Prop. 1986/87:80

Regeringens proposition 1986/87:80

om forskning

Prop. 1986/87:80

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 5 februari 1987 för de åtgärder och ändamål som
framgår av föredragandenas hemsfällan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Lennart
Bodström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen framhålls att forskningen spelar en strategisk roll för att få
den stabila tillväxttakt i ekonomin som är nödvändig för att ytterligare
utveckla välfärdsstaten under 1990-talet. Vidare betonas att forskningsinsatser
är viktiga för att värt kulturella arv skall hållas levande, vitaliseras och
göras tillgängligt för medborgarna.

I propositionen läggs förslag om ett treårsprogram
för forskning omfattande perioden 1987/88-1989/90.

De förslag till resursförstärkningar som lämnas
innebär en ökning utöver sedvanlig pris- och lönekompensation med ca 500 milj
kr. Denna nivåhöjning sker successivt under treårsperioden, varvid ca 300
milj. kr. utfaller redan budgetåret 1987/88.

Huvuddelen av förstärkningarna är riktade till
högskolan, dels i form av en generell förstärkning, dels genom särskilda
insatser inom vissa prioriterade områden.

De generella åtgärderna innefattar framförallt en
satsning på den unga generationen forskare, med inrättande av ett betydande
antal doktorandtjänster samt en höjning av nivån på utbildningsbidragen. Genom
inrättande av över 200 forskarassistenttjänter ökar vidare möjligheten för de
forskarstuderande att beredas plats inom högskolan efter doktorsexamen.

De särskilt prioriterade områdena i förslaget är de
s.k. kulturvetenskaperna, informationsteknologi, bioteknik samt
miljövårdsinriktad forskning. För dessa satsningar föreslås åtgärder inom
flera departementsområden.

Ett
huvudtema i propositionen är värnet om den långsiktiga kompetens-

1
Riksdagen I9S6IS7. 1 saml. Nr 80

uppbyggnaden inom olika
områden. Stöd för en sådan utveckling ges dels i Prop. 1986/87:80 form av
resursinsatser, dels i form av anmaningar till seklorsforsknings-organ att i
ökad utsträckning göra långsiktiga åtaganden som t. ex. att finansiera tjänster
inom universitet och högskolor.

Propositionen inleds genom ett anförande av
statsministern som redovisar de huvudfrågor som är aktuella samt de
prioriteringar som varit vägledande för de föreslagna resursinsatserna. I
huvudanförandet ges en översikt över de förslag som läggs fram. I bilagor från
12 departement lämnas sedan en redovisning av forskningsverksamheten inom
respektive område.

Inom justitiedepartementets område lämnas en
redovisning av berörda myndigheters forsknings- och utredningsverksamhet samt
ges synpunkter på den rätts vetenskapliga forskningens betydelse.

Inom utrikesdepartementets ansvarsområde behandlas
den framtida inriktningen av säkerhets-, nedrustnings- och allmänt
utrikespolitiskt motiverad forskningsverksamhet. Vidare redovisas det svenska
u-landsforsk-ningsstödets inriktning samt det europeiska forskningssamarbetet.

Regeringen kommer senare att i en särskild
proposition redovisa förslag om totalförsvarets framtida utveckling. I
föreliggande förslag inskränker sig försvarsministern till att behandla vissa
för försvarsforskningen grundläggande principer samt några områden där
försvarsforskningen i betydande grad anknyter till samhällets övriga
forskning.

Inom socialdepartementets ansvarsområde behandlas
bl.a. forskning om det ekonomiska trygghetssystemet, socialtjänsten,
äldreomsorg, hälso-och sjukvårdsforskning samt handikapp.

Trafikens effekter på miljön bör enligt
propositionen vara en huvudpunkt inom den framtida transportforskningen. Här
ingår även en ökad satsning på järnvägsorienterad forskning, som ett led i
satsningen på miljövänliga transportalternativ. Inom
kommimikationsdepartementets verksamhetsområde föreslås ökade resurser till
transportforskningsberedningen och statens väg- och trafikinstitut.

Anslagen till forskning och forskarutbildning inom
utbildningsdepartementets område föreslås öka med 360 milj. kr. Huvuddelen
härav avser generella förstärkningar som 700 nya doktorandtjähster, 10%-ig
höjning av beloppen för utbildningsbidrag, ytteriigare 121 milj. kr. för
basresursförstärkning med bl. a. minst 226 nya forskarassistenttjänster samt
inrättande av 67 nya professurer. Grundforskningsråden NFR, MFR och HSFR ges
vidare en grundförstärkning om ca 43 milj kr. Utöver de generella förstärkningarna
får högskolan och forskningsråden kraftiga tillskott genom de riktade insatser
som görs på de prioriterade områdena. Ett nytt område är forskning om Arktis
och Antarktis. Inom ramen för satsningen på kulturvetenskaplig forskning
avsätts även medel för arkivverksamhet m. m.

1 fråga om jordbruksdepartementets ansvarsområde
har riksdagen våren 1986 antagit ett omfattande forskningsprogram för nya
produktionsformer i jordbruket och trädgårdsnäringen. Ytterligare insatser
föreslås nu ifråga om livsmedelsforskning. Vidare föreslås att 66 milj kr
anvisas för nybyggnad för ett genetiskt centrum utanför Uppsala. Även andra
insatser görs inom bioteknikområdet.

Inom
arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde behandlas

frågor
som rör forskning om arbetsmarknadspolitik, arbetsliv och arbets- Prop.
1986/87:80 miljö, invandring samt jämställdhet. Arbetarskyddsverkets
forskningsavdelning föresläs bli ett fristående institut.
Arbetsmiljöforskningen föreslås få ett tillskott av medel. Vidare, föreslås två
professurer inrättas inom arbetsmarknadsområdet.

Inom byggnadsforskningen föreslås en mindre
neddragning av byggforskningsrådets resurser till förmån för prioriterade
forskningsområden.

Forsknings- och utvecklingsinsatsemas betydelse för
den industriella tillväxten och förnyelsen betonas. Inom industridepartementets
ansvarsområde anslås ytterligare ca 100 milj kr. Bl.a. kommer ett nytt
treårigt program att föreslås för styrelsen för teknisk utveckling (STU).
Insatser görs på de prioriterade områdena där medel bl. a. har beräknats för
ett informationsteknologiprogram. Mer utförlig redovisning av detta program
lämnas i den näringspolitiska propositionen. Inom ramen för STU:s anslag kommer
även medel beräknas för det nya forskningsområdet mikronik. Vidare kommer det
europeiska forskningssamarbetet att ges ökade resurser.

När det gäller forskning om den offentliga sektorn
föreslås ökade medel till den till civildepartementet knutna delegationen om
forskning om offentlig förvaltning. Ytterligare medel kommer att tillskjutas
av kommun- och landstingsförbunden. Av betydelse är vidare att en professur i
kommunal ekonomi föreslås inrättas.

De ökade ambitionerna vad gäller forskning om
miljövård får genomslag för det nybildade miljö- och energidepartementet.
Särskilda resursinsatser görs för havsforskning, forskartjänster till statens
naturvårdsverk, toxikologisk forskning m.m. Miljöforskningsinsatser ingår även
som en integrerad del av resursförstärkningar inom andra departementsområden.
För energiforskningen föreslås ett nytt treårsprogram.

Utdrag ur protokoll vid
regeringsammanträde den 5 februari 1987 Prop. 1986/87:80

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsministern Carlsson och statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson

Proposition om forskning Statsministerns anförande

Statsministern
anför efter samråd med övriga berörda föredragande.

1 Huvudfrågor för forskningen

1.1 Inledning

Regeringens
politik präglas av ansträngningarna att upprätthålla den fulla
sysselsättningen, skapa större rättvisa mellan individer, grupper och regioner,
främja betingelserna för en god livsmiljö och medverka till en fördjupad
demokrati.

Sverige är en av de mest utvecklade demokratierna i
världen. Sett utifrån, framstår vårt samhälle som socialt och tekniskt framgångsrikt,
med stabila och goda relationer mellan parterna på arbetsmarknaden. För att
vidmakthålla de framsteg som uppnåtts och ytterligare utveckla välfärdsstaten
under 1990-talet och in i nästa sekel, måste tillväxttakten i ekonomin
långsiktigt stabiliseras och helst öka. Samtidigt skall värt kulturella arv
hållas levande, vitaliseras och göras tillgängligt för medborgarna, oberoende
av etniskt och kulturellt ursprung. Forskningen spelar en strategisk roll för
att detta skall vara möjligt.

Förslag framläggs i det följande om ett
treårsprogram för forskning omfattande budgetåren 1987/88-1989/90.

Den statsfinansiella situationen och hänsynen till
den samhällsekonomiska balansen har gjort att regeringen tvingats till
avsevärd stramhet i budgetarbetet. Endast genom betydande omprioriteringar har
ett utrymme skapats för att förstärka anslagen till forskningen för den
tidsperiod som förslaget omfattar. Därigenom kommer forskningens del av
statsbudgetens omslutning att fortsätta alt öka.

Inledningsvis redovisar jag här en samlad bedömning
av vad som är huvudfrågor inom forskningspolitiken. Forskningen behandlas i
mitt anförande samlat och översiktligt, men redovisas också i detalj inom
varje

huvudtitel. Jag kommer
efter denna inledande redovisning att närmare gå Prop. 1986/87:80 in pä
grunderna för vår bedömning för att avslutningsvis sammanfatta förslagen till
förstärkningar inom treårsperioden 1987/88-89/90.

1.2 Huvudfrågor i 1984 års forskningsproposition

De
förslag som här läggs fram avlöser det treårsprogram för forskningen som
riksdagen fattade beslut om våren 1984.

I regeringens förslag till 1984 års riksmöte angavs
ett antal huvudfrågor. För samtliga av dessa gäller att de inte enbart kan
lösas genorti anslagsförbättringar eller nya organisatoriska och
administrativa mönster. En politik för forskning utformas långsiktigt och är
snarast att se som en process där regeringens bedömning är frukten av en
omfattande dialog med i första hand forskarna själva, men också med
forskningens intressenter, exempelvis anslagsgivare, näringsliv, fackliga
organisationer och enskilda. Det framstår som utomordentligt värdefullt att
denna diskussion engagerar många i värt samhälle och att en betydande
samstämmighet råder om problemens karaktär.

Huvudfrågorna i 1984 års proposition var
förhållandet mellan den sek-toriellt inriktade forskningen å ena sidan och
grundforskningen å den andra samt förhållandet mellan statligt finansierad
forskning och näringslivets forsknings- och utvecklingsinsatser (FoU-insatsér).
Avvägningen mellan grundforskning, sektoriellt inriktad forskning och
näringslivets FoU-verk-samhet har under den föregående perioden kommit att
påverkas i den riktning som förutsattes i riksdagens beslut. Samtidigt kvarstår
som ett påtagligt faktum nödvändigheten av att analysera och ytteriigare bereda
väg för en harmonisk avvägning mellan olika delar av det svenska forskningssystemet.
Jag kommer i det följande att rikta uppmärksamheten på bland annat dessa
balansfrågor i forskningen.

Andra huvudfrågor i 1984 års proposition av central
betydelse för högskolan, var kvalitet i forskningen, rekryteringen av unga
forskare samt forskarnas arbetsvillkor. Även dessa frågor måste fortlöpande
analyseras och, när så är nödvändigt och möjligt, göras till föremål för
åtgärder från statsmakternas sida.

Genom riksdagens beslut med anledning av 1984 års
proposition har vissa förbättringar skett för att främja forskningens kvalitet,
samt rekrytering och arbetsvillkor för högskolans forskare. Det är nu
angeläget att gå vidare på den inslagna vägen med resursförstärkningar av
sådant slag, att framför allt den unga generationen av forskare skall känna att
den inte bara har samhällets förväntan pä sig utan även ett påtagligt stöd.

Ytteriigare en huvudfråga i 1984 års förslag var
behovet av ett ökat internationellt utbyte. Inte heller denna fråga har minskat
i aktualitet. Förhållandet är snarare det motsatta. Förutom en kontinuerligt
växande grad av internationalisering har idag tillkommit en starkare anknytning
till det europeiska forskningssamarbetet genom EUREKA och det ramavtal med de
Europeiska gemenskaperna (EG), som träffades i februari 1986. Det förslag som
nu föreläggs riksdagen betonar därför mer än tidigare de internationella
aspekterna på svensk forskning.

Det
är en vansklig uppgift för statsmakterna att åstadkomma priorite- Prop.
1986/87:80 ringar inom forskningen. Riksdagen har vid två tillfällen i samband
med 1982 respektive 1984 års forskningspropositioner fattat beslut om att prioritera
vissa forskningsområden. Jag kommer i det följande att närmare redovisa min syn
pä prioriteringsmöjligheterna över huvud taget samt utföriigt ange vissa
prioriterade åtgärder. Kontinuitet i insatserna har bedömts som angelägen.

De huvudfrågor som behandlades i den förra
forskningspropositionen är således av karaktären att de i detta förslag, och -
såvitt jag kan bedöma -även i kommande förslag till riksdagen, måste sättas i
centrum. Jag kommer nu att övergå till att kort redovisa inriktningen av det
förslag, som nu läggs fram, grundat på bedömningen av vad som framstår som mest
angeläget inför den treårsperiod som förslaget omfattar.

1.3 1987 års förslag 1.3.1
Huvudinriktning

De
samlade statliga anslagen till FoU uppgår innevarande budgetär (1986/87) till
11,3 miljarder kr. Denna samlade investering varken kan eller bör utsättas för
drastiska förändringar under en kort tidsperiod.

De förslag till reella förstärkningar som här
föreslås bli förelagda riksdagen innebär en permanent nivåhöjning av
forskningsanslagen med 500 milj. kr. utöver sedvanlig pris- och
lönekompensation. Ökningen sker successivt under treårsperioden. Under
budgetåret 1987/88 sker reforminsatser med 315 milj. kr., budgetåret 1988/89
med ytteriigare 95 milj. kr. samt budgetåret 1989/90 med ytterligare 90 milj.
kr. Jag vill samtidigt erinra om att de svenska affärsbankerna förklarat sig
villiga att stödja forskningsverksamhet under perioden, främst genom medel för
utrustning omfattande 200 milj. kr. per år. Härigenom får forskningen en
ökning av anslagen som är den kraftigaste som gjorts på läng tid. Till detta
skall läggas de insatser som föreslås senare denna dag av chefen för
industridepartementet och som gäller ytterligare ökade anslag till teknisk
FoU. Dessa resursökningar bör enligt min bedömning göra det möjligt för svensk
forskning att även i fortsättningen hävda sig väl internationellt.

Jag har bedömt det angeläget, att rikta
förstärkningarna huvudsakligen mot högskolan med tonvikt på rekryteringen av
nya generationer forskare samt insatser inom vissa prioriterade
forskningsområden.

1.3.2
Generell förstärkning av högskolan

Den
höjda ambitionsnivå för forskningen som är angelägen att åstadkomma bör i
första hand avse basförstärkningar vid högskolan. Även om anslagen till
högskolans forskning under senare.år undantagits från besparingskrav är det nu
nödvändigt alt kraftigt förstärka insatserna för bland annat högskolans
basresurser och forskarutbildning.

Av de sammanlagda resursökntngar som jag tidigare
har redovisat avses därför 232 milj. kr. anstås direkt till högskolan fördelat
under budgetåret

1987/88 med 141 milj. kr.
1988/89 med 43 milj. kr. samt 1989/90 med 48 milj. Prop. 1986/87:80 kr.
Detta bör enligt min mening göra det möjligt för högskolan att uthålligt och
verksamt bidra till vårt lands fortsatta framgång som forskningsnation.

De förslag som senare kommer att redovisas av
chefen för utbildningsdepartementet, innefattar framför allt en satsning på
den unga generationen forskare. Ett betydande antal doktorandtjänster
inrättas. Vidare föreslås en höjning av nivån på utbildningsbidragen. Jag vill
också understryka betydelsen av att sektorsorganen kan bidra till en förbättrad
situation för de forskarstuderande genom att sektorsmedel används för
finansiering av doktorandtjänster. Den föreslagna resursförstärkningen skall
ses som det första steget i en fortgående förbättring av de forskarstuderandes
situation.

Betydelsefullt för forskarstuderande och yngre
forskare är även förslaget att öka medlen till forskarassistenttjänster så att
minst 226 nya tjänster kan inrättas. Därigenom vidgas möjligheterna för de
forskarstuderande att beredas plats inom högskolan efter doktorsexamen.
Förstärkningen av högskolans basresurser skall också ses som en möjlighet för
högskolan själv att förbättra de forskarstuderandes situation, genom höjd
handledningskapacitet och ökade biblioteks- och personalresurser.

Grundforskningens ställning som en av de viktigaste
länkarna till det internationella forskarsamhället är allmänt erkänd.
Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), medicinska forskningsrådet (MFR) och humanis-tisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR) kommer därför att la en betydande höjning av sina
anslag. Av stor vikt är även att dessa och övriga forskningsråd från och med
budgetåret 1988/89 skall få kompensation för löne- och prisstegringar i
enlighet med vad som gäller högskolan i övrigt. Jag vill slutligen framhålla
att tillkomsten av 67 nya professurer under treårsperioden också innebär en
förstärkning av högskolans grundläggande kapacitet.

Min bedömning är att dessa förstärkningar skall komma
att vitalisera högskolan och göra den bättre rustad att möta de anspråk och de
förväntningar som i allt högre grad riktas mot den.

1.3.3
Särskilda insatser inom prioriterade områden

I
centrum för förstärkningar av riktad karaktär står kultur- och naturvetenskaper.
Den tekniska forskningen får ökade resurser i förslaget samt genom de
resursförstärkningar som chefen för industridepartementet senare kommer att
föreslå.

Under beteckningen kulturvetenskaper sammanför jag
här humanistisk, samhällsvetenskaplig, teologisk och juridisk fakultet, på det
sätt som hu-manistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet föreslagit. Jag
finner det utomordentligt angeläget att i ett samhälle där ökad kunskap
eftersträvas och nyttiggörs, vi kan tillägna oss det slag av vetande och
insikter som kulturvetenskaperna och den konstnärliga verksamheten ger. Jag
vill också markera den vikt religionsforskningen bör tillmätas. 1 en tid då
religionen spelar en betydande världspolitisk roll och där intresset för livsåskådningsfrågor
är påfallande har en religionsvetenskaplig forskning en angelägen uppgift att
fylla.

Av
föreslagna resursförstärkningar kommer en betydande del att failapä Prop.
1986/87:80 dessa fakultetsområden samt för utveckling inom kulturområdet,
massmedia och konstnärlig verksamhet. Inom anslagen för basresurser, nya forskarassistenttjänster
och doktorandtjänster samt nya tjänster som professor prioriteras
kulturvetenskaperna och de konstnäriiga områdena. Anslagen inom kulturområdet
räknas upp med betydande belopp under treårsperioden.

Försurade sjöar, förorenade hav och en härjande
skogsdöd är en del av den allvarliga bakgrunden till att miljörelaterad
forskning måste intensifieras. Behovet av ny kunskap om olika miljöfaktorer är
stort och motiverar en förstärkning av forskning för en bättre miljö. Genom ny
kunskap från forskning och genom bättre teknik, bedömer jag att vi har
möjligheter att åstadkomma nödvändiga förbättringar i den totala miljön. Det är
också av största vikt att hänsynen till miljön blir ett naturligt inslag i all
FoU-verksamhet.

Under de senaste femton åren har aktningsvärda
insatser gjorts för att minska antalet olycksfall och sjukdomar som beror på
arbetet. Trots dessa är antalet oroväckande stort. Det är ovärdigt elt
kultursamhälle att så många kommer till skada i sitt arbete. Nya miljöproblem
dyker ofta först upp på arbetsplatserna och bör därför också angripas där.

Förslag om att höja anslagen kommer därför att
läggas fram vad gäller forskning kring såväl den yttre miljön som arbetsmiljön.
Chefen för miljö-och energidepartementet kommer vidare att lägga fram förslag
om ett nytt treåsprogram för energiforskningen.

Nya basteknologier håller på att etableras såväl
inom industrin som inom servicesektorn, med påverkan på medborgarnas arbete och
fritid. Det gäller framför allt informationsteknologin och biotekniken,
där.betydande investeringar görs i industriländerna. Det finns enligt min
mening två starka skäl för all ytteriigare höja ambitionsnivån inom dessa
teknikområden också i Sverige under treårsperioden.

Det ena skälet är att konkurrensförmågan hos de
svenska företagen inte får svikta på grund av svag tillgång till svensk
kompetens eller därför att man från företagens sida anser sig tvingade att söka
sig utomlands för att finna sådan kompetens. Ett samarbete med internationell
forskm'ng är däremot självfallet av yttersta vikt, men del fordrar att sådan
kompetens finns i Sverige så att vi har något att erbjuda i samarbetet.

Det andra skälet är att förutsättningar borde
finnas för en svensk linje inom dessa teknikområden, baserad på hög
utbildningsnivå, på öppenhet i relationerna och en stark och teknikmedveten
fackföreningsrörelse. 1 ett svenskt informationsteknologiprogram ingår ökade
insatser inom grundläggande forskning. En ökad satsning på biotekniken fordrar
idag framför allt en förstärkning av den cell- och molekylärbiologiska
grundforskningen.

Vår värld krymper. Samspelet med den
internationella utvecklingen förstärks bland annat genom just
informationsteknologins snabba framsteg, genom kommunikationernas utveckling
och genom det globala behovet av gemensam säkerhet. Av dessa anledningar
innebär de förslag som här kommer alt redovisas en ökad satsning på
internationellt forskningssamarbete.

Sverige ingår i det europeiska samarbetet iiiöm
EUREKA och har träffat Prop. 1986/87:80 avtal med EG om vidgat
forskningssamarbete. För sådana delar av samarbetet, där ett betydande inslag
av grundläggande kompetenshöjning ingår, föresläs att särskilda medel ställs
till förfogande.

Sverige bör fullfölja sin strävan att aktivt gå in
i det forskningssamarbete som byggs upp i polarområdena. 1 de förslag som nu
kommer att redovisas ingår därför medel för planering och genomförande av en
svensk forskningsexpedition till Antarktis under den kommande treårsperioden.

Sverige deltar även i det europeiska
rymdsamarbetet. Den första svenska satelliten, forskningssatelliten Viking,
har varit en stor framgång för svensk rymdindustri och rymdforskning. Mot
bakgrund av vad som sker genom tillkomsten av icke-militära satelliter har en
diskussion inletts om utvecklandet av en verifikationssatellit, som skulle göra
det möjligt alt från rymden bland annat övervaka rustningsbegränsningar. Jag
vill erinra om att chefen för utrikesdepartementet i 1987 års
budgetpropositionen föreslagit ett engångsanslag om 2 milj. kr. för fortsalt
utredningsarbete om en sådan verifikationssatellil.

Del är angeläget att mer ingående kunna analysera
innebörden av alternativa framtidsscenarier, att ha god beredskap inför
förändringar i attityder, teknik och sociala relationer. Det nuvarande
sekretariatet för framtidsstudier inom forskningsrådsnämnden föreslås bli
avvecklat. Förslag kommer senare att föreläggas riksdagen om att en stiftelse
för framtidsstudier inrättas. Delta innebär en höjd ambitionsnivå för
framtidsstudierna.

Det är angeläget att de insatser som nu föreslås
aktivt följs upp och utvärderas. Detta gäller bl.a. tillämpningen av de
forskningspoliliska principer som här redovisas, t. ex. vad gäller
seklorsmyndigheters ansvar. Vidare är det viktigt att uppmärksamma utvecklingen
av det inre arbetet i universiteten, t.ex. beträffande genomströmningstakt för
forskarstuderande. De åtgärder som föreslås för riktade insatser inom
prioriterade områden bör följas. För att underlätta uppföljningen bör
forskningsstatistiken förbättras.

Detta uppföljningsarbete, som är elt led i
förberedelserna för nästa forskningsproposition, är ett sedvanligt åliggande
för berörda myndigheter. Härutöver kan del dock bli tal om särskilda
utvärderingar m.m. För detta ändamål har i årets budgetproposition beräknats
medel under justitiedepartementets kommittéanslag.

2 Svensk forskning i ett internationellt perspektiv

2.1 Vårt internationella beroende

Ständigt
ökad kunskap om världen vi lever i och om människan själv har varit grunden för
genomgripande förändringar av mänskliga livsbetingelser. Förändringarna har
skett i allt snabbare takt under seklerna. Men den ökade kunskapen har också
lett till att världen i sin helhet blivit alltmer sårbar i krig, att människans
situation ter sig motsägelsefull och att många känner sig utsatta och hotade,
trots en ökad välfärd i industriländerna.

Naturvetenskaplig och teknisk forskning är central
för utvecklingen av Prop. 1986/87:80 ny kunskap, men en vidare syn på
kunskapens betydelse växer också fram. Naturvetenskapen får en delvis ny roll
att spela, en roll som är vidare än att bara vara en grund för teknisk
utveckling. Kunskapen om hur beroende det mänskliga samhället och människors
levnadsbetingelser är av jordens grundläggande naturresurser blir allt
viktigare.

Men vi är som människor inte endast biologiska
varelser. Betydelsen av kulturella värden, av kunskap om dagens samhälle och
hur det har utvecklats historiskt, av olikheterna i kultur och historia mellan
jordens folk och kanske inte minst de existentiella livsfrågorna har kommit i
ny belysning genom forskningens rön.

Det svenska samhället är en del av världen och
kunskapen känner inga nationella gränser. Den internationella-samverkan mellan
forskare i olika delar av världen har varit avgörande för forskningens utveckling
fram till idag och kommer att vara det även i framtiden. Svensk forskning måste
vara en del i den internationella forskningsprocessen. Forskningspolitiken
måste därför syfta till att förstärka de internationella banden.

Men också när vi vill tillgodogöra oss forskningens
resultat krävs internationell samverkan. Den industriella verksamheten
karakteriseras av stark specialisering inom enskilda företag för att nå
framgång pä världsmarknaden. Därför måste Sverige även fortsättningsvis
upprätthålla goda kontakter med ledande nationer inom teknisk utveckling. Vi
måste vaksamt fillägna oss de möjligheter som växer fram på områden där den
svenska kompetensen i sig är stark. Detta är också ett motiv för en klart
internationell profil av den svenska forskningspolitiken.

Världens naturresurser och den globala miljön
utnyttjas i allt snabbare takt. Spänningen mellan exploatering och bevarande
tenderar att öka. Del är uppenbart att en vidgad kunskap om vår jord är av
grundläggande betydelse för hur framtiden kan komma att gestalta sig för
kommande generationer. Naturresurserna är ojämnt fördelade över jorden.
Valten-och luftföroreningar respekterar inga nationella gränser och världshaven
måste ses som en gemensam mänsklig resurs.

Frågor om naturresurser och miljö har alltför länge
setts ur ett snävt nationellt perspektiv. Hoten mot väridens skogar liksom de
bestående och illavarslande förändringarna i atmosfären och haven har lett till
en växande insikt om problemens globala karaktär. Skillnaden i attityd till
problemen idag jämfört med den som präglade FNs miljökonferens i Stockholm 1972
är slående. Naturresurs- och miljöproblemens globala karaktär är ett tredje
viktigt skäl för internationell samverkan inom forskningen. Sverige har ett
ansvar för att ställa sin forsknings resultat till förfogande. Riksdagen
anvisade därför år 1986 100 milj. kr.under fem år till SAREC för ett forskningsprogram
avseende avskognings- och ökenutbredningsproblematiken i elt internationellt
perspektiv.

Myckel av styrkan i ett litet lands forskning
ligger alltså i dess internationella samhörighet. Det bästa av vad svensk
forskning åstadkommit har genom decennierna prövats och utvecklats i en ständig
växelverkan och konkurrens med institutioner i andra länder.

Vårt
lands blygsamma storlek och det internationellt sett marginella 10

språkområdet
anges ofta som en nackdel. Enligt min mening förhåller det Prop. 1986/87:80
sig inte nödvändigtvis så, litenheten har även fördelar.

Ett litet land blir starkt exportberoende. Det
tvingas ständigt att bevisa sin produktions och sitt samhällssystems kvalitet
på väddsmarknaden och i internationella sammanhang. Medvetenheten om alt den
internationella nivån är utslagsgivande är djupt rotad hos företagsledningar
och fackliga organisationer.

Detta gäller även forskningen. Just omständigheten
att den svenska forskningsmiljön är så begränsad, räknat i antal forskare, har
lett till en internationell medvetenhet, som är utomordentligt stark. Det uppfattas
som en självklarhet att en erkänd forskare måste ha väl etablerade kontakter
med ledande forskare i andra länder.

2.2 Ökade FoU-satsningar i andra länder

2.2.1 Bakgrund

Forskningsstatistiken
från framför allt OECD talar ett tydligt språk. FoU-ulgifternas andel av
bruttonationalprodukten ökar åter från mitten av 1970-talet. Ökningstakten har
varit särskilt hög i Japan, två gånger så hög som i USA och i Västeuropa. Över
90 % av de totala FoU-utgiflerna inom OECD-området är koncentrerade till de stora
industriländerna. Forskningens ökade betydelse framgår även av att
FoU-investeringama har en växande andel av totalinvesteringarna. Detta
avspeglar ett allt högre kunskapsinnehåll i produktionen.

2.2.2 Förenta
staterna

Sedan
länge har svenska forskares intresse riktats mot Förenta staterna. Här finns
ledande institutioner, universitet och expansiva och kreativa regioner. Landets
FoU-potential är gigantisk.

Trots denna potential anser många inom USA att
initiativet inom vissa viktiga teknikområden kommit att överläs av Japan.
Därför sker nu en betydande satsning på forskning. Det sker också mot bakgrund
av att man i USA analyserat situationen vid universiteten och funnit
otillräckliga anslag, problem med utrustning och lokaler samt en allt äldre
forskarkår. Inte heller tillströmningen av nya studerande anses
tillfredsställande.

I en utredning som gjorts på uppdrag av USA:s
president har en ökad samverkan rekommenderats mellan stat, universitet och
industri. Insikten om problemen har också resulterat i att man i den senaste
budgeten givit de . federala anslagen till forskningen en mycket hög prioritet.
Det enorma amerikanska budgetunderskottet, som föranlett alt de statliga
anslagen generellt minskats, har inte lett till att de totala anslagen till
forskning minskat, men ökningen sker med inriktning på militär forskning.
Övriga forskningsanslag förblir oförändrade. Totalt avsätts i den federala
budgeten 120 miljarder dollar under 1987 för forskningsändamål.

Den
starka profileringen på militärt motiverad forskning och teknisk

utveckling har också tagit sig uttryck i försök till begränsningar av ameri- 11

kansk
teknikexport. Jag finner det oroande om amerikansk högteknologi Prop.
1986/87:80 blir svåråtkomlig för Europa vilket också kunde vara till nackdel
för svensk forskning.

2.2.3 Japan

Den
andra teknologiska stormakten i världen är Japan. Tendensen i den japanska
forsknings- och teknologipolitiken är mycket tydlig; Japan kommer i hög grad
att öka den egna insatsen för grundforskning och innovativ och långsiktig
forskning.

Skälen för detta ställningstagande är flera. Jag
vill erinra om att den tidigare japanska framgången för forskning, teknisk
utveckling och mark-nadsetablering till stor del byggt på förmågan att erövra
och utnyttja forskningsresultat och ny teknik från andra länder.

Detta ställer sig idag mycket svårare. De
forskningsresultat och den teknologi som finns att köpa är inte längre så
attraktiva. Japanerna har kommit i nivå med framför allt USA. Det har blivit
svårare att få tillgång till den nya teknologin i USA på grund av att den i så
hög grad är försvarsrelaterad. Det tar tid att förhandla om know-how och
licenser.

Detta är några av skälen för att Japan nu satsar
kraftfullt på en förstärkning av den egna grundläggande kompetensen. En rad
statliga program har formulerats. MITI (Ministry of International Trade and
Industry) driver ett antal projekt inom områden som nya material, bioteknik och
elektronik. För att öka grundforskningen inom företagssektorn har MITI och MPT
(Ministry of Post and Telecommunications) skapat ett nytt forskningsorgan
kallat Japan Key Technology Center, som med riskkapital skall främja
ansträngningarna att bedriva grundforskning inom företagssektorn där idag 70 %
av landets FoU-verksamhel sker. Effekterna av dessa japanska ansträngningar
kommer att bli synliga om fem till tio år.

2.2.4 Andra
tendenser i forskningspolitiken i omvärlden

I
vår närmaste omgivning har regeringarna i Danmark, Norge och Finland lagt fram
förslag till handlingsplaner som innebär ökade satsningar inom forskning och
forskarutbildning.

Frågor om tekniköverföring och förbättrad samverkan
mellan högskola och industri slår i centrum för intresset över hela den
industrialiserade världen. I USA är delta ett huvudmotiv för de federala
satsningarna och har också inspirerat delstaterna till ett ökat engagemang. I
Storbritannien prövar man olika vägar att förmedla universitetsforskare till
företagen och upprättar olika former av forskarbyar. I Nederländerna har
förslag lagts fram om inrättande av ett särskilt institut, liknande styrelsen
för teknisk utveckling i Sverige, med uppgift att stödja och koordinera
FoU-insatser i samverkan mellan stat och näringsliv.

Det återkommande kvalitetskravet tar sig skilda uttryck.
I Frankrike,

där forskningsbudgeten fått vidkännas kraftiga svängningar i form av till

skott och därefter neddragning, framhålls behovet av strukturella reformer

och ökad forskarrörlighet. I Storbritannien, där FoU-andelen av budgeten 12

minskat
under 1980-talet, ställer regeringen nu i utsikt anslagsökningar för Prop.
1986/87:80 universitet som lägger ned institutioner som visar dåliga resultat.

Bland de allmänt prioriterade forskningsområdena är
informationsteknologin det som övedag sätts främst. Det återkommer i sovjetisk
planering, i Japan och i Kina samt i de västliga industriländerna. Biotekniken
är högt prioriterad i ett antal länder som exempelvis Datimark, Förbundsrepubliken
Tyskland och Kina.

Det senaste japanska FoU-programmet betonar
nödvändigheten att förbättra livskvaliteten och inriktas mer tydligt mot det
humanvetenskapliga området. Detta har annars under ett antal år snarast fått
minskade resurser i ett antal länder och i exempelvis Storbritannien sker en
fortsatt nedskärning av humaniora och samhällsvetenskaper.

Det finns enligt min mening anledning att fortsatt
uppmärksamma vad som sker på den internationella scenen. Det är därför med
tillfredsställelse jag noterar hur bevakningen av forsknings- och
teknikfronterna har intensifierats i vårt land.

2.3 Internationellt samarbete inom grundforskningen

De
internationella kontakternas betydelse för grundforskningens utveckling kan
inte nog betonas. Omfattningen av det internationella samarbetet inom
grundforskningen är ständigt växande. Viktigt är att resurser finns för att de
enskilda forskarna skall kunna bygga upp samverkan med kollegor i andra
länder.

Några exempel på verksamhet som engagerar svenska
forskare kan vara av intresse i delta sammanhang.

Sedan länge deltar Sverige i det europeiska centret
för kärn- och partikelfysik, CERN. Där pågår för närvarande uppbyggnaden av
ett nytt projekt, genom vilket man hoppas kunna fä svar på frågorna om en
super-förenad naturkraft. Radioastronomerna försöker genom samverkan mellan
olika radioteleskop avslöja vad som döljs i galaxernas inre och direkt kunna
bestämma hur kontinenterna rör sig i förhällande till varandra genom exakta
avståndsmätningar. Europeiska geofysiker har i ett stort gemensamt projekt med
svensk medverkan studerat berggrundens karaktär ner till avsevärda djup. Ett
annat projekt är att med hjälp av djupborrningar undersöka djuphavens sediment
för att därmed fä en inblick i jordens utvecklingshistoria. Det europeiska
centret för molekylärbiologisk forskning i Heidelberg ligger vid frontlinjen
inom sitt forskningsområde.

Genom European Science Foundation (ESF) har
överenskommelser träffats om gemensamt utnyttjande av unik apparatur vid vissa
ledande forskningslaboratorier. Särskilt intresse har knutits till uppbyggnaden
av synkrotronljusanläggningar.

Också pä de kulturvetenskapliga forskningsområdena
vidgas det internationella samarbetet. Genom ESF:s försorg finns ett flertal
gemensamma projekt, bland annat inom psykologi och historia.

I samband med den forskningsministerkonferens som
anordnades av

Europarådet i september 1984 lades fram förslag till nätverk för forskar

samarbete. ESF uppmanades att inom två år utarbeta en rapport om de 13

åtgärder som ESF ansåg
borde vidtas i enlighet med konferensens rekom- Prop. 1986/87:80
mendationer. Enligt ESF har beslutet att förstärka nätverken lett till en
intensiv verksamhet i Europa. Enligt min mening är det viktigt att ESF ges
möjlighet att iiven fortsättningsvis stödja detta slag av informellt forskningssamarbete.

Sammantaget satsar Sverige stora resurser i form av
medlemsavgifter till de internationella forskningsorganisationer där vi är
medlemmar. 1 hög grad bygger detta samarbete på att forskarna själva har tagit
initiativen. De medel som nu föreslås bli tillförda fakulteterna som
ytterligare förstärkning i form av basresurser bör enligt min mening också
nyttjas för att underlätta yngre forskares medverkan i detta samarbete.

2.4 Samverkan i Norden

Ett
utökat nordiskt samarbete kan möjliggöra att vi gemensamt kan ligga väl framme
intei-nationellt inom fler tekniska specialiteter. Kontakter och samarbete
mellan forskningsinstitutioner och näringsliv i Norden ger möjligheter att
snabbare omsätta forskningsresultat till tekniskt och kommer-sieflt gångbara
produkter - liksom till ett utökat samarbete mellan industrier i de nordiska
länderna.

De nordiska ländernas kulturella gemenskap,
likheterna i samhällsorganisation och värderingar gör också ett samarbete inom
kulturvetenskaperna särskilt fruktbart.

Den nordiska samhällsmodellen kombinerar en hög
teknologisk nivå med organisatoriska lösningar som främjar demokrati, jämlikhet
och god miljö. Att utveckla Norden i enlighet med dessa värderingar kommer inte
i konflikt med vår föresats alt bevara eller öka konkurrenskraft och materiell
levnadsstandard.

Norden kan aldrig komma alt svara för mer än en
liten del av de vetenskapliga och tekniska framstegen i vår omvärld, och därför
måste våra gränser vara öppna också när det gäller forskningen. Utökade kontakter
mellan forskare och högteknologiföretag i de nordiska länderna kan öka våra
möjligheter att delta i internationella forskningsprojekt och att få största
möjliga utbyte av ett sådant samarbete.

Mot bakgrund av vad jag här redovisat är det
naturligt att samarbete inom forskning och högre utbildning har hög prioritet i
det nordiska ministerrådets verksamhet. Särskilt framhålls behovet alt öka
rörligheten inom forskarutbildningen liksom bland högskolans forskare och
lärare i övrigt. Detta är angeläget inte minst för att fä det mest effektiva
utnyttjandet av de nordiska ländernas begränsade resurser, samtidigt som det
ger ökade möjligheter att hävda forskningens kvalitet.

En annan form av samgående som kan ge en kraftig
förstärkning av den nordiska forskningens utvecklingsmöjligheter är gemensam
medverkan i internationella anläggningar eller i utrustningsinlensiva
forskningsprojekt genom nordiska konsortier. Detta har prövats bland annat vid
denordiska ländernas medverkan i det kostnadskrävande havsborrningsprogrammet
ODP (Ocean Drilling Programme),

Biotekniken
är under utveckling i alla de nordiska länderna. En kartlägg- 14

ning av samarbetsområden
för biotekniken i Norden har utarbetats. Pä PrOp. 1986/87:80 grundval av
denna har de nordiska statsministrarna i november 1986 beslutat att ett
samarbetsprogram för bioteknikområdet skall utarbetas under loppet av
innevarande år.

2.5 Initiativ till teknisk-vetenskaplig utveckling på
europeisk nivå

Den
kraftfulla utvecklingen av forsknings- och teknikpolitiken i de båda
stormakterna Förenta Staterna och Japan har också lett till ett antal europeiska
initiativ. Oron för att de europeiska länderna skulle förlora sin position
industriellt, kulturellt och tekniskt har lett till ett ökat samarbete mellan
de europeiska staterna.

EG har haft forskning på sitt program sedan är
1974. Denna verksamhet fick form av ett integrerat ramprogram är 1983.
Ramprogrammet har en mycket bred ansats.

Jag har i olika sammanhang framhållit att
Europa-marknaden är av växande intresse för svensk industri. Det är allmänt av
stor betydelse för nivån på svensk forskning att Sverige kan delta i ett
samarbete som innefattar forskningsinstitutioner och företag inom EG-området.
Om svenska forskare inte får tillgång till det informationsutbyte och den inspiration
som ett samarbete med EG-ländernas vetenskapliga centra kan ge, går vi mot en
situation som riskerar göra den svenska forskningen provinsiell. Jag vill
också betona att Sverige har del i ansvaret för att medverka i förstärkningen
av den europeiska forskningskompetensen. Detta är bakgrunden till del ramavtal
om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Sverige och EG som jag
undertecknade i januari 1986 och som sedan har fått riksdagens godkännande
(prop. 1985/86:89, UU 17, rskr 240).

Det är vidare med tillfredsställelse jag
konstaterar att Sverige deltar i vissa program som tidigare öppnats för deltagande
från s. k. tredjeländer. Ett av dessa är fusionsforskningen, ett program som
har utvecklats i tio år. Sverige deltar också i forskningsprogram kring
råmaterial, miljövård och hälso- och sjukvård.

Under den fortsatta utvecklingen av EG:s
forskningsprogram har ett antal nya högteknologioniräden täckts in som
exempelvis informationsteknologi, telekommunikationer, materialforskning och
bioteknologi, I dessa program har EG kommit att inta en mer restriktiv attityd
till deltagande från länder utanför den gemensamma marknaden.

Förslag kommer senare att läggas fram om en ökad
ram för styrelsen för teknisk utveckling att ge stöd till europeiskt
forskningssamarbete. Tillsammans med insatser även från de företag som kommer
att bli aktuella i samarbetsprojekt anser jag att på svensk sida tillräckliga
resurser finns för deltagande i delar av de stora högteknologiska programmen.

I samarbetet COST (European Cooperation in the
Field of Scientific and Technical Research), som omfattar alla de
västeuropeiska medlemmarna av OECD, medverkar svenska myndigheter och
institutioner aktivt i ett stort antal projekt inom tillämpad forskning.

Från
fransk sida togs våren 1985 ett första initiativ till en ny form av 15

europeiskt
FoU-samarbete som skulle omfatta också länder utanför EG- Prop, 1986/87:80
kretsen och som främst skulle avse industriellt intressanta teknikområden.
Sverige var ett av de första länderna utanför EG som vid besök av en fransk
delegation i juni 1985 inbjöds att delta i det nya samarbetet, lanserat under
beteckningen EUREKA. Olika samarbetsprojekt växte fram inom EUREKA-ramen i
direkta kontakter mellan företag och institutioner i de berörda länderna. Under
det andra halvåret 1986 har Sverige varit ordförandeland för EUREKA.

EUREKA skall i första hand ägna sig åt marknadsnära
projekt. Det rör sig alltså företrädesvis om tillämpad forskning och
utvecklingssamarbete. Ett avgörande kriterium för angelägenheten i ett projekt
är att industrin är beredd att gä in med egna medel. Enligt min bedömning får
man då den bästa mätaren på industrins intresse. Industriell finansiering bör
därför vara huvudprincipen förde marknadsinriktade EUREKA-projekten.

I vissa fall bör dock statliga medel eller
finansiella garantier kunna ställas till förfogande. Enligt min mening bör
styrelsen för teknisk utveckling (STU) kunna medverka till en finansierng av
förstudier i projektens initialskede och den statliga Industrifonden till
finansiering av projektens genomförandefas. Chefen för industridepartementet
återkommer till formerna för detta senare idag i den näringspolitiska
propositionen. Vidare bör självfallet statliga medel utgå i den mån samarbete
med institutioner inom högskolan eller statliga myndigheter aktualiseras. Jag
vill också framhålla att regeringarna inom EUREKA-kretsen har påtagit sig ett
ansvar att på olika sätt underlätta kontakterna mellan intresserade företag
och institutioner och vidta åtgärder för att stimulera utvecklingen av den
europeiska marknaden i anslutning till EUREKA-projekten.

Det är mitt intryck att den från början svala och
avvaktande attityd som de svenska företagen intog till EUREKA alltmer har vänts
till en positiv sådan. Det är med stor tillfredsställelse jag konstaterar
detta. Det är glädjande att svenska företag och institutioner nu deltar i ett
tjugotal projekt. Några av dessa projekt kan visa sig ha central betydelse för
utvecklingen av det europeiska samarbetet inom miljöområdet. Andra avser
potentiellt intressant industriell utveckling och tillämpning inom
informationsteknologi och bioteknik.

Inom ramen för det tekniskt-vetenskapliga
samarbetet i Europa vill jag slutligen framhålla det europeiska rymdorganet ESA
(European Space Agency). Sveriges medverkan i ESA redovisades i propositionen
om riktlinjer för industripolitiken pä rymdomrädet (prop. 1985/86: 27, NU 21,
rskr 305). En långtidsplan för ESA:s verksamhet fram till 1990-talels slut har
fastställts. Målet för denna är att uppnå europeiskt industriellt och tekniskt
oberoende i rymden.

2.6 Forskning av säkerhetspolitiskt intresse

Neutralitetspolitiken
ställer särskilda krav på en självständig värdering av för vårt land viktiga
förhållanden och utvecklingstendenser i omvärlden.

1 takt med att kapprustningen och fredssträvandena
på senare år fått allt

större politiskt beydelse blir den utrikespolitiska forskningen i allmänhet 16

och
den säkerhetspolitiska i synnerhet allt viktigare. En växande opinion Prop.
1986/87:80 kräver resultat av de internationella nedrustningsförhandlingarna.
Kvalificerad forskning är en förutsättning för en fortsatt aktiv och
slagkraftig svensk politik pä dessa områden. Den uppmärksamhet sorn idag
allmänt ägnas freds- och nedrustningsfrågorna förstärker dessa forskningsbehov.

Den utrikespolitiska forskningen bör ha en bred
inriktning. Sålunda finns ofta ett samband mellan säkerhetspolitiska och
exempelvis ekonomiska frågor, miljö- och naturresursproblem saml frågor som
gäller ekonomiska resurser och ekonomisk utveckling.

Norden och norra Europa har på ett annat sätt än
tidigare hamnat i skärningspunkten för stormakternas strategiska intressen.
Behovet av grundlig analys av stormakternas beteende i vårt närområde och av
motiven för deras handlande är uppenbcut. Kravel på sådan analys härrör inte
enbart ur behovet av planering för kris- och konfliktsituationer. Den är också
viktig i fredstid. Att slå vakt om öststatsforskningen är angeläget i detta
sammanhang.

