Prop. 1986/87:86

Regeringens proposition 1986/87:86

om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.

Prop.

1986/87:86

Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 februari 1987.

Pä regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en lag om införande
av äktenskapsbalken och en lag om ikraftträdande av lagen om sambors
gemensamma hem (sambolagen). Både äktenskapsbalken och sambolagen föreslås
träda i kraft den I januari 1988, Vid ikraftträdandet skall den nya
lagstiftningen i princip bli tillämplig i sin helhet även pä äldre äktenskap
och äldre samboförhållanden. För äktenskap som har ingåtts före år 1921
föreslås dock att den äldre giftermålsbalken i huvudsak skall fortsätta att
gälla.

Härjämte föreslås följdändringar i ett stort antal lagar.
De flesta av dessa följdändringar är av lagteknisk art. Ändringar av någon
saklig betydelse föreslås framför allt i brottsbalken och försäkringsavtalslagen
(1927:77). Sålunda föreslås beträffande brottsbalken bl.a. att bestämmelserna
om bodräkt skall upphävas. Ändringarna i försäkringsavtalslagen innebär främst
att reglerna om jämkning av förmånstagarförordnanden förenklas och anpassas
till den nya äktenskapslagstiftningen.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av
lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s.
51), lagrådets yttrande (s. 128) och föredragande statsrådets ställningstaganden
till lagrådets synpunkter (s. 142).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen
måste läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr,

Propositionens
lagförslag Prop. 1986/87:86

1 Förslag till

Lag om införande av äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

Ikraftträdande m.m.

1
§
Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2
§ Genom
äktenskapsbalken upphävs, med den begränsning som följer av denna lag,
giftermålsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad.

3
§ Om det i lag
eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom
bestämmelser i äktenskapsbalken. skall i stället de nya bestämmelserna
tillämpas.

Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om
ändring i giftermålsbalken

4§ Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen
(1970:999) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

5
§ Punkt 5
fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:645) om ändring i
giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt gäller verkan av hemskillnad.

6
§ Punkterna 2
och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854) om ändring i
giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har beslämts enligt äldre
bestämmelser skall dock fullgöras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. För
bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om
jämkning äktenskapsbalken.

7 § Övergångsbestämmelsen lill lagen (1981:360) om ändring
i giftermåls

balken skall fortfarande gälla.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

8
§ Har en make
före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke,
skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om åtgärdens giltighet och den tid
inom vilken klander skall väckas. Detsamma gäller beträffande förfoganden
efter ikraftträdandet, om bodelning skall ske enligt äldre bestämmelser.

9
§ Har före
ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in till domstol för registrering,
skall registreringen ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

10 § Om en gåvohandling som har upprättats före
ikraftträdandet ges in

till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan registreras

enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär
att en gåva Prop. 1986/87:86 skall tillfalla en av dem vid äktenskapets
ingående och har de gift sig före ikraftträdandet, blir gåvan gällande enligt
vad som anges i 8 kap. 12 § första meningen giftermålsbalken även om
äktenskapsförordet ges in till tingsrätten efter ikraftträdandet. I sådana fall
skall registrering ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra
maken en gåva, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens
ansvar för givarens skuld.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken

11 S Har före ikraftträdandet talan om
äktenskapsskillnad väckts eller

den ena maken avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om ett mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär
bodelning, skall sådan dock förrättas genast. 1 fråga om verkan av en sådan
bodelning när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i
äktenskapsbalken tillämpas,

12 § Har ansökan om boskillnad gjorts före
ikraftträdandet, skall äldre

bestämmelser tillämpas.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken

13 § Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken
inletts i en domstol

före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förfa

randet.

Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken

14 § Har ett äktenskapsförord registrerats enligt
bestämmelserna i gifter

målsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte förklaras

ogiltigt på den grunden att rätten inte var behörig enligt äldre bestämmel

ser.

Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före
år 1921

15
§ Lagen
(1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfarande gälla för
äktenskap som har ingåtts före år 1921, om inte annat sägs i det följande. I de
fall då det i den lagen anges att föreskrifter i nya giftermålsbalken skall
tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i
stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas. Bestämmelserna i 7 kap. 4-9
§§ äktenskapsbalken skall därvid tillämpas också till den del de avser enskild
egendom.

16
§ Dä sådant
skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker, skall den make som bäst behöver
makarnas gemensamma bostad ha rätt att få denna. Om egendomen tillhör den andra
maken enskilt, gäller detta dock inte om egendomen har tillfallit denne genom
gåva, arv eller testamente med villkor att den skall tillhöra maken enskilt. En
förutsättning för att en make skall få överta en bostad som tillhör den andra
maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till
omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även
makarnas gemensamma bohag.

Beträffande
vad som avses med makarnas gemensamma bostad och Prop. 1986/87:86 bohag
gäller 7 kap, 4 S äktenskapsbalken. 1 övrigt tillämpas på övertagandet 11 kap.
8 § andra stycket och 10 S äktenskapsbalken. Vad som sägs i 11 kap. 10 § om
giftorättsgods skall i stället avse det samfällda boet.

När den ena maken är död, gäller rätten till övertagande
endast till förmån för den efterlevande maken.

17
S Bestämmelsen
i 9 kap. 5 § äktenskapsbalken om bodelnings form samt bestämmelserna i 10 kap.
3 §, 11 kap. 5 S, 13 kap. 5 S och 17 kap. samma balk skall tillämpas även på
äktenskap som har ingåtts före år 1921. Vad som sägs i dessa bestämmelser om
bodelning skall i stället avse skifte av makarnas bo, och vad som sägs om
giftorättsgods skall avse den egendom som skall skiftas.

18
§ I fall som
avses i 11 § första stycket tillämpas äldre bestämmelser i stället för
bestämmelserna i 16 och 17 §S.

2 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors
gemensamma hem.

Härigenom
föreskrivs följande,

Lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem och denna lag träder i kraft den 1 januari
1988. Genom lagen om sambors gemensamma hem upphävs lagen (1973:651) om ogifta
samboendes gemensamma bostad. Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas,
när samboförhållandet har upphört före ikraftträdandet och när fråga är om
giltigheten av ett förfogande utan samtycke över egendom före ikraftträdandet.

3
Förslag till

Lag om
ändring i föräldrabalken

Prop. 1986/87:86

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken'

dds att 3 kap. I och 2 §§. 6 kap, 20 §. 7 kap. 15 §, 14
kap, 7 §, 15 kap, 12 §, 16 kap. 8 § samt 20 kap. I S skall ha följande lydelse,

dels att det i 14 kap. skall föras in en ny paragraf. 6 a
§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
1 § Vill man som enligt I kap. 1 § skall anses som barns fader vinna förklaring
enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet, skall han
väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar.

Ar mannen
död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter
barnets födelse erkänt barnet som sitt, har var och en som jämte eller näst
efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att
mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne föratom maka arvingar
som avses i 3 kap. / § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan
under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid
mannens död mer än elt år har förflutit från det att talan, som grundats på att
mannen är fader till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om
mer än ett år har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot
mannens dödsbo.

Är mannen
död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter
barnets födelse erkänt barnet som sitt, har den avlidnes maka och var och en
som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att
väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne
förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och
en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt alt väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer
än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader
till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett är har
förflutit sedan anspråk pä samma grund framställts mot mannens dödsbo.

Vill
barn vinna förklaring enligt I kap. 2 § första stycket att viss man ej är dess
fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han är död, hans
arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka arvingar som avses i 3 kap. / §
ärvdabalken, skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot dem som då talan

Vill
barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att viss man inte är
dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han är död,
hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka sådana arvingar som avses i 3
kap. 2 § ärvdabalken, skall talan, såvitt angär dessa, riktas mot den eller

Balken omtryckt 1983:485,

Nuvarande
lydelse

väckes äro närmast till arv.

Föreslagen
lydelse

dem som har den bästa arvsrätten efter mannen när talan
väcks.

Prop. 1986/87:86

6 kap 20
§ 1 mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, för tiden till
dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft, förordna om
vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas
utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas skall motparten beredas
tillfälle att yttra sig över yrkandet. Rätten kan inhämta upplysningar från
socialnämnden i frågan. Har förordnande meddelats, skall rätten när målet
eller ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkstäUighet på samma
sätt som en dom som har vunnit laga kraft men kan när som helst återkallas av
rätten.

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten,
för tiden till dess att frågan har avgjorts ge-no/n en dom eller ett beslut som
har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten
finner skäligt.

Beslut enligt första stycket får meddelas utan
huvudförhandling. Innan beslutet meddelas skall motparten/« tillfälle att
yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar frän socialnämnden i
frågan. Har rätten meddelat elt beslut, skall den ompröva det när målet eller
ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas pä samma
sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst
ändras av rätten.

I mål om
underhåll till barn kan rätten för liden intill dess laga kraft ägande dom
eller heslut föreligger förordna om underhållet efter vad som är skäligt.
Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon endast om det finns
sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll
väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande
som nu nämnts ej meddelas, om flera män är instämda i målet.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas
utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas
tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten
när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

I mål om
underhåll till barn får rätten, för tiden tiU dess att frågan har avgjorts
genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om underhållet
efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge bidrag fär dock åläggas någon endast
om det finns sannolika skäl för all bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om
underhäll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får
beslut om skyldighet att utge bidrag inte meddelas, om flera män är instämda i
målet.

Beslut
enligt första stycket kan meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet
meddelas, skall motparten/å tillfälle att yttra sig i frågan. Har rätten
meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet avgörs.

Nuvarande
lydelse

Förordnande som nu nämnts går / verkställighet lika med
laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

Föreslagen lydelse

Ett beslut enligt denna paragraf jår verkställas på samma
sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst
ändras av rätten.

Prop.
1986/87:86

14 kap.

6a §

En förmyndare får för den omyndiges räkning avstå från
arv på det sätt som anges i 3 kap. 9 § ärvdabalken, otn överförmyndaren samtycker
till åtgärden.

7 §

Inhämtas
ej överförmyndarens samtycke, dä detta enligt 2, 3, 5 eller 6 § bort ske, skall
vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av omyndigs egendom
äga motsvarande tillämpning.

Inhämtas
ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5, 6 eller 6 a bort ske,
skall vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av omyndigs
egendom äga motsvarande tillämpning.

15 kap.

12 §

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller
äger omyndig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall
utgiva handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn
nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att
själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock
fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och
skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om
betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgal.

Äger omyndig att av dödsbo utfå Äger omyndig att av dödsbo utfå

värdehandling eller penningar på värdehandling
eller penningar på

grund av
giftorätt, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör
pliktig atl, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver
undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad
i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel
hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse,
skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om
försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta. I fråga om
pension, livränta eller annan pä grund av försäkring ut-

grund av
bodelning, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör
pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver
undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad
i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet atl inbetala penningmedel
hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse,
skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om
försäkringsbelopp, som den omyndige äger atl själv förvalla. I fråga om
pension, livränta eller annan på grund av försäkring ut-

Nuvarande
lyddse

gående periodisk förmån gäller att inbetalning hos bank
skall ske i den mån förmånen för kalenderår överstiger ett belopp motsvarande
två gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gäller för det året.

Föreslagen
lyddse

Prop. 1986/87:86

1 andra fall än som avses i andra stycket äge
överförmyndaren genom meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller
penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar
hos bank enligt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen
underrätta förmyndaren därom.

I kap.

8§

Innehåller
förteckning över omyndigs egendom uppgift å tillgångar som på grund av
gijiorätt. arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndige, eller upptager
års-räkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka uppgift förut ej
lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad avskrift av
bodelnings- eller skiftes-handling, testamente eller gåvobrev, om sådant
finnes, sä ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits till
överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffenhet, må
avskriften lämnas allenast i erforderiiga delar.

Innehåller
förteckning över omyndigs egendom uppgift å till-gängar som pä grund av
bodelning, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndige, eller upptager
års-räkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka uppgift förut ej
lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad avskrift av
bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvobrev, om sådant
finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits till
överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffenhet, må
avskriften lämnas allenast i erforderiiga delar.

Upptager förteckning, ärsräkning eller sluträkning
värdehandlingar som ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i
15 kap. stadgas, skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två
personer, att värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos
bank skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestär. så ock i
vad mån förbehåll gjorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens samtycke.

20
kap.

1 mål
om faderskap, vårdnad, umgängesrätt, underhåll och omyndighetsförklaring eller
dess hävande äga 15 kap. 29, 30 och 30 a §§ giftermålsbalken motsvarande
tillämpning.

1 mål
om faderskap, vårdnad, umgänge, underhåll och omyndighetsförklaring eller dess
hävande tiUämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988.

2.
Har mannen
avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. I och 2 §§ i deras äldre lydelse
fortfarande tillämpas.

3.
Har talan
väckts före ikraftträdandet, skall 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 § i deras äldre
lydelse fortfarande tillämpas,

4 Förslag
till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 12
kap. 48 § skall upphöra att gälla,

dds att 12 kap. 1, 5, 33, 45, 47, 49, 67 och 70 §§, 20
kap. 1 och 7 §§ samt 22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I2kap.- I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av
hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten
upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas
tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden
skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål
än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med
upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen
av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtils för att
helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses
annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller endast
sådana samboförhåUanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden. Förbehåll som strider mot en
bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har
rätt alt träda i hans ställe, om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som
hyresgästen skall hyra ut i andra hand, fär parterna avtala om förbehåll som
strider mot vad som sägs i detta kapitel om sädana lägenheter, under
förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och
inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för
fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant
förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs
dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt
bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller
landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns
bestämmelser i bostadsan visningslagen (1980:94).

5§
Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alltid säga upp
hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast
efter tre månader från uppsägningen.

' Balken
omtryckt 1971:1209.

Senaste
lydelse av 12 kap, 1984:694.

Nuvarande
lydelse

Om hyresgästen har avlidit, fär dödsboet ocksä inom en
månad från dödsfallet säga upp avtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter en månad från uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar gemensamt och avlider den ena av dem, tillkommer den rätt som
angivits nu dödsboet och efterlevande maken i förening.

Föreslagen
lydelse

Om hyresgästen har avlidit, får dödsboet också inom en
månad frän dödsfallet säga upp avtalet atl upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter en månad från uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar eller sambor gemensamt och avlider den ena av dem, tillkommer
den rätt som angivits nu dödsboet och efterlevande maken eUer sambon i förening.

Prop. 1986/87:86

33 §
Bestämmelserna i 32 § om överlåtelse av hyresrätten gäller också i fråga om
övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har
hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller
huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make
eller sambo, tillagts maken genom bodelning eller arvskifte eller tillagts
sambon genom bodelning eller övertagits av denne enligt 16 § lagen (1987:000)
om sambors gemensanima hem. får dock maken eller sambon träda i hyresgästens
eller dödsboels ställe. Sådan rätt tillkommer även efterievande make som är
ensam arvinge efter hyresgästen.

För lid
efter det att hyresvärden underrättals om att hyresrätten tilllagts
hyresgästens make eller sambo enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans
dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make
eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sädana
förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra
och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts av makar eller
samhor gemensamt.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att
uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen
och hans make, tillagts maken genom bodelning eller skifte med anledning av
boskillnad, äktenskapsskillnad eller hyresgästens död. får dock maken träda i
hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande
make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att
hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt andra stycket svarar
hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet.
Hyresgästens make svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana
förpliktelser enligt avtalet som hänför sig lill tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har
hyrts av makar gemensamt.

Andra—fiärde styckena gäller också när någon har övertagit
hyresrätt enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

45 §

Bestämmelserna i 46-52 §§ gäller vid upplåtelser av
bostadslägenheter, om inte

Nuvarande
Ivddsi

Föreslagen
lyddse

Prop. 1986/87:86

1.
hyresavtalet
avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamål och hyresförhållandet
upphör innan det varat längre än nio månader i följd,

2. lägenheten utgör en del av
upplåtarens egen bostad, eller

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet att upphöra i
förtid på den grunden att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47
eller 48 §.

Har
hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit, att
hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är
överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan
hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast
om den godkänts av hyresnämnden. Hade make som ej har del i hyresrätten sin
bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen
mot den maken endast om han eller hon har godtagit den.

Vad
soni i andra stycket tredje meningen föreskrivs om make galler också sådana
samboende som enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad
har rätt att överta hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.

3,
hyresvärden säger upp hyresförhållandet att upphöra i förlid på den grunden
att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad
handling överenskommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till
förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan
hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast
om den godkänts av hyresnämnden. Hade make eller sambo som ej har del i
hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, fjäller
överenskommelsen mot den maken eller sambon endast om han eller hon har
godtagit den.

Har
lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av att en av dem sagt
upp hyresavtalet eller lill följd av annan omständighet, som hänför sig till
endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är en
med-hyresgäst berättigad att få hyresavtalet förlängt för egen del, om
hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller
ej när hyresrätten är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp avtalet att
upphöra i förtid. Är medhyresgästen make lill den som sagt upp avtalet eller
eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av
avtalet, har han eller hon en så-

Har
lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av att en av dem sagt
upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till
endast en av dem, ej gemensamt rätt till föriängning av hyresavtalet, är en
med-hyresgäst berättigad att få hyresavtalet förlängt för egen del, om
hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu
gäller ej när hyresrätten är förverkad utan atl hyresvärden har sagt upp
avtalet att upphöra i förtid. Är medhyresgästen make eller sambo till den som
sagt upp avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt
till förlängning av avtalet, har

s. 46 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

dan rätt till förlangning även när hyresrätten är
förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran. Detta gäller också
när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet att upphöra i förtid på grund av
förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i
hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att få
det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt till förlängning
av avtalet, har maken, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt att
överta hyresrätten och fä hyresavtalet förlängt för egen del, såvida
hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst. Vad som
sagts nu gäller ocksä när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet på grund av
förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma rätt hans eller hennes
efterlevande make, om dödsboet saknar rätt till föriängning och detta inte har
föranletts av den efterlevande maken. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § samt 55
a § fjärde-sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs
make.

Förlängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket,
svarar båda makarna respektive den efterlevande maken och den avlidne makens
dödsbo för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej
annat har avtalats med hyresvärden.

Föreslagen lydelse

maken eller samhon en sådan rätt till förlangning även när
hyresrätten ar förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran.
Detta gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet att upphöra i
förtid på grund av förverkandet.

Om en
hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo ej har del i
hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att
få det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt till
förlängning av avtalet, har maken eller sambon, om han eller hon har sin
bostad i lägenheten, rätt att överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt
för egen de|, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne
som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ocksä när hyresvärden har sagt upp
hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer
samma rätt hans eller hennes efterlevande make eller sambo, om dödsboet saknar
rätt till förlängning och detta inte har föranletts av den efterlevande maken
eller samhon. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § samt 55 a § (järde-sjätte
styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make och sambo.

Förlängs
ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna eller
samborna respektive den efterlevande maken eller samhon och den avlidne makens
eller sambons dödsbo för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen,
om ej annat har avtalats med hyresvärden.

Prop. 1986/87:86

49 § Har
hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om förlängning av
avtalet enligt 46 § eller 47 § första stycket, är uppsägningen utan verkan, om
inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång hänskjuter tvisten
till hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttat senast vid hyrestidens utgång.

Vill hyresvärden inte samtycka Vill hyresvärden inte samtycka

till
förlängning av hyresavtalet en- till förlängning av hyresavtalet en-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ligt 47 eller 48 §, skall han senast inom en månad efter
det att hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligt
nämnda bestämmelser kan ha rätt till förlängning att flytta. För anmodan
gäller vad som föreskrivs om uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan
verkan, om inte hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter tvisten lill hyresnämnden
eller den som har anmodats ändå flyttar innan tiden för hänskjutande gäll ut.
Har anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får
hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Föreslagen
lydelse

ligt 47 §, skall han senast inom en månad efter det att
hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligt nämnda paragraf
kan ha rätt lill föriängning att flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs
om uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom
en månad därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller den som har anmodats
ändå flyttar innan tiden för hänskjutande gått ut. Har anmodan skett tidigare
än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens
utgång.

Prop. 1986/87:86

Andra stycket tredje och fjärde meningarna gäller också i
fall som avses i 3 § tredje stycket 2.

67 §

Lydelse
enligt prop. 1986/87:37

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som
beror av anställning gäller mot hyresgästen eller den som har rätt att träda
i hyresgästens ställe även om överenskommelsen strider mot bestämmelse i 4,
33-35, 40, 46-54. 55 a eller 66 §, såvida överenskommelsen har formen av
kollektivavtal och pä arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av
organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att
anse såsom central arbetstagarorganisation.

Föreslagen
lydelse

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som
beror av anställning gäller mot hyresgästen eller den som har räft att träda
i hyresgästens ställe även om överenskommelsen strider mot bestämmelse i 4,
33-35, 40. 46, 47. 49—54, 55 a eller 66 §, såvida överenskommelsen har formen
av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation
som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse såsom
central arbetstagarorganisation.

Sådana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första
stycket får tillämpas även när en hyresgäst som inte är medlem av den
avlalsslulande arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete som avses med
avtalet, om

1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden
och hyresgästen är överens om att villkoren skall tilläm

pas eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund av beslut om villkorsänd

ring enligt 54 och 55 §§.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

70 §

Beslut av hyresnämnden i frågor som avses i 16 § andra
stycket, 24 a, 34, 36, 37, 49, 52, 54, 62 eller 64 § överklagas genom besvär
inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

Nuvarande
lydelse

Beslut av hyresnämnden i frågor som avses i 1 § femte
stycket, 35, 40, 45, 56 eller 59 § får inte överklagas.

Föreslagen
lydelse

Beslut av hyresnämnden i frågor som avses i I § sjätte
stycket, 35, 40, 45, 56 eller 59 § fär inte överklagas.

Prop. 1986/87:86

20
kap. 1 § Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning
av förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.

Dödsbo är
icke skyldigt att söka lagfart på förvärv av egendom från den döde i annat fall
än när dödsboet överlåter egendomen. Make som tillskiftats egendom vid bodelning
är ej skyldig att söka lagfart på förvärvet utom när egendomen förut tillhört
andra maken.

Dödsbo
är icke skyldigt alt söka lagfart på förvärv av egendom från den döde i annat
fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make eUer sambo som tillskiftats
egendom vid bodelning är ej skyldig att söka lagfart pä förvärvet ulom när
egendomen förut tillhört den andra maken eller sambon.

7§ Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall
lagfartsansökan förklaras vilande, om

1.
vid köp, byte
eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av tvä
vittnen och överiätelsen ej skett genom statlig myndighet,

2.
fängesmannen ej
har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3.
rättegäng pågår
om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till
denna,

4.
lagfart sökes
på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

5.
vid förvärv
genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning
köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvängsförvärv
inlösen ej fullbordats.

7. vid
överlåtelse överlålaren är gift och förvärvet enligt giftermålsbalkens
bestämmelser är beroende av andra makens samtycke.

8. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt
ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke.

7.
vid överlåtelse
överlätaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende
av den andra makens samtycke,

8.
vid
överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem är beroende av den andra sambons samtycke,
dock endast om ärende om anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2 §
andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen
skedde,

9.
vid överiålelse
genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende
av dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet
har skett genom en

sådan gåva mellan makar som inte

Nuvarande
lydelse

9. förvärvet avser del av fastighet

och är beroende av fastighetsbild

ning,

10. vid
köp eller byte förvärvet är

beroende av att förköp ej sker eller

vid förköp detta ej är fullbordat.

//.
förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan
myndighets tillstånd,

12.
förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss
tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades.

Föreslagen
lydelse

har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11.
förvärvet avser
del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,

13. förvärvet i annat fall enligt lag
är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd,

14. förvärvet är beroende av villkor
och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från
den dag då gåvohandlingen upprättades.

Prop. 1986/87:86

22 kap. 4§ Förekommer icke omständighet som avses i 3 §,
skall ansökan om inteckning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad
samt inteck

ningsansökningen ej medgivits av den som har lagfart,

2. rättegäng pågår om hävande eller återgång av förvärv
av fastigheten

eller om bättre rätt till denna.

3.
sökanden är gift samt andra makens samtycke fordras enligt giftermålsbalkens
bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk icke
givits.

3.
sökanden
är gift samt den andra makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens
bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk inte har
givits,

4.
sökanden
är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligl bestämmelserna i lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem och samtycke eller annan tillåtelse
enligt nämnda lag inte har givits, dock endast om ärende om anteckning i
faslighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen har tagits upp
senast på den inskrivningsdag då inteckning söks,

4. ansökningen enligt lag är bero- 5. ansökningen enligt lag är bero-

ende av
domstols eller annan myn- ende av domstols eller annan myn

dighets tillstånd. dighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten
utfärda bevis om detta (vilandebevis).

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988,

2.
Föreskrifterna
i 12 kap. i deras nya lydelse tillämpas även i fråga om hyresavtal som har
ingåtts före ikraftträdandet. Föreskrifterna i 12 kap. 33 § skall tillämpas i
deras äldre lydelse dels i fråga om bodelning med anledning av boskillnad samt
skifte med anledning av boskillnad eller

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

äktenskapsskillnad,
dels i fall då etl samboförhållande har upphört före ikraftträdandet.

3.
1 fråga om överiåtelser som har
gjorts före ikraftträdandet skall 20 kap. 7 § tillämpas i dess äldre lydelse.

4.
Har en ansökan om inteckning
gjorts före ikraftträdandet, skall 22 kap. 4 § i dess äldre lydelse fortfarande
tillämpas i ärendet.

17
Riksdagen
1986/87. 1 saml. Nr 86

5 Förslag
till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 8
kap, 3 §' skall upphöra att gälla, dels att 8 kap. 4 och 13 S§, 17 kap. 11 !?
och 36 kap. 5 lydelse.

skall ha följande

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Är brott
som i 1 eller 3 sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till
fängelse, lägst sex månader och högst sex är.

Är brott
som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse,
lägst sex månader och högst sex är.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om det avsett sak som någon bar på sig. om gärningsmannen varit
försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen
eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde
eller inneburit synnerligen kännbar skada.

13 § '

Har annat
i detta kapitel omförmält brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats
mot make eller trolovad till gärningsmannen eller till annan vid brottet
medverkande eller mot syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led eller
den som i första svågerlog lika nära är eller mot fosterföräldrar eller fosterbarn,
må åklagare väcka åtal allenast om brottet av målsägande angives till åtal
eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall såsom medverkan
anses jämväl häleri och häleriförseelse.

Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån
eller grovt rån förövats mot

/, någon
som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,

2.
make.
den som är i rätt appeller nedstigande släktskap eller svågerlag. syskon,
svåger eller svägerska eller

3.
någon annan som
på liknande sätt är närstående till gärningsmannen, får åklagaren väcka åtal
endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat ur
allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagis skall med gärningsman
likställas annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till
häleri eller häleriförseelse.

17 kap. 11 § Om någon döljer den som förövat brott,
hjälper honom att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller pä annat dylikt
sätt motverkar att det

' Senaste lydelse av 8 kap, 3 § 1971:874, - Senaste
lydelse 1975:1395, ' Senaste lydelse 1971:874, " Senaste lydelse 1971:874.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling
lill böter eller fängelse i högst två år.

Den som
icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig, dömes
till böter.

Prop. 1986/87:86

Make,
trolovad. syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som I
första svågerlag är lika nära förenad med den brottslige, fosterföräldrar
eller fosterbarn må ej fällas till ansvar enligt denna paragraf.

Till
ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa ined hänsyn till
gärningsmannens förhåUande till den brottslige och övriga omständigheter.

36 kap. 5 S Förverkande till följd av brott av egendom
eller dess värde får, om ej annat har föreskrivits, ske hos

a)
gärningsmannen
eller annan som medverkat till brottet,

b)
den i vars
ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c)
den som genom
brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i 4§,

d) den
som efter brottet förvärvat egendomen på grund av giftorätt. arv eller
testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen pä
annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning til! antagande
om egendomens samband med brottet.

d) den som efter brottet förvärvat egendomen genom
bodelning eller på grund av arv eller testamente eller genom gåva eller som
efter brottet förvärvat egendomen pä annat sätt och därvid haft vetskap om
eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges
i första stycket a)-c), får den ej förklaras förverkad.

Särskild
rätt till egendom som förklaras förverkad består, om ej även den särskilda
rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt
som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör, om egendomen
förklaras förverkad, såvida ej av särskild anledning förordnas att rätten
skall bestå.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1988.

Kapitlet
omtryckt 1986:118.

6 Förslag
till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs ati 10 kap. 9 § räiiegångsbalken
skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

10 9

Tvist om arv eller testamente eller om bodelning mellan
arvingar och efterlevande make skall upptaga. av den rätt, där den döde skolat
svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar / anledning av boskillnad
eller äktenskapsskillnad skall upptagas av den rätt, där mannen skall svara i
tvistemål i allmänhet, eller, om mannen ej är skyldig att i sådant mål svara
vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes I mål. som avses i denna paragraf, ej behörig
domstol enligt vad nu är sagt. upptages målet av Stockholms tingsrätt.

kap.

§ '

Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt
där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar eller samhor skall tas upp
av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av
dem avlidit, skall en hoddnings-tvist tas upp av den rätt där den döde hade att
svara i tvistemål i allmänhet.

Finns det inle någon domstol som är behörig enligl första
eller andra stycket, skall målet tus upp av Stockholms tingsrätt.

1 fråga om klander av bodelning eller arvskifte som har
förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesmanfinns särskilda
bestämmelser.

s. 20 Kontrollera mot PDF

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Beträffande
tvist om bodelning skall äldre bestämmelser fortfarande

tillämpas om talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet,

en av makarna har avlidit före ikraftträdandet eller tvisten gäller bodelning

med anledning av boskillnad.

Senaste
lydelse 1973:649.

s. 21 Kontrollera mot PDF

7 Förslag
till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs atl i 3 kap. 19 § och 15 kap. 1 §
utsökningsbalken ordet "giftermålsbalken" skall bytas ut mot
"äktenskapsbalken".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

s. 22 Kontrollera mot PDF

8 Förslag
till Prop. 1986/87:86

Lagom ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 33 och 34 §§ sjölagen (1891:35 s.
1)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller
ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits:

2.
egendomen ej
kan registreras enligt 11 §;

3.
sökanden ej
styrker sitt förvärv;

4.
fängesmannens
rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat inskrivas där, och
sökandens förvärv icke grundas pä exekutiv försäljning;

5.
åberopad
överlåtelse står i strid med en mot överiåtaren på grund av förvärvsvillkor
gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlålarens
åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet,
villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som
ansökningen göres;

6.
egendomen av
överlätaren tidigare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var
inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning
samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7.
egendomen har
blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring till säkerhet för ett
anspråk mot överlåtaren och ett ärende angående anteckning om åtgärden har
lagils upp senast på den inskrivningsdag då anmälningen eller ansökningen görs
eller överlåtaren har försatts i konkurs före utgången av nämnda
inskrivningsdag;

8.
egendomen sålts
exekutivt till 8. egendomen sålts exekutivt till
annan än sökanden; eller annan än sökanden;

9. förvärvet har skett genom en sådan gåva meUan makar som
inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken; eller

9. det är uppenbart att förvärvet 10. del är uppenbart att förvärvet

av annan grund är ogiltigt eller icke av annan grund är ogiltigt eller icke

kan göras gällande. kan göras gällande.

Första stycket 5-7 utgör ej hinder mot inskrivning av
förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund
av samma förvärv.

34 §

Ansökan enligt 14 § att inskrivning av villkorlig äganderätt
skall avföras ur registret skail avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket
ej iakttagits eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps- Anmälan av skepp eller skepps

bygge för avregistrering skall av- bygge
för avregislrering skall av

slås, om bestämmelsen i 30 § första slås,
om bestämmelsen i 30 § första

stycket ej iakttagits eller avregistre- stycket
ej iakttagits eller avregistre-

' Lagen omtryckt 1985:176, 22

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:86

ringsgrund icke föreligger enligt ringsgrund icke
föreligger enligt

16 §. Vid avregistrering med anled- 16 §. Vid avregistrering med anled

ning av förvärv ha bestämmelserna ning av förvärv ha bestämmelserna

i 33 § första stycket 4-9 och andra i 33 § första stycket 4-10 och andra

stycket motsvarande tillämpning. stycket
motsvarande tillämpning.

Ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur
skeppsregistret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej
iakttagits eller förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 §.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1988.

2.
Har en gåva
mellan makar eller blivande makar skett genom äktenskapsförord som har
registrerats, skall 33 § tillämpas i dess äldre lydelse.

9 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 § lagen (1904:26 s. I)' om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

12 §-

Är äktenskapsmål anhängigt i Är
äktenskapsmål anhängigt i

främmande stat, får här i riket efter främmande stat, får
här i riket efter

vad som finnes skäligt meddelas vad som finnes skäligt meddelas be-

förordnande som avses i 15 kap. slut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§

11 § giftermålsbalken samt 6 kap. äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 §

13 § och 7 kap. 12 § föräldrabalken. och 7 kap. 15 § föräldrabalken. Så-

Sådant förordnande kan när som dant beslut kan när som helst åter-

helst återkallas. . kallas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Senaste
lydelse av lagens rubrik 1971:797. Senaste lydelse 1976:1120.

10 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §' Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning ä
sådan samfällighel, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om
bildande av jaktvårdsomräde, bestående av allenast en fastighet, eller av
fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det lill allenast en
fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemen- Beträffande egendomsförhållan-

skap mellan äkta makar eller del- den som rör makar, sambor, del

ägare i osk'ift dödsbo eller dem, som ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,

äro i bolag samman eller äro reda- redare som ingått överenskommel-

re i samma fartyg eller deltagare i se om partrederi eller deltagare i

samma gruvrörelse, gälle vad där- samma gruvrörelse finns särskilda

om är särskilt stadgat. bestämmelser.

Varf i 15 kap./6 § föräldrabalken Bestämmelserna i 15 kap. /5 §

stadgas skall ej äga tillämpning i föräldrabalken skall inte tUlämpas
i

fråga om försäljning enligt denna fråga om försäljning enligt denna

lag av samfälld fast egendom, vari lag av samfälld fast egendom, vari

omyndig äger del. omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste lydelse 1973:1153. 25

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 104, 105 och 122 §§ lagen
(1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

104 § '

Är
förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens
död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

Har försäkringstagaren efterlämnat make eller
bröstarvinge och hade förordnandet kunnat återkallas av försäkringstagaren,
skall försäkringsbeloppet vid beräkningen av dödsbodelägares giftorätt, rätt
enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken, rätt till vederlag eller
rätt till laglott behandlas som om beloppet hade tillhört boet och tillagts
förmånstagaren genom testamente.

I fråga om tjänstegrupplivförsäkring skall andra stycket
dock ej tillämpas på belopp som på grund av försäkringen tillfaller en make
eller med make likställd person eller någon bröstarvinge.

Efterlämnar försäkringstagaren make eller bröstarvinge och
skulle en tillämpning av förmånstagarför-ordnandet leda lill ett resultat som
är oskäligt mot någon av dem, kan jörordnandet jämkas så att försäkringsbeloppet
helt eller delvis lill-faller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt
beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller
bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till
äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan
om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i
stället för vad som föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning
till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut
sin andel därför att försäkringsbeloppet tillfaller någon annan som förmånstagare,
är denne skyldig att avstå vad som fattas.

Om
rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hälla sig
lill försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116 § andra stycket.

Senaste
lydelse 1981:486,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:86

105

Vid
tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp, som
utfaller efter försäkringstagarens död. skall, där ej annat framgår av
omständigheterna, iakttagas följande:

Har
försäkringstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare, skall, där han vid
sin död var om-gift, förordnandet gälla till förmån för den, med vilken han då
levde i äktenskap.

Äro försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare,
skall förordnandet gälla till förmån för bröstarvinge och. där flera sådana
förmånstagare finnas, envar av dem äga del i försäkringsbeloppet efter de
grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringslaga-ren.

Har
försäkringstagaren insatt make och barn såsom förmånstagare, skall, såframt
fiera förmånstagare finnas, envar av dem taga del i försäkringsbeloppet efter
de grunder, som vid dödsfall gäUa i fråga om bodelning och om sådan förmånstagares
arvsrätt.

Äro försäkringstagarens arvingar insatta såsom
förmånstagare, tage envar av dem del i försäkringsbeloppet efter de grunder,
som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har
försäkringstagaren betecknat sin make som förmånstagare, skaW förordnandet
gälla tUl förmån för den som försäkringstagaren var gift med vid sin död.
Förordnandet skall anses förfallet om mål om äktenskapsskillnad mellan makarna
då pågick.

Är försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare,
skall förordnandet gälla till förmän för försäkringstagarens bröstarvingar.
Försäkringsbeloppet skall fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn som
förmånstagare, skall halva försäkringsbeloppet tUlfalla maken och återstoden
bröstarvingarna. Bröstarvingarnas andel skall fördelas tnellan dem på det
sätt som anges i föregående stycke. Efterlämnar försäkringstagaren bara make
eller bara bröstarvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstarvingarna.

Är
försäkringstagarens arvingar insatta som förmånstagare, skall
försäkringsbeloppet fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om
arvsrätt efter försäkringstagaren.

Vad i 102,
103. 105 och 106 §§ samt 104 § första stycket är för livförsäkring stadgat
beträffande förmånstagare skall äga motsvarande tillämpning, när fråga är om
olycksfalls- eller sjukförsäkring.

Bestämmelserna
i 102 — 106 §§ om förmånstagare tillämpas också vid olycksfalls- och
sjukförsäkring.

s. 27 Kontrollera mot PDF

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har
försäkringstagaren avlidit före ikraftträdandet, skall äldre be

stämmelser fortfarande tillämpas.

Senaste
lydelse 1971:880.

s. 28 Kontrollera mot PDF

12 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser
om gåva

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående
vissa utfästelser om gåva skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Om utfästelse av trolovad eller Om utfästelse av en make alt un-

make att under äktenskapet r///and- der äktenskapet ge den andra ma

ra maken utgiva penningar eUer an- ken en gåva gäller 8 kap. 2 § äk-

nat stadgas i giftermålsbalken. tenskapsbalken.

Angående utfästelse om gåva Bestämmelser otn utfästelse om

som icke må göras gällande under gåva som inte får göras gällande

givarens livstid stadgas i lagen om under givarens livstid finns i ärvda-

arvsavtal, balken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

s. 29 Kontrollera mot PDF

13 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en
lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna
paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall
rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angär

1. medgivande till äktenskap en- I. tillstånd till äktenskap enligt 2

ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller kap. 2 § äktenskapsbalken,

till åtgärd beträffande makars

egendom enligt 6 kap. 6 § nämnda

balk eller förordnande angående

sådan egendoms förvaltning i and

ra faU. ,

2.
talan mot
överförmyndares beslut,

3.
nedsättning av
bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag
eller till fusion,

4.
förvaltning av
stiftelse, eller

5.
tillstånd till
viss förvallningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket 1 fall som avses i andra stycket

skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren do

mare och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet

skall prövas enligt giftermålsbalken skall prövas enligt äktenskapsbal-

eller föräldrabalken, samt eljest av ken, lagen (1987:000) om sambors

minst tre och högst fyra lagfarna gemensamma hem eller föräldra-

domare. Har nämndemän säte i rät- balken, och annars av minst tre och

ten äger 15 kap. 29 och 30 §§ gifter- högst fyra lagfarna domare. När

målsbalken motsvarande tillämp- nämndemän ingår i rätten, skall 14

ning. kap. 17 § äktenskapsbalken tilläm

pas.

Regeringen fär för andra fall än som avses i andra stycket
föreskriva alt ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare
eller god man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap fär
handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

Senaste lydelse 1984:1032. 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag (1969:258) träder i kraft den 1 januari 1971.
Konungen kan dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall
gälla från tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller
vissa underrätter.

Vid
handläggning, som påböriats före lagens ikraftträdande och för vilken enligt
äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överiäggning och
omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser om
rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Prop. 1986/87:86

Har
underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, fär rätten beträffande
visst ärende förordna att handläggning, som enligt 6 § i dess nya lydelse skall
ske med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörias av en
lagfaren domare och nämnd. I sådant fall äger 15 kap. 30 § giftermålsbalken
motsvarande tiUämpning.

Har
underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten beträffande
visst ärende förordna att handläggning, som enligt 6 § i dess nya lydelse skall
ske med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörias av en
lagfaren domare och nämndemän. 1 sådana fall skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken
tillämpas.

1.
Denna lag
(1987:000) träder i kraft den 1 januari 1988.

2.
Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid handläggningen av ärenden i vilka
ansökan har gjorts före ikraftträdandet.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 41 och 42 §§ lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

41 §

Efter
upphovsmannens död äga reglerna om giftorätt, arv och testamente tillämpning
på upphovsrätten. Avträdes boet till förvaltning av boutredningsman, äger
denne icke utan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket pä annat sätt än
förut skett.

Efter
upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket
äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga
på upphovsrätten. Avträds boet till förvaltning av boutredningsman./ör denne
inte ulan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket på annat sätt än som förut
har skett.

Upphovsmannen äger genom testamente, med bindande verkan
även för efterlevande make och bröstarvingar, giva föreskrifter om rättens
utövande eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter.

42 §

Upphovsrätt
må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos någon, till vilken rätten
övergått på grund av giftorätt, arv eller testamente. Samma lag vare
beträffande manuskript, så ock i fråga om exemplar av sådant konstverk som ej
blivit utställt, utbjudet lill salu eller eljest godkänt för offentliggörande.

Upphovsrätt
må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos någon, till vilken rätten
övergått på grund av bodelning, arv eller testamente. Samma lag vare
beträffande manuskript, så ock i fråga om exemplar av sådant konstverk som ej
blivit utställt, utbjudet till salu eller eljest godkänt för offentliggörande.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988.

2.
Har
upphovsmannen avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.

15 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1966:680) om ändring
av vissa underhållsbidrag' ordet "giftermålsbalken" skall bytas ut
mot "äktenskapsbalken".

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Senaste lydelse av 5 § 1981:1192, 32

16
Förslag till

Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs att 4 och 24 §§ lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

För
revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses årligen fyra
revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande, av
bankinspektionen, en av riksgäldsfullmäktige och två pä ordinarie ombudsstämma.
I samma ordning utses lika antal personliga suppleanter. Av de på ombudsstämma
utsedda skall en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer. Den
andre pä ombudsstämma utsedde revisorn och hans suppleant skall äga insikt och
erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbeläning.

Verkställande
direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks-förening eller av
kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse fär ej vara revisor eller
suppleant. Ej heller fär den vara revisor eller suppleant som är tjänsteman
hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till
styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman
hos kassan åt vilken uppdra-gils att ombesörja bokföringen eller
medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller fär den vara revisor
som är eller varit gift med eller sambo till sådan styrelseledamot eller
tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp-
eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det
svågeriag. atl den ene är eller varit gift med den andres syskon.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos
stadshypoteks-förening eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av
föreningsstyrelse fär ej vara revisor eller suppleant. Ej heller får den vara
revisor eller suppleant som är tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad
eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör
eller till sådan tjänsteman hos kassan åt vilken uppdra-gits att ombesöria
bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får
den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot
eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt
upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i
det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller
den sotn på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot
eller tjänsteman som förut nämnts.

24 § För revision av föreningsstyrelses förvaltning och
förenings räkenskaper skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer
jämte suppleanter. Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom.
Ordinarie för-

' Lagen omtryckt 1983:578, Senaste lydelse av lagens
rubrik 1975:653,

3 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 86

Rättelse: S. 39 sista raden tillkommil not 2, S, 40 rad 22
Står: 5. 11, Rättat

till: 5,---- domstolarna, rad 25 Står: 6, Vad av. Rätlat
lill: 6, Vad som

av, S, 42 not 2 ändrad lill not 3

Nuvarande
hdelst

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:86

eningsstämma väljer övriga revisorer och lika många
suppleanter.

Den av
kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och erfarenhet av
rörelse för fastighets- och tomträttsbeläning. Av de valda revisorerna bör en
revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer.

Den som
är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende
ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan
tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdra-gits att ombesörja bokföringen
eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller
suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller varil
gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller tjänsteman som
avses i detta stycket eller den som med honom är i rätt upp-eller nedstigande
släktskap eller svågeriag eller syskon eller är i det svågeriag, att den ene är
eller varit gift med den andres syskon, eller den som på grund av adoption står
i motsvarande förhållande lill styrelseledamot eller tjänsteman som förut
nämnts.

Den som är
tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende
ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan
tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdra-gits att ombesöria bokföringen
eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller
suppleant i samma förening. Ej heller fär den vara revisor som är eller varit
gift med eller sambo lill sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i
detta stycket eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande
släktskap eller svåger-lag eller syskon eller är i det svågerlag, att den ene
är eller varit gift med den andres syskon.

Denna lag
träder i kraft den I januari 1988.

17 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs alt 12 kap. 2 §
fastighetsbildningslagen (1970:988)' skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

s. 35 Kontrollera mot PDF

Utan hinder av villkoren i I § får fastigheter som tillhör
äkta makar var för sig eller innehas med olika rätt i äktenskapet sammanläggas,
om makarna träffar avtal om sin rätt i den fastighet som bildas genom
sammanläggningen. Sådant avtal skall upprättas i samma form som
äktenskapsförord. Tillhör fastigheterna ena maken som enskUd egendom och som
giftorättsgods. skall genoni avtalet bestämmas att den nybildade fastigheten i
sin helhet skall vara den makens enskilda egendom eller giftorättsgods. Tillhör
fastigheterna makarna var för sig, skaU bestämmas att makarna skall äga var sin
andel I den nybildade fastigheten som enskild egendom eller giftorättsgods.
Vardera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat avtalats. Innefattar avtalet
gåva, äger 8 kap. 5 § giftermålsbalken motsvarande tdlämpning.

Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med
villkor att den skall vara hans enskUda egendom eller sotn make erhållit genom
testamente med sådant villkor eller som tillfallit make i arv och om vilken
arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift får ingå i
sammanläggning med stöd av avtal som avses i första stycket endast om den
nybildade fastigheten enligl avtalet skall vara den makens enskilda egendom.

En fastighet som ägs av någon sotn är gift och är dennes
giftorättsgods får inte sainmaiUäggas med en fastighet som är samma makes
enskilda egendom.

Fastigheter
som tillhör makar varför sig får sammanläggas, om makarna träffar skriftligt
avtal om att äga var sin bestämda andel i den nybildade fastigheten och om
vardera makens andel i sin helhet kommer att utgöra den makens giftorättsgods
eller enskilda egendom. Innefattar avtalet gåva, får sammanläggning ske bara
om avtalet har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

Lagen
omtryckt 1971:1035.

s. 36 Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag träder i kraft den I
januari 1988. pop 1986/87-86

2.
Att bestämmelserna i 12 kap. 2
§ inte gäller när äldre giftermålsbalken är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden
föreskrivs i 18 § lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen.

3.
Bestämmelserna i 12 kap. 2 §
skall tillämpas i deras äldre lydelse, om sådant avtal som avses i den lydelsen
har träffals före ikraftträdandet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

18 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lagom ändring i rennäringslagen (1971:437)'

Härigenom föreskrivs att 81 § rennäringslagen (1971:437)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

81 § Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye
ägarens märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga
rum medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke förses med
avbrott för att skilja renen frän andra renar med samma märke. För avbrottsmärkning
fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen i fortsättningen skall
hållas.

För ommärkning eller avbrotts- För ommärkning eller avbrotts

märkning av ren som förvärvats på märkning
av ren som förvärvats på

annan grund än giftorätt, arv eller annan
grund än bodelning, arv eller

testamente fordras dessutom över- testamente
fordras dessutom över

låtarens samtycke. låtarens samtycke.

Ommärkning eller avbrottsmärkning får ske endast i närvaro
av den som samebyns styrelse utser eller inför t\ä vittnen.

Avbrotlsmärke får behållas på ren högst tio är efter det
styrelsens medgivande gavs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Lagen omtryckt 1985:919. 37

s. 38 Kontrollera mot PDF

19 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs atl 11 § bostadsrättslagen
(1971:479)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

II S

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde
i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i
stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare.
En kommun som har förvärvat bostadsrätt lill en bostadslägenhet får ej vägras
medlemskap. Ej heller fär den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv
försäljning eller vid offentlig auktion enligl 10, 12 eller 37 § vägras medlemskap
på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som
anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make,
får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter pä grund av bestämmelse
i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla
liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret.
Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet
övergått till bostadsrältshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med
honom.

I fråga om andel i bostadsrätt I fråga om andel i bostadsrätt

äger första och andra styckena äger första och andra
styckena

tillämpning endast om bostadsrät- tillämpning endast om bostadsrät

ten efter förvärvet innehas av ma- ten efter förvärvet innehas av ma

kar. Vad som .Mr.v «;/gäller ej, om kar eller, om bostadsrätten avser

annat bestämts i stadgarna. bostadslägenhet, av sådana sam-

bor på vilka lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem
skall tillämpas. Vad som nu har sagts gäller ej, om annat har bestämts i
stadgarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen omtryckt 1982:353. 38

s. 39 Kontrollera mot PDF

20 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs alt 8, 9, 16, 19, 22, 23. 25 och 31
S§ rättshjälpsla-gen (1972:429)' skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1986:1041 Föreslagen lydelse

8S Allmän rättshjälp får ej beviljas

1.
i angelägenhet
som skall prövas eller på annat säll behandlas utom riket, om ej den
rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

2.
utlänningar som
varken är eller tidigare varit bosatta här. om det inte finns särskilda skäl
för rättshjälp,

3.
näringsidkare i
angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om ej skäl föreligger för
rättshjälp med hänsyn lill verksamhetens art och begränsade omfattning, hans
ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt,

4.
i fråga om
anspråk som överlåtits lill den rättssökande, om överlåtelsen kan antagas ha
ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5.
för upprättande
av självdekla- 5. för upprättande av självdeklaration, äkten.':kapsförord
eller tes- ralion,

tamente.

6. i mål om boskillnad enligl 9 6. för upprättande av
äkten-

kap. 2 § giftermålsbalken, skapsförord, testamente eller
gåvo

handling.

7. om frågan om rättshjälp kan anstå lill dess en annan
rättslig angelägen

het, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts

slutligt,

8.
ägaren av en
fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller
byggnaden, om han har eller borde ha hafl rättsskyddsförsäkring eller nägot
annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten,

9.
den som ej har
befogat intresse av att fä sin sak behandlad.

1 fråga om visst slag av ärenden som är talrikt
förekommande och normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att
allmän rättshjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighel kan regeringen
förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, ulan att vara
medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk
medborgare i fråga om allmän rättshjälp.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den
rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes
kostnad för

' Lagen omtryckt 1983:487.

Lydelse
enligl riksdagens beslut (prop. 1986/87: 26, JuU 13, rskr. 89). 39

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

2.
bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller
arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under
sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän.

1.
biträde som
varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt.

2.
bevisning vid
allmän domstol, bostadsdomsiolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller
krigsrätt saml nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan
domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3.
utredning i
angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den räiissökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4.
resa och
uppehälle för den rätissökande eller hans ställföreträdare och för vårdare
eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller
annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse
för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning
av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5.
ansökningsavgift
enligt förordningen (1987:000) om avgifter vid de allmänna domstolarna samt
särskild avgift som skall betalas enligt förordningen (1981: 1185) om
utsökningsavgifter,

6.
vad som av
allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4
eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap
eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag
för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

7,
skiftesman som av domstol förordnats alt verkställa bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

7. bodelningsförrättare som har förordnals av domstol att
verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa
sådan bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena
sambon har avlidit.

8. medling enligl 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom
kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid
utredning av faderskap.

