Prop. 1987/88:110

Regeringens proposition 1987/88:110

om den framtida verksamheten vid Stiftelsen

T 1
• , • Prop.

Invandrartidningen 1987/88-110

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 25 februari 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Georg
Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att verksamheten vid Stiftelsen Invandrartidningen
skall fortsätta, men i delvis nya former. Bestämmelser för tidningsverksamheten
skall finnas i stiftelsens stadgar och i etl avtal mellan staten och
stiftelsen. Stiftelsen bör ges en långtgående frihet att själv utforma sitt redaktionella
program.

En
prenumerationsavgift bör tas ut och tidningsutgivningen förutses därutöver
kunna skapa vissa intäkter genom annonser. Tills vidare bör dock etl särskilt
statsbidrag utgå till tidningsutgivningen.

I Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 110

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1987/88: i lo

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988

Närvarande:
statsministern I. Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande:
statsrådet G. Andersson

Proposition om den framtida verksamheten vid Stiftelsen
Invandrartidningen

1 Inledning

Regeringen
bemyndigade den 29 november 1984 statsrådet Anita Gradin att tillkalla en
särskild utredare för att göra en översyn av Stiftelsen Invandrartidningens
uppgifter inom ramen för samhällsinformationen till invandrare (Dir. 1984:45).
Som särskild utredare tillkallades redaktören Ingvar Nilsson. Utredaren överiämnade
sina förslag i juni 1987 i rapporten IMMI — en tidning för invandrare. En
sammanfattning av rapporten bör fogas till protokollet i delta ärende som
bilaga 1.

Rapporten
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning
av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Bakgrund

I
januari 1966 tillsatte chefen för inrikesdepartementet en arbetsgrupp för
invandrarfrågor, som bl. a. behandlade frågor om invandrares informationssituation.
Elt förslag från arbetsgruppen var alt ge ut en tidning på de vanligaste invandrarspråken.
Statskontoret bedömde arbetsgruppens förslag från organisatoriska synpunkter.
Statskontoret föreslog att den fortsatta verksamheten borde bedrivas i stiftelseform,
för atl dels tillförsäkra tidningsutgivningen den självständighet som
publicistisk verksamhet kräver, dels skapa en flexibel, från staten tämligen
oberoende, verksamhetsform.

Regeringen
följde statskontorets förslag (prop. 1967:149). Riksdagen beslöt i enlighet med
regeringens förslag ( SU 174, rskr. 358). Invandrartidningen, vilket är det
gemensamma namn under vilket de olika språkeditionerna utkommit, har sedan den
började komma ut hösten 1967 fortsatt sin verksamhet ulan några större strukturella
förändringar. Regeringen har fr. o. m. budgetåret 1971/72 genom regleringsbrev
beslutat om antal utgivningsspråk saml om vecko- och månadsedilioner. Fr.o.m.
verksamhets-

året
1971/72 kompletterades utgivningen med en edition på lätt svenska, Prop.
1987/88:110 som sedan dess utgjort ett viktigt läromedel i invandrarundervisningen.
Fr. o. m. samma år har månadsutgivning pågått på några mindre frekventa invandrarspråk.
Hos patent- och registreringsverket finns registrerat ett namn för resp. språk.
Tidningen är således mera känd för sina läsare som "Viikkoviesti, Informaciön"
etc, än under del svenska namnet Invandrartidningen.

Frågan om på vilka språk tidningen skall komma ut har
prövats vid skilda tillfällen. Avsikten att snabbt kunna anpassa språkval till
de krav som betingas av förändringar i den aktuella invandringen har knappast
kunnat infrias eftersom frågan avgjorts genom årliga regeringsbeslut i
regleringsbrev. I vissa fall har editioner på nya språk försöksvis givits ut
med särskilda projektmedel.

Invandrartidningens verksamhet har vid flera tillfällen
under åren utvärderats i form av läsvärdesundersökningar. De har alla visat
att läsarna uppskattat tidningen och ansett att den fyllt en viktig funktion.
De senaste två utvärderingarna som gjordes, den ena genom den invandrarpolitiska
kommitténs försorg år 1983 avseende den finska editionen, och den andra pä
utredarens uppdrag avseende editionen på lätt svenska år 1984/85, visade all
läsarna uppskattar tidningen. Läsarna av den finska editionen fick del av
information som de annars inte skulle ha fått del av.