Omvärldens ökade satsningar på militära resurser,
konfliklanledning-arna i olika delar av världen och den ökade strategiska
betydelse vårt närområde kommit att tillmätas skärper kraven på den svenska
neutralitetspolitiken. De konsekvenser detta bör leda till behandlas senare i
år i en proposition om totalförsvarets utveckling. I denna kommer att redovisas
behovet av forskning och utveckling för försvarssektorn. Jag kan dock redan nu
förutskicka att försvarsforskningens principiella betydelse kvarstår även
under kommande försvarsbeslutsperiod liksom att bland annat den informationsleknologiska,
biotekniska och materialtekniska forskningen med försvarsanknytning får en
ökande betydelse i detta sammanhang.

Sveriges långvariga engagemang i freds- och
nedrustningsfrågor har på senare år fått än större omfattning genom bland annat
vår roll i Stockholmskonferensen om förtroende- och säkérhetsskapande åtgärder
och nedrustning i Europa, mitt deltagande i det s.k. femkontinentinitiativet
och genom de alltmer krävande förhandlingarna i Geneve kring en konvention med
förbud mot kemiska vapen. Sverige har även understött och deltagit i en rad
studier inom FN:s ram av olika nedrustningsfrågor.

Ett
område som kommer att ställa ökade krav på forskningsinsatser och

kunskapsuppbyggnad är utvecklingen på rymdområdet. Sverige behöver

ökad kompetens för att kunna delta aktivt i nedrustningskonferensens

arbete för att förhindra en kapprustning i yttre rymden. En närliggande

fråga gäller möjligheterna att använda satellitövervakning för att bland

annat kontrollera efterlevnaden av internationella överenskommelser på

nedrustningsområdet. Elt projekt av detta slag måste sannolikt knytas till

internationella förhandlingar för att kunna förverkligas. Utveckling, upp

skjutning och drift av en verifikationssatellit bedöms vara så resurskrävan-

de att projektet endast skulle kunna genomföras genom samverkan mellan

flera länder. Försvarets forskningsanstalt (FOA) har på utrikesdeparte

mentets uppdrag och i samråd med statens rymddelegation och försvars

staben, gjort en förstudie om förutsättningarna för en verifikationssatellil.

Utredningen bör nu fördjupas. Som jag nämnt har ett engångsanslag för en 17

sådan utredning
föreslagits i budgetpropositionen.

2
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 80

2.7
U-landsforskning Prop. 1986/87:80

Det
finns även en annan dimension på den svenska forskningens internationella
aktiviteter. Den gäller Sveriges kontakter med forskning i u-län-derna samt
sådan forskning i Sverige som har relevans för u-länder.

Forskningen är allvadigt eftersatt i de flesta
u-länder. U-ländernas regeringar är ofta hänvisade till att hjälpligt hantera
akuta situationer och tillgriper då kortsiktiga lösningar. Sedan 1976 har
särskilda medel inom biståndsanslaget avsatts för forskningsstöd i u-länder.
Medlen förvaltas av styrelsen för u-landsforskning (SAREC). Huvuddelen av dessa
forskningsmedel är avsedd för program och projekt som syftar till att bygga
upp forskningskapacitet i enskilda u-länder. Därutöver avsattes en del, f. n.
inte fullt en tiondel, av SAREC:s medel till stöd för u-landsforskning i
Sverige.

Den forskning som bedrivs i Sverige om
utvecklingsproblem i u-världen bör enligt min uppfattning stärkas. Inte bara
solidariteten med u-ländernas folk utan även ett uppenbart svenskt intresse
inom många forskningssektorer talar för utökade kontakter med och kunskap om
u-länderna. Det är därför naturiigt att svenska universitet och
forskningsinstitutioner ger ökad uppmärksamhet åt u-landsfrågor. I denna anda
är SAREC f.n. i färd med att omstrukturera stödet till svensk u-landsforskning
mot ett mer långsiktigt stöd till ett antal utvalda forskningsmiljöer med
u-landsinrikt-ning som en utbyggnad av det begränsade stöd till enskilda
forskare och projekt som hittills förekommit. Jag anser att denna utveckling
bör fortsätta. Det kan därför vara befogat att ett mindre antal högre
forskartjänster med u-landsinriklning finansieras via SAREC:s anslag i tillägg
till det ordinarie stödet till forskningsmiljöer.

2.8 OECDis utvärdering av svensk forsknings- och
teknikpolitik

Regeringen
begärde hösten 1985 att få en utvärdering gjord av den svenska forsknings- och
teknikpolitiken genom OECD. OECD genomför löpande sådana länderanalyser, vilket
är av värde, inte bara för det aktuella landet, utan även för den
internationella forskningspolitiska diskussionen. Översynen ägde rum inom
ramen för del samarbete som sker inom OECD:s kommitté för vetenskap och teknik,
CSTP. Utbildnings- och industridepartementen har i Sverige ett gemensamt
ansvar för arbetet i denna kommitté.. Kommittén tjänar främst som ett organ för
utbyte av information och erfarenheter avseende forsknings- och teknikpolitiken
i medlemsländerna. I vissa fall förekommer arbete som syftar till harmonisering
av politiken inom särskilda områden.

De fyra utvärderarna avlämnade sin
examinationsrapport i maj 1986 och examinationen skedde den 12 juni 1986. Jag
vill framhålla att utvärderingen och examinationen har varit till stor nytta i
det arbete som föregått de förslag som nu läggs fram för den kommande
treårsperioden.

Det allmänna intryck som rapporten förmedlar är
positivt. Den svenska samhällsmodellen framstår som en ovanligt väl fungerande
modell, inom

vilken
forskningen och den förda forskningspolitiken har varit framgångs- Prop.
1986/87:80 rik, "Sverige har mer att lära ut än att lära'' är ett av de
centrala omdömena.

Samtidigt noterar jag att slutsatserna i rapporten
delvis kontrasterar mot uppfattningar som inte alltför sällan kommer till
uttryck i den svenska debatten. Vetenskapsakademien (KVA) redovisade en analys
av situationen vid landets högskolor vid ungefär samma lidpunkt som begäran om
en utvärdering framställdes till OECD, KVA:s rapport är i många avseenden
mycket kritisk mot det svenska högskolesystemet. Detta kan förefalla
besynnerligt, eftersom källorna, framför allt synpunkter från svenska forskare,
ju är desamma .

Den slutsals man kan dra av att rapporterna till
synes är oförenliga i sina bedömningar är enligt min mening följande. OECD:s
överblick och vana vid utvärderingar av olika länders forskningspolitik gör att
Sverige i ett internationellt perspektiv framstår som framgångsrikt.
OECD-rapporten markerar också tydligt den samstämmighet som finns hos dem som
är verksamma inom forskning och forskningspolitik om vilka problemen är. Jag
tror att inte minst del senare är av mycket stort värde. Kring forskningspolitiken
råder betydande enighet.

Rapporten från KVA bedömer situationen mer utifrån
vad som vore angeläget att rätta till, oaktat att svagheterna i vårt system är
mindre än i jämförbara länder. Men samtidigt bekräftas den samstämmighet jag
nyss nämnt.

Jag vill här kort redovisa några av de
rekommendationer som OECD-examinatorerna lagt tonvikt vid. Examinatorerna
noterar alt antalet färdig-utbildade forskare är alltför lågt. Man
rekommenderar därför förbättringar av studiefinansieringen, exempelvis genom
att höja nivån på utbildningsbidragen.

En utveckling mot mer flexibla lönesystem inom
högskolan är en annan av examinatorernas rekommendationer. Jag vill här påpeka
att en sådan flexibilitet faktiskt redan är på väg, men att detta samtidigt
måste avvägas gentemot andra värden i det svenska universitets- och
högskolesystemet, bland annat betydelsen av likaberättigande för all slags
forskning.

Examinatorerna har också med viss tyngd tagit upp
den stora andelen externfinansierad forskning och vikten av att de sektoriella
forskningsfinansiärerna investerar i grundforskning. Jag kommer längre fram
att närmare gå in pä betydelsen av att sä sker. Det är, skriver examinatorerna
vidare, inte en fråga om någon antidemokratisk inställning att stödja de bästa
forskarna. Om en sådan uppfattning finns, skriver man, bör den noga analyseras.
Mitt bestämda intryck är att även här råder en samstämmighet i debatten
nämligen att del är klokt och riktigt alt stödja den bästa forskningen och de
bästa forskarna. Men det bör ske jämsides med åtgärder för att engagera
forskare till nya forskningsområden och för att bygga upp inom sådana områden
en varaktig kompetens. Det är mitt intryck att värt system för forskningsstöd
fungerar väl.

I rapporten varnas för en etablering av
forskningsinstitut utanför univer

sitet och högskolor. Denna rekommendation har starkt stöd i vårt land.

Vidare har utvärderarna noterat vikten av att högskolan kan spela en roll 19

för fortbildning och
vidareutbildning och rekommenderar förnyade diskus- Prop. 1986/87:80 sioner
mellan parterna på arbetsmarknaden om användningen av förnyelsefonderna.

3 Den svenska profilen 3.1 En tillbakablick

3.1.1
Forskningsråden

Forskningspolitik
är för Sveriges del en sentida företeelse. Dess historia kan i praktiken räknas
från 1940-talet och framåt. Det moderna samhällets allt större beroende av
forsknings- och utvecklingsinsatser avspeglar sig i en mer omfattande volym på
forskningen, ett mer sofistikerat sätt att finansiera och bedriva forskning och
i ett nytt samhällsvetenskapligt område, forskning om forskning och
forskningspolitik.

Insikten om de stora uppgifter som väntade i
efterkrigstidens Sverige,

men också erfarenheterna av det andra världskriget, ledde till större an

språk från näringslivets sida på ny teknik och hög produktkvalitet. Svensk . .

fackföreningsrörelse insåg också klart att rationaliseringar och effektivitet

i produktionen var nödvändiga om landet skulle omvandlas till ett välfärds

land.

Statsmakterna uppfattade också förhållandet på
samma sätt och ställde resurser till förfogande. Det välfärdssamhälle som
skulle byggas — i en kommande period av fred — fordrade inte bara teknisk och
naturvetenskaplig grundforskning; även samhällsforskningen skulle nu.komma att
spela en allt större roll. 1940-talet utmärks därför av betydande resurstillskott
till universiteten och upprättandet av ett antal nya organ för stöd till svensk
forskning. Under detta decennium inrättades forskningsråden, som snart skulle
visa sig spela en myckel viktig roll för svensk forskning. Ett tekniskt
forskningsråd etablerades är 1942. Två år senare tillkom efter initiativ från
elt antal forskare elt medicinskt forskningsråd och ett forskningsråd för
jordbruket. Däremot var det från politikerhåll, som initiativet till det första
renodlade grundforskningsrådet kom, nämligen det naturvetenskapliga
forskningsrådet inrättat år 1945. Det kan idag vara intressant att notera, att
man från forskarnas sida hyste en viss oro för att forskningsråden i alltför
hög grad skulle komma att styra grundforskningen. Forskningsråden framstår nu
som i högsta grad respekterade organ, vars betydelse för just grundforskningen
svårligen kan överskattas.

Oron för statlig styrning gjorde, också, alt det
dröjde fram till är 1947 innan ett samhällsvetenskapligt forskningsråd
inrättades. Vitterhetsakademien fick i praktiken tjänstgöra som forskningsråd
för den humanistiska forskningen. Under kort tidsrymd tillkom således hela den
forskningsråds-organisation som, oaktat ett antal förändringar, kommit att bli
något av en hörnsten i svensk forskningspolitik.

År
1945 tillskapades försvarets forskningsanstalt (FOA) som ett för

totalförsvaret gemensamt forskningsorgan. Motiven var bland annat det

ökade behovet av forskningsstöd för försvarets utveckling, behovet av ett 20

nära
samarbete mellan forskare och avnämare samt problemen med militär Prop.
1986/87:80 sekretess.

Under samma period bildades även ett antal
institut, nämligen instituten för kollektiv forskning. Instituten finansierades
då som nu via en gemensam insats från staten och näringslivet. De var ett
uttryck för näringslivets ökade intresse för och behov av forskningsstöd i sin
verksamhet. Även den kollektiva forskningen har visat sig livskraftig och nya
institut har under decenniernas lopp kommit att startas. Företagsgrupperna
bakom den kollekliva forskningen övertar nu successivt en högre andel av
finansieringen.

Det råder, enligt min mening, ingen tvekan om att
denna period för forskningens del präglades av stark optimism. Kanske kom denna
optimism att visa sig mest tydligt i förhoppningarna omatt atomkraften skulle
kunna bidra till en ren, trygg och billig energiförsörjning. Det var långt
senare, som farhågorna för dess negativa effekter skulle komma i förgrunden,
även detta som ett resultat av forskningsrön.

Samtidigt som den nya organisationen för stöd till
forskning skapades,

fick också universiteten betydande resursförstärkningar. 1 mitten på

1950-talet sammankallades ett antal stora forskningskonferenser, varav en

har blivit klassisk, den så kallade Rigolettokonfeiensen där representanter

för näringsliv, fackföreningsrörelse, politik och forskning samlades. Kon

ferensen markerade inledningen till en andra fas av expansion och året .

efter, 1955, tillsattes en universitetsutredning. Universitetsutredningens

förslag innebar en viss reformering av forskningsrådsorganisationen, sam

tidigt som en utbyggnad av fasta forskningsresurser ansågs angelägen.

Forskningssystemet kan idag sägas bestå av tre
samverkande parter. Den första parten är universitet och högskolor, där den
grundläggande forskningen och all forskarutbildning bedrivs och där en
betydande del av nya forskningsinitiativ tas. Den andra parten är industrin,
där framför allt utvecklingsarbete med vetenskapliga metoder genomförs och där
behovet av universitetens mångvetenskapliga kapacitet ständigt ökat. Den tredje
parten är sektorsorganen. Den sektoriellt finansierade forskningen, i huvudsak
utförd vid universiteten, växte fram under framför allt 1960-talet och i början
av 1970-talet.

3.1.2
Sektoriell eller områdesorienterad forskning

Den
sektoriella eller områdesorienterade forskningens huvudprincip är, att

varje samhällssektor för sig bör stödja forskning som ett led i en rationell

politik, Sektoriellt finansierad forskning återfinns därför som en del av

varje departements verksamhetsområde. Så är exempelvis statsmakternas

ansvar för en god arbetsmiljö intimt förknippat med möjligheten alt genom

forskningsresultat visa på arbetsmiljörisker och föreslå lösningar; alt få

mer kunskap om material, ventilation eller bostadsområdenas utformning

för en god boendemiljö, att för en klok politik pä Uvsmedelsförsöijningens

område finna lösningar som tillgodoser vårt behov av näringsriktig kost till

rimligt pris. Tillkomsten av bland annat styrelsen för teknisk utveckling

och olika sektorsorgan har successivt inneburit en förstärkning av sektors-

eller områdesorienterad forskning. 21

Den moderna sektorsforskningsprincipen innebär att
vi i forskningspoli- Prop. 1986/87:80 tiken har två parallella linjer. Det är
dels stöd till grundforskningen vid universiteten, där huvudlinjen är stöd till
de mest lovande forskarna oberoende av ämne eller inriktning, dels stöd till
uppbyggnaden av vetenskaplig kompetens inom ett visst område. Industrins
forskning bedrivs på sina egna villkor - marknadens - men är beroende av såväl
grundforskning som sektoriell forskning.

När man i dagens debatt tidvis uttalar sin
betänksamhet inför den områdesorienterade forskningen, och kraftigt vill
begränsa densamma, har man enligt min mening missförstått samspelet mellan
forskningen och samhällets behov av säker kunskap och analytisk skärpa. Jag
vill därför något kommentera de senaste årens utveckling inom svensk
forskningspolitik.

Den sektoriella - eller områdesorienterade —
forskningens genombrott är i sig ett betydande framsteg. Den har drivits fram
utifrån starkt upplevda behov hos politiker, intresseorganisationer och
forskare. Inte alltid har dessa behov kunnat tillfredsställas i den takt som
intressenterna önskat. Kanske har också ibland alltför stora förhoppningar
kommit att knytas till att stora resursinsatser skulle säkra önskad utveckling,
samtidigt som grundläggande kompetens saknats. Såväl samhälle som forskare har
ett ansvar härvidlag; samhällets intressenter genom att alltför otåligt och med
i förstone ringa insikt i forskningens natur kräva resultat; forskarsamhället
genom alt inte riktigt kunna hålla stånd mot den rikliga tillgången på såväl
förväntningar som anslag för forskning. Det är mitt bestämda intryck att båda
parter nu kommit igenom denna period och lärt av erfarenheterna av de senaste
decenniernas satsningar.

Genombrottet för den sektoriella forskningsprincipen
har skett jämsides med en omfattande demokratisering av högre utbildning och
forskning. Jag är medveten om att demokratisering kan tydas på många olika
sätt, men det är min övertygelse att den starka uppslutning kring behovet av
ökad satsning på forskning och högre utbildning som vi idag upplever, har sin
grund i, att det svenska högskolesystemet har öppnats för alla medborgare i
olika avseenden. Hit hör medverkan i beslutsorgan inom högskolan för så kallade
allmänintressen; hit hör den geografiskt spridda lokaliseringen av
högskoleutbildning; hit hör även de reformer av studiefinansiering och
utbildning som introducerats under 1970-lalet. Kritik över reformernas effekter
har kunnat konstateras. Jag vill likväl påstå att del om huvudlinjerna idag
råder en betydande enighet i det svenska samhället.

3.1.3
Behovet av samordning

Jag
vill avslutningsvis i denna tillbakablick redovisa några iakttagelser som har
betydelse för framtidens forskningspolitiska överväganden. Tid efter annan har
önskemål framförts om en ökad grad av samordning av den svenska
forskningspolitiken. Dessa önskemål har manifesterats såväl t motioner till
riksdagen som i programskrifter från fackliga och andra organisationer. Kraven
är berättigade men bör nyanseras.

En samordning av forskningen i den meningen att all
forskning bedöms i

ett sammanhang och isolerat för sig, har prövats i andra länder bland annat 22

genom
särskilda ministerier för forskning. En sådan samordning kan lätt Prop.
1986/87:80 leda till att forskningen förlorar sitt sammanhang med andra
strävanden i samhället. Enligt min mening förstås forskningen bäst genom att
ses utifrån behovet av kvalificerad kunskap i sitt samhällsperspektiv. Den
organisation som valts inom regeringskansliet innebär alt den nödvändiga
samordningen inte står i motsats till utan skall samverka med sektorsintressena.

Enligt min mening finns det skäl för en samordning
av det slaget, att balansen mellan olika delar i forskningssystemet ständigt är
föremål för analys och eventuella åtgärder. Det gäller balansen mellan
grundforskning och sektorsforskning i sin helhet men också avvägningen mellan
olika sektorer. Jag kommer i det följande att redovisa en sådan analys och de
åtgärder som kommer att föreslås. Det slaget av överblick och samordning är
nödvändig.

Jag vill även betona ett annat slag av samordning,
där statsmakterna endast i viss utsträckning, men dock med betydande
inflytande, kan medverka. Den sektoriella eller områdesorienterade forskningen
har många gånger lett till insatser av tvärvetenskaplig eller mångvetenskaplig
karaktär. Delta behov av samverkan mellan olika discipliner har på intet sätt
minskat. Det fascinerande forskningsområdet mikronik, som styrelsen för teknisk
utveckling fört fram pä initiativ av forskare, är det senaste i raden av
mångvetenskapliga projekt som eggar fantasin. Samtidigt ökar vikten av ett
tvärsektoriellt synsätt. Den sektorsfinansierade forskningen får inte hämmas av
revirtänkande. Den gemensamma utredning om forskning för en bättre miljö, som
genomförts av ett antal sektorsorgan, är ett glädjande uttryck för en
medvetenhet hos sektorsmyndigheterna om behovet av att inte låsas av de
sektoriella ramarna och anslagen, utan att betona vikten av en områdesorienterad
forskning, där grundforskningen har en självklar roll som kvalitetsgivare och
frontförskjutare.

Jag vill avslutningsvis kommentera
forskningsberedningens roll för regeringens arbete. Forskningsberedningen har
under de senaste åren befäst sin ställning som ett betydelsefullt instrument i
dialogen mellan forskarsamhället och regeringen. Beredningens roll är
rådgivande. Efter en omorganisation 1983 svarar ett arbetsutskott under min
ledning för den löpande verksamheten. I arbetsutskottet ingår förutom de
vetenskapliga ledamöterna även utbildningsministern och industriministern.

Forskningsberedningens arbetsutskott är ett
värdefullt forum för kontakt med den aktuella utvecklingen inom svensk
forskning. Diskussionerna ger möjlighet att på ett tidigt stadium bli varse
brister och svårigheter i planering och organisation och förutsättningslöst
pröva lämpligheten av olika lösningar. Forskarutbildning, forskarkarriär och
relationerna mellan högskolan, sektorsorganen och industrin tillhör de områden
som har diskuterats.

Arbetsutskottet har även till uppgift att förbereda
större möten i forskningsberedningens regi med företrädare för olika intressen
inom forskning och samhälle.

I
vissa fall har arbetsutskottet utvidgat sina egna diskussioner genom

särskilda hearings i aktuella frågor. Så har skett exempelvis när det gäller 23

frågan om
forskningsinsatser i Arktis och Antarktis.

Vid andra större möten har diskussionerna under de
senaste åren gällt Prop. 1986/87:80 bl.a. ekologi och geovetenskaper,
informationsteknologin och dess samhällskonsekvenser, statskunskap, humaniora,
nationalekonomi, energiforskning och bioteknologi. Beredningen har vidare
behandlat den militärteknologiska utvecklingen. Vid ett annat tillfälle har
religionen som samhällsfaktor i olika delar av vadden belysts. Svensk FoU i
ett inlemalionellt perspektiv och frågan om rollfördelningen i det sammanhanget
mellan stat och näringsliv har diskuterats. Slutligen har beredningen i ett
gemensamt möte med AIDS-delegationen falt en redovisning av det aktuella forskningsläget
och behandlingssituationen vad gäller AIDS.

Genom det flexibla arbetssättet har det varit
möjligt att nå nya grupper av framför allt forskare men även företrädare för
näringsliv och sektorsorgan.

Jag har iakttagit i samband med intervjuer och
samtal med forskare och politiker från andra länder att just
forskningsberedningen och dess sätt att fungera väckt stort intresse.

Jag vill efter denna korta resumé av svensk
forskningspolitik redovisa mina bedömningar av vilka förändringar som behöver
ske i det svenska forskningssystemet. Enligt min mening utmärks svensk
forskningspolitik av en påtaglig kontinuitet och få motsättningar. Detta är av
stort värde för forskningen och för vårt land. Den modell för stödet till
forskningen som successivt funnit sin form är, enligt min mening, i allt
väsentligt en harmonisk och effektiv modell. Men under senare år kan vissa
obalanser iakttas som under den kommande treårsperioden bör bli föremål för
åtgärder och ytterligare studier. Jag kommer i det följande att redovisa ett
antal konkreta åtgärder, men vill samtidigt betona att vår strävan bör vara
att inleda en process i önskad riktning. Utvecklingen kommer alt följas
uppmärksamt.

3.2 Forskningens organisation och omfattning

Den
grundläggande enheten inom all forskning är institutionen. Att värna om
institutionen som en livaktig och internationellt delaktig miljö tillhör det
väsentligaste i all forskningsplanerande verksamhet.

Institutionerna (och instituten utanför högskolan)
samverkar idag med ett stort antal intressenter; företag, sektorsmyndigheter,
organisationer och enskilda. Detta sker genom en mycket varierad uppsättning
kontrakt,, anslag och avknoppningsföretag.

Jag kan också konstatera att det vid universitet
och högskolor under de senaste åren har tillkommit t.ex. forskningsbyar och
olika slag av teknikcentra. Universitetsstäderna präglas av ett rikt
kulturliv, av en expanderande arbetsmarknad, av rika möjligheter till
utbildning och vidareutbildning, men även av bostadsbrist. Gamla och
traditionsrika universitetsstäder som Lund och Uppsala drar till sig
högleknologisk industri. Men även nyetablerade områden för högleknologisk
verksamhet expanderar snabbt. Jag vill fästa uppmärksamheten på att detta inte
är problemfritt, vilket jag senare återkommer till.

Institutioner
och universitet ingår i ett internationellt nätverk. Men det

finns också ett nätverk inom landet. I mindre skala återfinns universitets- 24

miljöerna
också vid de mindre högskolorna. Också här uppstår som ringar Prop,
1986/87:80

runt högskolan
nyetableringar av olika slag. Även de mindre högskolorna

är därför en del av de
mångkulturella kontaktnäten och utgör väsenfliga

länkar i ett system, som
gör att kunskapen vidgas. Jag har erfarit att mänga

av de mindre högskolorna
idag funnit former för sin verksamhet, som gör

att de i sin region
uppfattas som regionens motsvarighet till universiteten.

Jag har helt kort velat ge en redovisning av vad
universitet och högskolor faktiskt betyder för medborgarna och för
samhällsekonomin idag. Sverige intar en framskjuten position i den
internationella forskningsstatistiken. FoU-insatserna svarar idag för 2,7% av
bruttonationalprodukten, vilket är en mycket hög siffra. Del är en högre andel
än exempelvis i Frankrike och Storbritannien samt i ungefärlig nivå med
Förbundsrepubliken Tyskland. Det är den högsta andelen inom kategorin
medelstora ekonomier inom OECD.

Enligt SCB:s preliminära beräkningar avsattes år
1985 ca 25 miljarder kr. för forskning och utveckling.

Industrin svarar för merparten av utgifterna för
forskning och utveckling. Verksamheten avser huvudsakligen
utvecklingsinriktade insatser, koncentrerade till vissa branscher och
högteknologiska företag. Företag med mer än 1000 anställda svarar för ca 75% av
all företagsfinansierad forskning. De tio företag som hade de högsta
FoU-utgifterna bedriver en FoU-verksamhet som är närmare hälften av den totala
FoU-verksamheten inom företagssektorn, medan ett stort antal småföretag har
liten utvecklingskapacitet.

Det finns skäl att förmoda att de senaste årens
uppgång av FoU-utgifterna till övervägande del omfattar utvecklingsinsatser.
Den statliga finansieringen av forskningen har i stor sett hållit jämna steg
med bruttonationalproduktens ökning under senaste decennium.

Likväl vill jag hävda alt statsmakterna i ett
myckel trängt statsfinansiellt läge har kunnat prioritera forskningen. Som
andel av statsbudgeten har forskningsanslagen ökat under de senaste åren.
Forskningen är ett av de få områden som fått ökade anslag. Jag vill betona att
så bör ske även under den kommande treårsperioden. Omprioriteringar har gjort
det möjligt att öka insatserna i statsbudgeten för forskningen.

3.3 Inriktningen av forskningen

Följande
tabell visar hur FoU-anslageti över statsbudgeten är fördelade på ändamål
budgetåret 1986/87.

25

Tabell 1. FoU-anslagens fördelning pä ändamål 1986/87 Prnn 1 Q8fi/87- 80

Ändamål

Milj. kr

Procent

1986/87

1986/87

Allmän
vetenskaplig utveckling

4894

43,1

Försvar

2944

25,9

Energi-
och vattenförsörjning

699

6,2

Industriell
verksamhet

651

5,7

Rymdverksamhet

324

2,9

Transport
och telekommunikationer

427

3,8

Arbetsmiljö,
personalskydd

290

2,5

Off.förvaltning,
samhällsservice

225

2,0

Jordbmk,
skogsbruk, jakt, fiske

290

2,5

Boendemiljö,
samhällsplanering

157

1,4

Fysisk
miljö, naturvård

184

1,6

Hälso-
och sjukvård

79

0,7

Socialvård,
social miJjö, trygghet

46

0,4

Undervisning

64

0,6

Utforskning
av jordens atmosfär

34

0,3

Kultur,
massmedia, fritid

42

0,4

Samtliga
ändamål

11350

100

Av totala FoU-anslag på 11350 milj. kr. anslogs
4894 milj. kr. (43,1%) för allmän vetenskaplig utveckling. Huvuddelen härav
avsåg fakultets- och rådsmedei.

Av intresse är också alt ge en bild av
forskningsanslagens fördelning på olika fakultetsområden.

Tabell 2. Fördelning av forskningsanslag på
vetenskapsområden

Vetenskapsområden

milj. kr. bå 1986/87

Naturvetenskap

Teknisk
vetenskap

Medicinsk
vetenskap

Lantbruks-
och veterinärvetenskap

Samhällsvetenskap

Humanistisk
vetenskap

Övrigt -
ej fördelat

1019

808 1703 399 395 280 290

Medicinsk forskning har traditionellt den starkaste
ställningen i Sverige. De statliga anslagen till teknisk forskning är mindre än
hälften så stora som till medicinsk, medan anslagen till naturvetenskap och
matematik är något högre än den tekniska. Kulturvetenskaperna (humaniora och
samhällsvetenskap) har tillsammans i anslag ungefär motsvarande nivå som den
tekniska forskningen. Lantbruksvetenskaplig forskning, slutligen, är i omfattning
hälften av den tekniska.

Jag är medveten om att dessa mått är grova, men de
ger likväl en relativt klar bild av forskningens inriktning. Anslagens storlek
måste ses mot bakgrunden av att forskningen inom olika fakulteter och ämnen
kräver mer eller mindre av bland annat utrustning och teknisk personal.
Anslagen till medicinsk forskning inrymmer t. ex. bidrag till kommunala undervisningssjukhus.

Svensk forskning hävdar sig väl i ett
internationellt perspektiv. Framför

allt gäller det naturvetenskaplig och medicinsk forskning, där internatio- 26

nella
utvärderingar av olika ämnesområden gett glädjande besked. Även Prop.
1986/87:80 teknisk forskning och teknisk kompelens överhuvudtaget har visat sig
ligga på en hög internationell nivå.

Den nära samverkan mellan läkemedelsindustrin och
en stark forskning inom medicin och farmakalogi uppmärksammades av OECD:s
examina-torer. När nu biotekniken utvecklas hastigt och fordrar hög kompetens
inom medicinska specialiteter, har Sverige en fördel i sin starka medicinska
tradition. Områden som omvårdnad, hälsopolitik, epidemiologi och
samhällsmedicin har dock en relativt sett svagare ställning. Det är angeläget
att medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter fortsätter att uppmärksamma
detta förhållande och medverkar till att kompetens byggs upp successivt.

Sjukvårdshuvudmännen har sett det som angeläget att
på olika sätt stödja FoU-verksamheten. Många landsting driver
utvecklingsenheter, framför allt inriktade på primärvård och samhällsmedicin.
För omvårdnadsarbetet och dess metodutveckling finns också ett starkt
engagemang och en beredskap för ytterligare insatser. Jag ser det som
nödvändigt att forskning och utveckling på delta sätt kan räkna med fortsatt
stöd från huvudmännen.

Grundforskningen bedrivs till 90% vid högskolan.
Kanske framhålls alltför sällan vilket stort värde delta har. Forskningen
bedrivs i regel vid samma institutioner som också ger grundläggande
högskoleutbildning; därmed får nya generationer tillgång till vad som sker i
olika ämnen, inte bara i Sverige utan även internationellt. Forskningen finns
samlad i universitets-och högskoleorganisationen och de olika ämnena befinner
sig lokalmässigt i närheten av varandra, vilket möjliggör mångvetenskapliga
kontakter och tvärvetenskapligt samarbete.

Endast i undantagsfall har särskilda
forskningsinstitut byggts upp vid sidan av högskoleorganisationen. Det är
framför allt försvarels forskningsanstalt, vilket har ett naturligt motiv,
samt ytteriigare exempelvis statens institut för byggnadsforskning, arbelslivscentrum
och Studsvik energiteknik AB. När OECD:s examinatorer varnar för att.upprätta
nya forskningsinstitut, vill jag gärna instämma. Det råder också inom landet
glädjande enighet om högskolans centrala roll.

Jag vill samtidigt påminna om en annan av OECD-examinatorernas
rekommendationer, nämligen att det i fortsättningen krävs fler tvärvetenskapliga
organisalionsbildningar vid universitet och högskolor i en del fall institut
inom universitetens ram. Uppsala Biomedicinska centrum framhölls av examinatorerna
som föredömligt.

De institut som bildats utan att ingå i
högskoleorganisationen har, vill jag erinra om, bildats just därför att
forskning över ämnesgränserna inte kommit till stånd. Många av de mest
intressanta och fantasieggande nya forskningsområdena är idag
tvärvetenskapliga till sin karaktär som exempelvis biotekniken. Förmågan att
inom högskolan skapa tvärvetenskapliga miljöer kommer därför att ha mycket
stor betydelse i framtiden.

Näringslivets kraftigt ökade intresse för högskolan
och stora ekonomis

ka resurser innebär att det finns en risk för obalans mellan externa medel å

ena sidan och de basresurser som högskolan direkt tillförs via statsbudge- 27

ten.

Mina förslag till förstärkningar syftar framför
allt till att säkra högsko- Prop, 1986/87:80 lans position som den dominerande
bäraren av ny kunskap genom forskning. Jag återkommer senare till frågan om
balansen i det svenska forskningssystemet och kommer därvid också att uppmana
de sektoriella forsk-ningsstödjande råden och myndigheterna att i sitt stöd
till forskningen främja högskolans långsiktiga överlevnad och förnyelse.

Jag vill avslutningsvis konstatera att
forskningsstatistiken är bristfällig. Statistiken måste tolkas med stor
försiktighet. Det här också visat sig svårt att överhuvudtaget få fram
uppgifter, inte minst från högskolorna.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare
att föreslå vissa förbättringar vad gäller statistiken över forskning inom
högskolan.

3.4 Grundforskningens betydelse

Att
stärka förtroendet för forskarna som yrkesgrupp — liksom förtroendet för andra
yrkesgrupper — är ett viktigt element i regeringens politik.

Inom alla yrkesområden krävs entusiasm och
arbetsglädje inför de möjligheter som ligger i framtiden. Vidgade möjligheter
till nya initiativ bör därför skapas inom universitet och högskolor. Här finns
ett ansvar för riksdag och regering att undvika alt utforma nya regelsystem som
är hämmande, liksom att avskaffa sådana regelsystem som känns påtvingade.

Jag vill samtidigt framhålla att normer och
föreskrifter inte är ett självändamål. Syftet är att trygga rättssäkerhet och
kvalitet. Jag vill också påminna om att en del av den byråkrati, som under
senare år blivit föremål för uppmärksamhet, kan förenklas av högskolorna
själva. Men jag vill inte oreserverat instämma i de påståenden som gjorts, att
antalet administratörer och byråkrater på ett orimligt sätt växt vid
högskolan. Vad statistiken inte observerat är det ökade behovet av dels olika
servicefunktioner (bibliotek m.m.), dels teknisk personal för forskningens
bedrivande. En effektiv service är också till nytta för forskning och
utbildning.

I strävan efter bättre fungerande enheter måste
alltid kravet pä demokrati och medinflytande från alla berörda parter ligga
fast. Det är i en genuin samverkan mellan jämställda individer som de arbetslag
skapas där arbets- • glädje och skaparförmåga finns i rikligt mått.

Den forskning som innebär elt oberoende sökande
efter svar på grundläggande frågor kräver originalitet och skaparkraft. Min
bestämda uppfattning är att det i vårt land även i fortsättningen måste
bedrivas en omfattande och livskraftig grundforskning. Vi måste ständigt höja
den vetenskapliga kompetensen och skolningen för att ha en bas för egna
vetenskapliga genombrott och för att kunna följa vad som sker vid den
vetenskapliga frontlinjen internationellt. Vi behöver också erbjuda en
vetenskaplig skolning för elt antal befattningshavare på nyckelområden i
samhället.

Grundforskningen bar vuxit fram ur de filisofiska
fakulteternas tradition och berör alla företeelser i samhället. Denna forskning
måste slå fri från såväl politisk styrning som krav från marknaden, men måste
självfallet respektera samhällets normsystem.

En forskning som endast styrs av den vetenskapliga
fantasiförmågan och

bedöms utifrån vetenskapliga kvaliteter har beröringspunkter med konst- 28

näriig
verksamhet. Den spelar också en betydelsefull roll för en mer Prop. 1986/87:80
målinriktad forskning, som syftar till att lösa specifika problem. En framstående
grundforskning är inträdesbiljetten till det internationella forskarsamhället
och en förutsättning för att snabbt bli delaktig av den kunskap som växer fram
runt om i världen. Basen för denna forskning finns vid universiteten. Inte
minst den mångsidiga specialiseringen är av stort värde för en fruktbärande
dialog över ämnes- och fakultetsgränserna.

Men grundforskningen kan även betraktas ur ett
utbildningsperspektiv. Även om resultaten inte alltid finner vägen in i de
internationella vetenskapliga tidskrifterna är denna forskning av betydelse
för att allmänt höja den vetenskapliga standarden. Att säkerställa och skapa
förutsättningar för att det upprättas livaktiga och stabila forskningsmiljöer,
med faktiska möjligheter att befinna sig vid frontlinjen, är något av en
huvuduppgift för forskningspolitiken. Men det är, vill jag samtidigt erinra om,
en uppgift som fordrar elt samspel mellan statsmakterna och forskarsamhället;
ett samspel som bygger på ett ömsesidigt förtroende.

4. Balansfrågor

4.1 Statens och företagens ansvar

Regeringens
ekonomiska politik har varit framgångsrik. Budgetunderskottet har pressats
tillbaka, bytesbalansen har förbättrats, inflationstakten dämpats avsevärt och
sysselsättningen kunnat ökas.

Genom devalveringen hösten 1982 bereddes de svenska
företagen möjlighet att återta marknadsandelar och höja sina vinster. Den
vinstökning . som skett har också varit anmärkningsvärd. Samtidigt har en
myckel återhållsam budgetpolitik haft till effekt att utrymmet för nya statliga
åtaganden lämnat ett utomordentligt litet utrymme. De förslag till förstärkningar
av forskningsanslagen som nu läggs fram har, som jag tidigare påpekat, till
fullo finansierats genom omprioriteringar.

Framgången för regeringens ekonomiska politik kan
enligt min mening bland annat avläsas i de myckel markanta ökningarna i
företagens FoU-in-vesteringar. Under perioden 1981-1985 har FoU-investeringarna
fördubblats i löpande priser. Det är en generellt sett anmärkningsvärd och
internationellt enastående ökning. Jag anser att det är utomordentligt
glädjande att svenska företag på delta sätt tagit tillvara möjligheterna att
stärka sin framtidspotential.

Men det innebär samtidigt att en allt större del av
den samlade svenska

FoU-verksamheten är företagsfinansierad och företagsstyrd. Därmed finns

en risk för att långsiktigheten i forskningen och den grundläggande forsk

ningen trängs tillbaka. .

Rollfördelningen
mellan stat och näringsliv vad. gäller forskningen har

sedan många år varit klar. Det är statens ansvar att svara för anslag till den

grundläggande forskningen och forskarutbildningen, medan det är företa

gens ansvar att bedriva egen FoU-verksamhet som ligger nära marknaden.

Om denna rollfördelning råder enighet. 29

Någon
given balans uttryckt i andelar av de samlade forskningsinsat- Prop.
1986/87:80 serna kan knappast anges. Det statsmaktema och företagsamheten har
att ta hänsyn till är hur befintliga resurser bäst skall utnyttjas så att såväl
den grundläggande forskningen och forskarutbildningen som företagens målinriktade
FoU-verksamhet bäst kan främjas.

Vid överiäggningar med företrädare för näringslivet
har jag noterat att man från näringslivets sida enstämmigt betonat vikten av
att grundforskningen och forskarutbildningen får ökade resurser. Det är min
övertygelse att denna uppfattning grundar sig på en allt djupare insikt om
högskolans roll som en viktig näringspolitisk nationell resurs, som måste
värnas och utvecklas för alt svensk industri skall kunna förbli tekniskt och
ekonomiskt konkurrenskraftig på världsmarknaden.

Kraven på högskolan och på företagens tekniska nivå
höjs kontinueriigt. Forskningen inom företagssektorn är starkt inriktad på
utvecklingsarbete. Det betyder att de svenska företagen i hög grad är beroende
av tillgång till högskolans kompetens. Jag vill framhålla betydelsen av att
högskolan har en specialistkompetens inom många ämnesområden och att det även
för företagens problemlösningar blir allt viktigare att kunna kombinera olika
vetenskapsgrenar,

I ett antal intressanta skrifter har styrelsen för
teknisk utveckling identifierat några områden med utpräglat tvärvetenskaplig
karaktär: mikronik, expertbaserade system, samt humaniora och samhällsvetenskap
som resurs för teknisk utveckling. Det är mitt bestämda intryck att förmågan
att skapa tvärvetenskapliga kombinationer vid universiteten kommer att ha stor
betydelse för vår industriella framtid. Jag vill samtidigtbetona att den
strävan som funnits under senare år och som uttryckts som "back to
basics" på intet sätt slår i motsats till behovet av tvärvetenskap.
Betydelsen av djupa och grundläggande ämnesstudier som en nödvändig förutsättning
för tvärvetenskapliga ämnesöverskridanden kan inte nog betonas.

Svensk industri är i högsta grad konkurrensutsatl,
såväl på hemmamarknaden som i sin internationella verksamhet. Detta gäller
även vitala delar av högskolan, framför allt inom teknisk, naturvetenskaplig
och medicinsk fakultet. Denna konkurrens är stimulerande och nödvändig, men
innebär också risker för högskolan. De framstående forskarna, de unga och lovande
forskarstuderandena saml de studerande inom vissa ämnesområden har attraktiva
yrkes- och förtjänstmöjligheter utanför högskolan. I en situation där bristen
på kompetens blir påtaglig i förhållande till behovet av högspecialiserad
kunskap, kan högskolan riskera att alltför snabbt förlora sina bästa krafter
till näringslivet eller till utlandet. Denna situation föreligger inte bara i
Sverige utan är en internationell företeelse.

Jag är medveten om alt man på sina håll hyser en
stark oro för framtiden

och för möjligheterna att bedriva högskoleverksamheten. Den forskarflykt

från högskolan som tidvis tas upp ull diskussion, och som i de enskilda

fallen kan vara mycket allvarliga för en institution eller för en forskar

grupp, har dock också det göda med sig att kompetensen kan nyttiggöras i

näringsliv eller administration. Jag vill också erinra om att det är av stort

värde att svenska forskare har internationella kontakter och kan beredas

tillfälle att arbeta utomlands vid högklassiga forskningsinstitutioner. 30

Svensk
forskning drar också nytta av att det här finns många utländska Prop.
1986/87:80 forskare som tillfälligt eller permanent valt att komma hit för att
bedriva sina forskning.

Jag vill dock rikta uppmärksamheten på att det
ligger i den svenska företagsamhetens intresse att högskolan inte alltför
snabbt berövas sin främsta resurs, de kunskapsbärande forskarna och lärarna.

Risk föreligger att företagen enskilt eller
kollektivt får ett sådant inflytande vid vissa institutioner att forskningen
inte längre kan bedrivas öppet eller alt forskningen leds in i allför snäva
fåror. Detta kan leda till kortsiktighet och utarmning av kunskapsinnehållet
i'forskningen. Marknadsstyrningen av forskningen får således inte tillåtas att
dominera verksamheten vid t.ex. de tekniska högskolornas institutioner.

Såväl vid högskolan som inom näringslivet finns
också en stark medvetenhet om högskolans grundläggande uppgift. Den fria
forskningens tradition inom högskolan är enligt min mening stark. Jag vill
också erinra om att högskolan är en angelägenhet för hela samhället och att
bland annat högskolestyrelserna bör ha ansvar och auktoritet att ingripa om
förhållandena så kräver. I ett längre perspektiv kan forskningens integritet
vara avgörande för svensk industri i en allt hårdare internationell
konkurrens.

Behovet av samverkan mellan högskola och näringsliv
har under senare år betonats starkt. Jag finner ingen anledning att hävda någon
annan uppfattning, men vill samtidigt betona vikten av att den rollfördelning ,
varom enighet råder också i praktiken kan upprätthållas.

I regeringens förslag till ireårsprogram för
forskningen våren 1984 redovisade jag all regeringen hade för avsikt att
överlägga med näringslivet om insatser till förmån för den grundläggande
forskningen, bland annat för att förnya utrustningen vid högskolan.

Det är med stor tillfredsställelse jag nu
konstaterar att affärsbankerna erbjudit sig att avsälla 200 milj/år under
treårsperioden för att bidra till den nödvändiga förnyelsen av utrustningen vid
högskolan. Tillsammans med den resursförstärkning som blivit möjlig genom
omprioriteringar i statsbudgeten bör enligt min mening högskolan kunna fylla
sin uppgift att vara hela samhällets resurs för forskning, forskarutbildning
och grundutbildning och att hävda sin integritet och sitt självbestämmande i
verksamheten. De förslag som chefen för utbildningsdepartementet senare kommer
att redovisa bör verksamt kunna bidra till att forskning och forskarutbildning
vid högskolan kommer att bli en attraktiv livsuppgift för tillräckligt många forskare
och lärare.

4.2 Balans mellan basresurser och extern finansiering

Historiskt
sett har forskningen spelat en viktig roll för utvecklingen av värt samhälle.
Därom är de flesta ense. Traditionellt har grundforskningen, med uppföljning av
tillämpningsinriktad forskning vid högskola och företag svarat för
utvecklingen.

Grundforskningen
finansieras huvudsakligen genom basanslag fill fakul

teterna och anslag via forskningsråden. Sektorsforskningen, som huvud

sakligen är tillämpningsinriktad och områdesorienterad, finansieras via 31

anslag frän myndigheter,
forskningsfonder och näringsliv. Jag kommer i Prop. 1986/87:80 det följande
att använda begreppen grundforskning och sektorsforskning, väl medveten om att
invändningar kan göras. Ur den enskilda institufio-nens synpunkt kan man också
tala om att forskningen bedrivs på eget programansvar respektive uppdrag.

Successivt har samhällets behov av - och ansvar för
- kunskaps- och kompetenshöjningen ökat. Forskningen har betraktats som en
strategisk faktor för välfärdssamhällets fortsatta utveckling. Ett uttryck för
detta är inrättandet av forskningsstödjande råd och fonder samt i några
undantagsfall även särskilda forskningsinstitut för vissa uppgifter. Idag
utgör resultaten från den sektoriellt finansierade forskningen en stor och
omistlig del av samhällets ökande kunskapsmassa.

Även i den sektoriella forskningsverksamheten måste
de vetenskapliga kvalitetskraven ställas högt, lika högt soki i forskning stödd utifrån andra
motiv och med annan finansiering. Kontakten med grundforskningen måste
upprätthållas genom institutionella arrangemang och/eller genom att forskare
kan ägna sig åt olika slag av forskning i olika skeden av sin forskarkarriär.

