Prop. 1987/88:121

Regeringens proposition 1987/88:121

om extra höjning av basbeloppet m. m.

Prop.

1987/88:121

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel
den 25 februari 1988 för de åtgärder och det ändamäl som framgär av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

G.
Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att en extra höjning av basbeloppet med 600 kronor skall
ske fr. o. m. den I januari 1989. Härigenom erhåller pensionärerna,
tillsammans med den under år 1987 genomförda extra höjningen av basbeloppet med
400 kronor, full kompensafion för den uppoffring som de gjorde i samband med
devalveringen hösten 1982. Vidare föreslås i proposifionen att avgiften till
försäkringen för tilläggspension tas ut med 11,0 procent förär 1989.

I
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 121

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963>: 197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 9-11 §§ lagen (1963:197) om
allmänt kriminal-register skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:122

9§'

Nuvarande
lyddse

Till enskild må utdrag av registret beträffande honom
lämnas

1. om
han behöver utdraget för

att få tillstånd att inresa, vistas, bo

sätta sig eller arbeta i främmande

stat och regeringen i förordning

medgivit sådant utlämnande; eller

2. om
i annat fall, där den enskil

de st;>'rkt, alt hans rätt är beroende

av upplysning ur registret, rege

ringen givit tillstånd därtill.

Föreslagen lydelse

En enskild har rätt att utan kostnad få utdrag ur
registret beträffande sig själv.

En begäran om utdrag skall vara skriftlig och egenhändigt
undertecknad av den enskilde. Begäran prövas av rikspolisstyrelsen.

Har utdrag lämnats enligt första stycket eller 10 §
datalagen (1973:289) till den enskilde, behöver nytt utdrag inte lämnas till
honom förrän tolv månader därefter.

10 § -

I registerutdrag enligl 8 § skall, om ej annat följer av
vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1.
villkorlig dom,
skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligl 28 kap. 3 § brottsbalken eller
överlämnande till särskild värd, sedan tio år förflutit från domen eller
beslutet; saml

2.
fängelse i
annat fall än som avses i I samt förvandlingsstraff för böter, sedan tio år
förflutit från frigivningen.

Har före
utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller
beslut, som enligl 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna
upptagas i registerutdrag, sä länge någondera jämlikt första stycket skall
medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning.
Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den I januari 1945, eller
om verkställighet av påföljd som beslämts i sådant avgörande medtages dock
endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt
utdrag har gjorts.

Har
före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom
eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda
anteckningarna upplagas i registerutdrag, sä länge någondera jämlikt första
stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga
motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före
den I januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som beslämts i sådant
avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej
begäran om fullständigt utdrag har gjorts enligt femte stycket.

Senaste lydelse 1977:1031 Senaste lydelse 1983:354.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:122

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i
utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas
övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller
åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning
eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga
tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej
iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern,
justitieombudsman eller datainspektionen.

11 §

/ fråga om utdrag jämlikt 9 § I utdrag till en enskild tas samma

skall vad i 10 § stadgas äga mot- uppgifter med som skall
lämnas till

svarande tillämpning med följande en domstol eller en åklagare enligt

avvikelser: 10 §.

1. Såvitt avser anteckning om

fängelse i högst ett år, villkorlig

dom, skyddstillsyn, fängelse som

ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal

ken eller förvandlingsstraff för bö

ter skall i stället för den i 10 § första

stycket angivna tiden gälla en tid

av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken

ådömts endast för gärning som nå

gon begått innan han fylh arton år,

skall inte i något fall medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra

stycket tredje punkten och tredje

stycket andra punkten skall inte

gälla.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:94) om
polisregister m. m. dels atl 1,2,4 och 10 a §§ skall ha följande lydelse, dels atl
det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 10 b §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Med polisregister förslås i denna Med polisregister förslås i denna

lag register som föres hos rikspolis- lag register som/ö«
hos rikspolisstyrelsen eller annan polismyndig- styrelsen eller någon
annan polis-

■'Senaste lydelse 1983:354. ' Senaste lydelse
1970:422.

Nuvarande
lydelse

het för att tjäna lill upplysning om brott, för vilka någon
misslänki:s, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt.

Som polisregister anses dock icke del allmänna
kriminalregistret.

Föreslagen
lydelse

myndighet för att tjäna till upplysning om brott, för
vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga
förhållanden i övrigt.

Som
polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregislret.

110 a
och b §§ finns bestämmelser om vissa register hos tullmyndigheter och statens
kriminaltekniska laboratorium.

Prop. 1987/88:122

Innehållet
i polisregister skall begränsas till uppgifter som polisen behöver för att
kunna förebygga och uppdaga brott saml fullgöra sin verksamhet i övrigt.

Innehållet i polisregister skall begränsas till uppgifter
som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt
fullgöra sin verksamhet i övrigt.

Närmare föreskrifter om innehållet i polisregister och om
uppgifter lill sådant register meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av rikspolisstyrelsen.

4 §

Pä
framställning av polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Finland,
Island, Norge ell<r stat ansluten lill internationella kriminalpolisorganisationen
eller av denna organisation må rikspolisstyrelsen förordna, alt uppgift frän
polisregister skall meddelas när det fordras för utredning i brottmål eller
utlänningsärende. Efter regeringens bemyndigande äger rikspolisstyrelsen
för sådant ändamiil meddela uppgift frän polisregister till polis- eller
åklagarmyndighet i annan stat.

På framställning av polis- eller åklagarmyndighet i
Danmark, Finland, Island, Norge eller stat ansluten lill internationella kriminalpo-lisorganisalionen
eller av denna organisation mä rikspolisstyrelsen eller, efter regeringens
bemyndigande, annan polismyndighet förordna, att uppgift från polisregister
skall meddelas när det fordras för utredning i brottmål eller utlänningsärende.
Efter regeringens bemyndigande äger rikspolisstyrelsen för sådant ändamäl
meddela uppgift från polisregister lill polis- eller åklagarmyndighet i annan
stal.

I övrigt må, enligl föreskrifter som regeringen utfärdar,
från polisregister meddelas uppgift till myndighet i främmande stal om
medborgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som
uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare.

På
framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts meddelas
uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.

lOaS-*

Hos generallullslyrdsen eller nå- Hos
generaltullstyrelsen eller nå-

- Senaste lydelse 1975:721. ' Senaste lydelse 1975:721. "
Senaste lydelse 1985:7.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:122

gon annan tullmyndighet får föras gon annan tullmyndighet får föras

register för ändamäl som avses i I § register
för ändamäl som avses i 1 §

i den män det behövs för den i den mån
det behövs för den

brottsbekämpande verksamhet som brollsbekämpande
verksamhet som

ankommer på tullmyndighet. Inne- ankommer
på tullmyndighet. Inne

hållet i sådana register skall begrän- hållet
i sådana register skall begrän

sas till vad som behövs för detta sas lill vad som är nödvändigt för

ändamål. detta ändamål.

Utdrag av eller upplysning om innehållet i etl register
som avses i första stycket skall lämnas på begäran av tullmyndigheter, justitiekanslern
och riksdagens ombudsmän samt, om och i den mån regeringen för visst slag av
ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd till del, andra myndigheter.
Regeringen kan förordna atl en myndighet som har sagts nu fär ha terminalåtkomst
lill ett sådant register.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen får förordna alt uppgifter skall lämnas frän register
enligt denna paragraf, om uppgifterna behövs för alt fullgöra skyldigheter som
Sverige eller någon svensk tullmyndighet har enligt överenskommelse med
främmande stal.

Vad som har sagts i 10 § tillämpas också på uppgifter ur
register som avses i denna paragraf.

10 b §

Hos statens kriminaltekniska laboratorium får med hjälp
av automatisk databehandling föras ett register som omfattar dess sakkunnigutlåtanden.

Uppgifter ur registret får lämnas till en annan myndighet
om och i den utsträckning regeringen föreskriver eller beslutar i särskilda
fall. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen i särskilda fall också
besluta att uppgifter får lämnas till en enskild. 1 så fall får förbehåll
uppställas som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgifterna vidare eller
utnyttja dem.

Uppgifter skall utgå ur registret sedan tio år förflutit
från det sakkunnigutlåtandet upprättades.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

3 Förslag
till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 § sekretesslagen
(1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1987/88:122

Sekretess
gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister,
polisregister eller sådant register hos någon tullmyndighet, som förs för
samma ändamål som polisregister för uppgift som har tillförts registret. Om
utlämnande av sådan uppgift gäller vad som är föreskrivet i lag om register
som nu har nämnts och i förordning som har slöd i sådan lag. Föreskrifterna i
14 kap. gäller inte i fräga om sekretessen enligt denna paragraf.

Sekretess
gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt
kriminalregister eller regis-ler som förs enligt lagen (1965:94) om
polisregister m. in. för uppgift som har tillförts registret. Om utlämnande av
sådan uppgift gäller vad som är föreskrivet i lag om register som nu har
nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. gäller
inte i fråga om sekretessen enligl denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

' Lagen omtryckt 1988:9. - Senaste lydelse 1985:8.

Justitiedepartementet Pp. 1987/88:122

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Johansson, Hulterström, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande:
statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i kriminal- och polisregisterlagarna
m.m.

1 Inledning

Det
allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda lill
andra påföljder än enbart böter. Registret förs av rikspolisstyrelsen.
Styrelsen och polismyndigheter ute i landet för också olika slag av polisregister.
Bestämmelser om dessa register finns i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregisler
(kriminalregisterlagen) och lagen (1965:94) om polisregister m. m.
(polisregisterlagen).

Den
1 januari 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över frän kriminalvårdsstyrelsen
fill rikspolisstyrelsen. I samband med överföringen, som var en del i uppbyggnaden
av rättsväsendels informationssystem, sammanfördes registret med del centrala
personregister som rikspolisstyrelsen dä förde. Det samordnade registret, som
förs med hjälp av ADB, kallas person- och belaslningsregistret (PBR).

Samarbelsorganet
(Ju 1968:59) för rättsväsendets informationsssystem (SARI) överlämnade i mars
1982 till justitiedepartementet rapporten Registerlagstiftning inom BROTTSRI.
Rapporten, som upprättats av en arbetsgrupp inom SARI, innehåller bl. a.
förslag till en lag om brottsregister, avsedd att reglera person- och belaslningsregistret.
Rapporten har remissbehandlats.

Frägan
om enskilda skall få rätt alt ta del av uppgifter om sig själva i kriminal- och
polisregistren har tagits upp i skilda sammanhang pä senare är. Bl. a.
behandlas den i departementspromemorian (Ds Ju 1981:6) De registrerades rätl till
insyn i kriminal- och polisregistren. Promemorian innehåller förslag till
ändringar i kriminalregisler- och polisregisterlagarna. Även den har remissbehandlats.

Frägan
om insyn i kriminal- och polisregistren har också uppmärksammats av riksdagen.
Senast har justitieutskotlet i ett av riksdagen godkänt betänkande (JuU
1984/85:27) våren 1985 uttalat atl utskottet med hänsyn lill frågans
principiella vikt utgick frän alt riksdagen sä snart som möjligt skulle få
tillfälle att ta ställning till etl förslag i ämnet.

Inom
justitiedepartementet har utarbetats departementspromemorian (Ds Ju 1985:8)
Brottsregister, i huvudsak grundad på SARLs förslag. I

promemorian
lämnas förslag till en lag om brottsregister. Vidare föreslås en vidgad rätt till
registerinsyn för enskilda beträffande uppgifter om dem själva. 1 promemorian
tas också upp en rad andra frågor som har anknytning lill den aktuella
regleringen.

Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser, som avgett
yttranden bör fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende. En
sammanställning av yttrandena har upprättats i justitiedeparle-menlel och finns
tillgänglig i lagstiftiningsärendet (dn 3002-85).

Del är min avsikt att
nu ta upp vissa av de frågor som behandlas i promemorian. Jag kommer här att
föreslå ändringar i kriminalregisteriagen i syfte alt ge de registrerade rätt till
insyn i vad som är antecknat om dem själva. Jag kommer ocksä atl behandla frägan
om registrering av s.k. förspaningsuppgifter och om utlämnande till utlandet av
uppgifter i polisregister. Som kommer alt framgå anser jag däremot alt det
inte nu är möjligt att genomföra en mera genomgripande reform av
registerlagstiftningen. Det pågår nämligen för närvarande ett omfattande
tekniskt utvecklingsarbete pä området, som inte lämpligen bör vara beroende av
lagtékniska lösningar i olika detaljfrågor. Slutligen skall jag ta upp en
framställning den 21 oktober 1987 från rikspolisstyrelsen om atl inrätta av etl
dataregister över sakkunnigutlåtanden hos statens kriminaltekniska
laboratorium. Framställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2 .

Framställningen har remissbehandlats.
Remissyttranden har avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ),
dalainspektionen och Sveriges advokatsamfund. Yttrandena finns tillgängliga i
lagstiftningsärendet (dnr 87-2811). Datainspektionen har därutöver avgett etl
yttrande enligt 2 a § datalagen (1973:289). Det bör fogas till protokollet som
bilaga 3 .

Jag
redovisar mina överväganden under fem huvudrubriker, nämligen

— brottsregistreringen
(avsnitt 2)

— de
registrerades rätt till insyn (avsnitt 3)

— registrering
av förspaningsuppgifter (avsnitt 4)

— uppgifter
till utländska polismyndigheter m. fl. (avsnitt 5)

— ullålanderegisler
hos statens kriminaltekniska laboratorium (avsnitt 6).

Prop.
1987/88:122

2 Brottsregistreringen

Min
bedömning: Någon genomgripande förändring av kriminal- och polisregisterlagstiftningen
bör inte genomföras för närvarande. En sådan bör avvakta den tekniska översyn
av rättsväsendets informationsssystem som nu pågår. När denna översyn är klar
är det min avsikt att föreslå en enhetlig reglering av registerfrågorna.

Promemorian
innehåller etl förslag till lag om brottsregister som skall ersätta den
nuvarande regleringen.

Remissinstanserna
har genomgående tillstyrkt förslaget om en.ny reglering eller lämnat det utan
erinran. Vissa instanser har pekat på den pågående översynen av BROTTSRI-syslemen
och har därför föreslagit alt etl

genomförande av en ny reglering
skjuts på framtiden. Sådana synpunkter Prop. 1987/88:122 har framförts av
rikspolisstyrelsen, statskontoret och riksrevisionsverket.

Bakgrunden
till min bedömning:

Utvecklingen
av brottsregistreringen m.m.