16 § Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §,
beviljas av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga
angelägenheten avser

äktenskapsskillnad

boskillnad, dock inle enligl 9 kap. 2 § giftermålsbalken

underhållsbidrag
lill make eller barn

faderskap till barn

vårdnad

umgänge.

underhållsbidrag till make eller barn

faderskap till barn

vårdnad

umgänge.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej
bevilja allmän rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhällsbidrag,
vårdnad eller umgänge. Ej heller fär advokat eller biträdande jurist bevilja
allmän rättshjälp

1. om den rättssökande är dödsbo,

2. om den rättssökande är bosall utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller
på annat sätt

behandlas utom riket.

19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter
uppkommande kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel
betalas även biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp
kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma
gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet
har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts
utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Vad som har sagts nu om ersätt- Vad som har sagts nu om ersätt-

ning till biträde gäller även i fråga ning till
biträde gäller även i fråga

om ersättning till skiftesman. om ersättning till bodelningsförrät-

tare.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6
skall rätten, i stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den
som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen
utgör en kostnad för rättshjälpen,

22 §

Biträde, skiftesman och medlare Biträde, bodelningsförrättare

har rätt till skälig ersättning för ar- och
medlare har rätt till skälig er-

bete, tidsspillan och utlägg som sättning för
arbete, tidsspillan och

uppdraget har krävt. Vid bedöm- utlägg som
uppdraget har krävt,

ningen av vad som är skäligt arvode Vid
bedömningen av vad som är

skall uppdragets art och omfattning skäligt
arvode skall uppdragets art

beaktas. Hänsyn skall också tas till och
omfattning beaktas. Hänsyn

andra omständigheter av betydelse, skall
ocksä tas till andra omständig-

såsom den skicklighet och den om- heter
av betydelse, såsom den

sorg som uppdraget har utförts med skicklighet
och den omsorg som

samt den tid som har lagts ned på uppdraget
har utförts med samt den

uppdraget. Regeringen eller, efter tid
som har lagts ned på uppdraget,

regeringens bemyndigande, dom- Regeringen
eller, efter regeringens

stolsverket fastställer taxa som bemyndigande,
domstolsverket

skall tillämpas vid bestämmande av fastställer
taxa som skall tillämpas

ersättningen. vid bestämmande av ersättningen.

Har
biträde, skiftesman eller Har biträde, boddningsförrät-

medlare genom vårdslöshet eller tare eller
medlare genom värdslös-

försummelse föranlett kostnad för het
eller försummelse föranlett

rättshjälpen, skall detta beaktas vid kostnad
för rättshjälpen, skall detta

ersättningens bestämmande. Om beaktas vid
ersättningens bestäm

biträde missbrukat sin behörighet mande.
Om biträde missbrukat sin

att bevilja allmän rättshjälp eller be- behörighet
att bevilja allmän rätts-

sluta om substitution eller det eljest hjälp
eller besluta om substitution

föreligger särskilda skäl, fär ersätt- eller
det eljest föreligger särskilda 41

Nuvarande
lydelse

ningen jämkas.

Ersättning
till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av domstolen.
Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman fastställes av
rättshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av domstolen.

Föreslagen
lydelse

skäl, fär ersättningen jämkas.

Ersättning
till biträde fastslälles i mål eller ärende vid domstol av domstolen.
Ersättning till biträde i annat fall och till bodelningsförrättare fastställes
av rälishjälpsnämn-den. Ersättning till medlare fastställes av domstolen.

Prop. 1986/87:86

Biträde
får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som
följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet
återbetala vad han uppburit för mycket. 1 fråga om ersättning till skiftesman
och till medlare skall vad som har sagts nu äga motsvarande tillämpning.

Biträde
fär ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som
följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet
återbetala vad han uppburit för mycket. I fråga om ersättning till
bodelningsförrättare och till medlare skall vad som har sagts nu äga
motsvarande tillämpning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

I
angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdomstolen,
marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rättshjälpsnämnden om
utredning. Utan hinder härav fär biträde besluta om utredning av mindre
omfattning. Samma befogenhet tillkommer skiftesman som förordnats i

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol,
bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar
rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav fär biträde besluta om
utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer
bodelningsförrättare.

ärende
om bodelning.

Den som
medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning
enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller
ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen av
domstolen. 1 annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

31 §

1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller
ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i
lag om parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för
ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter
gemensam ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten
ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen.
Om maximibeloppet för den andra makens rältshjälpsavgift skulle ha varit lägre
än hälften av rätlshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas till vad
som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om
beloppet understiger en viss av regeringen fastställd

' Senaste
lydelse 1986:657

s. 43 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om
det med hänsyn till omständigheterna annars är obilligt.

Har / ärende om bodelning Har bodelningsförrättare förord-

skiftesman förordnats och har ena näts
och har ena maken åtnjutit all

maken åtnjutit allmän rättshjälp, män
rättshjälp, skall rättshjälps

skall rättshjälpsnämnden med mot- nämnden
med motsvarande till

svarande tillämpning av andra lämpning av
andra stycket besluta

stycket besluta om kostnaderna för om
kostnaderna för boddningsför-

skifiesmannen och för utredning rallaren och
för utredning som den-

som denne har föranstaltat om. Be- ne
har föranstaltat om. Beslutet om

slutet om ersättningsskyldighet fär ersättningsskyldighet
får verkstäl-

verkställas enligt vad som är före- las
enligt vad som är föreskrivet om

skrivet om allmän domstols dom. allmän
domstols dom.

Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift
tillsammans med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och
tredje styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande
berättigas att få tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande
tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till
viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2.
Har allmän
rättshjälp sökts före ikraftträdandet, gäller 8 § i dess äldre lydelse.

3.
Har någon med
stöd av giftermålsbalken förordnats att vara skiftesman, skall hans rätt till
ersättning för uppdraget prövas enligl äldre bestämmelser.

s. 44 Kontrollera mot PDF

21
Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom
föreskrivs att 33 § vapenlagen (1973:1176)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

33
§ Skjutvapen och därtUI hörande ammunition skall inlösas av staten om

1.
tillstånd som medför rätt all
inneha vapnet har återkallats ulan alt egendomen har förklarats förverkad eller
är lagen i beslag,

2.
vapeninnehavaren har avlidit,

3.
ansökan om lillstånd till inne- 3.
ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats ge- hav av
vapen som förvärvats genom arv, testamente eller på grtt«£ nom
arv, testamente eller bodelav giftorätt har avslagits, ning har
avslagils,

4.
domstol har funnit att vapen,
som innehas av någon som ej är berättigad därtill, ej skall förklaras
förverkat eller åklagaren i ett sådant fall har beslutat all ej föra talan om
förverkande.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen
omtryckt 1981:1360. 44

22
Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs atl tilläggsbestämmelsen 4.6.5
riksdagsordningen' skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Lagutskottet
skall bereda ärenden rörande giftermåls-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda-
eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter till
föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts
beredning. Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsrätt,
bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrält,
skadeståndsrätt, imma-terialrätt, transporträtt, konkursrätt, internationell
privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privairättslig
beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd saml exekutionsväsendet.

Lagutskottet
skall bereda ärenden rörande äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda-
eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter till
föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts
beredning. Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsrätt,
bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrält,
skadeståndsrätt, imma-lerialrätt, transporträtt, konkursrätt, intemationeil
privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privaträttslig
beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd saml exekutionsväsendet.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Riksdagsordningen
omtryckt 1985:1068.

23 Förslag
till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § gruvlagen (1974:342)
skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har
fångesliandling icke företett s eller har tiUstånd till förvärvet ej erhållits
när sådant krävs enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom
m.m.. skall bergmästaren förklara anmälan vara utan verkan. I annat fall skall
han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret.

Bergmästaren skall förklara anmälan utan verkan, om

1. fångeshandlingen inte har fö-

retetts.

2.
tillstånd
till förvärvet inte erhållits när sådant krävs enhgt lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m.m., eller

3.
förvärvet
har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16
kap. äktenskapsbalken.

1 annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i
gruvregistret.

s. 46 Kontrollera mot PDF

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har
en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom äkten

skapsförord som har registrerats, skall 9 kap. 4 § tillämpas i dess äldre

lydelse.

Senaste
lydelse 1982:627.

s. 47 Kontrollera mot PDF

24 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända
borgenärer

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:131) om
kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ När bouppteckning har skett efter en avliden, får
efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller
testamentsexekutör ansöka om kallelse pä den avlidnes okända borgenärer. Var
den avlidne gift, får kallelse sökas även på den efterlevande makens okända
borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket om efterlevande make
gäller också en sådan efterlevande sambo som avses i lagen (1987:000) om samhors
gemensamma hem, om denne har begärt att bodelning skall förrättas enhgt 5 §
samma lag.

3§

När boskillnad har beviljats eUer När ansökan om äktenskapsskill-

det har dömts tiU äktenskapsskill- nad eller anmälan
enligt 9 kap. 1 §

nad, får vardera maken ansöka om andra stycket äktenskapsbalken

kallelse pä egna eller andra makens har gjorts, fär vardera maken ansö-

okända borgenärer. ka om kallelse pä egna eller andra

makens okända borgenärer.

Kallelse pä okända borgenärer får ocksä sökas av
förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har boskillnad beviljats, skall äldre bestämmelser
fortfarande tilläm

pas när det gäller rätten att på grund av boskillnaden ansöka om kallelse på

okända borgenärer.

s. 48 Kontrollera mot PDF

25
Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:37 Föreslagen lydelse

7§

Hembud sker hos hyresnämnden Hembud sker
hos hyresnämnden

genom skriftlig anmälan av genom skriftlig anmälan av

fastighetsägaren. Fastighetsägaren fastighetsägaren.
Fastighetsägaren

skall härvid ge in ett av honom un- skall
härvid ge in ett av honom un

dertecknat skriftligt förslag till kö- dertecknat
skriftligt förslag till kö

peavtal som skall innehålla uppgift peavtal
som skall innehålla uppgift

om köpeskillingen för den hem- om
köpeskillingen för den hem-

bjudna egendomen och övriga vill- bjudna
egendomen och övriga vill

kor för förvärvet. Om det för en kor för
förvärvet. Om det för en

överlåtelse behövs makes sam- överlåtelse
behövs makes sam

tycke enligl 6 kap. 4 § giftermåls- tycke
enligt äktenskapsbalken,

balken, skall makens samtycke ges skall
makens samtycke ges till av-

till avtalsförslaget. talsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första
stycket, skall hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen
inom viss tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandel, anses hembud ha
skett den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inte föreläggandet,
får hembudet avvisas.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1988.

2.
Om avtalsförslaget
har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas.

26
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatoiers rätt
att förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att förvarva arrendestället skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Hembud
sker hos arrendenämnden genom skriftlig anmälan av jordägaren. Jordägare
skall härvid ge in elt av honom undertecknat skriftligt förslag till
köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna
egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs
makes samtycke enligt äktenskapsbalken, skall makens samtycke ges till
avtalsförslaget.

Hembud sker hos arrendenämnden genom skriftlig anmälan av
jordägaren. Jordägare skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt
förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den
hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en
överlåtelse behövs makes samtycke enligt 6 kap. 4 § giftermålsbalken, skall
makens samtycke ges till avtalsförslaget.

Om ett
hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall arrendenämnden
förelägga jordägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer jordägaren
föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer
jordägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2, Om
avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre

bestämmelser fortfarande tillämpas.

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr.

27
Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i konkurslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 S konkurslagen
(1987:000) skall ha följande lydelse.

Lyddse enligt prop. 1986/87:90 Föreslagen lydelse

4 kap. 7 § Bodelning mellan gäldenären och hans make eller
dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergetl sin rätt i avsevärd mån eller
avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott.
går i motsvarande mån åter. om bodelningshandlingen har kommit in lill rätten
senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans
skulder.

Vad som sägs i första stycket om det fallet att gäldenären
har avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ul på hans lott
gäller inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och
överlogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna ill kap. 8 §
äktenskapsbalken.

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:86

Utdrag ur protokoll vid regeringssammmanträde den 4
december 1986

Närvarande: statsministern Carisson. ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen. Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S.
Andersson. Bodström, Göransson. Gradin, Dahl. R. Carlsson. Holmberg, Hellström,
Wickbom, Johansson. Hulterström. Lindqvist, G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om följdlagstiftning till äktenskapsbalken
m.m.

1 Inledning

Regeringen har i prop. 1986/87:1 föreslagit riksdagen att
anta förslag lill

1.
äktenskapsbalk.

2.
lag om ändring
i ärvdabalken, och

3.
lag om sambors
gemensamma hem.

1 fråga om den huvudsakliga innebörden av äktenskapsbalken
och de andra lagförslag som förelagts riksdagen genom propositionen hänvisas
till denna.

Äktenskapsbalken och lagen om sambors gemensamma hem
(sambolagen) innehåller inga ikraftträdande- eller övergångsbestämmelser.
Förslag till sådana bestämmelser läggs fram i denna lagrådsremiss. Den
innehåller ocksä förslag till följdändringar i etl stort antal lagar. De flesta
av dessa följdändringar är av lagteknisk art.

Prop. 1986/87:1 bygger pä förslag som har lagts fram av
familjelagssakkunniga (ledamöter, se prop. s. 37) i betänkandet (SOU 1981:85)
Äktenskapsbalk och på vad som kommit fram vid remissbehandlingen av det
betänkandet. En sammanfattning av betänkandet samt en förteckning över
remissinstanserna och en remissammanställning finns i bilagorna I och 3 till
propositionen.

Betänkandet innehåller också ett förslag till lag om
införande av äktenskapsbalken och förslag till följdlagstiftning. Till
protokollet i förevarande lagstiftningsärende bör dessa lagförslag fogas som
bilaga I.

1 anslutning till den följdlagstiftning som föranleds av
prop. 1986/87:1 bör även behandlas ett förslag till ändring i brottsbalkens
bestämmelser om bodräkt och om åtalsbegränsning för vissa tillgreppsbrott mot
närstående, vilket förslag har lagts fram av förmögenhetsbrottsutredningen (Ju
1976:04) i betänkandet (SOU 1983:50) Översyn av lagstiftningen om
för-mögenhetsbroti ulom gäldenärsbrott (avsnitt 3.4.5 och 12.2.7). Betänkandet
har remissbehandlats.

Förslagen lill följdlagstiftning innehåller sakliga
nyheter av någon bety-

delse framför allt när det gäller brottsbalken och
försäkringsavtalslagen (1927:77), Eftersom del förslag till ändring i 104 §
försäkringsavtalslagen som läggs fram i del följande helt avviker frän de
sakkunnigas, har i oktober 1986 överläggningar i denna del hållits med
företrädare för Stockholms tingsrätt, kammarkollegiet, arvs- och
gåvoskattekommittén (Fi 1984:02), juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.
Sveriges advokatsamfund. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna
advokatbyråer, Sveriges domareförbund. Folksam. Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund och Försäkringsjuridiska föreningen. 1 dessa överläggningar har
även familjelagssakkunnigas sekreterare deltagit.

Under beredningen av förslaget lill ändring i
försäkringsavtalslagen har vidare överiäggningar hållits med företrädare för
justitiedepartementen i de andra nordiska länderna. 1 dessa överläggningar har
också deltagit företrädare för de äklenskapsrältskommittéer som finns i Island
och Norge.

De lagförslag som har lagts fram i prop. 1986/87:1 medför
behov av följdändringar i bl.a. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Denna lag ses för närvarande över av arvs- och gåvoskattekommittén. Chefen för
finansdepartementet avser atl senare lägga fram de förslag lill ändrade
arvsskatteregler som behövs för tiden till dess att en ny arvsskattelagstiftning
på grundval av kommitténs arbete kan träda i kraft. I samband därmed kommer han
också alt lägga fram de förslag till följdändringar i kommunalskattelagen
(1928:370) som behövs. Några följdändringar i dessa lagar föresläs därför inte
i förevarande lagstiftningsärende.

Förslaget till ändrad äktenskapslagstiftning medför också
behov av en ändring genom lag i förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. En sådan
ändring kräver emellertid en ändring av den nordiska konvention som ligger till
grund för förordningen. Inom justitiedepartementet har tagits initiativ till
överiäggningar med övriga nordiska länder i syfte att åstadkomma en sådan
konventionsändring. Jag avser att återkomma i denna fråga i ett senare
lagstiftningsärende när konventionsändringen har kommit till stånd.

Denna lagrådsremiss är disponerad på följande sätt.

I en allmän motivering behandlas frågorna om

äktenskapsbalkens och sambolagens ikraftträdande i avsnitt
2.1,

ändringar i brottsbalken i avsnitt 2.2,

ändringar i försäkringsavtalslagen i avsnitt 2.3, och

övriga följdändringar i avsnitt 2.4.

Mina kommentarer lill de enskilda lagbestämmelserna finns
i specialmotiveringen (avsnitt 4).

Prop. 1986/87:86

2 Allmän motivering

2.1
Äktenskapsbalkens och sambolagens ikraft trädande

Mitt
förslag: Äktenskapsbalken och sambolagen skall träda i kraft den I januari
1988. Den nya lagstiftningen skall i princip bli tillämplig i sin helhet vid
ikraftträdandet.

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer med mitt förslag i den Prop. 1986/87:86 del del
innebär atl de nya lagarna skall bli tillämpliga fullt ut vid ikraftträdandet
(se betänkandet s. 431).

Remissinstanserna: De sakkunnigas förslag har lämnats utan
erinran.

Skälen för mitt förslag: Äktenskapsbalken och sambolagen
innehåller inga ikraftträdande- eller övergångsbestämmelser. I överensstämmelse
med familjelagssakkunnigas förslag bör dessa i stället tas upp i särskilda
lagar, s.k, promuigalionslagar.

När del gäller frågan om lämplig tidpunkt för
ikraftträdandet bör beaktas alt viss, inle alltför kort tid bör förflyta mellan
riksdagens beslut om reformen och reformens ikraftträdande. Enligt min mening
bör tiden inte understiga sex månader. Den liden behövs för all informera
allmänheten om reformen, utbilda praktiskt verksamma jurister i de nya
bestämmelserna och ge allmänheten och dessa jurister möjlighet att vidta
förberedelser inför reformens ikraftträdande. Exempelvis kan testamenten och
äktenskapsförord behöva upprättas eller bytas ut och samboavtal behöva skrivas.

Nyheterna i äktenskapsbalken gäller främst
förmögenhetsordningen i äktenskap och behandlingen av makarnas egendom när etl
äktenskap upplöses. De regler som nu gäller pä detta område tillkom i alll
väsentligt när giftermålsbalken infördes år 1920. De grundar sig alltså på
andra värderingar än dagens, och de framstår delvis som föråldrade. Många av
dem tillämpas inte heller. Genom äktenskapsbalken fär vi en lagstiftning som
bygger på nutida värderingar och som är anpassad till dagens samhälle. Mol
denna bakgrund är det angeläget att äktenskapsbalken i sin helhet blir
tillämplig vid ikraftträdandet. Även praktiska skäl talar för detta. När
giftermålsbalken infördes år 1921 valde man att - med vissa undanlag -låia
äldre giftermålsbalken vara tillämplig pä makars förmögenhetsförhållanden när
äktenskapet hade ingåtts före ikraftträdandet av den nya balken. Under en lång
lid har vi alltså hafl att tillämpa två olika regelssystem. Detta har medfört
stora olägenheter och det är angeläget att en liknande situation inte uppkommer
i framtiden.

Principen bör alltså vara att äktenskapsbalken i sin
helhet skall bli tillämplig omedelbart. Detta kommer inle i konflikt med den
annars gällande, allmänna rättsgrundsatsen alt en ny lag inte bör ges
tillämpning pä rättsförhållanden som har uppkommit före lagens ikraftträdande.
Den rättsgrundsatsen anses nämligen inte gälla på familjerättens område (se KU
1974:60). Trots det bör man givelvis även på del området beakta de skäl som
ligger bakom denna grundsals, när det kan vara motiverat. Det leder till att
vissa undantag bör göras från principen om atl äktenskapsbalken omedelbart
skall fä genomslag fullt ut. Det viktigaste av dessa undanlag är atl de nya
bodelningsreglerna bör bli tillämpliga bara när talan om äktenskapsskillnad
väcks eller den ena maken dör efter ikraftträdandet. Jag återkommer lill detta
i specialmotiveringen.

2.2
Ändringar i brottsbalken

Prop. 1986/87:86

s. 54 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Bestämmelserna om bodräkt i brottsbalken upphävs. Reglerna om
åtalsbegränsning för vissa lillgreppsbrott, som förövats mot närstående, ges en
mera generell utformning. Dessa bör bl.a. omfatta var och en som inte endast
tillfälligt sammanbor med gärningsmannen. Ansvarsfrihetsregeln för närstående
vid skyddande av brottsling ges en utformning som möjliggör en friare
intresseavvägning.

Förmögenhetsbrottsutredningens förslag: Överensstämmer i
allt väsentligt med mitt förslag vad gäller tillgreppsbrotten (se SOU 1983:50
avsnitten 3.4.5 och 12.2.7). Utredningen har inte behandlat frågan om
straffansvar vid skyddande av brottsling.

Remissinstanserna: Förslagen har huvudsakligen tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Av hävd har i svensk rätt vissa
brott behandlats mildare när den brottslige och hans offer äger en viss
samhörighet. De bestämmelser i brottsbalken som innehåller sådana regler bör
ses över i detta sammanhang. Bl.a. måste det övervägas om ett sådant
samboförhällande som omfattas av sambolagen skall jämställas med äktenskap
eller om andra lösningar är lämpligare.

Enligt 8
kap. 3 § skall makar, syskon, föräldrar och barn eller fosterföräldrar och
fosterbarn som stjäl från varandra medan de sammanbor dömas för bodräkt.
Detsamma gäller den som stjäl från dödsbo vari han är delägare eller som stjäl
lösöre vari han är delägare. Straffet är böter eller fängelse i högst ett är.
Om flera medverkat i en stöld och någon av dem skall dömas för bodräkt, skall
även de övriga dömas enligt den bestämmelsen med undanlag för den som handlat
med uppsåt att tillägna sig det tillgripna.

I 8 kap. 13 § finns bestämmelser om åtalsbegränsning vad
gäller tillgreppsbrott som förövats mot vissa närstående. Med undantag för
grov stöld, rån och grovt rån krävs vid sådana brott antingen angivelse från
målsäganden eller att åklagaren finner att åtal är påkallat ur allmän synpunkt.
Kretsen av anhöriga är vid och upptar make eller trolovad till gärningsmannen
eller annan medverkande vid brottet, syskon, släkting i rätt upp- eller
nedstigande led, den som i första svågeriag är lika nära samt fosterföräldrar
och fosterbarn.

Förmögenhetsbrottsutredningen föreslår att bestämmelsen om
bodräkt skall upphävas. Utredningen uttalar i denna fråga följande:

Privilegieringen av vissa stölder såsom bodräkt är
ålderdomlig. Stölder från anhöriga har redan genom åtalsreglerna en tillräcklig
särställning. Stöld från samägare eller dödsbo innebär ofta att ett givet
förtroende sviks och framstår därför inte som mindre straffvärd än annan stöld.
Som påpekats innebär specialregleringen atl strafföreläggande inte kan
förekomma vid bodräkt, trots att det är fråga om en privilegiering. Skäl för
att bibehålla bodräkt som särskilt brott finns därför ej (betänkandet s. 225).

s. 55 Kontrollera mot PDF

Straffbestämmelsen om bodräkt är etl stadgande med gamla
anor. Numera Prop. 1986/87:86 finns dock en sådan bestämmelse kvar endast för
stöldbroii och alltså inte för exempelvis förskingringsbrott. 1 förarbetena
till de gällande bestämmelserna pekades främst på del värde som ligger i atl
bestämmelsen är grundad på en inhemsk tradition och på att beteckningen bodräkt
ansågs lämpligare än stöld eller snatteri (se NJA 11 1942 s. 345; jfr också NJA
11 1962 s, 205).

Bestämmelsen tillämpas förhållandevis sällan. Det hänger
förmodligen samman med de möjligheter åtalsreglerna ger målsäganden att påverka
om älal skall ske. Under åren 1984 och 1985 aktualiserades bestämmelsen om
bodräkt i elt ljugotal fall, varvid ungefär hälften av fallen avgjordes genom
domsiolsförfarande; i resterande fail meddelades ätalsunderläielse.

För egen del vill jag framhålla att uttrycket bodräkt är
ålderdomligt. Detia i kombination med alt benämningen används sä sällan medför
alt det är sannolikt få människor som har klart för sig vad bodräkt innebär. I
och med del kan man ifrågasätta om inte värdet av beteckningen som sådan har
spelat ut sin roll. För mig framstår del som mindre lämpligt all använda en
brottsbenämning vars innebörd inte är allmänt känd.

Som förmögenhetsbroitsuiredningen har anfört kan stölder
från anhöriga redan genom ätalsreglerna anses ha en tillräcklig särställning.
Man kan som tidigare påpekats anta att förklaringen lill atl bodräkt förekommer
sä förhållandevis sällan ligger just i kravet på angivelse från målsäganden.
Enligl min mening är det också rimligt atl målsäganden i stor utsträckning
själv får ha infiytande pä om något som kan betraktas som en
familjeange-lägenhel skall behandlas av rättsväsendet. Beträffande oredlighets-
och trolöshetsbrotten har man också löst intressekonfiikten enbart genom en
ålalsbegränsning.

Jag finner del inte heller stötande att tillgreppsbrott
som begås mellan närstående eller mellan samägare betecknas som stöld eller
snatteri. 1 och för sig kan vissa bodräktstillgrepp framstå som mindre
straffvärda än det traditionella stöldbrottet, vilket för del mesta är ett
angrepp frän någon helt utomstående. Man kan tänka sig situationer vid
känsloladdade separationer som fär de inblandade atl handla pä ett sätt som
annars är dem helt främmande. I ett gemensamt hem kan del vara svårare att
skilja mellan den enes och den andres egendom, framför allt när det gäller
ägodelar som de samboende gemensamt disponerar. Sädana förmildrande
omständigheter kan emellertid vara skäl atl rubricera tillgreppet som snatteri.
Jag vill också peka pä alt del numera finns möjligheter att, om särskilda skäl
föreligger, besluta om åtalsunderiåtelse för exempelvis stöld om man kan anta
atl påföljden blir villkorlig dom.

Å andra sidan kan sägas att tillgrepp frän exempelvis
samägare eller dödsbo kan innebära att etl givet förtroende sviks. Det är ocksä
svårt för de inblandade atl skydda sig mot sädana brott. Dessa framstår därför
knappast som generellt mindre allvarliga än en stöld av annat slag.

Vid en samlad bedömning finner jag att
bodräktsbestämmelsen numera

har spelat ut sin roll och bör upphävas. Den särställning som brott mellan

närstående ändå bör ha får beaktas genom ätalsbegränsningsregeln. Denna

bör dock omarbetas något. 55

s. 56 Kontrollera mot PDF

Förmögenhelsbrottsutredningen har behandlat även denna
fråga. För- Prop. 1986/87:86 utom vissa redaktionella justeringar förordar
utredningen dels att trolovad ersätts med "någon som ej blott tillfälligt
sammanbor med gärningsmannen", dels att svågeriag inte längre skall
utgöra grund för begränsning av åklagarens åtalsrält. Vad gäller trolovad
hänvisar utredningen till att delta begrepp inte längre har någon rättslig
innebörd (betänkandet s. 252). Förslaget har under remissbehandlingen lämnats
utan erinran med undantag för Helsingborgs tingsrätt som menar att trolovning
visserligen inle längre är ett rättsligt begrepp men alt förlovning är vanligt
förekommande och motiverar särbehandling.

I likhet med förmögenhetsbrottsutredningen anser jag att
varie sammanboende mellan målsägande och gärningsman som inte är helt
tillfälligt bör ge målsäganden möjlighet att disponera över åtalet oavsett vad
som är grunden för samboendet. Det betyder att bestämmelsen kommer atl omfatta
såväl samlevnad under äktenskapsliknande former som annan samlevnad. Att någon
närmare utredning inte kommer alt krävas pä denna punkt är enligl min mening en
fördel.

Dessutom bör bestämmelsen liksom nu även omfatta vissa
närstående oberoende av om gärningsmannen bor tillsammans med målsäganden. I
princip anser jag att det saknas anledning att i det hänseendet göra någon
begränsning i förhållande till nuvarande bestämmelse.

Jag vill emellertid ifrågasätta om man bör stanna vid
uppräkningen i den gällande bestämmelsen. Även utanför de grupper som nu
omfattas torde det kunna finnas så nära relationer att en särbehandling är
motiverad. Jag tänker då pä exempelvis barn till ena parten i ett
samboförhållande. Enligl min mening kan en särbehandling av relationen mellan
barnet och den andra parten vara motiverad även om de inle sammanbor
stadigvarande. Det bör beaktas att åtal alltid kan väckas när det är påkallat
från allmän synpunkt. Denna bedömning är givetvis beroende inte bara av
brottets grovhet utan också av hur nära relationen är i det konkreta fallet.

Mot denna bakgrund framstår den ordning som införts i
vissa bestämmelser i rättegångsbalken som tänkbar även i detta sammanhang.
Bl.a. i bestämmelser om jäv och vittnesplikt (se 4 kap. 12 § och 36 kap. 3 §)
finns en exemplifierande uppräkning som avslutas med en angivelse av att
bestämmelsen omfattar även andra som är närstående pä ett liknande sätt (jfr
prop. 1973:30 s. 68). Jag anser att detta är en lämplig avgränsning även när
det gäller åtalsbegränsning av det aktuella slaget.

Jag föreslår också en ändrad utformning av bestämmelserna
om skyddande av brottsling i 17 kap. 11 § brottsbalken samt en mindre ändring
i 36 kap. 5 § brottsbalken om hos vem förverkande lill följd av brott kan ske.
Som följd av att bestämmelsen om bodräkt upphävs bör ocksä 8 kap. 4 §
brottsbalken om grov stöld justeras något. Jag återkommer lill dessa frågor i
specialmotiveringen.

2.3
Ändringar i försäkringsavtalslagen

Prop. 1986/87:86

s. 57 Kontrollera mot PDF

2.3.1 Bakgrund

Familjelagssakkunniga har lagt fram fiera förslag till
ändringar i försäkringslagstiftningen. Förslagen berör framför allt
försäkringsavialslagens bestämmelser om livförsäkringar. De sakkunniga har
bl.a. föreslagit att det inte längre skall vara möjligt att jämka elt förmånstagarförordnande
för atl tillgodose anspråk på giftorätt och laglott (104 § andra och tredje
styckena försäkringsavtalslagen) saml atl det i lagen skall föras in en regel
om hur försäkringsbeloppet skall fördelas när försäkringstagaren inte har gjort
något förmånstagarförordnande.

Jag vill i denna del erinra om atl
försäkringsrättskommitlén (Ju 1974:09) för närvarande arbetar på etl förslag
lill ny lagstiftning om livförsäkringar och andra personförsäkringar. Det kan
förväntas bli framlagt kring årsskiftet 1986/87, Somjag kommer att redovisa
närmare i det följande bör slutlig ställning till vissa av
familjelagssakkunnigas förslag tas först i samband med behandlingen av
försäkringsrättskommilténs kommande förslag. Övriga förslag från de sakkunniga
bör däremot prövas nu. Bl.a. bör övervägas om de nuvarande jämkningsreglerna i
104 S försäkringsavtalslagen skall avskaffas eller ersättas av mer nyanserade
regler.

2.3.2 Jämkning av förmånstagarförordnande

Mitt
förslag: Etl förmånstagarförordnande skall kunna jämkas till förmän för
efterievande make och bröstarvingar, om en tillämpning av förordnandet skulle
leda till oskäliga resultat. En särskild jämkningsregel skall gälla för det
fallet alt försäkringstagaren vid sin död låg i skilsmässa eller var skild utan
att ha gjort bodelning. Den efterlevande maken skall dä ha rätt till jämkning
för atl få ut sin bodelningsandel. Rätten att påkalla jämkning enligt de nya
reglerna skall preskriberas ett år efter det atl bouppteckning har avslutats
eller dödsboanmälan har gjorts.

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer med mitt förslag såvitt gäller det speciella fallet att
försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad
har hunnit göras. I övrigt innebär de sakkunnigas föreslag att det inte skall
finnas några jämkningsmöjligheter i fortsättningen (se betänkandet s. 275-278
och 468-469). En av de sakkunniga är skiljaktig och anser att jämkning bör
kunna ske om någon annan än make eller bröstarvinge är förmånstagare (se
betänkandet s. 488-489).

Remissinstanserna:
Ungefär hälften av de remissinstanser som har berört frågan tillstyrker de
sakkunnigas förslag att det inte längre skall finnas någon allmän
jämkningsmöjlighet, framför allt med hänvisning till den förenkling det
innebär. Övriga ställer sig tvekande eller avvisande, särskilt om laglotten
behålls. Flera remissinstanser diskuterar möjligheterna att förändra nuvarande
regler, de flesta med utgångspunkt frän den reserva-

s. 58 Kontrollera mot PDF

tion som
har avgelts av en av de sakkunniga. Den jämkningsregel som Prop. 1986/87:86
föreslås gälla när försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund av
äktenskapsskillnad har hunnit göras lämnas utan erinran av det fåtal
remissinstanser som har berört den.

Skälen för mitt förslag: Om den som har tecknat försäkring
på sitt eget liv inle har utsett någon förmånstagare, ingår det belopp som
faller ut vid försäkringstagarens död i kvarlåtenskapen och fördelas enligt
vanliga regler om bodelning och arv. Denna situation är emellertid mycket
ovanlig i praktiken. Nästan alltid finns det ett förmånstagarförordnande som
anger vem försäkringsbeloppet skall tillfalla. Förmånstagaren kan vara någon av
försäkringstagarens närmaste anhöriga eller någon utanför den kretsen.

När det finns ett förmånstagarförordnande, är huvudregeln
enligt 104 § första stycket försäkringsavlalslagen att försäkringsbeloppet inte
ingår i kvarlåtenskapen, Förmånstagaren får i stället ett direkt krav mot
försäkringsbolaget och behöver alltså inle gå vägen över dödsboet för att få
ul beloppet. Denna regel motiverades vid försäkringsavtalslagens tillkomst med
att den som ville åstadkomma en rationell familjeförsörining genom försäkring
borde i viss utsträckning ha möjlighet att göra detta pä ett gentemot
dödsbodelägare och borgenärer bindande sätt (se SOU 1925:21 s. 197-198,
återgivet i NJA 11 1927 s. 511-512; jfr ocksä prop. 1927:33 s, 77-78).

För atl inte huvudregeln skall kunna användas till att
kringgå de tvingande reglerna om giftorätt och laglott m.m. begränsas
emellertid i paragrafens andra stycke verkningarna av försäkringstagarens
förordnande. Vid beräkning av dödsbodelägares giftorätt, rätt enligt 13 kap. 12
§ andra stycket giftermålsbalken (den s.k. basbeloppsregeln), rätt till
vederlag eller rätt till laglott skall försäkringsbeloppet behandlas som om det
hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Ibland måste
förmånstagaren avstå en del av försäkringsbeloppet till försäkringstagarens
make eller bröstarvingar, men i första hand är det fördelningen av den egentliga
bobehällningen som påverkas. Ett exempel kan belysa detta. Om den döde
efleriämnar make och ett barn och bobehållningen uppgår till 300000 kr saml
försäkringsbeloppet till 100 000 kr (utomstående förmånstagare), blir den
efterlevande makens bodelningsandel efter jämkning 200000 kr och barnets
laglott 100000. Genom all påkalla tillämpning av 104 § kan den efterlevande
maken alltså föra över 50000 kr frän barnet till sig själv. Förmånstagarens
rätt påverkas inte.

Jämkningsregeln i andra stycket gäller inte om
försäkringstagaren har gjort förordnandet oåterkalleligt på det sätt som
framgår av 102 § andra meningen försäkringsavlalslagen. Den gäller inte heller
för sädana belopp från tjänstegrupplivförsäkring som tillfaller make, sambo
eller bröstarvinge (104 § tredje stycket), och den gäller över huvud taget
inte för belopp frän olycksfalls-eller sjukförsäkring (122 §). - En närmare
redogörelse för reglernas innebörd samt deras inverkan pä arvsbeskattningen
finns i betänkandet (s. 266-268).

Den nordiska enigheten på detta område är begränsad. I
Finland har

man inte någon direkt motsvarighet till 104 § andra stycket (vissa bestäm

melser i den finländska arvslagstiftningen fyller dock en liknande funk- 58

s. 59 Kontrollera mot PDF

tion), och i Danmark kan jämkning inte göras gällande mot
make eller Prop. 1986/87:86 bröstarvinge, 1 Norge, där man hittills har haft
regler som legat relativt nära de svenska, har forsikringsavtalelovuivalget
föreslagit atl försäkrings-avtalslagens nuvarande regler skall ersättas av en
mera skönsmässig bedömning. Om en tillämpning av förordnandet skulle vara
"klart urimdig" mot make eller bröstarvinge som försäkringstagaren
försöride eller var skyldig att försöria. skall jämkning kunna ske. Vid
prövningen skall man fästa vikt vid syftet med förordnandet, den försörides och
förmånstagarens behov och om den försörjde hade fått besked om förordnandet i
skälig tid före dödsfallet (se NOU 1983:56 s. 14, 115 och 127-129).

Det nuvarande svenska regelsystemet är behäftat med
påtagliga brister. Reglerna är komplicerade och svåra att tillämpa, särskilt
när de skall användas tillsammans med bestämmelserna i arvs- och
gåvoskaltelagen om beskattning av förmänstagarförvärv. Utöver vad de sakkunniga
har behandlat uppkommer det åtskilliga svårlösta problem, t.ex. om någon av de
i 104 § andra stycket angivna rättigheterna har kränkts av fiera försäkringar
av olika slag och det råder tvist om i vilken ordning försäkringarna skall tas
i anspråk; skillnaden mellan försäkringarna kan vara av skaltemässig art eller
avse utmätningsskyddel. Besvärliga lillämpningsfrågor uppkommer ocksä om
försäkringstagaren har gjort ett testamente som skall tillämpas samtidigt med
förmånstagarförordnandel. Det är sannolikt få försäkringstagare som kan
överblicka det samlade resultatet av sina förfoganden. Reglerna är enligt min
mening krångligare än som bör godtas i ett ämne som berör praktiskt taget alla
medborgare.

Till detta kommer att reglerna inte utgör nägot verksamt
skydd mot illojala förfoganden. Redan genom ett meddelande till förmånstagaren
att förordnandet skall vara oåterkalleligt sätter försäkringstagaren reglerna
ur spel. En annan möjlighet är att försäkringen överlåts till förmånstagaren
eller frän början tecknas i hans namn, så att han blir ägare till försäkringen
redan före försäkringsfallet. Å andra sidan kan reglerna, om dessa möjligheter
inte utnytt-as, leda till att försäkringstagarens vilja sätts ät sidan i mänga
fall där han har haft goda skäl för sitt förordnande och där det skulle ha
varit fullt rimligt att förordnandet följdes.

I remissyttrandena har diskuterats en del möjliga
förändringar inom ramen för det nuvarande systemet. En möjlighet som har nämnts
är att jämkning skulle kunna ske vid kapitalförsäkring enligt kommunalskattelagen
(1928:370) men inte vid pensionsförsäkring. En annan möjlighet är alt man
beträffande en efterlevande make skulle jämka bara för all tillgodose makens
rätt enligt basbeloppsregeln (13 kap. 12 § giftermålsbalken). Det förslaget
förutsatte emellertid att laglotten skulle avskaffas i enlighet med de
sakkunnigas förslag. Enligt vad som har föreslagits i prop. 1986/87:1 skall
laglotten behällas. En ytterligare möjlighet är att man, som en av de
sakkunniga och fiera remissinstanser har föreslagit, skulle jämka bara om
förmånstagaren är någon annan än make eller bröstarvinge (jfr vad som nyss
sagts om dansk rätt; se också Hanseus i Nordisk Försäkringstidskrift 1983 s.
320).

Liksom de sakkunniga anser jag att varie lösning som
innebär att man

gör hypotetiska beräkningar och en mekanisk jämkning efter samma linjer 59

s. 60 Kontrollera mot PDF

som nu
blir olämplig. Även med olika tänkbara förändringar inom den Prop.
1986/87:86 nuvarande ramen blir systemet krångligt. Resultatet blir ofta svårt
att förutse och inte sällan otillfredsställande.

Men samtidigt innebär den ståndpunkt i fråga om laglotlen
och skyddet för efterlevande make somjag har intagit i propositionen om
äktenskapsbalk m. m. (avsnitt 2.5.1 -2.5.4) atl jag inte kan ansluta mig till
de sakkunnigas förslag att helt avstå från en allmän jämkningsmöjlighet. Jag
menar visserligen att man bör respektera försäkringstagarens vilja i större utsträckning
än enligt nuvarande regler. Men särskilt med tanke på barn som inte bor eller
har bott tillsammans med båda föräldrarna bör man inte utesluta varie möjlighet
till jämkning. Ett förordnande bör även i fortsättningen kunna jämkas eller
sättas åt sidan helt, om en tillämpning av förordnandet skulle leda till ett
oskäligt resultat. Det bör härvid göras en helhetsbedömning av samtliga
omständigheter. Bedömningen bör således göras mer nyanserad än för närvarande.
Särskilt bör man beakta vilka skäl försäkringstagaren har haft för sitt
förordnande samt de ekonomiska förhållandena på ömse sidor. Jag förordar
alltså en jämkningsregel av detta slag.

Jag övergår nu till att behandla frågan om den närmare
utformningen av en sådan regel. Jag vill nämna atl den lösning somjag har
stannat för i allt väsentligt har godtagits vid de överläggningar med olika
berörda intressen-ler som har hållits i lagstiftningsärendet (se avsnitt 1). Inte
heller har man vid de nordiska överläggningar som hållits haft något att erinra
mot atl man i Sverige nu lägger fram förslag med detta innehåll.

Liksom för närvarande bör jämkning kunna begäras bara av
försäkringstagarens make och bröstarvingar. Men för att göra det möjligt att
ta hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga bör jämkning enligt
den nya regeln, till skillnad frän vad som gäller för närvarande, vara möjlig
vid alla typer av personförsäkring och oavsett om förmånstagarförordnandel har
kunnat återkallas. En annan sak är att bedömningen huruvida jämkning skall ske
naturligtvis påverkas av sådana omständigheter som vilken typ av försäkring det
gäller och av om förordnandet har gjorts oåterkalleligt.

En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om även en
efterlevande sambo skall kunna påkalla jämkning. Enligt den nya sambolagen har
sambor emellertid inte rätt att vara med och dela på annan egendom än sådan som
utgör bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande. Försäkring
ingår alltså inte i den egendom som skall delas mellan sambor. De har inte
heller rätt till arv efter varandra. Jämkningsregeln bör därför inle göras
tillämplig pä sambor.

Jämkningen bör vara en angelägenhet bara mellan
förmånstagaren och

den som begär jämkning. Förekomsten av en försäkring bör alltså inte

längre påverka fördelningen av den egentliga bobehållningen. En sådan

ändring, som ligger i linje med huvudtankarna bakom försäkringsavlalsla

gen, gör systemet begripligare för den enskilde och medför en avsevärd

förenkling. Det är främst i skärningspunkten mellan å ena sidan de vanliga

reglerna om bodelning och arv och å andra sidan de speciella fördelnings

reglerna i försäkringslagstiftningen som de nuvarande svårigheterna har

uppstått. 60

s. 61 Kontrollera mot PDF

För närvarande är krav pä jämkning enligl 104 § andra
stycket bara Prop. 1986/87:86 underkastat den allmänna tioåriga preskriptionen
enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130); jfr NJA 1976 s, 90, Att
jämkningskrav på sä sätt kan framställas även efter lång tid kan leda till
olyckliga resultat i enskilda fall. Del har därför vid olika tillfällen
framförts önskemål om införande av en särskild tidsfrist (se yttrande av
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund i det angivna rättsfallsreferalet).
Önskemålen är enligt min mening befogade, och de vinner i styrka om jämkningen
i fortsättningen skall göras efter en skälighetsbedömning.

Jag föreslär därför att möjligheten att begära jämkning
enligl den nya regeln begränsas till en tid av ett är från det atl
bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes.
Regeln stämmer i huvudsak med vad som enligl 7 kap. 4 § andra stycket
ärvdabalken gäller om krav pä nedsättning av gåva. En motsvarande bestämmelse
ingår i del norska förslaget.

Om det vid försäkringstagarens död pågår mål om
äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans eller hennes make, skall
enligt 9 kap. 11 § äktenskapsbalken bodelning göras enligl de regler som gäller
för bodelning efter äktenskapsskillnad. Detsamma gäller givetvis om det vid
dödsfallet redan har dömts till äktenskapsskillnad men bodelning inte har
gjorts.

Vid en sådan bodelning behandlas försäkringar, om de inte
innefattar rätt lill egen pension (dvs. sådan pension som avses i 10 kap. 3 §
andra stycket äktenskapsbalken), som andra tillgångar. Det värde som försäkringen
hade vid den tidpunkt som är avgörande för bodelning beaktas alltså i
bodelningen. Om del vid försäkringsfallet gäller ett förmånstagarförordnande
till förmån för någon annan än maken, kommer emellertid försäkringsbeloppet
atl tillfalla förmånstagaren. Detta kan leda till att maken inte kan få ut sin
andel i bodelningen.

De sakkunniga föreslär att försäkringen i denna situation
skall beaktas med det värde den hade före försäkringsfallet och alt förmånstagaren
vid behov skall vara tvungen att avstå så mycket av försäkringsbeloppet som
behövs för att maken skall få ut sin andel i bodelningen. Som mest kan
förmånstagaren bli tvungen att avstå frän hälften av det värde försäkringen
hade före dödsfallet.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning. Genom en regel av
det slag som de sakkunniga har föreslagit förhindras att den efterievande
makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet. Den etlårsfrist somjag
nyss har föreslagit bör dock gälla också för den nu behandlade typen av jämkningskrav.

Sammanfattning
av skälen för mitt förslag: Nuvarande jämkningsregler

är alltför krångliga och svårtillämpade. De leder också till slumpartade och

ibland olämpliga resultat. De bör därför ersättas av en smidigare regel, som

dels gör det möjligt att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet,

dels gör jämkningen till en angelägenhet bara mellan förmånstagaren och

den som begär jämkning. För det speciella fallet att försäkringstagaren

avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad har hunnit

göras, bör det införas en regel som garanterar att den andra makens rätt i 61

bodelningen
inte försämras genom dödsfallet.

2.3.3
Underrättelse om förmånstagarförordnande till försäkringstagarens make

Prop.
1986/87:86

Min
bedömning: Några lagbestämmelser om skyldighet för försäkringstagaren och
försäkringsbolaget atl underrätta försäkringstagarens make om etl
förmånstagarförordnande bör inte införas.

Familjelagssakkunnigas förslag: Försäkringstagaren skall
vara skyldig att underrätta sin make, om försäkringstagaren sätter in eller
utesluter maken som förmånstagare. Några sanktioner för en försäkringstagare
som underlåter att hälla sin make underrättad föreslås inte.
Försäkringsbolaget skall vara skyldigt att på förfrågan underrätta maken om i
vilken omfattning denne är förmånstagare. Det förslagel kräver en ändring i
försäkringsrörelselagen, där utlämnande av sådana uppgifter nu förbjuds (se
betänkandet s. 65, 80-81, 278-280, 465-466 och 477). En av experterna avstyrker
förslagen (se belänkandet s. 492—493),

Remissinstanserna: De fiesta remissinstanser som har
berört frågan är tveksamma eller negativa till de sakkunnigas förslag. Särskilt
förslaget om försäkringsbolagets upplysningsskyldighel har mött kritik. Endast
försäkringsinspektionen tillstyrker båda förslagen.

Skälen för min bedömning: Enligt 1 kap. 4 §
äktenskapsbalken skall makar lämna varandra de upplysningar som behövs för att
familjens ekonomiska förhållanden skall kunna bedömas. Häri ingår naturligtvis
i många fall upplysningar om de försäkringar som makarna har. 1 samband med
bodelning finns det enligt 17 kap. 5 § äktenskapsbalken möjlighet att genom
vitesföreläggande av domstol tvinga fram upplysningar av en treds-kande make. 1
övrigt är regeln inle förenad med någon sanktion.

Enligt 10 § datalagen (1973:289) har den som är
registrerad i ett databaseral personregister en i stort sett ovillkorlig rätt
att fä veta vilka uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Enligt
7 kap. 20 § försäkringsrörelselagen (1982:713) gäller dock etl undantag från
denna princip. Ett försäkringsbolag fär enligt denna bestämmelse inte lämna
uppgift om elt förmånstagarförordnande till förmånstagaren, om förordnandet är
registrerat i ett personregister enligt datalagen. Försäkringsbolagen anser
vidare att de på grund av avtalsförhållandet till försäkringstagaren alltid är
skyldiga att hälla dennes förordnande hemligt före försäkringsfallet, oavsett
hur uppgifterna har registrerats. 1 det lagstiftningsärende som ledde fram till
1982 års försäkringsrörelselag föreslog Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
alt det i den lagen skulle införas en generell sekretessbestämmelse efter
förebild av bankrörelselagstiftningen. Departementschefen fann all förbundet hade
anfört beaktansvärda skäl för sitt förslag men ansåg samtidigt att frågan
behövde övervägas ytterligare och att den därför borde lösas i ett annat
sammanhang (se prop. 1981/82:180 s. 202-203).

Jag delar självfallet de sakkunnigas åsikt att det är viktigt
att makar håller varandra insatta i sådana försäkringsfrågor som rör familjens
ekonomi. Särskilt angeläget är det all inle en av makarna oriktigt tror alt
han eller hon är förmånstagare till en försäkring som maken vet att den andra
maken har. Som remissinstanserna har framhållit finns det emellertid fiera skäl

som talar
mot införandet av sådana regler som de sakkunniga har föreslagit-Till all
börja med måste konstateras att ingen av reglerna skulle ge maken nägot
särskilt effektivt skydd. Inte ens ett positivt besked från försäkringsbolaget
om atl maken är förmånstagare ger denne någon egentlig trygghet, eftersom
försäkringstagaren när som helsi därefter kan återkalla förordnandet eller
begära återköp av försäkringen utan att maken får kännedom om del. Och man kan
knappast räkna med att en osanktionerad regel om skyldighet för
försäkringstagaren alt lämna upplysningar till sin make skall ha någon effekt -
vid sidan av I kap. 4 § äktenskapsbalken - i ett äktenskap där sådana
upplysningar inte lämnas frivilligt. Här kan den nya jämkningsregeln i 104 §
andra stycket fä större betydelse. Den som gör eii förmånstagarförordnande lill
någon annan än sin make har ett gott skäl att berätta detta för maken, eftersom
en underrättelse i god tid ökar möjligheterna att förordnandet skall stå sig
mol ett jämkningsanspråk (se vidare nedan i specialmotiveringen till 104 §).

Till detta
kommer att båda de föreslagna reglerna strider mot den vedertagna principen
att testamenten och liknande förfoganden över huvud taget fär hällas hemliga
under den förfogandes livstid. 1 många fall skulle det dessutom bli svårt eller
omöjligt att ge besked om att maken inte var förmånstagare utan att samtidigt
indirekt upplysa om att försäkringstagaren hade gjort elt annat förordnande,
vars innebörd dennes make säkert ofta skulle kunna ana sig till.

Prop. 1986/87:86

s. 63 Kontrollera mot PDF

2.3.4 Fördelning av försäkringsbeloppet när förmånstagare
saknas

Min
bedömning: Frågan om en särskild fördelningsregel för det fall atl det inte
finns nägot förmånstagarförordnande bör prövas slutligt först i samband med
behandlingen av de förslag som kan bli resultatet av
försäkringsrättskommitténs arbete.

Familjelagssakkunnigas
förslag: De sakkunniga har föreslagit en särskild regel i
försäkringsavtalslagen om fördelning av försäkringsbeloppet när det inte finns
något förmånstagarförordnande vid försäkringstagarens död. Beloppet skall
enligt förslaget tillfalla i första hand försäkringstagarens make och i andra
hand hans eller hennes arvingar och universella testamentstagare. Efterlevande
make skall inte ha rätt till någol belopp, om det vid försäkringstagarens död
pågick ett mål om äktenskapsskillnad mellan makarna (se betänkandet s. 65,
280-282 och 466-467).