Ökade krav på forskning växer nu fram. Jag tänker
exempelvis på nya möjligheter inom medicin och bioteknik och inte minst när det
gäller naturresursernas utnyttjande och miljöns förbättring. Detta innebär
också större anspråk på finansiering och samordning. Sektorsorgan och olika
intressegrupper spelar här en betydelsefull roll som initiativtagare. Denna
ansvarighet bör vara lika tydlig som det ansvar forskarsamhället har för att
bedöma den vetenskapliga kvaliteten.

Sektoriell forskning har lid efter annan utsatts
för kritik för bristande vetenskaplighet. Kritiken har inte alltid varit
obefogad. Kritiserade projekt har ofta utförts vid universiteten och de
tekniska högskolorna där det är ett krav att det vetenskapliga normsystemet
efterlevs. Sektorsmyndigheter å andra sidan har ofta uppgifter som är bredare
än att vara enbart forskr'nes-finansierande och därför är det inte alltid
forskning i strikt mening som har ansetts behövligt i kunskapsuppbyggnaden.

Det är viktigt att även kunna se
medelstilldelningen för sektoriell forskning som en långsiktig investering.
Det är samhällets framtida behov, så långt de nu kan bedömas, av kunskap och
Tärdigheter som skall tillgodoses. Idag krävs nya stora satsningar inom
informationsteknologin och biotekniken. Sådana satsningar måste ske i en
komplicerad struktur, där internationellt erkända ämnen, tvärvetenskapliga
projekt, sektoriella organ och tvärsektoriella projekt måste samverka, ofta
med många universitet och institutioner som medverkande. I sådana komplicerade
strukturer är inte enbart storleken på investeringen avgörande ulan även
kvaliteten och systematiken.

Som ett exempel på områden där en samverkan mellan
olika forsknings

finansiärer är angelägen vill jag framhålla handikappforskningen. Chefen

för utbildningsdepartementet kommer senare idag att föreslå en resursök

ning till FRN för detta ändamål. Muvarande finansiärer av handikappforsk

ningen bör sammantaget solidariskt kunna bidra med minst motsvarande

insatser. 32

Somett ytteriigare exempel på ett område där det är
angeläget med nya Prop. 1986/87:80 former för samverkan mellan stat och andra
intressenter vill jag nämna forskning om offentlig förvaltning. Ett
förändringsarbete pågår nu för att utveckla och förbättra den offentliga
förvaltningen. Samhällsorganens service, effektivitet och regelsystem ses
över. Nya former prövas för att öka de enskilda människornas inflytande och
aktiva medverkan. Som stöd för detta arbete behövs ökad kunskap om utvecklingen
i såväl stat som landsting och kommuner. Chefen för civildepartementet kommer
senare att redovisa att staten och kommunförbunden i samverkan tillskjuter
medel för forskning om offentlig förvaltning. Delegationen för forskning om den
offentliga sektorn ges därmed möjlighet att stödja förvaltningsforskning inom
eftersatta områden.

En utgångspunkt för den framtida
forskningspolitiken bör vara att de grundläggande verksamheterna måste betonas.

Som elt led i denna strävan kommer chefen för
utbildningsdepartementet senare att föreslå en förstärkning av basresurser och
medel för doktorandtjänster, höjda utbildningsbidrag, fler
forskarassistenttjänster och ökade resurser för de vetenskapliga biblioteken.
Det innebär att högskolan kommer att få en helt avgörande del av förstärkningen
av forskningens resurser.

Det andra sätt på vilket högskolan kan stärkas är
genom att sektorsorganen tar ett större ansvar för baskostnaderna. I den
forskningsproposition som riksdagen fattade beslut om våren 1984 betonades
vikten av att de sektorsfinansierande organen påtog sig ett större ansvar för
långsiktighet i anslagsgivningen. Mitt intryck är att en sådan utveckHng kan
skönjas. Sektorsorganen har i större utsträckning kommit att föriänga sina
projekt i fiden, arbetar mer med ramprogram och inrättar forskartjänster och
doktorandtjänster.

Del är angeläget att denna process fortskrider och
att sektorsorganen också finner former för ett strukturellt inriktat stöd som
komplement till elt stöd av mer tillfällig karaktär.

Det har från företrädare för högskolan framförts
önskemål om att den sektoriellt finansierade forskningen borde avsätta en
avsevärt större del av forskningsanslagen som stöd till högskolans basresurser.
Jag anser att sektorsorganen och högskolans institutioner i en förtroendefull
dialog kan åstadkomma ett bättre resultat än genom en påtvingad omfördelning av
forskningsmedel.

Sektorsorganen bör rekommenderas att övergå till en
finansiering av tjänster i samband med att man etablerar sina
forskningsprogram. De tjänster som bör inrättas kan vara fasta tjänster.

Sektorsmyndigheterna bör också sträva efter att
finansiera forskningen genom att inrätta tidsbegränsade tjänster som
forskarassistent och doktorand. På sä sätt kan de sektoriella medlen
verkningsfullt medverka till en ökad rekrytering och en bättre
studiefinansiering för den yngre generationen forskare.

Jag
vill också framhålla vikten av alt sektorsmyndigheterna i högre

utsträckning påtar sig ansvaret för att inrätta ramprogram med flerårig .

löptid. För att ytteriigare stödja en förstärkning av universitetens basre- 33

3 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 80

surser
föreslår jag att sektorsmyndigheterna överväger att avsätta en fri Prop.
1986/87:80 forskningsresurs i samband med projektanslag som huvudsakligen går
till den initierande institutionen.

Den sektorsfinansierade forskningen behöver också
integreras i utbildningen vid högskolorna. Innehavare av sektorsfinansierade
tjänster bör därför medverka i undervisningen.

För försvarsforskningen gäller något annoriunda
förhållanden. Forskning på universitetsnivå finns inte inom vissa för
försvaret väsentliga områden. Av denna anledning har försvarsforskningen givits
en fastare organisatorisk struktur samtidigt som forskningens inriktning och
kvalitet regelbundet prövas i samband med de återkommande försvarsbesluten.

Det är min fasta övertygelse att den
sektorsfinansierade forskningen själv kommer att ha allt att vinna på de
åtgärder som jag föreslår. Sektors-finansierad forskning är, som jag tidigare
påpekat, omistlig för kompetenshöjningen inom forskningen. Den förtjänar att
ytterligare stärkas och det sker bäst genom alt den inte bara utförs inom
högskolan utan också bättre integreras i densamma.

Det långsiktiga mål som bör eftersträvas är alt
sektoriellt finansierad forskning antingen gör egna investeringar av permanent
natur vid högskolan eller strävar efter full kostnadstäckning i samband med
tidsbegränsade projekt.

4.3 Samspelet mellan universiteten och de mindre
högskolorna

Den
explosion av utbildnings- och forskningsverksamhet som skedde under 1950- och
60-talen har efterträtts av en lugnare expansionstakt föranledd av en
förändrad samhällsekonomisk situation.

1977 års högskolereform innebär bland annat att
statlig högskoleutbildning nu finns etablerad i nästan vaije län. Denna
geografiska spridning av högskolan är av stort värde.

Universitetsorterna upplever idag starkt alt de är
attraktiva och expansiva. Arbetsmarknadsläget är för samtliga
universitetsorter tillfredsställande. Det är uppenbart att forskning och högre
utbildning kraftfullt bidrar till att skapa miljöer som drar till sig människor
och företag. Det är inte bara sysselsättningstillfällena som ökar,
universitetsorterna uppfattas som varierade och kulturellt livaktiga. Detta
skapar regionala spänningar. I det uppföljningsarbete jag tidigare nämnt bör
ingå att analysera konsekvenserna av forskningens lokalisering.

I 1987 års budgetproposition redovisade cheferna
för utbildnings- och industridepartementen olika kompetensutvecklande åtgärder
för att nå en ökad regional rättvisa. De mindre högskolorna har därvid en
viktig roll. Genom att dessa är en del av samma enhetliga högskolesystem som
universiteten kan de fungera som en länk till högskolans hela
forskningsverksamhet och därmed som en praktiskt betydelsfull kanal för
teknik- och kunskapsspridning.

För
forskningspolitiken under den treårsperiod som nu är aktuell gäller

den aUt överskuggande uppgiften att skapa så starka forskningsmiljöer att 34

de kan konkurrera med de
bästa internationella centra. Det är en förutsätt-

ning
för att forskningen skall kunna bidra till den tillväxt och kulturella
Prop. 1986/87:80 nivå som är önskvärd. De förslag som här läggs fram syftar
därför till alt i första hand stabilisera och stärka den grund för svensk
forskning som universitet och tekniska högskolor utgör.

Jag vill dock anknyta till vad jag tidigare sagt om
de mindre högskolornas uppgifter som länkar i ett system för utveckling av
hela landet. För att de skall kunna fylla den uppgiften bedömer jag det vara
angeläget att öka också deras resurser för forskningsanknulen verksamhet.

Även om fasta forskningsresurser sålunda inte finns
vid de mindre högskolorna bedrivs där en omfattande och livaktig
forskningsverksamhet. Särskilda medel anvisas exempelvis för att lärarna vid
högskolorna skall kunna få direkt kontakt med den forskning som utförs vid
universiteten och särskilda arrangemang för adjungering av såväl svenska som
utländska forskare har organiserats. En organisation för kontakter såväl med
intressenter utanför högskolan som med forskningen vid universiteten har
byggts upp vid flera mindre enheter. Enligt min mening bör forskningsverksamheten
vid de mindre högskolorna vidareutvecklas i de former som idag är etablerade
och ytterligare ansträngningar göras för att stärka banden mellan
universiteten och de mindre högskolorna.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare
att föreslå en ökning med 7 milj. kr, för forskningsanknulen verksainhet vid
de mindre högskolorna.

5 Prioriterade forskningsområden

5.1 Omprioriteringar

Riksdagen
har vid två tillfällen, med anledning av prop. 1981/82:106 och 1983/84:107,
tagit ställning till prioriterade områden för forskning. Det finns anledning
att bygga vidare på dessa prioriteringar och jag kommer i det följande att
redovisa på vilka områden jag anser alt förstärkningar behöv.s.

Det har enligt min mening varit av värde att
riksdagen angett vad som var de mest angelägna forskningsområdena. Att enighet
rått om dessa prioriteringar har också varit en styrka för forskarsamhället.
Men jag skulle likväl vilja göra några konstateranden om karaktären och
resultatet av prioriteringar.

Det är ett vanskligt arbete för regering och
riksdag alt ange prioriterade forskningsområden, likväl är del nödvändigt och
rimligt. Att åstadkomma verkningsfulla prioriteringar, som är uttryck för
samhällets önskan om ny och vidgad kunskap och som därmed också har sin
påverkan pä forskningen är en viktig uppgift. Samtidigt kan en alltför
kraftfull och detaljerad prioriteringsordning verka som en allvariig hämsko på
forskarsamhället. Detta är en betydelsefull avvägning.

Självfallet
måste riksdagen kunna uttala sin mening om hur medel för

forskning bör riktas. Forskarsamhället har också uppfattat de tidigare

angivna prioriteringarna som rimliga i detaljeringsnivå och ambitionsgrad. 35

Dessa
har också i viss utsträckning kommit till uttryck vid medelstilldel- Prop.
1986/87:80 ningen frän olika anslagsgivare. Även här bör dock viss försiktighet
råda. I hög grad beror prioriteringarnas genomslagskraft på vilka förutsättningar
som faktiskt råder, om kompetenta forskare finns, om dessa forskare uppfattar
den angivna riktningen som intressant saint om området överhuvudtaget anses
viktigt ur vetenskaplig synpunkt. Enligt min mening har riksdagen i tidigare
beslut funnit en rimlig ambitionsnivå i sin prioriterings-ordning.

Verkningsgraden i prioriteringarna måste också ses
i ljuset av att riksdagen inte i någon avgörande grad kan,eller bör föreslå
hastiga förändringar i den sedan decennier framväxta fördelningen mellan olika
fakultetsområden eller av samhället definierade forskningsområden. Del är
huvudsakligen marginella men likväl väsentliga förskjutningar som kan
åstadkommas genom riksdagens beslut om vad som är mest angeläget från
samhällets synpunkt. Riksdagens beslut innebär dels att vissa forskningsområden
särskilt bör beaktas, dels att medelsförstärkningar riktas direkt till vissa
forskningsområden. På sikt kan dock dessa marginella förändringar komma att
leda till mer påtagliga strukturella förskjutningar i forskningens inriktning.

Stödet till forskning bör utformas så att det
gynnar uppkomsten av starka och livskraftiga forskningsmiljöer. Därför är ett
stöd till den grundläggande strukturen en nödvändighet, liksom att medel
avsätts för strategiska teknikområden. Det är forskarsamhällets ansvar att i
sin egen planeringsprocess översätta den angivna viljeinriktningen i
vetenskapliga kvalitetsnormer och insatser.

Delta bör ske inom varje sektorsonvåde.
Myndigheterna bör avväga sina insatser och bedöma hur omfattande stödet till
forskning inom sektorn bör vara i förhållande till verksamheten inom sektorn.
Även bär är det av stor betydelse att forskarna själva ges ett förtroende att
utforma de vetenskapliga kvalitetsnormerna.

Jag kommer nu att beröra några av de insatser som i
det följande kommer att föreslås inom ett litet antal viktiga programområden.
Det är min uppfattning att en viss koncentration till dessa programområden idag
är nödvändig. De skiljer sig inte på något avgörande sätt från vad statsmakter
och företag i övriga delar av världen idag sätter i focus. En framgång för
svensk forskning bygger inte på att vi funnit originella och nya områden för
forskning, den bygger på vår förmåga att utnyttja den svenska modellens
kapacitet.

5.2 Kulturell identitet i en föränderlig värld

I en
värld med allt snabbare förändringar och allt djupare beroende län

derna emellan spelar kulturvetenskaperna en betydelsefull roll. Medbor

garna omges av en ström av dagsaktuell och många gånger dramatisk

information via bild, text och ljud. Därmed blir det också än viktigare att

bevara och hålla levande det historiska perspektivet. Elt samhälle utan

minne blir i grunden otryggt. Det ris.kerar alt bli ett torftigt samhälle som

grovt överskattar dagshändelsernas vikt och proportioner. Ett, samhälle 36

utan
egen identitet kan bli ett okritiskt offerför tillfälliga strömningar som
Prop. 1986/87:80 är uttryck mer för kommersiella än för mänskliga hänsyn.

Jag har i olika sammanhang framhållit vårt starka
beroende av omväri-den. Delta är i grunden vitaliserande. Nackdelen att
tillhöra ett litet språkområde kan också sägas vara till fördel, genom att vi
tvingas att aktivt tillägna oss andra språk och förstå andra kulturer.
Humanistisk forskning knyter an till allmänmänskliga förhållanden och kan
därmed skapa en öppenhet också för andras perspektiv.

Välfärdssamhällets utveckling och
produktionshöjningen som möjliggörs med allt mindre arbetskraft ställer svåra
och intressanta frågor. Inte minst gäller det den pågående datoriseringen.

En rad utredningar från bland annat universitets-
och högskoleämbetet, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, statens
kulturråd och riksantikvarieämbetet har ur olika synvinklar belyst läget för de
kulturvetenskapliga och konstnärliga ämnena. Mycket har sagts och skrivits de
senaste åren om framför allt' humanioras kris, en kris som stundtals har
ansetts omfatta hela det kulturvetenskapliga området. Diskussionen om humaniora
är elt internationellt fenomen. Oron för nedskärningar och urholkning kommer
igen i rapporter från bland annat Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland
och USA.

Jag har tidigare i generella termer berört behovet
av insatser för att stimulera rekryteringen till forskarkarriären och en
förstärkning avhög-skolans anslag. Jag hänvisar här till de förslag som kommer
att läggas av chefen för utbildningsdepartementet. Förslaget innebär betydande
förstärkning av resurserna vid de kulturvetenskapliga institutionerna.

Det tryckta ordet är kulturvetenskapernas främsta
instrument. En för

stärkning av institutionernas rörliga resurser ger en ökad möjlighet till

litteralurförvärv och tidskriftsprenumerationer. Ökade verksamhetsmedel

kommer även att kunna vidga de internationella kontakterna. Förstärkning , .

av
basresurserna ger institutionerna större rörelsefrihet.

De konstnäriiga utbildningarna bidrar till att
utveckla den mänskliga, skapande förmågan. Också konstnärer söker kunskap och
utforskar verkligheten om än med metoder som skiljer sig frän den
vetenskapliga forskningens. Det nyskapande tänkandet, intuitionen, analysen,
den metodiska prövningen av olika alternativ karakteriserar både det
vetenskapliga och det konstnärliga arbetet. Nya teorier, tekniker, material måste
utprövas, liksom nya vägar att t. ex. uttolka musikaliska och dramatiska verk.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare
att lägga fram förslag om förstärkningar inom området konstnäriigt
utvecklingsarbete. Jag vill vidare erinra om att museer och arkiv har
flerdubbla uppgifter, varav inte minst att utgöra en resurs för både forskning
och studier är väsentligt. Arkiven föreslås få förstärkningar. Statsrådet
Göransson kommer senare idag att lämna förslag i dessa frågor.

5.3 Arbetsliv, jämställdhet, invandring

Tillgången
till arbete är kanske det mest avgörande välfärdsvillkoret. Ar

betet ger inte bara lön och ekonomisk trygghet genom avtalsförsäkringar 37

4 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 80

och lagstadgade sociala
förmåner. Arbetets utformning och innehåll samt Prop. 1986/87:80
arbetsplatsens sociala struktur är också ofta avgörande för livsvillkoren och
för den enskilde arbetstagarens möjlighet att utnyttja sin fritid på ett
meningsfullt sätt.

Under främst 1970-talet har nya lagar och avtal
tillkommit på arbetslivets område som parterna på arbetsmarknaden successivt
har vuxit in i. Nya attityder och värderingar har inträtt i arbetslivet på eU
sätt som med säkerhet gör svensk arbetsmarknad internationellt unik. Men jag
vill återigen erinra om att det är tillgängen till arbete och möjligheten att
välja arbete som utgör en grundläggande förutsättning för att ett mer humanistiskt
synsätt kan göra sig gällande pä arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken spelar en betydelsefull
roll i strävandena att uppnå arbete ät alla. Den utgör ett komplement till och
ett stöd för den ekonomiska politiken i övrigt. Genom ett nära samspel mellan
selektiv arbetsmarknadspolitik och övriga ekonomisk-politiska åtgärder vidgas
handlingsutrymmet för den samlade ekonomiska politiken och dämpas de
målkonflikter som ständigt uppkommer.

Forskning om arbetsmarknaden bedrivs framför allt
vid de nationalekonomiska institutionerna. Eftersom svensk
arbetsmarknadspolitik är en källa till stolthet är det också ett
internationellt forskningsintresse att forskningen om arbetsmarknadens
funktionssätt och arbetsmarknadspolitikens effekter får en stabil plats vid de
samhällsvetenskapliga institutionerna.

Enligt min mening är en utveckling också på gäng i
denna riktning. Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare idag att
föreslå en ytterligare förstärkning av den arbelsmarknadspolitiska forskningen
genom inrättande av två professurer i nationalekonomi med inriktning på
arbetsmarknadspolitik och i synnerhet utvärdering av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Parterna på arbetsmarknaden har drivit på när det
gäller att organisera och skapa resurser för forskning om samband mellan
arbetslivets villkor och ohälsa. Landsorganisationens miljöundersökningar i
slutet av 1960-la-let bidrog verksamt till att öka medvetenheten om hälsorisker
i olika branscher. Dessa undersökningar visade bland annat att en myckel stor
del av LO-förbundens medlemmar arbetade under förhållanden som innebar risk för
olycksfall, risk för långsiktiga skador genom exposition för damm och
kemikalier, risk för att bli invalidiserade genom ensidiga och felaktiga
arbetsställningar.

Samtidigt som flera av dessa arbelsmiljörisker
fortfarande är aktuella har, inte minst genom den snabba tekniska utvecklingen,
många nya och inte förutsedda eller tidigare inte uppmärksammade problem kunnat
konstateras. Det gäller t. ex. ergonomiska problem, stress och ögontrötthel
vid bildskärmsarbete.

En
ökad tonvikt kommer att läggas vid arbetsmiljöns förbättring genom

en kraftfull satsning på forskning om hur skador i arbetslivet uppkommer

och hur de kan förebyggas. Enligt min mening är det arbete som utförs

inom de yrkesmedicinska klinikerna, inom arbetarskyddsstyrelsens forsk

ningsavdelning och till följd av arbelsmiljöfondens finansiering av forsk- 38

ning
ett viktigt och resultatbringande arbete, Enligt vad jag erfarit har Prop.
1986/87:80 arbetsmiljöfonden nyligen beslutat att avsätta 60 milj. kr. under en
sexårs-period för forskartjänster vid högskolorna. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet
kommer också senare idag att redovisa förstäi;kningar av den
arbetsvetenskapliga forskningen. Hon kommer vidare att föreslå att arbetarskyddsstyrelsens
forskningsavdelning får en fristående ställning med verkan från den 1 juli
1987.

Lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet och
de avtal som senare har träffats mellan parterna är en god grund för att
fortsätta det ofta mödosamma arbetet med all reformera arbetslivet och skapa
större demokrati i arbetsorganisationen. Forskningen om medbestämmandets
villkor har kommit att vidga diskussionen om sambandet mellan medbestämmande å
ena sidan och ny teknik, arbetsmiljö och arbetsorganisation å den andra sidan.

Arbetslivsforskningen har genom tillkomsten av
arbetslivscentrum fått en stabil bas. Däremot har jag erfarit att
arbetslivsforskningen inte i samma utsträckning vunnit inträde vid
universiteten, även om ett begynnande intresse finns. Inom detta område spelar
de fackliga organisationernas egen aktivitet en viktig roll. Chefen för
arbetsmarknadsdepartementet kommer senare att ange vissa övergripande
riktlinjer för forskningen på arbetslivsområdet.

Kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat oavbrutet
under de senaste decennierna. Om ökningen fortsätter i samma takt som hittills
kommer kvinnornas andel av arbetskraften redan i början av 1990-talet att vara
lika stor som männens. Arbetsmarknaden är dock fortfarande könsuppdelad.
Jämställdhetsforskning med inriktning på arbetslivet är ett förhållandevis nytt
forskningsområde. En intensifierad forskningsinsats inom detta område är en
väsentlig del av de samlade åtgärderna för att uppnå jämställdhet på
arbetsmarknaden.

Jämställdhetsforskningen fick i den
forskningsproposition som riksdagen antog 1984 vissa tillskott i form av
tjänster vid humanistisk-samhälls-vetenskapliga forskningsrådet samt genom de
medel som via anslag till de samhällsvetenskapliga fakulteterna går till forum
respektive centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning.
Jämställdhetsforskning angavs vidare som ett prioriterat område och i
propositionen påpekades särskilt att såväl högskolorna som de berörda
forskningsorganen skulle beakta detta i sin bidragsgivning. Del är emellertid
enligt min mening nödvändigt att ytterligare stärka jämställdhetsforskningen
genom en fortsatt prioritering av området hos de forskningsmedelsbeviljande
organen. Chefen för utbildningsdepartementet kommer att föreslå ökade resurser
för detta ändamål.

Forskning
om invandringen till Sverige och om dess konsekvenser för

samhället har ökat under senare år. Forskning som belyser invandrarnas

bidrag till vårt kulturiiv och de etniska relationernas utveckling har relativt

nyligen börjat intressera forskarsamhället. Sådan forskning är, och kom

mer att förbli, av största betydelse som underiag för en fortsatt reformering

av invandrarpolitiken. Invandrarforskningen bör därför ges en fastare bas

inom högskolan. 39

Den 1 juli 1983 påbörjades verksamheten vid centrum
för invandrings- Prop. 1986/87:80 forskning vid universitetet i Stockholm.
Finansieringen av verksamheten skedde under de första fyra åren genom bidrag
från social- och arbetsmarknadsdepartementen. Verksamheten vid centret har
konsoliderats i enlighet med de förväntningar som fanns vid inrättandet. En mer
långsiktig lösning av finansieringen bör nu åstadkommas. Utbildningsministern
kommer senare idag att föreslå att centrum för invandringsforskning vid
universitetet i Stockholm skall finansieras via anslaget till de
samhällsvetenskapliga fakulteterna fr.o.m, den 1 juli 1987 och alt en professur
i invandringsforskning inrättas vid universitetet i Stockholm.

5.4 En bättre miljö och en varsammare resurshushållning

Etl
klokt utnyttjande av naturresurserna, där miljön skyddas, kräver ny kunskap och
kvalificerade forskningsinsatser. Forskning om våra naturresurser och om
påverkan av den yttre miljön har många beröringspunkter. Grundläggande
forskning inom geo- och biovetenskaper krävs.

Svenskt näringsliv är uppbyggt kring våra
naturresurser. Exploateringen av malmtillgångarna, utnyttjandet av
vattenkraften och förädlingen av skogsråvaran är grundläggande näringsgrenar:
Dessa mer än sekelgamla näringar har också en läng tradition inom forskningen.

En bredare insikt om att mänsklig verksamhet och
kanske inte minst utnyttjandet av naturtillgångar allvariigt kunde skada vår
miljö växte inte fram förrän i slutet av 1950-talel. Sedan början av 1960-talet
har grundforskningsresultat visat allvaret i situationen. Den pågående
försurningen upptäcktes av en svensk forskare i slutet av 1960-talel och
ungefärligen vid samma tid avslöjades hur utsläpp av kvicksilver och PCB kunde
förgifta faunan och även människan. Nu vet vi t. ex. att jordbrukets
gödningsmedel allvarligt påverkar sjöar, grundvatten och havsområden.

Jag vill erinra om att insikten att människan
påverkar ozonskiktet i-atmosfären på 20-40 km höjd också var resuhatet av en
svensk grundforskningsinsats. Vi vet nu att förändringar i koldioxidhalten,
mängden ozon och en rad andra gaser, som förekommer i små mängder i atmosfären,
i ett längre perspektiv kan leda till klimatförändringar.

Med dessa exempel har jag velat visa att Sverige
har en förpliktande tradition inom miljöforskningsområdet. Vi bör därför enligt
min mening känna ett stort ansvar för att driva miijöforskningsfrågorna inte
bara inom landet ulan även internationellt.

Vi måste slå vakt om omistliga värden såsom ren
luft, friskt vatten och giftfri miljö. Mångfalden i växt- och djurliv måste
upprätthållas. Miljövårdsforskning liksom forskning om produktionsprocesser
och produktionsmetoder som innebär en miljövänlig och långsiktig god
hushållning med våra naturresurser har högsta prioritet.

Den
nya kunskapen om all svavelutsläppen genom kol- och oljeförbrän

ning ger upphov till försurning av nederbörden och av mark och vatten har

varit av stor betydelse. En lång rad av de viktigaste upptäckterna av miljö

skador och orsakerna till dem har kommit från grundforskningen. Nu

fordras att forskningen kan förse oss med mer ingående grundläggande 40

kunskap
om hur de ekologiska sambanden, påverkas och förändras på Prop. 1986/87:80
grund av mänsklig verksamhet.

Forskning rörande naturresurser och miljö är till
sin karaktär sektors-övergripande och ingår i en rad skilda verksamheter i
samhället. Detta innebär också att frågor rörande forskning om miljö och
naturresurser ligger inom ramen för flera olika myndigheters ansvarsområden.

Statens naturvårdsverk, statens energiverk,
styrelsen för teknisk utveckling, skogs- och jordbrukets forskningsråd,
statens råd för byggnadsforskning och transportforskningsberedningen har på
ett förtjänstfullt sätt utarbetat etl gemensamt förslag om framlida forskning
inom miljöområdet. Förslaget bör i huvudsak kunna vara grunden för insatser
framöver.

Det internationella forskarsamhället har tagit
initiativ till att bygga upp ett globalt forskningsprogram "Global Change",
"En värld i förändring", för att samordna strävandena i olika delar
av världen för att vi bättre skall förstå de globala samspelen; Jag anser det
angeläget att Sverige stöder denna utveckling. Mot bakgrund av tidigare svenska
insatser på miljöområdet och för att markera Sveriges vilja att även i
fortsättningen spela en ledande roll kommer chefen för utbildningsdepartementet
att föreslå att medel avsätts för att vi skall.kunna åta oss att i Sverige hysa
det internationella samordningssekretariat, som forskarna i september 1986
beslutat inrätta.

Miljövården omfattar dels förebyggande åtgärder,
dels insatser för att minska existerande negativa effekter på miljön. Forskning
och utveckling har inneburit att allt effektivare teknik och metoder har tagits
i bruk. Därmed har miljöskyddsnormer och krav kunnat skärpas. Samspelet mellan
forskningen och införandet av ny teknik är betydelsefullt.

Mot bakgrund av denna utveckling är min uppfattning
att den grundläggande miljöforskningen behöver en resursförstärkning. Vidare
finner jag det angeläget att forskningen kring naturresurser och miljöfar en
fastare ställning vid universiteten. Initiativ i den riktningen har också
tagits av bland andra naturvårdsverket. Chefen för utbildningsdepartementet och
chefen för miljö- och energidepartementet kommer att föreslå att fler fasta
forskartjänster inrättas. Inte minst de samhällsvetenskapliga aspekterna inom
miljöområdet bör uppmärksammas.

Kunskaperna om giflverkningar på människa och natur
är idag bristfälliga. Nya miljöhot under de senaste åren aktualiserar också
behovet av förbättrade analysmetoder. Det är angelägel alt fysikalisk och
kemisk miljömedicin byggs ut. Till allt detta kommer behovet av medicinska
bedömningar av hälso- och miljöfarliga ämnen, av störande verksamhet i yttre
miljö och av epidemiologiska undersökningar.

Kemikommissionen har i sitt betänkande (SOU
1985:25) Kunskap för kemikaliekontroll redovisat behov av ökad toxikologisk
forskning. Cheferna för utbildnings- saml miljö- och energidepartementen
kotnmer senare idag att lägga fram förslag med anledning härav.

I
det fortsatta arbetet för en bättre miljö inriktar sig regeringen på att för

vissa områden utarbeta konkreta handlingsplaner. Är 1985 redovisade

regeringen för riksdagen ett samlat handlingsprogram mot luftföroreningar

och försurning. Regeringen har för avsikt att till nästa riksmöte förnya 41

handlingsprogrammet.
Forskningsresultaten som kommit fram under peri- Prop. 1986/87:80 oden
kommer härmed att spela en stor roll. För att stärka den långsiktiga
ktjnskapsuppbyggnaden har bland annat medel beräknats för ett svenskt
deltagande i EUROTRAC-projektet, som är eU projekt inom EUREKA.

Hoten mot skogen, en av mänsklighetens rikaste och
viktigaste resurser, ökar dramatiskt. Riksdagen har tidigare beslutat om ett
femårigt forskningsprogram för skog och miljö. Detta program har nu etablerats
av skogs- och jordbrukets forskningsråd och SAREC.

Regeringen beslutade i augusti 1986 att tillsätta
en aktionsgrupp mot havsföroreningar. I gruppens arbete betonas forskningens
betydelse för att klariägga problemen och effekterna samt för alt kunna
prioritera insatserna. En plan mot havsföroreningar kommer att läggas fram
under våren 1987. En samordning med arbetet inom EUREKA bör eftersträvas inom
ramen för forskningsprojektet EUROMAR.

Trafiken är den dominerande föroreningskällan i
våra tätorter, framför allt vad gäller luften. Men den medverkar även i hög
grad till försurningen. Mer än hälften av de samlade utsläppen av kväveoxider
och kolväten härstammar från trafiken. Dessa miljöproblem har hittills endast i
liten utsträckning påverkal insatserna inom transportområdet, vilka i första
hand inriktats mot systemutveckling inom kollektivtrafiken, energifrågor och materialadministration,
frågor som är viktiga för såväl samhällets som näringslivets utveckling.
Miljöaspekterna måste nu i mycket högre grad få ett genomslag inom
transportforskningen. Särskilda medel för detta har beräknats av chefen för
kommunikationsdepartementet.

Till frågor om miljö i vid mening hör även
forskning om livsmedlens kvalitet. Genom 1985 års livsmedelspolitiska beslut
har det inletts en förändring där livsmedlens kvalitet och hänsyn till djur och
miljö står i förgrunden. Den nya synen på livsmedelsproduktionens utformning
och utveckling med konsumentens intresse och behov som utgångspunkt präglar de
åtgärder på forskningsområdet som därefter har vidtagits. Som ett första steg
antog riksdagen, som jag redan har nämnt, förslag om ett omfattande
forskningsprogram för nya produktionsformer i jordbruket och trädgårdsnäringen.

För att ytterligare förstärka forskningen på detta
område har SJFR på regeringens uppdrag utarbetat ett sammanhållet program för
livsmedelsforskning. I programmet betonas vikten av att forskningen omfattar
hela livsmedelskedjan. Detta innebär krav på bidrag från myndigheter inom olika
sektorer.

Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare att
föreslå att SJFR anvisas ytteriigare medel för att stärka livsmedelsforskningen.
Härtill kommer de insatser som kommer att göras av forskningsrådsnämnden,
medicinska forskningsrådet, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
och styrelsen för teknisk utveckling. Jag ser detta som en viktig
ambitionshöjning, vad gäller strävan au förbättra livsmedlens kvalitet.

Jag
vill slutligen påpeka att FoU-verksamhet även utanför det som

identifieras som del primära miljöområdet kan erbjuda lösningar ur miljö-

och resurssynpunkl. Utvecklingen av energisnåla och materialsnåla pro

cesser är exempel på detta. Styrelsen för teknisk utveckling kommer att 42

tilldelas
ökade resurser för miljöteknik. Det är angeläget aU styrelsen i sitt Prop.
1986/87:80 arbete med miljöteknikeii skapar en effektiv form för samråd med
andra intressenter inom miljöområdet. 1 detta sammanhang vill jag också peka på
vikten för en förbättrad miljö som den FoU-verksamhet har som stöds av statens
råd för byggnadsforskning (BFR).

En förstärkning av miljöforskningen är nödvändig.
Insatser för att för-bäUra miljön har varit en viktig drivkraft och
förutsättning för energiforskningen. Successivt hårdare krav har ställts pä ny
energiteknik som utvecklats inom ramen för energiforskningsprogrammel. Härigenom
har energi- ■ sektorn på ett myckel framgångsrikt sätt kunnat
medverka till att minska utsläppen av exempelvis försurande ämnen.

För att genomföra en ersättning av kärnkraften med
varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga
miljöpåverkan krävs en långsiktigare inriktning av energiforskningen än för
närvarande. I linje med vad jag tidigare anfört krävs en förstärkning av
högskolans basresurser och ytterligare insatser på grundforskning och annan mer
långsiktigt inriktad forskning. En sådan utveckling som påbörjades redan i och
med förra energiforskningsprogrammet bör nu drivas vidare.

En större andel av den framlida energiforskningen
bör inriktas på grundforskning och långsiktig forskning vid universitet och
högskolor. Härigenom kan energisektorns kunskapsförsörjning långsiktigt
tryggas. Detta bör vara av betydelse även för kraftförelagen och industrin.

Även andra skäl talar för au energiforskningen på
längre sikt i ökad utsträckning bör integreras med annan forskning vid
universitet och högskolor. Genom att integrerat i högskolan bygga upp en
grundläggande kompetens på energiområdet kan stimulerande forskarmiljöer
skapas.

Chefen för miljö- och energidepartementet kommer
senare att redovisa förslag med denna innebörd.

5.5 Informationsteknologi

Förslag
läggs inför budgetåret 1987/88 om ett nationellt program för informationsteknologin
och dess användning. Således kommer senare idag chefen för
industridepartementet i sitt förslag till näringspolitiska åtgärder att
redovisa vad som bedöms angeläget för att stödja teknisk utveckling av
informationsteknologin. Chefen för utbildningsdepartementet kommer att föreslå
en förstärkning av den grundläggande kompetensen inom högskolan. Chefen för
civildepartementet kommer senare att behandla frågor om informationsteknologins
användning.

Det råder stor enighet om att
informationsteknologin redan är och kommer att bli en tillväxtbransch med
avgörande betydelse för utvecklingen inom andra näringsgrenar i hela den
industrialiserade världen. Det militära utnyttjandet av informationsteknologins
landvinningar har en starkt pådrivande effekt på utvecklingen. Det finns också
en oro i Europa över att den amerikanska dominansen håller på aU bli alltför
stor, liksom aU de japanska satsningarna och kompetensen är i kraftigt ökande.

Sverige
har inte bara stora potentiella resurser för att följa med i den

internationella utvecklingen utan även möjligheter att skapa sig en egen 43

/

profil.
Den svenska befolkningen är välutbildad, svenska företag har av Prop.
1986/87:80 tradition lätt alt ta till sig och tillämpa ny teknik; relationer
och attityder på arbetsmarknaden underlättar omställningar. Alltfler kommer att
i en eller annan mening ha arbetsuppgifter som kan relateras till hantering av
informationsflöden. Informationsteknologin berör därför på ett grundläggande
sätt alla industribranscher, privata tjänster och offentlig förvaltning.

Informationsteknologins effekter på sysselsättningen
är svårbedömbara. Hittilfs tyder dock ingenting på att informationsteknologin
kommer att minska det totala antalet arbetsuppgifter. Däremot kommer de
strukturella effekterna att bli avsevärda. Men i den mån svensk industri,
förvaltning och service inte kan delta i den internationella utvecklingen,
kommer effekterna på arbetsmarknaden att bli än mer dramatiska och med största
sannolikhet starkt negativa.

Riskerna i det sä kallade informationssamhället är
enligt min mening snarare av annan karaktär. Dessa risker kan framför allt
beskrivas som kulturella och sociala. Vi vet ännu mycket litet om vad de allt
snabbare och mer omfattande kommunikationerna kommer att innebära för
kulturlivet. Krympningen av avstånden och den huvudsakligen kommersiellt betingade
ökningen av kulturutbudel kommer att påverka språk och levnadsvanor hos
befolkningen. Av det skälet finns del också anledning för kultur-,
vetenskaperna alt inträngande och kraftfullt analysera vad som sker i det
svenska samhället. Det finns en uppenbar risk för att nya mönster för
segregering uppstår mellan de grupper och individer som kan och respektive de
som har svårigheter med att hantera del ökade och alltmer abstrakta
informationsflödet. En ökad sårbarhet kan därutöver bli följden.

Slutligen innebär förändringen i arbetsuppgifter
och arbetsorganisation i företag och privat/offentlig serviceverksamhet att nya
och inte tidigare kända arbetsmiljörisker kan uppträda. Del kan gälla risker
till följd av bildskärmsarbete, ensamarbete, eller till följd av monotona och
mer repetitiva arbetsuppgifter. Tecken finns idag på att dessa risker är mer
omfattande än vad vi hittills har anat.

Ett nationellt mikroelektronikprogram har pågått
sedan budgetåret 1984/85. Det har framför allt haft till syfte att förstärka
svensk kompetens inom hårdvaruområdet, d. v. s. komponenter, halvledare etc.
Idag är, som jag nyss redovisat, tiden mogen för att etablera en bredare ansats
genom upprättandet av elt svenskt program för hela informationsteknologiområdet.

I annat sammanhang presenteras de delar i
programmet som är av tillämpat slag eller som rör utbildning och information.
Ur forskningssynpunkt har jag bedömt den strategiska insatsen vara att ange
ett långsiktigt åtagande frän statsmakternas sida för att stärka basen för
informationsteknologins utveckling. Endast genom att stärka basen, d.v.s. den
huvudsakligen grundläggande forskningen vid högskolan kan på sikt de mål
uppnås som elt svenskt informationsteknologiskt program syftar till, nämligen
att vidmakthålla och stärka kompetensen och därigenom öka förutsättningarna
för nationellt oberoende.

Informationsteknologin är en nyckelteknologi. Den
informationstekno

logiska industrin i Sverige är internationellt liten men väsentlig för landet. 44

För
svensk verkstadsindustri är informationsteknologin avgörande för ra- Prop,
1986/87:80 tionalisering, automation och produktivitetstillväxt. Den har
dessutom betydelse som del av produkterna. Även inom andra industrigrenar och
inom tjänstesektorn kommer informationsteknologiska redskap att få allt större
betydelse.

Det förslag som chefen för utbildningsdepartementet
senare kommer att redovisa bör enligt min mening avsevärt stärka den
datavelenskapliga forskningen och informationsteknologin över huvud tagel.

Enligt förslaget tillkommer nya professurer för den
systeminriklade delen av det nationella informationsteknologiprogrammet. Vidare
föresläs att 4 milj. kr. sätts av för att stödja framväxten av kompetens inom
området informationsteknologins användning. Universitets- och högskoleämbetet
tillsammans med humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet föreslås få
i uppdrag aU till budgetåret 1989/90 komma med förslag om hur dessa medel skall
användas. Denna resursförstärkning bör i huvudsak gälla grundläggande forskning
inom bland annat humanistisk forskning.

Chefen för försvarsdepartementet kommer senare att
föreslå att 50 milj. kr. avsätts för vart och ett av budgetåren 1987/88—1989/90
som försvarets del i informationsleknologiprogrammet. Huvuddelen av dessa medel
avses utnyttjas för industriell utveckling.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer också
senare att föreslå en resursförstärkning vid Linköpings universitet för
uppbyggnaden av ett särskilt forskningsprogram för industriell
informationsteknologi. En fördjupad samverkan mellan Linköpings universitet
och försvarets forskningsanstalt bör också vara möjlig.

Naturvetenskapliga forskningsrådet kommer att
föreslås få en resursförstärkning för att fullfölja satsningen inom del
nationella programmet för mikroelektronik.

Chefen för industridepartementet kommer i sitt
förslag till näringspolitiska åtgärder att redovisa förslag om kraftigt ökade
insatser för utvecklingen av industriell kompetens inom
informationsteknologiprogrammet.

5.6 Bioteknik

Under
de senaste decennierna har biotekniken kommit att bli alltmer uppmärksamniad.
Betydande satsningar har gjorts i de flesta industriländer. I Sverige omfattar
de statliga insatserna framför allt anslag till de naturvetenskapliga och
medicinska forskningsråden, skogs- och jordbrukets forskningsråd saml
styrelsen för teknisk utveckling. Därtill kommer den FoU-verksamhet som bedrivs
framför allt inom läkemedelsföretagen och växtförädlingsförelagen.

Med bioteknik menas del tekniska utnyttjandet av
riiikroorganismer och cell- och vävnadskulturer. Biotekniken bedöms ha en
teknisk bredd och potential som kan revolutionera morgondagens industri och
samhälle. Biotekniken kan användas vid framställning av livsmedel, läkemedel,
kemikalier och energibärare samt utveckling av nya växtslag.

En
nationell kommitté för bioteknik som arbetat inom styrelsen för 45

5 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 80

teknisk
utveckling har nyligen pekat ut ett antal för industri och samhälle Prop.
1986/87:80 viktiga områden där ett relativt snabbt nyttiggörande av nya rön
inom biotekniken kan åstadkommas genom bland annat nya läkemedel, nya
växtförädlingsmetoder, nya trädsorter, utveckling och tillverkning av enzymer
och finkemikalier samt förbättrade renings- och återvinningsprocesser.

Den utredning som STU låtit göra visar att ökningen
av svensk bioteknisk forskning i absoluta termer varit större för industrin än
för universitet och högskolor. Detta har lett till en brist på kvalificerade
forskare, vilket har medfört att svenska företag till viss del bedriver sin
bioleknikforskning utomlands eller på annat sätt hämtar sin kunskap utifrån.

Biotekniken är till sin natur tillämpad. Den
moderna bioteknikens framväxt har emellertid varit beroende av ett antal
genombron i den naturvetenskapliga och medicinska grundforskningen, i första
hand inom områden som molekylärbiologi och cellbiologi. Det är från dessa
områden som den industriella biotekniken utomlands hämtar en stor del av sin
kvalificerade forskarpersonal. Med all sannolikhet kommer bioteknikens framtida
utveckling till mycket stor del att vara beroende av fortsatta framsteg inom
den biologiska grundforskningen på molekylär- och cellnivå. En stark och bred
forskning i Sverige är enligt min bedömning en förutsättning för att svensk
industri skall kunna fä tillgång till utbildad personal och nyskapande idéer
för sin framtida biotekniska forskning och utveckling.

Den internationella biolekniska aktiviteten är hög
inom industrin både inom läkemedelsindustrin och under senare år inom flera av
de stora kemiföretagen.

Stora statliga satsningar görs också för att
utveckla biotekniken, framför allt i USA och Japan, men även i Frankrike,
Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland.

Från såväl forskare som industrirepresentanter har
framförts den uppfattningen att vad som nu framför allt krävs i Sverige är en
betydande insats inom grundläggande forskning inom cell- och molekylärbiologi.
Stark oro har också uttryckts för att forskningen skulle komma att spridas på
för många orter. I USA är den biotekniska forskningen koncentrerad till två
centra, ett på östkusten och ett på västkusten. Jag bedömer det som mycket
viktigt att en väsentlig ökning av grundforskningsinsalserna sker vid de orter
där det idag finns internationellt framstående kompelens. Del hindrar inte att
grundläggande molekylärbiologisk kompetens bör finnas företrädd vid samtliga
universitet, eftersom denna med säkerhet kommer att få stor allmänbiologisk
betydelse.

Man
har även framhållit i diskussionerna att det finns svårigheter inom

universitetssystemet att skapa de nya kombinationer av ämnesspecialiteter

och tvärvetenskapliga centra som är nödvändiga för att vinna framgång

internationellt. Under senare år har det blivit alltmer uppenbart att en

internationellt slagkraftig grundforskning kräver nära samverkan mellan

ett antal forskargrupper som arbetar inom ramen för samma forsknings

tema. Detta gäller framför allt områden i snabb utveckling som kräver bred

kompetens och dyrbar apparatur. Cell- och molekylärbiologisk tema

forskning som växtmolekylärbiologi, strukturforskning, neurobiologi etc. 46

är typiska sädana områden.
Jag anser därför att forskningsråden i första Prop. 1986/87:80 hand bör
stödja sådana centrumbildningar, på initiativ av forskargrupper av hög
kvalitet, så att storleken av dessa centra kommer över vad man brukar kalla en
kritisk massa och grupperna får optimala resurser.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare
att redovisa insatser för en höjning av den grundläggande kompetensen genom
ökande anslag till naturvetenskapliga forskningsrådet, medicinska
forskningsrådet samt fakulteterna. Han kommer också alt föreslå nya professurer
i Lund (växlbiokemi) samt en fill Umeå universitet riktad insats för att
permanent höja anslagen för biotekniken i Umeå. Vidare kommer chefen för jordbruksdepartementet
att redovisa en investering i ett växtgenetiskt centrum vid Sveriges
lantbruksuniversitet samt en professur i cellbiologi för det skogliga området
vid samma universitet. Chefen för industridepartementet kommer att redovisa
förslag om en ökning av anslagen till styrelsen för teknisk utveckling för mer
tillämpade insatser inom bioteknikområdet. Sammantaget bedömer jag att denna
resursförstärkning om sammanlagt 40 milj. kr. redan från budgetåret 1987/88 bör
göra det möjligt att åstadkomma den höjning av framför allt grundläggande
kompelens som behövs för framtiden,

5.7 Polarforskning

Polarområdenas
betydelse har vuxit dramatiskt under senare är, parallellt med att deras
tillgänglighet och människans kunskap om dem har ökat. Arktis och Antarktis
ligger i skärningspunkten för globala miljöintressen och industriella
exploateringsönskemål. Vi vet nu att samspelet mellan hav, atmosfär och is är
avgörande för jordens klimat och värmebalans. Polarmiljön, som ännu till stora
delar är opåverkad av mänsklig verksamhet, är särskilt känslig för störningar,
samtidigt som den utgör elt referenssystem för övervakningen av människans
globala miljöpåverkan. Men denna miljö rymmer också jordens rikaste, ännu
endast delvis exploaterade tillgångar av gas, olja och mineralresurser. Av
många skäl är polarområdena i centrum för både ekonomiska och
säkerhetspolitiska intressen.