Invandrartidningen har de senaste åren givit ul veckoedilioner
på sju språk varav en edition varit på lätt svenska. Övriga språk är finska,
grekiska, serbokroatiska, engelska, polska och spanska. Månadseditioner har
utkommit på ytterligare fem språk, franska, turkiska, arabiska, tyska och
italienska. En edition på persiska ges ut med slöd av särskilda projektmedel
från statens invandrarverk. Under år 1987 var det sammanlagda genomsnittliga
antalet prenumeranter ca 56400. Prenumerationspriset per år skiftar nu mellan
40 och 65 kr. för de olika editionerna.

Tidningens veckoutgivning omfattar i allmänhet 42 nummer
per år och

månadsulgivningen tio nummer per år. I utgivningen ingår också några

gånger per år s. k. specialnummer med information från myndigheter m. fl.

Specialnumren sprids i princip lill alla hushåll där hushållsföresiåndaren är

utländsk medborgare. Specialnumren inhäftas också i tidningens ordinarie

editioner. Den sammanlagda upplagan stiger då till ca 230000 exemplar.

Genom att köpa utrymme i specialnumren när myndigheterna ut med

aktuell information lill ett stort antal språkgrupper, inte bara tidningens

"egna". Denna informationsform har varit viktig när del är särskilt
angelä

gel alt nå ul med viktig samhällsinformation till alla hushåll där hushållsfö

resiåndaren är utländsk medborgare. Ämnesexempel på denna special-

nummerulgivning är deklaralionshandledning och AIDS-informalion. In

formation om Tjernobylolyckan gavs de utländska hushållen genom ett

specialnummer av Invandrartidningen. Särtryck av sådan specialinforma

tion har kunnat användas även efter utgivningen. Också frän beredskaps

synpunkt är det värdefullt att denna informationskanal är etablerad. Utan

sådan samhällsinformation utgör invandrarna en "riskgrupp" från det

civila totalförsvarets synpunkt. Inför de allmänna valen har specialnum

merformen kommit lill användning för alt sprida teknisk valinformation 3

och för atl presentera de politiska partierna.

3
Utgångspunkter

Prop.
1987/88:110

Mitt
förslag: Verksamheten med en tidningsutgivning för invandrare skall fortsätta.
Tidningen skall vara obunden av enskilda ägarintres-sen samt parti- och intressepolitiskl
neutral. Det statliga åtagandet för bidrag till verksamheten är baserat på invandrarpolitiska
överväganden.

Utredarens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
De fiesta remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag.

Skälen
för mitt förslag: De invandrarpolitiska målen, som sedan år 1975 sammanfattas i
begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan, slogs ånyo fast av en enig
riksdag år 1986 (prop. 1985/86:98, SfU 20, rskr. 301). Principen om jämlikhet
mellan invandrare och majoritetsbefolkningen innebär bl. a. att invandrare och
flyktingar måste ges möjligheter att lära sig svenska och att få sådana
kunskaper att de kan orientera sig i samhället. Riksdagsbeslutet innebar alt
invandrare bör få samhällsinformation som är likvärdig med den som ges andra
grupper. En grundläggande samhällsinformation till nykomna invandrare
förutsattes nå alla, så långt möjligt på invandrarens eget språk. Ansvaret för atl
ge samhällsinformation till invandrare åvilar den myndighet som har att ge
samhällsinformation till befolkningen i övrigt. Statens invandrarverk har
därutöver ett visst ansvar för information till främst nyanlända flyktingar.
Viss grundläggande samhällsinformation erbjuds vidare invandrare och
flyktingar genom kommunernas försorg i den grundläggande svenskundervisningen.

Emellertid
är det helt ofrånkomligt att en väsentlig del av den allmänna samhällsinformationen
till medborgarna kontinuerligt ges i olika massmedier. Det är svårt att dra
någon klar gräns mellan samhällsinformation och ren nyhetsförmedling. Alt
förstå och rätt tolka nyheter förutsätter vissa insikter i samhällsordingen —
goda insikter i samhällsordningen kan ingen få som inte kontinueriigt
tillgodogör sig delar av nyhetsutbudel.

