Prop. 1987/88:116

Regeringens proposition 1987/88:116

om studiemedel

Prop. 1987/88:116

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 3 mars 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Lennart Bodström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs det fram ett forslag om ett reformerat studiemedelssystem.

Studiemedel
föreslås utgå som ett generellt stöd till alla behöriga sökande utan differentiering
med hänsyn till ålder, familjesituation eller bostadsort. De nuvarande
barntilläggen slopas.

Studiemedlens
totalbelopp föreslås höjas från nuvarande 145 % till 170 % av basbeloppet, dvs.
4 870 kr. per månad i dagens basbelopp. Studiebidraget utgör 50 % av basbeloppet,
dvs. 1 433 kr. per månad. Extra studiemedel kan utgå fÖr särskilda kostnader.
En reducering av studiemedelsbeloppet sker för studerande som har tillgång till
fria läromedel och fria skolmåltider.

Studiemedel
prövas mot egen inkomst, men inte längre mot egen förmögenhet. Ett nytt
inkomstbegrepp, sammanräknad inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt,
fastställs för såväl beviljning som för återbetalning. Nuvarande fribeloppsgränser
höjs med 3 000 kr per år på grund av det ändrade inkomstbegreppet, i övrigt
bibehålls nuvarande reduktionsregler.

Åldersgränsen
för studiemedel bibehålls vid 45 år.

Antalet
terminer för vilka studiemedel kan utgå begränsas på gymnasial nivå till sex
och på eftergymnasial nivå till tolv. Undantag från huvudregeln kan göras om
det finns särskilda skäl.

Gränsdragningen
mot studiehjälpssystemet sker så att all utbildning i gymnasieskolan för
ungdomar under 20 år hänförs till studiehjälpssystemet. De studerande, som
innan reformen träder i kraft, har påbörjat studier i påbyggnadskurser i
gymnasieskolan och uppburit studiemedel, får slutföra sina studier med detta
studiestöd.

1 Riksdagen 1987188. I saml. Nr 116

Det blir lättare att få
studiemedel för utlandsstudier. I princip skall Prop. 1987/88: 116
studiemedel beviljas för studier utomlands om utbildningen håller en
tillräckligt hög kvalitet.

Ett
helt nytt återbetalningssystem föreslås. Det nya systemet bygger på en inkomstrelaterad
återbetalning. I princip skall skulden återbetalas med ett årligt belopp om
fyra procent av den återbetalningsskyldiges årsinkomst.

Skulden
löper med en ränta S(}m fastställs av regeringen varje år. Räntan utgör en
nettoränta, som skall täcka statens upplåningskostnader och vissa administrativa
kostnader, samt ta hänsyn till avdragseffekten i skattesystemet.
Återbetalningen påbörjas tidigast sex månader efter det att studierna
avslutats.

Liksom
i nuvarande system kommer det att finnas möjligheter till nedsättning av den
årliga återbetalningen. Nedsättning skall t.ex. kunna ske om en studerande påbörjar
en ny studieperiod, eller om hans inkomster under ett visst år blir väsentligt
lägre än beräknat.

Skulden
kan också helt eller delvis skrivas av. Den skrivs alltid av vid ålderspensioneringen
och vid dödsfall. Den som har studiemedelsskulder från studier på grundskole-
eller gymnasienivå kan få en del av dessa skulder avskrivna om han fortsätter
studierna i minst tre terminer på högskolenivå. Härutöver kan skulden skrivas
av om det finns synnerliga skäl. Ett sådant skäl kan vara att man har fått en merskuldsättning
som beror på en allvarlig funktionsnedsättning.

övergångsbestämmelser
reglerar förhållandet mellan gamla och nya studieskulder.

Det
nya studiemedelssystemet administreras av centrala studiestödsnämnden (CSN)
och studiemedelsnämnderna, som skall bevilja och utbetala studiemedel samt
svara för återbetalningssystemet. Finansieringen av lånedelen lyfts ur
statsbudgeten och i stället lånar CSN medel direkt från riksgäldskontoret för
studielångivningen. Statsbudgeten kommer härigenom endast att belastas av
kostnaderna för studiebidraget, räntesubventionerna och avskrivningskostnaderna.

1 Förslag till

Lag om
ändring i studiestödslagen (1973:349)

Prop.
1987/88:116

Härigenom
föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)1

dels
att 4 kap. 14,17 och 40 §§ skall upphöra att gälla,

dels
att i 1, 3 och 7 kap. orden "återbetalningspliktiga studiemedel"

skall
bytas ut mot "studielån",

dels
att 4 kap. 8,13,16,19,21,23-25, 36,41 och 42 §§, 8 kap., 9 kap.

2-2 b §§ samt rubriken
närmast före 8 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4
kap.

8§

H£ir en studerande
för sådana studier som avses i 1 § erhållit studiemedel eller sårskilt
vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under sammanlagt minst sex år, utgår studiemedel
för ytterligare sådana studier endast om det finns särskilda skäl.

Har en studerande för sådana
studier som avses i 2 § erhållit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd
enligt 7 kap. under sammanlagt minst fem år, utgår studiemedel för ytterligare
sådana studier endast om det finns särskilda skäl.

Har en studerande för sådana
studier som avses i 2 § erhållit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd
enligt 7 kap. under sammanlagt minst tre år, utgår studiemedel för ytterligare
sådana studier endast om det fmns särskilda skäl.

Studiemedel utgår med 8,06
procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod för vilken
den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta för
heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.

Vad
som sägs i första stycket gäller endast om ej annat följer av K 16, i7,19,22
eller 25 §.

Studiemedel utgår med 9,44
procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod för vilken
den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta för
heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.

Vad
som sägs i första stycket gäller endast om,inte något annat följer av 16, 19,
22 eller 25 §.

ILagen
omtryckt 1987:303.

16§ Nuvarande lydelse

För
en heltidsstuderande minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket
och 14 § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med en artondel
av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger
nedan för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Prop.
1987/88:116

Antal hela, sammanhängande
tidsperioder om 15 dagar for vilka studiemedel skall utgå under
kalenderhalvåret

Del av basbeloppet

januari- juli-

juni december

högst

lägst

2
3 4 5 6 7 8 9 10

135 procent 125 procent
110 procent 95 procent 85 procent 70 procent 60 procent 50 procent 40 procent

135 procent 125 procent
110 procent 95 procent 85 procent 80 procent 70 procent 70 procent 55 procent

Föreslagen
lydelse

För en
heltidsstuderande minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket för
varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med en artondel av den del av
den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger nedan för skilda
perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Antal hela,
sammanhängande tidsperioder om 15 dagar för vilka studiemedel skall utgå under
kalenderhalvåret

Del av basbeloppet

januari- juli-

juni december

högst

lägst

2
3 4 5 6 7 8 9 10

135 procent 125 procent
110 procent 95 procent 85 procent 70 procent 60 procent 50 procent 40 procent

135 procent 125 procent
110 procent 95 procent 85 procent 80 procent 70 procent 70 procent 55 procent

19 § Nuvarande lydelse

För deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett
kalenderhalvår enligt 13 § första stycket och 14 § för varje hel,
sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med en niondel av den del av den
studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger nedan, för skilda
perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Prop.
1987/88:116

Antal
hela, sammanhängande tidsperioder om 30 dagar för vilka studiemedel skall utgå
under kalenderhalvåret

1

2

3

4

lägst 5

Del av basbeloppet 160 procent 150 procent 140 procent 130
procent 120 procent

Utöver vad som följer av första stycket minskas det belopp
som enligt 13 § första stycket och 14 § utgår till deltidsstuderande för varje
hel sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med två fyrtiofemtedelar av den del
av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Föreslagen lydelse

För
en deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalenderhalvår
enligt 13 § första stycket för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 30
dagar med en niondel av den del av den studerandes inkomst under
kalenderhalvåret som överstiger nedan, för skilda perioder angivna delar av
basbeloppet, nämligen

Antal
hela, sammanhängande tidsperioder om 30 dagar för vilka studiemedel skall utgå
under kalenderhalvåret

1

2

3

4

lägst 5

Del au basbeloppet 160 procent 150 procent 140 procent 130
procent 120 procent

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:116

Som
den studerandes inkomst under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 §§ räknas den
inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåret. Värdet
av natu-raförmåner fastställs av regeringen. Statligt eller statsskom-muruilt
bostadsbidrag, allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag, handikappersättning
och annat studiestöd enligt denna lag ån korttidsstudiestöd och
vuxenstudiebidrag räknas inte som inkomst.

Med
förmögenhet förstås i 17 ock 19 §§ skattepliktig förmögenhet enligt lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt.

Som
den studerandes inkomst under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 §§ räknas vad
som på det halvåret kan beräk-ruis belöpa av det belopp som kan förutses bli
den studerandes sammanräknade inkomst uid taxeringen till statlig inkomstskatt
för kalenderåret.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter
om tillämpningen au första stycket.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får for utomlands bosatta och sjömän
föreskriva andra regler för inkomstberäkningen.

Vid
beräkning enligt 13, 14, 16, i7och 19 §§ av studiemedel tillämpas det basbelopp
som gäller vid ingången av den tidsperiod för vilken studiemedlen är avsedda.

Vid
beräkning enligt 13, 16 och 19 §§ av studiemedel tillämpas det basbelopp som
gäller vid ingången av den tidsperiod för vilken studiemedlen är avsedda.

/
studiemedel ingår studiebidrag. Barntillågg utgår dock endast i form av återbetalningspliktiga
studiemedel.

Studiebidraget
utgör 2,78 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod om
15 dagar för heltidsstuderande

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop, 1987/88:116

För
varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar för heltidsstuderande och om
30 dagar for deltidsstuderande utgör studiebidraget 121 kronor. Om
studiemedlen för denna tidsperiod enligt 10, 13, 16, 17, 19 och 21-23 §§ utgår
med lägre belopp än 8,06 procent av basbeloppet utgör studiebidraget dock endast
så stor del av 121 kronor som svarar mot förhållandet mellan det belopp som
utgår och 8,06 procent av basbeloppet.

Utgående
studiemedel utgör i första hemd studiebidrag. Återstoden utgör återbetalningspliktiga
studiemedel.

och
om 30 dagar för deltidsstuderande. År den studerande för denrm tidsperiod
enligt 10, 13, 16,19 och 21-23 §§ inte berättigad till fullt studiemedel minskas
först studiebidraget och därefter studielånet.

Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag.
Återstoden utgör studielån.

Studerande, som till följd av bestämmelserna i 16, 17, 19
och 21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 § ej är berättigad till
studiemedel, kan dock få återbetalningspliktiga studiemedel om synnerliga skäl
föreligger.

Om
synnerliga skäl föreligger, får studiemedel utgå med högre belopp ån som
följer av 10, 13,24, 16, 17, 19 och 21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 §.
Det överskjutande beloppet utgår i form au återbetalningspliktiga
studiemedel.

En
studerande, som till följd av bestämmelserna i 16, 19 och 21 §§ eller
bestämmelse som avses i 22 § inte är berättigad till studiemedel, kan dock få
extra studiemedel i form av studielån, om det finns särskildaskål.

Om det finns
särskilda skäl, får extra studiemedel i form au studielån utgå utöver de studiemedelsbelopp
som följer av 10, 13, 16, 19 och 21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av första och andra
styckena meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88: 116

Studiemedel enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare
för studier utom riket, om studierrux icke med lika stor fordel kan bedriuas uid
suensk låroanstalt.

Åuen
i andra fall får studiemedel enligt detta kapitel beuil-jas for studier utom
riket enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Första
och andra styckena gäller dock endast sådana studier som motsuarar eller år
jämförbara med studier uid suensk läroanstalt eller utbildningslinje som
omfattas au för-ordruinde enligt 1 § eller 3 kap. 1§.

Studiemedel
enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare för studier utom riket
under de förutsättningar och med de belopp som före-skrius au regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Studiemedel kan även utgå för sjukperiod som avses i 28 §
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

41 §

Studiebidrag
och återbetalningspliktiga studiemedel enligt detta kapitel samt
barntill-lägg uid tillämpning av 40 § avrundas till helt krontal vid öretal
under 50 nedåt och vid annat öretal uppåt.

Studiemedel
enligt detta kapitel avrundas till närmast lägre hela krontal.

För den
som under ett kalenderhalvår ej är berättigad till mer än fem procent av basbeloppet
i studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel bortfaller rätten till
sådant studiestöd.

För den
som under ett kalenderhalvår inte är berättigad till mer än fem procent av basbeloppet
i studiebidrag och studielån bortfaller rätten till sådant studiestöd.

Nuvarande
lydelse 2 Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 116

8 kap. Återbetalning av studielån

Allmänna bestämmelser

1 § Den som uppburit studielån

skall återbetala lånet. På lånet

skall också betalas en årlig rän

ta.

I samband med återbetalningen får också tas ut augifter
för administratiua kostnader enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Betalningen au lånet och räntan sker med ett uisst belopp uarje
kalenderår (årsbelopp). Det inbetalade beloppet skall auråknas i första hand på
den upplupna räntan och därefter på kapitalskulden. Ränta som inte betalas
under det år den har upplupit läggs vid årets slut till kapitalskulden.

2
§ Före
varje kalenderårs början fastställer regeringen den ränta som under året skall
utgå på studielån.

3
§ Om det
uid ingången au ett kalenderår har gått minst sex månader efter den senaste
tidsperiod för uilken den återbetalningsskyldige har fått studiestöd enligt
3, 4 eller 7 kap. skall återbetalningen au studielånen börja med det
kalenderåret.

4
§ Årsbeloppet
för ett kalenderår skall uara fyra procent av den återbetalningsskyldiges
sammanräknade inkomst enligt den sermste taxeringen till statlig inkomstskatt.
Som taxering gäller beslutet om taxering i första instans.

2Nuvarande lydelse av 8 kap. finns i bilaga 4.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse ProD 1987/88-116

När det gäller sådana återbetalningsskyldiga som under
det inkomstår den seruiste taxeringen auser uar bosatta utomlands eller uar
sjömän får regeringen föreskriua att återbetalningen i stället skall ske med
ett belopp som svarar mot en tjugondedel au den kvarstående låneskulden, dock
minst femton procent au basbeloppet det år återbetalningen skall göras.

Till det årsbelopp som den återbetalningsskyldige skall
betala får läggas sådana avgifter som regeringen har föreskrivit med stöd au
1 § andra stycket.

5 § Har den återbetalningsskyl

dige uppburit nya studielån se

dan skyldighet att återbetala ti

digare lån kar inträtt, skall de

nya lånen låggas samman med

de tidigare.

Nedsättning

6 § Årsbeloppet får sättas ned

1.
om den
återbetalningsskyldige uppbär studiehjälp, studiemedel, sårskilt vuxenstudiestöd,
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för
doktorander,

2.
om den återbetalningsskyldiges
inkomst under betalningsåret kan beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst
efier uilken årsbeloppet har be-räkruits,

3.
om den
återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som ligger till grund för
beräkningen av årsbeloppet

10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 116

ock det med hänsyn till omständigheterna framstår som
oskäligt att låta årsbeloppet grundas på den taxeringen, eller

4. om det i något annat fall finns synnerliga skål.

Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas
att den omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre ån
ett år, får nedsättning ske tills vidare.

7 § Beslut om nedsättning au

årsbeloppet får ändras

1.
om de
inkomstförhållanden som legat till grund för beslutet har äruirats uäsentligt,
eller

2.
om det i
något annat hänseende har inträffat en förändring som uäsentligt påuerkar
rätten till nedsättning.

8 § Regeringen eller den myn

dighet regeringen bestämmer

får meddela närmare föreskrif

ter om nedsättning enligt 6 eller

7§.

Avskrivning

9 § Studielån som kuarstår obe

talda det år den återbetalnings

skyldige fyller sextiofem år

skall avskrivas. Utan hinder

härav kuarstår betalningsskyl

digheten för påförda men inte

betalda årsbelopp avseende de

tre seruiste kalenderåren. Om

det finns synnerliga skäl, får

dock också sådana årsbelopp

skrivas av efter ingången au det

år den återbetalningsskyldige

fyller sextio fem år.

11

Nuuarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 116

10 § Om den återbetalnings-

skyldige aulider, skall återstå

ende kapitalskuld och upplu

pen ränta auskriuas.

11
§ Den
som tidigare uppburit studielån för studier enligt 4 kap. 2 § kan befrias från
att återbetala uiss del au dessa lån om han under minst tre terminer erhållit
studielån för studier enligt 4 kap. 1 §. Sådan befrielse får avse högst sex
terminer och för varje termin uppgå till en tredjedel au studielånet under
terminen.

12
§ Utöver
vad som följer au 9-11 §§ får studielån auskriuas i fall då det föreligger
synnerliga skäl till det.

Frivillig återbetalning

13 § / syfte att stimulera en

snabb återbetalning au studie

lån får regeringen meddela fö

reskrifter om premier för såda-

rui återbetalningsskyldiga som

återbetalar sina studielån med

större belopp än de årsbelopp de

år skyldiga att betala.

Fastställande av årsbelopp

14 § För varje kalenderår då

återbetalning skall göras fast

ställs årsbeloppet för den åter

betalningsskyldige. Uppkom

mer brutet krontal skall årsbe

loppet aurundas till närmast

lägre kela krontal. Regeringen

får föreskriua att årsbeloppet

skall fastställas till noll kronor,

om årsbeloppet, beräknat enligt

4 § första stycket, skulle under

stiga fem procent au bas

beloppet det år återbetalningen

skall göras.

12

Nuuarande
lydelse Föreslagen lydelse ProD 1987/88-116

Om årsbeloppet ändras genom beslut om nedsättning gäller
det nedsatta beloppet som fastställt årsbelopp.

Den återbetalningsskyldige skall underrättas skriftligen
om det årsbelopp som har fastställts för horu>m.

Betalning

15 § Det fastställda årsbeloppet och sådarux augifter som
regeringen kar föreskrivit med stöd au 1 § andra stycket skall betalas enligt
föreskrifter som meddelas au regeringen eller den myndigket regeringen bestäm-

Utmätning m.m.

16 § Årsbelopp och andra augif

ter enligt denna lag som inte

kar betalats inom föreskriuen

tid får tas ut genom utmätning

utan föregående dom eller ut

slag.

Årsbelopp eller del därav som inte kar betalats,
frivilligt eller genom utmätning, före utgången au nouember månad det tredje
året efter betalningsåret, skall inte föranleda vidare in-driuningsåtgärder.

Särskilda bestämmelser om återbetalning i vissa fall

17 § Om någon kar uppburit

studielån för en sjukperiod en

ligt bestämmelserna i 3 kap.

15-19 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller 7

kap. 17 § och de bestämmelser

som anges där gäller i fråga om

återbetalningen bestämmelser

na i 18 och 19 §§.

13

Nuuarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 116

18 § Studielån som avser den

delen av en sjukperiod som föl

jer efter en karenstid om 14 da

gar skall inte återbetalas annat

ån i de fall som anges i 19 §.

I karenstiden får inräknas bara tid under sådan
studietid som avses i 3 kap. 15 §, 4 kap. 28 § eller 7 kap. 17 §.

Vid beräkning au karenstiden skall tuå eller flera
sjukperioder räknas som en sammanhängande sjukperiod, om den senare perioden
börjar inom 20 dagar efter det att den tidigare slutade.

19
§
Uppbär den studerande sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
skall han för uarje sjukdag som infaller efter karenstiden enligt 18 §
återbetala den del au studielånet som motsuarar sjukpenning över 25 kronor.
Detsamma gäller också om den studerande med anledning av sin sjukdom får
ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande
eller enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring. Sjukpenning
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall inte beaktas vid
tillämpning av denna paragraf

20
§
Studielån som avser tid då den studerande har uppburit utbildningsbidrag,
enligt bestämmelserna om dagpenning, skall inte återbetalas i den mån avdrag
har skett från utbildningsbidraget.

14

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 116

Ansvarig myndighet, upp-glftsskyldighet m.m.

21 § Frågor enligt detta kapitel

prövas av centrala studiestöds-

nämnden. Frågor om befrielse

från återbetalningsskyldighet

enligt 18 ock 19 §§ prövas dock

av den studiemedelsnämnd

som föreskrivs au regeringen el

ler den myndigket regeringen

bestämmer.

22 § Den återbetalningsskyl

dige skall lämna centrala stu

diestödsnämnden de uppgifter

som är av betydelse för till-

lämpningen au detta kapitel.

Bestämmelser om hur centrala studiestödsnämnden skall
inhämta de uppgifter från den senaste laxeringen som nämnden behöver för tilllämpning
av detta kapitel meddelas av regeringen.

Den som har fått årsbeloppet nedsatt är skyldig att utan anmaning
omedelbart underrätta centrala studiestödsnämnden om någon omständighet som
föranlett nedsättningen inte längre föreligger.

23
§ Allmän
försäkringskassa skall lämrui centrala studiestödsnämnden ock studiemedelsnämnderna
uppgift om sådan sjukpenning eller ersättning som avses i 19 §. Allmän
försäkringskassa skall i övrigt lämrui centrala studiestödsnämnden ock
studiemedels-nämnderrui de uppgifter som är au betydelse för tillämpningen au
detta kapitel enligt de bestämmelser som regeringen meddelar.

24
§ Annan
myndighet och försäkringsinrättning är skyldiga att på begäran lämna försäkringsdomstol,
riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa ock centrala studiestödsnämnden
sådana uppgifter i fråga om viss person som är av

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

betydelse för tillämpningen av detta kapitel.

Prop. 1987/88: 116

Överklagande m.m.

25 § Centrala studiestöds-nämndens beslut i ärenden om
återbetalning au studielån får öuerklagas kos kammarrätt.

Nämndens beslut skall dock gälla omedelbart, om nämnden
inte bestämmer något annat.

9 kap.

2 §3

Har någon uppburit studiestö<i obehörigen eller med för
högt belopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått
genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas
beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror
avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap.
15-19 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där
ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 §, 4
kap. 44 § och 7 kap. 17 a §.

Avser
återkrav enligt första eller andra stycket studiehjälp enligt 3 kap. till sådan
studerande, som vid utbetalningstillfället var omyndig, åvilar
betalningsskyldigheten den som då var den omyndiges förmyndare.

På
återbetalningspliktiga studiemedel enligt 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap.
och på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkrävs enligt första
eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en
räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger statens
utlåningsränta. På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf
utgår ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en månad efter
det beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den
återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att
erlägga räntan.

På
studielån enligt 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap. och på särskilt
vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket
utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje
tidpunkt med två procentenheter överstiger statens utlånings-ränta. På andra
former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf utgår ränta enligt
samma räntesats från den dag som infaller en månad efter det beslut om återkrav
fattats. Om det finns särskilda skäl kan den återbetalningsskyldige befrias
helt eller delvis från sin skyldighet att betala räntan.

16

3 Nuvarande lydelse enligt prop. 1987/88:124 om god man
och förvaltare.

Nuuarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:116

Fordran,
som har uppkommit på grund av att studiestöd har återkrävts och som utestår
oreglerad, bevakas till ock med det år under vilket gäldenären fyller 65 år.
Därefter avskrivs fordringen.

Aulider
gäldenären ocA svarar ej dödsbodelägare för fordringen, avskrivs fordringen
om den inte kan betalas med dödsboets tillgångar eller med anlitande au säkerket
som kar ställts för fordringen.

Åuen
eljest auskrius fordringen om indrivningen skulle vålla mer arbete eller
kostad än som är skäligt och indrivning inte är påkallad från allmän
synpunkt.

En
fordran, som har uppkommit på grund av att studiestöd har återkrävts och som
inte kar betalats, bevakas fram till det år gäldenären fyller sextiofem år.
Därefter avskrivs fordringen.

Om gäldenären
aulider, avskrivs fordringen.

Om indrivningen au en sådan fordran som auses i första
stycket skulle vålla mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivning
inte är påkallad från allmän synpunkt får indrivningsåtgärder underlåtas.

Till
studerande som tidigare har uppburit studiestöd utgår nytt sådant stöd endast
om

Till en
studerande som tidigare har uppburit studiestöd utgår nytt sådant stöd endast

1.
debiterad
studiemedelsau-gift, som förfallit till betalning före det kalenderår som de
nya studiemedlen avser, i sin kelhet erlagts eller beslut fattats enligt 8
kap. 39, 40 eller 449 §§ att avgift inte skall utgå,

2.
återkrav med
stöd av 2 § av återbetalningspliktiga studiemedel enligt 3 kap., studiemedel
enligt 4 kap. eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. har reglerats av
den studerande så att återkrav, som avser högst ett kalenderhalvår, kvarstår
oreglerat.

1.
fastställt årsbelopp, som förfallit till betalning före det kalenderår som de
nya studiemedlen avser, kar betalats, ock

2. återkrav med stöd av 2 § av studielån enligt 3 kap.,
studiemedel enligt 4 kap. eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. har
reglerats av den studerande så att återkrav, som avser högst ett kalenderhalvår,
kvarstår oreglerat.

Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 116

17

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Proo 1987/88-116

Om
synnerliga skäl förelig- Om def/inns synnerliga skäl

ger
får studiestöd dock beviljas får studiestöd dock beviljas

utan
hinder av vad som anges i utan hinder av vad som anges i

första
stycket. första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om studiestöd som avser tid före
ikraftträdandet.

2. Den som har beviljats studiestöd som avser tid före
ikraftträdandet kan begära att dessa efter år 1989 skall återbetalas enligt
bestämmelserna i 8 kap. i dess nya lydelse. De ändrade betalningsvillkoren
skall till-lämpas fr.o.m. den 1 januari visst år.

3. Den som fortsätter att återbetala studiestöd enligt
äldre bestämmelser kan få sin avgift nedsatt till fem procent av sitt
avgiftsunderlag enligt äldre föreskrifter.

4. Den som återbetalar studiestöd som avser tid såväl
före som efter ikraftträdandet kan begära att återbetalningen kalenderårsvis
skall samordnas. Samordningen innebär att äldre föreskrifter om nedsättning av
avgift inte skall tillämpas och att det sammanlagda återbetalningsbeloppet
inte skall överstiga fem procent av den återbetalningsskyldiges inkomst enligt
8 kap. 4 § i dess nya lydelse. Det sammanlagda återbetalningsbeloppet avräknas
i första hand på studiestöd som avser tid före ikraftträdandet.

När
det gäller sådana återbetalningsskyldiga som under det inkomstår den senaste
taxeringen avser var bosatta utomlands eller var sjömän får regeringen
föreskriva att samordningen i stället skall ske enligt andra bestämmelser.

5. De
nya föreskrifterna i 8 kap. 11 § om befrielse från att återbetala

studiemedel för kommunal eller statlig vuxenutbildning eller för annan

gymnasial utbildning eller utbildning vid folkhögskola skall gälla också

för sådana studiemedel som den återbetalningsskyldige har erhållit en

ligt äldre bestämmelser för studier efter år 1983. Vid tillämpningen av

8 kap. 11 § skall därvid återbetalningspliktiga studiemedel enligt 4 kap.

1 § anses lika med
studielån.

Har
den återbetalningsskyldige redan beviljats befrielse enligt de äldre
föreskrifterna kan han få ytterligare befrielse så att det sammanlagda
avskrivningsbeloppet per termin uppgår till en tredjedel av det återbetalningspliktiga
studiemedlet under terminen.

6. Har
en studerande uppburit studiestöd enligt lagen i dess äldre ly

delse, skall som villkor för att få nytt studiestöd gälla inte enbart 9 kap.

2 b § i sin nya lydelse
utan även paragrafen i dess äldre lydelse.

7. Föreskrifter om när en ansökan enligt dessa
övergångsbestämmelser skall vara inkommen meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

8. Frågor om återbetalning enligt dessa
övergångsbestämmelser prövas av centrala studiestödsnämnden.

9. Föreskrifterna i 8 kap. 25 § om överklagande m.m.
skall även gälla centrala studiestödsnämndens beslut enligt dessa
övergångsbestämmelser.

10. Föreskrifter
i lag eller annan författning som gäller återbetal

ningspliktiga studiemedel skall tillämpas också i fråga om studielån en

ligt 8 kap. i dess nya lydelse, om inte annat föreskrivs.

2
Förslag till Prop. 1987/88: 116

Lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom
föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuuarande
lydelse Föreslagen lydelse

20
§1

Vid
beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas
från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har
influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag
får inte göras för:

den
skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad
skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana
kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i
anvisningarna;

kostnader
i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del
kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdet
av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den
skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej
fyllt 16 år;

ränta
på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska
allmänna skatter;

kapitalavbetalning
på skuld;

avgift
enligt 8 kap. studie- ränta enligt 8 kap. 1 § stu-

stödslagen
(1973:349); diestödslagen (1973:349);

avgift
enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift
enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.;

avgift
enligt 99 a § utlänningslagen (1980:376);

avgift
enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd,
som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag
som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet
avser annat än ekonomisk skada;

företagsbot
enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift
enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp
för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift enligt lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift;

»Senaste
lydelse 1987:1303.

19

Nuuarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 116

kontrollavgift
enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift
enligt ransoneringslagen (1978:268);

vattenföroreningsavgift
enligt lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift
enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in-
eller utförsel av varor;

lagringsavgift
enligt lagen (1934:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen
(1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränta
på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses
i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;

kapitalförlust
m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se
vidare anvisningarna.)

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års
taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgift enligt 8 kap.
studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989.

20

Utbildningsdepartementet Prop. 1987/88:116

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande:
Statsministern Carlsson, ordförande, och Hjelm-Wallén, Gradin, R. Carlsson, Sigurdsen,
Lindqvist, Hulterström, Feldt, Johansson, Bodström, Göransson, Hellström, Lönnqvist,
Thalén, G. Andersson, Peterson, Holmberg, Dahl

Föredragande:
statsrådet Bodström

Proposition om studiemedel 1 Inledning

Det
nuvarfinde studiemedelssystemet beslutades efter ett omfattande
utredningsarbete hösten 1964. Det var avsett att finansiera studier vid
universitet och högskolor. Ett viktigt syfte med reformen var att minska
snedrekryteringen till högre utbildning. Från början var studiemedlen endast
avsedda för högskolestuderande, men kom efter en reform 1973 att också omfatta
studerande över 20 år i gynmasiala utbildningar.

Totalbeloppets
storlek har höjts vid två tillfällen, den 1 juli 1982 från 140 till 142 % av
basbeloppet och den 1 januari 1984 till 145 % av basbeloppet.

Systemet
har fungerat under mer än 20 år och även om vissa förändringar således har
skett under dessa år har ändå huvuddelarna i systemet bibehållits.

De
stora förändringar som skett i samhället sedan studiemedelssystemets tillkomst
har rest krav på ett reformerat system, som är bättre anpassat till
studerandegruppens sammansättning och till nu rådande samhällsförhållanden.

Den
19 juni 1985 tillkallade därför regeringen en parlamentarisk kommitté för att
utreda studiemedelssystemet. Utredningen tog namnet studiemedelskommittén (U
198509, Dir. 1985:33). Den 18 september 1986 beslöt regeringen om tillläggsdirektiv
till kommittén (Dir. 1986:26).

Kommittén
har överlämnat tre betänkanden; Studerandepopulation och arbetsmarknad,
förändringar under en tjugoårsperiod (DsU 1986:11), Makeprövning vid
återbetalning av studiemedel (DsU 1986: 15) och slutbetänkandet Studiemedel (SOU
1987:39).

Regeringen
lade hösten 1987 fram en proposition om avskaffandet av den s.k. äktamakeprövningen
vid återbetalning av studiemedel (prop. 1987/88:29). Riksdagen beslöt i
enlighet med regeringens förslag (Sfu 8, rskr. 41).

Till
protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av slut- 21

betänkandet
som bilaga 1, studiemedelskommitténs lagförslag som

bilaga 2, en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3 samt Prop. 1987/88: 116
nuvarande lydelse av åttonde kap. studiestödslagen (1973:349) som bilaga 4.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Nuuarande forhållanden

Studiemedel
utgår i dag med ett tDtalbelopp som är 145 % av basbeloppet för ett läsår om
nio månader. Hösten 1988 ger det totalt 4159 kr per månad. En bidragsdel om 242
kr, per månad ingår i totalbeloppet. Härutöver kan barntillägg i form av
återbetalningspliktiga studiemedel utgå med 717 kr. per barn och månad.

Studiemedlen
reduceras med hänsyn till egen inkomst och förmögenhet. Man får tjäna drygt 30
000 kr. per år innan studiemedlen börjar reduceras och förlorar studiemedlen
helt vid en inkomst på drygt 100 000 kr. Förmögenheten får uppgå till närmare
240 000 kr. innan rätten till studiemedel upphör.

Återbetalningen
påbörjas normalt två år efter studiernas avslutande. Den sker genom att en
årsavgift beräknas vid återbetalningens början. Årsavgiften utgör den totiila
skulden delat med antalet återbetalningsår fram till 50 år. För den som är
mellan 36 och 51 år då återbetalningen börjar bestäms återbetalningstiden till
15 år. För den som är 51 år eller äldre, räknas antalet återbetalningsår fram
till 65 år.

De
återbetalningspliktiga studiemedlen löper inte med ränta, men räknas upp
årligen med ett regleringstal. Regleringstalet är för närvarande 4,2 %,
Skulden räknas dock inte upp med högre belopp än konsumentprisindex under ett
visst år.

Den
som har nedsatt betalningsförmåga kan få anstånd med hela eller delar av den
årliga avgiften. Den som har en inkomst, som är lägre än vissa fastställda
avgiftsgränser får uppskov med hela avgiften. Avgiftsgränsen är för närvarande
3,5 basbelopp, dvs. 90 300 kr. per år. Den som har barn fär tjäna lite mera.

Studiemedelsskulden
avskrivs vid ålderspensionering och vid dödsfall.

Under
den tid som studiemedelssystemet har varit i kraft har samhället genomgått
stora förändringar. Inte minst har förändringar skett inom utbildningsväsendet
och på arbetsmarknaden, dvs. inom områden som direkt berör de studierandes
situation.

Utbildningsväsendets
utveckling

Högskolereformen
1977 ledde till att högskolebegreppet vidgades och

att högskolan öppnades för nya tp'upper. Högskolan regionaliserades

och högskoleutbildningar tillkom på en rad nya orter. 22

Antalet
studerande i högskolan har mer än fördubblats sedan mit- Prop. 1987/88-
116 ten av 1960-talet, vilket är en följd dels av det vidgade högskolebegreppet
och dels av att allt fler människor har sökt sig till högskolan.

1973
förändrades studiemedelssystemet så att även studerande som fyllt 20 år i gymnasiala
utbildningar fick tillgång till studiemedel. Samtidigt skedde en kraftig
utbyggnad av vuxenutbildningen, bl,a. genom att den kommunala vuxenutbildningen
etablerades i alla kommuner. Detta har lett till att ca en tredjedel av
samtliga studieme-delstagare numera läser i gymnasieskolan, i komvux eller i
folkhögskolan. Ca 6 000 studiemedelstagare läser på grundskolenivå.

Det
ökade antalet studiemedelsberättigande utbildningar och högskolans tillväxt
har lett till en successiv ökning av antalet studiemedelstagare. Antalet har
dock på de allra sista åren börjat gå ned något. I dag erhåller ca 165 000
studerande studiemedel. Sammanlagt har studiemedelssystemet sedan sin tillkomst
utnyttjats av mer än en miljon människor.

Förändringar
på arbetsmarknaden

Förändringarna
på arbetsmarknaden sedan 1960-talets mitt är markanta. Mellan åren 1965 och
1985 ökade arbetskraften med nära 700 000 personer. Anledningen var bl.a. att
befolkningen i yrkesverksam ålder ökade och att kvinnorna i större omfattning
än tidigare deltog i arbetslivet. Yrkesstrukturen har också förändrats
avsevärt med en kraftig tillväxt av tjänstesektorn och en minskning av tillverkningssektorn.
De strukturella förskjutningarna har skett från områden med låga krav på
utbildning till områden med höga utbildningskrav.

Det
finns i dag högskoleutbildade inom fler områden i samhället än tidigare.
Samtidigt har tillgången på utbildade genom den högre utbildningens kraftiga
expansion ökat. Arbetsmarknaden för högskolestuderande kännetecknas i dag av
ett läge där det råder balans mellan tillgång och efterfrågan på utbildade inom
flertalet yrkesområden.

De
högskoleutbildade som grupp har i likhet med andra yrkesgrupper fått kännas
vid en minskning av reallönen under perioden 1970-1985. Osäkerheten på
arbetsmarknaden och det relativt lägre löneläget för högskoleutbildade har
självklart lett till att skuldsättningen för studierna känns mer betungande.

Studerandegruppens
sammansättning

Studerandep>opulationens
sammansättning har förändrats påtagligt

och gruppen är inte alls så homogen, som den var när studiemedelssy

stemet infördes. De studerande är äldre i dag och andelen kvinnor är

betydligt högre. För 20 år sedan var 25 % av alla högskolestuderande

under 21 år, medan ca 40 % var över 25 år. Motsvarande andelar 1984

var 20 resp 60 %. Ålderssammansättningen gör att allt fler studeran

de är gifta eller sammanboende med eller utan barn och bor i egen lä- 23

genhet.

Kvinnorna är i dag i
majoritet i såväl vuxenutbildningen som vid Prop. 1987/88: 116 universitet
och högskolor. Kvinnornas andel är särskilt hög på utbildningslinjer som leder
till yrken med en relativt svag efterfrågan, eller med en i förhållande till
utbildningen låg lön.

Det
ökade studerandeantalet och högskolereformens effekter ledde till en viss
utjämning i den sociala rekryteringen till högskolan, framförallt under
1960-talets senare hälft. Denna utveckling har emellertid inte fortsatt på
1970-talet och för närvarande finns det snarare en tendens till en ökad
snedrekrytering, framförallt till de långa, traditionella
högskoleutbildningarna, t.ex. lakar- och civilingenjörsutbildningen.

Orsaksambanden
bakom den sociala snedrekryteringen till högre utbildning är varken enkla eller
entydiga. Selektionen sker i stor utsträckning redan i valet till
gymnasieskolan. Det valet påverkas i sin tur av en rad faktorer; familjens
ekonomiska förhållanden, situationen på arbetsmarknaden, den geografiska
närheten till och möjligheterna att komma in på önskad gjmnasielinje etc. Mer
avgörande än yttre faktorer är attityderna till studier i elevens närmaste
omgivning. Här slår fortfarande klassmönstret igenom och verkar inte påverkas
i särdeles stor utsträckning av studiesociala förmåner.

Däremot
har studiefinansieringen otvetydigt betydelse i samband med valet mellan
högskolestudier och alternativa sysselsättningar och för valet av
utbildningslinje inom högskolan. Här visar gjorda undersökningar att rädslan
för att sätta sig i skuld i dag är ett viktigt hinder för att påbörja en
högskoleutbildning, eller för att välja en längre utbildning. Det finns
anledning att förmoda att rädslan för skuldsättning är större hos studerande
från lägre socialgrupper än från högre.

Studiemedelssystemets
betydelse

Undersökningar,
som har genomförts vid pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet inom
ramen för projektet Studiestöd och postgymnasial utbildning (Svensson/Reuterberg),
visar att de studerande på eftergymnasial nivå, som har genomgått en
fullständig utbildning, i mycket stor utsträckning har använt
studiemedelssystemet som finansieringskälla under studietiden. Studiemedlen
har haft störst betydelse i studiernas inledningsskeden. Det finns också skillnader
i utnyttjandet mellan olika utbildningslinjer. Studerande på utbildningar med
mer bunden studiegång utnyttjar t.ex. studiemedel i större utsträckning än
andra.

En
sjjecialundersökning inom ramen för samma projekt visar att de

studerandes inställning till studiemedlens tillråcklighet under en

lång tid varit relativt oförändrad, I årskullarna 1948, 1953 och 1963

ansåg ungefår en tredjedel av de studerande på traditionella högskole

utbildningar, att de i full utsträckning har kunnat finansiera sina stu

dier med studiemedel, medan ungefår hälften i samtliga grupper an

såg att de i stor utsträckning hade kunnat finansiera sina studier med

studiemedel. 24

Totalbeloppets
storlek Prop 1987/88: 116

Det
basbeloppsanknutna studiemedelsbeloppet har följt med i prisutvecklingen, men
inte i den allmänna standardutveckling, som har skett sedan 1960-talets mitt.
Nivån har bara höjts vid två tillfällen, den 1 juli 1982 från 140 till 142 % av
basbeloppet och den 1 januari 1984 till 145 % av basbeloppet.

Under
många år har allt fler röster höjts för ett förbättrat studiemedelssystem. Inte
minst studerandeorganisationerna har hävdat att studiemedlens totalbelopp är
otillräckligt. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har också under en följd av
år i sina anslagsframställningar framhållit att studiemedlens totalbelopp bör
höjas för att tillförsäkra de studerande en adekvat försörjning under
studietiden.

Examinationsfrekvensen
vid universitet och högskolor hfu minskat, framförallt på senare år.
Förändringen hänger bl.a. samman med förändringar i studiemönstret. Många
studerande utnyttjar högskolan för fortbildning och vidareutbildning och har
aldrig haft för avsikt att avlägga en examen. Förlängda studietider och
minskade examinationsfrekvenser kan emellertid också hänga samman med en
otillräcklig studiefinansiering.

Det
finns en ökad tendens till förvärvsarbete bland de studerande, vilken väl
åtminstone delvis kan förklaras av att de inte anser sig kunna klara sitt
uppehälle på enbart studiemedel. Förvärvsarbete vid sidan av studierna
medverkar i sin tur till förlängda studietider.

Växande
skulder

En
majoritet av dem som nu är avgiftsskyldiga har relativt små skulder. Andelen
studerande med skulder över 100 000 kr. är för närvarande bara ca fyra
procent, men kommer, med dagens skuldsättning att öka relativt snabbt. En
mindre grupp studerande har redan i dag mycket höga skulder. De höga
studieskulderna är särskilt problematiska mot bakgrund av att många
högskolestuderande har skulder redan från de förberedande studierna på
gymnasial nivå och sedan genomgår utbildningar i högskolan, som inte leder
till yrken med särskilt höga löner. De vuxenstuderande missgynnas också av
dagens återbetalningssystem, där de årliga avgifterna fastställs i relation
till skuldens storlek och antalet återstående återbetalningsår, och inte i
relation till inkomsten.

Som
jag nyss har anfört kan rädslan för studieskulder vara ett avgörande hinder
för många att över huvud taget påbörja högre studier. Man kan på goda grunder
förmoda att studiekostnaderna också spelar en roll när det gäller att välja
mellan kortare och längre utbildningslinjer.

Öuersyn

Sammantaget fanns det
således starka skäl för att göra den översyn av studiemedelssystemet, som nu är
verkställd. Studiemedelskommittén har lagt fram en rad väl motiverade förslag
till förändringar och

25

förbättringar i nuvarande
system. Jag kommer nu att med kommit- Prop. 1987/88: 116 tens förslag som
grund föreslå ett reformerat studiemedelssystem.

