Prop. 1987/88:133

Regeringens proposition 1987/88:133

med anledning av Sveriges tillträde till den

europeiska konventionen till förhindrande av 1987/88-133

tortyr m.
m.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 10 mars 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Roine
Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inom
Europarådet har en konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning utarbetats. Konventionen antogs av
Europarådets ministerkommitté den 26 juni 1987 och öppnades för undertecknande
den 26 november samma år. Sverige har undertecknat konventionen. Konventionen
förutsätter ratifikation för atl bli gällande.

Enligl konventionen skall en särskild kommitté
upprättas. Den skall ha till uppgift att genom besök undersöka hur
frihetsberövade personer behandlas. Syftet härmed är att förstärka dessa
personers skydd mot tortyr och andra övergrepp. För att tillgodose
konventionens krav bl. a. på atl kommittén skall ges fritt tillträde lill alla
de platser där frihetsberövade personer är placerade behövs lagstiftning. I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen och att en ny lag
med anledning av Sveriges tillträde till konventionen antas. Vidare föreslås en
följdändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

I
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 133

1 Förslag till Prop. 1987/88:133

Lag med anledning av Sveriges tillträde till den
europeiska konventionen mot tortyr m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ I denna lag meddelas
föreskrifter med anledning av Sveriges åtaganden enligt den europeiska
konventionen den 26 november 1987 till förhindrande av tortyr och omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning.

2
§ Den enligt konventionen
upprättade kommittén för undersökning av frihetsberövade personers behandling
har rätt att besöka varje plats här i riket där en person som har berövats sin
frihet genom en myndighets åtgärd är placerad, om

1. besöket
har till syfte att undersöka hur personen behandlas,

2. kommittén
har undertältat regeringen om sin avsikt att göra besöket.

3 § Den som ansvarar för en frihetsberövad skall
lämna kommittén det

biträde som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. Denne skall

därvid ge kommittén

1.
tillträde till och möjlighet
all fritt förflytta sig inom de platser där personer som berövats sin frihet är
placerade,

2.
möjlighet fill enskilda samtal
med frihetsberövade personer och med andra som kan ge upplysningar om en sådan
persons behandling,

3.
information som behövs för att
syftet med besöket skall kunna upp-

4 §
Omenmyndighetsomärberördavettbegärtbesökharinvändningar

mot kommitténs förslag i fråga om tid eller plats för besöket, skall myndig

heten genast anmäla detta till regeringen. Regeringen avgör om invändning

skall framställas hos kommittén enligt artikel 9 i konventionen.

Regeringen får besluta om förflyttning av personer
som kommittén avser att besöka för alt göra del möjligt för kommittén att
genomföra sin uppgift.

5 § Beslämmelseromimmunitetförkommitlénsledamölerochexperter

finns i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2 Förslag
till Prop. 1987/88:133

Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan
till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall' skall ha
följande lydelse.

Bilaga

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande Tillämplig internationell

----------------------------------------------------------------
överenskommelse

Internationella organ Fysiska
personer

36----- --------------------- Ledamöter och experter i kommit- Europeisk
konvention den 26

tén upprättad enligt den europeiska november 1987 till förhindrande av

konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller fömed-

tortyr m. m. rande behandling eller bestraffning

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1987:341. ' Senaste lyddse 1987:1122.

utrikesdepartementet Prop. 1987/88:133

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Feldt, Gustafsson, Leijon,
Peterson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Thalén

Föredragande:
statsrådet R. Carlsson

Proposition med anledning av Sveriges tillträde till den
europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m. m.

1 Inledning

Skyddet
mot tortyr utgör en av de mänskliga rätfigheterna. Förbud mot tortyr återfinns
bl. a. i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna och i 1966 års FN-konvenfion om medborgerliga och
politiska rättigheter. Tortyr är förbjuden även enligt 1949 års
Genéve-konventioner angående skydd för krigets offer liksom i 1977 års båda
tilläggsprotokoll fill dessa konventioner.

Sverige har i olika sammanhang aktivt stött det
internationella arbetet mot tortyr. Sverige var en av initiativtagarna till och
spelade en aktiv roll vid tillkomsten av FN-konvenlionen mot tortyr och annan
grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Sverige
ratificerade denna konvention den 8 januari 1986.

Sverige har även tillträtt den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna frän
1950 (europakonventionen). Också bland de fri- och rättigheter som upptagits i
denna konvention återfinns i artikel 3 ett förbud mot tortyr. Artikeln har
följande lydelse.

Ingen
må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning.

På
ansökan av en enskild person eller en stat kan den europeiska kommissionen för
de mänskliga rättigheterna pröva om en stat fullgör sina åtaganden enligt
konventionen. För atl ett klagomål av en enskild person skall kunna tas upp
till prövning erfordras dock att den berörda staten avgelt en deklaration
enligt konventionen om att den godtar en sädan klagorätt. Deklarationer av
delta slag har avgetls av Europarådels samtliga medlemsstater utom Cypern.
Beträffande de stater som förklarat att de godtar domstolens jurisdiktion kan
den bedömning kommissionen gör på begäran av kommissionen eller en berörd stat
ocksä underställas domstolens prövning. För dessa stater blir domstolens domar
bindande. Domstolens jurisdiktion har godtagits av samtliga konventionsstater
utom Turkiet. Klagomål över påstådda kränkningar av artikel 3 i
europakonventionen kan

alltså för närvarande
prövas av kommissionen och slutligen av domstolen Prop. 1987/88:133 rörande
samtliga Europarådets medlemsstater med undanlag av Cypern och Turkiet. Om ett
mål inte går vidare lill domstolen, blir det i stället Europarådets
ministerkommitté som får pröva klagomålet.

Inom Europarådet har man gjort bedömningen att detta
system kan kompletteras med ett system av mer preventiv karaktär, utan
judiciella funktioner, men med uppgift alt undersöka hur frihetsberövade
personer behandlas. Härigenom avser man att stärka dessa personers skydd mot
tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. För detta
syfte har en europeisk konvention fill förhindrande av tortyr och omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning arbetats ut. Konventionen i
engelsk och fransk originaltext, som har samma giltighet, samt en översättning
till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Konventionen anger att en särskild kommitté skall
upprättas som kan besöka de platser i konvenfionsstaterna där personer som är
berövade sin frihet är placerade. Efter avslutat besök skall kommittén avge en
rapport till den stat som har granskats. I denna rapport kan kommittén påtala
brister och föreslå hur skyddet för frihetsberövade personer i den berörda
staten kan förbättras. Om en stat inte följer kommitténs rekommendationer om
länkbara förbättringar eller om den inte samarbetar med kommittén, kan denna
besluta att göra ett offentligt uttalande i saken. Kommittén skall årligen till
Europarådets ministerkommitté lämna en berättelse över verksamheten. Kommittén
har däremot inte någon rättskipande funktion och skall inte uttala sig om det
förekommit kränkningar av europakonventionen eller på annat sätt göra
tolkningar av denna eller av andra internationella överenskommelser.

Genom att tillträda konventionen ikläder sig
Sverige vissa förpliktelser, främst skyldigheten att tillåta och atl se lill
att kommittén kan fullgöra sin uppgift i Sverige. Denna skyldighet berör
huvudsakligen svenska statliga och kommunala myndigheter men även frivilliga
organisationer och enskilda med ansvar för sådana platser där frihetsberövade
personer är placerade. I det senare fallet rör det sig bl. a. om olika hem för
vård eller boende och familjehem främst inom socialtjänstens ram. För att
säkerställa atl Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden i nu nämnda
hänseenden behöver vissa frågor regleras i lag. Regleringen berör främst
justitie-, försvars- och socialdepartementens ansvarsområden. För att
tillgodose konventionens krav pä immunitet m.m. för kommitténs ledamöter m.fl.
måste ett tillägg även göras i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall.

Regeringen beslöt den 18 februari 1988 atl inhämta
lagrådets yttrande över etl förslag lill lag med anledning av Sveriges
tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m. m. samt över ett
förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall. Förslagen hade upprättats i utrikesdepartementet.

Lagrådet har i sitt yttrande lämnat förslagen utan
erinran. Lagrådels yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2.

Jag
avser nu alt i ett sammanhang ta upp dels frågan om godkännande av 5

konventionen, dels frägan
om erforderlig lagsfiftning inför ett svenskt Prop. 1987/88:133

godkännande. I förhållande
till de förslag som upptagits i lagrådsremissen

skiljer sig de förslag som
jag nu lägger fram endast därigenom att vissa

mindre redaktionella
ändringar gjorts i 3 och 4 §§ i förslaget till lag med

anledning av Sveriges
tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr

m.m.

2 Bakgrunden till konventionen

I
januari 1981 antog Europarådets rådgivande församling en rekommenda-fion
(909/1981) i vilken den rekommenderade atl Europarådets ministerkommitté
skulle anmoda medlemsstaternas regeringar atl påskynda arbetet med att utforma
den fidigare nämnda FN-konvenfionen mot tortyr. Samma år väcktes två motioner i
tortyrfrågan i den rådgivande församlingen, varav en från en svensk ledamot.
Församlingens juridiska utskott, till vilket dessa motioner remitterades, avgav
i juni 1983 en rapport (Doc. 5099), i vilken utskottet lade fram ett förslag
till en europeisk konvention till förhindrande av tortyr. Förslaget hade
arbetats ut i samråd med den Internationella juristkommissionen och den
schweiziska kommittén mot tortyr.

Vid det 366:e mötet med Europarådels
ministerkommitté i januari 1984 uppdrogs åt styrkommittén för mänskliga
rättigheter (Le Comité Direc-teurs pour les Droits de 1'Homme, CDDH) att arbeta
ut ett förslag till konventionstext eller annal rättsligt instrument i syfte
att stärka frihetsberövade personers skydd mot tortyr och andra övergrepp. En
underkommitté till CDDH har därefter utarbetat ett konventionsförslag vilket
granskats bl. a. av den europeiska kommissionen och den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna, av Internationella juristkommissionen och av
Internationella röda korset.

Förslaget färdigställdes av CDDH i november 1986
och överlämnades därefter till ministerkommittén som enhälligt antog
konventionstexlen den 26 juni 1987.

Konventionen öppnades för undertecknande den 26
november 1987. Den undertecknades därvid av 19 av Europarådels 21
medlemsstater, däribland Sverige. Därefter har konvenfionen undertecknats av ytterligare
ett medlemsland. Konventionstexten med kommentar ("Explanatory Report")
finns tillgänglig i Europarådets dokumentserie under beteckningen H(87)4.

Konventionen blir bindande för de stater som
ratificerat den. Den träder i kraft tre månader från den dag då sju av
Europarådels medlemsstater har uttryckt sitt samtycke fill att vara bundna av
konventionen.

3
Konventionens innehåll Prop. 1987/88:133

3.1 Allmänt

Den
europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning består av en inledning följd av 23
artiklar.

I inledningen erinras om innehållet i artikel 3 i
europakonventionen och om syftet med den nu ifrågavarande konventionen.

Konventionstexlen är i övrigt indelad i fem
kapitel. Kapitel I upptar de grundläggande bestämmelserna om bildande av
kommittén och dess uppgift (artiklarna 1-3). Kapitel II reglerar kommitténs
sammansättning, val av dess ledamöter samt arbets- och beslutsformer
(artiklarna 4-6). Kapitel III innehåller regler om förfarandet vid besök, om
kommitténs rapportering och om behandlingen av information som inhämtats i
samband med besök (artiklarna 7-14). Kapitel IV innehåller vissa bestämmelser
om konventionens inverkan pä andra internationella överenskommelser eller på
nationella rättsregler (artiklarna 15-17). Kapitel V, slutligen, upptar
bestämmelser om undertecknande, ratifikation och ikraftträdande m. m.
(artiklarna 18-23).

