mellan induslri- och regionalpolitik
liksom behovet av en förenkling av det administrativa regelverk som påverkar
företagens arbetsbetingelser. Slutligen framhöUs betydelsen av ett utvidgat
och intensifierat nordiskl samarbete inriklal på all nå konkreia resultat.

Genom riksdagens beslul med anledning av proposilionen om
industriell tillväxt och förnyelse resp. propositionen om forskning (prop.
1983/84: 107, NU 45, rskr. 407) vidtogs flera belydelsefulla konkreta åtgärder.
Insatserna för småförelagsutveckling förstärktes. För Fonden för industrielli
utvecklingsarbete (Industrifonden) anslogs ett kapilaltillskoll för all fonden
skulle kunna fortsätta och intensifiera sitl leknikstöd. Inom verksamheten vid
styrelsenför teknisk uiveckling gavs särskild prioritet åt
informationsteknologi, verkstadsteknik, de nya materialens teknologi och
bioteknik. Program inrättades för teknikupphandUng och för havsindustrieU
kompeiensutveckUng.

Jag viil också nämna några andra viktiga, offensiva
näringspolitiska insatser under de senaste åren. Satsningarna på
rymdverksamheten har fortsall i samarbele inom Norden i Tele-X-projektet och
inom Europa. Regionalt har delta fått en stor betydelse för Kirunaregionen. Elt
första steg i uppbyggnaden av etl nationellt informationsleknologiprogram logs
genom att del nationella mikroeleklronikprogrammel inrättades. Delta program
syftar till att förslärka kompeiensen alt utveckla halvledarkretsar. Vidare har
ell särskilt arbele ulförls för atl ta till vara de industri- och
regionalpolitiska effekterna i samband med upphandlingen av det s. k.
JAS-projektet. Del intemationella industripoUliska samarbetet - inom bl.a.
EFTA, med EG och inom Norden - har varit livaktigt. På den

Prop.
1986/87:74

Förnyelsepropositionen

Nya offensiva insatser

senaste
liden har Sverige spelat en aktiv roll i det europeiska forskningssamarbetet
inom EUREKA.

Omläggningen
av näringspolitiken kan tydligt avläsas i utvecklingen av nettokostnaderna för
industristödet (diagram 2.1). Den slalliga finansieringen har delats upp i
insatser för omställning och neddragning resp. tillväxt och förnyelse. De
defensiva insatserna svarade tidigare för 70-80 % av de totala
nettokostnaderna. Denna andel var nere i 48 % budgetåret 1985/86. Att andelen
inte sjunkit mer förklaras i huvudsak av eftersläpningseffekter på grund av
tidigare beslul om stöd till varvsindustrin. För innevarande budgetår kan en
kraftig minskning av varvsstödet förväntas.

Prop. 1986/87:74

Minskade nettokostnader

s. 84 Kontrollera mot PDF

Diagram 2.1 Industristöd 1975/76-1985/86 fördelat på stöd
för omställning/neddragning resp. tillväxt/förnyelse (fasta (1980 års) priser,
miljarder kronor)

Omst ä llning/Neddragning Tillv ä xt/F ö rnyelse

D ä rav M varvssl ö d

16% H
I 84% 75/76

s. 85 Kontrollera mot PDF

27 ° 19 ° /

1
1

31%

76/77
77/78 78/79 79/80

80/81

81/82

|26 ° /

. 82/83

54 %

83/84

66%

84/85

50 %

85/86

1 2

3 4 Miljarder kr

73%

81 %

83%

79%

74%

46%

50%

11 10 987654321 Miljarder kr

Anm.: Omställning/neddragning = icke-permanent stöd -f-
branschstöd. Tillväxt/ förnyelse = FoU-stöd -t- regionalpolitiskt stöd -l-
exportstöd -l- småföretagsstöd.

Ökningen
av det defensiva stödet budgetåret 1985/86 faller helt på exlra-ordinära
tillskott på 2 miljarder kronor till Svenska Varv för nedläggningskostnader och
inlösen av skuldebrev från 1983.

Gemensamt för de näringspolitiska insatserna efler år 1982
har varit en sirävan all återge svenskt näringsliv betingelserna för flllväxl
och förnyelse saml att återge näringspoliflken dess offensiva och
tillväxtskapande roll.

Jag kan konstalera all vi i del slora hela har nåll dit vi
strävade. Delta

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

beror inte
enbari på den förda polifiken. Den internationella ekonomiska situalionen har
bidragit positivt, men jag menar all vi väl har lyckais all utnyttja de
möjligheter som har erbjudits. Allmänl sett finns nu ett slörre
handlingsutrymme än tidigare att utveckla en långsiktig, framåtsyftande
näringspolitik.

Prop. 1986/87:74

2.2 Målen för näringspolitiken

Min
bedömning: Målen för näringspolitiken bör vara att åsladkomma en god
långsiklig tillväxt inom näringslivet genom att främja förnyelse och omvandling
inom industri- och tjänstesektorn och härigenom upprätthålla en god
inlernationell konkurrenskraft.

Näringspolitikens yttersta syfte är atl skapa
förutsättningar för att bibehålla och utveckla välfärden. Del innebär att
näringspolitiken med beaktande av bl. a. fördelningspolitiska och
miljöpolitiska målsättningar skall bidra till atl åstadkomma en sådan
långsiktig tillväxt inom svenskl näringsliv som möjliggör stigande
realinkomster. Näringspolitiken, den allmänna ekonomiska politiken, regional-
och arbetsmarknadspolitiken kompletterar därvid varandra.

Sedan år 1982 har Sveriges ekonomiska läge starkt
förbättrats. Somjag närmare kommer all redovisa i följande avsnill har
produktion, sysselsällning, lönsamhet, kapacilelsutnyltjande m. m. under dessa
fyra år utvecklats mycket positivt. Vi kan i dag med fog påstå att Sverige har
kommit ur det akuta krisläge landel befann sig i under etl antal år. De senaste
årens erfarenheter ger belägg för atl det är av utomordentlig vikt alt
stabiliseringspolitiska målsättningar uppfylls om en långsiktig näringspolitik
skall ge önskat resultat. Det är enbart genom en balanserad kostnadsutveckling
och en framgångsrik anpassningsprocess som en god konkurrenskrafi kan förenas
med ett högt ulnytljande av produktionsresurserna och därmed grunden läggas för
en ekonomisk tillväxt på längre sikt.

Sverige är en liten nation på världsmarknaden och
omvärldsberoendet är stort. Förändringar på världsmarknaden kommer även
fortsätiningsvis att ske snabbt. Få kunde i början av 1970-talel ana alt en
dramatisk oljeprishöjning var föreslående. Än färre förutsäg de omskakande
konsekvenser en sådan höjning skulle få på världsekonomin. Erfarenheterna har
också visat alt industri- och tjänstesektorn i Sverige — i likhet med andra små
industriländers - är ytterst känslig för protektionistiska störningar i
världsekonomin. Det är därför av utomordentligl stor vikt att det inlernalionella
samarbetet förstärks och att en fri handel upprätthålls och utvecklas. Sverige
har långsiktigt allt att tjäna på etl fritt varu- och tjänsteflöde på
världsmarknaden.

Strukturkriserna
under 1970-lalet ullöstes av utvecklingen av oljepriset,
världsmarknadsefterfrågan och det inhemska kostnadslägel. De bakomliggande
orsakerna till kriserna var dock flera. Erfarenheterna visar atl möjligheterna
all möla framflda, oföruisedda kriser av bransch- och företagskaraktär, är
genom att upprätthålla en god förmåga till förändringar: inle genom att söka
undandra oss väridsmarknadens konkurrens. En sådan

Okad välfärd

Konkurrenskraft

Internationellt samarbete och fri handel

Fortsatt strukturomvandling

strategi släller stora
krav inte bara på en väl fungerande näringspolitik. Arbelsmarknads-, regional-
och utbildningspolitiken etc. har här viktiga uppgifter. Förändringar som redan
i dag kan förutses måsle mötas med insatser för förnyelse. Enligt min rnenihg
har Sverige goda förutsättningar alt la lill vara de möjligheter som en
fortsatt strukturomvandling kommer att ge. Försök alt upprällhålla produklion i
etl ålderdomligt och icke konkurrenskraftigt näringsliv kommer däremot på sikt
alt leda lill välfärdsföriuster.

Å andra sidan kan en snabb
omvandlingsprocess framstå som kortsiktigt framgångsrik, men samtidigt riskera
alt leda till alt arbetare och tjänstemän slås ut från arbeismarknaden och alt
landets samlade arbetskraftsresurser därmed minskar. På längre sikt kan en
okontrollerad omvandlingsprocess även innebära att altraktivileien hos
exempelvis industriarbete minskar, vilkel i sin lur leder till effektivitetsförluster.
Strukturomvandlingen måste därför ske i sådana former att landels samlade
produktionsresurser tillvaratas och den enskildes irygghet värnas.

Prop. 1986/87:74

2.3 Motiven för en offensiv näringspolitik

Sammanfattning och
bedömning: Marknadsekonomin har slora förtjänster i form av decentralisering
och flexibilitet. Den har emellerlid också brister och behöver då, bl. a. med
hänsyn lill övergripande samhällsmål, korrigeras med näringspolitiska insalser
för att möta spontana koncentrationstendenser och kompensera för olika inlåsningseffekter,
för alt höja den långsiktiga effektiviteten saml för alt säkerslälla en
långsiktig förnyelse genom investeringar i forskning och utveckling.

Grunden
för en aktiv näringspolitik lades redan i början av 1960-talet. Bakgrunden var
atl 1950-talets snabba strukturomvandling förde med sig olika samhällsproblem.
Framförallt hamnade välfärdsstatens ambitioner i uppenbara konflikter med
marknadsekonomins spontana utveckling, dess påtagliga kortsiktighet vad gäller
hanteringen av problem samt de fördelningspoliiiskt ohållbara konsekvenserna
av många gånger snäva, företagsekonomiska beslut.

Detta innebar inte att
marknadsekonomins grunder sattes i fråga. Marknadssystemets bidrag lill den
snabba standardutvecklingen var uppenbart. Jag vill här erinra om all filosofin
bakom näringspolitiken - försia gången formulerad i Landsorganisationens
näringspolitiska program år 1961 - var all inom marknadsekonomins ram främja
ekonomisk tillväxt genom all underiätta strukturomvandlingen i näringslivet.

De näringspolitiska
ålgärder som därvid föreslogs (s. 64) "syflar inte i försia hand till att
ge utvecklingen en viss, i förväg utstakad inriktning -della vore orimligl, ime
minsl med lanke på Sveriges slarka beroende av världsmarknaden och de snabba
kastningar, som kan inträffa som följd härav - utan till atl stärka de
expansiva krafterna inom vårt näringsliv och undanröja hindren i deras
väg."

Näringspolitikens
grunder

1
marknadssystemet finns inbyggt en strävan till hushållning med resurser som
bygger på en decentralisering av beslut och ansvar. En annan av
marknadsekonomins fördelar är dess flexibilitet. Företagens anpassning till nya
förutsättningar sker förhållandevis snabbt.

Del
krävs emellertid samhällsinsatser för att korrigera marknadssystemet om de
övergripande samhällsekonomiska målen skall kunna uppnås. Korrigeringarna
syftar dels till alt anpassa sysiemel lill olika välfärds- och
fördelningspolitiska mål, dels till att effeklivisera systemel.

Näringspolitikens
uppgift vad avser alt anpassa marknadsekonomin lill välfärds- och
fördelningspolitiska mål beslår framför alll i all underlätta en nödvändig
strukturomvandling, bl. a. genom insatser för att få i gång nya företag och
jobb på orter som drabbats av förelagskriser. Del kan också gälla insatser i
vissa branscher som utsätts för etl hårt strukluromvand-lingslryck. Jag kommer
senare (avsnitt 8 resp. 13) atl ytteriigare utveckla målen för och motiven
bakom sådana insatser.

De
näringspolitiska insalser som tar sikle på atl eliminera effektivitets-brister
i marknadsekonomin är av flera olika slag. Det gäller t.ex. brister av mer
konkret natur avseende hur marknadsekonomin i prakliken fungerar. Som exempel
pä sädana brister kan nämnas att ägar- och produktions-koncentrationen å ena
sidan kan leda till trögheler i anpassningen lill nya förhållanden. Å andra
sidan finns ofta ell behov av all förelag är slora och ekonomiskt starka för
att kunna möta en hård internationell konkurrens. Samhället får här ikläda sig
rollen som balanserande krafl. Somjag kommer all utveckla senare (avsnitt 9
resp. 12) är detta etl vikligl moliv bakom politiken för internationella
investeringar och slalligl ägarengagemang i näringslivet. Också
småförelagspolitiken vilar på denna grund (avsnill 11). 1 andra fall kan
bristen i informalionsspridning medföra att nödvändigl beslulsunderiag saknas
för effektiva beslut inom företagen (avsnill 14).

Även
en perfekt fungerande marknadsekonomi har emellertid visat sig vara behäftad
med brister som sammanhänger med den långsiktiga effektiviteten i systemet. En
viklig del av näringspolitiken sett ur detla perspektiv, är att skapa
grundförutsättningar för olika ekonomiska aktiviteter. Sålunda ankommer den
ulomordenlligl viktiga uppgiften alt bygga upp en fungerande infrastruktur på
samhällel (avsnill 6). Slora, inlernationella koncerner har i vissa fall
tillräckliga resurser för att själva klara utbildning, transporler etc. För de
små och medelstora företagen kommer emeUertid samhällets insatser att på denna
punkt vara helt avgörande. En fungerande kapitalmarknad (avsnitt 5) kan ses som
ett annat exempel. Likaså ankommer det på samhällel att, utifrån
näringspolitiska grunder, utveckla och noga pröva det regelsystem (avsnill 7)
som utformats med sikte på atl tillfredsställa andra samhällspoliflska mål och
som påverkar näringslivet. En av de mer allvarliga brislerna i
marknadsekonomins funktionssätt är all invesleringar i forskning och utveckling
(FoU) (avsnitt 10) tenderar atl bli för små. Från samhällssynpunkt skall de
kosinader som läggs ned vägas mot den framtida nyttan för företag och
konsumenter. Ett företag som satsar pä utvecklingsarbete väger däremot endast
in framtida egna vinster. Ofta överstiger samhällsnyttan av en lyckad
utvecklingssatsning den avkastning företaget kan förväntas få. Risken att
andra förelag bättre förmår

Prop.
1986/87:74 Decentralisering och flexibilitet

Behov
av en balanserande kraft

Långsiktig
effekUvitet

Forskning
och utveckling

exploatera tekniska
nyheter finns alllid. Företaget måste räkna med att andra förelag lar upp den
nya tekniken. Genom konkurrens pressas priserna ned till fördel för
konsumenterna, men till förfång för de företag som inilerade
utvecklingsarbetet. Med patentering ökar visserligen möjligheterna att
tillgodogöra sig det ekonomiska värdel av en innovation, men alla
utvecklingsresultat är inle patenterbara och pateni ger inle heller alllid elt
tillräckligt skydd. Om etl företag bedömer att det inte får tillräckligt stor
del av nyttan i form av egna intäkter, kommer investeringen inte till stånd.

Vidare
har stordriftsfördelarna i FoU-verksamheten ökal på flera områden. Många
företag har inte resurser att själva nå den omfaUning i forsknings- och
utvecklingssatsningar som är nödvändig för att kunna följa med i
teknikutvecklingen.

Samhällel kan korrigera
tendenserna till underinvestering genom atl på olika sätl öka
utvecklingsinvesteringarnas lönsamhet, 1 de tidigare leden av
utvecklingsarbetet kan det lämpligen ske genom att samhällel i vissa fall lar
över en del av kostnaderna och därigenom lyfter av en del av risken. Ett
likarlat resonemang kan föras t. ex. avseende prospekleringsverksamheten inom
gruvnäringen och i vissa fall avseende nyföretagande.

Prop.
1986/87:74

2.4 Näringspolitikens roll

Sammanfattning
och bedömning: Synen på planeringens möjligheter och begränsningar har ändrats.
Det är inte näringspolitikens roll att söka diktera utvecklingen genom alt
välja ut framlidsbranscher eller framtidsprodukler. Handlingsfriheten vad
gäller beslut avseende internationellt beroende eller i övrigl beträffande
genomförandet av politiska beslul är begränsade.

Näringspolitiken
har atl balansera olika önskemål och delvis molslridiga krav ule i samhällel.
Exempel på ell sådant krav är den ökade internationaliseringen, vilken å ena
sidan kan vara en förutsättning för ökad ekonomisk tillväxt samtidigt som den
å andra sidan skapar risker för ett ökat beroende av omvärlden. Etl annat
exempel är avvägningen mellan centrala insatser kontra initiativ ute i företagen.
Den primära rollen för näringspolitiken är därvid att genom klara spelregler
och kontroll all dessa efterlevs, rådgivning, informationsinsatser och
erfarenhetsutbyte samt vissa kompletterande flnansiella insatser öka
förutsättningarna för ett engagerat och decentraliserat beslutsfattande på
lokal nivå.

Erfarenheterna från
1970-lalet har medfört att synen på planeringens möjligheter har modifierats.
Såväl i samhällel som i organisationer och företag har den förändrade synen på
planering och slyrbarhel av utvecklingsförlopp fåll avsevärda konsekvenser.
Begrepp som framtidsplanering, koncernplanering etc. har i dag fält en annan
innebörd än lidigare. Nu diskuleras i första hand frågor om vilka
förutsättningar som gäller för all möta och hantera framtidens hot och
möjligheter. Begreppet framtidsplanering har fält en mer dynamisk innebörd.

Ett modifierat
planeringstänkande

Det
är därvid, somjag lidigare konstaterade, inte näringspolitikens roll Prop.
1986/87: 74 att söka ge utvecklingen en viss i förväg utstakad inriktning. Jag
vill understryka att det aldrig - annat än i undantagsfall såsom av beredskapsskäl
- är statens uppgift att förutse och planera för produktionen av enslaka varor
eller tjänster. Det har visal sig vara ytterst svårt au förulsäga marknadens
utveckling, tekniska förändringar eller konsumenternas önskemål.

Det
leder frågan över lill vilkel handlingsutrymme som näringspolitiken har. Jag
vill i detta sammanhang korl beröra två förhållanden som kan begränsa
handlingsutrymmet, nämligen del internationella beroendet och den beflnlliga
näringslivsstrukturen.

Sveriges
näringsliv är höggradigt inlernationaliserat. Ungefär hälften av
Internationella industriproduktionen exporteras och ytteriigare en stor del av
svenska beroendet ökar företags produktion är förlagd i ullandel. Inom Sverige
ägs och konlrolleras en icke obetydlig del av näringslivet av utlandsägda
företag. Vi är också i hög grad beroende av imporl för vår försörjning av varor
och tjänsler. Mätt på detta sätt har Sveriges beroende av omvärlden ökal
kontinueriigt under efterkrigstiden. Delta omvärldsberoende har både posiliva
och negativa sidor. Ullandsberoendet har också olika innebörd för olika
branscher och förelag.

Basindustrin
producerar i huvudsak i Sverige och säljer merparlen av sin produktion på
export. Det produktionstekniska kunnandet är till skillnad mot marknadsbilden
av tradilion starkt lokalt förankrat. Även inom branscher som läkemedel och
medicinsk leknik sker produklionen till största delen i Sverige. Här spelar
dock samarbele och licensering med förelag i andra länder en allt slörre roll.
Ett annat exempel är verkstadsindustrin, där lidigare siarkt
hemmamarknadsorienlerade underleverantörssystem blir mer globala vad gäller
leveransmönslren. Äter ett annat exempel är elektronikområdet, som kännetecknas
av en stark internationalisering. Forskning, utveckling och produktion ulförs
allt oftare i samarbete med olika forskningsorganisationer och specialister
runt om i världen. Integrationen av lal- och dalakommunikaiion har också
medfört högre krav på det tekniska kunnandet av vilket följer etl ökat behov av
samarbete mellan företagen. Även på energiuirustningsmarknaderna kan en ökad
internationalisering märkas.

En
ökad produktion och ökade inköp av underieveranser i andra länder

kan naturiiglvis på korl sikt innebära ett hot mot sysselsätlningen i Sveri

ge. På längre sikt torde emellerlid utvecklingen mot etl ökat internationellt

samarbete minska Sveriges sårbarhet. Genom all della i flera internationel

la nätverk av samverkande eller kompletterande förelag kan svensk indu

slri forlfarande vara internationellt betydande inom vissa områden ulan alt

alllför myckel av de samlade resurserna koncentreras till en eller ett fåtal

slutmarknader. Del är därvid också vikflgt alt nuvarande underieverantö

rer stärker sina positioner och ökar sin export. Utvecklingen inom varvs

näringen kan i någon mån belysa riskerna med atl många och slora svenska

företag är starki internt sammanflätade genom leveransströmmar, samti

digt som de är helt beroende av utvecklingen på världsmarknaden.

Å andra sidan kan en tyngdpunktsförskjutning mot större ullandspro- 22

duktion
och större andel utländskt ägande medföra en krympande, inhemskt kontrollerad
industriell bas i Sverige. Tyngdpunklsförskjutningen kan exempelvis på sikl
resultera i en utflyttning av koncernstrategiska funktioner som forskning och
utveckling samt avancerad tillverknings- och företagsledning. Näringspolitiken
ställs i dessa sammanhang inför svårlösta avvägningsfrågor, där rollen blir
att tillgodose olika ofta motstridiga önskemål. Jag ålerkommer till denna fråga
senare (avsnitt 9).

En
annan fråga som siarkt påverkar näringspolitikens roll är beroendet av den idag
befintliga samhällsstrukturen. Den nuvarande produkflonsin-riktningen, de
nuvarande företagen och organisationerna, etc. begränsar möjligheterna alt
finna nya lösningar. Det tar ofta läng lid all ändra organisationsstruktur
eller verksamhetsinriktning. Till detta kommer att det över lag finns etl
organisatoriskt motstånd mot förändringar som kommer utifrån. Idéer och
förslag om all exempelvis i samhällsregi uppfinna nya produkler och
transplantera dessa till företag i kris, har visat sig utomordentligt svåra
atl genomföra. De lyckade exempel man kan finna, gäller ofta i samband med
teknikupphandling och där beställarrollen är klar och kännetecknas av hög
kompetens.

Det
måste därför slå helt klart att näringspolitikens roll är att skapa
förutsättningar för olika initiativ inom förelagen att under eget ansvar
utveckla och förverkliga ny verksamhel. Näringspolitikens roll är däremot
primärt Inte att söka genomdriva förändringar som man på det lokala planet inte
tror pä eller i övrigt inte finner motiverade.

Prop. 1986/87:74

Organisatoriska
trögheter

2.5 Näringspolitikens medel

Sammanfattning och
bedömning: Näringspolitiken verkar genom en rad olika medel av såväl generell
som mer selekliv karaktär. Det selekliva slatliga finansieringssystemet riktat
direkt mol företagen har successivt växt fram under etl par decennier, varvid
den samlade näringspolitiska profilen och helhetsbilden blivit mindre klar.
Det pågående arbetet att förenkla stödregler och administration samt att samla
insatserna mot vissa offensiva områden bör drivas vidare.

Näringspolitikens medel
beslår av slallig finansiering, rådgivning och information, beskattning,
statligt ägande, infrastrukturella åtgärder, tillstånd och regleringar samt
teknikupphandling. Medlen är av såväl direkl som indirekl karaktär. Exempel på
olika former av indirekta medel är Slatliga insatser för informationsspridning.
Dessa är viktiga för bl.a. nya företag och andra småföretagare, genom att de
ger dessa ell bälire beslulsunderiag om kommersiella och tekniska
förändringar. Information om mer allmänna ekonomiska förhållanden och
utvecklingen inom enskilda branscher spelar också en roll för att skapa
förståelse för de krav på omvandling och förnyelse som ställs i en öppen
ekonomi. De indirekta medlen syftar primärl till atl på olika sätl förbättra
den generella näringslivsmiljön.

Direkta och Indirekta
medel

medan
direkla medel syftar till att förändra ulvecklingsbeiingelserna för enskilda
förelag eller grupper av förelag.

Nära
sammanhängande härmed är avvägningen mellan generella och selektiva medel.
Somjag framhållil tidigare i propositionen om industriell tillväxt och
förnyelse (prop. 1983/84: 135) finns det motiv för både generellt och selektivt
utformade insalser. De generellt ulformade åtgärderna innebär som regel en
mindre risk för alt konkurrensen snedvrids. De bör dock kompletteras med
selektiva insatser inriktade på alt korrigera sådana brister i
marknadssystemet, somjag tidigare gav exempel på. Då det gäller all möta
problem inom en viss bransch, en avgränsad grupp av företag eller en viss
region är det oftast mest verkningsfullt att ulforma medlen speciellt för del
aktuella problemet. Även vad gäller salsningar på forskning och utveckling
visar erfarenhelen att selektiva insalser har stora förtjänster framför
generella medel.

Jag
övergår nu till all redovisa förändringar inom det statliga
induslrifl-nansieringssystemet. Detta kan delas upp i följande beståndsdelar:
stöd till branscher och företag med strukturproblem, matchningsålgärder som påkallats
för att ge viss kompensation för utländska stödåtgärder, stimulanser (bidrag,
lån, riskdelning) för tillväxt och förnyelse samt slatliga krediter (lån och
garanlier) som kompensation för brister i kreditmarknadens funktionssätt.

Det
slatliga finansieringssystemet har växt fram under en följd av år. Under
1960-talet och början av 1970-lalel inrättades lokaliseringsstöd, teknikstöd
från styrelsen för teknisk utveckling och selektiva branschprogram. Redan
tidigare hade åtgärder vidtagits för alt underiätta finansieringen av
småföretag genom bl. a. företagareföreningarna. Systemet var inledningsvis av
begränsad omfattning och relativt lällöverskådligl. Moiiven för insatserna var
vid denna lid främst den ökande frihandeln och de därav följande kraven på
strukturomvandling, den sjunkande lönsamheten och de ökande kraven på
exlernfinansiering samt de slora geografiska omflyttningarna.

Som
en följd av bl. a. oljekriserna och de slora strukturproblemen inom svensk
industri byggdes systemet ut kraftigt under 1970-talel och början av
1980-lalet. Antalet stödprogram och stödorgan ökades. Den samlade näringspolitiska
profllen och helhetsbilden blev mindre klar.

Del finns även andra
problem med den sammansättning som den slalliga finansieringen har kommii atl
få. Brislen på samordning och överblick genom atl ålgärder har lagrats på
varandra är elt sådanl. Mängden av program är ett annat. Det kan vara svårt för
förelagen atl använda systemet. Av en konsultstudie, som industridepartementet
låflt genomföra, framgår att framför allt de mindre företagen har problem med
detla.

Jag vill hävda att
situalionen har förbättrats avsevärt genom den förändrade inrikining som
näringspolitiken fåll under de senasle åren. Men del flnns anledning att
ytterligare förenkla systemet och alt anpassa det till näringslivets förändrade
förutsättningar. Förändringsstrategierna ser olika ul för de skilda slagen av
statlig finansiering. Jag skall här redovisa den generella inriktning som bör
gälla för förändringarna. Jag återkommer

Prop.
1986/87:74

Generella
och selektiva medel

Statliga
finansiella insatser

Svåröverskådligt
stödsystem

senare
(se bl. a. avsnitt 7.5) med en mer utförlig redovisning av mina överväganden i
denna fråga.

Stödet till företag och
branscher med strukturproblem - främst varvs-och stålindustrierna - har redan
dragits ned kraftigt och till stora delar helt avvecklats. Denna
förändringsinriktning ligger fast. Jag vill här också hänvisa till den
redovisning av principerna för hanleringen av störte industrikriser som jag
senare kommer atl lämna (avsnitt 8).

Kompensations- eller
malchningsålgärderna är numera i stort sett begränsade till delar av det
kvarvarande varvsstödet. Subventioneringen inom de statsstödda exportkrediterna
och det s. k. hemmamatchningsstö-det har under senare år haft en myckel liten
omfattning. Inrikiningen är att även fortsättningsvis hålla delta slags
åtgärder på en låg nivå.

Stimulanser för tillväxt
och förnyelse avser främst områdena teknisk forskning och utveckling,
småföretagsutveckling och regional utveckling. Här finns det även i framfiden
skäl för aktiva näringspoliflska insalser. Del är emellertid väsentligt alt
systemet är överskådligt och lätl atl använda för förelagen. Antalel program
och anlalet slödformer bör vara begränsat. Likaså är det väsentligt atl
administrationen av stödåtgärderna är enkel och moisvarar företagens behov.

Statliga kredilformer -
som industrigarantilån och rörelselån från utvecklingsfonderna — är primärl
inrättade för atl kompensera för brister pä kredilmarknaden. Tidigare styrdes
kredilmarknaden med ransoneringar. Dessa ledde till att vissa kategorier
lånlagare (t. ex. småföretag och företag i glesbygd och/eller förelag som hade
sämre kreditvärdighel) och långsiktiga projekt med hög risk hade svårl alt få
flnansiering. Under de allra senaste åren har kreditmarknaden genomgålt en
krafiig förändring. Räntesäitningen är i princip fri, ransoneringarna har
upphört och kreditutbudet har differentierats. Därmed har också vissa av
förutsättningarna för den slalliga kredilgivningen ändrats. En översyn av de
samlade effeklerna av förändringarna på kreditmarknaden för olika
näringspolitiska flnansie-ringsinslrument bör därför initieras. Jag ålerkommer
senare (avsnitt 5) flll denna fråga.

Prop. 1986/87:74 Ny
strategi

3 Svenskt näringsliv i ett internationellt perspektiv

Prop. 1986/87:74

Mot
bakgrund av dessa allmänna utgångspunkter för näringspolitiken skall jag nu
övergå till att korl erinra om orsakerna bakom 1970-lalets krisår, närmare
presenlera min syn på nuläget inom det svenska näringslivel samt ge en bred
orienlering om utvecklingsmöjligheter och problem inför 1990-talet. En utförlig
genomgång av näringslivsutvecklingen finns redovisad i en särskild promemoria,
som utarbetats inom industridepartementet (bil. 3).

Sammanfattning
och bedömning: Läget inom den svenska industrioch tjänstesektorn har kraftigt
förbättrats under senare år. Näringslivet har visat god förmåga att tillvarata
de möjligheter som 1982 års devalvering gav. Sverige har under de allra senaste
åren flyttals uppåt på listan över länder med hög internationell
konkurrenskraft. På korl sikl är också utsikterna för en expansion med
bibehållen, hög lönsamhel goda även om utvecklingen av det svenska pris- och
kostnadsläget inger oro liksom de ökade regionala obalanserna.

Näringslivel
genomgår en ständig omvandling. Under vissa tider går denna omvandlingsprocess
fortare och får mer genomgripande effekter än under andra, mer stabila skeden.
Dagens näringslivs-struktur skiljer sig i väsentliga avseenden från
1970-talets. Även inom företagen kan märkbara förändringar noleras vad gäller
produktsammansättning m. m. 1970-talets delvis krisartade förändringar har
under senare år fält ett lugnare förlopp. De senaste årens stabila utveckling
kan emellerlid snabbt förändras. Strukturomvandlingen fortsäller i hög takt
och i alll högre ulslräckning på internationell nivå. Den lekniska utvecklingen
går forlfarande mycket snabbt.

Svenskl näringsliv
måste i framliden inriktas på att klara en ökad internationell konkurrens på
såväl traditionella hemmamarknader inom Europa som på nya och mer avlägsna
marknader, alt på bred bas delta i internationell teknikutveckling, atl gradvis
höja kvalitets-och servicenivå m. m. samt att ta till sig och utnyttja de
effektivitetsfördelar ny produktionsteknik medför. Framför allt torde ulvecklingen
inom mikroelektroniken och dess olika informalionsteknologiska användningar
komma alt påverka den ekonomiska utvecklingen under de närmaste 5—10 åren.

3.1
1970-talets strukturproblem

Svenskt
näringsliv genomgick en djup strukturell kris under senare hälflen av
1970-talet. Marknadsandelsförlusterna på exportmarknaderna var dramatiska. En
jämförelse med andra länder visar atl industriproduktionen i Sverige
utvecklades betydligt sämre än i de störte OECD-länderna och i våra grannländer.
I Sverige minskade industriproduktionen mellan åren 1975 och 1982.

Diagram 3.1
Industriproduktionen i Sverige och vissa andra OECD-länder 1975—1982
(volymförändring i procent)

Prop.
1986/87:74

20 -

-10

jm FIN NOR LBR FRG FRB GER SIE

Den
vanliga förklaringen är all del svenska koslnadsläget under några år
Minskad i mitten av 1970-lalel snabbt prissatte den svenska induslrin ur
marknaden, efterfrågan och Å andra sidan hade svensk industri under hela
efterkrigsperioden fått kostnadskris vidkännas elt långsiktigt ökal
kostnadstryck. Skillnaden var dock den att under tidigare skeden var de åriiga
relativa kostnadsökningarna måttliga. Vidare kompenserades de under vissa år
höga kostnadsökningarna av betydande produktivitetsförbättringar samt en
successiv strukturomvandling. Under senare hälften av 1970-talel försvagades
emellertid värids-marknadsefterfrågan drastiskl. Närmarknaderna i Europa
utvecklades över lag svagt och nya konkurrenter dök upp på flera områden. 1
denna siluaiion sjönk kapacilelsutnyltjandel och därmed
produklivilelsöknings-takten samiidigi som kostnaderna i form av löner, ränlor
och avgifter steg mycket kraftigl i Sverige.

De
kostnadshöjningar, produkt- och marknadsförändringar och den fi- Negafiva
nansiella oro som präglade situationen under slutet av 1970-lalel, fick från
anpassnings-samhällsekonomisk synpunki betydande negaliva konsekvenser. Vissa
in- processer ternationellt verksamma förelag reagerade genom att omstrukturera
sin verksamhet och förlägga produktion lill andra länder. Underleverantörer
drabbades efter hand liksom leverantörer av utrustning. Företagen i de fyra
slora krisbranscherna — gruvorna, slålsektorn, skogssektorn och varven —
ställdes inför elt val mellan drastiska nedskärningar och omfattande statliga
ingrepp. Tillsammans svarade dessa seklorer vid mitten av 1970-lalel för 27 %
av sysselsältningen i industrin (år 1985 var molsvarande andel 22 %). Jag vill
här också peka på del stora inbördes beroende i form av leveranser som förelåg
inom varv, stål och järnmalmsgruvor. På samma sätt som kopplingarna inom delta
stora block av industrier en gång kraftfullt bidragit lill en självförstärkande
och positiv utveckling av slor regional betydelse spreds nu de negaflva
effeklerna genom leveranlörssy-stemen.

3.2 Den
industriella återhämtningen

Prop. 1986/87:74

Är 1982 befann sig svensk
induslri i ett bottenläge efter en rad av år med mycket dålig lönsamhet.
Devalveringarna under detla år och årel före återförde det svenska
kostnadsläget i balans med omväriden.

Därefter har situationen
inom det svenska näringslivel väsentligt förbättrats. Exempelvis har
industriproduktionen under perioden 1982-1986 ökat med ca 17 % och
investeringarna i maskiner och byggnader med nära 40 %. Orderlägel är fortsatt
högl och inför år 1987 beräknas induslrin öka sina investeringar i byggnader
och maskiner med drygl 12 %, varav Sveriges två personbilstillverkare svarar
för en belydande del.

Trols de senaste årens
invesleringsökning föreligger i dag brisl på kapacilet i flera förelag. Enligt
statistiska centralbyråns mätningar ligger industrins kapacitetsutnyttjande
myckel högt för tredje årel i rad. Under tredje kvartalet 1986 registrerades
ell fakliskl kapacilelsutnyltjande på nära 89 %. Vissa branscher hade då åler
förbättrat sin beläggning efter en mindre svacka i början av året.

Diagram
3.2 Industrins kapacitetsutnyttjande 1980—1986 (procent)

Investeringsökning och
fullt kapacitets-utyttjande

— M ö jligt kap-utnytt

' Faktiskt kv-utnytt

80 Bl az

Anm.:
Säsongrensade värden.

Förelagens
utlandsinvesteringar har också fortsatt atl öka. Utifrån riksbankens
tillslåndsstatislik kan svenska företags investeringar i utlandet under
perioden 1982- 1985 beräknas ha motsvarat ca 40-45 % av investeringarna i
byggnader och maskiner i Sverige. Detta är en markant ökning jämfört med
tidigare år.

Antalel
sysselsatta inom industrisektorn har enligt SCB:s arbetskrafts-undersökning
ökat med 11 000 (årsmedeltal) underår 1986. Framförallt har sysselsättningen
inom verkstadsindustrin ökal. Under år 1985 var ökningen 18000. Sedan
bottenlaget i slutet av år 1983 har antalet sysselsalla inom industrin ökat med
ungefär 40000 personer till totalt ca 1 030000. Sysselsältningen inom de
privala Ijänstenäringarna har under samma period ökat med 84000 personer.

Likaså
minskar skillnaderna vad beträffar andelen sysselsatta av olika kön. Enligt
preliminära beräkningar har nästan hela sysselsätlningsökning-

Sysselsättningen
har ökat

en under år 1986 utgjorts
av kvinnor. Bakom delta ligger bl. a. de speciella rekryteringsinsatser för att
få kvinnor lill industri- och teknikyrken, som inleddes höslen 1983.
Rekryteringsinsatserna gjordes mot bakgrund av alt kvinnornas andel av de
industrisysselsalia endast uppgår lill drygl 25 %. Dagens situation visar på en
förändrad rekryteringsprofil från företagens sida. Forlfarande kvarslår dock
problemet med en oproporflonelli hög andel kvinnor i rutinmässiga
arbetsuppgifter, vilka på sikl riskerar att rationaliseras bort.

En kraftigt bidragande
orsak till den starka expansionen inom svenskt näringsliv är givetvis den
kraftigt förbällrade lönsamhetssilualionen. Inte sedan början av 1960-lalet har
industrins genomsnittliga lönsamhet varit så hög under en femårsperiod som
under perioden 1982-1986. Även vid en internalionell jämförelse framslår
företagsklimatet i Sverige idag som gott. I många konkurrentländer är
företagsbeskattningen hårdare och beräkningar för de svenska inlernalionella
koncernerna visar alt resultalförbäll-ringen i deras svenska delar varit större
under senare år än i deras utländska delar. Det är dock mindre
tillfredsställande att en hög andel av vinsterna kommer från finansiella
placeringar.

Lönsamhetsförbättringen
har kraftigt stärkt förelagens finansiella ställning. Soliditeten har
förbättrats avsevärl och torde år 1986 ha nätt över 32 % i genomsnitt. Detta
ger företagen en stabil ekonomisk grund för atl möta och hantera framtida
strukturförändringar.

Prop. 1986/87:74

Stärkta
finanser i företagen

Diagram
3.3 Industrins lönsamhet m. m. 1970—1986

-- Soliditet, '/,

■■■ t.Aier ä nta, */,

--- n kastning

■■- R ä itabili-tet, >.

Soliditet =Eget
kapital (inkl. hälften av obeskaltade reserver) i pro-

cenl
av totalt kapital

Låneränta
= Räntekostnader och kursdifferenser i procenl av räntebärande skulder

Avkaslning
= Rörelseresultat plus finansiella intäkter i procent av sysselsatt kapital

Räntabilitet
= Resultat efter finansnetto i procent av egel kapital (inkl. hälflen av
obeskattade reserver)

s. 80 Kontrollera mot PDF

Även
den kortsiktiga handlingsberedskapen är för näringslivet som helhel god.
Totalt setl beräknas näringslivel (exkl. banker, försäkringsbolag, m. fl.)
förfoga över nära 180 miljarder kronor i likvida flllgångar. Mellan en
tredjedel och hälften därav kan induslrin uppskattas svara för. Vid 1985 års
utgång motsvarade de likvida medlen i industrisektorn tvä års investeringar
med full självfinansiering. Framför alll har de slörre inlernalionella
koncernerna en myckel stark likviditet.

Småföretagens
siluation har påtagligt förbättrats under den senaste femårsperioden.
Lönsamhet och soliditet har ökat.

Nyföretagandel
synes ha ökat i alla näringsgrenar sedan år 1982. Den tidigare återhållsamma
inslällningen lill att vara egen företagare tycks ha förändrats. Det är nu
vanligare än lidigare atl t. ex. anställda i större företag eller inom
offentlig sektor blir egna företagare. Det största antalet förelag startas inom
handels- och reslaurangnäringen och därefter kommer tjänsler och
uppdragsverksamhet. Omkring vart sjunde förelag som startas och som driver
verksamhet är etl induslriföretag. Det ökade nyföretagandel ger också utslag i
en viss ökning av konkursfrekvensen. Anlalet anslällda som blir långsiktigt
arbelslösa efter småförelagskonkurser är dock litet.

Investeringarna
i småföretagen visar på en trendmässig uppgång. Särskilt glädjande är att
investeringarna i ny teknik tagit fart. Omkring 60 % av de småförelag som kan
använda mikroelektronik i produkterna beräknas i dag, enligt en pågående
studie inom SIND, till någon del också använda sådana komponenter. Antalel
förelag som använder på mikroelektronik baserad utrustning i
produktionsprocesserna är också mycket högl. Däremot förefaller utrustningen
utnyttjas endast under en begränsad del av den totala tiden eller med svag
integration lill annan utrustning, varför det synes flnnas slora vinster atl
göra genom en ökad användning och utveckling av den nya produktionstekniken.

Någol som är mer
svårmälbart än de fasta investeringarna i maskiner och byggnader, är indusirins
forsknings- och utvecklingsaktivitet (FoU). Av tillgängliga mått att döma har
också denna aktivitet ökat väsenlligl i omfattning under 1980-talet. Den reella
ökningstakten har uppskattats till ca 11 % per år. Enligt en undersökning av
OECD moisvarar kosinaderna för forskning och utveckling i Sverige ca 2,5 % av
förädlingsvärdet i företagssektorn, vilket kan jämföras med 1,8 % i Japan och
2,3 % i Förbundsrepubliken Tyskland. Svenska företag ligger säledes relativt
väl framme i teknikutvecklingen, vilket kan vara en orsak till att företagens
licensintäkter har ökat snabbt och ungefär fördubblats hittills under
1980-talet.

Det
svenska FoU-systemet domineras av företagssektorn, vilken beräknas svara för
två Iredjedelar av all forsknings- och utvecklingsaktivitet i landel.
Huvuddelen av den FoU-verksamhel som bedrivs i företagen avser
utvecklingsarbete, medan universitet och högskolor i huvudsak bedriver
forskning. FoU-verksamheten inom företagssektorn är vidare starkt koncenlrerad
flll etl fåtal stora företag och branscher. Sålunda beräknas maskinindustrin,
elektro- och elektronikindustrin, transportmedelsinduslrin, instrumentindustrin
samt läkemedelsindustrin åren 1983-1984 i genom-

Prop. 1986/87:74

Småföretagens
läge förbättrat

Ökad
forskningsoch utvecklings-akflvitet

snitt ha utfört nära 80 % av all FoU inom industrin. Dessa
branscher svarar samtidigt för knappt 40 % av industrins förädlingsvärde. Det
är också framför allt inom dessa branscher de ungefär IOO företag återfinns,
vilka satsar mer än 15 % av förädlingsvärdet på FoU-verksämhel.

De uppgifter somjag nu har redovisat om indusirins
siluation ger intryck av en stabil utveckling. Samlidigt fortsätter
strukturomvandlingen i hög takt och i allt större utsträckning på en
internationell nivå. Den tekniska utvecklingen går fortfarande mycket snabbt
inom bl. a. elektronikområdet. Även marknadsförändringar inlräder snabbt,
vilkel inte minst det snabba omslaget från stark expansion till överkapacitet
och kris inom persondatorområdei kan exemplifiera. Ägarförändringarna är många
och antalet fusioner storl. Finansmarknaderna är också föremål för snabba
internationella förändringar. Samtidigt har uppenbarligen förelagens
riskbenägenhel ökat, vilket framgår av att både eflerfrågan och utbud av
riskkapital har ökal.

Sammanfattningsvis har siluationen för svensk industri
radikalt förbättrats för alla typer av företag under de senaste fyra åren.
Trols delta har den svenska exporten åter börjat förlora marknadsandelar,
vilket lill en del torde bero på den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen.
Samtidigt har också konkurrenterna blivil både fler och bälire. Konkurrensen
under den senaste tioårsperioden har blivit alltmer global med elt flertal
framgångsrika s. k. NlC-länder som nya aktörer. Framför alll är det dock
Förbundsrepubliken Tyskland och Japan som framstår som svensk industris huvudkonkurrenter
inom området bearbetade varor.

Innan jag ger min syn på ulvecklingen framål i liden, vill
jag peka på några centrala lendenser i den nuvarande utvecklingen som inger
oro.

Det har i debatten påståtts att hela devalveringseffekten
från år 1982 nu är uppäten. Så är inte fallet. År 1986 beräknas det relaliva
kostnadsläget (totala röriiga kostnader) för hela den svenska
tillverkningsindustrin fortfarande ha varit ca 9 % lägre än år 1980. Genom att
vissa outnyttjade produktivitetsreserver, bl. a. i form av ledig kapacitet,
kunde tas i anspråk under åren 1983 och 1984 och genom gynnsamma
växelkursförändringar under senare lid har konkurrenskraften mätt på detta
sätt, och för induslrin som helhet, dock relativt väl kunnat upprätthållas.

Å andra sidan är del ett faktum att vi inte lyckats växla
ner i en inhemsk pris- och koslnadsslegringstakl som är i nivå med våra
konkurrentländers. Mest påtagligt framgår detta vid en jämförelse av den
svenska prisutvecklingen för bearbetade varor (dvs. industrivaror exkl.
livsmedel, massa, råvaror och petroleumprodukter) med utvecklingen i länder som
Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Således var relativpriset för den
svenska exporten av bearbetade varor år 1986 endasl ca 3 % lägre än år 1980. Om
den Inhemska pris- och kostnadsutvecklingen även fiamgent skulle förbli högre
än omvärldens, kommer tryckel på en snabbare strukturomvandling all åler öka
liksom svårighelerna atl uppi-ätthålla sysselsättningen.

Prop. 1986/87:74

Hög struktur-omvandlingstakt

Oroande kostnadsutveckling

Diagram 3.4
Marknadsandelar och relativa priser för svensk export av bearbetade varor
perioden 1970-1986 (index 1980= 100)

12D|------------------------------------------------------------------------

Prop.
1986/87:74

I I I I I I I
I i I I I I I I I
I

7D72 74 7e7Ba082B4ee

-Marknads-

Relativpris

Nära hälften av den
svenska indusirins produklion exporteras, varav två tredjedelar avsätts på
europeiska marknader. Detta innebär att i genomsnitl var tredje svensk
industriarbetare arbelar med beställningar från marknader i Europa. Det kan
konstateras att svensk exportindustri har fått vidkännas en försvagad
marknadsposition i Europa under det senaste årel. Lägel på den nordamerikanska
marknaden har däremoi varil bälire, bl. a. beroende på en under börian av år
1986 synnerligen hög dollarkurs. Framför alll har den svenska bilexporten
varit framgångsrik på denna marknad.

Vad
gäller projektexporten, vilken utgör en tung post av totalexporten lill övriga
marknader, har denna utvecklats svagl. I della fall inverkar
skuldsätlningssitualionen för flertalet u-länder. liksom OPEC-ländernas
försämrade köpkraft, som en återhållande faktor. Tjänsteexporten (exkl.
flnansiella ijänster) motsvarar knappt en femledel av varuexporten. Under
1980-talet har framför allt industriföretagens export av tekniska tjänster
utvecklats posiflvt. Ullandsenlreprenaderna har däremoi inte utvecklats lika
gynnsamt. Vidare har intäkterna från sjöfarlen stagnerat.

Eftersom
föriuster av marknadsandelar av erfarenhet har visat sig svåra au återerövra är
det av största vikt alt den nuvarande tendensen, alt svensk export förlorar
marknadsandelar, bromsas upp.

Förbättringen av det
ekonomiska läget och tillväxten inom industri- och ijänstenäringarna under de
senaste åren har inle varit jämnt fördelad över landet. De regionala
obalanserna har ökat. Eftersom jag nyligen i årets budgetproposition (prop.
1986/87: 100 bil. 14) har lämnat en ulföriig redogörelse för den regionala
problembilden och de aktuella utvecklingstendenserna villjag här endast peka
pä några huvuddrag.

Storstadsområdena
och då främst Stockholmsregionen har för närvarande en kraftig
befolkningstillväxt, medan folkmängden i skogslänen och vissa län i södra och
mellersla Sverige minskar. De snabbast växande delarna av induslri- och
tjänstesektorerna är siarkt koncentrerade till de

Förlust av
marknadsandelar

Regional obalans

större orterna i landel
och främsl lill Stockholmsregionen. Även om tillväxttakten i dessa växande
branscher inte är högre i de slörre orterna än på andra håll, blir tillväxten i
antal arbetstillfällen stor just på grund av dessa branschers koncentration
till de stöire örterna.

Rekryteringen lill de nya
arbelena på slörre orler måsle i slor ulslräckning ske från annat häll.
Samtidigt finns också de största möjligheterna att hitta arbeten som passar med
hänsyn lill utbildnings- och intresseinriktning i de större orterna. För många
arbeissökande i andra delar av landet blir flytining till dessa orter del som
väljs framför atl slanna på den egna orten eller i regionen med de problem och
begränsningar som där råder på arbetsmarknaden. Detta förhållande förstärks av
atl det i många fall handlar om alt finna arbeten till två personer i elt
hushåll och att arbetsmarknaden i så hög grad är könsuppdelad.

De regioner som minskar
sin folkmängd kraftigast har i allmänhel en ogynnsam näringslivsstmktur. De
expansiva verksamheterna är andels-mässigt små och beroendet av enslaka, mogna
branscher med minskande sysselsättning är ofta stort. Under 1970-talet har de
könsmässiga regionala variationerna i förvärvsintensitet utjämnats i stort sett
samlidigt med den offentliga sektorns expansion. Mulliplikatoreffeklerna i
tjänste- och servicesektorn riskerar vid neddragningar i industrin atl få
negativa effekter på framför allt kvinnornas arbetsmarknad. Del är därför
betydelsefullt alt strukturförändringar genomförs så alt samhällels resurser i
form av utbildad arbelskrafl, serviceanläggningar m. m. tillvaratas på bästa
möjliga sätt.

De drag i den regionala
ulvecklingen som jag här har nämnl är inle speciflka för Sverige, utan har sin
motsvarighet i flertalel länder inom OECD-områdel. De ger emellertid anledning
lill oro och släller stora krav på utformningen och inriktningen av poliliken
på en rad områden.

Prop. 1986/87:74

Den ekonomiska
utvecklingen har växlat krafligl mellan olika decennier under
efterkrigsperioden. Stabila tillväxtperioder har avlösts av omskakande kriser.
Hela tiden har det skett en förändring av produktionsbetingelser och av
näringslivsstrukluren. Erfarenheterna visar att förändringar kan komma snabbt,
är svåra all förulse och inte sällan svåra alt hantera även om man kan
förulsäga dem. Del lorde i dag råda bred enighet om att man aldrig med säkerhel
kan uttala sig om framlidsprodukter eller framtidsbranscher annat än på en
myckel översiktlig nivå. Politiken måste därför inriktas på att skapa
förutsättningar för olika typer av produktion och för atl möla oförutsedda
händelser inom ramen för en strategisk viljeinriktning.

Bedömningar
av ulvecklingen på längre sikl är av naturliga skäl behäftade med stor
osäkerhet. Det visar sig att bedömningar av utvecklingen på lång sikl ofta
präglas av konjunkturen vid prognoslillfället och av erfarenheterna från de
närmaste föregående åren. Efter några goda år tenderar sålunda prognoserna atl
bli för optimistiska; efler några svaga år blir framlidsbedömningarna
pessimistiska. Det är troligt atl bedömningar som

Svårt att prognoslicera
strukturomvandlingen

s. 34 Kontrollera mot PDF

3
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

görs
nu fortfarande påverkas av de omskakande 1970-ialskriserna, av den osäkerhel
som är förknippad med tekniska genombrott vad gäller elektroniken, nya material
etc, av förekomslen av fler och mer kvalitetsmedvetna konkurtenter på
världsmarknaden samt inte minst av etl ökal ömsesidigt beroende mellan länder
och förelag. Situalionen idag kännetecknas av en viss fortsatt försiktighet
från näringslivets sida, vilken endasl kan övervinnas genom en konsekvenl och
målinriktad näringspolitik och ekonomisk politik.

Många
bedömare har hävdat atl västvärlden skulle befinna sig i någol av en permanent
ekonomisk kris. Framför alll skulle Europa ha hamnat på efterkälken i utvecklingen.
Europa har betraktats som förslelnai och åsikter har framförls alt den
ekonomiska tillväxten och förnyelsen kommer all ske i helt andra regioner. Jag
delar inte denna pessimistiska syn för Europa, även om tillväxten i vissa
östasiatiska länder kan förulses bli kraftigare. Enligl min mening är denna
pessimism i alltför hög grad präglad av intryck från 1970-lalet.

Ser
vi längre tillbaka var 1950-lalet elt årtionde av genomsnittligt hög men siarkt
växlande flllväxl, medan 1960-talel präglades av en, ur historisk synvinkel,
unikt hög och jämn tillväxt. Även om 1960-talets utveckling inte är möjlig atl
upprepa, bedömer jag atl slutet av 1980-talel och börian av 1990-talel har
föratsättningar alt bli en stark och ur ekonomisk synvinkel stabil tillväxlperiod
i OECD-områdel.

Enligl
bedömningar från Inlernationella valutafonden (IMF) kan lillväxttaklen i
världshandeln räknat i volym uppgå till i genomsnitt nära 5 % per år 1987-1990,
vilket är högre än liUväxten åren 1976-1986. Under den senaste lioårsperioden
uppgick tillväxten i volym till ca 4 % per år. Stabila och tämligen låga
energi- och råvarapriser är därvid vikliga fakiorer som främjar tillväxten. En
annan sådan viktig faktor är den drivkraft som elektronikens landvinningar
forlfarande utgör. Tekniken har skapat möjligheter som för bara tio år sedan
ansågs utopiska. Mycket kommer dock atl avgöras av hur väl länderna i
samförslånd lyckas alt lösa betalningsbalans-problematiken i u-länder, avväria
proleklionisflska tendenser etc.

Svensk
industri- och tjänstesektors möjligheter att dra nytta av en global tillväxt är
goda. Förutsättningarna skiljer sig emellerlid radikalt åt mellan olika delar
av näringslivel.

Som
framgår av bilaga 3 kan omkring en fjärdedel av den svenska
industriprodukflonen beskrivas som forskningsbaserad i bemärkelsen att
satsningar på forskning och utveckling utgör ett framträdande konkurrensmedel.
Hit räknar jag bl. a. läkemedelsindustrin, bilindustrin, flygindustrin och
leleproduktinduslrin. Kompetensnivån i dessa branscher är hög även med
internationella måll mätt. Delta gäller för övrigt även vissa tjänsieproducerande
näringar, t. ex. konsultbranschen, vars export ökat kraftigt under de senaste
flo åren. De forsknings- och utvecklingsintensiva branscherna har sedan mitten
av 1970-talet hafl en snabbare produktionsflll-växt än industrin i genomsnitl.
Det gäller dock inte projektexporten och annan mer kundanpassad tillverkning.
Trots detta bedömer jag utsikterna för den forskningsbaserade produklionen för
de närmaste åren vara goda. För dessa typer av företag kommer det
internationella tekniska samarbetet

Prop. 1986/87:74

Goda
tillväxtförutsättningar

Forskning
och

utveckling

betydelsefull

s. 35 Kontrollera mot PDF

att vara av stor betydelse
på lång sikt liksom våra inhemska forsknings- Prop. 1986/87: 74 och
utvecklingssatsningar.

En
hög leknik- och kompetensnivå utmärker också den råvarubaserade industrin, som
svarar för nära 30 % av iridustriproduktionéri. Till denna del av industrin hör
skogsindustrin och stålindustrin samt produktion av pelroleumprodukler,
kemikalier och basplaster. Tillverkning av kemikalier, basplaster och
petroleumprodukter har svarat för den snabbaste produktionstillväxten inom den
råvarubaserade industrin sedan mitten av 1970-taIet. Men även produktionen av
massa och papper har ökal i snabbare lakl än industriproduktionen i genomsnitt.
Den råvarubaserade industrin är den i särklass mest konjunkturkänsliga delen av
den svenska industrin, varför lönsamheten varieral kraftigt år från år. I hög
ulslräckning har tekniknivån i dessa industrier efter hand byggts in i en
höggradigt automatiserad produktionsprocess. Produktionen är ofta
kapitalintensiv, varför det framför allt är utvecklingen av priserna på råvaror
och energi som är avgörande för konkurrenskraften på längre sikt.

Hälften
av indusirins produklion kan karaktäriseras som arbetskraftsba-serad. Till
denna seklor hör konsumtionsvaror, t. ex. kläder, skor, livsmedel,
hushållsartiklar och hushållskapilalvaror. Hit räknar jag också insatsvaror,
t. ex. byggmaterial och en hel del investeringsvaror. I och med atl det finns
näraliggande substitut pä marknaden är priset viktigt som konkurrensfaktor,
låt vara att detta kan vara mer eller mindre uttalat för olika produkter. När
det gäller konsumtionsvaror och standardiserade insalsvaror finns del således
möjligheter all minska priskänsligheten genom t. ex. märkesdiffereniiering
eller andra former av satsningar på design och kvalitet. Jämfört med den
forskningsbaserade resp. den råvarubaserade induslrin torde emellertid den arbetskraftsbaserade
sektorn av näringslivel vara mer beroende av lönekostnadslägel.

Produktionen
inom den arbetskraftsbaserade induslrin har sjunkil sedan mitten av 1970-talet.
Detta beror framför allt på utvecklingen inom tekoindustrin, varvsindusirin och
byggmaierialindustrin. I dessa branscher har 10000-lals arbeten förlorats under
en tioårsperiod. Att sysselsätlningen har minskat kraftigl även i andra
branscher, torde delvis bero på ralionaliseringsinvesteringar. Därmed bör
emellertid den arbetskraftsbaserade industrins konkurrenskraft ha förstärkts,
varför utvecklingen borde kunna förbällras på sikl. Jag noterar i alla
händelser all den genomsnittliga lönsamheten i denna del av induslrin har
utvecklats positivt under de senaste åren.

De
förändringar av strukturell karaktär som under senare år sketl i svenskt
näringsliv torde ha bidragit till att markant höja den långsikliga
konkurtenskraften. Del finns emellerlid, som jag tidigare understrukit,
anledning att räkna med att konkurrensen kommer att vara fortsatt mycket hård
på världsmarknaden. Allmänl sell lorde del svenska näringslivel därvid ha
mycket alt vinna på att söka konkurrera med kvalitet snarare än med pris. Del
torde gälla oavsett vilken bransch företagen tUlhör.

Låt mig avslula med alt
beröra vissa cenirala inslag i den konkurtensbild

som svenskt näringsliv har att räkna med under de närmasle åren och som

är av väsenllig betydelse för näringspolitikens framtida inriktning. 35

s. 36 Kontrollera mot PDF

Fortsatt hög takt i
teknikutvecklingen

Sedan
slutet av 1970-talet gör företag och stater stora ansträngningar för Prop.
1986/87: 74 atl forcera utvecklingen av ny teknik. Inför utsikten om bestående
ekonomiska problem har kraven på kvalitativ förnyelse vuxit och ny teknologi
setts som ett viktigt medel all åsladkomma denna. Denna internationella
"leknikkapplöpning" har också resulterat i nya organisationsformer,
t. ex. ökat forsknings- och utvecklingssamarbete mellan förelag och forskningsinstitutioner.

Förändringar på
världskartan

Industrin
är i ökad utsträckning beroende av kunskap och teknik för sin förnyelse och
konkurrensförmåga. Det gäller inte bara de högteknologiska förelagen. Det
räcker inte heller längre att bygga sin verksamhet på ett smalt teknikområde.
Ny teknik blir snabbi också av betydelse inom områden där den inte lidigare
använls. Samtidigt har det nödvändiga forskningsoch utvecklingsarbetet blivil
alll dyrare och mer sysleminriklal än tidigare. Kraven på grundläggande
kompelens inom allt fler teknikområden ökar. Jag bedömer att framför allt
mikroelektroniken och dess olika användningar kommer i hög grad atl prägla
ulvecklingen under de närmasle 5-10 åren. Den lekniska omdaning som pågår
inlernationellt kommer att få genomgripande konsekvenser för det svenska
samhället. Liksom tidigare kommer Sverige för sin välfärd att vara beroende av
den tekniska utveckling som drivs fram utomlands, inte minst i USA och Japan.
Inom flera omräden torde dock utvecklingen inom Europa att vara väl så
intressant.

Stort produktivitetsgap

Sveriges
industriella bas är, somjag lidigare konstaterade, flilverkning och export av
råvaror (inkl. bearbetade sådana) och investeringsvaror till Europa.
Marknadsslällningen i andra delar av världen och på andra produktområden är
som regel svag om man bortser från projektexporten och delar av
tjänsteexporten, vilken lill slor del avsätts i u-länder. Del finns anledning
all ulgå ifrån alt svensk industris huvudmarknader i Europa generellt sett
kommer att uppvisa en något långsammare tillväxt än de mest expansiva områdena
i världen såsom Japan och Ostasien. Trots detta kommer Europa, vid sidan av
Nordamerika, att vara den utan jämförelse slörsta homogena marknaden i världen.
På denna marknad kommer svensk industri att möta hård konkurrens inte minst
från tyska förelag. Förbundsrepubliken Tyskland är i dag världens slörsia
exportör av industriprodukter. Också Japan kommer sannolikt att med ökat
inlresse vända sig mot Europa även på andra områden än bilar och hemelektronik.
Som framgår av bilaga 3 är exempelvis den japanska importandelen vad avser
maskiner m. m. hela 35 % i USA, vilket kan jämföras med endast ca 10 % av den
europeiska marknaden. De japanska direktinvesteringarna ökar nu myckel snabbi i
Europa. Del är min uppfattning atl svenskl näringsliv i ökad Ulslräckning
kommer all tvingas försvara sin marknadsbas i Europa samiidigi som man strävar
efter all ulöka exporten till nya marknader.

Jag
har redan framhållit den tillväxtpotential som ligger i elektronikens och
dataleknikens tillämpningar. Det är troligt att denna potential för produktutveckling,
produktionsutveckling elc. är generellt sett stor. I vissa delar av
näringslivet, såsom i processindustrin, har tillämpningarna vad gäller slyr-
och reglérsystem redan kommii långt. Inom andra delar av induslrin - bl.a. inom
verkstadsindustrin — lorde möjligheterna lill att ytteriigare ta till vara
elektronikens möjligheter atl vara stora. Del finns

exempel på företag som mer
än fördubblat sin produktivitet genom införandet av ny produktionsteknik.
Produktion kan därmed förbilligas. Produkler kan också göras mer sofistikerade
och kvaliteten höjas. Strukturomvandlingen kan därmed å ena sidan mycket
snabbi komma all drabba företag som inte satsar på ny teknik med stor kraft.
Rationaliseringar och kostnadsbesparingar kommer atl framkallas av en hårdnande
konkurrens. Detla kan ytterligare öka pressen på mindre företag och
underleverantörer som släpar efter i investeringsutvecklingen. Samtidigt torde
å andra sidan svensk industri- och tjänstesektor ligga långl framme att
utnyttja de möjligheter som detta produktivitetsgap ger i form av lillverkning
av utrustning för industriaulomaflon m. m.

Jag nämnde tidigare att
sysselsältningen har ökat snabbare inom tjänstenäringarna än i
tillverkningsindustrin under senare år. Det är etl led i den långsiktiga
utvecklingen mot ett samhälle där tjänster och service alltmer dominerar den
ekonomiska utvecklingen. Dels innebär denna utveckling atl hek nya Ijänster
uppkommer, vilka saknar en direkl koppling till industrin, dels att
tjänsleinnehållet ökar även vid försäljningen av traditionella varor. Varor
säljs med individuell ulformning efler olika kunders krav, med serviceåtaganden
osv. Varor säljs också för atl passa in i olika syslem där systemberoendet är
viktigt. Tjänsteinnehåll, systemdesign och andra mer kvalitativa aspekter
kommer således att successivt spela en alll vikfl-gare roll för industrins
utveckling och utgöra en alll större del i industrins export.

Det finns också goda
möjligheter att öka vissa delar av den frislående tjänsteexporten. Eftersom
förädlingsvärdet vad avser den reala tjänsteexporten (bortsett från turism) i
huvudsak uppstår utomlands och inkomsterna även i slor utsträckning förbrukas
utomlands, torde dock bidraget till bylesbalansen atl bli relativt begränsat.
Den internationella konkurrensen är vidare myckel hård även på detla område.
Som exempel på del senare kan utvecklingen inom sjöfarlsomrädel ses. Del är
därför mindre sannolikl alt den reala tjänsteexporten kommer att växa påtagligt
i relation till varuexporten under överskådlig tid.

Prop.
1986/87:74

Tjänsteinnehållet
ökar

4
Näringspolitikens principiella inriktning

Prop. 1986/87:74

Sammanfattning och
bedömning: Den offensiva näringspolitiken fullföljs nu för alt svenskt
näringsliv även fortsättningsvis skall vara mångsidigt, effeklivl och hålla en
hög kunskapsnivå. Näringspolitiken för de närmaste tre åren sammanfattas i ett
tiopunktsprogram där tyngdpunkten läggs vid insalser på teknikområdet och
småföretagsområdel.

4.1
Erfarenheter av strukturomvandlingen

En
vikflg förklaring till nedgången i eflerfrågan på svenska produkter under
senare hälften av 1970-lalet var atl investeringsutvecklingen i Europa
stannade av. Uppskattningsvis en tredjedel av den svenska varuexporten och 15
% av industriproduktionen var direkt avhängig investeringsutvecklingen i
Europa. De nya expansiva investeringsvarumarknaderna i Mellersta Östern krävde
slora resurser både i marknadsföringsfasen och vid genomförandet av projekt.
Dessa marknader blev därigenom aldrig annat än i undantagsfall ett alternativ
för småföretagen utom för dem som fungerade som underleverantörer flll de slora
projektleveranlörerna. Inom nya expansiva marknadssegment som energiutrustning
och offshoreverk-samhet hade svensk industri, bl. a. på grund av proleklionisflska
åtgärder i omvärlden, svårt att göra sig gällande. Den svenska
konsumtionsvaruin-dusirin var över lag svag och hemmamarknadsinriktad.
Exempelvis erövrades det expansiva konsumenlelektronikområdet snabbi av
japanska företag.

Sammanlaget
kan emellertid inte den svenska branschstrukturen sägas ha varit mer oförmånlig
än vad som gällde för genomsnittet av våra konkurtentländer. Däremot kan
Sverige sägas ha haft nackdelen av alt befinna sig i ett område där samtliga
närmarknader också utvecklades svagt. Som framgår av bilaga 3 har effekten av
ländersammansältningen i exporten varit negaflv och kan beräknas ha medfört ett
bortfall i exporttillväxt på nära 2 % per år under perioden 1975-1985. Delta
bortfall återspeglar atl Sverige har haft en jämförelsevis liten del av sin
export inrikiad pä den expansiva nordamerikanska marknaden och i stället en
stor del på de mer långsamt växande nordiska grannländerna.

Del
finns därför ingen enkel och heltäckande förklaring till varför svenskt
näringsliv har hafl en klart oförmånligare produktionstillväxt än flertalet
OECD-länder och då inte minst vid en jämförelse med övriga nordiska länder. Jag
har tidigare beröri ett anlal delförklaringar, bl. a. prisoch
kostnadsutvecklingen, vilka var och en bidrar till helhetsbilden. Faktum
kvarstår atl svensk induslri, som helhel och oberoende av produktinriktning,
under perioden 1970-1985 inte förmått att hålla samma utvecklingstakt som
konkurtentema.

Det
sistnämnda framgår av diagram 4.1, i vilket marknadstillväxten inom OECD och
den svenska exportens marknadsandelsförändringar återges. De varugrapper där
svensk industri vunnii marknadsandelar under perioden svarar totalt sett
endast för knappt 20 % av lolalexporten.

Ogynnsam
länder-sammansättning

Som synes finns det inget samband i diagrammet som tyder
på att den Prop. 1986/87:74 svenska konkurtenskraften skulle vara bättre i
fråga om varagrapper där marknadstillväxten är snabb än där den är långsam.

Diagram 4.1 Marknadstillväxt och marknadsandelar för svensk
export perioden 1970-1985

Marknadstillväxt

Petroleumprodukter

Motorfordoi Elektriska produkler

Instrument

• Övriga trävaror • Övr. transportmedel

Övr. kemiska produkter-— n

Marknads-■
andelsf ö r ä ndring'

Maskineri Teko

-T-------- T

-6 -5

12
3 4 5 Grafiska produkter

# Livsmedel

4 -3 ,„-

7 I Papper

Melallvaror/ 15-Mineraliska produkter

Sågade
irävaror_ i o

0 IO

Järn och stål yC _

Massa* Jordbruk

14-

Övr. mineraler

Icke-järnmelallcr

Fariyg

• Järnmalm
Genomsnittlig procentuell förändring per år 1970-1985 (löpande priser).

Produktgrupp

.Andel

Produktgrupp

Andel

i "/oo av

svensk

export

1985

Jordbruk

Övr. kemiska produkter

Järnmalm

Mineraliska produkter

Ovr.
mineraler

Järn och släl

Livsmedel

Icke-järnmelaller

Teko

Melallvaror

Sågade
trävaror

Maskiner

158

Övriga
trävaror

Elektriska produkter

Massa

Motorfordon

155

Papper

Fartyg

Grafiska
produkter

Ovr. transportmedel

Petroleumprodukter

Inslrumenl

Totalt

1000

Dagens
svenska näringslivsslruklur framstår som väsentligl siarkare än 1970-lalets.
Jämfört med de flesta andra små industriländer har Sverige ett brett och
differentierat näringsliv. Produktionstekniken i svensk industri är över lag
modern och effektiviteten hög. Likaså är tekniknivån hög i våra ledande
internationella verksladskoncerner och i vår basindustri.

Vår
situation kan emellertid inte jämföras med något internationellt genomsnitl.
Med den industrislraklur som Sverige har i dag, finner jag anledning atl
snarare göra jämförelser med Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, vilka är
svensk industris huvudkonkurtenter inom bl. a. verk-sladsområdet. Inom enskilda
produktområden finns givetvis en rad konkurtenter även i andra länder. 1 denna
internationella konkurtensmiljö framstår därvid svenska företag ofta som små.

Setl
från struktursynpunkt är svensk induslri fortfarande behäftad med vissa
svagheier. För del försia är produklionskoncentrationen fortsatt hög. Beroendet
av några få produktgrupper och stora koncerner är enligt min mening alltför
slort. Detla kan endast avhjälpas genom atl nya produkler uppfinns, nya
produktionsmetoder skapas och atl nya företag startas. För del andra är svensk
informaiionsteknologibaserad industri- och tjänstesektor, trots hög
lillväxllakl, fortfarande internationellt sett liten. För det tredje finns en
relativt stor produktion samlad i mogna branscher där man kan förulse en
tilltagande global strukturomvandling. Flera av verkstadsindustrins
delbranscher kan sannolikl räknas hit. För det fjärde föreligger det också en
regional strukturell obalans. De expansiva delarna av industrioch
tjänstesektorn är väsentligt underrepresenterade i de regionalpolitiskt
prioriterade regionerna, medan mogna branscher är överrepresenterade där.

Dessa
strukturella svagheter kommer inte att kunna byggas bort på korl sikt.
Målsätlningen bör dock vara all la till vara de förutsättningar som skapas
genom en världsekonomisk lillväxl. En sådan strukturanpassning sker inte
automatiskt eller genom atl enbart anpassa koslnadsläget. En balans i
koslnadsulvecklingen belraklar jag som en nödvändig men inte tillräcklig
förutsättning. Dessutom måste det vara en strävan atl få ut ell så högl pris (i
termer av förädUngsvärde) som möjligl för den industriproduktion som
exporteras. Detla för all ha råd att betala för önskvärd import.

En
svensk strategi måste mot denna bakgrund utgå ifrån det positiva i att vår
lönestruktur medför att kvalificerat arbete har en relativt sett mer
konkurtenskraftig posiflon än okvalificerat i förhållande till andra länder.
För att utnyttja detta krävs en fortsatt uppgradering av produkter genom bl. a.
leknisk forskning och utveckling och ökade satsningar på kvalitet och design
även i icke-högteknologiprodukter. Vidare krävs en fortsatt aulomatisering och
effektivisering i produktionsprocesser samt, inle minst, en höjd kompelens hos
de anslällda genom ett breddat rekryteringsunderlag och en höjd utbildningsnivå
genom bl. a. förelagsinlerna utbildningsinsatser.

En
utgångspunki för näringspolitiken inför 1990-lalel är därför atl del svenska
koslnadsläget förblir högt och att lönestrukturen blir jämnare än i flertalel
nytillkommande konkurrentländer. Jag utgår vidare ifrån att teknik- och
kvalitetsnivån successivt höjs även hos dessa nya konkurrenter.

Prop. 1986/87:74

Styrka
och svagheter

Fortsatt
strukturanpassning

Till den yttre ramen hör
därvid även, vilket jag nyss nämnde, atl väridsekonomin växer och att ett
viktigt inslag i denna tillväxt är elektronikens och dalateknikens
tillämpningar. Däremoi finner jag att utsikterna för en kraftfull
kommersialisering av den på-längre sikt utomordentligt intressanta biotekniken
är begränsade i det tidsperspektiv jag nu överblickar.

Prop. 1986/87:74

4.2 Tre delmål för strukturomvandlingen

Mot
bakgrund av det internationella konkurrensläge svenskt näringsliv beflnner sig
i och den utveckling som idag kan förutses, anser jag atl näringspolitikens
långsiktiga huvuduppgift bör vara alt medverka till atl näringslivel har:

-
en modern och inlernalionellt
konkurrenskraftig produktionsapparat,

-
en från slruktursynpunkt
mångsidig industri- och tjänstesektor,

-
en stor andel produkter med
högt förädlingsvärde i form av teknologi eller annal avancerat kunskapsinnehåll.

Jag skall nu korl
redogöra för innebörden av dessa delmål för slrukluromvandlingen och hur
näringspolitiken kan bidra tiil atl dessa mål uppfylls.

4.2.1
Effektivisering

Ur
förelagets synvinkel innebär en ökad inlernationell konkurrens i försia
Ständigt hand och på kort sikt alt kraven på kostnadseffektivitet skärps.
Företagen kostnadstryck kan endast upprätthålla en hög effektivitet genom
ständiga förändringar kräver och förbättringar av produkler, invesleringar
i produktions- och disiribu- investeringar flonskedjor osv. Även
samhällets infraslruklurinvesteringar är viktiga i detta sammanhang.
Erfarenheter har därvid visat att etl ständigt, men någoriunda måttligt
kostnadstryck skapar bäitre förutsättningar för en effektivisering av
verksamheten än större och plötsliga kostnadshöjningar mellan vilka perioder av
relativt stora överskott återkommer. Anpassningsprocessen blir lugnare. Det är
därvid väsentligt atl se till att företagen har en lillräckligt hög lönsamhet
för att möjliggöra nödvändiga investeringar.

Även
en ur teknisk synvinkel aldrig sä effektiv produktionsanläggning är Rationell i
vissa fall inte flllräckligl effekliv från konkurtenssynpunkl. De svenska
produktion varven kan tas som exempel på all hög effektivitet inte är
lillräcklig på marknader som är söndersubventionerade eller föremål för
protektionistiska ingrepp. Även i framtiden kan svenskl näringsliv komma att
ställas inför sådana marknadsmässiga imperfektioner. Mest vanligl lorde del
dock vara att det är konkurrensen med företag i andra länder, som kommer alt
tvinga vissa förelag lill nedskärningar och t. o. m. till nedläggningar. Som
jag redogjorde för i avsnittet 3 kan omfattningen av en strukturomvandling i
global skala snabbt komma all tillta inom mogna branscher. Också i konkurtensen
inom landel kommer kravel på en ökad effekflvisering all

resultera i beslut om all
samordna produktion och verkställa produklionsnedskärningar. Jag menar att
della är en ofrånkomlig men också nödvändig process. För alt de sociala och
ekonomiska konsekvenserna i vissa orter och regioner inle skall bli oacceptabla
måste denna process mötas med offensiva insatser inom såväl näringspolitiken
som andra polilikområden och i samarbete mellan näringsliv och samhälle.

Prop. 1986/87:74

4.2.2 Differentiering

Utvecklingen
under senare år tycks gå i riktning mol att företag koncentrerar sin
verksamhet till färre affärsområden och produkter. I många fall har en
uppdelning av förelag skett på flera nya bolag i syfte att bidra lill en ökad
styrbarhet. Delvis är detta en följd av en allt hårdare konkurtens, delegering
av lönsamhetsansvar samt insikt om alt även ledningsresurserna är knappa. På
koncern- eller ägarnivå tycks utvecklingen däremot gå i motsatt riklning.
Ägarkoncentrationen är fortsatt hög och koncern- och ägarsambanden har blivil
allt komplexare och synes gripa över alll fler delbranscher. I alll väsentligl
torde delta vara ett ulslag av en sirävan att sprida riskerna.

Utvecklingen
inom näringslivel är en god illustration till den ökade konkurtens som råder.
Stordriflsfördelarna i varje led av produktionsprocessen, distributionen,
flnansieringen osv. är ofta stora. För alt hävda sig på konkurtensutsalta och
ofta mogna marknader måsle verksamheten därför koncenlreras till begränsade
marknadssegment under en renodling av konkurrensstrategierna. Även om del
ekonomiska utbytet därvidlag ökar, ökar också riskiagandei. Del ökade
risktagandet kan kompenseras genom atl flera olika produktionsinriktningar ryms
inom varje koncern. För att minska konjunkturkänslighelen söker exempelvis
många företag ha verksamhel i olika branscher.

Sveriges
situation som helhel uppvisar ell likartal behov av både koncentralion av
produktionen flll intemationelll konkurrenskraftiga enheler och en önskvärd
spridning av verksamheter på många branscher och produktområden. Om
kopplingarna i form av leveransströmmar är alltför starka mellan olika
branscher och företag inom landel blir näringslivsstrukluren som helhel
sårbar. Erfarenhelerna av 1970-talet visar på att beroendet av varven, stålet
och gruvorna slog tillbaka med kraft då de internationella marknaderna
plötsligt vek. Att försöka hanlera den internationella konkurtensen genom en
satsning på atl bygga upp kompletta inhemska nätverk kan således visa sig
riskabel.

Alt
i ökad utsträckning salsa på internationella nätverk kan å andra sidan också
medföra risker. Den andel av svensk industriproduktion som exporteras ökat
trendmässigt; från knappt 30 % år 1970 till närmare 50 % år 1985. Av denna
export är närmare en tredjedel internleveranser lill svenskägda dotterbolag i
utlandet. De senaste årens i stor utsträckning exportledda tillväxt samt ökade
utlandsinvesteringar har accentuerat denna utveckling. Samtidigt ökar importen
och den del av industrin som är utsatt för importkonkurtens. Det
internationella beroendet blir med andra

Produktions
koncentration och riskspridning

ökat internationellt
samarbete

ord successivt slörre. Ell
utvidgat internationellt samarbele blir därvid av Prop. 1986/87:74 ökad
vikl.

Inom
Europeiska Gemenskaperna (EG) finns exempelvis mycket ambitiösa planer på alt
harmonisera öch integrera de västeuropeiska marknaderna som är Sveriges
viktigaste exportmarknader. Även om dessa planer bara delvis förverkligas torde
kraven på atl Sverige anpassar sig lill utvecklingen att väsenfligt
förstärkas. Ett annat inslag i den internaflonella bilden är alt behoven av
forskningssamarbele över gränserna ökar. Jag kommer senare (avsnitt 10) alt
redogöra för min syn på del europeiska tekniska forskningssamarbetet.

Under
senare år har även del nordiska samarbetet tillmätts ökad betydelse. De
nordiska länderna har därvid manifesterat sin övertygelse om värdel och behovel
av offensiva satsningar dels för att undanröja hinder av skilda slag som kan
föreligga för atl uppnå målet "Norden som hemmamarknad", dels för
att skapa resp. bygga ul eller effektivisera organ som har lill uppgifl att
främja samarbetet.

Jag
kommer senare (avsniil 9) att beröra frågor om de företagsförvärv som fortlöpande
sker över Sveriges gränser. Därvid har också konstaterats att de internordiska
företagsförvärven utgör etl naturiigt och välkommet led i företagens strävanden
alt skapa konkurrenskraftiga enheter.

Vad
beträffar den ökade offentliga resursförstärkningen till det nordiska
samarbetet vill jag främsl hänvisa till de beslul som fattades av Nordiska
minslerrädet i mars 1985 och som ingår i den nordiska handlingsplanen för
ekonomisk utveckling och full sysselsättning.

I
handlingsplanen fastställdes bl.a. alt det industriella forsknings- och
utvecklingssamarbetet i Norden skulle slärkas genom en rad åtgärder. I det
sammanhanget framstår beslutet att kraftigt öka de ekonomiska resurserna för
den nordiska industrifonden som särskiU betydelsefullt. Anslagen lill nordiska
projekt för teknisk forskning och utveckling har på tre år ökal från 40 till 75
milj. kr. Därutöver har de nordiska regeringarna beslulat att under en
femårsperiod satsa omkring IOO milj. kr. på stöd till industriell utveckling på
dataleknologiområdet. En nyligen genomförd sammanslagning av Nordisk
industrifond och NORDFORSK utgör etl led i strävandena all skapa effekflvare
organisationsstrukturer för del nordiska samarbetet.

På
del bilaterala nordiska områdel ulgör den svensk-norska industrifonden elt
exempel på lyckat samarbete.

Våren
1981 kom Sveriges och Norges regeringar överens i ett särskilt protokoll om att
upprätta en fond för svensk-norskt industriellt samarbete (svensk-norska
industrifonden). Riksdagen godkände överenskommelsen (prop. 1980/81: 189, NU
65, rskr. 427). I prolokollet kom regeringarna bl. a. överens om atl Sverige
skulle flllskjuta totah 150 milj. kr.under åren 1982-1985. Vidare skulle
ytteriigare 50 milj.kr.vardera flilskjutas från Sverige och Norge vid tidpunkter
som parlerna senare kommer överens om. Vidare fick fonden medgivande alt ikläda
sig förbindelser i form av lånelöflen upp lill 250 milj. kr., dock högsl 30
milj. kr. uiöver vad parterna flllskjutk.

Syftet med fonden är att
med lån stödja projekt med hög teknisk eller Prop. 1986/87: 74
marknadsmässig risk som bedrivs mellan svenska och norska förelag på det
induslriella området.

Intresset
för svensk-norskt industrisamarbete har ökat under de senasle åren. Delta
avspeglas bl. a. i den kraftiga ökningen av ansökningar till fonden i konkreta
samarbelsprojekt.

Fonden
har nu gjort åtaganden om nära 180 milj. kr. Diskussioner har inletts mellan de
båda regeringarna beträffande möjligheterna alt tillskjuta de resterande 50
milj.kr. från vardera Sverige och Norge. Jag avser alt återkomma lill
regeringen i denna fråga senare i vår.

Även en aktiv
småförelagspolilik bidrar till alt skapa ell mångsidigt Småföretagens
näringsliv. Den svenska näringslivsslrukturen med ett relativt stort bero-
betydelse ende av stora multinalionella förelag moiiverar aktiva
stimulansinsalser för atl genom ett högt nyföretagande och en snabb tillväxt i
småföretags-sektorn bibehålla en differentierad näringslivsstmktur.

De
små och medelslora företagen samverkar ofta med slörre företag, bl.a. genom
underieverantörsrelationer. Även i underleveraniörsledet pågår en snabb
strukturförändring. Små självständiga underleverantörer ersälts med störte
dotterbolag till de dominerande koncernerna och/eller med en ökad
internalionell komponenthandel. I denna omvandling ivingas många små
underleverantörer att utveckla ny kompetens och/eller nya verksamhetsområden
för alt överleva. Del är därvid viktigt att underleverantörerna breddar sin
marknad och i ökad ulslräckning satsar på export.

De
små och medelslora förelagen har vidare en särskild regionalpolitisk betydelse.
För många mindre orter är småförelag ett villkor för en meningsfull
sysselsättning och en långsikflg överlevnad.

Nyföretagandel
och ett expansivt småföretagande har mot bakgrund av del jag nyss nämnl en
nyckelroll när del gäller den långsikliga utveckUngen inom näringslivet.
Flertalet småföretag startas och utvecklas utan statliga insatser. Jag vill
dock peka på vissa generella förhållanden som motiverar en offensiv småförelagspolilik.

För
det försia gäller det insalser för att främja nyföretagandel. En företagsstart
är ofta förknippad med ett stort risktagande. Siaten erbjuder därför olika
former av information, utbildning och rådgivning lill de som står i begrepp att
starta egel. Syftet med detta är inte enbari alt stimulera till ett ökat
nyföretagande, ulan också alt ge dem som vill starta, en mer nyanserad bild av
såväl fördelar som risker med atl vara egenföretagare. Risktagandet vid
nyetablering är i regel myckel högl och en betydande andel affärsidéer visar
sig inte vara lönsamma. Denna process är emellerlid nödvändig för alt de
tekniskt och kommersiellt gångbara produkterna skall komma fram som kan ersätta
den icke-konkurrenskrafliga produktionen i mogna branscher.

För
del andra gäller det insalser som syflar till au ta iill vara den

utvecklingspotential som finns hos många småföretag. Det finns flera

orsaker till atl ell förelag inle fortsätter att växa trots alt tekniken och

marknaden erbjuder goda tillväxtmöjligheter. Många gånger saknas den

nödvändiga kompetensen samtidigt som småföretagsanpassad rådgivning

och utbildning inte finns tillgänglig på marknaden. Staten gör därför insat- 4

ser för all öka tiUgången
till småföretagsanpassad utbildning och rådgivning. 1 vissa fall saknas också
det nödvändiga riskkapitalet. Här spelar insatser på lagstiftnings- och
skatteområdet en viklig roll. För vissa kategorier av företag - i synnerhet
nystartade - erbjuder också siaten direkta insatser för att förbättra
tillgången till riskkapital. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitt 1 1).

Prop. 1986/87:74

4.2.3
Uppgradering

Med
uppgradering avser jag en ökning av den del av industriproduktionen som har hög
tekniknivå, högl kunskapsinnehåll och högt förädlade produkter. Somjag
redovisade tidigare (avsnitt 3) har denna del av industrin haft en klart
positiv sysselsättningsutveckling under senare år. Det är också inom området
högkvalitativa produkter som svenskl näringsliv har sina komparativa fördelar i
den internationella konkurtensen. Detta mål gäller alla sektorer av induslrin,
inle bara s. k. hög-teknologibranscher.

Historiskt
har industristrukturen under den första efterkrigsperioden förskjutits från
arbetskraflsintensiv till kapitalinlensiv produktion. Nya drag i stmkluromvandlingen
har under senare tid gjort sig alltmer gällande. Induslrin har blivit mer
kunskapsintensiv, dvs. företagen utnyttjar i allt högre grad kvalificerade
leknologiska kunskaper. Insatserna för forskning och teknisk utveckling har
därmed ökat samtidigt som efterfrågan på kvalificerad arbetskraft har blivil
slörre. Produkterna är mer tekniskt avancerade och differentierade efter olika
kunders önskemål. Produktionsapparaten har blivit mer flexibel.

Drivkrafterna
är flera. Informationsteknologins genombrott under det senaste decenniet är av
mycket stor betydelse. Stora framsteg inom andra teknikområden som bioteknik
och materialteknik har också spelat in, om än i mindre grad. Kundernas krav har
blivit mer sofistikerade och kvali-lelsmedvetandel har ökal. Tjänsleinnehållet
i indusirins produkter har ökat; dessutom har den till induslrin relaterade
tjänstesektorn expanderat. Globalt sker förändringar i den inlernalionella
arbetsfördelningen, så alt de traditionella industriländernas konkurrenskrafi i
ökande grad baseras på teknik och kunskap, medan arbetskraflsintensiv
flilverkning förskjuls mol nya industriländer och tredje världen.

Genom
sin höga tekniknivå och stora anpassningsförmåga har svensk induslri goda
förutsättningar atl höra tiil de ledande i denna utveckling. Men del behövs
också aktiva, understödjande näringspolitiska åtgärder, framför alll i form av
en framåtsyftande forsknings- och utvecklingspolitik.

Det
finns en viktig skillnad mellan den önskvärda generella uppgrade-ringen av
svensk industri och ensidiga satsningar på s. k. högteknik-branscher. En del
länders industripolitik innehåller slora insatsprogram för vissa
spelsteknologier. Jag anser inle alt en sådan ansats är eftersträvansvärd för
Sveriges del. Vi måste la fasta på bredden i den strukturella förändring som
håller på att ske och på att de näringspolitiska insatserna måste ha en
differentierad karaktär. Uppgraderingsmålet gäller alla seklorer av svensk
induslri, dvs. både högteknikbranscher och mer mogna branscher som stål, skog,
maskinindustri och lekoindustri; likaså både

Betydelsen
av teknisk forskning och utveckling

s. 46 Kontrollera mot PDF

stora
och små förelag. Detta är en bakgrand till den breda inriktningen på de
insatser för stimulans till förnyelse genom forskning och utveckling och på det
informationsleknologiprogram somjag senare (avsnill 10) kommer att föreslå.

I
min redogörelse för de krav som i framliden kommer all släUas på svenskt
näringsliv har jag betonat vikten av anpassning til! marknadens krav, behov och
förvänlningar saml nödvändigheten av atl samlidigt la lill vara alla
möjligheter till en effektiv produktion av såväl varor som tjänsler. Kvalilel
har därmed blivit ett av de vikligasle medlen i konkurrensen mellan företag.

Jag
kan med lillfredsslällelse konstatera alt inlressel för kvalitetsfrågor ökar
såväl i induslrin som i samhället i övrigt. Det är ute hos företagen och på
arbetsplatserna som kvaUteisarbetet måste bedrivas. Det krävs därvid etl aktivt
långsiktigl engagemang från såväl ledning som anställda.

För att undersiryka
kvalitetsfrågornas betydelse startades en nationell kvalitetsoffensiv under
hösten 1986. Bakom offensiven står Rådet för utvecklingsfrågor. En särskild
kommitté "Nationalkommittén för Svensk Kvalitet" har bildats, i
vilken ingår förelrädare för regeringen, arbetsmarknadens parter, näringslivet
och den offenlliga sektom. Offensiven skall stimulera och underlätta
kvalitetsarbete i företag och förvaltningar.

Utbildning och forskning
inom ämnesområdet kvalitetsstyrning är av särskUd betydelse för en långsiktig
och posiliv kvalitetsutveckling. Jag återkommer till dessa frågor senare
(avsnitt 6).

Prop. 1986/87: 74

Kvalitetsfrågor

4.3
Näringspolitiken och välfärden

Näringspolitiken
syftar till all främja tillväxt och inlernationell konkurrenskraft för atl
därigenom lägga en grund förökad välfärd. Produktionen och tillväxten har inte
elt egenvärde, utan den är nödvändig för atl tillfredsställa människors behov
av varor och ijänster av olika slag.

En
framgångsrik näringspolitik bidrar till att skapa ett överskott som främjar
inte bara rent ekonomiska mål, utan också social rättvisa, jämlikhet,
utveckling i alla landels regioner och solidaritet med folk i andra länder.
Erfarenheterna från slutet av 1970-talel och början av 1980-talet har tydligt
visat följderna av en utveckling med låg tillväxt och förnyelsetakt.
Handlingsutrymmet för reformer och för utveckling av den enskildes valfrihet
minskar drastiskt. Ett starki näringsliv är grunden för vällarden.

Näringspolitiken
utformas utifrån marknadsekonomins förutsättningar och består följaklligen av
olika medel för att förbättra, stödja och komplettera marknadens
funktionssätt. Grunden härför är del faklum att marknaden är det mest
effektiva, i praktiken fungerande system som finns för atl fördela produkfionsresurserna.
En ohämmad utveckling av marknadskrafterna kan emellerlid leda lill negativa
konsekvenser i form av miljöförstöring, utslagning och sociala orättvisor.
Därför måste näringspolitiken utformas med hänsyn till behovet att kortigera
för sådana konsekvenser.

Insatser
för regional utjämning, mer skonsamma omställningar eller bättre
arbetsförhållanden uppfattas på sina håll som improduktiv resursanvändning.
Detta är ett förenklal och missvisande synsätt. Det är, enligt min

s. 47 Kontrollera mot PDF

mening,
inle bara etl socialt ansvarstagande utan också rent samhällseko- Prop.
1986/87:74 nomiska skäl som gör del nödvändigt att näringspolitiken ulformas
med hänsynstagande både lill effektiviteten och till de negativa effekler som
kan följa av tillväxten. En politik söiti alltför ensidigt'förlitar sig på marknadskrafterna
kan leda till att förändringar motarbetas och därmed till att den ekonomiska
tillväxten minskar. Exempel från utlandet visar på hur välfärd och förnyelse
påverkas negaiivt då näringspolitiken inte kan svara upp lill krav på trygghel
och rättvisa.

Det
program för näringspolitiken somjag här lägger fram har utformats för atl, med
beaktande av sociala mål, bidra till en långsiklig tillväxt och förnyelse.

4.4 Näringspolitik inför 1990-talet - ett tiopunktsprogram

Svenskt
näringsliv har, som jag tidigare framhållit, en rad styrkefaktorer all bygga
vidare på. Vår nations litenhet, vårl perifera läge på världsmarknaden och
vårt i dagsläget förhållandevis differentierade näringsliv medför emellertid
att vi inte kan forma en strategi som ensidigl är baserad på en eller ett par
av dessa styrkefaktorer. Inte heller kan näringspolitiken riktas flll en eller
ett par avgränsade målgrupper, t.ex.enbart satsning på s.k. högteknologiföretag
eller på atl utveckla landets råvaruresurser. En sådan kraftsamling på ett
enstaka insatsområde eller en begränsad grupp av företag må vara kortsiktigt
lyckosam, men skulle i föriängningen leda till en ökad sårbarhet och en
försvagning av svenskt näringsliv totalt sett.

En
svensk näringspolitik inför 1990-talet måsle i slället ta sikte på att En
mångsidig uppfylla etl flertal delmål och utveckla en kombination av åtgärder,
vilka strategi riktas mot flera målgrupper. För en sådan bred sirategi
talaräven, somjag fldigare nämnde, del faktum alt det i dag inte flnns någol
underlag för att peka ul vilka som blir de viktigaste branscherna i framtiden.
Eftersom kraven på internationell konkurtenskraft kan komma alt accentueras,
slår det klart att näringspolitiken ytterligare bör förskjutas i en offensiv
riktning och atl någon löpande subvention av branscher och förelag inte skall
förekomma.

Vidare vill jag
understryka den vikt jag fäster vid den regionala problem

bilden. De tendenser till ytterligare koncentralion av befolkning och eko

nomisk aktivitet till etl begränsat anlal orter och regioner i landet, som nu

är lydliga, inger oro. De regionalpoliliska målen har därför givits hög

prioritet i regeringens arbete. Regionalpolitiska hänsyn måste i ökad grad

vägas in i sektorpolitiken på olika områden. Del gäller också inom närings

politiken. Det är därför angeläget att de konkreta åtgärderna inom ramen

för del tiopunktsprogram för näringspolitiken, som jag redovisar i del

följande, utformas så atl en förbättrad regional balans främjas. Det är

samtidigt angeläget alt betona alt belydande delar av de regionalpoliflska

insatserna också är viktiga inslag i en samlad näringspolitik. De bidrar till

elt högt ulnyttjande av de samlade produkflonsresurserna i landet. Vid

hanteringen av större industrikriser kan bl.a. regionalpolitiska insatser

ofta vara etl verkningsfullt medel för alt åsladkomma ny produklion och

sysselsättning i berörda orter och regioner etc. Jag har tidigare i årets 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

budgetproposUion
(prop. 1986/87: 100 bil. 14) redovisal förslag i fråga om de regionalpolitiska
medlens inriktning och omfattning m. m.

En
näringspolitik för 1990-lalet bör, mol bakgrund av vad jag nu har anfört, ta
sikte pä att utveckla en kombinalion av verkningsfulla åtgärder i enlighet med
de huvudlinjer som jag nu kommer alt presenlera.

En
del av dessa ålgärder syftar till att vidmaklhålla och utveckla redan uppnådda
styrkepositioner och att ge svenskt näringsliv goda generella betingelser för
att utvecklas i den riklning som jag har beskrivii. Därför anserjag det
nödvändigt:

1.
att kapital- och
kreditmarknaden fungerar så att näringslivets behov av såväl mer löpande
krediter som långsiktigl riskkapkal tillgodoses samt all företagsbeskattningen
utformas så alt skatteunderlaget breddas och inlåsningseffekler undviks (avsnill
5),

2.
att ulbyggnaden av utbildning
och kommunikationer ges hög prioritet för atl näringslivel skall kunna bygga
sin utveckling på en effektiv och modern infrastmktur (avsnitt 6),

3.
alt förnyelse och uppkomsten av
kreativa miljöer främjas genom bl. a. avreglering, förenklingar,
decentralisering och understödjande av lokala initiativ (avsnitt 7).

Dessa
insatser betraktar jag som grundläggande för näringslivsutvecklingen. Insalser
på de uppräknade områdena har genomförts under de senaste åren och förslag har
nyligen redovisats i budgetpropositionen. Jag redovisar senare (avsnitten 5-7)
min bedömning av dessa insatsområdens betydelse för en samlad näringspolitik.

De generella insatserna
måste komplelteras med mer direkta insalser för alt främja näringslivets
förnyelse och långsiktiga utveckling. Därför anser jag det nödvändigt:

4.
att ulvecklingen vad avser
näringslivets internationalisering noga bevakas genom förbättrat
informalionsunderlag och i diskussioner med vissa av de internationellt
verksamma företagen (avsnitt 9),

5.
att insatserna inom området
teknisk forskning och utveckling kraftigl ökas varvid framför allt det
informationsteknologiska omrädet ges en ökad prioritet (avsnitt 10),

6.
att småföretagsutveckling och
nyföretagande främjas bl. a. genom risk-kapitalförsörining,
teknikspridningsinsatser, förelagsservice och fortbildning (avsnitt 11),

7.
atl staten genom särskilda
informationsinsatser medverkar till att det flnns en god baskunskap om
näringslivsutvecklingen (avsnitt 14).

En
mycket stor andel av näringspolitikens finansiella resurser har tidigare gått
till krisdrabbade statliga företag och andra krisföretag. Detta förhållande har
förändrats efter regeringsskiftet år 1982. För att den offensiva
näringspolitiska färdriktningen skal! kunna hållas är det av största betydelse
alt någon återgång till den tidigare defensiva inriktningen inte sker. Därför
anserjag det nödvändigt:

8.
att avvecklingen av stödet flll
krisdrabbade förelag befästes och att andra former för sysselsällningsskapande
insalser vid störte industrikriser användes (avsnill 8),

9.
att statens roll som ägare
ulvecklas för alt ytteriigare öka den långsik-

Prop. 1986/87:74

Förbättrad
näringslivsmiljö

Tillväxt
och förnyelse

Fortsatt
förändring av näringspolitiken

s. 49 Kontrollera mot PDF

tiga konkurrenskraften
inom den slatliga företagssektorn och för all Prop. 1986/87:74 bidra till
att en differentierad ägarslmktur i svenskl näringsliv upprätthålls (avsnitt
12), 10. att inriktningen på olika branschpi-ogram förändras i syfte att ge
dessa en mer offensiv profil (avsnitt 13). Jag övergår nu lill att presenlera
mina bedömningar och förslag avseende dessa lio programpunkter.

49 4 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 74

5
Ekonomisk-politiska ramförutsättningar m.m. för tillväxt och förnyelse

5.1 Inledning

Den
allmänna ekonomiska polifiken och näringspoliflken har flera beröringspunkter.
Ulan framgångsrika stabiliseringspoliliska insatser kommer en långsiktigt
syftande näringspolitik aldrig att få full effekl. Stmkluromvandlingen
riskerar att få etl alltför snabbi förlopp och flUskapandet av resurser för alt
säkra en långsikflg tillväxt och förnyelse uteblir. Enligt min mening finns det
framför allt två element i "den tredje vägens" ekonomiska politik
som knyter samman näringspolitiken med den ekonomiska politiken. Det är kampen
mol inflalionen och vilaliseringen av kredit- och kapitalmarknaden. Jag skall
här kort ta upp frågan om hur vissa förändringar på riskkapital- och
kreditmarknaden berör näringslivels förulsältningar för tillväxt och
förnyelse. Jag kommer också alt ta upp vissa skattefrågor och redovisa min syn
på det svenska exportkreditsystemet saml Investeringsbanken.

Prop. 1986/87:74

Sammanfattning
och bedömning: Riskkapitalmarknaden och kredilmarknaden har genomgålt en
betydande förändring under 1980-taIet. Detta har underlätlat förelagens
finansiering. Trots detla kan svårigheter föreligga alt finansiera vissa typer
av högriskprojekt som rymdprojekt, civila flygprojekt etc. samt nystartade
företag. Förändringarna på de finansiella marknaderna påverkar inriktningen av
det näringspolitiska stödet. Jag avser att inom kort föreslå atl en särskild
utredare tillkallas för att analysera hur dessa förändringar päverkar det
näringspolitiska finansieringssystemet.

Även skatlesyslemei
påverkar företagens finansieringsmöjligheter. Det finns i det nuvarande
skattesystemet betydande konsolideringsmöjligheter för företagen, vilket kan
skapa inlåsningseffekler och därmed molverka en önskvärd strukturomvandling mot
mer kunskapsintensiv produktion. Ett bättre underlag för en diskussion av dessa
vikliga frågor kommer att finnas då den kommitté som arbelar med en översyn av
företagsbeskattningen har lämnat sitt betänkande.

Statsstödda
exportkrediter har sedan år 1978 verksamt bidragit flll alt svenska
projektexporlörer kunnat hävda sig i konkurrensen om slora utlandsprojekt. Det
stafliga stödet flll exportkredilflnansiering-en har sedan några år riktals mot
projekt i u-länder eller mycket slora affärer. Den mera löpande exporten av
mindre projekt och vanliga kapitalvaror finansieras i ökad utsträckning med
marknadsmässiga krediter, varigenom kostnaderna för staten sjunker. Jag
förordar ingen förändring av SEK-systemet.

Investeringsbanken
medger en statlig närvaro på den betydelsefulla marknaden för finansering av
näringslivets investeringar. Invesleringsbanken har utvecklats positivt under
senare år. Riktlinjerna för banken bör ligga fast.

5.2 Riskkapitalmarknaden

Den
svenska riskkapilalmarknaden har genomgått en dramatisk förändring under
1980-talel. Mest markant haf äéttä manifesterats i aktiemarknadens förändring.
Många nya aktörer/riskkapilalkanaler har därvid spelat en utomordentligt vikflg
roll för alt åter vitalisera aktiemarknaden. Jag syftar därvid på bl.a. olika
former av skattefonder, löntagarfonder och andra institutionella placerare saml
ulländska placerare. En effekl av della är en stigande omsättning på Stockholms
fondbörs. Under 1970-talet låg omsättningen tämligen stilla. I genomsnitt
uppgick den till 1,7 miljarder kronor, varefter en snabb expansion vidtog.
Under Qoläret omsattes akiier för drygt 140 miljarder kronor.

Vidare
har nyemissionsaktivitelen ökal krafligl och en rad helt nya instrument för att
öka utbudet av riskkapital har tillskapats. Från att ha pendlat kring en nivå
på ungefär 400 milj. kr. åriigen under 1970-lalet, har sålunda
nyemissionsvolymen ökal med mer än 10 gånger i genomsnitt för perioden
1981-1986. År 1983, som var elt rekordår, nyemitterades aktier till etl
sammanlagt värde av 9,4 miljarder kronor. Därvid har inte riklade emissioner m.
m. inräknats.

Prop. 1986/87:74

Ökad
nyemissions-aktivitet

Diagram
5.1 Aktiemarknadens bruttotillskott av eget kapital till företagen 1980-1986
(milj. kr.)

lOOGO

7300 -

SOQO

ZStD
—

19B0 1981 ISeZ 19B3 1964 1965 IS

Anm.:
Exkl. riktade nyemissioner av akiier och konvertibler i Sverige.

En
icke obelydlig del av de emissioner som företas av aktiemarknadsbolagen sker
ulan företrädesrätt för de gamla ägarna. Såväl aktie- som konvertibelemissioner
kan i slället vara riktade till enskilda fysiska eller juridiska personer.
Under åren 1984 och 1985 uppgick dessa riklade aklieemis-sioner till totalt ca
2,5 miljarder kronor per år. Däruiöver inbringade konvertibelemissionerna i
genomsnitl nästan 2 miljarder kronor per år under åren 1984-1986.

För
att få en förståelse för beloppens storlek kan en jämförelse göras med samtliga
börsregistrerade industriföretags totalt redovisade egna kapital (inkl.
hälften av obeskattade reserver). Delta kapital uppgick vid ut-

gången
av år 1985 lill ca 140 miljarder kronor. Med en genomsnittlig åriig
emissionsaklivitel på i storleksordningen 6-10 miljarder kronor motsvarar denna
således 5-7% av det redovisade kapitalet. Siffrorna kan också jämföras med att
lönsamheten efler skatt på motsvarande egna kapkal uppgick till 13 % samma år
och utdelningarna flll ca 4 %. Det är min bedömning alt denna ökning av
riskkapilalulbudet via aktiemarknaden har varil utomordentligl viktig för alt
ge företagen bäitre förutsättningar atl salsa på t. ex. forskning och
utveckling. Ulan lillgång flll en sådan kapitalmarknad har förelag sämre
förutsättningar atl klara del långsiktiga risktagande som konkurtensen kräver.

Ulvecklingen
på fondbörsen förknippas ofta med handeln i aktier i vissa stora
internationella koncerner. Även om dessa företag vad gäller aktieomsättning
och emissionsvolymer dominerar bilden, har aktiemarknaden vidgals vad gäller
främsl de medelstora företagens möjligheter till riskkapitalanskaffning. Jag
syftar därvid framför allt på uppkomsten av den s. k. OTC-marknaden under år
1982. Sedan dess har inte mindre än 83 företag introducerats på OTC-listan.
Efter uppköp m. m. kvarstod i början av innevarande år 72 företag, vilka hade
ett sammanlagt marknadsvärde på 11 miljarder kronor. Däruiöver finns ett 30-tal
förelag — även dessa i slor utsträckning medelslora företag - inofficiellt
noterade med ett marknadsvärde av ca 17 miljarder kronor. Denna möjlighet atl
anskaffa externt riskkapital, som en marknadsnotering innebär, torde påtagligt
öka de medelstora företagens tillväxtpotential.

Utöver
fondbörs, OTC-lista etc. har även vissa andra nya riskkapitalkanaler
introducerats på den svenska marknaden. Vid sidan om riktade emissioner från
befintliga börsbolag till vissa akfieplacerare har exempelvis lill
privatpersoner riktade placeringar (s. k. private placements) av aktier i icke
börsnoterade bolag börjat användas i Sverige under 1980-talet. Detta innebär
atl en bank eller en fondkommissionär vänder sig lill en liten utvald grapp
placerare med erbjudande att teckna aktier i ett nybildal eller ett befintligt,
expanderande förelag. Omfattningen av denna verksamhet är inle volymmässigt så
stor, men kan trols detta vara intressant i vissa fall och därigenom bidra till
alt bredda finansieringsmöjligheterna.

En
vanligare och mer uppmärksammad ny riskkapilalkälla är riskkapi-laibolagen (de
s. k. venture capital-företagen). Även denna marknad har vuxil fram under
1980-talet. För närvarande finns med en bred definition ca 40 sådana
riskkapitalbolag i landet. Dessa bolag disponerar för närvarande ett samlat
kapital på inemot 2 miljarder kronor, varav knappt 1,5 miljarder kronor är
invesleral i drygt 350 portföljföretag. Under den senaste tiden har elt antal
större bolag gjort sin entré på marknaden, delvis med hjälp av ufländskt kapital.
Vidare har ett antal bolag slagits ihop till störte enheter.

Del
renodlade riskkapitalbolagel satsar i form av minoriletsengagemang i onoterade
företag och med ett begränsat inflytande över portföljföretagens dagliga
skötsel. Avkastningen på investeringarna tas ut i form av realiserad
värdetillväxt när ägarandelen i resp. företag säljs ut, eventuellt i samband
med börs- eller OTC-inlroduktion. Venture capilal-marknaden är därför starkt
beroende av en fungerande OTC-marknad.

Prop. 1986/87:74

OTC-marknad
och andra nyheter

40
riskkapital-företag

En klar tendens under de
senaste åren har varit att dessa riskkapitalbolag i allt högre grad satsar på
att äga en majoritet i resp. dotterbolag för atl dels kunna bättre påverka
företagets ekonomiska utveckling, dels löpande få ta del av förelagels
överskott. År 1982 hade drygt 50 % av bolagen som affärsidé att satsa i form av
minoritetsengagemang; en andel som i dag har sjunkit flll ca 25 %.

En annan lika tydlig
utveckling är att investerarna i allt störte utsträckning satsar på mogna,
väletablerade förelag i tradiflonella branscher. Bolagens satsningar i
enskilda sådana företag tenderar att bli allt störte, medan nystartade företag
- även i tillväxtbranscher - får svårare all lill sig denna lyp av riskkapilal.

År
1984 startades Stiftelsen Småföretagsfonden med ett kapital på 100 milj.kr.från
AP-fondsystemet. Fonden skall i försia hand engagera sig i sådana
riskkapitalbolag, som i sin tur investerar i småföretag. Jag kommer senare
(avsnitt 11.4) att redovisa förslag om ytterligare medel lill
Småföre-lagsfonden.

Jag vill slutligen också
erinra om att de regionala utvecklingsfonderna i många fall dellar i
flnansiering av småföretag med s. k. ulvecklingskapital eller konvertibla
skuldebrev och därmed agerar på riskkapilalmarknaden. Sammanfattningsvis
bedömer jag därför att företagens riskkapitalförsörjning avsevärt förbättrats
under senare år. Trots detla kan t. ex. nystartade företag fortfarande ha
problem atl få sin riskkapitalförsörining ordnad. Somjag strax återkommer till,
avser jag att inom kort lillkalla en utredare för atl analysera dessa frågor.

Prop.
1986/87:74

Stiftelsen
Småföretagsfonden

5.3 Kreditmarknaden

Kredilpolitiken
arbetade tidigare med ransonering som huvudinstrument för att reglera såväl den
totala kredilgivningen som enskilda sektorers upplåningsmöjligheler. I tider
med kredilknapphei var del på en sådan marknad nödvändigl för företagen atl ha
en bra bankkontakt för atl kunna utveckla verksamheten; kontakterna blev ofta
långsiktigl stabila och konkurrensen mellan olika banker försvagades. En annan
orsak lill att förelag kan behandlas olika på kredilmarknaden är alt
möjligheterna alt lämna säkerhel varierar markanl mellan olika förelag beroende
bl. a. på sammansättningen av förelagets tillgångar. Vissa typer av företag
kan således få en svagare ställning på kreditmarknaden än vad som kan anses
lämpligt från näringspolitiska ulgångspunkler. Delta var motivet ull atl olika
särskilda flnansieringsinslrument skapades för alt tillförsäkra sådana företag
kredit-utrymme även i lider av kredilknapphei. Del gäller dels direkla statliga
lån över budgeien, dels alt institut som Industrikredil och Industrifonden
inrättades.

När
kreditmarknaden nu har bytt karaklär ler sig en omprövning och utveckling av
tidigare instrument naturiig. Kredilpolitiken använder inte längre
ransoneringen som medel atl påverka kreditvolymen i samhällel; varken totall
eller sektorsvis. I stället är det nu räntenivån som skall styra
kreditefterfrågan. Konkurtensen på marknaden har skärpts mellan olika typer av
institut. Mångfalden av instrument och låneformer med skifiande

Från

kreditknapphet till
räntestyrning

egenskaper
har vidare gjort atl möjligheterna för olika förelag alt få sina
finansieringsbehov tillgodosedda har väsenlligl förbättrats. En betydligt
störte differentiering av finansieringskoslnaden med hänsyn lill riskläget har
också skelt.

Sammanlaget
kan della innebära all behovel av särskilda ålgärder för all lillförsäkra t.
ex. småföretag eller företag i vissa regioner tillgång lill krediler inte
längre är lika stort som tidigare. Att en siluation av beslående kredilknapphei
åter skulle uppslå är mindre sannolik. En återgång flll kreditransonering är
knappast längre möjlig med hänsyn till den mångfald som utvecklats vad gäller
antalet aktörer och låneformer. Det är svårt atl tro all en kreditåtstramning
vad gäller näringslivet i dag kan göras effektiv med ransonering som metod. Det
är inte heller självklart all en sådan åtstramning nu skulle drabba vissa grupper
av förelag hårdare än andra.

En avveckling av vissa
inslag i näringspolitiken avseende en mer konventionell finansiering innebär i
sig självfallel inle att ambilionerna sänks; i stället är det en konfirmering
av att dessa instmment spelat ul sin roll och inte längre är effektiva för sina
syften. I avsnitt 7 redogör jag för vissa konkreia förändringar i de
näringspolitiska medlen. De samlade effeklerna av förändringarna på
kreditmarknaden och riskkapitalmarknaden för olika näringspoliflska finansieringsinstrument
är emellertid ännu svåra all konkretisera. Behovet av vissa
finansieringsinstrument kan ha minskat, medan del i andra fall kan vara fråga
om alt ändra formema för finansieringen. Jag avser atl inom kort flllkalla en
särskild uiredare för att analysera hur förändringarna på kredilmarknaden och
riskkapitalmarknaden påverkar det näringspolitiska finansieringssystemet.

Prop. 1986/87:74

Utredning
om det näringspolitiska finansieringssystemet

5.4
Företagsbeskattningen

Det
är angeläget alt skattesystemet är utformat så all den ekonomiska lillväxien
främjas samtidigt som fördelningspolitiska mål tillgodoses.

Ur
näringspolitisk synvinkel är förelagsbeskattningen av speciellt stort intresse.
Del är t. ex. viktigt alt skattereglerna inte utformas så alt produktionsresurser
låses in i stagnerande företag och därmed förhindrar att resurserna utnyttjas
på elt från samhällsekonomisk synpunki effektivt sätt.

I
den nuvarande bolagsskatten tas en hög nominell skattesats ut på ett
rörelseresultat som är kraftigt reducerat till följd av bokslulsdisposilioner.
Möjligheten för företagen att göra skatlemässiga dispositioner (totalt ca 20
miljarder kronor inom industrin) innebar enligt SCB: s finansstatistik för
verksamhetsåret 1985 ell uttag av bolagsskatt för industriföretag (förelag
>20 anställda) om 4,2 miljarder kronor, eller ca 11 % av vinsten före
dispositioner. Beloppet motsvarade 1,6 % av statsbudgetens totala inkomster
budgetårel 1985/86. Därtill kom knappt 1 miljard kronor i vinstdelningsskatt.

Den
dominerande filosofin bakom den svenska företagsbeskattningen har länge varit
atl förelagen skall stimuleras lill konsolidering, dvs. till att skapa
finansiell stadga genom att, via beslutsdisposilioner, fondera delar av
rörelseöverskotlel. Konsolideringstanken återfinns också i ulformningen av
investeringsfondsystemet, men här har lagregierna utformats så atl

Hög
nominell skatt och generösa dispositionsmöjligheter

det
också skall vara möjligt all uppnå en styrning av företagens invesleringar.

Den
svenska företagsbeskattningen byggdes upp under en period av hög och slabil
ekonomisk lillväxl enligt en modell där självflnansieringsmål och
invesleringsmål saltes höga. Strukturomvandlingen skedde från de areella
näringarna till industrisektorn. Industrin var under denna period den expansiva
kraften i ekonomin.

Situalionen
är nu annorlunda. Stmkturomvandlingstakten är hög, men sker nu inom
industrisektorn. Under senare år har utvecklingen gått från kapitalintensiv
industri lill mer kunskapsinlensiv induslri med slort tjän-steinnehåU.
Kunskapsinnehållet ökar trendmässigt. Sådana slruklurella förändringar måste
finnas med i bilden vid överväganden om den framtida företagsbeskattningen.

En
omläggning av företagsbeskattningen har också inletts. På grundval av förslag i
promemorian (Ds Fi 1983: 21) Breddat underiag för produk-lionsfaklorskaller,
beslöl riksdagen i december 1983 alt begränsa utrymmel för lagernedskrivning
med 10 procentenheter och att sänka den statliga skallesalsen för akliebolag
med 8 procentenheter. Riksdagen beslöt samtidigt all slopa det särskilda
forskningsavdraget (prop. 1983/84:64, SkU 14, rskr. 98; SFS 1983: 983-986). En
ytteriigare breddning av skatteunderiagel följde av atl tidsperioderna för de
särskilda invesieringsavdragen inte föriängdes.

En
särskild kommitté gör för närvarande en översyn av företagsbeskattningen (dir.
1985: 30). Ett viktigt syfte med översynen är atl pröva möjligheten atl
åstadkomma en mer likformig beskattning av arbele och kapital, dvs. de
produktionsfaktorer som skapar produklionsresullatel. Kommittén skall också ta
ställning till vilka ändringar i skattereglerna som kan genomföras för att
sflmulera kapitalet till en ökad röriighet mellan olika företag och branscher.
Det finns anledning att anta atl en hög nominell skattesals i bolagssektorn i
förening med stora reserveringsmöjligheter kan hämma kapitalets röriighet och
minska ekonomins omställningsförmåga. En väsenllig uppgift för kommillén är
vidare atl belysa skillnaderna i olika vinslmått och pröva vilket som bäst kan
anses spegla den del av förädlingsvärdet som tillfaller företagets ägare.

Riksdagen
har nyligen på förslag av regeringen beslutat att fribeloppel för
vinstdelningsskatten skall höjas från 0,5 till 1 milj. kr., vilket innebär att
närmare en tredjedel av de företag som i dag betalar vinsldelningsskatt
beräknas bli befriade från skatten (prop. 1986/87:42, SkU 7, rskr. 71; SFS
1986:1234-1235). Reformen gynnar främsl små och medelslora förelag.

Riksdagen
har vidare beslutat om vissa förändringar rörande värderingar av aktier vid
kapitalbeskattningen, dvs. vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten (prop.
1986/87:54, SkU 12, rskr. 72; SFS 1986:1197-1198). Beslulen innebär i korthet
att börsnoterade aktier vid fastställande av dessa skatter skall värderas till
75 % saml att OTC-akfler och andra inofficiellt noterade aktier skall värderas
till 30 % av de noterade värdena. Vidare sänks de högsia skatlesalserna vid
arvs- och gåvobeskattningen. Reformen innebär sammanlaget en sänkning av arvs-
och gåvoskatten på samtliga nämnda akfieslag, en sänkning av
förmögenhetsskatten på börsnoterade aktier samt en höjning av
förmögenhetsskatten på OTC-aktier.

Prop.
1986/87:74

Bolagsskattens
strukturomvandlingseffekt

Reformerad
företagsbeskattning

Vissa
aktuella skattefrågor

Förmögenheten i form av
icke noterade aktier i rörelsedrivande småföretag får för närvarande värderas
till endasl 30 % av substansvärdet vid beräkning av förmögenhetsskatten. Dessa
s. k. lätinadsregler gäller också för värderingen av tillgångar i direktägda
rörelsedrivande företag och i jordbruksförelag. Jag har förståelse för att
förmögenhetsskatten trols delta kan kännas betungande för främst vissa
medelstora företag med ett högl substansvärde. Dessa nackdelar får vägas mot
den fördelningspolifiska aspekten. Frågan om en eventuell förändring av
beskatlningen av företags förmögenhet får prövas i samband med den störte
översyn av skattesystemet som nyligen aviserats.

Prop. 1986/87:74

5.5 Vissa
finansiella insatser

S.5.1
Exportkreditfinansiering

Statiigl
stödda exportkrediter lämnas av AB Svensk Exportkredit. Bolaget bildades år
1962. Sedan år 1978 har statsstödda krediler lämnats där staten belalar
mellanskillnaden mellan upp- och utlåningsräntan samt vissa kursförluster. De
statsstödda kreditema hade åren 1978-1983 stor omfattning. Parallellt med de
statsstödda krediterna har den ursprangliga marknadsmässiga kredilgivningen
fortsatt. Den 30 juni 1986 var de utestående kredilerna i den statsstödda
utlåningen 26,3 miljarder kronor och i den marknadsmässiga 6,9 miljarder.
Under år 1986 ökade nyutlåningen kraftigl avseende de marknadsmässiga
krediterna.

Det
statliga stödel till exportkreditfinansieringen har sedan några år fåll en ny
inriktning. Marknaden för projektexporten har också förändrals kraftigt. Del
stafliga stödet gick under slutet av 1970-talet och börian av 1980-talet
huvudsakligen till projekt i u-länder och stalshandelsländer och till fartyg
med slora subventioner. Nu är den del av projektexporten som flnansieras med
stafligt stöd i första hand biståndsstödda projekt och vissa mycket omfattande
exportaffärer. Den mera löpande exporten av mindre projekl och vanliga
kapitalvaror finansieras med marknadsmässiga krediter. Orsaker till denna
utveckling är neddragningarna inom varvsindustrin, höjningen av räntorna för
statsstödda krediter samt den kraftiga ulbyggnaden av u-kreditsystemet. Även
inom exportkreditnämnden (EKN) har förändringen inneburit alt engagemanget i
u-länder och statshandelsländer har minskat. Vid sidan av nyss nämnda fakiorer
har den internafionella skuldkrisen spelat en stor roll.

Enligl
en sludie, som nyligen genomförts inom industridepartementet, uppgick
projektexporten flll ca 26 miljarder kronor år 1985. Till detta kommer
leveranser för 14 miljarder kronor som svenskägda företag fakturerat från sina
utländska dotterbolag. Projeklexporten svarade år 1985 för omkring 8 % av
Sveriges lotala export av varor och ijänsler. Ökningen mellan 1985 och 1986
uppgår till ca 10 % (räknat i löpande priser). Projektexporten domineras hell
av 11 slora projeklexportörer som vardera hade en projektexport på minst 500
milj. kr. år 1985. Det bör dock uppmärksammas atl projektexportörema i stor
utsträckning anlitar mindre förelag som underieverantörer och därmed gör en
belydande insats för att indirekt öka

Ny
inriktning av SEK-systemet

Svag
utveckling av projektexporten

de mindre och medelslora företagens export.
Projektexporten sysselsätter direkt och indirekt i runda tal 80000 personer,
eller ca 7 %, av det totala antalet sysselsalla i tillverkningsindustrin och
byggnadsindustrin.

Under
första hälften av 1980-lalet ha.r en förskjutning sketl från u-länder och
OPEC-länder mol i-länder. Marknaderna i Sovjet och Östeuropa har minskat. Etl
slöd flll projektexporten moiiveras främst av atl del är projektexporten som
ger underiag för fortsatla leveranser av reservdelar och komponenier och under
en lång följd av år. Vidare krävs som regel finansiering av projeklexport av
det skälet atl de länder som köper mer eller mindre färdiga projekt befinner
sig i ett utvecklingsstadium där kapitalimport är ett vanligt inslag.

Frågan om en fortsatt statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit har behandlats i budgelproposilionen (prop. 1986/87: 100
bil. 14). Där har även anslagsfrågorna behandlats. Som komplettering lill vad
där har sagls vill jag understryka atl en fortsatt ulbyggnad av den marknadsmässiga
kredilgivningen i AB Svensk Exportkredit är till fördel för den svenska
exportindustrin samtidigt som det statsunderstödda systemet är av stor
betydelse för främst affärer med vissa u-länder och för en del myckel
omfallande exportaffärer där slallig finansiering ofta är ell villkor för
framgång för exportören. Kosinaderna för de lidigare åtagandena inom
exportkreditsystemet sjunker nu dels på grund av ändrade växelkurser och
sjunkande ränlor, dels på grund av att uleslående krediter amorteras relativt
snabbt och i många fall - inte minst när del gäller fartyg - inlöses.

Prop. 1986/87:74

Kostnaderna minskar

5.5.2 Sveriges Investeringsbank AB

Investeringsbankens verksamhet utvecklas nu positivt.
Nyutlåningen ökade under år 1985 med 69 % och beräknas under år 1986 öka med
ytteriigare 50 %. Resultatförbättringen är också avsevärd. För år 1986 beräknas
elt rörelseresultat på 340 milj. kr., vilkel får anses fillfredsställande med
hänsyn till verksamhetens inriktning.

Banken har under senare år deltagit i ell flertal slörre
investeringsprojekt inom massaindustrin och den kemiska industrin. Vidare har
banken medverkat i olika slrakturförändringar, bl. a. i stålindustrin.

Elt av skälen flll att banken bildades var att den skulle
kunna medverka vid större investeringsprojekt som på annal sätt skulle vara
svåra atl finansiera. Banken har både under 1970-talet och på senare år medverkat
i finansieringen av ell antal störte projekt. Därmed har banken fylll denna
uppgift. Bankens möjligheter alt gå in som delägare i projekt och företag har
kommit flll allt större användning. Della har varil betydelsefullt bl.a. vid
medverkan i störte projekt.

Mot bakgrund av utvecklingen på kredit- och
kapitalmarknaden behandlades bankens verksamhet ingående i propositionen om
induslriell flllväxl och förnyelse (prop. 1983/84: 135). Banken gavs då större
flexibilitet vid val av engagemang och utformning av kreditvillkor etc.
Därefter har regeringen godkänt ändringar i bankens bolagsordning som
återspeglar den ökade flexibilitet somjag då förordade. I del sammanhangei
formulerades även ett avkastningskrav.

Positiv utveckling

Med hänsyn till Investeringsbankens
positiva utveckling under de senas- Prop. 1986/87: 74 le åren finns för
närvarande inga skäl att genomföra några ändringar i Oförändrad
riktlinjerna för Invesieringsbankens verksamhel. De ändringar som ge-
inriktning nomfördes år 1984 har visat sig vara positiva för bankens utveckling
och bör därför ligga fast.

6 Infrastruktur

Prop. 1986/87:74

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning och
bedömning: Infrastrukturens betydelse för näringslivets internationella
konkurtenskraft och för deri regionala utvecklingen ökar, bl.a. som en följd av
alt stmkluromvandlingen innebär en utveckling mot mer kunskapsinlensiv industri
och utnyttjande av informationsteknologi. Flera åtgärder som innebär en förbättring
av infrastrukturen har vidtagits eller beslutats inom områdena energi,
transporter, utbildning och telekommunikationer. Insatser görs för alt bygga
upp kompetensen inom det vikliga området kvalitetsstyrning.

6.1 Infrastrukturens betydelse för näringslivets
utveckling

En
god infrastruktur hör lill de grundläggande förulsältningarna för näringslivets
utveckling. Det finns flera väsenlliga näringspoliflska aspekter av
infrastrukturen. Näringslivet har behov av en effektiv transportapparat, ett
utbildningsväsende som lillhandahåller kompetens och rält utbildning, etl gott
forskningsklimat, en god teknisk infrastruktur för informationsöverföring,
provning och kontroll, väl utbyggda telekommunikationer, ett effektivt och
säkert energisystem m. m.

Jag
skall i detta avsnitt redovisa min principiella syn på infraslrukturfrå-gorna
med avseende på energi, transporter, utbildning och telekommunikationer samt
redovisa närings- och regionalpolitiska insatser inom dessa områden.

1
stort måsle infrastrukturen i Sverige betecknas som väl ulvecklad i en
internationell jämförelse. Jag bedömer emellertid att näringslivsutvecklingen
under de kommande åren ställer nya och kvalitativt annoriunda krav på
infrastrukturen. Strukturomvandlingen präglas nu av atl tjänsleinnehållet i
industrin ökar och atl tekniken blir en allt vikligare konkurrensfaktor. Likaså
ökar betydelsen av kundanpassning av produklerna, snabba leveranser och ett
effektivt produktionsflöde. Denna utveckling behöver understödjas av en
utveckling av infrastrukturen.

Infrastrukturens
betydelse för den regionala utveckUngen ökar. I många regioner hämmas
näringslivsutvecklingen av att infrastrukturen inle motsvarar de krav som ett
modernt näringsliv släller. För att uppfylla de regionalpoliliska målen måsle
de infrastrukturuppbyggande insatserna därför betonas ytteriigare i
regionalpolitiken. Belydande ålgärder med denna inriktning föreslås i årets
budgetproposition.

Lokaliseringsfrågorna
kan också ses i ett internationellt perspektiv. TraditioneUt har
produktionskostnaderna i en mer snäv bemärkelse betraktats som den avgörande
lokaliseringsfaktorn. För kunskapsintensiv industri är dock tillgången på
utbildad arbelskraft, forskningsmiljön och andra aspekter av infrastmkturen
avgörande. Sveriges möjligheter atl behålla och attrahera avancerad industri
beror lill stor del på att infrastrukturen - i vid bemärkelse - håller hög
klass.

Infrastrukturuppbyggnad
kan också bidra till en teknisk utveckling ge-

Konkurrensfaktor

s. 60 Kontrollera mot PDF

nom teknikupphandling.
Bakom framväxten av flera framgångsrika företag Prop. 1986/87:74 inom svensk
industri ligger en framsynt och kvalificerad upphandling av utrastning för
infrastrakturuppbyggnad.

6.2 Energi

Jag
vill här ta upp energifrågornas betydelse för induslrin. Energipolifiken skall
medverka till atl de mål som satts upp för samhällsutvecklingen kan uppnås. En
billig och säker energiförsörjning har varit av slor belydelse för den
induslriella ulvecklingen i Sverige. Induslrin svarar för nära en tredjedel av
landels energiförbrakning. De energiinlensiva industrierna kommer all även i
fortsättningen spela en stor roll i den svenska ekonomin - inle minst i
exportsammanhang. Massa- och pappersindustrins andel av industrins
energiförbrakning var år 1985 43 % och av elförbrakningen 35 %. Industrin måste
även i framtiden fillförsäkras flllgång till billig och säker energi, vilket är
nödvändigt för den fortsatta industriella utvecklingen. Således är det viktigt
att elanvändningen inom industriprocesser, i likhet med annan el som är svår
alt ersälta, priorileras vid avvecklingen av kärnkraften. Delta får emellertid
inte innebära att industrin underiåler att förbättra effektiviteten i sin
energianvändning.

En
fortlöpande energieffektivisering har skell inom induslrin. Energianvändningen
har minskat med i genomsnitl 2,3 % per år mellan åren 1973 och 1984.
Användningen av oljeprodukter minskade under samma period med 7,5 % åriigen,
eller från 6,4 till 2,9 Mtoe. Strävandena att förbättra effektiviteten i
industrins energianvändning har medfört all svensk ener-giutrustningsindustri
är på väg atl bli världsledande när det gäller miljövänlig och energisnål
leknik. Potentialen för att ytterligare sänka energiförbrukningen är
betydande.

Regeringen
avser atl senare i vår åierkomma till riksdagen med en proposition om
energipolitiken med anledning av den översyn av denna som skelt efter
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

6.3 Transporter

Investeringarna
i transportsystemet är av mycket långsiktig karaktär. De Långsiktiga
investeringar som görs i dag skall vara anpassade till behoven på 10-20 års
investeringar sikt. Transportsystemet är svårt att förändra då investeringarna
väl är gjorda. Detta gör det särskilt viktigt att identifiera de
utvecklingstendenser inom näringslivel som är belydelsefulla för transporterna.
Jag vill här peka på några sådana tendenser.

Den
vidgade synen på transportfrågorna som håller på att bryta igenom inom
näringslivet medför atl kraven på godstransporterna ändras.
Rationa-liseringsslrävandena inriklas alltmer mot effektivisering av
materialadministrationen, dvs. av produktflödet inom företaget och mellan
företaget och omvärlden. I denna process kommer transporlfrågorna att spela en
allt slörre roll.

Distributionskostnaderna
uppgår nu inom flera branscher till uppemot

50 % av en varas pris. En stor del av dessa kosinader består av kapital- 60

s. 61 Kontrollera mot PDF

kostnader
för varor under transport, i lager och för produkter i arbete. I 1990-talets
högaulomaliserade miljö kan man förvänla atl dislribulionen i hög grad kommer
alt bestämma kostnadsbilden. Transportsystem som präglas av tillförlitlighet,
snabbhet sänit jämna och små flöden kommer att växa i belydelse. Denna
utveckling innebär vidare atl förbättringar i hela transportsystem bör beaklas
i ökad utsträckning. Del är inte bara transportkostnaderna i en mer snäv
bemärkelse som avgör effektiviteten.

Ulvecklingen
inom näringslivel går mot ökade krav på informaflons-överföring. Delvis kommer
dessa krav att lillgodoses genom utbyggnaden av nya lekniska lösningar.
Samtidigt kommer anspråken på persontransporterna atl öka. Konlakl- och
reseinlensiva verksamheter kommer atl svara för en allt störte del av
sysselsättningen.

Europa kommer även
framgent atl vara den viktigaste marknaden för svensk industri. Samtidigt ökar
kraven på snabba leveranser, kvalilet och kundanpassning. Goda förbindelser med
kontinenten är därför en annan viktig näringspolitisk transportfråga. Jag vill
här erinra om att regeringen i samband med att beslut logs om all avveckla den
civila delen av Kockums Varv AB aviserade sin beredskap alt medverka till att
etablera en fast förbindelse över Öresund.

I
årels budgetproposition föreslås elt omfallande investeringsprogram för atl
höja bärigheten på vägnätet. Huvuddelen av salsningen sker inom skogslänen.
Programmet är också ett led i ett närmande till EG:s regler på vägområdet.

Det
sker en omfattande upprustning a\ Järnvägarna. I Stockholmsregionen byggs
kapaciteten ut kraftigt. En utbyggnad av dubbelspår sker på delar av norta
stambanan och av Västkustbanan. Genom förslag lill ökade invesleringar i årets
budgetproposition kan dessa satsningar fullföljas, liksom satsningen på
snabbtåg.

Ijuni
1986 gav regeringen i uppdrag till de fyra Irafikverken luftfartsverket,
sjöfartsverket, vägverket och slalens järnvägar att genomföra en samordnad
långsiklig investeringsplanering. I planeringen förutsätts länsstyrelserna
bidra med underlag om de regionala aspekterna av investeringsbesluten. Verken
skall ularbela planer för invesleringar i infrastrukturen för en femårsperiod
och göra långsiktsbedömningar inom sina resp. områden för en tioårsperiod. Den
första redovisningen av uppdraget skall lämnas före den 1 september 1987.

För
alt utveckla integrerade transportsystem efter lokala och regionala
förulsältningar bedrivs etl särskilt utvecklingsarbete. Transportrådel, statens
industriverk och några länsslyrelser bedriver projekt som syflar till alt
utveckla materialadministrationen på dessa nivåer. En del projekt är hell
inriklade på en begränsad region, medan andra har internalionell räckvidd.

För
att minska avståndels betydelse för industrilokalisering finns ett regionalt
transportstöd, vilkel huvudsakligen lämnas till godstransporter. En mindre del
går till persontransporter och datakommunikation.

I
syfte att förbåttra fiy g t rafiken i stödområdena har i årels budgeiproposifion
(prop. 1986/87:100 bil. 8) föreslagils eU driftbidrag på 15 milj. kr. flll
vissa kommunala flygplatser i skogslänen.

Kommunikationsdepartementet
inledde under höslen 1986 etl arbele för

Prop. 1986/87:74

Investeringsprogram

s. 62 Kontrollera mot PDF

alt förbereda en vidareutveckling
av 1979 års trafikpolitiska beslul. Della Prop. 1986/87: 74 arbele kommer
enligt planerna att redovisas i en proposition under år 1988. Jag har samrått
med chefen för kommunikationsdepartementet om hur de näringspolitiska och
regionalpolitiska aspekterna av transporlfrågorna bör vägas in i det
trafikpolifiska arbetet.

6.4 Utbildning

Jag
har tidigare behandlat bakgrunden lill utbildningsfrågornas ökade näringspolitiska
betydelse: del växande inslaget av forskning och utveckling, behovel av förmåga
lill anpassningar lill ny leknik och lill omställningar efler industrikriser
samt behovet av nya kompetenser.

Jag
vill här understryka att jag inte ser någon motsättning mellan de
näringspolitiska kraven på utbildningen å ena sidan och de välfärdspoli-tiska
och kulturella poliliska målen för utbildningspolitiken å andra sidan.

De
näringspoliflska utbildningsfrågoma har en sammansatt karaklär. Under senare år
har bl. a. de följande problemen varil aktuella:

-
Flaskhalsproblem som gällt
tillgången på kvalificerade tekniker och på vissa kategorier yrkesarbetare.
Särskilt bristen på kvalificerade tekniker har på sina håll varil besvärande.

-
Omskolningsproblem. Som en
följd av framför alll den breda introduktionen av informationsteknologi på
konlor och i verksläder har ett stort antal anställda fått ändrade
arbelsuppgifter. Utvecklingen har ställt krav på utbildning för att klara de
nya yrkeskraven, men även för atl skapa acceptans för förändringar. Samstämmiga
bedömningar pekar mot atl omskolningsbehoven kommer att öka kraftigt.
Omskolningsinsaiser är av slor betydelse även i samband med
driftsinskränkningar och nedläggningar.

-
Fort- och vidareulbildning. En
del företag kan av kostnadsskäl ha svårt att klara fortbildningsbehoven, men
för särskilt de mindre företagen finns dessulom problemet att avvara
nyckelpersoner som under en längre tid behöver genomgå utbildning.

De
här problemen har bemötts genom anpassningar inom del befintliga Anpassning i
det utbildningsväsendet eller genom särskilda ålgärder. Exempelvis har kapa-
befintliga systemet citeten på vissa utbildningslinjer inom de tekniska
högskolorna höjts för atl försöka avhjälpa den s. k. teknikerbristen. Inom
ramen för utbildningspolitiken har särskilda åtgärder vidtagils för all
förstärka högskolorna och för alt öka rekryleringsbasen för tekniska
utbildningar. På grund av de långa utbildningsfiderna dröjer det dock uppemot
ett halvt decennium innan en del av de vidlagna ålgärderna får full effekt.

Inom
arbetsmarknadsutbildningens (AMU) ram ges årligen omskolning, fort- eller
vidareutbildning för över 100 000 personer. En ny och decenlraliserad
organisation har genomförts. Vidare har på senare tid aktiva insatser gjorts i
företag inom ramen för AMU för atl bl. a. lösa flaskhalsproblem.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) har på mitt uppdrag gjort en när

mare analys av teknikerbristen. För närvarande arbetar IVA med ett

regeringsuppdrag avseende analys av samspelet samhälle-näringsliv, där 62

s. 63 Kontrollera mot PDF

förutsättningarna
för atl med infrastrukturuppbyggnad och relaterad teknikupphandling bidra till
industriell utveckling.

Inom
det näringspolitiska områdel bidrar siaten genom Sliftelsen Institutet för
Företagsutveckling och de regionala utvecklingsfonderna flll utbildningen inom
småföretagsområdet.

Förslag
till riktlinjer för en moderniserad yrkesutbildning lades våren 1986 fram av
arbetsgruppen för Översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY). Beredning
av förslagen pågår inom regeringskansliet. Avsikten är atl en särskild
proposiiion skall föreläggas riksdagen under år 1987. Viss försöksverksamhel
kommer emellertid att genomföras med börian läsåret 1987/88. ÖGY:s förslag
innebär i stort att den gymnasiala yrkesutbildningen förlängs från två till tre
år och att ansvaret för genomförandet delas mellan samhället och näringslivet.
Förslaget ligger väl i linje med näringslivets krav på utformningen av
yrkesutbildningen. Bakgrunden är att den tekniska utvecklingen innebär
väsentliga förändringar när det gäller arbetslivels behov av ulbildad personal.
Kravel på processtänkande och systematisk kompetens ökar för de anslällda.
Fordringarna pä teoretiska kunskaper ökar starkt även inom yrkesutbildningen.

Utbildningsbehoven
har också kunnat bemötas genom att företagen själva kraftigt har expanderat sin
utbildningsverksamhet. Numera kan näringslivets kosinader för köpla och inlernl
anordnade kurser grovt skal-tas ull i storieksordningen 2 % av lönekoslnaderna.
Beräkningen är dock osäker.

Förnyelsefondema möjliggör
kraftfulla satsningar på utbildning och forskning. I oktober 1986 hade 6100
företag avsatt sammanlagi 5,2 miljarder kronor till fonderna.
Industriföretagen svarade för omkring två tredjedelar av beloppel. Resten
faller på byggentreprenörer, handelsföretag, banker och försäkringsbolag. Av
de ansökningar om utnyttjande av fonderna som hade inkommit mol slulel av år
1986 utgjorde utbildningsprojekten 40% av värdet, den övriga delen rör
forskning och utveckling. Förnyelsefonderna utgör således en stor resurs för
utbildning inom näringslivet. Jag avser att följa den fortsatta utvecklingen
av förnyelsefondernas användning.

Somjag
tidigare har anfört är utbildning och forskning inom ämnesområdet
kvalitelsstyrning av väsentlig betydelse för en långsiklig och positiv
kvalitetsutveckling i vårt land. Industridepartementet har därför låtit en
utredare dels kartlägga beflnflig och planerad utbildning inom ämnesområdet,
dels lämna förslag lill ålgärder som snabbi kan möla de ökade kraven på
utbildning inom ämnesområdet. Utredaren redovisade i november 1986 sitt arbete.

Uiredaren
föreslår atl i en första elapp bl.a. kompetensuppbyggnad inom ämnesområdet
kvalitetsstyrning inleds vid Chalmers Tekniska Högskola och Handelshögskolan
vid Göleborgs Universitet samt att en professur i ämnet kvalitetsstyrning
inrättas vid vardera högskolan.

Göteborgs
kommun. Näringspolitiska delegationen, har i en skrivelse den 13 januari 1987
anmält att ett antal förelag med anknytning till Västsverige samt Göleborgs
kommun är positiva till atl medverka som delfinansiärer av den föreslagna verksamheten
vid de två högskolorna under en

Prop. 1986/87:74

Kvalitetsstyrning

inledande
treårsperiod. Härvid förutsätts staflig medverkan i molsvarande utsträckning.

Jag
ser positivt på den föreslagna verksamheten vid Chalmers Tekniska Högskola och
Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet. Jag har erfarit att statens
induslriverk och slyrelsen för teknisk utveckling avser att svara för
kosinaderna för statens medverkan under en treårsperiod.

Jag
har också erfarit att universitets- och högskoleämbetet för närvarande låter
utreda vissa frågor rörande den fortsatta kunskapsuppbyggnaden inom
ämnesområdet. Jag har i dessa frågor samråti med chefen för utbildningsdepartementet.

För
den regionala utveckUngen har utbildningen och därtill nära relaterade frågor
om forskningsmiljöer och tillgång till teknisk kompetens slor belydelse. För
alt ge regioner med sysselsättningsproblem förutsättningar för en god
utveckling behöver infrastrukturen i dessa delar av landet förstärkas.

De
regionala forsknings- och utvecklingsråd och forskningsstiftelser som vuxit
fram, inte minst de som finns i anslutning till de mindre högskolorna,
medverkar till ell förbättrat kontaktnät och till att formerna för
informationsutbyte och kunskapsöverföring blir effektivare. Det växande anlalet
funktioner av typen kontaktsekretariat vid högskoloma kan också bidra till
dessa syften.

Den
forsknings- och utbildningsverksamhet som bedrivs i Kiruna och vid högskolorna
i Umeå och Luleå har väsenfliga posiliva effekter för regional kompelensuppbyggnad.
De mindre högskolorna spelar en allt slörre roll som regionala kompetenscentra.
Här kan bl. a. nämnas projektet "Bergslagens Tekniska Högskola". De
teknikcentra som med stafliga stöd byggts upp på orter i vissa delar av landet
verkar i samma syfle.

Förslag
till fortsatta åtgärder för regional kompetensutveckling lades fram i årels
budgelproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 10 och 14) och tidigare denna dag i
proposuionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 6 och 10). Dessa förslag berör
både industri- och utbildningsdepartementens områden.

Utbildningsfrågornas
belydelse för den internationella konkurtenskraften, för den regionala
ulvecklingen och balansen saml för möjligheterna till en positiv
strukturomvandling kan förväntas öka. Många ur närings- och regionalpolitisk
synpunkt positiva åtgärder på utbildningsområdet har, som framgått av min
redovisning, vidtagils. Jag avser att även i framtiden noga följa
utbildningsfrågornas utveckling och verka för all näringslivets behov av
kompelenl och rält utbildad personal kan flllgodoses. Ett led i detta arbete är
att en för utbildnings- och industridepartementen gemensam arbetsgrupp har
inrättats. Grappen behandlar frågor om forskning, utbildning och regional
utveckling.

Prop.
1986/87:74

Regional
kompetensuppbyggnad

Sverige har ett
inlernationellt sett välutvecklat lelenät. Antalet telefonlinjer (från
telefonstation till abonnent) per invånare är högre än i något annat land.
Samlidigt är telefontaxorna bland de lägsta i väriden. Även när det gäller
tätheten av datanätanslutningar ligger Sverige långt före övriga

Europa och i nivå med USA.
Det nordiska mobiltelefonsystemet i Sverige, Finland, Danmark och Norge är det
största sammanhängande systemet i väriden. Norden är väridsledande tack vare
ett avancerat nordiskt leknikupphandlingsprojekl, som driviis gemensaml av
televerken. Della har även givit teleindustrin stora exportframgångar. Del
stora genomslaget för mobilljänsler beror bl.a. på att dessa kommit att
utnyttjas av många smä företag inom hantverk och service med röriig verksamhet.

Telekommunikationer
spelar en belydelsefull roll för utvecklingen inom svenskl näringsliv och
förvallning. Della beror på en kombination av avancerad utbyggnad och förmåga
hos kunderna att utnyttja ny teleteknik. I Sverige utvecklades lidigt
omfattande datanät för administrativa ändamål i den statliga förvallningen samt
inom bank- och försäkringsväsendena. Datalraflken växer med 30-50 % om året.
För närvarande pågår en omfattande kontorsautomatisering samt ökad användning
av datateknik inom tillverkningsindustri, transportväsende och servicenäringar.
Härigenom försöker man uppnå ökad snabbhei och effektivitet. En viktig
ekonomisk konsekvens för industrin är minskad bindning av kapital i produkter
under arbele eller transport.

Utvecklingen
leds i allmänhet av de slora förelagen, men sprids frän dem till en bred krets
av mindre företag i underleverantörsledet. De senare knyts både när del gäller
produktutveckling och varudislribution lill de stora företagens system. Del
faktum att datanäten täcker slora delar av landel har den vikliga regionala
konsekvensen, alt avancerad industriproduktion kan upprätthållas på många håll
i Sverige.

Internationella dalanät är
av slor betydelse för de multinationella företagen når det gäller alt
uppräUhålla kommunikalion mellan bolag i olika länder. Dessa företag är slora
användare av elektroniska meddelandesystem, som snabbt och billigt kan
överföra elektroniska brev mellan anläggningar i olika världsdelar. För atl
förbättra de internationella tjänsterna till svenska företag upprätiar
televerket nya företag inom Teleinvestgruppen. Ett exempel är Mailstar AB, där
televerkskoncernen gäll samman med rymdinduslrin för all med svensk leknik
kunna erbjuda kommunikalion liil platser i världen som är svåra att nå med
konventionella medel.

Inom televerket pågår en
kraftig utbyggnad med digilal leknik. Under år 1987 kommer många företag att
kunna erbjudas kopplade datatjänster med belydligl högre hastighet än i dag via
digitala företagsväxlar och det digitala telenätet. Höga hastigheter krävs för
vissa avancerade datatillämpningar. Förslag om försök med ny teleteknik har på
regeringens uppdrag presenterats av televerket, styrelsen för teknisk
utveckling och statskontoret. Ur regionalpolilisk synpunkt är det av stor
belydelse atl de nya, kvalificerade teletjänsterna kan erbjudas alla förelag,
oberoende av lokalisering. Det är ur denna aspekt också gynnsamt alt
teletaxorna för närvarande anpassas så alt betydelsen av långa avstånd
minskar.

Jag
vill här också erinra om den potentiella betydelsen av Tele-X-salelliten för
telekommunikationerna. När satelliten är i funktion finns möjlighet att
telekommunikationstjänster som kräver stor överföringskapacitet kan erbjudas till
användare i hela landet utan att någon anslulning till det markbundna nälel
krävs. Tele-X kan således genom all vara ell komple-

Prop. 1986/87:74

Datanät

Nya
tjänster

5
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

menl flll andra
teletjänster komma atl ge gynnsamma närings- och regi- Prop. 1986/87: 74
onalpolitiska effekler.

På
dataområdet råder nu en stor mångfald av förelagsinlerna standarder. Betydande
arbete pågår emellerlid för att skapa internationella gemensamma slandarder,
vilka fordras för att bredda användningen av datateknik. Som närmare redovisas
i avsnitt 10 är det viktigt alt Sverige dellar i denna utveckling.

Jag
räknar med atl det föreslagna informationsteknologiprogrammet, som jag senare
återkommer till, skall ge värdefulla bidrag lill den fortsatta ulvecklingen och
användningen av telekommunikationerna i Sverige.

7 Avreglering och regelförenkling

Prop. 1986/87:74

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning
och bedömning: Insatserna för färre och enklare regler gentemot förelagen har
avsatt positiva resultat. Avregleringar har i en del fall genomförts. Flera
reformer som innebär administrativ förenkling för företagen har beslutals.
Myndighelernas service genlemol förelagen har förbättrats. Det internationella
harmoniseringsarbelel har intensifierats.

Avreglerings-
och förenklingsfrågorna kvarstår som en permanent uppgift för näringspolitiken.
Bl.a. kommer etl nu inlett arbete med förenkUng och anpassning av den
näringspolitiska flnansieringen, som redan givit resultat, att drivas vidare.

7.1 Allmän bakgrund

Staten
päverkar företagens villkor genom normerande verksamhet på flera andra områden
än del närings- och induslripolitiska. Jag har l.ex. redan erinrat om
betydelsen av vissa, för förelagen grundläggande skatteregler.

Det
finns sammanlagt ell fyrtiotal cenirala myndigheler som har förelagen som
målgrupp. De arbetar ofta med s.k. administrativa styrmedel, dvs. regler som
ivingar företagen alt förfara på visst sätl, iaktta vissa gränsvärden,
underkasta sig registrering, tillståndsgivning, tillsyn etc.

Moiiven bakom den
slatliga normgivningen växlar. I en del fall är syftet närmasl all i
föriängningen av civilrättens bestämmelser etablera spelregler för
näringsutövandet. Huvudmotivet bakom skattelagstiftningen är atl finansiera den
offenlliga verksamheten. Vissa regleringar har kommit lill för att garantera en
lillfredsställande och rättvis försörjning med varor, tjänsler eller andra
nyttigheier. Alt värna om de inhemska näringarna eller den inhemska kontrollen
över en viss typ av egendom är ett annal moliv, liksom önskemålet atl skydda en
svagare part på arbetsmarknaden eller konsumlionsvarumarknaderna. Ett viktigt
skäl bakom statlig normgivning är slutligen behovet atl skydda liv, hälsa och
miljö. Etl femtonial myndigheter har della huvudsyfle bakom sin verksamhel.

7.2
Normgruppen

Samtidigt
som statlig normgivning är en nödvändig förutsättning för att näringslivet
skall fungera friktionsfritt, går det inle all blunda för att den också för med
sig vissa problem. En reglering kan vid sidan av de avsedda effeklerna få
negaliva strukiiireffekter genom att konkurrensen försvagas och nyföreiagande
och innovationer hämmas. Elt specialfall är när nationella särregler får lill
följd alt det internationella varufiödet försvåras. En oundviklig följd av en
reglering är vidare ofta alt extrakostnader uppstår hos förelagen. I sista hand
påverkas därmed de internationella konkurrensförutsättningarna.

Vidare
kan för företagen det administrativa merarbete och det byråkratiska krångel
som normeringen för med sig vara belungande. Delta gäller

s. 68 Kontrollera mot PDF

särskilt de minsta
företagen. De kan normalt inte avdela särskilda resurser Prop. 1986/87: 74
för myndighetskontakter. Dessa blir en lillkommande belaslning på ägaren/företagaren
vid sidan av andra arbetsuppgifter.

Det
finns alltså en risk för alt de statliga reglema, om de tillåls utveckla sig
ohämmat, blir etl hinder för expansion och nyföreiagande. Som ett led i
anslrängningarna att skapa goda förutsättningar för en industriell förnyelse
tillkallade jag därför efter regeringens bemyndigande i december 1983 en
arbetsgrupp (I 1983: H), den s. k. normgruppen, med uppgift alt gå igenom den
statliga normgivningen gentemoi näringslivel. De rikllinjer och prioriteringar
som har gällt för gruppens arbele har jag lidigare redovisal för riksdagen
(prop. 1985/86: 142, NU 23, rskr. 336).