För
en framgångsrik brottsbekämpning är det nödvändigt att samla in och bevara
uppgifter om brott, om misstänkta och dömda personer samt om försvunna och
tillvaratagna föremål m. m. För att straffrättens regler om bl. a.
sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas är
det vidare nödvändigt alt registrera t.ex. ådömda påföljder, villkorliga frigivningar
och prövolider. Uppgifter om brott och om ådömda påföljder kan också behövas
vid prövning av ansökningar om t.ex. tillstånd att föra motorfordon eller
inneha skjutvapen.

För
att uppgifter av sådant slag skall kunna bli lill största möjliga nytta för
brottsbekämpningen och rättstillämpningen måste de uppenbarligen ställas samman
på ett överskådligt sätt. 1 detta syfte upprättas register inom bl. a. polisväsendet.

Beteckningen
register är inte något enhetligt begrepp. Ett grundläggande kännetecken är
emellertid alt ett register skall vara ägnat alt underlätta sökandel efter
information av visst slag. Informationen är därvid i allmänhet relaterad till
ett sökbegrepp som användaren måste begagna, såsom exempelvis personnamn,
födelsetid, registreringsnummer eller liknande, kriterier.

Brottsregister
har förts i Sverige sedan 1800-talet, till en början spontant vid vissa lokala
polismyndigheter. Ett mera centralt register utvecklades inom ramen för
utgivandet av tidningen Polisunderrättelser. Det var ett register över
efterlysta personer. Statens kriminaltekniska anstalt inrättades är 1939 och
fick ta över utgivningen av Polisunderrättelser liksom en del andra
polisregister som vuxit fram i samband med kriminalteknikens utveckling. Dessa
register avsåg exempelvis uppgifter om kända brottslingars signalement,
fingeravtryck, öknamn, kännetecken och tillvägagångssätt.

I
samband med att staten år 1965 övertog huvudmannaskapet för polisväsendet
bestämdes att den nyinrättade rikspolisstyrelsen skulle ta över ansvaret för de
centrala polisregistren. Anstaltens register flyttades då över till styrelsen.
Genom dessa åtgärder aktualiserades frågan om en genomgripande översyn av den författningsmässiga
regleringen av polisens registraturer som då ännu till stor del baserades på elt
cirkulär från år 1877. I det sammanhanget tillkom ocksä den lagstiftning som
fortfarande reglerar polisens registerhållning - den centrala såväl som den
lokala - nämligen lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen).
Lagen kompletteras av polisregisterkungörelsen (1969:38).

Vid
sidan av denna utveckling har ocksä en central straffregistrering utvecklats. I
lagen (1900:82 s. I) om straffregister föreskrevs att ett centralt
straffregister fr.o.m. år 1901 skulle föras i justitiedepartementet. Uppgiften
överfördes fr. o. m. år 1915 till dåvarande fångvårdsstyrelsen. I samband med
förberedelsearbetet på brottsbalken fick denna registrering en ny reglering
genom den alltjämt gällande lagen (1963:197) om allmänt

kriminalregister
(kriminalregisterlagen), till vilken kriminalregisterkungö- Prop.
1987/88:122 relsen (1973:58) ansluter.

För polis- och kriminalregistrens utveckling har
tillkomsten av rättsväsendets informationssystem (Rl-syslemet) haft stor
betydelse. Uppbyggnaden av Rl-systemet påbörjades år 1967. Syftet med projektet
är atl genom automatisk databehandling förenkla och förbättra informationsutbytet
mellan myndigheterna inom rättsväsendet saml mellan dessa myndigheter och
andra myndigheter med vilka de har etl frekvent informationsutbyte. Projektet
leds av SARI. Rl-syslemen är reglerade i kungörelsen (1970:517) om
rättsväsendets informationssystem (Rl-kungörelsen).

De syslem som hittills har utvecklats inom ramen för Rl-projektet
tillhör med några få undantag tre huvudgrupper, nämligen

—
I System för brotlmälsförfarandet
i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt för
förfarandet inom kriminalvården (BROTTSRI)

—
2 System för lagsliftningsförfarandet
i vid mening och rättspraxis (RÄTTSDATA/LAGRl). Inom denna grupp utvecklas
rutiner för diariefö-ring, beslutsregistrering, textbehandling och
informationssökning

—
3 System för
planering och uppföljning inom rättsväsendel (PLANRI). Elt av de första
resultaten av Rl-projektet var alt det centrala belastningsregistret (personregistret)
hos rikspolisstyrelsen tekniskt samordnades med del allmänna kriminalregislret.
Detta skedde, som jag inledningsvis nämnde, när rikspolisstyrelsen fick
ansvaret även för det senare registret (se prop. 1970:54). Det samordnade
registret, som förs med hjälp av automatisk dalabehandling, fick beteckningen
person- och belaslningsregistret, PBR. Den rättsliga regleringen av de båda
registren i polisregisterlagen och kriminalregisterlagen lämnades emellertid i
princip oförändrad.

Här bör också nämnas alt frågor om kriminalregister har
uppmärksammats inom Europarådet. Rådels ministerkommitté antog i juni 1984 en
rekommendation R(84)10 om kriminalregisler och rehabilitering av dömda
personer. Som en huvudpunkt i rekommendationen anges alt kriminalregisler i
princip är avsedda för att myndigheterna inom rättsväsendet skall kunna fatta
riktiga beslut och att användning av registret för andra ändamål bör begränsas
så mycket som möjligt. Hösten 1987 antog Europarådet en rekommendation R(87)I5
som berör användningen av personuppgifter inom polissektorn. Enligt
rekommendationen skall, om det är möjligt, den enskilde informeras om att
uppgifter samlats in om honom när det inte längre är lill förfång för
polisverksamheten. Rekommendationen ansluter till Europarådets konvention av är
1981 om skydd för enskilda vid automatisk dalabehandling av personuppgifter.

Den nuvarande regleringen

Som jag redan har nämnt är det allmänna kriminalregistret
i tekniskt

hänseende samordnat med del centrala personregistret hos rikspolisstyrel

sen, PBR. För de olika delarna av del samordnade registret gäller skilda

regelkomplex. För det allmänna kriminalregistret finns bestämmelser i

kriminalregisterlagen och kriminalregisterkungördsen, medan rikspolis

styrelsens centrala personregister - liksom övriga polisregister - regleras 10

av
bestämmelserna i polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen. Rent Prop.
1987/88:122

tekniskt
är fråga om etl sammanfört register som innehåller dels alla

uppgifter
som ingår i kriminalregistret, dels de uppgifter som ingår i det

centrala
personregistret. De uppgifter som ingår i kriminalregistrel kan

sägas vara
"märkta" pä etl sätt som gör det möjligt atl skilja dem från

övriga
uppgifter.

Innehållet i det allmänna kriminalregistret regleras av
2—6 §§ kriminalregisterlagen. Registret innehåller sädana uppgifter som behövs
i domstolarnas verksamhet för att brottsbalkens regler om bl. a.
sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas. I
enlighet härmed registreras bl. a. uppgifter angående domar på fängelse, villkoriig
dom och skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård Där finns också
uppgifter om förvandlingsstraff för .böter.

Begreppet polisregister definieras i I §
polisregisterlagen. Enligl detta lagrum förstås med polisregister etl register
som förs hos rikspolisstyrelsen eller annan polismyndighet för att tjäna till
upplysning om brott för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts, eller om
någons vandel i övrigt. Dock skall det allmänna kriminalregislret inte anses
som polisregister. Innehållet i polisregister skall enligt 2 § första stycket
polisregisterlagen begränsas till uppgifter som polisen behöver för att kunna
förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Enligl 10 a
§ polisregisterlagen fär hos generallullsstyrelsen eller någon annan
tullmyndighet föras register som behövs för den brottsbekämpande verksamhet som
ankommer på tullmyndighet. Innehållet i sädana register skall begränsas till
vad som behövs för detta ändamål.

Närmare föreskrifter om innehållet i rikspolisstyrelsens
polisregister finns i 2-7 §§ polisregisterkungörelsen. Dessa föreskrifter
innebär atl även uppgifter om vissa bötesdomar fär antecknas. Vidare får i
polisregister uppgifter föras in bl. a. om den som är misstänkt för brott vars
registrering är av särskild betydelse för broltsspaning. Närmare föreskrifter
om innehållet i lokala polisregister har med stöd av 13 § polisregisterkungörelsen
meddelats av rikspolisstyrelsen.

PBR är det största centrala polisregistret. Från PBR kan
bl. a. kriminal-registerutdrag och polisregisleruldrag framställas pä maskinell
väg. Krimi-nalregisteruldragen innehåller de uppgifter som har antecknats
enligt 2-

6
§§
kriminalregisterlagen. Normalt skall dock vissa anteckningar inte tas med. Det
gäller om den senaste registreringen är så gammal — 10 år — att reglerna om s.
k. rehabilitering lar vid (10 §). I fråga om utdrag till enskilda gäller i
stället en tidsgräns på fem år, och i sådana utdrag skall dessutom en del andra
uppgifter avskiljas. Polisregislemtdragen innehåller med nyss nämnda förbehåll
flertalet av de uppgifter som har antecknats enligt 2-

7
§§
polisregisterkungörelsen. Polisregisterutdragen är mer innehållsrika än
kriminalregisterutdragen särskilt i fråga om påföljder och andra persondata.

Som exempel på andra centrala polisregister kan nämnas signalements-

och känneteckensregistret, fotoregistret, fingeravtrycksregistrel, det s. k.

U-boksregistrel (som bl. a. innehåller uppgifter om utvisningar) och det

allmänna spaningsregistret (ASP). 11

Förutom
de bestämmelser jag nu nämnt är också vissa föreskrifter i Prop. 1987/88:122 datalagen
(1973:289) av intresse i det här sammanhanget. I datalagen har begreppet
personregister grundläggande betydelse. Enligt 1 § datalagen förstås med
personregister register, förteckning eller andra anteckningar som förs med
hjälp av automatisk databehandling och som innehåller upplysning som avser
enskild person, såvitt upplysningen kan hänföras till den som avses med
uppgiften. Andra personregister än sådana som en enskild har uteslutande för
personligt bruk får enligt 2 och 2 a §§ datalagen inte inrättas eller föras
utan licens, och i vissa fall tillstånd, av dalainspektionen. Tillstånd behövs
dock aldrig för personregister vilkas inrättande har beslutats av riksdagen
eller regeringen (s. k. statsmaktsregister). I sistnämnda fall skall dock
yttrande inhämtas från datainspekfionen innan registret får inrättas.

Särskilt
stränga regler gäller enligt 4 § datalagen beträffande personregister som
skall innehålla uppgift om atl någon misstänks eller har dömts eller straffats
för brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligt någon av de i
paragrafen uppräknade författningarna. Tillstånd att inrätta eller föra etl
sådant register får meddelas någon annan än en myndighet, som enligt lag eller
annan författning har att föra förteckning över uppgifter av nämnt slag, endast
om synneriiga skäl föreligger.

Skälen
för min bedömning: Förslaget i departementspromemorian om en enhetlig
brottsregisterreglering skall ses mot bakgmnd av det förhällandet atl den
nuvarande lagstiftningen kan sägas inte stämma överens med de faktiska
förhållandena, eftersom den är utformad från den utgångspunkten alt det
allmänna kriminalregistret och det centrala polisregistret utgör två skilda
register som förs manuellt. För egen del ärjag liksom remissinstanserna
positivt inställd till tanken på en sammanhållen lagstiftning om person- och belaslningsregistret.
Det är angeläget att den rättsliga regleringen anpassas till den verklighet
som råder. Den i promemorian föreslagna lösningen med en lag om brottsregister
förefaller utifrån dessa synpunkter vara ändamålsenlig. Enligt min mening är
del också mycket som talar för alt en sådan mer samlad reglering skulle göra
den aktuella lagstiftningen mera överskådlig och mindre svårtillgänglig än den
otvivelaktigt är i dag.

Emellertid
har flera remissinstanser ansett att man bör avvakta det utvecklingsarbete som
för närvarande pågår vad gäller rikspolisstyrelsens ADB-regisler. SARI
tillsatte sålunda år 1985 en särskild arbetsgrupp med uppgift att se över
frågor som gäller den framtida utformningen av BROTTSRI. Enligt vad jag har
inhämtat räknar arbetsgruppen med att under första halvåret 1988 kunna redovisa
en mera samlad bild av hur etl framtida BROTTSRI kan komma atl gestalta sig. Gmppen
skall vidare ta fram en utvecklingsplan för genomförandet av sina förslag.

Som
jag ser det är det mycket angeläget att det föråldrade och komplexa

systemet för PBR ses över. Systemet har varit i användning i 10-15 år.

Det har utvecklats för polisväsendets första datorsystem. Programmen har

under årens lopp varit föremål för upprepade modifieringar. Systemet kan

därför betraktas som tämligen omodernt. Del är också svåröverskådligt

och dyrbart att underhålla. Även till synes små modifieringar innebär ett 12

arbete
som blir tidsödande och kostsamt.

Behovet av en
genomgripande förändring av det nuvarande systemet är således stort. Bl. a. bör
registreringen av påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med den
registrering som i dag sker i PBR. Ett nytt system bör vidare vara mera
flexibelt än del nuvarande så att ändringar kan göras utan stora kostnader t.ex.
i fråga om registerinnehållet eller utdragens innehåll eller form.

Under den tid som behövs
för den pågående översynen bör emellertid dagens PBR förändras i så liten
omfattning som möjligt. Som framgått av det tidigare anförda är del aktuella
systemet sådant atl även begränsade förändringar medför omfattande och resurskrävande
arbete. Det vore enligt min mening inte försvarbart att i delta läge genomföra
en omfattande omarbetning av registerförfattningarna vilken med nödvändighet mäste
medföra ansenliga systemförändringar. Jag förordar därför att frägan om en mer
genomgripande revision av registerförfattningarna fär vila tills resultatet av SARLs
översyn föreligger.

Prop. 1987/88:122

3 De registrerades rätt till insyn

Mitt
förslag: En enskild ges rätt atl la del av uppgifter i kriminalregistret som
avser honom själv. Han skall därvid fä del av etl utdrag av registret. På sikt
bör även rikspolisstyrelsens centrala personregister öppnas för insyn. Med
hänsyn till den tekniska översyn som nu pågår hos rikspolisstyrelsen föreslås
dock inte för närvarande en motsvarande insyn i polisregistren. Vid
uppbyggnaden av ADB-sys-temen hos rikspolisstyrelsen skall man arbeta efter den
målsättningen att det i framfiden bör vara möjligt alt - med vissa undantag -
ge enskilda insyn i all registrering av uppgifter som rör dem själva.

Promemorieförslaget:
Enskilda ges rätt lill insyn i det brottsregister som föreslås i promemorian —
motsvarande person- och belastningsregistret -såvitt gäller uppgifter som rör
dem själva, med undantag dock för uppgifter som avser misstanke om brott.

