Prop. 1986/87:98

Regeringens proposition 1986/87:98

om investeringsgarantier

Prop.

1986/87:98

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 5 mars 1987.

På
regeringens vägnar G. Sigurdsen

Anita
Gradin

Propositionens huvudsakliga innehåll

l
propositionen föresläs att gällande regler för investeringsgarantier ändras.
Bland de viktigaste förändringarna är en utvidgning av den krets av länder i
vilka investeringar kan garanteras. Vidare föresläs garantiramen bli höjd från
400 milj.kr. till 1000 milj.kr. Ändringarna föreslås få böria tillämpas den 1
oktober 1987.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 98

Utrikesdepartementet Prop- 1986/87:98

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987

Närvarande:
statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Gustavsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson, Hellström, Wickbom,
Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Gradin

Proposition om investeringsgarantier 1 Inledning

Riksdagen
antog är 1968 förslag om inrättande av etl investeringsgaranti-system (prop.
1968: 101, SU 128, rskr. 302, SFS 1968:447). Det grundläggande syftet med
garantierna var att de skulle bidra till den ekonomiska utvecklingen i u-länderna.
Garantierna sågs därvid som elt biständspoli-tiskt instrument, och i konsekvens
därmed skulle eventuella föriuster i garantigivningen belasta biståndsanslagen.
Garantier skulle enbart få avse investeringar i huvudmottagarländerna för
svenskt bilateralt bistånd. Garantierna skulle täcka politiska risker, dvs. nationaliseringsrisk,
kalami-tetsrisk och transfereringsrisk, däremot inte s. k. kommersiella risker.
Premienivån skulle med hänsyn till kravet på investeringens utvecklingsfrämjande
effekt ligga lägre än genomsnittet för andra nationella investe-ringsgarantisyslem.
En förutsättning för statlig garanti var att det investerande företaget gav de
anställda tillfredsställande anställnings- och arbetsvillkor och visade en
positiv inställning till fackföreningsverksamhel inom företaget i u-landet.

Utformningen
av systemet visade sig vara alltför restriktiv för att garantierna skulle
utnyttjas. Mol den bakgrunden föreslog 1971 års industribi-ståndsutredning i
sitt betänkande (SOU 1972:90) Industriulveckling och utvecklingssamarbete dels
en utvidgning av systemet till att gälla i princip samtliga u-länder, dels
vissa ändringar av gällande regler. Utredningens förslag ledde emellertid inte till
någon ändring av systemet.

1977
års industribiståndsutredning framförde i sitt betänkande (SOU 1977:77)
Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet bl.a. förslag om alt inrätta
en fond för industriellt samarbete med u-länderna (Swed-fund). Utredningen
pekade på att ett och samma investeringsprojekt torde kunna komma ifråga bäde
för insats av den i utredningen föreslagna fonden och för investeringsgaranti.
Utredningen fann det därför naturligt att stödja 1971 års industribiständsutrednings
rekommendation om klargöranden och modifikationer inom ramen för nuvarande investeringsgarantisystem
samt om en utvidgning av länderkretsen för detta. På grundval av förslag framförda
i prop. 1978/79: 201 genomfördes år 1979 vissa ändringar av investe-ringsgarantisystemet
(NU 51, rskr. 444). Länderkretsen vidgades till län-

der utanför
programlandskretsen men endast med sådana vars utvecklingsplanering är
förenlig med målsättningen för svensk biståndspolitik och endast undantagsvis
relativt rika u-länder. Även investeringar i vilka investeraren inte får ett
dominerande inflytande skulle kunna garanteras.

Kravet på
tillfredsställande anställnings- och arbetsvillkor samt positiv inställning till
fackföreningsverksamhet skulle bibehållas men måste bli beroende av
förhållandena i de enskilda länderna. Underskott i invesle-ringsgarantiverksamheten,
som tidigare skulle täckas av biståndsmedel, skulle i fortsättningen belasta
sextonde huvudtiteln, oförutsedda utgifter.

De modifieringar som
gjorts av systemet har emellertid inte lett till en ökad efterfrågan pä
investeringsgarantier. Av de tolv ansökningar som inkommit till
exportkreditnämnden (EKN) sedan systemet infördes år 1968 har hitfills ingen
lett till att garantiförbindelse utfärdats.

Industriförbundet har vid
olika tillfällen framfört önskemål om översyn av investeringsgarantisystemet. Swedfund
anser inte att investeringsga-rantisystemet har kommit att bli det stöd för Swedfunds
verksamhet som förväntades.

Vid världsbankens årsmöte
hösten 1985 fattades beslut om inrättande av ett multilateralt investeringsgarantisystem,
MIGA. Avsikten är att detta skall komplettera befintliga system genom atl dels
garantera investeringsformer eller risker som inte täcks av nationella system,
dels samförsäkra stora investeringar och återförsäkra eller samförsäkra i
länder där ett nationellt institut redan har ett mycket stort engagemang.
Arbete pågår nu i syfte alt utarbeta mer detaljerade regler för verksamheten
som väntas komma igång tidigast hösten 1987. Regeringen har i dag beslutat att MIGA-konventionen
skall undertecknas.

Regeringen uppdrog i
beslut den 4 december 1986 åt EKN att företa en översyn av gällande investeringsgarantisystem
för att fä fram underlag för ett mer omfattande svenskt system och för att
kunna utforma systemet som ett komplement till MIGA. EKN har i skrivelse till
regeringen den 12 februari 1987 framfört förslag till ändringar av investeringsgarantisystemet.
Skrivelsen innehåller också en redogörelse för några andra länders investeringsgarantisystem.
Skrivelsen jämle bilaga bör fogas till prolokollet i detta ärende som bUaga.

Prop. 1986/87:98

2 F ö redragandens ö verv ä ganden

2.1 Ändringar i investeringsgarantisystemet m. m.

Mitt
förslag: Investeringsgarantisystemet ändras från och med den I oktober 1987 till
att gälla alla länder. Garanti skall i undantagsfall kunna medges juridiska
personer som inte är verksamma i Sverige. Garantitäckning av investeringens
avkastning anpassas till vad som gäller inom andra länders investeringsgarantisystem
och möjlighet ges att under vissa förutsättningar täcka återinvesteringar som
görs med icke transfererbara vinstmedel och exportfordringar som omvandlas till
investeringar. Möjlighet till garantigivning i utländska valutor införs.
Premienivån bör bestämmas med hänsyn lill risken i det enskilda ärendet.

Exportkreditnämndens skrivelse: Överensstämmer med mitt
förslag. Prop. 1986/87: 98

Skälen för mitt förslag: Det svenska investeringsgarantisystemet
har sedan tillkomsten år 1968 ännu inte lett till någon förbindelse. De
ändringar av systemet som gjordes är 1979 skapade inte tillräckliga
förutsättningar för att göra systemet mer användbart. Ansökningsfrekvensen
ökade något därefter men utan alt resultera i utnyttjande av garantier.