Normgruppens
uppgifl har varit att genom en i liden koncenlrerad insats som sammanhållande
lednings- och ulredningsorgan inspirera, driva på och förmedla erfarenheter av
avreglerings- och förenklingarbetet. Häri har också ingått atl genom
attitydpåverkande och kunskapshöjande insatser stimulera förvaltningen.
Huvudansvarei för att resultat uppnås har dock liksom tidigare legat på
fackdepartemenlen och myndigheterna.

Normgruppens
arbele har gäll hand i hand med andra breda insalser för attitydförändring och
nytänkande. Jag vill erinra om bl.a. det alltjämt pågående frikommunförsöket
under civildepartementels ledning och om det arbete som pågår med att avskaffa
föråldrade och onödiga författningar och dra klarare gränser mellan vad som
skall vara bindande föreskrifter och vad som är allmänna råd. Av särskild vikt
i sammanhangei är de av regeringen initierade och nu hos många myndigheler
pågående ansträngningarna atl förbättra servicen gentemot allmänhel och
förelag. I denna anda verkar också den nyligen av riksdagen antagna nya
förvaltningslagen.

7.3 Uppnådda resultat och aktuella initiativ

Regeringen
har tidigare för riksdagen redovisat konkreia åtgärder som beslutals inom ramen
för förenklingsarbelet (Skr. 1985/86: 165, KU 28, rskr. 319).

Jag
skall i det följande sätta in några av de viktigaste hitlills beslutade
åtgärderna och vissa nu aktuella initiativ i deras näringspolitiska sammanhang.

Under
de senaste åren har omfattande förändringar skett i kreditmark- Båttre
fungerande nåds- och valutaregleringen genom åtgärder från riksbanken och
regering- marknader en.

Den
inhemska kreditmarknaden är numera i stort sett avreglerad. Tidigare gällande
ränte- och utlåningstak för bankerna har avskaffats. Även den reglering som
tvingat försäkringsbolagen och AP-fonden atl förvärva priorilerade stats-,
boslads- och jordbruksobligalioner lill en lägre ränta än den rådande
marknadsräntan har upphört au gälla fr. o. m. december 1986.

Statsmakterna
fattade år 1986 ett principbeslut om atl genomföra lättnader i
valularegleringen. Det har härvid ullalats (prop. 1985/86:150, FiU 30, rskr.
358-359) att dessa särskilt bör inriklas på de delar av valutaregleringen som
kan bedömas hämma näringslivets utveckling.

Även
företagsbeskattningens utformning har betydelse för frågan om 68

s. 69 Kontrollera mot PDF

effektiv användning av kapital. Den kommitté som nu
arbetar med att reformera förelagsbeskattningen (dir. 1985:30) och som jag
redan berört skall bl. a. ta ställning lill vilka ändringar i skattereglerna
som kan genomföras för atl minska olika inlåsningseffekler när del gäller
kapitalets fördelning mellan olika företag och branscher.

För en väl fungerande arbetsmarknad spelar en effekliv
arbetsmarknadsservice en avgörande roll. AMS genomför sedan två år tillbaka
ett program för atl förbättra servicen till arbetsgivare och arbetssökande. En
förenkling av regelsystemet och adminislraflonen är en viktig del av programmet.

På arbetsrättens område övervägs för närvarande inom
arbetsmarknadsdepartementet ändringar av vissa formella regler i bl. a. lagen
(1982:80) om anställningsskydd (LAS). Syftet är atl skapa enhefligare och mera
läu-tillämpade regler. 1985 års semeslerkommitté har fått i uppdrag atl undersöka
bl. a. om de regler om ledighet som finns i många olika förfatiningar kan
sammanföras lill ell mer enhetligt syslem.

Vissa näringar har av tradition varit omgärdade av
bestämmelser som tämligen ingående reglerat marknadsliUlrädet. Betydelsefulla
sleg i avreglerande riklning har tagits på flera sådana områden. Reformerna
har genomgående lill följd alt del blir lättare för nya företag all vinna
tillträde på marknaden. Konkurtensen ökar därmed.

Utländska banker har numera tillåtelse att etablera sig i
Sverige. Nyligen har också beslutats att svenska banker skall få räu att
inrätta fliialer i utlandet (prop. 1986/87: 12, NU 16, rskr. 92). Del har också
blivk lätlare för nya bolag att bedriva försäkringsrörelse och för befintliga
bolag atl utvidga sin rörelse lill nya försäkringsgrenar.

Prövningen av ulländska företagsförvärv föreslås nu bli
förenklad i enlighet med vad jag senare kommer atl beröra. Förslaget innebär
bl. a. alt förvärv av mindre företag helt undantas från tillslåndsplikl.

Ett område som särskilt förtjänar att nämnas i sammanhanget
är kommunikationssektorn, som har stor betydelse för den induslriella
infrastrukturen. Här har ett omfattande förenklingsarbete inletts.

Inom den yrkesmässiga godslrafiken på väg har sålunda
slegvisa reformer genomförts. Riksdagen har senast (prop. 1986/87:5, TU 7,
rskr. 68) beslulal att behovsprövningen vid godslinjetrafik och vid
transportförmedling skall slopas. Inom busslrafiken minskar fr.o. m. år 1989
lidigare tillståndsprövning, samtidigt som trafikhuvudmännen kan handla upp trafiktjänster
mer marknadsmässigl.

På laxiområdel inleds nu ett reformarbete i syfle alt
minska regleringen och förbättra kundservicen (prop. 1986/87: 5, TU 7, rskr.
68).

Även inom luftfarten har nyligen avreglerande åtgärder
beslutats (prop. 1986/87:4, TU 5, rskr. 41). Inom ramen för del skandinaviska
luftfartssamarbelet kommer den s. k. fraktchartern atl i princip släppas helt
fri.

På teleområdet har televerkels lidigare gällande monopol
på att ansluta telefoner till del allmänna telenätet numera upphört.
Televerkets roll som provande och godkännande organ för utrustning som skall
anslutas till telenätet utreds för närvarande på regeringens uppdrag.

Jag vUl i detla sammanhang också beröra vissa förändringar
som avses

Prop. 1986/87:74

Underlättat marknadstillträde och ökad konkurrens

s. 70 Kontrollera mot PDF

ske
i den s. k. träfiberprövningen, vilken för närvarande sker enligt regler i 136
a § byggnadslagen. Den hittillsvarande utformningen av reglerna som syftar till
alt trygga råvaruförsöriningen till svensk skogsindustri har visat sig medföra
administrativt krångel och stelheler på marknaden. Byggnadslagen upphör att
gälla den I juli 1987. Jag avser att senare föreslå regeringen att lägga fram
förslag om en ny prövningsordning. En väsentlig inskränkning i
prövningsskyldighelen planeras därvid ske. Anlalet prövningspliktiga företag
inom skogsindustrin kommer genom förslaget att minska från för närvarande
omkring 450 företag till omkring 60 företag.

En
viktig aspekt av förenklingsarbelet är ansträngningarna atl uppnå en ökad
internationell harmonisering. Dessa har intensifierats både i det internordiska
samarbelel och på en bredare internationell bas. Del rör sig om elt mödosamt
arbete, där resultat kan uppnås först efler långa förberedelser.

Ett
huvudmål för det nordiska samarbetet är att utveckla Norden som hemmamarknad.
De nordiska regeringarna har lagit fram ell förslag lill ell nordiskt
samarbelsprogram som i dagarna kommer att föreläggas Nordiska Rådel.

I
fråga om lekniska handelshinder är slutmålet atl varor från etl nordiskl land
utan hinder skall kunna marknadsföras i de övriga nordiska länderna. Detta
fömtsätter att föreskrifterna är likvärdiga och att principen om ömsesidigt
erkännande av provningsresultat tillämpas.

Målet
för arbetet vad gäller övriga icke-tariffära handelshinder, t.ex. reglerna för
offenllig upphandling, är att uppnå största möjliga marknadstillträde för
varor och tjänster.

För
alt förebygga all nya handelshinder uppstår, föreslås att myndigheter när de
överväger att föra in nya eller ändrade bestämmelser först bör underrätta
motsvarande myndigheler i andra nordiska länder.

Det
aktuella EFTAlEG-samarbelet har mot bakgrund av EG: s arbete på att skapa en
inlern marknad inriklals på sakområden. Man vill åstadkomma en parallell
utveckling och förhindra uppkomslen av nya handelshinder. Ett område där
förhandlingarna jusl avslutals gäller införandet av ett enhetligt tulldokument
för hela del europeiska frihandelsområdel. Dokumentet skall användas både vid
export, transit och import. Till detta kommer att man också förhandlar om en
gemensam transiteringsordning.

EG
och EFTA-länderna har också kommit överens om att fr. o. m. den 1 juli 1987
införa s. k. periodiska varucertifikat, dvs. etl varucertifikat per företag och
år i stället för etl per sändning. I Sverige utfärdas omkring en miljon
varucertifikat varje år, varför reformen kommer att leda till ekonomiska
vinster för förelagen och mindre byråkrati.

Inom
olika bransch- och sakområden bedrivs harmoniseringsarbelel genom särskilda
samarbetsorgan. Som exempel på vad som uppnåtts hitfllls villjag här lyfta
fram elt par för företagen vikliga samhällsavsnilt.

På
byggområdet år ett av målen atl samordna byggbestämmelsema i de nordiska
länderna. Gemensamma nordiska riktlinjer har tagits fram på etl flertal
ämnesområden. De införs nu successivt i resp. land. Elt annat inlernordiskl
samarbete gäller ömsesidigt godkännande och kontroll av byggprodukter.
Gemensamma produklregler föreligger hittills för fem vamgrupper.

Prop.
1986/87:74

Internationell
harmonisering

s. 71 Kontrollera mot PDF

På trafikområdet har konkreta harmoniseringsåtgärder på
senare tid vidtagils successivi när del gäller en rad fordonsbeslämmelser.
Harmoniseringen sker här i första hand på alleuropeisk bas inom ramen för
samarbetet i ECE.

I årets budgelproposition har ålgärder föreslagils för all
Sverige skall kunna anpassa sina bärighetsregler för huvuddelen av det svenska
vägnätet lill nyligen införda EG-direktiv. De årliga företagsekonomiska
vinsterna för svenska förelag av de harmoniserade belastningsbestämmelsema har
beräknats uppgå till belopp på flera miljarder kronor.

Inom flera andra delar av det trafikpolitiska områdel
undersöks för närvarande på intemordisk bas förutsättningarna för att ta
ytteriigare harmoniseringssteg. Det gäller bl.a. möjligheterna att införa
likartade regler för fordonsavgifter i de nordiska länderna och att öka
enhetligheten i Norden i fråga om beslämmelser för enlreprenadmaskiner.

Regler om teknisk provning och kontroll återfinns inom ett
stort antal myndighetsområden och påverkar därför många företag inom olika branscher.
Området har prioriterats av regeringen i förenklingsarbetet. Flera initiativ
har tidigare redovisats för riksdagen.

Bl.a. har en ny lag om obligatorisk kontroU genom teknisk
provning m.m. (prop. 1985/86:27, NU 8, rskr. 96) trätt i kraft år 1986. Ett
viktigt syfle med denna lag är att öka flexibiliteten i den kontroll som sker
genom teknisk provning och som är tvingande. Den nya lagen ger ökad möjlighet
att ha kontrollordningar som lar hänsyn till företagens egna kontrollåtgärder.
Tillverkarnas egna provningsresultat kan i ökad utsträckning läggas till grund
för beslut om godkännande. Della kan medföra belydande förenklingar för många
förelag.

Sedan förenklingsarbetet senast redovisades för riksdagen
har regeringen på mitt förslag lagt fram en proposiiion om dels en ny
konlrollordning för handeln med äddmetaUarbeten, dels förenklade former för
kontroll av volym och vikl. Förslagen har nyligen godtagits av riksdagen (prop.
1986/87:8, NUS, rskr. 36).

Nya arbetsformer för att uppnå en effektiv
samhällskontroll med mindre detaljstyrning prövas nu på flera håll i
förvaltningen eller uireds av kommittéer under regeringen eller genom
myndighetsinlerna initiativ. Detta gäller bl.a. miljöskydds- och
arbetsmiljöområdena. Frågan om ändrade kontrollformer för elektrisk materiel i
syfte att uppnå ökad säkerhet och europeisk harmonisering bereds för närvarande
inom regeringskansliel. Jag vill också hänvisa till de uttalanden till förmän
för ett ökat inslag av egenkontroll som regeringen gjort i anslutning till
förslagel om en ny plan-och bygglag som nyligen behandlals av riksdagen (prop.
1985/86:1, BoU 1986/87:1, rskr. 27).

Flertalet åtgärder som jag hillills nämnl har betydelse
för företag i alla storieksklasser. Av skäl somjag berört är del dock för de
minsta företagen särskilt viktigt med insatser för att förenkla de statliga
reglerna i administrativt hänseende och förbättra myndighelernas
handläggningsformer, service, information etc. Alt så är fallet framgår av bl.
a. en ulredning som statens industriverk gjort för normgruppens räkning
(Krångelsverige — Myt eller sanning?; SIND 1986:4).

Prop. 1986/87:74

Teknisk provning och kontroll

Administrativ förenkling

s. 72 Kontrollera mot PDF

Arbelet
med administrativa förenklingar börjar nu ge synliga resullal i Prop.
1986/87:74 förvaltningen. En del myndigheter har i särskilda utvecklingsprojekt
med bred personalmedverkan arbetat med frågorna. Detta gäller myndigheler med
sä skiftande slorlek och förutsättningar som AMS och länsstyrelsen i Örebro
län.

Flera av de förändringar som nu prövas i
frikommunförsöket, t.ex. på plan- och byggområdet i anslutning till en ny plan-
och bygglag, syftar till administrativa förenklingar för enskilda och företag.

En arbetsgrupp inom regeringskansliel arbetar för närvarande
med att la fram underlag för en översyn av metoderna att beräkna bostadslån och
låne- och räntebidragsunderlag för ny- och ombyggnader. En uppgift för gruppen
är att undersöka vad som kan göras för att förenkla och effeklivisera
belåningssysiemets olika delar.

Del flnns också goda exempel på hur man i enskilda
kommuner gör anslrängningar atl. lillsammans med de på lokalplanet verksamma
slatliga förvaltningarna, skapa mindre krångliga handläggningsformer och ett
förbättrat småföretagarklimat.

Skatteadministrationen år ett fält där åtgärder från
slalsmakterna och skatteförvaltningen samspelat på ett positivt sätt och där
ytterligare åtgärder nu är på väg. Jag har tidigare berört elt antal för
förelagen materiellt vikliga reformer. Till administrativa reformer som
beslutats tidigare hör den samordnade uppbörden av källskatt och
arbetsgivareavgifter liksom den slopade kommunala taxeringen avjuridiska
personer fr. o. m. 1986 års taxering.

Sedan förenklingsarbetet geniemot näringslivet senasl
samlat anmäldes för riksdagen har ytteriigare beslut tillkommit:

- De administrativa rutinerna kring
invesleringsfonder har blivit enklare

(prop. 1985/86: 150 bil. 1, SkU 50, rskr. 360).

- Uppbörden av kvarskatt har förenklats (prop.
1985/86: 150 bil. I, SkU

50, rskr. 360).

- Ett nytt, förenklat taxeringsförfarande har
beslutats (prop. 1986/87:47,

SkU 11 och 19, rskr. 95 och 101).

Samlidigt med dessa åtgärder, som förutsatt förändringar i
lagstiftningen, bedriver skatteförvaltningen ett internt förenklingsarbele.
Förulom rena regelförändringar gäller anslrängningarna också servicen till
allmänhet och företag. En särskild serviceplan för skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet har antagils. Målen sätts i denna högt när det gäller bl.a.
förebyggande företagsbesök och information till förelagen som komplemenl till
den traditionella skattekontrollen.

Det fortsatta administrativa reformarbetet inom
företagsbeskattningen har som mål att deklaration och taxering skall kunna
baseras på ett standardiserat räkenskapsschema. 1 ett sådant system hämtas
underiag för taxeringen direkt ur företagens redovisning. Riksskatteverket har
nyligen pä regeringens uppdrag redovisat förutsättningarna för en sådan reform.
Beredningen av frågan vidtar nu inom regeringskansliet.

En typ av administrativa problem som uppmärksammats är de
som

uppstår när flera myndigheter uppträder som regelgivare eller regeltilläm-

pare inom samma verksamhelsområde. Riksrevisionsverkei (RRV) har 72

s. 73 Kontrollera mot PDF

nyligen
på regeringens uppdrag undersökt dessa med särskild tonvikt på de Prop.
1986/87: 74 samordningsproblem som uppstår i samband med nyetablering avförelag
och de därmed förenade registreringsbehoven. (Samordnat myndighetsagerande. En
studie av regler m. m; vid start av företag).

1
RRV: s utredning diskuteras olika ålgärder som syftar lill atl åstadkomma en
samlad företagsregistrering och lill alt minska antalet myndigheter som
nyföretagaren behöver kontakta och lämna uppgifter till. Jag bedömer atl
ålskilliga av de frågor som RRV aktualiserat behöver uppmärksammas i det
fortsatta förändringsarbelei.

Det
arbele, som jag lidigare nämnt, med all avskaffa föråldrade och Övrigt
onödiga författningar och dra klarare gränser mellan bindande föreskrifier och
allmänna råd har på några områden stor betydelse för näringslivet.

Detta
gäller t. ex. på arbelsmiljöområdel. Arbelarskyddsstyrelsen har här under en
längre tid omarbetat sina anvisningar och föreskrifter. Arbetet har resulterat
i en förenkling av regelbeständet. Antalet författningar har kunnat nedbringas
till ungefär hälften mot lidigare. Genom alt de nya föreskrifterna gjorts
funktionsinriktade, har den lolala regelmängden i själva verket minskat ännu
mer. Reglernas rällsliga status har dessutom gjorts tydligare.

Ett
arbele med motsvarande principiella belydelse för berörda förelag pågår för
närvarande på plan- och byggområdet, där statens planverk slutför utarbetandet
av en ny svensk byggnorm i anslutning till den nya plan- och
bygglagstiftningen.

7.4 Det fortsatta arbetet med avreglering och
regelförenkling gentemot näringslivet

Av
vad jag hittills sagt framgår att det gjorls framsteg jämfört med förhållandena
för några år sedan, både när det gäller konkreta ålgärder och i fråga om
attityderna i förvallningen. Fler myndigheter än lidigare har i dag en positiv
inställning till atl kritiskt se över styrmedel och arbetsformer för all uppnå
förenklingar i sitt eget och företagens arbele.

Jag
bedömer att även inställningen hos förelagen själva och deras organisationer i
viss mån har förändrats i takt med att det kommii fram resultat från
förnyelsearbetet. Den nyss nämnda utredningen av statens industriverk ger
belägg för detta. Kvarstående kritik synes oftare än tidigare kombineras med en
nyanserad syn på vilken grad av regelförenkling som del är möjligl att uppnå i
en samhällsförvaltning som den svenska.

Enligt
min mening vore det dock fel alt slå sig till ro med det hUlills uppnådda.
Hindren och trögheterna på vägen mot omtänkande och förnyelse är allljäml
avsevärda både i förvaltningen och i en del branschkretsar.

Statskontoret
har på regeringens uppdrag i ett antal fallstudier undersökt

drivkrafter och hinder i förenklingsarbelet. Verkels slulsalser är bl. a. att

det många gånger behövs en starkare politisk markering än hitlills om

avsiklen är all åsladkomma en förändring i samband med all man påbörjar

översynen av etl regelområde. Statskontoret har också betonat vikten av

alt avreglerings- och förenklingsålgärderna behandlas i en öppen utred- 73

s. 75 Kontrollera mot PDF

ningsprocess,
som de olika intressenterna bereds tillfäUe att följa och Prop. 1986/87:74
påverka.

Jag
anser atl statskontorets slulsalser utgör värdefulla bidrag lill deballen om
hur förnyelsearbetet bör läggas upp för att få gynnsammast möjliga föriopp och
effekler.

I
det fortsatta arbetet anser jag att det är nödvändigt atl odogmaliskl arbela
längs flera parallella linjer. En sådan är alt underlätta prövandet av
alternativa vägar för den statliga regleringen av näringslivet. 1 detta syfte
beslöt riksdagen förra året (prop. 1985/86: 142, NU 23, rskr. 336) atl vägar
skulle öppnas för alt mer systematiskt än hittills utnyttja försöksverksamheter
ule i förvaltningen. Försöksverksamheter förulsälls enligt riksdagsbeslutet
bl. a. kunna utnyttjas för att pröva alternativa styrmedel.

Jag
vill även erinra om den pågående kvalitelsoffensiven. Etl ökat inslag av
kvalitetsstyrning hos säväl myndigheter som företag bidrar till avreglering
och regelförenkling.

Vid
sidan av åtgärder som syflar till att åsladkomma en omprövning av befintliga
regler, är det en vikflg uppgift för framtiden att stävja tillkomsten av
belungande nya regler. Den författning med detta syfte som hillills gälll, den
s. k. begränsningskungörelsen, har varit förenad med vissa bris-ler. Vidare har
efterlevnaden av kungörelsen från myndighelernas sida lämnat åtskilligt i
övrigt att önska.

Slat-kommunberedningen
under civildepartementet och normgruppen har nyligen tillsammans sell över
begränsningskungörelsen och lämnal förslag till en reviderad förordning (Bättre
regelekonomi. Ds C 1986: 14). Förslaget inebär en skärpning av kravet på alt
myndigheterna i samband med sin regelgivning gör ordentliga
konsekvensberäkningar av bl.a. de kostnader för övrig förvallning, kommuner,
företag eller enskilda som är förenade med genomförandet av tilltänkta regler.
Jämfört med vad som hittills gällt skärps också kravel på att myndigheterna i
efterhand följer upp de koslnadsmässiga effeklerna av sin regelgivning. Liksom
hittills förutsätts förslag som medför inte oväsentliga koslnadsökningar att
underställas regeringens prövning. Siat-kommunberedningens och normgruppens
rapporl remissbehandlas nu.

När
det i övrigl gäller all åstadkomma incitament till fortsatt avreglering och
regelförenkling är detla en fråga som är intimt förknippad med de allmänna
former i vilka statsmakterna styr förvaltningen. Inle minst spelar här den
budgetmässiga styrningen av myndigheterna och den till denna knutna
incitamentsstrukturen en viktig roll. Dessa frågor övervägs fortlöpande inom
regeringen. Det är regeringens avsikt att i framtiden i ökad utsträckning
samordna avreglerings- och förenklingsarbelet med den treårsplanering som nu
successivt införs i förvallningen. Sålunda kommer myndigheterna, i samband med
atl direkliv för deras treårsplanering meddelas, atl ges anvisning om på vilka
områden det ankommer på dem all ta fram underlag för regeringens prövning, som
belyser effekterna av hittillsvarande regleringar samt tänkbara former av
styrmedelsskiflen, organisationsförändringar elc. och de berörda
konsekvenserna av dessa.

Jag
vill slufligen för riksdagens kännedom beröra vissa organisationsfrå-
Normgruppens gor inom regeringskansliel som slår i samband med normgruppens
framlid. framtid

Syftet
med normgruppen när den tillkallades var, somjag lidigare be- Prop. 1986/87:74
rört, atl genom en lidsbegränsad insals dels få fram konkreta avregleringar och
regelförenklingar som kunde bidra lUl den industriella förnyelsen, dels få till
stånd mer långsiktigl verkande attitydförändringar till arbelel med
förnyelsefrågorna geniemot näringslivet. Avsiklen var däremot inte att gruppen
som ett permaneni organ skulle ersätta det arbete med de aktuella frågorna som
bör ingå som en normal del av fackdeparlemeniens och myndigheternas
ansvarsområden.

Jag
anser alt denna målsättning bör kvarslå. Det betyder att normgruppen på sikl
bör kunna avvecklas som etl organ utanför den ordinarie linjeorganisationen
inom regeringskansliet. Med hänsyn till behovet att leda och följa utvecklingen
av ett antal nu aktuella inkiativ bör normgruppen emellertid få verka
ytterligare någon tid.

Enligt
min bedömning kommer det även efter det att normgruppen har avvecklats all
finnas behov av att inom industripolitikens ram samlal överblicka och utreda
effekterna av den från olika håll utgående regleringen av näringslivet och att
ta initiativ till sådana förändringar som framstår som önskvärda från
näringspolitisk utgångspunkt. Jag avser därför att, när normgruppen avvecklats,
förlägga ett ansvar för dessa frågor i industridepartementets ordinarie
organisation. Delta innebär bl.a. alt de kontakter med
näringslivsorganisationerna och de fackliga organisationerna som normgruppen
upprätthållit och som bedömts vara ömsesidigt värdefulla, kommer atl kunna
fortlöpa som hittills.

7.5 Förenkling och anpassning av den näringspolitiska
finansieringen

Ett
annat viktigt omräde för förenklingsarbelet är den näringspolitiska
flnansieringen. Tidigare harjag redovisat de mer generella riktlinjerna för de
näringspolitiska medlen. Där angavs förändringsstrategier för de olika typerna
av näringspolitisk flnansiering, dvs. stöd, matchningsåtgärder, stimulanser
och statliga krediter. Jag skall här ge en samlad redogörelse för åtgärder som
beslutals eller föreslås för att åstadkomma förenklingar och anpassningar på
området.

Den näringspolitiska
flnansieringen har inte omfattats av normgruppens Överskådligt och

verksamhet. I stället har en inlern översyn inom regeringskansliel skell. lätt
att använda

Som underlag för detla arbele har på industridepartementets uppdrag en

brett upplagd sludie gjorts bland de små och medelstora företagen, för alt

bl. a. undersöka deras ulnytljande av, attityder flll och kunskaper om den

näringspolitiska finansieringen. Uppdragel redovisades år 1986. Resulta

ten av studien visar bl. a. att företagens attityder till näringspolitisk
finansi

ering och service över lag är mycket positiva. Detta gäller framför allt

FoU-sfimulanser, småföretagsstöd och regionalpolifiskl stöd. Ett problem,

som framkom i undersökningen, är dock alt kunskapen om olika stödåtgär

der upplevs som otillräckligt; särskilt småföretagen har ofta svårt att

överblicka och använda systemet. Vidare har generaldirektören Erik Pet

tersson på industridepartementets uppdrag sammanställt en promemoria

med förenklingsförslag (Ds I 1986:5) Industripolitiskt stöd - några syn- 75

s. 76 Kontrollera mot PDF

punkter
på förenklingar och effekiivisering. 1 denna ulredning framhålls bl.a. vikten
av att begränsa antalet stödformer och stödorgan och att stödens finansiella
utformning bör vara sådan atl den tillåter en flexibel anpassning till olika
företags situation.

De
viktigaste utgångspunkterna för förändringar av den näringspolitiska
finansieringen är att systemet skall vara överskådligt och lätl atl använda för
företagen och all det skall vara anpassat efter aktuella problem och behov.
Detta innebär alt vägledande för arbetet är såväl mer renodlade förenklings-
eller avregleringsaspekler som förändringar i industriutvecklingen och av t.
ex. kredilmarknaderna.

Mer
konkret kan förenklingarna av den näringspolitiska finansieringen la sig flera
utiryck. Del kan gälla all avskaffa eller att slå samman slödformer, för atl
på del sättet minska antalet program. Det kan också gälla att minska antalet
organ eller att förbättra samordningen och befogenhetsfördelningen dem emellan
och all göra deras profli klarare. Förenklingar kan också åstadkommas genom all
administrationen decentraliseras och all utformningen av de flnansiella
instrumenten görs mer flexibel, liksom atl stödorganens service och
informalionsgivning förbältras.

En
del förenklingar av den näringspolitiska flnansieringen beslår av atl program
avskaffas eller atl sammanslagningar av program görs. Flera sådana förändringar
är beslutade eller föreslagna.

Jag
kommer senare atl föreslå att sysiemel med industrigaranlilån avskaffas vid
utgången av innevarande budgetår. Eflerfrågan på dessa garantier har minskat,
bl.a. lill följd av utvecklingen på kreditmarknaden. Forskningsbidraget till
teknikbaseräde småförelag bör också avskaffas från utgången av innevarande
budgetår. Styrelsen för teknisk utveckling har utvärderat verksamheten och
funnit atl stimulanseffekterna är marginella. Behov av insatser för att nå
samma syfle som bidraget bör kunna tillgodoses genom insatser inom
småföretagsområdel och del regionalpolitiska områdel. Vid samma tidpunkt bör
styrdsens för teknisk utveckling lån för ulrustning avvecklas. Efterfrågan på
dessa lån har minskat, bl. a. på grund av alt lånens subventionsinnehåU i stort
sett tagits bort. Del treåriga programmet för stimulans liU spridning av
fiexibla tillverkningssystem som bedrivits vid statens industriverk bör inle
fortsätta efter den nuvarande programperioden. Belydande insatser med delvis
samma inrikining görs inom bl.a. styrelsens för leknisk utveckling
Verkstadstekniska program. Vidare har flera teknikcentra byggts upp, vilka
också bidrar lill att nå det demonstraflonssyfle som låg bakom FMS-programmet.
Regeringen kan lämna garanfler flll s. k. tillväxiinvestbolag med verksamhet i
regioner med sysselsättningsproblem. Ett mycket begränsat belopp återstår av
för detta ändamål anvisade medel. Jag räknar med atl medel för företag inom de
priorilerade regionerna med likartad inriktning vid behov skall kunna avsättas
inom ramen för regionalpoliliken, och därför bör ingen ny garantiram för detta
ändamål läggas fast.

Branschprogrammen
vid statens industriverk har under senare år fått en mer offensiv inriktning
och genomgått andra betydande förändringar. Bl.a. har programmen för gjuterier
och för den manuella glasindustrin

Prop.
1986/87:74

Konkreta
åtgärder

s. 77 Kontrollera mot PDF

redan
tidigare avvecklals. Även den flnansiella stödformen slrukturgaran- Prop.
1986/87: 74 tier har upphört.

En
del förenklingar tar sikte på att öka fiexibiUteten i finansieringen, så att
individuella anpassningar till olika behov hos företagen kan göras. Som jag
senare redovisar (avsnitt 10) föreslås alt styrelsen för leknisk utveckling
får ökade möjligheter atl ge utfästelse om slöd. Delta är etl slags
projektförsäkring, som innebär all företaget finansierar elt projekt med egna
medel med en utfästelse från styrelsen att utbetala stöd om projektet
misslyckas. En sådan procedur förenklar hanteringen. Tidigare har styrelsen
för leknisk utveckling varit tvungen alt reservera hela det garanterade
beloppel. Enligt förslaget behöver endasl 50 % reserveras. Möjligheterna atl
använda denna finansieringsform ökar därmed avsevärt. Jag vill här också erinra
om att reglerna för ulvecklingsfondernas finansiering redan medger en betydande
flexibilitet.

En
annan lyp av förenkling är som nämnts att stödorganens profil och befogenheier
görs klarare och mer koncentrerade. Enligl förslag i avsnitt 10 kommer
industrifondens verksamhet alt inriklas på de medelslora förelagen, sedan
behovel av statlig riskkapilalfinansiering i de störte förelagen minskat.
Norrlandsfondens verksamhel bör i störte utsträckning prioritera de små och
medelslora förelagen. En ökad samordning med utvecklingsfonderna i de fyra
nordligaste länen och med industrifonden bör ske. Vidare har jag erfarii att
TEMU Interactor AB överväger att koncentrera sin verksamhet flll elt färre
anlal områden.

Förenklingar
av mer administrativ arl är att programindelningen för styrelsen för teknisk
utveckling förenklas och att olika mindre stödinsatser inordnas under de
bredare programmen. Med lanke på att styrelsen har en stor målgrupp, som till
stor del består av mindre företag, är del angeläget att styrelsens verksamhet
har en överskådlig och klart presenterad stmktur.

Arbetet
med förenklingar och anpassningar av den näringspolitiska finansieringen kommer
alt drivas vidare. En arbetsgrupp vid industridepartementet prövar olika
möjligheter atl förenkla och effektivisera det regionalpoUtiska stödet. Jag
avser vidare, som redan framgått, alt föreslå atl en utredare tillkallas för
alt analysera hur förändringarna på kredii- och riskkapitalmarknaderna
påverkar behovel av näringspolitisk finansiering.

s. 75 Kontrollera mot PDF

8
Näringspolitikens roll vi(d större industrikriser Prop. 1986/87:74

Min
bedömning: Den mycket restriktiva inställningen till statligt stöd åt krisdrabbade
företag bör ligga fast. Lokala sysselsättningskriser bör i normalfallet
hanteras inom ramen för befintliga närings-, regional- och
arbetsmarknadspoliliska program. Näringslivet har elt ansvar för all aklivi
medverka lill lösningen av krisfall. Vid slora och allvarliga krisfall bör
också speciella regionutvecklande och sysselsättningsskapande ålgärder,
avpassade efler varje enskill fall, kunna sältas in.

8.1 Bakgrund

Jag
skall i detta avsnitt redovisa min syn på näringspolitikens roll vid större industrikriser.

Förmågan
lill omställningar är av central betydelse för näringslivets konkurrenskraft.
Olönsamma verksamheter måsle kunna läggas ned eller förnyas för att resurser
skall kunna föras över till växande sektorer. Denna omvandlingsprocess är ofta
svår för de berörda. En av näringspolitikens viktigaste uppgifter är alt ge
förulsällningarna för en strukturomvandling som ur samhällsekonomisk och social
synpunkt bidrar till största möjliga välfärd.

Omställningsproblemen
bemöttes under flera år i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet med
omfattande flnansiellt stöd till krisdrabbade förelag och branscher. Efler
regeringsskiftet år 1982 har strävandena att skära ned krisföretagsslödet haft
hög prioritet i näringspolitiken. Inslällningen till krav på nya stöd till
förelag har varil ytterst restriktiv. Samiidigi har regionala hänsyn fått en
ökad betydelse inom näringspolitikens alla områden. Della har avspeglats bl.
a. i akliva insalser på orler där slörre driftsinskränkningar har ägt rum.

Insatserna
vid sysselsällningskriser har således ändral karaktär. Jag avser atl här ge en
samlad redovisning av min syn på näringspolitikens roll vid slörre kriser. Del
är, enligt min mening, angeläget atl det finns utvecklade principer på detta
område för all företagen, de anslällda och andra intressenter skall ha klara
spelregler och rimliga förväntningar på statliga insatser.

För
att ge underiag för mina bedömningar har en intern arbetsgrupp inom
induslrideparlementel gjort en översyn av frågor i anslulning till större
industrikriser.

Krispolitiken
inrymmer två huvuddelar: För det försia stödet tiU krisföretag och för del
andra åtgärderna för de anställda och orten.

8.2 Den
tidigare krishanteringen

Under
åren 1975 — 1982 gjordes mycket omfattande stödinsatser i krisdrabbade förelag
och branscher. De sammanlagda nettokostnaderna - som är ett mått på de
statsflnansiella kostnaderna för utbetalda bidrag, lån, garan-

Omfattande
stöd

s. 76 Kontrollera mot PDF

fler och aktiekapital - under budgetåren 1975/76-1982/83
uppgick till 60,6 miljarder kronor (i 1986 års penningvärde). Insatserna har
varit slarki koncentrerade till ett fålal branscher: varvsindusirin,
slålinduslrin, massa-och pappersindustrin och tekoindustrin. Enbari varvsstödel
svarade för 48% av krisföretagsslödet under den akluella perioden.

Krisföretagsstödet var betydande i förhållande till
industrins storlek. Del molsvarade 4,3 % av gruv- och tillverkningsindustrins
förädlingsvärde under nämnda period. Räknat som andel av dessa sektorers
driftöverskott uigjorde slödel inle mindre än 52 %. Del slatliga slödel flll de
mesl föriustdrabbade företagen bidrog väsentligt till att soliditeten i svensk
industri kunde uppräUhållas. För de s. k. krisbranscherna var självfallel
motsvarande relationstal avsevärt större.

Det stora krisföretagsslödet hade först och främsl sin
grund i del dåliga läget för svensk industri och för ekonomin i allmänhel under
slutet av 1970-lalet, vilket jag tidigare redogjorl för. Här vill jag särskilt
framhålla det förhållandet att kriserna hårt drabbade vissa branscher, ofta på
utsatta orter. Utslagning hotade siora delar av induslrin. Samtidigt sjönk
industriproduktionen och förnyelsetakten var läg. Det fanns inte expanderande
seklorer som efterfrågade de personer som riskerade att föriora sitt arbeie.
Det var således en extrem ekonomisk situation. Till detta bör läggas att
kriserna kom snabbt och blev allvariiga. Det fanns inte en tillräcklig
beredskap och erfarenhet att bygga mer långsiktigt verkande åtgärder på.

Krisinsatserna hade vissa posiliva effekter. De
möjliggjorde mjukare omställningar. Sysselsättningen kunde minskas under mer
skonsamma former för de anställda.

Nackdelarna var dock övervägande. Allokeringsföriuster
uppstod på grund av att olönsamma verksamheter tilläts fortsätta. Arbetslösheten
hölls nere på kort sikl, men på längre sikt har stödet inte kunnal förhindra
personalminskningar. Bankerna och de tidigare ägarna behövde inte ta de fulla
konsekvenserna av de slora förlusterna. Spelreglerna på marknaden och
förhållandet meUan staten och näringslivet påverkades negafivt. Statligt stöd
av den art det här var fråga om skapar risker för att företagen ägnar sig åt
alt anpassa sig till det slatliga stödel snarare än åt den affärsmässiga och
industriella delen av verksamhelen. De stalsfinansiella kostnaderna blev stora
och i längden ej samhällsekonomiskt försvarbara.

Detta var bakgrunden till den omläggning av krispolitiken
som skedde efter regeringsskiftet år 1982. De rikllinjer som sedan dess varit
vägledande för statens agerande vid krisfall präglas av en myckel restriktiv
inslällning till krav på stöd till förelag. Delta har emellertid inte inneburil
ett passivt accepterande av de negativa sysselsällningsmässiga och regionala
effeklerna av driftsinskränkningar. Insatser har gjorts för att skapa nya
arbetstillfällen och utveckling i berörda regioner. Men det är viktigt att
komma ihåg atl stödinsatser där de har förekommit har varil riktade mot de
anslällda och mol regionen, inle mot krisföretagei.

Jag vill här hänvisa till varvsnedläggningarna i Uddevalla
och Malmö, insalsema i Malmfällen samt lill konkurserna för Saléns och Consafe
som fall där den nya krispolitiken har kommit till konkret uttryck. Staten har

Prop. 1986/87:74

Nackdelarna övervägde

Omläggning av politiken

inte, till skillnad från tidigare, övertagit ägaransvarel
för krisdrabbade Prop. 1986/87:74 företag.

Omläggningen av politiken avspeglas tydligt i utvecklingen
av nettokostnaderna för krisföretagsslödet (diagram 8.1). Stödet till
stålindustrin och "annat krisförelagsstöd" (f.d. Statsförelag, LKAB,
skogsindustriföretag, m. fl.) har inte upprepats. De små kvarstående
kostnaderna är kapitalkostnader på utestående lån och aktiekapital. Stödet
till varvsindusirin har visal sig svårare att påverka på kort sikt. Gamla beslul
och ålaganden förorsakar fortfarande icke obetydliga kosinader. Framför alll är
det infrianden av tidigare ställda fartygskreditgarantier som har orsakat
kostnaderna.

Diagram 8.1 Stöd till krisdrabbade företag 1979/80-1985/86
(nettokostnader, milj. kr., 1980 års priser)

8000

— -St ö d exkl varv & st å l

\ Totalt

- ■ - Krissl ö d
exkl varv

6000

—

---- Totalt

\
\

krisst ö d

s.
/ ■ '

4000

—

/ /

*\ \

2000

_., •• '

Var>/ _ //'

\. \ \ ■ \ \ . V, —

- — -

Annat

krisf ö retagsst ö d

1979/80

80/81

81/82

82/83

83/84
84/85

85/86

Anm.: Nettokostnaderna för fartygskreditgarantier är svåra
att periodisera, eftersom infriandena hänför sig till beslut under flera
lidigare år. Fartygskreditgarantiema ingår därför inte i figuren. Under åren
före 1984/85 gav systemet nettointäkter eller små kosinader. Budgetåret 1984/85
var nettokostnaden I 740 milj. kr. och 1985/86 590 milj. kr. (1980 års priser).

Den markanta omläggning av stödpolitiken som genomförts
bör ses i ett internationellt perspektiv. Tillgängliga uppgifter om
stödpoliliken i andra länder visar på ett fortsatt betydande stöd till
krisdrabbade förelag och branscher i flera länder. Där har man inte, som i
Sverige, lyckais ändra politiken. Då skall man också beakta att stora
kapacitetsnedskärningar i branscher som varv, stål och teko har gjorts i
Sverige, medan en del andra länder ännu har belydande omställningsproblem
framför sig.

8.3
Principerna för krisföretagsstöd

Den
nuvarande mycket restriktiva inställningen till slöd åt krisdrabbade
Restriktiv företag bör gälla även i forlsätiningen. Jag skall här redovisa
skälen för inställning

denna princip och även specificera de nödvändiga villkoren
för atl en sådan princip skall kunna upprätthållas i praktiken.

Erfarenheterna från de senasle årens sätt alt bemöta
industrikriser har varit positiva. Jag ser inga skäl till att ompröva den
restriktiva inställningen. Genom all de defensiva insatserna kraftigt har
dragits ned, har näringspolitiken återfått sin rätta roll som en politik för
tillväxt och förnyelse.

Krispolitiken
bör ses i förhållande till lägel i industrin och i ekonomin generellt. Den
svenska ekonomin har kommii i bättre balans och industrins konkurrenskrafi har
stärkts. Företagen är nu finansiellt sett väsenlligl siarkare jämförl med för
5—10 år sedan, och de har därmed slörre ulhållighet att själva klara av en
krisperiod. Samtidigt har utvecklingen på kredit-och riskkapilalmarknaderna
varit mycket expansiv. Kredilulbudel har ökats och differentierats genom
avregleringen på kreditmarknaden. Börsen har fått en väsentligt ökad belydelse
som flnansieringskälla. Sammantaget innebär utvecklingen atl omstruktureringar
bör kunna hanteras av ägarna och andra aktörer, ulan någol behov av särskilda
statliga flnansiella insalser i företaget.

Till detta villjag lägga de handelspolitiska aspeklerna.
Dessa har, enligl min bedömning, kommit att väga alll tyngre i takt med alt
industristödsfrågor i ökande utsträckning har diskuterats i internationella
fora som OECD, EFTA, GATT och Nordiska Ministerrådet. Även utvecklingen inom EG
är belydelsefull. Liberaliseringssträvandena inriktas alllmer på avveckling av
industristöd, tekniska handelshinder och andra s. k. icke-tariffära handelshinder.

För den statliga företagssektorn lillkommer alt staten här
också finns i ägarrollen. Somjag nyss nämnt har siaten främst under 1970-lalet
genom köp av privata företag i kris sökt lösa krisen genom att ta ell ägaransvar.
Detta har i vissa fall lett till målkonflikter för företagen, som kostat
staten/ ägaren avsevärda belopp. Statens ägarroll måste bl.a. därför vara
klarare. Jag kommer senare (avsnitt 12) all närmare utveckla min syn på de
slatliga förelagen. Jag vill emellerlid här konslalera att staten inte bör
hantera kriser i företag eller branscher genom elt utökat statligt ägande. För
de nuvarande statliga industriföretagen måste ägaren/staten liksom andra ägare
siräva efter alt minska riskerna för kriser i företagen och medverka i
långsiktigt verkningsfulla sturkturlösningar för att förebygga eller avhjälpa
kriser.

Under årens lopp har en lång rad argument för
krisföretagsstöd lagts fram. Två av dessa har varit särskilt vanliga.

En argumentationslinje säger att staten bör ge stöd för
all övei-biygga tillfälliga problem i en i grunden konkurrenskraftig
verksamhel. Det är självfallel olyckligt om en på sikl konkurrenskraftig
verksamhet läggs ned på grund av övergående problem. Men jag menar att del inle
kan vara slatens huvudansvar att göra en prövning av huruvida verksamheten är
livskraftig. Om överievnadsmöjligheter flnns bör förelaget kunna fä slöd från
andra intressenter än staten, eflersom insatser för att rädda livskraftiga
verksamheter bör vara på sikt lönsamma investeringar. Jag upprepar att
förutsättningarna för marknadsmässiga lösningar på företagskriser nu är
väsentligl bättre än vad de var i slutet på 1970-lalel och i börian av

Prop. 1986/87:74

Överbryggning

6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

s. 82 Kontrollera mot PDF

1980-lalet.
1 och med att den ekonomiska situalionen kraftigt har förbättrats och alt
kredit- och aktiemarknaderna har vitaliserats finns nu betydligt fler och
siarkare aktörer än tidigare, som kan medverka i slrukturlösning-ar.

Enligl ell annal sätt atl
argumentera bör beslut om slöd till krisföretag baseras på samhäUsekonomiska
kalkyler. En sådan kalkyl innebär, förenklal, att den företagsekonomiska
resultaträkningen jusleras med bl. a. alter-nativkoslnaden för den friställda
arbetskraften, med produktionsbortfall och med kostnader för underutnyttjande
av infrastruktur. 1 princip är det riktigt alt ha ett samhällsekonomiskt
betraktelsesätt, men man måste ha bristerna i kalkylmetoden i minne.
Kalkylresultatcn är myckel känsliga för antagandena om pris- och
efterfrågeutvecklingen, vilka har visal sig vara specielll svåra att göra i
råvarubaserade branscher och branscher med slor överkapacitet. En annan kritisk
punkt i kalkylen är bedömningen av hur många av de anställda som blir
arbelslösa vid en eventuell nedläggning. Del finns en så pass stor osäkerhel i
meloden alt jag inte anser att samhällsekonomiska kalkyler kan få vara
utslagsgivande för beslut i krisfall. Däremoi kan de ha ett värde som ett
beslutsunderlag bland flera andra.

Den
problembild som möter den framtida krishanteringen skiljer sig i väsentliga
avseenden positivt från situalionen på 1970-talet. Men även under förutsättning
att tillväxten under de närmaste åren blir tämligen god, så kommer betydande
omställningar och produklionsnedskärningar alt ske inom delar av näringslivet.
Della är en följd bl. a. av införande av ny teknik och konkurrens från nya
länder. Det vore fel alt föreställa sig dessa omställningsprocesser som
smärtfria.

En bärkraftig och
realistisk krispolitik enligt de riktlinjer somjag redovisal måsle därför
innehålla verkningsfulla medel för att kunna bemöta de sysselsätlningsproblem
som följer av industrikriser. Jag skall nu övergå till att redogöra för hur jag
ser på dessa problem och vilka ålgärder som bör sättas in.

Prop. 1986/87:74

Framtida
problem

8.4
Principerna för krisortsinsatser

En
grundläggande princip, som det finns bred uppslutning kring i Sverige, är att
människor inte ensamma skall behöva bära strukturomvandlingens negativa
konsekvenser. Det har därför funnits en övergripande samhälls-solidarilet och
ett väl utbyggt socialt skyddsnät som underiätlal övergången lill nya näringar
och ny sysselsättning. De regionalpolitiska målen är högt prioriterade och de
konkreta ålgärderna inriklas framför alll på långsiktig utveckling och ny
sysselsättning.

Sverige har på detta
område vall en annan väg än en del andra länder i Europa, där regioner med
krisdrabbad industri har lämnats att efter bästa förmåga lösa sina problem. Där
insatser gjorls, har dessa ofta ensidigl inriktats på ekonomiska vederlag till
dem som slutar sin anställning och lill invandrare som flytlar lillbaka till
sina hemländer. Delta har inle hjälpt de drabbade regionerna och följden har
blivit svåra omställningsprocesser och i flera fall strejker och ockupationer.
Det är inte förvånande att de anställda reagerar med oro, misstänksamhet eller
konfrontation när alter-

Ansvarstagande

s. 83 Kontrollera mot PDF

nalivel
lill bevarad anställning i de gamla branscherna är arbetslöshet och uiarmning
av hembygden.

En sådan utveckling är
inte förenlig med de grundläggande värderingar som finns i Sverige. Även i
fortsättningen bordet finnas ett stort ansvarstagande för människor i
krisdrabbade orler och regioner.

En viktig utgångspunkt bör
också vara en nära samverkan mellan staten och de fackliga organisalionerna. I
Sverige finns sedan länge en stor föreståelse i den fackliga rörelsen för
nödvändighelen av anpassning till tekniska och ekonomiska förändringar. Denna
förståelse har byggt på ekonomiska insikter, men också på att staten aktivt och
gemensamt med organisafionerna har underlättat omställningarna. De anställda
och deras organisationer, liksom lokala samhällsföreträdare och företagen, bör
vara delakiiga i och påverka omställningsprocessen.

Ambitionerna
för att mildra påfrestningarna vid omställningar bör således vara höga, men
för atl verkligen kunna utforma insatserna riktigt krävs en god bedömning av
hur problemen ser ut. För att få en systematisk bild av
sysselsättningsproblemen vid industrikriser har den tidigare nämnda
arbetsgruppen inom induslrideparlementel sluderal erfarenheterna av de stora
neddragningarna i Malmfälten och efter varvsnedläggningarna i Landskrona och
Uddevalla. Gmppen har också inventerat forskning om industrinedläggningar och
låtit Arbelslivscenlmm sammanställa resultat från en undersökning av ett antal
industrinedläggningar, där de uppsagdas arbetsmarknadssituation under två år
efter uppsägningen kartlagts.

För det första kan
konstateras atl andelen anslällda som har fått nytt arbete efter en nedläggning,
har minskat Irendmässigt sedan 1960-talet och nu uppgår till omkring hälften.
Utslagningen, dvs. förtidspensionerade och långlidsarbetslösa, är ofta
betydande. Svårigheterna att komma tillbaka lill arbetsmarknaden efter en
ofrivillig föriusl av anslällningen har alltså ökal. Bakom detta genomsnittstal
flnns dock stora lokala variationer. I en del fall klaras omställningen
relativt bra, medan det i andra fall uppslår slora problem för de berörda. Hur
slora problemen blir beror till stor del pä de anslälldas ålder och utbildning.
De äldre och de lågutbildade har störst problem på arbetsmarknaden. Man kan
också flnna klara skillnader mellan könen. Kvinnorna har avsevärt svårare att
få ny anställning, vilket bl.a. lorde höra samman med att de i genomsnitl har
korlare arbetslivserfarenhet och smalare arbetsmarknad än männen. Den lokala
arbetsmarknaden har också en avgörande betydelse. På små orter med dåliga
pendlingsmöjligheter är problemen större.

En annan fråga gäller
effekterna i underleverantörsled och i servicenäringarna. Studier av de s. k.
mulliplikatoreffeklerna visar att dessa i de flesla fall är begränsade,
specielll om man endast ser lill regionen runt den berörda arbetsplatsen. För
många underleverantörer gäller atl de har andra kunder än det förelag som läggs
ned och alt de har en betydande anpassningsförmåga. Effekterna på
servicenäringarna är allmänt sett ännu mindre, åtminstone i del kortare
perspektivet. Genom olika transfereringar upprätthålls köpkraften till störte
delen, varför efterfrågan inom handeln och offenlliga tjänster kvarstår. Delta
gäller självfallet inte om en driftsinskränkning följs av en betydande
utflyttning. Man kan dock konstatera alt

Prop.
1986/87:74

Sysselsättningseffekter

s. 84 Kontrollera mot PDF

effekterna
i andra och Iredje led är små i förhållande till effeklerna för dem som är
direkt berörda av en driftsinskränkning. Till delta vill jag foga vikten av att
inle se omställningsproblemen i ell statiskt perspektiv, utan också beakla den
dynamik och anpassningsförmåga som i verkligheten kännetecknar
omställningsprocessen.

Sammanfattningsvis
kan konstateras att sysselsättningsproblemen efler en neddragning har en mycket
sammansatt karaklär. 1 många fall, där den lokala arbeismarknaden är god och då
de berörda anställda har förutsättningar alt få ny anställning, kan
omställningen klaras utan slörre påfrestningar. Men det flnns också
situationer där problemen är allvarliga. Jag vill således understryka den stora
variation som finns i storieken på problemen.

Jag
anser atl utgångspunkten bör vara att problemen skall hanleras inom ramen för
redan befintliga generella program, i första hand en kombination av
arbelsmarknadspolitiska och regionalpolitiska ålgärder.

Jag
vill här erinra om alt ell väsentligl motiv bakom arbetsmarknadspolitiken år
atl den skall underlätta omställningen i samband med driftsinskränkningar. De
arbetsmarknadspolitiska medlen ulgör elt kraftfullt instrument för att möta
sysselsättningskriser genom effektivt och lidigt förmedlingsarbete,
arbetsmarknadsutbildning, rörlighetsunderiältande insalser och skilda former
av sysselsättningsskapande ålgärder. Utbildningsinsatser genom framför alll
arbetsmarknadsutbildning är av slor och växande belydelse för alt ge de
anställda förutsättningar för atl finna nytt arbete. I samma riktning verkar
insatser för att underlätta arbete på annan ort, liksom möjligheter all ge
aklivt slöd lill egenföretagande. All genom beredskapsarbeten och andra
sysselsättningsskapande insatser dels kunna skapa arbete under
avvecklingsfasen, dels medverka i uppbyggnad av en ny infrastruktur, är en
annan väg som visal sig vara effekliv. Erfarenheten visar också på den stora
betydelsen av all genom utbildningsinsatser i nya företag kunna medverka lill
inskolning av friställda. Det är av slort värde au möjligheter finns att
utnyttja vissa medel flexibelt så att de kan anpassas lill individuella och
lokala behov.

Etl
för Sverige unikl och myckel betydelsefullt instrument är förelagens skyldighel
atl varsla arbetsmarknadsmyndigheterna om störte förestående förändringar.
Härigenom ges förutsättningar för att på ett tidigt stadium inleda elt aktivt
arbete till stöd för anställda och företag. Vid driftsinskränkningar görs
regelmässigl särskilda arbetsmarknadspoliflska insalser. De kan oftast göras
genom omdisponeringar av befintliga resurser, men också genom särskilda
resurstillskott. Erfarenhelerna från senare års störte företagskriser visar på
viklen av tidiga och snabba förmedlingsinsatser.

RegionalpoUtiskt
stöd i form av t.ex. lokaliseringsstöd och offertslöd finns flllgängligt för
lokala sysselsättningskriser. Länsslyrelserna har särskilda regionalpoliliska
medel som kan användas också för krisortsinsatser. Regeringen har i årels
budgetproposition (prop. 1986/87: IOO bil. 14) föreslagil alt 300 milj. kr.
avsäits för särskilda regionalpolitiska insatser för infraslruklurulbyggnad.
Därigenom ökas resurserna för långsiktiga utvecklingsinsatser på krisorter.

Prop. 1986/87:74

Befintliga
program

s. 85 Kontrollera mot PDF

Jag vill undersiryka att näringsUvet har ett betydande
ansvar för all minska de negativa sysselsällningsmässiga konsekvenserna av
industrikriser. Företagen bör i god tid planera för omställningar genom att ha
beredskap för nya verksamheter eller omlokalisering av vérksariihet. Det finns
tyvärr dåliga exempel på fall där företag inte i lid förberett givna strukturförändringar,
med följd atl alternativa sysselsättningsmöjligheter har saknats då krisen
kommit. Det finns också goda exempel där förelagen, ibland efler överläggningar
med staten, aktivi har medverkat till nyetableringar, alternativ inriktning av
produktionen eller andra positiva ålgärder. Dessa insatser värderar jag mycket
positivt. Här kan också erinras om de s. k. Trygghetsfonderna, som har
inrättats av arbelsmarknadens parter. Insatser från näringslivel är således
nödvändiga för atl lösa problemen vid kriser och nedläggningar. Jag menar all
näringslivet måsle la etl sådanl ansvar genom att avsätta ekonomiska och
organisatoriska resurser för krisortsinsatser; insatser för atl främja, bredda
och förnya näringslivsstrukturen på orter och i regioner som drabbas av kriser
och strukturförändringar. Vidare anserjag att näringslivet vid nysatsningar
särskilt bör pröva möjligheten alt förlägga verksamhet till orter och regioner
med problem.

I undantagsfall, vid stora driftsinskränkningar på utsatta
orler, kan del bli aktuellt med särskilda statliga insatser. Sådana insalser
bör föregås av en noggrann prövning och värdering av de regionala och
sysselsällningsmässiga problemen. Storleken på åtgärderna måste anpassas lill
varje enskilt fall, eftersom problemens storlek och art ofta är slarki
differentierade. Dimensioneringen av statiiga insatser i tidigare krisfall
kommer således inle all läggas till grund för några allmängiltiga tumregler för
hanteringen av kommande kriser.

I konsekvens härmed bör sammansättningen av krisinsatserna
anpassas till del enskilda fallet. Såväl kortsiktigt som mer långsiktigl
verkande medel kan vara moliverade. På kort sikt är det som regel fråga om
arbetsmarknadspolitik. På längre sikt är det fråga om företagsutvecklande och
infraslruktumppbyggande ålgärder söm kan bidra till regionens tillväxt och
förnyelse.

De induslri- och regionalpoliliska instrumenten är i
försia hand lämpade för att åsladkomma en långsiktig utveckling för en krisort.
Regionala investmentbolag kan vara ell instrument för att långsiktigl främja
närings-livsutvecklingen. En strävan, som kommit till uttryck under de senasle
åren, är att näringslivet skall svara för den dominerande delen av kapitalinsatsen.
Investmentbolagen får därigenom en bredare krets intressenter och siarkare
lokal förankring. Del regionalpolitiska siödet, bl.a. lokaliserings-slödel, är
lill vissa delar ulformal för all möjliggöra flexibla insalser i krisregioner.
De regionala utvecklingsfonderna och styrelsen för teknisk utveckling har på
senare lid fått en mer aktiv roll i krishanteringen. Del är enligt min mening
av stort värde att dessa organs specifika kompetens inom företagsutveckling och
teknisk forskning och utveckling kan tas till vara också i krisfall.

Jag vill betona betydelsen av lokala inUiaiiv i samband
med industrikriser. Den bäsla kunskapen om problemen - och lösningarna - finns
på

Prop. 1986/87:74

Särskilda insatser

s. 86 Kontrollera mot PDF

lokal och regional nivå.
Vägledande för ulformningen av framtida krisin- Prop. 1986/87: 74 satser kommer
därför all vara all lokala och regionala intressenter - både offenlliga och
privala - i största möjliga utsträckning bör svara för förslag och genomförande
av krislösningar. Det bör finnas en öppenhet för alt sätta in nya och
okonventionella lösningar. Näringsliv, länsstyrelse, kommun och landsling har
betydande ekonomiska och personella resurser som kan utnyttjas i ett krisläge.
Jag förutsätier då alt insalsema för kommunernas del inte kommer att gå
utanför de av statsmakterna fastställda gränserna för den kommunala
kompeiensen.

Etablering
av ny verksamhet är oftast det mest verkningsfulla sättet att lösa en stor
sysselsättningskris. Industridepartementet har återkommande kontakter med de
större förelagen om investeringsplaner och lokaliseringar. Den informalion som
framkommer på delta sätt bidrar till all skapa överblick av möjliga
omlokaliseringar. Alternativ sysselsättning var möjlig att finna i samband med
nedläggningen av Uddevallavarvet och av den civila delen av Kockums Varv i
Malmö saml salsningar på projekl i Timrå, i Blekinge och i Bergslagen. Man bör
dock vara medvelen om alt möjligheterna att lokalisera ny verksamhet till
krisorler är begränsade.

Särskilda
åtgärder kan bli aktuella även inom del arbetsmarknadspoliliska områdel. De
har stor betydelse för de individer som direkl berörs av en industrikris.
Sådana ålgärder har i tidigare krisfall utformats så atl olika
arbetsmarknadspoliliska instrument, somjag lidigare nämnl, har förstärkts och
anpassats till den lokala siluationen. Här kan bl. a. erinras om de särskilda
arbetsförmedlingar som inrättades i samband med neddragningarna i Malmfällen,
i Uddevalla och i Malmö.

I
slörre krisfall har ålgärder salts in även inom andra områden. Jag avser här
bl. a. tidigareläggningar av väg- och byggprojekt. Sådana insatser ökar på kort
sikt sysselsätlningen, men de bidrar också till atl förbättra infrastrukturen
i den berörda regionen.

Min
samlade värdering av de olika instrument som slår lill förfogande för atl lösa
problemen i samband med industrikriser, är att det flnns verkningsfulla medel
för att mildra de problem som är ofrånkomliga i samband med omställningar.

s. 87 Kontrollera mot PDF

9 Internationella investeringar

9.1 Inledning

Ett
av de mer framlrädande dragen i strukturomvandlingen är den sedan länge ökande
internationaliseringen. Somjag redan understrukit är Sveriges näringsliv i dag
i hög grad inlernationaliserat. En stor del av vår produktion exporteras och en
betydande del av svenska företags produktion är föriagd till utlandet. Inom
Sverige ägs en inte oväsentlig del av näringslivet av utländska intressen.

Som
jag tidigare nämnt är denna internationalisering förenad med såväl fördelar som
nackdelar, vilket ställer näringspolitiken inför olika avvägningsproblem.

Det
svenska näringslivets internationalisering hänger samman med den allmänna
internationalisering som skett i omvärlden under efterkrigstiden. Parallellt
med detta har del skett en snabb ekonomisk utveckling, i vilken tekniska
förändringar och strukturomvandling varit viktiga inslag. Utvecklingen har
också präglats av en stark koncenlration av produktionen och inom flera
marknader har etl fålal förelag kommit att dominera.

De
multinalionella förelagen har spelat en viktig roll i denna inlernatio-naliseringsprocess,
som dock inte i första hand kan lillskrivas företagens utlandsinvesteringar.
Den inlernalionella handeln ger i sig upphov flll teknisk förnyelse och
strukturförändringar. Utlandsinvesteringarnas roll är i detla sammanhang all de
förstärker dessa effekter.

Vid
bedömningen av Sveriges roll i den pågående internationaliserings-processen bör
beaktas att Sverige är ett litet land vid sidan av de större marknaderna. Detta
gör att det finns risk för att verksamhelen i Sverige kan komma all inta en
perifer position, bl. a. i förhållande lill företagens verksamhet utomlands.
Vidare svarar etl myckel begränsat antal multinationella koncerner, varav
flerlalel är höginternalionaliserade, för en mycket stor del av
investeringarna utomlands. Dessa koncerner svarar också för en avsevärd del av
den industriella verksamheten i Sverige.

Frägor
om inlernationella invesleringar, såväl utländska investeringar i Sverige som
svenska företags investeringar utomlands, har varil föremål för ell omfattande
utredningsarbete.

Direktinvesteringskommittén
(DIRK) publicerade våren 1983 sitt betänkande Näringspolitiska effekter av
inlernationella investeringar (SOU 1983: 17), vilket främsl behandlar de
svenska företagens utlandsinvesteringar. Som ett led i utredningsarbetet
initierade DIRK fem större undersökningar, vilka har publicerats som separata
expertrapporter, nämligen:

-
Effekler av investeringar
utomlands. En sludie av sex industrier (SOU 1981:33),

-
De internaflonella
investeringarnas effekter. Några fallstudier (SOU 1981:43),

-
Internationella förelag i
svensk industri. En jämförelse mellan svenska multinationella, utlandsägda och
nationella förelag (SOU 1982: 15),

Prop.
1986/87:74

Investeringar
utomlands

-
Svensk induslri i utlandet. En
analys av drivkrafter och effekler (SOU 1982: 27), och

-
Sysselsätlningsstrukluren i
internationella förelag. En studie av utvecklingen i svensk industri 1966-
1980 (SOU 1983: 16).

Enligl
direktiven (dir. 1977:94) skulle DIRK för viss del av sitt uppdrag i största
möjliga utsträckning bygga på statens industriverks utredningsarbete om de
multinaflonella förelagens belydelse för svensk induslriell leknisk utveckling,
vars resultat har redovisals i rapporten Multinationella företag:
FoU-verksamhet, tekniköverföring och företagstillväxl (SIND 1980:4).

En arbetsgrupp inom
industridepartementet har utrett vissa frågor rörande utländska investeringar
i Sverige. Enligt direktiven skulle arbetsgruppen dels överväga i vad mån del
är behövligt med hänsyn till samhällets intressen att ytteriigare begränsa
möjligheterna för utländska rättssubjekt all skaffa sig inflytande i svenska
förelag, dels mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheler av
förelagsförvärvslagen överväga om jusleringar av lagstiftningen behövde göras.
Arbetsgruppen har under hösten 1985 överlämnal dels rapporten Översyn av lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag, dels rapporlen (Ds I 1985:
7) Utländskl inflylande i svenska förelag. Den senare rapporten behandlar
frågan om utlänningars köp av vissa aktier i svenska bolag. Rapporterna har
remissbehandlats.

Jag
kommer i de följande avsnitten att först beröra svenska företags investeringar
utomlands och därefter behandla frågor rörande utländska förelagselableringar
och investeringar i Sverige.

Prop. 1986/87:74

Utländska
investeringar i Sverige

s. 87 Kontrollera mot PDF

9.2
Svenska företags investeringar i utlandet

9.2.1
Utvecklingen av utlandsinvesteringar och deras effekter

Sysselsätlningen
vid svenska industrikoncerners dotterföretag utomlands uppgick år 1985 flll ca
330000 anställda, varav huvudparten var sysselsatta i produktionsbolag i
utlandet. Anlalel anställda vid dessa produktionsbolag kan beräknas motsvara
drygl 30% av hela tillverkningsindustrins sysselsättning i Sverige. De 17
största utlandsinvesterande koncernerna (17-gruppen) — med avseende på antalet
anställda i utlandet - svarade samma år för ca 85% eller ca 280000 av den
toiala sysselsätlningen utomlands. 17-gruppen sysselsatte år 1985 totalt 540000
personer, varav således något mer än hälften är anslällda utomlands. För denna
grupp av förelag var ullandsprodukiionen av slörre omfallning än exporten från
Sverige vid försäljningen till de utländska marknaderna. Den svenska ekonomin
är starkt beroende av 17-gruppens utveckling. Koncernerna i denna grupp står för
en Iredjedel av industrisysselsätlningen i Sverige, nästan 40 % av Sveriges
export och ca 60 % av industrins toiala forskningsoch utvecklingsverksamhet.

Ullandsandelen för bl. a.
sysselsättning och invesleringar har varit relativt slabil under försia
hälften av 1980-talet; elt fålal slora förvärv uiom-

Sysselsättningen
utomlands en tredjedel av den svenska

lands
år 1986 synes emellertid ha inneburit en ökning av den utländska andelen.

För
en fylligare beskrivning av omfattningen och ulvecklingen av utlandsinvesteringarna
hänvisas tili bilägä 3.

Direktinvesteringskommittén
(DIRK) hade till uppgift att utreda de direkta investeringarnas
näringspolitiska effekler - såväl i det förflutna som på sikl - med avseende på
branschstruktur, koncenlration, sysselsättning, export, teknisk forskning och
utveckling samt förelagens inlernationella konkurtenskraft. Enligl direktiven
skulle DIRK också lämna förslag lill statistik- och informalionssyslem.

DIRK:s
slutsatser angående de näringspolkiska effeklerna kan i mycket starki
koncentrat sammanfallas enligl följande.

Vid jämförelse med ett
hypotetiskt alternativ, där inga utlandsinvesteringar hade förekommit, blir
slulsalsen att direkiinvesteringar hitfllls hafl övervägande posiliva effekler
för den ekonomiska tillväxten. De multinalionella koncernernas lotala
inlernationella konkurrenskrafi, i form av t. ex. marknadsställning, har i
allmänhet gynnats av utlandsinvesteringar.

Det gär inte att generellt
uttala sig om effekterna vid olika omfattning av företagens och hela industrins
utlandsinvesteringar. Det kan enligt DIRK bara bedömas från fall till fall. De
posiliva effekterna av utlandsinvesteringar avtar när andelen
utlandsproduktion blir myckel slor och försvinner helt om centrala
företagsfunktioner flyttas från Sverige till utlandet. Tecken på en begynnande
lyngdpunktsförskjutning av stora svenska företag kan också skönjas enligl DIRK;
uflandsprodukflonen är t. ex. vikligare än exporten för försöriningen av de
utländska marknaderna för de svenska multinationella företagen tagel som en
grupp.

Prop.
1986/87:74

Direktinvesteringskommittén

s. 88 Kontrollera mot PDF

9.2.2
Direktinvesteringskommitténs förslag till åtgärder

Mol
bakgrund av riskerna med att tyngdpunkten i de stora företagens verksamhet
förläggs ulom landet, finner DIRK atl samhällel bör ha ett starkt intresse av
atl kunna följa och vid behov påverka utvecklingen av företagens
ullandsetableringar; en sådan påverkan kan och bör ske på skilda sätl:

— Det
inlernationella ekonomiska samarbetet bör effektiviseras för att undanröja
ekonomiska (l.ex. krav på lokal produklion) och lekniska handelshinder. Detta
skulle kunna dämpa utlandsinvesteringarnas omfattning. Dessutom behövs
internationella överenskommelser för alt få till slånd elt samarbete mellan
länderna när del gäller frägan om den fortgående företagskoncentrationen medför
otillbörlig konkurrensbegränsning. Varie land kontrollerar enligt DIRK
sammanslagningar inom det egna landet, medan samgåenden mellan förelag i olika
länder faller mellan regelsystemen.

— Staten
kan förbättra villkoren för industriell verksamhel i Sverige genom insalser
inom områden som forskning och utveckling, utbildning och kommunikationer.

— DIRK
anser atl del finns behov av elt informalionsulbyle kring förelagens
strategier i syfte att bevaka svenska näringspolitiska intressen. Ell

s. 89 Kontrollera mot PDF

system
med överläggningar mellan staten och vart och ett av de ur Prop. 1986/87:74
näringspolitisk synvinkel väsentligaste företagen (de 20 största multinationella
företagen samt vissa andra förelag) bör därför införas. Syftet med
överläggningarna skulle vara atl ömsesidigt informera varandra och skapa bättre
harmonisering mellan samhällspolitiken och företagens strategier.
Utlandsinvesteringarna förutsätts uigöra ett vikligl objekt för
överläggningarna, men de bör inle behandlas isolerat utan ses i samband med
förelagens övergripande strategi val, inkl. den totala investeringsverksamheten.

- En
prövning av utlandsinvesteringarna bör även i fortsättningen ske

inom ramen för valularegleringen; denna prövning kan utgöra ett kom

plement lill överläggningssystemet. Vid prövningen bör man kunna ta

reella näringspolitiska hänsyn, t. ex. i samband med en uppskattning av

utlandsinvesteringarnas effekter på exporten.

— Det
bör sörjas för en uppbyggnad av elt analys- och staiistiksystem

rörande direktinvesteringarnas utveckling och effekter; etl sådanl sy

stem behövs bl. a. för alt ge elt underlag om de stora förelagens verk

samhe' vid etl överläggningssystem.

9.2.3
Remissinstansernas synpunkter

Förslaget
om ett analys- och stalisiiksysiem stöds av flertalet remissin- Analys- och
stanser. En remissinstans ställer sig tveksam och tre avstyrker
förslaget. statistiksystem

Positiva
till förslaget i dess huvuddrag är bl.a. näringsfrihelsombudsmannen, statens
pris- och kartellnämnd (SPK), statens induslriverk, statistiska centralbyrån
(SCB), TCO och LO med sina förbund. SPK anser bl. a. att DlRK:s förslag skulle
innebära att underiagel för industri- och näringspolitiska beslut skulle
förbättras. SPK delar vidare DIRK:s uppfattning att onödigt dubbelarbete vid
informationsinsamling inom statsförvaltningen och inom förelagen bör undvikas.
TCO anser det vara viktigt all det föreslagna systemet ger en samlad syn på
struktureffeklerna i Sverige kontra investeringslandei. Det är väsentligl alt
få kännedom om vad som händer med t.ex. ledningsfunktioner, strategiska
funktioner samt forskning och utveckling. SCB delar DIRK:s uppfattning alt
behovet av information måste vägas mot den totala kostnaden för
informationsframsläll-ningen.

Förslaget
avstyrks av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Sveriges

Industriförbund och Företagens Uppgiftslämnardelegation. SAF och Indu

striförbundet anser alt analys- och slalisliksyslemet skulle leda till en ökad

byråkratisering utan nytta för samhällsekonomin. Organisationernas upp

fallning är alt Sverige har mer omfattande information om indusirins

utlandsverksamhet än vad något annat land har, bl. a. genom det material

som Industrins Ulredningsinstilut samlat in. Man hyser även stora farhå

gor för att ett institutionaliserat slatistikarbete kommer alt innebära att

ytterligare statliga enheter skapas eller utvidgas och att dessa får intresse

av sin egen fortlevnad. Man pekar vidare på vikten av all sekretesskyddet

efterievs när det gäller företagsspecifika uppgifler som SCB samlas in. 90

s. 90 Kontrollera mot PDF

Allmänl sell kan sägas all del inte varil någon entydig
remissopinion om DlRK:s förslag till överläggningssysiem. Näringslivets
organisationer har tagit klart avstånd från förslaget (med undantag av Kooperativa
Förbundel). De fackliga organisationerna stöder däremoi förslaget. Vissa av de
slatliga verken är för ett överläggningssystem, medan andra verk är skeptiska.

Följande
remissinstanser är generellt positiva till förslagel eller har ingen erinran
emot del: TCO, LO med förbund (Beklädnadsarbetarnas förbund. Svenska
Metallinduslriarbetarförbundel och Svenska Fabriksarbetare-förbundet),
Lantbrukarnas Riksförbund, riksbanksfullmäktige, statens pris- och
kariellnämnd, arbelsmarknadsstyrelsen, företagsekonomiska institutionen vid
Lunds universitet och Kooperativa Förbundet (KF). TCO anser det vara angeläget
atl få till stånd systematiserade överiäggningar mellan staten och en begränsad
grupp av stora utlandsinvesterande företag, bl.a. med anledning av de risker
som kan vara förknippade med en internationalisering av koncernens lednings-
och FoU-funktion. LO menar alt förslaget bör prövas. Efter en tid måste dock
systemet utvärderas, så att det kan effektiviseras och eventuellt modifieras på
grundval av gjorda erfarenheter. Svenska Metallinduslriarbetareförbundet
anseratt överiägg-ningssystemel bör utnyttjas aklivt och inte endast i form av
ett passivt informationsutbyte; företagens strategival bör kopplas till klart
industripolitiska målsättningar. SPK anser atl det föreslagna systemet skulle
ge ett positivi bidrag lill förståelsen för företagens olika överväganden i
investeringssammanhang och därmed bredda grunden för en effektiv näringspolitik.
Däremot bör inte alltför stor vikt läggas vid kortsiktiga arbetsmarknads- och
regionalpolitiska aspekter. KF har bl. a. uppfatlningen att systemet skall
vara frivilligt, dvs. ingen lagstiftning skall ivinga företagen alt della. I
likhei med förelagsekonomiska inslilutionen i Lund anser också KF att
överläggningarna bör beröra hela den strategiska utvecklingen, inte bara
utlandsinvesteringar.

Direkt
negaliva till förslagel är Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges
Industriförbund och företagsekonomiska institutionen vid Göleborgs universitet.
SAF och Induslriförbundel anser i sitt gemensamma remissvar att en
instilutionalisering av kontakterna mellan företag och myndigheter kan innebära
alt en mygelekonomi utvecklas. Del föreslagna systemet skulle uigöra ett led i
en ökad byråkratisering och ta lid och kostnader i anspråk för båda parter, men
utan nytta för samhällsekonomin. Ett samråd i avtalsform är enligt SAF och
Industriförbundet således inte motiverai för att få lill slånd en dialog.
Erfarenheterna från det s. k. lokaliseringssamrådet är snarast alt en fortlöpande
dialog mellan staten och de största svenska industrikoncernerna inte
förutsätter något avtal som grund.

Skeptiska till förslaget är kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens industriverk. NO hyser farhågor
att systemel innebär etl steg mot ökad förhandlingsekonomi. Enligt NO:s
uppfattning ger redan valutaregleringen möjlighet till prövning av
utlandsinvesteringar.

Prop.
1986/87:74 Överläggnings-system

s. 91 Kontrollera mot PDF

9,2.4 Min bedömning
beträffande svenska företags investeringar i utlandet Prop. 1986/87:74

Sammanfattning
och bedömning: Utlandsinvesteringarna har i huvudsak främjat tillväxten och
den internationella konkurrenskraften. Samtidigt kan dock konstateras att
vissa av våra multinationella företag har en sådan omfattande verksamhel
ulomlands atl kopplingen till den svenska verksamheten inle är lika slark som
lidigare, vilket l.ex. kan leda lill att FoU och andra cenirala koncernfunktioner
i ökad utsträckning förläggs lill utlandet. Våra slora multinationella förelag
svarar för en avsevärd del av den industriella verksamhelen i Sverige, vilkel
medför all dessa förelags beslul får stor betydelse för den induslriella
utvecklingen i Sverige.

Mol bakgrund därav
avser jag la initiativ lill att förbättra statistiken om utlandsinvesteringar.
Jag avser också att iniliera kontakter med vissa av de störte svenska
multinaflonella koncernerna i frågor som rör utlandsinvesteringar och
internationalisering. 1 dessa kontakler bör behandlas koncernernas strategier
och utveckling i Sverige och utlandet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Jag
har tidigare redogjort för min allmänna syn på de fördelar i form av ökad
konkurrenskraft och tillväxt som en internationalisering innebär men samfldigt
pekat på den uppmärksamhet som måste ägnas åt risken för ökad sårbarhet och
beroende. Inom ramen för denna övergripande bedömning ser jag i stort
utlandsinvesteringarna som en nödvändig del i den svenska industrins
utveckling.

Min
bedömning är alt utlandsinvesteringar i huvudsak har främjat den ekonomiska
flllväxten och den internationella konkurrenskraften. Även om elablering av
tillverkande dotterföretag kanske i vissa fall inle ger någon ökad export -
eller rent av minskar exportmöjligheierna från Sverige - kan koncernens totala
försäljningsvolym bli större. Den ökade volymen kan i sin tur bära omfattande
och kapiialkrävande forsknings- och utvecklingssatsningar. Därigenom kan också
exportmöjligheierna på övriga marknader stärkas.

Samiidigi
kan dock konstateras att vissa av våra multinationella förelag har fått en
sådan omfattande och vittförgrenad verksamhet utomlands aft kopplingen till den
svenska verksamheten inte är lika stark som tidigare. Sambandet meUan de
svenska och ufländska enhetema kan tunnas ut. Delta kan också leda lill att
cenirala koncernfunktioner som FoU, avancerad tillverkning och företagsledning
i ökad utsträckning förläggs till utlandet. Då våra stora och multinalionella
företag svarar för en avsevärd del av produktion, sysselsättning samt forskning
och utveckling i den svenska induslrin får dessa företags beslut stor betydelse
för den toiala kompetens-och kapacitelsutbyggnaden i Sverige och därmed för den
industriella basen.

Mot
denna bakgrund finner jag - i likhet med DIRK och flertalet av
remissinstanserna — att statsmakternas möjligheter atl följa ulvecklingen av
företagens internationalisering bör förbältras.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Det råder i dag brist på statistisk information rörande
den svenska industrins utlandsverksamhet. Enligt min uppfattning bör det finnas
en grundläggande informationskälla om internationaliseringen av de multinationella
företagen. Det bör därför upprättas en löpande statistik som skulle omfatta t.
ex. följande punkler:

-
Anställda,
investeringar, export, resultat- och balansräkningar för de stora
multinationella förelagen med fördelning på Sverige och utlandet.

-
Länderfördelning
av anställda. Uppgifter om FoU, produktions- och försäljningsbolag, m. m.

-
Utvecklingen i
Sverige för de multinationella företagen jämförl med övrig industri.

Dessutom bör del göras ålerkommande kartläggningar. Dessa
skall ge en mer fullsländig bild av utlandsverksamhetens omfattning och
inriktning. Jag avser alt ta iniliativ till alt en löpande statistik upprättas
och att återkommande kariläggningsundersökningar kan genomföras, förslagsvis
vart Iredje år. Jag ålerkommer till regeringen i denna fråga.

Jag anser
vidare - också i likhet med DIRK — atl det fmns behov av ett informationsutbyte
kring förelagens strategier i syfle all bevaka svenska intressen.
Industridepartementet har regelbundna kontakter med bl. a. de stora svenska
företagen. I dessa konlakler diskuleras näringspoliflska frågor som är av
betydelse för en bransch eller ett enskilt företag. Del s. k.
lokaliseringssamrådet är elt exempel på kontakter mellan regeringen och de
slora industrikoncernernas företagsledningar för ulbyte av information om
regional- och sysselsättningspoliliska frågor. Samrådet har främst kommit att
avse frågor med anknytning till investeringar vid befintliga arbetsställen och
omlokaliseringar. Också i samband med handläggningen av t. ex. frågor om
regionalpolitiskt stöd, ianspråklagande av investeringsfonder m.fl. ärenden
förekommer långtgående konlakler mellan regeringen och företagen.

Dessa konlakler är enligt min mening värdefulla för atl på
ett förtroendefullt sätt samarbeta i näringspolitiska frågor. Jag har tidigare
nämnl att det är ell myckel begränsat antal multinationella koncerner, som
svarar för den helt dominerande delen av den svenska industrins
utlandsverksamhet. Vidare spelar dessa koncerners verksamhel i Sverige en
mycket betydande roll för den svenska industriella utvecklingen. Jag avser
därför att ta initiativ till kontakter med vissa av de större multinationella
koncernerna i frägor som rör utlandsinvesteringar och internationalisering. I
dessa kontakter bör behandlas koncernernas strategier och utveckling i Sverige
och utlandet saml sambandet dem emellan. Som DIRK påpekat, bör inle frågan om
utlandsinvesteringar behandlas isolerat, utan ses i samband med företagets
övergripande strategi. Det är därför lämpligl att det i kontakterna med
företagen också ägnas uppmärksamhet åt olika ålgärder som kan förbällra
villkoren för industriell verksamhel i Sverige, exempelvis genom insatser inom
områden som forskning och utveckling, utbildning och kommunikalioner.

Del är
enligt min mening uppenbari alt de fackliga organisalionerna kan lillföra
värdefulla synpunkier i diskussionerna om företagens utlandsinvesteringar och
internationalisering. Berörda centrala fackliga organisaiioner

Prop.
1986/87: 74 Brist på statistik

Informationsutbyte och kontakter

s. 94 Kontrollera mot PDF

bör
därför på lämpligl sätt beredas lillfälle atl lämna synpunkter på och få
Prop. 1986/87: 74 insyn i den problemalik som behandlas i dessa kontakler med
förelagen.

I
DIRK:s betänkande finns även förslag rörande prövningen av direkiinvesteringar
inom ramen för valularegleringen. Regleringen av bl.a. direktinvesteringar har
behandlals av Valutakommittén i slutbelänkandet (SOU 1985:52) Översyn av
valutaregleringen, vilkel har remissbehandlats och nu bereds inom
regeringskansliet.

Såvitt
rör DIRK:s förslag om internationellt samarbete för att undanröja olika
tekniska och ekonomiska handelshinder, villjag hänvisa lill avsnill 7, där jag
redogör för olika åtgärder för internationell harmonisering inom ramen för del
nordiska samarbetet och EFTA/EG-samarbetel. Jag vill även peka pä Sveriges
aktiva medverkan i OECD:s arbete rörande frågor om de multinalionella
företagens konkurrensbegränsande aktiviteter.

Riksdagen
bör beredas tillfälle ta del av vad jag har anförl om svenska företags invesleringar
i utlandet.

9.3 Utländska företagsetableringar och investeringar i
Sverige

Sammanfattning
och bedömning: Ulländska förvärv har varil myckel framträdande under de senaste
åren i Sverige. Åtaganden från den utländske förvärvaren om den fortsatta verksamheten
i det förvärvade förelagel har i flera fall utgjort förutsättningar för bifall
till ansökningar om förvärvslillstånd.

Jag
anser mol bakgrund av de erfarenheter som vunnits under de år
företagsförvärvslagen varit i krafl alt tillämpningen av lagen bör
effektiviseras i vissa avseenden. Jag föreslår därför ändringar av lagen för
att möjliggöra vissa förenklingar i handläggningen, m. m.

Beträffande
frågan om utlänningars köp av vissa börsregistrerade aktier konstaterar jag att
det nu inte finns lekniska förutsättningar all genomföra de förändringar som
föreslagits i en rapport om elt nytt kontrollsystem. Ytteriigare utredningar
måsle sålunda göras.

9.3.1
Omfattning m. m.

Den
totala utlandsägda företagsseklorn uigjorde år 1984 - mätt i anlal Var
tolfte anställd i anställda - ca 150000 personer eller 8% av sysselsättningen
inom hela utlandsägda företag näringslivel. Därav är 132000 personer,
motsvarande en sysselsättnings-andel på 7 %, anställda i de 2 IOO företag, där
aktierna till mer än hälften är utlandsägda (majoritetsägda förelag).

Del
utländska ägandet är mest framlrädande inom partihandel. Drygt 1100 utländska
dotterföretag med 34500 anställda svarade år 1984 för ca 19% av del toiala
antalel sysselsatta inom parflhandeln. Omfattningen av det ulländska ägandet
inom partihandeln har inle genomgått några stora förändringar under 1980-talet.

Inom
tillverkningsindustrin uppgick år 1984 anlalet utländska majoritets- 94

s. 95 Kontrollera mot PDF

ägda
företag till 440, vilka sysselsatte 64000 personer eller 7,9% av den toiala
sysselsältningen inom denna industri. Den utländska andelen i lillverkningsinduslrin
kan i dagsläget uppskattas till drygt 9%; om minoritets-ägda förelag inkluderas
sflger andelen lill 11 %, eller 90000 anslällda.

Den
utlandsägda förelagssektorn i Sverige har ökat både i absoluta och relaliva lal
under de senaste årtiondena. Inkl. uppköpen åren 1985 och 1986 torde antalet
anställda vid de utländska lillverkningsföretagen hittills under 1980-talel ha
ökat med drygl 20 000, eller en tillväxt av den utländska andelen med från 6
fill 9%. I ett längre tidsperspektiv har det skett én mycket stark ökning.
Antalet anställda i majoritetsägda företag inom tillverkningsindustrin har
nästan tredubblats mellan åren 1962 och 1984 (från 23 000 till 64 000) motsvarande
en ökning av den utländska andelen från 2,5 fill 7,9%.

Den
utlandsägda företagssektorns tillväxt i Sverige beror näslan helt på de
utländska uppköpen av svenska företag. Under den senaste 40-årsperio-den (1946-
1985) har utländska förelag förvärvat svenska tillverkningsförelag med
tillsammans ca 73000 anslällda vid förvärvstidpunklen. Nästan 80% av förvärven
har inträffat under 1969-1984. Förvärvsintensiteten (mätt i antal anställda per
år) har varil dubbelt så hög under den försia hälften av 1980-lalel jämfört med
slutet av 1970-lalel.

Länderfördelningen
av de utländska förvärven under 1980-lalet uppvisar ell annat mönsier än
lidigare. Förelag från de nordiska länderna dominerar nämligen numera som
förvärvare genom alt svara för nästan 60% av anlalel anslällda i uppköpia
förelag i samtliga näringsgrenar under 1980-1985. Därav kan nästan 40
procentenheter lillskrivas finländska företagsförvärv. Detta är betydligt mer
än de nordiska ländernas andel av beståndet av utlandsägda företag.

Det
finns lecken som lyder på atl förskjutningen till de nordiska länderna sker
samtidigt som förvärven till viss del fått en annan bransch- och
företagsinriktning. Förvärven förefaller ha fält en inriktning mol baskemi och
företag som lillverkar relativt "mogna" produkter på stagnerande
eller minskande marknader. Nordiska företag har köpl relativt stora förelag
eller hela delbranscher, som visseriigen kan ha en stark marknadsställning, men
som inom en nära framlid kan förväntas bli föremål för olika former av strukturförändringar
i syfte alt skapa en konkurrenskraftig verksamhet.

Beträffande den nordiska
företagsintegrationen över gränserna bör framhållas att denna, t. ex. genom en
specialisering av produktionen, kan skapa konkurrenskraftiga enheler i både
Sverige och övriga nordiska länder, vilket kan möjliggöra en samlad satsning på
väridsmarknaden. Men jag vill betona att denna förelagsinlegraiion inte får
skapa sämre fömlsätlningar för fackligt arbele. Jag vill i sammanhanget nämna
att det från fackligt håll föreslagits etl koncernfackligl samarbete i nordiska
koncerner. Det finns anledning atl i denna fråga understryka vad som anförts av
de nordiska finansministrarna i den år 1985 antagna "Nordisk handlingsplan
för ekonomisk utveckling och full sysselsättning", nämligen att det är
angeläget atl berörda arbetsmarknadsparter genom avtal söker finna praktiska
förutsättningar för atl utveckla ett sådant fackligl samarbete. Jag förutsätter
därför att de avtalsförhandlingar som jag erfarit avses inledas

Prop.
1986/87:74

Utländska
förvärv

Koncernfackligt
samarbete

s. 96 Kontrollera mot PDF

inom kort mellan parterna
leder fram till en acceptabel lösning. En fortsatt Prop. 1986/87: 74
nordisk integration främjas ifall de anställdas företrädare får möjlighet alt
diskutera gemensamma iniressen på likartat sätl som övriga företrädare för
nordiska förelag.

9.3.2 Gällande regier om utländska investeringar i Sverige m. m.

Den
1 januari 1983 Irädde lagen (1982:617) om ulländska förvärv av svens-
Företagsförvärvska företag m. m. (företagsförvärvslagen) i kraft. Enligt
företagsförvärvsla- lagen gen får utländska medborgare, ulländska juridiska
personer samt vissa svenska rätlssubjekl (kontrollsubjekt) inte utan tillstånd
förvärva aktier i svenska aktiebolag, om förvärvel innebär att kontrollsubjektets
innehav i det förvärvade bolagels aktiekapital/röstetal kommer alt översliga
vissa gränser (10, 20, 40 eller 50%). Kravet på lillslånd gäller också vid
förvärv av rörelse, delar av rörelser och andelar i handelsbolag.

Enligt
lagen skall flllstånd meddelas om det inte strider mot något väsentligt allmänt
intresse. Tillståndsfrågorna handläggs av länsstyrelsen eller, i frågor om
vissa viktigare ärenden, av regeringen. Del bör anmärkas att tillstånd enligl
gällande praxis inle behövs i samband med nyetableringar.

Som
anfördes i samband med tillkomsten av företagsförvärvslagen (jfr prop.
1981/82:135 s. 23-24) kan utländska investeringar i Sverige medföra en rad
positiva effekter för svensk industri. Sverige kan härigenom få viktiga bidrag
till välståndsutvecklingen genom flllgång till ulländska finansiella
marknader, vUkel kan underlätta del svenska näringslivets försörjning med
riskvilligt kapital.

Vi
kan också genom de ullandsdominerande förelagen få tillgång till avancerad
teknik, vilket är av stor betydelse för den framtida expansionen av den
utlandskonkurrerande seklorn i Sverige. Inle minsl gäller detta de
multinalionella förelagen, som ofta disponerar betydande tekniska resurser.

Även
i fråga om marknadsföringen och den utveckling som sker forllöpande på della
område är det en stor fördel för Sverige all genom de utländska
direktinvesteringarna kunna få del av nya impulser.

I
nämnda proposition anfördes emellertid också att det inte kan förnekas all del
ulländska inflylandel också i vissa fall kan vålla problem. Detla gäller
särskilt när det är fråga om större multinationella företag med en hög
internalionaliseringsgrad. I sådana företag fattas ofta beslulen i de avgörande
frågorna utanför Sverige. Detta kan medföra att såväl de anställda som svenska
myndigheler och organisaiioner får sämre möjligheter lill insyn i och påverkan
av beslutsprocessen jämfört med vad som är fallel med rent svenska företag.

Etl
företag som förvärvas blir efler förvärvel en enhet inom en större

koncern och den svenska verksamhelen underordnas en övergripande

inlernationell strategi. Detta kan leda till olika former av beroende. Del

kan också flnnas risk för all viktiga forsknings- och ulvecklingsfunktioner

eller produktionen helt eller delvis förs över lill ulländska koncernförelag

efter förvärvel. 96

Del är bl. a. dessa risker som gjort del motiverat atl
genom förelagsförvärvslagen skapa en kontroll över de utländska förvärven

När det
gäller upprättandet av helt nya verksamheter torde ofta fördelarna med
etableringen dominera. Som framgått ovan flnns inte heller någon kontroll av
nyetableringar av utländska företag i Sverige. Det flnns i stället anledning
att befrämja dessa elableringar, vilka dock spelat en mycket liten roll under
de senaste två-tre decennierna. Industridepartementet har därför givit ut en
broschyr som informerar om Sverige som investeringsland. Broschyren vänder sig
till utländska förelag med budskapet alt förulsällningarna all bedriva, i
synnerhet högteknologisk, industriell verksamhel i Sverige är goda. Regeringen
kommer att fortsätta denna informalionsverksamhel. Jag vill dock undersiryka
all utländska företag inte skall erbjudas några speciella förmåner vid
etablering av verksamhet i Sverige jämfört med svenska förelag.

Företagsförvärvslagen
har nu varit i kraft i ca fyra år och det finns anledning att mol bakgrund av
hittillsvarande erfarenheter ta ställning till om det behövs några förändringar
i lagen. Som jag har nämnt har vissa uiredningar gjorls i della avseende, bl.a.
när det gäller förenklingar i det nuvarande systemel. I del följande kommerjag
alt gå in på dessa frågor. Innan dess anserjag det emellertid motiverat att
redovisa hur handläggningen av ärendena på regeringsnivå sker.

Prop.
1986/87:74 Nyetableringar

9.3.3 Handläggningen i förvärvsärendena och grunderna vid
tillämpningen av företagsförvärslagen

Vid prövningen av vikligare ärenden inom regeringskansliet
inhämtas först informalion om del förvärvade företagel. Det kan därvid vara
fråga om verksamhetens art, produktfördelning, forskning och utveckling, sysselsättning,
marknadsandelar, de viktigaste konkurrenterna, etc. Denna information används
för alt ta ställning lill om förvärvel berör s. k. skyddsintressen eller
skyddsvärda intressen. 1 den praxis som utvecklats vid tillståndsprövningen kan
följande skyddsintressen identifieras:

-
induslri- och
regionalpolitiska iniressen (företag med belydande forskning och utveckling,
marknadsposition, produklion eller sysselsättning m. m.),

-
säkerhels- och
beredskapspoliliska iniressen (förelag av belydelse för totalförsvaret),

-
intresset av
nationellt självbestämmande och oberoende (företag eller branscher, i vilka etl
dominerande utländskt inflytande skulle kunna innebära svårigheter att hävda en
oberoende svensk politik),

-
nationella
kulturella intressen och liknande (företag inom informalions-och
massmediaområdet).

I nästa steg görs en bedömning av effekterna av förvärvet,
vilka bl. a. beror på de dispositioner som köpama avser - eller kan förväntas
-genomföra och som har belydelse för de skyddsvärda intressena i det förvärvade
företagel. Del är säledes fråga om de risker som finns för atl dessa intressen
kommer att trädas för när på grund av förvärvel. Information inhämtas om det
förvärvande förelaget med avseende på syftet med

Skyddsintressen

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

förvärvet,
produklion, marknader, kapacitetsutnyttjande, FoU-verksamhel, möjligheter till
strukturrationalisering, framtida strategier, finansiell ställning, elc.

Sammantaget kan sägas atl
prövningen mynnar ut i en bedömning av följande förhållanden: ~ Arten och
storleken på de eventuella skyddsvärda intressena i det

förvärvade
företagel. — Evenluella risker för skyddsintressena på grund av förvärvet.
Därvid bedöms bl.a. effekterna av förvärvet med avseende på fortsall
verk-samhetsmässig och finansiell självständighet för det förvärvade företaget,
del förvärvade företagets utvecklingsmöjligheter i den förvärvande koncernen
samt strukturförändringar med hänsyn taget lill "överiapp-ningar"
gällande produklion, marknader och FoU mellan det förvärvade och förvärvande
företaget,

I
huvuddelen av antalet fall har den angivna prövningen givet vid handen att elt
förvärv inte berör några skyddsinlressen. Det kan t. ex. vara fallet i fråga om
små företag utan några skyddsvärda tillgångar av väsenllig betydelse. I dessa
fall meddelas givetvis lillstånd utan vidare ålgärder.

I
vissa fall har emellertid förvärvet bedömis innebära sådana risker för
skyddsvärda iniressen att förvärvet ansetts strida mol väsentligt allmänl
intresse enligt lagen. I dessa fall förekommer det enligl praxis att det
förvärvande företaget kan göra frivilliga ålaganden för alt minska eller
undanröja riskerna i fråga om de skyddsvärda intressena och därigenom
möjliggöra bifall till en ansökan.

Utformningen
av sädana åtaganden varierar givetvis allt efter omständigheterna och
förutsättningarna i del enskilda fallel. Vissa lyper av ålaganden förekommer
dock relativt ofta vid förvärvsprövningen. Innebörden i dessa ålaganden är t.
ex. atl verksamhelen kommer alt ulvecklas genom investeringar, få en
självsländighet i olika hänseenden och förändras i både omfattning och
inrikining på elt balanserat sätt i samband med strukturförändringar inom den
förvärvande koncernen.

En
speciell fråga vill jag särskilt la upp i della sammanhang. Den gäller när elt
utländskt företag förvärvar etl svenskt förelag indirekt genom ett helägt
holdingbolag eller annat dotterföretag i Sverige. Detla sker ibland så all
holdingbolaget finansierar en mycket stor del av köpeskillingen genom lån.
Räntekostnader och amorteringar betalas i huvudsak genom överföring av medel
från det förvärvade företaget till holdingbolaget och den finansiella
ställningen för den konsoliderade svenska verksamheten kan försämras påtagligt
i jämförelse med förhållandena före förvärvel. Delta skapar sämre
verksamhetsförutsätlningar för del förvärvade företaget.

Det
har givetvis varit svårt för regeringen all acceptera en sådan uppläggning av
etl förvärv, varför sökanden i dessa fall avgivit ålaganden som inneburit en
förändring av den finansiella uppläggningen av förvärvel.

Jag
vill betona atl det inte är avsikten att genom åtaganden förhindra förändringar
på grund av allmänna kostnads- och marknadsändringar utan tanken är att fånga
upp de specifika risker som kan vara förknippade med det utländska ägandet.

Prop. 1986/87: 74

Åtaganden

Många av de uppgifter som brukar lämnas i åtganden är
skyddade av sekretess enligt sekretesslagstiftningen. Detla innebär alt dessa
åtaganden inte delges t. ex. företrädare för de anslällda. Jag vill emellertid
understryka att det enligl min mening är rimligt atl åiagandena blii"
föremål för redovisning i det förvärvade förelagets slyrelse, där förelrädare
för de anställda ingår.

Under föreiagsförvärvslagens hittillsvarande
tillämpningslid har åtaganden förekommit i samband med ca 45 ansökningar om
förvärvslillstånd. Ätaganden har varit relativt frekventa under senare år,
vilkel berolt på ett stort antal förvärv av förelag med skyddsvärda iniressen
under dessa år.

Jag vill
emellertid också betona att det givelvis kan förekomma fall där ölägenheterna
av ett utlänskl förvärv är så stora alt del inle är möjligt att undanröja dessa
genom åtaganden.

Den
utlandsägda företagssektorn har vuxit i betydelse i svenskt näringsliv och de
utländska förvärven har därvid spelat en dominerande roll. Det kan också
noteras atl företagsförvärvslagen varit i kraft i fyra år och all del inte
genomförts någon systematisk utvärdering av de åtaganden som gjorts i samband
med prövningen. Bl.a. mol denna bakgrund harjag efler bemyndigande från
regeringen lillkallat en särskild uiredare med uppdrag att utreda frågor om
utvecklingen hos förelag i Sverige vilka förvärvats av utländska intressen
(dir. 1986:29). Utredaren har bl.a. till uppgift alt bedöma om utvecklingen i
de förvärvade företagen varit i överensslämmelse med de ålaganden som de
ulländska förelagen gjort vid förvärvel.

Riksdagen bör beredas tillfälle ta del av vad jag nu
anfört om grunderna vid tillämpningen av företagsförvärvslagen.

Prop. 1986/87:74

Utredning om åtaganden

9.3.4
Förslag till lag om ändring I lagen om utländska förvärv av svenska företag m.
m.

I den tidigare nämnda rapporten Översyn av lagen
(1982:617) om ulländska förvärv av svenska förelag m. m. föreslås vissa förändringar
för att åstadkomma förenklade handläggningsrutiner, färre ärenden och därmed
förkortade handläggningslider.

På grundval av rapporten har inom induslrideparlementel
utarbetats förslag till ändringar i förelagsförvärvslagen. Förslaget innebär
atl ulländska förvärv av mindre svenska företag undanlas hell från den nu
gällande lillståndsplikten. Vidare förtydligas atl lagens kontrollsystem i
fråga om ufländsk elablering är begränsat lill att avse de rena
övertagandefallen.

Det huvudsakliga syftet med ändringama är atl begränsa
prövningen till de väsentliga fallen av överlåtelser. Härigenom bör
handläggningstiden av sådana ärenden kunna begränsas utan att behandlingen blir
mindre noggrann.

Det kan finnas skäl atl, även om kravet på
förvärvslillstånd vid förvärv av mindre företag slopas, följa den samlade
utvecklingen. En möjlighel vore att tillämpa någon form av
anmälningsförfarande, men även andra möjligheter torde kunna bli aktuella genom
utnyttjande av existerande informationskällor. Jag har för avsikt atl
ytterligare överväga denna fråga.

I övrigt föreslås vissa ändringar - bl.a. avseende förvärv
inom samma

koncern,
s. k. inomkoncernsförvärv - mot bakgrund av erfarenheter frän den praktiska
tillämpningen av företagsförvärvslagen och annan därmed sammanhängande
lagstiftning. Detta har också föranlett förslag till ändringar i lagen (1982:
618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. samt i lagen (1983: 1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m. m.

Förslagel, som granskals av lagrådet, flnns som bilaga 1.

Lagrådet,
vars yttrande flnns i bilaga 2, har inle haft någon erinran mot förslaget.

Jag
förordar, i samråd med justitieministern och slalsrådel Gradin, en del
språkliga ändringar i förslaget vad avser 7 § andra stycket företagsförvärvslagen.
I konsekvens härmed har della också föranlett språkliga ändringar i I kap 2 §
och 2 kap 2 § lagen om ulländska förvärv av fast egendom, m. m.

I delta sammanhang bör nämnas att regeringen nyligen
ändrat förordningen (1982: 878) om utländska förvärv av svenska företag m. m.
(ändrad 1986:697), så alt regeringen numera direkl prövar ärenden som avser
företag med mer än 500 anslällda. Tidigare gällde att alla ärenden först skulle
beredas hos länsstyrelsen. Också denna förändring är ägnad att förkorta
handläggningsliden och om erfarenheterna blir posiliva bör övervägas om
gränsen skall sänkas ytterligare.

Prop.
1986/87: 74

9.3.5 Utlänningars köp av svenska börsregistrerade aktier
i vissa fall

En kontroll av det utländska inflytandet - vid sidan av
förvärvskontrollen enligt företagsförvärvslagen - finns också genom systemet
med utlän-ningsförbehåU i svenska bolag. Ett utlänningsförbehåll enligt
företagsförvärvslagen är ett förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt
aktiebolag, enligl vilkel utländska företag eller likställda subjekt endast får
förvärva en viss del av aktierna i bolagel, vid vae tidpunkt motsvarande mindre
än 40% av akliekapitalet och 20% av rösterna för samtliga aktier i bolagel.
Tillstånd till ändring av ullänningsförbehållel skall ges, om del inte strider
mol någol väsentligt allmänt intresse.

Jag kommer
i detta avsnitt behandla frågan om del ufländska inflytandet i de bolag vars
bolagsordning saknar utlänningsförbehåll. Förvärvskontrollen enligt
företagsförvärvslagen tillämpas oavsett om del bolag vars aktier förvärvas har
ullänningsförbehåll eller ej. Denna kontroll är således heltäckande, när del
är fråga om förvärv som innebär atl en och samma utländska förvärvare innehar
eller förvärvar mer än 10 % av aktierna eller rösterna i svenskt aktiebolag.
Detla kontrollsystem omfattar emellertid inte utländska förvärv av mindre
poster i bolag som saknar utlänningsförbehåll, även om det sammanlagda
ulländska aktieinnehavet i ett sådant bolag skulle vara myckel betydande.

Tidigare
förekom inom ramen för valularegleringen en viss kontroll av utlänningars köp
av svenska aktier genom att tillstånd krävdes för utförsel av sådana akiier.
Riksbankens nuvarande praxis innebär i praktiken all del är fri utförsel av
börsregistrerade aktier. Valulakommitlén har i silt betänkande föreslagit att
valutaregleringen inte skall omfatta utlänningars köp av svenska börsaktier.

Utlänningsförbehåll

100

De
utländska nettoköpen av svenska börsregistrerade aktier har varit av slor
omfattning under åren 1980-1985. Underår 1986 har dock neltoköpen av svenska
akiier minskal jämfört med är 1985. Den relativa omfattningen av de utländska
innehaven av svenska börsaktier har uppskattals till 7-10% av del totala
börsvärdet. Den utländska andelen av aktiekapitalet i enskilda börsbolag' var i
mars/april 1986 Ericsson (43%) därnäst Pharmacia och Electrolux (båda 26%),
Atlas Copco (17%), PLM (16%) och Volvo (15%). Den utländska andelen av
röstvärdet för aktierna i dessa bolag är i regel betydligt lägre på grund av de
fria aktiernas lägre röstvärde. Det bör noteras att alla här nämnda bolag ulom
Volvo och PLM saknar utlänningsförbehåll i bolagsordningen.

Prop. 1986/87:74

Utredningen

Efler en motion i riksdagen om utlänningars aklieförvärv i
svenska företag (motion 1982/83:429) beslöl riksdagen alt ge regeringen lill
känna atl ett bättre täckande skydd borde skapas mot utländskt inflytande i
svenska företag och att det borde utredas om skyddet kan skapas genom en utvidgning
av 1982 års lag.

1
anledning av riksdagens beslut tillsattes inom industridepartementet en
arbelsgrupp för att uireda frågan.

Motiven
lill utredningen är den lidigare nämnda slora nettoexporten av svenska
börsregistrerade akiier, som påböriades år 1979, i och med riksbankens
praxisändring i liberal riktning för utförsel av sådana akiier. Samtidigt har
det noterats att företagsförvärvslagen inte vinner tillämpning på utlännings
förvärv av aktieposter på 10% eller därunder av aktiekapitalet eller
röstetalet i svenska bolag, och atl vissa slörre skyddsvärda företag med
börsregistrerade akiier saknar utlänningsförbehåll.

Utredningen om

utländska

akfleförvärv

Det föreslagna kontrollsystemet

Arbetsgruppen har i den tidigare nämnda rapporlen (Ds 1
1985:7) bl.a. föreslagit att en ny lag införs, nämligen lag om lillstånd till
förvärv av aktier m.m. i vissa fall.

Förslaget
syftar till att uppnå en kontroll genom en tillståndsprövning av ulländska köp
av svenska börsregistrerade aktier i bolag som saknar utlänningsförbehåll vid
sidan av den kontroll som för närvarande finns enligt den s. k.
företagsförvärvslagen. Dessa utländska köp, portföljinvesteringar, skall
endasl kontrolleras, när del aktuella bolagets totala aktieslock har elt
utländskt inflytande som överstiger 40% av hela aktiekapitalet och 20% av
röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Enligl förslaget skall Värdepapperscentralen
VPC Akliebolag (Värdepapperscentralen) bevaka när dessa gränser har passerats i
ett bolag. Eftersom det föreslagna systemet syflar till att i så hög grad som
möjligt överensstämma med valulareglering-ens nuvarande regler vad gäller
kontrollförfaranden, innebär det atl svens-

' De angivna andelarna har för Ivå företag beräknats inkl.
en slor riktad emission utomlands resp. en omfattande försäljning av aktier
till utlandet, vilka genomfördes senare under vären 1986.

101

ka
medborgare som är bosalla ulomlands (s.k. valutautlänningar) jämställs
Prop. 1986/87: 74 med utländska medborgare i den föreslagna kontrollen.
Rapporlen har remissbehandlats.

Remissinslanserna

LO
och TCO liksom Svenska Fabriksarbeiareförbundet och Svenska MelaUinduslriarbelareförbundet
ser positivt på förslaget i dess helhel (ändamålsenligl förslag,
begränsningsregler liksom kontroll- och sanklionsregler lillslyrks).

Samtliga
remissinstanser från näringslivet hänvisar flll alt det inle föreiigger någol
behov av den föreslagna kontrollen, eftersom inga redovisade negativa
verkningar av den visade ökningen av det ufländska inflytandet föreligger. På
dessa och andra grunder avstyrks förslaget.

Riksbanken
vidhåller atl del finns behov av ett mer fullständigt skydd mot oönskat
inflytande i svenska aktiebolag. Man säger emellertid alt behovel av elt sådanl
skydd kan te sig mindre brådskande än vad som förul kunnal antas. Dessutom
pekar man på frågans komplexitel. Förslagel avsiyrks därför.

Värdepapperscenlralen,
som enligl förslagel förutsätts ha en nyckelfunktion för att systemet skall
fungera, avstyrker förslaget och hänvisar därvid lill alt
värdepapperscenlralens nuvarande system inte är uppbyggt för atl fullgöra de
förutsatta arbelsuppgifterna. Alt bygga upp ett nytt system skulle, enligt
värdepapperscentralen, ta läng tid och kräva stora kostnader. Dessulom skulle
elt nylt dalanäi mellan värdepapperscenlralen och fondhandlarna behövas.

Även Stockholms fondbörs
och bankinspeklionen avslyrker förslagel.

Min bedömning av
förslagel

Utlänningars
köp av svenska börsregistrerade akiier utgör enligl min uppfaUning ytterligare
ett exempel, där man måste gå en balansgång mellan de för- och nackdelar för
del internationella beroendet som uppkommer vid utlänningars aktieköp.

Det
finns väsenlliga fördelar med ett fortsatt utländskt intresse för svenska
aktier. De svenska förelagens försörjning med riskvilligt kapital kan
underlättas. Genom notering på utländska börser kan företagen bli kända på de
ulländska marknaderna. Det allmänna utländska ägande som medges inom ramen för
etl ullänningsförbehåll kan sägas utgöra en avvägning mellan fördelarna av
utländsk riskkapitalanskaffning och de risker som är förenade med denna. Jag
anser att det finns behov av detta slag av gränser för del utländska ägandet
även i de börsföretag som i dag saknar utlänningsförbehåll.

Det
har emellertid vid beredningen framkommit att det skulle uppkomma belydande
lekniska problem, om del föreslagna kontrollsystemet skulle införas i dag.
Både enligl värdepapperscentralen och arbetsgruppen förutsätter del föreslagna
systemet vissa nytillkommande lekniska installationer o.d., som inte finns i
dag. Arbetsgruppen konstaterar, att endast

102

vissa
av de informationsvägar som behövs för ett fungerande system finns redan nu.
Därutöver förutsätter det föreslagna systemet att de berörda bolagen,
fondkommissionärerna och fondbörsen får tillgång till snabb och aktuell
information om storleken av den utländska andelen i ett berört bolag.
Utredningen förordar därvid ell s.k. "on-line-system", i vilket
bolagen och övriga berörda intressenter i Sverige omedelbart kan få lillgång
till relevant informalion via lerminaler, som är kopplade lill värdepapperscenlralens
dalor.

Värdepapperscenlralen har
i en skrivelse till arbetsgruppen anförl angående de tekniska
förutsättningarna, att del nuvarande sysiemel måste kompletteras med ett nytt
rapporteringssystem, om värdepapperscentralen fortlöpande skall kunna
dokumentera utlandsägandets omfattning i de berörda bolagen.
Värdepapperscentralen skall enligt förslaget svara för dels sammanställandet av
de dagliga rapporterna från de egna och förvaltarnas registreringar av
utlandsägandets omfattning, dels informationsläm-nandei lill Stockholms
fondbörs och fondhandlarna om uirymme finns eller saknas för ett ökat utländskt
ägande i de berörda bolagen. I etl skede då del finns ett datanät som
sammanbinder fondbörsen, fondhandlarna och värdepapperscentralen borde denna
överföring av information kunna ske utan svårigheter. Värdepapperscentralen
tror alt ett sådanl datanät kan komma lill slånd ganska snart. Centralen
hänvisar också till att del föreslagna systemet innebär att förvaltarna, hos
vilka det största utländska portföljägandel inryms, måste komplettera sina
nuvarande redovisningssyslem med ett av samma typ som värdepapperscentralen
behöver skapa.

Det skall också noteras,
all värdepapperscenlralen år 1986 till regeringen lämnal ett förslag om ett s.
k. värdepapperslöst syslem på aktiemarknaden. Förslaget har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom regeringskansliet. Ett värdepapperslöst system
förutsätier nya tekniska hjälpmedel.

Jag finner del således
klarlagt, all den föreslagna kontrollen inle kan fungera i dag med befintligt
rapporteringssystem. Det är vidare ovisst hur lång tid det kan ta att införa
etl sådant system och vilka kostnader detla för med sig för
värdepapperscenlralen, berörda bolag, fondkommissionärerna samt förvaltarna.
Ytterligare utredningar måste sålunda göras. Regeringen bör under denna
utredningstid noga följa ulvecklingen av det utländska ägandet i de företag,
vars akiier är börsregistrerade och som saknar ullänningsförbehåll. Som ell
led i delta bör exempelvis ingå all regeringen — inom ramen för de kontakter
som föruiskickais i föregående avsnitt - tar upp med de aktuella företagen
frågor om utländskt ägande och inflytande. Detta kan också tjäna syftet att
belysa olika praktiska och andra frägor som aklualiseras genom länkbara system
för en ytterligare kontroll.

Sammanfattningsvis
anserjag således:

- att
det föreslagna kontrollsystemet i rapporten (Ds I 1985:7) Ufländskt

inflytande i svenska förelag inle går all genomföra för närvarande.

Ytterligare uiredningar måsle göras,

- att
regeringen under denna utredningstid noggrant bör följa ulveckling

en av det utländska ägandet i de berörda företagen.

Prop. 1986/87:74

Ytterligare
utredningar

10 Teknisk forskning och utveckling

Prop. 1986/87:74

Sammanfattning:
Teknikpolitiken som en del av näringspolitiken beskrivs till sin allmänna
inriktning och struktur. Följande aktuella insatser presenteras:

-
en ny kraftfull salsning på
informationsteknologi i ett samordnai nationellt program,

-
elt betydligt förstärkt ireårsprogram
för slyrelsen för leknisk utveckling med bl. a. ökade forsknings- och
utvecklingssatsningar på bioteknik, biomedicinsk teknik, materialteknik,
miljöteknik och verkstadsteknik saml en ny kraftfull salsning inom området
mikronik,

-
en förändrad inriktning av
slödel genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete, vars kapitalbehov
reduceras,

- resurser för att tillvarata de möjligheter som
internationell forskning och utveckling erbjuder, särskilt europeiskt
samarbete, inom ramen för dels del särskilda avtal som Sverige slutit med de
Europeiska Gemenskaperna (EG), dels EUREKA-samarbetet.

10.1 Teknikpolitiken

10.1.1
Allmän inriktning

Teknikpolitik
kan användas som samlande beteckning på de insatser inom tekniska områdel som
syflar till alt skapa resurser och möjligheter för förverkligande av
övergripande politiska mål. Huvuddelen av teknikpolili-ken har näringspolitisk
inriktning och ingår således i milt ansvarsområde.

Under
de senaste åren har den svenska indusirins ekonomiska ställning slarki förbättrats.
Därmed har del åler blivit möjligt för framför alll de slörre företagen atl i
ökad utsträckning själva sörja för införandet av ny teknik i enskilda produkter
och tillverkningssystem. 1 dagsläget är företagens investeringar i ny teknik
slora. 1 branscher som transportsmedels-, läkemedels- och elektronikindustrin
är dessa invesleringar störte än de som görs i byggnader och
produktionsutrustningar. För invesleringar i forskning och utveckling (FoU) har
företagen, uiöver egna vinstmedel, tillgång till en vitaliserad marknad för
riskkapital. Den förbättrade situationen gör det möjligt att flytta fram
positionerna när del gäller satsningarna pä teknik.

Det
krävs ofta läng tid för att en insats inom del tekniska området skall ge avsedd
effekt. Detla gör alt det finns betydande inslag av lånsikflghet och
uthållighet i teknikpolkiken. Del gäller inte minst stödel flll den lekniska
infrastruktur som beslår av nationella resurser för mätning, provning,
paienthantering och slandardisering samt verksamheier för insamling, värdering
och spridning av teknisk information.

I
dagens leknikpolitik måsle informationsteknologin ges en cenlral roll. Den
mekaniska teknologin har länge utgjort själva fundamentet för vår industri. Den
utgör fortfarande ett dominerande inslag i industrins pro-

Informations-teknologi

104

dukter och tillverkningsutruslningar. Materialens
teknologi skapade från börian dess förutsättningar och elektromekaniken har
sedan seklets mitt utgjort ett viklig komplement. Under de senasle årtiondena har
emellertid informationsteknologins framväxt skapat en ny situation. Inte bara
så att den med sina datorer har mött den stigande efterfrågan på lagring,
bearbelning och överföring av informalion. Elektronikens snabba utveckling mot
stor snabbhet och kapacitet, små dimensioner och låga kostnader har gjort det
möjligt att i en lång rad produkter och processer utnyttja
informations-teknologiska systemdelar. Dessa har till uppgift att reglera och
styra funklioner och förlopp och ersäller i många fall komplicerade och
kostsamma elektromekaniska arrangemang. På så vis kan prestandan höjas i allt
från konsumtionsvaror till processutrustningar, från motorsågar till medicinsk
apparalur. De informalionsteknologiska komponenterna, de s. k. chipsen, och
därav byggda delsystem utgör i sig en snabbt växande marknad. Än vikligare är
dock alla de användningar som informationsteknologiska system kan få.
Flertalet industriländer har uppfattat den nya dimension som
informationsteknologin håller pä att tillföra den industriella tekniken. De gör
därför extraordinära forsknings- och utvecklingssatsningar på området. Så har
t. ex. våra tre grannländer Danmark, Norge och Finland startat särskilda
utvecklingsprogram inom informationsteknologin. Jag återkommer strax till mitt
förslag om ett sådant program.

Några viktiga krav måste slällas på teknikpolitiken. Den
måste till en börian ha den grad av flexibilitet som krävs för att vid behov
kunna genomföra nationella program och projekt av den typ som Tele-X-salelliten,
det nationella mikroeleklronikprogrammel och nu
informaiionstekno-logiprogrammet represenlerar. Samlidigt fordras resurser för
att långsiktigt bygga upp kompelens inom områden som sakta men säkert växer i
belydelse. Exempel på sådan uthållig kompetensuppbyggnad finns inom styrelsens
för leknisk utveckling program, bl.a. när det gäller verkstadsteknik,
bioteknik och keramer och fiberkomposiler.

Teknikpolitiken
måste vidare lillgodose krav på både bredd och specialisering. Svensk industri
har en betydande bredd sell i förhållande lill landets storlek. Denna bredd
befrämjar industrins förmåga att utnyttja tekniska framsteg och förnya sig.
Kommersiella krafter verkar ofta för koncentralion mot vissa teknikområden.
Kraftsamling och specialisering erbjuder förelagen möjlighel att nå
storleksfördelar på sina marknader. Vi måsle emellertid inom landel bibehålla
bredden i den lekniska kompetensen. Denna ambition ställer utbildnings- och
forskningssystemen inför avvägningsproblem. Med begränsade resurser måste stora
teknikområden läckas, ulan alt insatserna blir så små alt de inle får effekl.
Del förslag lill treårsprogram för slyrelsen för teknisk utveckling, som
lidigare i dag anmälls i proposiflonen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil.
10), avser atl åsladkomma balans i detta hänseende. För sammanhangets skull
redovisar jag även här huvuddragen i detla program. Detla ireårsprogram
innehåller bl.a. fortsatta betydande eller ökade forsknings- och
utvecklingsinsatser på elt anlal områden av strategisk vikl för framtida svensk
industri samt startande av forskning inom ett nytl område - mikronik - som
betecknar lekniken för att utnyttja myckel små geometriska strukturer med
speciflka biologiska, kemiska eller fysikaliska egenskaper.

Prop.
1986/87:74

Bredd och specialisering

105

10.1.2 Teknikpolitikens delar

Statens insatser för leknisk utveckling m. m. kan för
industridepartementets verksamhetsområde delas in i tre grupper:

Nationella program och projekt på särskilt prioriterade
områden, till vilka i nulägel hör:

-
telesatellitprojektet
Tele-X,

-
det nationella
mikroelektronikprogrammet (NMP).

Dessa insalser utmärks av högt ställda och väl definierade
tekniska mål samt av en hård styrning inom vid starten tillmätla lids- och
resursramar. De innebär för svenska förhållanden betydande salsningar av
statliga medel.

Stimulans lill teknisk förnyelse genom Jorskning och
utveckUng omfattande verksamheter vid:

-
slyrelsen för
teknisk utveckling (STU),

-
sliftelsen
Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden),

-
statens
delegation för rymdverksamhet (DFR).

Stimulansen består bl.a. av ekonomiskl stöd lill projekl
inom ett tekniskt brett spektrum. Enskilda stödprogram är inriktade på
prioriterade teknikområden, särskilt inlressanla lyper av projekt eller utvalda
grupper av idégivare, initiativtagare och aktörer. För att uppnå eftersträvade
effekler måsle insatserna vara långsikliga och uthålliga.

Stöd lill teknisk infrastruktur, vari ingår anslag till
verksamheier vid:

-
delegationen
för vetenskaplig och teknisk informationsförsörining (DFI),

-
stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel (STATT),

-
patent- och
registreringsverket (PRV),

-
granskningsnämnden
för försvarsuppflnningar,

-
slatens
provningsanslalt (SP),

-
statens mät-
och provråd (MPR),

-
Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA),

-
Slandardiseringskommissionen
i Sverige (SIS).

Dessa verksamheier bildar sammantaget en leknisk
infrastruktur, som i sin produklion av tjänster utgör en nationell resurs för
att vidareutveckla den industriella tekniken.

Prop.
1986/87:74

Nationella program och projekt

FoU-stimulans

Teknisk infrastruktur

10.1.3
Aktuella insatser

Förslag till riksdagen avseende leknisk forskning och
utveckling läggs nu fram i flera olika sammanhang.

1 årets
budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14) återfinns regeringens förslag
beträffande slödel till teknisk infrastruktur med undantag för DFI och STATT.
Vidare behandlas däri förslag beträffande statens delegation för
rymdverksamhet och telesatellitprojektet Tele-X.

Jag har
vidare tidigare denna dag vid min anmälan lill proposilionen om forskning
redogjort för mina förslag rörande STU. Jag avser atl även nu i korthet
redogöra för verksamheten vid STU och dessa förslag.

I det följande presenterar jag:

106

-
under rubriken
Nationellt program (avsnitt 10.2) ett informationsleknologiskt program,

-
under rubriken
Slimulans till teknisk förnyelse genom forskning och utveckling (avsnitt 10.3)
det nyss härnnda förslaget till ett treårigt program för STU, förslag om
inriktning av Industrifondens verksamhet samt vad som finns att anföra om
forskningssamarbetet med Europeiska Gemenskaperna och EUREKA-samarbetet,

-
under rubriken
Stöd till leknisk infrastruktur (avsnitt 10.4) förslag angående stödel till
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel.

Prop.
1986/87:74

s. 107 Kontrollera mot PDF

10.2 Nationellt program på informationsteknologiområdet 10.2.1 Översikt över
informaflonsteknologiprogrammet

Sammanfattning: En rad åtgärder i fråga om utbildning,
forskning och industriell utveckling som har vidtagits, pågår eller föreslås av
regeringen utgör lillsammans ell informationsleknologiskt handlingsprogram
(IT-programmet). Dess syfte är atl vidmaklhålla och stärka den
informationsteknologiska kompeiensen och att härigenom minska vårt beroende av
omvärlden på detta område saml att främja en god användning av
informationsteknologin. Målet är alt upprätthålla en internalionell
konkurrenskraft på valda nyckelområden och därigenom upprällhålla en bas för
atl tillgodogöra sig den inlernationella teknikutvecklingen på andra områden.

Programmet består av tre block. Del första utgörs av det
pågående nationella mikroelektronikprogrammet (NMP), som fullföljs enligt
gällande riktlinjer.

Ett andra block avser teknisk-industriell
informaiionssystemtek-nik. Åtgärder föreslås av regeringen i propositionen om
forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 6 och 10) i fråga om grundläggande (IT 2) och
måiinriklad (IT 3) forskning. Vidare förordas i det följande industriell
utvecklingsverksamhet (IT 4) gemensam mellan staten och industriföretag.

Ett iredje block (ITA) omfattar forsknings- och
utvecklingsinsatser m.m. med syfle atl främja en god användning av informationsteknologin.

Det
systemtekniska blocket inom programmet, som har föreslagils av regeringen (IT
2 och IT 3) och förordas i det följande (IT 4), omfattar en statlig
resursinsats av ca 600 milj.kr. Om förutsatta tillskott från näringslivet
räknas in i den gemensamma delen omfaltar denna del av IT-programmet ca I, I
miljard kronor.

Bakgrund:
Riksdagen beslöl år 1983 om etl femårigt nationellt mikroelektronikprogram
(NMP: prop. 1983/84:8, NU 11, rskr. 130), som omfaltar utbildning,
grundläggande och målinriktad forskning saml industriell utveckling i fråga om
mikroelektronik. Programmei syftar till att stärka

107

s. 108 Kontrollera mot PDF

Sveriges
förmåga att konstruera och lillverka mikroelektronikkomponenter. I
proposilionen angav regeringen hur NMP kunde ses som ett block inom ett samlat,
brett upplagt informalionsteknologiprogram. Ett andra block skulle därvid
omfatta systemteknologi (maskin- och programvara) och elt iredje skulle omfatta
forskning inom och samverkan med humanvetenskaperna med syfle dels att stötta
och vidareutveckla informationsteknologin, dels atl uppmärksamma och bäitre
förslå informationsteknologins inverkan på människor och samhälle. Näringsulskollel
uttalade i sill belänkande all, medan ställning kunde och borde tas vid detta
tiUfälle lill frågan om elt mikroeleklronikprogram, det vore angeläget att
arbelet med ett informationsleknologiskt program fullföljdes och att ett samlat
program redovisades för riksdagen. Riksdagen beslutade all som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anförl.

Formerna
för finansieringen och genomförandet av mikroeleklronikprogrammel utvecklades
ytterligare i proposilionen om industriell tillväxt och förnyelse (prop.
1983/84: 135, NU 42, rskr 379).

Regeringen
gav ijuni 1984 vissa myndigheter som är direkt berörda av
informationsteknologin i uppdrag att uiarbeta ett underlag till ell svenskt
informationsteknologiprogram. Slyrelsen för teknisk utveckling, universitets-
och högskoleämbetet och arbelarskyddsfonden (numera arbetsmiljöfonden) fick i
uppdrag att gemensamt samordna arbetet. Programunderlaget remissbehandlades.
Med utgångspunkt i underiagel utarbetade och överlämnade regeringen en
skrivelse (skr. 1984/85: 218) till riksdagen med redovisning av vissa planerade
åtgärder för alt effektivisera statens insatser inom
informationsteknologiområdet.

I
propositionen om datapolitik (prop. 1984/85:220) föreslog regeringen riktlinjer
för den framlida dalapolitiken. Redovisningar lämnades bl. a. för lägel i fråga
om statliga insalser för forskning och utveckling inom informationsteknologiområdet
och för åtgärder för alt införandet och användningen av datateknik på olika
samhällsområden skall ske i för individer och grupper acceptabla former.
Riksdagen beslutade i enlighet med proposilionen (FiU 1985/86: 5, rskr. 88).

I
sin anmälan för försvarsdepartementets område till proposilionen (bil. 2)
anförde föredragande statsrådet alt den teknikutveckling som tas fram inom
försvarei borde kunna finna tillämpningar även inom samhället i övrigt och atl
det borde prövas om åtgärder som föreslås för alt främja forskning och
teknikupphandling m. m. kunde kombineras med de långsikliga
investeringsprogram som flnns inom det militära området.

Det
är nu dags att vidga satsningen på informationsteknologin utöver
mikroelektroniken. De inlenlioner härom som ursprungligen uttrycktes i
proposilionen om det nationella mikroelektronikprogrammet kan nu förverkligas.
Förslag av regeringen tidigare i dag i propositionen om forskning (prop.
1986/87:80 bil. 6 och 10) och det jag i det följande kommer alt förorda om
industriell utvecklingsverksamhet anger tillsammans riktlinjerna för en
kraftfull och samordnad salsning på etl nationellt informationsteknologiprogram
(IT-program). Det centreras inledningsvis på systemnivån i teknisk-industriell
informationsteknologi och avser såväl maskin-som programvara.

Prop. 1986/87:74

Underlag
och utgångspunkter

108

s. 109 Kontrollera mot PDF

Som
chefen för civildepartementet har anmäll i proposiflonen om forskning (prop.
1986/87: 80 bil. 11) avser han att återkomma till regeringen med en särskild
och samlad redovisning av olika ålgärder för alt främja en god användning av
informationstekriölogih.

Transistorn och de integrerade
mikroelektronikkrelsarna har skapal förutsättningar för en mycket bred
användning av informationsteknologin (IT). Ulvecklingen är för närvarande
ytterst dynamisk. Kommunikalion mellan daiorer och överföring av information -
som data, tal eller bild - kan ske med mycket hög kapacilet. bl. a. genom att
elektroniska och optiska metoder kombineras. Bearbetning av bilder och lal i
IT-system och vidareutveckling av program med logiska uppgifter öppnar nya
tillämpningsområden. Informationsteknologin utnyttjas vid utveckling av
produktionsprocesserna i olika industribranscher och näringslivel i övrigl som
etl självklart inslag i effektiviseringarna. I själva produkterna utnyttjas
allt oftare informationsteknologi i stället för styrning med tidigare mekaniska
eller elektromekaniska metoder. Bilar, verktygsmaskiner och instrument,
hushållsapparater och kontorsmaskiner innehåller alll flera komponenier och
systemdelar som bygger på mikroelektronik.

Språkgränser,
transportkostnader och råvarutillgång innebär knappast några begränsningar för
informationsteknologin och dess tillämpningar. Däremot är tillgången på
avancerat kunnande och välutbildad personal av avgörande betydelse. Kostnaderna
för utveckling av nya system och tilllämpningar är belydande och måsle tas
igen innan näsla uivecklingssteg förändrar marknadsförutsättningarna. Detta
sker i en miljö med myckel starka internationella kopplingar och
koncentrationslendenser. Utvecklingstakten besläms av de effektivaste
kombinationerna av forsknings- och utvecklingsresurser, produktionsapparat och
tillgäng till avsättningsmarknader. En utvecklad produktionsteknik aren
styrkefaktorfrämst på marknaderna för komponenier och standardsystem. Det land
som släller sig vid sidan av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen
förlorar möjlighelen atl vara med om fortsättningen. Detla innebär elt
ullandsberoende på IT-området som dels hämmar utvecklingen och
konkurrensförmågan hos mänga industribranscher, dels är en säkerhetspolitisk
riskfaktor. Å andra sidan innebär en kontinueriig kompetensutveckling inom
IT-området atl förmågan bevaras att utveckla tillämpningar, system och
produkter på nya områden. Förmågan all utveckla IT-syslem är, i förening med
väl avvägda forskningsinsatser, en flexibel resurs för nya induslriella
utmaningar.

USA och Japan anger
utvecklingstakten på IT-området. 1 Japan förs en medveten induslriell
utvecklingspolitik som grundas på effektiv produktionsteknik för att möta
behov på stora marknader och därigenom göra ambitiösa uivecklingssteg möjliga.
1 USA är drivkraften i betydande utsträckning den militära systemutvecklingen,
som bidrar till all täcka kostnader för forskning och utveckling. På del
europeiska planet har man, i medvetande om den risk för industriell utarmning
man anser sig löpa, dels i flera fall initierat nationella stödprogram för
informationsteknologi, dels slutit sig samman i europeiskt samarbete, varvid
främst EG-programmel ESPRIT och projekl inom EUREK.A-samarbetel bör nämnas.
Dessa insatser synes många gånger vara i större utsträckning inriktade på atl
stärka

Prop. 1986/87:74

Industriell
betydelse

Kompetens
nyckelfaktor

109

kompetensen i forsknings-
och utvecklingsleden än på att möta identifierade marknadsbehov. De innebär
etl avsevärl flnanseringsbidrag lill omfattande, kompetenshöjande
utvecklingsprojekt i Europa och påverkar konkurrensförutsättningarna i Europa
och möjligheterna att della i samarbele över gränserna.

Informationsteknologins
genombrott i induslri och i hela samhällslivet är utan överdrift en förändring
av genomgripande betydelse, jämförbar med de allra slörsta omvälvningarna i
teknikhistorien. Informationsteknologin öppnar möjligheter till en effektiv,
resurssnäl och från monotoni befriad industriell verksamhel och den
effektiviserar och öppnar nya vägar för tjänsteproduktionen. Men det framtida
utnyttjandet av informationsteknologin hos förelag och i samhället i övrigl
förutsätier också en förändringsprocess inom arbetslivet och förden enskilde,
som kan vara krävande och medföra risker och problem som måste lösas. En
grundläggande insikt om förändringsprocessernas natur vid den nya teknikens
införande mäste skapas och spridas genom forskning och utbildning.

En
översiki av del samlade handlingsprogrammet ges i följande uppställning.

Prop. 1986/87:74

Översikt
över programmet

Figur 10.1
Sammanställning av del informationsteknologiska handlingsprogrammet, omfattande
mikroelektronik (NMP), teknisk-industriell informationsteknologi och insatser
som rör informationsteknologins användning

Utbildningsåtgärder

Grundläg-

Målin-

gande
forsk-

riktad

ning

forskning

Industriell utveckling,
demonstrationsprojekt m. m.

Mikroelektronik
(NMP)

Tekniskl-in-duslriellt
informationsleknologiprogram

Insalser
i fråga om informationsteknologins användning (ITA)

NMPl teknikspridning

r----------------- 1

1
NMP2 1

1
Grundforsk- [

ning och
fors- ,

1
karutbildning i

NMP3 STU-inilie-rad lill-lämpad forskning m. m.

NMP4 Utvecklingsprojekt

Vidgad utbildning i daialeknik m.m. (genomförd)

1
1T2 'i

IT3

STU-initie-rad till-lämpad forskning m. m.

1T4

Industriella utvecklingsprojekt

Dalakunskap m, m.

inom högre utbildning

1 ITA
1

L___________ J

Forskningsprojekt betr. datoranvändning

Demonstrationsprojekt mm.

Jag vill lämna följande
redovisning av IT-programmets delar och av hur dessa grundas på tidigare
åtgärder och beslut av regering och riksdag samt på propositionen om forskning
och på vad jag kommer alt förorda i del följande.

Propositionerna
om elt nationellt mikroeleklronikprogram (prop. 1983/84:8, NU 11, rskr. 130)
och om induslriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr.
379) anger rikflinjerna för det nationeUa

110

mikroelektronikprogrammet
(NMP). NMP I ulgörs av teknikspridningsin- Prop. 1986/87: 74 satser i form av
kurser i kretskonstruktion som l.o. m.budgetåret 1986/87 finansieras över
reservationsanslaget F 18. Vidareutbildning och kunskapsspridning inom
mikroelektroniken (2 milj. kr.). Jag återkommer i det följande om slutförandet
av delprogrammet för industriell utveckling inom mikroelektroniken (NMP 4).

Utbildningskapaciteten
vid högskolornas dataundervisning har vidgats. Antalet platser inom
civilingenjörsutbildningen med inriktning mot informationsteknologiområdet har
ökats med 60 procent under 1980-talet. Utbildning i att använda datateknik
ingår i ökande utsträckning i undervisningen för övriga kategorier
högskolestuderande.

Regeringen
har i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 6) föreslagit ökade
insatser i fråga om grundläggande forskning inom informalionsleknologiområdet
(NMP 2, IT 2 och ITA). Vidare har regeringen i den nämnda propositionen (bil.
10) lämnat förslag och angivit riktlinjer för målinriktad forskning inom del
tekniskt-induslriella informalionsleknologiområdet (IT 3). Förslaget innebären
tillägg utöver styrelsens för teknisk utveckling basalternativ för området.
Tillägget ökar enligt förslaget under perioden 1987/88-1989/90 till 43 milj.
kr. förbudgeiårei 1989/90 och omfattar totalt 84,5 milj. kr. under perioden.

Jag
återkommer i det följande till frågor om statligt engagemang i induslriell
utveckling inom informationsteknologin (IT 4). Jag kommer därvid att föreslå
att 30 milj. kr. per år satsas under perioden 1987/88-1989/90. Detta innebär -
tillsammans med insalser från myndigheler inom försvarssektorn och televerket
- alt 495 milj. kr. av statliga medel ställs till förfogande för
projeklverksamhel gemensam med privala företag.

I
sin anmälan till den nämnda propositionen om forskning (bil. 11) har chefen för
civildepartementet anförl alt han avser atl åierkomma lill regeringen med en
samlad redovisning av ålgärder för att främja en god användning av
informationsteknologin (ITA).

10.2.2
Industriell utveckling inom systemteknikområdet

Jag
övergår nu till att behandla den industriella utvecklingsverksamheten inom
IT-programmet (IT 4). Dess syfte bör vara all främja en forlsall och förstärkt
industriell förmåga alt utveckla och producera informalionsteknologiska syslem
och meloder och säkra lillgång till den inlernationella utvecklingens framsteg
på området. Pä områden där förutsättningarna är särskilt gynnsamma bör
ambilionen vara all uppnå och upprällhålla en internationell konkurrenskrafi.
För att nå del målet krävs såväl elt samspel mellan utbildnings- och
forskningsinsatser och en kraflfuUl bedriven leknisk utvecklingsverksamhet som
insikter om framflda behov och efterfrågan inom området. Jag har lidigare
denna dag (prop. 1986/87:80 bil. 10) förordat ett ökat slöd, via styrelsen för
teknisk utveckling, lill målinriktad forskning på IT-området. Jag avser nu all
behandla omfattningen och riktlinjerna för samlade insalser för alt driva på
industriell utveckling inom informationsteknologiområdet.

Ill

s. 112 Kontrollera mot PDF

Mina
förslag: För atl initera och genomföra industriella utvecklingsprojekt inom
informationsteknologiområdet bör 30 milj. kr. anvisas för budgetåret 1987/88.
För budgetåren 1988/89 och 1989/90 bör en gemensam ram av totalt 60 milj. kr.
beräknas för samma ändamål. I den statliga delen av verksamhelen inom
programmet ingår även teknikutveckling som inileras från försvarsmyndigheler
och televerket. För atl genomföra projekten förutsätts industriföretag delta
med en minst lika slor andel som den slalligl finansierade.

För delprogrammel
Industriell utveckling inom det nationella mikroelektronikprogrammet (NMP 4)
bör 18,5 milj. kr. anslås för budgelåret 1987/88.

Prop. 1986/87: 74

Myndigheternas
förslag: Till grund för regeringens tidigare nämnda skrivelse (skr.
1984/85:218) lill riksdagen om etl informationsteknologiprogram låg, somjag
nyss har nämnt, ell omfattande myndighelsunderlag, där grundstrukturen till
programmet ingick. Myndighetsunderlagei återgavs i sammanfattningen Svensk
informationsteknologi: En presentation som bilaga I till skrivelsen.

1
anslutning lill sin anslagsframställning för budgetårel 1987/88 har slyrelsen
för teknisk utveckling (STU) bl.a. redovisat förslag till forskningsoch
utvecklingsprogram inom informationsteknologiområdel för budgetåren
1987/88-1989/90, omfallande även alternativ för en offensiv salsning under
treårsperioden. STU har i sina förslag översikligt berört den induslriella
utvecklingsverksamheten. Anslagsframställningen har remissbehandlats. En
sammanfatining av remissyttrandena i vad avser informaflonsteknologi ingår i
proposiflonen om forskning (prop. 1986/87:80 underbil. 10.2).

Efter samråd med chefen
för kommunikationsdepartementet får jag anföra följande. Televerkel har
underår 1986 lämnal in sin treårsplan för åren 1988-1990. Verket ger i planen
bl.a. en beskrivning av sina forskningsoch utvecklingsinsatser. Verkets toiala
satsningar på forskning och utveckling under perioden 1988—1990 beräknas uppgå
lili ca 700 milj. kr. per år. En väsentlig del av dessa insatser är forskning
och utveckling inom området informationsteknologi. Televerket har vidare i
skrivelse den 19 januari 1987 till regeringen redovisat planerade insatser inom
områdel industriell utveckling inom informationsteknologin som en del av IT-programmet.
Skrivelsen bör fogas till protokollet i delta ärende som bUaga 10. Områden som
anges är bl. a. krets- och processutveckling på mikroelektronikområdet,
hjälpmedel för komponent- och systemkonstruktion samt avancerad
kommunikaflonsleknik. De planerade insatserna uppgår för televerkets del flll
85 milj.kr. per år under perioden 1987/88-1989/90. Vidare framgår av skrivelsen
att televerket avser alt stödja vissa demonstrationsprojekt som rör
användningen av ny teleteknik. Syftet är atl sprida kunskaper om de möjligheter
som den nya kommunikationstekniken skapar. Dessa senare insatser beräknas
uppgå flll 15 milj.kr.per år under den nämnda perioden. Televerkel har också
redovisat alt verket är

112

s. 113 Kontrollera mot PDF

berett att undersöka
möjligheterna atl starta forsknings- och utvecklings- Prop. 1986/87: 74
verksamhel i Bergslagen och i Kalmar. Chefen för kommunikationsdepartementet
avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

Remissinstanserna:
Yttranden över STU:s förslag på inforinalionstekno-logiomrädet har avgivits av
13 instanser. Genomgående har elt siarkt slöd uttalats för statliga insalser på
området och åtgärder betecknas som nödvändiga för att bevara vår industriella
konkurrenskraft och våra möjligheter atl hävda en oberoende utveckling i elt
internaflonelll perspekliv. Landsorganisationen i Sverige m.fl.har även betonat
vikten av alt de leknisk-induslriella insatserna kompletteras med forskning på
informationsteknologins användningssida. Nägra instanser, bl.a. överbefälhavaren
och Ingenjörsvelenskapsakademien, har lämnal detaljerade synpunkter på
programmets uppläggning och förordal en omfattande salsning gemensaml av siaten
och induslrin även på industriell utvecklingsverksamhet för alt på kort sikt
höja den tekniska kompeiensen inom strategiska delområden.

Skälen
för mina förslag: Motiven för en nationell satsning inom informalionsleknologiområdet
följer av min redogörelse (avsnitt 10.2.1) för den inlernationella ulvecklingen
och marknadsförhållandena. Jag delar den uppfattning som flera remissinstanser
har fört fram, nämligen att investeringarna i forskning och utveckling inom
delta område tenderar att vara för små. På sikt riskerar vi att på flertalel
delområden av informationsteknologin bli alllmer beroende av kompelens i
utlandet och även att ställas utanför det europeiska samarbetet, om inte en
nationell kraftsamling görs med statlig medverkan. De motiv, som regeringen
ulvecklade i skrivelsen till riksdagen (skr. 1984/85: 218) om vissa planerade
ålgärder för att effektivisera statens insatser inom
informalionsleknologiområdet har sedan dess snarast ökat i bärkraft.

Beträffande
den uppläggning av programmet som jag förordar vill jag anföra följande.
Vetenskap och teknologi, och därigenom forsknings- och
utvecklingsverksamheterna, har på IT-områdel en särskilt nära, ömsesidigt stimulerande
växelverkan. En varaklig kompetenshöjning förutsätter insatser på båda
områdena. På forskningsområdet har siaten det primära ansvaret ochjag vill
erinra om regeringens förslag härvidlag i proposilionen om forskning (prop.
1986/87: 80 bil. 6 och 10).

I
fråga om industriell utveckling har staten för det första omfattande egna behov
av teknikutveckling inom vissa myndigheter, särskilt televerket och inom
försvarssektom. Genom den överblick som etl sammanhållel program ger skapas
möjligheter atl vid sidan av de primära projektmålen också tillgodose behovet
av samlad kompetensuppbyggnad på ett medvetet sätt.

För
det andra kan siaten genom resurslillskotl medverka i flnansiering och
riskavlyft i sådana industriella ulvecklingsprojekt som är särskilt angelägna
för den samlade kompetensutvecklingen.

Jag
förordar att den slatliga sektorns behov och resurser används som

drivkraft i ett IT-program somjag nu har angivit. Delen industriell utveck

ling inom IT-programmet bör utformas som en sammanhållen projektverk

samhet där såväl stal som induslri dellar. Enligt min mening bör därför den 113

8 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

s. 114 Kontrollera mot PDF

svenska
industrin som bedriver verksamhet inom informationsteknologiområdet inbjudas
till samarbete inom programmei. Härigenom skulle företagens överblick över
teknikläge och marknader komma verksamheten lill godo, främst vid valet av
projekl men även vid inrikiningen av den lillämpade forskningen. Tack vare
statlig delfinansiering bör det å andra sidan bli attraktivt för företagen att
föriägga sin utvecklingsverksamhet inom landel, så atl den blir tillgänglig för
kompetensutvecklingen och samspelet med forskningen. Samtidigt bör även inom
programmels ram öppningarna mot inlernationellt samarbele, inle minsl i
europeiska sammanhang, tillvaratas och vidareutvecklas. Genom all ett forum
skapas på nationell nivå för atl iniliera utvecklingsprojekt torde kontaktvägar
och samordningsmöjligheter skapas och deltagande i olika utvecklingsarbeten få
så stor bredd som är möjligl med hänsyn till de deltagande intressentgruppernas
inrikining.

För
att ell stafligt engagemang i utvecklingsverksamheten gemensaml med induslrin
skall vara meningsfullt erfordras att verksamheten kan få en lillräcklig
omfattning. Jag kan med tillfredsställelse konstatera att del nu finns
föratsättningar för en omfattande satsning på induslriell utveckling, IT4, inom
informalionsleknologiområdet.

I
samband med beredningen inom regeringskansliet i fräga om finansieringen av
informationsteknologiprogrammet har det framkommil alt såväl försvarsmaklen som
televerket avser all inkiera utvecklingsprojekt och verka för viss målinriktad
forskning inom IT-programmet. Chefen för försvarsdepartementet har i sin
anmälan till propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 3) anfört alt
som försvarels del av etl brett upplagt informationsteknologiprogram 50 milj.
kr. planeras bli avsalla för vart och elt av budgetåren 1987/88-1989/90.
Huvuddelen av dessa medel avses Ulnylljas för industriell utveckling inom vissa
områden som anges i propositionen. Den närmare anslagsfördelningen avses bli
utvecklad i den särskilda propositionen om totalförsvaret under våren 1987.

Som
jag har nämnl i del föregående har televerkel i en skrivelse till regeringen
redovisal planerade insatser inom informalionsleknologiområdet att ingå i
IT-programmets del för industriell utveckling

För
egen del harjag beräknat att 30 milj. kr. bör anvisas för budgelåret 1987/88
och totalt 60 milj. kr. för budgetåren 1988/89 och 1989/90 för industriell
utveckling inom delprogrammet. Härigenom bör del kunna säkerställas att
kompetensutvecklingen till följd av utvecklingsverksamheten blir lillräckligl
allsidig med hänsyn lill de projekl som de nämnda myndigheterna engagerar sig
i.

Jag
förordar som ett riktmärke för finansieringen av utvecklingsprojekten samma
modell som tillämpas inom mikroelektronikprogrammet, nämligen att de slalliga
medelstillskotten skall motsvaras av elt minsl lika stort sammanlagt tillskott
från de dellagande förelagen.

I
fråga om delprogrammel Industriell utveckling inom mikroelektronikprogrammet
(NMP 4) vill jag anföra följande. 1 propositionen om ell nationellt
mikroeleklronikprogram (prop. 1983/84: 8) angavs alt programmet avsågs att bli
femårigt och omfatta budgetåren 1983/84-1987/88. Budgetåret 1987/88 är det
femte året för delprogrammet NMP 4 inom program-

Prop. 1986/87:74

Statlig
satsning på utveckling

114

met.
Beroende på delprogrammets försenade start kommer del alt behöva utsträckas upp
lill två år i liden. För budgetårel 1987/88 beräknarjag 18,5 milj. kr. för
reservationsanslaget Industriell utveckling inom mikroelektroniken. Insatser
av sådanl slag som nu inryms inom mikroelektronikprogrammet (inom NMP 4) och
som erfordras för IT-programmets systemtek-nikulveckling bör vidareutvecklas
inom IT-programmet (IT 4) efter det att NMP har avslutats.

Den
konkreia planeringen och genomförandet av utvecklingsprojekten inom
IT-programmei (1T4) bör inle låsas i förväg ulan bör bli en uppgifl för ett
tillfälligt programledningsorgan med representanter såväl för de dellagande
statliga intressenterna som för industrisidan. Dessulom kan det flnnas motiv
för alt inrätta ell rådgivande organ med bredare representation. Det bör
ankomma på regeringen alt närmare besluta om organ av nämnda slag.

Ett
allmänt riktmärke för verksamhelen inom programmet bör vara att genom val av
utvecklingsprojekt som drivs gemensamt av slalliga parter och
näringslivsiniressenier inte bara nå de avsedda projektmålen utan också nå en
strategisk kompetenshöjning i enlighet med IT-programmels mål.

Åtgärder
inom programdelen ITA, särskilt undersökningar av framtida ADB-användning inom
den offentliga sektorn, torde även kunna ge uppslag lill
teknikutvecklingsprojekt inom IT 4.

Prop. 1986/87:74

Programmets
genomförande

10.2.3
Spridning på bredden av informationsteknologisk kompetens

Jag
har i del föregående uppehållit mig vid behovet av att följa den snabba
utvecklingen på IT-områdel i sig och de åtgärder jag förordar för atl öka
industrins möjligheter atl utveckla och producera utrustning och programvara.
Åtgärdernas mål är att svensk industri åtminstone på några områden skall kunna
hålla internationell konkurtenskraft och därigenom även vara kompetent att
utnyttja utvecklingsresultat från andra håll.

Som jag inledningsvis
anförde är emellertid informationsteknologin i ökande grad en nyckelteknik inom
de flesta branscher i näringslivel och därigenom en betydelsefull faktor i dess
omstrukturering. Det är därför angelägel att informationsleknologiskt kunnande
blir tillgängligt på bred front och inte förbehålls etl mindre antal stora
företag, ofta belägna i utvecklingsmässigt slarka regioner.

Statens industriverk har
under år 1986 på uppdrag av industridepartementet kartlagt användningen av
mikroelektroniken i svenska förelag. 1 sludien konstateras atl den nya tekniken
används av de flesta förelag, men atl de små företagen inte i lika hög grad som
de slora utnyttjar mikroelektroniken. Som ett hinder för att öka användningen
anger företagen bl.a. brist pä kompetens.

En primär uppgift för
IT-programmet bör enligt min mening vara atl slå vakt om en inlemalionelll sett
högkvaliflcerad kompetens som på sikl kommer alt avgöra möjligheterna all
utnyttja informationsteknologin i former som vi själva väljer. Såväl inom
programmei som utanför det, bl. a. inom regionalpoliliken, görs dock insalser
av belydelse för att bredda

115

användningen
av informationsteknologin. Inom styrelsens för leknisk ul- Prop. 1986/87: 74
veckling (STU) program på IT-områdel lämnas innovationsstöd, som regel till
mindre och medelslora förelag, för tillämpningar av informationsteknologi. STU
svarar också för leknikspridning inom mikroelektronikprogrammet (NMP 1). Denna
verksamhet avser konstruktion av iniegrerade kretsar för speciella behov. Jag
anser alt denna verksamhel bör fullföljas inom IT-programmets ram och all man
bör undersöka om motsvarande verksamhel kan initieras när det gäller
systemkonstruktion. Televerkels planer på au undersöka möjligheterna att påböga
utvecklingsverksamhet inom informationsteknologiområdel i Bergslagen och i
Kalmar lorde vidare kunna få positiva effekter när det gäller atl sprida
kompelens inom området.

Jag
vill också framhålla att vad som har anföris i det föregående om televerkets
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhel i flera avseenden har en
klar regionalpolilisk inriktning.

Den
breda spridningen av informationsteknologisk kompelens avser även teknikens
användande. Statliga insalser som rör frågor kring informationsteknologins
användning har föreslagits av regeringen i propositionen om forskning tidigare
denna dag. Till en del - bl. a. medel till det
humanis-tisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet - avser insatserna grundläggande
forskning. Det av STU och arbetsmiljöfonden gemensaml planerade ramprogrammet
för forskning på temat Människor-Datorteknik-Arbelsliv hör även hit.
Televerkels stöd lill demonstrationsprojekt som rör användning av ny
teleteknik bör också ses i della sammanhang.