Mål
för studiestöd

Studiemedelskommittén
konstaterar att utbildning är ett viktigt instrument för att skapa tillväxt
och öka produktiviteten i samhället. Samhället har således ett intresse av att
den enskilde satsar på utbildning. Det är även ett samhällsintresse att
tillräckligt många gör det, så att den volym och inriktning på högre
utbildning, som statsmakterna har skapat förutsättningar för, kan
upprätthållas. Statsmakterna kan, framhåller kommittén, uppmuntra enskilda att
genomgå utbildning genom att göra de studiesociala villkoren fördelaktiga.

Jag
delar kommitténs slutsats av det förda resonemanget, nämligen att samhället
även i framtidlen skall ställa medel till förfogande för studiesociala stöd på
olika nivåer.

Beträffande
målen för ett statligt studiestöd, anser jag att studiestödet även i
fortsättningen i första hand bör betraktas som ett instrument för att
förverkliga samhällets utbildnings]X)litiska mål.

Studiestödet
bör verka neutralt i förhållande till olika utbildningar inom högskolan och
inte verka styrande på individens val av utbildning.

I
dag finns en generell rätt till studiemedel under förutsättning att man har
antagits till en viss utbildning och i övrigt uppfyller de allmänna villkoren
för studiestöd. Jag anser att det övergripande målet för studiemedelssystemet
även i fortsättningen bör vara att ge en generell rätt till studiestöd,
oberoende av utbildningens art och studietidens längd.

Studiemedelssystemets
syfte bör vtira att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda
grupper i samhället som möjligt. Det bör alltså bidra till att minska
betydelsen av såväl ekonomiska, sociala och geogi afiska faktorer, som av kön
och ålder för den enskildes beslut att bedriva studier.

Studiemedlen
bör härutöver medverka till att studierna kan bedrivas effektivt, dvs.
studiestödet bör vara så väl tilltaget att det ger reella möjligheter till
heltidsstudier.

Studiestödet
bör stå i samklang med den allmänna fördelningspolitiken. Kommittén anför
bl.a. att högre utbildning är en investering för både samhället och den
enskilde. Det normala är att utbildning lönar sig. Den som skaffar sig en högre
utbildning får i allmänhet högre lön, förbättrade arbetsvillkor och en tryggare
sysselsättning. Det studiesociala stödet får, enligt kommitténs mening, inte
komprometteras av en generositet som inte har förankring i det sociala
tänkandet.

Jag
delar kommitténs uppfattning i denna fråga. Det finns anledning att ibland reflektera
över levnadsförhållandena både för dem, som får del av de studiesociala
förmånerna, och för dem som är med och via sina skatter betalar dessa.

Slutligen
bör systemet vara så enkelt och lättöverskådligt, att de

framtida ekonomiska konsekvenserna både för individen och samhäl- 26

let
framstår som överblickbara.

Sammanfattningsvis bör
målen för ett nytt studiesocialt system un- Prop 1987/88" 116 derordnas
de övergripande målen för samhällets utbildningspolitik. Härutöver bör
studiemedelssystemet:

- vara generellt och ge rätt till lika studiestöd för
lika studietid,

- verka neutralt i förhållande till olika
utbildningar,

- minska betydelsen av ekonomiska, sociala och
geografiska faktorer, liksom av kön och ålder för den enskildes beslut att
bedriva studier,

- medverka till att studierna kan bedrivas effektivt,

- stå i samklang med fördelningspolitiska mål,

- vara lättöverskådligt och ge goda möjligheter att
förutse framtida ekonomiska konsekvenser för både individ och samhälle.

Mina
utgångspunkter för en reform

De
största subventionerna i dagens studiemedelssystem återfinns på
återbetalningssidan. Kommittén räknar med att den totala subventionen i
återbetalningssystemet i dag ligger på ca 49 %, Bidragets andel av totaIbelopp>et
utgör knappt sex procent. Subventionen på tilldelningssidan har urholkats, den
var från början ca 25 %. På återbetalningssidan varierar den kraftigt med
inflationen och är svåröverskådlig både för individen och för samhället.

Jag
anser i likhet med kommittén att det finns starka skäl för att flytta över en
stor del av subventionerna inom studiemedelssystemet från återbetalningssidan
till tilldelningssidan. Skälen för en sådan tyngdpunktsförskjutning är flera;

- Ett system med större inslag av direkta bidrag gör
subventionen tydlig och lätt att överblicka både för individen och för
samhället.

- Ett större inslag av bidrag i studiemedelssystemt
bör kunna ha en positiv effekt på den sociala rekryteringen till studier.

- Statens kostnader för ett system med huvuddelen av
subventionen på tilldelningssidan blir lättare att beräkna och kommer inte,
som i nuvarande system, att styras främst av inflationstakten.

Nivån
på studiemedlens totalbelopp bör vara sådan, att den studerande med studiemedel
kan täcka normala levnadsomkostnader. Samtidigt bör den inte vara så hög att
den framstår som stötande jändord med den disp)onibla inkomsten för stora
grupper förvärvsarbetande. Den bör också avvägas med hänsyn till rimliga
återbetalningsvillkor.

I
dagens återbetalningssystem bestäms avgiften genom att den totala skulden
divideras med det antal år som låntagaren har kvar till 50-årsåldern. Detta
innebär att den som har en liten skuld efter avslutad utbildning har lika lång
återbetalningstid, som den som har en stor skuld. Om man bortser från
uppskovsreglerna, har subventionsgraden i systemet inget samband med skuldens
storlek eller den enskildes betalningsförmåga.

De
krav, som man bör ställa på ett nytt återbetalningssystem, är i första hand att
det är lättöverskådligt, förhållandevis enkelt och ändå rättvist. Det bör yara
bättre anpassat till den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga än det
nuvarande systemet.

Det
är mot bakgrund av dessa överväganden, som jag nu lägger -'

fram
mitt förslag till ett reformerat studiemedelssystem.

2.2
Beviljning

2.2.1
Ett generellt studiestöd

Prop.
1987/88: 116

Mitt förslag:
Studiemedel utgår som ett generellt stöd till alla behöriga sökande. Ingen
differentiering med hänsyn till ålder, familjesituation eller bostadsort görs.
Nuvarande barntillägg slopas.

Kommitténs
förslag: Överenstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Det övervägande flertalet remissinstanser är positiva till ett generellt
studiemedelssystem. Konsumentverket framhåller dock att man med hänsyn till
begränsade resurser inte bör förbättra för studerande, som kan klara sitt
uppehälle med nuvarande studiemedelsbelopp, dvs. för studerande, som bor i
föräldrahemmet eller studerande med höga inkomster. Istället bör dessa
resurser användas för att möjliggöra acceptabla ekonomiska förhållanden för
dem som inte kan täcka sina kostnader under studietiden.

Många
remissinstanser är tveksamma till att nuvarande barntill-lägg slopas. CSN och
Svenska sparbanksföreningen tillstyrker förslaget, men CSN framhåller att
vissa övergångsbestämmelser kan bli nödvändiga, Sveriges förenade studentkårer
(SFS) och konsumentverket tillstyrker i princip förslaget, men anser att det
först måste skapas bättre garantier för att barnfamiljernas ekonomiska
situation är tryggad. Socialstyrelsen framhåller att förslaget inte tagit
tillräcklig stor hänsyn till att kostnaderna för barn stiger med stigande ålder
och att många studerande har flera barn. RFV anför att förslaget kan påverka
underhållsbidraget från föräldrar och öka statens kostnader för bidragsförskott.

Universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ) m.fl. anser att en möjlighet bör finnas att tillgodse
särskilda behov och pekar t.ex. på utbildningsarvodena till studerande på
lärarhögskoleutbildningarnas industri- och hantverkslinjér.

Sammanfattning
av skälen för mitt förslag: Jag anser att studiemedelssystemet på samma grunder
som andra socialpolitiska förmånssystem bör vara så generellt som möjligt.
Härigenom kan man undvika integritetskränkande och administrativt tungrodda
kontrollsystem och får också ett studiestöd som är neutralt i förhållande till
utbildningsvalet. Stödet bör inte heller differentieras med hänsyn till den
studerandes familjesituation. Frågan om bidrag till barns försörjning bör
lösas inom familjepolitikens ram.

Skälen
för mitt förslag: Studiemedelskommittén har sammanställt ett omfattande
material sora belyser de studerandes ekonomiska situation. Kommittén
konstaterar att det finns betydande skillnader i de studerandes levnadsstandard
beroende på familjesituation, boende-förhållande, bostadsort, studieval,
tillgång till indirekta studiesociala förmåner etc.

En
viss differentiering av de studiesociala förmånerna sker i dag genom att en
studerande kan få extra studiemedel för att täcka särskilda kostnader t.ex.
dyrare läromedel, dubbel bosättning etc. Studiemedlen reduceras för studerande
i gymnasiala utbildningar, som har tillgång till fria läromedel och fria
skolmåltider. Nuvarande barntill-

28

lägg kan också ses som en
differentiering som tar hänsyn till den stu- Prop, 1987/88: 116 derandes
familjesituation.

En
arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet har i en promemoria om differentierade
studiemedel (DsU 1984:13), pekat på möjligheterna att omfördela statens bidrag
till studiemedel mellan olika studerandekategorier och därigenom skapa större
rättvisa. Gruppen föreslog en differentiering med hänsyn till boendekostnader
och ålder. I remissynpunkterna på promemorian restes emellertid en rad invändningar
mot ett differentierat system, framförallt administrativa, men också mer principiella,

I
det svenska välfårdssamhället finns en rad förmåner av generell karaktär. Det
finns också en medveten politisk strävan mot generella förmånssystem, där man
inte behöver integritetskränkande och administrativt tungrodda prövnings- och
kontrollförfaranden. Ett förmånssystem som utgår till alla berörda på lika
villkor har också större förutsättningar att vinna allmän uppslutning och få
en djupare förankring i samhället. Jag delar kommitténs uppfattning att ett
nytt studiemedelssystem i största möjliga utsträckning bör göras generellt och
att differentieringar bör undvikas.

När
det gäller det nuvarande barntillägget anser jag i likhet med kommittén att det
bör avskaffas. Barnfamiljernas situation idag är annorlunda än när
barntilläggen infördes på 1960-talet, De studerandes bam har i flertalet fall
tillgång till kommunal barnomsorg till låga taxor. De familjeekonomiska
förmånerna i form av t.ex. barnbidrag och bostadsbidrag har byggts ut kraftigt.
I den mån det ändå uppstår ekonomiska problem i en barnfamilj, bör dessa lösas
inom ramen för samhällets allmänna stöd till barnfamiljer. Jag kommer också
senare att föreslå en kraftig höjning av totalbeloppet. Härigenom kommer den
disponibla inkomsten i nivå med vad många förvärvsarbetande har att röra sig
med och skälen för att behålla ett särskilt stöd till barnfamiljer bortfaller.

Studerande
får i dag söka återbetalningspliktiga barntillägg för att klara sin
underhållsplikt gentemot barn, som de inte har vårdnaden om. RFV påpekar att om
barntilläggen tas bort kan samhället istället få ökade kostnader för
bidragsförskott. Jag anser dock inte att kostnader för barns försörjning skall
medföra extra skuldsättning inom studiemedelssystemet. Däremot kommer säkert
många studerande i det nya systemet att få en så god ekonomi att ett utrymme
för underhållsbidrag ändå kommer att finnas.

Jag
är emellertid medveten om att det övergångsvis kan uppstå problem för
studerande med flera barn, som i dag uppbär barntillägg och som har anpassat
sin ekonomi med hänsyn härtill. Dessa studerande bör kunna ges en viss
kompensation för bortfallet av barntilläggen. Detta kan ske genom att stor
försörjningsbörda får utgöra ett särskilt skäl för att erhålla extra
studiemedel. Jag återkommer till denna fråga när jag behandlar rätten till
extra studiemedel.

29

2.2.2
Totalbelopp

Prop. 1987/88: 116

Mitt
förslag: Totalbeloppet för studiemedel fastställs till 170 % av basbeloppet.
Totalbeloppet för deltidsstudier utgör hälften av beloppet för heltidsstudier.
Extra studiemedel kan utgå efter särskild prövning. En reduktion av
studiemedlen sker för studerande som har tillgång till fria läromedel och fria
skolmåltider.

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslår att totalbeloppet höjs till 155 % av basbeloppet
och hai- därvid utgått från att ett ungdomsbostadsbidrag skall finnas. I
övrigt överensstämmer förslagen med mitt förslag.

Remissinstanserna:
En övervägande majoritet av remissinstanserna uttalar sig för en höjning av
studiemedlens totalbelopp, BI.a. UHÄ, CSN och LO tillstyrker kommitténs
förslag. Konsumentverket anser att någon höjning av totalbeloppet för
studerande som bor i föräldrahemmet inte är motiverad, utan menar att resurserna
istället bör läggas på dem som har egen lägenhet. TCO, Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation och studerandeorganisationerna förordar ett totalbelopp på
mellan 185 och 200 % av basbeloppet.

Flera
remissinstanser, bl.a. skolöverstyrelsen (SÖ) och CSN, förordar att
reduktionen på grund av fria läromedel och fria skolmåltider slopas.

Sammanfattning
av skälen för mitt förslag: Totalbeloppets storlek bör avvägas så att det
täcker normala levnadsomkostnader, inkl. bostadskostnader och kostnader för
studiematerial. Det bör däremot inte ge högre disponibel inkomst än en måttlig
förvärvsinkomst eller den inkomst som man kan förväntas få efter avslutade
studier. Slutligen bör totalbeloppet inte få vara större än att den framtida
återbetalningen blir rimlig. Extra studiemedel bör kunna utgå för fördyrade
levnadsomkostnader, dyrare studiematerial etc., dvs. för samma typ av extra
utgifter som i dag. Härutöver bör de studerande som tidigare uppburit
barntillägg för flera barn kunna kompenseras för bortfallet av dessa tillägg
efter ekonomisk prövning.

Skälen
för mitt förslag: Studiemedel bör utgå med ett sådant belopp att de kan täcka
normala levnadsomkostnader inkl. kostnader som sammanhänger med studierna t.ex.
studentkårsavgifter, läromedel etc.

Totalbeloppets
storlek

För att få en utgångspunkt
för att fastställa totalbeloppets storlek, har kommittén utgått ifrån dels
andra samhälleliga förmåner som pensioner, arbetslöshetsersättningar och
socialbidrag, dels de inkomster som förvärvsarbetande ungdomar har.
Studiemedelskommittén presenterar en rad exempel på olika gruppers disponibla
inkomster. I en bilaga till kommitténs betänkande finns också exempel på
studentbudgetar, framtagna av Svenska sparbanksföreningen.

30

Jag anser att det, när det
gäller att fastställa en lämplig nivå för Prop. 1987/88: 116 studiemedlen, i
första hand är relevant att utgå från vad yngre förvärvsarbetande med måttliga
inkomster har att röra sig med i disponibel inkomst. De studerande bör kunna
leva på en standard som år vanlig bland andra grupper i samhället. Däremot kan
den som studerar inte rimligen göra anspråk på att, med hjälp av det statliga
studiestödet, nå en högre standard än den som förvärvsarbetar på heltid.

Det
är inte heller rimligt att man som studerande har en större disponibel summa
att leva på varje månad, än man kan förväntas få efter studierna, då man inte
längre är berättigad till bostadsbidrag, låga barnomsorgstaxor etc., samtidigt
som man skall börja återbetala sin studieskuld. Studiemedlens totalbelopp måste
således också ställas i relation till den framtida återbetalningen.

Studerande
kan utöver normala levnadsomkostnader ha betydande utgifter för studiematerial.
Samtidigt kan man hävda att förvärvsarbetande ofta har skaffat sig fasta
utgifter för t.ex. eget hus eller fritidshus, dyrare kapitalvaror etc., dvs.
den typ av konsumtion, som den som lever på studiemedel måste förväntas
uppskjuta till efter avslutade studier. Jag anser således inte att själva
studiekostnaderna är ett motiv för att studiemedlens totalbelopp bör ligga
högre än normala förvärvsinkomster.

Beträffande
kostnaderna för särskilt dyra studiematerial återkommer jag senare.

Ungdomsstuderande
bör normalt inte ha några svårigheter att an passa sig till den levnadsstandard
som studiemedel medger. För den ganska stora grupp äldre studerande, som efter
en tids förvärvsarbete återupptar studier, kan det finnas särskilda problem. De
har ofta försörjningsansvar och har hunnit skaffa sig fasta utgifter. Jag
anser trots detta att studiemedelsbeloppen som regel inte bör påverkas av
sådana faktorer som ålder och familjesituation. Jag har tidigare argumenterat
för ett generellt studiemedelssystem. Jag har också när det gäller försörjaransvaret
framhållit, att det är en fråga som bör lösas inom ramen för familjejjolitiken.
Bostadsbidrag utgår till alla barnfamiljer med låga inkomster. 1 många fall
finns också två vuxna medlemmar i familjen, vilket bör göra det lättare att
klara en period med lägre inkomster för den ena parten.

I
mina överväganden om totalbeloppets storlek har jag också beaktat de
studerandes möjligheter att erhålla bostadsbidrag och därvid gjort en något
annorlunda bedömning än studiemedelskommittén.

Bostadsbidragen
har nyligen genom beslut av riksdagen förändrats. Från den 1 januari 1988
omvandlades bostadsbidragen i sin helhet till kommunala bidrag. Statsbidrag
till kommunerna utgår med 50 % för de bostadsbidrag som lämnas enligt gällande
regler.

Bostadsbidrag
till barnfamiljer utgår med 80 % - i vissa kostnads

lägen 60 % - av bostadskostnaderna mellan 900 kr. per månad och en

övre hyresgräns, som är anpassad till bostadsbehovet hos olika stora

hushåll. Bostadsbidraget är inkomstprövat. Härutöver lämnas obero

ende av bostadskostnaden 265 kr. per barn och månad. De studerande,

som har barn, kommer i mycket hög utsträckning i åtnjutande av bo

stadsbidrag. 31

Från
den 1 januari 1988 återinfördes också ett särskilt bostadsbidrag för
ensamboende och makar/sammanboende utan barn. Bidraget

ges t.o.m. det år då bidragstagaren
fyller 28 år. Det s.k. ungdomsbo- Prop. 1987/88: 116 stadsbidraget betalas
ut efter kommunala beslut. I flera kommuner med många studerande har dock
ungdomsbostadsbidraget ännu inte införts.

Kommittén
har i sitt förslag till totalbelopp utgått från att ungdomsbostadsbidraget
finns och betalas ut i alla kommuner. Många remissinstanser, t,ex.
statskontoret, RRV, Landstings- och kommunförbunden och de fackliga
organisationerna har principiella invändningar mot att man låter det statliga
studiestödets nivå bli avhängigt av ett bostadsbidrag, som är beroende av
kommunala beslut.

Jag
delar i denna fråga remissopinionens bedömning. Jag vill också peka på att
ungdomsbostadsbidragen inte är avpassade efter de studerandes särskilda
förhållanden. Bostadsbidraget är i första hand ett bostadspolitiskt
instrument, som har till huvudsaklig uppgift att ge människor möjlighet att
efterfråga en god bostadsstandard. Det utgår således till dem som har en egen lostad,
dvs, en bostad som man äger eller innehar med bostads- eller hyresrätt. Många
studerande, som bor tillfålligt på en ort för att studera, har inte möjlighet
att få en egen lägenhet eller ett studentrum. De bor istället i hyresrum och i
tillfälliga bostäder, men kan ändå på grund av bostadsbristen ha höga kostnader
för sin bostad. Dessa studerande kan inte få bostadsbidrag.

Kommittén
har, med hänsynstagande till ungdomsbostadsbidraget, föreslagit ett
totalbelopp om 155 % av basbeloppet.

Jag
föreslår ett generellt totalbelopp som är högre än kommitténs förslag, och som
skall kunna täcka också normala hyreskostnader. Jag har i denna fråga samrått
med stitsrådet Lönnqvist och chefen för bostadsdepartementet, som senare
kommer att lägga fram de förslag om förändringar i bestämmelserna om
ungdomsbostadsbidrag som föranleds av mina förslag.

Mot
bakgrund av dessa överväganden förordar jag således att studiemedlens
totalbelopp fastställs till 170 % av basbeloppet för samtliga
studerandegrupper. Detta belopp ger en studerande en disponibel summa på 4 870
kr. per månad räknat i 1988 års basbelopp (25 800).

I
likhet med nuvarande förhållanden bör studiemedel för deltidsstudier utgå med
hälften av det belopp, som utgår för heltidsstudier.

Det
bör liksom i dag ankomma på de studiesociala myndigheterna att närmare
fastställa vilken omlfattning studierna bör ha för att berättiga till
studiemedel på heltid resp, deltid.

Extra
studiemedel

I
dagens studiemedelssystem finns möjlighet att ansöka om extra stu

diemedel för t.ex, inköp av dyrare studiematerial, såsom musikinstru

ment, för särskilda kostnader vid studier utomlands, för dubbel bo

sättning och för obligatoriska studieresor etc. Jag anser i likhet med

kommittén att en sådan möjlighet att få extra studiekostnader täckta

bör finnas även i fortsättningen. Jag har tidigare nämnt att det över

gångsvis kan vara motiverat att bevilja extra studiemedel till stude

rande, som redan uppbär barntillägg. Den som har flera barn och som 32

har påbörjat sina studier med förutsättningen att bamtilllägg skulle

utgå, bör således kunna anses ha särskilda skäl för att beviljas extra

studiemedel. Behovet av
extra studiemedel bör som i dag prövas i varje enskilt fall och hänsyn bör tas
både till ändamålet och till den studerandes ekonomiska situation.

Äldre
studerande i gymnasiala utbildningar har i många fall tillgång till fria
skolmåltider och i vissa fall även till fria läromedel. Idag sker en
schablonmässig reduktion av studiemedlen med hänsyn till sådana förmåner. Jag
föreslår att motsvarande reduktionsregler införs i det nya
studiemedelssystemet. Jag kommer senare att förorda, att när studiemedel
reduceras på grund av egen inkomst, skall bidraget reduceras i första hand.
Samma reduktionsmetod bör för enhetlighetens skull tillämpas också i dessa
fall.

Prop. 1987/88:116

2.2.3
Studiebidrag

Mitt förslag: Ett basbeloppsanknutet
studiebidrag utgår som en del av studiemedlen. Studiebidraget fastställs till
50 % av basbeloppet per läsår.

Kommitténs förslag:
Kommittén har föreslagit ett studiebidrag om 35 % av basbeloppet.

Remissinstansernas
synpunkten En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker en omfördelning
av subventionerna i studiemedelssystemet från återbetalningssidan till beviljningssidan.
Remissinstanserna tillstyrker också en höjning och en indexreglering av studiebidraget.
Bl.a. CSN, UHÄ och flera studerandeorganisationer förordar att studiebidraget
skall utgöra 50 % av totalbeloppet.

Sammanfattning av skälen
för mitt förslag: Jag föreslår ett högre bidrag än kommittén. Det starkaste
skälet för ett högre bidrag är att det minskar behovet av lån och håller nere
skuldbördan. Detta kan i sin tur påverka rekryteringen till högre studier och
ge den enskilde större möjligheter att satsa på heltidsstudier.

Skälen för mitt förslag:
Studiemedelskommittén har, med stöd av långtidsutredningens huvudalternativ,
beräknat nuvärdet av statens kostnad för studiemedelssystemet år 1986 till 52 %
av utbetalade studiemedel, varav 46 % faller på återbetalningsdelen och sex
procent på bidragsdelen.

När det nuvarande
studiemedelssystemet infördes uppgick bidragsdelen till ca 25 % av det totala
beloppet. Bidraget har höjts vid ett par tillfållen, men inte tillräckligt för
att förhindra en kraftig urholkning under de år systemet har varit i kraft.

Huvuddelen av
subventionerna i studiemedelssystemet finns på återbetalningssidan.
Subventioneringen sker på olika sätt. Det regleringstal, med vilket skulden
skrivs upp årligen, understiger de kostnader staten har för upplåningen av
återbetalningsmedel. Återbetalningarna börjar först efter två återbetalningsfria
år och de upphör vid pensioneringen. Vid ett avgiftsunderlag som understiger en
avgifts-gräns på 3,5 gånger basbeloppet beviljas uppskov med återbetalningen
efter särskild ansökan. I vissa fall avskrivs skulden helt eller delvis.

33

3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 116

Nuvarande subventioneringssystem
är svårt att överblicka både Prop. 1987/88: 116 för staten och för den
enskilde. Systemets verkningar har varit svåra att förutse och statens
kostnader har varit oklara och i hög grad påverkade av den samhällsekonomiska
utvecklingen. Studiemedelskommittén konstaterar också, att trots att
subventionerna i systemet har varit betydande, har detta i den allmänna
debatten framställts som ogynnsamt för den enskilde. Svårigheten att överblicka
systemets effekter har enligt kommitténs mening bidragit till att skapa detta
intryck.

Jag
delar kommitténs uppfattning att subventioneringen i studiemedelssystemet bör
göras tydligare och lättare att överblicka. En möjlighet att åstadkomma detta
är att lägga en större del av subventionen Som ett direkt bidrag, som utgår
redan i samband med att studiestödet lyfts.

En
större bidragsandel i studiemedelssystemet har också den fördelen att
skuldsättningen kan bringas ned. Detta är speciellt angeläget, eftersom
kommittén visar att det. finns ett förhållandevis starkt samband mellan
skuldsättning för studier på både gymnasial nivå och högskolenivå med yrken som
har låg lön och låg status.

Kominittén
visar vidare att räidslan för skuldsättning är ett rekryteringshinder, som är
starkare lÖr ungdomar som har gått tvååriga gymnasielinjer än för dem som har
gått treåriga linjer. Elever från socialgrupp två och tre anger också oftare
oro för skuldsättningen som ett hinder för högskolestudier än elever från
socialgrupp ett. Den sociala snedrekryteringen till speciellt de längre, mer
traditionella högskoleutbildningarna visar för närvarande en tendens att
snarare öka än minska.

En
stor andel studerande förvärvsarbetar vid sidan av studierna, vilket påverkar
examinationsfrekvensen och genomströmningen vid universitet och högskolor. Ett
högre studiemedelsbelopp med ett större inslag av bidrag bör vara ett Icraftigt
incitament för de studerande att satsa på heltidsstudier och att i mindre
utsträckning än för närvarande kombinera studierna med förvärvsarbete.
Härigenom bör studieresultaten kunna förbättras och studietiderna bringas ned,
vilket innebär betydande vinster både för individen och för samhället.

Kommittén
har föreslagit att studiebidraget skall utgå, inte som i dag med ett fast
krontal, utan i pi'ocent av basbeloppet. En basbeloppsanknytning garanterar
samma följsamhet till kostnadsutvecklingen som totalbeloppet redan har. Jag
delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att kunna värdesäkra också
bidragsdelen. Jag förordar härutöver en högre bidragsdel än kommittén och
föreslår att studiemedlens bidragsdel utgår med 50 % av basbelopp>et. I
dagens basbelopp innebär detta ett bidrag på 1 433 kr. per månad. Ett så
kraftigt inslag av bidrag överensstämmer med den strävan jag nyss har gett
uttryck för, nämligen att flytta över en stor del av subventionerna i
studiemedelssystemet till beviljningssidan och synliggöra dem.

Det
högre bidraget minskar behovet av lån och den enskildes skuld

börda kan därigenom hållas nere. Detta senare är inte minst viktigt

med tanke på det jag inledningsvis har anfört om de växande studie

skulderna som ett uppenbart problem för många högskolestuderande -,.

och rädslan för studieskulder som ett rekryteringshinder till högre ut

bildning.

Även med det betydligt
förmånligare studiemedelssystem, som jag nu föreslår, kan skuldsättningen bli
ett problem för de studerande, som behöver låna redan till grundläggande
studier. Skulden kan bli orimligt stor för dem som efter gynmasiala studier,
finansierade med studiemedel, fortsätter i högskolan. Jag kommer senare att
föreslå särskilda åtgärder för att förbättra situationen för dem som ådragit
sig en dubbel skuldsättning.

En hög bidragsandel i
nuvarande studiemedelssystem och förbättrade avskrivningsmöjligheter är
viktiga steg på vägen mot en minskad skuldsättning på grundskole- och
gymnasienivå. Många remissinstanser, bl.a. LO och TCO, har framhållit vikten
av att förbättra studiesituationen för vuxenstuderande och förordar en kraftig
utökning av antalet vuxenstudiestöd. Jag bedömer det dock som ogörligt att nu
höja vuxenutbildningsavgiften och därmed skapa utrymme för fler
vuxenstudiestöd. Ett förbättrat studiemedelssystem, med en kraftigt förstärkt
bidragsdel, innebär dock en avlastning för vuxenstudiestöden, som då kan
reserveras för studerande på grundskolenivå och för de studerande på gymnasiala
nivåer, som har särskilt stort behov av stöd.

Prop. 1987/88: 116

2.2.4
Inkomstprövning m.m.

Mitt
förslag: En inkomstprövning skall göras i förhållande till den studerandes egen
inkomst. Med inkomst avses den sammanräknade inkomsten vid taxering till
statlig inkomstskatt.

Studiemedlen
minskas för en heltidsstuderande med 50 % av den del av inkomsten under
kalenderhalvåret som överstiger vissa s.k. fribelopp. För deltidsstuderande
sker en motsvarande minskning.

Nuvarande
prövning i förhållande till förmögenhet avskaifas.

Reduktionen
av studiemedel med hänsyn till egen ekonomi skall först avse bidraget och
därefter lånemedlen.

Regeringen
bemyndigas utfärda de närmare bestämmelser som

I krävs för
inkomstprövningen.

Kommitténs förslag:
Överensstämmer med mitt förslag med två undantag. Kommittén föreslår en
reduktion med 30 % av den del av den studerandes inkomst som överstiger
fribeloppen vid heltidsstudier samt förordar ett annat inkomstbegrepp, nämligen
taxerad inkomst med tillägg för underskottsavdrag.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som har yttrat sig i frågan är med undantag av SACO/SR
positiva till en inkomstprövning, TCO och SSU vill ha högre fribeloppsgränser
och SFS vill att ferieinkomster inte skall räknas alls. Konsumentverket anser
att fribelopps-gränserna är för högt satta och menar att reduktionsfaktom bör
bibehållas vid 50 % även för heltidsstuderande. Konsumentverket anser vidare
att även förmögenhet bör påverka rätten till studiestöd. Liknande synpunkter
framförs av bl,a. Samarbetsorganisationen för Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX),

Skälen
för mitt förslag: Jag förordar i likhet med kommittén, att det nya
studiemedelssystemets förmåner endast ska avvägas mot den studerandes egna
ekonomiska förhållanden. Jag anser det självklart

35

att studiemedel inte skall
utgå om den studerande har en egen in- Prop. 1987/88: 116 komst, som är så hög,
att den täcker nödvändiga kostnader under studietiden. Den högre bidragsandel
jag nyss har förordat, understryker behovet av en inkomstprövning av
studiemedlen. CSN har i sitt remissyttrande framhållit, att en försiktig
beräkning pekar på ett årligt merutflöde av studiebidrag på minst 450 milj.kr.
om inkomstprövningen avskaffas helt.

Däremot
delar jag kommitténs uppfattning att det finns skäl att av-sksiffa den
nuvarande prövningen mot förmögenhet.

I
dag prövas behovet av studie:medel mot den studerandes inkomst under ett
kalenderhalvår. Som inkomst räknas i stort sett alla former av inkomster,
oavsett om de är skattepliktiga eller ej. Studiemedel, allmänt barnbidrag,
handikappersättning, bostadsbidrag, underhållsbidrag för barn och
bidragsförskott räknas dock ej. Med inkomst avses alltid bruttoinkomst. Naturaförmåner
räknas också som inkomst.

I
återbetalningssystemet tmvänds ett annat inkomstbegrepp, taxerad inkomst med
tillägg för underskott i förvärvskälla.

Jag
anser att samma inkomstbegrepp bör användas på såväl bevilj-nings- som på
återbetalningssidan. Jag förordar att sammanräknad inkomst vid taxering till
statlig inkomstskatt i fortsättningen används vid all inkomstprövning inom
studiemedelssystemet. Jag återkommer, när jag tar upp beräkningen av årsbelopp
för återbetalningen, till inkomstbegreppet och till skälen för val av
inkomstbegrepp.

Det
nya inkomstbegreppet innebär en höjning av fribeloppsgrän-sema med 3 000 kr.
per år i förhållande till gällande regler. Höjningen beror på effekten av
schablonavdraget på 3 000 kr. vid inkomst av tjänst.

Jag
förordar att nuvarande reduktionsregler bibehålls. Kommittén har föreslagit att
reduktionstakten skulle sänkas till 30 % för heltidsstuderande. Kommittén
menar att en bibehållen reduktionstakt skulle kunna få mycket kraftiga marginaleffekter
på grund av de samlade effekterna av skatt, reducerat bofitadsbidrag och
reducerade studiemedel. I mitt förslag, som innehåller ett högre totalbelopp,
en högre bidragsandel och ett högre fribelopp och där bostadsbidragets
betydelse har minskats väsentligt, får marfjinaleffekterna mindre betydelse.

När
det gäller hänsynstagandet till egen förmögenhet förordar jag att den upphör
helt i det nya systemet. Mitt förslag motiveras främst av att egen förmögenhet
kan reducera andra förmåner och att avkastningen läggs till inkomsten och kan
reducera studiemedlen. Härigenom påverkar en förmögenhet ändå de studiesociala
förmånerna och en ytterligare prövning skulle kunna upplevas som oskälig. Ett
slopande av förmögenhetsprövningen leder till en förenklad administration. De
problem som finns i dag när det gäller att ta ställning till i vilken mån en
förmögenhet är att betrakta som bunden eller realiserbar elimineras också.

Mina
förslag om ett nytt inkomstbegrepp vid prövning mot egen inkomst och avsk£iffandet
av hänsynstagandet till behållen förmögenhet innebär att studiemedel kan erhållas
vid högre inkomst än i dag. Med 1988 års basbelopp skulle den inkomstgräns då
reduceringen börjar

ligga
på ca 34 000 kr. per år och rätten till studiemedel helt upphöra 3

vid
en inkomst på nära 117 000 kr. per år. Rätten till studiebidrag upphör vid en
bruttoinkomst på knappt 60 000 kr. per år. Jag delar

kommitténs uppfattning,
att det knappast kan hävdas att man vid dessa inkomster behöver ett bidrag för
att börja studera, och förordar således i likhet med kommittén att
reduktionsreglerna utformas så, att reduktionen först avser bidraget och
därefter återbetalningsmedlen.

Prop. 1987/88:116

2.2.5
Åldersgräns

Mitt
förslag: Den övre åldersgränsen för studiemedel bibehålls vid 45 år. Om det
finns särskilda skäl kan studiemedel beviljas även för sökande som är äldre än
45 år.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Två remissinstanser, RRV och CSN, förordar en höjd åldersgräns till 50 år.

Skålen
för mitt förslag: Studiemedel kan enligt nuvarande regler utgå upp till 45 års
ålder. Om det finns särskilda skäl kan studiemedel beviljas till 55 år.

Åldersgränsen
är satt huvudsakligen med hänsyn till att den studerande ska ha en rimlig
chans att hinna återbetala sin studieskuld imder sin återstående yrkesverksamma
tid. Enligt kommitténs förslag skall en studerande som har uppburit
studiemedel vara återbetal-ningspliktig för sitt studielån även efter
pensionsåldern. I det fallet hade det varit rimligt att föreslå en höjd
åldersgräns. Nu förordar jag i det följande att studieskulden även
fortsättningsvis avskrivs vid pensionsåldern. Därmed anser jag det inte
motiverat att nu höja åldersgränsen. Liksom i dag bör studiemedel kunna utgå
för studier efter 45 års ålder om det finns särskilda skäl.

2.2.6
Antal terminer med studiemedel

Mitt förslag: För
studier under högskolenivån begränsas antalet studiemedelsberättigade terminer
till högst sex. Antalet terminer för högskolestudier kvarstår vid högst tolv.
Liksom i dag bör undantag från huvudregeln kunna medges på grund av särskilda
skäl.

Kommitténs förslag:
överensstämmer med mitt förslag när det gäller gymnasie- och högskolestudier.
Däremot föreslår kommittén att det totala antalet terminer för studier på såväl
gymnasial som högskolenivå bör maximeras till 14 terminer.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser instämmer i att antalet terminer med studiestöd bör begränsas.
CSN och UHÄ anser att det finns anledning att ytterligare begränsa den
generella rätten till studiemedel. De föreslår att det maximala antalet terminer
med generell rätt bestäms till sex terminer på gymnasial och tio terminer på
eftergymnasial nivå. UHÄ poängterar dock att denna mer begränsade generella
rätt förutsätter att undantag i ökad utsträckning ges vid särskilda skäl.

37

Landstingsförbundet,
Rörelselblkhögskolornas intresseorganisation och de flesta
studerandeorganisationerna anser do:k att antalet studiemedelsberättigade
terminer bör utökas i förhållande till kommittéförslaget.

Ingen
av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, instämmer i
kommittéförslaget att antalet terminer med studiestöd på gymnasial nivå skall
påverka möjligheterna att få studiestöd för längre högskoleutbildningar.

Skälen
för mitt förslag: Studiemedlen kommer även i fortsättningen att bestå av en
bidragsdel och en lånedel. Lånedelen kommer visserligen att vara mindre än
tidigare, men den kommer inte att vara lika starkt subventionerad som hittills.
För studerande med långa utbildningar kan återbetalningen därför bli
betungande.

I
dag finns det få begränsningar i studiemöjligheterna på olika utbildningsnivåer.
En studerande kan antas till ett stort antal utbildningar och kurser, utan att
rätten till studier ifrågasätts. Den enda egentliga restriktionen avser rätten
till studiestöd. Mot denna bakgrund anser jag det än viktigare att begränsa
det antal terminer för vilka studiemedel kan utgå. Det är orimligt att en
enskild studerande utan prövning skall kunna genomgå flera utbildningar i rad,
uppbära studiestöd och belägga utbildningsplatser, som sökande utan tidigare
utbildning står i kö för.

Ur
individens synpunkt kan begränsningen i antalet tillåtna studieterminer ge
anledning till en bättre studieplanering. Långa studier, som inte leder till
examina eller yrken som efterfrågas på arbetsmarknaden, kan bli en tung kost.nadsbörda
både för den enskilde och för samhället. Skolornas syo-konsulenter,
högskolornas studievägledare och arbetsmarknadsmyndigheternas personal bör
kunna ge värdefull hjälp och vägledning inför studieplaneringen.

Normalt bör, liksom enligt
nuvarande praxis, studiemedel kunna beviljas för någon eller några terminer
utöver de uppsatta gränserna för att en studerande skall kunna slutföra en
längre gymnasie- eller högskoleutbildning, t.ex. en fyraårig teknisk
gymnasielinje eller en läkarutbildning. Undantag bör också göras för en
studerande som har fått studiemedel för studier på grundskolenivå.

Liksom
remissinstanserna anser inte heller jag att man bör sätta ett tak för det
totala antalet terminer. Detta skulle i vissa fall kunna medföra att de
studerande som har haft studiemedel för sina gymnasiala studier skulle hindras
att genomgå en lång högskoleutbildning.

Begränsningen
av den tid varunder statligt studiestöd kan utgå bör enligt min mening dels
syfta till att påskynda och effektivisera gymnasiestudierna, dels att
förhindra att den som redan har studerat ett stort antal terminer på
högskolenivån och kanske även på lägre nivå därefter påbörjar en ny högskoleutbildning.

Prop. 1987/88: 116

Mitt förslag: Inga
ändringar görs av de meritkrav som i dag ställs

på de studerande.

38

Kommitténs förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Merit- Prop. 1987/88: 116
värderingsreglerna för gymnasiala studier bör ses över av CSN inom ramen för
myndighetens ordinarie översynsarbete.

Remissinstanserna:
CSN instämmer i kommitténs bedömning beträffande eftergymnasiala utbildningar.
När det gäller studerande i folkhögskola och gymnasieskola ser CSN inget behov
av någon översyn. Beträffande komvux avser CSN att ta upp överläggningar med
SÖ för att diskutera erfarenheterna av nuvarande ordning.

SÖ
anser att en elev i gymnasial utbildning som har rätt att fortsätta till nästa
termin eller årskurs i princip bör beviljas stöd, liksom en elev som av
särskilda skäl medges att gå om en kurs.

SFS
föreslår att kravet på 30 poäng per år för erhållande av studiemedel även bör
gälla för de bundna studierna i eftergymnasial utbildning. SFS anser vidare
att det krav som ställs för att en utstraffad skall återvinna rätten till
studiemedel är för hårt.

Skälen
för mitt förslag: I likhet med kommittén anser jag att de meritkrav som ställs
på de studerande i eftergymnasiala utbildningar är rimliga. Jag instämmer också
i uppfattningen att CSN inom ramen för det ordinarie översynsarbetet och i
samråd med SÖ bör se över de nuvarande meritvärderingsreglerna för de
gymnasiala studierna, framför allt för komvux.

2.2.8
Gränsdragning mot studiehjälpssystemet

Mitt
förslag: All utbildning i gymnasieskolan för ungdomar under 20 år skall
hänföras till studiehjälpssystemet.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansertvas
synpunkten CSN tillstyrker kommitténs förslag. SÖ anser att den rimligaste
avvägningen är att studiehjälp utgår under de första tre årens gymnasiala
studier, även om det tredje året har karaktär av påbyggnadsutbildning.

Skälen
för mitt förslag: De avgränsningar som görs i dag utgår från karaktären på den
gymnasiala utbildningen. De påbyggnadsutbildningar som förutsätter
avgångsbetyg från teoretisk gymnasieutbildning betraktas som eftergymnasiala
utbildningar och hänförs till studiemedelssystemet. De påbyggnadsutbildningar,
som förutsätter avgångsbetyg från yrkesinriktad gymnasial utbildning, hänförs
emellertid till gymnasiala utbildningar och därmed också till studiehjälpssystemet.
Nuvarande regler leder således till att jämngamla elever på samma gymnasieskola
kan få olika former av studiestöd beroende på hur den valda studievägen
klassificeras i utbildningshänseende. Jag finner inte detta motiverat och anser
inte att det finns någon anledning att klassificera påbyggnadsutbildningarna
olika.

Skillnaderna
i ekonomiska villkor mellan studiehjälps- och studie

medelssystemen har tidigare utgjort ett hinder för att man konse

kvent skulle föra all utbildning som hör till gymnasieskolan till stu

diehjälpssystemet. Många påbyggnadsutbildningar finns t.ex. bara på

ett fåtal orter, och eleverna i dessa utbildningar blir därmed hänvisa- 39

de till eget boende på skolorten.
Under sådana förhållanden krävs stu-

diefinansieringsvillkor,
som tidigare inte kunde erbjudas i studiehjälpssystemet. Studiebidraget och
inackorderingstilläggen har emellertid höjts påtagligt under senare år. Jag
anser liksom studiemedelskommittén att det är viktigt att undvika att de studerande
skuldsätter sig redan på gymnasienivån. .Alla gymnasieskoleelever under 20 år
bör därför få studiehjälp.

