Prop. 1987/88:144

Regeringens proposition 1987/88:144

om musiken i svenska kyrkan

Prop.

1987/88:144

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har lagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 17 mars 1988 för den åtgärd och del ändamål som
framgär av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen lägger regeringen fram förslag lill en ny lag om kyrkomusiken i
svenska kyrkan. Den är avsedd att ersätta både lagen (1947:275) om kyrkomusiker
och kyrkomusikerförordningen (1950:375).

Den
nya regleringen innebär en väsentlig förenkling av bestämmelserna på området.
Den syftar till all skapa förutsättningar för en smidig och till de lokala
förhållandena anpassad organisation.

Enligt
den nya lagen skall pastoraten svara för den kyrkomusikaliska verksamhet som
behövs i församlingarna. Kyrkomusikertjänslerna, som i dag är statligt
reglerade, föreslås i fortsättningen bli rent kyrkokommunala. De nuvarande
skolkantorsljänsterna avvecklas på sikt.

Etl
visst statligt inflytande över kyrkomusikerorganisationen behålls. Lagen
innehåller sålunda föreskrifter dels om vissa obligatoriska inslag i den
kyrkomusikaliska verksamheten och olika behörighetskrav för kyrkomusiker, dels
om att domkapitlen skall pröva vissa behörighetsfrågor och yttra sig vid
tjänsletillsältningar och vid fastställandet av reglementen för den
kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1990.

I
propositionen behandlas också vissa övergripande frågor om utbildningen av
kyrkomusiker.

Utbildningen
av kantorer bör i första hand ske vid Sköndalsinsfitutet och inom
folkhögskolans ram. Frågan om den särskilda sommarkursverksamhet m. m. som för
närvarande bedrivs av Musikaliska akademien med inriktning bl. a. på all ge
lärare kantorsbehörighet kan ersättas av en kyrkomusikalisk tillvalsmöjlighel
på högskolans ellämnesutbildning i musik utreds närmare.

I Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

Högskolans
organislutbildning bör enligt propositionen ses över av Prop. 1987/88:144
universitets- och högskoleämbetet för atl vidga möjligheterna till fyllnadstjänstgöring
som musiklärare för organister.

Propositionens lagförslag Prop. 1987/88:144

Förslag till

Lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den
kyrkomusikaliska verk

samheten i svenska kyrkans territoriella församlingar. Regeringen får före

skriva att lagen skall tillämpas ocksä på icke-terriloriella församlingar.

I lagen avses med

kyrkomusikalisk verksamhet musikverksamhelen hos svenska
kyrkans församlingar,

kyrkomusiker den som är behörig all anställas pä en tjänst
som kantor eller som organist.

Pastoratets ansvar

2
§ Pastoraten
skall svara för den kyrkomusikaliska verksamheten.

3
§ I den
kyrkomusikaliska verksamheten ingår bl. a.

1.
orgelspel vid
gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den ordning som gäller för
svenska kyrkan,

2.
främjande av
kyrkosången,

3.
fri
musikundervisning med inriktning på kyrkans musikverksamhel samt

4.
vård av de
orglar som finns hos församlingarna.

4 § För sådan verksamhet som anges i 3 S skall pastoratet
förordna en

eller flera kyrkomusiker.

Domkapitlet får dock, när del finns särskilda skäl, medge
all pastoratet förordnar någon annan. Medgivandel får begränsas till alt gälla
en viss gudstjänstlokal eller en viss kyrkomusikalisk uppgift.

Tjänsteorganisation

5
§ Tjänster som
kyrkomusiker i etl pastorat är tjänster som organist eller som kantor.

6
S I varje pastoral
skall det finnas minst en tjänst som organist, om inte domkapitlet medger något
annal.

Domkapitlet får lämna medgivande enligl första stycket, om
de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna är av liten omfattning eller om del av
organisatoriska skäl inte är lämpligt all anställa någon organist. Domkapitlet
får begränsa medgivandet till atl avse en viss tid.

7 § I det pastoral där stiftets domkyrka är belägen skall
del finnas en

tjänst som domkyrkoorganisl.

Behörighet

8 § Behörig alt anställas på en tjänst som organist är
den som har avlagt 3

högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen.

9§
Behörig alt anställas på en tjänst som kantor är Prop. 1987/88:144

1. den som har avlagt organist- och kantorsexamen
och som med godkänt

vitsord har genomgått pedagogisk kurs för kantorer,

2.
den som har
avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusika-liskt tillval saml

3.
den som är
behörig att anställas som organist.

10 § Domkapitlet kan förklara en sökande som inte
uppfyller villkoren i 8

och 9 SS behörig alt anställas på en tjänst som organist eller kantor, om han

med hänsyn till sin utbildning och yrkeserfarenhet är att anse som jäm

ställd med den som uppfyller dessa villkor.

Tjänstetillsättningar

11
§ Tjänster som
kyrkomusiker tillsätts i ett enförsamlingspastorat av kyrkorådet och i ett
flerförsamlingspastorat av den tillsättningsnämnd som anges i 7 S
prästanslällningslagen (1988:000).

12
§ Innan en
tjänst som kyrkomusiker tillsätts, skall domkapitlet pröva vilka sökande som är
behöriga samt yttra sig över deras kyrkomusikaliska skicklighet.

Reglemente

13 S Församlingsdelegerade eller kyrkofullmäktige skall
faställa elt reg

lemente för den kyrkomusikaliska verksamheten.

Av reglementet skall framgå hur de uppgifter som anges i 3
S skall tillgodoses. Utförs sådana uppgifter av flera, skall reglementet ange
hur uppgifterna är fördelade mellan dem.

14 § Innan reglementet fastställs, skall yttrande inhämtas
från försam

lingarna i pastoratet och domkapitlet. Av domkapitlets yttrande skall sär

skilt framgå huruvida förslaget till reglemente står i överensstämmelse med

vad som har beslämts om gudstjänster i församlingarna.

Orgelvård

15
S Den som
enligt reglementet har alt svara för vården av en orgel skall till pastoratet
anmäla sådana brister som han inte lämpligen själv kan avhjälpa.

16
S Innan
pastoratet tillåter någon annan än den som är förordnad enligl 4S all använda
en orgel, skall yttrande inhämtas frän den som enligt reglementet har all svara
för vården av orgeln.

Fyllnadstjänstgöring

17 S Innehavaren av en tjänst som kyrkomusiker år skyldig
all fullgöra

fyllnadstjänstgöring hos en annan arbetsgivare i den omfattning som följer

av anställningsavtalet.

Musiksakkunniga Prop. 1987/88:144

18 §
Vid handläggningen av ärenden enligt denna lag får domkapitlet

biträdas av en eller flera musiksakkunniga.

Behörig
att vara musiksakkunnig i domkapitlet är domkyrkoorganisten eller någon annan
som är behörig alt anställas på en tjänst som organist.

Stiftsstyrelsen
skall förordna en eller flera musiksakkunniga efter yttrande av domkapitlet.

överklagande

19 §
Domkapifiets beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Domkapitlets beslut enligt 4 S andra stycket och 6 S andra stycket får

överklagas endast av
pastoratet.

1.
Denna lag träder i kraft den I
januari 1990.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1947: 275) om kyrkomusiker saml kyrkomusikerförordningen (1950: 375).

3.
Om det i en lag eller någon
annan författning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en
föreskrift i denna lag, skall i stället den nya föreskriften tillämpas.

4.
Den som enligt äldre
föreskrifter eller beslut är behörig lill en tjänst som organist eller
kyrkokantor skall anses vara behörig till motsvarande tjänst även efter
ikraftträdandet av de nya föreskrifterna.

Detsamma
gäller den som enligt äldre föreskrifter är behörig till en tjänst som extra
kyrkokantor och som i miiisl fem år innehaft en tjänst som kyrkomusiker med
minst 40 procent av heltidsanställning.

5.
Den som vid ikraftträdandet är
anställd på en kyrkomusikerljänsl med fullmakt eller konstitutorial eller med
förordnande för en bestämd tid som ännu löper är skyldig atl utöva sin tjänst
genom atl utföra i huvudsak samma arbetsuppgifter som tidigare hos pastoratet.

6.
För den som vid utgången av år
1989 alltjämt innehar en klockar-, organist- eller kyrkosängarbefaltning, som
fanns inrättad i församlingen före den 1 juli 1947, skall andra stycket 1
övergångsbestämmelserna till lagen (1947: 275) om kyrkomusiker fortfarande
tillämpas, så länge innehavaren kvarstår på befattningen.

Civildepartementet Prop. 1987/88:144

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition om musiken i svenska kyrkan 1 Inledning

Tillsammans
med 1982 års kyrkokommitté (Kn 1985:05) har kyrkomusi-kerulredningen (Kn
1980:04, utredare f.d. statsrådet, lektorn Bertil Hansson) avgelt dels
diskussionsbetänkandel (SOU 1983:55) Försarnlingen i framliden, dels
remissammanställningen (SOU 1984:75) Församlingarna om framliden.

Utredningen
har dessutom överlämnat slulbetänkandet (SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan.
I slulbetänkandet redovisas överväganden rörande grunden för indelningen av den
kyrkomusikaliska verksamheten och behovet av en ny tjänsteorganisation samt
angående instruktioner, tjänsteåligganden och anställningsformer för
kyrkomusiker. Vidare har utredningen övervägt vad som bör gälla i fråga om
inrättande och tillsättning av kyrkomusikertjänsler, behörighetsvillkor och
befordringsgrunder samt frågor om utbildningen av kyrkomusiker m. m.
Belänkandet innehåller förslag till lag om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska
kyrkan samt till förordningar om lärares fyllnadstjänstgöring som kyrkomusiker
m.m. och om förordnande av skolkantorer på tjänster som lärare m. m.

Till
protokollet i defta ärende bör som bilaga 1 fogas den sammanfattning av
slutbetänkandet som finns i SOU 1985:55.

Det
lagförslag som har lagts fram i belänkandet bör fogas lill protokollet som
bilaga 2.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanslällning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende
som bilaga 3.

I
fortsättningen av mitt anförande kommer jag alt först ange några enligl min
bedömning viktigare utgångspunkter för en reform av den kyrkomusikaliska
verksamheten. Därefter kommer jag alt ta upp de lagsfiflningsfrå-gor som
föranleds av utredningens förslag och som gäller kyrkomusikerorganisationen.
Slutligen redovisar jag vilka riktlinjer som enligt min mening bör gälla i
fråga om den framfida utbildningen av kyrkomusiker. I utbildningsfrågorna har
jag samrått med chefen för utbildningsdepartementet och med statsrådet
Göransson.

2 Allmän
motivering Prop. 1987/88:144

2.1 Allmänna utgångspunkter

I
13 kap. 1686 års kyrkolag föreskrivs att man i församlingarna skall lova Gud
med sång, spel och musik. Över sängen och musiken skall enligl kyrkolagen
kyrkoherden ha inseende.

1
övrigt finns de grundläggande bestämmelserna om den kyrkomusikaliska
verksamheten i lagen (1947:275) om kyrkomusiker (ändrad senast 1970:941). Där
föreskrivs bl. a. all för kyrkomusikens uppehållande skall för varje
territoriell församling finnas anställd kyrkomusiker. Lagen föreskriver också
att sådana anställnings- och arbetsvillkor som får bestämmas genom avtal skall
fastställas under medverkan av regeringen eller av myndighet som regeringen
bestämmer. Kyrkomusikertjänsler är alltså statligt reglerade.

Närmare
bestämmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten finns i
kyrkomusikerförordningen (1950:375, omtryckt 1973:681, ändrad senast 1987:549).
Förordningen innehåller bestämmelser om kyrkomusikerdi-strikl. Etl sådant
distrikt utgörs i regel av en församling. I princip skall det i varje distrikt
finnas en kyrkomusiker. Förordningen innehåller bestämmelser om olika slag av
kyrkomusikertjänsler och om behörighetsvillkoren för sädana tjänster. Vidare
innehåller den en detaljerad reglering av de åligganden som år förenade med
olika tjänster och om hur omfattningen av dessa skall beräknas.
Arbetsgivarfunktionerna år fördelade mellan det lokala kyrkorådet och
domkapitlet. En rad förvaltningsuppgifter, bl. a. att fastställa instruktioner
för varje tjänst, fullgörs av domkapitlet.

Kyrkomusikerförordningen
har förut setts över, men några genomgripande förändringar har inte kommit
till stånd. Dess regler är stela, detaljerade och komplicerade. De framstår i
dag som starkt föråldrade. Under årens lopp har också gjorts en rad
framställningar lill regeringen om att reglerna skall revideras. Sådana
framställningar har kommit från kyrkomötet, från såväl arbetslagar- som
arbetsgivarhåll saml från domkapitel och andra myndigheter.

I
flera vikfiga avseenden har tiden gått förbi den nuvarande organisationen. Jag
vill här nämna.de förändringar som skett på del arbelsrältsliga området, på
utbildningsområdet och framför allt i fråga om kyrkans egen organisation.

Det
kyrkliga reformarbetet under senare år har präglats av en strävan atl ge
svenska kyrkan en större inomkyrklig frihet alt själv besluta om resursanvändning
och resursfördelning. Reformarbetet har också präglats ay en medveten strävan
atl decentralisera viktiga delar av förvaltningen och att minska det statliga
inflytandet på olika områden.

De
förslag lill en reformerad kyrklig organisation på det lokala planet och på
stiftsnivån som nyligen lagts fram för riksdagen pä grundval av 1982 års
kyrkokommittés förslag (prop. 1987/88:31) bildar en vikfig bakgrund till mina
ställningstaganden i det följande.

Den
grundläggande enheten inom svenska kyrkan är församlingen. Det

är
församlingens gudstjänst och församlingslivet i övrigt som utgör grund-

7
valen för svenska kyrkans verksamhet. Församlingarnas behov av kyrko-

musikaliska insatser och
önskvärdheten av att upprätthålla en god kyrko- Prop. 1987/88:144
musikalisk standard är viktiga utgångspunkter för mina överväganden. Vid en
reform av den kyrkomusikaliska organisationen måste också beaktas samhällets
intresse av etl rikt förgrenat och differentierat musikliv.

Kyrkomusikens
anknytning lill församlingens gudstjänst och församlingslivet för med sig en
viss koncentration av de kyrkomusikaliska uppgifterna till helgerna. Den
förgrenade församlingsstrukluren kan därför ofta innebära svårigheter all
bereda underlag för kyrkomusikaliskl heltidsarbete. Möjligheterna all förena
kyrkomusikalisk tjänst med andra tjänster i kyrka och samhälle bör därför
förbättras. En reform måste också ta sikte på all la tillvara och bättre än nu
utnyttja kyrkomusikernas kyrkomusikaliska kompetens.

Del
är med dessa utgångspunkter viktigt all finna en lokal organisation av
verksamheten som ger förutsättningar atl förbättra utnyttjandet av befintliga
resurser och därmed höja musiklivet inom församlingarna liksom musiklivet i
allmänhet.

Den
svenska kyrkomusiken har stor bredd och engagerar mänga. Den håller en mycket
hög standard, även vid en internationell jämförelse. Kyrkorna erbjuder i dag en
omfattande konsertverksamhet. Denna har bidragit lill elt tilltagande intresse
för orgelmusik. Den kyrkomusikaliska verksamhet som bedrivs i svenska kyrkans
och andra trossamfunds regi utgör en tillgång som måste tas till vara. Staten
har elt övergripande ansvar för alt verksamheten kan bedrivas. Föratt
kvaliteten i den kyrkomusikaliska verksamheten skall garanteras även i
framtiden bör därför etl visst statligt inflytande finnas kvar.

2.2 Grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska
verksamheten

Mitt
förslag: Den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna skall organiseras
pastoratsvis.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt. Utredningen har dock lämnat ell
utrymme för alt undanlagsvis använda någon annan indelningsgrund än pastoratet.

Remissinstanserna:
Del övervägande antalet remissinstanser tillstyrker förslagets princip. Bland
dem märks svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund och Domkyrkoorga-nislernas förening. Några remissinstanser som
lillstyrker förslaget framhåller vissa svårigheter med detta, t. ex. att det
kan bli många tjänstgöringsställen och långa resor, vilkel fordrar särskild
planering och samordning beträffande gudstjänsltider. Musikaliska akademien
anser bl. a. att det behövs normer beträffande pastoralens storlek. Sambandet
med församlingsverksamheten har framhållits av åtskilliga remissinstanser.
Delta samband synes ha varil del avgörande skälet för de remissinstanser som
avstyrkt förslaget. Bland dessa märks flera församlingar och pastorat.

Många av
dessa har uttryckt farhågor för alt del kommer all innebära en Prop.
1987/88:144 minskning av antalet kyrkomusikertjänsler, som kan komma alt gå ul
över de små församlingarnas gudstjänstliv.

Skälen för mitt förslag: Omfattningen av den
kyrkomusikaliska verksamheten varierar starkt mellan olika församlingar.
Särskilt tydligt framgår detta vid en jämförelse mellan större tätorter och
landsbygdsförsamlingar. Beträffande många församlingar på landsbygden fär
indelningen bl. a. lill följd alt kyrkomusikertjänslen inte sällan har en
mycket liten omfattning och ibland inte kan tillsättas. Ell särskilt problem
utgör här det stora antal skolkantorsljänsler, som inte är tillsalla på del
sätt som från början varil avsett. En viktig orsak till dessa problem är
anknytningen till församlingen som grund för indelningen i
kyrkomusikerdislrikt. Antalet församlingar är och torde under överskådlig lid
komma alt förbli stort.Även om problemen i någon mån undanröjts genom
sammanslagning av två eller flera församlingar till elt kyrkomusikerdislrikt,
slår det klart att de väsentliga svårigheterna skulle komma all kvarstå med
församlingarna som kyrkomusikerdislrikt.

Enligt min mening måste därför församlingen överges som
grund för indelningen i kyrkomusikerdislrikt. Del gäller alltså att finna
större enheter som är så stora atl möjligheterna lill kombinationer av olika
tjänster i kyrka och samhälle kan tas lill vara på ell enkelt och smidigt sätt.
Del gäller alltså all se lill atl organisationen blir så flexibel som möjligt.

I sistnämnda krav ligger att organisationen skall kunna
anpassas till de lokala behoven och en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna
kunna göras när det finns flera kyrkomusiker. Men det gäller också alt skapa
förutsättningar för alt på etl smidigt sätt kunna möta från tid till annan
uppkommande behov. Del måste också finnas sådana adminislrafiva resurser all
en effektiv och smidig handläggning av kyrkomusikerärenden kan uppnås.
Samtidigt måste kyrkomusikerna ha kvar en nära anknytning till församlingarna
och församlingslivet.

Utredningen har förordat pastoraten som nya
organisatoriska enheter för den kyrkomusikaliska verksamheten, en tanke som för
övrigt flera gånger tidigare förts fram vid översyner av kyrkomusikerorganisationen.
Enligl min mening har tiden nu mognat för en sådan reform.

Vid en övergång lill pastoratet som grund för den
kyrkomusikaliska verksamheten skulle antalet sådana enheter komma alt minska
från ungefär 2 500 lill ungefär I 100. Del slår klart atl förutsättningarna
för en ändamålsenlig och flexibel organisation därigenom skulle förbättras avsevärt.
Det kan naturligvis övervägas atl gå längre och bygga en ny organisation kring
kontraktet som enhet. Då skulle man dock enligl min mening avlägsna sig alltför
långt från församlingarna. Pastoratet är dessutom från bl. a. administrativ
synpunkt en mera naturlig enhet.

Jag vill i
detta sammanhang erinra om innebörden av de förslag som

regeringen lagt fram för riksdagen genom proposifionen 1987/88:31 om ny

organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan. En bärande prin

cip i dessa förslag är atl slå vakt om församlingen som kyrkans grundläg

gande enhet. Förslagen innebär att det lika lite i framliden som hittills skall

finnas några i författning angivna gränser för församlingarnas storlek, vare 9

sig nedåt eller uppåt. Huruvida en församling är stor nog
för att fungera Prop. 1987/88:144 beror i första hand på
församlingsmedlemmarnas engagemang och vilja till frivilliga insatser.
Propositionens förslag till ansvarsfördelning mellan församling och pastorat
är emellertid inriktade på en ökad samverkan mellan församlingarna i
flerförsamlingspastorat. Avsikten är all uppnå en förbättrad resursanvändning
och jämnare kostnadsfördelning. Genom atl församlingarna i elt
flerförsamlingspastorat skall svara gemensamt för tunga ekonomiska åtaganden
får de enskilda församlingarna en påtaglig ekonomisk avlastning och kan bättre
koncentrera sig pä församlingsverksamheten. Därigenom skall församlingens möjligheter
att ta ansvar för bl. a. kyrkans gudstjänstliv och undervisning stärkas.
Förslagen är alltså av avgörande betydelse inte minst för de små
församlingarnas möjligheter alt beslå som självständiga enheter.

I propositionen 1987/88:31 (s.89) harjag gjort bedömningen
all det är rationellt atl pastoralssamfällighelen tar över arbetsgivaransvaret
för församlingsanställd personal som diakoner, församlingsassistenter,
lokalvårdare och kyrkogårdsarbetare. Pastoralssamfällighelen har enligl mitt
bedömande bättre förutsättningar än de enskilda församlingarna atl svara för
de personaladministraliva frågorna. Syftet för framtiden är också att pastoraten
skall ha en sådan storlek att de verkligen kan bära de ekonomiska bördorna.

För alt en hög kyrkomusikalisk standard skall kunna
upprätthållas och utvecklas är del viktigt atl man kan inrätta tjänster med ell
så stort kyrkomusikaliskl innehåll som möjligt. Ulan sådana tjänster kommer man
i längden inte all kunna upprätthålla de krav på utbildning och yrkesskicklighet
som är en förutsättning för en sådan standard. Med pastoratet som enhet breddas
undertaget för de kyrkomusikaliska uppgifterna. Möjligheterna all inrätta
kvalificerade kyrkomusikertjänsler blir därmed större:

I några remissyttranden har del framförts farhågor för alt
antalet kyrkomusikertjänsler kommer atl minska vilkel kan komma all gå ut över
mindre församlingar och musiklivet där. För egen del anser jag dessa farhågor
överdrivna. Som jag ser del torde snarare behovet av högt kvalificerade tjänster
öka. För de små församlingarnas del är del viktigt atl det så långt möjligt
tillskapas kvalificerade tjänster med ell så stort kyrkomusikaliskl innehåll
som möjligt. Endast på del sättet kan man enligt min mening på sikt garantera
all även de mindre församlingarna får tillgång lill kyrkomusik av hög
kvalitet.

Utredningen
har lämnat ett visst utrymme för all undanlagsvis bedriva

den kyrkomusikaliska verksamheten i mindre enheter än pastoral. Också

en del remissinstanser har förordat alt församlingen undanlagsvis, exem

pelvis efter dispens av domkapitlet, skall kunna utgöra enhet för den

kyrkomusikaliska verksamheten. Som argument för detta har framför allt ■

framhållits förhållandena i pastoral med många församlingar eller stor

ytvidd. Man har varnat för alt del kan bli många Ijänslgöringstillfållen och

långa resor och för all kyrkomusikern kan mista kontakten med försam

lingslivet. Jag har förståelse för dessa synpunkter. I detta sammanhang vill

jag emellertid betona all en övergång lill pastoratet som enhet för den

kyrkomusikaliska verksamheten inte innebär all pastoratet ersätter för- 10

samlingen
som kyrkomusikerdislrikt i den nuvarande meningen. Som jag tidigare har
framhållit är del i stället fråga om atl med pastoratet som enhet bygga upp en
flexibel kyrkomusikerorganisation som skall tillgodose församlingarnas behov.

I den förut nämnda
propositionen 1987/88:31 har jag anfört atl det förhållandet att personal som
sysslar med församlingsarbete blir anställd hos pastoralssamfällighelen
naturligtvis inte utesluter alt många ändå kan ha sin tjänstgöring helt eller
till väsentlig del förlagd till någon viss församling inom pastoratet. En
sådan ordning kommer säkert alt tillämpas även för kyrkomusiker. I sädana fall
är det fullt möjligt att också låta församlingen ta det närmaste ansvaret för
arbetsledningen.

Emellanåt kan del finnas
elt behov av all bedriva den kyrkomusikaliska verksamheten i samverkan över en
pastoralsgräns. Inte heller för detta fall anscrjag att det finns något behov
av att skapa särskilda lösningar. Som jag längre fram kommer all redogöra för
kan en samverkan mellan pastoraten åstadkommas på frivillig väg genom avlal
angående fyllnadstjänstgöring, varvid likväl en berörd tjänst organisatoriskt
hör lill ettdera pastoratet. En kyrkomusiker kan givetvis också, liksom för
närvarande, inneha flera deltidstjänster.

Prop. 1987/88:144

2.3 Den statliga detaljregleringen avskaffas

Mitt
förslag: Den statliga detaljregleringen av kyrkomusikertjänslerna slopas.
Tjänsterna skall inte heller längre vara statligt reglerade ulan blir i
framliden rent kyrkokommunall reglerade.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget alt kyrkomusikertjänslerna skall vara kommunalt reglerade har
tillstyrkts av bl. a. statens arbetsgivarverk, kammarrätten i Jönköping, några
domkapitel, svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund. Flertalet remissinstanser har dock varil emot förslaget.
Till dessa hör flera domkapitel. Svenska kyrkans personalförbund.
Kyrkomusikernas riksförbund och Musikaliska akademien. En av många framförd
uppfattning är all ell statligt inflytande genom domkapitlen bör bibehållas av
hänsyn till.kvaliteten på kyrkomusiken. Tjånstgöringsföreskriflernas samband
med dem som gäller för prästerna har framhållits. Vidare har framförts farhågor
för sänkt kvalitet på kyrkomusiken eller i vart fall stora skillnader mellan
pastoratens ambifionsnivåer, t. ex. i fråga om att inrätta tjänster. En del
remissinstanser har varnat för ell slags "minimilänkande".
Kyrkomusikernas riksförbund har ansett att avskaffande av den statliga
regleringen medför starkt försämrade anställningsvillkor och såsom negativa
konsekvenser framhållit avskaffat ordinarieskap, sämre semesterförmåner, sämre
sjukförmåner, avskaffat arbetsgivarihlräde och en friare meritvärdering. ,

Skälen
för mitt förslag: Kyrkomusikerorganisationen fick i det väsentliga

II

sin nuvarande utformning genom lagen om kyrkomusiker och
den därtill Prop. 1987/88:144 anslutande regleringen. Lagen om kyrkomusiker
trädde i kraft den I juli 1947, men reformen genomfördes först år 1950, då den
nuvarande kyrkomusikerförordningen tillkom. Reformen var resultatet av en lång
tids utredningsarbete och fick sin prägel av dåtida förhållanden. I stället
för de tidigare klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna kom de nya
kyrkomusikertjänslerna. Kyrkomusikerna förblev som fidigare kommunall
anställda och avlönade. Sådana anställnings- och arbetsvillkor som får
bestämmas genom avtal skulle emellertid fastställas under medverkan av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Kyrkomusikertjänslerna
blev alltså - och är alltjämt - s. k. statligt reglerade tjänster.

Som jag har redovisat tidigare (avsnitt 2.1) år den
kyrkomusikaliska verksamheten och kyrkomusikerljänsterna kringgärdade av etl
stort antal detaljerade författningsbestämmelser.

Kyrkomusikerförordningens myckel detaljerade och delvis
komplicerade föreskrifter har av utredningen på goda grunder betecknats som
otidsenliga. De har också under årens lopp blivit föremål för åtskillig
kritik. Detta avspeglas i elt stort antal framställningar till regeringen från
skilda häll om olika ändringar i förordningen.

Utredningen har konstaterat atl regleringens bristande
flexibilitet medför svårigheter alt tillgodose olika församlingars behov av
säsongmässigl ökade insatser, t. ex. i den s. k. frilidskyrkan, och all den är
ett hinder för all utveckla möjligheterna att kombinera kyrkomusikalisk
tjänstgöring med annat arbete. Dessa är för närvarande tämligen begränsade och
svårigheterna framstår som särskilt påtagliga i fräga om skolkantorerna.

I det föregående harjag förordat att den nuvarande
organisationen med församlingen som kyrkomusikerdislrikt ersätts av en mera
flexibel organisation pä pastoratsnivä. Jag har därvid föst särskild vikt vid
att organisationen skall kunna anpassas till behoven och de särskilda
förhållandena i varje enskilt pastorat. Det ligger i sakens natur atl en
författningsreglering som detaljerat lägger fast vad som skall ankomma på olika
kyrkomusiker såsom innehavare av vissa typer av tjänster utgör elt hinder för
en sådan anpassning. Som jag har konstaterat i föregående avsnitt ger en
övergång till pastoratet som den organisatoriska basen för den kyrkomusikaliska
verksamheten goda möjligheter atl höja kvaliteten på många av kyrkomusikertjänslerna.
Detta kan ske genom alt föra samman dem till tjänster med störte
kyrkomusikaliskl innehåll och besätta dem med utbildade kyrkomusiker. För alt
dessa möjligheter skall kunna utnyttjas fullt ut är det angeläget all la bort
den nuvarande statliga regleringen och skapa största möjliga utrymme för
smidiga lösningar och en ändamålsenlig fördelning av arbetsuppgifterna på det
lokala planet.

Även ur de anställda kyrkomusikernas synvinkel får den
nuvarande ordningen anses vara otidsenlig.

, Kyrkomusikerförordningens detaljerade regler lämnar ell
mycket litet utrymme för ell sådant medinflytande som den arbelsrältsliga
lagstiftningen i princip medger.Detta gäller l. ex. något så viktigt som
tjänsteåliggandena och omfattningen av tjänstgöringsskyldigheten.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och strävan atl
åstadkomma en så 12

flexibel
kyrkomusikerorganisation som möjligt framstår det som naturligt all staten i framliden
inte reglerar kyrkomusikertjänslerna mer ån som behövs för att säkerställa
verksamheten och dess kvalitet.

Slopar man den statliga
detaljregleringen av kyrkomusikerorganisationen och de kyrkomusikaliska
tjänsterna är det inte längre motiverat att låta tjänsterna vara s. k. statligt
reglerade anställningar. Jag delar alltså utredningens uppfattning alt
tjänsterna bör bli kyrkokommunala och alt avlöningsförmånerna inte längre bör
fastställas under medverkan av regeringen eller någon myndighet som regeringen
bestämmer. Som utredningen också har konstaterat åstadkommer man därigenom elt
ökat självbestämmande för pastoraten som arbetsgivare och ger förutsättningar
för etl ökat medinflytande för kyrkomusikerna som arbetstagare. De farhågor för
bl. a. försämrade anställningsvillkor som har förts fram av etl antal remissinstanser
framstår enligl min bedömning som överdrivna. För egen del kan jag inte se
något skäl varför anställningsvillkoren skulle försämras om statliga organ inte
längre skulle medverka vid fastställande av dem.

Prop. 1987/88:144

2.4 Obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifter

Mitt förslag:
Minimikraven på den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna anges i lag.
Förutom den verksamhet som behövs för gudstjänster och kyrkliga handlingar
skall pastoralen svara för den verksamhet som församlingslivet kräver. Det
gäller främjandet av kyrkosång, fri musikundervisning och orgelvård. Pastoraten
får själva bestämma vilken kyrkomusikalisk verksamhet som därutöver skall
bedrivas.

Utredningens förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt i fråga om de obligatoriska kyrkomusikaliska
åliggandena. Utredningen har emellertid föreslagit en ordning där
stiftsstyrelsen skall genom särskilda beslut lägga fast elt minimum för
verksamhetens omfattning i varje pastorat.

Remissinstanserna: Dessa
har främst uppehållit sig vid frågorna om den statliga regleringens avskaffande
och vilkel organ som bör svara för det kvarvarande statliga inflytandet. Några
har dock kritiskt kommenterat utredningens lös'ning med beslut pä stiftsplanet
om verksamhetens omfattning i pastoraten. Bl. a. Göteborgs kyrkliga
samfällighet har betecknat del som självklart att beslutanderätten bör
tillkomma kyrkokommunen, eftersom tjänsterna skall vara kyrkokommunala och del
ekonomiska ansvaret skall vila på kommunen. Även Sveriges kyrkokamerala
förening och länsskolnämnden i Malmöhus län har framfört liknande synpunkter.
Musikaliska akademien har påpekat att del statliga inflytandet fäll en
påtagligt oklar beskrivning. Riksförbundet Svensk kyrkomusik har efterlyst en
närmare författningsreglering, om den statliga regleringen avskaffas. Flera
andra har på liknande sätt påpekat atl del är oklart vad som skall inverka på
miniminivån eller efterlyst en närmare reglering. Andra har påpekat att man får
räkna med skilda bedömningar i olika stift. Som en risk med

13

utredningens förslag har också framhållits alt pastoraten
kan komma atl Prop. 1987/88:144 betrakta besluten om miniminivå som
normerande och bli obenägna alt gå utöver den fasfiagda nivån. Frågan huruvida
den fria musikundervisningen bör ingå bland de obligatoriska kyrkomusikaliska
uppgifterna har varil föremål för delade meningar bland dem som tagit upp
saken.

Skälen för mitt förslag

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Jag gör den
bedömningen alt pastoralen bör åläggas alt svara för den kyrkomusikaliska
verksamhet som behövs för gudstjänster och kyrkliga handlingar samt för orgel
vård, främjande av kyrkosången och fri musikundervisning. Detta är också
genomgående sådana kvalificerade uppgifter för vilka erfordras
befattningshavare med grundlig utbildning.

Jag vill samtidigt kraftigt betona atl del slår pastoraten
fritt all utvidga den kyrkomusikaliska verksamheten till helt andra områden än
de nu nämnda. Jag vill här särskilt nämna den alltmer utbredda kvalificerade
konsertverksamhet som blivit en värdefull tillgång såväl för det kyrkliga livet
som för samhället i övrigt.

Utgångspunkter: Den kyrkomusikaliska verksamheten i
församlingarna är i dag reglerad främst genom detaljerade föreskrifter i
kyrkomusikerförordningen om kyrkomusikernas tjänsteåligganden. Föreskrifter om
den kyrkomusik som skall eller får användas vid gudstjänster och kyrkliga
handlingar finns i kyrkohandboken och andra kyrkliga böcker samt i de författningar
som reglerar användningen av dessa.

Utredningen anser - liksom även jag - att staten inte kan
frånsäga sig

elt ansvar för alt den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna

även framgent håller en god standard. Del är mot denna bakgrund som

utredningen har föreslagit atl sliftsslyrdsen skall fastställa minimum för

den kyrkomusikaliska verksamhetens omfattning i varje pastoral på för

slag av pastoratet. Bedömningen skall enligt förslaget ulgå från elt flertal

skilda kriterier. Det gäller antalet församlingsmedlemmar och befolkning

en i pastoratet, särskilda behov med hänsyn lill förekomsten av större

vårdinstitutioner, s. k. fritidskyrka m. m. Andra kriterier skulle vara den

körverksamhet som bedrivs och orgelbeståndets karaktär. Enligl förslaget

skall stiftsstyrelsens beslut kunna omprövas närhdsl stiftsstyrelsen eller

pastoratet finner skäl till del. Utredningen har inte ansett atl kriterierna

behöver anges i lag, och den har inte närmare utvecklat hur stiftsstyrelsens

beslut skall utformas. Vid remissbehandlingen har åtskilliga kritiska syn

punkter förts fram mot den av utredningen föreslagna lösningen. I det

föregående harjag som vikliga skäl för den av mig förordade reformen av

kyrkomusikerorganisationen hänvisat till dagens strävan att lägga viktiga

beslutsfunktioner nära dem som berörs av besluten och lill betydelsen av

att kyrkomusikerorganisationen smidigt skall kunna anpassas till del en

skilda pastoratets behov och särskilda förhållanden. Utredningens förslag

om att stiftsstyrelsen skall fatta beslut varigenom minimiomfaltningen av

den kyrkomusikaliska verksamheten i pastorat och församlingar noga

läggs fast tycks mig stå i mindre god överensstämmelse med dessa utgångs- 14

punkter.
Jag befarar all en sådan ordning lätt skulle kunna innebära alt Prop.
1987/88:144 dagens detaljerade författningsreglering på många håll ersattes av
en nästan lika ingående styrning genom sfiflsslyrdsens beslut. Risken är då
bl. a., som nägon remissinstans varit inne på, atl det blir etl sä litet
utrymme kvar för initiativ på det lokala planet alt besluten i själva verket
blir helt avgörande för verksamhetens omfattning. De kan med andra ord komma
att verka hämmande pä viljan atl ta lokala initiativ.

Utgångspunkten för mina överväganden, liksom för utredningens,
är synen pä svenska kyrkan som etl trossamfund där församlingen är basenheten.
Del är i församlingen som evangelisation bedrivs och gudstjänstlivet får sin
gestaltning. Del är församlingslivels behov som i första hand skall
fillgodoses.

Den kyrkomusikaliska verksamheten är en faktor av stor
betydelse för församlingslivet och samtidigt för kyrkans möjligheter att nå ul
och verka bland människorna. Som jag ser det, ligger däri den bästa garantin
för all verksamheten blir av tillfredsställande omfattning och kvalitet. Det är
därför enligt min mening inte motiverat all låta en regional myndighet, statlig
eller kommunal, bestämma omfattningen och inriktningen av den kyrkomusikaliska
verksamheten i varje enskilt pastorat.

Jag anser atl man i stället bör välja en lösning, enligl
vilken riksdagen i lag anger vilken kyrkomusikalisk verksamhet som
obligatoriskt skall förekomma i varje pastorat. Omfattningen av denna
verksamhet bör pastoraten själva få besluta om med utgångspunkt i de behov som
finns. Pastoralen bör även själva få besluta om vilken kyrkomusikalisk
verksamhet som därutöver skall bedrivas. Genom all i lag ange de obligatoriska
kyrkomusikaliska uppgifterna skapas garantier för atl verksamheten i varje
pastorat håller en godtagbar bredd.

Som utredningen har framhållit är vissa kyrkomusikaliska
uppgifter av den arten alt de genomgående skall finnas med i församlingarnas
arbete. Det är lill stor del fråga om sådana uppgifter som kyrkomusikerna i dag
enligl kyrkomusikerförordningen är skyldiga atl fullgöra. När man skall
bestämma pastoratens ansvar bör utgångspunkten vara de obligatoriska inslag i
den kyrkomusikaliska verksamheten som i dag förekommer i församlingarna.

Musik vid gudstjänster m. m: Till de nuvarande
obligatoriska uppgifterna hör först och främst alt vid gudstjänster och
kyrkliga handlingar leda församlingssången och alt ulföra orgelmusik på det
sätt som förutsätts i kyrkohandboken och mässboken (lOS 2 mom.
kyrkomusikerförordningen). I likhet med utredningen och de remissinstanser som
här yttrat sig i frågan anscrjag alt dessa uppgifter även i fortsättningen
skall vara obligatoriska inslag i den kyrkomusikaliska verksamheten. Det
förekommer dock rätt ofta atl en del av församlingssången leds av andra än
kyrkomusikern. Regleringen bör därför kunna begränsas till spel på orgel vid
gudstjänster och kyrkliga handlingar.

Kyrkosång: I kyrkomusikernas åligganden ingår atl främja
intresset för kyrkosången, bl. a. genom all öva och leda kyrkokören. Vidare
åligger del kyrkomusikerna all undervisa konfirmander i psalmsång.

Utredningen har ansett alt körverksamhelen är av den arten
atl den 15

genomgående
skall finnas med i varje församlings arbete. Som en minimi- Prop.
1987/88:144

standard
har angetts normalt minst en kör i varje församling. Samtidigt har

utredningen
anfört all avgörande för verksamhetens omfattning bör vara

en
bedömning som lar hänsyn lill varje pastorats behov och resurser och

övriga
omständigheter. Remissinstanserna har inte haft nägon erinran mot

utredningens
förslag i denna del.

För egen del vill jag till en början framhålla alt den
körverksamhet som förekommer i församlingarna är av stor belydelse för såväl
gudstjänstlivet som församlingslivet i övrigt. Därtill berikar verksamheten
inte sällan del lokala musiklivet. Körverksamhelen utgör en stor folkrörelse.
Etl allmänt önskemål torde vara att denna verksamhet kan garanteras i
framtiden. Atl ställa upp elt krav på pastoraten atl se till atl del i varje
församling eller pastorat skall finnas minst en kyrkokör kan emellertid vålla
problem. Del gäller framför allt i mindre glesbygdspastorat. All samla och öva
en kyrkokör kan vara en i det närmaste omöjlig uppgift i pastorat där
befolkningsunderlaget är litet och de geografiska avstånden stora. Det kan
också vara svårt atl finna en klar definition av begreppet kyrkokör. Med hänsyn
till dessa förhållanden anscrjag inte alt det rimligt att ställa ett sådant
uttryckligt krav på pastoralen. Enligl min mening är del emellertid angelägel
atl kyrkomusiken vid gudstjänsterna inte begränsas lill församlingssång och
orgelmusik. Även annan kyrkomusik, främst körsång, bör förekomma så långt del
är möjligt.

En framkomlig väg atl åstadkomma en bred kyrkomusikalisk
verksamhet vid gudstjänster m. m. är enligt min mening atl ålägga pastoraten
atl främja intresset för kyrkosången i församlingarna. Delta knyter an lill den
ordning som i dag gäller för kyrkomusikerna. Främjandet av intresset för
kyrkosången sker normalt genom all församlingssången leds på elt kvalificerat
sätt saml genom all en kyrkomusiker övar och leder en eller flera kyrkokörer.
Del kan emellertid ske även på annat sätt. Jag föreslår därför atl pastoraten
åläggs atl främja detta intresse.

Som jag har sagt i del föregående åligger del också en
kyrkomusiker atl undervisa konfirmander i psalmsång. Delta är en viktig
uppgift. Enligl min mening får del emellertid anses ligga i kravet på alt
främja kyrkosången att konfirmanderna ges den undervisning som behövs. Någon
ytterligare reglering är därför enligl min mening inte nödvändig.

Orgelvård: Det orgelbeslånd som finns i vårt land
representerar stora ekonomiska värden och utgör en betydande kulturtillgång. En
riklig vård och skötsel av orglarna är inte bara en nödvändighet för
församlingarnas gudstjänstliv, den är också en viktig förutsättning för ell
allsidigt musikliv i landet. Många av landels orglar är dessutom historiskt
värdefulla kulturföremål.

Enligl kyrkomusikerförordningen ligger ansvaret för vården
av orgdver-ket obligatoriskt hos kyrkomusikerna. Som en följd av delta har
också föreskrivits atl kyrkorådet inte får medge atl någon annan använder
orgeln innan rådet har låtit kyrkomusikern yttra sig.

Utredningens förslag utgår från all sliftsslyrdsen skall
bestämma etl

minimum för den kyrkomusikaliska verksamhetens omfattning. Del går

därför inte i alla delar atl jämföra med mitt förslag. Vad utredningen 16

emellertid anfört är att
vid bedömningen av omfattningen skall beaktas om Prop. 1987/88:144 det
finns ett orgelbestånd av speciell karaktär.

Orgelverken
och orgelmusik vid gudstjänster och andra förrättningar är av grundläggande
betydelse för gudstjänst- och församlingsliv. Med hänsyn härtill anser jag att
pastoraten uttryckligen bör åläggas att svara för vården av de orglar som finns
hos församlingarna i pastoratet. Det är därvid viktigt att orgelvården
anförtros kyrkomusiker med en kvalificerad utbildning. Till denna fråga
återkommer jag emellertid i det följande när jag behandlar
behörighetsvillkoren.

Fri
musikundervisning: För närvarande ingår också s. k. fri musikundervisning
bland kyrkomusikernas åligganden. Under remissbehandlingen har röster höjts för
att denna verksamhet inte skall höra till det som pastoraten obligatoriskt bör
svara för. I denna fråga vill jag säga följande.

I
början av 1900-talet var möjligheterna till utbildning i musik begränsade.
Behovet kunde inte täckas. Även om etl betydelsefullt frivilligt arbete
utfördes bl. a. inom ABF och lOGT fanns det stora grupper, främst på
landsbygden, som inte kunde få någon musikutbildning.

Under
del arbete som ledde fram till 1950 års reform av kyrkomusi-kerverksamhelen
togs tanken upp att kyrkomusikerna skulle kunna även mer allmänt utveckla sång-
och musiklivet i församlingarna. Kyrkomusikernas kompetens togs därför
tillvara så, att de blev skyldiga atl meddela en allmän och kostnadsfri
musikundervisning. Kyrkomusikerna fanns ju tillgängliga som kvalificerade
musikaliska krafter. På många häll skulle kyrkomusikern kunna bli en
centralgestalt i bygdens musikaliska liv. De som engagerades som elever skulle få
möjligheter atl delta i och tillgodogöra sig även den rent kyrkomusikaliska
verksamheten, t. ex. genom alt delta i kyrkokörer.

Avsikten
med undervisningen var all - med utgångspunkt i grundskolans undervisning— ge
eleverna en elementär musikteorelisk allmänbildning samt att ge dem som hade
förutsättningar för del undervisning i instrumentalmusik och sång. Genom
kyrkomusikerförordningen infördes alltså fri musikundervisning som en
tjänsleuppgift för organisterna. När sedan kyrkokantorerna tillkom i slutet av
1950-lalet, bestämdes det att även de skulle meddela fri musikundervisning,
varigenom musikundervisningen utsträcktes till betydligt fler
kyrkomusikerdislrikt. Fri musikundervisning har däremot inte ålegat
skolkantorerna med hänsyn till deras arbetsbörda.

Utredningen
har funnit atl den fria musikundervisningen i stort sett har fungerat på det
sätt som varit avsett från början. Inget annat har framkommit än atl
undervisningen har varit av stor betydelse för det musikaliska livets
utveckling i församlingarna. Den har i hög grad bidragit till alt underlätta
rekryteringen av medlemmar till kyrkokörer av olika slag. Även undervisningen
pä instrument har bidragit till alt skapa och vidmakthålla en god
kyrkomusikalisk standard.

Sedan
den fria musikundervisningen infördes har den kommunala mu

sikundervisningen vuxit fram som elt alternativ. Kyrkomusikerna har inte

för den skull förlorat i betydelse för landels musikliv. Däremot har utrym

met på många håll ökat för en mera markerad kyrklig prägel i den fria 17

2 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 144

musikundervisningen.
Samfidigt har åtskilliga kyrkomusiker med delfids-tjänster kunnat öka sin
arbetstid med tjänstgöring i den kommunala musikskolan och därigenom blivit i
tillfälle atl la vara på många unga människors intresse för den
kyrkomusikaliska verksamheten och engagera dem för ideell verksamhet inom
kyrkan.

Den fria
musikundervisningen är sålunda enligt min bedömning fortfarande en värdefull
tillgång i landets musikliv samtidigt som den behövs för kyrkans egen
verksamhet. Därför bör den, som utredningen också har föreslagit, finnas kvar i
framtidens kyrkomusikaliska verksamhet. Liksom nu bör den fria
musikundervisningen skötas av organister och kantorer med kvalificerad
utbildning. Med hänsyn till framväxten av den kommunala musikundervisningen
bör i enlighet med utredningens förslag pastoratens ansvar begränsas till
musikundervisning med kyrklig inriktning. Elt åläggande för pastoraten att
meddela sådan undervisning bör gälla endast för dem som är medlemmar i en
församling inom pastoratet.

Eftersom del är kyrkans
och församlingarnas behov som i första hand skall tillgodoses, bör den närmare
omfattningen och uppläggningen av den fria musikundervisningen bestämmas av
pastoratet.

Prop. 1987/88:144

2.5 Tjänsteorganisationen

Mitt
förslag:I regel skall del i varje pastorat finnas minst en organist anställd.
Undantag från detta får medges av domkapitlet. I övrigt fär pastoraten utforma
en lämplig organisation och avgöra vilka anställningar som skall finnas.
Endast med domkapitlets medgivande får för de obligatoriska kyrkomusikaliska
uppgifterna anlitas någon som saknar kyrkomusikalisk behörighet. Någon
begränsning av anställningsskyddet för sådant fall skall inte föreskrivas.

Utredningens
förslag: Utredningen har föreslagit att stiftsstyrelsen efter en samlad
bedömning av förhållandena och efter förslag från pastoralen, skall bestämma
minimum för verksamhetens omfattning samt fastställa minimikrav på
kompetensnivån för den eller de kyrkomusikertjänsler som skall finnas
inrättade. Utredningen har vidare föreslagit all anställningsskyddet för s. k.
orgelspelare skall begränsas.

Remissinstanserna:
Remissinstansernas inställning har i väsentliga delar redovisats tidigare
(avsnitt 2.4). Några har mera i detalj kritiskt kommenterat utredningens
förslag. Sveriges kyrkokamerala förening, har ansett atl minimikraven på
kompetensnivå bör fastställas pä det lokala planet enligt vad som avtalats
centralt, i likhet med vad som nu är fallet beträffande andra kyrkomusikaliska
tjänster. Länsskolnämnden i Malmöhus län har ställt sig tveksam fill behovet av
alt en regional statlig myndighet bestämmer minimikompeiensen för kyrkomusiker
i större kommuner. Länsskolnämnden har ansett atl den kyrkliga samfällighelen
själv bör kunna klara uppgiften, särskilt som den enligt förslaget skall ha
rätl all bestämma sig för en högre kompetens ån myndigheten bestämt. Även
Göteborgs kyrkliga samfällighet har ansett all kyrkokommunen bör ha det
avgörande inflytandet.

En
del remissinstanser har understrukit all glesbygdens behov av kyrko- Prop.
1987/88:144 musik på många håll inte kan tillgodoses om inte orgelspelare utan
formell behörighet liksom hittills kan ingå i organisationen.

Många
remissinstanser förordar all del statliga inflytandet skall utövas av
domkapitlen i stället för av stiftsstyrelserna. Biand dessa märks domkapitlen.
Domkyrkoorganisternas förening samt församlingar och pastorat. Kyrkomusikernas
riksförbund/Sveriges lärarförbund, TCO, Krislen demokratisk samlings kyrkopolitiska
råd och andra remissinstanser, bland vilka märks mänga församlingar och
pastoral som avstyrkt förslaget om den statliga regleringens avskaffande, har
på olika sätt argumenterat för alt domkapitlen även i fortsättningen skall
behålla ell inflytande över den kyrkomusikaliska verksamheten.

Skälen
för mitt förslag

Nuvarande
tjänsteorganisation: I de nuvarande kyrkomusikerdislrikten skall del normall
flnnas antingen en organistljänst eller en kanlorstjänst. Organisttjänst får
inrättas i distrikt med fler än 5000 invånare och kanlorstjänst i distrikt med
färre invånare. Domkapitlet, som fastställer distriktets tjänstetyp, får dock
medge undanlag från denna regel.

Organistljänslen
är en självständig kyrkomusikalisk tjänst, i vilken dock kan ingå fyllnadstjänstgöring
som musiklärare. Kanlorsljänsten kan vara en skolkanlorstjänsl, dvs. en
grundskollärarljänst med tillkommande kyrkomusikaliska uppgifter. Den kan
också vara en kyrkokaniorsljänsl, som är en självständig kyrkomusikalisk
tjänst. I små distrikt kan med domkapitlets medgivande finnas en orgelspelare.
Den senare saknar formell kyrkomusikalisk kompetens. I större distrikt kan
organisationen förstärkas med biträdande kyrkomusiker med den kompetens som
domkapitlet i varje särskilt fall fastställer. Utanför den författningsmässiga
regleringen faller de s. k. försiimlingsmusikerna, som kan anställas för
särskilda kyrkomusikaliska uppgifter.

Den
1 mjirs 1988 fanns i hela landet 2 536 kyrkomusiker, varav 417 organister
(inklusive de 13 domkyrkoorganislerna), 638 kyrkokanlorer, 287 skolkantorer,
521 biträdande kyrkomusiker och 487 orgelspelare, varav 318 fullgjorde den
kyrkomusikaliska delen av en vakant skolkanlorstjänsl. Antalet
församlingsmusiker var 166. Övriga kyrkomusiker, t. ex. på sjukhus, var 20.