Som
jag lidigare har nämnt avser chefen för civildepartementet alt återkomma till
regeringen med en samlad särskild redovisning av åtgärderna för all främja en
god användning av informationsteknologin. Av särskild belydelse i delta
sammanhang är de insatser som därvid planeras för att, baserat på krav på nya
system inom den offentliga sektorn, ge den svenska
informalionsteknologiinduslrin intressanta utvecklingsuppdrag. Andra belydelsefulla
insatser där användarkraven i den offentliga seklorn kan ge viktiga bidrag till
den svenska informationsteknologiindustrin är målinriktad melodforskning för
att främja effektiviteten i utveckling, införande, drifl och förvallning av
informalionsleknologiska syslem.

10.3 Stimulans till förnyelse genom forskning och
utveckling

10.3.1
Verksamheten vid styrelsen för teknisk utveckling

Jag
har tidigare i dag vid min anmälan till propositionen om forskning (prop.
1986/87:80 bil. 10) redogjorl för mina förslag rörande slyrelsen för teknisk
utveckling (STU). Jag avser att även i della sammanhang redovisa vad jag där
har anfört om STU:s verksamhet.

116

s. 117 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning:
Sammanlagt bör 2 325,8 milj. kr. anvisas lill anslaget F I. Slyrelsen
för leknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling under treårsperioden
1987/88- 1989/90. Härav bör avsättas:

-
726,8 milj. kr. för budgetårel
1987/88,

-
778,7 milj. kr. för budgetårel
1988/89 och

-
820,3 milj. kr. för budgetåret
1989/90.

STU:s
programstruktur ändras för att bättre motsvara syftet med olika inriktningar av
siödet. De nya programmen benämns:

-
Program I. Ny
kunskap

-
Program 2. Ny teknik

-
Program 3. Nya produkter

Följande
strategiska teknikområden priorileras särskilt under den kommande
treårsperioden:

-
informalionsleknologi,

-
miljöteknik,

-
materialteknik,

-
bioteknik,

-
biomedicinsk teknik och

-
verkstadsteknik.

För
treårsperioden 1987/88-1989/90 beräknas 12 milj. kr. för att påbörja satsningar
inom områdel mikronik. Följande insatsområden påbörjas budgelåret 1987/88:

-
Driftutvecklingssystem för
processindustrin

-
Medicinska bild- och
kunskapssystem

-
Högpresterande
konstruklionskeramer

-
Kommunikationssystem för
handikappade

-
Gruvleknik 2000

Kraftfulla
insalser föreslås för att finansiera europeiska samarbelsprojekt inom
FoU-området.

Ramen
för STU:s lekniska forskningsrådsfunktion föreslås öka från 20 milj. kr. per år
till minsl 25 milj. kr. per år under treårsperioden 1987/88-1989/90.

STU:s
möjligheter att siödja utvecklingsprojekt utökas genom ändrade regler för s. k.
projeklförsäkring.

3
milj. kr. beräknas för budgetåret 1987/88 för insatser vid Svenska
uppfinnareföreningen för en försöksverksamhet med alt bl.a. bygga upp etl näl
av lokala och regionala rådgivare samt för alt utveckla informationsservicen.

Prop. 1986/87: 74

STU är cenlral
förvaltningsmyndighel för slatens initiativ och stöd lill samt planläggning och
rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, om
sådana uppgifter inte ankommer på annan statlig myndighel.

STU:s
finansiella slöd kan utgå i form av bidrag, lån eller utfästelse om stöd, s.
k. projeklförsäkring. Slöd kan också ges i form av utvecklingsuppdrag och som
stipendier eller pris till uppfinnare.

Utöver
finansiellt stöd kan STU bistå med rådgivning och service.

117

s. 118 Kontrollera mot PDF

STU:s programverksamhet
finansieras under innevarande bud- Prop. 1986/87:74 getår från
reservationsanslaget F 1. Styrelsen för leknisk utveckling: Teknisk forskning
och utveckling. Från anslaget F 1. finansieras innevarande år dessulom
informationsförsörjningsverksamhet samt statens bidrag till Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT). Jag föreslår i del
följande (avsnill 10.4.1 och 17) att verksamheten vid STATT fr.o. m
budgelåret 1987/88 finansieras under etl eget reservationsanslag (F 3. Bidrag
till Sliftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel).

STU:s
slöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet lämnas inom
ramen för energiforskningprogrammet under innevarande budgelår från
reservationsanslaget E 12. Energiforskning under den tolfte huvudliteln. Chefen
för miljö- och energidepartementet har tidigare i dag vid sin anmälan av
proposilionen om forskning (bil. 12) redovisal etl nytt treårigt
energiforskningsprogram och integrerade forskningsinsatser på energiområdel.
För alt långsiktigt trygga kunskapsuppbyggnaden på området har föreslagits atl
vissa delar av programmet överförs till berörda myndighelers basanslag. För STU
har föreslagits att 80 milj. kr. tillförs för energiforskningsinsatser under
treårsperioden 1987/88-1989/90. Jag har vid min medelsberäkning för budgetåret
1987/88 beräknai 26 milj. kr. för delprogrammet Energiteknik för transporter.
Härav tillförs anslaget Fl. Slyrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning
och utveckling 24 milj. kr. och anslaget F2. Slyrelsen för teknisk utveckling:
Förvaltningskostnader 2 milj. kr. Chefen för miljö- och energidepartementet har
lämnat en fullständig presentation av programmet, inklusive de integrerade
delarna.

Kostnader
för STU:s förvaltnings- och medelsfördelande verksamhet finansieras från
förslagsanslaget F 2. Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader.

Vid
STU lillämpas programbudgetering med följande programindelning för innevarande
budgetår:

1.
Industriellt och
samhällsinriklai tekniskt utvecklingsarbete

2.
Kunskapsutveckling

3.
Inlernationell
kontaktverksamhet

4.
Teknikupphandling

Programmet
Industriellt och samhällsinriklai utvecklingsarbete indelas i följande
delprogram: la. Insatsområden Ib. Teknikområden Ic. Induslriservice Id.
Arbetstagarprojekl

STU
bidrar till att stärka forskning och utveckling (FoU-systemet) och dess
funktion, så att det blir en viklig konkurrensfaktor för svensk industri.
Insatserna koncentreras på atl initiera och stödja FoU-verksamhet som syflar
flll att:

-
Bygga upp ny kunskap och
förstärka den vetenskapliga basen inom områden av strategisk betydelse för
svensk industris långsiktiga utveckling.

-
Utveckla och föra in ny leknik
inom etablerade verksamhetsområden, sprida erfarenheler av tekniken samt bidra
flll teknikspridningen, främst lill små och medelstora företag i olika
regioner.

-
Utveckla ny industriell
verksamhet, som bygger på teknikbasera- 118 de nya produkter med hög flllväxtpotenlial.

s. 119 Kontrollera mot PDF

STU:s
nuvarande programindelning har i huvudsak tillämpats Prop. 1986/87:74 sedan
budgelåret 1978/79. Verksamheten vid STU har sedan dess utvecklats och
preciserats. Jag föreslår därför att programstrukturen förenklas och ändras, så
att den på ett överskådligare sätt kopplas till inriktningen av STU:s stöd.
STU:s verksamhel bör således indelas i följande program:

-
Program I: Ny
kunskap

-
Program 2: Ny teknik

-
Program 3: Nya produkler

Styrelsen för teknisk utveckling

STU
har i sin anslagsframställning för budgetårel 1987/88 samt i STU-Perspektiv
1986 lämnal förslag till plan för verksamheten för budgelåren 1987/88 -1989/90.

Som
underlag för anslagsberäkningarna för budgelåren 1987/88-1989/90 har STU
anmodats lämna förslag som bl.a. innebär en ökning av forskningsresurserna med
5 %. STU har dessutom redovisat ell basallernativ med oförändrad
ambitionsnivå, elt förslag med minskad ambilionsnivå saml ett offensivt
alternativ med en krafligl ökad ambitionsnivå.

STU:s
basallernativ innebär i sina huvuddelar ett fullföljande av de insatser som har
påbörials under början av 1980-talet. En omfördelning inom en oförändrad
resursram föreslås till förmån för de av STU särskilt prioriterade områdena informationsteknologi,
verkstadsteknik, bioteknik, biomedicinsk teknik och materialteknik.

STU:s
"Plus 5 %"-alternaliv innebär en förstärkning av basaller-nalivet med
99 milj. kr. under treårsperioden, varav 27 milj. kr. för 1987/88. I
förhållande till basalternativet föreslås förstärkta insatser på keram- och
polymerområdena samt biomedicinsk leknik. Vidare föreslås insatser på
mikronikområdet.

Inom
ramen "Minus 5 %" förordar STU bl. a. ett minskal stöd lill
basindustriernas processtekniska utveckling.

I
bollen på STU:s förslag lill ett offensivt FoU-program ligger STU:s
basallernativ. Därutöver föreslås ell åriigt medelsfillskott på ca 400 milj.
kr. för att genomföra STU:s förslag till offensiva FoU-program inom områdena
informationsteknologi, verkstadsteknik, materialteknik, bioteknik, mikronik,
biomedicinsk leknik, miljövårdsteknik och regional innovationspolilik. Vidare
föreslås STU:s lekniska forskningsrådsfunktion få kraftfullt förstärkta
resurser.

Remissyttranden

STU:s
anslagsframställning för budgetåret 1987/88 och plan för verksamheten för
budgelåren 1987/88-1989/90 har remissbehandlats. En sammanfatining av
remissvaren återfinns i proposilionen om forskning (prop. 1986/87:80, underbil.
lO.I och 10.2).

F ö redragandens ö verv ä ganden

Jag
vill inledningsvis ge STU ett erkännande för det omfattande och väl avvägda
planeringsunderlag som tagils fram.

Induslrin
är i ökad utsträckning beroende av kunskap och leknik

för sin förnyelse och konkurrensförmåga. Ny leknik blir snabbi av

betydelse även inom områden där den inle tidigare använts. Samfi

digl har det nödvändiga FoU-arbetet blivil allt dyrare och mer 119

s. 120 Kontrollera mot PDF

sysleminriklal
än fidigare. Kraven på grundläggande kompelens Prop. 1986/87:74 inom alll
fler teknikområden ökar.

Svensk
industris framtida konkurrenskraft ligger inom produki-och produkiionsområden
med kvalificerat ingenjörskunnande, som kräver elt ständigl tillskott av
FoU-resultai. En föratsätlning för alt lyckas är alt FoU-systemet förmår bygga
under och påskynda utvecklingen i denna riktning.

Teknisk
forskning och utveckling lillmäts också intemationelll en allt större betydelse
som elt medel för alt utveckla såväl näringsliv som offentlig verksamhet.
Teknikpolitiken framstår allt tydligare som ett utslagsgivande instrument för
att främja överordnade politiska mål såsom ekonomisk tillväxt, en god miljö,
full sysselsättning, balans i handeln med omvärlden och regional utveckling.

Svensk
industri har sedan milten av 1970-talel krafligl ökat satsningama på FoU.
Indusirins insatser avser i huvudsak utvecklingsarbete, dvs. att med
utgångspunkt i en beflnllig teknisk-vetenskaplig kunskapsbas ta fram nya eller
förbättrade produkter, processer, meloder och system. Den inlernationella
konkurrensen förutsätter emellerlid all utvecklingsarbelel bygger på ny teknik.
Ny teknik är i hög grad velenskapsbaserad. Saknas den vetenskapliga basen,
eller är den otillräcklig jämfört med omvärldens nivå, saknas också en
väsentlig förutsättning för en fortsalt induslriell tillväxt och intemalionell
konkurrenskrafi.

Under
senare år har slora satsningar inom för Sverige strategiska teknikområden
påbörjals i samarbete mellan flera länder och med betydande slallig
medfinansiering. Sverige bör aktivi delta i sådana inlernationella program för
all möjliggöra för såväl forskarna som förelagen att följa och dra nytta av den
internationella teknikutvecklingen. Jag föreslår därför en kraftfull ökning av
STU:s resurser för alt möjliggöra elt svenskt deltagande i europeiska
samarbelsprojekt inom FoU-området.

På
flera avgörande delområden för indusirins utveckling och konkurrensförmåga är
den svenska teknisk-vetenskapliga basen så svag att den inle ulgör en
tillräcklig grund för industriell utveckling. En ökning av FoU-insalserna är
därför nödvändig på vissa områden av strategisk betydelse.

Chefen
för ulbildningsdepartemenlel har lidigare i dag i proposilionen om forskning
(bil. 6) anförl att en förstärkning av högskolans basresurser vid bl. a. de
tekniska fakulteterna har myckel hög prioritet. Riklade förslärkningar till
särskilt prioriterade områden har också föreslagils liksom en förstärkning av
resurserna vid de olika forskningsråden. Detta medför alt verkningsgraden på de
insatser som STU gör inom siralegiska teknikområden ökar. Mitt förslag innebär
alt staten kraftigl ökar sina insalser för atl understödja och komplettera
industrins ansträngningar, så atl:

-
förstärkningar uppnås av
FoU-verksamheten inom några strategiskt viktiga teknikområden,

-
den lekniskl-vetenskapliga
basen i landel kan byggas ut,

-
slöd lill utvecklingsidéer som
innebär ett stort risktagande men som har stor potential kan ges i ökad
omfattning,

-
förbättrade möjligheter skapas
till nära kontakter och samarbete mellan svensk forskning och framstående
internationell forskning,

-
en balanserad regional
utveckling främjas.

120

Inriktningen av mina förslag har slora likheter med STU:s
alternaflv "Plus 5 %". Därutöver harjag, inom ramen för detta
anslag, beräknai insalser för måiinriklad forskning inom det nationella
in-formalionsteknologiprogrammet, insatser för att flnansiera europeiska
forskningssamarbetsptojekl, en ökning av STU:s insatser inom områdel
miljövårdsteknik, medel för atl sälla i gång insalsområdel Gruvleknik 2000 samt
en integrering av delprogrammel Energiteknik för transporter inom
energiforskningsprogrammet.

STU har i dag möjlighet att lämna stöd i form av
utfästelser om stöd, s. k. projektförsäkring. STU skall härvid reservera ett
belopp som motsvarar utfästelsebeloppet inom sitt disponibla anslag för stöd.
För projektförsäkringsåtagande skall ulgå försäkringsavgift, royaity eller
annan löpande avgift. För att STU inom tilldelade anslagsramar bl. a. skall
kunna öka den totala volymen av projektstöd, anser jag att STU vid utfästelse
om stöd bör reservera ett belopp som motsvarar 50 % av uifästelsebeloppet.
Detla torde enligt min bedömning väl täcka de kostnader som kan föranledas av
att STU Ivingas infria vissa gjorda projeklförsäkringsåtaganden. För den
verksamhel som finansieras över anslaget F I. Slyrelsen för

leknisk
utveckling: Teknisk forskning och utveckling beräknar jag för

denna
period ett medelsbehov av totalt 2325,8 milj. kr., varav 726,8 milj.

kr. för
budgetåret 1987/88, 778,7 milj. kr. för budgetåret 1988/89 och 820,3

milj. kr.
för budgelåret 1989/90.

Prop.
1986/87:74

Programverksamheten vid STU

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av
STU:s programverksamhet vid STU under anslaget F I. (milj. kr.):

1985/86

1986/87

1987/88

Utfall

Budget'

Beräknar föredraganden

Kostnader

Program 1. Ny kunskap Program 2. Ny teknik Program 3. Nya
produkter

Verksamhetsvolym/ Summa kostnader

585,7

266,0

316,3

254,0

288,0

144,5

151,9

756,2

664,5

Avgår finansiering av STU:s verksamhet utöver anslag

Återbetalade
projektmedel 25,9

Ej
utnyttjade projektmedel 21,1

Summa medel till STU under anslaget F 1. 538,6

26,0 17,0

621,5

27,0 17,0

712,2

Omräknat
till ny programstruktur.

Somjag
tidigare har nämnl föreslår jag en ny programstruktur för STU. Jag har gjort en
preliminär fördelning av anslaget för budgetåret 1987/88 på de olika programmen.
Del ankommer på regeringen att besluta om den slutliga fördelningen sedan STU
har redovisat sin detaljerade planering av verksamhelen för kommande budgetår.

Jag går nu närmare in på verksamheten inom de olika
programmen.

121

Program 1. Ny kunskap

Programmet utgörs i huvudsak av de fldigare programmen 2.
Kunskapsulveckling och 3. Internationell kontaktverksamhet.

Syftet med programmet är att bygga upp ny kompetens och
förstärka den tekniskt-vetenskapliga basen i det svenska FoU-systemet genom atl:

-
initiera
forskning inom nya forskningsområden,

-
bygga ut
forskningen inom strategiska områden,

-
initiera
tvärvetenskaplig teknisk forskning,

-
stödja
inomvelenskapligl framstående forskning samt

-
stödja
internationellt forskningssamarbete.

STU:s insatser inom detta program görs dels i form av
ramprogram för kunskapsutveckling, dels i form av obundei projektstöd, dels
via STU:s tekniska forskningsrådsfunktion.

I
samverkan med högskolesektorn initierar, planerar och samordnar STU s. k.
ramprogram för kunskapsulveckling. Det innebär all större koncentrerade och
målinriktade forskningsinsatser genomförs under en tidsperiod på minst fem år.
1 planeringsarbetet deltar också representanter från de större
industriföretagen. Programmen hai stor betydelse när det gäller att bygga upp
kunskap och föra ut den lill induslrin. De stärker därigenom Sveriges förmåga
all utveckla egen teknik och lillgodogöra sig ulländsk. För närvarande
genomförs följande 22 ramprogram vid STU för en sammanlagd årsbudget av 120,3
milj. kr.

Prop.
1986/87:74

Ramprogram

Ramprogram

Start åt

Planerat
l.o.m. år

Daiorbaserade
hjälpmedel för reglérsystem

Människa -
datorinteraktion

Makromolekylära
funktionskemikalier

Snabbstelnande
legeringar

Cellbiologi
för induslriella tillämpningar

Bioteknisk separationsleknik

Kolhydralkemi

Genteknologi
för industriell tillämpning

Civil
flygteknisk forskning

Strömnings- och kavitalionsmekanik

Cerealier

Mineralteknisk processkemi

Trä och
fukt

Produktionsteknik i träindustrin

Adaptiv styrning av verktygsmaskiner

Adaptivt styrda industrirobotar

CADCAM-syslem med produktmodeller och AI

Sensorer

Processteknologier - VLSI

Konstruktionsteknologi CAD/VLSI

Nya maierial och komponenter för höghastighets- och
oploelektronik

Kraftkomponenler

1984/85

1988/89

1986/87

1981/82

1984/85

1988/89

1984/85

1988/89

1986/87

1985/86

1900/91

1985/86

1991/92

1985/86

1986/87

1981/82

1989/90

1981/82

1989/90

1984/85

1986/87

1984/85

1990/91

1986/87

1990/91

1986/87

1990/91

1981/82

1991/92

1981/82

1991/92

1985/86

1991/92

1985/86

1989/90

1984/85

1989/90

1984/85

1989/90

1984/85

1989/90

1984/85

1989/90

Under
budgetåret 1987/88 harjag helt eller delvis inom anslaget F 1. beräknat medel
för atl påbörja följande nya ramprogram;

-
Cellulosabaserade
flerkomponentsystem

-
Metallbaserade
fiberkomposiler

-
Elledande
polymerer och dessas elekiriska egenskaper

-
Biomaterial

122

-
Prospekleringsinriklad
malmgeologi

-
Biomedicinsk
mätteknik

-
Protein
engineering

Dessulom kommer etl anlal nya ramprogram alt påbörjas inom
ramen för det nationella informationsteknologiprogrammet.

STU bör även i fortsättningen sträva efler all hålla
hälften av resurserna under detla program fria ulanför ramprogrammen för
kunskapsulveckling. Härigenom bör en tUlräcklig grad av flexibilitet kunna
upprätthållas. Siödet för ett ramprogram skall vara tidsbegränsat. När ett
ramprogram skall avvecklas måste detla ske successivt och förberedas i god
lid.

För all särskilt värna om teknisk grundforskning ulifrån
renl velenskapliga värderingar och kvalitetsaspekter har en leknisk
forskningsrådsfunktion (STUF) inrättats inom STU. Forskningsrådet, som både är
vall och sammansatt av forskare, lar beslul om stöd lill kvalitativt
högtstående forskning vars relevans kan avgöras först på mycket lång sikt.
Innevarande treårsperiod har 20 milj. kr. per år beräknals för denna
verksamhel.

På grund av ansökningarnas slora antal och mycket höga
kvalitet beräknar jag alt ramen för STUF inom detla program under den kommande
treårsperioden bör höjas lill minst 25 milj. kr. per år.

Beträffande svenskl dellagande i europeiskl
forskningssamarbete villjag anföra följande.

Belydande resurser satsas nu inom EG på forskning och
utveckling inom etl anlal högintressanta teknikområden. Resultaten av denna
FoU-verksamhel kommer att påverka industrins utveckling inte bara inom EG:s
gränserutan i hela Europa. Här villjag speciellt peka på de
standardiseringsåtgärder som informationsteknologi- och
telekommunikalionsprogrammen leder lill, vilka i hög grad påverkar den svenska
induslrin.

Det är av största vikl alt svensk forskning och induslri
ges möjlighel att della i EG:s forsknings- och ulvecklingsprogram: dels för
att dra nylla av de resultat som kommer fram, dels för atl kunna vara med och
påverka utvecklingen, inle minst vad gäller framlida slandardisering. När nu
EG öppnar dörren till sina industrislrategiska FoU-program bör svenska företag
och institutioner utnyttja möjligheterna atl medverka i dem. Jag föreslår
därför en kraftfull ökning av STU:s resurser inom della program för projekt som
ulförs inom ramen för EG:s FoU-program.

Även samarbetet inom de rent forskningsinriktade
EG-program-men bör breddas från svensk sida. Här kan den europeiska
samar-betsorganisalionen inom velenskaplig och teknisk forskning (COST) erbjuda
en kanal lill sådanl samarbete. EG ger särskilda möjligheter för länder som
dellar i COST-samarbetet alt della i EG:s program. Sverige deltar i
COST-samarbetel sedan 1971.

Under program 1. Ny kunskap planeras och slöds även STU:s
inlernationella kontaktverksamhet samt viss projektsamverkan. Vidare inryms
medel för STU:s bilräde till departement och myndigheter vid förhandlingar med
främmande länder och internationella organisaiioner.

För
sistnämnda verksamhel harjag beräknai medel för budgetåret 1987/88 på en
oförändrad nivå. Jag har erfarii alt STU inom ramen för program 1. Ny kunskap,
tillsammans med SIND, avser alt medverka vid den kompetensuppbyggnad i ämnet
kvalitetsstyrning somjag tidigare redogjort för (i avsnitt 6.4).

Prop.
1986/87:74

Forskningsråds-funktionen

Europeiskt forskningssamarbete

123

Program 2. Ny teknik

Programmei
utgörs av det tidigare delprogrammel la. Insatsområden, de delar av
delprogrammet Ib. Teknikområden som utgör slöd lill dels kollektiv forskning,
dels sådana FoU-projekt som avser nya produktionssystem och -processer samt de
delar av delprogrammel 1 c. Induslriservice som avser särskilda
teknikspridningsinsalser. STU:s insalser inom detta program sker i form av:

-
Insatsområden

-
Kollekliva FoU-program

-
FoU-projekl: nya
produktionssystem och processer

-
Särskilda
teknikspridningsinsalser - utöver dem som görs inom ramen för insatsområden och
kollekliva FoU-program Insatsområden upprällas för att i programform åstadkomma
en

nationeU
kraftsamling av FoU-resurser inom särskilt prioriterade områden för alt
utveckla och föra in ny leknik i avancerade tillämpningar.

Flertalet
insatsområden utgår från ett definierat problem eller avgränsal problemområde.
Del finns exempel på insatsområden med industriell inrikining och insatsområden
med syfle att lösa ett specifikt samhälleligt problem.

Insatserna
är tidsbegränsade och engagerar förelag, forskningsinstitutioner och andra
intressenter mot ett gemensamt mål. Hillills har 12 insatsområden genomförts
och 9 pågår under innevarande budgetår för en sammanlagd årsbudget om 64 milj.
kr.

Följande
sammanslällning ger en kort redovisning av pågående och planerade insatsområden
(milj. kr.):

Prop. 1986/87:74

Insatsområden

Insatsområden

Påbörja-

Kostnad

Förslag

Total

Beräknas

des/pla-

(Budget)

1987/88

kostnad

vara av-

neras
på-

1986/87

slutat

börias

Polymera
konstruktions-

material

81/82

3,9

35,0

87/88

Djupprospekterin

82/83

3,9

2,3

19,0

87/88

Oljebekämpning

80/81

6,2

2.3

30,0

87/88

Tekniska
fiberkomposiler

85/86

6,1

8,4

30,0

89/90

Lim- och
fogningsmetoder

85/86

3,4

3.6

14,0

89/90

Induslrimineraler

84/85

4,5

5,7

22,0

90/91

CAD/CAM-syslem
i

verkstadsföretag

83/84

16,0

121,0

91/92

Flexibla
tillverkningssystem 83/84

10,0

11,0

94,0

91/92

Flexibel
automatiserad

montering

84/85

10,0

13.0

91,0

91/92

Driftutvecklingssystem
för

processindustrin

87/88

11,0

77,0

91/92

Medicinska
bild- och

kunskapssystem

87/88

4,0

22,0

91/92

Högpresterande

konstruklionskeramer

87/88

8,0

45,0

91/92

Kommunikationssystem
fÖi

handikappade

87/88

3,5

24.0

92/93

Gruvleknik
2000

86/87

(5,0)'

8,0

55,0

91/92

Summa
insatsområden

64,0

96,8

679,0

Finansiering genom
återföring från Stiftelsen Forskningsgruvan.

Jag
räknar med att pågående insatsområden fortsäller planenligl och förordar alt
verksamhet inom några nya insatsområden sätts i gång under den kommande
treårsperioden. För budgeiårei 1987/88

124

har jag, utöver medel för all fullfölja redan pågående
verksamhel, beräknat medel för all påböria insatsområdena Driftutvecklingssy-slem
för processindustrin. Medicinska bild- och kunskapssystem, Högpresterande
konslruktionskeramer samt Kommunikationssystem för handikappade. Dessa fyra
insatsområden ingår i de av mig särskilt prioriterade teknikområdena. Vidare
harjag beräknat medel för insatsområdet Gruvleknik 2000, som STU har föreslagil
inom ramen för "regional innovationspolitik". Jag har lämnat en
närmare redogörelse för detta insatsområde under avsnitt 13.2.4.

Kollektiv
forskning innebär samverkan inom en bransch eller annan grupp av företag kring
ett gemensamt forskningsprogram. Syftet med denna verksamhet är atl stödja
indusirins gemensamma ansträngningar och pä bredden bygga upp en kompetens-
och teknikbas för atl lösa gemensamma problem. Industrin har ett uttalat
ansvar för val av mål och utformning av programmen. För närvarande flnns 29
kollekliva program. Inom dem samarbetar ungefär 1 200 förelag i
forskningsföreningar. Ungefär hälften av de kollekliva programmen genomförs vid
kollekliva institut och hälften av programstyrelser, vilka lägger ut
forskningen pä beflnlliga institut, universitet och högskolor samt i vissa fall
även på företag. Programmen för skogsindustri, verksladsinduslri saml järn- och
stålindustri har slörsl omfattning.

Prop.
1986/87:74

Kollektiv forskning

Kollektiva
forskningsprogram

STU:s budget Sista 1986/87 (1000 kr. )avtalsår

Massa- och pappersforskning

Textilforskning

Livsmedelsforskning

Optikforskning

Grafisk
forskning

Keramforskning

Järn- och
metallforskning

Metallurgisk
forskning

Verkstadsteknisk
forskning

Korrosionsforskning

Ytkemisk
forskning

Förpackningsforskning

Möbelforskning

Tillämpad
matematik

Bioteknisk forskning

Värmeteknisk
forskning

Bergteknisk
forskning

Bearbetningsteknisk forskning

Detonikforskning

Träteknisk
forskning

Mineralteknisk
forskning

Plast- och
gummiteknisk forskning

Membranteknisk forskning

Brandteknisk forskning

Marinteknisk
forskning

Systemutveckling

Tillämpad
datorvetenskap

Fluid systemteknik

Materialadministration

Summa

19400

86/87

3 800

87/88

9200

88/89

3 500

88/89

2890

86/87

800

86/87

6800

88/89

2 750

88/89

II
189

89/90

3 500

87/88

4 900

88/89

5 000

87/88

2175

88/89

660

87/88

800

87/88

1850

86/87

1300

86/87

2650

88/89

1500

86/87

18700

87/88

840

88/89

3080

88/89

750

86/87

1400

1987

2000

86/87

2200

86/87

10000

86/87

325

87/88

1 167

87/88

125 100

För
närvarande genomförs kollektiva forskningsprogram för en sammanlagd årsbudget
för STU av 125,1 milj. kr. Industrins satsning är lolalt 149,6 milj. kr.
innevarande budgelår.

125

s. 126 Kontrollera mot PDF

Frågan
om fortsatt program och nytl avtal för resp. område tas regelmässigt upp under
sista avtalsåret. Under 1987/88 kommer 10 program atl behandlas på della sätt.

STU
har ålagts att siräva efter att minska statens finansieringsandel för kollektiv
forskning lill 40 %. Jag har med lillfredsslällelse kunnat konstatera att de
avtal som träffats därefter visar atl industrin nu tar på sig etl större
ansvar och successivt anpassar flnansieringen lill de nya riktlinjerna. Det är
angelägel att STU även i fortsättningen strävar efter atl minska statens
finansieringsandel ned tUl 40 %.

STU:s
stöd till FoU-projekl med inriktning mot nya produktionssystem och processer
syflar till alt utveckla nya eller oprövade processer och produktionssystem och
ge dem ett försia fäste inom landet.

En
viklig uppgifl för STU är alt påskynda spridningen av ny teknik lill små och
medelslora förelag i olika regioner. Inom ramen för bl.a. insatsområden och
kollektiva FoU-program görs sådana insatser. STU gör i samarbete med
utvecklingsfonderna särskilda insalser. Dessulom finansierar STU hell eller
delvis följande aktiviteter:

-
kontaktsekretariaten vid
universitet och högskolor

-
småföretagsservice vid
kollektiva institut

-
teknikservice vid tekniska
gymnasier

-
leknikspridning via projektet
"Ny teknik i rätt tid"

Jag vill i detta
sammanhang nämna alt STU har redovisat förslag till en "regional
innovationspolitik" som föreslås omfatta såväl förelagsinriktade insalser
som insatser som ändrar rambetingelserna för förelagen. Jag ålerkommer till
dessa frågor under avsnitt 11.

Vidare harjag inom ramen
för program 2. Ny teknik beräknat medel för atl finansiera förstudier inom
ramen för EUREKA-samarbetet. En redovisning av EUREKA-samarbetet återfinns i
avsnitt 10.3.4.

Prop. 1986/87:74

Teknikspridning

Program 3. Nya
produkter

Programmet
utgörs av de delar av de fidigare delprogrammen Ib. Teknikområden och I c.
Industriservice som avser stöd lill produklulveckling och produklförnyelse,
delprogrammel ld. Arbetslagar-projekt samt programmet 4. Teknikupphandling.

Programmei
syflar till atl bredda den industriella basen genom alt utveckla nya
industriella verksamheter som bygger på teknikbaseräde produktulvecklingsidéer
med hög tillväxtpotential.

Stödel
under delta program ges till produklulveckling och produklförnyelse och
mottagare av slödel är främst

-
enskilda personer eller
organisationer med begränsade egna ekonomiska resurser,

-
nya teknikbaseräde företag,

-
elablerade små och medelstora
förelag.

Under
detta program harjag även beräknat medel för olika teknik-upphandlingsstödjande
aktiviteter, arbetslagarinilierade projekl, småföretagsservice,
innovationsbefrämjande åtgärder m.m.

Jag föreslår att STU:s
stöd till produktulveckling även i forlsållningen hålls på en mycket hög nivå.
De möjligheter att bredda den induslriella basen som öppnats genom det ökade
utbudet av kvalificerade teknikbaseräde produklidéer bör så långt möjligt tas
lill vara.

Produktutveckling

126

s. 127 Kontrollera mot PDF

STU:s
roll inom teknikupphandling år att underiätta för främst offentliga användare
att anskaffa produkler eller syslem som inte fmns på marknaden och all få fram
nya produkler elier syslem som bättre svarar mot användarnas behov och krav.
STU medverkar också vid teknikupphandling ulanför den offenlliga seklorn, l.
ex. mellan företag eller för att lösa problem för t. ex. en viss yrkesgrupp,
äldre eller rörelsehandikappade.

Genom
teknikupphandling samordnas och stärks användare för alt som beslällare kunna
driva fram en efterfrågad utveckling. Etl lika viktigt syfte med alt utnyttja
instrumentet teknikupphandling är all främja indusirins produktförnyelse och
konkurrenskrafi.

STU
har vidare ett ansvar all allmänt främja teknikupphandling genom utbildning och
information i samarbete med bl. a. kommunala upphandlande organ.

Inom
landstingssektorn slöds leknikupphandlingsprojekten av den av STU och
Landstingsförbundet bildade Landstingens Fond för Teknikupphandling och
ProduktutveckUng (LFTP). För närvarande pägår ca 20 STU-stödda projekl med
primärkommuner som beställare och ca 30 projekt där fonden har engagerat sig.
Erfarenheterna av verksamhelen är goda och det finns behov av fortsatta
teknikupphandlingsinsatser från STU.

En
arbetsgrupp inom industridepartementet disponerar fr. o. m. budgetåret 1983/84
(prop. 1983/84:135) 26 milj. kr. för att främja teknikupphandling och
underieveranlörsutveckling. Av beloppel skulle 2 milj. kr. användas för
kompetensuppbyggnad hos det statligt ägda TEMU Interactor AB.

Industridepartementets
åtgärder har tagil sikle pä att iniliera konkreta teknikupphandlingsprojekt
inom följande områden:

-
teknikupphandlingsprojekt
mellan industriföretag,

-
leknikupphandlingsprojekl
mellan offentliga sektorn och industriförelag,

-
leknikupphandlingsprojekl
mellan industriföretag och dess underleverantörer.

De
ekonomiska resurser som disponerats har i huvudsak använls för atl
delfinansiera förstudier kring leknikupphandlingsprojekl. Bidrag har lämnals
lill ca 25 projekl som alla vid lyckat utfall har stor industriell potential.
Bidragels storiek har varierat mellan 30-50 % av beräknad försludiekoslnad och
maximalt 750000 kr. per projekt. Vid posilivi utfall har projekten vid behov
förts över lill Industrifonden eller STU.

Erfarenheterna
av att lämna bidrag till förstudier visar att det kan vara en effektiv melod
all iniliera leknikupphandlingsprojekl. Med begränsade slatliga insatser
påbörjas studier av stora och långsiktiga projekl som annars har en tendens att
prioriteras bort. De resurser som industridepartementet disponerar för atl
stimulera teknikupphandling och underieveranlörsutveckling är ännu ej helt
utnyttjade, utan verksamheten beräknas kunna fortsätta under en del av budgetåret
1987/88. Därefler bör denna lyp av verksamhet tas över av STU, som genom bidrag
till förstudier bör slimulera en ökad användning av teknikupphandlingsmetoden.

Jag
har beräknat medel för fortsatta särskilda teknikupphandlingsinsatser inom STU
på en i stort setl oförändrad ambitionsnivå.

Arbeislagarinitierade
projekt (ATIP) syftar till att få i gång ett lekniskl industriellt utvecklingsarbete
som är grundat på idéer eller

Prop. 1986/87:74
Teknikupphandling

Arbets
tagar-

inltierade
projekt

127

s. 128 Kontrollera mot PDF

initiativ
från anställda som inle arbetar med forskning och utveckling.

Verksamhelen
utvärderades av STU år 1984. Bl.a. framkom då atl mer än hälflen av de projekl
som då hade avslutats hade givit etl tekniskl och marknadsmässigl lyckat
resultat och tillverkning och försäljning hade påbörjats. För närvarande pågår
ett 30-tal projekt. STU:s erfarenheter av verksamhelen är goda och verksamheten
bör utvärderas under 1987, då ytterligare en treårsperiod har förflulit.

Jag
har beräknat medel för denna verksamhel på en oförändrad ambitionsnivå under
budgetåret 1987/88.

När
det gäller stödel till enskilda uppfinnare anför STU följande.

Enskilda
uppfinnare har ett stort behov av finansiellt slöd och rådgivning. Stödet till
dem har på senare år vidgats och blivit mer variationsrikt. I en internationell
jämförelse är siödet väl uppbyggt. Syflel med STU:s slöd är i många fall atl ge
uppfinnaren möjlighel all ta fram underlag för alt konkretisera sin idé.

STU:s
insatser för alt stödja enskilda personers uppfinningar bidrar lill all
underlätta och tidsmässigt minska vägen fram till nyttiggörande.

Vid
sidan av stödel till utvecklingsprojekt har STU vissa särskilda slödformer för
atl främja uppfinningsverksamhel, bl.a. uppfinnar-stipendier,
idéutvecklingsstipendier och ett särskilt näringsbidrag för innovatörer.

STU
har dessulom avsall vissa medel för punktvisa insatser för att främja
uppfinnandet i samhället. Handböcker har utarbetats om kommersiell bedömning av
lekniska utvecklingsprojekt, skatlehand-ledning för innovatörer samt köp och
försäljning av idéer och uppfinningar. Information, handböcker etc.
distribueras via uppfinnareföreningarna och etl komplett siudiecirkelmaierial
"Från idé till kommersiell succé" har utarbetats i samverkan mellan
SIND och STU.

För
egen del vill jag anföra följande.

Uppflnnare
svarar för en viklig del av det idéflöde som bidrar till förnyelsen av
industrin. Under den senaste treårsperioden har ett lOO-lal lokala idé- och
uppfinnareföreningar bildats i kommunerna runt om i landet. Dessa föreningar
utgör en god resurs när det gäller att utveckla det lokala och regionala
näringslivet. Det finns alltsä skäl alt staten i detta skede bidrar till deras
fortbestånd och utveckling.

En
majoritet av de nämnda föreningarna har associerat sig till Svenska
Uppfinnareföreningen för atl erhålla en kommunikationskanal och ett språkrör
på riksnivå. För att ekonomiskl genomföra och vidmaklhålla denna process har
Uppfinnareföreningen erhållit särskilda medel från STU. Medel har också utgått
för alt upprätta ett nätverk av lokala och regionala rådgivare i frågor som är
relaterade till utveckling och exploatering av uppfinningar.

STU
har dessulom avsatt vissa medel för punktvisa insatser för att främja
uppfinnandet i samhället.

Jag
anser all det nu bör göras en mera samlad insats på området i form av en
treårig försöksverksamhet vid Svenska Uppfinnareföreningen.
Försöksverksamheien bör omfatta:

-
Uppbyggnad och vidmakthållande
av etl nät av lokala och regionala rådgivare.

-
Informalionsservice för lokala
idé- och uppfinnareföreningar.

-
Projekt vilka främjar
samarbetet mellan uppfinnare/innovatörer

Prop. 1986/87:74

Enskilda
uppfinnare

128

och
andra som arbetar för att uppfinningar skall kunna tillgodogöras i samhällel.

För
detla ändamål beräknarjag 3 milj. kr. under program 3. Nya produkler för
budgeiårei 1987/88. Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare
inriktningen och omfattningen av verksamhelen.

Under de senasle åren har
STU:s samlade stöd till uppfinnareföreningar uppgått till drygt 1,5 milj.kr.
åriigen. Den föreslagna satsningen innebär alltså en avsevärd förstärkning.
Budgelåret 1986/87 uppgick stödet till 3,5 milj. kr. beroende på särskilda
satsningar med anledning av uppfinnarårel 1986.

Förelrädare för
uppfinnarinlressen har vidare framfört förslag om atl skapa ett forum där
samtliga organisationer i landet som är engagerade inom området kan vara
företrädda. Syftet med delta forum skulle vara att ytterligare lyfta fram
uppfinnandet som elt vikflgt inslag i den industriella utvecklingsprocessen.
Jag avser all låta utreda denna fråga närmare.

Prop. 1986/87:74

Prioriterade teknikområden

1
propositionen om forskning (prop. 1983/84: 107 bil. 9, NU 45, rskr 407)
behandlades förslagen till STU:s nuvarande treårsprogram. De teknikområden som
då prioriterades var verkstadsteknik, informalionsleknologi, bioteknik,
materialteknik, massa- och pappersteknik, träteknik, kemiteknik, teknik för
hälso- och sjukvård, havsteknik, lekoteknik samt flygteknik.

STU
har i silt förslag till program för verksamheten under kommande treårsperiod i
första hand prioriterat sådana leknikområden som innebär en långsiktig teknisk
förnyelse med mycket stor framtida industriell potential.

STU
har således föreslagit utökade resurser inom områdena informationsteknologi,
materialteknik, bioteknik, biomedicinsk leknik, miljövårdsteknik och
verkstadsteknik. Vidare har STU föreslagit etl nytt forskningsprogram inom
området mikronik. Remissinslanserna inslämmer i huvudsak i STU:s val av
områden.

Jag
delar STU:s bedömning när det gäller vilka områden som skall ges högsta
prioritet.

STU
har under de senaste åren fördelat om sina resurser mol de av STU särskilt
priorilerade siralegiska områdena. En viss yllerligare omfördelning av STU:s
resurser mol dessa områden är även under den kommande treårsperioden nödvändig
för atl skapa utrymme för att kunna genomföra tillräckligt stora satsningar på
de områden som är av avgörande betydelse för bl. a. svensk industris framlida
utveckling och konkurrensförmåga. STU bör därför omfördela sina resurser i
huvudsak enligl silt basförslag.

Jag
avser nu att i korthet kommentera insatserna inom de särskilt prioriterade områdena
samt insatserna inom de övriga teknikområden som prioriterades innevarande
treårsperiod.

Den
tekniska och industriella utvecklingen går myckel snabbt inom
informationsteknologin (IT). För de statliga stödinsatserna har STU en cenlral
roll när det gäller alt initiera målinriktad forskning inom lillhörande
områden, bl. a. datavetenskap, kommunikationsteknik och signalbehandling, tal-
och bildbehandling samt reglerteknik. Jag har inom detta anslag för budgetåret
1987/88 beräknat 11,5

Informationsteknologi

129

s. 130 Kontrollera mot PDF

9
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

milj.kr.
- uiöver STU:s basförslag - för ökade salsningar inom Prop. 1986/87:74
denna forskning som utgör delprogrammet IT3. Målinriktad forskning, i ell
nationellt informalionsteknologiprogram. Den närmare inriktningen och
omfattningen av STU:s insatser inom

informationsteknologiområdet
redovisas i milt förslag till etl nationellt

informationsteknologiprogram
under avsnitt 10.2.

Svensk
induslri måsle även i framliden bygga sin styrka pä alt Verkstads-effektivt
använda ny teknik. Verkstadstekniken år mitl uppe i en teknik period av
genomgripande förändringar. Radikalt nya högaulomaliserade och flexibla
produktionssystem (FMS) kan helt förändra konkurtensförhållandena inom
branschen. STU:s insalser bör främst inriktas mot alt påskynda all integrerade
informalions- och produktionssystem i verkstadsföretagen införs och att
erfarenheler av denna nya teknik sprids även till andra företag än de stora och
resursstarka. Vidare bör STU främja utvecklingen av en kvalificerad
teknisk-vetenskaplig bas inom nyckelområden för utvecklingen av framtida
produktionssystem. STU:s stöd inom det verkstads-tekniska områdel är omfallande
och jag har beräknat medel för en fortsall kraftfull insals inom detta område
enligl STU:s basförslag.

STU:s
maieriallekniska insalser spänner över flera teknikområ- Materialteknik den med
huvudinriktning på konstruktionsmaterial för främst verkstads- och
byggnadsindsutrin. Satsningarna genomförs lill stor del i form av program i
samverkan mellan företag, högskolor och forskningsinstitut. Industrins
medverkan i finansieringen är belydande, även i vissa forskningsinriktade
program. STU:s FoU-insalser har i ökad usträckning inriktats på material för
mer kvalificerade tillämpningar. Denna inrikining bör fortsätta även under den
kommande treårsperioden. Utöver de FoU-insatser som STU har föreslagit i sitl
basallernativ, harjag beräknai medel för en försiärkning av den alltför smala
FoU-basen inom nya materialområden, främst polymera maierial och keramer.

Statsministern
har lidigare i dag i proposilionen om forskning Bioteknik berört behovet av
insatser inom biotekniken. Internationellt ulvecklas forskningen inom
grundläggande vetenskaper och teknologier mycket snabbt. Samtidigt befinner sig
den moderna biotekniken industriellt i ett tidigt utvecklingsskede.

Indusirins
FoU-insatser inom bioteknikområdel har ökal mycket snabbt under 1980-lalel. För
atl ge en lillräcklig bas för en forlsall ökning av industrins FoU-insalser
krävs en fortsatt utbyggnad av den slatliga biolekniska forskningen.
Förstärkningarna bör inriklas på svenska styrkeområden och på
utvecklingsintensiva områden av strategisk betydelse för en framtida
industriell utveckling. STU bör således även i fortsättningen salsa på genteknik
(cell- och molekylärbiologi) och bioteknisk separationsteknik saml öka sina
insatser inom områdena animal cellodling och protein engineering (studier av
sambandet mellan proteiners siruktur och funktion). Jag har beräknat medel för
en successiv ökning av insatserna inom bioteknikområdet i enlighet med vad STU
har föreslagil i silt basförslag. Tyngdpunkten kommer liksom för innevarande
treårsperiod atl ligga på utveckling av ny kunskap.

Sverige
har goda förutsättningar alt bygga upp en betydande Biomedicinsk

industri inom det biomedicinska området (tidigare "teknik för hälso-
teknik

och sjukvård"). Landels omfattande och högtstående medicinska

forskning ulgör härvid en betydande resurs. Ofta kombineras elek- 130

s. 131 Kontrollera mot PDF

tronik, nya material och bioteknik i en och samma
medicinska Ulrustning. Den teknisk-medicinska industrin är därför synneriigen
högteknologisk till sin karaklär. Uiöver de medel som STU har föreslagit i silt
basalternaliv, harjag beräknat medel för en förstärkning av insatserna inom
detta strategiska omiåde. Insatserna bör inriktas mot de områden som STU har
föreslagit i sill basförslag samt de i STU:s "Plus 5 %"-alternaliv
priorilerade delområdena som innebär förstärkta satsningar på industriella
ulvecklingsprogram och -projekt saml på kunskapsuppbyggnad inom området biomedicinsk
mätteknik. STU har i sin anslagsframställning begärt medel för ett nytt
insalsområde. Kommunikationssystem för handikappade. Jag beräknar 3,5 milj.
kr. under budgetåret 1987/88 för alt påbörja insatsområdet. Detta innebär alt
STU:s insalser inom handikappområdel kraftigl ökas.

Kopplingen mellan olika områden där det redan bedrivs
högklassig forskning bedöms bli alll vikligare både för forskningens utveckling
och för möjligheterna att lillämpa forskningsresultaten. Ett sådanl
tvärvetenskapligt område som förvänlas få särskilt slor belydelse för
framliden har givits beteckningen mikronik. Det är elt tvärområde mellan
elektronik, mekanik och biologi, kemi och fysik. Mikronik kan definieras som
teknik för atl framställa komponenter vars funktioner bygger pä en kombinalion
av ytterst små geometriskt bestämda strukturer med varierande biologiska,
kemiska och fysikaliska egenskaper. Området bedöms på sikt kunna bli av nästan
lika stor betydelse för induslrin som mikroelektronikområdet. Grundläggande
framsteg kan bli mycket vikliga för tillämpningar såsom separation,
immobilisering av biokalalysatorer, avancerade artificiella katalysatorer och
sensorer.

Två tvärvetenskapliga områden har nyckelkaraktär för mikroni-ken,
nämligen dels forskning om ytfenomen och ytprocesser (dvs. skeenden i de
yttersta atomskikten i gränsytor), dels forskning om hur man kan bygga
specificerade strukturer från atomär eller molekylär nivå som grund för
skräddarsydda komponenter.

Det är viktigt att i utgångsläget ha elt bretl program och
inte låsa sig för en viss uppläggning av mikroniksalsningen. Ansatsen bör vara
atl under de närmasle åren bygga upp ett tvärvetenskapligt samarbele utan
<itt äventyra ihternationellt välrenommerade forskargruppers profil. Flera
av de forskningsprogram som ingår i STU:s förslag har redan i dag stora
kontaktytor till mikroniken. Ett mikronikprogram skall planeras i samklang med
dessa. Jag har beräknat 12 milj. kr. för särskilda satsningar på mikronikområdet
under treårsperioden.

Hänsyn till miljön är i dag en nödvändighet för
utvecklingen inom många industri- och samhällssektorer. Del är vidare en
förutsätlning för alt skapa goda långsikliga villkor för viktiga näringsgrenar
såsom exempelvis skogsindustrin.

Det innebär att miljöleknisk FoU måste vara en inlegrerad
del av FoU-verksamheten inom olika seklorer såsom iransporl, energi, jord- och
skogsbruk saml induslri. Miljövänlighet och resurssnålhel utgör alll viktigare
utgångspunkter vid utvecklingen av ny induslriell produktionsteknik.

STU har det samlade ansvarei för det slatliga stödel till
forskning och utveckling beträffande teknik på miljöområdet. STU:s ansvar
omfaltar de delar av miljöskyddsområdet som är av teknisk nalur och är inriktad
mot utveckling av processer, produkter, ulmstningar

Prop.
1986/87:74

Mikronik

Miljöteknik

131

s. 132 Kontrollera mot PDF

och
reningstekniker fram t.o. m. steget före prototyp- och demonslralionsanläggningar.
Chefen för miljö- och energidepartementet föreslår i årets budgetproposition
(prop. 1986/87: 100 bil. 16) att verksamhetsområdet för den s. k.
bränslemiljöfonden utvidgas till att gälla även generellt
leknikinlroduktionsslöd för miljövänlig leknik. Därigenom skapas möjlighet alt
stödja miljölekniska ulvecklingsprojekt även i de sleg som ligger efter dem
där STU:s insatser slutar.

Miljövårdstekniska
och miljörelaterade insatser ingår som en integrerad del i många teknikområden
som STU slöder. Särskilt STU:s insatser inom energiforskningsprogrammet har ett
starkt miljövårdsinslag.

Ökade
forskningsinsatser inom miljösektorn är nödvändiga ur elt såväl globall som
nationellt perspekliv. Miljövårdsområdet bördarför priorileras också inom
STU:s verksamhet. Detta bör ske genom att miljöintressena beaktas och genom alt
miljötekniska insalser i ökad grad inlegreras i STU:s slöd inom samtliga
berörda leknikområden. Vidare bör ökade resurser anvisas för särskilda
miljötekniska projekt. Jag har därvid beräknat att STU ökar sina insatser från
ca 6 till lOmilj. kr. per år under den kommande treårsperioden för sådana
projekl. Miljötekniska projekt med anknytning till massa- och pappersindustrin
och till avfallsområdet är i detta sammanhang av särskilt hög prioritet.

Förutom
nyss nämnda insatser inom områdel miljövårdsteknik och STU:s insatser på miljöområdet
inom främst energiforskningsprogrammet kan teknikupphandlingsprojektet TOBOS
85 nämnas. Syftet med projektet är alt utveckla teknik för oljebekämpning lill
sjöss.

Det
är vidare, enligt min mening, angeläget med ett nära samarbele mellan STU och
bl. a. slalens nalurvårdsverk i frågor rörande mil-jövårdstekniskt forsknings-
och utvecklingsarbete. Frågan om samordning mellan STU och naturvårdsverket
tas upp av den särskilda ulredning om översyn av miljövårdsorganisationen (dir.
1986:25) som nyligen tillsatts. Utredaren beräknas lägga fram sill förslag den
1 september 1987.

Jag
vill nu beröra områdena träleknik, massa- och pappersleknik, kemiteknik,
lekoteknik, flygteknik, havsteknik och livsmedelsteknik.

STU
inledde under budgetåret 1979/80 en kraftfull satsning inom områdel träleknik.
Sverige har gamla traditioner inom träområdel och träprodukter har länge hafl
en stor belydelse för sysselsättning och handelsbalans. Träindustrin bedöms ha
stor betydelse även i framliden. Jag har beräknat alt STU:s insatser inom
träteknikområdel fortsätter på en oförändrat hög nivå.

Massa-
och pappersindustrins betydelse för svensk ekonomi är belydande. För att
utveckla massa- och papperslekniken har jag beräknat alt STU:s insalser inom
området fortsätter på en i stort setl oförändrat hög nivå. Det nya insatsområde
som jag har föreslagit inom informationsteknologiområdet,
Driftulvecklingssyslem för processindustrin, skall genomföras med inrikining
mot bl.a. pappersindustrin. Det grundläggande övergripande målet med insatsområdet
är att utveckla processlyrsyslem, som tar lill vara och utvecklar både
driftledningens och processoperatörernas yrkesskicklighet.

Prop. 1986/87:74

Träteknik

Massa-
och pappersteknik

132

Kemiindustrin
är en annan bransch som omfattas av de insatser som föreslås inom insatsområdet
Driftulvecklingssyslem för processindustrin. Insatserna är här inriktade mol
driftstyrning saml försöks- och reaklionsoptimering i kemiska
processanläggningar. I övrigl har jag beräknat en fortsättning av STU:s
insalser inom områdel kemiteknik på en i huvudsak oförändrad nivå.

FoU-insatser
inom tekoindustrin är även i fortsättningen av slor belydelse för alt på lång
sikt öka konkurrenskraften inom tekobranschen. I proposuionen om forskning
(prop. 1983/84: 107 bil. 9) anförde jag alt det, enligt min mening, är etl
överlevnadsvillkor för denna induslri i Sverige all tekoiekniken utvecklas. Jag
menar att gäller delta även inför denna treårsperiod. Jag vill därför erinra om
STU:s ansvar för FoU-insatser inom delta område.

I
proposilionen föreslogjag vidare alt ett flerårigt ramprogram för civil
fiygteknisk forskning skulle genomföras för alt säkerställa den långsikliga
kunskapsutvecklingen inom svensk flygindustri. Denna satsning bör fortsätta
även under den kommande treårsperioden. Däruiöver kommer de av mig förordade
satsningarna inom det materialtekniska området (keramer och polymerer) att
vara av stort intresse för flygindustrin.

Havstekniken
utgör i dag ell brett fält som innehåller egen teknik i smala nischer, men
också tillämpningar från snart sagt alla de leknologiska områden som
utvecklats utanför havsresursverksamheten. STU har i sitt förslag inle särskilt
prioriterat det havstekniska områdel för all i stället kunna lillgodose de
mesl angelägna FoU-behoven inom de tidigare nämnda strategiskt vikliga områdena
för svensk industri. STU bedömer alt satsningar på flera av dessa nyckelområden
kommer att få slor betydelse även för tillämpningsutvecklingen inom det
havslekniska området. Jag kommer senare (avsnitt 13.4) att mer ingående
redogöra för mina förslag beträffande stöd till havsteknisk forskning och
utveckling.

STU:s
stöd till Uvsmedelsteknisk forskning sker dels via elt kollektivt
forskningprogram, dels via ramprogram för kunskapsutveckling. För nästa
ireårsperiod har STU, som lidigare nämnts, dessutom föreslagil ett nytt
insatsområde. Driftutvecklingssystem för processindustrin. Livsmedelsindustrin
är elt av de tre områden som insatsområdet är särskilt inriktat mot.

Regeringen
har givit STU i uppdrag atl sludera de tekniska förutsällningarna för
småskalig livsmedelsproduktion. STU redovisade sitt uppdrag den 15 december
1986. Ärendel bereds för närvarande inom regeringskansliel.

Prop. 1986/87:74
Kemiteknik

Tekoteknik

Flygteknik

Havsteknik

Livsmedelsteknik

10.3.2
Industriellt utvecklingsarbete och Industrifonden

Prop.
1986/87:74

Mitt förslag: Riktlinjerna för stödel genom Fonden för
industriellt Utvecklingsarbete (Industrifonden) förändras delvis fr. o. m.
budgetåret 1987/88. Industrifonden ges i uppgifl all hos främst de små och
medelstora förelagen siödja potentiellt lönsamma men riskbetonade
utvecklingsprojekt. De projekt som innebär satsningar på avancerad teknologi
skall särskilt prioriteras. Medverkan i leknikupphandlingsprojekl och i
utvecklingen av svenska underleverantörer lill olika branscher skall även
fortsättningsvis ingå som delar av fondens verksamhet.

Vidare skall fonden aklivt arbeta med projekl inom
EUREKA-samarbetet och därvid särskilt beakta den utvecklings- och marknadspotential
som projektsamarbetet innebär.

Industrifondens
ändrade inriktning motiverar alt stiftelsens kapital reduceras med 155 milj.
kr.

Bakgrund: Genom del stöd som lämnas av slyrelsen för
teknisk utveckling (STU) lill teknisk forskning och utveckling (FoU) söker
staten bidra till all bl.a. skapa förutsättningar för nya produkler och
processer inom industrin. I många fall, särskilt för slörre projekt, gäller
emellertid atl betydande tekniska och marknadsmässiga risker kan kvarstå även
sedan projekien har passerat de utvecklingsstadier där stöd från STU kan komma
i fråga. För att möjliggöra statligt slöd även i senare utvecklingsskeden
inrättades den I juli 1979 stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete
(Industrifonden) (prop. 1978/79: 123 bil. 1, NU 59, rskr. 415).

Fonden har till ändamål att enligt förordningen (1979:630)
om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete (omlryckt 1980:470, ändrad
senast 1984:610) stödja utveckling av nya produkter, processer och system för
induslriell produklion (industriellt utvecklingsarbete). Fonden avger på
begäran av regeringen yttranden i andra ärenden rörande statligt stöd lill
induslriellt utvecklingsarbete. Fonden skall vidare ta emot ansökningar om
stöd enligt förordningen (1981:923) om slöd genom Fonden för svensk-norskt
induslriellt samarbele och bereda ärenden åt denna fond (jfr prop. 1980/81:
189).

I förnyelseproposkionen (prop. 1983/84:135, NU 42, rskr.
379) blev fonden vidare ålagd att inom eller vid sidan av sin huvuduppgift
särskilt siödja:

-
teknikupphandlingsprojekt,

-
utveckling av
svenska underieverantörer lill olika branscher, t. ex. bilindustrin,

-
utvecklingsprojekt
och referensanläggningar inom området flexibla tillverkningssystem (FMS).

Industrifonden har stött teknikupphandlingsprojekt genom
främst villkorslån, där återbetalningen görs beroende av hur projektet lyckas.
Under perioden 1983/84-1985/86 har fonden beslutat om stöd till etl tjugotal
leknikupphandlingsprojekl med en sammanlagd slödvolym av 106 milj. kr.

Fonden har lämnat stöd till ell mindre antal
underleverantörsprojekl

134

inom
bilbranschen genom royaltyavlal och villkorslån. Under perioden 1983-1986 har
fonden beslulal om slöd till underleverantörsprojekt med sammanlagt43 milj.kr.

Under perioden
1983/84-1985/86 har Industrifonden engagerat sig i sex projekt för utveckling
av produkter som skall ingå i automaflserade tillverkningssystem, främst
avsedda för elektronikindustrin.

Budgeiårei 1979/80
anvisades etl grundkapital av 300 milj. kr. för Industrifondens verksamhel.
Under perioden 1981/82-1983/84 tillfördes fonden ytteriigare 450 milj.kr.,
fördelade med 150 milj.kr. per budgelår. Våren 1984 beslutade riksdagen (NU 42,
rskr 379) att fonden under vart och ett av budgetåren 1984/85-1986/87 skulle
lillföras ell kapilaltillskoll om 200 milj. kr. Av dessa totalt 600 milj. kr.
har fonden endast anvisats 200 milj.kr.för budgetåret 1984/85. Skälet är att
fonden inte har behövt det beslutade ytteriigare kapilaltillskoltet om 400
milj. kr. Fondens stiftelsekapital uppgår därmed till 950 milj. kr.

Industrifondens
verksamhet har ulvärderals av en konsultfirma. Enligt utvärderingen har fondens
arbetssätt och riskdelande flnansiering resulterat i en påtaglig nytta för den
svenska induslrin.

Ulvärderingen syflade lill
all bedöma måluppfyllelsen i fondens verksamhet och grundades på 35
stödärenden från perioden 1979-1984. Av dessa projekt är 27 genomförda eller
under genomförande med fondens stöd och 8 har inte kommit lill slånd och/eUer
inte erhållit fondens slöd. I samtliga fall har VD eller annan nyckelperson i
förelaget medverkat i en omfattande intervju. De 27 projekten representerar
ekonomiskt mer än hälften av fondens engagemang och antalsmässigt exakt hälften
av de 54 projekt som har kommit så långt att återbetalning pågår eller böriar
senast underår 1987.

De 27 projekten har av
Industrifonden fått stöd med sammanlagt 323 milj.kr. De totala investeringarna
i projekten beräknas lill 1,2 miljarder kronor från företagen och fonden och
den lolalt genererade årsomsättningen till 2,5 miljarder. Projekten beräknas
skapa minst I 500-2000 årsarbeten.

Av de 27 projekten bedöms
15 som lyckade, 8 som svårbedömda och 4 som misslyckade. De sistnämnda kommer
sannolikl alt tvinga fonden alt avskriva fordringar på 62 milj. kr. För hälften
av projekten anses fondens stöd ha varit av avgörande betydelse. Projekten
förvänlas ge i genomsnitt högre avkastning än normalt i företagen. Projekien i
små företag visar den största relaliva effekten i form av omsättning och
sysselsättning. Samma karaktäristika har projekt i högleknologiska förelag.
Begränsad företagsstoriek och hög teknologi är en vanlig kombinalion i de
studerade projekten.

Utvärderingen visar atl
Industrifonden under senare delen av femårsperioden ökal silt engagemang i
förelag av mindre storlek. Del flnns också en trend mol ett ökat inslag av
marknadsrisk i de av fonden slödda projekten.

Genom studier av
författningar och övriga bestämmelser för Industrifonden och de 27 projektens:

-
lönsamhet på längre sikt,

-
bidrag till ökat
utvecklingsarbete i förelagen.

Prop. 1986/87:74

Utvärdering

135

-
risk för företagen,

-
innehåll av offensiv förnyelse,

-
vikt för företagens
vidareulveckling,

-
beroende av fondens stöd

når
ulvärderarna sin sammanfaitande bedömning "alt Industrifonden sannolikt
har en hög grad av måluppfyllelse."

Industrifondens förslag:
Industrifonden har t.o. m. budgetåret 1985/86 fattat beslut om lån eller bidrag
till ca 130 projekt. Det sammanlagda åtagandet uppgår flll ca I 130 milj.kr.
Fondens styrelse fattade under budgetåret 1985/86 beslut om slöd med sammanlagt
ca 280 milj. kr.

Fonden gör följande
prognos för sin ekonomi och stödkapacitet under kommande budgetär:

Tabeil
10.1 Industrifondens ekonomi enligt fondens förslag (milj. kr.)

Prop. 1986/87:74

86/87

87/88

88/89

89/90

90/91

Ingående
balans av disponibla

likvida
medel

355

172

114

Ränlor,
amorteringar och

royallies
från projekt

som
erhållit stöd

174

246

Bankräntor

Adm.
kostnader

-9

Anslag

Kapacitet
för slöd

under
budgetåret

328

311

315

344

Under budgeiårei
1985/86 beslutade och avtalade Industrifonden om stöd till ett tjugotal olika
nya projekt, vilka framgår av labell 10.2.

Industrifonden
föreslår i sin anslagsframställning att statsmakterna fattar beslut om att
fondens stödverksamhet för industriellt utvecklingsarbete skall fortsätta under
treårsperioden 1987/88-1989/90 och förväntar sig en förslärkt eflerfrågan från
bl.a. följande företags- och projektkategorier:

-
Riskdelning i myckel slora
projekt i stora förelag. Förvänlade stödbelopp uppgär till över 20 milj. kr.
per projekl.

-
Riskdelning, projektanalys och
rådgivning i verkligt nydanande projekt i mindre underleverantörsföretag.
Fonden förutser stödbelopp av 4-10 milj. kr. per projekt.

-
Riskdelning, projeklanalys och
rådgivning i projekt hos små, nya företag som bildas i närheten av
forskningsfronten. Stödbelopp av 5-10 milj. kr. per projekl förvänlas.

- Delfinansiering
i den svenska delen av lämpliga EUREKA-projekl.

Industrifonden föreslår att bedömningskriterierna för projektstöd i prin

cip skall vara oförändrade, medan omslutningen ökar starki. För treårspe

rioden skulle detta innebära stödåtaganden om totalt ca I 350 milj. kr.

Fonden
beräknar medelsbehovei för treårsperioden till 225 milj. kr., varav 75 milj.
kr. för budgelåret 1987/88.

Nu
gällande regler för Industrifondens verksamhet innebär bl. a. alt stöd får ges
med högst 50 milj. kr. per projekt. Mol bakgrund av penningvärdesförsämringen
sedan beloppsgränsen fastställdes år 1979, föreslår fonden

136

■o

j<:

• a

•

■?

tUJ

.fi

■o

tu Ob a~.B

l/l

-O

t/1

c/)

cz o

t/1 -J

00:

o ö

— o

00 ON

3 ä ca

_ i. o "i

S .D Q. -o

E -C ■!=>, £ =

U Q -= -S . 5 _ „ .; £ ° .: £ M

S Z c/o t/i [-cn 2

c — tJ 5j

i<:

O C

.St

-O -5

* — '■ CO " — C 00

00 oi

CQ U. O.

■O

re —

Wc/o

■.5:5
g

« "U
-A

c/5 C/2 -J

o r-. o
rJ » r- o

00 m \0
fvl (J r*-,

o o

v-, IA-,

LU <

o U

o H u u

o E

U ä

ci ra

ra c

EtA

— C/2

CO CJ

■c
o

o
■

o "" c » _ X CO -

uju-xx,

> ö l

g al

S
t E £ .3

atl
den övre storleksgränsen för stöd till etl projekt slopas. Beslul över 75 milj.
kr. skall dock få fattas högst två gånger om årel. Fonden föreslår även att
beloppsgränsen för beslut som skall underställas regeringen höjs från 25 lill
50 milj. kr.

Skäl
för mitt förslag: Industrifonden har under de senasle åren alllmer kommit att
engagera sig i projekl hos andra förelag än de slörsia. Den hittillsvarande utvecklingen
är spontan och inte i sig resultatet av en förändrad inriktning.

Den
projekllyp mot vilken Industrifonden alltsedan sin slarl inriktat sitl slöd är
fortfarande industripolitiskt prioriterad. Den förändring som skelt gäller
företagen som ansvarar för projekten. Här har tyngdpunkten vad gäller anlalet
projekt förskjutils från de största mot de något mindre företagen.

Industripolitiskt
är de små och medelstora företagen en intressant grupp. De kan generera en
betydande induslriell tillväxt. Antalet medelstora företag är relativt sett
litel och tillväxten lägre än önskvärt. Jag anser all fonden bör inrikta sin
verksamhet mot gruppen smä och medelstora företag. Med medelstora företag
avser jag den grupp företag som inle lillhör de slörsia. För all Industrifonden
skall engagera sig i ell projekt är inle företagets slorlek i sig avgörande,
utan atl projektet är slort i förhållanden lill förelagets kapacitet.

Industrifondens
engagemang i leknikupphandlingsprojekl liksom i underleverantörsprojekl har
varit framgångsrikt. Etl antal projekt har utvecklats så väl, att fonden redan
böriat få återbetalning av det lämnade stödet. Fonden bör även fortsättningsvis
stödja teknikupphandlings- och underieverantörsprojekt.

Vad
gäller slöd lill s. k. flexibla tillverkningssystem (FMS) har inget företag
begäri stöd hos fonden för att införa sådan teknik i sin produktion. En
anledning till delta kan vara att denna möjlighet legat vid sidan av fondens
huvudsakliga inriktning och inte varil tillräckligt känd. I STU:s insalser på
del Verkstadstekniska områdel ingår salsningar på FMS. Enligt min bedömning bör
framtida statligt främjande av FMS-tekniken ske enbart inom ramen för STU:s
verksamhel.

I
avsniu 10.3.4 lämnas en beskrivning av EUREKA-samarbetet. Detta innebär, inle minst
för små och medelslora företag, chanser atl finna intressanta samarbetspartners
ute i Europa. Samarbete över de europeiska nationsgränserna ökar möjligheterna
att tekniskt och marknadsmässigl bilda slagkraftiga samarbetskonslellationer.
Del är därför angeläget att Industrifonden aktivt arbetar med och särskilt
uppmärksammar de projekt som innebär all medelstora och små svenska förelag
engagerar sig i projekl inom EUREKA-samarbetet.

Med
hänsyn titl att inriktningen förskjuls mot små och medelstora företag bör
Industrifonden utveckla samarbelel med STU, de regionala utvecklingsfonderna
och Sliftelsen Norriandsfonden.

Fondens
uppgift är enligt dess sladgar att stödja industriellt utvecklingsarbete
enligl de rikllinjer som kommer lill uttryck i regeringens förordning
(1979:630) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete. I
förordningen kommer de av riksdagen beslutade riktlinjerna för detta stöd

Prop.
1986/87:74

Fler
mindre företag

Ändrad
inriktning

138

s. 139 Kontrollera mot PDF

till uttryck. Fondens förändrade verksamhetsinriktning
ryms därför inom stadgarnas ram.

Mitt förslag atl ändra riktlinjerna för stödet genom
Industrifonden innebär att fonden kommer alt få ett minskat kapitalbehov.
Därmed bör en möjlighel öppnas för fonden alt reducera silt stiftelsekapital
och att återföra 155 milj. kr. lill statskassan.

Såsom jag
tidigare har beskrivii är stödel genom Industrifonden etl av de leknikpolkiska
insirumenten för atl sfimulera fill teknisk förnyelse genom forskning och
utveckling. Detla framgår av riksdagens beslut (NU 59, rskr 415) och fondens
stadgar. Även om Industrifonden är elt självständigt organ, får del därmed
förutsättas all fonden efterkommer riksdagens slällningstagande, inle bara vad
gäller verksamhelens inrikining, ulan också vad gäller reduceringen av
stiftelsekapitalet.

Prop. 1986/87:74

Minskat kapitalbehov

10.3.3
Forskningssamarbete med Europeiska Gemenskaperna

Jag har tidigare i dag vid min anmälan av propositionen om
forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 10) anfört att STU bör tilldelas ökade
resurser för atl finansiera forskningssamarbetet med EG. I samband härmed har
jag redovisal detta samarbele enligl följande.

Inom EG har under senare år kraftfulla initiativ tagils
för all förstärka samarbetet på forskningsområdet. Ett övergripande ramprogram
för EG:s forsknings- och utvecklingsverksamhet för åren 1984-1987 godkändes av
EG:s räd år 1983. Programmet syflar till alt hävda EG:s konkurrenskraft utåt,
särskilt på del induslriella området. En rad nya beslul på forskningsområdet
logs underår 1984; bl.a. godkändes en budget på sammanlagt ca 8 miljarder
kronor avseende fusion, strålskydd och radioaktivt avfall, bioteknologi,
program för slimulans av forskarutbytet, ny teknik för tillverkningsindustrin
saml icke-nukleär energi.

De största ansträngningarna för alt höja den tekniska
nivån i europeisk industri har gjorts inom eleklronikområdel.

Redan i
februari 1984 hade rådet fallat beslul om en slörre forskningssatsning genom
atl anta ett program för informationsteknologi ESPRIT (European Strategic
Programme for Research and Development in Information Technology). Detta är
det största och mesl prioriterade av EG-pro-grammen med en budget i första
fasen på ca 10 miljarder kronor för programperioden 1984-1988, varav EG och
induslrin svarar för hälflen var. Programmei har som mål alt:

-
ge europeisk
informationsteknologiindustri den lekniska grunden för att vara internationellt
konkurrenskraftig under 1990-talet,

-
stimulera
industriellt samarbele på informationsteknologisektorn,

- bidra till utvecklingen av internalionell
slandardisering.

ESPRIT-programmet har samlat de ledande förelagen och forskningsin

stituten i EG-länderna i genomförandet av ca 100 projekt. ESPRIT innebär

därigenom, enligt de flesta bedömare, etl slort steg framåt i utvecklingen

av forsknings- och utvecklingssamarbetet i Europa.

ESPRIT-programmet omfaltar dels basteknologier
(mikroelektronik, programvaruteknologi och avancerad informationsbehandling),
dels teknologi för att använda dessa. Projekl som genomförs inom programmet
skall avse teknologi som är konkurrensneutral. Projekten finansieras till
hälften av EG och till hälften av de medverkande företagen och institutionerna.
I varje projekt finns minst två företag från olika länder.

RACE (Research and development of Advanced Communicalion
tech-

Ökade resurser

139

s. 140 Kontrollera mot PDF

nologies
in Europé) är elt annat storl program inom EG, som syftar lill atl teknologiskt
lägga grunden lill elt för EG-länderna gemensaml bredbandigl kommunikationsnät.
Centralt för programmet är alt utveckla gemensam standardisering. Samtidigt
avses programmet bidra lill förbättrade konkurrensvillkor för den europeiska
teletekniska industrin genom en även tekniskl sett gemensam marknad.

Ell
Iredje EG-program av strategisk betydelse är BRITE (Basic Research in Industrial
Technologies for Europé). Programmels syfle är alt modernisera
tillverkningsindustrin genom grundläggande leknisk forskning på områden som
laserteknik, nya material, nya provningsmetoder, CAD/CAM och matematiska
modeller, membranteknik, katalys- och parli-kelleknik m. m.

EG:s
forsknings- och utvecklingsaktiviteter omfattar även en rad andra program. För
närvarande bereds förslag om etl nytt ramprogram som täcker EG:s alla insatser
avseende forskning och utveckling under perioden 1987-1991. Ramprogrammet är
inriktat mol åtta slora mål: livskvalitet, informationssamhället,
infrastruktur för den gemensamma marknaden (telekommunikation, transport), ny
teknologi för alt modernisera industrin, energi, bioteknik, havsleknik och
forskarröriighet.

Del
nya ramprogrammet har en föreslagen EG-budget på lolalt ca 50 miljarder kronor,
varav ESPRIT svarar för ca 15 miljarder, RACE för 5,5 miljarder och BRITE för
3,5 miljarder. Induslrin förväntas bidra med motsvarande belopp för dessa
program. Andra områden är energiforskning, bioteknik, materialforskning,
miljö- och klimatforskning samt medicinsk forskning.

Som
elt allmänt villkor för att delta i de högteknologiska EG-program-men har
hitlills gälll att ett företag är etablerat inom EG och att forskningen
bedrivs där. Det har således inle varit möjligl för elt förelag i ett land
utanför EG-kretsen att medverka i programmen om det inte skelt genom
dotterföretag som är verksami i ett EG-land. På en del områden - såsom
maierial, bioteknologi, miljö/klimat samt stimulansprogram för forskarrörlighet
— finns dock vissa möjligheter för inslilulioner och förelag i länder utanför
EG atl della. Även på strålskyddsområdel är EG öppel för samarbete med Iredje
land. I samband med alt de icke-öppna programmen ESPRIT och BRITE revideras,
väntas EG:s kommission föreslå rådel all denna inskränkning i
behörighetsreglerna tas borl. Länder som slutit bilaterala ramavtal med EG om
forskningssamarbete skall erbjudas della. För RACE har ett sådant förslag redan
lagls.

Redan
i dag deltar Sverige i forskningssamarbete med EG, bl. a. genom den europeiska
samarbetsorganisationen inom vetenskaplig och leknisk forskning, COST
(Cooperation in the field of Sience and Technology) som ursprungligen
initierades av EG. Även inom ramen för kol- och stålgemenskapen (CECA) och det
nya arbetsmiljöavtalel med EG bedrivs forskning. Som statsrådet Gradin
tidigare i dag har redovisal (prop. 1986/87:84 bil. 2, kap. 4.2) är Sverige
också anslutet fill EG:s fusionsforskningsprogram genom samarbelsavlal med Euratom.
Dessutom har Sverige ingått bilalerala avtal med EG på områdena
avfallsålervinning, träforskning saml hälso- och sjukvård. Del är dock
regeringens vilja att forskningssamarbelel med EG breddas ytteriigare. Som ett
led i en sådan utveckling slöts år 1986 ett ramavtal mellan Sverige och EG om
fördjupat forsknings- och utvecklingssamarbete. Ramavtalet nämner inga
områden, men är en ömsesidig viljeyttring att siräva lill samarbele där det är
lill nytta för båda parter.

Jag
har lidigare nämnt all Sverige slutit bilaterala avtal med EG på områdena
avfallsåtervinning, träforskning, hälso- och sjukvård m. m. Sverige deltar i
dessa program i deras helhet, vilket medför all Sverige bidrar

Prop. 1986/87:74

Ramavtal

140

s. 141 Kontrollera mot PDF

till
EG:s budget för del akluella forskningsprogrammet enligl en bestämd Prop.
1986/87: 74 fördelningsnyckel. I gengäld medverkar svenska institutioner i
resp. program på likställd fot med institutioner inom EG vad gäller fillgång
till forskningsresultat, möjlighel all få forskningskontrakt från EG m.m. och
därmed få forskningsprojekten delvis finansierade av EG.

Förhandlingar
har inletts om samarbete på områdel avancerade material (EURAM) enligl samma
former som på de ovan nämnda områdena.

Möjligheten
atl della i hela EG-program gäller hittills endast områden av ren
forskningskaraktär med begränsai industriintresse.

De
industriinriktade programmen - ESPRIT, RACE och BRITE - har hittills varil sä
gott som hell stängda för företag ulanför EG. Även om en uppmjukning av
behörighetsreglerna är på väg, så kommer Sverige sannolikt inle att få
möjlighel att delta i dessa program i deras helhel. Svenska förelag och
institutioner kommer troligen att kunna delta endasl på projektnivå, varför de
med all sannolikhet inte kan erhålla projektmedel från EG.

Det
svenska deltagandel måste således säkerställas inom ramarna för våra svenska
resurser och utformas som en integrerad del av ordinarie verksamheier.

10.3.4
EUREKA

Under
de senasle åren har en politisk medvetenhet om all högteknolo- EG—Japan—USA giområdena
är av strategisk vikt för framtiden växt fram i Europa. Stora statliga
satsningar i USA och Japan har skapat oro för att Europas konkurrenskraft på
världsmarknaden skall bli allt sämre. En viktig anledning till detta är
bristande samordning av forsknings- och ulvecklingsinsalserna och alt Europa är
alltför uppdelat i små nationella marknader, varigenom man inte får de
skalfördelar som USA och Japan åtnjuter. EG har vidare kritiserats för tröghet
och byråkrati, vilket har sin grund i att EG-beslut fordrar konsensus i den
inhomogena krelsen av medlemsländer saml att EG:s budgetarbete domineras av en
konlroversieU jordbrukspolitik, som försvårar slörre salsningar pä forsknings-
och utvecklingsområdet.

Europa
anses dock ha en god kunskapsbas och totall setl belydande forskningsresurser,
som emellertid inle i lillräcklig grad kunnat omvandlas i kommersiella
framgångar.

Frankrike
tog mot ovanstående bakgrund kontakt med Förbundsrepubliken Tyskland och
lanserade i april 1985 en idé om ökat internationellt samarbete i Europa.
Initiativet, som fick namnel EUREKA, presenterades för EG-slaierna och andra
västeuropeiska stater. Vid en ministerkonferens i Paris ijuli 1985 nåddes en
allmän politisk uppslutning bakom EUREKA, vilket manifesterades i en deklaration
som antogs av mötet. EUREKA:s medlemmar är nu 19 västeuropeiska länder samt
EG-kommissionen. Vid en andra ministerkonferens i Hannover i november 1985
kunde en deklaration antas, som fastställde principerna för arbetet. Vissa
inledande projekl presenterades också.

Ordförandeskapet
roterar mellan deltagarländerna och den tredje minis

terkonferensen hölls i London i juni 1986, då projeklprocedurerna fast

ställdes. Etl 60-tal nya projekt anmäldes vara klara, vilket visade att

samarbetet tagit god fart. 141

Som
första land utanför EG-kretsen hade Sverige ordförandeskapet för EUREKA andra
halvåret 1986. Ordförandeperioden avslutades med den fjärde ministerkonferensen
som hölls i Siockholm i december 1986. Under del svenska ordförandeskapei har
EUREKA ytterligare stabiliserats. Sålunda har etl sekretariat i Bryssel
etablerats och grunderna för elt daiorbaserat informalionssyslem lagls.
EUREKA-samarbetet omfattar nu 109 anmälda projekt till etl beräknat sammanlagt
värde av 25 miljarder kronor. Sverige deltar i elt tjugotal av dessa projekl.

Målel
för EUREKA är alt höja Europas leknologiska nivå och öka den europeiska
industrins konkurrenskraft på världsmarknaden genom elt ökat forsknings- och
utvecklingssamarbete.

En
grundprincip är alt projektarbetet - till skillnad från forsknings- och
utvecklingsprogrammen inom EG - skall ha en flexibel organisation och
finansiering, dvs. olika deltagarkonstellationerförutses förprojekten. Som en
konsekvens av detta inrättas ingen gemensam fond för atl finansiera projekt.

Deltagare
i projekten är i övervägande grad industriförelag och industrin själv är i
första hand initiativtagare till projekten.

Projektdeltagarna
upprätiar avtal mellan sig som reglerar samarbetet och äganderätten till
resultat m. m. Det är också projektdeltagarna som avgör vilka parter som skall
knytas till samarbetet.

Det
är resp. regeringar som avgör om etl projekt skall få EUREKA-sta-lus på basis
av vissa kriterier såsom all projektet skall: vara civUl, ha hög teknisk nivå
och ha hög innovalionsgrad.

Ett
anlal leknikområden identifierades redan i Hannoverdeklarationen som särskilt
angelägna, nämligen: informationsteknologi, teleteknik, ro-bolisering,
tillverkningsteknik, laserutveckling, materialteknik, bioteknik, havsteknik,
miljövård och transportteknik.

Informationsteknologiområdel
svarar i dag för den slörsta andelen EUREKA-projekl. Projekt på andra områden
än de nämnda kan förekomma, men en av grundprinciperna i EUREKA är alt inte
dubblera arbete som utförs i andra organisaiioner.

Finansiering
av projekl förutsätts i första hand ske av deltagarna själva med eget kapital
eller genom insatser från kapitalmarknaden. Beiräffande möjligheter till
statligt stöd lill förstudier och projektgenomförande hänvisar jag till vad
jag har anfört beträffande verksamheterna vid STU resp. Industrifonden.

Prop. 1986/87:74

Projektsamarbete

10.3.5
Forskningsbidrag tiil teknikbaseräde småföretag

Mitt förslag:
Systemet med forskningsbidrag lill teknikbaseräde småföretag avskaffas.

I budgetpropositionen
(prop. 1986/87: IOO bil. 14) harjag föreslagit atl, i avvakian på särskild
proposiiion, för budgetåret 1987/88 beräkna elt reservationsanslag av 21,7
milj.kr. lill Forskningsbidrag till teknikbaseräde småföretag. Jag avser nu atl
ta upp denna fråga.

142

Bakgrund: Från anslaget
Forskningsbidrag lill teknikbaseräde småförelag bekostas innevarande budgetår
STU:s kostnader för bidrag som utgår enligt förordningen (1984:810) om
forskningsbidrag lill teknikbaseräde småföretag. Bidragel utgör ett icke
projeklbundel stöd för alt främja forskning och utveckling inom mindre företag
som i hög grad är beroende av teknisk kompelens inom företaget, s. k.
teknikbaseräde småföretag.

Skälen för mitt förslag:
STU har utvärderat verksamheten och konstaterar atl bidragels generella stimulanseffekter
är marginella saml all del i huvudsak är företag lokaliserade till
högskoleorter som har sökt och erhållil slöd. Jag anser, i likhei med STU, all
de generella sfimulanseffeklerna är små. Jag förordar därför att systemet med
forskningsbidrag lill teknikbaseräde småföretag avskaffas.

Flera av mina övriga
förslag kompenserar de små och medelslora förelagen för denna stödform som jag
nu föreslår ska upphöra. Härvid kan nämnas:

-
Förslagel om att Industrifonden
skall inrikta sin verksamhet mot små och medelstora företag i stället för de
allra största.

-
Den kraftfulla ökningen av
resurser lill STU. STU:s företagsstöd och teknikspridningsinsalser är inriktade
mol de smä och medelslora förelagen.

-
Innovalionsstöd och
leknikspridning lill små och medelslora företag inom ramen för
informationsteknologiprogrammet.

-
Förslaget om atl
Norrlandsfonden i slörre ulslräckning än lidigare inriktar sin verksamhet på
finansiering av industriellt utvecklingsarbete i små och medelstora företag.

Prop.
1986/87:74

10.4 Stöd till teknisk infrastruktur

10.4.1
Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

Mitt förslag: Ett
nytl reservalionsanslag bör föras upp för budgelåret 1987/88. Under detta nya
anslag, F 3. Bidrag till Sfiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga aliachéverksamhet,
bör medel anvisas för verksamheten vid STATT. För budgetåret 1987/88 harjag
beräknai 26,4 milj. kr. Jag återkommer till detla i avsnill 17.

Under innevarande budgetär
finansieras statens bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
atlachéverksamhel (STATT) från anslaget F 1. Slyrelsen för leknisk utveckling:
Teknisk forskning och utveckling.

Bakgrund: STATT har i sin
nuvarande form funnils sedan år 1981. Den tekniska atiachéverksamheten som
sådan har emellertid funnits i 40 år, dvs. sedan slutet av andra världskriget.
Attachéverksamheten, som började med en attaché i USA (New York) omfallar nu
elt 60-tal personer på nio siralegiska platser i väriden. I USA finns det
attachékontor i Washington, Los Angeles och San Fransisco. I de tre viktigaste
industriländerna i Västeuropa finns det konlor i Paris, Bonn och London.
Dessutom finns det altachékonlor i Sovjetunionen (Moskva), Kina (Peking) och
Japan (Tokyo). Dessa sju länder svarar sammanlagt för mer än 90 % av världens
samlade forsknings- och utvecklingsinsatser.

143

Attachékonloren
är i allmänhet lokaliserade vid de svenska ambassaderna. Från vissa
attachékontor sker även specialislbevakning av länder, där atiachéverksamheten
inte är etablerad. Hela verksamheten adminislreras från ett hemmakontor i
Stockholm.

Organisationsformen
och arbetssättet för STATT har ändrals under åren. Atiachéverksamheten är nu
ett offensivt "leknikpolitiskt instrument" med uppgift atl förse
svenska företag, organisationer och myndigheter med teknisk, vetenskaplig och
industriell informalion. Verksamheten har utvärderats vid ett flertal
tillfällen. De allmänna omdömena om STATT är mycket goda.

Skäl
för mitt förslag: Medel för verksamheten vid STATT har tidigare anvisats under
anslaget F 1. Styrelsen för leknisk utveckling: Teknisk forskning och
utveckling som en separat anslagspost. Som framgår av vad jag nyss har nämnt
har emellerlid verksamhelen nu nätt en sådan omfattning och självständighet
att del är motiverat med ett separat anslag för Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel.

Sveriges
framtid som industrination är beroende av en kontinueriig tillförsel av ny
leknisk kunskap från omväriden. Del finns också elt behov av en vidgad
teknikpolitisk utlandsbevakning, eftersom leknikpoliliken under det senaste
decenniet blivit ett tungt inslag i de flesta länders politiska program. Här
finner jag att STATT har en viktig funktion att fylla.

Vi
upplever nu och inom en överskådlig lid en kraftigl fortsatt internationaliseringsprocess
inom praktiskt taget alla verksamhetsområden. Denna internationalisering medför
bl. a. att personliga internationella kontakter kommer att öka samt alt förelag
och organisaiioner i Sverige fortlöpande kommer att utveckla sina
internationella verksamheier. Atlachésysiemel kan här ge en överblick, förklara
sammanhang och ge en vidgad syn på den tekniska ulvecklingen utomlands. Detta
finner jag väl förenligt med STATT:s grundidé, nämligen att snabbi förmedla
intressant teknisk-vetenskaplig och industriell information fill svensk
förvaltning och svenskt näringsliv.

Med
tanke på de stora forsknings- och utvecklingssatningar som görs gemensamt inom
Västeuropa villjag peka på Sveriges behov av en leknisk bevakning av
verksamheten inom EG. Enligl min mening bör därför atiachéverksamheten på
begränsad tid placera en teknisk attaché i Bryssel för att handha dessa frågor.
I övrigt har jag för del kommande budgetåret räknat med alt attachéverksamheten
behåller sin nuvarande omfallning i fråga om befintliga kontor. Den nuvarande
basrapporteringen i form av bl. a. rapporter och notiser skall behållas under
en treårsperiod.

Mot
bakgrund av att det finns nya intressanta regioner i vilka STATT inte har några
kontor villjag emellertid framhålla att det är viktigt att även sådana områden
bevakas när del gäller leknik, induslriförnyelse och forskningspolitik.
Exempel på detta är Italien och Indien. Jag föreslår därför alt
försöksverksamhet etableras i dessa båda länder.

Prop. 1986/87: 74

Verksamhetens
innehåll

11 Småföretagsutveckling

11.1 Inledning

Småföretagen spelar en viklig roll för ulvecklingen av
marknadssekono-min. Genom ett högl nyföretagande upprätthålls dynamiken i
näringslivet. Småföretagspolitiken syftar till att stimulera nyföretagandel och
atl undanröja hinder för småföretag med expansionsmöjligheter i syfte alt
främja elt konkurrenskraftigt näringliv som ger möjlighel till en ökad och
trygg sysselsäUning.

En rad åtgärder vidlas för atl stimulera ulvecklingen av
småföretagandet. Jag har tidigare redovisat min syn på de ekonomisk-politiska
ramförutsättningarna (avsnitt 5), infrastrukturens betydelse för näringslivets
utveckling (avsnitt 6), arbetet med avreglering och regelförenkling (avsnitt
7) samt teknisk forskning och utveckling (avsnitt 10).

Jag har för avsikl att i delta avsnitt redovisa min syn på
de specifika insatser som behövs - som etl komplement fill de mer generella
åtgärderna - för all undanröja hinder för expansion och slimulera utveckling
av småförelagen.

Innan jag går närmare in på småföretagspolitikens mål och
medel villjag inledningsvis redogöra för småföretagens betydelse och nämna
någol om den ekonomiska utvecklingen i småföretagsseklorn. Inom industridepartementet
har upprättats en promemoria om svenskl näringsliv i ell internationellt
perspektiv (bil. 3). I den ges ytteriigare uppgifterom bl. a. småföretagens
ekonomiska utveckling.

Det finns
nästan en halv miljon företag i Sverige, varav mer än 99 % är små eller
medelstora, dvs. har färre än 200 anställda. Därav lillhör ca 50000 lillverkningsinduslrin.
En klar majoritet av dessa företag är familjeägda. Småföretagen har sammanlagt
över I miljon anslällda. Redan det visar att dessa företag har stor betydelse
för näringsliv och samhälle.

Småförelagen är viktiga för den tekniska och kommersiella
förnyelsen. Det finns en stor idérikedom och förmåga till förnyelse i de mindre
företagen. Det gäller såväl nya produkter och systemlösningar som nya former
för handel och distribufion.

Småföretagen är av fundamental betydelse för marknadsekonomin.
En slor småföretagssektor innebär atl konkurrensen upprätthålls på olika
marknader. Småförelagen kan flexibelt anpassa sig lill nya situationer och
ställa om produktionsapparaten efter marknadens utveckling.

Småföretagen bidrar i stor utsträckning till vår
produktion och export, inte minsl som underieverantörer till större företag.
Våra storföretags framgångar bygger i hög grad på tillgången till effektiva
underieverantörer med en hög teknisk kompetens.

Genom att
småföretagen är spridda till olika delar av landel, har de stor belydelse för
möjligheterna att nå en tillfredsställande regional balans. Orler med många
småföretag står bra rusiade inför strukturkriser i stora förelag och branscher.
En positiv utveckling av småföretagen är angelägen från regionalpolilisk
synpunki, särskilt mot bakgrund av ökade regionala obalanser under senare år.

Prop. 1986/87:74

Småföretagen — dynamik i näringslivet

Teknik och

kommersiell

förnyelse

Underleverantörer

Stor betydelse för regional balans

10 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

145

Etablering
och utveckling av småföretag är en nödvändig del av strukturomvandlingen.
Eftersom strukturomvandlingen bl.a. leder lill all företag och produktområden
slås ut genom internalionell konkurrens måste näringslivet, bl. a. genom
elablering och utveckling av småförelag, tillföras ny verksamhet som ersättning
för den som slås ul. För samhällel är det därför motiverat alt med särskilda
medel minska de hinder som kan föreligga för småföretagens utveckling. Bl.a.
härigenom kan den induslriella produktionen utvidgas.

Del
är viktigt alt se de små och stora företagen som delar i elt sammanhängande
ekonomiskt system. Det är de stora industrikoncernerna som svarar för den
största delen av exporten och de inlernationella kontakterna, medan de mindre
industri- och tjänsteföretagen i första hand är underleverantörer och
hemmamarknadsinriktade. En expansion inom de stora internationellt inriktade
koncernerna ger ofta belydande positiva effekter i de små och medelstora
företagen.

Vidare är det viktigt att
utgå från att företagen har en livscykel. Många små och medelslora förelag är
relativt unga och i en tillväxtfas. Det innebär också att de som regel inte har
samma ekonomiska karakteristika som äldre förelag. Expansionen i företagen påverkar
och påverkas av bl. a. de finansiella förutsättningarna och de ekonomiska
resultaten. Ett viktigt förhåUande är alt småföretagen — bl.a. genom att deras
satsningar är riskfyllda - kan ha svårt alt snabbi ackumulera elt lillräckligl
stort eget kapital. Detta kan avläsas genom atl soliditeten i regel är lägre i
små företag än i större. Det finns anledning atl understryka att de skillnader
i ekonomiska förhållanden som finns mellan små och stora företag således
väsentligen är en naturlig konsekvens av atl de små och medelslora förelagen
befinner sig i en tillväxtprocess. Av den anledningen kan det inte vara etl mål
i sig för näringspolitiken atl eftersträva en likformighet i fråga om
ekonomiska förhållanden i å ena sidan små och medelstora företag och å andra
sidan storföretag.

Den
ekonomiska utvecklingen i småförelagen är dock myckel positiv. Produkfionen och
exporten har stigit, kapacilelsutnytljandet har ökat och investeringarna ligger
på en hög nivå. Lönsamheten har kraftigl förbättrats under senare år.
Avkastningen på eget kapital låg 1985 på drygt 20 % för små och medelstora
industriföretag. Småföretagens export ökade med 50 % mellan åren 1982 och 1984,
vilket var mer än för övriga företag.

Nyföretagandel
ökar i Sverige. Under åren 1983-1985 beräknas i genomsnitt ca 20000 företag
med hell ny verksamhet ha tillkommit inom näringslivet.

Även
sysselsättningen utvecklas posifivt i småföretagssektorn. Mellan åren 1982 och
1985 ökade de små och medelstora industriföretagen sin sysselsättning med drygt
5 %, vilkel innebär en betydligt starkare uppgång än för de större företagen.

De
flesla små och medelslora industriföretag är i privat ägo. Ca 90 % av alla
förelag med anställda kan klassificeras som familjeföretag. Jag vill i detta
sammanhang redogöra för en utredning om uppköp av små och medelstora företag
inom industrin som industriverket överlämnade till regeringen i december 1986
(jfr bil. 3, avsnitt 13.5). Av utredningen fram-

Prop. 1986/87:74

Sammanhängande
ekonomiskt system

Positiv
utveckling

Uppköp
av familjeföretag har liten omfattning

146

går att uppköpen av
familjeföretag i slor utsträckning samvarierar med konjunkturen. Antalel uppköp
har därför ökat under de senaste årens högkonjunktur. De uppköpia företagen
utgör dock en myckel liten andel, ca I %, av det lotala antalet små och
medelstora industriföretag.

Drygt hälflen av köpen
görs av andra familjeföretag. Köparföreiaget är ofta beläget i geografisk
närhet av det uppköpta företaget. 1 regel görs endast små förändringar av
förelagens verksamhet och sysselsättning efter uppköpen. Som skäl för atl sälja
företagen anger ägarna ofta personliga motiv, såsom ålder m. m. Mer sällan
anges t. ex. skatteskäl.

Dessa
fusioner medverkar enligt industriverket inte i nämnvärd utsträckning till
någon ökad ägarkoncenlralion i näringslivel. Indusiriverkel bedömer att
förelagsöveriåtelserna har mycket begränsade industri- och regionalpoliliska
konsekvenser.

Prop. 1986/87:74

11.2 Småföretagspolitikens mål och medel

Min bedömning:
Småföretagspolilikens mål bör ligga fast. Behovet av riktade insatser kvarstår.
Poliliken inriktas på alt slimulera nyföretagandel och alt undanröja hinder
för småföretag med expansionsmöjligheler, i syfte alt främja etl
konkurrenskraftigt näringsliv som ger möjlighet till en ökad och trygg
sysselsättning.

Bakgrund och skäl för min
bedömning: Målen för småföretagspolitiken har behandlats av riksdagen vid flera
tillfällen. Senast i regeringens proposition om industriell tillväxt och
fömyelse behandlades samhällels insalser för atl stimulera utvecklingen av små
och medelstora förelag (prop. 1983:84/135, NU: 42, rskr. 379).
Småföretagspolilikens mål utgår från småföretagens stora betydelse för

-
marknadsekonomins utveckling,

-
leknisk och affärsmässig
förnyelse,

-
produktion och distribution av varor
och tjänster,

-
sysselsättning,

-
underieveranser lill slörre
företag,

-
den regionala utvecklingen.

Småföretagen
möter särskilda utvecklingshinder i form av brisl på riskkapilal, speciella
behov av utbildning samt otillräcklig information och service. Målel för
småförelagspolitiken är att undanröja dessa hinder och på olika sätt stimulera
förelagens produktion, export, förnyelse och konkurrenskraft.

Av slor betydelse för
småförelagens utveckling är givetvis den allmänna ekonomiska politik som förls
sedan år 1982. Som ett komplement till denna och för atl underlätta
småförelagens utveckling görs ytterligare insalser. Inom ramen för
näringspolitiken uppmuntras och stimuleras nyföretagandel. Småföretagens
utveckling underlättas genom bl.a. insalser för att förbättra rådgivning,
utbildning och lillgång på riskkapital. Det sker genom alt del privata utbudet
av utbildning och rådgivning saml finansierings-tjänster komplelteras med olika
riktade samhällsinsatser.

Målen ligger fast

Goda

allmänekonomiska

förutsättningar

147

Ell av de viktigaste insirumenten i småföretagspolitiken
är de regionala utvecklingsfonderna. Staten, landstingen och berörda kommuner
har strävat efter att successivt bygga ul organisalionen och höja kompetensen
och effektiviteten. Anslagen för småföretagsutveckling - som går främst till
utvecklingsfonderna - har höjts från ca IOO till ca 150 milj. kr. perår sedan
regeringsskiftet år 1982. Under den närmasle treårsperioden kommer insatserna
att fortsätta i oförminskad skala.

Som jag fidigare har redovisat (avsnitt 7) pågår ett
omfattande arbete som syftar till att förenkla och ta borl regler som medför
onödiga kostnader och olägenheler för näringslivet. Erfarenheterna hittills
visar på posiliva resultat inom etl flertal områden. Så har t. ex. inom
skatteområdet genomförls etl antal administrativa reformer — samordnad uppbörd
av källskatl och arbetsgivaravgifter, höjda momsgränser m.m. - som är av
särskild betydelse för småföretagen. Av särskilt intresse för nyföretagandel är
en studie som riksrevisionsverket har utfört på regeringens uppdrag och som
syftat till all undersöka möjligheten att samordna olika myndighelers agerande
i samband med all nya företag etableras.

Skattefrågorna är väsentliga. Jag har tidigare (avsnitt
5.4) redogjort för vissa skattefrågor som har belydelse för småföretagen. Som
därvid nämndes har riksdagen nyligen beslutat atl fribeloppel för
vinstdelningsskatlen skall höjas från 0,5 till 1 milj. kr., vilket gör att en
tredjedel av de företag som i dag betalar vinsldelningsskatt blir befriade från
den skallen.

Regeringen lägger slor vikt vid överföringen av teknisk
kompetens från bl.a. högskolor till småförelag. En rad teknik- och
utvecklingscenlra har vuxit fram i många regioner. Siaten har på olika sätt
medverkat i den ulvecklingen.

Under de senaste åren har regeringen satsat på även andra
innovations-främjande åtgärder som har visat sig vara framgångsrika. Bl. a. kan
nämnas näringsbidrag lill innovatörer från slyrelsen för leknisk utveckling,
som varje år ger ca 10 uppfinnare möjlighel atl på hellid under två års lid
ägna sig åt kreativ verksamhet.

Del finns också ca 20 rådgivare i uppfinnarfrågor som är
placerade ute i landets olika regioner. Styrelsen för teknisk utveckling har
uppdragit ål Svenska Uppfinnareföreningen att utbilda dessa rådgivare och hålla
dem med aktuellt arbetsmaterial. Det finns ett slort behov av den här formen av
service, väl spridd över hela landet.

Jag har tidigare (avsnitt 10) redogjort närmare för stödet
till enskilda uppfinnare. Under budgelåret 1987/88 beräknarjag alt 3 milj. kr.
bör anvisas till uppfinnarföreningar, vilket är en avsevärd försiärkning
jämfört med fidigare år.

Särskilda insatser görs även för att främja småförelagens
export. Sveriges Exportråd har avdelat särskilda resurser för detta ändamål.
Bl. a. kan nämnas delprogrammel Exportchef-att-hyra. Exportrådet samarbetar med
bl.a. industriverket och utvecklingsfonderna. Induslriverkets olika
branschfrämjande åtgärder innehåller inslag av exportslöd. Insatserna riklar
sig i hög grad till små och medelstora företag.

Arbetsmiljöfonden har tidigare finansierat flera
småförelagsprojekl. Fondens erfarenheter visar på behovet av en samordnad
insats vad gäller

Prop.
1986/87:74 Utvecklingsfonder

Förenkling och avreglering

Skatter

Teknikspridning

Innovationer

Export

Arbetsmiljö

148

arbetsmiljön
i småföretag. Fonden har därför nyligen beslutat att sammanföra sina insalser
till etl särskilt program. Delta kommer att bedrivas i samarbete med parterna
på arbetsmarknaden samt SIND och arbetarskyddsstyrelsen.

Exempel på andra
insatser som statsmakterna har genomfört under senare år är stöd till
industridesign, den särskilda småföretagsfonden och — tillsammans med
kooperalionen - elt särskilt utvecklingssystem för ny kooperation. Småförelagen
får också en slor del av statens betydande regionalpolitiska slödålgärder i
form av lån, bidrag, företagsutvecklande insatser, förbättrad infrastruktur m.
m.

Prop.
1986/87:74

Design,
flnansiering

Kooperativ
Utveckling

11.3 De regionala utvecklingsfonderna

Min bedömning:
Utvecklingsfondernas inriktning, verksamhet och organisation bör ligga fast.
Insatserna bör, liksom hittills, i huvudsak riktas till tillverkande företag.
Även företag som tillhandahåller tjänster till industrin och till andra
branscher bör ingå i fondernas målgrupp. Liksom hittills ingår också
turistföretag i målgruppen.

Bakgrund
och skäl för min bedömning: För alt genomföra den riktade småföretagspolitiken
har en regional utvecklingsfond inrättats i varie län. Fonderna, som är stiftelser,
har bildats av staten och landstingskommunerna samt i några fall även
kommuner. Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen och
berörda kommuner och till avtalen fogade sladgar för stiftelserna. Avtalen är
treåriga. Nuvarande avtalsperiod löper t. o. m. kalenderåret 1988. Landstingen
och berörda kommuner utser styrelsen i resp. fond och bidrar tillsammans med
siaten till att täcka fondernas driftskostnader.

En
viktig utgångspunkt för fondernas verksamhet är att de skall komplettera del
befintliga ulbudel av såväl finansierings- som informalions-och
rådgivningstjänster till småförelagen. Enligt min bedömning är ulvecklingsfondernas
service- och finansieringsprogram av en mycket stor belydelse för att
slimulera småföretagens utveckling. De kosinader som är förknippade med
fondernas verksamhet uppvägs på lång sikt av en ökad konkurrenskraft i
näringslivel. Fondernas verksamhet skall även stä i samklang med samhällets
regionalpolitiska strävanden. De ulgör därmed viktiga instrument för atl
utveckla företag över hela landet och bidrar därigenom till atl förbättra den
regionala balansen.

Utvecklingsfondernas
insalser riktas i försia hand mot de tillverkande företagen och företag som
tillhandahåller tjänster till industrin samt turistförelag. Krav på atl
uividga fondernas målgrupp till all omfalta samtliga näringar har under de
senaste åren framförts av SHIO-familjeföretagen, Sveriges Köpmannaförbund och
Tjänsteförbundet. Som motiv har bl.a., angetts ett rätlvisekrav, dvs. att alla
förelag oavsett branschtillhörighet borde ha tillgång till samhällets
stödåtgärder. Men även tjänstesektorns expansion och informationsamhällels
framväxt är motiv som förts fram i debatten.

Stat, landsting och
kommuner driver regionala utvecklingsfonder

Komplettering
av befintliga resurser

Målgrupp

149

Mot
den bakgrunden villjag anföra följande. Det finns motiv som lalar för att
utvecklingsbara företag oavsett bransch, som kan vara i behov av samhällets
stöd, bör ha möjlighet alt få del av detta. En sådan inställning måste
emellertid vägas mot de resurser som kan ställas till utvecklingsfondernas
förfogande. Jag förordar därför en fortsatt inrikining på i huvudsak
industriföretag. Härvid priorileras också branscher som dels svarar för
huvuddelen av näringslivets tekniska utvecklingsarbete, dels har en produktion
som är delvis inriktad på export. Vidare vill jag erinra om all industrin ofta
ulgör basen för tjänsteverksamhet saml atl omfattningen av industrins
produktion är olillräcklig och att elt av regeringens mål är att väsentligl
uividga denna.

Jag vill erinra om atl en
stor del av tjänstesektorn redan i dag ryms inom utvecklingsfondernas målgrupp
genom att tjänsteföretag som lillhandahåller tjänster till induslrin redan
ingår i målgruppen. Fortsättningsvis bör fill målgruppen också kunna räknas
tjänsteföretag som riklar sig till andra branscher. Jag räknar vidare med alt
fonderna inom givna resursramar i högre utsträckning kommer att arbeta med
tjänsteföretag.

Del
bör vidare nämnas atl utvecklingsfondernas etableringsrådgivning och
starta-eget-kurser m. m. är tillgängliga för företag i samtliga näringsgrenar.
I vissa län lämnar fonderna också särskilt bistånd till länsarbelsnämnden för
arbetssökanden som önskar starta egna företag. Erfarenhelerna visar atl denna
del av fondernas verksamhet i stor utsträckning riktas till personer som har
för avsikt att starta företag inom handel och service.

Jag
övergår nu till vissa frågor som rör utvecklingsfondernas rådgivningsverksamhet.

Utvecklingsfonderna
arbetar med olika former av förelagsservice, såsom allmän informalions- och
kontaktverksamhet, översiktliga företagsanalyser och djupare konsullinsatser.
Rådgivning till enskilda förelag skall i huvudsak inriktas på strategiska
frågor av typ produktutveckling, marknadsval etc. För mer omfattande
konsultinsatser utlas i regel arvoden. Denna del av konsultverksamheten har
ökat markant under senare år.

I
samband med förnyelsepropositionen (prop. 1983/84:135) infördes begreppel
strategisk företagsutveckling. Detta syftar till alt utvecklingsfonderna skall
prioritera företag med utvecklingsmöjligheter och insatser som leder till
strategisk utveckling och genomtänkta marknads- och produktval.

Genom att samarbeia
djupare med ett antal utvecklingsbara förelag bidrar fonderna lill att
utvecklingspotentialen hos dessa förelag snabbi tas lill vara. Fonderna kan
delfinansiera konsullinsatser i förelagen. Om s. k. ulvecklingskapital lämnas
för produktutveckling, marknadsinvesteringar e.d. kan SIND i efterskott lämna
bidrag till fonderna som motsvarar hälften av sådana finansieringsinsatser.

Denna offensiva verksamhet
har pågått i knappt två år. Erfarenheterna hittills visar alt fonderna
samarbetar med förelag med goda utvecklingsmöjligheter. Preliminära
beräkningar tyder på att dessa företag kommer all väsentligt höja sin
omsättning, vinstnivå och sysselsättning. Programmet bör enligt min mening
fortsätta med samma höga ambitionsnivå.

Prop. 1986/87:74

Företagsservice

Strategisk
företagsutveckling

Jag räknar med att fonderna
i sin verksamhet med företagsservice ger ökad uppmärksamhet även ål de
kvalitetsfrågor som jag tidigare har berört.

Prop. 1986/87:74

11.4 Vissa finansieringsfrågor

Mitt förslag och
min bedömning: Stiftelsen Småföretagsfonden tillförs ytteriigare IOO milj. kr.
från AP-fondssyslemel. Det statliga systemet med s. k. industrigarantilån
avskaffas vid ingången av budgetåret 1987/88. Stiftelsen Norriandsfonden bör
inrikla sin verksamhet på små och medelstora företag och samordna den med
ulvecklingsfondernas i de fyra nordligaste länen.

Skäl
för mitt förslag: Jag har lidigare (avsnitt 5) redogjorl för min allmänna syn
på kapitalmarknadens utveckling. Jag avser nu att ta upp vissa
finansieringsfrågor med särskild betydelse för småförelagen.

Genom
skilda beslul under år 1985 har regleringen av bankernas utlåningsränlor
avskaffats och de s. k. ullåningstaken slopats. Avregleringen har ökat
konkurrensen mellan olika långivare och därmed underlätlat för företagen atl få
sedvanliga krediter. Det gäller även småföretagen.

Del
finns emellertid bland småföretagen en belydande eflerfrågan på
finansieringsinsatser med elt högt risktagande. Ofta saknar småföretagen
erforderiiga säkerheler för krediter. Småförelagens finansieringsbehov kan
därför inte hell tillgodoses av den ordinarie kreditmarknaden. Förulom den
slora förlustrisken i sådana projekt innebär prövningen av ärendena belydande
insalser i form av rådgivning och uppföljning. När del gäller små företag och
projekt har bankerna inte alltid möjlighet till etl högt risktagande i
kombinalion med etl sådant kostnadskrävande berednings-och uppföljningsarbete,
trots att projekten kan vara lönsamma för både förelagen och samhället.

De
företag som agerar på den s. k. venlure-capilal-marknaden (jfr avsnitt 5.2) är etl
viktigt inslag men kan inte helt tillgodose småförelagens behov av riskkapital.
Venlure-capital-företagen inriktar ofta sina investeringar på företag och
produkler som utvecklats under ett anlal år. Däremot satsas relativt lilel på
nystartade företag och helt nya produkler. Del är därför motiverat med
samhälleliga insatser genom bl. a. de regionala utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet och Småföretagsfonden för att tillgodose
finansieringsbehoven vad gäller nya företag och nya produkler.

När det gäller
kompletterande försörjning med riskkapital och krediter lill småföretag har
samhället en viktig uppgift alt fylla, främst genom de regionala
utvecklingsfonderna. Riksdagen behandlade utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhel senasl våren 1984 (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr.
379). Verksamhelen regleras i förordningen (1982:682) om slallig finansiering
genom regional utvecklingsfond (omtryckt 1984: 556).

Fonderna
arbetar för närvarande med olika former av finansiering: rörelselån, garantier
samt s.k. ulvecklingskapital. Den sistnämnda finansieringsformen kan ges som
villkorslån eller bidrag mot royaity. Fonderna i

Småföretagen
har särskilda finansieringsbehov

Riskkapital

Utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet

151

vissa
län kan också bevilja s. k. regionalpolitiskt utvecklingskapital (prop.
1984/85:115, AU 13, rskr. 354). Allmänl gäller att fonderna skall kompleltera
den ordinarie kreditmarknaden genom alt bl. a. acceptera en högre risknivå. Jag
vill betona att fonderna när del gäller ulvecklingskapital har möjlighet att
kompensera silt risktagande genom att få lillbaka väsentligt större belopp än
de som har satsats, såvida projekten lyckas väl.

Utvecklingsfonderna
hade per den 31 december 1985 utestående lånefordringar på drygt I miljard
kronor och en likvid reserv i samma storleksordning. En del av denna reserv
motsvaras dock av beslutade, ännu inte utbetalade lån m. m. År 1985 gick
fonderna in i nya engagemang (brutto) i form av rörelselån med ca 380 milj.kr.,
garanlier med ca 50 milj.kr.och utvecklingskapital med ca 160 milj. kr. Andelen
ulvecklingskapital av fondernas totala finansieringsinsatser har successivt
ökat under senare år.

Jag
har tidigare framhållil alt krav vad gäller fondernas finansieringsverksamhel
bör vara att kapitalet bevaras (prop. 1983/84: 135 s. 153). Delta krav bör
ligga fast. En ökad satsning på utvecklingskapital som finansieras med medel
från den egna lånefonden, kan dock medföra en temporär urholkning av en fonds
reserver, vilkel efter några år skall kompenseras av inbetalning av t. ex.
royaity till fonden från de projekt som lyckas. Sådana långsiktiga salsningar
skulle hindras om utvecklingsfonderna inriktade sig på alt kortsiktigt bevara
sitt kapital. Pengarna gör bäst nytta när de satsas i framåtsyftande projekt i
utvecklingsbara förelag. Vad jag nu har anförl innebär ingen ändring av den
allmänna risknivån i fondernas finansieringsverksamhel.

Den närmare ulformningen
av fondernas finansieringsverksamhet ankommer det på regeringen att besluta om
inom ramen för de huvudlinjer som riksdagen har godkänt. Jag vill för
riksdagens informalion anmäla att jag avser att se över fondernas
finansieringsförordning i syfle all göra reglerna enklare.

Jag
avser nu all redogöra för den hittillsvarande verksamheten i Sliftelsen
Småföretagsfonden saml ge förslag till medelstillskott till stiftelsens
framtida verksamhel.

Småföretagsfonden
inrättades år 1984 (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379). I enlighet med lagen
(1984:704) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden har riksförsäkringsverkel överfört 100 milj. kr. fill fonden
som stiftelsekapital. Fondens sladgar har fastställts av regeringen. Fonden
har en av regeringen utsedd styrelse men är knuten lill Sveriges
Investeringsbank AB på så sätl atl fonden mol ersättning utnyttjar bankens
expertis och kansliresurser.

Syftet
med fonden är att bidra fill att finansiera små och medelslora förelag.
Fondmedlen skall placeras så all kraven på god avkaslning, långsikiighel och
riskspridning tillgodoses. Fonden skall årligen för liden 1985-1987 till
AP-fondsystemet överföra en real avkastning som motsvarar I % av de tillförda
medlen. Avkastningskravet höjs sedan successivt tiU3'%fr.o. m. år 1991.

Fonden
skall förvärva minorilelsposler i form av akiier, konverlibla skuldebrev m. m.
i främst investment- och ulvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade på att
göra placeringar av riskkapital i andra småföretag. Med

Prop. 1986/87:74

Mer
utvecklingskapital

Långsiktiga
satsningar

Enklare
regler

Småföretagsfonden

Satsar
på riskkapital i småföretag

152

hänsyn lill
avkastningskravet har fonden tills vidare inemol 30 % av sina medel i
ränteavkastande placeringar.

Per den 31 december 1986
hade fonden använl sina 100 milj.kr. jämle ränteintäkter på följande sätt
(milj. kr.)

Prop. 1986/87:74

s. 153 Kontrollera mot PDF

Genomförda
engagemang

Beslutade, ej genomförda
engagemang

Fasla placeringar

Likvida medel för
salsningar

i nya projekt och i
nuvarande kundförelag

Summa

46
18 29

22
115 milj. kr.

Jag
förordar att Småföretagsfonden nu tillförs ytteriigare IOO milj. kr. från
AP-fondsystemet på samma sätl som när fonden bildades. Fonden bör ha en i
huvudsak oförändrad verksamhetsinriktning och placeringspolicy. De ulökade
resurserna innebär dock alt fonden får möjlighet att satsa en slörre del av
silt kapital än för närvarande i regionalpolitiskt prioriterade områden. Jag
förutsätier att fonden kan utveckla elt närmare samarbete med de regionala
utvecklingsfonderna.

Samma
krav på avkaslning bör gälla för de nya medlen som för de som fonden redan
disponerar. Det innebär att fonden fr.o. m. år 1988 till AP-fondsystemet skall
överföra en avkastning på 1 % av nuvärdet av de senasl tillförda kapitalet.

Det
är lämpligl att fonden fortfarande vid behov utnyttjar Investeringsbankens
expertis och kansliresurser. Del ankommer på regeringen atl besluta om de
ändringar av Småföretagsfondens stadgar som kan behövas.

Inom
industridepartementet har upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen
(1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Förslagel - som
beslår i ell lillägg i övergångsbestämmelserna - har upprällals i samråd med
chefen för socialdepartementet och innebär att riksförsäkringsverket år 1987
skall föra över ytteriigare 100 milj. kr. lill Småförelags-fonden. Därmed kommer
sammanlagt 200 milj.kr. ätt ha förts över till fonden.

Jag redogjorde våren 1986
(prop. 1985/86: 100 bil. 14, NU 14, rskr. 170) för min syn på Stiftelsen
Norrlandsfondens verksamhet. Jag förordar atl den inriktningen i stort sett
ligger fast. Del är dock motiverat att fonden i större utsträckning inriktar
sin verksamhel på alt finansiera induslriellt . utvecklingsarbete i små och
medelstora företag. Härvid bör ell nära samarbete utvecklas mellan
Norrlandsfonden och de regionala utvecklingsfonderna i de fyra nordligaste
länen. Vidare kan det vara motiverai alt Norrlandsfonden i beredningen av
enskilda projekt i ökad utsträckning samverkar med Industrifonden och
Småföretagsfonden. Jag har tidigare lagil upp frågor om Industrifondens
verksamhet (avsnitt 10).

Norrlandsfondens
finansiella ställning är för närvarande god. Under budgetåren 1987/88-1989/90
kan fonden inle räkna med statliga kapitaltillskott. Verksamhelen måsle
ulformas med hänsyn till della förhållande.

Det
ankommer på regeringen all besluta om den närmare utformningen av
Norrlandsfondens verksamhel.

Ytterligare 100 milj. kr.
till småföretagsfonden

Norrlandsfonden
— ökad inriktning på småföretag

153

s. 154 Kontrollera mot PDF

Systemet med
industrigarantilån behandlades av riksdagen senast våren Prop. 1986/87: 74
1984 (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379). Stödformen har funnils sedan
Minskat behov av 1950-talet (prop. 1954: 210, NU 29, rskr. 318). För närvarande
regleras den lånegarantier i förordningen (1978:507) om
industrigaranlilån m.m. (omtryckt 1985: 651). Från att från börian ha
varit riktad lill hemslöjd, hantverk och småindustri övergick siödformen i och
med statsmakternas beslul våren 1983 lill atl inriktas mol industriförelag
oavsett sloriek (prop. 1982/83; 113, NU 39, rskr. 376). Huvuddelen av anlalel
industrigarantilån har under senare år gells till medelstora företag, som genom
den slalliga garantin har kunnat få banklån även till riskfyllda projekt.

Under
senare år har stödformen industrigarantilån använts i liten omfattning. Under
budgetåren 1984/85 och 1985/86 har garanlier tecknats för lån på sammanlagt
knappt 90 milj.kr. Avregleringen på kreditmarknaden torde ha underiätlal för
medelstora förelag att få lån ulan statlig garanti. En ytteriigare förklaring
till den låga efterfrågan är att de regionala utvecklingsfonderna har fått
ökade möjligheter att ge både egna lån och garanlier för banklån. Jag vill
erinra om all fonderna ulan samråd med SIND kan ge rörelselån på upp lill 3
milj.kr.tiU ell enskill förelag. Del genomsnittliga industrigarantilånet låg
under budgetåret 1985/86 pä knappl 1,5 miij. kr.

Jag
förordar atl siödformen industrigarantilån upphör vid ingången av budgetårel
1987/88. Endast ansökningar som görs dessförinnan bör prövas. Förslagel
innebär dock ingen förändring i fråga om ålaganden från statens sida som gjorts
eller görs innan siödformen upphör. Med tanke på bl.a. utvecklingsfondernas
goda finansieringsmöjligheter räknar jag med alt småföretagen inte skall få
sina låneinöjligheter försämrade genom mitt förslag. Jag vill erinra om att
riskvilliga krediter i form av lokaliseringslän kan lämnas till företag i
regionalpolitiskt prioriterade områden.

11.5 Nyetableringsinsatser m. m.

Min
bedömning: Insatserna för att stimulera lill en ökad nyetablering bör fördjupas
och mer än lidigare koncenlreras till atl ge bestående effekler i nya företag
med bärkraftiga affärsidéer.

Skäl
för min bedömning: Jag har lidigare (bl.a. avsnitt 4) betonat den
Nyetableringar

stora
betydelsen av att nya företag startas och utvecklas. De bidrar allmänt lill
dynamiken i näringslivet och ersätter sådana företag som slås ul av
strukturella och andra skäl.

Vid
min anmälan lill prop. 1983/84: 135 (s. 157) redogjorde jag för min syn på
SlND:s och utvecklingsfondernas verksamhet med alt slimulera ett ökat
nyföretagande. SIND fick särskilda medel för ändamålet för atl kunna driva egna
projekt och samverka med fonderna. Även länsstyrelserna kan via
utvecklingsfonderna bidra till förelagsstimulerande åtgärder. Härvid är
nyetablering elt prioriterat område.

Jag
vill nu för riksdagens information redovisa några av de hittillsvarande
insatserna och ge min syn på den framlida verksamhelen.

154

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bland
de projekt som SIND har finansieral, hek eller delvis, under Prop.
1986/87:74 budgetåren 1984/85-1985/86 kan nämnas:

•
radio/TV-serien Nylt företag i
samarbete med Utbildningsradion,

•
handledarulbildning för
slarta-égel-kurser,

•
datoriserat budgetsystem för
nyelablerade företag,

•
kvinnliga Förelagarskolan i
Luleå,

•
erfarenhetsträffar för personal
vid utvecklingsfonderna, med tonvikt på kvinnligt nyföreiagande,

•
uiredningar, konferenser,
mässor m. m.

Utvecklingsfonderna
bedriver löpande dels information om nyförela- Starta eget gande, dels
starta-eget-kurser, dels individuell rådgivning för och finansiering av nya
företag. Kostnaderna belastar i huvudsak de driflbidrag som fonderna får av
landstingen, siaten och berörda kommuner. Somjag tidigare nämnt omfattar
utvecklingsfondernas nyetableringsinsalser alla branscher.

Hög nyetableringstakt

Inom
regionalpoliliken förekommer en rad olika aktiviteter för atl bl. a. stimulera
nyföretagande. Bl.a. bedrivs ett samarbete mellan regionala högskolor och andra
regionala organ för alt genom s.k. avknoppning starta nya verksamheter som
initieras genom forskning och utveckling vid resp. högskola.

Genom
alt dels allmänt uppmuntra enskilda personer atl starta nya företag, dels vidta
de konkreta stimulansåtgärder som jag nyss har nämnt har staten bidragil lill
de senaste årens höga nyetableringsnivå. Enligt statistiska centralbyråns
beräkningar har — som jag lidigare nämnt -under åren 1983-1985 i genomsnitl ca
20000 företag med hell ny verksamhel tillkommit. Därutöver har ytterligare ett
stort antal nya företag registrerats lill följd av s. k. avknoppningar av vissa
verksamhetsgrenar från större företag eller av andra skäl.

Nyföretagandel
har en strategisk betydelse för utvecklingen av ett konkurrenskraftigt
näringsliv och för alt förbättra den regionala balansen. Som jag tidigare har
anfört bidrar en hög nyetableringsnivå till atl mildra de negativa effekler som
är förknippade med en snabb strukturomvandling. Genom elt högt nyföretagande
upprätthålls dynamiken i näringslivel, nya idéer prövas på marknaden och
sysselsällningslillfällen skapas. Jag förordar därför atl SIND även i
fortsättningen får disponera särskilda resurser för alt stimulera och utveckla
nyetableringar, med hjälp av bl.a. utvecklingsfonderna.

En
brett upplagd verksamhet har hittills bidragit lill att väcka intresse för Mer
djupgående alt starta eget och till all nya företagare fått en inledande
utbildning och insatser rådgivning. Del är dock väsenlligl alt insatserna i
fortsättningen kan vara relativt djupgående, så att de ger beslående effekler
och medverkar lill en långsiktigt positiv utveckling i de nyelablerade
företagen. Med tanke på SIND:s och utvecklingsfondernas begränsade resurser kan
denna inriktning innebära behov av en större samverkan med andra organ vad
gäller den breda inledande rådgivningen lill bl. a. personer som är allmänl
intresserade av all starta eget. När del gäller denna allmänna rådgivning
villjag betona atl många kommuner redan i dag bedriver en sådan verksamhet. Det
är positivt att många kommuner har upprättat näringslivsprogram eller

155

s. 156 Kontrollera mot PDF

på
annal sätt lagit initiativ för att, inom ramen för sin kompelens, allmänt
främja det lokala näringslivel. Dessa insatser av kommunerna innebär att
utvecklingsfondema, kan ägna större resurser åt en mer djupgående rådgivning
åt nya förelag med bärkraftiga affärsidéer. Jag vill i detla sammanhang erinra
om att stat-kommun-beredningen i sitt nyligen avgivna belänkande Kommunal
Näringslivspolitik - samverkan med siaten och näringslivet (Ds C 1986: 16) har
anfört att kommunernas och landstingskommunernas åtgärder inom näringspolitiken
måste tillmätas slor betydelse och alt de nuvarande kompelensreglerna ger
kommunerna möjlighet alt göra belydande lokala näringslivsinsatser.

Det
är angeläget alt utvecklingsfonder även kan avråda från atl starta företag i de
fall där affärsidéerna inte håller. På så sätt begränsas antalet misslyckade
företagsetableringar.

Samlidigt
som antalet nyelablerade företag har ökat har även antalel konkurser ökat
kontinuerligt. Fram till år 1980 ökade konkurserna med i genomsnkl ca 2 % per
år. Därefter har ökningslakten legat på ca 10 % per år. En liknande ökning av
konkursfrekvensen har inträffat i andra länder med en hög
nyetableringsfrekvens. Relativt sett utgör de konkursdrabbade förelagen en
liten andel (I %) av det totala anlalet företag.

SIND
har i november 1985 redovisat en rapport (bilaga 4) om konkursorsaker och
föreslagit vissa åtgärder för all minska anlalet konkurser. Rapporlen har
remissbehandlats (bilaga 5).

Bland
konkursorsakerna framhålls särskilt bristen på kunskap hos företagsledningarna.
SIND föreslår därför en ökning och fördjupning av samhällets insatser med
utbildning och informalion i samband med bl.a. alt nya företag startas.
Remissinstanserna är i huvudsak posiliva till dessa förslag, liksom till ett
förslag om förbättrad konkursstatistik. Det senare förslaget berör frågor som
det ankommer på statistiska centralbyrån att ta ställning fill. Jag ålerkommer
strax lill utbildningsfrågorna (avsnitt 11.7).

Vidare
föreslås en ändring av förmånsrättsordningen i konkurser när det gäller lönefordringar.
Denna fråga behandlas för närvarande av lönegarantiulredningen (A 1982:04).
Jag är därför inle beredd att nu ta initiativ lill någon sådan ändring i
förmånsrätlsordningen. Jag vill dock nämna all regeringen idag har föreslagit
atl fordringar på gmnd av revisionsuppdrag i konkursdrabbade företag skall få
förmånsrätt i konkurser (prop. 1986/ 87:90).

Kvinnor
har länge varit en stor grupp bland de som startar nya förelag. Mot bakgrund av
näringsulskottels yttrande våren 1985 (NU 1984/85: 23 s. 26-27, rskr. 242) har
regeringen tillsammans med landstingsförbundet verkat för att varje fond skall
utse en jämslälldhetsansvarig. Aktiviteterna har i de olika fonderna varit av
många olika slag och också varierat i intensitet. Erfarenheterna hitfills visar
att behovet av slöd lill kvinnliga företagare är slort i form av utbildning,
rådgivning och kontaktskapande verksamhel. Jag ser denna verksamhel som elt
naturligt inslag i fondernas arbete.

Regeringen
har gett etl flertal utvecklingsfonder särskilt finansiellt stöd för alt mer
aktivi arbeta med unga företagare. Erfarenheterna hitlills av denna verksamhet
är posiliva.

Jag
har nyss (avsnitt 11.3) behandlat frågan om de regionala utvecklings-

Prop. 1986/87:74

Konkurserna
ökar, men är relativt få

Kunskapsbrist

viktig

konkursorsak

Satsningar
för kvinnor

156

fondernas målgrupp och
därvid förordat att fonderna koncentrerar sina insalser till tillverkande
företag, turistföretag och förelagsinriktade tjänsteförelag. När det gäller
nyetableringsverksamheten bör dock SIND och fonderna liksom hitlills vara fria
att inrikta åtgärderna mol företag och blivande företagare inom även andra
områden.

Prop. 1986/87:74

11.6 Underleverantörsfrågor

Som
underleverantörer räknas företag som framställer produkter och tjänster som är
avsedda att ingå i ett köparföretags slutprodukt. Underle-verantörssystemel är
särskilt betydelsefullt i verkstadsindustrin. Bland små och medelstora företag
dominerar underleveranlörsrollen; bland de större företagen dominerar
köparrollen.

Under
1980-lalet har köparföretagen tydligt markerat att de ställer nya krav på sina
leverantörer. En strävan har varit alt minska antalel leveranlörer och öka
flexibiliteien bl. a. för att motsvara företagens krav på "just in
time'"-produklion.

I en
studie som genomförts gemensamt av MelaUinduslriarbelareförbundet och
Mekanförbundet våren 1986 konstateras att storföretagen i verkstadsindustrin
är inne i en omvandlingsprocess med inriktning mol högre kvalilel, minskad
kapitalbindning och utnyttjande av ny teknik. Detla medför bl.a. ökade krav på
fungerande kvalitelsslyrningssysiem hos un-derieveraniörerna. I ökad
utsträckning kommer därför också de små och medelslora företagen att genomföra
liknande insatser. Underleverantörssystemet är ett finmaskigt nätverk av företagsrelationer,
vilket kommer alt uigöra basen för atl sprida de kunskaper och krav som hör
samman med den nya inriktningen. Anpassningen är inte utan problem och det är
troligt att de nya kraven på svenska underieverantörer kommer att leda till en
viss utslagning bland de företag som saknar tillräckliga resurser för att genomdriva
långsikliga åtgärdsprogram.

SIND
och de regionala utvecklingsfonderna genomför en rad särskilda aktiviteter för
alt siärka svenska underleverantörer. Exempel på sådana insatser är
mässdeltagande, kontaktträffar mellan underieverantörer och större köpare samt
kursverksamhet. Dessutom medverkar de regionala utvecklingsfonderna genom
finansieringsinsatser och ålgärder inom företagsserviceområdet till att
förbättra underleverantörernas situafion.

Problemen
för underleverantörsföretagen innefattar även den typ av problem som
småföretagen i allmänhet möter. De insatser som SIND och de regionala
utvecklingsfonderna erbjuder ger därför goda möjligheter all stärka
underleverantörernas position på marknaden. Även inom ramen för Exportrådets
verksamhet genomförs särskilda insatser för underieverantörer i
exporlfrämjande syfte.

Härutöver
kan det finnas behov av särskilda insalser för alt möta köpar-företagens krav
på underleverantörerna. Kraven på rätt och jämn kvalitet, god service, rätl
pris och säker leverans i rätt tid ökar. Insatserna bör bl. a. ta sikte på alt
öka samarbetet mellan underleverantörerna för att minimera antalet kontaktytor
sett från köparförelagens horisont. De teknikcentra som etablerats på en rad
håll, i vissa fall med statligt stöd, kan spela en

Ökade
krav på underleverantörerna

Kvalitet
och säkra leveranser

157

viktig roll när det gäller att bistå
underleverantörsförelagen i lekniska frågor.

Industrifonden
medverkar på olika sätt med rådgivning och finansiering i syfte att höja
kompetensen hos svenska underleverantörer. Riktlinjer m. m. för fondens
verksamhet har redovisats tidigare (avsnitt 10.2.).

Särskilda
insatser i form av rådgivning och utbildning har beslutats för att stärka
underleverantörsföretag i Uddevallaregionen. Sammanlagt har 3,8 milj, kr.
anslagits för ändamålel. Utvecklingsfonderna i Göteborgs och Bohus län samt
Älvsborgs län svarar för atl insatserna genomförs.

Prop. 1986/87:74

1.7 Utbildningsfrågor

Mitt förslag och min bedömning: Reservationsanslaget
Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling utgår ur
statsbudgeten.

SIND
bör samordna och fördela de statliga resurserna till stiftelsen och annan
småförelagsinriktad fortbildning. Medlen bör disponeras från anslaget
Småförelagsutveckling. Verkets stöd till stiftelsen bör delas upp i en årlig
basresurs och bidrag för speciella småföretagsinsalser.

SIND har i seplember 1986 överlämnat utredningsrapporten
Kompetensutveckling för konkurrenskraft (bil. 6). Verket slår fast dels
betydelsen av kompetent, välutbildad personal för alt företagen skall bli
framgångsrika, dels att staten har etl ansvar i detta sammanhang. Småföretagen
har generellt sell etl betydande fortbildningsbehov samtidigt som deras kunskap
om ulbudel är bristfälligt. Ingen kursartangör ägnar sig idag huvudsakligen åt
småföretag. Del beror bl. a. på att småförelagen anses utgöra en olönsam
marknad atl bearbeta.

SIND gör en närmare analys av dels verksamhelen hos de regionala
utvecklingsfondernas sex s. k. utbildningsenheter, dels Stiftelsen Institutet
för Förelagsutveckling (SIFU). För utbildningsenheternas del skisserar
industriverket en möjlig utveckling med ökade resurser och en ombildning till
särskilda ulbildningssfiflelser. Verkel föreslår dock tills vidare en i storl
sett oförändrad organisation och verksamhet.

SIFU spelar enligt SIND en viktig industripolitisk roll,
främst inom teknikområdet. Verket föreslår att det industripolitiskt moliverade
slatliga stödet ges dels som en basresurs till SIFU, dels för specificerade
program som verket och stiftelsen kommer överens om. SIND föreslår att verkel i
fortsättningen får besluta om sådana statsbidrag lill SIFU. På så sätt kan de
statliga insatserna för småförelagsinriklade utbildningsinsatser samordnas
bäitre, eflersom verket redan nu förfogar över vissa andra resurser för detla
ändamål (anslaget Småföretagsutveckling). Vidare föreslår verket all SIFU får
bidrag av statsmakterna från regionalpolitiska medel för att läcka
merkostnaderna för SlFU:s dubbla lokalisering lill Stockholm och Borås.

Remissinstanserna: SlND:s utredningsrapport har
remissbehandlats (bil. 7). Remissopinionen är splittrad. Vissa instanser
tillslyrker att SIND får i uppgift att besluta om bidrag till SIFU. Andra
befarar t. ex. en ökad byrå-

Betydande
fortbildningsbehov

SIFU och utvecklingsfonderna

158

krati
eller all SIFU:s självsländighet kan gå förlorad med en sådan ordning. En
åsikt som förs fram är att SIND och utvecklingsfonderna inte bör få utökade
personella resurser för sin fortbildningsverksamhel.

Många
instanser betonar vikten av alt även andra uibildningsorgan än SIFU bör ha
möjlighet all få bidrag för kursutveckling m. m. I fråga om allmänl utökade
statliga satsningar på fortbildning för småföretag finns både positiva och
negaliva åsikter bland remissorganen.

Skäl
för mina ställningstaganden: Goda möjligheter lill fortbildning är en
förutsäuning för en gynnsam utveckling av små och medelstora företag.
Forlbildning bedrivs såväl i prival som i samhällels regi, varvid samhällsinsatserna
avses komplettera den privata verksamhelen. Inom industridepartementets
verksamhetsområde bedrivs fortbildningsverksamhet för småföretag av SIFU, SIND
och de regionala utvecklingsfonderna. Jag vill, i likhet med bl. a.
skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet betona alt andra
vikliga insatser görs bl. a. inom ramen för högskolornas uppdragsutbildning
saml av Komvux och Slatens Skola för Vuxna i Härnösand (SSVH) som medverkar i
bl.a. skolöverstyrelsens glesbygdsprojekt.

Det
är angeläget alt olika aktörer fortsätter att utveckla och erbjuda utbildning
för småförelag. Del gäller både privala utbildningsföretag och offentliga
institutioner som högskolor, komvux, SSVH m. fl.

Jag
vill också erinra om de olika kompetensutvecklande insatser som görs inom ramen
för regionalpolitiken. De resurser för sådana åtgärder i regionalpolitiskt
prioriterade regioner som regeringen föreslog i budgetpropositionen 1987 bör
bl. a. kunna användas till att stödja projekl som syftar till att på olika sätt
höja kompetensen inom småföretagen i dessa regioner, exempelvis genom
utbildning.

Småföretagen
har myckel skilda behov. En individuell anpassning av åtgärderna till
företagens situation kräver ofta aktiva insalser på lokal och regional nivå.
Utvecklingsfonderna har därför en viklig roll atl spela, bl. a. som förmedlare
av fortbildningstjänster. Mol bakgrund av vad jag nyss har anfört om
nyetablering m. m. (avsnitt 11.5) anserjag vidare att utbildning på områdena starta
egel och driva egel företag bör ägnas stor uppmärksamhel. Del ankommer på SIND
atl la ställning till hur delta närmare skall organiseras. I likhet med vad
SIND anfört i sin rapport (bilaga 4) om konkursuivecklingen bör
utbildningsinsatserna vad gäller nyetableringar och nystartade förelag utökas
och fördjupas. Jag vill betona att det är angeläget alt berörda offentliga
organ även i framtiden i hög grad anlitar den kompetens och de resurser som
finns i den privata ulbildningsseklorn, t. ex. hos branschorganisationerna.
Della har också påpekals av flera remissinstanser.

Det
ankommer på SIND atl i samråd med övriga huvudmän och fonderna själva, inom
ramen för konsortialavtal och sladgar, organisera fondernas gemensamma
funktioner för utbildning.

SIFU
inrättades år 1980 och skall bedriva forlbildning för främst små och medelstora
företag i bl.a. lekniska ämnen (prop. 1979/80:88, NU 41, rskr. 274). SIFU:s
kunder kommer i dag från såväl småföretag som större företag och offentlig
förvallning.

Prop. 1986/87:74

.Även
andra resurser

Fördjupade
starta eget-insatser

159

Elt skäl för staten att
bedriva verksamheten och stödja den med bidrag har varil all SIFU kan
tillhandahålla vissa kurser som inle är lönsamma i snäv förelagsekonomisk
mening men som ändå gynnar företagens utveckling och påskyndar
teknikspridningen. SIFU kan av samhällsekonomiska skäl ta slora risker med ny
oprövad utbildning och visa uthållighet i sitl utbud av kurser (jfr prop.
1979/80:88 s. 10).

SIFU är ålagd att bedriva
verksamhel i både Borås och Siockholm, vilkel minskar möjligheterna till
lönsamhet i företagsekonomisk mening. Statsbidraget lill SIFU har näslan
halverats från 22 milj.kr. budgelåret 1982/83 fill 12 milj.kr.för 1986/87.
SIFU:s självfinansiering i form av kursavgifter täcker för närvarande drygt 80
% av kostnaderna.

1 likhet med SIND och
flera remissinslanser anserjag alt statens bidrag lill SIFU bör samordnas med
SIND:s resurser för småförelagsinriktad forlbildning. Jag förordar därför att
reservationsanslaget Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
utgår från slalsbudgeten. SIND bör besluta om dels årliga basresurser för atl
SIFU skall kunna långsikfigt upprätthålla en småföretagskompelens, dels löpande
bidrag för småföretagsinsatser som verket och SIFU kommer överens om. Jag
räknar med att denna nya finansieringsordning inte på korl sikl medför någon
väsenllig minskning av SIFU:s resurser. Liksom hittills bör även större förelag
och offentlig förvaltning på kommersiell basis kunna anlita stiftelsen.

Det ankommer på regeringen
att besluta om erforderliga ändringar i SIFU:s sladgar.

Jag vill betona att den
nya finansieringsordningen inte bör minska möjligheterna för även andra
utbildningsorgan alt såsom nu få bidrag av industriverket för att bl. a.
anpassa sin utbildning så atl den passar småföretag.

Jag är inle beredd att
förorda särskilda regionalpolitiska medel till SIFU. Jag är medvelen om alt
SIFU:s dubbla lokalisering medför inläktsbortfall och vissa merkostnader för
bl.a. hyra och löpande drift. Del får dock ankomma på SIND att ta hänsyn till
detta när basresursen till SIFU besläms.

Prop. 1986/87:74

Ökad
samordning SIFU-SIND-Utvecklings-fonderna

11.8 Teknikspridning

Teknik-
och kompetenshöjande åtgärder med samhällets medverkan bör i försia hand riklas
lill små och medelstora företag. De slörre företagen klarar som regel
utvecklingsarbete, introduktion av ny teknik etc. med egna resurser.

De industri- och
näringspolitiskt motiverade insatserna för teknikspridning bör medverka lill
alt utveckla och förnya näringslivet. Insatserna bör bestå av förmedling av
kunskap om ny teknik och kontaktskapande aktiviteter. De resurser som bör
utnyttjas är i försia hand universitet/högskolor, kollektiva forskningsinstitut
och andra typer av resurscentra (t. ex. teknik-och utvecklingscenlra).
Insatserna bör främst rikta sig till små och medelstora företag.
Teknikspridningsinsatserna bör också ges en regionalpolitisk inriktning.

Småföretagen
främsta målgrupp

160

Ett nära samarbete måste finnas mellan de organ som har
elt ansvar för att sprida ny teknik, nämligen utvecklingsfonder, länsstyrelser,
länsskolnämnder, länsarbetsnämnder, kontaktsekretariaten vid universitet och
högskolor samt näringslivets organisationer. Centralt bör SIND, STU,
skolöverstyrelsen (SÖ) samt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) ge ett
aktivt stöd i detta arbete.

De
regionala utvecklingsfonderna har genom sina insatser inom områdena
företagsservice och finansiering en naturlig uppgifl i arbetet med att sprida
ny teknik lill småförelagen. Utöver fondernas ordinarie verksamhet pågår olika
projekt där fonderna dellar. Som exempel kan nämnas projektet "Ny teknik
i rätt lid", som SIND har initierat. Syftet är att sprida kännedom om nya
tekniker och nya organisatoriska lösningar och att erbjuda småförelagen
möjligheter atl närmare sludera om teknikförnyelse ytterligare kan utveckla
företagets affärsidé lill ekonomisk framgång. Erfarenhelerna hittills av denna
verksamhet är positiva och visar på behovel av alt iniliera projekt för atl få
igång en teknikspridningsprocess.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om
kvalitetsfrågornas betydelse i enlighet med vad jag tidigare har anförl. Det
är väsenlligl atl möjligheterna till höjd kvalilel tillvaratas och beaklas vid
ianspråktagandet av ny leknik.

All utnyttja och komplettera befintliga forsknings-,
utbildnings- och utvecklingsorgan och företag saml nätverk mellan dessa är ett
viktigt inslag i arbelet.

De regionala FoU-råd och forskningsstiftelser som vuxil
fram, inte minsl i anslulning till de mindre högskolorna, medverkar till elt
förbättrat kontaktnät och effeklivare former av informationsutbyte och kunskapsöverföring.
Del växande anlalet funktioner av lyp kontaktsekretariat vid både större och
mindre högskolor har också sådana uppgifter.

S. k. teknikcentra som bygger på samverkan mellan olika
intressenter -näringsliv, gymnasieskola, högskola m.fl. - syflar lill all på
olika sätl underlätta att ny leknik sprids lill främsl små och medelslora
företag. Också sådana centra är viktiga inslag i teknikspridningsprocessen.
Verksamheten vid dessa centra kan bestå av konsultverksamhet (t. ex. CAD/
CAM), utvecklingsarbete (prololypliUverkning m.m.), utbildning (för
gymnasieskola, kommunal vuxenulbildning, högskola, företag, länsarbetsnämnd m.
fl.) och uthyrning av teknisk utrustning. Verksamhelen finansieras ofta
gemensaml av intressenterna. Vissa teknikcentra med regional verksamhel kan
också innehålla avancerad teknologi som gör alt forskning och utveckling är en
viktig del av verksamheten (t.ex. Daltek och teknikcentra i Sandviken och
Hagfors). De har därmed på dessa områden en nationell betydelse.

Inom ramen för del föreslagna
informationsleknologiprogrammet inryms en rad ålgärder som syftar till att
sprida ny teknik (avsnitt lO.I).

Alla de nämnda
resurserna för att sprida ny leknik har stor belydelse för ulvecklingen av små
och medelstora företag i alla delar av landet. Skillnaden i behoven mellan de
regionalpoliliskt prioriterade regionerna och landet i övrigt är att del i de
förra regionerna finns en eftersläpning i tillgången på nämnda resurser och
bredden på dessa samt att tillgänglighe-

Prop. 1986/87:74

Utvecklingsfonderna

Teknikcentra

161

1 I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

ten
bl.a. på grund av långa avstånd är sämre. De mer allmänt inriklade leknik- och
kompelensspridningsinsatserna bör därför ha sin lyngdpunkl i olika ålgärder för
atl dels göra de små och medelstora företagen uppmärksamma pä de behov och
möjligheter som finns, dels hjälpa dessa företag atl få del av insatserna.

Beträffande
åtgärder i de regionalpolitiskt prioriterade regionerna måste dessa ha en
betydligt större bredd och också i hög grad inriklas på atl kompleltera och
bygga upp kompetensstrukturen.

Det regionalpolitiskt
prioriterade området för insatser som främjar leknik- och kompetensspridning
omfattar stödområdet och vissa stödjepunkter i nära anslulning lill detta saml
de delar av Bergslagen som inte tillhör stödområdet. Vidare bör vissa insatser
kunna göras som främjar ulvecklingen i sydöstra Sverige. Beträffande
regionalpolitiska insatser för kompetensutveckling och leknikspridning har
dessa redovisats i budgetpropositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14). STU har
redovisat förslag till en regional innovationspolilik som föreslås omfatta
såväl förelagsinriktade insatser som insatser som ändrar rambetingelserna för
förelagen. STU redovisar bl.a. förslag om elt "riksnät" av
teknikcentra. Dessa teknikcentra skulle skaffa sig en hög kompetensnivå -
specialisera sig - inom elt visst leknikområde.

Innan
ställning tas fill STU:s förslag bör resultatet av det teknikspridningsuppdrag,
som SIND, STU, UHÄ och SÖ skall redovisa fill regeringen i mars 1987,
avvaktas.

Prop. 1986/87:74

11.9 Design och kvalitet

Mitt förslag:
Särskilda medel slälls lill SIND:s förfogande för atl under ytterligare en
treårsperiod slimulera designverksamhel främst i små och medelslora förelag.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Design är och kommer under de närmaste åren att vara
elt viktigt medel för all stärka konkurrenskraften i svensk industri och i
synnerhet de små och medelstora företagen. Det kommer därför även under de
närmaste åren att behövas speciella insatser för att stimulera företagen att
satsa på god design. Liksom hittills bör insatserna riklas till
produktutveckling och design i tillverkande förelag. Insatserna bör ta sikte på
att stärka hela företagets identitet. Informalion, utbildning och konsultstöd
är vikliga inslag i etl sådant program.

Inom
ramen för branschprogrammen för lekoindustrin och den träbearbetande induslrin
genomförs olika typer av insatser för all utveckla företagens design. Exempel
på sådana insalser är konsultstöd, utbildning, mässdeltagande, resor och
exportfrämjande insatser. Industriverket har i samverkan med STU i flera år
bedrivit en viss designstödjande verksamhet som är riklad till möbelindustrin.
Denna verksamhet avser verket att bygga ut.

Erfarenheterna
hittills visar atl intresset för design hos de svenska tekoföretagen ökar. Det
gäller även efterfrågan på SIND:s insatser i fråga

Stärka

konkurrenskraften genom
design

Branschprogram

162

om
design i denna bransch. Även det produktionstekniska utvecklingsoch
utbildningscentrum, Proteko, som nu byggs upp i Borås, bör på olika sätt kunna
medverka i designinsatser riktade till framför allt mindre företag. Jag räknar
med atl SIND och Proteko tillsammans kan utarbeta ett program för hur Proteko
bäst skall kunna främja tekoföretagens designverksamhet och utbildning av
designers.

En
treårig försöksperiod med designfrämjande åtgärder inleddes budgetåret
1984/85. Totall har 15 milj. kr. anslagits för dels elablering och drift av elt
Design Center i Stockholm, dels insalser för atl främja design i enskilda
småföretag.

Verksamhelen
vid Design Center består av två huvudområden, dels att förmedla kontakter
mellan industri och industridesigners, dels av en program- och
utställningsverksamhet. Försöksperioden går ut den I juli 1987.

Del
är en tids- och resurskrävande uppgift alt bygga upp etl Design Center.
Resurser bör därför tillföras under ytteriigare tre år. På sikt bör
verksamheten i högre utsträckning kunna finansieras genom bl. a. konsultintäkter.
Enligt vad jag har erfarit avser SIND att mot bakgrund av erfarenheterna
hitlills lämna förslag till Design Centers fortsatta verksamhetsinriktning,
huvudmannaskap, finansieringsformer och lämplig organisalionsform. I god tid
före treårsperiodens slut bör verksamheten utvärderas.

Parallelll
med att Design Center byggdes upp har särskilda medel satsals på
designfrämjande insatser i enskilda företag. SIND har lillsammans med bl.a. de
regionala utvecklingsfonderna genomfört en rad aktiviteter för
produktutveckling och designinsatser i enskilda förelag. Erfarenheterna visar
på myckel goda resullal med relativt sett små medel. Jag anser därför all verksamheten
bör fortsätta. SIND bör liksom hitlills via de regionala utvecklingsfonderna
svara för högst 50 % av kostnaderna. Insatserna bör la sikle på att stärka hela
företagels identitet, inle enbari produkten som sådan. En helhetssyn på
designinsalserna eftersträvas. I den mån intitiativ lill designfrämjande
insatser kommer fram lokalt, bör dessa samordnas med verksamheten vid de
regionala utvecklingsfonderna.

1
min redogörelse för de krav som i framliden kommer alt slällas på svenskt
näringsliv har jag betonat viklen av anpassning lill marknadens krav, behov och
förväntningar samt nödvändigheten av att samtidigt ta till vara alla
möjligheter lill en effektiv produklion av såväl varor som tjänsler. Endast
genom en fungerande kvalitetsstyrning av verksamheten kan dessa krav uppfyllas.

Det
är en uppgift för den nationella kvalitetsoffensiven att informera om detta
samt underiälla och slimulera kvalitetsarbete i företag och förvaltningar.

De
smä och medelslora förelagen är alll oftare ulsatla för krav på alt ha
effektiva kvalitetsslyrningssystem. Jag räknar med alt de regionala utvecklingsfonderna
och SIND liksom övriga berörda myndigheter inom ramen för kvalitetsoffensiven
vidtar olika kvalitetsfrämjande åtgärder. Som exempel kan nämnas SlND:s
medverkan i den kompetensuppbyggnad i ämnet kvalitetsstyrning vid Chalmers
Tekniska Högskola och Handelshögskolan i Göteborg, somjag tidigare har
redogjort för.

Prop. 1986/87:74

Design
Center

Utvecklingsfonderna

Kvalitetsoffensiv

.10 Kooperativ utveckling

Prop.
1986/87:74

Frågor som rör kooperativ utveckling har behandlats av
siatsmakterna vid flera lillfällen. Huvudsyftet med de statliga ålgärdema har
varit att jämställa villkoren för utveckling av kooperativa företag med de
villkor som gäller för aktiebolag och andra företagsformer. Insatserna har
främsl rört kapitalförsörining, forskning och utveckling, utbildning m. m.
Senast våren 1986 beslutades om medel för kooperativ utveckling i nära
anslutning till kooperalionen och Kooperaliva rådets verksamhet (anslaget
Småföretagsutveckling). Det förutsattes atl kooperationen själv skulle bidra
med motsvarande belopp.

Kooperationen och siaten har i september 1986 beslutat att
bygga upp etl Kooperationens utvecklingssystem. Verksamhelen skall omfatta
åtgärder på tre områden: allmänna informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser,
kooperaiiv företagsservice saml slöd lill uppbyggnad av lokala kooperaliva
utvecklingscenlra.