3.2 De enskilda bestämmelsema

Liksom
för flera andra konventioner som har utarbetats inom Europarådet finns som
nämnts en kommentar - en "Explanatory Report" - till konvenfionen.
Kommentaren har arbetats fram i CDDH samtidigt med konventionstexten och har
godkänts av ministerkommittén för publicering. Min redogörelse för innehållet
i de enskilda artiklarna och dessas tolkning bygger i huvudsak på denna
kommentar.

Artikel
1

I
artikel I anges att en europeisk kommitté till förhindrande av tortyr skall
bildas och kommitténs uppgift definieras. I artikeln anges sålunda att
kommittén skall granska behandlingen av personer som har berövats sin frihet.
Som tidigare framhållits har kommittén ingen rättskipande funktion. Denna
uppgift åvilar kommissionen och domstolen. Kommittén skall endast undersöka förhållandena,
påtala brister och eventuellt ge den berörda staten förslag till hur
förhållandena kan förbättras.

Artikel
2

Denna
artikel ålägger konvenfionsstaterna att tillåta besök på alla platser

där personer finns som har berövats sin frihet av en offentlig myndighet.

Bestämmelsen anger den grundläggande förpliktelse som konventionen

ålägger medlemsstaterna, nämligen att tillåta besök av kommittén på sta

tens territorium. Kommittén skall således kunna besöka alla platser där

personer som har berövats sin frihet är placerade. Det saknar belydelse om

frihetsberövandet grundas på ett formellt beslut av en myndighet eller ej. 7

Ansvaret
för att frihetsberövandel kommit till stånd måste dock vila på en Prop.
1987/88:133 offentlig myndighet.

Begreppet frihetsberövande skall
ges samma innebörd som det har getts av den europeiska domstolen och
kommissionen i dessa organs rättspraxis vid tolkning av artikel 5 i
europakonventionen. Denna artikel anger bl. a. förutsättningarna under vilka
frihetsberövanden får äga rum. Som exempel på frihetsberövanden som kan
omfattas av konventionen kan nämnas, förutom fängelsestraff, anhållande,
häktning och förvar, olika former av frihetsberövande under militärtjänstgöring
samt olika typer av tvångsvård inom den psykiatriska vården eller
missbrukarvården. Även tvångsvård av minderåriga omfattas av konventionen, om
värden utövas på ett sådant sätt atl den minderårige kan anses vara berövad sin
frihet.

Del står klart att besök kan komma
i fråga på såväl privata som offentliga inrättningar. Det avgörande är om
frihetsberövandet är en följd av en offentlig myndighels handlande.

Statens skyldighet all tillåta
besök gäller inte endast i fredstid utan även under krig eller därmed
jämförliga förhållanden. För alt tillgodose bl. a. militära säkerhetsintressen
finns särskilda bestämmelser i artikel 9.

Artikel 3

Denna artikel upptar den i konventionen grundläggande
principen om att kommittén och den berörda statens myndigheter skall samarbeta
med varandra. Samarbetsskyldighelen omfattar alla kommitténs uppgifter och
ligger till grund för andra artiklar i konventionen, t. ex. artikel 8 och 9.

Artikel 4

I denna artikel anges kommitténs sammansättning,
kriterierna för medlemskap m. m. Kommittén skall beslå av lika många ledamöter
som antalet konventionsstater. Ledamöterna skall ha högt moraliskt anseende,
besitta erkänd sakkunskap om mänskliga rättigheter eller ha yrkesmässig erfarenhet
inom de områden som läcks av konventionen. Ledamöterna i kommittén behöver
inte ha juridisk utbildning. Exempelvis läkare och personer med erfarenhet av
kriminalvård kan vara lämpliga som ledamöter.

Artikel 5

I artikel 5 regleras förfarandet vid val av
kommiltledamöter, vilket i stora drag motsvarar del som gäller för val av
ledamöter till den europeiska kommissionen.

Artikel 6

I denna artikel ges bestämmelser om förfarandet i
kommittén, beslutför-hetsregler m. m.

Artikel 7

Denna artikel anger atl kommittén skall besöka de platser
som har nämnts i

artikel 2. Av bestämmelsen framgår att besök kan göras vid
regelbundet 8

återkommande
tillfällen, men också i enstaka fall när det anses påkallat. Prop. 1987/88:133
Det är inte kommitténs primära uppgift atl göra besök i anledning av enskilda
klagomål. Sådana klagomål bör i första hand riktas till den europeiska
kommissionen och behandlas i den ordning som gäller enligt europakonventionen.
Ingenting hindrar emellertid atl kommittén gör ett besök efter en begäran från
enskilda eller från en sammanslutning av enskilda. Kommittén avgör själv i
vilken utsträckning sådana besök skall göras. Vad gäller de regelbundna besöken
skall kommittén se till att dessa fördelas ungefär lika mellan medlemsstaterna.
Besöken skall normalt göras av minst två kommiltledamöter. I brådskande fall
kan kommittén representeras av en enda ledamot. Kommittén skall kunna knyta
experter och tolkar fill sig. Som experter kan ifrågakomma personer med
särskild sakkunskap inom ett visst område, som t.ex. läkare med erfarenhet av
att behandla och bedöma skador uppkomna genom tortyr.

Artikel 8

Denna artikel är indelad i fem punkter.

I punkt I anges all kommittén före
elt besök skall underrätta den berörda staten om att den önskar göra etl
besök. Någon tidsgräns inom vilket detta skall ske anges inte i artikeln.
Normalt skall dock en sådan underrättelse ges inom skälig tid före besöket. I
undanlagsfall kan det förekomma att ett besök görs omedelbart efter det att en
underrättelse har lämnats. Som närmare framgår av artikel 14 skall denna
underrättelse uppta namnen på de personer som biträder kommittén vid etl besök.
Kommittén har dock ej någon skyldighet alt i denna underrättelse ange namnen på
de ledamöter som skall delta vid ett besök eller att i förväg ange vilka
platser den avser att besöka. Del förutsätts emellertid alt kommittén i den
samar-betsanda på vilken konventionen vilar i förväg ger staterna information i
dessa hänseenden i underrättelsen eller på annat vis.

I punkt 2 specificeras vad som
ankommer på den berörda staten för atl underlätta kommitténs uppgift. Av
samarbelsförplikldsen följer emellertid atl denna uppräkning inte är
uttömmande. Även annat erforderligt bistånd kan således bli aktuellt.

Under a) anges att kommitlmedlemmar
skalf få resa in i det land där besöken skall genomföras och förflytta sig inom
detta utan inskränkning. Bestämmelsen skall ses i belysning av artiklarna 2 och
16. Visumkrav t. ex. bör inte gälla kommiltledamöter och experter på uppdrag.
Rätten atl resa fritt kring i landet är dock inte helt obegränsad, vilket
framgår av artikel 9.

Under b) föreskrivs att den berörda
staten skall förse kommittén med upplysning om sådana platser som kan bli
föremål för besök, t. ex. fängelser och polisstationer samt mentalsjukhus. Med
stöd av denna bestämmelse kan kommittén begära en detaljerad förteckning över
sådana institutioner inom ett särskilt område som den avser besöka. Staten har
dock ej skyldighet att förse kommittén med någon förteckning över alla
frihetsberövade personer inom landet.

Under c) anges att kommittén skall få obegränsat tillträde
till de platser 9

som
den besöker. Detta hindrar dock inte atl kommittén beledsagas av en Prop.
1987/88:133 tjänsteman från den berörda staten för att bistå (jfr arfikel 15).
Om ett besök utförs t. ex. på sådana platser där militära säkerhetsaspekter gör
sig gällande, kan den berörda staten kräva atl en tjänsteman åtföljer kommittén
under besöken (jfr artikel 9). Denne får dock inte närvara under ett enskilt
samtal som en kommillledamot kan ha med en frihetsberövad (jfr artikel 8 punkt
3).

Under d) anges atl staten skall tillhandahålla
annan information som är nödvändig för att kommittén skall kunna fullgöra sin
uppgift. Här har gjorts en avvägning mot nationella bestämmelser, bl. a.
rörande sådana uppgifter som är föremål för sekretess. Bestämmelsen anger
således att kommittén vid införskaffande av information skall ta hänsyn till
tillämpliga nationella rättsregler och yrkesetik.

Punkt 3 och 4 anger alt kommittén får ha enskilda
samtal med personer som är frihetsberövade samt att den fritt får inhämta
information från var och en som kan lämna upplysningar i saken, t. ex. anhöriga
och läkare. Om en frihetsberövad person inte önskar sammanträffa med kommittén,
måste denna få möjlighet att försäkra sig om att detta ställningstagande
grundar sig på personens egen fria vilja. Någon skyldighet för enskilda
personer atl tillhandahålla kommittén information föreligger inte.

Punkt 5 anger det närmast självklara förhållandet
alt kommittén omedelbart inför behöriga myndigheter i den berörda staten kan
påtala missförhållanden som den iakttar vid ett besök.

Artikel
9

I
denna artikel, som skall fillämpas endast i undantagsfall, ges en bestäm

melse om atl en stat under vissa mycket speciella förutsättningar kan söka

få till stånd ett uppskov med ett besök eller begära alt detta förläggs till en

annan plats än den som har angetts i förväg. Detta kan ske om militära

skyddsintressen eller hänsynen till den allmänna säkerheten kräver det,

om det förekommer allvarliga oroligheler på en plats som skall besökas,

t. ex. en fängelserevolt, om ett besök hos en enskild sjukhuspatient kan

anses skadligt för dennes psykiska hälsa eller om ett brådskande förhör

rörande etl allvarligt brott förhindras av elt besök av kommittén. Förelig

ger sådana omständigheter, kan invändningar göras mot elt besök. Staten

och kommittén skall då omedelbart inleda överläggningar i syfte att nå

fram till en överenskommelse om hur kommittén ändå skall kunna genom

föra sin uppgift snarast. Av betydelse är att staten inte definitivt kan

motsätta sig ett besök med stöd av denna artikel. Den utgör således inget

undantag från den grundläggande regeln i artikel 2, att staten skall fillåla

besök på sitt tertitorium. Staten kan endast påkalla överläggningar, vilka

dock skall hållas i den anda av samförstånd i vilken konventionen har sin

grund. Resultatet av sådana överläggningar kan bli t. ex. att kommittén får

träffa en frihetsberövad person på en annan plats än som från början har

varit avsett. Om ett besök blir uppskjutet, skall staten tillhandahålla kom

mittén fortlöpande information om behandlingen av de frihetsberövade

personer, som finns på den plats som kommittén avsett att besöka. 10

Artikd 10 Prop. 1987/88:133

Denna artikel anger i punkt I att kommittén efter avslutat
besök skall avge en slutrapport med en redogörelse för sina iakttagelser under
besöket. Rapporten skall tillställas den berörda staten. I denna rapport kan
kommittén påpeka brister och föreslå åtgärder i syfte att förbättra skyddet
för frihetsberövade personer.

I punkt 2 i artikeln anges att
kommittén kan göra ett offentligt uttalande, om den berörda staten underlåter
atl samarbeta eller vägrar vidta åtgärder med beaktande av de rekommendationer
som kommittén kan ha lämnat. Härför krävs ett beslut med två tredjedels
majoritet. Detta förfarande måste också ses mot bakgrund av atl artikel 11
föreskriver atl kommitténs rapport och den information den har erhållit vid ett
besök inte är offentligt material. Ett offentligt uttalande av detta slag är
del enda egentliga påtryckningsmedel som konventionen ger kommittén gentemot
staterna.