Jämförs
siffrorna med dem som utredningen återgell i bilaga 8 till betänkandet,
framträder en påtaglig ökning av antalet kyrkokantorer och biträdande
kyrkomusiker och en minskning av antalet orgelspelare.

Utgångspunkterna
för mina överväganden: För atl garantera en god

kyrkomusikalisk standard skall det enligt mina förslag även i fortsättningen

finnas bestämmelser om särskilda behörighetsvillkor för anställning som

kyrkomusiker. Förslagen (avsnitt 2.7) innebär alt det åven fortsättningsvis

skall finnas två huvudtyper av kyrkomusiker nämligen organister och

kantorer. Därutöver kan i en del fall med domkapitlets medgivande få

anlitas orgelspelare. Jag föreslår också (avsnitt 2.6) alt pastoratet för de

obligatorisk:! kyrkomusikaliska uppgifterna skall kunna förordna någon 19

söm
har organist- eller kanlorsbehörighet, men som är anställd hos någon Prop.
1987/88:144 annan, exempelvis som musiklärare på en skola eller som
kyrkomusiker i ell annat pastorat.

Med
pastoratet som ny indelningsgrund uppkommer i många fall nya möjligheter alt
anpassa den kyrkomusikaliska organisationen lill de lokala behoven och
förhållandena i övrigt. Avskaffandet av den statliga regleringen gör det också
möjligt att genomföra en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna mellan flera
kyrkomusiker. För att dessa fördelar skall kunna tas till vara, bör enligt min
mening göras sä få ingrepp som möjligt i pastoratets frihet alt anordna en till
de lokala förhållandena anpassad organisation. Regleringens syfte skall endast
vara atl garantera en god och sä långt möjligt likvärdig kyrkomusikalisk
standard.

Principiellt
krav på en organist i varje pastorat: Utredningen har ansett alt del statliga
inflytandet över organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten främst bör
bestå i alt efter förslag av pastoraten bestämma dels minimum för verksamhetens
omfattning i varje pastorat, dels minimikraven på behörighet för de
kyrkomusikertjänsler som inrättas. Av det jag fidigare anfört framgår atl jag
anser atl minimikravet på den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten bör
anges direkt i lag.

Kvaliteten
i organisationen tillgodoses enligl mitt förslag i första hand genom kravet på
åtminstone kanlorsbehörighet för att få förordnas för den obligatoriska
kyrkomusikaliska verksamheten i pastoratet. Därutöver behövs endast en
föreskrift om när organist skall finnas anställd.

Enligt
kyrkomusikerförordningen avgörs valet mellan organist och kantor av om
invånarantalet i distriktet överstiger 5000 personer. Regeln är enkel, men
alltför stel. Detta har åven utredningen konstaterat. I och med atl
kyrkomusikerorganisationen skall byggas upp med pastoratet som enhet i stället
för församlingen, passar inte heller konstruktionen.

Utgångspunkten
bör enligl min mening vara atl det i varje pastorat skall finnas åtminstone en
organist. Då kan elt kvalitativt högtstående utbud av kyrkomusik ställas till
alla församlingarnas förfogande.

Möjlighet
att ge dispens: Den I januari 1987 understeg folkmängden 4 000 i 559 av landets
1 138 pastorat och 6000 i 729 av dem. Det betyder att en stor del av landets
pastorat inte för närvarande har någon organistljänst. Av mindre pastoral där
även de kyrkomusikaliska uppgifterna är av mindre omfattning kan av bl. a.
ekonomiska skål oftast inte krävas att de anställer en organist. Del är därför
nödvändigt alt undanlag kan göras från del principiella kravet på minst en
organist.

En
naturiig utgångspunkt för bedömningen huruvida det finns underiag för atl
anställa en organist är invånarantalet och de regler som idag är knutna till
detta. Invånarantalet är dock inte en sådan faktor som ensam kan få fälla
utslaget. Flera andra faktorer måste också kunna vägas in.

En
sådan faktor är antalet kyrkomedlemmar. På orter där många invånare inte är
medlemmar i kyrkan, kan del vara så alt medlemsantalet bättre än invånarantalet
återspeglar behovet av kyrkomusikaliska insatser. Medlemsantalet är också i
viss mån ell uttryck för pastoratets ekonomiska förmåga.

Viktigare
än antalet kyrkomedlemmar är dock den kyrkliga besöks- 20

frekvensen och det lokala
engagemanget i kyrkans musikliv. En särskilt Prop. 1987/88:144 viktig
faktor utgör körverksamhelen, vilken kan variera högst betydligt, både i
omfattning och kvalitet. Det kan röra sig om såväl stora oratoriekörer som
körer med lägre ambitioner.

I
de inre delarna av storstäderna bor numera inte sä många, men etl mycket stort
antal människor vistas ändå regelbundet där. Detta medför ett krav på resurser
för kvalificerad kyrkomusikalisk verksamhet. Andra liknande faktorer kan vara
förekomsten av större sjukhus och andra liknande inrättningar.

Det
kan också, dock mera undantagsvis, vara så alt förhållandena i ett pastoral
inte motiverar att en organist anställs, trots all pastoratet är stort. De
kyrkomusikaliska uppgifterna kan fördela sig på elt större antal församlingar,
så att de av organisatoriska skäl måste utföras av flera anställda med mindre
tjänstgöring.

Domkapitlet
medger undantag från kravet på organist: Utredningen har föreslagit all del
skall ankomma på stiftsslyrelserna att fastställa behörighetskraven för
kyrkomusikertjänslerna. Avgörande för utredningens val mellan domkapitel och
stiftsstyrelse har blivit den begränsning av domkapitlets framlida uppgifter
fill frägor som rör kyrkans lära och den prästerliga ämbetsförvaltningen, som
föreslagits av 1982 års kyrkokommitté och som återspeglas i propositionen
(1987/88:31) om ny organisation pä lokal-och stiftsplanet i svenska kyrkan,
m.m. Domkapifien har emellertid lång erfarenhet av kyrkomusikfrågor. I del
följande kommer jag all föreslå att del skall ankomma på domkapitlen att
medverka även vid tillsättningen av kyrkomusiker och vid faslslällandet av
reglementen för den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten. Därför finner
jag det lämpligast atl domkapitlen handlägger även den här behandlade frägan.
Därigenom tillgodoses också etl önskemål från mänga remissinstanser.

Jag
vill i delta sammanhang understryka, att vad det nu handlar om är en reglering,
avsedd all garantera en kvalitafiv minimistandard på den kyrkomusikaliska
verksamheten i pastoraten. I normalfallet bör domkapitlet enligt min bedömning
kunna utgå från att det nuvarande antalet inrättade organistljänster i stort
sett kan anses motsvara behovet. En minskning av antalet organister strider mot
syftet att säkra den höga kvalitet som i dag kännetecknar svensk kyrkomusik.
Den pågående verksamhetens omfattning och innehåll bör också vara
utgångspunkten när pastoraten planerar den kyrkomusikaliska verksamheten i
framfiden. Jag utgår frän atl det liksom nu i många pastorat, inte minst i
städer, kommer att finnas flera kyrkomusiker med organislbehörighet.

Orgelspelare:
I etl kyrkomusikerdislrikt, där arbetsuppgifterna är av ringa omfattning och
kantorstjänst av organisatoriska skäl inte lämpligen kan inrättas eller behållas,
får för närvarande i stället efter medgivande av domkapitlet anställas en
orgelspelare. Orgelspelare får också anställas för kyrkomusikaliska uppgifter
som avskilts frän en ledig skolkanlorstjänsl som visat sig svårbesätt.
Orgelspelare kan ha en högst varierande utbildningsbakgrund.

Som
jag anfört i det föregående är det angelägel att hålla uppe kvalifika

tionerna hos de utövande kyrkomusikerna pä en så hög nivå som möjligt. 21

Det
bör vara en strävan hos pastoralen att skapa tjänster med ett sådant Prop.
1987/88:144 kyrkomusikaliskl innehåll eller med sådan annan kompletterande
musikalisk tjänstgöring, atl tjänsterna kan besättas med kompetenta
innehavare. Den nya organisationen med pastoratet som inddningsenhel skapar förbättrade
möjligheter till detta. De lokala förhållandena är emellertid myckel
skiftande, och del är inte realistiskt atl bortse från de organisatoriska
problem som koncentrationen av vikliga kyrkomusikaliska uppgifter till framför
allt helgerna på många håll medför.

I
de fall där antalet församlingar i vilka gudstjänst firas är stort eller där
avstånden mellan församlingarna är stora måste det enligl min mening liksom
hittills finnas möjlighet alt förstärka organisationen av utbildade
kyrkomusiker med insatser av orgelspelare. Detta är också något som framhållits
av många remissinstanser med erfarenhet av detta problem.

Om
det uppstår svårigheter, som inte är endast övergående, att besätta en
kyrkomusikerljänsl med någon behörig innehavare måste pastoratet också kunna
anlita någon som saknar full kyrkomusikalisk kompetens.

I
enlighet med det sagda, måste orgelspelare finnas kvar för de kyrkomusikaliska
uppgifterna i många fall. En förutsättning för att orgelspelare skall fä
förordnas bör emellertid vara all det finns särskilda skäl. Etl sådant skäl kan
vara atl det är påkallat med hänsyn fill gudstjänstlivets behov. Orgelspelarens
uppgift blir därvid som regel endast att medverka vid gudstjänster och kyrkliga
handlingar. Övriga obligatoriska kyrkomusikaliska åligganden bör som regel
tillgodoses genom utbildade kyrkomusiker, eventuellt genom alt avtal träffas
med etl annat pastorat om fyllnadstjänstgöring för någon där anställd organist
eller kantor. Ett annal skäl lill att få förordna en orgelspelare kan, som jag
förut har antytt, vara att en behörig kyrkomusiker inte kan rekryteras. Det
gäller t.ex. när pastoratet trots utannonsering av ledigheten inte har fått
någon behörig sökande till tjänsten eller uppdraget. Även för dessa fall bör
pastoratet få anlita någon som inte är behörig.

För
att få förordna någon som saknar behörighet som kyrkomusiker bör liksom för
närvarande krävas medgivande i särskild ordning. Ett sådant medgivande bör
kunna begränsas till atl avse en eller flera bestämda gudstjänstlokaler inom
pastoratet och lill vissa slag av kyrkomusikaliska uppgifter. Medgivandel bör
grundas på en bedömning av kvalifikationerna i det särskilda fallet, bl. a. med
hänsyn till vad som krävs för alt handha orglarna, öva körerna osv. Eftersom
del enligl mitt förslag skall ankomma på domkapitlet att pröva andra
behörighetsfrågor beträffande kyrkomusiker och domkapitlet bäst kan bedöma vad
som erfordras för gudstjänstlivets behov, bör prövningen även i fortsättningen
ankomma på domkapitlet.

Ingen
begränsning i lag av anställningsskyddet för den som inte är behö

rig: Utredningen har föreslagit en särskild lagbestämmelse om att en an

ställning av nägon som inte är behörig kyrkomusiker skall ske pä viss tid,

dock längst två år. Som utredningen särskilt anmärkt står den föreslagna

regeln inte i överensstämmelse med vad som annars gäller för anställning

enligl lagen (1982:80) om anställningsskydd (ändrad senast 1984:1008).

Utredningens förslag sammanhänger med att den sett anställandet av en 22

orgelspelare endast som en
tillfällig åtgärd i avvaktan på atl en tjänst tillsätts med behörig innehavare.
Som framgått, kan jag liksom många remissinstanser inte till fullo ansluta mig
lill del synsättet. Enligl min mening bör del fordras starka skäl för att
uppställa särskilda regler, som begränsar det lagfästa anställningsskyddet. Jag
är därför inte beredd alt föreslå en sådan regel som utredningen förordat.
Emellertid vill jag framhålla atl avtal om tidsbegränsad anställning enligl 5
S lagen om anställningsskydd får träffas bl. a. i fråga om vikariat. I den mån
det finns ett behov av sådana avlal utöver vad som följer av lagen om
anställningsskydd kan dessutom avvikelser från dessa regler göras genom
kollektivavtal, som slutits med eller godkänts av central
arbetstagarorganisafion.

Prop. 1987/88:144

2.6 Kombinationstjänster

Mitt
förslag:Del skall finnas möjligheter all i en anställning som kyrkomusiker låta
ingå fyllnadstjänstgöring. Den som år anställd som kyrkomusiker i ett pastorat
bör vara skyldig att fullgöra fyllnadstjänstgöring hos annan, om en sädan
skyldighet avtalals i samband med anställningen. Pastoratet bör också få
anlita en behörig kyrkomusiker som är anställd hos någon annan. I sådant fall
inrättar pastoratet ingen tjänst. De nuvarande skolkantorsljänsterna avskaffas.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Flertalet av dem som yttrat sig i frågan tillstyrker avskaffandet av
skolkantorsljänsterna. Åtskilliga har uppehållit sig vid frågor om hur
övergången skall ske. Samtliga som yttrat sig därom ansluter sig lill tanken på
kombinalionsljänster, men det framförs många olika uppfattningar om hur sådana
tjänster kan utformas.

Skälen för mitt förslag

Fyllnadstjänstgöring:
Målet för framtiden mäste vara atl öka tjänsternas kyrkomusikaliska innehåll.
Framför allt förslaget om pastoratet som ny indelningsgrund ger bättre
förutsättningar för detta. Trots detta torde de rent kyrkomusikaliska
uppgifterna i många fall inte kunna ge underlag för mer än deltidsarbete. En
förutsättning för rekryteringen till kyrkomusiker-yrket är alt man på annat
sått kan skapa ett sådant underlag för kyrkomusikertjänslerna, all dessa ger
en tryggad sysselsättning för innehavarna. Som utredningen konstaterat måste
del därför finnas möjligheter att i en anställning som kyrkomusiker låta ingå
fyllnadstjänstgöring.

Kombinationsalternativ:
Utredningen har undersökt intresset för olika kombinationsallernativ hos
yrkesverksamma kyrkokantorer och studerande med inriktning på
kyrkokanlorsbehörighet. Alternativen var det allmänna skolväsendel, dvs.
kommunal grundskola, gymnasieskola eller vuxenutbildning, den kommunala
musikskolan, annan församlingsvård och kyrk-

23

lig administration samt i
fråga om studerandegruppen även annat arbete. Prop. 1987/88:144 Del fanns
enligt utredningen ett sådant intresse för samtliga alternativ, att inget borde
uteslutas. Alternativen med annan musikverksamhet tilldrog sig dock det större
intresset.

Som
ytterligare kombinalionsalternativ har utredningen särskilt nämnt
kyrkomusikalisk tjänstgöring inom ett annat pastorat och tjänstgöring som
lärare i folkhögskola. Även tjänstgöring i orkester har nämnts. Slutligen har
utredningen omnämnt ett uppslag som har kommit från Svenska kyrkans
kulturinstitut och gäller kombinationstjänster med exempelvis dramaverksamhet,
tllm, kulturpedagogik eller kulturadminislraliv verksamhet.

För
min del anser jag det helt givet atl sådana kombinalionsalternativ som innebär
atl kyrkomusikertjänslen fylls ul med musikutövning eller undervisning i musik
måste stå i förgrunden. Det är ju för sådan verksamhet kyrkomusikern valt atl
skaffa sig utbildning. Detta väger särskilt tungt i fråga om den mera
långvariga och rätt krävande organislutbildningen. Samtidigt står del klart atl
det i första hand måste ankomma på kyrkan att svara för innehållet i
kyrkomusikertjänslen. Flera remissinstanser har också framhållit detta.

Av
del nyss anförda följer till en början att alla möjligheter till samverkan
mellan pastoraten bör tas väl till vara. Den nuvarande kyrkomusikerorganisationen
har sina rötter i etl äldre samhälle. Numera ligger en sådan samverkan närmare
lill hands. Ansvaret ligger i första hand på pastoraten som kyrkomusikernas
arbetsgivare, men jag förutsätter alt även kyrkans centrala och regionala organ
kommer atl sfimulera pastoraten fill ökad samverkan.

Samhället
måste tillhandahålla sådana ulbildningsvägar som kan underlätta inrättandet av
kombinationstjänster med annan musikalisk verksamhet än den kyrkomusikaliska.
Med hänsyn till kyrkomusikerns yrkesinriktning är det därvid kombinafioner med
utbildningsyrken som kommer i förgrunden.

De
övriga uppslag utredningen lämnat för olika former av fyllnadstjänstgöring
bedömer jag som intressanta alternativ, värda att prövas. Jag vill särskilt
peka på möjligheterna till samverkan med den lokala och regionala
musikproduktionen i övrigt. I likhet med utredningen anscrjag emellertid inte
att del för närvarande behövs några särskilda ätgärder från samhällets sida.

Kombinationer
med lärartjänstgöring: Kombinationstjänstgöring som kyrkomusiker och lärare har
gammal hävd och förekommer för närvarande i två former.

På
kanlorsnivån finns skolkantorsljänsterna, som är lärartjänster för klass på
grundskolans lågstadium eller på dess mellanstadium, enligt skolförordningen
(1971:235, omtryckt 1983:721, ändrad senast 1987:882). För skolkantorerna
tillkommer utöver lärartjänstgöringen den kyrkomusikaliska. Behörighet för den
kyrkomusikaliska tjänstgöringen kan i dag förvärvas av en lärare genom den av
Musikaliska akademien anordnade utbildning och examination som beskrivs
närmare i avsnitt 2.11.1.

På
organistnivån fmns möjligheten alt i en organistljänst eller en tjänst 24

som biträdande
kyrkomusiker lägga in fyllnadstjänstgöring som lärare i Prop. 1987/88:144
musik, anfingen inom det allmänna skolväsendet och vissa övriga statliga eller
statsunderstödda läroanstalter eller inom kommunal musikundervisning. Såsom
jag närmare kommer atl beskriva senare (avsnitt 2.11.2) förvärvas behörigheten
för fyllnadstjänstgöringen genom det val av fördjupningskurs som sker under den
blivande organistens högskoleutbildning.

Utredningen
föreslår att skolkantorsljänsterna skall avskaffas. I stället bör enligt
utredningen ges vissa möjligheter för en musiklärare inom grundskolan och
gymnasieskolan till fyllnadstjänstgöring som kantor och omvänt för en kantor
som sådan musiklärare. Enligt utredningens förslag skall en blivande
musiklärare kunna förvärva kantorskompetens genom vissa tillvalsalternativ inom
högskoleutbildningen. Däremot skall det enligl utredningens förslag inte
längre finnas någon högre kyrkomusikerulbildning som ger förutsättningar för
atl kombinera en organistljänst med verksamhet som musiklärare inom det
allmänna skolväsendel.

Jag
kommer längre fram (avsnitt 2.1 1)
all närmare ta upp och ange min syn på
utredningens förslag till lösningar i fråga om den framtida
kyrkomu-sikerulbildningen. Redan nu kan jag emellertid säga all dessa förslag
enligt mitt bedömande kommer all behöva bearbetas ytterligare. I fråga om den
högre kyrkomusikerutbildningen bör emellertid med utgångspunkt i remissutfallet
som målsättning kunna anges alt det även i fortsättningen skall vara möjligt
atl kombinera tjänstgöring som organist med verksamhet som lärare inom
grundskola och gymnasieskola.

Konstruktionen
av en kombinationstjänst: När det gäller saltet att tillskapa en
kombinationsljänsl har utredningen ansett alt del inte kan bli fråga om atl
lägga fram förslag med färdiga konstruktioner. Grunden för sådana tjänster bör
enligt utredningens förslag i stället utgöras av avtal mellan dem som skall
bidra med underlaget för tjänsten. Förslaget bygger på tanken alt kyrkomusikern
alltid skall vara anställd av endast den ena avtalsparten. Konstruktionen som
sådan har inte rönt kritik under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till
förslaget i denna del. De träffade avtalen bör innehålla överenskommelser om
sådana förhållanden av personaladmini-straliv och ekonomisk art som parterna
behöver reglera sinsemellan. I skolförfattningarna får regler införas som gör del
möjligt att låta kyrkomusikalisk fyllnadstjänstgöring ingå i de lärartjänster
som blir aktuella. Del ankommer på regeringen atl utfärda närmare föreskrifter
om delta. I övrigt behövs det inte något särskilt förfallningsstöd för alt
avtalen skall kunna träffas.

Utredningen
har framhållit alt del finns ell normalavtal, upprättat av Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund, som gäller fyllnadstjänstgöring för
kyrkomusiker i kommunal musikskola. Avtal av liknande slag kan givetvis
underlätta det lokala arbetet med att åstadkomma kombinalionsljänster. Jag
förutsätter all frågan tas upp av pasloralsförbundel.

För
sådana kombinalionsljänster som nyss har beskrivits bör gés en

föreskrift om skyldighet för den som har en tjänst som kyrkomusiker alt

fullgöra fyllnadsljänslgöring ät någon annan än pastoratet. En förutsätt

ning för atl en sädan skyldighet skall föreligga bör vara atl den avtalas i 25

samband med anställningen.
Omfattningen av skyldigheten att fullgöra fyllnadstjänstgöring bör regleras i
anställningsavtalet.

Skolkantorstjänster
avskaffas: Skolkantorljånsterna har haft stor betydelse genom åren. De
framstår emellertid numera som otidsenliga och från administrativ synpunkt
opraktiska. Nackdelen med arbete på heltid som lärare i skolan och dessutom
kyrkomusikalisk tjänstgöring med i vissa fall så myckel som 14-15 veckotimmar
är uppenbar. Ett stort och ökande antal skolkantorstjänster är vakanta. Jag
delar därför utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning atl dessa
tjänster bör avskaffas. Genom reformen av kyrkomusikerorganisationen bör
således tillsättningen av sådana tjänster upphöra. Det ankommer på regeringen
att i förordning meddela sådana bestämmelser som kan behövas för att bereda de
nuvarande skolkantorer som så önskar möjlighet alt övergå på annan tjänst.

Till frägan om de
skolkantorer som är förordnade med fullmakt eller konstitutorial och vill
behålla sina tjänster återkommer jag senare (avsnitt 2.12).

Prop.
1987/88:144

2.7 Behörighetsvillkor

Mitt förslag: För
att utföra kyrkomusikaliska uppgifter skall även i fortsättningen normall
krävas behörighet motsvarande dagens högre och lägre kyrkomusikerulbildning. Om
det behövs för alt tillgodose gudstjänstlivets behov, får domkapitlet för vissa
fall godta lägre kompetens. Allmänna behörighetsvillkor behövs inte.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Utredningen har dock som ett
allmänt behörighetsvillkor föreslagit alt den sökande skall vara lämplig för
anställningen.

Remissinstanserna: Dessa
har överlag gett sitt stöd ät tanken att tjänsteorganisationen även i
fortsättningen skall anknyta lill statligt fastställda examenskrav för en högre
och en lägre kyrkomusikerulbildning. Domkapitlet i Skara har krävt en
precisering av kriterierna för att kantorskompe-lensen skall få underskridas.

Etl stort antal
remissinstanser tar upp frågan om medlemskap i svenska kyrkan som etl allmänt
behörighetsvillkor. Elt sådant villkor förespråkas av bl. a. domkapitlen i
Uppsala, Strängnäs, Skara, Lund, Härnösand, Luleå och Visby samt av Svenska
kyrkans personalförbund. Domkyrkoorganisternas förening och Evangeliska
fosterlandsstiftelsen (EFS). EFS framhåller dock atl viktigare är
kyrkomusikerns lojalitet mot kyrkans arbete och grundläggande målsättning. Bl.
a. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att något krav på
medlemskap inte behöver ställas upp. En del remissinstanser, bl. a.
kammarrätten i Jönköping och Svenska kyrkans nämnd för församlings- och
pastoratsförvall-ning, anser alt pastoraten själva bör få avgöra vilken
betydelse medlemskapet skall ha. En precisering av kravet pä lämplighet
efterlyses av domkapitlet i Linköping.

26

Skälen för mitt förslag Prop. 1987/88:144

Utgångspunkter:
För kyrkomusikertjänsler gäller i dag dels allmänna behörighetsvillkor, dels
särskilda behörighetsvillkor. De allmänna behörig-helsvillkoren avser
hälsotillstånd, vandel, vilja alt främja församlingslivet saml
undervisningsförmåga m. m. De särskilda behörighetsvillkoren innefattar krav
på avlagda examina eller prov eller annars på genomgången utbildning. I vissa
fall krävs det också viss praktisk tjänstgöring. Från de särskilda krav som
uppställs när fyllnadsljänslgöring ingår i en tjänst bortser jag nu.

Särskilda
behörighetskrav: För att garantera en god kyrkomusikalisk standard bör del
enligt min mening även i framliden ställas krav på alt kyrkomusiker uppfyller
bestämda kompetenskrav. Liksom utredningen utgår jag från atl kraven för
anställning som kyrkomusiker allmänt sett inte i framliden kan vara lägre än
vad som nu gäller för de bägge huvudtyperna av självständiga kyrkomusikaliska
tjänster.

Kyrkomusikerförordningens
särskilda behörighetsregler, vilka återges i utredningsbetänkandet (s. 161 ff.)
är detaljerade och komplicerade. I princip krävs emellertid i dag för
behörighet till organistljänst examen från en fyraårig musikalisk
högskoleutbildning på kyrkomusikerlinje saml viss lids tjänstgöring. För
behörighet till kantorstjänst krävs antingen viss lärarutbildning jämte
organist- och kantorsexamen eller en två- till treårig utbildning på
folkhögskola eller liknande, varefter avlagts dels organist- och kanlorsexamen,
dels pedagogisk examen för kyrkokantorer.

Enligt
min mening är del också för framtiden ändamålsenligt all tjänsteorganisationen
är principiellt knuten till specificerade kunskapskrav på motsvarande bägge
nivåer. Längre fram kommer jag atl behandla utbildningsfrågorna närmare. Jag
kan emellertid redan nu säga att jag inte kommer alt förorda några
genomgripande förändringar i fråga om den kyrkomusikaliska utbildningens
innehåll. Mina förslag innebär sålunda i huvud--sak oförändrade särskilda
behörighetskrav för organister och kantorer.

Dispens
från särskilda behörighetskrav: För närvarande gäller att domkapitlet får
medge en sökande till en organist- eller kanlorstjänst befrielse från bl. a.
särskilda behörighetsvillkor, om del finns särskilda skäl (24 S 5 mom. och 26 §
3 mom. kyrkomusikerförordningen). Innan sådan befrielse medges skall
domkapitlet inhämta yttranden av kyrkorådet och domkyrko-organislen. Sådan
befrielse kan t. ex. gälla kravet på pedagogisk utbildning eller i fråga om
organist på viss tids tjänstgöring som kyrkomusiker eller lärare. Del kan också
handla om någon som har undergått utbildning utomlands. Utredningen har föreslagit
att en sådan dispensmöjlighel behälls. Också jag är av uppfattningen alt den
fyller en funktion. Som villkor för befrielse från eljest gällande
behörighetsvillkor bör gälla all den sökande med hänsyn till utbildning och
yrkeserfarenhet är att anse som jämställd med den som uppfyller de för den
ifrågavarande tjänsten gällande behörighetsvillkoren. Dispensprövningen bör
ankomma på domkapitlet.

Allmänna
behörighetskrav: Jag övergår härefter lill frågan om del behövs

några allmänna behörighetsvillkor för kyrkomusiker. I denna fråga har

utredningen till en början påpekat alt bestämmelserna i 19 kap. 2 S kyrko

lagen om psykiskt eller fysiskt handikapp som hinder för antagning fill *■'

präst
numera slopats med hänvisning lill atl föreskrifterna inte längre tillämpades
rigoröst och att prövningen av de blivande prästernas lämplig-hel ankom på
biskoparna. Utredningen har vidare påpekat alt enligt de allmänna bestämmelser
som hör lill gällande huvudöverenskommelse på del kyrkokommunala området (AB
84) är en arbetstagare skyldig atl i samband med anställandet eller annars
lämna s. k. ijänstbarhetsintyg, om arbetsgivaren kräver del.

Jag anser liksom
utredningen atl del inte behövs särskilda föreskrifter om kyrkomusikers
tjänslbarhel. En behörighetsprövning av någon som har etl handikapp bör göras i
det enskilda fallet ulan fördomar eller förutfattade meningar i fråga om
handikappades möjligheter atl fungera i arbetslivet. Del är viktigt all la lill
vara de möjligheter till arbetsbiträde och tekniska arrangemang som ingår i
nutida arbetsmarknadspolitik och ger förutsättningar för en god arbetsinsats
även från den som är handikappad. Kyrkan bör i detta avseende vara en
föregångare.

Utredningen har vidare
diskuterat om medlemskap i svenska kyrkan bör vara en förutsättning för
anställning som kyrkomusiker, något som även har tagits upp av många
remissinstanser. Det kan finnas principiella skäl som talar för ett sådant
krav. Liksom utredningen anser jag emellertid föga vunnet med en sådan regel.
Det är viktigare att det av medarbetaren kan förutsättas en lojalitet mot
kyrkans arbete än atl lyfta fram något formellt krav på medlemskap. Elt sådant
krav är inte som jag ser del någon garanti för den nödvändiga lojaliteten. Det
kan också framhållas att något motsvarande krav inte har uppställts när del
gäller andra kategorier av församlingsarbetare och att det är svårt atl se
varför kyrkomusikerna skulle särbehandlas i delta hänseende. Jag är därför inte
beredd att som ett formellt behörighetsvillkor för kyrkomusiker föreslå krav på
medlemskap i kyrkan.

Utredningen
har stannat för all förorda en allmän behörighetsregel av innebörd all som
kyrkomusiker endast får anställas den som är lämplig. Elt så allmänt hållet
behörighetsvillkor fyller emellertid enligt min mening ingen funktion. Som jag
anfört angående motsvarande fråga beträffande präster (prop. 1987/88:31 s. 147)
anscrjag att den allmänna behörighels-prövningen måste anses ingå i
tillsättningsmyndighetens bedömning av den sökandes skicklighet. Del finns inte
någon skyldighet att tillsälta en tjänst med någon som inte uppfyller de krav
tjänsten ställer.

Prop. 1987/88:144

2.8
Tillsättning av tjänster

Mitt
förslag: Tjänster som kyrkomusiker i elt enförsamlingspastorat filisätts av
pastoralskyrkorådet. I flerförsamlingspastorat skall kyrkomusiker anställas
genom beslut av den lillsättningsnämnd, som skall finnas för tillsättning av
pråstljånster. Domkapitlet skall pröva de sökandes behörighet och yttra sig
över deras kyrkomusikaliska skicklighet.

28

Utredningens förslag:
Utredningen har föreslagit ell rent kommunalt Prop. 1987/88:144
tillsättningsförfarande med en möjlighet för tillsättningsmyndigheten alt
påkalla sakkunnigt biträde från stiftsorganisalionen.

Remissinstanserna:
Många remissinstanser har vänt sig mot elt rent kommunalt
tillsättningsförfarande. Deras remissyttranden återspeglar farhågor för alt
det i så fall kan uppslå svårigheter i fråga om en riktig meritvärdering.
Likaså har framhållits atl det vid kommunala tjänstetillsättningar inte behövs
någon riksomfattande annonsering. Bl. a. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges
Lärarförbund vill värna om den nuvarande tillsätlningsordningen. Till de
remissinstanser som tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan väsentlig
erinran hör bl. a. svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans
församlings- och patoratsförbund. Nämnden för församlings- och
pastoralsförvallning, domkapitlen i Härnösand, Skara och Stockholm, Göteborgs
kyrkliga samfällighet och Sveriges kyrkokamerala förening.

Skälen
för mitt förslag

Utgångspunkter:
En följd av atl kyrkomusikertjänslerna blir kyrkokommunala är alt de nu
gällande detaljerade reglerna om tillsällningsförfarandet kan slopas.
Pastoratens inflytande över tillsättningarna kommer därmed att öka. Som jag har
anfört i det föregäende bör emellertid ett visst statligt infiytande behållas
även i framtiden.

Tillsättningsmyndighet:
I dag gäller för organist- och kantorstjänster att dessa tillsätts av
kyrkorådet i församlingen. Organister och kyrkokantorer tillsätts genom val av
nägon av de behöriga sökande som domkapitlet har fört upp på förslag lill
tjänsten. Som en följd av förslaget atl pastoratet skall ulgöra grunden för
indelningen av den kyrkomusikaliska verksamheten har utredningen föreslagit
att kyrkomusikerna anställs genom beslut av pastoratet i stället för
församlingen. Utredningen har emellertid framhållit att församlingarna även i
framtiden bör ha ett inflytande över tillsättningarna. Enligl utredningens
förslag bör pastoralen därför ge församlingarna tillfälle alt yttra sig över
ansökningarna.

Jag
ansluter mig till utredningens förslag alt tillsättningsbeslutet skall fallas
på pasloratsnivån. 1 likhet med utredningen anser jag också all församlingarna
även i framtiden bör ha etl inflytande över tillsättningarna. Den
kyrkomusikaliska verksamheten bedrivs i församlingarna och har stor belydelse
för gudstjänst- och församlingslivet.

I
enförsamlingspastoratet blir församlingens behov av inflytande automatiskt
tillgodosett. Frägan är hur inflytandet skall ske i flerförsamlings-pastoratel.
En länkbar lösning är den som utredningen har föreslagit, nämligen alt
församlingarna skall få yttra sig till pastoratet. För egen del anser jag
emellertid all övervägande skäl talar för all välja samma lösning som har valls
i fråga om prästtjänster i flerförsamlingspastorat.

För
tillsättning av prästtjänster skall del enligt 7 § förslaget till prästan-

slällningslag (prop. 1987/88:31) i varje flerförsamlingspastorat finnas en

tillsättningsnämnd, till vilken församlingarnas kyrkoråd inom sig utser

representanter. Syftet med denna ordning är atl garantera församlingarna 29

etl jämlikt inflytande på tillsätlningsbeslutel. Enligt
min mening kan sam- Prop. 1987/88:144 ma synsätt anläggas när det gäller
kyrkomusiker. Jag föreslår därför atl tjänster som kyrkomusiker i ell
flerförsamlingspastorat tillsätts av tillsättningsnämnden.

Behörighetsprövning: Enligl den ordning som gäller i dag
prövar domkapitlet före tillsättningen av tjänster som organist och kantor de
sökandes behörighet. Utredningen har föreslagit all denna uppgift i framtiden
skall ankomma på pastoraten själva. Flera remissinstanser har ansett att den
nuvarande ordningen bör behållas.

Som jag har anfört tidigare bör det statliga inflytandet
över kyrkomusikerorganisationen i viss utsträckning behällas. Detta kommer i
mitt förslag till uttryck bl. a. genom att del i lag anges vilka
behörighetsvillkor som skall gälla för olika kyrkomusiker. Det är enligl min
mening naturligt att inflytandet i detta avseende följs upp med en behörighetsprövning
av elt statligt organ. Jag finner det också naturligt alt denna uppgift även i
framtiden handhas av domkapitlen, som har en omfattande erfarenhet av sådana
ärenden. I domkapitlens framlida uppgifter kommer bl. a. också att ingå all pröva
behörigheten hos sökanden lill prästtjänster enligt förslagen i propositionen
1987/88:31.

Mitt förslag är alltså all domkapitlen skall pröva
behörigheten hos de sökande innan en kyrkomusiker anställs i pastoratet.
Domkapitlets beslut blir bindande och kan inte frångås av pastoratet.

Meritvärdering: Regler om de befordringsgrunder som skall
gälla vid tillsättning av tjänster som kyrkomusiker finns i dag i 27 S
kyrkomusikerförordningen. När domkapitlet upprättar sitt förslag skall de
sökande rangordnas pä grundval av den meritvärdering domkapitlet har gjort. Utredningens
förslag innebär atl lillsällningsförfarandel skall följa kyrkokommunala regler
och all några särskilda regler om meritvärdering inte skall ges. Flera
remissinstanser har uttryckt farhågor för atl det kan uppslå svårigheter vid
meritvärderingen.

När del gäller valet mellan olika sökande kan man, som
utredningen konstaterat, inte komma ifrån all en del tillsättningsärenden kan
bli svåra all bedöma för pastoraten. Det är därför angeläget all garantier ges
för en sakkunnig belysning av de sökandes kvalifikationer. Utredningen har ansett
atl stiftsstyrelsen på begäran av pastoratet skall avge yttrande över
ansökningarna. Ett ytterligare slöd kunde enligl utredningen vara atl den
föreslagna s. k. sliftsmusikern på begäran av pastoratet föredrar tillsättningsärendet
för de lokala beslutsfattarna. Många remissinstanser har emellertid förordat
att del statliga inflytandet utövas genom domkapitlen. Jag har förståelse för
de synpunkter som ligger bakom yttrandena. Även i denna fråga ligger det enligt
min mening nära lill hands alt knyta an till den lösning som har valls
beträffande tillsättning av prästtjänster i pastoralen.

Enligl förslaget till präslanslällningslag i propositionen
1987/88:31 skall

domkapitlet vid prästtillsättningar, sedan det prövat de sökandes behörig-

hel, med egel yttrande lämna över ansökningshandlingarna till den myn

dighet som lillsälier tjänsten. Förslaget atl domkapitlet alllid skall avge

yttrande kommer från kyrkomötet. Kyrkomötet ansåg atl det var värde

fullt för lillsältningsmyndighelerna med elt yttrande från domkapitlet, 30

särskilt med tanke på
meritvärderingen. Enligt min mening bör man nu för Prop. 1987/88:144
kyrkomusikerna välja samma lösning. Domkapitlets yttrande bör avse den
kyrkomusikaliska skickligheten och innehålla en jämförelse av de behöriga
sökandena i delta hänseende.

I
detta sammanhang vill jag framhålla att det endast är domkapitlets prövning av
behörigheten som är bindande för pastoraten. Yttrandet är inte bindande, men
bör kunna tjäna som en vägledning.

Yttrande
vid tillsättning av domkyrkoorganist: Enligt 30 S 2 mom. kyrkomusikerförordningen
skall domkapitlet innan del upprättar förslag till tjänst som domkyrkoorganist
inhämta yttrande av Musikaliska akademiens styrelse. Utredningen har
föreslagit atl yttrande i sådana ärenden i stället skall inhämtas från svenska
kyrkans centralstyrelse. Förslaget hänger samman med alt utredningen har
föreslagit att Musikaliska akademiens befallning med kyrkomusikerutbildningen
skall upphöra. Jag lägger inte nu fram några sädana förslag i utbildningsdelen.
Emellertid bör det i framtiden slå domkapifiet fritt all bestämma hur det
experlullålande skall inhämtas som kan behövas när en domkyrkoorganist skall anställas.
Möjligheten att anlita akademiens expertis finns kvar, men detta blir alltså
inte obligatoriskt. Däremot bör man beakta atl en domkyrkoorganist behöver
särskild kunnighet och erfarenhet för alt biträda domkapitlet i kyrkomusikaliska
frågor (jfr avsnitt 2.10).

Annonsering
av lediga tjänster: För närvarande skall kyrkomusikertjänsler i regel kungöras
lediga i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse brukar i allmänhet
kompletteras med annonsering i Kyrkomusikernas tidning, som är ell organ för
Kyrkomusikernas riksförbund och som sprids lill förbundels medlemmar. Härigenom
åstadkommer man en god kännedom om lediga tjänster.

Utredningen
har framhållit all det, för all behålla en bred rekryteringsbas, är angelägel
att kungörelser om lediga tjänster får sä stor spridning som möjligt. Detta mål
kan enligt utredningen näs genom annonsering förutom i dagspressen, i Svenska
kyrkans tidning och Kyrkomusikernas tidning. Flera remissinstanser anser all
det bör finnas en föreskrift om alt tjänsterna skall annonseras ul i något
rikstäckande organ med spridning bland de berörda.

För
egen del vill jag till en början erinra om atl tillsällningsförfarandet vid
kyrkokommunala anställningar delvis är reglerat genom kollekfivavlal. Enligt de
allmänna bestämmelser (AB 84) som hör till den gällande huvudöverenskommelsen
pä området gäller i fråga om tillsvidareanställning av arbetstagare med minst
40 procents tjänstgöring en skyldighet atl kungöra tjänsten ledig till ansökan
med minst Qorton dagars ansökningstid, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Kungörandet sker vanligen med anslag på kommunens anslagstavla. Samma reglering
gäller i fråga om sådan anställning för viss lid, eller vikariat, som beräknas
omfatta minst sex månader. Vid bl. a. omplaceringsbehov eller när någon
arbetstagare har företrädesrätt till ny anställning, behöver kungörande inte
ske.

Frägor
om annonsering av lediga tjänster kan regleras i kollektivavtal.

Så har också redan skett pä del kommunala området. Jag vill starkt betona

alt det måste ligga i pastoratens eget intresse att få ell så brett
rekryterings- 31

underlag
som möjligt. Delta kan endast erhållas genom atl ledigheter annonseras så att
de når aktuella grupper.

Överklagande
av tillsättningsbeslut: Kyrkorådets tillsättning av tjänster som organist och
kyrkokantor får i dag överklagas enligl bestämmelserna i lagen (1982:1052) om
församlingar och kyrkliga samfälligheter. Utöver vad som gäller enligt den
lagen får beslutet överklagas av den som är uppförd på domkapitlets förslag.

Utredningens förslag
innebär alt överklagande av beslut om tillsättning av kyrkomusiker i framliden
helt skall följa kyrkokommunala överklaganderegler. Av delta följer atl
beslutet endast får överklagas av den som är kyrkobokförd i pastoratet och av
en församling som ingår i ell flerförsamlingspastorat. En del remissinstanser
har föreslagit atl kretsen som har rätl atl överklaga nu aktuella beslut skall
utökas till att avse andra sökande till tjänsten.

Jag har viss förståelse
för de önskemål som sålunda har förts fram. De överensstämmer med den ordning
som gäller i dag. I denna fråga gör jag emellertid samma bedömning som jag har
gjort i propositionen 1987/88:31 när det gäller överklagande av beslut om
tillsättning av prästtjänster. Alt utöka kretsen av dem som får överklaga
kyrkorådets eller tillsättningsnämndens beslut lill atl avse även andra
sökande stämmer inte överens med allmänna principer för vem som får klaga på
etl kommunalt beslut. Jag är därför inte beredd alt gå ifrån utredningens
förslag på denna punkt.

Prop. 1987/88:144

2.9 Regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden

Mitt förslag: För
varje pastorat skall det finnas elt reglemente för den kyrkomusikaliska
verksamheten. Av reglementet skall framgå hur de obligatoriska kyrkomusikaliska
uppgifterna är fördelade mellan pastoratets kyrkomusiker. Reglementet
fastställs efter yttrande av församlingarna i pastoratet och domkapitlet.
Domkapitlet skall särskilt se lill att gudstjänstlivets behov blir
tillgodosedda.

Utredningens
förslag: Pastoralen skall fastställa en instruktion för varje
kyrkomusikerljänsl. En tjänst skall inte kunna omfatta mer än vad som kan anses
vara hellid. Uppgifter i tjänsten skall vara tjänstgöring vid gudstjänster och
förrättningar/kyrkliga handlingar, körverksamhet saml orgelvård m. m. I princip
skall också fri musikundervisning vara en ijänsleuppgift för samtliga
kyrkomusiker. Fastställandet av omfattningen av uppgifterna i varje tjänst bör
ske efter lokala MBL-förhandlingar.

Remissinstanserna:
Remissinstansernas inställning präglas av deras slåndpunklstaganden lill
utredningens huvudförslag om en kommunal reglering av tjänsterna. Kritiska
instanser har i allmänhet ansett alt fastställandet av tjänsleinslruktioner
bör ankomma på domkapitlet. Enligl en uppfattning, företrädd bl. a. av
domkapitlet i Göteborg, kan pastoraten inte ha personal som är tillräckligt
utbildad för uppgiften. Därvid skulle uppslå risker för bristande enhetlighet
m.m. Enligl en annan uppfattning, före-

32

trådd bl. a. av Göteborgs
kyrkliga samfällighet, bör beslutanderätten i Prop. 1987/88:144 fråga om
instruktionerna tillkomma kyrkokommunen, eftersom tjänsterna skall vara
kyrkokommunala och även del ekonomiska ansvaret kyrkokommunall. Samfällighelen
anför att en normalinstruklion kan utarbetas av Svenska kyrkans församlings-
och pastoralsförbund. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges Lärarförbund anser
all såväl obligatoriska som andra åligganden skall framgå av instruktionen och
denna fastställas av domkapitlet. Domkyrkoorganisternas förening anser ocksä
alt instruktioner skall fastställas av domkapitlen. Föreningen ser dock med
tillfredställelse alt utredningens förslag innebär flexibilitet i fråga om den
kyrkomusikaliska verksamhetens omfattning.

Skälen
för mitt förslag

Utgångspunkter:
Den närmare regleringen av de kyrkomusikaliska göro-målen i varje enskild
församling sker enligt 7 S kyrkomusikerförordningen genom alt domkapitlet
fastställer en instruktion för varje kyrkomusikerljänsl. Förslag lill sådana
instruktioner upprättas av kyrkorådet, som har atl höra kyrkoherden och
tjänsteinnehavaren saml i förekommande fall skolmyndigheterna.

Till
ledning vid faslslällandet av vad som bör ingå i instruktionerna gäller, utöver
de föreskrifter som befingas av lokala förhållanden, cirkuläret (1952:804)
angående normalinstruklion för kyrkomusikertjänst. Till cirkuläret hör som
bilagor normalinstruktioner för organistljänster och kanlorstjänsler.
Normalinslruktionerna upptar föreskrifter om var kyrkomusikern skall
tjänstgöra och om omfattningen av hans Ijänslgöringsskyl-dighet i olika
hänseenden. Del finns också föreskrifter bl. a. om samverkan mellan
kyrkomusiker och präst, orgelvård och om den fria musikundervisningen.

Kyrkomusikernas
tjänstgöringsskyldighet m. m. kommer naturligtvis all kräva en närmare
reglering även i framtiden. Utredningen har bedömt alt det även i framtiden är
nödvändigt med en instruktion för varje tjänst. I sammanhanget har utredningen
framhållit atl en tjänst inte bör kunna fastställas att omfatta mer än vad som
kan anses vara hellid.

Syftet
med den reform som jag nu föreslår är bt.a. - som jag har framhållit flera
gånger tidigare - alt avskaffa den statliga detaljregleringen och alt skapa
förutsättningar för en så flexibel kyrkomusikalisk organisation som möjligt.
På sä sätt underlättas möjligheterna alt anpassa verksamheten och
tjänsteorganisationen till de lokala önskemålen och behoven. Dessa förhållanden
tillsammans med den omständigheten alt kyrkomusikerna i framliden inte längre
skall ha statligt reglerade anställningar gör alt deras tjänstgöringsskyldighet
m. m inte längre kan eller bör författningsregleras. Utredningens lagförslag
innehåller inte heller några regler angående ijänsleinstruklioner för
kyrkomusikerna. I motsvarande mån som författningsregleringen bortfaller ökar
utrymmet för en reglering genom kollektivavtal.

Kollektivavtal:
Utredningen har konstaterat all del är naturligt alt speci

albestämmelser för kyrkomusikerbefallningarna las in i kollektivavtal när 33

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

anställningarna förs över
lill del kyrkokommunalt reglerade området. Så- Prop. 1987/88:144 dana
specialbeslämmelser kan upprättas för verksamhetsområden där behov föreligger
enligt de centrala parternas gemensamma bedömning och de knyts till de allmänna
bestämmelser som avtalas.

Specialbeslämmelser
innehåller normall lönegradsbestämningar eller latitud- eller
lönefällsangivelser för olika befattningar. De brukar även innehålla
överenskommelser angående del huvudsakliga innehållet i befallningarna, liksom
även bl. a. de kvalifikationer som skall gälla för lönevillkoren. I vissa fall
kan bestämmelserna också innefatta ändringar eller tillägg i förhållande till
de allmänna bestämmelserna, liksom överenskommelser om avvikelser från
dispositiv arbetsrältslig lagstiftning, såsom ar-betsmiljölagen (1977:1160) och
arbetsfidslagen (1982:673). För sådana verksamhetsområden, där del är
erforderiigt atl för de enskilda anställningarna bestämma anställningens
sysselsättningsgrad när inte arbetstiden direkt schemaläggs, kan de centrala
parterna också komma överens om tidslistor. Det är också möjligt all komma
överens om normalinstruklion för särskilda befattningstyper.

Jag
förutsätter att möjligheterna atl dra upp enhetliga riktlinjer genom sådana
specialbeslämmelser och normalinstruktioner kommer att tas tillvara vid
förhandlingar mdlan pastoratens och kyrkomusikernas centrala organisationer i
den mån det är behövligt och lämpligt. Jag kan därför inte dela de under
remissbehandlingen framförda farhågorna för atl del skall komma att brista i
enhetlighet i verksamheten på olika håll i landet.

Reglemente:
Mina förslag i del föregående bygger, som jag nyss har sagt, genomgående på
tanken att pastoraten skall ha frihet att organisera den kyrkomusikaliska
verksamheten på det sätt som bäst tillgodoser behoven i församlingarna. Den av
mig föreslagna lagregleringen syftar i det väsentliga lill att garantera en
hög och sä långt möjligt likvärdig standard i fråga om vissa särskilt angelägna
kyrkomusikaliska uppgifter. Uppgifterna skall av pastoratet kunna fördelas
mellan flera kyrkomusiker efter vad som är lämpligt med hänsyn lill de lokala
förhållandena. En ordning där det skall ankomma på något regionall organ atl
fastställa instrukfioner för de enskilda tjänsterna i pastoratet är enligt min
mening inte förenlig med reformens syfte.

Med
det sagda följer emellertid inte att man helt bör avstå frän atl ge
föreskrifter om tjänsteorganisationen i pastoratet. Som jag även tidigare
framhållit råder det elt nära samband mellan kyrkomusikernas och prästernas
[Uppgifter och tjänstgöring. Till den obligatoriska kyrkomusikaliska
verksamheten enligl mitt förslag hör först och främst medverkan vid gudstjänster
och övriga kyrkliga handlingar. Jag har tidigare (avsnitt 2.4) bedömt att det
behövs någon garanti för all verksamheten i pastoratet planeras så, atl en
samordning kommer lill stånd med vad som beslämts i fråga om gudstjänstlivet i
församlingarna.

Enligt
min mening är del lämpligt att del för varje pastorat finns ett

reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. Ett sådant reglemen-

le bör utvisa hur de obligatoriska uppgifterna skall tillgodoses. En före

skrift om detta kan bidra till alt ge stadga ål organisationen av den kyrko

musikaliska verksamheten i pastoratet och klargöra arbets- och ansvars- 34

fördelningen mellan
kyrkomusikerna, när flera är verksamma i elt pas- Prop. 1987/88:144 torat.
I elt sådant reglemente kan ocksä meddelas de närmare föreskrifter som kan
behövas angående arbetsledningen. Reglementet bör ges en sådan utformning all
del framgår hur gudstjänstlivets behov skall tillgodoses.

Eftersom
pastoratet skall ha ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten bör det
ankomma på pastoratet alt fastställa reglementet. Den kyrkomusikaliska
verksamheten måste dock samordnas och anpassas lill församlingsarbetet,
gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar. Det är därför nödvändigt alt
församlingarna i ett flerförsamlingspastorat kan lämna synpunkter för att få
sina behov tillgodosedda. De bör därför få yttra sig över förslaget till
reglemente. En samordning behövs också med vad som skall gälla i fråga om
prästernas tjänstgöring och gudstjänslhållningen. Behovet av samordning i detta
hänseende kan enligt min mening ske enklast genom atl domkapitlet också får yttra
sig över förslaget lill reglemente. Domkapitlet och dess musiksakkunniga kan
också tänkas ha synpunkter på hur behovet av en betryggande orgelvård bäst kan
tillgodoses i pastoratet.

De
anställda kyrkomusikernas inflytande över innehållet i elt reglemente
tillgodoses genom reglerna i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
och eventuella avtal som kan komma atl träffas på området.

Tillsyn:
Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om det behövs särskilda föreskrifter
om tillsynen över den kyrkomusikaliska verksamheten. Utredningen har i sitt
lagförslag tagit med bestämmelser som i huvudsak motsvarar föreskriften i 4 S
kyrkomusikerförordningen om domkapitlens allmänna inseende över verksamheten
och den närmare tillsyn som fillkommer kyrkorådet och kyrkoherden. Med slöd av
bl.a. denna bestämmelse anses arbetsledningen når del gäller den
kyrkomusikaliska verksamheten tillkomma kyrkoherden.