Mot
denna bakgrund anser jag att det bör vara ett invandrarpoliliskl åtagande att
skapa möjligheter för invandrare alt på andra språk än svenska få del av
grundläggande samhälls- och nyhetsinformation. Del vore alltför optimistiskt atl
tro att etermedierna eller pressen skulle axla detta ansvar. Det är min
övertygelse atl innehållet i det allmänna medieutbudet även i framtiden måste
kompletteras med en särskild tidning för invandrare som ges ut på de vanligaste
invandrarspråken samt på lätt svenska.

I
utredarens uppdrag ingick bl. a. att pröva del framtida behovet av en särskild
tidning för invandrare mot bakgrund av den allmänna medieutvecklingen sedan
tidningens tillkomst. Denna utveckling har främst bestått i alt allt fler
medier i dag riktar sig till invandrare. Sveriges Radios tre radioförelag saml
televisionen har ökat sill utbud på andra språk än svenska. Invandrarnas egna
tidningar har utvecklats, men också helt nya medier står till förfogande för
samhällsinformation och nyhetsförmedling, såsom närtadio, Ijudbandsdistribulion,
videogram, lext-TV saml kabel-TV. Jag

delar utredarens bedömning
alt Invandrartidningens roll i informationssi-luationen för invandrare inte har
minskal genom denna utveckling. Olika språkgruppers möjligheter att på del egna
språket få information varierar starkt, främst beroende på, resp. grupps
storlek i Sverige. Trots atl det allmänna utbudet på främmande språk har
förbättrats under senare år, särskilt i etermedierna, är det fortfarande bara elt
fåtal framför allt redan etablerade språkgrupper i Sverige som kontinuerligt
får samhällsinformation i press eller andra medier. De sent anlända grupperna
är särskilt underförsörjda trots att dessa grupper kan vara ganska stora.

Jag delar utredarens
uppfattning att den skriftliga informationen har ett särskilt stort värde jämfört
med andra informationsformer. Den invandrarpolitiska kommittén, som för några
år sedan bl. a. övervägde frågor om invandrarnas informalionssituation, gjorde
samma bedömning (SOU 1984:58). Invandrartidningen fyller således, även i ljuset
av den övriga medieutvecklingen, en viktig funktion.

Utredaren har anfört att
stiftelsens verksamhet innebär en bra och relativt sett billig lösning på elt
mycket svårt informationsproblem. Gmnd-idén är atl utforma en grundtext på
svenska och sedan översätta den till resp. språk. Detta system underlättar den redakfionella
och administrativa produktionsprocessen. Även om huvudparten av texterna
utarbetas på delta rationella sätt finns möjligheter lill anpassning lill
målgruppen. Visst material kan varieras och skrivas direkt på ulgivningsspråket.
Utredaren har vidare föreslagit en modernisering av tidningens utseende m. m.
Jag anser atl det bör vara en uppgift för stiftelsen atl ta ställning till
utredarens förslag i dessa hänseenden.

Jag har tidigare anfört
alt frågan om pä vilka språk tidningen skall komma ut inte alltid kunnat
anpassas till det aktuella behov som nya invandrargrupper har av information.
Jag förordar mot den bakgrunden alt stiftelsen självständigt skall få besluta
på vilka språk tidningen skall ges ut. Stiftelsen måste därvid vara synnerligen
lyhörd för de nyinvandrades informationsbehov och mycket flexibel vid valet av
olika språk. Jag förordar att staten genom avtal med stiftelsen ger uttryck
för detta samt föreskriver alt stiftelsens beslut om språkval regelmässigt
skall ske efter samråd med statens invandrarverk.

Prop. 1987/88:110

4 Stiftelsen som verksamhetsform

Mitt
förslag: Verksamheten skall fortsätta i stiftelseform. Stiftelsekapitalet bör
höjas till I milj. kr. för att skapa en tryggare ekonomisk bas för
verksamheten. Bestämmelser för tidningsverksamheten skall finnas i stiftelsens
stadgar. Vidare skall det slutas ett avtal mellan staten och stiftelsen.

Utredarens
förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag. Remissinstanserna: De allra
flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag om verksamhetsform.