Den fortgående internationaliseringen av svenska företags
verksamhet ställer ofta krav på investeringar i utlandet. 1 vissa fall är dessa
förknippade med politiska risker som företagen har behov av att försäkra. Det
är rimligt att sädana risker i ökad utsträckning kan försäkras inom ramen för
del statliga investeringsgarantisystemet. Syfiet med sädana garantier är att de
kan bidra till att främja svenska samhällsekonomiska intressen och atl det rör
sig om sunda investeringar som kan bidra lill ekonomisk utveckling i
värdlandet.

Jag anser att länderkretsen bör utvidgas till att gälla
alla länder. I praktiken torde dock systemet komma att begränsas till
huvudsakligen u-länder eftersom behovet av politisk risktäckning där ofta visat
sig vara störsl. Systemet bör dock vara av intresse även i fråga om stalshandels-länder
eftersom investeringar i dessa länder kan komma att bli en vanligare
förutsättning för att svensk export dit skall komma lill stånd. 1 likhet med de
begränsningar som förekommer i exportkreditgarantisyslemel skulle garanti för
investeringar i vissa länder inte alltid kunna påräknas på grund av riskläget
eller speciella politiska skäl.

När det gäller anställnings- och arbetsvillkor samt
fackföreningsverksamhet kan konstateras att många länder har
arbetsmarknadssystem som har en helt annan struktur än det svenska. Inom
rimliga gränser bör inte detta utesluta garantigivning. 1 likhet med EKN anser
jag att garantier för investeringar inte bör medges i ett land där
förhållandena upplevs som direkt stötande eller där allvarliga och upprepade
kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna uppenbarligen
förekommer. En riktpunkt för EKN:s bedömning skulle bl. a. kunna vara att
värdlandet är anslutet till ILO-konventionen ang. organisationsrätten och
kollektiva förhandlingsrätten.

Enligt gällande regler kan endast den som är verksam i
Sverige komma i

åtnjutande av garanti. Industriförbundet och exportrådet har i skrivelse till

EKN föreslagit att garanti inte enbart bör beviljas juridiska personer med

säte i Sverige utan också juridiska personer i utlandet med övervägande

svenskt intresse, t. ex. svenska dotterbolag i tredje land. En sådan utvidg

ning av investerarbegreppet skulle under vissa förhållanden kunna vara

motiverad, t. ex. då ett dotterbolag i tredje land tillskjuter kapital som kan

medverka till ökade inköp av varor och tjänster från Sverige. Jag anser

därför alt systemet bör utvidgas så att garanti till någon som inte är

verksam i Sverige får medges. Det bör dock enbart medges undantagsvis.

Garanti bör som hittills få lämnas för investeringar inte bara i produktion

utan också inom tjänstesektorn. Som exempel på det senare kan nämnas

investeringar i transportföretag, fastighetsförvaltning, hotellverksamhet

och konsultverksamhet. Till de investeringar som skall omfattas av syste

met bör vidare hänföras de numera inte ovanliga fall då svenska förelag av '

företagsstrategiska skäl förvärvar en förhållandevis ringa
andel i ett ut- Prop. 1986/87:98 ländskt företag för att få tillgång till
marknadsföringsorganisation, immateriella rättigheter eller annan kunskap för sin
framtida verksamhet. Även om investeringen inte ger det investerande företagel
inflytande i det utländska företaget, är därmed syftet vidare än enbart ett
tillgodogörande av avkastning och värdestegring på förvärvade aktier.
Investeringar med enbart del sistnämnda syftel bör däremot inte, ens om de blir
varaktiga, kunna omfattas av systemet. Om investeringen har ett företagsstrategiskt
syfte eller om investeraren kan visa på en tillfredsställande kontroll och
inflytande över investeringen, erfordras enligt min mening inle nägra regler om
nedre gräns för aktieinnehav.

De risker som hittills täckts av systemet avser nationaliserings-,
kalami-lets- och transfereringsrisker. Detta bör anses inbegripa även täckning
av kontraktsbrott, dvs. då värdlandets regering häver eller bryter mot avtal
som upprättats mellan investeraren och värdlandet och denna åtgärd inte kan
prövas i vederbörlig ordning av domstol eller skiljenämnd.

När det gäller kommersiella risker, anser jag inte att det
finns anledning atl utvidga systemet till att omfatta sådana. Dessa mäste anses
vara sädana företagarrisker som investeraren själv bör få bära.

Garanlitäckningen av investeringens avkastning begränsas
för närvarande till högst 8% per år av garantins högsta förlustbelopp, dock
maximalt 24% av investeringens ingångsvärde. EKN anser att en mera generös
täckning av den transfererbara avkastningen bör övervägas vid en förändring av
det svenska systemet. EKN har vid jämförelse med motsvarande regler i andra
länder funnit att vissa garantiinstitut begränsar täckningen av den ärliga
avkastningen medan flera inte har nägra sädana begränsningar. När det gäller
investeringens ingångsvärde täcker de utländska instituten genomgående högre
värden. Inom MIGA har regler på detta område ännu inte fastställts. Det är
lämpligt alt det svenska systemet anpassas till vad som gäller i utlandet och
till vad som kommer att gälla inom MIGA. Ytterligare jämförelser med andra
länders system krävs emellertid. Regeringen bör dock redan nu inhämta riksdagens
godkännande att göra dessa anpassningar. Visar det sig mot förmodan att de
skulle kräva grundläggande förändringar i det svenska systemet, avser jag atl
återkomma till riksdagen i frågan.

När del gäller täckning av återinvesteringar som görs med
icke transfererbara vinstmedel och av exportfordringar som omvandlas till
investeringar, anser jag att det bör öppnas en möjlighet för EKN att garantera
sådana investeringar. Detta bör dock endast vara möjligt dels när det gäller
att skydda EKN:s ekonomiska intressen vid fara för skadefall, dels när täckning
kan begränsas så att den inte avser transfereringsrisken.

Industriförbundet och exportrådet har i sin skrivelse till
EKN ocksä

tagit upp frågan om täckning av vissa kursrisker för investeringar. EKN

har från årsskiftet 1986/87 fält viss möjlighet att lämna exportkreditgaran

tier i utländska valutor (prop. 1986/87: 23, NU 6, rskr. 26). På liknande sätt

skulle det i vissa fall kunna vara rimligt att investeringsgarantier kan ges i

vissa utländska valutor. EKN anser dock att det är nödvändigt att ytterli

gare överväga konsekvenserna av att lämna investeringsgaranti i utländsk 5

ti Riksdagen 1986/87. 1 .saml. Nr 98

valuta. Regeringen bör
emellertid redan nu inhämta riksdagens godkännande all besluta om atl invesieringsgaranligivning
fär ske i utländska valutor.

