Prop. 1986/87:85

Regeringens
proposition

1986/87:85

om godkännande av uppsägning av vissa
dubbelbeskattningsavtal

Prop. 1986/87:85

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 12 februari 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att riksdagen godkänner atl vissa dubbelbeskattningsavtal
sägs upp. De länder med vilka avtalsreglering föreslås upphöra är dels vissa
lertilorier eller stater med brittisk eller belgisk anknytning, vilka omfattas
av avtal som ingåtts mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland resp.
Belgien, dels Liberia. Avsikten är att avtalen skall upphöra att gälla vid
nästkommande årsskifte.

1
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 85

Finansdepartementet Prop. 1986/87:85

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om godkännande av uppsägning av vissa
dubbelbeskattningsavtal

1 Äldre avtal ingångna med Storbritannien och Nordirland
samt med Belgien

Sverige
ingick år 1949 ett dubbelbeskattningsavtal med Storbritannien och Nordirland
(prop. 1949:196, BevU 33, rskr 212, SFS 1949:523). Avtalet ersattes år 1960 av
etl nytt avtal (prop. 1960:180, BevU 82, rskr 390, SFS 1961:95). Detta avtal
har i sin tur ersatts av ett nytt avtal år 1983 (SFS 1983:898 och 1984:932).
Varken 1949 eller 1960 års avtal gäller således numera i förhållande till
Storbritannien och Nordirland. Båda dessa avlat hade emellertid under sin
giltighetstid vid olika tillfällen utvidgats lill att gälla även i förhållande
till vissa territorier för vilkas förbindelser med främmande makter
Storbritannien och Nordirland då svarade. Beträffande 1949 års avtal skedde
sädana utvidgningar genom notväxling den 18 december 1953 (SFS 1954:827) och
den 28 maj 1958 (SFS 1959:462). 1960 års avtal utvidgades på motsvarande sätt
genom notväxling den 27 november 1961 (SFS 1962:502). Genom notvä.xHng den 19
januari 1972 (SFS 1972:473) utvidgades 1960 års avtal till all omfatta vissa av
de territorier som tidigare omfattades av 1949 års utvidgning, vilken därvid
upphörde atl gälla i förhållande till dessa territorier.

De flesta av de territorier till vilka utvidgning
sålunda skett är numera självständiga stater. Dessa har, med få undantag,
förklarat sig beredda att tills vidare tillämpa de gamla brittiska avtalen.
Några av de nya staterna har emellertid sagt upp resp. avtalsreglering. I andra
fall har den äldre avialsregleringen ersatts av ett nytt
dubbelbeskattningsavtal, slutet efter förhandlingar direkt mellan Sverige och
resp. stat. De stater och territorier med vilka de äldre avtalsregleringarna
alltjämt gäller framgår av följande uppställning:

1949 års avtal 1960 års avtal Prop. 1986/87:85

— Barbados - Anguilla

— Cypern (tidigare del av

— Falklandsöarna St. Christopher,

— Ghana
(tidigare Guldkusten) Nevis och

— Malavvi
(tidigare Nyasaland) Anguilla)

— Mauritius - Antigua

— Sierra
Leone - Belize (tidigare

— Zimbabwe
(tidigare Syd-Rhodesia) Britt. Honduras)

-
Botswana (tidigare
Protektoratet Bechuanaland)

-
Brittiska Jungfruöarna

-
Dominica

-
Grenada

- Kiribati
(tidigare

Gilberlöarna)

-
Monlserrat

-
St Christopher och Nevis

-
St Lucia

-
St Vincent

-
Seychellerna

-
Swaziland

-
Tuvaiu (tidigare Eiliceöarna)

Vad som sagts ovan i fråga om de brittiska avtalen
år 1949 och år 1960 gäller även beträffande dubbelbeskattningsavtalet med
Belgien år 1953 (SFS 1954:5), vilket i förhållande till Belgien ersatts av ett
nytt avtal år 1965 (SFS 1968:568). 1953 års avtal utvidgades, genom ett avtal
mellan Sverige och Belgien den 12 december 1955, till all omfatta Belgiska
Kongo och mandatområdet Ruanda-Urundi (SFS 1957:594). Avtalet har sedermera
upphört att gälla i förhållandet mellan Sverige och Zaire (Belgiska Kongo) men
gäller alltjämt mellan Sverige och de båda staterna Burundi och Rwanda.