Artikd 11

I denna artikel ges bestämmelser om sekretess för
kommitténs rapport och den information den har erhållit vid ett besök.
Rapporten och sådan information är alltså som regel ej offentlig. Kommittén
skall emellertid offentliggöra rapporten, om den berörda staten begär det.
Personuppgifter får dock inte offentliggöras utan den berörda personens
uttryckliga samtycke, om det inte kan ske utan att personens identitet röjs.

Artikd 12

I denna artikel anges att kommittén med beaktande av
sekretessbestämmelserna i artikel 11 åriigen skall avge en skriftlig
redogörelse till ministerkommittén för verksamheten under året. Denna rapport
skall vidarebefordras till Europarådets rådgivande församling och
offentliggöras.

Artikel 13

Denna artikel föreskriver att kommiltledamöter och
experter och andra som biträder kommittén skall iaktta sekretess. Sekretessen
gäller för alla uppgifter som dessa personer erhållit under fullgörande av sina
uppdrag. Skyldigheten att iaktta sekretess kvarstår även efter det att
uppdraget har fullgjorts.

Artikel 14

Denna artikel innehåller tre punkter.

I punkt 1 föreskrivs atl namnen på
de personer som biträder kommittén

vid besöken skall anges i den undertättelse som kommittén skall lämna till

den berörda staten enligt artikel 8. Efter en sådan underrättelse har staten

på sätt som framgår av punkt 3 möjlighet att förklara att den inte tillåter att

en viss expert eller någon annan person som biträder kommittén deltar vid

besöken. Rätten att avge en sådan förklaring får bara utnyttjas i undantags

fall, och förklaringen skall framföras snarast sedan underrättelsen kommit 11

staten
tillhanda. En vägran alt ta emot en deltagare kan grundas på en Prop.
1987/88:133 bedömning att vederbörande ej uppfyller de krav som ställs i fräga
om att iaktta sekretess enligt artikel 13 eller i övrigt enligt punkt 2 i
artikel 14.

I punkt 2 anges de
kvalifikationskrav som ställs på en expert som deltar i kommitténs arbete. I
fråga om opartiskhet och oberoende ställs samma krav som på kommitténs
ledamöter. Experterna lyder under kommittén och har att följa dess
instruktioner. Då en stat har förklarat atl den önskar alt en expert eller
någon annan som biträder kommittén ej skall delta vid ett besök, kan kommittén
begära att staten skall ange skälen för dess ståndpunkt. Den information som
kommittén därvid erhåller bhr konfidentiell.

Artikel 15

I denna artikd anges att staten skall utse en myndighet
och eventuellt en person med vilken kommittén kan hålla kontakt. Denna
myndighet skall la emot undertätldser enligt artikel 8. Staten är således
skyldig alt anvisa kommittén en sådan "kontaktmyndighet". Staten bör
även utse en särskild tjänsteman som kan bistå kommittén då elt besök genomförs.
Kommittén skall undertältas om namnet på denna person.

Artikel 16

Denna artikel anger att kommitténs ledamöter och experter
skall åtnjuta immunitet och privilegier. De närmare reglerna härom återfinns i
en bilaga till konventionen. De immunitelsregler som anges i bilagan
överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller för ledamöterna i den
europeiska kommissionen och den europeiska domstolen enligt artikel 59 i
europakonventionen och det andra och fjärde protokollet till den allmänna
överenskommelsen av den 2 september 1949 rörande Europarådets privilegier och
immunitet.

Artikel 17

I denna artikel ges bestämmelser om konventionens
förhållande till andra folkrättsliga instrument och den nationella
lagstiftningen. Vidare anges hur kommittén och dess uppgifter förhåller sig
till den europeiska kommissionen och domstolen saml till andra inlernationella
organ.

I punkt 1 anges att konventionen
inte kan åberopas i avsikt alt begränsa etl mer omfattande skydd som kan finnas
i andra internationella överenskommelser eller i en konventionsslals egen
rättsordning. Att den nationella rättsordningen ger utrymme för etl mer
ingående förfarande än del som kommittén tillämpar skall ej hindra kommittén
från att utföra sina åligganden och inte heller kunna åberopas för atl
begränsa motsvarande kontrollmöjligheter enligt nationell rätt. Att samarbete
med ett motsvarande organ på nationell basis kan förekomma följer av
bestämmelsen om samarbete i artikel 3.

I punkt 2 anges alt konventionen inte får inkräkta på den
behörighet som 12

tillkommer den europeiska
kommissionen och den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Inte
heller påverkas de skyldigheter staterna har iklätt sig enligt
europakonventionen. Härav följer att kommittén ej skall befatta sig med sådana
saker som redan är föremål för prövning inför kommissionen eller domstolen.
Kommittén skall inte heller själv göra tolkningar av bestämmelserna i
europakonventionen eller dess tilläggsprotokoll. Det kan tilläggas att den
omständigheten atl kommittén granskat, eller är i färd med att granska en
enskild persons fall, inte hindrar denne från att anmäla sitt fall till den
europeiska kommissionen. Avsikten är således atl en invändning från en stat
enligt artikel 27 punkt 1 b i europakonventionen om att saken är föremål för
behandling av ell annat internationellt organ, inte skall kunna göras i denna
situation. Artikel 27 punkt 1 b i europakonventionen anger bl. a. atl
kommissionen inte får ta upp sådana enskilda klagomål till prövning som redan
är föremål för internationell granskning i annan ordning.

I punkt 3 ges vid nationella och internationella
väpnade konflikter företräde för den besöksverksamhet som bedrivs bl. a. av
Internationella röda korskommittén (ICRC) enligt 1949 års Genévekonventioner
och dess till-läggsprotokoll. Ingenting hindrar dock kommittén från atl besöka
platser som ICRC ej har möjlighet atl besöka regelbundet. I fredsfid får
kommittén från fall till fall avgöra i vad mån besöken kan utföras av
kommittén, om liknande besök görs av ICRC. Skälen för att en avgränsning görs
mot det arbete som utförs av ICRC är bl. a. atl dess arbetssätt är myckel
snarlikt det som kommer att gälla för kommittén.

Prop. 1987/88:133

Artikd
18-23

Dessa
artiklar innehåller slutbestämmelser vilka är utformade efter mönster av
motsvarande artiklar i andra konventioner antagna av Europarådets
ministerkommitt. Frågan om ikraftträdande och ratifikation har berörts i
inledningen. Det bör understrykas att det i artikel 21 anges att inga reservationer
får göras till konventionens bestämmelser.

4 Överväganden

4.1 Svensk anslutning till konventionen

Mitt förslag:
Riksdagen skall godkänna den europeiska konventionen till förhindrande av
tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Skälen
för mitt förslag: Dessvärte måste män konstatera att tortyr och tortyrliknande
metoder används på flera olika håll i världen i skilda sammanhang. Rapporter
från ideella organisationer som Amnesty Internafio-nal och andra talar sitt
tydliga språk. Men det är sannolikt inte inom Europa som de värsta övergreppen
förekommer. Detta innebär dock inte att skyddet mot tortyr m. m. i Europa ej
skulle kunna förbättras. Man bör

13

heller inte bortse frän
att konventionsarbetet i Europa på detta område kan Prop. 1987/88:133 tjäna
som förebild i andra delar av världen.

Som jag har nämnt i inledningen innehåller artikel
3 i europakonventionen ett kategoriskt förbud mot användning av tortyr,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Denna konvention
innehåller inte någon närmare definition av dessa begrepp. Genom den
rättspraxis som skapas av konventionsorganen, den europeiska kommissionen och
den europeiska domstolen, dras emellertid gränserna upp för vad som faller inom
artikelns tillämpningsområde. I det mdlanstatliga målet Sverige, Danmark,
Norge, Holland mot Grekland från år 1969 definierade sålunda kommissionen
begreppet omänsklig behandling som en sådan behandling som avsiktligt
förorsakar allvarligt fysiskt eller psykiskt lidande vilket i den föreliggande
situationen är oberättigat.

I målet Irland mot Storbritannien framhöll
domstolen att en behandling, för att falla inom tillämpningsområdet för artikel
3, skall uppnå en viss miniminivå. Bedömningen härav måste, uttalade domstolen,
naturligen vara relativ beroende på samtliga omständigheter i målet såsom
varaktigheten av behandlingen, dess fysiska och psykiska följder och i vissa
fall offrets kön, ålder, hälsotillstånd m. m.

Av senare rättspraxis framgår att artikel 3 blir
tillämplig inte bara på de allvarliga fall av tortyr och omänsklig behandling
som förekommer i de sammanhang där man vanligen möter begreppen, såsom vid
förhör med frihetsberövade personer i samband med politiska eller andra
oroligheter. I målet Tyrer mot Storbritannien från år 1978 fann domstolen
sålunda att kroppsaga som en femtonårig pojke hade ådömts av en domstol som
straff för en förseelse ej föll under begreppet tortyr men likväl utgjorde
sådan förnedrande behandling som avses i artikel 3. Straffet, som verkställdes
av polismyndigheten, innebar att pojken i närvaro av sin far och en läkare
tilldelades tre slag med ris över sin nakna bakdel. Domstolen fann att även om
bestraffningen inte medförde några allvarligare eller mer långvariga fysiska
skadeverkningar så utgjorde den etl angrepp på just det som artikel 3 avser att
skydda, nämligen en persons värdighet och fysiska integritet.

Konventionen till förhindrande av tortyr m. m.
definierar inte begreppen i artikel 3 i europakonvenfionen. Det ankommer inte
heller på den kommitté som skall upprättas att göra sådana bestämningar.
Kommitténs uppgift blir endast att granska och undersöka förhållandena för
frihetsberövade personer, påtala missförhållanden för inhemska myndigheter och
föreslå förbättringar. Den skall därvid beredas tillträde till alla de platser
där människor som av olika skäl har berövats sin frihet är placerade. Genom
detta system ges ett internationellt organ möjlighet till insyn, vilket redan i
sig medför att staterna kan förväntas bli observanta på och ingripa mot sådana
missförhållanden som kan tänkas falla inom fillämpningsområdet för artikel 3 i
europakonventionen. Som framgår av artikel 17 i den nu ifrågavarande
konventionen utgör inte en pågående granskning av kommittén något hinder för
en enskild person att anföra klagomål fill den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna.

Den
kontrollmekanism som konventionen tillskapar kommer att utgöra 14

ett värdefullt tillskott
till det skydd mot tortyr som ges i europakonvenfio-nen och i andra
internationella regelsystem som stärker skyddet för mänskliga rättigheter.
Konventionen kan förväntas bli ratificerad av flertalet av Europarådets
medlemsstater. Sverige har i enlighet med sina utrikespolitiska traditioner
aktivt värnat om skyddet för mänskliga rättigheter. Utifrån allmänna synpunkter
är det därför angeläget att Sverige också genom att ratificera konventionen
till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning ger stöd åt det intemafionella arbete som bedrivs i avsikt att
förbättra förhållandena på detta område.

Kostnaderna
för kommittén kommer huvudsakligen att belasta ett befintligt anslag i
Europarådets ordinarie budget avseende rese- och traktamentskostnader för
experter på området för mänskliga rättigheter. Några kostnader kommer dock ej att
uppstå förrän konventionen har trätt i kraft. Det svenska bidraget till
Europarådets ordinarie budget uppgår för närvarande till ca 12,9 milj. FRF.
Den eventuella ökning av det svenska bidraget som konventionen kan medföra i
framtiden, kan endast bli av marginell natur.

