Prop. 1986/87:90

Regeringens proposition 1986/87:90

om ny konkurslag

Prop. 1986/87:90

Regeringen
föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 5 februari 1987.

Pä
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att 1921 års konkurslag ersätts av en ny lag i ämnet.
Denna innehåller i huvudsak följande sakliga nyheter.

De
olika handläggningsformerna ordinär konkurs och mindre konkurs släs samman lill
en enhetlig handiäggningsform. Institutionen konkursdomare avskaffas och
ersätts med konkursdomstolen (tingsrätten) som sädan. Bevakningsförfarande
skall äga rum först efter särskilt beslut av rätlen. Detta förutsätts normalt
sett ske endast om de oprioriterade fordringarna kommer i fråga för utdelning.

1
fråga om själva konkursförvaltningen innebär förslaget bl.a. alt förvaltaren
åläggs skyldighet atl höra tillsynsmyndigheten innan han vidtar viktigare
förvallningsåtgärder. Förvaltaren ges möjlighet att beakta inte bara
borgenärsintressena utan i viss utsträckning även intresset atl långsiktigt
trygga sysselsättningen vid bedömningen av olika frågor som rör förvaltningen.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial rörande hans
ekonomiska förhållanden åläggs skyldighet alt lämna ut alla handlingar som rör
boel till förvaltaren.

Förslaget
innebär också atl utdelningsförfarandet avsevärt förenklas.

1
fråga om återvinning föreslås pä grundval av ett betänkande från kommissionen
mot ekonomisk brottslighet vissa ändringar som är avsedda all utvidga
ålervinningsmöjlighelerna. I fräga om rättshandlingar mellan gäldenären och
närstående till honom föreslås sålunda bevislällnader för den som påkallar
återvinning av otillbörliga rättshandlingar och vidare föriängning av vissa
återvinningsfrister. Etl annat förslag går ut pä att bestämmelsen om
återvinning av uppenbart oskälig lön utvidgas lill atl gälla generellt och inte
enbart närslående till gäldenären. Ändringarna

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

berör även det
processuella förfarandet. Bl.a. föreslås att utgångspunkten Prop.
1986/87:90 för beräkning av den ettåriga talefristen för återvinning skall vara
dagen för konkursbeslulel i stället för frisldagen, dvs. vanligen dagen för ansökan
om försättande i konkurs.

Slutligen
bör nämnas atl förslaget innefattar en omfattande redaktionell översyn och
systematisering av konkurslagstiftningen.

Den
nya konkurslagen med följdändringar i annan lagstiftning föreslås träda i kraft
den I januari 1988.

1 Förslag till Prop. 1986/87:90

Konkurslag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

1
§ Genom konkurs lar en
gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis i anspråk gäldenärens
samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Under konkurs omhändertas
tillgångarna för borgenärernas räkning av konkursboet.

2
§ En gäldenär som är på
obestånd skall efter egen eller en borgenärs ansökan försättas i konkurs, om
inle annat är föreskrivet.

Med
obestånd (insolvens) avses att gäldenären inle kan rätteligen betala sina
skulder och atl denna oförmåga inte är endast tillfällig.

3 §
Förvaltningen av etl konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.

Förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet.

4
§ Ett konkursbo som är på
obestånd kan försättas i konkurs. Vad som är föreskrivet i denna lag om
gäldenär skall i sådana fall gälla konkursboet.

5
§ Med panträtt i fast egendom
jämställs vid tillämpningen av denna lag annan särskild förmånsrätt som gäller
i egendomen och inle grundas pä utmätning eller betalningssäkring.

Vad
som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas ocksä i fräga om
borgenär med rätt atl hälla kvar lös egendom till säkerhet för fordran
(relentionsrätl).

6 §
Om det i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som

avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Angående
tillämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i del följande.

2
kap. Konkursansökan och konkursbeslut m.m.

Konkursansökan
m.m.

1 §
Ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären

bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Ansök

ningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller

sökandens ombud.

Sökanden
skall ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är
kända.

En
ansökan skall avvisas, om det inle av den framgår vilken tingsrätt som är
behörig och sökanden inte följer etl föreläggande alt avhjälpa bristen.

2 §
Har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som inle är behörig,

skall rätten genast sända handlingarna i ärendet lill den tingsrätt som enligt

vad dessa
visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses Prop.
1986/87:90 gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.

3 § Görs ansökningen av gäldenären, bör lill
ansökningshandlingen bifo

gas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar och

skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de

böcker och andra handlingar som rör boet.

Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om atl boel
skall försältas i konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas
bouppteckningen efter den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om
dagen därför. Har inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje
delägares namn och postadress lämnas.

4
§ Görs
ansökningen av en borgenär, skall han vid ansökningen lämna uppgift om sin
fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. Han skall
även i original eller kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa.
Ansökningshandlingen och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i
två exemplar.

5
§ En ansökan
skall avvisas, om den i de avseenden som avses i 3 eller 4 § eller i övrigt är
sä bristfällig att den inle kan läggas till grund för prövning i sak och
sökanden inte följer ett föreläggande atl avhjälpa brislen.

6
§ Har en
borgenärs fordran fastställts av domstol eller har en domstol enligt
lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis alt utmätning för en fordran fär äga
rum, skall detta godtas som stöd för behörighet att begära gäldenären i
konkurs, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte,
om en domstol har förordnal alt avgörandet inte fär verkställas.

En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också
godtas, om skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 §
ulsökningsbalken och en domstol inle har meddelat ett sådant förordnande som
avses i 18 § i samma kapitel.

1 andra fall än de som avses i första och andra styckena
skall borgenären styrka sin behörighet alt begära gäldenären i konkurs.

Bevisning om obestånd

7
§ En uppgift av
gäldenären att han är insolvent skall godtas, om det inte finns särskilda skäl
att inte göra det,

8
§ Om inle annat
visas, anses en gäldenär vara insolvent, när det vid verkställighet enligt 4
kap. ulsökningsbalken inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen
har framgått atl han saknat tillgångar till full betalning av
ulmätningsfordringen. Detsamma gäller, om gäldenären har förklarat sig ställa
in sina betalningar,

9
§ En gäldenär,
som är eller senare än elt år före konkursansökningen har varit
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125), skall om inle annat visas
anses insolvent, om

1. gäldenären
har uppmanats av en borgenär att betala klar och förfallen Prop. 1986/87:90

skuld men underiåiit att göra detta inom en vecka och

2. borgenären begär gäldenären i konkurs inom tre veckor
därefter och

skulden då ännu inle är betald.

Borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning orh
alt en konkursansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären.
Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) fär ske endast om det finns
anledning alt anta alt gäldenären har avvikit eller pä annat sätt häller sig
undan.

Konkurshinder

10 § En borgenär har inte rätt all få gäldenären
försatt i konkurs, om

1. borgenären har betryggande pant eller därmed
jämförlig säkerhet i

egendom som tillhör gäldenären,

2.
tredje man har
ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och konkursansökningen
strider mot villkoren för säkerhetens ställande,

3.
borgenärens
fordran inte är förfallen till betalning och betryggande säkerhet erbjuds av
tredje man.

Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man
avses även borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.

Säkerhetsåtgärder

11 § Finns det sannolika skäl för bifall till en
konkursansökan och kan det

med skäl befaras att gäldenären skaffar undan egendom, får rätlen, om del

finns särskild anledning, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i

avvaktan på att ansökningen prövas.

1 fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas vad som
gäller om kvarstad för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken,
om inle något annat följer av denna lag. Detta gäller dock inte bestämmelsen i
16 kap. 15 § andra stycket ulsökningsbalken.

Rätten får medge undanlag från beviljad kvarstad.

12 § Finns det sannolika skäl för bifall lill en
konkursansökan och kan det

med skäl befaras att gäldenären genom alt resa utomlands undandrar sig en

skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs,

fär rätlen, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären alt

resa utomlands i avvaktan pä atl ansökningen prövas. Om elt sådant

reseförbud meddelas,får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas

alt lämna ifrån sig sitt pass till den kronofogdemyndighet som rätten

bestämmer. Om gäldenären inte har något pass, får förbud atl utfärda pass

för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräck

ligt med etl reseförbud.

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första
stycket även på den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och
likvidator som har avgått eller entledigats senare än elt år före den dag dä
konkursansökningen kom in lill tingsrätten.

Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna
paragraf tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken, om
inle något annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras av
all säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna
anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.

13 §
Frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11 eller 12 § tas upp pä begäran Prop.
1986/87:90

av en borgenär. Innan rätten meddelar beslut i frågan skall gäldenären ges

tillfälle
all yttra sig, om det lämpligen kan ske.

Rätten får hälla förhandling för prövning av fräga om
säkerhetsåtgärd. Till förhandlingen skall gäldenären och borgenären kallas.
Kallelserna bör delges.

Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap, 10 §
tredje stycket och 11 §.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären
att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

Prövning av konkursansökan m.m.

14 § Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall
rätlen genast pröva

ansökningen.

Gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en
förhandling, om

1.
det med hänsyn
lill tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finns särskilda
skäl att inte godta uppgiften om gäldenärens insolvens eller

2.
ansökningen
avser ett dödsbo som inle står under förvaltning av boutredningsman och
ansökningen inte har gjorts av samtliga delägare.

Förhandlingen skall hällas inom två veckor frän del att
ansökningen kom in lill rätten. Om det finns särskilda skäl, fär den hållas
senare, dock senast inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären kallas.
1 fall som avses i andra stycket 2 skall även de dödsbodelägare som inle har
biträtt ansökningen kallas. Ansökningen kan prövas slutligt även om gäldenären
uteblir från förhandlingen. 1 kallelsen skall han upplysas om detta.

En konkursansökan som avses i andra stycket 2 skall
förklaras vilande, om del görs en framställning om att dödsboets egendom skall
avträdas till förvaltning av boutredningsman. Om dödsboets egendom avträds lill
förvaltning av boutredningsman, förfaller konkursansökningen.

15 § En kallelse som avses i 14 § tredje stycket
skall delges. Kallelsen fär

delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anled

ning atl anta att gäldenären har avvikit eller pä annat sätt håller sig undan.

Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen fär ske även när

gäldenären vistas på, känd ort utomlands, om delgivning annars inte kan

ske här i landet och rätten med hänsyn lill omständigheterna finner atl del

inte är skäligt att kräva atl delgivningen verkställs utomlands.

16 § Upptas en borgenärs konkursansökan, skall
rätten sätta ut en för

handling för prövning av ansökningen.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det atl
ansökningen kom in lill rätten. Om det finns särskilda skäl. får den hållas
senare, dock senast inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna kallas.
Parterna skall i kallelsen upplysas om den i 19 § föreskrivna påföljden av alt
part uteblir.

1 kallelsen lill gäldenären skall denne föreläggas att svara
på konkursansökningen vid förhandlingen. 1 kallelsen skall även anges atl
gäldenären inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen skriftligen
medger ansökningen och rätlen inle särskilt underrättar honom om att
förhandlingen ända skall hällas.

17 § I fräga om kallelser enligt 16 § tillämpas 15
§. Gäldenären skall

samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.

Om
delgivning med gäldenären sker enligt 15 § delgivningslagen
Prop. 1986/87:90 (1970:428), får rätten förordna att gäldenärens egendom sätts
under särskild värd. Kostnaden för värden skall betalas av borgenären.

18 §
Om gäldenären före förhandlingen medger en borgenärs konkursan

sökan, skall rätten genast pröva ansökningen.

Om
rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning
finner alt det finns särskilda skäl mol antagandet atl gäldenären är insolvent,
skall konkursansökningen dock prövas vid förhandlingen. Rätten skall genast
underrätta gäldenären om detta.

Behöver
frågan om alt försätta gäldenären i konkurs inte prövas vid förhandlingen,
skall denna ställas in och borgenären genast underrättas om detta.

19 §
Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om

inte gäldenären medger ansökningen.

Ansökningen
får prövas slutligt även om gäldenären uteblir frän förhandlingen.

20
§ En förhandling där frågan om
att försätta gäldenären i konkurs skall prövas får skjutas upp på en parts
begäran när det finns särskilda omständigheter. Uppskov får dock inle ulan
synnerliga skäl meddelas, om sökanden motsätter sig det. Endast om det är
nödvändigt får uppskovet göras längre än fyra veckor.

21
§ Om flera konkursansökningar
mol samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en annan ansökan bifalls än
den som kom in först, skall del vad gäller frågor som är beroende av tiden för
konkursansökan anses som om konkursbeslutet har grundals på den ansökan som kom
in först.

22
§ En konkursansökan får inle
återkallas sedan beslut om konkurs har meddelats. Även om gäldenären själv har
ansökt om konkursen eller medgett en borgenärs konkursansökan, skall dock högre
rätt upphäva beslutet, om gäldenären efter alt ha överklagat visar alt han är
solvenl.

23
§ 1 fräga om rätt till
ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan gäller 18
kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. Bestämmelsen i 18 kap. 2 § skall
dock inle tillämpas. Borgenären får utan hinder av 14 § samma kapitel i
konkursen göra gällande fordran på ersättning för sådana kostnader i den
ordning som gäller för andra fordringar.

Åtgärder
vid konkursbeslui m.m.

24
§ När ett beslut om konkurs meddelas, skall tingsrätten

1.
genast bestämma tidpunkt för
det sammanträde vid vilket gäldenären skall avlägga bouppteckningsed
(edgångssammanträde),

2.
snarast utse förvaltare,

3.
kalla gäldenären, förvaltaren,
tillsynsmyndigheten och den borgenär som har gjort konkursansökningen till
edgångssammanträdet.

Konkursbeslulel
skall genast kungöras. Genom kungörelsen kallas övri- Prop. 1986/87:90 ga
borgenärer till edgångssammanträdet.

Kallelsen till gäldenären enligt första stycket 3 skall
delges.

25 § Om högre rätt upphäver elt beslut om konkurs,
skall tingsrätten

genast kungöra den högre rättens beslut. Egendomen i boet skall återstäl

las till gäldenären i den mån den inte behövs för betalning av konkurskost

naderna och andra skulder som boet har ådragit sig.

Överflyttning av en konkurs

26 § Om det sedan elt beslut om konkurs har
meddelats finns synnerliga

skäl för att handlägga konkursen på någon annan ort, kan rätten efter

samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma atl konkursen skall

handläggas av den senare domstolen.

3 kap. Verkningar av konkurs

Gäldenärens förlust av sin rådighet

1
§ Sedan ett
beslut om konkurs har meddelats, får gäldenären inle råda över egendom som hör
till konkursboet. Han får inte heller äta sig sädana förbindelser som kan göras
gällande i konkursen.

2
§ En
rättshandling mellan gäldenären och någon annan som företas senast dagen efter
den då kungörelsen om konkursbeslulel var införd i Post- och Inrikes Tidningar
skall ulan hinder av vad som sägs i 1 § gälla, om del inte visas atl den andre
kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav honom skälig
anledning att anta att gäldenären var försatt i konkurs. Överiätelse av eller annat
förfogande över egendom som på grund av delta skall gälla, skall likväl, om
konkursboet utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den
andre vad han har ulgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar någon en förpliktelse mot gäldenären efter den
tidpunkt som anges i första stycket, skall del tillgodoräknas honom, om del av
omständigheterna framgår atl han var i god tro. En uppsägning eller annan
liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären efter sagda lidpunkt
skall gälla, om del av omständigheterna framgår att den andre var i god tro och
det är uppenbart oskäligt atl rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens
överlåtelse eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa
andra jämförbara värdehandlingar.

Egendom som ingår i ell konkursbo

3 § Till ett konkursbo räknas, i den mån inle något annat
följer av 2 §, all

egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller

tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.

Till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras
boel genom återvinning enligt 4 kap.

4 § Gäldenären får behålla lön och inkomst som vid
utmätning jämställs

med lön, om beloppet inte betalts ut vid konkursens början, saml inkomst

av
sådant slag som gäldenären förvärvar därefter. Delta gäller dock inte i
Prop. 1986/87:90 den män inkomsten, efter skatteavdrag, uppenbart överstiger
vad som behövs för gäldenärens och hans familjs underhäll samt för annan underhållsskyldighet
som gäldenären har. Om rätten till pension eller livränta är sådan alt den kan
utmätas, fär konkursboet förfoga över den.

Vad
som sägs om lön tillämpas också i fråga om periodiskt utgående ersättning för
utnyttjande av rätt lill litterärt eller konstnäriigt verk eller annat sådant.

Gäldenären
är skyldig alt underrätta förvaltaren om sädan inkomst som avses i första och
andra styckena. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomsten, skall han
undcrtätta arbetsgivare eller annan som skall utge förmånen. Innan sådan
underrättelse har lämnats fär förfallet belopp betalas ut till gäldenären.

5 §
Gäldenären har rätt att av konkursboet få ut sädan egendom som

enligt 5 kap. 1, 2 och 4 §§ ulsökningsbalken undantas från utmätning.

1
stället för 5 kap. 1 § 7 ulsökningsbalken gäller att, om någon annan utväg lill
försörjning saknas, nödvändigt underhåll får betalas av konkursboet till
gäldenären och hans familj eller annan underhållsberättigad under en månad från
den dag då beslutet om konkurs meddelades eller, om det finns synnerliga skäl
för del, under längre tid.

I
ett dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån som avses i första stycket den
dödes eflerievande familj. I stället för andra stycket gäller 18 kap. 5 § andra
stycket ärvdabalken.

6 §
Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som

avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av

förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myn

digheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för pröv

ningen. Myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det överklagas.

Beslutet skall efter ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter

eller ändrade förhållanden motiverar det.

Tillsynsmyndighetens
beslut i ett ärende som avses i första stycket fär överklagas av den vars rätt
berörs av beslutet. I fråga om sådan besvärsla-lan tillämpas bestämmelserna i
ulsökningsbalken om besvär över utmätning av lön.

Utmätning
vid konkurs

7 §
Sedan beslut om konkurs har meddelats, fär egendom som hör till

konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå sker, är

åtgärden utan verkan.

Utan
hinder av konkurs får ändå egendom, i vilken panträtt för viss fordran gäller,
utmätas för fordringen.

8 §
Har utmätning hos gäldenären skett innan beslut om konkurs medde

lats, skall verkställigheten fortgå ulan hinder av konkursen, om inte nägot

annat följer av andra eller tredje stycket. Om ulmätningssökanden inte

hade panträtt och om den förmånsrätt som han har vunnit genom utmät

ningen skall gå åter, skall belopp, som enligt ulsökningsbalken skulle ha

betalts till ulmätningssökanden eller annan borgenär som inte hade pant

rätt, i stället redovisas till förvaltaren.

Verkställigheten skall på
begäran av förvaltaren uppskjutas, om det Prop. 1986/87:90 behövs för att
borgenärers rätt skall kunna tas till vara eller om del finns några andra
synnerliga skäl för det. Uppskov får begäras även av en borgenär vars rätt kan
bero därav. Om en auktion är utsatt, skall konkursboet betala den kostnad som
blir onyttig genom uppskovet.

Hade
ulmätningssökanden inte panträtt och skall den förmånsrätt som han har vunnit
genom utmätningen gä äter, skall även utmätningen gä åter om förvaltaren begär
del innan egendomen har blivit såld.

Rättegång
vid konkurs m.m.

9 §
Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan

egendom som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens

talan. Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar

gäldenärens talan, skall egendomen anses inle tillhöra konkursboet. Egen

domen får inte sä länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan

göras gällande i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan,

tillämpas beträffande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad

som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum

enligt 13 kap. 7 § samma balk.

Förs
talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i konkursen,
får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.

Gäldenären
skall undertätla domstolen om konkursen i de fall som avses i första och andra
styckena. Domstolen skall lämna konkursboet meddelande om rättegången.

10 §
Anser förvaltaren alt elt förlikningsanbud angående en osäker eller

ivistig tillgång bör antas, får gäldenären själv med skyldighet alt lämna

redovisning till konkursboet utföra tvisten, om han ställer säkerhet för vad

som bjuds genom förlikningen.

4
kap. Återvinning till konkursbo

Inledande
bestämmelser

1 §
Återvinning till konkursbo fär pä begäran av boet ske i enlighet med

vad som anges i detta kapitel. Återvinning fär dock inte ske av

1.
betalning av skatt eller avgift
som avses i 1 § lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m.m.,
om fordringen var förfallen till betalning,

2.
betalning av eller förmånsrätt
för underhållsbidrag enligt äktenskaps-eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet
var förfallet till betalning och den underhållsberättigade inle har gynnats pä
ell otillbörligt sätt.

2 §
Med fristdag avses dagen dä ansökningen om gäldenärens försättande

i konkurs kom in till tingsrätten.

Har
god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med frist-dag i stället
dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre
veckor från del alt verkan av godmansförordnandet förföll eller, när
förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes.

Har
elt dödsbo avträtls till förvaltning av boutredningsman avses med

frisldag dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har 10

förordnats senare än tre månader före den dag som annars
skulle anses Prop. 1986/87:90 som fristdag.

3 § Som närstående till gäldenären,anses den som är gift
med gäldenären

eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till
gäldenären

eller är besvägrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller sä atl

den ene är gift med den andres syskon samt den som på annat sätt står

gäldenären personligen särskilt nära.

Som närstående till en näringsidkare eller en juridisk
person anses vidare

1.
den som har en
väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som är
grundad på andelsrätl eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse,

2.
den som inte
ensam men tillsammans med en närstående lill honom har sädan gemenskap med
näringsidkaren eller den juridiska personen som sägs under I,

3.
den som genom
en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet som
näringsidkaren eller den juridiska personen bedriver,

4.
den som är
närstående till någon som enligt 1 -3 är närstående.

4 § Avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum
förrän lagfart har

sökts.

Förutsättningar för återvinning

5 § En rättshandling, varigenom på ell otillbörligt sätt
en viss borgenär

har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits

borgenärerna eller hans skulder har ökats, går äter, om gäldenären var

eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet,

blev insolvent samt den andre kände lill eller borde ha känt till gäldenärens

insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Närslående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom
som anges i första stycket, om det inte görs sannolikt att han varken hade
eller borde ha haft sådan kännedom.

Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före frisldagen,
går den äter endast när den har gällt någon närstående till gäldenären.

6 § En gåva går åter, om den har fullbordats senare än sex
månader före

frisldagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ett år

eller, när den har skett till någon som är närstående lill gäldenären, tre år

före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenären efter gåvan hade

kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om
det med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är
uppenbart, all avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inle stod i
missförhållande till gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från
återvinning enligt denna paragraf.

7 § Bodelning mellan gäldenären och hans make eller
dennes dödsbo, vid

vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd män
eller avstått från 11

egendom
mot alt en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i Prop.
1986/87:90 motsvarande män åter, om bodelningshandlingen har kommit in till
rätlen senare än tre år före fristdagen och det inle visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

8 § Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett
senare än sex

månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses

skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och

omständigheterna i övrigt, går äter lill belopp motsvarande överskottet.

Har betalningen skett dessförinnan men senare än etl år
eller, när den skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år före
fristdagen, går den åter i motsvarande män, om del inte visas att gäldenären
efter betalningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade
hans skulder.

9 § Överföring av medel till pensionsstiftelse, som har
skett senare än

sex månader före fristdagen och som har medfört atl stiftelsen fått över

skott pä kapitalet, går äter till belopp motsvarande överskottet. Har över

föringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsent

ligen har gynnat gäldenären eller närslående till honom, tre år före fristda

gen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas atl gäldenären efter

överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara

de hans skulder.

Överföring lill pensionsstiftelse i annat fall än som sägs
i första stycket går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före
fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående
lill honom, går den också åter, om åtgärden har skett dessförinnan men senare
än två är före frisldagen och del inte visas att gäldenären varken var eller
genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel lill personalstiftelse går äter, om
överföringen har skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen
skett dessförinnan men senare än ett är eller, när åtgärden väsentligen har
gynnat gäldenären eller närstående lill honom, tre är före frisldagen, går den
åter, om det inte visas atl gäldenären efter överföringen hade kvar utmätningsbar
egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Om rätt atl i särskilda fall återkräva försäkringspremier
m.m. finns det föreskrifter i 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

10 § Betalning av en skuld, som har skett senare än
tre månader före

frisldagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i

förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomis

ka ställning, går åter, om den inte med hänsyn lill omständigheterna ändå

kan anses som ordinär. Har betalningen skett till någon som är närslående

till gäldenären dessförinnan men senare än tvä är före fristdagen, går den

åter, om det inle visas atl gäldenären varken var eller genom åtgärden blev

insolvent.

Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning
tillämpas ocksä när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller
16 § inle hade varit berättigad att kvitta i konkursen.

11 § Betalning för en växel eller en check går
åter i de fall som avses i

10 § endast i den mån den som mottog betalningen hade
kunnat vägra atl '2

göra det
utan att förlora växel- eller checkrätt mot någon annan hos vilken Prop.
1986/87:90 han kunde erhålla täckning.

Om återvinning av en betalning är utesluten till följd av
vad som sägs i första stycket, är den som skulle ha burit den slutliga
förlusten om betalningen hade uteblivit skyldig att utge ersättning under
samma förutsättningar som hade gällt för återvinning, om betalningen hade
skett lill honom som borgenär.

12 § Säkerhet som gäldenären har överlämnat senare
än tre månader före

fristdagen går åter, om den inte var betingad vid skuldens tillkomst eller

inte har överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har säkerhe

ten överlämnats till någon som är närslående lill gäldenären dessförinnan

men senare än två år före fristdagen, går den äter under angivna förutsätt

ningar, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden

blev insolvent.

Med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av
gäldenären eller borgenären som är avsedd atl trygga borgenärens rätt.

När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som
sägs i första stycket anses föreligga om ansökan har gjorts senare än på den
inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst.

13 § Förmånsrätt eller betalning som en borgenär
har vunnit genom ut

mätning går äter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före

fristdagen. Har utmätningen skett lill förmän för någon som är närstående

till gäldenären, går förmånsrätten eller betalningen också äter, om för

månsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två år före fristdagen

och det inte visas atl gäldenären varken var eller genom åtgärden blev

insolvent.

Förmånsrätt på grund av betalningssäkring går åter, om
förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före frisldagen.

Verkan av återvinning

14 § Vid återvinning skall den egendom som
gäldenären har ulgett åler-

bäras till konkursboet.

Den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen
har rätt att återfå vad han har ulgett. Detta gäller dock inte ett sådant
vederlag som inle har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade
eller borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var alt undanhålla
borgenärerna detta.

Finns den egendom som skall återbäras enligt första eller
andra stycket inte i behåll, skall ersättning för dess värde utges. Är
återbäring av viss egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade,
kan del medges honom alt utge ersättning i egendomens ställe.

15 § Den som är skyldig att återbära egendom skall
även utge den avkast

ning som belöper på tiden efter det atl återvinning påkallades. Utgörs

egendomen av etl penningbelopp eller skall ersättning utges för egendo

mens värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) till och med den

dag då skyldighet all återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och

enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 5 §,
kan han förkla

ras skyldig atl utge även avkastning som belöper på liden från del att han 13

mottog egendomen till dess
att återvinning påkallades. Ränta för sädan tid Prop. 1986/87:90 beräknas
enligt 5 § räntelagen.

Den
som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad pä egendom som ålerbärs har
rätt till ersättning för denna, om del inte finns särskilda skäl mol det.

Återvinns
en säkerhet som grundas pä inteckning, skall intecknings-handlingen återställas
eller, om den behövs som bevis för fordringen, tillhandahållas för utbyte eller
dödning av inteckningen. Kan det inle ske, skall ersättning utges.

16 §
Har tredje man ställt egendom som säkerhet för en förpliktelse av

gäldenären och återfått säkerheten sedan gäldenären har fullgjort förplik

telsen, är den som har återställt säkerheten inte skyldig att vid återvinning

återbära mer än vad som överstiger säkerhetens värde, om han inte kan

återfå denna och inle heller, när han återställde säkerheten, kände till eller

borde ha känt till gäldenärens insolvens.

Tredje
man är skyldig alt lill borgenären eller, om konkursboet begär det, direkt lill
boel pä nytt utge säkerheten eller ersätta dess värde under samma
förutsättningar som skulle ha gällt för återvinning av fullgörelsen, om den i
stället hade skett lill honom.

Första
och andra styckena tillämpas ocksä när tredje man har ingått borgen för
gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort förpliktelsen.

17
§ Skyldighet för någon annan än
konkursboet all enligt 14, 15 eller 16 § utge egendom eller ersättning,
återställa eller tillhandahålla en inteckningshandling eller pä nytt ställa
säkerhet eller borgen kan jämkas, om det finns synnerliga skäl.

18
§ Om egendom som kan återvinnas
har överlåtits till annan, har konkursboet samma rätt lill återvinning mol
denne, om han kände lill eller borde ha känt till de omständigheter som grundar
denna rätt.

Talan
om återvinning m.m.

19 §
Förvaltaren får påkalla återvinning

1. genom
atl väcka talan vid allmän domstol,

2.
genom att göra anmärkning mot
bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan
ordning om belalnings-eller förmånsrätt i konkursen eller

3.
genom att göra invändning mot
annat yrkande som i rättegång framställs mot konkursboet.

Om
förvaltaren inle vill påkalla återvinning och inle heller ingår förlikning i
saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän
domstol.

För
återgång av förmånsrätt som har vunnits genom utmätning eller genom
betalningssäkring behövs inte någon särskild åtgärd.

20 §
Talan vid allmän domstol om återvinning får väckas inom etl år frän

dagen för konkursbeslulel. Talan fär även väckas inom sex månader från

det all anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt

sig
fast egendom eller är del fråga om återgång av en bodelning, fär talan 14

även väckas inom sex månader frän den dag då lagfart
söktes eller bödel- Prop. 1986/87:90 ningshandlingen gavs in till rätten.

En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden
men har rätt att fä ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden läcks av
vad som har kommit boet till godo genom rättegången.

21 § Den som med anledning av återvinning får en fordran i
konkursen behöver inle bevaka fordringen. Om utdelning har ägt rum, är han vid
återbäring lill boet berättigad att avräkna vad som borde ha tillkommit honom
som utdelning enligt tidigare uldelningsförslag, om fordringen då hade varit
känd. Vid senare utdelning skall utdelning beräknas för vad som kan återstå av
en sådan fordran.

5 kap. Fordringar i konkurs

Fordringar som kan göras gällande

1 § I konkurs fär endast en fordran som har uppkommit
innan konkurs

beslutet meddelades göras gällande, om inle nägot annat följer av 3 kap.

2§.

En fordran fär göras gällande i konkurs även om den är
beroende av villkor eller inte är förfallen till betalning.

2 § I konkurs fär inte fordran pä lön, arvode eller
pension göras gällande i

den mån fordringen uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med

hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständighe

terna i övrigt.

Den som enligt 4 kap. 3 § skall anses som närstående lill
gäldenären får inte göra gällande sådan fordran i vidare män än som kan anses
skäligt med hänsyn till vad som angetls i första stycket och inle i något fall
för längre lid tillbaka än ell är innan konkursansökningen kom in lill
tingsrätten.

3 § En fordran på pension fär i konkurs inle göras
gällande lill den del

den betalas av en pensionsstiftelse.

Fordringar med solidariskt betalningsansvar

4 § Har flera utfäst eller på något annat sätt ådragit sig
solidariskt betalningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för
borgenärens återstående fordran i en solidariskt ansvarig gäldenärs konkurs
beräknas på fordringens belopp ulan avdrag för avbetalning som en medgäldenär
har gjort,

1. om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs
eller annan fördel

ning av en insolvent medgäldenärs bo,

2.
om den har
skett senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen eller

3.
om och i den
mån avbetalningen har medfört rätt för medgäldenären att söka tillbaka beloppet
av konkursgäldenären (regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs
regressfordran och äger återvinning därav inle rum, skall dock avdrag göras.

Om utdelningen överstiger borgenärens återstående fordran,
skall över

skottet fördelas enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarig

het för fordringen. 15

Hur
utdelning för en fordran hos etl handelsbolag beräknas i en bolags- Prop.
1986/87:90 mans konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag.

5 § När avbetalning har skett pä en fordran för vilken
flera är solidariskt

ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 § skall beräknas pä etl

högre belopp än den återstående fordringen, skall utdelningen beräknas

gemensamt för borgenären och en medgäldenär som har en regressfordran.

Borgenären har företräde till betalning framför medgäldenären. Om flera

medgäldenärer har rätt till betalning av det som återstår sedan borgenären

har fått sitt, skall överskottet fördelas mellan dem enligt vad som följer av

gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även när en
medgäldenär gör gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan
komma att betala utöver vad som bör belöpa på honom.

6 § Om en borgenär uppbär utdelning i fall då
konkursgäldenären har

ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran som en solidariskt

ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens rätt att

utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen har

beräknats på belopp som svarar mot säkerhetens värde.

Första stycket tillämpas också när konkursgäldenären har
en fordran hos medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning.

7
§ Om en
solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än tre månader före
den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen, skall utdelning för den regressfordran som
han därigenom har fäll beräknas pä samma belopp som skulle ha tillämpats i
fräga om utdelning lill borgenären om skulden inte hade betalts. Har någon
annan solidariskt ansvarig medgäldenär en regressfordran med anledning av en
tidigare avbetalning, skall dock utdelningen fördelas mellan medgäldenärerna
enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

8
§ Om en
solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs och om den konkursen inte
har avslutals innan en medgäldenär försätts i konkurs, har den förres konkursbo
rätt till andel i överskott enligt 4 § tredje stycket även om regressfordringen
inte har bevakats i medgäldenärens konkurs.

9
S Vad som sägs
i 4-8 §§ om solidariskt betalningsansvar tillämpas ocksä i de fall där
borgenären har fått pant eller annan säkerhet i tredje mans egendom.

Vissa fordringar som är beroende av villkor

10 § Är en fordran beroende av ett villkor som
innebär alt borgenären

inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inle viss omständighet inträffar,

skall utdelning för fordringen inte beräknas i ett utdelningsförslag, om det

saknas anledning att anta att villkoret kommer all uppfyllas.

Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m.m.

11 § För en fordran som är förenad med förmånsrätt
och som löper med

ränta skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas

eller, om medlen betalas ut i förskoll, dagen för
utbetalningen. I

Om en fordran som är förenad med förmånsrätt men som inte
löper med Prop. 1986/87:90 ränta hade kunnat göras räntebärande genom
delgivning av stämning eller av ansökan om lagsökning eller
belalningsföreläggande, skall ränta för den beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975:635) frän dagen för konkursbeslutet, om fordringen då var förfallen till
betalning och annars frän déri senare dag dä fordringen förfaller lill
betalning. Räntan skall beräknas till dag som avses i första stycket.

För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för
konkursbeslulel ränta mellan borgenärerna endast om boel räcker till betalning
av mer än beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmänsrätt, i förekommande
fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med
tillämpning av första och andra styckena.

12 § För en fordran som inte löper med ränta före
förfallodagen skall utdelning beräknas endast pä del belopp som efter fem
procents ärlig ränta utgör fordringens värde nedan angiven dag, om fordringen
dä inle var förfallen, nämligen

1. om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt, den
dag dä utdelnings-

förslaget upprättas,

2. om fordringen inte är förenad med förmånsrätt och
inte utgår fullt,

dagen för konkursbeslutet.

Betalas medel ut i förskott lill borgenären för en fordran
som avses i första stycket I och var fordringen då inte förfallen, skall
utdelningen i stället beräknas efter fordringens värde pä betalningsdagen.

Värdering av vissa fordringar

13 § En fordran avseende en förmån som inte utgår i
pengar skall vid

utdelning uppskattas lill skäligt belopp.

En fordran på pension som inle är förfallen lill betalning
den dag då utdelningsförslaget upprättas skall uppskattas lill det belopp som
motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker
med ledning av 2 och 3 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. En fordran på ränta eller annan förmån som skall utgå under någons livstid
och som inte är förfallen till betalning den dag dä utdelnings-förslaget
upprättades skall uppskattas med ledning av 3 § angivna lag.

En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den
kurs som gäller den dag då utdelningsförslagel upprättas. Betalas medel ut i
förskott tili borgenären, sker beräkningen efter kursen på betalningsdagen.

14 § Om en gäldenär som i en konkurs har fått
ackord återigen blir försalt

i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars fordran har

satts ned genom ackordet rätt till utdelning för fordringens hela ursprungli

ga belopp med avdrag för vad han redan har uppburit. Han får dock inle

uppbära mer än vad han har rätt lill enligt ackordet.

Första stycket tillämpas också när gäldenären har fått
ackord enligt ackordslagen (1970:847).

Kvittning i konkurs

15 § En fordran hos gäldenären som får göras gällande i
konkursen kan av borgenären användas till kvittning mot en fordran som
gäldenären hade mot honom när konkursbeslulel meddelades. Detta gäller dock
inte om

2 Riksdagen /9S6!87. / saml Nr 90

kvittning
var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas beskaffen- Prop.
1986/87:90 hel.

Är en fordran beroende av elt villkor som innebär att
borgenären har rätt att få ut fordringsbeloppel endast om viss omständighet
inträffar, skall borgenären fullgöra sin förpliktelse trots att han annars hade
haft rätt all kvitta. Om han före den dag då utdelningsförslaget upprättas
visar att villkoret har uppfyllts, har han emellertid rätt atl återfå
motsvarande belopp i den mån del inte överstiger vad han har att fordra. Finns
det anledning alt anta att villkoret kommer alt uppfyllas senare, skall elt för
borgenären beräknat belopp avsättas när utdelningsförslaget upprättas.

16 § En fordran mot gäldenären som har förvärvats
genom en överlåtelse

från tredje man senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna

frisldagen får inle användas lill kvittning mol en fordran som gäldenären

hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma gäller om en

fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sädan överiätelse

och borgenären då hade skälig anledning att anta alt gäldenären var insol

vent.

En borgenär som har satt sig i skuld lill gäldenären under
sådana omständigheter att del är all jämställa med en betalning med annat än
sedvanliga betalningsmedel får inte kvitta i den män en sädan betalning hade
kunnat bli föremål för återvinning.

17 § En fordran pä ersättning som tillkommer en
borgensman eller någon

annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat (regressford

ran) anses vid tillämpningen av 15 och 16 §§ ha förvärvats när hans

förpliktelse grundades.

Även om bevakningsförfarande äger rum i konkursen, behöver
en borgenär som har rätt att kvitta inle bevaka sin fordran i den mån den
läcks av gäldenärens fordran. När kvittning inle får ske, fär borgenären trots
det på sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning i
konkursen, om hans fordran intill skuldbeloppet hade bevakats i rätt tid.

Överlåter boet en fordran sä att en borgenär därigenom förlorar
rätten lill kvittning, skall boet gottgöra borgenären för detta.

6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.

Förbud mot näringsverksamhet under konkurs

1
§ En gäldenär
som är en fysisk person fär inle under konkursen driva näringsverksamhet som
medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125), Verksamhet som
innebär utövning av rättighet som avses i

2
kap. 1 §
regeringsformen eller I kap. I §, 4 kap. 1 §, 6 kap. I § eller 13 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet.

Om näringsförbud efter särskild prövning finns det
bestämmelser i lagen (1986:436) om näringsförbud.

Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs

2 § Gäldenären skall ge rätten,
tillsynsmyndigheten, förvaltare och granskningsmän de upplysningar om boet som
de begär.

Gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och pä
begäran av

förvaltaren närvara vid bouppleckningsförrällningen. Är gäldenären en

juridisk person och finns det flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet 18

dock inle
för en sädan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser Prop.
1986/87:90 sakna betydelse för boutredningen.

Vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning av
ackordsförslag skall gäldenären närvara, om han inle har laga förfall eller
rätten medgeratt han uteblir. Att gäldenären uteblir frän ett sammanträde
hindrar inle alt de ärenden som skall förekomma på sammanträdet handläggs.

Bouppieckningsed

3 § Gäldenären skall inför rätlen avlägga
bouppieckningsed. Han skall

göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen som han anser behövs

och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar

är riktig, sä all det inte enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller

upptagits någon tillgäng eller skuld.

Är gäldenären en juridisk person och finns flera
ställföreträdare, behöver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan
ställföreträdare vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för
boutredningen,

4 § Bouppteckningseden skall avläggas vid ett
edgångssammanträde. Ed-

gångssammanträdel skall hållas tidigast en och senast tvä månader efter

konkursbeslulel. Sammanträdet fär dock hållas senare, om det är nödvän

digt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet. Om gäl

denären är förhindrad av laga förfall att avlägga eden vid edgångssamman-

trädet eller om bouppteckningen då ännu inte har kommit in till rätten,

skall rätten sä snart förfallet upphör eller bouppteckningen kommer in

genom delgivning kalla gäldenären att fullgöra edgången. Edgångssam-

manträdel skall trots det hållas på utsatt tid.

När det finns anledning till det får rätten besluta att
gäldenären skall avlägga eden inför en annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk får
eden avläggas där han vistas. Edgången får inte fullgöras före
edgångssammanträdet.

5 § När del åligger en förmyndare atl avlägga
bouppteckningsed är även

den omyndige, om han har fyllt femton är, skyldig atl pä yrkande av

förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Delta gäller dock inle om del

finns sädana särskilda omständigheter alt anledning till edgången saknas.

Annan än gäldenären är skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss
uppgift i bouppteckningen, om det kan antas att sådan edgång är av betydelse
för boutredningen.

När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har
framställts, skall rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som
avses med yrkandet lill förhandling inför rätlen. Har yrkandet framställts av
en borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med
yrkandet skall delges.

Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det
lämpligen kan ske eller vid den senare lidpunkt som rätten bestämmer. I fråga
om edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.

Tvångsmedel m.m.

6 § Gäldenären får inte efter det alt konkursbeslulel har
meddelats och

innan han har avlagt bouppieckningsed bege sig utomlands utan rättens

medgivande. Om det senare under konkursen finns skäl att befara att 19

gäldenären genom att lämna
landet undandrar sig skyldighet som före- Prop. 1986/87:90 skrivs i denna
lag, får förbud meddelas honom att resa utomlands. Byter gäldenären
vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas.

Om
del finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter elt förbud alt resa
utomlands, fär gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tillsynsmyndigheten.
Om gäldenären inte har något pass, fär förbud att utfärda pass för honom
meddelas.

Om
det finns skäl att befara atl gäldenären genom alt lämna den ort där han är
bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, får förbud meddelas
honom alt lämna orten.