Jag anser att premienivån
för investeringsgaranlier fortsättningsvis bör bestämmas med hänsyn till risken
i det enskilda ärendet. Vid premiesättningen skall en central utgångspunkt
vara atl verksamheten pä sikt skall gä ihop.

De
ändringar av riktlinjerna somjag föreslagit bör gälla frän och med den I
oktober 1987,

Prop. 1986/87:98

2.2 Höjd garantiram

Mitt
förslag: Ramen för investeringsgarantier, som sedan år 1968 uppgår lill 400
milj. kr., höjs till I 000 milj. kr.

Exportkreditnämndens
skrivelse: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: Med de ändringar av investeringsgarantisysiemet som föreslås
i avsnitt 2.1 är det troligt att efterfrågan på sådana garantier kommer att öka
något. I likhet med EKN anser jag därför att ramen bör höjas till 1 000 milj.
kr.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen
att

1.
godkänna de ändringar av
riktlinjerna för investeringsgarantisystemet somjag har förordat i det
föregående (avsnitt 2.1).

2.
medge atl staten åtar sig
betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett
belopp av högst 1000000000 svenska kronor eller motsvarande belopp i utländsk
valuta (avsnitt 2.2).

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

ekn.exportkreditnamnden

UTRIKESDEPARlfMENTET

Handu (u votiinin gen RflQinratom

Ink.
1987 -02- 1 6

Dnr.
/6y fty

Till Regeringen

I skrivelse till exportkreditn ä mnden (EKN) den 4 december 1986 liar regeringen uppdragit
till EKH att g ö ra en ö versyn av investeringsgarantisystemet.

Till fullg ö rande av n ä mnda uppdrag f å r
EKN ö verl ä mna bifogade promemoria med f ö rslag
i syfte att f ä fram underlag f ö r utformningen av ett mer omfattande svenskt investeringsgarantisystem
och att kunna utforma systemet s ä att det utg ö r ett Icomplement till det multilaterala investeringsgarantisystemet
MIGA.

I detta ä rendes avg ö rande har deltagit, f ö rutom undertecknade, ledam ö terna
Landahl, Ekl ö f, Israelsson, K ä llner, Rekke och Tscherning samt suppleanterna Frykholm
och Nygren.

F ö redragande har varit Sohlman.

Stockholm
den 12 februari 1987 EKN-EXPORTKREDITNAMNDEN

/

>7

Bo Leander

-V

.yc-j-'

EXPORTKREDITNÄMNDEN

UTRIKESDEPARTEMENTET

H ä nde isAvaeiningn Registraiorn

Ink.
1987 -02- 1 6

Dnr. IfcY
hy

Prop.
1986/87:98

1(15)

PM ang å ende investeringsr.arantisvstemet

Regeringen har i skrivelse 1986-12-04 uppdragit å t EKN att f ö reta
en ö versyn av g ä llande investeringsgarantisystem f ö r att f å
fram underlag f ö r utformningen av ett mer
omfattande svenskt system och f ö r att kynna
utforma systemet till ett komplement till Multilateral Investment Guarantee Agency,
MIGA.

Nuvarande investerinRSRarantisystem

Det nuvarande investeringsgarantisystemet tillkom 1968,
med viss modifiering 1979, inom ramen f ö r
principerna f ö r svensk bist ä ndsgivning. Best ä mmelserna
f ö r det svenska investeringsgarantisystemet
å terfinns i Kungl Maj:ts kung ö relse (1968:447) om statlig garanti f ö r t ä ckning av f ö rlust i samband med investering i u-land. Vidare
riktlinjer f ö r det svenska systemet angavs i prop
1968:101. Det grundl ä ggande syftet med garantierna ä r att de skall bidra till den ekonomiska
utvecklingen i u-l ä nderna. Projektens utvecklingsfr ä mjande effekt pr ö vas
i varje enskilt fall. V ä rdlandet m ä ste bekr ä fta
att projektet betraktas som utvecklingsfr ä mjande
och i ö verensst ä mmelse med landets utvecklingsplan. En f ö ruts ä ttning for
statlig garanti ä r vidare att det investerande f ö retaget ger de anst ä llda till fredsst ä llande anst ä llnings- och arbetsvillkor och visar en positiv inst ä llning till fackf ö reningsverksamhet
inom f ö retaget i u-landet. I konsekvens
med den starka betoningen av de bi-st ä ndspolitiska
aspektema har ansetts att garantiverksamheten till en b ö rjan enbart skall avse huvudmottagarl ä nder f ö r
det bilaterala svenska bist å ndet.
Garantierna f å r endast avse direkta nya
investeringar och d ä rmed j ä mf ö rliga
transaktioner. Reinvesterade vinstmedel kan garanteras f ö rutsatt att de vid reinvesteringstillf ä llet fritt kunnat transfereras. Garantierna t ä cker politiska risker, dvs nationaliseringsrisk, kalami-tetsrisk
och transfereringsrisk, d ä remot inte s k kommersiella

2(15) pi-op. 1986/87:98

risker. Endast f ö retag verksamma i Sverige kan komma i fr å ga f ö r investeringsgaranti.
Investerarens sj ä lvrisk ä r l ä gst 10 X av det vid varje tidpunkt g ä llande v ä rdet av investeringen. Garantitidens
l ä ngd b ö r inte ö verstiga 15 å r, eller undantagsvis uppg å till h ö gst 20 å r. Om garanti ä ven omfattar investeringens avkastning
skall den begr ä nsas till 8 * per å r av g ä llande h ö gsta f ö rlustbelopp, dock maximalt 24 X av investeringens ing å ngsv ä rde. Garantierna meddelas i form av
avtal mellan garantigivaren och garantitagaren. EKN har att ta st ä llning till om avtalet b ö r omfatta en med h ä nsyn till den enskilda
investeringen anpassad plan f ö r nedskrivning av den investerade egendomens v ä rde och d ä rmed garantibeloppet. Premieniv å n skall med h ä nsyn till kravet p å investeringens utvecklingsfr ä mjande effekt ligga l ä gre ä n genomsnittet f ö r andra nationella investeringsgarantisystem.

