Prop. 1987/88:143

Regeringens proposition 1987/88:143

om ändring i brottsbalken m. m.

(förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse 1987/88-143

m.m.)

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 17 mars 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Anna-Greta
Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att det skall bli möjligt att förklara förverkade föremål
som kan användas som hjälpmedel vid bl. a. skadegörelse. Förutsättningen är
att föremålen har påträffats i situafioner som gav uppenbar anledning atl
befara att föremålen skulle komma lill användning vid sädana brott. Genom den
föreslagna bestämmelsen skall det bli lättare alt motverka vandalisering i
form av klotter och liknande skadegörelse.

Förverkanderegeln
föreslås kompletterad med en regel om kroppsvisita-fion. Polisen skall hos en
person som man misstänker medför föremål som kan förklaras förverkade kunna
söka efter sådana föremål, om del behövs föratt avvärja brott.

Lagändringarna
föresläs träda i kraft den 1 juli 1988.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrädsremissen (s. 5), lagrådets yttrande (s. 15) och
föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådels synpunkter (s. 18).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 143

Propositionens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs att 36 kap. 3 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:143

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Förverkande fär även i annal
fall än som avses i 2 S beslutas i fråga om

1. föremål, som på grund
av sin

särskilda beskaffenhet och omstän

digheterna i övrigt kan befaras

komma till brottslig användning,

2. andra föremål, som är
ägnade

att användas som vapen vid brott

moi liv eller hälsa och som har på

träffats under omständigheter som

gav anledning att befara atl de skul

le komma till sådan användning.

Förverkande
får även i annat fall än som avses i 2 S beslutas i fråga omföremål

1. som på grund av sin
särskilda

beskaffenhet och omständigheterna

i övrigt kan befaras komma fill

brottslig användning,

2.
som är ägnade atl
användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats under
omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma till sådan
användning, eller

3.
som är ägnade atl
användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom och som har
påträffats under omständigheter som gav uppenbar anledning atl befara att de
skulle komma lill sådan användning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste
lyddse 1983:224.

2 Förslag
till

Lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 19 S polislagen (1984:387) skall
ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:143

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

19 §'

En polisman som med laga stöd griper eller annars
omhändertar eller avlägsnar nägon får i anslutning till ingripandet kroppsvisilera
denne i den utsträckning som är nödvändig

1. av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga
föremål skall kunna

tas om hand, eller

2. för
alt hans identitet skall kunna fastställas.

En
polisman får också kroppsvisilera i den utsträckning det behövs för alt söka
efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott
mot liv eller hälsa, om det med hänsyn till orristän-digheterna kan antas att etl
sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 S brottsbalken. För
detta ändamål får polismannen även undersöka portfölj, handväska eller annat
liknande handbagage.

En polisman får ocksä kroppsvisilera i den utsträckning
del behövs för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som vapen vid
brott mot liv eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas
att ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 S brottsbalken.
För detta ändamål får polismannen även undersöka portfölj, handväska eller
annat liknande handbagage.

Vidare
får en polisman kroppsvi-shera samt undersöka portfölj, handväska eller annat
liknande handbagage för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som
hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom, om det finns anledning
att anta alt någon medför etl sådant föremål som kan förklaras förverkat enhgt
36 kap. 3 § 3 brottsbalken och atl föremålet behöver tas om hand för att
avvärja brott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

' Senaste lyddse 1987:577.

3 Förslag
till Prop. 1987/88:143

Lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa
fall vid förverkande m. m.

Härigenom
föreskrivs alt 1 § lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid
förverkande m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I §

Denna lag reglerar förfarandet Denna lag reglerar förfarandet

vid prövning av fråga om förver- vid prövning av fråga om förver

kande av egendom till det allmänna kände av egendom till det allmänna

eller om annan särskild rättsverkan eller om annan särskild rättsverkan

av brott, när frågan inte angår den av brott, när frågan inte rör någon

som är tilltalad för brottet. Lagen som är tilltalad för brott. Lagen gäl-

gäller, om inte annat följer av sär- ler, om inte annat följer av särskilda

skilda bestämmelser i lag eller an- bestämmelser i lag eller annan för-

nan författning. fattning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:143

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carisson, Holmberg,
Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande:
statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i brottsbalken m. m, (förverkande
av hjälpmedel vid skadegörelse m. m.)

1 Inledning

Inom
justitiedepartementet upprättades i november 1987 departementspromemorian (Ds
Ju 1987:16) Förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m. I promemorian
föreslås alt det i brottsbalken (BrB) tas in en bestämmelse som gör det möjligt
att förklara förverkade föremål som kan användas som hjälpmedel vid bl. a.
skadegörelse, om föremålen har påträffats under omständigheter som ger
anledning att befara atl de skall komma till användning vid sådana brott.
Vidare föreslås alt det blir möjligt för en polisman aft ulföra kroppsvisitation
för att söka efter sådana föremål. Promemorians lagförslag bör fogas som bilaga
1 lill protokollet i detta ärende.

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena
bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2 .

Jag
avser alt nu ta upp frågan om elt genomförande av förslagen i promemorian. Som
jag återkommer till i specialmofiveringen föreslår jag också en mindre
redaktionell ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid
förverkande m. m.

2 Bakgrund

Under
senare lid har problemet med del s. k. klotter som i ökad omfattning drabbat
allmänna samfärdsmedel och olika offentliga platser dragit till sig stor
uppmärksamhet. Klotter har visserligen förekommit i alla fider och torde ofta
te sig tämligen harmlöst och föga angeläget för samhället atl ingripa mot. Vad
som har hänt är emellertid att vissa former av klotter ökat i en omfattning som
gör att det inte längre kan avfärdas som etl obetydligt problem. Jag tänker då
främst på sådana texter eller teckningar som målas med olika typer av färger pä
husväggar eller på andra platser där de är väl synliga. Denna typ av klotter
kännetecknas av atl den av i varje fall andra än upphovsmännen uppfattas som en
vandalisering av de platser där den

förekommer. Detta klotter
måste till största delen anses vara ell ungdoms- Prop. 1987/88:143 fenomen
och är koncentrerat till i första hand storstadsregionerna. Detta innebär dock
inte att det förekommer endast där. Även i övriga delar av landet har dessa
problem med klotter ökat.

Klotter
som vandalisering orsakar samhället och enskilda stora kostnader samtidigt som
allmänheten drabbas mer eller mindre påtagligt. Enligt uppgift beräknas
kostnaderna för atl ta bort klotter i Stockholms tunnelbana och på bussar och
tåg ha ökat från omkring tre miljoner kronor år 1985 lill ca femlon miljoner
kronor år 1987. Allmänheten drabbas direkt genom störningar i kollektivtrafiken
när nedklottrade låg och tunnelbanevagnar måste tas ur trafik för atl rengöras.
Även risken för färgfläckar på resenärernas kläder och den kraftigt förfulade
miljö som uppstår genom klotter är förhållanden som också särskilt har
uppmärksammats.

I
en skrivelse i juni 1987 fill justitiedepartementet har brottsförebyggande
rådet (BRÅ) med hänvisning till problemet med klotter anfört atl det är
angeläget atl överväga en lagstiftning som ger polisen möjlighet atl ingripa för
att förhindra skadegörelse genom klotter. Det är närmast BRÅ:s skrivelse som
har föranlett den nyssnämnda departementspromemorian.