De studerande i
påbyggnadskurser i gymnasieskolan som vid reformens i kraftträdande får
studiemedel skall dock kunna slutföra sina studier med samma studiestöd, dvs.
studiemedel.

Prop. 1987/88: 116

2.2.9
Studier utomlands

Mitt förslag:
Studiemedel för högskolestudier utomlands skall i allmänhet kunna utgå.
Regeringen bemyndigas att fatta beslut om villkoren för att få studiemedel för
studier utomlands.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Kommittén föreslår dessutom att CSN
från fall till fall bör kunna bedöma om studiemedel skall beviljas med utgångspunkt
i besluten om högskolans dimensionering.

Remissinstansernas
synpunkten CSN tillstyrker kommittéför-slaget och en attitydförändring som
innebär att studiemedel i allmänhet bör utgå om inte skäl talar däi-emot, i
stället för som i dag att studiemedel i princip inte utgår om inte särskilda
skäl motiverar det. Även UHÄ, SAF och Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation instämmer i kommittéförslaget. SFS tillstyrker en
generösare studiemedelstilldelning, men anser inte att CSN skall bedöma
utbildningsdimensioneringen och kostnadsläget i andra länder. SFS framhåller
att det är viktigt att reglema anpassas till utbildningssamarbetet med de
europeiska och de nordiska länderna.

Skälen
för mitt förslag: Det är enligt min mening positivt att det finns svenska
studerande som förlägger en del av sina studier eller t,o,m. hela utbildningen
till ett annat land. I det nordiska samarbetet finns det planer på att
underlätta ett sådant studieutbyte genom stipendier som skall täcka de
studerandes extrakostnader för studier i annat nordiskt land. Det förs också
diskussioner inom det europiska samarbetet om att underlätta studier i annat
europeiskt land.

Vid
studier inom Norden utgåi- redan studiemedel på samma villkor som vid studier
i Sverige. Även för studier utom Norden bör studiemedel kunna utgå, under
förutsättning att utbildningen håller en kvalitet som i stort sett är jämförlDar
med den svenska utbildningens. CSN kan vid bedömningen av olika utländska
utbildningars kvalitet utnyttja den kompetens som finns t.ex. hos Svenska
Institutet och hos universitets- och högskoleämbetet. Det väl utvecklade
nordiska samarbetet gör att CSN också kan utnyttja den kompetens vid bedömning
av utländska utbildningars kvalitet, som finns hos de övriga nordiska
studiestödsmyndigheterna.

I
likhet med studiemedelskommittén tror jag inte att antalet studerande som
söker och får studiemedel för studier utomlands kommer att öka dramatiskt om
reglerna blir mer generösa. Det är dyrt att stu-

40

dera utomlands även om man
får studiemedel. Den som tar ett sådant Prop. 1987/88: 116 steg har sannolikt
förvissat sig om att utbildningen kommer till nytta i framtiden. Det finns
således inte någon anledning att tro att besluten om de svenska
högskolelinjernas dimensionering kommer att sättas ur spel genom studier
utomlands. Jag anser inte heller att det finns någon anledning att räkna med
några extra kostnader för studiemedel åt utlandsstuderande. De studerande, som
tar på sig olägenheter och extra kostnader för studier utomlands, är så studiemotiverade
att de med all säkerhet annars skulle begära studiemedel för studier i
Sverige. Tvärtom kan utlandsstudier i många fall innebära en besparing, eftersom
trycket på det svenska högskolesystemet kan minska.

Eftersom
skillnaderna i kostnadsläge mellan olika länder är stora bör studiemedlen kunna
differentieras. CSN bör kunna fastställa den rimliga nivån för resp. land. I
första hand innebär detta att studielånen skall kunna minskas för studier i
länder, där levnadsomkostnaderna är så låga att studiemedelsbeloppet uppenbart
är för högt. Höga kursavgifter bör dock, liksom enligt nuvarande praxis, kunna
berättiga till extra studiemedel.

2.3 Återbetalning

2.3.1
Inledning

Det
nuvarande återbetalningssystemet har gällt under drygt 20 år. Det har
uppenbarligen varit mycket gynnsamt för flertalet av de studerande.
Studiemedelskommittén visar t.ex. att räntesubventionen på utbetalade lånemedel
under perioden 1970-1986 beräknas uppgå till mer ån 50 %. För det övervägande
flertalet av studiemedelstagarna har återbetalningsbördan inte varit särskilt
betungande. Av totalt 640 000 personer som var avgiftsskyldiga under år 1987
hade 76 % en årsavgift under 3 000 kr. Endast 0,4 % av låntagarna hade en årsavgift
som var högre än 10 000 kr. Många av dessa kan dessutom ansöka om att få
avgiften nedsatt, eftersom denna inte behöver erläggas med belopp som är högre
än 20 % av skillnaden mellan avgiftsunderlaget och avgiftsgränsen.

De
allra flesta låntagarna har små skulder. Den 1 januari 1987 hade t.ex. 70 % av
det totala antalet studiemedelstagare en skuld under 50 000 kr. Endast åtta
procent hade vid samma tidpunkt en skuld som översteg 100 000 kr.

Även
om systemet i sina huvuddrag har fungerat tillfredsställande är det ändå
uppenbart att det har brister. Under de senaste åren har skulderna ökat
relativt snabbt. Av dem som under 1987 ännu inte var avgiftsskyldiga var
andelen med skulder över 100 000 kr. 17 %, dvs. mer än dubbelt så hög som för
hela gruppen studiemedelstagare. Det år i huvudsak de, som lånat under
1980-talet och som nyligen påbörjat sin återbetalning, som har stora skulder
och avgifter i förhållande till betalningsförmågan.

Den
i återbetalningshänseende mest utsatta gruppen studieme- 4j

delstagare
utgörs sannolikt av dem, som i vuxen ålder skuldsatt sig

för
studier både på gymnasie- och högskolenivå. Dessa personer har ofta såväl hög
skuld som kort återbetalningstid och relativt låg lön.

Samtidigt
som det övervägande flertalet alltså har en i förhållande till sin ekonomiska
förmåga lindrig skuldbörda finns det en växande grupp för vilka återbetalningen
är mycket betungande. Det är troligt att denna tendens består i framtiden om
inte reglerna förändras.

Genom
systemets konstruktion blir utfallet för den enskilde resp. staten i hög grad
beroende av hur stor inflationen är. Vid hög inflation blir systemet relativt
kostsamt for staten, medan låntagarna då gör motsvarande vinster. Om
inflationen å andra sidan är låg blir statens kostnader relativt låga, medan
systemet i motsvarande grad blir mindre förmånligt för de återbetalningsskyldiga.
Dessa inbyggda konsekvenser har medfört betydande orättvisor mellan olika
generationer studerande.

Ett
ytterligare problem med det nuvarande återbetalningssystemet år att det är
detaljerat och krångligt. Det är mycket svårt för en enskild återbetalare att
till fullo förstå konsekvenserna av skuldsättning. Det förekommer sannolikt
att eljest studiemotiverade personer, inte minst vuxenstuderande, av denna
anledning avstår från att påbörja studier.

Jag
har tidigare redovisat vilkti principer jag anser bör vara vägledande vid
utformningen av det nya studiemedelssystemet. Mot denna bakgrund, och med
hänsyn till erliarenheterna av de nuvarande återbetalningsreglerna, övergår
jag nu till att lägga fram förslag om ett nytt återbetalningssystem.

Prop. 1987/88: 116

2.3.2
Påbörjande av återbetidning

Mitt förslag:
Återbetalningen påbörjas tidigast sex månader efter det studierna avslutats.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De studerandes organisationer är liksom TCO negativa till kommitténs förslag om
slopemde av de två återbetalningsfria åren som gäller i nuvarande
återbetalningssystem. CSN och Svenska sparbanksföreningen tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Enlijt
nu gällemde regler påbörjas återbetalningen först under det tredje året efter
det att studiestöd senast uppburits. De två återbetalningsfria åren innebär en
betydande subvention. Jag anser, i konsekvens med huvudiiu-iktningen i mitt
förslag, att även denna subvention bör överföras till beviljningen av studiemedel.
Med hänsyn till konstruktionen av det nya återbetalningssystemet kommer denna
förändring, enligt min mening, inte att medföra några orimligt hårda
återbetalningskrav. Eftersom återbetalningen i enlighet med mitt förslag under
de första två återbetalnings-åren i normalfallet kommer att baseras på inkomst
som intjänats under utbildningstiden blir årsbeloppen under denna period
sannolikt relativt låga. De möjligheter till nedsättning av årsbeloppet som jag
i det följande kommer att föreslå är ägnade att ytterligare minska riskerna
för en allt för hög återbetalningsbörda i början av återbetalningen.

42

2.3.3 Årlig
återbetalning

Prop. 1987/88:116

Mitt förslag:
Återbetalning skall ske med ett årligt belopp om fyra procent av den
återbetalningsskyldiges inkomst. Med inkomst avses sammanräknad inkomst enligt
taxeringen till statlig inkomstskatt året före återbetalningsåret. För den som
är bosatt utomlands eller är sjöman skall den årliga återbetalningen utgöra en tjugondel
av skulden, dock minst 15 % av basbeloppet.

Kommitténs förslag:
Överensstämmer med mitt förslag när det gäller procentsatsen. Kommittén har
dock föreslagit att den som saknar inkomst skall återbetala tre procent av
basbeloppet. I fråga om inkomstbegrepp har kommittén föreslagit den statligt
taxerade inkomsten med tillägg för underskottsavdrag.

För utomlands bosatta har
kommittén föreslagit att den årliga avgiften skall utgöra en tjugondel av
skulden, dock minst tio procent av basbeloppet. Kommittén har vidare föreslagit
att årsbeloppet för sjömän beräknas med hänsyn till den beskattningsbara
inkomsten enligt sjömansskattelagen med tillägg för underskott i förvärvskälla.

Remissinstanserna: En i
stort sett enig remissopinion har tillstyrkt att ett inkomstrelaterat
återbetalningssystem införs. När det gäller procentsatsen vid beräkning av årsbeloppet
är opinionen emellertid mer splittrad. Flera remissinstanser har förordat ett
system där inte någon återbetalning krävs vid inkomster under en viss gräns. CSN
har föreslagit ett system där återbetalning sker med sex procent av den del av
inkomsten som överstiger två basbelopp.

I fråga om den föreslagna
minimiavgiften har flertalet instanser som yttrat sig avstyrkt denna.

Bland de remissinstanser
som har yttrat sig beträffande inkomstbegreppet finns en samstämmig
uppfattning om att detta bör hämtas från beskattningsreglerna. När det gäller
val av inkomstbegrepp fördelar sig opinionen ganska jämnt mellan begreppen
taxerad inkomst, taxerad inkomst med tillägg för underskottsavdrag och
sammanräknad inkomst. CSN och SFS förordeu* sammanräknad inkomst.

CSN föreslår att årsbeloppet
skall utgöra en femtondel av skulden för såväl utomlands bosatta som för
sjömän. Enligt nämndens uppfattning skulle kommitténs förslag medföra en
alltför lång återbetalningstid.

Sammanfattning av skälen
för mitt förslag: Ett inkomstrelaterat återbetalningssystem är rättvist och
enkelt. Genom att återbetalningsbördan avpassas med hänsyn till den enskildes
inkomst undviks att någon får en i förhållande till sin betalningsförmåga allt
för tung återbetalningsbörda. Eftersom alla återbetalar en viss andel av sin inkomst
blir konsekvenserna av skuldsättningen relativt enkla att överblicka för den
enskilde.

Skälen för mitt förslag: I
det nuvarande studiemedelssystemet är studiemedelsavgiften i första hand
beroende av skuldens storlek. Genom att i stället göra återbetalningen
beroende av den återbetalnings-skyldiges betalningsförmåga uppnås flera
fördelar.

Ett
inkomstrelaterat system är, enligt min mening, mer rättvist. De som har höga
inkomster kommer att få erlägga höga årsbelopp me-

43

dan
motsatsen gäller för dem med låg inkomst. För flertalet av de Prop. 1987/88:
116 återbetalningsskyldiga innebär förslaget att de kommer att bli skuldfria
snabbare än enligt nuvarande regler medan andra får en mer utsträckt
återbetalningstid. Principen innebär för den enskilde att tyngdpunkten i
återbetalningen i regel kommer att förskjutas från återbetalningsperiodens
början till ett senare skede i livet med i normalfallet förbättrad
betalningsförmåga.

Jag
anser att det är av väsentlig betydelse för systemets funktion att reglerna är
tydliga och enkla. Därigenom ges den enskilde goda möjligheter att bedöma
konsekvenserna av skuldsättningen. Inte minst har detta betydelse når det
gäller att motverka social snedrekrytering till högre studier. Ett s)'stem
baserat på en generell avgift, uttryckt som en viss procentsats av inkomsten
år, enligt min uppfattning, enklare ån andra förslag som har presenterats.

I
likhet med kommittén anser jag också att huvudprincipen i det nya
återbetalningssystemet skall vara att samtliga låntagare skall betala tillbaka
sina studieskulder. Systemet bör inte konstrueras så generöst att stora grupper
av låntagare redan på förhand vet att de aldrig kommer att behöva betala
tillbaka hela skulden. Det är därför angeläget att t.ex. de låntagare, som har
möjlighet att välja deltidsarbete på grund av att den totala familjeekonomin
är god, ändå skall betala någon del av sina studieskulder. Marginaleffekterna
för den som höjer sin lön eller ökar sin arbetstid blir också betydande i ett
system där återbetalningen påbörjas vid en viss inkomstnivå. Dessa problem
undanröjs i ett konsekvent genomfort inkomstrelaterat system.

Procentsatsen
fyra procent är enligt min mening väl avvägd. Vid en inkomst på t.ex. 100 000
kr. per år blir årsbeloppet 4 000 kr., medan en inkomst på 50 000 kr. per år medJÖr
ett årsbelopp på 2 000 kr. Jag anser för min del att belopp i denna storleksordning
är rimliga. 1 vissa fall bör det emellertid vara möjliit att kunna få årsbeloppet
nedsatt. Jag återkommer till detta.

I
likhet med flertalet remissinstanser, som har yttrat sig i frågan, anser jag
inte att det är rimligt att den som saknar inkomst skall krävas på
återbetalning. Jag avstyrker därför kommitténs förslag om minimiavgift.

Studiemedelskommittén
har vid sin genomgång av olika inkomstbegrepp funnit att övervägande skäl
talar för att detta bör hämtas från beskattningsreglerna. Trots vissa brister
uppfyller dessa bäst kraven på rättvisa i jämförelse med övriga tänkbara
inkomstbegrepp. Staten lägger också ned ett omfsttande arbete på att successivt
undanröja de brister som finns i beskattningens värderingsmetoder. Jag delar
kommitténs uppfattning i denna fråga.

Mina
förslag innebär att samma inkomstbegrepp skall användas såväl vid beviljning
som vid återbetalning. Särskilt vid beviljning av studiemedel ställs krav på
att den enskilde själv skall beräkna sin inkomst. Av detta följer, förutom att
det inkomstbegrepp som väljs bör uppfylla rimliga krav på rättvisa, att kraven
på enkelhet och entydighet bör vara mycket höga. Det är dessutom av betydelse
att ett så enhetligt inkomstbegrepp som möjligt används inom olika förmånssystem.

44

Inom beskattningen finns
tre tänkbara inkomstbegrepp som bör öv- Prop. 1987/88: 116 ervägas,
nämligen taxerad inkomst, taxerad inkomst med tillägg av underskottsavdrag och
sammanräknad inkomst.

Sammanräknad
inkomst är enligt min mening enklare och tydligare än det av
studiemedelskommittén förordade inkomstbegreppet, taxerad inkomst med tillägg
för underskottsavdrag. Skillnaden mellan de olika begreppen är emellertid i
praktiken mycket liten. Kommitténs förslag innebär att avdrag för kostnader för
pensionsförsäkringar, underhåll för barn samt förlustavdrag godtas vid
fastställande av årsbeloppet. Några starka skäl för att medge avdrag för
underhåll för barn finns enligt min mening inte, eftersom detta skulle medföra
att föräldrar som bor med sina barn får högre årsbelopp än de som bor på annat
håll. Jag anser inte heller att det finns några tungt vägande skäl för att ta
hänsyn till inkomstomflyttningar mellan olika år genom pensionsförsäkringar
och förlustavdrag. Kommitténs förslag skall för övrigt ses mot bakgrund av att
återbetalning föreslogs göras även av ålderspensionärer. I den mån
förlustavdrag föranleds av en mer varaktig nedsättning av betalningsförmågan
bör detta kunna leda till att årsbeloppet sätts ned i enlighet med vad jag
föreslår i det följande.

I
sammanhanget bör nämnas att sammanräknad inkomst numera används inom
bostadsbidragssystemet.

Jag
emser att begreppet taxerad inkomst inte uppfyller tillräckliga rättvisekrav.
Bl.a, har CSN påvisat att taxerad inkomst systematiskt missgynnar dem som bor i
lägenhet jämfört med dem som bor i villa.

Jag
finner mot denna bakgrund att övervägande skäl talar för begreppet
sammanräknad inkomst.

Låntagare
som är bosatta utomlands deklarerar normalt inte i Sverige. Det är därför
nödvändigt att årsbeloppet beräknas enligt särskilda regler i sådant fall.
Kommitténs förslag syftar till att återbetalningen skall slutföras inom 20 år.
Jag anser att detta är en rimlig princip för dessa låntagare. CSN har
emellertid påvisat att kommitténs förslag i realiteten kommer att leda till
betydligt längre återbetalningstider. Genom att minst 15 % av basbeloppet
enligt mitt förslag skall erläggas i årsbelopp kommer återbetalningen i de
flesta fall kunna slutföras inom den av kommittén åsyftade tidsjjerioden.

Den
som har bott utomlands och därefter flyttar tillbaka till Sverige har under de
första åren efter återflyttningen inte någon deklarerad inkomst på vilken årsbeloppet
kan beräknas. Även i dessa fall bör därför samma bestämmelser som för utomlands
bosatta gälla i avvaktan på att huvudbestämmelserna åter kan tillämpas.

Flertalet
av de sjömän som arbetar på fartyg som går i när- och Qärrfart erlägger
sjömansskatt. Det förekommer emellertid också att sjömän är befriade från att
erlägga skatt i Sverige. Under de närmaste åren kan det bli aktuellt att
genomföra förändringar av sjömansbeskattningen. Med hänsyn till den osäkerhet
som i dag föreligger anser jag att årsbeloppet för sjömän, åtminstone tills
vidare, bör beräknas enligt samma regler som för bosatta utomlands.

45

2.3.4 Ränta

Prop. 1987/88:116

Mitt förslag:
Räntan fastställs for varje år av regeringen. Låntagarna åsätts en nettoränta
där hänsyn har tagits till avdragseffekten i skattesystemet. I räntan skall
ingå ett mindre påslag för administrationskostnader.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
CSN och konsumentverket har tillstyrkt förslaget om räntesats. Flera andra
remissinstanser, bl.a. TCO och de studerandes organisationer, har uttalat
farhågor för att räntesatsen är för högt satt.

Skälen
för mitt förslag: En av de bärande tankarna i studiemedelskommitténs förslag
är att subventionen i studiemedelssystemet skall flyttas från återbetalning
till beviljning och därigenom göras klart synlig för den enskilde studiemedelstagaren.
En konsekvens av denna tanke är att låntagarna i princip skall bära kostnaderna
för skuldsättningen fullt ut. Räntan bör därför spegla de verkliga upplåningskostnaderna.

Studiemedelskommittén
har efter genomgång av olika alternativa lösningar funnit att staten genom
riksgäldskontoret kan erbjuda de för studiemedelstagarna bästa villkoren.
Liksom det övervägande flertalet remissinstanser som hsir yttrat sig i frågan
delar jag denna uppfattning. Jag kommer senare, när jag behandlar de
administrativa frågorna, att närmare utveckla mina förslag när det gäller
lånehanteringen.

Riksgäldskontoret
har i sitt remissyttrande förordat att statens upplåningskostnader beräknas som
ett genomsnitt av räntorna på den statliga upplåningen mot såväl
statsskuldväxlar som riksobligationer under de tre åren närmast före
avgiftsåret. Därigenom undviks allt för stora fluktuationer av utlåningsräntorna.
Beräkningsmodellen anknyter till de metoder sora används vid beräkning av
statens avkastningsränta och statens utlåningsränta.

Studiemedelskommitténs
förslag innebär att låntagarna kompenseras för att lånen inte är avdragsgilla
vid beskattningen. Med nu gällande skattesatser innebär detta att låneräntan
kommer att uppgå till hälften av upplåningsräntan plus ett mindre tillägg för
administrationskostnader.

Jag
delar riksgäldskontorets och studiemedelskommitténs uppfattningar om hur
räntan skall beräknas.

Flera
remissinstanser har uttalat oro för att räntesatsen kommer att bli allt för hög
i förhållande till löneutvecklingen. Skulden skulle då komma att öka trots att
låntagaren erlägger full avgift.

Jag
anser för min del att dessa risker är mindre sannolika. Det är naturligtvis
möjligt att räntan kan bli betydligt högre än enligt de antaganden som
kommitténs beräkningar har grundats på. Kommittén har utgått från långtidsutredningens
huvudalternativ, vilket innebär ett antagande om låg inflation. En hög
räntenivå har emellertid normalt också samband med en hög inflation vilken i
sin tur i regel samvarierar med en motsvarande löneutveckling. En balanserad
ekonomi förutsätter i själva verket ett sådant förhållande mellan ränta och in-

46

flation
som innebär att skulden, sedd över en längre tidsperiod, i normalfallet kommer
att minska. Frågan är då närmast hur systemet skulle kunna fungera i en
nedåtgående ekonomi där reallönerna inte kan hävdas. Enligt min uppfattning är
det emellertid knappast möjligt att konstruera ett system som skulle kunna
klara sådana påfrestningar under någon längre tidsperiod.

Jag vill också framhålla
att flertalet yrkesarbetande utöver generella lönelyft också får del av en
individuell löneutveckling vilket innebär att löneökningen för de enskilda
individerna normalt blir större än vad som framgår av löneavtalen.

Jag utgår mot denna
bakgrund från att det föreslagna systemet för flertalet av låntagarna kommer
att innebära rimliga årsbelopp som medför att studieskulden successivt kommer
att minska. I det fall systemet skulle råka i mer allvarlig obalans under
längre tid bör det enligt min mening vara självklart att vidta åtgärder för
att komma tillrätta med denna. En sådan åtgärd är en justering av räntan.

Prop. 1987/88:116

2.3.5
Nedsättning

Mitt förslag: Den som
bedriver studier och heu* statligt studiestöd medges uppskov med
återbetalningen under studietiden. Detta skall gälla även för den som har
utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildning eller för doktorandstudier. Den
som har överklagat sin taxering kan också under vissa förhållanden få sitt årsbelopp
nedsatt, Årsbeloppet kan dessutom sättas ned om den återbetalningsskyldiges
inkomst under återbetalningssåret beräknas bli väsentligt lägre jämfört med
inkomsten enligt taxeringen föregående år. I övrigt kan I årsbeloppet sättas
ned om det finns synnerliga skäl.

Kommitténs förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Kommitténs förslag om rätt
till uppskov med årsbeloppet under studier gäller emellertid enbart för
studerande med statligt studiestöd.

Remissinstanserna: Som
tidigare nämnts har flera remissinstanser förordat ett system med rätt till
uppskov med årsbeloppet för den som har inkomst under viss gräns. Centrala
doktorandrådet vid Lunds universitet har förordat att även doktorander med
utbildningsbidrag bör medges rått till uppskov med årsbeloppet. Konsumentverket
anser att även hushållets utgiftssida och betalningsutrymme bör beaktas vid
prövning av rätt till anstånd.

Skälen för mitt förslag: I
det nuvarande regelsystemet finns en generell rätt till uppskov med avgiften
för den som har ett avgiftsunderlag som understiger 3,5 basbelopp. I ett inkomstrelaterat
återbetalningssystem finns det i princip inte något behov av en sådan generell
rättighet eftersom årsbeloppet i varje inkomstläge i princip är avpassat till
den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga. Härigenom kommer sannolikt
antalet personer med behov av uppskov med årsbeloppet att minska. Även om
behovet av uppskov troligen blir mindre i det nya systemet bör ändå möjligheten
finnas i vissa fall.

47

Den som påbörjar sin
återbetalning och därefter ånyo börjar studera med statligt studiestöd bör t.ex.
regelmässigt kunna få uppskov med återbetalningen under studietiden. Detta bör
även gälla för en studerande som uppbär utbildningsbidrag för forskarstudier
eller genomgår arbetsmarknadsutbildning. En sådan regel är enligt min mening
nödvändig såväl ur studiesocial som administrativ synvinkel. Den som bedriver
studier under hela kalenderåret skall således inte behöva erlägga något årsbelopp.
För den som studerar endast under en termin under året bör årsbeloijpet
bestämmas med hänsyn till studietidens längd.

Eftersom årsbeloppet bestäms
med hänsyn till den senast kända taxeringen, bör det vidare finnas en möjlighet
till nedsättning av beloppet om inkomsten har minskat väsentligt, t.ex. på
grund av studier, minskad arbetsomfattning, sjukdom, arbetslöshet eller
liknande orsak. Beslut om nedsättning av ilrsbeloppet bör i sådant fall ske
efter prövning av den sökandes förväntade inkomster under återbetalningsåret.
Om det senare visar sig att inkomsten under återbetalningsåret blir högre
jämfört med vad den återbetalningsskyldige tidigare uppgivit, bör han vara
skyldig att anmäla förändringen till CSN,

Om den
återbetalningsskyldige har överklagat sin taxering för det år som utgör grund
för beräkningen av årsbeloppet kan det i vissa fall framstå som oskäligt att
fastställa årsbeloppet oberoende av yrkandet när det gäller taxeringen. Även i !5ådant
fall bör det alltså vara möjligt för CSN att sätta ned årsbeloppet.

Det bör härutöver vara
möjligt för CSN att i vissa undantagsfall sätta ned årsbeloppet. Hänsyn btir
kunna tas till oförutsedda händelser som tillfålligt starkt minskar
betalningsförmågan. Sjukdom eller olycksfall som väsentligt ökat utgifterna för
den enskilde bör t.ex. utgöra sådana omständigheter som kan tillmätas
betydelse. Även den som mer varaktigt år beroende av socialbidrag eller den som
av skattemyndigheterna har beviljats nedsatt preliminärt skatteuttag på grund
av existensminimum bör, efter prövning i det enskilda fallet, kunna få avgiften
nedsatt. Det bör emellertid understrykas att höga levnadsomkostnader eller
andra skulder vid sidan av studieskulder inte bör tillmätas betydelse i detta
sammanhang.

Prop. 1987/88:116

2.3.6
Avskrivning

; förslag: Skulden
avskrivs vid dödsfall och vid 65 års ålder. Den I som har studielån från
studier på grundskole- eller gymnasial nivå I kan få en del av dessa avskrivna
om han uppburit lån för minst tre I terminers studier på eftergymnasial nivå.
Avskrivning medges med j högst en tredjedel av studielånet per termin och får
avse högst sex 1 terminer. I övrigt kan studielån skrivas av om det finns
synnerliga

Kommitténs förslag: Kommittén
har inte föreslagit någon avskrivning i samband med ålderspensioneringen. I
övrigt överensstämmer kommitténs förslag i huvudsak med mitt förslag. Enligt
kommittén bör avskrivningen på grund av vuxenstudier avse högst 20 % av
basbeloppet per termin.

48

Remissinstanserna: Det
övervägande flertalet av remissinstan- Prop. 1987/88: 116 serna har
avstyrkt att återbetalning krävs efter ålderspensioneringen. CSN har förordat
att återbetalningstiden skall få utgöra högst 35 år.

Förslaget
om avskrivning av del av skulden för den som har skuldsatt sig för gymnasiala
studier och därefter bedrivit högskolestudier tillstyrks av de instanser som
yttrat sig i frågan. LO anser liksom Sveriges Sjuksköterskeelevers Förbund att
alla, som har skuldsatt sig för gymnasiala studier, borde kunna få sina
studieskulder avskrivna oberoende av om de fortsätter utbildning inora
högskolan. Bl.a. LO, SFS och TCO påtalar att skuldsättning för gymnasiala
studier i görligaste mån bör undvikas.

Socialstyrelsen
och statens handikappråd har tillstyrkt att merskuldsättning på grund av
handikapp skrivs av.

Landstingsförbundet
och socialstyrelsen förordar att möjligheterna prövas att skriva av delar av
skulden för personalkategorier inom sjukvården som tar anställning i glesbygd.

Skälen
för mitt förslag: I likhet med vad som nu gäller anser jag det självkleirt att
skulden avskrivs i samband med dödsfall.

Jag
anser, i likhet med flertalet remissinstanser, att det är olämpligt att
återbetalningstiden kan utsträckas i den grad som kommittén har föreslagit. Det
har sannolikt betydelse, inte minst ur psykologisk synvinkel, att låntagarna
kan se ett slut på återbetalningen. Dessutom anser jag det av principiella
skäl inte rimligt att kräva återbetalning av den som inte längre genom eget
arbete förväntas kunna svara för sin försörjning.

Jag
har tidigare berört att ett av de allvarligare problemen i det nuvarande
studiemedelssystemet är den höga skuldsättning, som drabbar den som i vuxen
ålder får studiemedel för såväl gymnasiala som eftergymnasiala studier.

Det
är inte ovanligt att högskolestudier i dessa fall inleds med en skuld på 60
000-70 000 kr. Efter tre, fyra års högskolestudier kan den sammanlagda skulden
vara uppe i 175 000 kr. Perspektivet av en sådan skuldsättning utgör
självfallet en starkt hämmande faktor för den vuxenstuderande sora önskar skaffa
sig en högskoleutbildning men dessförinnan behöver komplettera sin
grundutbildning.

Det
finns enligt nuvarande regler vissa möjligheter att få en mindre del av
skulden för de gymnasiala studierna avskriven för den som fortsätter att
studera i högskolan. Reglerna år emellertid ganska restriktiva och
avskrivningsbeloppet är relativt litet. Maximalt kan 5 700 kr. skrivas av för
den som studerat minst tre år på gymnasial nivå. Det är endast några hundra
personer per år som får avskrivning enligft dessa regler. Bestämmelserna har
därför knappast någon mer väsentlig betydelse för de vuxenstuderande.

Jag
anser raot denna bakgrund att kommittén har goda skäl för sitt

förslag om avsevärt mer generösa avskrivningsregler på grund av

vuxenstudier. Jag vill emellertid ge förslaget en något annorlunda ut

formning. Kommitténs förslag innebär att en studerande som erhåller

maximalt lånebelopp för en hel termin får skulden minskad med en

tredjedel. För den som fått studielån med ett mindre belopp, t.ex. på 49

grund
av att studier bedrivits endast under del av terminen eller att studielånet har
reducerats med hänsyn till egen inkomst, innebår

4 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 116

kommittéförslaget dock att
en större andel av skulden skrivs av. Den- Prop. 1987/88: 116 na konsekvens
är enligt min mening inte rättvis. Jag föreslår därför att avskrivning i
förekommande fall alltid skall ske med en tredjedel av det utnyttjade
lånebeloppet.

Tillsaramans
med den betydande höjning av bidragsnivån som jag har föreslagit innebär detta
en väsentligt minskad skuldsättning för dessa studerande. I likhet med
kommittén anser jag att de nya avskrivningsreglerna bör gälla studiemedel som uppburits
för grundskole- eller gymnasiestudier efter 1983. De som har lånat
dessförinnan bör inte komma i fråga eftersom de, genom de nuvarande återbetalningsreglernas
konstruktion, har gynnats av den kraftiga inflationen under 1970-talet och de
första åren av 1980-talet. Den som redan beviljats avskrivning enligt de äldre
reglerna bör självfallet inte få skulden minskad enligt de nya reglerna med
högre belopp än att det totala avskrivningsbeloppet uppgår till högst en
tredjedel av det lånade beloppet.

I
övrigt bör avskrivning av studieskulder endast ske i undantagsfall. Så kan t.ex.
vara fallet för den som på grund av sjukdom eller handikapp har en mer
varaktigt nedsatt betalningsförmåga. I huvudsak torde det i sådana fall vara fräga
om personer som har förtidspension med ett så lågt belopp att det knappast är
rimligt att kräva återbetalning, åtminstone inte med hela skuldbeloppet.

Vidare
bör den som på grund av handikapp har fått en förlängd studietid utöver vad
som får anses ncirmalt för den aktuella utbildningen kunna få en del av sin
skuld avskriven. Avskrivningen bör i sådant fall avse den merskuldsättning som
har uppkommit av denna anledning. Det bör understrykas att bestämmelsen enbart
bör tillämpas i det fall vederbörande har ett mer varaktigt funktionshinder som
uppenbarligen har fördröjt studiernai.

Avskrivning
bör också kunna ske i det fall en studerande under sin studietid fått en skada
eller sjukdom, som uppenbarligen hindrar att utbildningen fullföljs, eller att
utbildningen utnyttjas i arbetslivet. Den studerande kan i sådant fall tvingas
till skuldsättning för en kompletterande utbildning, vilket kan motivera att en
del av den totala skulden skrivs av. Ett annat skäl för avskrivning kan vara
att den studerande har blivit utsatt för brottslig handling och därför inte har
kunnat utnyttja de beviljade studiemedlen.

Landstingsförbundet
och socialstyrelsen förordar att möjligheterna prövas att avskriva delar av
skulden för personalkategorier som arbetar inom hälso- och sjukvård i glesbygd.
Förslaget har ursprungligen framställts av en arbetsgrupp som har tillsatts av
hälso- och sjukvårdsberedningen. Enligt min mening innebär förslaget i det
närmaste olösliga rättviseproblem raellan olika studerandekategorier och olika
delar av landet. Ur principiell synvinkel anser jag det inte heller vara
rimligt att studiestödet på detta sätt används för att tillgodose olika
avnämares behov av arbetskraft.

50

2.3.7 Frivillig
återbetalning

Prop. 1987/88:116

Mitt
förslag: Regeringen bemyndigas att bestämma om särskilda villkor för frivillig
inbetalning.

Kommitténs
förslag; Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommitténs förslag gäller
emellertid endast för mer tillfålliga återbetalningsrabatter.

Remissinstanserna:
Förslaget har tillstyrkts av CSN. Nämnden har emellertid understrukit
betydelsen av att återbetalningssystemet innehåller en permanent rätt till
premie vid frivillig inbetalning av studiemedel.

Skälen
för mitt förslag: Enligt nuvarande regler utgår en premie i det fall den
återbetalningsskyldige frivilligt återbetalar mer än vad som fastställts i årsbelopp.
Vidare finns möjlighet för regeringen att tillfålligt höja denna premie. Den
ordinarie premien medför enligt CSN:s beräkningar ett ökat inflöde med ca 20
milj.kr. per år. Den förhöjda premien har tillämpats under två skilda perioder
och då inbringat sammanlagt 278 milj. kr.

Erfarenheterna
av de nuvarande premiebestämmelserna är positiva. Jag anser därför att
motsvarande bestämmelser bör finnas även i det nya regelsystemet. Det bör
ankomma på regeringen att besluta om såväl tillfålliga som permanenta rabatter.

2.3.8
Betalning, utmätning m.m.

Mitt förslag: Årsbelopp
och andra avgifter skall betalas enligt de föreskrifter sora meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Regeringen bemyndigas bestärama
att mindre årsbelopp inte fastställs för debitering. Fastställda belopp sora
inte har erlagts inom föreskriven tid får tas ut genom utmätning utan föregående
dom eller utslag.

Kommitténs förslag:
Kommittén har föreslagit att CSN skall få rätt att säga upp studielån till
omedelbar betalning för den som inte betalar årsbelopp inom föreskriven tid.
Nämnden föreslås i sådant fall få ingå avtal om nya återbetalningsvillkor. I
övrigt överensstämmer mitt förslag med kommitténs.

Remissinstanserna: CSN
tillstyrker kommitténs förslag om att nämnden skall få rätt att säga upp studielån
till omedelbar betalning. Kammarrätten i Sundsvall avstyrker förslaget i denna
del. Riksskatteverket föreslår att förutom utmätning det även bör övervägas
huruvida införsel bör kunna användas vid indrivning av studieskulder.

CSN
förordar att belopp sora är mindre än två procent av basbeloppet inte skall
debiteras. Nämnden föreslår också att en bestämmelse införs i studiestödslagen
som innebär att debiterade årsbelopp inte omfattas av preskriptionslagen.

Skälen för mitt förslag: I
det nuvarande återbetalningssystemet regleras formerna för återbetalning av
studiemedelsavgifter till stor del genom detaljerade regler i lag och
förordning. För att åstadkomraa

51

ett
mer flexibelt system är det enligt min mening angeläget att dessa frågor i
huvudsak handhas av CSN.

Jag delar CSN:s
uppfattning att debitering av alltför sraå belopp bör undvikas. Jag avser
därför föreslå regeringen att en bestämmelse av denna innebörd införs i studiestödsförordningen.

Jag är inte beredd att
förorda den av kommittén föreslagna möjligheten att säga upp studielån till
omedelbar betalning. En bestämmelse av denna art bör, enligt min mening, inte
finnas i en lagstiftning med så framträdande sociala inslag som studiestödslagen.
Om återbetalning inte sker inom föreskriven tid bör lånet liksom tidigare
drivas in genom kronofogdemyndighetens försorg.

I den mån kronofogderayndigh.etens
exekutiva möjligheter behöver utökas bör ett sådant ställningstagande föregås
av en mer genomgripande översyn.

Prop. 1987/88:116

2.4 Övergångsbestämmelser

Mitt förslag: Det
nya studiemedelssystemet träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för studiestöd sora avser tid före ikreiftträdandet. Di; sora
har studieskulder i nuvarande återbetalningssystera kan efter ansökan medges
att dessa återbetalas enligt de nya reglerna. För dem sora återbetalar både
enligt de gamla och de nya reglerna utformas bestämmelserna så att ingen behöver
erlägga högre årsbelopp än vad som motsvaras av fem procent av den egna
inkomsten. Den som återbetalar enbart enligt de gamla reglerna skall inte
behöva återbetala raer än högst fem procent av avgiftsunderlaget.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag med undantag av att kommittén har
föreslagit att det nya studiemedelssystemet införs redan fr. o. ra. den 1 juli
1988. Kommittén har dessutom foreslagit att en bestämmelse införs i
studiestödslagen ora att ansökan om övergång från det äldre till det nya
återbetalningssystemet måste ske senast den 1 november året före avgiftsåret
för att de nya reglerna skall kunna tillämpas under detta senare år.

Remissinstanserna:
CSN bedömer det inte som möjligt att ett nytt studiemedelssystem kan träda i kreift
förrän tidigast den 1 januari 1989. Nämnden har tillstyrkt kommitténs förslag
i sak när det gäller införande av en maximal avgiit på fem procent för den sora
återbetalar studielån enligt såväl nya som äldre föreskrifter. Med hänsyn till
att komraitténs förslag kan innebära vissa problem vid samordningen mellan de
två regelsystemen har CSN emellertid föreslagit en mindre justering av
kommittéförslaget.

Skälen
för mitt förslag: Det nya studiemedelssystemet bör införas snarast möjligt. Med
hänsyn till nödvändigt administrativt förarbete kan detta ske tidigast den 1
januari 1989. Studiemedel som beviljas enligt de nya reglerna kan då tidigast
börja återbetalas under 1990. Överföring av äldre studiemedel till det nya återbetalningssysteraet
kan enligt mitt förslag ske tidigast per den 1 januari 1990.

Mitt
förslag innebär således att återbetalningen enligt de nya reglerna kommer att
inledas den 1 januari 1990.

52

Ett betydande antal
personer kommer under en relativt lång övergångsperiod att återbetala
studiemedel enligt såväl äldre sora nya regler. För att återbetalningsbördan för
dessa inte skall kunna bli allt för stor är det enligt min mening rimligt att
ett tak sätts för den totala avgiften. Jag anser att komraitténs förslag ora
att denna maxiraiavgift bör utgöra fera procent av den återbetalningsskyldiges
inkomst är väl avvägt. CSN anser emellertid att kommitténs förslag blir allt
för krångligt beroende på att den preliminära avgiften på de gamla studiemedlen
kan förändras under lång tid innan den blir slutligt fastställd. Det kan då
bli nödvändigt att göra fiera omräkningar av den totala skuldens fördelning på
nya och gamla lån. Nämnden menar också att konsekvenserna av komraitténs
förslag i vissa avseenden år svåra att överblicka. CSN föreslår därför att den
som önskar få sin avgift bestämd till fem procent av inkomsten måste lämna in
ansökan härom och att i sådant fall uppskovsreglerna i det nuvarande
regelsystemet inte skall tillämpas. Vidare föreslår CSN att den sålunda
nedsatta avgiften i första hand skall avse återbetalning av äldre studiemedel.
Jag delar CSN:s synpunkter i denna fråga och förordar alltså en mindre
justering av kommitténs förslag i detta hänseende.

Mot
bakgrund av den utveckling av det nuvarande återbetalningssystemet som jag
inledningsvis har skisserat anser jag det naturligt att vidta åtgärder för att
lindra återbetalningsbördan för dem med de högsta avgifterna i det nu gällande
återbetalningssystemet. Komraitténs förslag om att ingen skall behöva betala
mer än fera procent av avgiftsunderlaget innebär en garanti mot allt för
betungande avgifter.

Prop. 1987/88: 116

2.5 Administration

Mitt förslag: De
studiesociala myndigheterna beviljar och utbetalar studiemedel samt svarar för
återbetalningssystemet. Riksgäldskontoret svarar för den erforderliga
upplåningen av medel för studielångivningen.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansernas
synpunkten Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över
administrationen tillstyrker kommitténs förslag. Svenska sparbanksföreningen
anser att ett bankalternativ bör utredas. Statskontoret och RRV framhåller att
det blir administrativt krångligt med två parallella återbetalningssystem samt
att likviditetsproblem kan uppstå på grund av att amorteringarna blir mindre än
det belopp riksgåldskontoret måste låna upp för att klara beviljningarna.

Statskontoret finner det
inte självklart att återbetalningsadministrationen i framtiden skall åvila CSN,
Ett alternativ är enligt statskontoret att helt eller delvis överföra denna
verksamhet till skattemyndigheterna, vilket möjliggör en administrativ
samordning med källskatt och B-skatt,

Sammanfattning av skälen
för mitt förslag: Det finns redan i dag genom CSN och de övriga studiesociala
myndigheterna en väl fungerande statlig administration av de studiesociala
stöden. Det finns

53

inga skäl att ändra på
denna ordning, speciellt inte som det under en Prop. 1987/88: 116 mycket
lång tid kommer att finnas två parallella återbetalningssystem. Det har aldrig
varit aktuellt att ändra på återbetalningsrutinerna i det äldre lånesystemet
och det är rationellt att låta samma instans sköta båda systemen.