Remissinstanserna:
Samtliga instanser som uttalat sig i frågan är positiva till förslaget atl
enskilda skall få la del av uppgifter om sig själva i broltsre-gistrel. Vissa
instanser framför dock farhågor för att utdragen kan komma att missbrukas genom
atl användas som strafflöshetsintyg.

Bakgrunden till mitt
förslag:

Nuvarande
ordning

Enskilda har för
närvarande bara undantagsvis rätt atl ta del av uppgifter om sig själva i
kriminal- och polisregistren. Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100)
gäller sekretess i sådan verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt
kriminalregisler eller polisregister för uppgifter som har tillförts registret.
Detsamma gäller beträffande sådana register hos tullmyndigheter, som förs för
samma ändamål som polisregister. Om ut-'

13

lämnande
av sådana uppgifter gäller vad som är föreskrivet i lag om Prop.
1987/88:122 register som nu har nämnts och i förordning som har stöd i sådan
lag. Föreskrifterna i 14 kap. sekretesslagen — bland dem den bestämmelse som
anger att sekretess till skydd för e;n enskild inte gäller i förhållande till
honom själv (4 §) - gäller inte i fräga om sekretessen enligt 7 kap. 17 §.

De författningar som sekretesslagen hänvisar lill är
kriminalregisterlagen och polisregisleriagen saml därtill anslutande
förordningar.

Anmärkas bör också att föreskriften i 10 § datalagen att
en enskild har rätt att få underrättelse om vad ett personregister innehåller
beträffande honom enligt en undantagsbestämmelse inte gäller för de register
som förs enligt kriminal- och polisregisteriagarna (10 § tredje stycket dalalagen).
Detta beror pä följande föreskrifter i registerlagarna.

Enligt 9 § kriminalregisteriagen får till en enskild
lämnas utdrag ur kriminalregistret beträffande honom själv I. om han behöver
utdraget för alt få tillstånd atl inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i
främmande stal och regeringen i förordning medgivit sådant utlämnande eller 2.
om i annat fall, där den enskilde styrkt, att hans rätt är beroende av
upplysning ur registret, regeringen har gett tillstånd lill del. I II § kriminalregisterkungördsen anges
under vilka förutsättningar rikspolisstyrelsen får lämna ul uppgifter i de fall
som avses i punkt I.

I 11 § kriminalregisterlagen finns vidare bestämmelser om
innehållet i de utdrag som lämnas till enskilda. Bestämmelserna avviker på
några punkter frän vad som gäller beträffande utdrag till myndigheter enligt 10
§ samma lag. Utdragen till enskilda är inte fullt så utförliga.

Bestämmelser om utdrag lill enskilda ur polisregister
finns i 3 § 3 polisregisterlagen. I stort överensstämmer de med vad som gäller
för utdrag ur kriminalregislret. Utdrag ur polisregister får därutöver lämnas
om den enskilde behöver det för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i
verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller
för förebyggande eller beivrande av brott och regeringen i förordning har medgett
all utdrag eller upplysning lämnas för sådant ändamål.

I 6 och 7 §§ polisregisterlagen samt 19 § polisregisierkungörelsen
finns bestämmelser om vad etl sådant registerutdrag till en enskild skall
innehålla. Bestämmelserna innebär bl. a. att anteckning om misstanke om brott
skall tas med endast om åtal har väckts för brottet och alt anteckning om åtal
inte skall tas med om den tilltalade har frikänts från ansvar för den åtalade
gärningen genom lagakraftvunnen dom. Vidare skall anteckningar om bötesbrotl
redovisas bara i begränsad omfattning.

En enskild kan inte få något utdreg ur de register, som
tullmyndigheter får föra enligt 10 a § polisregisleriagen.

I praktiken förekommer del inte sällan all enskilda begär
och får polisregisterutdrag i samband med alt de avser att adoptera barn från
utlandet eller begär arbets- eller uppehållstillstånd eller liknande i etl
främmande land. I övrigt brukar inte utdrag, vare sig från kriminal- eller polisregistrel,
lämnas till enskilda.

Tidigare förslag m .ni.

Frågan om en utvidgad rätt för enskilda att få ta del av
uppgifter om sig 14

själva i kriminal- och
polisregister logs upp i samband med tillkomsten av Prop. 1987/88:122
sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 214, jfr prop. 1979/80:80 s. 48). Den
har utretts flera gånger på senare är. Förutom i 1985 års departementspromemoria
om en ny brottsregisterlag behandlas frågan i en promemoria som upprättades
inom justitiedepartementet i februari 1980 (dnr 301 —80) och i den tidigare
nämnda departementspromemorian De registrerades rätt lill insyn i kriminal-
och polisregistren.

Det
kan här inskjutas alt riksdagen på vären 1985 med anledning av motioner pä nytt
har gett uttryck för den uppfattning som riksdagen framförde redan år 1980,
nämligen alt enskilda som har registrerats i polisens register i princip bör få
tillgäng lill sädana registeruppgifter som är sekre-lessbelagda enbart av
hänsyn till dem själva (JuU 1984/85:27, jfr KU 1980/81:4, rskr 14). Som jag
nämnde inledningsvis uttalade riksdagen är 1985 vidare att man ansåg sig - med
hänsyn till frågans principiella vikt -kunna utgå från atl riksdagen så snart
del var möjligt skulle få tillfälle att ta ställning till ett förslag i ämnet.

Förslagen
i 1980 års promemoria och 1981 års departementspromemoria skilde sig åt främst
genom del sätt pä vilkel den enskilde skulle få fillgång till uppgifterna om
sig själv. Enligt det först nämnda förslaget skulle det ske utan att han fick
något registerutdrag själv, medan det senare förslaget innebar atl han fick ett
sådant utdrag.

I
1981 års departementspromemoria föreslogs således att den enskilde skulle ha
rätt att utan avgifl fä ett utdrag ur kriminalregistrel beträffande sig själv.
I fråga om utdrag ur polisregister föreslogs detsamma, dock att utdraget inte
skulle få innehålla sädana uppgifter som används för spaning eller som har
registrerats av hänsyn till rikets säkerhet.

I
promemorian erinrades lill en början om bestämmelserna i 14 kap. 4 § sekretesslagen
och 10 § datalagen. Grundsatserna i dessa bestämmelser, dvs. att en enskild
alltid skall ha rätt att fä ta del av uppgifter som rör honom själv, gör sig
enligt vad som framhölls i promemorian också gällande i fråga om kriminal- och
polisregistren. Det kunde därför enligt promemorian starkt ifrågasättas om man
borde vidmakthålla förbudet för en registrerad alt fä del av uppgifter om sig
själv i sädana fall då uppgifterna hemlighålls uteslutande av hänsyn till den
registrerades egna intressen.

I
promemorian erinrades vidare om att motivet till att en registrerads rätt lill
insyn för närvarande är så begränsad är atl man kunde befara alt en mera
vidsträckt möjlighet för en enskild alt få registerutdrag skulle kunna utnyttjas
av arbetsgivare och hyresvärdar till att kräva anställnings-resp. bosladssökande
på strafflöshetsintyg. Det var mot denna bakgrund som man i den tidigare
departementspromemorian frän är 1980 hade förordat att den enskilde skulle fä
insyn i registren utan alt därför erhålla någon handling alt förfoga över. Den
i 1980 års promemoria föreslagna lösningen innebar alt en enskild person, som
önskade ta del av registret, måste infinna sig på en polisstation för all på
stället ta del av registeruppgifterna pä bildskärm eller genom alt läsa en
utskrift.

Enligt
1981 års promemoria visade remissbehandlingen av 1980 års

promemoria att en lösning enligt förslaget där var förenad med åtskilliga

praktiska och tekniska problem. Bl. a. måste dataterminaler finnas place- 15

rade pä sådant sätt att
allmänheten på lämplig plats i polisens lokaler kunde Prop. 1987/88:122 läsa
bildskärmstext. Eftersom dessa lokaler för närvarande inte är lämpade för det
ändamålet, måste de i stor utsträckning byggas om, bl. a. för att den enskilde
skulle kunna ta del av uppgifter om sig själv utan risk för insyn från andra
personer.

Med
hänvisning till remissutfallet framhölls i 1981 års promemoria att den lösning
som förordats i den tidigare promemorian inte minst av praktiska skäl måste
avvisas. I 1981 års promemoria tillades att det skulle vara svårt att få
enskilda personers förståelse för att de inte skulle kunna betros med alt ta
med sig ett registerutdrag som gäller deras egen person och som de har fått ta
del av.

Den
enda lösning som då egentligen återstod var enligt promemorian att låta den
enskilde fä del av uppgifterna i aktuella register om sig själv genom att han
fick ett registemtdrag. Men om den enskilde fär förfoga över ett registerutdrag
med uppgifter om sig själv, mäste man enligt promemorian söka förhindra att
utdraget används som strafflöshetsintyg. En tanke som nämndes i promemorian var
att straffbelägga förfaranden som innebär att t.ex. en arbetsgivare som villkor
för en anställning eller ett uppdrag avkräver någon ett utdrag ur kriminal-
eller polisregistret. Enligl promemorian fanns det emellertid ingen tinledning
atl anta att man frän arbetsgivarnas sida skulle missbruka en ny reglering på
detta sätt. Om det skulle förekomma, kunde man förutsätta atl detta skulle leda
till reaktioner frän de anställdas fackliga sammanslutningar och frän den
allmänna opinionen. Pä liknande sätt borde ett missbmk av den nya regleringen
kunna motverkas på bostadsmarknaden utan några särskilda sanktioner. I
promemorian föreslogs därför inte några nya straffbestämmelser.

Diskussionen
i promemorian ledde till slutsaisen att en enskild borde fä rätt att få del av
sådana uppgifter i kriminal- och polisregistren som för närvarande är hemliga
uteslutande av hänsyn till honom själv. Av bl. a. praktiska skäl borde detta
ske gencm att utdrag lämnades ut.

Promemorian
innehöll också förslag till ändringar i kriminalregister- och polisregisterlagarna
i enlighet med vad som förordats.

Promemorian
fick vid remissbehandlingen ett positivt mottagande. Det stora flertalet
remissinstanser tillstyrkte i huvudsak förslaget. Ett par instanser ställde sig
dock tveksamma.

Förslagen
i brottsregisterpromemorian

I
1985 års promemoria med förslag till en ny brotlsregisterlag hänvisas till den
allmänna enigheten om att uppgifter i det allmänna kriminalregistret och
belastningsuppgifter i polisregister i princip bör vara fillgängliga för den
person som uppgifterna rör. Det framhålls dock alt PBR innehåller vissa
uppgifter som har betydelse främst för brottsspaning och som därför lämpligen
inte bör lämnas ut ens till den berörde.

I
promemorian pekas på att det i person- och belaslningsregistret tas in

uppgifter enligt den s. k. personbladsmtinen. Därvid skall i princip regist

rering ske i alla fall då någon som är slraffmyndig är skäligen misstänkt för

brott, bortsett från en del specialstraffrättsliga brott. När en förundersök

ning har kommit sä långt alt någon skäligen misstänks för ett brott, skall 16

nämligen den misstänkte
enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken underrättas Prop. 1987/88:122 om
misstanken. Underrättelsen skall ske "dä han hörs". En specialundersökning
av rikspolisstyrelsen visar att man av de personblad (3.527) som en vecka i
augusti 1981 kom in lill styrelsen bara i ca tre Qärdeddar av fallen (2.637)
med säkerhet kunde sluta sig till att den misstänkte, när personbladet
upprättades, var underrättad om misstanken för brottet. I den resterande
fjärdedelen av fallen (890) kunde med ledning av uppgifterna på personbladen
inte göras något sådant konstaterande.

I
promemorian konstateras att det, även om man tolkar den gjorda undersökningen
försiktigt, ligger i öppen dag att en mycket stor del av de brottsmisstankar
som registreras inom ramen för personbladsmtinen avser sådana fall, där den
berörde enskilde ännu inte känner till misstanken. För sädana uppgifter gäller
i dag sekretess inte bara enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen
(registersekretess). Även reglerna om förundersökningssekretess i 5 kap. 1 §
sekretesslagen är ofta tillämpliga. Bestämmelserna där innebär att sekretess
gäller bl. a. för uppgift som hänför sig till fömndersökning i brottmål, om
det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda ätgärder motverkas
eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Det fanns enligt
promemorian inga sakliga skäl att ändra på de bestämmelsernas räckvidd i detta
sammanhang.

Den
lösning som föresläs i promemorian innebär att regeln om enskildas insyn i PBR,
i den föreslagna regleringen således det allmänna brottsregistret,
kompletteras med ett undantag för uppgifter om att den enskilde är skäligen
misstänkt för brott. Vidare föreslogs att denna undantagsregel under alla
förhållanden skulle upphöra atl gälla när åtal har väckts. Det ansågs att en
sådan reglering hade den fördelen att någon individuell sekretessgranskning
inte behövdes.

När
det gällde frågan om i vilken form den enskilde borde få insyn i det allmänna
brottsregistret förordas i promemorian att insynen skulle ske genom alt den
enskilde fick elt utdrag ur registret.

Slutligen
sägs i frågan om insyn att det inte finns skäl att ge enskilda tillgång till
uppgifter i övriga polisregister. I promemorian framhålls att polisregistren
har sådant innehåll att uppgifterna i dem under alla förhållanden — av hänsyn
till intresset att förebygga eller beivra brott eller av hänsyn till rikets
säkerhet — sällan bör vara tillgängliga för dem som uppgifterna rör. Att utöver
insyn i PBR ge enskilda rätl att i någon form ha tillgång till vissa begränsade
uppgifter i polisregistren skulle enligt promemorian ta i anspråk omfattande
resurser i polisväsendet, som inte står i rimligt förhållande till värdet av
denna insyn.

Skälen
för mitt förslag: Som har framgått har frägan om de registrerades rätt till
insyn i kriminal- och polisregistren under senare år övervägts i olika sammanhang.
Allmänt sett kan sägas att det varit svårt att finna en lösning som inte varit
förenad med olägenheter.

Vid
frågans behandling har det visat sig att det numera råder i stort sett

allmän enighet om att uppgifter i det allmänna kriminalregistret och belast

ningsuppgifter i polisregister i princip bör vara tillgängliga för den person

som uppgifterna avser. Jag vill för egen del framhålla att jag delar denna

uppfattning. För den registrerade mäste det nuvarande förbudet mot att ta 17

2
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 122

del av uppgifter om sig
själv vara svårbegripligt i alla de fall då det Prop. 1987/88:122 egentliga
skälet för hemlighållandet uteslutande är hänsyn till den registrerades egna
intressen.