Prop. 1987/88:133

4.2 Behovet av lagstiftning 4.2.1 Skyldigheten att tillåta besök m. m.

Mitt förslag: En
särskild lag införs med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska
konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. Syftet med lagen är att säkerställa att Sverige
skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt konventionen.

Skälen
för mitt förslag: Inför en svensk ratifikation av konventionen måste det
övervägas om existerande svensk lagstiftning ger utrymme för tillämpning av
konventionens regelsystem eller om lagstiftning behövs.

Som
fidigare har nämnts innebär konventionen att staterna tillåter den enligt
konventionen bildade kommittén att besöka alla de platser inom statens
territorium där personer som av en offentlig myndighet har berövats sin frihet
är placerade. Omfattningen av detta åtagande harjag tidigare berört i samband
med redogörelsen för innehållet i artikel 2 i konventionen.

Skyldigheten
att lämna kommittén tillträde omfattar således endast sådana platser där
frihetsberövade personer är placerade till följd av en myndighets beslut eller
annan åtgärd.

Begreppet
frihetsberövande skall enligt kommentaren till konventionen ges samma innebörd
som det erhållit i den rättspraxis som har utvecklats av den europeiska
kommissionen och domstolen vid dessa organs tolkning och tillämpning av artikel
5 i europakonventionen. Det finns ett antal avgöranden av konventionsorganen
rörande innebörden av detta begrepp. Helt klart är att en förvaring på sluten
anstalt såsom häktad eller dömd

15

utgör
frihetsberövande. Likaså utgör husarrest under övervakning ett fri- Prop.
1987/88:133 hetsberövande i konventionens mening. Tvångsvistelse på särskild
ort torde också bli att bedöma som frihetsberövande, i varje fall då vistelsen
sker under fortlöpande övervakning utan möjlighet för den frihetsberövade atl
få kontakt med andra personer än familjemedlemmar och andra intagna, och då
vistelsen fortgår under en längre tid.

Vad gäller svenska förhållanden torde de platser
som kan komma ifråga för besök enligt konventionen utgöras främst av
kriminalvårdsanstalter, allmänna häkten, polisarrester, rättspsykiatriska
kliniker och sjukhus där intagna bereds vård enligt lagen (1966:293) om sluten
psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) samt vissa hem för vård eller boende inom
missbrukarvården.

Som har nämnts innehåller begreppet
frihetsberövande ej någon klar definition vare sig i europakonventionen eller i
den nu ifrågavarande konventionen. Särskilt beträffande den vård som
tillhandahålls inom sociallagstiftningens ram kan gränsdragningsproblem
uppkomma. Jag åsyftar här, utöver den vård som bedrivs med stöd av den nyss
nämnda LSPV, den vård som bedrivs med stöd av lagen (1985:569) om införande av
lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,
smiftskyddslagen (1968:231), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU) och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM).

Vården med stöd av LSPV bedrivs i allt större
utsträckning på psykiatriska kliniker på vanliga sjukhus och inte på stora
specialiserade mentalsjukhus. Dessa kliniker och sjukhus kan bli föremål för
besök enligt konventionen.

Vården enligt omsorgslagstiftningen kan under ett
övergångsskede bedrivas tvångsvis och sker då pä särskilda vårdhem eller
specialsjukhus som drivs av landstingskommuner eller kommuner. Även här kan
besök tänkas komma ifråga.

Den som lider av en allmänfarlig eller venerisk
sjukdom kan enligt de förutsättningar som anges i smittskyddslagen tvångsvis
intas på sjukhus.

Vård enligt LVU bedrivs i familjehem eller i ett
hem för vård eller boende. Enligt denna lag kan de som skall stå under särskilt
noggrann tillsyn beredas plats på hem som är särskilt anpassade härför. De
ungas rörelsefrihet kan här begränsas, och den som ansvarar för vården har
givits särskilda befogenheter för att vården skall kunna genomföras.

Också enligt LVM skall vård ges på ett hem som har
en kommun eller en landstingskommun som huvudman. För de missbrukare som
behöver särskilt noggrann tillsyn finns speciella hem som är anpassade för
sådan tillsyn. Från ett sådant hem får en intagen hindras att avvika.
Beträffande de övriga hemmen saknas rättsliga möjligheter att hålla kvar en
intagen. Däremot kan biträde av polis begäras för att efterforska och hämta
tillbaka den intagne.

Som har nämnts i anslutning fill redogörelsen för
innehållet i artikel 2

står det helt klart att besök kan komma i fråga på såväl privata som

offentliga institutioner under förutsättning att de intagna kan anses vara

berövade sin frihet och frihetsberövandet är en följdv en-offentlig myn- 16

dighets
handlande. I viss utsträckning kan således de speciella hem och

inrättningar
som jag nu har nämnt tänkas komma i fråga för ett besök av kommittén.

Gällande
svensk rätt torde i och för sig inte utgöra ett direkt hinder mot att låta
kommittén besöka de platser och insfitutioner som avses. Det föreligger
emellertid inte någon skyldighet för myndigheter eller för enskilda med ansvar
för sådana institutioner som kan bli föremål för besök alt lämna kommittén tillträde
till dessa på sätt konventionen föreskriver. För att säkerställa att Sverige
skall kunna fullgöra sitt åtagande enligt konventionen i detta hänseende krävs
att en sädan skyldighet åläggs statliga och kommunala myndigheter och andra som
har ansvar för de inrättningar där frihetsberövade personer finns. Såvitt avser
statliga myndigheter kan en sådan skyldighet föreskrivas av regeringen i
förordning. De inrättningar inom socialtjänsten och inom hälso- och sjukvården
som kan bli berörda drivs emellertid av kommuner eller landstingskommuner eller
av frivilliga organisationer. De familjehem som tar emot barn och ungdomar samt
missbrukare är enskilda hem.

De
skyldigheter som kommunala myndigheter och enskilda åläggs måste anges i lag.
En sådan lag bör då ej begränsas till detta område utan bör gälla konventionens
hela tillämpningsområde i Sverige. I lagen bör vidare ges föreskrifter om
enskilda myndigheters skyldigheter enligt konventionen i fråga om att lämna
kommittén erforderligt bistånd m. m. samt hur en myndighet skall förfara om en
situation som kan påkalla fillämpning av artikel 9 i konventionen skulle
uppkomma.

Prop.
1987/88:133

4.2.2
Immunitet och privilegier

Mitt
förslag: Lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall ändras så
att kommitténs ledamöter och experter tillförsäkras det skydd som förutsätts i
konventionen.

Skälen för mitt förslag: Som har nämnts i
redogörelsen för innehållet i konventionen upptar denna regler om immunitet och
privilegier för kommitténs ledamöter och experter. Dessa reglers materiella
innehåll överensstämmer i allt väsentligt med vad som redan gäller för
medlemsstaternas representanter 1 Europarådet, för ledamöterna i den europeiska
kommissionen och den europeiska domstolen enligt artikel 59 i europakonventionen
och i det andra och Qärde tilläggsprotokollet till den allmänna överenskommelsen
av den 2 september 1949 rörande Europarådets privilegier och immunitet. Dessa
regler har tidigare införlivats med svensk rätt, se 4 § lagen (1976:661,
omtryckt 1987:341) om immunitet och privilegier i vissa fall och punkterna 4, 6
och 12 i bilagan till denna lag. Sveriges tillträde till konventionen medför
att ett tillägg bör göras till bilagan fill lagen.

4.2.3
Ikraftträdande

Mitt förslag: De
föreslagna lagändringarna skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

17

2
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 133

Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 19 i
konventionen träder den i kraft den första dagen i den månad som följer efter
utgången av en period om tre månader från den dag då sju medlemsstater i
Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av konventionen. I
förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att
vara bunden av konventionen träder den i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då
ratifikationsinstrumentet har deponerats.

Med
hänsyn till att det för närvarande inte kan förutses när konventionen kommer
att träda i kraft, förordar jag att det får ankomma på regeringen att förordna
om vid vilken tidpunkt de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft.

Prop. 1987/88:133

5 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom utrikesdepartementet upprättats förslag
till

1.
lag med anledning av Sveriges
tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m. m.

2.
lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde
till den europeiska konventionen mot tortyr m. m.

Rubriken

Med
tillämpning av den metod som i allmänhet brukar användas vid lagstiftning med
anledning av tillträde till konvenfioner skulle konvenfio-nens fullständiga
benämning anges i lagens rubrik. Eftersom lagrubriken skulle bli onödigt
svårläst med denna metod anser jag att man bör ge den en något enklare
utformning. Någon risk för missförstånd om lagens innebörd torde knappast
föreligga.

1§

Denna
bestämmelse anger lagens tillämpningsområde. Den gäller således inte för andra
internationella åtaganden än de som följer av Sveriges tillträde till den
aktuella europeiska konventionen.

2 §

I
denna paragraf anges vad som är huvudsyftet med lagen, nämligen att ge

kommittén rätt att här i riket genomföra besök på sätt konventionen

föreskriver. Enligt denna paragraf skall sålunda kommittén ges tillträde till 18

alla platser inom riket
där personer som av olika skäl har berövats sin F*rop. 1987/88:133

frihet är placerade. Hit
hör bl. a. kriminalvårdsanstalter, allmänna häkten,

polisarrester, rättspsykiatriska
kliniker, sjukhus där intagna bereds vård

enligt LSPV samt hem för
vård eller boende och familjehem i den mån där

finns personer som kan
anses berövade sin frihet i europakonventionens

mening.
Som har nämnts vid redogörelsen för konventionstexten avses

alla former av
frihetsberövanden som hänför sig till en myndighets åtgärd,

oavsett om de grundar sig
på ett formellt beslut eller ej.

Som förutsättning för att ett besök skall tillåtas
gäller att besöket skall avse en granskning av intagna personers behandling och
att regeringen har undertättats om besöket enligt artikel 8 punkt 1 i
konventionen. Undertätldser enligt artikel 8 bör tillställas
utrikesdepartementet. Jag avser att föreslå regeringen besluta att kommittén
skall informeras om att undertätldser enligt artikel 8 skall tillställas
utrikesdepartementets rättsavdelning (jfr artikd 15).

3 §

I
artikel 3 i konvenfionen anges att kommittén och den berörda statens myndigheter
skall samarbeta med varandra. I enlighet med denna samar-betsskyldighet åläggs
i artikel 8 i konventionen den berörda staten att på olika sätt underlätta
kommitténs arbete. I denna paragraf anges alt berörda myndigheter,
organisationer eller enskilda skaU lämna kommittén erforderligt biträde på det
sätt som anges i artikel 8 i konventionen.

Vad avser punkt 1 bör framhållas att rätten att
fritt röra sig inom ett område inte utesluter att kommiltledamöter åtföljs av
en representant för den berörda staten. I den mån en enskild inrättning inom
socialtjänsten skall inspekteras är det lämpligt att berörd socialnämnd
biträder kommittén.