Bakgrunden till mitt
förslag: Vid prövningen av alternativa verksamhetsformer har min utgångspunkt
varit den att tidningsutgivningen måste kunna få ske i former som skapar
förutsättningar för redaktionell och journalistisk frihet och för
organisatorisk och arbelsmässig flexibilitet samt rationalitet.

Skälen för mitt förslag:
Jag finner i likhet med utredaren att stiftelseformen skall bibehållas med
hänsyn till de speciella förutsättningar som gäller för detta slag av
tidningsutgivning. Med hänsyn till statens bidrag till verksamheten bör
uppdraget till stiftelsen vara klart och entydigt. Jag bedömer att detta
uppdrag bäst formuleras i avtalsform vilkel också skapar elt ömsesidigt ansvar
för alt överenskommelsen följs.

En stiftelse är ett
enskilt rättssubjekt och kan som sådant stå fritt i förhållande lill staten. En
sådan fri ställning är betydelsefull eftersom en nyhetstidning bl. a. har lill
uppgift att granska staten och de statliga myndigheternas verksamhet. Statens
inflytande på verksamheten bör därför begränsas till alt regeringen beslutar om
stiftelsens stadgar, ingår avtal med stiftelsen och utser ledamöterna i
stiftelsens styrelse. Eftersom staten föreslås vara huvudfinansiär bör riksrevisionsverkel
svara för redovisningsrevisionen av stiftelsen.

Det ankommer på regeringen
atl fatta de beslut och vidta de åtgärder som behövs för att verksamheten skall
kunna starta i nya former fr. o. m. budgetåret 1988/89.

Prop.
1987/88:110

5 Tidningens finansiering m.m.

Mitt
förslag: Tidningen skall finansiera sin utgivning dels med prenumerationsintäkter,
dels med ett särskilt statsbidrag. Intäkter som kan skapas genom
uppdragsverksamhet eller genom att införa annonser, även kommersiella sådana,
får filiföras verksamheten.

Utredarens
förslag: Utredaren har föreslagit att tidningens främsta finansieringskälla
skall vara ett statligt åtagande om en garanliupplaga som fritt tillhandahålls
alla nyinvandrade under deras första tre år här i landet. Med undantag härför
överensstämmer utredarens förslag med mitt.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser lillstyrker utredarens förslag. Några
remissinstanser har rest principiella invändningar mot förslaget att dela ut
tidningen gratis under så lång fid som tre år. Stiftelsen Invandrartidningen
har i sitt yttrande lämnat en ingående redovisning av de ekonomiska
konsekvenserna av olika ambitionsnivåer i utgivningen.

Skälen
för mitt förslag: Utredaren har översiktligt redovisat kostnader och
finansiering avseende förslaget att avgiftsfritt tillhandahålla fidningen under
invandrarnas första tre år i landet. Både av principiella och statsfinansiella
skäl anser jag att en sådan fri utgivning inte bör komma i fråga. Det finns
fortfarande betydande fördelar med ett syslem där intresset för tidningen
manifesteras genom atl mottagarna betalar en prenumerations-avgift. Denna
avgift förutsätts sättas på en sådan nivå atl den inte bör

avhålla den enskilde
invandraren från att prenumerera på fidningen. Prop. 1987/88:110

Utredaren
har föreslagit att det i framtiden inte längre skall finnas något hinder för
att föra in kommersiella annonser i tidningen. Konsumentverket har som enda
remissinstans motsatt sig detta förslag bl. a. på den gmnden alt kommersiella
annonser i Invandrartidningen, med dess nära koppling till staten, skulle kunna
bedömas mindre kritiskt än om annonsen presenterats i ett tydligt kommersiellt
sammanhang. Jag anser dock att tidningen måste ges största möjliga
självständighet och tillåtas verka på villkor som så långt möjligt likställer
den med annan motsvarande tidningsutgivning. Jag föreslår därför att hindret
mot atl införa kommersiella annonser undanröjs och att stiftelsen själv får
besluta i frågan. Jag vill heller inte resa några hinder mot att intäkter
skapas genom att stiftelsen mot betalning åtar sig uppdrag för andra.
Stiftelsen bör heller inte vara förhindrad att mottaga gåvor.