Remissinstanserna:
De sakkunnigas förslag har fält ett blandat mottagande. Några remissinstanser
godtar förslaget eller lämnar det utan erinran. Andra avstyrker förslaget helt,
medan åter andra i princip godtar en regel av den föreslagna typen men föreslår
en annan fördelning av beloppet. De remissinstanser som är kritiska har hävdat
att försäkringar utan förmånstagarförordnande är så sällsynta atl någon
särskild fördelningsregel inte behövs. Det har vidare gjorts gällande att det
kan ha varit försäkringstagarens avsikt att beloppet skall ingå i
kvarlåtenskapen för atl belala hans eller

s. 64 Kontrollera mot PDF

hennes skulder eller tillgodose en legatarie. Del har
också hävdals atl del Prop. 1986/87:86 inte finns skäl all gynna
försäkringstagarens make på ett så markerat sätt som de sakkunniga har
föreslagit. Särskilt från Folksams sida har framhållits all regeln kan vålla
vissa praktiska svårigheter; bl.a, skulle den inle passa för vissa försäkringar
av typ begravningshjälp. Försäkringsrättskommitlén har uppgett att den vill
tona ned förmånstagarförordnandets betydelse för utmätningsskyddet och
arvsskatleprivilegieringen och att detta enligt kommitténs mening laglekniskt
görs bäst genom alt alla förvärv av försäkringsbelopp görs till
förmänstagarförvärv. Kommittén avser därför att ta med en liknande regel i sitt
kommande förslag om ny personförsäk-ringslagsliftning.

Skälen för min bedömning: Om del vid försäkring på
försäkringstagarens eget liv saknas förmånstagarförordnande vid hans eller
hennes död, kommer det utfallande beloppet att ingå i kvariåtenskapen efter
försäkringstagaren och fördelas på samma sätt som egendomen i övrigt. Från de
efterievandes synpunkt har denna ordning den nackdelen, jämfört med vad som
normalt gäller när det finns etl förmånstagarförordnande, att försäkringsbeloppet
blir tillgängligt för försäkringstagarens borgenärer och att man går miste om
de förmåner vid arvsbeskattningen som tillkommer en förmånstagare. En fördel,
å andra sidan, är atl beloppet kan fördelas helt i enlighet med de önskemål som
försäkringstagaren kan ha gett uttryck ät i testamente.

Det kan finnas goda skäl att behandla alla förvärv av
försäkringsbelopp lika på det sätt som de sakkunniga och
försäkringsrättskommittén har förordat. Med hänsyn till att det i praktiken är
sällsynt att försäkringar saknar förmånstagarförordnande är det emellertid inte
någon brådska med en sådan reform, och uppenbariigen återstår det vissa
lagtekniska och försäkringstekniska problem att lösa. Jag förordar därför att
frågan om införande av en särskild fördelningsregel fär anstå till dess att
resultatet av försäkringsrättskommilténs pågående arbete med en ny
personförsäkrings-lagstiftning föreligger. Kommittén har i sitt arbete
möjlighet att överväga olika praktiska frågor som har aktualiserats i
remissvaren, t.ex. hur en försäkringstagare skall gä till väga som vill att
beloppet skall användas för att beiala hans eller hennes skulder. Jag vill dock
framhålla att den nya regeln enligt min mening inte bör medföra större
förändringar i den fördelning som för närvarande görs i motsvarande
situationer än som är påkallat av tekniska skäl. Fördelningen bör alltså göras
i så nära anslutning som möjligt till fastlagda principer för bodelning och
arv.

Ett par av de sakkunnigas övriga lagförslag, nämligen de
som avser 3, 115 a och 116 §§ försäkringsavtalslagen, 20 kap. 5 § första
stycket ärvdabalken samt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden, är helt
eller till största delen konsekvenser av den särskilda fördelningsregeln. Också
dessa ämnen får i mån av behov tas upp i samband med behandlingen av
försäkringsrällskommitléns kommande förslag.

2.4 Övriga följdändringar

Bortsett från de frågor som jag nu har berört är de
lagändringar som

föreslås i denna lagrädsremiss av huvudsakligen lagteknisk
karaktär. Flera 64

s. 65 Kontrollera mot PDF

av dem har nämnts redan i prop. 1986/87:1. Del gäller
l.ex. den ändring i Prop. 1986/87:86

föräldrabalken som innebär atl överförmyndarens tillstånd
skall inhämtas,

om en förmyndare eller god man vill låta en omyndig avslå
från sill arv

efter en förälder till förmån för förälderns efterlevande
make (se nya 3 kap.

9 § ärvdabalken i prop. 1986/87: 1; jfr prop. s. 239). Etl annat fall är den

ändring i jordabalken som innebär alt lagfart inle kan
beviljas på gåva av

fastighet mellan makar förrän gävan har registrerats
enligt bestämmelserna

i äktenskapsbalken; jfr prop. 1986/87:1 s. 75.

En fråga av principiellt slag är emellertid om införandel
av den nya sambolagen bör medföra atl sambor i lagstiftningen mera allmänt
skall likställas med makar. Enligt gällande rätt likställs sambor med makar
genom uttryckliga lagbestämmelser endast i ett mindre antal fall. 1 förarbetena
till olika lagbestämmelser har dock gjorts uttalanden som syftar till atl i
viss utsträckning jämställa sambor med makar. Detta gäller särskilt inom del
fastighetsrättsliga området (se t.ex. beträffande arrendelagstiftningen prop.
1983/84:136 s. 103, beträffande jordförvärvslagstiflningen prop, 1978/79:85 s,
21 och beträffande lagstiftningen om ombildning lill bostadsrätt prop.
1981/82:169 s. 79).

I två fall under senare är har frågan om att likställa
sambor med makar varit föremål för riksdagens uppmärksamhet i samband med
behandlingen av arrendelagstiftning.

1 9 kap. 31 § jordabalken finns en regel om överlåtelse
till anhöriga av jordbruksarrende i vissa fall. Regeln tillkom genom lagstiftning
är 1984. När det gäller den krets av anhöriga till vilken överlåtelse kan ske
erinrades i den proposition som låg till grund för lagstiftningen om all
jordägaren, enligt 9 kap. 8 § första stycket 3 jordabalken, kan återta
arrendestället endast om jordägaren själv, hans eller hennes make eller
avkomling skall bruka det. Enligt föredragande departementschefen var det med
hänsyn härtill inkonsekvenl att medge arrendatorn en mera vidsträckt
överiålel-serätt (prop. 1983/84:136 s. 60). Lagutskottet delade i och för sig
departementschefens uppfattning att reglerna om jordägarens självinlräde kunde
vara vägledande. Utskottet ansåg dock alt det fanns starka skäl för att såväl i
självinträdesfallen som i överlätelsefallen med make jämställa den som
jordägaren respektive arrendatorn sammanlever med under äktenskapsliknande
förhållanden. Med hänsyn lill alt frågan om sambors ekonomiska förhållanden
övervägdes inom justitiedepartementet ansåg sig utskottet visserligen inte då
böra förorda en ändring av arrendereglerna. Utskottet förutsatte dock att
frågan fick en tillfredsställande lösning i samband med ställningstagandet till
familjelagssakkunnigas förslag. Riksdagen följde utskottet (LU 1983/84:35,
rskr 394).

Också vid
sin behandling av förslaget till lag om arrendatorers rätt att

förvärva arrendestället (SFS 1985:658) log lagutskottei upp frågan om atl

jämställa sambor med makar. Enligt utskottet var det en strävan inom den

familjerätisliga lagstiftningen att så långt möjligt jämställa sambor med

makar. Det fanns därför - ansåg utskottet - starka skäl för att i den

aktuella lagen föra in ett uttryckligt undantag också för dem som bor

tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Med hänsyn till att

frågan om lagstiftning om sambors ekonomiska förhållanden fortfarande 65

5 Riksdagen 1986/87. I .saml. Ni 86

s. 66 Kontrollera mot PDF

var
aktuell, ansåg sig utskottet visserligen inte dä böra förorda någon Prop.
1986/87:86 ändring i reglerna. Utskottet förutsatte dock att frågan fick en
tillfredsställande lösning i samband med ställningstagandet lill förslagen om
sambors ekonomiska förhållanden. Riksdagen följde utskottet (LU 1984/85:35,
rskr. 309).

När det gäller frågan huruvida sambor i lagstiftningen
mera allmänt skall likställas med makar är min bedömning följande.

Den lagreglering för sambor som regeringen har föreslagit
i propositionen om äktenskapsbalk m.m. grundar sig pä uppfattningen atl man
inte bör skapa sä utförliga regler för sambor att man därigenom åstadkommer vad
som skulle kunna betecknas som ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet
(se prop. 1986/87:1 s. 40). De som vill att etl mera heltäckande juridiskt
system skall tillämpas pä deras samlevnad fär alltså låta registrera sin
samlevnad genom att ingå äktenskap. Avsikten är att lagstiftningen genom lagen
om sambors gemensamma hem i begränsad utsträckning skall tillhandahålla
lösningar på praktiska problem av juridisk art när det är särskilt påkallat för
att skydda den svagare parten i ett samboförhållande.

Att i fastighetsrättslig eller annan lagstiftning allmänt
jämställa sambo med make skulle alltså strida mot den syn pä frågan om
lagreglering av samboförhållanden som ligger till grund för förslagen i den
nyss nämnda propositionen. I stället bör man enligt min mening analysera varie
lagstiftningsfråga för sig och överväga i vad män det - främst med hänsyn lill
den svagare parten - är påkallat med särskilda lösningar av de juridiska
problem som kan uppstå vid samboförhällanden. I gällande fastighetsrättslig
och annan lagstiftning finns ofta en särskild reglering som innebär att en
sambo i praktiken jämställs med make. Enligt min mening är det en
tillfredsställande lösning.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört är jag inte beredd
att föreslå några ändringar av det ovan antydda slaget i t.ex. arrendelagstiftningen.
I enlighet härmed innebär ocksä de ändringar som föresläs i
hyreslagstiftningen (12 kap. jordabalken) i huvudsak bara anpassningar till den
nya sambolagen.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2.
lag om
ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

3.
lag om ändring
i föräldrabalken,

4.
lag om ändring
i jordabalken,

5.
lagom ändring i
brottsbalken,

6.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

7.
lag om ändring
i utsökningsbalken,

8.
lagom ändring i
sjölagen (1891:35 s. 1), 66

s. 67 Kontrollera mot PDF

9, lag om ändring i lagen (1904:26 s. I) om vissa iniernalionella
rättsför- Prop. 1986/87:86 hållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

10. lagom ändring i lagen (1904:48 s,
I) om samäganderätt.

11. lag om ändring i konkurslagen
(1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,

13. lagom ändring i lagen (1936:83)
angående vissa utfästelser av gåva,

14. lag om ändring i lagen (1946:807)
om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680)
om ändring av vissa underhållsbidrag.

17. lag om ändring i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar.

18. lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988),

19. lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437),

20. lag om ändring i bostadsrältslagen
(1971:479),

21. lag om
ändring i rätlshjälpslagen (1972:429),

22. lag om ändring i vapenlagen
(1973:1176).

23. lag om ändring i riksdagsordningen,

24. lag om ändring i gruvlagen
(1974:342),

25. lag om ändring i lagen (1981:131)
om kallelse på okända borgenärer,

26. lag om ändring i lagen (1982:352)
om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,

27. lag om ändring i lagen (1985:658)
om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2.

Samråd har skett med statsrådet Johansson beträffande
lagförslag 17, med chefen för jordbruksdepartementet beträffande lagförslag 19,
med chefen för bostadsdepånementerbeträffande lagförslagen 4, 20 och 26 samt
med chefen för industridepartementet beträffande lagförslag 24.

4 Specialmotivering

1 det följande används förkortningarna ÄktB för äktenskapsbalken,
GB för giftermålsbalken, ÄB för ärvdabalken, Äktp för lagen om införande av
äktenskapsbalken, BrB för brottsbalken och FAL för lagen (1927:77) om
försäkringsavtal.

4.1 Förslaget till lag om införande av äktenskapsbalken
(lagförslag I)

Äktp innehåller ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
lill ÄktB. Den

inleds med vissa allmänna bestämmelser (1-3 §§). Därefter följer ett av

snitt om tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i

giftermålsbalken (4-7 §§). De närmaste följande paragraferna (8-14 §§)

innehåller övergångsbestämmelser till olika regler i ÄktB, varefter Äktp 67

s. 68 Kontrollera mot PDF

avslutas med tre
paragrafer om äktenskap som har ingåtts före år 1921 Prop. 1986/87:86

(15-17 §§).

Ikraftträdande
m.m.

I §

Äktenskapsbalken
och denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

(Jfr
1 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Skälen
för att reformen skall träda i kraft den I januari 1988 har angetts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).

Ikraftträdandebestämmelsen
till förslaget till lag om ändring i ÄB är utformad så att
ärvdabalksändringarna kommer att träda i kraft samma dag som ÄktB (se prop.
1986/87:1 s. 31). 1 förevarande lagstiftningsärende föresläs också en särskild
lag om ikraftträdande av lagen om sambors gemensamma hem (lagförslag 2). Även i
det lagförslaget har tidpunkten för ikraftträdandet satts till den I januari
1988.

2 §

Genom
äktenskapsbalken upphävs, med den begränsning som följer av denna lag,
giftermålsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad.

(Jfr
2 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Lagen
(1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad reglerar
frågor som i fortsättningen kommer att regleras i ÄktB. 1959 års lag skall
alltså upphöra att gälla när reformen träder i kraft. Den lagen har
tidsbegränsad giltighet och har senast förlängts att gälla till och med
utgången av år 1988 (prop. 1986/87:9, LU 8, rskr 22, SFS 1986:910). Den kan
emellertid genom den nya lagstiftningens ikraftträdande upphävas ett år
tidigare. Enligt 11 § Äktp skall dock bestämmelserna i 1959 års lag fortfarande
tillämpas, om talan om äktenskapsskillnad har väckts eller någon av makarna har
avlidit före ikraftträdandet.

Lagen
(1920:406) om införande av nya giftermålsbalken gäller nu och bör inte upphävas
(se 15 §). Det innebär att äldre giftermålsbalken, som är tillämplig pä
äktenskap som har ingåtts före år 1921, fortfarande kommer att gälla för dem.
Att vissa regler i ÄklB skall gälla även för äldre äktenskap framgår av 15-17
§§.

3 §

Om
det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts
genom bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället de nya bestämmelserna
tillämpas.

(Jfr 3 § i de sakkunnigas
lagförslag 2)

1 paragrafen har på
brukligt sätt tagits upp en bestämmelse som anger att om del i en lag eller
annan författning förekommer hänvisning till en

s. 69 Kontrollera mot PDF

föreskrift
som har ersatts genom en bestämmelse i ÄktB, den nya bestäm- Prop.
1986/87:86 melsen i stället skall tillämpas.

1 denna lagrådsremiss föreslås beträffande fiera lagar att
hänvisningar till GB skall bytas ut mot hänvisningar till ÄklB. Det kan
emellertid inte uteslutas att det finns andra lagar som innehåller en
hänvisning till GB. 1 sådana fall blir alltså förevarande paragraf tillämplig.

Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om
ändring i giftermålsbalken

1 samband med ändringar i GB har i mänga fall ställts upp
övergångsbestämmelser enligt vilka äldre bestämmelser fortfarande skall gälla
eller tillämpas i vissa fall. Sädana övergångsbestämmelser till ändringar i GB
behäller sin giltighet även efter det att GB har upphört all gälla i den män de
är avsedda att reglera övergången från äldre till ny lag. Övergångsbestämmelser
som inle är av den karaktären upphör däremot alt gälla, om inle annat sägs.

Huvudprincipen bakom övergångsbestämmelserna i samband med
att ÄktB träder i kraft är emellertid, som redan har nämnts, att ÄktB skall
tillämpas även om ett äktenskap har ingåtts före ikraftträdandet. Atl GB skall
tillämpas i vissa undantagsfall framgår av 8—14 §§ förevarande
pro-mulgationslag. Av övergångsbestämmelser till ändringar i GB följer att det
i vissa av dessa fall kan bli aktuellt att någon gång tillämpa en äldre lydelse
av GB:s bestämmelser.

I 4-7 §§ förevarande promulgationslag är det däremot fråga
om ett antal undantag från huvudprincipen att ÄktB skall tillämpas, i vilka det
direkt anges i lagtexten att det inte är GB generellt utan en äldre lydelse av
GB som skall tillämpas i stället för ÄktB. Valet har här alltså inle stått
mellan atl tillämpa GB eller ÄktB ulan mellan att tillämpa antingen en äldre
lydelse av GB eller ÄktB.

4§

Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen
(1970:999) om ändring

i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Genom ändringar i giftermålsbalken år 1970 (se SFS
1970:999), vilka trädde i kraft den 1 januari 1972, infördes en ny paragraf (13
a §) i 13 kap. Paragrafen behandlar verkan av en bodelning som resulterat i att
makarna har fått skilda andelar av en fastighet. I övergångsbestämmelserna till
den lagändringen anges bl.a. (tredje stycket i övergångsbestämmelserna) atl
frågan om giltigheten av en före år 1972 förrättad bodelning som innebär atl en
del av en faslighet har kommit i en särskild ägares hand fortfarande skall
bedömas med tillämpning av de regler som gällde före lagändringen.

13 kap. 13 a § GB motsvaras av 13 kap. 5 § ÄktB.

Den ifrågavarande övergångsbestämmelsen till 13 kap. 13 a
§ GB bör

gälla även sedan ÄktB har trätt i kraft. En föreskrift om det har tagits in i

förevarande paragraf. 69

s. 70 Kontrollera mot PDF

5§ Prop. 1986/87:86

Punkt 5 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till
lagen (1973:645) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt
gäller verkan av hemskillnad.

(Jfr 10 8 i de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av förslagel är alt verkan av hemskillnad
fortfarande skall bedömas med tillämpning av de regler som gällde före är 1974.
Bakgrunden är följande.

Hemskillnadsinslitutel avskaffades genom lagstiftning som
trädde i kraft den 1 januari 1974. 1 övergångsbestämmelser föreskrevs alt äldre
lag fortfarande skulle gälla i fråga om verkan av hemskillnad. Det innebär
bl.a. att egendom som en make har förvärvat efter hemskillnaden är hans eller
hennes enskilda.

Familjelagssakkunniga har föreslagit att detta inle längre
skall gälla när hemskillnaden har förfallit genom atl makarna har fiyttal
samman. Det främsta skälet är att del i en hel del fall har förekommit att
makar inte har insett att deras egendom förblir enskild när de har fiyttal
samman efter en hemskillnadsdom. När de senare — kanske sedan en villa eller
annan egendom har anskaffats — åter har råkat i konfiikt har lagregeln kunnat
leda till elt orättvist resultat.

Del kan naturligtvis inträffa fall av det slag som
familjelagssakkunniga har angell. Å andra sidan måste man räkna med atl mänga
har inrättat sig efter den lagstiftning som faktiskt har gällt. Del inger
därför betänkligheter att genom lag nu ändra den egendomsordning som har
bestått under många är.

Ett alternativ somjag har övervägt är att föreskriva atl
egendom, som makar som har flyttat samman efter en hemskillnadsdom förvärvar
efter ÄktB:s ikraftträdande, skall vara giftorättsgods. Med hänsyn till de
ökade möjligheterna till jämkning vid bodelning som ÄklB medger och vad jag
anfört ovan har jag dock stannat för alt föreslå att nuvarande övergängs-regler
om verkan av hemskillnad skall gälla även i fortsättningen.

6 §

Punkterna 2 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1978:854) om

ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre
bestämmelser skall dock fullgöras enligl bestämmelserna i äktenskapsbalken. För
bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om
jämkning äktenskapsbalken.

(Jfr 4 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Första stycket

De övergångsbestämmelser som åsyftas avser den omfattande
lagstiftning i

fråga om makars underhållsskyldighet som trädde i kraft den 1 juli 1979.

Förslaget innebär att den övergängsreglering som beslutades i del sam

manhanget fortfarande skall gälla. 70

s. 71 Kontrollera mot PDF

Punkt 2 avser vissa tidigare gällande regler om att en
make kan ingå Prop. 1986/87:86 rättshandlingar med förpliktande verkan för
den andra maken och om att hustrur på visst sätt ansvarar för vissa skulder.
Innebörden av förevarande förslag är alt den nu gällande övergängsregleringen
fortfarande skall gälla.

1 punkt 6 föreskrivs att bidragsskyldighet som har
bestämts enligt äldre bestämmelser skall bestå enligl vad som följer av domen
eller avtalet. Vidare föreskrivs att bestämmelsen i 11 kap. 14 § andra stycket
GB i dess äldre lydelse om att bidrag skall upphöra alt utgå, om den
underhållsberätligade har ingått nytt äktenskap, fortfarande skall gälla i
fråga om bidrag som har bestämts före ikraftträdandet.

Andra stycket

Av andra stycket framgår att bidragsskyldighet som har
bestämts enligt äldre bestämmelser - oavsett när detta har skett - skall
fullgöras enligt bestämmelserna i ÄklB och atl ÄktB också gäller i fråga om
jämkning av sådan bidragsskyldighet. Bestämmelserna har alltså i sak samma
innehåll som punkt 7 första meningen och punkt 8 i övergångsbestämmelserna till
1978 års ändringar i GB. Det är inte någon saklig skillnad i dessa delar mellan
ÄktB och nu gällande lydelse av GB. Här kan tilläggas att även
underhällsskyldigheten - när frågan om jämkning har aktualiserats - skall
bestämmas enligt ny lag (jfr NJA 1984 s. 487).

7 §

Övergångsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i
giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Innebörden av paragrafen är att den före den 1 juli 1981
gällande regleringen i fråga om dödsbodelägarnas ansvar för den dödes skulder
fortfarande skall gälla om dödsfallet har inträffat före den angivna dagen.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

I 7 kap. äktenskapsbalken behandlas frågor om makars
egendom. Kapitlet innehåller bl.a. bestämmelser om skyldighet för en make atl
inhämta den andra makens samtycke till dispositioner över egendom (s.k.
rådighetsinskränkningar).

1 8 kap. äktenskapsbalken behandlas frågor om gåvor mellan
makar.

Enligt GB är huvudregeln att äktenskapsförord krävs för
gåvor mellan makar. ÄktB innebär bl.a. att äktenskapsförord inte längre skall
användas vid gåva mellan makar, att en gåva blir bindande mellan makarna enligt
allmänna förmögenhetsrättsliga principer eller genom att den registreras och
att en gåva blir bindande mot givarens borgenärer genom alt registreras hos
tingsrätten (för gåva av vissa slag av egendom skall dock krävas även annan
åtgärd, se prop. 1986/87:1 s. 73 ff).

Som redan har antytts krävs enligt GB inte alltid
äktenskapsförord vid 71

s. 72 Kontrollera mot PDF

gåvor mellan makar. Bl.a. krävs inte äktenskapsförord vid
s.k. bespa- Prop. 1986/87:86 ringsöverföringar. Om det under ett kalenderår har
uppkommit en besparing pä en makes inkomster, får högst hälften av denna
besparing - utan alt äktenskapsförord behöver upprättas - före utgången av
följande år föras över till den andra maken ulan vederlag. Större belopp än 5
000 kr per år får dock inte överlåtas på detta sätt. För att överlåtelsen skall
få verkan mot givarens borgenärer krävs att skriftlig, bevittnad
överlåtelse-handling har upprättats samt att givaren hade kvar egendom som
uppenbarligen motsvarade hans skulder (8 kap. 3 § GB).

1 ÄktB förekommer ingen motsvarighet till institutet
besparingsöverföring. Någon särskild övergångsreglering föreslås inte i Äktp.
Del innebär att besparingsöverföringar enligt de äldre reglerna inte kan ske efter
ikraftträdandet, även om besparingen har skett före ikraftträdandet.

En annan regel i GB som saknar motsvarighet i ÄktB finns i
8 kap. 4 §. Om makar utan att ha upprättat äktenskapsförord har träffat avtal
mellan sig om överiålelse av egendom, får en make enligt regeln i GB åberopa
avtalet mol borgenärer endast om del visas eller på grund av omständigheterna
kan antas att avtalet inte är av sådan beskaffenhet, att äktenskapsförord
krävs för att avtalet skall vara giltigt.

Om en gåva mellan makar har skett före ikraftträdandet
skall givetvis frågan huruvida den är giltig bedömas enligt reglerna i GB, även
om tvisten uppkommer efter ikraftträdandet (jfr dock 10 och 14 §§). Någon
särskild regel om del behövs inte. Alt även den nu behandlade bevisregeln i GB
är tillämplig om överlåtelsen har skett före ikraftträdandet behöver inte
heller anges i Äktp.

8§

Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom
utan den andra makens samtycke, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om
åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander skall väckas. Detsamma
gäller beträffande förfoganden efter ikraftträdandet, om bodelning skall ske
enligt äldre bestämmelser.

(Jfr 5 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av förslaget är framför allt att GB:s regler om
rådighetsinskränkningar skall gälla beträffande förfoganden som har skett före
ikraftträdandet. Bakgrunden är följande.

Rådighetsinskränkningarna i nu gällande lag och i ÄktB
stämmer inte överens. I gällande rätt finns rådighetsinskränkningarna upptagna
dels i GB, dels i lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma
bostad. I ÄklB är rådighelsinskränkningarna upptagna i 7 kap. 5och6§§.

Om en make har förfogat över sin egendom före
ikraftträdandet bör

givetvis i princip de rådighetsinskränkningar som då gällde tillämpas även

om fråga om tillåtligheten av åtgärden uppkommer efter ikraftträdandet.

En föreskrift av den innebörden har tagils in i första meningen i föreva

rande paragraf. 72

s. 73 Kontrollera mot PDF

Det kan inte uteslutas alt följande situation någon gång
kan inträffa i Prop. 1986/87:86 samband med övergången mellan gammal och ny
lagstiftning. En make förfogar över viss egendom före ikraftträdandet utan
samtycke av den andra maken trots all samtycke krävs enligt äldre bestämmelser.
Efter ikraftträdandet av ÄklB uppkommer frågan om åtgärdens tillåtlighet. Regleringen
i ÄktB innebär att egendomen inte är underkastad någon rådighetsinskränkning,
dvs. efter ikraftträdandet hade maken kunnat förfoga över egendomen ulan
samtycke.

1 denna situation - som l.ex. kan inträffa i fråga om en
bostadsrätt som är avsedd för fritidsändamål - har den andra maken visserligen
inget sakligt skäl att hävda atl förfogandet är ogiltigt av det skälet att han
eller hon inte samtyckt till det, annat än om bodelning skall ske med
tillämpning av äldre bestämmelser. Frågan har emellertid säkert ingen eller
mycket liten praktisk betydelse. Enligt min mening finns det därför inte
anledning att ha en särskild övergångsreglering som tar sikte pä att lösa den.

Efter ikraftträdandet av ÄktB skall enligt vad jag
föreslår i det följande (I I och 12 §§ Äktp) bodelning ske med tillämpning av
äldre bestämmelser i vissa fall, nämligen bl.a, när talan om äktenskapsskillnad
har väckts före ikraftträdandet. Beträffande egendom som makar har när talan om
äktenskapsskillnad väcks gäller rådighetsinskränkningarna till dess att bodelning
har ägt rum (se SOU 1964:35 s. 131; jfr 7 kap. 7 § andra meningen ÄktB). En
skillnad mellan de båda regelsystemen finns i fråga om egendom som har förvärvats
efter talans väckande. Enligt GB gäller nämligen rådighetsinskränkningarna
även egendom som en make har förvärvat efter talans väckande (se prop. 1973:32
s. 145) men enligt ÄktB omfattar de inte sådan egendom (7 kap. 5 § ÄktB).

Om i ett visst fall talan om äktenskapsskillnad har väckts
före ikraftträdandet men bodelning skall ske efter ikraftträdandet bör
uppenbarligen de äldre rådighetsinskränkningarna gälla för tiden fram till dess
att bodelning sker. Atl sä kommer att vara fallet beträffande förfoganden före
ikraftträdandet följer av första meningen i förevarande paragraf. Men del bör
också - när bodelning efter ikraftträdandet skall ske enligt äldre bestämmelser
-gälla förfoganden efter ikraftträdandet. En föreskrift av den innebörden har
tagits in i andra meningen. Föreskriften gäller även bodelning med anledning av
dödsfall och bodelning med anledning av boskillnad.

9§

Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in
till domstol för registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i
giftermålsbalken.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Bestämmelsen tar sikte på det fallet att ett
äktenskapsförord före ikraft

trädandet ges in till domstolen och domstolen inte har hunnit registrera det

före ikraftträdandet. 1 så fall skall registrering ske med tillämpning av

bestämmelserna i giftermålsbalken. 73

s. 74 Kontrollera mot PDF

10 §' Prop. 1986/87:86

Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet
ges in till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan
registreras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär
att en gåva skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift
sig före ikraftträdandet, blir gåvan gällande inom den tid som anges i 8 kap.
12 § första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in till
tingsrätten efter ikraftträdandet. 1 sådana fall skall registrering ske enligt
bestämmelserna i giftermålsbalken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra
maken en gåva som enligt äldre bestämmelser har krävt äktenskapsförord, skall
äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för givarens
skuld.

(Jfr 8 och 9 §§ i de sakkunnigas lagförslag 2)

Första stycket

Förslaget innebär att ett äktenskapsförord om gåva från
den ena maken till den andra, som har upprättats före ikraftträdandet, kan ges
in till domstolen efter ikraftträdandet och registreras enligl ÄktB:s
bestämmelser om registrering av gåva. Om ett äktenskapsförord däremot har getts
in före ikraftträdandet och domstolen inte har hunnit registrera det, skall
även efter ikraftträdandet registrering ske enligt bestämmelserna i GB. Detta
följer av 9 §. Vad som nu sagts gäller dock inte den situation som regleras i
andra stycket.

Det är vanligt all äktenskapsförord som avser gåvor även
innefattar ett förordnande om att den överlåtna egendomen skall vara enskild.
Om ett sådant äktenskapsförord har upprättals före ikraftträdandet men registrering
skall ske enligl reglerna i ÄktB, dvs. förordet ges in efter ikraftträdandet,
bör tingsrätten behandla det som dels en gåva enligt 8 kap. 1 § ÄklB, dels ett
äktenskapsförord enligt 7 kap. 3 § ÄktB.

Ocksä andra gåvohandlingar än äktenskapsförord kan ges in
för registrering enligt bestämmelserna i ÄktB, även om de har upprättats före
ikraftträdandet.

Andra stycket

I andra stycket föreslås en särskild övergängsreglering
beträffande gåvor mellan trolovade. Enligt 8 kap. 12 § GB blir ett
äktenskapsförord mellan trolovade giltigt från äktenskapets ingående, om det
ges in till tingsrätten inom en månad från det att äktenskapet ingicks. Detta
skall gälla även enligt ÄktB (7 kap. 3 § tredje stycket). Enligt ÄktB kan dock
gåvor inte ske genom äktenskapsförord, och någon särskild bestämmelse om gåvor
mellan trolovade eller blivande makar finns inte i ÄktB. Genom föreskriften i
andra stycket av förevarande paragraf blir en gåva mellan trolovade

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 74

s. 75 Kontrollera mot PDF

gällande
frän äktenskapets ingående, om de har gift sig före ikraftträdandet Prop.
1986/87:86 och äktenskapsförordet ges in till tingsrätten efter ikraftträdandet
men inom en månad från äktenskapets ingående.

1
sådana fall skall, som framgår av lagtexten, gåvan registreras enligt
bestämmelserna i GB. Anledningen till att äktenskapsförordet inle skall
registreras enligt bestämmelserna i ÄktB är alt de inle är konstruerade så att
en gåva genom registrering kan bli gällande innan gåvohandlingen ges in till
domstolen.

Tredje
stycket

I
såväl GB som ÄktB finns bestämmelser om att en make, som har fått en gäva av
den andra maken, i vissa fall kan bli ansvarig för givarens skuld (se 8 kap. 5
§ GB och 8 kap. 3 S ÄktB). Bestämmelsen i förevarande paragraf innebär att
äldre rätt skall tillämpas i detta avseende om gåvan har skett före ikraftträdandet.
Det är emellertid inte någon stor saklig skillnad mellan GB och ÄktB när det
gäller detta ansvar.

Övergångsbestämmelser
till 9—13 kap. äktenskapsbalken

II §

Har
före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller den ena maken
avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om
ett mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning, skall sådan
dock förrättas genast. I fråga om verkan av en sädan bodelning när målet inte
leder lill äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äktenskapsbalken
tillämpas.

(Jfr
11 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

I
denna paragraf finns det viktigaste undantaget från regeln att ÄktB i sin
helhet skall bli tillämplig omedelbart vid ikraftträdandet.

Första
stycket

Innebörden
av första stycket är att bodelningsbestämmelserna i GB. liksom 1959 års lag om
makars gemensamma bostad, skall tillämpas även efter ikraftträdandet i två
fall. Det ena är när talan om äktenskapsskillnad har väckts före
ikraftlrädandei. Det andra är när bodelning skall förrättas med anledning av en
makes död och dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet. Om talan om
äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet och en make dör under det
all målet pågår, skall äldre lag tillämpas även om dödsfallet inträffar efter
ikraftträdandet (jfr 9 kap. 11 § ÄktB).

När bodelning skall
förrättas enligt äldre lag, skall alla bestämmelser i

GB som gäller bodelning tillämpas. I denna del skiljer sig mitt förslag från

familjelagssakkunnigas. De sakkunnigas förslag innebär nämligen att

ÄktB:s regler om bodelnings form, bodelningsförrättare och klander av

bodelning skall tillämpas efter ikraftträdandet även när bodelning i övrigt

skall ske enligt äldre lag. Med mitt förslag undviker man vissa praktiska 75

s. 76 Kontrollera mot PDF

problem
som sannolikt skulle kunna uppkomma annars, bl.a. när del gäller Prop.
1986/87:86 bodelningar som redan har påböriats före ikraftträdandet.

Några
svårigheter atl avgöra vilka regler i GB som gäller bodelning och som alltså
övergångsvis skall tillämpas efter ikraftträdandet i de fall som jag nyss har
nämnt uppkommer knappast. All hela 13 kap, GB skall tillämpas är uppenbart.
Vissa bodelningsbeslämmelser finns också i 11 kap. GB (6-13 §§). Till
bodelningsreglerna bör också hänföras regeln i 6 kap. 6 a § GB om återgång av
gåva. När bodelning blir aktuell med anledning av att den ena maken har
avlidit, bör hela 12 kap. GB tillämpas.

Det
kan finnas anledning att beröra ett problem som övergångsvis kan uppkomma vid
bodelningar. Enligl gällande rätt kan makar med avseende på förestående
skilsmässa träffa avtal om bodelning och vad som har samband därmed, s.k.
föravtal. Sådana avtal kan vara muntliga (11 kap. 16 § GB). Enligt ÄktB krävs
atl avtalet är skriftligt (se 9 kap. 13 §). Om en bodelning sker enligl
reglerna i ÄktB skall därför ett muntligt föravtal inte anses gällande, även om
del har träffals före ikraftträdandet. De fall då det kan bli aktuellt atl ingå
föravtal som inle hinner leda till bodelning enligt de äldre reglerna kan
inträffa endast tiden närmast före ikraftträdandet av ÄktB. Då bör makarna utan
svårighet ha möjlighet all informera sig om innehållet i ÄklB, vilket bör leda
till att de ger sitt avtal skriftlig form. Om delta inte har skett kan en
tillämpning av reglerna i 12 kap. ÄklB om jämkning vid bodelning någon gäng bli
aktuell.

Andra
stycket

Genom
föreskriften i andra stycket har öppnats en möjlighet för makar att genast fä
till stånd bodelning när etl mål om äktenskapsskillnad pågår vid
ikraftträdandet. Domen pä äktenskapsskillnad behöver alltså inte avvaktas,
utan samma möjlighet till omedelbar bodelning kommer att finnas som när talan
om äktenskapsskillnad väcks efter ikraftträdandet (se 9 kap. 4 § ÄktB). Av
första stycket följer att en sådan bodelning skall ske enligt bestämmelserna i
GB. När det gäller verkan av bodelningen skall dock, enligt andra stycket,
reglerna i ÄktB tillämpas i de fall dä målet inte leder till
äktenskapsskillnad. Det innebär att den egendom som förvärvas genom och efter
bodelningen kommer att vara giflorättsgods, om makarna skulle komma att
fortsätta äktenskapet.

12 §

Har
ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser
tillämpas.

(Jfr
10 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Genom
ÄktB avskaffas institutet boskillnad. I förevarande paragraf

föreskrivs att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om boskUlnad.

Detta gäller såväl när en ansökan om boskillnad, som har gjorts före

ikraftträdandet, skall prövas efter ikraftträdandet som när verkan av en

före eller efter ikraftträdandet meddelad dom pä boskillnad skall bedömas. 76

s. 77 Kontrollera mot PDF

1 sädana
fall skall alltså alla frågor som har samband med boskillnaden Prop.
1986/87:86 bedömas enligt reglerna i GB.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken

13 §

Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts i en
domstol före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om
förfarandet.

(Jfr 12 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Paragrafen reglerar förfarandet i mål som har inletts före
ikraftträdandet. Innebörden är att domstolen skall handlägga målel enligt äldre
regler.

Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken

14 S

Har etl äktenskapsförord registrerats enligl
bestämmelserna i giftermålsbalken, får äktenskapsförordet efter
ikraftträdandet inte förklaras ogiltigt pä den grunden atl rätten inle var
behörig enligl äldre bestämmelser.

(Jfr 7 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av bestämmelsen är att det efter
ikraftträdandet inte skall kunna göra gällande att ett äktenskapsförord som har
registrerats enligl GB är ogiltigt av del skälet att del har getts in till fel
domstol. Bakgrunden är följande.

GB innehåller forumregler för registering av
äktenskapsförord (8 kap. 11 §). Motsvarande regler finns inte i ÄktB, utan
ansökan om registrering skall kunna göras vid vilken tingsrätt som helst (se 7
kap. 3 § tredje stycket; jfr 16 kap.). Syftet med registreringen är att
åstadkomma publicitet. Det uppnår man, såväl enligl GB som enligt ÄktB, genom
atl uppgift om den registrerade handlingen flyter in i det för riket cenlrala
äktenskapsregistret.

Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före
år 1921

Den äldre giftermålsbalken är alltjämt i viss omfattning
tillämplig pä äktenskap som har ingåtts före är 1921. Detta regleras i lagen
(1920:406) om införande av nya giftermålsbalken.

Familjelagssakkunniga har ansett att det är förenat med
betydande olägenheter att ha två äktenskapsrattsliga system i tillämpning. Jag
delar den uppfattningen. Det är ocksä huvudskälet till att jag föreslagit att
äktenskapsbalken i princip skall tillämpas pä alla äktenskap oavsett när de
har ingåtts.

Som
familjelagssakkunniga har funnit (se belänkandet s. 437 f) är det

emellertid inte motiverat atl anpassa de före år 1921 ingångna äktenskapen

till äktenskapsbalkens regelsystem. Antalet sådana äktenskap är numera

obetydligt (vid årsskiftet 1985/86 utgjorde antalet sådana äktenskap cirka

800) och särregleringen utgör därför numera inte något nämnvärt problem. 77

s. 78 Kontrollera mot PDF

Det kommer
atl upphöra av sig självt inom en snar tidsrymd. Del kan Prop. 1986/87:86
dessutom befaras atl en ny reglering för dessa snart 70-åriga äktenskap skulle
kunna få direkt skadliga effekter, eftersom del skulle kunna skapa en oro och
ängslan hos de berörda i fråga om vilka konsekvenser som lagstiftningen får i
del enskilda fallet.

I några avseenden bör dock den nya lagstiftningen gälla
även för äktenskap som har ingåtts före är 1921. Bestämmelser om det har
tagits in i 16 och 17 §§.

Jag vill erinra om atl även makar i nu ifrågavarande
äktenskap kommer atl omfattas av de nya reglerna om makes arvsrätt i ÄB. Del
efterlevande-skydd som dessa regler skall ge kommer alltså även makar i äldre
äktenskap till godo.

15 §'

Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken
skall fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före är 1921, om inte
annat sägs i del följande. I de fall då det i den lagen anges atl föreskrifter
i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i
äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas.

(Jfr 14 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Av paragrafen framgår huvudprincipen när det gäller
äktenskap som har ingåtts före är 1921, nämligen att äktenskapsbalken inte
skall tillämpas på dem.

De hänvisningar till nya giftermålsbalken som lagen om
införande av nya giftermålsbalken innehåller skall enligt andra meningen i
fortsättningen avse motsvarande bestämmelser i äktenskapsbalken. Härav följer
att 6 kap. och 7 kap. 4-9 §§ ÄktB blir tillämpliga på äktenskap som har ingåtts
före år 1921, förutsatt att inte övergångsbestämmelserna i förevarande lag
leder till att motsvarande bestämmelser i nya giftermålsbalken eller lagen
(1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad fortfarande
skall gälla.

I 16 och 17 §§ finns vissa undantag från huvudprincipen i
15 §.

16 §=

Då skifte sker av makarnas bo, skall den make som bäst
behöver deras gemensamma bostad ha rätt atl få denna. Om egendomen tillhör den
andra maken enskilt, gäller detta dock inte om egendomen har tillfallit denne
genom gäva, arv eller testamente med villkor alt den skall tillhöra maken
enskilt. En förutsättning för atl en make skall fä överta en bostad som tillhör
den andra maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till
omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även
makarnas gemensamma bohag.

Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad
och

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget,

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. Jfr också 18 § i
propositionsförslaget, 78

s. 79 Kontrollera mot PDF

bohag gäller
7 kap, 4 § äktenskapsbalken, I övrigt tillämpas pä övertagan- Prop.
1986/87:86 det 11 kap. 7 §, 8 § andra och tredje styckena och 10 §
äktenskapsbalken. Vad som sägs i dessa bestämmelser om giftorältsgods skall i
stället avse det samfällda boet.

Bestämmelserna i denna paragraf skall inle tillämpas i
fall som avses i 11 § första stycket.

(Jfr 14 § I i de sakkunnigas lagförslag 2)

1 lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad - som upphör atl gälla när ÄktB träder i kraft - finns regler
som handlar om vilken make som skall ha företrädesrätt till den gemensamma
bostaden vid upplösning av äktenskapet. Dessa regler gäller även för äktenskap
som har ingåtts före år 1921. Motsvarande regler har med ett något vidgat
innehåll (bl.a. har de gjorts tillämpliga på även bohag) förts över till ÄktB
(se 11 kap. 8 §). De nya reglerna bör därför gälla även för äktenskap som har
ingåtts före år 1921. Bestämmelserom det har tagits in i förevarande paragraf.
Om bodelning skall förrättas enligt reglerna i GB, bör de nya reglerna om
företrädesrätt till bostaden dock inte gälla (se fjärde stycket).

17 § '

Bestämmelserna i 10 kap. 3 §, II kap. 5 § och 13 kap. 5 § äktenskapsbalken skall
tillämpas även pä äktenskap som har ingåtts före är 1921. Vad som sägs i dessa
bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte av makarnas bo. och vad
som sägs om giftorältsgods skall avse den egendom som skall skiftas.

(Jfr 14 § 2 i de sakkunnigas lagförslag 2)

1 enlighet med de sakkunnigas förslag skall enligt
paragrafen de nya bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB om att rätt till pension m.
m. i vissa fall inte skall ingå i bodelning gälla även för makar som har ingått
äktenskap före år 1921. Detsamma gäller bestämmelserna i 11 kap. 5 § om
förskott pä arv och bestämmelserna i 13 kap. 5 § om verkan av förvärv av del av
en fastighet genom bodelning. De bestämmelser i GB som motsvarar 11 kap. 5 §
och 13 kap. 5 § ÄktB har genom övergångsbestämmelser varit tillämpliga även på
äktenskap som har ingåtts före år 1921 (se lag 1928:282 om ändring i
giftermålsbalken och lag 1970:999 om ändring i giftermålsbalken).

Vissa andra frågor

1 GB finns vissa institut som inte har någon motsvarighet
i ÄktB. Några av dem har berörts i det föregående. I det följande kommenteras
ett par andra.

1 GB finns bestämmelser om s.k. hushällsfullmakt (5 kap.
12 och 13 §§ saml 7 kap. 2 § andra stycket). Enligt dessa fär var och en av
makarna med förpliktande verkan även för den andra maken ingå sädana
rättshandlingar

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. Jfr ocksä 18 § i
propositionsförslaget. 79

s. 80 Kontrollera mot PDF

för den
dagliga hushållningen eller barnens uppfostran som enligt sedvana Prop.
1986/87:86 företas för dessa ändamål. En sådan rättshandling är dock inle
bindande för den andre maken, om den som rättshandlingen ingicks med har insett
eller borde ha insett alt det som anskaffades inte behövdes.

ÄklB innehåller inga regler om hushällsfullmakt. Jag har i
prop 1986/87:1 (s. 122-123) redogjort för skälen till detta. Någon särskUd
övergängsreglering beträffande hushållsfullmakien har inle ansetts erforderlig.
Frågan torde inte ha nägon praktisk betydelse.

1 6 kap. 9 § GB finns en föreskrift om atl en förteckning
över vilken egendom som tillhör vardera maken skall tillmätas vitsord under
vissa omständigheter. Någon föreskrift om att sådana förteckningar skall tillmätas
vitsord även efter ikraftträdandet har inte tagits in i Äktp. Det innebär atl
man i rättstillämpningen fär bedöma deras bevisvärde enligt allmänna principer.

1 8 kap. 6 § GB finns en föreskrift som ger en make som
biträder den andra maken i dennes förvärvsverksamhet rätt lill ersättning för
arbetet under vissa omständigheter. Någon övergångsbestämmelse till den föreskriften,
som torde ha mycket begränsad betydelse i praktiken, föresläs inte.

I 8 kap. 7 § GB finns en regel om egendom som har lämnats
över lill den andra makens förvaltning. Den har närmast karaktär av bevisregel.
Nägon övergångsbestämmelse till regeln har inte tagits upp i Äktp. Del får överlämnas
till rättstillämpningen att - för det fall att tvist skulle uppstå efter
ikraftträdandet - bedöma frågan enligt allmänna rättsprinciper.

4.2 Förslaget till lag om ikraftträdande av lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem (lagförslag 2)

Härigenom föreskrivs följande.'

Lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och denna lag
träder i kraft den I januari 1988. Genom lagen om sambors gemensamma hem
upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Den gamla
lagen skall dock fortfarande tillämpas, om samboförhållandel har upphört före
ikraftträdandet.

(Jfr familjelagssakkunnigas lagförslag 2)

1 förevarande lag föreskrivs att sambolagen skall träda i
kraft den I januari 1988, dvs. vid samma tidpunkt som ÄklB träder i kraft.
Samtidigt upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Den
lagen har tidsbegränsad giltighet och har senast förlängts att gälla till och
med utgången av år 1988 (prop. 1986/87:9, LU 8, rskr 22, SFS 1986:91 1). Genom den nya lagstiftningens
ikraftträdande kan den emellertid - på samma sätt som 1959 års lag om makars
gemensamma bostad -upphävas ett är tidigare.

Av förevarande lag framgår att sambolagen inle skall
tillämpas när samboförhällandet har upphört före ikraftträdandet. I sädana fall
skall i

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 80

s. 81 Kontrollera mot PDF

stället
1973 års lag tillämpas även efter utgången av år 1987. Upphör Prop.
1986/87:86 samboförhållandel efter ikraftträdandet skall däremot sambolagen
tillämpas även om samboförhållandel har inletts före ikraftträdandet.

Den nya sambolagen kommer alliså all bli tillämplig på
många redan bestående förhållanden. Huruvida egendom som lagen är tillämplig på
har anskaffats före eller efter ikraftträdandet har ingen betydelse för frågan
om den skall bli föremål för delning eller överlagande enligl lagen. All egendomen
har anskaffats före ikraftträdandet bör inte annat än i mycket speciella fall
vara en sädan omständighet som utgör grund för jämkning.

1 ett avseende är tillämpningsområdet för sambolagen
mindre än för motsvarande äldre lagstiftning. Sambolagen gäller nämligen inte
egendom som är avsedd för fritidsändamål, medan den inskränkningen inte gäller
enligl 1973 års lag.

1 etl samboförhållande som består vid ikraftträdandet kan
den situationen föreligga alt en av parterna före ikraftträdandet, i strid mol
den äldre lagstiftningen, har förfogat över l.ex. en bostadsrätt som är avsedd
för fritidsändamål. Genom atl sambolagen vid ikraftträdandet blir tillämplig i
sin helhet på bestående samboförhällanden - och samtidigt 1973 års lag upphör
atl gälla för dem - kan emellertid de äldre rådighelsinskränkningarna inte
åberopas efter ikraftträdandet.

Det finns inget hinder mol att de sambor som omfattas av
den nya sambolagen redan före ikraftträdandet träffar avtal om all det gemensamma
hemmet inle skall fördelas enligt sambolagen (jfr 5 § andra stycket
sambolagen). En anmälan till inskrivningsmyndigheten om all viss egendom utgör
gemensam bostad (jft 2 § andra stycket samma lag) kan däremot inte göras
tidigare än till den första inskrivningsdagen efter ikraftträdandet.

4.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
(lagförslag 3)

ÄktB och lagen om ändring i ÄB föranleder vissa
följdändringar i föräldrabalken. Ändringarna gäller bestämmelserna om

-
lalerält i mål
om förklaring all viss man inle är far (3 kap. I och 2 §§),

-
interimistiska
beslut i mål och ärenden om vårdnad, umgänge och underhällsbidrag (6 kap. 20 §
och 7 kap, 15 §),

-
värd av
omyndigs rätt i oskiftal dödsbo (14 kap, 6 a och 7 §§),

-
förmyndares
förvaltning av omyndigs egendom (15 kap, 12 8),

-
förmyndares
redovisningsskyldighet (16 kap. 8 §),

-
domförhet (20
kap. 1 §).

3 kap.

I § '

Vill man som enligt I kap. I § skall anses som barns fader
vinna förklaring enligt I kap. 2 § första stycket all han icke är fader till
barnel, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnel har avlidit,
dess arvingar.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med
barnel och inte heller efter barnets födelse erkänt barnet som sill, har den
avlidnes

' Ändrad lydelse i proposilionsförslaget, 81

6 Riksdagen 1986/87. / saml. Nr 8b

s. 82 Kontrollera mot PDF

maka och
var och en som jämte eller näst efter barnel är berättigad till arv Prop.
1986/87:86 efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader lill
barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap.
2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna
förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid
mannens död mer än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på alt
mannen är fader till barnel, väckts mot honom och han fått del därav eller om
mer än ett år har förflutit sedan anspråk pä samma grund framställts mot
mannens dödsbo.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I denna paragraf finns bestämmelser om talerätt i mål om
förklaring att viss man inte är far till elt barn. I första stycket regleras
mannens talerätt. 1 andra stycket finns föreskrifter om taleräll för mannens
arvingar, när mannen är död. Del stycket har formulerats om så atl det stämmer
överens med den nya arvsrättsliga regleringen i ÄB. Den nya formuleringen innebär
bl.a. atl den avlidnes make alllid har talerätt, oavsett om maken är
arvsberälligad före eller efter det omstridda barnet. Detta sammanhänger med
atl makens rätt till kvarlåtenskapen till sin art och omfattning kan vara
beroende av faderskapsfrågan.

2 §

Vill barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första
stycket att viss man inte är dess fader, skall barnet väcka talan härom mot
mannen eller, om han är död, hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka
sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, skall talan, såvitt angår
dessa, riktas mot den eller dem som har den bästa arvsrätten efter mannen när
talan väcks.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen reglerar barnets talerätt i mål om förklaring
att viss man inte är far. Ändringen är föranledd av de nya bestämmelserna i ÄB.
Det bör observeras atl make ingår bland de arvingar som avses i paragrafens
första mening. Paragrafens andra mening kan avse såväl bröstarvingar som andra
efterarvingar.

6 kap.

20 §'

1 mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten,
för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som
har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner
skäligt.