7 §
Etl beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären all lämna

ifrån sig sill pass eller om förbud atl utfärda pass meddelas av rätlen pä

begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. När det inte längre finns

skäl för ett sådant beslut, skall beslutet omedelbart hävas.

Innan
rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten ge
gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om del
lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse. Rätten fär också hålla
förhandling i frågan. Till en sådan förhandling skall tillsynsmyndigheten,
förvaltaren och gäldenären kallas. Kallelsen till gäldenären bör delges.

Ett
beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sill
pass skall delges gäldenären.

8
§ Har gäldenären med anledning
av ett beslut enligt 2 kap. 12 § lämnat ifrån sig sitt pass, skall rätten
omedelbart efter konkursbeslutet pröva om gäldenären skall återfå passet. Om
det finns skäl att befara atl gäldenären åsidosätter etl förbud alt bege sig
utomlands, har han inle rätt att återfå passet. En motsvarande omprövning skall
ske, om förbud atl utfärda pass har meddelats.

9
§ Om gäldenären undandrar sig
att fullgöra vad som åligger honom enligt 2, 3, 5 eller 6 § eller överträder
ett reseförbud enligt 6 §, kan han efter omständigheterna antingen hämtas eller
häktas. Detsamma gäller om det finns skäl atl befara alt gäldenären kommer att
undandra sig en skyldighet eller överträda elt förbud som här har angetls.

Om
någon annan än gäldenären undandrar sig alt fullgöra edgång som har förelagts
honom enligt 5 §, kan han efter omständigheterna föreläggas vite, hämtas eller
häktas.

Häktning
i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast om det finns
synnerliga skäl till det. Har gäldenären överträtt ett reseförbud enligt 6 §,
skall han dock häktas om det inle är uppenbart att det är onödigt.

Kostnaden
för hämtning eller häktning betalas av staten.

10 §
Frågor om åtgärder enligt 9 § eller om utdömande av förelagt vite

prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.

Innan
rätlen beslutar i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätlen ge den som
avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle alt yttra
sig, om det lämpligen kan ske och del inte är utan betydelse.

Begärs
någon häktad, skall rätlen pä yrkande förordna biträde ät honom,

om del inle är uppenbart all sådant inte behövs. Biträdet har rätt till

ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan ålägga 20

den som
häkiningsyrkandet riktas mot alt såsom förlorande part helt eller Prop.
1986/87:90 delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas
häkiningsyrkandet och beror detta på att sökanden inte har haft godtagbara skäl
för yrkandet, skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet.

11 § Rätten får hålla förhandling för atl pröva en
fråga som avses i 10 §.

Har häktning begärts, skall förhandling hållas, om det inte är fara i dröjs

mål.

Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren
och, om möjligt, den som avses med åtgärden kallas. Den sistnämndes kallelse
skall delges. Han får hämtas till förhandlingen, om det finns skäl lill det.
Har han kallats lill förhandlingen eller kan det antas att han har avvikit
eller på annat sätt håller sig undan, hindrar hans utevaro inle alt yrkandet
prövas.

Har rätten beslutat om häktning av någon som inle var
närvarande vid rätten, skall, sä snart beslutet har verkställts, anmälan om
detta göras hos rätten. När en sådan anmälan har gjorts, skall förhandling i
häklningsfrå-gan hällas snarast och senast fyra dagar efter det all
häktningsbeslutet verkställdes.

Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling
för alt pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad.
Finns det inte längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att
den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än
tre månader.

12
§ Om någon är
häktad med slöd av 2 kap. 12 §, skall rätten i samband med konkursbeslutet
pröva om denne fortfarande skall vara häktad. Föreligger skäl till häktning
enligt 9 §, skall häktningen bestå. Vid tillämpning av 11 § fjärde stycket
inräknas även tid under vilken gäldenären hållits häktad med stöd av 2 kap. 12
§.

13
§ Om gäldenären
är en juridisk person, tillämpas 2 § första stycket, 6-8 §§ samt 9 § första,
tredje och ijärde styckena även på en styrelseledamot, en verkställande
direktör, en bolagsman och en likvidator som har avgått eller entledigats
senare än ett år före den dag då konkursansökningen kom in lill tingsrätten.

Ersättning för inställelse

14 § Om gäldenären är i behov av det, är han
berättigad till skälig ersätt

ning av konkursboet för resa och uppehälle inom landet, när han till följd

av bestämmelserna i 2-5 §§ inställer sig hos rätlen eller någon annanslans.

Vad som har sagts nu gäller även för en sädan person som avses i 13 §.

Har ett yrkande enligt 5 § andra stycket riktats mot någon
annan än den som avses i 13 §, är han berättigad till skälig ersättning av boet
för inställelse enligt 5 § tredje eller fjärde stycket.

Beslut om ersättning meddelas av rätten.

7 kap. Förvaltning och tillsyn

Förvaltare

1 § En förvaltare skall ha den särskilda insikt och
erfarenhet som uppdra

get kräver, ha borgenärernas och tillsynsmyndighetens förtroende saml

även i övrigt vara lämplig för uppdraget.

Den som är anställd vid en domstol får inle vara förvaltare. 21

2 §
Förvaltare utses av rätten. Prop.
1986/87:90

Rätlen bestämmer ocksä antalet förvaltare. Flera än en förvaltare fär

utses endast om det med hänsyn lill boets omfattning och
beskaffenhet är behövligt atl förvaltningen delas eller alt den handhas odelad
av flera.

Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare
utses för varje del av förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka grunder
delningen skall ske.

3 § Innan rätten utser förvaltare eller fattar beslut om
atl flera förvaltare

skall finnas, skall tillsynsmyndigheten höras.

Frågor om att utse flera förvaltare eller atl dela
förvaltningen mellan flera förvaltare tas upp pä begäran av
tillsynsmyndigheten, förvaltare, en granskningsman eller en borgenär.
Tillsynsmyndigheten och förvaltaren skall höras. Rätlen fär, om det behövs,
pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten,
förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas.

4 § Om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad, får
de endast ge

mensamt avhända boet någon rättighet eller vidta en åtgärd som kan

medföra en förpliktelse för boet.

Finns del tvä förvaltare och kan de inte enas beträffande
en åtgärd eller etl beslut som enligt denna lag ankommer pä dem eller är
förvallarna flera än två och finns del inle majoritet för en viss mening, skall
den mening gälla som tillsynsmyndigheten biträder.

Entledigande av förvaltare m.m.

5 § Om en förvaltare begär all fä avgå och visar skäl till
det, skall rätten

entlediga honom.

En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak
bör skiljas frän uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande
las upp på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller
gäldenären.

En förvaltare fär inle entledigas ulan atl
tillsynsmyndigheten har hörts. Om någon annan än förvaltaren själv har begärt
alt förvaltaren skall entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl
är onödigt, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall
tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan,
denne kallas. Om del är av särskilt intresse atl borgenärerna hörs, skall de
kallas lill förhandlingen genom kungörelse.

Rätten får, om den finner skäl till det, i avvaktan på
förhandlingen försälla en förvaltare ur tjänstgöring. Innan del sker skall
tillsynsmyndigheten höras. Om en förvaltare försätts ur tjänstgöring, kan
rätten utse någon annan atl under tiden fullgöra hans åligganden.

6 § Om en förvaltare entledigas, skall rätten
genast utse en ny förvaltare.

Första stycket gäller inte om del finns flera förvaltare och någon av dem

entledigas samt rätten, efter att ha hört
ttllsynsmyndighelen, finner alt del inte är nödvändigt att utse någon annan i
den entledigades ställe.

Rådgivare och förlikningsman

7 § Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt,
fär den, efter alt ha

hört tillsynsmyndigheten, uppdra ät en lämplig person atl
vara rådgivare åt 2

förvaltaren vid förvaltningen av boet eller atl som
förlikningsman biträda Prop. 1986/87:90 rätten med utredning och förlikning
i en tvistefråga som har uppkommit genom anmärkning mot en bevakning eller atl
fullgöra båda dessa uppgifter.

Den som är anställd vid en domstol fär inte vara rådgivare
eller förlikningsman.

När uppdraget är slutfört skall del genast anmälas till
rätten. Samtidigt skall en redogörelse lämnas för det arbete som uppdraget har
medfört.

Rätten skall återkalla uppdraget när anmälan har gjorts
eller när det annars finns skäl till återkallelse.

Förvaltarens allmänna åligganden m.m.

8 § Del åligger förvaltaren att ta lill vara borgenärernas
gemensamma rätt

och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb

avveckling av boet.

Första stycket hindrar inte att förvaltaren vid
avvecklingen av boel beaktar vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen,
om del kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.

9 § Förvaltaren är skyldig alt pä begäran lämna
upplysningar om boet

och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären

eller tillsynsmyndigheten.

10
§ 1 viktigare frågor
skall förvaltaren höra tillsynsmyndigheten och särskilt berörda borgenärer, om
del inle föreligger hinder mot det. Förvaltaren skall i sådana frågor höra
även gäldenären, om del lämpligen kan ske.

11
§ Om
förvaltaren finner det nödvändigt, fär han anlita ett sakkunnigt biträde för
viss förvaltningsålgärd.

12
§ Förvaltaren
skall snarast ta hand om gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som
rör boet. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen
har varit bokföringsskyldig, skall förvaltaren i det omhändertagna
räkenskapsmaterialet på lämpligt sätt ange dagen för omhändertagandet.

Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat
räkenskapsmaterial rörande gäldenärens bo är skyldig atl lämna ut materialet
till förvaltaren i gäldenärens konkurs.

13 § Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I
denna skall boets

tillgångar tas upp lill noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna

skall del anges i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall

vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om

de böcker och handlingar som avses i 12 §.

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten
och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före
edgängssammanlrä-del.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut
getts in till

rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren 23

anser atl
denna är tillförlitlig. I sä fall skall han snarast anmäla det till Prop.
1986/87:90 rätten och tillsynsmyndigheten.

Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon
bouppteckning ännu inte getts in till rätlen, skall förvaltaren så snart som
möjligt och senast en vecka frän beslutet om bevakningsförfarandel skicka en
förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till
rätten och tillsynsmyndigheten. I etl bankaktiebolags, en sparbanks eller en
central föreningsbanks konkurs skall till bouppteckningen eller
borgenärsförleck-ningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp
med upplupen ränta.

14 § Förvaltaren får, om det behövs, begära
handräckning av kronofog

demyndigheten för att kunna omhänderta eller annars få tillgång till gälde

närens bo med de böcker och andra handlingar som rör boel. Delsamma

gäller sådant räkenskapsmaterial som avses i 12 § andra stycket. Krono

fogdemyndigheten fär då genomsöka hus, rum eller förvaringssiällen och,

om tillträde behövs lill något utrymme som är tillslutet, låta öppna läs eller

ta sig in på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda

tvång i den män det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses

befogal med hänsyn lill omständigheterna. Våld mot person får dock

brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den män

det med hänsyn till ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.

I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut
eller åtgärd enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i ulsökningsbalken
om talan mot utmätning i allmänhet.

15 § Förvaltaren skall snarast upprätta en
skriftlig berättelse om boets

tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat

utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha

inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla

1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2.
en uppgift om
huruvida det har förekommit nägot sådant förhållande som kan föranleda
återvinning till konkursboet,

3.
en uppgift om
huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt bestämmelserna i
aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar är
skyldig atl återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning
eller all enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,

4.
en uppgift i
förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 13 kap. 2 §
aktiebolagslagen alt upprätta särskild balansräkning kan antas ha inträtt, om
denna tidpunkt kan utrönas,

5.
en uppgift i
förekommande fall om atl misstanke om brott som avses i 11 kap. brottsbalken
eller om sådant förfarande som kan föranleda näringsförbud enligt 2 § lagen
(1986:436) om näringsförbud har anmälts till åklagaren,

6.
en uppgift om
vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under del senaste året före
konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har tillämpat och hur
bokföringsskyldigheten har fullgjorts.

Berättelsen skall snarast och senast sex månader från
konkursbeslulel

skickas lill rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det.

När det finns särskilda omständigheter fär rätten medge anstånd med

avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall

den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen, 24

16 § Om
förvaltaren finner att gäldenären kan misslänkas för något brott Prop.
1986/87:90

som avses i II kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta
alfmän

åklagare
om det och ange grunden för misstanken. Delsamma gäller om gäldenären har drivit
näringsverksamhet och del under konkursförvaltningen kommer fram all
gäldenären kan misstänkas för något annat brott av inle ringa beskaffenhet som
har samband med verksamheten.

Kan
det misslänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon
sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsförbud har
förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan komma i fräga, skall
förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden för
misstanken.

17 §
Förvaltaren skall till sin slutredovisning bifoga en redogörelse för de

åtgärder som han har vidtagit för alt efterforska sädan brottslig gärning

som avses i 16 § första stycket och sådant förfarande som avses i andra

stycket samma paragraf saml resultatet av dessa efterforskningar.

Förvaltarens
medelsförvaltning m.m.

18 §
Pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo skall

snarast göras räntebärande genom insättning på boets räkning i bank.

Detta behöver dock inle ske i den mån medlen behövs lill betalning av

löpande utgifter.

Även
sedan konkursen har avslutals skall förvaltaren ha boets medel insatta i bank
mot ränta till dess medlen betalas ut enligt 11 kap. Förvaltaren skall
underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken bank medlen stär inne.

19 §
Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fräga om bokföringsskyl

dighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god

redovisningssed kräver atl bokföringen sker pä något annat sätt.

Förvaltaren
skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år frän utgången av det
kalenderår då konkursen avslutades. 1 övrigt tillämpas 22 § bokföringslagen
(1976:125).

Första
stycket medför inte någon inskränkning i den bokföringsskyldighet som kan vara
särskilt föreskriven för alt möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträffande
skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och
för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

20 §
Om konkursen inte är avslutad då sex månader har förflutit efter

edgängssammanträdet. skall förvaltaren inom en månad därefter til] till

synsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som har

vidtagits för att avsluta konkursen skall anges noggrant. Berättelsen skall

innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden

eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshän

delser. Har pengar under någon del av denna period stått inne i bank, skall

lill berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift på de insättningar och

uttag som har förekommit.

Senare
under konkursen skall förvaltaren inom en månad frän utgången av varje
sexmånadersperiod avge en sädan berättelse som sägs i första stycket för den
senaste perioden. Denna skall även innehålla fullständiga upplysningar om
orsakerna till att konkursen inte har avslutats.

Förvaltaren
skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten. 25

21 § Också sedan
konkursen har avslutals skall förvaltaren, så länge Prop. 1986/87:90

boets medel är insatta i bank, inom en månad från utgången av varje

kalenderår
till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter som sägs i 20 § första stycket
andra och tredje meningarna. När några medel inte längre finns att lyfta, skall
förvaltaren anmäla del till myndigheten.

22 §
Om det vid konkursens avslutande finns några hinder mol att de

böcker och andra handlingar rörande boet som förvaltaren har tagit hand

om återställs lill gäldenären, skall de överlämnas lill tillsynsmyndigheten,

om inte förvaltaren anser att han bör bevara dem. Handlingarna skall

bevaras i enlighet med vad som i vaqe särskilt fall gäller om arkivering.

Redovisning
av medel till tredje man

23 §
Särskilda bestämmelser finns om en kommillents rätt att, när gäl

denären såsom kommissionär för kommillenlens räkning i eget namn har

ingått avtal, mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet.

Detsamma är fallet i fråga om en kommillents rätt lill redovisning för

sådana belopp som flutit in lill kommissionärens konkursbo för sålt gods.

Om
gäldenären i något annat fall före konkursbeslutet har sålt nägon annans
egendom, har den vars egendom sålts rätt atl, om betalningen helt eller delvis
flutit in lill konkursboet efter konkursbeslutet, av förvaltaren få redovisning
för vad som har flutit in. 1 den män betalningen inle har erlagts av köparen
har han dessutom rätt att själv göra fordringsrätten gällande gentemot köparen,
om inte köparens rätt därigenom skulle åsidosättas.

Vad
som har sagts nu om rätt att få redovisning av förvaltaren skall ocksä gälla om
del i något annat fall lill konkursboet flyter in medel för vilka gäldenären
skulle haft skyldighet att redovisa till annan.

24 §
Om gäldenären vid konkursbeslulel innehade redovisningsmedel

som skall vara förbehållna någon annan, skall förvaltaren ta hand om

medlen och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har

upplupit frän dagen för konkursbeslulel. När del gäller att fastställa vad

som sålunda skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i

konkursen samt skyldigheten att svara för kostnad med anledning av

förfarandet, tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som lill

säkerhet för sin fordran har panträtt. Ansvaret för sådan kostnad skall

dock vila på redovisningsborgenären endast i den mån boet annars inte

lämnar tillgång till del betalning av kostnaden.

Tillsynen
över förvaltningen

25 §
Regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter att vara tillsynsmyn

digheter.

En
kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet får, enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, förordna en
annan kronofogdemyndighet att handlägga tillsynsuppgift i konkursen.

26 §
1 fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller

utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223) att den som i

allmänt mäl har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs

gällande
i konkursen inte fär fullgöra någon lillsynsuppgifl i konkursen, 26

27 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka alt
förvaltningen bedrivs på ett Prop. 1986/87:90

ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författ

ningar. Den skall då särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte

fördröjs i onödan. Myndigheten fär, när den finner del
lämpligt, inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar saml begära
redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter motiverar det, får
myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper
och förvaltningen i övrigt.

28 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillgäng lill de
böcker och andra hand

lingar som rör boet.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna
upplysningar om boet och dess förvaltning till rätlen, borgenärer,
granskningsmän eller gäldenären.

29 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag
får inte överklagas i

andra fall än de som avses i 3 kap. 6 §.

Granskningsman

30 § Om en borgenär begär det, skall rätlen förordna en
granskningsman atl med de befogenheter som anges i denna lag övervaka
förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses den som
borgenären föreslär, om han är lämplig.

Granskningsmannen skall ha tillgång lill de böcker och
andra handlingar som rör boel.

Om borgenären begär det, skall även en ersättare för
granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller även för
ersättaren.

Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären
gör framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.

Ersättningen til! granskningsmahnen skal) betalas av
borgenären.

8 kap. Försäljning av egendom

Inledande bestämmelser

1
§ Boets egendom
skall säljas så snart det lämpligen kan ske, om inle något annat följer av
bestämmelserna i 2-5 §§, 6 § andra stycket, 8 § andra stycket, 14 § saml 12
kap. 1 § tredje stycket.

2
§ Har
gäldenären drivit en rörelse, får förvaltaren, om det lagligen kan ske,
fortsätta rörelsen för konkursboets räkning i den män det är ändamålsenligt.
Detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts ned vill återuppta
denna. Rörelsen fär dock fortsättas längre lid än ett år frän
edgängssammanträdet endast om det finns särskilda skäl för det.

3
§ Har
gäldenären överklagat konkursbeslulel, får inle mol hans vilja någon egendom i
boet säljas förrän hovrätten har prövat besvären.

Första stycket utgör inte hinder mot

I. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3
kap. 7 och 8 §§

samt 2 och 10 §§ i detta kapitel, 27

2.
försäljning av
sådan lös egendom som är utsatt för förskämning eller Prop. 1986/87:90 snar
förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård,

3.
försäljning i
annat fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle saknas lill betalning
av uigifter för boet.

4 § Om gäldenären ger in ell ackordsförslag, får egendomen
i boel inte

säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som nu har sagts utgör inle

hinder mol en försäljning om

1. den är förenlig med ackordsförslagel,

2.
den föranleds
av skäl som sägs i 3 § andra stycket 1 och 2,

3.
den behövs för
ändamål som anges i 12 kap. 24 § eller

4.
det finns andra
särskilda skäl,

5 § Om en inteckningshavare eller någon annan borgenär som
för sin

fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar att den egendomen skall

säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt till betalning ur egendo

men har lämnats obestridd eller fastställts genom etl lagakraftvunnet avgö

rande, får försäljning av egendomen inte uppskjutas. Delta gäller dock inte

i fråga om egendom som behövs för en rörelse under tid dä denna fortsätts

med stöd av 2 § och inle heller om förvaltaren anser atl anstånd är nödvän

digt för all förhindra all konkursboet tillfogas avsevärd förlust eller atl

genomförandet av ett ackord väsentligt försväras saml anstånd inte är

oskäligt mot borgenären.

Försäljning av fast egendom

6 § Om fast egendom finns i boet, får förvaltaren begära
all den säljs exekutivt. Egendomen får också säljas på annat sätt, om
förvaltaren anser att det är fördelaktigare för boet.

Har en exekutiv auktion hållils pä fast egendom som hör
till boet utan alt någon försäljning har kommit lill stånd, behöver förvaltaren
inte vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon exekutiv
auktion inle ägt rum men finns det anledning atl anta all en sådan auktion
inte kommer alt leda till försäljning, behöver förvaltaren inle vidta nägon
åtgärd för alt sälja egendomen, om samtycke lill det har lämnats av de
borgenärer som i konkursen kan göra gällande fordringar som skall utgå med
särskild förmånsrätt ur egendomen.

Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta
egendom, skall förvaltaren före bevakningssammanträdel avlämna den behållning
som under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inle avlämnas före
bevakningssammanträdet skall, om egendomen säljs, avlämnas före tillträdesdagen
och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet
anmäla arvode, andra kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande i
konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. När förvaltaren
gör en anmälan pä en borgenärs vägnar, skall han skriftligen underrätta denne
om det.

Försäljning av lös egendom

7 § Försäljning av lös egendom som inte sker genom
fortsättande av

gäldenärens rörelse skall ske på auktion eller på annat sätt efter vad

förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet, 28

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon
annan sär- Prop. 1986/87:90 skild förmånsrätt får inle utan hans samtycke
säljas på annat sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen.
Även om samtycke inte lämnas, får egendomen säljas pä annat sätt än pä auktion,
om det är sannolikt atl högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten
medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren
genom fond-kommissionär säljer värdepapper, noterat på fondbörs eller på sådan
marknad som avses i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs,
till gällande börs- eller marknadspris eller när det är fråga om försäljning av
lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

8 § När ett fartyg som inte är infört i skeppsregistret
eller i motsvarande

utländska register, ett luftfartyg som inle är registrerat, gods i fartyg eller

gods i luftfartyg skall säljas, fär förvaltaren, om egendomen finns inom

landet, begära att den säljs exekutivt.

Uppkommer fråga om atl sälja ett registrerat skepp, ell
registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finns
egendomen inom landet, tillämpas 6 § första och andra styckena.

Skall gäldenärens rätt lill andel i inteckning som
belastar hans luftfartyg eller reservdelar lill luftfartyg säljas, skall
förvaltaren före försäljningen skaffa en särskild inteckningshandling på det
belopp som tillkommer gäldenären, om det inte finns laga hinder mol det. Skall
en inteckningshand-iing som innehas av gäldenären och för vilken han är
personligen ansvarig säljas, är förvaltaren skyldig att, om inle gäldenären
medger alt handlingen fär säljas med bibehållen ansvarighet, förse handlingen
med en påskrift som befriar gäldenären från ansvarighet. Något medgivande av
gäldenären krävs dock inle, om denne har avvikit eller pä något annat sätt
håller sig undan.

Med fartyg likställs i denna lag ett fartyg under byggnad.
Vad som sägs om skeppsregistret skall då i stället gälla
skeppsbyggnadsregistret.

9 § Bestämmelserna i 6 § Ijärde stycket tillämpas även när
lös egendom

som tillhör gäldenären skall säljas exekutivt under konkursen. I etl sådant

fall skall förvaltaren dessutom, i den mån del behövs, i ärendet föra talan

för de borgenärer som har förmänsrätt enligt 10 § förmånsrätlslagen

(1970:979) och skriftligen underrätta sådan borgenär om ett yrkande som

han framställer pä dennes vägnar.

10 § En borgenär som innehar lös egendom med
handpanträtt får själv

ombesöria alt egendomen säljs på auktion eller, när det är fråga om

värdepapper som är noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses

i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, genom

fondkommissionär lill gällande börs- eller marknadspris. En sådan försälj

ning får dock inte utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra

veckor efter edgängssammanträdet. Borgenären skall minst en vecka in

nan han vidtar åtgärd för egendomens försäljning ge förvaltaren tillfälle att

lösa in egendomen. Om det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i

luftfartyg eller intecknade reservdelar lill luftfartyg, skall egendomen säl

jas exekutivt.

Borgenären skall minst tre veckor i förväg underrätta
förvaltaren om lid och plats för en auktion som inte hålls i exekutiv ordning.

Har egendomen sålts pä annat sätt än exekutivt, skall
borgenären för .yg

förvaltaren redovisa vad som har flutit in.

Vill
inte borgenären själv sälja egendomen, fär förvaltaren ombesörja Prop.
1986/87:90 försäljningen. En inteckning i luftfartyg eller i reservdelar till
luftfartyg som har lämnats som pant av den inlecknade egendomens ägare får dock
inte säljas av förvaltaren. Han får bara låta sälja den rätt till andel i
inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet kan tillkomma
gäldenären.

Kungörande
av auktion i vissa fall

11
§ Om konkursboets egendom skall säljas på auktion genom förvaltarens försorg,
skall han låta kungöra auktionen på det sätt och inom den tid som föreskrivs
för kungörande av exekutiv auktion på sådan egendom som del är fräga om.
Kungörelsen behöver dock inle i något fall införas i Posi-och Inrikes
Tidningar.

Första
stycket tillämpas ocksä beträffande en auktion som enligt 10 § ombesöris av en
borgenär.

12 §
Förvaltaren får kungöra en av honom utsatt auktion i mindre ut

sträckning än som följer av II
§ första stycket, om han anser atl del
är

tillräckligt. Detta gäller dock inte i fråga om kungörande av

1.
auktion på fast egendom,
registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller inlecknade reservdelar lill
luftfartyg, om inte gäldenären samtycker till det,

2.
auktion på någon annan lös
egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan särskild
förmånsrätt, om inte borgenären samtycker lill det.

Sådant
samtycke av gäldenären som sägs i första stycket 1 krävs inte, om gäldenären
har avvikit eller på något annat sätt håller sig undan.

13 §
Förvaltaren bör i god tid före en av honom utsatt auktion pä lös

egendom särskilt underrätta varie känd borgenär som har panträtt eller

någon annan särskild förmänsrätt i egendomen om auktionen.

Indrivning
av fordringar

14
§ Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske vidta åtgärder för att driva
in utestående fordringar. Kan en fordran inle drivas in inom rimlig tid, får
den säljas som annan lös egendom.

9
kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet

Bevakning

1
§ Rätten får efter
framställning frän förvaltaren besluta alt bevakningsförfarande skall äga rum
i konkursen. Bevakning bör äga rum, om fordringar ulan förmänsrätt kan antas
erhålla utdelning i konkursen.

2
§ Beslutar rätten att
bevakningsförfarande skall äga rum, skall rätten bestämma inom vilken lid
bevakning skall ske. Tiden för bevakning skall utgöra minst fyra och högst tio
veckor från dagen för beslutet atl anordna bevakningsförfarandet. , 30

1
§ Rätlen skall genast kungöra
vad som har beslutats enligt 1 och 2 §§. Prop. 1986/87:90

2
§ En borgenär skall inom den
tid som har beslämts för bevakning av fordringar skriftligen hos rätten anmäla
sin fordran och den förmånsrätt han vill göra gällande. Undantag från denna
skyldighet följer dock av

4 kap. 21 §, 5 kap. 8 §
och 17 § andra stycket saml 5 § i detta kapitel.

Alt
en fordran som omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs
i vissa fall bevakas genom förvaltaren följer av den lagen.

5 §
En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller

lös egendom behöver inle bevaka fordringen för all få rätt lill betalning ur

den pantsatta egendomen.

En
borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank eller en
central föreningsbank pä grund av en insättning pä räkning behöver inle bevaka
sin fordran i kreditinstitutels konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats
enligt 7 kap. 13 § ijärde stycket.

6 §
1 bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om del är möj

ligt. Grunden för fordringen skall framgå tydligt. Om förmånsrätt yrkas,

skall borgenären ocksä tydligt ange grunden för den. Inlagan skall vara

egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud.

Vid
bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt kopia bifoga de
handlingar som han vill åberopa till stöd för sitt anspråk.

Bevakningsinlagan
och de handlingar som har bifogals denna skall ges in i tvä exemplar.

7 §
Genast efter bevakningstidens utgång skall rätten överlämna del ena

exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.

Förvaltaren
skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar som har bevakats.
För varje fordran anges dess belopp och, om förmånsrätt har yrkats, den
åberopade grunden därför saml den plats i förmånsrällsordningen som fordringen
får enligt borgenärens yrkande. Kopior av förteckningen skall skickas till
rätten och tillsynsmyndigheten.

Anmärkning

8 §
När rätten beslutar att bevakning skall äga rum, skall rätten samti

digt, efter samråd med förvaltaren, bestämma

1.
den tid inom vilken
anmärkningar får framställas mot bevakningarna,

2.
var de till förvaltaren
överiämnade bevakningshandlingarna skall hållas tillgängliga för granskning,

3. lidpunkten
för det förlikningssammanlräde som skall hållas inför

rätten om anmärkningar framställs.

Om
del visar sig vara lämpligare, får elt beslut enligt första stycket fattas
senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Anmärkningstiden
skall bestämmas så att den utgör minst tvä och högst fyra veckor räknat från
bevakningstidens utgång. Om det behövs med hänsyn lill förhållandena i
konkursen, fär en längre anmärkningstid fastställas. Föriikningssammanträdet
fär inle hällas tidigare än tvä eller senare än fyra veckor frän utgången av
anmärkningsliden.

Underrättelser
om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf skal!

tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer

som har bevakat fordringar i konkursen. 31

9
§ Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han fin- Prop.
1986/87:90 ner anledning till anmärkning mol något yrkande om betalnings- eller
förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har bestämts
enligt 8 § första stycket 1. 1 anmärkningsskriften skall grunden för
anmärkningen anges tydligt. Skriften skall vara egenhändigt undertecknad av
förvaltaren eller dennes ombud.

Även
en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenären får
framställa anmärkning mot en bevakning. En sådan anmärkning skall framställas
inom den lid och på det sätt som anges i första stycket.

Anmärkningsskriften
och de handlingar som åberopas lill stöd för anmärkningen skall ges in i två
exemplar.

10
§ Om en anmärkning görs av
någon av dem som har rätt till det, gäller den också för de andra, även om de
inte har tagit del i anmärkningen.

11
§ Den som har rätt all
framställa anmärkning mot en bevakning får efter anmärkningslidens utgång lill
stöd för en gjord anmärkning åberopa även en annan omständighet än sådan som
har angetts i anmärkningsskrif-len. Efter förlikningssammanträdet får dock en
ny omständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras åberopas
endast om omständigheten varken var eller borde ha va.-it känd för den
anmärkningsberättigade eller om del i övrigt finns särskilda skäl för att ändå
lillåta alt omständigheten åberopas.

Om
en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid förlikningssammanträdet
eller vid en förhandling, gäller i fråga om formen för åberopandet vad som
föreskrivs om anmärkning i 9 § första stycket.

12 §
En borgenär får den betalnings- och förmånsrätt som han har yrkat i

sin bevakning, om del inte på rätt sätt och i rätt tid har framställts någon

anmärkning mol den. Att anmärkning inle har framställts hindrar dock inte

att talan om återvinning väcks vid domstol.

Har
ett yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, får det inte gå ut över dem
som enligt lag har företräde lill betalning ur viss egendom. Etl yrkande om
förmånsrätt som inte avser någon i lag föreskriven förmånsrätt är ulan verkan,
även om någon anmärkning inte har framställts mot yrkandet.

7i'/.f/
angående en bevakad fordran

13
§ Tvistefrågor som har uppkommit genom framställda anmärkningar och som inte
har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanlräde inför rätlen. Vid
detta får förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan. Till
sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningar
riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.

Förvaltaren
skall närvara vid sammanträdet. Att han uteblir hindrar dock inte att
sammanträdet genomförs. Tillsynsmyndigheten har rätt att delta vid
sammanträdet.

Rätten
skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkom

ma förlikning. De närvarande som har rätt att föra talan får med bindande

verkan för dem som har uteblivit medge alt en anmärkning förfaller eller

inskränks eller uppdra åt förvaltaren att ingå förlikning med en borgenär

mot vars bevakning en anmärkning har gjorts. Är både en borgenär och en

borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för bor- 32

genärens
fordran närvarande och kan de inle enas. gäller borgenärens Prop.
1986/87:90 mening om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande
säkerhet för fordringen,

14
§ Beslut enligt
13 § tredje stycket får överklagas av deri som enligi 13 § första stycket är
taleberättigad. om han anser att beslutet inte har tillkommit på lagligt sätt.
Beslutet överklagas genom besvär lill hovrätten inom två veckor från dagen för
beslutet. Om inte hovrätten förordnar annat, skall beslutet gälla omedelbart.

15
S Tvistefrågor
som inte har blivit föriikta skall prövas av rätlen vid en förhandling. Rätten
skall vid föriikningssammanträdet forbereda de återstående tvistefrågorna så
atl de kan behandlas slutligt vid förhandlingen.

Förhandlingen skall om möjligt hällas i omedelbar
anslutning till föriikningssammanträdet. Om det inte sker, skall rätten säua
ut förhandlingen till en dag inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om det
finns särskilda skäl för det. senare dag. Till en sådan förhandling skall
förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna rikiais och de
som framställt anmärkningarna kallas.

16 S Tvistefrågor angående fordringar som har
bevakats skull prövas

snarast och om möjligt avgöras på en gång. Kräver vissa fordringar längre

tid för atl utredas och prövas skall rätten besluta särskilt över de tvistefrå

gor som kan avgöras tidigare. Beror någon borgenärs anspråk på prövning

en i en särskild rättegång, fär det inle fördröja avgörandet. I sådant fall

skall ratten fastställa hans rätt i konkursen för de! belopp som kan bli

bestämt genom dom i den rättegången.

Har ell ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning av
en tvistefråga skjutas upp lill dess ackordsfrågan har avgjorts, om det är
ändamålsenligt.

17
§ Förlikning
angående en anmärkning som har ft-amställts mot en fordran får inte ingås på
något annat satt ån som sägs i 13 5. om inte alla vars rätt är beroende av
förlikningen samtycker till det.

18
§ Om ett beslut
varigenom en anmärkning mot en fordran har ogillats ändras av högre rätt.
gäller det även för dem som inte har sökt ändring i beslutet.

19
§ Genom eit
beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs endast vilken rätt som
tillkommer fordringen i konkursen.

Ejlcrhcvakning

20 § Om bevakningsförtarande har ägt rum, får en borgenär
som efter bevakningstidens utgång vill anmäla en fordriin eller yrka
förmånsrätt skriftligen göra det på det säll som föreskrivs i 6 §.

Som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser
och underrät

telser som föranleds av efierbevakningen skall borgenären till staten i

förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av basbeloppet enligi

lagen (1962:381) om allmän försäkring. !<}

} Riksdancn 1986187. I saml. Nr 90

21 §
När en fordran har efierbevakats, skall rätten så snart som avgiften Prop.
1986/87:90

enligt 20 § andra stycket har betalts överlämna det ena exemplaret av

bevakningshandlingarna lill förvaltaren och. efter samråd med denne, be

stämma

1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas
mot bevakningen.

2. var de lill förvaltaren överlämnade
bevakningshandlingarna skall häl

las tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för del förlikningssammanträde som skall
hållas inför

rätten om anmärkningar framställs.

Anmärkningstiden skall bestämmas så all den utgör minst
två och högst fem veckor räknat från den dag dä avgiften enligt 20 8 andra
stycket betalades. Föriikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra
veckor frän anmärkningslidens utgång.

Underrättelser om att en fordran har efierbevakats och vad
rätten har bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren,
tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar
i konkursen,

22 § Utöver bestämmelserna i 20 och 21 §S gäller
beträffande efterbe-

vakning i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevakning.

Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt
handläggas gemensamt.

10 kap. Avskrivning av konkurs

1
§ Om rätten
efter att ha hört förvaltaren finner alt konkursboets tillgångar inte räcker
till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som
boel har ådragit sig. skall rätlen besluta om avskrivning av konkursen.

2
§ Konkursen får
inte avskrivas enligt 1 S förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren
har fullgjort vad som åligger honom enligt 7 kap. 15 §.

Om del finns något hinder mol all bouppieckningsed avläggs
av gäldenären eller någon annan inom skälig lid och om del saknas anledning
att anta atl del genom edgången skulle visa sig att tillgångar finns till
betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, fär
konkursen avskrivas trots au edgången inle har fullgjorts.

3 S Om någon fordran inte görs gällande och inte heller
kan antas komma atl göras gällande, skall rätten efter anmälan av förvaltaren
genast besluta om avskrivning av konkursen. Om rätlen har beslutat atl
bevakningsförfa-rande skall äga rum. får konkursen avskrivas försi efter
bevakningslidens utgång.

4 § Om det återstår tillgångar i boel när förvaltaren
har betalt konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig.
skall han

1. om det i fall som avses i I § står klart hur kvarvarande
tillgångar skall

fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det. tillställa berättigad bor

genär vad som tillkommer denne.

2, i
övriga fall återställa egendomen till gäldenären. 34

5 § Om ny lillgång blir känd efter del att konkursen
har avskriviis enligt Prop. 1986/87:90 I §. skall 11 kap. 19-21 SS gälla i
tillämpliga delar.

11 kap. Utdelning

Inledande bcsiämmelser

\ § Om konkursen inle avskrivs, skall boets pengar, i den
mån medlen inle går åt lill betalning av konkurskostnaderna och andra skulder
som boet har ådragit sig, delas ut till borgenärerna i den ordning som
föreskrivs i detta kapitel. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt
lill betalning som tillkommer borgenärerna.

2
§ Utdelning
skall ske så snart som all tillgänglig egendom har förvandlats lill pengar. Om
egendom i sädana fall som avses i 8 kap. 6 § andra stycket eller 8 S andra
stycket inle har blivit såld, utgör det inte hinder för utdelning. Har
bevakningsförfarande ägt rum, får utdelning inte ske förrän den enligt 9 kap. 8
§ bestämda anmärkningstiden har gått ut och, om anmärkning har framställts,
föriikningssammanträde har hållits.

3
S När ett
ackordsförslag är under prövning, får förvaltaren vänta med utdelning till dess
ackordsfrågan har avgjorts, om det motiveras av förslaget.

Utdelningsförfarandet

4 § När utdelning skal! ske, skall förvaltaren upprätta
etl förslag lill

utdelning. Förvaltaren skal! dä beakta alla de fordringar och förmånsrätter

som dittills har bevakats eller efierbevakats i konkursen eller, när bevak

ning inte har behövts, de fordringar och förmånsrätter som dittills har

gjorts gällande eller annars är kända för förvaltaren.

Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange

1, beloppet av hans fordran med den ränta varpå
utdelningen skall

beräknas,

2,
den förmånsrätt
som följer med fordringen och

3,
den utdelning
som belöper på fordringen.

I förslaget skall också anges om det föreligger någon
sådan omständighet som enligt 10 S andra eller tredje stycket medför
inskränkning i borgenärens rätt att lyfta den utdelning som belöper på
fordringen eller om del har betalts ut medel i förskott,

Tili förslaget skall bifogas en redogörelse för
förvaltningen av den egendom för vilken niedel avsedda lill utdelning har
flutit in. .v redogörelsen skall framgå hur mycket som genom försäljning eller
på annat sätt har flutit in för egendomen saml, om inte hela detta belopp
enligt förslaget delas ut. för vilka andra ändamål återstoden har tagits i
anspråk. Om medel som delas ut har flutit in för egendom vari särskild förmånsrätt
har funnits, skall uppgifterna lämnas särskilt för den egendomen.

5 § När elt uldelningsförslag har upprättats, skall
förvaltaren genast skic

ka förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse lill rätten och tillsyns

myndigheten. 5

6 S Rätten
skall kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats, så snart Prop.
1986/87:90

det utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5 § ska!! avge över

förvaltarens
slutredovisning har kommit in til! rätlen.

Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen skall
hållas tillgängliga hos rätlen och tillsynsmyndigheten för den som vill ta del
av handlingarna. En uppgift om delta skall las in i kungörelsen.

Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslagel
skall göra del hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger i
kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så all tre veckor förflyter från den
lidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.

7 S När tiden för invändning har gått ut, skall rätten
fastställa utdelningen

i konkursen i enlighet med utdelningsförslagel, om det inte genom invänd

ning eller på något annat sätt framgår att fel eller brist som inverkar pä

någons rätt föreligger.

Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller
efierbevakats senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän
bevakningsskyldighel har förelegat, är en invändning atl fordringen eller
förmånsrätten borde ha tagils upp i utdelningsförslagel utan verkan.

Om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt
förslaget, skall rätten antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa
det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till förvaltaren. All
elt nytt uldelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om del finns
skäl til! det. Om kungörelse inte utfärdas, skall de borgenärer som berörs av
andringarna i utdelningsförslagel underrättas om del. 1 sådant fall skall
invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från dagen efter den då
underrättelserna sändes ut. Slutdagen skall anges i underrättelsen.

8 § Om rätten anser all det finns anledning all inte
fastställa utdelning

enligt förslaget, skal! den genom underrättelser bereda förvaltaren och den

för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara lill nackdel tillfälle atl yttra
sig.

om det inle är uppenbart obehövligt. Den som har framställt invändning

mot utdelningsförslaget skall få tillfälle att la del av ett yttrande, om det

inle är obehövligt.

Rätlen får hålla förhandling för att pröva en fråga om atl
fastställa utdelningsförslagel. Förhandling skall hållas, om del begärs av den
som har framställt invändning mot förslaget, den för vilken en ifrågasatt
ändring skulle vara till nackdel eller, i fråga om återvinning, förvaltaren.
Till förhandlingen skall nu nämnda personer alltid kallas.

Uihfiulning av utdelningsmcdel

9 § När beslutet att fastställa utdelningen och beslut all
bestämma ar

vode till förviiltareii har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast lill
bor

genärerna skicka de medel som tillkommer dem, om inle hinder mol

utbetalning enligt 10 S andra eller tredje stycket föreligger.

Har förvaltaren skickat medlen till en borgenär under
dennes senast kända adress, behöver förvaltaren inte vidta någon ytterligare
åtgärd för att verkställa betalningen. När medlen har skickats till
borgenärerna, skall förvaltaren anmäla det lill rätten och liilsynsmyndigheien.