Bakgrunden
lill BRÅ:s skrivelse var bl. a. en diskussion angående klotter som BRÅ
anordnade den 24 mars 1987. I diskussionen deltog bland andra företrädare för
AB Storstockholms lokaltrafik (SL) och Statens järnvägar. Vid diskussionen
framfördes från olika håll bl. a. synpunkter liknande dem som BRÅ tar upp i sin
skrivelse,

Jag
vill i sammanhanget också nämna att BRÅ den 20 maj 1987 lämnat en skrivelse
till handelns branschorganisationer med en vädjan till dem som saluför
färgpennor, sprayfärger och annal liknande material atl sälja produkterna
endast över disk eller annars på ett sätt som försvårar tillgrepp. Skrivelsen
har fått ett positivt mottagande över lag. Sveriges Färghandlares Riksförbund
har t. ex. förklarat sig berett att ändra formerna för försäljning av
ifrågavarande produkter.

BRÅ
planerar vidare i samarbete med SL inorn ramen för ett forskningsprojekt atl
bl. a. utarbeta förslag till ytterligare åtgärder mot klotter och annan skadegörelse.
Arbetet skall enligt planerna påbörjas under våren 1988.

Inom
BRÅ arbetar för närvarande också en arbetsgrupp med att undersöka om vårdnadshavares
ansvar för sina barns brottsliga handlingar bör utökas genom en utvidgning av
del skadeståndsrältsliga ansvaret eller pä annat sätt.

Jag
vill lill slut nämna att länsstyrelsen i Stockholms län, som en åtgärd mot
klotter, i ordningsstadgan för tunndbane- och spårvägstrafiken i september
1987 införde ett förbud för trafikant att i vagn eller inom tunnelbanans
område medföra spritpennor, sprayfärger eller annal dylikt som innehas under
omständigheter, som ger anledning atl befara, alt föremålen skall användas för
att skada Irafikföretagets egendom.

3 Allmänmotivering Prop. 1987/88:143

3.1 Gällande rätt

När
del gäller det straffrättsliga ansvaret gör den som klottrar i regel sig skyldig
till skadegörelse eller åverkan enligt 12 kap. I S eller 2 § första stycket BrB.
I allvarliga fall kan det vara fråga om grov skadegörelse enligl 12 kap. 3 S BrB.

Förverkande
av färgburkar, sprayflaskor eller andra föremål som har använts vid ett skadegördsebrotl
kan ske med stöd av 36 kap. 2 S BrB. En förutsättning för förverkande enligt
detta lagrum år atl del kan klarläggas att föremålen har använts som hjälpmedel
vid ell brott. Dessutom krävs atl etl förverkande är påkallat för atl förebygga
brott eller att det annars föreligger särskilda skäl. Bestämmelsen torde inte
föranleda några störte problem när del gäller att förklara färgmaterial m.m.
förverkat hos den som har gjort sig skyldig till skadegörelse genom klotter.

I
36 kap. 3 S I BrB ges ocksä vissa möjligheter att förverka egendom som har
karaktär av utpräglade brottsverktyg utan att de har använts vid brott. Enligt
bestämmelsen får sådant förverkande ske i fråga om föremål, som på grund av sin
särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till
brottslig användning.

Den
kategori av föremål som avses med bestämmelsen omfattar sådan egendom som
normalt kan användas bara i samband med brott. Som exempel brukar nämnas
dyrkar, falska mynt samt fotografier, kartor och teckningar som fillkommit i spionerisyfle,
falska skuldebrev och konstverk med falsk signatur.

Utanför
bestämmelsen faller i princip därmed sådana föremål som visserligen kan
användas vid brott men som dessutom har ell legitimt användningsområde.
Undantagsvis kan det dock förekomma fall där omständigheterna är sådana att en
samling av föremål kan förklaras förverkad, trots att varje föremål för sig
inte är av den särskilda beskaffenhet som krävs enligt bestämmelsen.

Sammanfattningsvis
kan jag konstalera att brottsbalkens regler för närvarande ger tillräckliga
möjligheter alt förverka hjälpmedel som har använts vid skadegörelsebrott men
att möjligheterna måste anses mycket begränsade när det gäller att förklara
sprayburkar och annan utrustning för klotter förverkade på den grunden alt de
kan antas komma alt bli använda vid sädan brottslighet.

När
det gäller möjligheterna alt förverka föremål på den grunden att de

kan misstänkas komma till användning vid en viss typ av brott, vill jag

vidare peka på den ändring i 36 kap. 3 § BrB som trädde i kraft den I juli

1983 (prop. 1982/83:89, JuU 23, SFS 1983:224). Ändringen innebar att det

infördes en möjlighet till förverkande även av föremål, som är ägnade alt

användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats

under omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma fill

sådan användning (punkt 2 i paragrafen). Avsikten med bestämmelsen är

alt motverka att personer bär knivar eller liknande föremål i situafioner

och på platser, där risken typiskt sett är stor för att föremålen skall komma

till användning i samband med våldsbrott. När det gäller karaktären av de 7

föremål
som kan förverkas enligt denna punkt ligger i uttrycket "ägnat att"
att föremålen lätt skall kunna användas som tillhygge vid våldsbrottslighet
eller annars som etl medel att skada annan. Det krävs dock inte all del skall
vara fråga om några specifika brottsverktyg.

Reglerna om beslag i 27
kap. rättegångsbalken (RB) överensstämmer med möjligheterna lill förverkande av
egendom. Enligt 27 kap. I S får föremål som skäligen kan antas äga belydelse
för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av
brott förverkat tas i beslag. Enligt 27 kap. 14 a S gäller att föremål som skäligen
kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 S BrB får tas i beslag.

När det slutligen gäller
möjligheterna alt företa kroppsvisitation för att söka efter föremål gäller
olika regler. Enligt 28 kap. 11 S RB kan kroppsvisitation ske för alt söka
efter föremål under förutsättning alt anledning förekommer att brott som kan
medföra fängelse har förövats. Genom en ändring i 19 S polislagen (1984:387)
infördes den Ijuli 1987 en möjlighet till kroppsvisitation för atl söka efter
vapen eller andra farliga föremål som kan förklaras förverkade enligt 36 kap. 3
S BrB.

Prop.
1987/88:143

3.2 Allmänna utgångspunkter

Av
vad jag fidigare har anfört framgår att flera olika åtgärder planeras eller
redan har vidtagits för atl komma lill räfta med den särskilda form av skadegörelse
som här avsett klotter utgör. Det är självfallet att sådana åtgärder i första
hand bör ta sikte på att påverka ungdomarnas beteende genom informafion och
upplysning av olika slag. Detta utesluter dock inte atl det är angeläget atl
det samtidigt med sådana allmänt inriktade åtgärder sker en anpassning av lagsfiftningen
så att det också finns tillräckliga möjligheter all reagera mot och förebygga
vandalisering i form av klotter genom ingripanden i enskilda fall.

De
ansvarsbestämmelser som jag tidigare kortfattat berört har en tillräcklig
räckvidd och någon utvidgning av straffansvaret behövs därför inte enligt min
mening. Inte heller finns det skäl atl överväga någon skärpning av
straffskalorna.

När
det däremot gäller möjligheterna alt i förebyggande syfte förverka föremål som
kan användas vid klotter av allvarlig natur finns såväl enligt promemorian som enligl
min mening ett behov av ändrade regler. Detta vitsordas ocksä genomgående av
remissinstanserna.

Jag
vill redan här nämna att jag ansluter mig i sak helt till promemorieförslaget
vad gäller ökade möjligheter lill såväl förverkande som kroppsvisitation.

Jag
övergår nu lill atl närmare behandla de olika delarna av milt förslag.

3.3 Förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m.

Mitt
förslag: Förverkande skall kunna ske av föremål som är ägnade all användas som
hjälpmedel vid brott som innefattar skada pä egendom. Det krävs dessutom att
föremålen har påträffats under omständigheter som gav anledning alt befara atl
de skulle komma till sådan användning.

