Prop. 1986/87:93

Regeringens proposition 1986/87:93

om bostäder åt unga

Prop. 1986/87:93

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 februari 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Hans
Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag lill åtgärder för att förbättra de ungas ställning
på bostadsmarknaden.

Förslagen
läggs fram mot bakgrund av att det i dag - efter de senaste årens förbättringar
av samhällets och hushållens ekonomi - råder obalans på bostadsmarknaden med
brist pä små och medelstora lägenheter i vissa regioner. En viktig orsak till
detta är en stor inflyttning till högskoleorter och expansiva regioner.
Samtidigt har 60-talets stora barnkullar nu nått den ålder då man normalt
lämnar föräldrahemmet och bildar ett eget hushåll.

Utgångspunkten
för förslagen är att det nu behövs särskilda insatser från statens sida för att
underlätta för kommunerna att få tillgäng till bostäder som kan upplåtas till
ungdomar. Vidare behövs nu insatser för att öka de ungas betalningsförmåga så
att de kan efterfråga bra bostäder samt för att stödja försöksverksamhet
rörande ungas boende.

Sålunda
föreslås ett särskilt bidrag, ungdomsbosladsstöd, för att öka utbudet av
bostäder på vissa orter som har uttalade problem. Stödet föreslås lämnas för
lägenheter som förmedlas av kommunen och som för första gången upplåts som genomgångsbosläder
för ungdomar.

För
studentbostadsföretagen föreslås att bostadslån kan lämnas med 30% vid
nybyggnad på samma sätt som gäller vid ombyggnad.

Vidare
föresläs att bostadsbidrag skall lämnas till ensamstående och makar/samboende lill
och med det år då de fyller 28 år. Förslaget innebär att bostadsbidrag kan lämnas
med maximalt 880 kr. för ensamslående och 1 280 kr. för makar/samboende per
månad.

Ungdomsboendedelegationen
föreslås få ytterligare 2 milj. kr. i statligt

1
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 93 Rättelse: S. 28 Hemställan 6. Ny text

bidrag tUl sin verksamhet.
Detta fömtsatts ge delegationen möjligheter att Prop. 1986/87:93 stimulera
och utvärdera kommunernas verksamhet med att ta fram genomgångsbostäder för
ungdomar.

Bostadsdepartementet Prop. 1986/87:93

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19
februari 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om bostäder åt unga 1 Inledning

I bostadsdepartementets bilaga till budgetpropositionen (prop.
1986/87: 100 bil. 13) framhöll jag i min inledande redovisning av
bostadsmarknadsläget att ungdomarnas ställning pä bostadsmarknaden måste ägnas
särskild uppmärksamhet de närmaste åren. Jag kommer i det följande alt lägga
fram vissa förslag som har till syfte att underlätta för unga att skaffa sig en
första bostad.

2 Bakgrund

2.1 Tidigare behandling av frågan om ungdomsboende

Riksdagen beslutade våren 1983 (CU 1982/83:22, rskr 233)
med anledning av en motion i frågan att ge regeringen till känna att en översyn
av ungdomens bostadssituation borde göras i lämpligt sammanhang. En arbetsgrupp
för ungdomsboendefrågor inom bostadsdepartementet redovisade i betänkandet (Ds
Bo 1984:10) Bostäder åt unga ett antal förslag till hur man kan underlätta för
ungdomar att få sin första egna bostad. Förslagen har behandlats i prop.
1984/85:100 bil. 13.

Arbetsgruppen föreslog dels särskilda regler i hyreslagen
om s.k. ungdomskontrakt, dvs. en hyresupplåtelse utan bytesrätt som skulle ge besittningsskydd
bara tills hyresgästen fyllt 25 år, dels ekonomiskt slöd från staten till ny-
och ombyggnad samt dels vissa lättnader i normkraven belräffande byggnader.

Vid remissbehandlingen av arbetsgruppens betänkande fick
förslagen ett blandat mottagande. Enligt min uppfattning berodde det på att
kommuner och bostadsföretag utifrån de lokala behoven hade skilda uppfattningar
om vilka riktade insatser som behövdes för att förbättra de ungas boende i
respektive kommun. Nästan alla remissinstanser var negativa till förslaget om
ungdomskontrakt. Även förslaget om lättnader i normkraven avvisades av
flertalet remissinstanser. Endast ett fåtal av dem som yttrade sig i

ti Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 93

frågan
ansåg att det föreslagna statliga stödet till ny- och ombyggnad skulle Prop.
1986/87:93 kunna bli etl effektivt medel för att få fram bostäder ät ungdomar.

Med
hänsyn bl.a. till denna samstämmiga kritik lade regeringen inte fram några
förslag med anledning av vad arbetsgruppen hade föreslagit. Arbetsgruppens
utredning och allmänna överväganden bidrog emellertid till att
ungdomsboendefrågorna uppmärksammades runt om i landet och diskuterades på ett
konstruktivt sätt.

I
syfte att ta till vara det intresse för ungdomsboendefrägorna som kommit lill
uttryck i remissvaren och sprida de erfarenheter som gjorts ute i kommunerna
föreslog dock regeringen i prop. 1984/85:100 bil. 13 att en försöksverksamhet
rörande de ungas boende skulle stimuleras med ett tillfälligt statligt bidrag.
Riksdagen beslutade sedan i enlighet med förslaget (BoU 15, rskr 232) att ett
anslag om en milj. kr. skulle anvisas för en treårig försöksverksamhet. Jag
inrättade en särskild ungdomsboendedelegation med uppgift alt handha
bidragsverksamheten och att följa utvecklingen på områdei och sprida kännedom
om goda exempel.

2.2 Allmänt

Situationen
på bostadsmarknaden i vissa regioner är nu utomordentligt svår för många unga
bostadssökande. I många kommuner råder det brist på framför allt små och
medelstora hyreslägenheter. Insatser måste nu göras från samhällets sida för
att förbättra de ungas bostadsförhållanden. Det finns bl.a. skäl att underlätta
för de unga att få sin första bostad.

Ungdomar
är genom sin ålder och ställning i samhället en utsatt och mer sårbar grupp än
vuxna. Många ungdomar har svårt att få en bostad när de flyttar hemifrån just
därför att de är unga och nya på bostadsmarknaden. De befinner sig i en
övergångsperiod i livet då del kan vara svårt att hävda sig på bostadsmarknaden
i konkurrens med andra bostadssökande. De unga har ofta en svag ekonomi och de
kan ha svårt att överblicka vilka alternativ som är realistiska samt att
formulera sina krav. För att få arbete tvingas de unga att flytta till orter
där det är ont om bostäder som är lämpliga för ungdomar.

Ungdomarnas
svaga ställning på bostadsmarknaden blir givetvis ännu mer påtaglig i en
bristsituation med ett minskande antal lediga lägenheter och ett växande antal
bostadssökande. Det bästa sättet att stärka ungdomarnas och andra svaga
gruppers ställning på bostadsmarknaden är därför givetvis att se till att det
finns bra bostäder att tillgå för alla.

En
egen bostad är grunden för en ung människas utveckling mot ett självständigt liv.
Undersökningar visar att det motiv som de allra flesta ungdomar har för att
flytta hemifrån är en önskan om att klara sig själv. Det är enligt min mening
viktigt att denna naturliga strävan efter självständighet och frigörelse får
sitt utlopp och att ungdomarna bereds möjligheter att på rimliga villkor starta
ett eget liv när de känner sig mogna för det.

Samhällets
mål för den sociala bostadspolitiken är att alla skall ha tillgång till en
sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad till rimligt
pris. Detta mål gäller självklart även de unga som söker sin första bostad.

2.3 Situationen i dag ;*-=■ Prop. 1986/87:93

Under
den lid som har gätt sedan arbetsgruppen för ungdomsboendefrågor lämnade sitt
betänkande har situationen för de unga på bostadsmarknaden inte förbättrats.
Snarare har läget försämrats. Orsakerna lill detta är många och i viss mån
samverkande.

Bostadsmarknaden
har förändrats på ett påtagligt sätt i ett stort antal kommuner. Trenden med
för varie år ökande bostadsöverskott har brutits. I stället kan vi nu i många
kommuner registrera en allmän bostadsbrist eller en brist på vissa typer av
bosläder, ofta lägenheter lämpliga för små hushåll. Under många år har
bostadsbyggandet minskat betydligt. En vändning tycks nu dock ha skett.

Länsbostadsnämnderna
har nyligen till bostadsstyrelsen redovisat kommunernas arbete med
bostadsförsörjningen för ungdomar. Av bostadssly-relsens sammanställning
(Bo-rapport 1987:3) framgår att bostadsbristen är utbredd. Del är nu mer än 180
av landets 284 kommuner som redovisar brist på lämpliga bostäder för ungdomar.

Ungdomarna
flyttar in till kommunernas centralorter eller till högskoleorter och
expansiva regioner som har gott om arbetstillfällen. Detta ökar efterfrågan på
små lägenheter och studentbostäder i dessa orter. På sina håll kan det
samtidigt finnas ett överskott av andra lägenhetstyper. Utbudet av bostäder
som är lämpliga för ungdomar har minskal bl.a. genom atl små lägenheter har
slagits samman till större vid ombyggnader. Det byggs fä nya smålägenheter.

De
grupper fömtom ungdomarna som efterfrågar små och medelstora lägenheter har
ökat i antal och omfattning. Det är en följd av bl.a. ökad hushållssplittring,
ökad andel ensamstående invandrare och en förändrad syn på institutionsboende.
Det finns i dag inte heller sä många barnfamiljer som bor för trångt och därför
flyttar från mindre till störte lägenheter. Röriighelen på bostadsmarknaden har
minskat.

Redovisningen
tyder på att ungdomarnas behov ofta prioriteras lågt av kommunerna i denna
konkurrenssituation. Deras ofta svaga betalningsförmåga begränsar deras
möjligheter ytteriigare.

Enligt
redovisningen gör de flesta kommuner emellertid även i dag den bedömningen att
det inte är nödvändigt med särskilda lösningar för att tillgodose ungdomars
bostadsbehov. De skall erbjudas bostäder på den normala bostadsmarknaden. På
vissa högskoleorter planeras emellertid studentbostäder och andra säriösningar
för att klara akuta problem.