På
kyrkomötets uppdrag arbetar f n. en inomkyrklig utredning med frågorna om
ansvarsfördelningen i församlingen. Resultatet av utredningens arbete bör
enligl min mening avvaktas innan ställning las lill frågan om arbetsledningen i
församling och pastorat närmare skall regleras. Jag vill dock erinra om alt
1982 års kyrkokommitté redovisade en preliminär ståndpunkt i sin rapport (SOU
1985:1) Församlingar i samverkan. Där uttalade kommittén bl. a. atl det är
rimligt alt pastoralels organ beslutar om vem eller vilka som skall utöva den
faktiska arbetsledningen inom skilda områden saml alt kyrkoherden under alla förhållanden
bör vara arbetsledare för del rent församlingsvärdande arbetet liksom ocksä
för den personal som arbetar i och i anslutning fill församlingsvård och
gudstjänst. Jag delar denna uppfattning, som också vinner slöd i den alltjämt
gällande kyrkolagen. Av milt förslag att pastoratet skall ha ansvaret för den
kyrkomusikaliska verksamheten följer alt det är pastoratskyrkorädet som skall
leda verksamheten. Vem som skall utöva den faktiska arbetsledningen på området
bör anges i del reglemente som pastoratet enligt mitt förslag i det föregående
skall besluta om. Någon särskild lagbestämmelse med det innehåll som
utredningen har föreslagit anser jag därför inte nödvändig.

Jag
vill också påpeka atl man även från stiftsledningens sida kan väntas

komma alt uppmärksamt följa utvecklingen av den kyrkomusikaliska verk- 35

samheten.
Detta följer av biskopens skyldighet att visitera församlingarna och av den
uppgift som stiftssamfälligheterna har föreslagits få i den nya
stiftsorganisalionen, nämligen främjande av församlingslivets utveckling i
stiftet.

Prop. 1987/88:144

2.10 Behovet av kyrkomusikalisk expertis i domkapitlen och
stiftssamfälligheterna

Mitt förslag: Vid domkapitlets handläggning av
kyrkomusikärenden skall som regel domkyrkoorganisten även i fortsättningen vara
sakkunnig. Möjligheter öppnas dock för domkapitlet att för sådant ändamål
anlita även någon annan kyrkomusiker med organislbehörighet.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit atl de
särskilda stifts-uppgifterna frikopplas från tjänsten som domkyrkoorganist och
alt det i stället hos varje stiftsstyrelse skall finnas en stiftsmusiker.

Remissinstanserna:
Endast några få remissinstanser, bland vilka märks svenska kyrkans
centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, har
tillstyrkt förslaget utan invändningar. Flera remissinstanser har framhållit
domkyrkoorganisternas höga kvalifikafioner och viklen av alt värna om deras
ställning i stiftet. Från flera håll har framförts farhågor för atl det inte
skall vara möjligt alt besätta sliftsmusikertjänster-na med tillräckligt
kvalificerade innehavare. Én del remissinstanser har dock varil inne på atl på
olika sätt dela upp stiftsuppgifterna på flera.

Skälen
för mitt förslag

Utgångspunkter: Utöver sina ordinarie uppgifter som
organist i domkyrkoförsamlingen har domkyrkoorganislen för närvarande enligt
18 S kyrkomusikerförordningen särskilda uppgifter för sfiftel i dess helhet.
Han skall stå till domkapitlets förfogande som musiksakkunnig i frågor om
kyrkomusi-kerverksamhelen i stiftet. Han skall på begäran ge annan kyrkomusiker
i stiftet upplysningar och råd. Slutligen skall han granska, sammanfalla och
bedöma övriga kyrkomusikers årliga verksamhetsberättelser och lämna domkapitlet
en redogörelse härför. Uppgiften som musiksakkunnig innefattar bl. a. atl
bereda frågor om förslag i Ijänstelillsältningsärenden och om fastställande av
instruktioner.

Utredningens förslag går ut på all inga av de statliga
förvaltningsuppgifterna längre skall ankomma på domkapifiet. De skall i
stället handläggas av sliflsstyrelsen. Utredningen har mot denna bakgrund
föreslagit atl det hos stiftsstyrelsen skall finnas en tjänst som
stiftsmusiker. Innehavaren av denna tjänst skall enligt utredningen ha
genomgått den högre kyrkomusikerutbildningen. Förslaget får sägas överlag ha
mottagits negativt av remissinstanserna.

Mina förslag skiljer sig från utredningens bl. a. genom
att jag har föresla-

36

git att de statliga
förvaltningsuppgifterna skall ligga kvar hos domkapitlet. Prop. 1987/88:144
Frågan uppkommer då om del även i fortsättningen kommer att behövas en
musiksakkunnig i domkapitlet.

Musiksakkunniga
i domkapitlet: Domkapitlen kommer med mina förslag atl även i framliden ha
viktiga uppgifter när det gäller den kyrkomusikaliska verksamheten i
församlingarna. Deras befattning med dessa frågor blir emellertid mindre
omfattande än i dag. Flera - men inte alla - uppgifter kommer atl kiäva
medverkan av kyrkomusikalisk expertis. Domkapitlen bör därför även i framtiden
biträdas av någon eller några musiksakkunniga.

Domkyrkoorganisten
är i dag musiksakkunnig i domkapitlet. Frägan är om man skall behålla denna
ordning.

Utredningen
har för sin del påpekat alt domkyrkoorganisten har en särskilt betydelsefull
roll i stiftets musikliv och från sin position har möjlighet att indirekt
befrämja den kyrkomusikaliska utvecklingen. Utredningen har framhållit alt
denna domkyrkoorganistens ställning på senare lid har förstärkts genom all
särskild kyrkomusikalisk och annan verksamhet kommit atl förläggas till
domkyrkorna. Från denna utgångspunkt har utredningen understrukit vikten av
att domkyrkoorganisten kan koncentrera sig på musikutövandet. Detta är en del
av bakgrunden till förslaget om särskilda stiftsmusikertjänster.

Jag
delar den av många remissinstanser framförda uppfattningen att som sakkunnigt
biträde åt domkapitlet i kyrkomusikärenden bör anlitas någon särskilt
kvalificerad och aktivt verksam kyrkomusiker. Dessa krav uppfyller
domkyrkoorganislen. Denne intar i allmänhet en framträdande ställning i
stiftels musikliv och har dessutom sin anställning i stiftsstaden. Del får
därför i regel anses mest naturiigt att dennes sakkunskap tas i anspråk. Man
kan dock inte bortse frän alt det inom stiftet ofta finns andra högt
kvalificerade kyrkomusiker, ibland kanske med särskilda förutsättningar att
bedöma någon viss typ av frågor. Det kan också, som någon remissinstans
framhållit, te sig oegentligt all domkapitlet skall vara bundet alt anlita
någon som tillsatts pä sin tjänst av ett av stiftets pastorat. Jag föreslår
därför all domkapitlet ges möjlighet all som musiksakkunnig anlita
domkyrkoorganislen eller någon annan i stiftet verksam kyrkomusiker med
organistbehörighet.

Enligt
förslagen i propositionen 1987/88:31 skall domkapitlen efter den Ijuli 1989
inte längre ha någon personal anställd. Det skall i stället ankomma på
stiflssamfällighelen all tillhandahålla domkapitlet sekreterare och den
personal m. m. som behövs för all domkapitlet skall kunna fullgöra sina
uppgifter. Kostnaderna skall bäras av stiflssamfälligheten men avses i princip
bli täckta genom det föreslagna stiftsbidraget. Med hänsyn till dessa
förhållanden har i propositionen föreslagils att sekreteraren i domkapifiet
skall förordnas av sliflsstyrelsen efter yttrande av domkapitlet. Enligt min
mening bör samma ordning gälla för den eller de musiksakkunniga som skall
biträda domkapitlet.

Stiftsmusiker:
De statliga förvaltningsuppgifterna på kyrkomusikens om

råde skall enligl mina förslag ankomma pä domkapitlet. Detta innebär inte

all stiflssamfällighelen ställs ät sidan när det gäller den kyrkomusikaliska

verksamheten. Tvärtom delar jag utredningens uppfattning all viktiga kyr- 37

komusikaliska
uppgifter bör kunna ligga på stiflssamfällighelen. Jag vill Prop. 1987/88:144
erinra om att del enligt förslagen i propositionen 1987/88:31 är
stiftssamfäl-lighelens främsta uppgift att främja församlingslivels utveckling
i stiftet, dvs. alt stödja och stimulera församlingarna i deras arbete. Inte
minst viktigt är det alt samfälligheterna därvid ägnar den kyrkomusikaliska
verksamheten all möjlig uppmärksamhet. Stiflssamfälligheten kan göra vikfiga
insatser för musiklivet genom alt svara för bl. a. utbildning och personalutveckling.
Jag ansluter mig därför även i denna del till utredningens uppfattning, alt
det på dessa områden finns utrymme för intensifierade insatser. I dessa
hänseenden krävs emellertid inte några särskilda föreskrifter, eftersom del
här rör sig om uppgifter som helt ligger inom ramen för sliftssam-fällighelens
kompelens.

Utredningens
förslag om s. k. stiftsmusikertjänster grundar sig också på dess bedömning alt
det kommer alt behövas en musikkonsulenlverksam-het i sttftet. Jag har ingen
från utredningen avvikande uppfattning i denna fråga. Även domkyrkoorganislens
nuvarande uppgift att på framställning av annan kyrkomusiker i stiftet lämna
denne upplysningar och råd beträffande den kyrkomusikaliska verksamheten bör i
framtiden tillgodoses genom insatser från sliftssamfällighetens sida. Många
remissinstanser har emellertid ansett att stiflssamfälligheten själv bäst kan
bedöma hur den vill anordna och administrera sina insatser på det
kyrkomusikaliska området. Många har pekat pä att del kan vara fördelaktigt om
stiftsstyrelsen i stället för att anställa någon kyrkomusiker anlitar flera
personer på arvodesbasis för denna verksamhet. Jag kan helt instämma i de
synpunkter som sålunda har förts fram.

I
det föregående (avsnitt 2.6) harjag kort pekat på de möjligheter som kan finnas
till samverkan med den lokala och regionala musikproduktionen i övrigt. Här
vill jag erinra om att riksdagen med anledning av prop. 1984/85:1 (KrU 7, rskr.
53) beslutat om en omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter och
vidare med anledning av prop. 1985/86:114 (KrU 22, rskr. 330) om inrättandet av
den statliga stiftelsen Svenska rikskonserter: Denna nya musikorganisation är
inrättad fr. o. m. den I januari 1988. En viktig uppgift för
stiftssamfälligheten måste vara att sörja för en god kontakt mellan
kyrkomusikerorganisationen och de nya regionala och centrala musikstiftelserna.

Min
bedömning är alltså den att jag utgår från att stiftssamfälligheterna kommer
att la på sig ett ansvar för att främja församlingslivets utveckling i stiftet
även på det kyrkomusikahska området. Enligt min mening bör
stiftssamfälligheterna därvid ha sä stor frihet som möjligt och inte bindas med
föreskrifter om hur denna verksamhet skall bedrivas.

38

2.11
Utbildningen av kyrkomusiker 2.11.1 Utbildningen av kantorer

Prop. 1987/88:144

Min bedömning: Regeringen bör uppdra ål universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) att efter samråd med skolöverstyrelsen (SÖ) undersöka
möjligheterna att inom eltämnesutbildningen i musik utforma sådana
tillvalsmöjligheter atl kanlorsbehörighet kan erhållas jämsides med behörighet
som eltämneslärare i musik.

Utbildningen och examinationen av kantorer i övrigt
fordrar ytterligare överväganden. Utgångspunkten för framtiden bör vara all
utbildningen av kantorer skall ske vid Sköndalsinslitutet och inom
folkhögskolans ram. En förutsättning för atl folkhögskolan skall kunna la
ansvar för utbildningen är all denna kan genomföras ulan att skolornas frihet
att självständigt utforma sin verksamhet behöver begränsas genom t. ex.
centralt fastställda kursplaner.

Ingenting hindrar dock all gemensamma riktlinjer för
utbildningen dras upp på frivillighetens väg i samråd med kyrkliga
ulbildningsor-gan. En anpassning till högskoleutbildningen kan vara
eftersträvansvärd men en samordning av utbildningarna svår att genomföra.

Utredningens förslag: Den utbildning som skall ge
behörighet för kantorstjänst organiseras om och samordnas innehållsmässigt med
den högre utbildningen, sä alt den motsvarar de två första åren av en
reformerad organislutbildning. När utbildningen är inriktad på kombination med
lärartjänst, skall den vara anordnad som lillvalskurser om högst 30 poäng inom
ramen för musiklärarutbildningen. Tillvalsmöjlighelen bör finnas såväl inom
ettämneslärarulbildningen som inom den utbildning som avser behörighet att
undervisa också i annat ämne än musik. Utbildningen och examinationen av
kyrkokantorer anordnas som en allmän utbildningslinje inom högskolan och
förläggs dels till vissa musikhögskolor, dels såsom lokal utbildningslinje lill
Sköndalsinslitutet och vissa av utredningen angivna folkhögskolor.

Remissinstanserna:
Förslagen har fåll ell blandat mottagande. I stora drag tillstyrks de av
remissinstanserna, i synnerhet vad avser den tvååriga utbildningen. Många tar
upp en diskussion om vilka utbildningsanstaller som är lämpligast för de föreslagna
ulbildningsvägarna. Folkhögskolans speciella karaktär betonas i flera
yttranden. Från denna utgångspunkt förekommer erinringar mot vissa av
utredningens förslag. Från kyrkligt håll har framförts önskemål om alt
utbildningen skall inrymma en bättre förberedelse för tjänsten i kyrkans
församlingar. Betygsfrägan och behovet av praktik, liksom frågan om
utbildningens dimensionering, berörs ocksä i en del yttranden.

Skälen
för min bedömning

Utgångspunkter: Som en bakgrund till mina överväganden
vill jag inledningsvis i korthet beröra den nuvarande kanlorsutbildningen.

39

För behörighet som kyrkokanlor krävs enligl nuvarande
ordning dels Prop. 1987/88:144 organist- och kanlorsexamen, dels pedagogisk
examen för kyrkokantorer. Utbildningen kan i dag erhållas på tvä sätt.

En sammanhållen utbildning för kyrkokantorer bedrivs vid
Sköndalsin-sliluleis (förut Svenska diakonisällskapels diakoniskola)
kyrkomusikaliska linje saml vid flera folkhögskolor med kyrklig anknytning.
Utbildningstiden är två år vid Sköndalsinslitutet och vid folkhögskolorna två
fill tre år.

En annan utbildningsväg beslår av en kombination av
privata studier och av Musikaliska akademien anordnade sommarkurser om sex
veckor för organist- och kantorsexamen. Sedan följer något eller några års
tjänstgöring som kyrkomusiker. Vidare skall en brevkurs i musikhistoria och
pedagogik genomgås. Därefter kan tillträde erhållas lill sommarkurs för
blivande kyrkokantorer. Enligt 3 § andra stycket i lagen (1976:1046) om
överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementels
verksamhetsområde (ändrad senast 1987:1302) handhar Musikaliska akademien
denna utbildning.

För behörighet som skolkantor krävs genomgången
lärarutbildning samt organist- och kanlorsexamen, som kan avläggas vid de av
akademien anordnade sommarkurserna.

Enligl kungörelsen (1940:961) om examina som avläggs under
inseende av Musikaliska akademiens styrelse (omtryckt 1959:370, ändrad senast
1971:195) avläggs proven för såväl organist- och kantorsexamen som pedagogisk examen
för kyrkokanlorer för närvarande under överinseende av Musikaliska akademiens
styrelse.

Organist- och kantorsexamen anordnas årligen vid
Sköndalsinslitutet och i anslutning lill akademiens sommarkurser på elt antal
orter i skilda stift, fördelade över landet. Orterna bestäms av regeringen.
Examen anordnas vidare vid de flesta folkhögskolor som har kantorsulbildning.
En särskild examinator förordnas av Musikaliska akademiens styrelse. Dessutom
medverkar tre censorer, varav två förordnas av styrelsen och en av domkapitlet.
Betyg sätts med ledning av kurser som särskilt fastställs av akademiens
styrelse. Prov avläggs i ämnena sång, solisliskt orgelspel, liturgiskt
orgelspel, pianospel, kördirigering, orgelkunskap och salslära.

Pedagogisk examen för kyrkokantorer kan bl. a. avläggas i
anslutning lill de av akademien anordnade sommarkurserna. Examensprovet bedöms
enligt 1940 års kungörelse av en nämnd, beslående av den av akademiens styrelse
förordnade kursledaren såsom examinator, saml två av styrelsen förordnade
censorer. När examen avläggs av Sköndalsinstitutels elever, är rektor
examinator. I denna examen ingår endast ämnet undervisningsskicklighet, vari
dock avläggs flera prov.

Från och med innevarande budgetår betalas kostnader för
sommarkur

serna och för kantorsexaminationen ur kyrkofonden. Det ankommer på

regeringen att besluta om storleken av bidraget från kyrkofonden. Tidigare

har bidrag för denna verksamhet utgått över statsbudgeten från civildepar

tementets anslag Bidrag för vissa övriga kyrkliga ändamål. Under åttonde

huvudtiteln utgår statsbidrag till driftkostnader vid folkhögskolor. Stats

bidraget täcker dels lärarlönekoslnader, dels vissa andra kostnader. Inom

en begränsad ram utgår till vissa folkhögskolor bidrag till exlraslöd för mer 40

omfattande
musikundervisning. Delta bidrag är avsett för ökad lärartäthet Prop.
1987/88:144 i undervisningen.

Frågan
om en samordnad kantorsutbildning: En utgångspunkt för utredningens
överväganden har varil atl utbildningen av kantorer måste förbättras, så atl
den motsvarar ökade krav på den kyrkomusikaliska kompelen-sen. Utredningen
anser inte den utbildning som ges vid de särskilda sommarkurserna tillfyllest
ulan föreslår all denna utbildning slopas. Förslaget har inte mött någon
erinran från remissinstanserna, som överlag anslutit sig lill synsättet att en
förbättrad utbildning behövs. Några, bl. a. Musikaliska akademien, har
uttryckligen tagit ställning för elt slopande av sommarkurserna. Även jag
utgår i det följande från all all utbildning skall anordnas som sammanhållna
kurser.

En
huvudtanke i utredningens förslag till en reformerad kyrkomusiker-utbildning är
alt kantorsutbildningen skall göras enhetlig och äga rum inom högskolans ram,
ehuru lill större delen lokaliserad till Sköndalsinslitutet och vissa
folkhögskolor. Där skall den anordnas som s.k: lokalq utbildningslinjer.
Kanlorsutbildningen skall omfatta 80 poäng, dvs. vara tvåårig, och samordnas
med organistutbildningen vid musikhögskolorna, sä alt högre kyrkomusikalisk
examen efter genomgången kantorsutbildning skall kunna avläggas genom
ytterligare två års högskolestudier.

Förslaget
om alt folkhögskoleutbildningen skall vara jämställd med högskoleutbildning
skulle enligt utredningens bedömning medföra att del behövs stora förändringar
i förhållande fill vad som nu gäller. Eleverna skall sålunda uppfylla de
tilllrädeskrav som följer av bestämmelserna i 5 kap. högskoleförordningen
(1977:263, omtryckt 1984:100, ändrad senast 1987:710). Även lärarna måste
uppfylla särskilda behörighetsvillkor som normalt inte gäller vid folkhögskola.
Utbildningen måste vidare bedrivas utifrån en vägledande utbildningsplan, och
vid varje skola måste inrättas ' utbildningsråd. Råden skall fastställa lokala
utbildningsplaner och kursplaner med utgångspunkt från den vägledande
utbildningsplanen.

I
likhet med flertalet remissinstanser anser jag att största möjliga samordning
av den lägre och den högre kyrkomusikerutbildningen är på många sätt
eftersträvansvärd. Tanken på en fullständig samordning kan te sig tilltalande,
inte minst därför alt kanlorsutbildningen helst inte bör vara någon sorts
återvändsgränd för dem som har förutsättningarna och viljan att längre fram
vidareutbilda sig. Det slår emellertid klart atl utredningens förslag är
förenat med åtskilliga problem.

Enligt
UHÄ är det nödvändigt alt närmare klargöra relationen mellan den högre och den
lägre utbildningen,och UHÄ anser att utredningen på sådana punkter är oklar.
Musikaliska akademien har anfört att det förefaller utopiskt med en sådan samordning
över hela landet av kursplanerna, intagningen och fördelningen av
kunskapsstoffet över studietiden som skulle krävas för att den högre
utbildningen utan vidare skall kunna bygga på den lägre. Akademien har dessutom
uttryckligen förklarat alt det förefaller olämpligt alt lägga upp
kantorsutbildningen så att den kan vara på en gång förberedande och avslutad.

Även
jag anser atl utredningens förslag i denna del vilar på etl otillräck

ligt underiag. För alt kunna bedöma förutsättningarna för en fullständig 41

samordning
av den högre och den lägre utbildningen under bibehållen Prop. 1987/88:144
kvalitet hade det erfordrats en väsentligt grundligare belysning av utbildningens
nuvarande uppläggning och de enskilda ämnenas innehåll. Dessutom är möjligheterna
till en sådan samordning som utredningen föreslagit starkt beroende av vilka
krav som skall ställas på den högre utbildningen i framtiden. Som jag närmare
utvecklar i närmast följande avsnitt har remissbehandlingen av utredningens
förslag i fråga om den högre utbildningens innehåll och uppläggning gett vid
handen alt reformbehovet är annorlunda än utredningen ansett, och alt man
delvis bör slå in på andra vägar än utredningen har tänkt sig.

Jag
vill inte helt utesluta atl det kan visa sig möjligt att i framtiden anordna
viss utbildning av kantorer inom högskolan. Som jag nyss anfört, kan dock
förutsättningarna härför inte för närvarande bedömas. Jag känner dessutom en
viss tvekan inför tanken med hänsyn till den risk som kan finnas för atl utbildning
vid en högskola skulle kunna komma att tillmätas ell större meritvärde än annan
kantorsulbildning. En sådan konsekvens är inte önskvärd. I nuvarande läge
ärjag inte beredd alt ansluta mig till utredningens förslag på denna punkt.

Kantorsutbildningen
vid Sköndalsinstitutet och folkhögskolorna: Även från en annan synpunkt har
utredningens förslag om en långtgående samordning av kanlorsutbildningen mött
sådana invändningar, atl man inte kan bygga vidare på dem.

Flera
remissinstanser har fört fram den synpunkten alt en sådan uppläggning av
utbildningen som utredningen tänkt sig skulle vara främmande i folkhögskolornas
verksamhet. Jag har stor förståelse för dem som vill värna om folkhögskolornas
räll all, inom ramen för skolformens allmänna målsättning, själv bestämma
inriktning och utformning av sin verksamhet. Den rätt folkhögskolan därigenom
har, är av stort värde, eftersom utbildningen av kyrkomusiker skall förbereda
inte bara för de rent musikaliska och musikpedagogiska arbetsuppgifterna utan
också för de särskilda krav som tjänsten inom församlingar i svenska kyrkan
eller andra trossamfund medför.

Vikten
av en god förberedelse för församlingstjänsten har mycket starkt betonats,
framför allt av kyrkliga remissinstanser. Eftersom kanlorsutbildningen är helt
och hållet inriktad på tjänst inom kyrkan, ärjag inte beredd alt förorda sådana
ändringar i fråga om uppläggningen av denna, som skulle kunna äventyra eller
inkräkta på möjligheterna alt också undervisa i frågor som berör kyrkans tro
och liv och alt i övrigt förbereda för tjänsten inom församlingarna. Tvärtom
anser jag att det måste finnas ett betydande mått av frihet för skolorna alt
lägga upp sin utbildning efter egna önskemål och särskilda lokala
förutsättningar. Rätten för folkhögskolorna alt ha en egen profil är
grundläggande. Jag ser också detta som en vikfig förutsättning för att det på
sikt skall gå all ta fram sådana utbildningsvägar som är inriktade på
kombinationstjänster med såväl kyrkomusikaliskl som annat arbete inom
församlingarna.

Jag
kan inte heller ansluta mig till utredningens förslag om att det skall

krävas allmän behörighet enligl högskoleförordningen för atl antas till

kantorsulbildning vid folkhögskola. Sådana krav kunde tänkas medföra alt 42

åtskilliga sökande som
från andra synpunkter har goda förutsättningar all Prop. 1987/88:144
tillgodogöra sig utbildningen och arbeta i församlingslivet fick avvisas. Samma
inställning har redovisats av bl. a. SÖ.

Jag
vill här omnämna all jag från chefen för utbildningsdepartementet erfarit atl
man där förbereder en utredning rörande folkhögskoleverksam-heten. De
överväganden jag nu gjort är emellertid av den arten, atl det är svårt alt se
alt saken i en framtid kan komma atl ställa sig annorledes.

När
utbildningen har karaktär av kompletterande utbildning för all jämte
tjänstgöring som musiklärare kunna arbeta som kantor, är det givet att andra
avvägningar kan behöva göras i fråga om utbildningens innehåll och
uppläggningen av studierna. Detsamma gäller för övrigt den högre kyrkomusikerutbildningen.
Det kan inte utan vidare tas för givet alt högskoleutbildning kan på samma
sätt som utbildningen vid folkhögskolorna tillgodose specifikt kyrkliga
ändamål. Jag är myckel angelägen om alt utbildningen skall vara anpassad till
och ge en allsidig förberedelse för det kommande arbetet i församlingarna men i
vad mån det kan ske utan atl de nuvarande kraven på hög kvalitet i den rent
musikaliska och musikpedagogiska utbildningen får efterges, kan inte för
närvarande med säkerhet bedömas. Detta är något som får prövas vid den översyn
av högskoleutbildningen som måste göras enligt vad jag strax skall utveckla
närmare. Jag bedömer det inte som uteslutet atl utbildningen vid
musikhögskolorna kan komma alt behöva kompletteras med en viss inskolning, som
anordnas av vederbörande arbetsgivare. Detta är också innebörden av vissa
förslag som utredningen lämnat (avsnitt 2.11.3).

Examinationen
av kyrkokantorer: Utredningen har från sina utgångspunkter bedömt att
examinationen av kantorer skall ske inom högskolan. Det ankommer enligt
utredningen på UHÄ alt utfärda de närmare föreskrifter som erfordras för att
organisera utbildningen och fastställa kursfordringarna.

Frågan
om en examination inom högskolan har lagils upp av bl. a. UHÄ och SÖ vilka
bägge avvisat utredningens förslag. UHÄ - som i och för sig inte invänt mot
förslaget alt genom tilllrädesbestämmdser, vägledande utbildningsplan och
examinalionsformer höja kvaliteten på folkhögskolornas kantorsulbildning — har
påpekat att en examination under UHÄ:s ansvar i enlighet med utredningens
förslag skulle innebära en klar begränsning av folkhögskolornas autonomi. Även
SÖ har framhållit att utredningens förslag avviker från de principer som
gäller för folkhögskolan. Av SÖ:s yttrande framgår emellertid all skolornas
hittillsvarande erfarenheter av examination i Musikaliska akademiens regi inte
ger anledning atl förorda någon förändring av huvudmannaskapet för denna
funktion.

För
egen del ärjag väl medveten om den stora belydelse som systemet

med av Musikaliska akademien utsedda examinalorer, censorer och kurs

ledare haft för den svenska kyrkomusikens utveckling. Icke desto mindre

anser jag alt fiden gäll förbi det. Den nuvarande examinationsformen

framstår som otidsenlig, och den medför en press på eleven vid själva

examinationslillfället. Det är inte tillfredsställande atl en elevs prestation

vid ett enstaka tillfälle skall tillmätas en sådan vikt som för närvarande.

Kvalitetsgarantin när del gäller inhämtade kunskaper ligger enligt min 43

mening
framför allt i del sätt varpå utbildningen är anordnad och i lärarnas Prop.
1987/88:144 kvalifikationer.

Studerande
som genomgått kurs på folkhögskola har rätt alt få elt intyg därom. Skolans
styrelse får dessutom besluta alt etl studieomdöme skall ges elever som önskar
detta. Studieomdömet skall främst avse att ge vägledning om den studerandes
förutsättningar att tillgodogöra sig fortsatt utbildning. Mot bakgrund av atl
det nu inte förefaller troligt att en kommande folkhögskoleutredning kommer
alt resultera i några ändringar i dessa avseenden, bör frågan om examination
utredas i annan ordning. Tills vidare bör det nuvarande examinationsförfarandet
behållas och regeringen få besluta om omfattningen och om medelsanvisningen för
ändamålet.

Jag
vill framhålla atl det inte finns något hinder för all de folkhögskolor som
utbildar kantorer samt Sköndalsinslitutet och centrala kyrkliga organ av egel
initiativ lar upp till övervägande hur den framlida kanlorsutbildningen
lämpligen kan läggas upp. Jag lar för givet alt SÖ och UHÄ står till förfogande
för del samråd sädana överväganden kan påkalla. Jag vill erinra om atl SÖ är
tillsynsmyndighet för folkhögskolorna och alt del ankommer på den alt godkänna
de studieplaner som för folkhögskolans del motsvarar utbildningsplaner. Vissa
utgångspunkter för överväganden torde kunna erhållas genom den översyn av
musikhögskolornas musiklärarulbildning och den högre kyrkomusikerutbildningen
som jag kommer atl föreslå i det följande, liksom genom samråd med Musikaliska
akademien, som har erfarenhet av nuvarande utbildningsvägar.

Utbildningen
för kombinerad lärar- och kantorstjänstgöring: Utredningen har föreslagit atl
utbildningen för kombinerad lärar- och kantorsljänsl-göring skall anordnas i
anslutning till högskolans musiklärarulbildning och äga rum där högre
kyrkomusikalisk utbildning anordnas (Stockholm, Göteborg, Malmö och Piteå).

Riksdagen
beslutade våren 1985 om en ny lärarutbildning för grundskolan (prop.
1984/85:122, UbU 31, rskr. 366). Denna utbildning skall inledas hösten 1988.

Musik
hör till de s. k. praktiskt-estetiska ämnena i skolan. För undervisning i
sådana ämnen finns del inom lärarutbildningen för närvarande både linjer där
del prakfiskl-esteliska ämnet kombineras med något annal ämne och linjer som
inte omfattar något ytterligare ämne, s. k. ellämnesutbildning. Sådan
ettämnesulbildning avses finnas kvar även i fortsättningen och liksom hittills
ge kompelens att undervisa i såväl grundskolan som gymnasieskolan och inom
vuxenutbildningen. Vad gäller utbildningen av lärare i ell praktiskl-esteliskl
ämne och ell annat ämne för tjänstgöring inom gymnasieskolan och
vuxenutbildningen, har chefen för utbildningsdepartementet i årets
budgetproposition föreslagit alt den utbildningen skall inordnas i
ämneslärariinjen (prop. 1987/88:100, bil. 10, s. 275).

Utredningen
har för sin del tänkt sig att inom ramen för den fyraåriga

utbildningen till musiklärare (160 poäng) skall kunna ske elt kyrkomusika

liskl tillval som omfattar 30 poäng. Två sådana kombinationsmöjligheter

bedöms kunna anordnas ulan svårighet, nämligen vid utbildningen för

musiklärare i det allmänna skolväsendel, den s.k. G/G-varianten, varvid

tillvalet av kyrkomusik skall ske inom ramen för etl s.k. lillvalsblock om
■ 44

50 poäng som redan är
förutsett för utbildningen, och dessutom inom den Prop. 1987/88:144
variant, I/E-varianten, som är inriktad på verksamhet som instrumental-och
ensembleledarpedagog.

Utöver
dessa bägge av utredningen framlagda förslag föreslår utredningen att åt UHÄ
skall uppdras att undersöka om det inte går att inom ramen för högst 180 poäng
få till stånd en utbildning som förutom behörighet som musiklärare i
grundskolan och lärare för senare årskurser i något av ämnena svenska, elt
modernt språk eller matematik också ger kantorsbehörighet.

Förslaget
att anordna utbildningen för kombinalionsljänster i anknytning lill
musiklärarutbildningen och den högre kyrkomusikaliska utbildningen har i sina
huvuddrag vunnit gott stöd under remissbehandlingen. De olika förslagen har närmare
berörts i bl. a. remissyttrandena från UHÄ och i av ämbetet inhämtade yttranden
frän olika utbildningsenheter samt av Musikaliska akademien. Akademien har
därvid anfört att poängsumman 30 avseende den kyrkomusikaliskl inriktade
utbildningen inte prövats fillräckligt noga av utredningen. Akademien, som
noga understrukit vikten av att kombinationsalternativen ger tillräcklig
kyrkomusikalisk kompetens, har bedömt poängtalet 30 som otillräckligt och bl.
a. anfört alt det går bra att i utbildningen av musiklärare i det allmänna
skolväsendet inpassa upp lill 50 poäng kyrkomusikalisk utbildning, varigenom
sammantaget säkert en bättre församlingsarbetarkompetens skulle erhållas än vid
den av utredningen föreslagna kanlorsutbildningen om 80 poäng. Vad beträffar
instrumentallärarutbildningen har akademien på anförda skäl förklarat att det
inte egentligen finns utrymme för mer än som mest elt kyrkomusikaliskl tillval
om 20 poäng. Dock har akademien med hänvisning till kunnandet i övrigt hos
dessa elevgrupper inte velat utesluta atl en närmare undersökning i alla fall
skulle kunna visa på framkomliga vägar.

Jag
har i del föregående (avsnitt 2.5.2) funnit alt skolkantorsljänsterna inte kan
behållas men att det bör finnas kvar en möjlighet att kombinera lärartjänstgöring
med kyrkomusikalisk verksamhet. Remissbehandlingen har visat alt del är en
framkomlig väg att såsom utredningen föreslagit öppna möjligheter för elt visst
kyrkomusikaliskl tillval pä sådana musiklärarlinjer som avser
etlämnesundervisning. UHÄ bör sålunda ges i uppdrag atl pröva möjligheterna att
utforma utbildningsalternativ som på delta sätt kan ge kantorsbehörighet. Jag
avser atl efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet återkomma lill
regeringen med förslag till uppdrag lill UHÄ av denna innebörd. Uppdraget bör
utföras i samråd med SÖ.

Folkhögskoleutbildningens
dimensionering och lokalisering: Enligl utredningens beräkningar kommer del
för den närmaste perioden att behövas en ökning av antalet årligen
utexaminerade kantorer från nuvarande omkring 75 fill 85 eller 90. Det skulle
alltså röra sig om en utökning av antalet nybörjarplatser med 10—15.

Utredningens
beräkningar har bedömts vara i underkant av en del re

missinstanser. För egen del anscrjag atl beräkningarna är behäftade med

en rätl stor osäkerhetsmarginal. Del råder i dag brist på kyrkomusiker.

Någon säker bild av det framtida behovet kan dock inte erhållas förrän den

nya organisationen i pastoralen fält sin form. 45

Jag vill
framhålla att utredningen vid sin bedömning av det för närvarande tillgängliga
antalet utbildningsplatser och del framtida behovet av sädana har tagit hänsyn
endast lill vissa av de folkhögskolor där kantorsutbildning för närvarande
bedrivs. Utredningen nämner skolorna i Oskarshamn, Mellansd och Ransäter
(Geijerskolan), där examination sedan längre lid anordnats av Musikaliska
akademien, samt dessutom skolan i Hjo, där del också nyligen blivit möjligt alt
examinera kantorer i omedelbar anslutning till utbildningen. Däremot omnämner
utredningen inte exempelvis folkhögskolan i Vadslena, där kantorsulbildning
bedrivits sedan åtskilliga är. Där får emellertid eleverna efter avslutad
utbildning undergå examination pä annan ort. Förutom de nu nämnda skolorna
finns det ytterligare ett antal folkhögskolor som har resurser atl bedriva
musikundervisning. Det har även framkommit all utbildningen på
Sköndalsinslitutet kan utökas, under förutsättning att medel ställs fill
förfogande.

För egen
del anser jag alt det är viktigt atl framhålla all det inte är eller bör vara
möjligt för staten atl föreskriva vilka folkhögskolor som skall bedriva
musikundervisning för blivande kantorer. I princip kan utbildningen anordnas
på alla de folkhögskolor där ekonomiska resurser finns och kompetenta
lärarkrafier kan rekryteras.

Emellertid är kanlorsutbildningen, liksom annan
musikundervisning, särskilt resurskrävande. Av det jag inledningsvis anfört
framgår alt utrymmet för det statliga stödet för kanlorsutbildningen är
begränsat.

I detta
sammanhang vill jag emellertid åter erinra om de bidrag som genom kyrkofonden
ställs till förfogande för utbildning av kyrkomusiker. Dessa bidrag uppgår för
del innevarande budgetåret lill I 392500 kr. sammanlagt för olika kostnader
som hänför sig lill utbildning och examination av kantorer och utbildning av
orgelspelare. En ej oväsentlig del av kostnaderna — drygt 250000 kr. — avser
det nuvarande examinationsförfarandel. Utbildning av kyrkomusiker är givetvis
etl sådant ändamål, för vilkel även i fortsättningen kommer atl kunna ulgå slöd
från kyrkofonden. Om särskilda kurser för organist- och kanlorsexamen saml
pedagogisk examen för kyrkokanlorer inte längre behövs i framtiden, kan de
utgående bidragen omdisponeras. Avskaffas vidare den nuvarande formen för
examinationen, kan ytterligare resurser frigöras.

Prop.
1987/88:144

2.11.2
Utbildningen av organister

Min bedömning: Inriktningen och uppläggningen av den högre
kyrkomusikerutbildningen bör ses över. Syftet med översynen bör vara atl inom
den nuvarande 160-poängsramen och med bibehållen standard på det musikaliska
innehållet anpassa utbildningen lill dagens behov och med ett bättre
tillvaratagande av möjligheterna till fyllnadsljänslgöring även inom det
allmänna skolväsendel ge en så god förberedelse som möjligt för yrkesrollen i
församlingen.

Översynen kan lämpligen göras av UHÄ i samråd med berörda
grupper och myndigheter.

46

Utredningens
förslag: Utredningen har föreslagit att den nuvarande hög- Prop. 1987/88:144 re
kyrkomusikaliska utbildningen med grundkurs och alternativa påbygg-nadskurser
för fyllnadsljänslgöring inom del allmänna skolväsendel respektive den
kommunala musikskolan ersätts av en sammanhållen kurs om 160 poäng som leder
lill en organislexamen som är inriktad endast på fyllnadsljänslgöring inom den
kommunala musikskolan.

Remissinstanserna:
Förslaget till en sammanhållen utbildning om 160 poäng har i huvudsak vunnit
stöd av remissinstanserna. Det har tillstyrkts av bl. a. UHÄ, Musikaliska
akademien och SACO/SR. Inriktningen på fyllnadstjänstgöring enbart inom den kommunala
musikskolan har dock kritiserats av flera av dem.

Skälen
för mitt förslag: Utbildningen på högskolenivå av kyrkomusiker bedrivs sedan år
1972 pä en särskild kyrkomusikerlinje. Sädan finns numera i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Piteå. I Stockholm kan årligen antas nio studerande och på
var och en av de övriga studieorterna sex. Antalet platser motsvarar enligl
utredningen behovet, såvitt avser en period fram lill mitten av 1990-lalet,
varefter antagningsvolymen troligen kan minskas något.

Kyrkomusikerlinjen
ger en grundläggande musikalisk och pedagogisk utbildning om 160 poäng, dvs.
motsvarande fyra års studier, och den leder fram till högskoleexamen på
kyrkomusikerlinjen, som krävs för behörighet lill organistljänst inom svenska
kyrkan. Studiegången indelas i dels en kyrkomusikalisk grundkurs om 120 poäng,
dels en fördjupningskurs om 40 poäng enligl ett av tvä alternativ.
Musikpedagogisk fördjupningskurs ger utbildning för fyllnadstjänst inom främst
kommunal musikskola men innefattar också fortsatta studier i två av ämnena
solisliskt orgelspel, sång, piano eller satslära med instrumentation.
Praktisk-pedagogisk fördjupningskurs är helt inriktad på utbildning för
fyllnadstjänst inom det allmänna skolväsendet och innehåller ämnen som
pedagogik, allmän metodik, sludiemetodik, praktiska undervisningsövningar samt
piano- resp. sångmetodik med undervisningsövningar.

Enligl
utredningens bedömning fungerar utbildningen i stort sett väl, och

endast begränsade ändringar är därför motiverade. Utredningen konstate

rar likväl alt nästan inga studerande med behörighet lill fyllnadstjänstgö

ring inom det allmänna skolväsendel längre utexamineras. Antalet utlysta

tjänster med sådan tjänstgöring har väsentligt överstigit tillgången på behö

riga sökande. Utredningen har funnit all den musikpedagogiska fördjup

ningskursen har större attraktionskraft, därför alt de studerande där kan

vidareutbilda sig musikaliskt. Den som väljer den praktisk-pedagogiska

kursen avslutar däremot sina kyrkomusikaliska studier för att i stället delta

i den undervisning som bedrivs del Qärde studieåret vid musiklärarlinjen.

Utredningen framhåller att musiklärarlinjen efterhand förändrats genom

att praklikmomenten integrerats med övrig utbildning under hela den fyra

åriga utbildningen och elt flertal moderna ämnen tillkommit. Därigenom

har det uppkommit stora svårigheter att kombinera kyrkomusiker- och

musiklärarutbildningarna. Utredningen bedömer också all utrymmet för

fyllnadstjänstgöring i del allmänna skolväsendel är i avtagande. Av detta

har utredningen dragit slutsatsen atl fyllnadsljänslgöring inom del allmän- 47

na
skolväsendet för organister efter hand bör försvinna. Den av utredning- Prop.
1987/88:144 en förordade sammanhållna 160-poängsulbildningen för organistexamen
skulle sålunda i huvudsak motsvara den kyrkomusikaliska grundkursen och den
musikpedagogiska fördjupningskursen. Utredningen konstaterar också atl det på
senare år gjorts vissa förändringar i utbildningen på kyrkomusikerlinjen.
Enligt utredningen tillgodoser dessa i den utsträckning det är möjligt inom
ramen för 160 poäng sådana synpunkter som kyrkomötet framfört (Kub 1984:6,
kskr. 1984:9) om en ökad tonvikt på kyrkomusikerns församlingsvårdande
yrkesroll.

Vad
som framkommit vid remissbehandlingen ger enligt min mening stöd för
bedömningen alt den praktisk-pedagogiska fördjupningskursen inte kan behållas i
nuvarande form. UHÄ har uttryckligen anfört atl kursen av sludieorganisaloriska
skäl inte längre tjänar sitt syfte, eftersom den inte under senare år har
kunnat samordnas med musiklärarutbildningen.

Till
slutsatsen atl de högskoleutbildade kyrkomusikerna bör ställas helt utan
möjlighet till tjänstgöring inom det allmänna skolväsendel är jag emellertid
inte beredd alt ansluta mig. Min utgångspunkt är att detta skulle medföra en
alltför stark begränsning av möjligheterna till fyllnadsljänslgöring för
kyrkomusikerkårens mest kvalificerade del. UHÄ har också uttryckt tvekan pä
denna punkt och anser inte att utredningen pä ett helt övertygande sätt löst
problemet med utbildning för kombinationstjänster avsedda för såväl
kyrkomusikalisk verksamhet som tjänstgöring inom det allmänna skolväsendel.
Enligl UHÄ:s mening bör i stället övervägas om det inte är möjligt att i den
sammanhållna kyrkomusikerutbildningen integrera en sådan pedagogisk
förberedelse som skulle kunna ge kompetens för fyllnadstjänstgöring inom såväl
det allmänna skolväsendet som den kommunala musikskolan. Kommande
utbildningsplaner för grundskola och gymnasieskola och de krav dessa medför för
musiklärarnas kompetens mäste beaktas. UHÄ har framhållit all den revidering av
kyrkomusikerlinjens utbildningsplan som gjorts på senare lid har varil
begränsad i avvaktan på utredningens förslag. En mer genomgripande revidering
avses ske mot bakgrund av statsmakternas ställningslagande lill utredningens
förslag. Också Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) har ansett atl utredningens
förslag om atl helt la bort inriktningen på fyllnadstjänstgöring inom det
allmänna skolväsendel vilar på alltför svag grund. SFS har argumenterat efter
delvis samma linjer som UHÄ i dessa frågor.

Vad
gäller utbildningen för fyllnadsljänslgöring inom den kommunala

musikskolai\ har Svenska kommunförbundet framfört eftertryckliga in

vändningar mot utredningens utgångspunkter. Enligt kommunförbundet

bör inte lill grund för bedömningen läggas anlagandel all den nuvarande

musikpedagogiska fördjupningskursen motsvarar musikskolans behov.

Kommunförbundet har påpekat att kursen innehåller metodikutbildning

inom ämnena orgel, piano och sång. Behovet av pianolärare inom musik

skolan är emellerfid i dag mycket begränsat. Vad det däremot enligl

kommunförbundet rader brist på, är kompetenta kör- och ensembleledare.

En förstärkning och breddning av t. ex. denna utbildning på kyrkomusiker

linjen skulle kunna skapa större möjligheter till fyllnadstjänstgöring inom

musikskolan. 48

Vad kommunförbundet har anfört är mycket beaktansvärt. Jag
vill tillfoga att goda skäl talar för all en organistutbildning med den av
förbundet förordade inriktningen också kan svara mot ändrade behov för kyrkans
egel vidkommande.

Det finns
inte skäl att närmare än jag nu har gjort gå in pä planeringen av den framlida
utbildningen av organister. Del ankommer enligt förordningen (1976:702, ändrad
senast 1986:953) med instruktion för universitels-och högskoleämbetet på UHÄ
atl svara för översiktlig och samordnande planering för den grundläggande
högskoleutbildningen och att utarbeta planeringsramar för sädan utbildning. Det
kan därför lämpligen ankomma på UHÄ alt med beaktande av vad som anförts i det
föregående se över inriktningen och uppläggningen av den högre
kyrkomusikerutbildningen. Jag förutsätter all en sådan översyn sker i samarbete
med SÖ. Samråd bör givelvis också i lämpliga former äga rum med
avnämarinlressenlerna, bl. a. centrala organ för svenska kyrkan och dess
församlingar saml med företrädare för kyrkomusikerkåren och de studerande.
Viktigt är också atl del kunnande och den erfarenhet som finns inom Musikaliska
akademien och dess kyrkomusikerkommitlé tas tillvara i arbetet.

Prop. 1987/88:144

2.11.3 Övrig kyrkomusikalisk utbildning

Min
bedömning: Kyrkans egna organ bör ha ansvaret för övriga utbildningsinsatser på
det kyrkomusikaliska området.

Utredningens förslag: Överensstämmer med milt.

Remissinstanserna: Dessa har i det väsentliga delat
utredningens uppfattning. Behovet av fortbildningsmöjligheler för de lägst
utbildade kyrkomusikerna har understrukits i en del yttranden.

Skälen för
min bedömning: Utredningen har avslutningsvis fört en diskussion rörande vissa
ytterligare utbildningsfrågor. Utredningen har här tagit upp
fortbildningsinsatser i kyrkomusikaliskl eller teologiskt avseende för
kyrkomusikerna, kyrkomusikalisk utbildning på mer elementär nivå för
orgelspelare och tillfälliga vikarier saml utbildning för kombinalionsljänster
med inslag av församlingsvårdande, administrativ eller annan inomkyrklig
verksamhet.

För egen
del vill jag erinra om alt en viktig utgångspunkt för mina överväganden rörande
den framlida utbildningen av kyrkokanlorer har varil, att den pä etl naturligt
sätt skall kunna ges inslag som anknyter lill kyrkomusikerns roll såsom en av
flera medarbetare i församlingen. Genom att utbildningen avses äga rum vid
Sköndalsinslitutet och folkhögskolor med kyrklig anknytning och genom alt dessa
utbildningsinstitutioner får elt betydande mått av frihet att lägga upp
undervisningen på lämpligaste sätt, kan detta önskemål tillgodoses. Jag har
också i del föregäende som min mening anfört alt det måste anses vara
arbetsgivarens ansvar alt sörja för den inskolning för arbete i församlingarnas
tjänst som kan behövas.

Såsom framgått i det föregående räknar jag med att det
också i framliden

49

4 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 144 Rättelse: S. 61 och
60 byter plats

i viss
utsträckning kommer atl behövas orgelspelare, främst för spdning Prop.
1987/88:144 vid gudstjänster och kyrkliga handlingar. Del kommer också all
behövas en kader av kyrkomusikaliskl kunniga personer för att täcka behovet av
vikarier. Utredningen har förutsatt all folkhögskolor med kyrklig anknytning
även framdeles kommer all bedriva kyrkomusikalisk undervisning på en mer allmän
och elementär nivå. Synsättet har i allmänhet inte gett anledning till erinran
från remissinstansernas sida. Frågan har emellertid tagits upp av bl. a. Musikaliska
akademien och Domkyrkoorganisternas förening. Bägge dessa instanser har hävdat
behovet av samordning och bistånd åt de inomkyrkliga organen.

För min dd ansluter jag mig lill utredningens synsätt alt
anordnandet av den enklare kyrkomusikaliska undervisningen i första hand bör
ses som en inomkyrklig fråga. Jag vill här erinra om den resurs i form av fri
musikundervisning i pastoraten, som enligl mitt förslag skall finnas kvar även
i fortsättningen. Den fria musikundervisningen kommer liksom tidigare alt vara
av stor betydelse, såväl för all förbereda och främja rekryteringen av
studerande lill den egentliga kyrkomusikerutbildningen, som för all få fram
kunniga orgelspelare och vikarier.

I detta sammanhang vill jag också erinra om det bidrag ur
kyrkofonden som jag redan berört i föregående avsnitt. Bidraget för de
folkhögskolekurser för orgelspelare, vilka anordnas av Svenska kyrkans
stiftelse för riks-kyrklig verksamhet och slår under tillsyn av Musikaliska
akademien, uppgår detta budgetår till 216000 kr.

I bl. a. Musikaliska akademiens remissyttrande har
framkommit farhågor för bristande samordning i utbildningen av orgelspelare
m.fl. och för atl inte den expertis som representeras av akademien skall tas
till vara på bästa sålt. De nu framlagda förslagen innebär inte alt akademiens
roll ändras. I övrigt är del enligt mitt synsätt etl kyrkligt intresse av
första rangen all befrämja kyrkans musikliv. Det ligger i så hög grad i sakens
natur all la lill vara de vinster som en samordning över landet kan medföra,
liksom fördelarna med atl anpassa studierna till uppläggningen av den egentliga
kyrkomusikerutbildningen, att man kan förlita sig på alt delta sker utan några
särskilda åtgärder från statens sida. Det är naturligt atl därvid den expertis
utnyttjas, som finns hos akademiens styrelse och kyrkomusikerkommitlé. Även
domkyrkoorganislerna kommer säkeriigen också framgent alt spela en
betydelsefull roll när det gäller atl främja och understödja den enklare
utbildningen i kyrkomusik.

Vad slutligen gäller sådan utbildning som kan behövas för
atl kantorer skall kunna med de kyrkomusikaliska uppgifterna kombinera annal
inom-kyrkligt arbete, har svenska kyrkans centralstyrelse anslutit sig till
utredningens uppfattning om atl detta i princip är en inomkyrklig
angelägenhet. Styrelsen har upplyst atl frågan är under utredning genom försorg
av Svenska kyrkans nämnd för undervisning och utbildning.

50

2.12
Genomförande

Prop. 1987/88:144

Mitt
förslag: Reformen träder i kraft den I januari 1990. Sådana kyrkomusiker som
har tjänster, från vilka de inte kan sägas upp, skall vara skyldiga att utöva
sin tjänst genom all fortsätta sill arbete ål pastoratet. Övergångsvis lättas
på behörighetskravet för dem som avlagt organist- och kantorsexamen, men inte
pedagogisk examen för kyrkokantorer.