Ett sådant beslut får meddelas utan huvudförhandling.
Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig / frågan.
Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Hav rätten
meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma
sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst
ändras av rätlen.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 82

s. 83 Kontrollera mot PDF

(Paragrafen
saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag) Prop. 1986/87:86

1 denna paragraf finns bestämmelser om interimistiska
beslut i mål och ärenden om vårdnad och umgänge.

I andra stycket har kravet på alt yrkande skall
framställas för att beslut skall få meddelas utan huvudförhandling utgått.
Efter ändringen stämmer regleringen överens med motsvarande reglering i 14 kap.
7 och 9 §§ ÄktB. Även frågan om rättens omprövning av interimistiska beslut när
målet eller ärendet avgörs har reglerats pä samma säll som i ÄktB (se 14 kap.
13 §). Paragrafen har också ändrats redaktionellt.

7 kap. 15 §

I mål om underhåll till barn/år rätten, för tiden till
dess att frågan har avgjorts genom en dom eller elt beslut som har vunnit laga
kraft, besluta om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet atl utge
bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för att
bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål
om fastställande av faderskap till barn. fär beslut otn skyldighet att utge
bidrag inte meddelas, om fiera män är instämda i målet.

Beslut enligt första stycket kan meddelas ulan
huvudförhandling. Innan beslutet meddelas, skall motparten/å tillfälle att
yttra sig i frågan. Har rätten meddelat ett heslut. skall den ompröva det när
målet avgörs.

Etl beslut enligl denna paragraf får verkställas på samma
sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst
ändras av rätten.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 denna paragraf finns bestämmelser om interimistiska
beslut i mål om underhåll till barn. Ändringarna är av samma slag som de som
har gjorts i föregående paragraf.

14 kap. 6a§

En förmyndare får för den omyndiges räkning avstå från arv
på del sätt som anges i 3 kap. 9 § ärvdabalken. om överförmyndaren samtycker
till åtgärden.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen är ny. Bakgrunden är följande.

1 3 kap. 9 § förslaget till ändring i ÄB finns en
bestämmelse om avstående frän arv som saknar motsvarighet i gällande rätt.
Bestämmelsen tar sikte pä det fallet att en gift person avlider och efterlämnar
en bröstarvinge som inle är bröstarvinge ocksä till den efterievande maken. Om
en sådan bröstarvinge avstår från sitt arv till förmån för den efterlevande
maken, har han eller hon i stället rätt atl ta del i den efterlevande makens bo
när denne dör.

I 14 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om vård av
omyndigs rätt i 83

s. 84 Kontrollera mot PDF

oskiftal dödsbo. Där föreskrivs bl.a. all förmyndare är
skyldiga att hämta Prop. 1986/87:86 in övertbrmyndarens tillstånd lill vissa
rättshandlingar. Även om ett avstående till förmän för den efterlevande maken
många gånger kan vara naturligt (se prop. 1986/87:1 s. 238- 239), bör en
förmyndare enligt min mening inle kunna avstå från myndlingens arv ulan
överförmyndarens samtycke. En bestämmelse av denna innebörd har därför förts in
i denna paragraf. .Av 18 kap. 8 8 föräldrabalken följeratt bestämmelsen även
gäller gode män.

Här bör tilläggas atl sädana avstäenden som behandlas i
denna paragraf måste ske innan egendomen har tilllräits. Om etl avtal om
sammanlevnad i oskifiat bo har ingåtts eller om boel har skiftals, finns
således inte längre möjlighet att avstå från arvet med bibehållen rätt lill
efterarv i den sist avlidna makens bo.

1 fråga om arvsavståenden som inle innebär att den
avstående får rätt till efterarv i den efterlevande makens bo vill jag hänvisa
till rättsfallet NJA 1983 s, 791. 1 del fallet betraktades etl arvsavstående.
med tillämpning av regeln i 15 kap. 14 § tredje stycket föräldrabalken, som
gäva och ansågs därför ogiltigt.

Avslutningsvis bör här påpekas all de bestämmelser som har
behandlats nu endast gäller när arvlåtaren har avlidit. Beträffande avsägelse
av arv när arvlåtaren lever gäller bestämmelserna i 17 kap. ÄB.

7 S

Inhämtas ej överförmyndarens samtycke, då delta enligl 2,
3, 5, 6 eller 6 « § bort ske, skall vad för sådant fall är stadgal beträffande
förvaltning av omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning,

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär all den nya 6 a § har förts in bland de
paragrafer som nämns i bestämmelsen (jfr 15 kap, 17 och 18 §§),

15 kap, 12 §

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller
äger omyndig eljest alt av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall
utgiva handlingen fullgöra sin förpliktelse genom all i den omyndiges namn nedsätta
handlingen i öppet förvar hos bank. såvida ej den omyndige äger atl själv
förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras hos
bank. ändå atl den ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola medlen av
banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om betalning, som uppbäres
ä nedsatt värdehandling, är särskilt stadgal.

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar
pä grund

av bodelning, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testaments

exekutör pliktig atl. såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest

medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos

bank enligl vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att

inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där nägon, som här i riket

driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer 84

s. 85 Kontrollera mot PDF

omyndig, och fråga ej arom försäkringsbelopp, som den
omyndige äger alt Prop. 1986/87:86 själv förvalta. 1 fråga om pension, livränta
eller annan på grund av försäkring utgående periodisk förmän gäller all
inbetalning hos bank skall ske i den mån förmånen för kalenderår överstiger etl
belopp motsvarande två gånger det basbelopp enligl lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gäller för det året.

I andra fall än som avses i andra stycket äge
överförmyndaren genom meddelande lill den som skall utgiva värdehandling eller
penningar förordna, atl nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar
hos bank enligl vad i denna paragraf är stadgal vare pliktig all ofördröjligen
underrätta förmyndaren därom.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I andra stycket har ordet "giftorätt" bylls ul
mol ordel "bodelning," Härigenom kommer skyldigheten för
boutredningsman och testamentsexekutörer att nedsätta värdehandlingar och att
belala in medel hos en bank atl omfatta även enskild egendom som ingår i
bodelning mellan makar (se 10 kap. 4 § ÄktB). Ordel "giftorätt"
används för övrigt inte fristående i ÄktB.

16 kap.

8§

Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift ä
tillgångar som pä grund av bodelning, arv, testamente eller gåva tillfallit den
omyndige, eller upptager ärsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om
vilka uppgift förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas
besannad avskrift av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller
gåvobrev, om sådant finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits
till överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffenhet,
må avskriften lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager förteckning, ärsräkning eller sluträkning
värdehandlingar som ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i
15 kap, stadgas, skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två
personer, att värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos
bank skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i
vad män förbehåll giorts att medlen må utlagas utan överförmyndarens samtycke.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 första stycket har i likhet med vad som görs i 15 kap.
12 § ordet "giftorätt" bytts ut mot ordet "bodelning".

20 kap.

I §

1 mål om faderskap, vårdnad, umgänge, underhåll och
omyndighetsförklaring eller dess hävande tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§
äktenskapsbalken.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag) 85

s. 86 Kontrollera mot PDF

1
paragrafen regleras rättens sammansättning i vissa mål enligt föräldra-
Prop. 1986/87:86 balken. Det sker genom hänvisning till vissa bestämmelser i
GB. Hänvisningen har ändrats lill atl avse motsvarande bestämmelser i ÄktB.

Vidare har ordet "umgängesrätt" bytts ut mot
"umgänge", i enlighet med den terminologi som numera gäller på
området (se t.ex. prop. 1982/83:165 s. 39).

Över gångs bes tätnmel ser

I punkt 2 föreskrivs atl äldre bestämmelser fortfarande
skall tillämpas i mål om hävande av faderskap, om mannen har avlidit före
ikraftträdandet. Frågan om talerätt skall alltså bedömas med utgångspunkt i den
arvsrättsliga reglering som gällde vid mannens död (jämför punkt 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i ÄB, prop. 1986/87:1 s. 31).

Innebörden av punkt 3 är att de nya processuella
bestämmelserna om interimistiska beslut inte skall tillämpas i mål och ärenden
som pågår vid ikraftträdandet, Samma reglering kommer alltså att gälla som
enligt 13 § Äktp.

4.4 Förslaget till lag om ändring i jordabalken
(lagförslag 4)

ÄklB och förslaget till lag om sambors gemensamma hem
medför att jordabalken måste ändras. Det är de nya reglerna om gåvor mellan
makar och de nya reglerna om makars och sambors gemensamma hem som föranleder
ändringarna. Ändringarna gäller bestämmelserna om

-
hyra (12 kap.
I, 5, 33, 45, 47, 48, 49 och 67 §§),

-
lagfart (20
kap. 1 och 7 §§),

-
inteckning (22
kap. 4 §).

12 kap.

1 §'

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av
hus upplåts lill nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten
upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord all nyttjas
tillsammans med lägenheten, skall delta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden
skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål
än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med
upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen
av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för alt
helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses
annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller endast
sådana

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 86

s. 87 Kontrollera mot PDF

samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor
tillsammans Prop. 1986/87:86 under äktenskapsliknande förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel
är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt all träda i hans ställe,
om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än lio bostadslägenheter, som
hyresgästen skall hyra ut i andra hand, fär parterna avtala om förbehåll som
strider mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under
förutsättning att förbehållet inte strider mol bestämmelserna om lokaler och
inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för
fastställande av hyresvillkoren i samband med sädan förlängning. Ett sådant
förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs
dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt
bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller
landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns
bestämmelser i bostadsan visningslagen (1980:94).

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 12 kap. jordabalken finns redan särskilda bestämmelser
som avser alt , skydda den som hyresgästen sammanlever med under
äktenskapsliknande förhållanden (se 33 § femte stycket, 45 § tredje stycket och
48 §). Dessa regler bör anpassas till den nya lagen om sambors gemensamma hem,
och jag föreslår ocksä en bestämmelse i 5 § om rätt för en sambo att i ett
visst fall säga upp ett hyresavtal i förtid. Däremot bör reglerna om rätt att
överta hyresrätt m.m. inte utvidgas till att avse samboförhällanden utanför sambolagens
tillämpningsområde. Bl.a. skulle det i vissa fall kunna uppstå
tillämpningssvårigheter om någon av samborna var gift och hans make hade del i
hyresrätten. Det bör dock observeras att t.ex. reglerna i 12 kap. 34 § om
rätten för en hyresgäst att överlåta sin lägenhet lill närstående omfattar
samboförhållanden både inom och utanför sambolagen.

Därför har genom det nya fjärde stycket i denna paragraf
jordabalkens regler om sambor gjorts tillämpliga bara pä sädana
samboförhällanden som omfattas av sambolagen. 1 etl par fall framgår denna
begränsning också genom att det i lagtexten talas om bodelning mellan samborna,
nägot som inte kan förekomma utanför sambolagens område.

Jag vill i sammanhanget erinra om alt regeln i 10 kap. 7 §
tredje stycket jordabalken om bostadsarrendes övergäng genom bodelning givelvis
också kommer att gälla bodelning mellan sambor. Reglerna i 9 kap. 31 § sista
stycket och 11 kap. 7 § andra stycket om arrenderättens övergång genom
bodelning vid jordbruksarrende och anläggningsarrende berörs däremot inte av
den nya lagstiftningen, eftersom en bodelning mellan sambor bara kan avse deras
gemensamma bostad och bohag (jfr 2 § sambolagen).

5 §

Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, fär hyresgästen
alltid säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som
inträffar tidigast efter tre månader från uppsägningen.

Om hyresgästen har avlidit, får dödsboet också inom en
månad frän

dödsfallet säga upp avtalet atl upphöra att gälla vid månadsskifte som 87

s. 88 Kontrollera mot PDF

inträffar
tidigast efter en månad frän uppsägningen. Har bostadslägenhet Prop.
1986/87:86 hyrts av makar eller sambor gemensamt och avlider den ena av dem,
tillkommer den rätt som angivits nu dödsboet och efterlevande maken eller
samhon i förening.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Regeln i andra stycket om makes rätt till uppsägning när
hyresgästen har avlidit har utvidgats till att avse sambor. Som framgår av I §
gäller reglerna om sambor bara dem som omfattas av sambolagen, men bestämmelsen
i 5 § är tillämplig oavsett om lägenheten har varit gemensam bostad eller inte
i den mening som begreppet har i sambolagen.

33 § '

Bestämmelserna i 32 § om överlåtelse av hyresrätten gäller
också i fråga om övergäng genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller
liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, som varil avsedd att
uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen
och hans make eller sambo, tillagts maken genom bodelning eller arvskifte eller
tillagts samhon genom bodelning eller övertagande enligt 16 § lagen (1987:000)
om sambors gemensamma hem, får dock maken eller sambon träda i hyresgästens
eller dödsboels ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är
ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att
hyresrätten tillagts hyresgästens make eller sambo enligt andra stycket svarar
hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet.
Hyresgästens make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för
sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller ocksä när lägenheten har
hyrts av makar eller sambor gemensamt.

(Jfr 12 kap. 33 § i de sakkunnigas lagförslag 5)

Paragrafen har anpassats lill den nya regleringen av
makars och sambors gemensamma bostad (se prop. 1986/87:1, avsnitt 2.3 och
2.6.2). Som framgår ovan (avsnitt 4.1 och 4.2) upphävs samtidigt lagen
(1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och lagen
(1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

45 §

Bestämmelserna i 46-52 §§ gäller vid upplåtelser av
bostadslägenheter,

om inte

1.
hyresavtalet
avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamål och
hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i följd,

2.
lägenheten
utgör en del av upplåtarens egen bostad, eller

3.
hyresvärden
säger upp hyresförhållandet atl upphöra i förtid på den grunden att hyresrätten
är förverkad och annat inle följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad
handling överenskommit, atl hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till
förlängning, är

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 8

s. 89 Kontrollera mot PDF

överenskommelsen
gäUande. Har överenskommelsen träffats innan hyres- Prop. 1986/87:86
förhällandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast om den
godkänts av hyresnämnden. Hade make eller sambo som ej har del i hyresrätten
sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen
mot den maken eller sambon endast om han eller hon har godtagit den.

(Paragrafen
saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Även
denna paragraf har anpassats till den nya regleringen av makars och sambors
gemensamma hem. Den rätt som en sambo fär genom ändringen gäller - liksom
beträffande make - oavsett om lägenheten är gemensam bostad eller inle i den
mening begreppet har i ÄktB och sambolagen (jfr ovan vid 12 kap. 5 §
jordabalken).

47 §

Har
lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de pä grund av atl en av dem sagt
upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet, som hänför sig tUl
endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är en
medhyresgäsl berättigad alt få hyresavtalet förlängt för egen del, om
hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu
gäller ej när hyresrätten är förverkad utan alt hyresvärden har sagt upp
avtalet att upphöra i förtid. Är medhyresgästen make eller sambo till den som
sagt upp avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt
till förlängning av avtalet, har maken eUer sambon en sådan rätt till föriängning
även när hyresrätten är förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av
hyran. Detta gäller ocksä när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet alt
upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo
ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar nägon annan
åtgärd för att få det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har
rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon, om han eller hon har
sin bostad i lägenheten, rätt att överta hyresrätten och få hyresavtalet
förlängt för egen del, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller
henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden har sagt upp
hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma
rätt hans eUer hennes efterievande make eller sambo, om dödsboet saknar rätt
till förlängning och detta inte har föranletts av den efterlevande maken eller
sambon. Bestämmelseraa i 49-52 §§, 55 § samt 55 a § fjärde-sjätte styckena om
hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make och sambo.

Förlängs
elt hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makama eller
samborna respektive den efterlevande maken eller sambon och den avlidne makens
eller sambons dödsbo för förpliktelsema enligt avtalet för tiden före
förlängningen, om ej annat har avtalats med hyresvärden.

(Jfr
12 kap. 47 § i de sakkunnigas lagförslag 5)

Ocksä
denna paragraf har anpassats till den nya regleringen av makars och sambors
gemensamma bostad. Ändringarna medför att 12 kap. 48 § bör upphävas.

Den
rätt som en sambo fär genom ändringen gäller - liksom beträffande 89

s. 90 Kontrollera mot PDF

make - oavsett om
lägenheten är gemensam bostad eller ej i den mening Prop. 1986/87:86
begreppet har i ÄktB och sambolagen.

49
§

Har
hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om förlängning av
avtalet enligt 46 § eller 47 § första stycket, är uppsägningen utan verkan, om
inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång hänskjuter tvisten
lill hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttat senast vid hyrestidens utgång.

Vill
hyresvärden inte samtycka till förlängning av hyresavtalet enligt 47 §, skall
han senast inom en månad efter det att hyresförhållandet med hyresgästen
upphörde anmoda den som enligt nämnda paragra/kan ha rätt till förlängning att
flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs om uppsägning i 8 §. En sådan
anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter
tvisten til! hyresnämnden eller den som har anmodats ändå flyttar innan liden
för hänskjutande gått ul. Har anmodan skett tidigare än en månad före
hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Andra
stycket tredje och fjärde meningarna gäller ocksä i fall som avses i 3 § tredje
stycket 2.

(Paragrafen
saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag) Ändringen är föranledd av att 48
§ upphävs.

67
§

Överenskommelse
om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av anställning gäller mot
hyresgästen eller den som har rätt atl träda i hyresgästens ställe även om
överenskommelsen strider mol bestämmelse i 4, 33—35, 40, 46. 47, 49-54, 55 a
eller 66 §, såvida överenskommelsen har formen av kollektivavtal och på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse såsom central
arbetstagarorganisation.

Sådana
hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första stycket fär tillämpas även
när en hyresgäst som inte är medlem av den avlalsslulande arbetstagarorganisationen
sysselsätts i arbete som avses med avtalet, om

1. arbetsgivaren
är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden
och hyresgästen är överens om att villkoren skall tilläm

pas eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund av beslut om villkorsänd

ring enligl 54 och 55 §§.

(Paragrafen
saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen
är föranledd av att 48 § upphävs. Paragrafens utformning i övrigt
överensstämmer med vad som föreslås i prop. 1986/87:37.

20
kap. I §

Den
som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning av

förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.

Dödsbo är icke skyldigt att söka lagfart på förvärv av egendom frän den 90

s. 91 Kontrollera mot PDF

döde i annat fall än när dödsboet överlåter egendomen.
Make eller sambo Prop. 1986/87:86 som tillskiftats egendom vid bodelning är
ej skyldig alt söka lagfart pä förvärvet utom när egendomen förut tillhört den
andra maken eller sambon.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Den som förvärvar fast egendom med äganderätt är skyldig
atl söka inskrivning (lagfart) pä förvärvet. Enligl förevarande paragraf gäller
detta dock inle när make vid bodelning tillskiftas egendom som redan tidigare
tillhörde honom eller henne. Ändringen innebär atl denna undanlagsregel ocksä
kommer att gälla för bodelning mellan sambor.

7 § '

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall
lagfartsansökan förklaras vilande, om

1.
vid köp, byte
eller gåva överlålarens underskrift pä fångeshandlingen icke är styrkt av två
vittnen och överläteisen ej skett genom statlig myndighet,

2.
fängesmannen ej
har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3.
rättegång pågår
om hävning eller återgång av förvärv av fasligheten eller om bättre rätt till
denna,

4.
lagfart sökes
pä grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

5.
vid förvärv
genom legat detta ej utgivits,

6.
vid förvärv pä
exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller
liknande tvängsförvärv inlösen ej fullbordats,

7.
vid överlåtelse
överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är
beroende av den andra makens samtycke,

9.
vid överlåtelse
genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av
dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en gåva
mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastighet
och är beroende av fastighetsbildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,

13. förvärvet i annat fall enligt lag
är beroende av domstols eller annan myndighets tillslånd,

14. förvärvet är beroende av villkor
och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger tvä år från
den dag då gävohandlingen upprättades.

(Jfr 20 kap. 7 § i de sakkunnigas lagförslag 5)

1 paragrafen anges när en ansökan om lagfart skall
förklaras vilande. Ändringarna är föranledda av reglerna om inskränkningar i
makes och

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 91

s. 92 Kontrollera mot PDF

sambos rätt att förfoga över sin egendom och om gåvor
mellan makar (se 7 Prop. 1986/87:86 kap. 5-8 §§ och 8 kap. I S ÄktB saml 17
och 18 §§ sambolagen).

Ändringen i punkt 7 innebär alt en hänvisning lill GB har
bytts ul mot en hänvisning till ÄktB.

Som en ny grund för vilandeförklaring har i punkt 8
angetts atl överlåtelsen är beroende av överlåtarens sambos samtycke enligl
bestämmelserna i sambolagen. Skyldigheten alt beakta kravet på samtycke av
överlåtarens sambo kan dock av praktiska skäl gälla endast om samborna har
begärt anteckning i fastighetsboken om att fastigheten är gemensam bostad för
dem båda (jft 2 § andra stycket sambolagen). Av hänsyn till omsättningens
intressen bör kravet på samtycke inte beaktas, om överiätelsen skedde före den
inskrivningsdag dä anteckningen ägde rum (jfr 20 kap. 6 § 5 jordabalken). Mitt
förslag här förutsätter ändring i bl.a, faslighetsbokskun-görelsen (1971:708),

Av 7 kap. 6 § ÄktB följer atl samtycke av en äkta make
krävs fram till dess atl bodelning har skett. Om äktenskapet har upplösts men
bodelning inte har skett, skall en ansökan om lagfart alltså förklaras vilande
om överiåtarens make i del upplösta äktenskapet inte har lämnat sitt samtycke.
Att detta även gäller sambor ligger i sakens natur (se högsta domstolens
motivering i avgörandet NJA 1968 s. 169).

De sakkunniga har föreslagit en särskild reglering för del
fall dä en ansökan om lagfart förklaras vilande därför att samtycke saknas av
överlålarens sambo. Enligt förslaget skulle den andre sambon föreläggas att
väcka talan vid domstol inom en viss tid. Förslaget motiverades med att en
anteckning om att en fastighet är gemensam bostad för samborna enligt de
sakkunnigas förslag skulle kunna ske utan medgivande av den sambo som har
lagfart. Mitt förslag i den delen innebär att en sädan anteckning endast kan
ske efter anmälan av båda samborna (2 § andra stycket sambolagen). Jag anser
därför atl man inte behöver något förfarande med föreläggande alt väcka talan
inför domstol. Om en sambo inte ger sitt samtycke till en fastighetsöverlåtelse
kommer dä samma möjligheter att stå till buds för den sambo som överlåter
fastigheten som för en make som överlåter en fastig-hel ulan samtycke av den
andra maken (se 7 kap. 8 och 9 §§ ÄktB saml 18 och 19 §§ sambolagen).

1 den nya punkten 10 anges som en grund för
vilandeförklaring alt förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte
har registrerats enligt bestämmelserna i ÄktB. Bakgrunden är följande.

För att en gåva av fast egendom mellan makar skall bli gällande
mellan dem krävs det enligt GB att gävan sker genom ett äktenskapsförord som
ges in till rätten för registrering (8 kap. 2, 11 och 12 §§). Dessa krav gäller
också i fråga om lagfart; är kraven inte uppfyllda, skall lagfartsansökan
avslås (20 kap. 6 § 2 jordabalken). ÄklB har emellertid andra regler om gåvor
mellan makar än GB.

Enligt ÄktB är en gäva mellan makar gällande mellan dem,
om vad som

gäller för fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller gävan har

registrerats enligt bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. För att en gäva skall bli

gällande mol givarens borgenärer krävs registrering. Om det för visst slag

av egendom finns särskilda bestämmelser som innebär att en gåva blir 92

s. 93 Kontrollera mot PDF

gällande
mot givarens borgenärer först efter inskrivning eller annan sär- Prop.
1986/87:86 skild registrering, krävs även dessa ätgärder för all en gäva mellan
makar av sådan egendom skal! bli gällande mol givarens borgenärer (se 8 kap. 1
S ÄklB),

Eftersom en gåva av fast egendom mellan makar enligl ÄktB
blir bindande dem emellan redan genom överlåtelseavtalet, utgör bestämmelserna
i 20 kap. 6 S inte något hinder mot alt bevilja lagfart pä en gåva mellan makar
sä snarl det föreligger etl överlåtelseavtal. En sädan ordning är uppenbariigen
inte tillfredsställande. Lagfart bör kunna beviljas först när gävan har
registrerats och alltså blivit bindande även mot givarens borgenärer (jfr
prop, 1986/87:1 s. 74 f; jfr också s. 302). Å andra sidan kunde det framstå som
principiellt oriktigt om lagfartsansökan skulle avslås helt, trots att
överlåtelseavtalet var giltigt mellan parterna. 1 punkt 10 i förevarande
paragraf anges därt"ör att ansökan skall förklaras vilande lill dess all
registrering enligl ÄktB har skett. Som framhålls i prop. 1986/87:1 (s. 75),
torde handläggningen av dessa ärenden inte komma atl medföra några praktiska
svårigheter.

22 kap.

4§

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall
ansökan om inteckning förklaras vilande, om

1.
ansökan om
lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen ej
medgivits av den som har lagfart.

2.
rättegång pägär
om hävande eller återgång av förvärv av fasligheten eller om bättre rätt till
denna,

3.
sökanden är
gift samt den andra makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens
bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk inte har
givits,

4.
sökanden
är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem och samtycke eller annan tillåtelse enligt
nämnda lag inle har givits, dock endast om ärende om anteckning I
fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen har tagits upp
senast på den inskrivningsdag då inteckning söks.

5.
ansökningen
enligl lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten
utfärda bevis om detta (vilandebevis).

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen anges när en ansökan om inteckning skall
förklaras vilande. Ändringarna är föranledda av reglema om inskiänkningar i
makes och sambos rätt atl förfoga över sin egendom.

Ändringen i punkt 3 innebär alt ordet giftermålsbalken har
bytts ut mot ordet äktenskapsbalken.

1 en ny punkt 4 behandlas det fallet att sökanden är
sambo. Om den

andra sambons samtycke krävs enligl sambolagen men samtycke eller

annan tillåtelse saknas är det en grund för vilandeförklaring. Detta skall 93

s. 94 Kontrollera mot PDF

dock,
liksom beträffande lagfart, endast gälla om det i faslighetsboken har Prop.
1986/87:86 antecknats eller på samma inskrivningsdag kommer att antecknas att
fastigheten är gemensam bostad för samborna.

Liksom beträffande överlåtelse gäller kravet på samtycke
fram till dess att bodelning har skett, jfr ovan vid 20 kap. 7 §.

Övergångsbestämmelser'

Punkt 2: Förslaget innebär att övergångsregleringen
beträffande ändringarna i jordabalkens hyresbestämmelser samordnas med
motsvarande reglering i Äktp och lagen om ikraftträdande av lagen om sambors
gemensamma hem (lagförslag 1 och 2).

Punkt 3: Om en gäva av fast egendom har skett genom etl
äktenskapsförord som har registrerats enligt GB, kan lagfart även efter
ikraftträdandet beviljas trots att gåvan inte har registrerats enligt ÄktB.
Vidare skall frågan, om det föreligger en sådan brist i fråga om makesamtycke
som utgör hinder för lagfart, bedömas med utgångspunkt i den äktenskapslagstiftning
som gällde vid överiätelsen (jfr 8 § Äktp),

Punkt 4: Regeln gäller ansökningar om inteckning som har
gjorts före ikraftträdandet men som fullföljs efter ikraftträdandet. Frågan om
kravet pä samtycke enligt 22 kap. 4 § jordabalken är uppfyllt skall bedömas med
utgångspunkt i paragrafens lydelse vid ansökningstillfället.

4.5 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
(lagförslag 5)

8 kap. 4§

Är brott som i I § sägs alt anse som grovt, skall för grov
stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit
försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen
eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde
eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I paragrafen har hänvisningen till bodräktsbestämmelsen
tagits bort, eftersom denna bestämmelse upphävs.

13 §

Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån
eller grovt rån förövats mol

/. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med
gärningsmannen.

2.
make,
syskon, släkting i rätt upp- eller nedstigande led. svåger eller svägerska
eller

3.
någon
annan som på liknande sätt är närstående till gärningsman-

' Övergångsbestämmelserna har ändrad lydelse i
propositionsförslaget.

* Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 94

s. 95 Kontrollera mot PDF

nen. får
åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet Prop.
1986/87:86 till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman
likställas annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till
häleri eller häleriförseelse.

(Jfr 8 kap. 15 § i förmögenhetsbrotlsutredningens förslag)

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2). Som framhålls där tar uttrycket "någon som inte endast
tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen" sikte pä alla typer av
samlevnad, inte bara äktenskapsliknande sädan. Paragrafen omfattar alltså även
sådana fall där t.ex. tvä syskon eller släktingar ur olika generationer bor
tillsammans. Däremot kan man inte anse att den som hyr ett rum i någon annans
bostad sammanbor med hyresvärden. Inte heller föreligger något sammanboende i
paragrafens mening när tjänstefolk bor i samma hus eller lägenhet som
arbetsgivaren.

Uppräkningen av de nära släktingar som redan enligt
gällande lydelse omfattas av bestämmelsen har moderniserats någol. Exempelvis
har ullrycken svåger och svägerska använts i stället för begreppet svågerlag.
1 äldre lagstiftning har svågerlag haft en mycket vid betydelse som redan dä
skilde sig från det allmänna språkbruket. Sådana omotiverade skillnader mellan
det juridiska språket och uttryckets allmänna betydelse bör i möjligaste män
undvikas. Jag vill därför understryka alt jag i likhet med vad som gäller i
modernt språkbruk med svåger och svägerska avser syskons make samt makes syskon
och make till denne.

Bestämmelsen om "nägon annan som pä liknande sätt är
närstående till honom" ger utrymme för en nyanserad bedömning i det
särskilda fallet. Avsikten är att man i förekommande fall skall la hänsyn bl.a.
till det närmare förhällandet mellan målsägande och gärningsman, exempelvis om
de har en mycket nära känslomässig relation. Det kan vara fallet i fråga om
medlemmar i foslerfamiljer, som är uttryckligen angivna i paragrafen i den nu
gällande lydelsen. Dessutom finns olika former av partiell samlevnad där den
känslomässiga relationen kan vara djup trots att parterna av olika skäl inte är
sambor utan har var sin bostad. Under remissbehandlingen har framhållits att
föriovning borde medföra att bestämmelsen kan bli tillämplig. Enligt min
mening är det naturligt atl anse förlovade som närstående. De skulle därmed falla
under bestämmelsen.

Omredigeringen av paragrafen medför inte några sakliga
ändringar i övrigt.

Genom hänvisningarna i 9 kap. 12 § första stycket och 10
kap. 10 § första stycket BrB kommer ändringarna att gälla även vid vissa
bedrägeri-och oredlighelsbrott saml förskingrings- och trolöshetsbrott.

17 kap. II §

Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att
undkomma,

undanröjer bevis om brottet eller pä annat dylikt sätt
motverkar atl det 95

s. 96 Kontrollera mot PDF

uppdagas
eller beivras, dömes för skyddande av brottsling till böter eller Prop.
1986/87:86 fängelse i högst tvä är.

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att
den andre var brottslig, dömes lill böter.

Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som
ringa tned hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och
övriga omständigheter.

1 paragrafens första stycke straffbeläggs förfaranden som
utmärks av att de är ägnade all försvåra atl en brottsling drabbas av ansvar.
En sädan gärning kan syfta till att göra brottslingen svåråtkomlig för
rättskipningen eller till alt göra att hans brottslighet i allt fall blir svår
att beivra. Dessa olika förfaranden har sammanförts under den gemensamma
brotlsbeteck-ningen skyddande av brottsling.

Enligt andra stycket är det tillräckligt alt
gärningsmannen hade skälig anledning att anta att den som skyddas begått ett
brott; straffet är dock lindrigare i sädana fall.

I nuvarande tredje stycket finns bestämmelser om
ansvarsfrihet för brottslingens närmaste. Beskrivningen av kretsen överensstämmer
med den gällande i 8 kap. 13 § BrB (se avsnitt 2.2). Även den här aktuella
bestämmelsen har getts en ny utformning. Bestämmelsen har omarbetats efter en
mer förutsättningslös prövning av vilken omfattning som ansvarsfrihetsregeln
bör ha.

Under förarbetena till brottsbalken föreslog
straffrättskommittén att kretsen skulle anges inte genom uppräkning utan genom
att straffrihet tillförsäkrades den brottsliges närmaste. Förslagel ledde
emellertid inte till lagstiftning. Departementschefen ansåg att en sädan
avfaltning av lagrummet kunde leda till tolkningsvårigheter och hänvisade till
möjligheterna att bevilja åtalseftergift för någon den brottslige närstående
som inte formellt ingick i den privilegierade kretsen (prop. 1962:10 del B s.
248).

En regel om ansvarsfrihet efter en friare bedömning gäller
sedan år 1982 för det närbesläktade brottet främjande av flykt, 17 kap. 12 §
BrB (prop. 1980/81:106 s. 14, JuU 38 s. 8, rskr. 380). Bestämmelsen ger
möjlighet att ta hänsyn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens
tillvägagångssätt och hans förhällande till den vars flykt han främjat.

Enligt min mening är en intresseavvägning av det slag som
gjorts i 17

kap. 12 § BrB att föredra framför en strikt uppräkning när del gäller att

avgränsa det straffbara området. Del kan nämligen knappast undvikas att

en uppräkning i vissa fall kommer att vara alltför snäv, medan den i andra

skulle föra för långt. Som förutsättning för ansvarsfrihet bör i stället

beaktas om gärningen med hänsyn till förhållandet mellan de båda perso

nerna och brottets beskaffenhet framstår som försvarlig och ursäktlig och

brottet därför kan bedömas som ringa. Avseende bör också kunna fästas

vid förfarandet. Allmänt sett kan del finnas större anledning all överse

med att nägon döljer en brottsling eller hjälper honom all undkomma än att

bevis undanröjs. Vidare kan elt handlande frän en nära familjemedlem

framstå som mindre klandervärt än ett som företas av någon som inte kan

räknas bland de allra närmaste. Vid bedömningen av om brottet är ringa

bör således göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. 96

s. 97 Kontrollera mot PDF

36 kap. Prop. 1986/87:86

5§

Förverkande till följd av brott av egendom eller dess
värde får, om ej annat

har
föreskrivits, ske hos

a)
gärningsmannen
eller annan som medverkat lill brottet,

b)
den i vars
ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c)
den som genom
brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i 4§,

d) den som efter brottet förvärvat egendomen genom
bodelning eller på

grund av arv eller testamente eller genom gäva eller som efter brottet

förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig

anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges
i första stycket a)-c), fär den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad beslår,
om ej även den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt som har vunnits genom utmätning eller
betalningssäkring upphör, om egendomen förklaras förverkad, såvida ej av
särskild anledning förordnas atl rätten skall bestå.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen behandlar frågan hos vem förverkande till följd
av brott kan ske. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse kan det ske bl.a.
hos den som efter brottet har förvärvat egendomen på grund av giftorätt.
Ändringen innebär att förverkande kan ske hos den som har förvärvat egendomen
genom bodelning. Som tidigare har angetts används inte det fristående ordet
giftorätt i ÄktB. Ändringen medför att bestämmelsen blir tillämplig pä de fall
då enskild egendom dras in i bodelning mellan makar och pä bodelning mellan
sambor.

4.6 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
(lagförslag 6)

10 kap. . ,

9§'

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp
av den rätt där

någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har
någon av dem

avlidit, skall tvist om bodelning mellan arvingarna och
den efterlevande

tas upp av den rätt där den döde hade att svara i
tvistemål i allmänhet.

Detta gäller också tvist om arv eller testame/Tte.

Finns del inte någon domstol som är behörig enligt första
stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

1 fråga om klander mot bodelning eller arvskifte som har
förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda
bestämmelser.

(Jfr lagförslag 6 i de sakkunnigas förslag)

Familjelagssakkunniga föreslår att det beträffande
bodelningstvister mellan makar som båda lever införs valrätt mellan den domstol
där mannen är skyldig alt svara i ivislemäl i allmänhet och den domstol där
kvinnan är skyldig atl svara i sådana mål. Stockholms tingsrätt ifrågasätter

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 97

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 86

s. 98 Kontrollera mot PDF

förslaget
med hänvisning lill all del skulle göra det omständligare att la Prop.
1986/87:86 reda på om någon talan har väckts.

För egen del anser jag atl de sakkunnigas förslag bör
genomföras. Del är elt viktigt intresse all de processuella reglema är sä
smidiga som möjligt för parterna, och jag kan inle inse alt den föreslagna
valfriheten skulle medföra några påtagliga ölägenheter. Genom denna ändring
uppnäs också överensstämmelse med vad som gäller för talan om
äktenskapsskillnad.

Som en följd av förslagel alt bodelning skall kunna ske
mellan sambor har paragrafen vidare ändrats sä alt den gäller också tvist om
sådan bodelning.

Undanlaget i tredje stycket syftar på att klander av
bodelning eller arvskifte som har förrättals av bodelningsförrättare eller
skiftesman alhid skall las upp av den domstol som har utsett
bodelningsförrättaren resp, skiftesmannen (jfr 17 kap, 8 § andra stycket ÄklB,
20 § sambolagen och 23 kap. 5 § första stycket ÄB).

Övergångsbestämmelser'

Innebörden av punkt 2 är att de äldre reglerna om behörig
domstol skall tillämpas efter ikraftträdandet när bodelning har gjorts enligt
äldre bestämmelser.

Innebörden av punkt 3 är att de äldre reglerna om behörig
domstol skall tillämpas när arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet (jfr
punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i ÄB).

4.7 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
(lagförslag 7)

1 utsökningsbalken har ordel giftermålsbalken bylls ut mot
ordet äktenskapsbalken i 3 kap. 19 § och 15 kap. I §.

4.8 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.
1) (lagförslag 8)

33 § -

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller
ansökan om inskrivning av förvärv av sädan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2.
egendomen ej
kan registreras enligt 11 §;

3.
sökanden ej
styrker sitt förvärv;

4.
fångesmannens
rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat inskrivas där, och
sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5.
åberopad
överlåtelse står i strid med en mol överiåtaren på grund av förvärvsvillkor
gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlätarens
åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde

' Övergängsbeslämmelserna har ändrad lydelse i
propositionsförslaget.

- Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 98

s. 99 Kontrollera mot PDF

rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i
registret eller införes däri Prop. 1986/87:86 samma inskrivningsdag som
ansökningen göres;

6.
er;endomen av
överlålaren tidigare överlåtits lill annan och överlåtarens åtkomst ej var
inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om sä var fallet, inskrivning
samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet:

7.
egendomen har
blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring lill säkerhet för eii
anspråk mot överlätaren och etl ärende angående anteckning om åtgärden har lagils
upp senast pä den inskrivningsdag dä anmälningen eller ansökningen görs eller
överlålaren har försatts i konkurs före utgången av nämnda inskrivningsdag;

8.
egendomen sälis
exekutivt till annan än sökanden;

9.
förvärvet
har skett genom en gåva mellan makar sotn inte har registrerats enligt 16 kap.
äktenskapsbalken: eller

10. del är uppenbart alt förvärvet av annan grund är
ogiltigt eller inle kan

göras gällande.

Föfsla stycket 5-7 utgör ej hinder mot inskrivning av
förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund
av samma förvärv.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen behandlas frågan när anmälan av skepp eller
skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan
egendom skall avslås. 1 en ny punkt, som har fått nummer 9, anges alt ansökan
skall avslås om elt förvärv har skett genom en gäva mellan makar som inle har
registrerats enligl bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. Bakgrunden lill ändringen
är den nya regleringen i ÄklB av gåvor mellan makar.

För att en gåva mellan makar av skepp eller skeppsbygge
skall bli skyddad mot givarens borgenärer, krävs det både alt gävan registreras
enligt ÄklB och atl förvärvet skrivs in enligl sjölagen (se 8 kap. I § ÄklB;
jfr 2 § lagen 1936:83 angående vissa utfästelser om gäva samt prop. 1986/87:1
s. 73 0. Den föreslagna ändringen i sjölagen innebär att registreringen enligt
ÄklB måste ske före inskrivningen enligt sjölagen.

Sjölagen innehåller inte nägon motsvarighet till
jordabalkens regler om vilandeförklaring av ansökan om lagfart (jfr avsnitt 4.4
ovan). I den mån det inle finns möjlighet all uppskjuta ärendet enligt 31 §
sjölagen, måste ansökan därför avslås om inte sökanden kan visa att
registrering enligl ÄktB har skett. För de personer som lämnar och mottar gåvor
av skepp lär det dubbla registeringskravei emellertid inte medföra några
praktiska svårigheter, och del finns därför inle anledning all komplicera
sjölagens registreringssystem med särskilda reglerom vilandeförklaring.

34 §

Ansökan enligl 14 S all inskrivning av villkorlig
äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 §
första stycket ej iakttagils eller del ej visas alt förvärvaren förlorat sin
rätt.

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregislrering
skall avslås, om

bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller avregistreringsgrund

icke föreligger enligl 16 §, Vid avregistrering ined anledning av förvärv ha

bestämmelserna i 33 § första stycket 4-10 och andra stycket motsvarande

tillämpning. 99

s. 100 Kontrollera mot PDF

Ansökan
att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregisl- Prop.
1986/87:86 rel skall avslås, om bestämmelsen i 30 S första stycket ej
iakttagits eller förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 §.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)
Ändringen är en följdändring till ändringarna i 33 §.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s.
1) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap (lagförslag 9).

3 kap. 12 S

Är äktenskapsmäl anhängigt i främmande stat. fär här i
riket efter vad som finnes skäligt meddelas beslut som avses i 14 kap. 7 och 8
§§ äktenskapsbalken saml 6 kap. 20 S och 7 kap 15 § föräldrabalken. Sådant
beslut kan när som helst återkallas.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen föreskrivs all svensk domstol kan meddela
vissa interimistiska beslut när etl äktenskapsmäl pågår utomlands. Ändringarna
innebär att en hänvisning till GB har ersatts av en hänvisning till motsvarande
bestämmelser i ÄklB. Vidare har, som följd av tidigare ändringar i föräldrabalken
(SFS 1978:853 och 1983:47), två hänvisningar dit ändrats.

Här kan nämnas att familjelagssakkunniga för närvarande
utreder frågor om den inlernalionellt privaträtlsliga regleringen på
äktenskaps- och arvs-rätlens områden. Ett belänkande härom kan väntas bli
framlagt under år 1987.

4.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1)
om

samäganderätt (lagförslag 10)

19 §'

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning ä sädan
samfällighel, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar
eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norriand och Dalarna; ej heller
vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av
jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av
fiskevårds-område, omfattande allenast en fastighet eller det lill allenast en
fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemenskap mellan makar, sambor,
delägare i o-skiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om
partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse_/i«/7.s särskilda bestämmelser.

Bestämmelserna i 15 kap, 15 § föräldrabalken skaU inte
tiUämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari
omyndig äger del.

(Jfr lagförslag 7 i de sakkunnigas förslag)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 100

s. 101 Kontrollera mot PDF

Andra
stycket har ändrats så all del omfattar sambor. Del har ocksä Prop. 1986/87:86
arbetats om redaktionellt. 1 tredje stycket har, som följd av en tidigare
lagändring (SFS 1974:1038), en hänvisning lill föräldrabalken ändrats.

4.1 ] Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
(1921:225) (lagförslag 11)'

Regeringen har den 30 april 1986 beslutat all inhämta
lagrådets yttrande över ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till
ny konkurslag. De paragrafer i nu gällande lag som berörs av förevarande
lagförslag (28 och 32 §§) motsvarar 4 kap. 1 och 7 §§ i den föreslagna nya
konkurslagen. Under det fortsatta arbetet med det förslaget och med
följdlagsliflningen till ÄktB kommer lagförslagen att samordnas.

Förevarande lagförslag innehåller etl utbyte av ordet
"giftermålsbalken" mot ordet "äktenskapsbalken" i 28 §
samt ändringar i 32 §.

32 §

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes
dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergetl sin rätt i avsevärd män eller
avstått från egendom mot atl en fordran mot honom har lagts ut pä hans lott,
går i motsvarande mån äter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten
senare än två är före frisldagen och det inte visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans
skulder.

Vad som sägs i första stycket om när gäldenären har avstått
från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller
inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och
egendomen övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna 111 kap. 8 §
äktenskapsbalken.

(Jfr lagförslag 8 i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen finns bestämmelser om återvinning i konkurs
av bodelning. Ett av de fall som regleras är när gäldenären har avstått från
egendom mot att en fordran mol honom har lagts ut på hans lott. I det nya andra
stycket föresläs att återvinning inte skall kunna ske i detta fall, om den
egendom som gäldenären avstod från utgjorde makarnas gemensamma bostad eller
bohag och den andra maken övertog egendomen med stöd av 11 kap. 8 § ÄktB (jfr
även 11 kap. 10 och II §§). Den föreslagna
ändringen är en parallell till regleringen i 13 kap. 1 § andra stycket ÄktB.
Utformningen av paragrafens första stycke överensstämmer med vad som föresläs i
den nyss nämnda lagrådsremissen med förslag lill ny konkurslag.

1 lagrådsremissen med förslag lill äktenskapsbalk m.m.
berördes frågan om det behövs bestämmelser också om återvinning av bodelning
mellan sambor (se prop. 1986/87:1 s. 266). 1 den delen har emellertid läget
förändrats genom all sambor enligl proposilionsförslaget inte har möjlighet
att i

' Förslaget har utgått i propositionsförslaget. Jfr
lagförslag 27 i propositionsförsla

get, 101

s. 102 Kontrollera mot PDF

bodelningen dra in annan egendom än bostad och bohag som
har förvar- Prop. 1986/87:86 vals för gemensamt begagnande (se prop. s. 395). Mol
den bakgrunden finns det enligt min mening inle anledning all införa några
särskilda bestämmelser om återvinning av bodelning mellan sambor. Sådana fall
där en sambo på ett mera markerat sätt åsidosätter sina borgenärers intressen
kan med tillräcklig effektivitet beivras enligt reglerna i 30 och 31 §§ konkurslagen.
Vidare gäller bestämmelserna i 13 kap. 1 § ÄklB även för sambor (se 15 §
sambolagen).

Övergångsbestämmelser

Även efter ikraftträdandet av ÄktB skall i vissa fall
bodelning ske med tillämpning av äldre bestämmelser (se 11 § Äktp). I sådana
fall skall även äldre återvinningsbeslämmelser tillämpas.

4.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal (lagförslag 12)

104 §

Är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som
utfaller efter försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvariålenskap.

Efterlämnar försäkringstagaren make eller bröstarvinge och
skulle en tiUämptnng av förtnånstagarförordnandet leda till elt resultat som är
oskäligt mot någon av dem, kan förordnandet jämkas så atl försäkringsbeloppet
helt eller delvis tilljälter maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall
särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller
bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskUlnad
itiellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan om äktenskapsskillnad
har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som
föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning till förmån för
försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel
därför att försäkringsbeloppet tillfaller någon annan som förmånstagare. är
denne skyldig att avstå vad som fattas.

Den soiri vill begära jämkning enligl andra eller tredje
stycket skall väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att
bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes.
Väcks inle låtan inom denna lid. är rätten tiU jämkning förlorad.

Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i
visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116 § andra
stycket.

(Jfr 104 § i de sakkunnigas lagförslag 9)

Andra stycket

I andra stycket finns den nya regeln om jämkning av förmånstagarförordnande
efter försäkringstagarens död. Genom den ändrade hänvisningen i 122 § kommer
regeln att gälla även för olycksfalls- och sjukförsäkringar.

Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden omfattas inle av
den nuvaran

de regeln i 104 § andra stycket. Sådana förordnanden har i stället ansetts 102

s. 103 Kontrollera mot PDF

kunna jämkas i vissa situationer med analog tillämpning av
6 kap. 6 a S GB Prop. 1986/87:86 och 7 kap, 4 § ÄB (jfr NJA 1948 s, 232 och Hellner.
Försäkringsrätt, 1965, s. 612-616). Eftersom den nu föreslagna jämkningsregeln
skall vara till-lämplig också på oåterkalleliga förordnanden, torde det sedan
lagändringen har trätt i kraft knappast gå atl hävda en sädan analogi längre.
Däremot är del möjligt att etl förmånstagarförordnande nägon gäng kan jämkas enligl
andra bestämmelser för att tillgodose andra personer än försäkringstagarens
make och barn. Vad som närmast kan komma i fråga är jämkning med stöd av 3 kap.
3 § ÄB lill förmån för en tidigare avliden makes efterarvingar, när den efterievande
maken har använt kvarlåtenskapen efter den först avlidne till alt teckna
försäkring med annan förmånstagare.

Den nya regeln innebär att jämkningsfrägan i
fortsättningen skall avgöras efter en skälighetsbedömning av samtliga
omständigheter i det enskilda fallet. Frågan om jämkning skall i princip
frikopplas från vad som skulle ha gällt om försäkringsbeloppet hade ingått i kvarlåtenskapen,
och resultatet kan alltså bli bäde mer och mindre förmånligt för maken eller
bröstarvingarna än enligl nuvarande bestämmelser i 104 §. Jämkning skall dock
göras bara så långt som det är nödvändigt för atl undvika eli resultat som är
oskäligt mot maken eller bröstarvingarna.

Förslagel innebär vidare att en försäkring med förmånstagarförordnande
inte längre påverkar fördelningen av den egentliga bobehällningen. Denna skall
alltså fördelas enligt vanliga regler utan hänsyn till försäkringarna. De
berördas lotter i bobehällningen är i stället en omständighet som inverkar pä
skälighetsbedömningen.

Jämkningen kan göras helt eller delvis. Jämkning så att
hela försäkringsbeloppet tillfaller den som begär jämkning kan komma i fråga t.ex.
om försäkringsbeloppet är förhållandevis litet och det samtidigt finns betydande
tillgångar i övrigt, som enligl ett testamente skall tillfalla förmånstagaren.
Om en förmånstagare har fått flera försäkringsbelopp, kan del kanske ibland
vara rimligt all elt av förordnandena jämkas helt medan de övriga lämnas
orörda.

Liksom har gällt hittills kan jämkning begäras bara av
försäkringstagarens make och bröstarvingar. Jämkningsmöjligheten står alltså
formellt öppen ocksä för t.ex. barnbarn till försäkringstagaren, fast sädana
situationer naturligtvis är sällsynta. Om det vid försäkringstagarens död
pågick mål om äktenskapsskillnad mellan honom eller henne och den andra maken
eller del redan hade dömts till äktenskapsskillnad, gäller för den andra maken
i stället den speciella regeln i tredje stycket. En sambo däremot kan över
huvud taget inte kräva jämkning av ett förmånstagarförordnande som gjorts av
den andra sambon.

Jämkning kan göras oavsett vem som är förmånstagare. Om t.ex.
ett av försäkringstagarens barn har utsetts till förmånstagare, kan alltså nägot
av de övriga barnen påkalla jämkning. Och i princip kan jämkning göras även om
den som begär jämkning själv är förmånstagare lill ett lika stort försäkringsbelopp
som det som skall tillfalla den förmånstagare jämkningen skall gå ut över. Del
måste dock vara ovanligt att det i en sädan situation framstår som skäligt med
en jämkning.

De viktigaste av de omständigheter som skall beaktas vid
prövningen av 103

s. 104 Kontrollera mot PDF

om
jämkning skall ske har angetts i lagtexten pä ett sätt som i huvudsak Prop.
1986/87:86 överensstämmer med innehållet i del lagförslag som har lagts fram i
Norge (se avsnitt 2.3.2).

Först nämns skälen för förordnandet. Som har framhållits
tidigare kan man i allmänhet räkna med atl försäkringstagaren har goda skäl för
sitt förordnande. Försäkringen kan vara en fortsättning pä ett stöd som försäkringstagaren
har lämnat förmånstagaren redan under sin livstid; förmånstagaren kan t.ex,
vara ett syskon eller en god vän som av någon anledning har behövt hjälp med
sin försörining. Oftast har i sädana fall försäkringstagarens närmaste en tryggad
ekonomi genom egna tillgångar, genom sin andel i kvarlåtenskapen eller genom
andra försäkringar. Det torde vara mycket ovanligt att någon ger sin enda
försäkring till någon utomstående och lämnar make och barn utan rimlig försörining.