Det torde vara uppenbart, all dessa gamla avtal
inte längre, på elt tillfredsställande sätt löser skatterelationerna mellan
Sverige och de angivna staterna och territorierna, eftersom avtalen inle
beaktar de ändringar i skattelagstiftning och skattepolicy som skett sedan
avtalen ingicks. Vidare bör det observeras, att samtliga de angivna staterna
och territorierna torde få betraktas som utvecklingsländer medan avtalen
ursprungligen slöts mellan industrialiserade stater. Även delta medför, att
avtalen i dag knappast motsvarar de krav som bör ställas på avtal mellan
utvecklingsländer och industriellt utvecklade stater. En annan viktig faktor —
i detta sammanhang kanske den viktigaste - är att många av de angivna staterna
och territorierna, särskilt de västindiska, numera är mer eller mindre
renodlade

s.k. skatteparadis, vilka
genom åtgärder på skatteområdet söker dra till sig Prop. 1986/87:85 utländska
företag. Åtgärderna riktar sig i allmänhet inle till rörelsedrivande företag i
egentlig mening ulan till bl.a. holdingföretag och andra
värdepap-persförvaltande företag. Åtgärderna innebär ofta väsentligt nedsatt inkomstskatt
(bolagsskatt) eller total inkomsiskattebefrielse. Sådana långtgående
skallelättnader i intern skattelagstiftning kan, i förening med ett utnyttjande
av vissa bestämmelser i resp. dubbelbeskattningsavtal, medföra
skatlenedsättning eller skattebefrielse som inte var förutsedd - och än mindre
avsedd - när avtalen utvidgades lill ifrågavarande stater och territorier.

Jag har, efter samråd med chefen för
utrikesdepartementet, funnit att med hänsyn till dessa omständigheter
ifrågavarande avtalsregleringar bör sägas upp i förhållande till samtliga
angivna stater och territorier.

2 Dubbelbeskattningsavtalet med Liberia

Sverige
och Liberia ingick år 1969 ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet (prop. 1969:108, BeU 51, rskr
235, SFS 1969:566). Det ansågs vid denna tidpunkt angeläget att ett avtal
träffades med Liberia med hänsyn lill de svenska intressen som fanns där.
Avtalet har dock inte bidragit till den utveckling av förbindelserna mellan
Sverige och Liberia som då var de båda avtalssla-ternas förhoppning. Den
anknytning som numera kvarstår med Liberia återfinns huvudsakligen på
sjöfartens område. Liberia är i dag världens främsta
"bekvämlighetsflaggland". All segla under liberiansk flagg ger många
fördelar t.ex. låga driftskostnader, skaltefrihet, ingen kontroll och skydd mot
insyn. Dubbelbeskattningsavtalets regler förstärker i viss mån fördelarna pä
skatteområdet.

Mot den här angivna bakgrunden har alltsedan är
1984 frän svensk sida gjorts ansträngningar för att få lill ständ diskussioner
om en revision av avtalet. Med hänsyn till att ingen positiv reaktion på dessa
ansträngningar ännu erhållits saml atl avtalet i nuvarande utformning har vissa
påtagliga nackdelar, som inte i praktiken uppvägs av några fördelar för
Sverige, bör avtalet sägas upp.