Att
öppna de aktuella registren för de registrerade själva överenstämmer också bäst
med de grundläggande principerna i fråga om allmänna handlingars offentlighet
i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och om den enskildes rätt i 14 kap. 4 §
sekretesslagen att förfoga över sekretess som gäller i hans intresse. Likaså
talar gmndsatsen takom 10 § datalagen - liksom motsvarande regel i artikel 8 i
Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter - om den registrerades rätt att få underrättelse om innehållet
i en personuppgift beträffande honom själv som ingår i etl personregister för
en sådan ordning. Praktiskt sett innebär en rätt lill insyn för den enskilde
bl. a. en möjlighet att upptäcka eventuella fel och att i så fall ta initiativ
till rättelser.

Bakom
gällande rätts ståndpunkt i fråga om en registrerads insynsrätt ligger, som
framgått av det tidigare, farhågor för att en möjlighet att få registerutdrag
skulle komma att utnyttjas av t. ex. arbetsgivare och hyresvärdar för atl
kräva anställnings- resp. bostadssökande på strafflöshetsintyg. Till denna mer
principiella inställning har kommit en rad praktiska problem framför allt
förorsakade av begränsningar i ADB-systemen hos rikspolisstyrelsen. Det som
framför allt vållat svårigheter har varit atl PBR innehåller vissa uppgifter
som har belydelse främst för brottsspaning. För sådana uppgifter måste även
fortsättningsvis förundersökningssekretess få gälla.

Enligt
min mening är motiven för att vägra en registrerad alt la del av belasiningsuppgifter
om sig själv inte längre bärande. Det föreligger inte heller några praktiska
eller tekniska problem när det gäller alt medge insyn i kriminalregistret , som
uteslutande innehåller belastningsuppgifter. Jag föreslår därför att den
enskilde ges rätt att få del av uppgifter i kriminalregistret om sig själv.
Till frågan i vilken form den enskilde skall fä insyn i kriminalregistret
återkommer jag i det följande.

Som
jag nämnde tidigare kompliceras möjligheterna att medge insyn i

polisregister - i detta sammanhang PBR - av alt detta register inte enbart

innehåller belasiningsuppgifter ulan även innehåller uppgifter av belydelse

för brottsspaning. Jag syftar här pä de tidigare nämnda uppgifterna från

den s.k. personbladsrutinen som innebär att redan den söm är skäligen

misstänkt för brott förs in i registret. Som redovisats i det föregående har

man anledning alt befara att en myckel stor del av de brottsmisstankar som

registreras inom ramen för personbladsmtinen avser sådana fall, där den

berörde enskilde ännu inte känner till misstanken. För uppgifter av detta

slag gäller i dag sekretess inte bara enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen

(registersekretess). Även reglerna om förundersökningssekretess i 5 kap.

1 § sekretesslagen är ofta tillämpliga. Som framgått gäller sekretess enligt

denna paragraf bl. a. för uppgift som hänför sig till förundersökning i

brottmål, om del kan antas alt syftet med beslutade eller förutsedda

ätgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften

röjs. Enligt min mening finns det inga sakliga skäl atl ändra på sekretess

bestämmelsernas räckvidd i delta sammanhang. 18

Den
lösning som förordas i brottsregisterpromemorian innebär att in- Prop.
1987/88:122 synsrälten i PBR kompletteras med en undantagsregel för uppgifter
om alt den enskilde är skäligen misstänkt för brott. Undantaget skulle dock
inte gälla fall där åtal har väckts i anledning av misstanken.

Promemorieförslaget har visat sig innebära påtagliga
problem tekniskt och resursmässigt. Sålunda framgår av vad jag tidigare anfört
att jag förordar att frågan om en reglering av PBR skjuts nägot pä framtiden i
avvaktan pä att den tekniska översyn av BROTTSRI som för närvarande pågår skall
slutföras. De systemförändringar med avseende på rikspolisstyrelsens ADB-system
som brottsregislerförslaget förutsätter bör därför inte genomföras nu.

I brottsregisterpromemorian diskuteras även andra
lösningar som skulle innebära atl en bestämmelse om insyn i PBR för enskilda
inte skulle behöva förses med undanlag. Det alternativ som i sä fall förefaller
ligga närmast till hands är atl föra in uppgifterna från personbladsmtinen i
ett särskilt misstankeregisler, som för polisen skulle vara tillgängligt på samma
sätt som person- och belaslningsregistret men stängt för insyn av den enskilde.
Vissa remissinstanser har också förordat denna lösning framför den som förs
fram i promemorian. Där hävdas emellertid alt ett särskilt misstankeregister
skulle medföra tekniska komplikationer eftersom enligt nuvarande ordning senare
tillkommande uppgifter — beslut i åtalsfrågor och domar - har gjorts beroende
av att uppgifter ur personbladsrutinen har tagits in i PBR. Del pekas också på atl
en registeromläggning av detta slag i nuläget skulle medföra stora kostnader.

En framtida lösning efter dessa linjer har dock
uppenbarligen betydande fördelar frän bl. a. systematiska synpunkter och skulle
ocksä på sikt bli mest överskådlig och lätthanterlig i praktiken. Enligt min
mening bör man vid den tekniska översynen av PBR i första hand överväga en
lösning som innebär att belastnings-och misstankeuppgifter i fortsättningen
skall finnas i skilda register. Därmed skulle det öppnas möjlighet för en insyn
i belaslningsregistret från de berörda personernas sida. Vid översynen får
särskilt uppmärksammas frägan om samordning mellan registren dä en misstanke
har blivit delgiven och när åtal har blivit väckt.

Jag skall slutligen ta upp i vilken form den enskilde
skall fä insyn i kriminalregislret. Frågan innefattar svåra avgränsningsproblem
och har -som framgått av det tidigare - varit föremål för skilda uppfattningar.
Man måste söka förhindra atl enskild tvingas visa upp utdrag ur registret som strafflöshetsintyg.
Tanken att insynen i registret skulle ske via terminal har därför vissa
fördelar. Emellertid visade det tidigare remissutfallet att denna väg knappast
var framkomlig och lägel är i detta hänseende oförändrat. I
brottsregisterpromemorian pekades också på den lösning som har valts i Norge,
där enskilda har rätt atl få muntliga - men inte skriftliga -upplysningar om
belastningsuppgifter som angår dem själva. Även denna lösning är emellertid
uppenbarligen förenad med betydande nackdelar.

I överenstämmelse med vad som föreslagits i
brottsregisterpromemorian

och godtagits av flertalet remissinstanser har jag därför stannat för att

övervägande skäl talar för att tillåta insyn för enskilda i kriminalregistret

genom att de får ett utdrag av registret. Som jag bedömer det är risken för 19

atl
dessa utdrag skall missbrukas inte så påtaglig att det finns anledning att Prop.
1987/88:122 vidta särskilda lagstiftningsåtgärder. Jag avser emellertid att
följa utvecklingen noga och vid tecken på missbruk av utdragen ta upp frågan
på nytt. Om inte någon annan teknisk lösning då är möjlig, får man överväga alt
straffbelägga förfaranden som inrebär att exempelvis arbetsgivare eller
hyresvärdar utnyttjar den enskilde s rätt till registemtdrag för att avkräva arbets-
eller bostadssökande sädana utdrag.

Enligt
10 § kriminalregisterlagen finns vissa inskränkningar i vad utdrag till
myndigheter, exempelvis domstolar och åklagare,-skall innehålla. Den viktigaste
är att uppgifter som är ö\ er fio år i princip inte redovisas. Utdrag till
enskilda är underkastade ytterligare begränsningar (II §).
Enligt min mening bör enskilda få ta del av uppgifter ur registret i samma
omfattning som domstolar och åklagare, vilka är de primära mottagarna av
kriminalregisterutdrag. Insynsrätten för enskilda blir därmed i praktiken
densamma som den som myndigheterna liar, vilkel är i linje med principerna i fräga
om allmänna handhngars offentlighet (jfr 2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).
11 § kriminalregisteriagen bör därför ändras sä atl den upptar en hänvisning
till bestämmelserna om utdrag till domstolar och åklagare i 10 §
kriminalregisterlagen. Jag förutsätter att del pågående översynsarbetet öppnar
möjligheter att - i likhet med vad som föreslogs i brottsregisterpromemorian -
låta tippgifter utgå ur registret efter en lämplig tidsrymd. Jag har för
avsikt att efter avslutat översynsarbeie ta upp frågan om innehållet i
registerutdrag på nytt.

Av
praktiska skäl bör kriminalregislemtdrag till enskilda tas fram av rikspolisstyrelsen
och inte av de lokala polismyndigheterna. Det innebär att en enskilds begäran
om etl kriminalregistemtdrag skall göras hos rikspolisstyrelsen och atl del är
denna myndighet som prövar frågan om att lämna ut utdraget. Denna ordning bör
föreskrivas i 9 § kriminalregisterlagen (se 2 kap. 14 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen).

Den
närmare utformningen av en bestämmelse om rätt lill insyn för enskilda i kriminalregislret
bör samordnas med 10 § datalagen. Ett utdrag bör sålunda i princip lämnas utan
kostnad för den enskilde inom en tolvmånadsperiod. En begäran om utdrag bör
framställas skriftligt och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde.
Förslaget innebär att det inte spelar någon roll om den enskilde grundar sin
begäran om utdrag å tryckfrihetsförordningen jämte kriminalregisteriagen eller
pä datalagen.

Jag
vill understryka all det är ett oeftergivligt krav alt den enskilde skyddas mot
att någon obehörig får del av de utdrag som del här är fråga om. Den som tar
emot ett utdrag måste därför kunna styrka sin identitet. Normalt bör utdraget
sändas till sökanden på ett betryggande sätt, exempelvis i en rekommenderad
försändelse. Sökanden bör emellertid också ha möjlighet att hämta utdraget hos
en lokal polismyndighet eller hos rikspolisstyrelsen. Regler om detta bör tas
in i kriminalregisterkungördsen. Jag avser att återkomma lill regeringen i
denna fräga.

Jag
har från rikspolisstyrelsen inhämtat atl den föreslagna ändringen

innebär atl en del ganska omfattande förändringar måste genomföras i de

befintliga dataprogrammen i elt system för administration av utdrag. Arbe

tet med dessa ändringar är tidskrävande och dessa kan därför inte träda i 20

kraft förrän den 1 januari 1989.

Avslutningsvis vill jag
betona del som framgått i det föregående nämligen att mitt förslag bara bör
ses som ett första steg på vägen mot en mera fullständig insynsrätt för den
enskilde. 1 dessa sammanhang vill jag ocksä nämna alt överklaganden av
rikspolisstyrelsens beslut enligt 10 § dalalagen att vägra utdrag ur personregister
överklagas till regeringen. Enligt min mening finns skäl att överväga om inte
ett sådant beslut bör överklagas i samma ordning som annars gäller i fräga om
utlämnande av allmän handling, nämligen till domstol. Jag avser att behandla
denna fräga närmare i annat sammanhang.

Prop.
1987/88:122

4 Registrering av förspaningsuppgifter

Mitt förslag:
Polisregisterlagen ändras i syfte att klarlägga alt uppgifter som registreras
inom ramen för s. k. förspaning omfattas av lagen. Därmed uppnäs bl. a. att
uppgifterna blir underkastade både ett starkt sekretesskydd och noggranna
regler om de förutsättningar under vilka de fär lämnas ul. För att understryka
all polisens registrering av uppgifter skall begränsas till vad som är
nödvändigt ändras lydelsen av polisregisterlagens bestämmelser om vad som fär
tas in i polisregister. Motsvarande ändring görs för tullens register.

Promemorieförslaget:
Registrering av förspaningsuppgifter skall regleras av bestämmelserna i polisregisleriagen.
Med hänsyn lill att del i promemorian föreslagna brottsregistret skulle
medföra att tillämpningsområdet för polisregisleriagen begränsades lill
register som huvudsakligen används för spanings- och utredningsändamål görs
dessutom en ny definition av begreppet polisregister i kombination med en
skärpning av vilka uppgifter som skall få registreras.

Remissinstanserna:
Förslagen om förspaning och definitionen av polisregister har fått ett blandat
mottagande av de instanser som tagit upp dem. Vissa instanser anser alt
registrering av förspaningsuppgifter bör ges lagstöd medan andra efterlyser
ytterligare preciseringar. Den föreslagna definitionen av polisregister väcker
tveksamhet hos några instanser.

Bakgrunden till mitt
förslag: Frågan om den rättsliga grunden för att registrera uppgifter som
samlas in vid s. k. underrättdseförfarande rör främst polisen men i viss män
också tullen.

Enligl gällande
bestämmelser får ett polisregister ha till ändamål att tjäna till upplysning om
- förutom brott, för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts - även
"någons vandel i övrigt". Härmed har hittills främst avsetts uppgifter
som behövs vid prövning av ansökningar av olika slag, t. ex. om tillstånd att
föra motorfordon eller inneha skjutvapen. I förarbetena till polisregisterlagen
har gjorts vissa uttalanden om vad som avsågs med uttrycket "vandel" (prop.
1965:18, främst s. 50).

En av de spaningsmetoder
för polisen som har kommit fram under senare års utvecklingsarbete är det s. k.
underrättdseförfarandel eller förspaningen. Metoden innebär i korthet atl
polisen samlar uppgifter om

21

förhållanden som tyder på
brottslig verksamhet och om personer som kan Prop. 1987/88:122 antas vara
inblandade i brott men ulan att någon klar misstanke om elt individualiserat
brott föreligger. Uppgifterna bearbetas för atl senare pä olika sätt vara till
nytta i polisens brottsbekämpande arbete, i första hand när det gäller insatser
mot narkotikabrott och ekonomisk kriminalitet.

Frågan
har ställts om det uppgiftssamlande som denna metod förutsätter är förenligt
med polisregisterlagstiftningen. Av delta skäl kan del vara motiverat alt här
närmare beröra frägan om denna arbetsmetod och hur den stämmer överens med
gällande registerlagstiftning. Uttrycken underrättelseförfarande och
förspaning brukar användas som synonymer pä den här typen av verksamhet. För
framtiden bör man enligt rekommendation av 1981 års polisberedning lämpligen
använda endast beteckningen förspaning.