10 § Innan besluten all fastställa utdelning och
att bestämma arvode till

förvaltaren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts
en borgenär betalas 36

ut endast om borgenären ställer säkerhet. Har tiden för
överklagande av Prop. 1986/87:90 besluten löpt ut, får dock, utan att
säkerhet ställs, utbetalning ske till borgenär som inte lill sin nackdel berörs
av besvär som anförts mot nägot av besluten.

Är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i
5 kap. 10 S. får utdelningen för fordringen inle betalas ut förrän villkoret
uppfyllts. Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har
fastställts av domstol. När fordringen har fastställts men innan
faslställelsebesluiet har vunnit laga kraft, får medlen betalas ut endast om
borgenären ställer säkerhet.

Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en
fordran som har efierbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken
anmärkningar fär framställas mot efierbevakningen.

Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att
till konkursboet betala tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på
beloppet. Räntan beräknas enligi 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då
medlen betalades ut till och med den dag då skyldigheten atl återbära medlen
inträder och enligt 6 § räntelagen för liden därefter.

11 § Säkerhet enligt 10 § skall beslå av pant eller
borgen. Borgen skall

ställas såsom för egen skuld och. om den ingås av två eller flera personer

gemensamt, vara solidarisk.

Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut
skall ställa säkerhet, fär förvaltaren godia en utfästelse av institutet att
infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund
behöver inle ställa säkerhet.

12 § En borgenär förlorar sin rätt til! utdelning,
om han inte gör anspråk

på medlen inom två år räknat från

1. dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann
laga kraft, eller

2. den senare dag då borgenären blev berättigad att
lyfta medlen ulan alt

ställa säkerhet.

De medel som borgenär har förioral sin rätt till skall
fördelas mellan de borgenärer som har bevarat sin rätt och i andra hand
överlämnas till gäldenären.

13 § När medel som har tillagts en borgenär i elt
förslag till utdelning

betalas ut. har borgenären rätt också lill den ränta som har upplupit på

medlen från den dag då utdelningsförslagel upprättades.

Förskoftsbelalning

14 § Innan utdelning äger rum, får förvaltaren
självmant eller på begäran

av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet med vad som

föreskrivs i 15 §.

Även om en borgenär har fått betalt i förskott för sin
fordran, skall den tas upp i utdelningsförslagel.

15 § Förskottsbetalning skall utgå för en fordran
med förmånsrätt, om

del lämpligen kan ske.

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran utan
förmånsråtl. om del är 37

uppenbart
att tillgångarna räcker till betalning av tio procent av sådana Prop.
1986/87:90 fordringar och det inle finns särskilda skäl mol del.

Förskottsbetalning för en fordran utgår endast i den mån
det kan antas att utdelning kommer atl belöpa på denna. Är fordringen beroende
av villkor eller tvistig, får förskott inte betalas ut. När
bevakningsskyldighet föreligger, får förskottsbetalning ske endast lill en
borgenär som har bevakat sin fordran i konkursen,

16 § Har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan
förvaltaren kräva att

borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas, om del visar sig att

borgenären saknar rätt att behälla vad som betalas till honom. 1 fråga om

sådan säkerhet gäller 11 §.

Vad som föreskrivs i 10 8 fjärde stycket om skyldighet all
beiala ränta skall tillämpas även vid återbetalning av medel som har betalts ut
i förskott.

17 !j Om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med
begärt belopp, fär

borgenåren hänskjuta frågan till rättens prövning.

När en konkurs anses avslutad m.m.

18 § En konkurs anses avslutad när tingsrätten har
fastställt utdelning enligt 7 §. Detta gäller även om en tvist angående en
fordran som har gjorts gällande i konkursen eller en fråga om underhäll åt
gäldenären ännu inte är slutligt avgjord eller nägon ytterligare lillgång lill
följd av rättegång eller pä något annat sätt senare kan komma atl tillföras
konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får elt ackordsförslag som
har getts in tidigare prövas enligt 12 kap.

Eflenitdelning

19
§ Blir medel
tillgängliga för utdelning efter det alt uldelningsförslag enligt 4 § har
uppråtlats, skall förvaltaren dela ut dem lill borgenärerna.

20
§ Om det är
oklart hur medlen skall fördelas, skall ett förslag till efterutdelning
upprättas. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i detta kapitel om utdelning,
utbetalning av utdelningsmedel och förskottsbetalning.

- I förslaget till efterutdelning kan utdelning beräknas
även för en fordran som har blivit kand efter det att utdelningförslag enligt 4
8 upprättades. En fordran fär beaktas ulan bevakning trots all
bevakningsförfarande förut har varit anordnat i konkursen. Har så inte varit
fallet, får rätten emellertid besluta om bevakningsförfarande inför
efleruidelningen.

Av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som
inle har tagits upp i utdelningsförslag enligt 4 8 först sä långt medlen räcker
tilldelas så mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i
utdelningsförslaget. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer la del
i vad som kan återstå.

21 § Om förvaltaren anser att de nytillkomna medlen
kan fördelas utan

all förslag lill efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger

det. får han dela ut medlen lill berättigade borgenärer
ulan atl föreskrifter- 38

na i del
föregående i detta kapitel iakttas. För utbetalningen gäller dock 9 § Prop.
1986/87:90 andra stycket. En borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han
inle gör anspråk på medlen inom två år räknat från det alt förvaltaren har
anmält till rätlen alt han har skickat medlen till borgenären.

Första stycket tillämpas också för del fall att del finns
skäl atl upprätta elt Uldelningsförslag men medlen inte förslår till betalning
av de därmed förenade kostnaderna.

Viss anmälningsskyldighet m.m.

22 § Om utdelning eller efterutdelning har utfallit på etl
företagshypo-leksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla delta till
inskrivningsmyndigheten. Anmälan skall göras sedan beslutet att fastställa
utdelningen eller efleruidelningen har vunnit laga kraft eller, i fall som
avses i 21 §. när utbetalningen har ägt rum. Tillsammmans med anmälningen
skall förvaltaren sända in utdelningsförslaget eller någon annan handling som
visar fördelningen.

När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta
antecknas på hypoteksbrevet.

12 kap. Ackord i konkurs m. m.

Frivillig uppgörelse

1 § Visar gäldenären alt han har kommit överens om
betalningen av sina

skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse med de borgenärer vars

fordringar har bevakats eller, när bevakning inle behövs, vars fordringar är

kända för förvaltaren, skall rätten på ansökan av gäldenären besluta om

nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas skall förvaltaren höras.

Om bevakningsförfarande äger rum. får beslut om atl lägga
ned konkursen inte meddelas före bevakningslidens utgång.

Rätten kan förordna all boets egendom inte lår säljas
innan ansökningen har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sådan
anledning som avses i 8 kap, 3 8 andra stycket 2 och 3.

2 § Ett beslut att lågga ned konkursen skall kungöras.

Innan egendomen i boet återställs till gäldenären, skall
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig tas ut ur
egendomen.

År någon kostnad eller skuld tvistig. skall förvaltaren
sätta in behövliga medel till betalning av kostnaden eller skulden i den bank
som parterna enas om. Räntan skall tillkomma den som slutligen blir berättigad
till medlen.

A(. kord.sförslrig iii. in.

3
8 Reglerna i
4-28 88 om ackord är tillämpliga endast i en konkurs i vilken det har beslutats
att bevakningsförtarande skall äga rum.

4
8 Om
gäldenären vill bjuda ackord, skall han tillställa rätten ett ack-oidsförslag.
I förslaget skall anges

1. hur mycket gäldenären bjuder i betalning,

2. når betalningen skall ske.

3. ont säkerhet har ställts lor ackordet och vari
säkerheten i så fall

består. 39

5 § Ett
ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som Prop. 1986/87:90

enligt 11 8 har rätt att rösta om förslaget sätts ned och betalas på närmare

angivet sätt. Ackordet skall ge likaberättigade borgenärer
lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lågre
ackords-procent godkänns av samtliga kända borgenärer som har bevakat fordran
och skulle omfattas av ackordet eller om det finns synnerliga skål för lägre
utdelning. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom etl år
efter det all ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda borgenärer
godkänner en längre betalningstid.

Elt ackord får innehålla villkor att borgenärer får full
betalning intill etl vissi belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn
lill omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelser lill nackdel
för en viss borgenär får också äga rum, om han medger del,

Elt ackord får även avse all gäldenären endast får anstånd
med betalningen eller annan särskild eftergift. Forsla och andra styckena
gäller i tillämplig utsträckning,

6 § Etl ackordsförslag får tas upp endast om det kommer in
till rätten före

den dag då kungörelsen om utdelningsförslagel i konkursen är införd i

Post- och Inrikes Tidningar eller, när utbyte enligi 15 kap, 2 8 sker, före

den dag dä underrättelserna sändes ut.

Om ackordsförslagel har kommit in i rätt tid, skall rätten
inhämta yttrande av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas
borgenärerna. Avstyrker förvaltaren all del sker. får förslaget las upp endast
om rätten finner synnerliga skål till det.

7 § Möter enligt 4-6 §8 hinder mot alt ackordsförslagel
las upp, skall del

avvisas.

Sammanlräde för prövning av ackordsjörslag

8 § Om ackordsförslagel las upp. skal! borgenärerna genast
kallas lill etl

sammanträde inför rätten för att pröva förslaget. Innan gäldenären har

avlagt ed enligt 6 kap. 3 8, får kallelse utfärdas endast om det finns

synnerliga skäl för del. Kallelsen lill sammanträdet skall kungöras.

Sammanträdet får inle hållas tidigare än tre veckor efter
det att ackordsförslaget togs upp och inle heller innan tvistefrågor som har
uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid föriikningssammanträdet.

9 § Förvaltaren skall snarast till rätlen inkomma med
yttrande huruvida

han anser att ackordsförslagel bör antas av borgenärerna. Yttrandet skall

hållas tillgängligt för borgenärerna vid sammanträdel för prövning av ack

ordsförslagel, om det inte har sänts till dem tidigare,

10 § Vid sammanträdet för prövning av
ackordsförslagel bör förvaltaren

närvara. Om gäldenären inte kan infinna sig personligen, bör han skicka ell

ombud.

Förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över de
borgenärer som

har rätt all rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för

vilka rösträtt fär utövas. Har del mot någon av dessa fordringar framställts

anmärkning som inle har prövats eller har. om efterbevakning har skett, 40

anmärkningsliden ännu inte gäll ut, skall det särskilt
anges i förteckningen. Prop. 1986/87:90

Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 8. skall
anledningen till det uppges vid sammanträdet.

11 8 Vid omröstning i ackordstVågan får rösträtt
utövas endast för beva

kade fordringar. En borgenar som kan få täckning för sin fordran genom

kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inte i

omröstningen. Om borgenären helt eller delvis avslår från kvitiningsrätten

eller förmånsrätten, deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs

fordran endast till viss del tackas genom kvittning eller understiger värdet

av den egendom i vilken borgenären har särskild förmånsrätt hans fordran,

deltar han med återstående del av fordringen.

En svarande som med anledning av en ålervinningstalan har
fått eller kan få en fordran mot gäldenären, får ulan bevakning delta med
fordringen i omröstningen.

Innebär ackordsförslagel att borgenärer som inle har
förmånsrätt skall få full betalning intill visst belopp, får rösträtt inle
utövas för de fordringar som därigenom får full betalning.

Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär
som tili säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt,

12 § En anmärkning som har framställts mol en
fordran uigör inte hinder

mot atl borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av

omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inle, skall

rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlik

ning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit

medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt förval

taren att ingå förlikning med borgenären. Kan föriikning inte träffas, skall

frågan handläggas enligt vad som sägs i 17 8 första stycket för bestämman

de av omröstningens utgång. Har en anmärkning mot någon yrkad fordran

eller förmånsrätt prövats enligt 9 kap. 16 8, skall rättens avgörande dock

tillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om del inle före omröstningen

visas atl avgörandet har ändrats av högre rätt.

Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot
en fordran får inte ingås på något annat sätt än som har nämnts nu, om inte
alla vars rätt år beroende av förliknineen samivcker lill det.

13 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon
annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för
denna i ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter
borgenärens fordran. Kan de inle enas, gäller borgenårens mening, om inle de
andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

14 § Gäldenären får inte återta eller ändra
ackordsförslaget utan rättens medgivande. Elt yrkande om detta skall
framställas senast vid sammanträdet och innan omröstningen sker.

Om en ändring i ackordsförslaget medges, får prövningen av
ackordsförslaget skjutas upp lill elt fortsatt sammanträde inom ire veckor. Om
ändringen inle medför att förslaget blir sämre för borgenäierna. får prövningen
skjutas upp endast om det finns särskilda skäl till 4et.

Om rätten i något annat fall än som avses i andra stycket,
efter alt ha

hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna, anser att det finns sär- 41

skilda skäl
för att borgenareinas prövning av ackordsförslagel skjuts upp, Prop.
1986/87:90 får ratten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanträde inom tre
vec- koi.

Borgenursinujoritcl rid ackord m. m.

15 8 Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av
fordringsbeloppen skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de
röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar
av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten
lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre fjärdedelar av de rostande
har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

16 § Anser en borgenär eller gäldenären att ett beslut
genom vilket ett ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har
tillkommit på lagligt satt. (år han överklaga beslutet i hovrätten inom två
veckor från beslutet. Gäldenären får dock överklaga beslutet endast om hans
rätt kan vara beroende av det. Beslutet tillämpas omedelbart, om inte nägot
annat förordnas.

Fuststcillelse nv ackord

17 § Har etl ackordsförslag antagils vid
sammanträdet men finns det

enligt !9 8 anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prö

vas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträ

det inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenä

rerna.

Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling,
skall ratten fastställa ackordet.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om
inle längre rådrum år nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

18
S Är utgången
av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående anmärkningar
godkänns eller inte och finns det i övrigt skal att fastställa ackordet, skall
rätten vid förhandlingen först pröva anmärkningarna eller så många av dem alt
utgången av omröstningen hlir densamma vare sig övriga anmärkningar godkänns
eller inte.

19
§ Ett ackord
fär inte fasiställas, om

1. ärendet inte har handlagts pa toreskrivet satt och
ielel kan ha inverkat

på ackordsfrågans utgång.

2,
ackordet inte
uppfyller de villkor som anges i 5 8.

3,
det finns
skälig anledning ;itt anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenar
i avsikt att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har agl rum
vid ackordet eller

4. ackordet uppenbart ar lill skada för bnrgenårerna.

Även om försUi stycket inte iir tillämpligt far rätten
efter omständigheterna vägra att faslstulla ackordet, om en liorgenår eller en
borgensman eller någon ;mnan som förutom gålJenären svarar for lorilringen har
bestritt faststäilelse på grund ;iv att

I, betryggande säkerhet lor ackordets fullgörande inle
(iiins. 42

2, ackordet ä r till skada f ö r
borgen ä rerna eller Prop.
1986/87:90

3, ackordet av n å gon annan s ä rskild
anledning inte b ö r medges. V ä gras fastst ä ilelse
enligt f ö rsta stycket 1 och ä r inte f ö rslaget
f ö rkastat

av borgen ä rerna eller
f ö rfallet, skall borgen ä rerna p å
nytt pr ö va ackordsf ö rslaget och ett sammantr ä de s ä ttas ut f ö r delta, Etl s å dant
sammantr ä de f å r h å llas tidigast tio dagar efter
beslutet om v ä grad fastst ä ilelse. Borgen ä rerna
skall kallas till sammantr ä det. Kallelsen skall kung ö ras.

20 8 En f ö rhandling
enligt 17 8 skall ä ga rum s å snart som m ö jligt.
Till f ö rhandlingen skall f ö rvaltaren, g ä lden ä ren och de borgen ä rer
som var n ä rvarande vid sammantr ä de som avses i 8 8 kallas.

Verkan av ackord

21 8 Ett fastst ä llt
ackord ä r bindande f ö r alla borgen ä rer,
k å nda och ok ä nda, som har haft r å tt all efter bevakning r ö sta
om ackordsf ö rslaget.

Den som har f ö rm å nsr ä tt i viss
egendom ä r bunden av ackordet i fr å ga om belopp som inte kan las ut ur egendomen.

En borgen ä r har. utan
hinder av ackordet, den ratt lill kvittning som han kan ha enligt 5 kap. 15 och
16 88.

22 8 En borgen ä r
som har godk ä nt elt ackordsf ö rslag f ö rlorar
inte genom godk ä nnandet sin ratt mot borgensm ä n eller andra som f ö rutom g ä lden ä ren svarar f ö r fordringen.

23 § En anm ä rkning mot en bevakning skall, om f ö rm å nsr ä tt yrkas f ö r
den bevakade fordringen, pr ö vas p å det satt som f ö reskrivs
i denna lag ä ven om ackord har kommit till st å nd.

24 8 Innan egendomen i boet lill f ö ljd av att elt ackord har fastst ä llts

å terst ä lls till g ä lden ä ren, skall konkurskostnaderna och andra skulder som

boet har å dragit sig las ui ur egendomen. F ö rvaltaren skall dessutom se till

alt de borgen ä rer som har f ö rm å nsr ä tt f ö r sina
bevakade fordringar av

egendomen, s ä l å ngt den r ä cker, l å r den betalning som tillkommer dem p å

grund av f ö rm å nsr å tlen.

Ä r
n å gon kostnad eller skuld ivistig.
lillampas 2 § iredje stycket.

25 § N ä r ackord har fastst ä llts, f å r talan om å tervinning
inte v ä ckas av

n å gon borgenar som omfattas av
ackordet. Talan som har v ä ckts p å

beh ö rigt s ä tt
f å r trots det pr ö vas.

Vad som vinns genom å tervinningstalan
och inle beh ö vs f ö r n å got s å dant ä ndam å l som avses i 24 8 skall. sed;m k ä randens
kostnader har ersatts, tillkomma de borgen ä rer
som omfattas av ackordet. En svarande som med anledning av k ä randens talan f å r
en fordr;in mot g ä lden ä ren har r å tt att p ä vad han annars skulle ha f å tt betala avr ä kna
den utdelning som tillkommer honom.

Till.syii ö ver ackord

26 8 P å beg ä ran av en borgen ä r
vars fordran omfattas av ackordet kan

r ä tten, om det finns sk ä l till det, Ibrordna f ö rv;iltaren eller n å coii annan 43

lämplig
person atl utöva tillsyn över alt gäldenären fullgör sina åtaganden Prop.
1986/87:90

enligt
ackordet. Om del behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen

förordnas.

Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne
begär och följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.

Tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om det visar
sig all han inle är lämplig eller atl han av någon annan sårskild orsak bör
skiljas från uppdraget.

27 § Arvode lill tillsynsmannen och ersättning för de
kostnader som uppdraget har medfört skall prövas av rätlen. om tillsynsmannen
eller gäldenären begär det. Sä länge ackordet into har fullgjorts, får en sådan
begäran framställas också av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Förverkande av ackord

28 8 På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av
ackordet kan rätten förklara att den eftergift som genom ackordet har medgelis
gäldenären förfaller, om gäldenären

1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer
eller i hemlighet har

gynnat någon borgenär i syfte alt inverka på ackordsfrågan.

2.
åsidosätter vad
som åligger honom enligt 26 8 andra stycket eller

3.
pä något annat
säll uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är inte tilläten i en fräga som avses i första
stycket.

Även om den eftergift som har medgelis gäldenären
förklaras förfallen, får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot
gäldenären eller mot den som har gått i borgen för ackordet.

13 kap. Förvaltarens slutredovisning

Avgivande av slutredovisningen

1 § Förvaltaren skall avge slutredovisning för sin
förvaltning i enlighet

med vad som föreskrivs i detta kapitel. En förvaltare som avgår innan

konkursen är avslutad skall avge slutredovisning, även om han har haft

hand om förvaltningen tillsammans med andra förvaltare. Har förvaltning

en varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av förvalt

ningen som har ankommit på den avgående förvaltaren ensam.

Om förvaltarens skyldighet alt under konkursen redovisa
medelsförvaltningen m.m. finns del bestämmelser i 7 kap. 18-21 §8.

2 § Slutredovisning skall avges

1.
om
konkursbeslutet hävs av högre rätt,

2.
om förvaltaren
avgår före konkursens slut,

3.
om konkursen
avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar,

4.
om konkursen
avskrivs därför att ingen fordran har gjorts gällande i konkursen,

5.
vid utdelning
och vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 §,

6.
vid
efterutdelning enligt 11 kap. 21 8.

7.
om konkursen
läggs ned efter frivillig uppgörelse,

8.
om egendomen i
boet återställs lill gäldenären till följd av alt ackord

har fastställts. 44

3 §
Slutredovisningen skall avges till tillsynsmyndigheten. Till slutredo-
Prop. 1986/87:90

visningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är av betydelse för

kontroll av redovisningen. Förvaltaren skall ge in en
kopia av redovisningen lill rätlen. 1 fall som avses 12 8 1,4 och 7 skall en kopia
samtidigt lämnas till gäldenären.

4 § I fall som avses 12 8 5 skall slutredovisningen avges
samtidigt som

utdelningsförslagel ges in till rätlen. I övriga i 2 8 avsedda fall skall
förval

taren avge redovisningen så snart som möjligt.

Granskning av slutredovisningen

5
§
Tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses i 2 8 2, 3. 5, 6 och 8 granska
slutredovisningen samt i de fall som avses i 2 8 2, 5 och 8 avge utlåtande över
densamma. Tillsynsmyndigheten skall skicka utlåtandet till rätten.
Redovisningen och utlåtandet skall hållas tillgängliga hos rätlen och
tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.

6
§ 1 fall som
avses i 2 § 5 skall av den kungörelse som rätten utfärdar enligt 11 kap. 6 8
framgå att slutredovisningen och utlåtandet är tillgängliga för granskning och
var handlingarna finns.

1 fall som avses 12 8 2 och 8 skall rätten, när
tillsynsmyndigheten har lämnat sitt utlåtande, kungöra att slutredovisningen
och utlåtandet har avgetls samt var handlingarna är tillgångliga för granskning.

I de kungörelser som nämns i första och andra styckena
skall det anges vad den som vill klandra redovisningen måste göra.

Klander av slutredovisningen

7 § Förvaltarens slutredovisning får klandras av
tillsynsmyndigheten och

gäldenären. Även en borgenär får klandra redovisningen, om hans rätt kan

vara beroende av den.

Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning
vid den tingsrätt där konkuisen är eller har varit anhängig,

I fall som avses i 2 8 2. 5 och 8 skall talan väckas
senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall
bestämmas så all tre månader förflyter från den lidpunkt då kungörelsen kan
antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar. 1 övriga fall skall talan
väckas inom tre månader från den dag då kopian av redovisningen kom in till
rätten.

8
8 I högsta
domstolen för riksskatteverkel del allmännas talan i mål som avses i 7 8.

9
8 En borgenär
som har väckt klandertalan har rätt att av konkursboet få ersättning för sina
rättegångskostnader i den mån de täcks av vad som genom rättegången har kommit
boet till godo.

14 kap. Konkurskostnader

Allmänna hestämmcher

1 8 Med konkurskostnad avses

1. arvode och kostnadsersättninE lill förvaltare, 45

2.
arvode och
kostnadsersättning till en sådan rådgivare eller förliknings- Prop.
1986/87:90 man som har utsetts enligt 7 kap. 7 8.

3.
ersättning till
elt sakkunnigt biträde som förvaltare har anlitat med stöd av 7 kap. 1! 8,

4.
ersättning lill
staten för tillsynen över förvaltningen,

5.
kostnad lör
kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,

6.
kostnad för de
skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna som utfärdas i
konkursen,

7. ersättning enligt 6 kap. 14 8 lill gäldenären eller
någon annan för

inställelse.

Som konkurskostnad anses inte de kostnader för kungörelsen,
kallelser och underrättelser som föranleds av efterbevakning.

2
8
Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför andra skulder som boel har
ådragit sig. 1 den mån konkurskostnaderna inte kan las ut ur boet, skall de
betalas av staten, om inle något annat följer av 3 8.

3
§ Om en konkurs
har uppslätl på ansökan av någon annan borgenär ån staten och om konkursen
avskrivs enligt 10 kap. 1 8. skall, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas
ut ur boet, borgenären svara för dessa, dock högst med ett belopp som motsvarar
en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga,
svarar de solidariskt. 1 beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas
att betala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan kostnaderna
inle heller las ut av borgenåren, skall de betalas av staten.

Förvaltarens arvode

4 § .Arvodet lill förvaltaren bestäms av rätten. Om del
har utsetts flera

förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.

Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som
med hänsyn lill del arbeie som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet
varmed det har ulförts sam; boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning
för uppdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer taxa som skall lillampas vid bestammande av arvode til) förvaltaren
om konkursen a\'skrivs enligt 10 kap. 1 8.

5 8 .Arvodet skall bestämmas till etl visst belopp i etl
för alli, om inle

enligt 18 § elt särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses

där. Ell sådant särskilt arvode får bestämmas innan arvodestVågan i övrigl

avgörs.

När elt särskilt arvode bestäms för viss egendom,
tillämpas de grunder för arvodesberåkningen som anges i 4 8.

6 8 Arvodet besiåms efter framställning av förvaltaren.
Har det utsetts

flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på en gång. om del lämpli

gen kan ske.

I arvodesframställningen skall förvaltaren ange det belopp
som han

begår och. om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt arvode för

viss egendom, även det beloppet. Till ftamställningen skall bifogas en 46

redogörelse
för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad Prop.
1986/87:90 räkning, som utvisar det begärda beloppels fördelning på de olika
förvaltningsåtgärderna. Har förvaltaren anlitat elt sådant biträde som avses i
7 kap. 11 § och har biträdet erhållit gotlgörelse eller har förvaltaren
lillgo-doförls ersättning för utgifter, skall det anges i redogörelsen.

Om det finns anledning att bestamma elt särskilt arvode
för viss egendom, skal! förvaltaren tillhandahålla ratten en förteckning över
de kånda rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen,

7
8 Avser en
arvodesframsiällning endast att ett särskilt arvode skall bestämmas för viss
egendom, får räiien avgöra om det finns skäl att la upp yrkandet lill prövning
innan arvode i övrigl bestäms,

8
§ I andra fal!
än de som avses i 9 8 iredje stycket och 10 8 skall rätten, innan
arvodesframstäliningen prövas, inhämta yttrande i arvodesfrågan av
tillsynsmyndigheten samt ge gäldenären och de borgenärer som hos rätten har
begärt det tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss tid. minst
två och högst fyra veckor. I fall som sågs i 6 8 tredje stycket skall varie
känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra
sig över framställningen.

Rätten får hålla förhandling i arvodesfrägan, om den
finner skäl till det. Till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten,
gåldenåren samt de borgenärer som har begärt att få yttra sig över
arvodesframstäliningen kallas. I fall som avses i 6 8 iredje stycket skall
varje känd borgenär som har särskild förmånsräu i egendomen kallas.

9 8 1 fall då tingsrätten har atl fastställa utdelning
eller efterutdelning i

konkursen skall beslut i arvodesfrågan meddelas samtidigt med beslutet

om faststäilelse, när inle något annat följer av 7 8.

Oberoende av om talan har förts mot ett beslut om att
fastställa utdelning eller efterutdelning fär högre rätt som ändrar lägre
ratts beslut i arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om faststäilelse som
föranleds därav eller, om del behövs, återförvisa utdelningsfrågan lill
förvaltaren.

Den domstol som har atl pröva en fråga om utdelning eller
efterutdelning får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för arbeie i
anledning av handläggningen av frågan vid domstolen.

10 8 Om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om
konkursbeslulel

upphävs eller om efterutdelning enligt 11 kap. 21 5 äger rum. skall rätten

höra tillsynsmyndigheten innan arvode lill förvaltaren bestäms.

118 En förvaltare får inte lyfta sitt arvode förrän han
har avgett slutredovisningen för sin förvaltning.

Förskott på jörvnllurvns arvode

12 8 Rätten får tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att
utgå i torskoti innan slutligt arvode bestäms, om del ar rimligt med hånsyn
till omfattningen av de*, arbete som uppdraget har medfört, den tid under
vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga
förhållanden.

En framställning om förskott skall ange del beloppvsom
begärs och de 47

skäl som
åberopas för förskottsbetalningen. Till framställningen skall bifo- Prop,
1986/87:90 gas en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört och en
uppgift om boets ekonomiska ställning. Rätlen skall inhämta yttrande i
förskottsfrågan av tillsynsmyndigheten.

Förvaltarens ersättning jör kostnader

13
8 Förvaltaren
får under förvaltningens gång ur konkursboet ta ut medel för all beiala de
kostnader som uppdraget medför. Uttagen skall anges i förvaltarens
slutredovisning.

14
8 Avskrivs
konkursen enligt 10 kap. 1 8. skall rätten bestämma kostnadsersättningen lill
förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms. Tillsynsmyndigheten skall höras
också över begäran om ersättning för kostnader.

Övriga konkurskostnader

15
8 Rånen
bestämmer arvodel lill en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts
enligt 7 kap, 7 § efter alt ha hört tillsynsmyndigheten och förvaltaren. Härvid
tillämpas 4 8 andra stycket och 5 8.

16
8 Ersättningen
till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd av 7 kap. 11 8 bestäms av
förvaltaren.

17
8 Ersättningen
lill staten för tillsynen över förvaltningen utgår enligt föreskrifter som
regeringen meddelar.

Ersättningen lill staten tor sådana konkurskosinader som
avses i 1 8 första stycket 6 utgår enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom

18 8 Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare
eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8 skall, om det i boet
finns egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum och i den mån del inverkar
på de borgenärers rätt som inte har sådan förmånsrätt i egendomen eller på
statens ansvar för konkurskostnaderna, den del som avser egendomen i fråga
fastställas all betalas ur egendomens avkastning och köpeskilling.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom,
får inle lill skada för någon med samma eller bättre förmånsrätt, av egendomens
avkastning och köpeskilling betalas nägon annan konkurskostnad än som har sagts
i första stycket. Om den särskilda förmånsråtlen år sådan som anges i 5 8
förmånsråtlslagen (1970:979). får dock av egendomen betalas också övriga
konkurskosinader. i den mån boet annars inte lämnar lillgång tilldel.

Med arvode som sägs i första styckel jämställs vid
tillämpningen av

denna paragraf konkursboets kostnader för vård och försäljning av egen

domen i fråga. 48

15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs Prop. 1986/87:90

Formen för kungörande

1 8 Kungörelsen om konkursbeslulel skall införas i Post-
och Inrikes Tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 8 lagen (1977:654) om
kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m,, i ortstidning.

När elt beslut eller en åtgärd i något annat fall än som
sägs i första stycket eller i 8 kap, 11 8 skall kungöras enligt denna lag,
skall kungörelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de
ortsiidningar som rätten bestämmer.

Utbyte av kungörelse mot skriftliga underrättelser lill
borgenärerna

2 § 1 en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum
skall följande kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till
borgenärerna, om del saknas anledning atl anta alt kostnaden för
tillkännagivandet med kungörelse blir lägre eller att kungörelse i övrigt är
lämpligare, nämligen

1.
kungörelse med
kallelse till förhandling angående entledigande av förvaltare,

2.
kungörelse med
information om all elt förslag lill utdelning eller efterutdelning har
uppräiiais samt atl slutredovisningen och tillsynsmyndighetens utlåtande över
den finns tillgängliga för granskning,

3.
kungörelse av
beslut om att lågga ned konkursen pä grund av frivillig uppgörelse,

4.
kungörelse med
information om atl slutredovisningen och tillsynsmyndighetens utlåtande över
den finns tillgängliga för granskning i fall då förvaltare avgår före
konkursens slut.

Om utbyte sker i de fall som anges i första stycket 2. 3
eller 4 skall tid som avses i 11 kap. 6 8 tredje stycket, 13 kap. 7 8 iredje
stycket och 16 kap. 9 8 första stycket i stället räknas från dagen efter den då
underrättelserna sändes ut.

Utbyte av underrättelser och kallelser till borgenärerna
mol kungörelse

3 § Om antalet borgenärer med fordringar utan förmänsrätt
är mycket stort, får underrättelser till dessa borgenärer och sådana kallelser
lill dem som inle behöver delges ersättas av ett tillkännagivande genom
kungörelse.

Formen för kallelser och underrättelser in. m.

4 8 Skriftliga kallelser och underrättelser enligt denna
lag sands med posten i vanligt brev till mottagaren under hans senaste kända
postadress, om inle något annat följer av särskilda föreskrifter om delgivning.

Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle
att yttra sig i en viss fråga, får delgivning äga rum.

16 kap. Bestämmelser om handläggning och besvär m.m.

Handläggning av konkursärenden

1 § Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av
konkursen

sker som ett konkursärende hos tingsrätten. Som konkursarende hand

läggs inle sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning. 49

4 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

2 § 1
konkuisärenden gäller rättegångsbalkens bestämmelser om Iviste- Prop.
1986/87:90

mäl i tillämpliga delar, om inle något annat sägs i denna lag. Sker handlägg

ningen vid förhandling, tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i

tvistemål,
om inle sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån.

Om den som har kallats lill en förhandling uteblir,
hindrar det inle all den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs.

Rättens avgörande sker genom beslut.

3 8

En tingsrätt skall vid handläggningen av etl konkursärende
bestå av en lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätlen bestå av tre
lagfarna domare.

Verkställighet av beslut i konkursärenden

4 § Elt beslut om konkurs och om upphävande av ell
konkursbeslut går i verkställighet omedelbart. Detsamma gäller andra beslut av
rätten under handläggningen av etl konkursärende i en fråga som enligt denna
lag skall prövas av rätten, om inle något annat förordnas eller följer av andra
stycket.

Beslut under handläggningen av etl konkursärende går i
verkställighet först sedan del har vunnit laga kraft, om beslutet avser

1.
arvode eller
kostnadsersättning lill förvaltare,

2.
arvode till en
sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8,

3.
arvode eller
kostnadsersättning lill en sådan tillsynsman som har utsetts enligt 12 kap. 26
8,

4.
utdömande av
förelagt vite.

Angående verkställighet av beslut att fastställa utdelning
finns del bestämmelser i ) 1 kap. 9 och 10 §8.

Överklagande av rättens beslut i konkursärenden m.m.

5 § Varje tingsrättens beslut i ett konkursärende i en
fråga som enligt

denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat

följer av 6 eller 7 8.

Har elt beslut meddelats utan all förhandling har hållils,
skall de som beslutet har gått emot genast underrättas om tiden för beslutet, i
den män det med hänsyn till omständigheterna är motiverat. När det är lämpligt,
bör i underrättelsen ges besked om utgången av den prövade frågan,

6 § Elt beslut enligt 9 kap, 1 8 alt bevakning skall äga
rum får inte

överklagas. Inle heller fär etl beslut av tingsrätten enligt 11 kap. 7 8 iredje

stycket som innefattar ålerförvisning av etl utdelningsförslag til! förval

taren överklagas.

Rättens beslut i fråga om utdelning får överklagas endast
av den som i

rätt lid har framställt invändning mol utdelningsförslagel eller, om rätten

beslutar fastställa utdelning som avviker från förslaget, den vars rätt på

verkas av ändringen. Förvaltaren får fullfölja talan i en fråga som gäller

återvinning, 50

7 § Mot
beslut enligt 12 kap. 18 8 med anledning av en framställd an- Prop.
1986/87:90

märkning får talan inte föras,

Mol följande beslut får talan inle föras särskilt,
nämligen

1. beslut i fråga om vägrat återtagande eller om ändring
i etl ackordsför

slag enligt 12 kap. 14 8,

2. beslut enligt 12 kap. 19 8 all borgenärerna på nytt
skal! pröva ackords

frågan.

8 § Tillsynsmyndigheten fär överklaga tingsrättens beslut,
om beslutet

rör

1.
utseende eller
entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen
mellan flera förvaltare,

2.
arvode,
kostnadsersättning eller förskoll lill förvaltare,

3.
reseförbud
eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sill pass, förbud atl
utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av
vite,

4.
uppdrag som
eller arvode lill rådgivare eller förlikningsman,

5.
avslag pä en
framställning om atl inleda bevakningsförfarande,

6.
avskrivning av
konkurs enligt 10 kap. 1 8.

1 de frågor som avses i första stycket förs del allmännas
talan i högsta domstolen av riksskatteverkel.

9 § Etl sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 8 får
överklagas genom

besvär i hovrätten. Överklagandet skall ske inom två veckor frän den dag

dä beslutet meddelades. Är del fråga om ell konkursbeslut eller elt beslut

om nedläggning av en konkurs på grund av frivillig uppgörelse, räknas

dock tiden för överklagande från den dag dä kungörelsen om beslutet var

införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för
gäldenären all lämna ifrån sig sitt pass, om förbud all utfärda pass saml om
någons häktande eller kvarhållande i häkte fär överklagas utan inskränkning
lill viss tid. Detsamma gäller klagan mot elt beslut på den grunden alt förfarandet
onödigt uppehålls genom beslutet.

17 kap. Skadestånd och straff

Skadestånd

1 § En förvaltare skall ersätta de skador som han vid
fullgörande av sill

uppdrag uppsätligen eller av oaklsamhei tillfogar boet, en konkursbor

genär eller gäldenären. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt

med hänsyn lill handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständig

heterna i övrigt.

Skall flera förvaltare ersatta samma skada, svarar de
solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeslåndsskyldigheten har jämkats
för någon av dem enligi första styckel. Vad nägon har betalt i skadestånd får
sökas äter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn lill omständigheterna.

2
§ Talan om
skadestånd enligt 1 8 som inle grundas på brott skall föras genom klander av förvaltarens
slutredovisning.

3
§ Om en
borgenärs konkursansökan inle bifalls och om borgenären när

han gav in sin ansökan saknade skälig anledning alt anta
all gäldenären var 51

pä
obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen Prop.
1986/87:90 kan anses ha orsakals denne genom ansökningen och dess handläggning.

Talan om skadestånd enligt första styckel skall väckas vid
den tingsrätt där ärendet om gäldenärens försällande i konkurs är eller har
varit an-hängigt. I detta ärende får sådan talan väckas ulan stämning.

Straff m.m.

4
§ En gäldenär
som i strid mol förbudet i 6 kap. 1 § första stycket driver näringsverksamhet
under konkursen döms lill böter.

5
§ En borgenär
som för sin röst vid ell sammanlräde i samband med ackord i konkurs har
betingat sig nägon särskild förmän av gäldenären döms till böter eller fängelse
i högst ell år.

6
§ Åtal mol en
gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och åtal mol en borgenär
för brott som sägs i 5 8 fär väckas vid den tingsrätt där konkursen är eller
har varit anhängig.

7
§ Allmän
åklagare och polismyndighet skall ha tillgäng till alla handlingar som rör
boet och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären har gjort sig skyldig
lill brottsligt förfarande mol sina borgenärer.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen upphävs, med de begränsningar
som anges under 2, 3, 5 och 6, konkurslagen (1921:225), lagen (1921:226) om nya
konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttas saml lagen
(1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs.

2.
Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel
har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa föreskrifter sägs om
konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en
uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren beslår rätten av en
lagfaren domare. Skall efter ikraftträdandet av den nya lagen en fråga
hänskjuias lill rätten enligt 93 8 tredje styckel, 108 8 fjärde stycket eller
164 8 första styckel konkurslagen (1921:225), handläggs frågan i den ordning
som är föreskriven i den nya lagen för motsvarande fall,

3.
Är en
konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre föreskrifter vid
prövningen av ansökningen,

4.
Sådana
underrättelser med anledning av en konkurs som enligt nägon föreskrift i lag
eller annan författning ankommer pä konkursdomaren skall i stället lämnas av
tingsrätten.

5.
I fråga om
återvinning av en rättshandling eller åtgärd som avses i 4 kap. 5-9 88 och som
har ägt rum före lagens ikraftträdande gäller 30-34 88 konkurslagen (1921:225).

6.
1 fråga om
rätlen all göra gällande fordran pä lön, arvode eller pension föniden före
lagens ikraftträdande gäller 100 a § konkurslagen (1921:225).

7.
Förekommer i
lag eller annan författning någon föreskrift om atl en

åtgärd skall ha vidtagits viss lid efter första
borgenårssammanirädet i 52

konkurs
eller alt en viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta Prop.
1986/87:90 sammanträde, skall frislen i stället räknas frän
edgångssammanträdel.

8.
En fordran som har fastställts
genom en sädan skiljedom som avses i 12 8 lagen (1981:775) om införande av
ulsökningsbalken skall godtas som slöd för borgenärs behörighet all begära
gäldenären i konkurs, om skiljedomen får verkställas enligt första meningen i
nämnda paragraf och en domstol inle har meddelat ell sådant förordnande som
avses i 3 kap, 18 § ulsökningsbalken,

9.
Vad som sägs i den nya lagen om
registrerat skepp gäller även i fråga om båt som enligt punkl 5
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35
s,l) år upplagen i skeppsregistret,

10. Förekommer
i lag eller annan författning någon hänvisning lill en

föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället

den nya föreskriften.

53

2 Förslag
till

Lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Härigenom föreskrivs i fråga om ackordslagen (1970:847)'

dels all i 1 och 16 §§ orden "konkurslagen
(1921:225)" skall bytas ut

mot
"konkurslagen (1987:000)",

dels all i 5, 7, 8, 26, 29, 32, 33 och 37 88 ordet
"konkursdomaren" i olika

böjningsformer skall bytas ut mot "rätten" i
motsvarande form, dels all i 26 8 ordet "Konungen" skall bytas ut mol
"regeringen", dels att 6, 12, 22, 25, 31, 34, 41, 43 och 45 §8 skall
ha följande lydelse.

Prop, 1986/87:90

Nuvarande
lydelse

Bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) om behörig
konkursdomare vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fråga om
ansökan om förordnande av god man, ufriks2

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de
omständigheter som betingar konkursdomarens behörighet, om de ej är kända.

Har ansökan gjorts hos konkursdomare som icke är behörig,
skall lian genast sända ansökningshandlingen lill konkursdomare som enligt
vad handlingarna visar är behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall
anses gjord, när ansökningshandlingen inkom lill den förra konkursdomaren.

Framgår ej av ansökningen vem som är behörig konkursdomare
eller är den eljest bristfällig och efterkommer gäldenären ej föreläggande
atl avhjälpa brislen, skall ansökningen avvisas.

68

Föreslagen
lydelse

Bestämmelserna i 2 kap. 1 § konkurslagen (1987:000) om
behörig tingsrätt vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fräga
om ansökan om förordnande av god man.

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de
omständigheter som gör rätten behörig, om de inle är kända.