I punkt 2 anges att kommittén skall beredas
fillfälle till enskilt samtal med personer som berövats sin frihet. Sådana
samtal kan givetvis endast komma ifråga, om den berörda personen önskar
medverka därtill. Motsätter sig en person samtal med kommitténs
representanter, måste dessa dock få en möjlighet att försäkra sig om att
beslutet grundar sig på personens fria vilja. I sådana fall är det naturligtvis
bäst om personen i fråga själv inför kommittén förklarar att han inte vill
samtala med dess representanter. Vägrar personen medverka till detta, får
frägan lösas på annat sätt i samråd med kommittén. Med andra personer som kan
ge upplysningar avses här t. ex. anhöriga, läkare och ett eventuellt juridiskt
ombud för en frihetsberövad person. Naturligtvis föreligger det inte heller
för dessa personer någon skyldighet att lämna upplysningar till kommitténs
representanter.

Information som avses i punkt 3 kan vara tillgång
till behandlings- eller

patientjournaler. Gällande sekretessregler torde i det stora flertalet fall
inte

hindra att sådan information lämnas. Utlämnandet sker ju i den enskildes

intresse. Att ufiämna uppgift om enskild till kommittén torde därför oftast

inte kunna anses vara till men för den enskilde. Om uppgiftsskyldigheten

skrivs in i lagen, behöver emellertid någon skadeprövning inte göras. 19

Bestämmelsen i 1 kap. 3 §
sekretesslagen (1980:100) ger stöd för en sådan Prop. 1987/88:133
föreskrift.

4 §

Denna
paragraf motiveras av den speciella undantagsregel som finns i artikel 9 i
konvenfionen. I paragrafen åläggs den som vill göra invändningar mot ett besök
att anmäla detta till regeringen genast efter det att kännedom har erhållits om
ett förestående besök. Jag anser det lämpligast atl låta det ankomma på
regeringen att ta ställning till om invändningar skall framföras till kommittén
och om överläggningar skall inledas på sätt som anges i artikel 9 i
konventionen. Som framgår av konventionstexten skall sådana överläggningar
inledas omedelbart i förekommande fall.

De materiella förutsättningarna under vilka
invändningar kan göras har berörts i redogörelsen för innehållet i artikd 9 i
konventionen.

Bestämmelsen riktar sig fill myndigheter. Om en
enskild institufion eller inrättning berörs, ligger det enligt min mening i
sakens natur att företrädare för dessa kan vända sig till närmast ansvariga
tillsynsmyndighet. Denna myndighet kan sedan anmäla saken fill regeringen.

I ett andra stycke i parsrafen ges en bestämmelse
om att regeringen får besluta om förflyttning av frihetsberövade personer så
att kommittén skall kunna fullgöra sin uppgift. Av artikel 9 punkt 2 i konventionen
framgår att en sådan förflyttning kan bli resultatet av överläggningar mellan
kommittén och regeringen enligt artikel 9 när invändningar enligt artikeln
rests. Det är lämpligt att låta regeringen kunna fatta beslut om förflyttning
med hänsyn till den skyndsamhet som erfordras i dessa fall.

Jag vill framhålla att det även i de situationer
som avses i artikel 9 är en för kommittén och den berörda staten rimlig
överenskommelse som skall eftersträvas i den anda av samförstånd på vilken
konventionen vilar.

5§

För
regler om immunitet och privilegier görs här en hänvisning fill lagen

(1976:661)
om immunitet och privilegier i vissa fall.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall

I fråga
om detta förslag hänvisas till avsnitt 4.2.2.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

dels att godkänna den europeiska konventionen till
förhindrande av

tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 20

dels
aft anta förslagen till Prop. 1987/88:133

1.
lag med anledning av Sveriges
fillträde till den europeiska konvenfionen mot tortyr m. m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

21 3 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 133

European convention for the prevention of torture
and inhuman or degrading treatment or punishment

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

Convention Européenne pour la prevention de la
torture et des peines ou traite-ments inhumains ou degradants

The member States of the Council of Europé, signatory hereto,

Having regard to the provisions of the Convenfion for the Protection
of Human Righls and Fundamental Freedoms;

Recalling that, under Artide 3 of the same Convention, "no one
shall be subjecled to torture or lo inhuman or degrading treatment or
punishment";

Noting that the machinery provided for in that Convention operates in
relation to persons who allege that they are victims of viola-tions of Artide
3;

Convinced that the protection of persons deprived of iheir liberty
against torture and inhuman or degrading treatment or punishment could be
strengthened by non-judicial means of a preventive character based on visits,

Have agreed as follows:

Les Etats membres du Conseil de TEu-rope, signataires de la présenle
Convention,

Vu les dispositions de la Convention de sauvegarde des droits de
Thomme et des 11-bertés fondamentales;

Rappdant qu'aux termes de rarlicle 3 de la méme Convention, « nul ne
peut étre soumis å la torture ni ä des peines ou trailements inhumains ou
degradants »;

Conslatant que les personnes qui se pretendent victimes de violations
de Tartide 3 peuvenl se prévaloir du mécanisme prévu par cette Convention;

Convaincus que la protection des personnes privées de liberté contre
la torture et les peines ou trailements inhumains ou degradants pourrait étre
renforcée par un mécanisme non judiciaire, ä caractére préventif, fondé sur
des visites,

Sont convenus de ce qui suit:

CHAPTERI

Artide 1

There shall be established a European Committee for
the Prevenfion of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment
(hereinafter referred to as "the Committee"). The Committee shall,
by means of visits, examine the treatment of persons deprived of their liberty
with a view to strength-ening, if necessary, the protection of such persons
from torture and from inhuman or degrading treatment or punishment.

Artide 2

Each Party shall permit visits, in accordance with
this Convention, to any place within its jurisdicfion where persons are deprived
of their liberty by a public authority.

Artide 3

In the application of this Convenfion, the
Committee and the competent national authorities of the Party concerned shall
co-ope-rate with each other.

CHAPITRE 1

Artide 1

Il est institué un Comité européen pour
la prevenfion de la torture et des peines ou trailements inhumains ou
degradants (ci-aprés dénommé: «le Comité »). Par le moyen de visites, le Comité
examine le traitement des personnes privées de liberté en vue de ren-forcer, le
cas échéant, leur protection contre la torture et les peines ou trailements
inhumains ou degradants.

Artide 2

Chaque Parfie autorise la visite, conformé-ment å
la présenle Convention, de tout lieu relevant de sa juridiction ou des
personnes sont privées de liberté par une autorité publi-que.

Artide 3

Le Comité et les aulorités nationales com-pétentes
de la Partie concernée coopérent en vue de rapplication de la présenle Convention.

Europeisk konvention till förhindrande av tortyr och
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Signatärstaterna, medlemmar av
Europarådet,

som beaktar bestämmelserna i
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna;

som erinrar om att, enligt Arfikel
3 i nämnda konvention, "ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning";

som uppmärksammar, att
konventionens regelsystem fillämpas beträffande personer som påslår sig vara
utsatta för kränkningar enligt Artikel 3;

som är övertygade om att skyddet
mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning för
personer som berövats sin frihet skulle kunna förstärkas genom icke judiciella
medel av förebyggande karaktär i form av besök,

har kommit överens om följande:

KAPITEL I

Artikel 1

En europeisk kommitté till
förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning (här nedan kallad kommittén) skall upprättas. Kommittén skall,
genom besök, undersöka hur personer som berövats sin frihet behandlas i avsikt
att, om möjligt, förstärka sådana personers skydd mot tortyr och omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 2

Envar av parterna skall i enlighet
med denna konvention tillåta besök på varje plats inom sin jurisdikfion, där
personer som har berövats sin frihet av en offentlig myndighet är placerade.

Artikel 3

Vid tillämpningen av denna
konvention skall kommiftén och vederbörande parts behöriga nationella
myndigheter samarbeta med varandra.

23

CHAPTER II

Artide 4

1.
The
Committee shall consist of a num-ber of members equal to that of the Parties.

2.
The
members of the Committee shall be chosen from among persons of high moral
character, known for their competence in the field of human righls or having
professional experience in the areas covered by this Convention.

3.
No
two members of the Committee may be nationals of the same State.

4.
The
members shall serve in their individual capacity, shall be independent and
im-partial, and shall be available to serve the Committee effectively.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

CHAPITRE II

Artide 4

1.
Le
Comité se compose d'un nombre de membres egal ä celui des Parties.

2.
Les
membres du Comité sont choisis parmi des personnalités de haute moralité,
connues pour leur competence en mafiére de droits de Thomme ou ayant une
experience professionndle dans les domaines dont traite la présenle Convenfion.

3.
Le Comité ne
peut comprendre plus d'un national du méme Etat.

4.
Les membres
siégenl ä titre individud, sont indépendants et impartiaux dans Texer-cice de
leurs mandats el se rendent disponibles pour remplir leurs fonclions de maniére
effeclive.

Artide
5

1.
The
members of the Committee shall be decled by the Committee of Ministers of the
Council of Europé by an absolute majority of votes, from a list of names drawn
up by the Bureau of the Consultafive Assembly of the Council of Europé; each
national delegation of the Parties in the Consultafive Assembly shall put
forward three candidates, of whom two at least shall be its nationals.

2.
The
same procedure shall be followed in filling casual vacancies.

3.
The
members of the Committee shall be decled for a period of four years. They may
only be re-dected once. However, among the members decled at the firsl dection,
the terms of three members shall expire at the end of two years. The members
whose terms are to expire at the end of the inifial period of two years shall
be chosen by lol by the Secre-tary General of the Council of Europé immediately
after the firsl dection has been comp-leted.

Artide 6

1. The Committee shall meet in
camera. A quorum shall be equal to the majority of its members. The decisions
of the Committee shall be taken by a majority of the members present, subject
to the provisions of Artide 10, paragraph 2.

Artide
5

1. Les membres du Comité sont élus
par le

Comité des Ministres du Conseil de 1'Europé

ä la majorité absolue des voix, sur une liste

de noms dressée par le Bureau de 1'Assem-

blée consultafive du Conseil de TEurope; la

delegation nationale ä TAssemblée consulta-

tive de chaque Partie présenle trois candidats

dont deux au moins sont de sa nationalité.

2.
La
méme procedure est suivie pour pourvoir les siéges devenus vacants.

3.
Les
membres du Comité sont élus pour une durée de qualre ans. Ils ne sont
rééligi-bles qu'une fois. Toutefois, en ce qui con-cerne les membres désignés ä
la premiére élection, les fonclions de trois membres pren-dront fm ä Tissue
d'une période de deux ans. Les membres dont les fonclions prendront fin au
terme de la période initiale de deux ans sont désignés par tirage au sort
effectué par le Secrétaire General du Conseil de 1'Europé immédiatement apres
qu'il aura élé procédé ä la premiére élection.

Artide 6

1. Le Comité siége ä
huis dos. Le quorum est constitué par la majorité de ses membres. Les decisions
du Comité sont prises ä la majorité des membres presents, sous réserve des
dispositions de rartide 10, paragraphe 2.

Kapitel II

Artikel 4

1.
Kommittén skall
bestå av lika många ledamöter som antalet parter.

2.
Kommitténs
ledamöter skall väljas bland personer med högt moraliskt anseende och med
erkänd sakkunskap om mänskliga rättigheter eller med yrkesmässig erfarenhet
inom de områden som täcks av denna konvention.

3.
Fler än en
ledamot i kommittén får inte vara medborgare i samma stat.

4.
Ledamöterna
skall tjänstgöra i egenskap av enskilda personer, skall vara oberoende och
opartiska och skall stå till kommitténs förfogande på ett effekfivt sätt.

Artikel 5

1.
Kommitténs
ledamöter skall väljas av Europarådets ministerkommitté med absolut majoritet
från en namnlista, som upprättats av Europarådets rådgivande församlings byrå;
var och en av parternas nationella dde-gafioner i den rådgivande församlingen
skall föreslå tre kandidater, av vilka minst två skall vara partens egna
medborgare.

