Prop. 1987/88:145

Regeringens
proposition

1987/88:145

om stöd till radio- och kassettidningar

Prop.

1987/88:145

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 17 mars 1988.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt
Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt verksamheten med radio- och kassettidningar skall
byggas ul och permanentas. Ambitionen är att utgivningen inom senast fem år bör
omfatta etl femtiotal tidningar. Kostnaderna för detta beräknas till totalt 55
milj. kr. i 1987 års prisläge.

Verksamheten
med radio- och kassettidningar bör tillföras 25 milj. kr. i reformmedel, så atl
sammanlagt ca 38,2 milj. kr. kan disponeras för budgetåret 1988/89.

En
särskild nämnd - tallidningsnämnden - bör inrättas för att fördela det statliga
stödet och i samband härmed svara för upphandling av nödvändig teknisk
utrustning m. m. saml bedriva en viss utbildnings- och utvecklingsverksamhet.
Nämndens kanslifunktioner bör knytas till presslöds-nämnden.

De
föreslagna formerna i övrigt för verksamheten följer i huvudsak de slutsatser
och rekommendationer som lagts fram av taltidningskommittén, som i fem år haft etl
kombinerat förvaltnings- och utredningsuppdrag och svarat för verksamhetens
utveckling.

I Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 145

Förslag till Prop. 1987/88:145

Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1981:508) om
radiotidningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§l

Ett tillstånd att sända en radiotidning kan återkallas, om
den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i
5 §.

Beslut om återkallelse av tillstånd får överklagas hos
kammarrätten, om beslutet meddelas av en annan myndighet än regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

ISenaste lydelse 1983:495.

utbildningsdepartementet Prop. 1987/88:145

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars
1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson,
Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén.

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om stöd till radio- och kassettidningar 1
Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 juni 1982
tillsattes den I juli samma år en kommitté - taltidningskommittén (U 1982:05)'
- med uppdrag atl fördela bidrag enligt förordningen (1982:669) om stöd till radio-och
kassettidningar saml att bedriva det ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete
rörande stöd till taltidningar som erfordrades enligt riksdagens beslut med
anledning av regeringens proposifion (1981/82:129) om slöd till taltidningar
(KU 1981/82:31, rskr. 409).

Taltidningskommittén har under sin verksamhet lagt fram
ett antal delbetänkanden och särskilda rapporter. I juni 1987 lade kommittén
fram sitt slutbetänkande (Ds U 1987:6) Radio- och kassettidningar - slutsatser
och rekommendationer. Kommitténs sammanfattning av innehållet i belänkandet
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Frågan om synskadades tillgång till innehållet i
dagstidningar har aktualiserats vid etl flertal tillfällen sedan kommittén
tillsattes. Riksdagen och regeringen har stegvis förnyat och utvecklat sina
ställningstaganden i anslutning till den fortlöpande verksamheten med statligt
stöd till radio- och kassettidningar.

I regeringens proposition (1984/85:138) Om radio- och
kassettidningar anförde jag bl. a. att jag - när taltidningskommittén inhämtat
ytterligare, kompletterande erfarenheter och redovisat resultat och analyser av
en fortsatt verksamhet - avsåg att göra en samlad bedömning av stödet till
radio- och kassettidningar för synskadade och återkomma i frågan. En sådan
behandling aviserades nyligen i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100
bil. 10 s. 473).

' Kommittén bestod vid avlämnandet av betänkandet av f.d.
direktören Ivar Hallvig, ordförande, verkställande direktören Sune Tjernström,
vice förbundsordföranden Jan Holmegard, organisationsdirektören Olov Höglund,
kanslichefen Leif Andersson, redaktören Lars Westberg och departementsrådet Ingrid
Dalen.

Med
hänvisning lill vad jag tidigare anfört i dessa frågor lägger jag nu Prop.
1987/88:145 fram mina överväganden och förslag angående den fortsatta
verksamheten med radio- och kassettidningar för synskadade.

2 Bakgrund

2.1 Principiella utgångspunkter

Arbetet
med all förbättra synskadades tillgång till innehållet i dagstidningar
inleddes för elt tiotal år sedan på grundval av de intentioner som uttalades i
propositionen 1977/78:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet.
Efter olika utredningsinsatser inrättades ett bidragsanslag år 1982. Taltidningskommittén
tillsattes för att fördela bidrag lill tidningsföretag för utgivning av
taltidningar för synskadade och i övrigt vidareutveckla olika praktiska och
tekniska alternativ för verksamheten.

I
regeringens proposition 1984/85:138 om radio- och kassettidningar behandlade
jag utförligt de motiv och ställningstaganden som legal bakom statens
engagemang på detta område. Vad jag då anförde angående bårande principer och
allmänna riktlinjer äger alltjämt full giltighet. För en uttömmande genomgång
av statens motiv för insatser på området hänvisar jag till nämnda proposition.
Jag nöjer mig här med att ange de principiella huvuddragen.

Statens
åtgärder på området grundar sig på en ambition att förbättra synskadades
tillgång till irmehållet i dagstidningar, med särskild hänsyn fill dagstidningarnas
vikliga roll i den demokratiska processen. Vid sidan av allmän nyhetsbevakning
kanaliseras viktig samhällsdebatt och opinionsbildning genom dagspressen.
Dagspressens belydelse för synskadade i delta avseende accentueras av atl t.ex.
radion, som är tillgänglig för synskadade, arbetar under särskilda krav som fmns
fastställda i lagar och avlal, bl. a. kravet pä opartiskhet.

Delta
är del huvudsakliga skälet för ansträngningarna alt göra dagspressen åtkomlig
för så många som möjligt. Vid sidan av den centrala demokratiska funktionen
har dagspressen andra betydelsefulla uppgifter, l.ex. information i vidaste
bemärkelse, underhållning, förströelse samt den viktiga funktionen all på
olika sätt uttrycka och förmedla sociala kontakter. Den sociala funktionen
brukar särskilt framhållas av synskadade och har vitsordats av taltidningskommittén.

2.2 Frågans tidigare behandling

Stödet
till radio- och kassettidningar inrättades den I juli 1982. Samma dag
tillsattes tallidningskommittén (U 1982:05) för att fördela del ekonomiska stödet
och bedriva etl fortsalt utrednings- och utvecklingsarbete i enlighet med vad
som beslutats av regering och riksdag (prop. 1981/82:129, KU 31, rskr. 409).

I
takt med verksamhetens utveckling har de yttre formerna reglerats i olika lagar
och förordningar. Bidragen fördelas enligt förordningen (1982:669) om stöd till
radio- och kassetfidningar. Särskilda föreskrifter för

tillstånd lill
radiosändning m. m. finns i lagen (1981:508) om radiotidningar Prop.
1987/88:145 och förordningen (1981:512) om radiotidningar. Ansvarigheten för
innehållet regleras i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och
kassettidningar. Formerna för taltidningskommitléns arbete bestäms av
förordningen (KRFS 1982:9) med instruktion för tallidningskommiltén.

Redan
under de första år som verksamheten pågick genomfördes en del ändringar och
klargöranden i regelkomplexet. Utvecklingen fram till nyåret 1985 har
redovisats utföriigt i propositionen 1984/85:138, varför jag hänvisar lill den
för en närmare redogörelse av taltidningskommitléns verksamhet under de tre
första åren.

I
sill betänkande (Ds U 1984:8) Om slöd fill radio- och kassettidningar föreslog
kommittén en rad principiella och praktiska justeringar i stödsystemet och
anförde atl det övergripande målet med verksamheten var att göra
dagstidningarnas information och opinionsbildning fillgänglig för läs-handikappade
(s. 6).

I
propositionen 1984/85:138 (s. 14) framhöll jag behovet av alt förbättra
synskadades tillgång till dagsfidningar och föreslog alt verksamheten skulle
vidareutvecklas.

Regeringen
medgav samtidigt statlig helfinansiering av utgivning av radio- och
kassettidningar för alt underlätta en fortsatt utveckling av verksamheten och ocksä
ett starkt rabatterat pris pä en talutgäva av en dagstidning för att stimulera
intresset för abonnemang (s. 15). I övrigt föreslogs en prioritering av radiodistribulion
i den fortsatta verksamheten och försök med utgivning enligl den s. k. RAPS/RATS-metoden
(radiosända punktskriftstidningar för synskadade resp. radiosända lalsynleslidningar
för synskadade). Metoden innebär överföring direkt från tidningarnas
sälleri-datorer lill punklskriftsdisplayer hos synskadade abonnenter eller
specialmottagare för syntetiskt tal (s. 28-33).

Sammanfattningsvis
anförde jag i nämnda proposition (s. 37) atl verksamheten i övrigt borde
bedrivas "enligl hittills gällande regler och riktlinjer. Målet är all i
så effekfiva och ändamålsenliga former som möjligt förbättra synskadades
tillgång till dagstidningar och därmed synskadades delaktighet i
samhällslivet."

Riksdagens
konstitulionsutskoll pekade i sitt betänkande (KU 1984/85:33 s. 3) på
riksdagens enhälliga beslut år 1982 om att sätta igång en verksamhet med
taltidningar. I samband härmed hade utskottet framhållit (KU 1981/82:31)
"alt ändamålet med taltidningar var all öka möjligheterna för de
synskadade att få tillgång lill samma information via pressen som den övriga
befolkningen. De enligt utskottets mening viktigaste riktlinjerna för
bedömningen av fördelningen av stödet var atl inom en region nå största möjliga
krets av synskadade och alt beakta behovet av politisk mångfald."

Utskottet
godtog vidare regeringens förslag angående full kostnadsläck

ning, rabatterade abonnemangspriser och försök med partiell samverkan

enligt den s. k. alternativ Il-modellen. Den innebär atl tidningar kan sam

verka i distribution, teknik och redigering av allmänna nyheter, men bibe- ,

hålla separat redigering av opinionsbildande material - i praktiken således

talutgåvor där ena sidan på kassetten utformas gemensamt och den andra 5

separat
av samverkande lidningsulgivare.

I
sammanhanget uttalade utskottet (KU 1984/85:33 s. 5) att "Det ideala Prop.
1987/88:145 målet är självfallet att möjliggöra för [synskadade] att få
tillgång lill all dagspress. Detta är emellertid ell mål som knappast kan
uppnås på en gång." Utskottet framhöll avslutningsvis vikten av ett
fortsalt utvecklingsarbete med sikte på alt synskadade så småningom kan få
tillgång till fullständiga dagstidningar i form av överföringar till syntetiskt
tal eller punktskrift med hjälp av datorsällningar, dvs. den s. k. RAPS/RATS-metoden.
Enligl utskottet var det viktigt att ett sådant utvecklingsarbete stimulerades.

Riksdagen beslutade i enlighet med
utskottets förslag (rskr. 1984/85:294).

3 Taltidningskommitténs verksamhet

Kommittén bygger sina förslag fill utformning av en
fortsatt verksamhet med radio- och kassettidningar på nästan fem års
erfarenheter av bidragsgivning och utvecklingsarbete med talversioner av
dagstidningar.

Kommitténs slutsatser och rekommendationer utgör därför i
sig en samlad bedömning av alla de praktiska och principiella frågor som berör
den statligt stödda verksamheten med radio- och kassettidningar.

I det följande återger jag kommitténs synpunkter på några
av verksamhetens huvudfrågor.

3.1 Synskadades informationssituation

Synskadade får information genom riksradio, lokalradio och
närradio saml i viss utsträckning genom TV. Ifråga om radiosändningar är
synskadade jämställda med seende. I princip arbetar dock radio och TV under
särskilda, rättsliga krav på bl. a. opartiskhet, vilket gör atl
förutsättningarna för opinionsyttringar och kommunikafion via dessa medier är
begränsade.

Landsting och kommuner har en ganska omfattande verksamhet
med s.k. läns- och kommuntaltidningar för läshandikappade. Tallidningarnas
innehåll utgörs vanligen av material ur lokal och ibland rikspress, egna inslag
samt särskild handikappinformation. Läns- och kommuntaltid-ningarna är
etablerade sedan länge. De flesta har utvecklats ur bibliotekens specialservice
för synskadade. Verksamheten finansieras av kommuner och landsting, ofta genom
delat ansvar.

Kostnaderna för utgivning av dessa taltidningar varierar.
De brukar för de mindre tidningarna uppgå lill mellan 30000 och 40000 kr., för
medelstora lill mellan 150000 och 200000 kr. samt för de stora lill mellan
300000 och 700000 kr. per år. Länstallidningar med stor upplaga och/eller hög ulgivningstälhet,
t.ex. Örjansbandet i Stockholm och Gävleborgsbandet i Gävle, kostar över 1
milj. kr. per år atl ge ut. De flesta taltidningar tar ut en symbolisk
prenumerationsavgift, som högst 60 kr. per år.

Sedan 1982 har enligt kommittén inga egentliga
inskränkningar i utgivningen av läns- och kommuntaltidningar kunnat märkas.
Utvecklingen tycks snarare gä mot ett utökat antal taltidningar, tätare
utgivning och i

flera
fall även en ökning av antalet abonnenter. En ökad utgivnings- Prop.
1987/88:145 frekvens gör atl denna typ av taltidningar kommer atl ligga allt
närmare dagspressen i sin rapportering.

I
en situation där dagstidningarna görs tillgängliga för synskadade är det enligl
kommittén angelägel att den resurs som läns- och kommuntaltid-ningarna utgör
används lill all förmedla annan information än dagspressin-formalion lill
synskadade.

Synskadade
har också tillgång till fack- och skönlitteratur. Totalt finns ca 23000 boklifiar
tillgängliga som talböcker. Av dessa finns uppskattningsvis 7000 titlar
omedelbart tillgängliga vid landels folkbibliotek. Även etl hundratal
tidskrifter finns utgivna på kassett för läshandikappade i versioner som direkt
motsvarar de tryckta föriagorna.

Slutligen
finns vissa möjligheter för synskadade att via bibliotekens inläsningstjånst
kostnadsfritt få bl. a. artiklar från tidningar och tidskrifter intalade på
kassett. Inläsningstjänslen är ojämnt utbyggd och saknas i många kommuner.

Kommittén
menar all det från demokratisk utgångspunkt är viktigt att alla kan ta del av
den samhälleliga debatten. Det är därför angelägel atl alla grupper i samhället
kan tillgodogöra sig nyhetsinformationen och opinionsbildningen i bl. a.
dagspressen.

Målsättningen
för det fortsatta arbetet bör vara att sä småningom alla dagstidningar ges ut i
talversioner. Talulgåvorna bör så långt som möjligt vara förlagetrogna och nå
abonnenterna samtidigt som de seende får den tryckta tidningen.

Kommittén
anser i princip att även andra läshandikappade grupper som har svårt alt
tillgodogöra sig tryckta tidningar bör kunna fä tillgång lill radio- och
kassettidningar. Som jämförelse nämns atl talböcker kan utnyttjas av andra läshandikappade
än synskadade. Avgörande är dock vilka resurser som ställs till förfogande.

3.2 Bidragsverksamheten

Redan
tidigt stod det klart för taltidningskommittén att dagstidningarna visade ett
svalt intresse för utgivning av radio- eller kasseittidningar på det sätt och
de ekonomiska villkor som gällde enligt 1982 års riksdagsbeslut. Skälet var
dels den dä rådande finansieringsprincipen atl varje företags ekonomiska
bärkraft skulle vägas in vid bidragsprövningen, dels brislen på ett utprovat
och komplett system för radiodistribulion. Full kostnadstäckning och en
målmedveten satsning på radiotidningar var tidningsutgivarnas huvudkrav för atl
de över huvud taget skulle åta sig någon utgivning av lalutgåvor.

Utgivarna
anförde också atl av den potentiella läsekretsen en långt mindre del än väntat
var intresserad av abonnemang på lalutgåvor och att tidningar som engagerade
sig i verksamheten mötte ett oväntat starkt köpmotstånd bland synskadade.
Konkurrens från prisbilliga läns- och kommuntaltidningar angavs som en
bidragande orsak.

Även
avtalsmässiga och organisatoriska synpunkter anlades. Utgivarna

var
t. ex. betänksamma inför nyanställning av journalister, så långe staten inte
kunde garantera etl flerårigt stöd.

Riksdagen beslutade år
1985 bl. a. att kommittén kunde medge full netlokoslnadsläckning för utgivning
av radio- och kassettidningar, atl radiodistribution skulle prioriteras i den
fortsatta verksamheten samt all priset för abonnemang på en tryckt tidning och
dess lalulgåva kunde vara 110% av priset för den tryckta tidningen.

Med dessa nya
förutsättningar kunde kommittén träffa uppgörelser med nio tidningsförelag om
utgivning av radiotidningar. Av dessa företag hade sex inte tidigare givit ut
talutgåvor. I slutet av år 1986 hade femlon dagstidningar engagerat sig i
utgivning av radio- och kassettidningar, nämligen tre storstadstidningar, tio flerdagarslidningar
och två fådagarslidning-ar. Tillsammans hade tidningarna knappt 1 200 abonnenter.
Därtill kom den särskilda försöksutgivningen av Göteborgs-Poslen som RATS-lidning
till 35 synskadade.

De tidningar som ger ut
talutgåvor och dessas abonnentutveckling framgår av tabell 1.
Bidragsutvecklingen inom verksamheten redovisas i tabell 2.

Prop.
1987/88:145

Tabell
1. Antalet abonnenter på radio- och kassettidningarna åren 1984—1987 genomsnittlig
kvartalssifTra

Å r
och kvartal

Tidning

1984

1985

1986

1987 1:a

l:a

2 a

3e

4.e

1:a

2:a

3:e

4.e

la

2 a

3e

4e

Kronobergaren

118

120

121

123

123

115

110

109

106

106

107

95

65

Norrbottens-Kuriren

59

78

79

79

82

85

83

90

91

83

79

80

80

Norrl ä ndska
Socialdemokraten

90

117

107

112

115

121

101

117

123

113

103

105

106

Ny Dag

54

54

56

53

49

50

48

49

47

46

43

43

47

Svenska
Dagbladet

396

383

324

364

379

383

348

357

318

316

314

363

384

Tempus

70

62

52

55

55

54

46

44

40

34

31

30

32

Ö stg ö ten

51

47

49

49

49

50

44

47

45

44

43

49

51

Gotlands
Allehanda

69

65

60

59

57

Gotlands
Tidningar

69

62

66

67

66

Ö stersunds Posten

44

51

52

L ä nstidningen

59

60

61

Skaraborgs
L ä ns Allehanda

54

59

55

Sk ö vde Nyheter

25

25

27

Arbetet

81

80

72

Sk å nska Dagbladet

24

25

25

Sa
abonnenter

838

831

788

835

873

858

780

803

908

869

1134

1192

1177

Tabell
2. Bidragsutveckling

Budget å r/ belopp (tkr)

82/83

83/84

84/85

85/86

86/87
(ber ä knat)

87/88
(ber ä knat)

S:a

S.a
bidrag

1297,2

5246,7

6787,2

12723,2

16190

165001)

58744,3

S:a ö vriga kostnacfer

-

2296,1

1370

1000

4666,1

Totalt

1297,2

5246,7

6787,2

15019,3

17560

17500

63410,4

1) Den begr ä nsade h ö jningen av bidragskostnaderna h ä nf ö r sig fr ä mst till att tv å tidningar
erh å ller l ä gre bidrag ä n
tidigare p å grund av ä ndrad utgivningsperiodicitet.