Har ansökan gjorts hos en tingsrätt som inle är behörig,
skall rätten genast sända handlingarna i ärendet lill den tingsrätt som enligt
vad dessa visar är behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall anses
gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.

Framgår det inle av ansökningen vilken lingsräii som är
behörig eller är den / något annat avseende så bristfällig all den inle kan
läggas till grund för prövningen och följer gäldenären inte ell föreläggande
all avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.

12 8

1 förhandling om offentligt ackord dellager endast
borgenärer, vilkas fordringar uppkommit före beslutet om förhandling om
offentligt ackord. Borgenär, som kan få täckning för sin fordran genom
kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt, deltager icke i
förhandlingen.

Om
borgenär helt eller delvis avslår frän kvitlningsrätl eller förmånsrätt,
deltager han i förhandlingen i motsvarande män. Kan borgenärs fordran endast
lill viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i
vilken borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltager han med
återstående del av fordringen.

Senaste
lydelse av 16 8 1971:499.

54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

Innehåller ackordsförslagel bestämmelse all borgenärer som
ej har förmånsråtl skall få full betalning intill visst belopp, skall deras
fordringar i ackordsförfarandei anses som förmänsberättigade i motsvarande mån.

Borgenär får dellaga i förhandlingen, även om hans fordran
ej är förfallen lill betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

Bestämmelserna om borgenär Med borgenärer som har för-

som har
förmånsrätt äger motsva- månsräll
likställs en borgenär som

rande
tillämpning, när borgenär till till säkerhet för sin fordran har

säkerhet för sin fordran har ägan- gjort förbehåll om återtaganderätt.

derätlsförbehåll.

22 8

Ansökan om förhandling om of- Ansökan om
förhandling om of-

fentligt ackord göres hos den kon- fentligl ackord
görs hos den lings-kursdomare som förordnal god ra/r som/lar
förordnal god man. man.

Ansökningen skall åtföljas av

1.
ackordsförslag
som anger hur myckel gäldenären bjuder i betalning och när denna skall erläggas
samt om säkerhet ställts för ackordet och vari den i så fall beslår,

2.
förteckning
över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 23 8 tidigast två månader
innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes,

3.
den senaste
balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokförings-skyldig under det
sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes,

4.
berättelse av
gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna lill gäldenärens obestånd
samt innehåller översikt över tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning
som kan påräknas i en konkurs och upplysning huruvida egendom frångått
gäldenären under sådana förhållanden all den kan bli föremål för återvinning,
huruvida del finns skälig anledning antaga atl gäldenären gjort sig skyldig
lill brott mol sina borgenärer och i så fall grunden därför saml vilka
handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit förda,

5.
yttrande av
gode mannen, huruvida han anser atl ackordsförslagel bör antagas av
borgenärerna,

6.
intyg av gode
mannen att borgenärer, som till antalet utgör minst två femtedelar av de i
bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av
ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars
sammanlagda belopp, förklarat sig anse ackordet anlagbart,

7.
bevis alt
ackordsförslagel samt gode mannens berättelse och yllra''de sänts lill alla
borgenärer som upplages i bouppteckningen,

8.
förskott, med
belopp som Ko- 8. förskott, med belopp som renungen
föreskrivit, på kostnaden geringen föreskriver, pk kostnaden
för ackordsfrågans handläggning för
ackordsfrägans handläggning hos konkursdomaren och rätten hos rätten saml av rätten godkänd samt av
konkursdomaren godkänd säkerhet för vad som inle läcks av
säkerhet för vad som ej täckes av förskottet.

förskottet.

55

Nuvarande lydelse

2S

Upplages ansökningen, skall gäldenären inför
konkursdomaren avlägga bouppieckningsed på lid som konkursdomaren bestämmer.
Gäldenären skall därvid göra de tillägg eller ändringar som han finner påkallade
och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är
riklig, så att det ej honom veterligen har orikligt utelämnats eller upptagits
nägon lillgång eller skuld.

När anledning förekommer, får konkursdomaren lillåta
gäldenären all avlägga eden inför annan konkursdomare. Är gäldenären sjuk, får
eden avläggas där han vistas.

Föreslagen
lydelse

Upptas ansökningen, skall gäldenären inför rätten avlägga
bouppteckningsed på lid som rätten bestämmer. Gäldenären skall därvid göra de
tillägg eller ändringar som han finner påkallade och med ed betyga all
bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar år riklig, så alt del inte
enligt hans vetskap har orikligt utelämnats eller upplagils någon lillgång
eller skuld.

När del finns anledning till det. får rätten besluta att
gäldenären skall avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk,
fär eden avläggas där han vistas.

Prop.
1986/87:90

31 § Vid
borgenärssammanträdei skall borgenärerna rösta om ackordsförsla-

get.

Anmärkning som framställts mot fordran utgör ej hinder
mot röstning. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall
beaktas eller ej, skall konkursdomaren vid sammanträdet utreda tvistefrågan
och söka/å föriikning //// stånd. Om alla närvarande medger alt anmärkningen
förfaller eller inskränker den eller uppdrager ät gode mannen att sluta
förlikning med borgenären, gäller del även för den som uiehlivii. Kan
föriikning ej träffas, skall rätten pröva anmärkningen för bestämmande av omröstningens
utgång.

En anmärkning som har fram ställts mol en fordran utgör
inte hinder mot all borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är
utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaklas eller inte.
skall rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma
förlikning. De närvarande/år med bindande verkanför dem som har uteblivit
medge all en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra ät gode mannen
alt ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inte träffas, kz.\\ frågan
handläggas enligt vad som sägs i 34 § första stycket för bestämmande av
omröstningens utgång.

Förlikning angående framställd anmärkning får ej ingås i
annan ordning än som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är
beroende av förlikningen.

Vid omröstning äger 23 8 andra stycket motsvarande
tillämpning.

34 8

Har
ackordsförslagel antagits vid borgenärssammanträdet men förekommer anledning
alt ackordet på grund av 36 8 ej skall fastställas, skall konkursdomaren
hänskjuta

Har
ackordsförslagel anlagils vid borgenärssammanträdei men finns det enligt 36 8
anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas vid en
förhandling.

56

Nuvarande
lydelse

ackordsfrågan till rätlen. Delsamma gäller, om del vid
borgenärssammanträdet ej kan avgöras om förslaget antagits eller förkastats.
Föreligger ej fall som nu sagts, skall konkursdomaren fastställa ackordet.

Föreslagen
lydelse

Delsamma gäller, om det vid borgenärssammanträdei inte
kan avgöras om förslaget har anlagils eller förkastals av borgenärerna. Om
ackordsfrågan inle skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa
ackordet.

Prop.
1986/87:90

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej
längre rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

41 §

Talan
mot beslut som konkursdomaren meddelat enligt denna lag föres i hovrätten.
Besvärstiden är två veckor.

Besvärstiden räknas i fråga om beslut om förhandling om
offentligt ackord frän del alt kungörelsen om förhandlingen infördes i Post-
och Inrikes Tidningar.

Tingsrättens beslut i en fråga som enligt denna lag skall
prövas av rätten får överklagas för sig, om inle något annat följer av 32 §
första stycket, 35 § eller 36 § iredje stycket.

Talan mol
ell beslut som avses i första stycket förs genom besvär i hovrätten inom två
veckor från den dag då beslutet meddelades. Är del fräga om beslut om
förhandling om offentligt ackord räknas dock be-svärsliden frän den dag då
kungörelsen om beslutet var införd i Post-och Inrikes Tidningar.

Beträffande talan mol rättens avgörande i mål som
avses i förslå slyckel äger bestämmelserna i rättegångsbalken om talan mot
beslut i mål som väckts vid underrätt motsvarande lillämpning.

45 8

Konkursdomaren får meddela 1 fråga om tingsrättens hand-

heslut enligi 6 eller 24 § även om läggning
enligt denna lag gäller

han är jävig. rällegångshalkens
heslämmclser

om
handläggningen av ivislemål i

Mål om
ackord som av konkursdomaren hänskjutits lill rätlen skall ulan förberedelse
förelagas lill huvudförhandling. Uisäiles målet lill forlsaii eller ny
huvudförhandling. skall dock rätten, om del erfordras för all målcl vid denna
skall kunna slulföras. förordna all förberedelse skall äga rum. Parts ulevaro
ulgör ej hinder för målets avgörande.

En
sådan förhandling som avses i 34 § första siyckei skall äga rum så snari som
möjligl. Vid förhandlingen gäller i lillämpliga delar be-siämmelserna i
rältegångsbalken om huvudförhandling i ivislemål, om inle någol annat sägs i
denna lag. Om den gode mannen, gäldenären eller en borgenär uteblir från
förhandlingen, hindrar del inle alt ackordsfrågan prövas och avgörs. Rällens
avgörande sker genom beslut.

57

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

lillämpliga delar, om inle något annat sägs i denna tag.

En lingsräii är vid handläggningen domför med en lagfaren
domare. Vid en förhandling får dock rollen beslå av ire lagfarna domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Äldre
bestämmelser gäller fortfarande, om en ansökan om godmansförordnande har gjorts
före ikraftträdandet. Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdomaren
skall dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som
enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren
domare. Skall en fråga enligt 34 § ackordslagen (1970:847) hänskjuias lill
rätten efter ikraftträdandet av den nya lagen, skall frågan i stället handläggas
i den ordning som föreskrivs i denna lag.

58

3 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om
konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1934:67) med
bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller
Norge dels all i 2 8 ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mol
"rätten", dels all 11 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

II §

Har i beslut om gäldenärens för- Har i beslut
om gäldenärens för

sättande i konkurs angivils, all rät- sättande
i konkurs angivits, atl rät

ten eller konkursdomaren grundat ten grundat
sin behörighet på annan

sin behörighet på annan omsländig- omständighet
än att gäldenären har

hel än att gäldenären har eller vid eller
vid sin död hade sitt hemvist

sin död hade sitt hemvist här i riket, här
i riket, äge denna lag ej lillämp-

äge denna lag ej lillämpning. ning.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses hava hemvist
här i riket, om styrelsen där har sill säte.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988. Beträffande
konkurser vari konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock
11 8 i sin äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag
ankommer pä konkursdomaren beslår tingsrätten av en lagfaren domare.

59

4 Förslag
till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som
inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom
föreskrivs alt i 2 och 3 §8 lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat
i Danmark, Finland, Island och Norge ordet "konkursdomaren" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "tingsrätten" i motsvarande former.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1988.

60

5 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lagom ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar
egendom i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:6) om konkurs
som omfattar egendom i annat nordiskt land

dels atl i 2 8 ordet "konkursdomaren" skall
bytas ut mol "rätten", dels alt 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 8

Har i elt be.slut om konkurs eller Har
i elt beslut om konkurs eller

om inledande av offentlig ackords- om
inledande av offentlig ackords

förhandling utan konkurs angetts förhandling
ulan konkurs angetls

all rätten eller konkursdomaren all rätten
grundat sin behörighet pä

grundat sin behörighet på annan annan
omständighet än alt gälde-

omsländighel än atl gäldenären har nären
har eller vid sin död hade sill

eller vid sin död hade sill hemvist hemvist
här i riket, tillämpas inte

här i riket, tillämpas inte denna lag. denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist här
i riket, om styrelsen har sitt säte där.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Beträffande
konkurser vari konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock
13 8 i sin äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag
ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.

61

6 Förslag
till

Prop.
1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som
inträffat i annat nordiskt land

Härigenom
föreskrivs alt 2 och 3 8§ lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i
annat nordiskt land skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Begär
konkursdomsiol eller konkursförvaltning i konkurslandet hos konkursdomare här
i riket, inom vars ijänslgöringsområde gäldenären äger tillgångar, all den här
befintliga egendomen skall upptecknas, skall konkursdomaren förordna en
lämplig person alt upprätta bouppteckning över gäldenärens tillgångar och de
skulder som särskilt belastar sådana tillgångar.

På begäran
av konkursdomstol eller konkursförvallning i konkurs-landet skall
konkursdomaren även förordna en lämplig person att ta hand om gäldenärens
egendom här i riket lill dess den kan överläs av konkursförvallningen. Det
åligger den som har förordnats att även försälja egendom som inte lämpligen
kan bevaras.

Konkursdomsiol eller konkurs-förvaltning i konkurslandet
kan här i riket påkalla sådan handräckning som avses i 54 § konkurslagen
(1921:225).

En
konkursdomstol eller en konkursförvallning i konkurslandel/år hos en lingsräii
här i riket begära all gäldenärens här befintliga egendom skall upptecknas. Om
en sådan begäran framställs skall rälien förordna en lämplig person alt upprätta
bouppteckning över gäldenärens tillgångar och de skulder som särskilt belastar
sådana tillgångar.

På begäran av en konkursdomstol eller en
konkursförvallning i konkurslandet skall rälien även förordna en lämplig
person att ta hand om gäldenärens egendom här i riket lill dess den kan överläs
av konkursförvaltningen. Del åligger den som har förordnats att även försälja
egendom som inle lämpligen kan bevaras.

En konkursdomstol eller en konkursförvallning i
konkurslandei kan här i riket påkalla sädan handräckning som avses i 7 kap. 14
§ konkurslagen (1987:000).

Har
begäran gjorts hos en kon-kiirsdomare om åtgärd enligt 2 §. får konkursdomaren
av den som begärt åtgärden kråva förskott för kostnaden med skäligt belopp. Är
en handling avfattad på finska eller isländska, skall den vara åtföljd av
styrkt översättning till danska, norska eller svenska.

Har en
begäran gjorts hos en lingsräii om åtgärd enligt 2 8, får rätlen av den som har
begärt åtgärden kräva förskott för kostnaden med skäligt belopp. Är en
handling avfattad på finska eller isländska, skall den vara åtföljd av en
styrkt översättning till danska, norska eller svenska.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988. Har en framställning gjorts hos
konkursdomaren före ikraftträdandet men ej prövats av denne, skall efter
ikraftträdandet prövningen ankomma på rätten. Därvid skall rätlen beslå av en
lagfaren domare.

62

7 Förslag
till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom
föreskrivs atl i 8 kap. 3 8 och 13 kap. I 8 äktenskapsbalken' orden "konkurslagen
(1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (1987:000)".

Denna
lag trader i kraft den 1 januari 1988.

Lydelse enligt prop. 1986/87:1. 63

8 Förslag
till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrivs atl i 13 kap, 26 § jordabalken' orden "konkurslagen
(1921:225)" skall bytas ut mol "konkurslagen (1987:000)".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste lydelse av 13 kap. 26 § 1981:784. 64

9 Förslag
till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 22 8 vallenlagen
(1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 22 §

Upptas ansökningen, skall vattendomstolen utfärda
kungörelse om företagel. 1 kungörelsen skall lämnas en kortfattad redogörelse
för ansökningen och på lämpligt sätt anges de fastigheter som kan beröras.
Dessutom skall erinras om innehållet i 29 och 40 8§ och anges sista lidpunkt
för erinringar enligt 29 8.

Vattendomstolen skall förordna en eller flera lämpliga
personer all förvara etl exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare). Namn
och adress på aktförvarare skall anges i kungörelsen.

I kungörelsen skall vidare tillkän- I kungörelsen skall vidare tillkän-

nages atl kallelser och andra med- nages alt kallelser och
andra med

delanden i målet lill parterna skall, delanden i målet till parterna skall,

om de inte särskilt tillställs part, in- om de inle särskilt tillställs part,
in

föras i en viss eller vissa ortstid- föras i orisiidning saml hällas till-

ningar samt hållas tillgängliga hos gängliga hos aklförvararen. Om

aktförvararen. kallelser och andra meddelanden

inle införs i alla ortstidningar, skall av kungörelsen
framgå alt de kommer all införas i etl begränsat antal orlsiidningar.

Kungörelsen skall snarast införas i Post- och Inrikes
Tidningar och i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall vidare sändas
lill varje sakägare som har angetts i ansökningen eller som på annat säll är
känd för domstolen.

Om ansökningen berör fast egendom som är samfälld för
flera fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inle sändas lill de
särskilda delägarna i samfällighelen. Finns en känd styrelse för
samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen sändas lill styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

65

5 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

10 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 2 8 rättegångsbalken skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. I

28

Hovrätt tillkommer all som förs- Hovrätt
tillkommer all som förs

ta domstol upplaga mäl om ansvar ta
domstol uppta mäl om ansvar el-

eller enskilt anspråk på grund av ler
enskilt anspråk på grund av

brott som i utövningen av tjänsten brott
som i utövningen av tjänsten

eller uppdraget begåtts av domare i eller
uppdraget har begåtts av do-

allmän underrätt eller av konkurs- mare i allmän underrätt eller av

domare, inskrivningsdomare eller inskrivningsdomare
eller annan

annan som vid inskrivningsmyn- som vid
inskrivningsmyndighet har

dighel har förordnals alt handlägga förordnais
atl handlägga inskriv-

inskrivningsärende, ningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mäl, beträffande
vilka sä föreskrives i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Den äldre
lydelsen gäller fortfarande i fråga om ansvar eller enskilt anspråk pä grund av
brott som en konkursdomare har begått i utövningen av tjänsten.

Senaste lydelse 1986:649. 66

11 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs i fråga om rätlshjälpslagen
(1972:429))' dels atl i 10 8 orden "konkurslagen (1921:225)" skall
bytas ut mol "konkurslagen (1987:000)", dels all 32 8 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 § När mäl eller ärende i vilket part har allmän
rättshjälp avgöres, skall beslut samtidigt meddelas angående
ersättningsskyldighet enligt 318,

När en borgenär har beviljats allmän rällshjälp i
angelägenhel som rör försältande i konkurs, skall be-slul om
ersällningsskyldighel meddelas senast i samband med all ul-delningen i
konkursen fastslälls.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Den nya
bestämmelsen i 32 8 andra slyckel tillämpas endast i konkurser som handläggs
enligt den nya konkurslagen.

Lagen omtryckt 1983:487. 67

12 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister

Härigenom
föreskrivs atl i 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister'
orden "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen
(1987:000)".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen
omtryckt 1977:530 68

13 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i ulsökningsbalken

Härigenom föreskrivs all 8 kap. 15 § och 15 kap. 18 §
ulsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

15 8

Säljs egendom exekutivt under Säljs egendom exekutivt under

konkurs, skall betalning utgå för de konkurs, skall betalning utgå för de

konkursboets kostnader som en- konkursboels kostnader som en

ligt 81 § konkurslagen (1921:225) ligt 14 kap. 18 § konkurslagen

får tagas ut ur egendomen, om (79(S7.-000) får/ai ut ur egendomen,

kostnaderna anmäls enligt vad som om kostnaderna anmäls enligt vad

sägs i 10 8 första slyckel. som
sägs i 10 8 första stycket.

När egendom säljs exekutivt under konkurs eller utmätt
fordran drivs in under konkurs, har även borgenär, vars fordran är förenad med
förmänsrätt enligt 10 8 förmänsrättslagen (1970:979), rätt all fä betalning ur
egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 8 första
slyckel.

15 kap.

18 8

Införsel får äga rum ulan hinder Införsel fär
äga rum ulan hinder

av att gäldenären är i konkurs, i den av att gäldenären är
i konkurs, i den

mån ej lön eller annat som införseln mån ej lön eller annat som införseln

gäller skall ingå i konkursboet en- gäller skall ingå i konkursboet

hgt 27 § konkurslagen (1921:225). enligt 3 kap. 4§ konkurslagen

(1987:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

69

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt
till luftfartyg

Härigenom föreskrivs atl 41 8 lagen (1955:227) om
inskrivning av rätt lill luftfartyg skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:90

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har etl
luftfartyg, en lott däri eller inlecknade reservdelar ulmätts eller har enligt
71 § konkurslagen (1921:225) begärts all ett luftfartyg eller inlecknade
reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sädan egendom
eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat
skäl förfallit, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning
alt egendomen har sålts utmätningsvis skall ske, när handling som visar
köpeskillingens fördelning har inkommit. Har ell luftfartyg, en lott däri
eller inlecknade reservdelar belagts med kvarstad eller lagils i anspråk genom
betalningssäkring eller har en sädan åtgärd upphävts eller återgått, skall
anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

Har etl
luftfartyg, en lott däri eller inlecknade reservdelar utmätts eller har enligt
8 kap. 8 § konkurslagen (1987:000) begärts alt ell luftfartyg eller
inlecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan
egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning
av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken.
Anteckning alt egendomen har sålts uimälningsvis skall ske, när handling som
visar köpeskillingens fördelning har inkommit. Har etl luftfartyg, en lott
däri eller inlecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring eller har en sådan åtgärd upphävts eller återgått,
skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

Om inverkan pä inteckning av en exekutiv försäljning eller
av en myndighels fördelning av medel skall anteckning göras i
inskrivningsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar
förhållandet har inkommit.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat
förklaring som i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis
till inskrivningsdomaren, som har all å nästa inskrivningsdag göra anteckning
om förhållandel i inskrivningsboken.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste
lydelse 1981:809.

70

15 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen
(1975:1385) dels alt i 15 kap, 6 § orden "första
borgenärssammanträdei" skall bytas ut mol "edgängssammanträdet",
dels alt 13 kap. 20 8 skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:90

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

13 kap. 20 8

Om aktiebolag försattes i konkurs eller om förhandling om
offentligt ackord inledes för bolaget, skall konkursdomaren sända underrättelse
om beslutet för registrering.

Under
konkurs företrädes bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer &om finnes vid konkursens
början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt
atl avgå, om entledigande och om nytillsätl-ning.

När konkurs
avslutals eller förhandling om offentligt ackord avslutats på annat sätt än
genom konkurs, skall konkursdomaren genast för registrering underrätta
regislre-ringsmyndighelen saml i förra fallet ange om överskott finnes eller
ej. Konkursdomaren skall även för registrering underrätta
registrerings-myndigheten när överrätt genom beslut, som vunnit laga kraft, upphävt
beslut all försälla bolaget i konkurs eller alt inleda förhandling om
offentligt ackord.

Om ell aktiebolag/öriärM i konkurs eller om en
förhandling om offentligt ackord inleds för bolaget, skall rälien sända
undertätlelse om beslutet för registrering.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av
den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid
konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag
om rätt atl avgå, om entledigande och om nytillsätl-ning.

När en
konkurs har avslutats eller en förhandling om offentligt ackord har avslutals
på annat säll än genom konkurs, skall lingsräiten genast för registrering
underrätta regislreringsmyndighelen samt i del förta fallet ange om
överskott//««.? eller ime. Tingsrällen skall även för registrering underrätta
regislreringsmyndighelen när liögre rält genom beslut, som har vunnit laga
kraft, har upphävt ell beslut atl försätta bolaget i konkurs eller att inleda
förhandling om offentligt ackord.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser i 15 kap. 6 8 gäller
fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före
ikraftträdandet.

71

16 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:000) om
ekonomiska föreningar

dels att i 11 kap. 20 8 ordet "konkursdomaren"
skall bytas ut mot "rätten",

dels att 13 kap. 6 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

13 kap. 68 Sädan talan för föreningens räkning enligt 1-3
88 som inle grundas på brott kan ej väckas mol

1. styrelseledamot eller verkställande direktören sedan
tre är har förflu

tit frän utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som

ligger till grund för talan fattades eller vidiogs,

2.
revisor sedan
tre år har förflutit från del atl revisionsberättelsen lades fram pä
föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,

3.
föreningsmedlem
eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem, sedan tvä år har förflutit
från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

Försätts föreningen i konkurs på Försätts föreningen i konkurs pä

en ansökan som gjorts innan den lid en ansökan som gjorts innan den tid

som anges i första stycket har gäll som anges i första styckel har gätt

ut, kan konkursboet föra talan en- ut, kan konkursboet föra talan en

ligt 1-3 88 trots all frihet från ska- ligt 1-3 88 trots atl frihet från ska

deståndsansvar har inträtt enligt deslåndsansvar har inträtt enligt

5 8. Efter utgången av den nämnda 5 8. Efter utgången av den nämnda

tiden kan en sådan talan dock inle liden kan en sädan talan dock inte

väckas senare än sex månader frän väckas senare än sex månader frän

förslå borgenärssammanirädei el- edgångssammanträdel.

ler, i mindre konkurs, från konkurs

beslulel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 1 fräga om en
konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före ikraftträdandet, räknas
den i 13 kap. 6 8 andra styckel andra meningen angivna tiden från första edgångssammanträdet
eller, i mindre konkurs, frän konkursbeslutet.

Lydelse enligt prop. 1986/87:7. 72

17 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs i fräga om bankrörelselagen
(1987:000)

dels att i 5 kap, 8 8 orden "första
borgenärssammanträdei" skall bytas ut mot "edgångssammanträdel",

dels att i 8 kap. 2 8 ordet "konkursdomaren"
skall bytas ut mol "tingsrätten",

dels att 7 kap, 13 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

7 kap. 13 8

Har en bank försalts i konkurs, Har en bank försatts i konkurs,

skall bankinspektionen förordna ett skall bankinspektionen
förordna etl

allmänt ombud. Det allmänna om- allmänt ombud. Det allmänna om

budet skall som konkursförvaltare budet skall som konkursförvaltare

delta i konkursboets förvaltning lill- delta i konkursboets förvaltning till

sammans med den eller de förval- samman med den eller de förvaltare

tare som utses enligt konkurslagen som utses enligt konkurslagen

(1921:225). (1987:000).

Det allmänna ombudet kan be- Del allmänna ombudet kan be-

träffande medförvaltare göra en sä- träffande medförvaltare
göra en sä

dan framställning som avses i 80 § dan framställning som avses i

konkurslagen, 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning har
fattats, fär det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till
konkursförvaltare gäller ocksä det allmänna ombudet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre
bestämmelser i 5 kap. 8 § och 7 kap. 13 8 gäller fortfarande i fräga om en
konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

Lydelse enligt prop. 1986/87:12. 73

18 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

Härigenom
föreskrivs atl i 10 kap. 20 8 bankakliebolagslagen (1987:000)'
skall ordet "konkursdomaren" bytas ut mot "tingsrätten".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lydelse
enligt prop. 1986/87:12. 74

19 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i sparbankslagen (1987:000)

Härigenom
föreskrivs atl i 6 kap. 19 8 sparbankslagen (1987:000)' skall ordet
"konkursdomaren" bytas ut mot "tingsrätten".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lydelse
enligt prop, 1986/87:12, 75

20
Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:000)

Härigenom
föreskrivs atl i 9 kap. 20 § föreningsbankslagen (1987:000)' skall ordet
"konkursdomaren" bytas ut mol "tingsrätten".

Denna
lag träder i kraft den I januari 1988.

Lydelse
enligt prop. 1986/87:12. 76

21
Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen
(1982:713)

dels all i
13 kap. 6 8 och 15 kap. 7 8 orden "konkurslagen (1921:225)" skall
bytas ut mol "konkurslagen (1987:000)",

dels att i
16 kap. 6 § orden "första borgenärssammanträdet" skall bytas ut mol
"edgångssammanträdet",

dels atl 14 kap. 20 och 21 88 skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:90

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

14 kap. 20 8

Om ell
försäkringsbolag försätts i konkurs skall räiien sända en underrättelse om
beslutet lill försäkringsinspektionen för registrering.

Om elt försäkringsbolag försätts i konkurs skall
konkursdomaren sända en underrättelse om beslutet lill försäkringsinspeklionen
för registrering.

Under
konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens börian.
Under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt atl avgå, om
entledigande och om nytillsättning.

När
konkursen har avslutats skall konkursdomaren genast för registrering underrätta
försäkringsinspektionen samt ange om någol överskott finns eller inle. Konkursdomaren
skall även för registrering underrätta försäkringsinspeklionen när en överräii
genom beslut, som vunnit laga kraft, upphävt etl beslut att försätta bolaget i
konkurs.

När
konkursen har avslutats skall rälien genast för registrering underrätta
försäkringsinspektionen samt ange om något överskott finns eller inle. Rälien
skall även för registrering underrätta försäkringsinspeklionen när en högre
räii genom beslut, som har vunnit laga kraft, har upphävt etl beslut att
försälla bolaget i konkurs.

När ett
försäkringsbolag är i konkurs kan försäkringsinspeklionen förordna ett allmänt
ombud. Det allmänna ombudet skall som konkursförvaltare delta i konkursboels
förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt
konkurslagen (1921:225).

Det
allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning
som avses i 80 § konkurslagen.

När ett
försäkringsbolag är i konkurs kan försäkringsinspeklionen förordna ett allmänt
ombud. Det allmänna ombudet skall som konkursförvaltare delta i konkursboets
förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt
konkurslagen (1987:000).

Det
allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning
som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om
beslut om delning av boets förvaltning har fattats, fär del allmänna ombudet
delta i förvaltningen i dess helhet.

77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

Om
arvode till del allmänna ombudet gäller bestämmelserna i konkurslagen om
arvode lill konkursförvaltare.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1988. Äldre bestämmelser i 14 kap. 21 8 och 16
kap. 6 8 gäller fortfarande i fräga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel har
meddelats före ikraftträdandet.

78

22 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

Härigenom
föreskrivs att i 64 § lagen (1972:262) om understödsföreningar orden
"konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen
(1987:000)".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

79

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom
föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen
låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:90

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Är köpeavhandling sä
upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio
dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes, eller försätts säljaren
i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda lid, är den sålda egendomen ej
fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller,
när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts
inom nämnda lid och konkurs följt pä ansökan, som gjorts inom tre veckor från
del atl verkan av godmansförordnande förföll eller, när förhandling om
offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i
första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och
behandlad, som nyss sagts, är, om jävel görs vid utmäl-ningslillfälle,
fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad
därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort
där kronofogdemyndigheten finns. Gör han inte det, har han förioral sin talan.
Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att
åtgärden skall beslå, inom fjorton dagar efter utmätningsför-rätiningen hos
kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan
orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd lill konkurs, skall vad
om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgal i 40 b §

Är köpeavhandling så
upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio
dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes, eller försätts säljaren
i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej
fredad från att utmätas eller att räknas lill konkursboet. Detsamma gäller,
när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts
inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor frän
del att verkan av godmansförordnande förföll eller, när förhandling om
offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i
första, punkten angivna tiden jäv mol köpeavhandling, vilken är så upprättad
och behandlad, som nyss sagts, är, om jävel görs vid ulmät-ningstillfälle,
fordringsägaren skyldig atl, om han vill fullfölja jävel, inom en månad
därefter väcka talan mol såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där
kronofogdemyndigheten finns. Gör han inle det, har han föriorat sin talan. Godset
skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill atl
åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter ulmälningsför-rällningen hos
kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan
orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad
om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19

Senaste lydelse 1981:800.

80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

konkurslagen
(1921:225) äga mol- och 20 §§ konkurslagen (1987:000)

svarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning.

Vad
som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället offentligt
ackord fastslälles. I fräga om talan med anledning av ackordsförhandling äga
17 och 18 88 ackordslagen (1970:847) motsvarande lillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

6 riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

24
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 117 8 lagen (1927:77) om
försäkringsavtal skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:90

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Försäiies försäkringstagaren i konkurs efter ansökan,
som gjorts innan tio är förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har
han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare lill
betalning av premie för försäkring, som enligt 116 8 ej kan göras lill
föremål för utmätning, använt belopp, som vid den lid, då betalningen
skedde, ej stod i skäligt förhällande till hans villkor, äge konkursboet
hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda för mycket erlagts, i den mån
tillgodohavandet hos denne därtill förslår. Har ej försäkringstagaren
lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det
konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mol försäkringstagaren.
Beträffande sådan talan äga bestämmelserna i 40 b § konkurslagen (1921:225)
motsvarande lillämpning.

Har
konkurs föregåtts av förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847)
eller förordnande av boutredningsman, skall vad som enligt första slyckel
gäller om tiden för konkursansökningen avse den i 29 § konkurslagen för
sådant fall angivna fristdagen.

Försålts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som
har gjorts innan tio är förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har
han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till
betalning av premie för försäkring, som enligt 116 8 inle kan göras till
föremål för utmätning, använt belopp, som vid den lid, dä betalningen skedde,
ej stod i skäligt förhällande lill hans villkor, får konkursboet hos
försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagls för myckel, i den män
tillgodohavandet hos denne förslår lill del. Har inle försäkringstagaren lämnat
konkursboet samtycke lill beloppets utkrävande, åligger del konkursboet att
för prövning av dess rätt väcka talan mol försäkringstagaren. Beträffande
sådan talan lillampas bestämmelserna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen
(1987:000).

Har konkursen föregåtts av förordnande av god man enligt
ackordslagen (1970:847) eller förordnande av boutredningsman, skall vad som
enligt första stycket gäller om tiden för konkursansökningen avse den i 4 kap.
2 § konkurslagen för sådant fall angivna fristdagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga
motsvarande fillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga om
talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 88 ackordslagen
(1970:847) motsvarande lillämpning.

Ej må
krav. varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare vars
insättande jämlikt 102 8 ej må återkallas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Senaste lydelse 1975:248.

25 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatrörelse

Härigenom
föreskrivs all i 6 8 lagen (1955:742) om hotell- och pensio-nalrörelse orden
"första borgenärssammanträdei" skall bytas ut mol "edgångssammanträdel".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelse gäller fortfarande i
fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före
ikraftträdandet.

83

26
Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs i fråga om förmånsrätlslagen
(1970:979)'

dels att i 10 8 orden "konkurslagen (1921:225)"
skall bytas ut mot

"konkurslagen (1987:000)", dels alt del i lagen
skall införas en ny paragraf, 10 a 8, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a 8

Allmän förmånsräu följer däref-ler med fordran på
ersättning för uppdrag atl fullgöra sådan revision som är föreskriven i lag
eller annan författning och för uppdrag som avser upprättande av räkenskapsmaterial
till fullgörande av bokfö-ringsskyldighel som är föreskriven i sådan ordning, i
den mån ersäll-ningen avser arbeie som har ulföris de senaste sex månaderna
innan konkursansökningen kom in till lingsräiten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Förmånsrätt
enligt den nya 10 a 8 följer endast för arbete som har utförts efter
ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1975:1248 84

27
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för
fordran hos hotellgäst

Härigenom
föreskrivs all lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran hos holellgäst'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Den
som tillhandahäller rum på hotell eller pensionat eller för tillfällig vistelse
i annan lågenhet får lill säkerhet för fordran på ersättning för rummet eller
för kost eller annan tjänst med anledning av vistelsen kvar-hålla resgods, som
gästen medfört.

Prop.
1986/87:90

Värden får sälja
resgodset och ta ut sin fordran ur köpeskillingen eller, om godset
uppenbarligen saknar försäljningsvärde, bortskaffa del. Därvid tillämpas 2-12
§8 lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har
hämtats. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall vad som sägs om näringsidkaren
avse värden, vad som sägs om beställaren avse gästen och vad som sägs om den
mottagna saken avse resgodset. Om resgodsels ägare är i konkurs, gäller i
stället 73 § konkurslagen (1921:225).

Värden får sälja
resgodset och ta ut sin fordran ur köpeskillingen eller, om godset
uppenbarligen saknar försäljningsvärde, bortskaffa det. Därvid tillämpas 2-12
§8 lagen (1985:982) om näringsidkares rält att sälja saker som inte har
hämtats. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall vad som sägs om näringsidkaren
avse värden, vad som sägs om beställaren avse gästen och vad som sägs om den
mollagna saken avse resgodset. Om resgodsels ägare är i konkurs, gäller i
stället 8 kap. 10 § konkurslagen (1987:000).

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1988.

Lagen omtryckt 1985:986.

85

28
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa
fordringar till helt krontal, m.m.

Härigenom föreskrivs atl 1 och 2 88 lagen (1972:180) om
avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m. m. skall ha följande
lydelse.

Prop. 1986/87:90

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan
författning, skall domstol eller annan myndighet i fråga om fordran, som vid
bristande betalning eller eljest indrives av kronofogdemyndighet såsom fordran
i allmänt mål, bestämma kapitalbeloppet till helt krontal så, all överskjutande
örelal bortfaller. Ränta på fordringen skall avrundas lill närmast högre hela
krontal.

Vid indrivning hos kronofogde-myndighel i enskilt mål
bortfaller öretal i enlighet med vad som sägs i första stycket.

1 1 kap.
6 8 ulsökningsbalken finns del bestämmelser om vad som avses med allmänt mäl.

1 1 kap. 6 § ulsökningsbalken finns del bestämmelser om
vad som avses med enskilt mål och allmänt mål.

2 8

Inflyter
betalning i allmänt mål i annal än helt krontal, lillgodoräk-nas gäldenären endast
belopp motsvarande närmast lägre hela krontal.

Överskjutande
öresbelopp avräknas där del kan ske från fordran i annal ulsökningsmäl rörande
samme gäldenär. Kan del ej ske, tillfaller beloppet slalsverkel.

Inflyter
betalning till kronofogde-myndighei i annat än hell krontal, tillgodoräknas
gäldenären endast belopp motsvarande närmast lägre hela krontal.

Överskjutande
öresbelopp avräknas där det kan ske från fordran i annat ulsökningsmäl rörande
samme gäldenär. / annai fall tillfaller beloppet staten.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste
lydelse 1981:805. ■ Senasle lydelse 1981:805.

86

29
Förslag till

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 16 och 18 88 handelsregisterlagen
(1974:157) skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:90

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande
av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen
(1974:156).

Har i annal fall genom dom som vunnit laga kraft
förklarats, all införing i registret ej bort ske eller atl beslut som
registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhällande som
regislerals ej föreligger, skall registreringen avföras ur registret. Dom i
mål som här avses skall genom domstolens försorg i avskrift sändas lill
regislreringsmyndighelen.

Om bolagsman genom dom skilts från rätten atl teckna
bolagels firma, skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga
kraft.

Försattes näringsidkare i kon- Försäiis en näringsidkare i kon-

kurs,
skall meddelande härom sam- kurs, skall meddelande om detta

samtidigt
med kungörelsen om beslutet genom tingsrättens försorg översändas för
registrering. Har högre rätt upphävt elt beslut om konkurs, skall registreringen
avföras på anmälan av tingsrätten. När en konkurs liar avslutats, skall
rätten genast sända meddelande om detta för registrering.

tidigt med kungörelsen om beslutet genom konkursdomarens
försorg översändas för registrering. Har högre rätt upphävt beslut om konkurs,
skall registreringen på anmälan av konkursdomaren avföras. När konkurs
avslutats, skall konkursdomaren ofördröjligen översända meddelande härom för
registrering.

18

Registrering
eller avförande ur registret skall genom registrerings-myndighetens försorg
ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vad nu sagts skall ej
gälla, när registrering eller avförande sker efter anmälan av konkursdomaren.

Registrering
eller avförande ur registret skall genom registrerings-myndighetens försorg
ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vad som har sagts nu
gäller inte när registrering eller avförande sker efter anmälan av rätlen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988,

Senaste
lydelse 1977:707.

87

30
Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs all 7 8 passlagen (1978:302) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§' Passansökan skall avslås, om

1. bestämmelserna i 6 8 ej har iakttagits och sökanden
ej har efterkom

mit uppmaning all avhjälpa brislen,

2.
ansökningen
avser pass för barn under aderton är och barnels värd-nadshavare ej har lämnat
medgivande samt synnerliga skäl ej föreligger all ändå utfärda pass,

3.
sökanden är
anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt 24 kap. 3 8 första
stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25
kap. I § samma balk,

4.
sökanden är
efleriysl och skall omhändertagas omedelbart vid anträffandet,

5.
sökanden genom
lagakraflvunnen dom har dömts lill frihelsberövande påföljd, som ej har börjat
verkställas, och det finns sannolika skäl all antaga, alt han ämnar undandraga
sig verkställigheten,

6. sökanden enligt 2 kap. 12 § eller 6 kap. 6 §
konkurslagen (1987:000) är ålagd alt lämna ifrån sig sill pass eller förbud atl
utfärda pass för sökanden har meddelats enligt samma lagrum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 1 fråga om en
konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller
hänvisningarna till den nya konkurslagen i stället motsvarande bestämmelser i
konkurslagen (1921:225).

Senaste lydelse 1981:1304.

31 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs atl i sekretesslagen (1980:100)'
skall införas en ny paragraf, 8 kap. 19 .8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 19 8

Sekretess gäller hos tillsynsmyndighet i konkurs för
uppgift om enskilds affärs- eller drififörhållan-den. om det kan antas all den
som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs. Ulan hinder av sekretessen
får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i konkurslagen
(1987:000).

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen omtryckt 1985:1059. gg

32
Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1984:81) om fastighetsmäklare

Härigenom
föreskrivs alt 17 8 lagen (1984:81) om fastighetsmäklare skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

17 8

Fastighetsmäklaren har inle rätt Fastighetsmäklaren har inle rätt

lill ersättning för sitt förmedlingsar- till ersättning för sitt förmedlingsar

bete, om han själv eller någon så- bete, om han själv eller nägon så

dan närslående lill honom som dan närstående till honom som

avses i 29 a § konkurslagen avses i 4 kap. 3 § konkurslagen

(1921:225) inträder som köpare. (1987:000) inträder som köpare.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

90

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:90

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ny konkurslag 1 Inledning

Konkurslagen
(1921:225, KL) och den därmed sammanhängande lagstiftningen har sedan
1960-lalel reformerats i etapper. Pä grundval av förslag av lagberedningen
beslutade riksdagen är 1970 om en ny ackordslag (1970:847) och en särskild
förmänsrällslag (1970:979). Båda lagarna föranledde följdändringar i KL. Den
s.k. materiella konkursrälten reformerades på grundval av lagberedningens
betänkande (SOU 1970:75) Ulsöknings-rätl X år 1975,
då bl.a. nya konkursgrunder och återvinningsregler infördes i KL. Även
förfarandet i samband med prövningen av en konkursansökan sågs över i det
sammanhanget.

År
1971 tillsattes konkurslagskommitlén (Ju 1971:06) med uppgift alt göra en
allmän översyn av konkurslagsliflningen. I delbelänkandel (SOU 1977:29)
Konkursförvallning föreslog konkurslagskommitlén nya regler för
konkursförvallningen och tillsynen däröver. Förslaget föranledde år 1979 ändringar
i KL, vilka ändringar i korthet innebar följande. Systemet med s.k.
fatiigkonkurser slopades och ersattes med en ny ordning för handläggning av de
mindre konkurserna. Institutionen rättens ombudsman upphävdes och tillsynen
skulle framdeles ankomma på en särskild tillsynsmyndighet, som organisatoriskt
knöts till vissa kronofogdemyndigheter. Samtidigt infördes nya regler om
konkursgäldenärens skyldigheter under konkurs. Likaledes på förslag av
konkurslagskommitlén (Konkurs och rälien alt idka näring, SOU 1979:13) infördes
år 1980 särskilda regler om näringsförbud för konkursgäldenär i vissa fall.
Sedan den 1 juli 1986 har dessa regler ersatts av en särskild lag i ämnet
(1986:436).