Promemorieförslaget
överensstämmer med milt. Prop. 1987/88:143

Remissinstanserna
ställer sig rhed elt undanlag utan närmare invändningar bakom förslaget.
Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Sveriges domareförbund framför en
mindre invändning som går ut pä att förslaget är något för långtgående.

Skälen
för mitt förslag: I enlighet med vad jag tidigare har anfört anser jag att det
bör införas en regel som gör det möjligt att förverka föremål som kan
misstänkas komma till användning vid klotter av allvariigare slag. En sådan
lagstiftning bör dock, som också uttalas i promemorian, inte lagtekniskt
begränsas till enbart sådana föremål, ulan bör utformas så atl den blir tillämplig
även på föremål som kan användas för all skada egendom.

Advokatsamfundet
har avstyrkt förslaget. Enligt samfundet finns i och för sig inga skål mot
förverkande av föremål som kan användas vid skadegörelsebrott. Samfundet säger
sig dock inte kunna godta den lösning som föresläs och pekar pä de möjligheter
som torde finnas till ingripande mot försök eller förberedelse lill
skadegörelsebrott genom en mindre justering av 12 kap. 5 S BrB.

Som
advokatsamfundet anför skulle det genom atl förberedelse lill skadegörelse
straffbelades bli möjligt atl ocksä ingripa med förverkande i vissa fall.
Enligt min mening skulle en sådan ordning inte vara vare sig ändamålsenlig
eller lämplig. Jag vill bl. a. peka på atl del endast undantagsvis kan antas atl
färgburkar och liknande är alt anse som sådant hjälpmedel som avses i
bestämmelsen om förberedelse. I likhet med vad samfiiga övriga remissinstanser
tillstyrkt anscrjag att en lösning i överensstämmelse med promemorians förslag
är att föredra.

Domareförbundet
har gjort en invändning mot den lagtekniska lösningen. Förbundet anför all den
föreslagna bestämmelsen kommer att få en myckel vidsträckt tillämpning och alt
del inte är möjligt all överblicka den mångfald av situationer som kan uppstå.
Det kan därför inte uteslutas att bestämmelsen kommer atl omfatta föremål som i
värde inte står i rimlig proportion till den skada som var förutsebar vid det
befarade brottet. Förbundet förordar därför atl bestämmelsen förenas med en
föreskrift att elt förverkande får ske, om del inte är uppenbart obilligt.

Jag
vill i denna dd framhålla all den föreslagna bestämmelsen är fakultativ genom
att den anger alt elt förverkande/år ske. I sammanhanget finns det anledning atl
påpeka alt elt fakultativt förverkande kan uttryckas antingen genom alt ange
att elt förverkande "får ske" eller att ett förverkande skall ske om
det inte är uppenbart oskäligt. Enligt allmänna principer (jämför prop.
1968:79 s. 50 t) anses den senare formuleringen innebära ett mindre utrymme för
att underlåta elt förverkande. Mot den bakgrunden anser jag inte atl del av
domareförbundet föreslagna tillägget skulle fylla någon funktion. Lämpligheten
av etl förverkande i det enskilda fallet måste naturligtvis prövas utifrån de
föreliggande omständigheterna, däribland det ifrågavarande föremålets värde.

Allmänt
sett gäller naturligtvis atl elt förverkande endast bör komma i

fråga när inte endast övriga omständigheter utan också föremålens karak

tär gör att det finns anledning att befara skadegörelse som inte år bagatell-

artad. 9

ti
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 143

Den föreslagna
förverkanderegeln bör las in i 36 kap. 3 S 2 BrB. Den nya lydelsen av punkt 2
kommer genom denna utvidgning att gälla förverkande för atl förebygga både
våldsbrott och olika former av brott som innefattar skada på egendom. Jag
återkommer i specialmotiveringen närmare till hur bestämmelsen är avsedd atl
tillämpas.

Prop.
1987/88:143

3.4 Kroppsvisitation

Mitt förslag:
Genom elt tillägg i polislagen får en polisman, på samma sätt som nu gäller
beträffande vapen eller andra farliga föremål, möjlighet att företa kroppsvisitation
för att söka efter föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott
som innefattar skada pä egendom. En ytteriigare förutsättning är atl del med
hänsyn till omständigheterna kan antas atl föremålet kan förklaras förverkat
enligt 36 kap. 3 S BrB. Även portfölj, handväska eller annat liknande
handbagage får undersökas.

Promemorieförslaget
överensstämmer med milt.

Remissinstanserna,
med elt undantag, godtar eller lämnar förslaget ulan erinran. Advokatsamfundet
avstyrker förslaget. Hovrätten för Nedre Norrland lar upp frågan vem som bör ha
rätl alt besluta om kroppsvisitation.

Skälen för mitt förslag:
Som jag tidigare har berört infördes den 1 juli 1987 genom elt nytt andra stycke
i 19 S polislagen en rätt för polisman atl företa kroppsvisitation för atl söka
efter vapen eller andra farliga föremål. Förutsättningen är att föremålet kan
antas bli förverkat enligt 36 kap. 3 § BrB. Man kan förutse alt bestämmelsen i
sin praktiska tillämpning i första hand kommer alt avse förverkande enligt
paragrafens punkt 2. Skälet till atl möjligheten till kroppsvisitation infördes
var att förverkanddagslifl-ningens förebyggande effekter därmed otvivelaktigt
skulle öka (jämför prop. 1986/87:115 s. 7 f.)

Förutom
från advokatsamfundet har det inte riktats någon invändning mot förslaget om
rått till kroppsvisitation.

Jag vill framhålla att det
givelvis år väsentligen samma synpunkter som de beträffande vapen och andra
farliga föremål som gör sig gällande också beträffande den av mig nu föreslagna
regeln om förverkande. Utan en motsvarande möjlighet till kroppsvisitafion
skulle polisens möjligheter alt ingripa förebyggande mot allvarligare klotter
och andra former av skadegörelse komma att bli ganska begränsade.

Hovrätten
för Nedre Norrland tar upp frågan om det lämpliga i att en enskild polisman ges
rätt att besluta om kroppsvisitafion. Enligt hovrätten borde denna rätt med
beaktande av den integritetskränkning som kroppsvisitation utgör medföra att
sådant beslut normalt bör fattas av högre polisbefäl eller av polismyndighet,
om del inte är fara i dröjsmål.

Den av mig nu föreslagna
bestämmelsens utformning innebär liksom enligt den nuvarande lydelsen av andra
stycket i 19 § polislagen att beslut

10

om kroppsvisitation får
fattas av en enskild polisman. Frågan om beslutan- Prop. 1987/88:143 derätten i
delta avseende logs särskilt upp, efter påpekande av en remissinstans, i det
lagstiftningsärendet. Vad som uttalades då (prop. 1986/87:115 s. 12) anser jag
vara tillämpligt även när det gäller beslut om kroppsvisitafion för att söka
efter föremål som kan användas vid l.ex. skadegörelse. Detta innebär bl. a. att
i fall då en mera rutinmässig visilalion kan bli aktuell beslut regelmässigt
bör fattas av en polisman i befälsställning.

Mitt
förslag överensstämmer således i sak helt med promemorians. Det bör genomföras
en komplettering av 19 S andra stycket polislagen.