I
Stor-Stockholm har det skett en mycket snabb förändring. För några år sedan
hade flera kommuner i regionen ett stort antal outhyrda lägenheter. Nu råder
bostadsbrist i hela regionen. Bland de bostadssökande som är registrerade i Stor-Stockholms
bostadsförmedling är 36 000 personer i åldern 18-25 år registrerade som
bostadslösa. Även Göteborgsregionen har en stor brist på små och medelstora
lägenheter. I Göteborgs stad är drygt 16 000 personer mellan 18 och 29 år
bostadssökande utan egen bostad.

Ungdomarnas egna
organisationer, bl.a. Stockholms läns SSU-distrikt,

har tagit initiativ till undersökningar av bostadsfrågan för ungdomar. Re- t

sultaten av dessa
bekräftar att mänga ungdomar har svårigheter att få en egen bostad.

Samtidigt som vi alltså
upplever en alltmer hårdnande bostadsmarknad har 60-lalets stora barnkullar
nått den ålder då man normalt lämnar föräldrahemmet och bildar eget hushåll.

Den 31 december 1984 fanns
det i Sverige enligt SCB:s befolkningsstatistik ca 1,2 milj personer som var
mellan 15 och 24 år gamla. År 1995 kommer det enligl prognoserna att finnas ca
1,1 milj. personer i denna ålder i landet. Det är denna befolkningskurva som
brukar kallas ungdomspuckeln. Del tryck som ett ovanligt stort antal ungdomar
utövar på bostadsmarknaden just nu kan alltså förväntas avta inom loppet av
några är.

Prop.
1986/87:93

Folkm ä ngd den 31 december 1984 10OO-tal

130

120

110

100

5 10 15 20

Källa; SCB Befolkningsförändringar. Del 3.

30 Å lder

2.4 Ungdomars bostadsförhållanden och bostadsönskemål

Enligt
uppgifter från folk- och bostadsräkningen år 1980 bodde nästan aUa unga hos
sina föräldrar tills de var ungefär 18 år. De flesta flyttade sedan ganska
snart till en egen bostad, ensamma eller tillsammans med kamrater eller
samboende/make.

En
enkätundersökning som genomfördes under år 1983 och som redovisades i betänkandet
(Ds Bo 1984:10) Bostäder åt unga visade att ungdomarna då flyttade hemifrån
något senare än under 1970-talet.

Andelen
ungdomar som flyttade till en bostad med förstahandskonlrakt eller som ägde sin
bostad hade minskat mellan åren 1975 och 1982.1 stället ökade andelen andrahandsboende
och boende i studentrum samt andelen inneboende.

Ungdomarna
bodde ofta kort tid i den första bostaden. 56% av de

ungdomar
som hade lämnat sin första bostad hade bott där i högst ett år. Prop.
1986/87:93 Bara 19% bodde i den första bostaden mer än två år.

1 belänkandet Bostäder åt unga redovisades tre
enkätundersökningar som genomfördes under är 1983 om iingdomars
bostadsförhållanden och boendeönskemål. Arbetsgruppen för ungdomsboendefrågor
drog följande slutsatser av de samlade undersökningsresultaten.

"- Fortfarande flyttar de flesta unga hemifrån mellan
18 och 22 års ålder, flickor tidigare än pojkar. Men utvecklingen under senare
år, som inneburit att flyttningen hemifrån skett allt tidigare, har vänt. Det
kan ha flera orsaker: längre studietid, ökad arbetslöshet och därmed sämre
ekonomi, svårare att få bostad.

-
Många av dem
som är unga i dag har vuxit upp med en boendestandard som är mycket högre än
för unga i tidigare generationer. T.ex. har nästan alla haft eget rum hemma. De
har därför troligen också högre krav pä sin egen bostad.

-
De flesta unga
har rätt stora förväntningar pä sin första bostad. Äldre ungdomar har högre krav
på sin bostad än yngre. De flesta unga vill, om de fär välja, ha en modern tvärumslägenhet
med god standard. Myckel få är intresserade av ettor ulan riktigt kök (dvs. med
kokvrå eller kokskåp). Nästan ingen vill bo utan dusch (bad behövs däremot inle),
men de flesta kan avstå från hiss.

-
Mänga unga
accepterar en lägre standard i sin första bostad än vad de egentligen önskar.
Ensamboende bor t.ex. oftast i ettor. Standarden i första-bostäderna har dock
ökat - i dag bor flera unga modernt än tidigare.

-
Intresset för
att bo med kamrater eller att bo kollektivt på annat sätt är inte särskilt
stort. De yngre ungdomarna är mer intresserade än de äldre av ett sådant boende
och då särskilt för en kortare tid.

-
Den första
bostaden blir för de flesta en tillfällig bostad. Många bor bara ungefär ett år
i den första bostaden. De flesta har flyttat därifrån efter två år.

-
Fler unga har i
dag en förstabostad med en osäkrare kontraktsform än tidigare. Andelen unga som
har ett förstahandskonlrakt pä sin bostad har minskat, medan andelen som bor i
andra hand och inneboende har ökat.

-
Det är genom
föräldrar, släkt och vänner, dvs. genom "kontakter", som de flesta
får sin bostad. Bara mellan en fjärdedel och en femtedel av de unga har fått sin
bostad genom bostadsförmedlingen.

-
Unga flyttar
ofta och förbättrar sin boendestandard snabbt. Tiden från den första enkla
bostaden, ofta en hyreslägenhet i etl flerbostadshus, till en stor bostad med
bra standard och som man ofta äger i någon form, är för många relativt
kort."

2.5 Statens ansvar

Det är kommunerna som ansvarar för planeringen och
genomförandet av bostadsförsöriningen, medan staten ansvarar för den
lagstiftning och de ekonomiska förutsältningarna för atl del nödvändiga bostadsbyggandet
skall komma till stånd.

Bestämmelser om hur bosläder skall utformas och ulmslas
finns f.n. i byggnadsstadgan (1959:612) och i den av statens planverk
utfärdade

t2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 93

Svensk
byggnorm (PFS 1983:2). I och med att plan- och bygglagen Prop.
1986/87:93

(1987:10),
PBL, träder i kraft den I juli 1987 kommer emellertid delvis nya

bestämmelser
atl gälla på detta område. Avsikten är att PBL:s allmänt

hållna
bestämmelser om vilka krav som ställs på bostäder m.m. skall

kompletteras
med mer precisa bestämmelser i en motsvarighet till dagens

Svensk byggnorm.

Finansieringen av bostadsbyggandet vid såväl ombyggnad som
nybyggnad sker till övervägande del med hjälp av statliga lån och bidrag. Den
statliga lån- och bidragsgivningen regleras i bostadslåneförfattningarna, nybyggnadslåneförordningen
för bostäder (1986:692), ombyggnadslåne-förordningen för bostäder (1986:693)
samt förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning, m.m. av bostadslån
och räntebidrag.

Lån och bidrag lämnas endast för bostäder som är
fullvärdiga och avsedda för permanent bruk och självständigt boende. I fråga om
bostäder som skall upplåtas med hyresrätt skall det självständiga boendet vara
garanterat genom hyresavtal av normalt slag. Med fullvärdiga bostäder avses
bosläder med alla primära bostadsfunktioner tiUgodosedda i lägenheterna och
med tillgång till anordning för tvätt och till förrådsutrymme. Lägenheterna
skall uppfylla gäUande krav på utrymmes- och utmstnings-standard och bestå av
minst elt rum och kök eller ett och ett halvt rum och kokvrå. Mindre avsteg
från dessa krav kan göras om det finns särskilda skäl. Närmare förutsättningar
för sådana avsteg meddelas av bostadsstyrelsen.

I den allmänna debatten om ungdomsbostäder har det ibland
hävdals atl de statliga lånebestämmelserna förhindrar att små lägenheter
bevaras vid ombyggnader och att regelsystemet skulle vara en av orsakerna till
att utbudet av lämpliga ungdomsbostäder är litet.

För egen del anser jag att den innebörd som gällande
lånebestämmelser har för närvarande ger kommunema goda möjligheter att söria
för en väl avvägd lägenhetssammansättning som tar hänsyn till del stora behov
av små och medelstora lägenheter som finns i dag men som också bevarar
handlingsfriheten i framtiden.

I vårt land fmns det fortfarande ett mycket stort antal enrumslägenheter,
som i ett längre perspektiv knappast kommer att efterfrågas som permanenta
bosläder. Att tills vidare bevara en del av dessa små lägenheter som
genomgångsbostäder för ungdomar är enligt min mening motiverat i dag. Jag anser
också att finansieringsreglerna vid ombyggnad gör detta möjligt.

De bostäder vi bygger och bygger om i dag skall ha en lång
livslängd och kunna fungera även i ett läge där efterfrågan på olika
lägenhetstyper ser annoriunda ul. Vid såväl nybyggnad som ombyggnad av små
lägenheter finns det därför skäl att vid planeringen underiätta senare
sammanslagningar till större lägenheter.

Många kommuner har svårigheter att ställa om sig efter de
tämligen snabba svängningar som skett i bostadsefterfrågan bara under de
senaste två åren. Byggandet av nya hyresbostäder på vissa orter försvåras också
av höga produktionskostnader.

Regeringen har därför beslutat om en rad samverkande
åtgärder för att stärka bostadsbyggandet pä överhettade byggmarknader. Annat
byggande

än bostadsbyggande begränsas genom restriktioner för
byggnadstillstånds- Prop. 1986/87:93 givningen i Stockholms- och
Göteborgsområdena, saml genom begränsningar i fråga om användningen av
investeringsfonder för byggnadsinvesteringar i storstadsområdena. Regeringen
har fått riksdagens bemyndigande att begränsa stödet till ombyggnader av
bostäder i samma områden samt att besluta om tillfälliga produktionsstimulanser
till nya bostäder som påbörias under åren 1987 och 1988 i samma områden -
inriktade på främst små lägenheter. Regeringen har använt sig av detta
bemyndigande såvitt gäller Stockholms-, Uppsala-, Göteborgs- och Malmöområdena.

2.6 Kommunernas ansvar

Som jag tidigare har anfört (avsnitt 2.5) har kommunerna
ansvaret för planeringen och genomförandet av bostadsförsöriningen. De kan
påverka bostadsmarknaden och bostadsförhållandena för olika grupper av hushåll
genom all styra bostadsbyggandets omfattning och inriktning saml genom
förmedlingen av bostäder och ekonomiskt stöd till hushåll och till bostadsföretag.

Den kommunala bostadsförsöriningsplaneringen regleras i
lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsöriningens främjande,
bostadsförsörjningslagen, som innehåller bestämmelser om kommunernas
grundläggande befogenheter och skyldigheter på bostadsförsöriningens område.
Kommunens bostadsförsöriningsplanering skall bedrivas i syfte att alla i
kommunen skall få en bostad av god kvalitet saml att ändamålsenliga ätgärder
för bostadsförsöriningen förbereds och genomförs.

Kommunerna skall varje är redovisa sina bostadsförsögningsprogram
på det sätt som regeringen föreskriver. För närvarande lämnas programmen till
länsbostadsnämnderna och blir därmed ett viktigt underlag för statsmakternas
beslut i bostadspolitiska frågor.

Det är frivilligt för kommunerna att anordna
bostadsförmedling, men enligt bostadsförsörjningslagen skall dock
bostadsförmedling anordnas om det behövs för alt främja bostadsförsörjningen.
Kommunerna har enligt bostadsförsörjningslagen en skyldighet att informera
bostadssökande om möjligheterna att fä bostad i kommunen.

Bostadsförmedlingen kan skötas av ett särskilt kommunalt
organ eller ordnas på annat sätt. Enligt uppgifter från Kommunförbundet finns
det kommunala bostadsförmedlingar i knappt hälften av alla kommuner, företrädesvis
i de större. 1 ett sextiotal kommuner sköts bostadsförmedlingen av det
allmännyttiga bostadsföretaget.

Enligt förordningen (1986:694) om handläggning,
förvaltning, m.m. av

bostadslån och räntebidrag och enligt bosladsförsöriningslagen (1947:523)

kan kommunerna på vissa villkor få tillgång dels till lägenheter i hus som

uppförs eller byggs om med statliga bostadslån, dels till lägenheter som blir

lediga genom att innehavaren får en ny bostad genom kommunens försorg.

Bostadsanvisningslagen (1980:94) ger vidare en kommun möjlighet att

besluta att bostadslägenheterna i ett visst område skall förmedlas av kom

munen. Kommunen kan ocksä enligt avtal med fastighetsägare ha rätt att

förmedla lägenheter lill bosladssökande. <

Inom bostadsdepartementet
görs för närvarande en översyn av bostads- Prop. 1986/87:93 anvisningslagen.
Bakgrunden till översynen är bl.a. den kritik som från kommunalt häll har
riktats mol att lagen är administrativt svårhanterlig. En
departementspromemoria med förslag till lagändringar kommer att remiss-behandlas
under våren 1987.

En
aktiv och initiativrik bostadsförmedling är enligt min mening ett av de
viktigaste instrumenten som en kommun förfogar över när det gäller att fördela
bostäderna på ett rättvist sätt. Bostadsförmedlingarnas betydelse ökar när det
råder brist på lägenheter, då deras verksamhet är av särskilt stor betydelse
för de svagaste grupperna av bostadssökande.

2.7 Kommunernas verksamhet

Kommunerna
kan arbeta med ungdomsbostadsfrågorna på en mängd olika sätt. För att bostadsbristen
pä sikt skall kunna hävas, krävs utöver en effektivare bostadsförmedling att
nyproduktionen av bostäder kan öka på de utsatta orterna.

Kommunernas
planering av nyproduktionen bör ha allsidighet och flexibilitet som mål.
Lägenhetssammansättningen kan dä motsvara dagens behov samtidigt som möjlighet
ges för framtida förändringar.

Svensk
bostadspolitik har under lång tid avvisat omfattande särlösningar för olika
grupper. I diskussionen om särskilda ungdomsbostäder har det varnats för att
ett kategoriboende införs och accepteras som ersättning för ett integrerat
boende i vanliga bosladsfastigheter.

Jag
delar uppfattningen att man så långt möjligt skall undvika stora kategorihus
för ungdomar. Tillfälliga lösningar i mindre enheter riskerar emellertid enligt
min mening inte att vara till någon nackdel.

En
form av nybyggande som har väckt intresse den senaste tiden är små prefabricerade
hus som på olika sätt kan anordnas i gmpper för att komplettera den befintliga
bebyggelsen.

Det
finns många fördelar med lösningar av det här slaget. Husen kan bli inflyttningsklara
mycket snabbt, de kan placeras i områden med redan utbyggd service och goda
kommunikationer, och de kan lätt flyttas vid behov och användas för andra
ändamål än ungdomsbostäder.

För
att på kort sikt försöka lösa problemen kan kommunerna anordna bostäder
speciellt för ungdomar i den befintliga bebyggelsen. Detta kan göras t.ex.
genom att man reserverar ledigblivna enmmmare, såväl fullvärdiga som icke
fullvärdiga, för ungdomar under en övergångsperiod.

Många
kommuner gör nu inventeringar av sitt byggnadsbestånd för att se i vilken
utsträckning outnyttjade lokaler och bostäder kan tas i anspråk för ungdomarnas
behov.

Skolor
och servicehus som inte längre kan användas för sitt urspmngliga ändamål kan
lämpa sig väl för inredning av bostäder för t.ex. studerande. Sådana
omvandlingar har genomförts med lyckat resultat i en del kommuner som har
många utbildningsplatser.

En
del kommuner som arbetar aktivt med dessa frågor har redan i

planeringsskedet tagit med de bosladssökande ungdomarna i arbetet. Erfa

renheterna av detta har varit myckel positiva. Ungdomarna har genom sitt 10

arbete blivit delaktiga på
ett alldeles speciellt Sätt och de har vunnit insikt Prop. 1986/87:93 om
vad det innebär att själva ta ansvar för sin bostad och det gemensamma kring
bostaden.

Intresset
bland ungdomarna för gruppboende har inte varit stort. Min erfarenhet är
emellertid att de som fått möjlighet att bo på delta sätt under en tid är
genomgående positiva.

Gruppbostäder
som planeras med omsorg och hänsyn till den enskildes rätt lill avskildhet är
enligt min mening ett bra alternativ för unga människor som nyss flyttat
hemifrån. Ungdomarna kan l.ex. gemensamt utnyttja viss dyrbar utrustning och på
det viset fä ned kostnaderna för sitt boende. De kan också hjälpas ät och
stödja varandra med en hel del praktiska ting.

Äldre
småhus och vindar i flerbostadshus kan under vissa förutsättningar byggas om lill
bostäder för unga. Över huvud taget är del möjligt att för ombyggnad utnyttja
bostäder och lokaler som i dag inte används på lämpligt sätt.

Under
rådande förhållanden på bostadsmarknaden är det viktigt att inte några
lägenheter slår lomma som annars hade kunnat hyras ut med l.ex. korttidskontrakt.
Rätt tillämpade är korttidskontrakt och andrahandsut-hyrningar ett bra
instrument för att utnyttja bostadsbeståndet fullt ul. Det finns enligt min
mening anledning för kommunerna att överväga att låta de kommunala
bostadsförmedlingarnas verksamhet omfatta även korttidsuthyrningar, andrahandsuthyrningar
och lägenhetsbyten. En seriös förmedling av byten och andrahandsuthyrningar
skulle kunna främja rörlighet pä bostadsmarknaden och medverka till lägre andrahandshyror.

Många
kommuner, som har brist på lämpliga bosläder för ungdomar, har nägon eller
några personer som särskilt ansvarar för ungdomsfrågorna -ofta inom ramen för
bostadsförmedlingens verksamhet. Det kan ibland räcka med en sådan enkel åtgärd
för att ta fram idéer och uppslag till hur man konkret skall försöka lösa
problemen. Jag har kunnat konstatera att det finns en stor vilja och en stor
uppfinningsrikedom i kommunerna.

Jag
övergår nu till vissa förslag till statliga åtaganden som bl.a. har till syfte
att stödja kommunerna i deras arbete med bostäder åt ungdomar.

3 Ungdomsbostäder 3.1 Allmänna överväganden

3.1.1
Inledning

Som
tidigare nämnts måste målsättningen givetvis vara att bostadsfrågan för
ungdomar liksom för andra hushåll så snart som möjligt skall lösas på den
vanliga bostadsmarknaden. Många kommuner har emellertid i dag en så stor brist
på lägenheter som är lämpliga för ungdomar att riktade och okonventionella
åtgärder på kort sikt kan vara nödvändiga för att bereda denna grupp
bostadssökande tillfälliga lägenheter.

Flera
kommuner har planer på eller har redan börjat med särskild för

medling av genomgångslägenheter åt ungdomar (ungdomsbostäder) och

olika möjligheter prövas för att öka utbudet av sådana lägenheter. Ett 11

genomgående problem är
dock svårigheten för kommunerna att få tillgång Prop. 1986/87:93 till lägenheter
som är lämpliga all användas som ungdomsbostäder. Det är därför enligt min
mening rimligt med ett statligt ekonomiskt stöd till denna verksamhet. Jag
återkommer till detta (avsnitt 3.2).

En
förutsättning för det statliga ekonomiska stödet bör vara att kommunen eller
ett organ som kommunen utser förmedlar ungdomsbostäderna. Denna förmedling bör
anordnas på del sätt kommunen finner lämpligt och anpassas lill de lokala
förutsättningarna och behoven. Verksamheten kan bedrivas inom ramen för en
kommunal bostadsförmedling eller anordnas på annat sätt, t.ex. anförtros ät ett
allmännyttigt bostadsförelag.

Kommunen
bör aktivt verka för att lämpliga ungdomsbostäder blir tillgängliga för
förmedling och upplåtelse. Detta kan ske på olika sätt.

Jag
har i det föregående (avsnitt 2.6) anfört alt kommunen kan få tillgång till lägenheter
för anvisning åt bostadssökande med stöd av bostadslåneförfattningarna,
bostadsförsörjningslagen (1947:523) och bostadsanvisningslagen (1980:94) samt
genom avtal med fastighetsägare.

Kommunen
kan även få tillgång tUl lägenheter genom att teckna hyresavtal med
fastighetsägare och upplåta lägenheterna i andra hand som ungdomsbostäder. En sädan
lösning torde göra fastighetsägare mer benägna att låta ungdomar bo i
lägenheterna, eftersom kommunen då som förstahandshyresgäst bl.a. tar det ekonomiska
ansvaret gentemot fastighetsägaren. Om kommunen har överlämnat förmedlingen lill
etl särskilt organ, bör fastighetsägaren lämna ett generellt medgivande till andra-handsuthyrning
(jfr 12 kap. 39 § jordabalken). Om kommunen hyr fler än tio bostadslägenheter
av samma fastighetsägare, kan hanteringen förenklas genom s.k. blockuthyrning
(se 12 kap. 1 § femte stycket jordabalken).

Slutligen
kan kommunen eller dess utsedda organ ha tillgång till ett eget lägenhetsbeständ,
t.ex. i fastigheter som ägs av kommunen och som inreds med lämpliga
ungdomsbostäder.

3.1.2
Hyresrättsliga frågor

Av
olika skäl är det angelägel att boendetiden i ungdomsbostäderna blir begränsad.
Avsikten är att de skall vara genomgångslägenheler och all fler ungdomar med
tiden skall kunna utnyttja dem. Det är vidare angelägel att lägenheterna kan
förbehållas en användning som ungdomsbostäder. Hyresgästernas besittningsskydd,
bytesrätt och rätt att hyra ut lägenheter i andra hand enligt 12 kap.
jordabalken (hyreslagen) kan emellertid utgöra hinder för en sådan användning
av ungdomsbostäderna.

Enligt
46 § hyreslagen har bostadshyresgäster rätt att få hyresavtalet

förlängt efter uppsägning trots att hyresvärden motsätter sig det (besitt

ningsskydd). Undantag från denna huvudregel görs för vissa uppräknade

situationer, t.ex. om huset skall rivas eller byggas om. Undantag görs

också för vissa tjänstebostäder samt i en avslutande punkt (10) enligt

vilken hyresgästens rätt till förlängning får vika om "det i annat fall
icke

strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är oskäligt mot hyres

gästen att hyresförhållandet upphör". I sistnämnda fall skaU således göras

en avvägning mellan hyresgästens och hyresvärdens intressen. Tvister om 12

föriängning
enligt 46 § hyreslagen avgörs av hyresnämnden. Nämndens Prop. 1986/87:93
beslut får överklagas hos bostadsdomstolen.

Enligt 35 § hyreslagen kan bostadshyresgäster få
hyresnämndens tillstånd att överiåla hyresrätten för att genom byte erhålla en
annan bostad, även om hyresvärden motsätter sig det. Sådant tillstånd skall
lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan äga rum
utan påtaglig olägenhet för hyresvärden samt inte heller andra särskilda skäl
talar mot bytet. I vissa särskilt angivna situationer är bytesrätten utesluten,
bl.a. om lägenheten hyrs i andra hand. På motsvarande sätt kan
bostadshyresgäster enligt 40 § hyreslagen få hyresnämndens tillstånd atl
upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresgästen har beaktansvärda
skäl för upplåtelsen och hyresvärden inte har befogad anledning att vägra
samtycke. I tvister om bylesrätt och rätt till andrahandsuthyrning skall
hyresnämnden således göra en intresseavvägning mellan hyresgästen och
hyresvärden. Hyresnämndens beslut enligt 35 och 40 §§ hyreslagen får inte
överklagas.

I betänkandet (Ds Bo 1984:10) Bostäder åt unga föreslogs
vissa ändringar i hyreslagen i syfte att åstadkomma en lämplig genomströmning
i ungdomsbostäder och att förhindra att dessa skulle överlåtas till andra
kategorier än vad som var avsett. Enligt lagförslaget skulle det i 46 §
hyreslagen som en särskild punkt anges, att hyresgästen inte har rätt till
förlängning av hyresavtalet, om avtalet avser en lägenhet som har upplåtits
genom ett ungdomskontrakt och hyresgästen vid hyrestidens utgång har fyllt 25
år. Vidare skulle enligt förslaget i 35 § hyreslagen anges att rätt till byte
inte gäller om lägenheten har upplåtits genom ett ungdomskontrakt. Ett ungdomskontrakt
skulle med kommunens medgivande få ingås om en lägenhet upplåts till nägon som
inte fyllt 25 år.

Som tidigare nämnts (avsnitt 2.1) var den övervägande
delen av remissinstanserna starkt kritiska till de föreslagna ändringarna i
hyreslagen och jag beslutade därför atl inte föreslå en komplettering av hyreslagstiftningen
med särskilda bestämmelser om ungdomsbostäder (se prop. 1984/85:100 bil. 13).

Remisskritiken gick bl.a. ut på att det inte kan vara
lämpligt att genom generella regler inskränka besittningsskyddet för ungdomar
under 25 år, vilket kan få lill konsekvens att dessa ungdomar utestängs från
normala hyresavtal och att de kan tvingas lämna en ungdomsbostad vid fyllda 25
år ulan att ha tillgång till annan bostad.

Atl en förmedling av särskilda ungdomsbostäder finns i en
kommun bör givetvis inte innebära att alla unga skall vara hänvisade till
sådana bostäder. En ung person bör således ha samma möjlighel som andra
hushåll alt få en lägenhet med normalt hyresavtal. I kommuner med en akut brist
på lägenheter som är lämpade för unga måste det dock enligt min mening
accepteras att en del ungdomar övergångsvis erbjuds genomgångsbostäder. Jag
förutsätter därvid att dessa kommuner aktivt verkar för att de ungdomar som
flyttar in i ungdomsbostäder så snart som möjligt erbjuds en vanlig bostad i
kommunen.

För att systemet med särskilda ungdomsbostäder skall
fungera är det

som tidigare nämnts angeläget atl en lämplig genomströmning sker och att 13

lägenheterna
kan förbehållas en användning som ungdomsbostäder. Under Prop. 1986/87:93
förutsättning atl uthyrningsverksamheten bedrivs i sådana former somjag förordar
i det följande bedömer jag att det inle är nödvändigt med några ändringar i
hyreslagen för att uppnå detta syfte. Det bör även beaktas att en strikt
åldersgräns i hyreslagen i enlighet med förslaget om ungdomskontrakt skulle
låsa tillämpningen i kommunerna till just denna avtalsmodell. Det kan vara
rimligt att kommunerna utifrån de lokala behoven tar självständig ställning till
vilka ungdomar som bör erbjudas en ungdomsbostad och hur länge de skall ha rätt
att bo kvar i den.

För
all kommunen skall kunna uppnå syftet med ungdomsbostäder bör beaktas följande.
Kommunen bör bestämma den längsta tid under vilken ungdomarna skall få bo kvar
i en ungdomsbostad, t.ex. till dess att de fyllt 25 år eller under ett visst
antal år från inflyttningen. Det är vidare viktigt att hyresgästen vid
hyresavtalets ingående informeras om uthyrningens syfte och att det i
hyresavtalet noga anges dels lägenhetens karaktär av genomgångsbostad och att
hyresgästen inte kan räkna med att fä bo kvar när han uppnått viss ålder eller
bott viss tid i lägenheten, dels hyresvärdens inställning till byte och andrahandsuthyrning
av lägenheten. Beträffande lägenheter som upplåts direkt av privata eller
allmännyttiga bostadsföretag bör fastighetsägaren i avtal tillförsäkra kommunen
eller det organ som kommunen har utsett rätten att anvisa hyresgäster och utfästa
sig att utforma hyresavtalen på det sätt kommunen bestämmer.

Om
hyresvärden vägrar förlängning av hyresavtalet pä den gmnd atl

hyresgästen inte längre är berättigad att bo i ungdomsbostaden och hyres

värden vill förfoga över lägenheten för att på nytt upplåta den som ung

domsbostad, kommer 46 § första stycket 10 hyreslagen att tillämpas av

hyresnämnden. I sådant fall skall nämnden göra en avvägning mellan

hyresvärdens intresse av att hyresavtalet upphör och hyresgästens intresse

av atl det förlängs. Om det vid hyresavtalets ingående uppställts som

fömtsättning att hyresgästen skall flytta i en viss situation, skall delta

enligt lagens förarbeten tillmätas stor betydelse vid intresseavvägningen

(se prop. 1968:91 s. 83, 84 och 102). Bestämmelsen har i praxis bl.a.

tillämpats i fråga om studentlägenheter när hyresgästen sagts upp efter

avslutade studier. Vid intresseavvägningen har då avgörande vikt fästs vid

det faktum atl lägenheten haft karaktär av genomgångsbostad och att

hyresgästen varit medveten om detta vid hyresavtalets ingående. Hyres

gästen har därför normalt inte tillerkänts rätt till förlängning sedan han

avslutat sina studier (se t.ex. Rättsfall från bostadsdomstolen 54:77).

Dessa skäl får anses ha samma styrka i fråga om ungdomsbostäder, där

intresset av cirkulation är detsamma som för studentlägenheter. Endast

om det finns särskilda skäl, t.ex. synnerligen ömmande sociala skäl, torde

en hyresgäst i en ungdomsbostad kunna räkna med att fä avtalet förlängt,

om hyresvärden vill förfoga över lägenheten för att på nytt upplåta den

som ungdomsbostad. Hyresgästen har dock enligl 52 § hyreslagen rätt tiU

skäligt uppskov med avflyltningen. Lägenhetens karaktär av ungdomsbo

stad torde vidare vid tvist om bytesrätt och rätt till andrahandsuthyrning

medföra att en intresseavvägning enligt 35 eller 40 § hyreslagen utfaller till

hyresvärdens förmån och att hyresgästen inte medges sådan rätt. 14

3.2
Ungdomsbostadsstöd

Prop.
1986/87:93

Mitt
förslag: Ett särskilt stöd införs för att öka utbudet av bostäder för ungdomar.
Stödet syftar till att hjälpa kommuner att få fram genomgångsbostäder för
ungdomar. Stödet lämnas i form av etl kontantbidrag.

Bidraget
lämnas till de kommuner som regeringen bestämmer och under förutsättning atl
kommunen eller ett av kommunen utsett organ förmedlar genomgångsbosläder för
ungdomar. För lägenheter förmedlade och upplåtna på detta sätt lämnas bidrag
med ett belopp som motsvarar 200 kr. per månad under den tid uthyrning pågår, dock
längst till dess hyresgästen fyller 25 år. Avser uthyrningen en nybyggd eller
ombyggd lägenhet som upplåtits som genomgångsbostad för ungdom alltsedan den
färdigställts, gäller som ytterligare förutsättning för bidrag att det för
lägenheten beräknade bidraget i sin helhet tillgodoförs fastighetsägaren som
produktionsstöd.

Stödet prövas på nytt
efter tre år.

Skälen
för mitt förslag: Jag har i det föregående redovisat min syn på problem med bostadsförsöriningen
åt ungdomar och diskuterat oUka möjligheter att lösa dem inom ramen för
kommunala åtgärder. Som jag nyss anförde (avsnitt 3.1.1) har bostadsbristen för
ungdomar pä vissa orter nu blivit så besvärande att det är motiverat med etl
statligt ekonomiskt stöd i syfte att hjälpa kommunerna i arbetet med att få
fram och förmedla genomgångsbosläder för ungdomar. Jag har erfarit att flera
kommuner med stora problem har planer pä eller redan har börjat med särskild
förmedling av genomgångslägenheter åt ungdomar - ungdomsbostäder — och prövar
olika möjligheter att öka tillgången på sådana bostäder. Ett statligt ekonomiskt
stöd bör lämnas för atl skynda på och stimulera denna verksamhet. Jag vill
understryka att syftet med stödet skall vara att få fram ett tillskott av
bostäder till ungdomar. Stödet bör prövas på nytt efter 3 år.

Stödet
bör vara så utformat att det underlättar för kommunen att komma över lägenheter
för användning som ungdomsbostäder. Särskilt viktigt är att fastighetsägarna
påverkas tUl att bli mer benägna alt producera och upplåta bostäder till
ungdomar. En förutsättning för bidrag till kommunen bör därför vara, att i den
mån en fastighetsägare genom ny- eller ombyggnad för till en lägenhet för
ungdom, så skall fastighetsägaren få den del av bidraget som är hänföriigt till
lägenheten. Det är viktigt att fastighetsägaren kan påräkna ett inkomsttiliskott
i dessa fall, bl.a. för att täcka de extra kostnader för slitage och
administration som blir en följd av en relativt hög omsättning bland
hyresgästerna.

För att stöd skall lämnas,
bör vidare krävas att det är kommunen som förmedlar genomgångsbostäder åt
ungdomar. Denna förmedling kan, som jag tidigare har nämnt (avsnitt 3.1.1)
anordnas pä olika sätt.

Enligt
min mening är det inte nödvändigt och inte heller önskvärt att ställa några
ytterligare krav på formerna för kommunernas verksamhet med bostadsförsörining
ål ungdomar.

15

Stödet bör lämnas i form av ett kontantbidrag till
kommunen för kommu- Prop. 1986/87:93 nalt förmedlade ungdomsbostäder. Bidraget
bör lämnas med etl belopp som motsvarar 200 kr. för varie manad som en
ungdomsbostad hyrs ut. Bidrag bör kunna erhållas för uthyrningar som inletts
efter den 30 juni 1987. Bidraget hör lämnas sä länge hyresgästen är yngre än 25
är. Om en större lägenhet upplåts som gmppbostad ål flera ungdomar bör varje
hyresgäst grunda rätt till bidrag. För en ungdomsbostad som upplåts åt makar
eller sambor bör endast ett bidrag lämnas och endast tiU dess någon av dem
fyllt 25 år. Studentbostäder, dvs. lägenheter som förbehålls studerande vid
universitet och högskolor, berättigar inte till bidrag.

I de fall en statligt belånad nybyggd eller ombyggd
lägenhet upplåts som ungdomsbostad direkt efter färdigställandet, bör - som
framgått av det föregående - det bidrag kommunen får för lägenheten överföras
oavkortat till fastighetsägaren. Därigenom får fastighetsägaren ett
inkomsttillskott av en storleksordning på två extra månadshyror för en helårsuthyrd
lägenhet. Jag bedömer att det ger fastighetsägare en väsentlig stimulans att
producera bostäder lämpliga för bl.a. ungdomar, vilket har stor betydelse för
alt öka utbudet av ungdomsbostäder pä längre sikt. Som jämförelse vill jag
nämna att, om det statliga lånet för en nybyggd allmännyttig lägenhet pä 40 m
skulle lämnas räntefritt, detta ger ett extra bidrag med ca 2 400 kr. det
första året, dvs. ett produktionsstöd av samma storlek som det jag nu föreslår.
Detta stöd anser jag bör lämnas utöver de bidrag till nybyggnad av bostäder på
vissa orter som riksdagen nyligen har beslutat om (prop. 1986/87:48, BoU 7, rskr
93).

De bidrag kommunen får för andra ungdomsbostäder än de nu
nämnda bör få användas pä det sätt som kommunen finner lämpligt för att främja
tillkomsten av ungdomsbostäder. Kommunen kan t.ex. lämna bidrag till
fastighetsägare som en stimulans till att upplåta outhyrda bostadslägenheter
eller lediga lokaler som ungdomsbostäder. Kommunen kan vidare lämna bidrag som
stimulerar självbyggeri med anknytning till ungdomsbostäder. Jag anser atl det
i dessa fall fmns en väsentlig fördel i atl kommunen utifrån lokala
förhållanden själv får bedöma hur medlen används bäst och råda över detta.

För att nå enkelhet bör statens bidrag beviljas i
efterhand för ett kalenderhalvår i taget. Bidragsgivningen bör handhas av
länsbostadsnämnden. Bidrag bör lämnas efter ansökan av kommunen, som därvid får
redovisa antalet uthyrningsmänader sammantaget för det gångna kalenderhalvåret.
Avser en ansökan uthyrningar som är direkt förenade med att statligt belånad
bostadsproduktion har färdigställts, bör fastighetsägaren vara medsökande.

Stödet bör lämnas till kommuner som har allvarlig brist på
bostäder lämpade för ungdomar. Med hänsyn lill att bristsituationen förändras
snabbt och olikartat på skilda bostadsmarknader, bör det ankomma på regeringen
att besluta om vilka orter som skall omfattas av stödet.

Tillämpningen kan få olika omfattning och anta olika form
i skilda kommuner.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag bl.a. därför
har för avsikt att

föreslå regeringen att ge etl särskilt uppdrag till ungdomsboendedelega- 16

tionen att följa den
stödda verksamheten och aktivt verka för att den fär den avsedda effekten.
Delegationen bör presentera en delrapport den I augusti 1988 som kan ligga till
grund för eventuella justeringar av bidragsreglerna.

Det bör ankomma pä
regeringen att besluta om de ytterligare föreskrifter om stödet som behövs.

Bidragsbestämmelserna
bör träda i kraft den I juli 1987 och berättiga till stöd fr. o. m. juli månad.

Jag bedömer att antalet
uthyrningar som kommer alt fä stöd växer i relativt jämn takt efter den I juli
1987 till ca 3 000 vid årsskiftet 1987-88 och vidare till ca 6 000 i mitten av
år 1988. Det svarar mot en stödvolym på ca 7 milj. kr. för det första året.
Eftersom slöd beviljas i efterhand vaoe halvår, avser detta belopp utgifter
under år 1988.

Jag
beräknar medelsbehovet under budgetåret 1987/88 till 2 milj. kr. Medlen bör
hämtas från elfte huvudtitelns anslag B 4. Räntebidrag m.m. Detta medelsbehov
bör kunna rymmas inom det beräknade anslagsbehovet pä 12 400 milj. kr. som redovisats
i årets budgetproposUion (prop. 1986,/87:100bU. 13).

Prop. 1986/87:93

4 Finansiering vid nybyggnad av studentbostäder

Mitt förslag: Sludentbostadsföretag
skall få bostadslån som motsvarar 30% av låneunderlaget även vid nybyggnad av
studentbostäder, om kommunen utser minst en av ledamöterna i företagets
styrelse och minst en av företagets revisorer samt suppleanter för dessa samt
om kommunen går i borgen för lånet som för egen skuld.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 25 § ombyggnadsläneförordningen för bostäder (1986:693) lämnas
bostadslån för ombyggnad med 30% av låneunderlaget till studentbostadsföretag,
om lånet avser sädana hus som har uppförts eller byggts om med stöd av bostadslån
enligt de bestämmelser som gällde före deri 1 juli 1974 i fråga om lån till
studentbostadsföretag, om kommunen utser minst en av ledamöterna i företagels
styrelse och minst en av företagets revisorer samt suppleanter för dessa samt
om kommunen går i borgen för lånet som för egen skuld.

Bostadslån för nybyggnad till
studentbostadsföretag lämnas enligt 30 § nybyggnadslåneförordningen för
bostäder (1986:692) med 22% av låneunderlaget.

Det är enligl min mening
rimligt att studentbostadsföretagen får samma låneandel som de allmännyttiga
bostadsföretagen ocksä vid nybyggnad, dvs. 30% av låneunderlaget.
Studentbostäderna utgör en betydelsefull form av genomgångsbostäder för
ungdomar. I många kommuner med universitet och högskolor råder det i dag stor
brist på studentbostäder. Detta gör alt den kommunala bostadskön belastas hårt.
En nyproduktion

17

av studentbostäder i
studentbostadsföretagens regi skulle ge kommunerna Prop. 1986/87:93 ökade
möjligheter atl tillgodose behovet av ungdomsbostäder.

Mot
denna bakgrund förordar jag atl sludentbostadsförelagen skall få bostadslån som
molsvarar 30% av låneunderlaget även vid nybyggnad av studentbostäder. Som
förutsättning bör gälla att kommunen utser minst en av ledamöterna i företagets
styrelse och minst en av företagels revisorer samt suppleanter för dessa saml
alt kommunen går i borgen för lånet som föregen skuld.

Den
nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli 1987.

5 Bostadsbidrag till hushåll utan barn

5.1 Inledning

5.1.1
Bostadsbidragssystemets utveckling

Bostadsbidragen
har vuxit fram genom en fortlöpande serie av reformer sedan mitten av
1930-talet.

De
regler som gäller nu beslutades i huvudsak år 1976 (prop. 1975/76: 145, CU 25, rskr
308). Bostadsbidragen till barnfamiljer består av en statlig del, som lämnas
med ett vissl belopp per barn, och en statskommunal del, som är beroende på hur
stor bostadskostnaden är. Del slatskommunala bostadsbidraget lämnas under bidragsåret
1987 med 80% av bostadskostnaden mellan 800 kr./mån. och en övre hyresgräns,
som är anpassad till bostadsbehovet hos olika stora hushåll. För 1- och 2-bamsfamiljer
är gränsen 2075 kr./mån., för 3- och 4-barnsfamiljer 2 600 kr./mån. och för familjer
med 5 eller flera barn 3 125 kr./mån.

Bostadsbidraget
är inkomstprövat och minskas med en viss del av den bidragsgrundande inkomsten.
Bidraget reduceras med 15% av inkomsten mellan en nedre inkomstgräns, som är 41
000 kr. för ensamstående med barn och 53 000 kr. för makar med barn, och en
övre inkomslgräns, som är 75 000 kr. Över denna gräns reduceras bidraget med
22% av inkomsten.

År
1974 vidgades bostadsbidragssystemet till att omfatta även hushåll

utan barn. Antalet sådana bidragslagare var som högst år 1978 och uppgick

då till ca 117 000. Därefter minskade antalet varie år, och i maj 1985 var det

nere i knappt 26 000. Minskningen av antalet bidragslagare berodde sanno

likt främst pä att inkomslgränsen för oreducerat bidrag inte höjdes i takt

med inkomstutvecklingen, och på att 50% av erhållna studiemedel fr.o.m.

bidragsåret 1982 räknades in i den inkomst som skulle läggas till grund för

bidraget. Den övre hyresgränsen var låg - 800 kr./mån. för ensamstående

och 950 kr./mån. för övriga hushåll vilket bidrog till alt de belopp som

betalades ut var små. Bostadsbidrag till hushåll utan barn upphörde enligt

riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bU.I3 s. 66, BoU 12, rskr 132) att

beviljas i och med utgången av år 1985. Undanlag gjordes emeUertid för

hushåll i vilka det ingår någon person som på grund av vårdnad eller

umgängesrätt regelbundet under en mindre del av året har barn hos sig i

sådan utsträckning att extra bostadsutrymme behövs för barnet. Sådana

hushåll får dock endast statskommunalt bidrag. 18

Ett av skälen till att
bidraget tiU hushåll utan barn togs bort var att Prop. 1986/87:93 bidragen
till denna grupp bedömdes vara förenade med icke oväsentliga kostnader för
administration samtidigt som de endast täckte en liten del av bostadskostnaden.

Med
anledning av en motion (1985/86: Bo 218) togs frågan om bostadsbidrag till
hushåll utan barn upp av bostadsutskottet vid behandlingen av 1985/86 års
budgetproposition. Efler alt ha redovisat bosladskommilléns förslag (SOU
1986:5-6) i frågan anförde utskottet följande (BoU 1985/86:12 S.4):

"Som
framgår av framställningen ovan kommer frågan om ett återinförande av
bostadsbidragen till hushåll utan barn att aktualiseras vid den fortsatta
beredningen av bostadskommitténs betänkande. Enligt bostadsutskottets
uppfattning bör bidrag för denna grupp återinföras. Ytterligare överväganden om
förslagets närmare utformning bör emellertid göras i den fortsatta beredningen
av ärendet. Utskottet förutsätter sålunda alt riksdagen kommer att föreläggas
förslag i frågan."

Sedan
år 1976 har två kommittéer — bostadsbidragskommittén och bosladskommittén -
gjort en översyn av bostadsbidragssystemet. Bostadsbidragskommitténs
betänkande (SOU 1982:58) Bostadsbidragen överlämnades tillsammans med
remissyttrandena till bostadskommittén som underlag för dess arbete såvitt
avsäg bostadsbidragen. Bostadskommittén redovisar sina överväganden i denna
fråga i sill slutbetänkande (SOU 1986:5 Del 1) och föreslår bl.a. att
bostadsbidrag till hushåll utan barn återinförs. Förslaget tillstyrks i denna
del av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Jag återkommer till
detaljerna i förslaget i det följande.

5.1.2
Regeringens förslag till omläggning av bostadsbidragssystemet

I
prop. 1986/87:48 om bostadspolitiken har regeringen bl.a. föreslagit alt en
omläggning av bostadsbidragssystemet görs den 1 januari 1988. Förslaget
innefattar genomgripande förändringar både av de regler som rör inkomstprövningen
och av de gränser för bostadskostnaden inom vilka bidrag lämnas. Förslagen
innebär i stort sett följande.

Den
lägsta bostadskostnad som kan läggas till gmnd för beräkningen av bidraget höjs
från 800 till 900 kr./mån. Bidrag lämnas med 80% av bostadskostnaden upp till
de hyresgränser som gäller under är 1987. Vidare lämnas bidrag med 60% av
kostnaden mellan 1987 års hyresgränser och ett högre belopp, som varierar med
antalet barn.

Den
icke bostadskostnadsanknutna delen av bidraget avvecklas fr.o.m. det fjärde
barnet. Det avses i denna del ersättas av ökade flerbarnstillägg. Förslag om en
sådan ökning har lämnats i årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bU. 7).

Behovet
av bostadsbidrag skall - i enlighet med vad kommittéerna föreslagit - i första
hand bedömas med hänsyn till den sammanräknade inkomsten enligl taxeringen året
före bidragsårel.

Bidraget
reduceras med 20% av den del av inkomsten som överstiger en 19

viss inkomstgräns som är lika för alla hushåll. För bidragsårel
1988 sätts denna gräns till 59 000 kr.

I undantagsfall kan bidraget komma alt beräknas på
grundval av en aktuell inkomst.

Studiemedel skall inte längre läggas till inkomsten.

Någon omprövning av bidragets storlek skall inle ske under
bidragsåret med undantag för de fall där hushållets sammansättning förändras
eller där hushållet byter bostad.

I prop. 1986/87:100 bil. 13 (s.47) föreslås att
bostadsbidraget i sin helhet omvandlas till ett kommunalt bidrag och atl
statsbidrag skall lämnas till kommunerna.

Prop. 1986/87:93

5.2 Bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn

5.2.1 Bidragets allmänna karaktär

Mitt förslag: Elt särskilt bostadsbidrag lämnas från och
med den 1 januari 1988 till ensamstående och makar/samboende som har fyllt 18
år och som inte har barn. Bidraget lämnas till och med del år då bidragslagaren
fyller 28 är.

När det gäller makar/samboende skall åldern för den äldsta
av dem vara avgörande för om bidrag kan lämnas eller inte.

Det
nu föreslagna bostadsbidraget skall vara ett kommunalt bidrag, liksom det
bostadsbidrag som regeringen har föreslagit skall lämnas till barnfamiljer (prop.
1986/87:48 och prop. 1986/87:100 bil 13). Kommunerna får ersättning av
statsmedel i efterskott.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av vad jag tidigare
har anfört möter ungdomar ofta stora problem när de skall skaffa sig en egen
bostad. Problemen är inte sällan av ekonomisk karaktär eftersom ungdomarna ofta
har en svag och instabil ekonomi. Flertalet av dem som studerar är ungdomar,
som försörier sig huvudsakligen på studiemedel kombinerat med feriearbete.
Många ungdomar är arbetslösa eller har en svag förankring på arbetsmarknaden. Bosladskommittén
diskuterar i sitt delbetänkande, av de skäl som jag just har angett, om
bostadsbidrag till hushåll ulan barn bör koncentreras till ungdomar t.ex. i
åldern 18-24 år. Kommittén lämnar dock inte något sådant förslag.

Regeringen beslutade hösten 1985 atl tillsätta en
arbetsgrupp med uppgift att analysera orsakerna till den kraftiga ökningen av
antalet socialbi-dragstagare. Arbetsgruppen har för avsikt att presentera sin
slutrapport under våren 1987.

Enligt vad jag har erfarit är ökningen av antalet socialbidragstagare
störst i åldrarna 18-29 år.

Jag anser mot denna bakgrund atl det finns starka skäl för
att ge elt kraftigt ekonomiskt stöd till den gmpp av ungdomar som har mycket
låga inkomster för att underlätta för dem att skaffa sig en bra bostad. Ett
sådant slöd innebär också en allmän förstärkning av dessa hushålls ekonomi.

20

Jag föreslår därför att bostadsbidrag skall kunna lämnas
till både ensamstående och makar/samboende ulan barn fr.o.m. det år då de
fyller 18 år. Bidrag bör lämnas t.o.m. det år då de fyller 28 är. När det
gäller makar/ samboende bör åldern för den äldsta av dem vara avgörande för om
bidrag kan lämnas eller inte.

Jag har valt åldersgränsen 28 år för att under en
övergångsperiod ekonomiskt underlätta för dem som tidigare har hyrt en
ungdomsbostad och som skaU flytta tUl en pä vanligt sätt upplåten bostad. Somjag
tidigare har sagt kan det hända atl ungdomsbostäder har en något lägre standard
än vad som normalt efterfrågas. En övergång från en bostad med en lägre
standard lill en med högre sådan innebär oftast en kostnadsökning för
hushållet.

En
förutsättning för att fä bidrag bör vara att kommunalt bostadstillägg till
folkpension inte lämnas till den ensamstående respektive till någon av
makarna/de samboende eller att de inte är uteslutna från sådant
bostadstill-lägg endast på grund av reglerna om inkomstprövning.

Jag anser alt stödet skall utformas som ett kommunalt
bidrag till vilket kommunen får bidrag av statsmedel. Jag återkommer till detta
i det följande.

