Prop. 1986/87:97

Regeringens proposition 1986/87:97

om de centrala museernas uppgifter och ansvar

Prop.

1986/87:97

beslutad
den 5 mars 1987.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar Gertrud Sigurdsen

Bengt
Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas de centrala .museernas uppgifter och ansvar för landets
museiväsende. De centrala museerna bör överblicka samlingar av samma slag i
landet, tillhandahålla och förmedla expertkunskaper, bedriva utvecklingsarbete
och företräda ämnesområdet inom och utom museiväsendet. Av de centrala
museerna föreslås vissa museer ges ett sammanhållande ansvar för
museiväsendets olika delar. Det särskilda ansvaret bör avse ledning av
erforderlig samordning inom resp. del av museiväsendet liksom att företräda
området bl. a. gentemot andra samhällsområden. Dessa s. k. ansvarsmuseer bör
vara bland de kulturhistoriska museerna historiska museet. Nordiska museet och
etnografiska museet, inom området konst statens konstmuseer och inom området
naturhistoria naturhistoriska riksmuseet. En förstärkning av dessa museers
anslag föresläs med 350000 kr. per institution.

I
propositionen föreslås 5 100000 kr. anslås till utvecklingsarbete och
utvecklingsprojekt inom museiområdet. Medlen bör fördelas av statens kulturråd.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 97

Utbildningsdepartementet Prop. 1986/87:97

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars
1987

Närvarande: t.f. statsministern Sigurdsen, ordförande, och
statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om de centrala museernas uppgifter och ansvar

1 Inledning

1 prop. 1983/84:100 (bil. 10 s. 402) anmälde regeringen
till riksdagen att det fanns behov av att överväga frågor av övergripande museipolitisk
karaktär.

Regeringen uppdrog den 20 december 1984 åt statens
kulturråd att utreda de centrala museernas uppgifter och ansvar för landets
museiväsende.

Kulturrådet presenterade ijuli 1986 sitt utredningsarbete
i tre rapporter:

-
Museisverige -
en beskrivning av Sveriges museiväsende utifrån statistiska uppgifter för år
1983 (Rapport frän kulturrådet 1986:1),

-
Museiperspektiv
- 25 artiklar om museerna och samhället (Rapport från kulturrådet 1986:2),

-
Museiförslag -
kulturrådets överväganden och förslag angående de centrala museernas uppgifter
och ansvar för landets museiväsende (Rapport frän kulturrådet 1986:3).

En sammanfattning av rapporten Museiförslag bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga I.

Rapporten Museiförslag har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
bör fogas till protokollet i delta ärende som bUaga 2.

2 Bakgrund

2.1 Tidigare utredningar och beslut

Sedan mitten av 1960-talet har museernas verksamhet och
organisation behandlats av flera utredningar. 1965 års musei- och
utställningssakkunniga (MUS 65) lämnade förslag i betänkandet (SOU 1973:5)
Museerna, som rörde hela museiområdet. Frågor rörande kulturminnesvården behandlades
i belänkandet (SOU 1972:45) Kulturminnesvård och i betänkandet

(SOU
1974:43) Utställningar lämnades bl.a. förslag lill en permanent Prop.
1986/87:97 organisation för Riksutställningar.

1 prop. 1974:28 om den statliga kulturpolitiken lämnade
regeringen förslag om bl.a. mål, ansvarsfördelning och organisatorisk struktur
för slatens kulturpolitiska insatser. En ny myndighet, statens kulturråd,
föreslogs bli inrättad bl. a. för att svara för vissa av de uppgifter som
enligt MUS 65:s förslag borde ankomma på ett särskilt musei- och utställningsräd.
Beträffande organisationen av de centrala museerna ansåg departementschefen
att inrättandet av ett mycket stort antal fristående museiinstitutioner kunde
ge upphov till ett dåligt utnyttjande av personal, lokaler, utrustning och
ekonomiska resurser. Möjligheterna att skapa större enheter borde prövas. Ett
viktigt motiv för en samordning mellan statliga museienheter var att man
därigenom skapade möjligheter för en samlad och effektiv service till de
regionala museerna.

Med stöd av riksdagens beslut (KrU 1974:15. rskr. 248)
tillkallades organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer
(ORM), vars arbete ledde fram till bildandel av myndigheterna riksantikvarieämbetet
och slatens historiska museer, statens konstmuseer, livrusl-kammaren.
Skoklosters slott och Hallwylska museet samt arkitekturmuseet. Vidare
medverkade kommittén till vissa organisatoriska förändringar vid Nordiska
museet.

I prop. 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3
behandlades bl.a. formerna för samarbete och ansvarsfördelning mellan
länsstyrelse och länsmuseum. Pä grundval av dessa förslag och förslag i prop.
1976/77:100 (bil. 12 s. 166-171) beslöt riksdagen om införande av elt nytt
system för statsbidrag till regionalt verksamma museer (KrU 37, rskr. 218).

Med utgångspunkt i förslagen i betänkandet Utställningar
lade regeringen fram förslag (prop. 1975/76:135) om en permanent organisation
för Riksutställningar i form av en statlig stiftelse. Riksdagen lämnade
förslaget utan erinran (KrU 35, rskr 355).

I prop. 1979/80:134 föreslog regeringen att Musikaliska
akademiens bibliotek. Musikhistoriska museet och Svenskt musikhisioriskt arkiv
från den Ijuli 1981 skulle organiseras som en statlig myndighet under en
gemensam styrelse, statens musiksamlingar. Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens förslag (KrU 31, rskr. 312).

I december 1981 tillkallade regeringen en särskild
organisationskommitté — museisamverkanskommittén - för alt utreda frågan om
samverkan mellan de centrala museerna. Kommitténs förslag presenterades i belänkandet
(Ds U 1984:10) Museisamverkan kring administrativa och tekniska resurser m. m.
vid de centrala museerna . Det praktiska genomförandet av några av förslagen
överlämnades i december 1984 till en ny museisamver-kansgrupp(U 1985:01).

Sammanfattningsvis kan sägas all utvecklingen på
museiområdet har avsett tre områden, nämligen mål - organisation - samverkan.

2.2 Museisverige
i dag Prop. 1986/87:97

Det svenska museiväsendet omfattar uppskattningsvis ca 250
museer, varav den statliga museiorganisationen omfattar 41 museer.

Av de statliga museerna inkl. stiftelserna Nordiska museet
och Sveriges Tekniska museum är 19 s. k. centrala museer, varav 16 tillhör ulbildnings-depariementels
område och tre försvarsdepartementets. Tretton av de statliga museerna är
organiserade tillsammans med varandra eller andra institutioner i fem större
myndigheter. Historiska museet, kungl. myntkabinettet och medelhavsmuseet ulgör
tillsammans med tekniska institutionen. Vitterhetsakademiens bibliotek och
riksantikvarieämbetet myndigheten riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer. Nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet samt en
förvaltningsenhet utgör statens konstmuseer. Livrustkammaren, Skoklosters slott
och Hallwylska museet bildar en myndighet med samma namn. Musikmuseet ingår som
en del i myndigheten slatens musiksamlingar. Armémuseet, flygvapenmuseel och
marinmuseet utgör statens försvarshistoriska museer. Naturhistoriska
riksmuseet, etnografiska museet, statens sjöhistoriska museum, arkitekturmuseet
saml stiftelserna Nordiska museet och Sveriges Tekniska museum är
institutioner, som inte ingår i koncerner.

Den statliga museiorganisationen omfattar också 12
universitetsmuseer, ett antal verksmuseer såsom postmuseet, järnvägsmuseet och
telemuseet samt samlingar, som tillkommil inom hovet och de kungliga slotten.
Statligt driftbidrag erhåller ett antal museer, som staten inte är huvudman
för, såsom Dansmuseet, Drottningholms teaiermuseum och Stiftelsen Arbetets
museum.

Den regionala museiverksamheten omfattar 26 statsbidragsberättigade
museiorganisationer. 1 22 av landets 24 län finns länsmuseum. De län som saknar
traditionellt länsmuseum är Stockholms och Malmöhus län. 1 Malmöhus län utförs museiuppgifterna
av Malmö museer och Kulturhistoriska museet (Kulturen) i Lund samt Skånes
hembygdsförbund när det gäller kulturminnesvården. Skånes hembygdsförbund
svarar för kulturminnesvården även i Kristianstads län. I Stockholms län köper
en musei-stiftelse utan eget museum tjänster framför allt från Stockholms
stadsmuseum och Södertälje konsthall. Där diskuteras för närvarande en omorganisation.
1 Göteborgs och Bohus län är länsmuseet beläget i Uddevalla. I Göteborg och
Malmö är resp. kommun huvudman för en omfattande museiverksamhet.

Länsmuseerna är som regel stiftelser med landsting och
kommun som stiftare. 1 flera fall ingår i stiftelsen också de föreningar med
kulturminnesvårdande och museal inriktning som tidigare ensamma varit huvudmän.

Del finns uppskattningsvis ett sjuttiotal kommunala
museiorganisationer i Sverige inkl. Göteborgs museer (som beslår av nio olika
museer) och Malmö museer (som består av fem museer). De kommunala museerna är
antingen inordnade i den kommunala förvaltningen eller organiserade som en
stiftelse med kommunen som huvudman. Till denna grupp hör bl. a. det nya museet
i Jokkmokk - Ajtte - Svenskt fjäll- och samemuseum.

De enskilda museerna är de museer som,har vare sig stat,
landsting eller

kommun som
huvudman. Dessa museer kan tillhöra t. ex. ideella förening- Prop.
1986/87:97 ar. stiftelser, företag eller branschorganisationer.

De totala driftskostnaderna för verksamheten vid samtliga
museer i Sverige år 1983 uppskattas av kulturrådet till minst 700 milj. kr. Av
detta täcktes ca 600 milj. kr. av anslag och bidrag från den offentliga sektorn
varav ca 330 milj. kr. från staten, ca 210 milj. kr. från kommunerna och ca 52
milj. kr. från landstingen. Entré- och försäljningsinkomster uppgick till minst
65 milj. kr.

I kulturrådets rapport Museisverige ges en redovisning av
verksamheten vid 150 museer i landet, som har två eller flera årsverken. Av
rapporten framgår att ungefär hälften av de 150 museerna har sin huvudsakliga
verksamhet inom det kulturhistoriska området, 26 museer verkar i huvudsak inom
områdei konst/konsthantverk. Tio museer är inriktade främst på teknikhistoria,
nio på naturhistoria, sju på arkeologi och två pä etnografi.

Under år 1983 färdigställde de 150 museerna sammanlagt 50
nya basul-ställningar och visade närmare 1 500 tillfälliga utställningar av
skiftande storiek. Ca 45% av de tillfälliga utställningarna innehöll konst
och/eller konsthantverk medan ca 30% var kulturhistoriska utställningar.

Under år 1983 gjordes ca 11,8 miljoner besök vid de 150
museerna, varav drygt hälften ägde rum vid de statliga och statsunderstödda
museerna inkl. Skansen.

Antalet årsverken vid de 150 museerna var sammanlagt ca 3
300 år 1983. Av dessa fanns I 500 vid de statliga och statsunderstödda
museerna, knappt I 200 vid de regionala museerna och drygt 600 vid övriga
museer.

3 Sammanfattning av kulturrådets förslag

Uppdraget till kulturrådet har varit atl utreda de
centrala museernas uppgifter och ansvar för landets museiväsende. 1 uppdraget
framhölls att de centrala museerna bör ses som en för hela landet gemensam museiresurs.
Förslagen i kulturrådets rapport utgår från att det samlade kunnandet inom
museerna i större utsträckning än för närvarande bör tas tillvara i ett
gemensamt arbete. De centrala museerna har ett särskilt ansvar i detta
avseende. Därför bör arbets- och ansvarsfördelningen mellan dessa göras
tydligare. Kulturrådet framhåller alt de centrala museerna sinsemellan är
mycket olika och att samma ansvar därför inte kan bäras av alla. Några
centralmuseer bör ha mer omfattande uppgifter. Dessa museer, som av kulturrådet
benämns basmuseer, är Nordiska museet, historiska museet, etnografiska museet,
statens konstmuseer (här avses nationalmuseet och moderna museet) samt
naturhistoriska riksmuseet. Tillsammans har basmuseerna en överblick över
merparten av svenskt museiväsende, vilket gör det naturligt att låta dem
ansvara för samverkan och samordning inom museiväsendets olika
verksamhetsområden. Övriga centrala museer benämner kulturrådet statliga
specialmuseer. Dessa är kungl. myntkabinettet, medelhavsmuseet, östasiatiska
museet, livrustkammaren. Skoklosters slott och Hallwylska museet, statens
sjöhistoriska museum, arkitekturmuseet, musikmuseel, Sveriges Tekniska museum,
armémuseet, marinmu-

seet och flygvapenmuseel.
Dessa museer är en resurs för landels museivä- Prop. 1986/87:97 sende genom
sina inom resp. ämnesområden omfattande och framstående samlingar samt genom
den specialistkompetens, som dessa museer förfogar över.

Kulturrådet föreslår således att elt särskilt ansvar för atl
utveckla museiområdet läggs på basmuseerna. Samarbete och samverkan ingår normalt
i basmuseernas arbete. Några särskilda samarbetsorgan krävs därför inte annat
än för vissa speciella frågor, nämligen de som avser hela museiväsendet och
sträcker sig utanför ett enskilt basmuseums ansvarsområde. Några sådana frågor,
t.ex. informationsteknologi, museipedagogik och museisäkerhet, föreslår
kulturrådet att särskilda samverkansgrupper skall arbeta med under begränsade
lidsperioder.

Enligt kulturrådets uppfattning är sex ämnesområden av
särskild betydelse för museerna under de närmast kommande åren. Dessa är
historiens betydelse, arbetets villkor och värde, Sverige i världen — världen i
Sverige, ekologin, konsten och undervisning - folkbildning. Kulturrådet föreslår
fyra utvecklingsprojekt som knyter an till dessa områden. Ett utvecklingsprojekt
bör således inledas kring den svenska historien som ett aktivt
utställningssamarbete mellan basmuseer och statliga specialmuseer. Ett annat
projekt föresläs syfta lill alt bl.a. undersöka hur ett ekologiskt inriktat
synsätt skall kunna integreras i länsmuseernas av kulturhistoria och konst
präglade verksamhet. Kulturrådet föreslår vidare atl ett samarbete inleds
mellan styrelsen för internationell utveckling (SIDA), folkbildningsorganisationerna
och i första hand etnografiska museet i Stockholm för att sprida en fördjupad
kunskap om den icke-europeiska omvärlden. Slutligen föresläs ett
utvecklingsprojekt i samarbete mellan museer, slatens invandrarverk,
invandrarnas organisationer, folkrörelsernas arkiv samt
universitetsinstitutioner och studieförbund kring dokumentation av invandrarnas
kulturer.

Kulturrådets förslag innebär en ökning på drygt 8 milj.
kr. budgetåret 1987/88 till museiväsendet.

Jag har här givit en översiktlig redovisning av
kulturrådets förslag. En mer detaljerad redovisning ges under de olika
avsnitten och i bilaga 1.

De förslag som kulturrådet har lagt fram har i huvudsak
mött positiva reaktioner från remissinstanserna. Jag får anledning atl
återkomma till vissa remissynpunkter i samband med redovisningen av mina
överväganden. En sammanställning av remissyttrandena lämnas i bilaga 2.

4 Allmänna utgångspunkter

Museerna spelar en viktig roll i det svenska kulturlivet.
De förmedlar kunskaper och skönhetsupplevelser. De stimulerar debatten med sin ut-slällningsverksamhet
och bedriver ett folkbildningsarbete som når många människor. Museemas insatser
är viktiga för strävandena att uppnå kulturpolitiska mål, men deras arbete är
också av betydelse för flera samhällsområden utanför den traditionella
kultursektorn.

Museerna bevarar materiella vittnesbörd om det kulturella
arvet, om

naturhistorien och om
människan, hennes konstnärliga skapande, hennes Prop. 1986/87:97 miljö,
historia och utveckling. De medverkar i bl.a. den kulturvetenskap-liga
kunskapsuppbyggnaden och har en särskild uppgift att föra ut och förmedla
forskningens resultat. Inom ramen för de gemensamma uppgifterna präglas
museiväsendet av mångfald och av institutionernas egna identiteter och
inriktning på olika ämnesområden.

Huvuddelen
av museerna är kulturhistoriskt inriktade. Dessa museer svarar för en viktig
fond av kunskaper om äldre tiders samhälls- och kulturutveckling. De har en
särskild uppgift i att bidra till att vår tid förvaltar den kunskapen väl och
att den kan utnyttjas för förståelsen av vår egen tid liksom för referenser till
vårl samhälles förändringar.

Det
goda museet präglas av öppenhet mot omvärlden. Det är ett forum för idé-,
kultur- och samhällsdebatten och kan bidra till att fördjupa den debatten bl.
a. genom att tillföra den ett historiskt perspektiv. 1 öppenheten ingår nära
kontakter med grupper, organisationer, myndigheter och andra offentliga organ i
samhället.

Statsmakternas
inflytande över museernas verksamhet hör, liksom beträffande andra
kulturinstitutioner, vara inriktat på att formulera de grundläggande krav som
museerna måste uppfylla utifrån en samlad kulturpolitik. Inom dessa ramar bör
museernas verksamhet till form och innehåll präglas av självständighet och en
individualitet som lar till vara det enskilda museets särprägel, traditioner
och särskilda förutsättningar.

Den
syn på museiväsendet som jag här kort har sammanfattat överenstämmer såvitt
jag kan bedöma med utgångspunkterna för kulturrådels förslag om de centrala
museernas uppgifter och ansvar.

I
konsekvens med denna grundsyn är kulturrådets förslag i hög grad av den arten
att det bör ankomma på museerna själva och andra berörda parter alt följa upp
och la ställning till rapporten. 1 de delar rapporten motiverar
ställningstagande av regeringen och riksdagen anser jag att den ger en god
grund.

Kulturrådets
förslag aktualiserar ställningstagande från regeringen beträffande de centrala
museernas verksamhet och samverkan i främst tre avseenden. Det gäller museernas
samband och samverkan

— med museiväsendet i övrigt, och särskilt de
regionala museerna,

— med angränsande samhällsintressen utanför
museiväsendet, samt

— mellan de centrala museerna inbördes.

Det
finns således ett behov av att precisera det ansvar som de centrala museerna
måste ta för det samlade museiväsendet och för museernas samverkan med annan
samhällsverksamhet och att närmare bestämma hur ansvaret skall fördelas
museerna emellan.

Jag
kommer att under de olika avsnitten av min föredragning ha anledning att ta
upp olika aspekter på de cenlrala museernas samverkans- och ansvarsfrågor. Jag
redovisar dock först mina allmänna utgångspunkter och förslag av mera gmndläggande
natur.

De
centrala museernas ansvar för museiväsendet Prop. 1986/87:97

Etl vikligi led i kulturpolitiken är all främja
decentralisering och ökad geografisk spridning av kulturinstitutionernas
verksamhet. Det främsta medlet för att nå del målet inom museiväsendet har
varit statsbidraget till de regionala museerna. 1 förening med ökande insatser
från de regionala museernas huvudmän, främst landsting och kommuner, har stödet
lett till en breddning av den regionala museiverksamheten. Jag vill i detta sammanhang
erinra om atl jag i budgetpropositionen 1986 (prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 51)
förordade, att stödet till de regionala museerna borde byggas ut under en
treårsperiod med ytterligare 35 grundbelopp. Årets budgetförslag - en ökning
med 10 grundbelopp - utgör den andra etappen i denna uppbyggnadsplan. Ett visst
statligt stöd till den regionala museiverksamheten sker också genom den
informations- och utredningsverksamhet som kulturrådet bedriver, t.ex.
beträffande föremälsvården.

Under senare år har inrättandet av Arbetets museum i
Norrköping och Ajlte - Svenskt Ijäll- och samemuseum i Jokkmokk inneburit att
två museiinstitutioner, som arbetar i ett vidare perspektiv än det regionala,
etablerats utanför Stockholm.