Frågan
om införande av kommersiella annonser hänger samman med den tjänstebrevsrätt
som stiftelsen i dag åtnjuter. I dagsläget gäller att tjänstebrevsrälten inte
kan överiålas på annan, vilket skulle bli fallet om kommersiella annonser i Invandrarfidningen
sprids med tjänslebrevsrätt. Jag har i mina överväganden och förslag utgått
från atl tjänslebrevsrätt för Stiftelsen Invandrartidningen inte kommer att
gälla efter den 1 juli 1988.

Jag
återkommer i del följande fill frågan om finansiering i ett särskilt avsnitt om
anslagsberäkningarna för budgetåret 1988/89.

6 Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89

I prop.
1987/88:100 (bil 12 s. 127) anmälde jag att jag hade för avsikt aU under våren
1988 föreslå regeringen atl förelägga riksdagen en proposifion om den framtida
verksamheten vid Stiftelsen Invandrartidningen. Jag anhåller om att nu få ta
upp frågan om medelsanvisnihg till Stiftelsen Invandrartidningen.

D 2. Informationsverksamhet

Bidrag
till Stiftelsen Invandrartidningen

Kostnaderna
för verksamheten vid Stiftelsen Invandrartidningen under budgetåret 1988/89 kan
indelas i två slag; dels en engångsanvisning för att rekonstruera verksamheten,
dels ett statsbidrag till den fortlöpande tidningsutgivningen. Stiftelsen har
inkommit med framställningar till regeringen i fråga om hittills uppkomna
kostnader för verksamheten samt i fråga om medelsbehoven under verksamhetsåret
1988/89.

Utredaren
har föreslagit alt I milj. kr. skulle anvisas sfiftelsen som en engångsanvisning
för att finansiera en teknisk upprustning av redaktionen. I yttrandet från
Stiftelsen Invandrartidningen anvisas en annan väg för att lösa detta
finansieringsproblem. Man föreslår att stiftelsekapitalet höjs från 100000 kr.
till I milj. kr., vilkel skulle möjliggöra att stiftelsen på affärsmässiga
grunder lånefinansierar sin tekniska upprustning och plane-

rar för normal avskrivning av kostnaderna för sin
investering. Jag bedömer Prop. 1987/88:110 att detta förslag har avgörande
fördelar framför utredarens och förordar sålunda atl stiftelsekapitalet höjs
med 900000 kr. Stiftelsen bör genom förräntning av eget kapital och likvida
medel skapa den ekonomiska buffert som krävs för att stiftelsen skall kunna
möta avtalsenliga lönekosl-nadshöjningar som inte kunnat förutses vid
bidragsberäkningen. En statlig stiftelse får nämligen inte, till skillnad frän
statsmyndigheterna, kompensation i efterhand för sådana merkostnader.

Stiftelsen har genom åren traditionellt bokfört sina
prenumerationsintäkter enligt kontantprincipen, vilkel inneburit att intäkten
inte fördelals mellan budgetåren i förhållande till stiftelsens
leveransskyldighet resp. budgetår. Kostnaderna för utgivningen har därmed inte
kunnat mötas med aktuella intäkter. Jag beräknar att en engångsanvisning om 1,2
milj. kr. måste tillföras stiftelsen för att prenumerationsskulden skall bli
riktigt bokförd i framtiden. Jag utgår från att stiftelsen i framtiden bokför
sina prenumerationsintäkter på de affärsmässiga grunder som normalt lillläm-pas
i branschen.

Som nämnts har stiftelsen inkommit med framställningar i
fråga om kostnader som har uppkommit under fidigare år och som inte kunnat
mötas med intäkter i motsvarande mån. För tiden fram till ingången av innevarande
budgetär har stiftelsen ackumulerat ett underskott om ca 500000 kr. Under
innevarande budgetår beräknas ett underskott i samma storleksordning uppkomma,
bl. a. genom att stiftelsen måst påta sig kostnader för vissa personalsociala
åtgärder. Jag beräknar mot denna bakgrund att'en engångsanvisning om I milj.
kr. av dessa skäl måste tillföras stiftelsen för att den ska kunna påbörja
rekonstruktionen fr.o.m. verksamhetsåret 1988/89 utan belastning från tidigare
år.