2.
Samma
förfarande skall tillämpas när det gäller att besätta tillfälliga vakanser.

3.
Kommitténs
ledamöter skall väljas för en tid av fyra år. De får endast återväljas en gång.
För de ledamöter som utsetts vid det första valet, skall dock itiandatliden för
tre av dem utlöpa efter två år. De ledamöter vilkas mandatfid utlöper i slutet
av den första tvåårsperioden, skall utses genom lottdragning av Europarådets
generalsekreterare omedelbart efter del att det första valet verkställts.

Artikel 6

1. Kommittén skall sammanträda inom
stängda dörrar. Kommittén är beslutför när majoriteten av kommitténs ledamöter
är närvarande. Kommitténs beslut skall fattas av en majoritet av de närvarande
ledamöterna med förbehåll för bestämmelserna i Artikd 10, punkt 2.

Prop.
1987/88:133 Bilaga 1

25

2.
The
Committee shall draw up ils own rules of procedure.

3.
The
Secretariat of the Committee shall be provided by the Secretary General of the
Council of Europé.

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

2.
Le
Comité établit son réglement inlé-rieur.

3.
Le Secretariat
du Comité est assuré par le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

CHAPTER III

Artide 7

1.
The
Committee shall organise visits to places referred to in Artide 2. Apart from
periodic visits, the Committee may organise such other visits as appear to il
to be required in the circumslances.

2.
As a
general rule, the visits shall be carried out by at least two members of the
Committee. The Committee may, if it considers it necessary, be assisted by
experts and interpreters.

Artide 8

1. The Committee shall notify the
Govern

ment of the Party concerned of its intention

lo carry out a visit. After such notification, it

may al any time visit any place referred to in

Artide 2.

2. A Party shall provide
the Committee

with the following facilities to carry oul ils

task:

a. access lo its
territory and the right to

travel without reslriclion;

b. full information on
the places where per

sons deprived of their liberty are being held;

c. unlimiled access to any place
where per

sons are deprived of their liberty, including

the right to move inside such places without

reslriclion;

d. other information available to the Party

which is necessary for the Committee to car

ry oul its task. In seeking such information,

the Committee shall have regard to applica

ble rules of national law and professional elh-

ics.

3.
The
Committee may interview in private persons deprived of their liberty.

4.
The
Committee may communicate free-ly with any person whom it bdieves can supply
relevant information.

5.
If
necessary, the Committee may immediately communicate observations to the

CHAPITRE
III

Artide 7

1.
Le Comité
organise la visite des lieux vises ä Tartide 2. Outre des visites périodi-ques,
le Comité peut organiser toute aulre visite lui paraissant exigée par les
circon-slances.

2.
Les visites
sont effectuées en régle générale par au moins deux membres du Comité. Ce
dernier peut, s'il 1'estime néces-saire, étre assisté par des experts et des
in-terprétes.

Artide 8

1.
Le
Comité notifie au gouvernement de la Partie concernée son intention d'effecluer
une visite. A la suile d'une telle nofificalion, le Comité est habililé ä
visiter, å tout moment, les lieux vises ä rartide 2.

2.
Une
Partie doil fournir au Comité les facilités suivanles pour raccomplissemenl de
sa täche:

a)
Taccés ä son
territoire et le droit de s'y déplacer sans restrictions;

b)
tous
renseignemenls sur les lieux ou se trouvent des personnes privées de liberté;

c)
la possibilité
de se rendre ä son gré dans tout lieu 011 se trouvent des personnes privées de
liberté, y compris le droit de se déplacer sans entrave ä Tintérieur de ces
lieux;

d) toute aulre information dont dispose la

Partie et qui est nécessaire au Comité pour

raccomplissemenl de sa täche. En recher-

chanl cette information, le Comité tienl

compte des régles de droit et de déontologie

applicables au niveau national.

3.
Le Comité peut
s'enlretenir sans témoin avec les personnes privées de liberté.

4.
Le
Comité peut entrer en contact libre-ment avec toute personne dont il pense
qu'dle peut lui fournir des informations utiles.

5.
S'il
y a lieu, le Comité communique sur le champ des observations aux aulorités com-

2.
Kommittén skall själv
fastställa sin arbetsordning.

3.
Europarådets
generalsekreterare skall tillhandahålla kommittén ett sekretariat.

KAPITEL
III

Artikel
7

1. Kommittén skall ombesörja besök på de

platser som avses i Artikel 2. Förutom perio

diskt återkommande besök får kommittén

ombesöija andra besök som den anser alt

omständigheterna kräver.

2. Som
regel bör besöken företas av minst

två ledamöter i kommittén. Om kommittén

anser det nödvändigt, får den biträdas av ex

perter och tolkar.

Artikels

1.
Kommittén skall underrätta den
berörda partens regering om sin avsikt att göra ett besök. Efter en sådan
underrättelse får den vid vilken tidpunkt som helst besöka de platser som
avses i Artikel 2.

2.
En part skall tillhandahålla
kommittén följande lättnader för alt denna skall kunna fullgöra sin uppgift:

a)
fillträde lill sift territorium
och rätl att resa utan inskränkningar;

b)
fullständig information om de
platser, där personer som berövats sin frihet är placerade;

c)
obegränsat tillträde till varje
plats där personer som berövats sin frihet är placerade, inbegripet rätten att
förflytta sig inom sådana platser utan inskränkningar;

d) annan
för parten tillgänglig information

som är nödvändig för att kommittén skall

kunna fullgöra sin uppgift. Vid införskaffande

av sådan information skall kommittén ta hän

syn fill tillämpliga nationella rättsregler och

yrkesetik.

3.
Kommittén får ha enskilda
samtal med personer som berövats sin frihet.

4.
Kommittén får fritt meddela sig
med vaije person som den anser kan lämna väsentliga upplysningar.

5.
Om så är nödvändigt, får
kommittén omedelbart vidarebefordra sina iakttagelser

Prop. 1987/88:
133 Bilaga 1

27

Prop. 1987/88: 133 Bilaga I

competent authorities of the Party concerned.

Artide 9

I. In excepfional
circumstances, the competent authorities of the Party concerned may make
representations to the Committee against a visit al the time or to the
particular place proposed by the Committee. Such representations may only be
made on grounds of national defence, public safety, serious disorder in places
where persons are deprived of their liberty, the medical condition of a person
or that an urgent interrogation relating lo a serious crime is in progress.

2. Following such
representafions, the Committee and the Party shall immedialely enter into
consultations in order to clarify the situation and seek agreement on
arrange-ments to enable the Committee to exercise its funclions expeditiously.
Such artangements may include the transfer lo another place of any person whom
the Committee proposed to visit. Unlil the visit takes place, the Party shall
provide information to the Committee about any person concerned.

Artide 10

1.
After
each visit, the Committe shall draw up a report on the facts found during the
visit, laking accounl of any observafions which may have been submitted by the
Party concerned. It shall transmit to the latter its report conlaining any
recommendations it considers necessary. The Committee may consult with the
Party with a view lo suggest-ing, if necessary, improvements in the protection
of persons deprived of their liberty.

2.
If
the Party fails to co-operate or refuses to improve the situation in the light
of the Commitlee's recommendations, the Committee may decide, after the Party
has had an opportunity to make known its views, by a majority of two-thirds of
ils members lo make a public stalement on the matter.

pétenies de la Partie concernée.

Artide 9

1.
Dans des
circonsiances exception-nelles, les aulorités compétenles de la Partie
concernée peuvenl faire connaitre au Comité leurs objections ä la visite au
moment envis-agé par le Comité ou au lieu délerminé que ce Comité a 1'inlention
de visiter. De telles objections ne peuvenl étre faites que pour des motifs de
défense nationale ou de siirelé pub-lique ou en raison de Iroubles graves dans
les lieux oil des personnes sont privées de liberté, de retat de santé d'une
personne ou d'un interrogatoire urgent, dans une enquéte en cours, en relation
avec une infraction pén-ale grave.

2. Suile ä de telles objections, le
Comité el la Partie se consultent immédiatement afin de darifier la situation
et pour parvenir å un accord sur des dispositions permettant au Comité
d'exercer ses fonclions aussi rapide-ment que possible. Ces dispositions peuvenl
comprendre le transferl dans un aulre endroit de toute personne que le Comité a
rintention de visiter. En attendant que la visite puisse avoir lieu, la Partie
fournit au Comité des informations sur toute personne concernée.

Artide 10

1.
Apres chaque
visite, le Comité établit un rapport sur les falls constatés ä Toccasion de
cdle-ci en tenant compte de toutes observations éventudlement présentées par
la Partie concernée. Il transmet å cette derniére son rapport qui conlient les
recommanda-tions qu'il juge nécessaires. Le Comité peut entrer en consultalion
avec la Partie en vue de suggérer, s'il y a lieu, des améliorations dans la
protection des personnes privées de liberté.

2.
Si lä Partie ne
coopére pas ou refuse d'améliorer la situation ä la lumiére des
re-commandations du Comité, cdui-ci peut dé-cider, å la majorité des deux tiers
de ses membres, apres que la Parlie aura eu la possibilité de s'expliquer, de
faire une dédaration publique ä ce sujel.

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

till vederbörande parts behöriga myndigheter.

Artikel 9

I. I undantagsfall får vederbörande
parts

behöriga myndigheter göra invändningar till

kommittén mot den tid och den särskilda

plats för besöket som föreslagits av kommit

tén. Sådana invändningar får endast göras av

hänsyn till landets försvar, den allmänna sä

kerheten, allvarliga oroligheter på de platser

där personer som berövats sin frihet är place

rade, en persons hälsotillstånd eller av hän

syn till att ett angeläget förhör angående ett

allvariigt brott pågår. i

2. Efter sådana invändningar skall
kommittén och den berörda parten omedelbart inleda överläggningar för att
klarlägga situationen och söka uppnå enighet om sådana arrangemang som gör det
möjligt för kommittén att fullgöra sitt uppdrag snarast. Dylika arrangemang
kan innefatta att en person som kommittén avser att besöka flyttas till annan
plats. Till dess besöket äger rum, skall parten lämna kommittén information om
varje berörd person.

Artikd 10

1. Efter varje besök skall
kommittén avfat

ta en rapport om vad som framkommit under

besöket, med beaktande av de synpunkter

som kan ha framförts av den berörda parten.

Kommittén skall överlämna sin rapport till

den senare innehållande de rekommendatio

ner som den anser nödvändiga. Kommittén

får överlägga med parten i avsikt att, där så

anses nödvändigt, föreslå förbättringar vad

beträffar skyddet för personer som berövats

sin frihet.

2. Om parten underlåter att
samarbeta el

ler vägrar att förbättra situationen mot bak

grund av kommitténs rekommendationer, får

kommittén, efter det att parten beretts tillfäl

le att framföra sin uppfattning, med två

tredjedels majoritet av sina ledamöter besluta

om den skall göra ett offenfiigt uttalande i

frågan.

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 133 29

Artide 11

1.
The
informafion gathered by the Committee in relation to a visit, ils report and
its consultations with the Party concerned shall be confidential.

2.
The
Committee shall publish its report, together with any comments of the Party concerned,
whenever requested to do so by that Party.

3.
However,
no personal dala shall be published without the express consent of the person
concerned.

Artide 12

Subject to the rules of confidentialily
in Artide II, the Committee shall every year submit to the Committee of
Ministers a general report on its activities which shall be transmitted to the
Consultative Assembly and made public.