Konkurslagskommitlén
(Vid betänkandets avlämnande ingick i kommittén som ledamöter
hovrätlslagmannen Trygve Hellners, ordförande, advokaten Björn Edgren,
verkställande direktören i Ackordscentralen för Västra Sverige Per-Ivan
Lundberg och rådmannen Arne Wilhelmsson.) avlämnade år 1983 slutbeiänkandel
(SOU 1983:24) Ny konkurslag. Kommittén har sett över de bestämmelser i KL som
inte tidigare har reviderats. Förslaget (KLförslagel) innefattar också en
fullständig översyn av nuvarande regler i formellt hänseende.

Betänkandet
har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör Prop. 1986/87:90
fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels kommitténs
lagförslag som bUaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga
3. En sammanställning av remissyttrandena, i del följande kallad remissammanställning
I, har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i
lagstiftningsärendet (dnr 1976—83).

I
november 1982 fillkallades en särskild kommission (Generaldirektören, numera
landshövdingen Sven Heurgren, ordförande, regeringsrådet Gunnar Björne och
riksdagsledamoten Arne Nygren.) mot ekonomisk brottslighet. Till kommissionen
knöts tvä referensgrupper. I den första ingick företrädare för de politiska
riksdagspartierna saml olika organisationer pä arbetsmarknaden. 1 den andra
ingick personer yrkesverksamma främst inom polisen och tullväsendet saml
skatte-, åklagar- och kronofogdemyndigheter.

Totalt
har kommissionen lagt fram etl 30-lal förslag i form av betänkan-den,
promemorior, rapporter och skrivelser inklusive elt i mars 1984 avlämnat
slutbetänkande (SOU 1984:15) Ekonomisk brottslighet i Sverige.

Kommissionen
- i det följande kallad Eko-kommissionen - avlämnade i oktober 1983
delbelänkandel (SOU 1983:60) Återvinning i konkurs. Betänkandet redovisades i
korthet i propositionen (1984/85:32) om riktlinjer för del framlida arbetet
mot ekonomisk brottslighet m.m.

Även
delta betänkande har remissbehandlats. 1 enlighet med vad som aviserades i
rikllinjepropositionen tar jag nu även upp frågan om ändring av bl.a.
återvinningsreglerna på grundval av kommissionens betänkande. Till protokollet
bör fogas dels en sammanfattning av belänkandet som bilaga 4, dels
kommissionens lagförslag som bilaga 5, dels en förteckning över
remissinstanserna som bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena, i del
följande kallad remissammanställning II, har upprättats inom
justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 3300—
83).

Regeringen
beslutade den 30 april 1986 atl inhämta lagrådels yttrande över förslag lill ny
konkurslag. Den 20 november samma år beslutade regeringen att inhämta yttrande
över förslag fill bestämmelser om ikraftträdande av den nya konkurslagen och
övergångsbestämmelser. Samtidigt beslutades atl inhämta lagrådets yttrande över
förslag till ändringar i ackordslagen (1970:874), rättshjälpslagen (1972:429),
förmånsrätlslagen (1970:979), passlagen (1978:302) och sekretesslagen
(1980:100). Förslagen hade upprättats i justitiedepartementet på grundval av de
båda betänkan-dena och remissyttrandena. De lagförslag som i skilda omgångar
remitterades lill lagrådet bör fogas lill protokollet i detta ärende som
bilaga 7.

Lagrådet
har i allt väsentligt godtagit förslagen och om förslaget till ny

konkurslag fällt omdömet alt del är en vällyckad lagsliftningsprodukl

rätistekniskl sett. Lagrådets yttranden bör fogas till protokollet som bilaga

8 och 9. I samband med att jag behandlar de olika sakfrågorna och de

enskilda paragraferna i milt förslag kommer jag att gå in på lagrådets

synpunkter. Som kommer att framgå godtar jag i allt väsentligt lagrådels

förslag lill ändringar i de remitterade förslagen. Lagrådets granskning har

också lett lill vissa redaktionella ändringar i lagtexten. 92

Slutligen
bör som bilaga 10 till protokollet fogas en sammanställning Prop.
1986/87:90 över de nu gällande bestämmelserna i KL och de närmast motsvarande
bestämmelserna i propositionens förslag tili ny konkurslag.

1
propositionen föresläs fiera lagändringar som inte har granskats av lagrådet.
Ändringarna får anses vara av sä enkel beskaffenhet alt lagrådets granskning
inte behövs. Den övervägande delen av dessa är följdändringar med anledning av
den nya konkurslagen. Dessutom föreslär jag ändringar i vattenlagen (1983:291)
och lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till hell krontal, m.m.
Nu berörda förslag har utarbetats inom jusfiliedeparlemenlel. Vissa av dem rör
dock lagstiftning som hör lill andra departement. Jag har beträffande dessa
ändringsförslag samrått med berörda statsråd.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Den
nu gällande konkurslagen härrör frän är 1921. Sedan dess har lagen ändrats
åtskilliga gånger. Som jag inledningsvis nämnde har, pä grundval av förslag av
lagberedningen, den materiella konkursrätten med bl.a. ätervinningsreglerna
reformerats är 1975. Etl huvudsyfte med denna reform var - vid sidan av en
förenkling och modernisering av regelsystemet - all motverka otillbörliga
förfaranden från gäldenärers och borgenärers sida i samband med förestående
konkurs. Reglerna om konkursförvaltning och tillsyn ändrades är 1979. Dessa
ändringar innebar atl förvaltarens ställning och kompetens förstärktes och alt
vissa kronofogdemyndigheter utsågs att handha tillsynen över
konkursförvallningen. Samtidigt beslöts en ny konkursförordning (1979:801, KF).

Trots
atl sålunda omfattande och principiellt betydelsefulla ändringar genomförts har
KL:s ursprungliga utformning och systematik behållits i huvudsak oförändrade.
Detta har medfört att KL blivit alltmer svåröverskådlig. Det är därför
angeläget att nu också se över KL i formellt hänseende.

Del
förslag från konkurslagskommitlén som nu föreligger innebär all KL ersätts med
en helt ny konkurslag. I denna har flertalet av KL:s bestämmelser lagils upp
med i princip oförändrat innehåll men med en modernare och mer lättillgänglig
utformning. En hel del av KL:s bestämmelser har emellertid ocksä setts över i
sakligt hänseende.

KLförslagel
har fått ell myckel positivt mottagande av remissinstanserna. 1 likhet med
praktiskt tagel alla remissinstanserna anser jag all förslaget är väl ägnat
att läggas lill grund för en ny konkursiag.

Vissa
kronofogdemyndigheter anser alt en del frågor som inle har be

handlats av kommittén bör ges en tillfredsställande lösning innan etl för

slag lill en ny konkurslag läggs fram. Enligt dessa remissinstanser har

kommittén i alltför liten utsträckning tagit hänsyn till vissa problem som

kommit i blickpunklen under senare år. Kritiken riktar sammanfattnings

vis in sig pä all kommitténs förslag inle i tillräcklig utsträckning beaktar
atl 93

samhällsutvecklingen
ställer andra krav pä den konkursrätlsliga lagstift- Prop. 1986/87:90 ningen än
vad som tradifionellt har skett. Borgenärsintressena är, sägs det, inte som
tidigare i slorl sett enhetliga. Staten har sålunda utöver borge-närsintressel ocksä
vikfiga samhällsintressen atl bevaka. Enligt kritikerna ger varken nu gällande
KL eller kommitténs förslag nägon antydan om hur exempelvis
sysselsätlningspoliliska aspekter skall beaktas i konkurssammanhang.

För
egen del anser jag del viktigt att samhället ges möjlighet till inflytande på
konkursförvaltningen. Här gäller det emellertid alt samordna samhällets olika
insatser och del är inte en fråga som kan lösas inom konkurslagstiftningens
ram. Trots del kan del inte heller enligt min mening anses hell
tillfredsställande all lagstiftningen i princip inte ger utrymme för
hänsynstagande till andra intressen än det rena borgenärsintressel. Jag
återkommer lill denna fråga i del följande.

JO
har i elt beslut den 30 december 1983 (1983:E I, jfr JO:s ämbelsbe-rätlelse
1984/85 s. 325) redovisat en undersökning av hur det nuvarande tillsynssystemet
fungerar. JO har därvid föreslagit vissa delvis mycket genomgripande
förändringar av detta syslem. Jag återkommer också till den frågan. Jag vill
emellertid redan nu nämna att jag inle anser tiden vara mogen all vidta några
genomgripande förändringar av lillsynssysiemel. När delta började fungera är
1980 var lillsynsuppgifien hell ny för kronofogdemyndigheterna. Man fär därför
enligt min mening ha förståelse för alt det uppenbarligen har tagit viss tid
innan tillsynsmyndigheterna och förvaltarna fullt ut funnit sina roller i det
nya systemet. På mänga häll fungerar systemet numera myckel bra, vilket
naturligtvis inle utesluter alt de vunna erfarenheterna kan ge underlag för
förbättringar pä en del punkter.

Genom
1975 års reform av ätervinningsreglerna förbättrades borgenärernas möjligheter
all komma till rätta med illojala dispositioner inför en förestående konkurs.
Reformen utmärktes av en strävan atl göra reglerna mer objektiva, dvs. all i så
slor utsträckning som möjligt göra återvinning oberoende av gäldenärens och
medkontrahentens syfte med dispositionen ulan alt för den skull inkräkta pä
omsättningens intresse. Även om sålunda möjligheterna lill återvinning förbättrades
har del i tillämpningen visat sig alt det fortfarande är svårt atl föra en
ålervinningstalan med framgång. Inte minst gäller detta i situationer när
medkonlrahenten är en närstående lill gäldenären.

Eko-kommissionens
förslag innebär en skärpning av regelsystemet i nu aktuellt hänseende.
Förslaget har fåll ell blandat mottagande av remissinstanserna. Särskilt från
näringslivet kritiseras förslaget varvid man gör gällande att del inte tar
tillräcklig hänsyn lill omsättningens intresse, dvs. intresset av att ingångna
avtal och vidtagna dispositioner slår fast. Åtskilliga remissinstanser är
emellertid positiva till förslaget. Jag anser alt förslaget bör läggas till
grund för en ändring av flera av älervinningsbeslämmel-serna.

Jag
vill ytterligare redan här beröra en från systematisk synpunkt bety

delsefull fråga. KL anvisar sedan gammall två olika former för handlägg

ning av konkurser. Vid 1979 års reform ersattes de gamla s.k. fatligkon-

kurserna av en mer utvecklad form för handläggning av enklare konkurser. 94

De
både handläggningsformerna kom atl betecknas ordinär konkurs och Prop.
1986/87:90 mindre konkurs. KL:s, liksom KLförslagels, reglering av de olika konkursformerna
innebär all den ordinära konkursen - i KLförslagel betecknad stor konkurs -
regleras fullstähdigt medan de mindre konkurserna regleras huvudsakligen genom
hänvisningar till den förta konkursformens regelsystem. Detta medför att
regleringen blir svåröverskådlig. Samtidigt Ulgör numera de mindre konkurserna
den helt dominerande andelen av samtliga konkurser.

Del
kan ifrågasättas om inle de motiv som ligger bakom förekomsten av två
konkursformer, främst behovet av elt bevaknings- och anmärkningsförfarande,
skulle kunna tillgodoses ulan all man har två olika förfaranden. Ell enhetligt
konkursförfarande skulle onekligen medföra vinster inte bara frän systematisk
och lagteknisk synpunkt utan ocksä innebära lättnader för de tillämpande
organen. Jag kommer alt diskutera den frågan närmare i etl följande avsnitt.

Jag
vill också erinra om den nya lagen om näringsförbud som trädde i kraft den I
juli 1986 (SFS 1986:436). Mitt förslag till ny konkurslag innehåller därför
inle några regler om näringsförbud, frånsett del allmänna förbudet för den som
är i konkurstillstånd all driva näring.

Statens
industriverk har på uppdrag av regeringen genomfört en undersökning av
orsakerna lill del ökande antalet konkurser under senare år. Verket har i
november 1985 lagt fram sin huvudrapport (SIND 1985:7). 1 den föresläs flera
olika åtgärder. Tvä av förslagen har etl visst samband med
konkurslagsliflningen, nämligen dels etl förslag om ändring av förmänsrättsordningen,
dels ell förslag om ell nytt rekonstruklionsförfa-rande.

1
utredningen föresläs all förmånsrättslagen ändras på del sättet all löner hell
eller delvis ges förmånsrätt före förelagsinleckningar. Denna fräga torde ligga
inom lönegarantiutredningens (A 1982:04) uppdrag och enligt vad jag har erfarit
pågår för närvarande överväganden inom utredningen i denna fräga. Utredningens
belänkande torde komma atl läggas fram under är 1987. Efter sedvanlig
remissbehandling får ställning tas lill om del finns anledning all göra några
ändringar i förmånsrätlslagen i delta hänseende. Utformningen av själva
konkurslagen påverkas emellertid inle av vad man slutligt kan komma fram till
på den punkten. Jag avser däremot alt i del följande ta upp en bl.a. i
industriverkets utredning aktualiserad fråga om förmånsrätt för revisorer m.fl,

I
industriverkels utredning föreslås också all elt nytt rekonslruktionsför-farande
utvecklas. Utredningen anser sig ha fält belägg för all del finns elt behov av
alt komplettera konkurslagsliflningen på ett sätt som gör alt man ägnar mer lid
ål all försöka lösa krissituationer ulan konkurs. Därigenom skulle de stora
kapitalförluster som i dag uppstår i företag i kris kunna minskas.

Detta
förslag ligger i linje med den utveckling av den konkursrätlsliga lagstiftning
som för närvarande pågår internationellt. Bl. a. har i Norge och Danmark på
senare lid beslutats om nya konkurslagar som inrymmer
rekonslruktionsförfaranden.

Jag
vill i detta sammanhang framhålla alt själva konkursförfarandet i sig 95

96

ofta ger goda möjligheter
lill rekonstruktion av förelag som råkat på Prop. 1986/87:90 obestånd men som
på sikt är livskraftiga. De rekonslrukfionsförfaranden som införts utomlands
har i allmänhet inte kommit lill någon slörre användning. Detta utesluter
naturligtvis inte att det kan finnas anledning atl överväga en liknande ordning
för svensk del. Del finns också skäl som talar för alt ackordslagen bör ses
över i syfte all göra ackordsförfarandet mer användbart.

Industriverkets
utredning övervägs för närvarande inom induslridepar-temenlel. Något förslag om
ett nytt rekonsiruklionsförfarande kommer dock inle att läggas fram i detta sammanhang.
Som framgått anser jag all del finns skäl atl senare återkomma lill frågan.

Lagrådet
har väckt frågan om den nya konkurslagens beteckning. Lagrådet anser atl del
finns fiera skäl som talar för atl använda beteckningen balk och erinrar om alt
den exekulionsrältsliga regleringen på ulsöknings-rältens område nyligen har
tagils upp i en balk. För egen del kan jag instämma i att det finns skäl som
talar för att använda beteckningen balk även i detta fall. Del fanns emellertid
ingen självständig konkursbalk i 1734 års lag och beteckningen balk har inle
heller därefter nägon gäng kommit all användas beträffande konkurslagen. Till
delta kommer att det ämnesområde som lagverket omfattai visserligen är av
central betydelse men ändå sä pass speciellt atl del ler sig tveksamt om del är
motiverat alt låta lagverket få ställning av balk särskilt som en i viss mån
näraliggande materia behandlas i ulsökningsbalken. Inte heller har nägon
remissinstans föreslagit en ändrad beteckning. Av bl.a. dessa skäl har jag stannat
för atl inle föreslå alt beteckningen balk används beträffande den rättsliga
regleringen av konkurs.

Övriga
nordiska länder har informerats om förslagen i den nya konkurslagen och fått
tillfälle atl lämna synpunkter på dessa.

I
den allmänna motiveringen kommer jag först att ta upp frågan om den
systematiska utformningen av en ny konkurslag (avsnitt 2.2). Därefter behandlas
frågan om en avveckling av konkursdomarinsiilutionen (avsnitt 2.3) saml vissa
frågor om förvaltning och tillsyn (avsnitt 2.4), varvid jag tar upp bl. a.
frågan om förvaltaren skall kunna ta hänsyn lill annat än del rena
borgenärsintresset. Återvinning i konkurs behandlas därnäst (avsnitt 2.5).
Därefter följer bevaknings- och anmärkningsförfarandet (avsnitt 2.6), utdelningsförfarandet
(avsnitt 2.7), konkurskostnaderna (avsnitt 2.8), information om beslut och
åtgärder under konkurs (avsnitt 2.9), förvaltarens bokföringsskyldighet
(avsnitt 2.10), förvaltarens tillgäng till räkenskaps-material som rör
konkursboet (avsnitt 2.1 1) och frågan om förmånsrätt för revisorer och vissa
andra uppdragstagare (avsnitt 2.12). Frågan om att slopa öreial vid indrivning
i enskilda mäl behandlar jag i avsnitt 2.13. Bestämmelser om den nya lagens
ikraftträdande och övergångsbestämmelser behandlas därefter (avsnitt 2.14) och
slufiigen berörs följdlagsfift-ningen (avsnitt 2.15).

2.2 Den
systematiska utformningen av en ny konkurslag

2.2.1 Ett enhetligt förfarande

Prop. 1986/87:90

Mitt
förslag: De nuvarande båda handläggningsformerna för ordinär konkurs resp.
mindre konkurs slås samman til! ell enhetligt förfarande med i huvudsak
handläggningen av mindre konkurser som förebild.

Kommitténs förslag: Nuvarande skilda handläggningsformer
för ordinära resp. mindre konkurser behälls.

Remissinstanserna har i princip godtagit
kommilléförslaget. Några remissinstanser har dock framhållit atl regleringen i
vissa fall blir svårtillgänglig.

Skalen för mitt förslag: Nu gällande KL är uppbyggd sä att
lagen noga behandlar reglerna om ordinär konkurs medan bestämmelserna som rör
de mindre konkurserna — vilka utgör del stora flertalet, för närvarande drygt
90 %, av alla konkurser - i stor utsträckning beslår av hänvisningar lill
reglerna om ordinär konkurs.

Nuvarande
form för handläggning av mindre konkurser tillkom genom 1979 års reform. Dessa
mindre konkurser kan handläggas pä två principiellt skilda sätt. De konkurser
vari tillgångarna inte räcker till betalning av konkurskostnaderna handläggs pä
i princip samma säll som de gamla falligkonkurserna, dock med den skillnaden
atl förvaltare alllid utses. Om däremot tillgångarna räcker till betalning av
konkurskostnaderna skall ell i princip fullständigt konkursförfarande
genomföras. En viktig skillnad i jämförelse med det ordinära förfarandet är all
borgenärerna i en mindre konkurs inle behöver formligt bevaka sina fordringar.

I samband med 1979 års reform gjordes ingen översyn av KL:
s systematik. Bestämmelserna om mindre konkurs logs upp i 9 kap., främst
185-185 h 88-1 lagen fördes in en generell hänvisning av innebörd att reglerna
i vissa av KL: s kapitel gäller även för de mindre konkurserna endast om del
sårskilt anges i 9 kap. Motsatsvis gäller således reglerna i övriga kapitel i
KL generellt även för de mindre konkurserna.

Kommittén har vid utformningen av KLförslagel ulgätl frän
i stort sett samma systematiska principer som KL vilar på. De ordinära
konkurserna, som föreslås benämnda stora konkurser, regleras fullständigt medan
de mindre konkurserna regleras på samma sätt som i dag, nämligen huvudsakligen
genom hänvisningar lill reglerna om stor konkurs. Den nuvarande
framställningsmetoden som utgår från kronologin i själva förfarandet har
behållits både vad gäller kapillenas placering och i fräga om paragrafernas
inbördes placering i de olika kapitlen. Antalet kapitel har utökats. Bestämmelserna
om konkurskosinader, information om beslut och åtgärder i konkurs och rällens
handläggning har samlats och förts in i särskilda kapitel. KLförslagel har
delats in i fem avdelningar och av deras rubriker framgår huruvida reglerna i
avdelningen är lillämpliga i både slor konkurs och mindre konkurs eller i
endera av dessa båda konkursformer.

97

7 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

KLförslagel
har på denna punkt inte utsatts för nägon avgörande kritik Prop. 1986/87:90
av remissinstanserna. Några remissinstanser har emellertid påtalat alt skilda
regler för de olika konkursformerna i en del fall är omotiverade eller alt
regleringen i vissa fall är onödigt krånglig och svårtillgänglig.

För egen del menar jag alt KLförslagel jämfört med nu
gällande KL innebär klara förbättringar. Hänvisningarna har preciserats. Genom
avdelningsindelningen görs del hell klart vilka bestämmelser som direkt gäller
i båda konkursformerna eller i endera av dem. Den kronologiska framställningsmetoden
är väl beprövad och underlättar för den oinilierade läsaren att la sig in i
regelsystemet. Trots detta anser jag del angelägel atl man vid en reform av
denna storleksordning noga överväger hur den nya lagen lämpligen bör vara
utformad i systematiskt hänseende.

Del kan naturligtvis hävdas (se belänkandet s. 121) all en
konkurslag i första hand vänder sig till specialister vid domstolar och
tillsynsmyndigheter samt lill förvaltare och atl behovet att med laglekniska
medel underlätta förståelsen får bedömas från denna utgångspunkt. Å andra
sidan är konkurslagen en central lag där del sakliga innehållet är av stort
allmänt intresse. Det ligger i sakens natur all regelsystemet pä området mäste
få en viss komplexitet som kräver ett relativt stort mått av ansträngning för
den oinitierade läsaren. Detta utgör dock naturligtvis inle nägot skäl atl
avslå frän att försöka göra innehållet så fillgängligt som möjligl också för en
bredare allmänhet. En utgångspunkt vid reformen bör alltså vara att lagen i
systematiskt och lagtekniskt hänseende fär en uppbyggnad som gör den lätt att
förstå och tillämpa.

Såväl KL:s som KLförslagels systemalik kan, något som
kommittén själv konstaterar, kritiseras frän den synpunkten alt reglerna om
mindre konkurser blir svårlästa i många fall. Kommittén har under sitt arbeie
prövat olika alternativa lösningar (betänkandet s. 122). Etl av de båda
alternativ som där berörs innebär atl lagen först fullständigt behandlar de
mindre konkurserna och därefter med tillägg och hänvisningar till dessa
bestämmelser reglerar de stora konkurserna. Alternativet har avvisats av
kommittén och även jag anser atl detta alternativ i alltför stor utsträckning
är behäftat med samma principiella brister som nu gällande KL.

Del andra alternativet innebär atl de båda konkursformerna
regleras gemensamt i sä slor utsträckning som möjligl. Även detta alternativ
har kommittén avvisat. Kommittén motiverar sill ställningstagande med bl.a. all
olikheterna mellan de båda regelsystemen är så stora att en integrering av
systemen inle kan åstadkommas ulan atl lagtexten blir än mer svåröverskådlig.
En mer eller mindre fullständig reglering av de båda konkursformerna anser
kommittén skulle komma all medföra en dubblering av många bestämmelser, vilket
inte skulle göra lagtexten klarare.

Det finns i detta sammanhang anledning atl ytterligare
något beröra de

mindre konkurserna. Före 1979 års reform innehöll KL bara etl alternativ

lill det ordinära förfarandet, nämligen de s.k. ursprungliga fattigkonkur

serna. Dessa fatiigkonkurser handlades så alt konkursdomaren vid gälde

närens bouppteckningsed konstaterade att boet saknade tillräckliga till

gångar och därefter avskrev konkursen. Någol konkursförfarande i egent

lig mening var del inte frågan om. 98

De mindre konkurserna däremot utgör en förenklad form för
handlägg- Prop. 1986/87:90 ning av konkurs. Även i s.k. lillgängslösa mindre
konkurser utses en förvaltare, som har alt bl.a. utreda om förutsättningar för
atl väcka ålervinningstalan föreligger eller om det finns anledning atl anta
atl gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förfarande. 1 de mindre
konkurser som inte avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar sker en
avveckling av boet i former som företer stora principiella likheter med
avvecklingen av en ordinär konkurs. Parallellitelen mellan de båda
konkursformerna ökade således markant efter 1979 års reform.

En grundläggande tanke vid 1979 års reform var atl de
mindre konkurserna inle skulle regleras lika ingående som de ordinära
konkurserna. Inle heller skulle vissa av de mer eller mindre svårhanterliga
förfarandereglerna tillämpas i de mindre konkurserna. Handläggningsformen
mindre konkurs har i de flesta avseenden befunnits vara praktisk och fullt
ändamålsenlig. Som exempel pä del nu sagda kan nämnas formen för alt göra en
fordran gällande i konkursen och utdelningsförfarandet, där en formlös prövning
av utdelningsförslaget har ersatt det mer omständliga förfarandet i ordinär
konkurs med klandertalan. I andra avseenden har däremot den förenklade regleringen
inneburit atl del för de mindre konkurserna saknas regler som i och för sig
måste anses behövliga.

Enligt de uppgifter som kommittén redovisar i sitt
belänkande (s. 118) handlades under åren närmast efter reformen ungefär 20 % av
samtliga konkurser som ordinär konkurs. Endast i drygt 10 % av dessa förekom
utdelning lill de oprioriterade fordringsägarna. I mindre konkurser torde det
endast i undantagsfall förekomma att oprioriterade fordringar erhåller någon
utdelning. Detta tyder på alt del endast i drygt 2 % av alla konkurser
förekommer atl andra än prioriterade fordringsägare erhåller utdelning. Del år
i praktiken inle sällan sä all konkursdomarna i tveksamma fall föredrar alt
välja handläggningsformen mindre konkurs för att senare, om del visar sig all
konkursen rätteligen bör handläggas som ordinär konkurs, kunna övergå till den
handläggningsformen. Över lag visar utvecklingen atl handläggningsformen mindre
konkurs används i allt slörre utsträckning. Mellan åren 1983 och 1984 sjönk
antalet ordinära konkurser frän ungefär 20% till drygt 10 % av alla konkurser.
Frän konkursdomaren vid Stockholms tingsrätt har inhämtats atl
handläggningsformen ordinär konkurs där används i princip endast när ell
bevakningsförfarande av nägon anledning behövs.

En annan erfarenhet är att de mindre konkurser vari
utdelning förekommer normalt sett inle är avslutade inom ell halvt år, något
som man vid 1979 års reform trodde skulle kunna ske regelmässigt. Tillgängliga
uppgifter lyder i stället på att del endast i undantagsfall förekommer all
sådana konkurser avslutas inom den tiden. Del är vidare inle ovanligt all konkurser
med omfattande tillgångar handläggs som mindre konkurser. Etl av skälen för all
särreglera de mindre konkurserna har alltså kommit atl föriora i betydelse. För
fall då en omfattande konkurs handläggs som mindre konkurs kan ju vidare
nuvarande terminologi sägas vara rent språkligt sett missvisande Gfr LU
1984/85:26).

Elt intryck av såväl KL:s som KLförslagels systematiska
uppbyggnad 99

är
alt det inte finns någon egentlig samordning mellan de olika regelsysle- Prop.
1986/87:90 men. Trots att den sakliga skillnaden mellan de båda
konkursformernas handläggningsregler - fränsett bevaknings- och
anmärkningsförfarandel -borde vara liten uppvisar regelsystemen stora
olikheter. Det måste anses vara en angelägen uppgift atl i samband med arbetet
med en ny konkurslag undersöka i vad män del går alt komma lill rätta med denna
bristande samordning. Det är därvid naturiigt atl pröva om inte skiljelinjen
mellan ordinär och mindre konkurs skulle kunna slopas.

Vid
1979 års reform utgick man frän att en sädan skiljelinje borde upprätthällas
mellan konkurser där bevakning av fordringarna är nödvändig och konkurser där
utredningen av boet kan genomföras utan etl bevaknings- och
anmärkningsförfarande. I de mindre konkurserna förekommer i dag inget
bevakningsförfarande. Borgenärerna förutsätts i stället göra sina fordringar
gällande formlöst. Kommittén har ansett atl det saknas bärande skäl för att i
ordinär konkurs frångå den gällande ordningen. Kommittén har dock föreslagit
vissa undantag från bevakningsskyldigheten och från skyldigheten för
förvaltaren att framställa anmärkning mot en bevakad fordran.

Nuvarande
bevaknings- och anmärkningsförfarande syftar till atl inom konkursens ram
förhållandevis snabbi och säkert få klarlagt vilka fordringar som är
berättigade till utdelning och i vilken inbördes ordning de skall ges rätt till
betalning. Snabbheten befordras främst av kravel på aktivitet från
borgenärernas sida genom bevakning av fordringarna. De uppställda tidsfristerna
för olika led i förfarandet verkar i samma riktning. Genom bevakningskravet
underlättas förvaltarens utredning av konkursgäldenärens skulder, vilket ger
elt säkrare förfarande. Genom anmärkningsförfarandet och möjligheten att i
direkt anslutning lill delta få en tvistig fordran prövad av konkursdomslolen
ges ytterligare garantier för all blivande Uldelningsförslag bygger på
tillförlitliga grunder. Sammantagna ger de olika momenten i bevaknings- och anmärkningsförfarandet
en viss stadga åt denna del av konkursutredningen.

Enligt
min mening är del uppenbart att möjligheten att anordna etl
bevakningsförfarande måste finnas kvar i vissa fall om de opriorilerade
fordringarna kan förväntas erhålla utdelning i konkursen. De opriorilerade
fordringsägarna kan inte på samma sätt som de förmänsberättigade antas bli
kända utan bevakning.

Den
omständigheten all etl bevakningsförfarande kan behövas i en del konkurser
innebär emellertid inte all man ocksä mäste ha skilda syslem för sädana
konkurser där bevakning skall äga rum och övriga konkurser. Enligt min mening
bör behovet av ett bevakningsförfarande kunna tillgodoses inom ramen för ell
enhetligt konkursförfarande. Delta förutsätter dock i åtskilliga fall där regleringen
nu är olika för ordinära och mindre konkurser atl de nuvarande reglerna ändras
sä alt de passar i etl enhetligt förfarande. I andra fall kan en särreglering
fortfarande behövas. Dessa är dock inle sä mänga all de ensamma motiverar all
man behäller systemet med tvä skilda förfaranden.

En
enhetlig handläggningsform skulle föra med sig all den nya konkurs

lagen blir mer lättillgänglig än både KL och KLförslagel. Relativt omfat- 100

lande
förfallningsmässiga förenklingar skulle vidare vinnas ulan all regle- Prop.
1986/87:90 ringen behöver föriora i klarhet och exakthet. En enhetlig
handläggnings-form skulle ocksä förenkla fillämpningen av konkurslagen
samfidigl som terminologin pä området skulle bli mer rättvisande.

Under
departemenlsbehandlingen av KLförslagel har frågan om en samordning av de
nuvarande konkursformerna i olika sammanhang diskuterats mellan företrädare för
justitiedepartementet och företrädare för konkurs-förvallarna och
tillsynsmyndigheterna. Tanken på en sådan sammanslagning har därvid över lag
mött ett positivt gensvar.

Etl
enhetligt förfarande bör med utgångspunkt i det sagda kunna utformas på
följande sätt. 1 samband med konkursbeslulel utses en förvaltare och tidpunkten
för etl edgångssammanlräde fastslälls. Vid detta sammanträde skall del
föreligga en bouppteckning som anger boets tillgångar och skulder med angivande
av borgenärerna.

I
normalfallet beslutas om den fortsatta handläggningen först efter det att
gäldenären har beedigat bouppteckningen. Är tillgångarna otillräckliga, bör
konkursen avskrivas snarast möjligt. Om del däremot finns tillgångar av den
omfattningen att konkurskostnaderna och boets skulder kan betalas, skall
handläggningen av konkursen fortsättas, tillgångarna avvecklas och
utdelningsförslag upprättas. Normalt sett bör det i ett enhetligt konkursförfarande
ocksä vid detta tillfälle beslutas om huruvida bevakningsförfarande skall äga
rum. Om ett sådant förfarande bedöms vara onödigt, kan konkursen i
fortsättningen handläggas på i huvudsak samma sätt som en mindre
lillgängskonkurs handläggs i dag. Om däremot bevakningsförfarande behövs,
beslutas om detta och om den tid inom vilken bevakning skall göras. 1 del
fallet beslutas dä ocksä om den tid inom vilken anmärkning mot en inkommen
bevakning måste framställas samt tidpunkten för föriikningssammanträdet. I allt
väsentligt bör i övrigl gälla de regler om bevakning och anmärkning som i dag
gäller för ordinär konkurs.

Del
bör inte uppställas nägot hinder mot att del redan vid konkursuibrot-lel fallas
beslut om all bevakning skal! äga rum, om det slår klart att
bevakningsförfarande behövs, Inle heller bör det uppställas något hinder mol
alt del senare under konkursen beslutas atl bevakningsförfarande skall inledas,
om det exempelvis visar sig atl nya tillgångar blivit tillgängliga för
utdelning. Om nya tillgångar uppenbaras efter det alt konkursen har avslutats,
skall efterutdelning normalt äga rum. Situationen kan då vara den all de
opriorilerade fordringarna kan antas komma i fräga för utdelning. Även om denna
situation kan länkas uppkomma endast i rena undantagsfall, bör del inle
uppställas något hinder mot all elt bevakningsförfarande då genomförs.
Institutet efterbevakning förutsätter däremot atl bevakningsförfarande tidigare
har ägt rum.

I
fråga om valet av handläggningsform uttalade den dåvarande departementschefen
i den av riksdagen senare avslagna prop. 1975/76:210 (s. 145) bl.a. följande.

Generellt
kan sägas alt det är betydligt lättare för den som utreder boet all fä fram
uppgifter om sädana fordringar som är förenade med förmånsrätt än om
opriorilerade fordringar. Förmänsrätten är nämligen nästan alltid anknuten till
ell utåt markerat förhällande mellan gäldenär och borgenär.

Genom
att ta hand om gäldenärens bokföring och affärskorrespondens kan Prop.
1986/87:90 förvaltaren få en ganska god bild av vilka fordringar som finns mot
gäldenären. Man kan emellertid inte bortse frän att det finns fall där
gäldenären inle är samarbetsvillig och där en förvaltare kan stöta på
svårigheter alt få fram uppgifter om opriorilerade fordringar. Del kan ocksä
vara sä att borgenärens fordran ännu inte är förfallen lill betalning och all
borgenären inle hör av sig. Om den enklare handläggningsformen används även när
opriorilerade fordringar kan ge utdelning, kan därför fördelarna med etl slopat
bevakningssystem uppvägas av atl förvaltaren får ett alltför betydande
merarbete. De utredningstekniska svårigheter som kan vara förenade med de
oprioriterade fordringarna bör enligt min mening beaktas på del viset att den
enklare handläggningsformen i princip begränsas lill fall där utdelning kan
beräknas ske endast för prioriterade fordringar eller där någon utdelning över
huvud taget inle är aktuell. Undantag från denna princip bör göras endast om
del är helt klart att borgenärskreisen är ytterst begränsad och några andra
komplikattoner inte finns.

I
prop. 1978/79:105 uttalade den dåvarande departementschefen alt han anslöt sig
lill vad som hade anförts i den tidigare propositionen när del gällde grunderna
för valet av handläggningsform.

Även
om man överger den nuvarande formella uppdelningen på tvä handläggningsformer,
torde de nyss redovisade uttalandena ändå ha sin aktualitet. I det system som
jag tänker mig kommer de därvid att utgöra riktlinjer vid bedömningen av om ell
bevakningsförfarande bör anordnas eller inle.

Sammanfattningsvis
förordar jag alltså alt den nya konkurslagen utformas med utgångspunkt i atl
de båda nuvarande handläggningsformerna slås samman lill en enda och att de
skillnader i fråga om handläggningen av olika konkurser som bör gälla i stället
beaktas inom ramen för etl sådant enhetligt förfarande.

Lagrådet
har i sitt yttrande diskuterat förslaget om elt enhetligt förfarande och
påpekat bl.a. atl nägon formlig remissbehandling inle har skett. Enligt
lagrådet motvägs emellertid detta av all diskussioner i olika sammanhang förts
mellan företrädare för justitiedepartementet och för konkursförvaltare och
tillsynsmyndigheter och att tanken på en sammanslagning därvid mött etl
positivt gensvar. Lagrådet har vid sin granskning funnit förslaget hållbart och
godtagit konstruktionen med ell enhetligt konkursförfarande.

Jag
övergår nu till att redogöra för vad ett enhetligt förfarande kommer att
innebära pä ytterligare några viktiga punkter.

2.2.2
Förordnande av förvaltare

Enligt
45 8 KL skall då konkurs uppstått konkursdomaren, sedan han hört

tillsynsmyndigheten, ulan dröjsmål utse en inlerimsförvaltare för liden

fram till första borgenärssammanträdei eller till dess en annan förvaltare

som utsetts har tillträtt. Vid del första borgenärssammanträdet skall kon

kursdomaren enligt 46 8 KL utse en slutlig förvaltare efter hörande av

tillsynsmyndigheten och närvarande borgenärer.

Om konkursen skall handläggas som mindre konkurs, gäller enligt 102

185 a 8 KL att
konkursdomaren efter hörande av ttllsynsmyndighelen Prop. 1986/87:90 genast
skal) utse en förvaltare. Inlerimsförvaltare förekommer alltså inle i mindre
konkurser.

Kommittén
föreslär inle någon ändring i dessa hänseenden (2 kap. 24 och 25 8§ samt 7 kap.
3 § KLförslagel).

Bestämmelserna
om utseende av förvaltare i ordinär konkurs härrör från den tiden då
borgenärskollektivel utsåg förvaltare. I dag är del konkursdomaren som utser
även den sluilige förvaltaren, låt vara all borgenärerna har tillfälle att
framföra sina synpunkter på förvaliarvaiel. Eftersom förvaltarens insatser i
konkursens inledningtskede är särskilt omfattande och betydelsefulla torde
normalt gälla atl endast myckel tungt vägande skäl kan föranleda att
konkursdomaren utser annan än interimsförvaltaren till slutlig förvaltare (jfr
prop. 1978/79:105 s. 160). Borgenärernas möjligheter atl vid första
borgenärssammanirädei få en annan förvaltare utsedd torde alltså vara
begränsade. Man kan utgå frän alt i praktiken endast sällan andra skäl än
sådana som enligt 80 § KL (7 kap. 8 8 KLförslagel) motiverar att förvaltare
entledigas kan föranleda att konkursdomaren utser annan än interimsförvaltaren
lill slutlig förvaltare. En borgenär är berättigad att när som helst under
konkursen framföra begäran om byte av förvaltare. Del torde därför inle
innebära någon större saklig förändring om del nuvarande systemet för utseende
av förvaltare i ordinär konkurs slopas och ersätts med den ordning som i dag
gäller för mindre konkurs, nämligen att konkursdomaren/rätten så snart som
möjligl efter konkursbeslulel utser slutlig förvaltare efter atl ha hört
tillsynsmyndigheten.

Efter
1979 års reform utses förvaltaren ur en begränsad krets av personer. Del måste
med fog kunna antas atl de personer som kan komma i fräga är sä förtrogna med
regelsystemet all de självmant upplyser för rätten om del finns något
förhållande som medför att de senare kan diskvalificeras från
förvallaruppdragel. Enligt vad jag har inhämtat händer del inle sällan att
tillfrågade personer avböjer atl åta sig uppdrag som förvaltare med hänvisning
till bl.a. jävsförhällanden. Risken för atl en borgenär senare kan ha några
avgörande invändningar mot förvaliarvaiel torde därför vara liten.

Jag
förordar sålunda att institutet inlerimsförvaltare utmönstras ur KL och att
förvaltare utses i alla konkurser på det sätt som i dag sker i mindre
konkurser.

2.2.3
Borgenärssammanträde m.m.

1
samband med 1979 års reform avskaffades borgenärernas rätt att besluta i frågor
med anknytning lill konkursförvallningen nästan hell. Samtidigt upphävdes 8
kap. KL, som handlade om borgenårssammanlräden. Några allmänna regler om
borgenärssammanträden finns därefter inte i KL.

Uttrycket
borgenärssammanlräde förekommer emellertid fortfarande på

en del ställen i KL. I ordinär konkurs skall gäldenären vid del första borge

närssammanträdei beediga bouppteckningen. Vid samma sammanlräde

skall den sluilige förvaltaren utses. Kvarvarande tvistefrågor som har

uppkommit genom anmärkning mot bevakning handläggs vid ett borge- 103

närssammanlräde. varvid
konkursdomaren skall försöka förlika parterna. Prop. 1986/87:90 Slutligen
skall borgenärerna vid ackord i konkurs rösta om gäldenärens ackordsförslag vid
etl borgenärssammanlräde.

I
bestämmelserna om mindre konkurs används inte benämningen borgenärssammanlräde.
Edgången fullgörs i mindre konkurs vid ell s.k. edgångssammanlräde .

Vid
en samordning av reglerna för ordinär och mindre konkurs bör begreppet
borgenärssammanträde utmönstras ur KL. Beteckningen "första borgenärssammanträde"
bör därvid lämpligen ersättas med "edgångssammanträde". Del
sammanträde som konkursdomaren leder för all söka förlika parterna efter det
atl anmärkning har framställts mot en bevakad fordran bör betecknas
"förlikningssammanlräde". Redan i dag används denna beteckning
allmänt för delta sammanträde. Borgenärssammanirädei för prövning av
ackordsförlag bör lämpligen betecknas "sammanlräde för prövning av
ackordsförslag".

2.2.4
Utsättande av edgångssammanträde

I
ordinär konkurs skall konkursdomaren enligt 19 8 KL genast vid konkursbeslulel
bestämma när del första borgenärssammanträdei skall äga rum. Uppgift om
tidpunkten skall tas in i kungörelsen om konkursbeslulel. Sammanträdet skall
äga rum tidigast tre och senast fem veckor frän dagen för konkursbeslutet, men
kan också hällas senare om del är nödvändigt med hänsyn lill boets omfattning
och beskaffenhet. Förvaltaren skall enligt 53 8 andra stycket ge in
bouppteckningen lill konkursdomaren inom en vecka från dagen för
konkursbeslulel. Konkursdomaren skall utfärda kallelser till sammanträdet och
särskilt kalla bl.a. alla kända borgenärer i konkursen (18 § KF). Gäldenärens
edgångsskyldighet skall enligt 92 § KL fullgöras vid första
borgenärssammanträdei. Vid del sammanträdet skall vidare slutlig förvaltare
utses.