När
det gäller upplåningen fcirordar jag att denna övertas av riksgäldskontoret.
Härigenom avlastas statsbudgeten huvuddelen av kostnaderna för studielånen och
belastas endast med de faktiska kostnaderna för subventionerna i lånesysteraet.
Riksgäldskontoret bör kunna sköta upplåningen till en lägre kostnad än privata
banker eftersom staten inte förknippas med någon kreditrisk och inte arbetar
med någon vinstmarginal.

Skälen
för mitt förslag:

Beviljning
och återbetalning •

I
dag administreras studiemedelssystemet av CSN och de regionala studiemedelsnåmnderna,
som beviljar och betalar ut medel och hanterar återbetalningssystemet. Jag
förordar att de studiesociala myndigheterna fär hand ora hela administrationen
även av det nya studieme-delssysteraet.

Kommittén
har övervägt för- och nackdelar raed att låta det privata bankväsendet svara
för delar av studiemedelsadministrationen, i första hand för upplåning och
återbetalning. Komraittén har eraellertid funnit att övervägande skäl talat för
en bibehållen statlig administration. Jag delar kommitténs bedömning i detta
avseende.

Kommittén
framhåller bl.a. att det är statsmakternas sak att bedöma vem som ska få
statligt studiestöd, stödets omfattning och villkoren för stöden. För dessa
beslut Iträvs en statlig myndighet. En sådan myndighet finns redan i CSN, som
har en uppbyggd och väl fungerande administrativ apparat för hanteringen av de
statliga studiestöden.

När
det gäller återbetalningen, konstaterar komraittén att de av gifter, sora CSN
tar ut för att téicka återbetalningsadministrationen, är lägre än bankernas
motsvarande avgifter. CSN har inte heller något vinstintresse i sin verksamhet
och bör därför rimligen kunna sköta den till en lägre kostnad för di;
studerande än t.ex. bankerna. Inget talar heller för att en privat lösning
skulle leda till en större effektivitet i hanteringen. CSN har under de
senaste åren genomfört omfattande rationaliseringsprojekt och har uppnått stor
effektivitet i sin verksamhet.

Ett
ytterligare argument för att CSN även i fortsättningen skall administrera
återbetalningssystemet är att det nuvarande systemet kommer att avvecklas
successivt och att det under en mycket lång period kommer att existera två
parallella system. Vissa individer kommer också att återfinnas i båda systemen.
Det bör då vara effektivare att en och samma instans hanterar hela
återbetalningsverksamheten.

Såväl
statskontoret sora RRV har i sina reraissvar påpekat de ad

ministrativa svårigheterna i samband med hanteringen av två återbe- 54

talningssystem. Problemet är dock inte nytt; nuvarande återbetal-

ningssytera har länge löpt parallellt med återbetalningen av äldre ga-

rantilån. Självklart bör
man eftersträva att erbjuda så attraktiva vill- Prop. 1987/88: 116 kor, att
många studerande väljer att gå över till det nya lånesysteraet. Däremot kan man
inte tvinga fram en övergång, eftersom man inte i efterhand kan försämra
villkoren för långfristiga lån.

Upplåningen

1
likhet med koramittén föreslår jag att finansieringen av lånedelen i
studiemedelssystemet lyfts ut från statsbudgeten och i stället sker genom
utlåning från riksgäldskontoret till CSN.

Härmed
avlastas statsbudgeten den sumraa sora utgör skillnaden mellan utbetalade stöd
och infiutna återbetalningsmedel och belastas enbart med de faktiska
kostnaderna för studiestödet, dvs. räntesubventioner och
avskrivningskostnader.

Riksgäldskontoret
bör kunna sköta den aktuella upplåningen till en lägre kostnad än vad bankerna
kan, eftersora staten sora låntagare inte förknippas med någon kreditrisk och
kontoret inte heller behöver arbeta med någon vinstmarginal. Vidare har
riksgäldskontoret beträffande den typ av utlåning det här år fråga om redan
fungerande rutiner. För utlåningen krävs ett bemyndigande för riksgäldskontoret
från riksdagen.

Rent
praktiskt bör upplåningen ske som en integrerad del av kontorets totala
upplåning. Utlåningen från riksgäldskontoret till CSN förs upp på
tillgångssidan i kontorets balansräkning. Riksgäldskontorets
upplåningskostnader redovisas under huvudtiteln Räntor på statsskulden. Under
denna huvudtitel redovisas såväl inkomster som utgifter. På de medel, som CSN
lånar från riksgäldskontoret, måste CSN betala ränta, som av riksgäldskontoret
också redovisas mot huvudtiteln.

Statens
upplåningskostnader fastställs av regeringen på det sätt som jag tidigare har
redogjort för, och de studerande åsätts en nettoränta.

Riksgäldskontoret
erhåller den fulla ränteintäkten från CSN på den totala utestående lånestocken,
medan CSN från de studerande erhåller enbart viss del. Mellanskillnaden, som
utgörs av räntesubventionen, erhåller CSN från ett särskilt råntebidragsanslag
på statsbudgeten.

Det
administrativa påslaget bör redovisas på en särskild inkomsttitel på
statsbudgeten. Eventuella kreditförluster tas av CSN, som belastar
statsbudgeten med kostnaden, och sedan återbetalar medlen till riksgåldskontoret.

Kommittén
föreslår att utbetalning av medel till CSN skall ske en

gång i kvartalet och att CSN skall ha rätt att hålla överskottsmedel

på inlåningskonto hos riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret förordar i

sitt remissvar att långivningen i stället sker med samraa teknik som

gäller för rörlig kredit. Detta inne.bär att CSN när som helst kan dra

resp, återbetala medel till riksgåldskontoret. Då behövs bara två kon

ton i riksgäldskontoret, ett lånekonto mot vilket nyutlåning och amor

teringar löpande registreras och ett räntekonto på vilket samtliga 55

råntor på den utestående lånestocken inbetalas. Jag förordar den se

nare modellen.

Jag
avser att senare uppdra åt CSN att i sararåd raed riksgäldskon- Prop.
1987/88: 116 toret utarbeta nödvändiga rutiner för lånehanteringen.

Det
ankoramer i övrigt på regeringen att utfärda de närmare bestämmelser som krävs
för lånehanteringen.

Uppgifter
från skattemyndigheterna

Det
föreslagna återbetalningssystemet bygger på att CSN debiterar avgifter för ett
visst år på grundval av uppgifter från taxeringsåret före debiteringsåret.
Enligt riksskatteverket skall det vara möjligt för CSN att få del av uppgifter
från det centrala skatteregistret för ett aktuellt taxeringsår i mitten av
december månad samma år.

Det
ankommer på regeringen att utfårda de närmare bestämmelser som behövs för att CSN
ska få del av taxeringsuppgifterna. Jag har i denna fråga inhämtat yttrande från
datainspektionen.

Administrativa
kostnader

De
administrativa frågorna är inte särskilt utförligt behandlade i kommitténs
betänkande och någi:a kostnadsberäkningar presenteras inte. Jag räknar
emellertid med betydande administrativa kostnader i ett initialskede, CSN har
uppgivit att nuvarande ADB-rutiner efter en viss anpassning är tillräckliga för
utbetalning av studiemedel, men att utvecklingskostnaderna för ett nytt ADB-system
för återbetalningen av studielån kan förväntas bli stora. CSN har underhand
lämnat preliminära uppgifter om utvecklingskostnaderna. Jag beräknar på
grundval av CSN:s underlag dessa till totalt ca 20 milj.kr. De ökade
driftskostnaderna, vilka huvudsakligen hänför sig till de dubbla återbetalningssystemen,
och de nya rutinerna raot riksgäldskontoret, beräknar jag preliminärt till
närmare 8,5 nulj.kr. Regeringen bör, när beslut fattats om det nya systemets
närmare utformning, uppdra åt CSN att ytterligare utreda de administrativa
frågorna och i detta samraanhang göra mer exakta kostnadsberäkningar.

Huvuddelen
av kostnaderna för systemutveckling, investering i ADB-utrustning samt
kostnader EÖr vissa övergångsåtgärder kommer att falla på budgetåret 1988/89.
Kostnaderna för återbetalningen kommer successivt att belasta CSN:s
förvaltningskostnadsanslag och jag räknar hår inte med några kostnader under
det första budgetåret. För budgetåret 1988/89 har jag preliminärt beräknat en engångsutgift
om 16,3 milj.kr. för utvecklingskostnader samt en driftskostnad om 0,8 milj.kr.

56

3 Upprättade lagförslag Prop. 1987/88:116

I
enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag
till

1. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Lagförslaget under 2
har upprättats efter samråd med chefen för

finansdepartementet.

4 Specialmotivering

De
förslag som jag har lagt fram föranleder ett stort antal ändringar i
studiestödslagen (1973:349) och en mindre konsekvens-ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).

4.1 Förslaget till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349)

De
nya reglerna vid tilldelning av studiemedel medför flera, betydande ändringar
av bestämmelserna i 4 kap. De grundläggande föreskrifterna behålls dock i detta
kapitel. De nya återbetalningsreglerna ~ med ett inkomstrelaterat
återbetalningssystem - har däremot fört med sig en fullständig omskrivning av 8
kap. Den nuvarande beteckningen "återbetalningspliktiga studiemedel"
ersätts i det nya systemet med den enklare beteckningen "studielån".

4
kap.

8§

Har
en studerande för sådana studier som avses i 1 § erhållit studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligft 7 kap. under sammanlagt minst sex år, utgår
studiemedel för ytterligare sådana studier endast om det finns särskilda skäl.

Har
en studerande för sådana studier som avses i 2 § erhållit studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under sammanlagt minst tre kr, utgår
studiemedel för ytterligare sådana studier endast om det finns särskilda skäl.

Ändringen
i andra stycket består i att antalet år på grundskolenivå eller gymnasial nivå med
studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. begränsas till
sammanlagt tre år, ora det inte finns särskilda skäl. Detta innebär en
minskning med två år i förhållande tilll gällande regler. Sora exempel när
särskilda skäl kan komma i fråga kan nämnas när en studerande vill avsluta en
längre gymnasieutbildning, eller delta i en kortare yrkesinriktad kurs.

13
§

Studiemedel
utgår med 9,44 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod
för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta
för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.

Vad
som sägs i första stycket gäller endast om inte något annat följer av 16,19, 22
eller 25 §.

57 Ändringen
i första stycket innebär en höjning från 8,06 till 9,44

procent av basbeloppet för
15 dagars heltidsstudier eller 30 dagars

halvtidsstudier. Studierna
förutsätts därvid vara sammanhängande. För den som bedriver heltidsstudier
under sammanhängande perioder om sammanlagt nio månader innebär detta en
höjning från 145 till 170 procent av basbeloppet.

Andra
stycket har ändrats redaktionellt. Det har även justerats med anledning av att
14 och 17 §§ upphör att gälla.

16 §

För en heltidsstuderande
minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket för varje hel,
sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med en artondel av den del av den
studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger nedan för skilda
perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Prop. 1987/88:116

Antal kelc

(, samman-

Del av bas-

hängande

tidsperioder

beloppet

om 15 dag

ar för vilka

januari-

juli-

studiemedel skall
utgå

juni

december

under
kalenderhalvåret

högst

2

135
procent

135 procent

3

125
procent

125 procent

4

110
procent

110 procent

5

95
prxent

95 procent

6

85
procent

85 procent

7

70
procent

80 procent

8

60
procent

70 procent

9

50
procent

70 procent

lägst

10

40
procent

55 procent

19
§

För en
deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalenderhalvår enligt 13
§ försita stycket för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med en
niondel av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret sora
överstiger nedan, för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, näraligen

Antal hela, sammanhängande
tidsperioder om 30 dagar för vilka studiemedel skall utgå under
kalenderhalvåret

Del
av basbeloppet

lägst

1
2 3

4
5

160 procent 150 procent 140
procent 130 procent 120 procent

116 och 19 §§ regleras
behovsprövningen i förhållande till inkomst vid beviljning av studiemedel. De
båda paragraferna har justerats på det sättet att hänvisningen till den
upphävda 14 § har utgått. Paragrafens andra stycke med bestämmelser om
behovsprövning i förhållande till förmögenhet har upphävts. Någon sådan
prövning

58

skall fortsättningsvis inte göras. För de
heltidsstuderande fanns mot- Prop. 1987/88: 116 svarande bestämmelser i 17 §,
som nu också upphävts.

21 §

Sora den studerandes inkomst under kalenderhalvåret enligt
16 och 19 §§ räknas vad som på det halvåret kan beräknas belöpa av det belopp
som kan förutses bli den studerandes sammanräknade inkomst vid taxeringen till
statlig inkomstskatt för kalenderåret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av första stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
för utomlands bosatta och sjömän föreskriva andra regler för inkomstberäkningen.

Vid behovsprövning i förhållande till inkomst gäller
enligt första stycket - liksom för närvarande - att prövningen skall ske i
förhållande till den beräknade inkomsten. Som inkomstbegrepp införs den
sammanräknade inkomsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt. Samma
inkomstbegrepp skall även gälla vid återbetalning av studielån. Vid
behovsprövningen gäller den sammanräknade inkomsten enligt den kommande
taxeringen. Vid ■ återbetalningen gäller dock den sammanräknade inkomsten
enligt den senaste taxeringen.

I andra stycket ges regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om
tillämpningen av första stycket.

Enligt tredje stycket får regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer (centrala studiestödsnämnden) föreskriva andra regler för
inkomstberäkningen för utomlands bosatta och sjömän, dvs. studeranden med
särskilda inkomstförhållanden. De studiemedelssökande som stadigvarande är
bosatta utomlands beskattas normalt inte i Sverige. För dessa kan den beräknade
inkomsten inte anknytas till den sammanräknade inkomsten utan i stället får
inkomsten bestämmas efter andra regler. Motsvarande gäller för de sjömän som
betalar sjömansskatt eller är skattebefriade. Bestämmelsen avser således
endast de studerande som har sådana inkomstförhållanden att huvudregeln med
anknytning till sammanräknad inkomst vid taxeringen inte går att tillämpa.

23 §

Vid beräkning enligt 13, 16 och 19 §§ av studiemedel
tillämpas det basbelopp som gäller vid ingången av den tidsperiod för vilken
studiemedlen är avsedda.

Paragrafen ändras endast på det sättet att hänvisningen
till de upphävda 14 och 17 §§ utgår.

24 §

Studiebidraget utgör 2,78 procent au basbeloppet för uarje
hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar för heltidsstuderande och om 30
dagar för deltidsstuderande. Är den studerande för denna tidsperiod enligt
10,13, 16,19 och 21-23 §§ inte berättigad till fullt studiemedel minskas först
studiebidraget och därefter studielånet.

Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag.
Återstoden utgör studielån.

59

I den allmänna motiveringen har jag föreslagit en höjning
av det i Prop. 1987/88: 116 studiemedlet ingående studiebidraget. För den
som studerar på heltid under nio månader blir studiebidraget 50 procent av
basbeloppet.

Ora studieraedlen skall reduceras enligt bestämmelserna i
10, 13, 16, 19 och 21-23 §§ gäller att studiebidraget skall minskas först och
därefter studielånet.

Paragrafen har även omarbetats redaktionellt.

25 §

En studerande, sora till följd av bestäramelserna i 16, 19
och 21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 § inte är berättigad till
studiemedel, kan dock få extra studiemedel i form au studielån, om det finns
särskilda skäl.

Om det finns särskilda skäl, fåir extra studiemedel i form
av studielån utgå utöver de studiemedelsbelopp som följer av 10, 13, 16, 19
och 21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av första och andra
styckena meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen behandlar rätten till extra studiemedel. Termen
har inte tidigare funnits i själva lagen men har brukats länge i praktiken. Som
villkor för att detta stöd skal.l utgå krävs att det finns "särskilda
skäl". Erfarenheten har visat atl; så stark restriktivitet sora ligger i
uttrycket "synnerliga skäl" inte är läraplig. Lagtexten har därför raodifierats.

Extra studiemedel kan liksom tidigare utgå i två skilda
fall, näraligen till studerande som annars inte skulle få studiestöd och till
studerande som behöver stöd med högre belopp än de normala reglerna medger.

Som särskilda skäl kan räknas t.ex. att den studerande har
extra kostnader för sina studier. Stödet kan beviljas för t.ex. terminsavgifter,
höga reskostnader mellan hem- och studieort, kostnader för dubbel bosättning,
för studie- eller praktikresor och för studiematerial (t.ex. musikinstrument).
Såsom anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1 och 2.2.2) kan det
övergångsvis också finnas särskilda skäl att ge extra, studiemedel till de
studerande som enligt hittillsvarande regler har uppburit mer än ett
barntillägg och har anpassat sin egen och familjens budget till detta.

36 §

Studiemedel enligt detta kapitel får beviljas svensk
medborgare för studier utom riket under de förutsättningar och med de belopp
som föreskrivs av regeringen eller den. myndigket som regeringen bestämmer.

Studiemedel kan även utgå för sjukperiod som avses i 28 §
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

I första stycket behandlas rätten till studier utom riket.
Här får hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.9).

41 §

Studiemedel
enligt detta kapitel avrundas till närmast lägre hela krontal.

Ändringen föranleds av att barntillägg avskaffas. Vidare
har bestämmelsen justerats något.

60

42 § Prop. 1987/88: 116

För den som under ett kalenderhalvår inte är berättigad
till mer än fem procent av basbeloppet i studiebidrag och studielån bortfaller
rätten till sådant studiestöd.

Termen "återbetalningspliktiga studiemedel" har
bytts ut mot "studielån". Vidare har en mindre språklig justering
skett.

8 kap. Återbetalning av studielån

Reglerna om återbetalning i det nya systemet skiljer sig
väsentligt från de som hitintills har funnits i 8 kap. De är avsevärt enklare
än i det gamla systemet, vilket bl.a. återspeglas i att antalet paragrafer har
kunnat minskas från 89 till 25.

I det nyskrivna 8 kap. har den tidigare brukade otympliga
termen "återbetalningspliktiga studiemedel" ersatts med beteckningen
"studielån". För att ytterligare underlätta läsningen av bestämmelserna
har kapitlet indelats i tio avsnitt, nämligen allmänna bestämmelser (1-5 §§),
nedsättning (6-8 §§), avskrivning (9-12 §§), frivillig återbetalning (13 §),
fastställande av årsbelopp (14 §), betalning (15 §), utmätning m.m. (16 §),
särskilda bestämmelser ora återbetalning i vissa fall (17-20 §§), ansvarig
myndighet, uppgiftsskyldighet m.m. (21-24 §§) och överklagande ra.ra. (25 §).

1§

Den som uppburit studielån skall återbetala lånet. På
lånet skall också betalas en årlig ränta.

I samband med återbetalningen får också tas ut
avgifter för

administrativa kostnader enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Betalningen av lånet och räntan sker med ett visst belopp
varje kalenderår (årsbelopp). Det inbetalade beloppet skall avräknas i första
hand på den upplupna räntan ock därefter på kapitalskulden. Ränta som inte
betalas under det år den kar upplupit läggs vid årets slut till kapitalskulden.

2§

Före varje kalenderårs början fastställer regeringen den
ränta sorn under året skall utgå på studielån.

Enligt 1 § första stycket skall den som uppburit studielån
återbetala lånet. Vidare skall en årlig ränta betalas. Det är att märka att
enligt den ändring sora nu också görs av 20 § koramunalskattelagen (1928:370)
blir denna ränta inte avdragsgill i beskattningssammanhang.

II § andra stycket ges regeringen ett bemyndigande
att föreskriva

att avgifter får tas ut för administrationskostnader i samband med

återbetalning. Enligt 4 § tredje stycket får dessa avgifter läggas till

det årsbelopp som den återbetalningsskyldige skall betala. Hur be

talningen skall ske av årsbeloppet och andra avgifter regleras i 15 §.

De avgifter sora avses är bl.a. aviseringsavgift och påminnelseavgift.

Tredje stycket innehåller de grundläggande reglerna om
återbetalningssystemet. Sålunda skall den återbetalningsskyldige varje
kalenderår betala tillbaka ett visst belopp, som kallas årsbelopp. Detta årsbelopp
kan sägas utgöra en klumpsumma. Enligt 4 § kommer årsbeloppet som regel att
bero på den återbetalningsskyldiges inkomst. Det inbetalade årsbeloppet avräknas
sedan i första

hand mot den upplupna räntan. Förslår årsbeloppet till
mer, används Prop. 1987/88: 116 det till amortering på kapitalskulden. Den
ränta mot vilken avräkning sker är den som löper under det år årsbeloppet
skall betalas. Skulle årsbeloppet inte räcka till för att täcka räntan läggs
den obetalda räntedelen till kapitalskulden vid årets slut. Därmed förenklas
administrationen avsevärt i jämförelse med vad som skulle följa av en särhantering
av obetalda räntor.

Räntan på studielånen beräknas kalenderårsvis. Enligt 2 §
skall regeringen före varje kalenderårs början fastställa räntan på studielånen
för det året. Som nämnts i anslutning till 1 § blir denna ränta inte
avdragsgill i deklarationen for gäldenärerna. Det förutsätts att regeringen tar
hänsyn till detta vid fastställandet av räntesatsen.

3§

Om det vid ingången av ett kalenderår kar gått minst sex
månader efter den senaste tidsperiod för vilken den återbetalningsskyldige har
fått studiestöd enligt 3, 4 eller 7 kap. skall återbetalningen av studielånen
börja med det kalenderåret.

I denna paragraf anges när återbetalningen skall börja.

Reglerna innebär att lånen förfaller till betalning
snabbare ån enligt hittillsvarande bestämmelser. Sora närants i anslutning till
1 § tas återbetalningen ut i form av iirsbelopp för kalenderår. Huruvida
återbetalningsskyldighet inträder med ett visst kalenderår beror på om det vid
ingången av det året har gått minst sex månader efter den senaste period för
vilken den återbetalningsskyldige har fått studiestöd enligt 3, 4 eller 7 kap.
Genom denna konstruktion överbryggas kortare studieavbrott med åtföljande
avbrott i studiestödstilldelningen. Skulle det däremot vid ett årsskifte ha
gått mer än sex månader sedan den senaste perioden med studiestöd förfaller
lånen därmed definitivt till betalning.

Om den studerande efter ett sådant längre avbrott
återupptar studierna, uppskjuts inte förfallotiden på nytt. I stället får då
till-lämpas reglerna i 6 § om nedsättning av årsbeloppet under den fortsatta
studietiden. Sådan nedsättning kan ske till noll. Den praktiska effekten av en
sådan nedsättning blir alltså att något årsbelopp inte tas ut.

4§ .

Årsbeloppet för ett kalenderår skall vara fyra procent av
den återbetalningsskyldiges sammanräknade inkomst enligt den senaste taxeringen
till statlig inkomstskatt. Som taxering gäller beslutet om taxering i första
instans.

När det gäller sådana återbelalningsskyldiga som under det
inkomstår den seruiste taxeringen avser var bosatta utomlands eller var sjömän
får regeringen föreskriva att återbetalningen i stället skall ske med ett
belopp som_ svarar 'mot en tjugondedel av den kvarstående låneskulden, dock
minst femton procent av basbeloppet det år återbetalningen skall göras.

Till det årsbelopp som den återbetalningsskyldige skall
betala får läggas sådarui avgifter som regeringen har föreskrivit med stöd av 1
§ andra stycket.

I 4 § regleras storleken av den årliga återbetalningen.
Huvud

regeln ges i första stycket. I andra stycket ges särskilda regler för 62

sådana fall då huvudregeln kan vara svår eller omöjlig att tillämpa.

Enligt
första stycket skall återbetalningen för ett kalenderår vara fyra Prop.
1987/88: 116 procent av det belopp som är den återbetalningsskyldiges sammanräknade
inkomst enligt den senaste taxeringen till statlig inkomstskatt. I det nya
återbetalningssystemet är således huvudregeln att den årliga betalningen skall
ske i förhållande till den återbetalningsskyldiges inkomstförhållanden.

Det
är att märka att det inte år den senast taxerade inkomsten som ligger till
grund för årsbeloppet utan den sammanräknade inkomsten enligt senaste taxering.
Det innebär att hänsyn inte skall tas till vissa avdrag som får göras innan den
taxerade inkomsten fastställs.

Som
taxering gäller taxering i första instans. Eventuella överklaganden av
taxeringen påverkar därför i princip inte beräkningen av årsbeloppet. En viss
möjlighet till ändring finns dock enligt 6 § första stycket 3. Att den senaste
taxeringen i första instans ligger till grund för att fastställa årsbeloppet
innebär, raed nuvarande taxeringsordning, att årsbeloppet beror av inkomsterna
under andra året före betalningsåret.

Enligt
andra stycket får regeringen för vissa återbetalningsskyldiga föreskriva att
återbetalningen i stället skall ske med ett belopp som svarar mot en
tjugondedel av den kvarstående låneskulden, dock rainst femton procent av
basbeloppet det år återbetalningen skall göras. Bemyndigandet gäller dem sora
under det inkomstår den senaste taxeringen avser var bosatta utomlands eller
var sjömän, dvs. återbetalningsskyldiga med särskilda inkomstförhållanden. Med
stöd av detta bemyndigande kan regeringen beträffande sådana utlandsboende och
sjömän, för vilka huvudregeln i praktiken inte går att tillämpa, föreskriva att
återbetalningen i stället skall relateras till låneskuldens storlek.
Bemyndigandet lämnar regeringen frihet att låta huvudregeln tillämpas för
sådana utlandsboende och sjömän som har taxerats på sådant sätt att det är
lämpligt att i stället tillämpa huvudregeln. Vid tilldelning av studiemedel
sker en behovsprövning i förhållande till inkomst. Även vid denna prövning
gäller särskilda regler för sjömän och utomlands bosatta, se 4 kap. 21 § och
specialmotiveringen till den paragrafen.

Bestämmelserna
i tredje stycket gäller sådana administrativa avgifter som regeringen får
föreskriva enligt 1 § andra stycket. Det årsbelopp sora skall tas ut enligt de
föregående bestämmelserna i 4 § får inte användas till att täcka sådana
avgifter, utan avgifterna tillkommer för den betalningsskyldige utanför årsbeloppet.

5§

Har
den återbetalningsskyldige uppburit nya studielån sedan skyldighet att
återbetala tidigare lån har inträtt, skall de nya lånen låggas samman med de
tidigare.

Bestämmelserna
om sammanläggning i denna paragraf avser bara det fall att nya studielån har
utgått till en studerande vars tidigare studielån redan har förfallit till
betalning. De nya lånen läggs då samman med de gamla till en låneskuld som
betalas med ett och samma årsbelopp. De nya lånen kommer alltså inte att utgöra
en

separat låneskuld med eget
årsbelopp. Inte heller kommer lånen i den 3

delen
att förfalla till betalning för sig själva vid ett senare tillfälle. Genom
sammanläggningen kommer de nya lånen att ingå i den låne-

skuld som redan har förfallit till betalning. Det är en
annan sak att Prop. 1987/88: 116 årsbeloppet till följd av bestämmelserna i
6 § får sättas ned så länge den studerande uppbär nytt studiestöd. Såsom nämnts
i anslutning till 3 § kan årsbeloppet i sådana fall sättas ned till noll.

6§

Årsbeloppet får sättas ned

1.
om den
återbetalningsskyldige uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt
vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller
utbildningsbidrag för doktorander,

2.
om den
återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli
väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har beräknats,

3.
om den
återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som ligger till grund för
beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till omständigketerrui framstår
som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på den taxeringen, eller

4.
om det i
något annat fall finns synnerliga skäl.

Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet ock det kan
antas att den omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre
än ett år, får nedsättning ske tills vidare.

7§

Beslut om nedsättning av årsbeloppet får ändras

1. om de inkomstförhållanden som legat till grund
för beslutet har

ändrats väsentligt, eller

2. om det i något annat hänseende har inträffat en
förändring som

väsentligt påverkar rätten till nedsättning.

S§

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om nedsättning enligt 6 eller 7 §.

Dessa tre paragrafer innehåller bestämmelser om
nedsättning av årsbelopp. Enligt 21 § handläggs frågor härom av centrala studiestödsnämnden.

I 6 § första stycket anges de grunder på vilka nedsättning
av årsbeloppet får ske. Som tidigare nämnts i anslutning till 3 § kan nedsättning
ske till noll kronor, vilket innebär att något årsbelopp inte tas ut det år nedsättningen
avser. Grunderna för nedsättning anges i fyra punkter. 1 lagen finns inte några
särskilda bestämmelser om efterkontroll av de uppgifter som sökanden lämnar
till sin ansökan om nedsättning. Sora princip har förutsatts att prövningen av
ansökningarna skall vara så noggrann att någon uppföljning och efterkontroll
som regel inte skall, behövas. Det bör i sammanhanget också framhållas att
enligt 22 § tredje stycket är den som fått årsbeloppet nedsatt skyldig att
utan anmaning meddela centrala studiestödsnämnden om någon sådan omständighet
som föranlett nedsättningen inte längre föreligger.

Enligt 1 p kan nedsättning ske om den
återbetalningsskyldige uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt
vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller
utbildningsbidrag för doktorander. Bestämmelsen medger att den som studerar
under hela kalenderåret och uppbär någon av de angivna formerna av stöd under
det året befrias från att erlägga årsbelopp. Vid studier under del av året kan
ett reducerat årsbelopp komma i fråga.

12 p anges att nedsättning får ske om den
återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli
väsentligt lägre än

den
inkomst efter vilket årsbeloppet har beräknats. För att en Prop. 1987/88:116 inkomstrainskning
skall beaktas krävs således att den skall vara väsentlig. I 8 § berayndigas
regeringen eller den myndighet sora regeringen bestämmer att utfårda närmare
föreskrifter om tillämpningen av bl.a. 6 §. Genom det bemyndigandet kan
regeringen eller myndigheten närmare precisera vad som bör kunna godtas som en
väsentlig inkorastrainskning.

Enligt
3 p kan nedsättning ske under vissa förutsättningar om den
återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som ligger till grund för
beräkningen av årsbeloppet. Huvudregeln är att taxeringen i första instans
ligger till grund för fastställandet av årsbeloppet. Nu kan det emellertid inte
uteslutas att det vid denna taxering uppstår ett sådant fel att det skulle
framstå som oskäligt, om den taxeringen automatiskt skulle läggas till grund
för årsbeloppet. Det skall emellertid understrykas att nedsättning med stöd av
förevarande punkt inte kommer i fråga när överklagandet gäller proportionellt
mindre belopp eller rör tveksamraa principfrågor.

14
p anges slutligen att nedsättning kan ske om det i något annat fall föreligger
synnerliga skäl. I uttrycket "synnerliga skäl" ligger hår, såsom
eljest i lagspråk, att tillärapningen skall vara mycket restriktiv.
Bestämmelsen är tillkomraen för att raedge materiellt tillfredsställande
lösningar I de olika undantagssituationer som inte alla lämpligen kan uppräknas
eller ens förutses. Sora exempel på sådana undantagsfall som kan komma i fråga
för nedsättning kan nämnas att den återbetalningsskyldige kontinuerligt har
fått socialbidrag eller har beviljats nedsatt preliminärt skatteuttag på grund
av existens-minimura.

Av
6 § andra stycket framgår att årsbeloppet får sättas ned tills vidare om den
omständighet som föranleder nedsättningen kan antas bestå längre tid än ett år,
t.ex. om den återbetalningsskyldige påbörjar en längre högskoleutbildning för
vilken han har rätt att uppbära studiemedel.

I
7 § regleras under vilka förutsättningar ett beslut om nedsättning av årsbelopp
får ändras. Bestämmelserna innebär att inte varje förändring i den eller de
omständigheter sora föranledde ned-sättningsbeslutet leder till att detta skall
ändras. Det är nödvändigt för stabiliteten i systemet att det inte sker för
mycket småändringar. I sammanhanget bör påpekas att ett beslut om nedsättning
normalt gäller bara ett visst kalenderår.

Det
första skälet till ändring i ett nedsättningsbeslut är att de
inkomstförhållanden som legat till grund för beslutet har förändrats
väsentligt. Förutsättningen gäller både inkomstökning och ytterligare
inkomstminskning. Den som fått en nedsättning behöver alltså inte riskera att
mista den, om han får en måttlig förbättring av inkomstförhållandena, även om nedsättningen
inte skulle ha blivit så stor, om man då vetat hur inkomsterna skulle bli.
Omvänt gäller eraellertid också att den som väl fått ett beslut om nedsättning
inte kan få ytterligare nedsättning för det året annat än ora det inträtt
ytterligare en väsentlig sänkning av inkomsterna.

Ändring
i ett beslut om nedsättning kan också ske om det i något /r

annat än i inkomstmässigt hänseende har inträffat en förändring som
väsentligt påverkar rätten till nedsättning. 5 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr
116

Enligt 8 § får regeringen eller den myndighet regeringen
bestäm- ' Prop. 1987/88: 116 mer (centrala studiestödsnämnden) utfårda närmare
föreskrifter om tillärapningen av reglerna om nedsättning. Bemyndigandet behövs
därför att de mer detaljerade föreskrifter som kan förutses behövas om
tillämpningen av reglerna om nedsättning knappast ägnar sig för lagform. De
torde behöva kunna smidigt anpassas efter de praktiska behoven.

9§ _

Studielån som kvarstår obetalda det år den
återbetalningsskyldige fyller sextiofem år skall avskrivas. Utan kinder härav
kvarstår betalningsskyldigheten för påförda men inte betalda årsbelopp avseende
de tre senaste kalenderåren. Om det finns synnerliga skäl, får dock också
sådana årsbelopp skrivas av efter ingången av det år den återbetalningsskyldige
fyller sextio fem år.

Med 9 § inleds kapitlets bestämmelser om avskrivning av
studielån. Med avskrivning avses nu att låneskulden bortfaller.

Det avskrivningsfall som behandlas i denna paragraf är
avskrivning av studielån i samband med inträde i pensionsåldern. Den låneskuld
som kvarstår när den återbetalningsskyldige fyller sextiofem år skrivs av vid
ingången av pensionsåret. För att undvika att de återbetalningsskyldiga infc>r
denna avskrivning underlåter att betala de sista årsbeloppen före
pensionsåldern gäller dock att de tre sista årsbeloppen får drivas in i vanlig
ordning. Av 16 § följer att, om indrivningsåtgärderna inte har g:ivit resultat
inom tredje året efter betalningsåret, vidare indrivning.såtgärder, inte skall
vidtas. I tredje meningen har dock lämnats en möjlighet att på synnerliga skäl
skriva av även dessa årsbelopp efter ingången av det år den återbetalningsskyldige
fyller 65 år.

10 §

Om den återbetalningsskyldige avlider, skall återstående
kapitalskuld och upplupen ränta avskrivas.

Vid dödsfall avskrivs såväl återstående kapitalskuld sora
den under året dittills upplupna räntan. Den totala avskrivningen av skulden
medför att eventuellt obetalda tidigare årsbelopp inte heller skall drivas in
efter dödsfallet. Bestämmelsen innebär vidare att studieskulden inte skall
belasta den avlidnes dödsbo.

11 §

Den som tidigare uppburit studielån för studier enligt 4
kap. 2 § kan befrias från att återbetala viss del av dessa lån om han under
minst tre terminer erhållit studielån för studier enligt 4 kap. 1 §. Sådan
befrielse får avse högst sex terminer ock för varje termin uppgå till en
tredjedel av studielånet under terminen.

I denna paragreif behandlas avskrivning av sådana
studielån som en högskolestuderande har fått ta för studier på grundskolenivå,
gymnasial nivå, inbegripet folkhögskola, före högskolestudierna.
Förutsättningen för sådan avskrivning är att studielån för högskolestudier (4
kap. I §) har utgått under minst tre terminer.

66

Avskrivningen får avse högst lånen för sex terminer på
nivån före Prop. 1987/88:116 högskolan och bara en tredjedel av
lånebeloppet för envar av dessa terminer.

12 §

Utöver vad som följer au 9-11 §§ får studielån avskrivas i
fall då det föreligger synnerliga skäl till det.

Utöver vad som föjer av 9-11 §§ får studielån skrivas av
om det finns synnerliga skäl. I uttrycket synnerliga skäl ligger att tillämpningen
skall vara restriktiv. I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6) lämnas några
exempel på sådana fall.

13 §

/ syfte att stimulera en snabb återbetalning au studielån
får regeringen meddela föreskrifter om premier för sådana återbetalningsskyldiga
som återbetalar sina studielån med större belopp än de årsbelopp de är
skyldiga att betala.

Regeringen har här lämnats ett bemyndigande att lämna föreskrifter
om premier till dem som återbetalar sina studielån snabbare ån de är skyldiga.
Bestämmelsen motiveras av att det är väsentligt för finansieringen av
studielånesystemet med en snabb återbetalning.

14 §

För uarje kalenderår då återbetalning skall göras
fastställs årsbeloppet för den återbetalningsskyldige. Uppkommer brutet krontal
skall årsbeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal. Regeringen får
föreskriva att årsbeloppet skall fastställas till noll kronor, om årsbeloppet,
beräknat enligt 4 § första stycket, skulle understiga fem procent av
basbeloppet det ar återbetalningen skall göras.

Om årsbeloppet ändras genom beslut om nedsättning gäller
det nedsatta beloppet som fastställt årsbelopp.

Den återbetalningsskyldige skall underrättas skriftligen
om det årsbelopp som har fastställts för honom.

Såsom framgår av I § tredje stycket skall återbetalning av
studielån och betalning av räntan på lånen ske genom årsbelopp för varje
kalenderår. Hur årsbeloppet skall beräknas föreskrivs i 4 §. Enligt den nu
förevarande paragrafen skall årsbeloppet för var och en av de
återbetalningsskyldiga fastställas för varje kalenderår. Såsom följer av 21 §
ankommer denna uppgift på centrala studiestödsnämnden. Den
återbetalningsskyldige skall skriftligen underrättas om det årsbelopp som har
fastställts för honom.

Det är genom detta beslut som det rättsligt bestäms vad
den återbetalningsskyldige har att erlägga under året. Utsändning av in-betalningsavier
o.d. utgör sedan endast verkställighetsåtgärder. Mot bakgrund av att det är fastställelsebeslutet
som är den rättsliga grunden för att ta ut ett visst årsbelopp föreskrivs i
paragrafens andra stycke att, om årsbeloppet ändras genom ett beslut om
nedsättning, gäller i stället det nedsatta beloppet som fastställt årsbelopp.

Regeringen har i paragrafen bemyndigats att föreskriva att
årsbeloppet skall fastställas till noll kronor, om detta, beräknat efter
vanliga regler skulle bli mindre än fem procent av basbeloppet. Bemyndigandet
avses bli använt för att undvika att det i studielånesystemet hanteras helt
obetydliga belopp.

15 § Prop. 1987/88:116

Det fastställda årsbeloppet och sådana avgifter som regeringen kar

föreskrivit med stöd av 1 § andra stycket skall betalas
enligt föreskrifter som meddelas au regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer.

Paragrafen klargör att betalningsproceduren är en sak som
det helt ankommer på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att
förordna om. Inora ramen för detta bemyndigande kan föreskrivas olika
betalningsmodeller att tillämpas parallellt. Det kan sålunda vara praktiskt att
vid sidan av ett gängse betalningssystem kunna - efter överenskommelse med den
betalningsskyldige - pröva automatiska överföringar från bankkonton.

16 §

Årsbelopp och andra augifter enligt denna lag som inte kar
betalats inom föreskriven tid får tas ut genom utmätning utan föregående dom
eller utslag.

Årsbelopp eller del därav som inte har betalats,
frivilligt eller genom utmätning, före utgången av nouember månad det tredje
året efter betalningsåret, skall inte föranledi vidare indrivningsåtgärder.

Första stycket gör det möjligt att direkt utmäta årsbelopp
och andra avgifter enligt studiestödslagen som inte har betalats inora föreskriven
tid. Vad sora är föreskriven tid beror på de bestäramelser om betalning sora
meddelas med stöd av 15 §.

Enligt andra stycket behöver inte indrivningsåtgärder
beträffande obetalda årsbelopp vidtas under längre tid än tre år efter betalningsåret.
Att den återbetalningsskyldige får ett årsbelopp fastställt för sig påverkar
inte låneskulden. Först då årsbeloppet eller del därav betalas in sker en
avräkning. Att indrivningsåtgärderna för ett årsbelopp upphör innebär således
inte att den återbetalningsskyldige blir fri från något belopp. Låneskulden
kommer tvärtom vid utebliven betalning att öka, eftersom den obetalda upplupna
räntan vid årets slut läggs till kapitalskulden.

I detta sammanhang bör göras några anmärkningar om
preskription. Bestämmelser om preskription av fordringar som tillkommer det
allmänna finns i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.
Grundprincipen i den lagen är att en fordran preskriberas fera år efter
utgången av det kalenderår då den förföll till betalning. Enligt 1 § läranas
dock fordringar på studiemedel utanför lagens tillämpningsområde. Anledningen
härtill är enligt förarbetena till lagen (prop. 1981/82:96 s. 27) den speciella
konstruktionen i nuvarande 8 kap. 66 § studiestödslagen om indrivning av
studieskulder.

Regler om preskription av fordringsanspråk i allmänhet
finns i

preskriptionslagen (1981:130). Preskriptionstiden är tre år för

konsumentfordringar och tio år ;Eor andra fordringar. Om en fordran

avser en vara, en tjänst eller annan nyttighet sora en näringsidkare i

sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsument för en

skilt bruk, betecknas den konsurnentfordran. Preskriptionstiden räk

nas från fordringens tillkomst. Preskriptionen kan avbrytas både av

gäldenären och av borgenären. Avbrott sker t.ex. genom att borge

nären ansöker om verkställighet av sin fordran hos kronofogde- 68

myndigheten. Avbrott sker också genom att gäldenären delbetalar.
Prop. 1987/88' 116 Preskriptionsavbrott medför att ny tid börjar löpa.

Statens fordringar på återbetalning av studiemedel är
enligt förarbetena till preskriptionslagen (prop. 1979/80:119 s. 92 och 170)
underkastade den allmänna tioårspreskriptionen i den mån inte särskilda
preskriptionsbestämmelser gäller. Några sådana föreskrifter finns inte i den
föreslagna lagstiftningen.

Om någon har uppburit studielån för en sjukperiod enligt
bestämmelserna i 3 kap. 15-19 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de
bestämmelser som anges där gäller i fråga om återbetalningen bestämmelserna i
18 och 19 §§.

18§

Studielån som avser den delen av en sjukperiod som följer
efter en karenstid om 14 dagar skall inte återbetalas annat än i de fall som
anges i 19 §.

I karenstiden får inräknas bara tid under sådan studietid
som avses i 3 kap. 15 §, 4 kap. 28 § eller 7 kap. 17 §.

Vid beräkning av karenstiden skall två eller flera
sjukperioder räknas som en sammanhängande sjukperiod, om den senare perioden
börjar inom 20 dagar efter det att den tidigare slutade.