Artide 13

The members of the Committee,
experts and other persons assisting the Committee are required, during and
after their terms of office, to maintain the confidentialily of the facts or
information of which they have be-come aware during the discharge of their
funclions.

Artide 14

1. The names of persons
assisfing the Committee shall be specified in the notificafion under Artide 8,
paragraph I.

2. Experts shall act on the
instructions and under the authority of the Committee. They shall have
particular knowledge and experience in the areas covered by this Convention
and shall be bound by the same dulies of independece, impartiality and
availability as the members of the Committee.

3.
A
Party may exceptionally declare that an expert or other person assisting the
Committee may not be allowed lo take part in a visit to a place within ils
jurisdiction.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

Artide 11

1. Les informations
recueillies par le Comité ä Toccasion d'une visite, son rapport et ses
consultations avec la Partie concernée sont confidentids.

2.
Le
Comité publie son rapport ainsi que tout commenlaire de la Partie concernée,
lorsque cdle-ci le demande.

3. Toutefois, aucune donnée
ä caractére personne! ne doil étre rendue publique sans le consentement
explicite de la personne concernée.

Artide 12

Chaque année, le Comité
soumet au Comité des Ministres, en tenant compte des régles de
confidentialilé prévues ä Tartide 11, un rapport general sur ses activites, qui
est transmis ä TAssemblée consultative et rendu public.

Artide 13

Les membres du Comité,
les experts et les autres personnes qui Tassistent sont soumis, durant leur
mandal et apres son expirafion, ä Tobligafion de gärder secrets les falls ou informations
dont ils ont connaissance dans raccomplissemenl de leurs fonclions.

Artide 14

1. Les noms des personnes qui
assistent le

Comité sont indiqués dans la notification fai-

te en vertu de 1'article 8, paragraphe I.

2. Les experts agissent sur
les instructions et sous la responsabilité du Comité. Ils doi-vent posséder une
competence et une experience propres aux matiéres relevant de la présenle
Convention el sont lies par les mémes obligations d'indépendance, dMmpartialité
et de disponibilité que les membres du Comité.

3. Exceptionndlement, une
Partie peut dédarer qu'un expert ou une autre personne qui assisle le Comité ne
peut pas étre admis ä participer ä la visite d'un lieu relevant de sa
juridiction.

Artikel 11

1.
Såväl den
information som insamlats av kommittén vid etl besök som dess rapport och dess
samråd med den berörda parten skall vara konfidentiella.

2.
Kommittén skall
offenfiiggöra sin rapport, fillsammans med eventuella kommentarer från den
berörda parten, närhelst parten ifråga så begär.

3.
Personuppgifter
skall dock ej offentliggöras utan den berörda personens uttryckliga
medgivande.

Artikel 12

Med beaktande av
sekretessbestämmelserna i Artikel 11 skall kommittén varje år till
ministerkommittén avge en allmän verksamhetsrapport, vilken skall överlämnas
till den rådgivande församlingen och offentliggöras.

Artikd 13

Ledamöterna i kommittén, liksom
experter och andra personer som bislår kommittén, skall såväl under som efter
sina mandatperioder iaktta sekretess ifråga om de förhållanden eller
upplysningar, som de har fått kännedom om under fullgörandet av sina uppdrag.

Artikel 14

1.
Namnen pä de
personer som bistår kommittén skall anges i underrättelsen enligt Artikel 8,
punkt 1.

2.
Experterna
skall verka i enlighet med kommitténs instruktioner och bémyndiganden. De
skall ha särskild kännedom om och erfarenhet av de områden som täcks av denna
konvenfion och skall ha samma skyldigheter vad beträffar oberoende,
opartiskhet och fillgänglighet, som kommitténs ledamöter.

3.
En part får i
undantagsfall förklara att en expert eller annan person, som bistår kommittén,
ej kan fillåtas delta vid ett besök på en plats inom dess jurisdiktion.

Prop.
1987/88:133 Bilaga 1

31

CHAPTER IV

Artide 15

Each Party shall inform the
Committee of the name and address of the authority competent to receive
nofificalions to its Government, and of any liaison officer it may ap-point.

Artide 16

The Committee, its members and
experts referred to in Artide 7, paragraph 2 shall enjoy Ihe privileges and immunities
set out in the Annex to this Convention.

Artide 17

1.
This
Convention shall nol prejudice the provisions of domestic law or any international
agreement which provide greater protection for persons deprived of their
liberty.

2.
Nothing
in this Convention shall be construed as limiting or derogating from the competence
of the organs of the European Convention on Human Righls or from the obligations
assumed by the Parties under that Convention.

3.
The
Committee shall not visit places which representatives or ddegates of
Pro-lecting Powers or the International Committee of the Red Cross effectively
visit on a regular basis by virtue of the Geneva Con-ventions of 12 August 1949
and the Addition-al Protocols of 8 June 1977 thereto.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

CHAPITRE IV

Artide 15

Chaque Parlie communique au Comité
le nom et Tadresse de rautorilé compétenle pour recevoir les nofificalions
adressées å son gouvernement el ceux de tout agent de liaison qu'elle peut
avoir désigné.

Artide 16

Le Comité, ses membres et les
experts mentionnés ä 1'article 7, paragraphe 2 jouis-sent des privileges et
immunités prévus par Tannexe ä la présenle Convention.

Artide 17

1.
La présenle
Convention ne porle pas atleinte aux dispositions de droit interne ou des
accords internationaux qui assurent une plus grande protection aux personnes
privées de liberté.

2.
Aucune
disposition de la présenle Convention ne peut étre interprétée comme une
limite ou une dérogation aux compétences des organes de la Convention
européenne des Droits de THomme ou aux obligations assu-mées par les Parties en
vertu de cette Convention.

3.
Le Comité ne
visitera pas les lieux que des representants ou délégués de puissances
protectrices ou du Comité international de la Croix-Rouge visitent
effectivement el régu-liérement en vertu des Convenlions de Geneve du 12 aoiit
1949 et de leurs Protocoles addilionnds du 8 juin 1977.

CHAPTER
V

Artide 18

This Convention shall be open for
signature by the member States of the Council of Europé. It is subject to
ralification, accep-tance or approval. Instruments of rafifica-fion, acceptance
or approval shall be deposit-ed with the Secretary General of the Council of
Europé.

Artide 19

I. This Convention shall
enter into force on the first day of the month following the expiralion of a
period of three months after

CHAPITRE
V

Artide 18

La présenle Convention est ouverte
ä la signature des Etats membres du Conseil de TEurope. Elle sera soumise ä
ralification, ac-ceptation ou approbation. Les instruments de ralification,
d'acceptation ou d'approbation seront déposés prés le Secrétaire General du
Conseil de 1'Europe.

Artide 19

I. La présenle Convention entrera
en vi-gueur le premier jour du mois qui suit Texpir-ation d'une période de
trois mois apres la

KAPITEL IV

Artikel 15

Envar av parterna skall meddela
kommittén namn och adress på den myndighet som är behörig att ta emot
underrättelser till dess regering och den kontaktperson den kan komma alt utse.

Artikel 16

Kommittén liksom de ledamöter och
experter som avses i Artikel 7, punkt 2, skall åtnjuta de privilegier och den
immunitet som anges i bilagan till denna konvention.

Artikd 17

1.
Denna
konvention skall inte inverka menligt på bestämmelserna i den nationella
rättsordningen eller på en inlernationell överenskommelse, som föreskriver etl
bättre skydd för personer som berövats sin frihet.

2.
Ingenting i
denna konvention skall tolkas så alt den begränsar eller inskränker den
behörighet som innehas av de organ som upprättats genom den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna eller de skyldigheter som parterna
åtagit sig i nämnda konvenfion.

3.
Kommittén skall
inte besöka sådana platser som representanter eller delegater från
skyddsmakterna eller Internationella röda kors-kommittén regelbundet besöker
med stöd av Genéve-konventionerna av den 12 augusti 1949 och
tilläggsprotokollen därtill av den 8 juni 1977.

KAPITEL V

Artikel 18

Denna konvention skall vara öppen
för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Den skall ratificeras,
godtas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument
skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

Arlikd 19

1. Denna konvention träder i kraft
den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre
månader från

Prop.
1987/88: 133 Bilaga 1

33

the date on which seven member States of the Council
of Europé have expressed their consent to be bound by the Convention in accordance
with the provisions of Artide 18.

2. In respect of any member
State which subsequently expresses its consent lo be bound by it, the
Convention shall enter into force on the firsl day of the month following the
expiralion of a period of three months after the date of the deposit of the
instrument of ralification, acceptance or approval.

Artide 20

1.
Any
State may at the time of signature or when depositing its instrument of
ralification, acceptance or approval, specify the territory or territories lo
which this Convention shall apply.

2.
Any
State may at any låter date, by a declaralion addressed to the Secretary General
of the Council of Europé, extend the application of this Convention to any
other territory specified in the declaralion. In respect of such territory the
Convention shall enter into force on the first day of the month following the
expiralion of a period of three monlhs after the date of receipt of such declaralion
by the Secretary General.

3.
Any
declaralion made under the two preceding paragraphs may, in respect of any
territory specified in such declaralion, be wilhdrawn by a notification
addressed to the Secretary General. The withdrawal shall be-come effeclive on
the firsl day of the month following the expiralion of a period of three months
after the date of receipt of such nofificalion by the Secretary General.

Artide 21

No reservation may be made in
respect of the provisions of this Convention.

Artide 22

1.
Any
Party may, at any time, denounce this Convention by means of a notification
addressed to the Secretary General of the Council of Europé.

2.
Such
denunciafion shall become effeclive on the first day of the month following
the expirafion of a period of twelve months

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

date ä laqudle sept Etats membres du Conseil de
TEurope auront exprimé leur consentement ä étre lies par la Convention
confor-mément aux dispositions de 1'article 18.

2. Pour tout Etat membre qui
exprimera ultérieurement son consentement ä étre lié par la Convention, cdle-ci
entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit rexpiration d'une période
de trois mois apres la date du dépöt de rinstrument de ralification,
d'ac-ceptation ou d'approbalion.

Artide 20

1.
Tout Etat peut,
au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de
ralification, d'acceptation ou d'ap-probalion, designer le ou les terriloires
auxquels s'appliquera la présenle Convention.

2.
Tout Etat peut,
ä tout autre moment par la suile, par une dédarafion adressée au Secrétaire
General du Conseil de TEurope, élendre rapplication de la présenle Convention
å tout autre territoire désigné dans la declaralion. La Convention entrera en
vigueur ä regard de ce territoire le premier jour du mois qui suit Texpiration
d'une période de trois mois apres la date de reception de la declaralion par le
Secrétaire General.

3.
Toute
declaralion faite en vertu de deux paragraphes précédenls pourra étre retirée,
en ce qui concerne tout territoire désigné dans cette declaralion, par
notification adressée au Secrétaire General. Le retrait prendra effel le
premier jour du mois qui suit Texpira-tion d'une période de trois mois apres la
date de reception de la nofificalion par le Secrétaire General.

Artide 21

Aucune réserve n'esl admise aux
dispositions de la présenle Convention.

Artide 22

1.
Toute Partie
peut, ä tout moment, dén-oncer la présenle Convention en adressant une
notification au Secrétaire General du Conseil de TEurope.

2.
La dénonciation
prendra effet le premierjour du mois qui suit Texpirafion d'une période de
douze mois apres la date de récep-

den dag då sju medlemsstater i Europarådet har uttryckt
sitt samtycke till atl vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmelserna
i Artikel 18.