I början av år 1987
riktade kommittén en förfrågan lill landels morgon- Prop. 1987/88:145 tidningar
om dessa under förutsällning av full statlig netlokoslnadsläckning och radiodistribulion
vore beredda alt starta utgivning av lalutgåvor för synskadade, och i så fall
hur snart efter elt eventuellt riksdagsbeslut våren 1988 utgivningen kunde
börja.

Enligt
kommittén har ca 35 tidningar, därav etl trettiotal flerdagarslidningar,
förklarat sig beredda all starta lalutgåvor under angivna förutsättningar. Flerdagarslidningarna,
varav två är storstadstidningar, utgår från radiodistribulion. Ifråga om fådagarslidningarna
kan man anta att det i första hand rör sig om bud- eller postdistribuerade
kassettidningar.

Gensvaret
från tidningsföretagen är av avgörande belydelse för kommitténs syn på utgivningsverksamhelen
både på kort och lång sikt. Ytterligare ca 35 utgivande tidningar skulle vid
sidan av dem som för närvarande ger ul lalutgåvor föra upp antalet radio- och
kassettidningar till elt femtiotal. Företagens tryckta nctloupplagor
representerar knappt 60% av den samlade netloupplagan för morgonfidningarna.
Nuvarande abonnentantal skulle därmed nästan kunna fyrdubblas och stiga till ca
4 500 personer.

Kommittén
noterar atl en sädan omfattning av verksamheten medför anspråk på samhälleliga
stödinsatser, inkl. medel för inköp av leknisk apparatur etc., utöver vad som
för närvarande disponeras för ändamålet. En så markant utgivningsökning skulle
för övrigt kunna leda lill all även andra utgivare utvecklar etl intresse för
utgivning.

Kommittén
påpekar atl även om resurser ställs lill förfogande är detta ingen automatisk
garanti för att utgivning av radio- och kassettidningar kommer till stånd.
Tidningsföretagen kan inte åläggas att ge ut lalutgåvor. Avgörande för
utbyggnaden av verksamheten är således ytterst tidningsföretagens vilja alt
medverka och samhällets möjligheter att bidra med de nödvändiga ekonomiska
resurserna.

3.3 Distributionsfrågor

3.3.1
Inlästa radiotidningar

Metoden
med radiofidningar bygger på utnyttjande av rundradions FM-sändarnäl under icke
programtid. För närvarande utnyttjas tolv större FM-sändare samt ett antal slavstalioner
för verksamheten. Systemels totala funktion omfattar de tre leden studio,
överföring och mottagare.

Erfarenheterna
hittills visar alt systemet i sin helhet fungerar väl, bortsett från vissa
smärre inkörningsproblem i en del fall under utgivningens inledningsskede.
Dessa har huvudsakligen gällt utruslningsfel och ovana vid hanteringen. Genom
utvecklingsarbete och informationsinsatser har driflssäkerheten stigit.
Abonnenterna anser i allmänhet att systemet fungerar bra och atl
ljudkvaliteten är god.

Kommittén
understryker vikten av utbildning av taltidningsredaktionens personal i
inläsningsteknik och handhavande av den tekniska utrustningen. Ett program med
en sådan inriktning behöver utarbetas. Redaktionspersonalen bör efter en
inkörningsperiod med leknisk assistans själv kunna sköta inläsningen.

Det
finns två huvudproblem med mottagarutrustningarna, nämligen bris- Prop.
1987/88:145 lande frekvensstabilitet och krånglande kassettmekanism. De senast
levererade apparaterna har dock en ny kassettmekanism, och leverantören har aviserat
möjligheter att byta ut den frekvensbestämmande delen. Erfarenheterna visar atl
det uppslår färte driftsstörningar om inslallafion av molta-garulrustning sker
genom hembesök av leknisk personal. Den relativt sett högre kostnaden för
hembesök kan således sparas in genom färtc drifts-störningar.

För
mottagarutrustningarna får man i dag enligl kommittén räkna med ett pris på ca
3 500 kr. per apparat exkl. mervärdeskatt. Leverantören har dock antytt atl vid
beställning av över 3000 apparater kan priset bli märkbart lägre. Till
inköpspriset kommer kostnader för leveransprovning, för närvarande 200 kr. per
mottagare, och leverans och inslallafion genom hembesök, för närvarande
genomsnittligt ca 640 kr. per apparat och abonnent. Reparation av felaktig
mottagare beräknas kostat genomsnitt ca 330 kr. per apparat och år.

Kommittén
har i samarbete med televerket radio under hösten 1987 påbörjat en utvärdering
av mottagarnas funktion och den tekniska kravspecifikationen i syfte all kunna
infordra anbud under våren 1988 och beställa nya serier i så nära anslutning
som möjligt till etl eventuellt riksdagsbeslut om en fortsättning av verksamheten.
Televerket radio är liksom tidigare berett alt bistå med detta arbete saml alt
svara för leveranskontroll och leverans av mottagarna lill abonnenterna.

Hittills
har nätet för Sveriges riksradios program I utnyttjats för radio-tidningssändningar.
Med befintligt antal tidningar och aktuell bandlängd per tidning har sändningskapacileten
varit tillräcklig för verksamheten. I en mer landsomfattande
radiotidningsverksamhet kan dock enligl kommittén problem uppstä med
kollisioner och bristande tillgång på sändningskapacitet.

3.3.2
Radiotidningar enligt den s. k. RAPS/RATS-metoden

Även
den s.k. RAPS/RATS-metoden bygger pä utnyttjande av rundradions FM-sändarnäl
under icke programfid. Tack vare den digitala överföringsmetoden kan så gott
som hela tidningens innehåll överföras på väsentligt kortare lid än inlästa radiolidningar.
Den egentliga överföringen lar bara några minuter, men kan behöva upprepas
några gånger för alt säkerställa felfri mottagning.

Under
hösten 1986 levererades 35 moltagarutrustningar för RATS-över-föring av
Göteborgs-Posten till synskadade. Systemets funktion har hittills motsvarat de
förväntningar som ställts. Kommittén noterar dock alt provgruppen består av
personer som erbjudit sig att delta av egel intresse och därför inte kan
jämföras med den allmänhet som radio- och kassetfidnings-utgivare i regel
vänder sig lill.

Tillverkningskostnaderna
för de nu levererade mottagarna med talsyntes

är ca 26000 kr. per styck exkl. moms. I en större serie bedöms kostnaden

kunna bli lägre. Kostnaderna för den särskilda utrustningen på tidningen

(sorteringsdatorn) och utrustningen på sändarstationen (mellandalorn) är 10

betydligt
högre än vad som bedömdes år 1984, troligen minst ca 70000 kr. Prop.
1987/88:145 resp. 60000 kr. per styck exkl. moms.

Systemet
är tills vidare prövat endast i begränsad omfattning. Det är enligt kommittén
önskvärt att systemet prövas parallellt med inlästa radiotidningar för att ge
en ännu bättre uppfattning om marknadens acceptans av systemet och om de
förbättringar som kan behöva genomföras.

En
parallellsändning av de två systemen bör från teknisk synpunkt inte medföra
några direkta komplikationer. Eftersom RÅTS kan överföras på några minuter kan
dessa sändningar ske över samma sändare och tidsmässigt i anslutning lill de
inlästa tidningarna. Mottagarutrustningarna bör utvecklas för alt kunna
utnyttjas även för andra datoriserade textleveran-ser. Ett belysande exempel är
försöket med facklilteraturöverföring till några studerande i Göteborg.

Ytterligare
dokumentation av själva systemet erfordras, liksom leknisk kravspecifikation
för fillverkning av utrustningen. Dessutom måste rutiner utarbetas för leverans
av mottagare, instruktioner för handhavande av mottagarna, utbildning av
abonnenterna för.effektiv bläddring och överblick av del stora materialet,
service, underhåll, m. m. Hela den verksamhet som byggts upp omkring systemet
för inlästa radiotidningar måste ocksä åstadkommas för RAPS/RATS-metoden innan
denna går aft använda för reguljär verksamhet i större omfattning.

En
av RAPS/RATS-teknikens verkliga förtjänster är enligt kommittén just den
alternativa användningsmöjlighet som tekniken medför. På sikt och i elt större
perspektiv ger tekniken synskadade avsevärt större möjligheter all få tillgång
lill bl. a. facklitteratur och samhällsinformation, vilkel öppnar stora
utvecklingsmöjligheter inom utbildningen i vidare bemärkelse.

3.3.3
Val mellan olika distributionsformer

I
den fortsatta verksamheten måste man enligt kommittén gå in för en kombination
av olika tekniker. Distributionsformen måste anpassas till synskadades
förutsättningar, tidningarnas periodicilel och förväntade abonnentanlal samt de
beräknade kostnaderna för verksamheten. Redigerade, inlästa radio- och
kassettidningar bör tills vidare vara huvudalterna-fivet.

För
fådagarsfidningar är kassettutgivning att föredra enligt kommittén. För delta
talar främst kostnadsskäl. Kassetter ställer sig billigast för tidningar med
begränsad utgivning.

För
flerdagarslidningar framstår däremot radiolidningar som det naturii-ga
alternativet. De redigerade, inlästa radiotidningarna bör mycket väl kunna
kompletteras med överföringar direkt från tidningars sälteridatorer lill
specialmottagare för syntetiskt tal eller till punklskriftsdisplayer enligt den
s. k. RAPS/RATS-metoden. Kommittén räknar med alt fill en början tio procent av
en radiotidnings abonnenter skulle kunna tillgodogöra sig RATS-tekniken. Detta
är koslnadsmässigl försvariigt och ger goda möjligheter till en fortsatt
utveckling av tekniken. På sikt bör man räkna med atl andelen RÅTS ökar
betydligt.

3.4 Kalkyler och kostnadsanalyser Prop. 1987/88:145

Kommitténs
kalkyler för kostnader i olika alternativ omfattar dels uppdatering och efterjuslering
av kalkyler som presenterades i 1984 års belänkande och dels nya beräkningar
utifrån etl kalkylschema där de olika kostnadsposterna brutits ner så långt som
möjligt. Beräkningarna har att ta hänsyn till mycket olika förutsättningar för
enskilda tidningar, t. ex. i fråga om investeringar, kvalitet i olika moment,
belastning genom sär- eller samkoslnader, etc. Försök har gjorts atl rensa
kalkylerna från kostnader utöver en tänkt grundkalkyl, dvs. tillkommande
kostnader för projektplanering, investeringar, extra sändare m. m. har räknats
bort.

För
sexdagars kassettidningar beräknas årskostnaden ligga mellan ca 850000 kr. och
I milj. kr. Variationerna beror i huvudsak på skiftande personalkostnader
(mellan 2 och 4 tjänster) och kraftigt varierande kassettkostnader på grund av
olika teknisk kvalitet och antalet returer per kassett.

För
endags kassettidningar beräknas årskostnaden ligga mellan ca 150000 och 250000
kr. Kassetterna distribueras per post. Även här är del i första hand skillnader
i det redaktionella arbetet som bestämmer kostnads-intervallet.

Vad
gäller radiolidningar har man förutom kostnader hos själva tidningsförelaget
även kostnader för moltagarutrustningar. Kostnaden per mottagare inkl.
leveransprovning och leverans beräknas uppgå till närmare 3 000 kr. inkl.
mervärdeskatt vid större serier.

Med
en avskrivningslid på fem år kan den sammanlagda kostnaden per mottagare
uppskattas till ca I 000 kr. per är, om den årliga servicekostnaden kalkyleras
till 400 kr. För en radiolidning med 100 abonnenter uppgår med andra ord den
årliga kostnaden för motlagarutrustningarna grovt räknat till 100000 kr.

För
sexdagars radiotidningar beräknas en årlig kostnad på ca 950000 kr., inkl.
kostnader för motlagarapparaluren. Radiotidningarna har en något jämnare
redaktionell bemanning än kassettidningarna.

För
två sexdagars radiolidningar som ges ut enligt alternativ Il-modellen, dvs.
med samproduktion av visst nyhetsmaterial, uppgär den årliga kostnaden lill
totalt ca 900 000 kr. per tidning. Några större kostnadsbesparingar görs
således inte jämfört med helt separat utgivning när del gäller flerdagars
landsortstidningar.

Av
storstadstidningarna i dag ges en ul självständigt och två med partiell samverkan
enligl alternativ Il-modellen. Den förra kostar ca 2,7 milj. kr. per år, vari
ingår kostnader för ca 400 mottagare. De senare kostar tillsammans ca 3,5
milj. kr., dock med elt betydligt färre antal mottagare. I det senare fallet
har partiell samproduktion medfört vissa ekonomiska fördelar.

Om
en radiolidning har elt spridningsområde som kräver sändning över mer än en
radiosändare tillkommer dessutom ca 110000 kr. för varje extra sändare.
Utnyttjas t. ex. tre sändare blir sändarkostnaderna en tung post i lotalkalkylen.

I
fråga om RATS-tidningar görs koslnadsmässigl den besparingen atl

ingen särskild tallidningsredaklion behövs. Den tunga kostnadsposten i 12

delta alternativ är motlagarutrustningarna.
Den årliga kostnaden per ut- Prop. 1987/88:145 rustning, inkl. service och
underhåll, kan för närvarande uppskattas till ca 7500 kr., förutsatt en femårig
avskrivningstid. För en RATS-lidning med 100 abonnenter uppgår de sammanlagda apparalkostnaderna
till ca 750000 kr. per är, vartill kommer kostnader för sändning, vissa
administrationskostnader m. m. på ca 100000 kr.

3.5 Utbyggnadsmöjligheter

3.5.1
Modeller

Utvecklingen
av verksamheten med radio- och kassettidningar har sedan är 1982 präglats av
att olika lösningar prövats inom ramen för vissa grundläggande principer och
riktlinjer. Erfarenheterna från denna uppbyggnadsfas utgör basen för en
fortsalt utveckling.

Dagspressen
kan indelas på en rad olika sätt beroende på vilka kriterier som tillämpas. Den
naturligaste indelningen torde vara den som tillämpas i presslödssammanhang,
dvs. storstadstidningar, flerdagarslidningar och fådagarsfidningar. I en
utbyggd verksamhet med radio- och kassettidningar bör enligl kommittén särskilt
flerdagarslidningarna vara väl representerade med hänsyn till deras stora
betydelse för fortlöpande nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Stödförordningens
krav alt inom en region nå största möjliga krets av synskadade är kopplat till ell
krav att söka nå politisk mångfald. Kommittén har tolkat detta så att politisk
balans mellan det borgerliga och det socialistiska blocket bör eftersträvas på
orter och i regioner där sådan konkurrens förekommer inom dagspressen.

Kommittén
skisserar några teoretiska modeller för en tänkt utbyggnad. En s. k.
marknadsmodell bygger på tidningarnas spridning i landets 70 s. k. A-regioner.
Om den största tidningen i varje A-region ger ut en talutgåva täcker 63
tidningar in samtliga 70 A-regioner, eftersom några är störst i två regioner.
Den tryckta upplagan för dessa 63 tidningar utgör drygt 65 procent av
morgonpressens totala upplaga.

En
komplettering med näst största tidning skulle innebära all ytterligare 29
tidningar skulle ge ut talutgåvor, dvs. totalt 92 fidningai. De 92 fidning-arna
svarar tillsammans för 85 procent av morgonpressens totala upplaga.

Om
samtliga morgontidningar ges ul som lalutgåvor innebär det en utbyggnad till
totalt 180 dagstidningar. Av de 88 tillkommande tidningarna är de flesta fådagarsfidningar.
Tillsammans motsvarar dessa 88 tidningar 15% av morgonpressens totala upplaga.

En
mångfaldsmodell kan uppställas genom all man utgår från politisk valfrihet på
orter där valmöjligheter finns. En sådan modell måste bygga på fidningsorter
med politisk balans, dvs. orter där både socialistiska och borgerliga tidningar
verkar vid sidan av varandra. Kommittén konstaterar att mångfaldsmodellen har
sina svagheter. Med utgångspunkt från block-konkurtens på samma utgivningsort
kommer modellen att omfatta endast 22 orter.

Kommittén
drar slutsatsen atl någon av samhållet fastställd utbygg- 13

nadsplan, som enkelt kan
sättas i verket, i praktiken inte är möjlig. Avgö- Prop. 1987/88:145 rande
för utbyggnaden av verksamheten med radio- och kassettidningar är atl
tidningsföretagen är villiga atl medverka samt att staten ställer medel till
förfogande. Praktiska och ekonomiskt rimliga lösningar måste sökas med hänsyn
tagen till dessa faktiska förhållanden.

Läsarundersökningar
har entydigt visat alt lokalt och regionall material är det som läsarna i
första hand efterfrågar. Kommittén anser det därför naturligt atl lokala och
regionala tidningar prioriteras så länge sändningskapacitet och ekonomiska
ramar utgör en begränsning.

3.5.2
Kostnader för olika alternativ

Den
sammanlagda årliga kostnaden för en fullt utbyggd verksamhet med radio- och
kassettidningar där alla tidningar medverkar skulle enligt kommitténs
beräkningar uppgå till närmare 160 milj. kr. Av beloppet avser drygt 20 milj.
kr. samtliga fådagarsfidningar och knappt 140 milj. kr. samtliga flerdagarslidningar.
Beräkningarna för flerdagarslidningarna avser radiotidningsulgivning,
kompletterad med en begränsad utgivning enligt RATS-metoden.