19 §

Uppbär den studerande sjukpenning enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, skall han för varje sjukdag som infaller efter karenstiden
enligt 18 § återbetala den del av studielånet som motsvarar sjukpenning över 25
kronor. Detsamma gäller också om den studerande med anledning av sin sjukdom
får ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande
eller enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring. Sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall inte beaktas vid tillämpning av
denna paragraf.

20 §

Studielån som avser tid då den studerande har uppburit
utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning, skall inte återbetalas
i den mån avdrag kar skett från utbildningsbidraget.

Bestämmelserna i 17-20 §§ motsvarar i sak 77-79 §§ resp.
80 a § i 8 kap. i dess hittillsvarande lydelse.

21 §

Frågor enligt detta kapitel prövas av centrala
studiestödsnämnden. Frågor om befrielse från återbetalningsskyldighet enligt 18
ock 19 §§ prövas dock av den studiemedelsnämnd som föreskrivs av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer.

Föreskriften att ärendena ankommer på centrala studiestödsnämnden
har lyfts upp i lagen bl.a. därför att det väsentligt förenklar de
efterföljande handläggnings- och överklagandebestämraelserna.

22 §

Den återbetalningsskyldige skall lämna centrala
studiestödsnämnden de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta
kapitel.

Bestämmelser om kur centrala studiestödsnämnden skall inkämta

de uppgifter från den senaste taxeringen som nämnden beköver för rn

tillämpning
av detta kapitel meddelas au regeringen.

Den som kar fått årsbeloppet nedsatt är skyldig att utan anmaning
Prop. 1987/88: 116 omedelbart underrätta centrala studiestödsnämnden om någon
om-ständigket som föranlett nedsättningen inte längre föreligger.

Bestämmelserna i första stycket innebär en generell
skyldighet för de återbetalningsskyldiga att besvara frågor från centrala
studiestödsnämnden i sådana hänseenden som är av betydelse för tillämpning av
8 kap.

I andra stycket anges att det ankommer på regeringen att
meddela bestämmelser om hur centrala studiestödsnämnden skall få del av
behövliga taxeringsuppgifter. Såsom framhållits i den allmänna motiveringen är
det väsentligt att nämnden får sådana uppgifter före det år årsbeloppet avser.
Detta förutsätter i sin tur att uppgifterna lämnas på medium för automatisk
databehandling.

En förutsättning för att det inkomstrelaterade återbetalningssysteraet
skall fungera är att centrala studiestödsnäranden i ett tidigt skede får del av
taxeringsuppgifter från skattemyndigheterna.

Praktiskt sett kan denna sak lösas inom raraen för skatteregisterförordningen
(1980:556). I den förordningen anges sålunda för vilka ändamål och i vilken
utsträckning registeransvariga myndigheter får lämna andra myndigheter
uppgifter på medium för automatisk databehandling.

Bestämmelsen i tredje stycket innebär, till skillnad från
den i första stycket, att den återbetalningsskyldige i en del fall självmant
skall upplysa centrala studiestödsnämnden om vissa förändringar.

23 §

Allmän försäkringskassa skall lämna centrala studiestödsnämnden
och studiemedelsnämnderna uppgift om sådan sjukpenning eller ersättning som
avses i 19 §. Allmän försäkringskassa skall i övrigt lämna centrala
studiestödsnämnden och studiemedelsnämnderna de uppgifter som är av betydelse
för tillämpningen av detta kapitel enligt de bestämmelser som regeringen
meddelar.

24 §

Annan myndigket och försäkringsinrättning är skyldiga att
på begäran lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa
ock centrala studiestödsnämnden sådana uppgifter i fråga om viss person som är
av betydelse för tillämpningen av detta kapitel.

Bestämmelserna i 23 ock 24 §§ motsvarar i sak helt 88
resp. 89 § i 8 kap. i dess hittillsvarande lydelse. Föreskriften i 24 § att
försäkringsinrättning är skyldig att lämna uppgifter till centrala studiestödsnämnden
med flera myndigheter angår det område inom vilket lagförslag bör granskas av
lagrådet. Att bestämmelsen får nytt paragrafnummer är emellertid inte en
lagändring som fordrar lagrådets hörande.

25 §

Centrala studiestödsnåmndem beslut i ärenden om
återbetalning av studielån får öuerklagas hos kammarrätt.

Nämndens beslut skall dock gälla omedelbart, om nämnden
inte bestämmer något annat.

70

Enligt första stycket får centrala studiestödsnämndens
beslut i Prop. 1987/88: 116 ärenden om återbetalning av studielån
överklagas hos domstol, nämligen kamraarrätten i Sundsvall.

I övergångsbestämmelserna p 8 anges att centrala
studiestödsnämnden även handlägger frågor om återbetalning enligt övergångsbestämmelserna.

I andra stycket regleras när centrala studiestödsnämndens
beslut i ärenden om återbetalning av studielån blir gällande. I detta stycke
sägs uttryckligen att sådant beslut gäller omedelbart. Beslutet gäller således
trots att det inte har vunnit laga kraft. Nämnden kan dock bestämraa att
beslutet inte skall gälla oraedelbart.

9 kap.

2§

Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för
högt belopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått
genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas
beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror
avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap.
15-19 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där
ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 §, 4
kap. 44 § och 7 kap. 17 a §.

Avser återkrav enligt första eller andra stycket
studiehjälp enligt 3 kap. till sådan studerande, som vid utbetalningstillfället
var o-myndig, åvilar betalningsskyldigheten den sora då var den omyndiges
förmyndare.

På studielån enligt 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap.
och på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkrävs enligt första eller
andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats
som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger statens
utlåningsränta. På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf
utgår ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en månad efter det
beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den
återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyJdighet att betala
räntan.

I paragrafen har beteckningen studielån införts.

2a§

En fordran, som har uppkommit på grund av att studiestöd
har återkrävts och som inte har betalats, bevakas fram till det år gäldenären
fyller sextiofem kr. Därefter avskrivs fordringen.

Om gäldenären aulider, avskrivs fordringen.

Om indrivningen av en sådan fordran som avses i första
stycket skulle vålla mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivning
inte är påkallad från allmän synpunkt får indrivningsåtgärder underlåtas.

I denna paragraf behandlas frågan om avskrivning av en
fordran som har uppkommit på grund av att studiestöd har återkrävts. Som
bakgrund bör nämnas att återkrav innebär att felaktigt erhållit studiestöd
genast skall betalas tillbaka. Vid återkrav tas också ut en ränta som beräknas
enligt 2 § fjärde stycket. Denna ränta är, till skillnad från räntan enligt 8
kap. 1 §, avdragsgill i deklarationen.

I första
stycket regleras att en fordran på återkrav skrivs av i sam

band med inträde i pensionsåldern. En sådan fordran bevakas således '

fram till det år gäldenären fyller 65 år, varefter fordringen - dvs. åter-

stående
kapitalskuld jämte upplupen ränta - skrivs av. Enligt 8 kap. Prop.
1987/88: 116 9 § avskrivs vid inträdet i pensionsåldern även studielån sora
inte har återbetalats frara till denna tidpunkt.

Enligt
andra stycket avskrivs fordran på återkrav vid dödsfall. Bestämmelsen innebär
således att såväl återstående kapitalskuld sora upplupen ränta skrivs av. Enligt
8 kap. 10 § avskrivs vid dödsfall även återstående kapitalskuld på studielån järate
ränta.

Bestämmelsen
i tredje stycket innefattar ett bemyndigande att underlåta aktiva
indrivningsåtgärder i fall då sådana framstår som mindre ändamålsenliga. Fordringen
kvarstår emellertid och inget hindrar att en indrivningsåtgärd görs om
tillfälle yppar sig.

2b§

Till
en studerande som tidigare har uppburit studiestöd utgår nytt sådant stöd
endast om

1. fastställt årsbelopp, sora förfallit till betalning
före det kalenderår sora de nya studiemedlen avser, kar betalats, ock

2. återkrav med stöd av 2 § av studielån enligt 3
kap., studiemedel enligt 4 kap. eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap.
har reglerats av den studerande så att återkrav, som avser högst ett
kalenderhalvår, kvarstår oreglerat.

Om
det finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder av vad som
anges i första stycket.

Paragrafen
anger vissa villkor for att en studerande - som tidigare fått studiestöd -
skall få ytterligare stöd.

Enligt
första stycket 1 p krävs för att en studerande skall få nytt studiestöd att
fastställt årsbelopp, som förfallit till betalning före det kalenderår sora de
nya studiemedlen avser, har betalats.

I
2 p stadgas som förutsättning för att en studerande skall få nytt studiestöd
att återkrav som avser högst ett kalenderhalvår kvarstår obetalt.

Andra
stycket anger att om det finns synnerliga skäl får studiestöd beviljas trots
att villkoren i första stycket inte har uppfyllts. Prövningen skall vara
restriktiv.

Övergångsbestämmelser

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om studiestöd som avser tid före ikraft

trädandet.

De
nya bestämraelserna träder i krjift den 1 januari 1989. I fråga om studiestöd
som avser tid före ikraftträdandet gäller dock fortfarande äldre föreskrifter.
När studiestödet har beviljats saknar således betydelse i detta sammanhang.
Avgörande är i stället vilken tid studiestödet avser.

De
former av studiestöd som berörs av de nya bestäramelserna är studiehjälp,
studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd. Dessa stödformer består av bidrag,
studielån och resekostnadsersättning. Bidragen skiljer sig dock något från
varandra i de olika stödformerna.

2. Den
som har beviljats studiestöd som avser tid före ikraft

trädandet kan begära att dessa efter år 1989 skall återbetalas enligt 72

bestämmelserna i 8 kap. i dess nya lydelse. De ändrade betalnings

villkoren skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari visst år.

Den som har fått studiestöd enligt äldre föreskrifter kan
begära att Prop. 1987/88: 116 återbetalningen skall ske enligt de nya bestäramelserna.
Sådan begäran kan endast beviljas från ingången av ett kalenderår.

Övergången till det nya återbetalningssystemet kan ske
först fr.o.m. år 1990. Anledningen härtill är att återbetalningen för dem som
har fått studiestöd enligt de nya bestämmelserna blir aktuell först år 1990 och
att det är lämpligt att ingen övergång till det nya systemet kan ske
dessförinnan, I praktiken kommer således all återbetalning enligt de nya
bestämmelserna att inledes först vid ingången av år 1990.

3. Den som fortsätter att återbetala studiestöd enligt
äldre

bestämraelser kan få sin avgift nedsatt till fem procent av sitt avgifts

underlag enligt äldre föreskrifter.

Den sora har fått studiestöd enligt äldre föreskrifter och
inte vill begära övergång enligt 2 p till det nya återbetalningssysteraet kan
ansöka ora att få sin avgift nedsatt till fem procent av sitt avgiftsunderlag
enligt äldre föreskrifter.

4. Den som återbetalar studiestöd som avser tid
såväl före som

efter ikraftträdandet kan begära att återbetalningen kalenderårsvis

skall samordnas. Samordningen innebär att äldre föreskrifter om ned

sättning av avgift inte skall tillämpas och att det sammanlagda åter

betalningsbeloppet inte skall överstiga fem procent av den åter

betalningsskyldiges inkomst enligt 8 kap. 4 § i dess nya lydelse. Det

sammanlagda återbétalningsbeloppet avräknas i första hand på

studiestöd som avser tid före ikraftträdandet.

När det gäller sådana återbetalningsskyldiga som under det
inkomstår den senaste taxeringen avser var bosatta utomlands eller var sjömän
får regeringen föreskriva att samordningen i stället skall ske enligt andra
bestämmelser.

I första stycket stadgas att den sora återbetalar
studiestöd såväl enligt de äldre sora de nya bestämmelserna kan begära att samordning
skall ske. Av praktiska skäl kan en samordning endast ske för hela kalenderår.
Samordningen innebår att äldre föreskrifter om nedsättning inte skall
tillämpas och att det sammanlagda återbetalningsbeloppet inte skall överstiga fera
procent av den återbetalningsskyldiges inkomst enligt 8 kap. 4 § i dess nya
lydelse. Det inbetalade beloppet avräknas sedan i första hand raot studiestöd sora
avser tid före ikraftträdandet, dvs. återbetalningspliktiga studiemedel.

Enligt andra stycket får regeringen för vissa återbetalningsskyldiga
föreskriva om andra villkor för samordningen. De som avses är utomlands bosatta
och sjömän, dvs. återbetalningsskyldiga med särskilda inkomstförhållanden. För
dessa grupper gäller särskilda regler även vid tilldelning av studiemedel och vid
återbetalning av studielån, se 4 kap. 21 § tredje stycket och 8 kap. 4 § andra
stycket samt motiveringen till dessa bestämmelser.

5. De nya föreskrifterna i 8 kap. 11 § om befrielse
från att åter

betala studiemedel för kommunal eller statlig vuxenutbildning eller

för annan gymnasial utbildning eller utbildning vid folkhögskola

skall gälla också för sådana studiemedel som den återbetalnings-

73

skyldige
har erhållit enligt äldre bestämmelser för studier efter år Prop. 1987/88:
116 1983. Vid tillämpningen av 8 kap. 11 § skall därvid återbetalningspliktiga
studiemedel enligt 4 kap. 1 § anses lika med studielån.

Har
den återbetalningsskyldige redan beviljats befrielse enligt de äldre
föreskrifterna kan han fi ytterligare befrielse så att det sammanlagda
avskrivningsbeloppet per termin uppgår till en tredjedel av det återbetalningspliktiga
studiemedlet under terminen.

I
8 kap. 11 § stadgas om avskrivning av sådana studielån som en
högskolestuderande har tagit för studier på grundskole- och gymnasienivå.
Villkoret för sådem avskrivning är att studielån för högskolestudier (4 kap. 1 §)
har utgått för minst tre terminer. Avskrivning får avse högst lånen för sex
terminer på nivån före högskolan och bara en tredjedel av lånet under terminen.

Bestämmelsen
i 5 p första stycket innebär att även studiemedel som uppburits enligt äldre bestämraelser
för studier efter år 1983 kan koraraa i fråga för sådan avskrivning som stadgas
i 8 kap. 11 §.

Enligt
andra stycket får den studerande som redan utnyttjat möjligheten till
avskrivning enligt äldre bestämmelser, ytterligare en möjlighet till
avskrivning. Det sammanlagda avskrivningsbeloppet per termin får dock uppgå
till högst en tredjedel av det återbetalningspliktiga studiemedlet under
terminen.

6. Har
en studerande uppburit studiestöd enligt lagen i dess äldre

lydelse, skall som villkor för att få nytt studiestöd gälla inte enbart 9

kap. 2 b § i sin nya lydelse utan även paragrafen i dess äldre lydelse.

I 9
kap. 2 b § stadgas vissa villkor för att en studerande - som tidigare fått
studiestöd - skall få ytterligare stöd.

Bestämmelsen
i 6 p innebär att en studerande som tidigare har uppburit studiestöd enligt
äldre föreskrifter, kan få studiestöd enligt de nya bestämmelserna, om
villkoren i 9 kap. 2 b § i såväl dess äldre sora dess nya lydelse är uppfyllda.
Han måste således ha betalat dels vissa studiemedelsavgifter och återkrav i det
äldre återbetalningssystemet, dels vissa årsbelopp och återkrav i det nya
systemet, innan han kan beviljas ytterligare studiestöd. Även om dessa villkor
inte är uppfyllda kan dock studiestöd beviljas, om det finns synnerliga skäl.

7. Föreskrifter
om när en ansökan enligt dessa övergångs

bestämmelser skall vara inkommen meddelas av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer (centrala studiestödsnämnden)
bemyndigas att föreskriva når en ansökan enligt övergångsbestämmelserna skall
ha kommit in.

8. Frågor
om återbetalning enligt dessa övergångsbestämmelser

prövas av centrala studiestödsnämnden.

Frågor
om återbetalning enligt övergångsbestämmelserna handläggs av centrala
studiestödsnämnden. De frågor som därvid avses är frågor enligt p 2-5. Frågor
enligt p 6 handhas av de regionala studiemedelsnämnderna.

74

9. Föreskrifterna
i 8 kap. 25 § om överklagande m.m. skall även Prop. 1987/88: 116

gälla centrala studiestödsnämndens beslut enligt dessa övergångsbe

stämmelser.

Centrala
studiestödsnämndens beslut i ärenden om återbetalning av studielån får enligt 8
kap. 25 § första stycket överklagas hos kammarrätt (kammarrätten i Sundsvall).
Nämndens beslut skall enligt andra stycket gälla omedelbart, om nämnden inte bestämmer
något annat. I p 9 stadgas att motsvarande skall gälla för centrala
studiestödsnämndens beslut enligt övergångsbestämmelserna.

10. Föreskrifter
i lag eller annan författning som gäller åter

betalningspliktiga studiemedel skall tillämpas också i fråga om

studielån enligt 8 kap. i dess nya lydelse, om inte annat föreskrivs.

Den
nuvarande beteckningen "återbetalningspliktiga studiemedel"
förekommer i åtskilliga författningar, bl.a. i 2 b § lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag, 2 § lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott och 3 §
lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn. Den skall - sora
tidigare nämnts - ersättas av beteckningen "studielån". I stället för
att nu ändra varje författning där den förra termen förekommer föreskrivs i 20p
att föreskrifter i lag eller annan författning som gäller
återbetalningspliktiga studiemedel skall tillämpas också i fråga om studielån
enligt 8 kap. i dess nya lydelse, ora inte annat föreskrivs.

4.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

20
§

Vid
beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas
från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit
i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag
får inte göras för:

den
skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad
skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana
kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i
anvisningarna;

kostnader
i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del
kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdet
av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den
skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej
fyllt 16 år;

ränta
på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska
allmänna skatter;

kapitalavbetalning
på skuld;

ränta
enligt 8 kap. / § studiestödslagen (1973:349);

avgift
enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift
enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.;

avgift
enligt 99 a § utlänningslagen (1980:376);

avgift
enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd,
som grundas på lagen (1976:580) om medbe- Prop. 1987/88: 116
stämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

företagsbot
enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift
enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp,
för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift
enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift
enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift
enligt ransoneringslagen (1978:268);

vattenföroreningsavgift
enligl, lagen (1980:424) ora åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift
enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in-
eller utförsel av varor;

lagringsavgift
enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen
(1985:635) om försörjningsberedskap på natur-,gasområdet;

ränta
på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses
i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;

kaplitalförlust
m.m. i vidare mån än sora får ske enligt 36 §.

(Se
vidare anvisningarna.)

Denna
lag träder i kraft den. 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års
taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgift enligt 8 kap.
studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989.

Ändringen
innebär att ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349) inte är
avdragsgill i beskattningssammanhang.

76

5 Kostnadsfrågor Prop. 1987/88: 116

Enligt
sina direktiv fick studiemedelskommittén inte lämna förslag som skulle leda
till kostnadsökningar för staten eller kommunerna. Det nya studiemedelssystemet
skulle alltså få kosta lika mycket som det nu gällande.

Statens
kostnader för det nuvarande studiemedelssysteraet består av studiebidrag,
räntesubventioner, avskrivning av studieskulder samt administrationskostnader.
Kostnaderna för studiebidrag, avskrivningar och administration år relativt
lätta att beräkna. Statens kostnader för räntesubventioner, som hitills har
utgjort den klart största posten, är däremot betydligt svårare att fastställa
eftersom beräkningarna måste bygga på antaganden om den ekonomiska utvecklingen
i framtiden, Studiemedelskoraraittén har efter en relativt grundlig analys
beräknat statens subvention på ett års utbetalade återbetalningspliktiga
studiemedel till 49 % vid låg inflation och till 50 % vid en inflation på
mellannivå. Det är på denna grund kommittén har lämnat sitt förslag som i stort
sett håller sig inom de nuvarande kostnadsramarna.

Jag
anser att det är värdefullt att kommittén har uppnått enighet i denna
grundläggande fråga.

De
förslag som jag har lagt fram innebår en betydande höjning av statens reella
kostnader för studiemedlen. Jag beräknar merkostnaden till ca 300 milj. kr.
Jag har därvid räknat med att det väsentligt högre bidraget kommer att medföra
att ett minskat antal studerande behöver utnyttja studiemedlens lånedel.
Eftersom studielånen enligt mitt förslag skall finansieras utanför
statsbudgeten kommer statens utgifter för studiemedlen till en början att
minska väsentligt. I takt med att den totala lånestocken ökar komraer dock
kostnaderna för räntesubventioner och avskrivningar att öka. Chefen för finansdepartementet
komraer senare i vår att föreslå regeringen att lägga fram förslag till
riksdagen om höjd oljeskatt, som också är motiverad av en-ergip)olitska skäl. I
detta förslag kommer en finanisering av de ökade studieraedelskostnaderna att ryramas.

6 Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89

Studiemedel
m.m.

1986/87
Utgift 4 221751 845

1987/88
Anslag 4 517 900 000 1988/89 Förslag 3 290 000 000

Från
anslaget bestrids utgifter för studiebidrag enligt 4 kap. och återbetalningspliktiga
studieraedel enligt 4 och 7 kap. studiestödslagen (1973:349, oratryckt senast
1987:303). Återbetalning av studiemedel regleras i 8 kap. samma lag.

77

Centrala
studiestödsnämnden Prop. 1987/88:116

Med
oförändrade regler beräknat' centrala studiestödsnämnden (CSN) medelsbehovet
under budgetåret 1988/89 till 4 639,6 milj. kr., vilket är en ökning i
förhållande till anslaget för 1987/88 med 121,7 milj, kr. Ökningen föranleds
främst av ett ökat antal studiemedelstagare i eftergymnasiala studier,

CSN
föreslår att endast den som närmast föregående termin har bedrivit studier med
statligt studiestöd skall få rått till studiemedel under sjukdom om han på
grund av sjukdom inte påbörjat terminens studier. Vidare föreslår nämnden ein
mindre justering av bestämmelsen om barntillågg.

Beträffande
återbetalning av studiemedel föreslår CSN att den årliga studiemedelsavgiften
skall sänkas vid större minskningar av studieskulden. Enligt nu gällande regler
förkortas alltid återbetalningstiden. CSN föreslår att rätten att besluta om
avskrivning av studieskulden på grund av synnerliga skäl överförs till
nämnden. Vidare föreslår CSN att regleringstalet fastställs redan i slutet av
året före visst avgiftsår i stället för som nu i slutet av avgiftsåret. Förslag
låranas också om att möjligheter till uppskov införs för den tid som en studerande
uppbär studiestöd och studerar på heltid. CSN vill införa vissa begränsningar raed
att betala ut raindre belopp i samband med beslut ora slutlig avgift. Nämnden
vill också införa möjligheter att skriva av återkravsskulder på grund av
synnerliga skäl,

I
en särskild skrivelse den 15 december 1987 har CSN föreslagit ändrade regler
för studieraedel under militär repetetionsövning.

Föredragandes
överväganden

De
förslag till förändringar som föreslås av centrala studiestödsnämnden (CSN)
avser huvudsakligen det nu gällande återbetalningssysteraet. Detta upphör
enligt mitt förslag att gälla för studiemedel som avser tid fr.o.m. den 1
januari 1989. Jag år mot denna bakgrund inte beredd att förorda några mer
omfattande förändringar av de nu gällande reglerna. Jag anser också att
eventuella förändringar av de nuvarande reglerna bör övervägas först när det
nya systemet har trätt i kraft då en mer sammanhängande bild kan erhållas när
det gäller behovet av samordning av rutiner och regler mellan de två
återbetalningssystemen.

Jag
är därför, med ett undantag, inte beredd att tillstyrka CSN:s förslag ora
ändring av nu gällande återbetalningsregler.

Enligt
nuvarande bestämmelser är det i normalfallet CSN som

handlägger ansökan om avskrivning av studieskulder. Befrielse från

återbetalning på grund av synnerliga skäl prövas dock av regeringen.

CSN föreslår att det bör ankomma på nämnden att pröva samtliga an

sökningar om avskrivning. Därigenom skapas större klarhet i det en

skilda fallet beträfliande vilken instans som skall pröva ansökan.

Dessutom tillförsäkras den enskilde sökande besvärsrått till kammar

rätten, 78

Jag
finner för rain del CSN:s förslag väl motiverat. I sammanhanget bör påpekas
att studiemedelskommittén har föreslagit att CSN

skall
handlägga samtliga avskrivningsärenden avseende studielån Prop.
1987/88:116 som beviljas i det nya studiemedelssystemet. Jag avser raot denna
bakgrund föreslå regeringen att prövningen av avskrivning på grund av
synnerliga skäl överförs till CSN.

CSN
har föreslagit ändrade regler för studiemedel under militär repetitionsutbildning.
Detta förslag avser jag att behandla i samband med nästa års budgetproposition.
CSN har vidare föreslagit vissa regeländringar som rör särskilt
vuxenstudiestöd under sjukdom. Med hänvisning till den översyn av regelsystemet
för denna stödform, som jag har aviserat i 1988 års budgetproposition, är jag
inte beredd att nu ta ställning i denna fråga.

Hanteringen
av lånen i det nya studieraedelssystemet innebär att anslagsbelastningen
begränsas till utgifter för studiebidrag, räntesubventioner samt
avskrivningskostnader. Eftersom det nya studiemedelssystemet föreslås träda i
kraft den 1 januari 1989 skall utgiften för studiemedlen avseende halva
budgetåret beräknas enligt nuvarande ordning. Jag beräknar mot denna bakgrund
den totala utgiften för Studiemedel ra.ra. till 3 290 000 000 kr, varav 93
milj, kr. avser den återbetalningspliktiga delen av det särskilda
vuxenstudiestödet.

7 Lagrådets hörande

Ändringarna
i studiestödslagen år inte av det slaget att de fordrar lagrådets hörande.
Ändringen i kommunalskattelagen år av så enkel beskaffenhet att lagrådets
yttrande inte behövs.

8 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

dels
anta förslagen till

1. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

2. lagom ändring i koramunalskattelagen (1928:370),
dels

3. godkänna de riktlinjer för beräkningen av räntan på
studielån som jag har förordat,

4. godkänna de riktlinjer för administrationen av
studiemedel som jag har förordat,

5. bemyndiga fullmäktige i riksgåldskontoret att svara
för den er- 79 forderliga upplåningen av medel för
studielångivning.

3. till studiemedel m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslags- Prop.
1987/88: 116 anslag av 3 290 000 000 kr.

4. till centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa
ett tilläggsanslag av 16100 000 kr.

9 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

80

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1987:39) Studiemedel

Här
redovisas studiemedelskommitténs förslag kapitelvis och med hänvisningar till
de olika avsnitten i betänkandet.

Kap.
3. Funktion och effekter

När
studiemedelssystemet infördes år 1965 rådde helt andra förhållanden än de som
gäller i dag beträffande de studerandes könsfördelning och åldersfördelning,
deras villkor inom utbildningssystemet och villkoren på arbetsmarknaden. Vi har
i en tidigare publicerad rapport (Ds U 1986:11) Studerandepopulation och
arbetsmarknad, mer utförligt redogjort för de förändringar som inträffat under
den gångna perioden.

Ar 1973 utvidgades
studiemedelssystemet till att omfatta även studerande på nivåer under
högskolan under förutsättning att de studerande var minst 20 år. Detta är
kanske den viktigaste av alla de förändringar som påverkat
studiemedelssystemet. Den innebar en kraftig ökning av den grupp studerande som
kunde få studiemedel. Den innebar även att framför allt den åldersmässiga
sammansättningen av studiemedelstagarna drastiskt förändrades.

De
studerande på eftergymnasial nivå, som studerat för en fullständig utbildning,
har i mycket stor utsträckning använt studiemedelssystemet som
finansieringskälla under studietiden. Studiemedlen har störst betydelse under
studiernas inledningsskeden. Däremot finansierar många studerande mot slutet
av studietiden åtminstone delvis sina studier på annat sätt.

Studiemedlens
rekryteringseffekt har varit starkare för kvinnor än för män och starkare för
studerande som påbörjat studier på de nya högskoleutbildningarna än för
studerande på traditionella högskoleutbildningar. Förekomsten av studiemedel
har haft större betydelse för de studerande som kommer från lägre socialgrupper
än för studerande från högre socialgrupper. Elever från akademikerhem påbörjar
fortfarande högskoleutbildning i större omfattning än elever från arbetarhem.
Om man ser till hela studerandepopulationen kommer dock ca en tredjedel av
högskolans nybörjare från arbetarhem.

Omkring
tre fjärdedelar av de studerande anser att de kan finansiera sina studier i
full eller i stor utsträckning med studiemedel. Denna andel har varit
oförändrad sedan lång tid tillbaka.

Studieskulderna
har ökat kraftigt under framför allt senare år. Den som i dag går igenom en
treårig utbildning med studiemedel får en skuld på mer än 100000 kr. Den
alldeles övervägande majoriteten av de avgiftsskyldiga har dock fortfarande
måttliga både skulder och årliga avgifter.

Rädslan
för att skaffa sig studieskulder varierar mellan olika grupper. Elever från de
tvååriga gymnasielinjerna anger i större utsträckning än

6 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 116

Prop. 1987/88:116 Bilaga 1

övriga att skuldsättningen
är ett viktigt hinder för dem att bedriva högsko- Prop. 1987/88:116

lestudier. Detsamma gäller studerande från lägre socialgrupper. Bilaga
1

Kap.
4. Utgångspunkter för en reform

Mål
för studiestödet

Utbildning
ökar människornas produktiva förmåga. Utbildning har även ett egenvärde för den
enskilde vid sidan av att ge högre lön. Genom utbildning får den enskilde
kunskaper som bl. a. kan medföra bättre beredskap att möta förändringar på
arbetslivets område och i samhället i övrigt.

I
Sverige har det statliga studiestödet länge varit en viktig del i strävan att underiätta
för den som av ekonomiska, geografiska eller sociala skäl har svårigheter att
fortsätta sin utbildning. Sverige är emellertid inte unikt när det gäller att
ge statligt stöd till högskolestuderande. I de flesta europeiska länder finns
någon form av statligt åtagande beträffande studiestöd till universitets- och högskolestuderarde.
Omfattningen och inriktningen av stöden varierar dock kraftigt mellan de olika
länderna.

Vår
utgångspunkt är att samhället har ett intresse av att enskilda individer
satsar på utbildning. Det är även ett samhälleligt intresse att tillräckligt
många gör det, så att den volym och inriktning på den högre utbildningen som
statsmakterna skapat förutsättningar för kan upprätthållas.

Det
är inte förenligt med de grundläggande värderingarna som präglar vårt
utbildningssystem att möjligheterna till utbildning skiftar efter de utbildningssökandes
ekonomiska förutsättningar. Med den volym som den högre utbildningen har i vårt
land är det heller inte ändamålsenligt, och knappast praktiskt möjligt, att den
studerande själv söker finansiera sin utbildning utan inslag av statliga
garantier eller subventioner. Det är mot denna bakgrund givet att samhället
även i framtiden skall ställa medel till förfogande för studiesocialt stöd på
olika nivåer.

Vi
anser att studiestödet i första hand är ett instrument för att förverkliga samhällets
utbildningspolitiska mål. Det innebär att studiestödet skall verka neutralt i
förhållande till olika utbildningar. Det är således inte lämpligt att
skillnader i studiesociala förmåner verkar styrande på efterfrågan av eller
tillströmningen till olika högskoleutbildningar. Detsamma gäller även för
utbildningar på gymnasial nivå. Den som antas till en studiemedelsbe-rättigad
utbildning skall under vissa premisser ha en ovillkorlig rätt att under
studietiden få studiestöd.

Det
övergripande målet för studiestödet bör även framdeles vara, att bereda
faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt.

Studiestödet
skall således syfta till att minska betydelsen av ekonomiska, sociala och
geografiska faktorer liksom av kön och ålder vid den enskildes beslut att
bedriva studier.

Ett
annat mål för studiestödet bör vara att medverka till att studierna

kan bedrivas effektivt. Samhällets studiestöd bör därför vara så väl avvägt

att de studerande kan finansiera sitt uppehälle med stödet under studieti- 82

den. Totalbeloppet bör
medge att de studerande under terminstid normalt Prop. 1987/88:116 inte
skall behöva arbeta vid sidan av studierna för att klara sitt uppehälle.
Bilaga 1

Ett
ytterligare mål för studiestödet bör vara att stödet skall stå i samklang med
den allmänna fördelningspolitiken i samhället.

Vid
sidan av målen för studiestödet har vi formulerat vissa allmänna krav som man
kan ställa på studiestödets utformning.

De
förändringar som vi tidigare redovisat beträffande studerandepopulation och
arbetsmarknad gör det befogat att ställa frågan om inte studiestödet - inom
ramen för ett generellt system - borde differentieras med hänsyn till de olika
behov som skilda kategorier av studerande kan ha. Det nuvarande
studiemedelssystemet innehåller vissa regler om differentiering. Statsmakterna
har genom årets beslut om bostadsbidrag tUl ungdomar utjämnat
boendekostnaderna högst väsentligt. Enligt vår bedömning blir det främst
studerandegruppen som gynnas av denna reform. Genom beslutet att införa
bostadsbidrag för ungdomar har man enligt vår mening skapat goda
förutsättningar för att i övrigt avstå frän differentiering av studiemedlen.

Under
årens lopp har subventionen på tilldelningssidan urholkats medan subventionen
på återbetalningssidan fortfarande är betydande. Äterbetal-ningssystemet bör
även i fortsättningen innehålla vissa sociala skyddsregler. Enligt vår mening
bör man emellertid eftersträva att förskjuta tyngdpunkten i den statliga
subventionen från återbetalningen till tilldelningen. Vi anser detta vara
viktigt, inte minst från rekryteringssynpunkt.

I
ett framtida återbetalningssystem bör vidare en huvudprincip vara att samtliga
låntagare skall betala tillbaka sina studieskulder. Det bör gälla skulden
totalt och den ärligen debiterade avgiften. Återbetalningssystemet skall till
sin konstruktion inte vara så generöst att stora grupper av låntagare redan på
förhand vet med sig att de aldrig - eller bara i ringa utsträckning — behöver
betala tillbaka sin skuld.

Ekonomiska
förutsättningar

Enligt
direktiven fär våra förslag inte leda till totala kostnadsökningar för staten
eller kommunerna. För att bestämma vilket utrymme som finns för eventuella
reformer har vi beräknat vilka kostnader som staten har i dag för
studiemedelssystemet.

Våra
beräkningar visar att den statliga subventionen i studiemedelssystemet har
varit högst betydande. Statens totala kostnader uttryckta i procent av
utbetalat totalbelopp har i genomsnitt under perioden 1970-1986 legat på 66%.
En viktig förklaring till denna höga nivå är att inflationstakten fram till de
allra senaste åren varit mycket hög, medan uppräkningsfaktorn i
studiemedelssystemet under större delen av perioden varit maximerad till 3,2
resp. 4,2%.

I
den allmänna debatten har studiebidragets sjunkande andel av totalbeloppet
ofta använts som det enda måttet på hur subventionsnivån i studiemedelssystemet
har utvecklats.

Av
våra beräkningar framgår att en sådan ensidig fokusering på bidrags- 83

delen är missvisande och
ger inte en rättvisande bild av den statliga Prop. 1987/88:116

subventionens storlek. Bilaga 1

Enligt vår bedömning är det möjligt att inom den nuvarande ekonomiska ramen
åstadkomma betydande förbättringar av studiemedelssystemet och därmed också
närma oss de mål som vi tidigare angett i detta kapitel. Vi har i våra
beräkningar därvid utgått från huvudalternativet i 1987 års långtidsutredning,
vilket ger en subventionsnivå på 52 %.

Kap.
5. Överväganden och förslag

Totalbeloppets
storlek (5.2)

Vid
en bedömning av totalbeloppets storlek har vi tagit del av material rörande
studiekostnader liksom uppgifter om studiemedlens tillräcklighet. När man
bedömer totalbeloppets storiek finns det emellertid skäl att även beakta den
disponibla inkomsten för andra grupper i samhället än studerande. Vi har
insamlat uppgifter sorn avser dels förmåner som är fastställda av samhället och
vilka avses täcka den enskildes samtliga utgifter, dels löner för vissa grupper
av yrkesarbetande ungdomar, dels ock löner för vissa grupper högskoleutbildade.

Vi
är självfallet medvetna om svårigheten att göra sådana jämförelser — bl. a. med
hänsyn till heterogeniteten i studerandegruppen och problemen med att jämföra
utgiftsslagen hos olika grupper - men anser likväl att sädana jämförelser måste
göras. De ersättningar som utgår till arbetslösa, socialbidragstagare samt
förtids- och ålderspensionärer visar vad samhället anser vara rimliga belopp
för dessa grupper att täcka sina levnadsomkostnader med. De löner som utgår
till yrkesarbetande ungdomar och högskoleutbildade är de faktiska medel dessa —
efter skatt — disponerar för sin försörjning.

Genom
riksdagsbeslut våren 19S:7 har ett särskilt bostadsbidrag införts för ungdomar
under 29 år. Bidraget utgår för ensamstående med 80% av bostadskostnaden i ett
intervall om 600—1700 kr./månad och för makar/ samboende med denna procentsats
i intervallet 600-2 200 kr.

Det
nya systemet införs den I januari 1988 och är självfallet av stor betydelse för
de studerande. En stor del av de studerande är dock äldre än 28 år och kommer
inte att få del av den nya förmånen. Man kan rimligen inte hävda att den som
passerat åldersgränsen 29 år och studerar med statligt studiestöd skulle ha
mindre behov att få en del av sin hyra täckt än sina yngre kamrater. Vi föreslår
därför att den som beviljas statligt studiestöd skall få bostadsbidrag även
efter det att han har fyllt 29 år. Vi anser det också viktigt att studiestödet
inte varierar beroende på bostadsort.

Enligt
vår mening bör det belopp som en studerande skall disponera fastställas med
beaktande av dels de förmåner som av samhället fastlagts för pensionärer,
arbetslösa och socialbidragstagare, dels de inkomster som förvärvsarbetande
ungdomar har. Det är också rimligt att en högskoleutbildad förvärvsarbetande fär
en högre disponibel inkomst än han haft under studietiden.

Vid
en bedömning av vilket totalbelopp som skall utgå till de studerande 84

måste man givetvis väga in
bostadsbidraget. Totalbeloppet för studiemed- Prop. 1987/88:116 len bör mot
denna bakgrund fastläggas till 155% av basbeloppet, dvs. för Bilaga 1 närvarande
37975 kr. om året. För den som får bostadsbidrag för ensamstående kan stödet
bli maximalt 48535 kr.

Bidragsdelen
(5.3)

Det
direkta studiebidraget utgör för närvarande 2 178 kr. för ett läsår omfattande
nio månader. Enligt vår mening bör studiebidraget höjas väsentligt. Även vid
fastställandet av bidragsnivån har vi beaktat att en studerande utan barn
numera kan erhålla bostadsbidrag med upp till 10560 kr. om året. Med hänsyn
härtill har vi funnit att ett studiebidrag om 35% av basbeloppet (dvs. för
närvarande 8575 kr.) är rimligt. I återbetalningspliktiga medel utgår därmed
högst 120% av basbeloppet (mot för närvarande ca 136%), om ej extra studiemedel
beviljas.

Vi
föreslår således att bidraget - till skillnad från i dag - uttrycks i procent
av basbeloppet. Därmed behåller bidraget sitt relativa värde och man undviker
en urholkning av det slag som skett tidigare.

Det
totala bidraget kommer med vårt förslag - beroende på den studerandes
hyreskostnader - att variera mellan 8575 kr. och 19 135 kr. om året av ett
totalbelopp som i sin tur ligger mellan 37975 kr. och 48535 kr. om året. 1
förhållande till dagens läge innebär det för alla studerande minst ungefär en fyrdubbling
av det direkta bidraget, för flertalet en ännu större ökning och för en del en
åtta- niodubbling. Dessa senare effekter är en följd av det införda
bostadsbidraget för ungdomar (och av vårt förslag om bostadsbidrag till
studerande över 29 år).

Studiebidrag
och bostadsbidrag till de studerande kommer tillhopa att uppgä till följande årsbelopp.

Hyreskostnad/månad Förslag Våren
1987 Ökning

Högst
600 kr. 8575 2178 6397

1000
kr. 12415 2178 10237

1700
kr. 19135 2178 16957

'
Vid basbeloppet 24 500 kr.

I
förhållande till utgående studiemedel och bostadsbidrag varierar bidragsdelen
mellan 23% och 40%. Vid en hyra av 1000 kr./mån. blir bidragsandelen 30%.

Tilldelningssidan
i övrigt (5.2)

Barntillägget
syftade ursprungligen till att täcka kostnaderna för barn

omsorg i hemmet för den studerande och att räcka till underhållsbidrag för

en studerande som var pliktig att utbetala sådant. De jämförelser som vi

gjort av den disponibla inkomsten för olika kategorier med ett barn, visar

att redan i dagens läge får studiemedelstagaren, även utan barntillägg, en

acceptabel disponibel inkomst. 85

Familjepolitiken
har dessutom utvecklats i åtskilliga avseenden sedan Prop, 1987/88:116 1960-talets
mitt. Dä fanns det t. ex. mycket få platser i kommunal barnom- Bilaga 1 sorg;
år 1991 skall alla studerande föräldrar ha rätt till plats på daghem eller i
familjedaghem för sina förskolebarn. Även de familjeekonomiska förmånerna har
byggts ut kraftigt sedan mitten på 1960-talet. Enligt vår mening saknas det
därför skäl att inom studiemedelssystemet ha särskilda familjepolitiska
förmåner. Vi föreslår att barntillägg inte längre skall utgå i studiemedelssystemet.

Vi
förordar att prövning mot den enskildes inkomster bör ske även framdeles.
Däremot föreslår vi att inkomstbegreppet förändras. Innebörden av vårt förslag
är att fribeloppiet kommer att höjas med ca 3000 kr., dvs. motsvarande
schablonavdraget för inkomst av tjänst. Av större vikt än inkomstbegreppet är
emellertid frågan om reduktionsreglerna för egen inkomst. För närvarande
minskas studiemedlen med 50% av en heltidsstuderandes inkomstökning över
fribeloppet. Vid en inkomstökning kan de samlade effekterna av skatt, reducerat
bostadsbidrag och reducerade studiemedel leda till att den disponibla
inkomsten sjunker. Detta anser vi inte vara rimligt och vi föreslår därför att
reduktionsfaktorn minskas för heltidsstuderande så att de totala
marginaleffekterna ej kommer att överstiga 100%. Detta uppnås om studiemedlen
för en heltidsstuderande reduceras med 30% av den inkomstökning som överstiger fribeloppsgränsen.
Som en följd av denna ändring kommer den gräns då rätt till studiemedel helt upphör
att höjas med ca 40000 kr. om året till ca 120000 kr.