Kooperationen kommer att medverka i finansieringen med upp
lill 50 % av kostnaderna, eller högst 2,5 milj. kr., per år.

Jag vill understryka atl denna insals skall ses som en
temporär åtgärd för att initiera och påskynda uppbyggnaden av kompetens och
andra resurser för atl utveckla ny kooperativ verksamhel inom skilda områden.
På sikt bör dessa utvecklingsresurser kunna integreras med samhällels generella
näringspolitiska organisation, i första hand SIND och utvecklingsfonderna.
Väsentligt är härvid all den kooperativa specialkompetensen även i denna miljö
kan bevaras och utvecklas. Det är därför lämpligt att successivt söka finna
former för en regional och cenlral samverkan mellan berörda intressenter.

Under 1986 har genomförls informalions- och
utbildningsinsatser som varit riktade lill lärare, ungdom, glesbygdsområden
saml till personal inom kooperativa organisationer och slalliga organ. En
seminarieserie under den sammanfattande rubriken Kooperativa framtidsperspektiv
har genomförts. Del ökade intresset bland kvinnor för alt slarla förelag berör
även kooperalionen. Föreningsbanksrörelsen har bl.a. medverkat till atl slarla
kvinnliga förelagsorganisationer, kvinnomässor och ulbildningsakliviieier. Elt
omfattande studie- och utbildningsmaterial för kvinnligt förelagande, benämnt
Kvinnor och Ekonomi, har tagits fram. Vidare har initiativ tagits för atl
kartlägga förutsättningarna för kooperativ verksamhet inom del sociala
tjänsteområdet. Även frågan om en förnyad analys av den etablerade
kooperationens villkor har aktualiserats.

Åtgärderna för kooperaiiv utveckling har kanaliserats via
kooperaliva rådel som är kooperationens och slalens gemensamma operativa organ.

Rådet skall initiera eller medverka i karlläggning och
analys av kooperalionens utvecklingsmöjligheter samt söka undanröja de hinder
och utveckla de förulsältningar som härvid aktualiseras. Rådet kan vidare i
samverkan med kooperalionen och samhälleliga organ siödja olika utvecklingsinsatser
i form av information, utbildning, forskning och företagsutveckling.

Kooperativt utvecklingssystem

12 Statsägda företag

Prop.
1986/87:74

s. 165 Kontrollera mot PDF

Jag redovisar i detta avsnitt den statliga förelagssektorn
under industridepartementels ansvarsområde och de senasle årens utveckling för
dessa företag. Riktlinjer för statens fortsatta politik som ägare av dessa
företag presenteras.

Sammanfattning
och bedömning: Staten kommer att ha en belydande roll som ägare till företag
inom såväl basindustrierna som andra mer expansiva branscher. Genom det
slatliga engagemanget vidgas den ägarmässigä basen för en expansion av svenskl
näringsliv. Den förbättrade situalionen för de stalsägda förelagen lorde i
växande utsträckning ge möjligheter till en mera offensiv utveckling. En
successivt ökad utdelning från de statliga företagen kommer atl kunna användas
för nya industriella salsningar i dessa företag. I vissa fall bör även andra
intressenter kunna bli aktuella som minoritetsdelägare i samband med
nyemissioner i de statliga företagen.

12.1 Bakgrund

Staten driver företagsverksamhet dels inom sju affärsverk,
dels i ett antal hel- eller delägda aktiebolag. Totalt omsatte den statliga
företagssektorn ca 168 miljarder kronor år 1985 och sysselsatte ca 310000
personer. Slalens samlade engagemang inom området redovisas varie år för
riksdagen i en särskild skrivelse. Så skedde senasl i 1986 års redogörelse för
de slatliga förelagen (skr. 1986/87:20, NU 7, rskr. 95), i vilken redogjordes
för 1985 års verksamhet.

En viktig del av denna företagsamhet är underställd
industridepartementet. Inom departementets område finns sålunda två affärsverk
med dotterbolag samt närmare tjugo hel- eller delägda företag. Flera av
företagen är i sin lur moderbolag i industrikoncerner.

Denna
statliga företagsgrupp består dels av de två affärsverken domänverket och
affärsverket FFV med sina dollerbolag, dels aktiebolagen Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB), Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb), Procordia AB, SSAB Svenskl
Stål AB, AB Slatens Skogsindustrier (ASSI), Svenska Varv AB, Sveriges
Geologiska AB (SGAB) samt Zenit Shipping AB. Det är denna företagsgrupp jag
kommer att behandla i della kapitel efter det att jag redovisat vilka övriga
förelag som finns inom industridepartementets ansvarsområde.

Bland dessa övriga företag finns två kreditinsfitut,
nämligen Sveriges Investeringsbank AB och Svensk Exportkredit AB. Dessa båda företag
och deras utveckling harjag behandlat lidigare i min föredragning.

Elt par av företagen har en speciell siluation genom att
de är riksprovplalser och har att utföra provning av elektrisk materiel resp.
tryckkärl, cisterner, lyftanordningar m. m. Dessa företag är AB Statens
Anläggningsprovning och SEMKO, Svenska Elekiriska Materielkonlrollanslalien
AB. Två andra företag - TEMU Interactor AB och SSPA Maritime Consulting

De tio industriföretagen

Övriga företag

165

s. 166 Kontrollera mot PDF

AB — har särskilda
uppgifter inom forsknings-, utvecklings- och prov- Prop. 1986/87:74
ningsområdet.

Till
en annan kategori av förelag hör de som är knutna lill de svenska
rymdprogrammen. Svenska rymdaktiebolaget och Nordiska Satellitaktiebolaget.

Några
av förelagen bedriver ingen rörelse och har inga anställda. Så är fallet i
Norrbotiens Järnverk AB (NJA). Della bolags slörsia lillgång är en fordran på
staten om 450 milj. kr. Denna fordran uppkom i samband med att SSAB Svenskt
Stål AB bildades år 1978. Ett annat företag utan egen rörelse är Kockums Air
AB.

I
samtliga hillills nämnda bolag äger siaten minsl hälften av aktierna. Dessutom
äger staten aktier i Luxor AB (10% av aktiekapitalet) och Cementa AB (5 %) samt
sedan år 1986 i Utvecklings AB Kranen (40 %), som är lokaliserat till Malmö.

Jag
återgår nu lill atl lala om de tio induslriföretag jag nyss räknade upp.

Av
företagen är samtliga utom SSAB och Ncb helägda av staten. I dessa två bolag
äger staten 67 resp. 72 % av aktiekapitalet. Genom att de övriga ägarna helt
eller delvis har B-aktier med lägre rösträtt än statens A-aktier uppgår statens
andel av rösterna i de båda bolagen lill 80 resp. 96 %. För SSAB förutsätter de
nämnda andelarna att riksdagen godkänner de förslag som lämnals i proposilionen
om vissa aktiefrågor för SSAB Svenskl Slål AB, m. m. (prop. 1986/87: 71).

Sammantaget
omsatte de två affärsverken och älta företagen/företags- Omfattning grupperna
år 1985 något över 53 miljarder kronor och gav ell resullal efter finansiella
intäkter och kostnader på närmare 2,5 miljarder kronor. Exportvärdet uppgick
lill 22,5 miljarder kronor och förelagen svarade därmed för 9 % av den toiala
svenska exporten. För år 1986 beräknas omsättning resp. resultat bli ca 55
resp. ca 2,2 miljarder kronor.

Det
totala anlalet anställda uppgick år 1985 till inemot 87000. Härav är 10000
personer eller 11% anställda utomlands. Dessa statliga företags andel av den
toiala industrisysselsättningen i Sverige är 8 %.

De
statliga ägarengagemangen har tillkommit vid olika tidpunkter och av skilda
skäl. Flera engagemang är av gammall datum, t. ex. det i LKAB, där staten köpte
50 % av aktierna i börian av 1900-talet och i ASSI, som bildades på 1940-lalet.
Delar av den verksamhet som drivs inom domänverket och FFV har också ett
tidigt ursprung.

Under
senare delen av 1970-lalel skedde en markanl uividgning av slatens
ägarengagemang. Staten förvärvade då en rad företag, vilka genomgående var i
ekonomiskt myckel dåligi skick. De statliga förvärven berodde främst på de
omfattande strukturkriserna inom basindutrin och varvsnäringen. Siaten gick
sålunda år 1979 in som ägare i Södra Skogsägarna AB, Ncb och i Luxor. SSAB
bildades år 1978 och staten blev då hälftenägare i bolaget. Denna andel
utökades vid årsskiflet 1981-1982 till 75 %. År 1977 övertog staten aktierna i AB
Götaverken och Svenska Varv AB bildades som moderbolag för de statliga
varvsengagemangen. Två år senare införlivades Kockum AB:s varvsrörelse i den
slalliga varvskoncernen. Kostnaderna för dessa engagemang har blivit myckel
höga.

166

s. 167 Kontrollera mot PDF

12.2 De senaste årens utveckling Prop. 1986/87:74

De slalliga företagen hade i början av 1980-lalet så goll
som genomgående stora problem. 1 flera av företagen var förlusterna stora,
medan andra visade positiva resullal, vilka dock var helt otillräckliga för atl
möjliggöra en långsiklig positiv utveckling. Särskilt gällde delta för
basindustrierna och Svenska Varv AB. Den då nylillträdda regeringen föreslog
därför i slutet av år 1982 riksdagen en omfattande rekonstruktion av
Statsföretagsgruppen (prop. 1982/83:68, NU 15, rskr. 181). Efler
riksdagsbeslut i frågan förvärvade staten samtliga Statsföretags (numera
Procordia) aktier i bl.a. ASSI, LKAB och SSAB för tolall 2,4 miljarder kronor.
Dessa tre företag är alla kapitaltunga och starki konjunkturkänsliga och deras
resultat och investeringsvolymer visade sig ha så stor påverkan på
Statsföretagsgruppen atl hela koncernens utveckling kom i fara. Det bedömdes
därför vara en nödvändighet alt skilja ut de berörda förelagen.
Rekonstruktionen gav Staisförelagsgruppen förulsältningar att genomföra de
övriga förändringar som var nödvändiga för atl ge gruppen ny utvecklingskraft.
Samlidigt erhöll ASSI ett betydande ägarkapitaltillskolt från staten.

Senare har finansiella rekonstruktioner genomförts i LKAB
efter beslut i riksdagen år 1983 och i Svenska Varv senast efler beslut i
riksdagen år 1986.

Ansträngningarna har i de olika
företagen/förelagsgrupperna inriktats på fortsatt omstrukturering och
effekiivisering av verksamheterna. 1 flera fall har myckel stora ingrepp varil
nödvändiga för att stoppa ytteriigare förluster. Som exempel kan nämnas de
omfattande neddragningarna av nybyggnadskapacitelen i Svenska Varv och de
stora personalminskningarna inom LKAB. Inom Procordia har också skett en
kraftig omstrukturering.

Detta arbele har varit framgångsrikt. Förluslbringande
eller föråldrade verksamheter har dragils ned eller helt avvecklats samtidigt
som betydande satsningar har gjorls inom mera utvecklingsbara områden. I en
del fall har förelag sålls till nya ägare, vilka bedömts ha bättre möjligheter
atl utveckla företagen. Inom de olika företagsgrupperna har i andra fall köpts
en rad företag för att kompletlera och siärka den befintliga verksamhelen.

Den allmänt goda induslrikonjunkturen och den markanta
förbättringen av konkurrenskraften, som inte minsl devalveringen höslen 1982
medförde, har naturligtvis gynnat också den statliga företagsseklorn.

Vissa uppgifter om affärsverken/företagen framgår av de
följande tabellerna. Där framgår atl såväl omsättning som resultat så gott som
genomgående utvecklats positivt. Även investeringarna har med någol enslaka
undantag ökal. Däremot har sysselsätlningen genomgående minskat. Detta är en
följd av rationaliseringar liksom alt nedläggningar/avyllringar av vissa
verksamheter inte fullt ut motverkats av nysatsningar/företagsköp.

Uppgiflerna beiräffande Zenit Shipping har inte medtagits
i sammanställningarna då bl. a. lämnade ackord från riksgäldskontoret gör atl
resultaten och investeringarna blir missvisande.

167

s. 1980 Kontrollera mot PDF

Tabell
12.1 Omsättningen i vissa statliga företag under åren 1980—1985 (milj.kr.)

Prop.
1986/87:74

Omsättning (inkl

. övriga

rörelseintäkter)

1980

1981

1982

1983

1984

1985

Affärsverket
FFV inkl.

FFV AB

2666

2110

2 374

3096

3023

3 522

Domänverket
inkl.

Domänföretagen AB

2198

2 393

2523

2760

2713

2917

AB
Statens Skogsindustrier,

ASSI

3471

3 656

4 357

5086

5408

5 502

Norrlands
Skogsägares

Cellulosa AB, Ncb

4019

3 040

2408

3 208

3519

3485

Luossavaara-Kiirunavaara

AB, LKAB

2317

2242

2084

2649

3 340

3684

Procodia
AB

13990

15401

10586

11454

II
950

12444

SSAB
Svenskt Stål AB

7 383

7 267

8979

10435

11 960

12931

Svenska
Varv AB

6160

7 320

8372

9648

7 255

7 122

Sveriges
geologiska AB

(SGAB)

131

188

213

Totalt

36416'

37531'

42739

48467

49356

51820

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia.
Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna.

Tabell 12.2 Resultatet i vissa statliga företag under åren
1980—198S (milj.

kr.)

Resultat efter finansiella inläkler

och
kostnader

1980

1981

1982

1983

1984

1985

Affärsverket
FFV inkl.

FFV AB

101

172

170

134

202

Domänverket
inkl.

Domänföretagen
AB AB Statens Skogsindustrier, ASSI

209 II

192 -526

163

-523

307 245

267 541

206

155

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, Ncb

-97

-71

203

328

200

Luossavaara-Kiirunavaara

AB, LKAB

-352

-663

-406

101

545

833

Procodia
AB

261

-578

-299

529

533

733

SSAB
Svenskl Slål AB

-584

-774

303

565

205

Svenska
Varv AB

-1474

-1839

-1383

312

-811

Sveriges geologiska AB (SGAB)

-8

Totalt

-1651'

-2969'

2170

2174

2113

2567

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia.
Hänsyn lill detta har tagits i totalsiffrorna.

Kostnader för omstrukturering har i flera fall lagits som
extraordinära kostnader saml ägartillskott tagits upp som extraordinär intäkt,
vilket gör att nettoresultatet kan avvika avsevärt från det i tabellen angivna
resultatet.

168

Tabell
12.3 Investeringar i vissa statliga företag under åren 1980—1985 (milj.kr.)

Prop.
1986/87:74

s. 169 Kontrollera mot PDF

Investeringar (inkl. aktier och andelar)

1980

1981

1982

1983

1984

1985

Affärsverket
FFV inkl.

FFV AB

160

121

106

122

119

171

Domänverket
inkl.

Domänföretagen AB

248

647

315

270

258

254

AB
Statens Skogsindustrier,

ASSI

1002

924

243

276

366

475

Norriands
Skogsägares

Cellulosa AB, Ncb

336

164

134

388

367

Luossavaara-Kiirunavaara

AB, LKAB

602

470

359

208

174

252

Procodia
AB

2 334

1844

448

523

624

678

SSAB
Svenskl Stål AB

1 160

840

458

316

533

708

Svenska
Varv AB

306

347

165

105

265

998-

Sveriges
geologiska AB

(SGAB)

Totalt

4544'

3963'

2215

1962

2734

3908

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia.
Hänsyn till detta har

tagits i totalsiffrorna.

- Beloppet påverkas av en tillfällig investering i fartyg
och riggar.

Tabell 12.4 Antal anställda i vissa statliga företag under
åren 1980—1985

Antal anställda

1980

1981

1982

1983

1984

1985

Affärsverket
FFV inkl.

FFV AB

7984

8 135

•8379

8174

7834

8024

Domänverket
inkl.

Domänföretagen AB

7898

7896

7 789

7548

6952

6498

AB
Statens Skogsindustrier,

ASSI

9884

9213

8528

8301

7734

7688

Norrlands
Skogsägares

Cellulosa AB, Ncb

6445

5 747

5 160

4488

4 376

3 848

Luossavaara-Kiirunavaara

AB, LKAB

7628

7 387

6806

5670

4922

4 752

Procodia
AB

46 390

46080

27 701

25719

24 392

24 349

SSAB
Svenskt Stål AB

17 573

17017

14 709

14711

15012

14 865

Svenska
Varv AB

24 292

24090

22545

19599

17714

16634

Sveriges
geologiska AB

(SGAB)

492

518

506

490

Totalt

102 883'

101161'

102
109

94728

89442

87148

'
ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har
tagits i totalsiffrorna

Den
statliga företagsseklorn har en förhållandevis stor andel av sin verksamhet
inom basnäringarna gruv-, stål- och skogsindustri. Delta innebär ett stort
engagemang i branscher vilka kännetecknas av hög kapitalintensitet, stark
konjunkturkänslighet och kraftigt konkurrensutsatla inlernalionella marknader.
Även en stor del av de övriga bolagen inom den slatliga företagsgruppen är
verksamma i myckel konkurrensutsatla bran-

169

s. 170 Kontrollera mot PDF

scher.
Sammanlaget innebär detta för en och samma ägare ett ovanligt stort och
koncentrerat såväl kort- som långsiktigt risktagande.

Geografiskt
är de statliga förelagen verksamma över hela landel. Sysselsältningsmässigt är
betydelsen särskilt slor i Norrbollen där de svarar för inte mindre än 60 % av
induslrisysselsättningen. På många enskilda orler är det statliga företaget den
helt dominerande industriarbetsgivaren.

De
statliga förelagen har vidare en viklig och i vissa fall dominerande roll inom
flera industribranscher. På några områden är statliga företag de enda
producenterna. Så är fallet i fråga om exempelvis järnmalm, viss
försvarsmateriel och lobaksprodukter. Inom ytteriigare andra branscher -t. ex.
drycker och handelsstål - svarar de statsägda bolagen för en stor del av den
svenska produktionen.

Jag
ålerkommer senare med en kortfattad förelagsvis redovisning av mera betydande
händelser under senare år.

Under
de senaste åren har staten som ägare också genomfört vissa försäljningar inom
förelagssektorn. Sålunda avvecklades år 1985 det statliga engagemanget i Södra
Skogsägarna AB.

Det statliga ägandet i
Luxor AB avvecklades etappvis. År 1984 såldes 70 % av aktierna i bolaget lill
den finska industrikoncernen Oy Nokia Ab. Reslerande 30 % köptes av Nokia till
en del vid årsskiftet 1986-1987 och till en del vid ett senare tillfälle.
Härigenom skapas bättre förulsältningar för Luxor att inlegreras i ett företag
med omfattande utvecklingsresurser och där stordriflsfördelarna i produktionen
kan utnyttjas bättre tack vare en produktuppdelning mellan olika enheter.

Nyligen
har också slutits avtal om en ägarförändring i SSAB som innebär dels att
Gränges AB som delägare ersätts av ett konsortium av institutionella
placerare, dels att statens ägarandel minskas från tre ijärdelar lill två
tredjedelar. Dessa förändringar är för närvarande föremål för behandling i
riksdagen (prop. 1986/87:71).

Jag lämnar nu en
kortfattad redogörelse för utvecklingen i de olika
affärsverken/företagsgrupperna.

Utvecklingen
inom FFV-koncernen — affärsverket FFV och FFV AB med dotterbolag — har de
senaste åren varil god. Koncernens orderingång ökade mellan år 1982 och år 1986
från 2,9 miljarder lill 5,5 miljarder kronor. Omsättningen har under samma
period ökat med 2,2 miljarder till 4,3 miljarder kronor.

Minskade
och senarelagda svenska försvarsbeställningar medför att FFV måste öka sina
satsningar inom andra produktionsområden och på andra marknader. Det svenska
försvaret är dock alltjämt FFV:s största kund. Med minskade svenska
beställningar har sålunda exporten blivit av en avgörande betydelse för
koncernen. Exportandelen uppgick år 1986 till ca 35 %. Motsvarande andel i
börian av 1980-talel var 24 %.

FFV
har valt att inför framtiden så långl som möjligl renodla militär resp. civil
verksamhel. Målsättningen är atl förstärka de militära verksamheterna som
finns inom koncernen i dag samiidigi som man successivt utökar del civila
verksamhetsområdet. Det senare har skelt såväl genom egen expansion som genom
förvärv av förelag. Som exempel på detla kan nämnas tillverkningen av
förpackningsmaskiner för AB TetraPak och för-

Prop. 1986/87:74

FFV-koncernen

170

s. 171 Kontrollera mot PDF

värvet av C E Johansson
AB. Den civila sektorn svarar nu för 35 % av Prop. 1986/87: 74 koncernens
omsättning.

Med
en ny marknadsorienterad organisation fr. o. m. årsskiftel 1985-1986 har
FFV-koncernen under år 1986 arbetat vidare för all skapa en bredare och
tryggare bas i verksamhelen. För år 1986 förvänlas en kraftig föräljningsökning
medan resullatet däremot kommer atl försämras i förhållande till år 1985.
Under hösten 1986 drabbades FFV av en omfattande och kännbar
arbetsmarknadskonflikt, vilket medförde kraftiga ekonomiska konsekvenser för
vissa affärsområden. Denna konflikl beräknas kosta FFV ca 50 milj.kr. Till
resultatförsämringen bidrar också utvecklingen inom Gevärsfaktoriet och
försenade minleveranser lill Förbundsrepubliken Tyskland och Holland. För de
kommande åren förvänlas en god utveckling för FFV-koncernen vad gäller såväl
omsättning som resultat.

Domängruppen
består av domänverket med dollerbolag. De senare är Domängruppen med etl par
undantag samlade inom Domänföretagen AB. Domänverkets uppgifl är alt på
affärsmässiga villkor sköta slalens skogar, marker och vattenområden. Verkel är
Sveriges största markförvaltare och sköter ungefär en femledel av landets
produktiva skogar. Verksamhelen inriktas på att vidmakthålla ell uthålligt
skogsbruk med god ekonomisk avkastning. Domänverket är vidare landels största
förvaltare av jordbruksmark och hyr dessutom ut permanent- och fritidsbostäder.

Domänföretagen
AB är moderbolag i en koncern med ett 15-tal rörelsedrivande dotterbolag med
huvudsakligen träförädlingsverksamhet. Den relativt omfattande
omstruktureringen av Domänföretagen som påbörjades år 1983 är nu slutförd.
Denna medförde avyttring av bl. a. betongva-rulillverkningen.

Under
år 1986 beräknas en resultatförsämring för Domängruppen som helhel.
Domänverkets resultat försämras framför allt genom sänkta virkespriserna samt
en viss nedgång i avverkningsvolymen. Resultatet för Domänföreiagens största
verksamhetsområde, virkesförädlingen är fortsatt svagl. För övriga
verksamheier förväntas en viss resultalförbällring.

Den
slora andelen yngre skog inom domänverket gör att avverkningen har nödgals
minska. Delta innebär i sin lur att anpassningar måste göras inom Domängruppen,
bl.a. i gruppens egna industrier. Del betyder också att den virkesförbrukande
industrin måsle räkna med minskade leveranser från domänverket.

År
1983 övertog staten Statsföretag AB:s aktier i ASSI. Samlidigt erhöll AB
Statens

ASSI ett kapilallillskolt på 2 miljarder kronor. Skogsindustrier

ASSI
är i dag etl företag med tyngdpunkten inom förpackningssektorn (ASSI) med
lillverkning av kraftliner och wellpapp. Genomgripande investeringsprogram har
genomförts i bl. a. Karlsborg och Frövifors. Ett investeringsprogram genomförs
för närvarande vid anläggningen i Lövholmen.

ASSI
har tre huvudprodukter som är utsatta för kraftiga konjunktur

svängningar; pappersmassa, kraftliner och sågade trävaror. Företagets

strategi är att minska denna konjunkturexponering främst genom övergång

lill produkter som inte är utsatta för utomeuropeisk konkurrens, genom

ökad integration framåt i förädlingskedjan saml genom inrikining på kun

der med jämnare efterfrågeutveckling över liden. 171

s. 172 Kontrollera mot PDF

ASSI
har Västeuropa som del dominerande områdel för avsättning av förelagets
produkter. Exportandelen vid koncernens svenska företag var 66% år 1985.

Som
ett led i ASSLs sirategi om en integration närmare marknaden har under senare
år etl fiertal wellpappföretag förvärvals. 1 och med köpet i januari 1987 av
del engelska wellpappföretaget Thames Case Ltd i England kommer koncemens
försäljning - inkl. utlandsbolagens - på marknaderna utom Sverige atl öka
ytteriigare utöver de 74 % som gällde år 1985.

Lönsamheten
inom ASSI-koncernen har över en konjunkturcykel inle uppnått de uppsatta målen.
Resultalspridningen inom koncernen är stor, men flertalel enheler visar en
tillfredsställande lönsamhel. ASSI Karisborg och ASSI Timber har dock visat
klart otillfredsställande lönsamhet. Inom dessa verksamheier kommer särskilda
åtgärdsprogram att sällas in.

ASSI
saknar egen skog. Domänverket är förelagels största råvaruleverantör och svarar
för ca 40 % av råvarutillförseln. Detta innebär att domänverkets
avverkningssvacka drabbar ASSI särskilt hårt.

Riksdagen
har senast år 1984 (prop. 1983/84: 102, NU 22, rskr. 188) behandlat Ncb.
Riksdagen beslutade vid detta tillfälle atl eu statligt lån på IOO milj. kr.
skulle konverteras lill eget kapital för atl delfinansiera etl
investeringsprojekt i Ncb:s sulfat- och pappersbruk i Väja.

Ncb:s
svenska del är koncentrerad till säckpappersproduktionen i Dy-näsfabriken i
Väja samt Vallviks sulfatfabrik i Söderhamn. Vidare produceras sågade trävaror
m.m. vid dotterbolaget Edsby n-KUafors AB.

Ncb
har nyligen förvärvat Medway Packaging Ltd, etl engelskt förpackningsföretag
som bl.a. tillverkar säckar. Detta förvärv skall i likhet med aktieinnehavet i
Hannover Papier i Tyskland och Charfa i Frankrike ses som en del i Ncb:s
strategi alt stärka banden mellan sina två produktionsenheter i Sverige och
marknaden i Västeuropa. Koncernens försäljning på marknader utom Sverige
uppgick till 83 % år 1985.

Som
ett led i koncentrationen till Dynas- och Vallviksenheterna har Dalaträ
Mockfjärd och Edet AB sålts. Därigenom har resurser frigjorts för atl användas
bl. a. för nödvändiga marknadsinvesteringar.

Ncb
har efter år 1981 visal ett positivt resultat.

Ncb
äger ingen egen skog. Merparten av den erforderliga råvaran kommer från
privata skogsägare. Skogsägarna är också representerade bland Ncb:s aktieägare.

LKAB
rekonstruerades finansielll senasl år 1983 (prop. 1982/83: 120, NU 38, rskr.
306). För atl anpassa produktionskapaciteten till marknadsförutsättningarna
har anläggningarna nu dimensionerats till en årlig produktion av ca 15
miljoner ton järnmalm. Anlalet anslällda har minskat från knappt 9000 år 1976
till ca 4000. De lägre personalkostnaderna i kombinalion med ökad
produktivitet har minskal produktionskostnaderna för järnmalm väsenlligl.
Kvaliteten på företagels produkler har samtidigt höjts i belydande omfattning.

Dessa
åtgärder inom företagel har tillsammans med en gynnsam prisutveckling i
svenska kronor på järnmalm medfört starki förbättrade resultat under åren
1984-1986. Det ökade priset på järnmalm beror dock helt på ökningen av
dollarkursen omräknal i svenska kronor. Del lägre värdet på

Prop. 1986/87:74

Norrlands
Skogsägares Cellulosa AB (Ncb)

Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB)

172

s. 173 Kontrollera mot PDF

dollarn
under senare lid och ett tilltagande utbudsöverskott på järnmalm och därmed
sjunkande priser medför att resultatet för år 1987 kommer att starkt försämras.
LKAB avser att möta de försämrade marknadsförhållandena genom olika åtgärder
för att öka effektivitet öch produktivitet inom förelaget samlidigt som
kvaliteten på produkterna ytteriigare förbättras.

LKAB
har under senare år koncentreral sin verksamhet till järnmalmsrörelsen, vilket
bl.a. inneburit att koppargruvan Viscaria saml industrimi-neralföretaget AB
Forshammars Bergverk sålts.

Procordia
AB har efter den rekonslruklion som genomfördes per den 31 december 1982
genomgått en fortsalt omstrukturering. Förelaget är nu koncentrerat till fyra
affärsområden, nämligen konsument, service, verkstad och kemi/läkemedel.

Inom
ramen för denna omslruklurering har en rad förelag förvärvals samtidigt som
andra verksamheier avyttrats eller avvecklats. Bland de förvärvade förelagen
kan nämnas AB Pripps Bryggerier, Bryggeri AB Falken och Ahlgrens Tekniska
Fabriker. De förvärvade företagen har en omsättning av 4 miljarder kronor.
Bland företag som lämnat koncernen kan nämnas AB Eiser, Rockwool AB, AB Beijer
Bygg och AB Beroxo. Detta innebär att Procordia AB lämnat såväl textil och
konfektions- som byggmaterialomradet. Under åren 1983-1986 har företag med en
sammanlagd omsättning av ca 3 miljarder kronor avvecklats eller avyttrats.
Genom försäljningarna och förvärven har konsumentsektorn fått näslan 50% av
företagels omsättning, vilket bl. a. gör företaget mindre konjunkturberoende.

Organisatoriska
och finansiella rekonstruktioner har skett i några dotterbolag som t.ex. Liber
och KabiVitrum, vilkel gjort alt dessa företag fått förutsättningar alt åter
visa positivt resultat.

Sammanlaget
har dessa förändringar i form av ändrad koncernsammansättning och
åigärdsprogram i vissa företag medfört att koncernens lönsamhet och
tillväxtpotential ökats betydligt. För år 1986 räknar företaget med ett
resultat efter finansiella kostnader på ca 800 milj. kr. Resultatmässigt är
konsumentsektorn av mycket stor belydelse för förelagels resultat. Avsikten är
att denna obalans skall korrigeras genom all andra seklorers lönsamhet stiger.

SSAB
Svenskl Stål AB har beskrivits i den proposiiion som nyligen förelagts
riksdagen med anledning av de föreslagna ägarförändringarna i bolaget (prop.
1986/87: 71). En enig styrelse beslutade i december 1986 att uppdra åt
förelagsledningen alt utarbeta elt förslag lill struklurplan för SSAB. Sedan
förslagel presenterats för styrelsen den 2 februari 1987 behandlas det för
närvarande inom företaget.

Svenska
Varv AB har under de senasle åren genomfört en omfallande omstrukturering.
Öresundsvarvet i Landskrona och Uddevallavarvet AB har lagls ned, beslul har
fattats om avveckling av handelsfartygsproduktionen vid Kockums AB, samt om
väsentliga minskningar av antalet anställda vid Cilgogruppen och Götaverken
Arendal AB i Göteborg. En rekonstruktion och komplettering har genomförls av
verksamhelen vid Finnboda AB genom att stålbyggnadsverksamhelen inom Gränges
Hed-

Prop. 1986/87:74

Procordia
AB

SSAB
Svenskt Stål AB

Svenska
Varv AB

s. 174 Kontrollera mot PDF

lund tillförts bolagel. Generator Induslri AB har köpts
och sammanslagils med Götaverken Energy Systems AB.

Svenska Varvs lidigare omfallande farlygsinnehav har
överförts i del nu av staten direktägda Zenit Shipping AB, vilket reducerat
risknivån i Svenska Varv betydligt. Det tidigare av Svenska Varv ägda Rederi
AB Oktetten har sålts. Koncernen har under en ireårsperiod minskat antalet
anställda med 6000 och minskningen kommer att fortsätta. De stora enskilda neddragningarna
av antalet anställda har gjorts på ett sådant sätt och i en sådan lakl all den
kunnal anpassas lill särskUda åtgärder som initieras av regeringen, såsom
etableringen av nya industriella verksamheter i Uddevalla och Malmö. De
ålgärder som vidtagits inom förelaget har också medfört att utbildning har
erbjudits de uppsagda inom företaget så all de varil bättre rustade att gå ut
på arbeismarknaden. Dessa insatser och omstruktureringar har krävl slora
kapitalinsatser från ägaren/staten. År 1983 beslöt riksdagen (prop. 1982/83:
147, NU 55, rskr. 383) om direkla medeltillskott till förelagel på 2555
milj.kr. För all ålerslälla Svenska Varvs kapitalbas efler avvecklingen av
varvsenheter och fartygsinnehav beslöl riksdagen våren 1986 att tillföra
Svenska Varv ett kapilaltillskoit om 950 milj. kr. På grund av de
omstruktureringar som genomförs beräknas Svenska Varv atl även år 1986
redovisa förlust. Förelagel har dock goda förutsättningar att efter
omstruktureringarna som nu genomförs bli ett företag med normal lönsamhet.

Sedan SGAB bildades år 1982 av verksamhel som överfördes
från Sveriges Geologiska Undersökning har en anpassning av resurserna sketl.
För all öka flexibUiteten och möjliggöra elt snabbare agerande, l.ex.när del
gäller att utveckla nya affärsområden, har bl. a. en stor del av de administrativa
stödfunktionerna förls ul lill de olika divisionerna. De olika divisionerna
och avdelningarna har också fått elt ökat resultatansvar. Ullands-uppdragen
motsvarade underår 1985 drygt 20 %av SGAB:s totala omsättning. Denna del av
verksamheten beräknas öka ytteriigare. Även inom instrumenlulveckling, mätning
m. fl. stödfunktioner ser SGAB goda förutsättningar att upparbeta nya
marknader.

Zenit Shipping AB och dess dotterbolag Uddevalla Shipping
AB ansvarar för avvecklingen av del statliga fartygengagemangel. I
propositionen om vissa varsvfrågor m. m. (prop. 1985/86: 120, NU 34, rskr. 314)
redovisades senasl omfattning och förändringar i farlygsinnehavet.

Under åren 1983-1986 har Zenit Shipping sålt 46 fartyg. Av
fartygsinnehavet återstår därefter endasl två fartyg avsedda för transport av
flytande naturgas, dvs. de s. k. LNG-fartygen som byggts vid Kockums. Under åren
1985-1986 sålde Uddevalla Shipping åtla fariyg. Bolaget förvallade och drev i
samarbele med andra rederier sju fariyg den 1 januari 1987. Därtill har bolaget
andelar i eller fordringar avseende 14 fartyg, där kon-traklsenliga betalningar
hittills har eriagts.

Fullmäklige i riksgäldskontoret beslöt den 7 november
1985, efter hörande av regeringen, alt bifalla framställningar från Zenit
Shipping och Uddevalla Shipping att riksgäldskontoret skulle överta
betalningsansvaret för en del av varje fartygslån som inte täcktes av kommande
försäljningspris för fartyget. Den sammanlagda kostnaden härför var beräknad
till 3,4 mil-

Prop.
1986/87:74

Sveriges Geologiska AB (SGAB)

Zenit Shipping AB

174

s. 175 Kontrollera mot PDF

jarder
kronor. Under år 1986 ökade andrahandsvärdet på tankfartyg. Här- Prop. 1986/87:
74 igenom kunde bättre försäljningspris erhållas än vad bolagen beräknat i sina
framställningar till fullmäktige i riksgäldskonlorel. Den I januari 1987 hade
riksgäldskontoret betalat ut 1,1 miljarder kronor: Om nuvarande andrahandspriser
på tankfartyg kan bibehållas lorde den beräknade kostnaden för avvecklingen
underskridas.

12.3 Den fortsatta ägarpolitiken

Jag
har lidigare framhållit att den fortsatta välfärdsulvecklingen i vårl land är
beroende av etl långsiktigt konkurrenskraftigt och expansivt näringsliv. De
åtgärder jag i övrigl förordar syftar väsentligen lill att underiälla för och
slimulera näringslivel alt genomföra de förändringar och nysatsningar som är
nödvändiga för att säkra en sådan utveckling.

Samtidigt
är det angeläget att landets industriella utveckling kan ske inom ramen för
olika slags ägarformer och en differentierad produktionsstruktur. Starka
krafter verkar dock i motsatt riktning. Slora kapitalbehov för såväl
realinvesteringar som utvecklingsarbete och marknadssatsningar verkar mot en
ökad ägarkoncenlralion inom svensk industri. Ägarkoncentrationen inom svenskt
näringsliv är myckel hög.

Den
statliga företagsamheten har här en viktig uppgift som en motvikt till en
ensidig privat ägarkoncenlralion. Genom del statliga engagemanget vidgas den
ägarmässigä basen för en expansion av svenskl näringsliv. Tillsammans med bl.a.
olika kooperativa ägarformer utgör etl statligt ägarengagemang inom industrin
en nyttig balanserande faktor såväl ur ell produktions- som ett finansieringsperspektiv.
Härutöver har del funnits och finns i de enskilda fallen en rad andra motiv för
ell statligt ägande. Jag kan här nämna bl.a.
regionalpolitiska/arbetsmarknadspolitiska och för-söriningspolitiska skäl. I
vissa fall kan också ett statligt ägande underlätta eller vara helt nödvändigt
för alt angelägna strukturförändringar skall komma till stånd. Ett exempel
härpå är tillskapandet av och satsningen på SSAB, som var en förutsättning för
den svenska handelsslålindustrins effekiivisering och överlevnad.

Jag
har tidigare pekat på den stora betydelse som den slalliga företagsamheten har
för sysselsätlningen inom vissa regioner liksom för utvecklingen inom enskilda
industribranscher. Utan elt slatligt ägarengagemang hade flera av
företagen/produktionsenheterna knappast existerat i dag. Detta skulle inneburit
en sysselsättningsmässig och induslriell utarmning i delar av landet och i
vissa branscher.

De
kommande årens uppmärksamhet och insatser från ägaren/statens
Framtidsperspektiv

sida måste koncentreras till fortsatt utveckling i den befintliga gruppen av

statsägda företag. Det betyder bl. a. att en mycket betydande del av den

slatliga företagssektorn även framdeles kommer att finnas inom s. k. mog

na branscher. Men det är samlidigt angelägel alt slatligt ägande är repre

senterat också inom nya och mera expansiva områden inom näringslivel.

Det är därför tUlfredsställande att flera statliga förelag även satsar och har 175

s. 176 Kontrollera mot PDF

framgång t. ex. inom
elektronikindustrin och bioteknikområdet liksom Prop. 1986/87:74 inom
tjänstesektorn. Det är naturligt och också helt nödvändigt atl satsningarna på
nya områden fortsäller och intensifieras.

Av
min tidigare redovisning framgår atl den slatliga företagsgruppen har genomgått
en mycket betydande omstrukturering under de senasle åren. Omfallande
produktions- och produktanpassningar har skelt. Stora investeringsprogram har
genomförts inom såväl befintliga produklionsanläggningar som för att vidga
verksamhelen till nya produktionsområden och nya marknader.

Detla
har varit en kostsam och för många människor påfrestande process. Stora
sysselsätlningsminskningar har inte kunnat undvikas när vissa verksamheter
dragits ned eller hell avvecklals. Från statens sida har gjorts stora insatser
både direkt i företagen och för atl skapa ny sysselsäUning på de orler där
konsekvenserna blivit särskilt allvarliga. Jag har tidigare nämnt de
finansiella rekonstruktionerna år 1983 av Statsföretagsgruppen, ASSI och LKAB,
vilka tillsammans kostade 6,1 miljarder kronor. I Svenska Varv har under
senare år satsats ca 3,5 miljarder kronor. Belydande insalser har också gjorts
för att skapa nya sysselsättningstillfällen där slora
neddragningar/nedläggningar varit nödvändiga. Så har skett bl. a. i Malmfälten
samt i Uddevalla- och Malmöregionerna.

Förutsättningarna
för den statliga företagsgruppens fortsatta utveckling är i dag markant bättre
än för fyra—fem år sedan. Såväl stmkturelll som finansielll har förelagen en
mycket starkare bas än då. Företagen har kompetent och engagerad personal.
Sammanlaget ger detta förelagen goda möjligheter att flytta fram sina
positioner, utveckla nya produkler och verksamhetsområden saml gå in på nya
marknader. På sikt bör della kunna ge väsentliga bidrag til! en nödvändig
induslriell expansion i vårt land. Det är en central uppgift för staten som
företagsägare atl medverka i och underlätta denna utveckling.

Denna
allmänl sett positiva bild får dock inte undanskymma att det inom den statliga
företagsgruppen finns kvarvarande strukturproblem liksom att nya krav på
anpassning i företagen ständigt gör sig gällande. Jag vill understryka atl det
är nödvändigl all företagen lar sig an dessa problem. Såväl våra egna svenska
erfarenheter som ulvecklingen i andra länder visar detta. 1 flera länder har
strukturproblemen tillåtits växa till myckel svårhanteriiga proportioner med
massavskedanden, stora regionala problem och en väldig kapitalförstöring som
följd.

Inom
Procordia har genomförts en myckel målinriktad strukturering och koncentration
av verksamhelen. Lönsamheten har successivt kunnat höjas och koncernen slår nu
inför en ny utvecklingsfas med goda expansionsmöjligheter på flera intressanta
områden. Denna utveckling kan komma att kräva en betydande utökning av det egna
kapilalel i Procordia. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen
i denna fråga.

Inom
FFV-koncernen pågår en lovande utveckling som bl. a. innebär en

stark tillväxt av den civila produktionen - lill väsenllig del elt resultat av

alt man inom detla område kan utnyttja erfarenheler och kunskaper från

den militära verksamheten. Inbrytningar görs på nya marknader med bety

dande exportökningar som följd. Somjag senare i min föredragning åler- 176

s. 177 Kontrollera mot PDF

kommer lill är del
angeläget atl FFV ges en större ekonomisk handlingsfri- Prop. 1986/87:74
hel så alt man lättare och mera effektivt kan tillvarata de expansionsmöjligheler
som finns.

Svenska
Vai-v genomgår under 1980-talet en omvandlingsprocess som saknar motstycke i
svensk induslri. Från alt ha varit en av väridens största varvskoncerner kommer
Svenska Varv om några år att vara en företagsgrupp med merparten av sin
omsättning inom energi- och installationsområdet. Dock kvarstår de
specialinriktade varven som belydelsefulla verksamhetsgrenar i koncernen. Inom
varvssektorn pågår för närvarande en fortsatt marknadsanpassning av
verksamheten vid enheterna i Göteborg.

Parallellt
med neddragningen på varvssidan har sålunda skett viktiga nysatsningar inom
Svenska Varv, bl. a. inom energiområdel. Möjligheterna att gå vidare inom
dessa områden måste tas till vara och förutsättningarna härför förbältras i
takt med alt de olönsamma och särskilt riskfyllda delarna av varvsverksamheten
avvecklas. Jag vill här erinra om att riksdagen våren 1986 dels beviljade
Svenska Varv ett betydande kapitaltillskott, dels reducerade företagets
borgensåtaganden och därmed dess risktagande.

Att
de senaste årens strukturanpassningar och konsolidering medförl en stark
förbättring av företagens läge gäller också i hög grad för de statliga
företagen inom basindustrierna. Genom såväl omfattande rationaliseringar som en
utbyggd vidareförädling har förelagen genomgående kunnat stärka sina
marknadspositioner inom viktiga produktgrupper och på de slörre marknaderna.
Samtidigt villjag undersiryka alt detta är branscher med en exlreml hård
internalionell och i vissa fall också slark inhemsk konkurrens. Kraven på
effektivitet i alla verksamhetsled är mycket höga. Inom såväl gruv- och
stålindustrin som skogsindustrin finns i dag delar vilka med stor sannolikhet
kommer alt kräva relativt genomgripande åtgärder för att säkra företagens
konkurrenskrafi.

Påjärnmalmsområdet
ger den befintliga globala överkapacitelen - förstärkt med ytteriigare
tillkommande kostnadseffektiv kapacitet i andra länder - en stark prispress.
Den under är 1986 fallande dollarkursen förstärkte problemen för de svenska
järnverksproducenterna. Inom både LKAB och SSAB överväger man nu vilka åtgärder
som är nödvändiga för att möta denna situation.

Inom
handdsstålsproduktionen finns produktsegmenl där kvarvarande strukturproblem
måsle lösas för alt försatta stora föriuster skall kunna undvikas. I SSAB pågår
för närvarande arbetet med en ny struktur- och invesleringsplan. Jag vill här
erinra om all förelagel erhållil yllerligare finansiella möjligheter för nya
satsningar genom det konverfibla lån som LKAB nyligen givit SSAB.

Inom
den statliga skogsindustrisekioi-n har problemen blivit markanta pä
sågverkssidan. Situationen är här densamma som i övriga svenska skogsindustrikoncerner.
1 ASSI övervägs vad som bör göras för atl ge sågverksrörelsen långsikliga goda
överievnads- och utvecklingsmöjligheter.

Min
sammanfallande bedömning är alt även de närmasle åren kommer

att kännetecknas av en fortsatt konsolidering och strukturanpassning inom

de slalliga basindustrierna. Jag vill emellerlid starkt understryka alt denna 177

12 Rik.sdagen 1986/87. I saml. Nr 74

s. 178 Kontrollera mot PDF

process
i hög grad måste innefatta också offensiva salsningar. Investering- Prop.
1986/87:74 ar i ny teknik, vidareförädling och ulbyggda marknadsfunktioner är
exempel på satsningar som är nödvändiga för att öka företagens konkurrenskraft
och utvecklingsmöjligheter. Det är en uppgift för de slatliga förelagen också
inom basindustrierna all aklivi medverka lill att skapa ny produktion, nya
verksamheter och ny sysselsättning.

Den
slatliga företagsamheten karaktäriseras på många områden av storskalighet i
produktionen, vilkel gör erforderiiga anpassningsåtgärder både kosinadskrävande
och sysselsältningsmässigt mycket påfrestande. Det senare underslryks av all
verksamhelerna i flerlalel fall är lokaliserade till orter och regioner med i
övrigl svaga arbetsmarknader. Jag har tidigare i min föredragning redovisal min
syn på näringspolitiken vid slörre sysselsättningsneddragningar. Jag har där
understrukit att näringslivet har ett ansvar för att minska de negativa
konsekvenserna av sådana åtgärder. Detla gäller självfallel också för de
slatligt ägda förelagen oberoende av branschtillhörighet. Den förbättring av de
slatliga företagens ställning som sketl under senare år ger dem slörre
möjligheter till effektiva egna insatser i de fall neddragningar blir
nödvändiga.

Jag
har lidigare också framhållit att näringslivet vid nysatsningar särskilt bör
pröva möjligheterna alt förlägga verksamhel fill de regioner där behovet av ny
sysselsättning är storl. Det är mycket viktigt att detla forllöpande görs också
inom alla de statliga företagen.

Samtidigt
villjag framhålla alt de slatliga förelagen inle bör åläggas att ta större
sysselsättningsansvar och därmed högre kostnader än företag med andra ägare. Om
ägaren/staten vill få till stånd mera långtgående ålgärder bör detta därför
regleras i särskilda avtal. Härför finns möjligheter genom del s, k.
offerlförfarandel. Delta synsäll, som närmare utvecklades i propositionen om
rekonstruktion av Staisförelagsgruppen (prop. 1982/83:68, NU 25, rskr. 181) har
varit en viktig utgångspunkt förden statliga företagspolitiken under de
senasle åren.

Det
är i företagen som den industriella utvecklingen sker. Det är där som
Ägarrollen olika utvecklingsvägar utvärderas och besluten fattas om
investeringar, produktion och marknadssatsningar. På ägaren faller ansvaret att
i vissa myckel väsentliga avseenden ge förutsättningarna för företagens
agerande. På ägaren ankommer bl.a. alt svara för atl förelagen har styrelser
med högsia möjliga kompelens. Ägaren skall vidare ange den allmänna verksamhetsinriktningen
och eventuella speciella krav på de olika företagen saml säkerställa företagets
kapitalförsörjning. Jag vill i det följande kortfattat redovisa min syn på det
statliga ägandet i dessa avseenden.

Det
är en viklig uppgift för ägaren atl definiera sina önskemål och krav

vad gäller de enskilda förelagens utveckling. Detla får ökad aktualitet när

förelagen kan lämna en period där akuta överlevnadsproblem dominerat

och i stället överväga nya och mera offensiva utvecklingsvägar. Del är

frågor, som för varie förelagsgrupp bör diskuteras mellan ägare, slyrelse

och ledning samt de anslälldas företrädare. Jag vill än en gång undersiryka

alt också de statliga förelagen skall medverka till ökad tillväxt genom

salsningar på nya produkter, nya marknader och ny sysselsättning. De

möjligheter lill en ekonomiskt försvarbar expansion som finns måsle där- 178

s. 179 Kontrollera mot PDF

för
tas till vara. Företagen bör arbela efter långsikliga struktur- och investeringsplaner.
Sådana planer finns eller ularbelas för närvarande i alla de statliga
företagen. En mera offensiv utveckling släller samlidigt krav pä ägaren vad
avser den framtida kapitalförsöriningen. Jag återkommer till detta senare i min
föredragning.

Jag
vill i del här sammanhangei framhålla vikten av att del i de slatliga företagen
finns en väl utvecklad samverkan med de anslällda och deras organisafioner. En
aktiv medverkan från facklig sida i de analyser och överväganden som görs av
företagets situation och utvecklingsmöjligheter är en styrkefaktor i förtagen.
Det ger möjligheter lill en ökad bredd i bedömningarna och slörre förståelse
för de beslul som fattas. Del finns inom den statliga företagssektorn många
exempel på en mycket väl fungerande sådan samverkan. Jag utgår från att det i
alla de slalliga företagen forllöpande las de initiativ som krävs för att
vidmakthålla och vidareutveckla ett konstruktivt samarbete med de anslällda
och deras represenlanler.

I
företagens siralegiska överväganden utgör ofta del inlernationella beroendet
en central faklor. Jag vill därför här också någol beröra de statliga
förelagens egen utlandsverksamhet. De statliga företagen har dels en omfattande
export, dels viss verksamhet utomlands i egen regi. Ett flertal företag har
producerande enheter ulomlands. Om de statliga företagen skall kunna säkra en
fortsalt konkurrenskraft och expansionsförmåga så är utlandsverksamheten ofta
ett nödvändigt produktions- och marknadsmässigl komplement lill den inhemska
verksamhelen. Förhållandena är i detta avseende desamma som för näringslivet i
övrigt. Jag har tidigare i min föredragning (avsnill 9) redovisal min syn
generelll på svensk industris internationalisering. Vad gäller de statsägda
företagen villjag undersiryka att de satsningar som görs utomlands skall vara
enbart elt komplement till den svenska verksamheten. Del är den inhemska
verksamhelen som skall vara basen och som måste ges högsta prioritet vad gäller
överväganden om investeringar, produklion och utvecklingsarbete.

Enligl
min mening måste också de slatliga företagen leva och utvecklas av egen kraft.
En hell avgörande förutsättning härför är alt företagen har en långsiktigt god
lönsamhet. Brislande lönsamhel med löpande förlust-täckning genom bidrag över
statsbudgeien är ingen god grund för en positiv företagsutveckling. Såväl
statsfinansiella som induslriella hänsyn talar mot en sådan förelagspolitik.
Även i delta avseende är erfarenheterna från både vårt eget land och andra
länder entydigt avskräckande.

En
god och stabil lönsamhet är nödvändig för atl säkra den ekonomiska basen för
erforderliga investeringar och marknadssatsningar samt erforderligt
utvecklingsarbete. Lönsamheten blir därmed också grunden för en tryggare
sysselsättning. Detta är inte minsl viktigt för företag, vilka har en slor del
av sin verksamhel i regioner med en i övrigl svag arbetsmarknad. Della är
fallet för flera av de stalsägda företagen.

Det
ekonomiska resulialel skall även medge en avkaslning på det kapital som satsas
i företaget. Det kravel har naturligt nog fått slå tillbaka under den
konsolideringsperiod som flertalet av de statsägda företagen gått igenom under
de senaste åren. Lönsamheten är emellertid nu sådan i så gott

Prop. 1986/87:74

Lönsamhetskrav
och utdelning

179

s. 180 Kontrollera mot PDF

som
alla företagen atl ägaren bör erhålla avkastning på insatt kapital. Del Prop.
1986/87:74 torde därvid bli fråga om en successiv uppbyggnad av
uidelningsvolymen. Jag är medvelen om att del för enslaka företag kan dröja
ännu något eller några år innan utdelning över huvud taget kan bli aktuell. Jag
har dock anledning att förvänta mig en betydande utdelningshöjning inom den
statliga företagsseklorn redan under innevarande år. Dessa medel ökar slatens
möjligheter att som ägare medverka till nya offensiva satsningar inom den
statliga företagsseklorn. Jag ålerkommer senare till denna fråga.

Att
den statliga företagsamheten under överskådlig tid kommer att vä-
Riskexponering sentligen finnas inom samma områden som i dag betyder en
fortsalt slark konjunkturkänslighet och hög riskexponering för staten som
ägare.

Inom
de enskilda företagen görs stora anslrängningar för all minska
konjunkturberoendet och riskiäget. Som exempel från basindustrierna kan nämnas
integrafion framål i produktionskedjan liksom mera långsikliga och nära
kundrelationer.

Del
särskilt slora slatliga riskiagandei har också minskat belydligl genom alt den
civila fartygsproduklionen avvecklats under senare år. Inom såväl Svenska Varv
i övrigt som inom FFV-koncernen och Procordia pågår en utveckling i samma
riktning. Målel är alt skapa en bättre balans mellan verksamheter med olika
konjunklurkänslighel, marknadsprofil, kapitalintensitet etc. Härigenom erhålls
en jämnare försäljnings- och lönsamhetsutveckling. Somjag nämnde tidigare var
den rekonstruktion av Stats-företagsgruppen som genomfördes år 1983 en viktig
åtgärd i detta avseende.

En
fortsalt strävan mol en minskad konjunkturkänslighet och riskexponering i de
enskilda företagen och därmed sammantaget för den statliga företagsamheten är
angelägen.

I
vissa fall kan det vara lämpligt alt siaten delar det direkla risktagandet i
etl företag med andra intressenter och alt ägandet då sker på likvärdiga
villkor. Delta var ett lungt vägande skäl till ägarförändringen i SSAB.

Jag
har fidigare framhållit all de statliga företagen successivi bör kunna Nytt
ägarkapiial ulvecklas så atl mera offensiva satsningar blir möjliga. Detta
kommer alt slälla krav på nyu ägarkapiial som ell komplemenl till de
finansiella resurser som ges av egna vinstmedel. En huvuduppgifl för siaten som
ägare är all medverka lill att företagen får lillgång till sådanl nylt eget
kapital. Frågan om kapitaltillskott i form av nyemission diskuteras för
närvarande mellan förelrädare för industridepartementet och Procordia AB. Jag
avser att återkomma lill regeringen i denna fråga vid elt senare fillfälle.

Jag
har lidigare nämnt att utdelningen till ägaren successivt bör kunna höjas i de
statliga förelagen. De resurser som staten erhåller på detta säll bör användas
för tillskotl av nytl eget kapital lill företag inom den slalliga ägarsfären.
Härigenom kommer utdelningarna atl återanvändas för nya induslriella
salsningar.

Det
är emellerfid inte givet atl staten alltid ensam skall svara för tillskott av
nytt kapital. Det kan sålunda vara lämpligt atl genomföra en riskspridning
till fler ägare i samband med ett större behov av nytl egetkapital i ett

180

s. 181 Kontrollera mot PDF

statligt företag. Nya
ägare kan också kompletlera staten genom att tillföra Prop. 1986/87: 74
företaget ytterligare kompetens, marknadskontakter elc. Även rent stalsfinansiella
begränsningar kan motivera att staten vid vissa tidpunkter avstår från a»
teckna nytt kapital.

Jag
är sålunda av den principiella uppfattningen atl det ulifrån såväl ägarens som
företagens synpunkt i vissa fall kan vara motiverat med en spridning av ägandet
inom den statliga företagsseklorn. En omsorgsfull prövning måste emellerlid
göras i varie enskilt fall, som kan komma att aktualiseras. Jag vill slarki
undersiryka att detta är en politik som myckel starkt skiljer sig från de
massiva och ofta ideologiskt betingade utförsäljningar av slallig
företagsamhet som pågår i vissa andra länder. För svenskl vidkommande är del
fråga om atl företrädesvis i samband med nödvändiga kaplalförstärkningar i etl
företag låta nya intressenter träda in som minoritetsägare. Därvid skall
ställas slora krav på de nya delägarnas kompetens, resurser och långsiktiga
avsikler.

Frågan
om en ägarspridning i slatliga företag har tagils upp av LO i brev av den 8
december 1986 lill regeringen. LO framhåller alt man bör pröva all vidga
möjligheterna för de statliga företagens finansiering genom atl släppa in nya
delägare med långsiktiga ägarintressen. Samtidigt understryks alt staten bör
behålla aktiemajoriteten i bolagen. LO anser det också vara positivi för
företagen om aktier blir börsnoterade.

En
ägarspridning är ofta kopplad lill en börsintroduktion av aktierna. Enligl min
mening kan en sådan i vissa fall vara lämplig också för företag där staten är
majoritetsägare. Etl skäl härför är att flertalel av de placerare som kan vara
aktuella som nya delägare måste — även om placeringen är långsiktig - ha
möjligheter att i framtiden avyttra sina aktier. Den naturliga marknaden är
därvid börsen.

För
företagel i fråga finns del, vilket också LO påpekar, posifiva effekter av en
marknadsnotering. En sådan är atl det ger ökade möjligheter alt vidta t. ex.
angelägna strukturella förändringar genom atl betalning av företagsköp kan
göras med egna aktier. Att inte ha denna möjlighet är en konkurrensnackdel för
de slatliga företagen. En marknadsnotering öppnar också nya möjligheter vad
gäller framfida kapitalförsörjning.

I
det avtal mellan siaten och de nya delägarna i SSAB, som förelagts riksdagen
för godkännande, har överenskommits att företaget skall noteras på Stockholms
Fondbörs när förutsättningar härför föreligger. Skälen fill detta är de jag
redovisat ovan.

Jag
vill samtidigt understryka att en börsinlroduktion naturiigtvis inle i sig
påverkar slatens ägarandel i ett förelag där andra ägare har släppts in. Hur
stor denna statliga andel skall vara har fortfarande ägaren/staten exklusiv
beslutanderätt över. Om inte staten särskilt beslutar därom blir det endasl
övriga delägares aktier som kan bli föremål för börshandel.

12.4 Samordning inom den statliga företagsgruppen

Jag
vili nägot beröra frägan om samordning inom den statliga företagssek

torn mellan olika förelags verksamheier. En sådan samordning som har

diskuterats är kombinationen LKAB-SSAB. 181

s. 182 Kontrollera mot PDF

De
båda bolagen har nyligen kommii överens om villkoren för elt lån Prop. 1986/87:
74 från LKAB till SSAB. Lånebeloppet är 700 milj. kr. och lånel har den
konstruktionen att skulden vid ett senare tillfälle kan omvandlas till aktier i
SSAB om LKAB så önskar. Somjag framhållit i annal sammanhang (prop.
1986/87:71), anser jag detta vara ett bra arrangemang, som ytterligare stärker
basen för del kommersiella samarbetet mellan de båda företagen. Från statens
sida är det inle aktuellt med några iniliativ för att ägarmässigt förändra
relationerna mellan LKAB och SSAB.

Även
förhållandena på skogsområdet övervägs forllöpande. Grunder för elt fördjupat
samarbete bör enligt min mening vara atl det ger konkreta resultat i ökad
konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.

Samordningsfrågan
inom skogsindustrin har studerats och bedömts inom industridepartementet.
Arbetet har genomförts i nära kontakt med berörda företag — domänverket,
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) och AB Slatens Skogsindustrier (ASSI)
- samt med anlitande av utomstående expertis.

Samarbetet
mellan domänverket och ASSI är omfattande eftersom domänverket är ASSLs
slörsta enskilda råvaruleverantör. Formerna för detla samarbele behandlades av
riksdagen, bl.a. år 1968 (prop. 1968:103, JoU: 32, rskr. 264) där nu gällande
riktlinjer för domänverkets verksamhel och samordningen med ASSI lades fast.
Enligt beslutet skall gälla ett gemensaml mål för företagen. Detta gemensamma
mål finns inskrivet i förordningen (1975: 1021) med instmktion för domänverket
samt sedan år 1985 i bolagsordningen för ASSI.

Då
ASSI inle har någon egen skog är samarbetet avseende råvaruleveranser tili
ASSI av slörsta vikl för företagel. De myckel nära kontakterna mellan
domänverket och ASSI ger enligl min mening goda fömlsätlningar för att
samverkansmöjligheterna dem emellan även fortsätiningsvis blir seriöst prövade.
Ägaren/staten följer noga denna utveckling.

När
del gäller beröringspunkterna mellan ASSI och Ncb bedömer jag dessa vara
begränsade. Företagen har i sina strategier valt att gå olika vägar när det gäller
såväl produktmix som råvaruanskaffning. Vidare verkar Ncb regionalt i delar av
landet där ASSI inte är representerat. Jag kommer även fortsättningsvis att
följa bolagens utveckling också när det gäller samordningsfrågor, men finner
för dagen ingen anledning att förorda någon särskild åtgärd från ägarens sida.

12.5 Ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV

FFV
är en industrikoncern med såväl militära som civila kunder och arbetar under
stark inhemsk och internalionell konkurrens. FFV har varken myndighets- eller
förvaltarfunktioner.

FFV-koncernen
består av dels affärsverket med koncernledning och

koncernstaber inom olika verksamhetsområden, dels förvaltningsbolaget

FFV AB som omfattar 15 helägda rörelsedrivande dotterbolag i Sverige

och ullandel. I syfte att öka effektiviteten och anpassa verksamhelen till

marknadens krav, inte minst på det inlernationella området, genomförde 182

s. 183 Kontrollera mot PDF

FFV
under år 1985 en indelning i fem affärsområden med resultatansvar. Prop.
1986/87: 74 Tre av dessa affärsområden består både av en del av verket och etl
anlal bolag. FFV-koncernen beräknas år 1986 ha omsatt ca 4,3 miljarder kronor
och sysselsätter ca 8700 personer.

Frågan
om förändrad företagsform för affärsverket FFV har varil föremål för
diskussion vid etl flertal tillfällen under de senasle 10-15 åren. Senasl under
åren 1985-1986 i samband med behandlingen av verksledningskommitténs
betänkande (SOU 1985:41) Affärsverken och deras förelag. Jag är inte beredd
atl nu föreslå en förändrad företagsform för FFV.

Affärsverket
FFV är det av de sju affärsverken som är mesl kommersielll inriktat. FFV är
också etl av de affärsverk som längst behållit de gamla reglerna för
affärsverken, såsom t.ex. anslagsframställning och driftslal. Andra affärsverk
har också under senare år erhållit en rad andra lättnader inom det ekonomiska
och finansiella områdel. Mot denna bakgrund har affärsverket FFV i skrivelser
i november 1984 och i november 1986 hemställt om ändrade ekonomiska
befogenheter för verket. Den förra skrivelsen lämnade regeringen utan åtgärd
med hänvisning till pågående arbete inom verksledningskommittén.

Jag
anser det lämpligt alt nu studera vilka lättnader inom det ekonomiska och
finansiella områdel som kan införas även för affärsverket FFV. Utgångspunkten
för dessa lättnader är att FFV skall få en mera självsländig ekonomisk och
finansiell ställning än tidigare. Delta innebär för FFV all en effeklivare
affärsverksamhet uppnås. Som exempel på områden där ändrade ekonomiska
befogenheter för FFV som har begärts av verket kan jag nämna finansieringen av
verkets investeringar, upplåning och placering av medel, borgensåtagande saml
kassahantering. Ändrade befogenheterna kan också komma att medföra atl FFV:s
invesleringar i framtiden inle behöver finansieras över statsbudgeten. Jag vill
också påpeka att vissa frågor av denna karaktär kommer senare all tas upp i
regeringens proposition om affärsverken och deras företag och som berör
samtliga affärsverk.

En
arbetsgrupp har tillsatts för att uiarbeta närmare förslag om ändrade
ekonomiska befogenheter för affärsvei-kel FFV. Utgångspunkten för gruppens
arbete skall vara FFV:s senaste skrivelse om ändrade ekonomiska befogenheter.
Arbelet kommer att ske skyndsamt. Jag avser senare i år att återkomma lill
regeringen med närmare förslag om ändrade ekonomiska befogenheier för
affärsverket FFV.

Jag
förordar sålunda att regeringen bereder riksdagen tillfälle atl la del av vad
jag anfört om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV.

183

s. 184 Kontrollera mot PDF

13 Utvecklingsinsatser i vissa branscher

13.1 Inledning

Jag
har nu för avsikl att redovisa de slatliga insatser som görs i vissa branscher
dels för alt skapa en bas för förelagens verksamhet, dels för atl genom direkta
åtgärder stimulera företagens utveckling. Insatserna är av olika karaktär inom
de olika branscherna. De branscher som är föremål för insatser är gruv- och
mineralindustrin, den träbearbetande industrin, tekoindustrin och företag med
produkter inom havsteknikområdet. Dessa branscher svarar tillsammans för ca en
tiondel av den lotala industriproduktionen.

Jag
avser vidare att behandla de åtgärder som statens industriverk (SIND) genomför
inom ramen för det allmänna struklurulvecklingsprogrammel (ASP).

Gruv-
och mineralindustrin är grunden för flera vidareförädlingsindu-strier och en
viktig avnämare och samarbetspart för den svenska gruvut-rustningsindustrin.
Elt karaklärisfiskl drag hos gruvinduslrin är att elablering av ny verksamhet
och uividgning av befintliga gruvor kräver etl omfattande informafionsunderlag
om mineraUseringars lokalisering och utbredning. Informafionsinsamlingen kan
ske genom systematiserad jordarts- och berggrundskartering och
prospekteringsinsaiser. Arbelet med alt skaffa fram den erforderliga
informationen är mycket lids- och kostnadskrävande. Det finns därför en
betydande risk för att företagens beteende under normala marknadsbelingelser
leder till att befintliga fyndigheler i försia hand utnyttjas och att
insatserna för att skaffa fram tillräckligt informalionsunderlag för en
utvidgad gruvverksamhet underdimensione-ras. Del principiella problemet är
således i viss utsträckning sammanfallande med frågor rörande dimensionering
av forskning och utveckling (FOU) inom andra branscher. Härav följer att på
samma sätt som det kan anses vara ett samhälleligt intresse att främja FoU i
allmänhel, för atl denna inte skall bli underdimensionerad, är det etl
samhälleligt inlresse alt medverka i den gmndläggande informations- och
kunskapsutvecklingen inom gruv- och mineralsektorn.

Staten
bidrar genom Sveriges geologiska undersökning (SGU) till en kostnad av för
närvarande ca 69 milj. kr. per år lill att successivt bygga ut den samlade
kunskapen om landets jord- och bergarter. Denna baskunskap är en förutsätlning
för att staten och andra intressenter genom prospektering skall kunna
undersöka nya fyndigheter och kunna utveckla befintliga gruvor. Staten satsar
för närvarande genom nämnden för slatens gruvegendom (NSG) ca 43 milj.kr.per
år på sådan prospeklering. Härulöver har staten under senare år, i ett speciellt
program, lämnat ett särskilt stöd till enskilda förelags prospektering. Jag
kommer senare att framlägga förslag om en fortsättning av detta program
(avsnitt 13.2.4).

Staten
har under senare år satsat ungefär 75 milj.kr.per år i stöd lill teknisk
forskning inriktad på gruv- och mineralhantering. Även inom detla område harjag
för avsikt att framlägga förslag senare denna dag (avsnitt 13.2.4).

Prop. 1986/87:74

Utvecklingsinsatser

Gruv-
och mineralindustrin

184

Slutligen
vill jag erinra om att staten är ensamägare av Loussavaara-Kirunavaara AB
(LKAB) och huvudägare till SSAB Svenskl Stål AB.

De
slatliga insatserna för gruv- och mineralindustrin är således mycket
omfattande.

De
statliga insatserna inom den träbearbetande induslrin och tekoindustrin år av annan
karaktär och motiveras av alt marknaden för de svenska företagen i väsentlig
utsträckning förändrats. Antingen har produkterna inte varit konkurrenskraftiga
trots en expanderande marknad (gäller t. ex. lekoindustrin) eller har marknaden
minskal väsenlligl (gäller t. ex. trähusindustrin). I båda fallen har
marknadsutvecklingen framtvingat betydande produktionsnedskärningar. Betydande
kapital- och arbetskraftsresurser har härvid friställts.

De slatliga insatserna för
nyssnämnda branscher syftar till att bidra till att utveckla de delar av resp.
bransch som bedöms ha förutsättningar alt överleva på längre sikt trots de
betydande marknadsförändringarna. Huvudinriktningen har härvid varit atl bidra
till atl utveckla nya produkter och produktsortiment samt all vidga företagens
marknader genom export. Vidare har insatser gjorts för att effektivisera
kvarvarande produklion.

Det
bör noleras all de industripolitiska åtgärderna inom den träbearbetande
induslrin är av begränsad omfallning, medan betydligt slörre insatser har
gjorts inom tekoindusirin.

De
industripolitiska utvecklingsinsatserna för tekoindustrin har senast behandlats
i budgetproposUionen 1987 (prop. 1986/87: IOO bil. 14 s. 45).

Insatserna inom
havsteknikområdet har varit inriktade på att stödja vissa speciella
utvecklingsprojekt inom de delar av detta område där svenska företag är
konkurrenskraftiga. Avsikten med dessa åtgärder är att under etl initialskede
avlasta företagens risktaganden på en svårbedömd marknad.

Vad slutligen gäller den
verksamhet som SIND bedriver inom ramen för det s. k. allmänna
strukturuivecklingsprogrammet (ASP) syflar denna främsl lill alt skapa ett
underlag för olika former av samverkan mellan företag i olika delbranscher.

Prop.
1986/87: 74

Träbearbetande
industri och tekoindustrin

Havsteknik

Allmänna
struktur-utvecklingsprogrammet

13.2 Mineralpolitik 13.2.1 internationell översikt

Lönsamheten
för svensk gruv- och mineralinduslri är slarki avhängig ulvecklingen på
världsmarknaden för mineral och metaller. Världens gruv-och metallindustri
kännetecknas sedan börian av 1980-talet av överutbud och möter en stagnerande
efterfrågan inom flertalet produktområden och då inte minst för de för vårl
land inlressanla järnmalmsprodukterna och basmetallerna koppar, bly och zink.
Siluationen avspeglas i kraftiga svängningar i melallpriserna, vilka i stor
utsträckning varil trendmässigt fallande. De senaste årens
valutakursfluktuationer, med den amerikanska dollarns uppgång och fall i
centrum, har bidragit till instabiliteten i metallpriserna.

Utvecklingen på
ulbudssidan, som inneburil en belydande expansion på många håll, har delvis
silt ursprung i felaktiga investeringsbeslut vid milten

Marknadsutvecklingen
avgörande

185

av 1970-talet. Dessa beslut gmndades på de prognoser som
då fördes och som förutspådde brisl på mineral och melaller på 1980-talet. På
efterfrågesidan spelar en minskad s. k. förbrukningsintensitet i
induslriländerna en viktig roll och hänger samman med bl. a. ökad substitution
av metaller mot plaster och keramer. Sammantaget har detta lelt fill en markanl
obalans på marknaderna för en rad mineral och metaller.

Den inlernationella marknadsutvecklingen, med krafiiga
fall i metallpriserna, har fall särskilt genomslag för högkoslnadsproducenter
i industriländerna, vilka tvingals till genomgripande
strukturrationaliseringar, bl. a. i form av nedläggning av ineffektiva
gruvanläggningar och smällverkskapa-citet. Omfattande neddragningar på
basmetallsidan har hittills ägt rum i främst Nordamerika.

Bly har en negaliv efterfrågeutveckling. Marknaden bedöms
vara mättad och några nya tillämpningsområden av större betydelse har inle
kunnal utvecklas. Bly kommer sannolikt att alltmer ersättas av andra metaller
och material. De senasle årens låga blypriser har dock gjort metallen konkurrenskraftig
gentemot möjliga substitut och har befäsl blydominansen inom batteriseklorn.

Av basmetallerna bedöms zink ha den mest gynnsamma
efterfrågeutvecklingen framöver. Det är främst bättre galvaniseringsmetoder
och nya legeringar som förväntas ge zink en fortsatt relativt positiv framtid.
Vad gäller smältverkssidan råder för närvarande global överkapacitet. Permanenta
nedläggningar av ineffektiv kapacitet har dock skett i Nordamerika. I Europa,
som har den största andelen smällkapacitet i västvärlden, har verken i
EG-länderna under ett anlal år varit föremål för diskussioner rörande
omstrukturering. Några konkreta resultat har emellertid inte uppnåtts.

Världens konsumtion av koppar ökade under 1970-talet.
Mellan åren 1980 och 1983 inträffade emellertid en vändning och
konsumlionsutvecklingen blev negativ. Sedan år 1984 visar konsumtionen
återigen viss ökning, men trenden indikerar en stagnation.

En yllerligare avmattning i eflerfrågan på koppar kan
föranledas dels av elt ökal genomslag för glasfiberkablar inom
telekommunikationsområdet, dels av en fortsall substitution med material som
aluminium och plaster. Mindre malerialåtgång kommer också atl vara avgörande.
Några nya liliämpningsområden, som kan kompensera det nämnda bortfallet i eflerfrågan,
har inle utvecklats. Den stagnerade efterfrågan lill trots, fortsäller dock
västvärldens gruvprodukfion att öka.

Vad gäller gruvproduktionen av guld kan noteras att
Sydafrikas andel av väridsproduktionen har sjunkit under senare år genom att det
sker en kraftig utbyggnad av guldgruveindustrin i andra länder. Prospekteringen
efter nya malmer har intensifierats.

Guld spelar fortfarande en vikfig monetär roll i
världsekonomin och guldpriset har under de senaste åren varit starkt avhängigt
utvecklingen av den amerikanska ekonomin och särskilt dollarkursen. Priserna är
mycket beroende av inflationsförväntningar, ränteutveckling och därmed sammanhängande
alternativa investeringsobjekt. Den totala efterfrågan på guld väntas öka i
framliden, främst beroende på förväntad tillväxt av del induslriella bruket av
guld.

Prop.
1986/87:74

Bly

Zink

Koppar

Guld

186

De
senaste årens höga priser pä silver har stimulerat produktionsökningar i
skuldtyngda länder i Latinamerika. Silvermarknaden är för närvarande i obalans
till följd av ökande utbud och krympande eflerfrågan, främsl inom
folografiomrädel. Slora silverlager verkar prispressahde och en alll svagare
koppling lill guldel försämrar möjligheterna till prisuppgång. Prisulvecklingen
för silver följer snarare samma mönster som för basmetallerna.

Marknaden
för Järnmalm kännetecknas för närvarande av överutbud och pressade priser. 1986
års väridsmarknadspris ligger ca 20 % lägre än 1982 års. Mot bakgrund av en
stagnerande slåleflerfrågan och ytteriigare produktionslillskoll från delvis
nya källor kommer situalionen sannolikl atl vara bestående framöver. För den
närmaste lioårsperioden vänlas ingen avgörande ökning av stålproduktionen i
i-länderna. En del bedömningar tyder snarare på en viss nedgång i de stora
ekonomierna EG, Japan och USA, vilka svarar för ca 70 % av världens
järnmalmsimport.

Liksom genomgripande
omstruktureringar har pågått inom delar av världens stålindustri under ett
antal år har järnmalmssektorn tvingats till omfattande rationaliseringar. Många
av de lidigare ekonomiskt hårt pressade järnmalmsgruvorna har trots den
ogynnsamma prisulvecklingen åter kunnat uppvisa vinstresultat till följd av
gjorda effektiviseringar. Samtidigt som vissa gruvor har produktionsanpassats
kommer dock ny konkurrenskraftig malm ut på marknaden.

Prop.
1986/87:74

Silver

Järnmalm

13.2.2
Svenska förhållanden

Den
svenska sulfidmalmsnäringen domineras av Bolidenkoncernen, som
Icke-järnmalms-är landets ledande när det gäller framställning av
icke-jämmelaller. I 17 näringen gruvor i norra och mellersta Sverige bryter
Boliden malm i en omfattning av ca 16,5 miljoner ton malm (år 1986). Malmen
vidareförädlas till mineralkoncentrat i Bolidens egna anrikningsverk.
Produktionen av koppar- och blykoncentrat går huvudsakligen till smältverket i
Rönnskär.

Andra
företag inom svensk icke-järnmalmsnäring är det belgiska företaget Vieille
Montagne, STORA AB, LKAB:s dotterbolag AB Slatsgruvor samt del numera finskägda
Viscaria AB.

Utmärkande
för de svenska sulfidmalmerna är atl malmvärdel och malmsammansällningen
varierar kraftigt mellan de olika gruvorna. Ett gemensamt drag är emellerfid
att malmerna i många fall är relativt låghaltiga och komplext sammansatta. De
låga malmvärdena ställer särskilt höga krav på bl.a. effektiv brytnings- och
anrikningsteknik för alt utvinningen skall vara internationellt
konkurrenskraftig. Den svenska branschens framträdande ställning härvidlag
bygger på en hög teknisk kompetens, bl. a. utvecklad i nära samverkan med den
inhemska gruvutruslningsindu-slrin. Branschens lekniska kunnande ulgör även elt
viktigt inslag i internationella samarbelsprojekt på gruvsidan och i samband
med förvärv i ullandel.

Den svenska
järnmalmsproduktionen hamnade år 1986 på ungefär sam- Järnmalms-ma nivå som
föregående år, dvs. 20,5 miljoner ton. Produktionen är kon- näringen
centrerad fill gruvorna i Kiruna och Malmberget, vilka ägs av det statliga
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). De övriga två järnmalmsgravorna i Sverige
ägs av SSAB Svenskt Stål AB.

187

Sveriges
export av järnmalmsprodukter uppgick år 1985 till ett värde av 3,1 miljarder
kronor, vilket motsvarar I % av den svenska lolalexporten.

LKAB:s
produktion uppgick år 1986 till ca 17,8 miljoner lon järnmalmsprodukter.
Produktionen av pellets ökade från ca 6,6 miljoner ton år 1984 till ca 8,8
miljoner ton år 1986, varvid även andelen pellets av den toiala produktionen
tonnagemässigl ökade. Nära hälflen av LKAB:s exportleveranser går till
EG-länderna. Eflerfrågan på järnmalm var slark under år 1986 och
kapaciletsutnyitjandet i LKAB:s gruvor var högt.

Produktionen i SSAB:s
järnmalmsgravor i Dannemora och Grängesberg uppgick år 1986 till ca 2,7
miljoner ton. Ca 40 % av produkfionen går till stålverket i Oxelösund, medan
övrig produktion i huvudsak exporteras.

När
det gäller framtidsbilden för järnmalm kan förväntas, alt den rådande globala
överkapacitelen i exportgruvorna kommer all öka väsentligt under de närmaste
åren. Överutbudet av järnmalm på världsmarknaden i kombinalion med en
långsiktigt stagnerande eflerfrågan från slålinduslrin, ger ännu kärvare
marknadsläge framöver. Dollarns fall under år 1986 och en fortsatt låg kurs
framöver påverkar ytterligare den svenska järnmalmsindustrins lönsamhet.

Prop. 1986/87:74

13.2.3
Mineralpolitikens mål och medel

Min bedömning:
Mineralpolifikens mål bör ligga fast och det utvecklingsprogram som startades
är 1983 förs vidare. Fortsatta satsningar bör göras på nyckelområdena
prospeklering, geologisk kartering saml forskning och utveckling. Härigenom ges
bälire förutsättningar för en långsiktigt bärkraftig svensk gmv- och
mineralindustri.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Bakgrund och skäl för min
bedömning: Gruv- och mineralindustrin är en samhällsekonomiskt viklig
basnäring. Den inhemska råvaruulvinningen är viklig från såväl industriell
synpunkt som från sysselsättningssynpunkt. Mineralsektorn är helt avgörande för
sysselsättningen i vissa regioner. Svensk gruv- och mineralindustri har även
betydelse för ulvecklingen av delar av verkstadsindustrin som t. ex.
gruvutruslningsinduslrin. Genom en bärkraftig inhemsk verksamhet har vidare de
svenska gruvföretagen den nödvändiga basen för teknikexport.

Mineralpolitiken, som en
del av industripolitiken, syftar till att tillvarata utvecklingsmöjligheterna
inom den svenska råvaruindustrin. Mineralpolitiken skall därvid syfta till att
skapa förutsättningar för en god försörining av mineralråvaror för den svenska
industrin. Utnyttjandet av landets mineraltillgångar måste dock ske med
hänsynslagande lill en god miljö och kraven på elt effektivi resursuttag. Även
de regionalpolitiska målen ulgör en viktig faktor i mineralpolitiken, eftersom
mineralsektorn har stor belydelse för sysselsältningen i vissa regioner och i
flera fall i sådana områden där det är särskilt svårl alt finna alternativ
sysselsättning.

Samhällsekonomiskt
viktig basnäring

Utnyttjande
av mineraltillgångar med hansyn tagen till miljön

Landels råvaruresurser
måsle utvinnas till kostnader som möjliggör konkurrenskraftiga priser. De
geologiska fömtsättningarna för gruvverksamhet i Sverige är goda jämfört med i
andra länder men de svenska malmernas komplexa karaktär släller höga krav på
effektivitet i samtliga led i utvinningen. För att nå konkurrenskraft måste
gruv- och mineralindustrin ha en tillräckligt hög teknisk nivå och vara
flexibel för att kunna anpassas till skiftande produktionsförhållanden och
marknader. En fortlöpande forsknings- och ulvecklingsverksamhel är därför
nödvändig för en fortsatt utveckling och förnyelse av del lekniska kunnandet i
vid mening inom mineralområdet. Industripoliliken är i hög grad inriktad på att
stödja denna typ av salsningar. Med syfte att underiätta och kompletlera industrins
egna anslrängningar satsar staten också sedan en längre tid tillbaka på en rad
nyckelområden inom mineralsektorn.

När det gäller den
grundläggande geologiska karteringen, bedrivs statlig verksamhet genom Sveriges
geologiska undersökning (SGU). SGU utför allmän geologisk kartering och
bedriver prognos-, informations- och dokumenlalionsverksamhet inom
mineralområdet. Myndighetens årliga anslag uppgår för närvarande till ca 69
milj. kr. och finansierar bl. a. upprättande av baskartor för prospektering.
SGU är cenlral förvaltningsmyndighet i fråga om landets geologiska beskaffenhet
samt ärenden rörande bergsbruk. SGU är även chefsmyndighel för bergsstaten,
vars verksamhet inom det gruvräiisliga området finansieras av ett åriigl anslag
om ca 2,9 milj. kr.

Nämnden för statens
gruvegendom (NSG) svarar för den statliga prospekteringen. Prospektering är en
ekonomiskt riskfylld verksamhet, som kräver uthållighet över
konjunkturväxlingarna. NSG:s prospektering har en långsiktig inrikining och
kompletterar därigenom gruv- och mineralindustrins satsningar. Nämndens anslag
för den egna prospekleringsverksamhelen uppgår enligl vad regeringen
föreslagil i 1987 års budgetproposition fill ca 43 milj. kr. för budgeiårei
1987/88. Resultaten av prospekteringen kommer direkt gruvnäringen till del
genom atl NSG arrenderar ut sina fyndigheter. Förutom
prospekleringsverksamheten, svarar NSG för förvaltningen av statens
gruvrälligheter.

Genom NSG verkar staten
även för att stimulera och effektivisera övrig prospektering i landel. Genom
del särskilda prospekteringsanslagel (programmet för utökad prospektering m.
m.) har staten sålunda lämnat bidrag lill prospekleringsverksamhel med i
genomsnitt drygt 40 milj. kr. per år under de senaste fyra åren.

Genom
det av staten ägda företaget Sveriges Geologiska AB (SGAB) medverkar staten i
del prakliska genomförandel av prospekteringsinsatserna. Även LKAB har etl
särskilt prospekteringsbolag.

För att på längre sikl
kunna upprätthålla och utveckla den svenska produktionen av mineralrävaror ur
inhemska fyndigheter är det nödvändigt all råvambasen uiökas och breddas samt
alt den internationella konkurrenskraften hos gruvindustrins produkler
förbättras. Förutom geologisk kartering och prospektering är olika forsknings-
och utvecklingsinsatser inom de minerallekniska och metallurgiska områdena av
avgörande betydelse. Långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete på
mineralområdel bedrivs främsl vid universitet, högskolor och inom kollektiva
forsk-

Prop. 1986/87:74

Forskning
och

utveckling

avgörande

Viktiga
myndighetsfunktioner

Sveriges
geologiska undersökning

Nämnden
för

statens

gruvegendom

Sveriges
Geologiska AB

Prospektering
lägger grunden

189

s. 190 Kontrollera mot PDF

nings-
och utvecklingsorgan. Forsknings- och utvecklingsverksamheten finansieras genom
såväl statliga organ som av industrin. Resursmässigt uppgår den toiala
satsningen under senare år till ungefär 150 milj. kr. om året, varav staten
svarar för ca hälflen.

De
statliga medlen fördelas huvudsakligen genom universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), forskningsrådsnämnden (FRN)
och styrelsen för teknisk utveckling (STU). UHÄ svarar för basresurserna för
undervisning och viss forskning vid de geovetenskapliga
högskoleinsfiiulionerna, medan NFR och FRN tillsammans med STU svarar för
finansieringen av dessa institutioners grundforskning och tillämpade lekniska
forskning. STU driver flera angelägna projekl inom mineralområdet. Ett exempel
är mineralleknisk processkemi, som delvis finansieras genom medel från
programmei för utökad prospeklering. Ett annal exempel är insatsområdet för
utveckling av teknik för framställning och användning av kvalificerade
industrimineral. I egenskap av statens centrala organ för stöd fill tekniskt
forsknings- och utvecklingsarbete fördelar STU dessutom medel lill s. k.
kollektiva forskningsorgan.

De
kollektiva forsknings- och utvecklingsorgan som direkt berör mineralområdet är
stiftelserna Bergteknisk Forskning (BeFo), Mineralleknisk Forskning (MinFo) och
Svensk Detonikforskning (SveDeFo), Verksamheten inom de kollekliva organen
baseras på fleråriga ramprogram som induslrin och STU samfinansierar genom
kollektiva forskningsavtal. Inom BeFo bedriver företag inom gruv- och
berganläggningsområdet tillsammans med staten teknisk vetenskaplig forskning
med utgångspunkt i industrins behov av gemensamt utvecklingsarbete. MinFo är
den minerallekniska industrins organ för att gemensamt med staten främja
utvecklingen inom det mineraltekniska områdel. SveDeFo har till huvudsaklig
uppgifl att främja, samordna och bedriva grundläggande lillämpad forskning i
sprängämnesleknik, sprängleknik, bergmekanik, bergbryiningsteknik och
miljöteknik inom gruv- och anläggningsområdet.

Sammantaget
gör staten omfattande och kontinuerUga insatser för all främja utveckling och
förnyelse av gruvnäringen och denna satsning fortsätter. Anslagen för
myndigheterna inom mineralområdel bör enligl vad regeringen föreslagit i 1987
års budgetproposition uppgå till totalt 124,8 milj. kr. för budgetåret 1987/88.
Utöver dessa insatser fortsätter det år 1983 startade särskilda
utvecklingsprogrammel för gruv- och mineralindustrin. Jag ålerkommer senare
lill denna fråga.

Siaten
är ensamägare av LKAB och huvudägare av SSAB. Utöver dessa bolags
järnmalmshantering bedriver LKAB:s dotterbolag AB Statsgruvor volframbrytning i
Yxsjöberg. LKAB har även genom dåvarande dotterbolaget Viscaria AB öppnat en
kopparfyndighet i Kiruna kommun. Denna gruva, Viscaria AB, har sedermera
avyttrats till Outokumpu Svenska AB, som är dotterbolag till det finska
företaget Outokumpu Oy.

Detta
innebär att det är de statsägda företagen som svarar för all järnmalms- och
legeringsmalmsproduktion i Sverige. Somjag redovisat i min tidigare genomgång
av den statliga företagsamheten har siaten salsal myc-'cet stora belopp i de
akluella förelagen. Utan dessa insalser skulle produk-

Prop. 1986/87:74

Forskning

Staten
betydande i gruvnäringen

190

s. 191 Kontrollera mot PDF

tionsneddragningarna
skett snabbare, varit mer omfattande och med än Prop. 1986/87:74 slörre
sysselsätiningskonsekvenser, i synnerhet i Malmfällen. I både LKAB och SSAB
utarbetas nu långsiktiga siruktur- och investeringsplaner för den framtida
verksamheten.

13.2.4
Program för utökad prospektering m. m.

Mitt
förslag: Som ytteriigare ett led i utvecklingsprogrammet för gruv- och
mineralindustrin görs en fortsatt satsning i form av etl nyll treårsprogram för
prospektering saml forskning och utveckling. För delta ändamål ställs ett
belopp om 96 milj. kr. till regeringens förfogande. Däruiöver anvisas STU 33
milj.kr.för forsknings- och utvecklingsprogrammet Gruvleknik 2000. En
samordning av s. k. mineraljakt i Mellansverige genomförs.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Riksdagen beslöt hösten 1982 (prop. Program för
utökad

1982/83:
50 bil. 6, NU 18, rskr. 11 1)
att anvisa 300 milj. kr. för ett
femårigt prospektering program för uiökad prospektering m.m. som ett första led
i ett utvecklingsprogram avseende gruv- och mineralindustrin. Syftet med
programmet är atl öka livslängden hos befintliga gruv- och mineralfyndigheter
och skapa förutsättningar för nya sådana. Regeringen har gett nämnden för
statens gruvegendom (NSG) i uppdrag att svara för projektbedömning,
administration och utvärdering av programmet. Projektbedömningen sker efter
samråd med en referensgrupp där gruvindustrin, Sveriges geologiska undersökning
saml arbetstagarorganisationerna på området är representerade.

Under
perioden 1983-1986 har regeringen inom ramen för programmei för utökad
prospeklering fattal beslut om användning av sammanlagt 266 milj. kr.
Huvuddelen av dessa medel, ca 167 milj. kr., har lämnals som stöd till olika
prospekleringsprojekt. Åriigen har etl trettiotal projekt beviljats bidrag.
Därutöver har ca 25 milj.kr.beviljats ett flertal forsknings- och
utvecklingsprojekt inom mineralområdel. Sveriges geologiska undersökning har
erhållil ca 14 milj. kr. för atl della i elt nordiskt geologiskt projekt på
Nordkalotten. För att finansiera en djupundersökning i Stekenjokk beviljades
NSG 52 milj. kr. år 1983. Av dessa medel lämnades elt villkorslån fill Boliden
Mineral AB om 9,3 milj. kr. för undersökningen.

Den
utvärdering av det särskilda prospekteringsanslagel som NSG har redovisat
omfattar åren 1983-1985. Utvärderingen visar att den lolala
prospekteringsvolymen i landet har ökal under programtiden: från ca 130 milj.
kr. år 1982 till ca 186 milj. kr. år 1985. Därav utgjordes 43 milj. kr. av
prospekteringsstöd år 1985. För år 1986 uppskattas prospekteringsvolymen till
ungefär ca 200 milj. kr. Programmet har enligt ulvärderingen även medverkat
till alt prospektering i väsentlig omfattning startat vid vissa mindre gruvor
och mineralbroll.

Vidare
har programmei medfört etl ökat intresse alt pröva nya former

för samverkan bland etablerade prospeklörer men också med nya intres

senter. 191

s. 192 Kontrollera mot PDF

Programmet har medverkat
till en breddning av prospekteringsverksam- Prop. 1986/87: 74 heten i
Sverige. Under programtiden har sålunda en förskjutning skett från
basmelallprojekt mot en ökande andel ädelmetall- och industrimineralpro-jekt.
Mer än hälften av de beviljade medlen går emellertid till basmelallprojekt.

Programmet
har nu pågått i fyra år. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken
omfattning ytterligare exploatering kommer till stånd som en följd av
programmet. Däremoi kan man redan nu konstatera atl undersökningar inom
programmei letl fram till flera lovande fyndigheter, såsom guld i Västerbolten,
industrimineral (kaolin) i Skåne och en fyndighet med bly, zink och silver i
Bergslagen. Vid gruvan i Enåsen har siödet bidragit till en trolig utvidgning
av malmbasen och därmed förlängning av gruvans livslängd. Även inom det
omfattande djupprospekteringsprojekt som Boliden bedriver i Skelleflefällel
har väsenlliga framgångar nåtts.

I
syfte att fömya och utveckla gruvinduslrin har som tidigare nämnts ca 25 milj.
kr. av programmedlen avsatts till ett anlal forsknings- och ulvecklingsprojekt.
Det är projekt som har till syfte att effektivisera och modernisera
prospekleringslekniken eller atl möjliggöra utnyttjandet av mineralfyndigheter
som det i dag saknas leknik eller ekonomiska förutsållningar för att
nyttiggöra. Däribland har STU, som jag lidigare nämnt, fåu 5 milj.kr.som bidrag
till ramprogrammet Mineralteknisk processkemi. LKAB Prospeklering AB, Svenska
rymdaktiebolaget, Sveriges Geologiska AB och SGU har för etl gemensamt
projekt, som syflar lill att introducera fjärranalys och bildbearbetning i karterings-
och prospekteringsarbelet, beviljats 4 milj. kr. av dessa medel.

Nytt prospekteringsprogram
— ett led i utvecklingsprogrammet för gruvindustrin

Som
jag lidigare lagit upp förutsälter nyttiggörandet av våra inhemska
mineralresurser en prospekleringsverksamhel. Prospektering ulgör en ekonomiskl
riskfylld verksamhet som kräver uthållighet. Den är till sin karaktär likartad
andra branschers forsknings- och utvecklingsverksamhet. För att upprätthålla
en sådan prospekteringsvolym som kan uigöra basen för en konkurrenskraftig
gruv- och mineralinduslri lämnas ell visst statligt slöd, dels i form av
direklfinansierad statlig prospektering, dels i form av grundläggande geologisk
kartering för alt underlätta företagens egen prospektering, dels i form av stöd
för forskning och utveckling inom mineralsektorn. Som en särskild satsning
startade år 1983 elt utvecklingsprogram för gruv- och mineralindustrin i
vilket programmet för utökad prospektering m. m. uigör etl försia led. Av
programmet för uiökad prospeklering återstår nu ett år. Efler det alt
programmets sista elapp är avslutad kan befaras att utvecklingsinsatserna inom
branschen kommer atl minska. Delta skulle få allvarliga konsekvenser för
näringens möjligheter alt upprätthålla sin långsiktiga konkurrensförmåga och
därmed angelägen produktion och sysselsättning. Mol denna bakgrund bör, som
ytteriigare ett led i utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin, etl
nytt program för utökad prospeklering inrättas. Jag beräknar etl reservalionsanslag
om 96 milj. kr. för delta ändamål. Medlen skall användas under en ireårsperiod.
Del bör ankomma på regeringen att närmare besluta om medlens användning.

192

Även
i fortsättningen bör syftet med programmet vara att öka livslång-

s. 193 Kontrollera mot PDF

den hos befintliga gmvor och mineralfyndigheter samt all
lägga gmnden för nya sådana. En viklig del av denna målsättning bör vara att
åstadkomma en breddning och en utveckling av industrin. Här är den utveckling
mot en ökande andel ädelmetall- och iridustrimineralprojekt sorn skett under
pågående program positiv. Även satsning på samverkansprojekt som medverkar
till en breddning av induslrin bör understödjas. Det avgörande vid resursernas
fördelning måste dock vara de enskilda projektens förutsättningar alt bli
ekonomiskt framgångsrika.

Förulom satsningen på ren prospekleringsverksamhel är det
också viktigt att industrins konkurrenskraft stärks genom fortsatta satsningar
på forskning och utveckling. En förnyelse och utveckling av
prospekterings-teknik, brytnings- och anrikningsleknik ger gruv- och
mineralindustrin förutsättningar atl på ell effeklivare sätt hitla och
nyltiggöra fyndigheter. Flera sådana angelägna projekt har utarbetats och jag
föreslår att de olika intressenternas insatser kompletteras med visst statligt
stöd. Härigenom kan projekten ges erforderlig omfallning och krafl.

Ett
konkret forsknings- och utvecklingsprojekt som delvis bör finansieras med
medel från programmet är Prospekleringsinriklad malmgeolo-gisk forskning.
Programmet är sexårigt och har lagits fram i samverkan mellan slyrelsen för
leknisk utveckling (STU), gruvindustrin och prospekteringsbolag saml
universitet och högskolor. Det övergripande målet är atl skapa en
prospekleringsinriklad malmgeologisk kunskapsbas i landel, som kan bidra lill
att upprätthålla och stärka malmbasen för svensk gruvindustri under 1990-talet
och därefter. Totalkostnaden för programmet är beräknad till 24 milj. kr.
varav industrin har förbundit sig att bidra med 6 milj. kr. STU avser alt
avsälla 10 milj. kr. för ändamålet inom en anslagsram jag tidigare denna dag
framlagl förslag om (prop. 1986/87:80 bil. 10). Reslerande 8 milj. kr. bör
finansieras av programmet för utökad prospeklering på så sätt att 3 milj. kr.
beviljas från pågående program och 5 milj. kr. avsätts av den föreslagna ramen
för de kommande tre budgetåren.

Inom ramen för STU:s verksamhel bör yllerligare en
salsning göras inom mineralområdel. STU föreslår i sin anslagsframställning att
ett nytt insalsområde benämnl Gruvleknik 2000 startas. Syftet med programmei är
atl genom att bl.a. utveckla nya brytningsmetoder, maskinell utrustning saml
planerings- och styrsystem markant sänka brytningskoslnaderna. STU har för
detta ändamål begärt 32 milj.kr. för budgelåren 1987/88-1989/90. Verksamheten
avses pågå i fem år, dvs. l.o.m. budgelåret 1991/92. Koslnaden för STU skulle
under hela femårsperioden bli 50 milj.kr., medan gruvföretag och
gruvutruslningsiillverkare bidrar med ca 300 milj. kr. Kostnaden för hela
programmei blir således totalt 350 milj. kr. Jag anser att STU:s förslag till
ett nytl insalsområde inom mineralområdet ligger väl i linje med den uppgift
och den strävan siaten har att underlätta för gruvindustrins utveckling och
förnyelse. Jag har tidigare i dag i min anmälan till proposilionen om forskning
(prop. 1986/87: 80 bil. 10) behandlat frågan om anslag lill STU för denna
verksamhel.

Utredningen om vissa frågor inom mineralområdel (1 1982:
02) överlämnade i mars 1986 betänkandet (Ds 1 1986: 7) Utveckling av landets
organiserade mineraljakter. En sammanfallning av beiänkandei redovisas i bi-

Prop. 1986/87:74

Utökad forskningsoch utvecklingsverksamhet

Samordnad mtneraljakt

193

13 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

laga 8. Den organiserade
mineraljaktens målsättning är atl den med allmänhetens hjälp skall främja
prospeklering efter mineralråvaror. I landel finns i dag tre regionalt
organiserade mineraljakter, nämligen en i Norrland, en i Värmlands län och en i
vissa andra delar av Bergslagen. Utredningen föreslår i silt betänkande bl. a.
all den norrländska mineraljakien fortsätter tills vidare som en fristående
organiserad verksamhel med Norrlandsfonden som huvudman. Vidare föreslås all
en samordnad och uiökad mineraljakt etableras med i första hand
Bergslagsregionen som geografiskt verksamhelsområde. Utvidgningen skall ske
genom en frivillig anslutning av intresserade län. Verksamheten får en
varaktighet på fem år, varefler den utvärderas och omprövas. Vid en anslutning
av fem län uppgär den ärliga kostnaden till 2 milj. kr. Utredningen föreslår atl
en Qärdedel av beloppel samfinansieras av de deltagande länen och att
reslerande tre fjärdedelar finansieras genom bidrag ur de medel som regeringen
ställt till Bergslagsdelegationens förfogande.

Förslaget
har remitterats. Remissinstansernas synpunkter redovisas i bilaga 9.
Beträffande förslaget att en samordnad mineraljakt elableras i
Bergslagsregionen har flertalet av de berörda remissinstanserna varil positiva.
Länsstyrelsen i Värmland framhåller att del är viktigt alt mineraljakten har
en slark lokal förankring. Därför pågår nu en uppbyggnad av en organisation för
att bedriva en mineraljakt i länel. Mol denna bakgrund avslyrker länsstyrelsen
i Värmlands län ulredningens förslag om en samordnad mineraljakl.
Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker utredningens förslag, men
konstaterar samiidigi att länsstyrelsen för närvarande saknar ekonomiska
resurser för att finansiera ell femårigt deltagande. Länsstyrelsen i Uppsala
län är i princip positiv till de förslag som presenteras i belänkandet, men är
för närvarande inte beredd all delta i den samordnade mineraljakten.
Länsstyrelsen avser atl aklualisera frågan i kommande samtal med landslingel
och utvecklingsfonden och låter i avvaktan på delta frågan vila.
Länsslyrelserna i Västmanlands län, Örebro län och Kopparbergs län är positiva
till förslaget om en samordnad mineraljakt med en varaktighet i fem år.
Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker förslaget, men anser en
varaklighel av tre år vara mer lämplig. Således har fyra län anmält inlresse
atl della i en samordnad mineraljakt. Utvecklingfonden i Örebro län har också
ställt sig posiliv lill utredningens förslag alt utvecklingsfonden skall ta
huvudansvarei för verksamhelen och svara för kanslifunktionerna.

I
likhei med flerlalel remissinstanser finner jag utredningens förslag om en
utökad och samordnad mineraljakl i Bergslagsregionen vara väl motiverat.
Remissomgången har dock visat att de deltagande länen blir någol färre än i
utredningens förslag, fyra län i stället för fem i ett initialskede, och alt
varaktigheten kan behöva begränsas lill tre år innan en utvärdering sker.
Eftersom det därmed också sker en geografisk förskjutning av verksamhetsområdet
är inte heller den finansiering genom medel från Berg-slagsdelegalionen, som
utredningen föreslår, lämplig. Mot denna bakgrund bör 2,5 milj. kr. av de medel
som jag föreslår för en fortsättning av prospekteringsprogrammel avsättas för
att finansiera en del av den samordnade mineraljakien i Mellansverige. Jag
beräknar den lolala koslnaden

Prop. 1986/87:74

Remissinstansernas
synpunkter

Samordnad
mineraljakt i fyra län

194

för delta projekt med ett
deltagande av fyra län i tre år lill ca 5 milj. kr. Den Prop. 1986/87: 74
återstående hälflen av medelsbehovet bör regionala och lokala organ i de
deltagande länen bidra med. Medel från prospekteringsanslagel bör utgå i samma
omfattning som medelslillskottet från berörda län, dock högsl med 2,5 milj. kr.
sammanlagt.

Sammanfattningsvis
innebär ett nylt prospekteringsprogram och de forsknings- och
utvecklingsinsatser som kanaliseras genom STU en årlig nysatsning inom gruv-
och mineralindustrin på 43 milj. kr. under tre år.

13.2.5 Ny
minerallagsfiftning

Kommiitén
(I 1983:04), med uppgift atl göra en översyn av minerallagstiftningen,
påböriade sitl arbete under höslen 1983.1 direktiven (dir. 1983:41) framhölls
bl. a. alt kommittén skulle utreda hur den nuvarande lagstiftningen, som är
splittrad i ett inmutnings- och elt koncessionssystem, borde förändras för att
kunna ersättas av ett mer enhetligt rättsligt regelsystem. En utgångspunki var
att de nuvarande systemen skulle ersättas av ett nytt system som i huvudsak
byggde på koncessionsprincipen, men med inmut-ningsrältsliga inslag. Kommittén
har nyligen överlämnat sitt belänkande (SOU 1986: 53 och 54) Ny
minerallagstiftning. Jag avser att under hösten 1987 ta upp frågan om en ny
minerallagsiifining.

13.2.6 Olje-
och gasletning i Östersjön

Prospektering
efter olja och gas pä svensk kontinentalsockel har sedan börian av 1970-talet
bedrivits av det delvis slatligt ägda Oljeprospektering AB (OPAB). Bolagel har
tillstånd att undersöka i stort setl hela del svenska kontinentalsockelområdet
söder om 59:e breddgraden. Koncessionen gäller t. o. m. år 1987. Under del
senaste året har ell visst intresse märkts även från andra förelag all företa
undersökningar i syfle atl finna olja och gas på svenskl
konlinentalsockelområde, främst i Öslersjön. 1 samband med atl OPAB:s lillstånd
går ut i och med ulgången av år 1987 kan della inlresse förväntas öka.

Tillstånd
för att söka efler och utvinna olja och gas från svensk kontinentalsockel
regleras i kontinentalsockellagen (1966: 314). Om sådana tillstånd beslutar
regeringen. Del finns anledning atl närmare överväga hur etl ökat intresse alt
på svensk konlinentalsockel söka efler olja och gas bör hanleras. Inom
regeringskansliet har en arbelsgrupp tillsatts för att bereda dessa frågor med
miljö- och energidepartementet som sammanhållande.

195

s. 196 Kontrollera mot PDF

13.3
Utvecklingsinsatser inom den träbearbetande industrin Prop. 1986/87:74

Mitt
förslag: De branschfrämjande åtgärderna för den träbearbetande induslrin
fortsätter under treårsperioden 1987/88-1989/90. Åtgärderna inriktas liksom
hittills på utvecklingsinsatser för atl bistå företag med att vidga sina
marknader och förändra sitl produktsortiment i riktning mot produkler med
högre lönsamhel. En ökad samordning sker mellan de branschfrämjande ålgärderna
vid slalens industriverk och utvecklingsfondernas service- och finansieringsprogram.

Bakgrund: Verksamhelen med ålgärder för att främja vissa
branschers utveckling startade budgetåret 1970/71 med ett program för textil-
och konfektionsindustrin (tekoindustrin) samt för den manuella glasindustrin.
Dessa branscher utmärktes av en svag utveckling, vilken ledde lill ett behov av
personalreduklioner. Då tekoindustrin och den manuella glasinduslrin var
starkt koncentrerade fill vissa regioner fick denna utveckling ett starki
genomslag på berörda regioners arbetsmarknad. Syftet med dessa branschporgram
var dels att förhindra en alltför kraftig och snabb minskning av
sysselsättningen, dels alt utveckla de livskraftiga delama i berörda branscher
sä att branscherna i sin helhel skulle kunna uppnå en godlagbar
företagsekonomisk lönsamhel.

Branschprogram
har senare införts för ytterligare branscher samtidigt som program för vissa
branscher successivt avslutats. För närvarande finns program med
branschfrämjande åtgärder för den Iräbearbetande industrin (möbel-, snickeri-,
trähus- och sågverksindustrierna), för tekoindustrin (textil- och
konfektionsindustrierna) saml för övriga industrisektorer. Programmet för
lekoindustrin är upptaget i ell särskilt anslag och berörs därför inle i delta
sammanhang. De branschfrämjande ålgärderna för övriga industriseklorer - numera
benämnt del allmänna struklurut-vecklingsprogrammet - behandlas senare (avsnitt
13.6).

Industriverkets förslag: Internationaliseringen inom
möbelindustrin förväntas fortsätta som en följd av pågående omstrukturering.
Vidare förulser verkel en fortsatt koncenlration inom distributionsledet såväl
inom Sverige som i Västeuropa, vilken medför en ökad konkurrens men även ökade
möjligheter för svensk möbelindustri. Av rapporlen Möbelinduslrin -Nuläge och
framtidsmöjligheter (SIND PM 1986:10) framgår att möbelindustrin har låg lönsamhet
och brisl på resurser för utveckling och produktförnyelse. Delta hotar på sikt
branschens internationella position. Mot denna bakgrund föreslår industriverket
en koncentralion av programmei lill vissa insatsområden. Bl.a. föreslås ett
fortsatt exportstöd med inriktning på nya marknader. Tidigare verksamhet
inriktad på företagsproblem rörande administration, kalkylfrågor m. m. bör
enligt verkel framöver läggas inom ulvecklingsfondernas ordinarie verksamhet.

Snickeriinduslrin har en betydande överkapacitet.
Samtidigt har analyser visal att del finns betydande exportförutsältningar.
Enligt verkels bedömningar utgör företagens svaga ekonomi och brislande
exportmognad

Utvecklingsinsatser
för att bistå utvecklingsbara företag

Möbelindustri

Snickeriindustri

196

s. 197 Kontrollera mot PDF

ett hinder för ökad
export. Programmei bör därför inriklas på alt öka branschens
avsättningsmöjligheter, framför allt på export. De exporlfrämjande
aktiviteterna bör främst ske i samverkan med Svensk bygg- och energiexport
(SWEBEX) inom Sveriges Exportråd.

Genom
den minskade nybyggnationen har en betydande överkapacitet uppstått inom
irähusindustrin. De exportsatsningar som gjorls under senare tid har
resulterat i en ökad export. Dessa satsningar har dock enligt SIND inte hunnit
påverka branschens lönsamhel. Branschprogrammet har under senare år
koncentrerats till teknikhöjande och exportförberedande projekl av generell
karaktär saml delfinansiering lillsammans med SWEBEX av exportprojekt. Behovet
av insatser i omstrukturerande syfte har enligt verket ökat drastiskt under
senare tid. Ökade resurser bör därför filiföras under den kommande
ireårsperioden för all iniliera och medverka i branschens omstrukturering.

Industriverket
förutser en kraftig strukturomvandling inom sågverksindustrin. Lönsamheten vid
sägning av trävaror i bulk är generelll selt svag. Programmet är inriktat på
att främja en ökad vidareförädling och kundanpassning, vilken är viktig för
atl stärka sågverkens inlernalionella konkurrenskraft. SIND föreslår därför
kraftfulla insatser med kulmen under budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Industriverkels
anslagsäskande för branschfrämjande ålgärder avseende den träbearbetande
industrin uppgår fill sammanlagt 23, 24 resp. 19 milj. kr. för budgetåren
1987/88, 1988/89 och 1989/90.

Statens
pris- och kartellnämnds utvärdering: Regeringen uppdrog i juni 1985 åt statens
pris- och kariellnämnd (SPK) all genomföra en utvärdering av verksamheten med
branschfrämjande ålgärder vid statens industriverk. Utvärderingen skulle
omfatta samtliga befintliga program med branschfrämjande åtgärder, dvs.
programmen för tekoindustrin och den träbearbelande induslrin samt del
allmänna struklurulvecklingsprogrammel. SPK avlämnade sin rapport Utvärdering
av SIND:s branschprogram (SPK:s utredningsserie 1986:4) lill regeringen i april
1986.

Utvärderingsresultaten
tyder enligt SPK inte på att branschprogrammet för den träbearbetande industrin
totalt sett lett till några mer påtagliga förändringar i berörda branscher.
Stödets omfattning är enligt SPK alllför begränsad med hänsyn till syftet med
branschprograminsatserna.

Remissyttranden över SPK:s
utvärdering: SPK:s rapporl har remitterats. Ett flertal av remissinslanserna
kritiserar det underiag på vilket SPK baserat sin ulvärdering av programmet för
den träbearbetande induslrin. Med utgångspunkt i denna kritik förkastas SPK:s
negativa bedömning av SIND:s träprogram. På basis av den egna erfarenheten av
träprogrammet framhåller flera remissinstanser den posiliva effekten av
verksamheten på bl.a. kompetensutveckling i vid bemärkelse. Vidare delas inle
SPK:s bedömning att de förhållandevis små resurserna gör programmet ineffektivt.
I stället pekar flera remissinstanser på att - eftersom del i huvudsak rör sig
om kollektiva projekl - förhållandevis betydande effekter har kunnat uppnås med
begränsade resurser. Enligt vissa remissinstanser kan även individuella projekt
få en spridningseffekt, då dessa kan tjäna som referensprojekt för andra
företags satsningar.

Prop. 1986/87:74

Trähusindustri

Sågverksindustri

Utvärdering

197

s. 198 Kontrollera mot PDF

Industriverkets
utredning om sågverks- och träskiveindustrin: I november 1984 uppdrog
regeringen ål statens industriverk alt utreda den svenska sågverks- och
träskiveindustrins utvecklingsmöjligheter på följande fyra nyckelområden:

-
efterfrågeutvecklingen fram
lill år 2000,

-
konkurrenskraften,

-
den tekniska utvecklingen,

-
möjlighelen att genom en ökad
vidareförädling siärka branschernas ställning.

I
december 1985 överlämnade industriverket rapporten Sågverks- och
träskiveindustrin inför år 2000 (SIND 1986:1) till regeringen.

I
fråga om sågverksindustrin konstateras atl den västeuropeiska marknaden
förväntas stagnera. Vidare finns uppgifter om att sågverksindustrin i Kanada
kommer alt satsa kraftigt på ökad försäljning till Västeuropa. Detla kommer alt
medföra alt svensk sågverksindustri framöver kan förväntas möta en hårdnande
konkurrens på sin huvudmarknad. För att möta denna siluation måste svensk
sågverksindustri söka sig till de nya expansiva marknader som kan fömtses - t.
ex. vissa länder i Nordafrika och Asien - eller öka sina
marknadsföringsinsatser på sina nuvarande huvudmarknader. Vidare kan i denna
situation krävas alt de svenska sågverksföretagen i ökad utsträckning inriktar
sig på mer förädlade och kundanpassade produkler, vilkel i sin lur medför
ökade krav på teknisk kompetens.

Efterfrågan pä träbaserade
skivor förväntas stagnera fram till sekelskiftet. Överkapacitet finns redan nu
i ett flertal länder. Nya konkurrenskraftiga produktionsanläggningar
fillkommer i nya producentländer samfidigl som nya typer av skivor som
konkurrerar med de traditionella skivorna införs.

Mol bakgrund av nämnda
framlidsscenario har SIND övervägt olika former av statliga stödinsatser. För
sågverksindustrin kommer den ökade inrikiningen mol mer förädlade produkler atl
kräva att FoU-verksamhelen ökas. Vidare anser verket alt del finns skäl att
överväga stöd till informationsinsatser avseende trä som material. Härutöver
föreslås i ulredningen, som komplement lill del befintliga branschprogrammel
för sågverksindustrin, statliga stödinsatser avseende bl. a. konlinuerlig
marknadsbevakning samt uppföljning av skogsskadeutvecklingen och dess följder
för svensk sågverksindustri.

För skivinduslrin pekar
verket på behovet av dels en översyn av strukturen med beaktande av de olika
anläggningarnas regionalpoliliska betydelse, dels ökade satsningar på
produktutveckling — bl.a. med inriktning på förädlade produkter - och på
förbättrade produktionsprocesser.

Remissyttranden över
SIND:s förslag: Industriverkets rapport Sågverks-och träskiveindustrin inför år
2000 har remitterats tillsammans med SPK:s rapport rörande de branschfrämjande
ålgärderna. Flertalel remissinstanser delar de bedömningar som industriverket
redovisat och anser att föreslagna insatser är motiverade.

Skälen för mitt förslag:
Som SPK konstaterat är de resurser som avsatts för de enskilda programmen inom
den iräbearbetande industrin begränsade. Syftet med dessa insatser är dock
inle att generellt lyfta av förelagen

Prop. 1986/87:74
SIND-utredning

198

vissa
kostnader, utan att genom i huvudsak kollektiva projekt höja effektiviteten
och konkurrensförmågan inom berörda branscher. Med hänsyn härfill delar jag
inte SPK:s bedömning att de lilldelade resurserna måste vara betydligt slörre
för atl vara meningsfulla.

Av
industriverkets anslagsframställning framgår all vissa exportframgångar har
kunnat noteras för möbel-, snickeri- och trähusindustrierna. Dessa har därmed
till viss del kunnat kompensera den stagnerande hemmamarknaden. Jag förordar
därför att verksamhelen fullföljs.

Av industriverkets
utredning om sågverks- och träskiveindustrin framgår att en ökad konkurrens
kan förulses på den svenska sågverksindustrins huvudmarknader - i första hand
vad avser slandardsortimentel. För ".it kunna hävda sig krävs en ökad
inriktning mol mer kundanpassade produkter samtidigt som produktionen måsle
effekfiviseras. Detta kräver kunskaper som stora delar av sågverksindustrin för
närvarande inte besitter. De insatser som görs inom ramen för industriverkets
program med branschfrämjande ålgärder är för sågverksindustrins del just
inriktat på all främja en sådan kompetenshöjning alt en ökad vidareförädling
möjliggörs. Dessa insalser bör därför fortsätta. Behovel av insatser i de
regionalpolitiskt prioriterade områdena bör härvid beaktas.

Det
är viktigt att de branschfrämjande insatserna ses som ett av flera
industripoliliska medel riklade till företagen i de berörda branscherna.
Eftersom flertalet av de företag som berörs av branschprogrammen för möbel-,
snickeri-, trähus- och sågverksindustrierna är små och medelstora omfattas
företagen även av det service- och finansieringsprogram som de regionala
utvecklingsfonderna kan erbjuda. Utvecklingsfondernas serviceprogram
innefattar företagsekonomisk rådgivning avseende bl.a. marknadsföring,
administration och personalulveckling. Även lekniska Ijänster som produkl- och
produktionsutveckling ingär. Mot denna bakgrund bör utvecklingsinsatserna inom
de här aktuella branschprogrammen inriktas på vissa speciella serviceinsatser
som komplemenl till utvecklingsfondernas verksamhel. I första hand bör
utvecklingsinsatserna inriktas på exportfrämjande insatser,
marknadsundersökning och konsultstöd lill produktutveckling. Syftet med denna
typ av insalser är dels alt söka vidga förelagens marknader, dels att söka
förändra deras produktsortiment i riktning mot produkter med högre lönsamhet.

Den av mig förordade
inriktningen av de olika utvecklingsinsatserna inom de aktuella branscherna
medför att genomförandet av de branschfrämjande åtgärderna bör ske i nära
samverkan mellan SIND och de regionala utvecklingsfonderna. Uppläggningen av
åtgärderna inom delta område kan härvid föranleda att en del av de resurser som
avsäits för branschfrämjande åtgärder av praktiska skäl kan komma all föras via
berörda utvecklingsfonder. Liksom hittills bör SIND vad avser de exportfrämjande
insatserna även framledes samverka med Sveriges Exportråd och dess
utlandsorganisation.

Prop. 1986/87:74

Åtgärderna
för möbel-, snickerl-och trähusindustrierna fullföljs

Insatserna
för

sågverken

fortsätter

Samordning
med

övriga

småföretagsinsatser

13.4
HavsindustrieU kompetensutveckling

Prop. 1986/87:74

s. 200 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Det pågående programmei för havsindustrieU kompetensutveckling vid
statens industriverk förlängs med elt år. Under nästa budgetår bör ett visst
stöd också lämnas till forskning inom havsteknikområdel vid universitet och
högskolor.

Etl anslag om 6,7
milj. kr. slälls lill industriverkets förfogande för detta ändamål. En
utvärdering av det pågående programmet genomförs.

Statens
industriverks förslag: SIND har i silt förslag till ireårsplan lämnat förslag
lill en fortsättning på programmet för havsindustrieU kompetensutveckling
under perioden 1987/88-1989/90. Förslaget innebär en ompriorilering från det
pågående programmet, där huvudtemat varil kompetensuppbyggnad, till ett
program som innehåller insatser inom fyra områden, nämligen:

-
offshoreteknik,

-
undervattensteknik,

-
arktisk teknik,

-
omvärldsbevakning och
omvärldsanalys.

För
Ireårsperioden beräknar SIND koslnaden till 85 milj. kr.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Det pågående programmei för havsindustrieU
kompetensutveckling siktar på att fylla industrins och samhällets långsiktiga
behov av leknisk kompelens och därvid dels ge en grund för nya produkter, dels
nya tillämpningar inom svensk, såväl civil som militär myndighetsverksamhet med
havsindustriella beröringspunkter. SlND:s insatser inom området skall
kompleltera bl.a. STU:s huvudsakliga inriktning mot forskning och utveckling.

STU
har inom området havsleknik sedan milten av 1970-talet varit ansvarig myndighel
för planering och stöd lill långsiktig kunskapsutveckling och industriellt
utvecklingsarbete. STU har även deltagit i SIND:s program för havsindustrieU
kompetensutveckling. STU har i sin anslagsframställning för budgelåren
1987/88-1989/90 inte särskilt prioriterat det havstekniska området, för att i
stället kunna tillgodose de mesl angelägna forsknings- och utvecklingsbehoven
inom svensk industris strategiskt viktiga områden som informationsteknologi,
materialteknik m.fl. STU bedömer att satsningar på dessa nyckelområden kommer
att få stor belydelse även för tillämpningsutvecklingen inom det havstekniska
området. Slutligen hemställer STU i sin anslagsframställan att medel särskilt
anvisas för kunskapsutveckling om etl beslut fattas om ett program för
havsteknik vid slatens industriverk.

Försvarels
malerielverk (FMV) har på uppdrag av överbefälhavaren (ÖB) gjort en redovisning
av den havslekniska verksamhel som kan vara av inlresse för samverkan med
civila intressenter. Redovisningen markerar försvarets beroende av forsknings-
och utvecklingsinsatser inom områdel.

SIND förordar
havsteknik

200

s. 201 Kontrollera mot PDF

Traditionellt sker
dialogen mellan försvaret och industrin, universitet, högskolor saml andra
forskningsinstitutioner inom havsteknikområdet inom ramen för den
materialanskaffning, som läggs ul på svensk industri, eller inom ramen för den
gemensamma försvarsforskningen. Försvarets forskningsanstalt (FOA) har genom
elt avtal med STU från år 1977 elt samarbete inom civil havsleknik. FMV
framhåller viklen av att kompelens inom det havstekniska områdel bibehålls och
vidareutvecklas.

Regeringen tillsatte den
20 februari 1986 en regional samordningsgrupp med uppgift alt utreda vissa
frågor rörande induslri- och regionalpoliliska åtgärder inom Malmöhus län.
Gruppen fick bl.a. i uppgifl att utreda förutsättningarna för att i anslutning
lill verksamhelen vid Kockums varv inrätta elt centrum för marin- och
undervattensleknologi. Utredningen om centrets verksamhetsinriktning,
organisalion och finansiering genomförs för närvarande av sfiftelsen för
undervattensleknologi, (UVEON). UVEON är tänkt atl utgöra en hörnslen i det
planerade centret. Stiftarna lill UVEON är länsstyrelsen i Malmöhus län,
Kockums AB och Lunds universitet. Uiöver dessa ingår även marinen i stiftelsens
styrelse. UVEON har till ändamål atl inom området undervattensleknologi,
särskilt undervattensgeoteknologi, bl.a. aktivera och slimulera kontakter
mellan näringslivel och universitet och högskola och därvid aklivi föra ut
akluell vetenskap och leknik till näringslivel samt medverka till utbildnings-,
forsknings- och ulvecklingsverksamhel inom områdel.

Vid högskolan i Luleå har
i samarbele med Norrlandsfonden inrättats ell cenirum för forskning, utveckling
och sammanställning av fakla angående leknik för kallt klimat, kallat COLDTEC.
Syftet är att bedriva forskningsoch utvecklingsverksamhet som grund för
industriella salsningar i subark-tiska och arktiska regioner av världen.

SSPA Maritime Consulting
AB bedriver konsullverksamhet inom del marintekniska områdel saml i anslulning
därtill forskning och utveckling. Verksamhelen syftar till att genom teoreliska
beräkningar och prakliska försök i speciallaboralorier och full skala analysera
och lösa lekniska problem kring projektering, konstruktion och drift av fartyg,
farleder, utrustning för offshore och andra marina installationer.

Även inom Svenska Varv AB
bedrivs utvecklingsarbete inom det havstekniska områdel.

Av de remissinstanser som
yttrat sig över SIND:s treårsplan har STU, Industrifonden och statskontoret
yltrat sig över förslaget fill program för havsleknik. STU hänvisar till sin
anslagsframställning för budgelåren 1987/88-1989/90 där slyrelsen inle särskilt
prioriterat det havslekniska området. Industrifonden konstaterar all vissa
projekl som passar in i SlND:s havsteknikprogram också passar in i
Industrifondens ansvarsområde. Statskontoret anser att statens stöd till
havsteknisk utveckling bör koncentreras till en myndighet. Med hänsyn till den
inriktning en sådan verksamhel bör ha anser statskontoret atl resurserna bör
finnas inom STU.

Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i sill yttrande över STU:s
anslagsframställning framfört synpunkter på del statliga stödet till
havsindustrieU kompetensutveckling. DSH anser att de

Prop. 1986/87:74

Vikfigt
för försvaret

Flera
instanser arbetar med havsteknik

201

s. 202 Kontrollera mot PDF

industripoliliska
grundprinciperna för stödet till havslekniken bör innebära att elt uthålligt
och målmedvetet slöd lämnas lill grundläggande och förhållandevis bred
kompetensutveckling och atl stödel därvid bör riklas mol områden som förväntas
förbli betydelsefulla oavsett temporära ändringar i de inlernationella
marknadsbetingelserna. Därigenom ges också impulser till nyföretagande och
teknisk förnyelse på sikt. DSH anser vidare, mol bakgrund av alt STU inle
särskilt prioriterat det havstekniska området, alt ca 25 % av de medel som SIND
föreslär till ett havstekniskt program bör avsättas till den kunskapsutvecklande
institutionella forskningen.

Som
framgår av min redovisning pågår verksamhet inom havsteknikområdel vid flera
organisaiioner med en delvis överlappande inrikining. Jag anser att statens
insatser på områdel bör ses över bl. a. i syfte att undvika att flera organ
täcker samma områden medan andra lika viktiga områden lämnas utan stöd. Jag
avser därför alt senare i vår föreslå regeringen all elt uppdrag lämnas att
dels utvärdera de insatser som gjorts inom ramen för programmet för
havsindustrieU kompetensutveckling, dels alt mot denna bakgrund och med hänsyn
tagen lill övrig verksamhel på detta område lämna förslag på inrikining och
omfattning av verksamheten efter budgetåret 1987/88. I avvakian därpå ärjag
inte beredd atl föreslå elt program av den omfallning och inrikining som SIND
lagt fram. Däremot anserjag att det nu pågående programmet bör fortsätta även
under budgetåret 1987/88. Jag anser i likhet med STU och DSH atl viss del av
medlen bör avsättas för kunskapsulveckling vid universitet och högskolor.
Beslul om dessa medel bör las i samråd med STU.

Delegationen
för samordning av havsresursverksamhelen har i oktober 1985 överiämnat
rapporten Marin fjärtanalys (1985: 5). Rapporten har utarbetats i samarbete
med slatens naturvårdsverk, SMHI, zoologiska institutionen vid Stockholms
universitet och statens delegation för rymdverksamhel.

1 rapporten lämnas ell
flertal förslag lill åtgärder för alt stimulera och öka satsningar på forskning
och utveckling av fjärranalysens tillämpning inom det marina områdel. Samtidigt
lämnas förslag till hur produkler och Ijänster inom det marina
fjärtanalysområdet skulle kunna cbjudas fill försäljning på exportmarknaden.
Bl.a. föreslås att rymddelegationen får en årlig resursförstärkning om 1 milj.
kr. under en treårsperiod för alt stimulera utvecklingen av tillämpningar inom
den marina fjärranalysen. Vidare föreslås all regeringen bör skapa ekonomiska
förutsättningar för inrättandet av en professur i marin Qärranalys.

Rapporten
har remissbehandlats. Flerlalel remissinstanser är positiva lill eller har
inget att erinra mol rapportens förslag fill resursförstärkning till
rymddelegationen.

Beträffande
förslaget alt inrätta en professur i ämnet är remissopinionen delad.

I
likhei med vad som framhålls i rapporten, och som även framhålls av flera
remissinstanser, bedömer jag att det bör finnas goda möjligheter atl använda
fjärranalys inom ett flertal områden rörande den marina miljön. Belydelsefulla
insatser görs beträffande bearbetning och användning av fjärranalysinformation
bl. a. av lantmäteriverket, kustbevakningen, SMHI

Prop. 1986/87:74

En
utvärdering bör ske

Marin
fjärranalys

Betydelsefulla
insatser sker för ökad användning

202

s. 203 Kontrollera mot PDF

och slatens
naturvårdsverk. Med hänsyn till del viktiga utvecklingsarbete Prop.
1986/87: 74 som pågår och all en prövning av Qärtanalysens användbarhet torde
ingå i myndigheternas effekliviseringsslrävanden ärjag inte nu beredd att
föreslå några särskilda åtgärder inom områdel marin fjärranalys.

13.5 Strukturpåverkande insatser

Mitt
förslag: Verksamhelen med det allmänna struklurulvecklingsprogrammel inom
ramen för de branschfrämjande åtgärderna vid statens induslriverk fortsätter
under treårsperioden 1987/88-1989/90. Verksamheten utökas när utrymme finns för
ompriorilering frän andra branschfrämjande åtgärder.

Industriverkets
förslag: Det allmänna struklurulvecklingsprogrammel Struktur-(ASP), i 1985
års budgetproposition benämnt struktur- och utvecklingspro- utveckling i
olika gram för övriga industriseklorer, är den centrala verksamheten inom
ver- branscher kets program för strukturell omvandling. Insatserna inom ASP
är begränsade till omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser. Beslul om
utredningsinsatser fattas i nära samråd med berörda företag samt branschorganisationer
och fackliga organisaiioner.

Bevakningsområdet
för ASP är i princip hela den svenska industrin inkl. den industrislödjande
tjänsteproduktionen som sker i nära anslutning lill industriföretag. Målen med
insatserna är främst alt slimulera företagen till alt vidta åtgärder som:

-
ökar konkurrenskraften för
berörd induslri internationellt och på hemmamarknaden,

-
främjar en omorientering och
förnyelse i enskilda förelag,

-
främjar elt konstruktivt
samarbete mellan förelag så att exempelvis en bas för systemförsäljning skapas,

- främjar
förbättring av tekniker för produktion och administration.

Verket hänvisar i sin anslagsframslällning lill den ulvärdering som sla

tens pris- och kartellnämnd gjort av verksamheten med branschfrämjande

åtgärder, inom vilken ASP ingår som ett delprogram. Mol bakgrund av den

posiliva bedömning som nämnden gjort av ASP-verksamheten föreslår

SIND att verksamheten lilldelas utökade resurser. Därutöver föreslås alt

ASP får utgöra en separat anslagspost. För del första året av treårsperio

den 1987/88-1989/90 äskar SIND 7,7 milj. kr. och för de tvä därpå följande

åren drygl 8,0 resp. 8,3 milj. kr.

Industriverket
redovisar i sin anslagsframslällning atl ASP under budgetårel 1986/87 enligl
verksamhetsplanen kommer atl ha projekt avseende etl 20-lal branscher. I en del
fall rör det sig om små insatser mätt i pengar och projektledartesurser.
Verkels ambition är atl framöver koncentrera sina insatser till ett mindre
antal seklorer. Erfarenhelen visar nämligen enligt verket atl insalser måsle
göras under en relativt lång tid för alt etl förtroendefullt samarbete skall
kunna etableras och "rält" problem och möjligheter skall kunna
formuleras.

Bioleknikindustrin
samt handikapphjälpmedelsinduslrin hör till de bran- 203

s. 204 Kontrollera mot PDF

scher som under de senasle åren omfattats av ASP-insatser.
För dessa två branscher föreslår verket alt mer kompletta branschprogram
inrättas.

För bioleknikindustrin föreslås ell anslag om 2 milj. kr.
per år under budgetåren 1987/88 och 1988/89. Utformningen av de föreslagna
insatserna har närmare presenterats i en promemoria fogad fill en skrivelse,
vilken överlämnades till regeringen i febmari 1986 . I skrivelsen pekar verket
på att statliga medel redan satsas på utbildning och FoU inom bioteknikområdet.
SIND anser fiden nu vara mogen för att gå ett steg vidare och stimulera den
kommersiella lillämpningen av biotekniken. I inledningsskedet avser verket alt
ta fram elt underiag för att ulforma insalser som bl. a. avser:

-
riskkapilaltillgången,

-
teknikspridning
särskilt med anknytning lill problem vid övergång från laboratoriemiljö till
industriell produktion,

-
kunskapshöjning
avseende förelagsledning och marknadsföring.

I fråga om industrin för handikapphjälpmedel och
handikapputrustning framhåller industriverket i sin anslagsframställning alt de
senasle årens låga expansionstakl inom kommunerna lelt fill en viss slagnation
inom handikapphjälpmedelsindustrin. Det föreslagna branschprogrammet avses
stärka företagens exportkompelens samt siödja kollektiva exportsatsningar.
Kostnaden för programmei beräknas fill 0,5 milj. kr. per år under treårsperioden.

Industriverket förutser atl etl antal av de branscher som
varit föremål för ASP-insatser under det första året av treårsperioden eller
tidigare kan erfordra mer omfattande insatser än vad som kan genomföras inom
ramen för ASP-verksamheten. Mot denna bakgrund föreslår industriverket alt ett
särskilt anslag för nya program inrättas för budgetåren 1988/89 och 1989/90.
Anslagsbeloppet bör enligt SIND uppgå till 20 milj. kr. vardera årel.

Statens pris- och kartellnämnds utvärdering: Som nämnts
tidigare har ASP-verksamheten utvärderats av slatens pris- och kartellnämnd
(SPK) på uppdrag av regeringen (avsnitt 13.3). Nämnden anser atl ASP kan ge
värdefulla bidrag till utvecklingen i många industribranscher. Som statlig
stödform är programmet enligt SPK etl flexibelt och effekiivt sätt att med
begränsade resurser stödja projekt ulan all ge avkall på konkurrensneutraliteten.

SPK:s rapport har remissbehandlats. Inga remissinslanser
har i sina yttranden redovisat några synpunkier som direkt avser ASP-verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Erfarenheterna av det allmänna
struklurulvecklingsprogrammel visar att man med relativt små resurser kan
påverka företagen till all vidta sådana åtgärder all den inneboende utvecklingspotential
som finns inom berörda förelag och branscher tillvaratas på etl bättre sätt.
Den arbetsmetod som industriverket tillämpat, nämligen att göra relativt
begränsade insalser av utredningskaraktär som i mån av behov och möjlighel
kompletteras med insatser inom ramen för det befintliga slödsyslemet -
exempelvis regionalpolitiskt stöd och småföretagsstöd

- kan medföra alt effektiviteten i dessa andra stödformer
höjs. Industri-

Prop. 1986/87:74

Bioteknik

Handikapphjälpmedel

Utvärdering

204

verket
har i sin hittillsvarande verksamhet i vissa projekt även använl resurserna för
informationsspridning, förhandlingsinsalser o.d. Sådana insatser anserjag
passar väl in i ASP.

Med
hänsyn till de positiva erfarenheter som hittills vunnits av ASP-verksamheten
föreslår jag att programmet fortsäller under ytterligare en treårsperiod fram
t. o. m. budgetåret 1989/90. Jag anser dock inte att ASP bör tilldelas elt egel
anslag i enlighet med induslriverkets förslag. Den flexibilitet som den
nuvarande anslagskonstruktionen medger är enligt min bedömning värdefull. ASP
kan framöver komma att tilldelas utökade resurser när utrymme finns för
omprioriieringar från andra branschfrämjande ålgärder.

Vad
avser induslriverkets förslag om att inrätta ell särskilt program för
bioteknikindustrin anserjag att utvecklingen inom detta område inte motiverar
mer omfattande insatser från industriverkels sida. Enligt förslag som denna dag
framlagts av chefen för utbildningsdepartementet skall den biolekniska
forskningen vid högskolorna under kommande treårsperiod tillföras 35 milj. kr.
årligen (prop. 1986/87:80). Jag har tidigare i dag föreslagil en kraftfull
förstärkning av anslaget till styrelsen för teknisk utveckling (STU) (avsnitt
10.4). Härigenom får STU möjlighet att öka sina insatser inom bl. a. det
biotekniska området. Del är säledes betydande slatliga resurser som tillförs
den biolekniska sektorn.

Utvecklandet
av företag baserade på bioteknik har rönt ett allmänt inlresse under senare år.
Del torde i regel därför inte föreligga nägra betydande svårigheter för de
förelag som drivii verksamhet under några år alt finansiera sin expansion på
kapitalmarknaden. Däremot torde de små företagen ha problem att finansiera
produktulveckling. För dessa är del dock möjligt att använda sig av de
regionala utvecklingsfondernas service-och finansieringsprogram. SIND bör
inrikta sin verksamhet inom bioteknikområdel på viss informationsverksamhet
och erfarenhetsutbyte mellan små bioteknikföretag. Detta arbete bör bedrivas i
samverkan med de regionala utvecklingsfonderna. SIND:s arbete inom
bioteknikområdet bör ske inom ramen för ASP-programmet.

Vad
avser SIND:s förslag om ett särskilt program för handikapphjälpmedel och
handikapputrustningsindustrin anserjag likaledes att eventuella insatser även
fortsättningsvis bör ske inom ramen för ASP-programmet. Skälet till della
ställningslagande är alt de åtgärder som föreslagits av SIND väl passar in i
ASP-programmet.

Vad
avser industriverkets förslag om ett anslag för de två sista åren i treårsperioden
för branschprogramåtgärder för nya inte specificerade branscher anserjag att en
prövning måste ske av konkreta programförslag.

Prop.
1986/87:74

Positiva
erfarenheter

Utökade
resurser

genom

omprioriteringar

14 Utrednings- och samråds verksamhet

14.1 Inledning

I
detta avsnitt ges en samlad redovisning av den utrednings- och samrådsverksamhet
som bedrivs inom industridepartementets ansvarsområde.

Utredningsverksamhetens
viktigaste syfte är att ge underlag för näringspolitikens utformning och atl
bidra lill en effektiv informationsspridning. Del senare ulgör bl. a. en
förutsättning för en väl fungerande marknadsekonomi. I normalfallet sprids
informationen på marknaderna som ell naturligt inslag i affärsverksamheten. I
vissa situationer är dock informationen brislfällig sett i etl
samhällsekonomiskt perspektiv. Å ena sidan gäller det t. ex. information lill
nyförelagare, viss rådgivning tUl småföretagare om kommersiella och tekniska
förändringar m. m. Å andra sidan behövs en lillförlitlig och snabb informalion
om allmänna ekonomiska förhållanden och om näringslivels strukturella
förändringar. Ulan sådan informalion föreligger svårigheter atl skapa
förståelse för kraven på omvandling och förnyelse.

Samrådsverksamheten
syftar, som jag tidigare berört, lill atl skapa elt öppel och gotl
samarbetsklimat mellan slal, näringsliv och fackliga organisaiioner.

Prop. 1986/87:74

s. 206 Kontrollera mot PDF

14.2 Utredningsverksamheten vid statens industriverk

Min bedömning:
Utredningsverksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas så att riksdagens,
regeringens och allmänhelens behov av informalion om väsenlliga frågor som rör
näringslivets utveckling. Inriktning och innehåll inom huvudområdena
internationalisering, strukturomvandling samt småförelagens och tjänstesektorns
utveckling bör preciseras ytterligare i en av regeringen årligen fastställd
utredningsplan. Planen, som utformas efler förslag från industriverket, bör ge
uirymme för atl lillgodose under året uppkomna utredningsbehov.

Statens industriverks
förslag: Utredningsverksamheten syftar lill att ge beslutsfattare inom
poliliska organ, organisationer och induslriföretag elt bättre underiag för
sina beslut genom att inhämla och förmedla kunskaper om hinder, samspel och
drivkrafter i industrin och dess omvärld.

Ett huvudinslag i verkets
utredningsverksamhet föreslås vara olika utredningar på temat
internationalisering. Den svenska industrins internationella konkurrenskraft
blir härvid det centrala området. Verkel föreslår vidare sludier av
strukturomvandlingen och teknikutvecklingen; och då särskilt inom
mikroelektronikområdet och inom området nya material. Sludierna syftar till att
ge en ökad förståelse för den framtida utvecklingen av svensk industri. Genom
en inom verkel utvecklad databas - del s.k. SIND-DATA-systemel - vill verket
belysa olika aspekter som rör svensk industris anpassningsförmåga till ändrade
omvärldsförhållanden.

206

s. 207 Kontrollera mot PDF

Vidare vill verket ägna tjänstesektorns expansion en ökad
uppmärksamhet liksom småföretagens betydelse för tillväxten och förnyelsen av
näringslivel.

Verket avser att löpande redovisa effekter och
erfarenheter av indusiripoliUk, huvudsakligen på direkta uppdrag från antingen
regeringen eller verkels operativa enheler. Slutligen föreslår verkel all
spridningen av resultaten från utredningsverksamheten förbättras.

Verkel
föreslår att omfaltningen av utredningsverksamheten i stort sell bibehålls. För
alt i ökad utsträckning kunna anlita experler, lillfällig personal och köpa
andra tjänster m. m. föreslår verket atl reservationsanslaget B2. Statens
induslriverk: Utredningsverksamhet höjs med 20%, dvs. från 4,5 fill 5,4 milj.
kr.

Bakgrund
till min bedömning: I regeringens proposition om statens industriverks
framtida verksamhet m.m. (prop. 1982/83:113, NU 39, rskr. 376) redovisade jag för
riksdagens information min syn på hur utredningsverksamheten vid slatens
industriverk i stort bör bedrivas. Riksdagen har senare med anledning av
förslagen i propositionen om induslriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84:
135, NU 42, rskr. 379) preciserat utredningsverksamhetens innehåll och
omfaUning. Jag föreslår att de rikfiinjer som riksdagen därvid fastställde även
i fortsättningen i huvudsak bör ligga fast.

Sedan riksdagen senasl fattade beslul om
utredningsverksamhetens framtida inrikining har dock vissa förändringar inom
verkel och i verkets omgivning inträffat som föranleder behov av en ytteriigare
precisering av verkets utredningsverksamhet. Jag kommer därför atl beröra att
andra verk och myndigheter vid sidan av statens industriverk i stor omfallning
bedriver en näringspolitisk utredningsverksamhet, atl verkel internt utökat
resurserna för utredningar även på de avdelningar som arbetar med finansiella
slöd och småförelagsfrågor saml att erfarenheler nu kan dras från det samarbete
som regeringen och verkel haft i samband med all den åriiga ulredningsplanen
upprättas.

En omfattande utredningsverksamhet bedrivs inom etl
flertal myndigheter och organisationer inom industridepartementets
ansvarsområde.

Styrelsenför teknisk utveckling (STU) bedriver i huvudsak
två typer av ulredningsverksamhel. Dels genomförs uiredningar av mer
övergripande karaklär, varav ca hälften är ulvärderingar av STU:s egna
insalser. Dels görs i anknylning lill STUs program tekniska utredningar,
marknadsbeskrivningar och rapporter som beskriver teknisk utveckling i olika
länder.

Expertgruppen för forskning och regional utveckling (ERU)
har som huvuduppgifl att intiera och samordna forskningen på regionalpolilikens
område. Härutöver genomförs ett antal uppdrag som gäller olika regioners
villkor och utvecklingsbefingelser.

Sliftelsens Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet (STATT) har till uppgift all följa den inlernationella
teknikutvecklingen och att medverka till ett ökal kontaklutbyte på området. 1
vissa fall har rapporteringen utvidgals lill atl innefatta även den nationella
induslripoliliska deballen och den ekonomiska utvecklingen i vissa länder.

Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) syfte är att främja
ingenjörsvetenskap och näringsliv. Verksamheten inriktas på att följa,
analysera och

Prop. 1986/87:74

Den samlade näringspolitiska utredningsverksamheten

207

s. 208 Kontrollera mot PDF

informera
om den tekniska utvecklingen samt all via bl.a. seminarier skapa kontakter och
initiera samverkan. Tidigare var verksamhelen mer inrikiad på teknikfrågor. I
dag spänner akademien över ett vidare fäll. där exempelvis utbildnings- och
designfrågor ingår.

Utredningsverksamheten
inom det näringspolitiska områdel är således av slor omfattning. De resurser
som satsas på utredningar och analyser har ökat. Jag vill för riksdagens
information nämna att jag har för avsikt att låla göra en översyn av den
samlade näringspolitiska utredningsverksamhetens omfattning och inriktning för
atl föreslå eventuella ålgärder för en ytteriigare samordning och effektivisering.

Det
förhållande alt flera verk och myndigheler idag gör uiredningar på del
näringspolitiska området ändrar inte min bedömning att SIND även i
fortsättningen skall ha elt huvudansvar för utredningsverksamheten inom det
näringspolitiska områdel.

Verkel
har under den senasle ireårsperioden på ett förtjänstfullt sätt bidragit med
kunskap om samhällsförändringar av avgörande belydelse. 1 en serie rapporter
har verket kartlagt förändringarna i invesleringsmönster (t. ex. SIND 1983: 5
Invesleringar i företag) och därigenom bidragil lill en debatt om bl. a. den
nuvarande statistiska bilden av investeringsnivån i samhället. Verket ger också
löpande information om lönsamhets- och produktivitetsutvecklingen inom hela
industrin och inom olika regioner (t.ex. SIND-DATA). De stora företagens
utveckling följs med avseende på bl.a. invesleringar, nyetablering,
sysselsättning m.m. Verket har vidare i ett antal rapporter beskrivit
utvecklingen bland de mindre och medelstora företagen (t. ex. SIND 1986: 2
Riskkapitalet och de små företagen - en studie av venture capilal-marknaden).

SIND
har dessutom kartlagt vissa regionala och ortsspecifika förhållanden. I en
serie utredningar har den kommunala näringspolitiken behandlals (SIND 1984:8
Kommunal näringspolitik - omfattning och erfarenheler. Huvudrapport). Dessa
utredningar har tjänat som etl underlag i bl.a. stat-kommunberedningens arbele
och som en allmän bakgrund till debatten om kommunernas roll i
näringspolitiken. Verkel har också gjort utvärderingar av effeklerna av de s.
k. krisorlsgrupperna (SIND 1983: 7).

Tillsammans
med allmänna struklurbeskrivningar och karlläggningar av regionala
förändringsförlopp ger dessa sludier en grund till förståelsen för de
omvandlingsbehov som alllid finns i en öppen ekonomi.

Verkel
har också enligt min mening en mer direkt uppgifl att bistå regeringen med
underlag i olika näringspolitiska frågor. Jag vill erinra om att industriverket
på regeringens uppdrag kartlagt omfaltningen och orsakerna lill det ökade
antalet konkurser (SIND 1985:7 Konkursutredningen). Bakgrunden till ulredningen
var att statistiska cenlralbyrån i sina ålerkommande undersökningar redovisade
en hög och tilltagande konkursfrekvens. Det är angeläget alt verket har
resurser som snabbt kan sättas in för att belysa akluella frågeslällningar.
Verket har på liknande sätt snabbt lagit fram uppgifter om omfattningen och
orsakerna lill förvärven av småförelag (SIND: Uppköp av familjeföretag) och om
småföretagens upplevelser av byråkrati och krångel m.m. (SIND 1986:4
Krångel-Sverige - Myt eller sanning?). Jag viU framhålla atl verket härvid
aklivt bidragit lill all skapa ett underlag till näringspolitiska
ställningslagande i olika frågor.

Prop. 1986/87:74

Statens
industriverks roll

208

s. 209 Kontrollera mot PDF

Verket
har ett ansvar för atl förmedla informalion om det näringspolilis- Prop.
1986/87:74 ka stödsystemet. Jag har tidigare låtit uireda attityder och
kunskaper om statlig finansiering och service inom näringspolitiken. Jag kan
med tillfredsslällelse konslalera all ailityderna till slöden ehUgi
ulredningen är positiva, i synnerhet till de teknikpolitiska stöden. Vid
undersökningen framkom dock resultat som visade att kunskaperna om slödformerna
inle var hell tillfredsställande, framför alll bland de minsta förelagen.
Industriverket har tagit del av resultaten och sprider i ökad omfattning
information om stöden (bl. a. stödhandboken).

Industriverket
har också återkommande bidragit med underiag lill industridepartementets
årliga översiki över industrin och industripoUtiken.

Slutligen
kan nämnas att utredningsverksamheten också bör användas för all ge underlag
lill verkets egna operativa insalser inom områdena regional utveckling,
induslriell omvandling och småföretagsutveckling.

Jag
har nyss nämnt de områden och de uiredningar som industriverket arbetat med.
Enligt min mening har verksamhelen i allt väsentligl svarat mot de mål som
fastslälldes i och med att riksdagen beslutade i enlighel med förslagen i den
s.k. induslriverkspropositionen (prop. 1982/83:113 NU 39, rskr. 376) och i den
s. k. förnyelsepropositionen (prop. 1983/84: 135 NU 42, rskr. 379). Sedan dessa
mål fastställdes har verkets utredningsverksamhet inom resp. program stärkls.
Detta är i slort i enlighet med intentionerna i nyss nämnda propositioner.
Effektiviteten i utredningsverksamheten torde dock yllerligare kunna ökas. Jag
har därför med tillfredställelse erfarit atl verket nyligen inlett en inlern
översyn i syfle alt ytteriigare samordna och effeklivisera de interna
utredningsverksamheterna. Jag utgår ifrån atl denna översyn leder till alt
fördelarna med etl särskilt utredningsprogram och tre separata mindre
utredningsresurser inom de operativa programmen tas till vara samtidigt som
dubbelarbete undviks. Jag har också erfarit att verket i samband med sitt
förslag till utredningsplan senasl den 15 maj 1987 avser alt inkomma med en
redogörelse av översynen.

Inriktningen
och innehållet inom huvudområdena har årligen preciserats i en av regeringen
fastställd utredningsplan. Planen ulformas efter förslag från verket. Enligt
min mening har della samspel med verket fungerat på etl konstruktivt sätl. Vid
utarbetandet av utredningsplanen har olika centrala frågeslällningar
behandlats och den slulliga planen har alltid kunnat fastställas i samförstånd
med verket, vilket enligl min bedömning i del närmasle är en föruisättning för
ett effektivt erfarenhetsutbyte mellan verket och regeringen. Jag anser därför
all den nuvarande ordningen bör bibehållas.

Beiräffande
höjningen av anslaget till utredningsverksamheten delar jag inle verkeis
bedömning. Jag föreslår etl oförändrai belopp, dvs. 4,5 milj. kr., för
budgetåret 1987/88, men därefter en höjning med sammanlagi 1 milj. kr. för
budgetåren 1988/89 och 1989/90 (avsnitt 17). Jag har bedömt möjligheterna att
föra över resurser från andra enheler som goda för att därigenom täcka
eventuellt ytterligare ökade medelsbehov. Verket bör även ha möjlighet att i
ökad utsträckning samfinansiera utredningsprojekt

209

14 Riksdugen 1986/87. I saml. Nr 74

med andra sektorsorgan och
med olika organisaiioner liksom att även öka andelen uppdragsfinansierade
projekt.

De
beräknade kostnaderna för utredningsprogrammet under budgelåret 1987/88 framgår
av följande tablå (I OOO-lal kr.):

Prop. 1986/87:74

Andel av
förvallningskoslnaderna Särskilda utredningar m. m.

Summa

12879
4 500

17379

s. 210 Kontrollera mot PDF

14.3 Samrådsverksamheten vid industridepartementet

Min bedömning:
Målet för verksamheten i de till industrideparlementel knutna råden och
delegationerna är att bidra till en bred förslåelse och enighet mellan företrädare
för samhället, näringslivel och lönlagarnas organisationer om behovel av
samverkan för alt främja produktionen i näringslivet. Regeringen fäster stort
avseende vid verksamhelen inom råden och delegationerna. Inriktningen och
omfattningen av verksamheten är ständigt föremål för omprövning.

Regeringen
har fidigare i budgetpropositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14) föreslagit
riksdagen att anvisa medel för bl.a. råds- och delegalionsverk-samheten. För
riksdagens informalion vill jag nämna att industridepartementets råd och
delegationer bidrar med värdefulla impulser till arbelel inom
induslrideparlementel och till beslulsprocessen i regeringskansliet i frågor av
slor betydelse för näringslivets villkor. Detla har varit fallet beträffande
exempelvis mikroelektronikprogrammet och dess fortsättning i etl nationellt
informationsleknologiprogram, regeringens insalser för att komma till rätta med
bristen på teknisk personal, arbetet med infrastrukturella frågor inom
näringspolitiken, insatserna för att främja utvecklingen i små och medelslora
företag, beskattningen av utländska forskare och specialister, uppmärksammandet
av kvalitetsfrågornas belydelse, tekopolitikens inrikining och
teknikutvecklingens roll inom regionalpolitiken.

Jag
fäster således stort avseende vid den möjlighet till överläggningar som
delegationerna och råden erbjuder.

Det
övergripande målet för verksamheten är att bidra till en bred förståelse och
enighet mellan förelrädare för samhället, näringslivet och löntagarnas
organisaiioner om behovet av samverkan för atl främja produktionen i
näringslivel och därigenom bygga upp det välstånd som finns att fördela.
Verksamheten bygger på en avgörande förutsättning för den industripolitik som
förts sedan år 1982, nämligen strävan att skapa öppenhet och samverkan mellan
samhället, företagen och de anställda.

Följande
delegalioner och råd är för närvarande knutna fill departementet.

Näringspolitiska
rådet. Rådet är ett samrådsorgan med ledamöter från regering, näringsliv,
cenlral förvaltning och fackliga organisationer för diskussion om övergripande
och principiella frågor av långsiktig näringspolitisk belydelse.