3 Uppsägningsförfarandet m.m.

Enligt
uppsägningsbestämmelserna i ifrågavarande avtal skall dessa sägas upp senast
den 30 juni under ett kalenderår. Avtalet upphör därefter att gälla vid utgången
av samma år. Enligt miri uppfattning bör i princip samtliga ifrågavarande
avtaisregleringar upphöra att gälla snarast möjligt varför riksdagens
behandling av propositionen bör ske under våren 1987.

I vilken utsträckning det finns ett svenskt
intresse av att även efter uppsägningen ha avtalsreglering på skatteområdet med
dessa stater och territorier eller med några av dem kan inte bedömas nu. Inte
heller vet vi i vilken utsträckning dessa stater eller territorier
fortsättningsvis önskar ha

en sädan avtalsréglering
med Sverige. Efter samråd med chefen för utri- Prop. 1986/87:85

kesdepartementet har jag funnit att ett lämpligt sätt att utröna detta är alt ••
' ■■

Sverige
i samband nied uppsägningarna förklarar sig berett att, om den andra staten
önskar detta, snarast inleda förhandlingar om ett nytt avtal.

Om förhandlingar inleds kan det vara lämpligt, om
särskilda skäl förelig

ger, att - trots uppsägningen - låta avtalet vara i kraft så länge som

förhandlingar pägär. Detta kan praktiskt ske genom en diplomatisk not- . ■ . .;

växling
mellan Sverige och de berörda staterna. Genom elt sådant förfarande kan
undvikas att en avtalslös tidsperiod uppkommer mellan det gamla avtalet och ett
eventuellt nytt sådant. Med vilka stater en sädan förlängning bör ske får
avgöras från fall till fall. Jag utgär dock ifrån att delta förfarande kommer
till användning endast i undantagsfall. Av nu angivna skäl bör regeringen vara
oförhindrad att föriänga giltighetstiden av avtalen i fråga med viss stat eller
visst område om regeringen anser atl så bör ske.

Beträffande Cypern föreligger redan etl nytt
avtalsuikasl vari förutsätts all det äldre avtalet skall gälla lill dess det
nya träder i kraft. Förhoppningsvis kan det nya avtalet träda i kraft vid
nästkommande årsskifte. I förhållande lill Cypern är min bedömning atl en
uppsägning tills vidare kan anstå för att möjliggöra ett upphörande av det
äldre avtalet i enlighet med bestämmelserna i det nya avtalet.

Om riksdagen godkänner alt
dubbelbeskattningsavtalen sägs upp har jag för avsikt att vid lämplig tidpunkt
föreslå regeringen atl upphäva de kungörelser genom vilka avtalen införlivats
med svensk rätt.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna

dels att följande avtal sägs upp i förhållande till
de stater eller områden som omfattas av dessa:

a)
avtalet mellan Hans Maj:t
Konungen av Sverige och Hans Maj:t Konungen av Storbritannien, Irland och
Brittiska Dominions bortom haven — för Det förenade Konungariket och Norta
Iriand - för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt
beträffande inkomstskatter, undertecknat i London den 30 mars 1949,

b)
avtalet mellan Konungariket
Sveriges regering och Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands
regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt
beträffande inkomstskatter, undertecknat i London den 28 juli 1960,

c)
avtalet mellan Sverige och
Belgien om utsträckning till Belgiska Kongo och mandatområdet Ruanda-Urundi av
tillämpligheten av del mellan Sverige och Belgien den I april 1953 ingångna
avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra
frågor beträffande skaller å inkomst och förmögenhet, undertecknat i Stockholm
den 12 december 1955, samt

d) avtalet
mellan Sverige och Liberia för undvikande av dubbelbe-

skattning
beträffande skatter pä inkomst och förmögenhet, undertecknat Prop.
1986/87:85

i
Stockholm den 29 april 1969,

dels alt regeringen får bestämma att avtalen i
fråga även efter uppsägningen skall gälla, helt eller delvis, i förhållande
till viss stat eller visst område.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987