För
närvarande påverkar behållen förmögenhet utgående studiemedel. Vid ett fortsatt
hänsynstagande till förmögenhet inom studiemedelssystemet skulle denna faktor
inverka för den studerande på tre olika sätt: bostadsstödet reduceras,
avkastning av förmögenhet (dvs. främst räntor) räknas som inkomst liksom
förmögenhet över sex basbelopp. Med ett bibehållet hänsynstagande till
förmögenhet kan utan tvekan effekterna för den enskilde upplevas som oskäliga.
Det är enligt vår mening tillräckligt att förmögenheten kan påverka
bostadsbidraget och att avkastningen räknas som inkomst och därmed kan inverka
på studiestödet. Vi föreslår därför att behållen förmögenhet i sig ej skall
påverka studiestödet.

Hänsynstagande
till förmåner i form av fria läromedel och fria skolmåltider skall ske även
fortsättningsvis.

De
särskilda insatser som i dag görs i form av anslag över statsbudgeten till de
studerandes resor, hälsovård och motionsidrott samt den särskilda
sjukförsäkringen är fortfarande motiverade. De har också alla blivit föremål
för ställningstaganden från statsmakternas sida under senaste åren. Vi föreslår
inga förändringar i dessa avseenden.

Inkomstrelaterat
återbetalningssystem (5.4)

Beträffande
studieskuldernas storiek visar vårt material att det är de små

skulderna som dominerar kraftigt. Nästan 75% av alla studiemedelstagare

har t. ex. skulder understigande 50000 kr. 86

Drygt 75 000 personer har
skulder över 100000 kr. Det motsvarar 9 %> av Prop. 1987/88:116 alla studiemedelstagare.
Bland dem som ännu inte börjat betala tillbaka Bilaga 1 sina skulder är
motsvarande andel 13%.

Tendensen
till högre skulder bland dem som nu studerar eller nyligen avslutat sina studier
är emellertid tydlig.

Av
vår redovisning framgår även - som en följd av skuldfördelningen — att de
årliga avgifterna är relativt låga; 70% av de avgiftsskyldiga har en årlig
avgift understigande 3000 kr. Antalet individer med årliga avgifter över 10000
kr. är endast ca 1500.

Man
kan alltså konstatera att för en stor majoritet av dem som nu har lån och
befinner sig i äterbetalningssystemet bör inte återbetalningen av studieskulder
innebära någon större ekonomisk uppoffring.

En
hel del av dem som har eller i framtiden kommer att få stora studieskulder har
inte några större problem att återbetala sina skulder. Det är individer som har
relativt höga begynnelselöner efter genomgången utbildning och vilkas
löneutveckling får betecknas som god.

Det
nuvarande studiemedelssystemet omfattar emellertid även studerande som efter
genomgängen utbildning får relativt låga begynnelselöner och är verksamma inom
yrken där karriärmöjligheterna är begränsade. Härtill kommer att återbetalningsbördan
kan vara betungande för många äldre studerande på grund av den relativt sett
korta återbetalningstiden.

Enligt
vår mening är det största problemet på återbetalningssidan att åtskilliga med
relativt låga inkomster har stora skulder och höga årliga avgifter. Den årliga
avgift som nu debiteras är helt enkelt dåligt anpassad till den
återbetalningsskyldiges inkomst.

Med
utgångspunkt i bl. a. denna problembild anser vi att det nuvarande återbetalningssystemet
bör ersättas med ett system, i vilket man låter den årliga återbetalningen stå
i relation till den avgiftsskyldiges inkomst. Därmed kommer den årliga
återbetalningen att variera för individer med lika stor skuld i utgångsläget. Aterbetalningstiden
blir längre för en del, kortare för andra.

Vi
förordar således ett inkomstrelaterat återbetalningssystem med en årlig avgift
om 4% av inkomsten.

Vår
utgångspunkt är vidare att studieskulden är en skuld som i normalfallet skall
återbetalas i sin helhet. Återbetalningssystemet skall inte vara så konstruerat
att grupper av låntagare redan på förhand kan räkna med att aldrig behöva
betala tillbaka sin skuld eller få en stor del av skulden efterskänkt. Det
betyder att återbetalningarna i framtiden skall kunna ske även efter 65 år som
är slutpunkten i dagens system. Vidare bör återbetalningarna påbörjas tidigare
än i dag.

Enligt
vår mening bör den inkomst som skall ligga till grund för återbetalningen
utgöras av taxerad inkomst plus underskott av en- eller tvåfa-miljsfastighet
och övriga underskott i förvärvskälla. Hänsyn tas således till möjligheten att
göra avdrag för pensionsförsäkringar och omdisponera sina inkomster under
livstiden. Vårt inkomstbegrepp är identiskt med det nu gällande
inkomstbegreppet vid fastställandet av avgiftsunderlag.

Vi
anser att samtliga avgiftsskyldiga varje år skall betala tillbaka någon

del av sin skuld oavsett inkomstens storlek. Vi förordar därför att en 87

minimiavgift införs:alla
låntagare .skall återbetala åtminstone 3% av bas- Prop, 1987/88:116
beloppet varje år oavsett om man har några inkomster eller inte. Uppskov
Bilaga 1 eller anstånd med återbetalningen blir i princip inte aktuell i ett inkomstrelaterat
återbetalningssystem.

Ett
inkomstrelaterat återbetalningssystem bygger på uppgifter som lämnas genom den
allmänna självdeklarationen. För studiemedelstagare som är bosatta utomlands
och inte lämnar självdeklaration förordas speciella regler gälla.

Om
alla avgiftsskyldiga oavsett inkomstens storlek skall återbetala någon del av
sin studieskuld finns det inte anledning att ha kvar prövning mot makes inkomst
i ett nytt system. Makeprövning är således inte motiverad i ett inkomstrelaterat
återbetalningssystem.

Den
enskildes skuld räknas upp varje år med en ränta som utgör hälften av statens
upplåningskostnad.

Vi
föreslår också vissa särskilda möjligheter till lindring av återbetalningsskyldigheten.

Avskrivning
av studieskulder på grund av vuxenstudier (5.5)

Omkring
en tredjedel av dem som uppbär studiemedel är i dag studerande äldre än 20 år i
gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och folkhögskola. Det rör sig om ca
50000 individer per år. Vuxenstudier är ett skäl för avskrivning av
studieskulder. Reglerna, som förutsätter ett ansökningsförfarande, är både
föråldrade och komplicerade att tillämpa. Bl. a. som en följd av de
komplicerade reglerna har antalet beviljade avskrivningar varit mycket lågt.

Vi
anser att dessa regler bör göras mer generösa. Liksom för närvarande bör gälla
att den sökande skall vara minst 20 år och ha deltagit i statlig eller kommunal
vuxenutbildning eller folkhögskoleutbildning och då haft studiestöd som skall
betalas tillbaka. Vidare skall den enskilde ha uppburit sådant studiestöd i
minst tre terminer för högskoleutbildning.

Avskrivningen
bör som nu avse de återbetalningspliktiga medlen för de förberedande studierna
(studierna på gymnasial nivå eller motsvarande). Den bör i likhet med
studiemedelsbeloppen knytas till basbeloppet och utgå med 40% av basbeloppet
per läsår eller 20% av basbeloppet per termin. Som basbelopp räknas det för det
aktuella läsåret eller terminen gällande basbeloppet.

Förslaget
innebär en möjlighet till avskrivning med maximalt en tredjedel av den totala
skulden på gymnasial nivå (6 terminer).

Den
som innehaft särskilt vuxenstudiestöd (SVUX eller SVUXA) skall för då aktuell
termin inte vara berättigad till avskrivning.

Vi
föreslår att de nya reglerna skall tillämpas även på vissa av dem som i dag är
återbetalningsskyldiga. Även studerande som redan utnyttjat avskrivningsmöjligheterna
enligt äldre bestämmelser skall under vissa förhållanden få möjlighet att göra
en ytteriigare avskrivning enligt de nya reglerna.

Ändring av antalet
terminer med studiestöd (5.5) Prop, 1987/88:116

För
studier under högskolenivå bör antalet studiemedelsberättigade termi- °

ner
få utgöra högst sex:en sådan tidrymd är som regel tillräcklig för att genomföra
en gymnasial utbildning. Dessutom bör antalet terminer för vilka studiestöd kan
utgå maximeras; maximiantalet bör sättas till Qorton terminer, varav som nu
högst tolv får avse högskolestudier.

Finansiering
(5.6)

Enligt
våra direktiv skall vi belysa — även om det inte skulle föranleda förslag - i
vad mån resurser kan frigöras genom bl. a. finansiering av studiemedlen helt
eller delvis utanför statsbudgeten.

Vi
har beträffande upplåning av återbetalningsmedlen inom studiestödet liksom
hanteringen av återbetalningssystemet som sådant haft kontakter med företrädare
för Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Vidare
har ett riksgäldsalternativ liksom ett alternativ med ett särskilt mellanhandsinstitut
belysts i utredningsarbetet.

Riksgäldskontoret,
som svarar för den statliga upplåningen, kan sköta den för studiestödet
aktuella upplåningen till lägre kostnad än vad bankerna kan. En av
anledningarna härtill är att staten som låntagare ej är förknippad med någon
kreditrisk. Vi anser därför att riksgäldskontoret bör svara för den
erforderliga upplåningen, vilket för övrigt redan sker beträffande
luftfartsverkets och SJ:s investeringar. Vi har i denna fråga haft kontakt med
företrädare för riksgäldskontoret. Vårt förslag innebär således att
riksgäldskontoret lånar upp medel för CSN:s behov av studielångivningen. Med
detta förslag har CSN kvar sin nuvarande verksamhet. CSN beviljar och utbetalar
således studiemedel samt svarar för administrationen av återbetalningen.

Åtgärder
för studiemedelstagare i nuvarande system (5.7)

Det
nuvarande systemet för återbetalning kommer att kvarstå under lång tid.
Studerande kommer att åtminstone fram till halvårsskiftet 1988 att kunna få
studiemedel enligt nuvarande system. De kan därmed, i varje fall teoretiskt,
fortfarande hålla på att betala tillbaka sina studieskulder på andra sidan år
2010.

Vi
nämnde att avgifterna tenderar att öka bland de nya återbetalningsskyldiga. De
studerande som nu påbörjar och kommer att påbörja sin återbetalning innan vårt
förslag kan genomföras kan därför i vissa fall ha en svår
återbetalningssituation. Vårt förslag till återbetalning innebär att avgiften
maximeras till 4% av inkomsten. Den som så önskar bör få gå över till det nya
systemet och då följa dess regler i övrigt.

Vi
föreslår också att de som inte väljer detta alternativ ges möjlighet till

en avgiftsbegränsning som svarar mot en avgift om 5% av inkomsten.

Vidare föreslås en begränsning för dem med återbetalningspliktiga studie

medel både från nuvarande och föreslaget system. 89

Avgränsning
(5.8) Prop, 1987/88:116

När gränsdragningarna - från studiestödssynpunkt - en gång
gjordes var "s" skillnaderna mellan gymnasial och eftergymnasial nivå
tydligare än i dag. Det fanns vid den tidpunkten vissa utbildningar som inte
räknades till högskolan, men som utan tvekan var eftergymnasiala. Dessa
utbildningar berättigade till studiemedel. 1 dag är gränserna mellan de två
utbildningsnivåerna inte lika klara.

Vi anser att de ekonomiska villkoren inom studiehjälpen nu
är sådana att även elever som av utbildningsskäl måste bo skilt från familjen i
övrigt kan klara sig inom studiehjälpen. Genom den relativt sett höga
bidragsdelen i studiehjälpssystemet undviker man också alltför hög
skuldsättning redan på gymnasial nivå. Mot den bakgrunden, och med hänsyn tagen
till fördelarna med en mer konsekvent gränsdragning mellan gymnasial nivå och
högskolenivå, föreslår vi att all utbildning i gymnasieskolan för studerande
under 20 år skall hänföras till studiehjälpssystemet.

Övriga frågor (5.9)

Vi anser att studiemedel för studier utomlands skall
beviljas mer generöst än i dag och därför i allmänhet utgå. Vissa krav måste
dock ställas. Ett sådant skall avse utbildningens kvalitet, ett annat att
dimensioneringsbeslut inte sätts ur spel. CSN bör från fall till fall kunna
bedöma om studiemedel skall beviljas eller ej.

Beträffande meritprövning vid eftergymnasiala utbildningar
förordar vi inga förändringar i förhållande till nu gällande regler.

Meritprövningen vid gymnasiaki studier är av annan
karaktär än vid eftergymnasiala utbildningar. I vissa fall kan inte
studieprestationerna i samma utsträckning som vid eftergymnasiala utbildningar kvantifieras
i antal uppnådda poäng etc. I en del fall förefaller de krav som ställs på de
studerande för att få fortsatta studiemedel vara väl låga. Vi har tidigare
framhållit att reglerna bör vara så utformade att studieframgång främjas.
Enligt vår mening bör de nuvarande meritvärderingsreglerna för gymnasiala
studier ses över; en sådan översyn kan ombesörjas av CSN inom ramen för
myndighetens ordinarie översynsarbete.

Kostnadsberäkningar (5.11)

Statens kostnader för studiemedel avser dels det direkta
studiebidraget, dels de kostnader som är förenade med återbetalningssystemet i
form av generella räntesubventioner, uppskov samt avskrivningar, dels ock administrationskostnaderna.

Den metod som använts för att visa statens kostnader har
varit följande.

Alla framtida räntesubventioner - per år beräknade som
skillnaden

mellan statens lånekostnad och skulduppräkningen enligt nuvarande regler

— på de studiemedel som betalats ut är 1986 har räknats om till detta års

penningvärde. Tillsammans med studiebidragen utgör dessa räntesubven

tioner statens kostnader för 1986 års studiemedel, uttryckta i 1986 års 90

penningvärde.
Utgångspunkten för framtida bedömningar har därvid varit Prop. 1987/88:116 huvudscenariot
i 1987 års långtidsutredning. Genom den valda beräknings- Bilaga 1 metoden
(hälften av statens upplåningskostnad) har effekten av avdragsrätt för räntor
beaktats.

Beräkningarna,
redovisade för en studiemedelstagare, visar följande belopp uttryckta i kronor:

Utbetalade återbetalningspliktiga medel

Räntesubventioner

Bidrag

varav för uppskov

31600

15500 600

2200

Subventionsnivån
i systemet utgör således totalt 52%, varav inte mindre än 46% utgår som
räntesubventioner i olika former. Härtill skall läggas avskrivningskostnaderna
vilka totalt belöper sig pä ca 30 milj. kr.

Budgetåret
1986/87 utgör det statliga anslaget till studiemedel ca 4500 milj. kr. Statens
kostnad härför kan således beräknas till ca 2,4 miljarder kr.

Vi
har i det föregående föreslagit en rad förändringar i studiemedelssystemet,
vilka påverkar kostnadsbilden.

Totalbeloppet
höjs till 155% av basbeloppet; däri ingår ett studiebidrag med 35 % av
basbeloppet. Reglerna för reduktion av studiemedel mot egen inkomst och
förmögenhet ändras. Barntillägget slopas. Återbetalningsmedlen räknas upp med
hälften av lånekostnaden för riksgäldskontorets upplåning, återbetalningstiden
beräknas bli kortare, återbetalningarna börjar tidigare än i dag och kan
fortsätta efter 65 år, de automatiska uppskoven slopas.

De
sammanlagda effekterna av dessa åtgärder är givetvis svåra att bedöma. De beror
främst av sådana faktorer som pris- och löneutvecklingen under de närmaste
20-25 åren men påverkas även av förändringar i studerandeantal och benägenhet
att utnyttja studiemedlen.

Beräkningarna
för det av oss föreslagna systemet — avseende det för kalenderåret 1986
gällande basbeloppet och för en studiemedelstagare -ger följande resultat.

Utbetalade
återbetalnings- Räntesubventioner Bidrag

pliktiga
medel (kr.) (kr.) (kr.)

28000 9500 8150

Med
gjorda antaganden om och vid ett oförändrat antal studerande

skulle merkostnaderna för statens del av våra förslag till nytt studiefinan

sieringssystem och bostadsstöd uppgå till ca 70 milj. kr. Härtill kommer

kommunala kostnader för bostadsstödet. Tilläggas skall dock att när stu

diebidraget enligt vårt förslag anknyts till basbeloppet uppstår därmed en

automatisk kostnadsökning i förhållande till en tillämpning av nuvarande

system. 1

Enligt
vår mening har vi därmed i stort sett, under angivna förutsättning- Prop,
1987/88:116 ar, uppfyllt direktivens krav att lägga fram våra förslag inom
givna ramar. Bilaga 1 Vi anser samtidigt att vi med förslagen når flera viktiga
mål;den studerande kan höja sin disponibla inkomst; genom bostadsstödet
utjämnas skillnader i hyreskostnader; studiebidraget höjs väsentligt, blir
tydligt för den enskilde, nedbringar skuldsättningen och bör därmed kunna
påverka den sociala rekryteringen; de vuxenstuderandes situafion förbättras
genom ökade möjligheter till avskrivning; återbetalningssystemet blir
väsentligt mindre subventionsinriktat genom anpassning Ull statens faktiska
upplåningskostnader, kortare återbetalningstid och slopat uppskovsförfarande; alla
fär betala tillbaka en viss summa varje år men genom att avgiften i normalfallet
sätts i relation till inkomsten blir den likväl inte onödigt betungande; en
ytterligare, motsvarande skyddsregel införs för dem som nu betalar tillbaka; en
riktigare redovisning av statens verkliga kostnader för studiemedelssystemet
uppnäs; genom lösningen med riksgäldskontoret avlastas budgeten initialt ett
betydande belopp; lagstiftningen, särskilt vad gäller återbetalningsreglerna,
förenklas.

92

Studiemedelskommitténs
lagförslag

Prop.
1987/88:116 Bilaga 2

1 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom
föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)' dels att 4 kap. 14,17 och 40
§§ skall upphöra att gälla, dels att 4 kap. 8,13,16,19,21, 23-25,36 och 41 §§
samt 8 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har en studerande för sådana studier som avses i 1 §
erhållit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under
sammanlagt minst sex år, utgår studiemedel för ytterligare sådana studier
endast om det finns särskilda skäl.

Har en studerande för sådana studier som avses i 2 §
erhållit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under
sammanlagt minst tre kr, utgår studiemedel för ytterligare sådana studier
endast om det fmns särskilda skäl.

Har
en studerande för sådarui studier som avses i 1 § eller 2 § erhållit
studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under sammanlagt
minst sju år, utgår studiemedel för ytterligare sådana studier endast om det
finns särskilda skäl.

Har en studerande för sådana studier som avses i 2 §
erhållit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under sammanlagt
minst fem kr, utgår studiemedel för ytterligare sådana studier endast om det fmns
särskilda skäl.

13 §

Studiemedel
utgår med 8,06 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod
för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta
för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.

Vad som sägs i första stycket gäller endast om ej annat
följer av 14,16,17,19, 22 eller 25 §.

Studiemedel
utgår med 8,61 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod
för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta
för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.

Vad som sägs i första stycket gäller endast om inte annat
följer av 16,19,22 eller 25 §.

För en heltidsstuderande minskas det belopp som utgår
enligt 13 § första stycket och 14 § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om
15 dagar med en artondel av den del av den studerandes inkomst under
kalenderhalvåret som överstiger nedan för skilda perioder angivna delar av
basbeloppet, nämligen

' Lagen omtryckt 1987:303.

För en
heltidsstuderande minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket för
varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med en trettiondel av den del
av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger nedan for
skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Antal hela, sammanhängande tidsperioder om Del av basbeloppet

15 dagar för vilka studiemedel skall utgå under januari

kalenderhalvåret juni

högst

2 3 4 5
6 7 8 9 10

135 procent 125 procent 110 procent 95 procent 85 procent
70 procent 60 procent 50 procent 40 procent

lägst

Prop. 1987/88:116 Bilaga 2

julidecember

135 procent 125 procent 110 procent

95 procent

85 procent

80 procent

70 procent

70 procent

55 procent

För
deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalenderhalvår enligt 13
§ första stycket och 14 § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 30 dagar
med en niondel av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret
som överstiger nedan, för skilda perioder angivna delar av basbeloppet,
nämligen

Antal hela, sammanhängande tidsperioder om 30 dagar för
vilka studiemedel skall utgå under kalenderhalvåret

1

2

3

4

lägst 5

Utöver vad som följer av första stycket minskas det belopp
som enligt 13 § första stycket och 14 § utgår till deltidsstuderande för varje
hel sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med två fyrtiofemtedelar av den del
av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

För en
deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalenderhalvår enligt
13 § första stycket för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med en
niondel av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som
överstiger nedan, för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Del av basbeloppet

160 procent 150 procent 140 procent 130 procent 120
procent

Som den
studerandes inkomst under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 §§ räknas den inkomst
som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåret. Värdet av riaturaför-måner
fastställs av regeringen. Statligt eller statskommunalt bostadsbidrag, allmänt
barnbidrag, förlängt barnbidrag, handikappersättning och annat studiestöd
enligt denna lag än korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag räknas inte som
inkomst.

Med
förmögenhet förstås i 17 och 19 §§ skattepliktig förmögenhet enligt lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Med
inkomst under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 §§ förstås den del av den till
statlig inkomstskatt taxerade inkomsten före avdrag för underskott i
förvärvskälla som den studerande kan antas komma att åtnjuta under kalenderhalvåret.

94

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 23 §

Prop. 1987/88:116 Bilaga 2

Vid
beräkning enligt 13, 14, 16, 17 och 19 §§ av studiemedel tillämpas det
basbelopp som gäller vid ingången av den tidsperiod för vilken studiemedlen är
avsedda.

Vid beräkning
enligt 13, 16 och 19 §§ av studiemedel tillämpas det basbelopp som gäller vid
ingången av den tidsperiod för vilken studiemedlen är avsedda.

I studiemedel ingår studiebidrag. Barntillägg utgår dock
endast i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

För
varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar för heltidsstuderande och om
30 dagar för deltidsstuderande utgör studiebidraget 121 kronor. Om
studiemedlen för denna tidsperiod enligt 10, 13, 16, 17, 19 och 21-23 §§ utgår
med lägre belopp än 8,06 procent av basbeloppet utgör studiebidraget dock
endast så stor del av 121 kronor som svarar mot förhållandet mellan det belopp
som utgår och 8,06 procent av basbeloppet.

Utgående
studiemedel utgör i första hand studiebidrag. Återstoden utgör återbetalningspliktiga
studiemedel.

I studiemedel ingår studiebidrag.

För
varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar för heltidsstuderande och om
30 dagar för deltidsstuderande utgör studiebidraget 1,95 procent av
basbeloppet. Är den studerande för denna tidsperiod enligt 10, 13, 16, 19 ock
21-23 §§ inte berättigad till fullt studiemedel minskas först studiebidraget
och därefter den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen.

Den
studerande kan beviljas studiebidrag även om han helt eller delvis avstår från
att söka återbetalningspliktiga studiemedel.

studiemedel.

Närmare
föreskrifter för tillämpningen av första och andra styckena meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Studerande,
som till följd av bestämmelserna i 16,27, 19 och 21 §§ eller bestämmelse som
avses i 22 § ej är berättigad till studiemedel, kan dock få återbetalningspliktiga
studiemedel om synnerliga skäl föreligger.

Om
synnerliga skäl föreligger, får studiemedel utgå med högre belopp än som
följer av 10, 13, 14, 16, 17, 19 och 21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 §.
Det överskjutande beloppet utgår i form av återbetalningspliktiga

En
studerande, som till följd av bestämmelserna i 16, 19 och 21 §§ eller
bestämmelse som avses i 22 § inte är berättigad till studiemedel, kan dock få
återbetalningspliktiga studiemedel om det finns synnerliga skäl.

Om det finns
synnerliga skäl, får studiemedel utgå med högre belopp än som följer av 10,
13,16,19 och 21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 §. Det överskjutande
beloppet utgår i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Studiemedel
enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare för studier utom riket
under de förutsättningar och med de belopp som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Studiemedel enligt detta kapitel får beviljas svensk
medborgare fÖr studier utom riket, om studierna icke med lika stor fördel kan
bedrivas vid svensk läroanstalt.

Även i andra fall får studiemedel enligt detta kapitel
beviljas för studier utom riket enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Första och andra styckena gäller dock endast sådana
studier som motsvarar eller är jämförbara med studier vid svensk läroanstalt
eller utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 1 § eller 3 kap. 1 §.

Studiemedel
kan även utgå för sjukperiod som avses i 28 § enligt de närmare föreskrifter
som

meddelas av regeringen. 95

Prop.
1987/88:116

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga 2

41 §

Studiebidrag och återbetalningspliktiga Studiemedel enligt detta kapitel
avrundas

studiemedel enligt detta kapitel samt barn- till helt
krontal vid öretal under 50 nedåt och tillägg vid tillämpning av 40 § avrundas
till vid annat öretal uppåt, helt krontal vid öretal under 50 nedåt och vid
annat öretal uppåt.

96

Föreslagen lydelse . Prop. 1987/88: 116

, Bilaga 2

8 kap.
Återbetalning av studiemedel

Allmänna bestämmelser

1 § Den som uppburit återbetalningspliktiga
studiemedel skall återbetala dessa jämte en

årlig ränta. Vid återbetalningen skall den ränta som uppkommit under året
betalas i första

hand och därefter kapitalskulden. Ränta som inte har betalats läggs vid
utgången av varje

år till kapitalskulden.

Återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på
sjukperiod eller som belöper på tid under vilken den studerande har uppburit
utbildningsbidrag skall inte återbetalas,såvitt inte armat framgår av 20-23 §§.

2 § Regeringen fastställer före varje
års början den ränta som skall gälla för året.

3 § Återbetalningen skall börja det
kalenderår som infaller närmast efter det att sex månader har förflutit från
utgången av den tidsperiod då den återbetalningsskyldige senast har uppburit
studiestöd enligt 3,4 eller 7 kap.

4 § Återbetalningen skall ske med
fyra procent av den återbetalningsskyldiges årsinkomst två år före
återbetalningsåret. Med inkomst förstås den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten före avdrag för underskott i förvärvskälla samt beskattningsbar
inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt före jämkning för underskott i
förvärvskälla.

För varje återbetalningsår skall dock betalas ett belopp
om minst tre procent av det basbelopp som gäller vid ingången av
återbetalningsåret.

5 § För den återbetalningsskyldige
som den 1 januari återbetalningsåret är bosatt utom riket skall det årsbelopp
som han skall utge bestämmas till en tjugondel av de återbetalningspliktiga
studiemedlen jämte ränta som utestod vid föregående års slut. Årsbeloppet skall
dock lägst uppgå till en tiondel av det basbelopp som gäller vid ingången av
återbetalningsåret.

6 § Om en återbetalningsskyldig som
varit bosatt utom riket flyttar till Sverige, skall hans årsbelopp beräknas
enligt 5 § till dess han avgett deklaration till statlig inkomstskatt eller
betalat svensk sjömansskatt för hela det inkomstår som enligt 4 § utgör
underlag for beräkning av hans årsbelopp.

7 § Har den återbetalningsskyldige
uppburit nya återbetalningspliktiga studiemedel sedan återbetalningsskyldighet
inträtt, sammanläggs dessa med tidigare lån.

8 § Avlider den
återbetalningsskyldige, bortfaller återbetalningsskyldigheten. Dödsboet efter
den avlidne skall dock betala ej erlagt årsbelopp för år före det under vilket
dödsfallet inträffat. Om det fmns synnerliga skäl, får centrala
studiestödsnämnden befria dödsboet från skyldigheten att betala sådant belopp.

9 § Centrala studiestödsnämnden kan
medge att årsbeloppet för visst år skall nedsättas

1. om den återbetalningsskyldige
fortfarande bedriver studier på minst halvtid eller

2. om det i annat fall finns särskilda
skäl.

10 § Centrala studiestödsnämnden kan helt eller delvis
befria en återbetalningsskyldig

från den återstående återbetalningsskyldigheten

1. om studietiden har förlängts på
grund av handikapp,

2. om betalningsförmågan är nedsatt på
grund av sjukdom eller någon annan jämförlig orsak och det kan antas att så
kommer att vara fallet under en längre tid eller

3. om det i annat fall finns synnerliga
skäl. „_

- Nuvarande lydelse återfinns i SFS 1987:303. 7
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 116

Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:116

Bilaga 2

11 § Den som tidigare uppburit återbetalningspliktiga
studiemedel enligt 4 kap. för kom

munal eller statlig vuxenutbildning eller för sådan annan gymnasial utbildning
eller ut

bildning vid folkhögskola kan befrias från att återbetala viss del av dessa
studiemedel om

han under minst tre terminer studerat vid läroanstalt eller utbildningslinje
som omfattas

av förordnande enligt 4 kap. 1 § och för denna tid uppburit
återbetalningspliktiga studie

medel.

Sådan befrielse får avse högst sex terminer och för varje
termin uppgå till högst 20 procent av det basbelopp som gällde för den termin
som studiemedlen avsåg.

12 § Ansökan om nedsättning eller befrielse enligt
9-11 §§ skall inges till centrala studie

stödsnämnden.

Ansökan om nedsättning av årsbeloppet enligt 9 § skall ha
kommit in senast under återbetalningsåret.

Ändras årsbeloppet eller återbetalningsskyldigheten efter
ansökan enligt första stycket skall för mycket inbetalat belopp återbetalas.
Skulder på årsbelopp, återkrav eller avgifter som har förfallit till betalning
avräknas dock före återbetalningen.

13 § En återbetalningsskyldig kan frivilligt
återbetala större belopp än som har debiterats

honom.

Regeringen kan bestämma om läärskilda villkor för
frivillig återbetalning som sker under viss angiven tidsperiod.

Debitering

14 § Varje återbetalningsår debiteras den
återbetalningsskyldige ett årsbelopp som beräk

nats enligt 4 §, om inte annat gäller enligt 5 eller 6 §§ för den som är eller
har varit bosatt

utom riket eller årsbeloppet blivit nedsatt enligt 9 §.

Uppbörd

15 § Det debiterade årsbeloppet skall
betalas enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

16 § Överklagar den återbetalningsskyldige
sin taxering till statlig inkomstskatt och framstår det som oskäligt att han
betalar debiterat årsbelopp som har bestämts på grundval av den överklagade
taxeringen, får ha.n efter ansökan beviljas anstånd med att betala årsbeloppet.
Ansökan skall ges in till centrala studiestödsnämnden. Anståndet får avse högst
det belopp som betingas av den återbetalningsskyldiges yrkande i fråga om
taxeringen.

Anståndet skall gälla till dess två månader har förflutit
från dagen för beslut i anledning av den återbetalningsskyldiges talan mot
taxeringen.

Motsvarande bestämmelser gäller om en återbetalningsskyldig
ansökt om jämkning eller rättelse av sjömansskatt.

17 § Vid avisering av årsbeloppet utgår aviseringsavgift
med belopp som regeringen be

stämmer.

Om årsbeloppet eller del av detta inte betalas inom
föreskriven tid, skall påminnelse sändas till den återbetalningsskyldige. För
påminnelse utgår påminnelseavgift med belopp som regeringen bestämmer.

18 §
Årsbelopp och andra avgifter som inte har betalats inom föreskriven tid får tas
ut ge

nom utmätning utan föregående dom eller utslag.

19. §
Betalar en återbetalningsskyldig inte debiterat årsbelopp inom föreskriven tid
får centrala studiestödsnämnden bestämma att han genast skall återbetala hela
studiemedelsskulden jämte ränta.

98

Prop. 1987/88:116

Föreslagen lydelse Bilaga 2

Centrala studiestödsnämnden får ingå avtal om
återbetalning av studiemedel som har sagts upp till betalning. På sådant lån
utgår ränta efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter
överstiger statens utlåningsränta.

Särskilda bestämmelser

20 § I 21 och 22 §§ finns särskilda
bestämmelser om återbetalningsskyldighet för den som har uppburit
återbetalningspliktiga studiemedel för sjukperiod enligt 3 kap. 15-19 §§, 4 kap.
28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där.

21 § Återbetalningspliktiga
studiemedel som belöper på sådan del av sjukperiod som infaller efter en
karenstid om 14 dagar skall inte återbetalas, om inte annat följer av 22 §.

Som karenstid räknas endast sådan tid som infaller under
sådan studietid som avses i 3 kap. 15 §, 4 kap. 28 § eller 7 kap. 17 § i den
del hänvisning sker till 4 kap. 28 §. Vid beräkning av karenstid skall flera
sjukperioder räknas som en sjukperiod, om den senare börjar inom 20 dagar efter
föregående periods slut.

22 § Uppbär den studerande sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall av
återbetalningspliktiga studiemedel för sådan sjukdag som infaller efter karenstiden
enligt 21 § återbetalas den del som motsvarar det belopp varmed sjukpenningen
överstiger 25 kronor. Vad som sagts nu gäller också om den studerande med
anledning av sin sjukdom får ersättning enligt annan författning eller på grund
av regeringens förordnande eller enligt utländsk lagstiftning om
arbetsskadeförsäkring. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall inte beaktas vid tillämpning av denna paragraf.

23 § Återbetalningspliktiga
studiemedel, som belöper på tid under vilken den studerande har uppburit
utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning, skall inte återbetalas
i den mån avdrag har skett från utbildningsbidraget.

24 § Återbetalningsbelopp och årsbelopp
avrundas till helt krontal vid öretal under 50 nedåt och vid annat öretal
uppåt.

25 § Den återbetalningsskyldige skall
lämna centrala studiestödsnämnden de uppgifter som är av betydelse för
tillämpningen av detta kapitel. Är den återbetalningsskyldige omyndig skall
förmyndaren lämna sådana uppgifter.

De uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden som
lämnas i ansökan om nedsättning av årsbeloppet eller befrielse från
återbetalningsskyldigheten skall avges på heder och samvete.

26 § Allmän försäkringskassa skall lämna centrala
studiestödsnämnden och studiemedels

nämnderna uppgift om sådan sjukpenning eller ersättning som avses i 22 §.

Allmän försäkringskassa skall i övrigt lämna centrala
studiestödsnämnden och studiemedelsnämnderna de uppgifter som är av betydelse
för tillämpningen av detta kapitel enligt de bestämmelser som regeringen
meddelar.

27 § Annan myndighet och försäkringsinrättning är
skyldiga att på begäran lämna försäk

ringsdomstol, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa och centrala
studiestöds

nämnden sådan uppgift i fråga om viss person som är av betydelse för
tillämpningen av

detta kapitel.

99

Nuvarande lydelse

9 kap.

2a §

Föreslagen lydelse

Prop,
1987/88: Bilaga 2

116

Fordran,
som har uppkommit på grund av att studiestöd har återkrävts och som utestår
oreglerad, bevakas till och med det år under vilket gäldenären fyller 65 år.
Därefter avskrivs fordringen.

Avlider
gäldenären och svarar ej dödsbodelägare för fordringen, avskrivs fordringen om
den inte kan betalas med dödsboets tillgångar eller med anlitande av säkerhet
som har ställts för fordringen.

Även
eljest avskrivs fordringen om indrivningen skulle vålla mer arbete eller ko:3tnad
än som är skäligt och indrivning inte är påkallad från allmän synpunkt.

En
fordran, som uppkommit på grund av att studiestöd har återkrävts och som
utestår oreglerad, avskrivs om gäldenären avlider ock dödsbodelägare inte
svarar för fordringen, om den inte kan betalas med dödsboets tillgångar eller
med anlitande av säkerhet som har ställts för fordringen.

Även i annat fall avskrivs fordringen om indrivningen
skulle vålla mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivning inte är
påkallad från allmän synpunkt.

Till
en studerande som tidigare har uppburit studiestöd utgår nytt sådant stöd
endast om /. debiterat årsbelopp, som har förfallit till betalning före det
kalenderår som de nya studiemedlen avser, har betalats.

Till studerande som tidigare har uppburit studiestöd
utgår nytt sådan stöd endast om 1. debiterad studiemedelsavgift, som förfallit
till betalning före det kalenderår som de nya studiemedlen avser, i sin helhet erlagts
eller beslut fattats enligt 8 kap. 39, 40 eller 44-49 §§ att avgift inte skall
utgå,

1. återkrav med stöd av 2 § av återbetalningspliktiga
studiemedel enligt 3 kap., studiemedel enligt 4 kap. eller särskilt vuxentstudiestöd
enligt 7 kap. har reglerats av den studerande så att återkrav, som avser högst
ett kalenderhalvår, kvarstår oreglerat.

Om
synnerliga skäl föreligger får studiestöd dock beviljas utan hinder av vad som
anges i första stycket.

Om det
finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder av vad som anges
i första stycket.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga
om studiestöd som har beviljats före ikrafl;trädandet.

2.
En studiestödstagare
som har beviljats återbetalningspliktiga studiemedel före ikraftträdandet kan
begära att dessa skall återbetalas enligt de bestämmelser som gäller för
studiestöd som har beviljats därefter.

Ansökan om ändrade återbetalningsvillkor prövas av centrala
studiestödsnämnden och skall ha kommit in till nämnden senast den 1 november
året före det år då de ändrade villkoren skall gälla.

De ändrade betalningsvillkoren skall alltid tillämpas från
och med den 1 januari visst år.

3.
Den
återbetalningsskyldige som inte har övergått till de återbetalningsregler som
gäller för studiestöd beviljade efter ikraftträdandet kan efter ansökan hos
centrala studiestödsnämnden få sin avgift nedsatt till fem procent av hans
avgiftsunderlag enligt äldre föreskrifter.

4.
För den som
återbetalar studiemedel beviljade såväl före som efter ikraftträdandet
begränsas återbetalningsskyldigheten för de nya studiemedlen så att det
sammanlagda återbetalningsbeloppet inte överstiger fem procent av hans inkomst
enligt 8 kap. 4 § i dess nya lydelse.. .jj

Prop, 1987/88:116 Bilaga 2

5. De nya föreskrifterna i 8 kap. 11 § om befrielse från
att återbetala studiemedel för kommunal eller statlig vuxenutbildning eller för
sådan annan gymnasial utbildning eller utbildning vid folkhögskola skall gälla
för sådana studiemedel som den återbetalningsskyldige har erhållit för studier
efter år 1983.

Har den återbetalningsskyldige redan beviljats befrielse
enligt de äldre föreskrifterna får han ansöka om ytterligare befrielse så att
det sammanlagda avskrivningsbeloppet per termin uppgår till högst 20 procent av
det basbelopp som gällde för den termin som studiemedlen avsåg.

101

Prop. 1987/88:116

2 Förslag till Bilaga 2

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § koramunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

20 §1

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla
skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter, såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt
hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och
svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria
enligt 19 §;

värdet av
arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den
skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej
fyllt 16 år; ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans
förvärvsverksamhet; svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349)

349); i dess lydelse före den Ijuli 1988
och ränta en-

ligt 8 kap. 1 § studiestödslagen i dess lydelse därefter

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift
enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.;

avgifl
enligt 99 a § utlänningslagen (1980:376);

avgift
enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller annan lag

som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än

ekonomisk
skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje si;ycket
rättegångsbalken;

belopp,
för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272) eller för

vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen

(1982:1006) om avdrags- och uppgifl;sskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift
enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:313) om kontrollavgift
vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift
enligt ransoneringslagen (1978:268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980: 424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift
enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in-
eller utförsel

av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol eller lagen

(1985:635)
om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant
statligt bidrag som avses i punkt 7 av

anvisningarna
till 24 §;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988. 102

1 Senaste lydelse 1986:121.

Prop. 1987/88:116 Bilaga 3

Remissammanställning - studiemedelskommitténs betänkande (SOU
1987:39) Studiemedel

1 Förteckning över remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden kommit in från socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), riksskatteverket (RSV), riksförsäkringsverket (RFV), riksgäldskontoret,
riksbanken, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala
studiestödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ), bostadsstyrelsen,
Kammarrätten i Sundsvall, konsumentverket (KOV), statens handikappråd,
Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB), Svenska arbetsgivarföreningen
(SAF), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR (SACO/SR), Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO),
Elevorganisationen i Sverige, Sveriges-förenade studentkårer (SFS),
Samarbetsorganisationen för Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX), Sveriges
folkhögskoleelevers förbund (SFHL), Svenska Bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen.

Dessutom
har yttrande kommit in från bl. a. Linköpings Förenade Studentkårer, Centerns
Högskoleförbund, Centrala Doktorandrådet, Lunds Studentkår, Lunds
Arbetarkommun, Industriförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Lunds
Förenade Studentkårer, Sveriges sjuksköterskeelevers förbund (SSEF), Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Svenska Folkhögskolans lärarförbund,
Sveriges Civilingenjörsförbund.

Allmänna synpunkter

Flertalet
remissinstanser ansluter sig till huvuddragen i kommitténs förslag till ett
framtida studiemedelssystem och till de allmänna mål för det statliga studiestödet
som kommittén anger.

RRV
anser att studiemedelskommitténs förslag till nytt studiemedelssystem är ett
ambitiöst försök att minska den sociala snedrekryteringen till högre studier
inom en oförändrad kostnadsram. RRV anser dock att det är oklart om de
föreslagna åtgärderna bidrar till att målsättningarna uppnås.

En
rad remissinstanser anför i likhet med RRV att kostnadsramen är för snäv för
att kunna uppnå uppsatta mål. Sådana synpunkter framförs bl. a. av
landstingsförbundet, SACO/SR, RIO, Svenska sparbanksföreningen och av flertalet
studerandeorganisationer.

KOV
delar kommitténs uppfattning angående utbildningens posi

tiva betydelse för såväl samhälle som den enskilde. Med tanke härpå är det

beklagligt, att kommittén inte i större utsträckning kunnat föreslå föränd

ringar av studiestödssystemet som står i samklang med de angivna målen.

KOV anser att man inte bör förbättra för studerande som kan klara sitt

uppehälle med nuvarande studiemedelsbelopp. Detta gäller exempelvis 103

studerande som bor i
föräldrahemmet samt studerande med höga inkoms- Prop, 1987/88:116 ter och
förmögenhet. Istället bör resurserna användas för att möjliggöra Bilaga 3 acceptabla
ekonomiska förhållanden för dem som redan i dag ej kan täcka sina kostnader
under studie- resp. återbetalningstiden.

SAF
menar att det föreslagna systemet helt saknar någon form av stimulans för dem
som tar på sig bördan med långa studier och höga studieskulder.

TCO
anser att studiemedelssystemet måste vara rekryterande till högre utbildning.
Målet bör vara att minst 30% av en årskull går vidare till högre studier. Detta
är nödvändigt som ett led i ansträngningarna att höja utbildningsnivån i
arbetslivet.

När
det gäller avvägningen mellan bidrag och lån anför RSV att man helt instämmer i
kommitténs uttalanden vad gäller beskattade bidrag och tar på de skäl som
redovisas i betänkandet bestämt avstånd från tanken på ett beskattat bidrag.