210

s. 211 Kontrollera mot PDF

InduslrieUa och lekniska
rådet. Rådet används för samråd mellan utbild- Prop. 1986/87: 74 nings-,
forsknings- och industriintressen rörande frågor om industrins lekniska
förnyelse.

Regionalpolitiska
rådel. Rådet är regeringens samrådsorgan för regionalpolitiska frågor. I rådet
finns olika representanter för regionala intressen, företrädare för regional
forskning, representanter från de fem riksdagspartierna m.fl.

Småföretagsdelegationen.
Delegationen är regeringens organ för överläggningar med organisafioner som
förelräder små och medelstora företag, fackliga organisationer, berörda
myndigheter och forskare rörande inriktningen av slalliga åtgärer som berör de
små och medelstora förelagen.

Kooperativa
rådel. Rådet är regeringens samrådsorgan med företrädare för kooperativ
verksamhel med huvudsaklig uppgifl alt i samverkan med kooperationen stimulera
utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperation.

Rådet
för handels- och distributionsfrågor. Rådets uppgift är att följa utvecklingen
inom inrikeshandel och distribution, att diskutera åtgärder inom området och
att allmänt förbättra kontakterna mellan handelsföretagen och regeringen.

Uiöver
nyss nämnda råd och delegationer finns dessutom etl antal branschråd, som t.ex.
bilbranschrådet, lekobranschrådel, läkemedelin-duslrirådet och flygtekniska
rådel.

211

s. 212 Kontrollera mot PDF

15 Upprättade lagförslag Prop-1986/87:74

I
enlighet med del anförda (avsnitten 9.3.8 och 11.4) har inom induslrideparlementel
upprättats förslag till:

1.
lag om ändring i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m.m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.,

3.
lag om ändring i lagen (1983:
1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m.m.,

4.
lag om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

Förslaget
under 2 har upprättats i samråd med chefen för juslitiedepartementel,
förslaget under 3 i samråd med statsrådet Gradin och förslaget under 4 i samråd
med chefen för socialdepartementet.

Förslaget
under 4 är av så enkel beskaffenhet att det lorde vara obehövligt all höra
lagrådel.

212

s. 213 Kontrollera mot PDF

16
Hemställan Prop. 1986/87:74

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag all regeringen föreslår
riksdagen

dels
all anla förslagen till

1.
lag om ändring i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

3.
lag om ändring av lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.,

4.
lag om ändring i lagen (1983:
1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

dds
att godkänna

5.
de rikfiinjer somjag har
förordat för industriell utveckling inom etl informationsleknologiskt program
(avsnitt 10.2.1),

6.
att systemet med
forskningsbidrag fill teknikbaseräde småföretag avskaffas (avsniu 10.3.5),

7.
att reservationsanslaget
Forskningsbidrag till teknikbaseräde småföretag under tolfte huvudtiteln skall
upphöra fr.o.m. budgetåret 1987/88 (avsniu 10.3.5),

8.
de ändrade riktlinjer och det
minskade kapitalbehovet för stöd Ull industrieUt utvecklingsarbete genom
Sliftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete somjag har förordat
(avsnitt 10.3.2),

9.
att i enlighet med vad jag har
förordat stödformen industrigaranlilån avskaffas (avsnitt 11.4),

10. alt
reservationsanslaget Bidrag lill Sfiftelsen Insfitutet för

Företagsutveckling under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr. o. m.

budgetåret 1987/88 (avsnitt 11.7).

Vidare
hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle atl ta del av vad jag
har anfört om

11.
svenska företags investeringar
i utlandet (avsnitt 9.2),

12.
grunderna för alt bevilja
tillstånd till utländska förvärv av svenska företag (avsnitt 9.3.3),

13.
ändrade ekonomiska befogenheter
för affärsverket FFV (avsnitt 12.5),

14.
näringspolifiken i övrigl.

213

s. 214 Kontrollera mot PDF

17 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 Prop. 1986/87:74

TOLFTE
HUVUDTITELN

I
årets budgelproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14) har regeringen föreslagit
att, i avvakian på särskild proposiiion, för budgetåret 1987/88 beräkna

till
Stålens industriverk: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 52000000 kr.,

till
Slatens industriverk: Utredningsverksamhet elt reservationsanslag av 4500000
kr.,

lill
Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling ett reservafionsanslag
av 12000000 kr.,

till
Branschfrämjande ålgärder elt reservationsanslag av 16638000 kr.,

tUl
Småföretagsutveckling ett reservationsanslag av 143 275000 kr.,

fill
Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. etl förslagsanslag av
50000000 kr.,

till
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete ett reservafionsanslag av 1
000000 kr.,

till
Industriell utveckling inom mikroelektroniken ell reservalionsanslag av 21 500
000 kr. Jag vill nu ta upp dessa och vissa andra anslagsfrågor.

B. Industri m. m.

Verksamheten
vid statens industriverk

Statens
industriverk är sedan den 1 juli 1983 cenlral förvaltningsmyndighet för ärenden
som rör industri och hantverk samt för det regionalpoliliska stödel lill
näringslivet. Industriverket kan även la upp frågor som inte direkt hänför sig
tiil nämnda näringar, men ändå är av betydelse för dessa från induslri- och
regionalpolilisk synpunkt.

Industriverket
utövar statens huvudmannaansvar för den regionala utvecklingsfonden i varie
län och svarar för service till fonderna i frågor med anknytning till statens
näringspolkik.

Huvuduppgiflerna
för industriverket är dels alt främja industrins omvandling och tillväxt genom
utredningsverksamhet, industripolitiskt stöd och företagsutvecklande insatser,
dels att bidra fill en balanserad regional utveckling genom regionalpolitiskt
finansiellt företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill.

Industriverket
handlägger dessutom vissa ärenden om investeringsfonder m. m.

Vidare
skall verket svara för medelsförvaltning och personaladministration samt lämna
del biträde i övrigt som behövs för verksamheten vid nämnden för
hemslöjdsfrågor och sprängämnesinspektionen.

Verkel
får utföra uppdrag för annan. För uppdrag åt annan än regeringen 214

skall
ersättning tas ut.

s. 215 Kontrollera mot PDF

När
ärenden som gäller statligt stöd till enskilda företag avgörs, skall Prop.
1986/87:74 industriverket beakta Sveriges inlernationella förpliktelser.

Industriverket
leds av en slyrelse. Chef för indusiriverkel är generaldirektören. Inom verket
finns fem enheter: en för utredningsverksamhet, en för industriell omvandling
och tillväxt, en för regional utveckling och finansiellt stöd, en för
småförelagsutveckling och en för administration. Inom verket finns också ett
informationssekretariat. En regionalpolitisk nämnd och en nämnd för
fartygsfinansiering är knutna lill verket.

Verksamheten
vid industriverket är indelad i huvudprogrammen Utredningsverksamhet,
Industriell omvandling och tillväxt. Regional utveckling och
Småföretagsutveckling.

För
budgetåret 1987/88 behandlar jag i detla sammanhang följande anslag för
verksamheten vid industriverket:

-
B I. Slatens
industriverk: Förvaltningskostnader

-
B 2. Statens industriverk:
Utredningsverksamhet

-
B 4. Åtgärder för alt främja
industridesign

-
B 11. Branschfrämjande åtgärder

-
B 12. Småföretagsutveckling

-
B 13. Täckande av förluster vid
viss garantigivning, m. m.

-
B 14. Åtgärder för
havsindustrieU kompetensutveckling

För
anslagen B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet, B 4. Åtgärder för att
främja industridesign. Bil. Branschfrämjande åtgärder och B 12.
Småförelagsutveckling lägger jag fram förslag om medelsramar för budgetåren
1988/89 och 1989/90. Genom ramar för vissa anslag kan industriverket göra en
bedömning i slort om den berörda verksamhetens omfattning under hela
ireårsperioden. Detta bör underlätta verksamhetsplaneringen.

Utöver
de medelsförslag som tas upp i detta sammanhang har regeringen i 1987 års
budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14) lagt fram medelsförslag avseende
induslripoliliska åtgärder för tekoindustrin och regionalpolitiska åtgärder
som berör induslriverkets verksamhet.

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

1985/86
Utgift 51091726

1986/87
Anslag 52000000

1987/88
Förslag 52 998000

Anslaget
fördelas fr. o. m. budgetåret 1984/85 på fyra program, nämligen
Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt, Regional utveckling
samt Småförelagsutveckling. I följande tabell anges för riksdagens information
en uppskattning av hur förvaltningskostnaderna kan komma att fördelas mellan de
olika programmen för budgeiårei 1987/88:

Huvudprogram Förslag 1987/88

(I
OOO-tal kr.)

1. Utredningsverksamhet 12879

2.
Industriell omvandling och
Ullväxt 17489

3.
Regional utveckling 15952 215

4.
Småföretagsutveckling 6678

Summa
52 998

s. 216 Kontrollera mot PDF

Anslagsberäkningen
framgår av sammanställningen. Prop. 1986/87: 74

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Personal

193

Anslag

Utgifter

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader

44445000

(35931000)

7905000

+ 494000

(+823000)

+ 154000

52350000

+648000

Inkomster

Medel som lillförs anslaget från anslaget E 4. Utbildning
och rådgivning m. m. för atl spara energi'

350000 350000

-350000 -350000

Nettoutgift
kr.

52000000

+998000

Anslaget upphör fr. o. m. budgetåret 1987/88.

Statens
industriverk

Regeringen
beslutade ijuni 1985 atl elt ADB-syslem för slödformer inom statens
industriverks ansvarsområde skulle införas. Industriverket beräknar koslnadema
för systemutformningen till 2 560 000 kr. för budgetåret 1987/88. Driftstarten
beräknas ske i böoan av år 1987.

Med
hänsyn lill de besparingar som uppkommer genom att ADB-systemet införs samt
genom ändring av administrativa mtiner bör ytteriigare besparingar under
treårsperioden 1987/88-1989/90 inte åläggas verkel. Verket förordar i stället
en oförändrad anslagsnivå för budgetåret 1987/88 jämfört med 1986/87.

Föredragandens
överväganden

För
statens industriverk bör medel beräknas med ulgångspunkl i en real minskning av
utgifterna om 5 % på tre år. För nästa budgetår föreslår jag atl utgifterna
minskas med 1,75 %.

Beträffande
utgifterna för ADB-systemet för stödformer inom industriverkets ansvarsområde
anser jag att de bör bekostas från anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m.
(prop. 1986/87:100 bil. 14). Under detta anslag anvisas medel för bl.a. viss
administration av regionalpoliliskl stöd. De regionalpoliliska stöden utgör den
slörsta delen av de slödformer som kommer atl ingå i ADB-systemet.

Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

atl
till Slatens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetårel

1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 52 998 000 kr. 216

s. 217 Kontrollera mot PDF

B 2.
Statens industriverk: Utredningsverksamhet Prop.
1986/87:74

Reservation 595941

1985/86 Ulgift

5
738864

1986/87 Anslag

4
500000

1987/88 Förslag

4500000

Från
anslaget betalas kostnader för experter och tillfällig personal, resor samt
övriga kostnader som hänger samman med utredningsverksamheten inom statens
industriverks arbetsområde.

Utredningsverksamheten
bedrivs bl. a. enligt de rikllinjer som regeringen fastställer i en årlig
utredningsplan. Utredningsplanen, som ulformas efter förslag från
industriverket, bör inle binda samtliga utredningsresurser inom verkel, utan
göra det möjligt att vissa utredningsbehov som uppkommer under året kan
tillgodoses.

Utredningsplanen
för innevarande budgelår omfattar bl.a. en grupp projekl som syftar till att
bygga upp och vidmakthålla baskunskapen om industriutvecklingen. Vidare
omfattar utredningsplanen projekt som, via sludier av företagens beleende och
strukturförändringar samt sektorslu-dier, behandlar olika aspekter av
industrins funktionssätt. Slutligen omfaltar utredningsplanen vissa projekt
som framför alll berör effekter och erfarenheter av induslripolifiska åtgärder.

Indusiriverkel
skall till regeringen lämna underlag till en utredningsplan för budgetåret
1987/88 senast den 15 maj 1987.

Statens
industriverk

Industriverket
föreslår en uppräkning av anslaget med 20 % till 5,4 milj. kr. för budgetåret 1987/88,
dvs. en ökning med 0,9 milj. kr.

Föredragandens
överväganden

Anslaget
bör föras upp med ett oförändrat belopp för budgeiårei 1987/88, dvs. 4,5 milj.
kr.

10
milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

1. medge
atl under budgetåren 1988/89 och 1989/90, uiöver under

budgetårel 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt lOOOOOOO kr.

får användas för utredningsverksamhet vid statens induslriverk,

2. fill
Statens induslriverk: Utredningsverksamhet för budgetåret

1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 4 500000 kr.

217

s. 218 Kontrollera mot PDF

B 4. Åtgärder för att främja industridesign Prop. 1986/87:74

Nyu
(förslag) 5000000

I
statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisades till Åtgärder för att främja
industridesign 15 milj. kr. att användas under budgetåren 1984/85-1986/87. I
enlighet med vad jag fidigare har anfört (avsnitt 11.9) bör detla
reservafionsanslag på nytt föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

Statens
industriverk

Erfarenheterna
hittiUs ger inle anledning lill någon ändring av formerna för stöd till att
främja industridesign. Enligt industriverket bör Design Center få etl fortsatt
bibehållet stöd. Även insatser för alt främja design i enskilda småföretag bör
fortsätta. Industriverket hemsläller att 6 milj. kr. anslås för budgetåret
1987/88.

Föredragandens
överväganden

Med
hänvisning till vad jag lidigare anfört om Design m. m. (avsnitt 11.9)
beräknarjag medel för att främja industridesign med 5 milj. kr. för budgelåret
1987/88.

10
milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Hemställan

Jag
hemsläller att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge
att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under

budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt lOOOOOOO kr.

får användas fill ålgärder för att främja industridesign,

2. till
Åtgärder för ait främja industridesign för budgetåret

1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 5 000000 kr.

Bil. Branschfrämjande åtgärder

1985/86
Utgift 19966498 Reservafion 31446350

1986/87
Anslag 16638000

1987/88
Förslag 17000000

Från
anslaget bekostas industriverkets verksamhet med branschfräm

jande åtgärder för vissa branscher. Åtgärderna omfattar utbildningsinsat

ser samt omställningsfrämjande och exporlfrämjande verksamhet enligt av

statsmakterna tidsbegränsade program. Inom ramen för anslaget för

branschfrämjande verksamhet bedrivs dels ell program för den träbearbe

tande industrin, dels etl struktur- och ulvecklingsprogram för övriga indu

strisektorer. 218

s. 219 Kontrollera mot PDF

Programmet
för den träbearbetande industrin har förlängts till att omfat- Prop. 1986/87:
74 ta budgetåren 1984/85-1986/87 (prop. 1983/84:135, NU 42, rskr. 379). Fr.o.m.
budgelåret 1983/84 omfattas även sågverksindustrin av programmet (prop. 1982/83:
IOO bil. 14, NU 34, rskr. 373). Programmet för sågverksindustrin syftar till
att främja en utökad vidareförädling. Sedan tidigare genomförs, inom ramen för
programmei för den träbearbetande industrin, insalser i möbel-, snickeri- och
trähusindustrierna. Denna del av branschprogrammet för den träbearbetande
industrin syftar dels till att främja utveckling mot en rationell
branschstruktur, dels till att höja kompetensen avseende administration,
marknadsföring, produktionsteknik m.m. samt atl främja exporten. När det gäller
exportfrämjande ålgärder samverkar industriverket med Svensk bygg- och
energiexport (SWEBEX) inom Sveriges exportråd.

Struktur-
och utvecklingsprogrammet för övriga industrisektorer infördes som en
försöksverksamhet budgeiårei 1979/80 (prop. 1978/79: 100 bil. 17, NU 59, rskr.
415). Efter ett uppehåll permanentades verksamheten budgetåret 1983/84 (prop.
1982/83:100 bil. 14, NU 34, rskr. 373).

Industriverkets
förslag har redovisats tidigare (avsnitten 13.3 och 13.5).

Föredragandens
överväganden

I
enlighet med vad jag har anfört lidigare (avsnitt 13.3) föreslår jag atl
verksamheten med de branschfrämjande åtgärderna inom den träbearbetande
industrin under budgetåret 1987/88 genomförs i oförändrad omfallning. Vidare
föreslår jag, i enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 13.5), att
verksamheten inom ramen för det allmänna strukturutvecklingsprogrammet under
budgetåret 1987/88 skall fortsätta med en i slort sett oförändrad omfattning.
Sammanlagt beräknarjag 17 milj. kr. för branschfrämjande åtgärder för
budgetåret 1987/88.

För
budgetåren 1988/89 och 1989/90 bör en gemensam ram om 34 milj. kr. gälla.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

1. medge
att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under

budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 34000000 kr.

får användas för verksamhelen med branschfrämjande åtgärder,

2. till
Branschfrämjande åtgärder för budgelåret 1987/88 anvisa

etl reservationsanslag av 17000000 kr.

219

s. 220 Kontrollera mot PDF

B
12. Småföretagsutveckling Prop. 1986/87:74

1985/86
Utgift 121610203 Reservation 122553953

1986/87
Anslag 143 275000

1987/88
Förslag 159930000

Från
anslaget betalas kostnader för:

1. de
regionala utvecklingsfonernas företagsservice och administration

m.m.,

2.
strategisk företagsutveckling,

3.
övergripande insatser inom
småföretagsområdel,

4.
nyetableringsinsalser,

5.
utbildningsinsatser inom
småföretagsområdet,

6.
stöd till arbetskooperafion m.
m.

Statens
industriverk

Industriverket
betonar bl. a. vikten av att anslaget räknas upp, så att de regionala
utvecklingsfonderna får kompensation för inträffade och framtida
kostnadsökningar och därmed kan bevara sin kompetens. Utöver del belopp på 2,5
milj. kr. som slår till regeringens förfogande för slöd fill arbetskooperafion
m.m. föreslår verket 166 milj. kr. för budgetårel 1987/88.

Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling

Sfiftelsen
Institutet för Företagsutveckling (SIFU) söker bidrag med dels 10 milj. kr. som
kompensation för utiokaliseringen till Borås, dels 9 milj. kr. för nuvarande
näringspolitiska uppgifter, dels 4,5 milj. kr. för vissa nya
utvecklingsprojekt. Dessutom hemsläller SIFU om elt sfiftelsekapital som inte
anges storieksmässigt.

Föredragandens
överväganden

Jag
har fidigare (avsnitt 11.3) redogjort för min syn på de regionala ulvecklingsfondernas
verksamhet och verksamheten med småföretagsutveckling i övrigt vid
industriverket.

Jag
har vidare (avsnitt 11.7) föreslagit vissa förändringar beträffande
finansieringen av SIFU. Det får fill följd att del hittillsvarande särskilda
bidragsanslagel lill SIFU upphör och att medel för ändamålet i stället beräknas
under anslaget Småförelagsutveckling, anslagsposten Utbildningsinsatser inom
småföretagsområdel.

Jag
beräknar sammantaget medelsbehovet för budgetåret 1987/88 till 159930000 kr.
Det ankommer på regeringen att fördela anslaget på resp. delprogram.

335
milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

220

s. 221 Kontrollera mot PDF

Hemställan Prop. 1986/87: 74

Jag
hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen att

1.
medge att under budgetåren
1988/89 och 1989/90, utöver under budgelåret 1987/88 ej disponerade medel,
sammanlagt 335000000 kr. får användas för småföretagsutveckling,

2.
lill Småförelagsutveckling för
budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 159930000 kr.

B 13. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m.

1985/86
Ulgift 58 237082

1986/87
Anslag 50000000

1987/88
Förslag 50000000

Medel
från anslaget används för all:

1.
infria statliga garantier
enligt förordningen (1978: 507) om industrigarantilån m. m.,

2.
infria statlig garanti som har
beviljats enligt brev (handelsdepartementet) den 30 juni 1965 till
kommerskollegium och fullmäktige i riksbanken angående föreskrifier i fråga om
statlig garanti för lån till turisthotell,

3.
infria statlig garanti som har
lämnats enligl förordningen (1977: 387) om investeringsgaranti (upphävd
1980:442),

4.
infria statlig garanii som nar
lämnals enligt förordningen (1977: 1123) om statligt stöd till strukturåtgärder
inom specialstålinduslrin m. m. (upphävd 1979: 1180),

5.
efter prövning av regeringen i
varie särskilt fall infria garanti som har lämnats för län lill skogsindustrin
enligt föreskrifier senast i regleringsbrev den 14 juni 1979 (1979/80 XIV B
18),

6.
infria statliga
strukturgaranlier, särskilda slrukturgaranlier för texliloch
konfektionsinduslrierna saml särskilda slrukturgaranlier för manuell
glasindustri som har lämnats enligl förordningen (1981:661) om strukturgaranlier
m. m. (upphävd 1985:434),

7.
infria garanlier som har
lämnats lill Tillväxiinvestbolag m. m. enligt föreskrifter som regeringen
meddelar,

8.
bekosla bidrag till regionala
utvecklingsfonder för alt till viss del täcka förluster i anledning av sådana
garanlier - enligl förordningen (1982:682) om slallig finansiering genom
regional utvecklingsfond (omlryckt 1984:556) - som fonderna har beslutat om
t.o.m. år 1983 (jfr prop. 1983/84:40 bil. 10, NU 8, rskr. 94,

9.
bekosla bidrag för
ränlebefrielse i samband med lån med slruklurgaranti till förelag inom
gjuieriindustrin och delar av den träbearbelande industrin saml lån med
särskild slruklurgaranti till företag inom tekoindustri och manuell
glasindustri, varom beslut har fatlats före den I juli 1985.

Av den toiala belastningen
på anslaget - 58 milj. kr. - svarade infrian

den av garantier enligl punkl I för 45 milj. kr. Riksdagen har beslulat alt

garantier av delta slag får beviljas i en sådan omfattning, atl det samman

lagda beloppel för utestående garantier uppgår lill högst 1050 milj. kr. 221

s. 222 Kontrollera mot PDF

Denna engagemangsram skall
dock räknas ned med hänsyn till de nettoför- Prop. 1986/87:74 luster som
drabbar verksamheten (prop. 1983/84:135 s. 137, NU 42, rskr. 379). Per den 30
juni 1986 fanns utestående garantier till ett sammanlagi värde av 440 milj. kr.

Statens
industriverk

Industriverket
föreslår att 60 milj. kr. anvisas på anslaget för budgetåret 1987/88. Vidare
föreslås vissa lekniska förändringar beträffande engagemangsramen samt vissa
förändringar i reglerna för stödformen industrigaranlilån med hänsyn till den
låga efterfrågan.

Föredragandens
överväganden

Jag
har lidigare (avsnitt 11.4) redogjort för mitl förslag atl siödformen
industrigarantilån skall upphöra i och med ingången av budgeiårei 1987/88.
Förändringen får ingen omedelbar effekl på anslagsbelastningen. Jag beräknar
det totala medelsbehovet till 50 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl
till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag av 50000000 kr.

B 14. Åtgärder för havsindustrieU kompetensutveckling

Nytt
(förslag) 6700000

I
statsbudgeten för budgelåret 1984/85 anvisades till Åtgärder för havsindustrieU
kompetensutveckling ett reservalionsanslag av 20 milj. kr. att användas under
budgetåren 1984/85-1986/87. I enlighel med vad jag lidigare har anfört
(avsnitt 13.4) bör detta reservationsanslag på nytt föras upp på statsbudgeien
för budgetåret 1987/88. Jag beräknar medelsbehovet till 6,7 milj. kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Åtgärder för havsindustrieU kompelensuiveckling för budgetåret 1987/88
anvisa etl reservalionsanslag av 6700000 kr.

222

s. 223 Kontrollera mot PDF

D. Mineralförsörjning m. m. Prop 1986/87:74

D 7. Program för utökad prospektering m. m.

Nytt
(förslag) 96000000

På
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgeiårei 1982/83 (prop. 1982/83:25
bil. 7, NU 15, rskr. 116) anvisades fill Program för utökad prospektering m.m.
ett reservationsanslag av 300 milj. kr. att användas under en femårsperiod. I
enlighel med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 13.2.4) bör detta
reservalionsanslag på nyll föras upp på statsbudgeten för budgeiårei 1987/88.
Jag beräknar del sammanlagda medelsbehovet för budgetåren 1987/88-1989/90 lill
96 milj. kr. Beloppet bör av anslagstekniska skäl lämpligen anvisas i sin
helhet under budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att
lill Program för utökad prospektering m.m. för budgelåret 1987/88 anvisa etl
reservationsanslag av 96000000 kr.

F. Teknisk utveckling m. m.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet

Nytt
(förslag) 26400000

I
enlighet med vad jag har anfört (avsnitt 10.4.1) bör etl nytt reservationsanslag.
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel, föras
upp på slatsbudgelen för budgeiårei 1987/88.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl
lill Bidrag Ull Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel
anvisa ett reservationsanslag av 26400000 kr.

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

1986/87
Anslag 1000000

1987/88
Förslag 1000000

Under
detta anslag anvisas medel för att främja forsknings- och utveck

lingssamarbete inom ramen för det särskilda avtal som Sverige slutit med

de Europeiska Gemenskaperna (EG) samt EUREKA-samarbetet. 223

s. 224 Kontrollera mot PDF

Bakgrund Prop. 1986/87: 74

Vid
ministerkonferensen under år 1985 antogs deklarationen om att skapa EUREKA som
en ram för forsknings- och utvecklingssamarbete i Västeuropa. Sverige anslöl
sig lill deklaralionen. I januari 1986 undertecknades ett ramavtal mellan
Sverige och EG om elt fördjupat forsknings- och utvecklingssamarbete.

Föredragandens
överväganden

EUREKA
har under sitt första verksamhetsår fått en betydande projektvolym. I december
1986 hade ca 110 samarbetsprojekt startals.

EG
ökar kraftigl sina insalser på forsknings- och utvecklingsområdet. Under våren
1987 väntas EG:s råd godkänna elt ramprogram för forskning och utveckling för
åren 1987-1991 med en budget på ca 50 miljarder kronor. Mycket tyder på att EG
kommer atl ge de icke-EG-länder (däribland Sverige) med vilka EG slutit
ramavtal om forskningssamarbete, betydligt ökade möjligheter att delta i EG:s
forsknings- och utvecklingsprogram.

Kostnaden
i samband med projektsamarbetet inom EUREKA och med EG förutses bäras
huvudsakligen av företagen själva. När del gälier statligt stöd för alt
genomföra projekl hänvisar jag lill vad jag tidigare anförde om styrelsen för
leknisk utveckling resp. Industrifonden (avsnitt 10.3.1 resp. 10.3.2).

Möjligheterna
till elt europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete som erbjuds genom
EUREKA och EG bör utnyttjas. För atl uppnå detta krävs etl avsevärt sonderings-
och förberedelsearbete samt kontaktskapande aktivkeier och resor. Jag beräknar
medelsbehovei för denna verksamhet till 1 milj. kr. under budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag
hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

att
till Europeiskl forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1987/88
anvisa ett reservationsanslag av I 000000 kr.

F 19. Industnell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet

Nyu
(förslag) 30000000

Under
anslaget bör medel anvisas för statiigl dellagande i induslriella
ulvecklingsprojekt m. m. inom informationsteknologiområdel i enlighet med vad
jag har anfört i avsnitt 10.2.

Del
bör ankomma på regeringen alt besluta om alt verksamheten vid det programorgan,
som efter beslul av regeringen skall svara för projeklverksamhel, uppföljning,
information m. m. inom programmet, får bekostas med medel från anslaget.

224

s. 225 Kontrollera mot PDF

Ramen för det statliga
deltagandet i utvecklingsprojekt utgörs, förulom Prop. 1986/87:74 av inom
detla anslag disponibla medel, av projektmedel som ställs till förfogande av
myndigheter inom försvaret och av televerket.

Medel
som sålunda är disponibla för industriell utveckling bör få sättas in i projekt
gemensamt med industrin med en statlig finansieringsandel av högsl 50 %.

Jag
har i denna fråga samrått med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen.

Hemställan

Jag
hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen alt

1.
medge att under budgetåren 1988/89
och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, 60000000 kr.
får användas till induslriell utveckling m. m. inom
informalionsleknologiområdet,

2.
lill Industriell utveckUng m.
m. inom informationsteknologiområdel för budgetårel 1987/88 anvisa ell
reservationsanslag av 30000000 kr.

F 20- Industriell utveckling inom mikroelektroniken

1985/86
Utgift +1003152 Reservalion 37812015

1986/87
Anslag 21500000

1987/88
Förslag 18500000

Under
della anslag anvisas medel för bidrag i anslutning lill delprogram 4.
Industriell utveckling inom mikroelektronikprogrammet (prop. 1983/84:8, NU 11,
rskr. 130 och prop. 1983/84:135, NU 42, rskr. 379).

Regeringen
inrättade den 15 mars 1984 etl programråd för industriell utveckling inom
mikroelektroniken. Rådels uppgift är att, med utgångspunkt i de riktlinjer som
har fastställts för mikroeleklronikprogrammel av regering och riksdag, främja
utvecklingen inom mikroelektronikområdet och all följa upp dessa avtal.

1
proposilionen om ell nationellt mikroeleklronikprogram (prop. 1983/84:8) angavs
aU programmei avsågs all bli femårigt och omfalla budgelåren 1983/84-1987/88.

Riksdagen
har för de fyra försia åren anvisal 98,5 milj. kr. över detia anslag. Till
detta belopp skall läggas de medel som de medverkande myndigheterna bidrar
med. Dessa medel beräknas uppgå lill totalt 33 milj. kr. förde fem åren (prop.
1983/84: 135 s. 91).

För
budgetårel 1985/86 uppgick anslaget till 16500000 kr. Programrådet har
rekvirerat 14450000 kr. från försvarsmakten, överstyrelsen för civil beredskap
samt televerket. Dessa medel har svarat för de löpande utbetalningarna under
budgetåret.

225

15 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 74

s. 226 Kontrollera mot PDF

Föredragandens
överväganden Prop. 1986/87: 74

I
enlighet med vad jag tidigare anfört (avsnitt 10), är budgetårel 1987/88 det
femle året för delprogrammel Industriell utveckUng inom mikroelektroniken.
Delprogrammet bör slutföras enligt ursprungliga riktlinjer. För budgelåret
1987/88 beräknarjag medelsbehovet till 18,5 milj. kr. Beroende på programmets
försenade slart kommer det dock att behöva föriängas tidsmässigt med upp lill
två år.

Jag
har i denna fråga samrått med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen.

Hemställan

Jag
hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

att
till Induslriell utveckUng inom mikroelektroniken för budgetåret 1987/88
anvisa elt reservationsanslag av 18500000 kr.

226

s. 227 Kontrollera mot PDF

18
Beslut Prop. 1986/87:74

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposiiion förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

227

s. 228 Kontrollera mot PDF

Bilagal
Prop. 1986/87:74

Industridepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanlräde den 20 november 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson,
Dahl, R. Carisson, HeUström, Wickbom, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:statsrådet
Peterson

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

1 Inledning

Lagen
(1982:617) om ulländska förvärv av svenska förelag m.m. (företagsförvärvslagen)
som trädde i kraft den 1 januari 1983 innehåUer regler som möjliggör en
kontroll av det utländska inflytandet över vårt näringsliv. Lagen gäller
utländska förvärv av svenska aktiebolag med undantag av bank- och
försäkringsakliebolag och av svenska handelsbolag samt utländska överlaganden
av rörelser eller delar av rörelser.

Enligl
förelagsförvärvslagen får fysiska och juridiska personer inte ulan
förvärvslillstånd förvärva större aktieposter i svenska aktiebolag, svenska
handelsbolag eller rörelser, som bedrivs i Sverige. De subjekt som omfattas av
kontrollen är utländska medborgare, ulländska juridiska personer men också
vissa svenska juridiska personer. Kontrollen enligl företagsförvärvslagen sker
vidare genom ell syslem med utlänningsförbehåll. Utlänningsförbehåll är elt
förbehåll i bolagsordningen för elt svenskt akliebolag, som begränsar det
utländska inflytandet i bolaget.

Efter
del all företagsförvärvslagen trält i kraft den I januari 1983 gjorde
länsstyrelsernas organisalionsnämnd (LON) en enkäl hos de olika länsstyrelserna
om deras erfarenheler av tillämpningen av den nya lagstiftningen. I anledning
av resultatet föreslog LON att lagstiftningen borde ses över i vissa avseenden.
Aktiefrämjandet och Industriförbundet har också framfört olika krav på
förändringar i den gällande regleringen.

Våren
1984 tillsatte chefen för induslrideparlemenlet en arbetsgrupp

med förelrädare för finans-, jusfifie- och bostadsdepartementen saml för

riksbanken. Enligt direktiven var arbelsgruppens uppgifl alt bl.a. mot

bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av företagsförvärvslagen och an

nan därmed sammanhängande lagstiftning överväga om justeringar av

lagsiiftningen behövde göras. Sådana förändringar skulle enligt direktiven 228

s. 229 Kontrollera mot PDF

hållas inom ramen för
lagstiftningens syfle. Arbetsgruppen avlämnade Prop. 1986/87:74 hösten 1985
en rapport Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag
m. m. Rapporten har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas det lagförslag söm lagts
fram i rapporten som bilaga 1 och en förteckning över remissinstanserna och en
sammanslällning av remissyttrandena som bilaga 2.

2 Föredragandens överväganden och förslag

2.1 Allmänna utgångspunkter för ändringar i lagen om
utländska förvärv av svenska företag m. m.

2.1.1
Lagstiftningen och dess bakgrund

Samhällets
kontroll av utländska förvärv av svenska förelag sker genom lagen om ulländska
förvärv av svenska företag m.m. Denna kontroll sker dels genom en
tillståndsprövning av vissa förvärv (förvärvskontrollen), dels genom elt system
med ullänningsförbehåll. Förvärvskontrollen innebär att ett s.k.
kontrollsubjekt inte utan förvärvslillstånd får förvärva aktier i svenska
aktiebolag, om kontrollsubjektets innehav av andel av aktiekapital eller
röstetal i bolaget därigenom kommer alt överskrida vissa gränser (10, 20, 40
eller 50 %). Företagsförvärvslagen tillämpas oavsett om det bolag vars aktier
förvärvas har utlänningsförbehåll eller inte. På liknande sätt skall en
tillståndsprövning äga mm varie gång ett kontrollsubjekt förvärvar en andel i
ett svenskl handelsbolag eller äganderätten eller nyttjanderätten till rörelser
som drivs här i landet. Även förvärv av delar av rörelse är tillståndspliktiga.

Syftet
med dessa regler i företagsförvärvslagen är att konlrollera del utländska
inflytandet över vårt näringsliv när det bedöms nödvändigt med hänsyn till
svenska allmänna intressen. I likhet med den lagstiftning, som reglerade dessa
frågor före företagsförvärvslagens ikraftträdande, lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom m.m. (1916 års lag) och lagen
(1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m.m.
(1968 års lag), syftar de nuvarande reglerna enbari till en kontroll i fråga om
utländskt övertagande av svenska företag. Ett huvudsyfte med
företagsförvärvslagen var att åstadkomma regier som svarar mot aktuella krav
och samiidigi är enkla att tillämpa (prop. 1981/82:135 s.27).

Systemet med
utlänningsförbehåll i ett akliebolags bolagsordning bygger

på beslämmelser i företagsförvärvslagen och aktiebolagslagen

(1975: 1385). Ett ullänningsförbehåll enligt företagsförvärvslagen är ett

förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt aktiebolag, enligl vilket ett

kontrollsubjekl endast får förvärva en viss del av aktierna i bolagel, vid

varie tidpunkt motsvarande mindre än 20 % av röstetalet för samtliga

akfier i bolagel och 40 % av aktiekapitalet. Med etl utlänningsförbehåll

enligt företagsförvärvslagen avses också förbehåll enligt vilket strängare

föreskrifter i nu angivna avseenden gäller. Svenska akliebolag kan ta in

sådana utlänningsförbehåll i sin bolagsordning. De kan också i enlighet 229

med
aktiebolagslagen i sin bolagsordning införa förbehåll, som innebär slörre
möjligheter för utländska innehav både beiräffande aktiekapital och röstetal än
vad elt utlänningsförbehåll enligl företagsförvärvslagen medger. Etl
utlänningsförbehåll som uppfyller föreiagsförvärvslagens krav får inte ändras
utan särskilt lillslånd.

Kontrollsubjekl enligt
företagsförvärvslagen är utländska medborgare, oavsett om de är bosatta i
Sverige eller inte, andra utländska rättssubjekt, svenska aktiebolag som saknar
utlänningsförbehåll, svenska handelsbolag, om någon av bolagsmännen är
kontrollsubjekt, svenska stiftelser saml svenska ekonomiska föreningar (med
åtskilliga undantag). Svenska aktiebolag, med en bolagsordning utan
utlänningsförbehåll eller med ett "mildare" förbehåll, är således
kontrollsubjekt som behöver förvärvslillstånd. Kontrollsubjekt får enligt lagen
(1982:618) om ufiändska förvärv av svenska fastigheter m.m. inte heller
förvärva fast egendom utan en tillståndsprövning. Beslul i ärenden enligt
förelagsförvärvslagen fattas av länsstyrelsen eller, i vissa fall, av
regeringen. Del senare är fallel om antalel anslällda i det förvärvade
företaget har överstigit IOO personer eller om företagels tillgångar har etl
nettovärde som överstiger 1000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring som gällde under den sista månaden av det senasle
räkenskapsåret.

Enligt
företagsförvärvslagen skall tillstånd meddelas, om det inte strider mot någol
väsentligt allmänt intresse. I förarbetena till företagsförvärvslagen (prop.
1981/82: 135, s. 44 ff) nämns som exempel på skyddsvärda intressen svenska
förelags teknik, know-how, dyrbara maskiner, patent och varumärken. Etl förelag
kan också i sig vara skyddsvärt i synnerhet när det är fråga om företag som på
grund av sin sloriek eller produktionsinriktning har särskild belydelse för
landets försvar, försörining eller ekonomi. Atl bevara ett svenskt företag i
en bransch med elt mycket siarkt inslag av utländskt ägande kan även vara elt
skyddsvärt intresse.

Prop. 1986/87:74

2.1.2
Arbetsgruppen och dess förslag

I anledning av
vissa tillämpningsproblem i samband med den nya lagens ikraftlrädande läl
länsstyrelsens organisationsnämnd (LON) göra en enkät hos samtliga
länsstyrelser om ärendemängden enligl företagsförvärvslagen, fördelningen av
ärenden på olika ansökningsgrunder och vad för typ av näringsverksamhet som
ärendel avsåg. Enkäten avsåg tiden under de tre försia kvartalen år 1983. Av
enkäten kunde bl.a. utläsas alt tillståndsprövningen enligt
förelagsförvärvslagen till stor del avsåg verksamheier där del knappast kunde
finnas något skyddsvärt intresse. Fördelningen var följande:

Handel (köp, sälj, imporl
och export) 362

Restauranger (även gatukök,
kiosker, lunchrestauranger) 455

Kontorsverksamhet (ex.
databranschen, köp av bostadsrätter) 73

Slädverksamhet 53

Video/musik/folo 35

Övrigt (ex. hantverk, bilverkstäder,

solarium, taxi, åkeri,
laboratorium) 315

230

I
anledning av den av LON redovisade enkäten och i anledning av vissa Prop.
1986/87:74 inkomna förslag om ändringar i regleringen av de ulländska
förvärven, beslöl chefen för industridepartementet den 10 april 1984 att
filisätta en arbelsgrupp inom industridepartementet med förelrädare frän
justitie-, finans- och bostadsdepartementen och riksbanken. Arbelsgruppen
skulle överväga behovet av justeringar i regleringen inom ramen för
lagstiftningens syfle. Skrivelser från bl.a. LO, TCO, Industriförbundet och
Aktiefrämjandet med synpunkter i fråga om tillämpningen av företagsförvärvslagen
har också överlämnats lill arbetsgruppen för beaktande. Hösten 1985 avlämnade
arbetsgruppen promemorian Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m.m., som har remissbehandlats under våren 1986.

I
promemorian föreslås vissa förenklingar för att åstadkomma förenklade
handläggningsrutiner, färre ärenden och därmed förkortade handläggningslider.
Bl.a. föreslås att vissa nu tillståndspliktiga förvärv helt undantas från en
lillståndsplikt, att bestämmelsen om atl kontrollsubjekl inte får sluta avtal
om svenskl handelsbolag utan lillslånd upphävs och alt de utländska medborgare,
som är berättigade atl rösta vid val lill kommunfullmäktige, inte längre skall
vara kontrollsubjekl i företagsförvärvslagens mening. Promemorian innehåller
också vissa förslag till förtydliganden i anledning av frågor som uppkommit vid
tillämpningen.

De
flesta remissinstanserna tillslyrker i huvudsak arbelsgruppens förslag och
framför allt syftet med dem, t.ex.länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs
län. Industriförbundet, Kooperaliva förbundel. Aktiespararna samt statens
invandrarverk. Några remissinstanser har invändningar mot den tekniska
utformningen av de framlagda förslagen och har också lämnat alternativa förslag
på utformningar och tekniska lösningar för att uppnå molsvarande syflen. Del
gäller bl.a. länsslyrelserna i Malmöhus, Göleborgs- och Bohus saml Örebro län,
LO samt överbefälhavaren.

2.1.3
Allmänt om mitt förslag

Det
är givetvis angeläget atl kontrollen av ulländska förvärv begränsas lill sådana
fall där en kontroll är nödvändig med hänsyn lill de syflen som ligger bakom
lagen. Såväl LON:s enkät som arbetsgruppens överväganden visar atl del är
möjligt att införa begränsningar i kontrollen utan atl della kommer i konflikt
med lagens syften. Enligt min uppfattning är arbetsgruppens förslag i huvudsak
väl ägnade att läggas fill grund för lagstifining. I vissa hänseenden harjag
dock tagit intryck av remissinslansernas invändningar och synpunkter.

Jag
kommer att i det följande att närmare redovisa de olika förslagen.

Innan jag går in på detla villjag betona det vikliga i alt berörda myndighe

ter handlägger ärendena ulan onödig tidsutdräkt. Denna fråga har behand

lats i riksdagen med anledning av en molion (1984/85:2635) om atl införa

en generell tidsbegränsning för myndigheternas handläggning av ärenden

enligt företagsförvärvslagen. Riksdagen ulgick dock i sitl beslut från att

handläggningen sker skyndsamt och ulan onödig tidsutdräkt och avslog

molionen. 231

Jag
vill i detta sammanhang, efter samråd med slalsrådel Gradin, föreslå vissa
ändringar på elt område där del av säkerhetspolitiska skäl är särskUt angeläget
all kontrollera atl det utländska ägandet hålls inom begränsade ramar, nämligen
när det gäller den svenska försvarsmaterielindustrin. De ändringar jag förordar
innebär att nu gällande huvudregel i lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m. om att tillstånd atl tillverka
krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt handelsbolag
eller svenskt aktiebolag, kompletteras med bestämmelser om krav på
svenskdomineral delägarskap i handelsbolag och utlänningsförbehåll i
aktiebolags bolagsordning. Dessulom förordar jag att den undantagsregel som
redan i dag finns i nyssnämnda lag angående möjlighet atl meddela lillstånd i
fall då huvudregeln ej är uppfylld, får en annan utformning.

I
det följande kommer jag att närmare gå in på de olika förslagen och därvid
behandla frågan om:

-
En förenklad handläggningsordning
i avsnitt 2.2.

-
Nyetablering av företag i
avsnitt 2.3.

-
Inomkoncerntransaktioner i
avsnitt 2.4.

-
En begränsning av begreppet
kontrollsubjekt i avsnill 2.5.

-
Sanktioner i avsnitt 2.6.

-
Ändring i lagen (1983: 1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. i avsnitt 2.7.

Mina
kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen
(avsnitt 4).

Prop. 1986/87:74

2.2 En förenklad handläggningsordning

Mitt förslag:
Vissa förvärv undanlas helt från tillslåndsplikl. Undantaget kopplas till
storleken på det förvärvade förelaget (storieken = tillgångarnas netlovärde)
och till anlalel anslällda i företagel.

Arbetsgruppens
förslag: Arbetsgruppen föreslår atl undantaget kopplas till vissa branscher,
som arbetsgruppen bedömer sakna skyddsvärde.

Remissinstanserna:De
flesta remissinstanserna tillslyrker syftet med arbelsgruppens förslag. Några
remissinslanser, bl.a. länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län, LO,
HandelsanstäUdas förbund saml Svenska Livs-medelsarbeiareförbundet, avstyrker
eller är tveksamma till förslaget, bl. a. eftersom det kan medföra
avgränsningsproblem.

Skälen
för mitt förslag: Som framgår av min lidigare redovisning uppställs det i
företagsförvärvslagen krav pä tillstånd när ett kontrollsubjekt förvärvar akiier
i ett svenskt aktiebolag och därvid överskrider vissa i lagen angivna gränser
för sitt innehav. Vidare föreskrivs del krav på tillstånd vid kontrollsubjekts
förvärv av andelar i svenska handelsbolag och vid förvärv av äganderätten eller
nylljanderälten till rörelse eller del av rörelse, som drivs här i landet. Det
har dock ingen betydelse om det aktiebolag, handelsbolag eller rörelse som
skall förvärvas är storl eller lilel, eller vilken bransch eller verksamhet det
förvärvade företaget ägnar

232

sig
åt. Om förvärvet avser ett aktiebolag har det heller ingen belydelse om
Prop. 1986/87:74 bolagets aktier är regisirerade på Stockholms fondbörs eller
inle.

Ulgångspunklen
för arbelsgruppens förslag har varil all undanta från prövning sådana förvärv,
där några skyddsvärda intressen i prakliken aldrig föreligger beroende pä
verksamhetens storlek eller lypen av verksamhel.

Undantagen
knyts i första hand lill verksamhetens art. Förslaget innebär att förvärv av
bolag eller rörelser inom vissa branscher kan undantas. Undantaget skall
emellertid också anknytas till företagets slorlek på så sätt att
tillståndsplikt föreligger om företagets anställda översiiger etl visst anlal.
Detaljhandeln samt restaurang- och hotellverksamhet nämns av arbetsgruppen som
exempel på verksamhet, där det är uppenbart att ett utländskt överlagande av
mindre förelag aldrig kan anses slrida mot någol väsentligt allmänl intresse.

Grundtanken
med arbetsgruppens förenklingsförslag, all koncentrera prövningen till
väsentliga ärenden och atl minska handläggningsliden finner jag välgrundad.
Denna grundtanke har också fått ett övervägande posilivi mottagande av samtliga
remissinstanser. Flera av dessa anser dock inte atl arbelsgruppens förslag är
tillräckligt långtgående för att komma till rätta med de långa
handläggningstiderna. De anser atl förslaget bör utökas genom att yllerligare
branscher undantas från en tillståndsprövning i samband med utländska förvärv.
Vissa av de fackliga remissinstanserna avstyrker alt undantaget skall kopplas lill
bestämda branscher eller näringsgrenar. De framhåller, atl det skulle vara
olyckligt genom all berörda lillståndsmyndigheter överhuvudtaget inle skulle
kunna följa utvecklingen av de utländska förvärven inom dessa undantagna
näringsgrenar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit de avgränsningsproblem
som kan uppstå vid den föreslagna konstruktionen med branschuppräkning. Så kan
exempelvis ett förvärvat företag delvis ha verksamhet i en bransch, som
undantagits ifrån tillståndsprövningen, samt delvis ha annan verksamhet i en
bransch, där en tillståndskontroll fortfarande krävs. Förslagel kan på så sätt
leda lill svårigheter för kontrahenterna i ett förvärv alt veta om förvärvet
kommer att kräva tillstånd eller inte. Gränsdragningen gentemot det
tillståndsplikliga området bör istället knytas liU storleken på det förvärvade
förelagel, så all endasl sådana förvärv prövas där tillgångarnas nettovärde i
förelaget enligt den fastställda balansräkningen för del senaste året uppgår
till elt visst belopp. Om etl gränsbelopp på 100 gånger del basbelopp som
gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring redan hade gäUl under åren
1984 resp. 1985, skulle länsstyrelsen ha haft 57 resp. 73 % färre ärenden om
aklieförvärv. Molsvarande siffror ifråga om förvärv av andelar i handelsbolag
resp. förvärv av rörelser är 100 % och 95 % resp. 93 % och 92 %.

För egen del finner jag
alt grundtanken i det förslag lill gränsdragning

som har framlagts av länsstyrelsen i Göleborgs- och Bohus län är lUlta-

lande. Det medför en mycket stor arbetslättnad och är enkell all fillämpa.

Dessutom medför förslaget att ingen näringsgren helt ställs utanför sam

hällskontrollen, som över vissa nivåer måste bedömas som nödvändig för

att samhället i varie fall skall ha en möjlighet alt följa utvecklingen av ett 233

ökande ufiändskt
inflytande. Jag föreslår därför att vissa utländska förvärv helt undantas från
den gällande lillståndsplikten och all undanlaget kopplas till storleken pä
tillgångarna i det förvärvade bolaget eller rörelsen. Dock bör antalet
anställda i den förvärvade verksamheten också fillmätas betydelse. Oavsett
bransch bör förvärv av ett företag vars tillgångar värdemässigt överstiger IOO
gånger basbeloppet eller med fler än 10 anställda vara tillståndsplikligt
enligt företagsförvärvslagen.

Prop. 1986/87:74

2.3 Nyetablering av företag

Mitt förslag:
Kravet på förvärvsfillslånd begränsas helt lill övertagandefallen. I lagtexten
förtydligas att aktieteckning och förvärv av akfier i s. k. skrivbordsbolag inte
kräver tillstånd. Bestämmelsen om att kontrollsubjekl inte får sluta avtal om
svenskt handelsbolag utan tillstånd upphävs.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinslanserna fillslyrker arbelsgruppens förslag.

Skälen
för mitt förslag:! förarbetena till företagsförvärvslagen (prop. 1981/82: 135
s. 28) uttalas klart att lagens kontrollsystem inle skall omfalta nyetablering
av förelag. Detta framgår dock inte lydligl av lagtexten. LON har i sin skrivelse
framfört att det bl.a. är oklart om ett förvärv av ett s. k. skrivbordsbolag,
dvs. ett bolag som aldrig har bedrivit något slag av verksamhet och som hell
saknar anslällda, kan inrymmas under begreppel nyetablering eller inte. Vad
gäller denna fråga har regeringen vid tillämpningen av lagen jämställt förvärv
av sådana bolag med nyetablering. Regeringen har när lillstånd för sådana
förvärv begärts uttalat, att det inte krävs, och lämnat ansökningen utan
prövning.

Eftersom
lagen inle är tydligt utformad i fråga om nyetableringsfallen finner jag i
likhet med arbetsgruppen att den bör förtydligas. I lagtexten bör slås fast alt
kravet på tillstånd inte gäller leckning av aktier i samband med stiftandet av
etl aktiebolag eller förvärv av aktier i s.k. skrivbordsbolag.

1
företagsförvärvslagen finns en bestämmelse enligt vilken ett kontrollsubjekt
inte får sluta avtal om svenskt handelsbolag ulan tillstånd. Avtal utan sådana
lillstånd är ogiltiga. Denna bestämmelse gäller alltså vid sidan av den vanliga
övertagandekontrollen. Bestämmelsen i fråga gällde redan före
företagsförvärvslagens ikraftlrädande genom lagen (1968:557) om vissa
inskränkningar i rätten att sluta svenskl handelsbolag m.m. och före 1968 genom
lagen (1916: 159) innefattande fillägg till lagen den 28 juni 1895 om
handelsbolag och enkla bolag.

I
förarbetena till företagsförvärvslagen diskulerades om del fanns anledning att
vid sidan av en övertagandekontroll bibehålla de angivna inskränkningarna i
rätten alt sluta avtal om svenskt handelsbolag. Ulredningen om ulländska
övertaganden av svenska förelag erinrade i sitl belänkande (SOU 1978: 73)
Kontroll av ulländsk företagsetablering i Sverige m.m. om

234

atl
handelsbolagsformen är underlägsen aktiebolagsformen ifrån allmänna
insynssynpunkler och fann inte anledning att lämna denna företagsform öppen för
ulländsk etablering före en väntad reform av lagsfiftningen om handelsbolag. I
prop. 1981/82: 135 hänvisade föredraganden till den moderniserade
lagstiftningen på handelsbolagsrällens område, som trätt i kraft den 1 juli
1981 och som verksami bidragil till en förbättrad insyn i handelsbolagen, men
fann ändå inte anledning att upphäva den nu redovisade kontrollen.

LON har i sin skrivelse
anförl att bestämmelsen numera inle har någon funktion att fylla och föreslår
alt den upphävs. LON påpekar all företagsförvärvslagen också uppställer krav
pä alt det finns ett avtal, enligt vilket bolagel skall vara slutet i och med
atl tillstånd ges, innan lillslånd att sluta avtal om handelsbolag får meddelas.
Detta medför att tillslåndsmyndighe-tens prövning endast kommer atl innebära
ett rent formelll konstaterande av att ett avtal har givits in i varje ärende.

Jag
delar arbetsgruppens och remissinstansernas uppfattning atl bestämmelsen bör
upphävas. Den står dessutom i strid med den lidigare redovisade grundtanken
atl företagsförvärvslagen inle bör omfatta nyetableringssituationer. Jag vill
i delta sammanhang också erinra om bestämmelserna i lagen (1968: 555) om rätt
för utlänning och utländskt företag alt idka näring här i riket. Enligl denna
lag anses även deltagande såsom bolagsman i näringsverksamhet som drivs av
svenskt handelsbolag som näringsidkande. Detla innebär alt det också krävs
fillstånd för att en bolagsman, som antingen är etl utländskt företag eller en
utländsk medborgare utan permaneni uppehållslillstånd, skall få driva näring
här i riket.

Prop.
1986/87:74

s. 235 Kontrollera mot PDF

2.4 Inomkoncernstransaktioner

Mitt förslag: I
likhet med vad som gäller i fråga om större aktieförvärv skall förvärv av
andelar i handelsbolag och förvärv av rörelser inom en koncern inte längre
kräva tillstånd, i den mån transaktionen innebär att andelen eller rörelsen
förvärvas av ett svenskt bolag i koncernen.

Skälen för mitt förslag:
Somjag lidigare angivit syflar företagsförvärvslagen till alt kunna
kontrollera det utländska inflytandet över svenska företag i samband med vissa
förvärvssituationer. För att beräkna om ett kontrollsubjekls aktieinnehav
tillsammans med eventuella tidigare aktieinnehav i elt bolag blir
tillståndspliktigl genom att någol av de lidigare angivna gränsvärdena
överskrids finns i lagen en s.k. sammanräkningsregel (8 §). 1 paragrafen anges
i tre punkter hur aktier skall sammanräknas, för all avgöra om etl aklieförvärv
är tillslåndspliktigt eller inte. Enligl prop. 981/82:135 s. 61 är avsikten med
bestämmelsen atl hindra att förvärvslagstifiningen kringgås genom atl aktier
sprids lill förvärvaren närstående fysiska och juridiska personer.

Enligt
sammanräkningsregeln punkten 1 skall sammanräkning ske inom en koncern, dvs.
varie aktie i det förvärvade bolagel skall räknas med som tillhör ett förelag
som ingår i samma koncern som förvärvaren.

235

s. 236 Kontrollera mot PDF

Enligl punklen 2, som
enbart avser det fallel att förvärvaren är en Prop. 1986/87:74 utländsk
medborgare, dvs. en fysisk person, skall sammanräkning ske med varie aktie som
lillhör elt företag, över vilket förvärvaren har elt bestämmande inflytande.

Enligt
punkten 3 skall sammanräkning ske med de akfier i det förvärvade bolaget, som
tillhör nära anhöriga till förvärvaren eller förelag över vilka sådana anhöriga
har ett bestämmande inflylande.

I
delta sammanhang är endast sammanräkningsregeln i punkten 1 av inlresse.
Begreppel koncern används här enligl förarbetena till bestämmelsen (prop.
1981/82: 135 s. 61) i en vidsträckt belydelse. En koncern kan således föreligga
oberoende av om moderföretaget är etl aktiebolag, en ekonomisk förening eller
elt handelsbolag. Dessulom inryms även utländska koncerner i bestämmelsens
koncernbegrepp. Detta får betydelse t. ex. i de fall då svenska dotterbolag
ingår i en ufiändsk koncern eller etl koncernförhållande föreligger mellan
flera ulländska företag.

Med
hänsyn till vad som anförts ovan innebär en sammanräkning av antalet förvärvade
aktier enligt punklen I alt aktielransaklioner inom en koncem aldrig kräver
förvärvsfillslånd, eflersom en sådan sammanräkning i princip alltid visar, att
den övre gränsen för förvärvskontroll (50 %) redan är överskriden vid varje ny
transaktion inom koncernen. Självfallet kan i enlighet med aktiebolagslagen
förekomma sådana koncernförhållanden, där moderbolagets innehav av aktier i elt
dotterbolag omfattar mindre än hälflen av rösterna för samtliga aktier i
bolagel, men där moderbolaget i annat fall på grund av aktieinnehav eller avtal
ensamt har elt besiämmande inflytande och en betydande andel i resullatet av
ett dotterbolags verksamhet. I ett sådant fall krävs tillstånd. Genom en
lagändring år 1984 har företagsförvärvslagen kompletterats med ett tillägg till
sammanräkningsregeln i 8 § (prop. 1983/84: 171, NU 36, rskr. 298). Denna
ändring innebär att aktieförvärv inom samma koncern alltid blir
tillståndspliktiga, om förvärvaren är elt utländskl bolag inom koncernen.
Skälet till denna förändring illustrerades med ett exempel på vad som skulle
kunna inträffa om inte någon ändring genomfördes. "Det utländska företaget
A vill ulan någon förvärvsprövning köpa det svenska företagel C, som är ett
helägt dotterbolag tUl ett utländskt eller svenskt företag, B. B bildar
utomlands ett nytl dotterföretag D, som kan förvärva aktierna i det svenska
förelaget C ulan någon fillslåndsprövning. Den ändrade stmkluren inom koncernen
innebär ju ingen ändring av ägandeförhållandet och den nuvarande ordningen
kräver enligt företagsförvärvslagen ingel fillstånd. Del ulländska företaget A
kan därefter förvärva aktierna i bolaget D och därvid också det svenska
företaget C utan något lillstånd, eftersom den svenska lagen inte är tillämplig
på företagsförvärv utomlands. Förvärvel prövas alltså inte trots alt det svenska
förelaget C därigenom får en ny utländsk ägare."

Efter
denna lagändring är således berörda akfietransaktioner inom en

koncern tillståndsplikliga, om transaktionen innebär att de förvärvade

akfierna passerar den svenska gränsen, medan övriga akfieförvärv inom en

koncern, där enbart svenska bolag är inblandade i princip aldrig kan bli

tiUslåndspliktiga.

Bl. a. Industriförbundet har i anslulning fill dessa bestämmelser pekat på 236

s. 237 Kontrollera mot PDF

atl
vissa aktietransaktioner inom en koncern inte kräver tillstånd medan Prop.
1986/87:74 lillståndsreglerna vid sådana inomkoncernstransaktioner fillämpas
när del gäller förvärv av andelar i handelsbolag och av rörelser. Förbundel
föreslår atl detta rätias till och att inomkoncernstransaktioner inle blir
föremål för prövning oavsett vilkel slag av tillgångar det är fråga om. Även
arbetsgruppen har berört dessa frågor.

Jag
delar Industriförbundets synpunkter i detta hänseende. Förvärv av tillgångar -
akiier, rörelser, andelar i handelsbolag liksom också fast egendom - bör således
i princip inle kräva lillslånd om förvärvel sker inom en koncern. Liksom enligt
nuvarande regler bör dock förvärv av koncernbolag ulomlands kräva tillstånd.
Därutöver bör lagen nu kompletteras i etl hänseende. Härom villjag anföra
följande.

Elt
svenskt moderbolag kan t.ex. äga aktierna i ell utländskt dollerbolag, som i
sin tur direkt eller indirekl äger aktierna i elt svenskl dotterföretag. En
överiåtelse av tillgångar från t.ex. del svenska moderbolaget till del av del
ulländska dotterföretaget ägda svenska dotterbolaget är från lagens
skyddssynpunkt liktydigt med atl ägandet direkt flyttas utomlands. Även sådana
förvärv bör därför vara tillståndspliktiga.

2.5 En begränsning av begreppet kontrollsubjekt

Skälen
för mitt förslag: Företagsförvärvslagen har infört begreppet kontrollsubjekl,
som den förvärvare mot vilken kontrollen skall riktas. Kontrollsubjekl är
utländska medborgare, oavsett om de är bosatta i Sverige eller inle, andra
ulländska rättssubjekt samt svenska aktiebolag som saknar utlänningsförbehåll
(3 §). Den ulländska anknyiningen såvitt rör fysiska personer är enbart knuien
lill medborgarskapet. I lagen (1982:618) om ulländska förvärv av fast egendom
m.m. används också företagsförvärvslagens begrepp kontrollsubjekl, som den
förvärvare mol vilken kontrollen skall riklas (I §). Delta innebär all de som
är kontrollsubjekl enligt företagsförvärvslagen ocksä är kontrollsubjekt
enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m m.

1
skrivelser som har överlämnats till arbetsgruppen har Aktiefrämjandet
föreslagit en utvidgad rält för i Sverige bosatta ulländska medborgare, att
inneha bundna aktier i svenska bolag. Aktiefrämjandet föreslår bl.a. alt
utlänningar som är berättigade atl rösta i val till kommunfuUmäklige skall ges
samma möjligheter all spara i svenska bolags bundna aktier som svenska
medborgare har. Aktiefrämjandet föreslår också att alla utländska medborgare
som är bosatta i Sverige skall få rätl att förvärva aktier i det företag där de
är anställda i samband med erbjudande från sin arbelsgivare.

Arbetsgruppen
har anslutit sig till grundtanken i Aktiefrämjandets för

slag och föreslagit alt utländska medborgare som är bosatta i Sverige och

som har varit bosatta i landet under en sammanhängande tid av minst tre år

hell skall likställas med svenska medborgare i föreiagsförvärvslagens me

ning. Detta uppnås genom att dessa inte längre skall vara kontrollsubjekt.

De får därmed i likhet med alla svenska medborgare rält atl inneha bundna

akiier och att fritt förvärva slörre aktieposter i svenska bolag, andelar i

svenska handelsbolag, rörelser i Sverige samt fast egendom utan någon 237

tillståndsprövning.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Flera av remissinstanserna
- bl.a. länsstyrelserna i Malmöhus, Göte- Prop. 1986/87:74 borgs- och Bohus
samt i Örebro län, överbefälhavaren, värdepapperscentralen VPC Aktiebolag
(VPC), Göta hovrätt samt Svenska Bankföreningen — har avstyrkt arbetsgruppens
förslag.

Några
av dessa har pekat på de svårigheter, som kommer alt uppstå i de fall en
utländsk medborgare, som inte längre är kontrollsubjekt, flyttar lillbaka fill
sitt hemland efter alt ha genomfört etl annars lillståndspliktigt förvärv.
Sådana svårigheler har särskilt utpekats i samband med förvärv av fast egendom.
Överbefälhavaren och länsstyrelsen i Göleborgs- och Bohus län har särskilt
pekat på vissa negaliva konsekvenser ur säkerhetssynpunkt vad gäller sådana
förvärv. Några av remissinstanserna hänvisar slufiigen till alt förslaget
medför problem i den prakliska ärendehanteringen genom alt
kontrollsubjektsbegreppet uppluckras och blir mer otydligt. Det blir
t.ex.svårare atl bedöma om ett handelsbolag är kontrollsubjekl eller inte.
Förutom att förslaget medför en myckel arbetskrävande kontroll, kommer del
också att medföra en ökad användning av personbevis.

För
egen del finner jag att fördelarna med arbetsgmppens förslag, en utjämning
mellan svenska och utländska medborgare och i viss mån färte ärenden för
berörda tillståndsmyndigheter, är stora. Jag har dock tagit intryck av de
svårigheter med förslagel som flera av remissinslanserna har pekat på och är
för närvarande inte beredd att föreslå en förändring av det gällande
kontrollsubjektsbegreppet såvitt avser de ulländska medborgarna.

Den
föreslagna förenklingen i fråga om de prövningspliktiga förvärven som
redovisats i avsniU 2.2 innebär dock inle bara en förenkling för
länsslyrelserna utan är också avsedd alt göra del enklare för alla ulländska
medborgare att förvärva mindre rörelser och bolag i Sverige. Vad gäller
Aktiefrämjandeis förslag att vissa utländska medborgare skulle få rätt att
inneha bundna akfier, t.ex. i samband med ell erbjudande från en arbetsgivare
eller i löntagarägda företag, vill jag erinra om följande. Enligt företagsförvärvslagen
kan det genom särskilt tillstånd medges, alt elt förbehåll i ell bolags
bolagsordning med annal innehåll än ett ufiänningsförbehåll i lagens mening
skall anses likställt med ett sådant förbehåll. Detta gäller självfallet i
fråga om förbehåll med annorlunda och mindre stränga krav än del i
företagsförvärvslagen reglerade förbehållet. Att ett sådanl förbehåll likställs
med etl utlänningsförbehåll medför, att elt bolag med ett sådant förbehåll får
förvärva större aktieposter, andelar i handelsbolag och rörelser samt fast
egendom i Sverige utan krav på tillstånd. Ett förbehåll, enligt vilket här
sedan tre år bosatta utlänningar har rätt atl förvärva akfier i samma
utsträckning som svenska medborgare, borde om inte särskilda skäl föreligger
däremot kunna likställas med lagens utlänningsförbehåll. På så sätt skulle
Aktiefrämjandets förslag kunna lillgodoses.

Slutligen
villjag också erinra om att frågan om alt underiätta för nordiska medborgare
atl förvärva fast egendom inom Norden för närvarande övervägs i de nordiska
länderna, sedan frågan uppmärksammats av Nordiska rådel Ofr LU 1985/86:17).

238

2.6
Sanktionsfrågan

Prop.
1986/87:74

Skälen
för mitt förslag: I företagsförvärvslagen anges atl ell lillståndspliktigt
förvärv är ogiltigl, om förvärvstillstånd inte söks inom föreskriven tid och på
föreskrivet sätt eller om förvärvstillstånd vägras. Innebörden av denna
ogiltighetspåföljd är alt ingendera parten, vare sig köpare eller säljare, blir
skyldig atl fullgöra sina ålaganden på grund av förvärvsavialet. Enligt
förarbetena (prop. 1981/82: 135 s. 63) lorde det kunna förutsättas, att
parterna i så väsenlliga ting som företagsförvärv i allmänhet gör avlalet
beroende av all lillstånd lämnas och all de i avtalet anger vad som skall
gälla, om lillslånd inte ges.

Vid
sin granskning av förslaget till företagsförvärvslag behandlade lagrådet
utförligt frågan om denna ogikighetsregel (se prop. 1981/82:135 s. 91- 94).
Regeln godtogs bl.a. eftersom dess motsvarighet enligl tidigare lagsfiftning
veterligen ej vållat några prakliska problem. Lagrådel framhöll emellertid att
frågan borde ägnas uppmärksamhet vid tillämpningen av den nya lagen.
Föredragande departementschefen instämde i detta (prop. 1981/82:135 s. 99).

För
egen del vill jag nu anföra följande. Det framslår i och för sig som rimligt
att en lagstiftning av förevarande slag borde förses med sanktionsregler av
straffrältslig natur i slället för en ogikighetsregel av del slag som berörts
ovan. Lagen har emellertid nu varit i kraft ca fyra år och några praktiska
problem har ej uppkommit ulan den gällande ordningen har fungerat liilfredsslällande.
Det finns därför enligt min mening inle lillräckliga skäl att la upp frågan om
en ändring i delta hänseende.

2.7 Ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Mitt
förslag: Bestämmelserna om att tillstånd att lillverka krigsmaleriel enligl
huvudregeln får meddelas endast svensk medborgare, svenskl handelsbolag eller
svenskl akfiebolag komplelleras med föreskrifier om krav på svenskdomineral
delägarskap i handelsbolag och utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning.

Nuvarande
undanlagsregel om alt tillstånd får ges även ål annan, om fråga är om
tillverkning i ringa omfattning, får en annan utformning.

Skälen för mitt förslag:
Mot bakgrund av angelägenheten av att begränsa ulländska intressen i den svenska
försvarsmaterielindustrin intogs redan i den lag som föregick den nu gällande,
nämligen lagen (1935:395) om kontroll över lillverkningen av krigsmateriel m.m.
ell förbehåll av innebörd alt tillstånd all tillverka krigsmateriel inte fick
ges annan än svensk medborgare, svenskt handelsbolag där det ej fanns utländsk
bolagsman och svenskl akliebolag i vars bolagsordning intagits
ullänningsförbehåll enligl dåvarande 1916 års lag om vissa inskränkningar i
rätten atl förvärva fast egendom m.m. Detla gällde dock inle om det var fråga
om lillverkning i ringa omfattning.

239

1
samband med tillkomsten av förelagsförvärvslagen utmönstrades in- Prop.
1986/87:74 skränkningarna för tillståndsgivningen enligt nyss nämnda lag i
fråga om svenska handelsbolag och svenska aktiebolag. Som skäl härtill angavs
atl det inte var nödvändigl att vidmakthålla det absoluta förbud mol tillverkning
av krigsmaleriel i större skala som gällde beträffande dessa kontrollsubjekt,
eftersom en betryggande ordning kunde uppnås inom tillståndsprövningens ram.
Någon ändring av grundema för tillståndsprövningen avsågs dock inte.

Reglerna
om tillståndsgivning för ifrågavarande rättssubjekt överfördes år 1984 till den
nu gällande lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m.m. (prop.
1983/84:36, NU 6, rskr. 74). Enligt denna gäller således att tillstånd att
tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt
handelsbolag eller svenskt aktiebolag. För tillverkning i ringa omfattning får
dock tillstånd ges även åt annan.

Det
är självfallet viktigt att utländska intressen inte får inflytande över den
svenska krigsmalerieltillverkningen. För att tillgodose detta och för atl
motverka den risk som i detla hänseende kan vara förbunden med en ökad
internationalisering på krigsmaterielområdet har regeringen sedan den 1 januari
1983, då företagsförvärvslagen och de tidigare redovisade ändringarna i
förutvarande lillverkningslag trädde i kraft, villkorat flertalet tillstånd
för krigsmaterieltillverkning i aktiebolagsform av att det i bolagsordningen
finns intaget ett utlänningsförbehåll som inte är mindre strängt än det som
anges i 4 § förelagsförvärvslagen. Eftersom kravet på alt akliebolagen har
intagit ullänningsförbehåll i sina bolagsordningar således utgör tillämpad
praxis, bör delta också avspegla sig i de regler som gäller för
tillståndsgivningen.

Också
när det gäller svenska handelsbolag bör nu gällande regler komplelleras med
krav på svenskdomineral delägarskap. Jag förordar därför atl det i lagen skrivs
in atl tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endasl svenskl
handelsbolag i vilket inle någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt som avses
i 3 § företagsförvärvslagen.

Som
jag lidigare redogjort för medger nu gällande beslämmelser all tillstånd att
tillverka krigsmaleriel kan ges även andra rättssubjekt, om del är fråga om
tillverkning i ringa omfattning. Denna möjlighel bör bestå. Ett införande i
lagen av de strängare villkoren för svenska handelsbolag och svenska aktiebolag
aktualiserar emellerlid etl behov av alt även i vissa andra enstaka
undanlagsfall kunna meddela ett lillverkningsiiilstånd, trots att kravet enligt
huvudregeln ej är uppfyllt. Ett sådant undantagsfall kan vara ett bolag som har
etl mindre strängt utlänningsförbehåll i sin bolagsordning, om
omständigheterna är sådana att syftet med regleringen inte äventyras och
förutsättningar för tillstånd i övrigt föreligger.

240

s. 241 Kontrollera mot PDF

3
Upprättade lagförslag Prop. 1986/87:74

I
enlighet med vad jag nu har anförl har inom industridepartementet upprättats
förslag till

l.lag
om ändring i lagen (1982:617) om ulländska förvärv av svenska förelag m.m.,

2.
lag om ändring i lagen (1982:618) om ulländska förvärv av fast egendom m.m.,

3.lag
om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m.

Förslaget
under 2 har upprättats i samråd med justitieministern och förslagel under 3 i
samråd med statsrådet Gradin.

Lagförslagen
bör fogas lill prolokollet i delta ärende som bil. 3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m. m.

I
§ Denna lag innehåller beslämmelser om begränsningar i rätten för ulländska
rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt all förvärva aktier i svenska
aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i
landet.

1
paragrafen anges ramen för den i lagen reglerade kontrollen av ufiändska
företagsetableringar här i landet. Ändringen innebär all sista meningen, enligt
vilken lagen begränsar rätten alt sluta avtal om handelsbolag, har tagils borl.
Samtidigt har 12 § upphävts. Härigenom begränsas kontrollen av ulländsk
elablering lill all enbari avse övertagandefallen.

2
§ Denna lag tillämpas inte på svenska bank- eller försäkringsaktiebolag eller
på aktierna i sådana bolag. Bestämmelserna om förvärvstillstånd i 7-11 §§
tillämpas inte i fråga om

1.
leckning av aktier i samband
med stiftandel av elt aktiebolag,

2.
förvärv av aktier i bolag som
aldrig har bedrivit verksamhel och som saknar anslällda,

3.
förvärv av aktier i akliebolag,
andelar i handelsbolag eller äganderätt eller nyttjanderätt lill rörelse eller
del av rörelse, om tillgångarnas nettovärde i bolaget eller rörelsen enligt den
faslställda balansräkningen för det senaste räkenskapsåret inte överstiger ett
gränsbelopp som motsvarar 100 gånger del basbelopp enligl lagen (1962: 381) om
allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret eller om
antalet anslällda i bolaget eller rörelsen under det senasle räkenskapsåret
inte vid någol tillfälle har översiigii 10.

Om del bolag i
vilket aklie eller andel förvärvals är etl moderföretag inom en koncern, skall
vid beräkning enligt andra slycket 3 också inräknas tillgångarnas nettovärde
eller anlalet anställda i dotterföretagen inom kon-

I den ändrade lydelsen av paragrafen anges i tre
punkter undantagen ifrån lagens beslämmelser om förvärvslillstånd. Undanlagen
har behand-

16 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

241

s. 242 Kontrollera mot PDF

lats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3 såvitt avser p. 1 och 2 samt Prop. 1986/87:74 avsnitt
2.2 såvitt avser p. 3).

Den
första punkten är etl förtydligande av lagtexten, som har bedömts nödvändigt,
eftersom den i lagen reglerade kontrollen endast skall ange de s.k.
övertagandefallen och inte inriklas mot nyetableringar av företag.

Enligt
punklen omfattas inte elt kontrollsubjekls teckning av aktier i samband med att
etl svenskt akliebolag stiftas. Del skall dock erinras om all denna
teckningsrätt för ett kontrollsubjekl kan bli begränsad, om bolaget i sin
bolagsordning avser att inta etl ullänningsförbehåll enligl 4 § i
företagsförvärvslagen. Syftet med elt ullänningsförbehåll är ju att hindra att
bolaget domineras av utländska intressen. Både akfieförvärv genom nyteckning
och genom överlåtelse begränsas därför genom ett utlänningsförbehåll.

Det
framgår således numera tydligt alt det inte krävs tillstånd enligt
företagsförvärvslagen för atl nyetablera elt akliebolag i Sverige. Förulom den
begränsning som inlräder, om bolagel har ell ullänningsförbehåll i sin
bolagsordning, gäller också vanliga förvärvsregler enligt företagsförvärvslagen
i de fall ett aktiebolag nybildas, och annan egendom än pengar (s.k.
apportegendom) tillskjuls mot aktier i bolaget. Apportegendom kan utgöras av
varie slag av egendom, som kan redovisas som fillgång i ett bolags
balansräkning, t.ex, fastigheter, lösören, aktier och andra bolagsandelar. I de
fall apportegendom ingår i samband rned atl ett aktiebolag nybildas, gäller
således föreiagsförvärvslagens förvärvsregler med krav på tillstånd för ett
kontrollsubjekt (i delta fall ett akliebolag under nybildning, som saknar
utlänningsförbehåll), som förvärvar den apportegendom som utgörs t.ex. av
akiier eller en affärsrörelse.

Vissa
beslämmelser som begränsar en ulländsk medborgares möjligheter alt bilda etl
aktiebolag återfinns i aktiebolagslagen.

I
p. 2 regleras etl förhållande, som kan bedömas som jämställt med nyetablering
av ett akliebolag nämligen förvärv av s.k. skrivbordsbolag. Lagerbolag är en
annan benämning av sådana bolag, som också förekommer. Bestämmelsens innebörd
är atl förvärv av sådana bolag, som aldrig har bedrivit någon verksamhel och
som inte har och aldrig har haft några anställda, skall inrymmas under
begreppel nyetablering och därför undantas ifrån lagens tillämpningsområde.

Enligt
p. 3 undantas förvärv av vissa mindre förelag ifrån lagens tillämpningsområde.
Detla innebär atl elt kontrollsubjekts förvärv av större aktieposter i etl
mindre akliebolag, andelar i etl mindre handelsbolag eller förvärv av en mindre
rörelse inte blir tillståndspliktigl enligl förvärvsreglerna i
företagsförvärvslagen. De undantagna förvärven är kopplade till storieken på de
förvärvade förelagen. Slorieken skall därvid mätas antingen med hänsyn till
tillgångarnas nettovärde i det förvärvade bolaget eller rörelsen enligl den
fastställda balansräkningen för det senaste räkenskapsårel eller med hänsyn
lill antalet anställda i bolaget eller rörelsen under del senasle
räkenskapsåret före förvärvet.

De
i lagtexten använda orden "tillgångarnas netlovärde" har samma

betydelse som i akliebolagslagen. Den balansomslutning som avses i della

sammanhang omfattar de redovisade tillgångsvärdena med avdrag för 242

s. 243 Kontrollera mot PDF

eventuellt redovisade
passivposter för värdeminskning, varulagerreserv, Prop. 1986/87:74
ackumulerade överavskrivningar etc.

I
paragrafens sista stycke anges, att i de fall förvärvet avser aktier eller
andelar i ell moderföretag i en koncern förhållandena i de förelag som är
underordnade moderförelagel också skall vara av belydelse för all avgöra om
andra slyckel p. 3 i paragrafen är tillämpligt. Vid beräkningen av
lillgångarnas nettovärde och av antalet anställda skall därför tillgångarna och
antalet anslällda i samtliga dotterföretag beaktas.

7
§ Kontrollsubjekt får inle utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varie
särskilt fall förvärva

1. så
många aktier i svenska akliebolag alt genom förvärvel förvärvarens

andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier i bolaget

kommer att överskrida något av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller

femtio procent,

2.
andelar i svenska handelsbolag,

3.
äganderätt eller nyttjanderätt
till rörelser som drivs här i landet eller delar av sådana rörelser.

Förvärvstillstånd
behövs inte för förvärv inom samma koncern, om förvärvaren är elt svenskl
företag inom koncernen. Förvärvstillstånd krävs dock, om etl svenskt företag
inom koncernen har etl besiämmande inflytande över alla företagen i koncernen
och ett utländskt förelag i denna har etl bestämmande inflytande över
förvärvaren.

Om
vissa ulländska bankföretags förvärv finns särskilda bestämmelser i 14a §.

I
det nya andra slycket i paragrafen behandlas förvärv av akfier, förvärv av
andelar i handelsbolag saml förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt lill
rörelser eller delar av sådana rörelser inom en koncern. Med förvärv inom en koncern
avses sådana förvärv, där förvärvare och överiåtare ingår i samma koncern.
Inomkoncernsförvärv kan avse sådana förvärv där både förvärvare och överiåtare
antingen är ett överordnat förelag i en koncern (moderföretag) eller etl
underordnat förelag (dotterförelag) i samma koncern. Del kan också vara fråga
om en transaktion mellan två företag, som bägge är underordnade elt gemensaml
moderföretag, direkt eller indirekt.

Koncernbegreppet enligt
förelagsförvärvslagen används, som framgår

av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) i en vidsträcki betydelse.

Begreppet överensstämmer med det som används i 3 § lagen (1982:80) om

anslällningsskydd (prop. 1981/82:71 s. 115 fO. Med koncern avses kon

cerner enligt definitionerna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen, 1 a § lagen

(1951:308) om ekonomiska föreningar och i 1 kap. 1 § lagen (1980:1103)

om årsredovisning m.m. i vissa företag. Vidare omfattas koncerner enligl

bank- och försäkringslagstiftningen. Även koncerner med stiftelser som

moderföretag räknas med. Koncernbegreppet är också mer vidsträckt än

vad som gäller enligt den associalionsrältsliga lagstiftningen, eftersom

bestämmelsen också kan avse ulländska koncerner. En koncern kan såle

des bestå av etl utländskt moderföretag med dotterföretag i Sverige eller

den omvända situationen, att moderföretaget är svenskt och alt dotterföre- 243

tagen är ulländska
rättssubjekt.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Huvudregeln
enligl paragrafens nya andra stycke är atl förvärvslillstånd Prop. 1986/87:74
inte behövs, när det är fråga om förvärv av akiier i ett svenskt företag,
andelar i etl svenskt handelsbolag eller av rörelser, som drivs här i landet,
om förvärvaren är elt svenskt företag inom samma koncern som del förvärvade
företagel. I andra meningen behandlas situalionen, när förvärvstillstånd ändå
skall krävas i fråga om förvärv inom en koncern. I meningen regleras
inomkoncernsförvärv i en koncern där koncernens "huvudmoder",
dvs.det företag, som inte är underordnat elt annat företag inom koncernen, är
beläget i Sverige.

Elt
förvärv inom en sådan koncern kan komma att kräva tillstånd, även om
förvärvaren är elt svenskt företag. Enligl andra slyckel andra meningen krävs
tillstånd i de fall förvärvaren, del svenska företaget, antingen direkt eller
indirekt är underordnat ett utländskt företag inom samma koncern.

8
§ Vid beräkning av anlal aktier enligt 7 § skall vae aktie räknas med som
tillhör

1.
ett företag som ingår i samma
koncern som förvärvaren,

2.
ett företag över vilket
förvärvaren har ett bestämmande inflytande, om förvärvaren är utländsk medborgare,

3.
förvärvarens make, barn,
föräldrar eller syskon eller ell förelag över vilkel en sädan anhörig har elt
bestämmande inflytande.

Försia
stycket I gäller inte i fråga om förvärv av aktier inom en koncern.

Ändringen
i paragrafens sisla siycke innebär alt sammanräkningsregeln i första stycket p.
I inte skall gälla när det är fråga om aktielransaklioner inom samma koncern.
Det är således fråga om sådana förvärv, där förvärvare och överiåtare ingår i
samma koncern. Regeln innebär atl del krävs förvärvstillstånd om etl
inomkoncernsförvärv medför, atl förvärvarens andel av aktiekapitalet eller
röstetalet kommer att överskrida något av gränsvärdena i 7 § försia slyckel I.

18
§ Tillstånd att förvärva andelar i etl handelsbolag får meddelas endast om det
finns ett avtal enligt vilket inträde i bolaget skall vara medgivet i och med
all lillstånd ges.

Paragrafens ändrade
lydelse är en konsekvensändring, som har samband med att bestämmelsen om alt
kontrollsubjekt inte får sluta avtal om svenskt handelsbolag utan tillstånd
upphävs.

Genom en särskild
övergångsbestämmelse får lagen i dess äldre lydelse fortsätta att gälla efter
ikraftträdandet ifråga om sådana förvärv av eldistri-bulionsanläggningar, som
har skelt före ikraftlrädandet. Detta beror på atl tillståndsprövningen enligl
företagsförvärvslagen ersätter den prövning som i annat fall skall ske enligt
lagen (1976:240) om förvärv av eldistribu-lionsanläggningar m. m. Faller kravet
på tillstånd enligt företagsförvärvslagen borl, gäller alltså i slället krav
på tillstånd enligt nyssnämnda lag.

244

s. 245 Kontrollera mot PDF

4.2 Lag
om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv Prop. 1986/87:74

av fast
egendom m.m.

1
kap. 2 §

Förvärvstillstånd
behövs inle

1. för förvärv genom
bodelning, arv eller testamente,

2. för
förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen

(1975: 1385),

3. för förvärv genom inrop
på exekutiv auktion,

4.
om förvärvaren är gift med en
svensk medborgare,

5.
om förvärvaren är gift med
överiåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar
gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning atl
överiåtaren inte är skyldig att avytira egendomen enligl 3 kap. I § eller
enligt 6 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller 16 §
jordförvärvslagen (1979: 230),

6.
om förvärvaren är ett svenskt
företag inom samma koncern som överlåtaren.

Första
stycket 6 gäller inte om ett svenskt företag har ett besiämmande inflytande
över alla företagen i koncernen och elt utländskt företag i denna har ett
bestämmande inflytande över förvärvaren.

Paragrafens
nya p. 6 överensstämmer med vad som gäller ifråga om s.k. inomkoncernsförvärv
av aktier, andelar i handelsbolag samt förvärv av rörelser.
Inomkoncernsbegreppet i paragrafen överensslämmer också med del som har
redovisats i specialmotiveringen fill den ändrade lydelsen av 7 § i
företagsförvärvslagen.

I
fråga om de utländska förvärven av fast egendom sker en kontroll av om
nödvändigt tillstånd till förvärvet har meddelats i samband med inskrivningsmyndigheternas
prövning av lagfartsärendel. Det får ankomma på den som söker lagfart atl visa
att förvärvsfillslånd inte behövs enligt de nya reglerna. Della synes enklast
kunna ske genom alt ett intyg företes i inskrivningsärendet från det
förvärvande företagets revisor, om att förvärvaren och överiåtaren ingår i
samma koncern och att förvärvel är till-ståndsfritl enligt de nya reglerna.
Därvid måste revisorn givetvis ange skälen för alt förvärvel är
tillslåndsfritt, t.ex. att det är elt utländskt företag som har ett bestämmande
inflytande över alla företag i koncernen. Atl förvärvaren är ett svenskl
rättsubjekl framgår av handlingar som regelmässigt företes i
inskrivningsärenden.

2
kap. 2 §

Förvärvstillstånd
behövs inte

1. för
förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2.
för förvärv genom fusion
enligl 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975: 1385),

3.
för förvärv genom inrop på
exekutiv aukiion,

4.
om förvärvaren är gift med
överiåtaren och inte heller om förvärvaren

eller,
när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiålarens 245

s. 246 Kontrollera mot PDF

avkomling,
alll under föruisättning alt överlåtaren inte är skyldig alt Prop.
1986/87:74 avyttra egendomen enligt 3 kap. 5 §,

5.
om förvärvaren är elt svenskl företag inom samma koncern som överiåtaren.
Första stycket 5 gäller inle, om etl svenskl förelag har elt besiämmande

inflylande över alla
företagen i koncernen och etl utländskt företag i denna

har etl besiämmande
inflytande över förvärvaren.

Ändringen
motsvarar den ändring som har gjorts av 1 kap. 2 §.

I
övergångshänseende har införts en regel som motsvarar den som infördes när 1
kap 2 § senasl ändrades (SFS 1985:944). Övergångsregelns innebörd framgår av
motiven till den lagändringen (se prop. 1985/86:7 s. 21).

4.3 Lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

2
§ Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket ulan fillstånd av regeringen,
om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.
Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endasl svensk medborgare,
svenskt handelsbolag i vilket inle någon av bolagsmännen är kontrollsubjekl som
avses i 3 § lagen (1982:617) om ufiändska förvärv av svenska företag m.m.och
svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagks ullänningsförbehåll som avses i
nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen
får meddela föreskrifier om undantag från tillslåndskravet enligt försia
stycket för ändring eller ombyggnad av skjulvapen i fall som avses i 24 §
försia stycket vapenlagen (1973:1176) samt för tillverkning av enstaka
skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bmk.

Paragrafen
har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7).

första styckets andra mening slås sålunda fast all lillstånd att tillverka
krigsmateriel enligt huvudregeln får meddelas endasl svensk medborgare, svenskt
handelsbolag i vilket inte någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt som avses
i 3 § förelagsförvärvslagen och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning
inlagils utlänningsförbehåll som avses i nyssnämnda lag.

Genom
bestämmelsen i första stycket tredje meningen ges regeringen möjlighet att
meddela tillverkningstillstånd även i andra fall, om del föreligger särskilda
skäl. Undantagsregeln är avsedd att tillämpas, liksom vad som gäller för
närvarande, för fillverkning i ringa omfattning, men även i enstaka fall för
annan tillverkning i bolag som inte uppfyller föreskrifterna enligt
huvudregeln. En förutsättning härför är givetvis att syflel med regleringen
inte äventyras.

246

s. 247 Kontrollera mot PDF

5 Hemställan Prop. 1986/87:74

Jag
hemsläller att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

l.lag
om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2.
lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

3.lag
om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

247

BUaga 1.1 Prop. 1986/87:74

Förslag

till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:617) om ufiändska förvärv av svenska förelag
m.m. dels alt 12 § och 18 § skall upphöra alt gälla, dels atl rubriken närmast
före 12 § skall utgå, dels alt 1-3 §§ skall ha följande lydelse.

Gällande
lydelse

1
§ Denna
lag innehåller bestämmelser om begränsningar i rätten för utländska
rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska
akliebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i
landet. Genom lagen begränsas också rätten ati sluta avtal om handelsbolag.

2
§ Denna lag
lillämpas inte på svenska bank- eller försäkringsaktiebolag eller på aktierna
i sådana bolag.

3 § kontrollsubjekl enligt denna lag är

1. utländska medborgare och

andra utländska rättssubjekt,

2.
svenska
aktiebolag som inle har ullänningsförbehåll i bolagsordningen,

3.
svenska
handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekl,

4.
svenska
stiftelser,

5.
svenska
ekonomiska förening-

Föreslagen
lydelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om begränsningar i
rätlen för utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt atl förvärva
aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som
drivs här i landet.

2 § Denna lag tillämpas inle på

1.
teckning
av aktier i samband med stiftandel av etl aktiebolag

2.
förvärv
av aktier i bolag som aldrig har bedrivii verksamhet och som saknar anställda

3.
förvärv
av aktier i aktiebolag, andelar 1 handelsbolag eller förvärv av förelser inom i
förordningen (1982:878) om ulländska förvärv av svenska företag m.m. angivna
verksamheier, om antalet anstäUda hos bolagel eller i rörelsen under del
senaste räkenskapsåret inte har överstigit 20.

4.
svenska bank-
eller försäkringsakliebolag eller på akfierna i sådana bolag.

3 § Kontrollsubjekt enligt denna

Iagär

1.
utländska
medborgare om inte annat följer av andra stycket och andra utland ska
rättssubjekt,

2.
svenska
aktiebolag som inte har utlänningsförbehåll i bolagsordningen,

3.
svenska
handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekl,

4.
svenska stiftelser,

5.
svenska
ekonomiska förening-

248

s. 249 Kontrollera mot PDF

GäUande
lydelse

ar vars verksamhet regleras av lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar, bostadsrättslagen (1971: 479), lagen (1975:417) om sambruksföreningar
eller äldre lagsliflning, som moisvarar lagen om ekonomiska föreningar eller
bostadsrältslagen.

Första slycket 5 gäller inte

a) föreningar - ulom sambruks

föreningar - som har lill huvudsak

ligt ändamål atl främja medlemmars

ekonomiska intressen genom att

anskaffa livsmedel eller andra för

nödenheter åt medlemmarna,

avsätta alster av medlemmarnas verksamhel,

avsätta transporttjänsler som medlemmarna utför,

bereda andra bosläder än fritidsbostäder åt medlemmarna
eller anskaffa lån åt medlemmarna,

b) föreningar som ulgör en sam

manslutning av föreningar som inte

är kontrollsubjekt.

Genom särskilt tillstånd kan medges att en svensk
stiftelse eller en svensk ekonomisk förening inle skall vara kontrollsubjekl.
Sådana lillslånd kan begränsas alt gälla endast för viss tid och kan
återkallas om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger.

Föreslagen
lyddse

ar vars verksamhet regleras av lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar, bostadsrältslagen (1971: 479), lagen (1975: 417) om sambruksföreningar
eller äldre lagstiftning, som motsvarar lagen om ekonomiska föreningar eller
bostadsrättslagen.

Första stycket I gäller inte utländsk medborgare, om han
har va-rU kyrkobokförd i Sverige Ire år närmast före det år förvärvet skell.

Första stycket 5 gäller inte

a) föreningar - utom sambruksföreningar - som har till
huvudsakligt ändamål att främja medlemmars ekonomiska intressen genom att
anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna,

avsätta alster av medlemmarnas verksamhet.

bereda andra bostäder än fritidsbosläder åt medlemmarna
eller anskaffa lån ål medlemmarna,

b) föreningar som utgör en sammanslutning av föreningar
som inte är kontrollsubjekl.

Genom särskilt tillstånd kan medges att en svensk
stiftelse eller en svensk ekonomisk förening inle skall vara kontrollsubjekl.
Sådana tillstånd kan begränsas alt gälla endast för viss fid och kan
återkallas om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger.

Prop. 1986/87:74

Denna lag
träder i krafl den 1 januari I98B men tillämpas inte på förvärv som skett
dessförinnan.

249

s. 250 Kontrollera mot PDF

Bilaga
1.2 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av remissyttranden över
departementspromemorian Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m.m.

Efter
remiss har yttrande över departemenispromemorian avgelts av överbefälhavaren,
riksskatteverket, slatens invandrarverk, patent- och registreringsverket,
statskontoret, riksrevisionsverkei, Göta hovrätt, kammarrälten i Jönköping,
länsstyrelsernas organisationsnämnd (efter hörande av länsstyrelserna i
Stockholms, Örebro, Gävleborgs, Malmöhus samt Göteborgs- och Bohus län),
Sveriges riksbank, Stockholms Handelskammare, Kooperativa Förbundet,
Landsorganisafionen i Sverige, Centralorganisationen SACO/SR, Aktiefrämjandet,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska OTC-föreningen, Sveriges Advokaisamfund,
SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Industriförbund, Tjänslemännens
centralorganisation, Värdepappersentralen VPC Aktiebolag samt av Svensk
Industriförening. Svenska Bankföreningen har på eget initiativ avgivit
yttrande.

Allmänt

Förslaget
får ett generellt positivi bemötande. De flesta instanser stäUer sig i huvudsak
posiliva tiU innehållel i utredningsförslaget såvitt gäller den föreslagna
begränsningen av kontrollsubjektsbegreppet samt de föreslagna undantagen ifrån
lillståndsplikten.

Bland
de remissinstanser som uttryckligen ulifrån silt arbetsområde anser sig
positiva lill utredningsförslaget är statens invandrarverk, patent-och
registreringsverkel, slatskolorel, kammarrätten i Jönköping, länsstyrelsernas
organisalionsnämnd, länsstyrelsema i Gävleborgs, Stockholms samt Örebro län,
Stockholms Handelskammare, Kooperaliva förbundel. Aktiefrämjandet, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Sveriges Advokatsamfund, SHIO-Familjeföretagen,
Sveriges Industriförbund samt Svensk Industriförening.

Begränsning
av begreppet kontrollsubjekt

Slalens
invandrarverk

TiUstyrker
förslaget och hänvisar tiU att invandrarpolifiken präglas av en

strävan att så långt möjligt undanröja skillnader i rättslig ställning mellan

svenska medborgare och ufiändska medborgare, som är varaktigt bosatta i

landet. Förslagel är enligl verkel hell i enlighet med denna utveckling.

Grunden tiU en negafiv insläUnig fill förslaget kan indelas enligt följande:

1. Förslaget kan medföra problem i en praktisk ärendehantering.

— Länsstyrelserna i Malmöhus och Göleborgs- och Bohus län, som av-

Styrker förslagel, hänvisar bl.a. till att det medför att kontrollsubjekts

begreppet bUr uppluckrat och otydligt. Det blir 1. ex. svårare att bedöma 250

s. 251 Kontrollera mot PDF

om
etl handelsbolag är kontrollsubjekl eller inte. Prop.
1986/87:74

— Värdepapperscenlralen
VPC Akliebolag (VPC) avstyrker ändringen med hänsyn till att de erforderiiga
kontrollerna av förslaget kommer att bli myckel arbetskrävande för VPC och
fondhandeln.

— Svenska
Bankföreningen påpekar alt förslaget innebär alt varie utländsk medborgare, som
varil bosatt i Sverige under så lång tid alt vederbörande är röstberättigad
måste styrka detta förhållande genom att förete dokumentation, t.ex.
personbevis varav framgår datuom för inflyttning i landet. Detta medför också att
användningen av personbevis kan komma alt öka.

2. Svårigheter
med del begränsade kontrollsubjektbegreppel i fråga om

tillämpningen av lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egen

dom m.m. har framförts.

— Länsstyrelsen
i Göteborgs- och Bohus län påpekar alt det uppluckrade kontrollsubjektbegreppel
i fråga om lagen om ulländska förvärv av fast egendom m.m.medför att det inte
går alt hindra att berörda utvisningshotade ulländska medborgare frilt kan
komma att förvärva fast egendom och därmed få en fastare knytning till landet.
Länsstyrelsen föreslår därför atl kontrollsubjektsbegreppet begränsas enbart i
fråga om lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

— Överbefälhavaren
bkräder inte förslaget, främst med tanke på förslagets inverkan på lagen om
utländska förvärv av fast egendom m. m.

3. Svårigheter
kan också komma att uppstå i de fall en ufiändsk med

borgare, som enligt förslaget inle längre skulle vara kotrollsubjekt,

flyttar tiUbaka fill sitt hemland efter genomförda förvärv.

— Länsstyrelsen
i Örebro län och Göta hovrätt har särskUt pekat på dessa svårigheter i fråga om
tillämpningen av lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.

— En
remissinstans, länsstyrelsen i Stockholms län, tycker inte alt förslaget är
tillräckligt långtgående, ulan framför att kontrollsubjektsbegreppet bör
begränsas utöver utredningens förslag, så att nordiska medborgare och
utländska medborgare med permanent uppehåUstillstånd kan likställas med svenska
medborgare i aktuellt hänseende.

En
förenklad handläggningsordning

Länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs- och Bohus län samt Örebro län, Sveriges
Industriförbund samt Sveriges Advokaisamfund tillslyrker i huvudsak den
föreslagna gränsdragningen i fråga om tillståndsplikten.

Flera
av remissinstanserna anser att förslaget inte är fillräckligt långtgående.

Sveriges
Industriförbund finner inte att de föreslagna undantagen från lillståndsplikt
för detaljhandel saml restaurang- och hotellverksamhet är lillräckliga för atl
komma fill rätta med de otillfredsställande långa handläggningstiderna.

Länsstyrelsen
i Stockholms län föreslår att någon ytterligare bransch bör 251

s. 252 Kontrollera mot PDF

undantas från
tillståndsplikten, såsom branscher inom servicesektorn, Prop. 1986/87:74
l.ex. städ-, frisör- och konsultverksamhet.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län finner atl ulredningens förslag alt undanta vissa branscher från
tillslåndsplikl är en lämplig ordning, men att del vore önskvärt alt hell
undanta dessa branscher utan någon begränsning fill anlal anslällda.

Länsstyrelsen
i Göteborgs- och Bohus län påpekar atl utredningens förslag kan medföra vissa
avgränsningsproblem. Företag kan exempelvis delvis ha verksamhet i undantagen
bransch, delvis i bransch där förvärvskontrollen skall fortfara att gälla.
Förvärv av akiier i akfiebolag och andelar i handelsbolag, vars resp.
verksamheter lill någon (liten) del faller inom tillståndspliklig bransch
drabbas efter förslagets ordalydelse av lillståndstvång så snart hela
företaget har fler anställda än det föreslagna gränsania-let (20). Del gäller
oavsett om förvärvet uppenbarligen saknar betydelse ur skyddssynpunkt. - På
motsvarande säll förhåller det sig vid förvärv av äganderätt eller
nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse. - Förslaget innebär också
ökade svårigheter för bestämmelsernas användare att hålla reda på i vilka fall
tillslåndsplikl föreligger och, i fråga om etl aktuellt förvärv, om del
förvärvade bolagel eller rörelsen (rörelsedelen) har någon verksamhet inom
tillslåndspliktig bransch. De här antydda gränsdragningsproblemen leder till
rättsosäkerhet.

Länsstyrelsen
föreslår i stället följande gränsdragning mol del tillståndsplikliga området:
Man undantar fall där tillgångarnas nettovärde enligt den faslställda
balansräkningen för det senaste året ej överstiger ett visst gränsbelopp.
Besiämmer man detta belopp exempelvis till 100 gånger det basbelopp enligt
lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av
räkenskapsåret (för närvarande drygt 2 milj.kr.) vinner man med säkerhet följande
fördelar:

1. En
regel som är enkel att uppfatta och lätt alt tillämpa;

2.
Inga fall, som kan tänkas slå i
slrid mot väsentligt allmänl intresse, kan — enligl hitlills här vunnen
erfarenhet - finna i undantagsgruppen;

3.
Undantagsregeln befriar
samtliga länsstyrelser från en ur arbelssynpunkl någol betungande volym
ärenden av trivial natur (exempelvis inom handels- och servicesektorn). Man kan
på goda grunder anta att nästan alla bolag och rörelser inom de av
arbelsgruppen i silt förslag angivna branscherna härigenom på ell enkelt och
smidigt sätt undanlas från förvärvstillståndsområdel.

Följande
remissinstanser - Landsorganisationen, HandelsanstäUdas Jörbund och Svenska
livsmedelsarbetareförbundet — år tveksamma eller avstyrker utredningens
förslag.

Landsorganisationen,
som är tveksam fill förslaget, tycker atl del är olyckligt atl såväl nuvarande
lillståndsmyndigheter som de lokala förbundsföreträdarna inte längre skulle
kunna följa utvecklingen inom de berörda branscherna. Delta skulle enligt LO
möjligen kunna lösas genom alt tillståndskravet i dessa fall ersätts med någon
form av anmälningsplikt vid utländska förvärv.

Svenska
livsmedelsarbetareförbundet hänvisar till alt livsmedelsproduk

tionen inte bör vara i händerna på ufiändska multinationella företag eller 252

under inflytande av utländska intressen.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Nyetablering Prop. 1986/87:74

Samtliga remissinstanser, som har yltrat sig över
förslagen, tillslyrker dessa.

Länsstyrelsernas organisationämnd samt länsslyrelserna i
Stockholms och Örebro län tillslyrker all lagen förtydligas så all del i
klartext anges, att förvärv av akiier i s.k.lagerbolag undantas från
tillståndsplikt, och alt kravet på lillslånd för alt sluta avtal om
handelsbolag slopas.

253

s. 254 Kontrollera mot PDF

BUaga 1.3 Prop. 1986/87:74

Lagrådsremissens lagförslag 1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m.m. dels att 12 § skall upphöra att
gälla, dels alt rubriken närmast före 12 § skall utgå, dels att 1, 2, 7, 8 och
18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Denna lag innehåller bestämmel- Denna lag
innehåller bestämmelser om begränsningar i rätten för ser om begränsningar
i rätten för ulländska rätlssubjekl och vissa utländska
rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt all förvärva svenska
rättssubjekt alt förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar aktier i
svenska akliebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörel- i svenska
handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet. Genom ser som drivs
här i landet. lagen begränsas också rätlen atl sluta avtal om handelsbolag.

2§ Denna lag tillämpas inte på svenska bank- eUer
försäkringsaktiebolag eller på aktierna i sådana bolag.

Bestämmelserna om förvärvstillstånd i 7-11 §§ lillämpas
inle ifråga om

1.
leckning
av aktier i samband med stiftandet av ell akliebolag,

2.
förvärv
av aktier i bolag som aldrig har bedrivii verksamhet och som saknar anställda,

3.
förvärv av
aktier i aktiebolag, andelar i handelsbolag eller äganderätt eUer
nytljanderått till rörelse eller del av rörelse, om tillgångarnas nettovärde i
bolagel eller rörelsen enligt den fastställda balansräkningen för del senaste
räkenskapsåret inle översiiger ell gränsbelopp som moisvarar 100 gånger det
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den
sista månaden av räkenskapsåret eller om antalet anställda i bolaget eller
rörd-sen under det senasle räkenskapsåret inle vid någol lillfälle har överstigit
10. 254

s. 255 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:74

Om det bolag i vilket aklie eller andel förvärvats är elt
moderföretag inom en koncern, skall vid beräkning enligl andra stycket 3 också
inräknas tillgångarnas nettovärde eller antaiei anstäUda i dotterföretagen
inom koncernen.

7§' Kontrollsubjekt får inte utan tillstånd
(förvärvstillstånd) för vae särskilt fall förvärva

1. så många aktier i svenska aktiebolag alt genom
förvärvet förvärvarens

andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga akfier i bolaget

kommer att överskrida något av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller

femtio procenl,

2.
andelar i
svenska handelsbolag,

3.
äganderätt
eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landel eller delar av sådana
rörelser.

Förvärvslillstånd behövs inte för förvärv inom samma
koncern, om förvärvaren är etl svenskt företag inom koncernen.
Förvärvstillstånd krävs dock om ett svenskt företag har elt besiämmande
infiytande över alla förelagen i koncernen och elt utländskt företag 1 denna
har ett besiämmande inflytande över förvärvaren.

Om vissa utländska bankförelags förvärv finns särskilda
bestämmelser i 14 a §.

8§-Vid beräkning av antal aktier enligl 7 § skall varje
aklie räknas med som tillhör

1.
ell företag som
ingår i samma koncern som förvärvaren,

2.
ell förelag
över vilket förvärvaren har ell bestämmande inflylande, om förvärvaren är
utländsk medborgare,

3.
förvärvarens
make, barn, föräldrar eller syskon eller ett förelag över vilket en sådan
anhörig har ell bestämmande infiytande.

Försia stycket I. gäller inte när Första slyckel 1 gäller inte i frå-

etl utländskt rättssubjekt inom en ga om förvärv av
aktier inom en koncern förvärvar akiier i etl koncern. svenskt
bolag inom samma koncern.

Senasle lydelse 1985:.SOI.

' Senaste lydelse 1984: 284. 255

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:74

s. 256 Kontrollera mot PDF

Tillstånd
atl sluta avtal om handelsbolag eller att förvärva andelar i ett handelsbolag
fär meddelas endast om del finns elt avtal enligt vilket bolaget skall vara
slutet eller inträde år medgivet i och med alt tillstånd ges.

Tillstånd
alt förvärva andelar i etl handelsbolag får meddelas endasl om det finns ell
avtal enligt vilket inträde i bolaget skall vara medgivet i och med alt
tillstånd ges.

1. Denna lag iräder i krafl den I juli 1987.

2. Beträffande
förvärv som har skelt före ikraftlrädandet skall lagen

fortsätta alt gälla i sin äldre lydelse, om förvärvel avser en eldistributions-

anläggning.

256

s. 257 Kontrollera mot PDF

2 Förslag
till Prop. 1986/87:74

Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m.

Härigenom föreskrivs atl 1 kap. 2 § och 2 kap. 2 § lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lkap2§' Förvärvslillstånd behövs inte

1. för
förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2.
för förvärv
genom fusion enligt 14 kap. 8 § akliebolagslagen (1975:1385),

3.
för förvärv
genom inrop på exekufiv auktion,

4.
om förvärvaren
är gift med en svensk medborgare,

5.
om förvärvaren
är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar
förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under
förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligl 3 kap.
1 § eller enligt 6 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.eller
16 § jordförvärvslagen (1979:230),

6. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma
koncern som överlåtaren.

Försia stycket 6 gäller inte, om elt svenskl företag har
etl bestämmande inflytande över alla företagen i koncernen och etl utländskt
företag i denna har ett bestämmande inflytande över förvärvaren.

2 kap. 2 § Förvärvstillstånd behövs inle

1.
för förvärv
genom bodelning, arv eller testamente,

2.
för förvärv
genom fusion enligl 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),

3.
för förvärv
genom inrop på exekutiv aukfion,

4.
om förvärvaren
är gift med överiåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar
förvärvar gemensamt, någon av dem är överiålarens avkomling, alll under fömtsättning
all överiåtaren inle är skyldig all avyttra egendomen enligt 3 kap. 5 §,

5. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma
koncern som överiåtaren.

Första stycket 5 gäller inte, om elt svenskl företag har
etl bestämmande infiytande över alla förelagen i koncernen och ett utländskt
företag i denna har ett bestämmande infiytande över förvärvaren.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1987.

2.
Beträffande
förvärv som har skelt före ikraftträdandet skall lagen fortsätta att gälla i
sin äldre lydelse, om förvärvet avser en hyreshusenhel,

en
jordbruksfastighet eller en eldistributionsanläggning. 257

' Senaste lydelse 1985:944.

17 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

s. 258 Kontrollera mot PDF

3 Förslag till Prop. 1986/87:74

Lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983: 1034) om
kontroll över ull-verkningen av krigsmateriel, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Krigsmateriel får inle tillverkas Krigsmateriel
får inle tillverkas

här i riket ulan tillstånd av regering- här i rikel ulan
tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrif- en, om ej annal
följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av ter som har meddelats med
stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka denna lag. Tillstånd att tillverka
krigsmaleriel får meddelas endast krigsmateriel får meddelas endast svensk
medborgare, svenskt han- svensk medborgare, svenskt handelsbolag eller svenskt
aktiebolag. delsbolag / vilkel inte någon av bo-För lillverkning i ringa
omfattning lagsmännen är kontrollsubjekl som får dock tillstånd ges även ål
annan, avses i 3 § lagen (1982:617) om

utländska förvärv av svenska företag m. m. och svenskt
aktiebolag / vars bolagsordning intagils ullänningsförbehåll som avses i
nämnda lag. Om särskilda skäl föreUgger, får dock tillstånd ges även ål annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
tillståndskravet enligt första slycket för ändring eller ombyggnad av
skjutvapen i fall som avses i 24 § försia slycket vapenlagen (1973: 1176) saml
för tillverkning av enslaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget
bruk.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987.

258

s. 259 Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 Prop. 1986/87:74

LAGRÅDET Utdrag

PROTOKOLL
vid sammanträde 1986-11-24

Närvarande:
f.d.justitierådet Hull, regeringsrådet Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 20 november 1986 har regeringen på
hemställan av statsrådet Peierson beslutat inhämla lagrådets yttrande över
förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

3.
lag om ändring i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m.m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Annika Marcus.

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

259

Bilaga 3 Prop.
1986/87:74

Svenskt näringsliv i ett internationellt perspektiv

Promemoria upprättad inom industridepartementet 1
Inledning

Under
1980-talet har industriproduktionen åter tagit fart, lönsamheten har
förbättrats och investeringarna har ökat. Strukturproblemen i branscher som
varv, stålindustri och teko är på väg att lösas. Läget för den svenska
industrin är i dag belydligl bättre än förtio år sedan. Men strukturomvandlingen
är inte avslutad. Näringslivet kommer även i framtiden att genomgå
genomgripande förändringar. Impulserna till dessa förändringar kommer i hög
grad från väridsmarknaden, t. ex. i form av nya produkter, ny produktionsteknik
och nya konkurrenter men också som en direkt följd av att eflerfrågan ändras.

Vårl
utlandsberoende är stort och Sveriges ekonomi är i dag på ett komplicerat sätt
sammanflätad med omväriden. De slora svenska industrikoncernerna är internafionella
förelag med verksamheten spridd över hela världen. Den ökade
internationaliseringen är förutsättningen för det välstånd som vi åtnjuter i
dag, men den skapar också beroenden. Sverige, med ungefär I % av världens BNP,
kan inte nämnvärt påverka den internationella ekonomiska utvecklingen. Däremot
får ulvecklingen i omvärlden betydande konsekvenser här hemma, som vi måste
anpassa oss till för atl i längden kunna upprätthålla en god ekonomisk
lillväxl. Detta kan vi bl.a. lära av erfarenheterna från 1970-talet.

Näringspolitikens
uppgift är att underiälla anpassningen till de förändrade
konkurrensbetingelserna på världsmarknaden och verka för att näringslivets
inlernalionella konkurrenskraft förstärks. I följande avsnitt presenteras en
del av det material, som legat fill grund för 1987 års näringspolitiska
proposition. Promemorian har utarbetats inom industridepartementets
struktursekretariat. Därvid har ell flertal rapporter och analyser utförda av
olika oberoende ulredningsorganisationer, konsulter och andra experter
utnyttjats. Analyserna syftar till att belysa olika aspekler på näringslivets
konkurrenskraft och strukturomvandling samt beskriva förulsällningarna inom
vissa speciella områden, t.ex. den råvarubaserade induslrin,
kon-sumtionsvaruindustrin, projektexporten och småföretagen. Någon explicit
analys av den s. k. leknikfaklorns belydelse och läget inom den tekniska
forskningen och ulvecklingen har ej gjorts, eftersom en sådan redovisning finns
i rapporten STU-perspektiv 1986 från slyrelsen för teknisk utveckling.

260

Promemorian
har disponerats på följande sätt: En överblick över den Prop. 1986/87:74
inlernationella ekonomin är en naturlig avstamp för analyser av strukturomvandlingen.
En sådan överblick presenleras i avsnitt 2. Avsnitt 3 innehåller en översiki
över utvecklingen av industrins produklion, sysselsättning, produktivitet,
lönsamhel och investeringar sedan mitten av 1970-lalet. Den minsta gemensamma
nämnaren för de två följande avsnitten är den svenska industrins internationella
konkurrenskraft. I avsnill 4 analyseras den svenska exportens marknadsandelar
i OECD sedan år 1970 med avseende på den relaliva kostnadsutvecklingen samt med
avseende på exportens länder- och varusammansättning. Avsnitt 5 ägnas den
svenska industrins internationalisering med särskild tonvikt på
ullandsetableringar-nas betydelse för näringslivet och samhällsekonomin.

Ägarstrukturen
i näringslivet har över tiden utvecklats mot en dominans för de institutionella
ägarna. Vidare har sambanden mellan olika ägargrupper blivit alltmer
komplicerade. Dessa frågor tas upp i avsnitt 6.

I
avsnitten 7 och 8 beskrivs hur branschstrukturen i näringslivet som helhel
resp. inom industrin har utvecklats. Därvid presenteras olika mått på
omvandlingstaklen. En branschindelning är emellerlid inte särskilt lämpad för
analyser av industrins internationella konkurrenskraft, eftersom de faktorer
som är strategiska i detta sammanhang är knutna till produkter och
produktionsprocesser. I avsnitt 8 presenteras en indelning av induslrin med
avseende på produkternas differentiering och produktionsapparaternas
flexibilitet. Denna indelning används för att analysera hur
konkurrens-betingelserna - och därmed behovel av näringspolitiska åtgärder -
varierar mellan olika typer av produktion i induslrin. Indelningen används
också för atl beskriva industrins siruktur i olika regioner.

Tjänstesektorn
och tjänsteexporten har under de senaste åren uppmärksammats alltmer. Avsnitt
9 belyser det intima samspelet mellan tjänsieproducerande näringar och
induslrin, det växande inslaget av tjänsteproduktion i industriföretagen samt
tjänsteexportens struktur.

Tillgången
på inhemska råvaror är alltjämt basen för en betydande del av den svenska
industrin. Dess förutsättningar analyseras i avsnitt 10. Produklionen av
konsumtionsvaror - t. ex. livsmedel, konfektion, möbler, grafiska alster,
husgeråd, fritidsulruslning etc. - underskattas ofta när man bedömer
framtidsmöjligheterna för industrin. Här kan eventuellt finnas en
utvecklingspotential som kan utnyttjas bäitre. En kort redovisning av
konsumfionsvaruinduslrins slorlek och utveckling presenleras i avsnitt 11.
Avsnitt 12 handlar om projeklexporten, vars marknad försvagats under 1980-talet
bl. a. på grund av betalningsproblemen i u-länderna.

Småförelagen
är viktiga för vitaliteten och förnyelsen av näringslivet. De har inte minst
mycket stor betydelse för att upprätthåUa regional balans. I avsnitt 13
beskrivs ulvecklingen av nyföretagandel och konkurser samt småföretagens
lönsamhel, investeringar och sysselsättning.

I det avslutande avsnittet
14 analyseras förutsättningarna inom vissa

industriella nyckelområden, dvs. branscher och företagsgrupper som är

ömsesidigt beroende när det gäller leveranser av insatsvaror, investerings

varor saml leknisk utveckling. De områden som behandlas har byggts upp

kring produktion inom områdena metall och skogsprodukter, fartyg, bilar, 261

energiutrustning,
eleklronik samt läkemedel och medicinsk teknik.

2
Internationell bakgrund

Världshandelns
utveckling

Under
1970-talet och hittills under 1980-talet har såväl väridshandelns som
världsproduklionens tillväxt fluktuerat kraftigt (figur 2.1). Världshandeln
återhämtade sig visserligen snabbt efler djupdykningarna 1975 och 1982, men den
genomsnittliga åriiga tillväxten under perioden 1973-1985 var bara drygt 4 % i
volym jämfört med drygt 9 % per år 1965-1973. Vid sidan av dämpningen av
tillväxten karaktäriseras perioden efter 1973 av kraftiga variationer i priser
och växelkurser. Kontrasten mot de betydligt stabilare 1950- och 1960-talen -
bortsett från den s. k. "koreaboomen" - är sålunda markant.

Prop.
1986/87:74

Figur 2.1
Världshandel och världsproduktion 1973—1986 (procentuell förändring i volym per
år)

_
\

i 1

-
\

!
\

1
\

/ \

/ *

/ »

, « -=

\ 1

_--- f — r

— T---

\ 1

i 1 \ 1

„

-5

-V ä rldapro-diktioi

V ä rlite-handBl

Källa: IMF, World Economic
Outlook, April 1986.

Likväl
har del internationella handelsmönstret inte förändrats påfallande under de
senaste 20 åren (tabell 2.1). Industriländerna har under hela perioden
1965-1985 svarat för mellan 65 och 70 % av världens importmarknad.
Förskjutningarna inom gruppen under 1980-talet speglar främst skillnader i
konjunkturbilden mellan å ena sidan Europa och å andra sidan USA.

U-länderna
har under de senaste 20 åren svarat för drygt 20 % av världens varuimport. U-länderna
i Asien har ökal sin andel, medan de afrikanska och latinamerikanska ländernas
andel minskat. Dessa förskjutningar är strukturella och speglar dels
oljeländernas ökade köpkraft under 1970-lalet, dels vissa asiatiska länders på
industrivamexporl baserade importförmåga.

Det
är främst fyra östasiatiska länder, nämligen Hongkong, Singapore, Sydkorea och
Taiwan, som blivit kända för sin snabba exportorienterade tillväxt (figur 2.2).
Dessa länder har sedan börian av 1970-lalet kraftigt ökal

262

sin exporl av
arbelskraftsinlensiva industrivaror, t. ex. kläder, leksaker och fartyg. Under
senare år har dessa länder även ökat sin export av elektronikprodukter i snabb
lakl. Taiwan, Sydkorea och Hongkong har idag vardera en ungefär lika stor andel
av världsexportmarknaden som Sverige.

Prop. 1986/87:74

Tabell
2.1 Varuimporten i världen fördelad på olika länderområden 1965, 1970, 1975,
1980 och 1985 (andelar i procent)

Industriländer

Stats-

U-länder

Summa

handelsländer

Väst-

Nord-

Japan

Övriga

Afrika

Latin-

Mel-

Övriga

europa

amerika

industriländer'

amerika

lersta
Östern

Asien

1965

IOO

1970

IOO

1975

IOO

1980

100

1985

100

Källa:
UN, Monthly Bulletin of Statistics

'
Jugoslavien, Israel, Sydafrika, Australien och Nya Zealand.

Figur
2.2 Exporttillväxt och produkUonstillväxt (BNP) i de ledande exportländerna
1973-1984 (prtoeent per år)

Produktionstillv ä xt

Nvihcfl.i • (.CFm.ity. , K Swii/.rlinJ*

Exportiillv ä xt

Källa: GATT, International
Trade 1984/85.

Utvecklingen i
Slillahavsområdel har tilldragit sig allt slörre uppmärksamhet under senare
år. Den slarka expansionen i Japan, på USA: s västkust saml i de
nyindustrialiserade länderna i Ostasien slår i bjärt konlrast emot den
jämförelsevis svaga ulvecklingen i Europa under 1980-lalet. Handeln över Stilla
havet har ökal sin andel av världshandeln från omkring 6 % i början av
1960-talet till drygt 11 % vid millen av 1980-lalel, medan handeln över
Atlanlen under molsvarande period har minskat sin andel från 15 till 11 %. Som
jämförelse kan nämnas att handeln inom Europa sedan början av 1960-talel har
svarat för drygt en fjärdedel av världshandeln.

263

Prisutvecklingen

Under
1970-lalet steg såväl priserna på bearbetade varor som råvaror trendmässigt
(figur 2.3). Råvarupriserna - bortsett från oljepriserna -ökade dock i
långsammare takt än priserna på bearbetade varor. Under 1970-lalet höjdes
oljepriset drastiskt i två omgångar. Men från 1980 har trenden pekat nedåt och
under loppet av vintern och våren 1986 upplevde världen en "inverterad
oljekris" då oljepriset halverades.

Prop. 1986/87:74

Figur
2.3 Priser i världshandeln på bearbetade varor, råvaror exkl. olja samt råolja
1978-1986 uttryckta i SDR (index 1975 = 100)

400

300

200

100

I I I I I
I I I I ' I I I I
I 73 74
757577787980 818283848586

' ~ Bearbetade varor

-- R å olja

--- R å varor

exkl olia

Källa:
UN, Monthly Bulletin of Statistics.

Anm: I figuren anges
priserna i termer av Internationella valutafondens "särskilda

dragningsrätter"
(SDR), dvs. i förhållande till ett vägt genomsnitt av de viktigaste

västvalutorna.

Utvecklingen av
oljepriserna speglar utvecklingen från ett läge i början av 1970-talel med
efterfrågeöverskott till dagens läge med utbudsöverskolt på oljemarknaden.
Sedan den försia oljekrisen år 1973 har produktionskapaciteten byggis ut
samtidigt som förbmkningen av olja som energiråvara har minskat. Eftersom såväl
efterfrågans som produktionskapacitetens anpassning fill prisförändringar tar
flera år, torde ett lågt oljepris beslå under återstoden av 1980-talet. Även
när det gäUer andra råvaror, t.ex. olika metaller, förefaller en liknande
obalans ha uppstått. Priserna på råvaror kan därför förväntas vara pressade
även under de närmaste åren.

Växelkurser och räntor

Sedan
1973, då systemet med fasta växelkurser övergavs till förmån för ett system med
friare kurser, har växelkurserna fluktuerat kraftigt. Det gäller inte minst den
för världsekonomin så betydelsefulla amerikanska dollarn (figur 2.4).
Valutakursflukluafioner skapar kursrisker och anses därför hämma internationell
handel. Den hämmande effekten på handeln har

264

kanske trots alll inte
varil så stor, eftersom förelagen har anpassal sig och funnit vägar att minska
kursriskerna, t. ex. med hjälp av terminsaffärer och genom att minska sin
valutaexponering. Nedgången i väridshandelns tillväxt åren 1973-1985 beror
snarare främst på att produktionens tillväxt i väriden avtagit och att
effeklerna av den på 1960-lalet påböriade liberaliseringen av handeln mellan
industriländerna ebbat ut. Under de senaste tio åren har handelsutbytet mellan
industriländerna präglats av ökade spänningar, vilkel i flera fall lelt till
ökad protektionism.

Prop.
1986/87:74

s. 81 Kontrollera mot PDF

Figur
2.4 Effektiva växelkurser för USA dollar, D-mark, Yen och svenska kronor åren
1971-1986 (index: 1973 = 100)

130 -

100

-SEK EH Yen USD

Källa:
Morgan Guaranty Trust Company, World Financial Märkets.

De
friare växelkurserna samt kapitalmarknadernas internationalisering har
inneburit alt kursutvecklingen för de stora världshandelsvalutorna på kort sikt
besläms av skillnader i ränlor mellan länder, snarare än skillnader i inflation
och kostnadsutveckling. Detta gäller särskilt dollarn, eflersom den flyter
frilt och USA fillåter fria kapitalrörelser.

Dollarkursens uppgång
under första hälften av 1980-talet är förknippad med de stora federala
budgetunderskotten, vilka drev upp räntan i USA relativt omvärlden (figur 2.5).
Detta ledde till att eflerfrågan ökade på dollartillgodohavanden och USA blev
snabbt den största lånlagaren på den internationella kapitalmarknaden. Den höga
ränian i USA spred sig lill andra länder och eflersom inflationstakten
samtidigt sjönk blev realräntorna under första hälften av 1980-talet i ett
historiskt perspektiv höga.

265

s. 5 Kontrollera mot PDF

Figur
2.5 Penningmarknadsräntor (6 månaders) i USA, Förbundsrepubliken Tyskland och
Japan åren 1980-1986 (procent)

Prop.
1986/87:74

I I I I I I I I I I I I
I I I I I I I I I I I I

81 82 83 84 85 8E

— USH " Japan - V ä sttiffkl

Källa: Morgan Guaranty Trust Company, World Financial
Märkets.

Konjunkturen i industriländerna under 1980-ialet

Under de första åren av 1980-talet var den ekonomiska
polifiken i induslriländerna över lag stram. Syftet var att dämpa inflationen,
som hade accelererat bl. a. på gmnd av oljeprishöjningarna 1979-1980. Detta
ledde till att tillväxten blev svag, inte minst i Västeuropa (tabell 2.2), och
att arbetslösheten steg mycket kraftigt. Trots detta valde regeringarna att
prioritera kampen mot inflationen. En hög inflation ansågs nämligen hämma
investeringar i produktionskapital och därmed skada de långsikfiga
tillväxtbefing-elserna.

Tabell 2.2 Bruttonationalproduktens tillväxt i volym
1976—1986 i olika länder och ländergrupper (procentuell förändring per år)

1976-

1981-

1981

1982

1983

1984

1985'

1986-

1980

1985

Industriländer

3,5

2,3

1,4

-0,4

2,6

4,7

2,8

3,1

USA

3,4

2,4

3,4

-3,0

2,9

6,6

2,2

3,0

Japan

5,1

4,0

3,7

3,1

3,2

5,1

4,6

3,0

Västeuropa

3,9

1,3

0,0

0,6

1,5

2,2

2,4

2,8

Statshandelsländer

4,5

2,3

3,9

5,2

6,2

5,3

4,9

U-Iänder

4,9

1,4

3,5

2,2

1,6

1,3

4,1

3,2

Oljeexporterande

-0,6

-1,2

-0,3

-1,0

0,7

-1,1

-0,1

Industrivaruexpor-

terande

6,4

4,7

5,0

7,2

8,3

6,6

6,1

Källor:
UN, World Economic Survey, cember 1986.

' Beräknat Prognos

1986, och
OECD, Economic Outlook, De-

266

Under år
1982 lades emellertid USA: s finanspolitik om i expansiv riktning, vilket
utlöste den kraftigaste konjunkturuppgången på 20 år. Imporlen ökade myckel
siarkt under 1983 och 1984 (labell 2.3), vilkel slimulerade väridshandeln.
Uppgången gynnade särskilt länder söm Japan och Canada som traditionellt har
elt stort handelsutbyte med USA. Även tillväxten i Västeuropa stimulerades, om
än inte i lika hög grad eftersom länderna där lUl slörsta delen handlar med
varandra. Här kom den fortsatt strama ekonomiska politiken atl prägla
utvecklingen, vilket medförde att tillväxten blev väsentligt långsammare än i
USA och Japan.

Prop.
1986/87:74

Tabell 2.3 Importtillväxt i volym 1976-1986 i olika länder
och ländergrupper (procentuell förändring per år)

1976-

1981-

1981

1982

1983

1984

1985'

1986=

1980

1985

Industriländer

6,2

4,4

-1,5

0,1

5,1

13,0

5,2

5,0

USA

7,8

6,4

1,0

-5,0

10,6

22,8

2,7

5,8

Japan

5,5

1,8

-2,0

-1,0

1,2

10,8

0,2

6,8

Västeuropa

6,4

2,7

-4,9

1,6

2,3

6,2

5,1

5,9

Danmark

3,5

4,1

-2,7

3,6

4,8

7,5

7,1

5,5

Norge

1.1

5,6

-0,4

6,1

- 3,3

13,8

12,0

9,8

Finland

3,1

0,7

-5,7

1,0

4,0

-0,4

4,7

4,0

U-länder

0,3

7,1

-4,2

- 3,2

2,2

- 0,3

- 0,6

Oljeexporterande

-0,4

22,1

5,1

-10,1

-7,4

-11,8

-16,5

Industrivaruexpor-

terande

—

4,3

1,7

-4,9

6,5

8,9

9,3

4,2

Källor: UN, World Economic Survey, 1986 och OECD, Economic
Outlook, December 1986. ' Beräknat. ' Prognos.

Dollarkursens uppgång försvagade den amerikanska
industrins konkurrenskraft, vilket bidrog till ett växande underskott i USA: s
bytesbalans. I Japan däremot uppstod etl betydande överskott och även i
Västeuropa förstärktes bytesbalanserna — inte minst i Förbundsrepubliken
Tyskland - genom kombinationen av en stram ekonomisk politik och draghjälpen
från USA (tabell 2.4).

Tabell 2.4 Bytesbalanssaldon 1980—1986 i olika länder och
ländergrupper (miljarder USD)

1980

1981

1982

1983

1984

1985'

1986-

OECD-länder

-69

-27

- 29

-28

- 66

- 57

- 20

USA

- 8

-47

-106

-138

-136

Japan

-II

Förbundsrepubli

ken Tyskland

-15

- 6

Sovjet
och

Osteuropa

- 2

U-länder

-37

- 89

-46

- 32

- 41

- 74

OPEC

106

- 22

-11

- 10

- 5

- 51

Övriga

-65

-85

- 67

-35

- 22

- 20

- 7

Restpost'

-30

-65

-110

-63

- 85

- 78

Källa: OECD, Economic Outlook, December 1986. ' Beräknat.
- Prognos.

'Restposten beror bl.a. på tidsförskjutningar i
rapporteringen av export resp. import och på brister i registreringen av
tjänster.

267

Japans
andel av den samlade exporten av industrivaror i världen har näslan fördubblals
under de senasle 20 åren. Närmare beslämt har den ökat frän 7 % år 1965 lill
för närvarande 12 %. Japan exporterar uteslutande industrivaror, varav ca 70 %
utgörs av verkstadsindustriprodukler. De slörsia enskilda produktgrupperna är
landsvägsfordon (SITC 78), telekom-munikafionsutruslning (SITC 76) och
elektriska maskiner (SITC 77), vilka tillsammans svarar för ca 40 % av Japans
export.

Ökningen av importen från
Japan i induslriländerna har varit särskilt iögonfallande när det gäller vissa
konsumentkapitalvaror, t.ex. personbilar, TV- och videoutrustning,
stereoanläggningar och kameror. Den japanska importpenetrationen har väckt oro
i Europa och USA, bl. a. därför att man anser atl den egna exporten fill Japan
försvåras av olika administrativa och lekniska handelshinder. Detta har lelt
lill motåtgärder i Europa och USA i form av importrestriktioner och s.k.
"frivilliga" begränsningar från japanernas sida.

Av tabell 2.5 framgår all
andelen imporl från Japan är högsl när det gäller maskiner och transportmedel
och att den över lag är väsentligt högre i USA än i Västeuropa. Importandelen i
Sverige ligger på ungefär samma nivå som i Västeuropa i genomsnitl. Andelen
japansk import har stigii trendmässigt sedan mitten av 1970-talet, utom när det
gäller landsvägsfordon och "diverse bearbetade varor" i USA. Mesl
iögonfallande är ulvecklingen när del gäller importen av bilar till USA.
Japans andel av denna ökade starkt från mitten av 1970-talet till 1981, då
trenden bröts. Därefter har den åtminstone t. o. m. 1984 pekal nedål. Della
lorde hänga samman med atl Japan medvetet hållit lillbaka sin export till USA.

Prop. 1986/87: 74

s. 268 Kontrollera mot PDF

Tabell
2.5 Importen från Japan i procent av den totala importen av vissa varugrupper
till USA, Västeuropa och Sverige 1975—1985

Landsvägsfordon

Maskiner och transport-

Diverse bearbetade

(SITC 78)

medel exkl. landsvägsfordon

varor

(SITC 6
och 8)

(SITC 7./.78)

USA

Västeuropa

Sverige

USA

Västeuropa

Sverige

USA

Västeuropa

Sverige

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

Källor: OECD, Foreign
Trade Statistics och SCB, Utrikeshandelsstatistik.

Under 1980-talel har Japan
ökat sina direktinvesteringar ulomlands, främsl i USA. Japan har dock valt all
placera övervägande delen av den fordringsökning på omvärlden som
bytesbalansöverskolten innebär i portföljinvesteringar. Apprecieringen av
yenen har emellertid inneburit att det

268

s. 269 Kontrollera mot PDF

av
kostnadsskäl blivit allt fördelaktigare för japanerna att lägga ut tillverk-
Prop. 1986/87: 74 ning av komponenter i andra länder. Därmed kan man samtidigt
kringå de olika restriktioner som riktas mol importen från Japan. Man torde
därför kunna räkna med alt de japanska företagens ullandsetableringar
fortsäller och att de i framtiden i ökad utsträckning sker i Europa.

U-ländernas beialningsproblem

Prisutvecklingen på världsmarknaden har under en följd av
år försämrat de råvaruproducerande u-ländernas bytesförhållande. Därmed har de
fått allt svårare att betala importen och räntorna på utlandslånen. Många
u-länder skuldsatte sig kraftigt under 1970-lalet för atl finansiera sina
utvecklingsprogram. Räntehöjningarna i böan av 1980-talet ufiöste akuta
belal-ningskriser i många u-länder. Bland de värst drabbade var Mexico, Brasilien
och Argeniina, där räntebetalningarna netto slukade hälften av exportinkomsterna.
Plötsligt föreföll hela det inlernalionella betalningssystemet all svikta. De
akuta kriserna har emellerlid lösts - åtminstone temporärt. Lånen har
omförhandlats och Internationella valutafonden och olika centralbanker har
ställt upp med överbryggningskrediler.

De oljeimporterande u-ländernas bytesbalansunderskott har
reducerals sedan 1981 främsl lill följd av kraftiga åtstramningar av importen.
Däremot har de oljeexporterande u-ländernas bytesbalanser försämrats drastiskl
(tabell 2.4) på grund av .sjunkande oljeexport och fallande priser.

Utsikter inför återstoden av 1980-talel

Väridsekonomin präglas i dag av två fundamentala problem,
nämligen dels obalansen i handeln mellan å ena sidan USA och å andra sidan
Japan och Västeuropa, dels det latenta hotet mot det internationella
betalningssystemet som u-ländernas beialningsproblem ulgör. Dessa stora
problemkomplex kommeralt prägla utvecklingen i väridsekonomin under återstoden
av 1980-talet.

Obalanserna i handelsutbytet mellan induslriländerna är
symptom på inlerna obalanser, som på sikt måsle rättas till. Det inhemska
sparandet' är för lågl i USA och för högt i Japan och Västeuropa. En åiergång
lill ell balanserat handelsutbyte kräver alltså en åtstramning i USA: s ekonomi
och en mer expansiv politik i Japan och Europa, i synnerhet i Förbundsrepubliken
Tyskland.

Mot bakgrund av den åtstramning av finanspolifiken som
krävs i USA för all som planerat uppnå balans i den federala budgeien år 1992,
vore det önskvärt om samlidigt den inhemska efterfrågan i Europa och Japan gavs
slörre uirymme. En sådan politik har för övrigt efleriysls, bl. a. av induslriländernas
ekonomiska samarbetsorganisation OECD.

' Bytesbalansens saldo är definitionsmässigt lika med
skillnaden mellan inhemskt

sparande och investeringar i ett land. Eu underskott i bytesbalansen innebär au
det

inhemska sparandet är otillräckligt för atl finansiera investeringarna, medan
ett

bytesbalansöverskott innebär att det inhemska sparandet är större än
investeringar

na. 269

s. 270 Kontrollera mot PDF

Det
närmaste man hittills har kommit en samordning av den ekonomiska Prop. 1986/87:
74 politiken inom OECD är överenskommelsen mellan de fem största medlemsstaterna
i seplember 1985, alt gemensamt styra dollarkursen ned mot en långsiktigt rimlig
nivå. Den höga dollarkursen hade blivil en allt större olägenhet för den
internationella handeln. Bl. a. hade den amerikanska industrin som nämnls fått
sin konkurrenskraft nedsatt, vilket lett till krav på importbegränsningar. Men
samlidigt befarades alt ell okontrollerat dollarfall skulle kunna skada det
inlernalionella betalningssystemet. Dollarn har, som framgår av figur 2.4,
sjunkil alllsedan böqan av år 1985. I slutet av januari 1987 låg dollarn i
förhållande till D-mark på samma nivå som i oktober 1980. Yenen hade aldrig
under efterkrigsfiden slåll så högl i förhållande till dollarn.

Oljeprisfallet
under 1986 skapade gynnsamma förutsättningar för en ökad inhemsk efterfrågan i
industriländerna (utom Norge och Storbritannien). Hitlills har emellertid
effekterna blivit mindre än väntat. Det tar dock en viss tid innan
oljeprissänkningarna via höjd köpkraft i hushållen och ökade vinster i
företagen slår igenom på konsumlion och investeringar.

I
USA har man nu lagit ell första steg mot balans i den federala budgeten.
Enligl OECD: s beräkningar reduceras underskollet under kalenderåret 1987 med
i storleksordningen 1 % av BNP. Under de följande åren krävs dock ytterligare
nedskärningar av federala ulgifter eller skatte- och avgiftshöjningar, i
synnerhet som the Tax Reform Acl lär medföra minskade skalleiniäkter under
1988.

OECD-sekretarialet
konstaterar i sin konjunkturrapport i december 1986 att utvecklingen av
oljepriser, inflation och ränlor under 1986 saml åtgärderna för atl reducera
budgetunderskottet i USA har ökat förutsällningarna för en uthållig - om än
måttlig - tillväxt i OECD under 1987 och första hälften av 1988. Närmare
bestämt räknar man med en årlig genomsnitfiig BNP-fillväxt på 2,5-3 %.

En
bedömning av utvecklingen ända till 1990 blir givetvis osäkrare, eflersom
ulvecklingen i världsekonomin kan förväntas förbli labil under flera år. Även
om åtgärder vidlas för all utjämna handelsutbytet mellan industriländerna,
beslår obalansen av allt att döma under återstoden av 1980-talel. Under loppet
av anpassningsperioden finns risk för slora växelkurs- och räntefluktuaiioner
saml för protektionistiska åtgärder.

En
annan osäker faktor är utvecklingen av priserna på råolja och andra råvaror,
som spelar en avgörande roll för u-ländernas importförmåga och deras
möjligheter att sanera sin betalningssiluation. Visserligen lenderar
räntenedgången all minska skuldbördan, men den negaliva trenden i relativpriset
på råvaror innebär likväl atl kostnaderna i termer av exporl ökar. Detta gäller
i synnerhet de fattigaste u-länderna, för vilka räntorna inte är
marknadsbestämda.

Även
om del är omöjligt atl förutsäga vilkel oljepris som kommer alt

råda under återstoden av 1980-talet, torde det säkeriigen ligga lägre än

under första hälften av 1980-talet. Del verkar också sannolikl alt övriga

råvarupriser förblir pressade. De råvaruexporterande u-länderna löper

därmed risk alt få sitt bytesförhållande ytterligare försvagat.

För att på sikt lösa u-ländernas beialningsproblem måsle dessa tillföras 270

s. 271 Kontrollera mot PDF

ytteriigare lån. Vidare krävs att industriländerna för en
mer liberal han- Prop. 1986/87:74 delspolilik saml att det inhemska
sparandet i de skuldsatta länderna ökar och all kapitalflykten hejdas. En
permanent lösning kan inte åsladkommas under de närmasle åren, varför
betalningssystemet i världen kan utsättas för ytterligare påfrestningar.

Internationella valutafonden (IMF) har utarbetat elt
scenario för den ekonomiska utvecklingen i världen till 1991. Det bygger på atl
vissa strategiska variabler, t. ex. oljepriser, råvarupriser, räntor och
växelkurser (tabell 2.6), utvecklas på ett sätt som underlättar en uljämning
av obalanserna i världsekonomin.'

Tabell 2.6 IMF:s scenario för världsekonomins utveckling
1986—1991

1981-85 1986 1987 1988-91

Världshandel i volym, % per år BNP i industriländerna, %
per är USD, effektiv kurs, % per är LIBOR, 6 mån.'

2,6

2,2

7,0

12,0

3,3

3.0

-11,2

7.5

3,8 3,2 0

7,5

5,0

3,0

-2,1

8,0

Världsmarknadspriser,
% per år

Bearbetade
varor

Olja

Övriga
råvaror

-2,7 -2.5 -5,0

14,0

-40,0

12.0

4,5

-6,3

1,0

4,5 4,5 4.2

Källa: IMF, World Economic Outlook, April 1986.

' London Interbank Offered Råte (LIBOR) används ofta som
basränta för internationella lån. I USD.

IMF: s scenario innebär alt utvecklingen under återstoden
av 1980-talet blir gynnsammare än under decenniets första hälft. Sålunda skulle
t.ex väridshandelns tillväxttakt i volym fördubblas under perioden 1988-1991
jämfört med åren 1981-1985. En världshandelstillväxt på 5 % per år är
emellertid inle anmärkningsvärd jämfört med ulvecklingen under 1960-och
1970-talen och är inte heller osannolik med de antaganden som gäller. Sålunda
antas en bantning av det federala underskottet i USA och räntor nära dagens
nivå skapa förutsättningar för en genomsnittlig årlig BNP-tillväxt på ca 3 % i
industriländerna. I u-länderna som grupp bedöms tillväxten bli drygt en
procentenhet snabbare. I de s. k. nyindustrialiserade länderna blir tillväxten
starkare än genomsnillet. Detla relativt gynnsamma scenario för u-ländernas del
är siarkt beroende av antagandel om atl den negativa trenden i realpriserna på
råvaror bryts; ett antagande som kan ifrågasättas.

Sammanfattningsvis pekar de bedömningar som nu görs på att
importtillväxlen under de närmasle åren blir jämförelsevis god i Västeuropa,
men svagare i USA. I och med all OPEC-länderna tvingas dra åt svångremmen, så
framslår de s. k. nyindustraliserade länderna i Ostasien som de mest lovande
marknaderna bland u-länderna under återstoden av 1980-talet.

Se vidare IMF, Worid Economic Outlook, April 1986. 271

s. 272 Kontrollera mot PDF

Delta skulle innebära att
Västeuropa under de närmaste åren ökar sin Prop. 1986/87: 74 andel av
världens import. Den har ju (vilket framgår av tabell 2.1) minskat under första
hälflen av 1980-lalet. Detta torde vara lill fördel för den svenska induslrin,
som iradiiionelli haft sin dominerande marknad i Västeuropa.

Den
dämpning som kan förvänlas på den amerikanska marknaden på grund av
åtstramningen i syfle alt återställa balansen i den federala budgeten, torde
innebära att Japan ökar sina ansträngningar i Europa när det gäller såväl
export som direktinvesteringar. Den japanska importpenetrationen är ju här
ännu låg jämfört med i USA. Konkurrensen på den västeuropeiska marknaden mellan
Förbundsrepubliken Tyskland, Japan och Sverige skulle sålunda skärpas, inte
minst när det gäller för Sverige vikfiga varuområden som maskiner och
transportmedel.

272

3 Industrins utveckling åren 1975-1986 3.1 Produktionen

1970-talet
har kallats "de svikna förväntningarnas årtionde" och när det gäller
industrins utveckling är karaklärisiiken träffande. Åren 1975-1982 präglades
nämligen av stagnation, vilket klart avspeglas i ulvecklingen av produktionen,
produktiviteten och lönsamheten i induslrin.

Figur
3.1 Industrins produktionsvolym i Sverige, USA, Japan och OECD-Europa 1970-1986
(index 1974 = 100)

Prop.
1986/87:74

130

125

100

Källa:
OECD, Main Economic Indicators.

Anm.:
Ar 1974 har valts som bas eftersom OECD-länderna detta är någorlunda var i

fas i konjunkturcykeln.

Den svenska
industriproduktionens utveckling under den senare hälften av 1970-talet var
betydligt ogynnsammare än i flertalel andra OECD-länder (figur 3.1). TiU
skillnad från i Sverige sjönk industriproduktionen i OECD kraftigt är 1975, för
att sedan snabbt återhämta sig och fortsätta att växa. I Sverige kom nedgången
senare, men den blev i gengäld långvarig.

Bakgrunden till
stagnationen under senare hälften av 1970-talet är dels den s.k.
"kostnadskrisen" åren 1975 och 1976, dels de strukturproblem som
blottlades inom framförallt gruv-, stål- och varvsindustrierna. Strukturproblem
drabbade även skogsindustrin, främst på grund av den otillräckliga inhemska
råvamtillgången (vid rådande priser).

Kraffiga ökningar av
arbetskraftskostnaderna åren 1974-1976 i kombinalion med en svag produktivitetstillväxt
ledde lill alt de svenska exportföretagen höjde priserna relativt
konkurrenterna. Resultatet blev stora marknadsandelsförlusler åren 1976 och
1977. Devalveringarna 1976 och 1977 återställde kostnadsläget, men en även
fortsätiningsvis ogynnsam pris- och kostnadsutveckling jämfört med andra
industriländer ivingade fram ytterligare nedskrivningar av kronan åren 1981
och 1982. Effekterna av dessa devalveringar i kombination med
konjunkluråterhämtningen i OECD efter

273

18
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

recessionen
åren 1980-1982, skapade ett kraftigt uppsving i industriproduktionen åren 1983
och 1984. Under 1985 och 1986 har tUlväxltaklen åter sjunkit, vilkel till stor
del torde bero på att kapacitetstaket är nått. Orderingången låg ännu under
1986 på en hög nivå.

Trots
marknadsdelsförlusterna är det exporten som varit motorn bakom den svenska
industriproduktionens tillväxt sedan mitten av 1970-talel. Under 1980-talet har
orderingången från hemmamarknaden varit i stort sett oförändrad. Detta
förklaras delvis av att importens andel av den inhemska förbrukningen av
industriprodukter ökat. Den var 42 % år 1985 jämförl med 34 % vid mitten av
1970-talet. Sammantaget har dessa tendenser inneburit att
tillverkningsindustrins (exkl. varv) export ökat med i genomsnitt 4,5 % per år
mellan 1975 och 1985, medan försäljningen till den inhemska marknaden minskat
med i genomsnitl drygt I % per år. Följaktligen har exportens andel av
industriproduktionen från mitten av 1970-lalet lill år 1985 ökal från 33 fill
47 %.

Prop. 1986/87:74

3.2
Produktivitetsutvecklingen

Under
1960-lalet ökade produktiviteten (mätt som förädlingsvärde per arbetad timme) i
den svenska industrin i en snabb och jämn takt. 1970-talet och försia hälflen
av 1980-lalet har däremoi präglals av krafiiga fluktuationer i
produktivitelsfillväxten (figur 3.2). I genomsnitt har lillväxttaklen halverats
jämfört med 1960-lalel.

Figur
3.2 Förädlingsvärde per arbetad fimme i industrin 1970-1986 (genomsnittlig
procentuell förändring per år; tre års glidande medeltal)

Källa:
SCB, Nationalräkenskaper.

274

Kortsiktiga förändringar i produktiviletstillväxten
speglar variationer i Prop. 1986/87:74 kapacitetsutnytijandet. Produktivitetens
långsiktiga tillväxt är i ett land som Sverige med hög förvärvsinlensitet
avgörande för realinkomstulvecklingen. Den påverkas av förändringar i
produktionstekniken samt av strukturomvandlingen, som bl.a. innebär att
arbelskraft fördelas om från anläggningar med låg produktivitet till
anläggningar med hög produktivitet. Även kvalitetshöjningar, l.ex. i form av
förbättrade lekniska prestanda hos produkterna eller produktdifferentiering,
aren källa till produktivitetstillväxt. Produktiviletshöjningar är sålunda
förknippade med investeringar i realkapital, men också med insalser för
produktutveckling och inte minsl utbildning av personal.

I labell 3.1 jämförs produktivitetsutvecklingen i Sverige
och de största industriländerna åren 1960-1985. Produktiviletstillväxten var
generellt långsammare under 1970-lalel och försia hälften av 1980-lalet än
under 1960-talet. I de flesta industriländer har produktivitetstillväxten i
runda tal halverats. Det visar sig vidare att utvecklingen i Sverige stämmer
ganska väl överens med de andra länderna med undantag för Japan. Japan står i
en klass för sig och har under hela perioden 1960-1985 haft den snabbaste
produktivitetstillväxten. Gapet till andra länder har dock krympt och under
åren 1982-1985 var ökningslakten starkare i Sverige än i Japan.

Som nämnls påverkas produktivitetstillväxten på kort sikl
i hög grad av variationer i kapacitetsutnyttjandei. Följaktligen sjönk
produktivitelslill-växten i flertalet länder (tabell 3.1) under åren 1979-1982,
men återhämtade sig under konjunkturuppgången 1982-1985.

Generellt ökar produktiviteten långsiktigt i snabbare takt
i ett land som är i färd med att bygga upp sin industri än i mogna
industriländer, där strukturomvandlingen och förnyelsen varie år berör en
relativt liten del av industrin. Detta torde vara bakgrunden till skillnaden i
produktivitetslill-växt mellan Japan och andra industriländer under tidigare
årtionden.

Tabell 3.1 Produktivitetsutvecklingen' 1960-1985 1 några
OECD-länder (genomsnittlig procentuell förändring per år)

1960-

1969-

1979-

1982-

1969

1979

1982

1985

USA

4,3

2,5

1,7

4,2

Japan

11,7

8.3

7,0

4,8

Förbundsrepubliken

Tyskland

6,9

4,5

1,7

4,1

Frankrike

7,7

5,4

2,9

4,1

Storbritannien

5.8

2,2

3,5

4,8

Sverige

7,6

3,6

2,0

5,7

Källa: OECD, Economic Outlook.

Förädlingsvärde per arbetad timme. 275

3.3 Lönsamheten i industrin

Prop.
1986/87:74

Lönsamheten i industrin uppvisade under 1950- och
1960-lalen jämna cykliska variationer. I figur 3.3 redovisas utvecklingen av
indusirins lönsamhel sedan bönan av 1950-talet enligl SCB:s finansstatistik.
Fram till omkring 1980 märks en Irendmässig försämring av lönsamheten. Därefter
har lönsamheten förbättrats, även om en försämring åter kan regislreras för
åren 1985-1986. Efter 1981 har lönsamheten - nominellt sett - kommit upp mot
den nivå som gällde under 1950- och 1960-talen.

Höjd låneränta har ökal avkastningskravet

Räntabiliteten på eget kapital före exiraordinära poster
och skalt har fluktuerat kraftigl från 1970 (figur 3.4). Bakom fluktuationerna
ligger utvecklingen av avkastningen på sysselsatt kapital (totalt kapital
minus icke räntebärande skulder) och finanskostnaden (låneräntan inkl.
valutaföriuster).

Aren 1970-1976 låg finanskostnaderna runt 7-8 %. Eftersom
industrins avkastning på sysselsatt kapital var högre fick företagen ett
räntabilitets-tillskott genom lånefinansieringen (framgår i figuren som
skillnaden mellan räntabilitet och avkastning). Mest markerat var detla under
det s. k. övervinståret 1974, då lånefinansieringen bidrog med ca 10
procentenheter till räntabiliteten.

Från 1976 steg finanskostnaderna markant och uppgick 1982
lill hela 19 %. Uppgången förklaras dels av sfigande räntor, dels av slora
valutakursförluster på utlandslån. De senare uppgick 1982 till ca 4,5 % och
den egentliga ränian till 14,5 %.

Samtidigt med uppgången av finanskostnaderna försämrades
avkast-

Figur 3.3 Industrins rörelse- och nettomarginal samt
finansnetto i procent av omsättning 1953-1986

10.0

7.5

5.0

2.5

0.0

-2.5

IIIIIIIIII' 53

Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

\ ' \ I

-IterelsB-marginal

Fin.retto' cns ä ttn

ttettcmars

276

ningen på sysselsatt
kapital åren 1977 och 1978. Trots atl avkastningen förbättrades under de
följande åren var den lägre än finanskostnaderna ända till år 1983. Detta
innebar att industrin under sju år i rad förlorade på sin lånefinansiering, med
en svag räntabilitet och investeringsvilja som följd.

Figur 3.4 illustrerar väl
vilka krav på ökad avkastning som etl höjt ränteläge medför. Avkastningen var
både 1983 och 1984 något högre än under "övervinstårel" 1974, men
trols della var räntabiUlelen 7-8 procentenheter lägre.

Nedgången i
finanskostnaderna sedan år 1982 från 19 till 12 % är i första hand en följd av
vinster och föriuster på grund av valutakursförändringar, som utvecklats från
en föriust på 4,5 % fill en kursvinst på I % år 1986 (prognos). Företagens
räntekostnader har samtidigt sjunkit med i genomsnitt drygt I procentenhet.