2. I förhållande till en medlemsstat, som senare uttrycker
sitt samtycke till att vara bunden av konventionen, träder denna i kraft den
första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader
från den dag då ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinslrumentet
deponerades.

Artikd 20

1.
En stat kan vid
lidpunkten för undertecknandet eller när den deponerar sill ratifikations-,
godtagande- eller godkännandein-slrumenl ange på vilket tertitorium eller vilka
territorier denna konvention skall vara tilllämplig.

2.
En stat kan vid
en senare tidpunkt, genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare,
utsträcka tillämpningen av denna konvention till ett annat tertitorium som
anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant tertitorium träder konventionen
i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om
tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.

3.
En förklaring
som avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på ett
territorium som har angetts i förklaringen, alertas genom en notifikation
ställd till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i
den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då
generalsekreteraren mottog notifikationen.

Artikd 21

Inga förbehåll kan göras vad
beträffar bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 22

I. En part kan när som helst säga
upp denna konvention genom notifikation till Europarådets generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft den
första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tolv månader
från den dag då

Prop.
1987/88:133 Bilaga 1

35

after the date of receipt of the notification by the Secretary
General.

Artide 23

The Secretary General of the Council of Europé
shall notify the member Slales of the Council of Europé of:

a. any signature;

b. the deposit of any instrument of
ralifica

tion, acceptance or approval;

c. any date of entry into force of
this Con

venfion in accordance with Artides 19 and

20;

d. any other act, nolificalion or
communi-

cation relating to this Convention, except for

aclion taken in pursuance of Artides 8 and

10.

In witness whereof, the undersigned, being duly
aulhorised thereto, have signed this Convention.

Done at Strasbourg, this 26th day of November 1987, in English and French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be
deposiled in the archives of the Council of Europé. The Secretary General of
the Council of Europé shall transmit certified copies to each member State of
the Council of Europé.

Prop.
1987/88: 133 Bilaga 1

tion
de la notification par le Secrétaire General.

Artide
23

Le Secrétaire General du Conseil de l'Eu-rope
notifiera aux Etats membres du Conseil de TEurope:

a. toute
signature;

b. le dépöt de tout instrument de ralifica

tion, d'acceplalion ou d'approbalion;

c. toute date d'entrée en vigueur de la pré

senle Convention conformément ä ses arti

des 19 et 20;

d. tout autre acte, notification ou
commu-

nication ayant trall ä la présenle Convention,

ä Texceplion des mesures prévues aux arti

des 8 et 10.

En foi de quoi, les soussignés, dument au-lorisés ä
cel effet, ont signé la présenle Convention.

Fail ä Strasbourg, le 26 novembre 1987, en frangais et en anglais, les
deux lextes faisant également foi, en un seul exemplaire qui sera déposé dans
les archives du Conseil de TEu-rope. Le Secrétaire General du Conseil de r
Europé en communiquera copie certifiée conforme å chacun des Etats membres du
Conseil de TEurope.

generalsekreteraren
mottog notifikationen.

Artikel
23

Europarådets generalsekreterare skall notifiera
Europarådets medlemsstater om:

a)
undertecknande;

b)
deponering av ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrument;

c)
dag för konventionens
ikraftträdande enligt artiklarna 19 och 20;

d) andra åtgärder, notifikationer eller med

delanden, som rör denna konvention, med

undanlag av de åtgärder som vidtagits i enlig

het med artiklarna 8 och 10.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederböriigen befullmäkfigade, undertecknat denna konvention.

Som
skedde i Strasbourg den 26 november 1987 på engelska och franska, vilka båda
texter är lika giftiga, i ell enda exemplar, som skall deponeras i
Europarådels arkiv. Europarådets generalsekreterare skall översända bestyrkta
kopior till varje medlemsstat i Europarådet.

Prop. 1987/88:
133 Bilaga 1

37

Annex

Privileges and immunities (Artide
16)

1.
For
the purpose of this annex, referen-ces to members of the Committee shall be
deemed to include references lo experts mentioned in Artide 7, paragraph 2.

2.
The
members of the Committee shall, while exercising their funclions and during
journeys made in the exercise of their funclions, enjoy the following
privileges and im-munifies:

a. immunity from
personal arrest or deten-tion and from seizure of their personal baggage and,
in respect of words spöken or written and all acts done by them in their
official capacity, immunity from legal process of every kind;

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

Annexe

Privileges et immunités (artide 16)

1. Aux fins de la présenle annexe,
les refe

rences aux membres du Comité induent les

experts mentionnés ä Farticle 7, paragraphe

2.

2. Les membres du Comité
jouissent, pen-

danl rexercice de leurs fonclions ainsi qu'au

cours des voyages accomplis dans Texercice

de leurs fonclions, des privileges et immuni

tés suivants:

a. immunités
d'arreslation ou de délention et de saisie de leurs bagages personnds et, en ce
qui concerne les actes accomplis par eux en leur qualité officielle, y compris
leurs pa-roles et écrits, immunités de toute juridiction ;

b. exemption from any
restrictions on their freedom of movemenl on exil from and return to their
country of residence, and entry into and exil from the country in which they
exercise their funclions, and from alien re-gistration in the country which
they are visiting or through which they are passing in the exercise of their
funclions.

3. In the course of journeys
undertaken in

the exercise of their funclions, the members

of the Committee shall, in the malier of cus

toms and exchange control, be accorded:

a. by their own
Government, the same fa

cilities as those accorded to senior officials

travelling abroad on temporary official duly;

b. by the Governmenls of other
Parties,

the same facilities as those accorded to repre

sentatives of foreign Governmenls on tempo

rary official duty.

4. Documents and papers of the Commit

tee, in so far as they reläte to the business of

the Committee, shall be inviolable.

The official correspondence and
other official Communications of the Committee may not be held up or subjecled
to censorship.

5. In order to secure for the members of

the Committe complele freedom of speech

and complele independence in the discharge

b. exemption ä Tégard de
toutes mesures restricitves rdatives ä leur liberté de mouve-ment; sorlie de el
rentrée dans leur pays de residence el entrée dans le et sorlie du pays dans
lequel ils exercent leurs fonclions, ainsi qu'å regard de toutes formalités
d'enregistre-menl des étrangers, dans les pays visites ou iraversés par eux
dans 1'exercice de leurs fonclions.

3. Au cours des voyages accomplis
dans

Texercice de leurs fonclions, les membres du

Comité se voient accorder, en matiére de do-

uane el de conlröle des changes :

a. par leur propre gouvernement, les mé

mes facilités que cdles reconnues aux hauts-

fonclionnaires se rendant ä Tétranger en mis

sion officielle temporaire;

b. par les gouvernements des autres Parti

es, les mémes facilités que celles reconnues

aux representants de gouvernements ét

rangers en mission officielle temporaire.

4. Les documents et papiers du Comité

sont inviolables, pour aulant qu'ils concer-

nent Tacfivité du Comité.

La correspondance
officielle el autres Communications officielles du Comité ne peuvenl étre
retenues ou censurées.

5. En vue d'assurer aux membres du Co

mité une complele liberté de parole et une

complele indépendance dans Taccomplisse-

Bilaga

Privilegier
och immunitet (Artikel 16)

1.
Vid tillämpningen av denna
bilaga skall hänvisningar till ledamöter i kommittén anses innefatta hänvisningar
till de experter som nämns i Artikel 7, punkt 2.

2.
Ledamöterna i kommittén skall
under fullgörandet av sina uppdrag samt under de resor som företas i samband
med fullgörandet av dessa uppdrag, åtnjuta följande privilegier och immunitet:

a)
immunitet mot anhållande eller
annal frihetsberövande och mot beslaglagande av deras personliga bagage och, sä
vilt avser muntliga och skriftliga uttalanden och alla ål-gärder som de
vidtagit vid fullgörandet av sina tjänsteuppdrag, immunitet mot varje slag av
rättsligt förfarande;

b)
befrielse från varje
inskränkning i deras rörelsefrihet vid utresa från och inresa lill det land där
de har sin hemvist samt inresa lill och utresa från det land i vilkel de
fullgör sina uppdrag, och befrielse från registrering av utlänningar i det land
de besöker eller genom vilket de passerar i samband med fullgörandet av sina
uppdrag.

3. Under de resor som ledamöterna i kom

mittén företar i samband med fullgörandet av

sina uppdrag skall de ifråga om tull- och valu

takontroller beviljas:

a)
av sina respektive regeringar
samma lättnader som de som medges högre tjänstemän på tillfällig tjänsteresa
utomlands;

b)
av andra parters regeringar
samma lättnader som de som medges utländska regeringars representanter på
tillfälliga tjänsteuppdrag.

4. Kommitténs dokument och handlingar

skall vara okränkbara i den mån de rör kom

mitténs verksamhet.

Kommitténs officiella korrespondens och andra
tjänslemedddanden får ej uppehållas eller utsättas för censur.

5. För att tillförsäkra kommiltéledamöter-

na fullständig yttrandefrihet och fullständigt

oberoende vid fullgörandet av deras uppdra»*

Prop. 1987/88:
133 Bilaga 1

39

of their dulies, the immunity from legal process in respect of words
spöken or written and all acts done by them in discharging their dulies shall
continue to be accorded, notwithsianding that the persons concerned are no
longer engaged in the discharge of such dulies.

6. Privileges and immunities are accorded to the members of the
Committe, nol for the personal benefit of the indviduals themsdves but in order
to safeguard the independent exercise of their funclions. The Committee alone
shall be competent to waive the immunity of its members; it has nol only the
right, but is under a duty, to waive the immunity of one of ils members in any
case where, in its opinion, the immunity would impede the course of justice,
and where it can be waived without prejudice to the purpose for which the
immunity is accorded.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga I

ment de leurs fonclions, Timmunité de juridiction en ce qui concerne
les paroles ou les écrits ou les acts émananl d'eux dans raccomplissemenl de
leurs fonclions continuera ä leur étre accordée méme apres que le mandal de
ces personnes aura pris fin.

6. Les privileges et immunités sont accor-dés aux
membres du Comité, non pour leur bénéfice personnd, mais dans le but d'assu-rer
en toute independence 1'exercice de leurs fonclions. Le Comité a seul qualité
pour pro-noncer la levée des immunités ; il a non seule-ment le droit, mais le
devoir de lever Timmu-nité d'un de ses membres dans tous les cas oO, ä son
avis, Timmunité cmpécherail que justice ne soit faite el ou Timmunité peut étre
levée sans nuire au but pour lequel elle est accordée.

skall
immunitet även i fortsättningen medges mot rättsligt förfarande såvitt avser
muntliga eller skriftliga uttalanden och alla åtgärder som de vidtagit vid
fullgörandet av sina uppdrag, även om berörda personer inte längre fullgör
sådana uppdrag.

6. Privilegier och immunitet medges inte
kommitléledamöterna för att ge dem personliga fördelar ulan i syfte atl
säkerställa ett oberoende fullgörande av deras uppdrag. Endast kommittén skall
vara behörig att häva immuniteten för sina ledamöter; den har inte bara rätt
utan även skyldighet att häva immuniteten för en ledamot i de fall då den
anser att immuniteten skulle hindra rättvisans gång och dä den kan hävas utan
att skada de syften för vilka den har medgivits.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga
1

41

Lagrådet Prop. 1987/88:133

Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid sammanträde
1988-02-26

Närvarande: justitierådet Mannerielt,
regeringsrådet Palm, justitierådet Freyschuss.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 18
februari 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Sten Andersson
beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag med anledning av Sveriges
tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m. m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Förslagen
har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Cari Henrik Ehrenkrona.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen
ulan erinran.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988