I
mindre konkurs skall enligt 185 d 8 första slyckel KL gäldenären kallas till
etl särskilt edgångssammanlräde så snart bouppteckningen har kommit in. Denna
skall inges i princip senast en månad frän konkursbeslulel (185 b 8 Qärde
slyckel). Vid sammanträdet skall gäldenären beediga bouppteckningen. Av
borgenärerna är del endast den som har ansökt om konkursen som kallas till
sammanträdel (25 8 KF).

Kommittén
föreslår inle några sakliga ändringar i nu angivna hänseenden (2 kap. 24 8 och
6 kap. 4 8 KLförslagel).

I
etl enhetligt konkursförfarande måste de nu berörda reglerna samordnas. I och
med atl interimsförvallarinslitutel föreslås slopat ligger det närmast fill
hands att anknyta lill del förfarande som i dag tillämpas i mindre konkurs. För
detta talar ocksä atl förfarandet i de lillgängslösa konkurserna inle bör göras
mer omständligt än nödvändigt.

I
enlighet härmed bör följande gälla. Rätten bestämmer i samband med
konkursbeslutet tidpunkten för edgängssammanträdet. Den sålunda bestämda tidpunkten
skall tas in i kungörelsen om konkursbeslutet.

Under
remissbehandlingen har från flera håll anmärkts atl bouppteck

ningarna i dag till följd av all liden befunnits vara för snålt tilltagen kan 104

komma in
så sent som i samband med all borgenärssammanirädei äger Prop. 1986/87:90
rum. Del är angelägel atl förvaltaren ges lid alt utreda boel bl.a. för all få
fram underiag för bedömningen av om ell bevakningsförfarande skall äga rum
eller inte. Enligt min mening bör därför sammanträdet äga rum tidigast en och
senast två månader efter konkursbeslulel.

I likhet med vad som i dag gäller om första
borgenärssammanträdet i ordinär konkurs bör rälien, om del är nödvändigt med
hänsyn till konkursboels omfattning och beskaffenhet, kunna besluta alt edgångssammanträdel
skall hällas senare än tvä månader efter konkursbeslulel.

Till edgångssammanträdel behöver enligt min mening i
förekommande fall endast den borgenär som har ansökt om konkursen kallas
särskilt. Övriga borgenärer kallas genom alt uppgift om tidpunkten för
edgängssammanträdet förs in i kungörelsen om konkursbeslulel med en erinran om
all kungörelsen i detta avseende gäller som kallelse lill sammanträdet. Eftersom
del vid edgångssammanträdel inle kan fatlas några andra beslut av avgörande betydelse
än eventuellt beslut om avskrivning av konkursen, bör den föreslagna ordningen
inle medföra all borgenärernas intressen åsidosätts.

2.2.5 Avskrivning av konkurs

Reglerna om avskrivning av ordinär konkurs pä grund av
otillräckliga tillgångar finns i 186 § KL. Om förvaltaren upptäcker att boets
tillgångar inte räcker till för betalning av konkurskostnaderna och
konkursboets skulder (massaskulder), skall han anmäla del till konkursdomaren.
Han skall samtidigt avge redovisning för sin förvaltning. Konkursdomaren skall,
efter alt ha hört tillsynsmyndigheten, bedöma om del föreligger grund för
anlagande atl tillgångarna är så otillräckliga som förvaltaren har anmält.
Befinnes det vara fallet, skall konkursdomaren utfärda en kungörelse och
uppmana borgenärerna och gäldenären alt inom en månad visa all ytteriigare
tillgångar finns. Om ingen ny tillgäng blir känd inom den angivna liden, skall
konkursdomaren besluta om avskrivning av konkursen. Del saknas bestämmelser om
hur del skall förfaras med boets egendom efter avskrivningsbeslutei. Del anses
emellertid att uppkomna konkurskostnader och skulder skall betalas av boets
egendom och all eventuellt överskott skall återställas lill gäldenären.

Bestämmelserna om avskrivning av mindre konkurs finns i
185 d 8 KL. Om konkursdomaren efter hörande av förvaltaren finner atl
tillgångarna inle förslår lill betalning av konkurskostnaderna och boets
skulder, skall konkursdomaren besluta om avskrivning av konkursen. Beslut härom
fär i princip inle meddelas förrän bouppteckningen har beedigats och inle förrån
förvallarberällelse har upprättats. Konkursen får dock avskrivas ulan all
edgång ägt rum om del möter hinder mol all bouppieckningsed avläggs och det
saknas anledning all anta all del vid edgången skulle komma fram ytterligare
tillgångar. Redovisning avges lill tillsynsmyndigheten. Om del finns kvar
egendom sedan kostnaderna har betalts, skall den återställas till gäldenären.

I KLförslagel har bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med 105

del sagda tagits upp i 10
kap. 20 8 (stor konkurs) och 14 kap. 8 8 (mindre Prop. 1986/87:90 konkurs).

Allmänt
sett utgör reglerna om avskrivning av konkurs några av konkurslagens mest
tillämpade bestämmelser. Ett beslut om avskrivning av konkurs aktualiserar
typiskt sett likartade frågor oavsett grunden för avskrivningsbeslutet. Frågor
som hur de uppkomna konkurskostnaderna och skulderna skall betalas och hur del
skall förfaras med eventuellt resterande egendom ulgör exempel pä detta.

Det
enhetliga förfarandet påkallar vissa sakliga ändringar av avskrivningsreglerna.
Reglerna om avskrivning av ordinär konkurs mäste vidare anpassas till atl
institutet inlerimsförvaltare föreslås slopat. Dessutom måste en eventuell
skiljelinje mellan de båda avskrivningsförfarandena dras på etl nytt sätt,
eftersom uppdelningen i ordinär och mindre konkurs inte kvarstår.

1
186 8 KL (10 kap. 20 § KLförslagel) finns för närvarande bestämmelser om hur
man skall förfara om konkursförvaltaren i en ordinär konkurs bedömer alt boets
tillgångar inte räcker lill betalning av konkurskostnaderna och
massaskulderna. Reglerna innebär bl.a. atl förvaltarens anmälan om detta skall
kungöras och borgenärerna beredas tillfälle all påvisa ytterligare egendom. Del
praktiska behovet av dessa regler minskade i samband med att den tidigare
möjligheten för en borgenär all hindra avskrivning genom att ställa säkerhet
för konkurskostnaderna slopades vid 1979 års konkursreform. En förfrågan hos
konkursdomarna vid de tre största tingsrätterna i landet visar alt det där inle
vid något tillfälle efter reformens ikraftträdande har förekommit all en
borgenär eller någon annan har påvisat ytteriigare egendom. Del synes därför
som om detta speciella förfarande bör kunna slopas. Visar del sig senare all
ytterligare egendom finns får antingen efterutdelning äga rum eller evenluelll
en ny konkurs inledas.

Jag
föreslär därför alt det utbyggda avskrivningsförfarandet enligt 186 8 KL slopas
och atl del förfarande som i dag tillämpas i mindre konkurser skall gälla för
alla konkurser. Som en följd härav kommer möjligheten att avskriva en konkurs
trots atl gäldenären eller annan inte har beedigat bouppteckningen atl finnas i
alla konkurser. Vidare kommer reglerna om betalning av konkurskosinader och
massaskulder att gälla i alla konkurser, liksom reglerna om hur det skall
förfaras med eventuellt återstående egendom. Enligt mitt förslag bör
återstående egendom noimalt sett formlöst överlämnas lill bäst prioriterad
borgenär. Jag får angående denna fråga hänvisa lill vad som anförs i det
följande (avsnitt 2.7.1).

2.2.6
Utdelningsförfarandet

I KL
är uldelningsförfarandena i de båda olika konkursformerna utfor

made på skilda sätt. I ordinär konkurs upprättar förvaltaren etl uldelnings

förslag. I förslaget skall las upp de fordringar som har bevakats och som

kommer i fråga för utdelning i konkursen. Förvaltaren kungör all förslaget

har upprättats och anger den tidpunkt från vilken förslaget finns tillgängligt

för granskning. Den som vill klandra utdelningsförslaget skall anmäla detta 106

hos
konkursdomaren inom trettio dagar från del förslaget först var tillgäng- Prop.
1986/87:90 ligt för granskning enligt kungörelsen. Del finns särskilda
bestämmelser om handläggningen av dessa klandermål. Bifalls klandertalan,
brukar utdelningsförslagel återförvisas lill förvaltaren. Om klander inte
väcks eller om väckt klandertalan har ogillats genom ett lagakraftvunnet
beslut, anses utdelningsförslagel fastställt.

I
mäl om klander av uldelningsförslag kan del i princip aldrig bli fråga om alt
pröva en fordran som har bevakats i konkursen. Frågan huruvida en fordran skall
läggas lill grund för utdelning är då normall redan avgjord. Vid efterbevakning
kan emellertid inträffa all frågan inte är avgjord när utdelningsförslagel
upprättas. Medel får då tills vidare avsättas för fordringen. Sker
efterbevakning sedan utdelningsförslagel kungjorts, har fordringen inle rätt
lill utdelning ur de medel som fördelas genom det kungjorda förslaget.
Borgenären har emellertid visst företräde till medel som fördelas i ell senare
uldelningsförslag, l.ex. lill följd av atl nya tillgångar påträffats.

Också
i en mindre konkurs skall förvaltaren upprätta etl uldelningsförslag.
Förslaget skall ges in till konkursdomaren. Konkursdomaren skall kungöra att
förslaget har upprättats. Den som anser att utdelningsförslagel innehåller
någon felaktighet har all hos konkursdomaren framföra invändning mot
förslaget. Konkursdomaren prövar en sådan invändning, men prövar också att
förslaget inte på nägot annal sätt innehåller fel eller brister som inverkar på
någons rält. Konkursdomaren kan sedan välja mellan alt själv ändra förslaget
och atl återförvisa det lill förvaltaren. Konkursdomarens prövning av
invändningen kan ocksä leda till att han beslutar all fastställa förslaget.
Invändning mäste framställas inom två veckor räknat från del att kungörelsen
utfärdades. Normall är del först i samband med prövningen av
utdelningsförslagel som det blir aktuellt för konkursdomaren all materiellt
pröva en fordran eller förmånsrätt som har gjorts gällande i konkursen.
Konkursdomarens beslut kan överklagas.

Det
fär anses något oklart om i mindre konkurs en borgenär vars fordran inte har
tagits upp i utdelningsförslaget därför att den var okänd för förvaltaren när
förslaget upprättades kan göra den gällande genom invändning mol förslaget med
yrkande atl fordringen skall tas upp i detta. Frågan är inte reglerad i KL, som
ju när del gäller förfarandet i mindre konkurser bygger på atl de fordringar
som kan komma i fråga för utdelning är kända för förvaltaren, antingen genom
dennes egna efterforskningar eller pä grund av en anmälan av borgenären. I
avsaknad av särskild reglering torde man få utgå från atl en borgenär kan göra
gällande en ny fordran genom invändning mol ett utdelningsförslag.

Av
del sagda framgår atl skillnaderna mellan de båda uldelningsförfarandena
främst hänför sig lill frågan vad faslslällelseprövningen skall omfatta. I
övrigt är skillnaderna inte särskilt stora sakligt sett.

Det enklare
utdelningsförfarandet i mindre konkurs har fungerat väl. En

svaghet får sägas vara att man riskerar att underiaget för konkursdomarens

prövning kan vara bristfälligt, eftersom del saknas formell möjlighet all

hålla förhandling. Om förfarandet kompletteras med en sådan möjlighet,

bör enligt min mening förfarandet i mindre konkurser med fördel kunna

läggas lill grund för ett enhetligt uldelningsförfarande. Jag förordar alt så 107

sker.
Utdelningsförfarandet i ordinär konkurs bör emellertid tjäna som förebild så
lill vida all om bevakningsförfarande har anordnats, en fordran inle fär göras
gällande genom invändning mot ell uldelningsförslag. Beträffande rätten alt
göra gällande en fordran efter konkursens slut återkommer jag i det följande
(avsnitt 2.6.3.2).

Prop. 1986/87:90

2.3
Konkursdomaren

Mitt förslag: Konkursdomarinsiilutionen slopas och ersätts
med konkursdomslolen, dvs. tingsrätten, som sädan.

Kommittéförslaget överensstämmer med mitt förslag
(betänkandet SOU 1983:24 s. 136-139).

Remissinstanserna tillstyrker allmänt förslaget
(remissammanställning I s. 25-28).

Skälen för
mitt förslag: Det har sedan lång tid i olika sammanhang framförts förslag om
atl konkursdomarinsiilutionen bör avskaffas och ersättas av konkursdomstolen
som sädan. Kommittén har föreslagit en sädan ordning och förslaget har utan
undanlag tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

Konkurslagskommitlén
har i betänkandet utförligt redogjort för konkursdomarens nuvarande uppgifter
och de effekter som den föreslagna förändringen kan tänkas medföra. Jag får i
den delen i huvudsak hänvisa till betänkandet. Jag vill dock här sårskilt nämna
att den föreslagna ordningen möjliggör att gäldenären omedelbart kan kallas
till en förhandling för prövning av en borgenärs konkursansökan. Gäldenären
behöver därmed inte som i dag delges först ansökningshandlingen och sedan, om
han inle medger ansökningen, kallelse lill förhandlingen. Ell slopande av konkursdomarinsiilutionen
öppnar ocksä möjlighet till förenkling av reglerna för handläggningen av sädana
särskilda frågor som i dag hänskjuls till rätlens prövning.

Mot
bakgrund av det anförda ansluter jag mig till förslaget om avskaffande av
konkursdomarinsiilutionen.

Jag vill i
detta sammanhang vidare framhålla atl ell avskaffande av
konkursdomarinsttlutionen inte bör medföra någon egentlig ändring av
fingsrätlernas befattning med konkursärenden. Rällens uppgifter i
kon-kursförfarandel gör atl en särskild uppsikt över konkursernas handläggning
fortfarande är önskvärd. Den nu gällande förordningen (1979:802) om dagbok och
akter i konkurs- och ackordsärenden bör behällas i huvudsak oförändrad.

108

2.4
Förvaltning och tillsyn

2.4.1 Förvaltarens och tillsynsmyndighetens funktioner

Prop. 1986/87:90

Mitt
förslag: Förvaltaren ges möjlighet att ta hänsyn lill andra vikliga intressen
än borgenärsintressel. Jag föreslår vidare all del införs en skyldighet för
förvaltaren att i viktigare förvaltningsfrågor höra tillsynsmyndigheten. Jag
föreslär ocksä atl del i sekretesslagen (1980:100) införs regler om sekretess
hos ttllsynsmyndighelen.

Kommittén föreslär inle några ändringar av gällande
ordning för förvaltning och tillsyn.

Remissinstanserna: Frågorna har berörts av
riksskatteverkel (RSV) och flera kronofogdemyndigheter, vilka kritiserar
nuvarande former för tillsyn över konkursförvallningen (remissammanställning I
s. 84-94).

Skälen för
mitt förslag: Vid 1979 års reform infördes vikliga nyheter rörande
konkursförvaltningen och tillsynen därav. Dessa nyheter innebar i korthet
följande. Förvaltarens ställning i konkursförvaltningen stärktes avsevärt. Till
konkursförvaltare fär numera utses endast personer som uppfyller myckel högt
ställda krav på kunskap och erfarenhet. I praktiken blir del oftast fräga om
all utse en advokat med speciell inriktning på konkursförvallning. Rättens
ombudsman, som tidigare utövade tillsynen över konkursförvallningen,
avskaffades och ersattes av en särskild tillsynsmyndighet, som organisatoriskt
knöts till vissa kronofogdemyndigheter. Borgenärskollektivel fränlogs
befogenheten all utöva något bestämmande inflytande pä förvaliarvaiel och
konkursförvallningen. Förvaltaren fattar numera självständigt alla beslut, låt
vara all han är skyldig all höra berörda borgenärer innan vissa för dem
betydelsefulla förvallningsåtgärder vidtas.

Inle
heller tillsynsmyndigheten har normall nägon befogenhet att påverka
konkursförvaltningen. Tillsynsmyndigheten skall visserligen under förvaltningen
tillse all avvecklingen av konkursboet inle onödigt fördröjs och all konkursen
avslutas snarast möjligt. Tillsynen avses emellertid främst vara en
efierhandsgranskning av de av förvaltaren utförda förvaliningsål-gärderna. Det
antogs vid tillkomsten av 1979 års ändringar atl tillsynsmyndighetens rätt all
yttra sig över förvaltarens arvodesräkning skulle bli ett viktigt inslag i
tillsynsfunktionen.

Kommittén har inte sett det som sin uppgift atl i sak
ompröva de reformer som föranlells av kommitténs tidigare arbeie och har inle
gäll in på de grundläggande principerna för regleringen av förvaltningen och
fillsynen. Kommittén har dock (betänkandet SOU 1983:24 s. 289-291) -ulan att
föreslå någon lagändring - redovisat sin syn på några av de frågor som
förvaltarna numera allt oftare ställs inför, exempelvis frågor med anknytning
lill sysselsättning, regionalpolitik och bekämpning av den ekonomiska
brottsligheten.

De flesta remissinstanserna har inle heller berört frågor
med anknytning lill förvaltningen och tillsynen. Emellertid har RSV och nästan
alla de

109

kronofogdemyndigheter som
yttrat sig över kommitténs förslag framfört Prop. 1986/87:90 kritik av den
nu gällande ordningen. Kritiken tar främst sikte på tillsynsfunktionen. Såväl
tillsynens innehåll som formerna för tillsynsarbetet kritiseras.

Kritiken
kan kort sammanfallas så all tillsynen, som ju är avsedd alt vara en efterhandskonlroll,
inle kan fä etl meningsfullt innehåll om inte tillsynsmyndigheterna ges slörre
möjligheter till insyn i förvaltningen redan under konkursen. De kritiska
remissinstanserna menar vidare atl tillsynsmyndigheten har svårt all bedöma
skälighelen av konkursförvalla-rens arvodesanspråk om myndigheten inle redan
under konkursen får erforderlig inblick i förvaltningen. Kritikerna anser också
all myndigheterna i vissa fall inle kan agera pä elt tillräckligt kraftfullt
sätt och pekar bl.a. pä de bristande resurserna. Elt typfall är när förvaltaren
avser atl vidta en åtgärd som enligt tillsynsmyndighetens uppfattning endast
tillgodoser de rena borgenärsintressena, exempelvis försäljning av boets
tillgångar lill en konkursgäldenären närstående person eller företag eller
beslut om atl lägga ner en av konkursgäldenären driven rörelse. En del
kronofogdemyndigheter efterlyser grundläggande förändringar av det nu gällande
systemet för förvaltning och tillsyn.

Som
jag nämnde inledningsvis har JO i etl beslut den 30 december 1983 (I983:E I,
jfr JO:s ämbelsberättelse 1984/85 s. 325), rubricerat "Kronofogdemyndigheterna
och konkurstillsynen - några iakttagelser och förslag", redovisat
synpunkter på den nu gällande ordningen. Beslutet grundas pä iakttagelser vid inspektioner
som JO har företagit vid flera av tillsynsmyndigheterna. 1 beslutet har JO
behandlat de flesta av de frågor rörande förvaltningen och tillsynen som RSV
och kronofogdemyndigheterna tagit upp i sina remissyttranden.
Sammanfattningsvis anser JO alt regleringen av fillsynen är behäftad med
fundamentala brister. Genom att tillsynen har formen av efierhandsgranskning
berövas tillsynsmyndigheterna möjligheten atl utöva nägon reell tillsyn.
Därtill kommer, enligt JO, all tillsynsmyndigheterna inte har organiserats pä
etl tillfredsställande sätt och de har inte heller fåll tillräckliga resurser
för sina uppgifter.

För
egen del vill jag anföra följande. Förvaltaren har numera en nyckelroll i
konkursförvallningen. Han är ålagd alt utföra en mängd olika uppgifter av både
formell och materiell natur. Många av uppgifterna framgår av olika
författningar, däribland naturligtvis främst KL. Det är emellertid ofrånkomligt
alt förvaltningen inrymmer en mängd frågor av sådan karaktär atl de svårligen
låter sig regleras i lag eller annan författning. Ell exempel på delta är
frågan hur förvaltaren skall förfara när olika borgenärers eller
borgenårsgruppers intressen hamnar i konflikt med varandra. Etl annal exempel
är frågan huruvida förvaltaren bör låta borgenärernas intressen av att få
betalt fä stå tillbaka för arbetslagarnas intressen atl få behålla sina arbeten
och samhällets intresse av att upprätthålla sysselsättningen pä en viss ort.
Härtill kommer rent affärsmässiga bedömningar som lämpar sig dåligt för reglering
i författning eftersom förhållandena är så olika i snart sagt varje konkurs.

Konkurslagskommitlén
och remissinstanserna har beskrivit några av de

situationer dä förvallarna hamnar i sädana intressekonflikter som nyss 11

beskrivits.
Flera remissinstanser menar att del i den nya konkurslagen bör Prop.
1986/87:90 införas regler som kan tjäna förvallarna till vägledning i dessa
situationer.

Som
jag nyss nämnde är det knappast möjligt alt i författning reglera hur
förvaltaren skall förfara i alla de olika situationer som aktualiseras under
konkursen och hur uppkommande intressekonflikter skall lösas. Etl betydande
utrymme måste med nödvändighet alltid lämnas åt förvaltarens eget omdöme.

När
del gäller synen pä förvaltarens uppgifter i konkursen menar jag emellertid all
del finns anledning till en viss omprövning. Gällande rätt (51 8 KL) utgår från
all förvaltarens uppgift är all tillvarata borgenärernas intressen. Han skall
verka för en snabb och för borgenärerna förmånlig avveckling av boel. Hänsynen
lill det rena borgenärsintressel kan vara inskränkt t.ex. genom lagstiftning
lill skydd för de anställda i ell företag. Vid en företagskonkurs är del
sålunda förvaltaren som skall fullgöra de funktioner i sädana hänseenden som
annars åvilar företagsledningen. KL ger emellertid inle förvaltaren formell
möjlighet atl la hänsyn till andra intressen än borgenärsintressel.

Frågan
om förvaltaren skall kunna ta hänsyn även tili andra intressen, t.ex. vikliga
samhällsintressen, har diskuterats i samband med tidigare ■ ändringar i
KL (se prop. 1975:6 s. 114 och 1978/79:105 s. 154), dock ulan att några
uttryckliga ändringar av hittillsvarande ordning med borgenärsintresset som
riktmärke satts i fräga. Jag vill emellertid erinra om att etl av skälen lill
all vissa kronofogdemyndigheter fick uppgiften att vara tillsynsorgan var just
atl bl.a. de speciella samhällsintressena skulle kunna beaklas inom ramen för
konkursförfarandel (prop. 1978/79:105 s. 191).

Jag
har för min del uppfattningen att konkursförvaltningen även i fortsättningen
måste drivas med utgångspunkt i borgenärernas intresse av en snabb avveckling
av boet med elt så bra ekonomiskt resultat som möjligt. Delta bör emellertid
inle hindra alt förvaltaren också måste kunna låta andra hänsyn än del rena borgenärsintressel
spela in. Förvaltaren bör sålunda enligt min mening kunna väga in hänsynen lill
arbetslagarna i ell konkursdrabbat förelag även om detta inte följer av annan
lagstiftning. Förvaltaren bör också kunna beakta intresset av atl sysselsättningen
på en viss ort upprätthälls. Del förekommer inle sällan atl förvaltaren vid
försäljningen av en rörelse erhåller det högsta budet frän någon som
förvaltaren misstänker inte kommer atl driva verksamheten pä ell seriöst säll.
Ibland kan det vara fråga om någon närstående till konkursgäldenären. KL:s
ensidiga inriktning pä all tillgodose borgenärsintressel lämnar, som jag nyss
antydde, formellt sett inte någol utrymme för förvaltaren all vägra acceptera
detta bud. Mol del rena borgenärsintressel slår emellertid ofta de anställdas
och ortens intresse av att få behålla en tryggad sysselsättning. Från del
allmännas sida finns intresset av atl verksamheten i framliden sköts på ett
seriöst sätt.

Kommittén
har uttalat atl förvaltaren i den nyss beskrivna situationen

bör kunna överlåta rörelsen till någon som inle avgett det högsta budet, om

han har mycket starka skäl lill detta. 1 sak delar jag den uppfattningen.

Med nuvarande bestämmelser riskerar emellertid förvaltaren all drabbas

av skadeståndsskyldighel om han vägrar atl godta det högsta budet. Detta 111

är enligt min mening inte tillfredsställande. Jag föreslår
därför atl den Prop. 1986/87:90 grundläggande bestämmelsen om förvaltarens
allmänna åligganden (7 kap. 8 8 i mitt förslag) modifieras så atl förvaltaren
ges befogenhet att ta hänsyn till annal än del rena borgenärsintressel.
Förvaltaren bör sålunda få vidta åtgärder som är ägnade all långsiktigt främja
sysselsättningen. Jag får angående denna fräga ocksä hänvisa till
specialmotiveringen i anslutning lill 7 kap. 8 8. Lagrådet har i sitt yttrande
berört förslaget men lämnat del ulan erinran.

När del sä gäller tillsynsfunktionen vill jag erinra om
att 1979 års reform innebar en genomgripande omläggning av denna. De nya
tillsynsmyndigheterna saknade erfarenhet av denna typ av uppgift. Del är
därför naturligt atl det kan ha tagit tid för såväl förvaltare som
tillsynsmyndigheter atl finna sina roller i den nya organisationen och atl
hitta lämpliga former för samarbetet. Enligt vad jag har inhämtat visar den
senare utvecklingen också all förvaltare och tillsynsmyndigheter i allt slörre
utsträckning gemensamt utarbetat ändamålsenliga former för samarbetet.

Den nya ordningen har varit i kraft sedan den 1 januari
1980. Jag anser atl del är alltför tidigt all nu överväga att pröva nya former
för tillsynen. Skulle man nu genomföra mer genomgripande förändringar kan i
stället befaras all de samarbelsformer som nu håller pä att byggas upp raseras.
Dessutom mäste påpekas att en allmän förstärkning av tillsynsmyndigheternas
ställning inle kan ske annal än på bekostnad av förvallarnas självständighet.
Jag är därför inle beredd all föreslå några mer ingripande förändringar av
regelsystemet. Jag vill dock samtidigt betona att den kritik av den nuvarande
tillsynsfunktionen som framförts av JO, RSV och kronofogdemyndigheterna bör
föranleda atl man med slor uppmärksamhet följer utvecklingen på delta område.
Jag är inle främmande för tanken atl senare besluta om en bredare utvärdering
av erfarenheterna av 1979 års reform och i del sammanhanget förutsättningslöst
överväga nya former för tillsynen.

JO har i sill tidigare nämnda beslut lämnat en del olika
förslag till förändringar. JO anser sålunda atl tillsynen bör koncentreras till
ell färre antal myndigheter än i dag och uppgiften all vara tillsynsfogde
anförtros en specialist. Vidare bör ekonomljänsler inrättas enbart för
tillsynen eller i vart fall i första hand för denna. Taxesystemel bör ändras så
atl inte konkursförvaltaren i mindre konkurser av kostnadsskäl tvingas avslå
från att i tillräcklig omfattning undersöka huruvida brott mot borgenärerna har
förekommit. Tillsynsmyndigheterna bör vidare åläggas skyldighet atl vara aktiva
också i konkurs- och brottsutredningar. Förvaltaren bör åläggas skyldighet att
i viktigare frågor rörande konkursförvallningen samräda med
tillsynsmyndigheten.

Enligt JO bör tillsynsmyndigheten dessutom befrias frän
skyldigheten alt yttra sig över alla arvodesräkningar från konkursförvaltarna
och i stället ges rätt all yttra sig över av myndigheten själv utvalda
räkningar. Slutligen bör sekretesslagen (1980:100) ändras så atl inte alla
sådana handlingar som berör exempelvis enskildas affärsförhållanden blir offentliga
när de ges in till tillsynsmyndigheten.

Vissa av JO:s förslag hör inle i första hand samman med
regleringen i 112

KL
utan skulle kunna genomföras ulan lagändring. Jag vill också nämna Prop.
1986/87:90 alt alla tillsynsmyndigheter redan nu har lillgång till minst en
egen ekonom. Som framgått av vad jag tidigare har anfört är jag emellertid inte
beredd atl nu medverka lill några grundläggande förändringar av
lillsynssysiemel eller organisationen. Däremot anser jag atl förslaget all
förvallarna åläggs skyldigheten all i viktigare frågor rörande
konkursförvallningen inhämta tillsynsmyndighetens synpunkter är ändamålsenligt.
Del är dessutom en sädan förändring som låter sig göras ulan all grundvalarna
för systemet rubbas i nägon nämnvärd omfattning. I den frågan vill jag
framhålla följande.

Konkurstillsynen
brukar delas upp i en formell och en materiell kontroll. Den formella
kontrollen inskränker sig lill bevakning av alt förvaltaren avger föreskrivna
redovisningar och en granskning av dessa. Den materiella kontrollen består i
en övervakning av atl konkursförvaltningen bedrivs i enlighet med gällande
författningar och i övrigt på elt lämpligt sätt. Enligt JO krävs det för alt
tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra den materiella tillsynen att
myndigheten är aktiv och häller sig noga underrättad om de åtgärder som
förvaltaren vidtar. JO menar ocksä atl en eflerhandskontroll inte blir
meningsfull om inle myndigheten är aktiv under konkursen. I samband med 1979
års reform uttalade den dåvarande justitieministern (prop. 1978/79:105 s. 168)
atl den förvaltare som ansåg sig vara i behov av slöd vid bedömningen av
särskilda förvallningsbeslui skulle kunna ges etl sådant stöd. Delta slöd
skulle han kunna fä genom alt anlita ett sakkunnigt biträde.
Tillsynsmyndigheten skulle däremot i delta hänseende inle fylla någon
rådgivande funktion. Därför ålades inte förvaltaren nägon skyldighet alt i
viktigare frågor samråda med tillsynsmyndigheten.

Av
JO:s beslut och de tidigare omnämnda remissyttrandena framgår atl del av
tillsynsmyndigheterna upplevs som särskilt besvärande all förvaltarna inte
inhämtar tillsynsmyndighetens synpunkter innan beslut fattas i sådana viktiga
frågor som t. ex. när del gäller atl lägga ner en av gäldenären bedriven
rörelse eller att sälja tillgångarna i boel till en person eller etl förelag
som slår konkursgäldenären nära. 1 sådana och liknande fall har
tillsynsmyndigheten ibland inte ens fått tillfälle atl framföra sina synpunkter.
Jag har fåll intrycket att man frän tillsynsmyndigheterna skulle se det som
betydelsefullt om förvaltaren ålades skyldighet all höra tillsynsmyndigheten
innan viktigare förvallningsåtgärder vidtas. Jag anser atl en sådan förändring
skulle vara av värde inle bara för all göra tillsynsfunktionen effektivare
utan också för alt förvaltaren skall fä stöd i sitt arbete. En skyldighet av nu
angivet slag fär naturiigtvis särskild betydelse i sådana fall då fråga
uppkommer för förvaltaren all la hänsyn lill andra intressen än
borgenärsintressel.

Jag
vill emellertid betona all delta inle fär uppfattas som nägon egentlig
begränsning av förvaltarens självständighet. Principen bör fortfarande vara att
del är förvaltaren som fattar besluten och lar ansvaret för dem.

JO
anser bl.a. att tillsynsmyndigheterna bör åläggas skyldighet alt vara

aktiva i konkurs- och brottsutredningar. Jag delar denna uppfattning till

viss del. Det ligger i tillsynsmyndigheternas kontrolluppgift att se till atl

förvaltarna utför erforderliga undersökningar om brottsliga handlingar, 113

8 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 90

älervinningsbara
transaktioner och förfaranden som kan medföra närings- Prop. 1986/87:90
förbud. Jag vill redan här förulskicka alt jag i följande avsnitt kommer all
behandla frågan om en viss utvidgning av förvaltarens utrednings- och
uppgiflsskyldighet (avsnitt 2.4.2).

Del
primära ansvaret för de olika utredningar som det här gäller bör fortfarande
ligga på förvaltaren. Det är emellertid viktigt att tillsynsmyndigheterna
kontrollerar all förvaltarna vidtagit de åtgärder vartill dessa utredningar
föranleder. Sålunda bör tillsynsmyndigheten i sitt yttrande över förvaltarens
slutredovisning framföra sin kritik om förvaltaren har underiåfil atl anmäla
t.ex. befogade brottsmisstankar fill åklagare.

Enligt
JO bör konkursförvallariaxan ändras så att konkursförvallarna i mindre
konkurser inte av kostnadsskäl tvingas atl avslå från all undersöka om
gäldenären har begått nägon brottslig handling före konkursulbroltet. I en
skrivelse lill domstolsverket, som fastställer taxa för förvallararvode i
mindre konkurser som avskrivs pä grund av otillräckliga fillgängar, har Eko-kommissionen
begärt samma ändring. I taxan anges numera atl etl skäl för att överskrida
laxebeloppel kan vara all förvaltaren gjort undersökning av misstänkt
ekonomisk brottslighet (se DVFS 1986:15). Som jag uppfattar saken är den
framförda kritiken därmed tillgodosedd.

Av
JO:s beslut framgår all skyldigheten för tillsynsmyndigheten atl yttra sig över
förvaltarens arvodesräkningar ger upphov till viss irritation mellan
myndigheterna och förvaltarna. Avsaknaden av vägledande lagregler, uttalanden
i förarbeten och klargörande motiveringar av rättsliga instanser medför att
tillsynsmyndigheterna har svårt all genomföra nägon meningsfull granskning av
räkningarna och all nä enhetlighet i gransk-ningsarbelet. JO föreslår all
reglerna ändras sä att myndigheterna bara behöver yttra sig över de räkningar
som de själva begär alt fä yttra sig över.

Jag
vill i denna fråga först framhålla atl del naturligtvis alltid är en vansklig
uppgift all granska arvodesräkningar. Det går aldrig all genom generella normer
helt komma bort från en slutlig allmän skälighetsbedömning från den
granskandes sida. De faktorer som allmänt brukar tillerkännas betydelse vid
denna bedömning är uppdragels svårighetsgrad, den tid som uppdraget krävi och
den skicklighet varmed uppdraget har ulföris. Pä rältshjälpsomrädei har man
sökt komma lill rätta med detta problem genom att fastställa taxor för vissa
typer av uppdrag. Systemet med taxor tillämpas ocksä i viss utsträckning för
förvaltararvoden i de mindre konkurser som avskrivs enligt 185 d 8 KL.

En
förutsättning för alt ett laxesystem skall kunna lilllämpas för vissa typer av
uppdrag är emellertid att uppdragen sinsemellan är i stort sett likartade. Jag
anser del därför närmast uteslutet all för konkurser med utdelning kunna nå
fram lill en taxa för förvaltararvodel.

Jag
kommer i det följande (avsnitt 2.8.3) atl beröra frågan om arvodes

taxa närmare. Jag vill emellertid redan nu nämna atl jag ämnar föreslå att

det nuvarande förbudet all räkna förvaltarens arvode efter lid slopas

(avsnitt 2.8.2). Detta medför enligt min mening alt förutsåttningarna för

tillsynsmyndighetens - och även rätlens - prövning av förvaltarens arvo

desanspråk förbättras pä ett påtagligt sätt. 114

Jag
är emellertid inte beredd all biträda JÖ:s förslag till lösning av Prop.
1986/87:90 problemet med granskningen av förvaltarnas arvodesräkningar. Som jag
ocksä återkommer lill i del följande (avsnitt 2.8.2.) menar jag alt tillsynsmyndighetens
granskning inle kan avvaras i de fall dä arvodet inle fastställs enligt taxa.

Jag
lar avslutningsvis i detta avsnitt upp frågan om sekretess hos tillsynsmyndigheten.
Frågan uppmärksammades ursprungligen av lagrådet i samband med granskningen av
de lagförslag som låg till grund för 1979 års reform. 1 samband med
sekretesslagens tillkomst uttalades i denna fråga all del kunde förmodas att
behov av sekretess hos tillsynsmyndigheten skulle uppkomma endast undanlagsvis
och nägon regel om delta fördes därför inte in i lagen. Konstilulionsulskottet
uttalade i ell belänkande (KU 1982/83:12) med anledning av en motion atl frågan
om sekretess hos tillsynsmyndigheterna kunde förväntas komma upp i samband med
kon-kurslagskommiiléns slutbetänkande och riksdagen avslog motionärens
hemställan all införa regler om sekretess hos tillsynsmyndigheten. RSV har
ocksä i en framställning till jusliiiedeparlementet hemställt om all reglerom
sekretess hos tillsynsmyndigheten införs.

Kommitténs
belänkande behandlar emellertid inle denna fräga. Enligt JO föranleder
frånvaron av sekretess hos tillsynsmyndigheterna betydande olägenheter.
Handlingar som innehåller uppgifter om företagshemligheter av ekonomisk eller
leknisk natur kan inle lämnas till tillsynsmyndigheten eftersom handlingarna
där blir offentliga och åtkomliga för envar. I likhet med JO och RSV anser jag
all del finns starka skäl som talar för atl det bör införas möjligheter all
belägga handlingar som ges in lill tillsynsmyndigheten med sekretess. Del
skall naturligtvis endast vara fråga om sädana handlingar som berör enskildas
ekonomiska förhållanden eller företags-hemligheter. Sekretessregeln bör
utformas så all offentlighet skall gälla i alla de fall som det inle kan antas
all utlämnandet av handlingen medför skada. Bestämmelsen bör alltså förses med
etl s.k. rakt skaderekvisit.

Sammanfattning
av skälen för mitt förslag: Jag anser inte all den grundläggande
kompetensfördelningen mellan förvaltare och tillsynsmyndighet för närvarande
bör ändras. I fråga om förvaltarens befogenheter anser jag alt det i lagen bör
öppnas möjlighet för förvaltaren atl ta hånsyn till andra intressen än det rena
borgenärsintresset. Förvaltaren bör vara skyldig att i viktigare
förvaltningsfrågor höra tillsynsmyndigheten. Denna skyldighet motiveras bl.a.
även önskan alt ge tillsynsmyndigheten ett bättre underlag för sin efterhandskonlroll
och för granskningen av förvaltarens arvodes-anspråk. Jag föreslår ocksä atl
regler om sekretess i tillsynsmyndighetens verksamhet införs för atl förbättra
dessa myndigheters tillgäng till handlingar av betydelse för gransknings- och
kontrollarbetet.

115

2.4.2
Förvaltarens utrednings- och uppgiftsskyldighet i vissa fall

Prop.
1986/87:90

Mitt
förslag: Förvaltarens utrednings- och uppgiflsskyldighet utvidgas i vissa
hänseenden. Förvaltaren bör således, om det är möjligl, i förvallarberällelsen
ange vid vilken tidpunkt insolvensen kan antas ha inträtt, och om det finns
anledning att anta atl någon är skyldig atl återbära olovlig vinstutdelning
eller annan olovlig utbetalning till aktiebolag eller ekonomisk förening eller
utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag. Vidare
bör om det är möjligl och anledning finns därtill, anges vid vilken tidpunkt
skyldighet kan antas ha inträtt enligt 13 kap. 2 8 aktiebolagslagen
(1975:1385) all upprätta särskild balansräkning.

Kommissionens förslag överensstämmer med mitt förslag
(betänkandet SOU 1983:60 s. 70-71,86).

Remissinstanserna: Förslaget har biträtts av de fiesta
remissinstanserna. En remissinstans anser all förvaltaren därigenom åläggs
arbetsuppgifter som faller utanför konkursinslilulets ram och som medför
fördyringar som drabbar alla borgenärer men som endast gagnar staten
(remissammanställning 11 s. 49-51).

Skälen för mitt förslag: Frågan om vid vilken tidpunkt
gäldenären blev insolvent har betydelse i älervinningssammanhang och är vidare
av intresse för vissa straffrättsliga bedömningar. För atl understryka viklen
av all frågan utreds av förvaltaren bör del uttryckligen anges all
förvallarberällelsen, om del är möjligt, skall innehålla uppgift därom.

I 12 kap. aktiebolagslagen finns bestämmelser om
vinstutdelning och annan användning av bolagets egendom. Om utbetalning skett
lill aktieägare i strid mol lagen är mottagaren under vissa förutsättningar
skyldig atl återbära vad han uppburit. Ålerbäringsskyldighelen föreligger
oavsett om medlen behövs för att tillfredsställa bolagets borgenärer men görs i
praktiken gällande främst i de fall då bolaget gått i konkurs. Talan om
återbäring förs för bolaget av dess ställföreträdare. I förekommande fall kan
således konkursförvallaren föra sädan talan.

För brist som uppkommer vid återbäringen är de som
medverkat till beslutet om utbetalningen eller verkställde denna ansvariga.
Bestämmelser om denna och annan skadeståndsskyldighel meddelas i 15 kap.
aktiebolagslagen. Skadeslåndsskyldigheten gäller för stiftare, styrelseledamot
och verkställande direktör som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen
eller av oaklsamhei skadar bolaget (1 §). Även revisorer och aktieägare kan bli
skadeständsskyldiga (2 och 3 88). Särskilda bestämmelser finns om lid för
anställande av talan av konkursboet om bolaget försätts i konkurs (6 8).

Av intresse är vidare de regier i aktiebolagslagen som ger
möjlighet för en borgenär alt framställa anspråk mol styrelseledamöter m.fl.,
särskilt bestämmelserna i 13 kap. 2 8- De föreskriver i sin lydelse frän och
med den 1 januari 1984 atl en särskild balansräkning skall upprättas så snart
det finns skäl att anta atl bolagets eget kapital understiger hälften av del
registrerade aktiekapitalet. Upprättas en sädan balansräkning, en s.k.
konirollbalansräkning, inleds ell förfarande som under vissa förulsättning-

116

ar
kan leda lill skyldighet för styrelsen atl ansöka om likvidation. Vid Prop.
1986/87:90 underlåtenhet från styrelsens sida alt fullgöra vad som åligger den
kan styrelseledamöterna bli personligen ansvariga för bolagets därefter uppkommande
förbindelser. Bestämmelserna om skadestånd i 15 kap. ger också möjlighet för
den enskilde borgenåren atl kräva skadestånd av styrelseledamöter m.fl. när dessa
vållat borgenären skada genom överträdelse av aktiebolagslagen eller
bolagsordningen.