Den utformning som systemet fick 1968 visade sig vara f ö r restriktiv. Mot den bakgrunden f ö reslogs i 1971 å rs industribist ä ndsutrednings bet ä nkande (SOU 1972:90)
Industriutveckling och utvecklingssamarbete, dels en utvidgning till att g ä lla i princip samtliga u-l ä nder, dels vissa modifikationer av
g ä llande regler. Utredningen ledde
emellertid inte till n å gon
proposition i ä mnet. Sedan 1977 å rs industribist ä ndsutrednings f ö rslag i bet ä nkandet (SOU 1977:77)
"Sveriges utvecklingssamarbete p å industriomr å det" att inr ä tta en fond f ö r
industriellt samarbete med u-l ä nderna realiserats, uppdrogs i prop 1978/79:201 vissa ä ndrade riktlinjer f ö r systemet. Utredningen hade framh å llit att investeringsgaranti och
insats av fonden m å nga g å nger kan komma ifr å ga f ö r samma projekt. Riktlinjerna
enligt prop 1978/79:201 innebar fr ä mst utvidgning av l ä nderkretsen till l ä nder utanf ö r programlandkretsen men endast s å dana vars utvecklingsplanering ä r f ö renlig med m å ls ä ttningen f ö r svensk bist å ndspolitik och endast undantagsvis
relativt rika u-l ä nder t ex i Latinamerika och Fr ä mre Orienten. Utvidgning och
komplettering av tidigare verksamhet kan bli f ö rem å l f ö r garanti. Ä ven minoritetsdeltagande skall
kunna garanteras. Kravet p å tillfredsst ä llande
anst ä llnings- och arbetsvillkor samt
positiv inst ä llning till fackf ö reningsverksamhet skulle

3(15)
Prop. 1986/87:98

bibeh å llas men m ä ste bli beroende av f ö rh å llandena i de enskilda l ä nderna och det borde r ä cka med kontroll vart tredje till femte
å r. Underskott i
investeringsgarantiverksamheten, som tidigare skulle t ä ckas av bist å ndsmedel, skulle i forts ä ttningen belasta sextonde huvudtiteln,
of ö rutsedda utgifter.

Garantisystemets utnyttjande

De modifieringar i systemet som s å lunda gjordes har emellertid inte
lett till en ö kad efterfr å gan p å investeringsgarantier. Reglema f ö r garantisystemet synes allts å , trots vissa ä ndringar, fortfarande vara f ö r restriktiva f ö r att systemet skall bli utnyttjat
i n ä mnv ä rd grad av svenska f ö retag.

Av de tolv ans ö kningar som inkommit till EKN sedan investeringsgarantisystemet inf ö rdes 1968 har ingen lett till
garanti. En fj ä rdedel har avslagits bl a f ö r att de inte ans å gs ha en utvecklingsfr ä mjande effekt och i ett fall var
inte investeringen ny. Ett par ans ö kningar å tertogs av f ö retagen innan de pr ö vats av EKN. Sex ans ö kningar har resulterat i utf ä stelser men ej lett till garanti. I
ett par fall av dessa har investeringen genomf ö rts utan EKNs medverkan. Det har d å varit de kommersiella riskerna och
inte de politiska riskerna som slutligen bed ö mdes som stora. I n å got fall har investeringens storlek
inte motiverat det administrativa besv ä ret f ö r investeraren att anskaffa erforderlig dokumentation f ö r att kunna erh å lla garanti. Orsakerna har i n å gra fall inte kunnat sp å ras p å grund av personalskiften och
organisationsf ö r ä ndringar i f ö retagen sedan ans ö kan gjordes. Alla ans ö kningar utom tv å har avsett mottagarl ä nder f ö r svenskt bist å nd. De flesta ans ö kningarna har kommit fr ä n stora f ö retag. Investeringsbeloppen har
varierat mellan 750 000 kr och upp till n ä rmare 30 mkr, i genomsnitt ca 10,5 mkr.

Synpunkter fr ä n Swedfund

Investeringsgarantisystemet har inte kommit att bli det st ö d i Swedfunds verksamhet som f ö rv ä ntades. Enligt Swedfund f ö re-

10

*(15)
Prop. 1986/87:98

ligger det emellertid intresse och behov fr å n f ö retagen av politisk riskt ä ckning. Swedfund samarbetar i f ö rsta hand med mindre f ö retag. Dessa f ö retag har en liten administrativ
kapacitet och upplever d ä rf ö r hela ans ö kningsf ö rfarandet som besv ä rligt och byr å kratiskt. F ö r ö vrigt har Swedfund inte f å ngat upp n å gra direkta synpunkter p å investeringsgarantisystemets
utformning fr å n sina samarbetspartners.

Synpunkter fr å n industrif ö rbundet
och exportr å det

Industrif ö rbundet har vid tidigare tillf ä llen p å pekat n ö dv ä ndigheten av en ö versyn av det svenska investeringsgarantisystemet,
inte minst i samband med f ö rslaget om svensk anslutning till MIGA. Inf ö r den nu p å g å ende ö versynen har industrif ö rbundet och exportr å det d ä rf ö r beretts tillf ä lle att inkomma med synpunkter. I
skrivelse 1987-01-27 fr å n
industrif ö rbundet och exportr å det till EKN (Bil A) tas n å gra orsaker upp till att f ö retagen hittills inte utnyttjat
systemet, s å som att systemet omfattar f ö r f å l ä nder, kriterierna avseende
utvecklingseffekt upplevs som sv å ra att uppfylla, att den kommersiella risken inte t ä cks och att f ö rhandlingarna med EKN i det
enskilda ä rendet anses som l å ngdragna.

Nedan redog ö rs kortfattat f ö r de
synpunkter och ö nskem å l om ä ndringar i systemet som industrif ö rbundet och exportr å det framf ö rt i skrivelsen. De kan uppdelas i
tv å kategorier:

a)
s ä dana som f ö ruts ä tter ä ndrade riktlinjer fr ä n riksdagen och regeringen,

b)
s å dana som f ö ruts ä tter ä ndring endast i EKNs till ä mpningsf ö reskrifter eller alternativt redan ä r tillgodosedda inom det nuvarande
systemets riktlinjer och till ä mpningsf ö reskrifter.

Kategori a):

investeringar i alla l ä nder b ö r kunna komma i fr å ga f ö r garanti varvid s ä rskilt statshandelsl ä nderna ber ö rts.

11

5(15) Prop.
1986/87:98

- de s k sociala villkoren dvs kraven p å tillfredsst ä llande

anst ä llnings- och arbetsvillkor samt
fackf ö reningsverksamhet

b ö r utg å ,

termen "investerare" b ö r avse juridisk person med s ä te i Sverige eller med ett ö verv ä gande svenskt intresse, t ex svenskt
dotterbolag i tredje land,

-
justeringarna
i investeringsgarantisystemet b ö r utformas s å att
de underl ä ttar en svensk anslutning till MIGA
och d ä rf ö r b ö r bl a ä ven portf ö lj investeringar inkluderas,

-
mindre
restriktiva regler betr ä ffande
nuvarande garantit ä ckning av avkastningen ö nskas, t ex 100 11 f ö rdelade ö ver hela garantitiden men utan n å gon maximering ö ver enskilda ä r,

kravet p å att reinvesteringarna skall ha gjorts med vinstmedel som fritt
kunnat transfereras b ö r
avskaffas,

- exportfordringar som omvandlas till investeringar i
g ä lde-

n ä rsf ö retaget eller t ex ett redan
existerande dotterbolag

b ö r i vissa fall kunna t ä ckas av investeringsgaranti,

investeringsgaranti b ö r kunna l ä mnas i utl ä ndsk valuta enligt de regler som g ä ller f ö r det nya systemet med garantigivning
i utl ä ndsk valuta,

investeringsgaranti b ö r utvidgas till att omfatta ä ven de kommersiella riskerna och

- n å gon nedre gr ä ns f ö r aktie- och/eller andelsinnehav b ö r ej

s ä ttas.