Prop.
1986/87:74

s. 277 Kontrollera mot PDF

Hög
likviditel

Del
förbättrade lönsamhelsläget under de senasle åren har trots en uppgång i
investeringarna medfört att industrins likvida medel ökat mycket kraftigt. De
har i det närmaste tredubblats sedan år 1980 och uppgick vid 1985 års utgång
till ca 75 miljarder kronor. Detta motsvarar mer än två års investeringar med
full självfinansiering. Med 1970-talet som mått på normallikviditet hade
industrin 1985 en överiikviditel på ca 20 miljarder kronor.

De
likvida medlen och andra finansiella placeringar har blivit en allt viktigare
inkomstkälla för induslrin. Totall beräknas finansiellt kapital uppgä till nära
35 % av det lotala kapitalel är 1986. Av detta svarade aktier

Figur 3.4
Industrins räntabilitet m. m. 1970-1985 samt prognos för 1986 (procent)

70 717273 74 757677787980 818283848586(3 Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

Soliditet

'L ä ner ä nta

Rvkastning

R ä ntabilitet

277

s. 278 Kontrollera mot PDF

i svenska och utländska
dotterbolag för ca 13 %, övriga aktier för ca 3 %, Prop. 1986/87: 74
likvida medel för 12 % och långfristigt utlånade medel för resterande 7 %. Det
finansiella kapitalel bidrog med drygt halva den beräknade avkastningen på
sysselsatt kapUal imder 1986 på 14 %.

Man
kan också grovt jämföra direktavkastningen på finansiellt och arbetande
kapital (=lotalt kapital minus finansiellt kapital). Under den studerade
perioden är del endasl tre år som det arbetande kapilalel givit likvärdig
avkaslning som det finansiella kapitalet - åren 1974, 1983 och 1984. Vid det
höga ränteläge som råder i dag erhålls en hög riskfri avkastning på likvida
medel. Della driver upp förtäntningskravet på reala investeringar där även en
riskpremie måste kalkyleras in. Skall dessulom en investering delvis
lånefinansieras, medför ell högt ränteläge ytterligare en bromsande effekt för
nysatsningar. Man kan säga alt en hög ränla sätter dubbel press på viljan och
förmågan atl investera.

Solditeten
återhämtas

Lönsamheten
är av avgörande betydelse för företagens tillväxlmöjligheler genom dess
"kaphalskapande" funkfion. Del gäller all:

-
skapa en tillräcklig
självfinansiering,

-
klara de krav som bankerna
ställer för långivning,

-
attrahera kapital från börsen
(nyemissioner).

Indirekl
kan man säga att om kravet på självfinansiering är uppfyllt, klaras mer eller
mindre automatiskt de båda övriga kraven. Ett mått på självfinansiering är
soliditeten, som visar hur stor del av del totala kapitalet som är finansierat
med eget kapital (inkl. obeskattade reserver med avdrag för latent
skatteskuld).

I
figur 3.4 framgår soliditelens utveckling sedan 1970. Mellan åren 1970 och 1977
sjönk soliditeten Irendmässigt från ca 34 till 27 %. Med andra ord var räntabiliteten
lägre än tillväxten i del toiala kapitalet under hela perioden.

Under
perioden 1978-1981 var soliditeten i stort sett oförändrad. Detta kan synas
något förvånande med hänsyn lill den svaga räntabnitelen. Förklaringen är dels
att industrin - i första hand de statliga företagen -fick stora statliga slöd
som inte medräknats i räntabiliteten, dels atl perioden präglades av låg
nominell tillväxt. Efter 1981 har soliditeten åter höjts och beräknas år 1986
uppgå lill ca 32 %.

I
tabell 3.2 redovisas utvecklingen under 1980-talet av de olika komponenter som
påverkar soliditeten. De första åren karaktäriserades av låg nominell fillväxt.
Realt sett - nomineU fillväxt minus inflationstakt -innebar åren 1980-1982
ungefär noUfillväxt. Att soliditeten ökade 1982 trots låg räntabilitet berodde
på stora fondemissioner mol uppskrivningar av anläggningstillgångar.

278

s. 279 Kontrollera mot PDF

Tabell 3.2 Räntabilitet, tillväxt och soliditet 1980-1985
samt prognos för Prop. 1986/87: 74

1986 (procent')

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Räntabilitet
efter

skatt

Nyemissioner

Utdelningar

-4

Tillväxt,
eget

kapital

Tillväxt
i totalt

kapital

Soliditetsföränd-

ring,
procentenheter

-0,1

0,0

-0,9

-t-1,6

+0,7

-h0,4

+0,4

Inflationstakt

"Real"
räntabilitet'

-5

-2

+ 1

+ 8

+ 1

Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

' Avser industriföretag med minst 20 anställda.

Avser inflationstakten december/december.

' Räntabilitet minus inflationstakt - en grov
approximation av real räntabilitet.

Inlernationell jämförelse

Jämförelser av indusirins lönsamhet i olika länder
försvåras av skillnader i redovisningspraxis, skatteregler m. m. och av att reala
lönsamhetsberäkningar inte är generellt förekommande.

En av de få internationella jämförelserna av
räntabiliteten har ulförts av Business and Induslry Advisory Committee to the
OECD (BIAC).

Det är svårl alt dra några säkra slutsatser från BlAC:s
studie, bl. a. på grund av anlagandena vid skatteberäkningarna saml
skillnaderna i inflationstakt. Av allt atl döma har dock lönsamheten i Sverige
under perioden 1970-1984 som helhel varit lägre än i de flesta av våra
konkurrenlländer på grund av den myckel låga lönsamheten under 1970-talet.

Industrin finansiellt väl rustad för framtiden

Genom del förbättrade lönsamhetslägel efter den senasle
devalveringen slår industrin i dag åter väl rustad för framtiden. Soliditeten
uppgår till ca 32 % och ligger därmed endasl obetydligt under nivån vid
1970-talets börian. Ränlabilketen ligger realt selt väl i nivå med de bästa
åren på 1970-talet. Industrin har aldrig hafl så god likviditel och har ell
starkt positivt finansnelto.

Man måsle dock komma ihåg all denna beskrivning avser den
totala

industrin i genomsnitt. Spridningen i lönsamhet mellan olika förelag är

fortfarande slor och synes inte ha minskat. Sålunda gick vart fjärde indu

striföretag med föriust under de vinstrika åren 1983-1985. Dessa förlust

förelag svarade för ca en sjättedel av antalel anställda i industrin. Etl fåtal

slora koncerner svarade för halva vinstsumman i induslrin år 1985. Detta

är väsentligl mer än deras andel av sysselsättningen (figur 3.5). 279

Figur 3.5
Vinstkoncentration i industrin år 1985 (procent av hela industrin) Prop.
1986/87:74

33 -40 -30 201-

Fidel av vinsten

BZZftndal av for ä dl.v

KaFkxIel
av

5 största Källa: SCB,
Finansstatistiken för företag.

10 st ö rsta

En oroande lendens
för närvarande är att rörelsemarginalen har försämrats under tre år i följd
och nu är tillbaka på ungefär samma nivå som 1982. Detta förhållande döljs
delvis av den positiva utvecklingen av finansnettot och kommer inte heller fram
tydligt i räntabilitetstalen. I avsaknad av en genomarbetad
inflationsredovisning är det också svårt att avgöra i vad mån den försämrade
rörelsemarginalen är reell eller en effekl av den fallande inflafionstakten.
Det står dock klart au den egentliga industrirörelsen gav ett lägre resultat
under år 1985 än vad induslrin tjänade på finansiellt kapital - i båda fallen
före räntekostnader.

3.4
Investeringarna

Bruttoinvesteringarna
i realkapital (maskiner, transportmedel, byggnader och inventarier) nådde år
1976 sin högsia volym under efterkrigstiden. Åren 1970-1976 var
bmltoinvesleringarnas andel av indusirins förädlingsvärde i genomsnitl drygt
18 %. Under den senaste tioårsperioden var motsvarande andel i genomsnitt drygt
14 %. År 1985 var andelen uppe i 16% (figur 3.6).

Under 1970-talels andra
hälft var investeringsviljan svag vilkel delvis berodde på alt
kapacitetsutnyttjandet var lågt, varför del helt enkelt inte behövdes någon
omfallande utbyggnad av industrins produktionskapacitet. Den krafiiga
försämringen av lönsamheten i industrin torde vidare ha påverkat företagens
förväntningar om lönsamheten på investeringar i negativ riktning. Den skärpta
konkurrensen på världsmarknaden och den snabba tekniska ulvecklingen torde
samtidigt ha ökat riskerna i industriell verksamhet och därmed också ökal
avkastningskraven. Den krafiiga förbättringen av lönsamheten under 1980-talet
borde dock ha slärki invesle-

280

Figur 3.6
Bruttoinvesteringas andel i procent av förädlingsvärdet i industrin 1970-1985

Prop.
1986/87:74

5' I i I I I r I
I I I I I i i I I 70 717273 74 757677787980
8182838485

Källa:
SCB, Nationalräkenskaper.

Mask-inv/' < ö r ä dl-v

Tot inv < ö r ä dl-v

ringsviljan,
men då avkastningen på finansiella placeringar är högre än på företagens
arbetande kapital hämmas investeringsviljan.

Industrins
investeringar har under perioden 1970-1985 omfördelats från basindustrierna
(gruvorna, skogsindustrin samtjärn- och stålindustrin) lill framför allt
verkstadsindustrin (exkl. varv) (se figur 3.7). Förskjutningen är inte särskilt
stor, men trenden är likväl klar. Sålunda svarade basindustrierna åren
1971-1975 för i genomsnitt 39 % av industrins investeringar, mot 34 % åren
1981-1985. Motsvarande tal för verkstadsindustrin (exkl. varv) är 28 resp. 35
%.

För att få en rättvisande
bild av förnyelsen av det fysiska kapitalet måste man vid sidan av industrins
investeringar ta hänsyn lill förelagens "leasing" av maskiner,
fordon och inventarier, som harökai under 1980-talet. Enligl uppgifter från SCB
har "leasing" av ulrusining motsvarat 5-12 % av industrins
bruttoinvesteringar under försia hälften av 1980-talet. Den högsta andelen
nåddes är 1983. Ibörjanav 1970-talet svarade "leasing" för ungefär I
% av investeringarna. Vidare hyr industriföretagen lokaler i större
utsträckning än tidigare. I vissa fall har stora industrikoncerner bildat
fristående fastighetsbolag. Utrustning och lokaler som industriföretagen hyr
registreras i statistiken som investering hos maskinulhyraren eller
fastighetsförvaltaren, dvs. i tjänstesektorn. Delta innebär att förnyelsen av
realkapitalet i industrin under 1980-talet varil mer omfattande än vad
statistiken över industriinvesteringarna anger.

Förskjutningen i industrins
siruktur från realkapitaliniensiva branscher som skogsindustri och stålindustri
lill mer "humankapitalintensiva" branscher, exempelvis inom
verkstadsindustrin, har medfört att industrins behov av realkapital per
förädlingsvärdekrona idag är mindre än i början av 1970-talet. Däremot har
satsningar på forskning och utveckling, kunskapsuppbyggnad saml långsikliga
satsningar på marknadsföring med sikte på att öppna nya marknader (immateriella
invesleringar) ökat i betydelse.

281

Figur 3.7 Industrins
investeringar 1970—1985 fördelade på vissa branschgrupper (andelar i procent)

Prop.
1986/87:74

100

Ö vriga
branscher

Verkslads-:, industri ■; exkl. varv

50-

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80
81 82 83 84 85

Källa: SCB,
Nationalräkenskaper.

Sådana
verksamheter ingår inle i del iradilionella investeringsbegreppel. En
undersökning av SCB tyder på att förelagens immateriella investeringar nu är
större än investeringarna i maskiner och byggnader. Spännvidden mellan olika
branscher är dock stor. I verkstadsindustrin beräknas exempelvis de
immateriella investeringarna vara tre gånger så stora som de maleriella, medan förhållandel
i järn- och stålindustrin är omvänt.

I figur 3.8 redovisas
utvecklingen av materiella investeringar inkl. leasing av utmstning, kostnader
för forskning och utveckling (FoU) samt marknadsinvesteringar i
tillverkningsindustrin åren 1975-1985 enligt beräkningar av SIND och SCB. Om
man tar hänsyn till såväl immateriella som maleriella invesleringar skulle
investeringsvolymen år 1985 enligt dessa beräkningar överstigit 1975 års nivå.

Till
skillnad från investeringarna i fysiskl kapital har industrins utgifter för FoU
som andel av förädlingsvärdet ökat i stadig takt. Om man jämför
FoU-kostnadernas andel av företagssektorns förädlingsvärde i olika

282

Figur 3.8 Materiella och immateriella investeringar i
tillverkningsindustrin Prop. 1986/87:74 1975-1985 (milj. kr, 1980 års
priser)

40000

3ccrin —

20000
—

lOOQO -

narlnads-invBSt

3 FaU-invest

■Materiella

1375 1377

Källor: SCB och SIND.

1373

isei

1383

1985

länder, finner man att Sverige intar en lälplats. Detla
framgår av tabell 3.3. Tillväxten i FoU-kostnaderna i Sverige har dock sedan
milten av 1970-talet varit långsammare än i t.ex. Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland.

Det exislerar ingen officiell statistik över företagens
marknadsinvesteringar. Olika undersökningar tyder emellertid på, all deras
andel av den toiala omsättningen i industrin ligger på 4-6 %. Den färskaste
undersökningen har genomförls av SCB och visar alt verkstadsindustrins
marknadsinvesteringar år 1985 uppgick lill 9 % av omsättningen. Molsvarande
tal för järn- och stålindustrin var knappl 2 %. Svårigheterna atl göra
åtskillnad mellan löpande försäljningsomkoslnader och marknadsinvesteringar är
dock stora, varför omfaltningen av förelagens marknadsföringsinvesle-ringar
torde vara överskattade.

Tabell
3.3 Forsknings- och utvecklingskostnaderna i procent av förädlingsvärdet i
företagssektorn

Sverige

Förbundsrepubliken Tyskland

Storbritannien

USA

Japan

Norge

Danmark

Finland

2,27

2,48

2,15

2.28

2.12

1,93

2,04

2,23

1,59

1,83

0,84

0,98

0.86

0,98

0,88

1,02

A:ä//or-OECD
och SCB.

283

3.5 Arbetskraften

Sysselsättningen

Den
strukturella omvandling som ägt rum inom industrin under perioden 1970-1986 har
på många sätt påverkat sysselsättningen. Sammantaget har antalet
industrisysselsalia under denna period neltomässigl minskal med 74 000 personer
eller ca 8 %. Minskningen har varit något större för män än för kvinnor, vilket
medfört att andelen kvinnor ökat från 25 till 26 %. Nedgången i anlalel
sysselsatta har mera markanl kunnat vändas först fr. o. m. sista halvårel 1983.
Under perioden 1983-1986 ökade induslrisysselsättningen med drygt 40000. Alt
inle ökningen varit större trots en relativt kraftig högkonjunktur och en
framgångsrik devalvering hänger samman med att industrin i första hand
utnyttjade redan lidigare ledig kapacitet samt att övertidsullaget ökade.

Figur
3.9 Industrisysselsättningen under åren 1970—1986 (1 OOO-tal personer, 16—74
år)

Prop.
1986/87:74

I I I I I I I I I 7D717375767779 818Z83M858G

-Totalt
" Kvirror 'H ä n

Källa: SCB,
Arbetskraftsundersökningen.

Under
perioden redovisad sysselsättningsförändring har varierat kraffigt mellan olika
branscher. Medan exempelvis träindustrin samt textil-, läder-och
konfekfionsindustrierna fått vidkännas kraftiga sysselsätlningsminskningar har
andra branscher, som massa- och pappersindustrin, haft en relativt slabil
sysselsättningsutveckling. Till de sysselsältningsmässigt tillväxande
branscherna hör främsl delar av verkstadsindustrin, specielll transportmedels-
och elektronikindustrierna.

284

Tabell
3.4 Sysselsättningsförändringar inom vissa branscher åren 1970, 1976, 1982,
1986 (1 OOO-tal)

Prop.
1986/87:74

Bransch

1970

1976

1982

1986'

Total förändring perioden 1970-1986

Transportmedel

Män

112

100

+ 10

Kvinnor

+ 8

Totalt

101

128

105

119

+ 18

Elektronik

Män

+ 10

Kvinnor

+ 7

Totalt

+ 17

Hela
verkstadsindustrin

Män

347

399

340

360

+ 13

Kvinnor

105

+ 30

Totalt

422

498

437

465

+ 43

Kemiska
industrin

Män

- 6

Kvinnor

+ 13

Totalt

+ 7

Livsmedel

Män

- 9

Kvinnor

- 7

Totalt

100

-17

Teko,
läder

Män

-19

Kvinnor

-35

Totalt

-54

Papper,
massa

Män

- 8

Kvinnor

+ 2

Totalt

- 6

Träindustrin

Män

-25

Kvinnor

+ 3

Totalt

102

-22

'
Uppskattning.

Källa:
SCB, Arbetskraftsundersökningen.

De
strukturella förändringarna inom olika branscher har haft en sysselsältningsmässigt
kraftig regional effekt (se även avsnitt 8.6). Om man undantar neddragningen
inom varvsindusirin - som i huvudsak drabbade Göleborg, Uddevalla, Landskrona
och Malmö - har strukturförändringen främst påverkat regioner och orter med
ensidig eller åldrande industriell siruklur. De regioner som i första hand har
fått del av företag i branscher under slark sysselsättningsmässig expansion har
varit Storstockholm och i viss män Göteborg. Elektronikindustrin har således
fått en kraftig koncentralion till Slockholmsregionen medan bilindustrin ökat
starkt inom Göteborgsregionen och näraliggande orter.

Till
följd av den strukturella förändringen och lekniska ulvecklingen inom industrin
har den relativa fördelningen mellan arbetare och tjänstemän kraftigt
förändrals. Andelen tjänstemän inom induslrin uppgick således år 1986 fill
32,8 % mot 27,0 % år 1970.

285

Tabell
3.5 Procentuellt antal arbetslösa inom industrin 1970—1986, fördelat på
storstadsregioner, skogslän och övriga regioner

Prop. 1986/87:74

1970

1971 1973 1975

1976

1977

1979

1981

1982

1983

1984

1985

1986'

Storstadsregioner Skogslän Övriga

1,2 2,3 1,4

2,2 2,0 1,2 3,6 3,9 2,7
2,4 2,2 1,5

1,2

2.5 1,5

1.5

2,7 1.7

1,6 3,0 2,0

1.8 3,6

2,5

2,3 4,4 3,3

2,6 4.8 3,5

2,4 4.2 3,1

2,2 4,0 2,8

2.1 4,0 2,8

'
Uppskattning.

Källa:
SCB, Arbetskraftsundersökningen.

Utbildning och arbetslöshet

Som en följd av att industrin snabbt utvecklas mot atl bli
alltmer kunskapsintensiv och därmed ökar efterfrågan på arbelskrafl med nya
yrkesprofiler, har en utbildningsstrukturell obalans uppståti mellan tillgång
och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder av belydande
omfattning via AMS, AMU, SIFU m.fl. statliga institutioner men också
utbildningsinsatser av näringslivsorganisaiioner och enskilda företag har till
viss del kunnat eliminera denna brist.

Även om nya utbildnings- och yrkesprofiler slänger ule många
arbetstagare från nya arbeten synes det i första hand drabba personer med låg
grundutbildning. Som framgårav figur 3.10 och 3.11 innebären förgymna-sial
utbildning (folkskola, grundskola) fyra gånger slörre risk för arbetslöshet än
om man har eftergymnasial utbildning.

Figur
3.10 Relativa arbetslöshetstal inom olika utbildningsnivåer för män, 16—74 år
(procent)

Pl I I I I I
I I I I I I I i I i

717273 74 757677787980 8182838485

Eftergan-nasial utb

L ä ng
sjn-nasial utb

' Kort <3Jii- nasial utb

-F ö rgama-sial
utb

Källa:
SCB, Arbetskraftsundersökningen.

286

Figur
3.11 Relativa arbetslöshetstal inom olika utbildningsnivåer för kvinnor, 16—74
år (procent)

Prop. 1986/87:74

I I I I I I
i I I I I I I I I 717273 74 757677787380
8182838485

EHergtjn-nasial utb

nasial utb

Kort 9-nasial utb

"F ö riima-sial utb

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen.

Trols att arbetskraftens allmänna utbildningsnivå ökal
kraftigt under perioden 1979-1985 och mer än befolkningen i sin helhel var
andelen personer utan gymnasial eller längre utbildning endast 36 % år 1985.

Att arbetskraften ökat utbildningsnivån mera än
befolkningen i sin helhel sammanhänger med atl uppgifterna omfattar åldrarna
16-74 år. Det kan med säkerhel antas att åldersgruppen över 64 år tillhör de
förgymnasiala årgångarna och därmed medverkar till att befolkningens förgymnasiala
utbildningsnivå inte minskar i samma takt.

Vidare kan noteras att medan den totala arbetskraften med
förgymnasial utbildning uppgår till 36 % är motsvarande siffra för
arbetskraften inom induslrin 45 %. Av totalt ca 1 miljon induslrianställda har
således ca 450000 förgymnasial utbildning i form av folkskola eller grundskola.
Till övervägande del är dessa 35 år och äldre.

Tabell
3.6 Utbildningsförändring i procent inom arbetskraften och hela befolkningen i
åldrarna 16—74 år under perioden 1970—1985

Förgymnasial

utbildning

1970-85

Gymnasial utbildning 1970-85

Eftergymnasial

utbildning

1970-85

Arbetskraften
Befolkningen

59-*36
65-47

3343 28-»
37

9-21 716

Källa:
SCB. Arbetskraftsundersökningen.

Vid en av
SCB genomförd undersökning vad avser personalulbildning våren 1986 visade sig
alt 82 % av arbetskraften inom tillverkningsindustrin inte erhållit någon form
av utbildning genom företagets försorg. Endast de anställda inom jord-,
skogsbruk och fiske saml inom byggnadsindustrin

287

uppvisade
högre siffror. Av andra undersökningar kan man anla atl de som Prop. 1986/87:
74 inte har erhållit någon utbildning i första hand är kategorin arbetare med
förgymnasial utbildning. Mol bakgrund av att de anställda med förgymnasial
utbildning löper fyra gånger så slor risk att bli arbetslösa som de
eftergymnasialt utbildade är detta oroande. En uppgradering av utbildningsnivån
för de med förgymnasial utbildning skulle inte enbart minska
arbetslöshetsriskerna utan också underiätta för företagen vad gäller acceptans
av teknikhöjande åtgärder. Den slutsats man kan dra av denna kortfattade
genomgång är att de fortsatta krav på strukturomvandling som reses kommer att
medföra ett stort utbildningsbehov inom industrin.

288

4
Marknadsandelar och konkurrenskraft

Prop. 1986/87:74

Kostnadsutveckling och konkurrenskraft

Diskussioner om industrins konkurrenskraft baseras ofta på
jämförelser av hur arbetskraftskostnaderna per producerad enhet ulvecklas i
Sverige och i de viktigaste konkurrentländerna. Enhetsarbetskostnaderna, som bestäms
av utvecklingen av löner och kollektiva avgifter, produktivitet och
växelkurser, påverkar exportpriserna och därmed efterfrågan på svensk exporl.
Enhetsarbetskostnaderna äremellertid inte den enda faktorn som bestämmer
prisutvecklingen. Man måsle också ta hänsyn lill priserna på insatsvaror,
energi samt kapitalkostnader. Dessutom påverkar faktorer vid sidan av priset
valet av leverantör, t.ex. leveranssäkerhet, produktanpassning och service. I
praktiken kan det därför krävas betydande relativprisförändringar innan etl
företag byter leverantör resp. för en leverantör, som prissatt sig ur
marknaden, alt få lillbaka sina kunder.

Om man ser tillbaka på utvecklingen sedan 1970, finner man
alt de relativa enhetsarbetskostnaderna i den svenska lillverkningsinduslrin
räknat i nationella valutor ökat trendmässigt (figur 4.1). Ökningarna var
myckel kraftiga åren 1976-1977 resp. 1984-1986. Åren 1976-1977 var orsaken
främsl dels att de sociala avgifterna ökade, dels att produktivitetsutvecklingen
var svagare än i OECD-länderna i genomsnitt. Sammantaget var limlöneökningarna
under dessa två år lägre än i konkurrentländerna i OECD. Under perioden
1984-1986 har dock timlönerna i den svenska industrin ökat i snabbare takt än i
OECD, vilket är den främsta orsaken till ökningen av de relaliva
enhetsarbetskostnaderna.

Räknal i enheilig valuta, l.ex. svenska kronor, har dock
Sveriges relativa enhetsarbetskoslnader under senare år varit avsevärt lägre
än under 1970-talet (figur 4.1). De relativa enhetsarbeiskoslnaderna beräknas
år

Figur 4.1 Relativa arbetskraftskostnader per producerad
enhet inom tillverkningsindustrin; Sverige i förhållande fill OECD 1970-1987
(index 1980 = 100)

1201

110

100 -

30
- -

Naticnell valuta

-SEK

Källa:
KonJLinkturinstitutet.

289

19 Riksdagen 1986/87. I .saml. Nr 74

1986
ha varit drygt 20 % lägre än 1970. Delta beror givetvis på devalveringarna
åren 1976, 1977, 1981 och 1982, som alltså fått en krafiig och bestående
effekt på Sveriges kostnadsläge vad arbetskraflskostnaderna beträffar. Dessutom
har den inlernalionella valutakursutvecklingen under åren 1985 och 1986 medfört
en effekfiv depreciering av den svenska kronan.

Relativpriset
på bearbetade varor (varor exkl. jordbruksprodukter, livsmedel, malm, massa,
trävaror och pelroleumprodukler) - dvs. priset på svensk export jämfört med ett
vägt genomsnitt av våra viktigaste konkurrenters exporl - var år 1986 drygt 3%
lägre än år 1970 (figur 4.2). Relativpriset har sålunda inte sjunkil
proportionellt mot enhetsarbeiskoslnaderna. Detta beror dels på atl företagen
utnyttjat en del av devalveringarna lill alt höja sina vinstmarginaler, dels på
all devalveringarna medfört att importerade insatsvaror blivit dyrare. Det
senare slår hårdare på bearbetade varor än på t. ex. råvaror.

I
labell 4.1 redovisas en beräkning av det relaliva kostnadsläget i hela den
svenska tillverkningsindustrin åren 1980-1986 saml en prognos för år 1987.
Jämförelsen avser de 14 viktigaste konkurrenterna inom OECD fill den svenska
industrin. Enligl dessa beräkningar var del svenska relativa kostnadsläget år
1986 ca 9% lägre än under år 1980. Kronans värde skrevs ned med sammanlagt 23%
åren 1981 och 1982 samt sjönk ytterligare i effektiva termer under 1985 och
1986 (en följd av valutakorgens konstruktion) på grund av dollarfallet och
uppgången för D-mark och Yen. Utan denna sistnämnda effektiva depreciering
skulle det relativa kostnadsläget år 1986 bara vara 4% lägre än år 1980. Del är
särskilt de svenska insats-vamkoslnaderna per producerad enhet som ökat i
snabbare takt än i omvärlden. Den relaliva insatsvarukostnaden i gemensam
valuta var år 1986 7% lägre än år 1980, medan de relafiva
enhetsarbeiskoslnaderna var 19% lägre.

Prop.
1986/87:74

s. 290 Kontrollera mot PDF

Figur 4.2
Relativa priser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD 1970-1986
(index 1980 = 100)

72 74 76

Källa:
Konjunkturinstitutet.

290

s. 291 Kontrollera mot PDF

Under
år 1987 bedöms de relafiva insatsvarukostnaderna vara oföränd- Prop.
1986/87: 74 rade, medan de relativa arbetskraftskostnaderna ökar med en procenl.
Sammanlaget skulle därmed del relativa kostnadsläget vara oförändrat under
1987. Till delta resultat bedöms en fortsatt effektiv depreciering av den
svenska kronan bidra med nära 2%.

Olika
orsaker Ull förlusten av marknadsandelar

Sell
i etl relativt långt perspektiv har Sveriges andel av den inlernationella
handeln minskat. Detla har dokumenterats i ell flertal utredningar och
konjunkturrapporter under senare år. Bilden av fallande svenska andelar blir
lämligen likarlad oavsett om man mäter den svenska exporten som andel av
världshandeln, den svenska exporten som andel av OECD-ländernas samlade export
eller den andel av OECD-ländernas samlade import som köps från Sverige.

När
man studerar exporten och dess konkurtenskraft från den mer kortsiktiga
stabiliseringspolitikens synpunkt är det naturligt atl tillmäta den
övergripande pris- och kostnadsutvecklingen en avgörande belydelse. 1 ell
näringspolitiskt sammanhang är även andra aspekter viktiga. En fråga man kan
slälla är i vilken utsträckning de minskade marknadsandelarna beror på att den
svenska exporten varil inriktad på varor där efterfrågelillväxten i omvärlden
varit jämförelsevis svag. På liknande sätt kan man fråga sig om exporten haft
en länderfördelning som missgynnat Sverige, dvs. om Sverige som sina främsla
avsättningsmarknader hafl länder med en jämförelsevis långsam
efterfrågetillväxl.

Om
det är så att Sverige förlorat marknadsandelar på grund av en oförmånlig
sammansättning hos exporten i dessa avseenden, är del intressant atl veta i
vilken mån exportens sammansättning ändå förändrats mol en mer gynnsam struktur
med hänsyn till efterfrågelillväxten - eller om den i värsta fall förskjutils
mol en mindre gynnsam. Man kan med andra ord ställa frågan hur mycket
långsammare (eller möjligen snabbare) exporttillväxlen varit om
vamsammansättningen resp. länderfördelningen varil hell oförändrad under den
studerade perioden.

Tabell
4.1 Relativa priser, kostnader och marginaler per producerad enhet inom
tillverkningsindustrin 1980—1986 samt prognos för 1987. Sverige jämfört med 14
OECD-länder (enhefiig valuta, index 1980=100)

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986 I987P

Insatskostnad

100

IOO

Arbetskraftskostnad

IOO

101

Summa
rörlig kostnad

100

IOO

Produktpris

IOO

Marginal

IOO

100

102

101

IOO

P =
prognos

Anm.:
De 14 industriländerna är sammanvägda med vikter som avspeglar vatje

lands
betydelse som konkurrent till Sverige på OECD-marknaden. Vikter enligt

konjunkturinstitutet. 291

s. 292 Kontrollera mot PDF

När
man bedömer ulfallel av beräkningar av detta slag bör man komma i Prop.
1986/87: 74 håg att del inte i alla hänseenden är praktiskt möjligl alt anpassa
exportens sammansättning i en gynnsam riktning. Vissa lyper av råvaror kan exempelvis
inle produceras i Sverige, hur kraftigl efterfrågan på väridsmarknaden än kan
tänkas växa. För bearbelade produkter borde det mer generellt vara möjligl alt
anpassa branschstrukturen på ett framgångsrikt sätl. Undantag kan emellertid
finnas även här: somliga varor är kanske omöjliga att tillverka i Sverige till
konkurrenskraftiga priser, även om eflerfrågan på dem ökar snabbi. Skälen
härtill kan vara många, t.ex. patenrättigheler, brist på induslriell tradition
eller utbildad arbetskraft eller proteklionism i omväriden. En gräns finns
självfallet också för hur snabbi anpassningen kan gå på grund av trögheter på
arbets- och kapitalmarknaderna och i implementeringen av teknik. Det är
emellerlid etl av näringspolitikens syflen att undanröja sådana trögheler. A
andra sidan får strukturanpassningen inte ske så snabbi all det uppstår stora
omslällningskoslnader på grund av efterfrågeförändringar som visar sig vara av
mer tillfällig natur.

Även
när del gäller exportens länderfördelning kan det finnas liknande begränsningar
i anpassningsmöjligheterna. Trögheter på marknadsområdet finns, vilka också hör
lill näringspolitikens uppgift att reducera. Det är ändå troligt och rimligt
alt Sverige också i framtiden kommer all avsätta en förhållandevis slor del av
sin export lill närmarknader såsom de nordiska länderna, även om dessa skulle
ha en långsammare efterfrågetillväxl än vissa andra länder. Vinsterna av en
högre tillväxt måsle ju vägas mot de extra kosinader och risker som del innebär
att exportera lill mer avlägsna marknader.

De
förluster av marknadsandelar som inle kan förklaras av varu- och
ländersammansältningseffekler är ullryck för konkurrenskraftens försvagning i
en mer renodlad förelagsekonomisk mening. Del rör sig här om förmågan att
upprätthålla konkurrensen när det gäller dels priser, dels kvalilel, teknisk
nivå, service och marknadsföring, samt inle minsl förmågan alt inom ramen för
exislerande branschstruktur ställa om produktionen och ge den en mer
konkurrenskraftig inrikining. Att befrämja konkurrensförmågan i denna mening
är delvis även det en uppgifl för näringspolitiken. Problem av della slag
måsle dock i allt väsentligl lösas inom del enskilda förelagets ram.

1
de beräkningar av varusammansättningens och länderfördelningens

effekler på exportens tillväxt under de senaste 15 åren (som återges i tabell

4.2 resp. 4.3) har handeln med råolja och petroleumprodukter exkluderats.

Skälen är enkla. Sverige har av nalurliga skäl inte kunnat exportera råolja

och en förändring i andra länders oljeefterfrågan har omöjligen kunnal

påverka den svenska exportens tillväxt. Petroleumprodukter exporteras

visseriigen från Sverige, men exporten har ett litet inhemskt förädlings

värde (ca 2,8 miljarder kronorår 1984, eller 1,4%, av industrins förädlings

värde) och kan i siort setl betraktas som återulförsel av importerad råolja.

1 tabellerna redovisas även beräkningar där exporten av fariyg exkluderats

samt beräkningar för bearbetade varor exkl. fariyg. Den sisinämnda grup

pen omfaltar produkter från tillverkningsindustrin, bortsett från livsmedel,

trävaror, pappersmassa och en del andra råvarubetonade produkter. Vi- 292

dåre har
effekterna delats upp på volym och priskomponenter. På så vis kan man se om en
viss effekt, hänförlig till exportens strukturella inriktning, berolt på
marknadens volymutveckling eller prisulveckling.

Prop.
1986/87:74

Varueffekter

Som framgår av labell 4.2 har exportens varusammansättning
i mycket liten grad bidragit lill minskningen i Sveriges marknadsandelar under
perioden 1970-1985. Under femårsperioden 1975-1980 var dock varueffekten mer
tydligt negaliv och svarade då för ett bortfall i exportiillväxt på i
genomsnitl 0,5 % per år. Både denna effekt och den svagl negaliva effekt som
därefter präglade försia hälflen av 1980-lalel kan återföras på alt Sverige
haft en förhållandevis stor andel fartyg i exporten, samlidigt som
farlygseflerfrågan i avnämarländernaju varit mycket liten.

Exkluderas fartygen från beräkningarna blir varueffekten
svagl positiv under alla de tre redovisade femårsperioderna. Detla resultat
förklaras av atl Sveriges exporl haren (ijämförelse med avnämariändernas
imporl) hög andel bearbetade varor, för vilka efterfrågan vuxit snabbare än för
råvaror. Inom själva gruppen bearbetade varor (exkl. fariyg) har däremot inga
positiva varueffekter gjort sig gällande (och för övrigl inte heller inom
gruppen råvaror, som inte särredovisas i tabellen). Sammansättningen inom
gruppen bearbetade varor har om man bortser från fartyg i stort sell varit neutral
i förhållande efterfrägetillväxten på olika produktslag.

De varueffekter som förekommil är enligt vad som framgår
av tabell 4.2 i huvudsak hänförbara till efterfrågeutvecklingen i volym.
Effeklerna via priset är obetydliga. Detta betyder att den svenska exporten
varit inriktad

Tabell 4.2 Varusammansättningens betydelse för
marknadsandelarna för Sveriges export till OECD-länderna; effekter på
exporttillväxten i procent per år

1970-84

1970-75

1975-80

1980-84

1980-85'

Totalt,
exkl. råolja och

petroleumprodukter

-0,1

0,3

-0,5

-0,1

därav: volym

-0,1

0,4

-0,6

-0,2

pris

0,0

-0,1

0,1

Totalt,
exkl. råolja, petro-

leumprodukter
och fartyg

0,3

0,2

0,3

0,4

därav: volym

0,2

0,1

0,2

0,4

pris

0,1

0,0

Bearbetade
varor exkl.

fartyg

0,0

0,1

-0,1

0,0

därav: volym

0,1

-0,5

0,1

pris

-0,1

0,6

-0,2

-0,1

' Data medger inte uppdelning på volym och pris för 1985.

Anm.
Beräkningarna avser Sveriges andelar i 14 OECD-länders (OECD-länderna utom
Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och
Turkiet) imporl, varvid grundmaterialet omfattar 30 varugrupper. En utförlig beskrivning
av den använda beräkningsmetodiken återfinns t. ex. i "Marknadsandelar för
svensk export 1978-1984, en 'Constant-Market-Shares' analys" av Eva Christina
Horwitz (Arbetsrapport nr 15 från Kommerskollegii utredningssekretariat).

293

på varor
där världsmarknadspriserna varken ökal särskilt mycket eller Prop.
1986/87:74 särskilt litet; sammansättningen har varit neutral med hänsyn till
världsmarknadsprisernas utveckling.

Ländereffekter

Länderfördelningen hos exporten har (som visas i tabell
4.3) haft slörre effekler på exportutvecklingen än vamsammansättningen.
Ländereffek-terna blir i slort sett likartade oavsett om man inkluderar eller
exkluderar fartygshandeln, eller om man enbart ser till de bearbetade varorna.
Sett över hela femlonårsperioden från 1970 har ländereffeklen varil negativ och
svarat för ett bortfall i exportiillväxt på ungefär 1 % per år i genomsnitt.
Under femårsperioden 1970-1975 då en del av de för Sverige viktiga
närmarknaderna i Europa var jämförelsevis expansiva - inle så lidigt och så
hårt drabbade av den försia s. k. oljekrisen - var ländereffeklen positiv.
Under andra hälften av 1970-talet och i ännu högre grad första hälften av
1980-talet blev däremot ländereffeklen kraftigl negativ. Detta återspeglade att
Sverige hafl en jämförelsevis liten del av sin export inriktad på den expansiva
nordamerikanska marknaden och i stället en slor del på de långsammare växande
nordiska grannländerna (figur 4.3). Man kan konstatera att den kraftigl
negaliva ländereffeklen åren 1980-1984 till mer än hälflen låg på prissidan.
Detta betyder att prisutvecklingen (mätt i enhetlig valula, l.ex. svenska
kronor) på Sveriges viktiga marknader i Europa var långsammare än i t. ex.
Nordamerika. Della hänger i sin lur naturligtvis samman med att dollarkursen
under den ifrågavarande perioden sleg kraftigt genlemol de europeiska
valutorna.

Varu- och länderkorrigerade marknadsandelar

Den kombinerade effekten av varusammansättning och
länderfördelning var positiv under första hälften av 1970-talet (positiva såväl
varu- som

Tabell 4.3 Länderfördelningens betydelse för
marknadsandelarna för Sveriges export till OECD-länderna; effekter på
exporttillväxten i procent per år

1970-84

1970-75

1975-80

1980-84

1980-85'

Totalt,
exkl. råolja och

petroleumprodukter

-1,0

0,9

-1,7

-2.5

-1,8

därav: volym

-0,5

1,1

-1,7

-1,0

pris

-0,5

-0,2

0,0

-1,5

Totalt,
exkl. råolja, petro-

leumprodukter
och fartyg

-0,9

0,6

-1,1

-2,6

-1,8

därav: volym

-0,4

0,9

-1,1

-1,0

pris

-0,5

-0,3

0,0

-1,6

Bearbetade
varor exkl.

fartyg

-1,1

0,9

-1,7

-2,9

-2,0

därav: volym

-0,5

1,2

-1,6

-1,2

pris

-0,6

-0,3

-0,1

-1,7

' Se not tabell 4.2.

Anm. Se anm. tabell 4.2. 294

Figur
4,3 Svensk exports ländersammansättning 1985

Norden

V ä stajropa
exkl Nord.

Stat ä -ian-delsl ä nder

-l ä nder

s. 5 Kontrollera mot PDF

Källa:
SCB, utrikeshandelssiatistiken.

ö vr industril ä nder

s. 6 Kontrollera mot PDF

ländereffekter).
Därefter har den kombinerade slruktureffekten varit negaliv, främsl lill följd
av de negativa ländereffekterna. Delta betyder, om man ser till exportens
marknadsandelsutveckling, alt man får en mindre negativ bild av densamma under
de senasle tio åren om man korrigerar den för varu- och ländereffekterna.
Konkurrenskraften har alltså avtagit något mindre siarkt än vad okorrigerade
beräkningar av exportens marknadsandelsutveckling skulle ge anledning tro. I
figur 4.4 visas ulvecklingen av den svenska exporten fill de OECD-länder som
analysen omfallar; dels i relalion till deras sammanlagda import utan hänsyn
till hur den svenska expor-

Figur
4.4 Marknadsandelar i löpande priser för Sveriges export av varor till OECD
1970—1985, okorrigerad resp. korrigerad för varu- och ländersammansättning (index
1970 = 100)

110

s. 7 Kontrollera mot PDF

len
är fördelad, dels efler korrigering för de kombinerade varu-och länder- Prop.
1986/87: 74 fördelningseffekterna. Den korrigerade marknadsandelen har som
synes sedan 1975 fallit mindre än den okorrigerade. Nedgången är likafullt betydande,
och det är uppenbari att den svenska exportens fördelning på länder och
varugrupper är en mindre viklig faktor bakom de lio senaste årens svaga
exportutveckling än förmågan atl med priser och på annal sätt upprällhålla
konkurrenskraften.

Beiydelsen
avförändringar i strukturen

De
i del föregående visade beräkningarna av varu- och ländereffekter har baserats
på den fakiiska struktur som exporten haft under vart och ett av de enskilda
åren. Förändringar i varu- och länderstrukturen har alltså successivt beakiats
i beräkningarna. Som nämndes inledningsvis har det etl särskilt intresse att
belysa i vilken utsträckning förändringar i export-strukturen mot mer
snabbväxande varuområden och avnämariänder bidragit till alt höja exporttillväxlen.

Om
man gör tankeexperimentet att exportens sammansättning inte skulle ha
förändrats sedan 1970 och räknar fram vilka varu- och ländereffekter som då
hade uppkommit får man praktiskt tagel samma lal som de som redovisas i
tabellerna 4.2 och 4.3. Gör man elt omvänt experiment och antar att exporten
haft 1985 års sammansättning alllsedan 1970 och beräknar varu- och
ländereffekter under detla anlagande blir effeklerna räknal per år bara några
tiondels procenlenheler bättre än med 1970 års struktur. Slutsatsen är således
att strukturomvandlingen i svensk industri (som den kommer filt uttryck i dessa
beräkningar) gått i en positiv riklning under 1970- och 1980-lalen, men atl
effekten av denna strukturomvandling endast marginellt bidragit till den totala
exportens tillväxt.

De
strukturförändringar som skett har alltså inte i någon nämnvärd grad ökat
exporttillväxten, nota bene på del speciella viset all exporten inriktats mol
mer snabbväxande varugrupper och länder. Strukturförändringarna har dock på andra
sätt varit både gynnsamma och nödvändiga. I själva verket hade det varit näst
inlill omöjligt att upprätthålla 1970 års exporlstruktur. Att fortsätta
exportera varor som Sverige, vid rådande kostnadsläge, inle längre hade
konkurrenskraft att producera och alt inle öka inslaget av sådana produkler som
landel var mer konkurrenskraftigt på, hade endasl varit tänkbart till priset av
starkt försämrad levnadsstandard. Det är en helt annan sak atl de produkter
som svenskt näringsliv är mest konkurrenskraftigt på att producera inte
nödvändigtvis är de som efterfrågan växer snabbast på, eller - omvänl - alt
Sverige mycket väl kan sakna förutsättningar att konkurrera på varuområden där
världens efterfrågetillväxl är starkast.

I
figur 4.5 visas sambandet mellan marknadsandelsförändring och mark-

nadsfiUväxi för olika varugrupper under perioden 1970-1985. Figuren

stöder inte hypotesen att den svenska konkurrenskraften är starkare på

produktområden med snabb än med långsam marknadstillväxt. Om man av

de skäl som angetts ovan bortser från petroleumprodukter, så uigjorde

varugrupper där Sverige under perioden ifråga ökat sin andel på mark

nader med snabbare tillväxt än genomsnittet blott 7% av varuexporten. 296

Drygt
hälflen av exporten består av produktområden med snabbare än Prop.
1986/87:74 genomsnittlig tillväxt, men där Sverige lappar marknadsandelar. Till
denna kategori hör viktiga varugrupper som maskiner och motorfordon.

Figur 4.5 Samband mellan marknadsandelsförändring och
marknadsandelstillväxt för Sveriges export av varor 1970—1985 (löpande priser
i svenska kronor)

Marknadstillv ä xt

Petroleumprodukter

22-21

Motorfordon

Instrument

9 Övriga trävaror • Övr. transportmedel

— I------- 1------ 1----- 1 —

12 3 4 Grafiska produkter

# Livsmedel

Elektriska maskineri

övr. kemiska produkter—s,

Maskiner ( ) —- Teko -

T----- 1---- 1 V I

-5 -4 -3 ,

1
Papper

' Papper Metallvaror I 15 Mineraliska produkter 14

Sågverk,trävaror

Järn och slål

Marknads-- andelsf ö r ä ndring'

Icke-järnmetaller

Massa* Jordbruk

Fartyg 10

• Järnmalm
Genomsnittlig procentuell förändring per år

Övr.
mineraler

s. 298 Kontrollera mot PDF

Produktgrupp

Andel

Produktgrupp

Andel

i %, av

svensk

export

1985

Jordbruk

Övr. kemiska produkter

Järnmalm

Mineraliska produkler

Övr.
mineraler

Järn och stål

Livsmedel

Icke-järnmelaller

Teko

Metallvaror

Sågade
trävaror

Maskiner

158

Övriga
trävaror

Elektriska produkter

Massa

Motorfordon

155

Papper

Fartyg

Grafiska
produkter

Ovr. transportmedel

Petroleumprodukter

Instrument

5 Svenska
företags investeringar utomlands Pop.
1986/87:74

5.1 Inledning

I
detta avsnitt ges en statistisk beskrivning av svenska förelags investeringar
i utlandet. Först redogörs för omfaltningen av den ulländska verksamhelen.
Framställningen koncenlreras därvid lill det begränsade antal koncerner (ca
20), som svarar för merparten av svensk industris engagemang i utlandet.
Därefter beskrivs sambandet mellan de svenska och utländska enheterna inom de
multinalionella koncernerna med avseende . på internexport. I elt iredje
avsnitt beskrivs hur den svenska verksamheten i de multinationella koncernerna
har utvecklats i jämförelse med övrig svensk induslri.

5.2 Använda dalakällor

Som
underlag till beskrivningen har använls främsl två källor:

Direktinvesteringskommitténs
(DIRK) betänkande "Näringspolitiska effekler av internationella
invesleringar" (SOU 1983:17) och vissa av DIRK publicerade expertrapporter
utgör det huvudsakliga underlaget för framställningen om utlandsverksamheten
till år 1978. Det görs ingen redogörelse av DIRK:s studier om effekterna av
utlandsinvesteringar för enskilda företag eller industrier, då syflel endast
är att ge en övergripande beskrivning.

För
perioden 1978-1985 har statistiska centralbyrån på induslridepartemenlels
uppdrag genomfört såväl en uppdatering som en komplettering av vissa uppgifler.
Detla maierial grundar sig främsl på uppgifter från olika statistiska register,
men kompletteringar har också skett genom direktkontakt med de berörda
förelagen.

Vid
tolkningen av den följande redogörelsen bör beaktas all resultaten från de två
olika datakällorna (DIRK och SCB) inte är direkl jämförbara med varandra
beroende på olikheter i urval, indelningar, begrepp, materialinsamling, m. m.
En ytterligare reservation bör göras för al' statistiken på detla område är
behäftad med osäkerhel, i synnerhet när del gäller utlandsverksamheten,

5.3 Omfattningen av den utländska verksamheten

5.3.1
Sysselsättningen

År
1965 fanns det enligt DIRK 82 svenska koncerner med producerande dotterföretag
i utlandet. Dessa koncerner sysselsatte år 1965 totalt ca 170000 anställda vid
800 egna dotterföretag i utlandet finkl. icke producerande dollerbolag). Om
även minoritetsägda företag inräknas, var antalet anslällda ca 195000.

I
labell 5.1 visas utvecklingen av de olika slagen av utlandsverksamhet

under perioden 1960-1985. Därav framgår att den lotala sysselsätlningen

vid de egna dotterbolagen ökade med ca 75% till 301000 anställda mellan

1965 och 1978. Inräknal minoritetsägda företag, uppgick sysselsättningen 298

s. 299 Kontrollera mot PDF

till drygt
360000. Anlalel svenska koncerner med produklionsverksamhel Prop. 1986/87:
74

ulomlands
steg är 1978 lill 118, vilka hade sammanlagi 1700 dotterbolag i

utlandet.

Enligt SCB-undersökningen, vilken omfattar ca 80
koncerner, ökade anlalel anställda i dotterbolagen utomlands med 14000, eller
4%, under perioden 1979-1985 till 329000. Sysselsätlningen har således varil
relativt stabil under perioden. De senaste två åren 1983-1985 har det skell en
väsenllig ökning (ca 8%) i sysselsältningen ulomlands. Denna tendens synes även
ha varit gällande år 1986. Om nu kända förelagsförvärv inkluderas, torde den
toiala sysselsättningen utomlands vid slutet av år 1986 grovt kunna uppskattas
till 370000 anslällda; dvs. mer än en fördubbling sedan år 1965.

Anlalet anslällda i de producerande dotterföretagen svarar
för merparlen (eller 75-85%) av den lotala sysselsältningen ulomlands.
Sysselsätlningen i dessa företag har enligt DIRK mer än fördubblats under
perioden 1960-1978, från drygt 100000 lill nästan 230000 anställda år 1978
fördelal på totalt 570 produktionsföretag. Den slörsia ökningen skedde under
1960-talet, medan ökningen under slutet av 1970-talel (1974-1978) varit liten.
Del kan vara av inlresse alt notera om ökningen skett genom expansion i
befintliga dotterföretag eller genom uppköp av andra företag. Mellan 1960 och
1970 skedde en viss ökning av personal i de befintliga förelagen. Under
1970-lalel har däremot sysselsätlningen i befintliga företag minskat och den
nelloökning som redovisas för de ulländska tillverkningsbolagen förklaras
främst av företagsuppköp men även av viss nyetablering av dotterbolag. En
viktig anledning lill den minskade sysselsättningen i gruppen för de
befintliga företagen är att flera, lidigare svenska, dotterföretag under
perioden övergått lill ulländsk ägo, ibland i kombinalion med betydande
svenskt minoritetsintresse.

Del finns ingen totalundersökning för sysselsätlningen i
produktionsbolagen efler år 1978. De uppskattningar som SCB presenieral för
etl begränsat antal multinationella koncerner (17-gruppen) lyder dock inle på
att det

Tabell 5.1 Utvecklingen av sysselsättningen i
dotterbolagen utomlands 1960-1978 resp. 1979-1985

Antal anställda (i I OOO-tal) Antal anställda (i I OOO-tal)

1960 1965 1970 1974 1978 1979 1981 1983 1985

Producerande

dotterföretag 106 148 183 220 228 - _ _ _

Försäljande

dotterföretag - 22 36 50 54 _ _ _ _

Övriga rörelse-

drivande dotter

bolag - (1)' (4)' 16 20 - - _ _

Summa

Dotterföretag - 171 222 285 301 315 326 304 329

Källa: För åren 1960-1978: Direktinvesteringskommittén.
För åren 1979-1985: SCB.

' Uppgift saknas. Siffrorna inom parentes hänför sig till
anställda i övriga rörelsedri

vande dotterbolag som felaktigt klassificerats som försäljande dotterföretag år
1965. 299

s. 300 Kontrollera mot PDF

skelt
några stora sysselsättningsökningar i produktionsbolagen mellan Prop.
1986/87:74 1978-1985. De företagsförvärv som gjorls underår 1986 lorde dock
enligt en överslagsberäkning innebära atl anlalet anställda ökar lill ca
270000.

Sedan milten av 1960-talel har sysselsätlningen i svensk
industri minskat med undantag av de senaste åren. De svenska multinationella
företagen har samtidigt ökal sin sysselsättning i utlandet. Satt i relafion
till antalet anställda i svensk induslri ökade anlalel sysselsatta i de
utländska producerande dotterbolagen från 12% år 1960 till 26% år 1978 (tabell
5.2). Enligt en överslagsberäkning torde motsvarande andel utlandsanställda i
produk-fionsbolagen år 1986 ha sfigit till ca 31 %.

' '20-(17)-gruppen''

Etl begränsat antal företag svarar för merparlen av den
svenska industrins utlandsverksamhet. Enligt DIRK stod de 20 största
utlandsinvesterande koncernerna' för näslan 90% av antalet anställda i svenska
tillverkande dotterbolag i utlandet. I SCB-undersökningen motsvaras 20-gruppen
av 17 koncerner; antalet "självständiga" koncerner har minskal
beroende på förvärv inom gruppen och att en koncern inte längre har några
ulländska produktionsföretag.

Enligt DIRK har sysselsättningen i 20-gruppens utländska
produktionsföretag ökat med drygt 60000 anställda eller knappt 50% mellan 1965
och 1978 (labell 5.3). Enligt SCB:s uppskattning synes det ha varit en oförändrad
sysselsättning mellan 1978 och 1985. En viss uppgång har skell under de senasle
åren. Den tycks - enligt en grov uppskattning - ha fortsatt med

Tabell 5.2 Antal anställda i de svenska koncerndelarna 1
multinationella koncerner och antal anställda i produktionsbolagen utomlands i
relation till totala antalet industrisysselsatta i Sverige.

1960 1965 1970 1974 1978

Antalet anställda i de

svenska koncerndelarna i

de multinationella kon

cernerna (i 1 OOO-tal) - 326 396 432
416

- i procent av toiala

antalet industrisyssel

satta i Sverige - 35 43 46 48

Antalet anställda i

produktionsföretag utom

lands i procent av

totala antalet industri-

sysselsatta i Sverige 12 16 20 24 26

/Cä//a. pirektinvesteringskommitlén.

Anm. Ökningen av den andel av total industrisysselsättning
som arbetade i de svenska koncerndelarna i multinationella koncerner beror
enligt DIRK dels på att ytterligare koncerner blivit multinafionella under
perioden, dels på all koncernerna förvärvat företag också i Sverige.

' De 20 största utlandsinvesterande koncernerna rangordnas
efter del lolala antalet

anställda i utlandet. 300

ökad
slyrka år 1986, då sysselsättningen i produktionsföretagen beräknas ha stigit
med ca 40000 anställda eller drygl 20% tack vare ett fåtal stora
företagsförvärv.

17-gruppens sysselsättning i Sverige i relalion till det
toiala antalet industrisysselsatta i Sverige ökade från 23% år 1965 till 30% år
1978; och enligl SCB lill 31 %år 1985. Den ökande andelen är inle resultatet av
inlern tillväxt i 17-gruppens koncerner ulan beror främst på förvärv av andra
svenska förelag. Det är också fråga om någon överskattning av andelens storiek,
emedan 17-gruppens sysselsättning i Sverige också avser verksamhet som ligger
ulanför tillverkningsindustrin.

SCB-materialet
ger även den totala sysselsättningens fördelning mellan Sverige och utlandet.
Därav framgår att 17-gruppens sysselsättning utomlands (i alla typer av
dotterbolag) satt i relation till gruppens lolala antal anslällda har ökat från
49,5 % år 1978 till 51,4% år 1985; år 1986 har denna andel troligen stigit
ytteriigare några procentenheter.

Enligt en
grov uppskattning av fördelningen mellan Sverige och utlandet av 17-gruppens
sysselsättning inom enbart tillverkningsindustrin, dvs. exkl. försäljningsbolag
och annan verksamhet i koncernerna, är utlandsandelen ca 45 % år 1985; förvärven
år 1986 torde ha inneburit att denna andel har närmat sig 50%-gränsen.

Prop. 1986/87:74

Tabell
5.3 Antal anställda (i 1 OOO-tal) i Sverige och utomlands i de 20 största
utlandsinvesterande koncernerna 1965—1978 resp. i de 17 största utlandsinvesterande
koncerner 1978—1985

1965
1970 1974 1978 1978 1983 1985

1986

20(17)-gruppens sysselsättning i Sverige

- i procent av

svensk industri

17-gruppens totala

sysselsättning

utomlands

- i procent av

17-gruppens totala

sysselsättning

219 247 272 260 266 255 262

23 27 29 30 30 31 31

- 261 260 278

- - - - 49,5 50,5 51,4

ca 320'

Troligen några procentenheter högre än år 1985

20(17)-gruppens
sysselsättning i de utländska produktionsföretagen

- i procent av 17-gruppens totala sysselsättning inom
produktionsföretag'

133 158 190 197 li

44,9-

173

44.4

186

45.4

ca 225-230'

Troligen några procentenheter högre än år 1985

Källa: 1965-1978; Direktinvesteringskommittén; 1978-1985:
SCB och vissa bearbetningar av SCB:s material.

1.
Grov
uppskattning (industridepartementet).

2.
Enligt SCB är
det stor osäkerhet för den angivna uppgiften år 1978.

3.
17-gruppens
totala sysselsättning inom produktionsföretag = sysselsättning i tillverkningsföretag
i Sverige -I- sysselsättning i produktionsföretag utomlands. Sysselsättningen
vid tillverkningsföretag i Sverige har skattats till 85 % av koncernernas
totala sysselsättning i Sverige.

301

Inom 17-gruppen finns koncerner med vitt skilda
internationaliserings- Prop. 1986/87: 74 grader. En uppdelning av 17-gruppen på
två undergrupper har genomförts: Låginternationaliserade (Låg-MNF) och
höginlernafionaliserade (Hög-MNF) koncerner. Till Låg-MNF räknas koncerner i
vilka andelen anslällda ulomlands ligger under 50%; för att räknas lill
Hög-MNF skall denna andel översliga 50%.

Det fanns sju koncerner i Låg-MNF-gruppen som år 1985
sysselsatte 143 000 anställda i Sverige och 65 000 ulomlands, varav drygt
hälften i produktionsbolagen. Gruppen domineras storleksmässigt av ASEA,
Saab-Scania och Volvo. Sysselsättningen ulomlands har ökal under perioden
1978-1985, vilket medfört en ökning av utlandsandelen från 27,7 % år 1978 till
31,3% år 1985. I Hög-MNF-gruppen ingår tio koncerner med 119000 anställda i
Sverige. Gruppen domineras storieksmässigt av Electrolux, Ericsson och SKF (SKF
väger dock mindre tungt i gruppens verksamhet i enbari Sverige). I utlandet
sysselsattes 212000, varav 151 000 vid produktionsbolagen; Hög-MNF-gruppen
slår därmed för 65% av den svenska industrins totala antal anställda utomlands.
Ullandsandelen har ökat från 61,9% år 1978 till ca 64% år 1983 och 1985; år
1986 sleg troligen andelen ytterligare några procenlenheler.

Det är således en stor skiUnad i utlandsandelen mellan de
två grupperna; denna skillnad skulle bli ännu mer markerad om enbari den andel
som var sysselsatt i produktionsbolagen ulomlands betraktades.

Tabell 5.4 Antal anställda (i 1 OOO-tal) i Sverige och
utomlands i Låg-MNF' och Hög-MNF

1978

1983

1985

1986

Antal
anställda i Sverige

Låg-MNF

138

143

Hög-MNF

128

111

119

Antal
anställda utomlands

Låg-MNF

Ca 10000 i ökning

Hög-MNF

208

200

212

Betydlig ökning (ca 30000) genom förvärv

Antal
anställda i produk-

tionsbolag

Låg-MNF

Ca 10000 i ökning

Hög-MNF

141

151

Betydlig ökning (ca 30000) genom förvärv

Andel av
total sysselsätt-

ning som
är anställda utomlands

Låg-MNF

27,7

29,5

31,3

Hög-MNF

61,9

64,2

64,1

Några procentenheter högre andel än år 1985

Källa: 1978-1985: SCB. 1986: överslagsberäkning av
industridepartementet.

' Låg-MNF = Multinationella koncerner i vilka andelen
utlandsanställda ligger

under 50% (ASEA, ASTRA, Euroc, PLM, Saab-Scania. SCA och
Volvo).

" Hög-MNF = Multinationella koncerner i vilka andelen
utlandsanställda ligger

över 50% (AGA, Alfa Laval, Atlas Copco, Electrolux,
Ericsson, ESAB, Esselte,

Sandvik, SKF och Swedish Match). 302

5.3.2 Investeringar och materiella anläggningstillgångar

I DIRK-materialet finns inga uppgifter om investeringarna
ulomlands i byggnader och maskiner. Industrins utredningsinstitut gjorde dock
en uppskattning med utgångspunki i DIRK-materialet. Enligt denna uppskattning
skulle investeringarna i produktionsbolagen under åren 1975-1978 molsvara
ungefär 25% av indusirins invesleringar i Sverige under perioden.

Riksbankens
lillståndsstatistik över direkiinvesteringar utomlands medger inte av olika
skäl (se olika årgångar av publikationen "Industri och
industripolitik") all en fullständig bild av investeringsvolymen kan
redovisas. Den kan dock användas för att skatta den trendmässiga utvecklingen
av utlandsinvesteringarna. Som framgår av figur 5.1 har både tillstånden till
direkiinvesteringar (totalt och för produktionsföretagen) och borgensåtaganden
ökat mycket starki sedan år 1978. Om realinvesteringarna ulomlands har ökal i
samma takt som tillslåndsbeloppet för direkiinvesteringar i produktionsföretag,
torde investeringsvolymen i utlandet ha motsvarat omkring 40% av
investeringarna i byggnader och maskiner i Sverige under perioden 1982-1985;
dvs. en uppgång av andelen från ca 25% under åren 1975-1978. Den myckel
markanta ökningen av tillstånden för direktinvesteringar utomlands år 1986
indikerar atl denna andel stigit ytteriigare detta år, även om hänsyn las till
att en ökande andel av tillstånden aldrig utnyttjas för direkiinvesteringar.

Prop.
1986/87:74

17-gruppen

SCB
har uppskattat 17-gruppens invesleringar i byggnader och maskiner i Sverige och
utomlands. I tabell 5.5 har beräknats olika mått på invesleringsulvecklingen
1978-1985. Den andel av 17-gruppens lotala invesleringar som sker i de
utländska bolagen har i regel vid de olika måtten legat

Figur
5.1 Tillstånd till svenska direktinvesteringar i utlandet 1975—1986 (miljarder
kronor, löpande priser)

mdr kr

Tbtalt for

du-ektinvesteringw / 1

30 20

Borgens- orh i garantiförbindelser / \

f /

/ /

/ / / /
/
y

/ •

----'
_..■■■■* Direktinwsterinqor
produktionsföretag

1 1

1380

19S5

1975

Källa: Riksbanken.

303

mellan
35-45% under perioden. Om förvärv inkluderas synes invesle-ringsandelen minskat
några procentenheter under senare delen (1982-1985) av perioden. När
investeringarna i enbart produkfionsförelagen sätts i relation lill koncernens
investeringar i dess totala verksamhel har andelen i regel pendlat mellan
30—35%; även här kan en viss minskad andel förmärkas under sluiet av perioden.
Andelen för produktionsföretagen ökar lill inlervallel 40-45%, när
investeringarna i dessa förelag relateras

Prop.
1986/87:74

s. 304 Kontrollera mot PDF

Tabell 5.5 Investeringar i byggnader och maskiner (milj.
kr.) I 17-gruppen 1978-1985

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

Investeringar exkl förvärv i Sverige och utomlands

Investeringar i utländska bolag

2 363

2687

3 699

4999

5 250

4966

5 885

7114

- i
procent av 17-gruppens

totala
investeringar

(i
Sverige och utomlands)

37,3

39,1

39,0

41.4

43,2

40,7

38.7

37,1

Investeringar
inkl förvärv

Investeringar i utländska bolag

2536

3027

4 482

7 163

5 238

5 111

6 101

8115

- i procent av 17-gruppens totala investeringar

37,5

41,3

43,0

45,9

42,5

41,3

37.4

37.3

Investeringar i produk

tionsföretag i procent av

17-gruppens totala inves

teringar 30,7 35.2 33.4
31,5 23,9 30,1 27.9 28.6

C. Investeringar exkl förvärv

i Sverige men inkl förvärv

utomlands

Investeringar i utländska

bolag i procent av totala

invesleringar 39.0 42,0 43,6
50,3 43,1 41.4 39.6 40,2

Invesleringar i produk

tionsföretag i procent av

toiala investeringar 32.0 35.8 33,9
34,5 24,3 30.1 29.6 30,8

D. Investeringar i produk

tionsföretag utomlands

-
i procent av 17-gruppens

skattade totala investe

ringar i produktionsverk

samhet (grov uppskattning) 41,2 45.1 44,5
48,1 36,3 40,6 39,5 40,7

Källa: SCB
och vissa bearbetningar av SCB:s material (industridepartementet). Anm.:
Uppgifterna rörande investeringarna i byggnader och maskiner har hämtats från
årsredovisningen för koncernen och en enkät för de utländska bolagen. Först har
investeringarna i de utländska bolagen beräknats. Därefter har investeringarna
i Sverige residualberäknats (uppgifter för koncernen minus investeringarna i de
utländska bolagen). Förvärv avser restvärde på tillgångar som erhållits vid
företagsförvärv och som hämtats från enkäl och årsredovisningar.
Residualmetoden innebär således i detta fall att investeringarna i Sverige
också omfattar verksamhet utanför tillverkningsindustrin. I rad D i ovanstående
tabell har investeringarna i produktionsföretagen utomlands salts i relation
till den uppskattade totala investeringen i alla produktionsföretag. I denna
ingår de uppskattade investeringarna i produktionsföretagen i Sverige; för att
göra denna uppskattning har förutsatts samma relation i Sverige mellan totala
invesleringar och investeringar i produktionsföretagen som i den utländska
verksamheten.

304

s. 305 Kontrollera mot PDF

lill koncernens invesleringar enbari inom industrin. Denna
andel har också Prop. 1986/87: 74 minskat under senare hälften av perioden.
Förvärven utomlands år 1986 torde medföra en betydligt högre utlandsandel detta
år.

Den noterade nedgången i investeringsandelen utomlands vid
flera av måtten torde till viss del bero på den inverkan som uppkommer vid
förvärv; belydande förvärv eller försäljningar kan t. ex. förrycka jämförelser
över tiden. Om vi ser enbart lill investeringarna exkl. förvärv, framkommer
atl ullandsandelen varit relativt stabil över perioden 1978-1985; den
genomsnittliga andelen (ca 39%) för förra (1978-1981) och senare (1982-1985)
delen av perioden ligger på samma nivå.

En viss uppfattning av förvärvens betydelse kan fås genom
statistiken över 17-gruppens netloköp av svenska och utländska aktier åren
1978-1984. Neltoköpen har haft en större omfattning (labell 5.6) under den
senare delen (1981 -1984) av perioden; nettoköpen av utländska akiier var under
dessa år t.ex. fyra gånger slörre än under den förra (1978-1980) delen av
perioden. De ulländska neltoköpen var i sin tur betydligt slörre än neltoköpen
av svenska aktier. De stora ulländska neltoköpen åren 1981-1984 borde rimligen
medföra en ökande andel för investeringar utomlands under samma period, när
investeringarna också inkluderar förvärvade förelag. En orsak lill att detta
inte inträffat kan vara alt neltoköpen av ulländska akiier till avsevärd del
avsett forskningsföretag eller företag inom energisektorn, i vilka
anläggningstillgångarna i byggnader och maskiner kan vara av relativt liten
omfattning i jämförelse med ett tillverkningsförelag och i förhållande till
köpeskillingens storlek.

Uppgifler om de maleriella anläggningstiUgångarna ger en
något annan bild än den ovan beskrivna ulvecklingen över investeringar. De
ulländska dotterbolagens andel av 17-gruppens totala fillgångar har ökat från
39,7% år 1978 lill 46,3% år 1983; andelen har därefler legat kvar på denna nivå
till år 1985. Den genomsnittliga andelen för den senare delen av perioden
ligger ca 5 procenlenheler över motsvarande andel för periodens förra del
(1978-1981). Det är osäkert hur uppgifterna för den senare delen av perioden
påverkas av förändrade värderingsregler för lillgångama i de utländska bolagen.
Om vi ser till produktionsbolagen har deras andel av de

Tabell 5.6 17-gruppen$ nettoköp av svenska och utländska
aktier (milj. kr.) 1978-1984

1978-

1980

1981-1984

Utlänc aktier

Iska

Svenska aktier

Utländska aktier

Svenska aktier

Låg MNF HögMNF

Totalt
17-gruppen

1015 1503

2 528

1646 -1424

178

3 933

7 545

11478

3 772

932

4 704

Kdla: SCB.

Anm. Köpen av utländska aktier underskattas troligen, så
endast de svenska bola

gens aktieköp omfattas; dvs de utländska dotterbolagens egna aktieköp ingår
såle

des inle. 305

20 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

s. 306 Kontrollera mot PDF

totala
tillgångarna ökat från 31,1% år 1978 lill ca 36% år 1983 och 1985. Prop.
1986/87: 74 När tillgångarna i produktionsbolagen relateras lill 17-gruppens
uppskattade totala tillgångar endasl inom produklionsverksamhel uppgår andelen
till 39,7% år 1978 för alt stiga till 45,5% år 1983 och 1985. De här givna
uppgifterna tyder således på en viss förskjutning av del lolala realkapitalet
mot ullandel.

5.3.3
Forsknings- och utvecklingsverksamhet

För
forsknings- och utvecklingsverksamheten finns endast uppgifter tillgängliga
t.o.m. år 1978.

De
svenska multinationella företagen svarade år 1978 för större delen -70% - av
industrins forsknings- och utvecklingsaktiviteter. De svenska dotterbolagen
utomlands stod år 1978 för endast 14 % av de multinationella förelagens totala
FoU-verksamhet. Denna andel har varil oförändrad sedan 1970, medan den mellan
åren 1965 och 1970 ökade från 9%. En bidragande orsak till stagnationen i
tillväxten av den ulländska FoU-verksamheten under 1970-talet är atl flera
FoU-iniensiva dotterbolag ulomlands avyttrades under denna tid. Antalel
koncerner som bedrev FoU-verksamhet i utlandet ökade dock från 14 år 1965 till
43 år 1978. Del finns stora variationer i omfattningen utomlands mellan olika
företag. 1 maskininduslrin, den kemiska induslrin och eleklroindustrin var
FoU-arbetel i utlandet belydande; i t. ex. maskinindustrin var denna andel 36%
år 1978. De slörsia svenska multinalionella koncernernas FoU-andel ulomlands
var enligt DIRK 14%, meni några fall hade väsentliga delar av
FoU-aklivi-teterna förlagts utomlands. De 10 företag som hade mer än hälflen av
sina anslällda utomlands under år 1975 hade ca 30% av sin FoU-verksamhel i
utlandet.

FoU-intensiteten
i de svenska koncerndelarna av de multinationella koncernerna höjdes mer än för
koncernerna som helhet mellan åren 1965 och 1978.

5.4 Internexportens betydelse

År
1978 svarade alla svenska multinationella förelag för 58% av den toiala svenska
exporten. "20-gruppen" stod för 36% av den lolala exporten, varav
internexporten till dotterbolagen ulomlands (inkl. icke producerande) utgjorde
hälflen.

Den
lotala internexporlen från Sverige till de tillverkande bolagen är

mycket blygsam i relalion till indusirins ufiandsförsäljning (dvs. total

svensk exporl plus utlandsproduklion). Ar 1978 var denna andel 6%,

varav dock enbart hälflen är insatsvaror lill produktion. En mindre del

(3% år 1978) av svenska företags utlandsproduklion exporteras fill Sveri

ge. Inom t. ex. den höginternalionaliserade maskinindustrin är dotterbola

gens exporl lill Sverige större än moderbolagets exporl av insatsvaror lill

dem. De utlandsproducerande dotterbolagen exporterade år 1978 lill tred-

jelandsmarknader ca en fjärdedel av omsättningen, vilket utgjorde en

fördubbling sedan år 1978. 306

s. 1978 Kontrollera mot PDF

Ullandsprodukiionen ökade
sin andel av den toiala ullandsförsäljningen mellan åren 1965 och 1978 från 27
lill 34%. Denna ökning är dock näslan hell och hållel hänförbar till perioden
1974-1978. Denna tendens blir ännu mer uttalad när man studerar
utlandsproduktionens andel av de svenska multinationella företagens lolala
utlandsförsäljning. För hela gruppen multinationella företag ökade sålunda
andelen från 42 till 52% mellan åren 1970 och 1978. För de svenska
multinationella företagen var således deras utlandsproduklion av större
omfattning än deras export från Sverige vid försäljningen lill de ulländska
marknaderna.

Prop. 1986/87:74

s. 1979 Kontrollera mot PDF

"17-gruppen"

SCB-materialet
möjliggör en ungefärlig jämförelse mellan hög- och låginternationaliserade
koncemer med avseende på exportens och internexpor-lens betydelse.

Det
kan därvid först konstateras all 17-gruppen sammanlagt svarar för 38% av
Sveriges toiala export (tabell 5.7), dvs. något högre än motsvarande andel
(36%) för 20-gruppen är 1978. Ser man enbart till Låg-MNF står dessa för 23% av
Sveriges export, medan andelen för Hög-MNF utgör 15%. Låg-MNF:s dominans i
17-gruppen har förslärkls sedan år 1978 på grund av den goda exportutvecklingen
för bl. a. bilindustriföretagen i denna förelagsgrupp (avsnitt 5.5). Omkring
60% av 17-gruppens export är internleveranser lill dollerbolag ulomlands.
Huvuddelen (ca två tredjedelar) av internexporlen beslår i sin tur av
leveranser till försäljande dotterföretag.

Den
resterande tredjedelen av internexporlen, som går till produktionsbolagen
utomlands, utgörs för hela 17-gruppen till hälften vardera av färdigvaror till
återförsäljning och insatsvaror för vidare bearbelning eller reservdelar. De
två olika undergrupperna avviker markanl från della genomsnitl i
sammansätiningen av internexporlen. Hög-MNF har knappast

Tabell
5.7 17-gruppens export och internexport år 1985 i relafion till Sveriges
totala export och till produktionsbolagens omsättning

17-Gruppens, hög-

MNF:sresp.
läg-MNF:s

Export i

Intern-

Intern

Internexport

Internexporl

Utländska Exporten

%av

export

till
produktions-

till produl

produkt-

av
insats-

Sveriges

i % av

bolagen

i% av

tionsbolagen

tions-

varor

totala

Sveriges

resp.

resp.
grupps

i % av dei

ras

bolags

till
pro-

export

totala

grupps

totala
export

omsättnin

export

duktions-

export

totala

bolagen

total

varav

total

varav

rige i %

i %av

mtern

insats

mtern

msats

av
Sveri-

Sveriges

export

varor

export

varor

ges totala export

totala expon

Totalt

17-gruppen

22,5

Hög-MNF

0,5

Låg-MNF

s. 1980 Kontrollera mot PDF

Källa: Bearbelning av
SCB:s material.

307

några
insatsvaror i sin internexport till produktionsbolagen. Denna export Prop.
1986/87: 74 beslår näslan helt och hållet av färdigvaror. Låg-MNF befinner sig
i en motsatt situation; en mycket stor del (ca 85%) av Låg-MNF:s internleveranser
till produktionsbolagen är insatsvaror. Däremoi är leveranserna av färdigvaror
ytterst blygsamma i omfattning. Dessa förhållanden resulterar också i stora
skillnader i insatsvaruexporlens betydelse för de olika gruppernas
totalexport. Dessa internleveranser utgör 1 % av den totala exporten för
Hög-MNF och 16% för Låg-MNF.

I
huvudsak samma mönster återkommer när internexporlen sätts i relation till
omsättningen vid de ulländska produktionsbolagen. För 17-gruppens totala
internexport är denna andel 15%. Delas gruppen upp så visar del sig atl de
totala inlernleveranserna i förhållande till produktionsbolagens omsättning
uppgår till 9% i hög-MNF och till 25% i Låg-MNF. Del finns även uppgifter om
exporten av enbari insatsvaror, mätt som andel av produktionsbolagens
omsättning. Denna andel är närmast försumbar för Hög-MNF, men uppgår till 21 %
för Låg-MNF

Exporten/rå/i
produktionsbolagen utomlands lUl Sverige är av mycket liten omfallning (1 %)
mätt i relation till Sveriges totala export. Detta gäller även 17-gruppens
insatsvaruexport från Sverige till produktionsbolagen. Denna uppgår till endast
4% av Sveriges totala export; för Hög-MNF är denna andel t.o.m. noll. Exporten
av insatsvaror från Sverige lill de utländska produktionsbolagen är för Hög-MNF
mindre än deras export //// Sverige.

5.5 Utvecklingen i Sverige: En jämförelse mellan
multinationella företag och övrig svensk industri

SCB
har undersökt utvecklingen i några variabler för olika företagsgrupper. Syftet
har därvid varit att belysa gruppernas utveckling i Sverige korrigerad för
företagsköp och avyttringar. Man mäter således utvecklingen för samma förelag,
s. k. makaföretag, över hela perioden. I de följande avsnitten presenteras
ulvecklingen för följande företagsgrupper:

1. Låg-MNF:
De två personbilstillverkarna svarar som tidigare nämnts för

en myckel stor andel av gruppens verksamhet.

2.
Hög-MNF.

3.
Nationella företag: Svenskägda
förelag som i princip inte har någon produktion i utlandet.

4.
Totalt för hela
tillverkningsindustrin resp. verkstadsindustrin. 1 uppgiflerna om den lotala utvecklingen
ingår även förelag som inte ingår i ovan angivna företagsgrupper.

SCB-materialet
omfattar makaföretagens utveckling 1978-1985 (för år

1985 är värdel skattat). Jämförelsen mellan de olika grupperna påverkas

även av skillnader i andra faktorer, t. ex. bransch- och storleksfördelning.

De slora multinalionella företagen har t. ex. en koncentration lill verk

stadsindustrin. Gruppernas utveckling i både tillverknings- och verkstads

industrierna har därför undersökts. Unika företagsförhållanden kan vidare

i vissa fall få en relativt stark påverkan på ulvecklingen (t.ex. Volvo och

Saab-Scania i gruppen Låg-MNF inom verkstadsindustrin). Det lycks 308

dock
som om fiertalet av förelagen i både Hög-MNF och Låg-MNF har

s. 1983 Kontrollera mot PDF

haft
en relativt likartad utveckling inom resp. grupp. Det bör betonas att Prop.
1986/87: 74 skillnaderna mellan gruppernas utveckling kan förklaras av andra
faktorer än skillnader i internalionaliseringsgrad. De statistiska skillnaderna
mellan företagsgruppernas utveckling kan således inle utan vidare användas för
slutsatser för vad som skulle ha hänt om ullandsprodukiionen hade haft en annan
omfattning.

5.5.1
Sysselsättningen

Hög-MNF
har haft den svagaste sysselsättningsutvecklingen av företagsgrupperna under
perioden; antalet sysselsatta har minskat med ca 11 % 1978-1984, varav i stort
sell hela minskningen faller på 1980-talet (labell 5.8). År 1985 har
sysselsättningen ökat endast marginellt. Låg-MNF har i jämförelse med hela
tillverknings- eller verkstadsindustrin och övriga företagsgrupper i stället
haft den största ökningen i antalet anställda. Sysselsättningen sleg med ca 5%
(8% i verkstadsindustrin) 1978-1984 med huvuddelen av ökningen under
1980-talet; år 1985 var ökningen så pass stor som nästan 5%.

Tabell
5.8 Sysselsättningsutvecklingen för olika företagsgrupper 1978-1984 och
1984—1985 inom tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv resp.
verkstadsindustrin, exkl. varv

1978-

1980

1980-1984

1978-1984

1984-1985

Förändring

Identiska företag

Förändring i %

HögMNF

-0,1

-10,9

-11,1

0,7

(0,0)

(-10,1)

(0,7)

Låg MNF

1,4

3,3

4,8

(2,2)

(6,1)

(8,4)

(4,8)

Nationella

1,7

-8,4

-6,8

-0,5

företag

(1,7)

(-7,9)

(-6,4)

(1,3)

Totalt

0,7

-6,3

-5,7

1,1

(1,1)

(-3,3)

(-2,3)

(2,8)

Källa:
SCB.

Anm.
Utvecklingen mellan år 1984 och 1985 har skattats med hjälp av s. k. identiska

företag;
dvs. företag som är jämförbara mellan dessa är.

5.5.2
Utvecklingen av förädlingsvärdet

Förändringen
av förädlingsvärdet (tabell 5.9) för de olika företagsgrupperna ger samma
mönsier som för sysselsättningen. Hög-MNF har lägst ökningstakt (69%)
1978-1984. Låg-MNF har en nästan dubbeU så stor ökning (133%). De nationella
förelagens utveckling är något starkare (83 %) än för Hög-MNF. Denna
rangordning mellan de olika förelagsgrupperna är i huvudsak intakt över hela
tidsperioden. Utvecklingen efter devalveringen år 1982 kan vara av särskilt
intresse alt nämna. Under perioden 1982-1984 hade Låg-MNF en tre gånger så hög
ökningslakt än Hög-MNF (40 resp. 12%), medan förändringen för nationella
företag är dubbelt så hög jämfört med Hög-MNF. I själva verket har
förädlingsvärdet för Hög-MNF realt minskat under denna period. Det bör noleras
alt

förädlingsvärdets
utveckling påverkas av olikheter i lönsamhetsutveck- 309

ling.

Tabell 5.9 Procentuell förändring av
förädlingsvärdet 1978—1984 och 1984—1985 i tillverkningsindustrin, exkl.
stålindustrin och varv

Prop. 1986/87:74

1978-

-1984

1978-

-1980

1980-

-1984

1982-1984
1984-1985

Förändring

Förändring
Förändring

i
% i %

(identiska) företag)

Hög MNF

12
2

Låg MNF

133

40
8

Nationella

företag

27
2

Totalt

30
3

Källa: SCB.

Anm. Ulvecklingen mellan år 1984 och 1985 har skattats med
hjälp av identiska

företag.

5.5.3 Investeringsutvecklingen

Ett mått på investeringsbeteendet är
nettoinvesteringskvolen (dvs. nettoinvesteringar/förädlingsvärde). Av figur
5.2 framgår all kvoten för Hög-MNF under hela perioden underskred kvoten för
hela tillverkningsindustrin och kvoten för både nationella förelag och
Låg-MNF. Kvoten har utvecklats ungefär enligl samma cykliska mönster i alla
företagsgrupperna med undanlag för nationella företag i början av perioden.
Investeringskvoten ökade starkt i alla grupperna fr. o. m. 1982 eller 1983; i
synnerhet var detta fallet för Hög-MNF mellan 1984 och 1985. Uppgiflerna för år
1985 är dock osäkra.

Figur 5.2 Utvecklingen av nettoinvesteringskvoten (1 %)
1978—1984 och 1984—1985 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustri och varv

-Totalt

Nationella ( ö retag

L ä g htF

ri ö 9 rrF

I I

19SZ

19B4

19B0

1978 Källa:
SCB.

Anm. Neltoinvesteringskvot = nettoinvesteringar dividera!
med förädlingsvärdet. För år 1985 är kvoten skattad med hjälp av identiska
företag.

310

Del bör
även uppmärksammas atl det valda kvoimåitet påverkas av Prop. 1986/87:74
förädlingsvärdets utveckling; en relativt måttlig investeringsökning kan ge ett
kraftigt utslag i det använda kvoimåitet, om förädlingsvärdet har förändrats
svagt.

För atl få en mer precis uppfattning av investeringskvoten
för olika företagsgrupper och delperioder har beräknals den genomsnittliga
kvoten för år 1978-1980, 1980-1984 och 1985 (skattat värde). Kvoten för Låg-MNF
och hela tillverkningsindustrin var slabil över perioderna med viss uppgång för
år 1985 och låg i regel högst bland företagsgrupperna (se tabell 5.10). Hög-MNF
hade del lägsta kvotvärdet av grupperna, men detla har haft en viss uppgång
under 1980 lalet, framför aUt år 1985.

Verkstadsföretagen är starkt representerade i
Hög-MNF-gruppen. Verkstadsindustrin har i regel lägre investeringskvot än hela
tillverkningsindustrin. Del är därför möjligt att de ovan redovisade
skillnaderna i kvotvärde mellan grupperna är ell uttryck för gruppernas olika
branschinriktning. I tabell 5.10 har därför gjorls en jämförelse enbart inom
verkstadsindustrin. Därav framgår alt Hög-MNF har en lägre investeringskvot än
hela verkstadsindustrin (med undanlag för år 1985), men en lika stor eller
större kvot än nationella företag under 1980-talel. Låg-MNF har den högsta
kvoten och betydligt högre än för Hög-MNF. Del bör dock noteras all
skillnaderna mellan grupperna i kvotvärde blir betydligt mindre i verkstadsindustrin
än inom hela tillverkningsindustrin. Det är möjligt att återstående skillnader
i nettoinvesteringskvol till stor del kan förklaras utifrån olikheter i
kapitalintensitet för de företag som ingår i de olika grupperna.

1 del här använda datamaterialet från SCB:s
finansslafistik finns inga uppgifter om realinvesteringarna utomlands. Del
finns dock vissa uppgifter om företags netloköp av både utländska och svenska
akiier. För att få viss jämförbarhet med den tidigare redovisade
nettoinvesteringskvolen har dessa aktieköp relaterats till förädlingsvärdet för
resp. år. Det visar sig då atl Hög-MNF i tillverkningsindustrin under perioden
1981-1984 har en högre investeringskvot för utländska aktieköp (11,5 %) än för
invesleringar

Tabell 5.10 Utvecklingen av nettoinvesteringskvoten
1978-1980, 1981-1984 resp. 1984—1985 i fillverkningsinduslrin, exkl.
stålindustrin och varv, resp. verkstadsindustrin, exkl. varv.

Tillverkningsindustrin Verkstadsindustrin

Nettoinvesteringskvoten Nettoinvesteringskvoten

för perioderna (i %) för perioderna (i %)

1978-1980 1981-1984 1985 1978-1980 1981-1984 1985

HögMNF 7,3 8,4
13,5 8,4 8,4 13,4

Låg MNF 14,1 14,3 17,2 11,8 12,6 14,5

Nationel

la föret 14.6 12,1 15,5 9,7 8,3 9,7

Totalt 13,6 12,9 16,0 10,7 10,6 13,0

Källa: SCB.

Anm.
Nettoinvesteringskvot = nettoinvesteringar dividerat med förädlingsvärde.

För år 1985 är kvoten skattad med hjälp av identiska
företag. 311

i
byggnader och maskiner (7,5%). I Sverige har Hög-MNF under samma period
desinvesterat i svenska akfier, dvs. man har sålt mer akiier i svenska förelag
än man köpt. För Låg-MNF och totalt för tillverkningsindustrin är förhållandet
del omvända: Invesleringskvoten för köp av ulländska aktier ligger under de
angivna åren belydligl lägre än nettoinvesteringskvolen för reala
anläggningstillgångar (4,0 resp. 14,3% för Låg-MNF). Kvoten för köp av svenska
aktier ligger på ungefär samma nivå som för de ulländska aktieköpen. Hög-MNF
avviker således markant gentemoi övrig industri genom sin starka inrikining på
utländska aktieköp (dvs. främst förvärv eller nyetablering av dollerbolag
ulomlands).

Prop. 1986/87:74

5.5.4 Forskning och utveckling

Enligt fillgängliga uppgifter om löner för FoU-arbete har
FoU-intensiteten ökat något under perioden 1978-1984 i hela
fillverkningsinduslrin (figur 5.3). Låg-MNF och Hög-MNF har en mycket högre
genomsnittlig FoU-In-tensitet (5-6%) jämfört med t.ex. hela
tillverkningsindustrin (2,5-3%). För Hög-MNF har FoU-inlensUeten ökal under
sluiet av perioden. Detta är dock snarast effekten av en svag utveckling av
förädlingsvärdet under denna period. Låg-MNF och nationella företag har legat
kvar på ungefär samma nivå under perioden.

Figur 5.3 Utvecklingen av FoU-intensiteten (i %) 1978-1984
i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv

7.5

Källa: SCB.

Anm. FoU-intensitet = lönekostnader för forskning och
utveckling dividerat med

förädlingsvärde

5.5.5
Exporten

Hög-MNF har - med undantag för år 1985 (skallat värde) -
hafl den lägsla ökningstakten under hela perioden och olika delperioder;
exporten

312

har ökat
endasl hälften så myckel som exportvärdet för Låg-MNF. Hela
tillverkningsindustrin och nationella förelag har under 1980-lalet (med
undantag för 1985) haft en belydligl starkare ökningslakt än Hög-MNF. Under
tiden efter devalveringen (1982-1984) utvecklades således expor-

Prop.
1986/87:74

Tabell 5.11 Procentuell förändring av exportvärdet
1978-1984 och 1984-1985 i fillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv

1978-1984

1980-1984

1982-1984

1984-1985

Förändring

(identiska företag)

Hög MNF

113

Låg MNF

198

125

Nationella
företag

127

Totalt

154

Källa: SCB.

Anm. Utvecklingen 1984- 1985 har skattals med hjälp av
identiska företag.

Figur 5.4 Utvecklingen av exportandelen (i %) i
verkstadsindustrin exkl. varv 1978-1984 och 1984-1985

— Totalt

-Nationella f ö retag

' •• _ _______ ------------ ••• .. • ■'

--L å gfF

•• -H ö gfiF

19?B 1S80 1SG2 1SB4

Källa:
SCB.

Anm.
Exportandelen = exportvärdet dividerat med omsättningen. Utvecklingen

1984-1985 har skattats med hjälp av identiska företag.

313

ten
med 28% för Hög-MNF jämfört med 41 % för nationella förelag och Prop.
1986/87: 74 44% för hela tillverkningsindustrin.

Exportandelen
(export/omsättning) har utvecklats olika för företag inom verkstadsindustrin.
Den låga ökningen av exportvärdet för Hög-MNF har resulterat i atl
exportandelen för denna grupp har sjunkit några procentenheter under
1980-talet (figur 5.4); från att tidigare haft den största exportandelen (ca
64%) är denna nu lägre än för Låg-MNF. Exportandelen för Låg-MNF har nämligen
ökat myckel siarkt under 1980-lalel. Även nationella företag och hela
lillverkningsinduslrin har hafl en utveckling som resulterat i ökande
exportandelar.

314

6 Ägarstrukturförändringar Prop. 1986/87:74

Ägandet i det svenska näringslivet karlläggs för
närvarande av den s. k. ägarutredningen (I 1985:04). Enligt preliminära
uppgifter från ulredningen har ägarstrukturen i näringslivet genomgått stora
förändringar under senare är. I avvaktan på utredningens slutbetänkande redovisas
här i korthet ulvecklingen vad belräffar institutionaliseringen,
ägarkoncentrationen samt det ömsesidiga ägandet.

Instilutionalisering av ägandet

Det enskilda ägandels andel av det lotala aktieägandet har
minskat under 1970- och 1980-talen. Försäkringsbolag, pensionsfonder,
inveslmentbolag och rörelsedrivande bolag har ökal sina ägarandelar.

Den utveckling fram l.o. m. år 1983 som Studieförbundet
Näringsliv-Samhälle (SNS) beskrivii i boken Institutioner som aklieägare (SNS
1985) bekräftas av fortsatta studier inom området. I industridepartementets årsrapport
Industri och industripolitik 1985 görs en förnyad bedömning av
ägarstrukturförändringarna. Underår 1984 har andelsförändringarna för de olika
kategorierna av institutionella aktieägare varit relativt små. Den ovanligt
stora volymen nyintroduktioner under år 1983 och år 1984 kan ha brutit den
tidigare minskningen av andelen för de privata hushållen genom att
nyintroduktioner tecknats av privatpersoner. Dessa kan å andra sidan i
betydande omfattning ha sålls vidare till andra placerare. Utvecklingen efter
år 1984 finns inte kartlagd. Mycket tyder dock på att ägarandelarna varil
förhållandevis konstanta sedan år 1983. Den brutna kursuppgången på börsen kan
möjligen ha stimulerat hushållen till aktieförsäljning.

Utländska placerare har visat ett ökal inlresse för
svenska aktier under 1980-talet. Under 1986 tycks dock utländska placerare ha
netlosålt akiier för uppskattningsvis ett par miljarder kronor vilkel i så fall
minskal deras andel av aktieägandet i svenska börsföretag. En ökad andel av
nyemissionerna på börsen är riklade till i förväg utsedda köpare. Det finns i
dagslägel inga säkra uppgifler om fördelningen av emissionerna på institutioner
resp. hushåU (t.ex. anslällda). Del är därför inte möjligl att bedöma hur ägarstrukturen
har påverkats av det ökade användandet av riktade emissioner.

Tabell 6.1 Ägarkategoriernas procentuella andelar av
börsvärdet 1975— 1983

1975

1979

1981

1982

1983

Rörelsedrivande bolag Investmentbolag Försäkringsföretag
Fjärde AP-fonden Aktiefonder

13 11

5 14 13

2 2

7 16 14

2 3

9 16 14

Stiftelser,
pensionsfonder elc.

Utländska
ägare

Svenska
hushåll

IOO

100

Källa: SS 1985.

' Uppgift saknas. 315

Tabell 6.2 Största akfiepostens genomsnittliga andel av
röstetal och aktieka- Prop. 1986/87:74 pital i aktiemarknadsbolag år 1985
(268 företag)

s. 316 Kontrollera mot PDF

Andel av

röstetal

aktiekapital

Kurslista

A I-listan A Il-listan Väntelistan OTC-listan Inofficiella
listan

Samtliga 50 40

Källa: Ägarutredningen

Ägarkoncentration

Flertalet aktiemarknadsförelag (268 företag på A I-, A II-, vänte- och OTC-listorna samt den
inofficiella listan) domineras av en eller etl fåtal ägare. I genomsnitl har
den största ägaren 50 % av röstetalet i dessa företag (tabell 6.2).

Ägarna kan sammanföras i olika grupper eller sfärer. Fyra
sådana ägar-sfärer dominerar svenskl näringsliv.

Wallenberg, Industrivärden/SHB, Skånska och Volvo har styrelserepresentation
och är största ägare i företag, som svarar för närmare två tredjedelar av
sysselsättningen i akliemarknadsförelagen (inkl. sysselsältningen i Volvo). Ett
fåtal stora ägargrupper har således möjlighel alt utöva etl betydande
inflytande i stora delar av del svenska näringslivel.

En hög ägarkoncenlralion är dock inte någon ny företeelse
i den svenska ekonomin. Under 1960-talel arbetade den s. k.
koncentralionsutredningen med kartläggning av ägarkoncentrationen i
näringslivet (SOU 1986:7). Utredningen identifierade 17 belydelsefulla
ägargrupper år 1963.1 en senare utredning från slatens industriverk (SIND
1980:5) identifierades 32 sådana grupper. En del av ökningen i anlalet
ägargrupper är emellerlid en följd av att industriverket utnyttjat ell annat
urval där även kooperafiva och fackligt ägda företag ingick.

De 32 grupperna hade år 1979 aktieinnehav' som översteg 5
% i företag med tillsammans 813 000 anslällda i Sverige. De hade intressen i
nästan alla förelag med mer än 500 anställda och berörde därmed 97 % av de
totalt 841 000 anställda i storföretagen.

Beaklas endast starkare intressen - aktieinnehav förenat
med styrelsepost eller med majoritet på bolagsslämman - hade de 32
ägargrupperna sådana intressen i företag med 718000 anställda. - Detla
motsvarade 85 % av de anställda inom storföretagen.

' Aktieinnehaven beräknades genom en summering av
familjemedlemmarnas inne

hav, familjeanknutna stiftelsers innehav liksom till familjen närstående
investment

bolags innehav. 316

s. 317 Kontrollera mot PDF

Tabell 6.3 Stora ägargrupper åren 1963 och 1979 Prop. 1986/87: 74

Ägargrupper år 1963 Nytillkomna ägargrupper år 1979

Asken Ahlsell-Euroc-Cementgjuteriet

Bergengren AP-fonden

Bonnier Beijerinvest

Broström Cardo

Custos Företagsfinans

Dunker ICA

Edstrand Konsumentkooperationen

Ericsson Lantbrukskooperationen

Industrivärden-Handelsbanken LO-arbetarrörelsen

Ax: son Johnson Persson

Kempe Philipson

Kinnevik Praktikergruppen

Kockum Salén

Söderberg Safveån

Wallenberg Sörensen

Wehtje

Å hl é n

Källor: SOU 1968: 7 och SIND 1980: 5.

De största ägargrupperna år 1979 var Wallenberg-gruppen
och Induslri-värden/SHB. Övriga ägargrupper berörde inte på långt när lika
många anställda. Närmast kom Konsumentkooperationen, AP-fonden och Lantbrukskooperationen,
följda av Custos, Ax: son Johnson och LO.

Betydande förändringar kunde, enligt utredningen,
konstateras för de 17 ägargrupper som identifierats år 1963. De anställda i
samtliga företag som berördes av dessa gruppers aktieinnehav hade ökat från
445000 till 480000 anställda eller med 8 %. Det motsvarade i stort
sysselsättningsökningen inom storföretagen under samma period (9 %), men
översteg tillväxten i den privata sektorn (4 %). I de förelag där grupperna
också hade en styrelsepost eller majoritet på bolagsslämman hade
sysselsättningen emellertid ökat i mindre omfattning (4 %). Detla berodde,
enligt ulredningen, bl.a. på att vissa ägargrupper omfördelat sina innehav till
fler mindre poster i ett större antal företag. För några familjer hade
huvudverksamheten också kraftigl reducerats.

Under de senasle decennierna har fortsalla förskjutningar
mellan olika ägarblock noterats. Infiytandet för stora ägare som familjerna
Broström och Wethje har reducerats väsenlligl och nya ägare som Penser, Wall
och Lundberg har stärkt sin ställning. På den senasle liden har mycket snabba
ägarförändringar ägt rum i flera företag på börsen. Sammanfattningsvis kan
konstateras att ägarkoncentrationen är fortsatt hög i svenskt näringsliv men
att elt definitivt underlag f. n. saknas för alt bedöma om en ökning skett
under de senaste tio åren.

Ömsesidigt ägande mellan börsförelag

Även om det inte är någon ny företeelse i svenskl
näringsliv har förekoms

ten av ömsesidigt ägande varit föremål för belydande debatt under år 1986.

Det har framhållils alt det ömsesidiga ägandet ger upphov till inlåsnings- 317

s. 318 Kontrollera mot PDF

effekler, liksom att det
stärker företagsledningens ställning på bekostnad Prop. 1986/87:74 av
ägarnas inflytande. Det hävdas även att ömsesidigt ägande ofta etableras i
syfle alt blockera uppköp och andra ägares möjligheter all utöva inflytande och
all en av kapitalmarknadens grundläggande uppgifler därmed sätts ur spel.

Mol
detta har anföris att de senasle årens många konlrollpostskiften och
företagsuppköp på den svenska aktiemarknaden skapat behov av stabila
ägarstrukturer. Ömsesidigt ägande har därför utnyttjats som ett sätt atl främja
förelagens långsikliga utveckling och stabilitet.

Ägarutredningen
företog under vintern 1985-1986 en kartläggning av ömsesidigt ägande mellan
företag med akiier noterade på Stockholms Fondbörs (Ds I 1986:6).

Vid
årsskiftet 1985-1986 var 38 börsföretag involverade i en eller flera direkta,
ömsesidiga ägarrelationer med andra börsföretag. Del samlade värdet av dessa
innehav motsvarade ca 7 % av börsvärdel per den 31 december 1985.

Av
de 38 företagen hade 34 företag aktier noterade på A I-listan. Bland dessa
återfanns exempelvis Boliden, Skånska och Volvo jämte fiertalet av A I-listans
investmentbolag.

Flera
av de ömsesidiga ägarrelationer som indenlifierades mellan akliemarknadsbolag
omfaltade relativt små aktieposter. Ulredningen fann dock att ca en fjärdedel
av de aktieinnehav som ingick i ömsesidiga ägarrelationer motsvarade minst 20
% av röstetalet. 1 ca 45 % av fallen motsvarade innehaven mer än 10 % av
röstetalet.

Ägarutredningen
har därefter fortsatt karlläggningsarbetet och gör under år 1987 analyser av
orsaker och effekter av de kartlagda ägarstrukturförändringarna.

318

s. 319 Kontrollera mot PDF

7 Olika näringars utveckling och omvandlingstakt P''"P- '986/87:74 7.1 Förändringar i näringsstrukturen
1950-1985

Sedan 1950-talets början har olika näringars andel av den
samlade produktionen i samhällel (BNP) och av sysselsättningen förändrats
kraftigt (tabell 7.1). Sålunda har de råvaruproducerande näringarnas (jordbruk,
skogsbruk, fiske och gruvor) andel av BNP minskat frän 14 % år 1950 fill blotl
4 % i dag. I absoluta tal var nedgången störst mellan 1950 och 1970.
Tillverkningsindustrin och energisektorn har en svagt nedåtgående trend. Dessa
båda sektorer svarade under 1950- och 1960-talen tillsammans för drygt 30 % av
BNP mot strax under 30 % år 1985. Även byggnadsindustrins andel har sjunkit
någol. De tjänsieproducerande näringarna (exkl. byggnadsindustrin) har däremot
sedan år 1950 stadigt ökat sin andel av BNP; från 45 % år 1950 lill 60 % år
1980. Andelsökningen var i absoluta tal starkast under 1960- och 1970-talen.

Mätt som andel av sysselsättningen (anlal arbelade limmar)
blir förskjutningen mellan olika näringar än mer markant. Del är intressant
atl notera, att jordbruk, skogsbruk, fiske och gruvor år 1950 svarade för 14 %
av BNP, men för hela 22 % av antalet arbetade timmar. År 1985 var motsvarande
andelar 4 resp. 5 %. Resursnyttjandet har här sålunda blivit avsevärl
effektivare.

Ökningen av tjänsternas andel av produklionen och sysselsätlningen
hänför sig till den offentliga tjänsteproduktionen. De privata tjänsternas
andel av BNP är inte större i dag än är 1950. (Se vidare avsnitt 9).

1 labell 7.2 redovisas hur produkfionsvolymen och
sysselsätlningen mätt i anlal arbetade timmar i olika näringar har utvecklats
under perioden 1950-1985.

Produktionen (förädlingsvärdet) i tillverkningsindustrin
och energisektorn ökade i snabbare takt än privata och offentliga tjänsler
under perioden

Tabell 7.1 Produktionsvolym och sysselsättning i timmar I
olika näringar 1950, 1960, 1970, 1980 och i 985 (index 1970 = 100)

Förädlingsvärde, volym

Antal
arbetade timmar

1950

1960

1970

1980

1985

1950

1960

1970

1980

1985

1.2

Jordbruk,
skogsbruk,

fiske,gruvor

100

105

267

193

100

3,4

Tillverkningsindustri,

energiproduktion

100

117

132

110

IIO

IOO

Byggnadsindustri

100

109

115

IOO

6,7,8,9

Tjänster

100

134

144

100

109

116

Totalt

100

121

132

101

102

100

Näringslivets
tjänster

IOO

129

138

100

Offentliga
tjänster

100

142

155

IOO

138

151

KäUa: SCB. Nationalräkenskaperna.

319

Tabell 7.2 Olika
näringars andel av bruttonationalprodukten och sysselsättningen 1950, 1960,
1970, 1980 och 1985

Prop.
1986/87:74

Andel i procent av BNP

Andel
i procent av antalet arbetade timmar

s. 1980 Kontrollera mot PDF

1950

1960

1970

1980

1985

1950

1960

1970

1980

1985

1,2

Jordbruk,
skogsbruk.

fiske,
gruvor

3,4

Tillverkningsindustri,

energiproduktion

Byggnadsindustri

6,7,8,9

Tjänster

Summa

100

IOO

100

Näringslivets
tjänster

Offentliga
tjänster

Källa:
SCB, Nationalräkenskaperna.

1950-1970.
Därefter har förhållandet varit omvänl. Den starkaste expansionen har sketl i
den offentliga tjänsteproduktionen. Produktionen i privata tjänstenäringarna
har inle ökal i påtagligt snabbare takt än industriproduktionen.

Resursinsatsen
i tillverkningsindustrin och energisektorn i termer av arbetade timmar upphörde
alt öka vid mitten av 1960-lalel. Antalel arbelade timmar i privat och
offenllig tjänsteproduktion sammantaget har däremot ökat under hela perioden
1950-1985. Även mätt på delta sätt har expansionen varil slarkasi i den
offenlliga sekiom. I den privala tjänsteproduktionen har antalet arbelade
timmar - åtminstone under perioden 1970-1985 - varit i det närmasle oförändrat.

Produktionen i den
offenlliga seklorn ökar av statistiska skäl proportionellt mol antalet
arbetade timmar. 1 stafistiken mäts nämligen den offentliga produktionen i
termer av insatta resurser. Detla innebär atl produktivi-telstillväxten
definitionsmässigt är lika med noll. Om man utgår i från all det i verkligheten
förekommer en produkiiviietstillväxt även i den offentliga sektorn, kommer
produktionens tillväxt där att underskattas i statistiken.

7.2
Branschförändringar

Under
1970- och början av 1980-talel har stora förändringar skett i
branschstrukturen. Branschkoncentrationen i svensk industri har dock inle ökat
nämnvärt sedan år 1970. Både under 1970 och 1985 svarade de tio största
branscherna (mätt på 4-siffrig SNI-nivå) för hälften av industrins
förädlingsvärde. Rangordningen mellan de största branscherna har dock ändrats
under perioden.

320

Den slörsta förändringen har varit att bUindustrin har
vuxil krafligl och Prop. 1986/87: 74 ökat sin andel av industrins förädlingsvärde
från 5 % under år 1970 lill drygt 8 % år 1985. Samtidigt har basindustrier som
massa och papper, och järn och stål minskat sina andelar (se figur 7.2). Av
figurerna framgår vidare alt leleproduktinduslrin har fått ökad betydelse
liksom kemisk industri och den elektriska industrin.

Specielll intressant är ulvecklingen inom
elektronikindustrin; en bransch som var myckel obelydlig för drygl tio år
sedan. Elektronikindustrin

Figur 7.1 Branschkoncentration i industrin 1970 och 1985
::

1370

ises

5 15 Z5 35

Bra-scher i storleksorctiing

Källa: SCB:s industristalistik.

Figur 7.2 De tio största branscherna 1985 (andel av
förädlingsvärde)

Källa:
SCB:s industristalistik.

321

s. 322 Kontrollera mot PDF

21 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

sysselsatte år 1984 ca
51000 personer. De stora arbetsställena har en Prop. 1986/87:74 väsentligt
större andel av sysselsätlningen i elektronikindustrin än i verkstadsindustrin
som helhet. Av arbetsställena hade 10 % fler än 500 sysselsatta och svarade
för två tredjedelar av sysselsättningen.

Mellan
åren 1975 och 1984 ökade produkfionens saluvärde av elektronikprodukter med
164 % i löpande priser. För tillverkningsindustrin totall och
verkstadsindustrin var ökningen av saluvärdet under samma period 151 resp. 131
%. Jämförelser av delta slag tenderar dock lätt att bli missvisande då
prisutvecklingen inom eleklronikområdel varit fallande medan den inom övrig
industri varit krafligl ökande.

Bland
elektronikproduktionens olika varugrupper svarade kommunikationsutrustning för
ca 45 % av saluvärdet både 1975 och 1984. Medicinsk elektronik, datorer och
kringutrustningar samt elektroniska komponenter visade de största ökningarna av
saluvärdet i löpande priser mellan de båda åren. En myckel svag
produktionsutveckling noteras för konsumentelektronik och kontorsmaskiner,
vars saluvärde i löpande priser endast steg med ca 20 % under perioden.

Flesl
anlal producerande arbetsställen under år 1984 fanns inom varugrupperna
industriell eleklronik och elektroniska passiva komponenter.

En
annan vikfig tillväxtbransch har varit den kemiska induslrin. Flera sektorer
inom kemisk industri har fått ökad belydelse sedan år 1970. Industrin för
kemikalier, gödselmedel och ogräsbekämpningsmedel har tagil plats bland de tio
största branscherna. Läkemedelsindustrin har fördubblat sin andel av
industrins förädlingsvärde och ligger mycket nära de tio största. Även
plastindustrin harökai sin produkfionsvolym kraftigl.

Bland
de branscher som minskat sin andel av svensk industriproduktion återfinns
framför alll järn och slål, varven och konfekfion.

Järn-
och stålindustrin var den näsl slörsta branschen år 1970. Sedan dess har
andelen av industrins förädlingsvärde sjunkit 2,5 procentenheter till ca 5 %.
Branschens förutsättningar i dag beskrivs närmare i avsnitt 10.

Flera
stora nedläggningar har under senare år gjorls inom varvsnäringen. Från att år
1970 ha varit en av de tio största branscherna i svensk induslri, svarade
varven år 1985 endasl för 1,6% av del sammanlagda förädlingsvärdet (se vidare
avsnill 14).

Inom
leko-induslrin år det framför alll konfektionsdelen som gått tillbaka i
förhållande lill andra branscher. År 1970 hade beklädnadsindustrin en plals som
tionde slörsia bransch, medan den i dag hamnar belydligl längre ner på listan.

7.3 Strukturomvandlingstakt

Takten
i strukturomvandlingen skiljer sig mellan olika tidsperioder och mellan olika
länder. Nedan har elt måll på omvandlingstaklen räknats fram genom atl de
absoluta sysselsällningsförändringarna av olika sektorers procentuella andel av
näringslivet adderats.

I
labell 7.3 visas omvandlingslakten i hela näringslivel, dels i tre tidspe

rioder, dels i fyra länder. 322

s. 323 Kontrollera mot PDF

För
Sveriges del framgår att omvandlingslakten var högre under 1965- Prop. 1986/87:
74 1975 än under senare perioder. Detta beror framför alll på övergången från
jordbruks- till industrisamhälle. Mellan 1965 och 1975 krympte som lidigare
redovisats jordbrukets andel av sysselsättningen kraftigt. Under 1970-och
1980-talen har även industrin fått en mindre andel. Jämfört med de tre övriga
länder som redovisas här hade Sverige en lägre strukiuromvandlingslakt under
1970-1980. För perioden 1975-1984 visar Sverige däremoi en högre
omvandlingslakt än Förbundsrepubliken Tyskland, men lägre än Japan och USA.
Japan har hafl högsl omvandlingstakt. Landet hade 1970 en relativt
storjordbruks- och fiskesektor, som krympt kraftigt sedan dess. Mest har
sysselsältningen ökat i vissa tjänslenäringar. I Förbundsrepubliken Tyskland
sysselsatte handel, restauranger och holell allt fier särskilt under
1970-lalet. Induslrin och jordbruket har minskal sina resp. andelar sedan 1970.
Industrins betydelse vad gäller sysselsättningen har minskat även i USA. Där
spelar istället bank-, försäkrings- och prival uppdragsverksamhel saml vissa
andra Ijänster en växande roll.

En
beräkning har även gjorls av omvandlingstaklen inom tillverkningsindustrin.
Tabell 7.4 visar ett mätt framräknat på samma sätt som för hela näringslivet
ovan.

1
Sverige var strukturomvandlingen inom tillverkningsindustrin större mellan 1965
och 1975 än under senare perioder. Minsl var den under den senaste perioden.
Det är främst verkstadsindustrin som vuxil och tekoindustrin som gått fillbaka
under de senaste tjugo åren. En internationell jämförelse visar att 1975-1984
var omvandlingstakten något högre i Sverige och Japan än i USA och
Förbundsrepubliken Tyskland. I de andra länderna har, liksom i Sverige,
verkstadsindustrin fått en ökad andel av

Tabell
7.3 Strukturomvandlingstakt i näringslivet

Sverige

Förbundsrepubli ken Tyskland

USA

Japan

1965 - 1975 0,65 1970 - 1980
0,53 1975 - 1984 0,58

0,69 0,51*

0,74 0.63*

0,98 0,66

*
1975 - 1983

Källa:
OECD-statistik.

Anm.:
Näringslivet har delats in i nio sektorer (SNl 1-9).

Tabell
7.4 Strukturomvandlingstakt i fillverkningsindustrin

Sverige

Förbundsrepubliken Tyskland USA

Japan

1965 - 1975 0,86 1970 - 1980
0,62 1975 - 1984 0,51

0,45* 0,49*

0,51

*
1975 - 1983

Källa:
OECD-statistik.

/Inm.;
Tillverkningsindustrin har delats in i nio sektorer (SNl 31-39), 323

s. 324 Kontrollera mot PDF

industrisysselsätlningen,
medan teko-induslrins andel minskal. Minst utta- Prop. 1986/87: 74 lal är
detta mönster i USA.

7.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis
kan det noleras att strukturomvandlingen inneburit stora förändringar i
näringslivsbilden under efterkrigstiden. Industrisektorn redovisade sin högsta
sysselsättning under 1950- och börian av 1960-talet. År 1985 var antalel
arbetade limmar ungefär två tredjedelar av antalet år 1960. Däremot växer
tjänstesektorn. Även inom industrisektorn har stora förändringar ägt rum.
Internationella jämförelser visar därvid atl den svenska
strukturomvandlingstakten varit lika snabb som i konkurrenskraftiga
industriländer som Japan, Förbundsrepubliken Tyskland och USA. Studier som
gjorts inom bl. a. OECD bekräftar detta.

324

8 Sektorsindelad Strukturanalys Prop. 1986/87:74

8.1 Analysmodell

Den
svenska indusirins internationella konkurrenskraft har stått i centrum för den
ekonomisk-politiska debatten under de senaste tio åren. I avsnitt 4
analyserades konkurrenskraflsförändringar i lermer av förändrade relativpriser
m. m. Slutsatsen av den jämförelsen var att strukturella variabler som
varusammansättning och länderfördelning inle till fullo kan förklara svenska
marknadsandelsförluster. Vid sidan av kostnadsläget finns en rad andra faktorer
som är väsenfiiga för industrins konkurrenskraft i elt längre perspektiv.

Industriproduktionen
kan delas in efler bransch eller produkternas användningsområde. Ingendera av
dessa principer är dock särskilt lämpade för att analysera industrins
konkurrensförutsättningar. De faktorer som är strategiska i detla sammanhang är
knutna till egenskaper hos produklerna och produktionsprocesserna. Elt sätt att
analysera detla är genom att ta fasta på i vilken utsträckning som produkterna
är differentierade resp. hur flexibel produktionsapparaten är. Delta bygger på
att förelagens strategiska siluation bestäms av dessa faktorer. De
kompetenskrav som konkurrenssituationen medför bestämmer också hur forskning
och utveckling (FoU) kan bidra lill atl stärka konkurrenskraften.

En
modell' har utarbetats i vilken industrin siuderas ulifrån produkternas
differentiering och produktionsprosessens flexibilitet. Med denna ulgångspunkl
kan industrin enligt figur 8.1 delas in i fyra olika kategorier med hänsyn till
dessa två variabler. Klassificeringen av enskilda branscher liksom de valda
beleckningarna på de fyra grupperna kan givelvis alllid diskuteras. Syftet är
emellertid att utifrån en enkel indelning i korthet diskutera vilka
förutsättningar som gäller olika typer av förelag.

Figur
8.1 Indelning av industrin i fyra sektorer

Differentierade
produkter

Kundanpassad
produktion

Forskningsdriven
produktion

Flexibel
produktion

Standardiserad
produktion

Arbetskraft-baserad
produktion

R ä varubaserad produktion

Standardiserade produkter

Källa: Gruppen för
Resursstudier i Oslo.

' Modellen har utvecklats
inom Gruppen för Resursstudier i Oslo (se Norges indu

striella framtid. Strategiska muligheter for bedret konkurrenseevne. Norges
Tek- 325

nisk-Naturvitenskaplige Forskningsråd, 1986).

Konkurrensförmågan
inom råvarubaserad produktion besläms av pro- Prop. 1986/87:74 duktionslekniken
och möjligheterna att la till vara slordriftsfördelar. Tekniken är i allmänhet
internationellt given. Eftersom kapitalintensiteten är hög och
avskrivningstiderna därmed långa, så kommer anläggningarnas åldersstruktur
globalt sett alt variera. Producenterna med de modernaste anläggningarna blir
prisledare. Arbetskraftskostnaderna spelar mindre roll för råvarubaserad
produktion. Råvaror, energi och avskrivningar är de stora kostnadsposterna.
Produktionsekonomin bygger i hög grad på alt kapaciteten utnylljas för fulll.

Arbetskraflsbaseradproduktion
ulgörs av produkler som är förhållandevis standardiserade och som tillverkas i
jämförelsevis korta serier. Det finns ofta näraliggande substitut och priset är
viktigt som konkurrensmedel. I vissa fall kan märkesdifferentiering ha stor
betydelse. Eftersom arbetskraften svarar för en betydande del av
totalkostnaderna finns starka incitament atl införa arbetskraftsbesparande
teknik. Ökad aulomatisering är också ett sätt atl få en högre och jämnare
produktkvalitet.

Kundanpassade
produkler år i hög grad differentierade och håller en hög FoU-nivå. Eftersom
nära substitut saknas är de inte så priskänsliga. Produktionen är
jämförelsevis flexibel med ett slort behov av tekniker och servicepersonal.
Salsningar på produktutveckling och förmåga all utveckla lösningar för enskilda
kunder är centrala för konkurrensförmågan. Produklerna måste fortlöpande
ändras för atl förhindra konkurrenter att kopiera dem.

När
det gäller forskningsdriven produklion år salsningar på forskning och
utveckling utslagsgivande. Långa serier är nödvändiga för atl få täckning för
utvecklingskostnaderna. Möjligheterna att få tillbaka nedlagda kostnader i en
avlägsen framtid kan knappast bedömas på förhand. Verksamheten är alltså
riskfylld.

För
atl operationalisera denna modell har data över realkapital i form av maskiner
och inventarier per sysselsatt använls som måll på produktionsapparatens
flexibilitet. Hög kapitalintensitet indikerar låg flexibilitet och vice versa.
Forsknings- och utvecklingskostnaderna i förhållande till lönekostnaderna
representerar graden av produktdifferentiering. En hög andel forsknings- och
utvecklingskostnader indikerar en hög grad av produktdifferentiering.

I
tabell 8.1 visas hur produktion och sysselsällning utvecklats i de olika
seklorerna under del senasle decenniet. Arbetskraflsbaserad produklion svarade
år 1985 för nära hälften av förädlingsvärdet och 60 % av antalet sysselsatta i
tiUverkningsindustrin. Dess andel av industrins produktion och sysselsättning
har dock minskat sedan år 1975, medan den kundanpassade, forskningsdrivna och
råvarubaserade produktionens andelar har ökat.

Den
forskningsdrivna produktionen uppvisar den snabbaste tillväxten av
förädUngsvärdet under perioden. Den arbetskraftsbaserade produktionen har
minskat i volym sedan år 1975. Anlalet sysselsatta har ökat i den
forskningsdrivna produktionen, men inom övriga sektorer har antalet sys-

326

Tabell 8.1
Förädlingsvärde och antal sysselsatta i tillverkningsindustrin fördelade på
olika typer av produktion 1975 och 1984

Prop. 1986/87:74

Förädlingsvärde

Antal
sysse

satta

Andel

procenl

Index
- 1984 med 1975= IOO

Andel

procenl

Index

1975

1984

1975

1984

1975=100

Kundanpassad produktion Forskningsdriven produklion

Råvarubaserad produktion Arbetskraftsbaserad produktion

Tillverkningsindustri, totalt

57 IOO

49 IOO

127

136

122

90 105

63 100

60 100

117 88

82 86

selsatta
minskat. Nedgången har varit störst i den arbetskraftsbaserade produktionen.

Räntabiliteten
i resp. sektor under åren 1978-1985 framgår av figur 8.2. Under år 1986 bedöms
den nominella räntabiliteten ha fallit för alla grupper. Den största
försämringen gäller för den råvambaserade industrin. I övrigt bedöms de
inbördes relationerna bestå, med kanske en yllerligare relativ förbättring för
den forskningsdrivna induslrin.

Forskning
och utveckling (FoU) är en viktig konkurtensfaktor i stora delar av industrin.
Det kan röra sig om att ta fram nya produkter, som är överlägsna dem som finns
på marknaden eller att utveckla effektivare produktionsmetoder så att priserna
kan sänkas i förhållande till konkurrenterna.

Figur 8.2
Räntabilitet före extraordinära poster och skatt 1978—1985

■KJ

—

/ /

/ ..

—

'" "'" .

"
.f"-' —

-<*''
y \ ".

■/

/ \

—

/ f

.-' • '''

R ä varubaserad

flrtBts-intersiv

Forsln.-drivai

-Kmd-

787960 81 82838485

Anm.: Gäller företag som
funnits hela perioden.

327

Tillverkningen
av differentierade produkler (kundanpassad och forskningsdriven produklion)
karaktäriseras av en högre FoU-intensitet än industrin i genomsnitt. Drygt 60
% av tillverkningsindustrins FoU-kostnader läggs ned i dessa båda segment, som
tillsammans svarar för knappl en fjärdedel av industriproduktionen. Övervägande
delen av kostnaderna -ca två tredjedelar - faller på teleprodukler och bilar.

Den
arbetskraftsbaserade produklionen svarar för en fjärdedel av industrins FoU,
varav hälften utnyttjas i maskininduslrin (exkl. daiorer och kontorsmaskiner).
Den råvarubaserade sektorn står för dryga 10 % av FoU-insatsen i induslrin.

Över
tiden tenderar den kundanpassade och forskningsdrivna produklionen att öka sin
andel av tillverkningsindustrins FoU.

Del
kan konstaleras all utrikeshandeln vuxit kraftigl i alla fyra sektorerna. Över
lag har exporten ökat mer än imporlen. Den arbetskraftsbaserade industrin har
en något blygsammare exportökning än övriga sektorer. Både exportandelen och
imporlandelen (dvs. importens andel av den svenska marknaden) har vuxit i
samtliga seklorer. I dag är andelarna över hälften i många produktgrupper.
Sverige har elt överskott i utrikeshandeln med flera slora produktgrupper. Den
seklor där handelsbalansen är negativ för flesl grupper är inom den
arbetskraftsbaserade industrin.

I
det följande ges en mer detaljerad redovisning för de fyra seklorerna.

Prop. 1986/87:74

Figur
8.3 Industrins forsknings- och utvecklingskostnader under 1980-talet, fördelade
på olika sektorer

Kuid-

Forsloi-driven

R ä varubaserad

Rrbetskr-baserad

8.2 Forskningsdriven
industri Prop. 1986/87:74

Tillväxten har under perioden 1975-1984 varit snabbast
inom den forskningsdrivna industrin. Denna sektor svarar dock inle för mer än
i runda lal

10 % av tillverkningsindustrins proc/wAf/ow och
sysselsättning.

Produktionstillväxten har varit högst i läkemedelsindustrin, som 1984

svarade för omkring 20 % av den forskningsdrivna
produktionen. Anlalet sysselsatta i forskningsdriven produktion ökade med
sammanlagt runt

11 000 personer mellan 1975 och 1984. Större delen
av denna ökning faller

på bilindustrin.

Under åren 1978-1985 har den forskningsdrivna industrin
varje år haft en högre rånlabililet före extraordinära poster och skatt än de
övriga grupperna, vilket framgick av figur 8.1. Mest markanl är detta efter
devalveringen, då räntabiliteten varit nästan dubbelt så hög som för övriga
industri (över 30 %). Den forskningsdrivna industrin är också den mest
exportintensiva gruppen.

Beträffande fördelningen mellan fiUväxande och stagnerande
företag är den forskningsdrivna helt unik. Hela 90 % av de anställda i sektorn
arbelar i tillväxande förelag.

Den forskningsdrivna produktionen svarar för en tredjedel
av FoU-kostnaderna i industrin. Bilindustrin, som står för uppemot en tiondel
av industriproduktionen, svarar för inte mindre än en fjärdedel av industrins
FoU. FoU-intensiteten är högre i läkemedelsindustrin, men branschen är
betydligt mindre - blott 2 % av industriproduktionen. Likväl svarar den för 8 %
av indusirins FoU. Den FoU som bedrivs i dessa båda branscher är av mycket
olika karaktär. 1 läkemedelsindustrin är del i stor utsträckning fråga om
forskning för att ta fram hell nya produkler, medan det i bilindustrin snarare
gäller alt utveckla en befintlig produkt så att dess prestanda och design
skiljer sig från konkurrenternas nära substitut på ett för marknaden
tilltalande sätl.

Utrikeshandeln i forskningsdriven induslri kännetecknas av
alt trans-portmedelsexporten ökade med 70 % och exporten av läkemedel mer än
fördubblades mellan åren 1975 och 1985. Även importen av dessa varor ökade, men
inte lika kraftigt som exporten.

Exportandelen ökade i transportmedelsindustrin från knappl
50 % år 1975 till drygt 60 % år 1985. I den kemiska delbranschen var andelen
betydligt lägre trots en fördubbling under perioden. Imporlandelarna ökade på
båda varugruppsområdena med 10 procentenheter till 50 % i transportmedelsinduslrin
och till närmare 40 % i den kemiska delbranschen.

Svensk bilindsutri visade ett slort överskott i
utrikeshandeln mellan 1975 och 1985. Det har dessutom ökal under perioden. Även
för motorer är handelsbalansen i dag klart posiliv. För fio år sedan var
däremoi imporlen slörre än exporten i denna delbransch. Handeln med medicinska
och farmaceutiska produkter visade underskott 1975, men överskott 1985.

8.3 Kundanpassad industri

329

Teleprodukler samt elmotorer och generatorer är de
snabbast växande produktgrupperna inom den kundanpassade produklionen. Antalet
syssel-

satta
har dock minskat i alla branscher i denna kategori under perioden Prop.
1986/87: 74 1975-1984, utom i produklion av elmotorer och generatorer. Totalt
uppgick minskningen fill omkring 10000 personer. Den relativt sett största
nedgången har sketl i tillverkning av datorer och koniorsmaskiner, där
sysselsättningen sjunkit med drygl en tredjedel under perioden.

Den
kundanpassade tillverkningen är förhållandevis arbelskraftsinten-siv. De
strategiska resursema är forskning och utveckling, marknadsföring och service.
Tillgången lill bl.a. tekniker och specialister är viktig för ulvecklingen. I
och med att differentieringen av produkterna bygger på marknadsföring och
service och detta bäst sker på köparens marknad, sker sekloms expansion delvis
ulomlands. Även om tillgången lill yrkesutbildad arbetskraft ger Sverige en
komparativ fördel i tillverkningsledet, kan del vara fördelaktigt all lägga
även en del av tillverkningen nära kunderna, l.ex. montering. Ulvecklingen av
arbetskraftskostnader i Sverige torde även i fortsättningen skapa incitament
till ökad aulomatisering.

Den
kundanpassade industrin hade en relativt sett god ränlabUitet fram t.o.m. år
1983. Därefter har räntabiliteten faUil från 23 fill 8 % år 1985. Utvecklingen
beror i slor utsträckning på att några förelag inom gruppen dras med stora
förluster. Under år 1985 uppgick den samlade föriuslen till drygt 1,5 miljarder
kronor och "vinstföreiagens" resultat till ca 2,9 miljarder.

Drygl
25 % av de sysselsalla i kundanpassad industri ålerfinns i expansiva företag.

Den
klart högsta sysselsättningslillväxlen har de expansiva företagen inom den
kundanpassade industrin haft (31 %). I detta fall har tillväxten varil alltför
hög för vissa förelag och soUditelen har krafligl försämrals -obalanserad
fillväxt. Trots mycket stora exiraordinära nettointäkter - i huvudsak
koncernbidrag — har således inte räntabiliteten räckt för den expansionstakl
som gruppen haft.

Knappt
en tredjedel av FoU-kostnaderna i fillverkningsindustrin har under 1980-talet
lagts ned i kundanpassad produktion. Drygt hälften satsades för att utveckla
teleprodukler.

Vad
beträffar utrikeshandeln ökade eleklroindustrin - som dominerar seklorn — sin
exporl med nästan 75 % i fasla priser under perioden 1975-1985. Importen ökade
med drygt 60 %. Såväl export- som importandelen låg år 1985 vid 55 %. De hade
då ökat med 10 resp. 15 procentenheter på lio år.

Beiräffande
datorer och tillbehör har både export och imporl mångdubblats under
fioårsperioden. Instrumentexporten fördubblades under samma tid, medan importen
ökade ca 60 %. Ar 1985 var såväl exporten som imporlen av flygplan betydligt
större än tio år tidigare. Utrikeshandeln med flygplan varierar dock kraftigt
mellan åren.

För
några av de vikigaste produkterna i branscherna med kundanpassad

produktion är handelsbalansen klart posifiv. Del gäller l. ex. ADB-maski-

ner och teleprodukler. Importen av delar och tillbehör till datorer är

däremot större än exporten. Importen har dessulom vuxit snabbare under

den senasle tioårsperioden. För handeln med instrument är balansen nega

tiv i dag liksom år 1975. Beträffande flygplan visas i dag ett visst överskott 330

till skiUnad från det underskott som fanns tidigare under tioårsperioden.

Den
kundanpassade industrin svarar för én stor del av den svenska Prop.
1986/87:74 projektexporten (se vidare avsnitt 12).

8.4 Arbetskraflsbaserad industri

I
den arbetskraftsbaserade sektorn minskade såväl produktionen som sysselsättningen
under perioden 1975-1984. Detta beror till en del på att teko och varv ingår
där. Tekoindustrins produklion sjönk under perioden med nära 40 % i volym och
varvsproduktionen halverades. Sammanlagi skars sysselsättningen i dessa båda
branscher ner med drygt 50000 personer mellan 1975 och 1984. Även produktionen
i jord- och stenvaruindustrin (lillverkning av produkter av porslin, lergods,
glas samt tegel och cement m.m.) har sjunkit åren mellan 1975 och 1984 och
sysselsättningen har reducerats med nära en tredjedel. Den arbetskraftsbaserade
produkfionen exkl. nu nämnda branscher var år 1985 i volym i stort selt
oförändrad jämfört med 1975, men sysselsättningen var 20 % lägre.

Den
ogynnsamma sysselsättningsutvecklingen hänger av allt att döma samman med atl
priset är en viktig konkurtensfaktor när del gäller arbetskraftsbaserad
produktion. Kostnadsutvecklingen i Sverige åren 1975-1984 har skapat slarka
incitament till rationaliseringar, vilket minskat arbetskraftsinsaisen per
producerad enhet.

Viss
tillverkning inom den arbetskraftsbaserade sektorn har dock expanderat starkt.
Det gäller produktion av gummivaror, kemiska färdigvaror, plastvaror och
grafiska alster. Endast i en av dessa branscher, nämligen tillverkning av
kemiska färdigvaror, har dock sysselsätlningen ökal nämnvärt åren 1975-1984.
Närmare bestämi ökade antalel sysselsatta med drygt 6000 personer. I den
grafiska industrin har sysselsältningen ökal obetydligt, medan
plastvaruindustrins sysselsättning sjunkil något. Gummibranschen har
omstrukturerats sedan mitten av 1970-talet. Trots alt produklionen har ökat med
75 % i volym, har sysselsättningen reducerats med inte mindre än en tredjedel.

Sedan
år 1982 har räntabiUlelen legat i slort selt stilla kring 18-19 % och gruppen
har således inte känt av vinstkonjunkluren efter devalveringen.

I
seklorn ligger andelen sysselsalla i expansiva förelag strax över 25 %.

Den
arbetskraftsbaserade produktionens andel av industrins FoU år långt mindre än
dess andel av industriproduktionen. Under 1980-talet har i genomsnitt en
fjärdedel av industrins FoU satsats i detta segment, som svarar för mer än
halva industriproduktionen. Maskininduslrin svarar för nära hälften av
FoU-kostnaderna och metallvaror, elektriska apparater samt kemiska produkter
(exkl. läkemedel) för ytterligare nära 30 %. Inom branscher som tekoindustri,
livsmedelsindustri, trävaruindustri, grafisk induslri samt
iransportmedelsindustri (exkl. bilindustri) är FoU-kostnaderna mycket låga.

Utrikeshandeln
har utvecklats myckel varierande mellan de olika branscherna i
arbetskraflsbaserad industri.

Mellan
åren 1975 och 1985 ökade exporten från hela den arbetskraflsba- 33I

serade
industrisektorn med nännare 45 % i fasla priser. Om varvsindusirin Prop.
1986/87: 74 exkluderas uppgick ökningen till drygt 60 %. Maskinindustrin
dominerade exporten och ökade ca 50 %.

Exportens
andel av produktionen varierade myckel mellan branscherna. Lägst var den i
konsumfionsvarubranscher som grafisk industri och livsmedels-, dryckesvaru-
och lobaksindustrin (se vidare avsnitt 11). Högst exportandelar hade industrier
för foto m. m. och maskinindustri. Tekoindustrin ökade exportandelen slarki
under tioårsperioden.

Importen
i de arbetskraftsbaserade branscherna ökade drygl 40 % jämfört med 1975.
Varvsindustrin drog ned ökningen några procentenheter. Även importen
dominerades av maskininduslrin, där ökningen var 55 % under perioden.

Importandelen
av den svenska marknaden skiljde sig stort mellan branscherna. I industrier
för foto m. m. samt tekoindusirin var importen slor. 1 lekobranschen hade den
dessutom ökal kraftigt i betydelse. Grafisk induslri hade låg importandel, som
dock fördubblades mellan åren 1975 och 1985.

De
flesta av produktgrupperna i den arbetskraftsbaserade induslrin har haft
jämförelsevis små förändringar i handelsbalansen sedan 1975. Inom dessa grupper
har dock enskilda produkter siarkt förbällral eller försämrat sin position
gentemot utlandet.

Livsmedels-,
dryckesvaru- och lobaksindustrin, lekoindustrin saml industrierna för
kemtekniska varor, optik och foto har negativ handelsbalans. Vad gäller
trävaror och möbler visar däremoi utrikeshandeln etl stort överskott. Den
arbetskraftsbaserade maskinindustrin har till stora delar klart positiv
handelsbalans. För de delar av transportmedelsinduslrin som hör lill denna
seklor har handelsbalansen i många fall försämrats under den senaste
tioårsperioden.

8.5 Råvarubaserad industri

Råvarubaserad
produktion (se även avsnitt 10) har ökat i snabbare takt än
industriproduktionen i genomsnitt, men tillväxten har inte räckl lill för all
öka sysselsättningen.

Tillverkning
av kemikalier, basplaster och petroleumprodukter svarade för den snabbaste
produkfionstillväxten inom den råvarubaserade sektorn under perioden 1974-1984.
Tillsammans svarar dessa produktgrupper för drygt 30 % av produklionen i denna
sektor. Även tillverkning av masssa, papper och pappersprodukter — som utgör en
Iredjedel av produklionen -har ökat relativt starki. Antalet sysselsatta i lillverkning
av kemikalier, basplasler och petroleumprodukter ökade mellan åren 1975 och
1984 med i runda tal 4000 personer. Inom övriga grenar av den råvarubaserade
produktionen minskade sysselsältningen under perioden.

Eflersom
den råvambaserade induslrin är den i särklass mest konjunkturkänsliga gruppen
varierar dess lönsamhet kraftigl. Under åren 1978, 1981 och 1982 låg
räntabiliteten på -9 %, -3 % och O %. Räntabiliteten har

sligil
kraftigt under åren 1983 och 1984 och låg det senare årel på 21 %. 332

Under
1985 sjönk räntabiliteten fill 14 %.

Den
råvarubaserade industrin har en någol lägre sysselsältningsandel i Prop.
1986/87: 74 expansiva företag än de andra grupperna. Andelen stannar vid knappt
25 %.

Drygl
10 % av FoU-kosinaderna i induslrin har under 1980-talet lagts ned i
råvarubaserad produktion. Satsningarna har främst gällt massa- och
pappersindustrin saml framställning av kemikalier och basplaster.

Sekloms
utrikeshandel har på tio år förändrats enligt följande.

Exporten
från den råvarubaserade induslrin ökade närmare 75 % i fasta priser mellan åren
1975 och 1985. Den dominerande massa- och pappersindustrin hade störst
exportandel. År 1985 var den 65 %, medan övriga branscher exporterade omkring
hälften av produktionen.

Ökningen
av sektorns import stannade under tioårsperioden vid ca 35 %. Då har den i det
närmaste halverade imporlen till petroleumraffinaderier m.m. räknats bort.
Importens andel av tillförseln fill den svenska marknaden 1985 var 15 % i
massa- och pappersindustrin och 35 % i järn-och stålindustrin. I övriga
råvarubaserade branscher täckte ännu imporlen över hälften av marknaden, trots
alt imporlandelen minskat kraftigl för petroleumraffinaderierna.

Branscherna
inom råvarubaserad industri har till stor del stora överskoll i handeln med
utlandet. Det gäller pappersmassa och pappersvaror samt järn och slål. Vissa
förbällringar har dessulom skett under perioden 1975-1985. För övriga metaller
har b:anschen gått från underskott lill överskott i handelsbalansen. Det var
speciellt exporten som ökade krafligl. Den kemiska industrin inom denna seklor
visade negativ handelsbalans under perioden.

8.6 Regional omvandling

I
de föregående avsnitten har näringslivets strukturomvandling beskriviis ulifrån
en rad olika uigångspunkter. De förändringar och utvecklingstendenser som har
redovisats för olika sektorer inom främst industrin får självfallet varierande
genomslag i skilda delar av landel. Det beror dels på skillnader i
näringslivsstrukluren i utgångsläget. Regioner som domineras av krympande
industrisektorer blir särskilt drabbade. När det gäller växande delar av
industrin varierar lokaliseringsförutsättningarna regionalt, vilket medför att
tillväxten fördelas ojämnl över landet.

I
detla avsnitt redovisas översikligt vissa drag i industrins regionala
strukturomvandling under perioden 1975—1985. Analysen begränsas i första hand
till de sysselsällningsmässiga förändringarna i ett urval regioner med
varierande näringslivsslruklur.

En
sammanfattande bedömning är att industrins geografiska fördelnings

mönster uppvisar en påfallande stabilitet. Det gäller åtminstone på de

region- och sektorsnivåer som redovisningen här avser. Trots slora föränd

ringar totalt sett i landets induslri mellan åren 1975 och 1985 kvarstår

skillnaderna i industristruktur mellan olika delar av landet i sina huvud

drag. Vissa skillnader har snarasl förstärkts. Det innebär också alt indu

stristrukturen inom resp. region, dvs. fördelningen mellan olika industri

seklorer, har förändrats endasl måttligt. 333

Den
dominerande förändring som har sketl under lioårsperioden är den totala
sysselsättningsminskningen inom industrin (tabell 8.2). 1 hela landel var
minskningen 16 %, vilket motsvarade över 160000 personer. I Bergslagen
försvann nästan en fjärdedel av all induslrisysselsällning. I Stockholmsregionen
var minskningslakten densamma som i riket som helhet, vilket innebär att
regionen behöll sin andel av landets industrisysselsatta.

Bergslagsregionen och
Stockholms län svarade för ungefär lika stora andelar, eller ca 10 % vardera,
av den minskade industrisysselsättningen i landel mellan 1975 och 1985. För att
få ett mått på betydelsen för resp. region av dessa förändringar kan de
jämföras med att Bergslagen vid periodens börian hade 7 % av landets
industrisysselsatta och 5 % av landets befolkning. Stockholms län hade 11 % av
industrisysselsättningen och 18 % av befolkningen.

Sysselsättningen minskade
i flera regioner i ungefär samma lakl i den arbetskraftsbaserade och den
råvarubaserade produkfionen. Eftersom dessa sektorer tillsammans svarar för
huvuddelen av industrisysselsätlningen i flertalet regioner innebär det alt
industristrukturen inom dessa har förändrals i en mycket begränsad omfattning.
Forskningsdriven produklion i t. ex. skogslänen och Bergslagen har ökat, men
förändringarna i absoluta tal är små.

Induslrisysselsättningens
fördelning på de olika sektorerna i regionerna framgår av figur 8.4.

Prop.
1986/87:74

Figur 8.4
Industrisysselsättningen år 1985 i vissa regioner, procentuell fördelning
mellan arbetskraflsbaserad (A), råvarubaserad (R), kundanpassad (K) och
forskningsdriven (F) produktion

STOCKHOLMS L Ä N
A

BERGSLAGEN A

SKOGSL Ä NEN A

ST Ö DOMR Å DE A A

SYD Ö STRA SVERIGE A

De
redovisade regionernas andelar av landets totala industrisysselsäit- Prop.
1986/87:74 ning i de olika sektorerna framgår av tabell 8.2. Som jämförelse
anges också regionernas andelar av landets befolkning.

Tabell
8.2 Vissa regioners procentuella andelar av landets industrisysselsättning och
befolkning år 1985

Arbets-

Råvaru-

Kund-

Forskn.

Hela

tillv.

Befolkn.

krafts-

baserad

anpassad

driven

industrin

baserad

Stockholms
län

10,7

3,5

37,7

14,5

11,2

18,9

Sydöstra
Sverige

9,9

6,6

6,9

9,4

8,2

6,7

Bergslagen

4,9

16,6

4,7

1,7

6,3

4,5

Skogslänen

15,8

41,4

12,3

7,1

17,9

21,0

Stödområde
A

0,8

1,2

0,3

0,7

2,0

Källa:
Bearbetning av SCB:s industristatistik.

Några
av de mest framträdande dragen från figur 8.4 och labell 8.2 är följande:

-
Den kundanpassade produkfionens
starka ställning i Stockholms län. Var fjärde industrisysselsäit i länet
arbetar inom denna sektor och näslan fyra av lio sysselsatta med denna lyp av
produktion i landet finns i Stockholms län. Under perioden 1975-1985 ökade
dessutom denna sysselsättning. Del innebar att regionens andel av landets sysselsättning
i sektorn också ökade.

-
Den råvarubaserade
produktionens dominans i Bergslagen. Varannan industrisysselsäit i regionen
finns i dessa branscher. Trots att knappl var tjugonde svensk är bosatt i
regionen arbetar var sjätte av landets sysselsatta inom råvarubaserad industri
i Bergslagen.

-
I skogslänen svarar
arbetskraftsbaserad och råvarubaserad produktion för ungefär lika stora andelar
av sysselsältningen. Över 40 % av landets sysselsatta inom råvarubaserad
produklion finns i regionen jämfört med endasl drygt 20 % av befolkningen.

-
Industrin i stödområde A är
liten såväl absolut som i relation till befolkningen. Den arbetskraftsbaserade
produklionen dominerar fortfarande i regionen. Under perioden från år 1975 har
emellertid en krafiig omfördelning skett från denna sektor till råvarubaserad
produktion.

-
Av de studerade regionerna är
del sydöstra Sverige som har en industristmktur som närmast liknar landets
enligt den sektorsindelning som här har valts. Mellan 7 och 10 % av landets
sysselsättning i de olika sektorerna finns i denna region. Det är något mer än
regionens andel av landels befolkni:ig.

335

8.7 Regionala skillnader i fråga om teknikerintensiteten
inom Prop. 1986/87:74 industrin'

Redovisningen ovan av förändringarna i den toiala industrisysselsätlningen
ger självfallet endast en grov bild av pågående strukturförändringar inom
industrisektorn.

När utbildad arbetskraft, FoU-resurser och starka nätverk
blir vikliga utvecklings- och lokaliseringsfaklorer för näringslivel, så ökar
storstädernas och universitelens dragningskraft. Det är uppenbart att det
finns en mycket stark koncentration av teknisk kompelens till sådana orter
(labell 8.3.).

s. 336 Kontrollera mot PDF

Tabell 8.3 Regional fördelning av befolkning samt
civilingenjörer och tekniskt inriktade forskare 1980 (procent)

Landsdel Befolkning Civilingenjörer/

forskare

19,8

36,7

8,8

15,0

5,7

8,1

21,0

18,0

11,1

8,2

3,5

3,1

3,4

0,8

26,7

10,1

Stockholmsområdet Göteborgsområdet Sydvästra Skåne
Slödjepkter syd Stödjepkter norr Bergslagen Norra inlandet Övr landet

Riket 100 100

Anm.: Beträffande regionindelningen; se SOU 1984:74
Regional utveckling och regional utjämning.

Den grupp av industritjänstemän som har tekniskt inriktade
arbelsfunk-fioner ökade med drygt 10 % mellan perioden 1975-1983. Under samma
period minskade den totala induslrisysselsättningen med 18 %. Till "tekniska
tjänstemän" har räknals sådana som arbetar med konstruktion,
kvalitetskontroll, systemering, programmering m.fl. lekniskl inriktade
uppgifter. Hos denna grupp tjänstemän finns en stor del av indusirins
teknologiska kompetens samlad. Antalet tekniska tjänstemän och deras andel av
den totala industrisysselsättningen kan ge en indikation på hur teknikintensiv
industrin är i olika regioner. I tabell 8.4 redovisas sädana uppgifter för
samfiiga län.

' Avsnittet baseras på opublicerat underlagsmalerial frän
det arbete om teknik

spridning som statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling,
universitets-

och högskoleämbetet samt skolöverstyrelsen bedriver på regeringens uppdrag. Ar

betet kommer att redovisas i en rapport frän de fyra verken under mars 1987. 336

s. 337 Kontrollera mot PDF

Tabell
8.4 Antal "tekniska tjänstemän" per län och deras andel av Prop.
1986/87: 74

industrisysselsättningen
i resp. län 1983

Län

Antal

Andel

Län

Antal

Andel

Stockholm

23100

25,4

Kopparberg

1703

5,6

Göteborg

9545

13,9

Gävleborg

1811

5,6

Västmanland

4 645

12,9

Blekinge

928

5,1

Malmöhus

7240

11.2

Norrbotten

968

5,0

Uppsala

1479

9,7

Alvsborg

2154

4,3

Östergötland

4 358

9,6

Jönköping

1525

3,7

Södermanland

2283

8,3

Kristianstad

948

3,6

Västernorrland

1835

7,8

Halland

616

3.3

Örebro

2240

7,3

Kalmar

875

3,2

Kronoberg

1272

6,0

Skaraborg

917

3,0

Värmland

1718

5,9

Jämtland

175

2,9

Västerbotten

1 123

5,9

Gotland

2,7

Av
tabell 8.5 framgår förändringen av antalet tekniska tjänstemän mellan åren 1975
och 1983. De tekniskt inriktade tjänstemännens andel av den totala
induslrisysselsättningen har ökat i samtliga regioner. I flertalet av de mer
perifera regionerna beror det främst på att industrisysselsättningen totalt selt
har minskal. I storstadsregionerna och de s. k. stödjepunkterna, dvs. i första
hand övriga universitets- och högskoleorter, har även antalet lekniska
tjänstemän ökat.

Sammantaget
har de regionala skillnaderna i fräga om industrins teknik-inlensilel mätt på
detla sätl ökal sedan år 1975.

Tabell
8.5. Antal "tekniska tjänstemän" och deras andel av
industrisysselsättningen i resp. region 1975 och 1983

Landsdel

1975

1983

Anlal

Andel av ind syss

Antal

Andel av ind syss

Stockholmsreg

20363

18,4

23064

25,4

Göteborgsreg

7 888

10,3

9366

15,0

Sydvästra
Skåne

4487

9,4

5 295

13,7

Stödjepunkter,
söder

15917

7,4

17519

9,9

Stödjepunkter,
norr

5 157

5,3

6 220

7,3

Mindre
orter, söder

6504

3.0

6 350

3,5

Sjuhäradsbygden

384

1.3

426

2,0

Östra
Småland

141

0.9

145

1,1

Gotland

1,4

2,7

Bergslagen

3421

5,7

3 365

7,3

Mindre
orter, norr

1 172

2,7

1205

3,3

Inlandet

490

2,0

503

2,5

Riket

65969

7,0

73 538

9,5

337

22 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

s. 338 Kontrollera mot PDF

9 Tjänsteproduktion och tjänsteexport Prop. 1986/87:74

9.1 Tjänsteproduktion

Utvecklingen
har gått mot att aUi fler arbelar med tjänsleprodukfion inom näringslivet
(inkl. statliga bolag och affärsdrivande verk). Samtidigt ingår alll mer
ijänstearbeie i produktion av varor; tjänsleinnehållet i varorna ökar.

Ökad
internationell konkurrens har medfört ökade kunskapskrav och ökad
ijänsleinlensilet. För alt hävda sig krävs effektivitet i hela konstruktions-,
tillverknings- och distributionskedjan. Ny teknik, framför alll informationsteknologin,
har givit nya möjligheter till förbällringar. Här berörs logistikfunktioner
såsom transporter och materialadministration.

Tekniken
har sall sin prägel på ulvecklingen. Samtidigt har insikten om
materialhanteringens belydelse påverkal företagen atl satsa på snabbare
materialflöden för att därmed binda mindre kapital. Denna ökade medvetenhet
har också påverkat transportvägarna och marknadsföringen av transporttjänster
mot alllmer totala system frän producent fram lill slutkonsument.

Tjänstesektorns
slorlek

Tjänstesektorn
kan definieras utifrån:

-
lyp av arbete (sysselsatta),

-
typ av bransch
(förädlingsvärde),

-
typ av konsumlion/förbmkning.

Figur
9.1 visar hur dessa tre variabler utvecklats sedan är 1970.

År
1985 var 1,4 miljoner personer sysselsatta i näringslivets tjänstesektor,
definierad enligt branschtillhörighet'. Förädlingsvärdet uppgick samma år lill
182 miljarder kronor, vilkel utgjorde 47 % av hela näringslivets.

Som
framgick av avsnitt 7 har de tjänsieproducerande branscherna expanderat
kraftigl. Till en del beror tillväxten på att industrin i ökad utsträckning
köper tjänsterna externt, såväl från hell fristående tjänsteföretag som från
egna närstående bolag. Tjänsieproducerande avdelningar har i vissa fall fått
bilda egna bolag och förs därmed i statistiken över från t.ex. tillverkningsindustri
till tjänstesektorn. Samtidigt sker även en ökning av tjänsteproduktionen inom
industrin, vilket denna statistik inle redovisar.

Hur
många som totalt sysselsätts med tjänsteproduktion i näringslivet är svårare
att exakt slå fast. Del finns flera statistikkällor där detla speglas men på
olika sätt och med någol skilda resultat. Att antalel ökar såväl i hela
näringslivet som inom industrin står dock klarl. Inom industrin uppskattas i
dag ca 400000 vara sysselsatta med tjänsteproduktion. För näringslivet som
helhel har antalet uppskattats till 1,8 miljoner sysselsatta.

'
Här avses handel, restauranger och hotell, samfärdsel, post och televerk,
banker,

försäkringsinstitut m. m. samt andra tjänster såsom städning och reparationer,
dvs.

SNl 6-9, 338

Figur 9.1
Sysselsättning, förädlingsvärde och konsumtion/förbrukning 1970-1985 (index
1970 = 100)

Prop.
1986/87:74

• •• tarsjtition tx ± i f ö rbrulo-iing av tj ä nster C1960 ä rs pris)

— f ö r ä dlingsv ä rde i tj ä nste-

n ä ringama C1960 å rs pris)

- - sysselsatta i tj ä rsten ä ringama och

sjssBlsatta med tj ä nsteproduktion inom indLBtrin

Konsumtionen och
förbrukningen av tjänsler har också ökat. Nationalräkenskaperna visar en
volymökning av Ijänstekonsumtionen (dvs. konsumenternas köp av ijänsler) på 25
% sedan 1970. Förbrukningen av ijänster som insats i produklionen (dvs.
producenternas köp av tjänsler) har ökat med 50 % sedan 1970.

Industrinära
ijänster

En
kraftigt expanderande del bland tjänsteföretagen återfinns i uppdragssektorn.

Näringsgrenen
uppdragsverksamhel utgörs av flera olika verksamhetsområden. De viktigaste
enskilda områdena är juridisk och kameral rådgivning, datakonsult- och
dalaserviceverksamhet, byggkonsultverksamhei, ingenjörsbyråer samt annons-,
reklam- och marknadsundersökningsverksamhet. Därtill tillkommer en stor
"övrig" sektor med mycket varierande typer av uppdragsijänsler, bl.a.
administrativ organisation, bevakning saml ekonomisk konsultverksamhet.

Uppdragsseklorns
förädlingsvärde och sysselsättning uppgick är 1985 till 24 miljarder kronor
resp. 127000 sysselsatta. Detta motsvarar närmare 5 % av näringslivels
sammanlagda förädlingsvärde och sysselsättning. Seklorn är därmed slörre än
många enskilda industribranscher både i fråga om produktionsvolym och
sysselsättning. Exempelvis är dess förädlings-

339

värde slörre än
bilindustrins och mer än dubbelt så stort som järn- och Prop. 1986/87: 74
stålindustrins.