När det gäller frågan om vilka personer som skall anses
ingå i hushållet bedömer jag att det är lämpligt att tillämpa samma regler som
regeringen har föreslagit i prop. 1986/87:48 när det gäller bostadsbidrag till
barnfamiljer. Med makar bör således jämställas sådan man och kvinna som lever
tillsammans och är kyrkobokförda på samma adress.

Jag anser alt del är lämpligt att även i övrigl utforma bidragsgivningen
till hushåll utan barn i enlighet med de principer som gäller för bidragsgivningen
lill barnfamiljer. Vid beräkningen av bidraget skall alltså hänsyn tas till
både bostadskostnad och inkomst.

Ett skäl som talar för att anpassa det nu föreslagna
systemet til! det som gäller för barnfamiljer är att övergången från
bidragssystemet för hushåll utan barn till det för barnfamiljer bör vara så
smidig som möjligt.

Bostadsbidrag till hushåll utan barn bör införas den 1 januari
1988.

Prop. 1986/87:93

Mitt
förslag: Den bostadskostnad som läggs lill grund för det nu föreslagna
bostadsbidraget bestäms på samma sätt som för bostadsbidraget till barnfamiljer.

Den lägsta
bostadskostnad som läggs lill grund för beräkningen av bostadsbidraget skall
vara 600 kr./mån.

Bostadsbidrag
lämnas till 80% av bostadskostnaden mellan 600 kr. och

-
för
ensamstående I 700 kr./mån. och

-
för
makar/samboende 2 200 kr./mån.

För
ensamslående eller makar/samboende som på grund av vårdnad eller umgängesrätt
har barn boende hos sig regelbundet en mindre del av året bör följande gälla.
Bostadsbidrag skall kunna lämnas till samma övre bostadskostnadsgränser och med
samma andeler av bostadskostnaden som regeringen har föreslagit (prop.
1986/87:48) för familjer med motsvarande antal barn inom hushållet.

21

Skälen för mitt förslag: Bosladskommittén
föreslär i sitt slutbetänkande Prop. 1986/87:93 att den nedre gränsen för
den lägsta bostadskostnad som kan påverka bostadsbidraget skall bestämmas till
700 kr./mån. för hushåll utan barn. Kommittén föreslär vidare att de övre
gränserna bestäms till 1 025 kr./mån. för ensamstående och till I 200 kr./mån.
för makar/samboende.

Med
hänsyn till att mitt förslag tar sikte på hushåll med särskilt låga inkomster
och en svag ställning pä bostadsmarknaden anser jag att bidragen bör läcka en
större del av bostadskostnaden än vad bostadskommittén föreslår. Jag förordar
därför atl den lägre gränsen för den bidragsgmndande bostadskostnaden sätts
till 600 kr./mån. och att den övre gränsen bestäms till 1 700 kr./mån. för
ensamslående och till 2 200 kr./mån. för makar/samboende. Som en jämförelse kan
nämnas atl de föreslagna övre gränserna inte helt när upp till hyrorna för
nyproducerade lägenheter om ett respektive två rum och kök.

Det
maximala bostadsbidrag som kan lämnas till ensamstående med de nu föreslagna
reglerna skulle komma atl uppgå till 10 560 kr./år eller 880 kr./mån. För
makar/samboende skulle motsvarande belopp bli 15 360 kr./år eller 1 280 kr./mån.

Somjag
tidigare har nämnt lämnades statskommunalt bostadsbidrag till hushåll ulan barn
under åren 1974-1985. År 1978 infördes särskilda regler för ensamstående och
makar/samboende som på gmnd av vårdnad eUer umgängesrätt hade barn boende hos
sig regelbundet under en mindre del av året (prop. 1976/77:100 bil. 16, CU 18, rskr
187). Dessa regler innebar att bostadsbidrag kunde lämnas upp till samma hyresgränser
som gällde för barnfamiljer med motsvarande antal barn inom hushåUel. Syftet
med reglerna var att göra det möjligt för föräldrar som inte stadigvarande bor
tillsammans med sina barn att ha dem boende hos sig under någon tid. När bostadsbidraget
till hushåll ulan barn avvecklades i och med utgången av år 1985 gjordes
undantag för denna gmpp. De kan således alltjämt få statskommunalt
bostadsbidrag.

Vissa
av dessa hushåll kommer att omfattas av det stöd som jag nyss har föreslagit.
De skäl som anfördes för att införa särskilda regler för föräldrar som har barn
som de inte stadigvarande bor tillsammans med är minst lika bärande idag. Med
hänsyn härtill förordar jag att samma övre bostadskostnadsgränser skall gälla
för dem som för barnfamiljer med motsvarande antal barn och att bidraget skall
täcka samma andel av bostadskostnaden som regeringen har föreslagit (prop.
1986/87:48) för barnfamiljer.

22

5.2.3 Inkomstprövningen

Prop. 1986/87:93

Mitt
förslag: Inkomstprövningen skall i första hand göras med hänsyn till den
sammanräknade inkomsten enligl taxeringen året före bidragsåret.

Om
inkomsterna under bidragsårel har eller kommer att öka eller minska väsentligt,
skall inkomstprövningen ske med hänsyn till en beräknad inkomst.

Bidraget
reduceras med en tredjedel av den inkomst som överstiger 26 000 kr. för
ensamstående och 36 000 kr. för makar/samboende.

Studiemedel
beaktas inte vid inkomstprövningen.

Förmögenhet
över 90 000 kr. för ensamstående och 180 000 kr. för makar/samboende skall
beaktas.

Om del är
uppenbart alt hushållet inte behöver det stöd som kan lämnas kan bidraget
minskas eller dras in.

Skälen
för mitt förslag: Jag finner det lämpligt att som huvudregel lägga samma
inkomstbegrepp lill gmnd för inkomstprövningen för hushåll ulan barn som
regeringen har föreslagit skall gälla beträffande barnfamiljer.

När
det gäller just unga hushåll torde det vara vanligt med stora och snabba
inkomstförändringar. Som jag tidigare har nämnt är det många av ungdomarna som
studerar och många som är arbetslösa eller saknar fast anstäUning. Det lorde
också vara vanligt att många inom den nu aktuella åldersgruppen avslutar sina
studier och böriar förvärvsarbeta, varvid behovet av bostadsbidrag minskar
eller försvinner helt.

Starka
skäl talar därför enligt min mening för att bostadsbidraget för den nu aktuella
gruppen av bidragslagare fortlöpande omprövas vid inkomständringar.

Jag föreslår därför atl en
sådan omprövning skall kunna ske när inkomsterna beräknas öka eller minska
väsentligt i förhållande till den sammanräknade inkomsten enligt senaste
taxering. Bidraget bör då gmndas på den beräknade inkomsten. Bidragstagarna bör
vara skyldiga att anmäla ändrade inkomster till den myndighet som beviljar
bidraget. Det bör vidare finnas en möjlighet för myndigheten att återkräva för
mycket utbetalt bidrag. Detta svarar nära mot vad som idag gäller för
bostadsbidrag till barnfamiljer.

Bostadskommittén föreslår
att bidraget reduceras med 15% av inkomster över 28 000 kr. för ensamstående
och 32 000 kr. för makar. För att ett bidrag av den storlek somjag har
föreslagit skall kunna förbehållas hushåll med mycket låga inkomster krävs dock
att reduktionen sker snabbare. Jag förordar därför att bidraget reduceras med
en tredjedel av den inkomst som överstiger 26 000 kr. för ensamstående och 36
000 kr. för makar/samboende.

En ensamstående person med
en bostadskostnad på 1 900 kr./mån. (= beräknad hyra för en nyproducerad
lägenhet om 1 mm och kök) och en sammanräknad inkomst på 45 000 kr. kommer med
dessa regler att få ett bostadsbidrag på 357 kr./mån. Makar/samboende med en
bostadskostnad

23

på
2 400 kr./mån. (= beräknad hyra för en nyproducerad lägenhet om 2 mm och kök)
kommer vid en gemensam sammanräknad inkomst på 60 000 kr. att få bostadsbidrag
med 620 kr./mån.

Den
sammanlagda marginaleffekten vid en inkomstökning för de nu aktuella hushållen
torde trots den förhållandevis kraftiga reduceringen inle bli så stark som för
hushåll med barn. De hushåll som omfattas av mitt förslag har så låga inkomster
att marginalskatten är relativt låg. De har vidare inte några kostnader för
barntillsyn. Jag vill i sammanhanget erinra om att även de kommunala
bostadstilläggen till pensionärer (KBT) reduceras med en tredjedel av
inkomsten.

Till
frågan om hur förmögenhet skall beaktas vid inkomstprövningen återkommer jag i
del följande.

Det kan hända i enstaka
fall att reglerna om inkomstprövning inte speglar hushållets faktiska
ekonomiska bärkraft. Jag föreslår därför att en s.k. generalklausul införs när
del gäller bostadsbidrag till hushåll ulan barn. Del bör alltså när det gäller
dessa hushåll vara möjligt att efter särskild utredning minska eller helt dra
in det bidrag som hushållet formellt skuUe vara berättigat till. Jag vill dock
erinra om vad jag tidigare har anfört i fråga om bostadsbidrag till
barnfamiljer, nämligen att en sådan generalklausul naturligtvis måste användas
med försiktighet och omdöme.

Prop. 1986/87:93

5.2.4
Administration och statsbidrag

Mitt
förslag: Beslut om bidrag skall fattas av kommunens förmedlingsorgan.

Kommunema
får ersättning av statsmedel med 50% av sina kostnader för de bidrag som
utbetalas enligt de regler som jag har förordat.

Ersättningen betalas ut
kalenderårsvis i efterskott.

Skälen
för mitt förslag: Jag finner att starka skäl talar för att de nu föreslagna
bostadsbidragen till hushäU utan bam skall administreras av samma organ som
administrerar bostadsbidragen till bamfamiljer. Ett skäl är att det
bidragssystem som jag nu har föreslagit i stor utsträckning är anpassat till
det bidragssystem som omfattar barnfamiljerna. Det innebär att beslut om bidrag
fattas av kommunens förmedlingsorgan. Kommunens beslut skall kunna överklagas
enligt samma regler som gäller för bostadsbidragen till barnfamiljer.

Också
när det gäller administrationen i övrigt föreslår jag att samma regler skall
gälla för bostadsbidrag till hushåll utan barn som för bostadsbidrag till
barnfamiljer.