UHÄ
tar upp diskussionen om generella resp. differentierade studieme

del och anför-- beträffande principen generella/differentierade studie

medel instämmer UHÄ i att principen bör vara ett generellt system. UHÄ

anser dock även här att möjlighet måste finnas att tillgodose särskilda

behov. Även i dessa fall bör beslut fattas av regering/riksdag efter förslag

från UHÄ. UHÄ kan då i såväl denna som föregående fråga bedöma

huruvida medel för de särskilda behov som bör täckas bör utgå från

högskoleanslagen eller ligga inom studiemedelssystemet. En sådan kon

struktion medger flexibilitet. Exempel på sådana fall där särskilda förmå

ner för närvarande utgår är utbildningsarvoden till studerande på industri-

och hantverkslärarlinjen och bidrag till studerande i samband med studie

resor och studiepraktik inom och utom landet (från sektorsanslaget). Ex

empel på andra tänkbara fall är vårdlärarlinjen, utbildning för tekniker och

ekonomer samt ämnesmässigt lektorskompetenta personer på ämneslärar

linjen, studerande vid bibliotekarielinjen med doktorsexamen samt mer

kostnader på grund av regionalpolitiskt motiverade byten av studieort.

Flera
remissinstanser tar upp de vuxenstuderandes speciella problem och problemen på
gymnasial nivå. SÖ anser det olyckligt att kommittén inte undersökt de
möjligheter till särskilda lösningar för vuxenstuderande under högskolenivå,
som förutsatts i direktiven. SÖ ser med tillfredsställelse att
studiemedelssystemet setts över och anser att kommitténs förslag i stort
innebär en förbättring.

CSN
hävdar att det är ett rättvisekrav att de som saknar grundskolekompetens och
som i vuxen ålder önskar skaffa sig en sådan bör ha en självklar rätt till
detta utan någon som helst skuldsättning. För denna grupp är, enligt CSN:s
mening, inte ens det särskilda vuxenstudiestödet med en jämförelsevis stor
bidragsandel tillräckligt.

LO
framhåller också att studier för vuxna på grund- och gymnasieskolenivå i
framtiden bör finansieras via bl. a. SVUX-medel och inte som nu i stor
utsträckning via studiemedelssystemet. LO anser vidare att en framtida
förstärkning av såväl vuxenstudiestöd som studiemedel bör övervägas.

RIO
föreslår att regeringen i anknytning till propositionen om studieme

del redovisar en tidsplan för en övergång till ett system där alla vuxenstu- 104

derande kan läsa in grundskole-
och gymnasiekompetens finansierat med Prop, 1987/88:116

ett uppräknat SVUX eller en studielön. Bilaga 3

SFHL
vill att ett studielönesystem successivt införs, att ett studielönesystem
införs för vuxenstuderande och att begreppet vuxenstuderande

definieras--- 1. Den som
av skilda skäl ej genomgått studier direkt

efter
grundskolan 2. Den som har en sammanhängande arbetslivserfarenhet till 25 års
ålder, oavsett tidigare utbildning.

3 Totalbeloppets storlek och koppling till bostadsbidrag

Socialstyrelsen
anför Enligt kommitténs förslag skall bostadsbidrag

utgå
till studiemedelstagare som passerat åldersgränsen 29 år enligt samma grunder
som till studerande under 29 år. Socialstyrelsen anser att bostadsbidrag till
studerande utgör en förutsättning för att studiemedlen inte skall behöva
differentieras på grund av de studerandes bostadskostnader. Styrelsen finner
det också angeläget att reglerna för bostadsbidrag blir tvingande för
kommunerna. De studerandes ekonomiska villkor bör, anser styrelsen, inte
variera från ort till ort. Bostadsstödet bör vara bestående.

En
rad remissinstanser bl. a. SÖ, UHÄ, CSN, SFS, LO och RIO tillstyrker i likhet
med socialstyrelsen förslaget om hänsynstagande till det kommunala
ungdomsbostadsbidraget under förutsättning att det görs tillgängligt för alla
studerande.

Statskontoret
däremot anser det tveksamt att låta det kommunala bo

stadsstödet ingå som en del av och förutsättning för det av staten finansi

erade studiestödssystemet. Liknande synpunkter framförs också av RRV,

landstingsförbundet, kommunförbundet, TCO och SACO/SR. Kommunför

bundet anför t.ex.-- Det är därvid rimligt att hänsyn tas till de

varitationer
i kostnaderna för uppehälle som följer av bostadsförhållandena. Kommitténs
förslag bygger emellertid på förutsättningen att kommu-nerna.beslutar om
införandet av det särskilda bostadsbidrag som i praktiken finansierar en del
av de studerandes uppehälle. Då denna förutsättning inte vilar på säkerställd grund
innebär förslaget att de studerande inte garanteras jämlika förutsättningar.
Det innebär vidare att kostnaderna för studiefinansieringen förs över från
staten till kommunerna. Av dessa skäl kan styrelsen inte tillstyrka förslag i
nuvarande utformning.

Bostadsstyrelsen
begränsar sitt yttrande till att konstatera att det är administrativt möjligt
att bevilja bostadsbidrag i enlighet med förslaget. Enligt underhandskontakter
med CSN kan kommunerna kontrollera genom stickprov eller med hjälp av ADB att
bidragssökande har beviljats statligt studiestöd.

CSN
tillstyrker förslaget att studiemedel beviljas med 155 procent av basbeloppet
för ett niomänaders läsår. Tillsammans med bostadsbidraget bör de disponibla
resurserna anses tillräckliga för merparten av de studerande "under
studietiden.

KOV
anser--- att eftersom boendekostnaden står för en mycket stor

andel
i budgeten och varierar kraftigt med boendeform, är det en brist att

utredningen
inte redovisat hur stor andel som är "hemmaboende", bor i 105

studentbostad resp. egen
lägenhet bland dem som klarar sig helt på studie- ' Prop. 1987/88:116

medel etc. Bilaga 3

Boendeformen
kan naturligtvis även påverka andra kostnader som mat och övriga
hushållsutgifter. I de beräkningar som konsumentverket bifogar detta yttrande
har en studerande boende i studentrum resp. egen hyreslägenhet totalt ca 650
kr. resp. 1 550 kr. högre utgifter per månad än den studerande som bor i
föräldrahemmet och betalar sin andel av utgifterna.

KOV
anför vidare-- Det nuvarande totalbeloppets storlek (145 % av

basbeloppet)
är enligt KOVs beräkning tillräckligt för den som bor i föräldrahemmet och
betalar sin andel av kostnaderna för boende och uppehälle. Däremot inte för de
boende i studentrum resp. egen hyreslägenhet. Med nuvarande regler kan de hemmaboende
få ett överskott per månad på ca 400 kr., medan de som bor i studentrum resp.i
egen lägenhet får ett underskott på 250 resp. 1 150 kr. i månaden.

KOV
framhåller att en kraftig ökning av överskottet för hemmaboende studerande inte
kan motiveras. Verket menar att det är betydligt mer angläget att förbättra för
dem som har andra boendeförhållanden, så att dessa får en reell möjlighet att
klara sitt uppehälle under studietiden.

TCO
föreslår ett totalbelopp på 185% av basbeloppet. Samma nivå föreslår bl. a.
även RIO, SFS, SOSVUX, SFEF, SSEF och SSU.

Industriförbundet
förordar ett totalbelopp på 175 % av basbeloppet.

LRF
och centerns högskoleförbund förordar en beskattad studielön.

4 Studiebidragets storlek

UHÄ
föreslår att bidragsdelen skall utgå med 50% av totalbeloppet.

Kommittén
har gjort ett antagande om två procents inflationstakt per år. UHÄ menar att
detta är för lågt beräknat med hänsyn till den inflationstakt som rått under
senare år. Ett antagande om fyra procents inflationstakt är mer realistisk. Med
ett sådant antagande ligger redan i kommitténs förslag en större subventionering
på återbetalningssidan än vad kommittén redovisar. UHÄ föreslår att denna
subvention i stället överförs till tilldelningssidan. UHÄ ser det som
angeläget ur såväl rekryterings- som studieeffektivitetssynpunkt att
tilldelningssidan förbättras genom dels stöne bidragsdel, dels ökat
totalbelopp.

Även
CSN föreslär en bidragsdel om 50% av totalbeloppet. Vid en prioritering mellan
en höjning av studiebidraget och ett höjt totalbelopp menar nämnden att man bör
välja att höja studiebidraget.

KOV
tillstyrker kommitténs förslag att studiebidraget höjs till 35% av basbeloppet
och välkomnar förslaget om indexreglering av bidraget.

LO
anser att det hade varit önskvärt med en något högre bidragsdel, varför LO
förordar att om studiemedelssystemet tillförs ytterligare resurser, bör man
prioritera höjningen av bidraget före en höjning av totalbeloppet. TCO
förordar en ytterligare höjning utöver kommitténs förslag. Ett minimikrav anser
TCO det vara att bidragsdelen höjs till den nivå, 25 % av totalbeloppet, som
gällde vid studiemedelssystemets införande.

SFS
noterar med tillfredsställelse att kommittén föreslår att bidragsdelen

skall ökas och värdesäkras. SFS anser dock att bidragsdelen bör utgöra 106

50% av totalbeloppet.
Liknande synpunkter framförs av flera studerande- Prop, 1987/88:116 organisationer
samt av RIO, SSU och SSEF anser att bidragsdelen bör vara Bilaga 3 minst 25
% av totalbeloppet och att höjningar av bidragsdelen bör prioriteras.
Elevorganisationen anser att studiebidraget bör höjas till 800 kr. i månaden.

Svenska
sparbanksföreningen vill framhålla vikten av att studie

medlen görs tillräckligt stora, framför allt att studiebidragen med tanke på

fördelningseffekterna hålls på en rimlig nivå. Föreningen'har inte möjlighet

att bedömma samtliga konsekvenser men anser likväl att ett studiebidrag

på 70% av basbeloppet vore önskvärt om studiemedelssystemet skall

åstadkomma en rimlig social rekrytering till högre studier.

Industriförbundet
anser att det är nödvändigt att höja bidragsdelen för att minska skuldbördan.
Inom ramen för bidraget kan man också, enligt industriförbundet, införa
morötter för snabba studier och snabb examen.

LRF
anser att en generell högre bidragsdel/studielön som beskattas -enligt
reservanten Rune Backlunds förslag - skulle rymma många fördelar.

5 Barntillägget

Socialstyrelsen
anser inte att frågan om barns försörjning utretts på ett

tillfredställande
sätt.- Skillnaden mellan sammanlevande och inte

sammanlevande
föräldrar där någon förälder studerar kommer att bli stor. I det fall
föräldrarna inte sammanlever erhåller den förälder som barnet bor hos
bidragsförskott med för närvarande 817 kr./mån. om den andre föräldern
studerar. Sammanlevande föräldrar där någon studerar har inte någon möjlighet
att få något tillskott för försörjning av barn motsvarande bidragsförskottet
om kommitténs förslag går igenom. Kommittén har vidare bara visat på exempel
med ett barn. Hur studerande familjer med två eller flera barn skall klara sin
försörjning framgår inte.

Socialstyrelsen
finner att genom förslaget att slopa barntillägget kommer inte längre något
underhållsbidrag att kunna fastställas då den bidragsskyldige föräldern
studerar, vilket bl. a. var det ursprungliga syftet med barntillägg. Som regel
kommer den bidragsskyldige inte ha någon förmåga att betala underhållsbidrag.
Fullt bidragsförskott kommer då att betalas ut till den andre föräldern. Detta
kommer inte att innebära någon besparing för staten som i stället för att ge
möjlighet till återbetalningspliktiga studielån får betala ut bidragsförskott.

Även
RFV påtalar att ett slopande av barntillägget kan påverka det underhållsbidrag
som studerande skall betala.

KOV
anser att barntilläggets slopande innebär kraftigt minskade möjlig

heter att studera för dem som har barn, särskilt om barnen är i skolåldern.

KOV anser dock att barnfamiljernas ekonomiska behov i första hand

borde tillgodoses inom det familjepolitiska området och inte genom ökad

skuldsättning inom studiemedelssystemet. I avvaktan på en lösning inom

familjepolitikens ram menar verket att barntillägget bör omvandlas till

bidrag och utgå med 25 % av basbeloppet. 107

Liknande synpunkter
framförs av landstingsförbundet, TCO, RIO, SFS Prop, 1987/88:116

och SSEF. Bilaga 3

CSN
delar kommitténs principiella inställning att stödet till barnfamiljer

na bör ges inom ramen för familjepolitiken. Barnfamiljernas behov av

extra stöd under studietiden bör täckas genom familjepolitiska åtgärder

och inte genom ökad skuldsättning. CSN har kommit fram till att studeran

defamiljer -- även utan ett särskilt barntillägg har en i jämförel

se med andra familjer likvärdig ekonomisk standard. CSN tillstyrker där

för kommitténs förslag att avskafla barntillägget. CSN föreslår dock en

övergångsbestämmelse som gör deii möjligt att inom ramen för bestämmel

serna om extra studiemedel bevilja ytterligare lån i vissa fall till studerande

som tidigare uppburit barntillägg.

SACO/SR
menar att om reella förbättringar åstadkoms i övrigt kan barntilläggen avskaffas.
Även Svenska Sparbankföreningen anser att barntilläggen kan avskaffas, trots
att detta medför oförändrad eller något sänkt standard för berörda. Vinsten
blir i stället en lägre skuldbörda inför framtiden.

6 Övriga frågor

6.1
Antal terminer med studiestöd

CSN
och UHÄ anser liksom studiemedelskommittén att antalet terminer med studiestöd
bör begränsas. De föreslår emellertid att gränsen sätts till sex terminer på
gymnasial nivå och tio på eftergymnasial.

KOV
anser att ett generellt tillägg bör göras för studier på grundskolenivå, om
inte ett allmänt bidrag införes för dem som studerar på grundskole/ gymnasienivå.

Landstingsförbundet
anser att antalet studiemedelsberättigande terminer bör ökas i förhållande till
kommitténs förslag. RIO föreslår att antalet terminer som berättigar till
studiemedel maximeras till 16, varav högst åtta kan disponeras för studier på
grund- och gymnasieskolnivå, samt högst tolv terminer för studier på
högskolenivå förlagd till högskola eller folkhögskola. SFS anser att studerande
under högskolenivå inte skall behöva finansiera sina studier via studielån.
Intill dess att vuxenstudiestöden är fullt utbyggda bör studiemedel utgå i sex
terminer på gymnasieskolenivå, exkluderat erforderligt antal terminer på
grundskolenivå. På högskolenivå skall studiemedel utgå i 16 terminer.

Ingen
av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga anser att antalet terminer
på grundskole- och gymnasienivå skall kunna påverka möjligheten att studera på
högskolenivå.

6.2
Studiemedel för studier utomlands

Kommitténs
förslag om en mer generös tilldelning av studiemedel för

studier utomlands tillstyrks av alla remissinstanser som yttrat sig i frågan,

dvs. UHÄ, CSN, SFS, SAF och RIO. CSN välkomnar en attitydändring

som innebär att studiemedel i allmänhet bör utgå om inte skäl talar där- 108

emot, i stället för som i
dag att studiemedel i princip inte utgår om inte Prop. 1987/88:116

särskilda skäl motiverar det. Bilaga 3

SFS
anser inte att CSN skall bedöma vare sig högskolans dimensionering eller
kostnadsläget i olika länder, utan studiestöd skall utgå med samma belopp
oavsett var studiema bedrivs.

6.3
Gränsdragning mot studiehjälpssystemet

CSN
och Elevorganisationen i Sverige är positiva till kommitténs förslag att all
utbildning inom gymnasieskolan skall hänföras till den gymnasiala nivån.
Elevorganisationen framhåller att det extra tillägget och inackorderingstillägget
inom studiehjälpen måste höjas kraftigt för att inte de elever som tidigare
fått studiemedel skall komma i ekonomiska svårigheter.

SÖ
anser att den rimligaste avvägningen är att studiehjälp utgår under de första
tre årens gymnasiala studier, även om det tredje året har karaktär av påbyggnadsutbildning.

6.4
Regler för meritvärdering

CSN
instämmer i kommitténs bedömning beträffande eftergymnasiala utbildningar. När
det gäller studerande i folkhögskola och de gymnasiala utbildningarna ser CSN
inget behov av någon översyn. Beträffande komvux avser CSN att ta upp
överläggningar med SÖ för att diskutera erfarenheterna av nuvarande ordning.

SÖ
anser att en elev i gymnasial utbildning som har rätt att fortsätta till nästa
termin eller årskurs i princip bör beviljas stöd, liksom en elev som av särskilda
skäl medges att gå om en kurs.

SFS
föreslår att kravet på 30 poäng per år för erhållande av studiemedel även bör
gälla för de bundna studierna i eftergymnasial utbildning. SFS anser vidare att
det krav som ställs för att en utstraffad skall återvinna rätten till
studiemedel är för hårt.

6.5
Prövning mot egen inkomst

KOV
anser liksom kommittén att reducering av studiemedlen först bör avse bidraget
och därefter lånedelen.

Landstingsförbundet
anser liksom kommittén att det skall vara generösa regler för prövning mot egen
inkomst mot den enskildes ekonomi. Men Landstingsförbundet tycker att de
föreslagna reglerna med olika stora fribelopp för vår resp. höstterminen gör
det svårare för skolhuvudmännens planering och möjligheter att flexibelt
anpassa utbildningens förläggning i tiden.

TCO
framför att ett särskilt problem är att beräkningen av inkomst sker

per kalenderhalvår, vilket leder till att studerande inom den kommunala

vuxenskolan får reducerade studiemedel i de fall studierna inte följer den

gängse terminsindelningen. TCO menar, mot denna bakgrund, att vid en

prövning av den enskildes egna inkomster bör fribeloppet höjas, så att 109

dessa problem inte uppstår
vid normala inkomstlägen. RIO och SSU anser Prop. 1987/88:116

att fribeloppen ska höjas. Bilaga 3

SACO/SR
anser att inkomstprövningen skall avskaffas. Om man genom arbetsinkomster som
inte har påverkat studieresultaten har skaffat sig en viss handlingsfrihet att
möta kostnader för t.ex. familjebildning skall inte möjligheterna att få
studiemedel begränsas. SACO/SR avstyrker vidare att man låter
reduceringsreglerna i första hand drabba bidraget. Om inkomstprövningen skall
vara kvar bör en proportionell reducering av bidrag och lånedel gälla även i
framtiden. SFS anför liknande synpunkter.

SFS,
Industriförbundet och SSEF anser inte att ferieinkomster skall påverka
studiemedlens storlek. Den av kommittén föreslagna inkomstgränsen är enligt
SFS för låg. Industriförbundet anser vidare att maximala studiemedel bör kunna
kombineras med stipendier. CSN och SSU anser i likhet med studiemedelsnämndemia
att nuvarande principer för inkomstprövningen bör vara kvar i det framtida
systemet. CSN har tidigare förordat ett högre studiebidrag än kommittén. Ett
högre bidrag ställer enligt CSN krav på en inkomstprövning främst av kostnads-
och rättviseskäl. SSEF anser att fribeloppet bör motsvara det belopp där en
reducering sker i förslaget till bostadsbidrag (dvs. vid 26000 kr.).

6.6 Inkomstbegrepp

CSN
och KOV stöder kommitténs förslag att samma inkomstbegrepp skall gälla vid beviljning
som vid återbetalning av studiemedel. CSN tillstyrker att man övergår till ett
inkomstbegrepp vid beviljning, som endast tar hänsyn till skattepliktiga
inkomster. CSN och LO föreslår att beräknad sammanräknad inkomst skall gälla
vid tilldelningen av studiemedel. Ett skäl att i studiemedelssystemet utgå från
bruttoinkomsten kan vara att därigenom minska orättvisor som har sin grund i
skattesystemets utformning. Enligt TCO bör emellertid orättvisor i
skattesystemet i första hand lösas inom ramen för skattepolitiken. TCO,
SACO/SR, RIO, LRF och Centerns högskoleförbund föreslår att taxerad inkomst bör
användas som inkomstbegrepp. SFS liksom Industriförbundet anser att
återbetalningen måste baseras på den sammanräknade nettoinkomsten.

6.7 Formögenhetsprövning

CSN,
SACO/SR, SFS, LRF och RIO anser liksom kommittén att förmögenhetsprövningen
skall tas bort. SOSVUX anser däremot att förmögenheten skall påverka
studiemedlens storlek.

6.8 Reduktion
gentemot fria läromedel

CSN,
KOV och SÖ tillstyrker kommitténs förslag. SÖ anser att alla elever

på gymnasienivå bör ha tillgång till fria läromedel och fria måltider. Först

när alla kommuner kan erbjuda detta bör reduktionsreglerna för fria läro

medel och fria måltider avskaffas. Landstingsförbundet menar att om fria

läromedel erbjuds de studerande så bör studiemedlen reduceras. Men 110

oftast utlånas dessa
läromedel endast under en viss tid och de studerande Prop. 1987/88:116
tvingas ändå att köpa egna böcker. Landstingsförbundet avstyrker därför
Bilaga 3 detta förslag.

6.5
Extra studiemedel

CSN
delar kommitténs uppfattning att möjligheten till extra studiemedel bör finnas
kvar. Tillämpningen av de nuvarande reglerna har vuxit fram under en följd av
år. Villkoret om synnerliga skäl i det individuella fallet har kommit att i
praktiken ersättas av generella villkor för grupper av studerande. Mot den
bakgrunden anser CSN att villkoret synnerliga skäl bör ersättas av särskilda
skäl.

6.6
Åldersgränser

KOV
föreslår att åldersgränsen för studiemedel höjs till 50 år. Även CSN anser att
det finns skäl att överväga en höjning till 50 år. Genom en höjd bidragsdel och
ändrade återbetalningsregler bortfaller delvis argumenten mot en höjning av
åldersgränsen. Antalet studerande i den aktuella åldersgruppen är ganska
litet. Ökningen i utflödet av studiemedel skulle därför om gränsen höjs till 50
år bh marginell. TCO anser att en generös praxis för tilldelning av studiemedel
även för den som är äldre än 45 år bör tillämpas. Det är rimligt med tanke på
det ökade behovet av återkommande utbildning i arbetslivet och de snabba
förändringar som sker i villkoren för olika grupper med lång tid kvar i
yrkeslivet.

7 Återbetalningen

7.1
Allmänt

CSN,
UHÄ, LO, TCO, KOV, SFS, SSU, LRF, Kammarrätten i Sundsvall, RIO, SOSVUX och
Landstingsförbundet tillstyrker principerna i kommitténs förslag om ett inkomstrelaterat
återbetalningssystem och utformningen av detta.

Landstingsförbundet
anser att för personer med låga eller medelgoda inkomster efter studierna blir
avgiften betungande. I likhet med TCO anser därför förbundet att avgiften bör
sättas till en lägre procentsats än fyra procent.

Vid
inkomster under 3,5 basbelopp bör, anser TCO och SFS, uppskov ges med
betalningen av studieskulden. SFS anser att procentsatsen i återbetalningssystemet
bör öka gradvis när inkomsten överskrider den garanterade avgiftsgränsen.

LO
anser att de grupper som efter studierna får relativt låg lön skall behandlas
generöst vid prövningen av återbetalningsbeloppet.

CSN
menar att de inkomstrelaterade återbetalningssystemen måste kun

na kombineras med vissa uppskovsmöjligheter och föreslår att rätt till

befrielse från betalningsskyldigheten skulle gälla om inkomsten är extremt

låg, t. ex. under två basbelopp. Över denna gräns skulle återbetalning ske 111

med sex procent av den
överskjutande inkomsten. CSN menar att de Prop. 1987/88:116 nackdelar som
finns med en inkomstrelaterad återbetalning är, att det Bilaga 3 saknas en
bestämd återbetalningstid och att skulden nominellt kan öka trots en normal
återbetalning enligt reglerna.

SAF
menar att förslaget om inkomstrelaterad återbetalning är diskutabel. För
personer med höga månadsinkomster tar avbetalningarna en betungande stor andel
av nettoinkomsten. Detta beror på våra höga marginalskatter. SAF anser vidare
att konstruktionen med uppräkning av lånen kan leda till orimligt höga
uppskrivningar varje år.

RRV
anser att kommitténs förslag kan ifrågasättas, eftersom det strider mot de
principer som gäller på lånemarknaden i övrigt. Det finns en risk att de
återbetalningsskyldiga ser återbetalningen som en skatt snarare än som ett lån
man har eget ansvar för. Enligt RRV kan det övervägas om återbetalningen av
studiemedlen kan göras per månad i stället för som nu tre gånger per år. Detta
skulle medföra att statens ränteinkomster ökar.

Svenska
Sparbanksföreningen menar att man kan förmoda att ett lånesystem utan i förväg
känd slutpunkt och där de löpande betalningarna inte heller är kända i förväg,
ytterligare förstärker motviljan mot skuldsättning. Eftersom motviljan mot
skuldsättning är störst bland ungdomar från familjer utan studievana kommer
den sociala snedrekryteringen till högskolan att bestå, anser Sparbanksföreningen.
Ett lånesystem bör vara känt och förutsebart. Därför avstyrker
Sparbanksföreningen det föreslagna inkomstrelaterade återbetalningssystemet.

7.2
Återbetalningen för utomlands bosatta och sjömän

Kommittén
föreslår att personer bosatta utomlands som inte kan betala i relation till
inkomsten i stället skall återbetala sin skuld på 20 år. Alternativen till den
av kommittén föreslagna beräkningsmetoden är antingen en fast återbetalningstid
eller en ändrad andel av den ingående skulden per år. CSN föreslår att andelen
ändras till en femtondel av den ingående skulden.

7.3
Avskrivning

RRV,
SÖ, CSN, KOV, Landstingsförbundet, SACO/SR, TCO, LO, SFS, SOSVUX, RIO, LRF och
SSU avstyrker kommitténs förslag om att avskrivningsmöjligheten vid ålderspensionering
skall tas bort. RRV menar att antalet överklagande kommer att öka kraftigt när
möjligheterna till avskrivning minskas. Enligt SÖ är det viktigt frän såväl fördelningspolitisk
som arbetsmarknadspolitisk synpunkt att inte avskräcka från studier även om
dessa inte leder till högre löner. SFS anser att återbetalningsreglerna skall
medge avskrivning om den betalningsskyldiges inkomst underskrider 3,5
basbelopp. Avgiften och lånedclen för detta år skall, enligt SFS avskrivas i
sin helhet.

I
inkomstlägen över 3,5 basbelopp anser SFS att den del av lånekostna

den som överstiger avgiften skall avskrivas. CSN tillstyrker kommitténs

förslag om att studiemedelsskulden kan helt eller delvis avskrivas på grund 112

av dödsfall,
studieförlängning på grund av handikapp, nedsatt betalnings- Prop.
1987/88:116

förmåga på grund av sjukdom eller annat synnerligt skäl. Bilaga
3

Vad
gäller vuxenstuderandes skuldsättning anser SÖ att denna bör lösas I första
hand genom utökning av antalet vuxenstudiestöd och inte som kommittén föreslår
genom avskrivning. Landstingsförbundet och RIO till-ätyrker de generösare
avskrivningsmöjligheterna som föreslås för högskolestuderande som också
studerat på lägre nivå med studiemedel. LO anser itt alla vuxna som skuldsatt
sig för studier på grundskolenivå bör få viss nedsättning av skulden. Detta
skulle gälla även de personer som inte går vidare till högskolenivå. Nedsättningen
av skulden skulle göras med ett visst belopp per år. SFS anser att alla skulder
på grund- och gymnasienivå bör skrivas av och att SVUX bör byggas ut så att
ingen behöver skuldsätta »ig för att få grundskole-Zgymnasiekompetens.
Landstingsförbundet anser itt avskrivningsmöjligheten även bör gälla
gymnasieskolan, då den särskilda behörigheten till de flesta linjer inom
vårdhögskolan inte kan tillgodoses inom vuxenutbildningen. CSN avstyrker
kommitténs förslag om en förbättrad avskrivning av studieskulder för den, som
i vuxen ålder studerat på både grundskole- och/eller gymnasienivå och dessutom
studerat på högskolenivå, CSN anser att den högre subventionen bör komma den
vuxenstuderande till del redan under studierna på grund- eller gymnasienivå
och inte först om man studerar på eftergymnasial nivå.

7.4
Minimiavgift

Socialstyrelsen,
TCO, KOV, Kammarrätten i Sundsvall, SFS och RIO avstyrker kommitténs förslag
om att införa en minimiavgift. Socialstyrelsen anser att det inte är rimligt
att kräva att de som t.ex. är beroende av socialbidrag för sin försörjning,
skall erlägga sådan minimiavgift. Vidare bör enligt TCO endast inkomster upp till
7,5 basbelopp ligga till grund för avgiftssystemet. Systemet bör dessutom
utformas så att hänsyn till försörjningsbörda skall kunna tas. SFS konstaterar
att kommitténs förslag att avskaffa uppskovsmöjligheterna främst drabbar
kvinnor. En lösning där doktorander med utbildningsbidrag medges uppskov är
naturlig, då dessa annars tvingas använda en form av studiestöd för att
avbetala på en annan form av studiestöd. CSN tillstyrker att en minimiavgift
bör införas, men menar att den bör konstrueras på ett annat sätt. Den skall i
stället vara två procent av basbeloppet eller för närvarande 490 kr.
Minimiavgift bör införas av administrativa skäl.

7.5
Återbetalningsfria år

Socialstyrelsen,
TCO, SACO/SR, Industriförbundet, SOSVUX, SFS och

SSEF anser att principen om två återbetalningsfria år bör gälla även i

fortsättningen. SFS anser att på lång sikt bör en återbetalningsfri tid om

fem år införas, för att garantera möjligheterna till studieuppehåll utan

återbetalningsplikt under rimlig tid. SSEF menar att de återbetalningsfria

åren skall vara kvar eftersom många måste byta bostadsort efter avslutade

studier. Tidigare fanns en möjlighet till ekonomisk hjälp som numera är 113

8
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 116

avskaffad. SSEF menar att de studerande behöver sina återbetalningsfria
Prop; 1987/88:116 år för att reparera sin ekonomi efter studierna. CSN och Sparbanksför-
Bilaga 3 eningen tillstyrker kommitténs förslag om ett slopande av de återbetalningsfria
åren.

7.6 Övrigt

SAF och Industriförbundet har framfört förslag om ett
omvänt pensionssystem. De studerande skulle få en beskattningsbar studielön
under utbildningstiden. Efter utbildningstiden skulle lönen omräknas till ett
län med marknadsmässig ränta som skulle amorteras genom avdrag från bruttoinkomsten.
Det skulle vara tillåtet att göra avdrag för räntan i deklarationen. SACO/SR
föreslår, för att komma till rätta med skuldproblemen, att ett värdesäkrat
utbildningsstipendium införs (motsvarande ett basbelopp). Detta är det bästa
sättet att tala om för ungdomar att samhället premierar studier och vill ge
alla en generös möjlighet, anser SACO/SR. Ett så högt bidrag gör att flera
vägar att lösa resterande lånebehov finns. En modell är kompletterande
finansiering med statsgaranterade lån upp till 70% av ett basbelopp. Detta
förutsätter dock att stipendierna blir så stora, att räntan - och
amorteringarna blir rimliga och att reallönerna inte försämras i relation till
basbeloppet.

Centerns högskoleförbund anser att studiemedel bör utgå
med 185% av basbeloppet per läsår. Enligt KOVs bedömning motsvarar detta den genomsnittliga
studentens minimala konsumtionsbehov. CSN tillstyrker kommitténs förslag att
regeringen kan bestämma om särskilda villkor för frivillig återbetalning. CSN
anser emellertid att det vore olyckligt om det inte införs en premie för dem
som betalar in sina lån tidigare än vad de annars skulle ha gjort. Den premie
som finns i det nuvarande systemet skapades under en tid med låg inflation och
låg ränta. Trots det har den haft viss betydelse. CSN föreslår i första hand
att premien blir en procentenhet lägre än räntan enligt 8 kap. 2 § i
kommitténs lagförslag. Alternativt kan premien utformas som ett lotteri eller
en kombination av dessa. I proportion till inbetalningen kan premien utgöra en
eller flera premieobligationer eller andra former av erbjudanden.

8 Räntan i återbetalningssystemet

Kommittén föreslår att räntan i systemet knyts till
statens kostnad för upplåning och att de återbetalningspliktiga studiemedlen
beläggs med en ränta som motsvarar hälften av statens kostnader. CSN
tillstyrker detta förslag.

KOV framhåller att förslaget att räntan skall motsvara
hälften av statens upplåningsränta innebär att kostnaden för länet inte som i
dag har en fast maximigräns. Därmed försväras möjligheterna för de studerande
att bedöma lånekostnaden samt för CSN att ge information härom.

TCO och SFEF anser att en åriig uppskrivning av
studieskulden med ett

belopp motsvarande statens halva upplåningskostnad med tanke på dagens

höga ränteläge är för hög. Räntesatsen bör inte sättas högre än att flertalet. 114

låntagare får sin skuld
minskad i nominella tal efter återbetalning för Prop. 1987/88:116

respektive år. Bilaga 3

SFS
anser att en generell räntesubvention som motsvarar rätten att i deklarationen
göra avdrag för räntekostnader är ett minimikrav. Av trygghetsskäl är det
också nödvändigt att den framtida nivån på räntesubventionen garanteras och
inte blir beroende av eventuella inskränkningar i rätten att i deklarationen
göra avdrag för räntekostnader.

9 Handikappade studerande

"En
handikappad studerande som på grund av handikappet får sin studietid förlängd,
bör ha möjlighet att i efterhand få den del av studieskulden som belöper sig på
sådan mertid avskriven". Styrelsen vill framhålla vikten av att en funktionshindrad
som erhållit individuell studiegång, får information om att merskulden kommer
att avskrivas redan då han/hon påbörjar studierna. Härigenom kan ängslan för
stor skuldsättning undvikas. Detta torde även främja benägenheten hos
handikappade att studera.

Statens
handikappråd delar kommitténs uppfattning att en handikappad studerande som på grund
av handikappet får sin studietid förlängd bör ha möjlighet att i efterhand fä
den del av studieskulden som belöper sig på sådan mertid avskriven och anser
det angeläget, att möjligheten till avskrivning används generöst för funktionshindrade.

---- Kommittén
framhåller, att "återbetalningssystemet ska inte vara

så
konstruerat att grupper av låntagare redan på förhand kan räkna med att aldrig
behöva betala tillbaka sin skuld eller få en stor del av skulden
efterskänkt". Vi har här en annan uppfattning och menar, att funktions-hindrade,
som erhållit individuell studiegång, från början ska veta, att deras merskuld
kommer att avskrivas. Detta ger trygghet, som främjar benägenheten att studera.

Vi
konstaterar, att utbildningsväsendet under de senaste årtiondena har blivit
bättre och ger goda studievillkor åt fler. Människor med funktionsnedsättning
har dock inte full delaktighet i denna utveckling. Det är vidare så att
konstruktionen för studiemedlen kan vara ett hinder för att bredda
utbildningsmöjligheterna för människor utan studievana och studietradition.
Detta blir särskilt tydligt när det gäller människor med funktionshinder.
Statistiska centralbyråns rapport "Handikappad, Delaktig och Jämlik"
(1981) visar, att de har kortare utbildning än andra. I befolkningen som helhet
har mer än dubbelt så många högskoleutbildning som i handikappgrupperna. Detta
har inte ändrats under de senaste åren. För människor med funktionsnedsättning
är rätten till utbildning således inte lika självklar som för andra. För dem är
denna rätt, liksom många andra rättigheter, i praktiken fortfarande inskränkt.
Eftersom vi anser, att funktionshindrade har väl så stort behov av utbildning
som andra, är detta allvariigt.

Kommittén
redovisar studiehinder för högskoleutbildning bland gymna

sieelever. Det vanligaste hindret är rädslan för studieskulder. Elever med

funktionsnedsättning är inte särskilt redovisade. Det är dock troligt att

deras ängslan för skuldsättning är större än andras. De har inte samma

möjligheter att skaffa sig en inkomstförstärkning till studiemedlen genom 1'

arbete under ferietid. Funktions.nedsättningen
medför dessutom ofta att Prop. 1987/88:116

deras studietid blir förlängd. Bilaga 3

10 Övriga synpunkter på återbetalningen

SACO/SR
anser att återbetalning;»systemet i dag innebär en hård belastning för stora
grupper av långtidsutbildade. Debatten om ett nytt studiestödssystem har
uppkommit som en följd av problem för dem som nu återbetalar sina studielån. En
retroaktiv avskrivning bör därför beviljas dagens skuldbelastade studenter.
SFS anser att det vore enklare att låta samtliga studenter som påbörjat sina
studier stanna kvar i det gamla systemet och komplettera det med en bestämelse
om att man har rätt att få avgiften maximerad till fyra procent av
avgiftsunderlaget.

SFS
menar att det i jämförelse med kommitténs förslag lägre avgiftsmaximum som
föreslås är rimligt mot bakgrund av att den aktuella gruppen har fått
jämförelsevis liten bidragsdel. Socialstyrelsen föreslår att möjligheterna att
avskriva delar av studieskulderna vid tjänstgöring inom glesbygd prövas för så
väl läkare som annan hälso- och sjukvårdspersonal.

KOV
avstyrker förslaget att räntenivån skall vara högre för dem som ej kan
fullfölja återbetalningarna på föreskrivet sätt och därför sluter avtal med CSN
om speciella betalningsvillkor. De som då belastas med den högre räntan har
förmodligen redan stora ekonomiska problem och en ytterligare höjning av
räntekostnaden skulle förvärra deras situation.

KOV------ anser
att studerande med studiehjälp eller särskilt vuxen

studiestöd måste få kompensation, då den statliga subventionen av studie

medlen överflyttas från återbetalningen av studielånen till studiestödet

under studietid. Kommittén föreslår att personer med både gamla och nya

studielån att återbetala, automatiskt skall få sin årliga betalning maximerad

till fem procent av inkomsten. Minskningen skall ske först på de nya

studiemedlen, så att de gamla studiemedlen betalas först.

CSN
tillstyker en samordning, men anser att kommitténs förslag blir

alltför
krångligt att hantera. CSN anser att dessa problem skulle

kunna
lösas genom samordningsregler. Punkt fyra i övergångsbestämmelserna bör
utformas så att man mäste ansöka om samordning. Då man begär samordning gäller
inte längre de normala uppskovsreglerna i det gamla systemet utan ersätts med
maximalt fem procents betalning på båda lånen samtidigt. Det bör framgå av
regeln att en eventuell minskning i första hand skall göras på de nya
studiemedlen och i andra hand på de gamla studiemedlen.

CSN
anför vidare i dagens regler om återbetalning av studiemedel finns

inga speciella regler för preskription. Man har haft ett debiteringsförfaran

de under ett år och därefter möjlighet till indrivning och återföring av

skulden efter tre år och tio månader. Detta fungerar i stället för direkta

preskriptionsregler. Med den nya formen av återbetalningspliktiga studie

medel blir rutinerna annorlunda. De åriiga avgifterna kommer att debiteras

och förfalla till betalning under ett år. Därefter kommer krav och indriv

ning att ske genom CSN och kronofogdemyndighet. Någon återföring som

sker i dag kommer inte att ske i stället kommer fodran att preskriberas. 116

CSN
föreslår-- att återbetalningspliktiga studiemedel undantas från Prop,
1987/88:116

bestämmelserna
i preskriptionslagen. I kommitténs förslag föreslås att det Bilaga 3 finns en
möjlighet att säga upp lånet om den återbetalningsskyldige inte betalar
beloppet inom avtalad tid. CSN får då möjligheten att ingå avtal med den
betalningsskyldige och räntan skall utgå med en räntesats som motsvarar två
procent plus statens utlåningsränta. CSN är positiv till förslaget. Det gör det
enklare att hantera lånen i de fall betalningen inte genomförts inom
föreskriven tid.

11 Administrationen

Ett
fåtal remissinstanser har kommenterat kommitténs förslag beträffande den
administrativa hanteringen av studiemedelssystemet.

Statskontoret
anser att de administrativa konsekvenserna av utredningens förslag är dåligt
belysta i betänkandet och framhåller att de administrativa merkostnaderna kan
bli stora.

Såväl
statskontoret som RRV pekar på att man under en mycket lång tid måste arbeta
med två parallella återbetalningssystem, vilket kan bli administrativt
svårhanterligt.

Statskontoret
framhåller vidare I de studier av CSN:s internadmi

nistration som genomfördes framkom att kostnaderna för dessa är låga

jämfört med andra myndigheter. Det kan därför antas att CSN får problem

vad gäller arbetet med ständiga förändringar av systemtekniska och admi

nistrativa hanteringsrutiner. Mot denna bakgrund kommer en lösning med

parallella system på återbetalningssidan med stor sannolikhet att innebära

ytterligare svårigheter för myndigheten när det gäller att bedriva verksam

heten på effektivaste sätt.

Statskontoret
anser att det i utredningen saknas en mer ingående diskussion om hur de tänkta
penningtransaktionerna mellan RGK och CSN skall hanteras i administrativt och
tekniskt hänseende. - Det finns i dag vid CSN inga utvecklade rutiner för eller
tidigare erfarenheter av hur sådana transaktioner skulle kunna administreras.
Den föreslagna finansieringslösningen över RGK kan därför komma att kräva en
viss ny kompetens vid CSN.

Statskontoret
och RRV menar att utredningen inte har behandlat det likviditetsproblem som
sannolikt kommer att uppstå i det nya systemet under dess första är. Beloppen
för tilldelning av studiemedel kommer att vara betydligt högre än
återbetalningarna. En sådan situation, framhåller statskontoret, torde komma
att kräva tillskott via anslag över statsbudgeten.

Enligt
statskontorets mening hade det varit intressant att även andra finansieringsformer,
t, ex, någon typ av fond motsvarande rundradiofonden.

Vad
avser formerna för återbetalningens administration finner statskon

toret -- dock inte självklart att dessa arbetsuppgifter även i framtiden

skall
åvila CSN. Ett alternativ är att helt eller delvis överföra denna

verksamhet till skattemyndigheterna (RSV, LSM m.fl.) en administrativ

samordning med källskatt och B-skatt innebär automatiskt att intäkterna '17

snabbare tillförs staten.
Ytterligare ett skäl är att även folkbokföringen Prop, 1987/88:116

kommer att överföras till skatteadministrationen. Bilaga 3

För
att ytterligare koncentrera och renodla CSN:s roll som studiesocial organisation
kan enligt statskontorets mening även prövas att samordna det centrala
antagningssystemet och studiestödets informationssystem STIS.

Riksgäldskontoret
har inga invändningar mot det föreslagna systemet,

men gör vissa påpekanden. Principiellt sett finns ingen större skill

nad om centrala studiestödsnämnden (CSN) finansierar studielånen via

statsverkets eller riksgäldskontorets checkräkning i riksbanken. Den totala

kreditgivningen blir lika stor och riksgäldskontoret måste i bägge fallen

refinansiera sig genom en ökning av statsupplåningen, dvs. genom en ök

ning av statsskulden. Skillnaden mellan dessa alternativ är av redovis-

ningsmässig natur; att som utredningen föreslår bryta ut denna utlåning ur

statsbudgeten kan ses som en strävan att renodla statsbudgeten genom att

bryta ut låneverksamheten. Enligt fullmäktiges mening finns skäl för en

sådan förändrad redovisningspraxis. Fullmäktige anser därför att denna

princip även bör omfatta annan låneverksamhet.