Sysselsättningen
inom uppdragssektorn har ökal mycket snabbt. I genomsnitt ökade antalet
sysselsatta med ca 3 % per år mellan åren 1970 och 1985. Detta skall jämföras
med en årlig minskning i näringslivets lotala sysselsättning under denna period
med drygt 0,5 % per år. Inom fillverkningsindustrin minskade under samma
period sysselsätlningen med drygt 1 % årligen, medan de tjänsieproducerande
näringarna sammantagna ökade med ca 0,5 % per år.

Tjänster
inom industriföretagen

Inom
industriföretagen minskar andelen personer sysselsatta i direkl produklion av
varor, medan andelen anställda som producerar tjänsler ökar. Inom
tjänstemannakategorin har antalet högre befattningshavare ökal både i absoluta
tal och andelsmässigt. Utbildningsnivån har ökal markant, vilket framgick av
avsnitt 3.5. Kompetensen i förelagen ökar. Antalet Ijänslemän på de lägre
nivåerna uppvisar däremot en kraftig absolut minskning.

En
väsentlig del av ökningen ulgörs av tjänstemän som är verksamma med olika
arbetsuppgifter inom dataområdet (systemering, programmering, planering elc).
Vidare växer funklioner som exempelvis försäljning och marknadsföring, teknisk
service och transportplanering, informaiions-och kommunikafivt arbete.

Anlalel
ijänslemän inom bl. a. skilda ekonomiska/kamerala områden som l.ex. bokföring,
redovisning och fakturering minskar. Även antalel tjänstemän inom direkt
produktionsanknutna funktioner som administration av plalsförvaltning,
arbetsledning och tillverkningsplanering krymper.

Det
är de funktioner som är mindre knutna till förelagens produklion som vuxit
kraftigast inom induslrin. Del kan förefalla vara något motstridigt, eftersom
dessa tjänsler per definifion i större ulslräckning än andra borde ha
"lämnat" industriföretagen. En av anledningarna till all denna typ av
tjänster uppvisar en sådan krafiig lillväxl är ökningen av ADB-tjänster. Som
lidigare nämnts har molsvarande tjänster inom frislående konsultverksamhet
också ökal starkt. Denna krafiiga ökning gäller även funktioner med anknytning
till ekonomi, redovisning och marknadsförings-verksamhet. De kraftigast växande
delarna på tjänsteområdet expanderar således både inom industriföretagen och
utanför i form av fristående konsulter.

Det
förefaller därvid finnas etl vanligt utvecklingsförlopp: efterfrågan på en viss
tjänst (speciellt vid eflerfrågan av ijänsler med viss kompelens) böriar inom
de större förelagen. Allt eftersom fördelarna med dessa blir uppenbara även för
andra företag växer därefter en marknad fram för fristående tjänsteföretag.
Detta är särskilt viktigt för de små företag som själva inte kan anställa en
mängd olika experter. Delsamma gäller för många andra organisationer inom andra
sektorer. De är hänvisade lill alt köpa tjänsterna på en extern marknad.

Vissa,
framför allt störte företag behöver också sina egna specialister, 340

som är insatta i det egna
förelagets krav och förutsållningar. Företagen behöver också personal som kan
diskutera och formulera problem som externt anlilade experter sedan kan hjälpa
lill all lösa. Attraktiva Ijänster växer därför även inom företagen.

Prop.
1986/87:74

9.2 Tjänstexport

Under
efterkrigstiden har varuproduktionen (råvaror, industriprodukter och energi)
succesivt tagit i anspråk en allt mindre andel av samhällels resurser lill
förmån för olika lyper av tjänsteproduktion. Sveriges omvandling till ett
poslindustrielll samhälle har emellertid inte medfört att de
tjänsieproducerande näringarnas betydelse för utrikeshandeln ökat i motsvarande
mån.

Tabell
9.1 Bytesbalansen år 1985 (miljarder kronor)

Export

Import

Netto

Varor

258,0

243,2

14,7

Reala
tjänster

46,2

40,7

5,5

sjöfart

14,4

7,1

7,4

övriga transporter

7,2

6,8

0,5

turism

11,0

14,2

- 3,2

entreprenader och konsult-

tjänster

6,8

3,7

3,1

provisioner, reklam m m

6,7

8,9

- 2,2

Finansiella
tjänster

30,7

61,3

-30,6

ränlor och utdelningar m m

19,5

41,7

-22,2

försäkringar

10,5

0,0

bidrag, gåvor

0,6

9,1

- 8,4

Totall

334,8

345,2

-10,4

Källor:
Handelsstatistiken, Tjänstehandelsenkäten, Sjöfartsslatistiken och Riksbankens
statistiska årsbok.

I tabell 9.1 redovisas en
sammanställning av bytesbalansen år 1985 fördelad på olika typer av
transaktioner. Där framgår, att varuexporten svarar för mer än tre fjärdedelar
av inkomslerna från utlandet. Varuproduktionen (råvaror, industriprodukter och
energi) svarar dock, som framgår av avsnitt 7.1, för inte mer än en tredjedel
av produktionen och sysselsättningen i samhällel. Reala Ijänster, dvs
prestationer som tar i anspråk reala produktionsresurser i Sverige, svarar för
knappt 15 % av inkomslerna från utlandet. Återstående knappt 10 % av
bytesbalansens inkomstsida består av finansiella tjänster, dvs prestationer som
inte tar i anspråk reala resurser.

Nära
hälften av den reala tjänsteexporten utgörs av transporter. Därnäst i
storleksordning kommer turismen samt entreprenader och tekniska konsulttjänster
som svarar för knappt 25 resp. 15 % av den reala tjänsteexporten. Inkomsterna
av finansiella tjänster består fill mer än 50 % av räntor och utdelningar.

Varuexportens
andel av de samlade exportinkomsterna har sjunkil med några procentenheter
sedan 1970 (se figur 9.2), medan den reala tjänsleex-

341

portens andel varit
oförändrad på 14-15 %. Däremot har de finansiella tjänsternas andel av
inkomslerna från utlandet ökat. Den har fördubblats mellan 1970 och 1985, från
4 lill 9 %.

Internationell handel med
tjänster kompliceras av atl tjänsterna är immateriella och inte kan
transporteras och lagras på samma sätl som varor. Dessutom försvåras
tjänsieutbytet av olika nationella lagar och förordning-

Prop. 1986/87:74

Figur
9.2 Varors samt reala och finansiella tjänsters andelar av de samlade
exportinkomsterna 1970, 1975, 1980 och 1985

_ ftxtel av total export, >. ________________

100----------------------------------------------------------------------

s. 342 Kontrollera mot PDF

1970 1975

Källa:
Nationalräkenskaperna.

1980

ises

Vissa
lyper av tjänsler kan dock "transporteras". Del gäller iransporltjänsler
(där produktionsmedlen är rörliga) samt sådana tjänster som kan överföras via
medier som t.ex. telekommunikationer, film, band och trycksaker. Eljesi måste
producenten uppsöka konsumenten eller vice versa. Som exempel på sådana
tjänster kan turisttjänster av olika slag, sjukvård, marknadsföring elc.
nämnas.

Försäljning av ijänster
bygger i hög grad på förtroende mellan konsument och producent, eflersom det
inte finns några vamprover. Vidare måsle tjänster i slörre utsträckning än
varor anpassas till kunderna, dvs. till skilda nationella, kullurella och
institutionella förhållanden. Sammanlaget innebär delta atl en lokal
produklion på köparens marknad ofta är den enda praktiskt möjliga formen för
etl internationellt verksamt tjänsieproducerande företag.

En stötesten för etl vidgat
internationellt utbyte av tjänster är de institutionella hinder som
förekommer. Tjänster - till skillnade från varor - har inte varit föremål för
förhandlingar om liberalisering. Vid etl minisiermöie i Umguay i september 1986
beslöts emellerfid att Ijänsler skall tas upp till förhandlingar inom GATT. Ett
första resultat kan bli ett ramavtal, i vilkel de allmänna principerna för hur
tjänstehandeln skall gå till preciseras. Först därefter blir förhandlingar om
enskilda tjänsteslag aktuella.

Det
globala reala tjänsteutbyiel domineras av transporter och turism.

342

s. 343 Kontrollera mot PDF

Dessa
båda tjänsteslag dominerar även, vilket framgår av tabell 9.1, den Prop.
1986/87: 74 svenska ijänsteexporten och de spelar därmed en strategisk roll för
utvecklingen under de närmaste åren.

När
del gäller turismen, är natur, klimat, nöjesliv elc. vikfiga resurser. Även om
turismen borde ha förutsättningar atl ulvecklas vidare i Sverige, kommer den
knappast atl spela samma roll i den svenska ekonomin och för bytesbalansen som
i länder som Grekland, Spanien eller Österrike.

När
del gäller transportnäringen har Sverige en komparativ nackdel när det gäller
lönenivån. Därtill förekommer inom sjöfarten en utbredd protektionism. Trots
detta svarar rederinäringen för en tredjedel av Sveriges reala tjänsteexport.

Beiräffande
övriga reala tjänster, dvs. främsl entreprenader och tekniska konsulttjänter,
bör Sverige ha lika goda möjligheter att göra sig gällande på världsmarknaden
som andra industriländer. Tjänsterna produceras lokalt, i slor utsträckning av
ufiändsk arbetskraft. Tillskottet lill den svenska bytesbalansen utgörs därmed
huvudsakligen av hemtagna vinster saml av leveranser från svenska
underleverantörer. Entreprenadernas betydelse från bytesbalanssynpunkt är
därför relativt ringa.

Som
framgår av avsnitt 12 har byggmarknaderna i u-länderna - där de svenska
entreprenörerna huvudsakligen är verksamma - utvecklats svagl under 1980-talet.
Om oljepriset och andra råvarupriser förblir pressade, lär marknaden inte
förbällras nämnvärt på kort sikl. Delta innebär en fortsatt hård konkurrens och
entreprenörer från s. k. nyindustrialiserade länder -t. ex. Sydkorea - blir
allt svårare konkurrenter. Enlreprenadexporten kan därför befaras utvecklas
svagt även under de närmaste åren. Konsultbranschen arbetar i belydande
utsträckning med projektering av anläggningar ulomlands och drabbas också av
den svaga utvecklingen på den internationella byggmarknaden.

Sammanfattningsvis
kan tjänsteexporten på medellång sikt inle la över induslrivaruexportens dominerande
roll i utrikeshandeln. Varuexportens andel av exportinkomsterna har visserligen
minskal någol sedan 1970-talels början, men del beror inte på alt den föriorai
någon nämnvärd terräng till den reala tjänsteexporten ulan på den snabba
ökningen av framför allt ränleinkomslerna från utlandet.

Industrin
bevarar sålunda sin roll för exporten inom överskådlig lid. Men
induslrivamexporlen får med tiden ett växande inslag av ijänsler. Atl öka
tjänsleinnehållet är nämligen ett sätt att differentiera produkterna.
Kombinationen av avancerade industriprodukter och ijänster saml förmågan att
erbjuda en god systemlösning som är anpassad till kundens behov är en av de
vägar som industrin kan använda för att stärka sin inlernationella
konkurrenskraft.

343

s. 344 Kontrollera mot PDF

10 Råvarubaserad industri P''°p '- "

Inom
den råvarubaserade industrin återfinns Sveriges tradifioneUa basindustrier.
Nedan redovisas situafionen inom massa- och pappersindustrin, sågverken,
gruvindustrin samtjärn- och stålindustrin. Del kan konstaleras att
dollarutvecklingen haft stor betydelse för dessa industrier och då speciellt
för massa- resp. gmvindustrin. Inom många branscher finns eller hotar
internationellt sett problem med överkapacitet. Detla har lett till protektionistiska
lendenser på många för svensk export myckel vikliga områden.

10.1 Massa-och pappersindustri

I
Sverige domineras massa- och pappersindustrin efler de senaste årens fusioner
av ett tiotal stora företag/koncerner, som uppskattningsvis svarar för 70-75 %
av sysselsättningen inom branschen. TotaU uppgår sysselsättningen till drygt
50000.

Huvuddelen
av tillverkningen - ca 60 % av massaproduktionen - är integrerad. Totalt
vidareförädlas ungefär två tredjedelar av massaproduktionen lill papper inom
landet.

Inlernationellt
är de svenska skogsindustriföretagen inte bland de allra största. Av de
omsättningsmässigt 100 största var närmare hälften (44) nordamerikanska år
1985. Tio var svenska och elva var finska. Inom Europa tillhör dock de svenska
företagen de allra slörsia; STORA kommer numera på tredje plats i Europa och
SCA hamnar på Qärde plats.

Av
de 32 företag som fillverkade minst 1 miljon ton papper och papp var 22
nordamerikanska, 5 japanska och resten västeuropeiska, varav 1 finskt och 1
svenskt. Den nordamerikanska dominansen är påfallande, vilkel sammanhänger med
att Nordamerikas andel av världsförbrukningen är mycket hög, närmare 40 %.

Västeuropa,
framför alll EG-länderna som tar emot omkring 90 % av den svenska exporten, är
Sveriges slörsta exportmarknad. Sverige är en stor leverantör av säckpapper och
andra kraflpapper saml av kraftliner till Västeuropa. Även för tidningspapper
har Sverige en stor marknadsandel.

På
massaområdet är de regelbundet återkommande cykliska variationerna mycket
stora. Beträffande papper är svängningarna något mindre över tiden.

Den
svenska skogsindustrins goda konkurrenskraft har försvagats under det senasle
årel. Den kraftigt sänkta dollarkursen har lett till atl det svenska fördelarna
på massasidan nu hämtats in av nordamerikanska tillverkare. För tidningspapper
har svenska tillverkare forlfarande en viss fördel vid försäljning i
Västeuropa, medan situationen för exempelvis kraftliner försämrats.

Kapacitetsutnyttjandet
i branschen var 1986 fortsatt högt inom pappersindustrin och förbättrades för
massaindusirin efler nedgången under slulel av år 1985.

Lönsamheten
inom massa- och pappersindustrin försämrades 1985, men

driflsöverskollel var fortfarande högl i jämförelse med den senaste tioårs

perioden. Investeringarna ökade mycket kraftigt och nådde ungefär sam- 344

Figur 10.1
Genomsnittiigt kostnadsläge hos nordamerikanska massaproducenter jämfört med
svenska och finska producenter för leveranser till Västeuropa 1970—1986

Prop. 1986/87:74

100

LfiDtcn

0 -30

■ "-n...

,. „ :
;

-llltL

L...... — --- tr

100

"X.:

Finland

--- Sverige

s. 345 Kontrollera mot PDF

70 75 80 SS

Anm.
Räknat i gemensam valuta; USD. Källa: Jaakko Pöyry.

ma
volym som genomsnittet för de tre bäsla åren vid mitten av 1970-talet. Under år
1986 har investeringarna minskat.

Under 1987 väntas
en fortsatt god efterfrågan på massa och papper i Västeuropa och som en följd
därav en mindre ökning av den svenska exporten. För produktionen beräknas också
en svag uppgång.

10.2 Sågverk

I
Västeuropa märktes en återhämtning i konsumtionen av sågade trävaror under
1986. Denna utveckling väntas fortsätta även 1987. Den svenska exporten
uppvisade totall setl en relativt svag utveckling 1986 och blev ungefär
oförändrad jämförl med 1985. Exporten till Västeuropa ökade, men detta
motvägdes av en kraftig minskning av exporten lill Mellanöstern och Nordafrika.

Under 1987 väntas endast
en måttlig ökning av exporten. Orsakerna lill detla är flera. De nordiska
producenterna utsätts för en ökad konkurrens från importländernas sågverk, främst
på grund av etl ökat utbud av sågade varor från skadat virke. Således beräknas
produktionen i t.ex. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland öka relativt
kraftigt under perioden 1985-1987, vilket kan få återverkningar på den nordiska
exporten av framför allt lägre kvaliteter. Även Sovjetunionens utbud på
Västeuropa kommer sannolikt att öka. Handelsströmmarna kan också komma att
förändras på grund av alt USA infört 15 procents lull på imporl av sågade
trävaror från Kanada. Del senare kan leda till atl det kanadensiska utbudet i
Västeuropa ökar.

I Sverige är drygl 20000
sysselsatta i sågverksindustrin. Exportandelen är 60 %. Antalet sågverk uppgår
till ca 2500, men av dessa står omkring

345

s. 346 Kontrollera mot PDF

500
för 97 % av produklionen. De 20 slörsta sågverken tillhör med få Prop.
1986/87:74 undantag skogsbolagen eller skogsägarrörelserna. Ell tiotal
skogsbolag svarar uppskattningsvis för ca 30 % av sågverkskapaciteten, men
några verkligt dominerande företag finns inte i branschen. Den övervägande
delen av sågverken är köpsågverk, dvs. de har ingen egen skog. Köpsågverken
dominerar framför alll i södra Sverige. De bolagsägda sågverken har en relativt
stor andel av produklionen i norra och mellersla Sverige.

Lönsamheten
i sågverken försämrades relativt kraftigl under år 1985. Del berodde på såväl
sämre marknadsfömtsättningar som svag produktivitetsutveckling och höjda
råvarupriser. Underår 1986 försämrades lönsamheten ytterligare. Under slutet
av året ägde en viss förbättring rum i samband med atl färdigvarupriserna kunde
höjas. Lönsamheten är dock fortfarande klarl ofillfredsslällande inom
sågverken.

10.3 Gruvindustri

Väridens
gruv- och metallindustri kännetecknas sedan början av 1980-talet av överutbud
och möter stagnerande efterfrågan på främst järnmalmsprodukter och
basmetallerna koppar, bly och zink.

Situationen
avspeglas i kraftiga svängningar i melallpriserna, vilka i slor utsträckning
varil irendmässigt fallande. De senasle årens valutakursflukluafioner, med den
amerikanska dollarns uppgång och fall i centmm, har bidragit lill
instabiliteten i melallpriserna.

Utvecklingen
på utbudssidan har delvis sitt ursprung i felaktiga investeringsbeslut vid
milten av 1970-talel, vilka grundades på dåtidens prognoser om brist på
mineraler och metaller in på 1980-talet. På efterfrågesidan spelar en minskad
s. k. förbrukningsinlensitel i industriländerna en viktig roll och ökad
substitution av metaller mol bl. a. plaster och keramer.

Den
inlernationella marknadsutvecklingen - med kraftiga fall i melallpriserna -
har särskilt drabbat högkoslnadsproducenter i induslriländerna, vilka tvingats
till genomgripande strukturrationaliseringar, bl.a. i form av nedläggning av
ineffektiva gruvanläggningar och smältverkskapa-citel. Omfattande neddragningar
på basmetallsidan har hitlills ägt rum i främst Nordamerika.

Inlressanla
drag i den internationalla ulvecklingen i fråga om ickejärnmalmsgruvor, kan
noleras beiräffande kopparindustrin. Marknadsutvecklingen under de senaste
åren, med bl.a. stagnerande efterfrågan och kraftiga prisfall i bilden, har
särskilt drabbat högkoslnadsproducenter i industriländerna. Genomgripande
strukturförändringar har inneburit omfattande neddragningar av ineffektiv
kapacitet i främsl USA. Omstruktureringarna har stärkt den amerikanska
kopparindustrins konkurrenskrafi betydligt.

Flera
orsaker ligger bakom utvecklingen i USA, däribland dollarkursens

starka uppgång under början av 1980-talet. Den höga dollarkursen bidrog

bl. a. till en ökad import av gruvkoppar till låga priser, från främst Chile,

vilket undergrävde möjligheterna fill avsätining på den inhemska markna

den. Importkonkurtensen och bristen på en återhämtning i kopparpriserna 346

s. 347 Kontrollera mot PDF

gav
ökad lydlighet åt den sämre konkurrenskraften hos den amerikanska Prop.
1986/87: 74 kopparindustrin.

Bolidenkoncernen
dominerar den svenska icke-järnmalmsnäringen. De svenska icke-järnmalmsgmvorna
har förhållandevis goda avsältningsförhållanden och produklionen har ökat
under 1986. Kapacitetsutnyttjandet ligger därmed kvar på en hög nivå.

Världsmarknaden
för Järnmalm kännetecknas av överutbud och pressade priser. Mot bakgrund av
fortsatt stagnerande slåleflerfrågan och ytterligare järnmalmsutbud från
nytillkomna producenier, väntas rådande överkapacitet att bestå.

Nya
tillskotl av konkurtenskraftig järnmalm kommer främst från Australien, Carajas
i Brasilien, San Isidro i Venezuela och Guelbs i Mauretanien. Beträffande
Carajas är det stora frågetecknet, hur myckel malm som kommer att nå
världsmarknaden. Brasilien är ju själv en belydande stålproducent. En bedömning
är alt ca 20 miljoner ton kommer atl exporteras mot slutet av 1980-talet.
Produktionskostnaderna i Carajas dagbrott tillhör de lägsla i världen och
malmen håller myckel höga haller.

Den
svenska järnmalmsproduklionen uppgick år 1986 till 20,5 miljoner lon. Det
statliga LKAB är den helt dominerande producenten. Exportandelen är drygt 90
%. Över hälften av exportleveranserna går till EG-länderna. De sedan några år
pågående lagerminskningarna har fortsalt under 1986. Leveranserna under 1987
väntas i slort setl ligga kvar på nuvarande höga nivå. Kapaciletsutnyttjdndet i
produktionsanläggningarna är myckel högl. Den amerikanska dollarns nedgång gör
att lönsamheten väntas minska under 1986 och 1987.

Svenska
järnmalmsgruvor innehåller betydande mängder fosforrik malm. Av de toiala
leveransema år 1970 var andelen högfosformalm ca 60 %. Detta förhållande kom
att utgöra avgörande problem under 1970-lalet, då eflerfrågan på högfosformalm
sjönk kraftigl strukturellt setl till följd av ändrade produktionsprocesser
inom stålindustrin. I takt med atl lågfos-formalmer av god kvalitet kom ut pä
marknaden från nya producentländer, minskade högfosformalmernas roll. Svensk
järnmalm tappade marknadsandelar i betydande omfattning, främst i EG-området.
Därtill kom stålkrisen i EG, som slog ut många av de stålverk som tidigare
hade varil kunder.

För
att möta den ökade utländska konkurrensen har LKAB under en följd av år salsat
omfattande resurser på bl.a. investeringar i fosforredu-cerande
produktionsteknik och på produktutveckling, bl.a. vidareförädling till
pelletsprodukter. Genom framgångarna på pelleissidan har svensk järnmalm på
senare år kunnat återta förlorade marknadsandelar i Europa. Marknaden har även
utvidgats till Mellanöstern och Sydostasien, där de nya stålprocesser tillämpas
vilka kräver högkvalilativa pellets som insatsvaror. Ytterligare satsningar
görs nu på pelletsproduktionen.

10.4 Järn- och stålindustri

För
järn- och slålinduslrin sker kortsiktiga, konjunkturmässiga variationer

på en marknad som helt präglas av mer långsiktiga överkapacilelsproblem.

Även under högkonjunkturer dominerar sådana problem, som på en mera 347

normal marknad bara
uppträder under lågkonjunkturer. Först när stålmarknaden kommer i balans kan
västväridens stålindustri få en tillfredsställande lönsamhet.
Rationaliseringsprocessen och nedskärningarna av kapaciteten inom västväridens
stålindustri måste därför fortsätta. Sverige kom tidigt i gång med denna
process och får sägas ha nått relativt långl.

I handelsstålproduktionen
har omstruktureringar och moderniseringar i SSAB lett till förbättringar
jämfört med åren i böan av 1980-talet. I specialstålproduklionen medverkade
staten i en uppgörelse om specialstålets rostfria seklor i böoan av år 1984.
Produktionen koncentrerades då till Avesta AB och Sandvik AB och en fortsatt
successiv strukturanpassning av verksamheten planlades.

Prop.
1986/87:74

Figur
10.2 Kapacitet och produktion av råstål 1971-1986 i OECD och i

Sverige

,MiIj tan SOO

"■Produktion '- Kapacitet

OECD

Milj ton

Produktion
'- Kapacitet

Också
utomlands effektiviseras nu slålinduslrin i ökad omfattning och Prop. 1986/87:
74 därmed skärps konkurrensen för de svenska företagen. En fortsatt effektivisering
av den svenska slålinduslrin är därför nödvändig. Denna process torde innebära
atl sysselsättningen inom branschen fortsätter atl minska. År 1980 var
sysselsättningen 43000 och år 1986 drygl 30000, varav 12500 i handelsstål- och
18000 i specialslålsektorn.

Efter
flera år av ökningar beräknas den svenska råstålproduklionen 1986 ha minskat
med ca 2 %. Både export- och hemmamarknadsleveranserna visade en minskning
samtidigt som imporlen ökade någol. År 1986 får betecknas som ett klart
lågkonjunklurår när del gäller den inhemska stålmarknaden.

Den
internationella marknaden får också betecknas som mycket svag under året.
Visserligen har slåleflerfrågan inom EG ökal något, men del kraftiga bortfallet
i USA - i kombination med de amerikanska handelspolitiska åtgärderna - har
lill slor del eliminerat de positiva effekterna härav. För den svenska
stålindustrin, som lolalt avsätter 70-80 % av sin produktion på export, har
1986 således inneburil en volymmässig nedgång.

Resultatmässigt
behöver emellertid inte 1986 innebära en försämring för svensk stålindustri. I
huvudsak gynnsamma valutakursförändringar och sänkta råvarukostnader kan
innebära att lönsamheten återigen ökar något. Delårsrapporterna visar på en
förbättring av det ekonomiska resultatet. Forlfarande är dock avkastningen på
det arbetande kapitalet långl ifrån tillfredsställande.

De
marknadsmässiga utsikterna för 1987 är inte särskilt gynnsamma. I USA väntas en
fortsatt minskad stålefterfrågan, om än inte i samma takt som under 1986, och
inom EG förutses alt den måttliga förbättringen under 1986 skall följas av en
minskad eflerfrågan. För Sveriges del finns anledning att räkna med en i storl
sett oförändrad efterfrågenivå.

Med
hånvisning till kvarblivande överkapacitet och lönsamhetsproblem har
krisåtgärderna inom EG - bl. a. produklionskvoler och kvoter för importen från
Iredje land — inle avvecklals under 1986. De amerikanska
"krisålgärderna", huvudsakligen importbegränsningar genom s. k.
frivilliga begränsingsavtal och importkvoter, har också fortsatt och snarast
intensifierats under året.

Med
undanlag för några länder med relativt liten stålproduktion har samtliga
OECD-länder minskat sin produktion av råslål under 1986. Nedgången kan
beräknas till 5 ä 7 % inom vardera av de tre stora stälproduce-rande områdena
EG, USA och Japan.

Tillförseln/förbrukningen
har däremoi utvecklats mycket varierande. I USA beräknas slållillförseln ha
minskal med mer än 10 %, medan EG torde ha noterat en ökning med ett par
procenl. 1 Japan kan tillförseln beräknas ha minskal med 2-3 %.

Stålindustrins
överkapacitet får sägas ha sina orsaker mera i en otillräcklig
kapacitetsavveckling i lakl med en minskad efterfrågan än i en orealistisk
kapacitetsutbyggnad. I själva verkel har råslålskapacilelen i industriländerna
nu dragils ned fill ungefär 1974 års nivå, medan produktionen ligger ca 25 %
lägre än vad som noterades detla år.

349

Denna
produktionsneddragning är liU stor del en följd av de förbättrings- Prop.
1986/87:74 åtgärder som stålindustrin själv vidtagit.

För
det första behövs i dag inte lika mycket råslål som tidigare för att producera
en viss mängd handelsfärdiga stålprodukter. Detta beror på de förbättringar som
skett när det gäller materialutbylet.

För
det andra har stålets egenskaper förbättrats, så att det i dag åtgår betydligt
mindre kvantiteter stål för en viss given användning än vad det gjorde före
stålkrisen.

För
det tredje "skräddarsyr" i dag stålindustrin sina produkter i högre
utsträckning än tidigare, dvs. producenierna utför en slor del av de
opera-fioner av typ kapning, slipning och annan slutlig "formgivning"
som kunderna lidigare svarade för. Mängden slål som lämnar stålindustrin har
blivit mindre, utan att den fakfiska användningen av stål därmed har minskat.

Ytterligare
en bidragande orsak till den minskade slålförbmkningen är den förbättrade
tekniken inom främst verkstadsindustrin. Genom exaktare beräkningar - ofta
möjliggjorda genom datorisering - kan dimensionema på det använda materialet
minskas, utan att hållfasthetskraven eftersatts.

Förbättrad
tillverkningsteknik och förbättrade produkter har alltså bidragit till att
skapa överkapacitelen och dess följdverkningar i form av skärpt konkurrens och
dålig lönsamhet. Den ökade konkurtensen har i sin tur ytterligare påskyndat
utvecklingen av effektivare leknik och förbättrade produkter.

350

11 Konsumtionsvaruindustrin

Närmare
hälflen av den industri som i avsnitt 8 klassificeras som arbetskraftsbaserad
produktion utgörs av konsumfionsvamindustri. Därfill kommer delar av
pappersindustrin som tiUverkar konsumfionsvaror'.

Mätt som andel av den
totala produklionen är den svenska konsumfions-vamindustrin mindre än
molsvarande sektor i andra länder (figur 11.1). Sektorns andel av den svenska
industrins sammanlagda förädlingsvärde har varit ungefär oförändrad sedan 1970.
De konsumtionsvamproduceran-de delarna av pappersindustrin och kemisk industri
har procentuellt sett ökat mest medan leko-induslrin minskat mest.

Prop.
1986/87:74

Figur
11.1 Konsumtionsvaruindustrins andel av hela industrins förädlingsvärde 1983 i
olika länder

:Totalt ILivsnedel

Konsumtionsvamindustrin
kännetecknas samtidigt av att den har ett lugnare konjunkturmönster än andra
delar av industrin. Lönsamheten har sedan slutet av 1970-talel varit stabilare
än i övrig induslri. I böqan av 1980-talet var nettomarginalen och avkastningen
högre än i övrig industri. Därefter försämrades konsumfionsvaruinduslrins
relativa läge. År 1984 uppgick dessa tiU 5,5 resp. 10,1 %, vilket var något
lägre än industrin totalt. Soliditeten var 30,4 % år 1984, vilket kan jämföras
med 32,2 % i induslrin som helhel. Även långsiktigt har den varit något lägre
än industrin totalt.

Företagen
inom konsumtionsvamindustrin är i genomsnitt mer hemmamarknadsorienlerade än i
övrig induslri. Exportandelen var 14 % år 1975 och 23 % år 1984. Det är framför
allt teko- resp. möbelindustrin som ökal sina exportandelar men den kemiska
konsumtionsvaruindustrin som värdemässigt hafl störsi exportökning.
Exportandelen för hela industrin var ca 50 % år 1984.

Utvecklingen har varit
svag liksom för svensk industri som helhet. Som

Här används IUI:s
definition av konsumtionsvaruindustrin (se figur 11.2).

351

Ulustration
av den svenska konsumfionsvaruinduslrins svaga konkurrensförmåga kan det
nämnas alt konsumfionsvolymen i Sverige ökade totalt med cirka 20 % under
perioden 1970-1984, vilket motsvarar 65 miljarder kronor i dagens penningvärde.
Den svenska produklionen av de konsumtionsvaror som här analyseras har däremot
ökat med endast 6 % under perioden. Under senare år har dock en väsenfiig
förbättring av konsum-tionsvaminduslrins tiUväxt ägt mm.

Importens
andel av tillförseln till den svenska konsumtionsvarumarknaden har vuxit. Det
gäller speciellt leko och trämöbelinduslrin, medan svensk industri förstärkt
sina positioner något på pappers- och pappvarumarknaden. Vad gäller
teko-produkter har importandelen länge varit hög och dessulom växande. För
andra konsumtionsvaror är det naturligt all Sverige har stor import. Det gäller
varor som exempelvis frukt och grönsaker inom Hvsmedelsområdet.

Svensk
export överstiger importen för vissa konsumtionsvaror. Det gäller t. ex. möbler
och pappersvaror. Handelsbalansen är dock negativ för de flesta
konsumtionsvaror. Under den senaste fioårsperioden har den för många varor
dessutom försämrats.

Prop. 1986/87:74

Figur 11.2
Utveckling av produktion, export och import i konsumtionsvaruindustrin
1975—1984 (miljarder kronor i 1980 års priser)

nt lowruindt rin

pmijktlai (Hliwénte)

n7G777B79a)aieza3H

n
7G < n 73 80 Bl

s. 353 Kontrollera mot PDF

n 7C 77 TB 79 SD 81

Cr«ll*k
irelMtrl

Handelsbalansförsämringen
på konsumtionsvaruområdel har flera or- Prop. 1986/87:74 saker. Sveriges -
speciellt under några år - höga kostnadsläge är en viktig orsak. Detta räcker
dock inte för att förklara, varför konsumtionsvaruindustrin vad gäller elt
flertal produkler, utvecklats sämre än övrig induslri. Den lilla hemmamarknaden
och långa avstånd lill de stora marknaderna är andra, ofta förekommande
förklaringar. Det kan inte uteslutas atl det faktum alt svensk induslri
traditionellt varit ensidigl inriktad mot råvaruproduktion och tyngre
verkstadsindustri återverkat på konsumtionsvaruin-dustrins ställning. Danmark
kan tas som ell exempel på ett land med annan industristruktur och en mer dynamisk
konsumtionsvaruinduslri.

Sammanfattningsvis
kan den långsiktigl sell negativa utvecklingen inom konsumtionsvaruindustrin
inte entydigt förklaras av olika strukturvariabler. Sektorn utgör en Qärdedel
av industrin och har därmed en väsentlig betydelse för hela industrins
utveckling. Ytteriigare analyser torde erfordras vad gäller kvalitetens och
designfunktionens betydelse; ägarstrukturens, distributionens, reklamens
inverkan m. fl. mer företagsekonomiska förklaringar för atl bilden av
konsumtionsvamindustrins långsikliga konkurtensfömtsättningar skall klarna.

353

23
Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 74

s. 354 Kontrollera mot PDF

.
n . , . Prop. 1986/87:74

12 Projektexport

Med
projektexport avses leveranser från Sverige till utlandet av investeringsvaror,
vilka ingår som en del av eller utgör elt helt produktionssystem inom industri,
energiförsörjning, samfärdsel eller annan prival eller offenllig verksamhet.
Vidare ingår byggnads- och anläggningsverksamhei, t. ex. tunnlar,
hamnanläggningar, hotell m. m.

Under
hösten 1986 har en särskild utredning av projeklexportens omfattning och
inriktning genomförts inom industridepartementet. I utredningen har
exporikreditnämnden, AB Svensk Exportkredit, Svenska MelaUinduslriarbelareförbundet,
Sveriges Byggnadsentreprenörförening, Sveriges Exportråd samt Sveriges
Mekanförbund medverkat. Nedan presenteras en kort sammanfattning av
utredningens resultat.

Projeklexporten
är en kombination av hårdvara och kunnande. Produklerna anpassas i varierande
grad till kundernas speciella behov. En viktig del av projektexporten är
sålunda produklanpassning, systemutformning och projekiering. Förutom att
leverera produkterna ålar sig leverantören atl ulföra installationer, utbilda
driftspersonal och svara för service. Tjäns-teålagandena kan också omfatta
ansvar för drift, marknadsföring och försäljning av produkler.

Projektexporten
uppgick år 1985 till ca 26 miljarder kronor, vilkel motsvarar strax under 10 %
av den toiala exporten av varor och tjänster. Vidare beräknas projektexporten
direkt och indirekl under 1985 ha sysselsatt i storleksordningen 80000
personer, vilket motsvarar 7 % av det totala antalet sysselsatta i
tillverkningsindustri och byggnadsindustri.

År
1985 levererades ungefär hälflen av projektexporten till industriländerna.
Ungefär 45 % gick lill u-länder och 5 % lill statshandelsländer. Som jämförelse
kan nämnas, atl av verksladsvaruexporten avsattes 75 % ull industriländer.
Projeklexporten är således i ovanligt hög grad inriktad på länder utanför
Sveriges traditionella marknader.

Elt
fåtal slora industriföretag svarar för den övervägande delen av
projektexporten. År 1985 svarade sålunda fem företag för halva projeklexporten
och med ytteriigare sex företag täckte man in drygt 80 %.

De
stora projektexportörerna är i betydligt högre grad inriktade på marknader
ulanför industriländerna än de mindre och medelslora, vars avsättningsmönster
överensstämmer med genomsnittet för verkstadsindustrin.

Projektexporten
svarar visserligen bara för en tiondel av Sveriges toiala

export, men den är näringspolitiskt intressant eftersom den representerar

produktion som är tekniskt avancerad med en hög grad av kundanpass

ning. En belydande del av verkstadsindustrins produktion består av rela

tivt standardiserade produkter, som på sikt kan få svårt att bära Sveriges

höga kosinader per producerad enhet. Differentierade produkter i vilka ett

avancerat industriellt kunnande är inbyggt är en typ av produktion, för

vilken svenskt näringsliv har komparafiva fördelar. Projeklexporten torde

också i flera fall vara värdefull som en "spjutspets", dels som
demonstra

tion av Sveriges tekniska och industriella kompetens i utlandet, dels för att

främja leknisk utveckling överhuvudtagel i Sverige. 354

s. 355 Kontrollera mot PDF

Projektexporten
är dock förknippad med problem, vilka skärpts under Prop. 1986/87:74 1980-lalet
när betalningsförmågan i u-länderna försvagats. Normall säljs projektexporten
kontant eller med krediter med kortare löplid än två år. När det gäller
infraslmkturprojekl (t. ex. kraftverk och telekommunikationer) och slora
"lurn-key"-projekt kan dock förmågan att erbjuda kunderna en
attraktiv finansiering vara nog så viklig som systemlösningen. Sådana stora
projekt svarar för ungefär en tredjedel av projektexporten.

Leveranser
till u-länderna är ofta förenade med stora politiska eller kommersiella risker.
Projeklexporten kompliceras vidare av olika faktorer, t. ex. krav från
köparlandets sida att lokala leverantörer ska delta i projektet som
underieverantörer eller samverkanspartners. Ibland förekommer önskemål att
leverantören ska etablera fillverkning av komponenter i köparlandel.

Samverkan
mellan företag förekommer, särskilt vid slörre projekt, t. ex.
kraftverksbyggen, telekommunikationer och andra infrastrukturprojekt. Krav
från köpariandet på lokal medverkan är en viktig anledning till samverkan när
det gäller de större projekten. Eljest är behovet att finna kompletterande
teknisk kompelens, klara finansieringen respektive finna kompletterande
produkter de viktigaste orsakerna. Svenska och västeuropeiska utomnordiska
företag förekommer oftast som samverkanspartners. Nära två tredjedelar av
företagen i undersökningen med erfarenhet av samverkan anser att det vore
önskvärt att samverka med ulländska förelag i större utsträckning än idag,
främst med företag i Västeuropa ulanför Norden. En slor majoritet av företagen
bedömer atl samverkan med ulländska förelag i framliden blir vanligare än
idag.

Investeringsutvecklingen
i u-länderna påverkar i rält hög grad utvecklingen av projektexporten
framöver. Det gäller särskilt export av infrastrukturprojekt eflersom det är
främst i u-länderna som sådana efterfrågas. Under 1980-talet har ett stort
antal u-länder brottats med svåra betalnings-problem. I dessa länder har
investeringsplanerna reviderats ned kraftigt. Fallande oljepriser har också
inneburil atl betalningsförmågan i de tidigare köpstarka oljeländerna i
Mellersta Östern försvagats. Nedgången i dollarkursen och de internationella
räntorna har visserligen bidragit till att lätta u-ländernas skuldtjänstbörda.
Men om oljepriset förblir lågt och råvarupriserna pressade - vilket del mesta
lyder på i dag — får man räkna med en relativt långsamt växande marknad för
projektexport de närmaste åren. De gynnsammaste marknadsulsikterna torde finnas
i u-länder som exporterar bearbelade varor, t. ex. de nyindustrialiserade
länderna i Ostasien. I dessa länder får man dock räkna med en hård konkurrens,
från bl. a. Japan och andra exportörer i regionen.

Jämförelser
med fidigare sludier av projektexporl åren 1978, 1980 och

1982 försvåras av atl 1986 års undersökning tillämpar en snävare avgräns

ning, men det förefaller som om projektexportens andel av den svenska

exporten minskat något under senare år efter den starka ökningen under

slutet av 1970-talet. Som nämnts lorde man få räkna med en begränsad

tillväxt under de närmaste åren. För svenska exportörer torde delta inne

bära att man bl. a. måste söka sig mot t. ex. av världsbanken finansierade

projekt samt projekt där man samverkar med företag från andra länder. 355

s. 356 Kontrollera mot PDF

13
Småföretagens utveckling Prop. 1986/87:74

13.1 Inledning

En
tredjedel av det totala anlalet sysselsatta arbelar i små och medelslora
företag (färre än 200 anställda). Tolall finns i dag nära en halv miljon
inregistrerade småföretag och antalel ökar. Varie år startas elt storl antal
nya förelag.

En
fortgående slmkluromvandling kan förutses. Produktområden, enskilda företag
och delar av branscher kan komma all slås ut i den internationella
konkurrensen. Ny verksamhet kan ersätta detta produktionsbortfall och höja
produktionsnivån. Det kan ske genom tillväxt i befintliga förelag och genom
nyetableringar.

Småföretagens
betydelse för ekonomin är föremål för en iniensiv debatt och uppmärksamhet
sedan 10-15 år. Bland de typiska positiva småföretagsegenskaper som har lyfts
fram märks deras roll i innovalionsprocessen, deras roll på mindre orler och i
övrigt inom regionalpolitiken, deras förmåga alt generera ny sysselsättning
samt deras roll som underleverantörer lill storföretagen. Under senare tid har
intresset även riktats mot de tjänsieproducerande näringarna, i vilka
småföretagen utgör ett dominerande inslag.

Tillväxande
småföretag slälls ofta inför en rad nya krav. Del gäller både de finansiella
förutsättningarna och krav på atl ny kompelens lillförs företagen. Bl. a.
kräver en personelll slörre organisation en annan form av ledning än ell
nystartat företags. Många småföretag kan genom intern utveckling eller med
hjälp av externa resurser klara av tillväxtprocessens problem. Här spelar
samhället en roll genom att lillföra företag extem kompelens och genom att
bidra med vissa former av finansiering. Bland organen för denna typ av insalser
märks de regionala utvecklingsfonderna. Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling, Småföretagsfonden, Industrifonden och Norrlandsfonden.

Småföretagen
kompletterar de stora, inlernalionellt verksamma företagen, som en frislående
bas för genuint nyutvecklande och som en potentiell tillväxtmöjlighet i form
av självsländiga förelag eller som enheter inom andra organisationer.

13.2 Nyföretagandel

Nyföretagandel
har ökal och har under åren 1983-1985 uppgått till ca 20000 företag per år.
Statistiken på områdel är forlfarande under uppbyggnad och präglas av
osäkerhet. Jämförl med en undersökning avseende år 1982, som gjorts av statistiska
centralbyrån (SCB), tyder ulvecklingen på en markant ökning av
nyföretagandel.Enligt undersökningen uppgick det preliminära antalet
nyelablerade förelag till ca 11 000 år 1982. SCB har dock i senare analyser
noteral att denna nivå sannolikl innebär en viss underskattning.

356

s. 1983 Kontrollera mot PDF

Är

Antal nyelablerade småföretag

1982

IIOOO

1983

21000

1984

19000

1985

21000

Prop. 1986/87:74

Större
delen av företag med ny verksamhet återfinns inom handel och service. Ungefär
en sjundedel är induslriell verksamhet. Utöver dessa företag, som startar helt
ny verksamhet, har - bl. a. genom s. k. avknoppningar från störte förelag -
under de senasle två åren nelto ytterligare registrerats i genomsnitt ca 10000
småförelag per år.

Den
ökade nyetableringsfrekvensen hänger sannolikt bl. a. ihop med den gynnsamma
allmän-ekonomiska utvecklingen. Vidare har samhällel under 1980-lalet genom
kampanjer och direkta stimulansinsalser uppmuntrat till att starta eget.
Industriverket och de regionala utvecklingsfonderna stöder nyetablering på
skilda sätt, såväl genom löpande utbildnings- och finansieringsinsatser som
genom mer koncentrerade insalser som ibland riklar sig till särskilda
målgrupper, t.ex. potentiella kvinnliga företagare. Flera av landets
utvecklingsfonder har erhållil särskilda medel för att stimulera ungdomar atl
starta egen rörelse. Sedan ett par är tillbaka kan bidrag utgå även till
arbetslösa för att starta egen verksamhel. Bidragel motsvarar
arbetslöshetsersättningen och kan lämnas under högst sex månader.

Drygt
I 000 av de som hittills startat eget med hjälp av sådant arbelsmarknadspolitiskt
stöd har ingått i en särskild undersökning. Av den framgår att ca 80 % efter i
genomsnitt ca elt år forlfarande var verksamma i företagel, varav några på
dellid. Majoriteten av dem som slutat som företagare hade fått annal arbete.

Andelen
kvinnor av dem som startat eget företag med hjälp av bidraget är ca 40 %. Många
av kvinnorna startar eget inom servicesektorn, l.ex. varuhandel.

13.3 Ekonomisk utveckling

Den
ekonomiska utvecklingen varierar mycket krafligl mellan olika förelag. I
gruppen småföretag finns mycket lönsamma verksamheier såväl som föriustföretag.
Småföreiagsbeslåndet förändras snabbi. 1 en undersökning har SCB följt
industriföretag med 20-49 anställda mellan åren 1978 och 1984. Denna visar bl.
a. atl endasl hälflen av de minsta företagen (20-49) som fanns i stafisfiken
1978 finns kvar inom storieksgruppen år 1984. Ca 15 % av förelagen hade gåll i
konkurs. Etl mindre anlal företag hade växt och hamnai i en större storieksklass.
Knappl 4 % hade köpts upp. Ca 25 % hade försvunnit ur statistiken av annan
anledning. Gruppen hade också fält tillskolt genom alt större företag, som
minskal sin sysselsättning, tillkommit.

De
medelstora företagen med 50-199 anställda har utvecklats på ett . .

likarlat sätt. I denna grupp hade dock vart femte förelag som fanns 1978

övergått till en annan ägare. De uppköpta företagen under perioden svara

de för ca 25 % av sysselsätlningen. 357

SCB:s studie visar att dynamiken inom småföretagssektorn
är betydan- Prop. 1986/87: 74

de.

Lönsamhet m.m.

Uppgifter om räntabiliteten på eget kapital efter full
skall visar atl småföretagen inom industrin har en bättre lönsamhet än de slora
företagen, även om skillnaderna minskat. Den höga räntabiliteten i förhållande
till de störte företagen beror bl. a. på skillnader i soliditet.

Figur 13.1 Räntabilitet åren 1980-1985

Ränlabilitel före skalt, tillverkande industri,
familjeföretag, 1980-1985

RänlabiUtet efter beräknad genomsnittlig skatl, tillverkande
induslri, familjeföretag. 1980-1985

Källa: SCB.

358

Om
lönsamheten mäts som nettomarginal, dvs. vinst i förhållande till Prop.
1986/87:74 omsättningen, elimineras effeklerna av skillnader i soliditet. Med
detta måll får de mindre och medelstora företagen en sämre lönsamhet än de
stora företagen, men en väsenllig förbättring har skett sedan år 1982.

Figur
13.2 Nettomarginal åren 1980-1985

Källa:
SCB.

Soliditet
m.m.

Industrin
har ökat soliditeten från 28 % år 1980 fill 32 % under år 1985. De mindre
företagen ökade under samma period sin soliditet från 18,6 % till 22,5 % och de
medelstora från 20,9 % till 25,6 % under samma period.

Figur
13.3 Soliditetsutvecklingen åren 1980-1985

-Hela induBtrin

0-49
anst

s. 1987 Kontrollera mot PDF

I storföretagen utgör
likviditeten hela 13 % av omsättningen. Dessa medel används i hög grad fill
finansiella placeringar. För de mindre och medelstora företagen ligger
likviditeten kring 5 %. Till följd av den högre likviditeten har de stora
företagen delvis kunnal kompensera en försämrad lönsamhet i
industriproduktionen med ökad avkastning på finansiella placeringar.
Familjeföretagen har däremot i slort sett varit helt beroende av produktionens
lönsamhetsutveckling. Finansnettot har för övrigt under hela perioden inneburit
en kostnad på mellan I och 2 % av omsättningen för småförelagen, medan det för
de stora företagen under 1985 gav en intäkt på nära 1 % av omsättningen.

Prop. 1986/87:74

13.4
Investeringar

Investeringarna
inom industrin har under de tre senaste åren legal på en hög nivå. För åren
1986 och 1987 beräknas investeringarna i byggnader och maskiner ligga kvar på
totall ca 30 miljarder kronor per år (löpande priser). Denna gynnsamma
utveckling vid mitten av 1980-lalel gäller också småförelagen. Deras investeringar
i byggnader och maskiner ligger på en oförändrat hög nivå både om man ser till
den faktiska nivån år 1985 och på prognoser för år 1986. Småföretagens
materiella investeringar uppgick till näslan 7 miljarder kronor år 1985, vilkel
var ca 40 % högre än år 1982, räknat i fast penningvärde. Småföretagens
invesleringsutveckling visar mindre variationer över tiden än de stora
företagens. Invesleringsulvecklingen i fasta priser framgår av figur 13.4.

Figur
13.4 Industrins materiella investeringar (miljarder kronor, 1980 års priser)

F ö retag
m 5-199 anst

— Samtliga { ö retag

360

13.5 Uppköp av familjeföretag

Ca 90 % av
alla företag med anställda kan klassificeras som familjeföretag. Åriigen byter
en mindre del av dessa förelag ägare. Statens induslriverk har kartlagt
uppköpen av små och medelstora familjeföretag inom induslrin. Av utredningen
framgår atl anlalel uppköpta familjeföretag har ökal under 1980-talel, liksom
under andra perioder av högkonjunktur. Under år 1984 bytte ca 1 % av antalet
små och medelstora industriföretag ägare. Antalet köp tycks därefter åter ha
sjunkil, vilket framgår av figur 13.5.

Figur 13.5 Förvärvsutvecklingen åren 1970—1986

antal f ö rv ä rv

Prop. 1986/87:74

1970 197S ISeO 1905

Anm: Siffroma för 1985 och 1986 är uppräknade utifrån
preliminära uppgifler.

Sedan år 1980 har köp av industriföretag utgjort en
tredjedel av samtliga uppköp i näringslivet. Andra förvärvsintensiva näringar
har varil parti- och detaljhandel samt holell och restauranger.

Köparföretagen är i allt högre grad belägna i geografisk
närhet av de uppköpta förelagen, vilket framgår av figur 13.6.

Figur
13.6 Rumslig fördelning av överlåtelser med familjeföretag som köparen åren
1981—1984 (procent)

tu'"-

...... "
Köpare och säljare i

saiuna rcgion/ort

Köpare och säljare i •• —•. övriga
Sverige

Köpare i storstad/

"---------------------------------- .____________________ ■

säljare i övriga Sverige

"----___

Köpare i övriga Sverige, säljare i storstad

1S81

1982

1984

1SB3

361

Drygl hälften av köpen
inom industrin görs av andra familjeföretag. Olika köparkategorier och
utvecklingen av deras andel av förelagsköpen framgårav figur 13.7.

Prop. 1986/87:74

s. 7 Kontrollera mot PDF

Figur
13.7 Fullständiga förvärv av familjeföretag fördelade på kategorier av
köparföretag åren 1975—1984 (procent)

— I------ 1------ r-

75
76 77

I I

78 79

— p- 80

— I — 81

'Ar

LJ
Familief ö retag LtJ Ö vriga b ö rsf ö retag ■ Investmentbolag

IlJ Utlands ä gda f ö retag

n StatI,
kommunala,

* kooperativa

UD Övriga
företag

Den trendmässiga ökningen
av familjeföretagens andel av köparföretagen har samband med att företag med
färre än 50 anställda i allt störte utsträckning ålerfinns som köparföretag. De
uppköpta förelagen svarade år 1984 för 2,5 % av sysselsättningen i
familjeföretagen och 1 % av hela induslrisysselsättningen. Det är allt mindre
familjeföretag inom industrin som köps. I medianföretaget har antalet anställda
minskat från 35 stycken år 1975 till 19 stycken år 1984.

I regel görs endast små
förändringar av företagens verksamhet och sysselsättning efter uppköpen. Som
skäl för att sälja företagen anger de tidigare ägarna ofta personliga moliv
såsom ålder m.m. samt privatekonomiska skäl. Mer sällan anges skatteskäl som
orsak fill jningen.

362

Uppköpen av familjeförelag
medverkar enligt statens industriverk inte i Prop. 1986/87: 74 nämnvärd
utsträckning fill någon ökad ägarkoncentration i näringslivet. Industriverket
bedömer atl förelagsöveriåtelserna har myckel begränsade industri- och
regionalpoliliska konsekvenser.

13.6 Konkurser

Antalet
konkurser i företag ökade fram till år 1980 med i genomsnitt 2 % per år.
Därefter har ökningstakten legat på i genomsnitt 10 % per år. För år 1986
beräknas antalet företagskonkurser uppgå till 6200.

Relativt
sett är det dock få företag som går i konkurs. Således uigjorde antalet
konkursföretag år 1984 endast 1,2 % av det totala antalet företag. Denna andel
varierar mellan olika näringsgrenar. Den högsia konkursfrekvensen föreligger
inom holell- och restaurangnäringen.

Antalet
anställda i konkursförelag uppgick år 1984 till 17600, vilket motsvarar ca 0,5
% av den totala sysselsättningen i landet. Mellan åren 1982 och 1984 minskade
antalel anställda i konkursdrabbade företag med drygt 20 %. Under år 1985 ökade
anlalet, för alt under år 1986 återigen minska. Uppskattningsvis har 90 % av
alla konkursförelag färre än fem anställda.

Konkurser
har en belydande direkl effekl på sysselsätlningen i den verksamhet som går i
konkurs. Industriverkets delstudie av konkursförelag som fått stöd av
utvecklingsfonderna visar att 50 % av de 3 800 berörda förlorade sitl arbele.
Enligl bedömningar av bl.a. länsarbelsnämnden erhåller dock yrkesutbildad
personal i regel snabbi nylt arbele. De direkta sysselsättningseffekterna är
därmed totalt sett relativt små.

De
slörsia ekonomiska förluslerna drabbar konkursföretagens leverantörer och
staten som fordringsägare för skatter och lönegarantier. En uppskattning ger
vid handen att leverantörerna står för nära 50 % av de lotala
konkursförlusterna. Under de två senasle åren, som industriverket har
undersökt, har bankernas andel av konkursförlusterna tenderat alt öka.

Byggbranschen
har drabbats hårl av konkurser till följd av minskningen i byggvolymen. Däremoi
har ingel stalistiskl samband kunnat konstateras mellan antalet konkurser i
industrin och variationer i indusirins tillväxtlakl.

Den
krafiiga ökningen av anlalet nyelablerade förelag har enligl industriverket
lell till en ökning av antalel konkurser. Främsl i branscher där del är lätt
all etablera sig har antalel konkurser blivit högt. På grund av att stafistik
över antalet nyelablerade företag endast producerats under korl tid går del
dock inte atl fastlägga etl statistiskt samband mellan ökningen av antalel
nyetableringar och antalet konkurser.

Utvecklingen
mot mer tjänsleproduktion i samhället har skapat en mark

nad för nya företag. Företagare och krediigivare synes enligt industriver

ket ha underskattat behovel av kompetens för att driva serviceförelag.

Den vanligaste allmänna konkursorsaken är enligt industriverket brist på

kunskap, erfarenhet och kompelens hos förelagsledningen. Påtagliga bris

ter i förmågan alt planera och följa upp företagets ekonomi har kunnat 363

s. 364 Kontrollera mot PDF

noteras.
Särskilt i nystartade och expanderande företag är även för litet kapital ofta
en orsak fill konkurser.

Det höga anlalel konkurser
är självfallet negativt för bl.a. berörda företagare och anställda. Del bör
dock betonas all alla konkurser eller företagsnedläggningar i andra former inte
behöver vara negativt för näringslivet i stort eller för samhällsekonomin. En
konkurs kan innebära att affärsrörelsen och flertalet av de anslällda las över
av någon annan intressent med lämplig kompetens och lillräckliga resurser för
alt göra rörelsen lönsam.

Prop. 1986/87:74

13.7 Sysselsättningsutvecklingen

Antalet
anställda i samtliga näringsgrenar (utom offentlig förvaltning, SNl 9) har
enligt SCB:s centrala företagsregister ökal med drygt 4 % mellan åren 1982 och
1985 (tabell 13.1). (Se även avsnitt 3.) Antalet anställda har ökat med 8 resp.
6,5 % hos de små (1-49 anställda) och medelslora (50-199 anslällda) företagen,
men endast med 2 % hos de stora (minst 200 anställda) företagen.

Inom
tillverkningsindustrin har anlalet anställda ökat mindre än för näringslivel
som helhet. Ökningen var totalt knappt 3 %. Ökningen var kraftigast hos de små
och medelstora företagen - ca 6 resp. 5 %. Bland de stora
fillverkningsföretagen ökade antalel anställda med enbart 1,5 %.

Antalet
anställda inom handeln ökade med nästan 7 % mellan nämnda år. Inom handeln har
de små företagen ökat antalet anställda med hela

Tabell
13.1 Antai anställda inom tillverkningsindustri, handel och service, åren
1982—1985, fördelat på företagsstorlek

Näringsgren,
företags-

storlek

Antal
anställda

Index,

år 1982

= IOO

(antal
årsanställda)

1982

1983

1984

1985

1982

1983

1984

1985

Samtliga
närings-

grenar
exkl.

offentlig
förvaltning

2058 191

2071264

2084427

2148626

100

100,6

101,3

104,4

1-49

599702

625 264

646487

647779

100

104,3

107,8

108,0

50-199

286053

289732

299139

304 749

IOO

101,3

104,6

106,5

200-

1 172436

1 156268

1 138801

I 196098

IOO

98,6

97,1

102,0

Tillverknings-

industri
(SNl 3)

834968

827552

830780

858737

100

99,1

99,5

102,8

1-49

151594

155 634

161042

160562

100

102,7

106,2

105,9

50-199

133 284

133 683

138135

139774

100

100,3

103,6

104,9

200-

550090

538235

531603

558401

100

97,8

96,6

101,5

Handel
(SNl 6)

441008

458759

463955

470510

100

104,0

105,2

106,7

1-49

215 347

232777

239936

237 216

100

108,1

111,4

110,2

50-199

68210

70419

68023

69986

IOO

103,2

99,7

102,6

200-

157451

155 563

155996

163 308

100

98,8

99,1

103,7

Service
(SNl 8)

241 997

240924

252925

262402

100

99,6

104,5

108,4

1-49

69865

70008

75 202

79585

100

100,2

107,6

113,9

50-199

34094

35517

39373

42737

100

104,2

115,5

125,4

200-

138038

135 399

138 350

140080

IOO

98,1

100,2

101,5

Källa:
SCB, Centrala företagsregistret

Anm:
Uppgiftema sammanfaller inte med sysselsättningstal enligt de s. k.
arbetskraftsundersökningama

(AKU)
på grund av skilda mätmetoder.

364

s. 365 Kontrollera mot PDF

10 %, medan de medelstora
och slora förelagen svarar för betydligt mindre Prop. 1986/87:74 ökningar
(2,6 resp. 3,7 %).

Inom
servicenäringarna har det toiala antalet anställda ökat med drygt 8 %. Inom
denna näringsgren har de medelslora företagen hafl en mycket krafiig ökning -
drygt 25 %. Bland de små förelagen ökade antalel anslällda med näslan 14 %,
medan ökningen bland de stora företagen stannade vid 1,5 %.

365

s. 366 Kontrollera mot PDF

14 Förutsättningar inom vissa industriella Prop. 1986/87:74

nyckelområden

14.1 Inledning

1
följande avsnitt behandlas sex industriella nyckelområden, som lillsammans
svarar för ca 50 % av sysselsättningen inom fillverkningsindustrin.
Beskrivningen görs med avseende på bl. a. slorlek, koncentration,
världs-marknadsposifion och internafionaliseringsgrad. Intresset knyts bl.a.
till den utveckling av konkurrenskraftiga varor, tjänster och produktionsmetoder
som sker i det dynamiska samspelet mellan köpare, säljare och frislående
kunskapscentra (t. ex. universitet och högskolor). Resonemanget bygger på bl.
a. en ulredning om utvecklingsblock i förnyelsen av svensk ekonomi (Slenberg
1987) och på en konsultstudie genomförd av METRA Consulting Group Ltd., London.
Studierna har gjorts på uppdrag av industridepartementet. Den senare
avrapporterades vid ett seminarium i december 1986 till vilket represenlanler
för fackliga organisationer, näringslivel och myndigheler inbjudils.

14.2 Svenska basindustrier och deras leverantörer

Storlek

Den
svenska basindustrin svarar, som framgår av avsnitt 10, för en stor del av
industriproduktionen, sysselsätlningen och nettoexporten.

En
fjärdedel av industrins förädlingsvärde skapas inom skogs- och metallindustrin,
som också svarar för knappt en iredjedel av exporten. Omkring en femledel av
industrisysselsätlningen finns inom dessa industrier. I en redovisning av
basindustrierna är del naturligt att även inkludera skogsbruket och gruvindustrin
med tanke på dessa näringars starka kopplingar lill skogsindustrin respektive
metallindustrin. Basindustrin är av mycket stor betydelse för slora delar av
Norrland och Bergslagen.

Basindustrin
har även stor betydelse för övriga delar av näringslivet och har under hela
1900-talel varil en viklig marknad för tillverkare av insalsvaror,
produktionsutrustning och andra produktionshjälpmedel.

Totalt
uppskattas 20000-30000 personer vara sysselsatta i industri som fillverkar
insatsvaror (exkl. råvaror) och produktionsmedel för basindustrierna samt för
skogsbruk och gruvindustri, varav en stor del för exporl. Utöver
produktionsutrustningar i vanlig bemärkelse innefattas här kemikalier,
sprängämnen, bortkronor, slitgummi, sågblad, elektroder m. m. Den helt
dominerande delen av denna produktion sker ulanför storstads- och
universitetsorterna.

Trots
alt den svenska marknaden för flertalet av de större leverantörs-företagen idag
svarar för en liten del av företagens avsättning är den fortfarande ofta den
största enskilda marknaden. Än vikfigare är emellertid dess roll som avancerad
utvecklingsmarknad. Som sådan har den även lockat utländska företag atl
etablera sig i Sverige.

Basindustrin
förbmkar skär- och slilmaierial, metall- och maskinpro

dukter (som inte klassificerats som investeringar) för ca 5 miljarder kronor, 366

s. 367 Kontrollera mot PDF

kemikaler för ca 2,5
miljarder och övrigt material för ca I miljard. Till detla Prop. 1986/87:74

kommer basindustrins
förbrukning av olja, drivmedel och elkraft för ca 10

miljarder kronor. Summerat
innebär detta att industrin kan beräknas köpa

invesierings- och
förbrukningsvaror för i storleksordningen 25 miljarder

kronor.

Världsmarknad

Basindustrierna
konkurrerar i allt väsentligt på marknader som kan betecknas som mogna eller
stagnerande. Möjligheterna till prisdifferentiering är små och förelagens
lönsamhel är i hög grad beroende av fakiorer ulanför företagens egen kontroll.
Dollarkursen, priset på energi och råvaror och eventuella protektionistiska
eller konkurrenssnedvridande ingrepp har mycket slor belydelse för
basindustrins utveckling.

Generellt
finns också ett betydande kapacitetsöverskott på världsmarknaden, vilket
pressar priserna nedåt.

Internalionaliseringsgrad

Drygt
hälften av basindustrins produklion säljs på export från Sverige, ofta via
utländska försäljningsbolag. Endast en mindre del av produktionen kommer från
svenska enheter i andra länder.

Ifråga
om försörjningen med investeringsvaror till basindustrin har Sveriges
internationella beroende ökat väsentligt under senare år. Dels importeras en
växande del av produktionsutrustningarna. Av särskild betydelse är härvid
importen av pappersmaskiner. Dels har flera maskinförelag övergått i utländsk
ägo. Delta gäller bl. a. KMW och flera skogsmaskinlill-verkare. Beiräffande
insats- och förbrukningsvaror är bilden något annorlunda. Svenska tiUverkare
har en dominerande ställning ifråga om förbrukningsmaterial i metall och
gummi. Däremot importeras exempelvis slora mängder kaolin, krita och diverse
specialkemikalier för användning i pappersindustrin. Flera exempel finns
emellertid på såväl svenska som ulländska företag som etablerat ny
lillverkning av kemiska produkter för massa- och pappersindustrin i landet.

Kriiiska
fakiorer

Den
svenska basindustrin är beroende av en god konkurrenskraft i meningen ett gotl
kostnadsläge och en gynnsam utveckling av de internationella marknaderna. Den
långsikliga ulmaningen ligger dock i atl anpassa produktionen till fortsatla
reala prissänkningar på slutmarknaderna saml att söka delvis nya marknader och
en högre förädlingsgrad. Tillgång fill avancerad forskning ökar i belydelse
för såväl produktutveckling som produktionsteknisk utveckling.

Förpackningsområdet, som
representerar en viktig avsättningsmarknad

för massa- och pappersindustrin, kan tjäna som ett illustrativt exempel.

Svensk förpackningsindustri har en framskjuten position internationellt. 367

s. 368 Kontrollera mot PDF

Ett
av de framgångsrikaste företagen, Tetra Pak, har koncentreral sig på Prop.
1986/87: 74 förpackning av flylande livsmedel. Företaget hyr ul
förpackningssystem och levererar kartongförpackningar till sina kunder. Tetra
Pak som årligen köper drygt 600000 ton välskekartong, varav ca 450000 ton (till
ell värde av ca 2 miljarder kronor) från svenska kartongbruk, är känd som en
mycket krävande kund.

SCA
och ASSI, som båda tillverkar liner, har genom uppköp av wellpappföretag
inlegreral framåt och är idag ledande på den europeiska wellpappmarknaden.

Eftersom
mycket av konverteringen av material till förpackningar och även en stor del av
lillverkningen av förpackningsmaskiner sker nära marknaden har huvuddelen av de
svenska förpackningsföretagens tillväxt skett utomlands. Ändå har
förpackningsmaskinindustrin varit en av de mest expansiva delarna av svensk
maskinindustri under 1980-talet. Nämnas bör också att den inhemska
förpackningsmarknaden är belydande. Den svenska konsumfionen av förpackningar
uppgick således 1983 lill ca 7 miljarder kronor. Omkring hälflen avsåg
förpackningar av papper eller kartong.

Verksamhel
vid etl flertal forskningsinstitutioner i landet har stor betydelse för
utvecklingen av nya förpackningar och förpackningsmaterial. Här kan särskilt
nämnas Svenska Träforskningsinslituiet och Institutet för Förpackningsforskning
men även andra ger värdefulla bidrag. Exempelvis arbetar Grafiska
Forskningslaboratoriet med tryckeriiekniska frågor, vilka är vikfiga inom
förpackningsområdet. I frågor som rör barriäregenskapen i
livsmedelsförpackningar finns kunnande vid Institutet för livsmedelsforskning
och Ytkemiska Institutet. Listan kunde göras längre. Totalt i dessa insfitut
torde ca 100 milj. kr avsättas för forskning och utveckling. Denna insats skall
ses som ett komplement till basindustrins egna forsknings- och
utvecklingsulgifter, som under budgetåret 1983/84 uppskattades fill totalt ca
1,2 miljarder kronor.

14.3 Svensk varvsindustri

Storlek

Den
svenska varvsindusirin sysselsatte år 1970 ca 30000 personer, dvs. ca 3 % av
induslrisysselsättningen och svarade för ca 2,5 % av industriproduktionen.

Koncentralion

Varvsindustrin
dominerades under 1970-talet av ett fåtal storvarv med

Kockums, Eriksberg, Gölaverken och Arendal i spetsen. Till dessa varv

knöts ett stort anlal underleverantörer, som under början av 1970-lalet

sysselsatte ca 8000 personer i första underieverantörsledet. Som en jämfö

relse kan nämnas atl varvsindustrin under 1970-talet var av näslan samma

belydelse för den svenska ekonomin som dagens elektronikindustri. 368

s. 369 Kontrollera mot PDF

Världsmarknaden Prop. 1986/87:74

I
anslutning till varvsindustrin fanns också en intemalionell konkurrenskraftig
konsultverksamhet och en mycket kompetent beslällare och samarbetspartner i
den svenska rederinäringen. Vid 1970-talels början var den svenska
varvsindustrin en av världens mest avancerade och svarade för drygt 10 % av
väridsproduktionen. Under lång lid hade varvsindustrin, redare,
underleverantörer, konsuller, universitet och högskolor, bidragit till att
skapa ett i det närmaste "komplett" leverantörsblock med mycket
starka bindningar mellan intressenterna.

Under
fiden efter den första oljekrisen år 1973 och fram till 1986 har situationen
förändrats radikalt och den svenska varvsnäringen har minskat sin
sysselsättning mycket kraftigt ned lill ca 15000; mer än en halvering från år
1970. En molsvarande neddragning har också skelt i underleverantörsledet,
konsultverksamheten m. m.

Väridsmarknaden,
som år 1970 enligt många bedömare skulle växa krafligl stagnerade i stället.
Den fortsatta överkapaciteten (40 % enligt UNCTAD) ledde fill priskrig och
kraffiga statliga subventioner. Det är i dag myckel svårl, om ens möjligt, att
bedriva en lönsam produktion inom de flesta delarna av varvsnäringen. En
fortsalt neddragning av kapaciteten kan därför väntas.

Internalionaliseringsgrad

Varvsnäringen
har iradifionellt varit uppbyggd av en hög andel inhemska leveranser från malm
via stål- och järnverk fill underleverantörerna och varven. Endast en mindre
del av tillverkningen skedde utomlands. Det mesta av verksamheten baserades
således på produktion i olika led inom landet och på försäljning av slutprodukterna
på världsmarknaden.

Kritiska
fakiorer

Varvsnäringens
utveckling beskriver det hol som kan ligga i att ha en stor del av den
industriella produklionen koncentrerad till ett fåtal mycket stora tillverkare.
När dessutom behovet av underleveranser, konsulttjänster, utbildning m.m.
tillgodoses inom landet, ökar sårbarheien om och när världsmarknaden stagnerar.
Det som under framgångsåren var en styrka för landet - en dynamisk och inom
landel sammanlänkad industriverksamhet - blev till elt allvariigl problem när
marknaden för lönsam försäljning försvann.

14.4 Personbilar och lastvagnar

Storlek
och koncenlration

Den
svenska personbils- och lastvagnsinduslrin domineras helt av Volvo

och Saab-Scania med 65000 resp. 43000 anslällda, varav 50000 resp.

35000 i Sverige. Dessa tvä företag svarar för ca 85 % av sysselsättningen

inom transportmedelsinduslrin (exkl. varv och flygindustri). Om underle- 39

24 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 74

s. 370 Kontrollera mot PDF

verantörerna
räknas in, kan den toiala sysselsättningen inom transports- Prop.
1986/87:74 medelsinduslrin uppskattas fill mellan 100000 och 120000 anslällda
(eller 13-15 %) av industrisysselsättningen.

Världsmarknaden

Trots
att Volvo och Saab-Scania tillsammans är mycket stora i den svenska ekonomin
är de små på världsmarknaden där de tillsammans svarar för drygt 1 %. Det finns
flera stora konkurrenter på marknaden. Det största bilföretaget. General
Motors, har nästan tio gånger så stor omsättning som de båda svenska
biltillverkarna, som dock specialiserat sin verksamhet till vissa delmarknader
där man har en stark position. När det gäller tunga lastbilar har de svenska
företagen ca 7-8 % av den totala marknaden.

Väridsmarknaderna
för bilar och lastbilar växer med ca 2 % åriigen. Inom de s. k. NIC-länderna
där svenska leverantörer tagit belydande marknadsandelar har marknadstillväxten
avtagit bl.a. till följd av sjunkande olje- och råvarupriser, höjda räntor på
utlandslån m. m. Sammanlaget kan den svenska transportmedelsindustrin bedömas
vara verksam på stagnerande eller mogna marknader. De svenska företagen har
dock genom en effekliv produktion och en framgångsrik marknadsföring haft en
internationellt sett mycket god utveckling.

Internationaliseringsgrad

Personbils-
och lastvagnsinduslrin genomgår för närvarande en förhållandevis snabb
omvandling. Tidigare var företagen mer beroende av svenska underleverantörer.
Dessa spelar fortfarande en viklig roll men utvecklingen går mot en ökad
nationell specialisering och en ökad inlernalionell handel med komponenter. På
laslvagnsområdet är beroendet av inhemska leveranlörer fortfarande stort och
det är också vanligare att sluttillverkarna svarar för en större del av
tillverkningskedjan.

I
linje med den allmänna utvecklingen på person- och lastbilssidan växer även
komponenltillverkarna till ofta mycket stora företag. I vissa fall kan därför
komponentleveranlörer - t. ex. Bosch - ha en slark position i relation till
företag i senare skeden av produktionskedjan. De höga utvecklingskostnaderna
har också drivit fram elt stort antal internationella samarbetsrelationer
mellan förelagen inom transportmedelsindustrin.

Trols
att Volvo och Saab-Scania har en mycket betydande del av försäljningen
utomlands spelar hemmamarknaden särskilt för lastvagnar en viktig roll, inte
minst därför att den ger impulser till utveckling och förnyelse av produkterna
och produktionsmetoderna.

Kritiska
faktorer

På
stagnerande eller mogna marknader expanderar företag vanligtvis genom uppköp.
Den helt internationaliserade/globala bil- och lastbilsindustrin kommer
antagligen att följa detta mönster. Både Volvo och Saab

370

s. 371 Kontrollera mot PDF

Scania ligger väl framme i
den globala strukturomvandlingen på detta Prop. 1986/87:74 område. Här
märks bl. a. Volvos köp av lastvagnstillverkare i USA.

Lönsamheten
och sysselsällningsutvecklingen inom den svenska personbils- och
lastvagnsindustrin har varit god under 1980-talet. Volvo och Saab-Scania har
därigenom i hög grad bidragil till den positiva utvecklingen inom hela den
svenska induslrin, då företagen med vidhängande utvecklingsblock kan beräknas
svara för uppemot 15 % av industrisysselsättningen.

Den
sårbarhet som ett sådant beroende till två internationella koncerner och till
personbils- och lastvagnsmarknaderna innebär är uppenbar. I ett läge där de
internationella marknaderna viker och/eller de svenska företagens
konkurtenskraft skulle försämras, får detta allvariiga konsekvenser för hela
den svenska ekonomin. Vid en sådan utveckling är det t. ex. en fördel om de
svenska underleverantörerna till transportmedelsindustrin inte enbart är
beroende av svenska köpare utan också har starka kopplingar till företag i
andra länder. Globala utvecklingsblock där Sverige och svenska företag ingår i
nätverk med förgreningar över flera länder kan således på lång sikl minska den
marknadsmässiga sårbarheten men skapar å andra sidan ett starkare
internationellt beroende.

14.5 Energiutrustningsindustrin

Storlek

Svenska
företag har en hög kompetens när del gäller att lillverka utmstning för alt
"utvinna och förädla energiråvaror, producera och distribuera elektricitet
och värme, återvinna och spara energi och rena rökgaser" (SIND 1985:3).

År
1982 sysselsattes ca 42000 personer inom energiutrustningsindustrin som svarade
för ca 5 % av hela tillverkningsindustrins förädlingsvärde. Mer än hälften av
produktionen exporterades.

Koncentration

Energiutrustningsindustrin
domineras av ASEA, som svarar för drygt hälften av saluvärdet. Även
Saab-Scania, vissa slatliga företag, Alfa-La-val. Allas Copco och Volvo har
viss verksamhet inom det energitekniska området. De frislående mindre och
medelstora förelagen svarar för en knapp femtedel av saluvärdet.

Utmslningsindustrin
är inlernationellt sett hemmamarknadsorienterad. Ofta utgör energiutmstning
(pannor, ventilation elc.) komponenier i störte projekt och i de flesta länder
anlitas nationella bygg- och ingenjörsfirmor. Leverantörerna av
energiutrustning får därför fungera som underleverantörer till en
huvudentreprenör vilket i sin tur ofta innebär att lokala/nationella företag i
första hand kommer i fråga.

Fläkt
(inom ASEA-koncernen) utgör något av ett undantag med sin

inlemalionella verksamhet. Med en utvecklad konstruktionsteknik och en

avancerad kompetens för styrning av processer, har Fläkt lyckats la order 371

s. 372 Kontrollera mot PDF

i konkurrens med inhemska leverantörer och därigenom
uppnått en förhål- Prop. 1986/87: 74 landevis stark posifion på flera
betydande utländska marknader.

ASEA-koncernen som dominerar den svenska
energiutrustningsindustrin omsatte år 1985 ca 40 miljarder kronor, varav
hälflen kan hänföras till energiutrustningsindustrin.

Tabell 14.1 ASEA:s verksamhet inom den energitekniska
industrin

Fakturering i miljarder kr. Anställda

Fläkt
9,2 14 600

Kraftdistribution
2,1 5600

Kraftöverföring
4,4 8 400

Kraftgenerering
5,6 4600

21,3 33 200

Övrig
verksamhet 18,8 27800

TOTALT 40,2 61000

Källa: Årsredovisning för 1985.

Världsmarknaden

Den svenska energitekniska industrin är som nämnts
beroende av ulvecklingen på de internationella marknaderna. De
betalningsproblem som flertalet u-länder drabbats av har påverkat marknaden
negativt. Priset på energi påverkar behovet av nya energisystem och de
ekonomiska incita-menler till atl utveckla energisnåla processer. De sjunkande
oljepriserna kan få positiva effekler på de allmänna industriinvesteringarna
och därigenom gynna vissa delar av energiutrustningsindustrin. Men låga
oljepriser kan å andra sidan verka hämmande på efterfrågan på energibesparande
utrustning och på utrustning för alternativ till oljebränning och därigenom
missgynna andra delar av seklorn. Effeklerna av förändrade oljepriser är
således inte entydiga.

I Sverige och på de inhemska marknaderna har ett nära
samarbete mellan Vattenfall i första hand och ASEA utgjort en av
gmndfömtsältning-arna för en inlernationeUt slark energiutmslningsindustri.
Utvecklingen på den inhemska marknaden är även i fortsättningen slarki beroende
av olika energipolitiska beslut inle minst med lanke på alt staten och
kommunerna är de största beställarna av energiutrustning.

Kriiiska faktorer

Energiutrustningsindustrin är således slarki beroende av
den draghjälp

som den inhemska marknaden erbjuder såväl för avsättning av produkter

som för utveckling av nya produkter och system. Den offentliga upphand

lingen i kombination med en omfattande energiforskning i statlig regi

skapar förutsättningar för en långsiktig konkurtenskraftig utveckling och

omvandling av förelagen. Under budgetåret 1986/87 avsätts ca 4,5 mil

jarder kronor för insatser inom energipolitiken. Av dessa medel går mer

parten (ca 2,9 miljarder kronor) till uppförande och drift av kraftstationer. 372

s. 373 Kontrollera mot PDF

över 300 milj. kr. satsas
på statlig forskning och utveckling inom ener- Prop. 1986/87:74 giområdel.
Inom ASEA-koncernen avsattes under år 1985 totalt ca 1,5 miljarder kronor till
forskning och utveckling, varav en betydande del går till forskning inom det
energitekniska området.

14.6 Elektronikindustrin

Storlek

Den
svenska elektronikindustrin sysselsatte, enligt en särskild bearbetning av,
SCB:s industristatistik, år 1984 ca 51000 personer, dvs. 7 % av det totala
antalet anslällda inom tillverkningsindustrin. Saluvärdet uppgick till drygt 34
miljarder kronor och förädlingsvärdet till drygt 15 miljarder (eller 8 % av
fillverkningsindustrins förädlingsvärde). Exporten var något under 22 miljarder
kronor år 1984 och 27 miljarder år 1985.

Koncentration

Hälflen
av elektronikproduktionen sker inom några få stora koncerner, där Ericsson är
dominerande. Förelagel sysselsatte vid 1986 års börian ca 40000 personer i
Sverige och ca 38000 ulomlands. Ca 20 % av Ericssonkoncernens verksamhel i
Sverige faller utanför elektronikindustrin. Det gäller i första hand
affärsområdena Kabel och Nälbyggnad. Ericsson och den svenska
elektronikindustrin är mycket nära knuten lill telekommuni-kafionsområdet. Här
spelar också televerket en betydande roll såväl som köpare av utrustning och
som tillverkare av lelekommunikationsutruslning för egel behov.

Televerket
omsatte budgetåret 1985/86 ca 17 miljarder kronor och sysselsatte 47 000
personer. Merparten av omsättningen och sysselsättningen är hänförbar till
utveckling och drifl av telekommunikationsnätet.

Även
det statliga FFV AB är verksami som köpare och fillverkare av
elektronikprodukter. FFV Elektronikgmppens fakturering uppgick under år 1985
lill drygt en halv miljard kronor och antalel anslällda var ca 1 300 personer.

Inom
Ericsson, televerkel och FFV sysselsätts i Sverige ca 90000 personer med
drift, utveckling och produktion av telekommunkationsutrust-ning.

Elektronikindustrin
är, vid sidan av telekommunikationsområdet, mycket heterogen och omfattar
bl.a. periferiutrustningar till daiorer, industriell och medicinsk elektronik
samt olika slags elektronikkomponenter. Etl nära samarbete mellan kund och
leverantör är nödvändigt framförallt när det gäller utveckling av industriella
och medicinska applikationer.

Verksamheten
som Philips, IBM, Siemens m. fl. ulländska företag bedri

ver representerar en viktig del av den svenska elektronikindustrin. 373

s. 374 Kontrollera mot PDF

I fortsättningen av detta
avsnill behandlas två av elektronikindustrins Prop. 1986/87:74
delmarknader, telekommunikations- resp. datorutrustningar.

Världsmarknaden
för idekommunikaiioner

Ericsson
beräknas i dag ha ca 7 % av världsmarknaden inom telekommunikationsområdet och
konkurrerar med företag som Siemens, AT & T/Phi-lips/Alcatel samt några av
de största japanska eleklronikförelagen.

Världsmarknaden
växer med ca 7 % åriigen och beräknas år 1987 uppgå till ca 60 miljarder US
dollar.

Internalionaliseringsgrad

Tillväxten
blir mer internationell bl.a. därför alt såväl den nordamerikanska som de
franska och brittiska marknaderna avreglerats. När tele-monopolen bryts får de
höginternalionaliserade förelagen goda möjligheter alt expandera. Betydande
svårigheler kvarstår dock atl anpassa produkter och system fill de särskilda
villkor som forlfarande råder i köparländerna. Ericssons arbele med att anpassa
AXE-systemet till amerikanska standards är ett exempel på de krav som företag
slälls inför pga. olikheter i nafionella standards.

Samtidigt
som marknaderna avreglerats har konkurrensen hårdnat. De slora företagen satsar
mycket stora resurser på forskning och utveckling för att vidareutveckla
lekniken och därigenom siärka konkurrenskraften. Det är också troligt all
företagen i ännu högre grad än tidigare på egen hand, eller i nära samarbete
med andra förelag, måsle kunna erbjuda fullständiga lösningar som bl. a.
innebär en integrering av tal- och datakommunikation. Nyligen gick ITT och del
franska CGE ihop och skapade en myckel slark gmpp på den europeiska marknaden.
Enligt vissa bedömningar blir den framtida konkurrenskraften beroende av
företagens förmåga alt utveckla och anpassa fullständiga system lill olika
marknadskrav. Denna utveckling kräver stora företagsgmpper med lillgång till
forskningsresurser och kännedom om lokala marknader (vilket ofta innebär lokal
produklion). En fortsatt global samverkan och/eller uppköps/fusionsverksamhet
kan därför förväntas.

Världsmarknaden
för datorer

Telekommunikationsområdet
svarar för över hälften av den svenska elek

tronikindustrin. Därefter kommer "datorer och annan kontorsutmstning"

som i Sverige i första hand omfattar fillverkning av olika periferiutrustning

ar till datorer. Datormarknaden, som internationellt setl är slörre än tele

kommunikationsmarknaden, beräknas år 1985 ha omfattat ca 100 miljarder

US dollar och växer med ca 10 % årligen. Marknaden präglas av en

mycket hård global konkurrens, där IBM är världsledande på flera områ

den. Företaget svarar för 70 % av USA-marknaden för standarddatorer.

IBM har ca 320000 anställda.

Priserna på datorhårdvara pressas nedåt. Företagen tvingas rationalisera 374

s. 375 Kontrollera mot PDF

hårt i lillverkningsledet
samtidigt som den långsiktiga utvecklingen i myc- Prop. 1986/87: 74 ket hög
grad beror på framgången i forsknings- och utvecklingsarbetet. Utslagningen av
datortillverkare har redan börjat. För vissa företag finns möjligheterna till
överlevnad i smala nischer och i kombinationer med t.ex.
telekommunikationssystem.

Den
framtida utvecklingen på datormarknaden beror på de slora företagens
utveckling, men också på framgången och intensiteten i olika nationella och transnationella
forskningsprojekt. I USA har flertalet av de ledande elektronikföretagen gått
samman i kollekliva forskningsprogram. Fortfarande svarar den militära sektorn
för den dominerande delen av forskningssatsningarna inom elektronikområdet.
Inom vissa särskilt känsliga teknologiområden har öppenheten minskat bl. a.
fill följd av en önskan att inte sprida datorteknik till öststaterna.

1
Japan finns elt flertal FOU-program inom dator- och elektronikområdet. Ett av
de mest uppmärksammade är projektet som syflar till alt utveckla femte
generationens datorer.

I
Europa har mer omfattande samarbete inletts inom del s. k. ESPRIT-programmet.
Möjligheten för t.ex. Sverige att della i det europeiska utvecklingssamarbetet
har avsevärt förbättrats i och med det s. k. EURE-KA-inifialivel. Små länder
och på världsmarknaden små företag blir allt mer beroende av forsknings- och
utvecklingssamarbete med andra företag och inom ramen för inlernationella
program.

Två
företag - Ericsson och ASEA - svarar för merparten av de svenska forsknings-
och utvecklingsinvesteringarna inom eleklronikområdel. Tolall satsade Ericsson
2,8 miljarder kronor och ASEA 1,5 miljarder på forskning och utveckling under
år 1985. Ericssons FOU-satsningar lorde i slort sett helt falla inom eleklronikområdel
medan andelen för ASEAs del ligger kring hälften.

Kritiska
faktorer

Inom
eleklronikområdel kan slora strukturförändringar förväntas äga rum under de
närmaste åren. Utslagningen på vissa områden med överkapacitet kan komma atl
bli omfallande. Både på telekommunikations- och datorområdet blir förmågan att
hänga med i teknikutvecklingen och att komma in på nyöppnade marknader helt
avgörande för den framtida framgången. Ett fortsatt effektivt samarbete mellan
Ericsson, televerkel, offentliga forsknings- och utbildningsinstitutioner
kommer all krävas som grund för fortsatla framgångar inom elektronikområdet.
Därutöver torde omfattande internationella kontakter på områden där de svenska
resurserna är otillräckliga vara av vital belydelse för en långsiktig positiv
utveckling.

14.7 Läkemedel och medicinsk teknik

Storlek

Den
svenska läkemedelsindustrin sysselsatte år 1985 ca 10000 personer.

Till
detta kommer sysselsättningen i de förelag som tillverkar produktions- 375

s. 376 Kontrollera mot PDF

utrustning och/eller
komplement fill läkemedel (diagnostik, njuranalys Prop. 1986/87:74 etc).
Området svarar totalt för drygt 1 % av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin
och för knappl 2 % av förädlingsvärdet.

Koncentration

ASTRA
och Pharmacia dominerar tillsammans med KabiVitmm och Fer-rosan den svenska
läkemedelsindustrin. Enligt 1985 års verksamhetsberättelse har ASTRA 6400
anställda, varav 3200 i Sverige. Av dessa arbelar 1 200 med forskning.
Pharmacia har nära 5 200 anställda, varav 3 000 i Sverige och KabiVitrum har ca
2 100 anställda, varav I 500 i Sverige.

Världsmarknad

Världsmarknaden
för läkemedel uppskallas fill 110 miljarder US dollar, där Japan och USA svarar
för nära hälften av omsättningen. På marknaden agerar ett förhållandevis stort
antal multinationella företag.

Läkemedelsindustrin
har ingen marknadsledare av t.ex. IBM:s storlek på datormarknaden. Det största
företaget - Merck & Co — omsatte år 1985 ca 2,7 miljarder US dollar. Andra
stora företag är American Honie Products med ca 2,4 miljarder och Hoechst med
knappt 2,4 miljarder US dollar i omsättning. ASTRA och Pharmacia säljer för ca
en halv miljard US dollar vardera och finns på listan bland världens 35 största
läkemedelstillverkare.

På
marknaden förekommer elt mycket stort antal produkter och de enskilda företagen
är ofta hårt specialiserade. I många faU svarar en eller elt fåtal produkter
för merparten av det enskilda företagets omsättning och framgången beror ofta
på om företaget lyckas lansera och patentera nya produkler. Utvecklingstiden
för en ny produkt - från grundforskning till registrerat läkemedel — är ofta
mycket lång och stora resurser måste också avsättas för klinisk testning,
marknadsföring m. m. Det ställs vidare olika krav i olika länder, varför lokal
produklion och/eller licensering blir alll vanligare.

Världsmarknaden
för medicinsk utrustning år väsenfiigt mindre än för läkemedel. Den uppgick år
1983 fill ca 6 miljarder US dollar med en årlig tillväxttakt på ca 10 %. Tre
fjärdedelar av marknaden ulgörs av diagnosui-mslning.

CGR
(Thomson-Brandt), General Electric, Philips, Siemens och Toshiba är några av
de stora företagen på marknaden. Huvuddelen av produktionen sker dock i ett
stort anlal små och medelstora tillverkare. Inom EG finns ca 600 specialiserade
leverantörer av medicinsk utrustning.

Bland
de större tillverkarna av medicinsk utrustning i Sverige återfinns
Siemens-Elema, Gambro och Pharmacia.

Fortfarande
dominerar lokala/nationella tillverkare den medicinska lekniken. Mycket talar
dock för att utvecklingen inom området kommer att gå i samma banor som inom
läkemedelsindustrin, vilket innebär att förtagen i allt högre grad blir
inlernalionella.

Läkemedels-
och diagnosfikindustrin påverkas starkt av utvecklingen 376

s. 377 Kontrollera mot PDF

inom
biotekniken. Det faklum att svenska företag hör till de absolut Prop.
1986/87:74 ledande tillverkarna av utrustningar för bioteknisk forskning och
produktion i industriell skala utgör därför en styrkefaktor också för
utvecklingen av läkemedels- och diagnosfikindustrin i landet.

Forskning
och utveckling är det avgörande konkurtensmedlel. Därför satsar
läkemedelsföretagen i genomsnitt 12-13 % av omsättningen i forskning och
utveckling: ASTRA 0,8 miljarder kronor, Pharmacia 0,5 och Kabi Vilrum 0,2
miljarder under år 1985. Dämtöver bidrog den offentliga seklorn under
budgetåret 1983/84 med ca två miljarder kronor fill medicinsk forskning inom
universitet och högskolor. Inget OECD-land satsar mer offentliga medel (per
capita) i biomedicinsk forskning än Sverige.

Utvecklingen
av produkter och metoder är beroende av kontakter och utbyle med fristående
kunskapscentra. Företagen är därför ofta lokaliserade i närheten av de
universitet där forskningen bedrivs. Den stora betydelsen av den biomedicinska
forskningen vid Uppsala Universitet och Karolinska Institutet för Pharmacias
snabba tillväxt är elt talande exempel. Från universitetens forskningsmiljöer
har under 1980-talet, i synnerhet i Lund och Umeå, elt flertal nya företag
avknoppats.

Den
offentliga sektorn är också den helt dominerande upphandlaren i Sverige av
läkemedel och medicinsk teknik och köper årligen in produkter från industrin
för ca 10 miljarder kronor, varav ca en sjättedel utgör investeringsvaror och
reslen förbmkningsvaror av olika slag. De senare fördelade sig år på 1984 olika
vamgrupper enligt följande

Tabell
14.2 Förbrukningsvaror inom läkemedelsområdet (miljarder kronor)

Läkemedel

1,4

Medicinskt material

1,4

Tandvårdsmaterial

0,2

Livsmedel

1,5

Bränsle, smöri- och
drivmedel

0,7

Övrigl

2,0

Källa:
LKELP 85, rapport 5.

Genom
denna dominans kommer den offentliga upphandlingen att få en avgörande
betydelse för industrins utveckling på hemmamarknaden. Ett väl fungerande
samspel - med starka nätverk mellan köpare, säljare och frislående
kunskapscentra - kan också på längre sikt utgöra en bas för en slark och
växande exportindustri.

Kritiska
faktorer

Läkemedel
och medicinsk teknik svarar för närvarande för någol mer än

1 % av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin. Den slarka koppling

en mellan företag, landsting och kommuner samt den fristående forskning

en kan ge svenska företag fortsatt goda ulvecklingsbelingelser. Trols atl

läkemedelsindustrin är verksam på internationella marknader är risken för 377

s. 378 Kontrollera mot PDF

en genomgripande
internationell strukturomvandling mindre än inom t. ex. Prop. 1986/87: 74
transportmedelsindustrin bl. a. därför atl stordriflsfördelarna i produktion
och forskning inte är lika påtagliga och alt det därför inte alllid är
effektivare med mycket stora förelag.

Enskilda
förelag blir ofta starkt beroende av etl fåtal produkler. Framgången kan
snabbt vändas till förluster om t. ex. biverkningar upptäcks. I USA har
lagstiftningen om produktansvar orsakat allvarliga problem för de förtag som
dömts till skadestånd. Ansvarsförsäkringar och förebyggande åtgärder medför
slora kosinader för företagen, men utgör också en utmaning och en stimulans
till alt utveckla säkra läkemedel.

Trots
en hård konkurtens förväntas svenska företag kunna bibehålla en framskjuten
position inom delar av det medicinska områdel och även etablera sig inom nya
produktområden. Ell starkt utvecklingsblock med en kombination av en väl
utbyggd offentlig sjukvård och forskning, ett avancerat tekniskt kunnande, en
stark läkemedelsindustri och elt ulvecklal förelagande baserat på medicinsk
teknik erbjuder goda förutsättningar för svensk industri att få del av den
betydande inlernalionella marknadstillväxt som kan förväntas i fråga om
produkter för hälso- och sjukvård.

14.8 Sammanfattning och slutsatser

Storlek

De
ovan behandlade områdena svarar för ca 50 % av sysselsättningen inom
tillverkningsindustrin. Av detta svarar varven och den medicinska industrin
tillsammans för knappt 4 %, basindustrierna för ca 20 % av sysselsättningen,
personbUs- och lastvagnsinduslrin för 15 %, elektronikindustrin för 7 % och energiutmstningsindustrin
för 5 %.

Koncentration

Dessa
områden bärs i myckel stor utsträckning upp av ett fåtal stora svenska företag.
Inom basindustrierna är verksamheten spridd till ett tiotal stora koncerner.
Inom personbils- och lastvagnsområdet är Volvo och Saab-Scania hell dominerande
på samma sätt som Ericsson dominerar den svenska elektronikindustrin och ASEA
bär upp tillverkningen av energiutrustningar.

Världsmarknad

Sverige
som nation svarar för ca 1 % av OECD-ländernas bmttonational-produkt. Trots vår
litenhet har vi dock lyckats befasta vår position på flera induslriella
världsmarknader. Svensk industri hart. ex. varit särskilt framgångsrik inom
lastvagns- och telekommunikationsområdena, där 8 resp. 7 % av världsmarknaderna
försöks från svenskägda företag.

För
energiutmstningsindustrin finns inga säkra uppskattningar om världsmarknadens
storlek och den svenska marknadsandelen. Klart är

dock
att ASEA är elt av världens mesl internafioneUl förgrenade företag

o vin

pa
området.

s. 379 Kontrollera mot PDF

Svensk läkemedelsindustri
och företagen som tillverkar medicinsk ul- Prop. 1986/87:74 rustning är
fortfarande förhållandevis små på väridsmarknaderna, även om den svenska
marknadsandelen växt upp lill över 1 % av den lolala försäljningen i väriden.

Väridsmarknaderna
skiljer sig ät vad avser tillväxtlakt, teknikutveckling,
ägarstrukturförändringar m. m. Vissa delar av basindustrin stagnerar och
präglas av en konstant överkapacitet. Inom varvsindustrin är överkapaciteten
så stor att del är inte längre är möjligt atl driva verksamhel utan belydande
statliga subventioner. Personbilsmarknaderna växer fortfarande även om
industrin betraktas som mogen. Lastvagnsmarknaden har krympt under 1980-talet
men bedöms nu ha stabiliserats. Energiutrustningsindustrin går mot en stabil
långsiktig tillväxt, medan såväl eleklronik-som läkemedelsindustrin antas växa
betydligt snabbare. Bedömningarna gäller under förutsätlning all inte
oljekriser, svåra internationella betalningskriser och/eller internationella
konflikter helt ändrar förutsättningarna.

Den
svenska induslrin har en relativ fördel gentemoi slora ekonomier som t.ex. den
japanska, därför att svenska företag kan göra avsevärda framsteg även på mogna
eller stagnerande marknader utan atl bilden på väridsmarknaderna väsentligt
förändras. En fördubbling av vår bilindustri skulle t. ex. innebära att Sverige
log ytteriigare I % av väridsmarknaden.

InternationaUseringsgrad

Tillverkningsindustrin
exporterar nära 50 % av produktionen. Inom de behandlade områdena är andelen
väsentligt högre. Exportandelen inom basindustrin varierar mellan ca 50 % för
trävaruindustrin och nära 70 % för massa- och pappersindustrin.
Energiulmslningsblockel exporterar ca 50 % av produktionen (ASEA:s utlandsandel
uppgår till nära 70 %). Volvo och Saab-Scania exporterar ca 70 % av
produktionen, elektronikindustrin ca 65 % och läkemedelsindustrin ligger på
exportandelar över 50 %.

Svensk
industri orienterade sig tidigt mol internationella marknader. Försäljning i
andra länder svarar således idag inom de traditionella områdena för en slor
och växande del av omsättningen. Därigenom blir också en större del av
produktions- och utvecklingsarbetet föriagl lill enheler utanför landet. Så
länge som de allmänna ekonomiska villkoren och det ovan redovisade samspelet
inom landet mellan köpare-säljare och olika kunskapscentra (l.ex.
Ericsson-televerket, läkemedelsindustrin-landstingen-universiteten,
förpackningsindustrin-papperstillverkarna-kollektiv forskning) håller en hög
internationell standard finns det ingen anledning alt förutse någon stagnation
av den svenska delen av berörda företag. Del finns dock anledning att betona
atl det inom flera områden blir nödvändigl atl söka internationella
samarbetspartners och atl detta i vissa fall kan innebära ett ökat utländskt
ägande av svenska företag och/eller ett ökat svenskl ägande av företag i andra
länder.

Även
om andelen av faktureringen utanför Sverige är hög är
inlernalio-naliseringsslralegin olika i de olika blocken.

Basindustrin
producerar i Sverige och säljer på export (Sandvik AB är 379

s. 380 Kontrollera mot PDF

det
främsta undantaget med en globalt organiserad tillverkning). Även Prop.
1986/87:74 läkemedel och medicinsk leknik produceras i Sverige och säljs på
export. Här märks dock en utveckling mot elt ökat samarbete och etl ökat utnyttjande
av licensering i andra länder. En liknande utveckling märks tydligt inom
elektronikområdet. Forskning, utveckling och produktion utförs allt oftare nära
avsättningsmarknaderna. Inlegrafionen av tal- och datakommunikation har också
medfört högre krav på det tekniska kunnandet i företagen. Få företag på
väridsmarknaden har i dag resurser atl utveckla sådana kompletta
telekommunikationssystem, varför samarbete ofta blir nödvändigl. Även på
energiutmstningsmarknaderna kan en ökad inlernationalisering märkas. De
tidigare hemmamarknadsorienlerade produktionssystemen blir således allt mer
inlernalionella. Produktionen flyllas närmare slutmarknaden och
underleverantörssystemen blir mer globala.

Internationaliseringen
med en ökad produktion och ökade inköp av underleveranser i andra länder kan
naturligtvis på kort sikt innebära elt hot mol sysselsättningen i Sverige. Men
på längre sikl kan utvecklingen av globala relationer minska Sveriges
sårbarhet. Genom alt delta i flera internationella system- och utvecklingsblock,
kan svensk industri fortfarande vara internationellt betydande inom flera
nischer utan atl alllför mycket av de samlade resurserna koncentreras till en
eller ett fåtal slulmarknader. Utvecklingen inom varvsnäringen kan i någon mån
belysa riskerna med ett slort inhemskt utvecklingsblock, som hell beror av
utvecklingen på en världsmarknad.

Kriiiska
fakiorer

Med
en utveckling mol en ökad internationalisering av produktionen och
försäljningen blir del av yllersla vikl att villkoren för induslriell verksamhel
i Sverige är sådana att nya utvecklingsblock växer upp vid sidan av och som
komplemenl till de traditionella svenska nyckelområdena och all ell utbrett
nyföretagande kan bidra till alt utveckla nya marknader. Nya utvecklingsblock
kan exempelvis avse: medicinsk teknik; förnyelse av basindustrin in på nya
materialområden; utveckling av industriell eleklronik för utnyttjande i den
mekaniska verkstadsindustrins produkter och produklion; utveckling av nya
system för varudislribution och marknadskommunikation som utnyttjar modem
informationsteknologi fullt ut. I ett sådant dynamiskt perspektiv torde svensk
industri ha goda fömtsättningar till en fortsatt hög inhemsk och internafionell
konkurrenskraft.

380

s. 381 Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning till
bilaga 3 Svenskt näringsliv i ett internationellt Prop. 1986/87: 74

perspektiv

1
Inledning ...................................................... 260

2
Internationell bakgrund ................................... 262

3
Indusirins utveckling åren
1975-1986 .................. 273

3.1
Produktionen ........................................... 273

3.2
Produktivitetsutvecklingen ......................... 274

3.3
Lönsamheten i industrin ............................ 276

3.4
Investeringarna ........................................ 280

3.5
Arbetskraften ......................................... 284

4
Marknadsandelar och
konkurrenskraft ................. . 289

5
Svenska företags investeringar
utomlands .......... . 298

5.1
Inledning ............................................... . 298

5.2
Använda datakällor .................................. . 298

5.3
Omfattningen av den ulländska
verksamheten 298

5.3.1
Sysselsättningen ..................................... 298

5.3.2
Investeringar och materiella
anläggningstillgångar 303

5.3.3
Forsknings- och
utvecklingsverksamhet ....... . 306

5.4
Internexportens betydelse ........................ . 306

5.5
Utvecklingen i Sverige: En
jämförelse mellan multinationella företag och övrig svensk industri ................................................. 309

5.5.1
Sysselsättningen ..................................... 309

5.5.2
Utvecklingen av
förädlingsvärdet ................ 309

5.5.3
Investeringsutvecklingen ......................... 310

5.5.4
Forskning och utveckling .......................... 312

5.5.5
Exporten ............................................... . 312

6
Ägarstrukturförändringar ................................... 315

7
Olika näringars utveckling och
omvandlingstakt .... 319

7.1
Förändringar i
näringsstrukturen 1950—1985 . 319

7.2
Branschförändringar ................................. . 320

7.3
Strukturomvandlingstakt ............................. . 322

7.4
Sammanfattning ...................................... . 324

8 Sektorsindelad
strukturanalys ......................... 325

8.1
Analysmodell ......................................... 325

8.2
Forskningsdriven industri ........................... 329

8.3
Kundanpassad induslri .............................. 329

8.4
Arbetskraftsbaserad induslri ...................... 331

8.5
Råvarubaserad industri ............................. 332

8.6
Regional omvandling ................................. 333

8.7
Regionala skillnader i fråga om
teknikerintensileten inom industrin 336

9 Tjänsteproduktion
och tjänsteexport ................... . 338

9.1
Tjänsteproduktion ................................... . 338

9.2
Tjänsteexport ......................................... 341

381

s. 382 Kontrollera mot PDF

10 Råvambaserad
induslri 344 Prop. 1986/87: 74

10.1
Massa- och pappersindustri .................... 344

10.2
Sågverk ............................................. 345

10.3
Gruvindustri .................... ,.................... 346

10.4
Järn- och stålindustri ............................. 347

11 Konsumtionsvaruindustrin ............................... 351

12
Projeklexport ................................................ 354

13
Småförelagens utveckling ............................... 356

13.1
Inledning ............................................. 356

13.2
Nyföretagandel ...................................... 356

13.3
Ekonomisk utveckling ............................... 357

13.4
Invesleringar ......................................... 360

13.5
Uppköp av familjeföretag ......................... 361

13.6
Konkurser ............................................ 363

13.7
Sysselsättningsutvecklingen ..................... 364

14 Förutsättningar
inom vissa industriella nyckelområden .................................................................... 366

14.1
Inledning ................................................. 366

14.2
Svenska basindustrier och deras
leverantörer.... 366

14.3
Svensk varvsindustri .................................. 368

14.4
Personbilar och lastvagnar .......................... 369

14.5
Energiutrustningsindustrin ........................... 371

14.6
Elektronikindustrin ..................................... 373

14.7
Läkemedel och medicinsk
teknik ................... 375

14.8
Sammanfallning och slulsalser
...................... 378

382

s. 383 Kontrollera mot PDF

BUaga
4 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av Konkursutredningen (SIND 1985:7)

1 Uppdraget

Genom
beslul den 20 seplember 1984 gav regeringen statens industriverk (SIND) i
uppdrag alt utreda orsaker till förändringar av antalet förelagskonkurser. I
en promemoria fogad till beslutet framhölls bl.a. att befintliga kunskaper om
olika orsaker till konkurser borde kompletteras i lämplig omfattning. Vidare är
det angeläget att studera hur en konkurs fungerar som instrument för
företagssanering och vilka konsekvenser den får för olika intressenter. För att
förbättra kunskaperna i nämnda avseenden skulle ett begränsat antal konkurser
studeras. Flertalel fall borde avse företag inom tillverknings- och
byggnadsindustrin. Utredningsarbetet skulle avslutas med överväganden om vilka
problem som bör bli föremål för åtgärder.

2 Konkursutvecklingen

Vid
mitten av 1970-talet uppgick företagskonkurserna till ca 3000 per år och detta
anlal förblev ungefar oförändrat l.o. m. år 1980. Under år 1981 skedde en
dramatisk ökning med ca 35 % till drygt 4000 konkurser. Anlalet konkurser
fortsatte atl öka och år 1984 var anlalet ca 5500. Ökningen synes därefter ha
fortsatt. Relativt sett är del dock få företag som går i konkurs. Således
utgjorde antalet konkursföretag år 1984 endast 1,2 % av det totala antalet företag.
Denna andel varierar mellan olika näringsgrenar. Den högsta konkursfrekvensen
föreligger inom holell- och restaurangnäringen.

Antalel
anställda i konkursföretag uppgick år 1984 till 17600, vilket moisvarar ca 0,5
% av den lotala sysselsätlningen i landet. Mellan åren 1982 och 1984 minskade
antalet anställda i konkursdrabbade företag med drygt 20 %. Under år 1985 ökade
antalet återigen.

Uppskattningsvis
har 90 % av alla konkursföretag färre än fem anslällda.

3 SIND: s fallstudier och övriga underlagsmaterial

SIND
har studerat sammanlagt ca 550 konkurser.

50
konkurser i industriföretag beslutade 1982

50 " i byggnadsföretag beslutade 1982

100
" i slumpvisl urval beslutade 1983

(Samtliga) 308" i
vilka utvecklingfonderna hade fordringar

och
som beslutades 1983

(Samtliga) 60" i vilka staten hade fordringar i form av re-

gionalpolitiskt
stöd och som beslutades 1983.

383

s. 384 Kontrollera mot PDF

I
analyserna av konkurserna har etl stort antal handläggare vid fillsyns- Prop.
1986/87:74 myndigheter och regionala utvecklingfonder medverkat liksom även konkursförvaltare
och revisorer samt företrädare för kreditgivare och leveranlörer.
Bedömningsunderlag har inhämtats även från länsstyrelser och länsarbetsnämnder.
I referensgmpper, som knutits tiU utredningsarbetet, har ingått representanter
för bl. a. företagsorganisationer, fackliga organisationer och
ackordscentraler.

4 Konkursorsaker och konkursutveckling

Den
vanligaste konkursorsaken är enligt SIND brist på kunskap, erfarenhet och
kompetens hos företagsledningen. Påtagliga brister i förmågan alt planera och
följa upp företagets ekonomi har kunnat noteras. Särskilt i nystartade och
expanderande förelag är även för litet kapital ofta en orsak till konkurser.

Uppföljningen
av bl.a. banker och leverantörer är ofta bristfällig. Ett aktivare agerande
från kreditgivarna skulle enligt SIND kunna minska antalet konkurser.
Konkurrensen mellan kreditgivare har lett till alt vissa mindre välgrundade
projekt har kunnal få finansering.

Planerade
konkurser förekommer i mycket ringa omfattning.

Byggbranschen
har drabbats hårt av minskningen i byggvolymen. Däremot har inget statisfiskt
samband kunnat konstateras mellan antalet konkurser i industrin och
variationer i industrins tillväxtlakt.

Den
kraftiga ökningen av antalel nyelablerade företag har enligt SIND lelt till en
ökning av antalet konkurser. Främst i branscher där det är lätt atl etablera
sig har antalel konkurser blivit högt. På grund av att statistik över antalet
nyelablerade företag endasl har producerats under en kort tid går det dock inle
atl fastlägga ett statistiskt samband mellan ökningen av antalel nyetableringar
och anlalet konkurser.

Utveckling
mol mer tjänsleproduktion i samhället har skapat en marknad för nya företag.
Företagare och kreditgivare synes ha underskattat behovel av kompetens för att
driva serviceföretag.

Devalveringarna
har hafl mycket liten betydelse för konkursutvecklingen.

Konkurser
har en betydande direkt effekt på sysselsättningen i den verksamhel som går i
konkurs. En delstudie av konkursföretag som fått stöd av utvecklingsfonderna
visar alt 50 procent av de 3800 berörda förlorade sitt arbete. Enligt
bedömningar av bl.a. länsarbetsnämnderna erhåller dock yrkesutbildad personal i
regel snabbt nytt arbete.

De
största ekonomiska förlusterna drabbar konkursföretagens leverantörer och
staten som fordringsägare för skatter och lönegarantier. En uppskattning ger
vid handen att leverantörerna står för nära 50 procent av de toiala
konkursförlusterna. Under undersökningens två senaste år har bankernas andel av
konkursförlusterna tenderat atl öka.

384

s. 385 Kontrollera mot PDF

5 SIND: s Överväganden och förslag Prop-1986/87:74

SIND
redovisar i sin rapport överväganden och förslag avseende följande punkter.

a) En
ändring av förmånsrättslagen bör övervägas, så att löner helt eller

delvis ges förmånsrätt före företagsinteckningar.

En
sådan lagändring skulle enligt SIND bl.a. leda till alt bankerna blev
noggrannnare vid sin kreditgivning och uppföljning. Del skulle på sikt kunna
minska antalet konkurser.

b) Ett
nytl rekonstruktionsförfarande bör utvecklas. SIND anser all det

finns behov av att komplettera konkurslagstiftningen på elt sätt som gör

det lättare att lösa kriser i företag utan konkurs.

SIND
menar atl en kombination av olika åtgärder kan leda till att fler företag kan
rekonstrueras utan föregående betalningsinställelse. För alt klara löpande
betalningar lill leverantörer och andra fordringsägare bör företag beredas
möjlighel att få temporära lån från staten. Även arvode till konsult som
eventuellt anlitas bör finansieras med detla kapitaltiilskolt. Syflel med delta
förfarande är att skapa rådrum för alt undersöka om företaget går att rädda
undan konkurs.

c) Nyföretagarkompetensen
vid utvecklingsfonderna bör förstärkas.

SIND föreslår att de regionala utvecklingsfonderna ges ekonomiska

möjligheter
att bygga ut och förstärka sina resurser för att kunna stödja nyelablerade
företag under en längre fid.

d) En
utbildningskampanj bör bedrivas på temat "Att driva företag".

Utredningsresultatet pekar på ett stort behov av ökade kunskaper i

ekonomi,
administrafion, planering och marknadsföring hos dem som driver företag. SIND
bör fillsammans med bl.a. banker, revisorer och branschorganisationer initiera
en utbildningskampanj med syfte att förstärka den ekonomiska kompetensen i
småföretag.

e) Det
är angelägel att statistiska centralbyrån (SCB) snarasl möjligt un

dersöker fömtsättningarna för att förbättra nyetableringsstalistiken. Li

kaså bör den nuvarande konkursstatistiken kompletteras med vissa

uppgifler.

385

25
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

s. 386 Kontrollera mot PDF

Bilagas Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av remissyttranden över Konkursutredningen
(SIND 1985:7)

Statens induslriverk har i november 1985 överlämnal en
rapport om kon-kursutvecklingen, konkursernas orsaker m.m. samt föreslagit
vissa åtgärder för all minska antalet konkurser.

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av
statistiska cenlralbyrån (SCB), Stockholms Ungsrätt, Växjö tingsrätt,
kronofogdemyndigheten i Stockholms dislrikl, kronofogdemyndighelen i
Sundsvalls distrikt. Lönegarantiutredningen (A 1982:04), Stiftelsen Stockholms
läns utvecklingsfond. Stiftelsen Malmöhus läns utvecklingsfond. Stiftelsen
Kronobergs läns utvecklingsfond. Tjänstemännens cenlralorganisalion (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Grossislförbund, Sveriges
Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening,
SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska
Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Finansbolagens förening, Sveriges
Ackordcenlral, Svenska Inkassoföreningen, Konkursför-vallarkollegiernas
Förening samt Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR).

Dessutom har skrivelser inkommii från Jan HeUström,
högskolan i Luleå, Sliftelsen Jämtlands läns utvecklingsfond, styrelsen för
teknisk uiveckling (STU), Leverantörsgruppen, Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling (SIFU), Svenska SmåföretagsinsUiutei, Svenska Handelskammarförbundet
samt AB Företagskonsolidering.

1 Allmänna synpunkter

Ett tiotal remissinstanser uttalar sig i huvudsak positivt
om ulredningen medan ungefar lika många inslanser har både posifiva och
negafiva synpunkter. Ingen av remissinstanserna har enbart negativa
synpunkter.

Växjö tingsräll poängierar angelägenheten av en bättre
samordning av olika samhällsorgans insatser för och syn på ett företag.
Tingsrätten syftar då på skattemyndigheter, kronofogdemyndighelen i egenskap av
utmätningsman, statliga långivare av andra slag å ena sidan samt länsstyrelse,
kommuner m.fl. vilka arbetar för en utveckling av näringslivet och sysselsättningen
å den andra. Det borde inle få vara så atl den ena myndigheten uppmuntrar en
viss verksamhel samtidigt som den andra söker den i konkurs menar tingsrätten.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt framhåller all
de problem som utredningen tar upp hänger samman med det allmänna rättsmedvetandet.
För att betalningsmoralen skall hållas på en acceptabel nivå måste såväl
general- som specialexekutionen fungera väl.

När det gäller generalexekutionen kan det konstateras att
ett förslag till

ny konkurslag nyligen remitterats till lagrådet. Förslaget innehåller bl.a.

en bestämmelse om att förvaltaren har att samråda med tillsynsmyndighe- 386

s. 387 Kontrollera mot PDF

ten i störte
förvaltningsfrågor. Detta stadgade, som efteriysts av konkurs- Prop.
1986/87:74 utredningen, och den nya konkurslagen i övrigl torde på sikl
effeklivisera konkursförvaltningen.

Beträffande
specialexekution har det från represenlanler för de oprioriierade
fordringsägarna riktals kriiik mot kronofogdemyndigheternas effektivitet. Det
har gjorts gällande alt myndigheternas insalser ger för dåligt resultat. Denna
kritik kan inte hela avvisas. Grunden till de kritiserade förhållandena är
bristande resurser. Och det kan noleras atl kronofogdemyndigheterna varskotls
om nedskärningar av anslagen även kommande år. Kronofogdemyndigheten vill
framhålla att de förutskickade nedskärningarna kan molverka de syften som
konkursutredningens förslag har.

Kronofogdemyndigheten
i Sundsvalls distrikt anmäler att i konkursutredningen har uppenbarligen inte
någon representant för borgenären/staten i skalle-, avgifts- och lönegarantimål
deltagit. I allmänhet uppträder de flesta av landets kronofogdar i denna roll
och har mycket stor erfarenhet av konkursfrågorna i synnerhet som dessa också i
många fall är konkurssökande. Myndigheten finner del anmärkningsvärt att
representant för denna stora borgenärskategori inte deltagit i någon av
utredningsgmpperna.

Kronofogdemyndighelen
är dock i huvudsak posiliv vad gäller utredningens förslag och delar i stort
utredningens iakttagelser vid analysen av konkursorsakerna. Företagarens
bristande kunnande och kompetens är dominerande faktorer. Underskattning av
resursbehovei i form av kapital och tid är dock ofta underblåst av privata och
slatliga krediigivare. I ell mycket stort antal fall drivs rörelsen för länge,
ofta så att både bank och revisor torde ha insett situalionen. Myndighelen
iakttar också alt företagarna ofta saknar kunskap om reglerna om personligt
siraff- och betalningsansvar för ådragna skulder i rörelsen. Det händer inte
heller så sällan att en bank efler konkurs medverkar till fortsalt rörelsedrift
med företagaren ulan tanke på dennes evenluella eftertäkningar av konkursen.

Lönegarantlutredningen
(A 1982:04) anser att det är väl kända frågeställningar och problem som tas
upp i rapporten. Frågorna behandlas emellertid delvis på ett nylt sätt jämfört
med tidigare. En viktig utgångspunki för konkursulredningen har varil all, så
långt som det har varit möjligt, spegla helheten i konkursproblemaliken. Det
har letl fill att en lång rad av aspekter måste behandlas. I sin tur har detta
letl till alt etl stort antal personer har engagerats i utredningsarbelel.
Härigenom har rapporten kommit att innehålla en bred sammanställning av
erfarenheler och synpunkter som belyser problemen inom konkurssyslemet.
Härvidlag syns det främsta syftet med rapporten vara att genom bl.a. utbildning
och fördjupad diskussion göra dem som berörs av en konkurs medvetna om de
problem som finns. Enligt lönegarantiulredningen är det utan tvivel värdefulll
om rapporten på detla sätt kan initiera åtgärder som leder lill en minskning av
problemen inom konkurssyslemet.

Utvecklingsfonden
i Kronobergs län noterar atl utredningen anger att

del snabba förändringsklimatet och dynamiken i näringslivel under del

senaste årtiondet är gmndorsaken lill det växande antalet konkurser. Detta

är givetvis en riktig slutsals. Från 1960- och halva 1970-talels fillväxfinlen-

siva marknadsstruktur, då det var relativt lätt att starta ett företag inom i 387

s. 388 Kontrollera mot PDF

princip
vilken bransch som helsl, har vi under andra hälften av 1970-talet Prop.
1986/87:74 och 1980-lalet fått en helt annorlunda marknadskaraktär. Den snabba
lekniska ulvecklingen och den ökade inlernationella och nationella konkurrensen
har gjort det betydligt mer komplicerat att driva företag. Under en
övergångstid är det därför inte onaturligt att en kraftig sanering inträffar.
Saneringen förstärks också av alt Sverige under delar av denna period haft ett
bekymmersamt konjunkturläge. Näringslivets intressenter anpassar sig snarl till
den nya ordningen och vändningen mol ett mer normaliserat förhållande har
sannolikl redan ägt rum.

Utvecklingsfonden
i Malmöhus län har gjort en undersökning av de konkurser under år 1983 som
fonden hafl fordringar i. Undersökningen visade att de vanligaste orsakema har
varit brister i den ekonomiska planeringen, stark konkurrens, brislande
kunskaper, problem med marknadsföringen och brist på kapital. Här finns
således en stor överensslämmelse med utredningens resultat.

Det
finns emellertid även exierna skäl till konkurserna. Dit hör de snabba
förändringar som skett inom näringslivet under 1970- och 1980-lalet. Vissa
branscher har av strukturella skäl så gott som helt eliminerats. Andra
branscher har tillkommit och då med en hög andel nyföretagande. Konkurrensen
har ökal, marginalerna för atl klara förlusler har minskat. Beslut och åtgärder
måste baseras på säkrare underlag, vara mer välavvägda och komma vid rätt
tidpunkt. Nyföretagarna har dessutom ofta för litet eget kapital vid starten
och dessutom en bristande förståelse för betydelsen av atl ha lillräckligt eget
kapital. Ofta vill man atl samhället skall bära den ekonomiska risken medan man
själv tillskjuter sin idé påpekar utvecklingsfonden.

TCO
finner alt utredningen på etl klargörande sätl redovisat och analyserat
konkursproblematiken. TCO delar ulredningens uppfattning att de stora
samhälleliga och mänskliga kostnaderna för konkurserna bör föranleda särskilda
åtgärder.

LO
konstaterar alt enligt utredningen beror konkursutvecklingen på interna
företagsförhållanden, främst brister i företagskunnandet. Företagsledaren
saknar helt enkell elementära kunskaper om hur etl företag ska ledas avseende
l.ex. planering, ekonomi och marknadsföring. Eftersom detla tydligen inte
bedömis vara relevant för konkursutvecklingen har utredningen däremot inte
bemödat sig om atl någon uppfattning om humvida företagsledaren haft
tillräcklig kunskap om de regler som gäller på arbetsmarknaden och gentemoi
eventuell personal. Även om direkl samband med konkursutvecklingen måhända
saknas är detta emellertid enligt LO en aspekt som måsle vägas in i
sammanhangei. Etl annat förhållande som påverkat konkursutvecklingen är ändrade
marknadsförutsättningar, som t. ex.att äldre tillverkande förelag inte alltid
hafl förmågan alt lillräckligl snabbt anpassa sin teknik, produktionssätt och
produkler tiU en förändrad efterfrågan.

LO
har i flera sammanhang uttalat att investeringarna, främst industriin

vesteringarna, måste öka om den strukturella obalansen i landet ska ändras

och full sysselsättning uppnås utan att underskott i affärerna med omväri

den uppstår. Ett annat viktigt mål som brukar framhållas är att prissteg- 388

s. 389 Kontrollera mot PDF

ringarna
måste hållas tillbaka, så att konkurtenskraften förstärks. Det Prop. 1986/87:74
ökade antalel nyetableringar måste ses som etl uttryck för ökad investeringsvilja
och därmed sammanfalla med LO:s ståndpunkt om önskvärd investeringsutveckling.
Nyetableringar betyder samtidigt konkurrens mellan företagen vilkel har en
gynnsam effekt på prisutvecklingen. Det är också troligt att förelagen, ju fler
de är, tvingas konkurrera med bälire produkter eller bättre tjänster, vilket
borde främja konkurrenskraften mot utlandet. Sammanlaget är det alltså mycket
som talar för en positiv hållning lill ett ökande anlal nyetableringar. LO
anser dock alt etableringarna inte företrädesvis ökar mesl där det vore
önskvärt, nämligen inom industrin och kanske särskilt i den exporterande
delen. I stället ökar de mest inom service-, byggnads- och uppdragsverksamhet.
En annan faktor är nyetableringar som kommer till stånd enbari med syftet att
priskonkurrera genom atl kringgå arbelsmarknads- och skattelagstiftning. Del
hade varil önskvärt att utredningen mer ingående behandlat denna sistnämnda
aspekl av konkursproblematiken. LO finner atl de förslag som uredningen presenterar,
även om de inte är särskilt långtgående, på sikt kan innebära en förbättrad
siluaiion beträffande konkursutvecklingen samtidigt som investeringsviljan
inte hämmas alltför mycket.

Sveriges
grossislförbund anser att samhällets egna regionalpolitiska stödinsatser inle
sällan bidrar till atl företag startas utan tillräckligt underlag i
företagsekonomiskt och marknadsmässigl hänseende. Väsentligl är också alt
nyföretagandel numera i växande grad sker inom tjänsieproducerande branscher.
Det är i dessa branscher ofta lättare och mindre kapiialkrävande att starta
elt företag än i vamproducerande branscher. Detta bidrar förmodligen till alt
antalet misslyckanden blir fler. Samtidigt som det från allmän synpunki är
önskvärt att den ekonomiska aktiviteten ökar får vi elt växande antal fall där
ekonomiska problem uppstår. Delta problem bör allmänt selt inle mötas med
etableringshinder utan med en förbättrad kontroll av den löpande verksamheten i
företagen. Härvidlag har den införda regeln, atl samtliga akliebolag senast år
1987 skall ha kvalificerad revisor, en stor roll då det gäller att tillse att
bolagen har tillgång till ekonomiskl sakkunnig rådgivare och alt de härigenom i
tid skall kunna observera bristande förutsättningar att driva en verksamhet
vidare.

Sveriges
Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet nolerar att det i
utredningen pekas på en rad orsaker till den ökade konkursfrekvensen. En
viktig aspekt, som dock inle berörs, är i jämförelse med flertalet av våra
främsta konkurrentländer del höga ränteläget. Den ekonomisk-politiska strategi
som regeringen valt att följa under de senaste åren har inte medgell en sådan
åtstramning av de offentliga ulgifterna som varit önskvärd; budgetunderskotten
har därmed fortsalt atl vara stora. Den alltför svaga finanspolitiken har
framtvingat en härd penningspolilik som lett lill ett onödigt högt ränteläge.
Otvivelaktigt har de höga räntorna spelat en väsentlig roll för
konkursutvecklingen. Med en bättre balans mellan finans- och penningpolitik
skulle bilden ha varit en annan.

Svenska
Bankföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund kon

staterar alt bankerna haft viss medverkan i utredningen, för affärsbanker

nas del genom deltagande av några enskilda bankrepresentanter i den så 389

s. 390 Kontrollera mot PDF

nämnda
bankgruppen. Enligt vad Bankföreningen inhämtat fick emellertid Prop.
1986/87:74 dessa bankrepresentanter - trots vad som sägs i rapporlen om all de
aktivt engagerats - mycket ringa möjligheter lill reelll dellagande i
utredningsarbetet och endast mycket begränsad insyn i detta. Del är beklagligt
med tanke på atl ålskilliga uttalanden görs i utredningsrapporten som berör
bankema och flera av de förslag som lämnas har direkt inverkan på dem. Delta borde
ha föranlett en mera noggrann undersökning av hithörande frågor än vad som
sketl. Utredningsrapporten innehåller i stället på många ställen referat och
uttalanden som är lämligen svepande och som ofta är obestyrkta och i några fall
felaktiga.

De
förslag som läggs fram baseras i flera avseenden på brislande underlag. I
redogörelsen för konkursorsakerna syns en väsenfiig sådan - som förvisso
påtalades av bankrepresentanterna - i stort setl ha förbigåtts, nämligen de
höga finansiella kostnader som har gällt i Sverige och delvis alltjämt gäller,
åtminslone jämfört med många av våra konkurrenfiänder. Detta har ytlerst sin
orsak i den alllför lättsinniga ekonomiska polifik som förts i Sverige med
stora budgetunderskott, vilken tvingat fram en hård kreditpolitik som letl till
ett högt ränteläge. Det råder ingen tvekan om atl de höga räntorna varil en
bidragande orsak lill många konkurser. Det är således viktigt för att befrämja
etl sunt näringsliv att den ekonomiska politiken förs så att det råder balans
mellan finans- och penningspolilik så atl räntorna kan hållas på en rimlig nivå
nominellt sell och jämfört med vår omvärld. Andra bidragande konkursorsaker som
har samband med den ekonomiska politiken - vilka dock kortfattat berörs i
utredningsrapporten - är det höga kostnadslägel i allmänhet och de krediter i
ulländsk valuta som många företag på grund av den ekonomiska polifiken
tvingades alt la fören del år sedan.

Svenska
Sparbanksföreingen har inle funnit skäl ifrågasätta resultatet av den
genomförda undersökningen av konkursorsakerna. Även om konkurs-utvecklingen
påverkals av vissa förhållanden i samhällsutvecklingen i stort, förefaller det
rimligt att ökningen av antalet konkurser främst beror på brister i
företagskunnande och andra interna förhåUanden i företagen. Otvivelaktigt
spelar även bristande uppmärksamhet och aktivitet hos kreditgivare, revisorer
och leverantörer viss roll i sammanhanget. Mot nu angivna bakgrund ter det sig
enligl Sparbanksföreningens mening mest ändamålsenligt att vidta ålgärder som
syftar till alt komma till rätta med de nämnda bristerna. Bl.a. ökad utbildning
för de personer i banker som arbetar med kreditbedömning syns angeläget.

Finansbolagens
Förening noterar atl enligt ulredningen har ökningen av antalet konkurser under
de senaste åren främst skett inom tjänste- och servicesektom där delalj- och
partihandeln stått för den största ökningen. Resultatet av undersökningarna
visar att konkursutvecklingen främsl beror på interna förhållanden i företaget
och att misslyckandet främst är att söka i brister i företagskunnandet.

Enligt
Föreningens mening är andra viktiga konkursorsaker höga finan

siella kosinader och i övrigt ett högl koslnadsläge. Till de höga finansiella

kostnaderna har den tidigare hårda kredilpolitiken bidragit. Kreditpolifi-

ken har i sin tur motiverats av ett stort budgetunderskott föranlett av den 390

ekonomiska
politiken.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Utredningen
påstår alt den har kunnat konstatera att kreditmarknadens Prop. 1986/87:74
utveckling i vissa fall varit starkt bidragande till konkurser. Vidare påstås
att den hårdnande konkurrensen på kredilmarknaden leder fill att företag som
egentligen saknat en trovärdig affärsidé trots detta erhållit krediler för atl
starta rörelsen. Denna konkurtens om kunderna har letl till att kreditgivare
varil alltför okritiska i sin bedömning av gäldenärens ställning och
möjligheter. Det är framför allt konkurrens om den snabbi expanderande
småföretagsmarknaden som bidragit fill detta agerande från kreditgivarens sida,
anger utredningen.

Finansbolagens
Förening konstaterar atl ulredningen inte underbygger sina påståenden med
genomförda undersökningar. Föreningen delar för sin del inte utredningens
uppfattning om att kreditmarknadsutvecklingen skulle ha varit en starkt
bidragande orsak till konkurser. Enligl vad som framgår av ulredningen är
kreditgivarnas kreditförluster begränsade i jämförelse med leverantörernas
kundföriuster. Det är för övrigl föreningens uppfattning atl
leverantörskreditema ofta är betydligt större än vad som finansieras genom
kredifinsfitul.

Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR) anser att utredningen på etl förtjänstfullt sätt
försökt att spegla helheten i konkursproblematiken samt att belysa den roll som
de olika aktörerna spelar och kan spela i konkurssystemet. Föreningen understryker
dock att de iakttagelser och synpunkter som presenleras på de olika områdena
inte kan ses som slutliga lösningar av etl väsentligt samhällsproblem utan mera
som anvisningar på de vägar efter vilka dessa kan stå att finna.

Leverantörsgruppen
har med intresse tagit del av utredningens sammanställning över
konkursslatistik, analys av konkursorsaker och fakiorer som påverkal
konkursutvecklingen samt konkursernas sysselsättnings- och spridningseffekter.
Beiräffande detta maierial har gmppen inga andra synpunkter än att utredningen
på elt okonventionellt sätt redovisat fakta utifrån den existerande
verkligheten. Leverantörsgruppen tycker att detta är ell värdefullt tillskott i
det offenfiigrättsliga utredningsutbudel.

Svenska
Småföreiagsinsiituiet anser att utredningen är förträfflig, myckel
genomarbetad och med många förtjänstfulla slutsatser. Den grundliga
bakgrundsbeskrivningen och den djupa analysen är underlag för många kreativa
idéer när man läser igenom materialet. Kanske har SIND och utredningen i
institutets tycke ej själva kommit med särskilt många konstruktiva förslag.
Svenska Småföreiagsinsiituiet hoppas därför atl fler än inslilutel kommer med
sådana förslag och att SIND lägger ner stor energi på att fånga upp och göra
något konkret av förslagen.

AB
FöretagskonsoUdering menar att utredningen på ett förtjänstfullt säll klargör
alt det är etl komplex av orsaker och faktorer som ligger bakom det stora
antalet konkurser. Såvitt bolagel vet är det första gången man på delta sätt
tar ett samlat grepp. Obeståndsproblematiken ligger i gränslandet mellan
ekonomi och juridik och brukar därför behandlas ensidigt utifrån rent juridiska
eller ekonomiska utgångspunkter.

391

s. 392 Kontrollera mot PDF

2 Synpunkter på utredningens förslag Prop. 1986/87:74

2.1 Ändrad förmånsrättsordning

Utredningen föreslår alt en ändring görs i
förmånsrältslagen så att löner hell eller delvis ges förmånsrätt före
forelagsinleckningar. I samband härmed bör revisors arvode för nedlagt
rekonstruktionsarbete före konkurs förmånsrällsligt skyddas.

En klar majoritet av de remissinstanser som yttrat sig om
förslaget till ändring i förmånsrältslagen avstyrker del, bl.a.
utvecklingsfonderna i Stockholms, Kronobergs och Malmöhus län, Sveriges
Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Svensk
Industriförening, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Föreningsbankers Förbund,
Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen saml Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR).

I huvudsak positiva till förslaget om ändring i
förmånsrättslagen är t.ex. Stockholms tingsrätt, kronofogdemyndigheterna i
Stockholms och Sundsvalls distrikt, Leverantörsgruppen saml AB
Företagskonsolidering.

Många remissinstanser påpekar att frågan om lönernas
förmånsrätt är föremål för översyn av lönegarantiutredningen och atl denna
utrednings ställningstagande bör avvaktas.

Näslan alla remissinslanser som yttrat sig om förslagel
alt revisors arvode för nedlagt rekonstmklionsarbele före konkurs bör
förmånsrällsligt skyddas, är positiva till förslaget.

Stockholms tingsrätt påpekar att utredningens förslag om
en ändring av förmånsrältslagen så alt löner hell eller delvis ges förmånsrätt
före företagsinteckningar i huvudsak innebor en återgång till tidigare ordning
och bör ej medföra några svårigheler ur lagteknisk synpunki. Utredningens
förslag i övrigt, såsom bl.a. alt en revisors arvode för nedlagt arbete i nära
anslutning lill konkursutbrotlet bör ges förmånsrätt, syns ligga väl i linje
med de författningsförslag vilka för närvarande är föremål för granskning och
överväganden i samband med förslagel lill ny konkurslag. Förslagen framstår som
välgrundade.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt anser det vara
angelägel alt vidta åtgärder för att minska anlalet konkurser och samhällels
konkurs-föriuster. Utredningen föreslår att förmånsrättslagen ändras, så atl
löner hell eller delvis ges förmånsrätt före företagshypoteken. Kronofogdemyndighelen
anser att löner hell bör ges förmånsrätt före företagshypoteken.

Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt instämmer i
omdömena

om lönegaranlilagen och förmånsrältslagen vad gäller lagstiftningens kon

kursdrivande effekt. Del kan också påpekas all lönegarantin ofta medför

fortsalt drift under konkursen eftersom rörelsen därigenom kan finansieras

med lönegaranfimedel. Förslaget om lönernas förmånsrätt tillstyrks tUl

fullo men förefaller svårgenomförbart med tanke på konsekvenserna för

företagens huvudkreditgivare. Man kan också erinra om atl lagstiftaren

under senare tid gått åt motsatt håll och i ökad utsträckning värnat om

kreditgivarnas realsäkerheter. I vart fall anser kronofogdemyndigheten att

de allmänna förmånsrätterna borde förstärkas så att de får en lagfäst 392

s. 393 Kontrollera mot PDF

uldelningsrätt
ur konkursbon där rörelse drivits med lönegarantimedel. En Prop. 1986/87:74
sådan ändring skulle också ha en pådrivande effekt på kreditgivarna av samma
slag som utredningen vill uppnå menar kronofogdemyndigheten.

Lönegarantiulredningen
(A 1982:04) påpekar att den har lill uppgift atl se över den statliga
lönegarantin vid konkurs. En av lönegarantiutredningens huvuduppgifter är att
analysera de bakomliggande orsakerna till ökningen av utbetalningarna enligl
garantin. Det ingår också i uppgiften all överväga och föreslå sådana åtgärder
som är motiverade av analysresultatet. Enligt lönegarantiulredningens
uppfattning är storleken på utbetalningarna enligt garantin i slor
utsträckning beroende av lönefordringarnas placering i förmånsrätlsordningen.
Lönefordringarna har sedan år 1976 den sämsta förmånsrätten och kommer efler
bl.a. fordringar med säkerhet av företagshypolek och skatlefordringar. Vill man
nedbringa utbetalningarna enligl garantin väsentligl bör man därför undersöka
förutsättningarna för en förbättring av förmånsrätten för lönefordringar. Som
rapporten utvisar är en sådan åtgärd för övrigt motiverad även av andra skäl.
Svårigheten i sammanhangei är de effekler som åtgärden kan få på småföretagens
finansiering. Lönegarantiutredningen överväger för närvarande frågan.

I
rapportens förslag om en översyn av förmånsrättsordningen ingår att en revisors
arvode för nedlagt arbete före konkurs skall skyddas mot förmånsrätt.
Lönegarantiulredningen vill med anledning härav anmärka atl ett förslag i ämnet
har aviserats i en lill lagrådet nyligen överiämnad remiss med förslag lill en
ny konkurslag.

UlveckUngsfonden
i Stockholms län ser fördelarna med en ändrad förmånsrättsförordning som
ytterst marginella och är starkt kritisk till förslagel. Nackdelarna är deslo
mer uppenbara eftersom bankernas möjligheter atl förse småföretagsseklorn med
krediler skulle beskäras kraftigt och i än högre grad än idag göras beroende av
privala säkerheter som komplemenl. Ett slort problem skulle uppstå beträffande
bankernas befintliga engagemang vid en ändrad förmånsrättsordning och en
därmed nödvändig anpassning av kreditvolymen. Utvecklingsfonden delar inte
heller utredningens uppfattning att konkursen som rekonstruktionsinstrument
skulle bli effektivare. Tvärtom, brisl på kapital kan göra aktörerna i
konkursen oförmögna att lägga ner lid på att finna långsikfiga konstmktiva
lösningar.

Ulvecklingsfonden i
Kronobergs län protesterar kraftigt mol förslagel

alt löner skall ges företrädare framför företagsinteckningar och påpekar atl

allt företagande bygger på elt visst risktagande för alla inblandade intres

senter. Detta risklagande måste accepleras för det är endasl genom offen

siva insatser i näringslivet som vi slutligen kan nå tillväxt i samhället. Den

nuvarande lagen om företagshypolek och dess förmånsrätt kom till stånd

just med tanke på all underlätta för näringslivel med betoning på mindre

föreiagen, alt skaffa erforderligt kapital. Denna nya ordning har också

fungerat på ett förträffligt sätl. Företagsinteckningsinnehavarnas rätl har

dessutom redan beskurits genom det s.k. Minitubemålet, dvs.det är för

hållandet på konkursdagen som ska ligga lill grund för företagsintecknings-

värdet. Delta förfarande kan accepteras av bankväsendet eftersom man

trots alll vet vad man har i etl visst givet ögonblick (kundfordringar,

maskiner, vamlager m.m.) Utvecklingsfonderna håller därför inte heller 393

s. 394 Kontrollera mot PDF

med utredningen på den
punkten att banker med flera inteckningsinneha- Prop. 1986/87:74 vare
skulle passivt låta ulvecklingen skena iväg när elt bolag får problem. Ingen
bank kan nämligen vara intresserad av atl kundfordringar, varulager m.m.
minskar i värde, vilket de ofrånkomligt gör vid en stadigvarande
förluslbringande rörelse.

Utvecklingsfonden
påstår därför att en ändring av förmånsrältslagen skulle innebära att de mindre
företagens möjligheter atl skaffa kapital via bankväsendet kraftigt skulle
försämras samt att det skulle skapa kaos i redan befintliga engagemang eftersom
banken beviljat krediter mol nu gällande regler. Dessutom skulle
rekonstruklionsförförandet allvarligt försvåras. Ingen fortsatt drift kan nämligen
komma till stånd. Bolagels lillgångar på konkursdagen skaU dels täcka löner
och dels driftsföriusler under konkursperioden. Banken måste därför sälta stopp
för en fortsättning av verksamheten för att vara säker på att få ut någonting
av företags-inteckningsmassan. En ändring av förmånsrättslagen skulle alltså
innebära alt kravet på statlig tillförsel av kapital till näringslivel kraftigt
trappas upp. Näringslivel har genom en förhöjd arbetsgivaravgift redan
finansierat löne-garanlifonden. Enligt uppgift har dessa avgifter läckl
kostnaden, varför staten ej behövt tillskjuta ytterligare medel.

Utvecklingsfonden
acceplerar emellertid ulredningens förslag att revisorns arvode för nedlagt
rekonstmklionsarbele före konkursen förmåns-rättsligt skyddas. Fonden vill i
detta sammanhang betona vikten av att revisorn besitter lillräckligl hög
kompelens saml är beredd alt la del ansvar och agera med den kraft som
lagstiftningen ger möjlighet till.

UlveckUngsfonden
i Malmöhus län konstaterar att ulredningen har föreslagit en ändring av
förmånsrättslagen så att löner hell eller delvis ges förmånsrätt före
forelagsinleckningar samt att ulredningen bedömer att bankerna därigenom skulle
få etl siarkare incitament för att delta i rekonstmktioner och vidare att en
förändring av förmånsrätten inte skulle påverka kreditgivarnas villighet atl
ställa upp med riskvilliga lånemedel. Del senare bedömer fonden som rent
önsketänkande. När den nuvarande förmånsrättsordningen infördes i mitten på
1970-talet var skälet just det atl man ville öka de mindre företagens möjlighet
alt få en extem finansiering. Genom att öka säkerhetsunderlaget för
företagsinteckningen (nu företags-hypotekel) kunde kreditgivarna ställa upp med
mer krediler. Ulvecklingen visade all della skäl stämde. Före ändringen
fråndrogs en viss löneandel och reducerade inteckningens värde. Detta låg som
underlag för kreditgivarens beslut om storleken på lånet. Samlidigt bedömdes
liksom nu andra faktorer såsom personen, kunskaperna, affärsidén etc. Enligt
fondens bedömning kommer både nya och etablerade företag att få sämre möjligheter
till riskvilliga krediter än nu. Förslaget kan leda lill slörre anspråk på eget
kapital vid starten av nya företag eller på ökat statligt kredilslöd utan
tillfredsställande säkerheter. Mot detta skall ställas att företagen idag
själva belalar lönegarantin. Fonden anser att den föreslagna ändringen av
förmånsrätten inte bör genomföras.

Fonden
tillstyrker att revisorernas arvode för nedlagt rekonstmkfionsar-bete före
konkursen förmånsrällsligt skyddas.

LO
instämmer i att förändrad förmånsrätt kan vara ett sätt att minska 394

s. 395 Kontrollera mot PDF

antalet
konkurser och därmed slatens utgifter för lönegarantin. Att dessa Prop.
1986/87:74 ökat från ca 50 milj. kr. år 1976 lill ca 800 miljoner kr. år 1982
är säkeriigen ingen lillfällighel. LO har emellertid erfarit all kreditgivarna
den senaste tiden skärpl kraven vid kredilgivningen. Kanske som en följd av att
bankerna fåll kännedom om konkursutredningens planer. De skärpta kraven borde
leda till minskat anlal konkurser framledes. Tills vidare räcker det därför
enligl LO att utvecklingen på området hålls under strikt kontroll. Skulle det
senare visa sig att utgiftema för lönegarantin ökar realt eller alt antalet
konkurser fortsätter att stiga kan det bli nödvändigt att ändra förmånsrätten
på säll som utredningen föreslår.

Sveriges
Grossislförbund misstänker att förslaget alt ändra förmånsrättslagen
ytteriigare skulle försvåra läget för varufordringsägarna. Av denna anledning
avstyrker förbundet förslaget. Förbundet konstaterar i sammanhanget all
varufordringsägarna - trots att de är de stora förlorarna - ägnas den minsta
uppmärksamheten i SIND:s utredning. Detla är klart otillfredsställande, och
dessa frågor måsle ägnas större uppmärksamhet. Även om det i och för sig är
angeläget att vamfordringsägarna skärper sin bevakning av ulestående
fordringar, måste det konstateras atl de i många fall har endast begränsade
möjligheter att hålla sig underrättade om den aktuella ulvecklingen hos
kundföretagen. Förbundel vill påpeka att möjligheterna att erhålla
meningsfulla kreditupplysningar under senare år begränsats genom särskilda
lagstiftningsåtgärder, vilkel självfallet minskar leverantörsförelagens
möjligheter att hålla sig orienterade om den ekonomiska utvecklingen hos
kunderna. Även detta förhållande måsle uppmärksammas anser förbundet.

Sveriges
Industriförbund kan inte annat än finna alt den ändring av
förmånsrätlsordningen som föreslås skulle leda till atl kreditförsöriningen för
främst mindre och medelstora förelag försvåras och fördyras. Detla vore inte en
näringspolitiskt riktig åtgärd. Industriförbundet avstyrker därför förslagel. I
sammanhangei vill Industriförbundet också erinra om atl det inte är mer än två
år sedan förmånsrätten prövades av riksdagen, som då inte fann någon anledning
att ändra gällande ordning. Från Industriförbundets sida vill vi i stället
förorda en annan förändring av förmånsrättsordningen vid konkurser innebärande
att leverantörernas fordringar jämställs med statens och kommunernas skatlefordringar.
En sådan ordning skulle bidra till att minska följdkonkurserna i samband med
större fallisemang och vore därför näringspolitiskt motiverad.

Svensk
Industriförening anser alt utredningens förslag avseende förmånsrätlsordningen
är oacceptabelt. Enligt utredningen skuUe den föreslagna ändringen bl.a.
medföra att bankerna blev noggrannare vid sin kreditgivning och uppföljning,
vilket på sikt skulle minska antalet konkurser.

Vad
ulredningen inte beaklar är all många små företags enda säkerheler

är företagsinteckning och personlig borgen. Ett genomförande av utred

ningens förslag skulle naturligtvis högst avsevärt försämra de mindre före

lagens möjligheter att få normala bankkrediter. Kredilgivningen skulle

därigenom på ell olyckligt sätt säkert styras över fill dyrare kredilformer,

såsom facloring och leasing. Vidare skulle naturligtvis personlig borgen för 395

s. 396 Kontrollera mot PDF

företagaren
och hans familj återigen bli ett vanligt gissel. De mindre företa- Prop.
1986/87:74 gen har redan nu aUdels för höga kostnader för sina rörelsekrediter.
Del är därför förvånande alt utredningen framlägger ett förslag som kan medföra
en ytterligare försämring i detta hänseende.

Förslaget om atl förbällra revisorernas och konsulternas
förmånsrätts-läge i konkurs är däremot bra, eftersom man därigenom möjliggör
kvalificerad hjälp till de företag som behöver rådgivning och biträde för en
eventuell rekonstruktion.

Enligl SHIO-Familjeföretagens uppfallning skulle en
åiergång lill lidigare förmånsrältsordning innebära att värdet av
företagshypoteket näslan hell skulle försvinna. De negaliva effekterna för
småföretagen och för samhällsekonomin skuUe bli svåra all överblicka.
Förhållandena har inte ändrats på sådanl sätt att det finns anledning all
bedöma detta på ett annat sätl i dag än för två år sedan. SHIO:s uppfattning
stöds av lillgängliga uppgifter ur bankinspektionens statistik. Nästan 54
miljarder kronor av utlåningen vid slutet av år 1984 skedde med
företagsinteckning som säkerhet. Som jämförelse kan nämnas att ufiåningen mol
säkerhel i industrifastigheter var nio miljarder kronor. Mot bakgrunden av de
lydliga negaliva effekterna för hela gruppen småföretag är det enligl
SHIO-Familjeföretagens uppfattning inle motiverat att ändra
förmånsrätlsordningen. Syflel skulle vara alt uppnå etl bäitre agerande från
kreditgivarna i anslutning till företagskonkurser. Men trols ökningen av
antalet konkurser är del endasl en mycket liten andel av företagen som går i
konkurs. Lagreglerna måste i stället anpassas till del stora flertalet företag.
Frågan om ändrad förmånsrältsordning för bl.a. lönefordran utreds för
närvarande av lönegarantiutredningen. Etl beslut om en eventuell ändring av
förmånsrättsordningen kan därför först ske när denna utredning fullgjorl sitt
uppdrag. Tillgängliga fakta indikerar dock klart att någon ändring enligl SIND:
s förslag inle bör genomföras.

Sveriges Föreningsbankers Förbund finner all utredarnas
förslag om atl statens fordran på grund av lönegaranti skall ha bättre
förmånsrätt än fordran säkerställd av företagsinleckning baseras på ett
bristande underlag. Förslaget bygger på ett antal refererade uttalanden och
tyckanden från olika representanter och på vaga anlaganden om vilka effekler
förslagel skulle kunna medföra. Förbundet kan inte heller finna annal än alt de
moliv som föranledde ändringen av förmånsrältslagen år 1976 varigenom
lönefordringar flyttades ner i förmånsrättsordningen att gälla efter företagsinleckning
fortfarande i allra högsia grad är bärkraftiga. Något annat har heller inte
utredningen påvisat. En ändring av förmånsrättslagen varigenom löner helt
eller delvis ges förmånsrätt före företagshypolek skulle allvariigl försämra
den säkerhet som företagshypolek innebär. Säkerheten är redan idag tillräckligt
undergrävd genom factoring, leasing och andra finansieringsformer. Förslagets
genomförande skulle medföra atl många små och medelstora företag blir tvingade
att söka sig ulanför bankerna för atl få sina kreditbehov tillgodosedda.
Förbundet avstyrker således beslämt den föreslagna ändringen av
förmånsrättslagen.

Svenska Bankföreningen nolerar att det har hävdats att en
förändrad

förmånsrättsordning skulle medföra incitament för bankerna till en bättre 396

s. 397 Kontrollera mot PDF

kredituppföljning.
Bankerna håller sig emelleiiid fortlöpande informerade Prop. 1986/87:74 om
kredittagarnas förhållanden och söker vidta åtgärder som föranleds av vad de
får veta. Även med en god krediluppföljning är det emellerfid svårt atl ändra
på elt förelags utveckling sedan svårigheter böriat visa sig. Del finns således
inget att vinna i fråga om kredituppföljning med en ändring i
förmånsrätlsordningen. Om man ser del historiskt och mol bakgrund av
erfarenhelerna före 1975 års ändringar i förmånsrättsordningen kan man på goda
grunder anla atl följden av den åsyftade ändringen i förmånsrättsordningen i
stället skulle bli att kreditförsöriningen för många företag skulle komma alt
försvåras. De fick betala ett högre pris för sina krediter och skulle kanske
tvingas ut på den oreglerade kredilmarknaden. Detta syns inte vara någon eftersträvansvärd
utveckling. Bankföreningen avstyrker således nu diskuterade ändringar i
förmånsrättsordingen. Det går under inga förhållanden att pröva saken på det
otillräckliga material som konkursutredningen presenterat. Ett slutligt
ställningslagande lill frågan måste under alla förhällanden avvakla
lönegarantiutredningens arbete.

Svenska
Sparbanksföreningen anser att en ändrad förmånsrätt för företagsinteckningar i
enlighet med förslaget inte får sådana effekter som förutsätts i betänkandet.
Sparbanksföreningen vill i detta sammanhang först framhålla atl bankerna, bl.a.
till följd av den under senare år kraftiga ökningen av kreditförlusterna,
blivit väl medvetna om de risker som är förknippade med kreditginving till
bl.a. nyelablerade förelag. Bankerna har odiskutabelt elt storl ansvar för att
kreditgivning och uppföljning av lämnade krediler sker på ett sådant sätt att
obeståndssituationer kan undvikas. Det är emellertid Sparbanksföreningens
uppfattning atl bankerna tar delta ansvar. Kredilgivningen som helhel betraktad
bygger enligt föreningens mening på affärsmässiga fömtsättningar och bankema
beaktar i sin kreditgivning noga den presumtive kredittagarens förmåga alt
återbetala en kredit. Föreningen vill därför besläml hävda atl
återbetalningsförmågan i första hand är avgörande för bankernas
slällningstagande i sammanhanget.

Sparbanksföreningen
vill vidare framhålla att företagshypoteksinstitutet är en säkerhetsform som i
vissa fall kan vara av diskutabelt värde och att det förekommer att bankerna
inte lämnar kredit mot säkerhet av detta slag utan någon form av
tilläggssäkerhet. Ell företagshypolek gäller visserligen, med vissa undantag,
i en näringsidkares lösa egendom i den mån denna hör till den
företagsinlecknade verksamhelen. Den egendom som ingår i denna verksamhet är
dock inte statisk utan kan växla från tid till annan, bl.a. genom åtgärder från
näringsidkarens sida. Denna kan t.ex. belåna sina kundfordringar genom
factoring, vilket innebär att underlaget för företagsinteckningen krymper i molsvarande
grad. Även på andra sätt kan värdet av en företagsinteckning minska genom
åtgärder från näringsidkarens sida. Mot bakgrund av det ovan anförda är det
enligt Sparbanksföreningens mening ett felaktigt antagande alt en ändring av
förmånsrätlsordningen i förevarande hänseende skulle förstärka incitamentet
för bankerna alt grunda sin kredilgivning på affärsförutsättningarna.