Man kan emellertid inte bortse från att ett förmånstagarförordnande
nägon gång kan ha utformats framför allt med tanke pä att t.ex. nägot av barnen
inie skall få del av försäkringen. Somjag i annat sammanhang har framhållit pä
tal om laglottsinstitutet (se prop. 1986/87; 1, avsnitt 2.5.1) kan en förälder
av olika skäl vilja bryta kontakten med ett barn frän ett tidigare förhållande
och även ställa barnet utanför fördelningen av kvarlåtenskap och försäkringar.
1 sädana fall kan det ibland bli aktuellt med en jämkning. Särskilt gäller
detta om det inte finns nägon nämnvärd kvarlåtenskap för barnet att fä del av,
kanske rentav därför atl försäkringstagaren har gett bort del mesta av sin
egendom till make och andra barn. Men självfallet kan en försäkringstagare också
ha fullt respektabla skäl för att göra skillnad mellan sina barn.
Försäkringstagaren kan t.ex. vilja tillgodose i första hand de yngre barnen,
som ännu inte har avslutat sin skolgång, eller ett barn som pä grund av sjukdom
eller liknande behöver hjälp med sin försörjning. Och även när det saknas skäl
av denna typ för förordnandet, måste hänsyn tas till omständigheterna i övrigt
- särskilt behovet av ekonomiskt stöd pä ömse sidor.

Över huvud taget bör man enligt min mening fästa stor vikt
vid förmånstagarens respektive makens eller bröstarvingens ekonomiska
förhållanden. Det bör inte förekomma annat än i ganska särpräglade fall att
jämkning görs utan atl den som begär jämkning behöver ekonomiskt stöd. Utgångspunkten
är att försäkringstagarens förordnande skall respekteras, även om det innebär
att t.ex. medlemmarna av försäkringstagarens familj behandlas olika. Den som
har normala inkomster och kan försöria sig själv och sin familj skall alltså
normalt inte kunna få nägon jämkning till stånd. Men naturligtvis måste dessa
synpunkter vägas mot omständigheterna i övrigt, särskilt skälen för
förordnandet. Om förmånstagarförordnandel ingår i en kedja av åtgärder som
försäkringstagaren har vidtagit i syfte att t.ex. en viss bröstarvinge inte
skall få någon del i försäkringstagarens tillgångar, kan del från mera allmän
rättvisesynpunkt finnas skäl för jämkning även om bröstarvingen inte har något
uttalat behov av ekonomiskt stöd.

Även i övrigt har de ekonomiska förhållandena stor
betydelse. Man bör

t.ex. i viss utsträckning kunna ta hänsyn till om förmånstagaren i god tro

har förbrukat en del av försäkringsbeloppet innan förmånstagaren fick veta

att jämkningskrav skulle framställas. Eventuella svårigheter att klara en 104

s. 105 Kontrollera mot PDF

återbetalning
börda kunna vägas in i bedömningen. Och självfallet kan det Prop.
1986/87:86 praktiskt taget aldrig bli tal om att jämka etl förordnande som har
skett mol vederlag, i varie fall inle om vederlaget har utgjort en rimlig
kompensation för förordnandet.

I detta sammanhang bör man uppmärksamma den i praktiken
ojämförligt vanligaste situationen, nämligen all förordnandet gäller till
förmän för försäkringstagarens make eller sambo. Om detta görs med förbigående
bara av deras gemensamma barn torde det sällan kunna bli tal om jämkning, även
om barnen är underåriga och saknar tillgångar. Del får dä normalt antas atl
barnen får sina behov tillgodosedda genom den kvarie-vande föräldern. Och
naturligtvis finns det ännu mindre skäl till jämkning om barnen är vuxna och självförsöriande.
Som regel kan barnen i sädana fall ocksä räkna med att så småningom få del av
beloppet vid den efterievandes död.

Om den avlidna maken eller sambon efterlämnar barn som
inte är också den efterlevande makens eller sambons barn, kan det däremot
finnas anledning till jämkning om barnen behöver hjälp med sin försörjning och
inte får det i rimlig utsträckning genoni sin rätt till arv eller genom pension
efter försäkringstagaren. En jämkning av förordnandet kan ligga särskilt nära
till hands om det nya äktenskapet eller samboförhållandel har varat bara en
kort tid och barnen har haft anledning att räkna med att försäkringen skulle
gälla till förmån för dem.

Som framgått skall emellertid prövningen göras med hänsyn
till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Ett förhällande som ofta
måste få betydelse är i vad mån maken eller bröstarvingen i förväg har känt
till att försäkringsbeloppet skall tillfalla någon annan (jfr det norska
lagförslaget).

Om försäkringstagaren har gett maken och bröstarvingarna
grundad anledning atl räkna med att försäkringen skall tillfalla dem, talar det
till förmån för jämkning. Om de i stället långt i förväg har känt till atl
försäkringen gäller till förmän för nägon annan, minskar det påtagligt deras
möjligheter atl genomdriva en jämkning. Särskilt gäller detta om försäkringen
redan frän börian har tecknats med delta förordnande och förordnandet kanske
rentav har gjorts oåterkalleligt. I en sädan situation talar starka skäl för
att man bör respektera förmånstagarens förväntan på försäkringen.

En annan omständighet som kan inverka på bedömningen är
vilken typ av försäkring del är fråga om.

Till en böQan kan sägas att det sällan torde finnas skäl
att jämka ett

förordnande till en pensionsförsäkring enligl kommunalskattelagen. De

begränsningar i olika avseenden som gäller för sädan försäkring innebär att

försäkringen kan gälla bara för sädana personer och sädana belopp, att det

normalt inte kan betecknas som oskäligt att förordnandet följs. Detta är

naturligtvis särskilt fallet när förordnande har gjorts till förmän för make

eller sädan sambo som avses i skattelagsliftningen. I sammanhanget bör

även framhållas att bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB i princip innebär att

sädana pensionsförsäkringar är undantagna frän bodelning mellan makar.

Däremot kan man naturligtvis inte utesluta att också vid pensionsförsäk

ring fördelningen mellan olika bröstarvingar någon gäng kan framstå som 105

oskälig med hänsyn till deras olika ekonomiska behov.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Liknande resonemang som i fråga om pensionsförsäkringar
kan föras Prop. 1986/87:86 när del gäller belopp som utfaller från
tjänstegrupplivförsäkring. Sädan försäkring är enligt 104 ij tredje stycket FAL
undantagen frän den nu gällande jämkningsregeln, i den män försäkringsbeloppet
tillfaller make. sambo eller bröstarvinge. Undantaget har motiverats med att
dessa försäkringar, som i allmänhet är grundade pä kollektivavtal, är avsedda
alt tillgodose vissa bestämda behov - i första hand skydd för den försäkrades
make eller sambo och underåriga barn - och att det skulle strida mot detta
syfte atl tillåta lagloltsjämkning till förmån för vuxna barn (se prop. 1969:
124 s. 99, 150 och 156). Bestämmelsen har emellertid fått en utformning som
också gör det möjligt för den försäkrade att låta hela beloppet tillfalla 1.
ex. ett vuxet barn.

Jag föreslär inte nägot formellt undantag, motsvarande
nuvarande tredje stycket i 104 §. Man torde dock kunna säga att del aldrig
finns skäl att jämka en tjänslegrupplivförsäkring som sådan, om beloppet
fördelas i enlighet med del standardförordnande för försäkringen som ingår i
kollektivavtalet. Om den försäkrade har avvikit från denna ordning genom ett
eget förordnande, blir bedömningen däremot densamma som vid annan försäkring.
Och naturligtvis måste de belopp som utgår från tjänstegrupplivförsäkringen
beaktas i helhetsbedömningen, om det finns fiera försäkringar.

När del gäller individuell försäkring, kan det ibland
också finnas skäl att beakta hur premiebetalningen har varit ordnad och om
försäkringen är förenad med något sparmoment eller är av ren riskkaraklär. En
försäkring med sparmoment kräver högre premie än en ren riskförsäkring och
medför alltså - typiskt setl - att ett större belopp dras bort frän den
egentliga bobehållningen. Uppenbarligen ligger det närmare till hands att jämka
ett förmånstagarförordnande till någon utomstående, om försäkringen har haft
ett betydande sparmoment och premiebetalningen kanske dessutom har varit
koncentrerad till en kortare tid före dödsfallet, än om det varil fråga om en
ren riskförsäkring.

Det hittills sagda, som innebär att utfallande
försäkringsbelopp skall hällas utanför bodelning och arvskifte efter
försäkringstagaren, har avsett försäkring på försäkringstagarens eget liv. I
fråga om försäkring på annans liv bör här beröras det specialfallet att
försäkringen gäller på försäkringstagarens makes liv. När maken avlider och
försäkringsbeloppet faller ut, skall även bodelning göras. Om det finns förmånstagare
insatt, tillfaller beloppet denne utan att påverka bodelningen. Om äter förmånstagare
saknas, kommer försäkringsbeloppet att utgöra en tillgång bland andra för
försäkringstagaren. Liksom de sakkunniga anser jag alt det saknas tillräckliga
skäl att undanta denna tillgång frän bodelning (se betänkandet s. 283). Om
försäkringsbeloppet är stort i förhällande till tillgångarna i övrigt, kan den
efterlevande maken utnyttja sin rätt enligt 12 kap. 2 § första stycket ÄktB att
i bodelningen behälla sitt giftorättsgods som sin andel. I praktiken brukar
försäkringar av detta slag ofta också ha gjorts till enskild egendom för
försäkringstagaren.

106

s. 107 Kontrollera mot PDF

Tredje
stycket Prop. 1986/87:86

Innebörden av denna regel illustreras bäst med följande
exempel, som har hämtats frän betänkandet (s. 469).

En man har lagil en kapitalförsäkring på 200 000 kr pä
sill eget liv med i första hand sin make och i andra hand sina arvingar som förmånstagare.
Försäkringen har ett återköpsvärde som uppgår lill 50 000 kr. Makarna ansöker
om äktenskapsskillnad. Vid bodelningen visar det sig atl mannen utöver
försäkringen har 20 000 kr och hustiun 10 000 kr. Mannen avlider emellertid
innan bodelningen är klar och försäkringsbeloppet 200 000 kr tillfaller hans
arvingar. Förmånstagarförordnandel till make har förfallit i och med ansökan om
äktenskapsskillnad (jfr den nya lydelsen av 105 §). Vid bodelningen beaktas
emellertid försäkringens återköpsvärde före dödsfallet, och den efterlevande
makens andel uppgår till (20 000 + 50 000 -t- 10 000) : 2 = 40 000 kr. Vid
bodelningen får hustrun sin egen egendom och mannens egendom vilken tillsammans
uppgår till 30 000 kr. Resterande 10 000 kr fär arvingama avslå ur
försäkringsbeloppet.

Som framgår blir del normall inte aktuellt att tillämpa
denna regel pä rena riskförsäkringar, som saknar återköpsvärde. Del är därför
inte nägon risk att, som antytts av en remissinstans, en
tjänstegrupplivförsäkring dras in i en bodelning med den försäkrades tidigare
make.

Fjärde stycket

1 stycket anges den särskilda preskriptionsfrisl som
föresläs gälla för jämkningskrav enligt andra och tredje styckena. Bestämmelsen
stämmer nära överens med 7 kap. 4 § andra stycket ÄB men skiljer sig från den
regeln pä det sättet, all inte bara bouppteckning ulan även dödsboanmälan enligt
20 kap. 8 a § ÄB medför att eltårsfristen börjar löpa.

I samband med införandel av reglerna om dödsboanmälan
diskuterades frågan om ett motsvarande tillägg till 7 kap. 4 § ÄB. Pä förslag
av lagrådet lämnades lagrummet emellertid oförändrat. Lagrådet framhöll bl.a.
att frågan om det förekommit någon sådan gäva som avses i paragrafen ofta inte
kan klarläggas nöjaktigt utan att bouppteckning förrättas. Inte heller syntes
man behöva befara nägon olägenhet av att rätten att väcka talan om nedsättning
kvarstår under längre tid, eftersom varje dödsbodelägare som sä önskar kan fä
till stånd en begränsning av liden genom alt påkalla bouppteckning (se prop.
1975/76:50 s 57, 79. 89-90 och 100-101).

Närmast motsatta synpunkter gör sig gällande i det betydligt
mera praktiska fallet att en försäkring är den enda egentliga tillgången efter
en avliden. Att bouppteckning görs torde sällan ha någon avgörande betydelse
för möjligheten all utreda försäkringsförhållandena, och det framstår som
angeläget att frågan om någon jämkning skall ske blir avgjord sä snabbi som
möjligt även i de fall där bara dödsboanmälan görs. Om förmånstagaren skulle
vara tvungen att påkalla (och ibland bekosta) bouppteckning för att fä säkerhet
mot framtida jämkningskrav, skulle preskriptionsregeln mista en stor del av
sitt värde.

Genom bestämmelsen att kravet skal! riktas mot förmånstagaren
fram- 107

s. 108 Kontrollera mot PDF

går också att försäkringsbolaget i stort setl slår utanför
jämkningsfrägan. Prop. 1986/87:86 För närvarande anses bolaget ha en viss plikt
att undersöka om det finns nägra anspråk enligl 104 § andra stycket, innan
utbetalning till förmånstagaren görs (se Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s.
623 med hänvisningar). Några sädana undersökningar kan inte anses påkallade i
det nya system somjag föreslår, främst därför att jämkning i fortsättningen
skall bli betydligt ovanligare än för närvarande.

Bara om bolaget av någon anledning har särskilda skäl att
tro att det är aktuellt med ett jämkningskrav i det enskilda fallet, kan
bolaget anses vara skyldigt att la till vara de jämkningsberättigades intressen
genom att skjuta på utbetalningen till dess atl en uppgörelse har träffals
eller genom atl sätta ned försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen. Om bolaget
betalar ut beloppet till förmånstagaren trots atl del känner till
jämkningskravet och detta leder till att maken eller bröstarvingen i praktiken
inte kan genomdriva sitt krav, riskerar bolaget att få ersätta den jämkningsberättigades
förlust. Ett sådant anspråk mol bolaget är i och för sig inte beroende av att
den berättigade har väckt talan mot förmånstagaren inom ettärsfrislen, men del
torde i praktiken vara svårt för den berättigade att vinna en process mot
bolaget om han eller hon inte först har gjort allt som är möjligt för atl fä ul
sin rätt hos förmånstagaren.

105 §

Vid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till
försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej
annat framgår av omständigheterna, iakttagas följande:

Har försäkringstagaren betecknat sin make som förmånstagare.
skall förordnandet gälla till förmån för den soni försäkringstagaren var gift
med vid sin död. Förordnandet skall anses förfallet om mål om äktenskapsskiUnad
mellan makarna då pågick.

Är försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare,
skall förordnandet gälla till förmån fot försäkringstagarens bröstarvingar.
Försäkringsbeloppet skall fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn som förmånstagare,
skall halva försäkringsbeloppet tillfalla maken och återstoden bröstarvingarna.
Bröstarvingarnas andel skall fördelas mellan dem på det sätt sotn anges i
föregående stycke. Efterlämnar försäkringstagaren bara make eUer bara
bröstarvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstarvingarna .

Är försäkringstagarens arvingar insatta som förmånstagare,
skall försäkringsbeloppet fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

(Jfr 105 § i de sakkunnigas lagförslag 9)

Andra stycket

Efter förebild av nya 3 kap. 10 § och 11 kap. 8 § ÄB har
här införts regeln

att ett förmånstagarförordnande til) make skall anses förfallet om makarna

låg i skilsmässa vid försäkringstagarens död - en regel som i praxis redan 108

s. 109 Kontrollera mot PDF

anses gälla. Eftersom det i nägot sammanhang har
ifrågasatts atl det Prop. 1986/87:86 nuvarande uttrycket "levde i
äktenskap" skulle innebära att förordnandet upphör att gälla redan vid särlevnad
på grund av söndring, har uttrycket bylls ut mol det enklare "var
gift".

Tredje stycket

Ändringarna är enbarl språkliga.

Fjärde stycket

Stycket har justerats för att undanröja den ovisshet som
för närvarande kan råda i de fall då försäkringen är försäkringstagarens enskilda
egendom. Det anges nu uttryckligen att halva försäkringsbeloppet skall
tillfalla maken och återstoden fördelas mellan bröstarvingarna. Justeringen
behövs också på grund av de ändringar i arvsrätten somjag har föreslagit.
Hänvisningen lill arvsrätten skulle annars innebära atl hela
försäkringsbeloppet skulle tillfalla maken i det fallet att barnen är makarnas
gemensamma (jfr nya 3 kap. I § ÄB). Den nya lydelsen gör det i sin lur
nödvändigt med etl särskilt tillägg om det fallet att försäkringstagaren vid
sin död har bara make eller bara bröstarvingar.

Femte stycket

De ändringar som har gjorts är enbarl språkliga, men med
de ändrade arvsrältsliga regler somjag har föreslagit (se prop. 1986/87:1,
avsnitt 2.5) får regeln naturligtvis delvis ocksä ett annat sakligt innehåll.
Genom atl efterievande make enligl nya 3 kap. I § ÄB blir arvinge i betydligt fier
fall än för närvarande, kommer ett förmånstagarförordnande till arvingar i
motsvarande män oftare att syfta på make. Som fiera remissinstanser har påpekat
kan den tolkningen vara oriktig, om förordnandet har gjorts före de nya
reglernas ikraftträdande. Om en gift försäkringstagare som har bröstarvingar då
har gjort förordnandet "arvingar", har han på ett markerat satt gäll
förbi sin make. och tolkningsregeln bör då knappast tillämpas.

Å andra sidan är det i praktiken ovanligt att etl
förordnande till arvingar gäller i första hand. Vanligen gäller förordnandet i
andra hand, för den händelse ett förordnande lill l.ex. en namngiven person
inte kan verkställas. Då kan man ofta anta att försäkringstagaren över huvud
tagel inte har haft några speciella önskemål om hur försäkringsbeloppet skall
fördelas i den situationen; huvudsaken är bara att det finns ett förordnande,
så att inle fördelarna i fråga om utmälningsskydd och arvsskall går förlorade.
Det behöver dä inte strida mol försäkringstagarens önskan att den efterievande
maken fär del av beloppet, även om förordnandet har gjorts före de nya
reglernas ikraftträdande. Eftersom del är fråga om en tolkningsregel, har jag
inte funnit det nödvändigt med nägra särskilda övergångsbestämmelser för dessa
fall.

Det är enligt min mening viktigt ati begreppet arvingar
har samma 109

s. 110 Kontrollera mot PDF

innebörd i FAL som i ÄB. En försäkringstagare som gör etl
förordnande Prop. 1986/87:86 till arvingar bör kunna lita på att begreppet har
den vedertagna innebörden. Man skulle snabbi förlora de fördelar som är
förbundna med standardiserade uttryck i förordnandena, om den som ville
tillgodose bara sina legala arvingar skulle vara tvungen att göra etl särskilt
tillägg till sill förordnande för att markera delta.

1 enlighet härmed ger regeln i detta stycke inte möjlighet
att tolka elt förordnande lill arvingar till förmån för universella testamentstagare
till försäkringstagaren. Och om den som har förvärvat sin makes kvarlåtenskap
med stöd av 3 kap. 1 § ÄB har gjort etl förmånstagarförordnande till arvingar,
gäller förordnandet normalt inte till förmån för den först avlidna makens efterarvingar.
Om den efterlevande maken saknar egna arvingar, kan det dock vara naturiigt att
tolka förordnandet lill förmån för den först avlidna makens efterarvingar (jfr
nya 3 kap. 8 § ÄB). Det kan naturligtvis även i andra fall vara möjligt atl
tolka etl förordnande lill arvingar lill förmän för bäde testamentstagare och
tidigare avliden makes efterarvingar, men det sker dä med utgångspunkt från
det enskilda förordnandet och omständigheterna kring delta, inte med stöd av
lagens tolkningsregel.

122 §

Bestämmelserna i 102-106 §§ om förmånstagare tillämpas
också vid olycksfalls- och sjukförsäkring,

(Jfr 122 § i de sakkunnigas lagförslag 9)

Ändringen innebär att de nya jämkningsreglerna i 104 §
andra och tredje styckena blir tillämpliga ocksä på olycksfalls- och
sjukförsäkringar. Det är rimligt att bestämmelserna i 104 § andra stycket om
livförsäkringsbelopp tillämpas ocksä på de ibland stora dödsfallsbelopp som kan
utgå frän olycksfallsförsäkring. Däremot fär den speciella regeln i 104 §
tredje stycket knappast någon betydelse, eftersom olycksfallsförsäkringar
sällan har något värde som skall beaktas vid bodelning. För sjukförsäkringens
del saknar dessa frågor över huvud taget praktisk betydelse för närvarande,
eftersom sädan försäkring nästan aldrig medför rätt till något betydande
försäkringsbelopp vid dödsfall.

4.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83)
angående vissa utfästelser om gåva (lagförslag 13)

6 § '

I fråga om gåvor mellan makar gäller också bestämmelser i äktenskapsbalken.

Bestämmelser om utfästelse om gåva som inte får göras
gällande under givarens livstid finns i ärvdabalken.

(Jfr lagförslag 12 i de sakkunnigas förslag)

1 första stycket har hänvisningen till gifterinälsbalken bylls
mol en

' Ä ndrad lydelse i propositionsf ö rslaget. 1
10

s. 111 Kontrollera mot PDF

hänvisning
lill äktenskapsbalken. Ändringen i andra stycket är föranledd Prop.
1986/87:86 av alt de där avsedda bestämmelserna numera finns intagna i ärvdabalken.

4.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden (lagförslag 14)

6 §

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en
lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna
paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 S skall
rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. 2 § äktenskapsbalken,

2.
talan mot
överförmyndares beslut.

3.
nedsättning av
bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag
eller lill fusion.

4.
förvaltning av
stiftelse, eller

5.
tillstånd lill
viss förvallningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en
lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken,
lagen (1987:000) om samhors gemensamma hem eller föräldrabalken, och annars av
minst tre och högst fyra lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten skall 14
kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket
föreskriva att ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare
eller god man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får
handläggas av en tjänsteman som inle är lagfaren.

(Jfr lagförslag 14 i de sakkunniga förslag)

1 paragrafen regleras tingsrättens sanimansällning vid
handläggning av domstolsärenden.

Liksom hittills skall nämndemän alllid medverka i ärenden om
lillstånd till äktenskap, 1 andra ärenden enligt äktenskapslagstiflningen skall
däremot enligl förslaget nämndemän medverka bara när ärendet är tvistigt eller
del annars finns särskild anledning till del. Det finns inget skäl att
nämndemän alltid skall delta i handläggningen av t.ex. ärenden enligl 7 kap. 8 §
ÄktB om tillstånd till åtgärd beträffande den ena makens egendom, om inte den
andra maken bestrider ansökan. Del är tillräckligt att domstolen har möjlighet
att låla nämndemän medverka i icke tvistiga ärenden när "särskild
anledning föreligger därtill".

Vidare har föreskrivits all nämndemän skall medverka vid
handläggning av ärenden enligt sambolagen i de fall då sädana ärenden inte
skall handläggas av en ensam lagfaren domare. Detta innebär att nämndemän
skall medverka vid handläggning av ärenden enligl den lagen då ärendet är tvistigt
eller dä det annars föreligger särskild anledning.

Ill

s. 112 Kontrollera mot PDF

övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i
lagen om Prop. 1986/87:86

handläggning av domstolsärenden

Denna lag träder i kraft den I januari 1971. Konungen kan
dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla frän
tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa
underrätter.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande
och för vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, saml vid
överläggning och omröstning i anslutning lill sådan handläggning skall äldre
bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får
rätten beträffande vissl ärende förordna all handläggning, som enligt 6 § i
dess nya lydelse skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall
ombesörjas av en lagfaren domare och nämndemän. 1 sådana fall skall 14 kap. 17
§ äktenskapsbalken tUlämpas.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i de sakkunnigas
förslag)

Ändringen innebär att en hänvisning till GB har bytts ut
mot en hänvisning till motsvarande lagrum i ÄktB.

4.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (lagförslag 15)

41 §

Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 §
första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och
testamente till-lätnpliga pä upphovsrätten. Avträds boet till förvaltning av
boutredningsman, får denne itue utan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket
pä annat sätt än som förut har skett.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns föreskrifter om upphovsrättens övergäng
vid upphovsmannens död.

1 fråga om rättigheter som är av personlig art gäller
enligt 6 kap. I § andra stycket GB atl bestämmelserna om giftorätt skall
tillämpas endast om de inte strider mol vad som särskilt gäller för
rättigheten. En motsvarande bestämmelse finns i 10 kap. 3 § första stycket ÄklB.
Upphovsrätt anses vara en sädan personlig rättighet som omfattas av dessa
bestämmelser.

Enligt 41 § upphovsrättslagen skall emellertid reglerna om
giftorätt, arv och testamente tillämpas pä upphovsrätten efter upphovsmannens
död. Reglerna om giftorätt gäller alltså inte under upphovsmannens livstid men
däremot efter hans död.

1 princip bör samma reglering gälla även i fortsättningen,
och den före

slagna nya lydelsen är inle avsedd alt innebära någon saklig ändring.

Däremot har bestämmelsen fått en något tydligare utformning. 112

s. 113 Kontrollera mot PDF

42 § Prop. 1986/87:86

Upphovsrätt må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv
eller hos någon, till vilken rätten övergått pä grund av bodelning, arv eller
testamente. Samma lag vare beträffande manuskript, sä ock i fråga om exemplar
av sådant konstverk som ej blivit utställt, utbjudet till salu eller eljest
godkänt för offentliggörande.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen finns föreskrifter som inskränker möjligheten
att utmäta upphovsrätt. Paragrafen har ändrats så att utmätningsförbudet kommer
att gälla hos den till vilken rätten har övergått genom bodelning i stället
för, som enligt paragrafens nuvarande lydelse, den till vilken rätten har övergått
på grund av giftorätt. Detta innebär atl utmätningsförbudet kommer att gälla
även dä det är fråga om enskild egendom som dragits in i bodelningen enligt 10
kap. 4 § ÄktB.

4.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:680) om
ändring av vissa underhållsbidrag (lagförslag 16)

1 denna lag har ordet giftermålsbalken i 5 § bytts ut mot
ordet äktenskapsbalken.

4.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
(lagförslag 17)

4 §

För revision av styrelsens förvaltning och kassans
räkenskaper utses ärligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara
revisionens ordförande, av bankinspektionen, en av riksgäldsfullmäktige och
tvä på ordinarie ombudsstämma. 1 samma ordning utses lika antal personliga
suppleanter. Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant
vara auktoriserade revisorer. Den andre pä ombudsstämma utsedde revisorn och
hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för
fastighets- och tomträttsbeläning.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteksföre-ning
eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse fär ej vara revisor
eller suppleant. Ej heller fär den vara revisor eller suppleant som är
tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende
ställning lill styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan
tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragits att ombesöria bokföringen eller medelsförvaltningen
eller kontrollen däröver. Ej heller fär den vara revisor som är eller varit
gift med eller sambo tiU sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i
detta stycke eller den som med honom är i rätt upp-eller nedstigande släktskap
eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller
varit gift med den andres syskon.

24 §

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och
förenings räkenskaper

skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer
jämte suppleanter. 113

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 86

s. 114 Kontrollera mot PDF

Kassan
utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie för- Prop.
1986/87:86 eningsstämma väljer övriga revisorer och lika många suppleanter.

Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha
insikt och erfarenhet av rörelse för faslighets- och tomträttsbelåning. Av de
valda revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer.

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en
underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande
direktör eller till sädan tjänsteman hos föreningen, ät vilken uppdragits att
ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, fär
ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller fär den vara
revisor som är eller varit gift med eller sambo lill sådan styrelseledamot
eller tjänsteman som avses i detta stycket eller den som med honom är i rätt
upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller syskon eller är i det
svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon.

(Paragraferna saknar motsvarighet i de sakkunnigas
förslag)

1 paragraferna finns bestämmelser om jäv för revisorer. I
två avseenden har de ändrats. Jäv föreligger således inle längre för den som är
trolovad med i paragraferna angivna styrelseledamöter eller tjänstemän. Bakgrunden
är att begreppet trolovad har utmönstrats ur äktenskapslagstiftningen. I
stället har jäv införts för sambor till angivna befattningshavare.

Begreppet sambor har här den innebörd som det har i
allmänt språkbruk, dvs. det omfattar samtliga fall då en kvinna och en man bor
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (jfr prop. 1986/87:1 s. 394
och prop. 1986/87:7 s. 300).

Vidare har bestämmelserna om jäv pä grund av adoption
tagits bort. Skälet till den ändringen är att det i föräldrabalken numera
föreskrivs att adoptivbarn, vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan
författning som tillägger släktskap eller svågeriag rättslig betydelse, skall anses
som adoptantens barn (se 4 kap. 8 § föräldrabalken). 1 denna del är det alltså
inte fråga om nägon ändring i sak.

4.18 Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988) (lagförslag 18)

12 kap. I §'

Fastigheter som har samma ägare och innehas med lika rätt
får sammanläggas till en fastighet. En fastighet som är giftorättsgods får
dock inte sammanläggas med en fastighet som är enskUd egendom.

Bestämmelserna i detta kapitel om fastighet som
sammanlägges med annan gäller även del av faslighet som genom avstyckning eller
klyvning utbrytes för sammanläggning.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafens första stycke anges att fastigheter som har
samma ägare får sammanläggas till en fastighet, om fastigheterna innehas med
lika rätt. Detta anses för närvarande innebära bl.a. att sammanläggning inte är
tillåten om fastigheterna tillhör en gift person men inte innehas av honom

' Paragrafen har ulgåtl i propositionsförslaget. 114

s. 115 Kontrollera mot PDF

med samma rätt i äktenskapet. Tvä fastigheter, av vilka
den ena är enskild Prop. 1986/87:86 egendom och den andra är giflorättsgods,
fär alltså inle sammanläggas (prop. 1969:128 s. B 718).

Det stämmer mindre väl överens med regelsystemet i ÄklB
all ange att egendom innehas med viss rätt i äktenskapet. Därför har ett
tillägg gjorts av den innebörden att en fastighet som är giftorättsgods inte
får sammanläggas med en fastighet som är enskild egendom. Bestämmelsen om att
fastigheterna skall innehas med lika räll kommer således i framliden endast att
syfta pä andra förhållanden än de äktenskapsrättsliga.

I gällande rätt kan sammanläggning ske även av en
fastighet som en make har som enskild egendom (med vissa inskränkningar) och en
fastig-hel som samma make har som giftorältsgods. En förutsättning för det är
att etl särskilt avtal ingås mellan makarna som gör hela den nybildade fastigheten
till antingen enskild egendom eller giftorältsgods (se 12 kap. 2 §). Enligt äktenskapsbalkens
regelsystem är del emellertid inte möjligt att förvandla giftorältsgods till
enskild egendom och vice versa på annat sätt än genom äktenskapsförord (se 7
kap. 2 och 3 §§; jfr prop. 1986/87:1 s. 128). Om en make önskar åstadkomma en
sammanläggning av en fastighet som är enskild egendom med en som är giftorältsgods,
måste alltså den ena fastighetens egenskap av enskild egendom eller
giftorättsgods först ändras genom ett äktenskapsförord. Det bör dä observeras atl
detta lika litet som enligl gällande rätt (se 12 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen)
kan ske med en fastighet som är enskild till följd av villkor vid gäva eller i
testamente (jfr prop. 1986/87:1 s. 68 f). - Föreskrifterna i 2 §, som behandlas
nedan, är i sin föreslagna nya lydelse över huvud taget inte tillämpliga i
fråga om sammanläggning av fastigheter som har samma ägare ulan gäller bara när
de i sammanläggningen ingående fastigheterna ägs av tvä makar.

2§'

Fastigheter som tillhör makar får sammanläggas om makarna
genom avtal bestämmer att de skall äga var sin andel i den nybildade
fastigheten. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om inte annat avtalas.

Vad som sägs i första stycket gäller även i fall då den
ena makens fastighet är giftorättsgods och den andra makens fastighet är
enskild egendom.

Avtal som avses i första stycket skall upprättas i
skriftlig fortn och undertecknas av makarna. Om någon av dem är omyndig, skall
också förmyndarens skriftliga medgivande inhämtas. Innefattar avtalet gåva, Jår
sammanläggning ske bara otn gåvan har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

(Jfr lagförslag 16 i de sakkunnigas förslag)

I första stycket anges alt en fastighet som tillhör en
make kan sammanläggas med en fastighet som tillhör den andra maken, om makarna
genom avtal bestämmer all de skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten.

Enligl andra stycket kan t.ex. hustruns laslighcl vara
enskild egendom

' Ändrad lydelse i proposilionsförslaget, 115

s. 116 Kontrollera mot PDF

och mannens fastighet giftorättsgods. I så fall blir också
hustruns andel i Prop. 1986/87:86 den nybildade fastigheten enskild egendom och
mannens andel giftorättsgods. På grund av bestämmelsen i 1 § första stycket
andra meningen är det däremot inte möjligt att sammanlägga t.ex. tvä
fastigheter som tillhör mannen och en fastighet som tillhör hustrun, om en av
mannens fastigheter är giftorättsgods och den andra enskild egendom.

Som framhållits, är det enligt äktenskapsbalkens
regelsystem inle möjligt att förvandla giftorättsgods till enskild egendom och
vice versa på annat sätt än genom ett äktenskapsförord. Förslaget lämnar därför
inte någon möjlighet för makarna - såsom för närvarande - alt i sitt avtal ta
in bestämmelser som t.ex. förvandlar den ena makens andel i den nybildade
fastigheten frän giflorättsgods till enskild egendom. Vill makarna åstadkomma
en sådan förändring, får de bestämma delta genom ett äktenskapsförord.

Som redan antytts innefattar avtal enligt förevarande
paragraf ofta ett visst mätt av gåva; makarna bestämmer t. ex. att de skall äga
hälften var av den nybildade fastigheten, trots att den ena makens fastighet är
betydligt mera värd än den andra makens. I sä fall skall avtalet ha
registrerats enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken innan sammanläggning fär
ske. Visserligen kan ett gåvoavtal vara giltigt mellan makarna utan
registrering (se 8 kap. 1 § ÄktB), men av ordningsskäl bör sammanläggning inle
komma i fråga förrän avtalet har registrerats (jfr avsnitt 4.4 och 4.8 ovan
samt 4.24 nedan).

En allmän förutsättning för att sammanläggning skall få ske
är att avtalet mellan makarna är skriftligt och undertecknat av dem båda. Detta
gäller även om en av makarna är omyndig. I så fall skall emellertid också
förmyndarens skriftliga samtycke inhämtas. Bestämmelserna i 15 kap. 14 § tredje
stycket föräldrabalken innebär att det praktiskt taget aldrig kan bli tal om
avtal som innefattar gäva från den omyndiga maken.

För närvarande finns bestämmelser om registrering av
makars avtal inför en fastighetsbildning i 23 § faslighetsbildningskungörelsen
(1971:762). Lagändringen medför ett bebov av ändring även i kungörelsen.

4.19 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437) (lagförslag 19)

81 §

Byter märkt ren ägare, fär ommärkning till den nye ägarens
märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga rum
medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke förses med avbrott
för all skilja renen från andra renar med samma märke. För avbrottsmärkning
fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen i fortsättningen skall
hällas.

För ommärkning eller avbrotismärkning av ren som
förvärvats pä annan grund än bodd/ung, arv eller testamente fordras dessutom
överlåtarens samtycke.

Ommärkning eller avbrotismärkning fär ske endast i närvaro
av den som

samebyns styrelse utser eller inför två vittnen. 116

s. 117 Kontrollera mot PDF

Avbrottsmärke
får behållas på ren högst tio är efter det styrelsens Prop. 1986/87:86
medgivande gavs.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om märkning av renar i
samband med byte av ägare. I andra stycket finns en föreskrift som innebär att
överlåtarens samtycke krävs, utom vid vissa familjerättsliga fång, bl.a.
giftorätt. Ändringen innebär att ordet giftorätt har bytts ut mot ordet
bodelning. Bestämmelsen kommer därigenom atl omfatta även den situationen alt
renar som är enskild egendom dras in i en bodelning. Däremot kan bestämmelserna
inte bli tillämpliga i samboförhållanden, eftersom en bodelning mellan sambor
bara kan avse deras gemensamma bostad och bohag.

4.20 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1971:479) (lagförslag 20)

11 §

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde
i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i
stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare.
En kommun som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får ej vägras
medlemskap. Ej heller fär den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv
försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 § vägras medlemskap
pä den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligl grunder som
anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, fär
inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse
i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla
liknande villkor och det skäligen kan fordras atl maken uppfyller villkoret.
Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet
övergått till bostadsrältshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med
honom.

I fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra
styckena tillämpning endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar
eller, om bostadsrätten avser bostadslägenhet, av sådana sambor på vilka lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem skall tillämpas. Vad som nu har sagts
gäller ej, om annat har bestämis i stadgarna.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 denna paragraf regleras rätten för den som har förvärvat
en bostadsrätt att inträda som medlem i bostadsrättsföreningen. Ändringen
innebär att sambor vid förvärv av andel i bostadsrätt som avser bostadslägenhet
jämställs med äkta makar (se tredje stycket).

I andra stycket finns särskilda bestämmelser för de fall
då hela bostadsrätten har övergått till bostadsrättshavarens make. Samma
bestämmelser gäller när bostadsrätten till en bostadslägenhet har övergått till
någon "bostadsrältshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom",
ett uttryck som kan omfatta samboförhåUanden både inom och utanför sambolagens
tillämpningsområde.

Med bostadslägenhet avses enligt 2 § Qärde stycket
lägenhet som är 117

s. 118 Kontrollera mot PDF

avsedd att
helt eller till icke oväsentlig del användas som bostad. Med mitt Prop. 1986/87:86
förslag är reglerna om rätt att bli medlem i bostadsrättsförening alltså
utformade så att samma regler som gäller för makar kommer att gälla för sambor
i fråga om rätt till bostad som är gemensamt hem enligt sambolagen.

4.21 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429) (lagförslag 21)

Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01) har i betänkandet (SOU
1984:66) Den allmänna rättshjälpen lagt fram etl förslag lill ny
rättshjälpslagstiftning som för närvarande övervägs i justitiedeparlementel. En
lagrådsremiss beräknas bli framlagd nägon gång under förslå halvåret 1987.
Vidare har riksdagen nyligen fattat beslut om ny lydelse av 8 §
rättshjälpslagen med anledning av att Sverige ansluter sig till 1980 års
Haagkonvention om internationell rättshjälp (se prop. 1985/86:161, JuU
1986/87:2, rskr 18, SFS 1986:1041). Den nya lydelsen av 8 S kan inle börja
gälla förrän konventionen träder i kraft för Sveriges del, och riksdagen har
därför uppdragit ål regeringen att bestämma när lagändringen skall träda i
kraft. Det förslag till ny lydelse av 8 § som läggs fram i förevarande ärende föratsätter
att den på konventionen grundade ändringen träder i kraft senast den I januari
1988. Skulle del visa sig att sä inte kan väntas bli fallet, får en annan
lagteknisk lösning övervägas.

8§

Allmän rättshjälp får ej beviljas

1.
i angelägenhet
som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket, om ej den
rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

2.
utlänningar som
varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl
för rättshjälp,

3.
näringsidkare i
angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om ej skäl föreligger för
rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans
ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt,

4.
i fråga om
anspråk som överiätits till den rättssökande, om överläteisen kan antagas ha
ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5.
för upprättande
av självdeklaration,

b.för upprättande av äktenskapsförord, leslaiyiente eUer
gåvohandling,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan
rättslig angelägen

het, vari anspråket stöder sig pä väsentligen likartad grund, har avgjorts

slutiigt,

8.
ägaren av en
fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller
byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller nägot
annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten,

9.
den som ej har
befogat intresse av att få sin sak behandlad.

1 fråga om visst slag av ärenden som är talrikt
förekommande och

s. 119 Kontrollera mot PDF

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att
allmän rätts- Prop. 1986/87:86 hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen
förordna atl medborgare i en viss främmande stat och den som, utan all vara
medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk
medborgare i fråga om allmän rättshjälp,

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Första stycket punkt 6 i dess nuvarande lydelse föreslås
bli upphävd, eftersom institutet boskillnad inte finns med i ÄktB. Boskillnaden
har visserligen delvis ersatts med en möjlighet för makarna att förrätta bodelning
under äktenskapet (9 kap. 1 § andra stycket ÄktB). En sädan bodelning
förutsätter emellertid atl makarna är överens bäde om att de skall göra
bodelning och om hur denna skall göras. Nägot behov av allmän rättshjälp kan
alltså knappast finnas i dessa fall.

1 den nya punkt 6 upptas den redan gällande regeln om att
allmän rättshjälp inte får beviljas för upprättande av äktenskapsförord eller
testamente (jfr nuvarande punkt 5). Dessutom föresläs att allmän rättshjälp
inte fär beviljas för upprättande av gävohandling. Bakgrunden är följande.

Enligl nuvarande lydelse får -illmän rättshjälp som sagt
inte beviljas för upprättande av äktenskapsförord. Enligt GB görs gåvor mellan
makar genom äktenskapsförord (se 8 kap. 2 §). ÄktB innebär att äktenskapsförord
endast används för atl bestämma om egendom skall vara enskild eller
giftorättsgods (se 7 kap. 2 och 3 §§ ÄktB).

Om rättshjälpslagen inte ändras kommer således allmän
rättshjälp att kunna beviljas i angelägenheter där rättshjälp nu inte ges,
nämligen vid gåvor mellan makar. En sådan utvidgning av området för den
allmänna rättshjälpen kan inte anses motiverad i nuvarande statsfinansiella
läge. Ett alternativ är givetvis att frän den allmänna rättshjälpen undanta
just angelägenheter som gäller gåvor mellan makar. Det kan dock ifrågasättas
om det finns några bärande skäl att i rättshjälpslagstiftningen särbehandla
gåvor mellan makar. Jag har därför stannat för en lösning som innebär att
allmän rättshjälp över huvudtaget inle skall beviljas för att upprätta gävo-handlingar;
förslaget står i överensstämmelse med att allmän rättshjälp inle lämnas för
upprättande av testamente.

Jag vill framhålla att detta inte innebär att det
allmännas stöd vid gåvotransaklioner upphör. Möjligheten att få allmän
rättshjälp kvarstår nämligen i sådana rättsliga angelägenheter som gäller
gåvor och avser andra åtgärder än endast upprättande av gåvohandlingar, l.ex.
talan i domstol. Möjligheten kvarstår ocksä att enligt reglerna i 46-48 §§
rättshjälpslagen få stöd inom rättshjälpsformen rådgivning. Det innebär atl den
som vill ha hjälp med upprättande av gävohandlingar eller på annat sätt i
samband med gåvotransaklioner kan få rådgivning av en advokat eller biträdande
jurist pä advokatbyrå under högst en timme. Det allmännas stöd kommer alltså att
kvarstå i sådana angelägenheter där det är motiverat.

119

s. 120 Kontrollera mot PDF

9§' Prop. 1986/87:86

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den
rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Såsom kostnad för rättshjälpen
anses den rättssökandes kostnad för

1.
biträde som
varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2.
bevisning vid
allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen samt
nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning
eller som skall prövas av skiljemän,

3.
utredning i
angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4.
resa och
uppehälle för den rätissökande eller hans ställföreträdare och för värdare
eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller
annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid
utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens

(1964:618) avgiftslista, avdelning II, samt särskild avgift som skall betalas

enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,

6.
vad av allmänna
medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5
§ lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller
enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för
bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

7.
bodelningsförrättare
som har förordnats av domstol att verkställa bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad,

8.
medling enligl
42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses
ej den rättssökandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I punkt 2 har gjorts en ändring som har samband med all
krigsrätterna avskaffas den I juni 1987 (jfr SFS 1986:657).

I andra stycket punkt 7 har angetts att som den räiissökandes
kostnad för rättshjälpen anses kostnad för bodelningsförrättare som har
förordnats av domstol alt verkställa bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad. Bakgrunden lill ändringen är alt institutet boskillnad har
utmönstrats och att begreppet skiftesman har ersatts av begreppet bodelningsförrättare
(se prop. 1986/87:1 s. 219).

16 §

Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §,
beviljas av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga
angelägenheten avser

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 120

s. 121 Kontrollera mot PDF

äktenskapsskillnad pp. 1986/87:86

underhållsbidrag till make eller barn

faderskap till barn

vårdnad

umgänge.

1. om den rättssökande är dödsbo,

2.
om den
rättssökande är bosatt utom riket,

3.
om den
rättsliga angelägenheten skall prövas eller pä annat sätt behandlas utom
riket.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär att bestämmelsen om att bl.a. advokat
får bevilja allmän rättshjälp i vissa mål om boskillnad har tagits bort. Den är
föranledd av att institutet boskillnad har utmönstrats.

19 §

Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande
kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även
biträdes-ersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in
till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma gäller
biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet har
varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts
utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller
även i fråga om ersättning till bodelningsförrättare.

1 fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6
skall rätten, i stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den
som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen
utgör en kostnad för rättshjälpen.

22 §

Biträde, bodelningsförrättare och medlare har rätt till
skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.
Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och
omfattning beaktas. Hänsyn skall ocksä tas till andra omständigheter av
betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med
samt den tid som har lagts ned pä uppdraget. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas
vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom
vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta
beaktas vid ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet atl
bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger
särskilda skäl, fär ersättningen jämkas.

Ersättning
till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av dom

stolen. Ersättning lill biträde i annat fall och till bodelningsförrättare

fastställes av rällshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastslälles av

domstolen. 121

s. 122 Kontrollera mot PDF

23 § Prop. 1986/87:86

Biträde fär ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av
sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan
verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket. I fråga om
ersättning lill bodeliungsförrätiare och till medlare skall vad som har sagts
nu äga motsvarande tillämpning.

25 §

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bosiadsdomstolen,
marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rättshjälpsnämnden om
utredning. Ulan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre
omfattning. Samma befogenhet tillkommer bodelningsförrättare.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket
har rätt lill ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår
utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes
ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av
rättshjälpsnämnden.

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller
ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i
lag om parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för
ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas alt utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter
gemensam ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten
ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen.
Om maximibeloppet för den andra makens rältshjälpsavgift skulle ha varit lägre
än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas lill vad
som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om
beloppet understiger en viss av regeringen fastställd gräns.
Ersättningsskyldighet skall heller inle åläggas om del med hänsyn till
omständigheterna annars är obilligl.

Har bodelningsförrättare förordnats och har ena maken
åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande
tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för bodelningsförrättaren
och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om
ersättningsskyldighet fär verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän
domstols dom.

Om den räiissökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift
tillsammans med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och
tredje styckena överstiger rätlshjälpskostnaderna, skall den rättssökande
berättigas att få tillbaka den överskjutande delen.

SkaU i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande
tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till
viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

(Paragraferna saknar motsvarighet i de sakkunnigas
förslag)

Ändringarna i 19, 22, 23, 25 och 31 §§ innebär alt
begreppet skiftesman

har ersatts av begreppet bodelningsförrättare (jfr vad som sagts vid 9 §). 122

s. 123 Kontrollera mot PDF

4.22 Förslaget
till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176) Prop. 1986/87:86

(lagförslag 22)

33 §

Skjulvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av
staten om

1.
tillstånd som medför
rätt alt inneha vapnet har återkallats utan att egendomen har förklarats
förverkad eller är tagen i beslag,

2.
vapeninnehavaren
har avlidit,

3.
ansökan om
tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller
bodelning har avslagits,

4.
domstol har
funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berättigad därtill, ej skall
förklaras förverkat eller åklagaren i ett sådant fall har beslutat att ej föra
talan om förverkande.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen finns regler om inlösen av skjulvapen och
därtill hörande ammunition. I enlighet med språkbruket i ÄktB har vad som i den
nuvarande lydelsen sägs om "förvärv pä grund av giftorätt" i
förslaget bytts ut mot "förvärv genom bodelning". Härigenom har
bestämmelsen ocksä gjorts tillämplig på de fall då enskild egendom dras in i en
bodelning mellan makar.

Däremot blir bestämmelserna inte tillämpliga i
samboförhållanden, eftersom en bodelning mellan sambor bara kan avse deras
gemensamma bostad och bohag.

4.23 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

(lagförslag 23)

4 kap. 4.6.5

Lagutskottei skall bereda ärenden rörande äktenskaps-, föräldra-,
ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller
anknyter till föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör
annat utskotts beredning. Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäk-ringsavialsräti,
bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrätt,
skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkursrätt, internationell
privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privaträttslig
beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd samt
exekutionsväsendet.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 denna bestämmelse anges vilka ärenden lagutskottei skall
bereda. Ändringen innebär att ordet giftermålsbalken har bytts ut mot ordet äktenskapsbalken.

123

s. 124 Kontrollera mot PDF

4.24
Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974:342) Prop. 1986/87:86

(lagförslag
24)

9 kap.

4 §'

Bergmästaren skall förklara anmälan utan verkan, om

1. fångeshandlingen inte har företetts,

2. tiUstånd till förvärvet inle erhålUts när sådant
krävs enligt lagen

(1982:618) om utländska jörvärv av fast egendom m. m., eller

3. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inle
har regi

strerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

I annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär alt bergmästaren vid gåva mellan makar
av inmul-ningsrält och rätt till utmål skall förklara anmälningen utan verkan
om gävan inte har registrerats enligt bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. Paragrafen
har också arbetats om redaktionellt.

Ändringen är föranledd av den nya regleringen i ÄktB av
gåvor mellan makar. För att en gåva mellan makar av inmutningsrätt eller rätt
till utmål skall bli skyddad mot givarens borgenärer, skall det krävas både att
gåvan registreras enligt ÄktB och att förvärvet anmäls hos bergmästaren (se 9
kap. 5 § gruvlagen; jfr prop. 1986/87:1 s. 73 f samt avsnitt 4.4 och 4.8 ovan).
Som framgår av lagtexten måste registreringen enligt ÄktB ske/öre anmälan till
bergmästaren.

4.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om
kallelse på okända borgenärer (lagförslag 25)

2 §

När bouppteckning har skett efter en avliden, får
efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller
testamentsexekutör ansöka om kallelse pä den avlidnes okända borgenärer. Var
den avlidne gift, fär kallelse sökas även pä den efterlevande makens okända
borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket om efterlevande make
gäller också en sådan efterlevande sambo som avses i lagen (1987:000) om
sambors gemensamma hem, om denne har begärt att bodelning skall förrättas
enligt 5 § samma lag .

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om kallelse pä okända
borgenärer när bouppteckning har skett efter en avliden.

Ändringen innebär att efterievande sambo fär rätt att i
vissa fall ansöka om kallelse pä okända borgenärer. 1 ett nytt andra stycke
föreskrivs nämligen att paragrafens bestämmelser om efterievande make gäller
för efterlevande sambo när denne har begärt bodelning enligt 5 § sambolagen,
dvs. bodelning av sambornas gemensamma bostad och bohag.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 124

s. 125 Kontrollera mot PDF

3§ Prop. 1986/87:86

När ansökan om äktenskapsskillnad eller anmälan enligl 9
kap. I § andra stycket äktenskapsbalken har gjorts, får vardera maken ansöka om
kallelse på egna eller andra makens okända borgenärer.

Kallelse pä okända borgenärer får också sökas av
förmyndaren, när nägon har förklarats omyndig.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)

För närvarande fär makar ansöka om kallelse på sina okända
borgenärer när boskillnad har beviljats och när det har dömts till
äktenskapsskillnad mellan makarna, alltså vid de tillfällen då det enligt GB
skall förrättas bodelning. Den nya lydelsen av paragrafen bygger på samma
tanke, dvs. att kallelse pä borgenärerna skall kunna ske inför en förestående
bodelning. De föreslagna ändringarna är påkallade av att ÄktB har delvis andra
regler än GB om när bodelning skall ske.