Frågan
om att använda förspanirig i del svenska polisarbetet har diskuterats ingående
under senare år. Främst har delta skett i polisiära sammanhang. Här kan
hänvisas till AMOB: Arbetsgruppen mot ekonomisk brottslighet (rapport maj
1977), SPANEK: Arbetsgruppen angående spaning mot ekonomisk brottslighet
(rapport maj 1979) och SPANARK: Arbetsgruppen angående spaning mot narkotikabioltslighet
(rapport juni 1980). Men metoden har också behandlats av 1981 års
polisberedning bl. a. i betänkandet (Ds Ju 1983:10) Polisorganisationen, bilaga
C, Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation. Rikskriminalen m.m.
(s. 221 f.). Slutligen har narkotikakommissionen i PM 5 och PM 9 utförligt
diskuterat denna arbetsmetod. Kommissionen har hävdat att det är angeläget att
utveckla verksamheten vidare. Det skall också nämnas atl några tjänstemän vid
olika rollar inom rikskriminalen sedan ett antal år tillbaka är sysselsatta med
den typ av arbetsuppgifter sorn kan karakteriseras som förspaning.

Verksamheten
har i de sammanhang som tidigare nämndes beskrivits pä något olika sätt.
Genomgående har betonats att det är fråga om en ny företeelse som ännu inte har
funnit sina former och arbetsmetoder och beträffande vilken åtskilligt återstår
alt utveckla.

Förspaning
beskrivs på följande sätt i polisberedningens betänkande. Förfarandet sägs vara
en ny och tredje huvudgren av kriminalpolisverksamheten. Den ligger, kan man
säga, ett steg före de båda andra verksamhetsgrenarna - spaning och utredning.
Del anges att förspaning inte är en operativ verksamhet i egentlig mening och
att den därför inte konkurrerar med den verksamhet som bedrivs av de spanande
och utredande polisenheterna. Målet för underrättelseverksamheten sägs vara
att förse den operativa kriminalpolisverksamheten med både underrättelser -
dvs. bearbetade och analyserade informationer om brott och brottslingar av
fakta-betonad karaktär - och sådana uppgifter vilka uttrycker endast en
slutsats av ett sannolikt händelseförlopp. Förspaningen syftar alltså bl. a. till
att arbeta fram operativa ärenden som skall övertas och behandlas vidare av spanings-
och utredningspersonal.

Vilka
arbetsuppgifter som bör ingå i förspaningen och vilka arbetsmeto

der som bör tillämpas har utförligt beskrivits i rapporterna frän de arbets

grupper inom polisen som nämndes fidigare och av narkotikakommis

sionen. 22

Enligt SPANEK-gruppen
borde förspaningen syfta till att samla in, Prop. 1987/88:122 bearbeta och
utvärdera informationer om personer som kan antas planlägga, organisera, leda,
biträda med expertkunskaper vid eller pä annat sätt främja eller ägna sig åt grov
brottslighet. På motsvarande sätt borde man förfara med informationer om
företeelser eller verksamheter som kan utgöra brott. Den vunna informationen
borde registreras, systematiseras och arkiveras i elt särskilt register.

Insamlingen av informationer skulle enligt SPANEK-gruppen
ske på tvä sätt. Dels skulle vissa uppgifter samlas in rutinmässigt, s. k.
informativ spaning, dels skulle s. k. kartläggande spaning användas. Den
informativa spaningen är inte inriktad mot något särskilt objekt utan enbart allmänorienterande.
Syftet med denna spaningsform är atl få en generell men ändå tillräckligt
ingående kunskap om "brotlskänsliga verksamheter/områden och broilsbenägna
eller presumtivt kriminella konstellationer i samhället". En karlläggande
spaning innebär däremot att uppgifter samlas om företeelser eller personer som
kan antas vara inbegripna i kriminalitet, dock utan atl direkt brottsmisstanke
föreligger.

Båda de nu angivna formerna av spaning borde enligl SPANEK-rappor-ten
huvudsakligen bedrivas i form av s. k. inre spaning. Härmed avsägs spaning dels
med hjälp av spaningspromemorior, befintliga register, arkiv, , ulredningshandlingar
och annan dokumenterad spaningsinformation, dels genom samtal med
befattningshavare inom polisväsendet, andra myndigheter eller andra organ i
samhället och dels genom sökande på ort och ställe i handlingar
(dokumentspaning). Informationer som framkommit under spaning i traditionell
mening, alltså spaning inom ramen för bestämmelserna om förundersökning,
liksom under utredningsverksamheten skulle också tas lill vara. Delsamma gällde
informationer ur domar, förundersökningsprotokoll, brottsanmälningaroch
spaningsrapporter.

De olika arbetsgrupperna har lämnat ingående förslag lill
hur insamlade uppgifter skall behandlas (granskas, värderas, systematiseras,
analyseras etc.) innan de lämnas vidare i form av underrättelser till andra
befattningshavare inom polisväsendet för alt där ge anledning till omedelbara
insatser eller tjäna som underlag för polisens operativa planering på kort
eller lång sikt.

I december 1984 gav regeringen i uppdrag ål
brottsförebyggande rådet (BRÅ) all genomföra elt forsknings- och
utvärderingsprojekt om ekonomisk brottslighet. I BRÅ:s rapport Kampen mot
Eko-brotten. Del I. Polisen,
behandlas verksamheten vid polisens Eko- rollar.

I rapporten konstaleras atl behovet av systematisk
insamling av infor

mation om den ekonomiska brottsligheten är stort; det är fråga om en

kvalificerad kriminalitet som ofta är mer geografiskt utbredd och rörlig än

den traditionella brottsligheten. Det hävdas vidare att del manuellt förda

s. k. SEB-registrel (SEB = spaning mot ekonomisk brottslighet) som nu

förs hos rikskriminalen inte alls fungerat i praktiken och att del har utsatts

för stark kritik. I rapporten föreslås alt detta register slopas. En möjlighet

som förs fram i rapporten är atl i stället lägga in information om Eko-brott i

en särskild avdelning av del allmänna spaningsregistrel (ASP). Delta regis

ter är rikstäckande. De lokala polismyndigheterna kan därför fortlöpande 23

föra in aktuell
information. För att tillgodose integritetsaspekterna när det Prop.
1987/88:122 gäller att ta ut uppgifter ur registret pekas i rapporten ocksä på
möjligheten att lägga in speciella behörighetskoder, som förbehålles de olika Eko-rot-larna.

Skälen
för mitt förslag: Det torde råda enighet om att arbetsmetoder av det slag som
jag nu har beskrivit - och som alltså kan sammanfattas under beteckningen
förspaning - i dag i viss utsträckning är ett nödvändigt inslag i kampen mot
den grövsta och mera svårartade kriminaliteten. För att rätt kunna använda
begränsade resurser i denna kamp kan det ofta vara nödvändigt att i ett tidigt
skede skaffa underlag för kommande spanings- och utredningsinsatser. Denna
uppfattning har framförts bl. a. av 1981 års polisberedning och
narkotikakommissionen. I prop. 1983/84:89 om polisens organisation m. m.
framhölls (s. 42) att registrering och bearbetning av förspaningsuppgifter bör
vara en viktig uppgift för rikskriminalen vid rikspolisstyrelsen . Uttalandet
lämnades utan erinran av riksdagen.

Som
framhållits i brottsregisterpromemorian kan det naturligtvis sägas att förspaning
i viss mening bedrivs inom varje kriminalavdelning hos polisen. Att en mera
systematisk registrering och bearbetning på området måste ske restriktivt och
begränsas lill att avse särkilt grov och svårutredd brottslighet — såsom
narkotikabrott och vissa former av ekonomisk brottslighet - ligger emellertid
i sakens natur. Uppenbart är vidare att denna ganska nya verksamhet måste
följas uppmärksamt med hänsyn fill de integritetsaspekter som gör sig gällande.

För
mig framstår det som klart att de uppgifter som skall registreras inom ramen
för förspaning bör vara underkastade reglerna i polisregisterlagen. Därigenom
når man bl. a. alt uppgifterna blir föremål för ett starkt sekretesskydd och
att de fömtsättningar under vilka de fär lämnas ut ur registret regleras
ingående.

Polisregisterlagen
ger, som jag tidigare har nämnt, utrymme för att det i polisregister, förutom
uppgifter om brott för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts, tas in
uppgifter om "någons vandel i övrigt" (1 § första stycket). Därmed
finns det, som jag ser det, redan nu rättslig grund för att registrera sådana
uppgifter som framkommer under förspaningen och som har anknytning lill en viss
person.

Förspaning
var ju knappast aktuell som metod i egentlig mening när polisregisterlagen
antogs och det förekommer således inga uttalanden i frågan i lagens förarbeten.
Bl. a. 1981 års polisberedning har understmkit vikten av alt frägan om de
rättsliga förutsättningarna klargörs för registrering av information som
samlas under förspaningen. Det har emellertid rått en viss tvekan på det här omrädet.
Med hänsyn härtill anser jag angeläget att regeln i polisregisleriagen
preciseras så att denna tvekan blir undanröjd.

Enligt
min mening bör ändringen göras på det sättet att ordet "vandel" i 1 §
första stycket byts ut mot "personligaförhållanden". Med polisregister
kommer då att förstås ett register som förs hos rikspolisstyrelsen eller hos
någon annan polismyndighet för alt tjäna till upplysning - fömtom om brott, för
vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts — om någons personliga
förhållanden i övrigt.

Del
kan invändas att denna formulering sedd för sig kan synas obe- 24

stämd. Den skall
emellertid läsas tillsammans med den generella begräns- Prop. 1987/88:122 ning
som finns i 2 § första stycket polisregisterlagen och som gäller vad som får
registreras i ett polisregister.

Enligt
den bestämmelsens nuvarande lydelse skall innehållet i polisregister begränsas
till uppgifter som polisen behöver för att förebygga och uppdaga brott samt
fullgöra sin verksamhet i övrigt. I hkhet med uppfattningen i
brottsregisterpromemorian anscrjag att den angivna begränsningen bör stramas
upp och uttrycklingen ange för att polisens registrering av uppgifter skall
inskränkas till vad som är nödvändigt. Jag vill dessutom understryka att en
sådan återhållsamhet med registrering givelvis är särskilt påkallad när det
gäller uppgifter som rör människors personliga förhållanden och som därför är
särskilt integritetskänsliga. Genom en sådan begränsning i 2 § kommer det att
stå klart att inte vilka uppgifter som helst om någons personliga förhållanden fär
registreras utan att uppgifterna verkligen skall vara nödvändiga för polisens
arbete.

Motsvarande
ändring bör också göras i den bestämmelse som behandlar tullens register.

Genom
de föreslagna ändringarna blir det vidare tydligt att, i den män det blir
aktuellt att registrera uppgifter med anknytning lill enskild, som kommer fram
under förspaning, detta mäste ske i ett polisregister eller därmed jämställt
register med det skydd som detta medför.

Här
återstår nu dels frägan om förspaningsuppgifterna skall föras in i ett särkilt
register hos rikspolisstyrelsen eller inordnas i nägot befintligt polisregister,
dels frägan om uppgifterna skall registreras med hjälp av ADB.

Jag
vill få först påpeka att det spaningsregister mot ekonomisk brottslighet, som
förs manuellt vid rikskriminalen, SEB-registret, inte torde ha fyllt den
funktion som var avsedd när det inrättades. Enligt BRÅ:s rapport har detta
främst berott på att informationsflödet mellan de lokala Eko-rofiarna och
rikskriminalen inte alls har fungerat. Det material som redovisas i rapporten
tyder inte på att detta register skulle fungera väsentligt bättre om möjlighet
ges att föra det med hjälp av ADB.

Som
jag tidigare framhållit ligger det i sakens natur att en mera systema

fisk registrering och bearbetning av förspaningsuppgifter måste begränsas

fill att avse särskilt grov och svårutredd brottslighet. Det register som för

närvarande används för registrering av konkreta brottsmisstankar är ASP.

Det har varit i drift sedan slutet av 1970-lalet och är nu fullt utbyggt.

Registret är rikstäckande. I ASP får enligt föreskrifter av rikspolisstyrelsen

(RPS FS 1987:7) föras in uppgift om den som är misstänkt för vissa

angivna typer av brott, om den aktuella uppgiften är av särskild betydelse

för brottsspaning. I registret får dessutom föras in misstanke om sådan

brottslighet, även om det inte föreligger uppgifter om någon känd miss

tänkt person, liksom uppgifter om företag eller liknande som kan sättas i

samband med misstanke om brott. Behörigheten att fä ut uppgifter ur ASP

är inskränkt, vilket är av betydelse när det gäller inlegritetskänsliga uppgif

ter av det slag jag nu talar om. Enligt uppgift registreras för närvarande

vissa konkreta spaningsuppgifter som rör narkotikabrott, vålds- och för

mögenhetsbrott i ASP. Däremot har det hittills inte varit vanligt att uppgif

ter som rör ekonomisk brottslighet förs in där. 25

Enligt min mening talar
goda skäl för att registrering av förspaningsuppgifter, i den mån delta skall
ske med hjälp av ADB, bör ske inom ramen för ASP. Det får dock ankomma på rikspolisstyrelsen
att ta närmare ställning lill denna fråga och överväga behovet av att ansöka om
tillstånd enligt datalagen till en sådan registrering. Det får därvid övervägas
om registreringen i enlighet med vad jag förut anfört, bör begränsas till viss
särskilt allvarlig brottslighet.

Prop.
1987/88:122

5 Uppgifter till utländska polismyndigheter m. fl.

Mitt förslag:
Regeringen ges möjlighet att låta vissa andra polismyndigheter än
rikspolisstyrelsen lämna uppgifter från polisregistrel på framställning från en
polis- eller åklagarmyndighet i etl annat nordiskt land eller i en stat
ansluten till den internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) eller
på begäran av denna organisation, när detta fordras för utredning i ett
brottmål eller utlänningsärende.

Promemorieförslaget
överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Tre remissinstanser har kommenterat promemorieförslaget i denna del. De
förordar att alla polismyndigheter ges angiven befogenhet att lämna uppgifter
från polisregistret till utländska polismyndigheter.

Skälen för mitt förslag:
Jag vill inledningsvis erinra om att den grövre brottsligheten visar tendenser
till allt större internationalisering. Detta gäller kanske i första hand
narkotikabrottslighet och ekonomisk brottslighet, som ofta har förgreningar till
utlandet. En följd härav är att behovet av samarbete med utländska
polismyndigheter har ökat väsentligt. Svenska polismyndigheter kan i ett sådant
samarbete bidra med uppgifter som finns registrerade i polisregistren och kan
också komma i åtnjutande av motsvarande uppgifter från utländska
polismyndigheter. För närvarande gäller bl. a. att rikspolisstyrelsen fär
förordna alt uppgift från polisregistret skall lämnas ut fill en polis- eller
åklagarmyndighet i ett annat land när det fordras för utredning i brottmål
eller utlänningsärende. En förutsättning är att framställningen görs av en
sådan myndighet i något annat nordiskt land eller i elt land som är anslutet till
den internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol). Uppgifter fär
lämnas ocksä till denna organisation. Enligt promemorian bör regeringen ges
möjlighet att bemyndiga också vissa lokala polismyndigheter att lämna ut
uppgifter till utlandet i angivna situationer. Syftet med detta förslag är i
första hand att underlätta det nordiska polissamarbetet.