De
nämnda bestämmelserna har som framgått ell nära samband med konkurslagens
regler. Återbäring kan således ses som ell alternativ till återvinning. Det är
enligt min mening befogal atl uttryckligen ålägga förvaltaren skyldighet att
utreda och lämna uppgift även om dessa möjligheter atl återföra medel lill
bolaget. Även frågor om likvidalionsplikl enligt 13 kap. 2 8 aktiebolagslagen
bör förvaltaren vara skyldig atl utreda. Av praktiska skäl bör
ulredningsplikien begränsas lill frågan om vid vilken lidpunkt skyldighet att
upprätta en kontrollbalansräkning uppslätl. Utredningen härom är av värde för
de borgenärer som vill aktualisera del personliga betalningsansvaret;
konkursförvallaren har själv inle rält atl föra talan därom.

Lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar innehåller bestämmelser om olovlig
vinstutdelning m. m. och skadestånd som är närbesläktade med reglerna i
aktiebolagslagen. Motsvarande bestämmelser finns i förslaget lill ny lag om
ekonomiska föreningar (prop. 1986/87:7). Vidare innehåller lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag bestämmelser om skadeståndsskyldighel för
bolagsman gentemot handelsbolaget. Förvaltarens uppgiftsskyldighet bör därför
avse även frågan hur dessa bestämmelser har iakttagits. Såsom lagrådet har
påpekat finns del inle någol behov av all ålägga förvaltaren uppgiflsskyldighet
beträffande sådana juridiska personer som står under bankinspektionens eller
försäkringsinspeklionens tillsyn.

2.5 Återvinning till konkursbo

2.5.1
Gällande rätt

Återvinningsinstitutet
infördes i svensk rätt genom 1862 års konkurslag. Regelsystemet har därefter
byggts ut allteftersom reformbehov uppställ. Bestämmelserna fick sin nuvarande
utformning är 1975, dä reglerna ändrades i åtskilliga avseenden.

Återvinning
innebär all egendom som före konkursutbrollel frångått gäldenären genom i och
för sig giltiga rättshandlingar kan återföras till konkursboet under särskilda
förutsättningar. Reglerna om återvinning brukar sägas ha två syften. För det
första avses möjligheten lill återvinning motverka att borgenärer för atl få en
bättre ställning i händelse av konkurs företar brådstörlade åtgärder gentemot
en gäldenär som har kommit i ekonomiskt trångmål. För del andra vill man
förhindra alt gäldenären på ell illojalt sätt gör sina tillgångar oåtkomliga
för borgenärerna.

Reglerna
om återvinning är i huvuddrag utformade på så sätt att det i

varje paragraf anges en typ av ätervinningsgrundande transaktion och etl 117

lidsrekvisil, innebärande
all transaktionen måste ha skett inom viss tid Prop. 1986/87:90

före en särskild frisldag.
Med fristdag avses i allmänhet dagen dä ansökan

om gäldenärens försällande
i konkurs kom in till konkursdomaren. Vid

1975
års reform gjordes återvinningsreglerna, med ett undanlag, objektiva

genom att utformas så atl
återvinning inte längre skulle vara beroende av

all gäldenärens
medkonlrahent haft insikt om gäldenärens ekonomiska

ställning eller om att han
gynnats framför andra.

De
ätervinningsgrundande transaktionerna enligt de objektiva reglerna är gåva och
vissa gåvoliknande transaktioner, bodelning som innefattar eftergift lill
förmän för make eller makes dödsbo, utbetalning av uppenbart oskälig lön,
arvode eller pension lill närstående, avsättningar lill pensions-och
personalstiftelse, betalning av skuld som gjorts med annat än sedvanliga
betalningsmedel, i förlid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens
ekonomiska ställning och som inle kan anses som ordinär, kvittning under
motsvarande förhållanden, pantsällning eller liknande sä-kerställelse i
efterhand samt utmätning.

Dessa
objektivt bestämda regler kompletteras av en på subjektiva rekvi-sil grundad
generell regel som avser fall då gäldenären förfarit otillbörligt och
medkonlrahenten var i ond tro.

Från
återvinning undantas genom en särskild bestämmelse betalning av skatt eller
allmän avgift om fordringen var förfallen till betalning samt, under vissa
förutsättningar, betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag.

Ålervinningsfrislerna
förlängdes betydligt vid 1975 års reform. Frånsett bodelningsfallet föreskrivs
i paragraferna en kortare frist dä återvinning skall äga rum utan reservation.
Denna automatiska frist är sex månader för rättshandlingar av benefik natur och
tre månader för övriga fall. I fräga om gåva och överföring lill
pensionsstiftelse av benefik natur liksom överföring lill personalstiftelse
gäller härutöver en föriängd ålervinningsfrisl om ett år, med möjlighet för
svaranden att freda sig från återvinning om han visar atl gäldenären varken var
eller genom transaktionen blev insolvent. Vidare gäller genomgående en på samma
sätt konstruerad förlängd frist pä tvä är gentemot närstående till gäldenären.
För återgång av bodelning gäller enbart en sådan ivåärsfrisl. För återvinning
enligt den allmänna otillbörlighetsregeln gäller en frist om fem är i
normalfallet medan talan mot närstående kan väckas utan lidsbegränsning.

Begreppet
närstående i konkurslagen tillkom vid reformen är 1975 och

har bestämts oberoende av liknande regleringar i andra sammanhang, t.ex.

skatlerätlsliga regler. Till den krets som vid återvinning skall räknas som

närslående hänförs först vissa personligen närstående, nämligen make,

bröstarvinge, förälder, far-och morförälder, syskon och den som annars

står gäldenären personligen särskilt nära. Som närslående lill näringsidka

re eller juridisk person räknas den som själv eller jämte honom närstående

har väsentlig gemenskap med den andre, grundad på andelsrätt eller där

med jämförligt ekonomiskt intresse och vidare den som genom en ledande

ställning har ett bestämmande inflytande över verksamheten. Slutligen

räknas som närstående den som är närstående till någon som enligt vad

förut sagts är närslående. 118

Skyldigheten
all återbära egendom vid återvinning kan jämkas om syn- Prop. 1986/87:90
nerliga skäl föreligger.

Som
en generell förutsättning för all återvinning skall kunna komma i fräga gäller
alt transaktionen har varit till nackdel för borgenärerna eller någon av dem.
Avgörande är härvid förhållandena vid tidpunkten för själva transaktionen.
Någon uttrycklig bestämmelse härom finns dock inte ulan detta rekvisit är
underförstått.

2.5.2
Reformbehov m.m.

1
KLförslagel har konkurslagskommitlén tagit upp KL:s regler om återvinning i
sak oförändrade utom på en punkl, lill vilken jag återkommer i
specialmotiveringen (4 kap. 5 8).

Eko-kommissionen
har som utgångspunkt för sina överväganden haft vissa reformönskemäl som
framförts i brottsförebyggande rådets (BRÅ) promemoria (PM 1982:5)
Åiervinningsregler vid konkurs, vilken i sin lur baserats på undersökningar av
ålervinningsreglernas praktiska tillämpning, bl.a. intervjuer med
konkursförvaltare och kronofogdar.

Kommissionen
framhåller all konkursinstilulet har slor betydelse i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten genom atl del vid konkursulred-ningen ges tillfälle
att undersöka i vad mån brottslighet eller andra illojala förfaranden
förekommit. Enligt kommissionen visar gjorda undersökningar att del i en slor
del av konkurserna, i synnerhet i dem där tillgångar saknas, finns anledning
alt misstänka all brott begåtts före konkursen. Vidare visar
undersökningsmaterialet och kommissionens egen utredning att illojala
transaktioner till skada för borgenärerna är vanligt förekommande. Enligt
kommissionen har ätervinningsreglerna och deras lillämpning central betydelse
för bekämpandet av ekonomisk brottslighet vid sidan om övriga sanklionsregler.
Dessa är i huvudsak reglerna om straffansvar för gäldenärsbroll, bestämmelserna
om näringsförbud i samband med konkurs, de bestämmelser som gör
ställföreträdare för juridisk person personligen ansva.-ig för dennes skulder
och aktiebolagslagens bestämmelser om återbäring och skadeståndsskyldighel för
styrelseledamöter m.fl. gentemot bolaget vid överträdelse av reglerna om
utdelning m.m.

Kommissionen
konstaterar att de illojala transaktionerna är svära att komma ät med nuvarande
åiervinningsregler. Kommissionen föreslär därför reviderade regler i avsikt
atl förstärka återvinningsinstitutet. En huvudlinje som kommissionen valt i
sina överväganden är all ätervinningsreglerna bör förslärkas i första hand när
det gäller transaktioner mellan kontrahenter som är närslående, l.ex. bolag i
en koncern eller bolag som ägs av en och samma person eller grupp av personer.
Kommissionen föreslår emellertid också utvidgade återvinningsmöjligheler i
fråga om transaktioner mellan kontrahenter som inle är närslående. De
föreslagna ändringarna berör både grunderna för återvinning och det processuella
förfarandet. Därutöver föreslås att konkursförvaltarens utrednings- och
uppgiftsskyldighet skall utvidgas.

För
egen del vill jag inledningsvis framhålla följande. Som jag redan har

berört är en av ålervinningsinsliluieis viktigaste funktioner all motverka 119

kapplöpning
mellan borgenärerna gentemot en gäldenär i ekonomiskt Prop. 1986/87:90

trångmål.
Härigenom skyddas både gäldenären och borgenärskretsen som

sädan.
Borgenärerna blir mer jämspelia, de slipper att kontinuerligt följa

gäldenärens
ekonomiska ställning för att ta lill vara sin rätt och transakfio-

ner som
rubbar förmånsrällsordningen neutraliseras. En annan viktig

funktion
hos återvinningsinslilulel är att borgenärerna skyddas mol att

gäldenären
på ett illojalt säll placerar sina tillgångar sä att borgenärerna

inle kan komma ät dem. Ålervinningsreglernas betydelse
ligger inte minst

på del preventiva planet.

Återvinning är en civilrältslig sanktion men reglerna i
ämnet har till slor del samma grundläggande syfte som reglerna om brott mot borgenärer
(tidigare benämnda gäldenärsbroll). Det är av stor vikt att såväl de
civil-rätlsliga som de straffrättsliga sanktionerna fungerar effektivt.
Straffsanktionen riktar sig emellertid mot gäldenären medan
återvinningsreglerna har gäldenärens medkonlrahent som adressat.
Återvinningsreglerna måste därför utformas från delvis andra utgångspunkter än
reglerna om straffansvar. Intresset av säkerhet i den allmänna omsättningen
mäste således beaktas. Det är av stor vikt all man i affärslivet i möjligaste mån
skall kunna lita pä alt giltiga transaktioner också blir bestående. Hur långt
ätervinningsreglerna skall sträcka sig är alltså beroende av en avvägning
mellan borgenärsintressena och den allmänna omsättningens intressen. Det bör
emellertid framhållas att delta intresse främst är aktuellt i fräga om
transaktioner mellan parter som inte är närstående. I närstäendefallen har den
allmänna omsättningens intresse mindre tyngd. Återvinningsreglerna är neutrala
i den meningen alt vad som kan återvinnas kommer borgenärskollektivet som
helhet lill godo. Genom all fordringar på skatter och allmänna avgifter i
praktiken har den bästa allmänna förmånsrätten, har dock staten ell särskilt
intresse av ell väl fungerande äiervinningsinstilul.

Ålervinningsmöjlighelerna vidgades avsevärt genom 1975 års
reform. De undersökningar som redovisats i kommissionens betänkande visar
emellertid alt reglerna fortfarande är behäftade med brister i en del avseenden.
Del är angeläget all komma till rätta med dessa och del är enligt min mening
myckel tillfredsställande atl ett underlag för detta har presenterats genom
kommissionens arbete. En slor del av remissinstanserna, däribland flera som
ställer sig avvisande lill kommissionens förslag i övrigl, har också instämt i
kommissionens uppfattning att reglerna inle fungerar helt tillfredsställande.

I del följande kommer jag atl översiktligt gå igenom de
reformförslag kommissionen lämnat och därvid ange i vad mån jag anser förslagen
bör genomföras.

Kommissionen har föreslagit alt undantaget från
återvinning av betalda

skatter och allmänna avgifter skall utvidgas lill atl omfatta även förmåns

rätt på grund av utmätning härför. Enligt kommissionen finns inte nägot

sakligt skäl för att förmånsrätt pä grund av utmätning för skatter och

avgifter inte skall åtnjuta samma skydd som betalning. Ålervinningsfrihe-

len blir enligt kommissionen beroende av tillfälligheter med den nuvarande

ordningen. Om undantaget utvidgas kan kronofogdemyndigheten dessut

om pröva frågan om uppskov med försäljning av utmätt gods ulan alt 120

behöva la risken för återvinning med i bedömningen. När
det gäller för- Prop. 1986/87:90 månsräll som vunnits pä grund av
betalningssäkring finns del enligt kommissionen inte någon anledning att ändra
pä nuvarande ordning, nämligen all förmånsrätten kan återvinnas.
Betalningssäkringen fungerar nämligen prakfiskt sett som etl säkerställande av
inle förfallna skatte- och avgiftsfordringar.

Två remissinstanser, riksskatteverkel och en
kronofogdemyndighet, har tillstyrkt förslaget medan övriga remissinstanser som
yttrat sig i denna fräga ansett atl del inte bör genomföras
(remissammanställning II s.
18-20).

För egen del får jag anföra följande. All betalda skaller
och därmed jämställda skulder vid reformen är 1975 uteslöts från återvinning
hade sin grund i all tillämpningsproblem kunde förväntas uppstå med den nya
bestämmelsen om återvinning av skuldbetalning (35 8). Undantaget bedömdes dock
inte få nägon slörre praktisk betydelse eftersom återvinning som avsett betalda
skallebelopp var utomordentligt sällsynt.

Skatter och avgifter har numera förmånsrätt enligt 11 8
förmånsrätlslagen (1970:979). Av de allmänna förmänsrätterna - som gäller
endast i konkurs - är det bara vissa kostnader som har samband med en konkursansökan
m.m. som har företräde framför skaller och avgifter (10 8). Utmätning ger
enligt 8 8 förmånsrätlslagen särskild förmånsrätt i den utmätta egendomen.
Regleringen innebär i övrigl alt särskilda förmånsrätter har företräde framför
allmänna men all de konkurskosinader som avses i 10 8 som regel skall las ut
före fordringar med förmånsrätt pä grund av utmätning (15 8). 1 praktiken
följer alltså förmånsrätten för skatter och avgifter omedelbart efter
förmånsrätten på grund av utmätning.

Det sagda innebär att frågan huruvida den förmånsrätt som
vunnits genom utmätning för skatter och avgifter bör vara älervinningsbar eller
inte normalt har betydelse endast i det fallet atl konkursboels egendom ocksä
är utmätt för andra fordringar och att den utmätningen skett samtidigt eller
senare. Dessutom krävs att den förmånsrätt som vunnits genom den senare
utmätningen inte återvinns eller atl utmätningen inte faller av något annat
skäl. i andra fall är skatte- eller avgiftsuimälningen inle till nackdel för
nägon annan borgenär och återvinning på den grunden utesluten.

Den praktiska betydelsen av en regel som hindrar
återvinning av förmånsrätt på grund av utmätning för skatte- eller
avgiftsfordringar är alltså utomordentligt liten. Några remissinstanser, bl.a.
från kronofogdesidan, har vidare påpekat alt del i den situationen all egendom
samtidigt utmätts för en skattefordran och en enskild fordran skulle le sig
stötande om den enskilde borgenären förlorar sin förmånsrätt medan staten på
grund av en särskild undantagsbeståmmelse får behålla sin.

Även om jag har förståelse för de skäl som har legat till
grund för kommissionens förslag anser jag med hänsyn lill vad som nyss anförts
inte all del lämpligen bör genomföras.

Kommissionen har föreslagit en bestämmelse enligt vilken
s.k. latenta

skulder fär beaklas vid bedömningen av om en rättshandling fär återvin

nas. Kommissionen har i detta hänseende hänvisat till etl förslag som den 121

har
lagt fram för slraffrättsligl ändamål i promemorian (Ds Ju 1983:17) Prop.
1986/87:90 Gäldenärsbroll. Kommissionens förslag innebär att när gäldenärens
skuldförhållanden är av betydelse för prövning av en fräga om återvinning,
hänsyn skall las även lill sådana skulder som uppkom först efter rättshandlingen,
om skulden grundar sig på en omständighet som förelåg vid denna tidpunkt.

Bakgrunden
lill kommissionens förslag är i första hand de problem som kan föreligga när
man i älervinningssammanhang skall avgöra frågan vid vilken lidpunkt en skuld
avseende skaller eller avgifter skall anses ha uppkommit. När del gäller
inkomstskatt har det sålunda hävdats all skulden inte uppkommer förrän vid
beskattningsårets utgång. Inkomslskalle-effekten av vissa transaktioner som
äger rum under löpande beskattningsår kan neutraliseras genom andra
transaktioner, och det har brukat hävdas att någon säker bedömning av
skattekravets storlek därför inte kan göras förrän beskatlningsäret gäll lill
ända.

Den
bestämmelse som kommissionen föreslagit i ämnet lar emellertid sikte inle bara
på skulder avseende skatter och avgifter ulan på skulder över lag och är främst
avsedd atl ha betydelse i fråga om del s.k. nackdels-rekvisitei, dvs. kravel på
att rättshandlingen på etl eller annat säll skall ha varit till nackdel för
borgenärerna eller nägon av dem för atl återvinning skall kunna komma i fråga.
En förutsättning för bestämmelsens tillämplighet är att fordringen sedermera
verkligen uppkommer och görs gällande i konkursen.

Förslaget
har kommenterats från åtskilliga häll under remissbehandlingen. Flera
remissinstanser tillstyrker i princip förslaget ulan några närmare kommentarer,
men drygt hälften av instanserna avstyrker del och framför kritiska synpunkter.
Bl.a. har jämförelsen mellan återvinning och brott mol borgenärer kritiserats.
Flera remissinstanser menar all kommissionens förslag medför alltför slor
osäkerhet i omsättningen och inle tillgodoser kravel pä förutsebarhel. Del
anses sålunda ohållbart alt en medkonlrahent inför en lillämnad affär med
gäldenären skall behöva sälla sig in i vad denne har för latenta skulder. Den
föreslagna bestämmelsen har ansetts oklar till sin innebörd och dess
förutsatta tillämplighet på skulder avseende skadestånd har kritiserats av
mänga. Vidare har man efleriysl ell klarläggande av hur bestämmelsen skall
tillämpas pä vanlig inkomstskatt, exempelvis hur den verksamhet som grundar en
skalleskuld skall avgränsas och eventuella förlusters inverkan pä inkomster
som uppkommit dessförinnan eller samtidigt. Del har även påpekats atl regeln
kräver komplicerade beräkningar på skatte- och avgiflsdebileringens område
(remissammanställning 11 s. 20-25).

Enligt
min uppfattning är den kritik som sålunda har anförts mot försla

get till vissa delar starkt överdriven och grundad på missförstånd i fräga

om förslagels innebörd. Jag vill emellertid framhålla atl jag delar den

uppfattningen som kommit till uttryck i en del remissvar all man i detta

sammanhang inle ulan vidare kan göra jämförelser mellan återvinning och

brott mol borgenärer. Bestämmelsernas adressater är således olika. Inom

straffrätten begränsas vidare bestämmelsens betydelse väsentligt genom

del subjektiva rekvisitet; ansvar kan endast komma i fräga om förekoms- 122

ten av s.k. latenta skulder var täckta av gäldenärens
uppsåt eller, i vissa Prop. 1986/87:90 fall, oaklsamhei. Någon sädan naturiig
begränsning av tillämpningsområdet finns inte i älervinningssammanhang.
Skillnaden mellan de straffrättsliga reglerna och ätervinningsreglerna har
emellertid också en annan sida. De straffrättsliga reglerna har ansetts kräva
en restriktiv tillämpning av rekvisitet gäldenär och detta har varit
utgångspunkten när man i doktrin och praxis har haft att ta ställning lill
frågan om vid vilken tidpunkt etl sådant skuldförhållande som kan föranleda
straffansvar uppkommer. Den praxis som har utbildats här behöver dock inte ulan
vidare anses tillämplig pä andra rättsområden. Jag vill vidare erinra om all
den straffrättsliga regleringen av motsvarande fråga numera har fält en annan
utformning än den som kommissionen föreslagit (prop. 1985/86:30, JuU 12, rskr.
66, SFS 1986:43).

Som jag redan varit inne på skulle den av kommissionen
föreslagna bestämmelsen framför allt ha betydelse i fråga om
nackdelsrekvisiiet. Detta innebär ett krav på alt transaktionen pä etl eller
annal sätt skall ha varit lill nackdel för borgenärerna eller någon av dem för
all återvinning skall kunna komma i fråga. Betalning av en skuld som är förenad
med betryggande och oangriplig pant i gäldenärens egendom kan således inle
återvinnas. Transaktionen skall vidare ha varit lill nackdel för borgenärerna
vid den tidpunkt när den företogs. Återvinning kommer alltså inle i fråga om
l.ex. aktier säljs till dagskurs och de sedan stiger i värde under liden fram
lill dess att säljaren försätts i konkurs, sä atl avtalet hade varit
oförmånligt om del skett omedelbart före konkursen. Vid återvinning enligt
olillböriighelsregeln, 30 8 KL, år del emellertid tillräckligt all rättshandlingen
i förening med senare åtgärd, l.ex. alt gäldenären undanhåller valuta som han
fått, var lill nackdel för borgenärerna eller vissa av dem. Nackdelsrekvisiiet
framgår inle av någon uttrycklig bestämmelse utan är underförstått och del har
överlämnats lill rättstillämpningen att frän fall lill fall avgöra om nackdel
uppstått för någon borgenär.

Vid nackdelsbedömningen kan man komma in på frågan om
tidpunkten för olika skulders uppkomst. Den frågan är också avgörande för bedömningen
om en fordran får göras gällande i konkurs.

Bestämmelser om vilka fordringar som får göras gällande i
konkurs finns för närvarande i 100 8 KL. Den paragrafen motsvaras i mitt
förslag av 5 kap. I 8. Enligt 100 8 första styckel KL får i princip endast
fordringar som uppkommit innan konkursbeslulel meddelades göras gällande. Detta
innebär dock inle att samtliga de omständigheter som utgör grunden för
fordringen måste ha inträffat före konkursbeslulel. Enligt paragrafens andra
stycke fär nämligen en fordran göras gällande även om den är beroende av
villkor eller inle förfallen till betalning. I doktrinen har en allmän princip
formulerats enligt vilken den väsentliga grunden för fordringsanspråkel måste
föreligga vid lidpunkten för konkursbeslulel för alt fordringen skall fä göras
gällande.

Huvudprincipen mäste vara all den som vid tidpunkten för
en rättshand

ling som är i fråga för återvinning har en fordran som får göras gällande i

konkurs är att anse som borgenär redan vid den tidpunkten. En sädan

fordran bör således komma i beaktande vid nackdelsprövningen. 123

Vad kommissionen har velat uppnå med den föreslagna
bestämmelsen Prop. 1986/87:90 får alltså, såvitt gäller skulder i allmänhet, i
princip anses motsvara gällande rätt genom den innebörd begreppet borgenär
måste ges vid nackdelsbedömningen. En skuld avseende böter, där domen ännu
inle vunnit laga kraft vid tidpunkten för rättshandlingen, för att nämna ett av
kommissionens exempel, kan således beaklas vid nackdelsbedömningen. Ocksä
skulder avseende skadestånd torde kunna beaktas när den skadegrundande
händelsen har ägt rum före rättshandlingen, även om skadan då ännu inle
inträffat.

När del gäller skulder avseende skatter och avgifter är
problemen delvis annorlunda. Jag vill här först framhålla atl man i
skatlerätlsliga sammanhang brukar använda uttrycket latent skatteskuld för all
ange en skattebelastning som kan bli aktuell nägon gäng i framtiden. Man avser
då det förhållandel alt en framlida försäljning av en tillgäng kommer all
utlösa en inkomstbeskattning. Sä länge en försäljning inle har skett utgör den
framfida skatten en latent (dold) skuld som åvilar tillgångarna i fråga. Den
latenta skulden kan aldrig anges till elt exakt belopp eftersom den är beroende
av ell antal okända faktorer såsom om och när försäljning sker, vinslens
storlek och den skattskyldiges övriga inkomster (jämför arvs- och
gåvo-skatlekommitléns delbetänkande, DsFi 1986:4, Latent skatteskuld vid arvs-
och gävobeskattning s. 5). Enligt min mening bör man därför undvika atl tala om
latenta skatteskulder för fall där den transaktion som ger upphov till
skattebelastningen redan har företagits.

Som framgår av vad jag tidigare har anfört har del brukat
hävdas atl skulder avseende inkomstskatt i konkursrätlsliga sammanhang skall
anses uppkomma först i och med beskattningsårels utgång. Staten skulle följaktligen,
vid lillämpning av 100 8 KL, i princip inle vara berättigad till utdelning för
en fordran på slutlig skall med mindre än alt beskattningsåret har gäll till
ända före konkursutbrollel.

Frågan om vid vilken tidpunkt skalle- och avgiflsskulder
uppkommer är emellertid i viss män oklar. Detta har föranlett en uttrycklig
reglering såvitt gäller förutsättningarna för förmånsrätt i konkurs.

I 3 8 lagen (1971:1072) om förmänsberättigade
skattefordringar m.m. finns sålunda en särskild bestämmelse som föreskriver atl
den tidrymd lill vilken en skatt eller avgift är all hänföra skall ha gäll lill
ända när beslutet om konkurs meddelades för all förmånsrätt för en fordran på
slutlig skatt enligt uppbördslagen (1953:272) eller slutlig avgift enligt vissa
författningar skall föreligga. I förarbetena till denna bestämmelse påpekades
all det härmed kan uppkomma en skillnad mellan möjligheten alt bevaka fordringen
över huvud tagel och alt bevaka denna med förmånsrätt men alt frågan i
praktiken fär mindre betydelse. En fullständig lösning pä problemen med att
avgöra när en skatte- eller avgiftsfordran skall kunna bevakas ansågs böra
göras i annal sammanhang (prop. 1971:142 s. 40).

Dessa uttalanden ger underlag för den slutsatsen att en
skattefordran i

vissa fall kan berättiga till utdelning även om den lidrymd lill vilken skatten

är all hänföra inle gått till ända när beslutet om konkurs meddelades.

Vidare bör framhållas all de nyss nämnda bestämmelserna inle är avsedda

alt begränsa förmånsrätten för preliminär skall eller avgift. Del uttalas 124

således i
förarbetena atl en fordran på l.ex. preliminär B-skatl bör kunna Prop.
1986/87:90 göras gällande med förmänsrätt även om fordringen inte har förfallit
till betalning vid konkursulbroltet såvitt avser den del av fordringen som får
anses belöpa pä liden dessförinnan (samma prop. s. 43).

1 den män en fordran pä skatt eller avgift har
belalningsrätl i konkurs bör den som förut har konstaterats också kunna beaklas
vid nackdelsprövningen i älervinningssammanhang. Av den uttryckliga
regleringen beträffande frågan om förmånsrätt kan slutas att detta i vart fall
kan ske dels, såvitt gäller slutlig skall eller avgift, om den tidrymd till
vilken skallen eller avgiften är all hänföra har gått tili ända vid tidpunkten
för rättshandlingen, och dels, såvitt gäller preliminärt debiterade skatter och
avgifter, till den del fordringen fär anses belöpa pä liden före
rättshandlingen.

Som jag tidigare varit inne på utesluter dock inte
regleringen all man vid nackdelsbedömningen bör kunna la hånsyn lill en sådan
fordran vid en tidigare tidpunkt än som nu har sagts. Ibland kan ju den
skatteskuld som sedermera, efter beskatlningsperiodens utgång, framråknas i
princip hänföras lill de olika transaktioner som har skett under perioden, och
del finns därför utrymme för etl synsätt som innebär att en viss transaktion
som har företagits under denna period skall anses ha ökat gäldenärens skulder.
Detta får i allt fall anses gälla vid extraordinära affärshändelser, såsom
försäljning av slörre delen av tillgångarna i en rörelse. I sädana situationer
möter det normalt inle heller några beaktansvärda problem all fastställa den
skall som hänför sig till transaktionen i fråga.

Som kommissionen har framhållit bör återvinning i alla
händelser kunna komma i fråga enligt otillbörlighetsregeln i nuvarande 30 § KL,
om förutsättningarna i övrigt för återvinning enligt denna bestämmelse är uppfyllda,
i del fallet atl gäldenären genom all sälja rörelsetillgångar tar fram en
skatteskuld som han inle kan betala därför all vederlaget tas i anspråk för
reglering av annan gäld. Skalleanspråk som uppkommer vid sådana transaktioner
som kan återvinnas enligt ofillböriighelsregeln torde ofta fastställas genom
efterlaxering. Vanligen ger dä efiertaxeringsbeslulei direkt besked om
storleken av den skall som belöper på den aktuella transaktionen.

Oavsett om det gäller återvinning enligt
otillbörlighetsregeln eller enligt de objektiva bestämmelserna kan man
emellertid, som har framhållits vid remissbehandlingen, ocksä tänka sig fall
där det pä grund av tidigare förluster eller andra transaktioner under
beskattningsperioden uppkommer svårigheter all beräkna den skatteskuld som
föreligger vid lidpunkten för eller hänför sig lill en viss rättshandling. Det
kan alltså vara fråga om sinsemellan myckel skiftande situationer. Den av
kommissionen föreslagna regleringen löser inle de problem som kan uppkomma.
Det torde vara ofrånkomligt alt hithörande frågor til! viss del överlämnas lill
rättstillämpningen. Del förtjänar i del här sammanhanget också framhållas all
frågan huruvida nackdel uppstått för staten som skatleborgenär över huvud laget
inle aktualiseras med mindre än alt staten är berättigad till utdelning för den
aktuella fordringen.

När det gäller skulder avseende arbetsgivaravgifter är
uppbörden därav

numera, genom lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets- 125

givare, samordnad med systemet för uppbörd av innehållen
preliminär- Prop. 1986/87:90 skatt enligt uppbördslagen. Efter ändringar i 3 8
lagen om förmänsberättigade skattefordringar m.m. har en fordran som avser arbetsgivaravgift
numera förmånsrätt i den mån avgiften belöper på lön eller annan ersättning
som har ulgells före beslutet om konkurs. En sådan skuld kan därför beaklas vid
nackdelsprövningen om avgiften belöper på lön eller annan ersättning som har
utbetalats före den för återvinning aktuella rättshandlingen (jfr prop.
1984/85:22 s. 20). I fråga om mervärdeskall inträder skattskyldighet senast i
och med att en vara levereras, en tjänst tillhandahålls osv. (4 8 lagen
1968:430 om mervärdeskatt). Även en sådan skuld bör därför kunna beaklas vid
nackdelsprövningen om varan levererats osv. före rättshandlingen.

Del anförda ger vid handen att en tillämpning av gällande
principer i linje med de uttalanden som jag här har gjort lämnar etl betydande
utrymme för hänsynslagande lill såväl skatte- och avgiftsskulder som andra
typer av skulder vid nackdelsbedömningen i de hänseenden kommissionen åsyftat.
Som jag tidigare varit inne pä löser kommissionens förslag inle de problem som
hithörande frågor väcker. Frågornas betydelse i älervinningssammanhang bör
heller inle överdrivas och behovet av en bestämmelse i ämnet är därför inte
särskilt slorl. Med hänsyn härtill och till vad jag i övrigl har anfört har jag
stannat för all inte i detta sammanhang förslå all en sådan bestämmelse införs.

Ett av kommissionens förslag som inriktar sig pä
närsläendetransak-tioner är ett förslag om alt bevisbördan för del subjektiva
rekvisilel i otillbörlighetsregeln (30 § KL) skall överflyttas på närstående
medkonlrahent . Enligt förslaget skall del således ankomma pä medkonlrahenten,
i de fall denne är närstående lill gäldenären, alt visa alt han varken hade
eller bort ha kännedom om insolvensen eller de omständigheter som gjorde
rättshandlingen otillbörlig.

Detta är enligt min mening en mycket betydelsefull fräga.
Som jag närmare kommer all utveckla i det följande (avsnitt 2.5.4) anser jag
liksom kommissionen alt åtgärder för all minska återvinningskärandens utrednings-
och bevisproblem bör vidtas.

I bestämmelsen om betalning av skuld (35 8 KL) har
kommissionen föreslagit två ändringar rörande rekvisitet ordinär betalning.
Enligt den gällande bestämmelsen går en betalning av skuld äter om den skett
inom ålervinningsfristen och gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i
förtid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska
ställning. Återvinning äger dock inle rum om betalningen med hänsyn till
omständigheterna ändå kan anses ordinär. Kommissionen föreslår all bevisbördan
härför skall överflyiias på gäldenärens medkonlrahent i de fall denne inle är
närstående till gäldenären. I förhållande till närstående medkonlrahent
föreslås att betalningens ordinära karaktär inle skall ha någon betydelse alls.

Enligt kommissionen har rekvisitet ordinär betalning
vållat tillämpnings

problem och har, enligt de av BRÅ gjorda undersökningarna, avsevärt

försvårat ätervinningsmöjligheterna enligt denna paragraf. Kommissionen

har motiverat sitt förslag alt hell slopa undantaget för ordinära betalningar 126

fill
närstående med alt betalningar lill närstående före en konkurs generellt
Prop. 1986/87:90

sett
måste presumeras ske i ell illojalt syfte. I de fall regeln skulle föra för

långt
föresläs all jämkning skall kunna ske enligt 40 8 KL. Enligt de av

BRÅ
i sin promemoria redovisade undersökningarna anses värken motiv

eller
lagtext ge säker ledning när del gäller alt fastställa vad som skall anses

som
ordinär betalning. Det påpekas vidare att vägledande praxis saknas,

vilket
förklaras med alt älervinningsfrägor ofta löses förhandlingsvägen.

Flertalet
remissinstanser har avstyrkt förslagen (remissammanställning Ils. 28-33).

Vid
paragrafens tillkomst undantogs ordinära betalningar frän återvinning eftersom
ålervinningsmöjlighelerna annars skulle bli för omfattande. Jag har svårt att
se atl del finns några avgörande skäl att se annorlunda på frågan i dag.
Betalningar som med hänsyn lill omständigheterna kan anses som ordinära bör
alltså även i fortsättningen undantas från återvinning. De tillämpningsproblem
som kommissionen velat komma åt rör i första hand innebörden av begreppet
ordinär betalning och inle eventuella bevisproblem för återvinningskäranden.
En lösning med omvänd bevisbörda enligt den föreslagna modellen framstår därför
som mindre lämplig. Alt älervin-ningsfrågorna enligt denna bestämmelse kan
lösas förhandlingsvägen tyder också på att bestämmelsen har preventiv effekt.

Åtskillig
vägledning för vad som skall förstås med att en betalning är all anse som
ordinär föreligger genom uttalanden i samband med tillkomsten av 35 8 KL (prop.
1975:6 s. 223 fl" och 227). Det ligger emellertid i förhållandenas natur
all del mäste överlämnas lill rättstillämpningen att närmare bestämma
innebörden i olika typfall. Del synes inle lämpligt att i detta sammanhang göra
några ytterligare uttalanden lill ledning för tolkningen av bestämmelsen.

Kommissionen
har rörande samma paragraf föreslagit en ändring av lagtextens uttryck
"med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning"
lill "med avsevärt belopp". Ändringen är avsedd all förebygga
missförstånd, men i likhet med flera remissinstanser anser jag alt den skulle
innebära en saklig ändring som inte lämpligen bör genomföras.

Äiervinningssvaranden
kan i vissa fall undgå återvinning om han visar alt gäldenären varken var eller
blev insolvent genom rättshandlingen. Med insolvens avses att gäldenären inle
rätteligen kan beiala sina skulder och denna oförmåga inte är endast
tillfällig. Detta gäller beträffande de objektivt bestämda
äiervinningsbesiämmelserna - således inle för otillbörliga förfaranden enligt
30 8 KL - med undanlag för bodelningsfallel, där temat för motbevisningen är
gäldenärens sufficiens. Med sufficiens avses att gäldenären har utmätningsbar
egendom som motsvarar hans skulder.

Kommissionen har
föreslagit atl temal för motbevisningen i dessa be

stämmelser skall avse gäldenärens sufficiens i stället för solvens. Som en

följd av kommissionens förslag alt förlänga återvinningsfristerna — jag

återkommer strax lill detta - avskaffas molbevisningsmöjlighelerna i nu

varande 31 8 och 34 8 första och iredje styckel KL för ålervinningssva-

rande som inte är närslående lill gäldenären varför molbevisningsreglerna

enligt kommissionens förslag endast rör närstående lill gäldenären. 127

Som jag närmare kommer atl
utveckla (avsnitt 2.5.4) anser jag att kom- Prop. 1986/87:90 missionens
förslag bör genomföras såvitt gäller återvinning av rättshandlingar av benefik
karaktär men atl temal för motbevisningen i övriga bestämmelser oförändrat bör
avse gäldenärens solvens.

Kommissionen
har föreslagit att ålervinningsbeslämmelsen beträffande betalning av uppenbart
oskälig lön, arvode eller pension (33 8 KL), vilken i dag endast gäller
närslående lill gäldenären, skall ges generell tillämplighet och således gälla
även medkonirahenier lill gäldenären som inle är att hänföra till
närsläendekretsen. Som en följd därav föreslås att även bestämmelsen om
betalningsrätten för fordran på lön, arvode eller pension i konkurs (100 a 8
KL) utvidgas lill all avse även icke närslående till gäldenären.

Jag
ansluter mig lill kommissionens överväganden och förslag rörande bestämmelsen
om återvinning av lön. Delsamma gäller bestämmelsen om belalningsrätlen för
fordran på sädan lön. Dock anser jag alt tillämpningsområdet för sistnämnda
bestämmelse såvitt gäller icke närstående - i likhet med vad som gäller för
återvinning - bör begränsas till uppenbara fall. Jag återkommer lill dessa
frågor i del följande (avsnitt 2.5.5.).

Kommissionen
föreslär vidare en förlängning av ålervinningsfrislerna. Enligt förslaget
utsträcks de automatiska fristerna beträffande gåva, betalning av uppenbart
oskälig lön m.m., benefik överföring lill pensionsstiftelse och överföring
lill personalstiftelse från sex månader lill ell år och för överföring till
pensionsstiftelse i annat fall, betalning av skuld, kvittning, ställande av
säkerhet och utmätning från tre månader lill sex månader. För den förstnämnda
gruppen utvidgas vidare de förlängda fristerna vid transaktioner mellan
närstående frän tvä till tre år. Delsamma gäller bodelningsbestämmelsen.

Jag
delar kommissionens uppfattning atl del finns ell behov av förlängda
återvinningsfrister i vissa fall. Behovet är särskilt påtagligt när del gäller
benefika transaktioner mellan närstående. 1 likhet med kommissionen anser jag
all fristerna i de fallen bör förlängas från två till tre år. Jag återkommer
lill detta (avsnitt 2.5.6.).

Kommissionen
har föreslagit en del ändringar / de processuella besläni-melserna, nämligen
att lalefrislen skall räknas frän dagen för konkursbeslulel i stället för frän
frisldagen, all de subsidiära talefrislerna skall förlängas från tre tiil sex
månader, all ålervinningstalan i viss utsträckning skall få väckas även efter
konkursens slut och slutligen atl ålervinningstalan mol bevakad fordran skall
få väckas oberoende av om anmärkning gjorts mot bevakningen.

De
processuella bestämmelserna behandlar jag i ett särskilt avsnitt (2.5.7). Jag
ansluter mig därvid hell lill kommissionens förslag utom i ell avseende som
gäller förslaget alt talan om återvinning skall kunna väckas även efter del alt
konkursen avslutats.

Enligt
40 b 8 KL får talan om återvinning väckas vid allmän domstol

inom ell är från frisldagen. Talan får dessutom väckas inom tre månader

frän det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Slutligen finns en

särskild regel då fråga är om avhändelse av fast egendom eller återgång av

bodelning. Tremånadersfrisien räknas i dessa fall frän den dag lagfart 128

söktes
respektive bodeiningshandlingen gavs in till rälien.

Kommissionen har funnit atl
del i mindre konkurser inte är ovanligt atl anledning till återvinning blir
känd först efter konkursens slut. Sädana konkurser är i de aktuella fallen i
allmänhet fillgängslösa och har då en varaktighet endast på några månader.
Möjlighet lill återvinning brukar uppmärksammas l.ex. vid taxeringsrevision.
Kommissionen har därför föreslagit att ålervinningstalan skall kunna väckas
även efter konkursens slut men inle senare än ett är efter del all konkursen
avslutades.

Förslaget har fått ell
blandat mottagande under remissbehandlingen (remissammanställning II s.
46-48).

Själv vill jag först peka
pä atl kommissionens förslag skulle behöva modifieras vid ett genomförande
eftersom den föreslagna bestämmelsen täcker konkurser över lag och således även
konkurser som pågätt i flera år, vilket fär anses mindre lämpligt. Regler
enligt vilka talan kan väckas även efter konkursens slut kräver dock
ytteriigare överväganden. Framför allt krävs en reglering av hur förvaltarens
arvode och kostnaderna i övrigl skall betalas om konkursboets talan i
ätervinningsprocessen inle är framgångsrik. Den reglering som således skulle
krävas stär enligt min mening knappast i proportion till de fördelar som stär
alt vinna med reformen. Jag förordar därför atl förslaget i den delen inte genomförs.

Som framgår av det
tidigare anförda (avsnitt 2.4.2) biträder jag kommissionens förslag att i
vissa avseenden utvidga förvaltarens utrednings- och uppgiflsskyldighet.

Kommissionen har därutöver
lämnat vissa förslag till ändring av lagtexten som är av mer teknisk natur.
Dessa kommer jag all behandla i specialmotiveringen.

Prop. 1986/87:90

2.5.3
Bevisningen rörande det subjektiva rekvisitet vid återvinning av otillbörlig
rättshandling

Mitt förslag: När
fråga är om återvinning av en otillbörlig rättshandling skall medkonlrahent
som är närslående lill gäldenären anses ha känt lill eller bort ha känt lill
gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen
otillbörlig. Återvinning skall dock inte äga rum om det görs sannolikt atl den
närslående varken hade eller bort ha sädan kännedom.