Som
nämnts i det föregående har kommittén mottagit intresseanmälningar från ca 35
tidningsföretag utöver de 16 som för närvarande ger ut talutgåvor. Med
utgångspunkt från intresseanmälningarna har kommittén beräknat statens
kostnader för olika tänkbara utbyggnadsalternafiv.

Den
genomsnitfiiga årskostnaden för att ge ut 35 tidningar, i begränsad
utsträckning kompletterade med RÅTS, uppgår till ca 39 milj. kr. Startar samtliga
dessa utgivning etl och samma år blir initialkostnaderna ca 59 milj. kr.,
eftersom teknisk utrustning måste nyanskaffas till samfiiga. Om kostnaderna för
nu utgivande tidningar, kompletterade med RATS-utrust-ningar, räknas med blir
de sammanlagda kostnaderna för året ca 81 milj. kr.

De
följande fyra åren uppkommer endast kostnader för den löpande driften. För
samtliga ca 50 tidningar blir årskostnaden under dessa fyra år ca 50 milj. kr.
Den genomsnittliga årskostnaden för hela femårsperioden blir för samtliga grovt
räknat 55 milj. kr. Alla kostnader är beräknade i 1987 års penningvärde.

4 Mina allmänna överväganden

Riksdag
och regering har formulerat sin syn pä massmediernas uppgifter i

det demokratiska samhället i fyra punkter (prop. 1975/76:131, KU 46, rskr.

260). Massmedierna bör sålunda ge den information som är nödvändig för

ett ställningstagande i samhällsfrågor; de bör självständigt eller som språk

rör för organiserade intressen kommentera samhällsutvecklingen; de bör i

allmänhetens intresse granska och kontrollera de ledande i samhället och

de bör slutligen främja kommunikation inom och mellan olika grupper i

samhället.

Riksdag och regering har därvid begränsat sig till vad de har bedömt vara 14

väsentligt i den
demokratiska processen. Detta innebär inte alt massmedi- Prop. 1987/88:145 erna
frånkänts andra väsentliga uppgifter, t.ex. information i vidaste bemärkelse,
underhållning, förströelse samt den viktiga funkfionen alt på olika sätt
uttrycka och förmedla sociala kontakter.

Synskadade
har intill nyligen varil i det närmaste utestängda från dags-fidningarna. De
har därmed haft sämre förutsättningar än medborgarna i allmänhet att följa den fortlöpande
samhällsdebatten och delta i opinionsbildningen.

Med
hänvisning lill dagstidningarnas stora belydelse för samhällslivet har
handikapporganisationerna och främst Synskadades riksförbund aktivt verkat för
att synskadade skall få tillgång lill innehållet i dagstidningar. Under en
följd av år har organisationerna prioriterat dagstidningsfrågan och bedrivit en
målmedveten upplysningsverksamhet i frågan. Synskadades riksförbund har på
olika sätt och i en rad olika sammanhang uppnått elt avsevärt höjt medvetande
om synskadades informationssituation i allmänhet och behov av dagstidningar i
synnerhet. Mycket lack vare synskadades insatser i dessa avseenden — under
senare är även i stor utsträckning genom taltidningskommitlén - har utgivningen
av lalutgåvor av dagstidningar kunnat utvecklas så långt alt del nu är möjligt
att ge verksamheten fastare former.

För
atl förbättra synskadades delaktighet i samhällslivet har riksdagen sedan år
1982 anvisat medel för utgivning av talutgåvor av dagstidningar och i övrigt
bestämt former och ambitioner för verksamheten. Under denna tid har
verksamheten i vissa avseenden haft försökskaraklär och innefattat utrednings-
och utvecklingsmoment med sikte på en permanent verksamhet.

När
det statliga stödet lill radio- och kassettidningar inrättades och taltidningskommittén
inledde sitt arbete var de principiella riktlinjerna relativt öppna och villsyftande
och flera praktiska frågor oprövade. De erfarenheter som kommittén kunde utgå
från inskränkte sig i stort sett fill utgivning av ett begränsat antal kassetfidningar
och vissa kortare prov över s. k. abonnemangsradio.

Under
kommittéarbetets gång har en läng rad praktiska och principiella frågor utretts
och klarlagts. Elt avsevärt antal fidningar har engagerat sig i verksamheten
och åtskilligt fler har anmält ett principiellt intresse. Forskare vid olika
institutioner har på kommitténs uppdrag medverkat med viktiga utvärderingssludier.
Kommittén har utvecklat, finansierat och satt igång både kassett- och
radiotidningar och byggt upp rutiner och heltäckande system för utgivning i
dessa former. Dessutom har kommittén drivit eller i övrigt medverkat till leknisk
utveckling på en avancerad nivå genom arbetet med överföring av material i
tidningarnas sälteridatorer direkt lill terminaler för punktskrift eller
syntetiskt tal hos synskadade abonnenter, s.k. RAPS/RATS-fidningar.

Kommitténs
resultat gör del möjligt att nu ta ställning till formerna för

den forisatta verksamheten. Mycket som tidigare var praktiskt och princi

piellt oklart har nu ersatts med konkreta erfarenheter och förbättrade

kunskaper. Det gäller såväl systemfrågor som frågor om läsarreaktioner,

radio- och kassettidningarnas sociala betydelse, deras roll i del totala 15

mediesammanhanget
för synskadade, deras möjligheter atl förmedla nyhe- Prop. 1987/88:145 ter
och opinionsbildning och i övrigt bidra fill en förbättrad delaktighet i samhällslivet
för synskadade.

Dessa framsteg har framhållits i remissbehandlingen. En
stor majoritet av remissinstanserna har ställt sig bakom kommitténs
överväganden och förslag och har framhållit vikten av atl uppnådda resultat las
till vara och förs vidare. De flesta understryker behovet av atl förbättra
synskadades tillgång till dagstidningar och pekar bl. a. på positiva abonnentreaktioner,
tidningarnas betydelse för atl bryta synskadades sociala isolering saml del
förhållandet att radio- och kassettidningar fill stor del innehåller material
som inte samma dag återfinns i andra för synskadade tillgängliga medier.

För egen del instämmer jag i dessa bedömningar. Jag anser
att verksamheten nu bör utvecklas vidare. Liksom flertalet remissinstanser anscrjag
alt vidareutvecklingen nära bör följa kommitténs förslag och de bedömningar
angående bl. a. realistiska framkomstmöjligheler som ligger till grund för
förslagen. Den fortsatta verksamheten bör därför enligt min mening på ett
naturligt sålt ansluta till de resultat som kommittén uppnått under de senaste
åren.

De praktiska och principiella problem kommittén haft att
ta ställning till kan grovt fördelas på fyra huvudpunkter. Det gäller
möjligheter alt få tidningsutgivarna all engagera sig i verksamheten, hur man
når ut till synskadade med de erbjudna tjänsterna, dvs. vissa informations- och
marknadsföringsproblem, elt antal rättsliga problem samt systemfrågor.

Inledningsvis var tidningsutgivarna ovilliga att ge ut
talutgåvor. Endast en begränsad del av anslagna medel kunde utnyttjas.
Utgivarna uppställde två huvudkrav för medverkan, dels atl få full statlig
kostnadsläckning för utgivningen, dels att alternativet radiodistribution
realiserades.

Efter framställning från kommittén och på regeringens förslag
godkände riksdagen år 1985 full statlig kostnadstäckning för utgivning av
radio- och kassettidningar, oavsett sökande tidnings ekonomiska bärkraft.
Därmed undanröjdes tidningsutgivarnas första huvudinvändning.

Med etl målmedvetet arbete har kommittén i nära samarbete
med televerket radio löst radiofrågan. På kommitténs förslag har
lagstiftningen på området justerats för atl underlätta radiodistribulion av lalutgåvor.
Övriga praktiska och principiella moment har med tiden kunnat redas ut, och
distributionsformen fungerar nu som ell generellt tillämpligt syslem. Särskild
apparatur har utvecklats och tillverkats av extern leverantör och möjligheter
finns för beställning av nya serier. Därigenom har kommittén bl. a. kunnat
tillgodose tidningsutgivarnas andra huvudkrav.

Resultaten visar sig nu. Under åren 1982-83 kunde endast etl
par fidningar efter aktiv påverkan från kommittén förmås atl starta utgivning
av lalutgåvor. Idag ges 16 tidningar ut. Därtill kommer utgivningen av
Göteborgs-Posten som RATS-lidning till etl begränsat antal abonnenter.
Kommittén har vidare intresseanmälningar från ytterligare ca 35 tidningar.

I början av sin verksamhet stötte kommittén på vad som
kallades elt

oväntat köpmotstånd från synskadade. En rad orsaker kunde klariäggas.

De viktigaste angavs vara det inledande kravet på fullt abonnemangspris

på talutgåvan och otillräcklig information på olika plan. Därtill kom syn- 16

skadades ovana vid mediet,
vissa allmänna kommunikationssvårigheter, Prop. 1987/88:145 konkurrens från
etablerade läns- och kommuntaltidningar, m. m.

På
kommitténs och regeringens förslag godkände riksdagen år 1985 att en talutgåva åsattes
ell starkt rabatterat pris, som innebär att abonnemang på både en tryckt
dagstidning och dess talutgäva kostar 110% av priset på den tryckta fidningen.

I
nära samarbete med Synskadades riksförbund centralt och lokalt har kommittén
och berörda tidningsföretag arbetat för att göra talutgåvorna kända bland
synskadade och underlätta hanteringen av mottagarapparatur, abonnemangsrutiner m.
m. Detta har kombinerats med fortlöpande läsar-studier och utvärderingar,
vilket har lett lill förbättrad ömsesidig kommunikation och en höjd allmän
kunskapsnivå.

Under
kommitténs verksamhet de senaste åren har en rad radiorätlsliga och ansvarighelsrättsliga
frågor kunnat lösas i enlighet med de former för utgivning som arbetats fram
och bedömts vara ändamålsenliga. Ett särskilt problem i sammanhanget är frågan
om tillgång till ledig kapacitet i eternä-len. En breddad radiolidningsverksamhet
eller utökade rundradiosändningar skulle kunna leda till kollisioner mellan
olika verksamheter. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Etl
stort framsteg i de senare årens verksamhet är atl kommittén gjort radiodistribulionen
praktiskt genomförbar. Tillsammans med televerket radio har kommittén klarlagt
och reglerat hela processkedjan från särskilda sändarutrustningar hos utgivarna
via analoga eller digitala överföringar fram till direktmottagning i särskilda mottagarulrustningar
hos synskadade abonnenter. Frågor om rätt att få disponera de särskilda radiomotlagarna,
leverans av mottagare till synskadade samt fortlöpande service och teknisk översyn
har också lösts.

Kommittén
har också kommit långt i sina ansträngningar att stödja framtagningen av ett
enhetligt och funkfionellt system för direktöverföring från tidningars sälteridatorer
lill terminaler för mottagning i form av punktskrift eller syntetiskt tal hos synskadade
(s.k. RAPS/RATS-lidning-ar). Även om utvecklingen nått långt återstår enligt
kommittén en hel del praktiska och systemtekniska frågor innan denna metod kan
anses färdig för reguljär utgivning. Metoden med inlästa radiotidningar
förordas därför av kommittén som huvudalternativet i en fortsatt verksamhet
under de närmaste åren.

Det
år mot denna bakgrund kommitténs förslag lill fortsalt verksamhet bör ses.
Kommittén framhåller, bl. a. med hänvisning till elt uttalande av riksdagen, atl
målet på sikt bör vara att alla dagsfidningar görs fillgängliga för synskadade.
Många remissinstanser ansluter sig till denna långsiktiga målsättning. Men
kommitténs förslag såsom de utförs mera i detalj tar fasta på de konkreta
resultat som uppnåtts och de praktiska förutsättningar som för närvarande
bedöms realistiska. Det innebår atl kommittén i första hand vill försäkra sig
om medverkan från del femtiotal tidningar som redan förklarat sig vara
intresserade av alt ge ut radio- och kassetfidningar och främst förordar
tekniska lösningar som är väl utprovade och visat sig fungera tillfredsslällande
i en reguljär utgivningsverksamhet.

Kommittén
framhåller att någon av samhället fastställd ulbyggnadsplan, 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 145

som enkelt kan sältas i
verket, i realiteten inte är möjlig. En utbyggd Prop. 1987/88:145
verksamhet med radio- och kassettidningar kan komma lill stånd bara under den
förutsättningen att tidningsföretagen är intresserade av att delta och
villkoret för atl företagen skall åta sig uppgiften är enligt kommittén att staten
ställer medel till förfogande.

För
egen del vill jag understryka att kommitténs bedömningar är anpassade fill de
möjligheter som faktiskt föreligger. Det gäller både i fråga om del antal
tidningar som under de närmaste åren beräknas kunna komma ul som radio- eller
kassettidningar och de mer konkreta modellförslagen. Det tekniska
huvudalternativet bygger på flera års erfarenheter och år i övrigt anpassat
efter kända och prövade förutsättningar.

Riksdagen
har uttalat alt det ideala målet självfallet är att möjliggöra för synskadade atl
fä tillgång till all dagspress, även om detta inte kan uppnäs på en gäng. Bäde taltidningskommittén
och dess föregångare, utredningen om dagstidningar för synskadade, har sett tallidningsfrågan
som en likställighetsfråga.

Utvecklingen
har hittills gått stegvis. Den har enligt kommittén i första hand varit
beroende av etl positivt gensvar från tidningsutgivarna och i andra hand av
tillgång på statliga medel. Innan intresset hos utgivarna kunde arbetas upp var
medelsförbrukningen för ändamålet väsentligt lägre ån den årliga anvisningen.

Del
finns i Sverige idag ca 180 morgontidningar. Alt gå från nuvarande 16 utgivande
tidningar till ca 180 vore ell myckel stort steg. Med hänsyn till kommitténs
erfarenheter de senaste fem åren är även skillnaden mellan 16 och etl femtiotal
tidningar avsevärd, särskilt om man betänker vilket arbete som erfordrats för
att komma upp lill nu gällande nivå.

Även
om förutsättningarna för utgivning av radio- och kassettidningar nu väsentligt
förbättrats krävs sannolikt betydande ansträngningar för en breddning från 16 lill
ett femtiotal tidningar. Delta illustreras bl. a. av alla de praktiska moment som
måste redas ut innan en utgivning kan startas. Del gäller bl. a. anskaffning av
nödvändiga lokaler och teknisk utrustning, anställning och utbildning av
journalister, inarbetande av lämpliga arbetsrutiner, uppkoppling av
radiosändare, fördelning, utleverans och intrim-ning av mottagarapparatur,
marknadsföring, information, sammanställning av handhavandeinslruktioner m. m.

Praktiska,
administrativa och ekonomiska skäl, liksom det förhållandel alt vissa tekniska
överföringsmetoder alltjämt befinner sig på utvecklingsstadiet, ger vid handen
atl redan nivån ca 50 utgivande tidningar i sig innefattar mycket omfattande
åtaganden.

De
femtiotalet tidningar som nu är aktuella svarar tillsammans för nästan 60% av
morgonpressens totala upplaga. En sådan nivä innebär en mycket väsentlig ökning
av synskadades tillgång lill dagspressen jämfört med nuvarande utgivning.

Del
viktigaste i dagsläget är enligl min mening att taltidningskommitléns

framgångsrika arbete vidareutvecklas på realistiska grunder och med sikte

på kvalitet och fortsatta utvecklingsmöjligheter i verksamheten. Vägande

skäl talar för att utgivningens omfattning baseras på känt och anmält

intresse. Under en begränsad tidsperiod bör därför antalet utgivande radio- 18

och kassettidningar höjas
från nuvarande antal lill ca 50. En utgivning av Prop. 1987/88:145 de
tidningar som ingår i kommitténs förslag medför en avsevärd geografisk och även
en politisk breddning av utgivningen av radio- och kassettidningar.

Med
hänsyn lill kommitténs konkreta erfarenheter sedan 1982 och fill de praktiska
omständigheter jag har redovisat anser jag det inte realisfiskt att utgivningen
kan lyftas lill ett femtiotal fidningar omedelbart. Bl. a. det omfattande
förhandlings- och delvis utvecklingsarbete som krävs för atl få fram
sändningsutrustning och ett tillräckligt antal moltagarutrustningar både för
inlästa radiotidningar och RATS-tidningar gör all möjligheterna att klara en så
kraftig utbyggnad myckel snabbt får bedömas vara små. Det är viktigt att den
utgivning som startas kan ske i former som så långt som möjligt kan antas bli
permanenta. I annal fall kan behov av justeringar och förbättringar i redan
pågående verksamhet fördröja den vidare utbyggnaden. Både praktiska skäl och kvalilelshånsyn
talar enligt min mening för en löpande ingång av tidningar i verksamheten över
en viss tidsperiod.

Jag
föreslår därför att målet ett femtiotal utgivande tidningar bör vara uppnätt
inom fem år. Skulle målet uppnås inom kortare tid vore det en stor framgång,
men som jag anfört anser jag av främst praktiska skäl atl det knappast är
sannolikt. Efter fem år bör en avstämning av lägel göras.

I
övrigt anser jag liksom den stora majoriteten remissinstanser att formerna för
verksamheten i huvudsak bör följa taltidningskommitléns förslag. Det innebär
bl. a. atl huvudalternativet under den nämnda tidsperioden bör vara
förlagetrogna radiotidningar som helst bör nå abonnenterna samfidigt som seende
får den tryckta tidningen.

Bidragslillddningen
bör avse full netlokoslnadsläckning för utgivande tidningsförelag och därutöver
kostnader för nödvändig leknisk apparatur, som får disponeras av synskadade
utan ersättning, tekniska installationer och serviceinsatser. Bidrag bör även
kunna lämnas för vissa utbildnings-och utvecklingsinsatser. I det senare fallet
vill jag särskilt framhålla arbetet med den s. k. RAPS/RATS-lekniken, som
fortsatt bör bedrivas med sikte på standardisering och användning i reguljär
utgivning.

Jag
föreslår i det följande att en särskilt nämnd — tallidningsnämnden -inrättas
för att administrera stödet, med kanslifunktionerna förlagda lill
presstödsnämnden. Modellen har föreslagits av taltidningskommittén och har
tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig. Nämnden bör planlägga och
organisera verksamheten med sikte på atl nå ell femtiotal utgivande tidningar
inom fem är. Nämnden bör svara för prioriteringar av aktuella ansökningar,
bedriva ett visst utbildnings- och utvecklingsarbete saml i övrigt verka för
all angivna ambitioner förverkligas.