Vårt lands geografiska läge i den subarktiska
regionen ger en naturlig anknytning till polarverksamhet och en erfarenhetsbas
för forskning, teknikutveckling och industriell aktivitet. Svenska forskare
arbetar sedan länge i Arktis. Den senaste stora satsningen var
Ymer-expeditionen sommaren 1980. I Antarktis har insatserna varit mer
sporadiska, men Otto Nordenskjölds expedition i böljan av seklet och den
norsk-briliisk-svenska expeditionen till Dronning Mauds Land på 1950-talet gav
internationellt belydelsfulla bidrag till Antarktis' utforskande. Jag vill
också understryka den breda erfarenhet svensk industri har av teknik i arktisk
miljö. En vidareutveckling sker bland annat genom industrisamarbetet vid Luleå
högskola, världens nordligast belägna tekniska högskola.

Det
växande svenska intresset för FoU-verksamhet i polarområdena

ledde till alt år 1984 ett sekretariat för polarforskning inrättades för att

förstärka möjligheterna till kunskapsbevakning inom området. Detta sked

de på förslag av Vetenskapsakademiens polarforskningskommitté, som 47

också fortsättningsvis
varit rådgivande till sekretariatet i vetenskapliga Prop. 1986/87:80 frågor.
Samma år anslöt Sverige sig till 1959 års Antarktisfördrag och konventionen om
bevarandet av de levande marina tillgångarna i Antarktis (den s.k.
krillkonventionen).

Polarforskningssekretariatet har nu lagt fram
förslag om en vidareutveckling av de svenska forskningsinsatserna i både norr
och söder under kommande treårsperiod.

I Arktis kan verksamheten bygga på en lång
tradition vid svenska forskningsinstitutioner inom naturvetenskaper och
medicin, samhällsvetenskaper och humaniora. Det internationella forskningssamarbetet
i Arktis är dock bristfälligt utvecklat och politiskt mer komplicerat än i
söder. För Sverige är det nordiska samarbetet en naturlig utgångspunkt. Del
gäller inte minst Svalbard och Grönland, där svensk forskning har gammal
tradition. Polarforskningssekretariatet anger ett par områden där insatser av
strategiskt intresse för närvarande planeras. Det gäller bland annat studier av
luftföroreningar över Arktis i norskt-svenskt samarbete, ett nordiskt
samarbetsprojekt om klimatförändringar återspeglade i glaciär-och inlandsis och
arktisk havsforskning som bedrivs inom ramen för flera internationella program
med olika inriktning.

Men forskning i Arktis ger inte fullständiga svar.
Insatser i Antarktis kompletterar förståelsen av de processer som styr klimatet
och miljöutvecklingen både i den nordliga delen av världen och globalt.
Samtidigt kan mycket av de praktiska och vetenskapliga erfarenheterna från
svenska insaler i norr nyttiggöras också i Antarktis. Svensk forskning kan
bidra med kunskap om de processer som styr den biologiska produktionen i de
utsatta polarmiljöerna, liksom om förutsättningarna för mänsklig aktivitet i
dessa miljöer. Den svenska forskningen om jordens magnetfält, särskilt
strukturen i polära områden, som är av grundläggande betydelse för navigation
och radiokommunikation, ligger inte minst genom det framgångsrika
Viking-satellitprojektet vid den internationella forskningsfronten.

Regeringen bör därför ansluta sig till
polarforskningssekretariatets förslag om uppbyggnaden av etl FoU-program i
Antarktis. I detta skulle forskning med inriktning mot miljön och
miljöövervakning utgöra tyngdpunkter. Del svenska forskningsprogrammet är
tänkt att omfatta såväl bio-som geovetenskaperna, framför allt kvartärgeologi,
glaciologi, meteorologi särskilt atmosfärens kemi, klimatologi, samt de marina
vetenskaperna. En närvaro i Antarktis kommer att vara av intresse också för
svensk industri genom de möjligheter som ges till utprovning och test av
fordon, byggnader och utrustning under extrema förhållanden och uppvisning av
svensk teknik och svenskt kunnande för en växande marknad.

En förberedande expedition är planerad alt gå ut
under sydsommaren 1987/88 (dvs. under den europeiska vintern). Denna skall
påföljande år följas av en större expedition med uppgift att upprätta en svensk
station på Antarktis. Vid denna kan t.ex. drivas grundläggande forskning inom
geo-och bio-vetenskaperna och program för miljöövervakning men också
jo-nosfärforskningsexperiment, mätning av luftburen radioaktivitet och genom
särskild apparatur registrering av kärnsprängningar.

Både
när del gäller de rent vetenskapliga uppgifterna och de praktiska 48

arrangemangen
kommer samarbete med andra länder att vara väsentligt. Prop. 1986/87:80 Här
utgör kretsen av nordiska länder en naturiig kärna. Valet av geografiska
undersökningsområden kommer delvis att betingas av möjligheterna till
samordning med andra länders operationer för att göra de svenska insatserna så
kostnadseffektiva som möjligt.

Genom Antarktisfördraget garanteras Antarktis vara
öppet för internationell forskning enligt vissa regler för bland annat skydd
av miljön. Fördraget kan bli föremål för omprövning år 1991. Då kommer de
fullvärdiga medlemmarna, de s. k. konsultativa staterna, att ha det avgörande
inflytandet. Vid genomförandet av det föreslagna Antarktis-programmet kommer
den svenska regeringen att begära konsultativ status i Antarktis-fördraget.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer alt
lägga förslag om polarforskningssekretariatets verksamhet och om medel för de
föreslagna polarforskningsprogrammen. För att säkerställa den vetenskapliga
kvalitetsnivån i de grundforskningsprojekl som kommer att ingå bör det
grundläggande ansvaret för anslag till dessa ligga hos berörda forskningsråd.

6 Särskilda frågor

6.1 Utrustning

Det
har under senare år framstått som helt klart att utrustningssituationen vid de
svenska universiteten och högskolorna är ansträngd. Det finns ett växande behov
av avancerad experimentell utrustning inom framför allt naturvetenskaper och
teknisk och medicinsk forskning. Men även inom det kulturvetenskapliga området
ökar behovet av bland annat datorer.

Jag har erfarit att del stora problemet framför
allt är att vi nu står inför en situation där den kraftiga expansionen i slutet
av 1960-talet och början av 1970-talet märks i form av sliten utrustning och
utrustning som böljar bli omodern. Det totala återanskaffningsvärdet av
instrument och tung utrustning vid landets universitet och högskolor beräknas
till 3 miljarder kr. Behoven är således stora. Den tekniska utvecklingen i sig
bidrar också till att ytterligare anstränga de medelsbeviljande organens
resurser.

I internationell jämförelse är svensk forskning
allmänt sett inte dåligt utrustad. Men för att den skall hålla jämna steg med
ledande länder.i världen och inom ett antal områden ligga vid.en
internationellt hög nivå anser jag att medlen för utrustning behöver ökas.

En
viss förbättring har dock skett under senare år genom tillkomsten av

anslaget för tung utrustning vid forskningsrädsnämnden. Förutom detta

anslag hos forskningsrådsnämnden finns tillgänglig den ram som universi

tets- och högskoleämbetet förfogar över. Vissa kostnader bestrids också

genom grundforskningsräden och fakultetsanslagen medan driftskostna

derna huvudsakligen täcks genom anslag från sektorsorgan samt forsk

ningsråden. Utöver de statliga anslagen har privata fonder haft stor bety

delse för att höja utrustningsstandarden vid universiteten, framför allt då

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. 49

Det
är mitt intryck att den förbättring som trots allt kunnat skönjas Prop.
1986/87:80 under senare är framför allt har gällt sådana utrustningsbehov som
är mer avancerade och kostnadskrävande, medan mindre spektakulär och mindre
dyrbar utrustning kommit att hamna i strykklass.

De svenska affärsbankernas styrelser har beslutat
föreslå alt 200 milj. kr./år under en treårsperiod skall avsättas Ull förnyelse
av utrustning vid högskolan. Tillsammans med de medel som idag finns
tillgängliga vid forskningsrådsnämnden, universitets- och högskoleämbetet och
Wallen-bergsstiftelsen bör utruslningsstandarden väsentligt kunna höjas under
den period som regeringens förslag omfattar. Chefen för utbildningsdepartementet
kommer senare att återkomma om behovet av omprioriteringar för att möjliggöra
långsiktigt ökade resurser för utrustning.

Datorerna har under efterkrigstiden utvecklats till
ett oundgängligt hjälpmedel i forskningen. På ett nästan otroligt sätt har
såväl deras beräknings-hastighet som förmågan att hantera stora dalamängder
oavbrutet vuxit. En fortsatt utveckling i oförändrat tempo kan väntas under de
närmaste tio åren. Datorernas användningsområden har hela tiden breddats.
Kanske viktigare än utvecklingen av allt större och snabbare datorer har varit
tillgängligheten av datorer av de mest skiftande slag, från relativt enkla
persondatorer upp till vad som i dag kallas minisuperdatorer. De allra
kraftigaste datorerna, som superdatorn CRAY-1 - vilken sedan tre år är i
gemensam tjänst för SAAB:s flygplanskonstruklörer och ett antal forskargrupper
med stöd från naturvetenskapliga forskningsrådet - används däremot av ett mer
begränsat antal forskare. För dessa spelar de dock en avgörande roll.

Den för svensk forskning viktigaste utvecklingen på
datorområdet under de senaste tre åren torde emellertid ha varit den snabba
ökningen av antalet stora och medelstora datorer. Genom ökat stöd för
utbyggnaden av datorresurserna, som skett med hjälp av statliga och privata
fondmedel, står sig svensk forskning idag relativt väl vid en internationell
jämförelse. Förutom en fortsatt successiv förnyelse krävs för närvarande en
etablering av ett riksomfattande kommunikationsnät av tillräcklig kapacitet.
Forskningsrådsnämnden, universitets- och högskoleämbetet och televerket har
ansvar för att en sådan utveckling säkerställs. Del finns också ett behov av
alt befintliga datorresurser vid de enskilda högskolorna samordnas bättre för
att nuvarande kapacitet skall utnyttjas på bästa sätt. Utvecklingen på
datorområdet karakteriseras allt mer av att ett antal kraftfulla datorer kan
kopplas samman i ett väl utbyggt kommunikationsnät och alt en superdators
geografiska lokalisering spelar allt mindre roll för den enskilde forskaren.
Metodutvecklingen på området kommer inte i första hand att ske i särskilda
forskargrupper i den omedelbara närheten av en superdator. I stället knyts
användare inom olika forskningsområden samman via sina terminaler.

Jag konstaterar att svenska forskare i framtiden
måste kunna få tillgång

till superdatorer med den ökande kapacitet som den framlida utveckhngen

kommer att möjliggöra. Frågan är dock i vilken utsträckning och i vilken

takt. Erfarenheterna av den samverkan mellan SAAB och naturvetenskap

liga forskningsrådet som utvecklats i utnyttjandet av CRAY-1-datorn, som 50

SAAB
anskaffat för JAS-projektet har varit av värde för bägge parter: Prop.
1986/87:80 Forskarnas möjligheter att utnyttja datorn pä optimalt sätt har
emellertid hämmats av sekretessbestämmelser och brist pä kommunikationer av
tillräcklig kapacitet. Jag har erfarit att dessa svårigheter kommer att minska
i en nära framtid. Under den närmaste tiden kommer en avsevärd ökning av
superdatoranvändningen därför kunna ske inom ramen för den befintliga
CRAY-1-datorns kapacitet.

Det står vidare klart att en förstärkning av
kapaciteten på dator-omrädel är på gång genom dels tillkomsten av s, k.
minisuperdatorer vid flera högskolor, dels den datorsatsning som nyligen
beslutats om i Skellefteå. Jag anser att det är viktigt att dessa existerande
resurser tas till vara för svensk forskning i den utsträckning som är prakUskl
möjlig.

Mot bakgrund av den utveckling jag här redovisat
bör medel för en superdator inte nu avsättas. Jag vill emellertid understryka
att jag delar naturvetenskapliga forskningsrådets uppfattning att i ett längre
perspektiv en eller flera ytteriigare superdatorer är nödvändiga för en vidare
utveckling av svensk forskning. Naturvetenskapliga forskningsrådet bör i samverkan
med forskningsrådsnämnden bevaka denna fråga och i god tid inför nästa
forskningsproposition, d.v.s.senast i anslagsframställningen som avlämnas år
1989, återkomma med förslag i frågan.

6.2 Etiska frågor inom forskningen

Forskning
väcker en rad etiska frågor. Den grundläggande och mest principiella gäller
forskarens ansvar för resultaten och resultatens användning. Om detta har
skrivits åtskilligt tänkvärt under decennierna.

Enligt mångas uppfattning är det forskarens ansvar
att väcka frågor, pröva hållbarheten i teser av olika slag och redovisa
resultaten av den vetenskapliga prövningen. Ansvaret för att använda eller
avstå från att använda forskningens resultat vilar emellertid inte hos
forskaren utan hos dem som är verksamma i politik, förvaltning och produktion.
Att lägga ansvaret på forskarna skulle komma att hämma all
forskningsverksamhet.

Forskare har anledning att ta ställning till etiska
avgöranden i samband med metodval och val av forskningsprojekt. Etiska frågor
kommer in i många sammanhang, i samband med urval och prioritering av
forskningsprojekt eller i samband med enskilda moment i forskningsprocessen.

Inom forskarsamhället pågår en konUnueriig
diskussion om etiska bedömningar. Inte minst gäller det inom medicinsk
forskning. Medicinska forskningsprojekt granskas sedan länge av etiska
kommittéer som tillkommit på forskarnas eget initiativ.

Även inom del kulturvetenskapliga området finns en
livaktig diskussion om etiska frågor. Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet har sedan är 1975 en etisk kommitté. Rådet har också utformat
etiska regler inom sitt eget verksamhetsområde.

Motsvarande etiska normer finns utarbetade av
European Science Foundation, ESF. De svenska normerna ansluter till de
internationella.

Våren
1986 blossade debatten om den samhällsvetenskapliga forskning

ens etiska problem upp på nytt. Anledningen till denna debatt var uppgifter 51

i
massmedia om projektet Metropolit, ett samhällsvetenskapligt grund- Prop.
1986/87:80 forskningsprojekt där omfattande datamängder samlats in och
bearbetats. Diskussionen kom framför allt att gälla hanteringen av registerdata
och användningen av dataregister som samkördes. Regeringen tog initiativ dels
till en överläggning med representanter för datainspektionen och forskningen,
dels till en utredning hos forskningsrådsnämnden. Uppdraget till
forskningsrådsnämnden var att utreda hur forskningsetiska frågor hanteras i det
svenska forskningssystemet när det gäller forskning där individer är
forskningsobjekt. Chefen för utbildningsdepartementet kommer att närmare
behandla denna fråga.

Enligt min mening har den debatt som uppstått i
samband med Metropo-litprojektet på många säu varit av värde, eftersom den
visat på problem av elisk natur som finns inom den kulturvetenskapliga
forskningen. Samtidigt vill jag understryka att forskarnas intresse i det
aktuella fallet och i liknande projekt alltid gäller samband, aldrig enskilda
individer. Det vore högst olyckligt om diskussionen skulle leda till att
longitudinell forskning försvårades. Det föreligger exempelvis ett mycket
starkt behov av sådan forskning söm kan klargöra sambanden mellan
miljöfaktorer och hälsa eller mellan betydelsen av arv eller miljöpåverkan i
samhället. Det finns i Sverige unika möjligheter att via forskning finna sådana
samband, där data från decennier tillbaka, som ofta registrerats av andra skäl,
kan utnyttjas.

Jag vill också slutligen understryka att den
fokusering vid just datainsamling och databehandling med modern datateknik som
debatten har fått ger en delvis felaktig bild av problemet. De etiska frågor
som aktualiseras är komplicerade även om registren hanteras manuellt.
Databehandlingen i dessa fall skall ses som ett nödvändigt hjälpmedel som gör
att forskningen kan genomföras utan orimliga kostnader och tidsåtgång.

6.3 Forskning och samhälle

Redan
inledningsvis framhöll jag forskningens strategiska roll för värt 'samhälles
vidareutveckling och för vitaliseringen av vårt kulturella arv.

Forskarvärlden ansågs länge vara en sluten värid,
skild från samhälls-och kulturdebatten. Med vetenskapens ökande betydelse för
samhällsutvecklingen har också gränserna mellan forskarvärlden och den offentliga
diskussionen öppnats. På grundval av kunskap och ömsesidig respekt kan ett
fruktbart möte utvecklas, till gagn för både forskning och samhälle.

För en demokrati är kunskapens tillgänglighet ett
livsvillkor. För den enskilde betyder tillgängen på kunskap att han eller hon
bättre kan värdera vad experter eller politiker hävdar. Den gör det möjligt att
ta ställning till och sortera den information som i allt större mängd träffar
medborgaren i ett högteknologiskt samhälle.

Det framtida samhället kommer i allt högre grad alt
vila på kuriskapens

grund.-Skola och fortsatt utbildning skall ha en vetenskaplig bas. Ekono

misk tillväxt kan möjliggöras genom att vi nyttiggör forskningsresultat i

produktionen. En bättre yttre miljö och arbetsmiljö kan skapas genom

tillgängen till forskningsrön om sambanden mellan användningen av olika

ämnen och hälsans utveckling. 52

Myckel
av det jag tidigare har anfört illustrerar detta förhållande. I del Prop.
1986/87:80 samspel jag har redovisat mellan högskola, sektorsorgan och
näringsliv är just förmedlingen av grundforskningens rön en central faktor. Men
det finns också andra samband som jag här avslutningsvis vill något uppehålla
mig vid.

Jag har tidigare pekat på vilka betydande
förändringar forskningen förutser i utvecklingen av förvärvsarbetet och därmed
livsinnehållet för människorna i västvärldens industrisamhällen.
Automatiseringen innebär att utnyttjandet av den mänskliga resursen i
produktionen minskar kvantitativt men samtidigt kan utvecklas kvalitativt. Vi
stär inför en fortsatt genomgripande förnyelse av arbetslivet och en
förändring av rollfördelningen mellan förvärvsarbete och fritid för personligt
bruk. Det är av grundläggande betydelse för alla som omfattas av denna
utveckling att finna instrument att analysera den och förstå dess konsekvenser.

Mot denna bakgrund är det angelägel att inte minst
löntagarorganisationerna får möjlighet alt nå kontakt med sådan forskning - i
detta fall kanske främst kulturvetenskaplig - som kan anvisa vägar att
konstruktivt analysera och påverka arbetssituationen. Men det är också av vikt
för den fackliga verksamheten att t. ex, kunna göra en korrekt bedömning av del
egna företagets FoU-investeringar. Då är tillgång till skeendet vid den
tekniska forskningsfronten väsentlig. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet
kommer senare att föreslå att ytterligare medel tillförs löntagarorganisationerna
för fortsatt samarbete regionalt med universitet och hög skolor.

Insikten om vilken betydelse ökad kunskap har för
vårt lands utveckling har lett till att insatserna för en förbättrad och
fördjupad forskningsinformation har ökat kraftigt. Högskolan har därvid ålagts
ett särskilt ansvar att föra ut information om sin forskning. Vid alla
högskoleenheter bedrivs också ett aktivt sådant arbete, riktat mot såväl olika
intressegrupper, som mot allmänheten, exempelvis i form av
föreläsningsverksamhet och "öppet hus "-arrangemang. Högskolans
verksamhet i denna riktning möter ett växande gensvar. Genom den dialog som
utvecklas tillförs också högskolans arbete värdefull stimulans. I detta
sammanhang bör även framhållas bibliotekens betydelse som samlad
kunskapsresurs. Genom de allmänna förstärkningar till högskolan som chefen för
utbildningsdepartementet senare kommer att föreslå ges även möjligheter till
ökade forskningsinformationsinsatser.

Forskningsrädsnämnden har sedan sin tillkomst haft
till uppgift att verka för alt information om forskning och forskningsresultat
sprids. Nämnden har sedermera fått elt särskilt samordningsansvar för
utveckling och spridning av informationsmeloder, samordning av större
informationsprojekt och utvärdering och initiering av nya informationsinsatser.
Forskningsrådsnämndens verksamhet; som bedrivs i nära kontakt med såväl
forskare som informatörer och mottagare av forskningsinformation, har rönt vidsträckt
uppskattning. Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare att närmare
redovisa forskningsrådsnämndens insatser på detta område och föreslå en ökning
av anslagen.

Det
är enligt min mening angeläget alt den demokratiska debatten vitali- 53

seras
när det gäller att hantera förändringar pä lång sikt och bedöma Prop. 1986/87:80
framtida hot och möjligheter. Det innebär också att vi måste skapa organisatoriska
förutsättningar att på ett kvalificerat sätt hantera övergripande långsiktiga
problem och sådana som av olika skäl hamnar mellan viktiga kunskaps- och
intresseområden.

Förslag kommer därför inom kort att läggas fram om
ny organisation och inriktning samt ökad satsning pä den statliga
framtidsstudieverksamheten. De sektors- och disciplinövergripande insatser som
föresläs där och som även ingår i forskningsrådsnämndens ansvarsområde
betraktar jag som ett viktigt komplement till de omfattande satsningar på
basresurser och grundvetenskap som görs i denna proposition.

7 Förslagen i korthet

Avslutningsvis
vill jag lämna en översikt av de förslag till reforminsatser som nu är aktuella
och som jag i sina huvuddrag omnämnt tidigare. Mer utförliga beskrivningar
kommer senare att lämnas av resp. ansvarigt statsråd. Därvid kommer närmare
uppgifter att lämnas om reformmedlen under treårsperioden. Även om förslaget nu
omfattar en treårsbudget bör myndigheterna vid sin planering lämna visst
utrymme för eventuella åtgärder som regering och riksdag med anledning av nu ej
förutsebara faktorer kan komma att besluta om.

Jag redovisar först en sammanfattande tabell som
jag sedan kommenterar. För överblickens skull följer jag den disposition jag
använde vid min inledande redovisning av huvudfrågor i forskningen. De belopp
jag nämner i det följande avser reformkostnad, dvs, medel utöver sedvanlig
pris- och lönekompensation. Som jag tidigare nämnt har medlen för reformerna
finansierats genom kollektiva omprioriteringar. Härtill kommer särskilda
omprioriteringar som gjorts inom jordbruks-, industri- saml miljö- och
energidepartementen. Refoiinsatserna bör göras successivt under treårsperioden,
vilket framgår av tabellen. Det jag i min kommentar redovisar gäller den nivå
som kommer att uppnås budgetåret 1989/90.

Tabell 3. Reformbelopp

Budgetåi milj. kr. i

r ökning

87/88

88/89

89/90

a.
Generella högskoleförstärkningar

- forskarutbildning,
studiefinansiering

- basresurser
bl. a. forskarassistenttjänster

- grundförstärkning
av forskningsråden

- nya
professurer

30 69

25

7

13

23

5

4

14 29 13

4

b.
Insatsområden

- kulturvetenskaper

- miljövård,
inre och yttre

- bioteknik

- informationsteknolgi

10 33 62* 28

5 4 0

23

5

0

0

21

c)
Övrigt

—
internationellt samarbete m.m.

51

18

4

Totalt

315

95

90

54

* Av
beloppet avser ca 22 Mkr per år en kostnad av engångskaraktär (nybyggnation).

7,1
Generell förstärkning av högskolan Prop. 1986/87:80

För
generell förstärkning av högskolans forskningsresurser föresläs en rad
åtgärder. Sålunda föreslås ca 700 nya doktorandtjänster samt en 10 %-ig höjning
av beloppen för utbildningsbidrag. För detta beräknas en total kostnad om 57
milj. kr. Förstärkningen av högskolans basresurser uppgår till ca 121 milj.
kr,, varvid mitist 226 nya forskarassistenttjänster ingår. Till de generella
förstärkningarna för högskolan hör även satsningen på grundforskningsräden:
naturvetenskapliga forskningsrådet, medicinska forskningsrådet och
humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Till dessa ges en
grundförstärkning om 43 milj. kr. Vidare föreslås inrättande av 67 nya
professurer under treårsperioden, vilket medför en kostnad om ca 15 milj.kr.

Sammantaget kommer sålunda att föreslås ca 236
milj. kr. att användas för generella förstärkningar av högskolans
forskningsreisurser.

7.2 Särskilda insatser inom prioriterade områden

Utöver
de generella förbättringar som görs för universitet och högskolor kommer alt
föreslås särskilda insatser inom vissa prioriterade områden. Även dessa medel
kommer till den allra största delen högskolan och forskningsråden till godo.

Relativt betydande resursförstärkningar föreslås
för de s. k. kulturvetenskaperna. Detta sker såväl genom de generella
åtgärderna som genom specialinsatser. Således kommer det konstnärliga och
kulturvetenskapliga området alt tillföras 40 nya professurer och flera nya
forskarassistenttjänster. Till detta kommer en markerad insats på berörda
fakultetsanslag, medel för konstnäriigt utvecklingsarbete samt betydande
anslagshöjningar för arkivverksamheten. De riktade insatserna beräknas uppgå
till ca 20 milj. kr.

De ökade ambitionerna inom forskning för en bättre
miljö får anslags-mässigt genomslag för det nya miljö- och energidepartementet.
Här beräknas bland annat ökade anslag till naturvårdsverkets forskningsnämnd
samt elableringen av ett särskilt forskningsprogram om förorenade hav. Miljöfrågornas
tvärsektoriella karaktär gör dock att det är nödvändigt med förstärkningar även
inom andra områden. Ökade insatser föreslås t. ex.i fråga om forskning om
trafikens effekter på miljön samt miljövårdstekniskt utvecklingsarbete. Ökade
anslag föreslås även för mer grundläggande forskning. Bland annat kommer elt av
kemikommissionen föreslaget toxikologiskt program att genomföras. Till
insatser för den yttre miljön hör även inrättandet av elt miljövetenskapligl
centrum i Umeå. De ökade polarforskningsinsatserna bär i hög grad en
miljöprägel. Förutom ökade insatser för forskning om yUre miljö föreslås även
åtgärder för att stärka arbetsmiljöforskningen.

För dessa ökade miljöforskningsinsatser föreslås 37
milj. kr. i reformmedel.

En
viktig del av forskningsprogrammet är att bidra till kompetenshöjning

inom vissa basteknologier. En kraftfull insats föreslås för forskning inom 55

området
bioteknik. I första hand avser åtgärderna att via medicinska och Prop.
1986/87:80 naturvetenskapliga forskningsråden bygga upp den grundläggande forskningen
inom det för biotekniken basala området cell- och molekylärbiologi. Även
direkta fakultetsvisa förstärkningar kommer alt göras, varvid bland annat
universitetet i Umeå kommer att få betydande tillskott. I bioteknik-insalsema
ingår vidare ökade anslag till Sveriges Lantbruksuniversitet. För alt stärka
det genetiska centrum som finns i Ultuna och som är gemensamt för
Lantbruksuniversitetet och Uppsala universitet anvisas 66 milj. kr,för nya
lokaler för den mikrobiologiska institutionen. Utöver denna
investeringssatsning föreslås ca 40 milj. kr. i permanent ökade anslag för
forskning inom det biotekniska området.

De ökade insatserna vad gäller forskning om
informationsteknologi sker inom ramen för etl brett sammanhållet program, som i
sin helhet kommer att redovisas av industriministern senare i dag. De
forskningsinsatser som föreslås gäller såväl grundläggande söm målinriktad
forskning. Huvuddelen avser forskning inom s, k. systemteknik, men insatser
görs också för att fortsätta satsningen på halvledarforskning. Av särskild
betydelse är forskning om informationsteknologins användning, där ökade
insatser nu föreslås.

För grundläggande forskning inom informationsteknologin
har beräknats ca 29 milj.kr.i ökade anslag ull naturvetenskapliga
forskningsrådet och berörda fakulteter. Här ingår också stöd till ett till
Linköpings universitet knutet centrum för industriell användning av
informationsteknologi. För målinriktad forskning anslås till styrelsen för
teknisk utveckling ytterligare 43 milj. kr.

Till sist vill jag peka på all möjligheterna till
internationellt samarbete bör öka betydligt genom den resursförstärkning som
föreslås. Detta kan bland annat ske genom de generella förstärkningarna av
högskolan, främst basresursökningen, men även genom särskilda insatser. Inom
ramen för anslagsökningen till styrelsen för teknisk utveckling har beräknats
medel för det europeiska forskningssamarbetet. Styrelsen för teknisk utveckling
och Industrifonden bör vidare kunna påtagligt stödja samarbelssträvan-dena inom
ramen för EUREKA.

Ytterligare insatser för teknisk och industriell
FoU kommer att föreslås av chefen för industridepartementet senare denna dag.

Som jag tidigare nämnt bör en aktiv uppföljning
göras inför nästaforskningsproposition. Medel för utvärderingar m. m.har i
1987 års budgetproposition beräknats under justitiedepartementets
kommittéanslag.

Statsråden
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson

anmäler
sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för resp.
departement.

56

Statsministern
anför. Prop. 1986/87:80

Med
hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att
regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
jag nu anfört om forsknings- och utvecklingsverksamhet,

dels förelägger riksdagen vad jag och övriga
föredragande har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har
hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad
föredragandena har anfört för de åtgärder och ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag
som redovisas i un-derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagor
enligt följande.

Justitiedepartementet Bilaga I

Utrikesdepartementet Bilaga 2

Försvarsdepartementet Bilaga 3

Socialdepartementet Bilaga 4

Kommunikationsdepartementet Bilaga 5

Utbildningsdepartementet Bilaga 6

Jordbruksdepartementet Bilaga 7

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 8

Bostadsdepartementet Bilaga 9

Industridepartementet Bilaga 10

Civildepartementet Bilaga 11

Miljö- och
energidepartementet Bilaga 12

57

Innehållsförteckning Prop. 1986/87:80

1 Huvudfrågor
för forskningen .............................. 4

1.1 Inledning
4

1.2 Huvudfrågor i 1984 års forskningsproposition .... 5

1.3 1987 års förslag ........................................... 6

1.3.1 Huvudinriktning .................................... 6

1.3.2 Generell förstärkning av högskolan ........... 6

1.3.3 Särskilda insatser inom prioriterade områden 7

2 Svensk
forskning i eU internationellt perspektiv ..... 9

2.1 Vårt internationella beroende ........................ 9

2.2 Ökade FoU-satsningar i andra länder .............. il

2.2.1 Bakgrund ............................................ II

2.2.2 Förenta Staterna ................................. 11

2.2.3 Japan ................................................ 12

2.2.4 Andra tendenser i forskningspolitiken i
omvärlden .... 12

2.3 Internationellt samarbete inom grundforskningen 13

2.4 Samverkan i Norden .................................... 14

2.5 Initiativ till teknisk-vetenskaplig utveckling på
europeisk nivå 15

2.6 Forskning av säkerhetspolitiskt intresse ........... 16

2.7 U-landsforskning .......................................... 18

2.8 OECD: s utvärdering av svensk forsknings- och
leknikpolilik 18

3 Den
svenska profilen ........................................ .. 20

3.1 En
tillbakablick ........................................... .. 20

3.1.1 Forskningsråden ................................... .. 20

3.1.2 Sektoriell eller områdesorienterad forskning .. 21

3.1.3 Behovet av samordning ......................... 22

3.2 Forskningens organisation och omfattning ........ .. 24

3.3 Inriktningen av forskningen ............................ 25

3.4 Grundforskningens betydelse ......................... .. 28

4 Balansfrågor
............................................... '..... 29

4.1 Statens och företagens ansvar ...................... .. 29

4.2 Balans mellan basresurser och extern finansiering
31

4.3 Samspelet mellan universiteten och de mindre
högskolorna .. 34

5 Prioriterade
forskningsområden ........................... 35

5.1 Om prioriteringar ........................................... 35

5.2 Kulturell identitet i en föränderiig värid ............ 36

5.3 Arbetsliv, jämställdhet, invandring ................. . 37

5.4 En bättre miljö och en varsammare resurshållning 40

5.5 Informationsteknologi ................................... . 43

5.6 Bioteknik ..................................................... . 45

5.7 Polarforskning ............................................ . 47

6 Särskilda
frågor ................................................ . 49

6.1 Utrustning.................................................... 49

6.2 Etiska frågor inom forskning .......................... 51

6.3 Forskning och samhälle ................................ 52

7 Förslagen
i korthet ........................................... 54

7.)
Generell förstärkning av högskolan ................ 55

7.2
Särskilda insatser inom prioriterade områden ... 55

58

Bilaga] Prop.
1986/87:80

Justititiedepartementet Bilaga i

Justitiedep. Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 5 februari 1987

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Anmälan till proposition om forskning 1 Inledning

Inom
jusfitiedepartementets område bedrivs forskning vid brottsförebyggande rådet,
kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen och statens kriminaltekniska
laboratorium. Brottsförebyggande rådet har ett anslag av 3729000 kr. för
utvecklingsverksamhet. Övriga myndigheter har inte särskilda anslag för
forskning och utveckling men använder medel från sina
förvaltningskostnadsanslag.

Också hos andra myndigheter än dem som nämnts nu
bedrivs viss forskningsanknulen verksamhet i sä måtto all myndigheterna pä eget
initiativ eller på regeringens uppdrag bl. a. följer upp verkningarna av olika
lagstiftningsåtgärder. Denna verksamhet har under senare år intensifierats som
ett led i regeringens planmässiga utvärderingar av olika reformer (jfr
I986/87:100bil. 4s. 4).

Såvitt gäller universitetens verksamhetsområde är
av naturliga skäl forskningen vid de juridiska fakulteterna av särskilt stor
betydelse för verksamheten inom justitiedepartementets ansvarsområde.

2 Forskning vid myndigheter

o

2.1 Brottsförebyggande
rådet (BRA)

Brottsförebyggande
rådet är den största institutionen för kriminologisk forskning i Norden och
sysselsätter för närvarande ett tjugotal forskare. BRA har enligt sin
instruktion till uppgift att initiera, stödja och följa forsknings- och
utvecklingsarbete rörande kriminalitetens orsaker och hur kriminaliteten skall
förebyggas. Rådet skall också utvärdera sitt arbete och informera om resultaten
av detta.

Dessutom har BRA till uppgift att verka för
samordning av forsknings-och utvecklingsarbete på del kriminalpolitiska
området. Rådet byter också regelbundet erfarenheter med de brottsförebyggande
råden i Danmark och Norge saml justilieministeriel i Finland, liksom med de
övriga kriminologiska forskningsinstitutionerna i de nordiska länderna,
däribland det FN-anknutna institutet i Helsingfors för förebyggande och
kontroll av

1
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 80. Bilaga 1

brott
(HEUNI), till vilket Sverige och övriga nordiska länder bidrar ekono- Prop.
1986/87:80 miskt.

För att vinna ökad insikt om rättsapparatens
uppbyggnad och funktion Bilaga 1 bedriver BRÅ utvärderingsprojekt där
effekterna av ny lagstiftning stude- Justitiedep. ras. BRÄ har även under
senare lid initierat en rad vetenskapliga projekt inom det kriminologiska
fältet. Enligt uppdrag av regeringen bedrivs för närvarande inom BRÅ ett
särskilt forskningsprojekt som gäller studier av ekonomisk brottslighet.

En viktig målsättning för BRÄ för framtiden är att
utöka forskningsinsatserna inom hitintills eftersatta forskningsområden. Ett
exempel pä ett sådant område är forskning om kvinnors brottslighet och om
kvinnor som offer för brottslighet. Ett annat exempel är så kallade
offerundersökningar där information från offren används till alt bedöma och
kartlägga brottslighetens struktur och omfattning. Denna typ av kunskap utgör
ett viktigt komplement fill den ordinarie brottsstatistiken.

2.2 Kriminalvårdsstyrelsen

Kriminalvårdsstyrelsen
är central förvahningsmyndighet för kriminalvården. Styrelsen är
chefsmyndighet för bland annat regionkanslierna, kriminalvårdsanstalterna och
de allmänna häktena. Vid kriminalvårdsstyrelsen finns en forskningsgrupp som har
till uppgift

— att samla in och dokumentera svenska och utländska
forskningsrön och förmedla dessa till kriminalvårdsorganisationen,

— att kartlägga den verksamhet som bedrivs inom
kriminalvårdsverket,

— all följa upp och utvärdera pågående verksamheter
och försök på kriminalvårdens område samt

— att initiera, medverka i och dokumentera
utvecklingsarbetet inom organisationen.

Under senare lid har en stor del av
kriminalvårdsstyrelsens verksamhet ägnats ät narkotikaproblem inom kriminalvården.

Inom en snar framtid kommer dock studierna att
inriktas på bland annat modeller för konfliktlösning vid anstalterna och på
återfallsstudier av villkorligt frigivna.

Eu centralt forskningsområde, inom vilket
forskningsprojekt för närvarande initieras, är studier om misskötsamhet vid
regelbunden permission.

Det långsiktiga arbetet inriktas i huvudsak på
utveckling av insatser för att minska och förebygga drogmissbruk i såväl
anstalt som frivård. Etl viktigt delområde är explorativa studier av problematiken
kring sjukdomen aids.

2.3 Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen
är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och bedriver bland annat
central utbildning på polishögskolan.

Frän och med budgetåret 1985/86 byggs
polisforskningen upp successivt. Den grundläggande inriktningen av denna
forskning beskrivs i prop, 1984/85:81 om polisens arbetsformer pä lokal och
regional nivå, utbildning

och
rekrytering. Forskningen avses åtminstone inledningsvis få tvärveten- Prop.
1986/87:80 skaplig karaktär med starka samhällsvetenskapliga och
förvaltningsrättsliga inslag. Särskilt skall resursfördelningen inom
polisväsendet studeras. Bilaga 1

Justitiedep.

2.4 Statens kriminaltekniska laboratorium

Statens
kriminaltekniska laboratorium har som främsta uppgift att utföra
laboratorieundersökningar som föranleds av misstanke om brott. Laboratoriet
skall bedriva kriminalteknisk forskning samt samla, bearbeta och offentliggöra
resultat inom verksamhetsområdet. Undersökningar som begärs av polismyndighet,
åklagare eller domstol skall ha företräde.

För den långsiktiga kompetensuppbyggnaden anses
grundforskningen vara central. Laboratoriets möjligheter dll utveckling inom
grundforskningen har numera förbättrats genom ett utökat samarbete med
universiteten, framförallt universitetet i Linköping och det Forensiska
Centret vid universitetet. För närvarande arbetar också två doktorander med
projekt som anknyter till laboratoriets verksamhet.

3 Föredragandens överväganden

3.1 Myndigheternas forskning

De
myndigheter som arbetar inom justitiedepartementets ansvarsområde har som jag
nyss redovisat viktiga forskningsuppgifter. Jag vill understryka vikten av att
även myndigheterna utgår frän de forskningspolitiska principer som
statsministern tidigare redovisat. Detta gäller bl. a. finansiering en av
tidsbegränsade tjänster inom högskolan.

3.2 Den rätts vetenskapliga forskningen

Lagstiftningen
är oftast inriktad pä att lösa uppkomna problem. För lagstiftaren är det av
stort värde om den juridiska forskningen kan fånga upp frågorna på ett tidigt
stadium innan problemen har blivit akuta.

För att belysa några behov av forskningsinsatser
som här gör sig gällande kan jag nämna följande. Den snabba utvecklingen på
sådana områden som bioteknik och medicin samt på data- och
informationsteknologins och andra teknologiska områden stäjler samhället inför
nya och mycket svåra rättsliga frågor inom olika grenar av juridiken. Det kan
här röra sig om rättsligt-etiska frågor pä det medicinska området (som t. ex.
abortlagstiftning i förhållande till fosterdiagnostik). Det kan gälla
offentlighets- och sekretessfrågor m. m. i fråga om data och andra media.
Vidare bör nämnas alt den nya informationsteknologin har betydelse för valet av
rättsliga lösningar t. ex. på kredit- och värdepappersmarknaderna. En juridisk
forskning med inriktning på här skisserade frågeställningar fordrar kontakt med
andra discipliner och med lagstiftaren och därmed utvecklade samverkan
sformer.

Ett
helt annat forskningsområde som här bör nämnas gäller den offent-

liga
rätten. Det finns ett stort behov av forskning inom de delar av den offentliga
rätten som vetter mot sådana samhällsvetenskapliga discipliner som nationalekonomi,
statskunskap och rättssociologi. Ett centralt problem gäller här den rättsliga
regleringens former och funktioner, eller med andra ord styrmedelsanvändningen
i vid mening inom den offentliga sektorn (alltifrån traditionella rättsliga
styrmedel som straff och vite till moderna ekonomiska incitament).

Även ramlagsliflningstekniken och dess konsekvenser
är ett viktigt område. Elt annat gäller den offentliga sektorns
organisationsformer och rättsliga problem förknippade med valet av
organisationsform, liksom i övrigt rättsliga problem i gränszonen mellan
privata associationer och offentlig verksamhet.

Forskningsinsatser på dessa områden kan få stor
betydelse för att ge perspektiv och beslutsunderlag, i situationer där valet
står mellan olika utvecklingslinjer på den offentliga rättens område.

Något som lagstiftaren hittills inte sällan har
försummat är att fortlöpande utvärdera lagstiftning som har varit i kraft
någon fid. Justitiedepartementet har nyligen påbörjat en aktivitet för att
mera systematiskt göra utvärderingar av detta slag (se prop. 1986/87:100 bil 4
s. 4). Som inledningsvis antyddes är det ofta myndigheter inom departementets
ansvarsområde som utför sådana uppföljningar. Inte sällan skulle både departementet
och myndigheterna kunna få god hjälp av forskarna i detta arbete. Ett exempel
utgör den forskning som har bedrivits och alltjämt bedrivs om lagstiftningen om
gemensam vårdnad (se prop. 1981/82:168 s. 26-28). Ett annat exempel är det
ambitiösa forskningsprojekt som på regeringens uppdrag för närvarande bedrivs
inom BRÅ med huvudsyfte att utvärdera de åtgärder som har vidtagits mot
ekonomisk brottslighet. Av värde skulle också kunna vara ätt genom
rättssociologiska undersökningar få belyst hur en viss lag har påverkat
allmänhetens attityder.

I vissa fall skulle lagstiftaren också kunna direkt
anlita juridiska forskare för att få aktuella problem undersökta på ett
grundligare sätt än det för tillfället kanske finns möjlighet till i det
vanliga lagstiftningsarbetet. Del kan röra även mindre frågor, vilka kan lämpa
sig för examensarbeten av juris studerande.

Självfallet skulle en ökad samverkan mellan
lagstiftaren och den juridiska forskningen inte utesliita att framträdande
rätts vetenskapare, på samma sätt som för närvarande, deltar i
lagstiftningsarbetet såsom ordförande, ledamöter eller experter inom
kommittéväsendet eller företräder Sverige i olika internationella
lagstiftningssammanhang.

Jag har velat redovisa dessa synpunkter för
riksdagen med hänsyn till att hithörande frågor på mitt initiativ tagits upp
till diskussion vid en överläggning mellan företrädare för departementet och
för den rättsvetenskapliga forskningen. Men vad jag nu har sagt skall
självfallet inte uppfattas som direktiv för den juridiska forskningen. För lagstiftaren
liksom för de rättstillämpande myndigheterna är en fri och obunden forskning
vid de juridiska fakulteterna väsentlig. Resultaten publiceras som regel på
ett för alla fillgängligt sätt. Lagstiftaren och de rättstillämpande
myndigheterna kan då, liksom andra intresserade, ta del av resultaten. En
samverkan mellan

Prop.
1986/87:80

Bilaga
1 Justitiedep.

forskningen,
lagstiftaren och de rättstillämpande myndigheterna bör alltså Prop.
1986/87:80

enligt min mening kunna åstadkommas utan att den fria och obundna

forskningen berörs. Bilaga 1

Jag vill avslutningsvis framhålla att forskningen
vid de juridiska fakulte- Justitiedep. terna vid universiteten kommer att
väsentligt förstärkas genom de förslag som chefen för utbildningsdepartementet
kommer att lägga fram senare i dag.

4 Hemställan

Jag
hemställeratt regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om forskning inom justitiedepartementels verksamhetsområde.

Utrikesdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari !987

Föredragande: statsrådet Andersson såvitt avser
punkterna 1-2 statsrådet Hjelm-Wallén såviu avser punkt 3, statsrådet Gradin
såvitt avser punkt 4

Bilaga 2 Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

Anmälan till proposition om forskning 1 Inledning

Neutralitetspolitiken
ställer, som statsministern tidigare idag anfört, särskilda krav på en
självständig värdering av för vårt land viktiga förhållanden och
utvecklingstendenser i omväriden. Det är mot den bakgrunden väsentligt att det
utrikespolitiska beslutsunderlaget är av hög kvalitet. För att säkerställa
detta behöver åtgärder vidtas för att på sikt förstärka forskningen pä delta
område.

Utrikesdepartementets uppgifter - utrikes- och
säkerhetspolitik, handelspolitik, internauonelll samarbete, särskilt
utvecklingssamarbete - innefattar elt direkt ansvar för vissa
forskningsområden av betydelse för departementets verksamhet.

- Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI) fär sedan

starten 1966 som oberoende stiftelse ett ärligt anslag över departemen

tets budget.

~ I samband med det svenska deltagandel i
nedrustningskonferensen (CD) i Geneve och i andra internationella sammanhang
där Sverige deltar i överläggningar om förtroende- och säkérhetsskapande
åtgärder, rustningsbegränsning och nedrustning anslås vissa medel till
försvarets forskningsanstalt (FOA) för utredningar och tekniskt underlag som
stöd för de svenska förhandlingsansträngningarna.

- Sedan budgetåret 1982/83 utgår över departementets
budget även ett anslag för utrikespolitiska institutets forskningsverksamhet.