Den
modell för finansieringen av studiemedel som redovisas i utredningen ryms inom
ramen för kontorets; nuvarande kreditgivningsverksamhet.

Det
bör enligt fullmäktiges mening vara till fördel för finansieringssystemet om
man undviker alltför stora fluktuationer i utlåningsräntorna. Mot denna
bakgrund bör en utjämning ske genom att räntan beräknas på grundval av de
genomsnittliga upplåningskostnaderna under en längre period, förslagsvis de tre
senaste åren. Fullmäktige vill i detta sammanhang påpeka det lämpliga i att
skapa en samordning mellan å ena sidan statens utlåningsränta och statens
avkastningsränta och räntan avseende studiemedel å den andra.

För
riksgäldskontorets del krävs inga speciella lagändringar för att kunna ge lån
till CSN. Genom utformningen av lagen om riksgäldskontoret kan riksgäldskontoret
efter särskilt riksdagsbeslut ge krediter till statlig och annan verksamhet.

Avslutningsvis
kan fullmäktige konstatera att en rad skäl talar för att välja den
finansieringsmodell utredningen presenterat. För det första är CSN en i dag väl
fungerande myndighet vars verksamhet uppfyller de effektivitetskrav man kan
ställa.

Sålunda
är det inte sannolikt att en samhällsekonomiskt bättre lösning skulle erhållas
om utlåningen lades ut på de privata kreditinstituten. För det andra är statens
upplåningskostnader av ett flertal skäl lägre än andra låntagares. Detta talar
för att studielånen - som har ett uttalat socialt syfte — effektivast kan
finansieras inom ramen för statsverkets och riksgäldskontorets område.
Huruvida redovisningen skall ske på statsbudgeten eller inte är en redovisningsmässig
fräga där fullmäktige inte har något att invända mot utredningens förslag.

CSN
delar utredningens uppfattning att riksgäldskontoret bör svara för upplåningen
av medel till studiestödssystemet liksom att CSN ansvarar för utbetalning och
återbetalning av studiestödet.

Beträffande
organisation och administration anför CSN Förslå- 118

gen medför
dock i första hand förändringar i de administrativa systemen Prop. 1987/88:116
för studiemedel samt utveckling av ett nytt återbetalningssystem som i Bilaga 3
drift skall finnas jämsides med det gamla systemet under en läng övergångstid.
Förändringarna inom studiemedels- och återbetalningssystemen medför även
förändringar i kopplingen mellan de olika systemen. Den förändrade
finansieringen medför att nya ekonomiadminstrativa rutiner och medelsförsörjningsrutiner
skall utvecklas. Med hänsyn till de osäkerheter som finns beträffande
regelverkens slutliga utformning diskuterar CSN nedan endast översiktligt de
administrativa och organisatoriska åtgärder som bör vidtas. CSN bör få i
uppdrag att lämna förslag om utformning och utveckling av adminstration och
organisation när beslut om regelverket fattats. Skall ett nytt
studiemedelssystem träda i kraft den 1 januari 1989 måste CSN få ett
underhandsuppdrag senast under februari månad 1988.

CSN tar också upp de administrativa kostnaderna. Av
naturliga

skäl är det för närvarande omöjligt att i detalj beräkna
kostnaderna för ett genomförande av studiemedelskommitténs förslag. Som
framgått ovan kommer dock relativt sett stora åtgärder att behöva vidtas i
nuvarande administrativa system för handläggning av ärenden om både studiemedel
och återbetalning liksom i utveckling av rutiner för finansiering och ekonomisk
redovisning. Även den anpassning av organisation som diskuterats ovan kräver
vissa kostnader.

Förändringarna kräver också stora informationsinsatser med
åtföljande kostnader.

Enligt ovan finns således en icke oväsentlig
investeringskostnad i anslutning till genomförandet av de beslut riksdag och
regering fattar med anledning av studiemedelskommitténs förslag.

Från den tidpunkt adminstrationen förändras påverkas också
de löpande adminstrativa driftkostnaderna. Sådana kostnader avser främst
personella konsekvenser av parallella återbetalningssystem, ökat antal ärenden
vid SMN, datordriftskostnader, underhåll av ADB-system, blanketter och porton.

Detaljerade kostnadsberäkningar förutsätter CSN att få
göra i två etapper, dels översiktligt i anslutning till att riksdagsbeslut
föreligger dels i anslutning till att detaljerade lösningar för tillkommande
och kompletterande adminstrativa system utarbetats.

CSN föreslår slutligen att de nya reglerna ska träda i
kraft den I juli 1989 eller tidigast den 1 januari 1989.

TCO framhåller att---- övergängen till ett nytt
återbetalningssystem

kommer att ske successivt och det är därför rimligt att en
och samma instans svarar för både det nuvarande och det nya systemet. Nämnden
har dessutom en väl inövad administration för att handha dessa frågor. TCO
tillstyrker mot denna bakgrund att CSN även i framtiden svarar för administrationen
av studiemedelssystemet.

Svenska sparbanksföreningen anser att alternativet med att
bankerna eller speciella mellanhandsinstitut finansierar studielånen inte är
tillräckligt belyst i betänkandet.

Industriförbundet menar att man för att minska kostnaderna
för hante- 119

ringen av studiemedel
borde låta Jåneverksamheten pä sikt överföras från Prop. 1987/88:116

särskilda myndigheter till det vanliga bankväsendet. Bilaga
3

120

Prop, 1987/88:116 Bilaga 4

Nuvarande lydelse av 8 kap. studiestödslagen (1973:349)

8 kap. Återbetalning av studiemedel

Huvudsakliga grunder

1 § Den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel
skall återbetala

dessa genom åriiga avgifter.

Återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på
sjukperiod skall ej återbetalas enligt vad som framgår av 77—80 §§.

Återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på tid
under vilken den studerande har uppburit utbildningsbidrag skall ej återbetalas
enligt vad som framgår av 80 a §,

2 § Återbetalningen skall börja under det tredje året
efter det för vilket

den återbetalningsskyldige senast uppburit studiestöd enligt 3, 4 eller 7

kap.

Det år då återbetalningen skall börja benämnes första
avgiftsåret.

3 § Återbetalningen fördelas på åren fram till och med det
år under vilket

den återbetalningsskyldige fyller 50 år eller, om denna tid omfattar mindre

än 15 år, på 15 år. Återbetalningen fördelas dock i vissa fall på kortare tid.

Bestämmelser härom finns i andra och tredje styckena.

Återbetalningen får ej fördelas på fler år än att
återbetalningen för det första avgiftsåret uppgår tilll lägst en tiondel av
basbeloppet enligt vad som framgår av följande grupper av bestämmelser,
nämligen

1.
23 § andra
stycket, jämfört med 16-19 §§, 38 § första stycket, 42 § första stycket och 58
och 59 §§,

2.
23 § tredje
stycket, jämfört med 16-21 och 24 §§, 38 § första stycket, 42 § första stycket
och 58 och 59 §§.

Återbetalningen får ej fördelas på fler år än åren fram
till och med det under vilket den återbetalningsskyldige fyller 65 år.

4 § Återbetalningstiden enligt 3 § förlänges, om

1.
med stöd av
44-47 §§ föreskrivits att slutlig avgift ej skall utgå eller skall nedsättas
till lägre belopp än som avses i 42 § första stycket,

2.
den
återbetalningsskyldige för visst år ej erlägger avgift eller del av avgift och
debiteringen av avgiften på grund därav förfaller helt eller delvis enligt 66 §.

Förlängningen omfattar det antal år som fordras för
debitering av ny avgift i stället för den avgift eller del av avgift som avses
i första stycket.

För sådan avgift, som enligt andra stycket skulle belöpa
på år efter det under vilket den återbetalningsskyldige fyller 65 år,
bortfaller återbetalningsskyldigheten.

5 § Återbetalningstiden enligt 3 § förkortas, om under
denna tid den

återbetalningsskyldige frivilligt återbetalt visst belopp eller om beslut an

gående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats i fråga

om visst belopp som omfattas av hans återbetalningsskyldighet.

Förkortningen avser det antal år i slutet av
återbetalningstiden som

skulle ha fordrats för debitering av motsvarande avgifter. 121

9 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 116

6 § Har den
återbetalningsskyldige uppburit återbetalningspliktiga stu- Prop.
1987/88:116

diemedel (nya studiemedel) under år som omfattas av återbetalningstiden
Bilaga 4

för
de studiemedel som han tidigare uppburit (äldre studiemedel), fastställes
gemensam återbetalningstid för de äldre och de nya studiemedlen.

7 § Återbetalning i fall som avses i 6 § börjar under
året närmast efter det under vilket den återbetalningsskyldige uppburit de nya
studiemedlen.

8 § Återbetalning i fall som avses i 6 § fördelas på
åren fram till och med det är under vilket den återbetalningsskyldige fyller 50
år eller, om denna tid omfattar mindre än 15 år, på 15 år. Återbetalningen
fördelas dock i vissa fall på kortare tid. Bestämmelser härom finns i andra-Qärde
styckena och 9 §.

Återbetalningen
får ej fördelas på fler år än att återbetalningen för året närmast efter det
under vilket den återbetalningsskyldige uppburit de nya studiemedlen uppgår
till lägst en tiondel av basbeloppet.

Återbetalningen
får ej fördelas på fler år än att återbetalningen för året närmast efter det
under vilket den återbetalningsskyldige uppburit de nya studiemedlen uppgår
till lägst det belopp som skulle ha utgått för samma år, om den
återbetalningsskyldige ej uppburit de nya studiemedlen, enligt vad som framgår
av följande grupper av bestämmelser, nämligen

1. 26 § första stycket, jämfört med 16-21 §§, 38 §
första stycket, 42 § första stycket och 58 och 59 §§,

2. 26 § andra och tredje styckena, jämförda med 16-21
och 29 §§, 38 § första stycket, 42 § första stycket och 58 och 59 §§,

3. 27 §, jämförd med 16-21 och 29 §§, 38 § första
stycket, 42 § första stycket och 58 och 59 §§.

Har
återbetalningstiden för de äldre studiemedel som avses i 6 § förlängts enligt
4 § första stycket, får den gemensamma återbetalningstiden enligt 6 § ej
understiga det antal år som skulle ha gällt, om de nya studiemedlen ej utgått.

9 §
Återbetalningstiden i fall som avses i 6 § får ej fördelas på fler är än

åren fram till och med det under vilket den återbetalningsskyldige fyller 65

år.

10 § Den gemensamma återbetalningstiden enligt 6 § kan
förlängas och förkortas. Härvid äger 4 och 5 §§ motsvarande tillämpning.

11 § Avlider den återbetalningsskyldige, bortfaller
återbetalningsskyldigheten. Dödsboet efter den avlidne skall dock erlägga ej erlagd
avgift för år före det under vilket dödsfallet inträffat. Om synnerliga skäl
föreligger, får centrala studiestödsnämnden befria dödsboet från skyldighet att
erlägga sådan avgift.

12 § Återbetalningsskyldigheten för år som infaller
under återbetalningstiden bestämmes på grundval av regleringstal,
återbetalningsbelopp, årsbelopp, avgiftsunderlag och avgiftsgräns.

13 § Till fullgörande av återbetalningsskyldigheten
skall den återbetalningsskyldige erlägga preliminär avgift och kvarstående
avgift.

I
vissa fall skall den återbetalningsskyldige erlägga tilläggsavgift, påminnelseavgift,
aviseringsavgift och extra avgift.

122

14 §
I detta kapitel förstås med Prop.
1987/88:116

avgiftsår, år som omfattas av återbetalningstiden enligt 2-11 §§ eller
Bilaga 4

bestämmelse som avses där, basbelopp, det basbelopp som
gäller vid ingången av avgiftsåret.

Bestämmande av återbetalningsskyldighet

Regleringstal

15 § Centrala studiestödsnämnden fastställer i slutet av
varje år ett regle

ringstal för året.

Regleringstalet för ett år skall utgöra det lägsta av
följande två tal, nämligen

1. det tal som erhålles om konsumentprisindex för
november månad

delas med konsumentprisindex för november månad närmast föregående

år,

2. det garanlital som regeringen särskilt fastställer.

Regleringstalet anges med fyra decimaler. Den fjärde decimalen höjes

till närmast högre tal, om den femte decimalen är fem
eller högre.

Aterbetalningsbelopp under år före det första avgiftsåret

16 § Återbetalningsbeloppet utgör vid utgången av det år,
under vilket

den återbetalningsskyldige första gången uppburit återbetalningspliktiga

studiemedel, produkten av det uppburna beloppet och ett jämkat regle

ringstal.

Har den återbetalningsskyldige under året uppburit
återbetalningspliktiga studiemedel vid flera tillfällen, skall varje sådant
belopp multipliceras med ett jämkat regleringstal och återbetalningsbeloppet
utgöra summan av de belopp som därvid erhålles.

Har under året den återbetalningsskyldige frivilligt
återbetalt visst belopp eller har beslut angående befrielse enligt 60 § eller återkrav
enligt 9 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas av hans
återbetalningsskyldighet, minskas dock återbetalningsbeloppet enligt första
eller andra stycket med produkten av sådant belopp och ett jämkat regleringstal.
Beröres flera belopp skall varje sådant belopp multipliceras med ett jämkat
regleringstal och återbetalningsbeloppet enligt första eller andra stycket
minskas med summan av de belopp som därvid erhålles.

17 § Med jämkat regleringstal i 16 § första och andra
styckena avses det

tal som erhålles vid beräkning enligt följande formel, nämligen

' 360 '

där a motsvarar det antal dagar som återstod av året när
den återbetalningsskyldige uppbar återbetalningspliktiga studiemedel och r
regleringstalet för året. Månad skall anses motsvara 30 dagar.

18 § Med jämkat regleringstal i 16 § tredje stycket avses
det tal som

erhålles vid beräkning enligt följande formel, nämligen

. . a(r-l) ' 360 '

där a motsvarar det antal dagar som återstod avlret när
den återbetal

ningsskyldige gjorde den frivilliga återbetalningen eller när beslutet om

befrielse enligt 60 § meddelades eller när den återbetalningsskyldige upp

bar de medel i fråga om vilka beslutet om återkrav enligt 9 kap. 2 § 123

meddelades samt r
regleringstalet för året. Månad skall anses motsvara 30 Prop, 1987/88:116

dagar. gjlaga 4

19 §
Återbetalningsbeloppet utgör vid utgången av sådant år, vilket infal

ler efter det år som avses i 16 § men före första avgiftsåret, summan av

följande två belopp, nämligen

1. produkten av regleringstalet för året och
återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år,

2. produkten av ett jämkat regleringstal och de
återbetalningspliktiga studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit
under året.

Har
under året beslut om återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats i fråga om visst
belopp, minskas återbetalningsbeloppet enligt första stycket med det belopp som
erhålles vid följande beräkning. Det belopp som återkrävs multipliceras med det
jämkade regleringstal som beräknades i slutet av det år, för vilket de
studiemedel uppburits som omfattas av återkravet. Det belopp som därvid erhålles
multipliceras i sin tur med det regleringstal som fastställts under närmast
följande år. Motsvarande sker därefter för varje följande år till och med det
år under vilket beslutet om återkrav meddelats. Avser återkravsbeloppet
studiemedel som uppburits under mer än ett år, skall detta fördelas på
respektive år, varefter varje fördelat belopp skall beräknas på nyss angivet
sätt. Återbetalningsbeloppet enligt första stycket skall då minskas med summan
av de belopp som därvid erhålles.

Vid
fastställande av återbetalningsbeloppet enligt denna paragraf äger
bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena samt 17 och 18 §§ motsvarande
tillämpning.

Återbetalningsbelopp
under avgiftsår

20 §
Återbetalningsbeloppet utgör vid utgången av avgiftsår summan av

följande två tal, nämligen,

1. produkten
av

a) återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast
föregående år, minskat med dels summan av de preliminära och kvarstående
avgifter som under året debiterats den återbetalningsskyldige, dels belopp som
den återbetalningsskyldige under året återbetalt frivilligt jämte sådan förhöjning
som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket återbetalningsskyldighet har
bortfallit enligt 4 § sista stycket, dels belopp i fråga om vilket beslut om
befrielse enligt 60 § meddelats under året, dels belopp i fråga om vilket beslut
om återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats under året, och

b) regleringstalet för året,

2. produkten
av

a) de återbetalningspUktiga studiemedel som den
återbetalningsskyldige uppburit under året och

b) ett jämkat regleringstal.

Vid
fastställande av återbetalningsbeloppet enligt denna paragraf äger
bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena, 17 och 18 §§ samt 19 § andra
stycket motsvarande tillämpning.

21 §
Har under visst år beslut om debitering av avgift helt eller delvis

förfallit enligt 66 § på grund av att den återbetalningsskyldige ej erlagt det

debiterade beloppet eller del därav, ökas återbetalningsbeloppet enligt 20 §

första stycket 1. a) med det belopp som erhålles vid följande beräkning.

Det belopp som ej betalats multipliceras med det regleringstal som fast

ställts i slutet av det år, för vilket avgiften debiterats den återbetalnings

skyldige. Det belopp som därvid erhålles multipliceras sedan i sin tur med 124

det regleringstal som fastställts under närmast följande år. Motsvarande

sker därefter för varje
följande år till och med året närmast före det under Prop. 1987/88:116

vilket beslutet om debitering av avgiften förfallit. Bilaga 4

Har
den återbetalningsskyldige under året återfått preliminär eller kvarstående
avgift enligt 74 § första stycket, andra stycket eller enligt 75 § ökas återbetalningsbeloppet
enligt 20 § första stycket I. a) med det utbetalade beloppet.

Årsbelopp

22 § Årsbelopp beräknas för den återbetalningsskyldige
för varje år från och med det första avgiftsåret till och med det år som
infaller närmast efter det sista år vid vars utgång den återbetalningsskyldige
har ett återbetalningsbelopp enligt 20 och 21 §§.

23 § Årsbelopp beräknas för det första avgiftsåret
till belopp motsvarande det tal som erhålles, om återbetalningsbeloppet vid
närmast föregående års utgång delas med ett tal motsvarande

1. för återbetalningsskyldig, som under det första
avgiftsåret skall fylla högst 36 år, antalet år från och med det första
avgiftsåret till och med det år under vilket den återbetalningsskyldige skall
fylla 50 år,

2. för äldre återbetalningsskyldig, som under det
första avgiftsåret skall fylla högst 51 år, 15 år,

3. för annan äldre återbetalningsskyldig, antalet år
från och med det första avgiftsåret till och med det år under vilket han skall
fylla 65 år.

Understiger
återbetalningsbeloppet vid utgången av året närmast före det första avgiftsåret
en tiondel av basbeloppet, beräknas dock årebeloppet för det första
avgiftsåret till samma belopp som återbetalningsbeloppet.

Uppgår
årsbeloppet för det första avgiftsåret, beräknat enligt första stycket, till
lägre belopp än en tiondel av basbeloppet, bestämmes årsbeloppet för det
första avgiftsåret i stället till en tiondel av basbeloppet.

24 §
Årsbelopp för senare avgiftsår än det första beräknas för återbetal

ningsskyldig som ej under något avgiftsår uppburit återbetalningspliktiga

studiemedel till produkten av årsbeloppet för närmast föregående avgiftsår

och det regleringstal som fastställts i slutet av detta avgiftsår.

Årsbelopp
enligt första stycket får ej beräknas till högre belopp än som motsvarar
återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år.

Har
andra stycket tillämpats vid beräkning av årsbelopp och skall årsbelopp senare
ånyo beräknas för visst år på grund av samma återbetalningsskyldighet, skall
detta årsbelopp beräknas till det årsbelopp som skulle ha beräknats för året,
om andra stycket ej tillämpats och årsbelopp beräknats för varje år. Därvid får
årsbeloppet dock aldrig beräknas till högre belopp än återbetalningsbeloppet
vid utgången av närmast föregående år.

25 §
För återbetalningsskyldig som under visst avgiftsår (avgiftsår c)

uppburit återbetalningspliktiga studiemedel (nya studiemedel), beräknas

årsbeloppet för närmast följande år (avgiftsår d) till belopp motsvarande

det tal som erhålles, om återbetalningsbeloppet vid utgången av avgiftsår c

delas med ett tal motsvarande

1. för återbetalningsskyldig, som under avgiftsår d
skall fylla högst 36 år, antalet år från och med avgiftsår d till och med det
år under vilket den återbetalningsskyldige skall fylla 50 år,

2. för äldre återbetalningsskyldig, som under avgiftsår
d skall fylla högst 51 år, 15 år,

3. för annan äldre återbetalningsskyldig, antalet år
från och med av- 125 giftsår d till och med det år under vilket han
skall fylla 65 år.

Om det för viss återbetalningsskyldig,
som avses i första stycket 1 eller Prop, 1987/88:116 2, med stöd av 44—47 §§
föreskrivits att slutlig avgift för avgiftsår före Bilaga 4 avgiftsår d ej
skall utgå eller skall nedsättas till lägre belopp än som avses i 42 § första stycket,
får dock hans årsbelopp för avgiftsår d aldrig bestämmas till högre belopp än
det belopp som fordras för att antalet återbetalningsår skall vara minst
detsamma som om den återbetalningsskyldige ej uppburit de nya studiemedlen.
Därvid förutsattes att avgift för varje återstående avgiftsår utgår med belopp
som avses i 42 § första stycket.

Andra
stycket äger motsvarande tillämpning om den återbetalningsskyldige för
avgiftsår före avgiftsår d ej eriagt avgift eller del av avgift och debiteringen
av avgiften på grund därav förfallit helt eller delvis enligt 66 §.

26 §
Understiger återbetalningsbeloppet vid utgången av det avgiftsår c,

som avses i 25 §, en tiondel av basbeloppet, beräknas dock årsbeloppet för

avgiftsår d till samma belopp som återbétalningsbeloppet.

Uppgår
årsbeloppet för det avgiftsår d, som avses i 25 §, beräknat enligt 25 §, till
lägre belopp än en tiondel av basbeloppet, bestämmes årsbeloppet för avgiftsår d
i stället till en tiondel av basbeloppet.

Årsbeloppet
för det avgiftsår d, som avses i 25 §, får dock bestämmas till högst det belopp
som fordras för att antalet återbetalningsår skall vara minst detsamma som om den
återbetalningsskyldige ej uppburit de nya studiemedlen.

27 § Årsbeloppet för det avgiftsår d, som avses i 25 §,
bestämmes, utan hinder av 25 eller 26 §, alltid till lägst det belopp till
vilket årsbeloppet för avgiftsår d skulle ha beräknats, om den
återbetalningsskyldige ej uppburit de nya studiemedlen.

28 § Bestämmelserna i 25-27 §§ äger motsvarande
tillämpning, om återbetalningsskyldig under annat år än avgiftsår uppburit nya
återbetalningspliktiga studiemedel och återbetalningsbelopp ånyo skall
beräknas för tidigare återbetalningsskyldighet vid utgången av samma år.

29 § För återbetalningsskyldig som efter ingången av
det första avgiftsåret uppburit återbetalningspliktiga studiemedel beräknas årsbeloppet
för senare avgiftsår än det avgiftsår d, som avses i 25 §, till produkten av årsbeloppet
för närmast föregående avgiftsår och det regleringstal som fastställts i slutet
av detta avgiftsår.

Årsbeloppet
enligt första stycket får ej beräknas till högre belopp än som motsvarar
återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år.

Vid
fastställande av årsbeloppet enligt denna paragraf äger bestämmelserna i 24 §
tredje stycket motsvarande tillämpning.

Avgiftsunderlag

30 § Avgiftsunderlaget utgör summan av den
återbetalningsskyldiges inkomst och den del av hans förmögenhet som överstiger
sex basbelopp.

31 § har upphävts genom lag (1987:1177).

32 § Avgiftsunderlaget minskas med ett basbelopp, om
den återbetalningsskyldige vid årets ingång har vårdnaden om barn som är under
tio år eller om han då har eget barn som är under tio år och lever tillsammans
med barnets vårdnadshavare.

Minskning
enligt första stycket får dock ej avse större belopp än den del 126

av
avgiftsunderlaget som avser den återbetalningsskyldiges inkomst.

33
§
Avgiftsunderlaget avrundas nedåt till närmaste hela hundratal kro- Prop,
1987/88:116 "or. Bilaga 4

34
§ Om ej annat
följer av andra stycket, förstås i 30 och 32 §§ med inkomst den till statlig
inkomstskatt taxerade inkomsten för avgiftsåret.

Avdrag för underskott i förvärvskälla vid taxeringen läggs
till den äter-betalningsskyldiges taxerade inkomst. Lag (1987:1177).

35 § Med förmögenhet förstås i 30 § skattepliktig
förmögenhet enligt

förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt vid utgången av året

närmast före avgiftsåret. Lag (1987:1177).

Avgiftsgräns

36 § Avgiftsgränsen är tre och ett halvt basbelopp.

Avgiftsgränsen avrundas nedåt till närmaste hela hundratal kronor.

Preliminär avgift

37
§ Preliminär
avgift utgår för varje avgiftsår, om ej annat följer av beslut enligt 39, 40
eller 41 §.

38
§ Preliminär
avgift för ett avgiftsår utgår med det belopp till vilket årsbeloppet för
avgiftsåret beräknats.

Om undantag från första stycket finns bestämmelser i 39-41
§§.

39 § På ansökan av den återbetalningsskyldige kan medges
att preliminär

avgift för visst avgiftsår ej skall utgå eller att den skall nedsättas, om
bättre

överenstämmelse mellan den preliminära och motsvarande slutliga avgift,

beräknad enligt 43-49 §§, därigenom kan antagas uppkomma.

Ansökan enligt första stycket skall ha kommit in till
centrala studiestödsnämnden före utgången av året efter avgiftsåret. Ansökan
som kommit in senare prövas enligt 43 §.

Om den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden
ändras på sådant sätt att avgift skall utgå med högre belopp än som tidigare
beslutats, skall den återbetalningsskyldige snarast anmäla detta till centrala
studiestödsnämnden.

Centrala studiestödsnämnden får på ansökan av den
återbetalningsskyldige ompröva beslut om att preliminär avgift inte skall utgå
eller skall sättas ned.

40
§ Är den
återbetalningsskyldiges betalningförmåga nedsatt på grund av sjukdom eller
annan jämförlig orsak och kan det antagas att så kommer att vara fallet under
längre tid, dock ej för hela återbetalningstiden, kan på ansökan av den
återbetalningsskyldige medges att preliminär avgift för två eller flera
avgiftsår ej skall utgå eller skall nedsättas. Sådant beslut får avse högst tio
avgiftsår i sänder.

41
§ Sådan
preliminär avgift för annat avgiftsår än det sista som ej uppgår till 100
kronor skall ej utgå som preliminär avgift för avgiftsåret.

Slutlig avgift och kvarstående avgift

42 § Slutlig avgift för ett avgiftsår utgår utan
särskild prövning med det ]27

belopp till vilket årsbeloppet för avgiftsåret beräknats.

Om
undantag från första stycket finns bestämmelser i 43-49 §§. Prop.
1987/88:116

Bilaga
4

43 § Fråga om slutlig
avgift för ett avgiftsår prövas särskilt för viss

återbetalningsskyldig,

1. om medgivande enligt 39 § har lämnats,

2. om den återbetalningsskyldige begär sådan prövning
eller

3. om den återbetalningsskyldige inte har betalt den
preliminära avgiften i sin helhet före utgången av året efter avgiftsåret och
om han bedöms ha varit bosatt i riket under avgiftsåret.

För
prövningen gäller 44—49 §§. Ansökan om prövning enligt första stycket 2 skall
ha kommit in till centrala studiestödsnämnden före utgången av november månad
tredje året efter avgiftsåret.

44 §
Slutlig avgift utgår ej för avgiftsår under vilket den återbetalnings

skyldiges avgiftsunderlag ej överstiger avgiftsgränsen.

Om
ej särskilda skäl föranleder annat, skall den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag
anses överstiga avgiftsgränsen för avgiftsår under vilket han icke varit bosatt
i riket.

45 § För återbetalningsskyldig som hela avgiftsåret
varit bosatt i riket utgår slutlig avgift med högst en femtedel av den del av
avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen.

46 § Om synnerliga skäl föreligger, kan slutlig avgift
för ett avgiftsår nedsättas till lägre belopp än som följer av 42 § första
stycket eller 45 §.

47 § Är den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga
nedsatt på grund av sjukdom eller annan jämförlig orsak och kan det antagas att
så kommer att vara fallet under längre tid, dock ej för hela
återbetalningstiden, kan medges att slutlig avgift för två eller flera
avgiftsår ej skall utgå eller skall nedsättas. Sådant beslut får avse högst tio
avgiftsår i sänder.

48 § Vid prövning enligt 43 § avrundas slutlig avgift
till samma belopp som motsvarande preliminära avgift, om den slutliga avgiften
överstiger eller understiger den preliminära avgiften med mindre än 100 kronor.

49 § Vid prövning enligt 43 § får slutlig avgift för
ett avgiftsår icke bestämmas till högre belopp än att summan av denna slutliga
avgift och följande två poster uppgär till högst samma belopp som summan av
återbetalningsbeloppet vid utgången av året närmast före det år då slutlig avgift
prövas och den preliminära avgift som har debiterats den återbetalningsskyldige
för avgiftsåret

1. den preliminära avgift som debiterats den
återbetalningsskyldige för det år då slutlig avgift prövas,

2. summan av dels belopp som den återbetalningsskyldige
återbetalt frivilligt under det år då sluflig avgift prövas jämte förhöjning
som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 §
meddelats under samma avgiftsår, dels belopp i fråga om vilket beslut om återkrav
enligt 9 kap. 2 § meddelats under samma avgiftsår.

Har
den återbetalningsskyldige enligt 74 § första eller andra stycket eller

enligt 75 § återfått belopp som han erlagt i preliminär eller kvarstående

avgift och har detta belopp ej tidigare beaktats vid beräkning av återbetal

ningsbeloppet vid utgången av året närmast före det år då slutlig avgift

prövas, skall detta återbetalningsbelopp ökas med beaktande av det åter-

burna beloppet. Motsvarande gäller i fråga om avgift eller del av avgift i 128

fråga
om vilken beslut om debitering förfallit enligt 66 §.

Det belopp
i fråga om vilket beslut meddelats om återkrav och som Prop, 1987/88:116
avses i första stycket 2 skall beräknas med motsvarande tillämpning av
Bilaga 4 bestämmelserna i 19 § andra stycket. Vid ökning som avses i andra
stycket äger 21 § motsvarande tillämpning.

50
§ Fastställes
vid prövning enligt 43 § den slutliga avgiften till högre belopp än motsvarande
preliminära avgift, skall den återbetalningsskyldige erlägga det överskjutande
beloppet såsom kvarstående avgift.

51
§ För
kvarstående avgift utgår en tilläggsavgift. Tilläggsavgiften beräknas efter
tolv öre för varje hel krona, dock minst tio kronor. Tilläggsavgiften avrundas
till närmast högre hela krontal. I fråga om tilläggsavgift tillämpas 61 § andra
stycket, 62 § andra stycket samt 63, 65 och 66 §§ på motsvarande sätt.

Särskilda bestämmelser om avgift för återbetalningsskyldig
som är bosatt utom riket

52 § Erlägger återbetalningsskyldig som är bosatt utom
riket ej avgift

inom föreskriven tid, får bestämmas att han genast skall fullgöra hela sin

återbetalningsskyldighet genom att utge det belopp som han haft att erläg

ga, om han genom frivillig återbetalning skolat bringa återbetalningsskyl

digheten att omedelbart upphöra.

Frivillig återbetalning

53 § Återbetalningsskyldig har rätt att frivilligt
återbetala större belopp

än som debiterats honom.

Återbetalning enligt första stycket kan avse

1. hela den återbetalningsskyldighet som den
återbetalningsskyldige har

utöver vad som debiterats honom enligt beslut, som ej förfallit enligt 66 §,

2. del av den återbetalningsskyldighet som den
återbetalningsskyldige

har utöver vad som debiterats honom enligt beslut, som ej förfallit enligt

66 §.

54
§ Vill
återbetalningsskyldig fullgöra återbetalning enligt 53 § andra stycket 1, skall
detta anses ske på den dag som centrala studiestödsnämnden bestämmer.

55
§ Återbetalning
enligt 53 § andra stycket 1 före första avgiftsåret skall avse summan av
följande två belopp, nämligen

1.
produkten av
återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregå- ' ende år och ett jämkat
regleringstal,

2.
produkten av de
återbetalningspliktiga studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit
under året och ett jämkat regleringstal.

Har under året den återbetalningsskyldige frivilligt
återbetalt visst belopp eller har besluten angående befrielse enligt 60 §
eller återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas
av hans återbetalningsskyldighet, minskas dock summan enligt första stycket
med produkten av sådant belopp och ett jäm.kat regleringstal.

Vid fastställande av det belopp som skall erläggas enligt
denna paragraf äger bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena, 17 och 18 §§
samt 19 § andra stycket motsvarande tillämpning. Därvid skall dock det regleringstal
gälla som fastställts i slutet av närmast föregående år.

129

56 § Återbetalning
enligt 53 § andra stycket 1 under ett avgiftsår skall Prop, 1987/88:116

avse återbetalningsbeloppet vid närmast föregående års utgång Bilaga 4

1. minskat med dels belopp som debiterats den
återbetalningsskyldige till betalning av preliminära och kvarstående avgifter
under året, dels belopp som den återbetalningsskyldige under året återbetalt
frivilligt jämte förhöjning som avses i 57 §, dels Ijclopp i fråga om vilket
återbetalningsskyldighet har bortfallit enligt 4 §■ sista stycket, dels
belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under året,
dels belopp i fråga om vilket beslut om återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats
under året,

2. ökat med dels avgift eller del av avgift som den
återbetalningsskyldige erlagt under tidigare avgiftsår och som han under året
återfått enligt 74 § första eller andra stycket eller enligt 75 §, dels avgift
eller del av avgift i fråga om vilken beslut om debitering under året förfallit
enligt 66 §,

3. ökat med produkten av det belopp varmed
återbetalningspliktiga studiemedel utgått under året och ett jämkat
regleringstal.

Från
beloppet enligt första stycket avdrages det belopp som motsvarar förhöjning
enligt 57 §.

Vid
beräkning enligt första stycket äger följande bestämmelser motsvarande
tillämpning, nämligen i fråga om

1. första stycket 1, bestämmelserna i 19 § andra
stycket,

2. första stycket 2, bestämmelserna i 21 § och 49 §
andra stycket,

3. första stycket 3, bestämmelserna i 16 § andra
stycket, 17 § och 55 § sista stycket.

57 §
Frivillig återbetalning under avgiftsår tillgodoräknas den återbetal

ningsskyldige på samma sätt som slutlig avgift för året. Betalningen för-

höjes med en tiondels procent för varje helt år som vid inbetalningstillfället

återstår till utgången av det är, under vilket den återbetalningsskyldige

fyller 65 år. Förhöjning får dock ej ske med högre belopp än som motsvarar

tre och en halv procent.

Regeringen
kan bestämma att frivillig återbetalning, som sker under viss angiven
tidsperiod, skall förhöjas utöver vad som följer av första stycket.

Har
beslut om att debitera den återbetalningsskyldige preliminär avgift eller
kvarstående avgift helt eller delvis förfallit enligt 66 § på grund av att den
återbetalningsskyldige ej erlagt det debiterade beloppet eller del därav, avräknas
dock frivillig betalning i första hand på det obetalda beloppet, sedan detta
omräknats enligt Qärde stycket. Vid denna avräkning tillgodoräknas ej någon
förhöjning enligt första stycket eller enligt bestämmelser som avses i andra
stycket.

Det
obetalda beloppet multipliceras med det regleringstal som fastställts i slutet
av det avgiftsår för vilket det obetalda beloppet påförts den återbetalningsskyldige.
Det belopp som därvid erhålles multipliceras i sin tur med det regleringstal
som fastställts under närmast följande avgiftsår. Motsvarande sker för varje
påföljande avgiftsår till och med avgiftsåret närmast före det under vilket den
frivilliga återbetalningen sker.

Upphörande
av återbetalningsskyldighet

58 §
Återbetalningsskyldigheten upphör vid utgången av år före det förs

ta avgiftsåret, om något återbetalningsbelopp enligt 16 eller 19 § då ej

kvarstår.

Återbetalningsskyldigheten
upphör vid utgången av annat år under villkor att

1. något
återbetalningsbelopp enligt 20 och 21 §§ då ej kvarstår,

2. den
återbetalningsskyldige då erlagt full betalning för alla preliminära '0

och
kvarstående avgifter, som debiterats honom i fråga om vilka beslut om Prop.
1987/88:116

debitering ej förfallit helt eller delvis enhgt 66 §. Bilaga 4

59 §
Den återbetalningsskyldige är icke i något fall skyldig att erlägga

preliminär eller kvarstående avgift för år efter det under vilket han fyllt 65

år.

I
fråga om verkan av att den återbetalningsskyldige avlider gäller 11 §.

60 §
Är den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga på grund av sjuk

dom eller annan jämförlig orsak varaktigt nedsatt, får han befrias från

kvarstående återbetalningsskyldighet.

Den,
som under ett eller flera avgiftsår har uppburit eller uppbär vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring eller motsvarande och
på grund av vården av handikappat barn inte kan förvärvsarbeta, får befrias
från återbetalningsskyldighet såvitt avser ett belopp som motsvarar det eller
de årsbelopp som hänför sig till samma avgiftsår.

Föreligger
eljest synnerliga skäl får den återbetalningsskyldige även i annat fall befrias
från kvarstående återbetalningsskyldighet eller del därav.

Befrielse
från del av återbetalningsskyldigheten kan dessutom medges i fråga om
återbetalningspliktiga studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit för
kommunal eller statlig vuxenutbildning eller för sådan annan gymnasial
utbildning eller utbildning vid folkhögskola som den återbetalningsskyldige
gått igenom vid vuxen ålder (befrielsegrundande utbildning). Som villkor för
sådan befrielse gäller att

1. den återbetalningsskyldige under minst fyra
terminer studerat vid läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av
förordnande enligt 4 kap. 1 § och för denna tid uppburit återbetalningspliktiga
studiemedel,

2. den befrielsegrundande utbildningen avser studier
som den återbetalningsskyldige behövt för att kunna vinna tillträde till den
läroanstalt eller utbildningslinje som avses under 1,

3. den återbetalningsskyldige varit yrkesverksam på
heltid under minst fyra år, innan han uppburit studiemedel för studier vid
läroanstalt eller utbildningslinje som avses under 1,

4. det med hänsyn till den återbetalningspliktiges
ekonomiska förhållanden är skäligt att han befrias från del av
återbetalningsskyldigheten.

Med
yrkesverksamhet enligt Ijärde stycket jämställs vård av egna barn, vård av
föräldrar och annan liknande verksamhet. Befrielse får beviljas den
återbetalningsskyldige även om han ej är eller varit underhållsskyldig gentemot
annan.

Befrielse enligt Qärde
stycket får avse högst 1900 kronor för varje årskurs enligt läroplanen för den
befrielsegrundande utbildning som den återbetalningsskyldige gått igenom.
Befrielsen får sammanlagt avse högst 5700 kronor. Befrielsen får ej överstiga
hälften av det belopp som den återbetalningsskyldige sammanlagt uppburit för
den befrielsegrundande utbildningen.

Debitering

61
§ Varje avgiftsår debiteras återbetalningsskyldig preliminär avgift med belopp
som följer av 38 § första stycket, om ej annat följer av beslut enligt 40 §.
Debiteringen förfaller i den mån beslut fattas om att preliminär avgift ej
skall utgå eller skall nedsättas enligt 39-41 §§.

Beslut om slutlig avgift
för ett avgiftsår enligt 43 § skall fattas snarast möjligt efter det taxering
för avgiftsåret verkställts i första instans. Nedsätts den
återbetalningsskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst för
avgiftsåret, skall beslutet om slutlig avgift omprövas, om den återbetal-

131

ningsskyldige begär det.
Ansökan om prövning skall ha kommit in till Prop. 1987/88:116 centrala
studiestödsnämnden inom två månader efter det den återbetal- Bilaga 4 ningsskyldige
fått del av beslutet om nedsättning. Lag (1987:1177).

Uppbörd

62 §
Preliminär avgift skall erläggas under avgiftsåret och om avgiften

1, överstiger
200 kronor med en Qärdedel senast vid vart och ett av fyra

betalningstillfällen,

2, överstiger 100 men icke 200 laonor med hälften
senast vid vartdera av två betalningstillfällen,

3, uppgår till högst 100 kronor i sin helhet senast
vid ett betalningstillfälle.

Kvarstående
avgift skall erläggas under andra året efter avgiftsåret och med hälften senast
vid vartdera av två betalningstillfällen.

Skall
preliminär eller kvarstående avgift enligt första eller andra stycket fördelas
på två eller flera betalningstillfällen, avrundas det belopp som skall erläggas
vid annat tillfälle än det sista uppåt till helt krontal. Öresbelopp varmed avrundning
skett, skall avräknas vid det sista betalningstillfället.

Centrala
studiestödsnämnden bestämmer tidpunkten för varje betalningstillfälle.

63 §
För återbetalningsskyldig talan mot taxering till statlig inkomstskatt

och framstår det som obilligt att han erlägger kvarstående avgift som

bestämts på grundval av den icke lagakraftvunna taxeringen, får han efter

ansökan beviljas anstånd helt eller delvis med erläggande av avgiften.

Ansökan skall ges in till centrala studiestödsnämnden. Anståndet får avse

högst det belopp som betingas av den återbetalningsskyldiges yrkande i

fråga om taxeringen.

Anståndet
skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för beslut i anledning
av den återbetalningsskyldiges talan mot taxeringen. Lag (1987:1177).

64 §
Om preliminär avgift, kvarstående avgift eller del av sådan avgift ej

erlägges inom föreskriven tid, skall påminnelse därom sändas till den

återbetalningsskyldige. För påminnelse utgår påminnelseavgift med be

lopp som regeringen bestämmer.

Vid
avisering av preliminär avgift och kvarstående avgift utgår aviseringsavgift
med belopp som regeringen bestämmer.

65 § Preliminär avgift, kvarstående avgift och belopp
som den återbetalningsskyldige frivilligt återbetalar skall erläggas till
myndighet eller penninginrättning enligt de närmare bestämmelser som
regeringen meddelar.

66 § Beslut om debitering av preliminär avgift eller
kvarstående avgift förfaller, i den mån avgiften ej erlagts före utgången av
november månad tredje året efter avgiftsåret.

Första
stycket gäller inte preliminär avgift eller kvarstående avgift för avgiftsår
efter det år under vilket den återbetalningsskyldige fyller 62 år eller för de
tre sista avgiftsåren före det år under vilket han avlidit.

67 §
Har beslut om debitering av preliminär eller kvarstående avgift

förfallit helt eller delvis enligt 66 § på grund av att avgiften eller del
därav

ej
erlagts, skall extra avgift enligt 68-72 §§ erläggas av den återbetalnings- 132