Kommissionens
förslag överensstämmer med mitt förslag utom sä lill vida att närslående, för
all undgå återvinning, skall bevisa atl han var i god tro i de angivna
hänseendena (betänkandet SOU 1983:60 s. 81 - 87).

Remissinstanserna:
Förslaget har fått ell blandat men övervägande negativt mottagande.
Majoriteten avstyrker omvänd bevisbörda. Mänga remissinstanser godtar eller
tillstyrker förslaget. Etl par av dessa ifrågasätter om de föreslagna ändringarna
är tillräckliga (remissammanställning II s. 25-28).

Skälen för mitt förslag:
Den grundläggande ålervinningsbeslämmelsen finns i 30 8 KL (motsvarar 4 kap. 5
§ i mitt förslag). Möjligheten lill

129

9 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90

återvinning enligt den
bestämmelsen, som för sin tillämpning förutsätter Prop. 1986/87:90 ond tro
hos medkonlrahenten, blev vid reformen år 1975 betydligt mer omfattande än
tidigare.

Bestämmelsen
träffar alla slag av rättshandlingar, alltså även sådana som dessutom omfattas
av de speciella äiervinningsbesiämmelserna. Det krävs atl rättshandlingen skett
på etl otillbörligt sätt och medfört antingen att en viss borgenär gynnats
eller atl egendom undandragits borgenärerna eller alt gäldenärens skulder
ökats. Gäldenären skall vidare ha varit insolvent vid förfarandet eller blivit
det på grund av detta. Bestämmelsen skiljer sig från de speciella
ätervinningsreglerna bl.a. därigenom att det är tillräckligt att indirekt
skada uppkommit. Skadan för borgenärerna eller någon av dem samt insolvensen
behöver alltså inle vara en omedelbar följd av rättshandlingen ulan kan följa
av denna i förening med tillkommande omständigheter. Vidare uppställs ett s.k.
subjektivt rekvisit innebärande all medkonlrahenten skall ha känt lill eller
bort känna lill insolvensen och de omständigheter som gjorde förfarandet
otillbörligt för atl återvinning skall äga rum. Skäl för atl söka återvinning
enligt denna paragraf i stället för enligt de speciella
äiervinningsbesiämmelserna är alt ålervinningsfristen är längre, fem år -
gentemot närstående gäller ingen frist alls - och atl rättsföljderna är mer
förmänliga t.ex. i fråga om avkastning och ränta (39 a § KL).

De
undersökningar som ligger till grund för kommissionens betänkande visar all
äiervinningsbesiämmelserna i 30 8 KL sällan kommer lill användning. Detta
förhållande har förklarats med svårigheterna för den som söker återvinning att
styrka ond tro hos gäldenärens medkonlrahent. Det är angeläget alt försöka
komma lill rätta med dessa svårigheter så långt del nu går.

Det
subjektiva rekvisitet, innebärande att gäldenärens medkonlrahent mäste ha varit
i ond tro, är en avsiktlig begränsning av bestämmelsens i övrigt mycket vida
tillämpningsområde. Alt helt avslå från detta krav är som jag ser det
uteslutet.

När
det gäller närslående förefaller emellertid nuvarande beviskrav alltför
långtgående. Man bör kunna utgå från att närstående lill gäldenären
regelmässigt känner till, eller borde känna lill, både insolvensen och de
omständigheter som gjorde rättshandlingen otillböriig.

Av
det sagda följer alt jag delar kommissionens uppfattning alt man vid
återvinning gentemot närslående med slöd av 30 8 KL bör presumera ond tro hos
den närslående. Del fär då ankomma på denne all bryta presumtionen.

Enligt
kommissionsförslaget krävs för atl presumtionen skall brytas all

den närslående visar att han inte var i ond tro, dvs. i princip etl krav pä
full

bevisning om detta. Enligt min mening bör man inte gå så långt. Del kan

vara utomordentligt svårt att bevisa all man inte kände lill ell visst förhål

lande. Om den närstående för all undgå återvinning skulle vara tvungen alt

bevisa att han var i god tro skulle oiillbörlighelsbestämmelsen i praktiken

bli i det närmaste hell "objektiv" i förhållande till närslående och
således

innebära ell faktiskt avskaffande av kravel på subjektiv täckning. Presum

tionen bör därför kunna brytas tidigare än vid styrkt god tro. En lämplig 130

avvägning
synes vara atl presumtionen bryts om motsatsen görs sannolik. Del bör alltså
räcka atl den närstående förebringar sädan utredning all del är sannolikt atl
han inte hade den relevanta kännedomen. Härigenom uppnår man all den som söker
återvinning inle behöver bevisa ond tro vid sädana transaktioner där man
erfarenhetsmässigt kan ulgä frän all ond tro ofta föreligger samtidigt som
svaranden i processen ges realistiska möjligheter alt undgå återvinning i de
situationer där sä faktiskt inte är fallet. Enligt min mening är en sådan
ändring ägnad all öka ålervinningsmöjlighelerna enligt denna bestämmelse utan
all rättssäkerhetens och den allmänna omsättningens intresse sätts åsido pä
något avgörande sätt. Nägon lättnad i beviskravet för den som söker återvinning
när det gäller transaktioner mellan gäldenären och medkonirahenier som inte är
närslående bör däremot inle genomföras.

Del kan
tilläggas att, enligt vad som framkommit vid de nordiska överläggningarna i
ämnet, en bestämmelse enligt den av mig nu föreslagna modellen kommer all
övervägas i Finland under det fortsatta arbetet med en ny finsk konkurslag. Den
motsvarande danska och norska bestämmelsen har inle varit utsatt för särskild
kritik. Detta torde delvis, åtminstone såvitt gäller norsk rätt, hänga samman
med alt insolvensbegreppel där har en någol annorlunda innebörd än del svenska.

Prop.
1986/87:90

2.5.4 SufTiciens i stället för solvens som tema för
motbevisningen i vissa fall

Mitt
förslag: Temat för den motbevisning äiervinningssvaranden i vissa fall har all
prestera för all undgå återvinning skall vid transaktioner av benefik karaktär
avse gäldenärens sufficiens i stället för solvens.

Kommissionens förslag: Temal för motbevisningen skall vid
transaktioner av såväl benefik som onerös karaktär avse gäldenärens sufficiens
i stället för solvens. Som en följd av kommissionens förslag atl förlänga bl.a.
de automatiska ålervinningsfrislerna, avskaffas bestämmelserna om motbevisning
för icke närstående (jfr avsnitt 2.5.6). Förslaget om ändrat molbevisningslema
avser därför endast närsiäendeiransaktioner (belänkandet SOU 1983:60 s.
90-91).

Remissinstanserna: Förslaget har fält ell blandat men
övervägande negativt mottagande. En del remissinstanser anser all
konsekvenserna av förslaget inle är tillräckligt belysta (remissammanställning
II s. 33-36).

Skälen för mitt förslag: Inom de automatiska fristerna kan
återvinning ske ulan all gäldenären vid tidpunkten för rättshandlingen var
insolvent eller blev insolvent genom denna. Insolvensfrägan har dock betydelse
i älervinningssammanhang dels genom att insolvens vid återvinning enligt 30 8
KL är en föruisåtlning för alt återvinning skall kunna ske, dels genom all
återvinning i vissa fall kan avvärjas av äiervinningssvaranden, om denne visar
all gäldenären varken var eller genom rättshandlingen blev insolvent.

131

Med
insolvens menas atl en gäldenär inle rätteligen kan beiala sina Prop.
1986/87:90 skulder allteftersom de förfaller och att belalningsoförmägan inte
är endast fillfällig. En bedömning av om gäldenären var eller blev insolvent
påverkas i allmänhet inle bara av förhållandet mellan skulder och tillgångar
utan också av gäldenärens möjligheter atl i framliden förvärva egendom och
erhålla kredit. Insolvensbedömningen har med andra ord ofta karaktären av en
prognos.

Frän
insolvensbegreppel skall särskiljas insufficiens, som innebär att skulderna
överstiger värdet av de utmätningsbara tillgångarna. Med illikvi-dilel menas
atl gäldenären saknar omedelbar lillgång till pengar eller andra
lältrealiserade tillgångar som svarar mot hans aktuella behov av betalningsmedel.

Som
jag tidigare nämnt kan äiervinningssvaranden, om transaktionen ligger i tiden
före den automatiska ålervinningsfristen, i vissa fall undgå återvinning om han
visar alt gäldenären varken var eller blev insolvent genom rättshandlingen.
Detta gäller i samtliga objektivt bestämda älervin-ningsbestämmelser - således
inle för otillbörliga förfaranden enligt 30 8 KL - med undantag för
bodelningsfallet (32 §), där temat för motbevisningen är gäldenärens
sufficiens.

Redan
under förarbetena lill 1975 års reform diskuterades om man inle borde låta
kravet på bevisning från ålervinningssvarandens sida avse sufficiens i stället
för solvens. Def framhölls bl.a. atl bevisning om sufficiens antagligen i de
flesta fall var mer ändamålsenlig än bevisning om solvens. Atl solvensbegreppet
slutligen valdes motiverades med all insolvens var allmän konkursgrund och atl
flera av de skäl som kunde åberopas för atl insolvens skulle vara konkursgrund
ocksä talade för atl bevisningen i förevarande situationer skulle avse solvens.
Denna lösning antogs vidare medverka fill nordisk rättslikhet (prop. 1975:6 s.
97, 105 och 143 O-

Del
är i huvudsak dessa skäl som nu framförts av de kritiska remissinstanserna.
Dessa skäl talar enligt min mening fortfarande starkt för all behälla
solvensbegreppet. Nägon ändring är heller inle planerad i de övriga nordiska
länderna. Mol en övergäng lill sufficiens talar vidare atl flera av de
återvinningsgrundande transaktionerna har onerös karaktär och inle påverkar
gäldenärens sufficiens.

Kommissionen
har som ett argument för övergång lill sufficiensbegrep-pel anfört all del
skulle öka ålervinningsmöjlighelerna. Enligt kommissionen torde del nämligen
vara svårare alt bevisa sufficiens än sol vens. Samma argument har flera av de
kritiska remissinstanserna anfört mol förslaget. Nägon remissinstans har
däremot ansett det vara allmänt sett lättare all föra bevisning om sufficiens
än om solvens och atl förslaget därför är ägnat att öka såväl en närståendes
som konkursförvaltares möjligheter alt överblicka ätervinningsmöjligheterna.

Den
omständigheten all sufficiens skulle vara svårare all bevisa än

solvens ulgör enligt min mening i sig ingel avgörande argument för den

föreslagna reformen. Dessutom är jag inte övertygad om alt så alltid är

fallet. I åtskilliga fall torde således sufficiensbegreppels statiska karaktär

underlätta bevisningen. Oavsett hur det förhåller sig med detta talar emel

lertid enligt min mening principiella skäl mol en övergång lill sufficiensbe- 132

greppet
som tema för motbevisningen vid onerösa transaktioner. Det ve-deriag gäldenären
får motsvarar ju i allmänhet vad han själv presterat.

Bevisning om sufficiens är
emellertid ändamålsenlig när del gäller rättshandlingar av benefik karaktär,
såsom vid gåva, där sufficiensen direkt påverkas av rättshandlingen i fråga.
Därtill kommer all sufficiensbegreppel redan i dag - i Sverige men inle i
övriga nordiska länder - ulgör tema för motbevisningen i en
återvinningsbeslämmelse av benefik karaktär, nämligen i bodelningsfallet. En
övergång lill sufficiensbegreppel vid benefika rättshandlingar är därför
naturlig. Insolvens och insufficiens följs ofta ät men en gäldenär kan mycket
väl vara insufficient utan att vara insolvent. 1 likhet med kommissionen anser
jag del också rimligt atl i de fal! där en typiskt sett "misstänkt"
transaktion ägt rum, t.ex. en gåva till en närstående inom viss relativt kort
lid före konkursutbrollel, återvinning fär ske redan pä den grunden atl
gäldenären var eller blev insufficient genom transakfionen. Frän teoretiska
utgångspunkter ler det sig ocksä naturiigt all i fräga om benefika
transaktioner bygga pä ett annat begrepp än del som ulgör konkursgrund. Nägon
invändning har heller inte gjorts från de övriga nordiska länderna mol all
Sverige på denna punkl har en avvikande ordning.

Mot denna bakgrund bör
enligt min mening motbevisningen vid transaktioner av benefik karaktär,
nämligen - utöver bodelning - gåva, betalning av uppenbart oskälig lön,
överföring lill pensionsstiftelse som medfört atl stiftelsen fått överskoll och
överföring lill personalstiftelse, avse gäldenärens sufficiens. Detsamma bör
gälla i fråga om köp eller annal avtal som uppenbarligen har en delvis benefik
karaktär. Eftersom molbevisningsreglerna för medkonlrahent som inte är
närstående lill gäldenären behålls enligt mitt förslag (avsnitt 2.5.6) kommer
del ändrade bevislemal all gälla i förhållande lill såväl närstående som inle
närslående lill gäldenären. Bestämmelserna bör utformas med
bodelningsbestämmelsen som förebild.

Temal
för motbevisningen i övriga bestämmelser, de som avser transaktioner av onerös
karaktär, bör oförändrat avse gäldenärens solvens.

Prop. 1986/87:90

2.5.5
Återvinning av lön och betalningsrätten för fordran på lön i konkurs

Mitt förslag:
Bestämmelsen om återvinning av lön m.m. lill den del den är uppenbart oskälig
skall gälla generellt och inte enbart närstående. Till följd härav görs även
bestämmelsen om belalningsrätlen för lönefordran i konkurs generell, men
begränsas i förhällande ull icke närstående pä så sätt atl den endast är
tillämplig i den män lönefordringen är uppenbart oskälig.

Kommissionens förslag
överensstämmer med mitt förslag. I fräga om belalningsrätlen i konkurs görs
dock inga begränsningar för icke närstående (belänkandet SOU 1983:60 s.
92-94).

Remissinstanserna:
Förslaget, som kommenterats av ell fätal remissinstanser, har fått etl blandat
mottagande. En del av kritikerna menar atl del

133

är olämpligt att ge
bestämmelsen generell giltighet när avsikten är all Prop. 1986/87:90 komma
ål vissa typer av anställda som är att jämställa med närstående
(remissammanställning II s. 43-45).

Skälen
för mitt förslag: Enligt 33 8 KL (motsvarar 4 kap. 8 § i mitt förslag) kan
betalning av lön, arvode eller pension fill närslående återvinnas.
Återvinningen avser vad som uppenbart översteg vad som kunde anses skäligt med
hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i
övrigt. Återvinningsfristerna är sex månader och, med möjlighet till
motbevisning, två år.

Med
dessa bestämmelser korresponderar bestämmelsen i 100 a 8 KL (5 kap. 2 8 mitt
förslag), som rör rätlen atl göra gällande fordran på lön, arvode eller pension
i konkurs. Även denna bestämmelse gäller närståendes anspråk. Enligt den får
fordran pä lön m.m. inte göras gällande i konkursen i vidare mån än som kan
anses skäligt med hänsyn lill gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och
omständigheterna i övrigt. Något krav på att löneanspråket såsom i 33 § KL
skall vara uppenbari oskäligt uppställs inte i bestämmelsen.

Enligt
kommissionen är del inle ovanligt alt det under en konkursutredning framkommer
att uppenbart oskäliga löner utbetalats lill anställda, l.ex. kamreren i
företagel eller lill konsulter. I åtskilliga fall har del kunnat misstänkas alt
vederbörande utövat stort inflytande inom gäldenärsföreta-gel eller stått
gäldenären nära i personligt eller ekonomiskt hänseende ulan att etl sådant
närståendeförhållande som anges i 29 a 8 KL kunnat bevisas. Återvinning har
därför inte kunnat ske.

Enligi
min mening är det otillfredsställande om denna typ av utbetalningar och
liknande inte kan bringas atl återgå till konkursboet. Möjligheterna atl i
särskilt flagranta fall i fräga om betalning av förevarande slag tillämpa
regeln i 30 8 KL om återvinning av otillbörliga rättshandlingar (se prop.
1975:6 s. 219) är knappast tillräcklig.

Under
remissbehandlingen har önskemål framförts om att man, i stället för alt såsom
kommissionen föreslagit göra 33 8 KL generell, bör utvidga närstäendebegreppel
enligt 29 a 8 vid tillämpningen av 33 8, Jag kan i och för sig instämma i atl
delta från vissa synpunkter skulle vara ändamålsenligt. Emellertid är del inle
alldeles enkelt alt klart och entydigt inringa den grupp personer som man i
sammanhanget vill jämställa med närslående. Jag är också tveksam fill del
lämpliga i att ge närstäendebegreppel ytterligare en innebörd,
Närstäendebegreppel i 29 a § KL är ju speciellt tillskapat för
konkursrättsliga sammanhang och det är en fördel om detta begrepp har samma
innebörd inom hela konkursrälten.

Framför
allt menar jag emellertid atl uppenbari oskäliga lönebetalningar

generellt bör kunna återvinnas, oavsett till vem de skett. Även om sådana

betalningar naturligtvis är vanligast i förhållande till närslående, är del
från

konkursborgenärernas synpunkt likgiltigt vilken relation gäldenären haft

med betalningsmottagaren. Jag kan heller inte se att en utvidgning till

andra än närslående skulle skapa någon osäkerhet (jfr emellertid prop,

1975:6 s, 217), Bestämmelsen bör därför, som kommissionen förordat,

göras generell. Det finns anledning att anta att en sådan utvidgning skulle

komma atl få praktisk betydelse just i fråga om den personkrets som, enligt 134

vad
jag tidigare nämnt, kan sägas stå gäldenären nära utan alt vara formellt
Prop. 1986/87:90 närslående.

Jag
föreslär således att bestämmelsen om återvinning av löne-, arvodes-och
pensionsbetalningar görs generell. Bevisbördan för alt betalningen varit
uppenbari oskälig skall, liksom för närvarande, åvila ätervinningssö-kanden.

Nägon
motsvarande utvidgning övervägs inle i Danmark och Norge. 1 dessa länder läcker
motsvarigheten till 30 8 KL redan nu sådana utbetalningar som här är i fråga.

Såsom
framgått i del föregående (avsnitt 2.5.4) föreslår jag att bestämmelsen om
återvinning av lön m.m. skall ändras även på så säll att motbevisningen skall
avse gäldenärens sufficiens i stället för solvens. Vidare föreslår jag en
förlängning av frislen. Jag återkommer senare lill detta (avsnitt 2.5.6). I
likhet med vad som gäller vid övriga återvinnings-bestämmelser av benefik
karaktär bör också en föriängd frist om ell år med möjlighet lill motbevisning
gälla för en återvinningssvarande som inte är närslående lill gäldenären (samma
avsnitt).

Som
jag tidigare nämnde finns i 100 a 8 KL en bestämmelse om närståendes rätt atl
i konkurs göra gällande fordran på lön m.m. Bestämmelsen har tillkommit mol
bakgrund av all återvinningsregeln inle i sig kunde anses eliminera en rätt för
den mot vilken ålervinningstalan riktats all göra sin fordran gällande i
konkursen (prop. 1975:6 s. 266). Den föreslagna generella giltigheten av
ätervinningsregeln bör därför medföra alt motsvarande ändring görs i 100 a 8
KL.

Enligt
denna bestämmelse krävs del, som jag tidigare nämnt, inle att anspråket är
uppenbari oskäligt. Denna skillnad mellan de bada bestämmelserna har
motiverats med den misstänkta prägel som en närslåendes obetalda lön m.m. måste
sägas ha under de förhållanden som anges i paragrafen (prop. 1975:6 s. 266).
Detta argument har inte samma styrka när det gäller anspråk frän annan än den
som är närslående lill gäldenären. Del kan ju inle generellt sägas vara någol
misstänkt med en obetald lön m.m. i konkurs. Detta talar för att man begränsar
den utvidgade tillämpligheten av 100 a 8 KL till uppenbara fall. Gör man inte
det, skulle dessutom förvaltaren i princip vara skyldig alt pröva skälighelen
av alla lönefordringar i konkurs, vilket skulle föra alltför långt.
Utvidgningen av ålervinningsbeslämmelsen bygger, som jag tidigare framhållit,
just pä den omständigheten atl del är fråga om uppenbart oskäliga
utbetalningar.

Jag
föreslår således all även bestämmelsen om belalningsrätl i konkurs för
lönefordringar m.m. görs generell men alt den såvitt gäller personer som inte
är närslående lill gäldenären skall tillämpas endast i den män lönen m.m. är
uppenbart oskälig.

Jag vil) påpeka all
möjligheterna att komma åt s.k. svarta förmåner

kommer all vidgas om bestämmelsen om belalningsrätlen i konkurs görs

generell. Jag syftar här på förmåner som arbetstagaren tidigare varken

redovisat eller betalat skatt för och som görs gällande i konkursen. Även

möjligheterna all missbruka lönegarantin kommer all minska. Betalning

enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs förutsätter näm

ligen bl.a. att fordringen får göras gällande i konkursen. Lönegarantilagen 135

är
föremål för översyn. Lönegaranliutredningen (A 1982:04) har avgett
delbetänkandet (SOU 1986:9) Ny lönegaranlilag. Belänkandet har remissbehandlats
och övervägs för närvarande inom arbetsmarknadsdepartementet. Nägon anledning
atl avvakta resultatet härav finns dock inte utan de föreslagna ändringarna bör
genomföras i detta sammanhang.

Prop. 1986/87:90

2.5.6
Återvinningsfrislerna

Mitt förslag: Den
förlängda ålervinningsfristen för närslående i de motbevisningsbestämmelser som
avser transaktioner av benefik karaktär förlängs från två till tre år.

Kommissionens
förslag: Samtliga automatiska frister i de objektivt bestämda
återvinningsbestämmelserna och de förlängda fristerna i bestämmelserna som
avser transaktioner av benefik karaktär föriängs. Sålunda förlängs den
automatiska fristen beträffande transaktioner av benefik karaktär från sex
månader till ett är och beträffande iransaktioner av onerös karaktär frän tre
månader till sex månader. 1 den förstnämnda gruppen och i
bodelningsbestämmelsen föriängs vidare de föriängda fristerna från två lill tre
år medan den förlängda fristen i den andra gruppen blir oförändrad, tvä år.
Ettårsfrislen för icke närstående med möjlighet lill motbevisning upphävs som
en följd av förslaget att föriänga de automatiska fristerna till ett år
(betänkandet SOU 1983:60 s. 88-92).

Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna avstyrker förslaget. Av dessa har dock flera
begränsat sitt yttrande lill alt avse främst transaktioner av onerös karaktär.
Flera remissinstanser är positiva till förslaget. Några uttrycker tveksamhet
både vad gäller behovet och lämpligheten av förlängda frister
(remissammanställning II s. 36-43).

Skälen
för mitt förslag: Kommissionen hänvisar fill all bl.a. BRÅ:s undersökningar
tyder på all en frislförlängning på ell verksamt sätt skulle utvidga
ålervinningsmöjlighelerna. Enligt kommissionen torde del vidare i allmänhet
förhålla sig sä atl insolvens eller i vart fall insufficiens föreligger en
avsevärd tid före konkursutbrollel och alt transaktioner under denna lid sker i
ond tro.

Den
kritik som har framförts mol kommissionens förslag vid remissbehandlingen har
i första hand gällt fristförlängningens negativa konsekvenser för den allmänna
omsättningen. Farhågorna är naturiiga men är enligt min mening betydligt
överdrivna. Många remissinstanser, av vilka några i och för sig under tvekan
godtar förslaget, anser dock att behovet av frislföriängningar och
konsekvenserna härmed borde belysas och utredas ytterligare.

1 likhet
med kommissionen anser jag att det finns anledning alt överväga en förlängning
av ålervinningsfrislerna för alt öka möjligheterna till åler-

136

vinning.
Särskilt i ell avseende anser jag alt det finns starka skäl härför. Prop.
1986/87:90

Dessa skäl
hänger samman med den s.k. skatlecykeln. Denna sträcker sig

över tre
år, inkomstår, laxeringsår och kvarskaiieår. Obetalda skaller blir

alltså
normalt indrivningsgilla först sedan mer än två år förflutit efter del

alt
skattefordringen uppkom, med reservation för den oklarhet som i viss

män råder
om tidpunkten för en skattefordrans uppkomst. Sistnämnda

fråga har
jag behandlat tidigare (avsnitt 2.5.2).

Den av kommissionen åberopade utredningen inom BRÅ har
visat all del i många konkurser under senare är har varit skattecykeln som fåll
bestämma etl företags livslängd. Man har satt i system alt föra över
verksamheten på ett nytt företag så snart kraven på obetalda skatter och
avgifter har börjat konkurrera med övriga utgifter. Det överskoll som uppställ pä
grund av de självtagna skattelättnaderna har fortlöpande förts över till nägot
gäldenären närslående förelag. Förfaranden av detta slag bör enligt min mening
inte ligga utom räckhåll för återvinning enligt de objektiva
äiervinningsbesiämmelserna. I den mån överföring av tillgångar från ett förelag
lill elt närstående företag är av benefik natur läcks förfarandet närmast av
bestämmelsen om återvinning av gåva. Att förlänga den tvååriga frislen för
närstående i denna bestämmelse till tre år skulle därför öka möjligheterna atl
motverka konkursmissbruk som bygger på skattecykeln. Frislförlängningen bör
emellertid inle begränsas lill bestämmelsen om gåva ulan bör avse samtliga
bestämmelser av benefik natur. Därigenom rubbas heller inle den systematiska
uppbyggnaden av åiervinningsbestäm-melserna.

Det kan påpekas all en motsvarande bestämmelse kommer atl
övervägas under del fortsatta arbetet med en ny finsk konkurslag medan några
ändringar inte är planerade såvitt gäller den danska konkurslagen. De norska
bestämmelserna avviker frän de danska och svenska.

Det är enligt min mening mera ovisst vilken betydelse en
frislförlängning skulle få i övriga ätervinningssituationer. Särskilt när del
gäller de ålervin-ningsbestämmelser som har onerös karaktär måste beaklas att
alltför långa frister kan länkas skapa osäkerhet i den allmänna omsättningen.
Återvinningsfrislerna förlängdes ocksä inle obetydligt vid reformen är 1975.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till den negativa remissopinionen -sårskilt
då den tveksamhet som uttryckts i fråga om behovet och konsekvenserna av
förslaget från bl.a. riksrevisionsverkei och riksskatteverkel - har jag stannat
för att inle nu föreslå en förlängning av övriga återvinningsfrister. Skulle
ett behov av en sädan förlängning ytterligare dokumenteras, är jag emellertid
beredd alt la upp frågan på nytt.

Eltårsreglerna med möjlighet lill motbevisning för icke
närslående kvarstår med mitt förslag oförändrade. Som jag anmärkt tidigare
(avsnitt 2.5.5) bör en sådan regel även införas i bestämmelsen om återvinning
av lön m.m.

137

2.5.7 Processuella
frågor

2.5.7.1
Talefrislerna

Prop. 1986/87:90

Mitt
förslag: Den primära ettårsfrislen för atl väcka talan om återvinning skall
räknas från dagen för konkursbeslutet i stället för frän frisldagen.

Den
subsidiära lalefrislen föriängs frän tre månader till sex månader.

Kommissionens
förslag överensstämmer med milt förslag (betänkandet SOU 1983:60 s. 101-103).

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks av fierlalet remissinstanser som yttrat sig i dessa
frågor. En remissinstans ifrågasätter behovet av atl ändra utgångspunkten för
den primära lalefrislen med hänsyn lill förlängningen av den subsidiära frislen
(remissammanställning II s. 46).

Skälen
för mitt förslag: Enligt 40 b 8 andra slyckel KL skall talan om återvinning
väckas vid allmän domstol inom elt år frän fristdagen, dvs. vanligen
konkursansökningsdagen. Har god man förordnals enligt ackordslagen (1970:847)
avses med fristdag i stället dagen för ansökan härom, såvida konkursansökan
gjorts inom tre veckor från del all godmansförordnandet förföll eller, när
förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Om dödsbo har
avträtls lill förvaltning av boutredningsman, avses med fristdag dagen för
ansökan därom, om boutredningsmannen förordnats senare än tre månader före den
dag som annars skulle anses som frisldag (29 8).

Enligt
kommissionen och BRÅ:s undersökningar är denna ordning inte tillfredsställande.
Tiden mellan konkursansökan och konkursbeslulel kan, ibland genom gäldenärens
eget förvållande, bli avsevärd, vilket medför atl det återstår alltför lite lid
för förvaltaren all utreda älervinningsfrågorna. Det skulle därför innebära en
klar effektivitetsvinst om liden i stället räknades från konkursbeslulel.

1
likhet med de flesta remissinstanserna biträder jag kommissionens förslag pä
denna punkl. Atl, såsom en remissinstans förordat, låta fristen börja löpa sä
sent som vid bevakningstidens utgång är enligt min mening inte lämpligt. En
regel om detta skulle för övrigl kräva en särlösning för det stora flertalet
konkurser där bevakning inte sker. Inte heller finns det skäl att föriänga
fristen som sådan. Däremot bör enligt min mening den subsidiära lalefrislen
enligt 40 b 8 andra slyckel andra meningen KL förlängas. Denna är i dag tre
månader och räknas från del att anledningen lill ålervinningstalan blev känd
för konkursboet. Dessutom finns i tredje meningen en specialregel beträffande
avhändelse av fast egendom eller återgång av bodelning där tiden räknas frän
del att lagfart söktes resp. bodelningshandlingen gavs in till rätlen. För all
ge förvaltaren erforderlig lid för utredning förordar jag att denna frist
föriängs lill sex månader.

138

2.5.7.2
Anmärkning som förulsällning för återvinning i vissa fall

Prop.
1986/87:90

Mitt förslag:

Talan

om

ålervinn

ng

av en bevakad

fordran

skall

kunna
föras

oavsett

om

anmärkt

ling

framställts

mol

bevakn

ngen

eller
inte.

Kommissionens förslag överensstämmer med milt förslag
(betänkandet SOU 1983:60 s. 104-107).

Remissinstanserna:
Några remissinstanser frän näringslivet har motsatt sig förslaget och anser alt
del strider mol syftet bakom reglerna för bevakning och anmärkning. Övriga
remissinstanser godtar i princip förslaget (remissammanställning II s. 48-49).

Skälen för
mitt förslag: Enligt 40 b 8 första slyckel KL påkallas återvinning av
förvaltaren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom anmärkning mol
bevakning eller invändning mol annat yrkande som framställs mot konkursboet.
Enligt 106 8 KL skall en borgenär räknas lill godo den betalnings- och
förmånsrätt han yrkat, om del inle i föreskriven ordning har framställts någon
anmärkning mol den. Denna regel har ansetts medföra etl krav pä alt anmärkning
skall ha framställts mol bevakningen för all ålervinningstalan rörande den
bevakade fordringen skall få föras. Om förvaltaren alltså inte framställt någon
anmärkning mol en bevakad fordran inom anmärkningsliden, vanligen tvä lill fyra
veckor från bevakningstidens utgång, är han förhindrad att påkalla återvinning
av densamma genom att väcka talan enligt 40 b 8 KL, även om talefristen inle
har löpt ut. Som exempel kan nämnas att en borgenär bevakat en fordran och med
åberopande av företagsinleckning yrkat förmånsrätt enligt 5 8
förmänsrättslagen, varvid ingen anmärkning görs mot bevakningen. Senare men
inom etl är frän frisldagen fär förvaltaren information om alt säkerheten
skulle ha kunnat återvinnas. Förvaltaren är emellertid dä förhindrad all väcka
ålervinningstalan.

Denna
ordning skall ses mol bakgrund av all rätten till utdelning tidigare alllid var
beroende av alt bevakning skett. Numera gäller att elt bevaknings- och
anmärkningsförfarande förekommer endast i ordinär konkurs. Några bärande skäl
för alt en borgenär i en ordinär konkurs skall vara bättre skyddad mol
återvinning än en borgenär i en mindre konkurs kan knappast anföras. 1 del
enhetliga konkursförfarande som jag föreslår blir skillnaden än mindre
motiverad.

Jag
föreslär alltså atl rätlen alt väcka ålervinningstalan inle skall vara beroende
av atl anmärkning framställts mol en bevakad fordran i de fall elt bevaknings-
förfarande anordnats i konkursen. En bestämmelse i ämnet bör som kommissionen
föreslagit lämpligen tas upp i nuvarande 106 8 KL (9 kap. 12 8).

139

2.6
Bevakning av fordringar m. m.

2.6.1 Bevakningskravet

Prop. 1986/87:90

Mitt
förslag: Nu gällande bevakningsskyldighel behålls för de fall då ell
bevakningsförfarande anordnas.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslär alt kravel på
bevakning av de flesta av statens skalle- och avgiftsfordringar slopas
(betänkandet SOU 1983:24 s. 190-195).

Remissinstanserna är delade i två läger. Näringslivels
representanter vänder sig med skärpa mol förslaget atl befria det allmänna frän
skyldigheten att bevaka fordringar på skaller och avgifter. De hävdar atl
förslaget strider mol principen atl alla borgenärer skall behandlas lika och
all bevakningen - även om den sker reservationsvis - är av betydelse för
övriga borgenärer eftersom dessa genom bevakningen fär elt underlag för bedömningen
av utsikterna till utdelning i konkursen. Svea hovrätt, hovrätten för Nedre
Norrland och advokatsamfundet instämmer i denna kritik. Hovrätterna
ifrågasätter också om förslaget verkligen medför någon beakiansvärd förenkling
eftersom del allmännas krav ändå slutligen måste preciseras. Vissa kritiker
hävdar ocksä atl den föreslagna ordningen kan komma all medföra
lillämpningssvårigheter eftersom inte del allmännas samtliga fordringar
omfattas av den föreslagna bevakningsfriheten. En annan svaghet som påtalas av
kritikerna är alt förvaltaren ändå relativt snart måste skaffa sig en
uppfattning om storleken pä det allmännas avgifts- och skallekrav för alt kunna
bedöma huruvida de opriorilerade borgenärerna kan förväntas erhålla någon
utdelning. I annat fall skulle fördelarna med kommitténs förslag alt begränsa
den fortsatta informationen om konkursen till dessa borgenärer inle kunna tas
till vara. - Riksskatteverket, länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna
hälsar däremot förslaget med tillfredsställelse, men flera av dessa instanser
hävdar att den bevakningsfria kretsen av fordringar bör bestämmas på ell annal
säll än vad kommittén har föreslagit (remissammanställning 1 s. 42-66).

Skälen för mitt förslag: Bevakningsinslitulet ulgör i
ordinära konkurser ett viktigt inslag i konkursförfarandet. Det innebär all en
borgenär som vill att hans fordran skall komma i fräga för utdelning i
konkursen är skyldig all själv ge sitt krav till känna för konkursförvallaren.
Del syftar till atl snabbi få klarhet i konkursgäldenärens skuldförhållanden
och atl slå fast vilka fordringar som skall beaktas när utdelningsförslagel
upprättas. Förvaltaren är skyldig atl granska bevakningarna och atl framställa
anmärkning mol de bevakningar som enligt hans uppfattning inle bör komma i
fräga för utdelning. Även gäldenären och övriga borgenärer är berättigade att
framställa anmärkning mot en bevakad fordran. Om inle föriikning träffas
angående en framställd anmärkning avgörs tvisten av rätlen i ell förenklat
förfarande som skall äga rum snarast möjligl.

Den som har en motfordran pä gäldenären och vill utnyttja
den lill kvittning behöver inle bevaka sin fordran. Delsamma gäller den som har

140

pant- eller retentionsrätt
i fast eller lös egendom Ytterligare undanlag frän Prop. 1986/87:90 bevakningskravet
finns, men dessa är av mindre betydelse och jag fär här hänvisa till
betänkandet s. 178.

1
mindre konkurs krävs inte bevakning ulan del är tillräckligt att borgenärerna
gör sina fordringar gällande hos förvaltaren. Anmärkningsförfarandet har i
mindre konkurs ersatts av en möjlighet att hos konkursdomaren framställa
invändning mol del av förvaltaren upprättade utdelningsförslagel.

Etl
praktiskt problem som har uppmärksammats av kommittén är att det i vissa fall
är omöjligt all under bevakningsperioden fastställa huruvida en fordran
verkligen föreligger eller till vilket belopp fordringen uppgår. Detta gäller
bl.a. fordringar som är villkorade såsom exempelvis borgensmäns eller
medgäldenärers regressfordringar. Etl skadeståndsanspråk kan ocksä vara svårt
all bestämma inom den ordinarie bevakningstiden. Detta gäller, som kommittén
redovisar, ofta i de fall dä gäldenären har åtagit sig all ulföra ell arbete
som han på grund av konkursen inle kan slutföra. Ytterligare exempel pä
fordringar som är svära all fastställa under bevakningsperioden är
lönefordringar och försäkringspremier som grundar sig på lönesummor.

Den
ojämförligt största delen av de fordringar som inte går all fastställa inom
bevakningsperioden är statens krav pä skatter och avgifter. Orsaken till detta
stär att finna främst i laxerings- och uppbördssyslemen. Jag har delvis berört
den frågan i samband med återvinningsinslilulel (avsnitt 2.5.2).

Den
typ av fordringar som del här är fråga om har i praxis bevakats pä del sättet
att det i bevakningshandlingarna anges dels att vissa fordringar bevakas, dels
all ytterligare fordringar kan tillkomma senare. Detta syslem brukar kallas
reservalionsbevakning. Några lagregler om reservalionsbe-vakning finns dock
inle. Även om anmärkning mol en reservationsvis bevakad fordran inle har
framställts inom anmärkningstiden fär förvaltaren göra invändning mot
belalningsrätlen eller mol yrkat belopp eller yrkad förmånsrätt. Detta brukar
ske pä det sättet att förvaltaren i utdelningsförslagel inte tillmötesgår den
bevakandes krav i del avseende som förvaltaren anser all kravet inte bör
godtas. Eventuell tvist om fordringen fär avgöras i samband med klander av
utdelningsförslagel.

Kommittén
har kritiserat systemet med reservafionsvisa bevakningar. Den tyngst vägande
kritiken tar sikte pä att anmärkningsförfarandel sätts ur spel beträffande
dessa fordringar. Samtidigt föreligger enligt kommittén elt slorl praktiskt
behov av atl behålla möjligheten all kunna bevaka reservationsvis. Detta gäller
naturligen särskilt statens krav på skatter och avgifter. Kommitténs förslag
innebär att bevakningskravet för de allra flesta av dessa fordringar slopas.
Etl starkt skäl för detta är enligt kommittén all anmärkningar mol dessa
fordringar, såvitt gäller deras storiek, inte kan avgöras i en vanlig
jävsprocess. Beloppen fastställs ju enligt lag i särskild ordning. Beträffande
övriga fordringar som brukar bevakas reservationsvis föreslår kommittén ingen
ändring.

Som
jag tidigare har framhållit måste del även i ell nytt enhetligt kon

kursförfarande finnas möjlighet alt vid behov anordna ell bevakningsför- 141

farande.
Genom bevakningen får konkursförvallaren snabbt reda pä vilka Prop.
1986/87:90 borgenärer som finns och deras krav på gäldenären. Genom det följande
anmärkningsförfarandel - som förutsätter all borgenärerna har bevakat sina
fordringar - tillhandahålls ocksä en form för atl snabbi lösa de tvister som
kan uppkomma beträffande de bevakade fordringarna.

Vad gäller kommitténs förslag att slopa bevakningskravel
för statens fordringar pä skaller och avgifter vill jag först framhålla atl
systemet med bevakning och anmärkning inte passar särskilt väl för dessa
fordringar. Dessa är av speciell karaktär och en viss fidsutdräkl när del
gäller att fastställa deras existens och storlek är ofrånkomlig om man inte
radikalt ändrar de nuvarande taxerings- och uppbördsförfarandena. Mot den bakgrunden
kan jag inle finna all del råder några principiella betänkligheter mot all
särbehandla dessa fordringar genom alt slopa bevakningskravel, om del i övrigl
finns starka skäl som talar för del.

Mot förslaget har anförts atl det inle i tillräcklig
utsträckning fillgodoser de övriga borgenärernas intresse av all så tidigt som
möjligt få vela hur stora skatte- och avgiftsfordringar som staten gör gällande
i konkursen. Häremot kan invändas all det givetvis åligger både gäldenären,
staten och förvaltaren all snarast möjligl inför upprättandet av
bouppteckningen sä långt möjligt söka klargöra hur stora fordringar som staten
har på gäldenären. I det avseendet innebär kommitténs förslag inte nägon
större förändring i förhällande till vad som gäller i dag. Senast i samband
med alt gäldenären beedigar bouppteckningen får de övriga borgenärerna en fillräckligt
preciserad uppgift om slorieken av dessa fordringar. Förvaltaren bör också med
utgångspunkt i dessa uppgifter kunna bedöma huruvida andra än prioriterade
fordringar kan komma i fråga för utdelning i konkursen och om
bevakningsförfarande således bör genomföras.

Jag vill emellertid också framhålla att, om man slopar
bevakningskravet beträffande skatter och avgifter, detta inle kan medföra alt
systemet med reservationsbevakningar försvinner. Del går inte all undvika all
vissa typer av fordringar även framdeles måste få bevakas reservationsvis. En
annan omständighet som måste beaktas är - som flera instanser har uppmärksammat
- svårigheten atl avgränsa de typer av fordringar som i så fall borde komma i
fräga för bevakningsfrihei. Del synes knappast möjligl att finna nägon enkel
och lätlillämpad gräns mellan de fordringar som måste bevakas och de som är
befriade från bevakningsskyldighel. Del bör dock påpekas att förutsättningarna
för denna gränsdragning förbättras om skatleindrivningsulredningens (B 1981:2)
förslag i betänkandet (Ds Fi 1984:4) Indrivning av skatt m.m. genomförs.

Frågan är dä om fördelarna med förslaget är så stora all
de uppväger de

nyss redovisade nackdelarna. Sannolikt skulle del för de myndigheter som

har atl bevaka statens rätt i dessa sammanhang - främst kronofogdemyn

digheterna - innebära en viss lättnad om bevakningskravet slopades. Det

bör emellertid noteras att förfarandet hos kronofogdemyndigheten måste

bli i stort sett detsamma oavsett om formell bevakning måste göras eller

inte. På ett tidigt stadium måste del allmännas krav på gäldenären sam

manställas och de dä kända noteringarna om reslförda skatter och avgifter

uppges. Inför uldelningsskedet mäste en precisering av kravel komma lill 142