Jag
vill i sammanhanget understryka att den förordade utbyggnaden över fem år
ställer bestämda krav på nämnden. Varje enskilt bidragsbeslut eller beslut om
igångsättning av utvecklingsprojekt m. m. bör relateras lill den övergripande
målsättningen och den angivna totalramen i syfte att nå bästa länkbara effekt
för synskadade.

Jag
vill avslutningsvis återkomma till den s. k. RAPS/RATS-lekniken.

Riksdagen och regeringen har i olika sammanhang framhållit vikten av atl

metoden utvecklas. Såväl taltidningskommittén som remissinstanserna an- 19

ger
stora utvecklingsmöjligheter. Kommitténs och berörda parters utveck- Prop.
1987/88:145 lingsarbele med tekniken är av särskilt intresse i det störte handikappolilis-ka
sammanhanget. Arbetet bör ses som ett viktigt led i den utveckling som under
senare år har intensifierats. För alt belysa beröringspunkterna mellan olika ålgärdsprogram
vill jag redovisa några aktuella utvecklingstendenser på området.

Staten
har under de senaste åren på olika sätt markerat sitt engagemang inom informalionsteknologiomrädet.
Resurser har antingen direkt eller indirekt ställts till förfogande för
forsknings- och utvecklingsarbete inom handikappområdet.

Inom
ramen för forskningspolitiken har etl nationellt informafionstekno-logiprogram
påbörjats. Under en tid av tre budgetår satsar staten och den privata sektorn
tillsammans totalt drygt I miljard kr. för forskning och utveckling inom bl. a.
kommunikation och processtyrning. Insatser inom den målinriktade forskningen
planeras av styrelsen för teknisk utveckling (STU) och genomförs inom
ramprogram eller som enskilda projekt vid högskolor eller forskningsinstitut.

Under
samma tid satsar STU totalt 10,5 milj. kr. för projekt pä omrädet som är
relaterade till handikapp. En särskilt styrgrupp har tillsalts med företrädare
för forskarvärlden, industrin och Handikappinslilutet. Arbetet befinner sig i elt
inledningsskede. Medel har fördelats till projekt enligt ett preliminärt
handlingsprogram.

Televerkets
budget för forsknings- och utvecklingsarbete ligger på ca 500 milj. kr. per år.
Televerket stöder aktivt viss verksamhet inom handikappområdet, bl. a. vissa
europeiska projekt som syftar till en gemensam kartläggning av problem och
möjligheter inom området lelematik och handikapp. På samma område stöder
televerket i samarbete med socialdepartementet ett nafiondlt program, som
administreras av Handikappinstitutet. För år 1988 satsar televerket ca 2 milj.
kr. med direkt inriktning på området informafionsteknologi och handikapp. Till
detta kommer vissa effekter av annan forskning, t. ex. inom talleknologiområdet.

Forskningsrådsnämnden
har under senare år avsatt speciella resurser för alt studera forskningsbehov
på handikappområdet. Fram till år 1991 räknar nämnden med alt kunna bevilja slöd
till handikappforskning på ca 20 milj. kr. Prioriterade områden är bl. a.
kommunikation och tekniska hjälpmedel.

Forskningsresultat
inom informalionsteknologiomrädet kan leda till ökade kunskaper och indirekt
till nya värdefulla hjälpmedel. För atl bl. a. studera kostnadsutveckhngen och
hjälpmedelsverksamhetens innehåll tillsatte regeringen i oktober 1986 en
särskild utredning med uppgift att bl. a. studera del nuvarande systemet med
tekniska hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar. Hjälpmedel inom
området informationsteknologi har hittills endast i mycket begränsad
utsträckning återfunnits i Handikappinstitutets hjälpmeddsförteckning.

Jag
har vall alt beskriva dessa utvecklingsprojekt ganska utförligt för atl

åskådliggöra del större informationsteknologiska sammanhang inom vilket

RAPS/RATS-lekniken bör ses som en viktig del. Flera av de nämnda

projekten har etl direkt handikappolitiskl intresse, t. ex. sådana med inrikt- 20

ning på datoriserade
styrsystem, varseblivningsanordningar, tillämpningar inom talleknologiområdet m.
m. Enligt min mening kan ömsesidiga kontakter och utbyte av information mellan
ansvariga för RAPS/RATS-teknikens utveckling och ansvariga för de olika nämnda
informationsteknologiska projekten vara en viktig länk i de angelägna
ansträngningar som bl. a. syftar till förbättrade hjälpmedel och en förbättrad
informationssituation för handikappade i allmänhet.

Jag
övergår nu till att närmare utveckla olika delfrågor i anslutning till mina
allmänna ställningstaganden angående den framfida utformningen av verksamheten
med utgivning av radio- och kassettidningar.

Prop.
1987/88:145

5 Utbyggnad av verksamheten

Mitt förslag:
Ambitionerna för utgivningen av radio- och kassettidningar bör under en period
av fem år vara alt verksamheten byggs ul till all omfatta ell femtiotal
tidningar.

Taltidningskommitténs
bedömning: Målet har angivils av riksdagen och innebär att så småningom alla
dagstidningar ges ut som talutgåvor. Utöver de 16 tidningar som för närvarande
ger ut inlästa talutgåvor samt Göteborgs-Postens RATS-utgivning har ca 35
företag förklarat sig beredda att i en nära framtid starta utgivning. Totalt är
för närvarande ett femtiotal tidningar intresserade av atl ge ut radio- och
kassettidningar.

Remissinstanserna:
En överväldigande majoritet ansluter sig lill den av riksdagen angivna och av
kommittén refererade långsikliga målsättningen. Betydelsen av att synskadade
kan tillgodogöra sig innehållet i dagstidningarna inskärps, och jämställdhetsmålel
poängteras. Syftet är att göra synskadade delaktiga i samhällsdebatten och den
allmänna opinionsbildningen.

Flera instanser framhåller
del önskvärda i att talutgåvorna är föriage-trogna och når abonnenterna
samtidigt som de seende fär den vanliga fidningen. Socialstyrelsen och SÖ menar
atl huvudfrågan gäller statens vilja och förmåga att avsätta medel för
verksamheten samt tidningsföretagens vilja att medverka.

Skälen för mitt förslag:
Jag har i det föregående motiverat mitt ställningstagande i denna fråga. Målet
i det närmaste perspektivet är alt de tidningar som förklarat sig villiga alt
starta utgivning skall ges möjligheter att göra det.

Med
hänsyn till det omfattande arbete som krävts för att nå upp till nuvarande ulgivningsnivå
och antal abonnenter anser jag att en utbyggnad fill etl femfiotal tidningar
utgör ett avsevärt åtagande som kommer att ställa stora krav på tallidningsnämnden
och andra i arbetet berörda. Uppnås det nu angivna målet innebär det alt
verksamheten blir mer än tre gånger så omfattande som nu.

Av
de företag som anmält sitt intresse för utgivning till kommittén utgörs merparten
av flerdagarslidningar. Enligt min mening är detta av särskild

21

belydelse i sammanhanget. En av grundtankarna bakom den
statligt stödda Prop. 1987/88:145 verksamheten med radio- och
kassettidningar är atl synskadade skall bli mer delaktiga i den fortlöpande
samhällsdebatten.

Av dagstidningarna har i detta sammanhang flerdagarslidningarna
stor betydelse. Fådagarslidningarna fyller en viktig funktion som komplement
till flerdagarstidningarnas nyhetsförmedling och opinionsbildning, men genom
sin låga periodicilel kan de knappast sägas motsvara den för synskadade så
vikliga aspeklen med tät och fortlöpande rapportering. Jag ser del därför som
en väsentlig fördel om den nu förordade utbyggnaden av verksamheten kan
innefatta etl stort antal opinionsmässigl och samhälls-poliliskl framträdande flerdagarslidningar.

Med hänsyn till del omfattande praktiska arbete som är
förenat med en utbyggnad till ca femtio dagstidningar anser jag, som jag anfört
i det föregående, att det år rimligt med en skälig tidsperiod för
måluppfyllelsen. Jag anser att målet ett femtiotal utgivande tidningar bör vara
uppnått inom en tidsperiod av fem år.

Den nu förordade breddningen av verksamheten kräver
betydande ansträngningar. Det gäller inte enbart de enskilda tidningarnas egna
organisatoriska arrangemang utan också - och kanske i synnerhet — taltidnings-nämndens
möjligheter och förmåga atl ombesörja nödvändiga tekniska åtgärder, i fråga om
radiotidningar t.ex. upphandling, utprovning och fördelning av sårskild mottagarutrustning.
Enligl vad jag erfarit är upphandlingen och kontrollen av den nödvändiga
tekniska utrustningen så pass krävande i sig alt det ler sig naturligt med en
löpande ingång av tidningar i systemet snarare än alt ett stort antal startar
ungefår samtidigt.

Jag vill i sammanhanget också nägot beröra
tidningsutgivarnas roll. Utgivarna betraktade inledningsvis verksamheten med
radio- och kassetttidningar med stor skepsis. Endast fä engagerade sig. Efter
det att utgivarnas krav på full kostnadstäckning och radiodistribulion
förverkligats har emellertid ett stigande antal påbörjat utgivning eller anmält
etl intresse av att gå in i verksamheten.

Utgivarna har enligt min mening på etl lovvärt sätt följt
upp sina tidiga ställningstaganden och verksamt bidragit till utvecklingen av
radio- och kassettidningar. De krav som från vissa håll framförts på statliga
åtgärder för all tillse all utgivarna deltar i verksamheten framstår därmed som
mindre relevanta. Jag är för närvarande inte beredd alt föreslå någon åtgärd i
sådan riktning. I stället vill jag se utgivarnas alltmer positiva allityd som
ett första steg i en utveckling som på sikt skulle kunna leda lill all
utgivning av lalutgåvor för synskadade framstår som etl självklart led i
tidningsutgivningen i landet.

22

6
Utgivningsformer

Prop.
1987/88:145

Mitt förslag:
Huvudalternativet i den fortsalla verksamheten blir tills vidare redigerade och
förlagetrogna inlästa talutgåvor. Det statliga stödet bör i första hand
fördelas så att flerdagarslidningar kan ges ut som inlästa radiotidningar, och
där så befinns lämpligt kompletteras med radioöverföring enligt den datorbaserade
RATS-metoden. Fådagarsfidningar bör kunna ges ut som post- eller buddislribu-erade
kassettidningar. I de fall partiell redaktionell samverkan enligt den s. k.
alternativ Il-modellen framstår som en praktisk lösning och kan förväntas leda till
en kvaliletsmässigt bra produkt bör möjligheterna till sådan samverkan finnas
kvar.

Taltidningskommitténs
förslag: Detsamma som milt eget. I fräga om kompletteringen med RATS-överföring
anger kommittén som etl när-mevårde att till en början ca 10% av abonnenterna
på en radiotidning bör kunna tillgodogöra sig tidningen enligt RATS-metoden.
Kommittén understryker atl RATS-metoden har framliden för sig och sä småningom
sannolikt får en avsevärd genomslagskrafl och kan utvecklas fill den mest
givande överföringsmetoden.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser delar kommitténs uppfattning att inlästa redigerade lalutgåvor
tills vidare bör vara huvudalternativet men atl RATS-metoden erbjuder stora
möjligheter och på sikt kan få en väsentligt ökad belydelse. Några instanser,
bl. a. Synskadades riksförbund, anser alt målet 10% RATS-abonnenter lill en
början är en låg siffra, och alt andelen definitivt kommer all öka även på
relativt kort sikt.

Styrelsen för leknisk
utveckling. Synskadades riksförbund och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller
all RATS-metoden ger synskadade den nya möjligheten att själva välja vad man
vill läsa i dagstidningen, vilket ökar självständigheten och jämställdheten i
förhällande till seende. Göteborgs-Postens Nya AB menar att inlästa talutgåvor
innebär atl man inte ger ul samma tidning ulan atl man skapar en annan tidning
än den ursprungliga.

Synskadades riksförbund
anser att distributionsformerna inte bör ses alltför isolerat, utan att del bör
vara möjligt med olika former av kombinationer. Radiolidningar bör t.ex. kunna
kompletteras med idetidningar i områden dit radiosändare inte når och med
kassettbilagor i de fall förlagan ger ut särskilda bilagor. Handikappinstitutet
påpekar alt utbyggnaden av bredbandsnätel i Sverige kan ge förändrade distribulionsförutsätlningar
och föreslår alt eventuella möjligheter bevakas.

Några remissinstanser
anser atl de försök som gjorts med redaktionell samverkan enligt den s. k.
alternativ Il-modellen inte slagit väl ul och ser ingen anledning till atl
möjligheten lill sådan utgivning finns kvar.

Skälen för mitt förslag: I
likhet med lalfidningskommiltén ärjag angelägen om alt den fortsatta
utvecklingen av' verksamheten skall bygga på realistiska förutsättningar. För
att framgångsrikt kunna verkställa en väsentlig breddning av utgivningen av
radio- och kassettidningar anser jag

23

det nödvändigt att så
långt som möjligt undvika risken att stöta på onödiga Prop. 1987/88:145 hinder
eller fördröjningar, t.ex. fill följd av att valda system inte är fullt
utprovade eller standardiserade.

Riksdagens
och regeringens ambitioner alt förbättra synskadades tillgång lill
dagstidningar uttalades redan i början av åttiotalet. Perioden av försök och
utvecklingsarbete har pågått sedan dess. Del är därför särskilt angeläget att i
nuläget verka för en permanentning och breddning av själva utgivningen av
radio- och kassettidningar så alt en förbättring av synskadades delaktighet i
samhällslivet uppnås.

Med
denna målsättning anscrjag all utgivningsverksamhelen under den närmaste
femårsperioden i huvudsak bör avse redigerade och inlästa radio-och
kassettidningar, som bygger på nu väl prövade och kända tekniska system. Med
denna huvudinriktning bör det enligt min mening vara möjligt att snabbare föra
in intresserade tidningsutgivare i verksamheten än om ett påbörjande av
utgivning även skall omfatta tekniska utredningar eller särskilda tekniska ätgärder.

Min
inställning pä denna punkt innebär inte atl arbetet med andra tekniska
lösningar skall avstanna eller föras åt sidan. Liksom kommittén och flertalet
remissinstanser anser jag det viktigt med en systemmässig öppenhet så att olika
lämpliga kombinationer och nya tekniska möjligheter beaktas och utvecklas. I
samband med en breddning av utgivningsverksamhelen år det naturligtvis
angelägel att fånga upp alla ekonomiskt och praktiskt motiverade rnöjligheter lill
effekfiv och ändamålsenlig distribufion.

Jag
vill i sammanhanget särskilt framhålla den s. k. RATS-metoden. Både kommittén
och den stora majoriteten remissinstanser påpekar att metoden har framtiden för
sig. Systemets stora förtjänst är alt det inte behövs något särskilt
redaktionellt arbete och alt synskadade får en tidning som i det närmaste
fullständigt motsvarar den tryckta förlagan, inkl. notiser, annonser m. m.
Även i förhållande till sändningskapacitet i etern är metoden förddakfig,
eftersom den digitala överföringen av en hel tidning går avsevärt fortare än
den analoga överföringen av en inläst tidning.

Jag
vill därför tillstyrka kommitténs förslag att en andel abonnenter på en
radiotidning där så befinns lämpligt bör kunna få tidningen enligt RATS-systemet.
Andelens storlek bör bedömas från fall till fall och i enlighet med verksamhetens
utveckling. De i utvecklingsarbetet samverkande berörda parterna bör fortsätta
sitt arbete med sikte på fastställande av ett generellt tillämpligt
överföringssystem för dagstidningar. När tekniken och överföringssystemet
bedöms vara genomgående driflssäkerl och i övrigt aft föredra, förutsätter jag
atl ulgivningsprojekl som omfattar både inlästa radiolidningar och RATS-tidningar
bör kunna läggas över i sin helhet fill den nya metoden. Liksom kommittén och
remissinstanserna anser jag det sannolikt att metoden så småningom framstår som
den naturliga och primära för den aktuella verksamheten.

När
det gäller RAPS-metoden, dvs. överföring till terminaler för

punktskriftsläsning, förutsätter den bl. a. god förtrogenhet med punktskrif

ten och ställer högre krav än RÅTS i fråga om den tekniska hanteringen.

Jag anser det emellertid viktigt alt synskadade som önskar fä en tidning 24

enligt
denna metod också har möjligheten att få det, och att punktskriftens ställning
som medium för synskadades informationsförsörjning beaktas inom verksamheten
med radio- och kassettidningar. Jag anser därför att frågan om en tidning skall
ges ut enligl denna metod bör avgöras i enlighet med vad som bedöms vara
möjligt och ändamålsenligt inom utgivningsverksamhelen.

Angående talulgåvans
redaktionella utformning delar jag kommitténs och flertalet remissinstansers
uppfattning att det i huvudsak bör gälla separata, förlagelrogna utgåvor som
ges ut i enskilda lidningsutgivares egen regi. Jag vill inte för den skull
utesluta partiell redaktionell samverkan enligt den s. k. alternativ
Il-modellen. Det viktigaste målet med verksamheten är att få i gång utgivning
av radio- och kassettidningar. I den mån intresserade lidningsulgivare önskar
salsa på denna ulgivningsform, eller valet står mellan sådan utgivning och
ingen utgivning alls, anser jag atl möjligheten till statligt stöd bör finnas
kvar oförändrad om projektet bedöms vara prakfiskt och ekonomiskt gångbart och
den samproducerade talutgåvan av god kvalitet.

Prop. 1987/88:145

7 Urval och prioriteringar

Mitt förslag: Vid
utbyggnaden av utgivningen skall en god geografisk spridning eftersträvas. I
områden där politisk konkurrens förekommer bör siktet vara inställt på atl
söka uppnå politisk mångfald. Utbyggnaden bör inte planläggas utan bör
åstadkommas genom prioriteringar bland ansökande lidningsulgivare. Tallidningsnämnden
får svara för den typ av avvägningar som del kan bli fråga om. Några speciella
regler för hur avvägningsfrågorna skall lösas läggs inte fast.

Taltidningskommitténs
förslag: Detsamma som mitt eget.

Remissinstanserna: Ell
begränsat antal instanser har kommenterat kommitténs förslag i denna del.
Svenska tidningsutgivareföreningen anser liksom kommittén atl utbyggnaden bör
följa de förutsättningar som efter hand skapas och inte en pä förhand utlagd plan.
A-pressen har inga invändningar mot kommitténs resonemang om geografisk
spridning och politisk mångfald.