När det gäller bodelning vid äktenskapsskillnad innebär 9
kap. 4 § ÄktB atl makarna inte behöver avvakta domen på äktenskapsskillnad,
utan bodelningen kan göras medan skillnadsmålet pågår. 1 enlighet härmed bör
rätten att fä kallelse pä borgenärerna inträda redan när talan om äktenskapsskillnad
väcks.

Institutet boskillnad motsvaras i ÄktB av möjligheten att
förrätta bodelning under äktenskapet. Förutsättningen för att kallelse pä
borgenärerna skall utfärdas bör i del fallet vara att makarna enligt 9 kap. I
§ andra stycket ÄktB har anmält till domstolen att de tänker göra bodelning.

4.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om
rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt (lagförslag 26)

Hembud sker hos hyresnämnden genom skriftlig anmälan av
fastighetsägaren. Fastighetsägaren skall härvid ge in ett av honom
undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om
köpeskillingen för den hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet.
Om det för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt äktenskapsbalken, skall
makens samtycke ges till avtalsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första
stycket, skall hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen
inom viss tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandet, anses hembud ha
skett den dag dä brislen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inle föreläggandet,
får hembudet avvisas.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen har en hänvisning lill GB ändrats till alt
avse ÄktB. Lagen

gäller bara hyresfastigheter som innehåller minst fem lägenheter. Den kan

alltså knappast bli tillämplig pä nägon fastighet som utgör sambors gemen

samma bostad enligt 2 § sambolagen. Nägon regel om samtycke av sambo

behövs därför inle. 125

s. 126 Kontrollera mot PDF

Andra
stycket överensstämmer med den lydelse av paragrafen som Prop. 1986/87:86
föresläs i prop. 1986/87:37.

4.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers
rätt att förvärva arrendestället (lagförslag 27)

8§

Hembud sker hos artendenämnden genom skriftlig anmälan av
jordägaren. Jordägare skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt
förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna
egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om del för en överlåtelse behövs
makes samtycke enligl äktenskapsbalken, skall makens samtycke ges lill
avtalsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första
stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren atl avhjälpa bristen inom
viss tid. Efterkommer jordägaren föreläggandel, anses hembud ha skett den dag
dä brislen avhjälptes. Efterkommer jordägaren inle föreläggandet, fär hembudet
avvisas.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen har en hänvisning till GB ändrats lill att
avse ÄktB.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2.
lag om
ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

3.
lagom ändring i
föräldrabalken,

4.
lag om ändring
i jordabalken,

5.
lag om ändring
i brottsbalken,

6.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

7.
lag om ändring
i utsökningsbalken,

8.
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s.l),

9.
lag om ändring
i lagen (1904:26 s. I) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

10. lagom ändring i lagen (1904:48 s. I)
om samäganderätt,

11. lag om ändring i konkurslagen
(1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,

13. lag om ändring i lagen (1936:83)
angående vissa utfästelser om gäva,

14. lag om ändring i lagen (1946:807)
om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680)
om ändring av vissa underhållsbidrag.

17. lag om ändring i lagen (1968:576)
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, 126

s. 127 Kontrollera mot PDF

10. lagom ändring i fastighelsbildningslagen
(1970:988). Prop. 1986/87:86

11. lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437),

12. lag om ändring i bosiadsrättslagen (1971:479),

13. lagom ändring i rätlshjälpslagen
(1972:429),

14. lag om ändring i vapenlagen
(1973:1176),

15. lag om ändring i riksdagsordningen,

16. lag om ändring i gruvlagen
(1974:342),

17. lag om ändring i lagen (1981:131)
om kallelse pä okända borgenärer,

18. lag om ändring i lagen (1982:352)
om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,

19. lag om ändring i lagen (1985:658)
om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

127

s. 128 Kontrollera mot PDF

Lagrådet Prop. 1986/87:86

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-01-29

Närvarande: justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Voss,
justitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 december
1986 har regeringen pä hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2.
lag om
ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

3.
lag om ändring
i föräldrabalken,

4.
lag om ändring
i jordabalken.

5.
lagom ändring i
brottsbalken,

6.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

7.
lag om ändring
i utsökningsbalken,

8.
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s. I),

9.
lag om ändring
i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap,

10. lag om ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderält,

11. lag om ändring i konkurslagen
(1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,

13. lag om ändring i lagen (1936:83)
angående vissa utfästelser om gåva,

14. lag om ändring i lagen (1946:807)
om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680)
om ändring av vissa underhällsbidrag,

17. lag om ändring i lagen (1968:576)
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

18. lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988),

19. lagom ändring i rennäringslagen
(1971:437),

20. lag om ändring i bostadsrättslagen
(1971:479),

21. lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429),

22. lag om ändring i vapenlagen
(1973:1176),

23. lag om ändring i riksdagsordningen,

24. lag om ändring i gruvlagen
(1974:342),

25. lag om ändring i lagen (1981:131)
om kallelse pä okända borgenärer.

26. lag om ändring i lagen (1982:352)
om rätt till fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt,

27. lag om ändring i lagen (1985:658)
om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Hans

Jacobson och — såvitt angär förslaget om ändringar i brottsbalken - av po

hovrättsassessorn Lena Berke.

Förslagen föranleder följande yttrande.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Förslaget
till lag om införande av äktenskapsbalken Prop. 1986/87:86

Lagrådet:

Enligt 2 § skall vid ÄklB:s ikraftträdande GB upphöra all
gälla, dock med den begränsning som följer av Äktp.

Departementschefen har i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.1) utvecklat vissa synpunkter på frågan vilka övergångsprinciper
som bör gälla. Huvudregeln anges böra vara att ÄktB i sin helhet skall bli
tillämplig omedelbart. Del görs dock ett tillägg av innebörd att man även pä
del familjerättsliga området bör beakta de skäl som ligger bakom den annars
inom civilrätten gällande grundsatsen att en ny lag inte bör ges tillämpning på
rättsförhållanden som uppkommit före lagens ikraftträdande.

Del nu anförda utgör bakgrunden till de i paragrafen
omnämnda begränsningarna i vad avser upphävandet av GB. Lagens senare
paragrafer syftar till atl precisera i vad män undantag skall gälla.

När det gäller att bestämma undantagens räckvidd gjorde familjelagssakkunniga
i sitt betänkande (s. 431) nägot mer utförliga uttalanden, innebärande
följande. Vid utformningen av övergångsbestämmelserna hade de sakkunniga tagit
viss hänsyn till om del alls var sannolikt att problem kunde uppstå. Uteslutas
kunde inte alt oförutsedda svårigheter kunde framträda i enstaka och säregna
fall. Enligl de sakkunniga borde svårigheterna dock kunna lösas pä ett rimligt
sätt, förutsatt att man inte anlägger ett alltför formellt betraktelsesätt utan
ser till de principer som övriga regler för övergången ger uttryck ät.

De sakkunnigas tanke var uppenbariigen att övergängsproblem
av undantagsnatur borde kunna lösas genom att i rättstillämpningen hänsyn
skulle tagas till de allmänna grundsatser på vilka övergångsregleringen vilar,
dvs. att ÄktB i princip skall slå igenom när det gäller egentlig
omstrukturering av äklenskapsrätten men att - när hinder inte möter frän den
synpunkten - avtal och andra rättshandlingar som förekommit under äldre rätts
tid skall bedömas utifrån det rättsläge som gällde när rättshandlingen
företogs. Departementschefens uttalanden synes ej vara att uppfatta såsom ett
avståndstagande från detta synsätt.

Lagrådet anser sig i princip kunna godtaga en sådan
uppläggning i fråga om övergängsproblematiken. Vissa preciseringar synes dock
vara av värde för att närmare klargöra hur rättshandlingar som tillkommit under
äldre rätts tid skall vara att bedöma efter ÄktB:s ikraftträdande.

Några situationer som lagrådet företrädesvis finner värda
alt diskutera är följande.

En naturlig princip synes vara att avtal och andra
rättshandlingar, som förekommit under GB:s lid och som enligt dess regler var
ogiltiga men som inte skulle vara ogiltiga enligt ÄklB:s regler, inte tar åt
sig giltighet i och med ÄktB:s ikraftträdande. En sådan princip får anses ligga
i 8 § som gäller det fallet att en make förfogat över sin egendom utan den
andra makens samtycke; underförstått ligger väl däri också all del måste vara
fråga om etl bevittnat samtycke där sådant nu krävs.

Ett i viss män parallellt fall är följande. En make ger -
utan äktenskaps

förord - under GB;s tid till sin hustru en gåva bestående av exempelvis ett 129

9 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 86

s. 130 Kontrollera mot PDF

antal värdepapper, varvid inte är fråga om sedvanlig skänk
eller bespa- Prop. 1986/87:86 ringsöverföring. Hustrun placerar värdepapperna i
ett bankfack som hon ensam disponerar över. En sådan gåva skulle vara ulan
verkan enligt GB, men skulle enligt ÄktB få gUtighel makarna emellan. Enbart ÄktB:s
ikraftträdande bör inte rimligen ge gåvan giltighet makarna emellan (nägot som
kan få betydelse i händelse av elt arvsfall). En sak för sig är att en
rättshandling som lillgåll pä nu beskrivet sätt kan bli giltig såsom gåva, även
sakrätlsligt, om såsom en tillkommande rättshandling vederböriig gåvohandling
inges för registrering efter ÄktB:s ikraftträdande (10 § första stycket Äktp).
1 en del fall kan gävan sannolikt också komma att anses bli giltig mellan
makarna någon tid efter ikraftträdandet genom att maken inte har återkrävt
egendomen.

Fall kan vidare förekomma dä fråga är om att en
rättshandling är giltig enligt GB men ej enligl ÄktB. GB medger att, sedan en
make fäll egendom i gåva, testamente eller arv med förbehåll att egendomen
skall vara enskild, makarna genom äktenskapsförord kan göra substitut för
sådan egendom till giflorättsgods (8 kap. I § första stycket, jämfört med 6
kap. 8 § 3 GB). Motsvarande möjlighet står inte öppen enligt ÄktB (7 kap. 3 §
första stycket). Del kan inle vara rimligt att uppfatta ny lag sä att dess
bestämmelser skulle förvandla viss egendom från giftorättsgods till den
ursprungliga mollagarens enskilda egendom. Nägon särskild bestämmelse i ämnei
kan ej anses behövlig.

Ett besläktat problem uppkommer, när det gäller föravtal
inför bodelning, vilka enligt GB ansetts kunna ingås muntligen men enligt ÄktB
kräver skriftlig form (9 kap. 13 §). Departementschefen har behandlat
spörsmålet i specialmotiveringen till 11 § första stycket Äktp. Han utgår
därvid frän att etl äldre, muntligt föravtal föriorar sin giltighet i och med ÄktB:s
ikraftträdande, när fråga är om en bodelning enligt ÄktB:s regler. Det bör med
hänsyn till föravtalets nära samband med själva bodelningen kunna godtas all
ståndpunkten inte har kommit till öppet uttryck i Äktp. Saken har också,
allmänt setl, en högst begränsad räckvidd såsom framgår av departementschefens
synpunkter. Lagrådet finner därför inte skäl till invändningar i denna del.

Kontentan av del anförda är alt lagrådet med dessa
uttalanden godtar att Äktp:s reglering beträffande övergångsfrågorna tar sikte
pä de mest betydelsefulla spörsmålen och överlåter ät rättstillämpningen att
finna lösningar på sådana mer särpräglade fall som må uppkomma.

Enligt 8 S skall äldre bestämmelser angående rådighetsinskränkningar
till-

lämpas övergångsvis. I kommentaren till paragrafen sägs att enligt GB

rådighetsinskränkningarna - fram till dess att bodelning har ägt rum -

gäller även egendom som en make har förvärvat efter det att talan om

äktenskapsskillnad har väckts. Uttalandet är alltför kategoriskt. Rådig

hetsinskränkningarna enligt 6 kap. 4 och 5 §§ GB avser endast giftorätts-

gods. Och av 11 kap. 6 § GB framgår all egendom som en make förvärvar

efter det all talan om äktenskapsskillnad har väckts skall vara hans enskil- 130

s. 131 Kontrollera mot PDF

da, om del döms lill äktenskapsskillnad eller make avlider
under tid dä Prop. 1986/87:86 målel är anhängigt, ulan all frågan om
äktenskapsskillnad har förfallit. Detsamma gäller, om det döms till boskillnad
pä talan som har väckts under tid som nu har angetts. Efter
äktenskapsskillnaden, dödsfallel respektive boskillnaden är maken alliså
beträffande sådan egendom som nu är i fråga inle bunden av rådighetsinskränkningarna
i 6 kap. 4 och 5 §§ GB.

15-17 §§

Av motiveringen lill 15 § framgår att syftet är att de nya
reglerna i 7 kap. 4-9 §§ ÄklB om rådighetsinskränkningar fullt ut skall bli
tillämpliga på äktenskap som har ingåtts före år 1921 (bortsett från vissa övergängssitua-tioner).
Detta avses bli resultatet av föreskriften i förevarande 15 § andra meningen om
all de hänvisningar lill GB. som lagen om införande av nya giftermålsbalken
innehåller, i forlsällningen skall gälla motsvarande bestämmelser i ÄklB. 1 5 §
6 mom. lagen om införande av nya giftermålsbalken finns myckel rikligt en
hänvisning till bestämmelserna i 6 kap. 4-6 §§ GB, vilka nu har ersatts av 7
kap. 4-9 §§ ÄktB. Denna hänvisning omfattar emellertid enligl ordalagen endast
samfälld egendom; för etl speciellt fall inkluderas dock också enskild egendom.
Med detta sammanhänger atl reglerna om rådighetsinskränkningar i 6 kap. 4-6 §§
GB blott gäller giftorältsgods. De nya bestämmelserna i 7 kap. 4-9 §§ ÄktB, däremot,
är i betydande grad tillämpliga ocksä pä enskild egendom. För all det skall stå
klart alt dessa nya bestämmelser - som tillika ersätter motsvarande reglering
i 1959 års lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad - efter
sitt innehåll skall tillämpas också i fråga om egendom som är enskild i
äktenskap ingångna före år 1921, bör ett förtydligande tillägg göras lill
förevarande 15 §. Det kan ske genom att till paragrafen fogas en tredje mening
av innehåll som framgår nedan.

1 16 § ges för de äldre äktenskapens del särskilda
bestämmelser om överlagande av makarnas gemensamma bostad och bohag. Det
framgår emellertid inle klart av paragrafens utformning att bestämmelserna
avser just de äldre äktenskapen; jfr 15 och 17 §§, där det uttryckligen anges
att bestämmelserna avser äktenskap som ingåtts före är 1921. För tydlighets
skull bör del speciella tillämpningsområdet markeras även i förevarande 16 S.
Det kan ske t.ex. genom att paragrafens första stycke inleds "Då sådant
skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker ...".

Enligl 16 § tredje stycket skall vissa bestämmelser i ÄklB
tillämpas på övertagandel. Hänvisningen till II kap. 7 § bör enligl lagrådets mening kunna ulgå;
bestämmelserna i den paragrafen har knappast nägon självständig betydelse för
övertagandet. Även hänvisningen till 11 kap. 8 § tredje stycket ÄktB bör ulgå.
Innebörden av del angivna stycket är all efter den ena makens död
övertaganderätten gäller bara till förmän för den efterlevande maken. Stycket
är emellertid laglekniskt utformat som en begränsning av giltigheten av första
stycket i samma paragraf, och första stycket gäller över huvud lagel inle för
de äldre äktenskapen. Hänvisningen bör alltså ersättas med en direkt regel för
dessa äktenskap.

I 16 § Qärde stycket anges alt paragrafens bestämmelser
inte skall tilläm- 131

s. 132 Kontrollera mot PDF

pas i sädana fall som avses i 11 § första stycket, dvs.
när talan om Prop. 1986/87:86 äktenskapsskillnad har väckts eller den ena maken
har avlidit före ikraftträdandet. En regel av samma innebörd som den i fjärde
stycket behövs emellertid också i fråga om 17 §. För att upprepning skall
undvikas, kan 16 § fjärde stycket ersättas med en för 16 och 17 §§ gemensam
regel i en ny 18 S (se nedan). 1 denna bör positivt anges atl äldre
bestämmelser är atl tillämpa i stället för reglerna i 16 och 17 §§.

Enligt 17 § skall vissa av ÄktB:s bestämmelser rörande
bodelning tillämpas ocksä på äktenskap som har ingåtts före år 1921.
Uppräkningen i paragrafen bör kompletteras med de bestämmelser i ÄktB som
gäller formen för bodelning (9 kap. 5 §) respektive bodelning genom bodelningsförrättare
(17 kap.). (Jfr för gällande rätts del övergångsbestämmelsen till lagen
(1933:316) om ändring i giftermålsbalken.)

Som nämndes vid föregående paragraf bör vidare lillämpningsomrädet
begränsas på det viset, att äldre bestämmelser i stället för de nya skall
tillämpas vid skifte som sker med anledning av alt talan om äktenskapsskillnad
väckts eller den ena maken avlidit före ikraftträdandet. Lagrådet föreslår a»
en bestämmelse av den innebörden las upp i en ny 18 §.

Sammantaget föreslär lagrådet att de särskilda
bestämmelserna om äktenskap som har ingåtts före är 1921 skall utformas pä
följande sätt.

"15 §

Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken
skall fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före är 1921, om inte
annat sägs i det följande. 1 de fall då det i den lagen anges att föreskrifter
i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i
äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas.
Bestämmelserna i 7 kap. 4-9 §§ äktenskapsbalken skall därvid tillämpas ocksä
till . den del de avser enskild egendom.

16 §

Då sådant skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker,
skall den make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad ha rätt att få
denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock inte om
egendomen har tillfallit denne genom gåva, arv eller testamente med villkor
att den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för att en make skall fä
överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare att ett sådant
övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även
makarnas gemensamma bohag.

Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad
och bohag gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. 1 övrigt tillämpas pä övertagandel
II kap. 8 § andra stycket och 10 § äktenskapsbalken.
Vad som sägs i 11 kap. 10 § om giflorättsgods skall i stället avse det
samfällda boet.

När den ena maken är död, gäller rätten till övertagande
endast till

förmån för den efterlevande maken. 132

s. 133 Kontrollera mot PDF

17 § Prop. 1986/87:86

Bestämmelsen i 9 kap. 5 § äktenskapsbalken om bodelnings
form saml

bestämmelserna i 10 kap. 3 §, 11 kap, 5 §, 13 kap, 5 § och
17 kap. samma

balk skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts
före år 1921. Vad

som sägs i dessa bestämmelser om bodelning skall i stället
avse skifte av

makarnas bo, och vad som sägs om giftorältsgods skall avse
den egendom

som skall skiftas.

18 §

I fall som avses i 11 § första stycket tillämpas äldre
bestämmelser i stället för bestämmelserna i 16 och 17 §§."

Förslaget till lag om ikraftträdande av lagen (1987:000)
om sambors gemensamma hem

Lagrådet:

1 motiveringen uppmärksammas att 1973 års lag om ogifta
samboendes gemensamma bostad i visst typfall - det gäller fritidsbostad -
kräver sambons samtycke för förfogande, medan nägot sådant krav inle finns enligl
sambolagen. Den föreslagna övergångsregleringen sägs ha den innebörden att den
äldre rådighetsinskränkningen inle i beslående samboförhällanden kan åberopas
efter ikraftträdandet ens i fråga om etl förfogande före denna tidpunkt.

Denna lösning avviker från den som i motsvarande läge
beträffande makars förfoganden framgår av 8 § Äktp (se uttalande i
remissprotokollet under denna paragraO, Här följs principen atl giltigheten av
en rättshandling bedöms efter den lag som gällde dä rättshandlingen företogs.
(Jfr

lagrådets yttrande under rubriken lill Äktp.) Det är också
uppenbart atl ■ -

denna princip avses bli tillämpad när en sambo före
ikraftträdandet har företagit en rättshandling som var "fri" enligl
äldre rätt men som enligt sambolagen fordrar andra partens samtycke - en med
hänsyn till innehållet i sambolagen ej opraktisk situation. Något sakskäl för
alt i del omvända läget - då alltså sambolagen lämnar den förfogande större
handlingsfrihet - ge den nya lagen tillbakaverkande kraft har inte åberopats i
remissprotokollet.

Det är vidare tvivelaktigt, om den föreslagna lagtexten
ger täckning för

den åsyftade tillämpningen i övergångsfallen. Utan alt gå närmare in på

delta vill lagrådet framhålla att det ligger närmast till hands alt, såvitt
gäller

samlyckesfallen, uppfatta lagförslagets första mening sä, att sambolagen

blir tillämplig (endast) på förfoganden som en sambo gör efter ikraftträdan

det (lät vara även i samboförhållanden som har etablerats dessförinnan).

Denna läsart bör enligt lagrådets mening fasthållas. Den bör bekräftas och

kompletteras genom etl tillägg till tredje meningen enligt vilket samtyckes-

frågan fortfarande skall bedömas enligl 1973 års lag när förfogandet har ägt

rum före ikraftträdandet (jfr 8 § Äktp). Detta innebär att en rådighetsin- 133

s. 134 Kontrollera mot PDF

skränkning
kan göras gällande efter ikraftträdandet också i de enstaka fall Prop.
1986/87:86 dä kravet pä samtycke inte längre har nägon motsvarighet i
sambolagen.

Med stöd av det sagda vill lagrådet föreslå all lagens
tredje mening fär denna lydelse: "Den gamla lagen skall dock fortfarande
tillämpas, när samboförhållandel har upphört före ikraftträdandet och när fråga
är om giltigheten av elt förfogande ulan samtycke över egendom före ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Lagrådet:

12 kap. I §

Del föreslagna nya fjärde stycket bestämmer innebörden av
begreppet sambor, varhelst del förekommer i balken. En bestämmelse av sådan
allmän karaktär bör emellertid av lagtekniska skäl inte placeras i elt kapitel
som i övrigt behandlar bara en speciell form av nyttjanderätt - låt vara en
viktig sådan. Emellertid behövs preciseringen bara för vissa av bestämmelserna
i 12 kap.; när begreppet sambor förekommer i 20 och 22 kap., framgår
begränsningen till sädana samboförhållanden som avses i sambolagen av texten i
övrigt. Med hänsyn härtill och till att det är svårt att finna en naturlig
plats för den föreslagna allmänna regeln föreslår lagrådet att fjärde stycket i
förevarande paragraf begränsas till att avse vad som föreskrivs "i detta
kapitel".

Inskjutandet av del nya fjärde stycket torde för övrigt
göra det nödvändigt med en ändring i 12 kap. 70 § andra stycket, där det för
närvarande hänvisas till I § femte stycket. Hänvisningen bör i stället avse
sjätte stycket.

47 §

Enligl specialmotiveringen har paragrafen anpassats till
de nya reglema om makars och sambors gemensamma bostad. Anpassningen har skett
så att i lagtexten sambo har jämställts med make. Samtidigt föresläs att 48 §
upphävs. Enligl den paragrafen gäller bestämmelserna i 47 § om make även i
fråga om den som enligl 1973 års lag om ogifta samboendes gemensamma bostad
har rätt att vid upplösningen av samlevnaden överta hyresrätten.

1973 års lag reglerar rättsförhållandet mellan de båda
samboende, när hyresrätten till deras gemensamma bostad innehas av den ene. Vid
upplösning av samlevnaden fär enligt bestämmelserna i I § den andre överta
hyresrätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna
i övrigt kan anses skäligt. Om de samboende inle har eller har haft gemensamma
barn, fordras dock synnerliga skäl för övertagandel.

Bestämmelserna i 12 kap. 47 och 48 §§ jordabalken innebär atl
en sam

boende som med stöd av 1973 års lag har rätt att överta hyresrätten frän

den andre eller dennes dödsbo ocksä gentemot hyresvärden har rätt att

överta hyresrätten och fä hyresavtalet förlängt för egen del. om hyresvär

den skäligen kan låta sig nöja med honom eller henne som hyresgäst. Om 134

s. 135 Kontrollera mot PDF

föratsättningar för övertagande enligt 1973 års lag inte
föreligger, är hyres- Prop. 1986/87:86 värden däremot inte skyldig att gå
med pä en övergäng av hyresrätten, även om den samboende som begär övergängen skäligen
bör godtas som hyresgäst (jfr prop. 1973:23 s. 164-165 och 172-173).

Regleringen av övertaganderätten i 16 § första stycket
sambolagen, när bostaden inte ingår i bodelning, överensstämmer i sak med I §
1973 års lag. Genom att förslaget till 47 § saknar hänvisning till
övertaganderätten enligt 16 § sambolagen kommer en sambo, i motsats till vad
som nu gäller, att fä rätt gentemot hyresvärden atl överta hyresrätten, även om
förutsättningar för övertagande enligt 16 § sambolagen inte föreligger.

Denna ändring i rättsförhållandet mellan en sambo och
hyresvärden till den lägenhet som utgör sambornas gemensamma bostad torde inte
sakna praktisk betydelse, framför alll inte i de fall dä den sambo som innehar
hyresrätten eller dennes dödsbo inte har rätt till förlängning av hyresavtalet.
Lagrådet, som inte har nägon erinran mol alt en sambos rätt att överta
hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del utvidgas pä detta sätt,
har likväl velat fästa uppmärksamheten pä förhållandet.

Övergångsbestämmelserna

Under punkt 2 har i remissförslaget tagits upp
övergångsbestämmelser till ändringarna i 12 kap. Dessa bestämmelser bör enligt
lagrådets mening omarbetas. Det förhällandet atl talan om äktenskapsskillnad
har väckts före ikraftträdandet eller att ena maken har dött dessförinnan synes
inte bli av betydelse i övergängshänseende och föranleder alltså inte någon
reglering. Att ett samboförhållande har upphört före eller efter
ikraftträdandet torde böra tillmätas vikt i övergångshänseende endast vid
tillämpning av 33 §. Ä andra sidan är det motiverat all ange att kapitlets
bestämmelser i nya lydelsen - som ger sambor en något starkare ställning än för
närvarande - är tillämpliga oberoende av att hyresavtalet har kommit lill före
ikraftträdandet. I övrigt behövs endast en regel som bevarar giltigheten av nu
gällande föreskrifter i 33 § beträffande skiften i äktenskap, ingångna före är
1921, och bodelningar med anledning av boskillnad, i den män sädana avtal
aktualiseras efter ikraftträdandet.

Följande lydelse föresläs:

"2. Föreskrifterna i 12 kap. i deras nya lydelse
tillämpas även i fråga om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
Föreskrifterna i 12 kap. 33 § skall tillämpas i sin äldre lydelse dels i fråga
om bodelning med anledning av boskillnad samt skifte med anledning av
boskillnad eller äktenskapsskillnad, dels i fall då ett samboförhållande har
upphört före ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Lagrådet:

8 kap.

13 §

Av specialmotiveringen till paragrafen framgår, all man i
remissförslaget

velat undvika den nu förekommande begreppsbestämningen
"den som i 135

s. 136 Kontrollera mot PDF

första svågeriag
lika nära är" (dvs. sädana svågerlagsförhällanden mellan Prop.
1986/87:86 den brottslige och målsäganden i vilka den ene är gift med den
andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led eller med den andres syskon).

1 remissförslaget har därför under första stycket 2,
såvitt nu är i fråga, medtagits endast "svåger eller svägerska",
varvid åsyftas gärningsmannens syskons make, gärningsmannens makes syskon och
make till gärningsmannens makes syskon (den sistnämnda anförvantsrelalionen är
en utvidgning i förhållande till gällande rätt). Svågerlag i rätt upp- eller
nedstigande led (svärföräldrar, svärsöner, svärdöttrar saml styvföräldrar och
styvbarn m.fi.) lämnas alltså utanför den nämnda punkten 2, men avsett torde
vara att de skall kunna inbegripas under punkten 3 i samma stycke.

Det måste betvivlas att det föreligger behov av den
föreslagna, i huvudsak språkliga ändringen. Det är nämligen här fråga om en
föreskrift som skall tillämpas av åklagarna, och dessa kan knappast förutsättas
ha svårigheter att inse vilka svågerlagsförhällanden som föreskriften i
gällande rätt åsyftar. 1 alll fall synes del klart att l.ex. svärföräldrar och
styvbarn förtjänar atl normalt ses som mer närstående än svåger och svägerska.
Och föreskriften bör naturligen byggas upp i enlighet med det synsättet. Anses
en modernisering önskvärd, synes den därför i stället lämpligen böra ske pä
följande sätt: "2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande
släktskap eller svågeriag, syskon, svåger eller svägerska eller".

En tilläggssynpunkl är följande. 1 anslutning lill första
stycket 3 betonas i specialmotiveringen att tillämplighet av punkten är avsedd
att kunna förekomma i fall där det föreligger en nära eller djup känslomässig
relation. Då denna punkt är tillkommen efter förebild av 4 kap. 12 § RB bör uppmärksammas
vad som uttalades under förarbetena till sistnämnda lagrum (se NJA 11 1973 s.
330 ff). 1 enlighet med de dä gjorda uttalandena bör fasthällas att det skall
vara fråga om cnfamiljemässig relation.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Lagrådet:

10 kap. 9§

Förslå stycket i remissförslaget har utformats så, att
läsaren möjligen kan fä intrycket atl regeln i tredje meningen om arvsforum
endast gäller för det fall att det är en make eller sambo som har avlidit;
denna begränsning är givetvis inte åsyftad. En bättre redigering erhålls enligt
lagrådets mening, om bestämmelsen om arvsforum tas upp i ett eget, första
stycke i paragrafen.

Följs detta förslag, kommer reglerna om rätt domstol för bodelningstvis

ler alt bilda ett andra stycke. Beskrivningen av parterna i en sådan tvist när

ena maken eller sambon har dött är inte helt rättvisande; mot den efterle

vande kan stå arvingar och universella testamentstagare (se 9 kap. 5 §

ÄklB och 14 § sambolagen). Det torde emellertid vara tillräckligt att utsäga

att när någon av makarna eller samborna har avlidit en bodelningstvist

skall tas upp vid den dödes allmänna tvistemälsforum. Den avfaltning som 136

s. 137 Kontrollera mot PDF

lagrådet föreslår innebär alt tvisten skall tas upp vid
detta forum även när Prop. 1986/87:86 dödsfallet har inträffat efter del
all talan om äktenskapsskillnad har väckts - inräknat dödsfall efter
skillnadsdomen - eller efter det att samborna har flyttat från varandra.

Uppdelningen av remissförslagets första stycke pä två
kräver en följdändring i påföljande stycke i paragrafen.

Med hänvisning till det sagda föreslår lagrådet att de två
första styckena ersätts av tre stycken med följande lydelse:

"Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den
rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp
av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av
dem avlidit, skall en bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade att
svara i tvistemål i allmänhet.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första
eller andra stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderätt

Lagrådet:

19 §

1 andra stycket karakteriseras för närvarande förhållandel
bl.a. mellan "äkta makar" som "egendomsgemenskap". Stycket
har kvarstått oförändrat sedan lagens tillkomst och syftade då såvitt gäller
makar på den egendomsordning som rådde enligt äldre giftermålsbalken (och som
gäller i ett antal ännu bestående äktenskap frän tiden före år 1921).
Beteckningen egendomsgemenskap passar däremot inte på rättsförhållandet mellan
makar vare sig enligt GB eller ÄktB. Inte heller låter det sig sägas att det -
till följd av sambolagens reglering - råder "egendomsgemenskap"
mellan sambor.

Skall 19 § ha en hänvisning till de allmänna reglerna om
makars och sambors egendomsordning, bör alltså andra stycket få en annan
upptakt än den nuvarande. Lämpligen kan det inledas med orden "Beträffande
egendomsförhållanden som rör" (makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo,
etc).

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Lagrådet:

I yttrande den 26 november 1986 över remiss med förslag
till konkurslag

berörde lagrådet under 3 kap. 5 § bestämmelsen att gäldenären och hans

familj eller annan underhällsberättigad under viss förutsällning äger utfå

nödvändigt underhåll frän konkursboet under närmare beskriven tids

rymd. Av del remitterade förslagel till konkurslag framgick att den bestäm

melsen inle skall gälla efter gäldenärens dödsfall utan i stället 18 kap. 5 § 137

s. 138 Kontrollera mot PDF

andra
stycket ärvdabalken (ÄB) skall vinna tillämpning. Lagrådet påpe- Prop.
1986/87:86

kade
atl nämnda lagrum i ÄB bara avser efterlevande make och oförsörjda

barn, varför efterlevande
sambo står utanför ÄB-regleringen. En sambo

får dock anses höra till
"den efterlevandes familj". Lagrådet ansåg att

saken
borde uppmärksammas under arbetet med följdändringar till den nya

lagstiftningen
om äktenskapsbalk m.m.

Lagrådet
vill erinra om del sålunda gjorda påpekandet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal

Lagrådet:

104
§

I
slutet av specialmotiveringen till paragrafens fjärde stycke behandlas den
situationen att elt försäkringsbolag betalar ut försäkringsbeloppet till en förmånstagare
trots att det hos bolaget finns kännedom om ett krav på jämkning enligt 104 §
andra stycket FAL till förmän för make eller bröstarvinge. Det sägs att
bolaget då riskerar att få ersätta den jämkningsberättigades förlust. Också
andra formuleringar i sammanhanget tyder på alt departementschefen har anlagt
ett skadeslåndsrättsligt betraktelsesätt. Detta torde emellertid ha mindre fog
för sig. Frågan gäller, i vilka fall bolaget med befriande verkan kan betala lill
förmånstagaren. Denna verkan har inte en betalning som görs i ond tro med
avseende pä jämknings-anspråket. I ett sådant läge blir bolaget pliktigt atl
till den jämkningsberät-tigade maken eller bröstarvingen utge det belopp som är
dennes. Maken respektive bröstarvingen behöver därvid inte först visa att han
inte har möjlighet all driva in sin del av försäkringsbeloppet frän den
obehörigt gynnade förmånstagaren. Vad som har sagts nu fär anses följa av allmänna
principer om en gäldenärs betalningsansvar när det finns konkurrerande belalningsanspräk.

Angående
den närmare innebörden av den goda tro som kan medföra att försäkringsbolaget
med befriande verkan kan betala till förmånstagaren -fastän det visar sig att
ett befogat jämkningsanspräk förelåg - framgår av departementschefens
uttalanden att försäkringsbolaget inle kan anses skyldigt atl undersöka om det
finns nägot jämkningsanspräk enligt 104 § FAL. Till detta kan läggas att, om
bolaget har fått kännedom om ett jämkningskrav, en utbetalning till förmånstagaren
som kommer i konflikt med kravet kan anses ha skett i god tro endast om kravet
med hänsyn till de omständigheter som åberopades lill stöd för detta framstod
som klart ogrundat.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) angående
vissa utfästelser om gåva

Lagrådet:

6§

1936
års lag har till ämne att reglera utfästelser om gåva. Med hänsyn

härtill
finns det inte anledning atl i förevarande paragraf ge annan hän vis- 138

s. 139 Kontrollera mot PDF

ning än en
erinran om att i sådant ämne finns en bestämmelse i ÄktB, Prop. 1986/87:86
nämligen 8 kap. 2 §.

Med hänsyn till del anförda synes 6 § med fördel kunna ges
en utformning som närmare anknyter till nu gällande lydelse eller följande:

"Om utfästelse av en make att under äktenskapet ge
den andra maken en gåva gäller 8 kap. 2 § äktenskapsbalken.

Bestämmelser om - - - i ärvdabalken."

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)

Lagrådet:

12 kap, I och 2 §§

I specialmotiveringen till I § uttalas att det synsätt som
ligger bakom de nuvarande bestämmelserna i 1 och 2 §§, nämligen att en gift
person kan inneha en fastighet med viss rätt i äktenskapet, stämmer mindre väl
överens med regelsystemet i ÄktB, Därför föreslås ett tillägg till 1 § första
stycket som avses innebära alt bestämmelsen om att fastigheterna skall innehas
med lika rätt inte skall syfta pä äktenskapsrättsliga förhållanden.

Lagrådet vill för sin del ifrågasätta om det finns
tillräckligt fog för det förda resonemanget. Från praktisk synpunkt är det
emellertid en vinst att i klartext ange att fast egendom som är giftorättsgods
inte i en makes hand får sammanläggas med enskild egendom. Den terminologiska
frågan kan lämnas därhän, om bestämmelsen placeras som etl första stycke i 2 §,
som därmed exklusivt behandlar samtliga äktenskapsrättsliga sammanläggningsfrågor.
Förslaget innebär att I § inte behöver ändras.

Med den föreslagna bestämmelsen bör det inte uppslå någon
tvekan om att två fastigheter som är en makes enskilda egendom kan
sammanläggas, även om deras karaktär av enskild egendom har uppstått pä olika
sätt; den ena är det pä grund av äktenskapsförord och den andra till följd av
ett gåvo- eller testamentsvillkor. Från saklig synpunkt kunde visserligen ifrågasättas
lämpligheten av en sådan sammanläggning. För de olika kategorierna enskild
egendom gäller nämligen skilda regler, och dessa skillnader ökar genom
regleringen i ÄktB (se 7 kap. 3 och 5 §§, 10 kap. 4 § och 11 kap. 8 §).
Osäkerhet kan uppstå om vilka regler som skall gälla i fråga om en fastighet
som har bildats av delar som var för sig utgjorde olika slags enskild egendom.
De äktenskapsrättsliga tillämpningsproblemen - som i viss mån kan uppkomma även
enligt gällande rätt - torde emellertid i praktiken fä aktualitet mycket
sällan, och de torde inte vara allvarligare än atl de kan bemästras i
rättstillämpningen. Betänkligheterna mot att tillåta sammanläggning bör alltså
kunna fä vika.

De i remissen föreslagna ändringarna i 2 § synes
motiverade företrädes

vis av att man har velat fä bort den nuvarande konstruktionen att sådant

avtal som avses i paragrafen skulle fä tjäna som något sorts äktenskapsför

ord. Ändringar i makarnas inbördes förmögenhetsförhållanden av relevans

för sammanläggningen skall, är tanken, följa allmänna regler om äkten

skapsförord respektive registrering av gäva. Ehuru man härigenom går 139

s. 140 Kontrollera mot PDF

föriustig
en del av smidigheten i nuvarande ordning, vill lagrådet inte Prop.
1986/87:86 motsätta sig den föreslagna nyordningen.

Frän denna utgångspunkt behövs i 2 § inga ytterligare
bestämmelser -utöver den i del föregående föreslagna - om sammanläggningen av
fastigheter som båda tillhör ena maken (härmed är att jämställa fastigheter
som båda makarna äger till lika delar). Som anges i remissprolokollet i specialmoliveringen
till 1 § kommer elt förenhelligande äktenskapsförord att erfordras innan en
make för egen del kan få sammanläggning av en fastig-hel som är hans giflorättsgods
med en fastighet som är hans enskilda egendom.

Vad paragrafen i övrigt skall reglera är alltså det fallet
att fasligheter som ägs av makarna var för sig skall läggas samman. 1 några
hänseenden förordar lagrådet här ändringar i förhällande till remissförslaget.

Till en börian bör sålunda väljas en formulering som ger
vid handen all bestämmelserna tar sikte på att en fastighet tillhör den ena
maken och en annan fastighet den andra maken. Härmed är att jämställa atl
fastigheterna tillhör dem tillsammans med olika andelar.

Det naturliga och redigaste torde regelmässigt vara alt
man söker uppnå att vardera makens andel i den nybildade fastigheten skall
utgöra hälften, men något starkare behov av en bestämmelse om detta synes inte
föreligga.

Den grundsats som har kommit till uttryck i del av
lagrådet föreslagna inledande stycket i paragrafen bör tillämpas ocksä när tvä
makar vill ha sina fastigheter sammanlagda. På vardera sidan måste tillses atl
andelen i den nybildade fastigheten blir homogen i fråga om egendomsnaturen.
Härför kan alltså behövas äktenskapsförord. Nägot hinder föreligger inle att en
makes andel blir giflorättsgods och den andres enskild egendom. En bestämmelse
som ger uttryck för det sagda ersätter andra stycket i remissförslaget.

Det avtal som det med den nya uppläggningen av bestämmelserna
är fråga om är av förmögenhelsrättslig art. Några särskilda bestämmelser med
tanke pa makes omyndighet behövs därför inle; den omyndige företräds av sin
förmyndare (jfr prop. 1986/87:1 s. 129). En annan sak är att ett supplerande
äktenskapsförord givetvis följer reglerna i 7 kap. 3 § andra stycket ÄklB. Det
torde vara tillräckligt atl i förevarande paragraf utsäga att makarna skall
träffa skriftligt avtal. Det anförda leder fram till följande lagtextförslag
frän lagrådets sida.

"2 §

En fastighet som ägs av nägon som är gift och är dennes giflorättsgods
fär inte sammanläggas med en fastighet som är samma makes enskilda egendom.

Fastigheter som tillhör makar var för sig fär
sammanläggas, om makarna

träffar skriftligt avtal om att äga var sin bestämda andel i den nybildade

fasligheten och om vardera makens andel i sin helhet kommer att utgöra

den makens giflorättsgods eller enskilda egendom. Innefattar avtalet gäva, 140

s. 141 Kontrollera mot PDF

får
sammanläggning ske bara om avtalet har regisirerats enligt 16 kap. Prop.
1986/87:86 äktenskapsbalken."

Övergångsbestämmelserna

Lagrådets förslag i fråga om 12 kap. 2 § synes inte
medföra något behov av ändring i remissförslagets punkt 2. Däremot behövs en
övergångsbestämmelse för de fall då ett avtal har upprättats i
äktenskapsförordets form före ikraftträdandet men sammanläggningen ännu inte
har genomförts. Om ett sådant avtal förlorar sin verkan vid de nya
bestämmelsernas ikraftträdande, skulle kanske en stor del av
sammanläggningsförfarandet behöva göras om. Principen alt giltigheten av avtal
som ingåtts enligl äldre bestämmelser inte skall påverkas av äklenskapsräiiens
förändring bör gälla även i delta sammanhang. Lagrådet föreslår därför all
övergångsbestämmelserna kompletteras med en tredje punkt av följande lydelse.

"3. Bestämmelserna i 12 kap. 2 § skall tillämpas i
sin äldre lydelse, om sådant avtal som avses i den lydelsen har träffals före
ikraftträdandet."

Övriga förslag

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan erinran.

141

s. 142 Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:86

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12
februari 1987

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och
statsråden Feldl, Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrädsremiss
fattat vid regeringssammanträde den 4 december 1986) över förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2.
lag om
ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

3.
lag om ändring
i föräldrabalken,

4.
lag om ändring
i jordabalken.

5.
lag om ändring
i brottsbalken,

6.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

7.
lag om ändring
i utsökningsbalken,

8.
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s. I). .

9.
lag om ändring
i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap,

10. lag om ändring i lagen (1904:48 s.
1) om samäganderätt,

11. lagom ändring i konkurslagen
(1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,

13. lag om ändring i lagen (1936:83)
angående vissa utfästelser om gåva.

14. lag om ändring i lagen (1946:807)
om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680)
om ändring av vissa underhållsbidrag,

17. lag om ändring i lagen (1968:576)
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

18. lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988),

19. lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437).

20. lag om ändring i bostadsrältslagen
(1971:479),

21. lag om ändring i rätlshjälpslagen
(1972:429),

22. lag om ändring i vapenlagen
(1973:1176), 142

s. 143 Kontrollera mot PDF

10. lagom ändring i riksdagsordningen, Prop. 1986/87:86

11. lag om ändring i gruvlagen
(1974:342),

12. lag om ändring i lagen (1981:131)
om kallelse på okända borgenärer,

13. lag om ändring i lagen (1982:352)
om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,

14. lag om ändring i lagen (1985:658)
om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit uppläggningen av
den föreslagna lagstiftningen. Flertalet lagförslag lämnas utan erinran.
Beträffande övriga lagförslag har lagrådet på en del punkter lagt fram
ändringsförslag. Jag biträder dessa förslag.

Särskilt i anslutning till Äktp har lagrådet också gjort
uttalanden om hur man bör se pä vissa praktiska situationer m.m. Jag ansluter
mig till vad lagrådet sålunda har uttalat.

En punkt i lagrådets yttrande bör dock las upp särskilt. I
anslutning till förslaget om ändring i konkurslagen (1921:225) erinrar lagrådet
om ett uttalande som gjordes under lagrädsgranskningen av förslaget till ny konkurslag
(se numera prop. 1986/87:90). Lagrådet påpekade där att en sambo lill en konkursgäldenär
kan vara berättigad till visst underhäll frän konkursboet om gäldenären lever
men att nägon sädan rätt inte föreligger efter gäldenärens död (se 3 kap. 5 § förslagel
till konkurslag och 18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken). Lagrådet uttalade
samtidigt att saken borde uppmärksammas under arbetet med följdlagsliflningen lill
äktenskapsbalken.

Jag har övervägt denna fråga men kommit fram till att nägon
lagändring inte bör göras. Mitt ställningstagande grundar sig på den principinslällning
i fråga om inriktningen av sambolagstiflningen somjag har redovisat tidigare
(se prop. 1986/87:1 s. 40 och avsnitt 2.4 i den nu aktuella lagrådsremissen).
Denna innebär att lagstiftningen om sambor bör begränsas till sädana områden
där det föreligger ett påtagligt behov av stöd för den svagare parten i ett samboförhällande.
Nägra allmänna regler om underhållsskyldighet mellan sambor har inle ansetts
påkallade, och enligt min mening finns det inte heller skäl atl införa
särskilda regler för den nu diskuterade situationen.

I fråga om konkurslagstiftningen förordar jag dock en
lagteknisk ändring i förhällande till lagrädsremissen.

Regeringen har den 5 februari 1987 beslutat atl förelägga
riksdagen det

nyss nämnda förslaget till ny konkurslag (prop. 1986/87:90). Den nya lagen

föresläs träda i kraft den 1 januari 1988, alltså samtidigt med ÄktB och

följdlagsliflningen till den. Det förslag till ändring i reglerna om
återvinning

av bodelning som skall läggas fram i förevarande lagstiftningsärende bör

därför avse 4 kap. 7 § i den nya konkurslagen. Nägon särskild övergängs

reglering behövs inte, eftersom det framgår direkt av lagtexten att det nya

andra stycket i paragrafen kan tillämpas bara när bodelning har skett enligt

äktenskapsbalkens bestämmelser. Den nya regeln kan alltså inte bli aktu

ell, om bodelning sker därtor all talan om äktenskapsskillnad har väckts 143

s. 144 Kontrollera mot PDF

eller
någon av makarna har avlidit före ikraftträdandet (jfr 11 § första Prop.
1986/87:86 stycket Äktp).

Utöver vad som föranleds av lagrådets yttrande vill jag ta
upp en särskild fråga, som gäller rättshjälpslagen (1972:429).

1 9 § andra stycket rätlshjälpslagen anges vilka av den
rättssökandes kostnader som skall anses som kostnader för rättshjälpen. 1 det
remitterade förslagel till ändring i den bestämmelsen anges i punkt 7 som en sädan
kostnad den rättssökandes kostnad för bodelningsförrättare som har förordnals
all verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Bestämmelsen bör
utvidgas till att avse även bodelningsförrättare som skall verkställa bodelning
mellan sambor, när bodelningen görs av annan anledning än att den ena sambon
har avlidit (jfr 20 § sambolagen).

Härutöver bör vissa redaktionella jämkningar göras i de
remitterade lagförslagen.

2 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen atl anta de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

144

Bilaga
I Prop. 1986/87:86

De sakkunnigas lagförslag 2, 4-12 och 14-17

2. Förslag till

Lag om infSrande av äktenskapsbalkai

1 § Den nu antagna äktenskapsbalken samt denna lag
träder i kraft den

2
§ Genom äktenskapsbalken
upphävs med den begränsning som följer av denna lag:

giftermålsbalken
i Sveriges rikes lag,

lagen
(1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, samt lagen
(1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

3
§ Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den
nya balken eller i denna lag, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

4
§ Vad i övergångsbestämmelser
till lagen (1978:854) om ändring i giftermålsbalken, imder nummer 2-8, är
föreskrivet om giltigheten av äldre bestämmelser skall alltjämt gälla.

5
§ Har en make före
ikraftträdandet förfogat över sin endom utan den andra makens samtycke, gäller
äldre lag i fråga om åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander kan
väckas.

6
§ Har egendom som avses i 7
kap. 6 § äktenskapsbalken förvärvats före ikraftträdandet och skall den enligt
äldre lag anses tillhöra antingen förvärva ren ensam eller makama tillsammans
med olika ande lar, skall detta alltjämt gälla, om det med hänsyn till makamas
ekonomiska förhållanden och den tid som har förflutit inte är oskäligt. Vad nu
sagts om makar gäller också sambor.

7
§ Har före ikraftträdandet ett
äktenskapsförord tagits in i rättens protokoll, får efter ikraftträdandet icke
åberopasatt rätten ej varbehörigenligt äldre lag.

8
§ Ulan hinder av att en gåvohandling
har upprättats före ikraftträdandet får gåvan registreras enligt äktenskapsbalken
eller, i fall då den avser fast egendom eller tomträtt, lagfaras eller
inskrivas.

9
§ Har en gåva som enligt äldre
lag krävt äktenskapsförord skett före ikraftträdandet, skall i fråga om den
andra makens ansvar för givarens skuld äldre lag alltjämt gälla. Har talan om
sådant ansvar ej väckts inom ett år från ikraftträdandet eller om den först
efter ikraftträdandet blev gällande mot borgenärerna, inom ett år därefter, är
rätten till talan förlorad,

10 §
I fråga om verkan av dom på boskillnad eller hemskillnad tillämpas

äldre lag. Detta skall
dock ej gälla hemskillnad som har förfallit genom att ..,

makama
har flyttat samman.

11 § Har
före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller den Prop.
1986/87: 86

ena maken avlidit, gäller vad äldre lag innehåller om bodelning.

Vardera maken har dock rätt att, när ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, begära att bodelning skall förrättas genast. Om
verkan av en sådan bodelning, när målel icke leder lill äktenskapsskillnad,
gäller 13 kap. 3 § äktenskapsbalken.

Trots att en bodelning skall förrättas enligt äldre lag
gäller vad äktenskapsbalken innehåller om bodelningens form, om bodelningsförrättare
och om klander av bodelning,

12
§ Har i mål
eller ärende vid domstol rättegången inletts före ikraftträdandet, skall den
behandlas enligt äldre lag.

13
§ Vad i 19 kap.
sägs om sambors bostad och bohag är icke tillämpligt, om samlevnaden har
upplösts före ikraftträdandet. I fråga om rätten att fa överta hyres- eller
bostadsrätt gäller då äldre lag.

14
§ Har makama
ingått äktenskap föreden I januari 1921. äralltjämt den äldre giftermålsbalken
tillämplig på makamas förmögenhetsförhållanden i den utsträckning som framgår
av lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken, dock med de ändrade
hänvisningar som följer av denna lag. Dessutom skall följande gälla:

1, Då skifte sker av makamas bo, skall den make som
bäst behöver ,

bostaden ha rätt atl få denna, även om den är den andra makens enskilda

egendom. Detta gäller dock endast om det även med hänsyn till omständig

heterna i övrigt kan anses skäligt. Vad nu sagts om bostaden skall också gälla

bohaget. Om vad som avses med bostad och bohag, om avräkning och om

övriga villkor för tillämpning av bestämmelsen gäller vad i 7 kap. I § samt 11

kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken och i 11 § första stycket denna lag är

fönsskrivet för bodelning.

2. Bestämmelsema i 10 kap. 4 §, 11 kap. 4 § andra
stycket såvitt det angår

förskott på arv, 12 kap. 3 § andra stycket och 13 kap. 6 § äktenskapsbalken

samt 11 §tnedje stycket denna lag skalljämvälgällaitillämpliga delar. Vaddar

sägs om bodelning skall i stället avse skifte av makamas bo.

146

4.
Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Hängenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 14 kap.,
15 kap. 3 §, 16 kap,2§. I7kap.5§, 18 kap. 2 §och 20kap. 8 §samt rabnken till Ukap.
skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen
lydelse 14 kap.

Om vård av omyndigs rätt i oskiftat Om vård av en omyndigs rätt

bo. dödsbo eller annat bo.