4 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättals förslag
till

1. lag
om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i polislagen
(1984:387),

3.
lag om ändring i lagen
(1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

Förslagen
bör fogas som bilaga 3 till protokollet i detta ärende.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

36
kap. 3 S

Förverkande
fär även i annat fall än som avses i 2 S beslutas i fräga om

1. föremål,
som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständighe

terna i övrigt kan befaras komma fill brottslig användning,

2. andra
föremål, som är ägnade att användas som vapen vid brott mot

liv eller hälsa eller som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på

egendom och som har påträffats under omständigheter som gav anledning

att befara att de skulle komma lill sådan användning.

Ändringen
består i att föremål som år ägnade atl användas som hjälpmedel vid brott som
innefattar skada pä egendom anges bland de föremål som kan förklaras förverkade
enligt bestämmelsen. I förhållande till promemorieförslaget har den
redaktionella ändringen gjorts atl ordet "annans" har tagils bort.

De
brott som här avses är i första hand skadegörelse, åverkan och grov skadegörelse
enligl 12 kap. 1-3 SS. Självfallet kommer den nya bestämmelsen alt bli
tillämplig även när det gäller alt förebygga annan allvarligare brottslighet
som kan hänföras under bestämmelsen, l.ex. mordbrand. Kravet på alt föremålen
skall vara ägnade alt användas vid sådana brott innebär att de lätt skall kunna
användas för sådana ändamål.

Bestämmelsen
kommer alt bli tillämplig på ett ganska stort antal typer

av föremål som är möjliga att använda vid skadegörelsebrott. En prakfiskt

viktig begränsning av tillämpningsområdet ligger dock i att det krävs atl 11

man
på goda grunder skall kunna misstänka atl det finns risk för att Prop.
1987/88:143 föremålen också skall komma till användning vid olika former av skadegördsebrotl.
Det måste - på samma sätt som nu sker i fråga om våldsverktyg — göras en samlad
bedömning av de förhållanden under vilka föremålet har påträffats och
omständigheterna i övrigt. Ell praktiskt exempel på situationer då
bestämmelsen kan aktualiseras är om någon som tidigare erlappals med alt
klottra påträffas med färgburkar ulan att kunna ge en godtagbar förklaring till
innehavet. En annan situafion är att ungdomar försedda med olika verktyg
påträffas i samband med en redan inträffad eller påbörjad skadegörelse utan atl
det kan klarläggas vilka som deltagit i denna.

Bestämmelsen
måste självfallet tillämpas med en viss försiktighet. Den som kan anföra
godtagbara skäl för alt han medför färgburkar eller andra aktuella föremål
skall inte behöva riskera att förlora dem. Som har framhållits i den allmänna
motiveringen måste hänsyn tas fill olika omständigheter, bl. a. föremålets
värde.

När
det gäller tillämpningen i övrigt av bestämmelsen kan hänvisas till prop. 1982/83:89
(s. 15 ff).

I
praktiken kan omständigheterna ibland vara sådana att det föreligger risk för atl
ett visst föremål kan befaras komma lill användning både vid våldsbrott och
skadegörelse. Det kan då bli aktuellt att förklara det förverkat med hänvisning
till båda dessa omständigheter. I delta sammanhang kan närmast för tydlighels
skull påpekas att, om någon innehar ett föremål under sådana omständigheter atl
ansvar för förberedelse fill brott enligt 23 kap. 2 S BrB kan komma i fråga,
frågan om förverkande i första hand skall prövas enligl 36 kap. 2 S första
stycket andra meningen BrB.

Frågan
om förverkande skall kunna prövas enligt bestämmelserna i lagen (1986:1009) om
förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m. Detta innebär i allmänhet att
åklagare kan pröva frägan eftersom värdet nästan alltid torde understiga 2 000
kr. Jag återkommer i avsnitt 5.3 till en mindre redaktionell ändring i den
lagen.

5.2 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

19 S

En
polisman som med laga slöd griper eller annars omhändertar eller avlägsnar
någon får i anslutning till ingripandel kroppsvisilera denne i den utsträckning
som är nödvändig

1. av
säkerhetsskäl för all vapen eller andra farliga föremål skall kunna

tas om hand, eller

2. för
atl hans identitet skall kunna fastställas.

En
polisman får också kroppsvisilera i den utsträckning det behövs för atl söka
efter föremål som är ägnade alt användas som vapen vid brott mot liv eller
hälsa eher som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom, om del med
hänsyn till omständigheterna kan antas att etl sådant föremål kan förklaras
förverkat enligl 36 kap. 3 S brottsbalken. För detta ändamål får polismannen
även undersöka portfölj, handväska.eller annat liknande handbagage.

12

Genom en ändring i
paragrafens andra stycke enligt den lydelse som gäller Prop. 1987/88:143 sedan
den 1 juli 1987 får en polisman rätt att företa kroppsvisitation också för alt
söka efter sådana föremål som nu föreslås kunna bli förverkade enligt 36 kap. 3
S BrB. Polismannen får även rätt atl undersöka portfölj, handväska eller annat
liknande handbagage i dessa fall. Att del är den enskilde polismannen som i
allmänhet har rätt att besluta om kroppsvisitation har berörts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 3.4). När det gäller fillämpningen i övrigt kan hänvisas lill
prop. 1986/87:115. Bl. a. framhålls där atl det självfallet är ytterst väsenfiigt
att den praktiska tillämpningen inte fär en sådan utformning att den av
allmänheten uppfattas som ett utslag av obefogat trakasseri. Del bör
framhållas, bl. a. med hänsyn lill vad advokatsamfundet har anfört, alt den nya
befogenheten bör utnyttjas med tillbörlig försiktighet.

I
polislagen finns särskilda bestämmelser om ordningsvakternas rättsliga befogenheter
att ingripa i olika situafioner. Dessa ingripandemöjligheler kan aktualiseras i
skilda sammanhang, t. ex. på tunndbane- och pendeltåg. I vissa särskilda fall
har en ordningsvakt rätt alt tillfälligt omhänderta en person bl. a. i syfte
att avvärja en straffbelagd handling. Den omhändertagne skall i ett sådant
fall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Det bör i del sammanhanget
understrykas atl möjligheten att företa kroppsvisitation enligt den föreslagna
bestämmelsen inte fillkommer ordningsvakter, utan alltid är förbehållen en
polisman.

I
samband med ändringen görs även en mindre justering så alt bestämmelsen när
det gäller vapen m. m. får en bättre språklig överensstämmelse med 36 kap. 3 S2BrB.

Vid
remissbehandlingen har hovrätten för Nedre Nortland pekat på alt detta medför
att beteckningen "vapen" i paragrafens första resp. andra stycke
synes få olika innebörd. Detta kan dock inte anses som någon större olägenhet.
Med ordet vapen förstås då i första stycket vapen i egentlig belydelse, medan
uttrycket "användas som vapen" i andra stycket kommer alt få en mera
vidsträckt betydelse där det mera är möjligheten atl etl föremål kan utnyttjas
för att skada någon som avses.

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet
i vissa fall vid förverkande m. m.

1 S

Denna
lag reglerar förfarandet vid prövning av fråga om förverkande av egendom till
det allmänna eller om annan särskild rättsverkan av brott, när frägan inte
gäller någon som är tilltalad för brott. Lagen gäller, om inte annat följer av
särskilda bestämmelser i lag eller annan författning.

I
paragrafen görs den redakfionella ändringen att ordet "brottet" i
första

meningen ersätts med "brott". Avsikten är att det skall stå helt
klart att

lagen är tillämplig vid förverkande m.m. utan atl fråga behöver vara om

förverkande på grund av brott, (jämför prop. 1986/87:6 s. 25 f.) I det

sammanhanget görs ocksä i förtydligande syfte en språklig justering. 13

6 Hemställan Prop. 1987/88:143

Jag
hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i polislagen
(1984: 387),

3.
lag om ändring i lagen
(1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

7 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

14

Lagrådet Prop. 1987/88:143

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1988-03-04.