Synskadades riksförbund
anser att del i utbyggnadsskedet är viktigare med god geografisk spridning än
med politisk mångfald i utbudet. Tjänstemännens centralorganisation anser del
angelägel av rättviseskäl att i första hand uppnå en rikstäckande utgivning
före alt uppnå en s. k. politisk mångfald, eftersom det i dag finns flera
områden där inga talutgåvor kommer ut.

Statens handikappråd anser
i motsats lill kommittén atl det är både möjligt och önskvärt atl upprätta en
tidsplan för en snar utgivning av samtliga dagstidningar.

Skälen
för mitt förslag: Enligl gällande regler skall stödet till radio- och

25

kassettidningar
bidra till att så många synskadade som möjligt inom en Prop. 1987/88:145
region får tillgång lill en dagstidning. Även behovet av politisk mångfald
skall beaktas.

Kommittén
har uppfatlat detta så att den primära uppgiften är att ge så många synskadade
som möjligt inom en region tillgång till åtminstone någon dagstidning. I de
fall där det är möjligt bör man även eftersträva politisk mångfald. Begreppet
politisk mångfald har av kommittén uppfattats som en valmöjlighet mellan en
borgerlig och en socialistisk tidning (blockkonkurrens).

Kommittén
redovisar med en rad exempel de svårigheter som ligger i att omsätta denna
principiella ambition i en fastlagd ulbyggnadsplan. Inledningsvis gjorde
tidningsutgivarnas skepsis och begränsade bidragsmedel all kommittén fick satsa
på de tidningar som var villiga att medverka, i stort sett oavsett deras
geografiska belägenhet eller politiska tillhörighet. Genom ett aktivt
uppsökande arbete lyckades dock kommittén styra utvecklingen så alt tidningar
från olika regioner och med olika politisk signatur engagerades i verksamheten.

Ett
hinder mot en fast ulbyggnadsplan baserad på politisk balans och regional
likabehandling ligger för övrigt i dagspressens egen struktur. En egentlig och
likvärdig morgontidningskonkurrens förekommer på ljugotalet utgivningsorter. I
andra områden är konkurrensen mindre uppenbar, eftersom olikheter i t. ex. periodicilel,
upplaga och nyhelstäckning gör alt många tidningar inte konkurrerar på lika
villkor. Branschstrukturen skiftar från region till region och kan därför inte
översättas tiil en enhetlig utgivning av radio- och kassettidningar över
riket.

Dessa
förhållanden har ställt kommittén inför svåra avvägningar, t.ex. huruvida man
bör lämna bidrag till två högtäckningslidningar i två regioner, eller till en
hög- och en lågläckningstidning i samma område, eller lill en lågperiodisk
tidning i elt område i stället för lill en högperiodisk i ett annal, eller
omfördela bidrag från en tidning lill någon annan som del bedöms vara mer
angeläget atl ge ut, osv. Kommittén har noggrant gått igenom olika
fördelningsmodeller och olika urvalsprinciper, men har dragit slutsatsen atl
utbyggnaden måste baseras på en samlad bedömning av olika faktorer med sikte på
atl nå största möjliga effekt av den utgivningsvilja som finns i branschen och
de bidragsmedel som står lill förfogande.

För
egen del anscrjag i likhet med kommittén alt del i nuläget centrala är att fånga
upp och vidareutveckla det intresse som anmälts från ulgivarhåll. Som nämnts
har kommittén medvetet strävat efter att uppnå bästa möjliga spridning i
utgivningen.

Jag
anser atl utgivning av de tidningar som anmält sitt intresse tillsammans med
de tidningar som nu ger ul talutgåvor skulle innebära ett stort framsteg i
verksamheten och representera en tillfredsslällande spridning under gällande
förutsättningar.

Mot
denna bakgrund tillstyrker jag kommitténs förslag angående utbygg

nadens inriktning. Någon bestämd plan bör inte läggas fast. Utbyggnaden

bör baseras på en samlad bedömning av olika relevanta faktorer i syfte atl

uppnå bredast länkbara genomslag i förhållande till målgruppen samt

största möjliga effekt av tillgängliga bidragsmedel. 26

8 Vissa
särskilda frågor 8.1
Målgrupp

Prop.
1987/88:145

Min
bedömning: Radio- och kassettidningar bör tills vidare förbehållas synskadade.

Taltidningskommitténs
bedömning: Enligl kommittén bör i princip även andra läshandikappade grupper, t.ex.
afatiker, personer med läs- och skrivsvårigheter, rörelsehindrade och begåvningshandikäppade,
kunna fä tillgång lill radio- och kassettidningar. Som jämförelse nämns att
talböcker kan utnyttjas av även andra läshandikappade än synskadade. Avgörande för
möjligheterna att utvidga målgruppen är dock vilka resurser som tillförs verksamheten.

Remissinstanserna: Talboks-
och punktskriflsbiblioteket, skolöverstyrelsen, statens institut för läromedel
och Handikappförbundens centralkommitté pekar också på sådana läshandikappade
grupper som utöver synskadade utnyttjar talböcker och anser att även dessa bör
få tillgång till radio-och kassettidningar vid en utbyggnad av verksamheten.

Skälen för min bedömning:
Riksdag och regering har under en följd av år understrukit vikten av att
förbättra synskadades fillgång till dagstidningar för atl göra synskadade mer
delaktiga i samhällslivet. Bland handikapporganisationerna har
dagstidningsfrågan i flera år varil högstprioriterad.

Utvecklingen har gått
stegvis. Först sedan en rad praktiska och principiella frågor lösts är det nu
möjligt alt ge verksamheten en större omfattning och en permanent utformning. I
detta läge anser jag det angelägel att staten fills vidare står fast vid den
ursprungliga ambitionen med verksamheten. En vidgad inriktning på flera
nytillkommande grupper skulle enligt min mening kunna fördröja och komplicera
verksamheten.

Ambitionen
med radio- och kassettidningar innebär atl dessa så nära som möjligt skall
ansluta till en tryckt förlaga. Många av de övriga läshandikappade grupper som
nämnts av kommittén och remissinstanserna torde kräva särskilda anpassningsinsalser.
För t.ex. rörelsehindrade, afatiker och långtidssjuka kunde det gälla
utformningen av den tekniska utrustningen och olika mottagningsapplikalioner.
För l.ex. utvecklingsstörda och hörselskadade vore det naturligt med särskilt
tillrättalagd presentation av innehållet. Sådana hänsynstaganden skulle medföra
ett behov av utveckling av olika redakfionella produkter och olika varianter
av teknisk utrustning, vilket bl. a. skulle kräva förnyade insatser av
utrednings- och utvecklingskaraktär. En breddning av målgruppen skulle
dessutom få ekonomiska konsekvenser och kräva ändringar i lagen om
radiotidningar, som bl. a. bygger på trohet till en tryckt förlaga.

Jag anser av bl. a.
anförda skäl alt frågan om andra läshandikappade gruppers tillgång lill radio-
och kassettidningar tills vidare bör anstå.

27

8.2
Rätten att teckna abonnemang

Prop.
1987/88:145

Mitt förslag:
Rätten all teckna elt abonnemang på en radio- eller kassettidning bör utgå från
all behovet kan styrkas. Huvudregeln bör vara att elt abonnemang är personligt.
Vissa institutioner bör efter särskild prövning kunna teckna abonnemang.

Taltidningskommitténs
förslag: Detsamma som mitt eget. Kommittén anför som motivering all förslaget
är rimligt med hänsyn lill att abonnemangen är kraftigt subventionerade genom
det statliga stödet och därför bör reserveras för personer som kan styrka sitt
behov av en talutgäva.

Remissinstanserna:
I samband med sill förslag om vidgad målgrupp betonar skolöverstyrelsen att del
måste vara den enskildes egen bedömning som avgör om behov av talutgåva finns
eller inte. Rätlen alt teckna abonnemang måste också tillförsäkras skolor, andra
utbildningsanordnare saml bibliotek. Synskadades riksförbund ger uttryck för
samma synsätt och framhåller atl kravet på etl dokumenterat behov försvårar för
synskadade atl abonnera.

Skälen
för mitt förslag: Som kommittén påpekar tillkom momentet med elt styrkt behov i
ett skede när antalet moltagarutrustningar för radiotidningar var begränsat,
och det var angeläget att dessa tillföll personer som hade ett primärt behov av
en talutgåva.

I
likhet med kommittén anser jag dock att behovsbeviset är berättigat även när
sådana begränsningar inte längre gäller, eftersom målet alltjämt är att nå
personer som genom synskada inte kan tillgodogöra sig en tryckt tidning och
också därför alt verksamheten innefattar sådana kostnader alt del är angeläget
att tillse att insatserna kommer de vei-kligt behövande till godo.

Enligt
min mening är del viktigt att verksamheten verkligen når dem som har störst
behov av den, och behovsbeviset får anses vara etl enkelt sätt att försäkra sig
om detta. Förfaringssättet är för övrigt väl inarbetat i samband med
tilldelning av fria tekniska hjälpmedel för handikappade. Det har utvecklats i
nära anslutning till sådana rutiner som redan utarbetats och som praktiseras av
läkare, synkonsulenter m.m. i olika delar av handikappverksamheten och kan
därför knappast sägas innebära något nytt eller hindrande element.

Jag
anser alt ett abonnemang som regel bör vara personligt. Ambitionen att öka
synskadades delaktighet i samhällslivet och att öka likabehandlingen av
synskadade gör det enligt mening naturligt alt synskadade liksom seende på eget
inifiafiv och ansvar bör teckna abonnemang direkt hos en tidningsutgivare. Med
de marknadsförings- och informationsinsatser som utvecklats gemensamt av kommittén,
tidningsutgivarna och synskadeorganisationerna kan enligt min mening inte en
sådan ordning anses försvåra för synskadade att abonnera.

Jag
anser dock att det bör finnas en viss möjlighet för institutioner att efter
särskild prövning teckna abonnemang. Jag tänker närmast på t.ex. folkhögskolor
eller andra insfitutioner där synskadade kan vistas för kur-

28

ser eller
rehabiliteringsprogram. Om institutioner som bedriver kursverksamhet för synskadade
ligger i regioner där del kommer ul radio- eller kassettidningar bör sädana instilutioner
efter särskild hemställan till tallidningsnämnden medges rätt alt teckna
abonnemang så all synskadade under frånvaro hemifrån ges möjlighet att ta del
av lokala dagstidningar.

Prop. 1987/88:145

8.3 Prenumerationspriset

Min bedömning:
Priset på en radio- eller kassettidning bör även i fortsättningen motsvara
priset på den tryckta förlagan. Principen för prissättning av både en tryckt
förlaga och dess talutgåva bör inte heller ändras.

Taltidningskommitténs
förslag: Detsamma som mitt egel. Kommittén påpekar alt det starkt rabatterade
priset vid s. k. dubbelabonnemang har införts av främst rättviseskäl. Del
verkade mindre rimligt att ta ut fullt prenumerationspris på en talutgåva i
hushåll som redan prenumererade på den tryckta tidningen. Nuvarande
prissättning föreslogs av kommittén år 1984 och godtogs av regeringen och
riksdagen.

Remissinstanserna: Synskadades
riksförbund instämmer i kommitténs förslag i fråga om enkelabonnemang, men
motsätter sig alt ett tillägg på 10% skall tas ut för prenumeration både pä den
tryckta och den inlästa versionen av samma tidning. Del är orimligt att det ska
vara förenat med extra kostnader att alla i ell hushåll ska kunna läsa samma
tidning.

Skälen för min bedömning:
För närvarande gäller att priset för en lalulgåva av en tidning motsvarar
priset pä den tryckta tidningen. Elt dubbelabonnemang, dvs. abonnemang pä bäde
en tidning och dess talutgåva, kostar 110% av enkelabonnemanget.

När slödel lill radio- och
kassettidningar infördes år 1982 anförde dåvarande departementschefen alt det
enligt hans mening var naturligt atl talutgävan av en dagstidning skulle
tillhandahällas lill ett pris som motsvarade priset för den tryckta tidningen.
Han underströk att redan principen om lika pris innebar en betydande subventionering
av priset för talutgävan. Del subventionerade likapriset motiverades med den handikappolitiska
strävanatt handikappade skulle fadd i samhällslivet pä samma villkor som andra.
Riksdagen godtog förslaget.

I regeringens proposition
1984/85:138 om radio- och kassettidningar anförde jag att även om del av
allmänna jämslälldhetsskäl, och som elt led i ambitionen alt så långt som
möjligt likställa talulgivningen med den ordinarie tidningsutgivningen, i och
för sig vore befogat alt genomgående ta ut samma pris på talutgävan som på den
tryckta förlagan, ansåg jag inte all en sådan princip i dåvarande läge borde
hårdras.

Med hånsyn bl. a. till
synskadades hushållssitualion ansåg jag det berät-ligal med elt starkt rabatlerat
pris på ett dubbelabonnemang. Del var också enligt min mening befogat att
abonnemangspriset bestämdes till en nivå som kunde förbättra möjligheterna atl
utveckla verksamheten med radio-

29

och kassettidningar.
Avslutningsvis framhöll jag atl del starkt rabatterade dubbelabonnemanget
skulle kunna medföra att behovet av radio- och kassettidningar kunde bedömas
med större säkerhet, vilkel skulle kunna underlätta kommande överväganden om en
fortsatt verksamhet.

På basis av sina
erfarenheter sedan 1985 framhåller kommittén atl en överväldigande majoritet av
abonnenterna förklarat sig nöjda med gällande prissättning, även om ett visst
missnöje uttryckts över priset för enkelabonnemang. Kommittén drar slutsatsen
att prenumerationspriset spelar en förhållandevis liten roll för de synskadades
vilja att abonnera på en talutgäva.

Kommittén finner därför
ingen anledning atl föreslå någon ändring av principerna för prissättningen.
Däremot förordar kommittén en viss rörlig-hel i priset initialt. I samband med
introduktionen på marknaden kan en särskild abonnemangsrabatt vara befogad för
att snabbare fä upp antalet abonnenter. Elt sådant förfarande ligger i linje
med rådande praxis i fråga om abonnemang på tryckta dagstidningar.

Liksom kommittén finner
jag den gällande prissättningen skälig och väl avvägd. Jag anser också atl ett
visst pris på talutgåvan underlättar möjligheterna att bedöma behovet och
intresset hos synskadade av en utbyggd ulgivningsverksamhel. I övrigt biträder
jag kommitténs förslag att tallidningsnämnden och tidningsutgivarna bör
tillåtas göra begränsade avsteg frän prissättningsreglerna i ett
introduktionsskede i enlighet med gällande praxis i branschen.

Prop. 1987/88:145

8.4 Annonser

Min bedömning:
Gällande regler bör kvarstå oförändrade.

Taltidningskommitténs
bedömning: Densamma som min egen. Kommittén framhåller att annonser är en
väsentlig del av informationen i en dagstidning och uppfattas så av synskadade
abonnenter. Synskadade har framställt önskemål om alt fä tillgång till även annonsmalerialel
i dagstidningarna.

Det har visat sig svårt
att i någon större utsträckning fä med annonsmaterial i de redigerade talulgåvorna.
Eftersom utrymmet är begränsat strävar redaktörerna i allmänhet efter atl
återge så myckel som möjligt av föriagans nyhetsinnehåll och opinionsförmedling
på bekostnad av annonsmaterialet.

RATS-tekniken ger större
möjligheter i fråga om annonsmaterialet, eftersom i princip allt material i
tidningen överförs. Problemet är att inte alla annonser sätts datamässigl, t.ex.
livsmedelskedjors större annonser om specialerbjudanden. Vissa annonser faller
således i stort sett bort även med RATS-metoden.

Remissinstanserna:
Synskadades riksförbund och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller alt annonser är
en lika viktig del av tidningsinnehållet

30

för
synskadade som för andra. Annonserna borde inte helt kunna uteslutas ur
dagstidningarnas lalutgåvor.

Skälen för min bedömning:
Radio- och kassettidningar får innehålla annonser, i fräga om radiofidningar
dock endast om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat. Om en radiolidning
inte återger all redaktionell text i en föriaga, får högst hälften av
sändningstiden vid ett sändningstillfälle användas för annonsmalerial.

Som kommittén framhåller
år en huvudtanke med utgivningen av radio-och kassettidningar all dessa i
görligaste mån skall återge innehållet i förlagan. Annonser borde därför i
princip behandlas på samma sätt som övrigt innehåll så all förlagan återspeglas
på elt rättvisande sätt. Även om annonsandelens relativa storlek är en fråga
för varje enskild utgivare, i fråga om radiotidningar inom tillåtna gränser,
får dock som kommittén påpekar ell uteslutande av annonsmalerialel betraktas
som en avvikelse frän det grundläggande syftet med radio- och
kassettidningarna.

Även
om det är förståeligt atl utgivarna har ambitionen att få med så myckel nyhets-
och opinionsmalerial som möjligt bör dock synskadades behov av
annonsinformation beaktas. Det gäller särskilt annonser av typ
specialerbjudanden och evenemangstips, som i den hittillsvarande verksamheten
har efterfrågats av synskadade. Gällande regler lämnar etl betydande utrymme
för annonser. Allteftersom verksamheten utvecklas bör metoder och rutiner för
överföring av sådant material kunna utarbetas och ingå som ett mer naturligt
element i utgivningen. Jag förulsälter alt utvecklingen går i sådan riktning i
och med att verksamheten med radio- och kassettidningar breddas och
permanentas.

Prop. 1987/88:145

8.5 Upphovsrätt

Min bedömning:
Upphovsrättsliga frågor i samband med utnyttjande av fidningsmaterial i radio-
och kassettidningar får lösas genom förhandlingar mellan berörda parter.

Taltidningskommitténs
bedömning: Densamma som min egen.

Remissinstanserna:
Tidningarnas arbetsgivareförening påpekar att överenskommelser mdlan
föreningen och Svenska journalistförbundet gjort del möjligt att under försöksperioden
fritt utnyttja tidningsmalerial i talutgåvor. Föreningen förutsätter för sin
del att en lösning av samma slag skall vara möjlig alt nå även för den
fortsatta verksamheten.

Synskadades riksförbund
föreslår all upphovsrättsulredningen får i uppdrag all se över den
upphovsrättsliga ställningen dels för lalversioner av tryckta
tidningar/tidskrifter, dels för kommun- och länstallidningar. Talboks- och punktskriftsbibliolekel
och statens institut för läromedel framhåller atl upphovsrättsliga frågor
måste lösas angående rätlen att använda tryckeriernas sättband för överföring
av tryckt information enligl den s. k. RATS-metoden.