Utredningens
förslag: Utredningen har inte lagt fram något särskilt förslag beträffande dem
som inte kan sägas upp från sina tjänster. Utredningen har vidare föreslagit
atl reformen skall träda i kraft samtidigt med den avsedda reform av svenska
kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet, vilket enligt förslagen i
prop. 1987/88:31 till huvudsaklig del avses ske den I januari 1989. I övrigt
överensstämmer utredningens förslag med milt.

Remissinstanserna:
Dessa har i allmänhet inte särskilt berört nu aktuella frågor.

Skälen för mitt förslag

Utgångspunkter:
Del förslag lill ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan
som har lagts fram i propositionen 1987/88:31 avses i huvudsak träda i kraft
den I januari 1989. I vissa delar träder reformen emellertid i kraft elt halvår
senare, dvs. den Ijuli 1989. Den reform på kyrkomusikens område som jag nu
föreslår bygger i vissa delar på förslagen i den förutnämnda propositionen.
Den kan alltså inte tråda i kraft tidigare. Däremot är det inget som hindrar
ell senare ikraftträdande.

Genomförandet av bägge
reformerna kommer all ställa stora krav på planerings- och förhandlingsarbete
under en längre period. Enligt min mening är det olyckligt om dessa perioder
helt sammanfaller i tiden.

Reformen träder i kraft den 1 januari 1990: De förslag som
jag nu har lagt fram innebär bl. a.
alt den kyrkomusikaliska verksamheten inte längre skall organiseras med
utgångspunkt från församlingen som enhet. Den grundläggande enheten för
organisationen skall i stället vara pastoratet.

Övergången till den nya
kyrkomusikaliska organisationen kommer att kräva etl omfattande planerings- och
förberedelsearbete. Avskaffandet av den statliga löneregleringen av
kyrkomusikertjänsler m. m. kommer också att kräva etl förhandlingsarbete.
Enligt min mening är det viktigt all såväl pastoraten som arbetsmarknadens
parter ges tillräcklig lid atl förbereda reformen. Mot den bakgrunden anser jag
att del är uteslutet att låta reformen träda i kraft tidigare än den 1 januari
1990.

Den
nya tjänsteorganisationen måste beslutas: Vid övergångstidpunklen kommer det
alt finnas kyrkomusiker anställda i varje pastoral, men med församlingen som
enhet för den kyrkomusikaliska verksamheten. Särskilt i
flerförsamlingspasloraten kommer atl behövas etl förberedelse- och planeringsarbete
när det gäller alt bygga upp en ny organisation. Samråd måste ske med berörda
parter innan den nya tjänsteorganisationen beslutas.

51

Under genomförandeskedet
bör bedömningar göras när del gäller di- Prop. 1987/88:144 mensioneringen av
verksamheten för framtiden. I de fall del med hänsyn till verksamhetens
omfattning eller organisationen i övrigt inte är lämpligt atl ha en organist
anställd, bör dispenser från detta krav kunna meddelas redan innan reformen
träder i kraft. Likaså bör redan dessförinnan domkapitlen kunna yttra sig över
förslag lill reglementen för den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoralen.
Pastoral med god framförhållning bör ju ha möjlighet att före reformens
ikraftträdande fastställa reglemente som skall gälla för liden därefter. För
atl dessa administrativa åtgärder skall kunna vidtas innan lagen tråder i kraft
krävs inga särskilda övergångsbestämmelser (jfr lagrådels yttrande i prop.
1983/84:30 s. 172 f).

Nya
kollektivavtal träffas: Milt förslag innebär bl. a. alt kyrkomusikerna inte
längre skall ha statligt reglerade anställningar. Avlöningsförmåner skall
således inte längre fastställas under medverkan av staten. Detta för med sig
atl den nuvarande avtalsregleringen måste ersättas med en ny. Avtalen måste
träffas mellan kyrkomusikernas fackliga organisafioner och pastoratens
arbetsgivarorganisation.

Det
förut sagda innebär också all de arbelsrältsliga författningar som avser
statligt reglerade anställningar inte längre kommer att tillämpas pä
kyrkomusikerna. Den nuvarande författningsregleringen i dessa avseenden,
liksom regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden m.m. bör ersättas med
en reglering i kollektivavtal.

Det
blir nödvändigt atl de nya kollektivavtalen träffas innan reformen träder i
kraft.

Tjänster
tillsatta med konstitutorial m. m.: Mina förslag medför, som jag nyss har sagt,
alt den statliga regleringen av kyrkomusikertjänslerna upphör och att
pastoraten blir huvudmän för verksamheten. De förutvarande kyrkomusikerdislrikten
kommer inte längre att finnas kvar. Inför övergången kommer innehavarna av
kyrkomusikertjänsler alt få sägas upp frän sina statligt reglerade
anställningar för att sedan anställas på nya tjänster inom pastoraten. Inom
kyrkomusikerorganisationen finns del emellertid innehavare av tjänster, som har
tillsatts med fullmakt eller konstitutorial.

Sådana
arbetstagare kan inte fråntas sina tjänster genom arbetsgivarens ensidiga
beslut annat än i vissa undantagsfall. Delsamma gäller dem som har förordnande
för bestämd lid, som utlöper efter tidpunkten för pastoratens övertagande av
verksamheten. Jag förutsätter att alla arbetstagare som är anställda på de
statligt reglerade kyrkomusikertjänslerna vid lagens ikraftträdande kommer att
erbjudas sådan anställning inom pastoratet som de skäligen bör kunna godta. Del
kan dock antas att några av dem som här avses kommer atl vilja behålla sina
statligt reglerade tjänster. Det kommer emellertid inte efter lagens
ikraftträdande all finnas möjlighet atl bereda dem motsvarande arbetsuppgifter
på annal häll än i de pastorat i vilka kyrkomusikerdislrikten uppgår. Mot denna
bakgrund bör genom en särskild övergångsbestämmelse i lagen föreskrivas en
skyldighet för en sådan arbetstagare alt fullgöra sin tjänst genom all utföra i
huvudsak samma arbetsuppgifier som tidigare hos det pastoral, inom vilket han
har sin tjänst.

Fortsatt
behörighet enligt äldre bestämmelser: Utredningen har ansett att 52

den som inte uppnått full
behörighet till tjänst som kyrkokanlor, men som Prop. 1987/88:144 har avlagt
organist- och kanlorsexamen samt förvärvat en betydande praktisk erfarenhet
som kyrkokanlor bör anses behörig som kantor vid ikraftträdandet utan särskilt
dispensförfarande. Den prakfiska erfarenheten bör enligl utredningen beslå i
tjänstgöring som kyrkomusiker med minst 40 procent av hdtidsljänslgöring i
minst fem år. Någon kritik mot förslaget har inte framförts under
remissbehandlingen. För egen del ansluter jag mig till utredningens
överväganden och förslag på denna punkt.

I
övrigt bör de som enligt äldre bestämmelser har varit behöriga till tjänst som
organist eller kyrkokantor eller har förklarats behöriga lill sådana tjänster
anses vara behöriga till motsvarande tjänster i den nya organisationen.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats
förslag till

lag
om kyrkomusiken i svenska kyrkan.

53

4
Specialmotivering Prop. 1987/88:144

Förslaget till

Lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den
kyrkomusikaliska verksamheten i svenska kyrkans territoriella församlingar.
Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas också på
icke-territoriella församlingar.

I lagen avses med

kyrkomusikalisk verksamhet musikverksamheten hos svenska
kyrkans församlingar,

kyrkomusiker den som är behörig atl anställas på en tjänst
som kantor eller som organist.

I paragrafens _/(9/-.s-rfl stycke anges atl lagen är
tillämplig på de territoriella församlingarna. Andra meningen innehåller ell
bemyndigande för regeringen all utsträcka lagens tillämpningsområde till en
eller flera av de icke-terriloriella församlingarna.

Förutom de territoriella församlingarna finns det i riket
fem icke-terriloriella församlingar; Hovförsamlingen, de tyska och finska
församlingarna i Stockholm, Tyska församlingen i Göteborg saml Kungl.
amiraliietsförsam-lingen i Karlskrona. Dessa bildar särskilda pastoral. Enligt
I S i nu gällande kyrkomusikerlag skall del finnas kyrkomusiker anställd för
varje lerri-loriell församling. Föreskriften gäller enligl I a S samma lag även
icke-terriloridl församling i den mån regering och riksdag beslutar del.
Sådant beslut finns bara beträffande amiralitelsförsamlingen, där det finns en
organistljänst.

1 andra stycket definieras begreppen kyrkomusikalisk
verksamhet och kyrkomusiker. Med kyrkomusikalisk verksamhet förslås
musikverksamheten hos svenska kyrkans församlingar. Annan musikverksamhel inom
svenska kyrkan omfattas alltså inte av begreppet. Begreppet kyrkomusiker är i
lagen förbehållet dem som är behöriga atl anställas på en tjänst som organist
eller kantor. Vilka som är behöriga alt anställas pä sådana tjänster framgår av
8—10 SS.

Pastoratets ansvar

2 S Pastoraten skall svara för den kyrkomusikaliska
verksamheten.

I paragrafen åläggs pastoraten all svara för den
kyrkomusikaliska verk

samheten i församlingarna. Den kyrkomusikaliska verksamheten har tidi

gare varil organiserad inom s. k. kyrkomusikerdislrikt, vilka i allmänhet

utgjorts av församlingar. Att pastoratet i fortsättningen skall vara enhet för

verksamheten blir av praktisk betydelse framför allt i flerförsamlingspaslo

raten. Bestämmelsen tar sikte på verksamhetens organisation och bedri

vande. 54

3 S I den
kyrkomusikaliska verksamheten ingår bl. a. Prop. 1987/88:144

1. orgelspel
vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den

ordning som gäller för svenska kyrkan,

2.
främjande av kyrkosången,

3.
fri musikundervisning med
inriktning på kyrkans musikverksamhel saml

4.
vård av de orglar som finns hos
församlingarna.

I
paragrafen urskils vissa inslag som alllid skall ingå i den kyrkomusikaliska
verksamheten. Del är alltsä fråga om obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifter
som måste fullgöras i varje pastorat. Dessa uppgifter har sina motsvarigheter i
vissa bestämmelser i kyrkomusikerförordningen, där de emellertid är knutna till
olika kyrkomusikertjänsler som tjänsteåligganden för innehavaren. Den nya lagen
återspeglar ett helt annal synsätt. Tanken är atl pastoraten skall ha elt betydande
utrymme för alt bygga upp den kyrkomusikerorganisation som bäst passar
församlingarnas behov och därvid göra en lämplig fördelning av
arbetsuppgifterna mellan kyrkomusikerna i de fall där del finns flera sådana.

I
fråga om de överväganden som varil avgörande för urvalet av de obligatoriska
kyrkomusikaliska uppgifterna hänvisas lill de allmänna motiveringarna, avsnitt
2.4. I förhållande lill åliggandenas beskrivning i kyrkomusikerförordningen är
beträffande punkten två atl märka all främjande av kyrkosången normall sker
genom alt kyrkomusikern övar och leder en eller flera kyrkokörer. Denna punkt
innefattar även uppgiften att undervisa konfirmander i psalmsång. Beträffande
punkten tre, som avser den s. k. fria musikundervisningen, bör framhållas all
skyldigheten endast gäller församlingsmedlemmar. De övriga bägge punkterna
innefattar inga principiella nyheter.

4 §
För sådan verksamhet som anges i 3 S skall pastoratet förordna en

eller flera kyrkomusiker.

Domkapitlet
får dock, när det finns särskilda skäl, medge att pastoratet förordnar någon
annan. Medgivandet får begränsas till att gälla en viss gudstjänstlokal eller
en viss kyrkomusikalisk uppgift.

Paragrafens/ön7«
stycke återspeglar det grundläggande synsättet, all del bör finnas stor frihet
för pastoraten atl bygga upp en lämplig lokal organisation. Lagen anger endast
de minimikrav på verksamheten, som skall garantera en hög och så långt möjligt
likvärdig standard. Av paragrafen framgår all pastoratet för den obligatoriska
kyrkomusikaliska verksamhet som särskilt angetts i tredje paragrafen skall
förordna en eller flera personer som har föreskriven kyrkomusikalisk
behörighet, nämligen antingen organislutbildning (8S) eller kantorsulbildning
(9S). Genom ell sådant förordnande kan en kyrkomusiker anställas antingen på en
kyrkomusiker-tjänst eller på ett vikariat. Uppgifterna kan också anförtros en
kyrkomusiker i form av elt uppdrag som inte samtidigt innebär en anställning.
Den föreslagna bestämmelsen hindrar inte alt kyrkomusikaliska uppgifter vid
särskilda tillfällen utförs av andra.

I
paragrafens andra stycke finns ett undantag från den nyss angivna principen om
full kyrkomusikalisk behörighet. Liksom hittills skall del

vara möjligt för
domkapitlet atl medge all pastoratet förordnar en orgdspe- Prop. 1987/88:144
lare eller nägon annan som inte har den föreskrivna kyrkomusikaliska
behörigheten. I första hand bör dispenserna avse de fall, där gudstjänstlivets
behov medför all orgelspelare måste anlitas. Vid prövningen bör domkapitlet
förvissa sig om atl den som dispensen avser lämpligen kan anförtros de
orgelverk som finns i pastoratet. Medgivandet kan begränsas med slöd av regeln
i paragrafens sista mening lill att gälla en viss gudstjänstlokal eller en
viss kyrkomusikalisk uppgift. I allmänhet bör medgivandet endast avse
uppgifter enligl 3§ 1. Dispens bör liksom nu endast meddelas när del finns
särskilda skäl. Förutom de organisatoriska förhållandena i pastoratet kan ett
sådant skäl vara att det inte finns behöriga kyrkomusiker atl tillgå. Vid
bedömningen av denna fråga får vägas in huruvida pastoratet har ansträngt sig
alt skaffa en behörig kyrkomusiker, t. ex. genom annonsering med tillräcklig
spridning. I övrigt hänvisas här till avsnittet 2.5.

Tjänsteorganisation

5 §
Tjänster som kyrkomusiker i ett pastorat är tjänster som organist

eller som kantor.

Enligl
denna paragraf finns del endast två slags anställningar som kyrkomusiker,
organist eller kantor. Behörighetskraven för anställning framgår av9-12S§.

Med
elt visst undantag, som gäller en tjänst för varje pastorat (6S), slår del
pastoratet fritt atl anställa en eller flera kyrkomusiker som organist eller
kantor eller att avtala med en annan arbetsgivare om fyllnadstjänstgöring för
pastoratet. Möjligheten att på detta sätt förordna någon annan behörig person
för de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna följer av utformningen av 4S
första stycket. En viss valfrihet behövs för all möjligheterna atl anordna
kombinationsljänster skall kunna las lill vara enligt vad jag närmare har
utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6).

6 §
I varje pastorat skall det finnas minst en tjänst som organist, om inte

domkapitlet medger något annat.

Domkapitlet
får lämna medgivande enligt första stycket, om de kyrkomusikaliska
arbetsuppgifterna är av liten omfattning eller om del av organisatoriska skäl
inte är lämpligt alt anställa nägon organist. Domkapitlet får begränsa
medgivandet lill alt avse en viss tid.

Enligt
paragrafens första stycke finns det etl principiellt krav på atl del skall
finnas minst en tjänst som organist i pastoratet. Syftet med bestämmelsen är
alt trygga kvaliteten i verksamheten. Domkapitlet får dock medge undantag
enligt det föreslagna andra stycket. För sädan dispens krävs att de
kyrkomusikaliska uppgifterna är av liten omfattning eller all del av
organisatoriska skäl inte är lämpligt att anställa en organist. En utgångspunkt
för bedömningen kan vara den som gäller idag enligt kyrkomusikerförordningen
nämligen all del i princip krävs en organist i varje distrikt med fler än 5000
invånare. Vilka övriga omständigheter som bör vinna beaktande vid domkapitlets
prövning framgår av den allmänna mofi-

veringen (avsnitt 2.5). Domkapitlets prövning kan utfalla
olika i pastorat Prop. 1987/88:144 med stor ytvidd och i pastorat med en
samlad befolkning, även om antalet invånare är detsamma. Medgivandet kan
tidsbegränsas, om domkapitlet bedömer att frågan kan komma alt bedömas
annorlunda i en framtid, t. ex. när någon kantor i pastoratet slutar sin
anställning.

7 § I del pastoral där stiftets domkyrka är belägen skall
del finnas en

tjänst som domkyrkoorganisl.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 S 3 mom.
kyrkomusikerförordningen.

Behörighet

8 § Behörig alt anställas på en tjänst som organist är den
som har avlagt

högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen.

Paragrafen reglerar de behörighetskrav som skall gälla för
anställning som organist. För behörighet att vara organist krävs liksom
tidigare högskoleexamen på kyrkomusikerlinje, s. k. kyrkomusikerexamen. I den
äldre kyrkomusikerförordningen angavs även vissa äldre examina som berättigade
till tjänst som organist. Dessa omfattas av övergångsbestämmelsernas punkt 3.

9 S Behörig all anställas på en tjänst som kantor är

1.
den som har
avlagt organist- och kanlorsexamen och som med godkänt vitsord har genomgått
pedagogisk kurs för kantorer,

2.
den som har
avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusikaliskl tillval samt

3.
den som är
behörig att anställas som organist.

För behörighet all anställas som kantor krävs enligt
paragrafen liksom hittills dels organist- och kanlorsexamen, dels en pedagogisk
examen. Detta framgår av p///;A7e« 7. I den äldre kyrkomusikerförordningen
angavs ocksä vissa äldre examina som berättigade till tjänst som kyrkokanlor.
Dessa omfattas av övergångsbestämmelsernas punkt 3. Enligt mina bedömningar i
fråga om den framtida kantorsutbildningen (se den allmänna motiveringen,
avsnitt 2.11.1) bör möjligheterna undersökas all inom eltämnesutbildningen i
musik utforma sådana tillvalsmöjligheler, att kantorsbehörighet kan erhållas
jämsides med behörighet som eltämneslärare i musik. I enlighet med detta
föreskrivs i punkten 2 atl sådan högskoleexamen också ger kanlorsbehörighet.
Den som är behörig alt anställas som organist skall enligl punkten 3 också
vara behörig atl anställas som kantor.

10 § Domkapitlet kan förklara en sökande som inte
uppfyller villkoren i 8

och 9 S§ behörig alt anställas på en tjänst som organist eller kantor, om han

med hänsyn till sin utbildning och yrkeserfarenhet år atl anse som jäm

ställd med den som uppfyller dessa villkor.

Paragrafen reglerar möjligheten för domkapitlet att
dispensera från de

behörighetskrav som anges i 8 och 9 SS. Sådan dispens
skall få lämnas om 57

sökanden
med hänsyn lill sin utbildning och yrkeserfarenhet är alt anse Prop.
1987/88:144 som jämställd med den som uppfyller de behörighetsvillkor som
gäller för anställningen. En i huvudsak motsvarande dispensmöjlighel finns i
dag (24 S 5 mom. och 26 S 3 mom. kyrkomusikerförordningen.)

Tjänstetillsättningar

11 § Tjänster som kyrkomusiker tillsätts i elt
enförsamlingspastorat av

kyrkorådet och i ett flerförsamlingspastorat av den tillsättningsnämnd som

anges i 7 S prästanslällningslagen (1988:000).

Enligl kyrkomusikerförordningen tillsälls organist- och
kanlorstjänsler genom beslut av kyrkoråden i församlingarna. Som en följd av
alt pastoratet svarar för den kyrkomusikaliska verksamheten, skall enligt
paragrafen kyrkomusikerna i stället anställas genom beslut på pasloratsnivå.
Eftersom del är i församlingarna som kyrkomusikerna skall vara verksamma,
måste dessa tillförsäkras ell inflytande över lillsätlningarna i ett flerförsamlingspastorat.
Delta sker genom alt tillsätlningsbeslutel i elt sådant fall skall fattas av
den tillsättningsnämnd som skall finnas i flerförsamlingspastorat enligl den i
propositionen 1987/88:31 föreslagna 7 S prästanställnings-lagen. Denna nämnd
tillsätter prästtjänster i flerförsamlingspastorat, och är sammansatt på elt
sådant sätt att församlingarna får etl inflytande över tillsättningen.

12 § Innan en tjänst som kyrkomusiker tillsätts, skall
domkapitlet pröva

vilka sökande som är behöriga samt yttra sig över deras kyrkomusikaliska

skicklighet.

Reformens syfte är atl garantera en minimistandard på den
kyrkomusikaliska verksamheten. Delta syfte tillgodoses bl. a. genom
föreskrifter om de behörighetsvillkor som skall gälla för kyrkomusiker
(8—lOSS). Enligt paragrafen skall behörighetsprövningen ankomma pä
domkapitlet. Del innebär alt samma ordning skall tillämpas som i fråga om
tillsättning avpräsltjäns-ter. En ansökan om anställning som kyrkomusiker skall
dock ges in till pastoratet. Del är alt märka all paragrafen endast avser
anställning hos pastoratet. Den gäller alltså inte när någon som är anställd
hos någon annan skall anlitas för fyllnadstjänstgöring i pastoratet.
Domkapitlets beslut blir bindande och kan inte frångås av pastoratet. Del
yttrande som domkapitlet samtidigt skall avge saknar däremot bindande verkan.

Reglemente

13 S Församlingsdelegerade eller kyrkofullmäktige skall
faställa etl reg

lemente för den kyrkomusikaliska verksamheten.

Av reglementet skall framgå hur de uppgifter som anges i 3
S skall tillgodoses. Utförs sådana uppgifter av flera, skall reglementet ange
hur uppgifterna är fördelade mellan dem.

Paragrafen reglerar pastoratets skyldighet atl fastställa
reglemente och vad

ett sådant reglemente skall innehålla. Som jag har
framhållit i den allmänna 58

motiveringen
(avsnitt 2.9) bör det, i stället för att ett regionalt organ Prop. 1987/88:144
fastställer instruktioner för de enskilda kyrkomusikerna, finnas ett reglemente
som utvisar hur de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna skall
tillgodoses. Syftet med paragrafen är all ge stadga ål organisationen av
verksamheten och klargöra arbets- och ansvarsfördelningen mellan kyrkomusikerna
i ett pastoral. I reglementet kan ocksä meddelas närmare föreskrifter om
arbetsledningen.

14 § Innan reglementet faslälls, skall yttrande inhämtas
från församling

arna i pastoratet och domkapitlet. Av domkapitlets yttrande skall särskilt

framgå huruvida förslaget lill reglemente slår i överensstämmelse med vad

som har beslämts om gudstjänster i församlingarna.

Enligl paragrafen skall församlingarna i pastoratet och
domkapitlet yttra sig över förslaget till reglemente innan det fastställs. Kyrkomusiken
är etl väsentligt inslag i gudstjänstlivet och den övriga
församlingsverksamheten. Den kyrkomusikaliska verksamheten måste därför
anpassas lill församlingarnas behov och resurserna fördelas mellan olika
församlingar i ell flerförsamlingspastorat. Detta kan inte ske utan medverkan
av församlingarna. Härutöver krävs en samordning mellan prästernas och
kyrkomusikernas tjänstgöring, framför allt vid gudstjänster och övriga
kyrkliga handlingar. Denna samordning kan ske genom atl även domkapitlet
yttrar sig över förslaget till reglemente.

Orgelvård

15 § Den som enligt reglementet har alt svara för vården
av en orgel skall

lill pastoratet anmäla sådana brister som han inte lämpligen själv kan

avhjälpa.

16 § Innan pastoratet tillåter någon annan än den
som är förordnad enligt

4S all använda en orgel, skall yttrande inhämtas från den som enligl

reglementet har alt svara för vården av orgeln.

I paragraferna ges föreskrifter om orgdvården i
pastoratet. Enligl 15 § åligger det den som enligt reglementet svarar för
vården av en orgel alt anmäla sådana brister som han inte själv kan avhjälpa.
Motsvarande bestämmelse finns i dag i 11 S första stycket första meningen
kyrkomusikerförordningen. Enligl 16 § skall den som svarar för vården av en
orgel alllid beredas tillfälle atl yttra sig innan någon annan, som inte är
kyrkomusiker i pastoratet eller anlitas som orgelspelare där, tilläts använda
orgeln. Etl sådant yttrande bör innehålla en bedömning av om den lilllänkle
användaren rent tekniskt är kompetent att spela på orgeln. Yttrandet är inte
bindande för pastoratet. Regeln motsvarar i huvudsak II S första stycket andra meningen
kyrkomusikerförordningen.

Fyllnadstjänstgöring

17 § Innehavaren av en tjänst som kyrkomusiker är skyldig
all fullgöra

fyllnadstjänstgöring hos en annan arbetsgivare i den omfattning som följer

av
anställningsavtalet. 59

Paragrafen
reglerar en kyrkomusikers skyldighet alt fullgöra fyllnads- Prop.
1987/88:144 tjänstgöring hos nägon annan arbetsgivare. Omfattningen av denna
skyldighet får regleras i anställningsavtalet.

Musiksakkunniga

18 § Vid handläggningen av ärenden enligt denna lag får
domkapitlet

biträdas av en eller flera musiksakkunniga.

Behörig alt vara musiksakkunnig i domkapitlet är
domkyrkoorganisten eller någon annan som är behörig alt anställas på en tjänst
som organist.

Stiftsstyrelsen skall förordna en eller flera
musiksakkunniga efter yttrande av domkapitlet.

I paragrafen finns föreskrifter om musiksakkunniga i
domkapitlet. Paragrafen motsvarar delvis 18 S kyrkomusikerförordningen. Enligt
första stycket får domkapitlet biträdas av en eller flera musiksakkunniga vid
handläggningen av ärenden enligl lagen. Beträffande de närmare övervägandena
kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10).

1 andra stycket regleras behörigheten att vara
musiksakkunnig i domkapitlet. I första hand är det domkyrkoorganislen som bör
anlitas. Emellertid kan även andra kyrkomusiker anlitas. Kravet är då alt den
eller de andra skall ha behörighet som organist.

Musiksakkunniga skall enligl tredje stycket förordnas av
stiftsstyrelsen efter yttrande av domkapitlet. Denna ordning ansluter till den
som enligt förslaget i propositionen 1987/88:31 skall gälla för sekreteraren i
domkapitlet.

Överklagande

19 § Domkapitlets beslut enligl denna lagfar
överklagas hos regeringen.

Domkapitlets beslut enligt 4 S andra stycket och 6 S andra stycket får

överklagas endast av pastoratet.

Av paragrafen framgår atl domkapitlets beslut enligl lagen
får överklagas hos regeringen. Beslut, varigenom domkapitlets avslagit en
framställning från elt pastorat om medgivande enligt 4 S andra stycket eller 6
S andra stycket bör kunna överklagas endast av pastoratet.

Ikraftträdande m. m.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1990.

2.
Genom lagen
upphävs lagen (1947: 275) om kyrkomusiker saml kyrkomusikerförordningen (1950:
375).

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. Genom
lagen upphävs dels 1947 års lag om kyrkomusiker saml kyrkomusikerförordningen.
Upphävandet av den gamla lagen innebär bl. a. alt kyrkomusikertjänslerna inte
längre skall vara statligt reglerade anställningar eller i någon annan mening
statligt reglerade.

3. Om del i en lag eller någon annan författning
hänvisas till en föreskrift ""

som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället den nya

föreskriften tillämpas.

4. Den som enligl äldre
föreskrifter eller beslut är behörig lill en tjänst Prop. 1987/88:144

som organist eller kyrkokantor skall anses vara behörig till motsvarande

tjänst även efter
ikraftträdandet av de nya föreskrifterna.

Detsamma
gäller den som enligt äldre föreskrifter är behörig lill en tjänst som extra
kyrkokantor och som i minst fem år innehaft en tjänst som kyrkomusiker med
minst 40 procent av heltidsanställning.

Enligt
punkten 4 skall de som tidigare har varil behöriga till tjänst som organist och
kyrkokantor även vara del i fortsättningen. Den som har varit behörig som extra
kyrkokantor skall också anses vara behörig till kanlorstjänst, om denne
skaffat sig erfarenhet genom minst fem års tjänstgöring med minst 40 procent av
heltidstjånslgöring.

5. Den
som vid ikraftträdandet är anställd på en kyrkomusikertjänst med

fullmakt eller konstitutorial eller med förordnande för en bestämd tid som

ännu löper är skyldig alt utöva sin tjänst genom all ulföra i huvudsak

samma arbetsuppgifter som tidigare hos pastoratet.

I
punkten 5 föreskrivs en tjänslgöringsskyldighel hos pastoratet för dem som vid
ikraftträdandet innehar en tjänst som kyrkomusiker med fullmakt eller
konstitutorial. Beträffande den närmare motiveringen kan hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.12).

6. För
den som vid utgången av år 1989 alltjämt innehar en klockar-,

organist- eller kyrkosängarbefaltning, som fanns inrättad i församlingen

före den I juli 1947, skall andra stycket I övergångsbestämmelserna lill

lagen (1947:275) om kyrkomusiker fortfarande tillämpas, så länge inneha

varen kvarstår på befallningen.

Det
finns fortfarande etl fåtal kyrkomusiker på s. k. äldre stat. Enligt
övergångsbestämmelserna lill 1947 års lag om kyrkomusiker skall äldre
bestämmelser om klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningar tillämpas på
innehavare av sådana tjänster. Dessa äldre bestämmelser bör även i
fortsättningen fillämpas pä sådana kyrkomusiker, så långe de kvarstår på sina
befattningar.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen

dels
föreslår riksdagen atl anta förslaget lill lag om kyrkomusiken i svenska
kyrkan,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört under avsnittet
2.11.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och
det ändamål som föredraganden har hemställt om.

61

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1985:55) Prop. 1987/88:144

Musiken i
svenska kyrkan Bilaga i

Allmänt

Kyrkomusikerulredningen lägger härmed fram sitt
slutbetänkande. Tillsammans med 1982 års kyrkokommitté har utredningen
tidigare avgelt diskussionsbetänkandet (SOU 1983:55) Församlingen i framtiden
och remissammanställningen (SOU 1984:75) Församlingarna om framtiden.

Enligl direktiven skall utredningen göra en fullständig
och förutsättningslös översyn av organisationen av kyrkomusikernas verksamhet
och vissa därmed sammanhängande frågor. De viktigaste utgångspunkterna för
utredningens överväganden skall vara församlingarnas behov av kyrkomusikaliska
insatser och önskvärdheten av atl uppräilhålla en god kyrkomusikalisk
standard. Utöver församlingslivets behov bör också beaktas samhällets intresse
av etl rikt förgrenat och differentierat musikliv. Ansträngningarna bör därför
inriktas på alt höja musiklivet inom församlingarna liksom musiklivet i
allmänhet genom atl bättre än nu utnyttja kyrkomusikernas musikaliska
kompetens.

Med dessa utgångspunkter har kyrkomusikerulredningen
studerat främst fyra större frågor. Dessa gäller ansvaret för handhavandet av
den kyrkomusikaliska verksamheten, dvs. vilken grund för indelningen av
verksamheten som är lämpligast. Tjänsteorganisationens uppbyggnad, utbildningen
av kyrkomusiker saml kostnadsfrågor hör också hit. I det följande lämnar
utredningen en översiktlig redogörelse för sina ställningstaganden.

Grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska
verksamheten

Utredningen ser det som en av sina viktigaste uppgifter
att försöka finna områden som lill sin storlek är lämpliga för en
kyrkomusikalisk verksamhet av normal omfattning. Liksom nu måste ansvaret för
verksamheten — i analogi med alt svenska kyrkan organisatoriskt läcker hela
landet - ligga i en rikstäckande basorganisalion. Denna organisation skall ha
en direkt lokal anknytning. De olika enheterna skall inte omfatta alltför stora
ytor eller alltför stora befolkningstal. Men de skall vara så stora atl andra
mål för utredningen - bl. a. möjlighet till kombination av olika tjänster i
kyrka och samhälle - kan tillvaratas på elt enkelt och smidigt sålt.

Man bör naturligtvis inte bortse från betydelsen av all
kyrkomusikerna liksom i dag knyts lill de olika församlingarna - direkt eller
genom särskilt bildade kyrkomusikerdislrikt. Det framstår emellertid som klart
all en av orsakerna till svårigheterna med den nuvarande organisationen är just
grunden för indelningen i kyrkomusikerdislrikt. Om man skall kunna skapa
områden av lämplig storiek för en kyrkomusikalisk verksamhet av normal
omfattning, måste församlingen i princip överges som indelningsgrund.

Pastorat och andra kyrkliga samfälligheter har en fast
organisafion med

direkt anknytning till de församlingar som ingår i samfällighelen. Verksam

heten regleras av LEKS. För närvarande står pastoraten för lön m.m. åt 62

kyrkomusikerna.
Pastoraten är även tjänstgöringsområden för prästerna. Prop. 1987/88:144

Från olika
synpunkter har pastoraten som ansvariga för den kyrkomusika- Bilaga 1

liska
verksamheten uppenbara fördelar. Administration och rekrytering

kan
underlättas. Inom pastoraten - i vart fall större pastorat - bör det

vara
möjligt alt skapa rationella arbets- och anställningsförhållanden för

kyrkomusikerna.
Organisafionen kan anpassas efter pastoratens samlade

behov och
förutsättningar och kyrkomusikerna kan på ett naturiigt sätt

ingå i
arbetslag för församlingsvårdande personal i resp. pastoral.

Vid sidan av pastoraten är övrig samfällighelsbildning
mycket olika utvecklad. Främst framgår det vid en jämförelse mellan större
lätorler och landsbygd. Någon enhetlig struktur finns inte.

Utredningen anser alt goda skäl talar för all pastoraten i
princip bör vara anslällningsomräden för kyrkomusikerna och ulgöra den
organisatoriska grunden för den kyrkomusikaliska verksamheten. Av detta följer
atl pastoraten i framliden kommer alt bli arbetsgivare för kyrkomusikerna. I
fråga om vissa slags kombinalionsljänsler (se del följande) kan del
undanlagsvis förekomma all annan än pastoratet blir arbetsgivare. Om ett
pastoral ingår i en annan kyrklig samfällighet kommer vissa
arbetsgivarfunktioner av ekonomisk karaktär atl handhas av samfällighelen. I
princip bör även i sådana fall pastoratet vara anslällningsområde för en eller
flera kyrkomusiker. Övervägandena bör även gälla Stockholms kyrkliga
samfällighet. Denna samfällighets organisation och kompetens övervägs för
närvarande av 1982 ärs kyrkokommitté.

Elnligl utredningens mening skall staten även
fortsättningsvis ha ell visst inflytande över utformningen av den kyrkomusikaliska
verksamheten (se del följande). Del statliga inflytandet utgör en inskränkning
i pastoratens bestämmande.

Den omedelbara tillsynen över verksamheten skall handhas
av pastoralskyrkoråd och kyrkoherde, vars roll i detta avseende inte
förändras.

Behovet av en ny tjänsteorganisation

Med slöd av KML har huvuddelen av kyrkomusikerna statligt
reglerade tjänster sedan år 1950. Anställandet av kyrkomusiker och verksamheten
regleras ocksä av statliga föreskrifter som regeringen meddelar, KMF. Dessa
mycket detaljerade och delvis komplicerade föreskrifter, som till stor del
tillkom under 1950-talet, är nu föråldrade i olika avseenden. Ytteriigare
problem uppslår på grund av den nuvarande regleringens bristande flexibilitet.
Det medför svårigheter all tillgodose olika församlingars behov av
säsongsmässigl ökade insatser eller lägger hinder i vägen för försök all
utveckla de begränsade möjligheterna alt kombinera kyrkomusikalisk
tjänstgöring med annat arbete.

Vidare har utformningen av KMF med dess stora rikedom på
detaljregler hittills lämnat myckel litet utrymme för sådant medinflytande som
den arbelsrältsliga lagstiftningen i och för sig medger. 1 vissa frågor har
kyrkomusikerna dock uppnätt ett visst medinflytande.

Utredningen anser därför all behovet av en reformerad
tjänsteorganisa

tion är stort. Tiden är nu i hög grad mogen all avskaffa den starkt föräldra- 63

de,
detaljerade och krångliga regleringen. Den bör ersättas av en ordning Prop.
1987/88:144 som fyller nutida krav på god funktion, enkelhet och flexibilitet.
Sålunda Bilaga 1 föreslår utredningen bl. a. alt det i princip endast skall
finnas två tjänstetyper, nämligen organistljänster och kanlorstjänsler.

När del gäller frågan i vilken utsträckning statliga
föreskrifter även i framliden skall gälla beaktar utredningen främst följande.
Den nuvarande allmänna tendensen lill decentralisering av beslutsfunktioner
inom stal och kommun måste få genomslag även när del gäller den
kyrkomusikaliska verksamheten. Detsamma gäller del kyrkliga reformarbetets
klara inriktning under senare år där målet är all öka svenska kyrkans
möjligheter alt själv på olika plan falla avgörande beslut utan statliga
föreskrifter.

Mot denna bakgrund har utredningen stannat för
ställningstagandet att den statliga regleringen av kyrkomusikertjänslerna har
spelat ut sin roll. I framtiden bör tjänsterna därför få en mera renodlat
kyrkokommunal karaktär. Därigenom åstadkommer man både elt ökat
självbestämmande för pastoraten som arbetsgivare och bättre förutsättningar för
etl ökat medinflytande för kyrkomusikerna som arbetstagare.

Med hänsyn till de av riksdagen antagna kullurpolitiska
målen har samhället etl intresse av alt en god standard på den
kyrkomusikaliska verksamheten upprätthålls. Till följd härav bör staten enligl
utredningens mening även fortsättningsvis ha ett visst — om än begränsat —
inflytande över organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten.
Inflytandet bör främst bestå i en skyldighet all - efter förslag från
pastoraten - bestämma dels minimum för verksamhetens omfattning i varje
pastorat, dels minimikrav på kompetensnivån för den eller de
kyrkomusikertjänsler som skall inrättas. Besluten i dessa frågor skall dock
inte hindra pastoraten från att utforma sin verksamhet så att minimum för
omfattning och kompelens överskrids.

Med nu gällande regler för svenska kyrkans organisation på
stiftsplanet har det framställ som naturligt för utredningen atl domkapitlen
borde svara för del kvarstående statliga inflytandet över verksamheten.

Förslagen från 1982 års kyrkokommitté om den framlida
organisationen på stiftsplanet (se SOU 1985:1) innebär i korthet en
koncentration av arbetsuppgifter lill stiftsstyrelsen som beredande och
verkställande organ för stiftssamfälligheten. Sliftsslyrdsen - ett
kyrkokommunall organ -skall även svara för vissa statliga
förvaltningsuppgifter. Domkapitlets framtida uppgifter begränsas till frågor
som rör kyrkans lära och den prästerliga ämbetsförvaltningen.

Till följd härav anser utredningen att stiftsstyrelsen
skall svara för det kvarstående statliga infiylandet — en statlig
förvaltningsuppgift - som tidigare angetts. Detta ställningslagande bildar
således en utgångspunkt för utredningens fortsatta överväganden och förslag.

Instruktion, tjänsteåligganden m. m.

Enligl utredningens mening är det även i framliden
nödvändigt med en

instruktion för varje tjänst. Om det anses lämpligt kan instruktionen kom

pletteras med en befattningsbeskrivning, dvs. en beskrivning av befall- 64

ningens allmänna karaktär.
Fastställandet av instruktionen bör ankomma Prop. 1987/88:144

på pastoratet. Bilaga 1

De
kyrkomusikaliska åliggandena omfattar för närvarande i huvudsak en skyldighet
att vid gudstjänster och förrättningar/kyrkliga handlingar leda
församlingssången och utföra orgelmusik, allt på sätt som förutsätts i
kyrkohandboken och mässboken. Kyrkomusikern skall vidare främja intresset för
kyrkosången, bl. a. genom atl öva och leda kyrkokör och dessutom undervisa
konfirmander i psalmsång. Någon ändring härvidlag är inte påkallad. När det
gäller tjänstgöringsskyldigheten vid gudstjänster och kyrkliga handlingar -
inräknat dem som avser medlem av församling utom pastoratet - anser utredningen
alt kyrkomusikern skall leda församlingssången och utföra musik enligl
kyrkohandboken och annan ordning för gudstjänster som kyrkomötet har antagit.
Skyldigheten måste begränsas till vad som utgör arbetsgivarens
verksamhetsområde och fill arbetstagarens kompetens. Omfattningen härav får
diskuteras vid förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Den
löpande vården och tillsynen av orgeln vilar på den kyrkomusiker som använder
orgeln i tjänsten. Saken kan lämpligen las upp i instruktionen för tjänsten. I
det sammanhanget kan även regleras frågor om handhavandet av övriga
instrument, notmaterial m. m.

Den
fria musikundervisningen är en värdefull tillgång i musiklivet som skall
behållas i den framtida kyrkomusikaliska verksamheten. Undervisningen bör
skötas av organister och kantorer och ha samma omfattning som den i dag har för
organister och kyrkokanlorer.

Flera
faktorer bör påverka beslutet om minimum för omfattningen av den
kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten. En utgångspunkt för utredningen är
synen på svenska kyrkan som etl trossamfund. Den gudstjänstverksamhet m. m.
som kräver kyrkomusikerns medverkan riktar sig i första hand till medlemmarna.
Det är därför naturligt att antalet medlemmar i svenska kyrkan inom pastoratet
har stor belydelse när stiftsstyrelsen skall fatta sill beslut. Speciella
omständigheter aft ta hänsyn lill är invånarantalet, om det väsentligt
överstiger antalet kyrkomedlemmar, förekomsten av sjukhus och andra
institutioner eller en förutsebar mera betydande ändring av befolkningstalet.
Vidare måste hänsyn tas till frilidskyrka och förhållandena i församlingarna i
de inre delarna av storstäderna (cilyför-samlingarna) med litet invånarantal
men med stor dagbefolkning. Viktiga faktorer är givelvis också körverksamhet
och orgelbestånd av speciell karaktär.

Vissa
moment av den planerade verksamheten skall finnas med i varje församlings
arbete (obligatoriska inslag i den kyrkomusikaliska verksam- . heten). Dit hör
allmänna gudstjänster och kyrkliga handlingar, körverksamhet och fri
musikundervisning.

Stiftsstyrelsens
beslut beträffande omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten skall
gälla tills vidare men kunna omprövas när som helst. Initiativet kan komma från
pastoratet eller från sliflsstyrelsen. Fastställandet av omfattningen av
uppgifterna i varje tjänst bör ske efter MBL-förhandlingar.

65

5 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 144

Kyrkomusikertjänsterna, anställningsformer Prop. 1987/88:144

Tjänsteorganisationen enligt KMF består i princip av två
kategorier kyrko-

musiker med olika utbildningsbakgrund, nämligen högre och
lägre kyrkomusikalisk utbildning. Denna principiella anknytning av
tjänsteorganisationen till statligt fastställda examenskrav är enligt
utredningens mening ändamålsenlig också för framtiden och bör därför bestå. I
framtiden blir således kompetensnivåerna i princip tvä. De examina som knyts
till nivåerna bör benämnas organistexamen och kantorsexamen. Tjänstetyperna,
vilka kommer att motsvara dagens organistljänst resp. kyrkokaniorsljänsl, bör
därmed bli organisttjänst och kantorstjänst. I undantagsfall kan en lägre
kompelens fastställas.

Utredningen har studerat effekterna på
sysselsältningsunderlaget i de framlida kyrkomusikertjänslerna vid övergång
frän kyrkomusikerdislrikt lill pastorat som indelningsgrund för verksamheten.
Undersökningarna av utfallet med nuvarande pastoralsindelning visar alt
omfattningen av de kyrkomusikaliska göromålen i ett stort antal tjänster inte
torde komma att ändras jämfört med nuvarande förhållanden. Resultaten pekar
också på goda möjligheter alt genom sammanslagning av kyrkomusikerdislrikt öka
del kyrkomusikaliska innehållet i tjänsterna. Nya attraktiva tjänster framför
allt av deltidskaraktär men med tillfredsställande omfattning på göromålen kan
skapas i etl stort antal fall. Det medför en kvalitetshöjning på den
kyrkomusikaliska verksamheten helt i linje med de övriga förslag som
utredningen lägger fram.

Domkyrkoorganisternas roll som kyrkomusiker betonas genom
att de fär möjlighet att koncentrera sig på den rent kyrkomusikaliska verksamheten.
Del sker genom atl deras nuvarande uppgifter för stiftet fortsättningsvis i
princip inte kopplas samman med dessa tjänster.

De framtida stiftsuppgifier som tidigare nämnts saml bl.
a. en viss kon-sulenlverksamhel, som skall syfta till alt bibehålla och
utveckla den höga kyrkomusikaliska standarden i landet, kommer alt kräva
sakkunskap på det kyrkomusikaliska området. Uppgifterna skall fullgöras av en
kyrkomusikaliskl väl utbildad person som knyts lill sliflsstyrelsen och
benämns stiftsmusiker.

Även om utredningens arbete är inriktat på all öka
tjänsternas kyrkomusikaliska innehåll är det uppenbart att uppgifterna ofta
inte ger underlag för mer än deltidsarbete. För all om möjligt förbättra
sysselsältningsunderlaget i dessa fall bör kyrkomusikerna ges tillfälle till
kombinationstjånstgö-ring av olika slag. Kombinalionsallernativen utgörs i
första hand av tjänster som innehåller dels kyrkomusikalisk tjänstgöring, dels
tjänstgöring i det allmänna skolväsendel (kommunal grundskola, gymnasieskola
eller vuxenutbildning), den kommunala musikskolan, övrig församlingsvård förutom
kyrkomusik saml administrationen inom kyrkan. Ytterligare alternativ är
kyrkomusikalisk tjänstgöring i annal pastorat eller lärararbete i folkhögskola.
Tjänstgöring i det allmänna skolväsendet skall inte vara bunden till någon
bestämd lärarkategori.

Grunden för en kombinationsljänsl bör utgöras av ell avtal
mellan dem som bidrar till underlaget för tjänsten. Sådana avlal bör innehålla
överenskommelser om de förhållanden av personaladministrativ och ekonomisk

66

art som parterna vill
reglera sinsemellan. Av naturliga skäl bör kombina- Prop. 1987/88:144

fionstjänsterna rent allmänt ha en inriktning på arbete med musik. Bilaga
1

Den
allmänna bedömningen av erforderligt minimum för kompetensnivån för
kyrkomusikertjänsler bör ske med utgångspunkt från i stort sett samma kriterier
som beträffande omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten. Särskild
vikt bör läggas vid körverksamhelen. Besluten skall fattas av stiftsstyrelsen,
vars beslut skall gälla tills vidare men kunna omprövas när som helst. Initiativet
till omprövningen kan tas av pastoratet eller av stiftsstyrelsen.

Inrättande
av kyrkomusikertjänsler

I
framliden kommer kyrkomusikertjänsterna i regel all inrättas enligt
kyrkokommunala regler med pastoraten som beslutande. Om någon annan i stället
skall vara arbetsgivare, vilkel undantagsvis kan förekomma beträffande
kombinalionsljänster, kommer inrättandet att följa de regler som gäller för
denne arbetsgivares verksamhet. Del nu sagda kommer dock inte all gälla ulan
inskränkning till följd av utredningens förslag om del statliga inflytandet
över organisationen.

Behörighetsvillkor
och befordringsgrunder

Behörighetsvillkoren
för de två framlida huvudtyperna av kyrkomusiker-tjänster kommer i huvudsak alt
motsvara dagens krav för organist- och kyrkokaniorsljänsl. I vissa
undantagsfall kan en lägre kompelens fastställas. Om det föreligger särskilda
skäl kan en sökande medges befrielse från fastställt behörighetsvillkor. Sådana
dispensfrågor skall prövas av stiftsstyrelsen. Vid tjänsletillsåltningar bör
pastoraten följa allmänt erkända meritvärderingsprinciper, såsom förtjänst och
skicklighet. Även vid tillsättning av kombinalionsljänster bör man följa dessa
merilvärderingsprin-ciper.

Tillsättning
av kyrkomusikertjänster

Tillsättningen
av kyrkomusikertjänsler kommer i huvudsak atl följa kyrkokommunala regler.
Berörda församlingar skall få yttra sig över ansökningarna. Stiftsstyrelsen
skall på begäran av pastorat avge yttrande över ansökningarna. När del gäller
tillsättning av tjänst som domkyrkoorganist skall yttrande över ansökningarna
inhämtas från svenska kyrkans centralstyrelse. Det förutsätts atl
centralstyrelsen knyter kyrkomusikalisk expertis lill sig bl. a. för denna
uppgift.

Utbildningen
av kyrkomusiker

Dagens
högre kyrkomusikerulbildning innehållande grundkurs och alter

nativa påbyggnadskurser - praktiskpedagogisk eller musikpedagogisk -

ersätts med en sammanhållen kurs om 160 poäng som leder fill organist

examen. Innehållet i kursen skall i stort överensstämma med den utbild- 67

ning som nu bedrivs inom
grundkursen och den musikpedagogiska påbygg- Prop. 1987/88:144 nadskursen.
Fyllnadstjänstgöring för organister bör därmed inriktas på den Bilaga 1
kommunala musikskolan.

Den
lägre kyrkomusikerutbildningen organiseras om och samordnas till vissa delar
med den högre utbildningen. Utbildningen skall leda till kantorsexamen och
motsvara dagens kyrkokantorsexamen. Examinationen skall ligga under
universitets- och högskoleämbetets ansvar.

En
form av kantorsutbildning skall vara en tvåårig högskoleutbildning omfattande
80 poäng. Utbildningen knyts till kyrkomusikerlinjerna i Göteborg, Malmö och
Piteå. Även vid Sköndalsinstitutet samt folkhögskolorna i Hjo, Oskarshamn,
Mellansd och Ransäter anordnas denna utbildning. Vid Sköndalsinstitutet och
folkhögskolorna bör kantorsutbildningen jämställas med högskoleutbildning.

Inom
ramen för existerande högskoleutbildning bör två utbildningar för tjänster med
kyrkomusikalisk och annan tjänstgöring dessutom införas. Det första
alternativet utgörs av utbildning till musiklärare och kantor vid högskolans
musiklärarlinje om 160 poäng med inriktning mot undervisning i grundskola och
gymnasieskola. Inom ramen för 160 poäng bör minst 30 • poäng avse
kyrkomusikaliskl tillval. Del andra alternativet består av utbildning till
instrumentallärare och kantor vid högskolans musiklärarlinje med inriktning mot
verksamhet som instrumental- och ensembleledarpedagog. Utbildningen omfattar
160 poäng varav minst 30 poäng bör avse kyrkomusikaliskl tillval. Dessa utbildningar
bör kunna ges i Stockholm, Göteborg, Malmö och Piteå.

För
framtiden finns etl behov av en expertgrupp som kan fungera som

samarbetsorgan för frågor rörande kyrkomusikerutbildningen. Andra upp

gifter för gruppen blir bl. a. atl organisera examinationen av kantorer och

att behandla frågor som gäller dimensioneringen av den lägre kyrkomusi

kerutbildningen. Expertgruppen bör knytas lill universitets- och högskole- ,, -

ämbetet.

Övrig
utbildning i anslutning till kyrkomusikalisk verksamhet bör främst ses som en
inomkyrklig angelägenhet. Initiativen bör ankomma på Svenska kyrkans nämnd för
undervisning och utbildning, huvudmännen för diakonal utbildning och de
kyrkliga folkhögskolorna.

Kostnader

Kyrkomusikerutredningens
förslag innebär genomgripande förändringar av organisationen av kyrkomusikernas
verksamhet. Förslagen anger grunderna för verksamheten och
tjänsteorganisationen men pekar av naturliga skäl inte i detalj på utformningen
i dessa hänseenden i olika pastorat. Man måste räkna med en viss tidsåtgång
innan förändringarna är genomförda fullt ul i hela landet. Med dessa
utgångspunkter är del inte möjligt att göra detaljerade beräkningar av
kostnaderna för den nya organisationen. Utredningens kostnadsöverväganden
måste därför grundas pä uppskattningar.