Närvarande:
f.d. justitierådet Erik Nyman, regeringsrådet Berglöf, justitierådet Lars K
Beckman.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i polislagen
(1984:387),

3.
lag om ändring i lagen
(1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Sten Falkner. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

36
kap. 3 S

Enligt
det remitterade förslaget skall samma förutsättningar som för närvarande
enligt punkt 2 gäller för förverkande av föremål som är ägnade alt användas som
vapen vid brott mot liv eller hälsa gälla även för förverkande av föremål som
är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på
egendom. Förverkande skall sålunda kunna ske, om föremålet har påträffats under
omständigheter som gav anledning att befara att del skulle komma lill sådan
användning.

Förverkande
är en konfiskalorisk åtgärd. Den förutsättning för åtgärden som ligger i att
omständigheterna gav anledning alt befara atl föremålet skulle komma till
användning utesluter inte möjligheten alt någon användning i verkligheten inte
var avsedd. Atl trots detta enligt punkt 2 i gällande rätt förverkande skall
kunna ske torde få ses mot bakgrunden av det skyddsinlresse som föreligger vid
brott mot liv eller hälsa. Brott som innefattar skada pä egendom omfattar i
jämförelse härmed en vid krets av gärningar, där skyddsintresset generellt sett
inte är lika uttalat. Delta bör också komma till uttryck när det gäller
förutsättningarna för förverkande.

Sveriges
advokatsamfund har med avstyrkande av det remitterade förslaget förordat en
lösning via ingripande mot försök eller förberedelse till skadegörelsebrott.
Lösningen möter invändningar som anförts i remissen. Enligt lagrådet talar
också lagtekniska skäl för att den föreslagna kompletteringen av möjligheten
till förverkande bör ske inom ramen för 36 kap. 3 § BrB. För att den nämnda
skillnaden i skyddsintresse skall bli beaktat förordar emellertid lagrådet all
föremål som är ägnade alt användas som hjälpmedel vid brott som innefattar
skada på egendom regleras för sig i en punkt 3 i paragrafen av förslagsvis
följande lydelse:

"3.
andra föremål än som avses i I eller 2 som är ägnade alt användas 15

som hjälpmedel vid brott
som innefattar skada pä egendom och som har Prop. 1987/88:143 påträffats
under omständigheter som gjorde det uppenbart alt de var avsedda alt komma
till sådan användning."

Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

19 §

Enligt
andra stycket i nuvarande lydelse får en polisman kroppsvisilera i den
utsträckning det behövs för alt söka efter vapen eller andra farliga föremål
som är ägnade alt användas vid brott mot liv eller hälsa, om del med hänsyn
till omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat
enligt 36 kap. 3 § BrB. I förslaget utvidgas bestämmelsen att gälla även
föremål som är ägnade atl användas som hjälpmedel vid brott som innefattar
skada pä egendom.

Enligl
2 kap. 6 S regeringsformen är vaije medborgare gentemot del allmänna skyddad
mot kroppsvisitation. Regeringsformen medger dock att denna rättighet
begränsas. För aft så skall få ske uppställs vissa krav. Enligt 2 kap- 12 S
andra stycket regeringsformen får sådan begränsning göras endast för alt
tillgodose ändamål som är godtagbart i eft demokratiskt samhälle.
Begränsningen får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till
del ändamål som har föranlett den.

Frågan
om förslagets förenlighet med regeringsformen har inte berörts i remissprolokollet
(jämför JuU 1986/87:36 s. 7 om tidigare ändring i 19 S polislagen).

Syftet
med lagförslaget är all det skall bli lättare att motverka klotter och liknande
skadegörelse. Den föreslagna bestämmelsen har en vidare räckvidd. Men även
bortsett härifrån anser lagrådet all en sådan regel om begränsning av skyddet
mot kroppsvisitation som det remitterade lagförslaget innehåller bör undvikas
med tanke på det starka skydd som bör finnas för en persons kroppsliga
integritet.

Det
är svårt alt i lagstiftningen begränsa möjligheten att utnyttja kroppsvisitation
till sådana situationer där den ur allmän synpunkt kan anses vara en godtagbar
åtgärd. Mot bakgrund av det anförda anser lagrådet alt den föreslagna
ändringen inte bör genomföras. Lagrådet avstyrker därför förslaget.

Klotter
orsakar emellerfid samhället och enskilda stora kostnader samtidigt som
allmänheten drabbas mer eller mindre påtagligt. Det får ses som ett angelägel
och godtagbart ändamål atl försöka komma till rätta med denna form av
skadegörelse.

Atl
lagrådet på anförda skäl funnit sig böra avstyrka den generellt

utformade bestämmelsen om räll för en polisman alt verkställa kroppsvisi

tation föranleder därför lagrådet att överväga om inte behovet av att

motverka vandalisering och skadegörelse kan fillgodoses genom en mindre

långtgående bestämmelse. Vad som därvid bör kunna komma i fråga är att

ge en polisman möjlighet all företa en undersökning som inte innebär ett

angrepp på den enskildes kroppsliga integritet utan riktar sig mot föremål

som förvaras eller transporteras i väskor och annat handbagage. Lagrådet 16

föreslår atl paragrafen
kompletteras med en sådan bestämmelse. Den kan Prop. 1987/88:143 förslagsvis
las in i ett nytt sista stycke och ges följande lydelse:

"Undersökning
som avses i andra stycket andra meningen får även ske för att söka efter
föremål som är ägnade alt användas som hjälpmedel vid brott som innefattar
skada på egendom, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas alt elt
sådant föremål kan förklaras förverkat enligl 36 kap. 3 S brottsbalken."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet
i vissa fall vid förverkande m. m.

Lagrådet
lämnar förslaget ulan erinran.

17

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:143

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition om ändring i brottsbalken m. m. (förverkande
av hjälpmedel vid skadegörelse m. m.)

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 25 februari 1988) över förslag fill

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i poHslagen
(1984:387),

3.
lag om ändring i lagen
(1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet
har haft invändningar i sak både vad gäller förslaget om förverkande och
förslaget om kroppsvisitation och undersökning av handbagage. Lagrådet har
således velat skärpa kravet på när ett förverkande får ske fill fall då det var
uppenbart alt de ifrågavarande föremålen var avsedda alt komma till brottslig
användning.

Lagrådet
har i sak godtagit förslaget om en rätt för polisman att undersöka portfölj,
handväska eller annat liknande handbagage men i övrigt avstyrkt förslaget om kroppsvisitation
med hänvisning lill den föreslagna bestämmelsens generella utformning och det
starka skydd för en persons kroppsliga integritet som bör finnas.

Jag
vill redan här förutskicka aft jag i princip kan biträda lagrådels förslag
angående förverkande medan jag i fråga om kroppsvisitation förordar en annan
lösning än den lagrådet föreslagit. Utöver de ändringar som föranleds av
lagrådets yttrande bör vissa ändringar av främst redaktionell natur göras i de
remitterade förslagen.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Lagrådet
har med sitt förslag lill en mera restrikfiv lydelse av bestämmel

sen om förverkande av föremål, som är ägnade att användas vid brott som

innefattar skada på egendom, velat ge uttryck för att skyddsintresset vid

sådana brott inte är lika uttalat som när det gäller brott mot liv eller hälsa.

Jag delar naturligtvis lagrådets uppfattning på denna punkt. I remisspro- 18

tokollet har också
framhållits att den föreslagna bestämmelsen är avsedd Prop. 1987/88:143 att
tillämpas när inte endast övriga omständigheter utan också föremålens karaktär
gör att det finns anledning att befara skadegörelse som inte är bagatellartad.
I detta uttalande ligger, vilkel också framgår av specialmotiveringen, alt bestämmelsen
skall fillämpas med försiktighet. Det bör också framhållas att bestämmelsen har
formulerats fakultativt; ett förverkande "får" således ske.