För
min del är jag i likhet med remissinstanserna beredd att nu ansluta mig till
promemorieförslaget. Frågan om att mera generellt ge polismyndigheterna en
sådan befogenhet bör prövas när den tekniska översyn av registren som jag
tidigare berört är a\'slutad.

Enligt
min uppfattning bör det bemyndigande för regeringen som jag således förordar
utnyttjas med restriktivitet. Endast de lokala eller regio-

26

nala polismyndigheter som
har ett väl utbyggt och tämligen ofta förekommande samarbete över gränserna
kan förmodas ha elt mera påtagligt behov av att kunna lämna spaningsuppgifier lill
utländska polis- och åklagarmyndigheter. För närvarande anser jag detta vara
fallet bara såvitt gäller del nordiska samarbetet. Rikspolisstyrelsen bör
enligt min mening överväga behovet av exempelvis dokumentation av utlämnande av
uppgifter och vidare om något särskilt behörighetskrav är lämpligt.

Prop. 1987/88:122

6 Utlåtanderegister hos statens kriminaltekniska
laboratorium

Mitt förslag: Etl ADB-regisler
över sakkunnigutlåtanden inrättas vid statens kriminaltekniska laboratorium.
Registret regleras i polisregisleriagen och jämställs i sekretesshänseende med
polisregister.

Framställningen från
rikspolisstyrelsen innehåller en begäran om atl ett dataregister över
sakkunnigutlåtanden vid statens kriminaltekniska laboratorium fär inrättas.

Remissinstanserna:
JK och RÅ lillstyrker framställningen medan datainspekfionen och Sveriges
advokatsamfund avstyrker denna.

Skälen för mitt förslag:
Statens kriminaltekniska laboratorium är som namnet anger svenskt
centrallaboratorium för kriminaltekniska undersökningar. Laboratoriet har till
huvuduppgift att ulföra undersökningar åt polis- öcn åklagarmyndigheter saml
domstolar och att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.
Chefsmyndighet för laboratoriet är rikspolisstyrelsen.

Den
undersökningsverksamhet som statens kriminaltekniska laboratorium bedriver
fyller en viktig funktion när det gäller samhällets insatser för att förebygga
och bekämpa brottsligheten. Sedan mänga år har ocksä efterfrågan på de tjänster
som statens kriminaltekniska laboratorium erbjuder vuxit. Antalet
undersökningsärenden hos statens kriminaltekniska laboratorium uppgick under
förra budgetåret till närmare 8000.

över utförda
undersökningar avger laboratoriet sakkunnigutlåtanden som nu diarieförs
manuellt. Kopior av utlåtanden samlas seklionsvis i pärmar för alt användas som
referensmalerial i samband med handläggningen av nya ärenden.

Rikspolisstyrelsen
hemställer i skrivelsen den 21 oktober 1987 atl regeringen beslutar atl ett
dataregister över sakkunnigutlåtanden vid statens kriminaltekniska laboratorium
fär inrättas. Registret är avsett att i förekommande fall innehålla uppgifter
om de personer som berörs i utlåtandena.

Enligl rikspolisstyrelsen
är det med nuvarande manuella system inte möjligt att få en samlad överblick
över materialet och systemet främjar varken snabbhet eller säkerhet vid handhavandet
av undersökningsärendena.

Rikspolisstyrelsen
aktualiserar därför frägan om atl lagra sakkunnigufiå-

27

tanden
på ADB-medium. I ungefär I 500 av de undersökningsärenden som Prop. 1987/88:122
årligen handhas vid laboratoriet finns uppgifter om namn och personnummer på
enskilda personer. En lagring på ADB-medium av sakkunnigutlåtandena i dessa
ärenden avses omfatta också personuppgifterna. Den förteckning som de lagrade
utlåtandena skulle komma att utgöra blir därmed ett personregister enligt
dalalagen. Uppgifterna i utlåtandena är i regel relaterade till misstanke om
något brott. Även dessa uppgifter avses komma alt bli lagrade och därmed
upptagna i registret.

1
sin skrivelse framhåller rikspolisstyrelsen att det enligt styrelsens mening är
angeläget alt de möjligheter som kan stå tillbuds för att rafiona-lisera
verksamheten vid del kriminaltekniska laboratoriet tas till vara. Även om man
inte får överskatta betydelsen från rationalitetssynpunkt av att utlålanderegister
inrättas, understryker styrelsen atl ett sådant register dock verksamt bör
kunna bidra till att öka effektiviteten och säkerheten vid handhavandet av
undersökningsärendena.

Som
jag tidigare har framhållit finns bestämmelser om personregister i datalagen.
Enligt 1 § denna lag försi.ås med personregister register, förteckning eller
andra anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller upplysning om
enskild person om upplysningen kan förbindas med den som avses med uppgiften.
Andra personregister än sådan som en enskild har uteslutande för personligt
bruk får enligl 2 och 2 a §§ inte inrättas eller föras utan licens, och i vissa
fall tillstånd, av datainspektionen. Tillstånd behövs bl. a. för register som
skall innehålla sådana uppgifter som anges i 4 § datalagen, såvitt det inte är
fråga om ett personregister vars inrättande har beslutals av riksdagen ellei"
regeringen.

Bestämmelserna
i 4 § datalagen gäller bl. a. personregister som skall

innehålla uppgift om alt någon misstänks eller har dömts eller straffats för

brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligl någon av de i

paragrafen uppräknade författningarriia. Om det inte är fråga om en myn

dighet som enligt lag eller annan författning har atl föra förteckning över

uppgifter av nämnt slag, krävs för att fillstånd skall få meddelas att synner

liga skäl föreligger. '

Av
förarbetena (prop. 1973:33 s. 122) framgår att synnerliga skäl för att medge atl
ett sådant register förs kan vara att det föreligger ett starkt samhälleligt
eller annat allmänt intresse för registrering och att det finns säkra garantier
för alt uppgifterna inte används eller sprids så atl otillbörligt integritelsinlrång
uppkommer.

Datainspektionen
framhåller i sitt remissyttrande att synnerliga skäl i

datalagens mening kräver ett starkt samhälleligt intresse. Ett sådant kan

enligt inspektionens mening vara atl brottsbekämpningen främjas i avse

värd grad eller att rättssäkerheten i myndighetens verksamhet ökar. Förut

satt alt de uppgifter som skall registreras omfattas av ett tillfredsställande

sekretesskydd har datainspektionen ansett sig i sådana fall kunna ge de

tillstånd som begärts. Datainspektionen har vidare uppfattningen all del i

detta fall endast åberopats behovet av att kunna rationalisera verksamhe

ten vid det kriminaltekniska laboratoriet. Inspektionen anser med hänsyn

härtill atl det inte visats att det föreligger ett sä starkt samhällsintresse atl

kravet pä synnerliga skäl är uppfyllt. 28

För egen del gör jag
följande överväganden efter att ha tagit del av Prop. 1987/88:122
datainspektionens yttrande enligt 2 a § datalagen.

Det
aktuella registret är avsett,atl innehålla uppgifter om bl. a. personer som kan
sättas i samband med brott. Som framgått av vad jag sagt inledningsvis finns
särskilda restriktioner vid registrering av uppgifter av sådan känslig natur.
Enligt 4 § datalagen skall sålunda synnerliga skäl föreligga för atl någon
skall få tillstånd av datainspektionen att registrera bl. a. uppgifter om atl
någon misstänks för brott.

Synnerliga
skäl att föra register av det slag del här är fråga om kan som framgått anses
föreligga, om del finns ett starkt samhälleligt intresse för att registrering
får ske och det finns garantier för att uppgifterna inte används så att
otillbörligt integritetsinträng uppkommer.

Enligt
min mening är del uppenbart atl den undersökningsverksamhet som statens
kriminaltekniska laboratorium bedriver är av stor betydelse när det gäller
möjligheterna alt på ett framgångsrikt sätt utreda och bekämpa brott. Det
finns all anledning att anta atl det arbete laboratoriet utför i takt med den
vetenskapliga utvecklingen kommer att spela en allt större roll i olika slag av
förundersökningar. Det är vidare för många brottsutredningar av väsentlig
betydelse att en snabb, säker och fullständig överblick kan erhållas över de
metoder och andra erfarenheter som vunnits genom slutförda undersökningsärenden
hos laboratoriet. Jag delar sålunda rikspolisstyrelsens bedömning att det
måste anses kunna bidra till effektivitet och ökad säkerhet vid handläggande av
undersökningsärendena hos laboratoriet, om ett utlätanderegister pä ADB-medium
inrättas där. Effektiviteten i vissa brottsutredningar kan härigenom förbättras
påtagligt. Enligt min mening måste delta anses gagna brottsbekämpningen pä ett
sådant sätt att kravet på ett starkt samhälleligt intresse är uppfyllt.

För
att ett register av det aktuella slaget skall få inrättas måste dock krävas att
sekretesskyddet blir fullgott så att de registrerade uppgifterna inte kan
användas eller spridas så alt otillbörligt integritetsinträng kan ske. Rikspolisstyrelsen
har till detta syfte föreslagit alt registret förs in under bestämmelserna i
polisregisterlagen; uppgifterna skulle därmed omfattas av den stränga registersekrelessen
enligt 7 kap. 17 § skrelesslagen.

Den
sekretess som gäller för polisregister måste utan tvekan sägas uppfylla kraven
pä ett tillräckligt skydd mot risk för ett otillbörligt integritetsinträng.
Statens kriminaltekniska laboratorium är en myndighet under rikspolisstyrelsen.
Syftet med del nu aktuella registret är också brottsbekämpning i något vid
mening. Registret kommer att innehålla uppgifter som är nödvändiga för att
polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott (se 2 § polisregisterlagen
enligt mitt förslag i avsnitt 4). Jag anser därför att registret bör regleras i
polisregisterlagen.

När
det gäller den lagtekniska utformningen förordar jag dock en nägot annan
lösning än den som föreslås av rikspolisstyrelsen.

Dataregistret
hos laboratoriet kommer att ha till huvudsakligt syfte,att

utgöra en kunskapskälla om undersökningsmetoder. Endast i mindre mån

kan det sägas slå i överensstämmelse med den definition av polisregister

som finns i 1 § polisregisleriagen: atl tjäna till upplysning om brott för
vilka

någon misstänkts, åtalats eller dömts eller personliga förhållanden i övrigt 29

(se
avsnitt 4). En stor del av föreskrifterna om polisregister i polisregister- Prop.
1987/88:122 lagstiftningen lämpar sig också mindre väl för elt register av
detta slag. Det gäller exempelvis bestämmelserna när uppgifter skall utgå ur
register liksom regler om vilka utomstående som skall få tillgång till
uppgifter ur registret. Enligt min mening bör de nödvändiga bestämmelserna om
registret hos statens kriminaltekniska liiboralorium därför samlas i särskild paragraf
En sådan lösning har redan prövats i fräga om bestämmelser om tullens
spaningsregister, vilkel regleras i 10 a § polisregisterlagen.

När
det gäller de frågor som bör tas upp i en sådan bestämmelse kan först nämnas
den som rör registrets tillgänglighet utanför laboratoriet. Enligt min
uppfattning torde det knappast finnas något behov för andra myndigheter atl få
en ovillkorlig räti: lill uppgifter ur registret. Skulle del i framliden
uppkomma behov av atl ge någon myndighet möjlighet att få upplysningar ur
registret bör det ankomma på regeringen att besluta om detta antingen mer
generellt för en viss typ av ärenden eller i ett särskilt fall. Bestämmelsen
bör därför innehålla etl bemyndigande för regeringen i dessa avseenden. Likaså
bör regeringen ha möjlighet att dispensera från sekretessen i förhällande till
en enskild, om synneriiga skäl till det föreligger (jfr 14 kap. 8 §
sekretesslagen). Någon annan föreskrift om utlämnande bör inte finnas.

Det
är vidare väsentligt atl det finns bestämmelser om hur länge uppgifterna fär
bevaras i ett register av så känsligt slag. Enligtmin mening bör det vara
tillräckligt om uppgifterna får lagras i tio år. I lagen bör därför tas in en
bestämmelse om att uppgifter ur registret skall utgå sedan tio år förflutit från
det sakkunnigutlåtandet upprättades.

Enligt
7 kap. 17 § sekretesslagen gäller särskild sekretess i en verksamhet som avser
förande av eller uttag ur allmänt kriminalregisler, polisregister eller sådant
register hos någon tullmyndighet, som förs för samma ändamäl som polisregister.
Sekretessen gäller för uppgifter som har tillförts registret. Om utlämnande av
sådana uppgifter gäller endast vad som är föreskrivet i de särskilda lagarna om
dessa register eller förordningar med stöd av dessa lagar. Föreskrifterna i 14
kap. sekretesslagen om vissa begränsningar i sekretessen m. m. giiller inte i
fråga om sekretessen enligt denna paragraf

Registret
hos statens kriminaltekniska laboratorium som enligt vad jag nyss har förordat
skall bli reglerat i polisregisterlagen bör uppenbarligen i sekretesshänseenden
följa samma regler som de register som har reglerats i den lagen. Med hänsyn lill
att registret - på samma sätt som nu tullens register - inte formellt bör
benämnas polisregister behövs en komplettering i sekretesslagen.

Enligl
2 a § datalagen har datainspektionens yttrande inhämtats över

mitt förslag som det har angetts i det föregående. Inspektionen har i sitt

yttrande funnit alt det föreligger synnerliga skäl för atl inrätta registret
och

motsätter sig därför inte längre att del inrättas. Enligt inspektionen finns

del emellertid inte skäl för att uppgift om brottsmisstanke beträffande de

registrerade sparas efter det att misstanken har bortfallit. Om etl bevaran

de av undersökningsresultatet anses önskvärt även efter det att den regist

rerade inte längre är misstänkt för brott, bör enligl inspektionen en aviden- 30

tifiering ske.

Del som datainspektionen
sålunda har anfört om avidentifiering har Prop. 1987/88:122 emellertid inte
lett till alt jag ändrat uppfattning på denna punkt. Ett bibehållande av
personuppgifterna framstår som nödvändigt både frän effektivitets- och
säkerhetssynpunkt, om registret skall fylla den funktion i det brottsbekämpande
arbetet som är avsedd. Som jag fidigare har utvecklat kommer vidare
sekretesskyddet alt vara sådant att det inte föreligger någon risk för otillböriigt
integritetsinträng.