Skälen
för min bedömning: Under utvecklingsarbetet med radio- och

31

kassettidningar har tidningsmaterial kunnat utnyttjas i
talutgåvor ulan särskild ersättning enligt avtal mdlan Tidningarnas
arbetsgivareförening och Svenska journalistförbundet. Förutsättningar finns för
att frågan även i fortsättningen kan lösas genom en överenskommelse mellan
berörda parter. Härigenom kan enligt min mening de upphovsrältsliga aspekterna
på utgivningen av radio- och kassettidningar lösas på etl ändamålsenligt sätt.

Jag anser att även upphovsrältsliga frågor i samband med
överföring enligt den s. k. RATS-metoden bör tacklas på motsvarande sätt.
Enligt min mening finns det i dagsläget därför ingen anledning till särskilda
åtgärder i dessa avseenden.

Vad beträffar innehållet i läns- och kommuntaltidningar
gäller för närvarande alt rätten att återge tidningsmalerial ofta bygger på
överenskommelser på lokal nivå. Olika tidningar tillåter att deras material på
lämpligt sätt används för synskadeinformalion i sådan form. Så länge etl sådant
samförstånd är medvetet och ömsesidigt och underlättar för kommuner och
landsting alt förbättra synskadades informalionssituation finner jag det mindre
befogat alt ta upp upphovsrältsfrågan lill särskild behandling.

Till saken
hör också all jag i likhet med kommittén förmodar att läns-och kommuntaltidningarna,
allteftersom verksamheten med talutgåvor av dagstidningar byggs ut, kan komma
att ges en delvis annan inriktning och t.ex. ägna mer utrymme åt sädan informafion
som inte erbjuds på annat sätt, t. ex. genom radio- och kassettidningar. Med en
sådan utveckling kan dagstidningsmaterialet i laltidningarna förväntas minska
och i stället ersättas med annan, riktad synskadeinformalion.

I rådande läge, innan utvecklingstendenserna med bl. a. RATS-meto-dens
tillämpning och läns- och kommunlaltidningarnas framtida inriktning klarnar, ärjag
inte beredd att förorda en samlad prövning av de upphovs-rättsfrågor som hänger
samman med utnyttjande av tryckt information i olika former för synskadade. I
min bedömning i detta avseende tar jag särskild hånsyn till att hittills
uppkomna upphovsrättsfrågor kunnat lösas genom avlal mellan berörda parter,
vilket jag som nämnts betraktar som den i sammanhanget naturliga modellen.

Jag har i delta ärende samrått med chefen för jusfitiedepartementet.

Prop. 1987/88:145

8.6 Arkivfrågor

Min
bedömning: Frågor om arkiveringsprinciper och arkivexemplar av radio- och
kassettidningar bör behandlas i samband med.bered-ningen av ljud- och bildbevarandekommitténs
överväganden och förslag.

Taltidningskommitténs
bedömning: Kommittén anför atl ljud- och bildbevarandekommittén (U 1986:01)
har att ta ställning till hur man i fortsättningen bör bevara bl. a.
taltidningar och vilken ambitionsnivå som bör gälla. Mot denna bakgrund finner
kommittén ingen anledning att närmare

32

beröra
frågan om arkivexemplar av radio- och kassettidningar. Kommittén har i frägan
samrätt med ljud- och bildbevarandekommittén.

Remissinstanserna:
Arkivet för ljud och bild framhåller att laltidningsma-terial kan bli av
betydelse för framtida forskning om bl. a. synskadades livsvillkor. Radio- och
kassettidningar bör därför, åtminstone i urval, bevaras. Bevarandefrägan bör
lämpligen behandlas i samband med en allmän översyn av pliktexemplarslagen och
arkivels uppgifter. Arkivet kommer därför atl för sin del la upp frågan i sitt
remissvar på ljud- och bildbevarandekommitténs betänkande.

Skälen
för min bedömning: Enligl lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och
ljud- och bildupptagningar gäller som kommittén påpekar en skyldighet atl
leverera pliktexemplar fill arkivet för ljud och bild, bl. a. av
ljudupptagningar som gjorts tillgängliga för allmänheten. Kassettidningar
omfattas av denna leveransplikl, oavsett om innehållet även finns i tryckt skrift.
Dispens kan dock lämnas, vilkel också förekommer. Radiolidningar faller i dag
utanför leveransplikten.

År
1986 tillkallades en särskild utredare (U 1986:01) med uppdrag alt se över
reglerna för bevarande av ljud- och bildupptagningar. I oktober 1987 lämnades
betänkandet (SOU 1987:51) Ljud och bild för eftervärlden. Betänkandet har remissbehandlats.

I
likhet med kommittén och arkivet för ljud och bild anser jag att frågan om
arkivexemplar och andra principer i samband med bevarande av radio-och
kassettidningar bör behandlas i det större sammanhang som omfattas av ljud- och
bildbevarandekommitténs uppdrag. Frågan om arkivering av radio- och
kassettidningar bör således lösas i den fortsatta beredningen av denna
kommittés överväganden och förslag.

Prop. 1987/88:145

9 Stödets administration

Mitt förslag: En
särskild myndighet, tallidningsnämnden, med uppgift att fördela stödet lill
radio- och kassettidningar samt atl följa verksamheten och bedriva visst
utvecklingsarbete på området m. m. inrättas fr.o. m. den 1 juli 1988. Nämnden
knyts administrativt till presslödsnämndens kansli.

Taltidningskommitténs
förslag: Delsamma som milt eget.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser som yttrat sig över kommitténs förslag biträder det. Presslödsnämnden
har inget emot att ansvara för kanslifunktionerna även för den nya nämnden, men
betonar liksom Tidningsutgivareföreningen vikten av atl stödet lill radio- och
kassettidningar hålls klart åtskilt från stödet till dagspressen.

Skälen för mitt förslag: Tallidningskommittén
har hittills handlagt stödet lill radio- och kassettidningar parallellt med att
ett utvecklings- och utredningsarbete har bedrivits. Den sistnämnda uppgiften
har nu förts så långt all hela verksamheten bör ges en permanent utformning.
Uppdraget att

33

3
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 145

fördela
bidrag och att i övrigt delta i eller följa utvecklingsarbetet pä området bör
därför inte längre drivas i kommittéform.

Uppgiften
alt fatta de avgörande besluten om verksamhetens inriktning och beslut i
bidragsärenden bör enligl min mening anförtros ett särskilt organ, tallidningsnämnden.
Ledamöterna bör utses av regeringen och innehålla representanter för bl. a.
tidningsbranschen och synskadade. Nämnden bör också kunna ha ett
parlamentariskt inslag. Vidare bör televerket vara företrätt rned tanke på de
komplicerade tekniska frågeställningar som kan inrymmas i diskussioner och
beslut som rör framför allt radiotidningar. Det bör ankomma på regeringen att
fatta de beslut som rör nämndens storlek och sammansättning.

Taltidningskommittén
har gjort bedömningen alt verksamheten inte kommer att få en sådan omfattning
och ha en sådan konstruktion alt del är motiverat alt inrätta ett eget kansli
för den nya myndigheten. Jag delar kommitténs uppfattning härvidlag och också
dess förslag atl låta taltid-ningsnämndens kanslifunktioner förläggas till
presstödsnämndens kansli. Den betydande kunskap om tidningsbranschen som finns
inom presstödsnämnden talar för en sådan lösning.

De
båda aktuella verksamheterna med bidragsgivning är tämligen olika. Som taltidningskommittén
påpekar handlar det i ena fallet om tillämpning av klart angivna regler i en
särskild förordning om statligt stöd till dagstidningar, medan det i det andra
fallet erfordras ell aktivt konlaktarbele på fältet, medverkande i lösandet av
problem vad gäller mottagarutrustning och en mer individuell prövning vid
fördelningen av stödet. Slödel till radio- och kassettidningar är för övrigt en
statligt initierad verksamhet som bl. a. innefattar full kostnadstäckning.
Stödet till dagstidningar och stödet lill radio- och kassettidningar är också
verksamheter med olikartade syften. Mitt förslag om atl en särskild nämnd
skall svara för bidragsbeslut och arbetets huvudinriktning kan ses som elt
uttryck för dessa skillnader.

Alt
det är fråga om två skilda verksamheter innebär också att viss specialkompetens
måste tillföras presstödsnämndens kansli. Under avsnittet 16. Anslagsberäkningar
för budgetåret 1988/89 i del följande kommer jag atl föreslå att medel beräknas
för en mindre förstärkning av personalresurserna samt för sådana insatser av t.ex.
teknisk eller forskningsmässig natur som lämpligen läggs ul på konsulter.

Jag
vill i sammanhanget nämna alt del av arbetsrätlsliga skäl erfordras atl en av
nämnderna anges som anställningsmyndighel. Del gemensamma kansliet kan inte ges
myndighets ställning. Jag ser det som naturligt att presslödsnämnden blir anställningsmyndighel
och ämnar senare återkomma lill regeringen med förslag härom.

Prop. 1987/88:145

10
Sändningskapacitet och tillståndsgivning 10.1 Tillgänglig kapacitet i eternäten för radiotidningar

Mitt förslag: De
frekvenser som används för Sveriges Riksradios sändningar används även i
fortsättningen för sändning av radiotidningar, vilket innebär atl Sveriges
Riksradio inte får fullständig tillgång till dessa frekvenser.

34

Taltidningskommitténs
bedömning: Kommittén pekar på den komplika- Prop. 1987/88:145 tion som
ligger i atl programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen numera själva får
besluta om sina sändningstider.

Remissinstanserna:
Sveriges Radio AB redovisar som sin principiella inställning alt det sändarnäl
som uppbyggts för rundradioverksamhet och finansierats med avgiftsmedel skall
vara prioriterat för sådan verksamhet. Mot bakgrund av planerna på naltsändningar
i P 2 kan endast P I-sändarna med någon grad av säkerhet disponeras för
distribution av radiolidningar. En utbyggnad av radiotidningsverksamheten bör
inte genomföras annat än i nära samråd med företagel. Synskadades riksförbund
kan inte acceptera atl verksamheten äventyras genom brist på såndningsutrymme
och menar all ett sådant måste garanteras.

Bakgrund
till och skälen för mitt förslag: För närvarande har tio tidningar tillstånd
att sända radiotidning över P 1-nätet. Tillstånden innebår att tidningarna,
oftast dagligen, kan sända någon gång mellan kl. 02.00 och kl. 05.00. Merparten
av fillstånden avser 90 minuters sändning inom det täckningsområde som
radiostationen i fråga har. Sammanlagt sänds just nu och som mest 16,5 timmar
radiotidning per dygn.

Endast
en tidning, Göteborgs-Posten, sänds för närvarande som radiotidning med hjälp
av RAPS/RATS-metoden. Tillståndet avser dagliga sändningar under liden mellan
kl. 02.00 och 03.00 över P 2-nälel.

I
den proposition om Sveriges Radios verksamhet m. m. som förelades riksdagen vären
1986 föreslog regeringen atl programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, i
och med den avtalsperiod som började den I juli 1986, själva skulle få besluta
om sändningstidens längd och förläggning. Därmed skulle förelagen få större
möjligheter att smidigare anpassa sig till den nya mediesituationen. Riksdagens
kulturutskott fillstyrkte förslaget och förutsatte därvid att Sveriges Radios
nya ansvar inte skulle leda lill svårigheter för den av staten understödda
verksamheten med radiolidningar för synskadade. Riksdagen följde regeringens
förslag (prop. 1986/87:99, KrU 21, rskr. 343).

Mitt
förslag i 1986 års radioproposition utgick från att det samlade behovet för
Sveriges Radio-koncernens sändningsverksamhet och radiotidningsverksamheten
utan konflikter borde kunna rymmas i de fyra FM-kanaler som står lill
rundradions förfogande. Den utbyggnad av verksamheten med radio- och
kassettidningar som jag har föreslagit för de närmaste åren innebär
naturligtvis krav pä ökat sändningsutrymme. Om man exempelvis antar dels atl
det normala omfånget för en radiolidning med de marginaler som behövs motsvarar
ett sändningsbehov av högst 90 minuter per tidning, dels att det, enligt mitt
förslag i det föregäende, inte kan bli mer än ett femtiotal fidningar som får
sändningstillstånd inom en femårsperiod, skulle en sändningstid om maximall 75
timmar krävas.

Med
hänsyn till att vissa tidningar nu ges ut som kassettidningar och all

nyfillkommande tidningar också kan välja delta alternativ får det verkliga,

totala behovet bedömas vara lägre. Detsamma gäller om någon tidning i sin

helhet sänds enligt RATS-metoden som medför ett mindre behov av sänd

ningskapacitet. Vidare bör det normall vara olika sändare som utnyttjas.

Som en följd av mitt förslag om att en god geografisk täckning för utbygg- 35

nåden skall eftersträvas,
kommer ju tidningarnas geografiska hemvist atl Prop. 1987/88:145 variera.
Sändningarnas utsträckning i liden kan med andra ord för flertalet sändare
begränsas lill 90 minuter eller - vid två tidningar — tre limmar. Därtill kan
viss sändningstid komma att erfordras för RAPS/RATS- sändningar.

Del
sändningsuppehåll som nu görs av riksradion i P I nattetid omfattar på vardagar
cirka fem timmar saml på lördagar och söndagar cirka sex limmar. I
storstadsområden eller i andra tidningstäta områden kan därför en konkurrens om
eterutrymmel uppkomma i de fall samma sändare behöver utnyttjas. Möjligheterna
alt i stället förfoga över P3- eller P4-nälen motverkas av att dessa numera
utnyttjas hela dygnet. Nattetid sänder de lokalradiostationer som kan sända
över det fjärde FM-nätet ut P3:s sändningar. Även för P2 planeras naltsändningar.

De
krav på sändningsutrymme som radiotidningsverksamhelen ställer och den frihet atl
besluta om sändningstiderna som radioföretagen numera har, kan således, som taltidningskommitlén
har påpekat, utgöra en komplicerande faktor. Jag har övervägt olika lösningar
på detta problem.

En
väg skulle kunna vara att utnyttja del FM 5-nät som står lill Sveriges förfogande.
För närvarande och fram t.o.m. år 1995 används det för militära ändamål. I
Stockholmsområdet används del också för lokalradions sändningar. Nätet är i
princip uppdelat så att varje sändare skall täcka en kommun. En fullständig
utbyggnad av nätet, nedbrutet så att det skulle kunna användas för radiolidningsverksamhet,
innebär myckel stora investeringskostnader och dessutom förhandlingar med våra
grannländer om etl eventuellt vidgande av täckningsområdet för vissa sändare.
Av praktiska och ekonomiska skäl ser jag ingen möjlighet atl under den närmaste
femårsperioden söka en lösning längs denna linje.

En
annan teoretisk möjlighet vore atl utnyttja TV-nälens ljudkanaler, öka överföringshaslighelen
med hjälp av digital teknik eller utnyttja andra tekniska landvinningar. Den mottagarutrustning
som utvecklats och används för mottagning av radiolidningar är dock inte
användbar vid andra överföringsmodeller. En utveckling på detta område kräver
särskilda medel och framför allt tid. Enligt min mening kan del inte vara
rimligt atl i nuläget avdela resurser för delta. Angelägnare måste vara atl
prioritera utbyggnaden av antalet tidningar som deltar i verksamheten
parallellt med alt elt arbete med att utveckla nya eller effektivare
distributionsformer pågår.

Den enda omedelbara
möjlighet jag ser är att även under den nu förestå

ende utbyggnadsperioden utnyttja de frekvenser som används för riksra

dions sändningar för alt sända radiolidningar. Mot denna bakgrund har

också Sveriges Radio AB, efter samråd med Sveriges Riksradio, förklarat

sig villigt atl ställa nu ledig kapacitet i Pl-nätet till förfogande så alt det
mäl

jag föreslagit för utbyggnaden kan nås. Som jag kommer att förorda i det

följande (avsnitt 10.2) bör del vidare vara möjligt för regeringen atl, om det

undantagsvis behövs, göra avvägningar mellan synskadades behov av

radiotidningar och rundradioförelagels behov. Detta innebär att Sveriges

Riksradio inte får den fullständiga tillgäng till sina rundradiofrekvenser

som 1986 års riksdagsbeslut innebär. De erfarenheter som inhämtas av 36

denna ordning under
uppbyggnadsperioden fär tillsammans med den tekniska utvecklingen av olika
distributionsformer och de ekonomiska förutsättningarna visa om andra
lösningar framgent bör övervägas. Jag är således beredd att återkomma till
regeringen i denna fråga.

Prop.
1987/88:145

10.2 Tillstånd att sända radiotidningar och återkallelse
av sådana tillstånd

Mitt
förslag: Beslut om tillstånd aft sända radiolidningar meddelas av tallidningsnämnden.
Tillstånd ges även i fortsättningen efter särskild ansökan av tidningsföretag.
Innan ett ärende avgörs skall nämnden höra presstödsnämnden, televerket och
Sveriges Radio AB. Om enighet inte kan nås mdlan tallidningsnämnden, televerket
och Sveriges Radio AB skall nämnden, med eget yttrande, överlämna ärendet till
regeringens prövning.

Taltidningsnämndens
beslut i frågor om tillstånd får inte överklagas.

Beslut om återkallelse
av tillständ enligl 7 § lagen (1981:508) om radiolidningar meddelas av tallidningsnämnden.
Sådana beslut får överklagas hos kammarrätten.

Taltidningskommitténs
förslag: Kommittén påpekar atl enligt nuvarande regler skall tidningarna ansöka
hos regeringen om att få sända radiotidningar. Vid en permanent verksamhet bör
detta förfaringssätt kunna förenklas genom atl ansökan görs hos det bidragsförddande
organ som skall administrera verksamheten med radio- och kassettidningar.

Remissinstanserna:
Sveriges Radio AB framhåller all den föreslagna tillståndsmyndighelen bör åläggas
all i tillståndsärenden fatta beslut i samråd med företaget. I de fall enighet
inte kan uppnås om sändningstid m.m. bör saken, enligt företaget, avgöras av
regeringen. I övrigt har kommitténs förslag inte kommenterats i
remissbehandlingen.