Avsikten
med det remitterade förslaget är också att ett förverkande endast skall
aktualiseras i de fall dä det föreligger en mera påtaglig risk för att
föremålen skall komma fill brottslig användning. Mot den bakgrunden har jag
ingen invändning mot att bestämmelsen ges en formulering som klarare ger
uttryck för den restrikfivitet som är avsedd. Det är i sä fall lämpligt att
bestämmelsen tas in i en särskild punkt 3 i paragrafen i enlighet med vad
lagrådet har förordat.

Jag
godtar således i huvudsak lagrådels förslag men förordar att bestämmelsen ges
en lydelse som närmare överensstämmer med punkt 2.

Förverkanderegeln
har ett nära samband med den i remissen föreslagna bestämmelsen om kroppsvisitation
och utgör själva grunden för att tillämpa den bestämmelsen. Jag vill därför
redan här peka på att den mera restriktiva utformning som regeln om förverkande
bör ges innebär att även förutsättningarna för kroppsvisitation skärps. Jag
övergår nu till att diskutera hur en bestämmelse om kroppsvisitation bör
utformas.

Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

Lagrådet
har i sak godtagit remissens förslag angående en polismans rätt alt undersöka
portfölj, handväska eller annat liknande handbagage. Däremot har lagrådet
avstyrkt förslaget om kroppsvisitafion i övrigt mot bakgrund av bestämmelsen i
2 kap. 6 S regeringsformen om att varje medborgare gentemot det allmänna är
skyddad mot kroppsvisitation och bestämmelsen i 2 kap. 12 S andra stycket
regeringsformen atl begränsningar i detta skydd endast får göras för att
tillgodose ell ändamäl som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och inte
får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn fill det ändamål som föranlett
den. Lagrådet anser del i och för sig som elt angelägel och godtagbart ändamål
all försöka komma till rätta med skadegörelse i form av klotter. Däremot synes
lagrådet mena att remissförslaget såvitt angår befogenheten att undersöka annal
än handbagage går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

För min del vill jag först
framhålla att regeringsformens skydd mot

kroppsvisitation i princip avser undersökning inte bara av en persons

kläder ulan också av t. ex. handväska, portfölj eller liknande föremål som

någon bär med sig (prop. 1975/76:209 s. 147). Motsvarande skydd gäller

även om åtgärden är atl anse som husrannsakan eller liknande intrång.

Samtidigt är jag överens med lagrådet om att en regel om befogenhet att

företa kroppsvisitation i syfte att söka efter föremål som kan användas för

skadegörelse m. m. givetvis inte får gå utöver vad som år nödvändigt med

hånsyn till ändamålet. I det sammanhanget bör emellertid också beaktas de 19

behovs- och proportionalitetsprinciper
som enligt 8 S polislagen alltid skall Prop. 1987/88:143

iakttas
när en polisman skall verkställa en tjänsleuppgift. Dessa innebär att

den befogenhet atl
undersöka inte bara handbagage ulan också kläder som

föreslås i remissen endast
undanlagsvis kan sträcka sig längre än till en

ytlig
kontroll av om den som åtgärden riktar sig mot bär några större

föremål
med sig. En kontroll av handbagage torde med hänsyn härtill

många
gånger te sig som eft minst lika stort ingrepp i den enskildes

integritet.

Som
jag ser det skulle det ocksä innebära en allvarlig inskränkning i möjligheterna
alt motverka brott om en undersökning av någons kläder aldrig skulle kunna
komma i fråga. Det torde också vara svårbegripligt för allmänheten om en
avgörande skillnad görs mellan fall då exempelvis sprayfärger medförs i en
väska och fall då de bårs instuckna under en jacka. Jag anser därför att en
regel om kroppsvisitation bör sträcka sig längre än lagrådet har velat godta
genom alt den också bör kunna ge befogenhet alt undersöka en persons kläder.

Med
anledning av vad lagrådet anfört anser jag emellertid att det kan finnas skäl
att närmare överväga om tillämpningsområdet kan preciseras och begränsas på
andra sätt för all skapa starkare garantier mot att befogenheterna utnyttjas
på ett sätt som inte har varil avsikten med det remitterade förslaget och som
inte är godtagbart från allmän synpunkt.

Lagrådels
invändningar mot remissens förslag tar främst sikte på två förhållanden. För
det första pekar lagrådet på att förslaget har en vidare räckvidd än atl enbart
motverka klotter och liknande skadegörelse. För det andra framhåller lagrådet
de svårigheter som finns att i lagstiftningen begränsa möjlighetema att ingripa
lill fall där detta kan anses godtagbart.

Vad
gäller den första invändningen vill jag, som också uttryckligen framgår av remissprolokollet,
framhålla att syftet alt motverka vandalisering i form av klotter visserligen varil
en utgångspunkt för förslaget men att ändamålet med den föreslagna regleringen
självfallet varit att över huvud taget motverka brott som innefattar skada på
egendom. Jag kan därför inte finna några tillräckligt bärande skäl för alt göra
någon skillnad mellan olika former av sådana brott.

Vad
därefter angår den andra invändningen är det min uppfattning att utgångspunkten
när det gäller att tillgodose angelägna och godtagbara ändamål bör vara att
söka komma till rätta med lagtékniska svårigheter av del slag som lagrådet
pekar på.

Jag
vill i det sammanhanget framhålla att redan de allmänna principer som gäller
för såväl förverkandebestämmelsernas tillämpning som för polisens
verkställighet av tjänsleuppgifter enligt min mening innebär ett skydd mot
obefogade ingripanden. Självfallet är det dock en fördel om förutsättningarna
för att kroppsvisitation skall få tillgripas kan preciseras ytterligare utan
att syftet med regleringen därför riskerar att inte bli tillgodosett.

Jag
vill här åter erinra om att genom den mer restriktiva utformning av

förverkanderegeln i brottsbalken som jag tidigare förordat preciseras ock

så förutsättningarna för kroppsvisitafion på ett betydelsefullt sätt. Då

kroppsvisitation endast får ske för att söka efter föremål som kan antas

förklaras förverkade kommer del genom den ändringen aft stå.klart aft 20

kroppsvisitation endast
får genomföras om det finns omständigheter som Prop. 1987/88:143 ger
uppenbar anledning atl befara alt nägon kommer alt använda vissa föremål för
att skada egendom.

Det
kan emellertid vara lämpligt atl också härutöver precisera de i remissförslaget
angivna förutsättningarna för kroppsvisitation.

Remissförslaget
innebär formellt att samma förutsättningar skulle gälla för att söka efter
föremål som är ägnade alt användas som hjälpmedel vid brott som innefattar
skada på egendom som för de som redan gäller beträffande vapen och andra
föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa. En anledning lill
atl bestämmelserna om vapen och andra farliga föremål infördes var att polisen
skulle få möjlighet atl mera rutinmässigt kontrollera om personer bär med sig
sådana föremål i situationer då det finns en överhängande risk för våld som
inte är knuten till någon bestämd person. När del gäller risk för skadegörelse
gör sig motsvarande synpunkter inte gällande med samma styrka. Möjligheten lill
kroppsvisitation bör därför uttryckligen kunna begränsas till fall då del
finns anledning alt anta att någon viss person medför ett föremål som är avsett
alt användas för atl skada egendom. Genom ett sådant tillägg klargörs alt
någon rutinmässig kontroll i de här aktuella fallen aldrig får förekomma utan atl
det måste finnas en konkret misstanke att den person som det är fråga om också
bär med sig föremål som kan antas bli förklarade förverkade.