Har
omyndig del i oskifiat bo. skall förmyndaren, med iakttagande av vad nedan
stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet.

Har en
omyndig del i dödsbo skall förmyndaren vårda den omyndiges rätt i boet. Deltar
han därvid i en rällshandling. är han skyldig att inhämta överförmyndarens samtycke
otn det erfordras for giltigheten av en sådan räushandling vid förvaltningen
av en omyndigs egendom.

Mol en
borgenär i dödsboet eller någon annan, vars rätt är beroende av utredningen,
ansvarar förmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försummelse,
enligt bestämmelser i ärvdabalken.

Förmyndare, som for omyndig delägare i oskiftat dödsbo
deltager i rättshandling vid förvaltningen av den dödes egendorn, vare pliktig
au till rättshandlingen inhämta överförmyndarens samtycke, såframt sådant
samtycke erfordras for giltigheten av dylik rättshandhng vid förvaltningen av
omyndigs egendom.

Mot
borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är beroende av utredningen, slår
förmyndaren, såvUt angår skada genom hans åtgärd eller försummelse, i ansvar
efter vad i ärvdabalken stadgas.

En jörmyndare
som vill ingå avtal om au den omyndiges andel i dödsboet skaU förvaltas
gemensamt med andra delägares andelar skaU inhämta överförmyndarens samtycke
till avtalet och däri föreskrivna villkor.

Bör avtalet av hänsyn till en omyndig delägares bästa
inte bestå, kan rätlen häva avtalet.

Övriga delägare I boet skall beredas lillfälle an yttra
sig i ärendet

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:86

Förmyndare må ej för omyndig delägare i dödsbo sluta avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo ulan överförmyndarens samtycke.

Visar det sig atl den omyndiges bästa skulle genom avtalets
forisatia bestånd äventyras, äge rätten häva aylalei, ändå alt den lid for vilken
avtalet slutits, ej tilländagått.

Innan heslut fallas i fråga som avses i andra stycket
skall rätlen bereda övriga delägare i boet lillfälle att yttra sig i ärendet.

4 §

Sliites
ej för en omyndig delägare i dödsko avtal om gemensam förvaltning, skall
förmyndaren tillse, atl bodelning och skifte förrättas så snart det kan ske.
Detsamma gäller om ett sådant avtal upphört au gälla.

Slutes
ej for omyndig delägare i dödsbo avtal om sammanlevnad i oskifuit bo, skall
förmyndaren tillse, att bodelning och skifte förrättas så snart ske kan. Samma
lag vare. om dylikt avtal upphört att gälla. Har efterlevande make, som deltagit
i avtalet, trätt i nytt gifte, skall förmyndaren uppsäga avtalet.

Har den
omyndige såsom bröstarvinge del i etl dödsbo, där den elier-levande maken enhgt
3 kap. 1 §än-dabalken har rätt att beliålla boet oskiftat om ingen bröstar\inge
begär skifte, skall förmyndaren bedöma vilken åtgärd som med hänsyn till den
omyndiges bästa bör vidtas. Han bör där\id beakta om den omyndige är avkomling
även lill den eficrlevande maken, otn den omyndige har sin hem hos honom dier
henne. Intr den omyndiges inbildning planeras samt vilka tillgångar soiti finns
i boel. Förmyndaren skall samråda med överförmyndaren och endast om denne
tillstyrker begära skifte.

Förmyndare,
som för omyndig delägare i dödsbo deltager i bodelning eller skifte, vare
pliktig att inhämta överförmyndarens samtycke till egendomens fördelning,
såvitt denna ej sker genom lotming.

Avtal,
varigenom delägare i boet mot vederlag, som gives eller utfastes. övertager den
omyndiges lon i boet. äge förmyndaren ej ingå utan överförmyndarens samtycke.

Förmyndare, som för en omyndig delägare i dödsbo deltar i
bodelning eller skifte, är skyldig att inhämta överförmyndarens samtycke till
egendomens fördelning, såvitt denna ej sker genom lottning.

Förmyndaren har ej räU att utan överförmyndarens samtycke
ingå avtal, varigenom annan delägare mot ersättning övertar den omyndiges lott
i boet.

148

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:86

Vad i 4 och 5 §§ är
stadgat om förmyndares skyldighet i fråga om bodelning i anledning av dödsfall
skall äga motsvarande tillämpning, då for omyndig bodelning eljest skall ske.

Inhämtas
ej överförmyndarens samtycke, då detta enligl 2, 3. 5 eller 6 § bort ske, skaU
vad för sådant fall är stadgal beträftande förvaltning av omyndigs egendom äga
motsvarande tillämpning.

7 §

Vad i 3 och 5 §§ är
stadgat om förmyndaies skyldighet i fråga om bodelning i anledning av dödsfall
skall gälla även i annat faU, då en omyndig deltar i bodelning.

Inhämtas
ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 4, 5 eller 6 § bort ske,
gäller vad för sådant fall är stadgat beträftande förvaltning av omyndigas
egendom.

Skall
av annan anledning än döds-faU bodelning ske för omyndig, vare förmyndaren plikdg
att tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske kan, samt att därefter ofördröjligen
ingiva avskrift av bouppteckningen till överförmyndaren. Är bouppteckningen av
vidlyftig beskaffenhet, må avskrift lämnas endast i erforderliga delar.

Varder
dödsbo, däri omyndig äger del, ej skiftat inom sex månader från det
bouppteckningförrrättades, skaU förmyndaren, där ej avtal träffats om
sammanlevnad i oskiftat bo, inom nämnda tid till överförmyndaren avgiva
redogörelse för det hinder som mött för skifte, och vare förmyndaren pliktig
att därefter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs slutes,
avgiva sådan redogörelse var sjätte månad, där ej överförmyndaren bestämmer
annan tid.

Slutes
för omyndig delägare / dödsboavtal om sammanlevnad i oskiftat bo, vare
förmyndaren pliktig att före den 15 februari vaqe år till överförmyndaren
avlämna årsuppgift angående boet, upptagande den behållna inkomsten under
föregående år samt

Skall
av annan anledning än dödsfall bodelning ske för en omyndig, är förmyndaren skykiig
att tillse, att bouppteckning förrättas så snart det kan ske, samt att därefter
ofördröjligen (ngeavskriftavbouppteckningen till överförmyndaren. Är bouppteckningen
vidlyftig, kan avskrift lämnas i erforderliga delar.

9§

Har
eu dödsbo med omyndig delägare ej skifuits inom sex månader från det
bouppteckningen förrättades och har ej avtal träffats om gemensam förvaltning
av delägarna, skaU förmyndaren inom nämnda tid till överförmyndaren avge
redogörelse för det hinder som mött för skifte. Förmyndaren är skyldig att
därefter, intill dess skifte sker eller avtal om gemensam förvaltning sluts,
avge sådan redogörelse var sjätte månad, om ej överförmyndaren bestämmer annan
tid.

Träffas
för omyndig delägare avtal om gemensam förvaltning är förmyndaren skyldig atl
före den 15 februari varie år till överförmyndaren avlämna årsuppgift angående
boet, upptagande den behållna inkomsten under föregående år samt en

149

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:86

lOi

en översikt av boets
tillgångar och skulder vid årets slut. Möter till följd av boets storiek eller
av annan orsak hinder att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma
tid anmälan om hindret göras till överförmyndaren; och utsatte denne ny tid,
inom vilken förmyndaren har att ingiva handlingen.

Hava underåriga syskon
samma förmyndare, må för detn gemensam redogörelse eller årsuppgift avlämnas.

översikt av boets
tillgångar och skulder vid årets slut. Möter till följd av boets storiek eller
av annan orsak hinder att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma
tid anmälan om hindret göras till överförmyndaren, som skall bestämma ny tid,
inom vilken förmyndaren har att inge handlingen.

//arunderåriga
syskonsamma förmyndare, kan gemensam redogörelse eller årsuppgift avlämnas Tor
dem.

Försummar förmyndaren ätt
i rätt tid ingiva bouppteckning, redogörelse eller årsuppgift efter vad i 8
och 9§§ sägs, anmäle överförmyndaren försummelsen hos rätten, och äge rätten
att genom vite tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan
anmälan göres efter vad nyss är sagt. skall överförmyndaren, där del lämpligen
kan ske, erinra förmyndaren om hans skyldighet.

Försummar förmyndaren att
i rätt tid inge bouppteckning, redogörelse eller årsuppgift enhgt 8 och 9 §§, skaU
överförmyndaren anmäla försummelsen hos rätten. Rätten kan genom vite
tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan görs. skall
överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans
skyldighet.

Förmyndaren
äge för vård av omyndigs rätt i oskifuit dödsbo åtnjuta skäUgt arvode. Tiäftas
avtal om sammanlevnad i oskiftal bo, skall arvodet utgå årligen. Arvodet bestämmes
av överförmyndaren och skall förskjutas av boet.

Fader eller moder, som på
grand av lag är förmyndare, äge ej uppbära arvode efier vad i forsla stycket
sägs. med mindre överförmyndaren med hänsyn till särskilda omständigheter
lämnar tillstånd därtill.

Förmyndaren
har rätt till skähgt arvode för vård av en omyndigs rätt i dödsbo. Träffas
avtal om gemensam förvaltning, skall arvodet utgå årligen. Arvodet bestäms av
överförmyndaren och skall förskjutas av boet.

Fader
eller moder, som på grand av lag är förmyndare, /or ej uppbära arvode om inte
överförmyndaren med hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd
därtill.

Är omyndig ende delägaren
i dödsbo eller äro underåriga syskon, som /jflva gemensam förmyndare, ensamma
delägare i oskiftal bo, skall, om boel förvaltas av förmyndaren, å förvaltningen
tillämpas vad i 15 och 16 kap. stadgas.

Är en omyndig ende delägaren
i dödsbo eller är underåriga syskon, som har gemensam förmyndare, ensamma
delägare, skall, om boel förvaltas av förmyndaren, beträffande förvaltningen
tillämpas vad i 15 och 16 kap. stadgas.

150

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:86

Aktier och
andra värdepapper höra. om de icke kunna med trygghet till den omyndiges fördel
behållas, av förmyndaren försäljas, när det lämpligen kan ske.

Fordringar,
som icke kunna med trygghet lill den omyndiges fördel förbliva utestående, höra
av förmyndaren så snart ske kan indrivas. Har fordran tillkommit därigenom all
delägare i oskiftal bo med överförmyndarens samtycke övertagit den omyndiges
lott i boet, må den förbliva utestående, så länge den omyndiges bästa ej därigenom
äventyras.

Aktier och
andra värdepapper i(;w icke med trygghet till den omyndiges fördel kan
behållas, hör försäljas när det lämpligen kan ske.

Fordringar som icke bör förbli utestående, skall indrivas
så .snart det kan ske. Har fordran tillkommit genom atl delägare i dödsbo eller
annat "bo med överförmyndarens samtycke övertagit den omyndiges lott i
boet, får den förbli utestående, så länge den omyndiges bästa ej äventyras
därigenom.

När
egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första gången tillfaller
underårig. skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmyndaren
ingiva förteckning över egendomen. Varder den som uppnått myndig ålder
förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom tre månader från det förmyndarskapet
inskrevs, till överförmyndaren ingiva förteckning över den omyndiges egendom
vid tiden för omyndighetsförklaringen.

Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket
erhållit egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning
över denna egendom ingivas till överförmyndaren inom en månad därefter.

Är det andel i oskiftal bo som tillfallit omyndig, skall
forteckning, varom ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det
bodelning eller skifte skett.

När egendom,
som skall stå under förmyndarens förvaltning, första gängen tillfaller den underårige,
skall förmyndaren inom en månad därefter inge förteckning över egendomen till
överförmyndaren. Blir den som uppnått myndig ålder förklarad omyndig, skall
förmyndaren, inom tre månader från det förmynderska-pet inskrevs, till
överförmyndaren /ngf förteckning över den omyndiges egendom vid tiden för
omyndighetsförklaringen.

Har den
omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit egendom som skall
stå under förmyndarens förvalming, skall förteckning över denna egendom inges
till överförmyndaren inom en månad därefter.

Har andel
i dödsbo eller annat bo tillfallit den omyndige. skäW förteckningen inges
först inom en månad efter det bodelning eller skifte skett.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:86

Äger
den omyndige del i oskifiat bo, skall överförmyndaren med ledning av
bouppteckningen och avgivna arsuppgifter tillse, att förmyndaren väl vårdar
den omyndiges rätt i boet. Finner överförmyndaren anledning till anmärkning, skall
vad i 3 och 4 §§ stadgas äga motsvarande tillämpning.

Äger den
omyndige del i dödsbo eller annat bo, skall överförmyndaren med ledningav
bouppteckningen och avgivna arsuppgifter tillse, att förmyndaren väl vårdar den
omyndiges rätt i boet. Finner överförmyndaren anledning till anmärkning
gäller 3 och 4 §§.

Har förmyndaren eller dennes make och den omyndige del i
oskiftat dödsbo, skall god man av rätten förordnas all vårda den omyndiges räU
i boet vid boulredningen samt vid bodelning och skifte eller ingående av
avtal om förvaltningen av dödsboet. Även i annat faU skaU god man förordnas
om sådan rättshandling skall företas, vid vilken förmyndaren enligt 13 kap. 2
§ inte har räU atl företräda den omyndige, eller fråga uppstår om rättegång
mellan den omyndige och förmyndaren eller dennes make eller någon som förmyndaren
företräder.

Förekommer i annat fall angelägenhet, / vilken
förmyndaren eller dennes make kan ha etl intresse som strider mol
myndlingens, skaU rätlen förordna god man för den omyndige, om förmyndaren
begär del eller det i annat fall är lämpligt.

Hava förmyndaren eller hans make och den omyndige del i
oskiftat dödsbo, skall god man av rätten förordnas alt vårda den omyndiges rätt
i boet vid boulredningen så ock vid bodelning och skifte eller ingående av
avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. God man skall ock förordnas för den
omyndige, om eljest å hans vägnar rättshandling skzll företagas vid vilken
förmyndaren, efter vad i 13 kap. 2 § stadgas, ej äger företräda den omyndige,
eller fråga uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmyndaren eller hans
make eller någon som förmyndaren företräder.

Förekommeri annat fall än i första stycket sägs
angelägenhet, däri förmyndaren eller hans make kan hava ett intresse stridande
mot myndlingens, ororne ock rätten god man för den omyndige, om förmyndaren
det begär eller det eljest finnes lämpligt.

20 kap. 8§

Beslut
eller dom, som i mål om omyndighetsförklaring eller i ärende om förmynderskap
eller godmanskap enligl denna balk meddelas av

Beslut
eller dom, som i mål om omyndighetsförklaring eller i ärende om förmynderskap
eller godmanskap enligt denna balk meddelas av

Nuvarande
lydelse

överförmyndaren
eller rätten, länder tiU efterrättelse utan hinder av alt ta lan 7or« däremot.
Vad som nu har sagts gäller ej rätlens avgörande, varigenom avtal om
sammanlevnad i oskiftal bo häves eller förmyndare eller god man dömes till
utgivande av försuttet vite.

Föreslagen lydelse

överförmyndaren
eller rätten, gäller som lagakraflvunnen dom även om talanyor5 däremot. Detta
gäller dock ej rättens avgörande, varigenom avtal om gemensam förvaltning av dödsbo
hävs eller en förmyndare eller god man förpliktas att utge vite.

Prop.
1986/87:86

1.
Denna lag träder i kraft den

2.
Har avtal enligt 24 kap. ärvdabalken
träftäts före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser därom.

153

5.
Förslag till

Lag om
ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken dels att 12 kap. 47a § skall upphöra att
gälla,

dels
att 12 kap. 33 och 47 §§ samt 20 kap. 7 och 8 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

12
kap.

33
§

Bestämmelsema i 32 §
äger motsvarande tillämpning pä hyresrättens övergång genom bodelning, arv,
testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har
hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen
användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make, tillagts maken
genom bodelning eller skifte med anledning av boskillnad. äktenskapsskiUnad
eller hyresgästens död. får dock maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe.
Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter
hyresgästen.

För
tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tilllagts
hyresgästens make enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej
för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte
hyresgästen el ler hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som
hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra
och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten hyrts av makar
gemensamt.

Andra-fiärde
styckena äger motsvarande tillämpning, när någon har övertagit hyresrätt enligl
lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

Har
hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att huvudsakligen tjäna som gemensam
bostad för hyresgästen och hans eller hennes make eller sambo, tillagts maken
eller sambon genom bodelning eller skifte av makars bo, flr dock maken eller
sambon träda i hyresgästens eller, om denne avlidit, i dödsboets ställe. Sädan
rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För
tid efter det atl hyresvärden underrättats om att hyresrätten tilllagts
hyresgästens make eller sambo enligt andra stycket svarar hyresgästen eller
hans eller hennes dödsbo ej för sina förpliktelserenligt hyresavtalet.
Hyresgästens make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans eller hennes
dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före
underrättelsen.

Andra
och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten hyrts av
makar eller sambor gemensamt.

Har lägenheten hyrts
av flera gemensamt och har de på grand av

Har lägenheten hyrts
av ftera gemensamt och har de piå grand av

154

s. 155 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:86

uppsägning,
som gjorts av en av dem, ellertill följd av annan omständighet, som hänför sig
till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är medhyresgäsl
berättigad till förlängning, om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som
hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad eller
hyresavtalet kan uppsägas en ligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt
avtalet på någon av dessa grander. Är medhyresgästen make till den som uppsagt
avtalet eller eljest föranlett aU hyresgästema ej gemensamt har rätt till
förlängning av avtalet, har han den rätt som angivits även när hyresrätten är
förverkad på annan grand än dröjsmål med betalning av hyra. Detta gäller ocksä
när hyresvärden bringar hyresavtalet att upphöra på grand av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i
hyresrätten, uppsäger hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa
det alt upphöra eller om han i annat fall ej har rätt till förlängning av
avtalet, är maken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till föriängning,
såvida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu
gäller ocksä när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra på grand av
förverkande eller förhållande som avses i 28 §. Bestämmelsema i 48 §, 49 §
första och tredje styckena och 50-53 §§ om hyresgäst äger till-lämpning även i
fråga om hyresgästs make.

Föriänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket,
svarar båda makama för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före
förlängningen, om ej annat avtalas med hyresvärden.

uppsägning,
som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet, som hänför sig
till endast en av dem. ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är medhyresgäsl
berättigad till förlängning, om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som
hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad eller
hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § ulan att likväl hyresvärden uppsagt
avtalet på någon av dessa grander. Är medhyresgästen make eller sambo till den
som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har
rätt till förlängning av avtalet, har han eller hon den rätt som angivits även
när hyresrätten är förverkad på annan grand än dröjsmål med betalning av hyra.
E>etta gäller ocksä när hyresvärden bringar hyresavtalet att upphöra pä
grund av förverkandet.

Om
hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo ej har del i
hyresrätten, uppsäger hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa
det att upphöra eller om han i annat fall ej har rätt till föriängningav
avtalet, är maken eller sambon, om han eller hon har sin bostad i lägenheten,
berättigad till förlängning, såvida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom
eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt
hyresavtalet alt upphöra på grand av förverkande eller förhållande som avses i
28 §. Bestämmelsema i 48 §, 49 § första och tredje styckena och 50-53 §§ om
hyresgäst äger till-lämpning även i fråga om hyresgästs make eller sambo.

Föriänges
hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makama eller samboma
för förpliktelsema enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat
avtalas med hyresvärden.

155

s. 156 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

20 kap.

7 §

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall
lagfartsansökan förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på
fångeshandlingen

icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig

myndighet,

2.
fängesmannen ej
har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3.
rättegång pågår
om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till
denna,

4.
lagfart sökes
på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

5.
vid förvärv
genom legat detta ej utgivits,

6.
vid förvärv på
exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller
liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7.
vid
överlåtelse överlåtaren är 1. vid överlåtelse förvärvet enligt gift ochfÖrvärvet enligt
giftermålsbal- äktenskapsbalkens bestämmelser är kens
bestämmelser är beroende av beroende av överlålarens makes eller andra makens samtycke, sambos samtycke, dock att vad som

nu har sagts om .samtycke av sambo gäller endast om
anteckning skett atl fastigheien utgör för samborna gemensam bostad,

8.
vid överlåtelse
genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av
dödsbodelägares samtycke,

9.
förvärvet avser
del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,

10. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,

11. förvärvet i annat fall enligt lag
är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd,

12. förvärvet är beroende av villkor
och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från
den dag då gävohandlingen upprättades.

8§

Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grand att överiåtarens
underskrift på fSngeshandlingen icke är styrkt av två vittnen, skall
överlåtaren föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han anser
att förvärvet är ogiltigt. Efterkommes ej föreläggandet, utgör bristen i fråga
om bevillning icke hinder mot lagfart. Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.

156

s. 157 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grund att
sambos samtycke till överlåtelsen ej lämnats, skall vad som sägs i första
stycket om överlåtaren och bristen i fråga om bevillning gälla den vars
samtycke enhgt anteckning i fasughetsboken erfordras och bristen ifråga om samtycke.

Denna lag träder i kraft den

Äldre lag gäller fortfarande om samlevnaden mellan sambor
har upplösts eller överlåtelsen ägt ram före ikraftträdandet.

157

6.
Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9§ rättegångsbalken skall
ha nedan angivna lydelse.

Prop.
1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Tvist om arv eller testamente eller om bodelning mellan
arvingar och efterlevande tnake skaU upptagas av den rätt, där den döde skolat
svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar i anledning av boskUlnad
eller äktenskapsskillnad skall upptagas av den rätt, där mannen skall svara i
tvistemål i allmänhet, eller, om mannen ej är skyldig atl i sådant mål svara
vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes i mål, .som avses i denna paragraf, ej behörig
domstol enligl vad nu är sagt. upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Tvisl orn
bodelning mellan makar eller sambor skaU upptas av den rätt där endera skaU
svara i tvistemål i aUmänhei. Har endera avlida, skall tvisl om bodelning
mellan arvingarna och den eficrlevande upptas av den rätt där den döde hade
alt .svara i ivisletnål i allmänhet. Detsamma gäller tvist om an' eller
testamente. Finns ej behörig domstol enligt vad som har sagts nu, upptas målet
av Stockholms tingsräu.

Trots vad som sägs i första stycket skall klander mot
bodelning som har förrättats av bodelningsjörrättarc upptas av den rätt som har
förordnat denne. Detsamma gäller klander mol arvskifte som förrättats av skiftesman.

Denna lag
träder i kraft den

158

7.
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904 nr 48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskri vsatt 19 § lagen (1904 nr48 s. I )om samäganderält
skall ha nedan angivna lydelse.

Prop.
1986/87:86

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Vad i
denna lag finnes stadgat äge ej tdlämpning å sådan samfällighel, som avses i
lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning,
som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tUlämpliga
i fråga om bildande av jaklvårdsområde, beslående av allenast en fastighet,
eller av fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det till
allenast en fastighet hörande fisket.

Denna lag
är ej tillämphg på makars eller sambors bostad eller bohag som kan bli föremål fÖr
bodelning enligl äktenskapsbalken. Den gäller ej heller sådan samfällighel som
avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter eller sädan
allmänning som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen
(1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, ej heller i fråga om
bildande av jaktvårdsområde, bestående av bara en fastighet, eller av
fiskevårdsområde, omfattande bara en fastighet eller det till bara en
fastighet hörande fisket.

Beträftande
egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare i oskift dödsbo el ler dem,
som äro i bolag samman eller äro redare i samma fartyg eller deltagare i samma
gravrörelse, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Vad i 15
kap. 16 § föräldrabalken stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om
försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den

159

8.
Förslag till

Lag om
ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom
föreskrivs att 32 § konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bodelning mellan gäldenären
och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären eftergivit sin rätt i
avsevärd mån eller låtU egendom frångå sig mol att fordran mothorwm utlagts på
hans lott, går i motsvarande mån åter. om bodelningshandlingen kommit in tid
rätten senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans
skulder.

Bodelning mellan gäldenären
och dennes make eller sambo, vid vilken gäldenären i avsevärd mån efiergivU sin
rätt. går i motsvarande mån åter. Delsamma gäller om gäldenären vid bodelning
med sin make låtit egendom frångå sig mot au fordran mot honom eller henne
utlagts på hans eller hennes lott. En bodelning skall dock ej gå åter. om det
visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som
uppenbart motsvarade hems eller hennes skulder, ej heller om bodelningen förrättats
mellan makar och bodelningshandlingen getts in till rätten mer än två år fÖre
fristdagen.

Vad
i första stycket sägs om bodelning mellan gäldenären och dennes make eller
sambo gäller, när maken eller sambon är död, bodelning mellan gäldenären och
makens eller sambons arvingar och universella testamentstagare.

Denna lag träder i kraft
den

160

9.
Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal dels att 3, 103,
104-105, 116 och 122 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall
införas två nya paragrafer, 103a §och 115a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§

kwiker
försäkringsvillkor från be- Avviker etl försäkringsvillkor från

stämmelse
i denna lag, vare det ej någon bestämmelse i denna lag,

hinder/or
villkorets tillämpning, med utgör det /«/p hinder mot tillämpning

mindre
sådant i lagen angives. av villkoret, om inte sådant anges i

lagen.

Överlåtelse,
panlsättning, för- Etl förmånstagarförordnande en-

månstagarförordnande eller annat ligt denna lag är utan verkan ;' den

förfogande över försäkring är utan mån det står i strid mot försäkrings

verkan om förfogandet skett i strid villkor, som enligt kommunalskatte-

mot försäkringsvillkor, som enligt lagen (1928:370) skall to5 w i försäk-

kommunalskaltelagen (1928:370) ringsavtalet. Detsamma gäller över

skall intagas i försäkringsavtalet. låtelse, pantsättning och annat förfo-

Förbud mot överlåtelse skall dock ej gande över en försäkring. Förbud

utgöra hinder mot utmätning eller mot överlåtelse skall dock w/e utgöra

överiålelse vid ackord eller konkurs i hinder mol utmätning el ler överlåtel-

vidare mån än sådant hinder förelig- se vid ackord eller konkurs i vidare

gerpågrandav vad eljest föreskrivits mån än sådant hinder föreligger på

i lag eller annan förfatming. grand av vad som annars har före

skrivits i lag eller annan förfatming.

103 §

Förordnande
om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant förordnande skall,
för att vara gällande, skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller ock genom
dennes försorg antingen intagas i försäkringsbrevet eller därå antecknas.

Försäkringstagaren är skyldig att underrätta sin make om han insätter
eller utesluter maken som förmånstagare. Försäkringsgivaren är skyldig att på
förfrågan underrätta maken i vilken omfattning maken är förmånstagare.

103a §

Finns
inte förmånstagarförord

nande och gäller försäkringen på

ägarens liv, skall vid hans död såsom

förmånstagarförordnande gälh, att '61

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:86

försäkringsbeloppet skall tillfalla hans make eller, om
han inte efterlämnar make, hans arvingar och universella testamentstagare att
fördelas mellan dem som om det ingått i kvarlåtenskapen.

Vad i första stycket sägs om efterlevande makes rätt tiU
försäkringsbelopp skall inle tillämpas när mål om äktenskapsskillnad pågick
vid försäkringstagarens död.

I04 §

Är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som
utfaller efter försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

Har försäkringstagaren efterlämnat make eller
bröstarvinge och hacle förordnandet kunnat återkallas av försäkringstagaren,
skall forsäk-ringsbeloppei vid beräkningen av dödsbodelägares giftorätt, rätt enUgt
13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken. rätt tiU vederlag eller rätt tiU laglott
behandlas som om beloppet hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom
testamente.

Försäkring eller försäkringsbelopp som vid
försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare ingår inte i
försäkringstagarens kvarlåtenskap.

Inträffade dödsfallet sedan det dömts lill skUlnad i
försäkringslaga-rens äktenskap eller talan därom väckts och kan
försäkringstagarens make inle få ut sin vid bodelningen beräknade andel därför
att försäkringen eller försäkringsbeloppet tillfaller annan som förmånstagare.
är denne skyldig atl avstå vad som fattas.

1 fråga om ijänsiegruppliyförsäk-ring skall andra stycket
dock ej till-lämpas på belopp som på grund av försäkringen tillfaller en make
eller med make likställd person eller någon bröstarvinge.

Om rätt för en avliden försäkrintagares borgenärer att i
visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116§ andra
stycket.

105 §

Vid
tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp, som
utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår av
omständigheterna, iakttagas följande:

Har
försäkringstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare, skall, där han vid
sin död var omgift, förordnandet gälla till förmån för

Har
försäkringstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare, skall, där han vid
sin död var omgift, förordnandet gälla lill förmån för

162

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87:86

den,
med vilken han då levde i akten- den, med vilken han då levde i äkten

skap, skåp. Förordnandet skall anses för-

fallei om mål om äktenskapsskUlnad pågick vid försäkringstagarens död.

Äro
försäkringstagarens bam insatta såsom förmånstagare, skall förordnandet gälla
till förmån för bröstarvinge och, där flera sådana förmånstagare finnas, envar
av dem äga del i försäkringsbeloppet efter de grander,som gälla i fråga om
arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har
försäkringstagaren insatt Har försäkringstagaren insatt

make och bam såsom förmånstagare, make och bam såsom förmånstagare,
skall, såframt ftera förmånstagare skall, halva försäkringsbeloppet
till-finnas, envar av dem taga del i för- ftilla maken och andra hälften
bröst-säkringsbeloppet efter de grunder, arvingarna att fördelas mellan dem som
vid dödsfaU gälla i fråga om på sätt anges iföregående stycke, bodelning och om
sådan förmånstagares arvsrätt.

Äro
försäkringstagarens arvingar /4r försäkringstagarens arvingar in

insatta såsom förmåristagare, tage satta såsom förmånstagare, skallför-

envar av dem del iförsäkringsbelop- säkringsbeloppet fördelas efter de

pel efter de grander, som gälla i fråga grander, som gäller i fråga om

om arvsrätt efter försäkringstaga- arvsrätt efter försäkringstagaren,

ren. Efterlämnar försäkringstagaren

make och en eller flera bröstarvingar skaUen tredjedel av beloppet
tillfalla maken och återstoden bröstarvingarna.

II5a§

Försäkringsgivaren är inte skyldig au betala försäkringsbelopp tiU en förmånstagare
om försäkringsgivaren efter försäkringsfallel i god tro redan har betalat ut
beloppet tiU någon som framståli som berättigad.

II6§

Är
försäkring tagen å försäkringstagarens eller hans makes liv, må rätt, som på
grand av försäkringsavtalet tillkommer endera av dem, ej lagas i mät för någonderas
gäld, utan så är att enligt avtalet premiebetalningen skall vara fullgjord
under en tid understigande lio år eller under något år erlagts premie, som
uppgår lill mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier, som
skolat erläggas därest premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets
slutande. Har försäkringen tagits endast fördödsfall, må den på avtalet grandade
rätten dock icke i något fall tagas i mät för sådan gäld, med mindre
premiebetalningen undernågot år överstigit två gånger den premie som skolat
erläggas, därest försäkringen tagits vid bögan av del året och försäkringsbeloppet
skolat utbetalas endast om den försäkrade dött under samma år.

Nuvarande
lydelse

Är
i fall, då rätt på grand av livförsäkringsavlal må tagas i mät, förmånsuigare
insatt utan att försäkringstagaren geni emot honom förbundit sig att låta
förordnandet stå vid makt, äge efter försäkringstagarens död dennes
borgenärer, i den mån deras fordringar ej kunna utgå ur kvarlåtenskapen, samma
rätt till försäkringsbeloppet som de skulle hava ägt om det tillagts förmånstagaren
genom testamente.

Föreslagen lydelse

Har.
då rätt på grand av livförsäkringsavtal må tagas i mät, försäkringstagaren ejgent
emot förmånstagaren förbundit sig att låta förordnandet stå vid makt, äge
efter föiäk-ringstagarens död dennes borgenärer, i den mån deras fordringar ej
kunna utgå ur kvarlåtenskapten, samma rätt till försäkringsbeloppet som
deskulle hava ägt om det tillagts förmånstagaren genom testamente.

Prop. 1986/87:86

Vad i 102.103.105 och 106 §§samt
104 § första stycket är för livförsäkring stadgat beträffande förmånstagare
skall äga motsvarande tillämpning, när fråga arom olycksfalls- eller
sjukförsäkring.

Vad i 102-106 §§ och 115a
§ är för livförsäkring stadgat beträffande förmånstagare skall äga motsvarande
tillämpning, när fråga är om olycksfalls- eller sjukförsäkring.

Denna
lag träder i kraft den

Äldre lag gäller
fortfarande om försäkringstagaren avlidit före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelserna
till lagen (1975:1353) om ändring i 3 § lagen om försäkringsavtal skall
fortfarande gälla.

164

10. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom
föreskrivs att 1 och 5§§ lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha nedan
angivna lydelse.

■
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Den
egendom, som i arv tillfaller Den egendom, som i arv tillfaller

allmänna arvsfonden, så ock egen- allmänna arvsfonden, .'samt egen

dom, som må tillfalla fonden genom dom, som tillfaller fonden genom

gåva eller testamente, skall utan sam- gåva, testamente eller förmånstagar-

manblandning med andra medel för- förordnande, skall utan samman-

valtas av kammarkollegiet såsom en blandning med andra medel förvaltas

särskild fond för främjande av vård av kammarkollegiet såsom en sär-

och uppfostran av bam och ungdom skild fond för främjande av vård och

samt omsorg om handikappade. uppfostran av bam och ungdom samt

omsorg
om handikappade.

Av
medel, som under ett räkenskapsår influtit, skall vid årets utgång en tiondel
läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från och med nästföljande
år vara tillgänglig för utdelning.

5 §

Arv,
som har tillfallit fonden, tår helt eller delvis avslås till annan, om det med
hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan
anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall fär arv
avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har stått arvlåtaren
nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken är av
väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kuhurvårdssynpunkt,
fär avslås till juridisk person som har särskilda föratsättningar att la hand
om egendomen på lämpligt sätt.

Beslut
om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd fär beslut ej fattas om att till
någon avstå egendom till ett värde överstigande 200 000 kronor.

Vill
någon att arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås skall han
inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt
hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet om
ansökningen samt, efter verkställd utredning, till kollegiet insända handlingarna
i ärendet jämte eget utlåtande. Kollegiet har att, jämte eget yttrande, insända
handlingarna till regeringen, om inte kollegiet äger besluta i ärendet.

Bestämmelserna
i de föregående

styckena skaU äga motsvarande till-

lämpning när försäkringsbelopp till

faller aUmänna arvsfonden såsom

förmånstagare enUgt 103a § lagen

(1927:77) om försäkringsavtal. ]g5

Denna
lag träder i kraft den

11. Förslag till

Lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att sextonde stycket under I, i
anvisningarna til kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna
lydelse.

31§

Prop.
1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Ny ägare lill pensionförsäkring skall omedelbart
underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av
pensionsförsäkring fårutan hinder av bestämmelserna i denna lag ske om det
tekniska återköpsvärdet uppgår till högst IO 000 kronor el ler om särskilda
skäl förel igger och riksska t te verket på sä r-skild ansökan medger det.

Föreslagen lydelse

Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart
underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av
pensionsförsäkring far utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske om del
tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kronor eller om särskilda skäl
föreligger och riksskattéverket på särskild ansökan medger det, .Återköp får
också ske i den mån del erfordras för att fiirsäkringsgivaren enligt 13 kap. 5§
äktenskapsbalken skall kunna återbetala premier

Denna lag
träder i kraft den.

166

12. Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa
utfästelser om gåva

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva skal! ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§

Om
utfästelse av trolovad eller Bestämmelser om de gåvor mellan

make
an under äktenskapet till makar som får åberopas mot giva-

andra
maken utgiva penningar eller rens borgenärer finns i äktenskaps-

annat
stadgas i giftermålsbalken. balken.

Angående
utfästelse om gåva som Angående utfästelse om gåva som

icke må göras gällande under giva- /nre/ar göras gäl lande under givarens

rens livslid stadgas i lagen om livstid finns bestämmelser i ärvda-

arvsavtal balken.

Dennna
lag träder i kraft den

167

14. Förslag till

Ldg om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall
ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvararuie lydelse

Föreslagen lydelse

6§

Underrätt är vid
handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad
som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid
annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den
sammansättning som anges i tredje stycket,

om
ärendet är tvistigt,

om
eljest särskild anledning förehgger därtill, eller

om
ärendet angår

1. medgivande till äktenskap en

ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller

till åtgärd beträffande makars

egendom enligt 6 kap. 6§ nämnda

balk eller förordnande angående

sådan egendoms förvaUning i andra

fall.

2.
talan mot överförmyndares beslut,

3.
nedsättning av bolags aktiekapital
eller grandfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldighet för bolag
eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entledigande av
likvidator eller tillstånd till försäljning av egendom under likvidation eller
till fusion,

4.
förvaltning av stiftelse, eller

5.
tillstånd till viss
förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i delta stycke.

1
fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och
nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräld-

Vid
annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den sammansättning
som anges i tredje stycket,

om
ärendet är tvistigt,

om
eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om
ärendet angår

1.
tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. 2 § äktenskapsbalken.

2.
talan mot överförmyndares beslut,

3.
nedsättning av bolags aktiekapital
eller grandfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldighet för bolag
eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entledigande av
likvidator eller tillslånd till försäljning av egendom under likvidation eller
till fusion,

4.
förvaltning av stiftelse, eller

5.
tillstånd till viss förvaltningsåtgärd
i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

1
fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och
nämnd, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken eller för-

Nuvarande
lydelse

rabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfama
domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken
motsvarande tdlämpning.

Föreslagen lydelse

äldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfama
domare. Har nämnd säte i rätten gäller 14 kap. 17-19 §§ äktenskapsbalken.

Prop.
1986/87:86

Denna lag träder i kraft den

Har ansökan i ärendet gjorts före ikraftträdandet gäller
fortfarande äldre

lag.

169

15.
Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om
ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 340a § lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

340a §

Personuppgift, som införts i per- Personuppgift, som införts i per-

sonregister som avses i datalagen sonregister som avses i
datalagen (1973:289) och som angiver att för- (1973:289) och som angiver att
försäkringstagare vidtagit dispositioner säkringstagare vidtagit dispositioner
beträffande i framtiden utfallande beträffande i framtiden utfallande
försäkringsbelopp till förmån för försäkringsbelopp till förmån för annan, må
ej utlämnas till denne. annan, må ej utlämnas till denne.

Vad nu sagts gäller inle om personuppgiften avser
försäkringstagarens make.

Denna lag träder ikraft den

170

16.
Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 2§
fastighetsbildningslagen (1970:988) skall ha nedan angivna lydelse.

Prop.
1986/87:86

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Utan
hinder av viUkoren i I § får fastigheter som tillhör äkta makar var för sig
eller innehas med ohka rätt i äktenskapet sammanläggas, om makarna träffar avtal
om sin rätt i den fastighet som bildas genom sammanläggningen. Sådant avtal skaU
upprättas i samma form som äktenskapsförord. Tillhör fastigheterna ena maken som
enskild egendom och som giftorättsgods. skaUgenom avtalet bestämmas att den
nybildade fastigheten i sin helhet skall vara den makens enskilda egendom
eller giftorättsgods. Tillhör fastigheterna makarna var för sig, skall bestämmas
att makarna skaU äga var sin andel i den nybildade fastigheten som enskild
egendom eller giftorättsgods. Vardera makens andel skaU utgöra hälften, om ej
annat avtalats Innefattar avtalet gåva. äger 8 kap. 5§ giftermålsbalken
motsvarande tillämpning.

Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med
villkor att den skall vara hans enskilda egendom eller som make erhålht genom
testamente med sådant villkor eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren
genom testamente meddelat sådan föreskrift får ingå i sammanläggning med stöd
av avuilsom avses i första stycket endast om den nybildade fastigheten enligt avutlet
skall vara den makens enskilda egendom.

Fastigheter
som tillhör makar får, utan hinder av att de icke har samme ägare,
sammanläggas, om makarna träffar avtal om sin rätt i den faslighet som bildas
genom sammanläggningen. Sådant avtal skaU upprättas skrifthgen och
undertecknas av makarna. I avtalet skall makarna bestämma vilken andel som
skall tillkomma vardera maken i den nybildade fasugheten.

Denna lag träder i kraft den

171

17.
Förslag till

Kungörelse
om ändring i fastighetsbildningskungörelsen

(1971:762)

Härigenom föreskrivs att 23 § fastighetsbildningskungörelsen
(1971:762) skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

s. 172 Kontrollera mot PDF

23 §

Har
avtal träffats enligt 12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988) skall
fastighetsregistermyndigheten, när uppgift om sammanläggningen införts i fastighelsregistret,
sända bestyrkt avskrift av avtalet med angivande av makamas namn, yrke,
hemvist och personnummer tiU tingsrätten för registrering enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

Har avtal träffats enligl 12 kap. 2 § fastighelsbildningslagen
(1970:988), skall faslighetsregistermyndigheten, när uppgift om
sammanläggningen införts i fastighelsregistret, sända bestyrkt avskrift av avtalet
med angivande av makamas namn, yrke och hemvist ;/// den myndighet som för
äktenskapsregistret. Sådan avskrift skaU också sändas tiU domstol som avses i 8
kap. 11 § giftermålsbalken för att tagas in i bouppteckningsprotokollet.
Innefattar avtalet gåva, skaU fastighetsregistermyndigheten dessutom genast låla
införa kungörelse om avtalet i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning.

Fastighetsb
ildn ingsmyndigheten skall i beslutet om sammanläggning yttra sig om huruvida
avtalet innefattar gåva.

Denna
kungörelse träder i kraft den.

172

s. 173 Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 Prop. 1986/87:86

Lagrå(isremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om införande av äktenskapsbalken

Härigenom
föreskrivs följande.

Ikraftträdande
m.m.

1 § Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft
den I januari 1988.

2
§ Genom äktenskapsbalken
upphävs, med den begränsning som följer av denna lag, giftermålsbalken i
Sveriges rikes lag och lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad.

3
§ Om det i lag eller annan
författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken,
skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.

TUlämpning
av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i giftermålsbalken

4
§ Tredje stycket i
övergångsbestämmelserna lill lagen (1970:999) om ändring i giftermålsbalken
skall fortfarande gälla.

5
§ Punkt 5 fjärde stycket i
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:645) om ändring i giftermålsbalken
skall fortfarande gälla, såvitt gäller verkan av hemskiUnad.

6
§ Punkterna 2 och 6 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854) om ändring i giftermålsbalken
skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet
som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall dock fullgöras enligt
bestämmelserna i äktenskapsbalken. För bidragsskyldighet som har bestämts
enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning äktenskapsbalken.

7 §
Övergångsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i giftermåls

balken skall fortfarande gälla.

Övergångsbestämmelser
till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

8
§ Har en make före
ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke, skall
äldre bestämmelser tillämpas i fråga om åtgärdens giltighet och den tid inom
vilken klander skall väckas. Detsamma gäller beträffande förfoganden efter
ikraftträdandet, om bodelning skall ske enligt äldre bestämmelser.

9
§ Har före ikraftträdandet elt
äktenskapsförord getts in till domstol för registrering, skall registreringen
ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken. 173

s. 174 Kontrollera mot PDF

10 § Om
en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in Prop.
1986/87:86 till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan
registreras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär
att en gåva skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift
sig före ikraftträdandet, blir gåvan gällande inom den tid som anges i 8 kap.
12 S första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in till
tingsrätten efter ikraftträdandet. I sådana fall skall registrering ske enligl
bestämmelserna i giftermålsbalken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra
maken en gäva som enligt äldre bestämmelser har krävt äktenskapsförord, skall
äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för givarens
skuld.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken

11 § Har före ikraftträdandet talan om
äktenskapsskillnad väckts eller

den ena maken avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om etl mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär
bodelning, skall sådan dock förrättas genast. 1 fråga om verkan av en sädan
bodelning när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äktenskapsbalken
tillämpas.

12 § Har ansökan om boskillnad gjorts före
ikraftträdandet, skall äldre

bestämmelser tillämpas.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken

13 § Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts
i en domstol före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga
om förfarandel.

Övergångsbestämmelse tiU 16 kap. äktenskapsbalken

14 § Har ett äktenskapsförord registrerats enligt
bestämmelserna i giftermålsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet
inte förklaras ogiltigt på den grunden att rätten inle var behörig enligl äldre
bestämmelser.

SärskUda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år
1921

15
§ Lagen
(1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfarande gälla för äktenskap
som har ingåtts före år 1921, om inte annat sägs i det följande. I de fall då
det i den lagen anges atl föreskrifter i nya giftermålsbalken skall tillämpas
och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens
bestämmelser tillämpas.

16
§ Då skifte
sker av makarnas bo, skall den make som bäst behöver deras gemensamma bostad ha
rätt att få denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta
dock inte om egendomen har tillfallit denne genom gåva, arv eller testamente
med villkor att den skall tillhöra

maken enskilt. En förutsättning för att en make skall få
överta en bostad 174

s. 175 Kontrollera mot PDF

som tillhör den andra
maken är vidare all ett sådant övertagande även med Prop. 1986/87:86 hänsyn
lill omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad
som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma bohag.

Beträffande
vad som avses med makarnas gemensamma bostad och bohag gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken.
1 övrigt tillämpas på övertagandel 11 kap. 7 §, 8 § andra och tredje styckena
och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i dessa bestämmelser om giftorältsgods
skall i stället avse det samfällda boet.

Bestämmelserna
i denna paragraf skall inle tillämpas i fall som avses i 11 S första stycket.

17
§ Bestämmelsema i 10 kap. 3 §, 11 kap. 5 § och 13 kap. 5 § äktenskapsbalken
skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts före är 1921. Vad som sägs i
dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte av makarnas bo, och
vad som sägs om giftorättsgods skall avse den egendom som skall skiftas.

175

s. 176 Kontrollera mot PDF

2 Förslag
till Prop. 1986/87:86

Lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors
gemensamma hem.

Härigenom
föreskrivs följande.

Lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem och denna lag träder i kraft den 1 januari
1988. Genom lagen om sambors gemensamma hem upphävs lagen (1973:651) om ogifta
samboendes gemensamma bostad. Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas,
om samboförhållandet har upphört före ikraftträdandet.

176

3
Förslag till

Lag om
ändring i föräldrabalken

Prop. 1986/87:86

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken'

dels atl 3 kap. I och 2 §§, 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 14
kap, 7 §, 15 kap. 12 §, 16 kap. 8 § samt 20 kap, I § skall ha följande lydelse,

dels atl det i 14 kap, skall föras in en ny paragraf, 6 a §,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

I S

Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader
vinna förkla--

ring enligl I kap. 2 8 första stycket alt han icke är
fader till barnet, skall

han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har
avlidit, dess

arvingar.

förutsättningar.
Rätt för arvinge atl väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett
är har förflutit från det alt talan, som grundats på att mannen är fader till
barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har
förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mol mannens dödsbo.

Ar mannen
död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter
barnels födelse erkänt barnet som sitt, har var och en som jämte eller näst
efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att
mannen ej är fader till barnel. Efterlämnar den avlidne förutom maka arvingar
som avses i 3 kap. / § ärvdabalken, har var och en av dem rätt alt väcka talan
under här angivna förutsättningar.

Är mannen
död och har han i»ire varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter
barnets födelse erkänt barnel som sitt, har den avlidnes maka och var och en
som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att
väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne
förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och
en av dem räll att väcka talan under här angivna

Vill
barn vinna förklaring enligl I kap, 2 § första stycket atl viss man ej är dess
fader, skall barnet väcka talan härom mol mannen eller, om han är död, hans
arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka arvingar som avses i 3 kap. / § ärvdabalken,
skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot dem som då talan väckes äro
närmast till arv.

Vill
barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket atl viss man inte är
dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han är död,
hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka sådana arvingar som avses i 3
kap. 2 § ärvdabalken, skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot den eller dem
som har den bästa arvsrätten efter mannen när talan väcks.

Balken
omtryckt 1983:485.

177

12 Riksdagen 1986187. I saml. N,- 86

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:86

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 kap 20
§ 1 mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, för tiden lill
dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft, förordna om
vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligl första stycket kan på yrkande meddelas
ulan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas skall motparten beredas
tillfälle att yttra sig över yrkandet. Rätlen kan inhämta upplysningar från
socialnämnden i frågan. Har förordnande meddelats, skall rätten när målet
eller ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkställighet på
samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft men kan när som helst återkallas
av rätten.

1 mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge/år rätten,
för tiden //// dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som
har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten
finner skäligt.

Ett sådant beslut får meddelas utan huvudförhandling.
Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan.
Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten
meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma
sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst
ändras av rätten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7 kap 15
§ 1 mål om underhåll till barn kan rätten för tiden intill dess taga kraft
ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som är
skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon endast om det
finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om
underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn,
får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män är instämda i målel.

Förordnande
enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan
förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över
yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när målet avgöres, om
åtgärden skall bestå.

Förordnande
som nu nämnts går / verkställighet lika med laga kraft

I mål om underhäU till barn får rätten, för tiden ////
dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga
kraft, besluta om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge
bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för alt
bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål
om fastställande av faderskap till barn, får beslut om skyldighet att utge
bidrag inte meddelas, om flera män är instämda i målel.

Beslut enligt första stycket kan meddelas utan
huvudförhandling. Innan beslutet meddelas, skall motparten/å tillfälle att
yttra sig i frågan. Har rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när
målet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma
sätt som

178

Nuvarande
lydelse

ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

Föreslagen
lydelse

en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när
som helst ändras av rätlen.

Prop. 1986/87:86

14 kap, 6a §

En förmyndare får för den omyndiges räkning avstå från
arv på det sätt som anges i 3 kap. 9 § ärvdabalken, om överförmyndaren samtycker
tiU åtgärden.

Inhämtas
ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller 6 § bort ske, skall
vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av omyndigs egendom
äga motsvarande tillämpning.

Inhämtas
ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5, 6 eller 6 a § bort ske,
skall vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av omyndigs
egendom äga motsvarande tillämpning.

15 kap. 12 §

Förvärvar
omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig eljest att av annan
utfå sädan värdehandling, må den som skall utgiva handlingen fullgöra sin
förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta handlingen i öppet förvar
hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv förvalta handlingen.
Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras hos bank, ändå att den
ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola medlen av banken insättas för den
omyndiges räkning enligt vad om betalning, som uppbäres å nedsatt
värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger
omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av giftorätt,
arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig
all, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag,
nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första
stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank
skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva
försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om
försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta. 1 fråga om pension,
livränta eller annan pä grund av försäkring utgående periodisk förmån gäller
att inbetalning hos bank skall ske i den

Äger
omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av bodelning,
arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig
att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undanlag,
nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första
stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank
skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva
försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om
försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta. I fråga om
pension, livränta eller annan på grund av försäkring utgående periodisk
förmån gäller atl inbetalning hos bank skall ske i den

179

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

mån förmanen för kalenderår över- mån förmånen för kalenderår över

stiger elt belopp motsvarande två stiger ett belopp motsvarande två

gånger del basbelopp enligl lagen gånger del basbelopp enligl lagen

(1962:381) om allmän försäkring (1962:381)
om allmän försäkring

som gäller för det året, som gäller för del året.

1 andra fall än som avses i andra stycket äge
överförmyndaren genom meddelande lill den som skall uigiva värdehandling eller
penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar
hos bank enligl vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen
underrätta förmyndaren därom,

16 kap,

8§

Innehåller förteckning över Innehåller
förteckning över

omyndigs egendoiri uppgift ä lill- omyndigs
egendom uppgift å till

gångar som på grund av giftorätt. gängar
som på grund av bodelning.

arv, leslamenie eller gåva tillfallit arv,
testamente eller gåva tillfallit

den omyndige, eller upplager års- den
omyndige, eller upptager års-

räkning ellei sluiräkning sådana till- räkning
eller sluträkning sädana till

gångar, om vilka uppgift förut ej gängar,
om vilka uppgift förut ej

lämnats, skall vid förteckningen el- lämnats,
skall vid förteckningen el

ler räkningen fogas besannad av- ler
räkningen fogas besannad av

skrift av bodelnings- eller skiftes- skrift
av bodelnings- eller skiftes-

handling, testamente eller gåvo- handling,
testamente eller gåvo

brev, om sådant finnes, så ock av brev,
om sådant finnes, så ock av

bouppteckning, där den ej förut in- bouppteckning,
där den ej förut in

givils lill överförmyndaren. Är givits
till överförmyndaren. Är

handling, varom nu sagts, av vidlyf- handling,
varom nu sagts, av vidlyf

tig beskaffenhet, må avskriften tig
beskaffenhet, må avskriften

lämnas allenast i erforderliga delar. lämnas
allenast i erforderliga delar.