Skälen för mitt förslag: I
2 § lagen (1981:508) om radiotidningar föreskrivs atl radiotidningar inte får
sändas i rundradiosändning eller i trådsändning som når fler än 100 bostäder
ulan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sändningstillstånd
har hittills lämnats av regeringen. Bestämmelser härom finns i 2 §
förordningen (1981:512) om radiotidningar. Ansökningar har inlämnats av
tidningar som erhållit bidrag för verksamheten av taltidningskommittén. De prakfiska
detaljerna, frågorna om lidpunkt för sändningen och placeringen, frekvensen
och effekten hos sändaren har i praktiken avgjorts av televerket med utgångspunkt
i tillgänglig sändningskapacitel.

Jag anser atl
tillståndsfrågorna har ell naturiigt samband med bidragsverksamheten och bör
lösas i ett sammanhang av dem som kan göra de relevanta bedömningarna, nämligen
taltidningsnåmnden och televerket. Med hänsyn lill vad jag nyss (avsnitt 10.1)
har anfört i fråga om sändningstidsutrymmet bör nämnden även bereda Sveriges
Radio AB tillfälle atl

37

yttra
sig i ärendet. För en ddegering av tillståndsärendena talar också atl Prop.
1987/88:145 den förordade utvecklingen och permanentningen av verksamheten kan förväntas
medföra etl väsentligt ökat antal ansökningar. I ett sådant läge är det
särskilt viktigt alt slå vakt om enkelhet och samtidighet i beslutsprocesserna.
Regeringen torde genom delegeringen kunna befrias från befattningen med
flertalet ärenden och bör endast inträda i de fall tallidningsnämnden,
televerket och Sveriges Radio AB inte kan enas i en tillståndsfråga.

Radiotidningarna
öppnar en möjlighet atl tillgodose synskadades behov av information. Däremot
har systemet inte tillskapats i syfte atl ge fid-ningsföretag en rätt att
utnyttja etern som dislribufionsform. Det är en fråga som inte hör hemma i
detta sammanhang. Av betydelse för den frågan är del arbete som sedan lång tid
har bedrivits i syfte att få till stånd en grundlagsreglering av yttrandefriheten
i bl. a. etermedier efter mönster av tryckfrihetsförordningen (jfr prop.
1986/87:151). I det sammanhanget har bl. a. diskuterats alt den nu gällande
ordningen i fråga om ansvaret för innehållet i en radiolidning skall
grundlagsfästas. Vidare har förordals atl en grundlagsfäst rätl lill
domstolsprövning i frågor om rätt att sända program i eter- eller
trådsändningar skall införas.

Enligl
min mening saknas anledning att nu föreskriva att beslut om lillslånd skall
vara överklagbara. Frågan bör emellertid övervägas ytterligare senast i
samband med den avstämning som enligl vad jag tidigare har anfört bör ske om
fem år.

Mina
förslag i frågor om tillståndsgivning kräver ändring i förordningen om
radiotidningar. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till sådana
ändringar.

Lagen
om radiolidningar uppställer vissa krav på innehållet i radiotidningarna.
Särskilda krav ställs också på en radiotidnings förlaga. Därutöver gäller att
ett sändningstillstånd får förenas med i lagen angivna villkor. Av 7 § framgår
atl ett tillstånd kan återkallas om den som fått fillståndet bryter mot lagen
eller mot ell villkor som meddelats med stöd av denna. Frågor om återkallelse
bör handhas av tallidningsnämnden. Jag avser atl återkomma lill regeringen med
förslag till förordningsbestämmelser härom.

Ett
beslut om återkallelse, som kan drabba en pågående verksamhet, bör kunna
överklagas hos kammarrätten när det meddelas av en annan myndighet än
regeringen. Detta bör anges i lagen. Elt förslag till lag om ändring i lagen
(1981:508) om radiolidningar har upprättats inom ulbildningsdepar-lemenlel.
Förslaget bör fogas lill detta protokoll.

Lagförslaget
rör i och för sig sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen. Enligt min mening är dock frågan av sådan beskaffenhet att
lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

38

11 Frågor
om teknik och utveckling 11.1
Moltagarutrustningar

Prop.
1987/88:145

Mitt förslag: Talfidningsnämnden
bör svara för vidareutveckling och upphandling av nödvändig teknisk mottagarutrustning.
Televerket bör vara leknisk konsult och bl. a. svara för kravspecifikation,
leveransprovning och serviceåtgärder.

Taltidningskommitténs
förslag: Delsamma som mitt egel. Under den hittills bedrivna verksamheten har
upphandlingen av radiomottagare skötts av kommittén. Staten slår således som
ägare lill den inköpta utrustningen. Hittills har I 250 apparater köpts in. En
utbyggd verksamhet förutsätter betydligt större inköp, vilkel ger möjligheter till
serietillverkning i störte skala och därmed ett lägre pris.

Kommittén
har genom televerket radio under hösten 1987 låtit utvärdera radiotidningsmottagarnas
funktion och sett över den tekniska kravspecifikationen med målet alt nya
serier skall kunna beställas i så nära anslutning som möjligt lill elt
eventuellt riksdagsbeslut om en fortsatt verksamhet. Televerket radio är liksom
tidigare berett atl bistå i detta arbete saml svara för leveranskonlroll, utleverans
och serviceåtgärder.

Inköp
av utrustningar för RATS-tidningar har finansierats med särskilda medel.
Forskare vid Chalmers tekniska högskola har medverkat vid tillverkningen av
program lill utrustningen. Eftersom RATS-verksamheten bedrivits i sä begränsad
skala finns ännu ingen erfarenhet av produktion i större serier.

Remissinstanserna:
Handikappinslilutet instämmer i kommitténs förslag. Institutet framhåller
vikten av att arbetet med kravspecifikationer och upphandling inte fördröjs.
Talboks- och punktskriftsbibliolekel ställer sig tveksamt till förslaget,
eftersom RATS-utrustningar kan få en användning även utanför radiolidningsulgivningen.

Statens
handikappråd anser det viktigt atl synskadade har ett enda ställe all vända sig
till för att få apparater, instruktioner av pedagogiskt erfaren personal samt
service av utrustningarna. Synskadades riksförbund understryker vikten av att
servicen på utrustningarna fungerar snabbt och effekfivt.

Skälen
för mitt förslag: Frågan om framtagning och tillverkning av moltagarutrustningar
för radiotidningar har krävl myckel omfattande insatser av kommittén och
televerket. Redan i ett tidigt skede stod det klart alt frågan inte kunde lösas
inom ramen för de produkfionskanaler och tilldelningsformer som i andra
sammanhang finns för tekniska hjälpmedel för handikappade. Med televerkets
avgörande hjälp har dock kommittén lyckats få till stånd serietillverkning och
löst en rad praktiska och principiella problem, vilket i sin tur möjliggjort
för fler tidningar all börja utgivning av radiotidningar.

Jag
anser atl kommitténs och televerkets arbete i delta avseende har varit särskilt
förtjänstfullt. Tillsammans har de inhämtat betydande erfarenheter av alla de
produktions- och upphandlingsfrågor som hänger sam-

39

man
med radiotidningar i praktiken. Jag anser atl den effektiva samverkan mellan
bidragsfördelning och tillhandahållande av leknisk utrustning som på sä sätt
har utvecklats bör behållas även i fortsättningen.

I det viktiga skede när
verksamheten skall byggas ut anser jag det rationellt alt talfidningsnämnden i
dessa frågor samarbetar med televerket, som redan har en aktiv roll genom sitt
ansvar att stå för uppkoppling av sändare och tilldelning av
sändningskapacitet. Motlagarutrustningarnas utformning och allmänna prestanda
kan lämpligen bedömas i direkt samband med sändningsfrågorna, bl. a. för alt
uppnå största möjliga ändamålsenlighet i utformningen. Jag biträder därför
kommitténs förslag och förutsätter atl den samarbetsform som utvecklats skall
ge resultat även i fråga om moltagarutrustningar för RATS-lidningar.

Prop. 1987/88:145

1.2 Utvecklingsmöjligheter

Mitt förslag: I taltidningsnämndens
fortsatta verksamhet bör nya tekniska möjligheter fortlöpande beaktas och
prövas i syfte alt om möjligt bredda den tekniska basen för utgivningsverksamhelen
och finna nya överföringsalternativ.

Taltidningskommitténs
bedömning: Kommittén påpekar all överföringen av inlästa radiotidningar under
sändningsuppehåll i riksradion nattetid innebär atl möjligheterna för en
utbyggnad av verksamheten är begränsade, eftersom etl uppehåll på fyra timmar
lämnar utrymme för endast två tidningar per sändare. Kvällstidningar, som måste
överföras på dagtid, faller utanför systemet. Med RATS-tekniken kan fler
tidningar överföras, eftersom sändningen då tar betydligt kortare tid.

Kommittén
nämner ett antal andra länkbara överföringsmöjligheler, t. ex. ljudsystemet i
televisionen. Detta kräver dock en ny typ av radiotid-ningsmottagare och
anslutning till TV-antenn. Vidare är det aktuellt med provsändningar med flerljudssystem
och stereo i TV. Etl sådant syslem skulle kunna erbjuda möjligheter för
överföring av radiofidningar, även under dagtid då lestbild sänds. Eftersom den
nya TV-ljudkanalen kommer att vara digital är den även lämplig för överföring
av RAPS/RATS-tidning-ar.

Remissinstanserna:
Synskadades riksförbund anser det nödvändigt att förutsättningar skapas för ett
fortsalt intensivt utvecklingsarbete avseende tidningsöverföring till
synskadade. För alt få ut mer av tillgänglig sändningskapacitet bör
möjligheter fill ökad överföringshastighet utvecklas. Motlagarutrustningarna
bör konstrueras så att flera tidningar kan tas emot på samma apparat. Försök
bör på sikt inledas med sändning över TV-nä-let. Utrustningar för överföring
från sälteridatorer bör kunna erbjuda kombination av punktskrift och syntetiskt
tal och möjligheter atl lagra en tidning mer än 24 timmar. Ansvarig huvudman
måste pekas ut för de olika utvecklingsområdena och tillräckliga resurser
avsättas för verksamheten.

Skälen
för mitt förslag: Taltidningskommittén har haft ett kombinerat

40

förvaltnings-
och utredningsuppdrag. Vid sidan av bidragsgivningen har kommittén utrett och
prövat bl. a. olika distributionsmöjligheter.

Jag anser all denna
ordning lill dels bör gälla även för taltidningsnämndens verksamhet. Även om
förhållandet mellan löpande bidragsverksamhet och utvecklingsarbete blir etl
annat nu än tidigare bör för den skull utvecklingsarbetet inte avstanna. I
samband med breddningen av verksamheten, med därtill hörande behandling av t.
ex. kapacilelsfrägor, bör bl. a. sådana möjligheter som skisserats av kommittén
och Synskadades riksförbund ges uppmärksamhet.

Dessa
uppgifter bör ses som en framförhållning i takt med utbyggnaden av
verksamheten. Formerna för utvecklingsarbetet och övriga praktiska detaljer bör
bestämmas av tallidningsnämnden enligt vad som bedöms lämpligt för ändamålet.
Syftet bör vara alt pröva olika förutsättningar för användbara
överföringsalternativ eller kapacitetshöjningar inom befintliga tekniker.

Prop.
1987/88:145

11.3 Vidgad användning av RAPS/RATS-tekniken

Min bedömning:
Utvecklingsarbetet bör även inriktas på RAPS/ RATS-metodens användbarhet i elt
vidare perspektiv för handikappades informationsförsörjning.

Taltidningskommitténs
bedömning: En av RAPS/RATS-teknikens stora förtjänster är att den kan användas
för överföring av i princip all tryckt text som finns datorlagrad, t.ex.
fackböcker, tidskrifter och olika slags samhällsinformation. Den
försöksverksamhet som bedrivits med överföring av facklitteratur i samverkan
med Göteborgs-Postens Nya AB har givit goda resultat. På sikt kan tekniken
medföra en helt förändrad informationssituation för synskadade, där
informationsutbudet är betydande.

Tekniken
kan även användas för databassökning, lext-TV och läsning med Brailledisplayer.
Utvecklingen av en sådan moduluppbyggd universell terminal (MUT) har
diskuterats och bör kunna koordineras med andra pågående forsknings- och
utvecklingsprojekt inom informationsteknologin med inriktning på handikapp.

Remissinstanserna: Elt
flertal instanser understryker att RATS-metoden kan användas av läshandikappade
för läsning av tidskrifter och facklitteratur. Talboks- och
punktskriftsbiblioteket kommer under innevarande budgetår atl genomföra ett
projekt i samarbete med Handikappinstitutet där nya medier för framför allt lexikon
och handböcker skall studeras. RATS-metoden kommer troligen att tas upp inom
projektets ram.

Statens
institut för läromedel anser att söksystem och talsyntes borde utvecklas mer,
vilket vore av intresse även för skolan. Institutet bedriver för närvarande
utvecklingsarbete med bl. a. sådan inriktning. Åtskilliga problem borde enligt
institutet kunna lösas i elt sammanhang. Göteborgs-Postens Nya AB hävdar att
skönlitteratur, fackböcker och annan information är lika viktigt för
synskadade som dagsfidningar. En framsynt satsning

41

på
RATS-metoden öppnar vägar för snabbare och billigare litteraturdistribution
till synskadade.

Handikappinstitutet
och skolöverstyrelsen påpekar atl diskussionen om en universalterminal är
viktig och atl ytterligare försöksverksamhet måste genomföras, men atl detta
arbete inte får fördröja utbyggnaden av tallid-ningsverksamheten. Statens
handikappråd och Synskadades riksförbund anser att ansvaret för fortsatta RAPS/RATS-försök
måste klargöras. Särskilt aspekterna på en framtida användning av en moduluppbyggd
universalterminal bör beaktas.

Skälen
för min bedömning: Liksom kommittén och flertalet remissinstanser anser jag
alt RAPS/RATS-tekniken öppnar stora möjligheter på informationsområdet i stort
för handikappade. I vidareutvecklad och så småningom möjligen standardiserad
form kan den bli av mycket stor belydelse inom t. ex. utbildning och
folkbildning för handikappade. I detta perspekfiv är det av särskild vikt atl
en utveckling i sädan riktning kan främjas.

Jag
anser därför att det fortsatta arbetet med RAPS/RATS-överföring av tidningar
för synskadade bör bedrivas på sådant sått atl möjligheterna för vidgad
användning beaktas t. ex. i fråga om systemsammansättningen och utformningen av
programmeringen. En sådan infallsvinkel borde enligt min mening kunna skapa
förutsättningar för att systemet på sikt enklare kan sältas in för överföring
av även annan tryckt information lill handikappade.

Jag
är inte för närvarande beredd atl i detta sammanhang utforma etl uppdrag av
sådan omfattning att målet är att uppnå t.ex. den omtalade universalterminalen.
Jag har i del föregående i mina allmänna överväganden redovisat de stora
forsknings- och utvecklingsprojekt inom informationsteknologin som nu är
aktuella. En rimlig inriktning inom ramen för förevarande verksamhet är däremot
enligl min mening alt tallidningsnämnden etablerar fortlöpande kontakter och
informationsutbyten med ansvariga för de olika projekt som syftar fill en
förbättrad informationssituation för handikappade. På så sätt kan
förutsättningar skapas för förhöjda kunskaper, samordning i vissa avseenden
samt möjligen snabbare konkreta effekter av uppnådda forsknings- och utvecklingsresultat.

Prop. 1987/88:145

12 Utbildning och marknadsföring 12.1 Journalistutbildning

Min bedömning: Etl
utbildningsprogram för journalister vid taltidningsredaktioner bör utarbetas.

Taltidningskommitténs
bedömning: Densamma som min egen.

Remissinstanserna:
Institutionen journalisthögskolan i Stockholm instämmer i kommitténs förslag
och erbjuder sig att utforma en lämplig utbildning i form av en eller flera
fortbildningskurser. Detta förutsätter

42

dock atl särskilda medel
anvisas för ändamålet. Svenska Journalistförbundet och Talfidningsfolket pekar
på atl vissa kurser för taltidningsredaktörer tidigare genomförts i FOJO:s (fortbildning
för journalister) regi.

Bakgrund och skälen för
min bedömning: Utbildning av journalister sker i dag dels vid universiteten i
Stockholm och Göteborg i form av grundutbildning eller fristående kurser som
också kan användas i fortbildningssyfte, dels inom ramen för de s. k. FOJO-kurserna
vid högskolan i Kalmar och dels vid vissa folkhögskolor. FOJO-kurserna, som
oftast omfattar en, ibland tvä veckor, har tidigare i begränsad utsträckning
vänt sig lill redaktörer som arbetar med kommunernas och landstingens
handikappinformation.

En grundläggande
utbildning för journalistiskt arbete med radio- och kassettidningar saknas i
dag. Del redaktionella arbetet vid taltidningsredaktioner kräver särskilda
insikter och färdigheter. Det gäller t. ex. frågan om anpassning av tryckt informafion
till ljudradions villkor rent generellt, frågor om lämplig teknik för
nödvändiga redaktionella nedkorlningar, frågor om funkfiondl och effektiv
presentation, m. m. Jag delar därför kommitténs bedömning att det är angeläget
all journalister som arbetar hos tidningsföretag som ger ut eller planerar att
ge ut radio- och kassettidningar får möjligheter till särskilt anpassad
utbildning. Denna bör ha en sådan utformning att den tar hänsyn till en
varierande bakgrund hos journalisterna. Bl. a. av del skälet anser jag aft
utbildningen inte kan vara så kort att den ryms inom FOJO-systemet.

Enligl min mening bör
utbildningen på sikt inlemmas i högskolans ordinarie fortbildningsulbud,
alternativt utgöra en del av fördjupningssludierna inom grundutbildningen för
journalister. Under de närmaste åren anscrjag det dock motiverat alt den
anordnas i form av uppdragsutbildning. Sedan utbildningen funnit sin form bör
högskolorna själva la ansvaret för den.

Jag avser att senare
återkomma till regeringen med förslag om alt ge tallidningsnämnden i uppdrag
all se till atl etl utbildningsprogram tas fram och erbjuds intresserade
tidningsföretag och journalister. Under avsnillet 16. Anslagsberäkningar för
budgetåret 1988/89 i del följande kommer jag atl föreslå att medel beräknas för
utbildningsverksamhet. Medlen bör slå till nämndens förfogande för kostnader i
samband med uppdragels fullgörande - och senare - utbildningens genomförande.