Kategori b):

- garanti b ö r l ä mnas f ö r projekt inom s å v ä l tillverkande in

dustri som tj ä nstesektorn.

12

6(15)
Prop. 1986/87:98

investeringsdefinitionen b ö r anknyta till de tillg å ngar som garantin avser skydda och
en l ä mplig mall utg ö r den svenska modellen f ö r bilateralt investeringsskyddsavtal,

vid best ä mmandet av ers ä ttning
vid expropriation och natio-nalisering, b ö r man utg å fr å n det ekonomiska l ä ge i vilket investeraren skulle ha
varit om expropriationen eller natio-naliseringen inte hade ä gt rum,

skadereglering b ö r kunna ske med utg å ngspunkt fr ä n v ä rdet av den f ö rs ä krade tillg ä ngen vid skadetillf ä llet,

det ä r
angel ä get att EKN tar fram en utf ö rlig beskrivning av risker som
omfattas av garantin, bl a "krypande expropriation" ,

os ä kerhet
om investeringsgarantisystemets till ä mpning i ö vrigt skulle undanr ö jas om EKN utarbetade allm ä nna villkor ä ven f ö r investeringsgaranti,

en differentiering av riskt ä ckningen och premies ä ttningen kan anses vara motiverad
liksom premierabatt f ö r
investeringar i l ä nder som har investeringsskyddsavtal
med Sverige,

en l ä mnad
investeringsgaranti b ö r
inte heller forts ä ttningsvis f ä dras tillbaka annat ä n om garantitagaren uppenbart brutit
mot uppst ä llda garantivillkor,

EKN b ö r ä ven forts ä ttningsvis ha m ö jlighet att l ä mna f ö rhandsbesked om
investeringsgaranti,

investeringsskyddsavtal mellan Sverige och v ä rdlandet b ö r inte heller forts ä ttningsvis kr ä vas och

d ä rut ö ver b ö r systemet vara s å flexibelt att m ö jlighet ocks å kan finnas f ö r skr ä ddarsydda f ö rs ä kringar.

13

7(15)
Prop. 1986/87:98

Av de uppr ä knade ö nskem å len kommer i
forts ä ttningen endast att ber ö ras de punkter som kr ä ver ä ndrade riktlinjer av riksdag och
regering. Som en f ö ljd av ä ndrade riktlinjer fr ä n statsmakterna kommer EKN d ä refter
att utarbeta nya f ö reskrifter och allm ä nna villkor varvid ö vriga synpunkter fr å n industrif ö rbundet och exportr å det kommer att s å l å ngt som m ö jligt beaktas.

Vissa utl ä ndska investeringsgarantisystem

F ö r att f ä ett j ä mf ö relsematerial har n å gra andra nationella investeringsgarantisystem studerats n ä rmare, n ä mligen
de som administreras av TREUARBEIT (V ä sttyskland),
COFACE (Frankrike), OND (Belgien), ECGD (Storbritannien), NCM (Nederl ä nderna) och EDC (Kanada). Vidare har
underhandskontakter med de fyra f ö rstn ä mnda ocks å
gett tillf ä lle att diskutera anv ä ndningen av systemen .

Syftet med verksamheten varierar n å got hos instituten. Flera betonar det utvecklingsfr ä mjande syftet men oftast i kombination med mera
allm ä npolitiska s å som att bygga ut ekonomiska relationer och fr ä mja den egna exporten. Vissa begr ä nsningar f ö rekommer
ä ven i de unders ö kta systemen men i mindre grad ä n i det svenska. N å gra institut har ä ven haft anledning att mildra en
del fr å n b ö rjan allt f ö r restriktiva regler, t ex f ö r t ä ckning av
avkastningen, den maximala l ö ptiden osv.
I den senare delen av denna skrivelse ber ö rs
varje omr å de f ö r sig.

Investeringsgarantisystemen i de unders ö kta l ä nderna har
kommit att utnyttjas av l ä ndernas exportf ö retag, om ä n
i varierande omfattning. N å got direkt samband mellan systemens
utfonnning och deras utnyttjandegrad kan inte omedelbart utl ä sas. Till en del beror detta s ä kert p ä
olika handels- och investeringsm ö nster i l ä nderna. TREUARBEIT har ett system som i mycket p å minner om det svenska om man undantar l ä nderbegr ä nsningen
och de sociala villkoren. I den h ä r
j ä mf ö relsen verkar detta system vara det mest utnyttjade. Ca 20 X av de tyska investeringarna i u-l ä ndema garanteras av TREUARBEIT. Andra relativt sett ö ppna

14

8(15)
Prop. 1986/87:98

system som ECGD och COFACE utnyttjas d ä remot i mycket liten utstr ä ckning vilket i f ö rsta hand dock kan tillskrivas det knappa
behovet av politisk riskt ä ckning.
Det ä r de kommersiella riskerna som
dominerar och dessa t ä cks
inte av n å got av de unders ö kta garantitinstituten.

F ö retag
i alla storleksklasser v ä nder
sig till instituten f ö r att
f å investeringar garanterade men m ö nstret varierar i de olika l ä nderna. Hos COFACE f ö rs ä krar man i f ö rsta hand sm å och medelstora f ö retag. Ä ven OND har en ö vervikt av dessa f ö retagstyper medan TREUARBEIT
snarare f ö rs ä krar typen medelstora och stora f ö retag. Investeringarnas storlek
varierar naturligtvis ocks å , beroende p å f ö retag och bransch. Flertalet av
garantierna avser mindre investeringar men stora investeringar f ö rekommer framf ö r allt inom oljebranschen. Medelv ä rdet p å investeringar l å g hos COFACE p å ca 3,5 miljoner FF f ö r n å gra å r sedan och hos TREUARBEIT ligger
det p å ca 2 miljoner DM. Alla de h ä r ber ö rda instituten har noterat en
minskande efterfr å gan p ä investeringsgarantier under de
senaste å ren.