En ändrad förmånsrätt
riskerar dessulom att få icke önskvärda konse

kvenser i andra hänseenden. Bankerna måste i en sådan siluaiion söka 397

s. 398 Kontrollera mot PDF

kompensation
för det ökade risklagande som uppkommer. I betänkandet Prop. 1986/87:74 anförs
att detla kan ske genom en förändring av räntesättningen. Detta är enligt
Sparbanksföreningen ett orikligt antagande. Del är visserligen numera möjligt
att till följd av den upphävda ränteregleringen variera räntesättningen. Den
ränta som bankerna betingar sig fastställs emellertid med hänsyn tagen fill den
genomsnittliga kreditrisken. Om bankerna skulle kompensera sig via
räntesättningen för den ökade risk som en försämring av förmånsrätten för
förelagsinteckningar innebär, skulle detta leda fill en generell höjning av
räntenivån. Det är nämligen inte praktiskt möjligl att i det enskilda fallel
fastställa en ränta som fullt ut svarar mot den föreliggande kreditrisken. En
förhöjd räntenivå skulle därför gå ul över samtliga kredittagare och innebära
sämre ekonomiska fömtsättningar för företagare i allmänhet.

En
förändrad förmånsrätt kan även leda lill ökade krav från bankernas sida på egna
kapitalinsatser samt på personliga säkerheler och andra former av
tilläggssäkerhei. Bankerna kan även komma att ställa större krav vid
kreditprövningen av nyelablerade verksamheter. Det är i dessa situationer inle
osannolikt all tänka sig en kreditålslramning för bl.a. mindre förelag vilket
medför negativa konsekvenser för näringslivet i allmänhet. Sparbanksföreningen
vill vidare nämna att beiänkandei inle behandlar frågan på vilkel sätt en
förändrad förmånsrättsordning övergångsvis skulle inverka på redan beviljade
krediter med företagshypolek som säkerhet. Det kan inte vara rimligt att
krediter som lämnats under förutsätlning av säkerhet med visst förmånsrällsligt
läge skulle drabbas av en försämrad förmånsrätt. Med hänvisning till
ovanslående vill Sparbanksföreningen besläml motsätta sig en försämring av
förmånsrätten för före-tagsinleckningarnas vidkommande.

Sveriges
Ackordscentral anser alt för revisorerna gäller liksom för andra att deras
arbetsinsatser bör honoreras. Men atl från del konstaterandet säga atl de bör
ha förmånsrätt är slegel väl långt. Sådana anspråk skulle kunna ställas också
av andra, exempelvis fönsterputsare. Dock intar revisorerna en särställning så
tillvida alt de behövs, speciellt inför befarat obestånd. I ackordsärenden som
handläggs av Ackordscentralen bmkar revisorerna som regel få betalt i den
utsträckning deras arbelsinsalser kan anses vara lill gagn för utredningen -
även om arbetet nedlagts före en betalningsinsiällelse. Deras belalning efter
betalningsinställelsen kan sällan säkerställas genom förskotl. Därvid bör dock
godemansarvodel kunna utnyttjas, såsom förenal med exklusiv förmånsrätt inte
bara för gode mannens arvode ulan också för sådana tjänster som kan bedömas som
nödvändiga.

Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR) noterar all ulredningen för

ordar en ändring av förmånsrättslagen så atl löner helt eller delvis ges

förmånsrätt före forelagsinleckningar. Förslaget kan sägas bl.a. vara ägnat

alt hos banker och andra kreditgivare inskärpa ansvarei för att kredilgiv

ningen och uppföljningen i så stor utsträckning som möjligt sker på etl

sådant sätt alt obeslåndssitualioner kan undvikas. Även om FAR hyser

sympati för tanken anser FAR att eventuella ingrepp i förmånsrättsord

ningen bör föregås av noggranna överväganden av vilka konsekvenser som 398

s. 399 Kontrollera mot PDF

kan bli en följd av sådana
åtgärder. Några sådana överväganden redovisas Prop. 1986/87:74 inle av
ulredningen. FAR anser sig därför på sakens nuvarande ståndpunkt ej kunna
biträda förslaget.

AB
Förelagskonsolidering instämmer i att bankernas incitament att välja andra
lösningar än konkurs när det gäller obeslåndsföretag är små. När elt företag
fått finansiella problem och begär nya krediter hos sin bankförbindelse,
brukar bankens bedömning av förelagets återbetalningsförmåga och säkerheter
avsevärt avvika från den bedömning som förelaget har gjort. Är bedömningen så
negativ att redan beviljade krediter är i farozonen, kan del ligga i bankens
intresse att det blir konkurs så att löneutbetalningarna ej belastar bankens
säkerhetsunderiag. Incitamenten är alltså slarka för att banken skall välja det
säkra konkursalternativet framför en rekonstmktion utanför konkurs och med
inriktning på atl på bästa sätt ta fill vara arbetskraften/lönerna.
Företagsinleckningens starka ställning sedan år 1976 medför även atl bankernas
kreditövervakning tenderat atl bli slapp. Den försia stöten tas av
leverantörerna och staten och effekterna av obeståndet påverkar banken i ett
sent skede. AB Företagskonsolidering delar utredningens uppfattning atl en
förstärkning av lönernas förmånsrätt slimulerar bankerna alt bäitre övervaka
lämnade krediler och också intresset för atl sätta in rekonstmktionsåigärder i
tid. En annan situation där olägenheler med nuvarande förmånsrältsordning
uppkommer och som berörs i SIND-utredningen, är när konkurs redan inträffat och
konkursförvaltaren har två köpare till samma rörelse. Den ene spekulanten vill
betala ett högre pris för rörelsetillgångarna, men vill ej ta över personalen.
Den andre vill betala ett lägre pris för rörelsetillgångarna, men vill erbjuda
störte delen av personalen sysselsättning. Tidigare var det så alt
konkursförvallaren och bankförbindelsen vid utvärderingen av de olika anbuden
hade att väga in kostnaden för uppsägningslöner för den personal som en köpare
tog över. Dessa överväganden behöver en förvaltare ej göra idag. Placerades
lönerna före företagsinieckningarna skulle denna på förmånsrättslagen grundade
motsättning mellan fack och bank ej uppstå.

En
mera övergripande synpunkt är att små och sårbara leveranlörsföre-lag bär en
alltför stor del av kreditförlusterna och bankerna en alltför liten del. I
motsats till flertalet leverantörsföretag behärskar bankerna kreditbedömning,
de har goda reserverings- och avskrivningsmöjligheter för kreditförluster, de
finns genom elt utbyggt kontorsnät nära förelaget och kan genom att följa
utvecklingen av företagels kreditengagemang få tidiga varningssignaler. Ett
sätt alt åstadkomma en förstärkning av leverantörsförelagens ställning utanför
förmånsrättslagens ram är att utvidga möjligheterna fill äganderättsförbehåll
så att förbehållet gäller även i omsättningstillgångar. I de flesta
västeuropeiska länder har leverantörerna denna rätl enligl AB
Förelagskonsolidering.

2.2 Nytt rekonstruktionsförfarande

Utredningen
föreslår alt ett nytt rekonstruktionsförfarande bör utvecklas.

Arbetet med alt rekonsturera etl företag bör inte föregås av betalningsin

ställelse. För att klara löpande betalningar bör företaget få kortfristigt lån 399

s. 400 Kontrollera mot PDF

som lemporärt stöd. Den kompetens
och de resurser som konkursförval- Prop. 1986/87:74 tåren har bör på elt
naturligt sätl utnyttjas.

Remissopinionen är splittrad, många remissinstanser har både positiva
och negaliva synpunkter på förslagel som av en del anses vara alll för lösligt
och opreciserat. Hit hör bl. a.kronofogdemyndigheten i SundsvaUs distrikt,
Sveriges Grossistförbund, Sveriges Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen,
Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Bankföreningen samt Svenska
Sparbanksföreningen.

I huvudsak positiva till förslaget är bl.a. Siockholms tingsrätt,
Sveriges Köpmannaförbund, Svenska Inkassoföreningen,
Konkursförvaltarkolle-giernas Förening, STU, Leverantörsgruppen samt AB
Förelagskonsolidering.

I huvudsak negativa eller iveksamma till förslaget är t.ex. kronofogdemyndigheten
i Stockholms distrikt, utvecklingsfonderna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands
län samt LO.

TCO
anser att de fackliga organisationerna kan spela en aktiv roll vad gäller nytt
rekonstmkfionsförfarande.

Siockholms
tingsrätt bilräder ulredningens uppfattning alt konkurshanteringen i framtiden
mera måste betona vikten av rekonstruktion. De ökade kraven på
konkursförvaltarnas kvalifikafioner och fillgång fill fillräcklig konlorsorganisation,
står enligt tingsrättens mening i samklang med bl.a. lönegarantiutredningens
förslag (SOU 1986:9) att även i mindre konkurser överflytta prövningen av lönegaranlianspråk
till förvaltaren.

Kronofogdemyndigheten
i Stockholms distrikt menar att del inte föreligger behov av nytt rekonstruktionsförfarande
vid sidan av konkurs och ackord. Del skall framhållas att underhandsackordet,
som är oreglerat, ofta fyller behovet av rekonstmktionsinstmment i obeständssituationer.
Etl påtagligt behov finns dock av en reglering av institutet betalningsinställelse.

Kronofogdemyndigheten
i Sundsvalls distrikt anser att det är svårt att uttala sig om förslaget med
den ringa information som utredningen ger. I och för sig anser även
kronofogdemyndigheten atl del finns behov av något nytl men tror snarare att
ackordsreglerna borde kunna göras smidigare och även täcka in mycket enkla
fall, där del formella förfarandel kan förenklas. I alla händelser vill myndighelen
bestämt framhålla två saker: 1. Insfitutet betalningsinsiällelse borde
lagregleras. 2. Om nytt rekonstmkfionsförfarande skaU skapas måste del förenas
med betalningsinställelse. Myndigheten har myckel negativa erfarenheter av
rekonstruktionsförsök i okontrollerade former. Etl företag i kris vidtar ofta
åtgärder i panik lill nackdel för vissa intressenter, vilket ibland inle kan gottgöras
genom tillämpning av t.ex. återvinningsreglerna i konkurslagen.

Lönegarantiutredningen
(A 1982:04) påpekar atl frågan om ett nylt rekonstmkfionsförfarande i hög grad
har uppmärksammats utomlands (t.ex. Peter Hanau i SvJT 1984 s. 36). Frågan har
för övrigt elt nära samband med strävandena inom Europarådet atl harmonisera
vissa gmndprinciper i medlemsslatemas konkurslagsliftning (SvJT 1984 s. 670).

Utvecklingsfonden
i Stockholms län år tveksam till förslaget. Fonden

ser inte något behov av att formalisera ytterligare ett rekonstmktionsför- 400

s. 401 Kontrollera mot PDF

farande.
Rekonstruktionslösningar med inslag av föreslagna element är Prop. 1986/87:74
troligen mycket vanligt förekommande redan i dag. Vanligtvis får då det krisdrabbade
förelagets kreditgivare la ställning lill om ytterligare lån kan få förelaget
på fötter eller om med lånet bekostad utredningsinsats ger kreditgivaren och
företagel ett bättre beslutsunderlag för vidare åtgärder. Enligt fondens mening
vore det bättre atl aklivera ackordsförfarandet som rekonstmktionsinstmment. Antalel
offentliga ackord uppgår till mindre än 10 % av anlalet företagskonkurser.
Juridisk kompetens avseende obe-ståndsproblemauk finns säkerligen spridd över
hela landet. En bättre marknadsföring av ackordet som rekonstmktionsinstmment
kopplad till en lokal handläggning skulle förmodligen leda fill alt betydligt
fler företagsrekonstmktioner kunde åstadkommas utan konkurs. Fonden tror sig
veta att kunskapen om ackordsförfarandel är relativt liten i småförelagskretsar.

TCO
påpekar att de fackliga organisationerna kan spela en akfiv roll vad gäller
nytt rekonstmktionsförfarande. De anslällda i ett företag är många gånger de
första som inser - intuitivt eller konkret - att ett företag är på väg in i en
kris. De fackliga företrädarna bör kunna aktualisera problemen utan atl bli
beskyllda för alt skapa svårigheler för företaget. Normalt skulle delta kunna
äga mm inom ramen för medbestämmandeförhandlingar. Ulredningen pekar
emellertid på de psykologiska barriärer som en företagsledare i ett
krisföretag ibland omger sig med. Det gäller därför i en sådan siluation att
finna andra vägar för att inifiera en rekonstmkfion. Etl förtroendefullt samråd
mellan de fackliga organisationerna och någon av företagets externa
intressenter kan bli utgångspunkten för etl framgångsrikt
rekonstruktionsarbete som bryter företagels negativa utveckling.

Enligt
LO år förslagel om nytl rekonstmkfionsförfarande för opreciserat och löst i
konturerna för att det skall vara meningsfullt alt för närvarande ta ställning
till det. Eftersom förfarande liknande det som utredningen föreslår förekommer
i andra länder, kan det måhända vara värt att ta del av dessa länders erfarenheter
av sådana system. Det finns emellertid enligt LO skäl att varna för alt ett sådanl
rekonstmktionsförfarande kan leda till ytterligare ökade kostnader och/eller atl
företag som av olika skäl helsl borde upphöra kan fortsätta sin verksamhet.

Sveriges
Grossistförbund noterar atl ulredningen som en väg att begränsa
kreditförlusterna har väckt tanken all elt nytt rekonstruktionsförfarande skall
utvecklas. Detta skulle inte behöva föregås av betalningsinställelse och skulle
bygga på alt företagel skulle beredas möjlighel atl erhålla någon form av lån
som temporärt stöd för alt man på så sätt skulle skapa rådrum för
rekonstruktionsåtgärder. Denna tanke synes i och för sig tilltalande men är
ändå svår atl ta ställning lill på basis av de knapphändiga synpunkter som
utredningen lägger fram i sitt belänkande.

När
det gäller ulredningens diskussion angående ett annorlunda rekonstmktionsförfarande
kan Sveriges Industriförbund instämma i de synpunkter som framförs. Frågan
måste emellertid behandlas på etl mer djupgående sätt än vad som görs i
rapporten innan definitiv ställning kan tas.

SHIO-Familjeföretagen
anser det viktigt atl pröva olika alternativa re-

konslmktionsförfaranden. De idéer som konkursulredningen framför be- 401

26 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

s. 402 Kontrollera mot PDF

höver dock ulredas
ytterligare. Enligt vad SHIO erfarii kommer detta alt Prop. 1986/87:74 ske
inom lönegarantiulredningen.

Svenska
Bankföreningen kan i allt väsenfiigt instämma i att ackordscentralernas
kompetens så långt möjligt bör las till vara. Utredningens behandling av
frågan är emellertid aUdeles för ytUg för alt det på grundval därav är möjligl
att överväga några ändringar i konkurslagen. Sådana torde knappast heller vara
aktuella med tanke på att arbetet på en ny konkurslag nu är inne i sitt
slutskede. Det borde emellertid även ulan lagändringar finnas möjligheter atl
pröva nya vägar att rekonstmera företag som råkat i svårigheter.

Svenska
Sparbanksföreningen anser atl förslaget om ett nytt rekonstruktionsförfarande
är allmänt hållet saml inte beaklar evenluella kostnadsaspekter. Härtill
kommer att det saknas en juridisk analys av förslagets konsekvenser för, och
förhållande till, annan lagstiftning. Även om Sparbanksföreningen känner sympafi
för förslaget är det därför inte möjligt att på nuvarande stadium vare sig
tillstyrka eller avstyrka detla förslag.

Finansbolagens
Förening nolerar att utredningen anger att ell rekonstruktionsförfarande - i
motsats till ackord och konkurs — innebär atl arbetet med atl rekonstruera
företaget inle bör föregås av betalningsinställelse.

För
alt klara av löpande betalningar fill leverantörer och andra fordringsägare
bör enligl ulredningens bedömning företaget beredas möjlighel atl erhålla någon
form av lån som temporärt stöd. Syftet med lånet är att skapa rådrum för
rekonstruktionsåtgärder. Utredningen menar att del praktiska hanterandet av ett
nytt rekonstruktionsförfarande bör kunna ske inom ramen för de resurser och den
kompetens som Ackordscentralerna och erfarna konkursförvaltare i dag besitter.
Utredningen ger inga närmare förslag om hur rekonstmktionsförfarandet skall
regleras, varför föreningen saknar möjligheter all ge synpunkier på förslaget.

Sveriges
Ackordscentral påpekar att i motsats till konkurs förlorar gäldenären vid
ackord inte rådigheten över egendomen. Det torde därför vara en altmän
uppfattning atl ackord bör handläggas av en ideell organisation, neutral och
utan eget vinstintresse. Det är mot den bakgrunden Ackordscentralen bmkar
anförtros uppgiften att handlägga det stora flertalet ackordsärenden. Samma synpunkier
gör sig gällande vid rekonstruktioner som inte nått så långt som till
betalningsinställelse. Genom sin ägarsam-mansältning torde AB
Företagskonsolidering motsvara de krav som från omvärlden kan ställas på en
neutral och effektiv handläggningsform.

Svenska
Inkassoföreningen har inga principiella invändningar mot förslaget och delar
utredningens uppfattning atl ackordscenlralernas och konkursförvaltarnas
kompetens bör tillvaratas. Inkassoföreningen som får tidiga signaler om
betalningsoförmåga skulle här kunna bidra i väsentlig grad.

Konkursförvaltarkollegiernas
Förening har ingen erinran mot att etl nytt

rekonstruktionsförfarande ulom konkurs utvecklas. Denna idé leder tan

ken lill del adminislralionsförfarande som ibland tillämpas av finansieran

de bank när elt företag kommer i kris och bedöms kunna rekonstrueras

utan att konkursförfarande kommer i fråga. I detta sammanhang bör även 402

s. 403 Kontrollera mot PDF

övervägas om inte
ackordsförfarande under konkurs samtidigt kan avveck- Prop. 1986/87:74 las.

Utvecklingsfonden
i Jämtlands län ser slora faror i att tillskapa andra rekonslmktionsformer och
mer invecklade informationssystem än de som för närvarande finns. Företagarens cenirala
roll i det egna företaget får inte rubbas, eftersom ansvarsfrågan då blir svårdefinierbar.
Alt någon insians ulanför förelagel skulle få mandat all ingripa i ell förelags
negativa utvecklingsskede på tidigare sladium och vid sidan av vad akliebolagslagen
anvisar, ser utvecklingsfonden som otänkbart. Däremoi ser fonden del naturligt
att verka för att se till att de, exempelvis revisorer, som i dag har insyn i
företagsutveckling, använder sina mandat och ställer krav i positiv mening.
Vidare anser fonden atl det bör skapas förutsättningar för flexiblare och
framför allt snabbare hantering vid akut obeståndsproblematik och att resurser
ges så att tänkbara alternativ snabbi kan belysas och ny färdväg med bättre
affärsmässiga viUkor för företaget kan böria användas.

STU
menar att den föreslagna ändringen i förmånsrättsordningen medför att ackordet
som rekonstruklionsinstrumenl kan bli av slörre inlresse att använda för
berörda fordringsägare. Ett rekonstruktionsförfarande på ett fidigt stadium,
innan förelagel kommer in i en än mer allvarlig kris, tillgodoser STU:s
intressen, men framför allt är det etl samhällsintresse som tillgodoses. STU
anser att flera andra förbättringar av systemel för hur ett företag kan rekonstrueras
bör övervägas. Av särskilt intresse är atl på ett tidigt stadium förbättra
möjligheten att ge krediigivare och företaget signaler om företagets
finansiella ställning. Behovel av att följa upp företag som bygger upp sin verksamhel
kring ett utvecklingsprojekt är synneriigen viktigt. I detta sammanhang finner STU
del värdefullt att samarbeta med lokala banker och utvecklingsfonder. Erhåller STU
på etl lidigt sladium kännedom om att ett företag kommit in i en krissituation,
försöker STU i möjligaste mån att medverka i rekonstruktionsarbetet. STU kan
dock inte siödja företaget med atl lillskjuta kapital för annal än leknisk
utveckling.

AB
FöretagskonsoUdering påpekar att deras målgrupp är förelag som är

på väg utför, men inte kommit så långt i utförsbacken alt konkurs är

oundviklig. Det gäller alltså atl komma in med rekonstmktionsåigärder i

lid; och del är ingen lätt uppgift. Förelagsledaren har många gånger ett

inlresse av att dölja en latent obeståndssituation. Den kreditgivande ban

ken har inle heller starka incitament alt påverka så att en rekonstruktion

sker, eflersom banken inilialt inte är i farozonen. Det är först när säker-

hetsunderiaget försämrats i sådan utsträckning att del blivit en kreditrisk

som banken i eget intresse tvingas reagera. Delta har letl till att AB

Företagskonsolidering i många fall kommii in för sent. Uppgiften har i

stället blivit att övertyga förelagsledningen om det meningslösa i att fort

sätta verksamheten. Del krävs starkare incitament för kreditgivare och

andra intressenter utanför företagel att reagera i tid på varningssignalerna.

Förelagsledare gör det i allmänhet inte. Fungerade varningssignalerna

bälire, skulle fler såväl föriustbringande verksamheier stoppas i tid som

rekonstruklionsåtgärder sältas in i tid. Det naturliga motstånd som tyvärr

finns hos en företagsledning att söka hjälp i en krissituation reduceras om

utredningens förslag lill någon form av rekonstmklionslån kunde bli verk- 403

s. 404 Kontrollera mot PDF

lighet. Det behövs som morot för atl åstadkomma att
företagaren söker Prop. 1986/87:74 hjälp i tid. Även kosinaderna för en konsulfinsats
kan avskräcka - framför allt i den slora, verkligt hjälpbehövande, kretsen av
små företag. AB Företagskonsolidering tror att förluslerna för staten skulle
bli försumbara, förutsatt att behovel av ett rekonstruklionslån utretts av etl
seriöst och oberoende konsultföretag.

2.3 Förstärkt rådgivning

Utredningen föreslår alt utvecklingsfondernas resurser för
rådgivning till nyförelagare försiärks.

En majoritet av remissinstanserna lillstyrker förslaget,
däribland kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt, utvecklingsfonderna i
Stockholms och Malmöhus län, TCO, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund,
Sveriges Industriförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska
Bankföreningen, Finansbolagens Förening, Svenska Inkassoföreningen, Konkursförvaltarkollegiernas
Förening, Leverantörsgruppen saml AB Företagskonsolidering.

Remissinstanser som har både posifiva och negativa synpunkter,
eller är tveksamma, till förslaget är bl.a. kronofogdemyndigheten i Sundsvalls
distrikt, utvecklingsfonden i Kronobergs län, LO, SHIO-Familjeföretagen,
Svenska Sparbanksföreningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) saml
högskolan i Luleå.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt påpekar att
det är viktigt för en fungerande marknadsekonomi att nya idéer får utvecklas
och atl det inte finns hinder mot alt etablera nya förelag. Utredningens
förslag om rådgivning till nyförelagare som har en affärsidé men saknar
företagskunnande är lovvärd.

Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt anser att
förslaget inte kan bedömas. Myndighelen menar dock atl de statliga organens
uppföljning av bidragsföretag är för tafatt. Ofta tycks man sakna närmare
kunskaper om företagen och, när sådana finns, får sysselsättningsaspekter och
andra politiska fakiorer överskyla klara ekonomiska fakta.

Utvecklingsfonden i Stockholms län ansluter sig till
utredningens upp

fattning och välkomnar förslaget om en förstärkning av utvecklingsfonder

nas resurser inom detta område. I Stockholms län är utvecklingsfonden i

relation till sin marknad mycket resurssvag. För att motsvara resurserna

och insatsmöjligheterna hos en genomsnitfiig utvecklingsfond skulle fon

den behöva ha 120 anställda i stället för de knappt 40 man har i dag.

Fondens verksamhel i nyföretagarfrågor har i huvudsak skett i form av

brett upplagda kampanjer, utbildningsinsatser, framtagning av informa

tionsmaterial, påverkan genom andra grupper m.m. Några störte resurser

på personlig rådgivning och konsultation har inte kunnat sättas in. En

rådgivningsverksamhet till nyetablerare i startgroparna anser fonden inte

bör begränsas till enbart företagare inom tillverkningssektorn. Verksamhe

ten bör ses som en naturlig fortsättning på Starta-Egel-aktivitetema som

inte heller är strikt målgruppsinriktade. Av flera skäl bör en sådan verk- 404

s. 405 Kontrollera mot PDF

samhet
vara avgiftsbelagd. Avgiften skulle utgöra en spärt mol att perso- Prop.
1986/87:74 ner med alltför lösa och ostrukturerade planer belastar fondernas
resurser. Avgiften skulle också ge elt tillskott till fondernas ekonomi.

Utvecklingsfonden
i Kronobergs län konstaterar att nyföreiagande alllid är förenat med risker. I
Kronobergs län har ulvecklingsfonden sedan starten år 1978 engagerat sig
finansiellt i totalt 136 nystarter. Av dessa fanns vid utgången av år 1985101
företag kvar som sammanlagi sysselsatte 713 personer. Kapitalförlusterna i de
misslyckade projekten har för samtliga inkluderade parter (inkl. leveranlörer)
varit mycket marginella. Den största risken för konkurser ligger därför inte
inom den tillverkande industrin Utan i detaljist- och serviceleden. Inom dessa
områden har utvecklingsfonden vare sig resurser eller kompetens att ägna sig
åt djupa insatser.

För
atl skapa en bäitre grund för allmänna kunskaper om företagandels värld borde
man på ett fidigt stadium inom skolväsendet la upp detta som etl särskilt
ämnesområde. I dag förekommer i princip ingen utbildning inom grund- och
gymnasieskolan. Många av våra högskoleutbildningar, som till slor del riktas
mot näringslivel, förbiser också på ett oförklarligt sätt utbildning inom delta
område, t. ex.jurister, civilingenjörer, samhällsvetare och statistiker. Om
man på etl tidigt stadium i ulbildningskedjan skapade förståelse för och insikt
om företagandets villkor, skulle vi erhålla en betydligt bättre grund för
vidareutbildning för de personer som slutligen beslular sig för att arbeta inom
detta intressanta område.

UlveckUngsfonden
i Malmöhus län finner förslagel atl öka utvecklingsfondernas möjligheter att
utbilda nyförelagare posifivt. Likaså är påpekandet att kreditgivarna behöver
göra en tätare uppföljning av nystartade projekl riktigt. För detta krävs emellertid
att tillräckliga resurser kan avsättas för ändamålel.

LO
finner förslaget utvecklingsbart. En sådan rådgivning bör innefatta lagar och
regler som gäller på arbetsmarknaden. Ökad rådgivning får dock inte leda till
att de rådgivande upphör all avråda personer med begränsade förutsättningar
från alt starta förelag. Frågan är dessutom om utvecklingsfondema är rält
instans.

Sveriges
Industriförbund kan i slort instämma i utredningens synpunkier på ulvecklingsfondernas
rådgivande funktion. Förbundet kan också tänka sig att delta i diskussioner
kring uppläggningen av en förbättrad utbildning för nyförelagare.

Enligt
SHIO-Familjeförelagen år det viktigt med information och rådgivning lill nyförelagare.
Inle minst bör delta beaktas vid undervisningen i skolor och högskolor. I
vilken mån utvecklingsfonderna bör engageras i sådan rådgivning bör beslutas efler
avvägning i förhållande till övrig verksamhet hos fonderna. För närvarande
pågår inom SIND en utredning om utvecklingsfondernas utbildningsverksamhet. SHIO-Familjeförelagen
har i en skrivelse lill industridepartementet den 7 maj 1986 begärt en översyn
av ulvecklingsfondernas arbetsuppgifter och verksamheisformer.

Svenska Bankföreningen kan
i huvudsak instämma i ulredningens syn

punkter på utvecklingsfondernas rådgivande funktion. Utvecklingsfon

derna kan otvivelaktigt ha möjligheter all med rådgivning och på liknande

sätt siödja företag. Del kunde säkerligen vara till nytta om fonderna 405

s. 406 Kontrollera mot PDF

utvecklade denna
verksamhet, vilken visseriigen också kan utövas av Prop. 1986/87:74
bankerna anser föreningen.

Finansbolagens
Förening har inga invändningar mot förslaget och ser det som ett värdefullt
komplement till den rådgivningsverksamhet som bedrivs av kreditgivare,
revisorer, m.fl.

Högskolan
i Luleå noterar att rådgivning till nystartade företag under de försia verksamhelsåren
är en ytterst angelägen uppgift. Vidare vore lättillgänglig rådgivning lill
stort gagn även för äldre förelag. Etl problem i sammanhangei lorde vara atl småföretagaren
av olika skäl drar sig för all söka hjälp. Om man vill åstadkomma en rådgivning
som är lättillgänglig för företagaren, en rådgivning där inga problem med inifialkontakten
föreligger, kunde det vara lämpligl atl organisera del hela som en förlängning
på utbildningen. Detta på så sätt att de som genomför utbildningen också framledes
deles ingår som den konsullgrupp som följer upp företagens verksamhet i
framtiden. Vidare noteras att fömtsättningarna för organiserandet av konsultgmpper
med högskolan som plattform allmänl selt är goda.

Svenska
Småföretagsinstitulei påpekar att det inom skolsystemets olika nivåer finns
kapacitet och kompelens all hjälpa till i små och nystartade företag. Det finns
prövat i några gymnasieskolor och vid ett par universitetshögskolor. Bäst
utvecklade är försöken som gjorts vid Göteborgs universitet.
Småföretagsekonomi, där blivande civilekonomer på olika sätt hjälper företag
och företagare. Erfarenheterna är mycket goda. Lönsamheten utifrån samhällel är
extremt hög. Enda svårigheten tycks vara att ena utbildnings- resp.
näringslivsansvariga att samarbeta och gemensamt satsa i denna verksamhet.
Institutet rekommenderar all medel avsäits för fortsatt utveckling och
försöksverksamhet vid Svenska Småföreiagsinsiituiet i samarbete med Göteborgs
universitet.

2.4 Utbildningskampanj

Utredningen
föreslår att banker, revisorer och intresseorganisationer genomför en treårig
utbildningskampanj, "Atl driva företag". SIND bör initiera
samarbetet.

En
knapp majoritet av de remissinstanser som kommenterat förslaget är positiv, bl.a.
kronofogdemyndigheterna i Stockholms och SundsvaUs distrikt, utvecklingsfonden
i Stockholms län, TCO, LO, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund,
Konkursförvaltarkollegiernas Förening, Leverantörsgruppen, SIFU samt AB
Företagskonsolidering.

Av
en eller annan orsak negativa eller Iveksamma till förslagel är Svenska
Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Finansbolagens Förening, Sveriges
Ackordscentral, Svenska Inkassoföreningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer
(FAR) samt högskolan i Luleå,

Kronofogdemyndigheten
i Sundsvalls distrikt tillstyrker förslaget men

menar att man dock inte torde nå alla med kampanjen. För ett bidragsta

gande företag borde utbildning av företagaren vara ett villkor. Vidare

borde företagens skyldigheter och förekommande problem mer behandlas

än vad som i dag tycks vara fallet i Starta-Eget-kursema. 406

s. 407 Kontrollera mot PDF

Utvecklingsfonden
i Stockholms län anser att både behovel av grundut- Prop. 1986/87:74
bildning och vidareutbildning är stort - småföretagarutbildning är därför en av
de viktigaste uppgifterna. Del har ofta varit svårt alt nå ut till småföretagen
med utbildningsinsatser och en brett upplagd kampanj av det slag utredningen föreslår
är därför väl värd att pröva.

LO
håller visserligen för troligt att de förelag som inle har seriösa avsikter med
sitt företagande inte kommer atl nås av kampanjen och att de företagare som har
ambifionen alt öka sina kunskaper kommer att göra detta oavsett SIND:s
kampanjer. Allmänt sett är det emellertid av stort värde atl öka kunskapsnivån.
Det kan också länkas att del, utöver de oseriösa och ambifiösa företagarna,
finns ett mellanskikt som skulle kunna nås av kampanjen och därmed ges möjligheter
att förstärka sitt kunnande i förelagande. Den bör därför enligt LO genomföras.

SHIO-Familjeföretagen
har ökat sina salsningar på vidareutbildning av medlemmarna genom inrättandet
av ett särskilt utbildningsbolag, SHIO-Familjeföretagens Företagsulbildning AB.
När det gäller attitydpåverkande aktiviteter är behovet stort. Både allmänhet
och polifiker måste få bäitre kännedom om småföretagens förhållanden.

Svenska
Bankföreningen nödgas konstalera att de s.k. slarta-eget-kam-panjer som förekommit
har visat sig lämligen förfelade i och med att de fått till följd åtskilliga fallisemang.
Bankföreningen ställer sig emellertid också tveksam till etablerade
utbildningskampanjer. En fortlöpande utbildning synes vara alt föredra.

Svenska
Sparbanksföreningen har i och för sig ingel att invända mot en försiärkning av
rådgivningsresurserna och en treårig utbildningskampanj. Föreningen vill dock
ifrågasätta om inle den föreslagna utbildningskampanjen främst är en verksamhel
som berör näringslivets intresseorganisationer och anser det därför vara
tveksamt om t.ex.bankema har anledning att medverka på annat sätl än genom informalion
om lånemöjligheler och liknande. Vidare måste reservation göras för att de
ifrågavarande förslagen kan få kostnadskonsekvenser som Sparbanksföreningen på
detta sladium inle kan överblicka. Det torde inte var möjligl att på det
statsfinansiella området genomföra kostnadskrävande förslag utan motsvarande
neddragning på andra håll. En bedömning och avvägning av delta slag anser sig
Sparbanksföreningen på föreliggande maierial inte kunna göra.

Finansbolagens
Förening konstaterar att ulredningen kommit fram till atl brister i ekonomi och
administration i mindre företag är mycket vanliga och att det finns ett klart
samband mellan företag som går dåligt och brister i den ekonomiska planeringen.
Behovet av utbildning är stort. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att
banker, revisorer och branschorganisationer under en treårsperiod genomför attitydpåverkande
aktiviteter och organiserade utbildningsinsatser i form av en
utbildningskampanj - "All driva företag". Samarbetet bör enligt
utredningen lämpligen initieras av SIND. Föreningen ställer sig tveksam till
nyttan av en sådan kampanj. Resurserna borde kunna användas på ett mer konkret
sätt, t. ex.genom att möjligheter öppnas för en kontinuerlig utbildning i ämnen
som behandlar företagande i olika avseenden.

Sveriges
Ackordscentral noterar att enligt ulredningen bör företagarna 407

s. 408 Kontrollera mot PDF

göras
mera medvetna om sitt ansvar och de risker som föreligger inte bara Prop.
1986/87:74 för dem själva utan också för omvärlden. Behovet härvidlag skulle
tillgodoses genom kursverksamhel. Mot detla kan möjligen invändas dels att
många torde ta avstånd från en sådan förmyndarmentalitet, dels att marknaden
redan företer en viss mättnad - med ovidkommande inslag av belöning och
rekreation. Ackordscentralen skulle hellre vilja föredra atl i grundskolans
sista klass läggs in på schemat 3 å 4 fimmar om skattelagstiftning och de lagar
som gäller på arbetslivets område. Lägger man till något om bokföring kan detla
vara lillräckligt avskräckande från vidlyftiga projekt.

Svenska
Inkassoföreningen avvisar för sin del förslaget och menar att utbildning är en
mer värdefull metod än kampanjer.

Enligt
Föreningen Aukloriserade Revisorer, FAR kan det ifrågasättas om en utbildning
efter det av utredningen föreslagna mönstret är det mest effektiva sättet att
höja bildningsnivån i förelagen. Mycken erfarenhei lalar nämligen för att
utbildning av ifrågavarande slag för all få avsedd verkan bör ges så nära som möjligl
— och helst i omedelbar anslutning lill — den praktiska problemsituation som
företagaren befinner sig i. Ett annat problem hänger samman med svårighelerna
att nå rätt personer, dvs.de
som är i störst behov av
utbildningsinsatserna — den redan kunnige och intresserade vill lära sig mera,
den okunnige och ointresserade är inte utbild-ningsmotiverad.

Högskolan
i Luleå anser att det är naturligt atl högskolan står för huvudmannaskapet vad
gäller framtagande, planering och genomförande av utbildningen. Detta givetvis
i aktiv kontakt med banker, revisorer och övriga intressenter. Det vore vidare
en rimlig tanke alt ett samordningsansvar för all statsmedelsfinansierad företagamtbildning
läggs på högskolan där så är möjligt.

SIFU
anser alt företagsledare bör motiveras att skaffa sig lämpliga kunskaper om att
driva företag. Samhället bör stödja de företag som startat ny verksamhet eller
driver förelag i någon form. Samhällets stöd bör i första hand inriktas mot de
minsta företagen. Erfarenhetsmässigt har det visat sig atl just de allra minsta
företagen behöver såväl påverkan, stimulans som ekonomiska bidrag för alt låta
utbilda sin personal. Regional utbildning, om sådan skulle bli aktuell, kräver
helt klart större ekonomiska resurser från utbildarens sida, eftersom elevgmpperna
per ulbildningstill-fälle blir begränsade. SIFU delar även utredningens
uppfattning att det är lämpligt att utbildningen leds av personer som är
verksamma i näringslivet. Detta gör atl utbildningen vinner aktualitet och
konkret tillämpning.

SIFU
delar även utredningens uppfattning om inriktning på utbUdning

en. En företagsledare bör ha tillräckliga kunskaper för alt ur de ekonomis

ka rapportema kunna utläsa företagets resultat och stäUning, förstå nöd

vändigheten av likviditetsplanering och kalkylering samt förstå att inte

driva ett olönsamt företag vidare. Likaså bör han lära sig att värdera och

bedöma de personer och företag med vilka han avser att göra affärer. En

erfarenhei som SIFU gjort är alt skattelagstiftningen är mycket restrikfiv

mot avdragsrätt för kurser som innebär "nyinvestering". En lagändring

som medför en välvilligare lokal tolkning av avdragsrätten för kurser typ 408

s. 409 Kontrollera mot PDF

"Starta
eget" och "Driva företag" skulle öka möjlighelen för
aktuella Prop. 1986/87:74

grupper all våga satsa på
behövlig utbildning. SIFU har redan ulvecklade

kurser
av det slag som efterlyses i utredningen. SIFU:s kreditskola är

under uppbyggnad.
Inriktningen på SIFU:s utbildning är jusl fortbildning,

med inriktning på praktisk
tillämpning, och utbildningen vänder sig i stor

utsträckning till små och
medelstora företag i Sverige. Inom SIFU-Före-

tagsekonomi drivs sedan
flera år utbildning för nystartade företag under

benämningen "BU Din
Egen".

En
ökad uppmärksamhet vad beträffar utbildning, mol de allra minsta och enligt
utredningen mest konkursutsatta företagen, skulle ulan alltför stora planeringsålgärder
och tidsutdräkter kunna genomföras med SIFU som aktiv utbildare. SIFU:s
kompetens och kontaktnät då det gäller pedagogiken bör i första hand utnyttjas.
Medel för viss produktulveckling, marknadsföring av utbildningen, gäma i form
av föreslagen kampanj "Alt driva företag", samt ekonomiska
subventioner till de allra minsta företagen föreslås hämtas från SIND:s anslag
för småföretagsutveckling. En aktiv insats med SIND:s, utvecklingsfondernas,
utbildningsenheternas och SIFU: s samlade resurser, skulle kraftfullt kunna
råda bot på många av de brisier på kompetenser som utredningen påpekar är orsak
till de allt flera konkurserna, just bland företag med mindre än fem anställda.

2.5 Förbättrad statistik

Utredningen
föreslår att SCB skall utveckla nyetablerings- och konkurs-stafistiken. Bl.a.
skall bolagsform, företagsstorlek, brisier i konkurs och offentliga ackord
kunna utläsas.

Samfiiga
remissinstanser som yttrat sig är i huvudsak positiva till förslaget. Delade
meningar råder dock om redovisningen av privalkonkurser.

SCB
anger atl man under försia halvåret 1986 studerat möjligheterna att med
centrala företags- och arbetsställeregistret (CFAR) som bas producera en
löpande nyetableringsstatislik. En slutsats av den senaste undersökningen är
att CFAR kan ligga till grund för en nyetableringsstatislik, men atl det för
närvarande är nödvändigt alt komplettera registerdata med enkätuppgifter. SCB
diskuterade under andra halvåret 1986 med industridepartementet de
erfarenheter som hittills framkommit beträffande nyeta-bleringstatisfiken och
den framtida utformningen av densamma.

SCB registrerar fr.o. m.januari
1986 den juridiska formen för företag

som gått i konkurs i enlighet med utredningens förslag. När det gäller

privatpersonskonkurser anser dock SCB att dessa har etl aUmäninforma-

tivt intresse och även fortsätiningsvis bör redovisas i konkursstatistiken.

Utredningens synpunkt att SCB så långt möjligt bör klassificera konkurser

i verksamheter som bedriver näringsidkande som företagskonkurser stäm

mer helt med den klassificering som SCB har gjort i konkursstafisliken från

den nya statistikens start år 1982. Även när det gäller offenlliga ackord har

SCB följl ulredningens förslag och har nu redovisal en sammanställning

över aviserade förhandlingar om offentligt ackord för år 1985. Enligt över

enskommelse med riksskatteverket (RSV) får SCB även ett underlag för

redovisning av skalteackord fr.o. m. år 1986. SCB har för närvarande 409

s. 410 Kontrollera mot PDF

diskussioner med RSV om
att erhålla vissa ekonomiska dala från tillsyns- Prop. 1986/87:74
myndigheterna alternativt länsslyrelserna vad gäller konkurserna. SCB hoppas
att genom sådana uppgifter kunna belysa omfattningen av fordringar i konkurser
till olika borgenärsgmpper, såsom banker, leverantörer, skatter och löner.

Växjö
tingsrätt biträder utredningens förslag om konkursslatistikens utformning,
enligt vilken de rena privatkonkurserna, om de ej regislreras, skulle framkomma
som en restpost, bestående i skillnaden mellan övriga konkurser och del lotala
antalet konkurser.

Lönegarantiulredningen
(A 1982:04) tillstyrker förslagel om en utveckling av nyetablerings- och
konkursstatistiken. I sammanhangei kan framhållas alt lönegarantiulredningen
bedömer SCB:s konkursslafistik som myckel värdefull. Redan i sitl
hittillsvarande arbete har ulredningen haft stor användning av
konkursstatistiken.

LO
anser förslaget befogat med lanke på de ökade nyetableringarna och de därmed
sammanhängande konkurserna. Utredningen förslår dock att enskilda personer inte
skall ingå i statistiken. Eflersom många s.k. företagare enbart är ute efter
att sätta arbetslagarbegreppet och därmed gällande lagsliftning på området ur
spel, bör dessa enligl LO:s mening även fortsättningsvis ingå i statistiken.

Svenska
Sparbanksföreningen har i och för sig inget att invända mot förslaget men
noterar att de kostnadsmässiga konsekvenserna inte berörs i betänkandet.

Sveriges
Ackordscentral anser att en utvidgning av SCBs statisfik säkerligen kommer alt
bli av värde. Speciellt gäller detla relationen mellan godemansförordnanden och
inledda ackordsförhandlingar. Vid en jämförelse har konstaterats att i
ackordsärenden, behandlade av Ackordscentralen, 80 % av godemansförordnandena lelt
fram fill inledande av ackordsförhandling. I ärenden som inte handlagts av
Ackordscentralen har genom uteslutningsmetoden räknats fram att endast ca 20 %
resulterat i ackord. Det är dock möjligt att i ett fåtal fall ackord har kunnal
genomföras under hand, dvs. med 100-procenlig anslutning. Slutsatsen blir alt
del förekommer ett omfattande missbruk av ansökningar om godemansförordnanden.
Konkursdomaren kan ju inte förväntas ha de förelagsekonomiska insikter som
krävs för att bedöma om framställningen är seriös. Det är därför inte
osannolikt att - i ärenden som inte handläggs av Ackordscentralen -syftet med godemansförordnande
är att handläggaren därmed skall komma i åtnjutande av den exklusiva
förmånsrätten vid en förväntad omläggning till konkurs. Denna fråga borde lätt
kunna belysas genom åtgärder från SCB:s sida. Det vore också av värde med
uppgifter om tillgångar och skulder i ackordsärenden liksom antalet berörda
anställda.

Konkursförvaltarkollegiernas
Förening menar att del i och för sig är bra

med statisfiska uppföljningar som i likhet med SIND-utredningens styrker

redan allmänna uppfattningar. Eftersom Förvaltarföreningen erfarenhets

mässigt kan intyga att ingen konkurs är den andra lik, torde det vara

myckel svårt att dra några generella slutsatser förrän långt i efterhand. Den

statistik som nu finns när del gäller tillgångars och skulders storlek m. m.

grundar sig sig på konkursbouppteckningar. Mycket mer intressant hade 410

s. 411 Kontrollera mot PDF

varit
om statistiken grundat sig på redogörelser enligt 128 § tredje stycket Prop.
1986/87:74 konkurslagen. Förvaltarföreningen understryker viklen av atl SCBs statisfik
snarasl kompletteras med uppdelning av konkurser avseende näringsidkare och
övriga.

Leverantörsgruppen
anser atl det finns ett behov av att nyetablerings-och konkursstatistiken
ytterligare utvecklas. Möjligen skulle bland företagsformerna också inordnas
ekonomiska föreningar.

3 Övriga synpunkter

3.1 Etableringskontroll och näringstillstånd

Kronofogdemyndigheten
i Sundsvall vill erinra om all de förelag som utredningen i huvudsak behandlar
förutsätts ha uppnått en viss dignitet. I den verklighet där
kronofogdemyndigheterna arbetar utgörs dock ofta förelaget av en person, en så
kallad B-skattare, med kontoret på fickan, utan egentlig bokföring, utan
registrerad firma, utan någon som helst planering, ofta med svarta inkomster
och ofta med eftersläpande skatteoch avgiflsskulder. Kronofogdemyndighetens
enda vapen mol en sådan belalningsovillig rörelseidkare är konkursansökan, som
dock ofta är ett tmbbigt vapen. Utredningens slutsatser och förslag har
knappast någon effekt på dessa fall. Enligt kronofogdemyndighetens uppfattning
borde någon form av näringstillstånd övervägas ålminstone för vissa branscher.
I grunden oseriösa företag borde alltså aldrig kunna starta så enkell som nu
sker.

Sveriges
Köpmannaförbund anför alt antalel konkurser bland framför allt småföretagsamheten
ökat i reella tal, men sett i ett större sammanhang utgör dessa fall ändå en
bråkdel av småföretagsamheten som helhet. Att tänka sig att införa spärregler
till skydd för samhällsintressen och andra intressen för dessa relativt få
fall, som kan få negafiva effekter för all företagsamhet kan ej anses önskvärt.

Sveriges
Ackordscentral påpekar all del utomlands som regel fordras elableringstillstånd
som förutsälter atl vederbörande har kunskaper och finansiella resurser
anpassade efler den lilllänkla verksamhetens art och omfattning. Mest effekfiva
sättet att få ner antalet konkurser är uppenbarligen atl införa sådan generell
etableringskontroll. Men del ingreppet i den traditionsbundna näringsfriheten
har icke ansetts politiskt gångbart. Del är mot denna bakgrund Sverige på
senare år begåvats med en sorts etable-ringskontroU s.a.s. bakvägen genom en
ymnig flora reglering såsom näringsförbud, näringstillstånd, bulvanlag,
ansvarsgenombrott m.m.

3.2 Aktiekapital och företagarfond

Utvecklingsfonden
i Malmöhus län konstaterar att ett slort eget kapital vid

starten ökar företagets uthållighet. Ett krav om större aktiekapital skulle ur

denna synpunkt vara positivt men skulle sannolikt också få en bieffekt i

form av en lägre nyetableringstakt. Om den senare skall bibehållas eller 411

s. 412 Kontrollera mot PDF

ökas
måste andra eller kompletterande åtgärder vidtagas. I England filläm- Prop.
1986/87:74 pas en avdragsrält vid taxeringen för belopp som används för
placering genom nyemission i icke börsnoterade bolag. En överföring av detta
till svenska förhållanden som då ger en möjlighet till löntagare atl göra
avdrag till laxeringen för belopp som sätts in på ett nyetableringskonto och
som får disponeras i samband med företagsstart efler vissa regler borde kunna
medge en ökning av kravet på eget kapital vid företagsstarten och därmed också
öka chansen till överlevnad och färre konkurser. Fonden föreslår att denna möjlighel
undersöks.5verigei Grossistförbund påpekar all en utväg alt motverka konkurser
är en höjning av det lägsta fillåtna aktiekapitalet, vilket skulle öka soliditeten
i aktiebolagen och därmed skapa störte motståndskraft mot ekonomiska svårigheler.
En sådan höjning skulle vara moliverad redan med hänsyn till penningvärdets
fall. Del skulle visserligen riskera atl begränsa nyföretagandel men det finns
dock andra företagsformer som i sådana fall kan komma fill användning.

Sveriges
Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet påpekar alt en
betydelsefull konkursorsak är del förhållandel, att mindre, speciellt
nystartade företag oftast har en ofillräcklig bas av eget kapital att falla
tillbaka på om och när svårigheler uppstår. För alt förbättra situationen i detla
avseende, menar Industriförbundet alt de tidigare diskuterade etableringskontona
bör införas.

Ulvecklingsfonden
i Jämllands län föreslår att följande möjlighet utreds. Personer som har en
anställning skall ha möjlighel att förbereda steget att bli företagare genom atl
bygga upp en individuell företagarfond. Detta kan ske genom att tillåta att skatlemässiga
avsättningar som reducerar inkomsten av Ijänst får göras. Pengarna kunde i likhet
med Investeringsfond betalas in på spärrat räniebärande konlo i riksbanken.
Fonden skulle få frigöras enbart vid bildande/ökning av aktiekapital i fåmansbolag.

3.3 Leasing samt Ackord m.m.

I
anslutning till sina remissvar har vissa instanser lagit upp frågor om dels
leasing (Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening), dels ackord m.m.
(Växjö tingsrätt, Kronofogdemyndighelen i Sundsvalls dislrikl, Sveriges
Grossistförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Ackordscentral, STU och Leverantörsgmppen).
För informalion om dessa synpunkter hänvisas till respeklive remissyttrande.

412

s. 413 Kontrollera mot PDF

Bilaga
6 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av statens industriverks rapport
"Kompetensutveckling för konkurrenskraft"

I kapttel
I slås fast att alla företags möjlighel att utvecklas framgångsrikt är avhängig
personalens kompetens i olika avseende. En kontinuerlig fort-och vidareulbildning
- kompetensutveckling - är därför nödvändig. Staten har enligt vår mening ett
ansvar såväl för att lämpliga ulbildningsakliviieier utvecklas och ställs till
småförelagens förfogande som för attitydpåverkande och motivationsskapande insalser.

Mot
bakgrund av det stora utbildningsbehovet i småföretagen och den stora mängden
småförelag - bara inom tillverkningsindustrin 51000 med ca 300000 anslällda -
hävdar vi att de medel som staten idag satsar på den kontinuerliga
kompetensutvecklingen i småföretagen via SIND, utvecklingsfonderna och SIFU -
27 Mkr - framstår som synnerligen blygsamma. Detta intryck förstärks enligt
vår uppfattning om man dessutom ställer dessa medel i relalion till vad som
satsas inom andra områden - 950 Mkr i bidrag till studieförbunden eller de
30-40 Mkr per år som satsas på utbildningsinsatser av ad-hoc-karaklär. Enligt SIND
är en ökad resurstilldelning till fortlöpande småförelagsinriklade
utbildningsinsatser samhällsekonomiskt mycket väl motiverad.

Kapilel
2 ger i punktform en sammanfattande beskrivning av småföretagens
utbildningssituation. Enligt ulredningens sludier kännetecknas småföretagen
generellt sett av betydande fortbildningsbehov, både av basut-bUdningskaraktär
och i fråga om specialist- och ledningsutveckling. Kunskapen om
utbildningsutbudet är dock dålig, varför valet av utbildning bUr slumpmässigt
och inte ett resultat av medvetna prioriteringar. Utbildning ses inte heller
som ett medel för företagsutveckling.

Eftersom
målgruppen - de mindre och medelstora förelagen - är myckel heterogen, blir
också utbildningsbehoven mycket heterogena och svåra att entydigt precisera.
Delta leder också till att behovet av företagsanpassad utbildning är storl,
liksom behovel av en systematisk kartläggning av utbildningsbehovet i det
enskilda företagel.

I
kapttel 3 redovisas resultaten av etl antal studier av utbildningsutbudet.
Sammantaget ger de olika delstudierna bilden av att småförelagen inte är en
prioriterad målgrupp för någon utbildningsarrangör; ingen arrangör finansierar
heller huvuddelen av sin verksamhet genom intäkter från småföretag.

Förnyelsefonderna
anses inte komma att innebära någon fördel för småföretagen; utbildningsartangörerna
inriktar sina aktiviteter mot de - större - företag som har avsatt förnyelsefondsmedel.

De
planer för den framlida inriktningen - mer företagsnära arbele, fler

insatser i småföretag, ökad andel uppdragsutbildning - som olika utbUd-

ningsartangörer centralt anger, tycks inte alltid motsvaras av fakfiska

möjligheter lill genomförande regionalt och lokalt. Ett viktigt skäl till delta

är arrangörernas begränsade erfarenheter av atl marknadsföra sig mot och

arbeta med småföretag. 413

Utvecklingsfondernas
och utbildningsenheternas verksamhet inom ul-

s. 414 Kontrollera mot PDF

bildningsområdet
beskrivs i kapttel 4. Det konstateras att företagsuiveck- Prop. 1986/87:74 ling
är det överordnade begreppet i utvecklingsfondernas verksamhet. Bland de
huvudfunktioner man kan identifiera under detta överordnade begrepp finns
kunskapsöverföring - som kan ske på olika sätt och där utbildning är elt sätl.
Utbildningen har tre väsentliga funktioner eller roller. Den har en strategisk
roll där företagels affärsidé är utgångspunkten och där kompetensutvecklingen
är en viklig del i förverkligandel av affärsidén. Den konsultativa rollen får
ökad belydelse eftersom de mindre företagen behöver hjälp med analys,
planering och genomförande av utbildningsinsatser. Servicerollen är till stor
del utbildningens traditionella roll -att lillhandahålla ett kursprogram av basutbildningskaraklär.
Samtliga dessa funktioner/roller är viktiga.

Enligt
SIND:s uppfattning måste en ändamålsenlig utbildningsorganisation utformas så
att

-
den kan göra verksamma insatser
från lokal- till riksnivå

-
utbildningsinsatserna blir rätt
avbalanserade över dessa nivåer. Beskrivningen av den hisloriska ulvecklingen
och analysen av den

nuvarande
verksamhelen visar atl verksamhelen överensstämmer väi med intentionerna i
utredningar och propositioner, men att vissa svagheter behöver åtgärdas.
Analysen utmynnar i elt anlal funktionsområden, som är av central belydelse
för utbildningsfunktionen. Dessa områden är:

-
Marknadsföring och information
om utbildning

-
Produklion och anpassning av
utbildningsmaterial

-
Pedagogisk/metodisk utveckling

-
Företagsledningsutveckling

-
Upprättande av regionala
resurs-pooler

- Kompetensutveckling
inom utvecklingsfonderna

Dessa
områden kräver kontinuerliga utvecklingsinsatser och atl en hög
specialistkompetens kan vidmakthållas. Enligt SIND:s uppfattning kan de bäsl
utföras på fierlänsnivå.

Med
utgångspunkt i riksrevisionsverkeis rapport om SIFU görs i kapttel 5 en
genomgång av SIFU:s verksamhet. Det konstateras atl SIFU:s nuvarande
verksamhet, som i stor utsträckning består av traditionell kursverksamhet,
inte motsvarar den pågående inriktningen mot regionaliserad och företagsanknuten
utbildning som statsmakterna och småföretagen själva önskar. SIND anser emellerfid
inte all RRV övertygande har visal att den nu aktuella fortbildningen inom
främst teknikområdet skulle ges i sådan form på den fria marknaden. Mycket
talar istället för att dessa lekniska specialistkurser kräver en centraliserad
organisation och ett centraliserat genomförande för atl överhuvudlaget kunna
komma fiU stånd. SIFU har följaktligen en viktig funktion att fylla även i
framtiden inom teknikområdet.

Del
nuvarande målet att stödja småföretag samt kravet på kommersielll

inrikiad verksamhel medför enligt SIND vissa problem. Alt lösa detta

genom att blanda deltagare från småföretag och större organisationer anser

SIND ha stora fördelar, dels vad gäller informations- och erfarenhetsutby

tet, dels genom atl de större organisafionerna "fyller ut" kursema
ekono- 414

s. 415 Kontrollera mot PDF

miskt sett. Prop. 1986/87:74

Elt
kontaktnät av inhyrda experter och lärare anser SIND vara en viktig tillgång,
inte minst som länk till ulvecklingen av ny teknik och nya teknikapplikationer
inom näringslivet. RRV:s slutsats alt SIFU därigenom har hamnai "i en
situation som i ett längre perspekliv holar hela organisationens
existens" (sid. 47), är enligt SIND:s uppfattning inte underbyggd av någon
övertygande analys.

SIFU
har lyckats sanera sin ekonomiska ställning parallellt med en successiv
indragning av det statliga stödel. Della inger, enligt SIND:s mening,
förhoppning inför SIFU:s möjligheter att uppnå en hög ekonomisk effektivitet.

Småföretagsstödjarrollen
bör framgångsrikt kunna kombineras med tek-nikspridarrollen. Teknikspridning
bör ses som etl verksami medel i arbelet med att siödja de små förelagens
livskraft.

Mot
bakgrund av beskrivningen i de tidigare kapitlen görs i kapilel 6 en
sammanfattande analys och lämnas förslag lill framtida inriktning av ulvecklingsfondernas
utbildningsfunktion och SIFU.

SIND
konstaterar att utvecklingsfondernas utbildningsfunklion har vikliga uppgifter
när det gäller företagens kompetensutveckling. Resurserna svarar dock inte mot
de behov som framkommit under utredningsarbetets gång. Därför skisseras en
utveckling, som går ulanför direkliven, men som enligt SIND:s uppfattning ändå
bör blir föremål för ett seriösl övervägande.

En
sådan utveckling skulle kunna innebära atl utbildningsenheterna i mera fasta
och organiserade former än för närvarande samverkade med andra regionala
aktörer, förslagsvis i stiftelseform. För atl även fortsättningsvis stå
arrangörsneutrala bör inte utbildningsarrangörer ingå i denna krets av aktörer.
Samtidigt med en sådan skisserad stiftelsebildning borde man också se över
enheternas/stiftelsernas geografiska verksamhetsområden.

Storstadslänen
kan exempelvis behöva särbehandlas med lanke på den stora mängden företag. De
långa reseavstånden i norr borde också ägnas särskild uppmärksamhel i delta
sammanhang. För all på ell mera helläckande sätl än idag nå mindre och
medelstora förelag borde också utbild-ningsfunklionen ges en väsentlig
resursförstärkning. På så sätt skulle man också bättre kunna förena kraven på
en samlad utvecklingsresurs - enheten/stiftelsen — med kraven från
utvecklingsfonderna på en rättvis fördelning av insatserna i de enskilda
länen. En resursförstärkning i storleksordningen 10 personer är enligt SIND:s
uppfattning inte orimlig.

För
att komma till rätta med svagheterna i den nuvarande organisalionen - inom
ramen för utredningens direktiv, dvs. att förslagen inte får medföra ökade koslnaderför
småförelagspolitiken — föreslår SIND att utvecklingsfondernas Ulbildningsresurser
försiärks genom att konsulterna på utbildningsenheterna ges ett uttalat
länsansvar. Fördelningen av resurserna beslutas efter överläggningar mellan
resp. utvecklingsfond och utbildningsenhet. De - i förhållande fill
arbetsuppgifterna - "svagare" enheterna bör förstärkas med totalt 3
konsulttjänster.

Slutligen
föreslås alt SIND ska representeras i ulbildningsråden genom 415

s. 416 Kontrollera mot PDF

ständigt adjungerad
ledamot. Prop. 1986/87:74

SIFU
har enligt SIND en viklig industripoUtisk roll, främst inom teknikområdet. För
att möjliggöra etl flexibelt arbetssätt med snabb anpassning av verksamheten
till marknadens krav, bör SIFU även fortsättningsvis drivas i stiftelseform.
Fastigheten på Sandbacksgatan i Stockholm bör överföras i SIFU:s ägo för all ge
SIFU en företagsekonomiskt motiverad finansiell bas.

SIND
anser att det industripolitiskt motiverade statliga stödet bör ges till
specificerade program och inte som generellt bidrag. Det kan ske genom alt till
SIND överföra del bidrag som idag ulgår fill SIFU (för närvarande 12 Mkr). I
programdiskussioner mellan SIND och SIFU preciserar SIFU vilka industripolitiskt
motiverade insatser man vill genomföra och till vilken koslnad. SIND - som
statligt operaiivt organ för induslripoliliska insalser — får samtidigt möjlighel
att lägga ut uppdrag på SIFU. Genom en sådan konstruktion samordnas i SIND de slatliga
medlen för industripolitiska, småförelagsinriklade utbildningsinsatser; SIND
förfogar ju redan idag över medel, 8 Mkr, för utvecklingsinsatser, informafion
och marknadsföring inom utbildningsområdet.

För
atl säkerslälla att den småförelagsinriklade kompetensen bibehålls inom SIFU,
bör emellertid etl visst belopp avdelas för SIFU:s räkning som en basresurs. Slorieken
på detta belopp bör beslämmas efter överläggningar mellan SIND och SIFU.

Slutligen
föreslås att regionalpolitiska medel utgår för atl täcka merkostnader i SIFU: s
verksamhel, vilka är en följd av beslutet att lokalisera SIFU fill Borås.

416

s. 417 Kontrollera mot PDF

BUaga
7 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av remissyttranden över statens
industriverks rapport Kompetensutveckling för konkurrenskraft

Statens
industriverk har i september 1986 överiämnat utredningsrapporten
"Kompetensutveckling för konkurrenskraft — Om slalens stöd till småföretagens
kompetensutveckling". Rapporten innehåller bl.a. analyser av småföretagens
behov av fortbildning och det befintliga utbudet av fortbildningstjänster.
Vidare föreslås vissa förändringar beträffande organisafion och finansiering
när det<gäller de regionala utvecklingsfondernas utbildningsverksamhet och
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU).

Efler
remiss har yttranden över rapporten avgetts av statskontoret,
riksrevisionsverket, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, universitels-och
högskoleämbetet (UHÄ), arbelsmarknadsstyrelsen, styrelsen för teknisk
utveckling, centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige,
Landstingsförbundet, Svensk Industriförening, Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling (SIFU), Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges
Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, Tjänstemännens Centralorganisation, de
regionala utvecklingsfonderna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,
Göteborgs och Bohus, Kronobergs, Hallands, Jämllands, Kopparbergs och Nortbottens
län samt Sveriges Köpmannaförbund. UHÄ har bifogat yttranden av regionslyrelser
saml enskilda universitet och högskolor.

Dessutom
har skrivelser inkommit från näringsfrihetsombudsmannen. Svenska Småföretagsinsfitutel,
Svenska Ingenjörssamfundet samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

I det följande återges en sammanfatining av de synpunkter som angetls
i remissvaren, uppdelade i avsnitten AUmänna synpunkier, Uivecklingsfonderna
och SIFU.

1 Allmänna synpunkter

Slalskonlorel
anser atl industriverket i sin analys även borde beaktat möjligheterna att det
privata näringslivet tar ett störte finansiellt ansvar för
utbildningsinsatserna lill småföretagen än vad man gör i dagsläget.

Riksrevisionsverkei
anför att en ökad resurstilldelning till fortlöpande småföretagsinriktade
utbildningsinsatser är samhällsekonomiskt väl mofiverade. Den avgörande frågan
är dock enligt RRV:s mening på vad dessa resurser skall satsas för atl bäst effekl
skall uppnås.

När SIND definierar slatens
roll i rapporten till att ha "ett ansvar såväl

för att lämpliga ulbildningsakliviieier ulvecklas och ställs fill småföreta

gens förfogande som för attitydpåverkande och motivafionsskapande in

salser" tolkar RRV förslaget som en ambitionshöjning och ett förord för en

mer vittgående offentlig invervention på marknaden från SlND:s sida. 417

27 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

s. 418 Kontrollera mot PDF

RRV
förordar att del slatliga stödet till småförelagsinriktad vidareutbild- Prop.
1986/87:74 ning inom teknikområdet fortsättningsvis ges, efter ansökan, som kursul-vecklingsmedel
fill privata eller offenfiiga organisationer samt atl del bör övervägas att ge
styrelsen för teknisk utveckling en mer framträdande roll i detla sammanhang.

Avslutningsvis
framhåller RRV atl verket anser SIND:s förslag vara jämförbart med etl paradigmskifte
i svensk industripolitik. Dras förslagen ut i sin förlängning kommer staten om
ett antal år all ha en mycket slor och rigid organisation på alla
samhällsnivåer med ett långtgående planerings-och styrningsmandat över all ulbildnings-
och utvecklingsverksamhet riktad mot landets små och medelstora förelag, i dag
487000 av 488000 företag.

Skolöverstyrelsen
(SÖ) noterar alt kunskapen om utbildningsutbudet är dålig. Denna kunskap bör
dock kunna förbättras genom utveckling av utbildningsplaneringen i länen.

Utvecklingsfonderna
bör när det gäller olika utbildningsinsatser för småföretagare uppmärksamma
kursutbudet i komvux och statens skola för vuxna (SSV) saml på gymnasieskolans
påbyggnadsutbildningar.

Sö
erinrar om den satsning på utbildning för småföretag via SSV och komvux som
sedan budgetårel 1983/84 genomförts i Sö:s glesbygdsprojekt i samarbete med glesbygdsdelegalionen
och som inte beskrivits i rapporten.

Universitets-
och högskoleämbetet framhåller att behovet av fortbildning och
vidareutbildning är stort i elt så föränderligt samhälle som del vi nu lever i.
Högskolereformens mål om återkommande utbildning är ännu aktuellare nu än 1977.
De mindre och medelstora företagen utgör därvidlag inget undanlag.

Ofta
är de mindre företagens utbildningsbehov mer komplicerade alt tillgodose inom
högskolan; del krävs mer uppsökande verksamhel t.ex.

Styrelsen
för Uppsala högskoleregion anser att universitetet och de regionala högskolorna
bör och kommer atl utgöra en mycket viktig resurs för de mindre företagen i
regionen. SIND och SIFU bör därför inrikta del framtida arbetet bl.a. på hur
man bäst skuUe kunna ta lillvara denna resurs.

Styrelsen
för Linköpings högskoleregion anför att när det gäller de konkreta förslagen
har regionstyrelsen svårt att ta ställning till dessa mer i detalj. Med
utgångspunkt i utredningens direktiv förefaller förslagen väl motiverade.

Samlidigt
visar rapportens innehåll och utredningsdirektiven på ett allvarligt
samordningsproblem. Varken i direktiven eller i utredningen har man försökt
analysera högskolans roll som anordnare av fortbildning och vidareutbildning
för de små och medelstora företagen. Detta är enligt regionstyrelsens mening en
allvarlig brist.

Även
Högskolan i Jönköping anser att det är anmärkningsvärt att en så omfattande
utredning som den föreliggande ej i något avseende berört det allmänna
utbildningssystemet, i synnerhet då högskolan, som har i direkt uppgift att
söka tillgodose näringslivets behov av vidareutbildning.

Högskolan
bedriver via utbildningslinjer, reguljära enstaka kurser och 418

s. 419 Kontrollera mot PDF

uppdragsutbildning
omfattande och uppskattad utbildning för bl. a. perso- Prop. 1986/87:74 nal
inom mindre och medelstora företag.

Högskolan
vill framhålla vikten av en nära samverkan mellan olika uibildningsanordnare på
även övergripande nivå för att bl.a. förhindra resursspill.

Styrelsen
för Göleborgs högskoleregion kommenterar samma brist i utredningen och vill
särskilt peka på de möjligheter som under senare år utvecklats inom högskolan
för småföretagsverksamhel både inom teknik och ekonomi. T.ex. finns elt
fördjupningsblock i småföretagsekonomi efter den grundläggande ekonomilinjens 2
år. Studenterna arbetar parallelll med teoretiska studier i etl praklikförelag.

Chalmers
Tekniska Högskola anser att rapporten utmynnar i förslag om statliga
stödåtgärder för ändamålel, vilkel CTH ser som positivt eftersom
utbildningsinsatser är en av de bästa samhällsinvesteringar som kan göras.

Nuvarande
system med statsstöd till endast vissa utbildningar har nackdelar, eftersom
det inte gör utbildningsutbudet konkurtensneutralt så att fort- och
vidareutbildning kan erbjudas på lika villkor till alla kategorier i företagen.

Ett
sätl att åstadkomma konkurrensneutralitet åtminstone inom ett och samma företag
är alt ge utvecklingsfonderna möjlighet att efter kompetent behovsanalys och samråd
med företagsledare lämna bidrag för dellagande i kvalificerande specialkurser
på den öppna marknaden. På så vis kan viktiga UtbUdningsbehov, som annars inte
kan komma ifråga, täckas.

Företagsekonomiska
institutionen vid Stockholms universUet ser det som angeläget att den statliga
satsningen på kompetensutveckling av småföretagare även inbegriper universitet
och högskolor, speciellt de universitet som haren akademisk
utbildningsinriktning mot mindre och medelstora förelag.

Molsvarande
institution vid Göleborgs universUei finnerdet märkiigl atl en enhet på SIND
med delvis egna intressen i en rad frågor har gjort utredningen. Det blir då
mera av försvar av befintiiga revir, anslag och organisationsformer än av
radikalt nytänkande.

En
fördjupad analys av vad kursdeltagare fått ul av sitl dellagande hade varit
önskvärd. Ulredningen har här missat en myckel väsenllig del av utbildningen.

Enligl
Umeå universitet kännetecknas utredningen av etl utpräglat uppi-från-perspektiv
där man valt att se utredningsområdet från SIND:s, SIFU:s och Ulvecklingsfondernas
perspektiv. Ell alternativt angreppssätt är att studera utbildningsfrågorna
mera ur småföretagens synpunkt.

Mer
resurser föreslås samlas hos SIND, vilkel inte självklart kan sägas öka
möjligheterna till förelagsanpassning.

Enligt
Styrelsenför teknisk utveckling finns det fortfarande hinder för att småförelagsinriktad
utbildning spontant skall äga rum i tillräcklig omfattning.

Ett
behov finns därför alltjämt av statligt stöd till sådan utbildning som ell komplemenl
till den fortbildningsverksamhet som privata organ erbjuder.

Centralorganisationen
SACO/SR understryker kravet på likvärdiga vill- 419

kor för samtliga fortbildningsinstilut
som är verksamma på marknaden.

s. 420 Kontrollera mot PDF

SACO/SR:s medlemsförbund
Sveriges Civilingenjörsförbund framhåller Prop. 1986/87:74 bl.a. alt om samhällel
vill stimulera fortbildning genom ekonomiska slöd, bör sådana lämnas lill
konsumenterna. Det är pricipielli felaktigt atl subventionera producenter på
en fungerande marknad. Om det likväl skall ske, bör stödmedel kunna sökas i
öppen konkurrens.

Landstingsförbundet
anser, att den nu akluella rapporten i sin analys inte lillräckligl lar hänsyn
till att det sedan 1980-talets börian vuxil fram regionala stiftelser och
centra för utbildning och demonstration av ny teknik med särskild orientering
mot mindre och medelslora företag. Till detta kan läggas den siarkt
expanderande uppdragsutbildningen vid bl.a. de regionala högskolorna.

Förbundet
vill undersiryka viklen av all SIFU och de regionala utbildningsenheterna
verkar i nära samarbete och kompletterar varandra, där SIFU utvecklar och
producerar kurser som marknadsförs anfingen centralt av SIFU självt eller
regionalt av utbildningsenheterna.

Svensk
Industriförening noterar all av utredningen framgår atl staten varie är satsar
30-40 milj. kr. på utbildning av ad hoc-karaktär och där utredningen säger sig
inte kunna frigöra sig från tanken att sådana insatser duggar på ett sådanl sätl
att de "förångas innan de nått marken". Det är föreningens mening alt
om 30-40 milj. kr. istället satsades på konsultutveckling i angelägna ämnen i
samverkan med branschorganisationerna och riktade slöd till cenirala avnämargrupper
skulle sannolikl en "jetstråleeffekt" uppstå som inte bara är
kraftfull i sig utan också drar med sig omgivningen.

Föreningen
skrev i sitl remissvar på RRV:s utredning alt den saknade en
effektivitetsanalys, dvs. på vilket sätt man får ul den största nyttan av
insatta slatliga medel. Samma svaghet har SIND:s utredning.

Föreningen
vill understryka alt det måste satsas mer på småföretagsutbildningen. SIFU,
utvecklingsfonderna och branschorganisationerna bör härvid ses som verktyg.
Ökade resurser och ökad samverkan mellan dessa aktörer är en mycket angelägen
åtgärd för atl utveckla den svenska mindre och medelstora företagsamheten.

Enligl
Svenska Arbetsgivareföreningen år lösningar med flera utbildningsarrangörer
överlägsna lösningar med färre amangörer. En annan gemensam nämnare är ofta atl
man vid ett fritt val oftare väljer sådant som finns så nära företaget som
möjligt. Översatt till rapportens område betyder det, alt utbildning som
erbjuds geografiskt och organisatoriskt nära det lilla förelagel är överiägsen andra
lösningar.

SIND-rapporten
gör i kapitel 3 en ansats att bl.a. inventera utbildnings-givare av belydelse
för småföretagen. I denna del är rapporten klart brislfällig.

SAF
anser att man bör eftersträva många skilda ulbildningsamangörer på företagsutbildningsområdel.
Endast härigenom kommer företagens personal att få lillgång till ett så
kvalitativt utformat, samt geografiskt och tidsmässigt lokaliserat, utbud som moisvarar
individernas behov. Bland sådana utbildningsarrangörer bör det absolut råda
konkurrensneutralitet.

Etl
sätt alt stimulera liU förbättrat utbildningsutbud är atl stimulera

utbildningskonsumenlernas efterfrågan på ijänsterna ifråga. 420

s. 421 Kontrollera mot PDF

Den
mest angelägna åtgärden nu lorde vara att säkerslälla konkurrens- Prop. 1986/87:74
neutralitet mellan SIFU och övriga aktörer på samma marknad, och atl sfimulera
till flera, gärna lokalt och regionall förankrade arrangörer. Frågan om
statsanslag över huvud laget bör ulgå lill denna företagsutbildning kan
därefter övervägas. Om så befinns vara önskvärt, kan anslagels slorlek avgöras
och med fördel erbjudas konsumenterna av utbildningsljäns-terna.

Del
är enligt Sveriges Industriförbund hell riktigl atl se fortbildning och
vidareutbildning av förelagens personal som etl av de främsta instrumenten för
alt åstadkomma denna kompetenshöjning. Det bör dock i detta sammanhang påpekas
all även den grundläggande utbildningen inom säväl skola som högskola spelar en
allt slörre roll när det gäller kompetensutvecklingen i induslriföretag.

Med
hänsyn till det för, speciellt de mindre och medelstora, företagen betungande
uttaget av skatter och avgifier finns det idag ett betydande kostnadsmotslånd
när del gäller vidareutbildningsinsatser för de anställda, även om företagarna lill
fullo är medvetna om del långsikliga behovet av sådana. Så länge denna
belastning kvarstår lorde därför statliga subventioner i någon form vara
erforderliga för all kurser och andra insalser för alt vidareutbilda personalen
skall attrahera småföretagen i den utsträckning som ur samhällsekonomisk
synvinkel är önskvärd.

Denna
subventionering bör, enligt förbundets mening, inte ske genom underprissättning
på kurser anordnade av SIFU eller andra offentliga kursanordnare. Dessas prissätlning
skall vara marknadsanpassad och i princip ge full kostnadsläckning.
Erforderliga subvenfioner bör i stället kanaliseras via SIND eller annan
lämplig statlig myndighel till förelagen i form av bidrag för kursdellagande.
Sådana bidrag ska utgå inte enbart för SIFU-kurser ulan även för deltagande i
kurser som främjar teknikspridning anordnade av andra kursarrangörer, såväl privala
som offentliga.

SHIO-Familjeföretagen
konslalerar atl industriverkets översyn inte har fått den vida inriktning som SHIO-Familjeföretagen
anser vara önskvärd. Den nu föreliggande sludien har i huvudsak begränsats till
statens slöd lill dels SIFU, dels de regionala utvecklingsfonderna, vilka har
såväl staten som landstingen som huvudmän. Den skiftande utbildning, som
förekommer vid sidan av SlFU:s och ulvecklingsfondernas engagemang, har redovisats
summariskt och punktvis.

Enligt
SHIO-Familjeföretagens bestämda uppfattning föreligger fortfarande inte
tillräckligt allsidigt underiag för att ta ställning lill omfattningen av och
inriktningen pä slatens stöd till småföretagens kompetensutveckling.

Den
nu framlagda utredningsrapporten förstärker intrycket av att begränsningen av
bidrag lill SIFU och fonderna innebär alt statsmakterna underiåler atl utnyttja
utbildningsresurser som ligger vid sidan av dessa insfitutioner.

Enligl
Tjänslemännens Centralorganisation konstaterar ulredningen att

en ökad resurstilldelning till fortlöpande småförelagsinriklade utbildnings

insatser är samhällsekonomiskt mycket väl motiverad. TCO vill slarki

understryka detla synsält. 421

s. 422 Kontrollera mot PDF

Ulvecklingsfonden
i Göleborgs och Bohus län nolerar att projektmedel Prop. 1986/87:74 föreslås lilldelas
SIFU och utvecklingsfonderna ur etl gemensaml anslag. Fondens förslag är att
dessa medel fördelas genom överläggningar mellan de tre parterna SIND, SIFU och
utvecklingsfonderna så att förutsättningar för en effektiv samordning av
utbildningsservice för landels små och medelstora förelag uppnås. Om SIFU
koncentrerar sig på alt utveckla, marknad.sföra och genomföra kurser, som man
idag har som huvudsaklig aftarsidé, och utvecklingsfonderna koncentrerar sig pä
utbildningskonsultation har de båda organisationerna hell oUka roller på
marknaden och således också förutsättningar för ett aktivi samarbete i
framtiden.

Utvecklingsfonden
i Kronobergs län anser att mycket kraftfulla insatser behövs för alt ge
målgruppen samma möjligheter till kompetensutveckling som de stora företagen
har.

Fonden
vill kraffigt understryka behovet av närhet fill förelagen (tillgodoses genom
nära samarbete med resp. utvecklingsfond) samt behovet av en utbildningsgrupp
med hög och allsidig kompelens inom utbildningsområdet (lillgodoses genom en
sammanhållen utbildningsenhet).

UlveckUngsfonden
i Hallands län delar utredningens uppfattning atl småförelagsmarknaden är
alltför dyr att bearbeta på rent kommersiella villkor och att småförelagen bl.a.
lill följd härav i alltför liten omfattning deltar i utbildning.

Utredningens
slutsals att utbildningsgivarna kommer all koncentrera sina
marknadsföringsinsatser mot slörre företag med medel i fömyelsefondema är
mycket påtaglig redan nu i fondens kontakler med utbildningsgivarna.

Enligl
UlveckUngsfonden i Jämtlands län år det viktigt att del utbildningsstöd som
lämnas av staten för all slimulera företagen lill all höja sin kompetens i så
stor omfattning som möjligt kommer de enskilda förelagen tillgodo ulan alt
delar av slödel "kommer borl på vägen" när det skall slussas via
olika instanser fram till företagen. Fonden tycker därför att detla stöd skall
ges direkt till utvecklingsfonderna i form av projektmedel.

Utvecklingsfonden
i Kopparbergs län framhåller alt del behövs kraftfulla insatser och en
avsevärd försiärkning av resurserna för att främst moiivera småföretagen och
informera om utbildning som ett medel för företagsutveckling och ökad
konkurrenskraft.

Utvecklingsfonderna,
men även branschorganisationerna, är de aktörer i utbildningssystemet som kan
vara aktuella för mer omfattande insatser inom dessa områden.

Sveriges
Köpmannaförbund erinrar om atl förbundel genom Köpman-nainstituiet lägger upp
och genomför kurser med inriktning på bl. a. detaljhandeln. En utvecklad fortbildningsversamhet
på detta område med slöd av Induslriverkets utvecklingsresurser skulle kunna
ske i samarbete med inslilutel.

Näringsfrihetsombudsmannen
skriver atl man genom rapporten kom

mer in på frågan om offentliga stödåtgärder till statliga m.fl. organ, vilka

på den öppna marknaden konkurrerar med privata företag utan subven

tioner. NO har i olika sammanhang generellt pekat på riskema för att

stödåtgärder av delta slag redan i sig kan snedvrida konkurrensfömtsäll- 422

s. 423 Kontrollera mot PDF

ningarna på en marknad.
Vidare har NO uridérsimkil viklen av atl elt Prop. 1986/87:74 sådant stöd
så långt möjligt utformas på så sätt att det blir konkurrensneulralt.

Enligt
Svenska Ingenjörssamfundet (ISF) år det svårt och dyrt för uibildningsanordnare
alt karllägga behovel av förelagens kompetensutveckling, och det är likaledes
svårt och dyrt alt medvetandegöra företagen och de anslällda om deras behov av
kompetensutveckling. Det är ISF:s uppfattning att det krävs speciella statliga
medel för atl klara dessa informa-fionsbehov.

Länssiyrelsen
i Göleborgs och Bohus län skriver att utbildningsinsatser geniemot
småföretagens problemvärid inom olika nivåer av grundutbildningen är en föruisättning
för livskraftiga småförelag. Det måsle också finnas överensstämmelse och
samordning mellan gmndulbildning resp. forlbildning.

Länsstyrelsen
föreslår att iniliafiv tas till vidgat samarbete i utbildningsfrågor på grund-
och fortbildningsnivå genom att de regionala organ som verkar på området
erhåller impulser att intensifiera samarbets- och utbildningsinsatser på
småföretagsområdet. Särskilt viktigt är detta med tanke på expansionen av privala
Ijänsieseklorn, där många mindre förelag ålerfinns. I etl sådant
utbildningssamarbete med inriktning på småföretagens behov bör även de
forskningserfarenheter som universiteten erhåller tas tillvara.

2 Utvecklingsfonderna

Riksrevisionsverkei
anser att analysen är mycket bra men atl slutsatserna präglas av en övertro vad
gäller att inom en organisation bygga upp en kompetens kring utformningen av
småföretagsutbildningen. Slutsatserna präglas också enligt RRV av en
häpnadsväckande planeringsoplimism.

Mot
bakgrund av de skilda behoven och de olika fömtsättningarna hos småföretagen
anser RRV varken atl del är möjligt eller önskvärt att bygga upp en organisafion
med uppgifter som den föreslagna. Utvecklingsfonderna bedömer RRV vara en av
flera privata eller offentliga nälverksak-törer på det regionala planet, en
aktör som borde definiera sin roll som ett komplement till vad som spontant
sker på marknaden/inom nätverken.

RRV
anser att utbildningsenheterna i likhei med förslagel från utbildningsenheten
i Göteborg bör decenlraliseras till utbildningskonsulenter på varje fond med en
samarbetsgrupp som samordnare.

Landslingsförbundel
konstaterar att det ule i länen läggs en grund för en nödvändig anpassning i
del regionala arbelet med kompetensutveckling och teknikspridning för
näringslivets behov. Utbildningsenheternas förmedlande roll för
småföretagsutbildning utgör en viktig del i detta nätverk.

SHIO-Familjeförelagen
år inte beredd att förorda att ytterligare statliga medel skall satsas på en ulbyggnad
av fondernas ulbildningsorganisafion. Fondernas verksamhet på detta område bör enligl
organisalionens uppfattning sättas in i ett vidare sammanhang.

Grunduppfattningen
hos Tjänstemännens Centralorganisation år att den

personal som skall stödja de mindre företagen i deras kompetensutveckling 423

s. 424 Kontrollera mot PDF

bör finnas så nära
förelagen som möjligl, dvs. vid den enskilda utveck- Prop. 1986/87:74 lingsfonden.

UtveckUngsfondema
i Stockholms, Södermanlands, Öslergöllands och Örebro län anser atl utbUdning
är ett viktigt del av utvecklingsfondernas lotala insatser och måste för att ge
bästa result intergreras i fondkonsulternas arbete. Detta innebär sålunda att
utbildningsresurserna i högre grad än idag förs ut så nära marknaden som
möjligt.

Fonderna
understryker atl, även inklusive föreslagna förstärkningar, är insatserna för
utbildning i små och medelstora förelag mycket små, jämfört med vad staten
satsar på utbildning inom andra områden och jämfört med det stora behovet som
finns i dessa företag.

Utvecklingsfonden
i Göteborgs och Bohus län anser alt de utbildnings-konsulter, som idag arbetar
på Utvecklingsfonden Utbildning, bör filldelas ett uttalat länsansvar och på
sikt utplaceras på respekfive utvecklingsfond där så är lämpligt.

Vidare
anser fonden att del är angeläget att tillgängliga resurser i så hög
utsträckning som möjligt går till aktivt fältarbete. Fonden ser därför hellre
att tillgängliga medel fördelas på respektive utbildningsenhet än att de går
till en utbyggnad av de administrativa resurserna på SIND.

Ulvecklingsfonden
i HaUands län skriver att utbildningsenheternas verksamhet måste mycket starki inlegreras
med fondernas så att enhelen är en naturiig och intern servicegivare i
fondernas företagsutvecklingsverksamhet. Detta innebär att enheternas uppgifler
- med ulredningens terminologi — ligger inom den konsultativa rollen och
servicerollen. Utbildningsenhetens unika kompetens skall vara kunskap om utbildningsgi-varmarknaden,
dvs. såväl kursutbud som resurspersoner på riks- och lokal nivå.

Det
är angeläget att tillgängliga resurser används för aktivt fältarbete. Det
innebär också atl vi bedömt att man nu kan minska andelen centrala utvecklingsprojekt.
Utbildningsenheterna har numera utvecklat etl mycket nära samråd och
rollfördelning kring utvecklingsprojekten. Följakfiigen föreligger inga risker
för dubbelarbete och suboptimering. Riksprojekt kan genomföras i en flexibel
projektorganisation. Sammanfattningsvis anser vi att den typen av
utvecklingsprojekt som varit aktuella under senare år och kan förvänlas bli
angelägna i framtiden bäst initieras och priorileras inom det regionala
utbildningssystemet. Följaktligen avstyrker vi förslaget till utbyggnad av de
administrativa resurserna på SIND för denna verksamhet och föreslår att
resurserna i stället används till en förstärkning av de regionala
utbildningsresurserna.

Däremot
ser vi del som naturiigt att SIND följer utbildningsverksamheten genom att SIND
adjungeras till ulbildningsrädel.

UlveckUngsfonden
i Kopparbergs län påpekar alt med fondernas nya inriktning på strategisk
företagsutveckling måste utbildningen integreras på ett hell annat sätt än
tidigare i fondernas verksamhet.

Utredningen
föreslår att nuvarande organisation bibehålls men att "Ut

vecklingsfondernas utbildningsresurser bör förstärkas genom att konsul

terna inom resp. utbildningsenhet ges ett uttalat länsansvar". Vi har
funnit

del svårt att härleda vad utredarna mer konkret avser med detta. Följaktli- 424

s. 425 Kontrollera mot PDF

gen
vill vi konkretisera detla genom alt som i alternafiv 3 slå fast alt alla Prop.
1986/87:74 utbildningskonsulter organisatoriskt tillhör utbildningsenheten, men
utplaceras på resp. utvecklingsfond för att klara det förelagsnära arbetet i
samarbete med fonden. Utbildningsenheten i Falun kommer aUlså att placera en
utbildningskonsult vid varje utvecklingsfond i regionen. På utbildningsenheten
"centralt" finns ledningsfunktion och resurser för central administrativ
service.

Vi
anser det vidare angeläget att nuvarande detaljstyrning av resurstilldelningen
upphör, bl.a. för att med de myckel begränsade medlen klara föreslagen omorganisalion
och omorientering av verksamheten.

Utvecklingsfonden
i Norrbottens län vill kraftigt tillstyrka en förstärkning av resurserna. Vi
anser att det finns myckel starka skäl för en kraftig resursförstärkning i vår
region. För del första är del kommersiella utbudet mycket litel. Vår region är inle
alls intressant för arrangörerna. Detta innebär all vi måsle salsa stora
resurser på att initiera utbildningar. Det här avspeglar sig också i
verksamhetens omfattning som enligt utredningen är mycket större i vår region
än i övriga regioner (utom Göteborg).

Utredningen
konstaierar "att den utbildningsverksamhet som UF/UE bedriver väl
överensstämmer med intenfionerna i propo.sitioner, utredningar m.m.",
dvs. verksamheten är relevant. Vi finner del ologiskt att ulredningen sedan
föreslår alt SIND stärks för att "bedöma relevansen av planerade
utbildningsinsatser".

Sveriges
Köpmannaförbund skriver att allt fler numera har insikt om tjänstesektorns
betydelse för såväl nationell som regional utveckling. Sammanlaget måsle fiden
nu vara mogen att - främst när del gäller fortbildning och konsultverksamhet
inom småföretagsseklorn — genomföra den sedan länge önskvärda utvidgningen av ulvecklingsfondernas
verksamhet.

Enligt
Svenska Småföreiagsinsiituiet bör man låta utvecklingsfonderna bättre samverka
med högskolorna kring utbildning och utvecklingsprojekt samt avdela speciella
resurser för sådant samarbete för att det skall komma igång.

3 SIFU

Statskontoret
förordar en successiv avveckling eller ombildning av SIFU lill bolag. Vad
gäller eleklronikavdelningen föreslår statskontoret att man borde pröva i
vilken utsträckning som avdelningen kan övertas av den regionala
utvecklingsfonden.

Riksrevisionsverkei
hävdar atl de fiesta av SIFU:s kurser (inkl. de lekniska) är utsatta för
konkurrens av ett flertal uibildningsanordnare inom olika branscher och nischer
även om inle en enstaka sådan uibildningsanordnare konkurrerar över hela SIFU:s
verksamhetsfält. Alt som SIND ulifrån ett konstaterande att det för vissa
kurser behövs en centraliserad organisation och ett centraliserat genomförande
dra slutsatsen att SIFU därmed har en viklig funkiion att fylla även i
framliden inom teknikområdet är enligt RRV något förhastat.

RRV
förordar att SIFU:s mål endera klargörs med dithörande satsningar 425

s. 426 Kontrollera mot PDF

i enlighet med vad RRV
skisserade i SIFU-rapporten eller att sfiftelsen Prop. 1986/87:74 uibjuds lill
dess avnämare. För så vitt detta inle mottages positivi bör verksamheten
avvecklas.

Om
statsmakterna väljer att bevara SIFU i huvusak i enlighet med SIND:s förslag
bör stiftelsen enbart kunna få medel tiU näringspolifiskl motiverade insalser i
konkumens med andra uibildningsanordnare.

SIFU
bör inle kopplas ihop med SIND på föreslaget vis då möjligheterna till ett marknadsmässigl
agerande troligtvis försämras.

Skolöverstyrelsen
anser all SIND - om förslaget att låta SIND svara för uppdrag till SIFU
förverkligas - inte enbart bör lägga ut uppdrag till SIFU ulan också använda
statlig och kommunal vuxenutbildning, siudieförbund och AMU för sådan uppdragsverksamhel.

Styrelsenför
teknisk utveckUng anser, till skiUnad från vad som föreslås i utredningen, inte
alt det statliga bidraget lill SIFU bör överföras till SIND. Efter den tidpunkt
då SIFU ombildades till en stiftelse har verksamhelen utvecklats positivt.
Institutet har marknadsanpassal sin verksamhel, som i ökande grad läcker sina
egna kosinader. SIFU bör ges fortsalla möjligheter att självständigt fullfölja
detla.

Enligl
Landsorganisationen i Sverige år del nu vikligl att SIFU får den arbetsro som
krävs för att helhjärtat och utan hol om förändringar kunna ägna sig åt
förelagda uppgifter. Det är visserligen ingel fel i att den slatliga
verksamheten granskas och ifrågasätts. Blir frekvensen av sådana granskningar
alltför tät finns del emellertid risk för all verksamheten blir lidande.

Etl
av förslagen i den nu föreliggande utredningen är alt SIFU:s nuvarande slalliga
anslag på 12 milj. kr. får disponeras av SIND som efter överläggningar
tilldelar SIFU etl basanslag för sin näringspolitiska verksamhet och däruiöver
efter uppdrag från SIND får ersällning för övrig verksamhet på småföretagsområdel.

LO
har svårt att inse fördelen med en sådan konsimktion. Enligl LO riskerar
förslaget leda till att den redan blygsamma resurstilldelningen genom
införandel av ännu elt led i resursanvändningen ytterligare tunnas ul innan del
når den åsyftade målgruppen, nämligen småförelagen.

Kan
det konstateras att lokaliseringen långsiktigt faktiskt lett fill väsentligt
ökade kostnader för SIFU innebär del i själva verkel att det statliga siödet lill
småförelagspolitiken minskat efler fiyttningen. Staten bör därför bevilja SIFU etl
anslag som motsvarar de merkostnader som ullokaliseringen årligen förorsakar.

Landstingsförbundet
anser alt man måste kräva av SIFU att institutet anpassar sin utbildning till
ämnesområden där marknadens utbud kvaUlets-mässigt eller geografisk är
ofullständigt.

Förbundsstyrelsen
anser dessutom alt samverkan mellan SIFU och Slalens industriverk (SIND) bör
bygga på en rollfördelning där SIND utfärdar vissa övergripande rikfiinjer för
verksamheten utifrån industripoliliska priorileringar snarare än atl försöka
styra via enskilda projekt.

Landstingsförbundets
styrelse lillstyrker atl SIND fortsättningsvis ad

minislrerar medel till SIFU. Styrelsens ställningstagande bygger på att

såväl SIFU som utbildningsenheterna åtminslone erhåller realt förändrade

anslag. Förbundsstyrelsen motsätter sig således en fortsalt successiv ned- 426

s. 427 Kontrollera mot PDF

skärning av SIFU:s anslag,
vilket bör kunna undvikas genom omfördelning Prop. 1986/87:74 från den
medelsram som SIND har lill förfogande. I den mån detta inle bedöms möjligt
vidhåller styrelsen sin tidigare framförda uppfattning, att samhället helt bör
koncentrera sitl engagemang till de regionala utvecklingsfonderna och
utbildningsenheterna.

Svensk
Industriförening tillslyrker ulredningens förslag om all tillföra SIFU ett
stiftelsekapital i form av fastigheten på Sandbacksgatan. Likaså stödjer
föreningen utredningens resonemang om SIFU som en industripolitisk resurs med
skyldighet att utveckla kurser för sin stadgeenliga målgrupp främsl den mindre
och medelstora industrin. Att SIFU då förväntas redovisa på vilket sätt detta
uppdrag ulförts anser föreningen självklart -lika självklart som alt förslag på
offensiva salsningar för målgruppen från SIFU:s sida måste vägas in från
effektivitetssynpunkt mot andra statliga satsningar på utbildningsområdet. Hillills
har inte föreningen funnit atl så varit fallet.

SIFU
skriver atl stiftelsen skall fortsätta försöka la ett utökal ansvar för
samhällets ansträngda budgetsiluation inom ramen för förelagsekonomiska
spelregler. SIFU klarar dock inte utan särskild ersäitning dubbel lokalisering,
exceptionella lokalkostnader och en ändamålsparagraf för verksamheten som
kräver uthålliga insatser inom etl så heterogent och kostnadskrävande område
som mindreföretagssektorns utbildningsbehov.

Ungefar
200 kurser kan anses som unika, dvs. rubriken återfinns svåriigen hos andra
utbildningsgivare. Det är en viklig näringspolitisk uppgifl att uthålligt lillhandahålla
sådana udda aktiviteter till specialister inom främsl näringsliv men även till
olika tekniska förvaltningar.

Slyrelsen
noterar med tillfredsställelse SIND:s förslag och betonar nödvändigheten av
alt SIFU bör erhålla ett stiftelsekapital. Alt överföra fastigheten på Sandbacksgatan
10 kan vara en väg. Del måste då framhållas, att SIFU verkligen erhåller
fastigheten utan några kosinader samt att den blir möjlig atl belåna.

Styrelsen
uitrycker stor oro om hela anslaget skulle kopplas till SIND. Detla innebär på sikl
en betydande risk för en överarbetad administrativ handläggning på kurs-och projeklnivåfrån
såväl SIFU:s som SIND:s sida.

Utvecklingsfonderna
har genom slyrelserepresentation i SIFU påverkansmöjligheter och del är
angeläget och naturligt atl SIFU ges en liknande möjlighet inom ramen för de s.
k. utbildningsråden.

Sveriges
industriförbund skriver att SIFU bör koncentrera sitl kursutbud till i första
hand relativt avancerade teknikkurser inom så "smala" områden att det
inte är lämpligt eller möjligl att anordna dem regionalt. SIFU:s funktion
härvidlag bör alltså vara att via kursgivning sprida kunskap om ny leknik fill
industriförelag.

Beträffande
SIFU:s lokalisering vill Industriförbundet påpeka att lokaliseringen till
Borås var regionalpoltiskt motiverad. Detta har utan tvekan medfört problem när
det gäller att rekrytera deltagare till kurser i Borås. Bl.a. därför är SIFU:s
kursverksamhet i Stockholm fortfarande omfattande. Det är därför också mofiverat
med elt visst regionalpolifiskl stöd till SIFU så länge lokaliseringen fill
Borås kvarstår.

SHIO-Familjeföretagen
inslämmer i utredningens uppfattning att SIFU 427

s. 428 Kontrollera mot PDF

har en viktig industripolitisk
roll, främst inom teknikområdet. SIFU bör Prop. 1986/87:74 därför även fortsätiningsvis
drivas i stiftelseform. Som organisalionen har framfört tidigare bör - som SIND
föreslår - fastigheten på Sandbacksgatan i Siockholm överföras i SIFU:s ägo
för att ge SIFU en företagsekonomiskt motiverad finansiell bas.

SHIO-Familjeföretagen
motsätter sig däremot utredningens förslag alt det industripolitiskt moliverade
slatliga stödel skall överföras fill statens induslriverk. Skall SIFU:s
ställning som fristående sliftelse säkerställas på sikl bör SIFU enligl
nuvarande ordning tilldelas särskilda medel över budgetpropositionen. Del är
dock önskvärt att bidragen kan beräknas för fleråriga program, t.ex.
treårsperioder, så att SIFU kan planera på längre sikt än ett budgetår i taget.

Tjänslemännens
Cenlralorganisalion delar utredningens uppfattning atl SIFU har en viklig industripolitisk
funktion, främst på teknikerområdet. Även dess verksamhel med inriktning på
småförelag är väsentlig. TCO anser också, liksom utredningen, att stödet lill SIFU
bör utgå för specificerade program och inle som ett generelll bidrag. Medlen
till SIFU bör disponeras efler samråd mellan SIND och SIFU. Samtidigt är det
angeläget att arbetet sker med god framförhållning, så atl SIFU får en rimlig
planeringshorisont.

För
all säkerslälla att den småförelagsinriklade kompeiensen bibehålls inom SIFU
bör enligt utredningen ett visst belopp avdelas som basresurs. TCO fillslyrker
detta förslag.

Utvecklingsfonden
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Örebro län instämmer i
utredarnas uppfattning att SIFU har en vikfig funktion atl fyUa för framför
allt den lekniska fortbildningen i små och medelstora företag.

Fonderna
anser det rikligl atl merkoslnader för lokaliseringen till Borås las inom ramen
för ett regionalpolitiskt program, så att de inte belastar småföretagsanslaget.

Utvecklingsfonden
i Hallands län anser det naturligt att SIFU för sin näringspolitiska roll
erhåller etl särskilt anslag. SIFU kan inte förvänlas klara en uthållig
bearbetning och ett anpassal kursprogram för de mindre och medelstora företagen
på renl kommersiella villkor.

Fonden
ifrågasätter förslaget att SIFU:s nuvarande anslag, 12 Mkr, överförs lill SIND
som därefter vidarefördelar detta till SIFU i form av basanslag och
programanslag. Mot bakgmnd av utvecklingsfondernas erfarenheter och de motiv ulredningen
lämnar leder detta bara fiU omotiverad byråkratisering och hämmar SIFU:s
möjligheter att agera marknadsanpassal och kommersiellt. SIND och
utvecklingsfonderna kan dock bidra till ytterligare konkretisering av SIFU:s näringspolifiska
roll genom löpande kontakt, samråd och informationsutbyte.

Sammanfattningsvis
föreslår fonden att SIFU även fortsättningsvis tiUdelas sill näringspolitiska
anslag direkt från regering/riksdag.

Näringsfrihetsombudsmannen
anför atl när det gäller subventioner just

till SIFU, både i form av anslag till utbildningsinsatser och fri fillgång till

tjänstebrevsrätl, har NO i beslut 1986-06-20, nr 228, redovisal principiella

synpunkter, innebärande bl.a. en kritisk inställning till tjänslebrevsrätten. 428

s. 429 Kontrollera mot PDF

Svenska Småföretagsinstitulei
säger sig i stort dela RRV:s åsikter. Del Prop. 1986/87:74 är inle längre motiverai
alt ge SIFU fortsatt stöd. På den tiden då utbildningsutbudet för småföretag
var mycket begränsat fanns skäl att finansiera etl SIFU. Men idag finns elt så
brett kommersiellt utbud av all möjlig utbildning alt staten ej behöver skattefinansiera
SIFU som görs idag.

Atl
ge SIFU särskilda slödpengar för alt man fått verksamhelen fello-kaliserad är
befängt och resursslöseri.

Viktigast
är dock de pedagogiska skälen. En utbildning för småföretag bör vara starkt regionaliserad.
Lärare, konsulter m.fl. bör finnas nära till och ingå i del lokala nätverket av
företagskonlakter. Men SIFU klarar ej att arbeta regionalt. All ändå utnyttja SIFU
innebär att lokala utbildningsföretag delvis uteslängs från sin hemmamarknad
och effektiviteten blir lägre.

Svenska
Ingenjörssamfundet framhåller att någon motsvarighet till SIFU, med ansvar för etl
brett utbud av leknisk utbildning, inte finns. SIFU:s utbud med elt stort antal
kursrubriker är unikt. Men det är också viktigt att påpeka att SlFU:s
verksamhet inte skulle kunna bedrivas utan ekonomiskt stöd till verksamheten.
Om stödet till SIFU skulle upphöra blir den sannolika följden alt vissa
"godbitar" kan behållas men huvuddelen av verksamheten måste läggas
ned. Bara i enstaka fall kan andra kursanordnare ta över.

429

s. 430 Kontrollera mot PDF

Bilagas
Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av utredningens om vissa frågor inom
mineralområdet betänkande (Ds I 1986:7) Utveckling av landets organiserade
mineraljakter

1 Bakgrund

Den
organiserade mineraljaktens målsättning är all den med allmänhetens hjälp skall
främja prospekteringen efter och försöriningen med mineralråvaror.
Mineraljakten syftar till att sfimulera allmänheten att söka efter nya uppslag
till mineralfyndigheter, främst malm och industrimineral. Några uppslag kan
efter olika professionella prospekteringsinsaiser på sikt ge upphov till ny
gruvindustrien verksamhet eller under vissa fömtsättningar öka livslängden hos
redan etablerad sådan verksamhet. Ell mineraljakts-fynd kan således vara en
betydelsefull första länk i den s.k. prospekte-ringskedjan från fynd av block
eller observation i fast berg till gmva eller mineralbrotl. Mineraljakten är
därför ett välmotiverat komplement och hjälpmedel lill den yrkesmässiga prospekleringen
i landet. Den kan dock aldrig i sig själv bli en metod för alt få fram nya
fyndigheter.

I
landet finns tre regionalt organiserade mineraljakter, nämligen en i Norrland,
en i vissa delar av Bergslagen och en i Värmland. Den nortländska
mineraljakten, som omfattar de fem nordligaste länen, leds och finansieras i
huvudsak av Stiftelsen Norrlandsfonden. Denna startade efter förebild av den
finska folkmalmlelningen eller folkprovsverksamheien som den också benämns.
Bergslagens mineraljakl omspänner för närvarande Örebro och Väslmanlands län
och den samordnas av respeklive utvecklingsfond. Den värmländska mineraljakten
har länet som geografiskt täckningsområde och länsstyrelsen har
samordningsansvaret för verksamhelen.

De
nu akluella mineraljakterna befinner sig alla i olika utvecklingsfaser. Den
norrländska, som är äldst, har genom mer än femlon års kontinuerlig verksamhel
i allt väsentligl funnit sina former. Denna ingår som en integrerad del i Nortlandsfondens
verksamhet. Bergslagens mineraljakt är fortfarande inne i en uppbyggnadsfas
medan den i Värmland ännu befinner sig i ett initialskede. För alla tre
jakterna gäller att beslut om verksamhelen i princip tas för ett år i taget.

De
tre organiserade mineraljakterna omsätter årligen för den egentliga verksamhelen
tillsammans ca 3 milj. kr., varav omkring tvä tredjedelar finansieras med
allmänna medel genom ekonomiskt stöd från i huvudsak olika regionala och lokala
organ. Den resterande tredjedelen ulgörs av insatser som de prospeklerande organisafionerna
bekostar inom ramen för Norrlandsfondens och Bergslagens mineraljakter. Med
utgångspunkt i vissa intressanta mineraljaktsfynd lägger prospektörerna
dessutom i genomsnitt ned yllerligare uppskattningsvis totalt 3 milj. kr. per
år på olika uppföljande insatser.

Mineraljakien
kan sägas ge upphov till två typer av resullal. Den ena

utgörs av enskilda uppslag som efter olika uppföljande prospekteringsin- 430

satser
i gynnsammaste fall kan leda fram till alt man påvisar en brytvärd

s. 431 Kontrollera mot PDF

mineralfyndighet.
Den andra innebär att ell antal enstaka mineraljaktsfynd Prop. 1986/87:74 i en
region tillsammans med annan geologisk information kan ge indikation på nya
malmprovinser. Denna lyp av mer långsiktiga resultat från mineraljakten kan
vara elt hjälpmedel för de professionella organisationerna när del gäller alt
styra en del av deras prospektering, t.ex. lill områden som av olika skäl
kanske tidigare bedömts ha en låg prospekteringspotenfial.

De
resultat som hittills uppnåtts med den organiserade mineraljakten måsle vad
gäller intressanta enstaka prospekteringsuppslag betraklas som goda. Detla
trots atl någol mineraljaktsfynd ännu inle lelt lill någon gruvverksamhet. Vid
denna jämförelse bör dock tas i beaktande atl del över huvud taget är få gruvor
som öppnats under de omkring 15 år som den organiserade mineraljakten pågått i
landet. Härfill kommer att del förflufit i genomsnitt 25 år mellan upptäcklsår
och etableringsår för de gruvor som i dag är i drift och som upptäckts under
1900-talet. I Finland, som har en belydligl längre erfarenhet av organiserad
mineraljakt, har folkprovsverksamheien hittills spelat en betydande roll för
utvecklingen av landets gruvindustri. Elt stort antal av landets malmgruvor i
drift är resultat av amatörfynd.

En
mångfald av uppslag har framkommil vilka mofiverat vidare arbeten. Totalt har mineraljakien
i Norrland och Mellansverige hitlills lelt till ett 70-tal gruv- och
mineralrätter. De flesla av dessa eller etl drygl 60-tal är inmutningar. Två av
fynden har efter uppföljande arbelen resulterat i utmål; dvs. två stycken
brytningsrätter. Med stöd av mineraljaktsfynd har fyra
undersökningskoncessioner för uran beviljals. Vad gäller mineraljaktens
långsiktiga resultat kan konstateras att nya områden, som är gynnsamma för prospektering,
har identifierats av de prospeklerande organisafionerna i Västerbottens län
utanför Skelleflefällel, Västernortlands, Jämllands och Gävleborgs län. Det
kan dessutom nämnas att mineraljakten framhävt Nortbotten som ett molybdenförande
område.

Under
senare år har i skilda sammanhang den organiserade mineraljaktens situation
och framlida utveckling diskuterats. Även om denna verksamhet ännu så länge bedriviis
under en förhållandevis kort period har det visat sig föreligga behov av
förändringar i olika avseenden. De frågor som härvid aktualiserats är framför
allt en organisatorisk samordning och en effektivisering av de pågående mineraljaktema
samt en gemensam och vad gäller det geografiska verksamhetsområdet utökad mineraljakl
i Bergslagsregionen. Även vissa andra delar av verksamhelen av gemensam karaklär
har uppmärksammats som nödvändiga att se över. Detta gäller främst vissa frågor
med anknylning till information, marknadsföring, dokumentation och skatteplikt
för priser vid mineraljakt.

431

s. 432 Kontrollera mot PDF

2 Förslag Prop. 1986/87:74

Utredningen
föreslår följande vad gäller mineraljaktens organisation och finansiering:

-
Mineraljaktens länsprägel
bevaras.

-
De prospeklerande
organisationerna skall della i verksamhelen med egna resurser.

-
Den norrländska mineraljakten
fortsätter tills vidare, i vart fall under ytterligare minst fem år, som en
frislående organiserad verksamhet med Norrlandsfonden som huvudman och med en
oförändrad organisation, inriktning och omfattning. Norrlandsfonden och övriga
finansiärer, dvs. de prospeklerande organisalionerna, regionala organ och
kommuner, satsar till mineraljakten i Nortland under en femårsperiod i slort
sett oförändrade resurser på verksamheten.

-
En samordnad och utökad
mellansvensk mineraljakl elableras med i första hand Bergslagsregionen som
geografiskt verksamhetsområde. Utvidgningen skall ske genom en frivillig
anslutning av intresserade län. Verksamheten får en varaktighet på fem år,
varefter den utvärderas och omprövas.

-
Den samordnade och utökade
Bergslagens mineraljakt skall styras och drivas av en stiftelse med de
deltagande länens utvecklingsfond (landsting) och/eller länsstyrelse som huvudmän.
Utvecklingsfonden i Örebro län svarar under akluell femårsperiod för
stiftelsens kansliuppgifter. För verksamheten skall det finnas etl fast kansU
med en motlagningsceniral för insända prover. Delta lokaliseras till Stråssa i
Örebro län.

-
För den ulökade Bergslagens
mineraljakt skall det finansiella åtagandet vara sådanl att det kan ge
verksamheten en varaktighet på fem år. Vid en anslutning av fem län uppgår den
årliga kostnaden fill omkring 2 milj. kr., dvs. totall ungefär 10 milj. kr. under
hela perioden. Finansieringen skall ske med allmänna medel. En fjärdedel av
ifrågavarande belopp samfinansieras av de deltagande länen. De reslerande tre
fjärdedelarna finansieras i sin helhet genom bidrag ur de medel som regeringen
aviserat att ställa till Bergslagsdelegationens förfogande för utvecklingsinsatser
i Bergslagen. De prospeklerande organisationerna skall satsa de resurser som
krävs i form av nalurainsatser för atl på motsvarande sätl som nu sker delta i
en utökad Bergslagens mineraljakt.

- Den
under fem år föreslagna försöksverksamheten med en samordnad

och utökad Bergslagens mineraljakt genomförs under perioden 1987-

1991. Nortlandsfondens och Bergslagens mineraljakl skall i och med

utgången av år 1991 lägga fram ett gemensamt förslag till fortsatt verk

samhet.

Utredningen
föreslår vidare följande vad gäller vissa för mineraljakten gemensamma frågor:

- En
viss samordning mellan den nortländska och den utökade Bergsla- 432

gens mineraljakt skall eftersträvas under aktuell femårsperiod.

s. 433 Kontrollera mot PDF

Den
organiserade mineraljakien utvecklas fill en mer folkligt förankrad ■ Prop.
1986/87:74 verksamhet genom aktiva och relativt omfattande insalser av information
och marknadsföring. De olika informations- och marknadsförings-aktiviteterna riklas
förutom till allmänheten även till olika yrkesgrupper som i sitt dagliga arbete
är ute i skog och mark samt till skolorna. Dessa aktiviteter lämpar sig i stor
utsträckning för samarbete mellan de regionala mineraljakterna.

En
riksbroschyr tas fram för mineraljakien.

Sveriges
geologiska undersökning (SGU) skall inom ramen för sina anslag bidra med informafion
och underlagsmalerial såsom översiktskartor och utdrag ur olika databaserade regisler
till mineraljakten.

Det
skall ankomma på SGU atl svara för registrering i georegistrel och
dokumentation på kartor, datalistor m.m. av de mineraljaktsfynd som leder fill
fältbesök. För att SGU skall kunna fuUgöra denna uppgift skall fällbesöksprotokoll
och kartmaterial kontinuerligt överlämnas till verket.

Enskilda
personer skall även i framfiden äga rält att få tUlstånd till undersökning av mineralfyndigheter.
Sådana rätter skall som i dag kunna överlåtas.

Skattefrihet
införs för prispengar från mineraljakten upp till ett belopp av 15000 kr.

433

28
Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 74

s. 434 Kontrollera mot PDF

Bilaga
9 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av remissyttranden över utredningens om
vissa frågor inom mineralområdet betänkande (Ds I 1986:7) Utveckling av landets
organiserade mineraljakter

Efter
remiss har yttranden över utredningen avgetls av statens industriverk,
Sveriges geologiska undersökning, nämnden för slatens gruvegendom,
länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen i Väslmanlands län, länsstyrelsen
i Örebro län, länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i Östergötlands län,
länsstyrelsen i Södermanlands län, länsstyrelsen i Kopparbergs län,
länsstyrelsen i Norrbottens län, länsstyrelsen i Västerbottens län,
länsstyrelsen i Jämtlands län, länsstyrelsen i Västernorrlands län och
länsstyrelsen i Gävleborgs län, landstinget i Västmanlands län, landstinget i
Örebro län, landstinget i Uppsala län, landstinget i Östergötlands län,
landstinget i Kopparbergs län, landslingel i Norrbollens län, landstinget i
Västernorrlands län, landstinget i Gävleborgs län, stiftelsen Västmanlands läns
utvecklingsfond, stiftelsen Örebro läns utvecklingsfond, sliftelsen Uppsala
läns utvecklingsfond, stiftelsen Östergötlands läns utvecklingsfond och Nortlandsfonden.

Vissa
remissinstanser har till sina yttranden fogal yllranden från andra instanser.
Sålunda har av länsstyrelsen i Värmlands län bifogats yllranden från Filipstads
och Torsby kommuner. Bergsskolan i Filipstad, av länsstyrelsen i Örebro län
från Lindesbergs kommun, av länsstyrelsen i Östergötlands län från Motala
kommun, av länsstyrelsen i Västerbottens län från stiftelsen Västerbottens läns
utvecklingsfond samt Mala och Slorumans kommuner.

I En samordnad och utökad mineraljakt i Mellansverige

Utredningen
föreslår att en samordnad och utökad mellansvensk mineraljakt etableras med i
första hand Bergslagsregionen som geografiskt verksamhetsområde. Utvidgningen
skall ske genom en frivillig anslulning av intresserade län. Verksamheten får
en varaktighet på fem år, varefter den utvärderas och omprövas.

En
Qärdedel av kostnaden för den samordnade mellansvenska mineraljakten bör
samfinansieras av de deltagande länen. Resterande tre fjärdedelar bör
finansieras genom bidrag ur de medel som regeringen aviserat alt ställa lill
Bergslagsdelegationens förfogande för utvecklingsinsatser i Bergslagen. De prospeklerande
organisalionerna skall delta i verksamheten med egna resurser.

Vid
en anslutning av fem län uppgår den åriiga kostnaden lill ca 2 milj. kr.

Mineraljakten
skall styras och drivas av en sliftelse med de deltagande 434

s. 435 Kontrollera mot PDF

länens utvecklingsfond (landsting) och/eller länsstyrelse
som huvudmän. Prop. 1986/87:74 Utvecklingsfonden i Örebro län bör svara
för stiftelsens kansliuppgifi. För verksamheten skall finnas etl fast kansli
med en motlagningsceniral för insända prover lokaliserat till Stråssa i Örebro
län.

De flesta remissinstanser tillstyrker ulredningens förslag
varvid man framhåller vikten av en lokal och regional förankring av
verksamheten. Länsslyrelserna i Väslmanlands, Örebro och Kopparbergs län har
tillstyrkt förslaget och anmäler att man önskar della i en samordnad mineraljakt.

Flera av de berörda länen har dock framfört synpunkter om
i vilken omfattning man önskar delta i mineraljakten.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller alt det är myckel
viktigt att mineraljakten har en stark lokal förankring. Därför pågår nu en
uppbyggnad av en organisation for att bedriva en mineraljakt i länet.
Länsstyrelsen tillstyrker således inte utredningens förslag om en samordnad
mineraljakt. Om en samordnad mineraljakt startas föreslår länsstyrelsen alt det
centrala kansliet och mottagningscentralen lokaliseras till Bergsskolan i Filipslad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker utredningens
förslag men konstaterar samlidigt att länsstyrelsen för närvarande saknar
ekonomiska resurser för att finansiera etl femårigl deltagande.

Länsstyrelsen i Uppsala län är i princip positiv till
förslaget men är för närvarande inle beredd att delta i den samordnade mineraljakien.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker förslaget
men anser en varaktighet av tre år vara mer lämplig.

Norrlandsfonden anser att den aktuella mineraljakten i
landet med fördel kan sammanföras i en organisalion. SIND är därvid det nalurliga
organet, men övergångsvis kan Norrlandsfonden vara huvudman för verksamheten.
Även länsstyrelsen i Västerbottens län och Mala kommun anser alt
Norrlandsfonden bör ansvara för undersökning av fynd från såväl Norrlandslänen
som övriga län.

SIND framhåller att även om vissa ekonomiska och
administrativa fördelar skulle kunna vinnas vid en gemensam mineraljakt under
Norrlandsfondens ledning är det SIND:s åsikt att möjlighelen all aklivera
flera deltagare i Bergslagens mineraljakl, som en följd av lokal anknytning, lalar
för utredningens förslag om två jämbördiga mineraljakter.

2 Den norrländska mineraljakten

Den norrländska mineraljakten bör, enligt utredningen,
fortsätta lills vidare som en fristående organiserad verksamhet med
Norrlandsfonden som huvudman och med en oförändrad organisalion, inriktning och
omfallning. Förslaget tillstyrks av samtliga remissinstanser som har yttrat sig
över förslaget.

3 Vissa för mineraljakten gemensamma frågor

Utredningen föreslår att en viss samordning mellan den
norrländska och

Bergslagens mineraljakt eftersträvas under den akluella femårsperioden. 435

s. 436 Kontrollera mot PDF

Vidare bör Nortlandsfondens
och Bergslagens mineraljakl i och med ut- Prop. 1986/87:74 gången av den
första femårsperioden lägga fram ett gemensamt förslag lill fortsatt verksamhet.

Flertalet
remissinstanser lillstyrker eller har inget att erinra mot utredningens
förslag.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län påpekar att kunnandet i Nortlands-länen bör utnyttjas, då
mineraljakten organiseras i andra delar i landet. Länsstyrelsen förordar all
Norrlandsfonden ansvarar för undersökning av intressanta fynd från hela landet.
Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser atl Norrlandsfondens fortsatta
samordningsroll bör markeras.

4 SGU:s uppgift i mineraljakten

SGU
skall inom ramen för sina anslag bidra med information och underlagsmaterial
såsom översiktskartor och utdrag ur olika databaserade register lill
mineraljakten.

Det
skall ankomma på SGU att svara för registrering och dokumenlafion av de mineraljaktsfynd
som leder till fällbesök. För att SGU skall kunna fullgöra denna uppgift bör fällbesöksprotokoll
och kartmaterial kontinuerligt överlämnas till verkel.

Flertalel
remissinslanser är positiva fill eller har inget att erinra mot utredningens
förslag.

SGU
år positiv till utredningens förslag om verkets roll i mineraljakten men
påpekar att kosinaderna för att genomföra dessa förslag inle ryms inom SGU:s
ordinarie budget. Genomförandet fömtsätter således att extra anslag tillförs SGU.
SGU föreslåräven att verket som opartisk myndighet deltar i bedömningen av
värdet av insända prov.

Länssryrdsen
i Jämtlands län understryker nödvändigheten av all alla uppgifter och data från
mineraljakten finns lätt lilgängliga inom resp. region. Huvudarkivet för Norrlands
mineraljakt bör därför även fortsättningsvis ligga i anslutning till
ledningsorganisationen i Luleå.

Länsstyrelsen
i Västernorrland anser att Norrlandsfonden primärt bör registrera de mineraljaktsfynd
som leder till fältbesök.

5 Skatteplikt för priser vid mineraljakt

Utredningen
föreslår att skattefrihet införs för prispengar från mineraljakten upp till
ett belopp av 15000 kr.

Flertalel
remissinstanser fillslyrker ulredningens förslag och framhåller att det är
myckel angelägel alt en skattbefrielse införs.

436

s. 437 Kontrollera mot PDF

Bilaga
10 Prop. 1986/87:74

Televerkets satsningar inom forskning och utveckling samt
bidrag till det svenska informationsteknologiprogrammet (skrivelse till
regeringen från Televerket)

1 Bakgrund

Televerket
har i sin treårsplan kortfattat beskrivit sina planerade satsningar på
forskning och utveckling (FoU). Avsikten med denna skrivelse är alt ge mera
detaljer om Televerkets FoU-program. Under förberedelsearbetet för ell
handlingsprogram inom informationsteknologiområdel har Televerket funnU det
angelägel atl, som en del av silt sektorsansvar för FoU på
telekommunikationsområdet göra vissa insatser. I syfte atl ge en samlad bild av
televerkets insatser anges i skrivelsen också vilka projekt och teknikområden
som enligl Televerkets uppfattning bör stödjas av informa-lionsteknologiprogrammets
del 4 (IT:4).

De
demonstrationsprojekt rörande teleteknikens tillämpningar vilka Televerket fidigare
informerat om finns också beskrivna. Då dessa projekt demonstrerar olika
användarnära och för samhället väsentliga tillämpningar av teleteknik och
informationsteknik måsle de betraktas som en integrerad del av IT: 4-programmet
vilket därigenom blir användar- och behovsstyrt.

Demonstrationsprojekten
skall också visa hur informationstekniken kan användas som stöd för regionala
verksamheter. Rapporten anger dessutom vissa möjligheter att använda IT:4-programmet
för utvecklingssatsningar i regionala stödområden.

Internationellt
satsas idag stora summor på investeringar och utveckling inom
informationsteknologiområdet som omfattar konsimktion och användning av system
och datorer för att lagra, bearbela och kommunicera informalion.
Utvecklingstakten inom områdel är mycket hög, och produkter och syslem blir
allt mer komplexa.

För
att på bästa sätl utnyttja landets resurser och främja konkurrenskraften gentemoi
ufiandel råder bred enighel om att det behövs en nationell samordning och
samling på IT-området. Televerkel anser atl genom ett program för industriell
utveckling med dellagande av stat och näringsliv kan landets resurser utnyttjas
opfimall och kompetens byggas upp som behövs för att svenskt näringsliv på
jämställd fot skall kunna delta i internationella utvecklingsprogram. Detta
blir i framtiden nödvändigt för att få tillgång fill utländska
forskningsresultat.

En
nationell satsning inom IT: 4 bör bygga vidare på de resultat som

uppnåtts genom STU:s satsningar och nationella mikroelektronikprogram

met, NMP. Områden av gemensamt intresse för staten och näringslivet är

till exempel en fortsatt satsning på konstruktions- och underhållshjälpme

del för komplexa system och för maskin- och programvara. TiUämpningar

såsom ökad integration mellan konslrukfion, produktion och höghastig-

hetskommunikation är också av stort intresse. Televerket är berett atl på 437

29
Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 74

s. 438 Kontrollera mot PDF

statsmakternas uppdrag
under en treårsperiod salsa 85 MSEK/år på ut- Prop. 1986/87:74 vecklingsprojekt
inom IT:4 ulanför Televerkels FoU-program. Televerkel räknar med att svensk
industri bidrar med lika mycket till denna del, vilkel har indikerats från indusirins
sida.

Televerkel
har också etl inlresse av alt sprida kunskap om informationsteknologins
möjligheter och är därför berett alt på statsmakternas uppdrag satsa 15 MSEK/år
under tre år på demonstrationsprojekt rörande IT-tek-nologins användning. De
flesta av dessa projekt ulförs regionalt i landet.

2 Televerkets satsningar på egen FoU

Fömtom
satsningarna på IT:4 programmet planerar leleverkskoncernen att under perioden
1988-1990 utifrån företagsmässiga grunder satsa i genomsnitt 700 MSEK/år på
forskning och utveckling. Av delta avser under del första året ca 500 MSEK/år
utvecklingsverksamhet och 150 MSEK forskningsverksamhel. Målet för utvecklingsverksamheten
är att, med ett lidsperspektiv på max fem år ta fram nya ijänster och produkler
saml öka effektiviteten, kvaliteten och fiexibilitelen i Televerkets nät och
hos dess tjänsler. Forsknings- och utvecklingsverksamheten bedrivs delvis i Televerkel
och dess olika bolag, t.ex. TELI och Telelogic samt i samarbete med Ericsson
på ELLEMTEL.

För
att kunna behålla sin plats som en av de mest avancerade teleförvaltningarna i
världen och aktivt kunna delta i del internationella och europeiska arbetet
alt standardisera nya lelenät och deras tjänsler krävs en omfattande forskningsverksamhel.
Många av teleförvaltningarna i de större europeiska länderna kan genom sin slorlek
satsa betydligt mer än vad Televerket gör. I många av de europeiska länderna
har teleförvaltningarna därtill stöd av helt eller delvis statligt finansierade
IT-program.

För
att få så stor utdelning som möjligt på sina egna begränsade resurser deltar
Televerket när så är möjligl i europeiskl forskningssamarbele. Televerket har
således sedan mer än tio år deltagit i det så kallade COST-samarbetet som
uttryckligen varit begränsat till forskning och som inneburit koordination av
resurser och utbyle av erfarenheter. EG har genom RACE-programmet startat en
långsiktig utveckling av etl europeiskt bredbandsnäi. Trols alt EG-kommissionen
från bönan sagt alt endast företag i EG-länder får dellaga har Televerket fått
komma med som fullvärdig deltagare i bildkodningsprojeklets definilionsfas,
dock utan det finansiella bidrag som normalt utgår från EG. Härigenom får
Televerket full insyn i vad som sker i de övriga RACE-projektens
definitionsfaser. Televerket deltar också i olika EUREKA-projekl: COSINE som
avser att bygga ett datakommunikationsnät för universitet och högskolor enligt
de s.k. OSI-rekommendationerna, EUREKA Software Factory och PROMETHEUS som
drivs av den europeiska bilindustrin och i vilket även Vägverket dellar.

438

s. 439 Kontrollera mot PDF

2.1
Forskningsområden Prop. 1986/87:74

Televerkets
forskningsinsatser faller huvudsakligen inom IT-områdel. Bland Televerkets
insatser kan nämnas följande områden.

2.1.1 Komponenter
och mikroelektronik

Televerkel
satsar ca 15 MSEK på bland annat komponenter för optisk kommunikation samt
grindmatriser och konslruklionssystem för kretsar, VLSI, inom ramarna för NMP
och dess fortsättning.

2.1.2 Stödsystem

Televerket
satsar 30 MSEK/år inom datalogi och expertsystemteknik. Syftet är alt skapa
stödsystem, verktyg och programutvecklingsmiljöer som höjer produktivitet och
kvalitet vid produklion och underhåll av programvara. Televerkel satsar också
ca 15 MSEK/år inom området kommunikations-arkitekturer och prolokoll, särskilt
OSI- tillämpningar.

2.1.3 Tillämpningar

Televerkel
satsar ca 10 MSEK/år på bildkodning, ca 10 MSEK/år på talkodning och ca 15 MSEK/år
på radioleknisk forskning. Televerket har också forskning på optokommunikation,
där ett spjutspelsprojekl är alt utveckla ett system för koherent kommunikalion
3,5 MSEK/år. På expert-systemteknik satsar Televerket för närvarande ca 15 MSEK/år.
Den slörsta satsningen gäller uppbyggnad av stödsystem för drift och
underhåll. Televerkel satsar ca 7 MSEK/år på programvara för ingenjörsarbelsplatser
med distribuerad dalabehandling, kommunikafion och arkivering av tekniska dokumeni
enligt internationella standards.

3 Industriella utvecklingsprojekt inom IT-programmet

Televerket
är berell all lillsammans med STU, försvarei och näringslivel från och med
87-07-01 starta programmet IT: 4, för industriella tillämpningsprojekt inom
områdena mikroelektronik och informationsteknologi. Televerkets salsning skulle
kunna uppgå lill 85 MSEK/år under tre år. Programmet tas fram genom diskussion
mellan induslri, STU, FMV, Televerket och högskoleväsendet. Inom programmei
skall möjlighelema till gemensam teknikupphandling från Televerkel och
försvaret beaktas.

Satsningarna
bör enligt Televerkels uppfallning ske på etl sådanl sätt all

de resulterar i kompetensuppbyggnad inom stal och näringsliv, samt på

universitet och högskolor. Resultaten skall konfinuerligl kunna uppda

teras, förbättras och hållas tillgängliga. Salsningen bör bygga vidare på de

kompetenscentra som finns i landet. Härigenom stimuleras enligt Telever

kets mening den regionala ulvecklingen utanför Stockholms-regionen. 439

s. 440 Kontrollera mot PDF

Televerket vill satsa på
områden som beskrivs i det följande, under Prop. 1986/87:74 förutsättning
all STU och försvarei bidrar med kompletterande satsningar. Alla
sifferuppgifter avser enbart Televerkets salsningar. Programmets totala
kostnader blir 3—4 gånger större. Dessa ytterligare satsningar täcker
kompletterande projekt och ger Televerkets projekl full slagkraft.

3.1 Krets-och processutveckling

Utvecklingen
på elektroniksidan går stadigt mol all alll fler funktioner inlegreras på ett chips.
Detla gör atl konstruktion av system i framtiden kan komma att i större
utsträckning utgöras av kretskonstruktion. För atl behålla Sveriges kompelens
inom systemkonstruktion är det därför viktigt att utveckla även kompetensen
inom kretskonstruktion inom landet. En salsning på krets- och processutveckling
avses därför ej primärt leda till processlinjer för tillverkning av komponenter
i stora volymer utan till möjligheter atl inom landel tillverka små volymer av
de mesl avancerade och strategiskt viktigaste kreisarna.

Genom
NMP har kompelens och resurser byggts upp inom omrädet, bl.a. på IM (Institutet
för Mikrovågsteknik), som bör stödjas i sin forskning inom mikroelektronik och
näriiggande områden (6 MSEK).

Redan
idag ställs allt störte krav på snabbhet och tillförlifiighet ifråga om
telekommunikation. Framlidens tjänsteiniegrerade digitala telenät kommer i hög
grad att bygga på fiberoptiska system. Etl strategiskt område för landet är
därför satsningar på konsimktion av integrerad optik (10 MSEK) och integrerade
höghastighetskretsar (4 MSEK).

Genom
att datoriseringen i alll snabbare lakl griper in i alll fler områden ökar
kraven på säker och behändig utrustning. En komponent allt fler kommer i
kontakt med är bildskärmar. Inom Sverige finns idag ett inlernafionellt erkänt
kunnande inom området flata bildskärmar. Området föreslås stödjas med 3 MSEK.

3.2 Hjälpmedel för komponent- och systemkonstruktion

Konstruktionsmetodiken
för syslem, programvara och komponenter måste i framtiden ses som etl
sammanhängande konstmktionssyslem. Detta skall ge möjlighel till snabb framtagning
av system och produktmodeller som lätt kan anpassas till användamas krav och
som genererar ändringsbar och återanvändningsbar programvara med hög
driftsäkerhet.

Utvecklingen
av etl konslruklionssystem för ingenjörsarbete som skall användas på idag
befintliga arbelsstafioner kräver framtagning av väl utvecklade generella, portabla
funklioner realiserade i programvara. Dessa funktioner skall ge stöd för l.ex. konstmkfion,
dokumenlafion, programmering och övrig relativt avancerad databehandling i
distribuerade miljöer (10 MSEK).

Som
en del i elt sådant programpaket ingår funktioner för konsimktion

av VLSI-kretsar. Det arbete som sker inom NMP-CAD bör därför fortsät

ta och möjligheter till samordning med europeiska projekt tillvaratas (6

MSEK). 440

s. 441 Kontrollera mot PDF

Ett
område av ökande betydelse är metoder för utveckling av porlabel Prop.
1986/87:74 och återanvändningsbar programvara (7 MSEK). Programvaruteknik är etl
av de områden där en fortsatt samordning med europeiska satsningar som EUREKA
Software Factory bör ske.

I
framtida konstruktions- och produktionssystem kommer kommunikationen mellan
kunder, konstruktörer, legotillverkare och tillverkningsenheter alt öka. Detta
beror på ökad integration mellan konstruktion och produktion (CAD/CAM) samt
ökande aulomatisering inom produktionen.

Elt
ökat kommunikationsbehov släller ökade krav pä enhelliga och fungerande
standards. En satsning bör därför ske på implemenlering och testning av
kommunikationsarkitekturer och protokoll för datanät, i produktions- och
kontorsmiljö enligt OSI-modellen (7 MSEK). Denna satsning skall samordnas med
nationella och europeiska satsningar typ SUNET, COSINE och RARE.

I
takt med alt produkters komplexitet ökar, ökar också svårigheterna att
effektivt förvalta och underhålla dem. En satsning på framtagning av elt
hjälpmedel för förvallning och underhåll av maskin- och programvarusystem bör
därför kunna komma till nytta för svensk induslri, försvar och statliga verk (7
MSEK).

3.3 Systemprojekt

Samtidigt
som Televerket av kapaciletsskäl snabbi inför optiska fibrer bedrivs i
samarbete med Ericsson framtagning av optiska system och byggstenar. Genom en
utveckling av etl opfiskt höghaslighetssystem för användning i televerkets nät
byggs vidare kunskap upp om hantering och realisering av fiberopfiska system
och systemkomponenter även för andra tillämpningar inom Sverige (5 MSEK).

Vid
dellagande i europeiska projekl typ RACE eller EUREKA handikappas svenskt
näringsliv i viss mån av att företag från EG-länderna får bidrag till
projektkostnaderna från EG-kommissionen. Sverige har idag en internationellt
erkänd kompelens inom bildkodningsområdet. En fortsatt satsning på att
tillvarata och vidareutveckla denna genom vidare deltagande i RACE-projekt bör
stödjas (7 MSEK).

Ett
projekt som spänner över ett flertal kunskapsområden och industribranscher är
det europeiska projektet PROMETHEUS som syftar till elt säkrare framlida vägnät
och trafiksystem. I utvecklingsarbetet kommer en belydande del att ske inom IT-teknologier
varför dessa salsningar bör stödjas av IT-programmet (5 MSEK).

Inom
landet finns en väl utvecklad kompetens inom radiokommunikation. Genom
utveckling av ett digitalt radionät inklusive studier kring kodnings- och
transmissionsfrågor vidareutvecklas denna kompelens (3 MSEK).

Bättre informafionsbehandling,
ökad kommunikation mellan människor

och högre servicenivåer är starka drivkrafter för utveckling av effektivare

kontorsinformationssyslem. Genom en satsning på utveckling av elt ob-

jeklorienleral konlorssystem ges möjligheter till alt praktiskt prova ut

veckling av applikationer i större distribuerade kontorsinformationssyslem

(5 MSEK). 441

s. 442 Kontrollera mot PDF

4
Demonstrationsprojekt av användningen av ny Prop.
1986/87:74

teknik

Televerket
är berett att satsa 15 MSEK/år under perioden 1987/88-1989/90 på projekt som
prövar användningen av ny informationsteknologi. Projekten skall innehålla användarlillämpningar
av generell natur, bidra till ökad datamognad och kunna förväntas visa
ekonomiska och/eller regionalpolitiska effekter.

Kort
beskrivning av vissa föreslagna projekt följer nedan. För utförligare
beskrivning hänvisas lill "Rapporl lill regeringen angående studier av
användning av ny teleteknik" vilken utarbetats av Televerkel och Statskontoret
och överiämnats till regeringen 1986-04-24 samt dokumeni rörande Data och Eleklronik
i X-län (DEX) utarbetade av Länsstyrelsen och Utvecklingsfonden i Gävleborgs
län. Även andra projekt än nedan redovisade kan bli aktuella.

Vid
behov av anpassning och utveckling av telekommunikationsprocedurer fömtsälts generelll
i projekten atl OSI-modellen (Open System Inlerconnection) tillämpas. En
gemensam resurs för projekten kommer att lillskapas för all stödja en användarrelalerad
OSI-anpassning.

Televerket
kommer att i samarbete med de olika lokala intressentema gå igenom samtliga projektförslag
för att fillse atl projekten i största möjliga utsträckning stöder och
kompletterar varandra. Genom dessa projekt kommer svensk förvalling och
svenskt näringsliv att få slora möjligheter lill koslnadsbesparande
rationaliseringar genom standardisering och ny teknik. Samtidigt får de
utvecklande instanserna inom industri och högskola snabb ålermatning av
användarnas krav och erfarenheter. Televerket kommer därvid alt tillse atl
frågor rörande samhällets sårbarhet beroende på IT-systemens ofullständigheier
beaktas.

Televerket
förutsätter även inom detta område att berörda intressenter får möjlighel att slälla
upp med belopp som moisvarar Televerkets salsningar. Televerket anser inte alt
det föreslagna beloppet på 15 MSEK/år kan täcka investeringar varken i lelenät
eller hos användare bortsett från kostnader för modellförsök. Nödvändiga
investeringar bör enligl Televerkets uppfattning göras efter normala
affärsmässiga kalkyler av dem som skall äga och driva utrustningarna i fråga.

4.1 Projektförslag

4.1.1
Utbildning — Distansundervisning och TV-möten

Utveckling
av telenäten och bildkodningstekniker skapar alll bäitre föml

sätlningar för videokommunikation av olika slag. Genom distansundervis

ning via TV och TV-möten bör rese- och traklamentskostnader liksom

kostnader för produktionsbortfall kunna minskas. Likaså bör positiva ef

fekter i form av bättre utnyttjade lärarresurser och bäitre förankrade och

snabbare beslut kunna erhållas.

Försvarets förvaltningsskola genomför prov mellan Östersund, Karlstad 442

s. 443 Kontrollera mot PDF

(Karolinen), Siockholm (MHS)
i samarbete med FMV, FRI och MHS med Prop. 1986/87:74 distansundervisning
och TV- konferenser.

4.1.2 Teletillämpningar
inom sjukvården, effekfivisering av

sjukvårdsverksamheten inom Malmöhus landsting

Genom
ett flexibelt kommunikationsnät och effekfiv telekommunikation bör landstinget
kunna rafionalisera verksamheten och ge bättre service till allmänheten.

Inom
landstinget bedrivs försök att med användning av modern teknologi knyta ihop
olika servicecentra, t.ex. genom att snabba upp remisshantering via datorstöd
för meddelandehantering och överföring av röntgenbilder i telenätet.
Landstinget, Kommundata, Televerkel och Ericsson dellar i försökel.

4.1.3 Utveckling
av organisationers effektivitet

Inom
Kalmar kommun pågår försök med effektivisering av den kommunala och regionala verksamhelelen
med hjälp av informafionsteknologi. En spridd användning av datorstöd för
hantering av information inom kommunala och regionala verksamheter bör skapa
goda förutsättingar för decentralisering, effeklivisera del interna
informationsflödet och bidra till slörre öppenhet mot näringsliv och allmänhel.

I
projektet deltar Kalmar kommun. Länsstyrelsen, Kommundata och Televerket.
Projektet bör också kopplas till Statskontorels arbete med att utveckla en
kommunikationsstrategi för statsförvaltningen.

4.1.4 Utveckling
av telekommunikationsnätet i Gävleborgs län

Näringslivets
struktur och geografiska läge ger goda förutsättningar för utvecklingsarbete i
Gävleborg. Många nya satsningar inom dala- och eleklronikområdel sker även i
länet. Del föreslagna projektet drivs i Gävleborgs län i samarbete mellan
Utvecklingsfonden, Länsstyrelsen, Ericsson och Televerket och syflar till atl
stärka näringslivels förulsältningar genom effektivisering av
informationshanteringen.

4.1.5 Regional
företagsutveckling

Sliftelsen
Elektronik och Dala i Värmlands län arbetar med ett antal
teknikspridningsprojekt inom områden som bedöms ha betydelse för Värmlands
utveckling. Här föreslås en förstudie rörande teleteknik som medel att öka
konkurrenskraften via affärsutveckling och bäitre service för företag och
offentlig förvaltning i Värmland.

4.1.6 Regional
informationsförmedling

Inom
Härnösands kommun pågår etl anlal aktiviteter för all med hjälp av

telekommunikation
och daiorbaserade informationssystem bättre tillgodo- 443

s. 444 Kontrollera mot PDF

se medborgarnas behov av
informationstjänster samt förenkla informa- Prop. 1986/87:74 lionsutbytet
mellan myndigheler. Ell informellt arbele bedrivs i samverkan mellan bl. a.
länsstyrelsen, försäkringskassan, länsarbetsnämnden och landstinget kring en
förstudie rörande försiärkning av den lokala informationsspridningen och
användningen av datatjänster.

4.1.7
Telekommunikation för transport och godshantering

Inom
Transport Data Link (TDL) har utvecklats grundläggande kommunikations- och
informationstjänster som lillsammans med SWEPROs regelverk bidrar till att
skapa en ur informationssynpunkt papperslös transportkedja. Genom detta kan genomloppsfiden
för varor inom, till och från Sverige minska, något som kan minska den
genomsnittliga kapitalbindningen med 90 Mdr kronor.

I
utvecklingsarbetet dellar Tullverket, Televerket, Swepro, datorleverantörer
med flera. Utveckling av konceptet sker under överinseende av ett
"Intressent- och produktråd" med ca 50 olika intressenter.

4.2 Organisation för satsningar på projekt

En
referensgrupp bör bildas för att i samråd med respektive projektansvariga ta
fram operativa projektplaner, inklusive planer för utvärdering och spridning av
resullal saml en finansieringsbild som ger besked om på vilket sätt ekonomiskt
stöd skall lämnas. I referensgmppen, som leds av Televerket bör förslagsvis
ingå representanter för STU, Statskontoret och LKD.

Televerkel
fattar efler rekommendation av referensgmppen beslul om salsningar. Vid beslut
skall möjligheter till gemensam utveckling och samordning mellan projekten som
nämnts beaktas.

Såväl
Kommunikationsdepartementet som det eventuella programrådel för IT:4-programmel
kommer att hållas kontinuerligt informerade om demonstrationsprojektens
utveckling.

5 Regionala synpunkter

I
IT:4-programmet kommer universitet, högskolor och insfitut, förelag och stafiiga
verk att deltaga. Det är viktigt att befintliga kompetenscentra utnyttjas, var
de än finns i landet. SICS (Swedish Institule of Computer Science) och SISU
(Svenska Insfitutet för Systemutveckling) samt IM (Institutet för
Mikrovågsteknik) kommer att vara väsenfiiga stöttepelare.

Televerket
bedriver idag FoU inom IT-området på följande orter utanför Siockholm: Luleå,
Sundsvall, Uppsala, Nynäshamn, Linköping, Göteborg och Malmö. För atl stödja de
regionalpolitiska satsningarna är Televerket berett att utöka sin FoU-verksamhet
på de av ovanstående platser där del finns möjlighel alt rekrytera kompetent
personal.

Televerket
är dessutom berell atl undersöka möjligheterna att starta

FoU-verksamhel inom IT-området på lämplig plats i Bergslagen och i

Kalmar, under förutsättning att de två första årens kostnader för utbild- 444

s. 445 Kontrollera mot PDF

nings- och upplärningsverksamhet
läcks genom regionalt stöd. De erfaren- Prop. 1986/87:74 heter
televerkskoncernen fått genom uppbyggnaden av FoU-verksamhet i Luleå och
Sundsvall bör härvid kunna vara vägledande.

6 Styrning av och samordning inom IT-programmet

Televerket
fömlsälter att IT: 4-programmet kommet alt styras av elt programråd där de
väsentliga statliga och privata intressenterna ingår. Då delta programråd kan
bli relativt stort lorde det vara lämpligl alt rådet tillsätter ett
verkställande utskott lill vilket de olika projektens ledningar rapporterar. Televerkel
är berelt att administrativt och ekonomiskt bidra fill denna verkställande
ledning och till den heltidsarbetande stab denna ledning behöver.

I
fullt samförstånd med Televerket har också STU och FMV utarbetat förslag lill projekl
för IT:4. Bortsett från vissa speciella mililära inriklningar är STUs och FMVs
förslag i grunden sammanfallande med eller komplelterande tUl Televerkels
förslag. Televerket ser därför inga större problem all sammanföra de tre försiagen
till ett gemensamt program.

445

s. 446 Kontrollera mot PDF

Innehåll Prop. 1986/87:74

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... I

Förslag
till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av

svenska företag m.m............................................ 5

Förslag till lag om
ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av

fast egendom m.m............................................... 8

Förslag fill lag om
ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över

tillverkningen av krigsmaleriel,
m. m......................... ... 10

Förslag till lag om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för

allmänna pensionsfonden ...................................... ... 11

Utdrag
ur prolokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987 12

1
Inledning ...................................................... 12

2
Näringspolitikens
utgångspunkter ..................... 15

2.1
Näringspolitiken efter år
1982 .................... 15

2.2
Målen för näringspolitiken ......................... 18

2.3
Motiven för en offensiv
näringspolitik .......... .. 19

2.4
Näringspolitikens roll ............................... .. 21

2.5
Näringspolitikens medel ............................ .. 23

3 Svenskt
näringsliv i ell intemationelll perspektiv ... 26

3.1
1970-talets strukturproblem ..................... .. 26

3.2
Den industriella
återhämtningen ................. 28

3.3
Framtidsbilder .......................................... 33

4 Näringspolitikens
principiella inriktning ................. 38

4.1
Erfarenheter av
strukturomvandlingen ........... 38

4.2
Tre delmål för stmkluromvandlingen
............. 41

4.2.1
Effekiivisering ........................................... 41

4.2.2
Differentiering ......................................... 42

4.2.3
Uppgradering ........................................ 45

4.3
Näringspolitiken och
välfärden ................... .. 46

4.4
Näringspolitik inför 1990-talet
- ett tiopunktsprogram .... 47

5.................................................................. Ekonomisk-politiska
ramfömlsättningar m. m. för tillväxt och för

nyelse ......................................................... .. 50

5.1
Inledning ............................................... .. 50

5.2
Riskkapitalmarknaden ................................ .. 51

5.3
Kreditmarknaden ..................................... .. 53

5.4
Företagsbeskattningen .............................. .. 54

5.5
Vissa finansiella insatser ............................. 56

5.5.1
Exportkreditfinansiering ............................. .. 56

5.5.2
Sveriges Investeringsbank AB ..................... .. 57

6 Infrastmktur
.................................................. .. 59

6.1
Infrastrukturens betydelse för
näringslivets utveckling 59

6.2
Energi ................................................... 60

6.3
Transporter ........................................... 60

6.4
Utbildning .............................................. 62

6.5
Telekommunikationer ............................... 64

446

s. 447 Kontrollera mot PDF

7 Avreglering
och regelförenkling ......................... 67 Prop. 1986/87:74

7.1
Allmän bakgmnd ..................................... .. 67

7.2
Normgmppen ......................................... .. 67

7.3
Uppnådda resultat och aktuella iniliafiv
......... .. 68

7.4
Det fortsatla arbetet med avreglering
och regelförenkling gentemot näringslivet ............................................................. 73

7.5
Förenkling och anpassning av
den näringspolitiska finansieringen 75

8 Näringspolitikens
roll vid stöme industrikriser ....... .. 78

8.1
Bakgmnd .............................................. .. 78

8.2
Den tidigare krishanteringen ..................... .. 78

8.3
Principer för krisföretagsstöd ...................... .. 80

8.4
Principer för krisortsinsatser
..................... 82

9 Internationella
investeringar ............................. 87

9.1
Inledning .............................................. 87

9.2
Svenska företags investeringar
i ufiandel ...... 88

9.2.1
Utvecklingen av
utlandsinvesteringar och deras effekter .. 88

9.2.2
Direktinvesteringskommitténs förslag
tUl åtgärder 89

9.2.3
Remissinstansemas synpunkter .................... 90

9.2.4
Min bedömning beträffande
svenska företags investeringar i utlandet 92

9.3 Utländska
företagsetableringar och investeringar i Sverige 94

9.3.1
Omfattning m. m....................................... .. 94

9.3.2
Gällande regler om ufiändska invesleringar
i Sverige m. m. 96

9.3.3
Handläggningen i
förvärvsärendena och gmnderna vid fill-lämpningen av företagsförvärvslagen ............................. .. 97

9.3.4
Förslag till lag om ändring i
lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m 99

9.3.5
Utlänningars köp av svenska börsregistrerade
akfier i vissa

faU
................ -................................... 100

10
Teknisk forskning och utveckUng .................... 104

10.1 Teknikpolitiken
........................................ 104

10.1.1
Allmän inriktning .................................... 104

10.1.2
Teknikpolitikens delar .............................. 106

10.1.3
Aktuella insatser ..................................... 106

10.2 Nationellt
program på informationsteknologiområdet .... 107

10.2.1
Översikt över informalionsteknologiprogrammet
107

10.2.2
IndustrieU utveckling inom
systemteknikområdet 111

10.2.3
Spridning på bredden av informationsteknologisk
kompetens 115

10.3 Slimulans
fill förnyelse genom forskning och utveckling . 116

10.3.1
Verksamheten vid styrelsen för
teknisk utveckling 116

10.3.2
IndustrieUt utvecklingsarbete
och Industrifonden 134

10.3.3
Forskningssamarbete med
Europeiska Gemenskaperna .. 139

10.3.4
EUREKA ............................................... 141

10.3.5
Forskningsbidrag till teknikbaseräde
småförelag 142

10.4 Stöd
till teknisk infrastmktur .................... 143

10.4.1
Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet 143

447

11 Småföretagsutveckling
145 Prop. 1986/87:74

11.1
Inledning .............................................. . 145

11.2
Småföretagspolitikens mål och
medel ........... . 147

11.3
De regionala
utvecklingsfonderna ................ . 149

11.4
Vissa finansieringsfrågor ............................ 151

11.5
Nyetableringsinsatser m. m.......................... 154

11.6
Underleverantörsfrågor .............................. 157

11.7
Utbildningsfrågor ..................................... 158

11.8
Teknikspridning ...................................... 160

11.9
Design och kvalitet ................................... 162

11.10
Kooperativ utveckling ................................ 164

12 Statsägda
företag 165

12.1
Bakgmnd .............................................. . 165

12.2
De senaste årens utveckUng ..................... . 167

12.3
Den fortsatta ägarpolifiken ....................... . 175

12.4
Samordning inom den statliga förelagsgmppen
181

12.5
Ändrade ekonomiska befogenheter
för affärsverket FFV . 182

13 Utvecklingsinsatser
i vissa branscher 184

13.1
Inledning .............................................. 184

13.2
Mineralpolitik ......................................... 185

13.2.1
Intemafionell översikt ............................... 185

13.2.2
Svenska förhållanden ................................ 187

13.2.3
Mineralpolitikens mål och medel
................... 188

13.2.4
Program för utökad prospektering
m. m.......... 191

13.2.5
Ny mineraUagstiflning .............................. 195

13.2.6
Olje- och gasletning i
Östersjön ................ 195

13.3
UtveckUngsinsatser inom den träbearbetande
industrin .. 196

13.4
HavsindustrieU
kompetensutveckling ............ 200

13.5
Stmkturpåverkande insalser ...................... 203

14 Utrednings-
och samrådsverksamhet 206

14.1
Inledning .............................................. 206

14.2
Utredningsverksamheten vid
statens industriverk 206

14.3
Samrådsverksamheten vid
industridepartementet 210

15 Upprättade lagförslag ...................................... 212

16
Hemställan ..................................................... 213

17
Anslagsfrågor för budgetåret
1987/88 ............... 214

18 Beslut
227

Bilagor

Bil.
1 Lagrådsremiss ..................................... 228

Bil. 2 Lagrådets
yttrande över lagförslagen ....... 259

Bil.
3 Promemoria om Svenskt näringsliv i ett internationellt per

spektiv ................................................. . 260

Bil. 4 Sammanfattning
av Konkursutredningen (SIND 1985:7) . 383

Bil. 5 Sammanfattning av remissyttranden över konkursutred

ningen ........................................................... . 386

448