Jag har nyss nämnt att frågan om tjänstebrevsrätt, vilket
stiftelsen idag åtnjuter, f. n. bereds i regeringskansliet. Syftet med
översynen är att tjänstebrevsrälten för statsmyndigheterna m. fl. på sikt
skall avskaffas. Mot den bakgrunden föreslår jag att tjänstebrevsrälten för
Stiftelsen Invandrartidningen avskaffas redan fr.o.m. budgetåret 1988/89 i
samband med att verksamheten i övrigt rekonstrueras. Jag avser atl i samband
med min anmälan till tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1988/89
föreslå regeringen hur stiftelsen bör kompenseras för denna uteblivna tjänstebrevsrätt.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

Ambitionsnivån för den reguljära tidningsutgivningen
beräknar jag utifrån en utgivning på nio språk med ca 44 nummer per år. En
verklig veckoutgivning, vilket skulle aktualisera frågan om befrielse från mervärdesskatt,
bedömer jag mindre realistisk. Jag bortser därför i min anslagsberäkning från
frågan om en eventuell förändring av tidningens mervärdes-skattskyldighet.

Jag beräknar medelsbehovet för den reguljära utgivningen
av tidningen till 10300000 kr. vilket är en ökning i förhållande till
medelsanvisningen för innevarande budgetär med 5 300000 kr.

För verksamhetsåret 1988/89 föreslår jag mot bakgrund av
vad jag anfört

att Sfiftelsen Invandrartidningen inom ramen för anslaget D2. Informa- 8

tionsverksamhet
tillförs ett bidrag om 13 400000 kr. varav 3 100000 kr. Prop. 1987/88:110
utgör engångsanvisningar (900000 kr. för höjningen av stiftelsekapitalet, 1,2
milj. kr. för rättelse av felbokförd prenumerationsskuld samt I milj. kr. för
täckande av ackumulerade underskott under verksamhetsåren 1986/87 och 1987/88).

I
årets budgetproposifion har jag preliminärt beräknat II 115000
kr. fill reservationsanslaget Informafionsverksamhet, varav 5 000000 kr. avsåg
Bidrag till Stiftelsen Invandrarfidningen och 6115000 kr. statens invandrarverks
informationsverksamhet.

Nu
beräknar jag sammanlagt 19515000 kr. under anslaget Informationsverksamhet,
varav 13 400000 kr. avser Bidrag till Stiftelsen Invandrartidningen och 6
115000 kr. statens invandrarverks'informationsverksamhet.

7 Hemställan

Jag
hemställer aU regeringen föreslår riksdagen atl

1.
bemyndiga regeringen att avsäfta
elt belopp av 900000 kr. som fillsammans med redan avsatt stiftelsekapital om
100000 kr. skall utgöra stiftelsekapitalet för Sfiftelsen Invandrartidningen
med uppgift att ge ut en tidning för invandrare i enlighet med de riktlinjer
jag har förordat,

2.
bemyndiga regeringen atl ingå
avtal med Stiftelsen Invandrartidningen i enlighet med vad jag har förordat,

3.
till Informationsverksamhet för
budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
19515000 kr.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Sammanfattning av rapporten IMMI - en tidning för Prop. 1987/88:110

invandrare Bilaga 1

Inledningsvis
ges i rapporten en kortfattad bakgrund om invandringen till Sverige under
efterkrigstiden och om hur invandrarnas informationsbehov har mötts.
Invandrartidningens tillkomsthistoria och utveckling tecknas i korthet.

De
olika språkeditionernas utveckling samt tidningens utformning presenteras
översiktligt i rapporten, liksom de tekniska förutsättningar som i dag gäller
för produktionen av tidningen.

Fem
läsarundersökningar har genom åren gjorts bland Invandrartidningens läsare.
Dessa visar alla att tidningen har haft en viktig funktion att fylla och atl
den utgör elt viktigt komplement till andra informationskällor. Del är av
intresse att notera att fidningens läsvärde, uttryckt i hur stor andel bland
läsarna som läser en viss andel av tidningen, visat sig vara uppseendeväckande
högt.