En j ä mf ö relse av premieniv å n hos de h ä r n ä mnda instituten visar att den
varierar mellan 0,4 \ per
å r (COFACE) upp till 1 X (ECGD). Ett par institut ligger p å 0,8 X (OND, HCM), men de flesta ligger
allts å p å en h ö gre niv å ä n den svenska. ECGDs premie
varierar fr å n 0,7 - 1 % beroende p å landet, vilka risker som t ä cks eller om det finns n å got investeringsskyddsavtal med landet
i fr å ga.

MIGA

Det multilaterala investeringsgarantisystemet MIGA ä r t ä nkt att komplettera befintliga
system genom att dels garantera investeringsformer eller risker som inte t ä cks av nationella system, dels samf ö rs ä kra stora investeringar och dels å terf ö rs ä kra eller samf ö rs ä kra i l ä nder d ä r ett nationellt institut ä r starkt exponerat. Ä ven om ett medlemskap i MIGA inte f ö ruts ä tter en total ö verensst ä mmelse mellan MIGA-systemet och motsvarande
nationella system ä r det en f ö rdel om reglema f ö r det

15

9(15) Prop.
1986/87:98

svenska systemet n ä rmare anpassas till vad som g ä ller inom MIGA. En harmonisering av
det svenska systemet med NIGA ä r fr ä mst av betydelse vid samf ö rs ä kring och ä terf ö rs ä kring hos NIGA. Vid en j ä mf ö relse mellan MIGA och det svenska
systemet synes de viktigaste skillnaderna f ö religga p å f ö ljande omr å den.

I fr å ga om
l ä nderurvalet ges f ö r Sveriges del f ö retr ä de till mottagarl ä nder f ö r svenskt bist å nd. MIGA d ä remot f ö rs ä krar investeringar i de flesta u-l ä nder och ett antal till MIGA anslutna
l ä nder som normalt inte r ä knas till u-landskategorin. H ä r å terfinns s å ledes bl a l ä nder som Portugal, Rum ä nien, Spanien och Jugoslavien.

Ä ven om MIGA i likhet med det svenska systemet st ä ller krav p å att investeringar skall fr ä mja social och ekonomisk utveckling
i v ä rdl ä nderna saknas i MIGA motsvarigheten
till det svenska systemets krav p å tillfredsst ä llande
anst ä llnings- och arbetsvillkor samt
fackf ö reningsverksamhet.

I det svenska systemet kan endast direktinvesteringar och
d ä rmed j ä mf ö rliga transaktioner s å som l ä mnande av l å ngfristiga l ä n garanteras. Portf ö lj investeringar och liknande ö verv ä gande finansiella transaktioner kan
inte komma i fr å ga. Investerings-. begreppet inom MIGA
synes i stort ö verensst ä mma med det svenska begreppet. Emellertid
har MIGAs styrelse m ö jlighet
att utvidga begreppet ä ven till
andra medel- och l å ngfristiga investeringar. I utkast
till s k operational regulations har s å lunda m ö jlighet till att t ä cka portf ö lj investeringar diskuterats. Som en
form f ö r ö verf ö ring av resurser r ä knar MIGA vidare s å som direktinvestering s k non-equity
investeringar dvs investeringar i form av tj ä nster s å som management, licenser, franchis-ing
eller teknologi ö verf ö ring p å investerarens ansvar. N å gon skillnad gentemot det svenska
systemet torde inte f ö religga
f ö r de n ä mnda tj ä nsteinvesteringarna mot bakgrund av
att MIGA speciellt betonar att det h ä r r ö r sig om investeringsgaranti och inte
exportkreditgaranti. I detta sammanhang b ö r framh å llas att det svenska systemet f å r anses omfatta investeringar s ä v ä l f ö r direkt industriproduktion som f ö r infrastrukturella ä ndam å l, serviceverksamhet och liknande.

16

10(15)
Prop. 1986/87:98

Riskbeskrivningen skiljer sig n ä got mellan MIGA och det svenska systemet.
MIGA anger en fj ä rde typ av risk - kontraktsbrott -f ö rutom nationaliseringsrisk, kalamitetsrisk
och transfereringsrisk. Hed kontraktsbrott menas att v ä rdlandets regering h ä ver eller bryter mot avtal som uppr ä ttats mellan investeraren och v ä rdlandet och d ä r denna å tg ä rd inte kan pr ö vas i vederb ö rlig ordning av domstol eller
skiljen ä mnd. Denna typ av risk har inte
direkt ber ö rts i riktlinjerna f ö r det svenska systemet.

I det svenska systemet ä r garantin f ö r avkastning begr ä nsad till h ö gst 8 X per å r av g ä llande h ö gsta f ö rlustbelopp dock maximalt 24 X av investeringens ing å ngsv ä rde. Liknande preciserade regler
avseende avkastningen finner man inte i MIGA. Inte heller finns i MIGA en
garantiprocentsats fastst ä lld
generellt f ö r f ö rlustt ä ckning av investeringar. Det ä r emellertid f ö rutsatt att investeraren skall b ä ra viss sj ä lvrisk och att de nationella
systemen d ä rvid kan ge ledning. Det ankommer p ä MIGAs styrelse och ledning att n ä r systemet har tr ä tt i kraft fastst ä lla garantiprocentsatsen.

Den svenska premieniv å n lades p ä en n ä got l ä gre niv ä ä n genomsnittet f ö r andra nationella investeringsgarantisystem
med h ä nsyn till kraven p ä investeringamas utvecklingseffekt.
En premiesats om 0,7 X per å r av g ä llande garantibelopp fastst ä lldes av EKN. MIGAs premieniv å blir beroende av riskbed ö mningen i vilken en sammanv ä gning av alla risker g ö rs.

F ö rslag

Det kan konstateras att det svenska investeringsgarantisystemet
sedan tillkomsten ä r 1968 ä nnu inte lett till n ä gon f ö rbindelse och att mcdifieringama
1979 i samband med Swedfunds inr ä ttande uppenbarligen inte heller skapade tillr ä ckliga f ö ruts ä ttningar f ö r att g ö ra systemet mer anv ä ndbart. Ans ö kningsfrekvensen ö kade n å got d ä refter men utan att resultera i
utnyttjade garantier.

17

11(15) Prop.
1986/87:98

I syfte att f ä till st å nd ett mer omfattande investeringsgarantisystem
som ocks ä skulle ge administrativa f ö rdelar vid en svensk anslutning till
MIGA samt med beaktande av framf ö rda ö nskem å l fr ä n industrif ö rbundet och exportr å det om ett mindre restriktivt
system f å r EKN f ö resl å ä ndrade riktlinjer f ö r systemet i f ö ljande avseenden.