I de fortsatta strävandena frän statens sida att bidra till
att utveckla museiväsendet regionalt måste dock också de centrala museerna ta
ett ökat ansvar.

Med de centrala museerna avser jag här de statliga
museerna och museer med statliga driflbidrag för vilka regeringen fastställer
instruktioner eller stadgar.

De regionala museernas utveckling till stabila
institutioner har sålunda givit nya förutsättningar för ett fruktbart samarbete
med de centrala museerna. De regionala museerna ställer därför också nya krav
på de centrala museerna. Det motsvaras av alt riksinstitutionernas uppgifter
bör avse hela landet. Deras koncentration lill Stockholm i fråga om bl. a. del
publika utbudet bör balanseras av inslag riktade mot och i samband med den
regionala nivån. Därför är det nödvändigt atl för museiväsendets fortsatta
utveckling precisera de centrala museernas uppgifter gentemot museer på
regional och kommunal nivå.

Med utgångspunkt från kulturrådets förslag vill jag ange
det centrala museets uppgift till att såsom specialistinstitution inom sitt
ämnesområde verka för att bevara och göra levande det nationella kulturarvet,
främja konstutvecklingen och utveckla kunskapen om naturen och naturhistorien.
Museet bör överblicka samlingar av samma slag i landet, tillhandahålla och
förmedla expertkunskaper, bedriva utvecklingsarbete och företräda ämnesområdet
inom och utom museiväsendet. Museet bör bidra till och verka för att föremål
och annan museidokumentation kan visas i olika delar av landet. Det bör följa
och förmedla vad som sker internationellt och ta till vara möjligheter till
ökat internationellt samarbete.

Det är sålunda angeläget att de centrala museernas
kunskaper och kompetens inom resp. ämnesområde kommer de regionala museerna
till del. Det regionala museet, vars verksamhet oftast har en större ämnesmässig
bredd än centralmuseets, saknar ofta dess möjligheter att bygga upp en
specialiserad kunskapsbas.

De
centrala museernas insatser för det övriga museiväsendet mäste av Prop.
1986/87:97 naturliga skäl i första hand riktas mot den regionala nivån. Inom
ramen för givna resurser bör dock en strävan vara att understödja också de
kommunala och lokala museernas utveckling.

Det ankommer på de centrala museerna atl i en löpande
dialog med de regionala museernas företrädare finna de mest angelägna områdena
och de lämpligaste formerna för utvecklingen av det regionala stöd som jag har
angivit riktlinjer för. Utgångspunkter och erfarenheter att falla tillbaka på
finns genom flera framgångsrika samverkansprojekt som redan pågår.

De centrala museernas ansvar för samverkan med andra
samhällsområden

Jag har redan betonat museiväsendets sammanhang med och
betydelse för andra samhällsområden. Viktiga skillnader i detta sambandsmönster
finns mellan de olika museerna.

De kulturhistoriska museerna har en nära och stark
anknytning till kulturminnesvården i den gemensamma uppgiften atl vårda och
levandegöra äldre tiders kultur. Tillsammans med de naturhistoriska museerna
har de en roll i miljövårdsarbetet. Sambanden mellan natur- och kulturvård är
också starka. Bland de kulturhistoriska museerna har de teknik- eller teknikhistoriskt
inriktade museerna en viktig roll att spela när det gäller att ge information
om och stimulera intresset för teknik och teknisk forskning. Konstmuseerna
fungerar som en del i ett konst- och konstnärspolitiskt sammanhang som går
utöver museiväsendets i övrigt.

Jag vill betona vikten av att museerna utvecklar sin
verksamhet tillsammans med de intressen, t.ex. inom miljövärden, konstområdet,
forskningen, utbildningen och folkbildningen, som anknyter till museets
verksamhet. På så sätt får museet vikliga impulser utifrån och kan anknyta
till aktuella ämnen och frågor t.ex. i sin utställningsverksamhet. Samtidigt
kan museerna ge viktiga bidrag t.ex. i form av opinionsbildning, kunskapsspridning
och information i viktiga samhällsfrågor.

Det bör därför vara en grundläggande strategi inom
museiväsendet att sträva efter förnyelse och vidgning av kontaktytorna mot
andra samhällssektorer. Jag kommer senare att i ett särskilt avsnitt redovisa
min syn pä de kulturhistoriska museernas deltagande inom kulturminnesvården och
samverkan inom detta verksamhetsområde.

De cenlrala museernas ansvarsfördelning och inbördes
samverkan

Kulturrådet understryker vikten av att ansvarsfördelningen
mellan de centrala museerna görs tydligare. Det bör enligt kulturrådet ske
främst genom att vissa museer ges ett särskilt ansvar för överblick och samordning
av museiväsendets olika delar.

Mot bakgrund bl. a. av vad jag anfört om de centrala
museernas ansvar för det samlade museiväsendet och för samverkan med andra
samhällsområden anser jag det befogat att vissa riktlinjer beträffande de
centrala museernas ansvarsfördelning dras upp.

Med tanke på museiväsendets omfattning och mångfald är det
lämpligt Prop. 1986/87:97 att vissa centrala museer ges ett sammanhållande
ansvar för museiväsendets olika delar. Del särskilda ansvaret bör avse
ledningen av erforderlig samordning inom resp. del av museiväsendet liksom att
företräda området bl.a. gentemot andra samhällsområden. En särskild tonvikt i
dessa museers uppgift bör ligga på alt utveckla de centrala museernas service
till och samspel med regional museiverksamhet.

Kulturrådet har föreslagit, att de centrala museer som
förutsätts fä ett sådant sammanhållande ansvar skall benämnas basmuseer. Enligt
min mening är det mer adekvat att kalla dessa museer för ansvarsmuseer, med
utgångspunkt från det särskilda ansvar för museiväsendets samordningsfrågor
som dessa museer bör ha. Jag använder denna term i min fortsatta föredragning,
även när jag redovisar kulturrådets förslag rörande basmuseer.

Ansvarsmuseerna bör vara bland de kulturhistoriska
museerna:

— historiska museet

— Nordiska museet

— etnografiska museet inom området
konst:

— statens konstmuseer inom området
naturhistoria:

— naturhistoriska riksmuseet.

Jag har tidigare angett de grundläggande behoven bakom den
särskilda ansvarsorganisationen. Innebörden och innehållet i ansvarsuppgiften
behöver dock utvecklas och preciseras. Det förutsätter vissa former av
löpande, delvis institutionaliserad samverkan mellan ansvarsmuseerna. Jag avser
därför att återkomma lill regeringen med ett särskilt uppdrag till kulturrådet
att ta de initiativ som krävs för att för ändamålet lämpliga former för denna
samverkan skapas.

Utvecklingen av rollen som ansvarsmuseum bör dock
samtidigt ses som en löpande uppgift för ansvarsmuseerna själva i en dialog med
de övriga museerna.

Till ledning för detta arbete vill jag i korthet ange
några områden där initiativ bl.a. till samordning behöver tas av
ansvarsmuseerna. Som ett sådant område vill jag nämna frågan om den moderna
informationsteknologins användning inom museerna som ett sätl atl stärka
museernas ställning som kunskapskällor. Jag vill vidare nämna frågor om avgränsningar
mellan olika museers samlingsområden. Ett annat område gäller behoven av rådgivning
m. m. beträffande museernas föremålsvård och konservering. Ett Qärde område
gäller museernas forskningssamverkan, inbördes och med universitet och
högskola.

Belräffande museernas samverkan med omvärlden bör på motsvarande

sätt särskiU uppmärksammas behovet av kontakter på central nivå med

skolans, folkbildningens, kulturminnesvårdens och miljövårdens företrä

dare. En central fräga för museerna är också det internationella utbytet

inom museivärlden där museerna bör ta till vara fördelarna med samordna

de insatser. 10

Jag
återkommer senare i min föredragning till dessa frågor. I fråga om Prop.
1986/87:97 internationell ulställningsverksamhet vill jag erinra om att
regeringen tillkallat en särskild utredare, direktören Göran Löfdahl (UD
1986:02). för att se över de statliga insatserna inom kultur- och
informationsutbytet med utlandet.

Kulturrådets roll m.m.

Som en bakgrund till mina förslag om organisatorisk samverkan
inom museiväsendet vill jag erinra om att behovet av att inrätta någon form av
gemensamt styrelseorgan för hela området har diskuterats i olika sammanhang.
Exempel på en sådan organisation finns t.ex. i Finland, där ett musei verk
fungerar som överordnat museiorgan.

Även kulturrådet har diskuterat denna fråga i sin rapport
men avvisar tanken pä elt särskilt permanent museiorgan. museiråd eller
motsvarande. Jag delar kulturrådets uppfattning. Mitt förslag om utveckling av
de centrala museernas ansvarsuppgifter bör sålunda bl. a. ses som ett uttryck
för atl museiväsendets samverksansfrågor i första hand bör vara ett ansvar för
museerna själva.

Statens kulturråd har emellertid under senare år kommit
all spela en alll mer aktiv roll som samverkansorgan inom museiområdet. Del
markeras bl. a. av att regeringen har uppdragit åt kulturrådet att fördela
vissa ekonomiska resurser, bl. a. s.k. engångsanvisningar och forsknings- och
utvecklingsmedel till museerna. Även del uppdrag som regeringen år 1984 gav
kulturrådet att utreda de centrala museernas uppgifter och ansvar för landets
museiväsende, markerar behovet av att en myndighet i vissa sammanhang har en
sammanhållande roll.

Som kulturrådet har angivit bör rådets uppgift beträffande
museiväsendet i första hand vara atl underlätta museernas verksamhet och att
stödja den genom bidrag.

Kulturrådet bör pä museiområdet kunna initiera olika
former av samarbete, där museerna själva mäste ta huvudansvaret för
samarbetets inriktning, utformning och uppföljning. Jag ser därför positivt pä
förslaget att samarbetsgrupper i frågor som berör ett antal museer knyts till
kulturrådet. Det kan noteras atl kulturrådet redan är värdmyndighet för etl
pågående samarbete i tekniskt-administrativa frågor. Kulturrådet har också
aviserat att man avser att skapa ett fomm för idédiskussioner inom
museisektorn, bl.a. med utgångspunkt från förslaget om museernas framtidsroll
och de utvecklingsprojekt som presenterats i kulturrådets rapport och som jag
återkommer till.

Även i fråga om fördelningen av vissa gemensamma resurser
för museiområdet bör kulturrådet spela en roll. Jag har redan berört de
uppgifter kulturrådet nu har i detta avseende. Kulturrådets fördelning av s. k.
engångsanvisningar m. m. har en sådan omfattning, att det inte skulle vara
praktiskt att regeringen fördelade dem på resp. museum. Genom alt medlen
fördelas av kulturrådet kan avvägningar årligen göras som garanterar ett
effektivt utnyttjande av resurserna.

Av de centrala myndigheterna har förutom kulturrådet också
riksanti- 11

kvarieämbetet uppgifter
med anknytning till museiväsendet. Jag återkom- Prop. 1986/87:97

mer lill dessa uppgifter
under avsnittet 6 om museerna och den yttre

kulturmiljön.

Jag
kommer senare att föreslå att vissa ytterligare medel ställs till museiväsendets
förfogande för projektverksamhet. Även denna resurs bör disponeras och
fördelas av kulturrådet. Jag återkommer till denna fråga under anslagsberäkningarna.
Jag lar där också upp behovet av förstärkningar till de centrala museer som ges
särskilda ansvarsuppgifier.

Som
framgått av den tidigare redovisningen av det svenska museiväsendets struktur,
verksamhetsinriktning och finansiering avsätts årligen betydande samhälleliga
resurser till museiverksamhet.

Det
är därför naturligt att den utveckling jag angett huvudsakligen bör baseras på
de resurser som redan finns fillgängliga för museiverksamheten. Del är
angeläget att dessa resurser utnyttjas så att de på etl meningsfullt och
effektivt sätt tillgodoser även de nya krav som ställs på museerna.

5 Museernas verksamhet

Kulturrådet
har gjort en genomgäng av olika verksamheter i museernas arbete och lämnar
därvid förslag till hur dessa verksamhetsområden kan utvecklas under de
närmaste åren och i anslutning därtill ansvarsmuseernas roll. Kulturrådets fö>slag
inom dessa områden kräver inga beslut av riksdagen utöver beslut om medelsram
för utvecklingsarbete vid museerna. Jag vill ändå för riksdagens information
kortfattat redovisa kulturrådets förslag och min syn pä dessa.

5.1 Samlingsområden

Samlingsområdena
är definierade i relativt allmänna ordalag i centralmuseernas instruktioner
resp. stadgar. Centralmuseerna har vart och ett sin huvudsakliga
ämnesinriktning. Det förekommer emellertid områden som helt eller delvis täcks
av flera cenlralmuseer och ämnesområden som inte täcks av något centralmuseum.
Kulturrådet har emellertid inte funnit det påkallat att för närvarande föreslå
översyner och förändringar av de centrala museernas instruktioner och stadgar
i vad avser samlingsområdena.

Kulturrådets
synpunkter stöds av flertalet remissinstanser. Nägra länsmuseer anser
emellertid att centralmuseernas instruktioner och stadgar bör ange en klart
avgränsad verksamhetsinriktning.

Föredragandens
överväganden

Jag
delar kulturrådets uppfattning atl del är väsentligt att centralmuseerna

har klara och långsiktigt formulerade program i fråga om insamling av

föremål och övrig dokumentation. Regeringen fastställer i instruktioner

resp. stadgar samlingsområdenas omfattning i relativt allmänna ordalag.

Därutöver är det en uppgift för museerna själva att ta fram program för

verksamhetsinriktning, insamling och dokumentation. Jag avser att föreslå 12

regeringen
att upphäva del föråldrade men i vissa delar ännu gällande Prop. 1986/87:97
regeringsbeslutet från är 1946 som fastställer samlingsomräden och reglerar
det inbördes förhållandet mellan vissa museer i Stockholm.

Det bör ankomma på ansvarsmuseerna atl vid behov medverka lill
att klara ut gränsdragningen mellan olika centralmuseer samt samordningen och
ansvarsfördelningen inom resp. ansvarsområde. 1 vad gäller den senare
uppgiften kan existerande samarbetsorgan - sammanslutningen för
samtidsdokumentation vid kulturhistoriska museer (SAMDOK) och de tekniska och
industrihistoriska museernas samarbetsråd (TIMSA) - tjäna som goda exempel.

5.2 Museerna som informations- och kunskapskälla

Kulturrådet konstaterar atl museernas verksamhet kan ses
som en lång kedja av informationsbehandling. Museernas information och kunskap
finns i deras samlingar av föremål, text- och bildarkivalier samt litteratur.
Informationen kan göras åtkomlig i t.ex. utställningar, studiemagasin,
bibliotek och arkiv.

1 många av museernas verksamheter kan modern
informationsteknologi vara ett hjälpmedel. Den medger helt andra möjligheter
för tillgäng till museernas samlade information och kunskap än nuvarande
manuella system.

Museerna kan använda informationsteknologi för att
rationalisera, effektivisera, bredda och berika sin verksamhet. Det gäller
både den inre och den utåtriktade verksamheten. I det första fallet kan den
användas inom t. ex. registrering, magasins- och depositionshantering,
forskning, ekonomi och administration. 1 den utåtriktade verksamheten när det
gäller alt göra museernas information och kunskaper tillgängliga i t. ex.
utställningar och undervisning.

Kulturrådet konstaterar att man inom museerna senare än
inom många andra verksamheter i samhället böriat uttnyttja de möjligheter som
den informationsleknologiska utvecklingen för med sig.

Kulturrådet anser atl ett samarbete behövs mellan ansvarsmuseerna
och övriga museer i landet för att öka åtkomligheten och utnyttjandet av
museernas informations- och kunskapsmaterial som helhet. I detta arbete bör
ingå fortsatt samordning av frågor rörande registrering och dokumentation av
föremål och bilder. Samarbetet bör vidare avse utnyttjandet av
informationsteknologin, utbildning och kompetensstöd samt anskaffning av
utrustning. Arbetet bör ledas av en samarbetsgrupp under i första hand en
femårsperiod. Kulturrådet avser att ta administrativt och ekonomiskt ansvar för
gruppens arbete.

Flertalet remissinstanser understryker behovet av ett
samordnat utveck

lingsarbete när det gäller användningen av informationsteknologi i mu

seiarbetet och stödjer förslaget om en samarbetsgrupp. Huruvida målet

skall vara ett integrerat nationellt system eller mer smäskaliga modeller

råder det däremot delade meningar om. Också statskontoret delar kultur

rådets uppfattning att ett samarbete mellan museerna är nödvändigt men

finner samtidigt att kulturrådet inte tillräckligt klarlagt förutsättningarna 13

och
villkoren för det fortsatta arbetet. Statskontoret anser att ytterligare Prop.
1986/87:97 utredning behövs varvid problem och krav konkretiseras och olika
ambitionsnivåer och utvecklingsalternativ värderas.

Föredragandens överväganden

Jag har för egen del betonat betydelsen av att den kunskap
som ryms i museernas olika samlingar av föremål, text- och bildarkivalier samt
litteratur görs lättare åtkomlig än vad som nu är fallet. Ett planmässigt
utnyttjande av modern informationsteknologi bör på sikt kunna bidra lill att
stärka museernas ställning som kunskapscentraler och därmed öka deras betydelse
för forskning, utbildning och samhällsdebatt. De problem som måste lösas för
att skapa mer integrerade informationssystem inom museivärlden rör bl. a.
standardisering av syslem för klassificering m. m. belräffande de data som
skall ingå i ADB-baserade söksystem. Till detta kommer osäkerheten om graden
av integration mellan olika materialkategorier, ämnesområden och nationella
kontra internationella syslem. Vidare är dessa frågor av den arten att de kan
ha ekonomiska konsekvenser, som måste lösas inom ramen för tillgängliga
resurser. Sammanlaget visar dessa problem på ett starkt behov av samarbete och
samordning inom informationsområdet. Jag finner därför kulturrådets förslag om
en samarbetsgrupp för dessa frågor angeläget och väl motiverat. Jag ser det som
naturligt att statskontoret medverkar i utvecklingsarbetet.

5.3 Vård och konservering

Kulturrådet lämnar en redovisning av det utredningsarbete,
som under senare år genomförts beträffande föremålsvärd och konservering. Rådet
är positivt inställt till den utveckling som skett men anser att det finns
behov av ett mer långtgående kunskapsutbyte än som för närvarande existerar.
Kulturrådet föreslär att ansvarsmuseerna skall ta etl ökat ansvar för rådgivning
inom vård och konservering, och anser att även den nya konservatorsutbildningen
i Göteborg med tiden bör kunna spela en roll i detta sammanhang. Flertalet
remissinstanser biträder kulturrådets förslag.

Föredragandens överväganden

Vård och konservering av föremål är en viktig del av
museernas dagliga arbete. Detta område har behandlats i flera utredningar under
senare år. Kulturrådets förslag avser ett ökat samarbete mellan museerna när
del gäller utbyte av kunskaper och erfarenheter. Jag behandlar därför endast
den aspekten i detta sammanhang.

Jag delar kulturrådets syn på behovet av en bättre
samordning mellan

museerna beträffande vård och konservering. En sådan samordning bör

avse bättre utnyttjande av tillgängliga resurser både när det gäller materiel

och spridning av kompetens. Ansvarsmuseerna bör spela en särskild roll i 14

detta avseende. Jag vill ocksä
peka på de möjligheter till kunskaps- och Prop. 1986/87:97 erfarenhetsutbyte
med arkiven som finns.

5.4 Forskning

Kulturrådet
konstaterar att museernas uppgifter inom forskningen inte är klart definierade
och att museerna också tolkar dessa uppgifter på olika sätt. Enligt rådets
uppfattning bör det inte finnas några faktiska skillnader mellan
ansvarsmuseernas ansvar för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom deras
resp. verksamhetsområden, med undantag av naturhistoriska riksmuseet som har
särskilda forskningsuppgifter. Därför bör de övriga ansvarsmuseernas
instruktioner och stadgar i det här avseendet göras likartade.

Kulturrådet
anser att museerna för att kunna ta ett större ansvar för grundläggande
inomvetenskaplig forskning behöver särskilda forskartjänster inrättade vid de
ansvarsmuseer som nu saknar sädana - i första hand historiska museet, statens
konstmuseer och etnografiska museet. En sädan målsättning är i så fall
långsiktig och kräver vidare behovsanalys samt ett klariäggande av
ansvarsförhållandena mellan universitet, forskningsråd och museer.

För
att förbättra möjligheterna till forskningssamverkan mellan museerna inbördes
och mellan museerna och högskolan föreslår kulturrådet att en samarbets- eller
referensgrupp bildas vid varie ansvarsmuseum med representanter för museet,
forskningsinstitutioner samt för regionala och kommunala museer. Vidare kan
museet utse en särskild forskningsansvarig tjänsteman. Kulturrådet avser att
för egen del främja en ökad samverkan genom att anordna konferenser och
seminarier i forsknings-och utvecklingsfrågor.

Under
de närmaste åren måste diskussioner om en realistisk ambitionsnivå för
ansvarsmuseernas och de statliga specialmuseernas ämnesbase-rade forskning
komma till stånd. Det föreslagna forum för idédiskussioner är ett organ bland
flera där denna diskussion bör föras.

Det
andra huvudområdet för museiforskning är den verksamhetsinrik-tade melodforskning
som anknyter till teoriutvecklingen för museiverksamhet och museernas roll i
samhället och som kan sammanfattas i begreppet museologi.

Museologi
som forskningsområde har tidigare inte haft någon fast förankring i Sverige.
Det är därför en avsevärd förstärkning atl humanistisksamhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR) beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1986 inrätta en ny
forskartjänst i museologi.

Kulturrådet
avser att inom ramen för sitt allmänna forsknings- och utvecklingsansvar för
resten av 1980-talet prioritera vissa områden av museernas melodarbete, främst museipedagogik
och den del av museiso-ciologi som handlar om museibesökare och publikarbete.

Kulturrådets
synpunkter delas av flertalet remissinstanser. Länsmuseer

nas samarbetsråd påpekar atl forskartjänster på ansvarsmuseerna är en

förutsättning för att dessa skall kunna ge service till museerna ute i landet. 15

Föredragandens
överväganden Prop. 1986/87:97

Jag har tidigare redovisat min syn pä museernas roll i
samhället och därvid betonat deras stora belydelse som informations- och
kunskapskälla. För att kunna genomföra sina uppgifter behöver museerna ständigt
vidga och förnya sina kunskaper. Kunskapsutvecklingen anknyter säväl till insamlings-
och dokumentationsuppgifter som till informativa och pedagogiska uppgifter.

Kulturrådet har belyst många viktiga frågor i anslutning
till museernas forsknings- och utvecklingsverksamhet. Jag delar kulturrådets
uppfattning att en närmare precisering av de centrala museernas uppgifter i
forskningssammanhang bör göras. Jag anser också att de former, som kulturrådet
har förordat, beträffande ökad samverkan mellan de centrala museerna och
högskolan samt mellan cenlrala och regionala museer bör prövas. Del är
naturligt att kulturrådet tillsammans med de centrala museerna arbetar med
dessa frågor.

Jag vill erinra om att jag i årets forskningspolitiska
proposition (prop. 1986/87:80) har anmält forskningsbehov inom kulturområdet
och föreslagit vissa resursökningar för forskningsinsatser inom kultursektorn.
Dessa förslag berör också i viss utsträckning museerna, som sedan budgetåret
1984/85 redan disponerar en medelsram för detta ändamål.

Den successiva utbyggnaden av kultursektorns
forskningsresurser under den kommande treårsperioden är bunden lill de
ändamål, somjag har angivit i forskningspropositionen. Vissa av dessa ändamål
är dock av tidsbegränsad karaktär, vilket gör det möjligt att i ett senare
skede pröva lämpligheten av vissa omdispositioner av resurserna.

5.5 Säkerhet

Vid museerna ökar medvetandet om säkerhetsfrågornas
betydelse. Ett väl fungerande säkerhetssystem kräver insatser som berör hela
personalen, frågan om administrativa rutiner, planering av inre verksamhet och
utåtriktat programarbete. En säkerhetsplanering och ett genomförande av säker-hetsprogram
fordrar emellertid inle bara ekonomiska resurser och en vä! medveten personal
utan även experter som mänga museer inte själva förfogar över.

Tidigare utredningsarbete resulterade år 1979 i
säkerhetshandboken "Se, men inte ta" och kulturrådet tog samma år
initiativ lill en arbetsgmpp för museisäkerhet. Gruppen har främst arbetat med
de centrala museernas säkerhetsfrågor men har också arrangerat viss utbildning
och bistått andra museer med rådgivning.

Kulturrådet framhåller att säkerhetsansvaret alllid ligger
hos det enskil

da museet men att arbetsgruppen skall fungera som rådgivande och erfa-

renhelsförmedlande organ med uppgift atl bl. a. svara för behovsanalyser,

studier av teknisk och metodisk utveckling samt uppföljning av utbild

nings- och informationsbehov. Kulturrådets förslag biträds av dem som

yttrat sig över detta. 16

Föredragandens överväganden Prop. 1986/87:97

Jag delar kulturrådets uppfattning om all svenskt
museiväsende behöver en central inslåns med relevant musei- och
säkerhetskompetens för att på olika sätt stödja museerna i säkerhetsfrågor.
Ansvarsfördelningen mellan de enskilda museerna och arbetsgruppen finner jag
väl avvägd. En förbättrad säkerhet har en avsevärd betydelse för atl i olika
avseenden underlätta samarbete mellan museerna i samband med bl.a,
vandringsutställningar, län och depositioner. Jag vill erinra om all resurserna
för upprustning av de centrala museernas säkerhetsskydd har ökat fr. o. m.
budgetåret 1986/87.

5.6 Vandringsutställningar

Kulturrådet har bl.a. på grundval av enkäter till cenlrala,
regionala och kommunala museer samt konsthallar kunnat konstatera atl
vandringsutställningar, både numerärt och kvalitativt, utgör ett myckel
betydelsefullt inslag i museernas utställningsverksamhet. På central nivå
produceras vandringsutställningar av Stiftelsen Riksutställningar och de cenlrala
museerna. Enkätsvaren visar dock att det finns ett starkt regionalt intresse
av fler utställningar från cenlralmuseerna, varvid man förväntar sig genomarbetade
utställningar som är rika på föremål av hög kvalitet.

Kulturrådet konstaterar vidare att förväntningarna på
Riksutställningar som en gemensam resurs för utställningsverksamheten i landet
är stora. Den mångfald av uppgifter som åligger Riksutställningar kräver en
ständig avvägning. I enkätsvaren har framkommit bäde krav och önskemål samt
viss kritik mot verksamheten. Några genomgripande förändringar av verksamheten
är enligt kulturrådets uppfattning inte önskvärda men däremot bör viss
tyngdpunktsförskjutning och viss utveckling av nya verksamheter ske. Ett ökat
produktionssamarbete bör äga rum mellan Riksutställningar och centralmuseerna.

Kulturrådet föreslår att Riksutställningar lar initiativ
till att samråd kommer till stånd som garanterar ett kontinueriigt samarbete
kring produktionen av vandringsutställningar. Frågor om hyressättning och
försäkringsvillkor vid vandringsutställningar bör också tas upp i ett sådant
sammanhang.

Förslagen tillstyrks av flertalet remissinstanser som
yttrar sig i ämnet.

Föredragandens överväganden

De centrala museerna har unika föremålssamlingar som är av
särskilt

inlresse när del gäller all belysa värt lands kulturella utveckling. De har

ocksä en unik kompetens för att göra tillfälliga utställningar som tilldrar sig

stor uppmärksamhet i hela landet. Del är angeläget att de centrala museer

nas resurser i dessa avseenden inte bara kommer befolkningen i Stock

holmsområdet till godo utan kan berika kulturverksamheten över hela

landet.

Detta kan ske genom ett nära samarbete med i första hand regionala och 17

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 97

lokala museer. Många
olika former för samarbete är tänkbara i detta Prop. 1986/87:97 sammanhang säsom
vandringsutställningar, depositioner, utlåning av föremål, utbyte av
forskningsresultat och erfarenhetsbyte.

Av
remissvaren på kulturrådets rapport framgår att del finns ett stort intresse
hos museerna i landet att fä del av vandringsutställningar frän de centrala
museerna. Sädana bör enligt remissopinionen komma till stånd i ökad
utsträckning. Jag delar denna uppfattning.

Ansvaret
för detta är gemensamt för de cenlrala museerna och Riksutställningar. Varje
centralt museum bör ha beredskap för atl avsätta resurser för
vandringsutställningar.

Museerna
har olika förutsättningar att medverka i verksamheten beroende pä skiftande
bemanning och ekonomi. Riksutställningar bör ta hänsyn till detta vid
bedömningen av omfattningen av sin egen insats. En fixerad rollfördelning
mellan Riksutställningar och centrala museer är svår alt upprätthålla och
onödigt bindande. Det viktiga är att de centrala museernas kunskaper och föremälsskatter
ständigt kan utnyttjas som ett berikande inslag i landets ulställningsverksamhet.

Riksutställningar
har betydelse för utställningsverksamheten i landet på många andra sätt än
genom förmedling av utställningar från de statliga museerna i Stockholm.
Riksutställningar har en omfattande egen utställningsproduktion, övertar
utställningar från lokala och regionala museer och från föreningar och
kulturgrupper för vandring i landet, ställer sina tekniska resurser till
förfogande för olika utställningsproduktioner och ger råd och vägledning ät bl.a.
museer, folkbildningsorganisationer, föreningar och skolor.

Hur
prioriteringen mellan dessa olika funktioner skall göras blir beroende av hur
kulturverksamheten ute i landet utvecklas. Framväxten av starka regionala
museer innebär t. ex. att utställningsverksamheten i landet har berikats med
nya institutioner som kan svara för säväl en mångsidig och aktiv lokal
verksamhet som utställningar som kan väcka intresse långt utanför det egna
verksamhetsområdet. Detta påverkar Riksutställningars roll i museisamarbetet.
Teknisk hjälp, konsultinsatser och övertagande av utställningar kan i stigande
utsträckning ersätta egen utsiällningsproduk-tion. I arbetet för att bredda
kulturintresset får Riksutställningar en viktig roll för alt ulställningsmediel
kommer till användning i skapande verksamhet på skolor och i
folkbildningsarbetet.

Kulturrådet
har i rapporten uppmärksammat synpunkter när det gäller vissa formella villkor
som omgärdar dels vandringsutställningar, dels depositioner och lån. Det är
främst försäkringsfrågorna som inle anses ha fått någon fillfredställande
lösning. Jag vill här anmäla att en sakkunnig i utbildningsdepartementet för
närvarande ser över frågor i anslutning till museernas försäkringar. Översynen
siktar i första hand till att klargöra statens ansvar i samband med det försäkringsgarantisystem,
som för närvarande tillämpas i fråga om utländska utställningar som visas i
Sverige. Även andra försäkringsfrågor kan dock komma alt aktualiseras i översynen.
Jag utgår därför frän att del kan finnas anledning att återkomma i denna fräga
när detta arbete har redovisats.

5.7
Undervisning och folkbildning Prop. 1986/87:97

Kulturrådet betonar kraftigt museernas pedagogiska
verksamhet i sin rapport. Undervisning och folkbildning räknar kulturrådet som
ett av de sex områden, vilka är av särskild betydelse för museerna under de
kommande åren. Rådet anser att det är angeläget med ett sammanhållet
utvecklingsarbete kring museipedagogiska frågor och för alt förnya information
och samordning i kontakt med museer och folkbildningsorganisalioner, förskolor
och skolor i hela landet. Kulturrådet avser därför att ta initiativ till att en
museipedagogisk samarbetsgrupp bildas.

Kulturrådet avser vidare att ge bidrag till Svenska
museiföreningen för en studie och ekonomisk analys när det gäller
förutsättningarna att starta en gemensam förlagsservice för museerna.

Förslaget om inrättande av en museipedagogisk grupp
tillstyrks av flera remissinstanser. Tveksamheler redovisas av ett par
länsmuseer.

Föredragandens överväganden

Jag delar kulturrådets syn på att undervisning och
folkbildning är elt myckel betydelsefullt ansvarsområde för museerna. De flesta
museer har ocksä nära kontakter med folkbildningsorganisalioner, skolor och
förskolor. Det är naturiigt för varie museum att i sin region utveckla
kontakterna med olika grupper i samhället.

Ansvarsmuseerna bör ha ett särskilt ansvar för kontakter
på central nivå med bl.a. skolöverstyrelsen, folkbildningsorganisationerna och
riksorganisationer inom olika områden i syfte att ytterligare uppmärksamma och
utveckla museernas möjligheter lill medverkan inom olika samhällsområden.

Kulturrådet har under ett antal år gett särskilda
projektbidrag till museiarbete bland barn och ungdom. Även forskningsrädsnämnden
har genom bidrag medverkat till en utveckling av museernas möjligheter att
vara en resurs i skolans arbete. Jag finner denna verksamhet ytterst angelägen
och jag har även i prop. 1986/87:100 (bil. 10 s. 27) under avsnUtet Kultur i
skolan särskilt uppmärksammat museernas roll i skolarbetet. På regional nivå
bör länsmuseet och länsskolnämnden ha en etablerad samverkan för att utveckla
samarbetet mellan museerna och skolorna i länet.

Den museipedagogiska samarbetsgrupp, som kulturrådet avser
att ta initiativ till, bör på ett konstruktivt sätt kunna bidra till samarbete
och förnyelse av den museipedagogiska verksamheten. En viktig komponent i denna
verksamhet är museernas publikationer. Kulturrådets tankar om en gemensam
förlagsservice för landets museer finner jag intressanta och värda att prövas.

19

5.8
Utbildningsfrågor Prop. 1986/87:97

De förslag som kulturrådet lämnat inom utbildningsområdet
är begränsade till fortbildning och vidareutbildning av museernas personal.
Kulturrådet har som underlag för sina ställningstaganden kartlagt hur
personalutbildningen vid landets museer sker i dag och vilka behov som finns
av samordnad personalutbildning. Kulturrådet konstaterar att det finns etl
stort intresse från museihåll av samverkan kring personalutbildning. Kulturrådet
föreslår att en särskild utbildningsgrupp fär ansvar för att utarbeta elt
utbildningsprogram för museerna. Gruppen bör bestå av representanter för
ansvarsmuseerna, de statliga specialmuseerna. Svenska museiföreningen.
Länsmuseernas samarbetsråd, universitets- och högskoleämbetet samt kullurrådel.

Föredragandens överväganden

Möjligheter lill samordnad fortbildning och
vidareutbildning för musei-ijänstemän har diskuterats under flera år, bl.a.
inom ramen för Svenska museiföreningens arbete. Jag ser positivt på det samlade
grepp som kulturrådet nu föreslår skall tas för dessa frågor. I det fortsatta
arbetet anser jag att det vore värdefullt med ett nära samarbete med högskolan
för alt ta till vara kunskaper och erfarenheter som finns där. Frågan behöver
emellertid ses över ytterligare. Jag räknar med atl återkomma till regeringen i
dessa frågor.

5.9 Ledningsfrågor

Kulturrådet lämnar i sin rapport vissa förslag om
ledningsfrågor vid de centrala museerna. Kulturrådet utgår därvid från den
behandling som ledningsfrågorna för statliga organ fått i
verksledningskommitténs betänkande (SOU 1985:40) Regeringen, myndigheterna och
myndigheternas ledning. Kulturrådet anser att styrelserna för de statliga
museerna bör finnas kvar, eftersom de är av stor betydelse för museernas
förankring i samhällslivet. Kullurrådel anser vidare alt det är betydelsefullt
att ansvarsmuseerna i sina styrelser får företrädare för regionala och lokala
museer. Enligt kulturrådets uppfattning är en ökad rörlighet i anställningen
önskvärd för chefer vid de centrala museerna. Kulturrådet föreslår att
förordnandetiden för dessa chefer skall vara sex år med möjlighet till omförordnande.

Kulturrådets rekommendation om representation för
regionala och lokala museer i ansvarsmuseernas styrelser tillstyrks av de
flesta remissinstanser, som tagit upp denna fråga. Delsamma gäller förslaget
om sexårs-förordnanden för cheferna vid de centrala museeerna.

20

Föredragandens
överväganden Prop. 1986/87:97

Regeringen
har i prop. 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen redovisat
förslag och riktlinjer i dessa frågor. Ledningsfrågorna behandlas där utifrån
de behov som finns när det gäller ledningen av centrala förvaltningsmyndigheter.
Verksamheten vid kulturmyndigheterna och däribland museerna skiljer sig
väsentligt från en förvaltningsmyndighets uppgifter. Enligt förslagen i
propositionen kan det därför finnas skäl att ge styrelserna en mer framträdande
roll bland vissa myndigheter inom kulturområdet än inom statsförvaltningen i
övrigt. Beslut om styrelsernas uppgifter bör därför fattas utifrån
förhållandena kring den enskilda institutionens uppgifter och roll. 1
propositionen betonas dock att även inom kulturområdet skall finnas en tydlig
ansvarsfördelning mellan museichef och styrelse. Jag räknar med att återkomma till
regeringen i dessa frågor.

6 Museerna och den yttre kulturmiljön

Föredragandens
överväganden

Det
har inte ingått i kulturrådets uppdrag att behandla museernas uppgifter inom
kulturminnesvården. Flera av kulturrådets förslag anknyter emellertid nära till
detta område. Bland remissinstanserna har också framhållits att museernas
uppgifter inom kulturminnesvården är viktiga att fä belysta när museernas
uppgifter och ansvarsområden i övrigt behandlas.

Somjag
anmält i budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 386) har i
regeringskansliet inletts ett arbete med att se över och bredda insatserna inom
kulturminnesvårdens område. Utgångspunkten är att kul-turkvalileterna i vid
mening i den byggda och odlade miljön behöver las till vara med en ökad
medvetenhet.

I
strävan att få till stånd en sådan ökad medvetenhet är museernas medverkan
mycket viktig. Jag finner det därför naturligt alt i detta sammanhang redovisa
mina överväganden beträffande museernas uppgifter inom kulturminnesvården.

Jag
vill först sammanfatta vad som enligt min mening ryms i begreppet kulturminnesvård.

Kulturminnesvården
syftar till att bevara kulturvärden i främst den yttre miljön och att göra dem
levande. Med den utgångspunkten har kulturminnesvården som huvuduppgifter
kunskapsuppbyggnad, urval för bevarande, skydd, vård, dokumentation,
kunskapsförmedling och levandegörande i skilda former.

Kulturminnesvårdens
utveckling har sedan 1970-talet kännetecknats av en alll starkare integration i
samhällsplaneringen. Ansvaret för att förverkliga målen för kulturminnesvården
har decentraliserats och kommunernas ansvar har ökats.

Den
centrala myndigheten för kulturminnesvården är riksantikvarieäm

betet (RAÄ). På regional nivå svarar länsstyrelsen för de statliga myndig

hetsuppgifterna. De kommunala myndighetsuppgifterna sköts i första hand 21

av byggnadsnämnderna. De kulturhistoriska museerna har av
hävd en Prop. 1986/87:97 framträdande roll inom kulturminnesvärden, främst i
vad avser kunskapsuppbyggnad, dokumentation och insatser för att levandegöra
kulturarvet. Säväl regionala som kommunala museer medverkar emellertid dessutom
i den planerings-, besluts- och genomförandeprocess för urval, bevarande och
vård som de statliga och kommunala myndigheterna svarar för.

1 1974 års proposition om den statliga kulturpolitiken (prop.
1974:28 s. 354) underströk departementschefen vikten av att värna om
existerande samband mellan kulturminnesvård och museiväsende. Även jag vill markera
att detta är en viktig fräga.

I 1974 års proposition avspeglades den ståndpunkten bl. a.
i förslaget alt bibehålla RAÄ och statens historiska museum inom en gemensam
myndighet. Propositionens behandling av gemensamma musei- och kulturminnesfrågor
i övrigt avsäg emellertid främst den regionala nivån. Sålunda föreslogs i
propositionen införandet av ett nytt statsbidrag till länsmuseerna som enligt
departementschefen bl. a. borde syfta till att trygga länsmuseernas möjligheter
atl fullgöra de uppgifter som museerna tar på sig inom kulturminnesvärden
liksom att kompensera länsmuseerna för att dessa fullgör uppgifter för RAÄ och
länsstyrelsen. I propositionen gavs vidare utgångspunkter för
ansvarsfördelningen och samordningen mellan länsmuseerna och länsstyrelserna i
den regionala kulturminnesvården.

Några rnotsvarande riktlinjer har statsmakterna inte givit
när det gäller de centrala museernas uppgifter inom kulturminnesvården. RAÄ och
statens historiska museer har pekat pä avsaknaden av sådana riktlinjer och
instämmer i kulturrådets bedömning av behovet av en ökad samverkan mellan RAÄ
och de kulturhistoriska centralmuseerna.

Även jag anser att denna samverkan på central nivå behöver
utvecklas. Den självklara utgångspunkten är härvid att uppgiften att la till
vara och levandegöra kulturarvet är gemensam för museiväsendet och kulturminnesvärden.

I de regionala museernas arbete är bägge dessa uppgiftsomräden
förenade under former som på flera sätt kan ses som en förebild för en
utveckling inom de centrala institutionerna.

Det är naturligt att institutionernas inriktning och
strategi i arbetet med att vårda kulturarvet växlar med tiden. Flera skäl talar
emellertid för att museerna och kulturminnesvårdens myndigheter nu i högre grad
bör sträva efter att samordna sina insatser.

Uppgiften att göra kulturarvet levande kan knappast pä etl
fullgott sätt fullgöras utan en sådan samverkan. Det finns alltid en risk för
att de kulturminnesvårdande myndigheternas arbete stannar vid ett bevarande. Atl
enbart bevara och hindra förstörelse av värdefulla byggnader, fornläm-ningar,
bebyggelsemiljöer eller kulturlandskap är emellertid inle etl tillräckligt mål
för kulturminnesvården. Det är också viktigt att medborgarna har möjligheter
att förslå och uppfatta de värden som kulturarvet representerar.

Kulturminnen och kulturmiljöer har ofta estetiska kvaliteter
som kan

vara lätta att uppfatta. De är dock i lika hög grad konkreta uttryck för

historiska samband och processer i samhällets utveckling och förändring. 22

De är
likaså bl. a. uttryck för hur kontakterna med omvärlden och andra Prop.
1986/87:97 länder har präglat och påverkat vårt land.

För att kunna förstå dessa samband fordras kunskaper som
ger möjligheter att läsa och tolka innehållet i kultur- och stadslandskapet.
Att förmedla dessa kunskaper är en viktig uppgift för särskilt skolan och
folkbildningsväsendet. För de kulturhistoriska museerna är det en
huvuduppgift. Som kulturrådet framhåUit har museerna särskilda förutsättningar atl
genom utställningar och pä annat sätt svara för uppgiften att ge ett historiskt
och kulturvetenskapligt perspektiv på vårt samhälle i dess snabba förändring.

Den yttre kulturmiljön kan med sitt rika innehåll många
gånger förmedla större upplevelsevärden än den traditionella museiutställningen.
Det är en insikt som avspeglas i strävandena mot förnyelse inom internationellt
och svenskt museiväsende där målsättningen bl.a. är att i olika former levandegöra
de autentiska miljöerna. Projektet Ekomuseum i Bergslagen och de s. k.
arbetslivsmuseerna är svenska exempel på sädana strävanden.

De samband mellan museerna och kulturminnesvårdens
myndigheter i den utåtriktade uppgiften atl göra kulturarvet levande som jag
har berört har motsvarigheter på flera andra områden. Det gäller särskilt
institutionernas arbete med långsiktig kunskapsuppbyggnad och forskning liksom
beträffande del kulturhistoriska dokumentationsarbetet. De kulturhistoriska
museerna och kulturminnesvärden behandlar här ett gemensamt kunskapsstoff.

Jag har tidigare berört museernas forskningsbehov under
avsnittet 5.2.4. Jag vill i detta sammanhang anlägga vissa aspekter pä särskilt
de centrala museernas uppgifter i fråga om insamling av data om och
dokumentation av kulturmiljön.

Det finns i denna verksamhet i dag ett samspel mellan de
regionala museerna och länsstyrelserna som oftast fungerar tillfredsställande.
De regionala museerna har huvudansvaret för det fakta- och kunskapsunderlag
som behövs bl.a. för länsstyrelsens och länsantikvariens beslut och
ställningstaganden i ärenden om kulturminnesvård. De regionala museerna har som
regel också uppgiften att vara expertinstanser åt kommunerna i motsvarande
frågor, bl.a. åt byggnadsnämnderna i plan-, bygglovs- och rivningsfrägor.
Motsvarande uppgifter svarar också ett flertal siörre kommunala museer för.

De regionala museerna och vissa kommunala museer svarar
också för kulturhistorisk dokumentation av kulturmiljön. De utför t. ex.
byggnadsinventeringen åt kommunerna och dokumenterar enskilda byggnader och
miljöer inför planerade förändringar eller rivningar.

Genom detta arbete bygger museerna upp och vidmakthåller
sin kunskap och sin kompetens. Det är kunskaper som när de utnyttjas rätt på
ett fruktbart sätt kan berika också institutionernas traditionella musei- och
utställningsverksamhet. Genom att medverka i den fysiska planeringen får museet
en bred kontakt med intressen och samhällsorgan utanför kultursektorn som
hanterar miljöfrågor i vid bemärkelse. På sä sätt har de regionala museerna
haft möjlighet att dra fördel av kulturminnesvårdens integration i
samhällsplaneringen.

Enligt min uppfattning bör de centrala museerna utveckla
sitt arbete 23

med dokumentation och kunskapsinsamling rörande den yttre
kulturmil- Prop. 1986/87:97 jön. Bedömningen motsvaras bl.a. av kulturrådets
konstaterande rörande behovet av vidgade kontakter mellan de cenlrala museerna
och andra samhällsområden. Kulturrådets förslag om särskilda
utvecklingsprojekt, särskilt beträffande den svenska historien och beträffande
ekologin, avser ocksä områden där miljöfrågorna är framträdande.

Jag har tidigare föreslagit att vissa centrala museer bör
ges ett särskilt ansvar för samverkan mellan de kulturhistoriska museerna. I
detta ansvar bör enligt min mening också ingå ett ansvar för att tillsammans
med RAÄ och de regionala museerna utveckla insatserna för dokumentation och
kunskapsuppbyggnad rörande den yttre kulturmiljön. Ett sådant samordningsansvar
har t. ex. Nordiska museet tagit beträffande museiväsendets samtidsdokumentation,
SAMDOK-projektel. I övrigl gäller dock att RAÄ i alltför hög grad ensamt fåll
ansvaret för den centrala samordningen, t. ex. av länsmuseernas byggnads- och
bebyggelseinventeringar.

Det innebär bl.a. att de dokumentationsinsatser som i dag
görs med kulturminnesvärdande utgångspunkter myckel sällan omfattar även etnologiska
moment, t.ex. beträffande levnads- och arbetsvillkor i de miljöer som
dokumenteras. Å andra sidan sker de centrala museernas etnologiska
dokumentationsarbete inom l.ex. etnologi och teknikhistoria i alltför hög grad
ulan medvetet syfte att ocksä kunna bidra till underlaget för insatser för
säkerställande och vård av kulturminnen och kulturmiljöer.

Såsom regeringen anmält för riksdagen i
budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 386) har ett arbete
inletts i regeringskansliet med en översyn av statens insatser i frågor som rör
kulturminnesvården och kulturmiljön. Inom ramen för detta arbete bör också
museernas deltagande preciseras och utvecklas.

För denna uppgift räknar jag med att en särskild
beredningsgrupp skall knytas till utbildningsdepartementet med deltagande från
kulturrådet, RAÄ samt de närmast berörda museerna. Arbetet bör bl.a. kunna ge
underlag för närmare riktlinjer för museernas medverkan i värden av den yttre
kulturmiljön. En särskild tonvikt bör därvid läggas på frågor om samverkan
mellan RAÄ och de kulturhistoriska centralmuseerna. I beredningsgruppen bör
sålunda ingå historiska museet med dess ansvar för förhistoria och medeltid.
Nordiska museet med dess ansvar för den nyare tidens historia. Tekniska museet
med dess ansvar för teknik- och industri-historia samt arkitekturmuseet med
dess inriktning på byggnader och den byggda miljön. Jag avser att återkomma
till regeringen i denna fråga.

Kulturrådet har föreslagit en fortsatt utredning om RAÄ
och statens

historiska museer med inriktning på att myndigheten bör delas i en myn-

dighelsdel och en museidel. Jag har bedömt förslaget mol bakgrund av de

samordningsbehov beträffande museiväsendet och kulturminnesvården

somjag har redovisat. Jag har också betonat att RAÄ:s samarbete med

särskilt Nordiska museet. Tekniska museet och arkitekturmuseet behöver

bli mer fruktbart än vad som nu är fallet. De många gemensamma uppgif

terna för RAÄ och de övriga institutionerna inom myndigheten talar emel

lertid för ett fortsatt organisatoriskt samband. Jag har därför funnit att

RAÄ och statens historiska museer bör bibehållas som en samlad myndig- 24

het. Det
är en viktig uppgift för myndighetens ledning att främja samord- Prop.
1986/87:97 ning och balans mellan myndighetens institutioner och att utveckla
verksamheten på ett sådant sätt atl fördelarna med RAÄ:s och de historiska
museernas gemensamma myndighetsorganisation tas till vara.

7 Särskilda utvecklingsprojekt

Kulturrådet föreslår alt fyra utvecklingsprojekt skall
starta inom museiområdet för att bedrivas under ett anlal år. Projekten
benämns i rapporten nya perspektiv på den svenska historien, ekologisk
kunskapsspridning, Sverige och tredje värden samt Invandrarnas kulturer.

Kulturrådet föreslär att ett utvecklingsprojekt startar
kring ett åskådliggörande av den svenska historien. Detta bör ske genom ett
samarbete mellan ansvarsmuseerna, de statliga specialmuseerna och
Riksutställningar och bör kunna få stor betydelse för hela landets
museiväsende och dess brukare. Utställningar på olika teman i den svenska
historien skall kunna visas bäde i Stockholm och på regionala och lokala museer
i landet.

Till projektet bör knytas expertis utanför museerna såsom
historiker av olika slag liksom experter på olika områden av samhällets
utveckling. Medverkan av författare, konstnärer och formgivare är av stor vikt.
Nära kontakter med bl.a. folkbildningsorganisalioner och skolan bör eftersträvas.

Kulturrådet föreslår att 1,5 milj. kr. avsätts årligen
under en femårsperiod för att möjliggöra ett sådant ulställningsarbete.

Enligt kulturrådets uppfattning är museerna viktiga
institutioner när del gäller att sprida kunskap om ekologi och om den
ekologiska bakgrunden till den ökade miljöförstöringen. Museernas samlade
kunskaper i historia, naturvetenskap och kulturhistoria måste utnyttjas i ett
utbildnings- och folkbildningssammanhang. Framför alll erbjuder de
kulturhistoriska museernas regionall insamlade material möjligheter till
beskrivningar av hur människan, frän att ha levt sitt liv i samstämmighet med
den omgivande naturens förutsättningar, i ökad takt under den senasie
hundraårsperioden övergått till att forma naturen efter sina egna behov. Därför
är en ekologisk kompetens och verksamhet i dessa museer mycket angelägen. En
fortsatt utveckling kräver tid och engagemang, nya verksamhetsformer, pedagogiska
försök och samarbete med andra organ och myndigheter.

Kulturrådet föreslär atl elt utvecklingsprojekt för
ekologisk kunskaps

spridning i museerna under en femårsperiod lokaliseras till Skansen med

naturhistoriska riksmuseet som vetenskaplig bas. Försöksverksamheten

skall syfta till att undersöka hur en ekologiskt inriktad arbetsform skall

kunna integreras i länsmuseernas av kulturhistoria och konst präglade

verksamhet. Detta förutsätter en aktiv medverkan från länsmuseerna i

projektet. Verksamheten skall vidare syfta till att studera och pröva Skan

sens möjligheter och förmåga all bedriva kunskapsspridning i ämnet eko

logi. Kulturrådet bedömer projektets personalbehov till fem tjänster med

kvalificerad kompetens inom ämnesområdena naturvetenskap och kultur

historia. Kostnaden beräknas till 1,5 rnilj. kr. per år varav 400000 kr. avser 25

bidrag
till museer ute i landet som på olika sätt kan medverka i försöks- Prop.
1986/87:97 verksamheten.

Projektet Sverige och tredje världen har sin grund i
kulturrådets uppfattning att museerna pä ett helt annat sätt än nu bör kunna
spela en roll i spridningen av en fördjupad kunskap om den omvärld som Sverige
i sä hög grad är beroende av. Kulturutvecklingen i den icke-europeiska
omvärlden beskrivs i första hand i landets två etnografiska museer - del
statliga i Stockholm och det kommunala i Göteborg. I viss utsträckning kompletteras
dessas verksamhet av medelshavsmuseet och östasiatiska museet samt av enstaka
specialsamlingar.

Museernas verksamhet kompletterar den kompelens som
universitetens antropologiska institutioner representerar. Vidare har SIDA
samlat en omfattande kunskap främst med hjälp av socialantropologiska
institutionen vid Stockholms universitet.

Kulturrådet anser att det finns förutsättningar för ett
mer aktivt samarbete mellan de två etnografiska museerna, SIDA, de
antropologiska institutionerna och folkbildningens organisationer. Kulturrådet
föreslår därför att ett utvecklingsprojekt inleds för att sprida en fördjupad
kunskap om den icke-europeiska omväriden. De etnografiska museerna har
möjligheter att bidra med historiska och antropologiska perspektiv, där deras
rika samlingar kan komma till nytta. SIDA bör kunna tillföra kunskap om den
samtida situationen, bäde den politiska och ekonomiska. Verksamheten bör knyta
an lill folkbildningsorganisationernas studie- och informationsverksamhet om
internationella frågor. Nära kontakter med skolan bör också eftersträvas.

Eftersom de regionala och lokala museerna i stor
utsträckning saknar etnografiskt material har Riksutställningar en viktig
uppgift i projektet.

Kulturrådet föreslår att projektet bedrivs under tre -
fyra är. Kulturrådet beräknar medelsbehovet lill 1,5 milj. kr. per år under
försöksperioden.

Del Ijärde projektet behandlar invandrarnas kulturer.
Kulturrådet anser att dokumentationen av invandrarnas kulturer hittills har
varit bristfällig vid landels museer. Initiafiv till förbättringar bör tas både
av kulturrådet, ansvarsmuseerna och av riksarkivet såväl som av andra berörda
statliga myndigheter. Övriga parter är invandrarna och deras organisationer liksom
olika museer och arkiv på regional och lokal nivå.

Museerna har ett ansvar när det gäller att dokumentera
invandrarnas och de etniska gruppernas kulturer. Framför allt gäller delta
Nordiska museet och länsmuseerna men även etnografiska museet, medelshavsmuseet
och östasiatiska museet. Kulturrådet föreslår att ett utvecklingsprojekt startas
där invandrarnas organisationer, folkrörelsernas arkiv, universitetsinstitutioner
och studieförbund inbjuds att delta. Arbetet föreslås bedrivas under en
treårsperiod med hjälp av en konsulent som knyts till SAMDOK-sekretariatet vid
Nordiska museet. Kulturrådet uppskattar kostnaderna för konsulenten inkl.
verksamhetsmedel till 300000 kr. per år.

Flertalet remissinstanser är positiva till en satsning på
utvecklingspro

jekt. Några anser att huvuddelen av verksamheten i projekten bör förläg

gas till regional och lokal nivå. Förslag framförs också om utvecklingspro

jekt även inom andra områden. 26

Föredragandens överväganden Prop. 1986/87:97

Jag har tidigare givit uttryck för uppfattningen all
museernas kunskaper är viktiga att ta till vara i den fortlöpande utvecklingen
av samhället. De förslag till särskilda utvecklingsprojekt, som lämnats av
kulturrådet, gäller ämnen som är mycket angelägna i dagens samhälle. Det är en
naturlig uppgift för museerna atl sprida kunskap och skapa engagemang för ämnen
av detta slag. Flera museer i landet har under årens lopp gjort betydelsefulla
insatser inom dessa områden. Kulturrådet vill nu genom alt föreslå ett utökat
samarbete mellan museerna och mellan museerna och andra samhällsområden
ytterligare uppmärksamma museernas möjligheter atl utifrån deras speciella
kompetens fokusera viktiga ämnesområden. Flertalet remissinstanser stöder
förslaget om en satsning pä särskilda utvecklingsprojekt. Några instanser
anser all projektarbetet bör kunna omfatta ocksä andra områden.

Enligt min uppfattning är förslaget om särskilda
utvecklingsprojekt bra exempel på hur de centrala museerna kan arbeta lill gagn
för hela landets museiväsende. Jag anser det dock inte lämpligt att riksdag och
regering låser fast vilka projekt, som skall bedrivas och deras innehåll. I
enlighet med min förut redovisade grundsyn anser jag i stället atl projekten
bör tas fram i samarbete mellan museerna och statens kuliurtåd.

1 centralmuseernas uppgifter ingår att ha kontakt med
andra centrala samhällsorgan - bäde myndigheter och organisationer. De
föreslagna utvecklingsprojekten förutsätter etl intimt samarbete med andra
organ pä central nivä. Det ekologiska projektet förutsätter t.ex. medverkan
frän statens naturvårdsverk, projektet om Sverige och tredje världen medverkan
från SIDA och projektet om invandrarnas kulturer medverkan från statens
invandrarverk. I samtliga projekt är dessutom samarbete med bl. a. universitet
och högskolor, skola och folkbildning av stor betydelse liksom medverkan från
skilda arkiv.

Några remissinstanser varnar för att projekten kan bli
alltför centraliserade och förordar därför att man med centralmuseernas
medverkan förlägger en siörre del av verksamheten till regionala och lokala
museer. Det grundläggande syftet med sådana projekt som de fyra föreslagna bör
enligt min uppfattning vara atl på olika sätt utveckla och föra ut den kunskap
som centralmuseerna besitter lill övriga museer i landet. Delta kan ske på
olika sätt exempelvis genom vandringsutställningar, genom olika former av samarbete
och genom att tillföra kompetens, stimulans, stöd och service till regionala
initiativ. Riksutställningar bör medverka med sin kunskap om utställningsmediet,
transporter och annan service, som kan bli aktuell. Det bör vara naturligt atl
även ta hänsyn till regionala skillnader framför allt när det gäller
skildringen av den svenska historien och i det ekologiska projektet.

De remissinstanser utanför kulturområdet, som berörs av
kulturrådets

förslag, är mycket positiva till att museerna blir aktivare inom deras resp.

områden. Således anser t.ex. statens naturvårdsverk all museerna kan

spela en aktiv roll för atl sprida ekologisk kunskap och att verket på olika

sätt kan bidra till arbetet i det föreslagna projektet. SIDA anser för sin del

att projektidén om Sverige och tredje världen är utmärkt. Statens invand- '

rarverk
stöder förslaget om ett utvecklingsprojekt kring dokumentationen Prop.
1986/87:97 av invandrarnas kulturer. Jag har med tillfredställelse noterat
dessa positiva reaktioner.

Jag föreslår all särskilda medel avsätts för
utvecklingsprojekt inom museiområdet. Dessa medel, som tas upp under anslagsberäkningarna,
bör fördelas av slatens kulturråd. De bör tillsammans med andra medel, som
kulturrådet disponerar för museiändamäl, kunna utgöra ett stöd och en stimulans
i det fortsatta projektarbetet. Jag förutsätter att rådet beträffande
fördelningen av medel pä olika utvecklingsprojekt och annat utvecklingsarbete
samråder med företrädare för museerna. I det sammanhanget bör också den närmare
utformningen av projekten behandlas. Centralmuseerna och Riksutställningar
förutsätts även medverka med personal och andra resurser ur ordinarie anslag.

Den positiva reaktionen från de myndigheter utanför
kultursektorn som berörs av de föreslagna utvecklingsprojekten, dvs. i första
hand statens naturvårdsverk, SIDA och statens invandrarverk, utgör en garanti för
att dessa myndigheter kommer alt ta sin del av ansvaret för att projekten skall
bli framgångsrika. Jag utgår från att de närmare formerna för samverkan och
åtaganden kommer att diskuteras mellan berörda myndigheter och kulturrådet. Jag
har i dessa frågor samrätt med miljö-och energiministern, biståndsministern och
invandrarministern.

8 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen atl godkänna de riktlinjer
angående de cen

trala museernas uppgifter och ansvar för landets museiväsende som

jag har förordat,

2. bereder riksdagen tiUfälle alt la del av vad jag i
övrigt har anfört

om utvecklingsverksamhet inom museiområdet.

9 Anslagsberäkningar för budgetåret 1987/88 Utvecklingsverksamhet inom
museiområdet

1987/88 Nytt anslag (förslag) 6850000

Föredraganden

Medel för utvecklingsarbete och utvecklingsprojekt inom
museiområdet bör tillföras slatens kulturråd. Jag har beräknat ett sammanlagt
belopp av 5 100000 kr. för detta ändamål.

Hämtöver bör medel ur detta anslag tilldelas vissa centralmuseer
med särskilda ansvarsuppgifter som en förstärkning av deras ordinarie anslag.

Detta anslag bör föras upp med sammanlagt 6850000 kr. Min
medelsbe

räkning framgår av följande sammanställning. 28

Anslagsfördelning

Andamål

Belopp

Prop. 1986/87:97

1, Stålens
kulturråd

för utvecklingsverksamhet inom museiområdet

2. Cenlralmuseer

med särskilda ansvarsuppgifier

2.1 Historiska museet

2.2 Stålens konstmuseer

2.3 Nalurhisloriska riksmuseet

2.4 Etnografiska museet

2.5 Nordiska museet Summa

5100000

350000 350000 350000 350000 350000 6850000

Jag förordar
atl ett nytt reservationsanslag, benämnt Utvecklingsverksamhet inom
museiområdet, förs upp i statsbudgeten för nästa år. Jag vill redan nu anmäla
att jag har för avsikt att föreslå regeringen att de medelsökningar som för
nästa budgetår tagits upp under anslagsposten 2 för budgetåret 1988/89 skall
beräknas under resp. mottagares ordinarie förvaltningsanslag.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt till Utvecklingsverksamhet inom museiområdet för
budgetåret 1987/88 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
6850000 kr.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

29

Bilaga 1 Prop. 1986/87:97

Sammanfattning av Museiförslag - kulturrådets överväganden
och förslag angående de centrala museernas uppgifter och ansvar för landets
museiväsende (rapport från kulturrådet 1986:3).

I. Museerna i samhället

Museerna har under senare år varil föremål för ett växande
intresse i många länder över hela världen. Detta tar sig uttryck i att nya
museer kommer till, befintliga byggs ut och utredningar görs, som söker ange
nya former för museiverksamheten. Museernas traditionella uppgifter att samla,
bevara, vårda och visa kommer även fortsättningsvis all vara kärnan i deras
verksamhet. Men samhällets snabba förändringar ställer nya och högre krav på museerna.
De kan visa historiens och samtidens olika skepnader. Genom museerna kan den
historiska erfarenheten utnyttjas för att ge perspektiv på olika frågor när det
gäller att hantera nuets problem och välja framtidsinriktning.

I Sverige finns ca 250 museer av varierande storlek och
med olika inriktning. I uppdraget till kulturrådet ligger att ge förslag om hur
man kan uppnå en tydligare ansvarsfördelning mellan museerna och om hur utvecklingen
kan främjas genom samverkan mellan museer i hela landet.

Många museibesök sker i skolans regi. Av den vuxna
befolkningen besöker inemot hälften varie år något museum. Social bakgrund och
utbildning har betydelse för museibesök.

Kulturrådet pekar i denna rapport pä några faktorer som
påverkar museerna i framtiden. Den snabba samhällsutvecklingen kommer att öka
behovet av historisk kunskap, en ökad utbildningsnivå kan väntas medföra att
allt fler kommer att ställa krav på museerna. Genom omfattande invandring har
Sverige blivit ett mångkulturellt samhälle, vilket också påverkar museerna.
Informationsutbudet ökar i samhället och specialiseringen går allt längre.
Mediesituationen förändras genom landvinningar inom datateknik och
kommunikationsteknik. Omstruktureringen i arbetslivet ger människor mer fritid.
Den ekonomiska situationen är sådan att utveckling och förnyelse av den
offentliga sektorn för närvarande till stor del måste ske genom omprioriteringar.

Enligt kulturrådets uppfattning är sex områden av särskild
betydelse för museerna under de närmast kommande åren. Förslagen i rapporten
knyter an till dessa som i rubriken kallas historiens betydelse, arbetets
villkor och värde, Sverige i världen - väriden i Sverige, ekologin, konsten och
undervisning — folkbildning.

2. Utgångsläget - museisverige i dag

Kulturrådet har i en särskild skrift Museisverige (rapport
från kulturrådet

1986: 1) ställt samman statistiska uppgifter
avseende år 1983 om de större

museerna dvs. de som har personal som uppgår till två eller flera årsverk. 30

Dessa
museer är 150 stycken. En klassificering av dessa efter samlingarnas Prop.
1986/87:97 huvudsakliga innehåll visar att etl sjuttiotal har samlingar med
tyngdpunkt inom det kulturhistoriska området ett tjugofemtal inom huvudsak
konst/ konsthantverk, lio inom teknikhistoria, nio inom nalurhistoria, sju inom
arkeologi och två inom etnografi.

De statliga museerna är ett 40-tal, varav sjutton är s. k.
centralmuseer. I 22 av landets 24 län finns traditionella länsmuseer, i många
av landets kommuner finns kommunala museer.

De totala driftkostnaderna för verksamheten vid Sveriges
museer kan år 1983 uppskattas till minst 700 milj. kr., varav staten svarade
för minst 330 milj. kr., kommunerna för ca 210 milj. kr. och landstingen för ca
52 milj. kr. Staten bär ensam det ekonomiska ansvaret för de statliga museerna
och stiftelsen Nordiska museet. Beträffande Sveriges Tekniska museum uppgår
statsbidraget till ca 75% medan ca 10% utgörs av bidrag från näringslivet.

Det statliga stödet till de regionala museerna är
konstruerat så att staten genom bidrag till en del av museernas
personalkostnader är medfinansiär till verksamheten.

Budgetåret 1984/85 var slatens utgifter (exkl.
arbetsmarknadsverkels utgifter) för de centrala museerna 220 milj. kr., för de
regionala museerna 31 milj. kr. och för övriga statsunderstödda museer 17 milj.
kr. Jämfört med budgetåret 1975/76 innebär detta en tillväxt för de centrala
museerna tillsammans med 33% i fast penningvärde, förde regionala med 158% och
för övriga statsunderstödda museer med 42%. Arbetsmarknadsverkets utgifter för
de cenlrala och regionala museerna var budgetåret 1983/84 ca 45 milj. kr. resp.
ca 24 milj. kr.

3. Uppdrag och utgångspunkter

I uppdraget framhålls att de centrala museerna bör ses som
en för hela landet gemensam museiresurs. I utredningsarbetet bör kulturrådet
göra en genomgång av de centrala museernas uppgifter och ansvar i relation till
landets museiväsende och föreslå hur samarbetet meUan de centrala museerna
sinsemellan kan utvecklas.

Museernas organisation och verksamhet har varit föremål
för utredningar vid ett flertal tillfällen sedan mitten av 1960-talet. Under
tiden 1965-1974 utredde 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) de
tre områdena kulturminnesvård, museer och utstäUningar. MUS 65 följdes av
olika organisationsutredningar.

Statens agerande på museiområdet kan sägas ha utvecklats i
tre steg:

mål-organisation-samverkan. Samverkan vetter utåt mot omvärlden och

inåt mot museisektorn. Genom öppenhet mot omvärlden kan museerna

tillgodogöra sig resultaten av t.ex. forskningen inom högskolan, utveck

lingen av medieanvändningen inom massmedier och näringsliv, pedago

giska erfarenheter inom skolan och folkbildningen och engagemanget inom

hembygds- och miljörörelserna. Inåt mot museiväsendet blir ansvars- och

arbetsfördelning en nyckelfråga. Genom att inte dubblera varandra i onö

dan räcker resurserna längre. 3

De centrala museernas ansvar för landets museiväsende
utgår från deras Prop. 1986/87:97 samlingar och expertkunnande.
Centralmuseernas uppgifter kan sammanfattas pä följande sätl, nämligen atl
förvalta och visa vårt nationella kulturarv liksom kulturarv från andra
länder, att genom service, rådgivning, vandringsutställningar, depositioner m. m.
vara gemensamma resurser för landets museer samt att vara lokalmuseer i sin
region.

1 rapporten pekar kulturrådet på några sätt att främja en
ökad samverkan inom museiväsendet genom att klargöra inom vilka
verksamhetsområden det finns behov av samverkan. Vidare måste ansvars- och
arbetsfördelningen mellan museerna göras tydligare. I rapporten konstateras
att de centrala museerna är mycket olika sinsemellan och att därför samma
ansvar inte skall knytas till alla. Centrala museer, som föreslås få ett vidare
ansvar benämns basmuseer, medan övriga centrala museer kallas statliga
specialmuseer. I framtiden bör de centrala museerna i ökad utsträckning
uppmärksamma uppgifterna att ge service och råd till övriga museer i landet.
För atl kunna främja en ökad samverkan krävs också att man finner de
effektivaste samverkansformerna.

4. Museernas arbete

Museerna som informations- och kunskapskälla

Museernas verksamhet kan ses som en lång kedja av
informationsbehandling. Att samla, bevara, bearbeta, forska, undervisa och
visa innebär att museerna hanterar, bearbetar och förmedlar information och
kunskap.

Kulturrådet anser att utnyttjande av
informationsteknologins möjligheter är ett viktigt instrument för att
förverkliga det öppna museets idé.

Kulturrådet anser atl för att uppnå en utveckling på det
informationsteknologiska områdei krävs dels samarbete mellan resurser för
utvecklingsarbete och anskaffning av utrustning. Ett samarbete behövs mellan
basmuseerna och övriga museer i landet för alt öka åtkomligheten och utnyttjandet
av museernas informations- och kunskapsmaterial som helhet. Arbetet bör ledas
av en samarbetsgrupp under i första hand en femårsperiod.

När del gäller utnyttjande av den nya teknologin i den
utåtriktade verksamheten föreslår kulturrådet att projektbidrag skall kunna
utgå till museerna för att pröva modern teknologi i utställningar och
undervisning.

Verksamhetsfrågor

Samlingsomr å den

Kulturrådet konstaterar att den grundläggande ansvarsfördelningen
inbördes mellan basmuseerna och de statliga specialmuseerna fungerar bra. De
flesta avgränsningsfrågor löses smidigt och förekommande dubbleringar är som
regel motiverade utifrån museernas olika inriktning.

1946 års regeringsbeslut om bl. a. de statliga museernas
samlingsområ

den är föråldrat och bör upphävas. 32

Registrering
och dokumentation Prop. 1986/87:97

Kulturrådet anser del angelägel all basmuseerna fortsätter
att arbeta med uppgifter av samarbets- och samordningskaraktär inom sina resp.
sektorer. Förutom det arbete som åvilar basmuseerna behövs ett samarbete för
museiområdet som helhet.

Den samarbetsgrupp som föreslagits under avsnittet
Museerna som informations- och kunskapskälla bör även arbeta med frågor om
registrering och dokumentation av föremål och bilder.

Vård och konservering

Den utveckling som kommit igång bör fortsätta. Basmuseerna
bör i ökad utsträckning stå till tjänst med rådgivning.

Kulturrådet är berett att stödja elt utredningsarbete inom
ramen för Svenska museiföreningens verksamhet, som syftar lill alt belysa bl.
a. organisatoriska och ekonomiska konsekvenser av inrättande av en gemensam museiservice
för bl.a. handläggning av materialfrågor, upphandling och distribution av museivaror.

Forskning

Bland basmuseerna intar naturhistoriska riksmuseet en
särställning på forskningsområdet. Kulturrådet anser att hasmuseerna i övrigt
inte kan spela nägon mer avgörande roll för grundläggande inomvetenskapligt
relevant forskning än för närvarande om inte särskilda forskartjänster
inrättas vid de basmuseer som nu saknar sådana. Det är en fråga som kräver
fortsatt analys och diskussion och kulturrådet lägger därför inte fram något
förslag här.

Museerna har en viktig uppgift att främja forskningen vid
högskolan och vid andra forskningsorgan. Detta kan ske genom att museernas
material hålls tillgängligt för forskare, genom atl museerna redovisar sina
forskningsbehov och genom alt vara en viktig miljö för forskningsinformation.

När del gäller områden för långsiktig kunskapsuppbyggnad i
museernas metodarbete avser kulturrådet att under återstoden av 1980-talet
särskilt prioritera museipedagogiken och den del av museisociologin som handlar
om museibesökare och publikarbete.

Kulturrådet kommer att prioritera vissa museifrågor inom
sitt allmänna FoU-ansvar men det är framför allt museerna själva, som kan
stärka kontakterna inbördes och med forskningsvärlden pä FoU- området.

Säkerhet

Kulturtådel föreslår alt en arbetsgrupp för
säkerhetsfrågor vid museerna

även fortsättningsvis bör finnas hos kulturrådet. 33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 97

UtstäUningar
och depositioner Prop. 1986/87:97

Kulturrådet förordar elt ökat samarbete mellan
basmuseerna, de statliga specialmuseerna och Riksutställningar när det gäller
viss produktion av vandringsutställningar och räknar med att vissa stimulansbidrg
skall kunna utgå.

Undervisning och folkbildning

En museipedagogisk samarbetsgrupp och en
projektsekreterare föreslår knytas till kulturrådet för att under den närmaste
treårsperioden stärka utvecklingsarbete inom det museipedagogiska området.
Arbetet skall inriktas pä att förnya information och samordning i kontakt med
museer och folkbildningsorganisationer, förskolor och skolor i hela landet.

Förlagsservice

Kulturrådet avser att ge bidrag lill Svenska
museiföreningen för en studie och ekonomisk analys när det gäller
förutsättningarna att starta en gemensam förlagsservice.

Fyra utvecklingsprojekt

Nya perspektiv på den svenska historien

Kulturrådet föreslår att ett utvecklingsprojekt startar
kring den svenska historien som ett aktivt utställningsarbete mellan basmuseer
och statliga specialmuseer. Utställningssamarbetet skall inriktas på att
redovisa och belysa politiska, ekonomiska, sociala och kulturella sammanhang
som påverkat det svenska samhällets utformning och Sveriges plats i världen.
Kulturrådet föreslår att 1,5 milj. kr. per år avsätts under en femårsperiod
fördetta projekt.

Ekologisk kunskapsspridning

Kulturrådet föreslår att ett utvecklingsprojekt för
ekologisk kunskapsspridning startas och drivs under en femårsperiod med
naturhistoriska riksmuseet som vetenskaplig bas och lokaliserat fill Skansen.
Försöksverksamheten syftar bl.a. till att undersöka hur ett ekologiskt
inriktat synsätt skall kunna integreras i länsmuseernas av kulturhistoria och
konst präglade verksamhet. Detta förutsätter nära samarbete med museerna i
landet. Kulturrådet beräknar 1,5 milj. kr. per år för försöksverksamheten. En
möjlig finansiering är de medel regeringen avsatt för miljöforskning m.m.

Sverige och tredje världen

Kullurrådel föreslår ett utvecklingsprojekt för att sprida
en fördjupad

kunskap om den icke-europeiska omväriden. Kulturrådet
föreslår att etl 34

samarbete
inleds mellan SIDA, folkbildningsorganisationerna och i första Prop. 1986/87:97
hand etnografiska museet i Stockholm i detta syfte. En intensifierad verksamhet,
i första hand genom vandringsutställningar, bör bedrivas under tre-fyra år och
förslagsvis bekostas ur de medel för information som SIDA disponerar. Medelsbehovel
beräknar kulturrådet till 1,5 milj. kr. per är under försöksperioden.

Invandrarnas
kulturer

Kulturtådet
föreslår att elt utvecklingsprojekt startas i samarbete mellan museer, statens
invandrarverk, invandrarnas organisationer. Folkrörelsernas arkiv samt
universitetsinstitutioner och studieförbund kring dokumentation av
invandrarnas kulturer. En konsulent föreslås under en treårsperiod knytas till
SAMDOK-sekretariatet vid Nordiska museet.

Forum
för idédiskussioner

Kulturrådet
avser att under budgetåret 1986/87 ta initiativ till ett forum för idédiskussioner
om museernas framtida samhällsroller med utgångspunkt från de sex
utvecklingslinjer som nämndes i kapitel I Museerna i samhället.

5. Organisation för samverkan

Kulturrådet
anser att grunden för samverkan mellan museerna är starka och kompetenta
basmuseer. Kulturrådet svarar för myndighetsuppgifter och ett begränsat antal
samverkansgrupper svarar för frågor som faller utanför ett enskilt eller ett
par närliggande museers ansvar.

För
att tydliggöra de centrala museernas ansvar har kulturrådet delat in dessa i
två kategorier — basmuseer och statliga specialmuseer.

Kulturrådet
föreslår att Nordiska museet. Historiska museet. Etnografiska museet, statens
konstmuseer företrädda av nationalmuseet och moderna museet samt
naturhistoriska riksmuseet skall vara basmuseer. Basmuseerna som verkar inom
tre huvudområden, nämligen kulturhistoria, konsthistoria och naturhistoria,
föreslås framför allt verka för att en samverkan och samordning kommer till
stånd inom museernas olika verksamhetsområden.

De
statliga specialmuseerna är en resurs för landets museer genom sina omfattande
och framstående samlingar samt sin stora specialistkompetens. Till kategorin
statliga specialmuseer har kulturrådet räknat kungl. myntkabinettet,
medelhavsmuseet, östasiatiska museet, livrustkammaren. Skoklosters slott och Hallwylska
museet, statens sjöhistoriska museum, arkitekturmuseet, musikmuseet, Sveriges
Tekniska museum, armémuseum, marinmuseum och flygvapenmuseum.

Inom
mänga av museernas verksamhetsområden har under årens lopp

former för samverkan etablerats. Initiativet till samarbetet har ibland kom

mit från staten och ibland från museerna och då många gånger genom

Svenska museiföreningen. Rådet konstaterar alt det finns många samar- 35

betsgrupper
som gör betydelsefulla insatser. Kulturrådet föreslår att några Prop.
1986/87:97 nya inrättas. Detta redovisas fråga för fråga i kapitel 4 Museernas
arbete.

Kulturrådet föreslår dessutom att en samarbelsgrupp
bestående av cheferna för basmuseerna tillsätts av regeringen för att fungera
som centrum för diskussion, erfarenhetsutbyte, planering och samordning mellan
dessa museer. Exempel på en fråga som bör behandlas i en sådan samarbetsgrupp
är att precisera basmuseirollen.

Kulturrådet föreslär ett fortsatt utredningsarbete med
sikte pä en delning av myndigheten riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer.

Rådet föreslår att en ytterligare anpassning till det stafiiga
regelsystemet bör övervägas på ett par punkter när del gäller stiftelserna
Nordiska museet och Sveriges Tekniska museum.

Betiäffande Riksutställningar föresläs etl ökat
produktionssamarbete med basmuseerna och de statliga specialmuseerna samt atl
Riksutställningar utreder frågor om ett dokumentationscentrum för
utställningsområdet.

Kulturrådet anser att de statliga museernas styrelser bör
bestå och rekommenderar att minst två platser reserveras för museiföreträdare
från landets museer i varje basmuseislyrelse. Rådet föreslår vidare att förordnandetiden
för chefer vid basmuseer och statliga specialmuseer skall vara sex år med
möjlighet lill omförordnande.

En särskild utbildningsgrupp föreslås få ansvar att
fullfölja arbetet med alt utarbeta ett utbildningsprogram för museerna.

Kulturrådet anser att vissa förändringar i basmuseernas
och de statliga specialmuseernas instruktioner och stadgar bör göras till följd
av rådets förslag i denna rapport.

6. Ekonomiska frågor

Med utgångspunkt i kulturrådets förslag i rapporten
föreslår rådet en total ökning på drygt 8 milj. kr. budgetåret 1987/88 till
museiväsendet. Av dessa avser 2,3 milj. kr. ökade medel för temporära insatser
(under i huvudsak fem är), 2 milj. kr. förstärkning av basmuseernas anslag, ca
800000 kr. ökade bidrag lill Göteborgs museer och Malmö museer, 1,5 milj. kr.
ekologiprojektet och 1,5 milj. kr. utställningsprojektet om Sverige och tredje
världen.

36

Bilaga
2 Prop. 1986/87:97

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden
över Museiförslag - kulturrådets överväganden och förslag angående de centrala
museernas uppgifter och ansvar för landets museiväsende (rapport från kulturrådet
1986:3)

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över statens kulturråds rapport (1986:3) Museiförslag -
kulturrådets överväganden och förslag angående de centrala museernas uppgifter
och ansvar för landets museiväsende avgelts av riksrevisionsverket (RRV),
statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksarkivet, riksanlikvarieämbelei och
statens historiska museer, statens konstmuseer, statens musiksamlingar, livrustkammaren.
Skoklosters slott och Hallwylska museet, naturhistoriska riksmuseet,
etnografiska museet, slatens sjöhistoriska museum, arkitekturmuseet,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), styrelsen för
internationell utveckling (SIDA), statens invandrarverk, statens
naturvårdsverk, humanistisk-sam-hällsvetenskapliga forskningsrådet. Stiftelsen
Riksutställningar, Stiftelsen Nordiska museet. Stiftelsen Sveriges Tekniska
museum. Stiftelsen Skansen, Göteborgs museer, Malmö museer, arkivutredningen.
Riksförbundet för hembygdsvård. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska museiföreningen. Länsmuseernas samarbetsråd,
som bifogat yttranden från Stiftelsen Upplandsmuseet, Södermanlands museum.
Stiftelsen Östergötlands länsmuseum. Stiftelsen Jönköpings läns museum.
Stiftelsen Kalmar läns museum. Stiftelsen Blekinge läns museum. Stiftelsen
Älvsborgs länsmuseum. Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum. Stiftelsen Hallands
länsmuseer, Halmstad och Varberg, Stiftelsen Värmlands museum. Stiftelsen
Länsmuseet i Göteborgs och Bohus län, Kristianstads länsmuseum. Stiftelsen
Västmanlands läns museum. Stiftelsen Jämtlands museum och Stiftelsen
Västerbottens museum samt Föreningen Sveriges länsantikvarier.

Dessutom
har skrivelser kommit in från Konstfrämjandets riksförbund, konstvetenskapliga
institutionen vid universitetet i Uppsala, Svenska arkeologiska samfundet.
Föreningen Sveriges landsantikvarier, kulturnämnden i Helsingborgs kommun.
Föreningen för undervisning i svenska museer (FUISM), Arkivet för Sverigefinnar
och Finlandssvenskar i Sverige samt Folkbildningsförbundet.

1. Bedömning i stort

Utredningen
får i allmänhet ett positivt mottagande av remissinstanserna,

som anser att kulturrådet presenterat en bra översikt av museernas verk

samhets- och problemområden. TiU dessa remissinstanser hör bl.a. sta

tens musiksamlingar, Göteborgs museer, Malmö museer, Svenska kom- 37

munfärbundel. naturhistoriska riksmuseet. Nordiska museet
och Länsmii- Prop. 1986/87:97 seernas samarbetsråd. Samarbetsrådet anser dock
att kulturrådels betoning av de cenlrala museernas struktur och samarbelsformer
har gjort att de regionala museerna fått en alltför perifer behandling.
Motsvarande synpunkter framförs av Svenska museijöreningen.Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer menar atl en diskussion om museernas samband och
samverkan inte kan isoleras lill museisektorn ulan ocksä mäste innefatta
samverkan med andra samhällsområden inom museernas skilda intressefält. Arkiieklunnuseel
anser att kullurrådel noggrannare borde ha övervägt hur del befintliga
museiväsendet motsvarar samhällets behov av museer och deras verksamhet. Mot
bakgrund av ett sådant klarläggande kunde den befintliga museistrukturen ha
värderats och eventuella nya initiativ ha presenterats. RRV ställer sig
allmänt positivt till de åtgärder som syftar lill effektivitetsvinster inom
ramen för nuvarande resurser. Statskontoret saknar en diskussion om
prioriteringar säväl för museisektorn som helhet som för de enskilda statliga
museerna.

2. Synpunkter på samverkan (5 - 5.2)

Kulturrådet anser i sin rapport att grunden för samverkan
mellan museerna är starka och kompetenta basmuseer. För atl förtydliga de
centrala museernas ansvar har rådet delat in dessa i två kategorier —
basmuseer och statliga specialmuseer.

Kulturrådels förslag tillstyrks i stort sett av del hell
övervägande antalet remissinstanser, bl.a. av statens musiksamlingar,
etnografiska museet, naturhistoriska riksmuseet. Riksutställningar, Stiftelsen
Skansen. Malmö muselnämnd. Svenska kommunförbundet, Länsmuseernas samarbetsråd,
Stiftelsen Södermanlands museum. Stiftelsen Kalmar läns museum, Stiftelsen
Jönköpings läns museum. Stiftelsen Länsmuseet i Göteborgs och Bohus län och
Föreningen Sveriges landsantikvarier.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
finner uppdelningen av centralmuseerna i basmuseer och specialmuseer relevant
under förutsättning att de ekonomiska ramarna för att upprätthålla specialmuseernas
kompetens inte krymps och att samspelet mellan basmuseerna och specialmuseerna
fungerar väl.

Över kulturrådets förslag att Nordiska museet, historiska
museet, etnografiska museet, statens konstmuseer företrädda av nationalmuseet
och moderna museet samt naturhistoriska riksmuseet skall vara sektorsansvariga
museer och kallas basmuseer har vissa instanser haft synpunkter. Statskontoret
anser att det finns skäl att ifrågasätta om etnografiska museet bör tilldelas
rollen som basmuseum. Slatens konstmuseer föreslår att myndigheten i sin helhet
utses atl utöva basmuseiansvaret. Arkitekturmuseet framhåller att om ett
begrepp basmuseer skall införas så gör museet anspråk på att vara etl sådant
museum. Förutom Sveriges Tekniska museum föreslår Göteborgs museer och Malmö muselnämnd
att Tekniska museet skall räknas in bland basmuseerna.

LO anser att Arbetets museum bör betraktas som ett
basmuseum. 38

Stiftelsen
Skansen anser all Skansen bör räknas in i samma kalegori som Prop.
1986/87:97 de statliga specialmuseerna, vilka enligt utredningen utgör en
resurs för landets museiväsende genom sina omfattande samlingar och specialistkompetens.

Mot begreppet basmuseum för de sekiorsansvariga museerna
har några remissinstanser invändningar däribland statens konstmuseer som anser
att benämningen cenlralmuseum är mer naturlig. Svenska museiföreningen tar
avstånd frän de nya benämningarna. Termen basmuseum har dubbla associationer
och kan lika gärna stå för en lokal museiverksamhet Länsmuseernas samarbetsråd
anser atl i stället för basmuseum är benämningen riksmuseum eller seklorsmuseum
tänkbara. Stiftelsen Östergötlands länsmuseum kan tänka sig begreppet
resursmuseum eller sektorsmuseum i stället för basmuseum. Stiftelsen Länsmuseet
1 Göteborg och Bohus län anser atl uttrycket basmuseer känns ur länsmuseiperspektiv
felaktigt eftersom basen i museipyramiden utgörs av de regionala och lokala
museerna.

Etnografiska museet anser bl.a, all en indelning i ansvarsseklorer
är vettig, ett förhållande som redan informelll existerar. Det är därför välkommet
att utredningen föreslår en formalisering av sektorsansvarel genom atl
urskilja fem basmuseer.

Landstingsförbundet framhåller atl en huvudfråga för
utredningen har varil att försöka precisera de centrala museernas stödjande
roll gentemot övriga museer. Förslaget, alt ge vissa centrala museer, s. k.
basmuseer, etl tydligare och siörre ansvar och rådgivning gentemot övriga
museer, förefaller ändamålsenligt.

TCO framhåller, att det som skiljer basmuseel från
specialmuseet är att basmuseet skall ha överblick över helheten inom sektorn
och att basmuseet skall samordna insatserna för museernas olika verksamheter
inom sektorn. Ifall samordningsansvaret läggs pä en myndighet, vilket föreslås
för konst- resp. naturhistoriska sektorn, finns goda förutsättningar att
ansvaret blir reellt och därmed leder lill en utveckling av sektorn. Här
inställer sig frågan vilken sektor de föreslagna basmuseerna inom den
kulturhistoriska sektorn skall ha överblick över och samordningsansvar för.
Organisationen för dessa tre museer bygger i dag på verksamhetsområdena
arkeologi, etnografi och etnologi. På grundval av de redovisade tankegångarna
borde enligt TCO:s uppfattning de tre föreslagna basmuseerna inom
kulturhistoria bilda var sitt specialmuseum. Vidare kan konstateras att staten
i dag saknar ett kulturhistoriskt museum. Därmed borde ocksä förslaget om ett
kulturhistoriskt basmuseum ha fallit. I stället föresläs ett slags
paraplyorganisation i form av tre basmuseer med ett seklorsansvar, som saknar
organisatorisk verksamhelsanknylning. Mot den bakgrunden avvisar TCO den
föreslagna paraplyorganisationen.

Ett flertal av länsmuseerna tar upp frågan om de centrala
museernas roll

som lokala museer inom Storstockholmsområdel. Länsmuseernas samar

betsråd anser alt de statliga museerna i första hand bör ses som nationella

institutioner. För att frigöra basmuseernas resurser för en landsomfattande

verksamhet vill rådet föreslå att man inleder förhandlingar med Stock

holms kommun och Stockholms läns landsting om övertagande av kost

nadsansvaret för den del av verksamheten som är av lokal natur. 39

Stiftelsen Jämtlands läns museum anser alt del enligl
belänkandet ingår Prop. 1986/87:97 i de centrala museernas uppgifter att vara
lokalmuseer i sin region. Svårigheten för de centrala museerna att förverkliga
sin nationella roll beror i hög grad pä att de är fastlåsta i rollen som lokala
museiinstitutioner för Storstockholm. Stiftelsen anser därför att del är
viktigt att staten principiellt deklarerar att sådan verksamhet händanefter ska
bedrivas enbart i den utsträckning den finansieras av Stockholms stad och
Stockholms läns landsting.

Stiftelsen Hallands länsmuseer, Halmstad och Varberg anser
att Nordiska museet och statens historiska museum lämpligen bör föras samman
till ett historiskt riksmuseum (basmuseum).

Stiftelsen Värmlands museum framhåller, alt till skillnad
mot t.ex. länsmuseerna bör basmuseer och statliga specialmuseer ha klart
avgränsad verksamhetsinriktning. Funktionen som landets specialistcentrum inom
sitt område kan annars lätt gä föriorad. Värmlands museum finner det därför
anmärkningsvärt att kulturrådet förordar att dessa museers direktiv för samlingsomräden
bör vara allmänt formulerade.

Föreningen Sveriges landsantikvarier, som tillstyrker
förslagen beträffande basmuseer och statliga specialmuseer, anser dessa
förslag som en viktig museipolitisk reform. Föreningen vill emellertid
framhålla att i konsekvens med mäisättningen för basmuseernas verksamhet bör
man eftersträva bättre samordning, dels mellan Nordiska museet och statens
historiska museum, dels mellan nationalmuseum och moderna museet. Framför allt
måste moderna museets hittillsvarande fixering vid sin roll som Stockholmsmuseum
brytas, om basmuseitanken ska kunna förverkligas.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer anser
att de museer som i förslaget har betecknats som statliga specialmuseer har
större betydelse för museiväsendet i dess helhet än vad som framgår av förslagen.
Deras i allmänhet mycket starka internationella kontakter är en tillgång för
svenskt kulturliv som inte har uppmärksammats tillräckligt. Ofta har de också
en unik expertroll som ensamt sakkunniga i landet inom sitt specialområde.
Denna expertroll har betydelse såväl i samarbetet mellan de centrala museerna
inbördes och med de regionala och lokala museerna som i kontakten med universiteten.

När det gäller frågan om statliga specialmuseer framhåller
Stiftelsen Södermanlands museum alt det är viktigt att specialmuseernas
arbetsuppgifter formuleras sä att de utgör etl stöd för museiväsendet i övriga
landet. Arkitekturmuseet anser att hela frågan om de s. k. specialmuseernas uppgifter
är dåligt belyst i utredningen.

Mänga av remissinstanserna har tagit upp frågor kring
samverkan och

samverkansgrupper. Statskontoret framhåller att kulturrådet inte ger nä

gon egentlig vägledning för hur samverkan mellan basmuseerna praktiskt

skall utformas. Förslagen om att till det redan stora antalet permanenta

eller tillfälliga samarbetsgrupper foga ytterligare ett antal gmpper för sam

ordning och samverkan visar enligt statskontorets mening pä behovet av

samlade insatser för landets museiväsende å ena sidan och avsaknaden av

lämpliga organisatoriska former för detta ä den andra. Kulturrådet föreslår

att en rad nya samarbetsgrupper skall knytas lill rådet. Dessa skall arbeta 40

under en begränsad tid. Statskontoret bedömer dock att
dessa grupper, Prop. 1986/87:97 liksom andra satsningar pä att utveckla
samarbetet - om de är framgångsrika - kommer atl ställa krav på mer permanenta
samarbetsformer förenade med ett driftsansvar för olika frågor. Statskontoret
anser all kulturrådet inte tillräckligt har uppmärksammat denna fråga. Det är
emellertid svårt atl finna något lämpligt organ för uppgifter av driftkaraktär
inom ramen för existerande museistruktur. En lösning kan vara att fördela
ansvaret för permanenta samverkansfunktioner på de olika basmuseerna. En annan
är alt samla sådana uppgifter hos något av basmuseerna. Ytterligare en lösning
kan vara att administrativt knyta någon form av samverkanskansli till
kulturrådet, men då med en egen ledningsfunktion åtskiljd från rådet och dess
styrelse.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer tar
upp frågan om förslagel om en samarbetsgrupp bestående av cheferna för
basmuseerna som föreslås skall tillsättas av regeringen. En viktig uppgift för
gruppen skall enligt förslaget vara att närmare precisera basmuseiuppgifterna.
Ämbetet framhåller atl basmuseernas speciella ansvar är riklat mol landets
museer. De uppgifter som läggs pä basmuseigruppen är därmed av vitalt intresse
för museerna ute i landet och speciellt för länsmuseerna som på det regionala
planet i sin tur har en sorts basmuseiansvar. Många länsmuseer har dessutom
specialiserat sig inom vissa ämnesområden och svarar därmed för en form av centralmuseifunktion.
För länsmuseerna bör det därför vara angeläget att delta i den utvecklings- och
samordningsdiskussion som skall äga rum i den föreslagna basmuseigruppen. 1 en
sådan samverkan borde ocksä riksantikvarieämbetet ingå eftersom kulturminnesvården
griper in i alla länsmuseernas och ett fiertal basmuseers verksamhet. Ämbetet
anser för övrigt att mängden av samarbetsgrupper inger tvekan. Inle minst för
länsmuseerna som deltar i olika former av samarbete inom kulturminnesvården och
museiväsendet kan det vara betungande med alltför många engagemang.

Statens konstmuseer anser att kulturrådets förslag till
framtida samarbete gäller enbarl samarbete mellan basmuseerna. Det intressanta
samspelet mellan museerna centralt-regionalt- lokalt, som tidigare framställts
som en fruktbar utvecklingsväg inom svenskt museiväsende lyser helt med sin
frånvaro. Ett stärkande av det sektorsvisa samarbetet skulle enligt konstmuseernas
uppfattning ge ett bättre resultat än de många förslagen tiU samarbete över
sektorsgränserna. En betoning av värdet av regionalt verksamma samrådsgrupper
och betydelsen av samarbetsgrupper och projekt inom sektorerna skulle ha varit
värdefull. Slutligen betvivlar konstmuseerna värdet av utrednings- och
sammanträdesarbete i den omfattning och till de kostnader som förslagen innebär
och menar att de resurser som reserveras skulle kunna genereras och utnyttjas
med betydligt påtagligare resultat om de fördelades direkt på institufioner med
livskraftiga idéer och program.

Enligt livrustkammaren. Skoklosters slott och Hallwylska
museet före

slär utredningen en rad nya arbelsgmpper som elt medel att föra viktiga

frågor vidare. Myndigheten ifrågasätter om denna arbetsform vid alla

tilU"ällen är de ideala och mest ändamålsenliga. I flera fall skulle i
stället 41

4 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 97

ökade anslag t.ex. vad
gäller informationsteknologi kunna tillföras mu- Prop. 1986/87:97 seerna
direkt över kulturrådets engångsanslag. Angeläget är alt om man väljer
arbetsgruppen som arbetsform de praktiska resultaten redovisas kontinueriigt
och helst i en annan form än den traditionella redovisningen av statliga
utredningar.

Statens
sjöhistoriska museum framför synpunkter på förslagen om nya samverkansgrupper.
Många av förslagen är angelägna men museet vill ändock ifrågasätta mängden av samarbetsgmpper
med alltför generellt hållna direktiv och anser att utarbetade förslag saknas.
I flera av grupperna ingår även Svenska museiföreningen, vilken dessutom åläggs
en rad utredningar. Museet föreslår atl förutsättningarna härför, ekonomiskt
och organisatoriskt, noga beaktas. Det är ocksä vikligt att man vid val av
representation i dessa arbetsgrupper noga ser till var inom museiväriden det
finns speciella kunskaper och idéer att ta fasta pä.

UHÄ
anser att det finns skäl att universitelsmuseerna uppmärksammas som samarbetspartners
i de föreslagna samarbetsgrupperna och utvecklingsprojekten.

Det
är Göteborgs museers erfarenhet att man inte bör lägga för många uppgifter av
konsultativ eller utredande natur på museerna. Kulturrådet är bättre ägnat att
svara för sädana uppgifter. Därför föreslår Göteborgs museer att i princip
expertfunktioner, som berör mer än en sektor av museiverksamheten, bör vila på
kulturrådet.

Riksförbundet
för hembygdsvård uppskattar den strävan till ökat samarbete centralmuseerna
emellan som utredningen visar. Huruvida detta åstadkoms genom att inrätta en
rad nya samarbelsgrupper och förstärka de redan existerande, ställer
riksförbundet sig tveksam till. Att pä detta sätt formalisera umgängesformerna
på toppnivå under kulturrådets hägn medför risk för byråkratisering.

Landstingsförbundet
tar upp förslaget att en arbetsgrupp bestående av basmuseichefer skall
precisera basmuseirollen. Förbundet betonar att en sådan arbetsgrupp bör
kompletteras med företrädare för de regionala museerna. Det måste framför allt
vara de lokala och regionala museernas behov av stöd som skall vara vägledande
när det gäller att konkretisera basmuseernas serviceuppgifter. Även
Länsmuseernas samarbetsråd liksom etl antal regionala museer anser att i
samarbetsgruppen för precisering av basmuseirollen bör ingå representanter för
landets övriga museer.