- Sedan år 1976 är Sverige anslutet till de
Europeiska gemenskapernas (EG:s) fusionsforskningsprogram genom samarbetsavtal
med EUR ATOM. Avgifterna Ull detta grundforskningsinriktade samarbete har sedan
budgetåret 1984/85 redovisats över utrikesdepartementets anslag Forskningssamarbete
med EG,

- Via anslaget för internationellt
utvecklingssamarbete finansieras forskningssamarbete med och mellan u-länder.
Verkställande organ är styrelsen för u-landsforskning (SAREC). Dessutom
erhåller sedan budgetåret 1980/81 nordiska afrikainstilulet medel från anslaget
för internationellt utvecklingssamarbete.

Utrikesdepartementet
disponerar också vissa medel för forskningsverk-

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 80. Bilaga 2

samhet av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, för brådskande utredningar och andra
insatser på nedrustningsområdet respektive för insatser till stöd för det
allmänna FN-arbelet.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

2 Säkerhets-, nedrustnings- och allmänt utrikespolitiskt
motiverad forskningsverksamhet finansierad över utrikesdepartementets
huvudtitel

2.1 Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI)

SIPRI
har vunnit uppmärksamhet som en oavhängig, internationell forskningsinstitution
inriktad pä rustnings- och nedrustningsfrågor!

Institutet skall enligt stadgarna "bedriva
vetenskaplig forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för
internationell fred och säkerhet i syfte alt söka ge bidrag till förståelsen
av, betingelserna för fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter och för
en stabil fred."

SIPRI :s forskningsrapporter, särskilt dess årsbok,
har blivit viktiga referensverk i det internationella nedrustningsarbelét, i
synnerhet för stater som ej har tillgäng fill militäralliansernas egna
kunskapsbanker. Institutet utgör också en unik mötesplats för forskare från öst
och väst, nord och syd. Denna internationella kompetens kommer också svensk
forskning till godo.

För budgetåret 1986/87 har SIPRI filldelats eU
statligt bidrag på 15 milj. kr. I årets budgetproposition har föreslagils att
15,8 milj. kr. anvisas som bidrag till SIPRI för budgetåret 1987/88.

2.2 Försvarets forskningsanstalt (FOA)
-forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning

En
vikfig förutsättning för att Sverige skall kunna behålla en ledande ställning i
det internationella nedrustningsarbetet är att vår under lång tid uppbyggda
kunskapsbas pä olika tekniska områden kan vidmakthållas och helst breddas.

Verksamheten inom ett av F0A:s forskningsprogram
syftar till att stödja utrikesdepartementets arbete på nedrustningsområdet.

Sveriges långvariga engagemang i delta arbete har
på senare år fåll än större omfattning genom bl. a. vår roll i
Stockholmskonferensen om förtroende- och säkérhetsskapande åtgärder,
statsministerns medverkan i det s.k. femkontinentinifiativel och de krävande
förhandlingarna i Geneve kring en konvention om förbud mot kemiska vapen.
Sverige har också aktivt deltagit i en rad studier inom FN:s ram kring olika nedrustningsfrågor.
De svenska insatserna, som på varje enskilt område ofta innebär mångåriga
förhandlings- och ulredningsåtaganden, har aldrig tidigare haft en sådan bredd.

Särskilt
pä två områden, där under åren betydande forskningsinsatser

gjorts, kommer ytterligare
krav att ställas framöver: förbud möt kärnva penprov samt mot kemiska vapen. I
provstoppsfrägan har Sverige koncentrerat sig pä alt utveckla möjligheterna
att med seismologiska metodei: kontrollera efterievnaden av ett avtal om stopp
även för underjordiska prov. Vad beträffar kemiska vapen förefaller nu efter
många års förberedelser och förhandlingar med aktivt svenskt deltagande — och
under år 1987 ånyo svenskt ordförandeskap i förhandlingskomniittén i nedrustningskonferensen
i Geneve — ett fullständigt avtal om förbud mot kemiska vapen vara inom
räckhåll. '

I
årets budgetproposition har föreslagits ätt 21,3 milj.' kr. anvisas till FOA
för forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning för
budgetåret 1987/88. Häri ingår bl.a. 9,4 milj. kr. som engångsbidrag för
modernisering av Hagfors-stationen och uppbyggnad av en internationell
datacentral vid FOA.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

2.3 Utrikespolitiska institutets forskningsverksamhet

Utrikespolitiska
institutet drivs av Utrikespolitiska Samfundet som är en ideell förening med
uppgift att "främja intresset för internationella frågor, vidga kunskapen
därom samt stödja forskning rörande internationell politik, främmande länders
förhållanden och internationella organisationer".

Institutet skall bedriva forskning inom området
internationella relationer med tyngdpunkt på för Sveriges utrikes-, säkerhets-
och nedrustningspoli-Uk särskilt betydelsefulla regioner och problem.
Verksamheten syftar till att utveckla en kvalificerad kompetens inom etl fåtal
sakområden. En del av resurserna avsätts till att göra forskningsresultaten
tillgängliga för en bredare allmänhet samt till att främja forskningssamarbete
med utlandet inom särskilt prioriterade områden.

I och med att Europainsfitutel den 1 juli 1986
överförts till utrikespolius-ka institutet görs en ökad satsning pä
Europafrågor.

I samband med att etl antal forskningsprojekt
avslutas förutses forskningsverksamheten gå in i ett nytt skede. Två större
forskningsprogram, avsedda att inom sig omfatta flera projekt, skall
organiseras: "strategiska studier" och "ekonomisk
säkerhet".

I årets budgetproposition har föreslagits att drygt
2 milj. kr. anvisas till utrikespolitiska institutets forskningsverksamhet för
budgetåret 1987/88.

2.4 Min syn på forskningens framtida inriktning

För
att säkerställa att det utrikespolitiska beslutsunderlaget uppfyller de höga
krav på självständig värdering av företeelser och utvecklingstendenser i
omväriden som vår neutralitetspolitik ställer, är fortsatt forskning och
kompetensuppbyggnad på detta område av stor vikt.

Sverige har i hög grad intresse av studier kring
frågor av särskild betydelse för vår utrikespolitik: kring
neutralitetspolitiken, villkoren för internationell säkerhet och nedrustning,
frågor som rör säkerheten i värt närområde, de militära styrkeförhållandena
och villkoren för stabilitet i Europa, slormaktsförbindelserna, den tekniska
utvecklingens betydelse, han-

11 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 80. Bilaga 2

delspolitik
och ekonomiskt beroende. Samma direkta intresse finns även för forskning kring
vissa folkrättsliga aspekter på problem inom utrikes-, säkerhets- och
nedrustningspolitiken och beträffande mänskliga rättigheter.

Under senare år har Nordeuropa och NordaUanten
varit föremål för ett växande intresse från militäralliansernas sida, Som
statsministern anfört, är behovet av grundlig analys av de ledande
mililärmaklemas beteende i vårt närområde och av motiven för deras handlande
uppenbart. Kravet på sådan analys härrör inte enbart ur behovet av planering
för kris- och konfliktsituationer. Den är också viktig för att öka vår kunskap
om utvecklingen i närområdet även i fredstid.

Olika vägar bör prövas att fördjupa den
internationellt inriktade utbildningen och forskningen främst med anknytning
till ämnesområdet statsvetenskap. Det är viktigt att säkerhetspolitisk
forskning, freds- och konfliktforskning och inte minst öststatsforskning kan
bidra till att bredare kunskaper på dessa områden skapas inom landet.

Som alliansfri stat har Sverige särskilda skäl att
hålla sig med en egen bas av kunskaper om öststaterna. Jag vill därvid hänvisa
till vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag kommer att anföra
angående öststatsforskning.

På det säkerhetspolitiska området finns f.n. god
svensk kompetens främst i vapenteknologiska och militärstrategiska frågor.
Under senare tid har denna kompetens breddats genom såväl forskningsinsatser
som erfarenheter vunna i direkt anslutning till förhandlingarna i
Stockholmskonferensen. Att vidmakthålla och vidga denna kompetens är bl. a. av
stor betydelse inför de fortsatta överläggningarna inom ramen för
ESK-proces-sen om förtroende- och säkérhetsskapande åtgärder och nedrustning i
Europa. Resurserna för forskning i frågor som rör neutralhetspoliukens villkor
och möjligheter, regionala konflikter och deras lösning, medling, samt kring
begrepp som gemensam säkerhet och s.k. fredsbefrämjande utvecklingsbistånd har
hittills varit små.

Vapenutvecklingen och dess påverkan på
förhandlingar om ruslningsbe-gränsning och nedrustning är exempel på hur nära
förbunden utrikespolitiken idag är med den tekniska utvecklingen och
understryker värdet av vår beredskap för insatser på nya områden. Aktuella
exempel är förtroende-och säkérhetsskapande åtgärder och nedrustning på det
konventionella området i Europa och ansträngningar att hindra en kapprustning i
rymden och till havs. Det är angeläget att Sveriges insatser kan stödjas på
forskning som är oberoende av de ledande militärmakterna.

Forskning av betydelse för utrikespolitiken bör ha
en bred inriktning. I vissa fall kan forskningen bedrivas tvärvetenskapligt.
Det finns ofta ett samband mellan säkerhetspolitiska och exempelvis ekonomiska
frågor, miljö- och naturresursproblem samt frågor som gäller ekonomiska
resurser och ekonomisk utveckling. De alltmer uppmärksammade internationella
miljöproblemen är ett område där tvärvetenskaplig forskning inriktad på
mellanstatliga förhållanden kommer att vara särskilt efterfrågad.

Polarforskningen utgör elt annat exempel där också
utrikespolitiska skäl motiverar ökade insatser. Sverige anslöt sig år 1984 till
Antarktis-fördraget

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

och
siktar pä att sä snart som möjligt bli s.k. konsultativ part i fördraget, dvs.
bli medlem av den inre beslutande kretsen. Regeringen har tagit initiativ till
en mer samordnad bevakning av de svenska polarinlressena i både Arktis och
Antarktis.

Sverige strävar sedan lång tid efter att fä till
stånd ett kärnvapenprovstopp. De i det s.k. femkontinentinitiativet
samverkande sex staterna erbjuder sig att gemensamt med Förenta staterna och
Sovjetunionen övervaka ett tidsbegränsat provslopp, ett s.k. moratorium, genom
seismolo-gisk kontroll på dessa båda kärnvapenstaters territorier. Förslaget
kan ses som ett komplement till det expertarbele som pågått i flera är inom nedrustningskonferensen
i Geneve för att utveckla elt globall seismologiskt övervakningssystem för ett
provstoppsavtal med hjälp av mätstationer i en rad länder och pä alla
kontinenter.

För att underbygga Sveriges internationella
agerande på detta område har en experimentell seismisk mätstation
upprätthållits i Hagfors sedan slutet av 1960-talet. Hagfors-slafionen är av
särskild betydelse eftersom den tillåter Sverige att utveckla en självständig
seismologisk teknik. Under senare år har utvecklingen inom elektronikområdel
gjort att stationen behöver förbättras för att upprätthålla sin ställning som
en av världens mest kvalificerade mätstationer på detta område,

Hagfors-stationen är av största betydelse inför det
fortsatta arbetet både inom femkontinentinitiativels ram och i
nedrustningskonferensen i Geneve. Möjligheter har på sistone öppnat sig att
inom konferensens ram ta nya steg mot eU globall system för att registrera,
samla och analysera seismiska data. Sverige har erbjudit sig att inrätta en av
fyra internationella datacentraler med uppgift all behandla de stora mängder av
data som seismiska mätstationer över hela världen avses rapportera in. De
övriga upprättas av Australien, Förenta staterna och Sovjetunionen.

Förhoppningen är att internafionell enighet skall
kunna uppnås om etl provstoppsavtal. Det är viktigt att det seismiska
övervakningssystem som nu utvecklas skall kunna fungera så snart avtalet träder
i kraft.

En fråga som kommer att ställa ökade krav på
forskningsinsatser och kunskapsuppbyggnad är den militära utvecklingen på
rymdområdet. Sverige behöver sådan kompetens för att kunna delta akUvt i
nedrustningskonferensens arbete för att förhindra en kapprustning i yttre
rymden. Sverige har också ett intresse av att närmare utreda möjligheterna att
använda satellitövervakning för att kontrollera efterlevnaden av
internationella överenskommelser på nedrustningsområdet och för andra
förtroende- och säkérhetsskapande syften. Etl sådant projekt måste sannolikt
knytas till internafionella förhandlingar för att kunna förverkligas.
Utveckling, uppskjutning och drift av en verifikauonssatellit bedöms dessutom
vara ett så resurskrävande projekt att det endast skulle kunna genomföras genom
samverkan mellan flera länder.

FOA har, pä utrikesdepartementets uppdrag och i
samråd med statens rymddelegation och försvarsstaben, gjort en förstudie av
förutsättningarna för en eventuell verifikalionssatellit. Som statsministern
tidigare idag anfört, har i årets budgetproposition 2 milj. kr. avsatts för en
fortsalt utredning i syfte alt mer grundligt belysa projektels tekniska och
ekonomiska förutsättningar.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

Olof
Palme spelade under en,rad år en unik roll på flera av de områden Prop.
1986/87:80 jag här berört. Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare
denna dag föreslå all en särskild gästprofessur i Olof Palmes namn inrättas
vid . Bilaga 2 humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR).
Avsikten är Utrikesdep. att den skall inriktas på forskning inom områden av
betydelse för fredssträvande i vid mening.

2.5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen fillfälle

au ta del av vad jag har anfört om den framtida
inriktningen av säkerhets-, nedrustnings- och allmänt utrikespolitiskt
thotiverad forskningsverksamhet.

3 U-landsforskning

3.1 SAREC:s stöd till u-landsforskning

Forskningen
är svagt utbyggd i flertalet u-länder. Närliggande, akuta behov tvingar ofta
fram kortsiktiga lösningar. De fåtaliga forskarna brottas med problem av
praktisk natur till följd av bristande resurser. Forskarflykten är stor från
många fattiga u-länder.

En ökande del av Sveriges u-landsbislånd har under
senare år avsatts för stöd till och kontakter med forskning i u-länder.
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) har kommit att få en central roll när.
det gäller fördelning av dessa medel, liksom beträffande bidrag till forskning
i Sverige om u-ländernas situation. Det forskningsstöd och
institutionssamarbete som administreras av SAREC syftar till att främja
forskning som kan underlätta för tredje världens länder alt utvecklas mot
självbestämmande, ekonomisk tillväxt och social rättvisa. Slödel är e« viktigt
komplement till det bistånd inom andra utvecklingsområden som administreras av
styrelsen för internationell utveckling (SIDA) eller ges genom internafionella
organisationer.

SAREC:s budgetmedel har ökat under åren i takt med
att de långsiktiga aspekterna betonats alltmer i det svenska biståndet. För
budgetåret 1986/87 utgör SAREC:s medel ca 2,5% av biståndsanslaget. Genom
SAREC:s samarbetsprogram med olika u-länder, regionala organisationer, internationella
forskningsinstitutioner, svenska forskningsmiljöer samt stöd till enskilda
forskare täckes följande sektorer: jordbruk och, landsbygdsutveckling, hälsa
och nutrition, utvecklingsteori och samhällsvetenskap, kvinnors situation,
teknik och industri saml humaniora, utbildning och kommunikation. Genom ett
särskilt anslag för skog och miljö - totalt 100 milj. kr, för femårsperioden
1986/87-1990/91 - stöds även forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet
för att lösa de också ur global ekologisk synvinkel angelägna uppgifterna au
begränsa avskogning och ökenutbredning.

3.2 Anslag för budgetåret 1987/88

För
budgetåret 1987/88 föreslår regeringen i budgetpropositionen alt det anslag som
förvaltas av SAREC skall uppgå till 265 milj. kr. Därutöver föresläs också
mindre belopp för anslag till nordiska afrikainstitutet. Även SIDA stöder -
både inom' sina landprogram och genom anslaget för försöksverksamhet och
metodutveckling - forskning eller forskningsrela-terad verksamhet i anslutning
till projekt och program i utvecklingssamarbetet.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep. .

3.3 Mina överväganden

En
central uppgift för SAREC är att bidra till att bygga upp och stärka
forskningskapaciteten i enskilda u-länder. Detta sker bl.a. genom samarbete
mellan forskningsinstitutioner i Sverige och i respektive u-land. Med en
förbättrad inhemsk kapacitet pä forskningsområdet i u-länderna kan forskarflykt
motverkas, och ländernas förmåga att formulera problemlösningar för sina egna
ulvecklingsansträngningar öka. En del av SAREC:s forskningsbiständ kanaliseras
också genom internationella forskningsinsti-tuUoner — ibland med medverkan av
svenska forskare.

Universitet och forskningsinstitutioner inom olika
sakområden har ansvaret för en fortsatt internationalisering av sin forskning.
En del av SAREC:s medel — f.n. knappt 10% - avser stöd till u-landsforskning i
Sverige. SAREC har nu inlett en omstrukturering av stödet till sådan forskning
mot mer långsiktiga satsningar på ett antal utvalda forskningsmiljöer med
u-landsinriktning. I valet av miljö beaktar SAREC härvid inte minst i vilken
mån respektive institutioner själva har visat sig beredda att prioritera
u-landsaspeklema inom sitt forskningsområde och avsätta resurser för
ändamålet.

Forskning om u-länderna är viktig för den
internationella förståelsen i Sverige. Fördjupad kunskap och debatt behövs för
att vårt bistånd skall utvecklas och för att underbygga biståndsviljan. Genom
SAREC:s bidrag till svensk u-landsforskning underiättas kontakterna och ökar
det ömsesidiga utbytet mellan Sveriges och u-ländernas forskare. Vidare byggs
en allt bredare kunskapsbas upp i vårt land, vilken kan nyttiggöras i
biståndsverksamheten och i dialogen med mottagarländerna.

Denna dialog rör problem inom olika discipliner.
Inte minst viktiga har de allmänekonomiska frågorna blivit i takt med den
dramatiska ökningen av mänga u-länders skuldbörda och de svära interna
stnikturanpassnings-problemen. Det föreligger behov av och efterfrågan på
svensk förvaltningspersonal för hantering av dessa frågor till befattningar i
den centrala administrationen i flera av de länder med vilka Sverige bedriver
ett långsiktigt utvecklingssamarbete. För att öka insikten om u-landsproblemen
och höja effektiviteten av biståndsinsatser inom dessa områden är det angeläget
att en forsknings- och erfarenhetsrelaterad grund byggs upp inom svenska
universitet och forskningsinstitufioner.

Ett annat område där ökad kunskap och' svensk
forskarkompetens behövs gäller miljöaspekter avseende bistånd och utveckling.
Strävandena

att
främja ekonomisk tillväxt måste innefatta hänsyn till miljö och till ekologiska
samband. Dessa Irågor har hög prioritet i svenskt bistånd, men ytterligare
kvalificerad personal med ekologisk inriktning behövs.

I årets budgetproposition (prop. 1986/87:100, bil.
5, s. 96) har jag föreslagit att medel inom SAREC:s anslag utöver det
ordinarie stödet till forskningsmiljöer - högst 5 milj. kr, av det totalt
föreslagna beloppet 265 milj. kr. för budgetåret 1987/88 - avsätts som ett stöd
till inrättande av tidsbegränsade forskartjänster med inriktning på
u-landsforskning i Sverige. Dessa bör inrättas inom främst samhällsvetenskapliga
ämnen som ekonomi och statskunskap samt naturvetenskapliga ämnen inom området
ekologi/miljöfrågor. SAREC bör i samråd med berörda forskningsråd och
universitet närmare utforma tjänstemas innehåll. Därvid bör beaktas de frågor
som är av särskild relevans för u-Iändema och hur tjänsterna bäst kan
komplettera SAREC:s ordinarie stöd till svenska u-landsforsknings-miljöer. I
tjänsteansvaret bör ingå handledning och utbildning.

Tjänsterna finansieras via biståndsanslaget under
en tid av sex år. En utvärdering bör göras före utgången av sexårsperioden.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

3.4
HemstäUan

Jag
hemställer, att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om det svenska
u-landsforsknings-stödets inriktning.

4 Europeiskt forskningssamarbete

4.1 Utvecklingen inom de Europeiska gemenskaperna (EG) och
det europeiska forskningssamarbetet

För
Sverige är det av avgörande ekonomisk betydelse att vi på lika villkor kan
delta i uppbyggandet av en europeisk hemmamarknad.

Omkring 50% av Sveriges handel sker med EG.
EFTA-länderna är EG:s största exportmarknad utanför EG-ländema. Sverige kommer
på tredje plats efter USA och Schvieiz, men före t.ex. Sovjetunionen och Japan.
Som leverantörsland till EG kommer Sverige på femte plats.' Även på andra sätt
är våra band med EG starka.

Mot denna bakgrund är det självfallet att Sverige
har ett mycket starkt

intresse av nära samarbete med EG på alla områden utom dem som berör

utrikes- och säkerhetspolitik. .

Under de senaste åren har samarbetet mellan Sverige
och EG utvecklats starkt. Partema har funnit det vara i deras intresse att
gemensamt angripa problem t.ex. beträffande gränsformaliteter,
handelsdokumenlation, ut- sprungsregler
och tekniska handelshinder. Samarbetet har även vidgats till andra områden
utanför frihandelsavtalets ram.

Som statsministern tidigare har framhållit är
samarbetet på forskningsområdet av särskild vikt för sysselsättning och
välfärd.

En fortsatt utbyggnad av forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom EG med nya och utvidgade program planeras i
ramprogrammet för perioden 1987-1991. Förslaget, som lagts fram av
EG-kommissionen, innebär en fördubbling av forskningens andel av EG-budgeten.
Förhoppningen är att delta avtal skall bidra till att viktiga forskningsprogram
inom EG öppnas också för svenska företag och insvitulioner. Chefen för
industridepartementet kommer att ge en närmare redovisning av verksamheten
inom de olika forskningsområdena.

För att möta utmaningen ft-ån den intemationeUa
konkurrensen, framför allt från USA och Japan, har nya kraftfulla initiativ
tagits inom EG och enskilda länder inom Europa för att pä nytt stärka Europas
posifion. Samarbetet mellan EG och EFTA-länderna har förstärkts. Sålunda fastslogs
vid ministermötet mellan EG och EFTA-länderna i Luxemburg i april 1984
ländernas gemensamma intresse av att bygga upp ett dynamiskt ekonomiskt område
i Europa, För att uppnå detta mål är man överens om att forsknings- och
utvecklingsresurserna måste samordnas. Som en följd härav har Sverige år 1986
ingått ett ramavtal om tekniskt och vetenskapligt samarbete med EG.

Sverige har bl.a. inom ramen för den europeiska
samarbetsorganisationen inom vetenskap och forskning COST (European
Cooperation in the field of Scientific and Technical Research) ett omfattande
samarbete med EG och dess medlemsländer samt ett antal utanförstående
europeiska länder. Sedan början av 1970-talet har Sverige deltagit i ett
femtiotal projekt.

En ny dimension i det europeiska
forskningssamarbetet har tillkommit genom EUREKA-samarbetet där 19 europeiska
länder samt EG-kommissionen deltar på lika villkor. Målsättningen är att driva
på den tekniska och ekonomiska förnyelsen i Europa för att på iså sätt höja
produktiviteten och konkurrensförmågan inom den europeiska industrin.

Sverige
var under andra halvåret 1986 ordförandeland för EUREKA. En viktig fråga som
drivits under den svenska ordförandeperioden rör marknadsöppnande åtgärder. I
ett stort antal projekt har önskemål framförts om sådana insatser, bl.a.
standardiserings- och harmoniseringsåtgärder. På detta område har arbete
inletts, arbetsgrupper tillsalts för att identifiera möjliga åtgärder och ett
aktionsprogram lagts upp.

I
del högteknologiska samarbetet i EUREKA har hittills svenska företag engagerats
i ett tjugotal projekt och diskussioner pågår om medverkan i ett antal nya
projekt. Från svenskt industrihåll har noterats ett tilltagande intresse för
EUREKA och de möjligheter som härigenom öppnas. Chefen för
industridepartementet återkommer senare denna dag till frågor rörande
inriktningen och finansieringen av EUREKA.

Sedan
år 1976 har Sverige etl samarbetsavtal med Europeiska atomenergigemenskapen
(EURATOM) inom området för styrd termonukleär fusion och plasmafysik. Genom
detta avtal deltar Sverige i forskningen vid försöksanläggningen JET (Joinl
European Torns) i Culham, Storbritannien. Även Schweiz deltar i detta
samarbete.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

4.2
Överväganden

Sveriges
samarbete med EG på forsknings- och utvecklingsområdet har utvecklats i posifiv
riktning under det år som gått. Det nya samarbetsavtalet om tekniskt och
vetenskapligt samarbete som trädde i kraft i juni 1986 ger ökade möjligheter
till samverkan på för oss intressanta områden inom såväl gmndforskningen som
den mer industriellt betonade forskningen. Tillsammans med det drygt ett år
gamla EUREKA-iniUativet innebär den senaste lidens dynamiska utveckling på
forsknings- och utvecklingsområdet att ytterligare steg tagits mot vidgade
kontakter mellan länderna i Västeuropa.

Våra relationer med EC} är väl etablerade.
Fusionforskningsprogrammet inom EURATOM är en viktig del av EG:s totala ramprogram
på forsknings- och utvecklingsområdet. Programmet är öppet för deltagande från
länder utanför EG:s medlemskrets. Sveriges nu tioåriga deltagande i detta
program har ingående prövats. Slutsatsen var att det är av vikt för Sverige att
delta i detta forskningssamarbete även i fortsättningen.

Innevarande år bidrar Sverige till
EURATOM-programmet enligt den antagna fördelningsnyckeln med 42 milj, kr. Det
är inte möjligt att exakt ange hur stora betalningarna till
fusionsforskningsprogrammet kommer att bli under de närmaste åren. En av
energiforskningsnämnden (Efn) gjord uppskattning är 41 -49 milj. kr. om året.
Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att anslaget för nästa
budgetår förs upp med 45 milj. kr., varav 44 milj. kr. anvisas för den
allmänna, avtalsbundna delen av forskningssamarbetet samt 1 milj. kr. för den
direkta utgiften till JET (1986/87:100, bil. 5).

Energiforskningsutredningen (EFU) har i sitt
betänkande (SOU 1986:31) med förslag till program för forskning och utveckling
inom energiområdet föreslagit att ansvaret för Sveriges forskningssamarbete med
EG inom området termonukleär fusion och plasmafysik bör överföras till naturvetenskapliga
forskningsrådet (NFR). Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare denna
dag att i samråd med mig föreslå att de svenska avgifterna till den Europeiska
atomenergigemenskapen (EURATOM) för fusionsforskningssamarbetet från och med
budgetåret 1987/88 tas upp under utbildningsdepartementets huvudtitel anslaget
D 35. Europeisk forskningssamverkan.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

4.3
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att
ta del av vad jag har anfört om det framtida forskningssamarbetet med de
Europeiska gemenskaperna (EG) samt samverkan inom EUREKA.

10

Innehållsförteckning

1
Inledning ......................................................... 1

2 Säkerhets-, nedrustnings- och allmänt
utrikespolitiskt niotiverad forskningsverksamhet finansierad över
utrikesdepartementels huvudtitel ......................... ... 2

2.1 Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) 2

2.2 Försvarets forskningsanstalt (FOA) -
forskningsverksamhet

för
rustningsbegränsning och nedrustning .......... ... 2

2.3 Utrikespolitiska insfitutets forskningsverksamhet.. ... 3

2.4 Min syn på forskningens framfida inriktning ........ ... 3

2.5 Hemställan .................................................. ... 6

3 U-landsforskning................................................ ... 6

3.1 SAREC:s stöd till u-landsforskning..................... ... 6

3.2 Anslag för budgetåret 1987/88 ........................ ... 7

3.3 Mina överväganden ....................................... ... 7

3.4 Hemställan .................................................. ... 8

4 Europeiskt
forskningssamarbete............................ ... 8

4.1 Utvecklingen
inom de Europeiska gemenskapema (EG) och

det
europeiska forskningssamarbetet ................ ... 8

4.2 Överväganden............................................... ... 9

4.3 Hemställan .................................................. . 10

Prop.
1986/87:80

Bilaga
2 Utrikesdep.

Bilaga 3 Prop.
1986/87:80

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 5 februari 1987. Föredragande: statsrådet R. Carisson

Bilaga
3 Försvarsdep.

Anmälan till proposition om forskning 1 Inledning

SlatsmJnislern
har tidigare idag uttalat regeringens syn på behovet av en mångsidig
försvarsforskning som en viktig del av vårt totalförsvar och som ett stöd för
den svenska neutralitetspolitiken. 1984 års försvarskommilté har behandlat
industri- och forskningsfrågor i ett samlat försvarspolitiskt perspektiv.
Regeringen kommer att i en särskild proposition om totalförsvarets framtida
utveckling redovisa sina förslag i dessa frågor. Jag inskränker mig därför här
till alt behandla vissa för försvarforskningen grundläggande principer samt
några områden där försvarsforskningen i betydande grad anknyter till samhällets
övriga forskning.

Den svenska neutralitetspolitiken stöds av ett
allsidigt sammansatt totalförsvar. Den fömtsätter också alt vi har egna
resurser aU successivt utveckla och förändra försvaret så att del kan anpassas
till ändrade förhållanden i omväriden. En kompetent försvarsforskning är ett
viktigt instrument för detta.

Försvarsforskningen skall bidra till möjligheterna
att tidigt upptäcka och värdera förändringar i vår omvärld och i den tekniska
och vetenskapliga utvecklingen. Den skall identifiera behov av och lämna
underlag för erfor-deriig anpassning av verksamheten inom totalförsvaret.
Sveriges alliansfria politik gör att vi måste sätta målen högt i dessa
avseenden. Därvid är det särskilt angeläget att skapa en svensk försvarsprofil
och att uppmärksamma sådana områden där utvecklingen är snabb och kan få
väsentliga konsekvenser för vår försvarspolitik och för utformningen av vårt
totalförsvar.

För att kunna ha en god förmåga i dessa hänseenden
har Sverige valt att driva ett för totalförsvaret gemensamt program för
försvarsforskning. Försvarets forskningsanstalt (FOA), som är programansvarig
och den huvudsakliga producenten av gemensam försvarsforskning, täcker etl
stort antal forskningsområden för totalförsvaret. FOA samverkar också med
universitet, högskolor och industri och har goda internationella kontakter. Huvuddelen
av den gemensamma försvarsforskningen genomförs vid FOA. Vid sidan av FOA
bedrivs gemensam forskning även vid fortifikalionsför-valtningen, flygtekniska
försöksanstalten, högskolor samt industrin. Den dominerande delen av den
materielinriktade forsknings- och utvecklingsverksamheten utförs emellertid
vid försvarsindustrin.

I
Riksdagen 1986/86. J saml. Nr 80. Bilaga 3

Den
gemensamma försvarsforskningens centrala uppgifter är att:

- följa och analysera den tekniska och vetenskapliga
utvecklingen inom områden som är eller kan bli betydelsefulla för
totalförsvaret,

- stödja utvecklingen av försvarsmateriel genom att
ta fram och värdera idéer samt medverka vid tekniska systemutredningar.

- underbygga statsmakternas återkommande prövning av
inriktning och mål för svenskt hänsynstagande till icke konventionella
stridsmedel,

- analysera ohka hot samt medverka i utformningen av
säkerhetspolitiskt miljöunderlag och prognoser,

- utveckla metoder för och medverka i totalförsvarels
studier och planering,

- stödja de civila totalförsvarsmyndighelerna,

- klarlägga påfrestningar på olika samhällsfunktioner
under kriser och krig,

- lämna underlag beträffande olika vapensystems
effekter på människan samt

- bedöma männniskans prestationer i relation till de
krav som ställs under kriser och i krig samt i speciella situationer i fred.

Under 80-talel har kraven på det samlade svenska
totalförsvaret ökat. Samtidigt prövas ständigt vår förmåga att med egna
forsknings- och industriresurser utveckla vår försvarskapacitet mot bakgrund
av den snabba militärtekniska utvecklingen. Den svenska industrins beroende av
omvärlden har successivt blivit alltmer tydligt. Försvarsforskningen och
försvarets FoU-uppdrag till industrin syftar bl.a. till att skapa en fortsatt
god teknologiförsörjning för försvarels utveckling genom:

- säkerställande av svensk systemkompetens inom för
försvaret viktiga områden. Svensk industri har en god systemkompetens, som i
många fall är viktig att bevara inom landet. Härigenom underlättas tekniköverföring
till Sverige i eventuella samarbelsprojekt med utländsk industri.

- bibehållande av hög teknikkompetens inom ett antal
prioriterade områden som är viktiga för försvaret. Genom hög tekniknivå på
valda områden blir svensk industri en intressant partner i olika typer av
samarbete och kan tillföra gemensamt utvecklade system en unik kunskap. En
samordnad offentlig teknikupphandling är också ett viktigt instrument för att
stärka denna kompetens.

- ökad satsning på försvarets del av nationella
samverkansprogram inom t.ex. informationsteknologin, materialtekniken och havstekniken.
Genom nationella program ökar Sveriges förmåga att både självständigt och i
samverkan med andra länder bibehålla en fortsaU kompetens inom viktiga områden.
De nationella programmen har även stor betydelse för ett vidgat samarbete
mellan olika typer av forskningsinstitutioner och svensk industri.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
3 Försvarsdep.

2 Min syn på försvarsforskningens inriktning i Stort

Försvarsforskningens
långsikliga inriktning övervägs inför riksdagens femäriga försvarsbeslut. Mitt
förslag till inriktning kommer att redovisas i särskild proposition under våren
1987. Inför försvarsbeslutet har FOA, som programansvarig myndighet, för
regeringen redovisat sin syn på försvarsforskningens långsiktiga utveckling
efter budgetåret 1986/87 i vad som kallas 'Törsvarsforskningens
framtidssyn". FOA har också pä regeringens uppdrag inom ramen för
perspeklivplaneringen redovisat studier om samhällets sårbarhet i kris och
krig.

Jag förordar även fortsättningsvis att huvuddelen
av forskningen för totalförsvaret hålls samman i en gemensam
forskningsorganisation. Genom att forskningsgrupper med skilda
ämnesinriktningar samlas inom en organisation undanröjs institutionella hinder
för en väsentlig tvärvetenskaplig samverkan. Den nödvändiga sekretessen blir
mindre besvärande. En tillräckligt bred gemensam kunskapsbas kan byggas upp
för tillämpningar inom skilda totalförsvarsgrenar och myndigheter. Nära
kontakter mellan forskare och avnämare kan organiseras. Dessa kontakter är
viktiga för ömsesidig förståelse och för anpassningen av forskningens
inriktning till avnämarnas behov. Samtidigt är det uppenbart all en omfattande
samverkan med andra forskningsinstitutioner inom och utom landet är nödvändig.
Forskning och utveckling har emellertid inom vissa områden även i en vidare
mening ett sammanhang med totalförsvarsfrågorna. Till detta avser jag återkomma
i samband med propositionen om inriktning av totalförsvaret.

Den
anslagsfinansierade försvarsforskningsverksamheten inom FOA omfattar f.n, ca
350milj. kronor om året. Den försvarsinriktade forskningen har sin tyngdpunkt
i områdena systemanalytiska studier, teknisk forskning kring konventionella
vapen och informationssystem, skydd mot icke konventionella vapen samt
humanvetenskaplig forskning. Ökad vikt kommer att läggas vid områden där den
tekniskt-vetenskapliga utvecklingen går särskilt snabbt t.ex.
informationsteknologi och bioteknik. Ett annat viktigt område är forskningen
angående samhällets sårbarhet i kris och krig.

Utöver
den toialförsvarsinriklade forskningen genomför FOA —som nyss framgått av
utrikesministerns föredragning —viss forskning avseende europeisk säkerhet,
mstningsbegränsning och nedmstning.

Förutom
den anslagsfinansierade verksamheten genomför FOA även intäktsfinansierad
forsknings- och utredningsverksamhet m.m. Sådana uppdrag tas från sektorer
utanför totalförsvaret om de kan förväntas medföra positiva effekter för den
försvarsinriktade forskningen och medverka till en vitalisering av denna. Den
intäktsfinansierade uppdragsverksamheten omfattar för budgetåret 1986/87 ca
65milj. kronor.

Jag bedömer aU verksamheten vid FOA även i
fortsättningen i huvudsak kommer alt bibehålla den inriktning som här
redovisats.

Flygtekniska
försöksanstaltens (FFA) forskning inom aerodynamik och hållfasthet inriktas
främst mot militära och civila flygplan, robotar, rymdfarkoster och
vindkraftverk.

Prop. 1986/87:80

Bilaga
3 Försvarsdep.

Vid
FFA pågår en viss omprövning och omstrukturering av verksamhetens inriktning.
Den flygtekniska forskningen som fram till 1980/81 i huvudsak finansierades av
försvarsmedel har i avsevärd grad bidragit till den höga flygtekniska nivån
inom landet. Förutsättningarna för svensk flygindustri att övergå till en
alltmer ökad civil produktion har därigenom underlättats. Utvecklingen av
civila flygplan stöds sedan 1981/82 av ett forskningsprogram vid FFA och
högskolorna med finansiellt stöd av styrelsen för teknisk utveckling. I detta sammanhang
har anmälts behovet av förnyelse av vindtunnelresurserna inom lågfartsom-rådet.
Denna fråga kommer att ytterligare studeras.

Den
pågående omstruktureringen av FFA:s verksamhet är enligt min mening lämplig och
bör fortsätta. Jag bedömer även att andelen långsiktigt inriktad forskning
inom aerodynamiken, termodynamiken, fram-drivningslekniken och akustiken kan
komma att bli föremål för viss ökning liksom att FFA:s internationella
engagemang kan komma att förstärkas.

Prop.
1986/87:80

Bilaga 3 Försvarsdep.

3 Försvarsforskning med anknytning till några andra
forskningsområden i samhället

3.1 Tekniksamverkan inom den offentliga sektorn

Försvarssektorn
skiljer sig från andra samhällssektorer bl.a. genom att sektorns verksamhet
formas utgående från en särskilt långsiktig planering och genom femäriga
försvarsbeslut.

I ett industri- och forskningspolitiskt perspekfiv
är det av stor vikt att långsiktigt kunna överblicka vilka teknikområden som
särskilt berörs av försvarsupphandlingen med därtill hörande insatser inom
forskning och utveckling (FoU). Varje år går via försvarets materielverk
projektinrik-tade FoU-beställningar till svensk industri för mellan 2000 och
3000 milj.kronor. En övervägande del av dessa beställningar avser FoU med
specifik försvarslillämpning. I en del fall är det dock så att samma teknik
även förekommer i olika civila tillämpningar. Ett sätt att mer offensivt
utnyttja och inrikta landets tekniska kompetens är därför en långsiktig
planering grundad på en överblick över materielanskalfningen inom större delar
av den offentliga sektorn. Regeringen har i olika sammanhang framhållit det
positiva värdet av sådan tekniksamverkan.

För försvarssektorn är en analys av framtida
upphandling en viktig fråga. Det finns anledning anta att upphandlingen i flera
fall skulle bli billigare genom ett utvidgat samarbete med andra
samhällssektorer, där man använder eller skulle kunna använda samma
basteknologier. En i vissa delar samplanerad upphandling eller utveckling eller
studie- och forskningsverksamhet med sikte på alt finna gemensamma tekniska
lösningar borde ge möjligheter till mer kostnadseffektiv teknisk utveckling
och upphandling inom flera samverkansområden samt en totalt snabbare
teknikutveckling för industrin.

Jag anser mot denna bakgrund att det är angeläget
att ta vara på möjligheterna till en vidgad forskningssamverkan med andra
samhällssektorer.

3.2 Försvarssektorns medverkan i ett nationellt
informationsteknologiprogram

Informationsteknologin
utgör en viktig förutsättning för såväl den vidare utvecklingen av en allt
större del av industrisektorn som för effektivitetsökningar och
kvalitetsförbättringar inom tjänstesektorn, inklusive den offentliga
förvaltningen.

För försvarels del är tillgången till kvalificerad
informaUonsteknologi nödvändig för att ge tillräckliga prestanda hos olika
materielsystem m.m.

Slalsminislern har tidigare denna dag utvecklat
regeringens syn på behoven av etl nationellt informationsteknologiprogram. En
vidareutveckling av dessa behov inom det tekniskt-industriella området kommer
att senare denna dag ske i förslagen från chefen för industridepartementet.
Det nationella informationsteknologiprogrammet avses även ta hänsyn till
försvarets behov. Härigenom kan försvaret pä ett planerat sätt lämna bidrag
till och utnyttja informationsteknologiutvecklingen i samhället i övrigt.

De
teknikområden som från försvarets synpunkt särskilt bör uppmärksammas inom
ramen för ett nationellt informationsteknologiprogram är följande:

• Informationssystem, speciellt kunskapsbaserade,
inkluderande männi

ska/dator-kommunikation

• Dalorsystemteknik

• Kommunikationsteknik

• Sensorteknik inklusive signalbehandling

• Programvaruteknik

• Datasäkerhet/sårbarhet

• Säkra
kommunikationssystem

• Datorstödd konstruktion
och produktion

Härtill
kommer det i samband med det nationella mikroelektronikprogrammet behandlade
elektronikområdet.

Informationsteknologiområdet
har stor betydelse för totalförsvarets utveckling. Mot bakgrund härav har jag
planerat att genom omprioriteringar avsätta 50milj. kronor för vart och ett av
budgetåren 1987/88-1989/90 som försvarets del i elt brett nationellt informationsteknologiprogram
(IT-pro-gram). Huvuddelen av dessa medel avses utnyttjas för industriell utveckling
inom de teknikområden som redovisas ovan. Försvarets materielverk,
forskningsanstalten och försvarsindustrin har inventerat projektförslag som kan
ingå i underlaget för ett brett nationelit program. En nära samordning av
IT-verksamheten med motsvarande satsningar inom bl. a. styrelsen för teknisk
utveckling, televerket och industrin kommer att ske. Försvarsmyndigheterna
kommer därvid att akUvt medverka i programuppbyggnaden och genomförandet av
programmet. Den närmare anslagsfördelningen avser jag att ta upp i proposition
om inriktning av totalförsvaret våren 1987.

Av
de medel som tillförs det nationella IT-programmet bör särskilt två områden för
målinriktad forskning stödjas vid sidan av den industriella

Prop.
1986/87:80

Bilaga
3 Försvarsdep.

utvecklingen: artificiell
intelligens (AI) samt mikroelektronik och strålpå-verkan. Al-projektet syftar
bl. a. till att ge grunder för etl effektivt beslutsstöd för piloter genom
bearbetning av realtidsinformation som insamlats genom olika typer av sensorer.
Insatserna på området mikroelektronik och strålpåverkan syftar bl.a. till att
utveckla miljötåligare mikrokretsar genom nya konstruktionsmetoder,
tillverkningsprocesser och konstruktionsmaterial (kvalitetssäkring). De båda
projektområdena bygger på viktiga insatser, som redan gjorts inom försvaret.
Denna målinriktade forskning bör ge tillfälle till fördjupad samverkan mellan
universitetet i Linköping och F0A:s institutioner på samma ort.

Prop. 1986/87:80

Bilaga
3 Försvarsdep.

3.3 Forskningssamverkan i Umeå inom det miljövetenskapliga
området

Chefen
för utbildningsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå en
resursförstärkning inom det miljövetenskapliga området i Umeå. Denna avses ske
i form av tillskapandet av en centrumbildning för miljövetenskaplig forskning
och syftar till att främja forskningen i Umeå-regionen genom att stödja och
utveckla forskningssamverkan mellan universitet i Umeå och de
myndigheter/institutioner i regionen som bedriver forskningsverksamhet inom
det aktuella området.

Försvarels forskningsanstalt, som i Umeå har verksamhet
inom berörda forskningsområden, har i remissvar på en rapport Om samverkan i
forskning, angivit att det finns goda förutsättningar för en
forskningssamverkan inom ramen för en centmmbildning för miljövetenskaplig
forskning.

Jag delar utbildningsministerns uppfattning att
strävandena aU främja forskningssamverkan i Umeå är värda allt stöd. Jag ser en
centrumbildning för miljövetenskaplig forskning som ett positivt komplement
till den hittillsvarande samverkan mellan FOA och universitetet i Umeå.

3.4 Särskilda åtgärder inom det havstekniska området

Mycket
av den havsteknik, dvs. teknik anpassad till marin miljö, som idag Ullämpas
civilt härtörfrån tidigare militär forskning och teknikutveckling. Påtagliga
beröringspunkter mellan militära och civila utvecklingsbehov finns vad gäller
t.ex. undervaitensfarkoster, undervattensverktyg, dykeri och inte minst metoder
för spaning, sökning och identifiering under vattnet,

Sammanlagt har under budgetåret 1985/86 utnyttjats
ca 325milj.kronor och 50 personår för verksamhet inom försvarssektorn för
forskning, utveckling och anskaffning av materiel inom havsteknikområdet,

I elt samarbetsavta! mellan FOA och STU om
forskningssamarbete har en satsning skeU för att marknadsföra FOA:s
havstekniska kompelens samt för att skaffa kännedom om potentiella kunders
behov av FoU och deras önskemål om samarbete för en aktuell teknikutveckling.
Utvecklad teknik har därvid överförts ull industrin i Sverige och Norge.

Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag nyligen
redovisat den havstekniska verksamheten inom försvarssektorn. Av
överbefälhavarens

redovisning framgår bl. a.
att han känner en viss oro om möjligheterna att upprätthålla
forskarutbildningen och den svenska industrikompetensen inom havsteknikområdet.
Enligt överbefälhavarens mening bör därför bl. a. fördjupad samverkan ske
mellan försvarsmakten, andra delar av den offentliga sektorn, universiteten,
högskolorna och industrin i syfte alt inom vissa teknikområden säkerställa tillräcklig
havsteknisk kompelens i landet. Jag är inte bereddd att nu ta ställning till
överbefälhavarens förslag men konstaterar att även 1984 års försvarskommitté
har pekat pä ökade forskningsbehov av likarlat slag. Enligt min mening är det
viktigt att den havstekniska kompetensen kan utvecklas inom landet. Formerna
för en fördjupad samverkan mellan försvarsmakten och övriga samhällssektorer i
syfte att säkerställa denna kompetens bör dock övervägas ytterligare.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
3 Försvarsdep.

3.5 Utredningsuppdrag rörande det materialtekniska området

Chefen
för industridepartementet kommer att senare denna dag peka på betydelsen av
fortsatta forskningsinsatser inom materialtekniken. Materialtekniken har stor
betydelse även för försvarsmaktens utveckling och viktiga kunskaper inom detta
område finns inom försvarsseklorn. Det kan även få betydelse för
försörjningsberedskapen på materielområdet.