Upplager förteckning, ärsräkning eller sluiräkning
värdehandlingar som ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i
15 kap. stadgas, skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två
personer, att värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos
bank skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestär. så ock i
vad män förbehåll gjorts atl medlen må uttagas ulan övert'örmyndarens samtycke.

20 kap.

1 S

I mål om faderskap, vårdnad, I mål om
faderskap, vårdnad.

umgängesrätt, underhåll och umgänge,
underhåll och omyndig-omyndighetsförklaring eller dess helsförklaring
eller dess hävande hävande äga 15 kap. 29, 30 och tillämpas 14 kap. 17
och 18 §§ äk-30 a §§ giftermålsbalken motsva- tenskapsbalken. rande
tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2.
Har mannen
avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. I och 2 §§ i deras äldre lydelse
fortfarande tillämpas.

3.
Har talan
väckts före ikraftträdandet, skall 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 S 180 i deras äldre lydelse
fortfarande tillämpas.

4 Förslag
till ' Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs beträffande jordabalken' dels alt 12
kap. 48 § skall upphöra alt gälla,

dels att 12 kap. 1, 5. 33. 45, 47, 49 och 67 §§.20 kap. 1
och 7 §§ samt 22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.- I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av
hus upplåts lill nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten
upplåtits genom tjänsteavtal eller avial i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas
tillsammans med lägenheten, skall delta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden
skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål
än jordbruk. Förenas etl tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med
upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen
av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtils för att hell
eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan
lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller endast
sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden. Förbehåll som strider mot en
bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har
rätt all träda i hans ställe, om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än lio bostadslägenheter, som
hyresgästen skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som
strider mol vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under
förutsättning att förbehållet inte strider mol bestämmelserna om lokaler och
inte heller avser rätten lill förlängning av avtalet eller grunderna för
fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan föriängning. Ett sådant
förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs
dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännytligl
bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun,
är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns
bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:94).

58 Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får
hyresgästen alllid säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter tre månader från uppsägningen.

' Balken omtryckt 1971:1209.

- Senaste lydelse av 12 kap, 1984:694. 18:

Nuvarande
lydelse

Om hyresgästen har avlidit, får dödsboet också inom en
månad från dödsfallet säga upp avtalet atl upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter en månad från uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar gemensamt och avlider den ena av dem, tillkommer den rätt som
angivits nu dödsboet och efterlevande maken i förening.

Föreslagen
lydelse

Om hyresgästen har avlidit, fär dödsboet också inom en
månad från dödsfallet säga upp avtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter en månad frän uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar eller samhor gemensamt och avlider den ena av dem, tillkommer
den rätt som angivits nu dödsboet och efterlevande maken eller sambon i förening.

Prop. 1986/87:86

33 §
Bestämmelserna i 32 § om överiålelse av hyresrätten gäller också i fråga om
övergång genoni bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande
förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att
uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen
och hans make, tillagts maken genom bodelning eller skifte med anledning av
boskillnad, äktenskapsskUlnad eller hyresgästens död, får dock maken träda i
hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande
make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om alt
hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt andra stycket svarar
hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet.
Hyresgästens make svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sädana
förpliktelser enligl avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har
hyrts av makar gemensamt.

Andra—fjärde styckena gäller också när någon har övertagit
hyresrätt enhgt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att
uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen
och hans make eller sambo, tillagts maken genom bodelning eller arvskifte
eller tillagts samhon genom bodelning eller övertagande enligt 16 § lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem, fär dock maken eller sambon träda i
hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande
make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att
hyresrätten tilllagts hyresgästens make eUer sambo enligt andra stycket svarar
hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet.
Hyresgästens make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för
sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig lill tiden före undertätlelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har
hyrts av makar eller sambor gemensamt.

Nuvarande
lydelse

Föreslägen
lydelse

Prop. 1986/87:86

45 §

Bestämmelserna i 46-52 §§ gäller vid upplåtelser av
bostadslägenheter, om inte

1.
hyresavtalet
avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamål och
hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i följd.

2. lägenheten utgör en del av
upplåtarens egen bostad, eller

3.
hyresvärden säger upp hyresförhållandet atl upphöra i förtid pä den grunden atl
hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 eller 48 §.

Har
hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit, alt
hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är
överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan
hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast
om den godkänts av hyresnämnden. Hade make som ej har del i hyresrätten sin
bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen
mot den maken endast om han eller hon har godtagit den.

Vad som
i andra stycket tredje meningen föreskrivs om make gäller också sådana
samboende som enligt lagen (1973:651) otn ogifta samboendes gemensamma bostad
har rätt att överta hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.

3.
hyresvärden säger upp hyresförhållandet alt upphöra i förtid på den grunden
att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 8.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad
handling överenskommit, alt hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till
förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan
hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast
om den godkänts av hyresnämnden. Hade make eller sambo som ej har del i
hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller
överenskommelsen mot den maken eller sambon endast om han eller hon har
godtagit den.

Har
lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av att en av dem sagt
upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till
endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är en medhyresgäsl
berättigad alt få hyresavtalet förlängt för egen del, om hyresvärden skäligen
kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten
är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp avtalet all upphöra i förtid.
Är medhyresgästen make till den som sagt upp avtalet eller

Har
lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av att en av dem sagt
upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till
endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är en medhyresgäsl
berättigad att fä hyresavtalet förlängt för egen del, om hyresvärden skäligen
kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten
är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra i förtid.
Är medhyresgästen make eller sambo till den som sagt upp

183

Nuvarande
lydelse

eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt lill
förlängning av avtalet, har han eller hon en sädan rätt till förlängning även
när hyresrätten är förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran.
Delta gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet att upphöra i
förtid pä grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i
hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att få
det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt lill förlängning
av avtalet, har maken, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt all
överta hyresrätten och fä hyresavtalet föriängt för egen del, såvida
hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst. Vad som
sagts nu gäller ocksä när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet på grund av
förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma rätt hans eller hennes
efterievande make, om dödsboet saknar rätt till förlängning och detta inte har
föranletts av den efterlevande maken. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § samt 55
a 8 fjärde-sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs
make.

Förlängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket,
svarar båda makarna respektive den efterievande maken och den avlidne makens
dödsbo för förpliktelserna enligt avtalet för liden före förlängningen, om ej
annat har avtalats med hyresvärden.

Föreslagen
lydelse

avtalet eller eljest föranlett alt hyresgästerna ej
gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon en sådan
rätt till förlängning även när hyresrätten är förverkad på annan grund än
dröjsmål med betalning av hyran. Delta gäller också när hyresvärden har sagt
upp hyresavtalet att upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make
eller sambo ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon
annan åtgärd för att få det atl upphöra eller om han eller hon i annat fall inle
har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon, om han eller hon
har sin bostad i lägenheten, räll att överta hyresrätten och få hyresavtalet
förlängt för egen del, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom
eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden har
sagt upp hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit,
tillkommer samma rätt hans eller hennes efterlevande make eller sambo, om
dödsboet saknar rätt till förlängning och detta inte har föranletls av den
efterlevande maken eller sambon. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § saml 55 a §
fjärde-sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make och
sambo.

Föriängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket,
svarar båda makarna eller samborna respektive den efterlevande maken eller sambon
och den avlidne makens eUer samhons dödsbo för förpliktelserna enligt avtalet
för tiden före förlängningen, om ej annat har avtalats med hyresvärden.

Prop. 1986/87:86

49 8 Har
hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om föriängning av
avtalet enligt 46 § eller 47 § första stycket, är uppsägningen utan verkan, om
inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång hänskjuter tvisten
till hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttal senast vid hyrestidens utgång.

184

Nuvarande
lydelse

Vill hyresvärden inle samlycka till förlängning av
hyresavtalet enligt 47 eller 48 §, skall han senast inom en månad efter det
all hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligl nämnda
bestämmelser kan ha räll lill förlängning att flytta. För anmodan gäller vad
som föreskrivs om uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan verkan, om inte
hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller
den som har anmodats ändå flyttar innan liden för hänskjutande gått ut. Har
anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande
dock ske fram till hyrestidens utgång.

Föreslagen
lydelse

Vill hyresvärden inte samlycka lill förlängning av
hyresavtalet enligt 47 §, skall han senast inom en månad efter det atl
hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligl nämnda paragraf
kan ha räll lill föriängning alt flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs
om uppsägning i 8 8. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom
en månad därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller den som har anmodats
ändå flyttar innan tiden för hänskjutande gått ul. Har anmodan skett tidigare
än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens
utgång.

Prop. 1986/87:86

Andra stycket tredje och fjärde meningarna gäller också i
fall som avses i 3 8 tredje stycket 2.

67 §

Lydelse
enligt prop. 1986/87:37

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som
beror av anställning gäller mol hyresgästen eller den som har rätt att träda
i hyresgästens ställe även om överenskommelsen strider mot bestämmelse i 4,
33-35, 40, 46-54. 55 a eller 66 8, såvida överenskommelsen har formen av
kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av
organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att
anse såsom central arbetstagarorganisation.

Föreslagen
lydelse

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som
beror av anställning gäller mot hyresgästen eller den som har rätt att träda
i hyresgästens ställe även om överenskommelsen strider mot bestämmelse i 4,
33-35, 40, 46, 47, 49-54. 55 a eller 66 8, såvida överenskommelsen har formen
av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation
som enligl lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse såsom
central arbetstagarorganisation.

Sådana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första
stycket får tillämpas även när en hyresgäst som inte är medlem av den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete som avses med
avtalet, om

1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden
och hyresgästen är överens om att villkoren skall tilläm

pas eller villkoren ingår i hyresavtalet pä grund av beslut om villkorsänd

ring enligt 54 och 55 §§.

20 kap. 1 § Den som med äganderätt förvärvat fast egendom
skall söka inskrivning av förvärvet (lagfart) inom tid som anges 12 8.

185

Nuvarande
lydelse

Dödsbo är icke skyldigt att söka lagfart pä förvärv av
egendom från den döde i annat fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make
som tillskiftats egendom vid bodelning är ej skyldig att söka lagfart på
förvärvet ulom när egendomen förut tillhört andra maken.

Föreslagen
lydelse

Dödsbo är icke skyldigt att söka lagfart pä förvärv av
egendom från den döde i annat fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make eUer
sambo som tillskiftats egendom vid bodelning är ej skyldig att söka lagfart på
förvärvet utom när egendomen fömt tillhört den andra maken eller sambon.

Prop. 1986/87:86

7§
Förekommer icke omständighet som avses 16 8, skall lagfartsansökan förklaras
vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift
på fångeshandlingen

icke är styrkt av två vittnen och överiätelsen ej skett genom statlig myndig

het,

2. fångesmannen ej har lagfart och
fall som avses i 9 § icke föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller
återgång av förvärv av fastigheien eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes pä grund av
testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

5. vid förvärv genom legat detta ej
utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv
försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller liknande
tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är 7. vid överlåtelse överlåtaren är
gift och förvärvet enligt giftermåls- gift och förvärvet enligt äkten-balkens
bestämmelser är beroende skapsbalkens bestämmelser är be-

av andra
makens samtycke.

8. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt
ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke.

9. förvärvet avser del av fastighet

och är beroende av fastighetsbild

ning,

10. vid köp eller byte förvärvet är

beroende av alt förköp ej sker eller

vid förköp detta ej är fullbordat.

roende av den andra makens samtycke,

8.
vid
överlåtelse överlåtaren är sambo ochfÖrvärvet enligt bestämmelserna i lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem är beroende av den andra sambons samtycke,
dock endast om ärende om anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2 §
andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen
skedde,

9.
vid överlåtelse
genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende
av dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en gåva
mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastig-hel
och är beroende av faslighets-bildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat.

186

Nuvarande
lydelse

11. förvärvet i annat fall enligt lag

är beroende av domstols eller an

nan myndighels lillstånd,

12. förvärvet
är beroende av vill

kor och. i fråga om gåva. villkoret

avser viss tid som ej överstiger tvä

år från den dag då gåvohandlingen

upprättades.

Föreslagen
lydelse

13.
förvärvet i
annat fall enligl lag är beroende av domstols eller annan myndighels
tillstånd,

14. förvärvet är beroende av villkor
och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från
den dag då gåvohandlingen upprättades.

Prop. 1986/87:86

22 kap. 48 Förekommer icke omständighet som avses 13 8,
skall ansökan om inteckning förklaras vilande, om

1.
ansökan om
lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen ej
medgivits av den som har lagfart,

2. rättegång pågår om hävande eller
återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna.

3.
sökanden är gift samt andra makens samtycke fordras enligl giftermålsbalkens bestämmelser
och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk icke givits.

4. ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller
annan myndighets tillstånd.

3.
sökanden är
gift samt den andra makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens bestämmelser
och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk inte har givits,

4.
sökanden
är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem och samtycke eller annan tillåtelse
enligt nämnda lag inte har givits, dock endast om ärende om anteckning i
fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen har tagits upp
senast på den inskrivningsdag då inteckning söks,

5.
ansökningen
enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd.

Förklaras
ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis om detta (vilandebevis).

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har
talan om äktenskapsskillnad väckts före ikraftträdandet eller har

den ena maken avlidit för ikraftträdandet eller har samboförhållandet

upphört före ikraftträdandet skall föreskrifterna i 12 kap. i deras äldre

lydelse fortfarande gälla.

3.1 fråga
om överlåtelser som gjorts före ikraftträdandet skall 20 kap. 7 8 tillämpas i
dess äldre lydelse.

4. Har en ansökan om inteckning gjorts före
ikraftträdandet, skall 22 kap. 4 8 i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas i
ärendet.

187

5 Förslag
till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 8
kap. 3 §' skall upphöra alt gälla

dds atl 8 kap. 4 och 13 8§. 17 kap, 11 8 och 36 kap. 5 8
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

4§-

Är brott som i I eUer 3 8 sägs alt Är brott som i I
8 sägs att anse

anse som
grovt, skall för grov stöld som grovt, skall för grov stöld dö-

dömas till
fängelse, lägst sex måna- mas lill fängelse, lägst sex månader

der och högst sex är. och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om del avsett sak som någon bar på sig. om gärningsmannen varil
försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen
eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde
eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Prop. 1986/87:86

Har
annat i detta kapitel omförmält brott än grov stöld, rån eller grovt rån
förövats mot make eller trolovad till gärningsmannen eller till annan vid
brottet medverkande eller mot syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande
led eller den som i första svågerlag lika nära är eller mot fosterföräldrar
eller fosterbarn, må åklagare väcka åtal allenast om brottet av målsägande angives
till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån
eller grovt rån förövats mol

/. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med
gärningsmannen,

2.
make,
syskon, släkting i rätt upp- eller nedstigande led, svåger eller .svägerska
eller

3.
någon annan som
på hknande sätt är närstående till gärningsmannen, får åklagaren väcka åtal
endast om målsäganden har angett brottet lill åtal eller åtal är påkallat ur
allmän synpunkt.

Vid
tillämpning av vad nu sagts skall såsom medverkan anses jämväl häleri och
häleriförseelse.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman
likställas annan som medverkat vid brottet och den som giort sig skyldig till
häleri eller häleriförseelse.

17 kap, 11 §" Om någon döljer den som förövat brott,
hjälper honom att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt
sätt motverkar att del uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av
brottsling till böter eller fängelse i högst två är.

' Senaste lydelse av 8 kap, 3 § 1971:874,

2 Senaste
lydelse 1975:1395.

3 Senaste lydelse 1971:874.

" Senaste lydelse 1971:874.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga all
den andre var brottslig, dömes till böter.

Prop. 1986/87:86

Make, trolovad,
syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led. den som i första
svågerlag är lika nära förenad med den brottslige, fosterföräldrar eller fosterbarn
må ej fällas till ansvar enligt denna paragraf.

Till
ansvar skall inte dömas om gärningen är atl anse som ringa med hänsyn till
gärningsmannens förhåUande till den brottslige och övriga omständigheter.

36 kap. 5§ Förverkande lill följd av brott av egendom
eller dess värde fär, om ej annat har föreskrivits, ske hos

a)
gärningsmannen
eller annan som medverkat till brottet,

b)
den i vars
ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom brottet beretts
vinning eller näringsidkare som avses i 4 8,

d) den som
efter brottet förvärvat egendomen på grund av giftorätt, arv eller testamente
eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen pä annat sätt och
därvid hafl vetskap om eller skälig anledning lill anlagande om egendomens
samhand med brottet.

d) den som
efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund av arv eller
testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen på annat
sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om
egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej nägon av dem som anges
i första stycket a)-c), får den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består,
om ej även den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sädan rätt som har vunnits genom utmätning eller
betalningssäkring upphör, om egendomen förklaras förverkad, såvida ej av
särskild anledning forordnas alt rätlen skall bestå.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Kapitlet
omtryckt 1986:118.

189

6 Förslag
till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9 § rättegångsbalken skall
ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap. 9 8'

Tvist om arv eller testattiente eller om bodelning mellan
arvingar och efterlevande make skall upptagas av den rätt, där den döde skolat
svara I tvistemål i allmänhet.

Tvisl om bodelning mellan makar i anledning av boskillnad
eller äktenskapsskUlnad skall upptagas av den rätt, där mannen skall svara i
tvistemål i allmänhet, eller, om mannen ej är skyldig att i sådant mål svara
vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes i mål. som avses i denna paragraf, ej behörig
domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Tvist
om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där någon av
dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall tvist
om bodelning mellan arvingarna och den efterlevande tas upp av den rätt där
den döde hade alt svara i tvistemål i allmänhet. Detta gäller också tvisl om
arv eller testamente.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första
stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

I fråga
om klander mot bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare
eller skiftesman finns särskilda bestämmelser.

s. 190 Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1988.

2.
Beträffande
tvist om bodelning skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas om talan om
äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet, en av makarna har avlidit
före ikraftträdandet eller tvisten gäller bodelning med anledning av
boskillnad.

3.
Beträffande
tvist om arv eller testamente skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas,
om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet.

Senaste
lydelse 1973:649.

190

s. 191 Kontrollera mot PDF

7 Förslag
till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom
föreskrivs att i 3 kap. 19 § och 15 kap. 1 § utsökningsbalken ordet "giftermålsbalken"
skall bytas ut mot "äktenskapsbalken".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

191

s. 192 Kontrollera mot PDF

8 Förslag
till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs atl 33 och 34 §8 sjölagen (1891:35 s.
I)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

33 8

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller
ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2.
egendomen ej
kan registreras enligt 11 §;

3.
sökanden ej
styrker sitt förvärv;

4.
fångesmannens
rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat inskrivas där, och
sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5.
åberopad överiålelse
slår i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande
inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlålarens åtkomsl
icke var inskriven när överiålelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret
är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6.
egendomen av överlålaren
tidigare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när
sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning samma
inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7.
egendomen har
blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring till säkerhet för ett
anspråk mot överlålaren och eii ärende angående anteckning om åtgärden har
tagits upp senast på den inskrivningsdag då anmälningen eller ansökningen görs
eller överlåtaren har försalls i konkurs före utgången av nämnda
inskrivningsdag:

8. egendomen sålts exekutivt till 8. egendomen sålts exekutivt till

annan än sökanden: eller annan än sökanden;

9. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte
har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken; eller

9. det är uppenbart att förvärvet 10. del är uppenbart all förvärvet

av annan grund är ogiltigt eller icke av annan grund är ogiltigt eller inte

kan göras gällande. kan göras gällande.

Första stycket 5 — 7 utgör ej hinder mot inskrivning av
förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderäli redan har beviljats på grund
av samma förvärv.

34 8 Ansökan enligl 14 § alt inskrivning av villkorlig
äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 §
första stycket ej iakttagils eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin
rätt.

Anmälan av skepp eller skepps- Anmälan av skepp eller skepps

bygge för avregislrering skall av- bygge
för avregislrering skall av

slås, om bestämmelsen i 30 8 första slås,
om bestämmelsen i 30 8 första

stycket ej iakttagits eller avregistre- stycket
ej iakttagits eller avregisire-

' Lagen omtryckt 1985:176. 192

s. 193 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

ringsgrund
icke föreligger enligt ringsgrund icke föreligger enligt

16 8. Vid avregistrering med anled- 16 §. Vid avregistrering med anled

ning av förvärv ha bestämmelserna ning av förvärv ha bestämmelserna

i 33 § första stycket 4-9 och andra i 33 8 första stycket 4-/O och andra

stycket motsvarande tillämpning. stycket motsvarande tillämpning.

Ansökan
att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret skall
avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller förutsättning
för åtgärden icke föreligger enligt 15 8.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1988.

2.
Har en gåva mellan makar eller
blivande makar skett genom äktenskapsförord som har registrerats, skall den
nya bestämmelsen i 33 § punkt 9 inte utgöra något hinder mot inskrivning.

193

13 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 86

s. 194 Kontrollera mot PDF

9 Förslag
till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 8 lagen (1904:26 s. I)' om vissa internationella rätisförhällanden
rörande äktenskap och förmynderskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

12 §

Är äktenskapsmål anhängigt i Är
äklenskapsmål anhängigt i

främmande stat, fär här i riket efter främmande stat, får
här i riket efter

vad som finnes skäligt meddelas vad som finnes skäligt meddelas be-

förordnande som avses i 15 kap. slut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§

11 § giftermålsbalken saml 6 kap. äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 §

13 § och 7 kap, 12 § föräldrabalken. och 7 kap. 15 § föräldrabalken. Så-

Sådant förordnande kan när som dant beslut kan när som helst äter-

helst återkallas. kallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797,

- Senaste lydelse 1976:1120. 194

s. 195 Kontrollera mot PDF

10 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lagom ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 8 lagen (1904:48 s. I) om samäganderält skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 8' Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å
sådan samfällighel, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar
eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller
vare i någol fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaklvårdsområde,
bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområde, omfattande allenasl
en fastighet eller del till allenast en faslighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemen- Beträffande egendomsgemen

skap mellan äkta makar eller del- skåp mellan makar, samhor, del

ägare i oskift dödsbo cUer dem. som ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,

äro i bolag samman eller äro reda- redare som ingått överenskoinmd-

re i samma fartyg eller deltagare i se om partrederi eller deltagare i

samma gruvrörelse, gälle vad där- samma gruvrörelse finns särskilda

om är särskilt stadgat. bestämmelser.

Vac/i 15 kap./6 § föräldrabalken Bestämmelserna i 15 kap. /5 §

stadgas skall ej äga tillämpning i föräldrabalken skall inte tillämpas
i

fråga om försäljning enligt denna fråga om försäljning enligt denna

lag av samfälld fast egendom, vari lag av samfälld fast egendom, vari

omyndig äger del. omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Senaste lydelse 1973:1153. 195

11 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs beträffande konkurslagen (1921:225)' dds
att i 28 § orden "giftermåls- eller föräldrabalken" skall bytas ut mol
"äktenskaps- eller föräldrabalken", dds atl 32 § skall ha följande
lydelse.

Prop.
1986/87:86

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Bodelning
mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären
eftergivit sin rätt i avsevärd mån eller låtit egendom frångå sig mot att
fordran mot honom utlagts på hans lott. går i motsvarande mån åter, om
bodelningshandlingen kommit in till rätten senare än två år före fristdagen
och det icke visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar
egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes
dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergetl sin rätt i avsevärd mån eller
avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott,
går i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in lill rätten
senare än två år före fristdagen och det inle visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans
skulder.

Vad som sägs i första stycket om när gäldenären har
avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller
inte. om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och
egendomen övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna i II kap. 8 § äktenskapsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har
bodelning skett med tillämpning av bestämmelser som gällde före

den I januari 1988, skall även äldre bestämmelser om återvinning av

bodelning tillämpas.

' Senaste
lydelse av 28 § 1975:244, Senaste lydelse av 32 S 1975:244,

196

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Prop. 1986/87:86

Härigenom
föreskrivs att 104, 105 och säkringsavtal skall ha följande lydelse.

122 §§
lagen (1927:77) om för-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

104 §'

Är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som
utfaller efter försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

Har försäkringstagaren efterlämnat make eller
bröstarvinge och hade jörordnandet kunnat återkallas av försäkringstagaren. skaU
försäkringsbeloppet vid beräkningen av dödsbodelägares giftorätt, rätt
enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken, rätt tiU vederlag eller
rätt till laglott behandlas som om beloppet hade tillhört boet och tiUagts förmånstagaren
genom testamente.

1 fråga om tjänstegrupplivförsäkring skall andra
stycket dock ej tillämpas på belopp som på grund av försäkringen tillfaller
en make eller med make likställd person eller någon bröstarvinge.

Efterlämnar försäkringstagaren make eller bröstarvinge och
skulle en tillämpning av förmånstagarförordnandel leda till ett resultat som
är oskäligt mot någon av dem, kan förordnandet jämkas så att försäkringsbeloppet
hell eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall
särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller
bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Har dödsfallet inträfjät sedan det har dömts till äktenskapsskUlnad
mellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan om
äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i
stället för vad som föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning
till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut
sin andel därför att försäkringsbeloppet tillfaller någon annan som förmånstagare,
är denne skyldig att avstå vad som fattas.

Den som vill begära jämkning enligt andra eller tredje
stycket skall väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att
bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan
gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad. Om
rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer atl i visst fall hålla sig till
försäkringsbeloppet finns bestämmelser 1116 8 andra stycket.

Senaste
lydelse 1981:486.

197

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:86

Vid
tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp, som
utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår av
omständigheterna, iakttagas följande:

Har försäkringstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare,
skall, där han vid sin död var omgift, förordnandet gälla till Jörmän för den.
med vilken han då levde i äktenskap.

Aro försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare.
skall förordnandet gälla lill förmän för bröstarvinge och. där flera sådana förmånstagare
finnas, envar av dem äga dd i försäkringsbeloppet efter de grunder, som gälla i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn såsom förmånstagare.
skall, såframt fiera förmånstagare finnas, envar av dem taga del i
försäkringsbeloppet efter de grunder, som vid dödsfall gälla i fråga om
bodelning och om sådan förmånstagares arvsrätt.

Äro försäkringstagarens arvingar insatta såsom förmånstagare,
tage envar av dem del i försäkringsbeloppet efter de grunder, som gälla i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren betecknat sin make som förmånstagare.
skall förordnandet gälla till förmån för den som försäkrings tagaren var gift
med vid sin död. Förordnandet skall anses föifallel om mål om
äktenskapsskillnad mellan makarna då pågick.

Är försäkringstagarens barn insalta som förmånstagare,
skall förordnandet gälla lill förmän för försäkringstagarens bröstarvingar.
Försäkringsbeloppet skall fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn som förmånstagare,
skall halva försäkringsbeloppet tiUfalla maken och återstoden bröstarvingarna.
Bröstarvingarnas andel skall fördelas mellan dem på det sätt sotn anges i
föregående srycke. Efterlämnar försäkringstagaren bara mcike eller bara
bröstarvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstat-vingarna.

År försäkringstagarens arvingar insatta som förmånstagare,
skall försäkringsbeloppet fördelas mellan detn efter de grunder som gäller i
fråga om arvsrätt efler försäkringstagaren.

Vad i 102.
103. 105 och 106 §§ samt 104 § första stycket är för livförsäkring stadgat
beträffande förmånstagare skall äga motsvarande tillämpning, när fråga är om
olycksfalls- eller sjukförsäkring.

Bestämmelserna
i 102—106 §§ Otti förtnånstagare tillämpas också vid olycksfalls- och
sjukförsäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har
försäkringstagaren avlidit före ikraftträdandet, skall äldre be

stämmelser fortfarande tillämpas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1971:5

198

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa
utfästelser om gåva

Härigenom föreskrivs all 6 8 lagen (1936:83) angående
vissa utfästelser om gåva skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Om utfästelse av trolovad eller make att under äktenskapet
till andra niaken utgiva penningar eller annat stadgas i giftermålsbalken.

Angående
utfästelse om gåva som icke må göras gällande under givarens livstid stadgas i
lagen om arvsavtal.

Föreslagen
lydelse

1 jråga om gåvor mellan makar gäller också bestämmelser i äktenskapsbalken.

Bestämmelser om utfästelse om gåva som inle får göras
gällande under givarens livstid finns i ärvdabalken.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988.

199

14 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden

dels att 6 8 skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 8'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en
lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna
paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall
rätlen hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. medgivande lill äktenskap en- I. tillstånd till äktenskap enligt 2

ligt 2 kap. 2 8 giftermålsbalken eller kap. 2 § äktenskapsbalken,

till åtgärd beträffande makars egendom enligt 6 kap. 6 §
nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra faU,

2.
talan mot
överförmyndares beslut,

3.
nedsättning av
bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag
eller till fusion,

4.
förvaltning av
stiftelse, eller

5.
tillstånd till
viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket 1 fall som avses i andra stycket

skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren do

mare och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet

skall prövas enligt giftermålsbalken skall prövas enligt äktenskapsbal-

eUer föräldrabalken, samt eljest av ken, lagen (1987:000) om sambors

minst tre och högst fyra lagfarna gemensamma hem eller föräldra-

domare. Har nämndemän säte i rät- balken, och annars av minst tre och

ten äger 15 kap. 29 och 30 §§ gifter- högst fyra lagfarna domare. När

målsbalken motsvarande tillämp- nämndemän ingår i rätten skall 14

ning. kap. 17 § äktenskapsbalken tilläm

pas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket
föreskriva alt ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare
eller god man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får
handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

Denna lag (1969:258) träder i kraft den 1 januari 1971.
Konungen kan

Senaste lydelse 1984:1032. 200

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis
skall gälla från tidigare tidpunkt, varvid förordnandet fär begränsas till viss
eller vissa underrätter.

Vid
handläggning, som påböriats före lagens ikraftträdande och för vilken enligt
äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning och
omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser om
rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Prop.
1986/87:86

Har
underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, fär rätten beträffande vissl
ärende förordna att handläggning, som enligl 6 § i dess nya lydelse skall ske
med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörias av en lagfaren
domare och nämnd. 1 sådant fall äger 15 kap. 30 § giftermålsbalken motsvarande
tiUämpning.

Har
underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten beträffande vissl
ärende förordna att handläggning, som enligt 6 § i dess nya lydelse skall ske
med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörias av en lagfaren
domare och nämndemän. 1 sådana fall skaU 14 kap. 17 § äktenskapsbalken
tillämpas.

1, Denna lag (1987:000) träder i kraft den 1 januari
1988.

2. Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid handläggningen av

ärenden i vilka ansökan har gjorts före ikraftträdandet.

201

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 41 och 42 88 lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

41 §

Efter
upphovsmannens död äga reglerna om giftorätt, arv och testamente tdlämpning pä
upphovsrätten. Avträdes boet till förvaltning av boutredningsman, äger denne
icke utan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket på annat sätt än förut
skett.

Efter
upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken,
föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tUlämpUga på upphovsrätten.
Avträds boet till förvaltning av boutredningsman, får denne inte utan
dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket på annat sätt än som förut har skett.

42 §

Upphovsrätt
må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos nägon, till vilken rätten
övergått på grund av giftorätt, arv eller testamente. Samma lag vare
beträffande manuskript, så ock i fråga om exemplar av sådant konstverk som ej
blivit utställt, utbjudet till salu eller eljest godkänt för offentliggörande.

Upphovsrätt
må ej lagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos någon, till vilken rätten
övergått pä grund av bodelning, arv eller testamente. Samma lag vare
beträffande manuskript, sä ock i fråga om exemplar av sådant konstverk som ej
blivit utställt, utbjudet till salu eller eljest godkänt för offentliggörande.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har
upphovsmannen avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestäm

melser fortfarande tillämpas.

202

16 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs att i 5 8 lagen (1966:680) om ändring
av vissa underhållsbidrag ordel "giftermålsbalken" skall bytas ul mol
"äktenskapsbalken".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

203

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs alt 4 och 24 §§ lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar' skall
ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

4 §

För revision av styrelsens förvaltning och kassans
räkenskaper utses åriigen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara
revisionens ordförande, av bankinspektionen, en av riksgäldsfullmäktige och två
på ordinarie ombudsstämma. I samma ordning utses lika antal personliga
suppleanter. Av de pä ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant
vara auktoriserade revisorer. Den andre på ombudsstämma utsedde revisorn och
hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för
fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande
direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks-förening eller av
kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse fär ej vara revisor eller
suppleant. Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är tjänsteman
hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till
styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sädan tjänsteman
hos kassan åt vilken uppdragils alt ombesöria bokföringen eller medelsförvallningen
eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor som är eller varit
gift med eller sambo till sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i
detta stycke eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande
släktskap eller svågeriag eller är syskon eller är i det svågeriag, atl den
ene är eller varit gift med den andres syskon.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks-förening
eller av kassaslyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse får ej vara
revisor eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är
tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende
ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan
tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragils atl ombesöria bokföringen eller
medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor
som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller
tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp-
eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i del
svågerlag, atl den ene är eller varit gift med den andres syskon, eUer den som
på grund av adoption slår i motsvarande förhållande tiU styrelseledamot eller
tjänsteman som förut nämnts.

24 §

För
revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper skall
årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämle suppleanter. Kassan utser
en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie för-

Lagen
omtryckt 1983:578, Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:653,

204

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:86

eningsstämma väljer övriga revisorer och lika många
suppleanter.

Den av
kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och erfarenhet av
rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Av de valda revisorerna bör en
revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer.

Den som
är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende
ställning lill styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan
tjänsteman hos föreningen, ät vilken uppdragits att ombesöria bokföringen
eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller
suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller varit
gift med eller är trolovad med sädan styrelseledamot eller tjänsteman som
avses i delta stycket eller den som med honom är i rätt uppefter nedstigande
släktskap e!ler svågerlag eller syskon eller är i det svågeriag, att den ene är
eller varit gift med den andres syskon, eller den som på grund av adoption står
i motsvarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förut
nämnts.

Den som är
tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende
ställning lill styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan
tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdragits att ombesöria bokföringen
eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller
suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller varit
gift med eller sambo till sädan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i
detta stycket eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande
släktskap eller svågerlag eller syskon eller är i det svåger-lag, att den ene
är eller varil gift med den andres syskon.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988,

205

s. 16 Kontrollera mot PDF

18 Förslag till

Lag om ändring i fastighelsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs all 12 kap, I och 2 §8 fastighelsbildningslagen
(1970:988)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. I §

Fastigheter
som har samme ägare och innehas med lika rätt får sammanläggas lill en
fastighet.

Fastigheter som har samma ägare och innehas med lika rätt
får sammanläggas till en fastighet. En fastighet som är giftorältsgods får dock
inte sammanläggas med en fastighet som är enskUd egendom.

Bestämmelserna i detta kapitel om fastighet som
sammanlägges med annan gäller även del av fastighet som genom avstyckning eller
klyvning utbrytes för sammanläggning.

Prop. 1986/87:86

Utan hinder av villkoren i 1 § får fastigheter som tUlhör
äkta makar var för sig eller innehas med olika rätt i äktenskapet sammanläggas,
om makarna träffar avtal om sin rätt I den fastighet som bildas genom
sammanläggningen. Sådant avtal skall upprättas i samma form som
äktenskapsförord. Tillhör fastigheterna ena maken som enskUd egendom och som
giftorättsgods. skall genom avtalet bestämmas att den nybUdade fasligheten i
sin helhet skall vara den makens enskUda egendom eller giftorättsgods. Tillhör
fastigheterna makarna var för sig, skall bestämmas att makarna skall äga var
sin andel i den nybildade fasliglieten som enskild egendom eller
giftorättsgods. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat
avtalats. Innefattar avtalet gåva, äger 8 kap. 5 § giftermålsbalken motsvarande
tillämpning.

Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med
villkor att den skall vara hans enskilda egendom eller som make erhållit genom
testamente med sådant villkor eUer som tillfallit make i arv

Fastigheter
som tillhör makar får sammanläggas om makarna genom avtal bestämmer alt de
skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten. Vardera makens andel skall
utgöra hälften, om inte annat avtalas.

Vad som
sägs i första stycket gäller även ifall då den ena makens fastighet är
giftorättsgods och den andra makens fastighet är enskild egendom.

Avtal
som avses i första stycket skall upprättas i skriftUg form och undertecknas av
makarna. Om någon av dem är omynd'ig, skall också förmyndarens skriftliga
medgivande inhämtas. Innefattar avtalet gåva, får sammanläggning ske bara om
gåvan har registrerats enUgt 16 kap. äktenskapsbalken.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagen
omtryckt 1971:1035.

206

s. 18 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

och om vUken arvlåtaren genotn testamente meddelat sådan
föreskrift får ingå i sammanläggning med stöd av avtal som avses i första
stycket endast om den nybildade fastigheten enligt avtalet skall vara den
makens enskilda egendom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Att bestämmelserna i 12 kap. 2 8 inte gäller när
äldre giftermålsbalken

är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden föreskrivs i 18 § lagen

(1970:989) om införande av fastighelsbildningslagen.

207

s. 19 Kontrollera mot PDF

19 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)'

Härigenom
föreskrivs att 81 § rennäringslagen (1971:437) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

81
§ Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye ägarens märke ske endast
om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga mm medger det. Lämnas ej
sådant medgivande, kan renens märke förses med avbrott för att skilja renen
från andra renar med samma märke. För avbrotts-märkning fordras medgivande av
styrelsen för den sameby där renen i fortsättningen skall hållas.

För
ommärkning eller avbrotts- För ommärkning eller avbrotts-

märkning av ren som förvärvats på märkning av ren som förvärvats på

annan grund än giftorätt, arv eller annan grund än bodelning, arv eller

testamente fordras dessutom över- testamente fordras dessutom över

låtarens samtycke. lålarens samtycke.

Ommärkning
eller avbrotismärkning får ske endast i närvaro av den som samebyns styrelse
utser eller inför två vittnen.

Avbrotlsmärke
får behållas på ren högst tio år efler det styrelsens medgivande gavs.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen omtryckt 1985:919. 208

s. 20 Kontrollera mot PDF

20
Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i bostadsrältslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 11 § bostadsrältslagen
(1971:479)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde
i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i
stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare.
En kommun som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får ej vägras
medlemskap. Ej heller fär den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv
försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10,12 eller 37 § vägras medlemskap
på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som
anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make,
får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av
bestämmelse i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller
uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller
villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till
bostadslägenhet övergått till bostadsrältshavaren närstående som varaktigt
sammanbodde med honom.

1 fråga om andel i bostadsrätt 1 fråga om andel i bostadsrätt

äger första och andra styckena äger första och andra
styckena

tillämpning endast om bostadsrät- tillämpning endast om bostadsrät

ten efler förvärvet innehas av ma- ten efter förvärvet innehas av ma

kar. Vad som jogi/;« gäller ej. om kar eller, om bostadsrätten avser

annat beslämts i stadgarna. bostadslägenhet, av sådana sam-

bor på vilka lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem
skall tillämpas. Vad som nu har sagts gäller ej, om annat har bestämts i
stadgarna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

' Lagen omtryckt 1982:353. 209

14 Riksdagen 1986/87. / .saml. Nr 86

s. 21 Kontrollera mot PDF

21
Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 16, 19, 22, 23, 25 och 31
88 rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1986:1041 Föreslagen lydelse

Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt
behandlas utom

riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för

rättshjälp,

2.
utlänningar som
varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl
för rättshjälp,

4.
i fråga om
anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antagas ha
ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5.
för upprättande
av självdekla- 5. för upprättande av självdeklaration,
äktenskapsförord eller tes- ration,

tamente,

6. / mål om boskillnad enligt 9 6. för upprättande av äkten-

kap. 2 § giftermålsbalken, skapsförord, testamente eller
gåvo

handling,

7.
om frågan om
rättshjälp kan anstå lill dess en annan rättslig angelägenhet, vari anspråket
stöder sig på väsentligen likartad gmnd, har avgjorts slutligt,

8.
ägaren av en
faslighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller
byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något
annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten,

9.
den som ej har
befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt
förekommande och normall av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att
allmän rättshjälp ej skall beviljas.

Under fömtsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna
att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan atl vara medborgare
i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga
om allmän rättshjälp.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

98 Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den
rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den räiissökandes
kostnad för

' Lagen omtryckt 1983:487. 210

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

1.
biträde som varil
behövligt för tillvaratagande av den räiissökandes rätt,

2.
bevisning vid
allmän domstol, 2. bevisning vid allmän domstol,
bostadsdomstolen, marknadsdom- bostadsdomstolen,
marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eUer krigs- stolen eller arbetsdomstolen saml rält samt nödvändig utredning i an- nödvändig utredning i angelägen-gelägenhet, som kan
komma under het, som kan komma under sådan
sådan domstols prövning eller som domstols
prövning eller som skall skall prövas av skiljemän, prövas av skiljemän,

4.
resa och
uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för värdare
eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller
annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för sädan blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid
utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. II § föräldrabalken,

5. avgift som utgår för ansökan enligt
expeditionskungörelsens

(1964:618) avgiftslisla. avdelning II, saml särskUd avgift som skall betalas

enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,

6.
vad av allmänna
medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligl 4 eller 5
§ lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller
enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för
bevisning som rätlen självmant föranstaltat om,

7.
skiftesman som
av domstol 7. bodelningsförrättare som har
förordnats att verkställa bodelning förordnats av domstol att verkställa med anledning av äktenskapsskill- bodelning med anledning av äklen-nad eller
boskillnad, skapsskillnad,

8.
medling enligt
42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligl andra stycket 2 anses
ej den rätts-sökandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftiiga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

16 8 Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 8,
beviljas av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga
angelägenheten avser

äktenskapsskillnad äktenskapsskillnad

boskillnad, dock inte enligt 9

kap. 2 § giftermålsbalken

underhållsbidrag till make eller underhållsbidrag till make eller

barn bam

faderskap till barn faderskap till barn

vårdnad vårdnad

umgänge. umgänge.

211

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej
bevilja allmän rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag,
vårdnad eller umgänge. Ej heller fär advokat eller biträdande jurist bevilja
allmän rättshjälp

1. om den rätissökande är dödsbo,

2. om den rätissökande är bosatt utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller
pä annat sätt

behandlas utom rikei.

19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter
uppkommande kostnader enligl 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel
betalas även biträdesersätlning för liden efter det atl ansökan om rättshjälp
kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma
gäller bilrädeskoslnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet
har varil av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts
ulan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Vad
som har sagts nu om ersättning lill biträde gäller även i fråga om
ersättning till skiftesman.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller
även i fråga om ersättning till bodelningsförrättare.

Prop. 1986/87:86

1 fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6
skall rätten, i stället för att enligt 18 kap. 13 8 rättegångsbalken ålägga den
som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen
utgör en kostnad för rättshjälpen.

22 8

Biträde, skiftesman och medlare har rätt lill skälig
ersättning för arbete, tidsspillan och ullägg som uppdraget har krävt. Vid
bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom
den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med . samt den tid
som har lagts ned pä uppdraget. Regeringen eller, efler regeringens
bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättningen.

Har biträde, skiftesman eller medlare genom vårdslöshet
eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall delta beaktas vid
ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet atl bevilja
allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger
särskilda skäl, fär ersäll-

Bilräde, bodelningsförrättare
och medlare har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall
uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra
omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som
uppdraget har utförts med samt den tid som har lagts ned pä uppdraget.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer
taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom
värdslös-het eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta
beaktas vid ersättningens bestämmande. Om biträde missbruka! sin behörighet
att bevilja aUmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest
föreligger särskilda

212

Nuvarande
lydelse

ningen jämkas.

Ersättning
lill biträde fastslälles i mål eller ärende vid domstol av domstolen.
Ersättning till biträde i annat fall och lill skiftesman fastslälles av rällshjälpsnämnden.
Ersättning till medlare fastslälles av domstolen.

Föreslagen
lydelse

skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning
lill biträde fastslälles i mål eller ärende vid domstol av domstolen. Ersättning
lill biträde i annat fall och lill bodelningsförrättare fastslälles av
rättshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av domstolen.

Prop. 1986/87:86

Biträde
får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som
följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdel
återbetala vad han uppburit för mycket. I fråga om ersättning lill skiftesman
och till medlare skall vad som har sagts nu äga motsvarande tillämpning.

Biträde
får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som
följer av 22 §. Har del skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet
återbetala vad han uppburit för mycket. 1 fråga om ersättning till bodelningsförrättare
och lill medlare skall vad som har sagts nu äga motsvarande tillämpning.

s. 213 Kontrollera mot PDF

I
angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostads-domstolen,
marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rällshjälpsnämnden om
utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre
omfattning. Samma befogenhet tillkommer bodelningsförrättare.

1 angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol,
bostads-domstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar
rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om
utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer skiftesman som
förordnats i

ärende
om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i förslå stycket
har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår
utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastslälles
ersättningen av domstolen. 1 annat fall bestämmes ersättningen av rällshjälpsnämnden.

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller
ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i
lag om parts rättegångskostnad tillämpning ulom belräffande ersättning för
ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det
döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena
maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga den andra maken att belala
staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Om maximibeloppet för den
andra makens rältshjälpsavgift skulle ha varit lägre än hälften av rätlshjälpskostnaderna,
skall åläggandet dock begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet.
Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av
regeringen fastställd

- Senaste
lydelse 1986:657,

213

s. 214 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om
det med hänsyn till omständigheterna annars är obilligt.

Har /' ärende om bodelning Har bodelningsförrättare förord-

skiftesman förordnats och har ena näts
och har ena maken åtnjutit all

maken åtnjutit allmän rättshjälp, män
rättshjälp, skall rättshjälps

skall rättshjälpsnämnden med mot- nämnden
med motsvarande till

svarande tillämpning av andra lämpning av
andra stycket besluta

stycket besluta om kostnaderna för om
kostnaderna för boddningsför-

skiftesmannen och för utredning rättaren och
för utredning som den-

som denne har föranstaltat om. Be- ne
har föranstaltat om. Beslutet om

slutet om ersättningsskyldighet får ersättningsskyldighet
får verkstäl-

verkställas enligt vad som är före- las
enligt vad som är föreskrivet om

skrivet om allmän domstols dom. allmän
domstols dom.

Om den räiissökandes rältshjälpsavgift och tilläggsavgift
tillsammans med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och
tredje styckena överstiger rättshjälpskoslnaderna, skall den rätissökande
berättigas att få tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning
i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till
viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2.
Har allmän
rättshjälp sökts före ikraftträdandet, gäller 8 § i dess äldre lydelse.

3.
Har någon med
stöd av giftermålsbalken förordnats atl vara skiftesman, skall hans rätt lill
ersättning för uppdraget prövas enligt äldre bestämmelser.

214

s. 215 Kontrollera mot PDF

22
Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 33 § vapenlagen (1973:1176)'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 § Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall
inlösas av staten om

1.
tillstånd som
medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att egendomen har förklarats
förverkad eller är tagen i beslag,

2.
vapeninnehavaren
har avlidit,

3.
ansökan om
tillstånd till inne- 3. ansökan om tillslånd lill innehav
av vapen som förvärvats ge- hav av
vapen som förvärvats genom arv, testamente eller po gn/nJ nom arv, testamente eller bodelav giftorätt
har avslagits, ning har avslagits,

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Lagen omtryckt 1981:1360, 215

23
Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs alt tilläggsbestämmelsen 4,6.5
riksdagsordningen' skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

4 4

Lagutskottet skall bereda ärenden rörande giftermåls-, föräldra-,
ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller
anknyter lill föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör
annat utskotts beredning. Del skall vidare bereda ärenden som gäller
försäkringsavtalsrätt, bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt,
växel- och checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkursrätt,
internationell privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privairättslig
beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd samt exekutionsväsendet.

kap .6.5

Lagutskottet skall bereda ärenden rörande äktenskaps-, föräldra-,
ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller
anknyter lill föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör
annat utskotts beredning. Del skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsräll,
bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrält,
skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkursrätt, internationell
privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privaträttslig
beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd samt exekutionsväsendet.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Riksdagsordningen
omtryckt 1985:1068.

216

24 Förslag
till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs atl 9 kap. 4 8 gruvlagen (1974:342)
skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har
fångeshandling icke företetts eller har tillstånd till förvärvet ej erhållits
när sådant krävs enligt lagen (1982:618) otn utländska förvärv av Jäst egendom
m.m., skall bergmästaren förklara anmälan vara utan verkan. I annat fall skall
han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret.

Bergmästaren skall förklara anmälan utan verkan, om

1. fångeshandlingen inte har fö

reletts,

2.
tillslånd
till förvärvet inte erhållits när sådant krävs enligt lagen (1982:618) om
utländska Jörvärv av fast egendom m.m., eller

3.
förvärvet
har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

1 annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1988.

2.
Har en gäva
mellan makar eller blivande makar skett genom äktenskapsförord som har
registrerats, utgör den nya bestämmelsen inte hinder mot anteckning i gruvregistret.

s. 1981 Kontrollera mot PDF

' Senaste
lydelse 1982:627.

217

25
Förslag till Prop. 1986/87:86

Lagom ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända
borgenärer

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:131) om
kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 När bouppteckning har skett efter en avliden, får
efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller
testamentsexekutör ansöka om kallelse på den avlidnes okända borgenärer. Var
den avlidne gift, får kallelse sökas även på den efterlevande makens okända
borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket om efterlevande make
gäller också en sådan efterlevande sambo som avses i lagen (1987:000) om sambors
gemensamma hem, om denne har begärt att bodelning skall förrättas enligt 5 §
samma lag.

3§

När boskillnad har beviljats eller När ansökan om äktenskapsskill-

det har dömts tiU äktenskapsskill- nad eller anmälan
enligt 9 kap. 1 §

nad, får vardera maken ansöka om andra stycket äktenskapsbalken

kallelse på egna eller andra makens har gjorts, får vardera maken ansö-

okända borgenärer. ka om kallelse på egna eller andra

makens okända borgenärer.

Kallelse på okända borgenärer får också sökas av
förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har boskillnad beviljats, skall äldre bestämmelser
fortfarande tilläm

pas när det gäller rätten att på gmnd av boskillnaden ansöka om kallelse på

okända borgenärer.

218

s. 1982 Kontrollera mot PDF

26
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom
föreskrivs att 7 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:86

Lydelse enligt prop.
1986/87:37

Föreslagen lydelse

Hembud sker hos
hyresnämnden genom skriftlig anmälan av fastig-helsägaren. Fastighetsägaren
skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal
som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna egendomen och
övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs makes
samtycke enligt äktenskapsbalken, skall makens samtycke ges till avtalsförslagel.

Hembud
sker hos hyresnämnden genom skriftlig anmälan av fastighetsägaren.
Fastighetsägaren skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt
förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna
egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs
makes samtycke enligt 6 kap. 4 § giftermålsbalken. skall makens samtycke ges
till avlalsför-slagel.

Om ett hembud inte uppfyller
vad som föreskrivs i första stycket, skall hyresnämnden förelägga
fastighetsägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer
fastighetsägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då bristen
avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas.

1.
Denna lag träder i kraft den I
januari 1988.

2.
Om avtalsförslaget har
undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas.

219

27
Förslag till

Lag om ändring i lagen ( förvärva arrendestället

1985:658) om arrendatorers rätt att

Prop. 1986/87:86

Härigenom
föreskrivs atl 8 8 lagen (1985:658) om arrendatorers rätt atl förvärva
arrendestället skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse