Prop. 1986/87:88

Regeringens proposition 1986/87:88

om ändring i hemförsäljningslagen

(1981:1361) S/87:88

Regeringen
föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollel den 26 februari 1987.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås några mindre ändringar i hemförsäljningslagen (1981:1361).
En sådan ändring är att det belopp som varans eller tjänstens pris måste uppgå till
för att lagen skall tillämpas höjs från 200 kr till 300 kr. Andra ändringar
innebär atl konsumentens möjligheter att bli fri från ett avtal förbättras i nägra
undantagssituationer. Lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1987.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr I

Propositionens
lagförslag

Förslag till

Lag om
ändring i hemförsäljningslagen (198!

1361)

Prop. 1986/87:88

Härigenom
föreskrivs att 1,5 och 7 §§ hemförsäljningslagen (1981:1361) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Denna lag tillämpas dä näringsidkare vid hembesök eller
vid telefonsamtal som utgör led i telefonförsäljning yrkesmässigt säljer lös
egendom lill konsumenter för huvudsakligen enskilt bruk. Hembesök föreligger dä
näringsidkaren söker upp konsumenten i dennes bostad eller pä nägon annan
plats där konsumenten inle endast för stunden befinner sig.

Lagen
tillämpas ocksä då näringsidkare, under de förutsättningar som anges i första
stycket, mot ersättning åtager sig att utföra fortlöpande tjänster i form av
underhåll eller tillsyn av egendom, undervisning eller liknande.

Lagen
tillämpas dock ej, om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala
understiger 200 kr. Lagen tillämpas inte heller vid försäljning av
livsmedel.

Lagen
tillämpas dock ej, om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala
understiger 300 kr. Lagen tillämpas inte heller vid försäljning av livsmedel eUer
av fondpapper som avses i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

5§ Om
föreskrifterna i 4 § inte iakttas, är konsumenten inte bunden av avtalet.

Vill
konsumenten att avtalet skall återgå enligt första stycket, skall han eller hon
underrätta näringsidkaren om detta inom ett år från det atl avtalet ingicks.
Annars har konsumenten förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.

Vill
konsumenten att avtalel skall återgå enligt första stycket, skall näringsidkaren
underrättas om detta inom ett år frän det atl, vid köp av lös egendom,
konsumenten tog emot godset eller en väsentlig del av det eller, vid avtal om
en fortlöpande tjänst, näringsidkaren började utföra tjänsten. Annars har konsumenten
föriorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.

Vid köp av lös egendom böriar ängerveckan löpa den dag dä
konsumenten fick tillfälle att undersöka godset eller likadant gods, dock
tidigast den dag då de handlingar som avses i 4 § kom konsumenten till banda.

Vid avtal om en fortlöpande tjänst de handlingar som avses
i 4 § kom

Vid köp av
lös egendom börjar ångerveckan löpa den dag då konsumenten tog emot godset
eller en väsentlig del av det eller dessförinnan undersökte godset eller likadant
gods, dock tidigast den dag dä de handlingar som avses i 4 § kom konsumenten
till banda, börjar ångerveckan löpa den dag då konsumenten till banda. Detsamma

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:

gäller
vid köp av lös egendom, om näringsidkaren skriftligen har kommit överens med
konsumenten om detta i fall dä

I.
godset har tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsumentens särskilda
önskemål, eller

2. det,
med hänsyn till att godset är skrymmande eller av någon annan liknande
anledning, inte skulle vara rimligt att ängerveckan börjar löpa först dä konsumenten
_/7c'A- tUl-fiille att undersöka godset eller likadant gods.

2. det,
med hänsyn lill att godset är skrymmande eller av någon annan liknande
anledning, inte skulle vara rimligt att ångerveckan böriar löpa först dä
konsumenten tog emot godset eller en väsentlig del ar det eller dessförinnan
undersökte godset eller likadant gods.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987. 1 fråga om avtal
som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:88

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5
februari 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S.
Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström,
Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)

1 Inledning

Hemförsäljningslagen (1981:1361) trädde i kraft den I juli
1982 och ersatte dä den tidigare gällande lagen (1971:238) om hemförsäljning m.m.
Syfiet med lagen är alt bereda konsumenter skydd vid hemförsäljning. Lagen
tillämpas då näringsidkare vid hembesök eller vid telefonsamtal som utgör led i
telefonförsäljning yrkesmässigt säljer lös egendom till konsumenter för
huvudsakligen enskilt bruk. Vidare tillämpas lagen då näringsidkare vid
hembesök eller telefonförsäljning mot ersättning åtar sig att utföra fortlöpande
tjänster i form av underhäll eller tillsyn av egendom, undervisning eller
liknande. Konsumenten skyddas framför allt genom att lagen ger honom en
ovillkorlig rätt att fränträda ett bindande anbud eller avtal (ångerrält) inom
en vecka från en viss, i lagen närmare angiven dag (ängervecka).

Den nya hemförsäljningslagen har nu varit i kraft några
år. Som ett led i en påbörjad systematisk utvärdering av genomförd lagstiftning
på civilrättens område inbjöd justitiedeparlementel vissa berörda myndigheter,
organisationer och förelag till överläggningar i oktober 1986 rörande hemförsäljningslagen.
Syftet med överläggningarna var atl departementet skulle fä del av de
erfarenheter som har gjorts vid tillämpningen av lagen och fä veta om lagen
behöver ändras i något hänseende.

I överläggningarna deltog företrädare för
marknadsdomstolen, konsumentverket, allmänna reklamationsnämnden, Sveriges
Köpmannaförbund, Direkthandelsföretagens Förening, Svenska Tidningsutgivareför-eningen.
Svenska bokförläggareföreningen. Konsumentvägledarnas förening och
Aktiebolaget Electrolux.

Under överläggningarna redovisades erfarenheter som gav
vid handen all del bör göras nägra mindre ändringar i hemförsäljningslagen. Synpunkter
pä behov av ändringar har också framförts från annat håll. I det följande
kommer jag därför att föreslå atl lagen ändras på vissa punkter.

2 Allmän
motivering

2.1 Lagens tillämpningsområde

Prop.
1986/87:88

Mitt förslag: Del belopp som varans eller tjänstens pris
måste uppgå till för att lagen skall tillämpas höjs från 200 kr till 300 kr.
Vidare införs elt uttryckligt undantag i lagen för försäljning av fondpapper.

Skälen för mitt förslag: I I § tredje stycket hemförsäljningslagen
stadgas att lagen inte skall tillämpas, om det pris som konsumenten sammanlagt
skall betala understiger 200 kr. Någol sådant undantag fanns inte i 1971 års hemförsäljningslag.
Stadgandet infördes i den nya lagen som en konsekvens av atl den - till
skillnad från den tidigare lagen - skulle gälla även vid hemförsäljning som
sker mol kontant betalning. Undantaget fick emellertid en allmän utformning
och kan tillämpas även i fall då försäljningen sker på kredit.

Stadgandet motiverades med atl konsumentens behov av skydd
är mindre i fall när försäljningen avser endast låga belopp. Vidare framhölls
att del inte står i rimlig proportion till kostnaderna att i sådana fall ålägga
näringsidkarna samma formkrav som vid annan hemförsäljning. Värdegränsen
ansågs i det dåvarande läget lämpligen kunna bestämmas till 200 kr (prop.
1981/82:40 s. 12).

Med hänsyn till prisutvecklingen sedan hemförsäljningslagen
trädde i kraft bör värdegränsen nu höjas, lämpligen till 300 kr.

Hemförsäljningslagen gäller vid försäljning av lös
egendom. Elt undantag finns dock beträffande försäljning av livsmedel (se I §).
Däremot finns det inget undantag för försäljning av sädan lös egendom som
omsätts på värdepappersmarknaden (fondpapper).

Frågan om lagen borde kunna tillämpas vid försäljning av
fondpapper diskuterades inte särskilt vid lagens tillkomst. Det kan antas att
detta hänger samman med att det förutsattes att sädana värdehandlingar i allmänhet
inle säljs under sådana former att hemförsäljningslagen kan bli tillämplig.

Del torde inte heller vara vanligt alt fondpapper
förvärvas vid sädana tillfälliga kontakter mellan säljare och köpare som hemförsäljningslagens
bestämmelser är avsedda för (jfr prop. 1981/82:40 s. 41 f). Och i den män det
förekommer, kan konsumenten i allmänhet inte sägas vara i något direkt
underläge i förhållande till säljaren. Det är vidare så all fondpapper lätt kan
omsättas, och behovet av en ångervecka blir därför mindre.

Lagens skyddssyfte har därför knappast någon tyngd vid
försäljning av fondpapper. Ett undantag för sädan försäljning bör med hänsyn
härtill föras in i lagen.

2.2
Konsumentens skyldighet att påtala informationsbrister

Prop. 1986/87: i

Mitt förslag: Om konsumenten vill alt avtalet skall återgå
på den grunden att näringsidkaren inle har iakttagit sin skyldighet all informera
om ångerrälten. skall konsumenten underrätta näringsidkaren om detta inom ett
år från det all konsumenten log emot godset eller näringsidkaren började utföra
en fortlöpande tjänst, i stället för som enligl gällande rätt inom ett år från
det att avtalel ingicks.

Skälen för mitt förslag: I 4 § hemförsäljningslagen
stadgas bl.a. att näringsidkaren är skyldig att pä närmare angivet sätt
informera konsumenten om innehållet i lagen. Enligt 5 § första stycket är
konsumenten inle bunden av etl avtal som träffas vid hemförsäljning, om
föreskrifterna i 4 § inte iakttas. Vill konsumenten atl avtalet skall återgå på
denna grund, skall han enligl 5 § andra stycket underrätta näringsidkaren om
detta inom etl är från del all avtalel ingicks. Annars har konsumenten förlorat
sin rätt att kräva all avtalel skall återgå.

Vid de inledningsvis omnämnda överläggningarna i
justitiedepartementet upplystes atl del har förekommit fall dä näringsidkare
har missbrukat dessa regler. Näringidkaren har i dessa fall försummat sin
informationsskyldighet men ända skickat det köpta godset till konsumenten.
Konsumenten har underlåtit att hämta ul godset, som då har gått i retur till
näringsidkaren. Denne har sedan förhållit sig passiv till dess att etl år har
förflutit från det atl avtalet ingåtts. Därefter har han hävdat atl konsumenten
har varit bunden av avtalet, eftersom denne har förlorat sin rätt enligt 5 § atl
kräva att det skall gä åter.

Del upplystes vid överläggningarna att allmänna
reklamationsnämnden har haft nägra ärenden av detta slag till bedömning. Detta
har föranlett ordförandena i nämnden alt vid ett ordförandemöte enas om
följande ställningstagande: "Ordförandena var ense om att en konsument
som, när föreskrifterna i 4 S inle har iakttagits av näringsidkaren, underlåter
att lösa ul en försändelse och i stället låter den gä i retur normalt bör anses
ha fullgjort sin underrättelseskyldighet enligt 5 § andra stycket. Utgångsläget
för bedömningen här är ju att avtalet på grund av formfel i princip är
ogiltigt, och näringsidkaren bör redan av returneringen förstå att konsumenten
vill att avtalet skall gä äter. I vart fall har näringsidkaren i detta läge
anledning att undersöka konsumentens inställning innan året gått ut."

Vid överläggningarna kom det ocksä fram att liknande
situationer har uppstått i fall när godset har levererats lill konsumenten
först sedan det har förflutit mer än ett år frän det att avtalet har träffats.

Behovet av en regel, som efter viss tid skär av krav på
återgång av ett avtal som är ogiltigt på grund av formfel, gör sig enligt min
mening starkast gällande i sådana fall dä konsumenten har tagit emot det gods
han har beställt. Det är då rimligt alt konsumenten inom en eltårstid upplyser
näringsidkaren om atl han vill alt avtalel skall återgå. Motsvarande gäller när
näringsidkaren har börjat utföra en fortlöpande tjänst som konsumenten har
beställt. Däremot finns det knappast anledning att kräva att konsu-

menten
reagerar pä detta säll innan han har tagit emot godset eller näringsidkaren
har böriat utföra en fortlöpande tjänst.

Till delta
kommer atl en ettårstid som beräknas från avtalels ingående kan missbrukas pä
del säll som förut har beskrivits. Den nuvarande regeln bör därför ändras sä atl
etlårsliden i stället beräknas från tidpunkt då konsumenten tog emot godset
eller näringsidkaren började utföra en fortlöpande tjänst.

Prop. 1986/87 :J

2.3 Utgångspunkten för ångerveckan

Mitt förslag: Huvudregeln för beräkningen av ångerveckan
vid köp av lös egendom ändras så atl del avgörande blir vid vilken tidpunkt
konsumenten faktiskt tar emot godset eller en väsentlig del av det eller
dessförinnan undersöker godset eller likadant gods. och inte som nu den
tidpunkt då konsumenten bereds tillfälle att undersöka godset eller likadant
gods.

Skälen för mitt förslag: För att fä utöva sin ångerrält,
dvs. rätt att fränträda ett bindande avtal, måste konsumenten enligt 6 § hemförsäljningslagen
lämna eller sända ett skriftligt meddelande om detta lill näringsidkaren inom ängerveckan.
Utgångspunkten för beräkning av ängerveckan anges i 7 §. Vid köp av lös egendom
böriar ängerveckan löpa den dag då konsumenten fick tillfälle atl undersöka
godset eller likadant gods. Har konsumenten fått en avi om att godset kan
hämtas pä en postanstalt, järnvägsstation eller liknande, anses han därigenom
ha fått möjlighet att undersöka godset. Ängerveckan räknas då från den dag
konsumenten fick avin om att godset kan hämtas (prop. 1981/82:40 s. 32).

Ångerveckan bogar dock vid köp av lös egendom löpa
tidigast den dag dä de handlingar med information om ångerveckan som
näringsidkaren enligl 4 § skall lämna eller sända till konsumenten kom denne lill
hända. Och vid avtal om en fortlöpande tjänst börjar ångerveckan alltid löpa
den dag då de handlingar som avses i 4 § kom konsumenten till banda. Handlingarna
kommer konsumenten till banda när han är i tillfälle att ta del av deras
innehåll, även om han i verkligheten inte gör del (prop. 1981/82:40 s. 33).

Under överläggningarna i justitiedeparlementel kom del
fram att dessa regler har vållat bekymmer vid telefonförsäljning. Det framhölls
därvid att konsumenten inte alltid uppfattar att ett bindande avtal har kommit till
stånd vid telefonsamtalet. Han inser dä inte atl han måste vidta aktiva
åtgärder för att bli fri frän avtalet utan tror alt han kan undgå alla
förpliktelser genom att inte befatta sig med de försändelser som
näringsidkaren tillställer honom. Om konsumenten i enlighet med denna
missuppfattning underlåter att meddela sig med näringsidkaren på det sätt som
föreskrivs i 6 §, blir han bunden av avtalel även om godset har gått i retur
till näringsidkaren. Konsumenten kanske inte ens har tagit del av den
information om hemförsäljningslagen som näringsidkaren enligt 4 § är skyldig
alt ge ho-

nom. 1 de
fall det här är fråga om kan det nämligen förekomma att Prop. 1986/87:88 näringsidkaren
skickar informationen med rekommenderat brev, och i enlighet med sin
inställning löser konsumenten kanske inle heller ut den försändelsen,

I det betänkande av hemförsäljningskommitlén som låg till
grund för den nuvarande hemförsäljningslagen föreslogs att ångerveckan vid köp
av lös egendom skulle, om konsumenten inte hade haft tillfälle atl undersöka
godset eller likadant gods, börja löpa den dag dä han tog emot godset eller en
väsentlig del av det (se SOU 1979:76 s. 24 och 184). Detta förslag lämnades
utan erinran under remissbehandlingen. Förslaget genomfördes dock inte. 1
propositionen togs i stället ulan närmare motivering in den lagregel som förut
har nämnts, nämligen att ängerveckan vid köp av lös egendom i första hand alltid
räknas frän den dag dä konsumenten fick tillfälle atl undersöka godset eller
likadant gods.

De erfarenheter som numera finns av hemförsäljningslagen
visar enligt min mening att det finns skäl atl ändra lagen i denna del i
överensstämmelse med vad hemförsäljningskommitlén på sin tid föreslog. Ångerveckan
bör alltså vid köp av lös egendom böria löpa den dag då konsumenten tog emot
godset eller en väsentlig del av det eller dessförinnan undersökte godset
eller likadant gods, dock tidigast den dag då de handlingar som avses i 4 § kom
konsumenten till hända. Härigenom undviks att konsumenten, om han inte redan
tidigare har undersökt godset eller likadant gods, blir bunden av ett köp av
lös egendom när han inte lar emot godset ulan låter det gå i retur. Det är
också en fördel att ångerveckan med denna lösning börjar löpa först när
konsumenten rent faktiskt undersöker godset och inte redan när han genom en avi
om godset fick tillfälle att göra det.

2.4 Ikraftträdande

De nya regler som jag föreslår torde inte kräva några mer
omfattande förberedelseåtgärder. Ändringarna i hemförsäljningslagen bör därför
träda i kraft den Ijuli 1987.

I enlighet med allmänna grundsatser bör de nya reglerna
tillämpas endast pä avtal som har ingåtts efter lagens ikraftträdande.

2.5 Kostnader och resursbehov

De föreslagna lagändringarna torde inte medföra att
statens eller kommunernas resursbehov ökar. Utöver vissa marginella kostnader
för information i inledningsskedet torde del allmänna inte drabbas av några
särskilda kostnader. Inte heller för näringsidkare kan lagändringarna antas
komma att medföra ökade kostnader av nägon betydelse.

3 Upprättat lagförslag Prop. 1986/87:88

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen
(1981:1361). Förslagel bör som bilaga fogas till protokollet i detta ärende'.

4 Specialmotivering

I §

Denna lag tillämpas då näringsidkare vid hembesök eller
vid telefonsamtal som utgör led i telefonförsäljning yrkesmässigt säljer lös
egendom till konsumenter för huvudsakligen enskilt bruk. Hembesök föreligger då
näringsidkaren söker upp konsumenten i dennes bostad eller pä någon annan
plats där konsumenten inte endast för stunden befinner sig.

Lagen tillämpas ocksä dä näringsidkare, under de
förutsättningar som anges i första stycket, mot ersättning åtager sig att
utföra fortlöpande tjänster i form av underhåll eller tillsyn av egendom,
undervisning eller liknande.

Lagen tillämpas dock ej, om del pris som konsumenten
sammanlagt skall belala understiger 300 kr. Lagen tillämpas inte heller vid
försäljning av livsmedel eller av fondpapper som avses i lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden .

Den föreslagna ändringen i tredje stycket första meningen
innebär endast atl beloppsgränsen höjs från 200 kr till 300 kr. Hemförsäljningslagen
skall alltså inte tillämpas, om det pris som konsumenten sammanlagt skall
betala understiger 300 kr. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 2.1 i
den allmänna motiveringen.

Tillägget i samma stycke tredje meningen innebär all hemförsäljningslagen
inle gäller för försäljning av fondpapper. Även denna ändring har behandlats i
nyss nämnda avsnitt i den allmänna motiveringen.

5§

Om föreskrifterna i 4 § inte iakttas, är konsumenten inle
bunden av avtalet.

Vill konsumenten atl avtalet skall återgå enligt första
stycket, skall näringsidkaren underrättas om detta inom ett är frän del alt.
vid köp av lös egendom, konsumenten tog emot godset eller en väsentlig del av
det eller, vid avtal om en fortlöpande tjänst, näringsidkaren började utföra
tjänsten. Annars har konsumenten föriorat sin rätt att kräva att avtalet skall
återgå.

Paragrafens andra stycke har ändrats så att den tid inom
vilken konsumenten har att påkalla avtalels återgång enligt första stycket
skall vara ett år från det atl konsumenten log emot godset eller näringsidkaren
böriade

' Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag
överensstämmer med propositionens.

utföra en
fortlöpande tjänst. Skälen för ändringen har utvecklats i avsnitt Prop.
1986/87:88 2.2 i den allmänna motiveringen.

7 §

Vid köp av lös egendom börjar ångerveckan löpa den dag då
konsumenten tog emot godset eller en väsentlig del av det eller dessjörinnan
undersökte godset eller likadant gods, dock tidigast den dag då de handlingar
som avses i 4 S kom konsumenten till hända.

Vid avtal om en fortlöpande tjänst böriar ångerveckan löpa
den dag då de handlingar som avses i 4 § kom konsumenten till banda. Detsamma
gäller vid köp av lös egendom, om näringsidkaren skriftligen har kommit överens
med konsumenten om detta i fall då

1.
godset har
tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsumentens särskilda önskemål,
eller

2.
det, med hänsyn
till alt godset är skrymmande eller av nägon annan liknande anledning, inte
skulle vara rimligt att ångerveckan börjar löpa först då konsumenten tog emot
godset eller en väsentlig del av det eller dessförinnan undersökte godset eller
likadant gods.

I paragrafen anges hur ångerveckan skall beräknas. På de
skäl som har anförts i avsnitt 2.3 i den allmänna motiveringen har
utgångspunkten för beräkningen ändrats sä att det avgörande inle längre är när
konsumenten fär tillfälle att undersöka godset eller likadant gods. Den
relevanta tidpunkten är i stället när konsumenten faktiskt tar emot godset
eller en väsentlig del av det eller före leveransen undersöker godset eller
likadant gods.

De nya reglerna fär till följd att ångerveckan vid köp av
lös egendom inte börjar löpa, om konsumenten inte löser ut det gods som
näringsidkaren skickar till honom och inle heller tidigare — framför allt vid
ett hembesök — har undersökt godset eller likadant gods.

För atl konsumenten skall kunna sägas ha undersökt godset
vid ett hembesök är det nödvändigt att det dä har företetts för honom. Konsumenten
fär därvid själv la ställning lill hur ingående han skall undersöka godset.

Frågan vid vilken tidpunkt konsumenten skall anses ta emot
godset får besvaras olika alltefter vilket sätt näringsidkaren använder för att
överbringa det. Om godset lämnas till konsumenten personligen eller genom bud,
sker mottagandet då det överiämnas, såvida inte konsumenten redan då avvisar
det. Skickas godset med poslen för all avhämlas på ett postkontor, t.ex. som
postpaket, tar konsumenten inte emot godset förrän han kvitterar ut paketet.

Vad som är att anse som en väsentlig del av godset får
avgöras med hänsyn till det syfte som regeln har. Avgörandet kan därför bli
beroende av vilken typ av gods det är fråga om.

10

5 Hemställan Prop. 1986/87:88

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagel till lag om ändring i
hemförsäljningslagen (1981:1361).

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1986/87:88

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-02-13

Närvarande: justitierädei Knulsson. f.d. justitierådet Sterzel.
regeringsrådet Totlie

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari
1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Severin Blomstrand.

Lagrådet lämnar förslagel ulan erinran.

12

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Bodström, Gradin, R. Carlsson, Holmberg. Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 5 februari 1987) över förslag lill

lag
om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).

Föredraganden
upplyser att lagrådet har lämnat förslaget ulan erinran och hemställer att
regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen all anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

13

Innehåll Prop. 1986/87:

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................... 1

Propositionens
lagförslag .................................................. ..... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5
februari 1987 ... 4

1
Inledning ........................................................................ ..... 4

2
Allmänmotivering
............................................................ ..... 5

2.1 Lagens tillämpningsområde....................................... ..... 5

2.2 Konsumentens skyldighet alt påtala informaiionsbrister
6

2.3 Utgångspunkten för ångerveckan ............................. 7

2.4 Ikraftträdande .......................................................... 8

2.5 Kostnader och resursbehov ..................................... 8

3
Upprättat
lagförslag ........................................................ 9

4
Speciaimolivering.............................................................. 9

5
Hemställan....................................................................... 11

6
Beslut .............................................................................. 11

Utdrag ur lagrådets protokoll ............................................ 12

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26
februari 1987 .. 13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 14