I
rapporten redogörs vidare för ett antal "omgivningsfaktorer", som bör
läggas till grund för ett beslut om tidningens framfid, såsom invandringens
troliga framtida utveckling, medieutvecklingen i samhället samt svenskundervisningens
roll i sammanhanget. Utredaren hävdar att, i ljuset av dessa faktorer, det
alltjämt finns ett stort behov av en särskild tidning för invandrare, men att
den i framliden bör ges en modernare och mer "tidningslik" utformning.
Tidningens främsta målgrupp bör vara de nyinvandrade eller relativt nyinvandrade
hushållen. Utredaren föreslår vidare att tidningens innehåll mer än tidigare
skall ägnas nyhetsförmedling. Även i framtiden skall dock den fortlöpande
samhällsinformationen ges betydande utrymme i tidningen.

I
rapporten redovisas ett antal olika alternativa verksamhetsformer som skulle
kunna komma i fråga. En genomgång av dessa visar att stiftelseformen alltjämt
är den mest lämpade verksamhetsformen. Den tillförsäkrar dels en journalistisk
och publicistisk frihet som måste finnas, dels en organisatorisk
självständighet som utredaren hävdar knappast kan erbjudas i andra
verksamhetsformer. Utredaren föreslår att verksamheten skall regleras, dels i
stiftelsens stadgar, dels genom att ett särskilt avtal upprättas mellan staten
och stiftelsen. I detta avtal skall statens invandrarpolitiska uppdrag till
stiftelsen komma till klart uttryck. I avtalet skall även stiftelsens
ekonomiska fömtsättningar och utgivningsåtaganden regleras.

I
ett särskilt avsnitt diskuterar utredaren de framtida behoven av teknisk
upprustning av redaktionen och föreslår att en engångsanvisning om ca 1 milj.
kr. bör ges tidningen om den skall kunna fortsätta arbetet pä ett konstruktivt
sätt.

Utredaren
redovisar sina överväganden om tidningens spridning och föreslår alt den fritt
skall tillhandahållas alla nyinvandrade under deras första tre är i landet.
Staten bör trygga detta genom att köpa denna garantiupplaga från stiftelsen.

I
ett samlat avsnitt redogör utredaren för sina förslag om den framtida

utformningen av tidningen. Han lämnar i en särskild bilaga till sin rapport

ett antal idéskisser till stöd för resonemangen. Förslagen går ut på att ,q

skapa en modernare och mer
slagkraftig produkt, som enkelt uttryckt ger Prop. 1987/88:110 läsaren
känslan av en mer professionell och "riktig" fidning. Detta
förut- Bilaga 1 sätter en breddad journalistisk och publicistisk kompelens
och en större frihet för stiftelsen att själv fatta de strategiska besluten.

En
särskild fråga är om tidningen skall få innehålla kommersiella annonser.
Utredaren föreslår att något hinder mot detta inte skall finnas i framtiden.
Visserligen bör inte införande av kommersiella annonser bedömas som någon
avgörande finansieringskälla; därtill är tidningen troligen alltför blygsam i
upplaga, men denna fråga bör prövas av stiftelsen själv och inte avgöras genom
beslut av statsmakterna.

Utredaren
föreslår att förhållandet mellan uppdragsgivaren - staten och stiftelsen skall
regleras dels i stiftelsens stadgar, dels i ett särskilt avtal med staten
enligt den metod som kommit lill tillämpning i förhållande till andra medieföretag.

Rapporten
avslutas med vissa beräkningar av kostnaderna för förslaget och vissa
principiella diskussioner om hur dessa kostnader kan finansieras.

11

Sammanställning av remissyttranden över rapporten IMMI
Prop. 1987/88:110

— en tidning för invandrare Bilaga 2

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över rapporten inkommit från
socialstyrelsen (SoS), postverket, irafiksäkerhetsverket (TSV), riksskatteverket
(RSV), konsumentverket, centrala studieslödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen
(SÖ), presstödsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk
(SIV), kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Stiftelsen
Invandrartidningen, Taltidningskommittén (1982:05), Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB, Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO-SR, Landsorganisationen (LO), Svenska Tidningsutgivareförening-en
(TU), Kurdiska Riksförbundet samt Riksförbundet för Invandrarbyråpersonal (RIB).