Mot bakgrund av riksdagsbeslutet 1978/79, d å kopplingen till bist å ndsanslagen avskaffats, kan syftet
med investeringsgarantisystemet inte l ä ngre anses enbart bist ä ndspolitiskt motiverat. Systemet b ö r i forts ä ttningen kunna syfta s ä v ä l till ekonomisk utveckling i v ä rdl ä nderna som till svenska samh ä llsekonomiska intressen. Med h ä nsyn till att systemet f ö ruts ä tts f ä ett mer allm ä npolitiskt syfte b ö r l ä nderkretsen utvidgas till att g ä lla i princip alla l ä nder. I praktiken torde dock systemet
komma att begr ä nsas till huvudsakligen u-l ä nder eftersom behovet av politisk
riskt ä ckning d ä r ofta visat sig vara st ö rst. Systemet b ö r dock vara av intresse ä ven i fr å ga om statshandelsl ä nderna eftersom investeringar i
dessa l ä nder kan komma att bli en vanligare
f ö ruts ä ttning f ö r att svensk projektexport dit
skall komma till st å nd. I likhet med de begr ä nsningar som f ö rekommer i exportkreditgarantisystemet
skulle garanti f ö r investeringar i vissa l ä nder inte alltid kunna p å r ä knas p å grund av riskl ä get eller speciella politiska sk ä l. En f ö r ä ndring i enlighet med det f ö reslagna skulle ocks å n ä rma det svenska systemet till de ö vriga unders ö kta garantiinstitutens system. I
dessa f ö rekommer inte l ä nderrestriktioner liknande de
svenska. OND, EDC, COFACE och ECGD omfattar i princip alla l ä nder medan TREUARBEIT och NCM
visserligen garanterar investeringar endast i u-l ä nder men utan de s ä rskilda begr ä nsningar som finns i det svenska
systemet.

Det kan inte anses sj ä lvklart att kraven p ä anst ä llnings- och arbetsvillkor samt fackf ö reningsverksamhet beh ö ver uppr ä tth å llas i det svenska systemet. Redan
i 1978/79 å rs riksdagsbeslut angavs att denna
fr å ga m ä ste bli beroende av f ö rh å llandena i de enskilda l ä nderna. M å nga u-l ä nder cch ;:': itshandels-

18

12(16)
Prop. 1986/87:98

l ä nder
har arbetsmarknadssystem som har en helt annan struktur ä n det svenska. Detta m ä ste inom rimliga gr ä nser kunna accepteras i detta
sammanhang och kraven b ö r d ä rf ö r inte uppr ä tth ä llas s ä som hittills skett. H ä rigenom skulle ocks å st ö rre likformighet med andra h ä r studerade institut inklusive MIGA
uppn å s. Det f ö ruts ä tts att det b ö r r ö ra sig om sunda investeringar som
kan bidra till ekonomisk och social utveckling i v ä rdlandet. Vidare f ö ruts ä tts att EKN inte skulle komma att
medge investeringar i ett land d ä r f ö rh å llanden upplevs som direkt st ö tande eller d ä r allvarliga och upprepade kr ä nkningar av de grundl ä ggande m ä nskliga r ä ttigheterna uppenbarligen f ö rekommer. En riktpunkt f ö r EKNs bed ö mning skulle bl a Icunna vara att v ä rdlandet ä r anslutet till ILO-konventionen
ang organisationsr ä tten och kollektiva f ö rhandlingsr ä tten. Det b ö r i detta sammanhang framh å llas, att investeringsgarantiema -
d ä rest riktlinjerna ä ndras -kommer att pr ö vas i EKNs styrelse till dess att
en praxis p å bl a detta omr å de ä r etablerad.

Industrif ö rbundet och exportr å det har f ö rslagit att termen investerare
borde avse inte bara en juridisk person med s ä te i Sverige utan ocks å en juridisk person med ett ö verv ä gande svenskt intresse, t ex
svenskt dotterbolag i tredje land. Idag g ä ller att endast den som ä r verksam som f ö retagare i Sverige kan komma i fr å ga f ö r garanti. Konsekvenserna av den f ö reslagna ä ndringen ä r sv ä ra att omedelbart ö verblicka. En utvidgning av investerarbegreppet
kan emellertid under vissa f ö rh å llanden vara motiverad. Det synes d ä rf ö r vara naturligt att riksdagen bemyndigar
regeringen att medge garanti till n ä gon som inte ä r verksam
i Sverige.

EKN anser att det grundl ä ggande syftet med investeringsgarantier,
liksom f ö r EKNs ö vriga garantiverksamhet, m ä ste vara av samh ä llsekonomiskt intresse s ä som bl a att fr ä mja svensk export. Huruvida en
tillt ä nkt investering har en s å dan inriktning b ö r bed ö mas b å de p ä kort och l å ng sikt och med beaktande av s å v ä l direkta som indirekta effekter.
Det ä r d ä rvid v ä sentligt att investeringsgaranti
ocks å kan l ä mnas f ö r investeringar inom tj ä nstesektorn, s ä rskilt som statsnaktema under
senare å r i

19

13(16)
Prop. 1986/87:98

skilda sammanhang betonat tj ä nsteexportens betydelse. Som exempel kan n ä mnas investeringar i transportf ö retag, fastighetsf ö rvaltning, hotellverksamhet och konsultverksamhet av skilda slag.
Till investeringar som skulle kunna omfattas av systemet b ö r vidare h ä nf ö ras de numera icke ovanliga fall d å svenska f ö retag
av f ö retagsstrategiska sk ä l f ö rv ä rvar en f ö rh å llandevis ringa andel i ett utl ä ndskt f ö retag
f ö r att f å tillg å ng
till marknadsf ö reningsorganisation, immateriella r ä ttigheter eller annan kunskap f ö r sin framtida verksamhet. Ä ven om investeringen inte ger det investerande f ö retaget inflytande i det utl ä ndska f ö retaget,
ä r syftet alltid fr ä mst mer ä n
att tillgodog ö ra sig avkastning och v ä rdestegring p å
f ö rv ä rvade aktier. Investeringar med enbart det sistn ä mnda syftet b ö r
d ä remot inte, ens om de avses bli
varaktiga, omfattas av investeringsgarantisystemet. Om investeringen har ett f ö retagsstrategiskt syfte enligt ovanst å ende eller om investeraren kan visa p å en tillfredsst ä llande
kontroll och inflytande ö ver investeringen erfordras inte n ä gra regler om nedre gr ä ns f ö r aktieinnehav. De h ä r f ö rordade
riktlinjerna f ö r investeringsgarantier synes v ä l f ö renliga med
investeringsbegreppet inom MIGA.

Det ä r inte helt klart om det nuvarande
svenska systemet omfattar kontraktsbrott s å som
det beskrivs i MIGA-konventionen dvs att v ä rdlandet
h ä ver eller bryter mot avtal som uppr ä ttats mellan investeraren och v ä rdlandet. EKN f ö resl ä r att det klart uts ä ges att s ä ä r fallet.