Kulturrådels
förslag att Göteborgs museer och Malmö museer förs upp

som särskilda anslagsposter under anslaget Bidrag till regionala museer

och samtidigt erhåller en resursförstärkning tas upp av framför allt de

regionala museerna. Dessa museer avstyrker en höjning av anslagen till

Göteborgs museer och Malmö museer. Riksantikvarieämbetet och statens

historiska museer tUlstyrker förslaget att Göteborgs museer och Malmö

museer ges en särbehandling. Inte minst viktigt är detta genom att de i

vissa avseenden har samlingar som är av "rikskaraktär". Del kan samti

digt ifrågasättas om inle dessa museer bör behandlas heU fristående från

länsmuseerna och under etl särskilt anslag. Länsmuseernas samarbetsråd

beklagar atl kulturrådet inte behandlat frågan om statsbidragen till länsmu

seerna. Den ensidiga höjningen av bidragssumman till Göteborgs museer 42

och Malmö museer vill samarbetsrådet
kraftigt ifrågasätta eftersom flera Prop. 1986/87:97

länsmuseer befinner sig i
sämre ekonomiskt läge. Göteborgs museer anser

att kulturrådets förslag
att redovisa bidragen till Göteborg och Malmö

under särskilda
anslagsposter är en stor fördel. Det innebär alt frågan om

bidrag fill Göteborgs
museer kan uppmärksammas särskilt och utifrån

dessa museers egna
förutsättningar. Göteborgs museer har även hemställt

att
regeringen tar initiativ till en särskild utredning rörande samverkan

mellan
slatens etnografiska museum och Göteborgs etnografiska museum.

3. Museerna som informations- och kunskapskälla (4.1)

För
all uppnå en utveckling på det informationsleknologiska områdei krävs enligt
kulturrådet dels samarbete mellan museerna, dels kompetensstöd, utbildning och
ekonomiska resurser för utvecklingsarbete och anskaffning av utrustning. Ett
samarbete mellan museerna ger möjligheter att nä resultat till lägre kostnader
än om varje museum agerar enskilt.

Arbetet
bör ledas av en samarbetsgrupp under i första hand en femårsperiod och sträva
efter att skapa etl nationellt, integrerat system. Kulturrådet avser alt la
administrativt och ekonomiskt ansvar för gruppens arbete.

Kulturrådets
problemanalys och förslag välkomnas av remissorganen.

Flertalet
remissinstanser understryker behovet av ett samordnat utvecklingsarbete när
det gäller användningen av informationsteknologi i museiarbetet och stödjer
förslaget om en samarbelsgrupp. Göteborgs museer betonar att det är en fåtalig
krets inom museerna som har egna erfarenheter av den moderna informationsteknologin
och att det därför är en uppgift för kulturrådet att sammanställa och söka
sprida erfarenhet och att ta initiativ till att pröva och sätta denna teknik i
verket.

Om
målet skall vara ett integrerat nationellt museisystem råder delade meningar.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer ifrågasätter om inte
sambandet mellan museer och andra samhällsområden kan vara viktigare än
heltäckande samband inom museiområdet. Etnografiska museet anser att kontakten
mellan basmuseerna och regionala museer är viktigare än samordning mellan
basmuseerna. Statens musiksamlingar pekar på konflikten mellan ett nationellt
enhetligt system med utgångspunkt i minsta gemensamma nämnare för olika föremålskalegorier
och internationella system med hög precision inom resp. specialområde. Landstingsförbundet
framhäver fördelarna med regionalt samordnade system över verksamhetsgränser
och statens konstmuseer varnar för stor-skaliga system och förordar i stället
flera smäskaliga.

Statskontoret
har i ett längre yttrande pekat på sådana faktorer som hittills utgjort hinder
för museernas utnyttjande av informationsteknologi. Man delar kulturrådets
uppfattning att etl samarbete mellan museerna är nödvändigt men finner
samtidigt att kulturrådet inte tillräckligt klarlagt förutsättningarna och
villkoren för det fortsatta arbetet. Statskontoret anser all det behövs en
ytterligare utredningsinsats varvid problem och krav bör konkretiseras och
olika ambitionsnivåer och alternativ värderas.

43

4.
Verksamhetsfrågor (4.2) Prop. 1986/87:97

Snmlingsområden (4.2.1)

Kulturrådet föreslår att 1946 års regeringsbeslut avseende
museernas samlingsområden upphävs. Kulturrådet anser det inte angeläget atl
uppnå enhetlighet och överensstämmelse vad gäller museernas samlingsomräden
genom förändringar i instruktioner och stadgar utan anser att dessa bör vara
allmänt formulerade. Man förespråkar frivillig samordning av insamlingsverksamheten
t.ex. genom SAMDOK.

Dessa förslag stöds av flertalet remissinstanser,
däribland riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, statens
konstmuseer, statens musiksamlingar, livrustkammaren. Skoklosters slott och Hallwylska
museet, naturhistoriska riksmuseet, statens sjöhistoriska museum, Göteborgs
museer och KommunJÖrbundet.

Malmö museer och Länsmuseernas samarbetsråd efterlyser i
detta sammanhang principer för gallring av föremålsbestånden.

Svenska museiföreningen och Kristianstads länsmuseum
önskar att cen-Iralmuseernas insamlingsansvar formuleras i insamlingsprogram
för resp. museum.

Länsmuseerna i Jönköpings, Jämtlands och Värmlands län
avvisar kulturrådets förslag all museernas direktiv bör vara allmänt
formulerade. Dessa bör i stället ange en klart avgränsad verksamhetsinriktning.

Registrering och dokumentation (4.2.2)

Kulturrådet ser SAMOREG-systemet (system för dokumentation
av museernas föremålssamlingar) som en grundslen i arbetet med en nationellt
samordnad registrering och dokumentation. En vidareutveckling av systemet
förespråkas, bl.a. genom utformandet av ett ADB-system för SAMOREG. Det anses
angeläget att arkivalier och litteratur behandlas likartat med föremål och
bilder. Vidare betonar kulturrådet behovet av utbildning och vidareutbildning
inom området registrering och dokumentation. Synsätt och förslag med relevans
för kap. 4.2.2 redovisas även i avsnitt 4.1 bl. a. om samarbelsgrupper.

Förslagen biträds av flertalet instanser bl.a. statens
konstmuseer, livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet,
etnografiska museet, statens sjöhistoriska museum, Göteborgs museer och Malmö
museer, Svenska museiföreningen och Länsmuseernas samarbetsråd. Riksarkivet
framhåller vikten av samordning mellan museernas och bibliotekens
informationssystem. Riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer och Länsantikvarieföreningen
efterlyser motsvarande samordning avseende museer- kulturminnesvård. Statens
musiksamlingar uppmärksammar svårigheterna för resurssvaga specialmuseer att
parallellt arbeta med ett nationeUt och ett internationellt dokumentafionssyslem.
Statskontoret förespråkar ytterligare utredning kring en nationell ADB-strategi
på museiområdet.

Naturvårdsverket påpekar att museerna bör ta ett visst
ansvar för arki

vering av icke-materiella data t. ex. mätdata om miljön. Humanisiisk-sam- 44

häUsveienskapliga
forskningsrådet poängterar att museernas dokumenta- Prop. 1986/87:97 tion mäste
vara forskningsrelevant och efterlyser tätare kontakter mellan dokumentatörer
och forskare.

Vård och konservering (4.2.3)

Kulturrådet ser positivt på utvecklingen inom vård och
konservering. Man anser atl basmuseerna liksom konservatorslinjen i Göteborg i
ökande utsträckning bör tillhandahålla rådgivning inom området. Vad avser en museiservice
- gemensam upphandling för museerna - ser kulturrådet stora fördelar med detta
och är beredda att stödja en utredning i frågan. Kulturrådet föreslår också att
vård och konservering skall ingå i ett planerat utbildningsprogram för
museipersonal.

Flertalet remissinstanser biträder kulturrådets förslag
såsom riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, statens
konstmuseer, slatens musiksamlingar, livrustkammaren. Skoklosters slott och Hallwylska
museet, elnograjiska museet, Malmö museer, TCO, SACO/SR, Svenska
museiföreningen och Länsmuseernas samarbetsråd.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
och etnografiska museet menar i anslutning härtill alt basmuseernas
rådgivningsverksamhet kommer att kräva stora resurstillskott både vad avser
kompetens och ekonomiska resurser.

UHÄ samt TCO anför att de synsätt och riktlinjer som
formulerats i Vårda! Bevara! uppmärksammats i för liten utsträckning av
kulturrådet. Statens sjöhistoriska museum förespråkar ytterligare utredning
kring såväl värd och konservering som museiservice.

Forskning (4.2.4)

Kulturrådet anser att basmuseerna, naturhistoriska
riksmuseet undantaget, har ett likartat forskningsansvar och föreslär atl
detta kommer lill uttryck i deras instruktioner och stadgar. Man ser ett behov
av särskilda forskartjänster vid basmuseerna men ser detta långsiktigt och
lägger inte något förslag i frågan. Kulturrådet anser vidare att museerna kan
främja forskningen genom att hålla material fillgängligt för forskare samt
initiera forskning genom att redovisa sina kunskapsbehov. Behovet av en
ämnes-baserad kunskapsutveckling anser kulturrådet kan behandlas inom ramen för
det forum för idédiskussioner kring museernas framtida samhällsroll som
kulturrådet avser att ta initiativ till. Kulturrådet föreslår också samarbetsgrupper
vid basmuseerna med representanter för bl. a. forskningsinstitutioner och
regionala museer. Kunskapsuppbyggnaden avseende museernas metodarbete vill
kulturrådet främja genom ett permanentande av hu-manistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådets professur i museologi, som föreslås knytas till ett museum.
Kulturrådet vill också prioritera arbete inom museisociologi och museipedagogik.
Undersökningar av stort allmänt kulturpolitiskt intresse kan påräkna visst
finansiellt stöd.

Kulturrådets förslag tillstyrkes av flertalet instanser
bl. a. riksantikvarie

ämbetet och statens historiska museer, statens musiksamlingar, livrusl- 45

kammaren.
Skoklosters slott och Hallwylska museet, etnografiska museet, Prop.
1986/87:97 UHÄ. humanistisk- samhäUsvelenskapliga forskningsrådet, Nordiska museet.
Göteborgs museer, Malmö museer, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SACO/SR
och Svenska museiföreningen.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
anför i anslutning till sitt tillstyrkande atl möjligheter för personal att
periodvis friställas för forskning vore en lämpligare lösning än nya forskartjänster.
Viss skepsis mot nya forskartjänster redovisas även av bl. a. statens konstmuseer
och UHÄ.

Statskontoret ifrågasätter om museerna skall bedriva egen
forskning medan statens sjöhistoriska museum påpekar att universiteten bedriver
mycket lite forskning pä deras speciella område. Länsmuseernas samarbetsråd
föreslår att museerna skall kunna få forskningsmedel pä samma villkor som
universitetsinstitutioner. Samarbetsrådet och flertalet länsmuseer påpekar att
forskartjänster vid basmuseerna bör ses som en förutsättning för att dessa
skall kunna ge service till museerna ute i landet.

Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet
önskar i detta sammanhang och mot bakgrund av licentiatsexamens återinförande,
att de vetenskapliga behörighetskraven preciseras vad avser tillsättandet av mu-seiljänster.

Säkerhet (4.2.5)

Kulturrådets förslag är att arbetsgruppen för museisäkerhet
(MUSÄK) även i fortsättningen skall svara för central rådgivning inom
säkerhetsområdet. Ansvaret för säkerheten vid det enskilda museet ligger dock
alltid på museichefen. MUSÄK:s erfarenheter förmedlas till museerna via
kulturrådet och museernas representanter i gruppen.

Kulturrådets förslag biträds av dem som yttrar sig över
förslaget, däribland riksarkivet, riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer, statens konstmuseer, statens musiksamlingar, livrustkammaren. Skoklosters
slott och Hallwylska museet, etnografiska museet, statens sjöhistoriska
museum, humanistisk-samhäUsveienskapliga forskningsrådet, Göteborgs museer,
Malmö museer. Kommunförbundet och Länsmuseernas samarbetsråd.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer tillägger i sitt yttrande
att MUSÄK bör domineras av museisakkunniga samt, liksom Svenska museiföreningen,
att dåliga magasin och underhållsmöjligheter är ett större problem än stölder.
Svenska museiföreningen påpekar också atl det stöldsäkra museet måste övervägas
även ur estetiska och kulturpolitiska synpunkter.

UtstäUningar och depositioner (4.2.6)

Kulturrådet föreslår att vandringsulställningsverksamhelen
förbättras yt

teriigare genom ett utökat samarbete mellan basmuseerna, de statliga

specialmuseerna och Riksutställningar. I detta sammanhang ställs ett extra

resurstillskott om högst 300000 kr. ur kulturrådets engångsmedel för bud

getåret 1987/88 i utsikt, avsett för produktion av vandringsutställningar. 46

Vidare förespråkar kulturrådet att ett gemensamt synsätt
vad gäller Prop. 1986/87:97 hyressättning och liknande eftersträvas i samband
med vandringsutställningar. Riksutställningar bör genom kontakter och
kunskapsspridning, ytteriigare bidra till utvecklingen av samarbetet kring
uppbyggnaden av basutställningar. Vad avser museernas försäkringsfrägor
hänvisar kulturrådet till pågående utredning inom utbildningsdepartementet.

Förslagen tillstyrkes av flertalet instanser som yttrar
sig i ämnet, däribland riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, livrustkammaren.
Skoklosters slott och Hallwylska museet, naturhistoriska riksmuseet, statens
sjöhistoriska museum. Riksutställningar, Göteborgs museer och Malmö museer samt
Svenska museiföreningen.

Riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer
förutsätter här väsentligt större resurser än föreslagna 300000 kr. Statens
konstmuseer, RRV och etnografiska museet anser att museerna själva i större
utsträckning bör producera vandringsutställningar, varvid statens konstmuseer
tillägger att de föreslagna extramedlen bör fördelas direkt till basmuseerna.
RRV anser att Riksutställningar bör specialisera sig på utställningsteknik och
distribution. Slatens musiksamlingar och Länsmuseernas samarbetsråd, bland
andra, påpekar att vandringsutställningsproduktion bör ses som en del av den
ordinarie verksamheten och att medel därför ärligen måste avsättas i budgeten.

Undervisning och folkbildning (4.2.7)

Förutom att poängtera museernas och Riksutställningars
ansvar för sina resp. områden vad avser undervisning och folkbildning anser
kulturrådet det angeläget med etl sammanhållet utvecklingsarbete kring museipedagogiska
frågor. Kulturrådet föreslår därför bildandet av en museipedagogisk samarbetsgmpp
med representanter för museer. Riksutställningar, föreningen för undervisning
och information vid svenska museer (FUISM), SÖ och kulturrådet. Gruppen
förutsätts samarbeta med folkbildningsförbundets kommitté för folkbildning och
museer. Kulturrådet hänvisar i övrigt till förslag i avsnitten 1.3, 5.2.4 och
5.4 i Museiförslag.

Förslagen tillstyrks av bl.a. riksantikvarieämbetet och
statens historis

ka museer, statens musiksamlingar, etnografiska museet, Göteborgs mu

seer och Malmö museer. Kommunförbundet, Länsmuseernas samarbets

råd, föreningen för undervisning och information vid svenska museer

(FUISM) och Upplands länsmuseum samt föreningen Sveriges unga hu

manister, som betonar vikten av kontinuerlig information till skolorna om

museernas utbud. Göteborgs museer ser förslagel om en museipedagogisk

samarbetsgrupp som ett av utredningens viktigaste och pekar på brister

avseende litteratur och dokumentation av erfarenheter på området. SA

CO/SR understryker vikten av samarbete på alla nivåer med skola och

hembygdsarbete i dessa frågor. Vikten av en klar rollfördelning mellan

Riksutställningar och den nya museipedagogiska gruppen påtalas av

Svenska museiföreningen. Tveksamhet inför inrättandet av en sädan grupp

redovisas av Länsmuseerna i Jämtlands och Jönköpings län, som menar

alt utvecklingsarbetet bör ske inom museerna. 47

Förlagsservice
(4.2.8) Prop. 1986/87:97

Kulturrådet noterar att museernas publikationer liksom
diabilder, videofilmer och föremålsreproduktioner är vikliga komponenter i
deras kultur-utbud och kunskapsförmedling. Med anledning härav uttrycker
kulturrådet önskvärdheten av en periodisk katalog, kanske med karaktär av "postorderkatalog",
från museerna i landet över deras utbud enligt ovan. Man förklarar sig beredda
all ge Museiföreningen engångsmedel för en studie och ekonomisk analys av
förutsättningarna för en museiförlagsservice.

Dessa förslag tillstyrks av en majoritet av
remissinstanserna t.ex. riksantikvarieämbetet och statens historiska museer,
statens musiksamlingar, etnografiska museet. Kommunförbundet, Svenska
museiföreningen liksom Länsmuseernas samarbetsråd och flertalet länsmuseer.
Etnografiska museet erinrar här om en tidigare idé om lånemöjligheter för
finansiering av en trycksaks grundproduktionskostnader.

Värmlands länsmuseum efterlyser centrala bidrag till
museer som i dag har låg eller obefintlig produktion av publikationer och
varor.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
redovisar dåliga erfarenheter av flera sammanslagningar i förlagssammanhang och
varnar för byråkratisering.

Slalistik (4.2.9)

Statistik om museernas verksamheter är ett viktigt
underlag för planering och utvärdering. Uppgifter om museibesökare och
museibesöksvanor är därtill av betydande allmänt kulturpolitiskt intresse. Mot
bakgrund härav föreslår kulturrådet att museistatistiken pä sikt bör bli en
statligt finansierad stalistikgren såsom t. ex. folkbibliotekens och
studieförbundens verksamhetsstatistik. Vidare föreslås att statistiska
centralbyrån (SCB) får det formella ansvaret samt produktionsansvar för denna
statistik och att SCB:s arbete tillförs ämneskompetens saml musei- och
kulturpolitiska bedömningar genom samarbete med Svenska museiföreningen,
kulturrådet. Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Kullurrådel förespråkar
en årlig publicering av statistik med fördjupningar vart tredje år. Denna
statistik skulle även innefatta t.ex. Riksutställningar och kommunala
konsthallar.

Ingen remissinstans redovisar några invändningar mol dessa
förslag. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer önskar att man studerar
hur effektivitet, produktivitet samt intäkter och kostnader kan redovisas för
jämförelser över museifältet samt betonar vikten av integrering av museistatislik
och kullurminnesvårdsslatislik.

5. Särskilda utvecklingsprojekt (4.3)

De remissinstanser som yttrat sig över avsnittets förslag
är överlag posi

tiva, t.ex. riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, statens

konstmuseer, statens musiksamlingar, livrustkammaren. Skoklosters slott 48

och Hallwylska museet, naturhistoriska riksmuseet,
etnografiska museet, Prop. 1986/87:97 UHÄ, SIDA, statens invandrarverk.
SACO/SR och naturvårdsverket.

Några instanser l.ex. statens konstmuseer, UHÄ och Svenska
museiföreningen efterlyser elt projekt inom konstområdet och föreningen påpekar
att endast tre av kulturrådets föreslagna sex utvecklingslinjer återspeglas i
de fyra föreslagna projekten. Flera instanser bl. a. rikantikvarieämbe-tet och
statens historiska museer, länsmuseernas samarbetsråd, Malmö museer,
Riksförbundet för hembygdsvård och TCO är krifiska mot förslagens
koncentration pä Stockholms centralmuseer och önskar en starkare betoning av de
regionala och lokala nivåerna samt forskarsamhällets roll vid projektens
utformning och genomförande. UHÄ efteriyser ett historiskt perspektiv i alla
projekt och ser samverkan med forskare inom t. ex. arkeologi, etnologi och
ekonomisk-historia som en förutsättning för projekten.