2 Allmänt

Alla remissinstanser som ufialat sig i frågan, finner del
angeläget att en särskild tidning för invandrare ges ut även fortsättningsvis. SoS
och SIV betonar särskilt statens ansvar för atl en sådan utgivning sker. TU redovisar
dock sina principiella invändningar mot tidningsutgivning i statens regi, men
anser sig ändå kunna godta den föreslagna tidningsverksamheten. Ingen
remissinstans avstyrker tanken på en särskild tidning för invandrare.

Utredarens förslag om att gratis dela ut tidningen till
alla nyanlända invandrarhushåll under deras.första tre år i landet har
kommenterats av en del remissinstanser. TSV, RSV, konsumentverket, CSN, SIV,
Kommunförbundet, Stiftelsen Invandrartidningen, TCO, SACO-SR, RIB och Kurdiska
Riksförbundet är positiva till förslaget. Stiftelsen Invandrartidningen
kommenterar därutöver förslaget med att den fria tilldelningen måste vara minst
ett år för att vara verkningsfull. Landstingsförbundet anser sig inte ha någon
erinran mot förslaget. Statskontoret anför alt tidningen i princip bara skall
spridas fill betalande prenumeranter.

3 Invandrartidningens verksamhetsform

Förslaget atl tidningsutgivningen även i framtiden skall
ske i stiftelseform

fillstyrks av de allra flesta remissinstanser. Konsumentverket föreslår dock

att statens invandrarverk blir huvudman för den nya Invandrartidningen.

Verket hävdar alt den journalistiska friheten och oberoendet inte behöver

hotas av en sådan ordning och att del finns rafionaliseringsvinster att vinna

med att invandrarverket ger ut tidningen. SIV anser att en stafiig stiftelse

utgör den mest lämpliga verksamhetsformen av de skäl som utredaren

framför. Statskontoret gör samma bedömning och anför bl. a. tryckfrihets

rättsliga krav på att fidningen kan verka som ett självständigt rättssubjekt.

De remissinstanser som över huvud taget kommenterat förslaget att avtals-

reglera stiftelsens förhållande till staten är positiva till detta. 12

4 Invandrartidningen
som annonstidning Prop. 1987/88:110

Remissinstanserna
är delade i frågan om huruvida Invandrartidningen i °

framliden
skall få ta in kommersiella annonser. SoS är tveksam till förslaget, bl. a.
därför att det troligen skulle medföra svåra avgränsningar av vilka annonser
som bör tas emot. Konsumentverket är direkt negativt lill tanken, främst av det
principiella skälet att kommersiella erbjudanden i en tidning med nära koppling
till staten inte skulle bedömas tillräckligt kritiskt. Verket hävdar att
invandrare ur konsumentsynpunkt ofta är en utsatt grupp. RRV anser det
tvivelaktigt om tidningens karaktär av elt samhälleligt nyhets- och
informationsorgan låter sig förenas med alt man tar in kommersiella annonser. CSN,
presstödsnämnden, SIV och Stiftelsen Invandrartidningen är posifiva till
förslaget. RIB anser att förslaget kan prövas. Postverket anför att ett
införande av kommersiella annonser inte låter sig förenas med den
tjänstebrevsrätt som stiftelsen f. n. åtnjuter.

5 Kostnader
och finansiering

Endast
få remissinstanser har yttrat sig över de överväganden som utredaren gjort i
fråga om kostnader och finansiering. Statskontoret saknar en samlad ekonomisk
bild i utredarens rapport och har i sitt yttrande presenterat en översiktlig
kalkyl på några olika ambitionsnivåer. RRV konstaterar att utredarens förslag
leder till kostnadsökningar, men att dessa måste ställas i relation till de
vinster som en ökad samhälls- och nyhetsinformation fill invandrare kan ge på
sikt.

Stiftelsen
Invandrartidningen har i sitt yttrande lämnat mycket ingående beräkningar av
kostnader för olika ambifionsnivåer. I yttrandet har stiftelsen delat upp
kostnaderna i baskostnader och tillkommande kostnader för de olika
språkeditionerna på ett mycket överskådligt sätt. I yttrandet har stiftelsen
föreslagit att man fr. o. m. verksamhetsåret 1988/89 får medel för att ge ut fidningen
med fördubblat sidantal på tolv språk utöver editionen på lätt svenska. Av
stiftelsens yttrande går dock att beräkna de kostnader som man bedömer uppkomma
även vid en mindre ambitiös utgivning.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 13