7 Upprättade lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag fill

1.
lag om ändring i lagen
(1963:197) om allmänt kriminalregisler,

2.
lag om ändring i lagen
(1965:94) om polisregister m. m.,

3.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Förslagen
bör fogas som bilaga 4 till protokollet i detta ärende.

8 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen

9 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

31

Lagrådet Prop. 1987/88:122

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1988—02-19

Närvarande:
justitierädet Mannerfelt, regeringsrådet Palm, justitierådet Freyschuss.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 11 febmari 1988 har regeringen pä
hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1963:197) om allmänt kriminalregister,

2.
lag om ändring i lagen
(1965:94) om polisregister m. m.,

3.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Lena Berke.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Remissprotokollels
förslag går ut på att enskilda personer skall ges rätt att ta del av uppgifter
i kriminalregistrel som avser dem själva. Lagrådet har inte någon erinran mot
förslaget i sak.

Beträffande
formuleringen av 9 § .ir lagrådet emellertid av den meningen att hänvisningen till
vad som föreskrivs i datalagen bör utgå och att de angivna meningarna i stället
bör skrivas ut i full text i paragrafen. Detta gör paragrafen mer lättläst och
står i bättre överensstämmelse med andra stycket i samma paragraf som synes ha
tillkommit i förtydligande syfte för att hjälpa den enskilde med en upplysning
om vart han skall vända sig för att få elt utdrag.

Under
föredragningen i lagrådet har upplysts atl lagstiftningstekniken med en
hänvisning till dalalagen har valts bl. a. för att göra klart att datalagen är
tillämplig vid sidan av kriminalregisteriagen.

Enligt
lagrådels mening uppnås inte det avsedda syftet med den föreslagna
formuleringen. Hänvisningen till datalagen kan knappast ges annat än den
begränsade betydelsen att datalagens materiella bestämmelser i de särskilt
angivna meningarna också kommer att tillämpas i kriminalregisterlagen.

Eftersom
hänvisningen lill dalalagen enligt vad lagrådet anfört gör paragrafen svårläst
föresläs att första stycket av 9 § utformas enligt följande:

"En
enskild har rätt alt på begäran få utdrag ur registret beträffande sig själv.
Sådan begäran skall framställas skriftligen och vara egenhändigt undertecknad.
Har utdrag lämnats, behöver utdrag inte lämnas till samme enskilde förrän tolv
månader därefter. Ett utdrag skall lämnas utan kostnad."

övriga
lagförslag

Förslagen
lämnas ulan erinran.

32

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:122

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars
1988

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om ändringar i kriminal- och polisregisterlagarna
m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrädsremiss
fallat vid regeringssammanträde 1988-02-11) över förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

2.
lag om ändring
i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

3.
lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag kan ansluta mig till lagrådets synpunkt att den
föreslagna lydelsen av 9 § kriminalregisteriagen blir mera lättläst, om
hänvisningarna i det remit- ' terade förslaget till datalagen ersätts av en
fristående lagtext. Denna bör emellertid avfattas nägot annorlunda än vad
lagrådet har föreslagit. Vidare bör klart anges atl en enskild som har fått etl
utdrag enligt 10 § datalagen inte har rätl alt få etl nytt utdrag inom en tolvmånaderstid
med åberopande av 9 § kriminalregisteriagen. Enligt min mening är det nämligen
tillräckligt att den enskilde har rätt lill ett utdrag per lolvmånadersperiod,
oavsett vilken av de tvä lagarna som hans begäran stöder sig på.

Med anknytning till förslaget om alt det är
rikspolisstyrelsen som skall pröva en begäran om utdrag enligt 9 §
kriminalregisterlagen vill jag till det som anfördes i remissprotokollet om den
pågående översynen av BROTTSRI lägga följande synpunkter.

Rutinerna
i nuvarande BROTTSRI bygger bl. a. på principen att centrala

dataregister över påföljder endast skall föras på ett håll. Många organ inom

rättsväsendet behöver uppgifter ur sädana register. Efterfrågan är dock

ojämförligt störst inom polisväsendet. Rikspolisstyrelsen har ocksä valts

som "värd" för PBR. Översynen av PBR och datarutinerna i BROTTSRI

bör utgå från att centrala dataregister över påföljder skall föras hos rikspo

lisstyrelsen. Den registrering av sådana uppgifter som kan finnas hos

exempelvis kriminalvårdsstyrelsen bör dä begränsas till vad kriminalvär

den behöver för verkställighet av kriminalvärdspäföljder. Motsvarande

gäller därför ocksä den registrering av påföljder som andra centrala myn- 3

digheter
kan anse sig behöva för sin verksamhet.

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 122

Avslutningsvis vill jag
nämna att det utöver det förut angivna bör göras Prop. 1987/88:122 vissa
redaktionella jämkningar i lagtexten. Bl. a. har uttryckligen markerats att —
såsom uttalats i remissprotokollet och i yttrandet från datainspektionen -
registret hos statens kriminaltekniska anstalt får föras med hjälp av ADB.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

34

Förteckning över remissinstanser som avgett yttranden över
departementspromemorian (Ds Ju 1985:8) Lag om brottsregister m.m.

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1985:8) avgetls av justitiekanslern
(JK), riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i
Jönköping, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
dalainspektionen, riksarkivet och länsstyrelsen i Stockholms län.

Yttranden har vidare
avgetts av justitieombudsmannen Wigdius (JO), Irafiksäkerhetsverket, generaltullslyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, dala- och
offentlighetskommittén (Ju 1984:06), Sveriges advokatsamfund. Svenska
arbetsgivarföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges fastighetsägareförbund. Hyresgästernas
riksförbund. Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges
polischefer (de två sistnämnda har tillsammans avgelt ett gemensamt yttrande
som i det fortsatta redovisas som yttrande av Polischefsföreningarna).

RÅ har överiämnat
yttranden frän överåklagaren i Stockholms och Malmö åklagardistrikt och
överåklagaren vid regionåklagarmyndigheterna i Linköping och Umeå.
Rikspolisstyrelsen har överlämnat yttranden frän polismyndigheterna i Stockholm,
Eskilstuna, Norrköping, Umeå, Nacka, Åmål och Lidköping.

Yttranden
har dessutom kommit in från polismyndigheten i Göteborg, professor Knut Sveri, kriminalvelenskapliga
institutionen, Stockholms universitet och från överdirektören Bo Svensson, brottsförebyggande
rådet (BRÅ).

Prop. 1987/88:122 Bilaga 1

35

Prop. 1987/88:122

Polisen Bilaga 2

Rikspolisstyrelsen

Regeringen

(justitiedepartementet) 103 33 STOCKHOLM

Inrättande av personregister, m. m.

Bakgrund

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) är svenskt
centrallaboratorium för kriminaltekniska undersökningar. SKL har till
huvuduppgift alt utföra undersökningar åt polis- odi åklagarmyndigheter saml
domstolar och alt bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.
Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för SKL.

Den undersökningsverksamhet som SKL bedriver fyller en
viktig funktion när det gäller samhällets insatser för alt förebygga och
bekämpa brottsligheten. Sedan många år har efterfrågan på de tjänster som SKL
erbjuder vuxit; arbetsbelastningen hos SKL har därför ständigt ökat under
senare är. Antalet undersökningsärenden hos SKL uppgick under förra budgetåret
till i det närmaste 8 000.

Under en följd av år har personallägel vid SKL
konstaterats vara bekymmersamt (se bl a prop. 1986/87:100, bil. 4, s! 47). I
anslagsframställningen för polisväsendet avseende nästa budgetår lämnas en
ingående redovisning av ärende-, resurs- och produktivitetsutvecklingen hos skl.
Av anslagsframställningen framgår att verksamheten vid SKL bör stödjas genom
tillskott av nya resurser. Samfidigt måste fortsatta ansträngningar göras för
att rationalisera verksamheten. En åtgärd i sådan riktning kan vara att lagra SKL:s
sakkunnigutlåtanden på ADB-medium.

Lagring av sakkunnigutlåtanden på .\DB

De sakkunnigutlåtanden över utförda undersökningar som
avges vid SKL lagras - fömtom i det manuella diariet - f n. seklionsvis.
Lagringen vid sektionerna sker på det sättet all kopior av utlåtandena m m
samlas i pärmar. Dessa samlingar med äldre utlåtanden används som referensmaterial
i samband med handläggningen av nya ärenden. Detta syslem gör det inte möjligt
alt få en samlad överblick över materialet, och systemet främjar inte vare sig
snabbheten eller säkerheten vid handhavandet av undersökningsärendena.

Inom SKL har därför aktualiserats frägan om att lagra
sakkunnig utlåtandena på ADB-medium vari de skall vara sökbara med ett s k IR-system
(information retrieval). Härigenom skulle möjligheterna lill informafions-återvinning
komma att förbättras påtagligt, något som skulle öka effektiviteten och
säkerheten i undersökningsverksamheten. Genom lagringen på ADB-medium skulle
också slalisliska uppgifter kunna sammanställas ur fidigare utlåtanden på etl
enklare och mera tillförlitligt sätt än vad som f n är möjligt.

Av de uhdersökningsärenden
som ärligen handhas vid SKL upptar ca Prop. 1987/88:122 I 500 uppgifter om namn
och personnummer på enskilda personer. En Bilaga 2 lagring på ADB-medium av
sakkunnigutlåtandena i dessa ärenden avses omfatta också personuppgifterna. Den
förteckning som de lagrade utlåtandena skulle komma att ulgöra blir därmed elt
personregister enligt datalagen (1973:289). Uppgifterna i utlåtandena är i
regel relaterade fill misstanke om nägot brott. Även dessa uppgifter avses
komma atl bli lagrade och därmed upptagna i personregistret.

Tillstånd
enligt datalagen

För
atl få inrätta och föra etl personregister som innehåller uppgifter om bl a
brottsmisstanke fordras enligt huvudregeln i 2 § datalagen tillstånd av dalainspektionen.
Av 4 § samma lag framgär alt tillstånd att inrätta ett sådant personregister
får endast om synneriiga skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt
någon författning har alt föra förteckning över uppgifter om atl någon bl a
misstänks för brott.

SKL
har hos datainspektionen ansökt om tillstånd atl inrätta och föra det
personregister som de lagrade sakkunnigutlåtandena skulle utgöra. Kopia av
ansökan fogas som bilaga till denna skrivelse. Inspektionen har under hand
meddelat SKL alt tillstånd atl inrätta det avsedda personregistret inte torde
komma atl kunna lämnas, eftersom det är tveksamt om kravet på synnerliga skäl
kan anses vara uppfyllt. Inspektionen anser också alt sekretesskyddet för det tillämnade
registret är bristfälligt, och inspektionen förespråkar att etl register pä
området avidenlifieras.

Enligl
SKL:s uppfattning skulle elt register över sakkunnigutlåtanden som saknade
personuppgifter delvis bli oanvändbart för informations-återvinning. Att handha
ett sådant register skulle dessutom bli kostsamt: den avsedda rationaliseringen
skulle inte uppnäs.

I
det läge som saken sålunda kommit har SKL under hand anhållit att rikspolisstyrelsen
handhar saken vidare.

Rikspolisstyrelsens
bedömning

Med
hänsyn till den ökande arbetsbelastningen hos SKL är del enligt styrelsens
mening angelägel alt de möjligheter som kan stå till buds för alt rationalisera
verksamheten vid SKL tas lill vara. Även om man inte får överskatta betydelsen
från ralionaliseringssynpunkl av att elt utlätanderegister inrättas, bör ett
sådant register dock verksamt kunna bidra till all öka effektiviteten och
säkerheten vid handhavandet av undersöknings-ärendena. Styrelsen ställer sig
därför bakom SKL:s önskemål om att få inrätta ett register. För atl ge största
möjliga användbarhet bör ett register i princip omfatta sakkunnigutlåtandena i
fullständigt skick. Registret kommer därmed atl uppta personuppgifter och
uppgifter som relaterar lill misstanke om brott.

Som framgär av det som
sagts i det föregående torde del inte vara möjligt

atl fä tillstånd enligl datalagen att inrätta och föra etl utlålanderegister av

aktuellt slag. Skall ett register inrättas återstår i detta läge endast
möjlighe

ten atl riksdagen eller regeringen beslutar att registret skall inrättas. För elt

register som statsmakterna beslutat inrätta behövs nämligen enligl 2 a § 37

datalagen
inte något tillstånd.

Ett
inrättande av utlåtanderegistrel vid SKL aktualiserar frågan om Prop.
1987/88:122 behovet av sekretesskydd för registret och om tillgängligheten till
delta. I Bilaga 2 sistnämnda hänseende bör givetvis i princip gälla alt
endast behörig personal vid SKL skall ha tillgång till registret. Andra
myndigheter bör inte ha terminalålkomst till registret.

När del gäller sekretessen för registret kan konstaleras atl
bestämmelserna om förundersökningssekretess i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 §
sekretesslagen (1980:100) erbjuder endast ett begränsat skydd. Med hänsyn till
att registret avses innehålla personuppgifter och uppgifter som rör misstanke
om brott, dvs starkt integrilelskänsliga uppgifter, anser styrelsen att skyddet
för uppgifterna bör vara mer omfattande.

Etl tillfredsställande sekretesskydd för registret kan
åstadkommas på olika vägar. Enligt styrelsens mening skulle det vara mest
ändamålsenligt att föra in registret under lagen (1965:64) om polisregister m m
(polisregisterlagen). Med den koppling som man därmed skulle kunna få lill
bestämmelserna i 7 kap. 17 § sekretesslagen uppnås ett fullgott sekretesskydd.
Alt hänföra registret till polisregisterlagen har fördelar även när det gäller
förutsättningarna för att reglera frågan om registrets innehåll och användning
saml i vad mån uppgifter skall kunna lämnas frän registret. Det kan visserligen
hävdas atl det frän systematisk synpunkt inte är helt invändningsfritt alt
hänföra registret till polisregisterlagen. Styrelsen anser dock att fördelarna
i detta fall är så framträdande att man kan bortse från dessa invändningar.

För alt föra in registret under polisregisterlagen kan man
gä till väga pä samma sätt som skedde i fråga om tullens spaningsregister, se
10 a § polisregisleriagen. En annan möjlighet är att i lagen uttryckligen ange atl
med polisregister avses även register som förs hos SKL. Styrelsen anser för sin
del att denna lösning är atl föredra. Därigenom behöver del samtidigt inte
göras någon ändring i 7 kap. 17 § sekretesslagen.

Med det sagda föreslår styrelsen att ändringar görs i 1
och 2 §§ polisregisterlagen på sä sätt atl SKL:s register anges i
paragraferna. Dessa skulle förslagsvis kunna ges följande lydelse:

I §

Med polisregister avses i denna lag register som förs hos
rikspolisstyrelsen, en annan polismyndighet eller statens kriminaltekniska
laboratorium för alt tjäna lill upplysning om brott, för vilka någon
misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt. Som
polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregistrel.