Utredningen
föreslår att pastoralen i regel skall vara den minsta enheten

för kyrkomusikalisk verksamhet. Detta bör betyda både förenklingar och

besparingar, särskilt som pastoralen redan stär för lön m. m. åt kyrkomusi- 68

kerna. Domkyrkopastoralen
befrias från de kostnader.som nu är förenade Prop. 1987/88:144

med domkyrkoorganisternas uppgifter enligt 18 S KMF. Bilaga
1

Utredningens
förslag fill ny tjänsteorganisafion innebär förenklingar. Genom att
kyrkomusikertjänsterna inte längre skall vara statligt reglerade upphör statens
arbetsgivarverks befattning med dem. Uppgifterna övertas av Svenska kyrkans
församlings- och pastoralsförbund saml pastoraten, vilka alltså kan få
vidkännas en viss ökning av sina adminislrafionskostna-der. Möjligheterna all -
totalt sett över den kyrkokommunala sidan -hålla dessa kostnader inom nuvarande
ramar torde dock vara goda.

Kostnaderna
för kyrkomusikerna avseende löner m. m. kan - trots de kvalitetshöjningar som
förslagen medför - hållas inom oförändrade ramar i den nya organisationen.

Utredningens
förslag angående stiftsplanet innebär bl. a. nya tjänster för stiftsmusiker.
Kostnaderna för dessa tjänster kan hållas inom del utrymme som erhålls genom
att stiftsstyrelsernas åligganden i fråga om den kyrkomusikaliska verksamheten
blir av avsevärt mindre omfattning än de nuvarande domkapitlens
arbetsuppgifter på detta område. En viss omfördelning av kostnader från
statsverket lill de kyrkliga kommunerna följer av utredningens förslag. De
effektivitetsvinster som kan förutses på del kyrkoköm-munala området medverkar
lill atl kostnaderna för stiftsmusikerna inte innebär en ökad belastning för
del allrhänna.

Regeringens
och statens arbetsgivarverks befattning med kyrkomusiker-ärenden upphör genom
utredningens förslag. Detta leder fill besparingar. Svenska kyrkans
centralstyrelse får vidkännas vissa ökade kostnader.

Den
nya 80-poängsutbildningen av kantorer, den nya expertgruppen för
utbildningsfrågor och examination av kantorer vid folkhögskola kommer atl öka
kostnaderna. De statliga sommarkurserna skall försvinna, vilket ger utrymme för
kostnadsökningarna. Utbildningen vid högskola av kantorer med inriktning på
kombinalionstjånsl kan hållas inom oförändrade kostnadsramar. Detsamma gäller
övrig utbildning av kantorer.

I
det övergångsskede då den nya organisationen byggs upp måste medel beräknas för
pedagogiska kurser - statliga sommarkurser - för kyrkokantorer. Under denna
tid - och när 80-poängsutbildningen av kantorer samtidigt fungerar i full
omfattning — är det därför sannolikt att de totala kostnaderna för den lägre
kyrkomusikerutbildningen kommer att överstiga de statliga kostnaderna för
samfiiga sommarkurser. Utredningen vill dock betona all på längre sikt, då de
övergångsvis anordnade sommarkurserna inte längre behövs, kan
utbildningskostnaderna hällas inom oförändrade ramar.

Sammanfattningsvis
anser utredningen att de totala kostnaderna för den kyrkomusikaliska
verksamheten på kort sikt kommer aft öka något. På längre sikt kommer det att
vara möjligt att göra besparingar.

69

Lagförslag
i betänkandet (SOU 1985:55) Prop.
1987/88:144

Musiken i
svenska kyrkan Bilaga 2

Förslag till

Lag (0000:0000) om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska
kyrkan

Enligt
riksdagens beslut föreskrivs följande.

1
§ Pastoraten skall handha den
kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna.

2
§ För kyrkomusikalisk
verksamhet skall del finnas kyrkomusiker. Kyrkomusiker skall anställas som
organist eller som kantor. I pastoratet med domkyrkoförsamling skall det finnas
en anställning som domkyrkoorganisl.

I
stället för att kyrkomusiker anställs får de kyrkomusikaliska uppgifterna
enligt första stycket fullgöras som fyllnadstjänstgöring av lärare enligl
föreskrifter som regeringen meddelar eller av annan som är behörig att
anställas för uppgifterna.

Om
den kyrkomusikaliska verksamheten har mycket begränsad omfattning eller om del
finns andra särskilda skäl får de kyrkomusikaliska uppgifterna fullgöras av
annan person än som avses i första eller andra stycket.

3
§ För särskilda
kyrkomusikaliska uppgifter får det finnas andra anställda på vilka denna lag
inte tillämpas.

4
§ Sfiflsstyrdsen skall följa
och aktivt främja utvecklingen av den kyrkomusikaliska verksamheten i stiftet.
Hos stiftssamfälligheten skall det för dessa angelägenheter finnas en
stiftsmusiker.

Pastoratskyrkorådet
och kyrkoherden har den omedelbara tillsynen över den kyrkomusikaliska
verksamheten. I flerförsamlingspastorat som inte har pastoratskyrkoråd handhas
tillsynen av elt gemensamt kyrkoråd och kyrkoherden.

5 §
Stiftsstyrelsen skall fastställa minimum för omfattningen av den kyr

komusikaliska verksamheten i varje pastorat. Stiftsstyrelsen skall även

fastställa den kyrkomusikaliska behörighet som lägst skall krävas av den

eller dem som skall fullgöra de kyrkomusikaliska uppgifterna i pastoratet.

Pastoraten skall, efter hörande av församlingskyrkoråden, lämna förslag

lill stiftsstyrelsen i de nu angivna hänseendena.

Stiftsstyrelsens
beslut enligl första stycket kan omprövas när stiftsstyrelsen eller pastoratet
finner skäl fill del.

6 §
Behörig att anställas som organist, domkyrkoorganist och stiftsmusi

ker är den som har avlagt organistexamen och som är lämplig för anställ

ningen. Detsamma gäller den som uppfyller behörighetsvillkoren enligt

äldre bestämmelser för en tjänst som ordinarie eller extra ordinarie orga

nist. 70

7 § Behörig att anställas som kantor är den som har
avlagt organislexamen eller kantorsexamen och som är lämplig för
anställningen. Detsamma gäller den som uppfyller behörighetsvillkoren enligt
äldre bestämmelser för en tjänst som ordinarie eller extra ordinarie organist,
som extra ordinarie kyrkokantor eller som skolkantor.

8
§ Behörig för de
kyrkomusikaliska uppgifterna enligt 2 S andra stycket är den som är behörig atl
anställas om organist enligt 6 S eller som kantor enligl 7 S.

9
§ Om del finns särskilda skäl
får stiftsstyrelsen, efter hörande av kyrkoråd som sägs i 4 S andra stycket,
förklara den som söker anställning enligt 2 S behörig för de kyrkomusikaliska
uppgifterna, trots att han eller hon inte uppfyller fastställda krav på
kyrkomusikalisk utbildning.

10
§ Om en behörig kyrkomusiker
inte kan anställas får annan kyrkomusiker anställas. En sådan kyrkomusiker
skall anställas tills vidare längst lill viss tidpunkt, dock längst för två år.

11
§ Stiftsstyrelsen skall inhämta
yttrande över ansökningarna till anställning som stiftsmusiker från svenska
kyrkans centralstyrelse.

Pastoral
skall ge kyrkoråden i berörda församlingar tillfälle till yttrande över
ansökningarna till anställning enligt 2 S. Avser ansökningarna anställning som
domkyrkoorganist skall yttrande dessutom inhämtas från svenska kyrkans
centralstyrelse.

Om
elt pastorat begär det skall stiftsstyrelsen avge yttrande över ansökningarna
lill andra anställningar enligl 2 S än anställning som domkyrkoorganist.

12 §
Stiftsstyrelsens beslut enligl 5 S får överklagas av pastoratet och

beslut enligt 9 S sökanden genom besvär hos svenska kyrkans centralsty

relse. Centralstyrelsens beslut med anledning av sådana besvär får inte

överklagas.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 2

1. Denna
lag träder i kraft den

2.
Genom denna lag upphävs lagen
(1974:275) om kyrkomusiker.

3.
Om i lag eller annan
författning förekommer hänvisning fill föreskrift som har ersatts genom
bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4.
För icke-terriloriellt pastorat
gäller denna lag om regeringen beslutar det.

5.
Behörig enligt 7 S att
anställas som kantor är även den som har avlagt organist- och kantorsexamen
saml innehaft en tjänst som kyrkomusiker med minst 40 procent av heltidsanställning
i minst fem år.

71

Remissammanställning
över kyrkomusikerutredningens Prop.
1987/88:144

betänkande
(SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan - Bilaga
3

framtida
organisation och utbildning

Efter remiss av betänkandet har yttranden kommit in frän:

Universitets-
och högskoleämbetet

Skolöverstyrelsen

Statens
kulturråd

Kammarkollegiet

Statens
arbetsgivarverk

Statens
löne- och pensionsverk

Kammarrätten
i Jönköping

Länsskolnämnden
i Östergötlands län

Länsskolnämnden
i Kronobergs län

Länsskolnämnden
i Malmöhus län

Länsskolnämnden
i Västerbottens län

Domkapitlet
i Uppsala

Domkapitlet
i Linköping

Domkapitlet
i Skara

Domkapitlet
i Strängnäs

Domkapitlet
i Västerås

Domkapitlet
i Växjö

Domkapitlet
i Lund

Domkapitlet
i Göteborg

Domkapitlet
i Karlstad

Domkapitlet
i Härnösand

Domkapitlet
i Luleå

Domkapitlet
i Visby

Domkapitlet i Stockholm

Svenska kyrkans centralstyrelse

Musikaliska akademien

Svenska kommunförbundet

Linköpings kommun

Falköpings kommun

Örnsköldsviks kommun

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

LO

TCO

SACO/SR

Oskarshamns folkhögskola

Skara stifts folkhögskola

Ingesunds musikhögskola

Geijerskolan

Mellansels folkhögskola

Stiftelsen Stora Sköndal

Pastoralinstitutet i Uppsala

Kyrkomusikernas riksförbund

Domkyrkoorganisternas förening 72

Kyrkomusikorganisationernas
samarbelskommitt - KOSK Prop. 1987/88:144

Sveriges förenade
studentkårer Bilaga 3

De handikappades
riksförbund

Riksförbundet Svensk
kyrkomusik - RISK

Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation

Rikskommittén för
stiflslingen

Evangeliska
Fosteriands-Stiftdsen (EFS)

Universitets-
och högskoleämbetet har bifogat yttranden av musikhögskolan i Stockholm,
universiteten i Uppsala, Göteborg och Umeå, högskolorna i Örebro och Luleå,
linjenämnden för musiker- och kyrkomusikerlinjerna vid musikhögskolan i Malmö,
universitetet i Lund samt regionstyrelserna för Uppsala, Linköpings, Göteborgs
och Umeå högskoleregioner.

Några
domkapitel har bifogat yttranden från ett antal församlingar och pastoral.

Yttranden
har vidare kommit in från Musikhögskolan i Malmö

Kristen
demokratisk samlings kyrkopoliliska råd Svenska kyrkans personalförbund
Sveriges kyrkokamerala förening Skara stifts kyrkomusikerförening Västerås
stifts kyrkomusikerförening Växjö stifts kyrkomusikerförening Göteborgs stifts
kyrkomusikerförening Jämtlands läns kyrkomusikerförening Ansgarsförbundet och
Riksförbundet Kyrkans Ungdom Sveriges kyrkliga studieförbund Svenska kyrkans
nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning

Därutöver
har till civildepartementet sänts in 268 spontana yttranden, de flesta från
församlingar och kyrkliga samfälligheter men ocksä frän ett antal kyrkomusiker
och andra enskilda personer.

En
särställning bland remissinstanserna intar svenska kyrkans centralstyrelse.
Underlaget för dess yttrande har utarbetats av nämnden för församlings- och
pastoralsförvaltning, nämnden för gudstjänsfiiv och evangelisation och nämnden
för undervisning och utbildning. Nämnden för församlings- och
pastoralsförvallning har därvid också tillsammans med Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund, genomfört en underremiss till förbundets
underavdelningar och elt represenlafivl urval om 160 kyrkliga kommuner.

I
del följande lämnas en kort sammanfattning av utredningens förslag i olika
avsnitt av betänkandet och i anslutning därtill en sammanställning av
remissyttrandena i berörda delar. Siffrorna i rubrikerna anknyter till
av-snillens numrering i betänkandet.

73

I.
Grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska verksamheten

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

11

Utredningen föreslär atl pastoratet i regel bör vara den
minsta enheten för en kyrkomusikalisk verksamhet av normal omfattning. Detta
innebär också att huvuddelen av arbetsgivaransvaret läggs på pastoraten.

Flertalet remissinstaner lillstyrker förslaget. Bland
dessa märks kammarrätten i Jönköping, länsskolnämnden i Östergötlands län,
samt domkapitlen i Uppsala, Göteborg, Karlstad och Stockholm.

Några instanser lillstyrker förslaget men reserverar sig
på vissa punkter. Bland dessa återfinns länsskolnämnden i Västerbottens län,
domkapitlen i Skara, Strängnäs, Västerås, Lund och Härnösand, svenska kyrkans
centralstyrelse och Musikaliska akademien.

Förslaget avstyrks av bl. a. Onsala och Tölö pastorat saml
Kävsjö, Landa, Ölmevalla, Skånes Fagerhults och Ölmstads församlingar.

Svenska kyrkans centralstyrelse

Arbetsgivaransvar och personaladministration skall enligl
förslagen i såväl kyrkokommitténs betänkande som kyrkomusikerulredningen
handhas av pastoraten, vilkel är en uppfattning som centralstyrelsen biträder.
Detta kommer enligt centralstyrelsens mening att innebära en mer kvalificerad
handläggning av personalfrågor i kyrkokommunerna.

Om pastoraten blir lokala arbetsgivare minskar antalet
sådana frän ca 2500 till ca I 000. Administrationen kommer att förenklas högst
väsentligt. Församlings- och pasloralsförbundel får som central
arbetsgivarorganisation lättare atl nå ul till de lokala arbetsgivarna med
information om nya avtal m. m.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund
uttrycker sig på liknande sätt.

Värnamo församling

Vi
ställer oss bakom utredningens förslag om att pastoralen istället för
församlingarna skall vara huvudmän för den kyrkomusikaliska verksamheten.
Möjligheten atl åstadkomma mer ändamålsenliga tjänster med större volym ökar
med föreslagen ändring. Förslaget ligger ju dessutom helt i linje med de
tankegångar som förs fram i utredningen "Församlingar i samverkan".

Göteborgs
kyrkonämnd

Kyrkonämnden tillstyrker alt pastoratet skall ulgöra
kyrkomusikerdistrikt. Del måste vara en fördel särskilt i de många
småförsamlingspastoraten där

74

den enskilda församlingen
saknar underlag i fråga om kyrkomedlemmar, Prop. 1987/88:144

skatteunderlag och kyrkomusikaliska uppgifter. Bilaea 3

Nykyrka
församling och Bjurbäcks församling lillstyrker förslaget och anar en framfida
utveckling.

Eftersom
det kan förutses att pastorat och icke församling i framtiden kommer atl vara
anslällningsområde för alla övriga befattningshavare på lokal nivå inom kyrkan,
är det naturligt att samma blir förhällandet för kyrkomusikerna. Församlingarna
är i många fall för små för att vara kyrkomusikerdislrikt. Kyrkorådet instämmer
alltsä i utredningsförslaget i denna del.

Gökhems
församling ser förslaget som en fördel dels med tanke på att arbetsområdet blir
gemensamt för präst, församlingsassistent som kyrkomusiker, dels därför att
pastoratet betalar lönen och dels därför att förslaget innebär att pastoratet
tillsätter kyrkomusikertjänslen.

Möjligheten att skapa underlag för flera heltidstjänster och
deltidstjänster framhålls i flera remissyttranden, bl. a. av Musikhögskolan i
Malmö, Ansgarsförbundet och Riksförbundet Kyrkans ungdom, samt Fridlev-stads,
Månsarps och Munktorps pastorat.

Frösö
församlings pastorat anser också liksom Hässleholms församlings pastoral, atl
attraktivare tjänster kan skapas med pastoratet som bas.

Linköpings
kommun har inget att erinra mot förslaget i denna dd, eftersom det ger de
samverkande församlingarna bättre resurser och överensstämmer med dagens
decentraliseringssträvanden.

Alvesta,
Lekaryds och Härlövs församlingars kyrkomusikerdislrikt tycker att förslaget
är bra, eftersom något gemensamt kyrkoråd inte längre blir aktuellt.

Domkapitlet
i Västerås

Domkapitlet
tillstyrker utredningens förslag att pastoratet i regel bör vara
kyrkomusikerdistrikt men påpekar att det i ett litet flerförsamlingspastorat
kan bli många tjänstgöringsställen vilket är mycket olämpligt. I många delar av
landet - framförallt i mellersta och norra Sverige - kommer kyrkomusikern också
att ha lång resväg till tjänstgöringsställena. Domkapitlet förutsätter atl det
i dessa fall blir nödvändigt med små tjänster motsvarande dagens
orgdspdartjänster.

Domkapitlet
i Strängnäs delar utredningens uppfattning att pastoratet bör vara grunden för
indelning i kyrkomusikerdistrikt men föreslår samtidigt att det bör föreligga
en möjlighet för församling att ulgöra kyrkomusikerdistrikt i stora pastorat
som inte delas.

Svenska
kyrkans studieförbund (SKS), Lenhovda-Herråkra kyrkliga samfällighet, Ålghults
pastorat, Kågeröds pastorat och Ryssby församling varnar också för alltför
stora tjänstgöringsomräden.

Domkapitlet
i Härnösand förordar alt pastoratet skall utgöra tjänstgö

ringsområde men pekar på att flera ijänstgöringsfillfällen och långa resor 75

fordrar särskild
planering. Vidare kräver en ny organisation lid för aft Prop. 1987/88:144

kunna genomföras. Bilaga 3

Under
många år har Härnösands stift haft problem med vakanser på
kyrkomusikertjänster. Merparten av tjänsterna har lågt veckotimtal och det har
varit svårt alt få kompetenta sökande. Orsaken står atl finna i all
församlingen utgör grunden för indelningen i kyrkomusikerdistrikt, vilket
medför aft underlaget för många tjänster är för litet.

För
arbetet i arbetslaget år det viktigt alt präst, kyrkomusiker och andra anställda
i pastoratet har samma tjänslgöringsområde. Vi anser därför atl pastoratet
organisatoriskt men även administrativt är en lämplig enhet för den
kyrkomusikaliska verksamheten. Det ger möjlighet alt skapa större tjänster som
ger innehavaren en skälig inkomst. Redan nu kan vi här i stiftet finna ett
ökande intresse för pastoratet som kyrkomusikerdistrikt. Av stiftels 34
flerförsamlingspastorat bildar åtta egna kyrkomusikerdistrikt och av dessa har
tre tillkommit under det senaste året.

I
ett glesbygdsstifl som Härnösands kan arbetsförhållandena dock på sina ställen
bli svåra: stressiga söndagar med flera högmässor i rad och långa resor
emellan, körer på olika ställen som fordrar sin egen planering.

Omkring
tre Qärdeddar av stiftets kyrkomusikerdistrikt kommer atl beröras av
organisatoriska förändringar, när 66 distrikt som nu ingår i
flerförsamlingspastorat skall slås ihop lill 29 nya distrikt och ytteriigare
sammanslagningar ske på grund av aft små pastorat läggs ihop till större
enheter. Det kommer att bli problem med friställningar och övertalighet vid
sammanslagningar och det är vikfigt att stiften fär tid på sig för att kunna gå
fram med varsamhet.

Domkapitlet
i Skara finner den föreslagna ändringen ändamålsenlig men Skövde pastoral, som
hörts av domkapitlet, varnar för svårigheter med atl samordna
gudsljänsttiderna.

Utredningens
förslag att låta pastoraten utgöra indelningsgrund för
kyrko-musikerverksamhelen tillstyrks av samtliga fyra remisspastorat. Skövde
pastoral tillägger dock att åven om större flexibilitet vinns bör man dock inte
hysa långt gående förhoppningar beträffande möjligheten att samordna
söndagsljänstgöringen i olika kyrkor inom ramen för en enda tjänst eller ett
begränsat antal tjänster.

Domkapitlet
finner den föreslagna förändringen i indelningsgrund ändamålsenlig. En sådan
ändring torde bland annat komma att främja kyrkomusikerns möjligheter att på
ett mera naturiigt sätt kunna ingå i pastoratets gudstjänsfiiv och
församlingsvärd. Härigenom skapas ett stabilare underlag för kyrkomusikerns
veckofimtal med åtföljande ökade möjligheter att få behöriga sökande lill
ledigförklarade kyrkomusikertjänster.

Domkyrkoorganisternas
förening fillstyrker förslaget i denna del men pekar på att undantag kan få
förekomma t. ex. i glesbygdsområden.

Västerås
stifts kyrkomusikerförening

KMR
i Västerås stift delar utredningens uppfattning alt pastoraten / princip bör
ulgöra kyrkomusikerdistrikt, men vi vill peka på två risker: 1) I pastorat med
många små församlingar finns del en risk för en spliftrad

tjänstesituation,
särskilt om pastoratet har två eller flera präster men 76

bara
en kyrkomusiker. Den enskilda församlingen får huvudgudstjänst Prop.
1987/88:144

bara varannan vecka exempelvis. Bilaga 3

2)
Idestiflsomharstorageografiskaområden(t. ex. Luleå, Härnösands och vissa delar
av Västerås stift) kan resor mellan pastoratets församlingar bli orimligt
långa.

Domkapitlet
bör alltså ges laglig rätt atl frångå huvudprincipen i detta avseende, när
förhållandena kräver del.

Sistnämnda
uppfattning delas av Växjö stifts kyrkomusikers förening. Alingsås församlings
pastorat framhåller också dispensmöjligheten.

Alingsås
församling ställer sig bakom principen att pastoraten skall vara arbetsgivare
för kyrkomusikerna. Många positiva effekter vinns: enklare alt skapa
heltidstjänster, bättre arbetsgivarfunktion o. s. v.

Av
erfarenhet vet man att stora enheter leder lill likformighet vad gäller anslag,
service o. s. v. Det finns många exempel på alt iniliafivrika kyrkomusiker har
blivit "stoppade" p.g. a. att anslagen varil anpassade till
pastoratets/samfällighetens låga kyrkomusikaliska aktivitet. Den enskilda
församlingen måste därför få stort inflytande över omfattningen av sin
musikverksamhet. Ett territorielllstort pastorat kan av många skäl vara
olämpligt som anslällningsområde. Därför bör domkapitlet efter förslag från
pastoratet kunna besluta om annan indelning av anställningsområden än
pastoraten.

Östersunds
församlings pastorat värnar om de till ytan stora flerförsamlingspasloraten.

Utredningen
föreslår alt pastoraten i stället för församlingarna skall utgöra
kyrkomusikerdistrikt, vilkel innebär alt ett stort antal kyrkomusikerdistrikt
kommer all omfatta flera församlingar. Detta kan måhända vara lämpligt i vissa
fall. Dock måste särskild uppmärksamhet ägnas glesbygdens ofta myckel stora
flerförsamlingspastorat. Planerade kyrkomusikaliska distrikt måste begränsas i
ytmässig storlek för att kunna fungera. Nuvarande församlingar i glesbygdens
flerförsamlingspastorat är ofta lämpade som verksamhetsområden för
ddtidstjänslgörande kyrkomusiker. Deltidstjänster kommer också att behövas i
framtiden. Alt stå som ansvarig kyrkomusiker i flera församlingar samtidigt,
vilket kan bli fallet enligt utredningen, torde knappast komma atl bli
problemfritt.

Utredningens
förslag om sariimanläggning av kyrkomusikerdislrikten i flerförsamlingspastorat
måste självfallet, i likhet med den i annat sammanhang föreslagna
samfällighetsbildningen av mindre församlingar, ske på frivillig grund efter
berörda församlingars medgivande. Förslaget om att pastoraten i stället för
församlingarna i förekommande fall skall ulgöra kyrkomusikerdislrikt innebär
nämligen att inflytandet över församlingens musikverksamhel flyttas från
församlingen fill pastoratet. Denna ordning torde knappast vinna allmänt
bifall.

Det
syns mindre lämpligt att genom den aktuella reformen lägga nya och stundom
krävande administrativa uppgifter på pastoralen, samtidigt som man på
stiftsnivå har och även fortsättningsvis måste ha personal, som är väl insatt i
frågor rörande statliga eller kommunala avtal och bestämmd-

77

Musikaliska akademien
anser att det framlagda förslaget med pastoraten Prop. 1987/88:144 som
indelningsgrund kan ha fördelar men atl många svårigheter kan förut- Bilaga
3 ses. Normer för pastoratens sammansättning bör utarbetas.

En
avgörande fråga blir hur relationen mellan nuvarande 2567 församlingar resp.
2636 kyrkomusikertjänster i verkligheten blir. Betänkandet lämnar inga
konkreta anvisningar om pastoratens storlek, bara vaga erinringar om nu
gällande kyrkomusikerförordnings gräns vid 5000 invånare. Invånarantalet kan
vara en myckel grov och stundom missvisande gräns mellan de tvä huvudkategorier
av kyrkomusiker som här förordas, organisten resp. kantorn.

Flera andra betydande faktorer kan anföras, bl.a. relationen fill
präst

tjänsten och dess "geografiska" omfattning. Om man som regel
uppställer

alt varje av präst ledd gudstjänst eller annan förrättning skall ha en kvalifi

cerad kyrkomusiker knuten lill förrättningen, fås ett ledtal. Frågan om hur

många förrättningar en präst åläggs eller "klarar av" är densamma för -.

kyrkomusikens
vidkommande.

En
annan viktig faktor är det antal kyrkor som "betjänas" av kvalificerad
kyrkomusiker i vederbörande pastorat. Om sammanslagning leder ■ till att
fler kyrkor står "lomma" under större antal sön- och helgdagar osv.,
bör den avvisas, särskilt som den då strider mot ambitionen att "höja
musiklivet". Risken för "feta" pastorat gentemot
"magra" måste också beaktas, dvs., alt tjänsternas omfattning
varierar p.g. a. antalet kyrkor m. m.

Det
är sålunda av vikt alt grundläggande normer för pastoratens optimala
sammansättning utarbetas och fillämpas också med kyrkomusikens funktion som
ledmärke.

Domkapitlet
i Visby ansluter sig till utredningens ställningstagande att pastoratet bör få
ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten men framhåller samtidigt all del
bör finnas en kongruens mellan prästens och kyrkomusikerns arbetssituation.

Länsskolnämnden
i Västerbottens län tillstyrker förslaget men pekar på vissa
personaladministraliva problem.

Kyrkomusikerutredningens
förslag alt pastoratet - inte församlingen - i regel bör utgöra den minsta
enheten för kyrkomusikalisk verksamhet kan orsaka personaladministraliva
problem. Präster och kyrkomusiker tjänstgör tillsammans men får olika
arbetsgivare, prästerna domkapitlet och kyrkomusikerna pastoratet. Eventuella
svårigheter bör dock kunna överbryggas. Länsskolnämnden i Västerbottens län
tillstyrker därför förslaget att pastoralen skall vara anställningsområden för
kyrkomusikerna. Detta kan medföra utvidgade tjänster för kyrkomusikerna.
Pastoralen torde ha större resurser atl fullgöra arbelsgivaruppgiflerna än de
ofta små församlingskyrkoråden.

Riksförbundet
Svensk kyrkomusik

RISK
tillstyrker utredningens förslag om pastoratet som minsta enhet för

den kyrkomusikaliska verksamheten med förbehållet atl pastoratets kyr

komusiker i så stor utsträckning som är praktiskt möjligt knyts lill verk

samheten i de enskilda församlingarna. 78

PastoralinsiUulel
i Uppsala Prop. 1987/88:144

Pastoralinstilutet instämmer i utredningens förslag all
lägga pastoraten Bilaga i som grund för tjänsteorganisationen. Detta
framför allt därför alt kyrkomusikern därigenom på ett naturligt sätt kommer
att ingå i arbetslaget för församlingsarbete.

Domkapitlet i Linköping menar att detaljerna i
utredningens (U) förslag bör diskuteras mera grundligt innan ett beslut fattas.

Vi finner liksom U, atl kyrkomusikerna måste få rationella
arbets- och anställningsförhållanden i en organisation, som bl. a. låter dem
"på ett naturligt sätt ingå i arbetslag för församlingsvårdande
personal".

Den organisation, som nu skisseras i U, förefaller dock
atl kunna bli komplicerad. U föreslår, att pastoraten "i princip"
skall vara anställnings-områden för kyrkomusikerna, atl alltså pastoraten skall
"bli arbetsgivare för kyrkomusikerna". Samtidigt skall dock staten
även fortsättningsvis "ha ett visst inflytande över den kyrkomusikaliska
verksamheten". U konstaterar också, att "annan än pastoratet blir
arbetsgivare", når del blir fråga om kombinalionsljänster. U tänker sig
då, att "kyrkoherden under alla förhållanden" blir "arbetsledare
för del rent församlingsvårdande arbetet".

Krislen demokratisk samlings kyrkopolitiska råd

Lokall bör ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten
ligga på församlingarna, inte på pastoraten. Så är ju förhällandet med övrig
församlingsvårdande verksamhet. Om pastoratet blir kyrkomusikerdistrikt och
anställningsmyndighel skall dock ansvaret för verksamheten ligga på församlingen.

Domkapitlet i Lund

Ansvaret lokalt för den kyrkomusikaliska verksamheten bör
ligga på församlingen, inte som utredningen föreslagit på pastoratet. Enligt
1982 års kyrkokommitls förslag kommer ansvaret för den församlingsvårdande
verksamheten alt ligga på församlingen trots att ansvaret för tjänsterna förs
lill pastoratet. Domkapitlet är alltså ense med utredningen om att pastoraten
bör vara tjänstgöringsområde för kyrkomusikerna, men etl sådant uttryck som
"pastoraten skall handha den kyrkomusikaliska verksamheten i
församlingarna" (§ 1 i lagförslaget) måste formuleras om.

Kammarkollegiet påpekar all kyrkomusikalisk verksamhet
kräver vissa författningsändringar för all övergå lill atl vara
pastoratsangdägenhel.

Enligl I S i förslaget till lag om kyrkomusikalisk
verksamhet i svenska

kyrkan skall pastoraten handha den kyrkomusikaliska verksamheten i

församlingarna. Man kan fråga sig om inte bestämmelsen i sig blir missvi

sande. Detta eftersom I kap. 3 S i det av 1982 års kyrkokommilt framlagda

förslaget lill lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter (nya LEKS)

liksom nuvarande lag förutsätter atl kyrkomusiken är en församlingsange

lägenhet som hör till andra st. p. I samma paragraf. I 5 S andra st. sista 79

meningen nya LEKS talas om
angelägenheter som i dag enligt lag eller annan författning ankommer på
pastoratet. Denna typ av i lag eller författning särskilt reglerade uppgifter
för pastorat utgör normalt uppgifter utöver den uppräkning av
församlingsangelägenheter som nya LEKS innehåller, jfr. t. ex pastorals uppgift
enligt folkbokföringsförordningen. En konsekvens av det sagda vore, om
utredningens huvudsyfte skall nås, att kyrkomusikalisk verksamhet lades till
den grupp församlingsangelägenheter som anges i 3 S andra st. 4-8 nya LEKS.
Först delta och sedan en följdändring till det i 5 § andra st. första meningen
samma lag borde alltså klart innebära alt kyrkomusikalisk verksamhet blev en s.
k. pastoratsangelägenhet.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Grytnäs
församlings pastorat

Då
kyrkomusikernas åligganden hänför sig till församlingens ansvarsområde, bör
församlingen ulgöra den organisatoriska grunden för den kyrkomusikaliska
verksamheten.

Elt
antal församlingar som avstyrker förslaget anser att församlingen och inte
pastoratet bör vara arbetsgivare.

Landa
och Ölmevalla församlingar

En
orsak till svårigheter med den nuvarande kyrkomusikerorg. är inte i första hand
anknytningen till församlingen som kyrkomusikerdistrikt ulan främst S 23 i nuv.
kyrkomusikerförordningen, vilken begränsar etl vidareutvecklande av
församlingens musikliv.

Församlingen
eller del därav bör vara minsta enheten för kyrkomusikalisk verksamhet av
normal omfattning.

Ölmstads
församling hävdar små församlingars rätl att kvarstå som huvudarbetsgivare till
mindre tjänster.

Skånes
Fagerhults församling anser det vikfigt att församlingen får behålla sin
arbetsgivarfunktion och därmed bestämmanderätten över församlingens
musikverksamhet.

IL Tjänsteorganisationen

12.8.1
o. 12.8.2

Den statliga
regleringen av kyrkomusikertjänsterna ersätts med kommunala regler. Ett visst
statligt inflytande kvarstår genom alt stiftsstyrelsen såsom en statlig
förvaltningsuppgift har att bestämma minimiomfaltningen för den
kyrkomusikaliska verksamheten i pastoralen och minimikraven på kompetensnivån
för de inrättade kyrkomusikertjänsterna.

Förslaget alt
kyrkomusikertjänslerna skall vara kohnmunalt reglerade tjänster avstyrks av
majoriteten remissinstanser. Del tillstyrks dock av bl. a. statens
arbetsgivarverk, kammarrätten i Jönköping, domkapitlen i

80

Skara.
Härnösand, Luleå och Stockholm, svenska kyrkans centralstyrelse Prop.
1987/88:144 (dock med 5 reservanter mot förslaget). Svenska kyrkans
församlings- och Bilaga 3 pastoratsförbund, Stockholms
församlingsdelegerade, Göteborgs kyrkliga samfällighet, Värnamo församlings
pastoral, Karlskrona stadsförsamling, Linköpings och Falköpings
kommuner samt Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Kyrkomusikerulredningen föreslär alt den statliga
regleringen av kyrkomusikerljänsterna skall upphöra och all dessa tjänster
fortsättningsvis förs över fill del kyrkokommunala kollekfivavtalsområdet.

Förbundet har tidigare framfört önskemål om en sådan
omreglering. Förbundsstyrelsen hälsar med stor tillfredsställelse
utredningsförslaget i detta avseende.

Ur central arbelsgivarsynpunkl fär det anses vara
förhandlingslekniskl komplicerat, för att inte säga ohanteriigl, atl på
arbetsgivarsidan, som för närvarande, ha två centrala parter mot vilka berörd
arbetstagarorganisation skall bedriva förhandlingar. Det försvårar dessutom en
samordnad arbetsgivarpolitik.

Regeringen, Svenska kyrkans cenlralslyrdse och Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund har gemensamt tillsatt en samrådsddega-lion
med uppgift alt verka för en så långt möjligt gemensam politik för
arbetsgivarna inom Svenska kyrkan. Kyrkomusikerutredningens förslag faller väl
in i ramen för genomförandet av denna målsättning. En del av de övergångsfrågor
som föranleds av kyrkomusikerutredningens förslag har för övrigt redan börjat
bearbetas av en av samrådsdelegationen tillsatt arbetsgrupp. En rad
övergångsfrågor är förhandlingsfrågor och bör givelvis behandlas som sådana.

Svenska kyrkans centralstyrelse biträder förslaget med
likalydande skäl.

Domkapitlet i Härnösand lillstyrker all kyrkomusikernas
anställningsvillkor regleras kommunall men föreslår all det statliga
inflytandet sker genom domkapitlet.

Domkapitlet instämmer i utredningens förslag atl
tjänsterna bör regleras kyrkokommunalt. Vi är medvetna om att
kyrkomusikerförordningen är starkt föråldrad och all exempelvis bestämmelserna
om veckolimtalsbe-räkningen kan överföras till avlal. Vi är överens om alt
pastoratet bör ha bestämmanderätt i frågor som rör tjänstens innehåll och
veckotimtal utöver del av sfiftel fastställda minimum, tillsättning av
tjänster, löneplacering och tjänstledigheter. Vi har alltsä ingenting emot alt
stiftets inflytande minskar och begränsas lill de frågor som utredningen
föreslagit. Vi föreslår dock atl domkapitlet blir del organ på stiftsnivå som
skall utöva del kvarvarande statliga inflytandet över den kyrkomusikaliska
verksamheten. Delta innebär visserligen en utvidgning av den principiella
avgränsningen av domkapitlets uppgifter enligl kyrkokommitlns förslag. Med hänsyn
emellertid lill det nära sambandet mellan prästernas och kyrkomusikernas
verksamhet vill vi förorda denna lösning.

Domkapitlet i Skara

Domkapitlet finner utredningens slutsats all behovet av en
reformerad

tjänsteorganisation är stor och atl tiden är mogen atl
avskaffa en föråldrad, 81

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

detaljerad och krånglig reglering helt riktig. En
kyrkokommunal reglering Prop. 1987/88:144 av kyrkomusikertjänslerna med
bibehållande av del av utredningen före- Bilaea 3 slagna statliga inflytandet
utövat som en statlig förvaltningsuppgift av det framtida domkapifiet anser
domkapitlet vara en ändamålsenlig lösning för atl uppnå att pastoraten på ell
så flexibelt sätt som möjligt får möjlighet att utifrån de egna
förutsättningarna och behoven få kyrkomusikaliska arbetsuppgifter utförda
varför domkapitlet således tillstyrker utredningens förslag i denna del. Det
negativa remissutfall för en sådan lösning som kommit fill uttryck över
utredningens preliminära ställningstagande anser dock domkapitlet varit
önskvärt alt utredaren utförligare kommenterat.

Domkapitlet vill emellertid i detta sammanhang fästa
uppmärksamheten på att, för den händelse särskild lagstiftning inte sker i
denna fråga, många nuvarande tjänsteinnehavare innehar ordinarie tjänster
varför del under avsevärd tid i så fall kommer alt bli aktuellt att fillämpa
både statliga och kommunala avtal på samma yrkeskategori vilket i vissa
pastorat kan förutses skapa administrativa problem.

Sveriges kyrkokamerala förening fillstyrker att
kyrkomusikertjänsterna blir kyrkokommunalt reglerade, men att sliflsstyrelsen
ej fastställer verksamhetens omfattning eller minimikrav vad gäller
kompetensnivån, utan att detta regleras i centrala avtal som är fallet för
övriga kyrkokommunala tjänster, så att den lokala organisationens största
enhet, pastorat eller , samfällighet, i stället fullgör stiftsstyrelsens tänkta
uppgifter i detta avseende.

Länsskolnämnden i Malmöhus län år också tveksam till
sfiflsslyrdsens tillsyn.

Det inflytande över kyrkomusikerfrågorna som staten enligt
förslaget skall behålla innebär bl. a. en tillsynsfunktion hos stiftsstyrelsen.
För denna uppgift föreslås en tjänst som stiftsmusiker. Länsskolnämnden är
något tveksam till behovet av att en regional statlig myndighet bestämmer
mini-miomfaltning av kyrkomusikerverksamhet och minimikompelens för befattningshavarna
för en kommun av t.ex. Malmös storlek. Rimligtvis bör den kyrkliga
samfällighelen i kommunen själv kunna klara av en sådan uppgift. Tveksamheten
till det föreslagna fillsynssystemet ökar när det ur förslaget framkommer alt
pastoratet/den kyrkliga samfälligheten har full rätt att bestämma om högre
omfattning av den kyrkomusikaliska verksamheten och om högre kompetens för kyrkomusikerna
än vad stiftsstyrelsen beslutar om.

Länsskolnämnden i Östergötlands län tillstyrker förslaget
och framhåller att etl statligt tillsyns- och utvärderingsansvar av den
musikaliska kvaliteten kan kvarstå. Nämnden föreslår att delta uppdras åt Musikaliska
akademiens kyrkomusikerkommitt.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) har inte någon
erinran mot att kyrkomusikerna övergår till det kommunala pensionsområdet i
samband med en omorganisation. SPV sammanfattar sitt yttrande:

SPV vill sammanfattningsvis uttala att verket inte har
någon erinran emot

atl kyrkomusikerna övergår till den kommunala pensionsområdet i sam

band med en omorganisafion av det slag som föresläs i betänkandet. Efter

det att nya rutiner blivit genomförda nyligen betr. matrikelföringen och 82

inom kort betr. avgiftsdebiteringen är verkels
arbetsbelastning med kyrko-

musikerpensioneringen
mera hanterlig. Rent administrativa överväganden Prop. 1987/88:144 synes
därför inte böra influera pä avgörandet i frägan. Vid eventuell Bilaea 3
fortsall statlig pensionering av kyrkomusikerna kommer SPV - i anslutning till
elt uttalande av regeringen å sid 5 i förenämnda proposition nr 174 till
1981/82 års riksdag, - all överväga alt ta ut avgifter av huvudmännen även för
de administrativa kostnaderna.

Göteborgs kyrkonämnd tillstyrker förslaget. En
kyrkokameral reglering ger bl. a. möjlighet atl anpassa sig lill ändrade
förhållanden.

Kyrkonämnden tillstyrker utredningens förslag om
avskaffande av kyrkomusikerförordningen. Nämnden vill kraftigt understryka vad
utredningen anför på sid 105 i betänkandet: ".. tiden nu i hög grad är
mogen alt avskaffa den starkt föråldrade, detaljerade och krångliga
regleringen."

En kyrkokommunal reglering ger större möjligheter lill
flexibilitet och därmed anpassning fill skiftande förhållanden i tid och rum.
Det beslutande organet i kyrkokommunen ges möjlighet att, som gäller för andra
församlingsvårdande tjänster, bedöma var behovet av insatser är som störst.
Den lokala beslutanderätten ger också möjligheter atl tillgodose tillfälliga
behov eller att reglera omfattningen av tjänster snabbare än vad som idag är
fallet, då underlag för en viss verksamhet försvunnit. I en fid då avreglering
och decentralisering från statliga till lokala myndigheter är allmänt
förekommande ställer sig utredningens förslag helt naturligt.

De argument som anförs gentemot en kommunalisering av
tjänsterna' anser kyrkonämnden att utredningen fillfredsställande bemött. Den
kyrkokommunala självstyrelsen, den arbelsrältsliga lagstiftningen,
kollektivav-lalsregleringen och det allmänt omvittnade intresset för
kyrkomusiken är starka argument att anföra mot dem som befarar försämrade
villkor bäde för kyrkomusiken och kyrkomusikerna.

Det är kyrkokommunerna som svarar för kyrkomusikernas
kostnader. Då är del också rimligt att kyrkokommunerna har ett avgörande
inflytande på organisationen.

En kommunal reglering av kyrkomusikertjänsterna avstyrks
av flertalet remissinstanser och i elt stort antal spontant insända yttranden.
Bland de remissinstanser som har avstyrkt förslaget i denna del finns
kammarrätten i Göteborg, länsskolnämnden i Västerbottens län, domkapitlen i
Uppsala, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad och Visby, Musikaliska akademien,
TCO, SACO/SR, Kyrkomusikernas Riksförbund/Sveriges lärarförbund.
Domkyrkoorganisternas förening. Riksförbundet Svensk kyrkomusik och Sveriges
kyrkliga studieförbund.

Länsskolnämnden i Västerbollens län

Länsskolnämnden kan inte finna att utredningen har
förebringat några

övertygande skäl för slopande av den statliga regleringen. Visst har den

nuvarande statliga regleringen nackdelar. Men én betydande fördel är

möjligheten atl genom självförvaltningsbesvär kunna få lokala tillsättnings

beslut överprövade. Tanken på en kyrkokommunal reglering renodlas inte

heller i förslaget. Utredningen föreslår sålunda nya typer av skolkantors

tjänster i form av kombinalionsljänster. Huvudparten av uppgifterna i 83

dessa
tjänster blir lärartjänstgöring med fyllnadstjänstgöring som kyrko- Prop.
1987/88:144 musiker. Enligt förslaget skall dessa tjänster vara stafiigt
reglerade. Orga- Bilaga 3 nisttjänster med fyllnadstjänstgöring i skolväsendel
förutsätts också förekomma fortsättningsvis, men med kyrkokommunal reglering.
Olika anställda med undervisningsuppgifter i skolan och musikaliska uppgifter
i kyrkan skulle alltså bli underkastade skilda regelsystem. Länsskolnämnden
känner stor tveksamhet inför detta . Också den omständigheten att någon central
reglering inte är filltänkl i fråga om vad kyrkomusikertjänsterna skall
innehålla inger vissa betänkligheter.

Domkapitlet
I Uppsala

Den
nuvarande ordningen med statliga tjänster är lika motiverad för kyrkomusikerna
som för prästerna. Del relativa oberoende som musikerna har genom statligt
reglerade tjänster gentemot pastoratet kan i vissa fall visa sig ytterligt
värdefullt vad gäller kyrkomusiken i pastoratet. Det förhållande all
prästernas tjänslgöringsföreskrifter bestäms av domkapitlet och präster och
kyrkomusiker har ett nära samarbete i gudstjänst och annorstädes motiverar
också del, den nuvarande ordningen med statlig reglering av även
kyrkomusikernas tjänster. Vidare får domkapitlet på denna grund även
ifrågasätta om den blivande stiftsstyrelsen ska ha ansvar för de kvarvarande
kyrkomusikeruppgiflerna. Domkapitlet menar att kapitlet i fortsättningen ska
vara myndighet inom den blivande stiftsorganisalionen för kyrkomusikerfrågorna.

Domkapitlet
förutsätter att om utredningens förslag om total kommunalisering av tjänsterna
vinner gehör de nuvarande tjänsleinnehavama sä länge de innehar nuvarande
tjänster och så länge de önskar bibehålls vid den rättsliga ställning de har
enligt hitfillsvarande bestämmelser.

Domkapitlen
i Karlstad och Visby och kammarrätten i Göteborg avstyrker också på liknande
grunder.

Domkapitlet
i Linköping förutsätter att beslut om kyrkokommunall reglerade
kyrkomusikertjänster fattas endast om förslaget stöds av en betryggande
majoritet av bäde pastorat och kyrkomusikerorganisationer/kyrko-musiker.

Domkapitlet
i Växjö intar samma ståndpunkt.

Svenska
kyrkans personalförbund

Om
pastoraten ges ökat självbestämmande kan delta medföra för stora skillnader
mellan de olika pastoralens ambitionsnivå, när del gäller kyrkomusiken. Vi
menar också alt den statliga regleringen av kyrkomusikernas tjänster, som
infördes genom 1950 års kyrkomusikerstadga, medfört en klar höjning av
kyrkomusikernas status. Detta har i sin tur lockat mycket kvalificerade musiker
lill kyrkomusikertjänsterna.

Genomförs
förslaget om kommunalisering skulle detta på sikt säkerligen innebära atl den
höga nivån och kvaliteten på den kyrkomusikaliska verksamheten skulle bli
lägre på det hela taget i landet.

Vi
finner sålunda starka skäl för att kyrkomusikertjänsterna även i

framtiden förblir statligt reglerade och avstyrker förslaget alt den statliga

regleringen av kyrkomusikertjänsterna avskaffas. 84

Kyrkomusikernas
riksförbund Prop. 1987/88:144

Ett slopande av den statliga regleringen medför starkt
försämrade anställ- Bilaga 3 ningsvillkor. Många negativa konsekvenser för kyrkomusikerna
kan bli avskaffat ordinarieskap, sämre semesterförmäner, sämre sjukförmåner,
avskaffat arbetsgivarinträde, friare meritvärdering m.m. För arbetstagarorganisationen
liksom för arbetsgivaren kommer merarbete alt uppstå i form av ett allt intensivare
förhandlingsarbete pä det lokala planet. Förändringen verkar således i rakt
motsatt riktning mot utredningens direkfiv och på sikt kommer Svenska kyrkans
musikverksamhet atl totalt förändras till men för de enskilda församlingarna
som helhet. Störst blir kanske förändringen dock för de mindre och medelstora
församlingarna.

Enligt kommittdirekliven bör "beaktas samhällets
intresse av etl rikt förgrenat och differentierat musikliv. - i propositionen
om den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28) framhölls alt kyrkomusikerna
utgör en mycket stor faktisk fillgång i musiklivet. De står för en omfattande
och varierad musikutövning och utnyttjas också i mänga fall för andra uppgifter
ån de kyrkomusikaliska. Det kunde därför vara av intresse från kultur-politisk
synpunkt att vidga de möjligheter härtill som kyrkomusikerförordningen
erbjuder". KMR/SL menar att utredningen icke tillräckligt beaktat
ovanslående genom att överlämna beslutandet om en viss odefinierad miniminivå
till det kyrkokommunala organet stiftsstyrelsen. KMR/SL är övertygat om att
ovanstående direktiv bäst fillgodoses genom en reviderad kyrkomusikerförordning
och bibehållande av domkapitlens inflytande över kyrkomusikverksamhelen. Härav
följer atl regeringen förblir besvärsinstans.

KMR/SL menar alt domkapifien även i framliden skall ha elt
betydande inflytande över kyrkomusikverksamheten. Del fär icke bli enbart ett
lokalt eller regionalt intresse atl uppehålla standarden och bredden på
musiklivet i Sverige. Ansvaret för det kyrkomusikaliska kulturarvet vilar pä
svenska kyrkan som helhet men även på staten. Staten får därför icke avhända
sig möjligheten till påverkan. Statens intresse av bibehållandet av en kvalitativt
och kvantitativt högtstående musikkullur säkras genom en statlig förordning.

TCO avstyrker förslaget och ansluter sig till del yttrande
som avgivits av Kyrkomusikernas riksförbund.

Kågeröds pastoral, Ålghults församlings pastorat,
Lenhovda-Herråkra kyrkliga samfällighet och Månsarps församling m.fl. anser
ocksä atl det statliga inflytandet skall utövas av domkapitlen.

Kristen demokratisk samlings kyrkopolitiska råd

Den positiva utvecklingen från 1950 har i betydande mån
präglats av de

insatser domkapitlen gjort. Både på formell och informell väg har domka

pitlens tjänstemän spelat en väsentlig roll för utvecklingen. Om befattning

en med kyrkomusikerärenden på stiftsplanet reduceras till atl stiftsstyrel

sen skulle ha en högst sporadisk konsultverksamhet föreligger klar risk för

en avsevärd försämring. Kyrkomusikerärendena bör därför fortfarande

ligga kvar hos domkapitlet och oavsett kommunalisering inte föras över till

stiftsstyrelsen. I sammanhanget bör beaktas all kyrkomusikernas verk

samhet i stor utsträckning gäller gudstjänsterna i kyrkan. Domkapitlet 85

skall också i fortsättningen
ha tillsynen över läran och upprätta tjänstgö- Prop. 1987/88:144
ringsföreskrifler för prästerna. Del är därför naturligt att också
instruktion Bilaga 3 för kyrkomusikertjänslen m. m. fastslälles av
domkapitlet och atl detta har tillsynen över kyrkomusikerärendena på
stiftsnivå.

Musikaliska
akademien

En
av betänkandets huvudteser är aU en "kyrkokommunal reglering" av
kyrkomusikertjänsterna skulle vara "en tidsenlig organisation". Redan
detta kan i flera avseenden starkt ifrågasättas.

När
det sedan hävdas att "etl visst - om än begränsat - inflytande över
organisationen" alltjämt skulle utövas at staten, får delta statliga
inflytande en påtagligt otydlig beskrivning. I båda dessa omständigheter
finner akademien anledning att framlägga invändningar.

Det
bör inledningsvis framhållas att sammanställningen av remissyttranden över
1982 års kyrkokommitls diskussionsbetänkande "Församlingen i
framtiden" (SOU 1983:55) visar en starkt, ja överväldigande negativ inställning
lill det redan då antydda förslaget om kyrkokommunal reglering. Del nya
betänkandet vidhåller trots denna massiva opinionsyftring sin ståndpunkt.
Beklagligt är därvid särskilt all betänkandet inte klargör hur de invändningar
som ofta tydligt framlades i tidigare remissyttranden skulle kunna undvikas,
t.ex. genom att tydligare beskriva hur de föreslagna stiftsstyrelserna eller i
sista hand staten skulle kunna motverka riskerna för dåligt underbyggda beslut
i pastoraten särskilt rörande omständigheter där kompetensen måste vara låg
eller obefintlig.

Rent
allmänt hävdar akademien mycket stora betänkligheter mot att flytta beslut om
anställning från domkapitlen lill pastoralen.