Möjligheterna
lill kroppsvisitation bör emellertid kunna preciseras i ytterligare elt
hänseende. Avsikten med den föreslagna regleringen är i första hand att
förebygga brott. Allmänt sett gäller beträffande polisens åtgärder att dessa
bör begränsas lill vad som behövs för att uppnå det resultat som avses.
Påträffar en polisman någon som bär med sig ett föremål som kan antas vara
avsett för skadegörelse bör han självfallet inte tillgripa kroppsvisitation och
beslag, om det går alt förhindra brott genom en tillsägelse eller någon annan
mindre ingripande åtgärd. Detta torde i och för sig följa redan av allmänna
regler. I syfte atl motverka opåkallade ingripanden kan det emellertid finnas
skäl att uttryckligen begränsa befogenheten atl kroppsvisilera till sådana
fall där det kan antas att föremålet behöver tas om hand för att avvärja broft.

Med
de preciseringar och begränsningar som jag nu angett måste tillräckliga
garantier anses föreligga mot en inte godtagbar tillämpning av reglerna om kroppsvisitation.
Det jag nu har sagt om kroppsvisitation gäller även sådan undersökning av
handbagage som faller under begreppet husrannsakan.

2 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar.

21

3 Beslut Prop. 1987/88:143

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

22

Bilaga 1 Prop.
1987/88:143

Departementspromemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs alt 36 kap. 3 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

36
kap.

3S'

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förverkande
får även i annal fall än som avses i 2 S beslutas i fräga om

1. föremål,
som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständighe

terna i övrigt kan befaras komma fill brottslig användning,

2. andra
föremål, som är ägnade 2. andra föremål, som är ägnade

att användas som vapen vid brott att användas som vapen vid brott

mot liv eller hälsa och som har på- mot liv eller hälsa eller som hjälp-

träffats under omständigheter som medel vid brott som innefattar ska-

gav anledning atl befara alt de skul- da på annans egendom och som

le komma lill sådan användning. har påträffats under omständighe

ter som gav anledning att befara alt

de skulle komma till sädan använd

ning.

Senaste
lyddse 1983:224 23

2 Förslag
till

Lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 19 § polislagen (1984:387) skall
ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:143

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

19

En polisman som med laga stöd griper eller annars
omhändertar eller avlägsnar någon får i anslutning lill ingripandet kroppsvisilera
denne i den utsträckning som är nödvändig

1.
av
säkerhetsskäl för alt vapen eller andra farliga föremål skall kunna tas omhand,
eller

2. för att hans identitet skall kunna
fastställas.

En
polisman får också kroppsvisilera i den utsträckning det behövs för att söka
efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott
mot liv eller hälsa, om det med hänsyn fill omständigheterna kan antas att
ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken.
För detta ändamäl får polismannen även undersöka portfölj, handväska eller
annat liknande handbagage.

En
polisman får också kroppsvisilera i den utsträckning del behövs för att söka
efter föremål som är ägnade alt användas som vapen vid brott mot liv eller
hälsa eller som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på annans egendom, oni
del med hänsyn till omständigheterna kan antas att etl sådant föremål kan
förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 S brottsbalken. För delta ändamål får
polismannen även undersöka portfölj, handväska eller annat liknande
handbagage.

Senaste
lydelse 1987:577

24

Bilaga 2 Prop.
1987/88:143

Sammanställning av remissyttranden över departementspromemorian
(Ds Ju 1987:16)

Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren (RÅ), hovrätten
för Nedre Norrland, rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna i Stockholm och
Göteborg, brottsförebyggande rådet (BRÅ), länsstyrd-sen i Malmöhus län,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges åklagare.
Föreningen Sveriges polischefer, Svenska kommunförbundet, landsfingsförbundet.
Svenska polisförbundet. Statens järnvägar (SJ), AB Storstockholms Lokaltrafik
(SL) och Göteborgs Spårvägar.

RÅ
har överlämnat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndigheterna i
Stockholm, Göteborg och Malmö samt från överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten
i Stockholm. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat ett yttrande från
polismyndigheten i Malmö.

Remissvaren

1 Förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m.

Samtliga
remissinstanser utom Sveriges advokatsamfund tillstyrker den föreslagna
bestämmelsen.

Överåklagaren
vid åklagaryndlgheten i Göteborg anser att den föreslagna
förverkandebestämmelsen bör få en positiv effekt vad avser skadegörel-sebrolten
och anför bl. a. all med hänsyn till den flora av föremål från sprayburkar till
bilar som nu av olika skäl och enligt olika lagrum kan bli eller kommer alt
kunna bli föremål för förverkande tiden är måhända kommen för en översyn i vart
fall av brottsbalkens bestämmelser om förverkande. Vissa svårigheter alt hälla
isär situationer där brottsbalkens bestämmelser om farliga föremål eller den nu
föreslagna lagen om förbud att bära kniv och andra farliga föremål kan
tillämpas kommer också enligl överåklagaren att uppstå om en sädan lag tas.

Sveriges
domareförbund har inget att erinra mot att föremål skall kunna

förklaras förverkade på de i förslaget angivna grunderna. Bestämmelsen

kommer dock enligt förbundet att få en mycket vidsträckt tillämpning

genom att den kommer att avse föremål som kan användas vid skadegörel

sebrott över huvud laget. Det är enligt förbundet inte möjligt att överblicka

den mångfald av situationer som kan uppstå och det kan inte uteslutas att

bestämmelsen kommer att omfatta föremål som i värde inte står i rimlig

proportion till den skada som var förutsebar vid del befarade brottet.

Förbundet förordar därför atl bestämmelsen förenas med en föreskrift alt

föremål i ifrågavarande fall får förklaras förverkade, om del inte är uppen

bart obilligt. 25

Föreningen Sveriges
polischefer pekar på att även andra åtgärder, t. ex. Prop. 1987/88:143 någon
form av försäljningsrestriklion för sprayfärger, bör vidtas. Även länsstyrelsen
i Malmöhus län och polismyndigheten i Malmö anser att ytterligare åtgärder är
nödvändiga.

SJ
pekar på de problem som klottret innebär och anför bl. a.: För SJ:s del skulle
den föreslagna lagstiftningen vara av stor belydelse. Exempelvis är slafionerna
livligt frekventerade även av människor som inte ska resa. Små och större
grupper av ungdomar träffas och vistas på stationerna och det är svårt för SJ:s
personal atl förhindra klotter i dessa sammanhang. Ingen kan avvisas från en
station enbart för atl vederbörande inte har något egentligt ärende. Bara den
som uppträder berusad eller stör ordningen kan avvisas i enlighet med järnvägslrafiklagen.
Dä någon misstänks för att ha klottrat, eller gjort sig skyldig lill annan
skadegörelse, skall del polisanmälas. Många av SJ:s anställda tycker emellertid
atl dét är meningslöst eftersom det sällan blir några följder. Efter förhör
släpps den gripne och kan fortsätta klottra på en annan station eller pä ett
annat tåg. Lagstiftningen skulle således kunna ha en preventiv verkan och
dessutom innebära att klottrandet försväras temporärt. Det skulle otvivelaktigt
uppfattas positivt av SJ:s personal om sprayburkar, breda tuschpennor o dyl kunde
tas om hand och förverkas.