Jag avser därför att uppdra åt överbefälhavaren att
i samråd med överstyrelsen för civil beredskap utreda försvarels långsiktiga
behov av nya material, import av legeringsmaterial av central betydelse för
försvarets system och komponenter, åtgärder mot korrosion för olika typer av
material samt en redovisning av befintlig kompetens inom industri och forskning
inom områden som är av betydelse i delta sammanhang. Utredningen skall också
redovisa sådan anskaffning, forskning och utveckling som är av intresse för
samverkan med civila intressenter. Åtgärder för samverkan med universitet,
högskolor och industrier saml erfarenheter av olika samverkansformer bör
därvid belysas. FOA:s och FFA:s kunskaper bör i detta sammanhang vara av stor
betydelse.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

ta del av min syn i stort på försvarsforskningens
inriktning samt vad jag anfört om utvecklingen av vissa
försvarsforskningsområden med anknytning till andra forskningsområden i
samhället.

Bilaga 4 Prop.
1986/87:80

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 5 februari 1987 Föredragande: statsrådet Lindqvist

Bilaga
4 Socialdep.

Anmälan till proposition om forskning Inledning

Till
socialdepartementet hör fi-ågor om välfärd, familjepoliuk, socialtjänst samt
hälso- och sjukvård.

För att stödja forsknings- och utvecklingsarbete
har departementet ett anslag som budgetåret 1986/87 uppgår till 35,6 milj. kr.
Inom departementet finns delegaUonen för social forskning (DSF). Den har bl.
a. till uppgift att initiera och stimulera samt ge förslag till
medelstilldelning till forsknings- och utvecklingsarbete inom departementets
politikområden.

Delegationen består av företrädare för samhälls-
och beteendevetenskaplig saml samhällsmedicinsk forskning,
riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och de två kommunförbunden.

I den senaste forskningspolifiska propositionen
(1983/84:107) framhölls betydelsen av att man inom den socialpolitiskt
relevanta forskningen prioriterar vissa områden. Det bedömdes bl.a. angeläget
att öka kunskaperna om socialförsäkringarnas verkningar och
fördelningspolifiska betydelse och alt utveckla socialpolitisk teori särskilt
avseende marknads- resp. politiskt orienterade lösningar pä medborgarnas
försörjningsproblem.

Vidare framhölls betydelsen av att utveckla en
teoretisk bas för arbetet inom socialtjänsten och all främja den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden inom socialt arbete.

Mot bakgmnd av atlhälso- och sjukvårdslagen samt
hälsoskyddslagen ger de förebyggande insatserna större tyngd än tidigare
föreslogs särskilda satsningar för att öka kunskapen om den fysiska, psykiska
och sociala miljöns inverkan på hälsa och välbefinnande. Särskilt nämndes
behovet av att kunna förklara socioekonomiska skillnader vad gäller ohälsa och
tidig död. I anslutning härfill föreslogs bl. a. stöd till forskning för att
utveckla metoder för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens medverkan i samhällsplaneringen.

Den övervägande delen av den hälso- och
socialpolitiskt relevanta forskningen finansieras via fakultetsanslag och
forskningsanslag som inte ligger under socialdepartementet. För aU stärka den
långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom universiteten har emellerfid under den
senaste treårsperioden, inom ramen för socialdepartementets anslag för
forsknings- och utvecklingsarbete, avsatts medel för stipendier för sju
forskare, fjorton forskarassistenter och femton doktorander. De sexåriga forskningspro-

1
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 80. Bilaga 4

grammen, respektive de
hÖgslfyråriga doktorandprogrammen avser gene- Prop. 1986/87:80 rell
socialpolitik, socialt arbete, socialsektorns medverkan i samhällsplaneringen,
barn- och familjepolitik, handikappforskning samt hälso-,och Bilaga4
sjukvårdsforskning i ett samhälls- och beteendevetenskapligi perspektiv
Socialdep. bl. a. epidemiologisk forskning.

Härutöver har medel tillförts institutionerna för
socialt arbete för förstärkning av handledarkompetensen.

Forskning om det ekonomiska trygghetssystemet

DSF
antog år 1984 ett handlingsprogram för forskning inom socialförsäkringsområdet.
Detta har under treårsperioden fullföljts.

Programmen för de sju forskare som erhållit
stipendier för långsiktigt arbete innehåller sociologiska och ekonomiska
analyser av det ekonomiska trygghetssystemet och den fördelningspolitiska roll
detta spelat och spelar i den aktuella utvecklingen. Även arbetsmarknadspolitikens
betydelse i ett fördelningspolitiskt perspektiv uppmärksammas liksom förvaltningens
roll vid tillämpningen av lagstiftningen pä socialförsäkringsområdet. I den
forskning som får stöd från anslaget pågår f n. på flera håll socialpolitiska
och välfärdsteoretiska analyser av socialförsäkringen samt studier av
socialförsäkringens samspel med arbetsmarknaden.

Riksförsäkringsverket har i en framställning till
DSF framhållit betydelsen av fortsalla studier av socialförsäkringen och
samhällsekonomin, bl.a. med avseende på "hur socialförsäkringen samspelar
med andra faktorer i bestämningen av fördelningen av inkomsten inom
samhället" samt "hur socialförsäkringen i samband med andra faktorer
påverkar individers arbetsmarknadsbeslut". Verket anser också a«
forskningen om föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, de långa
sjukfallen samt förtidspensioneringen behöver förstärkas.

Forskning om socialtjänsten

Forskning
inriktad pä uppföljning och analys av hur socialtjänstlagens mål förverkligats
har givils högsta prioritet. Detsamma gäller utveckling och analys av sociala
metoder med speciell hänsyn till del sociala arbetets kvalitet och resultat.

Härutöver har forskning kring institufionsvårdens
utformning och samverkan med socialtjänsten i övrigt prioriterats, liksom
former för brukarin-flytande, klientmedverkan och samverkan med frivilliga
organisationer.

Under den senaste treårsperioden har tolv
stipendier inrättats för den långsikfiga kunskapsuppbyggnaden inom ämnet
socialt arbete vid universiteten.

Det krävs ytterligare åtgärder för att stärka
forskningen om socialt arbete med särskild tonvikt lagd på det sociala arbetets
innehåll och innebörd inom individ- och familjeomsorg. Särskilt efterfrågas
forskning om sociala metoder. Den behövs för utveckling av dels teori, dels nya
arbetsformer och arbetssätt. Vidare ställs krav på metoder för värdering och
analys av olika sociala insatser med hänsyn till kvalitet och resultat särskilt
ur klientens perspektiv.

Även
metoder för samhällsekonomiska analyser efterfrågas. Analyserna gäller såväl
socialbyräarbeté och institutionsvård som olika blandformer mellan dessa liksom
en lämplig avvägning mellan formell och informell omsorg, mellan samhällets
ansvar och individens. Hit hör också behov av ny kunskap om människans
reaktioner på miljöhot av olika slag och hennes möjligheter och vilja att
förändra sina levnadsvanor. Detta har aktualitet för såväl förebyggande som
behandlande verksamhet.

När
det gäller arbetet med barn och ungdomai" som lever i riskmiljöer eller
själva har sociala problem är det också angeläget med metodutveckling. Frågor
om samverkan mellan olika kommunala och landstingskommunala organ som bedriver
behandlingsarbete med barn och ungdomar behöver uppmärksammas. Detsamma gäller
också hur generella insatser av typ barnomsorg och skola skall utformas så att
de aktivt stöder dessa barn och deras föräldrar.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
4 Socialdep.

Barn- och familjepolitisk forskning

Inom
delta område har fem forskarstipendier inrättats vid universiteten. Tre av
dessa avser forskning om barnomsorgen, elt gäller välfärdsaspekter på
fritidsverksamhet för barn och ungdom och ett avser forskning, om
omhändertagandet av barn.

Projektmedel har använts till fortsatt stöd för
forskning om kvinnomisshandel samt för forskning om det pedagogiska innehållet
i barnomsorgen och om värdnadsfrägor.

Flera projekt pågår, som tar upp grundläggande frågor
om dagens mans-och kvinnoroller och om rollen som förälder.

När det gäller invandrarbarn pågår ett flertal
projekt rörande barnens språkutveckling och Ivåspråkighet. Omhändertagande för
samhällsvård och placering av invandrarbarn i familjehem har ägnats särskild
uppmärksamhet. Andra projekt belyser barnens och barnfamiljernas situation och
kontakter med det svenska samhället:

I en särskild PM (1986-09-25) om forskning och
utveckling från hälso-och sjukvårdsberedningen inom socialdepartementet
framhålls bl.a. att det på barn- och ungdomsområdet krävs bättre kunskaper om
barns, ungdomars och familjers levnadsförhållanden som grund för samhällets
insatser. Särskilt framhålls behovet av kunskap om barns villkor, utveckling
och samspel med närmiljön samt om samhällsproblem ur barnens synvinkel.
Detsamma gäller om orsakerna till att fritiden för barn och ungdom utformas så
olika inom skilda geografiska områden och med hänsyn till socialgrupp.
Kunskaperna om hur ungdomsarbetslösheten slår mot unga individer och om vad som
händer med ett samhälle med många arbetslösa behöver också avsevärt.förbättras.

Forskning om beroendeframkallande medel

Behovet
av forskning är stort inom hela drogområdet. Särskilt eftersatt är forskningen
inom alkoholområdet i synnerhet med hänsyn till alkoholskadornas höga
samhällskostnader och konsekvenser i allmänhet. Alkohol-

tl
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 80. Bilaga 4

forskningen har hittills i
stor utsträckning varit inriktad på missbrukare och Prop. 1986/87:80 i
synnerhet på missbrukare i vård och behandling. Eftersom missbruket endast
utgör en mindre del av det komplexa alkoholområdet bör därför Bilaga 4
enligt DSF alkoholforskningen i framtiden i större utsträckning än hittills Socialdep.
inriktas på grundläggande frågor om varför vi dricker, varför drickandet
förändras över lid i befolkningen i,sin helhet eller, i olika grupper, (t.ex.
bland kvinnor, ungdomar och pensionärer) och om vilken roll drogpolitik,
informationssatsningar och samhällsförändringar har i sammanhanget.

Då det gäller behandlingsforskning är del vikUgt
att behandlingen ses i relation till livssituationen i stort och till
missbmkets förlopp över en längre tidsperiod. En viktig aspekt är missbrukarnas
sociala omgivning, bl.a. hur människor påverkar och påverkas som lever i
missbrukarens omedelbara närhet. Det är viktigt att ta till vara kunskaper inom
bl.a. den psykologiska vetenskapen om exempelvis interakfionsmönster mellan mor
och barn under spädbarnsåldern eller mellan den missbrukande familjemedlemmen
och familjen i övrigt. En viktig angränsande fråga är varför mänga barn som
växer upp under myckel besvärliga förhållanden trots allt tycks få ett
"normalt" liv.

Forskning inom äldreomsorgen

Den
forskning inom äldreomsorgen som finansierats från socialdepartementet har
koncentrerats till fyra stora studier, där medicinska forskningsrådet,
riksbankens jubileumsfond och forskningsrådsnämnden varit med-finansiärer,
nämligen

— De äldre i samhället - förr, nu och i framliden

— Populalionsstudien "70-åringar i
Göteborg"

— Målinriktad tvärvetenskaplig forskning rörande
ålderspensionärers situation och hälsa samt

— Ätproblem hos åldersdementa.

Hämtöver har stöd givits till forskning om bl.a.
relationen mellan informella och formella omsorgssystem i förhållande till
äldre människors behov av stöd och hjälp till meningsfyllt liv.

Inom handikapp- och äldreomsorgen samt sjukvården
pågår en omstrukturering mot öppna vård- och boendeformer. Riktlinjer och mål
för den fortsatta utvecklingen behandlas i äldreberedningens betänkande, som
planeras bli avlämnat våren 1987 och där också aktuella forskningsbehov kommer
att preciseras.

Ett viktigt tvärvetenskapligt FoU-område bör bli
att analysera och värdera såväl förutsättningar för som de faktiska effekterna
av förändringsarbetet.

Bland de områden som i ett välfärds- och
vårdpolitiskl perspektiv har strategisk betydelse bör utveckling av alternativa
boendemiljöer och boendeformer, de ekonomiska och organisatoriska
konsekvenserna av om-slmktureringsarbetet samt attityd- och utbildningsfrågor
särskilt uppmärksammas.

Speciell uppmärksamhet tilldrar sig de grupper som
har de största vårdbehoven. Dessa grupper återfinns i första hand bland
resurssvaga ensam-

stående äldre utan ett
fungerande socialt nätverk, senildementa med behov av service dygnet om, gravt
fysiskt och psykiskt handikappade människor samt kommunikationshandikappade.

De
anhörigas samspel med den hjälpbehövande samt anhörigas roll i förhållande till
den offentliga vården behöver också uppmärksammas.

De
ekonomiska analyserna bör inriktas mot omstruktureringsarbetet och belysa

— privatekonomiska konsekvenser

— finansiella konsekvenser för landsting,
primärkommun resp. staten samt ev. suboptimering av insatser pga. skilda
huvudmannaskap

— samhällsekonomiska effekter.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
4 Socialdep.

Handikappforskning

Inom
handikappforskningsomrädet har socialdepartementet under innevarande budgetär
utöver projektmedel delat ut fyra stipendier för den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden inom universiteten, varav tre på s.k. post-doctorsnivä.
Utgångspunkten för uflysning av dessa stipendier var ett av DSF antaget
handlingsprogram för handikappforskning inom fyra prioriterade områden,
nämligen om

— handikappframkallande faktorer

— effekter av socialpolifiska och ekonomiska åtgärder
för handikappade, arbetslivets och fritidens utformning m. m.

— begreppsutveckling och språklig kommunikation hos
handikappade

— effekter av behandhng och rehabilitering.
Handikappforskningen kännetecknas f n. av bristande samordning och

kontinuitet.
Förslag till åtgärder för att avhjälpa dessa problem har nyligen utarbetats av
arbetsgmpper inom bl.a. DSF och FRN. Förslag har framlagts att
handikappforskningen bör förstärkas såväl kvalitativt som kvantitativt bl.a.
genom ökad medelstilldelning till FRN för viss finansiering av
forskningsprojekt och forskartjänster. Förslaget förutsätter att nuvarande
finansiärer också ökar sitt stöd till denna forskning. Nämnden föreslås också
få ett samordnande ansvar för handikappforskningen.

Hälso- och sjukvårdsforskning

I
prop. 1983/84; 107 framhölls i anslutning fill de redovisade områdesprioriteringarna
att den långsiktiga kunskapsuppbygg;naden måste främjas bl.a. inom ämnena
epidemiologisk forskning samt hälso- och sjukvårdsforskning i ett
hälsopolitiskl och samhällsvetenskapligt perspektiv. Som ett led i detta
åtagande har inom socialdepartementets anslagsram sju forskarstipendier
inrättats. Även medicinska forskningsrådet har avsatt resurser för forskning
inom dessa prioriterade områden.

Socialstyrelsen har i en framställning till
socialdepartementet den 27 augusti 1986 (PM 147/86) påtalat behovet av ett
kraftfullare stöd frän vetenskapssamhället under den kommande treårsperioden så
att de hälso-och socialpolitiskt motiverade forskningsprioriteringarna får
genomslag.

Ett
likartat uttalande har gjorts från en arbetsgmpp till hälso- och sjukvårdsberedningen
inom socialdepartementet. ,

Socialstyrelsen och arbetsgruppen anser att den
framgångsrika biologiska medicinska forskningen behöver kompletteras av
forskning med en folkhälsovetenskaplig och samhällsmedicinsk inriktning.

Hälso- och sjukvårdens verksamhet omfattar mycket
mer än läkarnas bot och behandling av sjukdomar. Det förebyggande arbetet kräver
kunskaper också om sjukdomars utbredning i befolkningen, om de psykosoci-ala
mekanismerna bakom de stora folksjukdomarna och om de samhälleligt påverkbara
orsakerna till klasskillnaderna i ohälsan. Värden, omvårdnaden och
rehabiliteringen kräver kunskaper också om sjukdomars sociala och psykologiska
konsekvenser, kunskaper som svarar mot de problem som exempelvis
sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter ställs inför samt kunskaper
som är tillämpbara i hemsjukvård och primärvård. Planering, styrning och
ledning av hälso- och sjukvårdsorganisaUonen kräver kunskaper om hur
vårdresurserna utnyttjas samt om bakornliggan-de orsaker, om otillfredsställda
våJ"dbehov, vårdens effekter samt om instrument för att mäta behov och
effektivitet.

Samtliga
dessa kunskapsområden representerar eftersaUa och outvecklade forskningsfält
som måste stärkas om de folkhälsopolitiska ambifio-neraa skall kunna
fullföljas.

En
vikfig delförklaring till rådande förhållanden är bl.a. all Sverige saknar en
folkhälsovetenskaplig forskningstradition. Folkhälsovetenskap (public health)
har inte i Sverige identifierats som ett eget forskningsområde. De som arbetar
med forskning med folkhälsovetenskaplig inriktning har kommit i kläm mellan den
biologiskt inriktade medicinska forskningen och den samhälls- och
beteendevetenskapliga forskningen. Arbetsgmp-pens slutsats är att de
forskningsdiscipliner som arbetar med folkhälsovetenskaplig inriktning behöver
stärkas finansiellt och organisatoriskt.

Arbetsgmppen föreslår därför bl.a. att under den
kommande treårsperioden fömlsättningar för olika förstärkningsåtgärder utreds.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
4 Socialdep.

Överväganden och förslag

Jag
vill inledningsvis hänvisa till vad statsministern anfört om generella mål för
regeringens politik. Forskning inom mitt ansvarsområde bidrar till
förverkligandet av dessa mål bl.a. genom att ge underlag för beslut som skapar
större rättvisa mellan individer och gmpper i vårt samhälle. Jag kommer i det
följande alt peka pä områden som är av särskilt stort intresse.

Låt mig dock innan jag gör detta, understryka
viklen av att de forskningspolitiska principer som statsministern redovisat
tillämpas även inom den sociala sektorsforskningen. Delta gäller bl.a.
finansiering av doktorandtjänster och forskarassistenttjänster inom högskolan.
Det gäller även andra åtgärder för att långsiktigt stärka högskolan, bl.a.
genom att avsätta medel för basförstärkningar vid institutionerna. Som framgått
har delegationen för social forskning (DSF) inom socialdepartementet redan

inlett
en sådan utveckling och markerat att man önskar fortsätta på den inslagna
vägen.

En annan viktig principiell fråga gäller
forskningsetiken. Jag instämmer i statsministerns bedömningar och förslag till
fortsatt hantering av dessa frågor. Den forskning som stöds från
socialdepartementets anslag aktualiserar ofta etiska problem. Därför har DSF
också sedan några år en särskild kommitté för etikgranskning, vilken arbetar
med utgångspunkt i de rekommendationer som utformats av det
humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet.

Omfattande förstärkningar föreslås som framgått av
vad statsministern tidigare anfört till universitet och högskolor. En del av
den forskning som finansieras med dessa medel avser politikområden som hänförs
till socialdepartementet. För den forskning som initieras och finansieras av
DSF föreslår jag ett oförändrat anslag under den närmaste treårsperioden. Det
får ankomma på DSF att, med hänsyn Ull bedömning av samhällsrelevans och
inomvetenskaplig kvalitet hos inkomna ansökningar om projektmedel, göra
erforderliga prioriteringar utifrån de rikUinjer som jag kommer att redovisa i
det följande.

Det
ekonomiska trygghetssystemet omfattar hela befolkningen och är till större
delen samordnat i lagen (1962:381) om allmän försäkring, som omfattar
sjukförsäkring (inkl. tandvårdsförsäkring och föräldraförsäkring),
folkpensionering och ATP. De ersättningar som efter skatteavdrag utges frän socialförsäkringen
m.m. motsvarar ca 25% av den totala privata konsumtionen i landet och har
således en stor betydelse ur fördelningspoli-tisk synvinkel. De innebär en
betydande omfördelning av utrymmet för privat konsumtion till förmån för de
ekonomiskt sämre ställda grupperna i samhället.

Den
ekonomiska omfattningen av trygghetssystemet, liksom dess betydelse för
medborgama gör det enligt min mening angeläget att ur forskningssynpunkt
belysa såväl de samhällsekonomiska och finansiella effekterna av transfereringssystemen
som deras betydelse för individerna ur privatekonomisk synvinkel. Det är också
angeläget att särskilt belysa de fördelningspolitiska effekterna av de
transfereringar som sker inom trygghetssystemets ram.

Då
det gäller den barn- och familjepolifiska forskningen bör ett viktigt bidrag
till utveckling av sådan forskning i ett samlat perspektiv bli det nya tema —
Tema barn — som kommer att introduceras vid temaforskningen vid universitetet i
Linköping. Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare att närmare
redovisa detta.

Härutöver finner jag det angeläget att DSF under
den närmaste treårsperioden initierar forskning kring barnomsorgen i ett
samhällsekonomiskt perspektiv.

Jag
vill dämlöver peka på vikten av forskning kring hur barnomsorgen bäst bör
utformas för barn i behov av särskilt stöd - såväl barn med handikapp som med
olika typer av psykosociala problem. Vikliga områden är t.ex. olika former för
integrafion, samverkan med den övriga socialtjänsten och hälso- och sjukvården
samt metodutveckling.

Ett
delområde av vikt gäller barns språkutveckling under hela försko-

Prop.
1986/87:80

Bilaga
4 Socialdep.

leåldern och metoder för
stöd och sfimulans av denna.

Prop. 1986/87:80

Då det gäller forskning inom socialtjänsten saml
forskning om beroende-framkallande medel och inom äldreomsorgen kan jag
instämma i de allmänna bedömningar som redovisats i det föregående.

För handikappforskningen kommer chefen för
utbildningsdepartementet i det följande att närmare behandla de uppgifter som
FRN, i överensstämmelse med i det föregående redovisat förslag, kommer att fa
i detta sammanhang. I enlighet med vad statsministern i del föregående har
anfört skall DSF solidariskt med andra berörda forskningsfinansiärer i motsvarande
utsträckning stödja långsiktig kunskapsuppbyggnad inom handikappområdet. Detta
stöd skall samordnas och fördelas av FRN.

Då det slutligen gäller hälso- och sjukvårdsforskning
ligger de områdesprioriteringar som angivits i de senaste två
forskningspolitiska propositionerna fast. Med hänsyn till hälso- och
sjukvårdens stora andel av BNP saml de växande anspråk hälso- och sjukvården
kan förväntas ställa bör härutöver samhällsekonomisk och hälsoekonomisk
forskning ges ökad prioritet.

Med hänsyn till att utvecklingen varit svag under
den senaste treårsperioden är det angeläget att, som statsministern påpekar,
medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter uppmärksammar detta förhållande
och medverkar till all kompetens byggs upp succesivl. I del föregående har
redovisats krav på en folkhälsovelenskapligl och samhällsmedicinskt inriktad
forskning som komplement till den framgångsrika biomedicinska forskningen.
Förslaget från arbetsgruppen inom hälso- och sjukvårdsberedningen upptar bl.a.
också förslag om stöd till framgångsrika forskargrupper inom prioriterade
områden med syftet att få till stånd goda forskarmiljöer som stöd för teori-
och metodutveckling. Jag finner de synpunkter som framförts i arbetsgmppens
förslag mycket intressanta och värda att ytterligare belysas. Jag anser därför
efter samråd med cheferna för social-och utbildningsdepartementen att problemen
bör göras till föremål för ytterligare utredning under treårsperioden i
samverkan med berörda intressenter. En sådan utredning kommer också att
analysera DSF:s roll i sammanhanget.

Bilaga 4 Socialdep.

Anslagsfrågor

I
budgetpropositionen 1986/87: har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på en särskild proposition i ämnet. Ull Forsknings- och utvecklingsarbete
samt försöksverksamhet för budgetåret 1987/88 beräkna ett reservationsanslag av
35661000 kronor.

1985/86 Utgift 1986/87
Anslag 1987/88 Förslag

33383211.

35661000

36909000

Reservation

6919

Jag
beräknar nu anslagsbehovet för nästa budgetår till 36909000 kronor. För vardera
budgetåren 1988/89 och 1989/90 beräknar jag 36909000 kronor.

Hemställan Prop. 1986/87:80

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen Bjiaga
4

föreslår riksdagen Socialdep.

att godkänna de allmänna riktlinjer för forskningen
inom socialdepartementets verksamhetsområde som jag har angett i det föregående
samt

att till Forsknings- och utvecklingsarbete samt
försöksverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av
36909000 kronor.

Bilagas Prop.
1986/87:80

Kommunikationsdepartementet Bilagas

Kommunika-

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 5 februari 1987 tionsden

Föredragande:
statsrådet Hulterström

Anmälan till proposition om forskning Inledning

Inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde bedrivs eller initieras
forskning och utvecklingsarbete (FoU) med inriktning på transporter,
meteorologi och hydrologi, geoteknik samt telekommunikationer.

Transportforskning omfattar forskning om transporter
av personer och gods, transportmedel, transportleder, transportanläggningar och
trafikanter. Även forskning om den trafikprocess transporterna ger upphov till
och om transportekonomi och materialadministration ingår. Forskningen omfaUar
också trafikens effekter pä samhället, regionalpolitiskt och miljömässigt,
liksom forskning om metoder för trafik- och transportplanering.
Transporlforskningsområdet är således mycket omfattande.

Många olika organ är delaktiga i den svenska
transportforskningen. Transportforskningsberedningen (TFB) är den statliga
myndighet som är sektorsansvarig för FoU inom transportsektorn. TFB:s roll är
därvid alt initiera, planera, samordna, stödja och informera om sådan FoU. Även
andra forskningsstödjande myndigheter initierar i dag statlig forskning på deUa
område, bl.a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) och statens råd för
byggnadsforskning (BFR). Förvaltningsmyndigheter med ansvar för viss del av
transportsektorn, t.ex. vägverket, trafiksäkerhets verket, trans-porlrådel, statens
järnvägar, sjöfartsverket och luftfartsverket, utför antingen egen FoU eller
lägger ut forskningsuppdrag till olika forskningsbe-drivande organ. Även andra
myndigheter som t.ex. statens naturvårdsverk och statens energiverk initierar
eller bedriver inom sina ansvarsfält forskning med nära anknytning Ull
transportsektorn. Universitet och högskolor, bl.a. i Göteborg, Lund, Vä.xjö,
Linköping, Stockholm och Luleå är viktiga transportforskningsbedrivande organ.
Exempel på sådana organ utanför högskolan är statens väg- och trafikinstitut
(VTI), flygtekniska försöksanstalten (FFA) och SSPA Mariiime Consulting. De
statliga forskningsorganen finansierar sin verksamhet med dels uppdragsmedel,
dels anslag över statsbudgeten föregen FoU-verksamhet.

Den statliga forskning som utförs på sjö- och
luftfartsområdena och på för transportsektorn gemensamma områden finansieras
praktiskt taget i sin helhet av de forskningsstödjande myndigheterna.
Vägtrafikforskningen stöds till stor del av vägverket och VTI, Järnvägsforskningen
har hiuills nästan uteslutande finansierats av SJ.

I
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 80. Bilaga 5

Trots dessa insatser utgör den statligt
finansierade transportforskningen endast en liten del av de totala
FoU-resurserna pä området. Inom framför allt bil- och flygindustrin men också
inom de större transportföretagen avsätts årligen mycket stora resurser till
FoU om transporter. Sammantaget torde det röra sig om miljardbelopp.
Näringslivet har också möjlighet att genom samarbetsorgan som t.ex.
transportforskningskommissionen (TFK) och västsvenska transportsekretariatet
(VTS) initiera och stödja sådan FoU på området som man bedömer som värdefull.

Utöver transportforskningen bedrivs som nämnts inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde forskning och utveckling inom
områdena meteorologi, hydrologi och oceanografi genom Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHl), och inom området geoteknik genom statens
geotekniska institut (SGI). Vidare bedriver televerket, som är sektorsansvarig
för FoU inom sitt verksamhetsfält, forskning och ut veckling inom tele- och
informatiönsteknologiområdena.

Informationsteknologin
(IT) är redan och kommer än mer att bli en stor tillväxtbransch i den industrialiserade
väriden. Som statsministern redovisat föreslås nu ett nationellt program för
informationsteknologin och dess användning. Olika delar av detta program
presenteras i förslag till riksdagen. En samlad redovisning av stödet till
forskning och utveckling på informationsteknologiområdet kommer att göras i den
näringspolitiska propositionen, varvid en del av redovisningen kommer att avse
televerkets insatser. IT-programmet kommer att få stor betydelse även för
utvecklingen på transportområdet.

Prop,
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

Min syn på de framtida FoU-insatserna inom
transportsektorn

Några
huvudpunkter:

o Trafikens effekter pä
miljön skall bli föremål för ökade FoU-insalser

o En ökad satsning på
järnvägsorienterad FoU skall genomföras som ett

led i satsningen på miljövänliga
transportalternativ o Transportforskningsberedningen och statens väg- och
trafikinsUtut skall

få
resursförstärkningar

1 Transportforskningens roll

Ett
väl fungerande trafik- och transportsystem är en viktig förutsättning för ett
modernt samhälle. Transportsystemets utformning och funktion påverkar i hög
grad våra möjligheter till arbete, utbildning, sociala kontakter och en
meningsfull fritid. Vidare ställer den moderna materialadministrationen allt
större krav på transportapparaten i form av bättre tidhållning, ökad frekvens,
hög pålitlighet etc.

Transportsektorns funktion är sålunda av stor
betydelse för att vikliga samhälleliga mål skall kunna uppnås. Den är viktig
för utvecklingen av

svenskt
näringsliv och för att öka industrins konkurrenskraft gentemot utlandet.

Trafiken leder emellertid även till allvarliga
negativa effekter såsom störningar på miljön, bl.a, i form av markanspråk,
luftföroreningar, buller och olyckor. För att kunna styra transportsektorns
utveckling så att de samhälleliga målen uppnås och så att de negativa effektema
begränsas krävs goda kunskaper om trafik- och transportsystemets funktion, hur
olika faktorer påverkar den och vilka effekter som erhälles av olika åtgärder.

Forsknings- och utvecklingsarbete inom
transportområdet är av stor betydelse för att bl.a. underbygga och följa upp
trafikpolitiska beslut. Transportforskningen har också en vikfig uppgift när det
gäller att klariägga de förhållanden som påverkar transportsektorns utveckling
och de samhällsekonomiska effekterna av olika åtgärder. Transportforskningen
ger vidare underlag för att förbättra effektiviteten i transportsystemet vad
gäller såväl person- som godstransporter och bidrar därmed till minskade
kostnader och förbättrad lönsamhet för skilda verksamheter. Stor betydelse har
forskningen också för möjligheterna att förbättra trafikmiljön, trafiksäkerheten
och den regionala balansen, liksom energihushållningen inom transportsystemet.
En annan viktig uppgift är att genom långsiktig kunskapsuppbyggnad utveckla
metoder för trafikplanering och prognoser.

Transportforskningen kan således ses som en
naturlig och integrerad del i trafikpolifiken och därmed som ett viktigt medel
alt nå olika samhälleliga mål. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i
åi"ets budgetproposition redovisat att det är regeringens avsikt att i en
proposition under år 1988 lägga fram förslag Ull trafikpolifiska riktlinjer inför
1990-talel. Som underlag för trafikpolitiken på 1990-talet behövs en effekuv
transporlforskning. De faktorer som påverkar transportsystemets utveckling
kommer därmed också att få sin betydelse för transportforskningens inriktning
under de följande åren.

Trafikpolitiken måste förena en rad olika mål för
transportsystemets utveckling som delvis står i konflikt med varandra.
Strävandena att uppnå bästa möjliga transportekonomi måste således kunna
förenas med de mål som finns för bl. a. trafiksäkerhet, regional balans och
miljömässigt acceptabla Irafiklösningar, Del innebär också att de
trafikpolitiska målen och avvägningen mellan olika intressen och hänsyn
förändras allteftersom värderingar ändras och nya erfarenheter vinns.

En sådan omprövning och förnyelse av
trafikpolitiken bör enligt min mening i första hand ta sin utgångspunkt i de
trafikpolitiska problem som kan väntas få betydelse på längre sikt och vars
lösning kräver framförhållning och handlingsberedskap.

Kraven
på en bättre miljö måste ges ökad tyngd i trafikpolitiken och därigenom också
ökad prioritet i FoU-arbetel. Det gäller bl.a. val av transportsystem, åtgärder
inom samhällsplaneringen samt drivmedel och drivsystem. Som tidigare framgått
av statsministerns anförande hör miljöfrågorna till de av regeringen
prioriterade FoU-områdena, Inom transportsektorn är det främst vägtrafikens
effekter på hälsa och miljö som bör klarläggas. Forskningen har exempelvis
visat att kväveoxidutsläppen ger

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

upphov
till försurning. Ungefär två tredjedelar av kväveoxidutsläppen som sker i
Sverige beräknas härröra från samfärdsel.

Vid utformningen av den fortsatta trafikpolitiken
blir det därför en viktig uppgift att fortsätta arbetet med att analysera
trafikens påverkan på miljön och att överväga olika åtgärder för att minska
trafikens skadeverkningar i detta avseende. En förutsättning för detta är att
tillräckligt underlag i form av forskningsresultat kommer fram. Jag återkommer
till detta.

Transportsystemets möjligheter att bidra till en
förbättrad regional balans utgör en annan av huvudfrågorna i
vidareutvecklingen av trafikpolifiken.

En kraftig förstärkning av de regionalpolitiska
insatserna har skett under de senaste åren. Trots denna förstärkning finns det
ändå tendenser fill att de regionala obalanserna ökar. Ett led i regeringens
ansträngningar att motverka denna utveckling är att i ökad grad väga in
regionalpolitiska hänsyn inom olika politikområden.

Betydelsen av väl fungerande kommunikationer för
att underlätta och stödja olika regioners utveckling är i det här sammanhanget
oomtvistad. Omfattande regionalpolitiska insatser görs redan idag inom ramen
för trafikpolitiken, bl.a. i form av investeringar i infrastrukturen och genom
olika åtgärder för att uppräuhålla en tillfredsställande träfikförsöijning i
områden med begränsat trafikunderlag.

Som jag anförde i budgetpropositionen är del
emellertid min bedömning att det finns goda möjligheter att göra de
regionalpölitiska insatserna inom transportsektorn effektivare och mer
verkningsfulla än hittills. Detta ställer emellertid stora krav på
forskningsinsatser!

Ytteriigare ett krav som måste ställas på
transportsystemet är att det kan utvecklas i former som motsvarar högt ställda
ambitioner i fråga oni trafiksäkerhet. De senaste årens utveckling med ökande
antal förolyckade i framför allt vägtrafiken är oroande. Även om Sverige har
nätt en internauonelll sett hög trafiksäkerhet är det angeläget att
ytterligare åtgärder vidtas för att bryta den nuvarande negauva trenden. Även
på detta område krävs därför en omfattande forskningsverksamhet.

Trafikpolitiken måste vidare ta sikte på att
näringsliv och trafikanter skall kunna erbjudas sä effektiva transporter som
möjligt. De flesta bedömningar pekar på att transporterna kommer att få en
allt mer strategisk betydelse för hela samhällsutvecklingen. Både när det
gäller person- och godstransporterna finns en växande insikt om och betoning av
transporternas möjligheter att på olika sätt bidra till en effektiv
resursanvändning i samhället i stort.

Den vidgade syn på transportfrågorna som håller på
alt bryta igenom inom näringslivet medför att kraven på godstransporterna
ändras i en rad avseenden, Rationaliséringssträvandena inom industri och handel
kommer under de närmaste åren i hög grad att inriktas på att åstadkomma en
effektivare materialadministration, I denna rationaliseringsprocess kommer
transporterna att spela en central roll.

På motsvarande sätt kan den fortsatta ökade
användningen av modern informationsteknik väntas medföra ändrade krav på
persontransportsystemen. Kontakt- och resintensiva verksamheter kommer att
svara för en

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

allt
större del av sysselsättningen samtidigt som förändringar i fråga om
förvärvsfrekvens och arbetstider skapar nya resmönster och resbehov.

Den fortsatta utvecklingen inom såväl person- som
godslransportområ-det kommer således att ställa krav på olika insatser från
samhällets sida för att förbättra och utveckla transportsystemet.

Förbättrad kunskap om samhällsutvecklingens
inverkan på transporterna och förbättrad kunskap om olika transport- och
resbehov är en nödvändig förutsättning för bedömning av transportutbudets
framtida utformning liksom konsekvenser av trafikpolitiska och andra åtgärder i
transportsystemet.

Många av de investeringsbeslut som fattas idag inom
transportsektorn skall svara mot en efterfrågan som finns på 10-20 års sikt —
ofta ännu längre in i framtiden. Många gånger är investeringarna också av sådan
art att de inte kan utformas nied någon större grad av flexibilitet.

Även själva trafikapparaten är trögröriig till sin
karaktär. Bristande

lönsamhet och överkapacitet är problem som går igen på många områden

inom transportsektorn. Delvis beror problemen på de speciella konkur

rensförutsättningar som finns på transportmarknaden, men också på svå

righeter att få mänga inblandade parter att anpassa sig till en omvärid i

snabb förändring. '

Samtidigt innebär den tröghet som stora delar av
transportsektorn har uppvisat i anpassningen till nya behov och förutsättningar
alt det efterhand har byggts upp en ansenlig rationaliseringspotential, som
till stora delar bör kunna realiseras genom ett effektivare resursutnyttjande.
De värden som finns nedlagda i transportsystemet överträffas dessutom många
gånger i storlek av alla de tillgångar som är beroende av effektiva transporter
för att kunna användas på ett ändamålsenligt sätt. Det är nödvändigt att dessa
förhållanden beaktas i större omfattning också inom ramen för
transportforskningen.

En bedömning av vad som är effektiva transporter
kan mot den här bakgrunden inte begränsas fill att avse själva
transportutförandet som sådant. Insikten om delta har i viss mån inneburit en
förändrad inställning till transportproblemen. Förändringen kan kanske
uttryckas som att intresset för den inre effektiviteten i transportsystemet
skjuls i bakgrunden till förmän för kraven på yttre effektivitet, dvs. bästa
möjliga resursanvändning i hela det system där transporterna ingår som en
integrerad del.

Ett
uttryck för de integrationstendenser som påverkar transportsystemet är den
internationalisering som gör sig allt starkare'gäl lande på transportmarknaden.
Min bedömning är att FoU-insatserna på detta område måste intensifieras under
de närmaste åren. Detta anser jag vara en grundförutsättning för att vi skall
kunna vidta sådana åtgärder att den svenska transportmarknaden kan utgöra en
effekuv del i en större europeisk och internationell transporlmarknad.

Ett huvudinslag i en vidareutveckling av den
nuvarande trafikpolitiken bör sammanfattningsvis vara en förskjutning i det
trafikpolitiska perspektivet som innebär att trafikpolitiken ger mindre
utrymme åt problem som har att göra med förvaltningen av den befintliga
strukturen inom transportsektorn och mera ägnas åt problem sorti rör
transportsystemets uppgifter i

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

framtiden.
Detta synsätt måste som jag ser det få ökat genomslag även inom
Iransportforskningen.

I budgetpropostitionen angav jag sammanfattningsvis
följande konkreta frågeställningar vara grundläggande för det pågående
trafikpolitiska utvecklingsarbetet. Dessa frågeställningar bör i enlighet med
vad jag tidigare anfört också påverka FoU-verksamheten på transportområdet:

- På vilket sätt kan miljö- och säkerhetsaspekterna
liksom andra övergripande samhällsmål, t.ex. regional balans, bäst tillgodoses
inom ramen för trafikpolitiken?

- Hur skall vi få utrymme för framtidssatsningar pä
1990~lalet både vad gäller infrastrukturen och trafikens omfattning och
inriktning?

- Vilken rollfördelning staten/övriga vill vi ha vad
gäller ansvaret för infrastrukturen och trafiken?

- Hur skall vi åstadkomma mer likartade
konkurrensförutsättningar mellan olika trafikgrenar inom ramen för de
övergripande trafikpolitiska målen?

- Vilken syn skall vi ha på behovet av
konkurrens/styrning/samordning

inom transportsektorn?

- Vilka åtgärder bör vidtas med hänsyn till
EG-beslutet om en gemensam

transportpolitik år 1992 och de förändringar av transportmarknaden som

detta för med sig?

FoU-verksamheten
inom transportområdet måste emellertid som framgått av vad jag Udigare anfört
omfatta ett betydligt vidare område och dessutom ha ett betydande inslag av
kunskapsuppbyggande moment för att kunna ge underlag och handlingsberedskap
inför konkreta frågeställningar.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

2 Transportforskningens inriktning

Transportforskningen
måste ses som en integrerad del av planeringssystemet inom transportsektorn
och måste därför utformas i samspel med och avvägas mot andra insatser i delta
system. Forskningen på transportområdet fyller emellertid som framgått av min
tidigare redogörelse en viktig uppgift också när det gäller att skapa
handlingsberedskap inför problem som inte kan förutses i dag och att bygga upp
en kunskapsbas inför framtiden. Detta gäller speciellt den långsikfiga
kunskapsuppbyggande forskningen.

Transportforskningens uppgift bör således vara att
ta fram underlag för åtgärder som erfordras för att uppfylla de mål som ställs
upp för verksamheten inom transportsektorn och dess olika delar i enlighet med
vad jag tidigare redovisat. Forskningen bör självklart även ha en uppgift när
det gäller att identifiera problem inom sektorn och att utvärdera olika
åtgärder och deras effekter.

Målinriktning och en orientering mot avnämarna bör
vara utgångspunkten för en tillämpad sektorsforskning av den typ som
iransportforskningen utgör. Samtidigt vill jag markera det samband som måste
finnas mellan tillämpad FoU och den långsiktiga kunskapsuppbyggande
forskningen. Den senare kan helt naturligt inte vara lika målinriktad och hårt
kopplad till planeringsprocessen som den mera tillämpade forskningen, men
spelar

enligt
min mening en central roll för att vidmakthålla och utveckla kunskaps- och
kompelensbasen inom transportforskningen. Därmed utgör den ett viktigt medel
för att garantera hög vetenskaplig kvalitet också i resultaten från den
tillämpade forskningen.

Att
finna en lämplig fördelning mellan stöd till å ena sidan tillämpad FoU och å
andra sidan långsiktig, kunskapsuppbyggande forskning hör med den här
bakgrunden till de mest centrala avvägningsfrågorna inom transportforskningen.
1 fråga om former för långsiktigt stöd är del, som statsministern tidigare
anfört, viktigt att det sker genom uppbyggnad av stabila forskningsmiljöer, Elt
exempel på detta är finansiering av tidsbegränsade tjänster inom högskolan.

Jag
vill i det här sammanhanget framhålla betydelsen av TFB:s samordningsansvar,
som myndigheten ålagts i enlighet med 1984 års forskningsproposition. TFB lade
under våren 1986 fram ett långsiktsprogram som tar upp frågan om
transportforskningens funktion, inriktning på problemområden och
resursfördelning under de kommande åren.

Det är givetvis angeläget att de statliga
forskningsstödjande organens resurser koncentreras till sådan FoU-verksamhet
som har stor samhällsnytta. Utöver TFB finns som tidigare framgått flera andra
statliga forskningsråd och myndigheter samt forskningsinsfitut som stödjer och
utför transporlforskning. Av TFB:s program framgår emellertid att de största
resurserna satsas av det privata näringslivet samt statliga och kommunala verk
och myndigheter.

Mot
bakgrund av de förhållandevis begränsade resurser som disponeras för
transportforskning är det enligt min bedömning nödvändigt aU de statliga
insatserna koncentreras till områden och problem som inte löses utan sådan
statlig medverkan. Att så är fallet kan bero på att tillämpningen av resultaten
ligger långt fram i tiden, att risklagandet för projektet bedöms vara för
stort, att andra utvecklingsresurser saknas eller aU frågan inte har ett
tillräckligt stört kommersiellt intresse. Detta gäller i hög grad långsiktig
kunskapsuppbyggande forskning men även den tillämpade forskningen samt
utvecklings- och demonstrationsprojekt inom vissa områden. Inom TFB:s
ansvarsområde kan exempelvis nämnas kollektivtrafiken, trans-portproblem hos
mindre företag, energi- och miljöfrågor, trafikfrågor om äldre och handikappade
samt irafiksäkerhetsforskningen. Mot den här bakgrunden är det enligt min
mening angeläget att TFB gör insatser inom hela kedjan från långsiktig
kunskapsuppbyggande forskning till demonstrationsprojekt.

Den
långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen och forskamtbild-ningen har elt
nära samband. Därför är det enligt min mening också naturligt alt denna typ av
forskning till helt dominerande del utförs vid högskolan. Högskolan bör
emellertid även ges ökade förutsättningar att medverka i den tillämpade forskningen.
I utvecklingsarbete och demonstrationsprojekt bör t.ex. högskolan kunna
medverka när det gäller metodikfrågor och utvärdering.

Transportforskningen
spänner över ett stort område och kunskaper måste tillföras från många olika
vetenskapliga discipliner för att transportfrågorna skall få en allsidig
belysning. Bland de vitt skilda ämnesområden

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

som
har större eller mindre anknytning ull transportforskningen kan nämnas
matematik, statistik, ekonomi, geografi, juridik, och medicin, liksom olika
inriktningar inom beteendevetenskap och teknik.

För många insututioner inom högskolan är
iransportforskningen emellertid en underordnad del av verksamheten. Det finns
inom dessa institutioner inte alltid förutsättningar att upprätthålla en
kontinuerlig FoU på transportområdet. Detta leder till problem med att behålla
de grundläggande kunskaperna och den kompetens i transportfrägor som är
nödvändig. Även i de fall transportforskningen är den enda eller dominerande
forskningsgrenen uppstår i många fall problem med att upprätthålla en
tillräcklig kontinuitet eftersom verksamheten ändå har en förhållandevis
blygsam omfattning.

Flera faktorer ligger enligt min mening, bakom
dessa förhållanden. En bidragande orsak har varit att förutsättningar för en
tillräckligt långsiktig planering hittills saknats. Ett annat problem är
svårigheterna att rekrytera kompetenta forskare, bl.a. på grund av konkurrens från
mera attraktiva tjänster inom framför allt näringslivet.

Som statsministern Udigare i dag redovisat föreslås
nu kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med dessa problem. Det gäller
såväl inrättandet av ett betydande antal tjänster i forskarkarriären som
åtgärder för att förbättra förhållandena för forskarstuderande och därmed
effektivisera forskamt-bildningen.

Genom dessa ökade insatser till långsiktig
kunskapsuppbyggande forskning bör det enligt min mening bli möjligt att stärka
transportforskningen som vetenskapligt fäh och långsiktigt höja den
vetenskapliga kvaliteten på forskningen. Det blir också möjligt att förbättra
forskarkompetensen och , forskningsmiljöerna. Därigenom finns förutsättningar
för att de grundläggande kunskaperna om samband, metoder m.m. inom
transportområdet kan förbättras.