Av
de "överväganden och förslag" rörande tillsättning av kyrkomusikertjänsler
som lämnas under 17.2 framgår (s. 183) alt betänkandet inser "alt en del
tillsättningsärenden kan komma alt framstå som svårbedömda för
pastoraten". Men ändå kvarstår för pastoraten möjligheten att själva
bedöma del svåra och fatta egna beslut, eftersom stiftsstyrelsen "skall
avge yttrande över ansökningarna"'endast på begäran av pastoratet: sålunda
står del pastoratet fritt alt underlåta infordrande av yttrande, och därmed går
möjligheten för principiellt mera kompetent bedömning förlorad och riskerna
för godtycke eller felbedömningar ökar - kanske avsevärt - jämfört med
nuvarande situation.

En
annan betydande risk för felbedömningar uppstår därigenom att besvärsinstitutet
är oklart eller ofillräckligt. Av förfaltningsförslaget (s. 31 ff) framgår att
man kan överklaga i vissa avseenden - minimum av verksamheten, lägsta
behörighet resp. dispens från fastställda krav på utbildning - men
meritvärderingen, bedömningen av normala tillsältningsgrun-der ("nit och
skicklighet") har inga besvärsvägar beskrivna. För en demokratisk hantering
av dessa ärenden är det nödvändigt atl skapa klara regler i detta avseende.
Erfarenheten säger entydigt atl bedömningen av konstnärliga aspekter är
vansklig och lätt inbjuder till skilda tolkningar och därmed skiljaktig mening.
Benägenheten för överklaganden bör beredas yttrandevägar och kanaliseras räll.

Domkyrkoorganislernas
förening anser att standarden på kyrkomusiker bäst kan upprätthållas genom
statlig reglering.

SACO/SR
avstyrker förslaget av samma skäl.

Sveriges
förenade studentkårer (SFS) avstyrker förslaget med hänsyn

lill alt etl kommunall tillsättningsförfarande kan vara godtyckligt. 86

Brämhults och Hässleholms församlingar varnar också för en
kommu- Prop. 1987/88:144

nalisering av samma skäl. Bilaga 3

Riksförbundet Svensk kyrkomusik (RISK) avstyrker att den
statliga regleringen av kyrkomusikertjänslerna avskaffas. Alltför stora lokala
variationer kan uppstå. Kyrkomusikertjänsterna kommunaliseras samtidigt som
prästtjänsterna förblir statliga.

RISK föreslär vidare att om den statliga regleringen
upphävs, bör det utfärdas en författning, som styr stiftsstyrelsens bedömning
av miniminivån av den kyrkomusikaliska verksamheten.

Västerås stifts kyrkomusikerförening varnar för atl
miniminivån kan skifta mellan pastoraten.

Utredningen har inte definierat vad som konkret skall
betraktas som miniminivå. Den absoluta nriiniminivån måste sannolikt utgöras
av den allmänna gudstjänstverksamhelen enligt kyrkolag och handbok.
Utredningen föreslär att dessa frågor beslutas av en stiftsstyrelse. Vi anser,
atl del är vanskligt att lägga väsentliga uppgifter på etl organ, som ännu inte
fått sin fasta utformning. Det finns stor risk för standardskillnader i
betydande grad inte bara mellan pastoraten inom ett stift utan också mellan de
olika stiften.

Vä pastorat framhåller också att utredningen inte
definierat vad som menas med minimum.

Malmbäcks församling avstyrker förslaget eftersom det är
oekonomiskt. Pastoraten behöver utbilda personal för alt sköta de anställda.
Kyrkomusikerna kommer att kräva kompensation i samband med övergång till kommunal
reglering.

Tynnereds församling anför flera skäl för fortsatt statlig
reglering.

1.
Stiftsstyrelsen
skall enligt förslaget besluta om minimum för verksamhetens omfattning. Vad
menas med minimum? Detta kan medföra stora olikheter i landet.
Minimiomfaltningen av den kyrkomusikaliska verksamheten bör därför vara
reglerad i lag som i dagsläget.

2.
Då den
kyrkomusikaliska verksamheten i hög grad är beroende av prästernas
tjänslgöringsföreskrifter, (gudstjänster och förrättningar m. m.) är det
naturligt att domkapitlet även i fortsättningen fastställer kyrkomusikernas
tjänsleinslruktioner.

3.
Risk för
osäkerhet vid tjänstetillsältning. Möjligheterna all genom besvär åstadkomma
ändring i kyrkokommunala tillsättningsbeslut är små. Nuvarande ordning, där
domkapitlet sätter upp tre sökande pä förslag efter meriter tillgodoser både
kyrkorådens och kyrkomusikernas intresse på elt bättre sätt än förslaget.
Kyrkorådet har möjlighet att välja vem man vill oavsett rangordning.

4.
Dåliga
erfarenheter av de kyrkokommunala kyrkomusikertjänsler som redan är inrättade.
I Göteborgs samfällighet finns åtskilliga s. k. försam-lingsmusikertjänsler med
det gemensamma, atl det varit ytterst besvärligt för församlingarna att få det
antal "timmar" som skulle behövas för att motsvara redan befintlig
verksamhet.

Därför förordar vi att församlingsmusikertjänsterna
omvandlas fill statligt reglerade tjänster.

87

Kristianstads Heliga
Trefaldighets och Norra Åsums församlingars kyrkli- Prop. 1987/88:144

ga samfällighet anför både principiella och särskilda skäl mot förslaget: Bilaga
3

Principiella

1. Svenska
kyrkan är enligt bekännelse och ordning en episkopal kyrka.

Det innebär alt det i läromässigt hänseende finns en organisation som

står över församlingarna och knyter samman dessa i en enhet. Motsat

sen är en kongregationalistisk kyrka.

I
en episkopal kyrka är det framför allt gudstjänsterna som stär under biskops
och domkapitlets överinseende. I gudstjänsterna är det främst prästens och
kyrkomusikerns uppgifter som är av läromässig belydelse. Det är därför
angeläget att dessa tjänster faller under biskops och domkapitels reglering och
överinseende.

2. Enmansutredaren
är angelägen all minska det statliga inflytandet över

Svenska kyrkan och eftersom domkapitlen år statliga myndigheter så

skall dessas inflytande minskas. Viktigare torde dock den läromässiga

funktionen hos domkapitlen vara och denna funktion får inte hotas på

grund av en önskan atl genomföra en förändring i förhållandet mellan

kyrkan och staten. Den förändringen skall debatteras i etl eget samman

hang.

Särskilda

1.
Enmansutredaren har fört fram
en rad fullt berättigade reformbehov. Dessa kan dock tillgodoses genom Zaid
Bjureks förslag utan att organisationen behöver kommunaliseras.

2.
Förslaget att stiftsstyrelsen
(domkapitlet) skall fastställa elt minimum, ej specifierat, för den
kyrkomusikaliska verksamheten i församlingen, leder till ett minimilänkande.
All frivillig höjning utöver minimum betyder ökad kostnader som inte är
"nödvändiga". Även ambitiösa församlingar kan bli betänksamma när
flera angelägna kostnader trängs i budgetarbetet.

3.
Utredningen konstaterar atl
kostnaderna kommer alt öka något om kommunaliseringen genomförs men att del är
svårt alt beräkna just hur mycket. Klart är dock alt den ökningen måste bli
markant eftersom församlingarna får överta mycken administrativ verksamhet,
förhand-lingsverksamhel m. m. Dessutom väntar en lång övergångsperiod,
svår-adminislrerad, med musiker på både del gamla och nya systemet.

4.
En kommunalisering av
kyrkomusikertjänsterna skulle innebära att präster och musiker får olika
huvudmän, vilket kan innebära problem med samordningen av resurser och
arbetsuppgifter - utredaren uppmärksammar själv detta. Hår kan även
ambitionsnivåerna för tjänsterna skilja sig.

5.
Etl tungt vägande skäl mot
genomförandet av "kommunaliseringen" är den kompakta motviljan hos
kyrkomusikerna själva. Sakliga skäl för den motviljan är bl. a. den starkt
beskurna möjligheten alt fä ändring i lillsällningsbeslut samt avsaknaden av en
"icke partsbunden" huvudman.

Östersunds
församlings pastorat Prop. 1987/88:144

Det främsta skälet för att avskaffa den statliga
regleringen av kyrkomusi- 5118 i kertjänsterna synes vara att man därigenom
vill genomföra ett reformsteg på väg mot upplösandet av nuvarande relationer
mellan kyrka och stat. En sådan utveckling har Svenska kyrkans församlingar
avvisat i ett flertal remissomgångar och vid 1979 års kyrkomöte.

Flera av dem som i spontana remissyttranden har avstyrkt
utredningsförslaget har i stället direkt hänvisat fill det förslag som
avgivits av musikdirektör Zaid Bjurek, sakkunnig i utredningen. Dessa utgörs
av 6 kyrkliga samfälligheter, 22 pastoral, 109 församlingar, några kyrkomusiker
och musikstuderande. Bland övriga märks Musikhögskolan i Malmö, samt Skara och
Göteborgs stifts kyrkomusikerföreningar.

13.2

Pastoraten skall fastställa en instrukfion för varje
kyrkomusikertjänst. En tjänst skall inte kunna fastställas alt omfatta mer än
vad som kan anses vara heltid. Liksom i dagsläget skall tjänstgöring vid
gudstjänster och förrättningar/kyrkliga handlingar, körverksamhet samt
orgelvård m. m. vara uppgifter i tjänsten för kyrkomusikerna. Fri
musikundervisning skall i princip även bli en tjänsteuppgift för samtliga
kyrkomusiker. Fyllnadstjänstgöringen behöver inte detalj-regleras i
författning. Flera faktorer bör påverka sliftsstyrdsens beslut om minimum för
omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten. Fastställandet
av omfattningen av uppgifterna i varje tjänst bör därefter ske efter lokala
MBL-förhandlingar.

Några remissinstanser motsätter sig förändring av
nuvarande ordning.

Domkapitlen i Uppsala, Lund och Göteborg samt Kville
församling anser alt domkapitlen bäst kan sköta kyrkomusikerärendena.

Domkapitlet
i Göteborg anför flera skäl för att behålla nuvarande ordning.

För
närvarande handlägger en jurist vid domkapitlen kyrkomusikaliska ärenden, såsom
fastställande av tjänsteinstruklion och befattningsbeskrivning,
meritvärdering, tjänstetillsättning, MBL-förhandling och andra frågor av många
gånger kvalificerad förvaltnings- och arbetsrättslig karaktär. Utredarens
förslag, alt dessa ärenden skulle övertas av pastoraten, bedömer domkapitlet
som orealisfiskl. Det skulle ställa orimliga krav pä pastoralen, i både
utbildnings- och koslnadshänseende, då det i varje pastorat måste finnas en
person som handlägger dessa ofta krävande juridiska och adminislrafiva
uppgifter. En ytterligare konsekvens av denna decentralisering blev med all
sannolikhet att pastoraten kom att tillämpa olika principer vid meritvärdering,
beräkning av tjänsters omfattning m. m. Olikheter som kunde komma alt än mer
betonas, och ge upphov till en viss rättsosäkerhet, med tanke på den karaktär
av ramlag som förslaget till lag om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska
kyrkan har.

89

Domkapitlet
i Lund Prop. 1987/88:144

Domkapitlet vill här med skärpa framhålla, atl om
förslaget trots allt Bilaga 3 genomförs, bör kyrkomusikerärenden på stiftsnivå
handläggas i domkapitlet, inte i sliftsslyrdsen. Kyrkomusikernas verksamhet
gäller ju i stor utsträckning gudstjänsterna. Eftersom domkapitlet även efter
I/I 1989 skall ha tillsynen av läran och upprätta tjänslgöringsföreskrifter.för
prästerna är del logiskt, alt också instruktioner för kyrkomusikertjänster och
mini-miomfattning av verksamheten beslutas av domkapitlet liksom då övriga
kyrkomusikerärenden på stiftsnivå.

Kville församling

Kyrkomusiker måste också i fortsättningen vara direkt
underställd domkapitlet i fråga om instrukfionen och diciplinärenden.

I den mån remissyttrandena tar upp utredningens förslag i
dess olika delar redovisas de i del följande uppdelade på underrubriker.

13.2.1 Instruktion för tjänsterna

Inställningen till förslaget i denna del skymtar redan i
de yttranden som har redovisats under avsnitt 12.8.1 och 12.8.2. Här återges
några mer preciserade yttranden om instruktionerna.

Förslaget att de skall fastställas av pastoraten
tillstyrks av Göteborgs kyrkliga samfällighet och Köpings kyrkliga
samfällighet.

Göteborgs kyrkliga samfällighet

Kyrkonämnden tillstyrker utredningens förslag att
instrukfionen fastställs på lokal nivå. Eftersom tjänsterna skall vara
kyrkokommunala är det självklart alt kyrkokommunen, liksom vad gäller övriga
tjänster, har det avgörande inflytandet.

I anledning av vad utredningen anför på sid. 122 st. 3
vill kyrkonämnden anföra att i en total kyrklig samfällighet där de ekonomiska
pastoralsangelägenheterna tillkommer samfälligheten bör beslutanderätten
rörande instruktioner fillkomma samfälligheten. Kyrkofullmäktige bör samtidigt
ha möjlighet atl delegera detaljreglering fill pastoralens kyrkoråd.

Kyrkonämnden tillstyrker att normalinstruktion utarbetas
av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund i dess egenskap av
arbetsgivar-organisafion för de kyrkliga kommunerna.

Köpings kyrkUga samfällighet anser att pastoratet som
arbetsgivare skall fastställa instrukfionen efter hörande av
församlingens/församlingarnas kyrkoråd.

Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Västerås,
Växjö, Lund, Karlstad, Visby, Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund
och Domkyrkoorganisternas förenirig tycker att domkapitlen bör fastställa instruktionerna
för kyrkomusikertjänsterna.

Domkapitlet i Uppsala instämmer i alt varje
kyrkomusikertjänst skall ha 90

en instruktion men för att
få viss likformighet i instruktionen måste domka- Prop. 1987/88:144

pitlet fastställa etl av pastoratet antaget förslag. Bilaga 3

Domkapitlet
i Linköping förordar atl del regionala organet fastställer instruktionen. I
övrigt biträder domkapitlet förslaget i detta avsnitt.

Del
regionala organet måste här få fastställa kyrkomusikerns instruktion, enär den
har ett intimt samband med prästernas tjänslgöringsföreskrifter.
Kyrkomusikernas arbetsuppgifter har, lika väl som prästernas, sitt centrum i
församlingens gudstjänsfiiv. Ytterst är detta en fråga om kyrkans profil satt i
relation lill dess tradition, som just domkapitlet är satt att förvalla.

Domkapitlet
i Västerås

Domkapitlets
mening är alt domkapitlet skall fastställa instruktion för kyrkomusikertjänsler
efter förslag av respekfive pastorat. Om pastoraten har hand om fastställande
av instruktionerna kan detta innebära atl man fastställer en viss
kyrkomusikalisk inriktning ulan alt ta hänsyn till musikern och detta kan försvåra
upprätthållande av en god kyrkomusikalisk standard. Kyrkomusikern skall även
fortsättningsvis ha ansvaret för den kyrkomusikaliska inriktningen. Om detta
inte blir fallet kan del innebära att kyrkan går miste om många begåvade
musiker. Kyrkomusikern är en av förmedlarna av det kristna budskapet och måste
ha ansvaret för den musikaliska delen av detta arbete. Musikern är också att
betrakta som en kyrkans kulturarbetare. Domkapitlet utgår från att
kyrkomusikern får etl stort inflytande vad gäller innehållet i instruktionen.

Visby
domkapitel anser också med hänvisning till reglerna som gäller för präster, att
kyrkomusikernas instruktioner skall fastställas av domkapitlet. En likartad
inställning har Växjö stifts kyrkomusikerförening, Floby församling och Göte ne
församling.

Kyrkomusikernas
riksförbund/Sveriges lärarförbund

KMR/SL
tar avstånd från utredningens förslag om hur instruktionen skall fastställas.
Med hänvisning till vad som framförts ovan i fjärde stycket under punkten
12.8.1 menar KMR/SL, att såväl obligatoriska åligganden som annan
kyrkomusikalisk verksamhet skall framgå av en av domkapitlet efter förslag av
pastoratet fastställd instruktion. Med ledning av instruktionen skall
domkapitlet enligt normer i kollektivavtal mellan statens arbetsgivarverk och
central arbetstagarorganisation fastställa tjänstgöringens omfattning.

Domkyrkoorganisternas
förening:

Domkapitlen
bör fortfarande fastställa instruktionerna pä förslag av pasto

ratskyrkoråden. Därmed ökas förutsättningarna atl uppehålla den kyrko

musikaliska nivån i kyrkomusikerdislrikten. Ett genomförande av utred

ningens förslag innebär risker för att kontinuiteten i verksamheten bryts.

Vi ser med tillfredsställelse att utredarens förslag innebär en ökad flexibili

tet när del gäller fastställande av minimum av omfattningen av den kyrko

musikaliska verksamheten. 91

Vä
pastorat. Vä församling, Alingsås församling. Landa församling, Tyn- Prop.
1987/88:144 nereds församling, Fridlevslads pastorat, Fridlevstads, Tvings och
Sill- Bilaga 3 hövda församlingar, saml kyrkomusikerna i Frillesås pastoral
anser också att domkapitlen bör fastställa instruktionerna för tjänsterna.

13.2.4 Fri musikundervisning

Förslaget i denna del fillstyrks av Göteborgs kyrkliga
samfällighet och Sveriges kyrkokamerala förening.

Göteborgs kyrkliga samfällighet:

Utredningens förslag alt låta den fria musikundervisningen
fortsätta, men mer inriktad på kyrkomusik kan väl förenas med församlingarnas
behov av kyrkomusikalisk fostran. Den kan också bli en tillgång i rekryteringen
av kyrkomusiker. Olika instrument - klassiska och moderna - kan i denna
undervisning vara aktuella, men det är särskilt angeläget att undervisning ges
i orgelmusik, eftersom orgeln är en viktig och kostnadskrävande investering i
kyrkorna. Samordning inom stiftet skulle också kunna leda till att viss del av
den fria musikundervisningen användes lill ensemblemusik.

Sveriges kyrkokamerala förening tillstyrker att den fria
musikundervisningen ges en delvis annan inriktning nu när den kommunala musikskolan
byggs ul. Detta kan även gälla omfattning och innehåll.

Förslaget avstyrks av kammarrätten i Jönköping och
domkapitlet i Skara.

Kammarrätten i Jönköping

När del gäller frågan om vad som skall ligga inom
minimiomfaltningen för verksamheten bör enligl kammarrättens mening däri inte
ingå fri musikundervisning. Mot bakgrund av alt svenska kyrkans ställning som
trossamfund betonas allt mer och atl den fria musikundervisningen inom kyrkan
på grund av den kommunala musikskolans framväxt inte längre spelar den roll den
tidigare gjorde, ter det sig omotiverat all ålägga pastoralen atl bedriva fri
musikundervisning. Endast i den mån musikundervisningen har en kyrkomusikalisk
inriktning kan den anses motiverad utifrån församlingarnas behov. Del bör dock
tillkomma pastoralen själva alt avgöra i vad mån sådan undervisning skall
förekomma eller inte.

Domkapitlet i Skara:

Domkapitlets uppfattning är alt i takt med atl den
kommunala musikun

dervisningen utvecklats har den fria musikundervisningen visat sig få svårt

att samla elever till fri musikundervisning med elt mera markerat kyrkligt

inslag varför utredningens förslag i denna del inte ter sig helt realistiskt.
En

utveckling av den fria musikundervisningen pä del sätt utredningen skis

serat bygger vidare pä en utökning av antalet kantorstjänster vars förverk

ligande idag ännu är osäkert. 92

13.2.5 Fyllnadstjänstgöring Prop. 1987/88:144

Falköpings kommun anser att skyldigheten lill
fyllnadstjänstgöring bör ''a finnas kvar av omsorg om den kyrkomusikaliska
verksamheten.

Svenska kommunförbundet har starka erinringar mot
utredningens förslag i fråga om kombinalionsljänster.

Det är enligl styrelsens mening otidsenligt och föga
stimulerande för samarbetet all — när det gäller fyllnadsljänsl/kombinalionstjänster
- påtvinga den lokala arbetsgivaren en förutbestämd organisatorisk lösning. I
små pastorat - små kommuner - finns med all säkerhet både vilja och förmåga atl
på frivillig väg åstadkomma lösningar som tillgodoser samtliga inblandade
parters behov och önskemål.

Styrelsen anser däremot alt det skall finnas bestämmelser
som tillåter olika typer av kombinalionsljänster och som underlättar för
arbetsgivaren alt åstadkomma sådana kombinationer att arbetstagarens kompelens
på bästa sätt tas tillvara.

13.2.7 Omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten

En vid ram för beräkning av kyrkomusikertjänslens innehåll
tillstyrks av domkapitlet i Härnösand och Musikaliska akademien.

Domkapitlet i Härnösand

Domkapitlet hälsar med tillfredsställelse att miniminivån
för den kyrkomusikaliska verksamheten skall kunna fastställas utifrån en mer
flexibel bedömning än nu. Etl av problemen med kyrkomusikerförordningen har
just varil de snäva gränserna som inte tagit hänsyn till någon kyrkomusikalisk
verksamhet som inte fanns reglerad 1950 när förordningen kom lill. Verksamheten
i svenska kyrkan har förändrats sedan dess, särskilt den kyrkomusikaliska, och
förordningen har kommit all innebära en hämsko på denna verksamhet. Kritiken
mot den allt för snävt reglerade kyrkomusikerförordningen har kommit inte bara
från kyrkomusikerhåll utan också från pasloratshåll. Del är emellertid en brist
i förslaget all den s. k. miniminivån inte närmare beskrivits. Denna bör bli
föremål för fortsatt utredning.

Sveriges kyrkokamerala förening liksom Laholms kyrkliga
samfällighet anser atl den lokala organisationens största enhet, pastoral eller
samfällighet i stället bör fullgöra stiftsstyrelsens tänkta uppgifter i detta
avseende.

Domkapitlet i Luleå och Töreboda församling efterlyser en
beräkningsgrund för miniminivån.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges Lärarförbund tycker
alt tjänstgöringens omfattning skall framgå av kollektivavtal.

13.2.8 Fastställande av omfattningen av uppgifterna i
varje tjänst efter lokala MBL-förhandlingar

Domkapitlet i Skara och Västerås stifts
kyrkomusikerförening avstyrker

förslaget. 93

Domkapitlet
i Skara

Den kyrkomusikaliska verksamhetens nivå i vaije särskilt
fall skall enligt utredningens förslag utgå från pastoratets förslag och
därefter fastställas efter MBL-förhandlingar med ledning av ett tänkt
kollektivavtal. Arbetsgruppen kan inte tillstyrka en så oklar regel.
Kyrkomusikerförordningens avskaffande konstaterar arbetsgruppen innebära alt
det underlag som idag finns för beräkning av en rimlig nivå inte längre kommer
att föreligga och kollektivavtal om nivån kan inte väntas ge den ledning och
likformiga beräkning som en reviderad kyrkomusikerförordning skulle kunna ge.
Avsaknaden av en normalinstruklion i nuvarande läge försvårar ytterligare möjligheten
alt på etl rikligt underiag kunna ta ställning lill utredningens förslag.

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

Västerås stifts kyrkomusikerförening

Utredarens förslag innebär ingen förbättring, snarare
tvärtom. MBL-förhandlingar rörande tjänsters omfattning och innehåll förs idag
mellan domkapifien och KMR:s stiftsombud. Förslagets konsekvens blir, aft
MBL-förhandlingar förs på pastoratsnivå, där sakkunskapen inom
kyrko-musikerfrågor saknas.

Tjärstads pastorat och Vårdnäs församling

Bedömningen av underlaget för timberäkningar i
kyrkomusikertjänsterna kan bli varierande från ort lill ort när den ska
bestämmas av de enskilda pastoraten varvid stora orättvisor i landet kan komma
alt uppstå.

14.2.1

Tjänsteorganisationens
anknytning till statligt fastställda examenskrav bör beslå. Utredningen
föreslår två tjänstetyper, organisttjänst och kanlorstjänst.

Förslagen i denna del vinner stöd hos remissinstanserna.

Domkapitlen i Västerås och Karlstad och
Domkyrkoorganisternas förening delar utredningens förslag om statliga
examenskrav.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges Lärarförbund,
Västerås stifts kyrkomusikerförening. Köpings kyrkliga samfällighet och
Alingsås församling lillstyrker också förslaget i denna del.

Förslaget
med två tjänstetyper tillstyrks av länsskolnämnderna i Östergötlands och
Västerbottens län, domkapitlet i Luleå, Ingesunds musikhögskola.
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Rikskommittén för
stiflslingen, Lenhovda-Herråkra kyrkliga samfällighet, Älmhults församlings
pastorat och Göteborgs kyrkliga samfällighet.

Domkapitlet i Skara kräver en precisering av vilka
faktorer som skall beaktas för atl en lägre kompelens än kyrkokantorsexamen
undanlagsvis skall kunna godtas.

Domkapitlet i Vä.xjö tillstyrker förslaget men föreslår
samtidigt atl en

94

lägre utbildning skapas
med hänsyn lill mindre församlingar i glesbygd där de föreslagna tjänstetyperna
inte blir aktuella. Denna utbildning kunde anordnas stiftsvis under Musikaliska
akademiens fillsyn med domkyrkoorganisten som examinator.

Domkapitlet
i Härnösand tillstyrker förslaget med två tjänstetyper. I stiftet kan dock
förekomma flera musiker med lägre behörighet.

Riksförbundet Svensk
kyrkomusik (RISK) tillstyrker förslaget med två tjänstetyper och statligt
fastställda examenskrav. En dispensmöjlighet bör emellertid vara kvar.

Växjö stifts
kyrkomusikerförening tillstyrker förslaget men påpekar att särskild kompetens
kan krävas vid kombinationsljänster.

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

Vi
tillstyrker utredarens förslag om stafiigt fastställda examenskrav. Utredaren
har dock beträffande kombinationstjänster icke tillräckligt tagit fasta på
kompetenskraven och utbildningen härför. På denna punkt är utredarens förslag
ofullständigt, och en förutsättning för atl utredarens förslag om kombinationstjänster
skall få någon praktisk belydelse är atl utbildnings- och kompetensfrågan får
kombinafionstjänster utreds ytterligare.

Pjätteryds
församling berör frägan om vem som skall vara huvudarbetsgivare i
kombinafionstjänster.

Kompetensnivåerna
kantor och organist är bra. Vi förordar sakkunnige Bjureks förslag om kantor I
och 2. Kyrkan kan inte acceptera utredarens förslag alt
kyrkomusikerverksamhelen ska skötas av en lärare över vilken kyrkorådet inte
har några som helst befogenheter vare sig vid tillsättning eller eljest.

14.2.2

Omfattningen
av den kyrkomusikaliska tjänstgöringen blir oförändrad eller ökar. Tjänster
med lågt veckofimtal ersätts av tjänster med större kyrkomusikaliskl innehåll.

Endast
några remissinstanser har tillstyrkt förslaget utan invändningar.

Skara
domkapitel

Skara domkapitel ser
positivt på utredningens strävan att sammanslå or-gdspdarbefatlningar med lågt
veckotimtal till bärkraftigare tjänster men vill förutskicka atl denna övergång
kan i vissa fall skapa problem för berörda nuvarande befattningshavare.

Västerås stifts
kyrkomusikerförening tillstyrker förslaget med den erinran som framförts mot
alltför stora distrikt under punkten 11.

Gökhems församling
tillstyrker förslaget med heltidstjänster men invänder att flera musiker
endast vill tjänstgöra varannan söndag.

95

Göteborgs kyrkliga samfällighet tillstyrker förslaget
under förutsättning Prop. 1987/88:144

alt kommunal reglering införs. Bilaga 3

Grytnäs församlings pastorat framhåller all utökade
möjligheter till kombinationsljänsl talar för atl sammanslagning av flera
distrikt inte behövs.

Strävan att inrätta tjänster med så högt veckotal som
möjligt, är inte alltid atl rekommendera. Många som annars skulle vara
intresserade tvekar all söka en större tjänst med l.ex. dubblerade
tjänslgöringar på sön- och helgdagar. Som ex. på problem vid en sådan
konstruktion är försämrade möjligheter till körrepetitioner före gudstjänsten.
De utökade möjligheterna lill kombination med andra tjänster talar också för
att behovet av sammanslagning av flera församlingar till ett
kyrkomusikerdislrikt blivit mindre.

Några instanser pekar på alt mindre tjänster behövs också
i framliden.

Visby domkapitel tror alt orgdspelartjånster blir
nödvändiga även i framtiden.

Under 14.2.2 bedömer utredningen att detta endast kommer
att inträffa i rena undantagsfall. Domkapitlet delar inte denna bedömning. I
etl område med Visby stifts struktur: många små församlingar, relativt dåliga
förutsättningar för fyllnadstjänstgöring, svagt ekonomiskt underlag även för
pastoraten, torde orgdspdaljänsler bli nödvändiga även i framtiden, och de
måste betraktas som normala inslag i den kyrkomusikaliska organisationen, inte
som undanlag. Domkapitlet har därtill redan kunnat konstatera en negativ
inställning från flera pastorats sida, - grundad på till synes realistiska
ekonomiska överväganden - när förslag väckts om sammanläggning av
orgdspdartjänster till kyrkokaniorsljänsl.

Linköpings kommun anser, mot bakgrund av förhållandet
främst i mindre församlingar atl tjänsieiiteln "orgelspelare"
bibehålles för kyrkomusiker utan formell kompetens dock utan att tjänster som
orgelspelare inrättas.

Skara stifts folkhögskola tror också atl orgdspdartjänster
kommer alt behövas i vissa delar av landet även i fortsättningen.

Hovs församling beskriver en liten församlings
svårigheter.

De hundratals småförsamlingarna på landsbygden är även de
betydelsefulla delar av det heltäckande nät över landet som svenska kyrkan
utgör och som skall garantera alt kyrklig verksamhet överallt skall bedrivas.
De har dock, trots hög kyrkoskatt, små ekonomiska resurser och har svårigheter
atl uppehålla en acceptabel verksamhet. Prästsituationen medför att, som bl. a.
i vär församling, högmässa endast kan firas varannan eller var tredje söndag och
alt evangelisationsarbetet även i övrigt blir begränsat. Ytterligare
"reformer", som skulle hota dessa församlingars liv, får på inga
villkor genomföras.

En övergäng till den ordning, som utredaren förordar,
skulle för församlingar som vår innebära följande negativa konsekvenser:
Tjänster annonseras inte ul i Post- och Inrikes tidningar, vilket fär lill
följd alt kvalificerade sökande inte har möjlighet all söka tjänsten.

I små församlingar med ekonomiska resurser blir
veckotimtalet mini

mum av besparingsskäl. Då förlorar församlingen i kvalitet och kvantitet i o

utbudet av musik. Vilken kvalificerad kyrkomusiker söker en okvalifi-

cerad
tjänst? Kyrkomusikern föriorar också i sociala förmåner, anställningstrygghet
och meritvärdering vid tillsättning av tjänst.

Bäckaby
församling fruktar ocksä att små församlingar kommer atl ha svårt alt hävda sig
mot tätorterna.

Linsells
församling oroar sig för att små pastorat inte kommer att locka kvalificerade
musiker.

Harlösa församling befarar
att sammanlysningar kommer att öka i små och medelstora församlingar, något som
blir förödande för små och medelstora församlingars gudstjänsfiiv.

Kullerstads
pastoral oroar sig över att antalet kyrkomusikertjänster kommer att minska.

Kyrkorådet
vill slutligen uttrycka sin oro över det faktum att föreliggande förslag
innebär att antalet kyrkomusikertjänster kommer atl minska. Redan nu finns det
i regel färtc kyrkomusiker än präster vilket ger en felaktig arbetsfördelning
för kyrkomusiker i samband med förtättningar. Det lagda förslaget innebär
dessutom att flertalet mindre församlingar blir av med sin kyrkomusiker eller
bitr. kyrkomusiker p. g. a. den föreslagna tilldelningen enligl principen en
tjänst per pastorat. Detta skulle medföra en ytterligare utarmning av kulturlivet
på landsbygden. Detta kan kyrkorådet ej accepte-

Prop. 1987/88:144
Bilaga 3

14.2.3

De
särskilda sliftsuppgifterna bör frikopplas från domkyrkoorganisternas
tjänster. Stiftsstyrelsen skall förses med nya tjänster för stiftsmusiker.

Bara
några få instanser har fillstyrkt förslaget utan invändningar. Andra vill
bevara och stärka domkyrkoorganislens roll, medan några vill lämna stiften
frihet alt själva välja form för administrationen av kyrkomusiken.

Bland dem som tillstyrker utredningens förslag märks länsskolnämnden i
Malmöhus län, domkapitlen i Skara och Luleå, svenska kyrkans centralstyrelse.
Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund, Alingsås församling,
Göteborgs kyrkliga samfällighet, Värnamo församling och Kungsholms församling.

Svenska
kyrkans centralstyrelse

Centralstyrelsen
fillstyrker att domkyrkoorganistens administrativa uppgifter för domkapitlens
räkning avvecklas. Centralstyrelsen tillstyrker vidare inrättandet av
stiftsmusikertjänster med uppgift alt medverka lill utvecklandet och
bibehållandet av den kyrkomusikaliska verksamheten i stiftet.

Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund har samma inställning som Svenska kyrkans
centralstyrelse i denna fråga.

97

7
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

Värnamo församling ser
stiftsmusikern som etl sått atl öka pastoratens Prop. 1987/88:144

kompetens. Bilaga 3

Enligl
utredningen föreslås att varje stift skall inrätta stiftsmusikertjänst som bl.
a. skall vara stiftsstyrelsernas sakkunniga i kyrkomusikärenden. Dessa stiftsmusiker
kunde utöver föreslagna arbetsuppgifier även fungera som konsulter åt
pastoraten i kyrkomusikaliskl hänseende. Då skulle pastoraten kunna få den
kompelens som flera är oroliga för kommer att saknas.

Kungsholms
församling välkomnar förslaget om inrättande av stiftsmusikertjänster,
samtidigt som en körkonsulentljänst föresläs bli inrättad i varje stift.

Domkapitlet
i Skara fillstyrker förslaget i princip men tror att det blir svårt att besätta
en stiftsmusikertjänst.

Flera instanser anser att domkyrkoorganisten bäst kan överblicka kyrkomusiken
inom stiftet. Bland dessa märks domkapitlen i Linköping, Strängnäs, Lund,
Karlstad, Härnösand, och Visby samt Domkyrkoorganislernas förening.

Domkapitlet
i Växjö uttalar samma farhågor.

Del
är även för framtiden väsentligt att domkapitlet har tillgång lill en
högutbildad kyrkomusiker. Förslaget att inrätta befattningar som "stiftsmusiker"
finner domkapitlet i och för sig intressant. Del förefaller dock i del närmaste
ogörligt atl finna verkligt kompetenta innehavare av dylika tjänster med krav
på dokumenterad skicklighet som såväl musiker som administratör. Det kan i
stället vara lämpligt alt domkyrkoorganistens uppgift som domkapitlets
musiksakkunnig utvidgas till alt omfatta etl större antal veckotimmar. Genom
sin erfarenhet torde domkyrkoorganisten åtnjuta stort förtroende bland övriga
musiker inom stiftet.

Domkapitlet
i Linköping år tveksamt inställt till förslaget med stiftsmusiker men vill
gärna stärka domkyrkoorganislens ställning.

Vi
biträder förslaget, atl domkyrkoorganisterna genom atl befrias från sina
åligganden enligt 18 S KmF får möjlighet "att koncentrera sig pä den rent
kyrkomusikaliska verksamheten".

Domkyrkoorganislernas
skyldighet att meddela frivillig musikundervisning bör försvinna.

Förslaget
att inrätta befattningar som "stiftsmusiker" finner vi tveksamt. Del
bör dock få diskuteras ytterligare. Oss förefaller del i det närmaste omöjligt
all finna verkligt kompetenta innehavare av sådana tjänster. De skall vara både
skickliga musiker och skickliga administratörer och — väl — vara lockade av
denna kombination av sysselsättningar.

Här
måste emellertid också domkyrkoorganistens unika ställning betonas - han har
som huvudansvarig musiker i stiftets domkyrka med dess gudstjänstliv möjligheten
all vara en viktig inspirationskälla för stiftets kyrkomusiker och
församlingar. Ev. kan nuvarande uppgifter för domkyrkoorganislen bibehållas
men värderas högre i antal veckotimmar.

Domkapitlet
i Strängnäs avstyrker förslaget och förordar nuvarande ord

ning, där särskilt domkyrkoorganistens roll framhälles. 98

Domkapitlet
i Lund avstyrker förslaget med följande mofivering: Prop.
1987/88:144

Bilaga
3 Domkapitlet anser det angeläget atl domkyrkans ledande ställning inom
stiftets musikliv bibehålles. Enligl domkapitlets uijpfattning beror den i inte
ringa mån på domkyrkoorganistens uppgift som domkapitlets musiksakkunnige.
Förslaget att anställa en stiftsmusiker, en administratör ulan förankring i
egen aktiv kyrkomusikertjänst, förefaller ogenomtänkt. Arbetsuppgifterna
skulle bli högst disparata. Del är inte troligt, att kvalificerade musiker
skulle vara särskilt intresserade av en sädan tjänst, i vart fall inte under så
lång lid att man får tillräcklig erfarenhet och kontinuitet i arbetet. Enligt
domkapitlets mening bör därför även i fortsättningen viss del av
domkyrkoorganisttjänsten avsättas för stiftsarbele. Omfattningen bör dock
bättre än nu anpassas till arbetsuppgifterna i respektive stift. Vid behov får
dä ocksä musikertjänsterna i domkyrkan byggas ut genom ytterligare anställning
av biträdande kyrkomusiker.

Domkapitlet
i Karlstad

Domkapitlet
har inget alt erinra mot förslaget om inrättande av sfiflsmusi-kertjänster, som
skall vara knutna till sliflsstyrelsen. På en sådan tjänst kommer atl ställas
mycket höga kompetenskrav, varför domkapitlet anser att domkyrkoorganislen i
första hand bör komma ifråga till tjänsten. Möjlighet bör dock finnas alt utse
någon annan kyrkomusiker än domkyrkoorganisten till stiftsmusiker. För
behörighet till tjänst som stiftsmusiker bör krävas den högre
kyrkomusikerutbildningen.

Om
annan än domkyrkoorganislen skall utses fill stiftsmusiker bör tjänsten
tillsättas av sliflsstyrelsen efter förslag av domkapitlet.

Domkapitlet
föreslår vidare, all domkyrkoorganistens tjänst i egen församling reduceras
med omfattningen av tjänstgöring som stiftsmusiker.

Domkapitlet
i Härnösand har samma inställning som domkapitlet i Karlstad.
Domkyrkoorganislens församlingsarbete bör kunna reduceras så atl
sliftsuppgifterna får mer utrymme.

Domkapitlet
i Visby anser atl domkyrkoorganisten bör frikopplas från sliflsuppgiflerna men
anser ej alt en stiflsmusikertjänst bör inrättas.

Domkapitlet
delar utredningens uppfattning atl de särskilda sliftsuppgifterna bör
frikopplas från domkyrkoorganisttjänsterna. Del nuvarande förhållandel där
domkapitlens musiksakkunniga i realiteten tillsätts av domkyrkoförsamlingarnas
kyrkoråd är ej tillfredsställande. När det gäller stiftsmusikerna förordar
domkapitlet alt särskilda tjänster ej inrättas. I stället bör uppgiften
fullgöras såsom elt uppdrag avseende elt stift eller delar därav (jfr
kyrkobokföringsinspektören och konfirmandkonsulenter). För en sådan lösning
talar även ekonomiska skäl, liksom del förhållande all kompelens för
handläggning av kyrkomusikerärenden redan finns inom de nuvarande
domkapildskanslierna och sålunda kommer alt överföras till de nya
stiftskanslierna. Domkapitlet förutsätter all valet av stiftsmusiker ej kommer
atl omgärdas med många inskränkningar - förslaget atl högre kyrkomusikalisk
utbildning skall vara etl absolut krav avstyrkes.

Domkyrkoorganisternas
jörening anser all nuvarande ordning bör bibehål

las med en kraftig nedsättning av domkyrkoorganistens tjänstgöring i egen

församling. 99

Vi
finner det svårt att realisera tanken på inrättandet av s. k. stiftsmusiker,
Prop. 1987/88:144 bl. a. på grund av svårigheterna att finna lämpliga
tjänsteinnehavare. Bilaga 3 Tjänsten ställer mycket höga kompetenskrav med elt
alltför brett verksamhetsområde. Vidare bör en stiftsmusiker vara aktiv
kyrkomusiker med en egen konstnärlig tjänst av större omfattning än vad som
föreslås. Det är emellertid mycket positivt att utredaren uppmärksammat behovet
av resurstimmar för verksamheten på stiftsplanet. Med hänsyn till ovanstående
anser vi alt nuvarande förhållanden bibehålles. Domkyrkoorganistens tjänst i
egen församling föreslås reducerad med 1/3. Denna tid anslås till funktionen
som musiksakkunnig i.Domkapitlet och som producent för de resurstimmar som
ställs till förfogande för verksamheten på stiftsplanet.

Många
instanser anser atl stiftsstyrelsen (domkapitlet) bäst själv kan avgöra hur
den vill administrera kyrkomusiken inom stiftet. Bland de instanser som uttalat
sig i den riktningen finns kammarrätten i Jönköping, domkapitlen i Uppsala,
Västerås och Stockholm, Musikaliska akademien. Kyrkomusikernas
riksförbund/Sveriges lärarförbund. Riksförbundet Svensk kyrkomusik,
Rikskommillén för stiflslingen, Västerås stifts kyrkomusikerförening, Växjö
stifts kyrkomusikerförening, Kristen demokratisk samlings kyrkopolitiska råd
och Nässjö församlings pastorat.

Kammarrätten
i Jönköping

Kammartätten
vill kraftigt ifrågasätta behovet av en särskild tjänst som stiftsmusiker. Då
förfarandet vid fastställande av minimikompelens och miminiomfattning måste
göras så enkelt som möjligt, bör dessa uppgifter inte bli mer omfattande än att
de kan ingå i domkyrkoorganistens arbetsuppgifter. Stiftsstyrelsens övriga
åligganden inom kyrkomusikverksamheten bör inte knytas till en särskild
tjänst, ulan det bör stå stiftsstyrelsen fritt alt bestämma hur fullgörandet av
dessa uppgifter skall ske.

Domkaphlet
i Uppsala anser att sliftsmusikertjänsterna bör vara mindre arvodestjänster.

Domkapitlet
i Västerås avstyrker ocksä förslaget och föreslår för dessa frågor en
konsulenlverksamhel, som kan bestå av flera personer.

Domkyrkoorganistens
befattning med kyrkomusikaliska frågor betingar idag två till tre veckolimmar
och är klart otillräcklig. Del är värdefullt att stiftet har en
konsulentverksamhet men del behöver inte vara en person utan uppgifterna kan
läggas på två eller flera. Domkapitlet menar att det är svårt alt finna en
person till sfiftsmusiker med den lilla del egen kyrkomusikalisk verksamhet
som blir fallet med en 75%-tjänst. Domkapitlet avstyrker utredningens förslag
till stiftsmusiker men är positiv till en uppdelning av arbetsuppgifterna.

Stockholms
domkapitel har intet alt invända mot att domkyrkoorganisten

fortsättningsvis skall koncentrera sig på den kyrkomusikaliska verksamhe

ten i domkyrkan. Det är emellertid osäkert om del är möjligt att hitta en

musiker med kompetens på alla de områden som en stiftsmusiker skall

behärska. Domkapitlet föreslär atl det finns en möjlighet att anställa flera

deltidsanställda stiftsmusiker inom ramen för en heltidstjänst. 100

Musikaliska akademien
tillstyrker förslaget med inrättande av stiftsmu- Prop. 1987/88:144

siker men anser också att tjänsten kan delas. Bilaga 3

Akademien
hälsar för sin del med tillfredsställelse alt en helt ny tjänst inrättas,
nämligen stiftsmusikern. Denne skulle, med rätl kompelens och inordning i
systemet, medverka till att förbättra den kyrkomusikaliska situafionen i elt
stift och fill att motverka en del nackdelar som blir följden av en
kommunalisering, om denna mot förmodan skulle införas.

Emellertid
är det enligt akademien nödvändigt alt tillförsäkra stiftsledningen en klarare
ansvarsfördelning betr. den konstnärliga "ledningen" av
kyrkomusikalisk verksamhet i stiftet. Akademien anser det därför nödvändigt a«

dels
bibehålla domkyrkoorganisten som musiksakkunnig ål domkapitlet

dels
bibehålla beslutanderätten inom domkapitlet, där konstnärlig och juridisk (samt
teologisk) kompetens bäst förenas.

Akademien
har också synpunkter på sfiftsmusikertjänstens utformning.

För
att stiftsmusikern skall kunna bibehålla kontakten med det levande
kyrkomusiklivel, måste i hans tjänst inrymmas en rimlig del av aktiv tjänst.
Att beräkna "minst en 3/4-tjänst" förefaller väl mycket; en risk blir
att den återstående 1/4-delen fylls med mindre kvalificerad
fyllnadstjänstgöring, varför 1/2 tjänst och krav på mindre kvalificerad tjänst
bör ställas.

Ett
annat och kanske lämpligare, flexiblare alternativ vore att ett motsvarande
antal resursfimmar ställs till domkapillets/domkyrkoorganislens förfogande för
olika specialuppdrag, fördelade (i någon mån som betr.
sfiftsadjunktsverksamheten) på olika kyrkomusiker efter fallenhet, kompetens
och intresse.

Dessa
resurstimmar kunde disponeras på mycket olika sätt, t. ex. sä alt
domkyrkoorganisten avlastas genom etl antal timmar utlagda på en kyrkomusiker
som av olika skäl (närhet, personlig överensstämmelse och konstnärlig
inriktning) vore lämplig atl knytas lill domkyrkans och annan verksamhet,
medan ett par grupper timmar används för uppdrag som orgelvård/rådgivning,
körverksamhet, ungdomsverksamhet m.m. De kunde också fördelas regionalt
särskilt inom vidsträckta stift, där det är av vikt att etl visst samordnande
ansvar ligger nära de lokalt verksamma kyrkomusikerna.

Det
är uppenbart att fortbildningen är ett viktigt och aktuellt behov som delvis
kunde främjas genom vissa resurslimmar.

Kyrkomusikernas
riksförbund/Sveriges lärarförbund tillstyrker förslaget men anser också att
tjänsten kan disponeras på flera olika sätt.

Enligl
1982 års kyrkokommitls förslag blir domkapifiens uppgifter "atl även i
fortsättningen övervaka alt gällande ordning i fråga om kyrkans lära,
sakrament, gudstjänst, kyrkliga handlingar och böcker efterlevs i församlingarna".
Det är dä vikfigt, att domkapitlen för sin verksamhet även i framtiden har
fillgång till en högutbildad kyrkomusiker, som kan benämnas sfiftsmusiker. Det
kan i mänga fall vara lämpligt atl utse just domkyrkoorganisten lill denna
uppgift, då domkyrkoorganislerna ofta har lång, välme-riierad tjänstgöring
bakom sig, vilket kan göra dem sårskilt lämpade att vara domkapitlens
sakkunniga i musikfrågor.

En
stiftsmusiker av dét slag utredningen föreslår har länge önskats av "'

KMR/SL,
men arbetsuppgifterna behöver nödvändigtvis inte samordas med sakkunniguppdrag
i domkapifien. Sfiftsmusikeruppgifterna bör istället ses som en samlad resurs
när det gäller konsulentuppgifter och fortbildningsuppgifter av olika slag i
församlingarna och för sfiftets kyrkomusiker. Den samlade resursen kan
lämpligen utgöras av olika musiker, som beroende av kunnighet och intresse
utför del av stiflsmusikeruppgifterna som en del av sin anställning som
kyrkomusiker någonstans i stiftet.

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

Riksförbundet Svensk kyrkomusik /RISK

RISK är inte berett att utan invändning acceptera
utredningens förslag om inrättandet av stiftsmusikertjänster. RISK anser
visserligen att sakkunnig musiker bör knytas till stiftsslyrelserna. Dock bör
den kompetens som finns hos landets domkyrkoorganister även fortsättningsvis
utnyttjas av domkapitlen/stiftsstyrelserna. RISK instämmer däremot i
utredningsförslaget så tillvida at domkyrkoorganislerna bör avlastas ansvaret
för olika typer av administrativa uppgifter som nu åvilar dem. RISK instämmer
också i förslaget att det bör finnas utrymme för någon form av konsulentverksamhet
inom stiftsstyrelsernas ram "i syfte alt bibehålla och utveckla den höga
kyrkomusikaliska standarden i landet".

RISK föreslår att domkyrkoorganisterna skall vara
sakkkunniga i stiftsstyrelserna, bl. a. avseende orgelfrågor, men att en
konsulenttjänst, med kompetenskrav, knyts till stiftsstyrelsen för
fortbildningsfrågor, körkonsu-lentverksamhel och liknande.

Rikskommittén för stiflslingen

Rikskommittén fillstyrker att domkyrkoorganisten befrias
från en administrativ tillsyn av stiftets kyrkomusikahska verksamhet och att
en tjänst som stiftsmusiker knytes till den framlida stiftsstyrelsen.
Rikskommittén anser att omfattningen av denna tjänst måste fä avgöras från fall
till fall av stiftsstyrelsen, som även bör kunna anlita konsulttjänster i
stället för att inrätta en fast tjänst.

14.2.4

Skolkantorsljänsterna
bör försvinna.

Flertalet
remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker förslaget. Så gör
bl. a. skolöverstyrelsen, länsskolnämnden i Kronobergs län, länsskolnämnden i
Västerbottens län, domkapitlet i Växjö, svenska kyrkans centralstyrelse.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Svenska kyrkans nämnd för
församlings- och pastoratsförvaltning, Kävsjö församling och Månsarps
församling

Domkapitlen i Karlstad och Härnösand tillstyrker förslaget
men beklagar utvecklingen.

Falköpings kommun tillstyrker förslaget men föreslår
förändringar av de befintliga tjänsterna.

Söderåkra församling. Köpings m.fl. församlingars pastorat
(Växjö

102

stift),
Västerås stifts kyrkomusikerförening och Veta församling tillstyrker Prop.
1987/88:144 alt skolkantorsljänsterna avskaffas i sin nuvarande utformning men
före- Bilaga 3 slår förändringar av tjänstetypen.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget. Länsskolnämnderna
bör upprätta en plan för avveckling.

SÖ delar utredningens uppfattning att
skolkantorsljänsterna är otidsenliga, främst av den anledningen att många
mindre skolenheter, däribland mänga "kyrkskolor", lagts ner under de
senaste decennierna. Därmed har det naturliga underlaget för
skolkantorstjänster i många fall försvunnit. Svårigheterna att rekrytera
innehavare av sädana tjänster har också ökat. SÖ fillstyrker därför förslaget
om avveckling av skolkantorsljänsterna.

En viktig fråga i detta sammanhang är i vilken
utsträckning de nuvarande skolkantorerna (av vilka de flesta är 50 år eller
äldre) kommer att åberopa konstitutorialet och kvarstå i sina nuvarande
tjänster (i skolan och kyrkan) fram till pensioneringen. Utredningen ger hår
skolkantorerna två valmöjligheler:a/jfi«ge« hel lärartjänst med avveckling av
de kyrkomusikaliska uppgifterna eller (om pastoratet så beslutar) ett
begränsat antal lärarveckolimmar och fyllnadstjänstgöring som kyrkomusiker.

SÖ föreslår atl länsskolnämnderna får i uppdrag att efter
hörande av berörda skolkantorer och i samråd med pastoralen upprätta en plan
för avveckling av skolkantorsljänsterna i respekfive län.

Länsskolnämnden i Västerbottens län

Av ålder har del funnits en samverkan mellan skolan och
kyrkan i fråga om musikalisk verksamhet. De nuvarande skolkantorsljänsterna,
som enbart kan innehas av låg- och mellanstadielärare och där den
kyrkomusikaliska delen alltid ligger utöver hdlidsljänslgöringen som lärare är
dock numera föråldrade. Vakanta skolkantorsljänsler i Västerbottens län har
sedan lång tid inte kunnat tillsättas med nya innehavare.

Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslaget.

I förslaget ligger också ett slopande av
skolkantorsljänsterna i sin nuvarande konstruktion, vilket centralstyrelsen
tillstyrker. Av de totalt 888 skolkantorsljänsterna är endast 331 besatta med
ordinarie och extra ordinarie skolkantorer. Resten innehas av orgelspelare. Vid
en överföring föreslår utredaren att skolkantorerna skall kunna välja mellan
all få förordnande som lärare eller stå kvar i sin nuvarande tjänst. Nämnden
anser alt de regler som idag finns för tjänstledigheter och parfidla
tjänstledigheter är fillfyllest för de skolkantorer som vill minska sin
sysssdsättningsgrad. För dem som önskar ha kvar sin nuvarande
tjänslekonstrukfion kommer övergångsbestämmelser att gälla.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund liksom
Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning tillstyrker
förslaget av samma skäl som svenska kyrkans centralstyrelse.

Domkapitlet i Karlstad delar med beklagande utredningens
uppfattning.

Domkapitlet i Härnösand tillstyrker två tjänstetyper,
organist och kan

tor. Domkapitlet framhåller att skolkantorstjänsten som tjänstetyp är idea- 103

lisk i små församlingar.
Med de avstånd som råder blir det svårt alt inrätta Prop. 1987/88:144

fungerande kanlorstjänsler. Bilaga 3

Falköpings
kommun anser också all skolkantorsljänsterna omgående bör avskaffas men
föreslär samtidigt att skolkantorernas arbetsförhållanden bör ses över.

Skolkantorsljänsterna
bör omgående avskaffas. Så har i stor utsträckning redan skett i praktiken,
eftersom del inte längre går atl rekrytera innehavare av dem. Detta beroende i
stor utsträckning på deras konstruktion, nämligen att vid sidan av full
lärartjänst även utöva en kyrkomusikertjänst. I de få fall, där innehavare av
tjänster finns, bör som utredningen föreslagit ett övergångsförfarande komma
lill stånd så att åven dessa tjänstemän kan beredas mer rimliga
tjänstgöringsförhållanden och arbetstiden.

Söderåkra
församling

Vi
är posifiva till att de nuvarande skolkantorsljänsterna struktureras om till
kantor 2-tjänster enligl Bjureks förslag. Vi anser att anknytningen till skolan
är värdefull.

Västerås
stifts kyrkomusikerförening förordar den tjänstetyp som föreslagits av
sakkunnige Zaid Bjurek som kantor 2.

Förslaget
att avskaffa skolkantorsljänsterna i sin nuvarande form tillslyrkes. Den höga
arbetsbelastningen har varit ett av huvudskälen till alt så få tjänster kunnat
besättas. Dessutom har den fididgare anknytningen till lärarutbildningen
försvunnit. Nuvarande form bör ersättas med den typ av lärar- och
kyrkomusikertjänst, som den sakkunnige Zaid Bjurek föreslagit som kantor 2.
Detta ger en möjlighet till samverkan mellan skola och kyrka, som vi bör
bibehålla inte minst av historiskt-traditiondla skäl.

Utredningsförslaget
avstyrks av Jämtlands läns kyrkomusikerförening som anvisar en annan lösning.

En
allvarlig miss i utredningen är, alt skolkantor försvinner som tjänstetyp. Det
har hela tiden hävdats från KMR, också direkt till enmansutredaren, atl
skolkantorstjänsten är den enda möjligheten till säker försörjning i små
församlingar. Def enda man behövt göra är att omstrukturera den så, atl den
innehållit full tjänst på skola/kyrka tillsammans i stället som nu upp till
dryga 40 vt. De konstruktioner som utredningen presenterar, bygger alla på ett
frivilligt åtagande från en ev. arbetsgivare om kombinations-tjänst, något som
i tider av åtstramning inte ter sig särskilt realisfiskt.

Förslaget
avstyrks vidare av bl. a. domkapitlet i Linköping, Ingesunds musikhögskola,
Helgums församling och Ölmstads församling

Domkaphlet
i Linköping anser att frågan bör prövas ytterligare (U=ut-redningen).

U
menar, att skolkantorsljänsterna bör försvinna, eftersom de enligt U är

"otidsenliga". Det är dock lätt att konstatera, aft skickliga
skolkantorer

har utgjort en mycket viktig förbindelselänk mellan skola och kyrka.

Skolkantorer har också vittnat om —åven just nu - att de trivs med sin 104

situation,
även om man naturiigtvis skulle önska sig vissa ändringar i konslrukftonen av
tjänsterna.

Med hänvisning till redan
lämnade kommentarer påstår vi, att det före ett ev. beslut om atl avskaffa
skolkantorsljänsterna måste föras en grundlig diskussion, om det vore möjligt
alt göra dessa tjänster rent äv attrakfiva genom ändringar i de nuvarande
bestämmelserna. Det är ju f. ö. alt konstatera, att U visserligen vill
avskaffa skolkantorsljänsterna men samtidigt vill införa kombinafioner
musikerverksamhet/lärarverksamhet av annat slag -kombinationer som dessutom
skulle vara betydligt mer komplicerade än kombinationen i en skolkanlorstjänsl.

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

Ingesunds
musikhögskola (IMH) avstyrker förslaget och föreslår atl skolkantorsljänsterna
omorganiseras.

Dessa
icke så sällan förvånansvärt kvalificerade "lärarorganister", stundtals
betecknade som en orts "enmanskonservalorium", gör ofta en ovärderlig
insats speciellt inom de mindre kommunernas kullurliv - och då inte endast inom
musikomrädet - just genom sin yrkeskombination.

I
egenskap av grundskollärare träffar de dagligen på nästan samtliga skolpliktiga
barn i hemkommunen och kommer därigenom atl inom etl brett kulturområde - ofta
med musiken i centrum - positivt kunna påverka de flesta av kommunens ungdomar
under flera generationer. Deras insatser är också ett utmärkt komplement till
ortens kommunala musikundervisning, som ju i första hand är inriktad mot det
instrumentala och vokala.

IHM
har full förståelse för att dessa tjänster kan vara mycket arbelskrä-vande och
att semestern för många skolkantorer tidvis kan komma i kläm, bl. a. på grund
av svårigheten att skaffa sommarvikarier.

Värdet
av att ha kvar möjligheten fill denna yrkeskombinalion är emellertid så stort,
enligt IMH:s sätt alt se, aft man i stället för alt helt ta bort den, bör söka
omkonstruera tjänsterna på lämpligt sätt, sä att de i framfiden inte onödigt
överbelastas. Detta kunde kanske ske genom aft lärarde-len i tjänsten reduceras
i proportion fill den kyrkomusikaliska, vilket totalt sett skulle kunna
innebära en mer rimlig arbetsbelastning och därmed förhoppningsvis äter göra
skolkantorsljänsterna aftraktiva.

En
deltidsanställning som grundskollärare är idag ingen ovanlighet med den
övertalighet som råder inom yrket och som troligen i än högre grad kommer atl
råda det närmaste decenniet. En sådan töjbarhet i tjänsleupp-ddningen kunde
kanske för många kommuner rent av vara tilltalande och underiätta
planeringsarbetet i skolstyrelserna.

IMH
anser m. a. o. att skolkantorstjänsterna även i framfiden bör finnas kvar.

Domkapitlet
i Västerås framför liknande synpunkter.

14.2.5

Kombinationstjänster
bör skapas

Samtliga remissyftranden i
denna del ansluter sig till tanken på kombinationsljänster, men många ställer
sig tveksamma lill utredningens förslag.

105

Förslaget
har fillsiyrkls av bl. a. svenska kyrkans centralstyrelse, Svens- Prop.
1987/88:144 ka kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans
nämnd Bilaga 3 för församlings- och pastoralsförvaltning, länsskolnämnden I
Västerbottens län, domkapitlen i Västerås, Växjö, Göteborg, och Stockholm,
Falköpings komtnun och Stiftelsen Stora Sköndal.

Positiva svar har även avgivils av Göteborgs kyrkliga
samfällighet, Karlskrona stadsförsamling saml Fagerhults, Ovikens, Färigtofta,
Tynnereds, Gunnareds, Hagby och Veta församlingar.

Några remissinstanser har tillstyrkt förslaget men anfört
någon invändning i viss del. De är bl. a. länsskolnämnden i Malmöhus län,
domkapitlen i Uppsala, Skara, Strängnäs och Linköping, Söderåkra, Malmbäcks,
Dör-by, Brämhults och Synnerby församlingar, Nässjö pastorat, Ansgarsförbundet
och Riksförbundet Kyrkans ungdom, samt Svenska kyrkans personalförbund.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund har
tillstyrkt tillskapandet av kombinafionstjänster men lar avstånd från
utredningens förslag i övrigt.

En närliggande grupp utgörs av Lenhovda-Herråkra kyrkliga
samfällighet, Ålghults pastorat, Älmhults pastorat. Ryssby församling, Växjö
stifts kyrkomusikerförening. Ljuders pastorat, Torslunda pastoral, Nöbbele församling,
Eslövs församling och Kråksmåla församling.

Svenska kommunförbundet har anfört allvarliga
invändningar.

Svenska kyrkans centralstyrelse anför i denna del
följande:

Utredningen föreslår atl kyrkomusikertjänsterna framdeles
skall kunna kombineras med andra typer av arbetsuppgifier t. ex.
församlingsvårdande sådana. Även arbetskombinationer utanför kyrkan, som t. ex.
tjänstgöring vid kommunala musikskolan och vanliga lärartjänster oberoende av
vilket stadium det är frågan om, skall vara möjliga.

Centralstyrelsen tillstyrker förslagen om
kombinationstjänster. Genom centrala överenskommelser och rekommendationer,
vilka kan förväntas komma lill stånd mellan Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund och Svenska Kommunförbundet, kommer utvecklingen att underlättas.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och
Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning lillstyrker
förslaget av samma skäl som anförts av svenska kyrkans centralstyrelse.

Göteborgs kyrkliga samfällighet

Kyrkonämnden tillstyrker också atl tjänsten som
kyrkomusiker skall kunna kombineras med annan församlingstjänst. Främst torde
detta kunna bli aktuellt beträffande den församlingsvårdande verksamheten. På
så sätt kan kyrkomusikern få ett breddal arbetsfält inom församlingen till
fördel för helheten. Dessutom kan den totalt tillgängliga arbetstiden utnyttjas
effektivare. Inom Göteborgs kyrkliga samfällighet har i enstaka fall kombination
skett av församlingsmusikertjänst och uppgifter som församlingsassistent.

106

Länsskolnämnden i Malmöhus
län hälsar med tillfredsställelse att läns- Prop. 1987/88:144 skolnämnden
inte längre skall behöva ta befattning med frågor om fyll- Bilaga 3
nadsljänslgöring i skolan för organister. Nämnden anför emellertid vissa
betänkligheter mot utredningens förslag.

Nämnden
vill något uppehålla sig vid del föreslagna systemet med kombinationstjänster
genom fullnadsljänstgöring av kyrkomusiker i skolan eller av lärare i
församlingen. Nämnden delar i denna fråga inledningsvis utredningens
uppfattning om att av staten fastställda detaljregler för sådan verksamhet inte
behöv. Nämnden har emellertid gjort erfarenheten att de möjligheter till
fyllnadstjänstgöring på lärartjänster i skolan som idag föreligger i allt
mindre grad utnyttjas. Samverkan över skolformsgränser och kommungränser blir
allt ovanligare. Det är också ganska naturligt, att i ett läge då underlaget
för lärartjänster är i starkt minskande, kommunerna inte gärna binder sig för
alt avdela tjänsleunderlag för lärare som är anställda i andra kommuner. S. k.
kombinationsljänster för lärare förekommer i både grundskolan och
gymnasieskolan. Del är fräga om kombination av två ämnen som normalt inte har
samband med varandra. Det finns för närvarande elva sådana tjänsteslag för
lärare i grundskola och gymnasieskola. I sitt nyligen lämnade betänkande
Enklare skolförfattningar (SOU 1986:11) föreslår skolförfatlningsutredningen
att nio av dessa ijänsteslag utmönstras. Skälet härtill är obenägenheten hos
skolstyrelserna att inrätta tjänster med sådant blandat innehåll.

Mot
bakgrunden av det nyss redovisade, dels den minskande frekvensen av
fyllnadstjänstgöring i skolorna dels obenägenheten alt inrätta kombinationstjänster,
ifrågasätter nämnden om inte kyrkomusikerulredningen är för optimistisk i sina
antaganden atl samarbetet mellan skolan och kyrkan skall lösa en del problem
med Ijänstgöringsunderlag för kyrkomusiker. Om länsskolnämndens uppfattning alt
skolan och även kommunala musikskolor kommer att sträva efter "egna
tjänster" visar sig riklig rubbas som nämnts en del av förutsättningarna
för kyrkomusikerutredningens förslag. Det gäller bland annal förslagen till
utbildning för tjänster som kantor med kombinationsljänsl (sid. 199 i utredningen).
En förutsättning för etl påbörjande av en ny, speciell utbildning för
musiklärare/kantor eller instru-mentallärare/kanlor bör vara säkra prognoser om
atl tjänster av dessa slag verkligen kommer att inrättas i fortsättningen.
Länsskolnämnden har ovan gett uttryck för sin tveksamhet till atl så verkligen
blir förhållandet.

Domkapitlet
i Uppsala tillstyrker förslaget men ifrågasätter pastoratet som initiativtagare
till kombinationsljänster.

Domkapitlet
ifrågasätter förslaget att pastoratet skall vara initiativtagare, när det
gäller alt få till stånd kombinationstjänster. Större inflytande bör därvid
läggas på domkapitlet. I övrigt tillslyrkes livligt idén med kombinationstjänster
av olika slag. I första hand menar dock domkapitlet att det är rimligt atl söka
inrätta tjänster som enbart har kyrklig inriktning. Endast i undanlagsfall bör
man tänka sig kombinationstjänst över pasloralsgränser-

Domkapitlet
i Skara har också vissa invändningar mot förslaget beträffande behörighet att
söka sädana tjänster.

107

Domkapitlet
vill fästa uppmärksamheten på att kombinationstjänster där Prop. 1987/88:144
bäde lärar- och kyrkomusikertjänst ingår kräver två utbildningar vilket av
Bilaga 3 främst ekonomiska skäl torde bli allt svårare för tilltänkta
tjänsteinnehavare att skaffa sig. En väsentlig ökning av sådana tjänstetyper
ter sig därföi* svår att kunna besätta med behörig innehavare.
Kombinationstjänster föreslås vidare bygga pä avlal mellan de huvudmän som
bidrar till tjänsten. En viss risk föreligger här atl, om annan än kyrkan är
huvudarbetsgivare, den kyrkomusikaliska delen i tjänsten kan komma alt få
svårigheter av praktisk natur.

Svenska
kyrkans personalförbund hyser samma farhågor.

Vi
kan konstatera all utredningen breddal möjligheterna att tillskapa kombinalionsljänster.
Sädana tjänster bör kunna inrättas och ändå ha kvar den stafiiga regleringen.

Vi
vill dock erinra om de svårigheter som kan föreligga, när det gäller atl
rekrytera personal lill kombinationstjänsterna, eftersom det krävs två helt
skilda behörigheler. Vi vill understryka vikten av att behörighetskrav på
kyrkomusikerdelen och den andra delen inte sänks i en kombinationstjänst. Man
kan dock inte räkna med att den som både skall uppehålla en kyrkomusikertjänst
och en församlingsvärdande tjänst är lika kvalificerad, som den som enbart
söker en kyrkomusikerljänsl. Vi ser därför kombina-lionstjänsterna enbart som
en lösning, där det är omöjligt atl lösa kyrko-musikerfrågan på elt annal sätt.

Domkapitlet
i Strängnäs tillstyrker förslaget under förutsättning att de kyrkomusikaliska
uppgifterna kommer atl utgöra huvuddelen av tjänsterna. Synnerby församling
har samma instållning.

De
kombinationstjänster, som utredningen föreslår skall inrättas, bör i inget fall
konstrueras så, att den kyrkomusikaliska delen blir mindre än halva tjänsten. I
inget fall skall någon kyrkomusiker ha annan arbetsgivare än en kyrklig.

Domkapitlet
i Linköping frågar sig om inte utredningen varil alltför optimistisk i denna
fråga.

Frågan
om "sammanslagningar av kyrkomusikerdistrikt" och frågan om
"kombinationsljänster" i allmänhet finner vi - liksom frägan om
skolkantorstjänster - vara allt för flyktigt diskuterade. Hur många musiker
orkar alt i längden helt engagera sig i två församlingar med t.ex. livlig
körverksamhet? Vilka blir egentligen konsekvenserna av duplikationer av gudstjänster?
(U har faktiskt antytt frågan s. 139, dock allt för knapphändigt.) Också frågan
om tjänster, som kombinerar kyrkomusikerverksamhet med tjänstgöring i
grundskola, gymnasieskola, folkhögskola, vuxenutbildning och kommunal
musikskola har U tyvärr diskuterat allt för knapphändigt.

Vi
påpekar, atl man mycket snart får en grundskollärarutbildning för två typer av
lärare, senardärare och lidigarelärare. Del blir rimligen etl mycket litet
antal "musiker", som kan passa in i den nya skolans lärarkår.

För
ijänstgöring på folkhögskola krävs i princip genomgången utbildning

på folkhögskollärarlinje för verksamhet på skolor, som ofta är mycket

specialiserade. Hur många kyrkomusiker kan komma i fråga? Även den lOg

framlida gymnasieskolan
kommer att kräva lärare med utbildning på speci- Prop. 1987/88:144 dia
utbildningslinjer. Till dessa svårigheter i fräga om utbildningskrav Bilaga
3 kommer faktum, att såväl de nu nämnda skolformerna liksom den kommunala
musikskolan med all sannolikhet i eft trängt budgetläge och i ett läge med
läraröverskott kommer att kunna erbjuda ett myckel klent underlag för
kombinationstjänster.

Vi
menar naturligtvis inte, att de antydda svårigheterna skulle göra tanken på
kombinationsljänster omöjlig. Men den fortsatta diskussionen av
kombinationstjänster måste ha mycken realism.

Vad
gäller utredarens förslag om kombinationstjänster, där annan än kyrkan är
huvudman, syns de för kyrkan negativa följderna myckel stora vad gäller
lillsältning av tjänsterna resp. kyrkomusikaliskl innehåll. Man förlorar också
en stor rekryteringsbas med de kyrkomusiker som p. g. a. ■ olika
förhållanden endast kan länka sig alt arbeta dellid.

Den
kombination med "rent inomkyrkliga tjänster...", som redovisas i
avsnitt 22, finner vi både intressant och möjlig.

Nässjö
pastorat värnar om de redan anställda.

Angående
kombinationstjänster är det viktigt att man kan uppnå trygghet både för den
anställde och för resp. pastorat. En eventuell övertalighet får inte ha till
följd att kantorer säjes upp från den ena delen av sin tjänst pä grund av att
han där är sist anställd.

Somliga
remissinstanser har tillstyrkt förslaget men samtidigt inkommit med eget
förslag i något avseende. Bland dessa märks domkapitlen i Karlstad, och Luleå,
Skara stifts folkhögskola. Ingesunds musikhögskola, Mellansels folkhögskola och
Västerås stifts kyrkomusikerförening.

Domkapitlet
i Karlstad tillstyrker förslaget och föreslår samtidigt alt det skall vara
möjligt alt inrätta biträdande kyrkomusikertjänster.

Domkapitlet
i Luleå tillstyrker förslaget men understryker all så många som möjligt skall
ha kyrkan som huvudman och att fyllnadstjänstgöring i största möjliga
utsträckning skall hämtas hos kyrkan.

Skara
stifts folkhögskola tillstyrker förslaget och framhåller alt folkhögskolan kan
erbjuda utbildning för vissa inomkyrkliga kombinalionsljänster.

Vi
tillstyrker ocksä förslaget om kombinationstjänster. I mänga fall kan det
säkert vara lämpligt att kombinera en kyrkomusikalisk tjänst med tjänsten som
musiklärare i grundskolan och gymnasieskolan eller i den kommunala musikskolan.
Vi anser också atl det är bra med de förslag om kombinalionsljänster, som
framförs i utredningen beträffande olika inomkyrkliga tjänster såsom
församlingsassistent, arbete på pastorsexpedition m. m. För vissa av dessa
tjänster kan folkhögskolan erbjuda utbildning redan i dag.

Ingesunds
musikhögskola har inget atl erinra mot förslaget men anser alt

förslaget
kräver adekvat utbildning. Musikhögskolans yttrande angående

80-poängsutbildningen
citeras nedan.

Mellansels
folkhögskola framhåller det samarbete som finns mellan EFS

och
Svenska kyrkan i form av elt antal samarbetskyrkor. Folkhögskolan

fortsätter:

109

Vi vill
också understryka viklen av all kombinationstjänster med arbete Prop.
1987/88:144 som kyrkomusiker och s. k. musikkonsulenl inom EFS kan bli en
anställ- Bilaga 3 ningsform som kan accepteras av alla parter i framliden.
Säkert är det en mycket positiv lösning för både kyrkorna och EFS-distriklen.

Västerås stifts kyrkomusikerförening

Förslaget alt på olika sätt skapa kombinationstjänster,
där inte underlaget räcker för självständiga kyrkomusikertjänster tillslyrkes
under förutsättning, all kombinationer i huvudsak görs med tjänster med musikaliskt
innehåll, främst musiklärare i kommunal musikskola. I undantagsfall bör
kombinationer med annan tjänst inom eller utom kyrkan kunna förekomma.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund

KMR/SL tillstyrker tillskapandet av kombinationstjänster,
men tar avstånd från utredningens förslag. Kombinationstjänster bör
åstadkommas i samverkan med i första hand den kommunala musikskolan och
företrädesvis musikaliska arbetsuppgifter inom skolväsendel i övrigt.
Kombinationsljänsl kan också utgöras av kyrkomusikalisk verksamhet och annan
tjänstgöring i församlingsvärd eller i kyrklig administration i egel eller
näraliggande pastorat. I kombinalionstjånsl kan även ingå verksamhet i annat
pastorat.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena av 2 S i utredningens
förslag till Lag om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska kyrkan utgör en för
kyrkan mycket otrygg och osäker lösning. Sakkunnige musikdirektören Zaid Bjurek
har i sitt särskilda yttrande på denna punkt lämnat en för svenska kyrkan
avsevärt bättre lösning, genom vilken den kyrkomusikaliska verksamhetens
fortbestånd garanteras. Utredningens förslag på denna punkt kan vara direkt
destruktivt för nuvarande verksamhet.

KMR/SL tar således helt avstånd från utredningens förslag
om alt de kyrkomusikaliska uppgifterna skall kunna fullgöras av en lärare med
fyllnadstjänstgöring i kyrka och fillstyrker istället Bjureks förslag om
tjänst som kantor 1 och kantor 2.

Svenska kommunförbundet anser atl utredningen alltför
lättvindigt förutsatt möjligheten lill kombinalionstjänstgöring inom kommunala
musikskolan.

I kommittédirektiven (Dir. 1980:85) sägs bl. a.
"Möjligheterna alt kombinera deltidsanställning som kyrkomusiker med
andra tjänster i kyrka och samhälle bör också kartläggas". Styrelsen
finner del anmärkningsvärt att utredningen trots detta ej tagit någon kontakt
med Svenska kommunförbundet för en kollationering av omfattningen av
kyrkomusikernas nuvarande tjänstgöring inom den kommunala musikskolan och
framlida kombinationsmöjligheter.

Några kontakter angående innehållet i den musikpedagogiska
delen av kyrkomusikerutbildningen har ej heller tagits. Styrelsen vill hår
nämna atl Kommunförbundet i etl kansliyttrande till UHÄ 1982-02-10 angående högre
kyrkomusikerulbildning underströk "vikten av att man lar hänsyn inte bara
till yrkesrollen som kyrkomusiker utan ocksä till lärarrollen vid utformandet
av utbildningsplaner".

Alt som
utredningen gör utgå frän att innehållet i den nuvarande musikpedagogiska
påbyggnadskursen motsvarar musikskolans behov vittnar om bristande kunskaper om
utvecklingen inom den kommunala musikskolan. Den ovan nämnda påbyggnadskursen
innehåller t.ex. metodikulbildning inom ämnena orgel, piano och sång. Behovet
av pianolärare inom musikskolan är i dag ytterst begränsat. Del råder
emellertid brist på kompetenta kör- och ensembleledare. En förstärkning och
breddning av kör- och ensembleledarulbildningen på kyrkomusikerlinjen skulle
t.ex. kunna skapa större möjligheter till fyllnadstjänst inom musikskolan.

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

15

Kyrkomusikertjänsterna inrättas enligl kyrkokommunala
regler med pastoralen som beslutande. Om någon annan i stället skall vara
arbetsgivare kommer inrättandet atl följa de regler som gäller för den
arbetsgivaren.

Bland de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget
i denna del är meningarna delade.

Förslaget
tillstyrks av bl. a. domkapitlen i Skara, och Härnösand, Falköpings kommun,
Sveriges kyrkokamerala förening samt Köpings, Laholms och Göteborgs kyrkliga
samfälligheter.

Förslaget
avstyrks av bl. a. domkapitlen i Strängnäs, Karlstad, Växjö och Västerås,
Domkyrkoorganisternas förening. Musikaliska akademien, Tynnereds församling och
Västerås stifts kyrkomusikerförening.

Domkapitlet
i Härnösand tillstyrker förslaget. Domkapitlet anser alt stiflsinflylandel blir
fullt tillräckligt genom all stiftsstyrelsen fastställer minimum för
verksamhetens omfattning samt behörighetsvillkoren.

Domkaphlet
i Karlstad avstyrker förslaget. Inrättande av kyrkomusikertjänster skall följa
statlig reglering och beslutas av domkapitlet efter förslag av pastoratet.

Domkapitlet
i Strängnäs föreslår att stiftsstyrelsen inrättar tjänsterna på förslag av
pastoratet och efter alt ha hört domkapitlet.

Domkyrkoorganisternas
förening avvisar förslaget med motiveringen att erfarenheter från de kommunala
förvaltningarna visar på risker för att stora skillnader skall uppstå mellan de
olika pastoratens ambitionsnivå.

Västerås stifts kyrkomusikerförening

Utredningens förslag under denna punkt avstyrks i sin
helhet. Vi anser att nuvarande regler för inrättande av tjänster skall beslå.
Utredningens förslag kommer med stor säkerhet atl leda lill stora skillnader
mellan pastoralen beträffande kompetenskrav, sysselsättningsgrad och
lönesållning, såsom det idag är inom de vanliga kommunala förvaltningarna.

Ill

16.2

Behörighetsvillkoren för de tvä framtida huvudtyperna av
kyrkomusikertjänster kommer i huvudsak att motsvara dagens krav för organist-
resp. kyrkokaniorsljänsl. I vissa undantagsfall kan en lägre kompetens godtas.
Om det föreligger särskilda skäl kan en sökande medges befrielse från
behörighetsvillkor. Sädana dispensfrågor skall prövas av stiftsstyrelsen. Vid
tjänstetillsättningar bör pastoraten följa allmänt erkända
meritvärderingsprinciper såsom förtjänst och skicklighet.

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

Utredningens förslag har i huvudsak slöd hos
remissinstanserna.

Förslaget tillstyrks i sin helhet av länsskolnämnden i
Östergötlands län, TCO, Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund och
Köpings kyrkUga samfällighet.

Förslaget om två huvudtyper av kyrkomusikertjänster
fillstyrks av bl. a. Musikaliska akademien, Västerås och Växjö stifts
kyrkomusikerföreningar och Alingsås församling.

Kammarrätten i Jönköping, domkapitlen i Linköping,
Strängnäs och Karlstad, Domkyrkoorganisternas förening, Sveriges kyrkokamerala
förening och De Handikappades riksförbund har delvis tillstyrkt förslaget men
framfört förslag om vissa förändringar.

Kammarrätten i Jönköping anser examenskraven motiverade.

Domkapitlet i Linköping tillstyrker förslaget men
efterlyser samtidigt en definition av lämplighet.

Vi delar uppfattningen, att behörighetsvillkoren för de
två huvudtyperna i huvudsak skall motsvara de nuvarande kraven för organist-
resp. kyrkokaniorsljänsl. (I inledningen till avsnittet har U ordningsföljden
"förtjänst och skicklighet". Det skall rimligen vara
"skicklighet och förtjänst".)

Vi föreslår, att avsnitten om nedsättning av
behörighetsvillkor resp. befrielse från sådana stryks - det finns ingen
anledning atl särskilt påpeka, atl den aktuella myndigheten kan ge dispens från
ordinarie behörighetsvillkor.

Vi efterlyser i detta sammanhang en helt nödvändig
definition av begreppet "lämplighet".

Domkapitlet
i Strängnäs lillstyrker förslaget om tvä anställningsformer men anser alt som
allmän behörighet för kyrkomusiker skall gälla att musikern skall vara medlem
av svenska kyrkan.

Domkapitlet
i Karlstad

Domkapitlet delar utredningens uppfattning, atl
behörighetsvillkoren i huvudsak skall motsvara de nuvarande kraven för organist-
resp. kyrkokan-tortjänst och i vart fall inte vara lägre än vad som i dag
gäller.

Kompetensnivån
för de "små" befallningarna anser domkapitlet bör höjas genom krav på
viss minimiutbildning.

/ undantag får behörighetsvillkoren sättas ned.

112

Domkapitlet
tillstyrker utredningens förslag att behörighetsvillkoren i Prop.
1987/88:144 undantagsfall, då man inte kommer all kunna kräva organist- och
kantors- Bilaea 3 kompelens, får fastställas med hänsyn till vad som kan
vara lämplig. Beslut i ärendet bör fattas av domkapitlet efter hörande av
pastoratet.

Befrielse från behörighetsvillkoren kan medges i vissa
fall.

Domkapitlet delar utredningens förslag att befrielse från
behörighetsvillkor skall kunna medges i vissa fall.

Dispensprövningen bör ligga på domkapitlet, som innan
beslut fattas i ärendet skall höra pastoratet.

Allmänt erkända merilvärderingsprindper bör följas vid
tjänstetillsättningar.

Eftersom domkapitlet föreslår bibehållande av den statliga
regleringen följer härav alt allmänt erkända meritvärderingsprinciper skall
följas vid tjänstetillsättningar.

Musikaliska akademien tillstyrker förslaget i princip men
oroar sig för de kyrkomusiker som inte når upp lill kanlorsbehörighet.

I princip accepterar akademien den indelning i två kompetensnivåer
som föreslås, alltså en högre för organisttjänst och en lägre för kyrkokaniorsljänsl.
Betr. utbildningsformerna lämnas synpunkter nedan.

Här bör dock erinras om atl en nivä "under" de
båda huvudsakliga finns och sannolikt måste finnas kvar under en förhållandevis
lång övergångstid, kanske renlav beräknas som en permanent inrättning. I
betänkandet talas om "särskilda skäl" för "befrielse från
behörighetsvillkor", men ingen precisering lämnas för vilka dessa skål kan
vara och vilken omfattning dispensförfarandet kan få. Nuvarande syslem med
"orgelspelare" och olika vikarialsarrangemang fyller ell ständigt och
olika stort behov.

Det är förvånande hur lätt betänkandet berör denna
"lägsta" nivå. Att avfärda den som "i första hand inomkyrkliga
angelägenheter" och att"för-ulsätla" att kyrkan resp. de
kyrkliga folkhögskolorna kan tillgodose behovet utan att anordna nägon
kontrollinstans eller övergripande granskning väcker oro. Denna fräga berörs
ytterligare i samband med övriga utbildningsfrågor.

Doifikyrkoorganisternas förening lillstyrker förslaget men
förordar alt domkapitlet skall avgöra dispensfrågor.

Domkapitlet i Skara delar denna uppfattning och anser att
det skall finnas bestämmelser om de särskilda behörighetsvillkoren för olika
kyrkomusikertjänster.

Sveriges kyrkokamerala förening menar att dispensfrågor
skall bestämmas på lokal nivå

Domkapitlet i Uppsala ser förslaget med lägre kompetens i
vissa fall som ell erkännande av atl statlig reglering behövs.

Utredningens konstaterande all man för vissa tjänster inte
heller i framliden kommer alt kunna kräva kanlorskompelens pekar indirekt på
behovet av en statlig reglering av tjänsterna. Önskar visst pastorat vid
minimipröv-ningen av omfattningen av viss tjänst mycket låg omfattning av
tjänsten kommer densamma alt bli svårbesätt varvid domkapitlet tvingas medge
lägre behörighet för tjänsten.

113

8 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 144

De Handikappades riksförbund har begränsat sitt yttrande
till avsnittet Prop. 1987/88:144

16.2.3 rörande personer med handikapp. Bilaga 3

DHR har under en lång följd av år verkat för att personer
med rörelsehinder skall kunna erhålla befrielse frän behörighetsvillkoren vid
kyrkomusikaliska anställningar. Vi ser därför med tillfredsställelse atl
utredningen nu föreslår befrielse från behörighetsvillkoren. DHR anser, att en
reell kompelens kan finnas trots atl man på grund av handikapp ej kunnat
genomföra alla moment i kyrkomusikerutbildningen.

Förbundet anser vidare, atl vid bedömning av insatsen
skall tillgången lill arbetstekniska hjälpmedel och arbetsbiträde också
beaktas.

Enligl utredningens mening är det lämpligt, atl vid
dispensprövning tillföra sakkunskap utöver dem som finns' i pastoralen. I
betänkandet föreslås därför, alt dispensprövningen handhas av stiftsstyrelsen.
DHR stödjer dessa förslag. Vi vill särskilt betona viklen av all
stiftsstyrelsen vid sin bedömning använder sig av den kunskap och de
stödresurser för personer med handikapp som finns inom Länsarbetsnämnderna.

Vi vill även peka på den stora sakkunskap, beträffande
olika möjligheter alt kompensera sitt handikapp, som finns inom
handikapprörelsen. Förbundet vill därför förorda, alt samräd sker med berörd
handikapporganisation.

Utredningen har diskuterat frågan om medlemskap i svenska
kyrkan skall vara behörighetskrav för kyrkomusiker men vill inte uppställa ett
sådant formellt krav. Frågan behandlas i elt stort antal remissyttranden.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund har ingen erinran mot vad utredningen har
uttalat.

Kammarrätten i Jönköping liksom Svenska kyrkans nämnd för
församlings- och pastoratsförvaltning anser att pastoraten själva får avgöra
om medlemskap skall vara krav eller ej.

Medlemskap som behörighetskrav förespråkas av domkapitlen i
Uppsala, Skara, Lund, Härnösand, Luleå och Visby saml av Domkyrkoorganisternas
förening och Evangeliska fosterlandsstiftelsen.

Domkapitlet i Stockholm delar denna uppfattning men
föreslår en dispensmöjlighet från kravet på medlemsskap.

Medlemskapskravet har också slöd i yttranden frän Svenska
kyrkans personalförbund, Karlskrona stadsförsamling, Fridlevstads pastorat, Kågeröds
och Göteborgs kyrkUga samfälligheter samt Nöbbele, Munktorps, Östersunds
Västerlanda, Linderöds, Indals, Ovanåkers, Västra Vrams, Hagby, Gävle Heliga
Trefaldighets och Eslövs församlingar samt Kullerstads pastorat.

Svenska kyrkans centralstyrelse har ingen erinran mot
utredningens ståndpunkt i frågan om medlemskap i svenska kyrkan.

Utredaren diskuterar kortfattat huruvida man bör kräva att
kyrkomusikern är medlem i Svenska kyrkan. Etl sådant krav liksom kravet på
lojalitet mot kyrkans lära, ställs inte bara på kyrkomusikern utan på all
personal inom församlingsvården, vilkel kan tillgodoses.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund anser
inte all frågan

om medlemskap i Svenska kyrkan behöver
förfallningsregleras. 114

Utredaren diskuterar
kortfattat huruvida man bör kräva att kyrkomusikem Prop. 1987/88:144 är
medlem i Svenska kyrkan. Ett sådant krav torde enligl förbundsslyrd- Bilaga
3 sens mening kunna ställas inte bara på kyrkomusikern utan på all personal
inom församlings vården.

Förbundsstyrelsen
har ovan tillstyrkt kyrkomusikerutredningens förslag om en avreglering av det
statliga författningssystemel för kyrkomusikerna. Eftersom frågan om
medlemskapet i Svenska kyrkan är hänförlig även till annan personal skulle en
lag eller författningsreglering av medlemskapet för kyrkomusikerna också leda
till en författningsreglering av medlemsfrågan för övrig personal inom
församlings vården. Förbundsstyrelsen, som är emot en ökad
författningsreglering av kyrkokommunernas verksamhet, anser därför i likhet med
utredaren att denna fräga inte skall författnings-regleras.

Förbundsstyrelsen
har den uppfattningen att frägan inte är av den arten atl den bör regleras i
kollektivavtal med de fackliga organisafionerna, eftersom ett kollektivavtal
normalt innehåller endast frågor av materiell karaktär. Kravet på medlemskap i
Svenska kyrkan för anställda i de kyrkliga kommunerna bör istället övervägas av
respektive kyrkliga kommun/arbetsgivare i samband med nyrekrytering.

Förbundsstyrelsen
utreder för närvarande lämpligheten av atl utfärda en rekommendation i den
aktualiserade frägan lill de kyrkliga kommunerna. En sådan rekommendation bör
inte bara beröra frågan om medlemskap utan även ett uttalat krav på lojalitet i
anställningen gentemot Svenska kyrkans lära.

Svenska
kyrkans nämnd för församlings- och pastoralsförvaltning har på samma grunder
som Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund kommit fram till den
uppfattningen att kravet på medlemsskap i svenska kyrkan för anställda i de
kyrkliga kommunerna i stället bör övervägas av respektive kyrkliga
kommun/arbetsgivare i samband med rekryteringen. Kammarrätten i Jönköping år av
samma uppfattning.

Beträffande
i vad mån medlemskap i svenska kyrkan skall vara ell krav för tjänst som
kyrkomusiker finner kammarrätten det välbetänkt all inte generellt uppställa
delta som etl formellt krav. Pastoraten bör dock vara berättigade atl ange
medlemskap i svenska kyrkan' som krav för tjänsten. Möjligheten alt ange
medlemskap i Svenska kyrkan som krav för en tjänst bör kunna rymmas inom kravet
på lämplighet för tjänsten.

Domkapitlet
i Uppsala vill däremot införa ett krav på medlemskap i lagen med följande
motivering.

Till
utredningens diskussion huruvida medlemskap i svenska kyrkan skall vara elt
formellt behörighetsvillkor fär påpekas att idag gäller alt musikern skall
"vara känd för alt vilja främja församlingslivet" (24 S.KMF). Därav
torde följa alt om viss sökande lill tjänst tidigare ulirält ur svenska kyrkan
ulan all återinträda han/hon måste anses obehörig lill den sökta kyrkomusikertjänslen
i svenska kyrkan. Utredningens förslag fill lag bör i del här avseendet
kompletteras sä atl medlemskap bör utgöra behörighetsgrund.

Domkapitlet
i Stockholm anser atl medlemsskap i svenska kyrkan skall

vara behörighetsvillkor för kyrkomusiker, från vilket stiftsstyrelsen äger

meddela befrielse, om särskilda skäl föreligger. ' 15

I
betänkandet på sidan 168 diskuteras huruvida medlemskap i svenska Prop.
1987/88:144 kyrkan skall vara behörighetsvillkor för kyrkomusiker. Å ena sidan
är en Bilaga 3 gemensam luthersk värdegemenskap en av förutsättningarna för ett
effektivt och framgångsrikt församlingsarbete. Å andra sidan är kyrkomusiken
av internationell och ekumenisk natur. Del har funnits fler exempel på att
kyrkomusiker tillhörande visst kristet trossamfund med framgång innehaft tjänst
inom ett annal. I framtiden torde den svenska kyrkan komma att arbeta än mer
ekumeniskt. Det vore då stridande mot denna utveckling alt genom lagföreskrifl
omöjliggöra för kyrkomusiker tillhörande annat trossamfund alt arbeta inom
svenska kyrkan.

Stockholms
domkapitel får i enlighet med ovan anförda överväganden förslå att medlemskap i
svenska kyrkan skall vara behörighetsvillkor för kyrkomusiker, men att
stiftsstyrelsen efter hörande av vederbörande pastoralskyrkoråd (motsvarande) -
om särskilda skäl föreligger i det enskilda fallet - får medge befrielse från
detta krav.

Domkaphlet
i Lund anser det som självklart, att medlemskap i svenska kyrkan är elt
behörighetskrav för kyrkomusiker.

Medlemskap
i svenska kyrkan bör enligt domkapifiets mening självklart skrivas in som elt
behörighetskrav för kyrkomusiker, oavsett stafiig eller kommunal reglering. Med
den mångfald av religiösa rörelser, som finns i dagens svenska samhälle, räcker
det inte att "förutsätta en lojalitet mot kyrkans arbete". Det är
viktigt, att svenska kyrkan verkligen kan och får markera krav på, att den
lojaliteten också uttrycks i medlemskap.

Domkaphlet
i Härnösand anser ocksä att en sökande till kyrkomusikertjänst skall vara
medlemmar i svenska kyrkan.

Domkapitlet
instämmer i utredarens förslag om behörighetsvillkor, som ju ungefärligen
motsvarar nuvarande bestämmelser. Dock anser domkapitlet i likhet med den
sakkunnige, kontraktsprosten Bengt Broman, atl man som behörighetsvillkor bör
fordra atl sökanden till en kyrkomusikertjänst är medlem av svenska kyrkan. I
enlighet med vad domkapitlet sagt under punkt II: 12 bör
dispensärenden prövas av domkapitlet.

Som
domkapitlet redan framhållit i sitt yttrande över psalmboksbetänkandet
efterlyser vi en särskild kyrkans profildel i den kyrkomusikaliska
grundutbildningen, motsvarande den som blivande präster får i den
pasto-ralleologiska utbildningen och som skall ulgöra villkor för
kyrkomusikalisk tjänst i svenska kyrkan.

Domkapitlet
i Luleå ser medlemskap i svenska kyrkan som ett självklart krav.

På
en punkt vill domkapifiet ansluta sig till kontraktsprosten Bengt Bromans
reservafion, och del gäller kyrkomusikernas tillhörighet lill Svenska Kyrkan.
Det har blivit allt vanligare atl man, vid utannonsering av församlingsvårdande
tjänster, sätter ut tillhörighet till Svenska Kyrkan som en förutsättning, och
vi menar, att det mäste vara en självklar sak också för en kyrkorhusiker, som,
inte minst i körverksamhelen, ofta har alt arbeta med bibliska och andra texter
av uppbyggdsekaraktär, och dessutom är den som skall leda koristerna in i
gudstjänsten.

,116

Domkapitlet i Visby anser
atl frågan bör övervägas ytterligare. Det kan t. ex. inte anses
tillfredsställande att den som har barnkörsverksamhel kan stå utanför kyrkan.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Domkyrkoorganislernas
förening

Synen
på Svenska kyrkan som ett trossamfund gör alt kyrkomusikern bör tillhöra denna
för all kunna vara "lämplig för anställningen" och kunna fullgöra
sina församlingsvårdande uppgifter.

Evangeliska
Fosterlands-Stiftelsen (EFS)

Synen
på Svenska kyrkan som etl trossamfund gör atl kyrkomusikern bör tillhöra
Svenska kyrkan för att kunna vara "lämplig för anställningen" och för
att kunna vara en värdefull medlem i arbetslaget. Vi anser dock att viktigare
än frågan om formellt medlemskap i Svenska kyrkan är lojalitet mot kyrkans arbete
och grundläggande målsättning.

17.2

Tillsättningen
av kyrkomusikertjänster kommer i huvudsak all följa kyrkokommunala regler. Om
en kyrkomusikertjänst trots upprepade ledigförklaranden inte kan lillsäittas
med en behörig sökande får annan kyrkomusiker anställas.

Utredningens
förslag avstyrks av en majoritet bland remissinstanserna som vänder sig mot ett
rent kommunall tillsättningsförfarande, främst av oro för alt en objektiv
meritbedömning inte kommer att ske men också för att en riksomfattande
annonsering av lediga tjänster inte behöver ske vid kommunal
tjänstetillsättning.

Förslaget
avstyrks sålunda av domkapitlen i Västerås, Växjö och Karlstad,
Domkyrkoorganisternas förening. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges
lärarförbund, samt etl stort antal församlingar, pastorat och enskilda
kyrkomusiker som har gett in spontana yttranden.

Domkapitlet
i Västerås avstyrker kyrkokommunal fillsättning, eftersom rekryteringen kan
begränsas.

Utredningens
förslag om kyrkokommunal tillsättning av kyrkomusikertjänsler avstyrks. Skälen
är dels att rättssäkerheten i samband med tillsättningen och besvärsrätlen
begränsas och dels alt risk föreligger för en stark geografisk begränsning av
rekryteringsområdet - i extremfallet internrekrytering. Meritvärderingen bör
även fortsättningsvis göras av domkapitlet som resulterar i ett förslag
motsvarande dagens.

Domkapitlet i Växjö
avstyrker förslaget med hänvisning till att det är svårt atl bedöma sökandenas
meriter.

Tillsättning av tjänster
bör alltjämt ske enligt stafiiga regler. Denna tillsättningsordning tar till
vara såväl pastoratens intresse av atl välja musiker

117

som musikernas intresse av
alt bli anställda med hänsyn till vedertagna Prop. 1987/88:144
meritvärderingsprinciper. Flertalet pastorat torde sakna förutsättningar
för Bilaga 3 att framgångsrikt genomföra den ofta tekniskt komplicerade
meritvärdering det här är fråga om. Sådan kompelens finns i domkapitlens
kanslier.

Genom
att domkapitlet alltfort gör meritbedömning och handhar förslagssättningen
krävs inte någon ytterligare föredragning av stiftsmusiker eller liknande ulan
pastoratet bör kunna fatta beslut utifrån det beslutsunderlag som
ansökningshandlingar jämte domkapitlets förslag utgör.

Domkapitlet
i Karlstad

I
linje med vad domkapitlet tidigare anfört föreslås att organist- och
kyrko-kantorstjänster tillsätts i samma ordning som hittills, d.v.s. tjänsterna
tillsätts av kyrkomusikerdistriktels kyrkoråd inom etl av domkapitlet upprättad
förslag.

Beträffande
domkyrkoorganist/sliftsmusikertjänst föreslås, atl innan domkapitlet upprättar
förslag yttrande skall inhämtas från såväl centralstyrelsen som musikaliska
akademiens styrelse.

Vidare
föreslås alt tjänst som domkyrko/stiflsmusiker skall tillsättas efter samråd
med sfiflsstyrdsen.

Domkyrkoorganislernas
förening anser att nuvarande regler skall gälla främst med hänsyn lill
besvärsrätlen.

Kyrkomusikernas
riksförbund/Sveriges lärarförbund tar avstånd från kyrkokommunal tillsättning.

KMR/SL
lar avstånd frän att i elt objeklivitetsresonemang föra in begrepp som muntliga
referenser och inlervjuresultal - instrument som enligl förbundens uppfattning
kan ifrågakomma först sedan de tre på objektiva meritvärderingsgrunder bästa
kandidaterna placerats på förslag. KMR/SL lar helt avstånd från kyrkokommunal
tillsättning. Den fortsatta verksamheten gynnas enligt KMR/SL:s uppfattning
bäst av att tillsättning av kyrkomusiker liksom präster sker enligt statliga
regler. Denna tillsättningsordning tar lill vara såväl pastoratens intresse av
att välja musiker som musikernas intresse av alt bli anställda med hänsyn till
vedertagna me-rilvårderingsprinciper. Flertalet pastorat torde sakna
förutsättningar för att framgångsrikt genomföra den ofta tekniskt komplicerade
meritvärdering del här är fråga om. Sådana förutsättningar har däremot
efterhand vuxit fram i domkapitlens kanslier.

KMR/SL
delar utredningens uppfattning, alt det är angeläget all bibehålla en bred
rekryteringsbas för kyrkomusikertjänsterna med andra ord fortsatt
riksrekrylering. Ont kyrkokommunal tillsättning genomförs mot KMR/SL:s vilja,
måste rätten atl anföra kommunalbesvär kompletteras med en specialregel, som
medger sökande, som inte är bosatt i det pastorat, där den sökta tjänsten
finns, alt överklaga ett tillsättningsbeslut.

Utredningen
anser det angeläget, atl pastoraten får en särskild möjlighet

att inhämta synpunkter utifrån bland annal genom alt stiftsmusikern på

plats hos pastoratet föredrar ett tillsättningsärende. Om inrättande och

tillsättning av kyrkomusikertjänsler samt fastställande av omfattningen av

uppgifterna i varje tjänst kommer att följa kyrkokommunala regler, kom

mer antalet lokala förhandlingar atl öka markant. Den fackliga organisatio

nens lokala förhandlare på kyrkomusikerområdet kan då behöva motsva

rande bistånd från regionala kommunala fackliga förtroendemän, som nu 118

motsvaras
av SL/KMR:s stiftsombud. KMR/SL förutsätter, att medel Prop. 1987/88:144
även i framtiden ställs lill förfogande av t. ex. kyrkofonden för sådan
Bilaea 3 förtroendemannalid.

Västerås stifts kyrkomusikerförening avstyrker förslaget
och anser att obehörig vikarie skall inneha tjänsten längst etl år.

Vi avstyrker utredningens förslag angående
tjänstelillsältningar enligl kyrkokommunala regler, eftersom allmänt gällande
regler som förtjänst och skicklighet (RF 11 kap. 9S) inte gäller vid
kyrkokommunala fillsältningar. Här riskerar vi att godtycklighet kan komma atl
få elt betydande genomslag.

Förslaget atl en obehörig skall kunna inneha tjänsten i
två år avstyrkes. Tiden är alltför lång. Max etl år bör tillåtas. Pastoratet
skall inte behöva behälla en obehörig kyrkomusiker så länge, att
trygghetslagarna ger skyldighet atl behålla tjänstemannen.

Förslaget tillstyrks eller lämnas ulan erinran av
domkapitlet i Härnösand, Svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund. Nämnden för församlings- och
pastoratsförvaltning, Göteborgs kyrkliga samfällighet, Sveriges kyrkokamerala
förening, och Laholms kyrkliga samfällighet

Domkapitlen i Skara och Stockholm lillstyrker förslaget
med nägon mindre förändring.

Musikaliska akademien, Linköpings kommun, och Skara stifts
folkhögskola anser all tillsättningen bör ske genom' domkapitlet eller
stiftsstyrelsen.

Domkapitlet i Uppsala vill ge alla sökande rätt att begära
yttrande av sliflsstyrelsen.

Synnerby pastorat framhåller alt om kommunall
tillsättningsförfarande införs skall ingen tillsättning ske ulan alt yttrande
inhämtats från sakkunnig, domkyrkoorganist eller stiftsmusiker.

Domkapitlet i Härnösand tillstyrker förslaget.

Domkapitlet anser alt det framför allt finns stora
tidsvinster alt göra om tillsältningsproceduren handhas av pastoraten. Det
medför alt de tider som kyrkomusikertjänsler är vakanta mellan två innehavare
kan förkortas, vilkel är till stor fördel för den kyrkomusikaliska
verksamheten.

Frän kyrkomusikaliskl häll har framförts tvivel på
pastoralens kompetens atl handlägga tillsättningsärenden. Domkapitlet har
förtroende för pastoraten i denna fråga, även om det på sina håll kan bli
problem i inledningsskedet. Vi förutsätter all pastoraten kommer att fä
information om de regler som skall gälla.

Kyrkomusikerna är också bekymrade över den korta
ansökningslid som gäller för kommunalt reglerade tjänster och all
ledigkungörande bara behöver ske på pastoratets anslagstavla. Domkapitlet har
full förstående för dessa synpunkter men anser alt det år en sak man måste
komma överens om i avtal.

Domkapitlet är medvetet om atl det bland kyrkomusiker
finns en ängs

lan över atl tidigare möjligheter all överklaga tillsätlningsbeslut ej längre

slår till buds. Domkapitlet har här förtroende för pastoratens vilja all följa

de bestämmelser och avtal som finns. Som ovan framhållits menar vi också 119

att en ordentlig information säkert kommer alt ges till
pastoraten.