SL
hänvisar till att skadegörelse i form av klotter på SL:s egendom har fortsatt
alt öka i avsevärd omfattning även under 1987. SL anser inte alt den föreslagna
bestämmelsen inger några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt och anför
vidare: Även om den föreslagna bestämmelsen enligt sin ordalydelse kan
tillämpas på ett stort antal olika typer av föremål som är möjliga att användas
vid skadegördsebrotl, torde tillämpningen i prakfiken huvudsakligen inskränka
sig lill sprayfärger och spritpennor i Stockholms tunnelbana. Vidare anser SL
att sannolikheten att bestämmel- . sen kommer atl tillämpas gentemot människor
som innehar föremålen i legitimt syfte torde vara mycket ringa. SL:s
uppfattning är atl polisen är väl skickad för alt tillämpa bestämmelsen såsom
den är avsedd att tillämpas.

Advokatsamjitndet
finner i och för sig inga skäl mot ett förverkande men anser all den föreslagna
lösningen inte kan godtas. Samfundet pekar pä de möjligheter som torde finnas
till ingripande mot försök eller förberedelse till skadegördsebrotl genom en
mindre justering av 12 kap. 5 S BrB.

Kroppsvisitation

Samtliga
remissinstanser utom advokatsamfundet lillstyrker eller lämnar förslaget i
huvudsak utan erinran. Hovrätten för Nedre Norrland framför vissa lagtekniska
synpunkter.

Hovrätten
för Nedre Norrland

Genom
den föreslagna "mindre språkliga justeringen" av lagrummet synes

beteckningen
"vapen" i paragrafens första respektive andra stycke fått 26

olika
innebörd. (Jfr Sveriges domareförbunds remissyttrande i proposition Prop.
1987/88:143 1986/87:115 sid 29).

Hovrätten
ifrågasätter vidare lämpligheten av att envar polisman generellt får besluta
om kroppsvisitering för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som
hjälpmedel vid brott som innefattar skada på annans egendom. En avvägning
mellan samhällets skyddsintresse i detta fall och den inlegritelskränkning som kroppsvisitation
utgör motiverar att beslutet normalt bör fattas av högre polisbefäl eller av
polismyndighet. Endast när fara är i dröjsmål bör envar polisman få besluta om
sådan åtgärd. I en sådan situation som den som BRÅ angivit i sin skrivelse till
justitiedepartementet (PM sid 5 m) synes fara i dröjsmål föreligga varför den
föreslagna lagstiftningen bör kunna få önskad effekt även med den begränsning
av beslutanderätten som hovrätten anser lämplig.

Sveriges
advokatsamfund anser atl förslaget inger utomordentligt starka betänkligheter
och anför vidare: Tidigare låg måhända vissa återhållande moment i att det
skulle röra sig om "farliga föremål" som kunde komma till användning
vid brott mot "liv och hälsa"; enligt förslaget synes kroppsvisitation
kunna ske utan begränsningar. Redan exempelvis innehav av kulspetspenna kan
vara tillräckligt för att i efterhand legitimera att en medborgare fått sina
kläder genomsökta och innehållet i handväska eller portfölj granskat.

Enligt
samfundets mening bör förslag om tvångsingripanden föregås av en betydligt
noggrannare belysning från konstitutionella och andra synpunkter än vad som
skett. Samfundet åsyftar härvid bl. a. föreskriften i regeringsformen 2 kap. 6 S
om skydd mot kroppsvisitation. Det framstår således inte som övertygande att
grunda en reglering som denna enbart på behovet att bli "praktiskt fillämpbar",
(förslaget sid 10).

27

Bilaga
3 Prop. 1987/88:143

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs att 36 kap. 3 S brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

36
kap.

3S'

Förverkande
får även i annat fall än som avses i 2 S beslutas i fråga om

1.
föremål, som på grund av sin
särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till
brottslig användning,

2.
andra föremål, som är ägnade 2. andra
föremål, som är ägnade att användas som vapen vid brott att
användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har på- mot
liv eUer hälsa eller som hjälp-träffats under omständigheter som medel vid
brott som innefattar ska-gav anledning att befara alt de skul- da på
egendom och som har pålräf-le komma till sådan användning. fats under omständigheter som gav

anledning
alt befara att de skulle komma till sådan användning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste
lyddse 1983:224 28

2 Förslag till Prop. 1987/88:143

Lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs atl 19 S polislagen (1984:387) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 S' En polisman som med laga stöd griper eller annars
omhändertar eller avlägsnar någon får i anslutning lill ingripandel kroppsvisilera
denne i den utsträckning som är nödvändig

1.
av
säkerhetsskäl för alt vapen eller andra farliga föremål skall kunna tas om
hand, eller

2.
för att hans
identitet skall kunna fastställas.

En polisman får ocksä kroppsvi- En polisman får också kroppsvi

silera i den utsträckning det behövs sitera
i den utsträckning det behövs

för att söka efter vapen eller andra för
atl söka efter föremål som är

farliga föremål som är ägnade all ägnade
att användas 5om vapen vid

användas vid brott mot liv eller häl- brott
mot liv eller hälsa eller som

sa, om det med hänsyn till omstän- hjälpmedel
vid brott som innefattar

digheterna kan antas att ett sådant skada
på egendom, om det med

föremål kan förklaras förverkat en- hänsyn
till omständigheterna kan

ligt 36 kap. 3 S brottsbalken. För antas
att ett sådant föremål kan för

delta ändamäl får polismannen klaras
förverkat enligt 36 kap. 3 §

även undersöka portfölj, handväs- brottsbalken.
För detta ändamål får

kadlerannat liknande handbagage. polismannen
även undersöka port

följ, handväska eller annat liknande

handbagage.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

' Senaste lydelse 1987:577 29

3 Förslag
till Prop. 1987/88:143

Lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa
fall vid förverkande m. m.

Härigenom
föreskrivs atl 1 S lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid
förverkande m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Denna
lag reglerar förfarandet Denna lag reglerar förfarandet

vid prövning av fräga om förver- vid prövning av fråga om förver

kande av egendom till det allmänna kände av egendom till det allmänna

eller om annan särskild rättsverkan eller om annan särskild rättsverkan

av brott, när frågan inte angår den av brott, när frågan inte gäller nå-

som är tilltalad för brottet. Lagen gon som är tilltalad för brott.

gäller, om inte annat följer av sär- Lagen gäller, om inte annat följer

skilda bestämmelser i lag eller an- av särskilda bestämmelser i lag d-

nan författning. ler annan författning.

.30

Innehåll Prop. 1987/88:143

Proposition
...................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... I

Propositionens lagförslag ...................................... .... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 25 februari 1988 5

1 Inledning ........................................................ .... 5

2
Bakgrund......................................................... 5

3
Allmän motivering.............................................. .... 7

3.1
Gällande räft .............................................. .... 7

3.2
Allmänna utgångspunkter ............................... .... 8

3.3
Förverkande av hjälpmedel vid
skadegörelse m. m 8

3.4
Kroppsvisitation ........................................... .. 10

4 Upprättade lagförslag ....................................... ... II

5 Specialmotivering ........................................... .. 11

5.1
Förslaget lill lag om ändring i
brottsbalken ......... 11

5.2
Förslaget till lag om ändring i
polislagen (1984: 387) 12

5.3
Förslaget ull lag om ändring i
lagen (1986: 1009) om förfarandet

i
vissa fall vid förverkande m. m.............................. 13

6 Hemställan .................................................... 14

7
Beslut............................................................. .. 14

Utdrag
ur lagrådets protokoll 1988-03-04................. .. 15

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988. ... 18

Bilagor

Bilaga
1 Promemorians lagförslag .................... .. 23

Bilaga
2 Sammanslällning av remissyttrandena . .. 25

Bilaga
3 Lagrådsremissens lagförslag................. 28

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 31