En mera gener ö s t ä ckning av den transfererbara
avkastningen b ö r ö verv ä gas vid en f ö r ä ndring av det svenska systemet. Hos
n ä gra av de unders ö kta utl ä ndska garantiinstituten f ö rekommer liknande restriktioner
som i det svenska systemet men instituten uppvisar stora variationer. OND, TREUARBEIT
och NCM har mellan 8-10 X per ä r och maximalt mellan 30 X och 150 X av ursprungliga
investeringsbeloppet. TREUARBEIT hade tidigare samma begr ä nsning som i det svenska systemet
men har funnit det n ö dv ä ndigt att ut ö ka t ä ckningen till 10 X per å r och maximalt 50 X.

20

14(16)
Prop. 1986/87:98

EDC, COFACE och ECGD har ingen å rlig begr ä nsning utan t ä cker fr ä n 50 X upp till 300 X av det ursprungliga investeringsbeloppet.
Inom MIGA har regler i detta avseende ä nnu inte utformats. Som angivits i det f ö reg å ende har industrif ö rbundet och exportr å det beg ä rt en t ä ckning med 100 X. Det torde vara l ä mpligt att regeringen erh å ller riksdagens bemyndigande att
fastst ä lla begr ä nsningarna p å detta omr å de, varvid motsvarande best ä mmelser hos utl ä ndska garantiinstitut liksom de
regler som kan komma att fastst ä llas inom MIGA givetvis b ö r beaktas.

Om det svenska systemet blir mindre restriktivt och f å r en mera samh ä llsekonomisk inriktning saknas
anledning att beh ä lla den s ä rskilda begr ä nsningen av premieniv å n som riksdagen tidigare uttalat
sig f ö r med h ä nsyn till det bist ä ndspolitiska syftet. F ö r investeringsgarantisystemet b ö r g ä lla, liksom inom EKNs
garantiverksamhet i ö vrigt,
att premieniv å n f ä r best ä mmas med h ä nsyn till risken i det enskilda ä rendet.

Industrif ö rbundet och exportr å det har framf ö rt f ö rslag om att reinvesteringar b ö r kunna g ö ras med vinstmedel oavsett om de kan
fritt transfereras eller inte. Vidare har f ö reslagits att exportfordringar som
under vissa f ö ruts ä ttningar omvandlats till
investeringar skall kunna omfattas av en investeringsgaranti. En generell
utvidgning av systemet i dessa h ä nseenden kan inte anses rimlig, i varje fall s å vitt avser transfereringsrisken. I
f ö rstn ä mnda fallet b ö r i de fall ä tg ä rder skulle kunna utg ö ra ett altemativ till
skadereglering denna emellertid kunna f ä accepteras. Ä ven n ä r det g ä ller omvandling av existerande
exportfordringar till investeringar b ö r det ö ppnas en m ö jlighet f ö r EKN att, som i ett led i
skyddandet av EKNs ekonomiska intressen, garantera s ä dana investeringar som omvandlats
fr ä n fordringar som garanteras av EKN.

Industrif ö rbundet och exportr å det har vidare framst ä llt ö nskem å l om att det svenska systemet
skulle t ä cka vissa kursrisker f ö r investeringar. Inneb ö rden torde vara att skadereglering

21

15(16) Prop.
1986/87:98

skulle ske i utl ä ndsk valuta. EKN har ju fr ä n å rsskiftet 1986/87 f å tt viss m ö jlighet att l ä mna exportkreditgarantier i utl ä ndska valutor. S ä dan garanti f å r emellertid l ä mnas endast f ö r fordringsf ö rlust. Det avg ö rande motivet f ö r t ä ckning av valutarisk i n ä mnda fall ä r den refinansiering i utl ä ndsk valuta som garantitagaren
oftast g ö r p ä basis av sina exportfordringar. P ä grund av den korta tid som st å tt till f ö rfogande f ö r n ä mndens utredningsuppdrag har EKN
inte haft m ö jlighet att n ä rmare ö verv ä ga vilka konsekvenserna skulle bli
av att l ä mna investeringsgaranti i utl ä ndsk valuta och hur ett s å dant system l ä mpligen utformas. N ä mnden ä r emellertid beredd att komplettera
utredningen i denna fr å ga
och senare f ö rel ä gga regeringen f ö rslag. N ä mnden vill d ä rf ö r f ö resl å att regeringen inh ä mtar riksdagens bemyndigande att
besluta i fr å gan om att inf ö ra ett s å dant system f ö r investeringsgarantier, efter det
att n ä mnden haft tillf ä lle att g ö ra erforderligt utredningsarbete och
f ö rel ä ggga regeringen f ö rslag i ä rendet.

Industrif ö rbundet och exportr å det har ä ven framst ä llt krav p ä t ä ckning av kommersiella risker. S å vitt kunnat utr ö nas l ä mnar inget utl ä ndskt institut t ä ckning f ö r s ä dana risker, och inte heller MIGAs
garantier avses omfatta risker av detta slag. Det anses vara en f ö retagarrisk som investeraren sj ä lv f ä r b ä ra. Det m å n ä mnas att EKN inte vid sin exportkreditgarantigivning
t ä cker kommersiella risker d ä garantitagaren har ett dominerande
inflytande ö ver g ä lden ä ren. Ö verv ä gande sk ä l talar s å lunda f ö r att t ä ckning av kommersiella risker inte
b ö r medges.

Det ä r sv å rt att avg ö ra i vilken utstr ä ckning nuvarande ram f ö r investeringsgarantisystemet p ä 400 mkr kan beh ö va ut ö kas d å hittills behandlade ans ö kningar avsett relativt blygsamma
belopp och d å ett genomf ö rande av de diskuterade
modifieringarna av systemet inte f ö rv ä ntas leda till en mera avsev ä rd tillstr ö mning av nya ans ö kningar. En h ö jning till 1 000 mkr torde
emellertid kunna anses l ä mplig
i avvaktan p å ytterligare erfarenhet.

22

16(16)
Prop. 1986/87:98

S å som
ovan framh å llits kommer EKN att i det
fortsatta arbetet s ä l å ngt m ö jligt beakta industrif ö rbundets och exportr å dets ö vriga synpunkter och ö nskem å l. Mot bakgrund av den os ä kerhet som fortfarande r å der i vissa delar om hur MIGA-systemet
n ä rmare kommer att utformas och n ä r det tr ä der i kraft samt industrif ö rbundets och exportr å dets ö nskem å l om att s k allm ä nna villkor skall utarbetas f ö r investeringsgarantisystemet f ö resl ä r EKN att ä ndringar i systemet skall g ä lla fr ä n och med å rsskiftet 1987/88.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 23