Svenska kyrkans
centralstyrelse Prop. 1987/88:144

Kritik har under pågående remisstid anförts mot att vid en
kyrkokommu- ' nalisering så kommer lediga tjänster inte att kungöras i
Post- och Inrikestidningar.

Församlingarna själva har ell stort intresse av alt få så
kompetenta sökande och ett så stort urval som möjligt, varför del obligatoriska
kungörelseförfarandet, enligt gällande kommunala kollektivavtal, normalt kommer
alt kompletteras med annonsering i dags- och fackpress.

På samma sätt uttalar sig Svenska kyrkans församlings- och
pastoralsförbund samt Nämnden för församlings- och pastoratsförvaltning.

Göteborgs kyrkliga samfällighet

Kyrkonämnden kan inte se någon nackdel i atl
kyrkomusikerna tillsätts i samma ordning som gäller för övriga kyrkokommunalt
reglerade tjänster. Kyrkorådet skall vid en tillsättning givelvis se till
församlingens bästa. Om sä inte sker får detta prövas i samma demokratiska
ordning som gäller hela del kommunala området. Kyrkonämnden kan inte se att det
föreligger några motiv till större besvärsmöjligheter för kyrkomusiker än andra
kyrkokommunala befattningshavare. Den kritik som förekommit mot betänkandet i
denna del är obefogad och får hänföras till en förgången tid då medvetenheten
om kyrkomusikens betydelse för församlingslivet måhända inte var lika spridd
som idag. Detta hindrar inte alt utredningens förslag om möjligheter för
pastoratet att inhämta stiftsstyrelsens synpunkter är bra, för den händelse
svära avvägningar är för handen.

Sveriges kyrkokamerala förening och Laholms kyrkliga
samfällighet anser all tillsättningen helt skall följa kyrkokommunala regler
och att stiftsstyrelsen ej skall engageras vid tillsällningsförfarandet.

Domkapitlet i Skara anser alt domkapitlet bör pröva de
sökandes behörighet innan pastoratet tillsätter en tjänst som kyrkomusiker.

Domkapitlet i Stockholm föreslår en viss rnindre
förändring i utredningens förslag.

Förslaget följer av nedanstående lagparagraf som kan
tillfogas efter 10 5 i förslag till lag:

"Ansökan till kyrkomusikerljänsl -där pastorat är
huvudman- skall vara pastoratskyrkorädet tillhanda inom tre veckor efter det
annonsen varit intagen i Kyrkans tidning. Pastoratskyrkorädet skall därefter
sända ansökningshandlingarna jämte eget ev. yttrande över sökandena lill stiftsstyrelsen,
som efter hörande av sfiftsmusikern, upprättar förslag på - om möjligt - tre
behöriga sökande i ordning efter deras förtjänst och skicklighet.

Stiftsstyrelsens förslag får överklagas hos svenska
kyrkans centralstyrelse. Sedan stiftsstyrelsens förslag vunnit laga kraft
skall pastoratskyrkorädet utse en på förslaget upptagen sökande lill tjänsten.

Stockholms domkapitel anser att stiftsstyrelsen bör anses
ha en sådan

kompelens alt den kan tillsätta stiftsmusiker utan all dessförinnan ha

inhämtat yttrande över ansökningshandlingarna från svenska kyrkans cen

tralstyrelse. Enligl domkapitlets förslag på denna punkt kan därför 11 S, 1

st. i förslag lill lag ulgå. 120

Liksom hittills bör rikels
musikaliska råd, musikaliska akademiens sly- Prop. 1987/88:144 relse, få
tillfälle atl yttra sig över ansökningar till domkyrkoorganisttjänst Bilaga
3 (Jämför gällande kyrkomusikerförordning 30S, 2 mom;)

Musikaliska
akademien anser all domkapitlet eller sliflsstyrelsen (med motsvarande
kompelens) skall sköta tillsättningen.

Avgörande
för atl undvika inkompetent eller godtycklig behandling måste vara atl
domkapitlet (eller enligl betänkandet stiflstyrdsen, i del fall denna enligl
akademiens förslag får motsvarande kompetens) alltid inkopplas.

Linköpings
kommun har en likartad bedömning.

För
att garantera objektiv och korrekt behandling av alla sökande anser Linköpings
kommun att Sliflsstyrelsen bör ta över den funktion som domkapitlet tidigare
hade d. v. s.

Sliflsstyrelsen
utarbetar förslagsordning för de sökande Överklagande från samtliga sökande
(inom och utom församlingarna/pastoralen) ska kunna ske till Stiftsstyrelsen.

Skara
stifts folkhögskola anser atl stiftsstyrelsen bör upprätta förslag från vilka
kyrkoråden har all välja kyrkomusiker.

Domkaphlet
i Uppsala föreslår rätt även för sökande lill organist- eller kanlorstjänst att
begära yttrande av stiftsstyrelsen.

Domkaphlet
i Strängnäs framhåller att tjänsten bör ledigkungöras genom rikstäckande
annonsering.

Tjänsterna
bör som hittills tillsättas på lokal nivå. Domkapifiet finner det angelägel,
atl tjänsterna utannonseras så alt del blir möjligt alt fä rikstäckande
information om lediga tjänster, exempelvis genom införande i Post-och Inrikes
Tidningar. Domkapitlet ifrågasätter om ej elt obligatorium här bör införas.
Kyrkorådet bör ha rätl att inhämta yttrande från domkapitlet beträffande de
sökande till kyrkomusikertjänst.

Domkaphlet
i Luleå anser också all tillsättningsreglerna bör innehålla en garanti för
rikstäckande annonsering.

En
svaghet i förslaget är, alt en tjänst kan tillsällas utan att alla intresserade
har möjlighet att söka tjänsten, eftersom det inte finns någon garanti för
rikstäckande annonsering, av typ Post- och Inrikes Tidningar; man bara
rekommenderar "så stor spridning som möjligt". Tillsättningsreglerna
bör därför innehålla någon föreskrift, som garanterar atl en ledig tjänst kommer
fill kännedom för alla intresserade, varvid särskilt uppmärksammas
Kyrkomusikernas Tidning, Kyrkans tidning etc. Stiftsstyrelsen bör, som ovan
sagt, göra en bedömning av samtliga sökandes behörighet och lämplighet, saml
föra upp de tre mest förtjänta pä förslag; Sliflsstyrelsen bör sålunda inte
bara på begäran av kyrkorådet yttra sig över ansökningarna.

Evangeliska
Fosterlands-Stiftelsen ser på tillsällningsförfarandet med tanke på de s. k.
samarbetskyrkorna.

121

När det
gäller tillsättande av tjänsteinnehavare anser EFS det lika angelägel med
samråd för all säkra god samverkan mellan avtalsparterna. S 4 i Modell för
samarbelsavtal utgör här en bra ram för sådant samråd. Vid
tjänslelillsättningen måste främst beaktas skicklighet relaterad till
samar-betskyrkans behov. Bland dessabehov vill EFS också framhålla "andlig
tradition", något som nämns i Framtid i samverkan betr. tillsättning av prästtjänster
(SOU 1986:17 s. 142).

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

III Utbildningen av kyrkomusiker

Utredningens ulbildningsförslag i deras helhet tillstyrks
eller lämnas utan erinran av länsskolnämnden i Östergötlands län, domkapitlen i
Skara, Strängnäs, Västerås, Karlstad och Luleå, Örnsköldsviks kommun. Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Nämnden för församling s-och
pastoratsförvaltning. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund,
Domkyrkoorganislernas förening, Nöbbele, Saltsjöbadens och Viksjö
församlingar, Sveriges kyrkokamerala förening samt Laholms och Göteborgs
kyrkliga samfälligheter.

Högre kyrkomusikerulbildning 19.2

Dagens högre kyrkomusikerulbildning innehållande grundkurs
och alternafiva påbyggnadskurser - prakfisk-pedagogisk eller musikpedagogisk -
ersätts med en sammanhållen kurs om 160 poäng som leder till organislexamen.
Fyllnadstjänstgöring för organister bör därmed inriktas på den kommunala
musikskolan.

I huvudsak vinner förslaget stöd hos remissinstanserna.

Flera av dem är dock kritiska mot den ensidiga
inriktningen på den kommunala musikskolan. Några vill ha elt ökat antal
utbildningsplatser och flera föreslär praktik av olika slag. Etl par yttranden
förordar en omläggning av den musikpedagogiska utbildningen.

Utredningens
förslag till högre kyrkomusikerulbildning tillstyrks av universitets- och
högskolämbetet (UHÄ), Musikaliska akademien, domkapitlet i Härnösand, SACOISR,
pastoralinstilulet i Uppsala och Västerås stifts kyrkomusikerförening.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

UHÄ tillstyrker utredningens förslag att nuvarande högre
kyrkomusikerulbildning, innehållande en grundkurs (120 poäng) och en
påbyggnadskurs (40 poäng) - praktisk-pedagogisk alternativt musikpedagogisk -
ersätts med en sammanhållen utbildning om 160 poäng som leder till organistexamen.

UHÄ anser
atl den praktisk-pedagogiska påbyggnadskursen i sin nuvarande form bör slopas,
eftersom den av sludieorganisaloriska skäl inte tjänar sitt syfte längre. Denna
sammanhållna kurs om 40 poäng har - som

122

utredningen framhåller-
under senare är inte kunnat samordnas med Prop. 1987/88:144
musiklärarutbildningen sedan denna efter reformeringen under slutet av Bilaga 3
1970-talel haft praktikmomenten utspridda under samtliga fyra läsår. UHÄ
ställer sig däremot tveksamt till utredningens förslag atl kyrkomusiker som
genomgått den nya högre utbildningen skulle komma att stå helt utanför
tjänstgöring i det allmänna skolväsendet. All de studerande inte valt den
nuvarande praktisk-pedagogiska påbyggnadskursen i sin fyraåriga studiegång
behöver inte betyda att de är ointresserade av fyllnadstjänstgöring inom
skolan. Det kan snarare bero på all de inte varil beredda atl efter tredje
läsåret praktisk taget upphöra med den kyrkomusikaliska förberedelsen för atl
under det fjärde året helt inrikta sig på musiklärarrrollen. Enligl UHÄ:s
mening bör man överväga om det är möjligt att i en sammanhållen
160-poängsutbildning inrymma en pedagogisk förberedelse om sammanlagt 40 poäng
- utspridd under större delen av hela utbildningstiden -som skulle kunna ge
kompetens för fyllnadstjänstgöring inom såväl allmänna skolväsendet som
kommunala musikskolan. Denna frågeställning skall också ses mot bakgrunden av
att utredningen enligl UHÄ:s uppfattning inte på etl helt övertygande sätt löst
problemet med utbildning för kombinationsljänster avsedda för såväl
kyrkomusikalisk verksamhet som tjänstgöring inom allmänna skolväsendet. Vid
prövning av frågan bör beaktas kommande utbildningsplaner för de nya
lärarutbildningarna för grundskola och gymnasieskola och de krav dessa ställer
på musiklärarnas kompetens.

Enligl
utredningens uppfattning bör frågan om yrkespraktik i den högre
kyrkomusikerutbildningen lösas genom initiativ frän svenska kyrkan.

UHÄ
vill framhålla att kyrkomusiken vid sidan av den religiösa funktionen även
skall tillgodose allmänkulturella behov inorri musiklivet. Kyrkomusikerutbildningen
kan därför inte vara lika starkt konfessionellt präglad som prästutbildningen.
Kyrkomusikerna utbildas inte heller för atl bli verksamma enbart inom svenska
kyrkan utan också inom andra trossamfund. Den normala ordningen är att
ansvaret för alt organisera praktiken för högskolans utbildningar ligger på
respektive anordnare av utbildningen. Av dessa skäl anser UHÄ att berörda
högskoleenheter som ansvariga för kyrkomusikerutbildningen också bör svara för
de studerandes praktik. Detta måste dock ske i étt nära samarbete med dem som
tillhandahåller praktiken — i detta fall främst svenska kyrkan - och
förutsätter också sorn hittills elt aktivt engagemang från kyrkans sida.

UHÄ
gjorde år 1985 en viss revidering av utbildningsplanen för kyrkomusikerlinjen.
Revideringen var en följd av UHÄ:s tidigare beslut att se över samtliga
utbildningsplaner inom högskolan. I avvaktan på de förslag som kyrkomusikerulredningen
skulle komma att lägga fram avstod UHÄ dock från en mer genomgripande
revidering. Efter det att statsmakterna tagit ställning til!
kyrkomusikerutredningens förslag kommer UHÄ att revidera utbildningsplanen för
kyrkomusikerlinjen med beaktande av ställningstagandena.

Domkapitlet
i Härnösand

Härnösands
stift har de senaste åren haft svårigheter alt tillsatta vakanta

organistljänster. Det finns bara 19 organisttjänster i stiftet och av dessa

uppehålls f. n. sex av vikarier. Ytterligare några tjänster har dispenserade

innehavare. Det är viktigt för stiftets musikliv och för fortbildning av andra

kyrkomusiker att organisterna har en god utbildning. Vi hoppas mycket pä

organistutbildningen i Piteå som nu börjat och vi önskar att platsantalet där

om möjligt kan utökas något. Domkapitlet tillstyrker förslaget om en

160-poängsulbildning för organister. 123

Domkapitlet
i Uppsala anser i motsats lill utredningen all de studerande i Prop.
1987/88:144

den högre musikutbildningen skall stimuleras till breddad utbildning. Bilaga 3

Svenska kyrkans centralstyrelse bejakar en sammanhållen
utbildning om 160 poäng som leder till organislexamen.

De förändringar utredningen pekar på i det följande är av
två slag. Dels gäller det förslag om en sammanhållen utbildning om 160 poäng
som leder till organislexamen, och dels är det fråga om vissa mindre
förändringar i utbildningen, vilka överenskommits vid en konferens med
företrädare för kykomusikerlinjerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det
förstnämnda förslaget beträffande organistexamen vill centralstyrelsen i
princip bejaka. Innehållet i den nämnda överenskommelsen är, som utredningen
framhåller, i linje med kyrkomötets önskemål. Förändringens omfattning slår
dock ej helt klar. Den tillkommande utbildningen rörande kyrkoårets och
psalmtexternas teologi bör kunna vara utgångspunkt för en slags teologisk
grundkurs. Utbildningen behöver också innefatta undervisning i kyrkokunskap
jämte viss administration. Med ansvaret för en del av församlingens arbete följer
alllid elt mått av administration. Den delvis förändrade inriktningen av ämnet
psykologi och pedagogik är i och för sig värdefull, men kan inte bedömas som
tillräcklig för bearbetning av kyrkomusikerns identitet i yrkesrollen och
lagarbetet i församlingen.

I utredningen sägs (sid. 192) atl de av utredningen
redovisade förändringarna i rimlig utsträckning tillgodoser kyrkomötets
önskemål och all Svenska kyrkan själv får la initiativ och ansvar om
ytterligare förstärkningar i enlighet med 1984 års kyrkomötes önskemål anses
behövas. I delta sammanhang framhåller utredningen atl "inom ramen för det
statliga utbildningsansvaret ligger inte starkt konfessionellt präglade inslag
i en kyrkomusikers utbildning".

1984 års kyrkomötes önskemål beträffande utbildningen
gäller inte sådant som enskilda kyrkomusiker på frivillig basis kan avgöra om
de vill ta del av eller ej. De nödvändiga förstärkningarna bör därför ingå som
en del av den ordinarie utbildningen. Med hänsyn dels till lagförslaget och
dels lill Svenska kyrkans dominerande ställning som avnämare är invändningen
atl det rör sig om "starkt konfessionellt präglade inslag" inte
hållbar. Det är inte heller sagt all en eventuell ytterligare förstärkning av
det som Läronämnden vid KM 1984 kallade "frågor om kyrkans tro och
liv" behöver bli så starkt konfessionellt präglat. Vilken eventuell
ytterligare förstärkning av den teoretiska utbildningen, utöver den ovan
nämnda, som kan krävas är det svårt att utifrån utredningens förslag klart
ange.

Centralstyrelsen betonar också att utbildningen behöver
kompletteras pä ett par punkter. Det gäller dels en praklikperiod som ger en
bred bild av församlingsarbetet, dels elevernas deltagande i
den"samverkansvecka", som numera ingår som etl obligatoriskt moment i
övriga kyrkliga yrkesförberedande utbildningar. Båda dessa moment måste ulgöra
obligatoriska delar i den fastställda utbildningsplanen.

Domkaphlet i Luleå betonar ocksä behovet av handledd
församlingspraktik och deltagande i samverkansveckorna.

SACO/SR tillstyrker förslaget om en sammanhållen kurs om
160 poäng

och instämmer med utredningen i atl fyllnadstjänstgöringen i skolväsendet

för organisten därmed begränsas fill den kommunala musikskolan. Delta

bör finnas angivet i den kommande författningen. ._ .

Sveriges
förenade studenkårer (SFS) varnar däremot för en ensidig inriktning på
kommunala musikskolan och föreslår en omläggning av den musikpedagogiska
utbildningen.

Utredningen
föreslår att fyllnadstjänstgöring för organister bör inriktas mot den kommunala
musikskolan. Man vill pä sikt ta bort möjligheten lill fyllnadstjänstgöring i
del allmänna skolväsendel. Anledningarna till att man kommer med ett sådant
förslag verkar framför allt vara två, nämligen att ingen väljer den varianten,
saml praktiska svårigheter med studiegången. SFS anser att de anledningar
utredningen för fram är svaga. De studerandes ulbildningsval beror på bl. a.
bristande information, tradition samt okunnighet om framtida yrkessituation.
Dagens situation vad gäller studiegången uppmuntrar knappast den studerande
all välja prakliskl-pedago-giskl tillval. Om man istället förde in de moment
som i dag ligger under det fjärde året tidigare i utbildningen samtidigt som
man flyttade en del "kyrkomusikämnen" till Qärde årskursen skulle
troligen problemet minska.

I dagens arbetssituation
för kyrkomusikern är en stor del av tjänsten förlagd lill arbete med barn och
ungdom. Delta kräver att den blivande kyrkomusikern har en god insikt i och
förståelse för barn och ungdomars musikkullur. Därför skulle det vara av stor
nytta för den blivande kyrkomusikern alt genom etl praktiskl-pedagogiskt
tillval få la del av andra musikstilar ån den traditionella kyrkomusiken.
Ensembleimprovisalion, spel pä elektriska instrument, samt jazz och folkmusik
är några sådana exempel.

Beträffande
det musikpedagogiska tillvalet anser SFS att det finns anledning atl även där
försöka, alt i större utsträckning, föra in den musikpedagogiska delen av
utbildningen tidigare.

Även
universitets- och högskoleämbetet ifrågasätter om de som genomgått den högre
kyrkom.usikerutbildningen skall uteslutas frän fyllnadstjänstgöring i det
allmänna skolväsendet.

Ingesunds
musikskola uttalar sig också för en möjlighet för organister atl söka
fyllnadstimmar inom grundskola och gymnasium.

Skara
stifts folkhögskola understryker atl utbildning i lilurgik och församlingsarbete
bör ingå i den högre utbildningen.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Lägre
kyrkomusikerulbildning 20.2

Den lägre
kyrkomusikerutbildningen, som skall leda till kanlorsexamen, organiseras om
och samordnas till vissa delar med den högre utbildningen. En form av
kantorsulbildning skall vara en tvåårig högskoleutbildning avsedd för kantorer
med enbart kyrkomusikalisk Ijänstgöring. Etl annat alternativ utgörs av en
fyraårig utbildning till musiklärare (för undervisning i grundskolan och
gymnasieskolan eller för verksamhet som instrumental- och ensembleledarpedagog)
och kantor, varvid elt kyrkomusikaliskl tillval ingår i utbildningen.
Examinationen skall ligga under UHÄ:s ansvar.

125

Utredningens förslag i denna del möter blandade
reaktioner. I stora drag Prop. 1987/88:144 tillstyrks de av remissinstanserna i
synnerhet vad avser den tvååriga ut- Bilaga 3 bildningen. Många tar upp
diskussion om vilka utbildningsanstaller som är lämpligast för de föreslagna
utbildningsvägarna. Folkhögskolans speciella karaktär betonas i flera
yttranden. Betygsfrågan och behovet av praktik berörs också i en del yttranden,
liksom frågan om utbildningens dimensionering.

Förslagen till lägre kyrkomusikerulbildning tillstyrks i
allt väsenligt av av skolöverstyrelsen, länsskolnämnden i Västerbottens län,
domkapitlen i Västerås, Härnösand och Luleå saml Stiftelsen Stora Sköndal.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget till utbildning
men vill inte atl huvudmannaskapet för examinationen vid folkhögskolekurserna
ändras.

Enligt utredningen bör tvä olika studievägar leda fram
till kanlorsexamen, antingen en tvåårig utbildning vid fyra folkhögskolor och
Sköndalsinstitutet eller ett kyrkomusikaliskl tillval inom musiklärariinjen i
högskolan. SÖ tillstyrker detta förslag.

Det är enligt SÖ:s mening angelägel att
kanlorsutbildningen inom folkhögskolan inte skiljer sig från övrig utbildning
där när det gäller inträdesprov. Intagningsprov bör sålunda inte förutsättas
för framtida kantorsutbildning inom folkhögskola utan antagningen bör baseras
på elt bredare underlag så alt möjligheter ges atl ta hänsyn lill bl. a.
sociala omständigheter och längden av tidigare utbildning.

Utredningen föreslår atl kantorsutbildningen avslutas rhed
en formell examination. Detta innebär en avvikelse från de principer som gäller
för folkhögskolan och kommer ulan tvivel alt styra arbetet under kursen på ett
påtagligt sätt. SÖ finner sig trots denna omständighet inte böra avstyrka den
föreslagna konstruktionen. Med tanke på utbildningens yrkesförberedande
karaktär synes en efter avslutad kurs genomförd examination vara nödvändig.

Hittillsvarande erfarenheter av examination i Musikaliska
akademins regi för motsvarande utbildning ger inte anledning att förorda någon
förändring av huvudmannaskapet för denna funktion.

Utredningen föreslår alt examination också skall innebära
belygsätt-ning. SÖ ifrågasätter behovet härav och vill påpeka svårigheterna att
åstadkomma godtagbara normer för en betygsätlning som skall genomföras av
varierande grupper av examinalorer. SÖ föreslår att examinationen i fråga om
kantorer endast skall avse att pröva om den sökande kan godkännas eller inte.

Länsskolnämnden i Västerbottens län

Från länsskolnämndens utgångspunkter har i första hand de
av utredningen skisserade tre förslagen (s. 199—200) fill utbildningen för
kantor med kombinationsljänsl intresse. Nämnden finner de tre förslagen
realistiska och genomförbara och tillstyrker dem. Nämnden tillstyrker också
förslaget (s. 200) om åtgärder för atl möjliggöra viss samordning av lägre och
högre kyrkomusikalisk utbildning.

Domkapitlet i Västerås

Utredningens förslag tillstyrks. När del gäller nuvarande
organist- och

kanlorsexamen kommer statens medverkan att upphöra. Delta
innebär all 126

någon annan måste ordna
denna typ av utbildning eftersom den är nödvän- Prop. 1987/88:144

dig för rekrytering av kyrkomusiker och kyrkans behov av vikarier. Bilaga
3

Domkapitlet
i Härnösand

Utredaren
föreslår atl de s. k. sommarkurserna slopas och all utbildning av kantorer sker
genom en tvåårig 80 poängs högskoleutbildning som leder lill kantorsexamen.
Utbildningen skall erbjudas på etl flertal platser, bl. a. vid Mellansels
folkhögskola. Del föreslås också en fyraårig utbildning lill musiklärare/kantor
och instrumentallärare/kanlor. Domkapitlet tillstyrker förslaget. Vi är
positiva till att utbildningarna lill kantor och organist samordnas
organisatoriskt och belygsmåssigl.

Stiftelsen
Stora Sköndal framhåller sammanfattningsvis bl. a.

atl
den föreslagna kantorsutbildningen på tvä år och om 80 poäng måste ha en nära
anknytning till utbildningen vid musikhögskolornas kyrkomusikerlinjer så all
80 poäng skall gälla som 80 poäng också för den föreslagna kanlorsutbildningen
vid folkhögskolorna och vid Sköndalsinstitutet,

att
en förändring av utbildningen vid musikhögskolorna kommer lill stånd så att de
pedagogiska utbildningsmoment som ingår i den pedagogiska examen för
kyrkokanlorer tidsmässigt flyttas fram och ingår i de två första studieårens
utbildning vid musikhögskolorna.

Förslaget
i vad avser den tvååriga utbildningen fillstyrks av universitets-och
högskoleämbetet (UHÄ), som dock inte vill ansvara för examination vid
folkhögskolorna.

Inom
UHÄ -bl.a. i den närmast berörda planeringsberedningen- har den modell för
kantorsutbildning som regionslyrdsen för Göteborgs högskoleregion pekat på
diskuterats som elt alternativ till det av utredningen lagda förslaget. En
kantorsutbildning som i sin helhet vore organiserad som en allmän utbildningslinje
inom högskolan skulle — i likhet med vad som gäller för många andra
högskoleutbildningar — innebära större möjligheter att få en likvärdig
utbildning på olika orter i landet. En nackdel skulle dock vara dislansen
mellan beslutsfattande högskoleenheter och den utlokaliserade utbildningen vid
folkhögskolorna. Men framför allt skulle modellen kunna innebära ell främmande
inträng i folkhögskolornas verksamhet. UHÄ anser det viktigt alt slå vakt om
folkhögskolornas vedertagna frihet atl anordna utbildning (även viss
yrkesutbildning) efter sina egna värderingar och mål. Vid berörda folkhögskolor
och Sköndalsinstitutet finns dessutom idag erfarenheter av och resurser för
kantorsulbildning. UHÄ tillstyrker därför utredningens huvudförslag beträffande
den tvååriga kanlorsutbildningen.

UHÄ
har för sin del inte anledning lill invändningar mot utredningens

förslag all genom lillträdesbeslämmelser, vägledande utbildningsplan och

examinalionsformer höja kvaliteten på folkhögskolornas kantorsutbild

ning. Om examinationen av kantorer i enlighet med utredningens förslag

skulle låggas under UHÄ:s ansvar, skulle delta dock innebära en klar

begränsning av folkhögskolornas autonomi. UHÄ avstyrker därför utred

ningens förslag all UHÄ bör ansvara för examinationen och fastställa

kurskraven för kantorsutbildningen vid folkhögskolorna. UHÄ vill samti- 127

digt
framhålla betydelsen av etl nära samarbete mellan berörda folkhög- Prop.
1987/88:144 skolor och högskolor i syfte all uppnå jämförbara resultat i
kantorsulbild- Bilaga 3 ningen. Delta är inte minst viktigt för de
studerande när de skall las emot på arbetsmarknaden eller gå vidare i
utbildning som bygger på kanlorsexamen.

UHÄ är i huvudsak också positivt till förslaget om en
fyraårig utbildning för kombinafionstjänster.

UHÄ stöder utredningens förslag att utbildning för
kombinationsljänster anordnas i anknytning till musiklärarutbildning och
kyrkomusikalisk utbildning. UHÄ år dock för närvarande inte berett att ta
ställning lill frågan om lämpligaste utbildningskombination och poängomfattning
för den kyrkomusikaliska förberedelsen. Denna fräga bör behandlas i samband
med utformningen av den reformerade lärarutbildningen efter statsmakternas
ställningstaganden lill kyrkomusikerutredningens förslag.

Utredningen föreslår all regeringen uppdrar ål UHÄ att
undersöka möjligheterna lill ytterligare en kombinalionsulbildning inom ramen
för högst 180 poäng. Enligl UHÄ:s uppfattning bör man inte eftersträva
utbildning som skall ge behörighet i tre avseenden, nämligen till kantor,
musiklärare i grundskolan saml lärare i alternativt svenska, ett modernt
främmande språk eller matematik. Innan en undersökning företas bör etl klart
behov av en sådan utbildning ha påvisats. UHÄ ställer sig därför avvisande lill
utredningens förslag om uppdraget till UHÄ.

Geijerskolan

Geijerskolan ser mycket positivt på utredningens förslag
om en samlad tvåårig kyrkokantorsutbildning. Det är skolans uppfattning all en
tvåårig utbildning är nödvändig för all ge de studerande tillräcklig förberedelse
för alla de uppgifter som åvilar dagens kyrkomusiker. Kyrkans folkhögskolor har
stora möjligheter att ge eleverna utbildning i ämnen som berör kyrkans tro och
liv och låta dem få praktisk användning av dessa kunskaper i ett regelbundet
gudstjänstliv.

Beträffande utredningens förslag om en viss samordning
mellan den framtida kantorsutbildningen och den högre kyrkomusikerutbildningen
råder tveksamhet hos några remissinstanser.

UHÄ anser all utredningen är oklar på denna punkt och att
relationen mellan den lägre och den högre utbildningen i fråga om mål, innehåll
m. m. behöver närmare klargöras.

Musikaliska akademien år också tveksam.

Vad som sägs om atl folkhögskolornas resp. Sköndals
tvååriga utbildning skulle kunna tillgodoräknas vid musikhögskolesludier väcker
en lång rad frågor. En grundläggande förutsällning för alt man utan vidare
skulle kunna gå två år i lägre utbildning, med avslutande yrkesinriktad examen
som en avrundad helhet, och därefter ulan vidare kompletteringar fortsätta
ytteriigare två år vid högskola och då avlägga högre kyrkomusikerexamen är atl
kursplaner, intagning, fördelning av stoffet över studietiden m. m. är totalt
samordnade över hela landet, vilket förefaller vara en utopi.

Även om anordningar av någon art kunde inrättas,
förefaller det olämp- 128

ligt att lägga upp
kantorsutbildningen så atl den både kan vara avslutad och Prop. 1987/88:144

förberedande. Bilaga 3

Domkapitlet
i Luleå har annan uppfattning.

Utbildningsplanen
för kantorer förefaller bra. Speciellt tilltalande är tanken på en viss
samordning av den lägre och den högre utbildningen, eftersom kyrkokantorsexamen
redan nu för många fungerar som en "förberedande utbildning" för
musikhögskolorna. Då skulle man slippa ifrån den dubblering av studierna, som den
nuvarande ordningen ofta innebär.

Svenska
kyrkans centralstyrelse går pä samma linje.

Det
är viktigt alt få till stånd en samordning mellan den lägre och den högre
kyrkomusikerutbildningen. Den som genomgått den lägre utbildningen bör utan att
behöva böija om från början kunna komplettera sin utbildning och gå vidare till
organistexamen. I utredningen pekas på behovet av samordning och därvid
noteras all samma typ av utvärdering bör gälla för bägge utbildningarna (sid.
200). Utöver detta kräver den önskade samordningen alt uppläggningen av de ivå
första åren av den högre utbildningen så långt möjligt paralldliseras med den
lägre utbildningen.

Delade
meningar råder också om förläggningen av den lägre kyrkomusikerutbildningen .
SACOISR ifrågasätter folkhögskolans roll i detta sammanhang.

SACO/SR
anser alt såväl den högre som den lägre kyrkomusikerutbildningen skall
anordnas vid statliga högskoleenheter som har musiklärarutbildning. Därför
avvisar organisationen förslaget atl viss del av utbildningen skall finnas
både i högskolan och vid folkhögskolor. Dessa båda utbildningsformer har olika
inriktning och syften. Del är inte lämpligt att UHÄ ansvarar för examinationen
av studerande vid folkhögskola, och den hög-skoleförlagda och den folkhögskoleförlagda
kanlorsutbildningen bör inte likställas med varandra.

SFS
förespråkar högskolorna som lämpligast.

SFS
anser atl etl krav måste vara att utbildningen ska vara jämförbar oavsett
utbildningsort. Del kan bli svårt atl klara av detta när utbildningen föreslås
finnas både på de nuvarande folkhögskolorna och högskolan. Varje folkhögskola
har i dagens läge en tydlig profil. SFS ser en risk i att antingen den profilen
suddas ut, vilkel vore synd för folkhögskolans övriga verksamhet, eller alt man
tar fram den så myckel alt del blir svårt med en jämförelse mellan de olika
skolorna. Dessutom skall ju utbildningen jämföras med den som bedrivs pä
högskolan. Med detta vill SFS säga all det bästa måste vara atl all kyrkomusikerulbildning
bedrivs pä musikhögskolorna.

Etl
krav som måste finnas på högskoleutbildning är atl del inte får finnas

några återvändsgränder. Del måste alltså finnas möjlighet alt efter genom

gången 80 poängsutbildning fortsätta till organislexamen. De poäng man

tar på den lägre utbildningen måste vara lika myckel värda som de som är

lästa på musikhögskolan på den högre utbildningen. Del bör alltså gå all

översälta de kurser som finns på den lägre utbildningen till motsvarande på 129

den
högre utbildningen. Detta för all man som studerande ska ha möjlighet

9 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

alt senare "bygga
på" till organislexamen och då ej tvingas läsa alla 160 Prop.
1987/88:144 poängen. SFS menar att sannolikheten för atl ha direkt jämföra
poäng är Bilaga 3 betydligt större när de båda utbildningarna är föriagda
pä högskolan.

Musikaliska
akademien redovisar däremot i huvudsak posifiva erfarenheter av utbildningen
vid folkhögskolorna.

Betr.
förläggningen av denna lägre utbildning kan akademien nu efter flerårig försöksverksamhet
bekräfta att de hittills prövade folkhögskolorna väl - i fallet Mellansd med
viss tvekan - fyller de krav som kan ställas. Förslaget atl lill de tre
ytterligare lägga Skara stifts folkhögskolas i Hjo kan akademien inte taga
ställning till förrän förhållandena vid skolan, lärarkompetensen och andra
omständigheter prövats.

Detta
aktualiserar frågan om hur utbildningen rent allmänt kommer atl organiseras.
Belänkandet förutsätter all frågan om huvudmannaskap går all lösa, så alt
folkhögskolorna (under SÖ) kan få del av sin undervisning överförd lill UHÄ.
Förutsättningen är då atl rätt kunskap skapas.

Domkapitlet
i Lund föreslår atl kanlorsutbildningen uteslutande förläggs till ett antal
folkhögskolor.

Om
den föreslagna kanlorsutbildningen vid musikhögskolorna slopas och i stället en
Ivå-årig utbildning i stil med den på Stora Sköndal förläggs lill ett antal
folkhögskolor med kyrklig och musikalisk inriktning skulle högskolekompetens
inte behövas för kantorsutbildningen. Samtidigt skulle nivå och kvällt på
utbildningen kunna tillgodoses på elt annat sätt ån vid dagens sommarkurser.
Behovet av en lägre "orgelspdarutbildning" skulle också bortfalla.
Även de mindre tjänster, som kan komma alt finnas på vissa håll borde kunna
tillsättas med någon med denna kantorsutbildning. Domkapitlet förordar, alt
kantorsutbildning enligl de här föreslagna linjerna genomförs under alla
omständigheter.

Domkapitlet
i Visby framför liknande synpunkter.

När
del gäller utbildningsfrågorna känner domkapitlet tveksamhet inför förslaget atl
examinationen av den lägre utbildningen skall ligga under UHÄ. Likaså är
förslaget all endast knyta vissa skolor lill utbildningen väl stelt,
överhuvudtaget har utredningen genom en mycket stark anknytning till de
statliga högskolorna gjort det svårare för lokala initiativ när del gäller kyrkomusikerutbildningen.
Kyrkomusikersilualionen i stora delar av vårt land i dag och under överskådlig
framlid talar för ell flexibelt system där varje stift ges möjlighet till
decentraliserad kyrkomusikerbild-ning och där utifrån kyrkomusikalisk synpunkt
lämpliga dispenser ej försvåras genom t. ex. orealistiska kunskapskrav av annal
slag.

Rikskommittén
för svensk kyrkomusik (RISK) delar utredningens uppfattning atl nuvarande kyrkokantorsutbildning
bör utökas och knytas till "kyrklig" folkhögskoleverksamhel.

Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation tillstyrker förslaget att

kantorsutbildningen förläggs till folkhögskolorna i Hjo, Mellansd, Oskars

hamn och Ransäter med anknytning fill svenska kyrkan och Evangeliska

Fosteriands-Stiftdsen. jq

De fyra föreslagna
skolorna har en bra geografisk spridning med goda Prop. 1987/88:144 möjligheter
all förbereda eleverna för kommande arbetsuppgifter i första Bilaga 3 hand i
kyrka och samfund. Skolorna kan ge inblick i ämnen som rör kristet liv och tro,
erbjuda regelbundet gudstjänstliv och ordna praktik i församlingar, som ligger
i skolans närhet. Där får eleverna rycka in som vikarier, delta i körsång och musikgudsljänsler.
Tillfällen lill praktik av olika slag finns också vid de många arrangemang som
ordnas av skolorna själva.

Svenska
kyrkans centralstyrelse betonar vikten av en spridning av utbildningen.

Förslaget
atl all kantorsutbildning skall genomföras i form av en sammanhållen
utbildning om 80 poäng bejakas. Likaså tillstyrks att utbildningen förläggs
till musikhögskolorna, Sköndalsinstitutet och ett antal folkhögskolor. Det är
viktigt atl denna utbildning, såsom utredningen föreslär, finns på etl flertal
orter i landet.

Som
bilaga 10 lill utredningen finns utkast till en vägledande utbildningsplan för
kyrkokantorsutbildning vid folkhögskola. 1 likhet med vad som gällde vid
utarbetandet av motsvarande plan för fritidsledarutbildning förutsätts atl ett
brett samråd äger rum innan SÖ fastställer planen och tillhörande allmänna råd.
Redan nu kan påpekas att de 10 poäng som föreslås fä fördelas lokalt inte bör
inriktas på allmänna ämnen utan avse studier inom församlingens musikverksamhel.

Domkapitlet
i Linköping och Tjärstads pastorat vill i detta sammanhang framhålla Vadstenas
betydelse som utbildningsort.

När
det gäller den lägre utbildningens dimensionering, råder delade meningar bland
de remissinstanser som uttalat sig.om den.

Universitets-
och högskoleämbetet

Eftersom
utredningen beräknar en genomsniulig examination av 86 kantorer per är bör det
angivna antalet årsstudieplatser (85-90) i stället avse nybörjarplatser.

Med
hänsyn till det begränsade antalet platser totalt för den lägre kyrkomusikerutbildningen
ifrågasätter UHÄ utredningens förslag alt förlägga den tvååriga kanlorsutbildningen
till ytterligare en folkhögskola. Detta skall ses mot bakgrunden av dels en
beräknad minskad dimensionering efter den försfa tioårsperioden (från 86 fill
67 platser årligen), dels alt tre högskoleenheter föreslås få endast 15 platser
sammanlagt, innebärande genomsnittligt så små grupper som fem studerande i
varje. UHÄ anser att de föreslagna tio platserna för den berörda folkhögskolan
i stället bör fördelas på de tre orterna med högskoleutbildning, nämligen,
Malmö, Göteborg och Piteå samt eventuellt Stockholm (Sköndalsinstitutet).

Utredningens
förslag om kombinationsljänster har bemötts positivt av

remissopinionen. Utredningen har dock uppskattat antalet platser för kom

binalionsulbildning lärare/kantor fill endast 5-10 sammanlagt per år på fyra

orter. Dessutom anger utredningen atl den föreslagna dimensioneringen

rymmer en osäkerhetsfaktor, eftersom den föreslagna utbildningen i fråga

kommer all ske efter de studerandes fria val. UHÄ delar universitetels i

Lund (musikhögskolan i Malmö) uppfattning alt inga dimensioneringsbe

räkningar kan utgå från en så slumpartad förutsättning. Det är bl. a. mot

denna bakgrund som UHÄ har ifrågasatt om kyrkomusikerna som genom- 131

gäll den
högre kyrkomusikerutbildningen i framtiden skall uteslutas frän Prop.
1987/88:144

eventuell fyllnadstjänstgöring i det allmänna skolväsendet. Bilaga 3

UHÄ tillstyrker utredningens förslag alt
kombinationsutbildning anordnas endast vid de fyra högskoleenheter som har bäde
kyrkomusikalisk utbildning och musiklärarutbildning.

Domkapitlet i Härnösand

I Härnösands stift har antalet kyrkokantorsljänster ökat
starkt de senaste åren. 1980 hade vi 21 stycken, nu 1986 har vi 37 stycken. Kyrkokantors-tjänslen
är en användbar tjänstetyp. Veckotimtalet varierar hår i stiftet mdlan 12 och
28 och den förekommer i såväl små som stora församhngar. Tack vare kyrkokantorsutbildningen
i Mellansd har vi fått fler behöriga sökande till tjänsterna än tidigare. Läget
är dock långt ifrån så bra som man kunde önska. Rörligheten är stor och
särskilt de mindre tjänsterna är svåra att besätta. En tredjedel av tjänsterna,
tolv stycken, är f n. vakanta och uppehålls av vikarier.

När den nya organisafionen träder i kraft kommer vi att ha
omkring 70 kantorstjänster i stiftet, d.v.s. nästan en fördubbling jämfört med
idag. Eftersom vi här i stiftet inte har någon reserv av kantorsutbildade,
kommer vi all gå in i den nya organisationen dels med den brist vi redan har,
dels med brist på sökande till nyinrättade tjänster. Vi anser därför alt
antalet utbildningsplatser per år under tioårsperioden fram till 1997 inte bör
understiga 100. Av utbildningsplatserna bör om möjligt 15 förläggas lill Mellansd.

Svenska kyrkans centralstyrelse

Det kan ifrågasättas om utredningen inte räknat i
underkant vad gäller behovet av utbildningsplatser. Enligt bilaga 9 räknas med
alt under en första I O-årsperiod skall 80% av de nyutbildade gå ul på
arbetsmarknaden som kyrkomusiker. Med hänsyn till de erfarenheter som fmns
beträffande dem som genomgått den högre utbildningen och eftersom ett antal av
dem som går den lägre kommer all söka till den högre utbildningen, kan det vara
minst lika sannolikt atl räkna med 70%. Detta skulle innebära behov av
ytterligare 12 utbildningsplatser/år. Del torde vara möjligt för t.ex. Sköndalsinstitutet
att öka sin kapacitet utöver föreslagna 10 årsstudieplat-

Skara stifts folkhögskola

När utredningen nu föreslår, all fyra folkhögskolor skall
erbjudas möjligheten atl utbilda kyrkokantorer anser vi att den tänkta volymen
är lagom stor i förhållande till den efterfrågan man kan räkna med. De fyra
föreslagna folkhögskolorna är också geografiskt så fördelade att de täcker
landet på ell tillfredslällande sätt. Kyrkans folkhögskolor har i den planerade
kanlorsutbildningen stora möjligheter att ge eleverna utbildning i ämnen som
berör kyrkans tro och liv saml låta dem få praktisk användning av dessa
kunskaper i ett regelbundet gudstjänsfiiv.

Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation delar
utredningens bedöm

ning att en dimensionering av 55 årsstudieplatser på folkhögskolor är

lämplig. . 132

Musikhögskolan i Malmö Prop. 1987/88:144

Beträffande
de utbildningsvägar, som är direkt kopplade till musiklärar- Bilaga 3 linjen,
vill linjenämnden påpeka vanskligheten att göra dimensioneringsberäkningar på
dessa. Dels beror del på de studerandes fria val hur många som genomgår
utbildningen och dels kan ju dessa som färdiga musiklärare välja atl arbete
heltid inom obligatoriska skolväsendet eller kommunala musikskolan.

Stiftelsen
Stora Sköndal uppger att Sköndalsinstitutet är berett att utöka nuvarande
kapacitet till 15 årsstudieplatser. Ingesunds musikhögskola anför för sin del
följande:

IMH
har också genom sin utbildning velat medverka fill att i någon mån försöka
avhjälpa den brist på kyrkomusiker, som alltjämt råder bl. a. i Värmland och i
angränsande landskap, särskilt på de mindre orterna.

Del
synes också angeläget atl påpeka atl IMH genom sina excepfionellt goda lärar-
och lokalresurser har kapacitet över till att ta emot fler studerande, även
exempelvis inom det kyrkomusikaliska områdets 80-poängs-variant, om
statsmakterna sä önskar och om medel härför ställs till skolans förfogande.

Några
remissinstanser har synpunkter på utbildningens innehåll.

Musikaliska
akademien

Vad
den lägre utbildningen beträffar kan akademien instämma i lämpligheten av en
tvåårig högskoleutbildning i den form som föreslås som en grund för den lägre
tjänsten.

Däremot
synes det akademien vara otillräckligt att föreskriva endast 30 poäng för den
kyrkomusikaliska delen i en musiklärarlinje (så som den tidigare föreslagits
ersätta nuvarande lägre kyrkomusikerulbildning) resp. instrumentallärare. Denna
poängsumma kan inte anses ha tillräckligt noga prövats i relation till annan
utbildning, där t. ex. den tvååriga om 80 poäng kan bedömas omfatta betydligt
mer kyrkomusikalisk inriktning än 30 poäng utöver en mera allmän
musikutbildning. I vilken mån de övriga 130 poängen i musiklärarlinjen
kompletterar de kyrkliga 30 poängen bör närmare utredas. Det går bra att i den
variant av musiklärarutbildning som avser grundskola/gymnasium (ej tvåämneslärare
dock) inrymma 50 poäng kyrkomusikalisk utbildning. Återstoden (110 poäng) i den
breda musiklärarutbildningen ger säkert bättre församlingsarbetarkompetens än
de 80 poäng som kanlorsutbildningen ger.

Värre
är det med instrumentallärarvarianten (IE-varianten). I den omfat

tar den instrumentala resp. vokala specialiseringen 80 poäng, vilket jämte

den för alla gemensamma basutbildningen om 60 poäng bara lämnar 20

poäng kvar. Dessa musiklärare är i gengäld dock skickliga pianospelare

resp. sångare, vilkel i viss mån kompenserar det lilla utrymmet (20 poäng)

för kyrkomusikaliska studier. Del år möjligt atl man skulle kunna diskutera

sig fram till en rimlig kompromiss, t. ex. att av de 80 poängen kanske 15 får

vara kyrkomusik, dvs. sammanlagt 35 poäng (20-1-15). Detta kräver en

specialutredning, som dock kunde vara väl befogad. I utförligare kurspla

ner kan sådana avvägningar ske. Resultatet får inte bli att de i och för sig

angelägna kombinationstjänsterna ger en lägre kyrkomusikalisk kompe

tens för den del av tjänsten som avser kyrkan. 133

Geijerskolan
har bifogat ett av dess lärarkollegium utarbetat förslag till Prop.
1987/88:144

fim- och ämnesplan för den tvååriga kantorsutbildningen. Bilaga 3

Svenska kyrkans centralstyrelse

Som bilaga 10 lill utredningen finns utkast till en
vägledande utbildningsplan för kyrkokantorsutbildning vid folkhögskola. I
likhet med vad som gällde vid utarbetandet av niotsvarande plan för fritidsledarulbildning
förutsätts atl etl brett samräd äger rum innan SÖ fastställer plan och
tillhörande allmänna råd. Redan nu kan påpekas atl de 10 poäng somföresläs få
fördelas lokall inte bör inriktas på allmänna ämnen utan avse studier inom
församlingens musikverksamhel.

SACO/SR

Den lägre kyrkomusikerutbildningen föreslås bli
omorganiserad och till vissa delar samordnad med den högre utbildningen. Två
alternativ skall finnas: en tvåårig kantorsutbildning avsedd för kantorer med
enbart kyrkomusikalisk Ijänstgöring saml en utbildning till musiklärare med
ett kyrkomusikaliskl tillval i utbildningen.

SACO/SR instämmer i förslaget men anser atl musikläraralternativet
då enbart kan avse ettämnesutbildningen inom musiklärarlinjen. Det bör även
övervägas om tillvalet för den kyrkomusikaliska delen inte bör utökas från 30 fill
40 poäng.

Musikhögskolan i Malmö

Linjenämnden anser alt förslaget innebär en kvalitativ
höjning av den framtida lägre kyrkomusikerutbildningen. Detta hälsar
linjenämnden med tillfredsställelse.

Förslagen förutsätter en revidering av gällande
kursplaner, exempelvis fordrar lE-varianten med 30 poäng kyrkomusik en ändring
av poängtalen.

Linjenämnden är positiv lill föreslagna utbildningar, som
knytes till musiklärarulbildningen, men vill framhålla vikten av alt
planläggning av kurserna sker under medverkan från berörda musiklärarlinjer.

Mellansels folkhögskola anser att en förstärkning av ämnet
lilurgik i den lägre utbildningen år nödvändig.

Ansgarsförbundet och Riksförbundet Kyrkans Ungdom

Det är helt nödvändigt att alla kyrkomusiker får en
församlingsvårdande

och teologisk utbildning som tillägg till den musikaliska •

högskoleutbildningen. Idag är kyrkomusikern den-enda inom

församlingsvården som inlé har en sådan utbildning. Denna bör ses i

samverkan med övrig yrkesutbildning inom kyrkan. Ansvaret för dén bör

ligga hos Svenska kyrkans nämnd för undervisning och utbildning.

Utbildning för barn-och ungdomskörverksamhet måste starkare

betonas som obligatoriskt inslag i kyrkomusikerutbildningen. 134

Del är
också viktigt att andra instrument än orgel får större utrymme i utbildningen.

Prop.
1987/88:144 Bilaga 3

21

En expertgrupp bestående av representanter för utbildningsanslal-lerna,
kyrkomusikerkåren och svenska kyrkan föreslås bli inrättad. Gruppen skall
knytas lill universitets- och högskoleämbetet. Den skall vara ett samarbetsorgan
för frågor som rör kyrkomusikerutbildningen, organisera examinationen av
kantorer, bestämma omfattningen av den lägre utbildningen och hålla kontakt
med de folkhögskolor som övergångsvis skall bedriva utbildning för organist-och
kantorsexamen.

Remissinstanserna är delade i sin bedömning av förslaget.
Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslaget.

Förslaget om en expertgrupp med representation från bl. a.
Svenska kyrkan tillstyrks. Det är viktigt alt utvidga samarbete och samverkan mellan
Svenska kyrkans organ för utbildningsfrågor och kyrkomusikcrutbild-ningarna. F.
n. är kyrkomusikerulbildning den enda yrkesutbildning som direkt förbereder för
kyrklig tjänst och för vilken Svenska kyrkan inte har något direkt ansvar. De
ovan omtalade önskemålen om förändringar i utbildningen understryker viklen av
ett utvidgat samarbete.

Domkapitlet i Luleå instämmer i utredningens förslag.
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) avstyrker däremot förslaget.

UHÄ
har normalt inga permanenta expertgrupper i sin verksamhet och avstyrker därför
utredningens förslag. UHÄ är dock självfallet berett alt -så snart
statsmakterna tagit ställning till kyrkomusikerutredningens förslag - närmare
överväga de frågor som fortfarande kan vara oklara i fråga om kyrkomusikerutbildningen.

Musikaliska
akademien år kritisk till förslaget.

Betänkandet anser ulan någon precisering att "MA (=akademien)
har i dag åligganden som även i den nya situationen måste fullgöras". I
fortsättningen talas om en expertgrupp som "lämpligen kan knytas till
UHÄ". Vad som därom säges motsvarar i stora delar just vad akademiens kyrko-musikkommitlé
i dag är, och utan atl här överskatta akademiens belydelse eller möjligheter
till att som "neutral mark" tjäna samordning och expert-hantering
vill akademien hävda att kyrkomusikkommiltn är en sådan expertgrupp. Några
kommentarer härtill kan vara skäl atl ange. I. Akademien vill som framgår av vad som ovan anförts
och senare tillkommer inte hävda atl dess nuvarande lägre kyrkomusikerulbildning
skulle vara tillräckligt fidsenlig eller anpassad lill övrig utbildning för att
bibehållas. Att dess Ivåstegs sommarkurser med mellanliggande brevkurs ersätts
av det nya systemet och får annat huvudmannaskap är säkert fördelaktigt.

135

2. Dock finner akademien att etl stort behov kvarstår
redan för den lägre Prop. 1987/88:144

utbildningen betr. samordning, inspektion och handledning, där nuva- Bilaga
3

rande system med av akademien utsedda examinalorer,
censorer och lärare medger en intim närhet till verksamheten och en insikt om
situationen över hela landet av mycket stort värde.