Nya perspektiv på den svenska historien

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer pekar
på arbetet med regionala kulturminnesvårdsprogram som en viktig kunskapskälla
och den historiska utvecklingen inom samhällssektorer som påverkat den fysiska
miljön, samt pekar på vikten av att lyfta fram nordens gemensamma historia samt
förhållandet "rikshistorien" och de regionala historiebilderna.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer ställer sig tveksamt till
att presentera östra stallflygeln som utställningslokal.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
varnar för en institulionalisering av projektet. Naturhistoriska riksmuseet
betonar vikten av att kulturbudskapets utveckling belyses i projektet. Nordiska
museet är positivt men ser t.ex. Kulturhuset som ett bättre val av lokal.
Jämtlands länsmuseum finner det omotiverat atl historieprojektet förläggs
utanför de befintliga museerna.

Ekologisk kunskapsspridning

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer delar
kulturrådels uppfattning om behovet av att ekologiska kunskaper beaktas i
samhällsplaneringen och stöder projektet ekologisk kunskapsspridning. Man
understryker att ett projekt om människan och dess miljö är en uppgift för
kulturhistoriker likaväl som för ekologer och naturhistoriker. Denna åsikt
framförs även av Skansen. Naturhistoriska riksmuseet ser ekologiprojektet som
mycket angeläget och ser det som väsentligt alt länsmuseerna kommer med i etl
projektsamarbete. Man ser det som naturligt att Skansen blir bas för bl. a.
experiment och metodikprövning.

Naturvårdsverket är positivt men ser det som oriktigt att
använda medel frän programmet "åtgärder mot försurningen" till det
föreslagna ekologiprojektet, som syftar mycket vidare och inle såsom ovannämnda
anslag direkt lill konkreta miljö vårdsåtgärder.

Nordiska museet tillstyrker och ser lantbmksuniversitetet
som en kom

petens atl ta i anspråk för projektet. 49

TCO är
tveksamt till Skansen som bas för ekologiprojektet. 1 stället Prop.
1986/87:97 förespråkas det humanekologiskl specialiserade Göteborgs
naturhistoriska museum, som TCO anser skall förstatligas och bli humanekologiskl
basmuseum.

Länsmuseernas samarbetsråd ser ekologiprojektet som mycket
vikligt och pekar pä att friluftsmuseer och museianläggningar i landskapet, t.ex.
naturmm, har stort behov av basmuseikompetens rörande t.ex. kulturhistoriska
odlingsväxter.

LO anser att kommuner och folkparker bör ha en roll i
ekologiprojektet.

Sverige och tredje världen

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer finner
projektet intressant och pekar på erfarenheter från bl.a. Islamutställningen
och biståndsarbete i Östafrika rörande museiverksamhet och kulturminnesvård.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
förespråkar att det historiska perspektivet i projektet riktas mot hela Europas
förhällande till tredje världen.

Etnografiska museet tillstyrker och ser SIDA som naturlig
samarbetspartner.

Även Göteborgs museer är positiva och efterlyser i detta
sammanhang förslag om formerna för samverkan mellan rikets två etnografiska
museer.

SIDA tiUstyrker men betonar att man inle har några
administrativa resurser att ställa till förfogande. SIDA ser sig medverka i
projektet främst genom kunskapsresurser och kontakter i tredje världen samt
genom ett visst ekonomiskt stöd.

Invandrarnas kulturer

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
betonar vikten av att kommunerna engageras i delta projekt. Statens konstmuseer
delar kulturrådets uppfattning om arbete kring invandrarnas kulturer och
hänvisar till att statens konstmuseer vid upprepade tillfällen gjort
utställningar från länder med stor emigration fill Sverige varvid nämns bl.a.
Italien och Finland.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
pekar återigen på det historiska perspektivets vikt exemplifierat genom
1600-talets invandring, som hade stor betydelse för epokens kulturella blomstring,
synliggjort i bl. a. Skokloster.

Etnografiska museet är positivt och nämner att man har
kontakter med flera invandrarorganisationer genom redan pågående verksamhet
rörande invandrare från utomeuropeiska områden.

Statens invandrarverk tillstyrker men anser föreslagna
medel som otillräckliga. Verket betonar vikten av att museerna tar hänsyn tUl
invandrares bristande språkkunskap i sin verksamhet.

TCO framför i detta sammanhang åsikten all Göteborgs
Etnografiska

museum bör förstatligas och inrikta verksamheten på invandrarkulturer. 50

6. Forum
för idédiskussioner (4.4) Prop. 1986/87:97

Kulturrådets tankar pä att initiera ett forum för
idédiskussioner om museernas framtida samhällsroller mottas positivt av bl.a. slatens
konstmuseer, etnografiska museet och Malmö museer. Humanlsllsk-samhällsve-tenskapliga
forskningsrådet och Umeå universitet anser att även universi-telsrepresentanter
bör ingå i forumet. Svenska kommunförbundet framhåller att kommunala museer
och kommuner bör beredas lillfälle att delta i gruppens arbete.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer anser
att ett forum för idédiskussioner mer bör ses som etl komplement och ett stöd
till museernas eget idéarbete än en instutition i sig.

Föreningen Sveriges landsantikvarier menar att
idédiskussioner knappast blir fmktbara utan anknytning till bestämda
situationer i det praktiska museiarbetet. Livrustkammaren, Skoklosters slott
och Hallwylska museet anser att sådana diskussioner bör arrangeras i friare
former än vad en arbetsgrupp medger.

7. Organisatoriska frågor

Kulturrådels förslag om ett fortsatt utredningsarbete med
sikte på en delning av myndigheten riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer kommenteras av flera remissinstanser.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer anser
att den nuvarande organisationen har de bästa förutsältningarna att pä central
nivå ta till vara samarbetsmöjligheterna för kulturminnesvården och museerna.
Med ett bibehållet samband är det lättare att utveckla långsiktiga program för
att sprida kunskap och skapa medvetenhet om kulturarvet och de historiska
sammanhangen. Det ger också bättre utgångspunkter för atl möta de kommunala och
regionala museernas önskemål om räd och vägledning. Ett fortsatt samband mellan
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer utesluter inte att man
bygger ul samverkan med andra centrala museer. Museidirektören vid historiska
museet har i ett särskilt yttrande framfört att en sammanhållen organisation
medför svårigheter för historiska museet atl klart profilera sig som
centralmuseum, att den lätt skapar konkurrens vid fördelning av anslag och att
den är byråkratisk.

RRV, statens musiksamlingar, statens sjöhistoriska museum.
Riksutställningar och Göteborgs museer, tiUstyrker förslagel om fortsatt utredningsarbete
med sikte pä en delning. Även LO anser att övervägande skäl talar för en
delning.

Allmänt negativa till kulturrådets förslag är
Riksförbundet för hembygdsvård och Svenska arkeologiska samfundet. UHÄ anser
att den odelade myndighetens betydelse för forskningen bör Ullmätas stor vikt
när organisationsfrågan avgörs. Denna åsikt stöds av de arkeologiska institutionerna
vid universiteten i Stockholm och Umeå. Även Nordiska museet framhåller
myndighetens gemensamma vetenskapliga bas och de många gemensamma resurserna,
som inte bör dubbleras.

SACOISR
avstyrker delning med motivering att kulturrådels förslag Prop. 1986/87:97
saknar en helhetssyn på kulturminnesvårds- och museiområdet.

Humanistisk-sainhällsveienskapliga forskningsrådet anser
att kulturrådets förslag borde ha varit mer genomarbetat. TCO menar alt etl
fortsatt utredningsarbete om riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer mäste ske förutsättningslöst, där samtliga funktionssamband blir
belysta.

Svenska museiföreningen framhåller att det är svårt atl ta
ställning utifrån kulturrådets underlag. Föreningen pekar också på att
diskussion förs i länsmuseer och kommunala museer om hur kulturminnesvårdsinsatserna
skall kunna integreras i den utåtriktade verksamheten.

Enligt statskontorets mening finns en risk för att
frågorna behandlas utifrån ett alltför internt perspektiv och alt krav och
behov från omväriden inte tillräckligt tillgodoses. Statskontoret anser därför
att kraven på riksantikvarieämbetet som sektorsmyndighet närmare behöver
belysas setl i relation lill andra centrala myndigheter, till den regionala
nivån och de kommunala organen liksom konsekvenserna av detta för myndighetens
organisation i stort.

Länsmuseernas samarbetsråd framhåller att väsentligare än
frågan om delning är det att finna former för samverkan meUan
kulturminnesvården och de tre närmast berörda centrala museerna: Nordiska
museet, historiska museet och Sveriges Tekniska museum. En utredning om
förhållandet mellan riksantikvarieämbetet och statens historiska museer bör
därför vidgas lill att omfatta kulturminnesvårdens totala relationer till
museerna. Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges landsantikvarier.

Nordiska museet (5.2.2)

Kulturrådet har i avsnitt 5.1 föreslagit att Nordiska
museet skall få ställning som basmuseum. Till skillnad frän de övriga
basmuseerna som är statliga utgör Nordiska museet en självständig stiftelse. Ur
vissa aspekter anser kulturrådet att det vore ändamålsenligt om Nordiska museet
hade samma verksamhetsform som de andra basmuseerna, men rådet avstår från att
lämna nägot förslag om förstatligande. En ytterligare anpassning av museet till
del statliga regelsystemet bör emellertid ske så till vida atl statliga
arkivföreskrifter och bestämmelser i tryckfrihetsförordningen om allmänna
handlingars offentlighet skall tillämpas vid Nordiska museet när del gäUer
ärenden som avser myndighetsutövning. Slutligen föreslår kulturrådet att
chefen för Nordiska museet i framtiden bör utses av regeringen.

Av det fåtal remissinstanser som yttrat sig anser RRV,
statskontoret och rCO alt frågan om etl förstatligande av Nordiska museet bör
prövas på nytt. Som motiv för detta anförs dels museels nya roll som basmuseum,
dels statens långtgående ekonomiska ansvar för verksamheten. Länsmuseernas samarbetsråd,
som har goda erfarenheter av stiftelseformen, anser dock att de museer som
redan är stiftelser bör förbli sådana och att man även bör överväga att göra de
nuvarande statliga museerna till stiftelser.

RRV och riksarkivet tillstyrker en ytterligare anpassning
av museet till

det statliga regelsystmet. Mot detta har Nordiska museet ingen principiell 52

erinran,
men ifrågasätter det praktiska värdet av en sädan formell föränd- Prop.
1986/87:97 ring. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
tillstyrker förslagel atl chefen för museet bör utses av regeringen.

Sveriges Tekniska museum (5.2.3)

Kulturrådet konstaterar att problemen för museet är av
skilda slag. Det gäller önskemålet alt höja ambitionsnivån till att bli etl
teknologiskt och vetenskapligt center, behovet att skapa en bättre fördelning
av ansvar och att få en rimlig ekonomisk grund utan att bli för beroende av
stöd från näringslivet.

På samma sätt som för Nordiska museet föreslår kullurrådel
en ytterligare anpassning av Sveriges Tekniska museum till det statliga
regelsystemet. Vidare föreslår rådet att statens inflytande i museets styrelse
bör öka samt att museets chef i framtiden bör utses av regeringen.

Landsaniikvarieföreningen anser atl det klart bör uttalas
att Sveriges Tekniska museum äger huvudansvaret för teknisk-historisk dokumentation
och forskning. Malmö museer hävdar att det borde övervägas om inte museet skall
ha funktion som basmuseum med sektorsansvar. Denna uppfattning har också
Sveriges Tekniska museum som hänvisar till sitt traditionella sektorsansvar för
teknik, teknikhistoria och industriell utveckling, som utgör tungt vägande
element i landets kulturhistoria.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer,
SACO/SR samt Svenska Museiföreningen anser att statens inflytande i museets
styrelse bör öka och SACO/SR tillstyrker förslaget att museets chef utses av
regeringen. Till dessa förslag ställer sig Sveriges Tekniska museum helt
avvisande och hävdar att vare sig statsbidragets reella andel av den ekonomiska
omslutningen eller styrningen av verksamhetsinnehållet motiverar någon
förändring. Statskontoret anser att det med nuvarande stiftelsekonstruktion
bör vara stiftelsens styrelse som utser museets chef.

Riksutställningar (5.2.4)

Kulturrådet föreslår inte någon genomgripande förändring i
Riksutställningars verksamhet men anser att en viss tyngdpunktsförskjutning
bör ske. Rådet föreslår att Riksutställningar tar initiativ till alt samråd
kommer till stånd som garanterar ett kontinueriigt samarbete kring produktionen
av vandringsutställningar. För en bedömning av behovet av ett dokumentationscentrum
för utställningsområdet föreslår kulturrådet att Riksutställningar utreder
frågan och pekar slutligen på det angelägna i all Riksutställningar delar med
sig av den kontinuerligt växande kunskapen om utsläll-ningsmediet.

Arkitekturmuseet anser att den förändrade resursbalansen
inom musei

världen borde ha lett till en mer förutsättningslös omprövning av Riksut

ställningars roll och resurser. Riksantikvarieämbetet och statens historiska

museer, statens konstmuseer, etnografiska museet m.fi. remissinstanser

välkomnar förslagen om en tyngdpunktsförskjutning i verksamheten mot

ökad samverkan och övertagande av museiproducerade utställningar. 53

Länsmuseernas samarbetsråd betonar det väsentliga i att en
ökad samver- Prop. 1986/87:97 kan inte enbarl bör gälla de centrala utan även
de regionala museerna. Riksutställningar är mycket positiv till utredningens
slutsatser och finner dessa väl motiverade. Nordiska museet anser att det är
nödvändigt att Riksutställningar häller god kontakt med utställningsmediets
tekniska utveckling utomlands och tanken på etl dokumentationscentrum får
också stöd av riksantikvarieämbetet, sjöhistoriska museet. Kommunförbundet m.fi.
remissinstanser.

8. Ledningsfrågor (5.3)

Kulturrådet rekommenderar att minst två platser reserveras
för representanter för regionala och lokala museer i basmuseernas styrelser.

Rekommendationen tillstyrks av bl. a riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer. Svenska museiföreningen och länsmuseernas samarbetsråd.
Dessa anser att företrädarna för regionala och lokala museer bör vara
förtroendevalda och inte tjänstemän. Svenska kommunförbundet och TCO
tillstyrker rekommendationen.

Nordiska museet och etnografiska museet anser att en
representant frän regionala och lokala museer bör vara tillräcklig med hänsyn
till att i styrelserna ocksä bör finnas representation från helt andra områden
än museiområdet.

Göteborgs museer anser atl företrädare för kommunala
museer bör utses efter hörande av kommunförbundet eller museiföreningen.

Kulturrådets förslag att förordnandetiden för chefer vid
de centrala museerna skall vara sex år med möjlighet till omförordnande
tillstyrks av RRV, statskontoret, riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer, Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet, etnografiska
museet. Nordiska museet. Föreningen Sveriges länsantikvarier och statens
konstmuseer. Konstmuseerna anser dock att det kan vara svårt att rekrytera
kompetenta chefer lill specialmuseerna.

9. Fortbildning och vidareutbildning (5.4)

Kulturrådet föreslår att en särskild utbildningsgrupp får
ansvar att fullfölja arbetet
med alt utarbeta ett utbildningsprogram för museerna.

Förslaget tillstyrks av Malmö museer och Svenska
museiföreningen. SÖ och Svenska komunförbundet framhåller att de önskar delta i
arbetsgruppen. Göteborgs museer anser att personalorganisationerna bör delta i
arbetet samt att de förtroendevaldas situation bör beaktas i utbildningsprogrammet.

Etnografiska museet menar att förslaget om en särskild
utbildningsgrupp är bra, under förutsättning att varie museums särart och varie
personalkategoris speciella krav beaktas.

Länsmuseernas samarbetsråd anser atl utbildning inom rena sakområ- 54

den kan organiseras enligt kulturrådets förslag. Samarbetsrådet
önskar att Prop. 1986/87:97 man särskilt uppmärksammar utbildning av blivande
museichefer.

Riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer anser
att en samordning mellan museerna bör koncentreras pä utbildning av mer
generell karaktär, som t.ex. inom museologi, förmedling, informationsteknik
etc. För de mer ämnesspecifika utbildningsbehoven bör de centrala museerna ha
ett avgörande ansvar i samarbete med universiteten.

10. Ekonomiska frågor (6)

Kulturrådet föreslår att basmuseernas anslag skall
förstärkas med 400000 kr. per institution samt att de centrala museerna undantas
från besparingar.

Förslaget tillstyrks av flera remissinstanser bl. a,
naturhistoriska riksmuseet, Malmö inuseer och Svenska kommunförbundet.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer anser att behovet av
ekonomiska förstärkningar för de centrala museerna är mycket stort. Det räcker
inte alt undanta dem från fortsatta besparingar.

Etnografiska museet menar att behoven av
medelsförstärkningar vid etnografiska museet är större än vad kulturrådels
förslag innebär. Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
anser att ett tillskott till basmuseerna inte får medföra några nedskärningar
för specialmuseerna.

Göteborgs museer hävdar att en betydande del av
verksamheten vid museerna i Stockholm bör bekostas av medel som anvisas av
Stockholms kommun.

Kulturrådet föreslår särskilda röriiga medel för
utvecklingsverksamhet.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer är
positiva till förslaget. Svenska museiföreningen anser alt det även framöver
är motiverat med särskilda medel till film och video.

Kulturrådet föreslår en förstärkning av statens bidrag
till Göteborgs museer och Malmö museer.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
tillstyrker att dessa museer ges en särbehandling.

Göteborgs museer anser att den föreslagna ökningen är för
liten med hänsyn lill den omfattande museiverksamhet som bedrivs i Göteborg.
Man betonar dock atl en ökning inte fär göras på länsmuseernas bekostnad.

Malmö museer framhåller alt förslagel, även om del är
blygsamt, innebär en välkommen ökning av statsstödet.

Länsmuseernas samarbetsråd ifrågasätter höjning av bidrag lUl
Göteborgs museer och Malmö museer eftersom flera länsmuseer befinner sig i
sämre ekonomiskt läge. Föreningen Sveriges landsantikvarier stöder denna
synpunkt.

55

Innehåll Sida Prop. 1986/87:97

Propositionen .................................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ................................ 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars
1987 2

1
Inledning........................................................................ 2

2
Bakgrund ....................................................................... 2

2.1
Tidigare
utredningar och beslut ............................... 2

2.2
Museisverige i
dag ................................................... 4

3
Sammanfattning
av kulturrådets förslag ....................... ... 5

4
Allmänna
utgångspunkter ............................................. ... 6

5
Museernas
verksamhet ................................................. 12

5.1
Samlingsområden
.................................................... 12

5.2
Museerna som
informations- och kunskapskälla ... ... 13

5.3
Värd och
konservering .......................................... ... 14

5.4
Forskning ............................................................. ... 15

5.5
Säkerhet ............................................................... 16

5.6
Vandringsutställningar
.......................................... 17

5.7
Undervisning
och folkbildning ............................... ... 19

5.8
Utbildningsfrågor
.................................................... ... 20

5.9
Ledningsfrägor
...................................................... ... 20

6
Museerna och
den yttre kulturmiljön.............................. ... 21

7
Särskilda
utvecklingsprojekt ......................................... 25

8
Hemställan ..................................................................... ... 28

9
Anslagsberäkningar
för budgetåret 1987/88.................. 28

10 Beslut............................................................................ 29

Bilaga I Sammanfattning av Museiförslag - kulturrådets
överväganden och förslag angående de cenlrala museernas uppgifter och ansvar
för landets museiväsende (rapport från

kulturrådet 1986:3) .......................................... 30

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser och
sammanställning

av remissyttranden över Museiförslag - kulturrådets

överväganden och förslag angående de centrala museer

nas uppgifter och ansvar för landets museiväsende (rap

port från kulturrådet 1986:3) ........................... .. 37

NorstedtsTr/ckeri, Stockholm 1987 56