Vidare finner jag att kommunerna,
liksom när det gäller regeringens förslag till bostadsbidrag till barnfamiljer,
bör få ersättning av statsmedel med 50% av sina kostnader till den del de är
hänförliga till de regler som jag har föreslagit. Kommunerna är givetvis
oförhindrade att liksom hittiUs på egen bekostnad besluta om högre
bidragsbelopp än som följer av dessa regler.

24

5.2.5 Kostnader och
anslagsberäkning

Jag
uppskattar den sammanlagda kostnaden för det föreslagna bostadsbidraget till
ca 160 milj. kr. för år 1988, varav ca 80 milj. kr. utgör kostnaden för staten.
Jag vill dock reservera mig för att uppskattningen av kostnaderna är osäker.
Detta beror bl.a. på att det saknas detaljerade och aktuella statistiska
uppgifter om inkomster och bostadskostnader för de hushällsgrupper som mitt
förslag om bostadsbidrag riktar sig till.

Eftersom
jag har föreslagit att ersättning av statsmedel skall betalas ul kalenderårsvis
i efterskott kommer inte några kostnader för förslaget att belasta
statsbudgeten under budgetåret 1987/88.

Prop. 1986/87:93

5.3 Övriga frågor 5.3.1 Förmögenhetsregeln

Mitt
förslag: Likalydande bestämmelser om hur förmögenhet skall inverka på
behovsprövningen av bostadsbidrag införs för bidrag till såväl hushåll med barn
som hushåll utan barn.

Till
den inkomst som läggs till gmnd för beräkningen av bostadsbidraget skall
läggas en femtedel av den del av förmögenheten som överstiger 90 000 kr. för
ensamstående och sammanlagt 180 000 kr. för makar.

Värdet av
förmögenheten skall bestämmas på samma sätt som vid förmögenhetstaxeringen.

Skälen
för mitt förslag: Jag vill i detta sammanhang ta upp en fräga som rör
bostadsbidrag både till hushåll utan barn och till barnfamiljer.

Enligl nu gällande regler
för bostadsbidrag lill barnfamiljer skall en femtedel av förmögenhet
överstigande 50 000 kr. läggas lill den bidragsgrundande inkomsten. Värdet av
fastighet eller tomträtt med en- eller tvåfamiljshus skall inte räknas med, om
bidragssökanden stadigvarande bor i huset. I sådana fall medräknas inte heller
låneskulder för vilka säkerhet har lämnats i form av panträtt i fastigheten
eller tomträtten. Värdet av bostadsrättslägenhet som bebos av sökanden skall
inte heller räknas med.

Bostadskommittén
föreslår alt en anpassning görs till de nya reglerna om förmögenhetsredovisning
vid taxeringen till förmögenhetsskatt.

Riksdagen
beslutade under år 1985 (prop. 1984/85:180, SkU 60, rskr 375) att en detaljredovisning
av förmögenhet i självdeklarationen endast skall behöva göras om de tillgångar
som skall redovisas uppgår till 90 000 kr. för ensamstående skaltskyldig och
till sammanlagt 180 000 kr. för makar. De nya bestämmelserna tillämpas fr.o.m.
1986 års taxering.

Jag
delar bostadskommitténs uppfattning och föreslår att en femtedel av den del av
hushållels förmögenhet som överstiger 90 000 kr. för ensamstående och 180 000
kr. för makar läggs till den inkomst som skall läggas till gmnd för beräkningen
av bostadsbidraget. Vidare föreslär jag att för-

25

mögenheten skall bestämmas
på samma sätt som vid förmögenhetslaxe-ringen. Härigenom åstadkoms en
administrativ förenkling. Denna regel bör träda i kraft den I januari 1988.

Prop. 1986/87:93

5.3.2
Det minsta bidragsl)elopp som betalas ut

Mitt
förslag: Det lägsta bidragsbelopp per månad som betalas ut skall både för
barnfamiljer och för hushåll utan barn vara 100 kr.

Skälen
för mitt förslag: Enligt nu gäUande regler betalas inle bidragsbelopp som
understiger 50 kr./mån. ut. Av administrativa skäl förordar jag atl det lägsta
belopp som skall betalas ut till barnfamiljer och lill hushåll utan barn
bestäms till 100 kr./mån. Denna regel bör tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1988.

6 Delegationen för försöksverksamhet rörande ungas boende

Förslag: Ungdomsboendedelegationen
ges möjligheter att stimulera och utvärdera kommunernas verksamhet med att ta
fram genomgångsbostäder för ungdomar. Ytteriigare 2 milj. kr. anvisas för ändamålet.

Skälen
för mitt förslag: I enlighet med förslag i prop. 1984/85:100 bil. 13 har
riksdagen beslutat (BoU 15, rskr 232) att försöksverksamhet rörande ungas
boende skall stimuleras med ett statligt bidrag under tre år. Ett anslag om 1
milj. kr. har anvisats för ändamålet.

Inom
bostadsdepartementet har en särskild ungdomsboendedelegation inrättats (dep. prot.
1985-09-04) som har till uppgift bl.a. att stimulera, följa och informera om
pågående försöksverksamhet med att förbättra ungdomarnas ställning på
bostadsmarknaden. Delegationen skall också ta initiativ till att försöken
utvärderas och att erfarenheterna sprids i former som gör dem allmänt tillgängliga.

Delegationen
skall vidare bereda de ärenden som gäller bidrag till försöksverksamhet och
som skall avgöras av departementschefen.

Enligl
vad jag har erfarit är intresset för delegationens verksamhet mycket stort.
Många kommuner, bostadsföretag och enskilda personer -inte minst de unga själva
- har tagit kontakt med delegationen för att diskutera möjliga lösningar pä
ungdomarnas bostadsproblem.

I
september 1986 anordnade ungdomsboendedelegationen ett seminarium med
medverkan av företrädare för bl.a. kommuner, bostadsföretag, myndigheter,
ungdomsorganisationer och forskare. Delegationen har hafl överläggningar med
tjänstemän med ansvar för de kommunala bostadsförmedlingarna i några kommuner
med särskilt stora problem. Möjligheterna

26

att förbättra situationen
för bostadssökande ungdomar i Stockholm har Prop. 1986/87:93 diskuterats
med företrädare för Stockholms stad och det allmännyttiga bostadsföretaget
Svenska Bostäder AB. Vidare har delegationen haft kontakt med representanter
för Göteborgs stad för att med dem diskutera fömtsättningarna för att bilda en
ungdomsbostadsstiftelse i Göteborg.

Vid
studiebesök i vissa kommuner som har verksamhet i gång för att underiätta för
de unga att få bostäder har delegationen kunnat la del av viktiga erfarenheter
och konkreta planer för den närmaste framliden.

För
att samla upp alla goda idéer och exempel utifrån landet har jag på förslag av ungdomsboendedelegationen
lämnat bidrag till Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO, för att ta
fram en idéskrift som kan stimulera och initiera bra lösningar på ungdomamas
bostadsproblem. Skriften kommer bl.a. att visa på modeller för samarbete mellan
ungdomar och bostadsföretag.

Jag
har också lämnat ekonomiskt stöd till Örebro kommun och dess projektgmpp för
ungdomsbostäder, HejBo. Stödet avser ett projekt som drivs i samarbete med det
allmännyttiga bostadsföretaget Stiftelsen Hyresbostäder. Projektet innebär att
en grupp ungdomar tillsammans med projektledningen och bostadsföretaget
planerar ett s.k. trapphuskollektiv i ett område med outhyrda lägenheter.

Delegationen
har tagit initiativ till ett konsultuppdrag beträffande nyproduktion av
flexibla smålägenheter. Konsulten har tagit fram exempel på små lägenheter som
kan disponeras på flera sätt för att passa ungdomars behov och som lätt kan
slås samman till större lägenheter när efterfrågan på små lägenheter minskar.
Uppdraget omfattade även exempel pä kollektivbostäder för ungdomar som skall
kunna byggas om på ett enkelt sätt för annat bostadsändamål. Dessa exempel
kommer nu att på lämpligt sätt spridas till kommuner och byggherrar i landet.

Jag
har här gett en del exempel på ungdomsboendedelegationens verksamhet hittills.
Mitt samlade intryck är att delegationen fyller en viktig uppgift och utgör ett
värdefullt stöd för verksamheten ute i kommunema.

Somjag
har nämnt tidigare (avsnitt 3.2) avser jag att i ett annat sammanhang
återkomma till regeringen med förslag om att ungdomsboendedelegationen får i
uppdrag att följa kommunernas verksamhet med att ta fram genomgångsbostäder för
ungdomar och att aktivt arbeta för alt det statliga stödet till verksamheten
ger avsedd effekt.

Mer
än hälften av de medel, 1 milj. kr., som riksdagen har anslagit (prop.
1984/85:100 bil. 13, BoU 15, rskr 232) till delegationens verksamhet under tre
år har nu förbrukats. Delegationens angelägna arbete bör inte hindras av brist
på medel. Tvärtom bör delegationen få resurser som medger att dess verksamhet
intensifieras under den närmaste tiden.

Jag
föreslår därför att ytterligare 2 milj. kr. ställs till ungdomsboendedelegationens
förfogande. Medlen bör anvisas under elfte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar
m.m. för budgetåret 1987/88.

27

7 Hemställan Prop. 1986/87:93

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen att

1. godkänna
vad jag har förordat i fråga om bidrag till kommuner

för att stimulera tillskott av genomgångsbostäder för ungdomar (av

snitt 3.2),

2.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om finansiering vid nyproduktion av studentbostäder (avsnitt 4),

3.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn (avsnitt 5.2),

4.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om beaktande av förmögenhet vid inkomstprövningen av bostadsbidrag till
barnfamiljer och hushåll utan barn (avsnitt 5.3.1),

5.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om det minsta bidragsbelopp som skall betalas ut (avsnitt 5.3.2) samt

6.
lill Utredningar m. m. för
budgetåret 1987/88 under elfte huvudtiteln, utöver vad som föreslagits i
proposition 1986/87:100 bil. 13, anvisa ett reservationsanslag av 2000000 kr.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1987 28