TFB har som sektoransvarigt samordningsorgan en
nyckelroll i det här sammanhanget. Enligt rriin mening bör TFB således medverka
Ull den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och till en förbättrad forskarkompetens
genom planering, samordning och prioritering av insatserna. Framför allt gäller
det att planera och prioritera verksamheten på ett sådant sätt att forskarnas
behov av stabilitet och kontinuitet i forskningen kan tillgodoses. Den
inriktning mot treårsanslag till långsiktiga kunskapsuppbyggande
forskningsprojekt och till finansiering av särskilda tjänster för forskare vid
högskolan som TFB redan tillämpar och kommer att verka för i ökad utsträckning
enligt sitt långtidsprogram är enligt min mening ett viktigt inslag i
sammanhanget.

Jag anser att värdet av en inhemsk
transportforskning av hög kvalitet är så stort att uppbyggnaden av
forskningsresurserna vid högskolan,förtjänar en satsning från alla berörda
parter. Den i TFB:s prograni föreslagna inriktningen mot en ökad satsning på
stöd till forskning vid högskolan är därför enligt min mening både riktig och
nödvändig.

Forskning och i ännu högre grad utvecklingsarbete
inom transportområdet bedrivs, som framgått av min redogörelse, i det
föregående, i mycket stor omfattning inom näringslivet. Även vissa statliga
myndigheter har

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

betydande ekonomiska och i
vissa fall även personella resurser för detta. Jag bedömer att sådan forskning
som bedrivs inom näringslivet normalt kan klara sig utan stöd från de statliga
forskningsstödjande organen.

Utvecklings-
och demonstrationsprojekt bör dessutom enligt min mening med fördel kunna
samfinansieras med avnämarintressen. Sådana projekt kan genomföras genom
samarbete med transport- eller tillverkande företag, statliga
forskningsinstitut, branschforskningsorgan eller konsulter. Som nämnts
tidigare kan högskolan spela en viss roll även här.

Statliga
forskningsstödjande organ har däremot enligt min uppfattning anledning att
stödja tillämpad forskning och utvecklingsarbete som utförs vid statliga
forskningsinstitut, när dessa är de lämpligaste att utföra forskningen. Detta
är naturiigt eftersom instituten inte har egna medel för den typen av
verksamhet.

Huvuddelen
av FoU-resurserna bör mot bakgrund av vad jag tidigare anfört gå till högskolan
i syfte dels att stärka den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen, dels
att stärka högskolans roll när del gäller tillämpad forskning. Jag anser dock
att en betydande del av TFB:s resurser även fortsättningsvis bör gå till
"övriga forskningsorgan". Delta innebär att jag anser att den
fördelning av resurserna mellan långsiktig kunskapsuppbyggande forskning och
övrig forskning som föreslås i TFB:s program och verksamhetsplan är väl avvägd
och bör kunna ligga till grund för inriktningen av verksamheten under den
kommande treårsperioden.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

3 Okade resurser till TFB och VTI

Jag
har tidigare behandlat olika faktorer som kohimer all ha stor betydelse för
transportsystemets utveckling på 1990-talet. Jag har därvid också understrukit
betydelsen av att som grund för olika åtgärder ha en effektiv transportforskning.
Kraven på TFB som ansvarigt sektorsorgan för transportforskningen kommer mot
denna bakgrund att öka under de närmaste åren. FoU-insatserna måste därför
ytterligare effekUviseras och koncentreras till de områden som väntas få
störst betydelse för transportsektorns framtida utveckling.

Ett område som i enlighet med vad jag tidigare
anfört måste ges en högre prioritet under de närmaste åren gäller trafikens
effekter på miljön och hur de skadeverkningar som följer därav skall kunna
begränsas. Jag vill gärna utveckla motiven för detta ytterligare;

Naturvårdsverket har i samarbete med bl.a. TFB
utarbetat ett övergripande forskningsprogram för miljöområdet. Forska för
bättre miljö. Med utgångspunkt i delta pågår för närvarande utarbetande av ett
konkret forskningsprogram, som skall ligga till gmnd för TFB:s framtida
inriktning av forskningsinsatser mot detta område. Enligt TFB finns flera skäl
för en intensifierad FoU-verksamhet,

Utsläppen av luftföroreningar såsom kväveoxider,
svavel, sot och stoft från industrin har minskal de senaste åren, vilket lett
till en förskjutning i föroreningsbilden, I dag är samfärdseln den dominerande
inhemska föroreningskällan särskilt i större tätorter. Även när det gäller
försurning och fjärreffekter av luftföroreningar är trafiken av stor betydelse.
I Västeuropa

2
Riksdagen 1986/87. / saml. Nr 80. Bilaga 5

svarar
transportsektorn för mer än hälften av utsläppen av kväveoxider och kolväten.
Många människor störs också av buller från bilar, flygplan och låg, särskilt de
som bor nära vägar, flygplatser och järnvägslinjer.

Av TFB:s redovisning framgår således att trafiken
kan ge upphov till skadeverkningar pä miljön av betydande omfattning. Jag vill
därför understryka betydelsen av ökad forskning pä detta område. Detta är
ocksä en direkt följd av vad jag tidigare anfört beträffande behovet av ökade
miljöhänsyn inom ramen för 1990-talets trafikpolitik. Jag finner det således
nödvändigt att en ökande ande! av transportforskningens resurser och intresse
inriktas mot detta område under de kommande åren. Det är också av stor vikt att
ett forskningsprogram färdigställs och att TFB:s långtidsprogram sä snart som
möjligt kompletteras och konkretiseras med riktlinjer för miljöforskning. Jag
vill därvid betona vikten av etl fortsatt samarbete med bl.a. naturvårdsverket
i dessa frågor.

Inom forskningsprogrammet Energiteknik för
transporter pågår i samarbete mellan STU och TFB forskning och utveckling med
miljöanknytning, t. ex. i fråga om sänkning av emissioner genom motortekniska
åtgärder och konvertering till andra drivmedel och energibärare. I del
sammanhanget kan nämnas att energiforskningsutredningen (EFU) föreslagit att
TFB:s energiforskningsaktiviteter bör integreras i beredningens allmänna program
för transporlforskning. Jag återkommer till detta under avsnittet Anslagsfrågor
för budgetåret 1987/88.

Den
forskning som TFB i dag stödjer, och som beredningen enligt sitt
långtidsprogram avser att prioritera, är inriktad mot områden som även
fortsättningsvis har stor aktualitet. Forskning kring effektiva transporter,
t.ex. materialadministration och kombitrafik, kollekfivtrafik och trafiksäkerhet
är ämnen som jämte miljöfrågorna och frågan om hur transportsystemet kan bidra
till förbättrad regional balans även fortsättningsvis bör prioriteras. T.ex.
ställer den fortgående omstruktureringen av näringslivet även i fortsättningen
stora krav på FoU om godstransporter.

Jag vill i det här sammanhanget särskilt ta upp
frågan om FoU kring kollekfivtrafikens fortsatta utveckling.

TFB
disponerar sedan sin tillkomst år 1984 medel som dåvarande kollektivtrafikberedningen
(KTB) är 1982 tillfördes genom engångsanslaget "Åtgärder för att främja
investeringar och utvecklingsarbete i kollekfivtrafik". Anslaget tillkom
som en del av en näringspolitisk satsning mot bakgrund av behovet av utveckling
av kollektivtrafiken och har använts för att bidra fill investeringar och
utvecklingsarbete avseende främst ny teknik inom kollektivtrafikområdet. Bland
de projekt som via medel från delta anslag kunnat genomföras kan nämnas försök
med modern energibesparande och miljöinriktad motorteknik för bussar och med
förbättrad trafikinformafion genom utnyttjande av ny teknik,

Engångsanslaget
omfattade totalt 40 milj. kr. och har fillsammans med de årliga anslagen gjort
all TFB under sina första verksamhetsår kunnat arbeta med en total medelsram på
över 40 milj. kr. per år.

Vid
ingången av budgetåret 1987/88 beräknas 9,5 milj. kr. återstå av anslaget. Med
hjälp av utnyttjande av dessa återstående medel kan således den avsedda
satsningen på kollektivtrafikforskning och utveckling fortsät-

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5 Kommunikation sdep.

10

ta ytteriigare ett
budgetär. Enligt TFB:s bedömning kommer medlen från engångsanslaget att vara
förbrukade vid utgången av budgetåret 1987/88. Mot bakgmnd av delta har TFB i
sin anslagsframställning för 1987/88 begärt ett nytt engångsanslag på 30 milj.
kr. Anslaget avses förbmkas i en takt av 10 milj. kr. per år under tre år. Om
inte nya medel tillskjuts har TFB redovisat all en långtgående
ambitionssänkning blir nödvändig. Bl.a. skulle utvecklings- och
demonstrationsprojekten drabbas.

Jag
anser det viktigt att forskning och utveckling inom kollektivtrafik-området
även fortsättningsvis kan bedrivas pä en hög nivå. Detta är inte minst
nödvändigt med tanke på de kollektiva transportmedlens fördelar från
miljösynpunkt. Forsknings- och utvecklingsverksamhet är dessutom nödvändigt på
en lång rad andra områden, t. ex. modell- och metodutveckling för
trafikplanering, fordonsfrågor kring komfort, energiåtgärder, kostnadseffektivitet
och trafiksystem, trafikinformation med ny teknik samt åtgärder för att anpassa
kollektivtrafiken till de äldres och handikappades krav.

I
ett läge där miljöaspekterna och dä inte minst föroreningarna från biltrafiken
bör få allt större tyngd inom transportforskningen är det enligt min mening
vidare naturligt att forskning kring järnvägens roll i transportsystemet ges
ökad prioritet. Genom det järnvägspolifiska beslutet år 1985 fastslogs att det
järnvägsorienlerade forsknings- och utvecklingsarbetet borde få en större andel
av de totala FoU-resurserna inom transportsektorn. Detta bör enligt min mening
fortfarande gälla som utgångspunkt för prioriteringen inom
Iransportforskningen. SJ hade, fram till år 1985, i del närmaste finansierat
all den jämvägsforskning som förekommit.

TFB och STU har tillsammans med SJ genomfört en
behovsinventering av FoU-behoven inom järnvägsområdet. Denna inventering visade
att behovet är mycket omfattande.

De
övergripande frågeställningar som berörs gäller fömlom järnvägens roll i
transportsystemet bl.a. järnvägens samhällsekonomiska kostnader. Olika
organisationstypers inverkan på effektivitet tas upp till behandling liksom
metoder för samhällsekonomiska bedömningar. Olika marknadsaspekter kring t.ex.
konkurrens är ett annat viktigt område liksom frågor kring själva produktionen
av järnvägstrafik, t.ex. samordning och trafikplanering m.m. Möjligheterna att
utveckla kombitrafiken kan ses som elt exempel på detta. Andra angelägna
FoU-områden som tas upp är fordonsteknik t.ex. framdrivningssystem, samt
banteknik. Passagerarkomfort, slitage, datorstyrning liksom informationssystem
och säkerhet tas också upp i programmet. Detsamma gäller frågan om utbildning
på järnvägsområdet.

Sedan
behovsinventeringen avslutats har TFB i samarbete med STU, SJ och VTI till
regeringen redovisat de närmare prioriteringar av FoU-verksamheten inom
järnvägsverksamheten som man avsett göra samt preciserat ansvarsfördelningen
mellan de olika inblandade organen. TFB har i uppgift att samordna insatserna
även när det gäller FoU på järnvägsområdet.

För
att den på området önskvärda FoU-verksamheten skall komma till stånd krävs
självklart en samverkan mellan flera parter. SJ har etl stort

Prop,
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

11

ansvar
för den FoU-verksamhel som är kommersiellt motiverad för järnvägsföretaget.
Industrin och STU har huvudansvaret för den industriinrik-tade
FoU-verksamheten. Den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom området är i första
hand en angelägenhet för de forskningsstödjande och de forskningsutförande
organen, dvs. STU, TFB, VTI och högskolan. Det är därvid de FoU-stödjande
organens uppgift att främst satsa på projekt som tar upp de långsiktigt
samhällsintressanta problemen.

SJ har ett av statsmakterna uppställt
företagsekonomiskt mål. För att detta mål skall kunna nås måste SJ se till att
järnvägen ytterligare utvecklas och görs konkurrenskraftig. Detta gäller inom
såväl tekniska som ekonomiska/administrativa områden. SJ har alltså i första
hand ett ansvar för att initiera sådan forsknings- och utvecklingsverksamhet
som företaget anser vara företagsekononiiskt intressant.

FoU-verksamhet ger emellertid ofta - inte bara på
järnvägsområdet -effekt först på längre sikt. Jag vill understryka att detta
för SJ:s del inte får innebära att kraven på kortsiktig företagsekonomisk
lönsamhet inverkar hämmande pä FoU-insatserna. På detta område är det i stället
naturligt att kraven pä lönsamhet ses i ett något längre perspektiv än vad som
normalt kännetecknar SJ:s verksamhet.

Etl av STU:s delområden är transportteknik, vilket
omfattar teknisk FoU i samband med tillverkning och drift av transportmedel för
externa transporter av gods och personer. Det består av fyra underområden varav
ett avser spårfordon. Inom detta område är STU:s verksamhet fokuserad på
långsiktig kunskapsutveckling med vissa inslag av teknikutveckling. Min
bedömning är att STU:s verksamhet är av stor betydelse för att kunna ge det
järnvägsorienlerade FoU-arbetet den ökade betydelse som förutsattes i 1985 års
järnvägspolitiska beslut. Det är därför angeläget att STU överväger
möjligheterna att ge ökad prioritet åt deUa FoU-område. '

För att forskningen kring järnvägen skall få den
ökade roll som förutsattes i 1985 års järnvägspolitiska beslut är del vidare
enligt min mening angelägel att järnvägsfrågorna fortsättningsvis kan utgöra
ett eget FoU-område inom ramen för TFB:s verksamhet. Sådana frågor som enligt
min mening i första hand bör behandlas berör dels järnvägens fömlsättningar och
funktion som en del i det totala transportsystemet, dels järnvägens roll i ett
samhällsekonomiskt perspektiv. Av stor betydelse är härvid samspelet mellan
järnvägen och övriga transportmedel när det gäller person- och godstransporter
saml trafiksäkerhet.

Min bedömning är att den av mig förordade
inriktningen av FoU-insatserna med en ökad vikt vid miljöfrågorna och
järnvägsforskningen kräver att ökade resurser tillförs TFB. Ökade resurser
skulle också ge möjlighet till en fortsatt prioritering av forskning som
underiag för kollektivtrafikens fortsatta utveckling. En nivåhöjning av
anslaget till TFB bör lämpligen tidsmässigt komma när det Udigare
engångsanslaget för kollektivtrafik vid TFB är förbrukat. Jag anser därför att
höjningen bör införas fr.o.m. budgetåret 1988/89. Sammantaget bör anslagsnivån
detta budgetår höjas med 2,5 milj. kr. efter sedvanlig uppräkning av 1987/88
års anslag. Jag återkommer till anslagsfrågorna för budgetåret 1987/88.

Som
statsministern Udigare idag anfört föreslår regeringen nu en sats-

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

12

ning
pä högskolans basorganisation. Mot bakgrund av kollektivtrafikens betydelse för
miljön speciellt i storstäderna och att det tidigare engångsanslaget till TFB
för forskning och utveckling kring dessa frågor nu är förbrukat, anser jag att
det är viktigt att kollektivtrafikforskningen i erfor-deriig utsträckning får
en plats i högskolans basorganisation. Chefen för utbildningsdepartementet
avser därför, som han senare i dag kommer att redovisa, all senare föreslå
regeringen att ge universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att ta fram ett
program för uppbyggnad av kompetens för forskarutbildning och forskning rörande
kollektivtrafik i storstäder inom högskolan. För alt uppnå avsedd effekt är del
enligt min mening sannolikt nödvändigt att insatserna på området koncentreras
till vissa orter och högskolor. Min bedömning är att de insatser som jag här
redovisat, dels beträffande TFB, dels högskolan, sammanlaget kommer att leda
till i princip oförändrad nivå på FoU-verksamheten inom transportsektorn.

Genom 1985 års järnvägspolitiska beslut slogs fast
alt VTI skulle utveckla kompetens för alt kunna bedriva FoU-verksamhet även på
järnvägsområdet. Sammanlagt 1 milj. kr, per år anslogs för denna forskning. 1
samband med behandlingen av den järnvägspoiitiska propositionen underströk
riksdagen att det var av stor vikt att det järnvägsorienlerade FoU-arbetet fick
en vidgad omfattning. Riksdagen förutsatte också att all den erfarenhet och kompetens
som finns hos såväl VTI som SJ effektivt skulle tas tillvara i ett nära
samarbete dem emellan.

Under åren 1985-1986 har SJ och VTI gemensamt
utarbetat ett detaljerat forskningsprogram för järnvägs-FoU vid VTI. TFB:s
grundläggande program har därvid fungerat som utgångspunkt. Programmet
innehåller ett stort antal prioriterade projekt fördelade på forskningsområden.

Det är enligt min mening naturligt att
järnvägsforskningen vid VTI styrs av VTI:s nuvarande kompetensprofil. Med VTI:s
och SJ:s forskningsprogram som grund, är det naturligt att söka sådana
projekt, som dels är av vikt för SJ, dels är av den arten att VTI:s kompetens
kan utnyttjas. Härigenom kan målet att uppnå samordningsfördelar mellan VTI:s
forskning inom vägområdet och en ökad järnvägsforskning tillgodoses. Huvudinriktningen
bör således ligga på teknisk FoU även beträffande järnvägsforskningen.

En
förutsättning för detta är alt resurstilldelningen kan hållas på en nivå som
ger järnvägsforskningen vid institutet nödvändig stabilitet och långsiktighet.
En nivåhöjning av de medel som VTI disponerar för egen FoU inom järnvägsområdet
bör därför enligt min mening ske med 0,5 milj. kr. per år fr.o.m. budgetåret
1987/88. De sammanlagda medel som anslås över statsbudgeten kommer därmed att uppgå
till 1,6 milj. kr. per år i 1987 års penningvärde. Det torde härutöver ligga i
SJ:s intresse att bidra med resurser för att åstadkomma en sådan inriktning och
omfattning på den tillämpade forskningen vid institutet att den tekniska
utvecklingen av järnvägssystemet kan påskyndas. Enligt vad jag erfarit räknar
SJ med att inom ramen för sitt utvecklingsarbete satsa ungefär motsvarande
belopp under budgetåret 1987/88 på olika säkerhetsmässigt och företagsekonomiskt
angelägna projekt vid VTI. Jag räknar med att SJ även fortsättningsvis skall
kunna bidra till VTI:s järnvägsforskning. Min bedömning är att

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

13

den
nivå man därigenom når är en fömtsättning för att teknisk utvecklings- Prop.
1986/87:80

och experimentverksamhet snabbi skall komma igång med utgångspunkt

från
det forskningprogram som VTI och SJ gemensamt utarbetat. Jag Bilaga
5

återkommer
till deUa under avsnittet Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88. Kommunika-

tionsdep.

4
Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört beträffande den fortsatta
inriktningen av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom transportsektorn,

2. godkänna de riktlinjer för resursförstärkningar som
jag har angett i det föregående.

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

I
prop. 1986/87:100 (bil. 8 sid 153) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposiUon i ämnet, för budgetåret 1987/88 under angivna
anslagsrubriker beräkna följande belopp.

1
1. Statens väg- och trafikinstitut 1000 kr.

I
2. Bidrag till statens väg- och trafikinsUtut 35 011000 kr.

13. Statens
väg-och trafikinstitut: Utrustning 500000 kr.

I
4. Transportforskningsberedningen 26 853 000 kr.

Jag
anhåller nu all få la upp dessa frågor liksom frågan om solmålning vid SMHI.

Sjätte huvudtiteln

I. Transportforskning

II. Statens väg- och trafikinstitut

1985/86
Utgift 1000

1986/87
Anslag 1000

1987/88
Förslag 1000

I 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut

1985/86
Utgift 34441000 Reservation 482000

1986/87
Anslag 35011000

1987/88
Förslag 36713000

Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har enligt
sin instmkfion till uppgift

att bedriva dels forsknings- och utvecklingsarbete främst avseende vägar,

vägtrafik och väglrafiksäkerhet, dels systematisk informations- och doku

mentationsverksamhet rörande sådan verksamhet, att sprida information 14

om de resultat som nätts i
arbetet och samverka med universitet och högskolor för att främja
undervisningen pä de vetenskapliga och tekniska områden som omfattas av
institutets verksamhet.

VTI
leds av en styrelse. I denna ingår institutschefen och fem andra ledamöter som
utses av regeringen och två som utses av personalorganisationerna. Antalet
heltidsanställda vid institutet uppgår till ca 200 personer. Institutet är
administrativt uppdelat på fyra avdelningar: en vägavdelning, en trafikant- och
fordonsavdelning, en trafikavdelning saml en driftavdelning. Verksamheten är
för närvarande indelad i fyra olika program, nämligen trafiksystem, väg,
trafikant och fordon samt myndighetsuppgifter,

VTI:s
verksamhet finansieras dels med bidrag direkt över statsbudgeten, dels med ersättning
för uppdragsforskning. Bidraget över statsbudgeten avser att täcka kostnader
för programmet Myndighetsuppgifter samt egen FoU-verksamhet vid institutet.

Bidragsmedlen
används huvudsakligen för att höja kunskapsnivån och förändra kunskapsprofilen
så att institutets attraktionskraft som uppdragsmyndighet minst bibehålls samt
för att utföra forskning inom områden som av statsmakterna angivits som vikliga
men där uppdragsgivare saknas eller inte är beredda att satsa egna resurser.
Till gmnd för VTI:s verksamhet ligger elt av institutet utarbetat s.k.
ramprogram.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

VTI:s anslagsframställning

InsUtutet
föreslär i sin anslagsframställning att anslaget I 2. (Bidrag till VTI) räknas
upp med 5 % (1,3 milj. kr.) vad avser medlen för egen FoU och bibehålls
oförändrat vad avser myndighetsuppgifter.

InsUtutet redovisar även etl besparingsallernaUv
innebärande eU treårigt huvudalternativ med 1 % real nedskärning kommande
budgetår. VTI avvisar dock detta alternaUv. Skälen för detta är följande.

- Institutet har under en udigare period fått
vidkännas reala nedskärningar av bidragsanslaget genom att huvudförslaget har
tillämpats. Upprepad fillämpning av huvudförslaget kommer enligt VTI på sikt
ofelbart få konsekvenser för ekonomin och den vetenskapliga standarden,

- Insfitutets aUraktivitet på uppdragsmarknaden är
till stor del beroende av den vetenskapliga kompetens som kan byggas upp.
Behovet av en stark egen FoU accentueras också av att det enligt alla
erfarenheter krävs en väl etablerad och erkänd forskning för att uppdragsgivare
över huvud skall anlita institutet.

- 80 % av insfitutets uppdragsgivare består av
statliga myndigheter, vilket medför att besparingarna inom den offentliga
sektorn tenderar att slå dubbelt mot VTI. Förutsättningarna för en snabb ökning
av uppdragsverksamheten bedöms också vara begränsade av denna anledning.

- VTI har i egna analyser visat aU möjligheterna att
bibehålla nuvarande uppdragsvolym är betydligt bättre vid oförändrade eller
ökade anslag än vid en tillämpning av huvudförslaget. Bidragsanslagets storiek
har således även direkt inverkan på VTI:s resultat. Ett minskat anslag kan
därför på sikt komma att ge upphov Ull eU negativt rörelseresultat som måste
täckas i efterhand.

15

Skälen
för den av institutet förordade anslagsökningen för egen FoU är det av
regeringen år 1985 (prop. 1984/85:114) givna uppdraget till VTI att även
bedriva FoU på järnvägsområdet. Institutet har för detta ändamål disponerat
1000000 kr. för budgetåret 1985/86 och 1050000 kr. för innevarande budgetår.
För att regeringens intentioner om en kunskapsuppbyggnad genom
järnvägsforskning skall kunna genomföras krävs enligt VTI en förstärkning och
breddning av VTl:s kompetens. En ökning av anslaget till egen FoU skulle enligt
VTI ge sådana möjligheter.

Institutet
föreslär i sin anslagsframställning även en höjning av institutets rörliga
kredit från 3 till 5 milj. kr.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

Föredragandens
överväganden

I följande
sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den av mig föreslagna
ändringen.

Personal

Kostnader
(tkr.)

Myndighetsuppgifter
Egen FoU FoU-uppdrag Div. försäljning

Totalt

Intäkter

Anslag
myndigheten Anslagegen FoU

Summa
anslag

FoU
på uppdrag Div. försäljning

Totait

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Föredraganden

198

0

8904 26107 35000

2000

-t- 306 -1-1396 +6000 + 800

72011

+8502

8904 26107

+ 306 + 1396

35011

+1702

35000 2000

+6000 + 800

+8502

72011

VTI
har under de tre senaste budgetåren undantagits från fillämpning av
huvudalternativet beträffande bidragsdelen. För budgetåret 1987/88 bedömer jag
emellertid situationen för VTI vara sådan all huvudalternativet kan ullämpas.
Jag förordar därför att bidragsanslaget minskas med 2 % efter en pris- och
löneomräkning av anslaget med sammanlagt 1,2 milj. kr. Jag förutsätter härvid
att vägverkets uppdragsforskning hos VTI som utgör cirka hälften av den totala
uppdragsforskningen vid institutet bibehålls på fortsatt hög nivå.

Som
framgått av tidigare avsnitt föreslår jag att miljöfrågorna ges en ökad tyngd
inom transportforskningen. Som en följd härav har även forskning inom
järnvägssektorn getts en hög prioritet. Genom 1985 års järnvägspolitiska
beslut fick VTI riksdagens uppdrag att bygga upp en kompetens fördetia ändamål.
Jag anser i likhet med vad som anfördes i den järnvägspolitiska propositionen
att VTI inom ämnesområdet vägtrafik har en vär-

16

defull
kunskapsbas som i vissa delar bör kunna utnyttjas även för forskning inom
järnvägsområdet.

VTI
har tillsammans med SJ under år 1986 lagt fram ett program för hur
järnvägsforskningen vid institutet skulle bedrivas och inriktas. Jag anser, mot
bakgrund av vad jag tidigare anfört om järnvägsforskningens ökade betydelse,
att det är av stor vikt att den i programmet beskrivna forskningen kommer till
stånd utan dröjsmål. För att möjliggöra tillräckligt omfattande studier,
teknisk försöksverksamhet m.m. krävs emellertid som jag tidigare redovisat en
utökning av resurserna i förhållande till de 1050000 kr. som disponeras för
innevarande budgetår. Jag föreslår därför en nivåhöjning på 500000 kr. på
anslaget I 2 utöver uppräkning Ull 1987/88 års nivå. Som jag tidigare anfört
räknar SJ med alt därutöver satsa ungefär motsvarande belopp för
järnvägsforskning vid VTI under budgetåret 1987/ 88. Vid den nivå som man
därvid uppnår anser jag att järnvägsforskningen vid institutet kan ges
nödvändig stabilitet och långsiktighel och med en inriktning som möjliggör att
tekniskt utvecklingsarbete kan påbörjas. Liksom vad gäller TFB bör forskning
kring järnvägsfrägorna enligt min mening fortsättningsvis utgöra ett särskilt
delprogram.

Beträffande institutets förslag att den rörliga
krediten skulle höjas frän 3 till 5 milj. kr. vill jag anföra följande. Det
nuvarande kreditbeloppet fastställdes vid halvårsskiftet 1979. Sedan dess har
verksamhetens omslutning vid insfitutel ökat med närmare 40 milj. kr., vilket
ungefär motsvarar en fördubbling i förhållande till budgetåret 1978/79. Mot
bakgrund av detta bör enligt min mening den av VTI föreslagna höjningen
bifallas. ,

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att '

1. till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag på 1000 kr,,

2. till Bidrag till statens väg- och trafikinsiitut för budgetåret
1987/88 anvisa elt reservationsanslag på 36713000 kr.,

3.
bemyndiga regeringen all godkänna att
den rörliga krediten för statens väg- och trafikinstitut höjs till 5000000 kr.

I 3.
Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning

1985/86 Utgift 1986/87
Anslag 1987/88 Förslag

449000 500000 500000

Reservation

272000

Över
utrustningsanslaget finansieras utmstningsobjekt vars värde överstiger 20000
kr. och vars livslängd är längre än tre är.

17

VTI:s anslagsframställning

För budgetåret 1987/88 begär institutet elt
oförändrat utmstningsanslag om 500000 kr. Anslaget bedöms som fillräckligt med
hänsyn till att en del av det totala investeringsbehovet avses finansieras med
uppdragsmedel.

Föredraganden

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Statens väg- och trafikinstitut:
Utrustning för budgetåret 1987/88 anvisa elt reservaUonsanslag på 500000 kr.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

I
4. Transportforskningsberedningen

1985/86 Utgift 1986/87
Anslag 1987/88 Förslag

32491000 26853 000
31692000

Reservation

7843 000

Transportforskningsberedningen (TFB) har Ull
uppgift att initiera, planera, samordna och stödja forskning, utveckling och
demonstrationsprojekt inom trafik- och transportområdet, i den män sådana
uppgifter inte ankommer på någon annan myndighet.

Beredningen består av 21 ledamöter som företräder
myndigheter, forskning, näringsliv och intresseorganisationer inom
transportsektorn. Vidare finns ett kansli som består av 14 personer.

Beredningen
har utarbetat ett långsiktigt forskningsprogram och inrättat ledningsgrupper
för vissa av de forskningsområden som prioriterats i programmet, nämligen
övergripande FoU, persontransporter, godslranspor-' ter och
materialadministration samt trafiksäkerhet.

TFB:$ anslagsframställning

Eftersom
TFB inte har separata anslag för förvaltning och FoU-bidrag redovisar TFB hela
verksamheten i enlighet med regeringens anvisningar för förvaltningsanslag. Del
innebär att anslagsframställningen omfattar tre budgetår.

TFB
anför i sin anslagsframställning att behovet av statligt stöd till
transportforskning är väsentligt större än vad som för närvarande utgår. Såväl
inom person- som godstransportsektorn krävs idag stora forskningsinsatser för
att samhälle och näringsliv ska kunna utveckla transportväsendet i riktning
mot de mål som finns på området, såväl miljömässiga, energimässiga,
samhällsekonomiska som irafiksäkerhetsmässiga.

Den
av TFB bedrivna verksamheten med forskning och utveckling spelar här en viktig
roll, och ökade insatser krävs inom samtliga i TFB:s långsiktiga program
prioriterade områden. Den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen inom
transportområdet vid högskolan behöver också ökat stöd från TFB, Ca 1/3 av
TFB:s medel avses gå till sådana forskningsprojekt och till finansiering av eu
10-lal tjänster för forskare.

18

TFB redovisar i sin anslagsframställning för
budgetåret 1987/88 dels ett huvudförslag med en 2 % nedskärning i reala termer
av resurserna såväl beträffande förvaltnings- som FoU-medlen, dels etl
alternativ med en nivåhöjning på FoU-medlen till 35 milj. kr. och etl totalt
anslag pä 39,96 milj. kr. I detta senare anslag har dä även integrerats de
medel för energiforskning som hittills tillförts TFB via industridepartementet
(anslag E 12) men som i energiforskningsutredningen (EFU 87, SOU 1986:31)
föreslås integrerade med TFB;s övriga medel.

TFB har, enligt anslagsframställningen, för avsikt
alt för förvaltningskostnaderna tillämpa regeringens huvudalternativ med en
real nedskärning av resurserna med 2 % i enlighet med den plan som fastlades
inför budgetåret 1986/87. Däremot avstyrker beredningen att huvudalternativet
tillämpas även på FoU-medlen. En sådan nedskärning skulle enligt beredningen
medföra bl. a.

att medlen till
persontransportforskning mer än halveras jämfört med i dag, varvid särskilt
utvecklings- och demonstrationsprojekten drabbas, all den ytterst angelägna
ökningen av resurserna till forskning inom området godstransporter -
materialadministration inte kan åstadkommas, att trafiksäkerheten inte kan få
de ökade resurser som bl. a. motiveras av

att
trafikolyckorna ökar och att den järnvägsinriktade forskningen även i
fortsättningen fär blygsamma resurser.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

TFB har utöver de ovan nämnda anslagen sedan
starten haft tillgäng till medel från ett engångsanslag avseende "åtgärder
för att främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektivtrafik"
(119, 1982). TFB begär i sin anslagsframställning att även under budgetåret
1987/88 få disponera återstående medel frän detta engångsanslag. Enligt
anslagsöversiklen beräknas den ingående reservationen till 9500000 kr.

Dessa medel beräknas vara helt förbmkade vid
utgången av budgetaret 1987/88. Om inte TFB kompenseras för detta kommer
enligt, TFB:s mening den av beredningen finansierade iransportforskningen alt i
realiteten fä vidkännas en avsevärd nedskärning under perioden. Utöver den
tidigare beskrivna begärda nivåhöjningen för FoU-verksamheten begär TFB, för
att utveckling och demonstrationsprojekt ska kunna bedrivas i samma omfattning
som nu, att elt nytt engångsanslag om 30 milj. kr. beviljas som kan förbmkas i
en takt av ca 10 milj. kr./år.

Som
ovan nämnts omfattar TFB:s anslagsframställning tre år. För budgetåren 1988/89
och 1989/90 begär TFB anslag (inklusive nuv. energiforskningsmedel) på 39,9
resp. 39,8 milj. kr. Beredningen hemställer också att den bemyndigas göra
åtaganden under anslaget I 4 för budgetåret 1988/89 om 21,0 milj. kr. och
1989/90 om 14,0 milj, kr.

Föredragandens överväganden

I
följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den av mig
föreslagna förändringen.

19

Personal

Kostnader
(tkr.)

Förvaltningskostnader

(därav
lönekostnader) Lokalkostnader

Bidrag
till forskning, utveckling och demonstrationsprojekt Uppdragsforskning

Totalt

Inkomster
(tkr.)

Anslag
I 4 Anslag E 12 Ersättning för uppdrag m.m.

Totalt

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Prop. 1986/87:80

Föredraganden

Bilaga 5

14

0

Kommunika-tionsdep.

4801 (3 336) 258

+ 65 (+ 24)

+ 5

25 594 1

+ 939 0

30654

+ 1039

26853 3800

I

+4 839 -3 800

0

30654

+ 1039

Beträffande TFB:s förvaltningskostnader godtar jag
beredningens förslag om en planenlig real minskning av utgifterna för
budgetåret 1987/88 enligt det treåriga huvudförslag som fastlades inför
budgetåret 1986/87.

Jag delar också TFB:s bedömning om att en
tillämpning av huvudförslaget även på anslaget för FoU på ett allvarligt sätt
skulle försvåra utvecklingen av transportforskningen. Jag föreslår därför att
bidraget till forskning, utveckling och demonstraUonsprojékt uppräknas med 3,5
%.

Beträffande förslaget om integrering av medlen för
energiforskning i TFB:s ordinarie anslag I 4 vill jag anföra följande. Chefen
för miljö- och energidepartementet kommer senare i dag alt redovisa etl nytt
treårigt energiforskningsprogram och integrerade forskningsinsatser på energiområdet.
För att långsiktigt trygga kunskapsuppbyggnaden pä området kommer det att
föresläs att vissa delar av programmet överförs till berörda myndigheters
basanslag. För TFB föreslås att 11 milj. kr. tillförs för
energiforskningsinsatser under treårsperioden. Jag har vid min medelberäkning
för budgetåret 1987/88 tagit upp 4,0 milj. kr. för energirelaterad
transporlsystemforskning.

Jag delar vidare TFB:s uppfattning att medlen från
det engångsanslag för "åtgärder för att främja investeringar och
utvecklingsarbete i kollektivtrafiken" som beredningen fått disponera för
sin FoU utgjort ett viktigt bidrag till TFB:s verksamhet. Jag har inget att
erinra mot att de återstående medlen från detta engångsanslag får disponeras av
TFB under budgetåret 1987/88.

Det av beredningen föreslagna nya engångsanslaget
för FoU är jag däremot, vilket framgått av min tidigare redogörelse inte beredd
föreslå bifall till. I stället föreslår jag en höjning av ordinarie anslag
fr.o.m. budgetåret 1988/89, då medlen från 1982 års engångsanslag beräknas vara
helt förbrukade. Höjningen bör i enlighet med vad jag Udigare anfört uppgå till
2,5 milj. kr, efter uppräkning av 1987/88 års anslag till 1988/89 års prisnivå.
Jag vill också erinra om vad jag i det föregående sagt om resurs-

20

förstärkningar vid
högskolan som avses komma transportsektorn och i synnerhet
kollekUvtrafikforskningen ullgodo. Beträffande beredningens hemställan angående
medelsdispositioner för budgetåren 1988/89 och 1989/90 har jag inget att erinra
mot dessa. Jag bedömer att den av mig föreslagna nivåhöjningen ryms inom ramen
för dessa medelsdispositioner.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5 Kommunika-tionsdep.

Hemställan

Jag
hemställer aU regeringen föreslår riksdagen att

1. till Transportforskningsberedningen för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 31692000 kr.

2. medge att regeringen bemyndigar
transportforskningsberedningen att besluta om statligt stöd till forskning,
utveckling och demonstrationsprojekt under budgetåren 1988/89 och 1989/90 inom
en ram av 21000000 kr. resp. 14000000 kr.

K 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut

SMHI
bedriver viss solmätning inom ramen för sin verksamhet. De mät-stafioner som
SMHI driver har byggts upp huvudsakligen med medel som anvisats för
energiforskningsändamål.

Chefen
för miljö- och energidepartementet kommer senare i dag att redovisa ett nytt
treårigt energiforskningsprogram och integrerade forskningsinsatser pä
energiområdet. För att långsiktigt trygga kunskapsuppbyggnaden på området
kommer det att föresläs att vissa delar av programmet överförs till berörda
myndigheters basanslag. För SMHI föreslås att tre milj. kr. tillförs för
solmätning under treårsperioden. Överföringen medför alt anslaget K 2. bör
räknas upp med detta belopp genom en engångsanvisning.

Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen - utöver vad som hemställts i budgetpropositionen -
föreslår riksdagen

alt till Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på
3000000 kr.

21

Innehållsförteckning

Inledning
........................................................... .... 1

Min syn pä de framtida
FoU-insatserna inom transportsektorn 2

1. Transportforskningens
roll ........................... 2

2.
Transportforskningens inriktning .................... .... 6

3.
Ökade resurser fill TFB och VTI ..................... .... 9

4.
Hemställan ................................................ 14

Anslagsfrågor
för budgetåret 1987/88 ................... .. 14

I. Transportforskning ................................... .. 14

I
1. Statens väg- och trafikinstilut ................... .. 14

I 2. Bidrag till
statens väg- och trafikinstilut ....... 14

VTI:s
anslagsframställning ........................... 15

Föredragandens
överväganden ...................... 16

Hemställan
................................................ 17

I
3, Statens väg- och trafikinstilut:

Utrustning................................................... .. 17

VTl:s
anslagsframställning ............................ .. 18

Föredraganden
........................................... .. 18

14,
Transportforskningsberedningen ................... .. 18

TFB:s
anslagsframställning ........................... 18

Föredragandens
överväganden ....................... 19

Hemställan
................................................ 21

K
2. Bidrag fill Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 21

Hemställan
................................................ .. 21

Prop.
1986/87:80

Bilaga
5

Kommunika-

tionsdep.

Utbildningsdepartementet

Utdrag protokoll vid
regeringssammanträde 1987-02-05 Föredragande: statsråden Bodström och Göransson

Bilaga 6 Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

Anmälan till proposition om forskning

Chefen
för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström anför.

Inledning

Statsministern
har inledningsvis redogjort för vad regeringen anser om den svenska
forskningens omfattning, inriktning och organisation. Sammanfattningsvis bör
forskningspolitikens olika delar ta sikte på att vidmakthålla och långsikfigt
stärka del vetenskapliga arbetet ämne för ämne inom högskolan.

Vad som därmed förespråkas är att forskningen inom
högskolan i växande utsträckning bör bedrivas på eget programansvar.
Synpunkten avser såväl teknik och medicin som naturvetenskap och humaniora.
Inte heller är det någon huvudsak varifrån resurserna kommer. Även sådan forskning,
som finansieras externt i förhållande till utbildnings- och jordbruksdepartementens
huvudtitlar, bör i minskande utsträckning utgöras av uppdrag från företags,
organisaUoners, kommuners och myndigheters sida. Oavsett finansiering och
vetenskaplig inriktning, bör arbetet inom högskolan mera ta sikte på elt
långsiktigt och permanent ansvarslagande och mindre utgöras av kortsiktiga och
tillfälligt finansierade insatser.

Ansvaret för att svensk forskning och högre
utbildning även pä längre sikt skall kunna förbli högtstående tillkommer
samtliga finansiärer - alltså inte bara fakulteter och forskningsråd. Den
gängse åtskillnaden mellan grundforskning och tillämpad forskning lämpar sig
enligt min mening mindre väl för att understryka betydelsen härav. I det
syftet begagnar jag mig här av en delvis annan terminologi. Den av mig
utnyttjade distinkfionen mellan arbete på eget programansvar och
uppdragsforskning tar sikte på vad som främjar högskolan som kriusk och kreativ
arbetsmiljö. Vad jag framför allt vill understryka är att forskning och högre
utbildning är en yrkesmässigt och internationellt reglerad verksamhet. Del arbete,
som svenska forskare och lärare bedriver, måste kunna mäta sig med vad de
kolleger åstadkommer, som sätter standarden i laboratorier, på sjukhus och inom
universitetsinstitutioner världen över. Så bör vara fallet oavsett ämnesval och
oavsett finansiering. Vare sig det rör sig om gmndforskning eller tillämpad
forskning är det viktigt, att verksamheten organiseras runt

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 80. Bilaga 6

ett
dominerande inslag av arbete pä eget programansvar. Det höjer kvaliteten också
på uppdragsforskningen.

För högskolans vidkommande har regeringens samlade
viljeinriktning en dubbel innebörd. Den ena är att den forskning inom ramen för
högskolan, som finansieras av näringslivet, av kommunerna eller frän andra än
utbildnings- och jordbruksdepartementens huvudtitlar, i växande utsträckning
bör ges karaktären av arbete pä eget programansvar. En sådan omoriente-ring bör
ske på bekostnad av kortsiktigt arbete på direkt uppdrag av företag, kommuner
och myndigheter. Den andra är att lejonparten, 360 milj. kr., av de ytterligare
medel, som tillförs forskningen under treårsperioden, föreslås förslärka
fakultelsanslagen och de forskningsråd, som sorlerar under
utbildningsdepartementet. Vad som därmed uttrycks är all forskarutbildningen,
forskarrekryteringen och arbetsvillkoren för arbetet på eget programansvar
bedöms vara de delar av svensk forskning, som särskilt bör främjas.

Gmnden för statsministerns sammanfattande bedömning
är de krav, som Sveriges ställning i väriden bedöms komma att ställa i
framUden. Satsningen på att samudigt och i växande utsträckning kunna kombinera
de egenskaper, som utmärker en konkurrensutsatl ekonomi och ett avancerat
välfärdssamhälle, leder till ett tilltagande velenskapsberoende. Ju svårare
problem vårt samhälle kommer att ställas inför, desto mer kommer att fordras i
fråga om forskning pä eget programansvar, högtstående fors-kamlbildning och
rekrytering av kvalificerade lärare för såväl högskolan själv som för annan
utbildning och spridning av vetenskapligt gmndad kunskap inom samhället i dess
helhet.

I del följande kommer jag att redovisa preciserade
förslag till ökning av berörda anslag inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde för perioden 1987/88-1989/90. Genom att resursförstärkningarna
nu redovisas för hela treårsperioden förbättras myndigheternas möjligheter att
planera verksamheten avsevärt. Likaså kommer arbetet med anslagsframställningar
för de närmaste budgetåren att kunna kraftigt förenklas.

Myndigheterna
bör dock vid sin planering lämna visst utrymme för eventuella åtgärder, som
regering och riksdag med anledning av nu ej förutsebara faktorer kan komma att
besluta om.

De
medelsförstärkningar som till följd av denna proposition kommer all stå till
myndigheternas förfogande skall täcka samtliga kostnader för berörd
verksamhet, dvs. även sådana kostnader som normall inte bestrids från de anslag
varunder medlen anvisas. Skulle kostnader av detta slag, t.ex. lokalkostnader
och vissa kostnader i samband med kliniska tjänster, uppslå skall berörda
myndigheter täcka även dessa genom,omfördelningar eller på annat sätt. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att enligt förordningen om externt finansierad
verksamhet inom högskolan de statliga sektorsorganen skall erlägga lokalkostnader,
när den av dem finansierade verksamheten inte ryms inom befintliga lokaler.

Min
presentation av förslagen görs mot bakgrund av vissa uppgifter om nuläget samt
ett angivande av vissa principiella utgångspunkter för utvecklingen av
fakulteter och forskningsråd på längre sikt. Därefter redogörs för vissa
särskilda frågor (fakultetsprogram, forskarutbildningen, rekrytering

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

Bilaga 6 Utbildningsdep.

till lärartjänster inom
högskolan, forskningsmiljön, forskningsetik, liltera- Prop. 1986/87:80
turförsörjning, samverkan mellan högskola och näringsliv, vissa prioriterade
områden m.m.). Slutligen redovisar jag mina förslag till anslagsberäkningar.

Innevarande budgetår anvisas samrnaniagt 2,9
miljarder kr. — ungefär en tredjedel av den totala statliga FoU-satsningen -
till forskning och forskarutbildning under utbildningsdepartementets
huvudtitel.

Innevarande budgetår fördelar sig medlen till
forskning och forskarutbildning inom högskolan mellan fakultetsområdena enligt
följande.

Fakultetsanslag
budgetåret 1986/87 milj
kr

hum teol jur samh med
odonl farm mal lekn tema

fakultet

De
sammanlagda medlen till fakulteter och forskningsråd inom utbild- Prop.
1986/87:80

ningsdepartementets verksamhetsområde fördelar sig innevarande budget

är enligt följande. Bilaga 6

Utbildningsdep. Fakultets- och forskningsrådsanslag budgetåret
1986/87. Fördelning på områden

milj kr 1200 7

1000

R ä dsmedel M Fakultetsmedol

medicin

humaniora

teologi odontologi

juridik larmaci

samhallsvelenskaD

matematik ocli naturvetenskap

teknologi

Innevarande budgetår fördelar sig fakultetsanslagen
mellan högskoleenheter och fakultetsomräden på följande sätt.