2§

Innehållet i polisregister skall begränsas fill uppgifter
som polisen eller statens kriminaltekniska laboratorium behöver för att kunna
förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt.

Närmare föreskrifter om innehållet i polisregister och om uppgifter
till sådant register meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av rikspolisstyrelsen.

Andra ändringar synes inte behöva göras i
polisregisterlagen med anled

ning av SKL:s register. Däremot icrde det vara nödvändigt att göra änd- 38

ringar i polisregisierkungörelsen
(1969:38). I kungörelsen bör lämpligen Prop. 1987/88:122 införas en ny paragraf
med innebörd att SKL i ett polisregister får införa Bilaga 2 uppgifter om den
som är misstänkt för brott, om uppgifterna ingår i en kriminalteknisk
undersökning som utförs vid SKL. En sådan ny paragraf bör tas in omedelbart
efter 6 § i kungörelsen. Vidare bör tillämpningsområdet för kungörelsens 14 §
begränsas till att gälla register som förs hos rikspolisstyrelsen eller
polismyndighet; bl a med hänsyn lill svårigheterna att skapa ändamålsenliga rapporteringsruliner
är del närmast ogörligt att låta gallringsföreskrifterna i 14 § gälla elt
polisregister som förs hos SKL. En tillämpning av sådana föreskrifter skulle
för övrigt göra registret delvis oanvändbart för sitt ändamål.

Med
hänvisning till det anförda anhåller styrelsen atl regeringen beslutar att dels
inrätta ett utlåtanderegister vid SKL, dels förelägga riksdagen förslag till
ändringar i polisregisterlagen av det innehåll som angetts i det föregående,
dels vidta angivna följdändringar i polisregisierkungörelsen.

I
avgörandet av detta ärende har deltagit rikspolischefen Holger Roman-der,
verksjuristen Olof Egerstedl, föredragande, och byråchefen Bertil Wallvik.

RIKSPOLISSTYRELSEN

Holger
Romander

Olof
Egersledt

39

Prop.
1987/88:122

DATAINSPEKTIONEN YTTRANDE Bilaga 3

1988-01-21 Dnr
81-88

Justitiedepartementet Straffrältsenheten 103 33 STOCKHOLM

Yttrande över ett utkast till en del av proposition om
ändring i kriminal-och polisregisterlagarna m. m.

Justitiedepartementet har begärt atl datainspektionen
yttrar sig över propositionsutkastet såvitt rör frågan om inrättande av etl
personregister över sakkunnigutlåtanden vid statens kriminaltekniska
laboratorium (SKL).

Datainspektionen har den 19 november 1987 yttrat sig till
justitiedepartementet över rikspolisstyrelsens (RPS) framställning och därvid
ansett alt de skäl som anförts i skrivelsen inte visar alt det föreligger ett
så starkt samhällsintresse av att registret inrättas atl kravet på synnerliga
skäl kan anses vara uppfyllt.

RPS har i sin framställning i huvudsak åberopat rationaliseringsaspekter
som skäl för inrättandet av registret. I proposionsulkaslel utvecklas ytterligare
argument för en datorisering Dalainspektionen saknar anledning att ifrågasätta
riktigheten av dem. De omständigheter som sålunda åberopas utgör synnerliga
skäl för inrättandet av registret och inspektionen vill inte motsätta sig att
registret inrättas.

Dataregistret har enligt propositionsutkastet ett syfte
som endast i mindre mån står i överensstämmelse med den definition av
polisregister som finns i I § polisregisleriagen. Registret föresläs därför bli
infört ilagen genom en särskild paragraf Som en följd därav blir bl a inte 14 §
polisregisterkungörelsen tillämplig på registret. I stället föreslås en gallringsbesläm-melse
om fio år. Skyldighet atl avlägsna uppgifter när misstanke ombrott inte längre
föreligger eller någon frikänts för brott som han åtalats för kommer i sä fall
inte att föreligga.

RPS föreslog i sin framställning atl registret skulle undantas
från gall-ringsföreskriflen i 14 § polisregisterkungörelsen. Som skäl anfördes
svårigheten atl skapa ändamålsenliga rapporteringsrutiner. Därjämte pälods alt
en tillämpning av sädana föreskrifter skulle göra registret delvis oanvändbart
för sitt ändamål.

Som skäl för inrättande av registret anförs i
propositionsutkastet (s. 43) bl. a. atl det för många brottsutredningar är av
väsentlig betydelse att en snabb, säker och fullständig överblick kan erhållas
över de metoder och andra erfarenheter som vunnits genom slutförda
undersökningsärenden hos laboratoriet. Detta förhällande motiverar inte enligl
datainspektionens mening atl uppgift om brottsmisstanke beträffande de
registrerade sparas efter det atl misstanken bortfallit. Om ett bevarande av
undersökningsresultatet anses önskvärt även efter det alt den registrerade
inte längre misstänks för brott, bör därför en avidentifiering ske. En regel om
tio års gallringsfrist bör kompletteras med en föreskrift härom.

Datainspektionen har viss förståelse för de svårigheter
som åberopas när 40

det gäller alt skapa
ändamålsenliga rapporteringsmtiner men anser dem Prop. 1987/88:122
överdrivna. Det kan inte vara förknippat med några större svårigheter att
Bilaga 3 se till sä att uppgifter avlägsnas när anledningen till registreringen
inte längre föreligger.

Mats
Börjesson

Mats
Björklund

41

Lagrådsremissens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 9-11 §§ lagen (1963:197) om
allmänt kriminal-register skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

9§'

Till enskild må utdrag av registret beträffande honom
lämnas

1. om
han behöver utdraget för

att få tillstånd att inresa, vistas, bo

sätta sig eller arbeta i främmande

stat och regeringen i förordning

medgivit sådant utlämnande; eller

2. om
i annat fall, där den enskil

de styrkt, att hans rätt är beroende

av upplysning ur registret, rege

ringen givit tillstånd därtill.

Föreslagen lydelse

En enskild har rätt att få utdrag

ur registret beträffande sig själv.

Därvid tillämpas det som föreskrivs

i 10 § första stycket andra och tred

je meningarna datalagen

(1973:289). Ett utdrag skall lämnas

utan kostnad.

Begäran om utdrag prövas av rikspolisstyrelsen.

Prop. 1987/88:122 Bilaga4

10 §-I
registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke
medtagas anteckning om I. villkorlig
dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller
överlämnande till särskild värd, sedan tio år förflutit frän domen eller
beslutet; samt 2! fängelse i annat fall än som avses i I saml förvandlingsslraff
för böter, sedan tio år förflutit från frigivningen.

Har före
utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller
beslut, som enligl 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna
upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall
medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande
tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den I januari
1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages
dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om
fullständigt utdrag har gjorts.

Har
före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom
eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda
anteckningarna upplagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första
stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga
motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före
den I januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant
avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej
begäran om fullständigt utdrag har gjorts enligt femte stycket.

Skall
med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej

' Senaste
lydelse 1977:1031 Senaste lydelse 1983:354.

42

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller
medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till
domstol eller åklagare skall dock alltidmedtagas anteckning om verkställd
sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna
i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgiftsom
antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning
som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall
fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieombudsman eller
datainspektionen.

Prop.
1987/88:122 Bilaga 4

/ fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga
motsvarande tillämpning /ned följande avvikelser:

1. Såvitt
avser anteckning om

fängelse i högst ett år, villkorlig

dom, skyddstillsyn, fängelse som

ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal

ken eller förvandlingsstraff för bö

ter skall i stället för den i 10 § förs ta

stycket angivna tiden gälla en tid

av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken

ådömts endast för gärning som nå

gon begått innan hanf\'llt arton år,

skall inte i något fall medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra

stycket tredje punkten och tredje

stycket andra punkten skall inte

gälla.

1
utdrag till en enskild tas samma uppgifter med som skall lämnas till en domstol
eller en åklagare enligt 10 §.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1965:94) om polisregister m. m. dels alt 1, 2, 4
och 10 a §§ skall ha följande lydelse, dels att del i lagen skall införas en ny
bestämmelse, 10 b §, av följande lydelse.

1§'

Nuvarande
lydelse

Med polisregister förstås i denna lag register som föres
hos rikspolisstyrelsen eller annan polismyndighet för att tjäna till
upplysning om

Föreslagen
lydelse

Med polisregister förslås i denna lag register som förs
hos rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna lill upplys-

' Senaste lydelse 1983:354. ' Senaste lydelse 1970:422.

43

Nuvarande
lydelse

brott, för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts,
eller om någons vandel i övrigt.

Som polisregister anses dock icke del allmänna kriminalregislret.

Föreslagen
lyddse

ning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats
eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt.

Som
polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregislret.

I 10 a
och b §§ finns bestämmelser om vissa register hos tullmyndigheter och statens
kriminaltekniska laboratoriutn.

Prop.
1987/88:122 Bilaga 4

Innehållet
i polisregister skall begränsas fill uppgifter som polisen behöver för att
kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt.

Innehållet
i polisregister skall begränsas lill uppgifter som är nödvändiga for att
polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i
övrigt.

Närmare föreskrifter om innehållet i polisregister och om
uppgifter lill sådant register meddelas av regeririgen eller, efter regeringens
bemyndigande, av rikspolisstyrelsen.

4 § '

På
framställning av polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island,
Norge eller stal ansluten till internationella kriminalpo-lisorganisationen
eller av denna organisation må rikspolisstyrelsen förordna, alt uppgift från
polisregister skall meddelas när det fordras för utredning i brottmål eller
utlänningsärende. Efter regeringens bemyndigande äger rikspolisstyrelsen
för sådant ändamål meddela uppgift från polisregister fill polis- eller åklagarmyndighet
i annan stat.

På framställning av polis- eller åklagarmyndighet i
Danmark, Finland, Island, Norge eller stat ansluten lill inlernationella kriminalpo-lisorganisalionen
eller av denna organisation må rikspolisstyrelsen eller, efter regeringens
bemyndigande, annan polismyndighet förordna, alt uppgift från polisregister
skall meddelas när det fordras för utredning i brottmål eller utlänningsärende.
Efter regeringens bemyndigande äger rikspolisstyrelsen för sådant ändamål
meddela uppgift från polisregister till polis- eller åklagarmyndighet i annan
stat.

I övrigt mä, enligt föreskrifter som regeringen utfärdar,
frän polisregister meddelas uppgift till myndighet i fiämmande stat om
medborgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som
uppenbarligen är alt anse som internationell förbrytare.

På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än
förut sagts meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd
därtill.

2 Senaste
lydelse 1975:721. '■Senaste lydelse 1975:721.

44

Nuvarande
lyddse

10 a Hos generaltullstyrelsen eller någon annan
tullmyndighet fär föras register för ändamäl som avses i I § i den mån del
behövs för den brottsbekämpande verksamhet som ankommer på tullmyndighet. Innehållet
i sådana register skall begränsas till vad som behövs för detta ändamål.

Föreslagen
lydelse

§

Hos generaltullslyrelsen eller någon annan tullmyndighet fär
föras register för ändamål som avses i 1 § i den mån del behövs för den brottsbekämpande
verksamhet som ankommer pä tullmyndighet. Innehållet i sädana register skall
begränsas lill vad som är nödvändigt för detta ändamål.

Prop.
1987/88:122 Bilaga 4

Utdrag av eller upplysning om innehållet i elt register
som avses i första stycket skall lämnas på begäran av tullmyndigheter, justifiekanslern
och riksdagens ombudsmän saml, om och i den mån regeringen för visst slag av ärendendler
för särskilt fall ger tillstånd till det, andra myndigheter. Regeringen kan
förordna att en myndighet som har sagts nu får ha terminalålkomst till etl
sådant register.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen fär förordna att uppgifter skall lämnas frän register
enligt denna paragraf, om uppgifterna behövs för aft fullgöra skyldigheter som
Sverige eller någon svensk tullmyndighet har enligl överenskommelse med
främmande stal.

Vad som har sagts i 10 § tillämJDas också på uppgifter ur
register som avses i denna paragraf.

lOb § Hos statens kriminaltekniska laboratorium får
föras ett register som omfattar dess sakkunnigutlåtanden.

Uppgifter ur registret får lämnas till en annan myndighet
om och i den utsträckning regeringen föreskriver eller beslutar i särskilda
fall. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen i särskilda fall också
besluta att uppgifter får lämnas till en enskild. I så fall får förbehåll
uppställas som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgifterna vidare eller
utnyttja dem.

Uppgifter skall utgå ur registret sedan tio år förflutit
från det sakkunnigutlåtandet upprättades.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

■*
Senaste lydelse 1985:7.

45

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs alt 7 kap. 17 § sekretesslagen
(1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 17 §-

Prop.
1987/88:122 Bilaga 4

Sekretess
gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregisler,
polisregister eller sådant register hos någon tullmyndighet, som förs för
samma ändamål som polisregister för uppgift som har tillförts registret. On
utlämnande av sådan, uppgift gäller vad som är föreskrivet i lag om register
som nu har nämnts och i förordning som stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14
kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligl denna paragraf.

Sekretess
gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt
kriminalregister eller regis-ler sotnförs enligt lag (1965:94) om polisregister
m.m. för uppgift som har tillförts registret. Om utlämnande av sådan uppgift
gäller vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i
förordning som har stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i
fråga om har sekretessen enligt denna paragraf.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1988.

' Lagen omtryckt
1988:9. - Senaste lydelse 1985:8.

46

Innehåll Prop. 1987/88:122

sid.

Proposition ....................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 11 februari 1988 7

1
Inledning ...................................................... 7

2
Brottsregistreringen.......................................... 8

3
De registrerades rätt till
insyn ............................ 13

4
Registrering av förspaningsuppgifter
................... .. 21

5
Uppgifter till utländska pohsmyndigheter
m.fl......... 26

6
Utlätanderegister hos statens
kriminaltekniska laboratorium .... 27

7
Upprättade lagförslag ...................................... 31

8
Hemställan ................................................... 31

9
Beslut............................................................ 31

Utdrag
ur lagrådets protokoll den 19 februari 1988 32

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988 . 33

Bilagor:

Bilagal:
Förteckning över remissinstanser som avgett yttranden över
departementspromemorian (Ds Ju 1985:8) Lag om

brottsregister
m. m.................................... 35

Bilaga
2: Skrivelse frän rikspolisstyrelsen om inrättande av personre

gister, m.m............................................... 36

Bilaga 3: Yttrande från
dalainspektionen enligt 2 a § datalagen 40

Bilaga 4: Lagrådsremissens
lagförslag....................... 42

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1988 47