Fakultetsanslagen budgetåret 1986/87. Fördelning på
högskoleenheter och fakultetsområden

a

hum/sam

m

med/odont

m

mat/nal

■

tema

I I ............... I nx ™ I i i «« yH I WBumii
I imffiiwi ,

UU ULi UL U6 CTH UUm
HL

ftoqsk,oleent\et

US = universitetet i Stocktiolm, KTH = tekniska högskolan
i Stockholm, Kl = karolinska institutet, UU = universitetet i Uppsala, ULi =
universitetet i Linköping, UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i
Göteborg, CTH = Chalmers tekniska högskola, UUm = universitetet i Umeå, HL=
högskolan i Luleå.

Sveriges andel av världens samlade forskning är
liten. Den bmkar uppskattas till ungefär en procent av de totala insatserna.
Kvalitativt är de svenska insatserna mer framträdande än vad den kvantitativa
andelen anger. Inte minst gäller detta för arbete på eget programansvar. De
utvärderingar som gjorts inom olika ämnesområden har så gott som genomgående
givit en mycket positiv bild.

Vårt lands litenhet måste generellt kompenseras genom
en högre kvalitet i allt vad vi företar oss liksom av en högre utbildiiingsnivä
för befolkningen i dess helhet. Samtidigt är våra ambitioner i kulturellt och
socialt avseende påfallande höga. Frågor rörande högskolans personal,
materiella utrustning och institutionella inramning ter sig mot den bakgmnden
särskilt angelägna. Det är en viktig uppgift för regering och riksdag att
säkerställa, att vi ocksä under kommande decennier har tillgång Ull bästa
möjliga forskning och utbildning på rimlig bredd inom de områden, som under
överskådlig tid kommer att dominera utvecklingen internationellt.

Huvuddelen av det svenska arbetet pä eget
programansvar bedrivs i dag vid instilufioner inom högskolan parallellt med
grundläggande högskoleutbildning. Samma personer arbetar i stor utsträckning
inom båda verksamhetsområdena. Den nya lärartjänstorganisalionen för högskolan
ger ökade möjligheter härfill. Enighet råder om a« den nära kontakten har stora
fördelar både för forskningen och för utbildningen. Det är av stor betydelse
för all högskoleutbildning, att den ges ?.v lärare som har nära kontakt med
forskning och att dessa kan förmedla kunskaper på gmndval av hur de olika
ämnena utvecklas internationellt. Förstärkningar inom forskning och
forskamtbildning kommer därför alt bidra till en kvalitetshöjning också av den
grundläggande utbildningen. Högskoleutbildningen är och förblir den viktigaste
kanalen för att föra ut forskningsresultat i prakfisk tillämpning -för att inte
tala om den nyrekrytering, den stimulans och del ständiga ifrågasättande som de
studerande bidrar med.

Resurser
måste avsättas i sådan omfattning att undervisning och forskning kan utvecklas
p< allt större bredd. Samtidigt kommer enligt min bedömning allt högre krav
att ställas. Detta riktar uppmärksamheten gentemot den miljö i vilken
personalen arbetar och de studerande görs delaktiga i den internafionellii
vetenskapliga utvecklingen. Jag är övertygad om all i den mån förhållandena för
lärare och studerande förbättras går utvecklingen i en mer positiv bana också
i andra avseenden.

Statsministern
har tidigare redovisat den utvärdering av den svenska forsknings- och
teknikpolitiken som gjorts i 0ECD:s regi. Utvärderamas bedömning av den svenska
forskningspolitiken var övervägande posiUv. Vissa förbättringar inom högskolan
föreslogs dock, framför allt vad gäller forskarutbildningen. Utvärderingen har
utgjort e« värdefullt underiag för mina förslag i denna proposition.

Mina
förslag fill resursförstärkningar under den kommande treårsperioden avser framför
allt forskamtbildningen, forskarrekryteringen, forskningsmiljön inom högskolan
samt forskningsråden. Insatser görs också inom vissa prioriterade
forskningsområden.

Inledningsvis
vill jag helt kort presentera huvuddragen i förslagen.

Inom
forskarutbildningen finns i dag en rad problem. Examinationen är

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

låg
och studietiderna är långa. Genomsniltsäldern för de examinerade är hög.
Kraftfulla åtgärder krävs för att öka effektiviteten. De normer som fidigare
angivils av regering och riksdag i fråga om bl.a. behörighet, urval, studietid
och examination bör ligga fast. Den principiella inriktning, som angavs genom
1969 års forskamlbildningsreform, förutsätter att de lokala högskoleorganen lar
det direkta ansvaret för utbildningens konkreta utformning och genomförande.
Framför allt gäller detta institutionerna. Studerande får i fortsättningen
antas till forskarutbildningen endast om de kan bedriva denna under godtagbara
villkor vad beträffar handledning, arbetsmiljö och studiefinansiering. Den
nuvarande situationen i vissa ämnen, med etl stort antal lågaktiva studerande
och låg examinalionsfrekvens, måste förändras. Institutioner och
fakulletsnämnder bör ta ansvar för att forskarutbildningens dimensionering
anpassas till resurserna och att en effektivare ordning etableras,

Mina förslag avseende förstärkningar inom
forskarutbildningen innebär framför allt förbättringar av studiefinansieringen.
Utbildningsbidragen för doktorander höjs med 10 procent. Det innebär en
uppräkning av utbildningsbidragens belopp med 8080 kr. per är från nuvarande
80796 kr. till 88876 kr. Medel anvisas för att möjliggöra en successiv övergång
från utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Under den kommande treårsperioden
kommer härigenom minst ca 700 nya doktorandtjänster att kunna inrättas inom
ramen för fakultelsanslagen. Som statsministern tidigare redovisat har
affärsbankernas styrelser beslutat föreslå att medel för i första hand utrustning
ställs till förfogande för den kommande treårsperioden. Detta bör bli av
betydelse även för doktorandernas arbetsvillkor.

I det följande kommer jag vidare att föreslå att
medel anvisas för nya tjänster som forskarassistent. De nyfillkommande tjänsterna
medför bl.a. att resurserna för forskarhandledning ökar och bidrar härigenom
till att förbättra fömtsättningarna för en effektiv forskarutbildning. De nya
tjänsterna bidrar givetvis också till att ge bättre arbetsmöjligheter för de
doktorander, som efter avlagd examen vill fortsätta sin verksamhet inom högskolan.
Härigenom ges en väsenUig stimulans till många forskarstuderande att fullfölja
sin utbildning inom rimlig ud.

Jag kommer också att föreslå en viss förstärkning
av de allmänna basresurserna för arbetet inom institutionerna. Även denna
förstärkning bör i huvudsak användas för åtgärder som kan förbättra
arbetssituationen för doktorander och yngre lärare. Åtgärder som kan vara
aktuella i detta sammanhang är finansiering av utrustning, resor, deltagande i
konferenser, inbjudan av gästföreläsare etc.

Mina förslag syftar vidare Ull alt förbättra
rekryteringen av lärare och forskare vilket främjar utvecklingen av högskolan,
näringslivet och förvaltningen på längre sikt.

Utbyggnaden
av universiteten under senare delen av 1960-talet och första hälften av
1970-lalet medförde en kraftig.nyrekrytering av främst yngre lärare och
forskare. Åldersprofilen blev härigenom sned med många unga och relativt få
äldre befattningshavare. Sedan dess har utbyggnaden minskat, vilket på sikt kan
ge upphov till problem i form av "kollektivt åldrande".
Åldersprofilen avviker i nuläget starkt från den ideala: att

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

högskolans
lärare fördelar sig jämnt över åldrarna. Med sikte pä 1990-talet och 2000-lalet
bör en nyrekrytering under senare delen av 1980-talet i första hand ske via
forskarassistenttjänster. Den typ av sådan tjänst som infördes den 1 juli 1986
ger goda möjligheter till vetenskaplig merilering under fyra år, såväl med
sikte på fortsall arbete inom högskolan som med tanke på skilda former av
kvalificerat arbete inom näringsliv och förvaltning. Nya sådana
meriteringstjänster Ullkommer inom alla fakulletsområ-den. Särskilt stora blir
förstärkningarna inom humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap och teknik.

Mina förslag innebär vidare att 67 nya tjänster som
professor inräUas under treårsperioden. De nya tjänsterna inrättas i följande
ämnen.

Prop. 1986/87:80

Bilaga 6 Utbildningsdep.

Fakultet/Ämne

Högskoleenhet'

Budgetär

Det
konstnärliga området

Grafik

UUm

1987/88

Komposition

UL

1987/88

Målning

UUm

1987/88

Skulptur

UG

1987/88

Skulptur

UUm

1987/88

Textilkonst

UG

1987/88

Musikpedagogik

MHS

1988/89

Scenisk
gestaltning

THS

1988/89

Regi

DI

1989/90

Scenisk
gestaltning

UG

1989/90

Scenisk
gestaltning

UL

1989/90

Metallhantverk

KF

1989/90

Textil
konst och formgivning

KF

1989/90

Humanistisk
fakultet

Bok- och
bibliotekshistoria

UL

1987/88

Datorlingvistik

UU

1987/88

Iranistik

UU

1987/88

Kinesiska

UL

1987/88

Laborativ
arkeologi

US

1987/88

Tyska

UUm

1987/88

Idé- och
lärdomshistoria

UL

1989/90

LiUeraturvetenskap

UG

1989/90

Teologisk
fakultet

Judaistik

UL

1987/88

Religionspsykologi

UL

1987/88

Religionssociologi

UU

1987/88

Juridiskfakidlet

Företagsrätt

UU

1988/89

Samhällsvetenskaplig
fakultet

Ekonomisk historia, särskilt modem
ekonomisk och social historia

Förelagsekonomi

Invandringsforskning

Kommunal
ekonomi

Journalistik

Nationalekonomi, särskilt
utvärderande arbetsmarknadsforskning

Socialantropologi, särskilt
utvecklingsforskning

Öststatsforskning

Nationalekonomi, särskilt
utvärderande arbetsmarknadsforskning

Psykologi, särskilt utvecklingspsykologi

UL

UUm

US

UU

US

UUm

US

UU

UUm

1987/88 1987/88 1987/88 1987/88 1988/89

1988/89

1988/89 1988/89

1989/90-1989/90

Fakultet/Ämne

Högskoleenhet'

Budgetår

Prop. 1986/87:8(

Medicinsk
fakultet

Bilaga 6

Klinisk
farmakologi

UUm

1987/88

Medicinsk beteendevelenskap

UU

1987/88

Utbildningsdep

Medicinsk
teknik

Kl

1987/88

Transplantationsbiologi

UG

1987/88

Geriatrisk
psykiatri

UL

1988/89

Klinisk
farmakologi, särskilt

biverkningsforskning

UU

1989/90

Medicinsk
rehabilitering,

särskilt fysikalisk medicin

ULi

1989/90

Maiematisk-natiirvetenskaplig fakultet

Matematik US

Molekylärbiologi UG

Växlbiokemi UL

Fysik, särskilt synkrotronljusforskning UL

Datalogi UUm

Teknisk fakultet

Elektroniksystemkonstruktion Konsumentteknik

KTH

CTH

Kärnkraftsäkerhet

KTH

Programvaruteknik Verkstadsieknisk automatisering
Bebyggelsekvalitet Bildbehandling Styrsystem för industriella

KTH CTH KTH

ULi

utrustningar Datalogi

KTH HLu

Temaorienterad forskning Hälso- och sjukvården i
samhället

ULi

Tema
Barn - 2 tjänster

ULi

1987/88 1987/88 1987/88 1988/89 1989/90

1987/88 1987/88 1987/88 1987/88 1987/88 1988/89 1988/89

1988/89 1989/90

1987/88 1988/89

Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet Kognitionsforskning Retorik

Medicinska forskningsrådet Epidemiologi med särskild
inriktning pä kemiska hälsorisker

Naturvetenskapliga forskningsrådet Icke-linjära optiska
egenskaper hos

kondenserad materia Stmkiurell
molekylärbiologi Teoretisk elementarpartikelfysik

Institutet för internationell ekonomi Internationell
ekonomi - 2 tjänster

1987/88 1987/88

1988/89

1987/88 1987/88 1987/88

1987/88

' US=universitetet i Stockholm, KTH=tekniska högskolan i
Stockholm, Kl=karo-linska institutet, DI=dramatiska institutet,
KF=konstfackskolan, MHS=musik-högskolan i Stockholm, THS=teaterhögskoIan i
Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, ULi=universitetet i Linköping,
UL=universitetet i Lund, UG=universi-leiet i Göteborg, CTH=Chalmers tekniska
högskola, UUm=universiteiet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå, ' Beslut skall
senare fatlas rörande placering vid högskoleenhet.

Statsrådet Göransson kommer senare alt föreslå att
en professur i isotopgeologi inrättas vid naturhistoriska riksmuseet
budgetåret 1989/90.

Vid statistiska centralbyrån inrättas budgetåret
1987/88 två tjänster som professor i statistisk metodutveckling.
Tjänsleinnehavarna skall ha viss tjänstgöring vid universitetet i Stockholm.

Tre gästprofessurer kommer att inrättas den 1 juli
1987. En av tjänsterna benämnd Olof Palmes gästprofessur skall inriktas mot
internafionell politik men också det jämförande studiet av sociala
insututioner. En tjänst avser konstnärligt utvecklingsarbete. Slutligen inräUas
en tjänst för en framstående utländsk kvinnlig forskare.

För de nya professurer som föreslås inför
budgetåret 1987/88 har jag beräknat medel i enlighet med de förslag som lämnats
av UHÄ. De av UHÄ förordade beloppen täcker förutom innehavarens egen lön även
vissa kostnader i anslutning till den nya tjänsten, t.ex. biträdespersonal och
materiel. För de tjänster som föreslås inrättade budgetåren 1988/89 och 1989/90
tar jag endast upp lönekostnaderna. Vilka resurser som bör förknippas med en
nyinrättad professur är beroende av en rad olika faktorer. Av betydelse är bl.
a. om tjänsten är den första i sitt ämne eller om det inom högskoleenheten
redan finns en eller flera professurer i ämnet. Vem som blir innehavare av
tjänsten och vilken närmare forskningsinriktning han eller hon har spelar också
in. Det är därför naturligt alt lokala organ beslutar om vilka resurser som bör
avsättas i anslutning fill en ny. tjänst som professor. Genom att beslut om nya
professurer budgetåren 1988/89 och 1989/90 faUas redan nu, får berörda organ
god tid att förbereda dessa beslut. Jag kommer i det följande att föreslå vissa
förstärkningar av basresurserna under samtliga fakultetsanslag. Kostnader i
samband med de nya professurerna bör bestridas inom ramen för dessa eller genom
omprioriteringar inom den befintliga organisationen. Viss utrustning i
anslutning fill nya professurer bör som hittills bekostas från anslaget
Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheter m.m.

Jag föreslår vidare en rad åtgärder i syfte att
förbättra arbetsmiljön i högskolan.

Stora
delar av högskolan arbetar i dag under knappa villkor, när det gäller tillgång
till utmstning, böcker och materiel. Möjligheter till resor och olika former av
internationella kontakter, som oftast är nödvändiga för det slags arbete det
här gäller, äri prakUken begränsade. De medel som kunnat avsättas för
anskaffning av utrustning har medfört långa avskrivningslider för instrument
och anläggningar av skilda slag.

Som
statsministern tidigare har angivit, har affärsbankerna förklarat sig villiga
att stödja forskningsverksamheten, främst genom medel för utrustning under
treårsperioden, med 200 milj. kr. per år. Jag ser detta som elt mycket viktigt
fillskotl till högskolan. Fortsatta insatser för utrustningsändamål kan komma
att kräva omprioriteringar inom ramen för de resurser som står Ull
högskoleenheternas förfogande. Min företrädare och jag har i
budgetpropositionerna 1985 (prop. 1984/85:100, bil. 10 s. 603) resp. 1986
(prop. 1985/86:100, bil. 10 s. 560) behandlat frågan om utmslningsresurser till
högskolesektorn. Vi har bl.a. angivit vissa riktlinjer för myndigheternas
omprioriteringsarbele. Del har bl. a. gällt medel för s. k. ersättningsanskaffning.
Det arbete som myndigheterna har bedrivit i denna fråga måste enligt min mening
fortsätta så att ett konkret underiag kan redovisas i frågan om hur
erforderliga utmslningsresurser kan skapas efter treårsperioden inom ramen för
högskolans totala resurser. Jag återkommer Ull regeringen i denna fråga.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

Mina förslag i det följande om förstärkningar av
högskolans basresurser uppgår till sammanlagt 12! milj. kr. Jag har därvid
ocksä beaktat de högskolebibliotekens behov. Det sammanlagda resurstillskottet
bör enligt min mening kunna bidra ull all avsevärt förbättra arbetsmiljön inom
högskolan. Härigenom bör ocksä ökningar kunna göras av de resurser som står
till förfogande för forskning av högskolelektorer m.fl. inom ramen för den
särskilda s.k. rörliga resursen.

Jag vill i sammanhanget framhålla det angelägna i
alt högskoleenheterna eftersträvar att hålla en rimlig andel av sina resurser
rörliga. I dag är en mycket stor del av anslagen intecknade genom kostnaderna
för fast anställd personal. Det är givetvis en av anledningarna till att man
lokalt ofta har svårt att avdela ens blygsamma belopp för att ge forskarna
rimliga arbetsvillkor.

Forskningsråden får, vid bifall till mina förslag,
förstärkningar under den närmaste treårsperioden.

Råden är av strategisk betydelse i den svenska
forskningsorganisationen. Deras beslut har i praktiken ett avgörande
inflytande även när det gäller den övriga verksamhetens inriktning och
internationella orientering. De ytterst noggranna bedömningar som föregår
rådens anslagsbeslut är viktiga för att upprätthålla den höga kvaliteten inom
svensk forskning och högre utbildning. Deras betydelse inskränker sig inte bara
till de projektanslag som beviljas enskilda forskare. Sättet all fatta beslut
i råden sätter normer även för användningen av fakultets- och sektorsanslagen.

Råden vittnar samstämmigt om att de med nuvarande
resurser tvingas avslå många ansökningar, som gäller angelägen och
internationellt konkurrenskraftig forskning. En resursförstärkning till
forskning på eget programansvar bör därför, i rimlig utsträckning, kanaliseras
via forskningsråden. Mina förslag i det följande innebär dels förstärkningar
för vissa särskilda forskningsområden, dels en ökning av de medel som fördelas
av rådsorganisationen.

Statsministern
har inledningsvis redovisat de forskningsområden, vars betydelse regeringen
särskilt önskar framhäva under den kommande treårsperioden. Jag kommer i det
följande all beräkna medel för insatser från forskningsrådens sida inom de
prioriterade områdena informaUonsteknologi, bioteknik och kulturvetenskaper.
Vidare kommer jag att föreslå en ökning av forskningsrådens och
forskningsrådsnämndens medel med sammanlagt 43,8 milj. kr. för budgetåret
1987/88. För budgetåren 1988/89 och 1989/90 Ullkommer förstärkningar av
rådsorganisafionens anslag med sammanlagt 18,8 milj. kr. utöver kompensafion
för löne- och prisökningar.

Från
forskningsrådens sida har det länge varit etl önskemål att merkostnader för
ökade löner och priser kompenseras enligt samma principer, som gäller för
anslagen till högskolan. Jag förordar att detta system skall gälla för anslagen
till forskningsråden och forskningsrådsnämnden fr.o.m. budgetåret 1988/89. Det
innebär att rådsorganisationens anslag löne- och pris-omräknas i budgetarbetet
på samma villkor som högskoleanslagen. För avtalsenliga löneökningar, som inte
var kända i sådan tid att de kunnat beaktas i budgetarbetet, utgår - på samma
sätt som för högskoleanslagen — kompensation frän det s.k. täckningsanslaget.
En övergäng till detta system bör högst väsenfiigt förbättra rådens
planeringsförutsättningar.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

10

De projekt, som finansieras via
forskningsrådsnämnden och forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,
är normall av längre varaktighet än ett budgetår. Både för den enskilde
forskaren och för den högskoleenhet där projektet bedrivs är det angeläget alt
få besked för en längre period om och i vilken omfattning elt projekt kan räkna
med stöd. Forskningsråden och forskningsrådsnämnden bör därför bemyndigas att
falla anslagsbeslul för högst tre år. En ökad långsiktighet i rådens
anslagsbeslut ger i sin tur förutsättningar för mer långsiktig planering inom
de berörda högskoleenheterna.

Statsministern har tidigare berört behovet av elt
brett upplagt forskningsprogram om livsmedel. Chefen för jordbmksdepartementet
kommer senare alt lämna en mer utförlig beskrivning av ett sådant program och
föreslå att skogs- och jordbrukets forskningsråd anvisas kraftigt förstärkta
medel för livsmedelsforskning.

Rådsorganisationen inom utbildningsdepartementets
område stöder viss forskning inom livsmedelsområdet. Det förhällandet att
livsmedelsforskning prioriteras genom stora insatser under
jordbmksdepartementets huvudtitel bör icke föranleda forskningsrådsnämnden och
forskningsråden alt avslå vetenskapligt välgmndade projektförslag inom detta
område.

Förslagen i det följande kommer, som framgått av
vad jag redovisat, att innebära väsenUiga förstärkningar av fakulteternas och
forskningsrådens resurser. Den så finansierade verksamheten fär alltså
expandera i ett läge, när så gott som all annan offentlig verksamhet behandlas
restriktivt. Det ligger ett stort förtroende och ansvar i detta.

På många verksamheter ställs genom nedskärningar
härda krav på omprövning och omprioritering. Inom hela den statliga
verksamheten eftersträvas en rafionalisering av det i egentlig mening
adminislrafiva arbetet. KriUk har ofta riktats mot högskolan för ett ymnigt sammanträdande
och en omfattande pappersexercis.

Denna
kritik är förvisso inte invändningsfri. Mycket av det som i dessa sammanhang
mbriceras som byråkrati är en följd av de regler om medbestämmande,
anställningstrygghet och andra sociala rättigheter, som har utsträckts till
samtliga kategorier av anställda under de senaste tjugo åren. Enighet har rått
om syftet med dessa reformer. Konsekvenserna för arbetets uppläggning måste då
bäras av högskolan liksom av andra delar av den statliga verksamheten.

Likafullt bör det gå att ytterligare förenkla,
specialisera och förtydliga förvaltningsarbetet inom högskolan och andra
forskningsorgan. Jag har i årets budgetproposition föreslagit att besparingar
skal! göras inom administrationen för den grundläggande högskoleutbildningen.
Motsvarande krav pä rationalisering av den administrativa verksamheten måste
ställas inom forskning och forskarutbildning. Jag har beaktat detta vid min
beräkning av berörda anslag.

För
vitaliteten i all verksamhet är det angeläget att pröva värdet av det
etablerade och väga det mot nya angelägna insatser. Nyorientering av
verksamheten kan och bör inte åstadkommas enbart genom resursförstärkningar.
En akfiv omprövning av verksamhetens inriktning och uppläggning är nödvändig
för alt de samlade resurserna skall kunna utnyttjas på bästa sätt.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

11

Högskolan ålades i samband med 1984 års
forskningsproposition att under treårsperioden 1984/85—1986/87 göra omfördelningar
motsvarande sex procent av fakultetsanslagen. Vilka omfördelningar som gjorts
skall redovisas i den verksamhetsberättelse för högskolan som lämnas efter
treårsperiodens slut.

Det är angeläget att gå vidare på denna väg. Etl
optimalt resursutnyttjande inom forskning och forskamtbildning kräver en
ständig beredskap till omprövning och omprioritering. Något kvanlifierat mål
för omfördelningarna är i ett längre perspektiv knappast rimligt att
uppställa. De preciserade insatser som avkrävts högskolan under de senaste
åren har endast varit marginella. Den kontinuerliga utvecklingen av högskolans
verksamhet medför i sig betydligt större omprioriteringar. Även
fortsättningsvis kommer en sådan ständig förändring av verksamhetsinriktningen
att vara karaktäristisk för högskolans arbete. Självklart finns en tröghet
inbyggd i forskningsorganisationen liksom i andra organisationer. Det är svårt
att åstadkomma snabba förändringar. En större eller mindre del av resurserna är
på kort och medellång sikt lästa ull viss inriktning av verksamheten. Det är
angeläget alt det interna omprioriteringsarbelet kan leda till en ökning av
högskolans rörliga resurser i vid bemärkelse. Nämnder och styrelser inom
högskolan måste skaffa sig överblick över förändringsmöjiigheterna inom sina
respektive områden och ha beredskap att fatta de ofta svåra beslut, som krävs
för att verksamheten skall kunna nyinriklas.

En gmndprincip i den svenska forskningspolifiken är
alt så långt möjligt inte splittra landets forskningsresurser genom uppbyggnad
av särskilda institut. All slags forskning skall i stället kunna utföras inom
högskolan. Detta har många fördelar. Samtidigt ställs härigenom mycket stora
krav på högskolan. Den externfinansierade verksamheten, och då framför allt den
som finansleras av de statliga sektorsorganen, har vuxit kraftigt under de
senaste femton åren. Enligt den senaste verksamhetsberättelsen för högskolan -
avseende budgetåret 1984/85 - uppgick den externfinansierade delen av
forskningsverksamheten inom teknik, naturvetenskap, medicin och
samhällsvetenskap i genomsnitt till mellan 50 och 55 procent av hela
omslutningen. I de angivna procenttalen ingår medel från forskningsråd,
sektorsorgan och andra finansiärer. Såväl inom som utom högskolan har denna
utveckling givit upphov till diskussioner om balansen mellan skilda
verksamheter. Beställarens önskemål om att fä vissa avgränsade forskningsprojekt
utförda har ansetts leda fill aU tillgängliga resurser i alltför hög grad
tagits i anspråk för dessa ändamål. Utrymme har därför kommit att saknas för
mer gmndläggande och långsiktigt arbete på eget program-ansvar. Också med tanke
på samverkan med näringsliv och förvaltning på längre sikt är det angeläget,
att sådan verksamhet är den dominerande inom högskotan.

En fråga, som i sammanhanget har varit livligt
diskuterad, är vilka regler som bör gälla i fråga om kostnadsansvaret för den
externfinansierade verksamheten. De statliga sektorsorganen betalar utöver de
direkta kostnaderna för projekten endast etl mindre påslag för att täcka
högskolans stora indirekta kostnader (för bibliotek, utrustning, sociala
avgifter, admi-nistrauon etc). Den ofullständiga kostnadsläckningen frän
sektorsorga-

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

12

nens
sida har lett till att högskolans kostnader för olika slag av gemensamma
ändamål tar i anspråk en allt större andel av högskolans egna anslag. De delar
av högskolans egna anslag, som kan användas för mer direkta forskningsändamål,
påverkas givetvis av delta. Detta fär ocksä konsekvenser för vilka som i
praktiken fär möjlighet att avgöra forskningsarbetets närmare inriktning.
Universitetet i Linköping har i sin verksamhetsberättelse framhållit att
arbetet pä eget programansvar får en alltför undanskymd position inom många
institutioner, när nästan all expansion är beroende av externa finansiärers
välvilja.

Den externfinansierade verksamheten inom högskolan
har nu fått en sådan omfattning att dess andel av den totala verksamheten
knappast bör öka ytterligare. Enligt min mening bör dock inte något direkt tak
för den externfinansierade verksamheten anges. De stora olikheterna inom både
den externfinansierade och den egna verksamheten inom högskolan gör det svårt
alt precisera ett sådant. Det måste bedömas lokalt var gränsen för den
externfinansierade verksamheten skall gå. I fortsättningen bör dock högskolan
vara mer selektiv än hitfills, när del gäller alt åla sig olika former av
uppdrag för näringsliv och förvaltning. En noggrann prövning bör göras i varje
enskilt fall och då framför allt i fråga om långsikfighelen i de utomstående
finansiärernas satsningar.

Med
tanke på framtiden är det viktigt att de externa finansiärerna tar ett växande
ansvar för den långsiktiga uppbyggnaden av kunskap ämne för ämne. Ur högskolans
synpunkt är det nödvändigt att delta görs i sädana former att inte negativa
konsekvenser uppstår för arbetet på eget programansvar genom att högskolan så
småningom tvingas att överta ansvaret för personal inom uppdragsforskning ulan
att motsvarande ekonomiska resurser filiförs högskolan.

Bland
de förslag som jag lägger fram i det följande finns exempel pä ett sådant
permanent ansvarstagande för praktiskt moUverad verksamhet. Del sker genom att
det till högskolari överförs medel för tjänster som professor i
nationalekonomi, särskilt utvärderande arbetsmarknadsforskning, kommunal
ekonomi samt invandringsforskning.

Rimlig
hänsyn måste emellertid också las till sektorsorganens och näringslivets
intresse av röriighel i den av dem inifierade och stödda forskningen. Allt
slöd till långsiktig kunskapsuppbyggnad behöver inte vara permanent. Lämpliga
former för Udsbegränsade insatser är finansiering av doktorandtjänster,
forskarassistenttjänster eller sådana högskolelektorstjänster, särskilt
avsedda för långsiktig kunskapsuppbyggnad, som tillkom genom den nyligen
genomförda lärartjänstreformen.

UHÄ
bör noga följa utvecklingen av den externfinansierade verksamheten inom
högskolan med avseende på inriktning, omfattning och former.
Verksamhetsberättelserna bör innehålla redovisningar av deUa. Skulle
utvecklingen bli oförmånlig för högskolan skall UHÄ komma med förslag till de
åtgärder som kan erfordras.

Grundläggande
högskoleutbildning bedrivs idag på ljugofem orter. Fasta resurser för forskning
och forskamtbildning finns vid elva högskoleenheter, belägna i de sju orterna
Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Umeå och Luleå. Enligt
riksdagens tidigare beslut skall de fasta forskningsresurserna inte splittras
ytteriigare utan koncentreras till dessa

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

13

orter.
Efter 1960- och 1970-talens stora satsningar i Linköping, Umeå och Luleå får
också dessa resurser bedömas ha en rimlig spridning över landet.

I runt tal 550 högskolelektorer arbetar vid de
mindre högskoleenheter som inte har fasta resurser för forskning. Det är
angeläget att den kompetens och det intresse för forskning som finns hos många
av dessa personer tas till vara. Det kan ske inom skilda former av
projektorganiserad verksamhet, finansierad med medel från forskningsråd och
andra statliga myndigheter. För utbildningen vid de mindre högskoleenheterna
är det mycket positivt att lärarna har aktuella erfarenheter av egen forskning.
Härigenom skapas ocksä möjligheter till uppdragsforskning i olika delar av
landet, vilket ofta kan vara av stor betydelse för utvecklingen av det lokala
näringslivet.

Forsknings- och högskolepoliliken bör på olika sätt
förbättra möjligheterna för forskningsverksamhet också vid de högskoleenheter
som saknar fasta forskningsresurser. Mina förslag för den kommande
treårsperioden innebär, att medel anvisas för två typer av stöd till forskning
vid mindre högskoleenheter: dels för direkt finansiering av tidsbegränsade
forskningsinsatser av velenskaphgt kvalificerade lärare, som arbetar på eget
programansvar, dels för åtgärder som syftar till att öka dessa lärares
möjligheter att åta sig uppdrag från företag, kommuner och myndigheter i det
närliggande samhället, 1 den senare uppgiften ligger också att förmedla sådana
uppdrag till lärare, som är verksamma vid andra högskolor med eller utan fasta
forskningsresurser.

Lärare vid de mindre högskoleenheterna har liksom
andra lärare inom högskolan möjligheten all få tid för egen forskning
finansierad med medel från den s.k. röriiga resursen. Vissa medel för
högskolelektorers m.fl, forskning har hiuills anvisats via regionstyrelserna. I
enlighet med förslag från UHÄ, kommer jag i det följande att beräkna medel för
detta ändamål under fakultetsanslagen. Berörda fakultetsnämnder har vid
fördelning av medel för forskning ansvar inte bara för den egna högskoleenheten
utan också för högskolelärarna vid mindre högskolor i regionen. Jag utgår från
au nämnderna beaktar detta ansvar. UHÄ har, som stöd för lärarna vid de mindre
högskoleenheterna, föreslagit att fakultetsnämnderna vid fördelningen av de
rörliga resurserna inte skall få avsätta mindre än genomsnittet av de tre
senaste årens tilldelning till var och en av de mindre högskoleenheterna. I
princip bör, enligt min mening, alla ansökningarom forskningsresurser vägas
mot varandra på lika villkor. Det kan dock vara lämpligt att under en
övergångsperiod tillämpa en regel av det slag UHÄ förordat. Efter en tid bör
fakultetsnämnderna ha blivit så förtrogna med högskolelärarna vid de mindre
enheterna och deras behov, att någon särskild öronmärkning av medel inte blir
nödvändig.

Med
anledning av regeringens förslag i 1984 års forskningsproposition anvisade
riksdagen särskilda medel för kontaktsekretariatsfunktioner vid de mindre
högskoleenheterna. Medlen avsåg både kontakter med olika intressenter utanför
högskolan och systematiserade kontakter med högskoleenheterna med fast
forskningsorganisation. Mina förslag i det följande innebär att stödet till
forskningsverksamheten vid de mindre högskoleenheterna ökar kraftigt. De ökade
resurserna skall användas bl.a. för

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

14

den
fortsaUa verksamheten med kontaktsekreterare, som förmedlar uppdrag frän det
närliggande samhället till lärarna vid den egna högskolan eller, om det lämpar
sig bättre, till lärare vid någon annan högskola. 1 det sammanhanget vill jag
understryka vikten av att de på senare år intensifierade kontakterna med
lokala arbetsplatser och fackliga organisationer följs upp. Medlen skall också
användas som stöd i lärarnas arbete med att utarbeta slagkraftiga ansökningar
till fakultetsnämnder, forskningsråd och sektorsorgan genom att exempelvis
anordna seminarier, konferenser och speciell handledning i anslutning fill
projekt.

Prop. 1986/87:80

Bilaga 6 Utbildningsdep.

Sammanfattning av budgetförslaget för forskning och
forskarutbildning inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Medlen för forskning och forskamtbildning kommer vid
bifall fill mina förslag för budgetåret 1987/88 att fördelas på följande sätt.

Medel
för forskning och forskarutbildning fördelade på fakulteter (motsv.)

Humanistiska fakulteterna 226

Teologiska fakulteterna 19

Juridiska fakulteterna 21

Samhällsvetenskapliga fakulteterna 264

Medicinska fakulteterna 541

Odontologiska fakulteterna 60

Farmaceutiska fakulteten 20

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna 529

Tekniska fakulteterna 520

Temaorienterad forskning 23

Gemensamt 48

Summa 2270

Medel
för övrig forskning under utbildningsdepartementets huvudtitel

Forskningsrädsnämnden

49

Humanistisk-samhällsvetenskapliga

forskningsrådet

103

Medicinska
forskningsrådet

220

Naturvetenskapliga
forskningsrådet m.m.

326

Övrigt
forskningsstöd

-
europeisk forskningssamverkan

213

-
forskningsinstitut m.m.

68

- kungl.
biblioteket m.m.

64

Summa

1043

15

Medel
för forskning och forskarutbildning under fakultetsanslagen fördelade på
högskoleenheter.

Milj,
kr.

Högskoleenhet m.m.

Universitetet i Stockholm 251

Tekniska
högskolan i Stockholm 167

Karolinska
institutet 193

Högskolan
för lärarutbildning i Stockholm 4

Universitetet
i Uppsala 379

Universitetet
i Linköping 118

Universitetet
i Lund 420

Universitetet i Göteborg 263

Chalmers
tekniska högskola 146

Universitetet i Umeå 212

Högskolan
i Luleå 53

Ej
fördelat 14

Summa 2222

Prop.
1986/87:80

Bilaga 6 Utbildningsdep.

Vissa
anslagsfrågor

För anslagen till forskning och forskarutbildning har UHÄ
begärt en prisomräkning med 3,5 procent utom för litteratur där ämbetet begärt
10,4 procent. Den generella prisomräkningen gmndar sig på UHÄ:s förslag. För
bokinköp har jag dock beräknat en prisomräkning om 9,5 procent. I löneomräkning
har jag beräknat 85335000 kr. för följande avtal m. m.

Avtal 1984-06-07 om fördelning av
medel för speciella selektiva åtgärder inom ATF-området.

Avtal 1985-04-24 om tilldelning av
medel till högskolorna i Luleå, Skövde, Halmstad och Östersund.

Avtal 1985-05-03 om överföring från
löneplan L till löneplan F av tjänster vid statlig högskoleenhet, överföring
från löneplan L Ull SK av lärare vid medicinsk fakultet samt höjning av
uppdragslillägg till prefekt, dekanus och studierektor.

Avtal 1985-05-03 om ändring av
avtalet 1983-04-20 om anställnings- och arbetsvillkor för doktorander m.fl.

Chefslöneavtal 1985-05-03.

Avtal 1985-10-25 om
myndighetsområden och högsta kostnad enligt L-ATF för budgetåret 1985/86.

Avtal 1985-11-25 om
lönegradsplacering och högsta kostnad för åtgärd enligt L-ATF för perioden
1985-07-01-1986-06-30 för vissa tjänster m. m.

Avtal 1985-11-07 om löner och vissa
andra avlöningsförmåner fr.o.m. den 1 december 1985 och avtal 1985-11-l 1 om
löner m. m. för vissa statliga läkare m.fl. fr.o.m. den 1 december 1985.

Arvode Ull vissa föreläsare m.fl. och vissa övriga
arvoden.

Avtal 1985-12-02 om löner fr.o.m.
1986-01-01 och avtal 1985-11-10 om löner m.m. för vissa statliga läkare m.fl.
fr.o.m. 1986-01-01, löneplans-anknulna arvoden samt avlöningsförstärkningar m.
m.

Professorslöneavlalet 1985-12-20 samt selektiva åtgärder
för professorer per den 1 januaii 1986.

Efter förslag från regeringen har riksdagen bemyndigat
regeringen, eller den myndighet regeringen i sin tur bemyndigar, att medge
överföringar

16

mellan anslag på
statsbudgeten och mellan anslagsposter som har underställts riksdagen. Detta
har bl.a. varit nödvändigt för att erforderliga resurser för handikappåtgärder
skall kunna disponeras pä del sätt riksdagen beslutade om i enlighet med
förslag i prop. 1980/81:100 bil. 12 (UbU 20, rskr. 246). För att samma ordning
skall kunna gälla även i fortsäUning-en behövs ett bemyndigande av denna art.
Regeringen bör därför föreslå riksdagen att lämna ett motsvarande bemyndigande
för budgetåret 1987/88.

För
prisomräkning av fakultetsanslagen har beräknats 18,5 milj. kr.

Sammanfattningsvis
innebär mina förslag följande resursförstärkningar för treårsperioden.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

Resursförstärkningar
budgetåren 1987/88-1989/90 fördelade på ändamål.

Ändamål

Budgetär

(milj,
kr.)

1987/88

1988/89

1989/90

Hela perioden

Basresurser

69,34

23,43

28,13 .

. 120,90

Prioriterade
om-

råden

Bioteknik

35,00

35,00

Informationstek-

nologi'

16,20

4,10

8,50

28,80

Toxikologi

3,00

3,00

6,00

Kulturveten-

skaper

8,17

2,76

2,46

13,39

Polarforskning

10,50

10,50

Övrigt

6,50

6,50

Studiefinansiering

29,96

13,51

13,51

56,98

Forskningsråd

25,11

5,45

13,05

43,61

Professurer

7,20

3,70

4,00

14,90

Övrigt

18,62

1,65

2,75

23,02

Summa

229,60

57,60

72,40

359,60

'
Inkl. professurer inom området. ■

Beloppen avser permanent nivåförslärkning. För t.
ex. informationsteknologi ökar anslagen med 29 milj. kr., varav 16 milj: kr.
utfaller redan budgetåret 1987/88. För bioteknik sker hela ökningen, 35 milj.
kr., redan budgetåret 1987/88.

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 80. Bilaga 6

17

Resursförstärkningarna i
tabellen sammanfallas i följande diagram.

Prop.
1986/87:80

Resursförstärkningar
budgetåren 1987/88-1989/90, fördelade på ändamål Bilaga 6

milj.
kr. Utbildningsdep.

Basresurser Prioriterade Sludiefinansierirg
Forskningsr å d Professurer CVrigl

omr å den

Som underlag för anslagsberäkningarna för
budgetåren 1987/88-1989/90 har berörda myndigheter anmodats lämna förslag som
bl.a. innebär en ökning av forskningsresurserna med fem procent. Myndigheternas
förslag inom detta ökningsalternativ redovisas vid min anmälan av berörda
anslag. Därutöver har myndigheterna fört fram vissa förslag om ytterligare
ökningar.

De förslag som myndigheterna har fört fram i sina
anslagsframställningar och i kompletterande anslagsframställningar och som inte
behandlas i det följande har jag med hänsyn till del statsfinansiella läget
eller av andra skäl inte tagit upp.

Jag övergår nu till all
redovisa vissa särskilda frågor.

Fakul
tetsprogram

UHÄ
har på regeringens uppdrag utrett frågan om fakultetsprogram och har nu
redovisat uppdraget. Redovisningen är uppdelad i två avsnitt, dels ett
principiellt, dels ett där utredningsresuhaten sammanfattas fakultets-vis. I
bilagor har UHÄ redovisat program för alla fakulteter utom den farmaceutiska.

Fakultetsprogram
som planeringsinstrument

UHÄ
föreslär en ordning enligt vilken UHÄ som underlag för en forskningsproposition
vart tredje år redovisar nationella program kompletterade med anslagsäskanden
för hela perioden. Inom ramen för riksdagens anslagsbeslul och de uttalanden
som knyts till dessa disponerar högskoleenheterna resurserna eftei- egen
bedömning. Hur resurserna använts skall redovisas i verksamhetsberättelserna.
Ämbetet anser förslaget innebära en

18

måttfull förskjutning i
riktning mot mera av målstyrning. Med målstyrning följer krav pä uppföljning
och redovisning i efterhand. UHÄ:s verksamhetsberättelser måste utvecklas för
att utgöra en fullständig redovisning av hur resurserna utnyttjas.

Det
finns, anser UHÄ, motiv för fakultetsprogram pä två nivåer: nationellt och
lokalt pä fakultetsnivå. En avvägning mellan de lokala programmen inom ett
fakultelsområde skulle på sikt kunna ge ett nationellt fakultetsprogram.

UHÄ
föreslär en försöksverksamhet inom tvä fakultetsomräden där regering och
riksdag skulle fatta beslut om resurser för forskning och forskarutbildning pä
grundval av fakultetsprogram. Förslaget innebär att de tekniska och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna lokalt får ta över ansvaret för
inrättande av nya professurer och omprövningar av befintliga tjänster. Dessa
båda fakulteter har de mest utvecklade programmen. Tillämpad fullt ut skulle
ordningen innebära att anslagsframställning nästa gång skulle lämnas först år
1989.

För
övriga fakulteter vill UHÄ, om erfarenheterna blir goda och de berörda finner
en ny ordning önskvärd, återkomma med förslag inför den forskningspolifiska
proposition som regeringen förväntas lägga fram för riksdagen år 1990.

Prop.
1986/87:80

Bilaga
6 Utbildningsdep.

Fakultetsprogrammens
utformning och innehåll

Forskningen
i högskolan är en mångskiftande verksamhet. Detta avspeglas i
fakulletsprogrammens växlande uppläggning och omfattning. De olika ämnena eller
disciplinerna har utgjort den grundläggande stmkturen för arbetet med
fakultetsprogram. Ett typiskt sådant förslag till program består av en samling
ämnesvisa redogörelser. För varje ämne ges en beskrivning av dess
arbetsområde, därefter följer ofta en beskrivning av områdets anknytning till
angränsande ämnen. En bild av det internationella lägel ingår i flera program.
1 elt avsnitt "plan för utvecklingen" redovisas i flera program
resursläget och framförs önskemål om ytterligare förstärkningar.

Programmen har utarbetats pä lokal nivå, inom UHÄ
eller av företrädare för forskarna. Vissa program har remitterats och
omarbetats. Programmen har således tillkommit på olika sätt och därigenom har
de också fått olika förankringar, UHÄ framhåller att inget av de redovisade
programmen i bokstavlig mening utgör program för en fakultet.

För
egen del vill jag anföra följande.

UHÄ
har i skriften Forskning i högskolan (UHÄ-rapport 1986:14) på ett
intresseväckande sätt redovisat sin grundsyn på högskolan och det obundna
kunskapssökande!. Redovisningen utgör en bakgrund till vad UHÄ föreslår i
avsnittet Fakultetsprogram som planeringsinstmmenl. Jag delar UHÄ:s
principiella syn i nämnda avsnitt. Likväl kommer jag till en annan praktisk
slutsats i vad avser den roll, som regering och riksdag bör spela och den
användning som regering och riksdag kan ha av särskilt utformade
fakultetsprogram.

Forskning
och forskamtbildning inom ramen för våra fakulteter tar i dag i anspråk stora
resurser. Forskningen har också en allmänt erkänd betydel-

19

se
för utvecklingen och utvecklingsmöjligheterna inom i stort sett alla
samhällssektorer. Mot denna bakgrund är det nödvändigt, att politiskt ansvariga
organ beslutar om verksamhetens huvudsakliga inriktning. Inom
ulbildningsdepartementets område sker detta genom att de anslag som anvisas
till högskolan ges i termer av de olika fakultetsområdena. Det är således på
riksdagen det ankommer att göra den övergripande resursavvägningen mellan
forskning inom teknik, medicin, naturvetenskap, samhällsvetenskap, humaniora
etc. Pä motsvarande sätt ansvarar riksdagen för en övergripande avvägning av
forskningsresurserna till olika områden genom den medelsanvisning, som görs
till forskningsråden för respektive humaniora-samhällsvetenskap, medicin och
naturvetenskap. Riksdagen anger också vad som skall ingå i en mer permanent
basorganisation för forskning genom att ta ställning till inrättande av
ordinarie professurer.

Riksdag och regering svarar också för de allmänt
organisatoriska förutsättningarna för verksamheten. Dessa preciseras för
högskolans del i högskolelagen och högskoleförordningen. För forskningsråden
och forskningsrådsnämnden gäller särskilda instruktioner. Viktigt är alt elt
system byggs upp och vidmakthålls, där olika former av intern kvalitetskontroll
ingår och som ger kvalitetskriterierna stor vikt i det interna beslutsfattandet.
Ett sådant system har vi i dag genom bl.a. de regler som gäller för
tjänstetillsättningar inom högskolan, bedömning av avhandlingar och rådens
granskning av forskningsprojekt. Vetenskapssamhällets interna kontrollmekanismer
är en garanti för att kvalitetskraven i forskningen i största möjliga
utsträckning ligger på en internationell nivå.

Den rollfördelning vi i dag har mellan statsmakten
- regering och riksdag — centrala och lokala myndigheter och forskarna själva
har vuxit fram under läng tid. Den utgår från regeringens och riksdagens
politiska ansvar, svenska myndigheters hävdvunna självständighet samt inte
minst de krav som principen om forskningens frihet ställer. Denna
rollfördelning ger enligt min mening ett väl balanserat inflytande över olika
slag av forskningsfrågor för de från skilda synpunkter berörda.