Jag
har i denna fräga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Prop. 1987/88:145

12.2 Abonnentutbildning

Mitt förslag: Inom
ramen för verksamheten bör göras riktade utbildnings- och informafionsinsatser
i syfte alt underlätta läsningen av en talutgåva och hanteringen av tillhörande
teknisk utrustning. Målet bör vara alt abonnenterna i så enkla och effektiva
former som möjligt skall kunna tillgodogöra sig innehållet i en talutgäva.

Taltidningskommitténs
förslag: Delsamma som milt egel. Kommittén

43

meddelar sin avsikt att
utforma förslag lill en handledning med rekommen- Prop. 1987/88:145 dationer
gällande hur abonnenterna på bästa sätt kan instrueras i handhavandet av den
tekniska utrustningen.

Kommittén
har sedan betänkandet lämnats utarbetat en preliminär idéskiss för ell
lämpligt utbildningsprogram. Huvudinriktningen avser hanteringen av den
tekniska utrustningen. Insatserna bör sättas in vid tre tillfållen, nämligen
före utgivningens början, i direkt samband med utgivningsstart samt under
löpande utgivning.

Hittills
har i samband med leverans av radiomottagare även en bruksanvisning på såväl
kassett som i tryckt skrift distribuerats. Televerket har i samband med
leverans av mottagare även meddelat instruktioner och biträtt med installation
och demonstrationer. Insatserna har inte omfattat lästeknik, t.ex. hur man
snabbspolar med medhörning och utnyttjar de brumsignaler som läggs in. Dessa
möjligheter har mer utgjort en service för läsare som redan kan tekniken.

I
fråga om RATS-apparaluren är både hantering och lästeknik särskilt viktigt.
Läsarna har elt stort behov av atl behärska samtliga förekommande kommandon så
att de kan ta del av tidningsinnehållet pä etl enkelt och fullständigt sätt.

Kommittén
anser atl utbildningsinsatserna bör inriktas på inlästa radiofidningar och RATS-tidningar.
I båda fallen bör del finnas en genomtänkt och överskådlig bruksanvisning om
den tekniska apparaturen och dess möjligheter på det medium som abonnenten
föredrar. Det bör vidare hos varje utgivande dagstidning - i god tid före
utgivningens start - finnas en kontaktperson som kan svara pä olika frågor och
meddela upplysningar. Bland RATS-abonnenter på en och samma tidning bör man
eftersträva atl fä en eller flera personer att tjänstgöra som handledare för
övriga RATS-abonnenter vid behov.

Huvudinsatserna
bör förläggas till lokal nivä. I mån av behov bör del även förekomma en viss
central samordning, t. ex. för utbildning av handledare och utbyte av
inhämtade erfarenheter.

Remissinstanserna:
Ell stort antal instanser understryker betydelsen av information och utbildning
i handhavande av radiomottagare och RAPS/ RATS-utrustningar. Sådana insatser minskar
enligl Synskadades riksförbund behovet av service på utrustningarna och ökar
möjligheterna att sprida RATS-metoden.

Skälen
för mitt förslag: I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser
jag del viktigt atl verksamheten med radio- och kassettidningar innefattar
målmedvetna och genomarbetade utbildningsinsatser. Det kan vara en
förutsättning för framgång, särskilt i ett utbyggnadsskede. Betydelsen härav
accentueras av vad kommittén och flera remissinstanser anför angående skiftande
leknikvana bland de synskadade.

Det
är angeläget att dessa frågor inte eftersatts. Med ökad förtrogenhet

och utvecklad vana vid den tekniska apparaturen kan synskadades intresse

av abonnemang på lalutgåvor förstärkas och ökas. Samtidigt kan en dialog

och ell fortlöpande utbyte av synpunkter och erfarenheter mellan utgivare

och abonnenter i dessa frågor utgöra värdefulla förutsättningar för förbätt

ringar i verksamheten. 44

Jag anser att kommitténs
förberedelsearbete i detta avseende kan bilda ett värdefullt underlag för
fortsatta åtgärder. Inom ramen för den fortsatta verksamheten bör resurser och
arbete nedläggas på att vidareutveckla utbildnings- och informationsfrågorna
med målet att synskadade skall kunna få ul så mycket som möjligt av
utgivningen av radio- och kassettidningar.

Prop. 1987/88:145

12.3 Marknadsföring

Mitt förslag:
Marknadsföringsinsatserna för radio- och kassettidningar ökas och
effektiviseras.

Taltidningskommitténs
förslag: Delsamma som milt eget. Kommittén vill starkt markera att
marknadsföring är elt viktigt led i utgivningsarbetet. Särskilda medel bör
avsättas för marknadsföringen. Flera kanaler än vad som traditionellt använts
bör prövas. Inte minst gäller detta personlig information.

Kommittén påpekar atl
marknadsföringsinsatserna i många fall varit blygsamma. Fä tidningsföretag har
gjort några mer omfattande insatser för atl sälja radio- och kassettidningarna.
För atl pröva effekten av större insatser har kommittén anslagit särskilda
medel för marknadsföringsinsatser på Gotland. Resultatet visade att
kassettidningarna där på relativt kort tid fick en större spridning än väntat.

Remissinstanserna:
En stor majoritet understryker liksom kommittén behovet av information och
marknadsföring av verksamheten. Statens handikappråd anser att insatserna bör
göras i samma omfattning och med samma målsättning som om del vore fråga om
seende.

Skälen för mitt förslag:
En effektiv marknadsföring av verksamheten är lika viktigt som information och
utbildning av abonnenterna. Del gäller dessutom på två plan. Å ena sidan bör
den statligt stödda verksamheten och dess mål och inriktning marknadsföras
gentemot t. ex. tidningsutgivare, handikapporganisationer och producenter av
nödvändig teknik så atl bästa tänkbara förutsättningar skapas för igångsättning
och utveckling av verksamheten. Jag noterar med tillfredsställelse att både
kommittén och televerket gjort betydande ansträngningar i delta avseende, bl.
a. genom framtagning av informationsbroschyrerna En tidning för örat och Att
sända radiotidning, som getts en omfattande spridning.

Å andra sidan är det
angeläget alt inför utgivningsstarl av en talutgåva marknadsföra den nya
produkten gentemot målgruppen och sedan fortlöpande följa upp sådana insatser
i syfte atl upprätthålla och sprida kunskapen om verksamheten. Som kommittén
påvisat är del därigenom möjligt att väsentligt öka intresset och antalet
abonnenter. En kombination av effektiv marknadsföring och abonnentutbildning
borde enligt min mening kunna skapa förutsättningar för en betydande
genomslagskraft i verksamheten.

När
det gäller metoder och utformning av insatserna anscrjag att detta

45

bör bedömas från fall till
fall och bör avgöras av tallidningsnämnden efter samråd med utgivande tidning
och företrädare för synskadade. Jag anser att fördelning av bidrag fill
utgivande tidningsföretag bör innefatta särskilda medel för sådana insatser.
Jag återkommer till denna fräga i det följande.

Prop. 1987/88:145

13 Kostnader och finansiering 13.1 Bidragsnormer

Mitt förslag:
Bidrag för utgivning av radio- eller kassettidning skall ge full netlokoslnadsläckning
för utgivande tidningsföretag. Bidraget bör även kunna omfatta vissa kostnader
för marknadsföring och abonnentutbildning. Bidragsgivningen bör innefatta krav
på kostnadsredovisningar, där förelagen redovisar de kostnader som är direkt
hänförliga till utgivningsverksamhelen. Härutöver skall kostnader för teknisk
apparatur, installation, serviceälgärder m. m. i anslutning till varje
utgivningsprojekt täckas med statliga medel.

Taltidningskommitténs
förslag: Detsamma som milt eget. Kommittén tänker sig alt ersättningen fill
tidningsföretagen utgår från schablonkalkyler. Avsikten är atl schablonerna
skall kunna ligga till grund för bidragsnormerna. Schablonerna grundar sig på
genomsnittskalkyler, baserade på praktiska erfarenheter under verksamheten och
avser kostnadsuppgifter för år 1986/87. Förväntade prenumeralionsintäkter har
räknats bort.

Kommitténs
beräkningar omfattar olika typer av tidningar och distributionsformer. För l.ex.
en sexdagars inläst radiotidning ligger den genomsnittliga totalkostnaden,
inkl. kostnaden för moltagarutrustningar, på knappt 1 milj. kr. per år, med
vissa variationer beroende på bl. a. redaktionell bemanning och antal
abonnenter.

Normalt är radioöverföring
något billigare än kasseltutgivning för jämförbara tidningar, men om mer än en
sändare måste kopplas in för distribution av en radiotidning stiger
kostnaderna med ca 110000 kr. per sändare. Om en radiotidning kompletteras med
ett tiotal RATS-abonnemang ökar kostnaderna med ca 150000 kr. per år, varav ca
hälften utgör fasta kostnader för RATS-systemel och den andra hälflen
kostnader för mottagarutrustningarna. Om en flerdagarstidning med 100
abonnenter helt och hållet ges ut som RATS-lidning kan den totala årskostnaden
för systemet och moltagarutruslningarna, enligl preliminära beräkningar
baserade på begränsade prov, beräknas till ca 900000 kr., förutsatt bl.a. en femårig
avskrivningstid på apparturen. Även fädagars- och storstadstidningar har kostnadsberäknats.

Remissinstanserna:
En stor majoritet delar kommitténs uppfattning att utgivningsverksamhelen i sin
helhet måste finansieras med statliga medel och alt bidragen fill tidningarna
bör avse full netlokoslnadsläckning. Fler-

46

talet menar att en
finansiering genom omprioriteringar på handikappområ- Prop. 1987/88:145 det
mäste avvisas.

Statens
handikappråd och Synskadades riksförbund anser i princip alt 1976 års
finansieringsprincip är tillämplig, enligt vilken tillgänglighet för människor
med funktionshinder är en självklar del av varje verksamhet. Denna princip
måste dock tills vidare stä tillbaka för målet att synskadade får
dagstidningar.

Svenska
tidningsutgivareföreningen understryker att en förutsättning för tidningarnas
medverkan är att staten medger full kostnadstäckning. Med hänsyn till de höga
kostnaderna och den begränsade marknaden är del inte försvarbart alt inom ramen
för en tidnings normala verksamhet ge ut en talutgåva.

Statskontoret
anser alt den redovisade bidragsmodellen behöver vidareutvecklas och
preciseras för att kunna tillämpas i praktiken, särskilt frågan om under vilka
förhållanden bidrag utöver schablonen skall kunna utgå. Handikappinstitutet
anser all kommittén inte tillräckligt belyst konsekvenserna av en lägre
kvalitetsnivå på den enskilda talutgävan.

Skälen
för mitt förslag: Jag anser att de kalkyler, schabloner och övriga mer eller
mindre generella bedömningsgrunder som kommittén utarbetat bildar ell
värdefullt underlag för en verksamhet i permanent form. I princip bör bidrag i
fortsättningen kunna grundas pä de normer som nu har utvecklats. I likhet med
kommittén och flertalet remissinstanser anscrjag alt full kostnadstäckning för
utgivande fidningsförelag år en förutsättning för att utbyggnaden skall kunna
förverkligas.

I
fråga om avsteg från schablonerna och vissa särskilda bidrag anscrjag atl
sådana bedömningar nu kan göras med ett så stort jämförelsematerial och så goda
insikter i verksamhetens allmänna villkor atl sådana bidragsposter bör kunna
beräknas med tillräcklig säkerhet avseende kalkylerad effekt. Tallidningsnämnden
bör på basis av kommitténs omfattande erfarenheter kunna bedöma sådana behov
från fall lill fall.

Vad
jag nu anfört innebär inte atl jag anser att beräkningsgrunderna för bidragstilldelning
är definitivt fastställda. Tvärtom anscrjag att bidrag nu som tidigare bör
lämnas i samband med en rullande prövning av olika poster och behov och avse en
lid av ett budgetår. Bl. a. de utvecklingselement som ligger i verksamheten
och de olikheter som kan råda mellan permanent verksamhet och årsvisa försök
gör det naturligt med fortlöpande revisioner och omprövningar av styrande
normer. Kravet på kostnadsredovisning är etl viktigt led i sammanhanget.

Jag
vill med särskilt eftertryck framhålla betydelsen av just dessa uppgif

ter. För alt målet ell femtiotal tidningar på fem år skall kunna uppnås krävs

att verksamheten drivs med god hushållning och effektivitet så att synska

dade får ul så myckel som möjligt av verksamheten. Den modell med en

successiv höjning av anslaget som jag förordar får inte tolkas så att bidrag

till enskilda tidningar kan lämnas utan noggrann prövning i vetskap om

kommande höjningar av anslaget. Bidragsgivningen bör i stället innefatta

en bedömning av varje fördelningsbeslut i förhållande till den övergripande

ambitionen och med sikte på en god måluppfyllelse. Tallidningsnämnden

har i delta avseende ett stort och centralt ansvar för atl angivna ambitioner 47

realiseras.

13.2
Finansiering

Prop.
1987/88:145

Mitt förslag:
Verksamheten med radio- och kassettidningar tillförs 25 milj. kr. i
reformmedel, så atl sammanlagt ca 38,2 milj. kr. kan disponeras för budgetåret
1988/89. Kostnaderna för verksamheten beräknas för budgetåret 1992/93 till
totalt 55 milj. kr. i 1987 års prisläge.

Taltidningskommitténs
bedömning: En fullständig utbyggnad av samtliga dagstidningar skulle medföra en
årlig löpande driftskostnad för staten pä ca 160 milj. kr. Den genomsnittliga
årskostnaden under en femårsperiod för utgivning av nu utkommande tidningar och
ytterligare 35 tidningar blir, inklusive RATS-utgivning, för samtliga grovt
räknat 55 milj. kr. i 1987 års penningvärde. Om de 35 tillkommande tidningarna
startar utgivning etl och samma år blir totalkostnaderna för samtliga, kompletterade
med RATS-utgivning, ca 81 milj. kr. för året.

Remissinstanserna:
Majoriteten av instanserna diskuterar inte närmare kommitténs
kostnadsberäkningar i olika alternafiv. Synskadades riksförbund anser att den
av riksdagen uttalade målambilionen måste innebära att medel ställs till
förfogande i sådan utsträckning att alla dagsfidningar som vill starta
utgivning av radio- och kassettidningar omedelbart kan få bidrag för
verksamheten. Anslaget för år 1 bör därför uppgå fill åtminstone 80 milj. kr.
för att delta mål skall kunna nås. Därefter måste stödet öka något åren 2 och
3.

Svenska
tidningsutgivareföreningen uttrycker farhågor för det kostnadsansvar som efter
hand skulle kunna drabba tidningarna om uppräkningen av de statliga anslagen
blir lägre än den faktiska kostnadsutvecklingen. En fortsatt utbyggnad är i
allt väsentligt beroende av ambitioner beträffande del stafiiga anslaget.

Skälen
för mitt förslag: Som jag klargjort i det föregäende bör målet för verksamheten
under den närmaste femårsperioden vara att nu utgivande fidningar och de
tidningar som anmält intresse av att starta utgivning bör ges ekonomiska
möjligheter atl gå in i verksamheten. Av främst praktiska skäl räknar jag med
en viss löpande ingång under perioden. Jag anser del därför befogat med en
successiv utveckling av medelsanvisningen i sådan takt att anslaget totalt är 5
uppgär lill 55 milj. kr. i enlighet med kommitténs beräkningar för detta
alternativ. Uppräkning för kostnadsökningar bör som hittills lämnas årligen.

I
konsekvens med vad jag i det föregående anfört om stödets administration bör
medlen för nämndens förvaltningskostnader anvisas under etl för
presstödsnämnden och talfidningsnämnden gemensamt förslagsanslag. Medelsanvisningen
bör anpassas efter de krav på elt aktivt, uppsökande arbete som är särskilt
viktigt i utbyggnadsskedet och de behov av särskilda konsultinsatser m. m. som
kan bli nödvändiga, främst i samband med den fortsatta tekniska utvecklingen.

Medel
för bidragsgivning bör som hittills anvisas under etl reservafions-anslag för slöd
till radio- och kassettidningar. Den förordade bidragsmo-

48

dellen innefattar
särskilda bedömningar i enskilda fall och kan inte byggas på en mer långtgående
automatik. Bl. a. dessa skål talar enligt min mening emot atl medlen förs upp
under ett förslagsanslag. Liksom hittills medger formen med reservationsanslag
att medel som inte förbrukas elt år ligger kvar under anslaget och kan användas
i ett senare skede. Med hänsyn till kommitténs tidigare ertarenheter och lill
modellen med löpande ingång under en flerårsperiod anscrjag detta vara
ändamålsenligt.

Liksom hittills bör
medelsanvisningen för bidragsverksamhet avse ett ranibelopp som medger en viss
rörlighet mellan olika ändamäl. Under anslaget beräknas således utöver
kostnader för löpande utgivning även vissa kostnader för utveckling och
utbildning. Eftersom bidragsverksamheten alltjämt får bedömas innefatta vissa
utvecklingsmoment, 1. ex. i fråga om RATS-tidningar, kan kostnader av
sistnämnda slag i praktiken dels ingå i bidragslillddningen, dels avse
särskilda insatser av intresse för hela verksamheten.

Vissa
moment, t.ex. marknadsföring och abonnentulbildning, har i allmänhet en direkt
anknytning till enskilda tidningar och de utgivningsförhållanden som råder i
varje enskilt fall. Medel för insatser av sådan art bör som jag framhållit
medges inom ramen för ordinarie bidragstilldelning efter särskild prövning.

När det gäller t. ex.
utbildning av journalister för arbete med radio- och kassettidningar och
projekt för utveckling av bl. a. alternativa distributionsformer för radiofidningar
har sådana uppgifter del gemensamt att de är av generell betydelse för
verksamheten i stort. Av bl. a. detta skäl anser jag det befogat all medel för
sådana ändamål anvisas under reservationsanslaget,

Med
den förordade dimensioneringen av stödanslagel bör inom fem år ett femtiotal
tidningar ha kunnat påbörja utgivning av radio- och kassetfidningar. Med
hänsyn bl. a. till att såväl flerdagars- som fådagarstidningar kan delta i
verksamheten och alt antalet abonnenter kan vara olika för olika tidningar, bör
den föreslagna totalramen rymma även förvaltning av verksamheten och vissa
särskilda insatser.

Prop. 1987/88:145

14 Övrigt

Min bedömning:
Efter en period av fem verksamhetsår bör en avstämning av läget göras.

Skälen för min bedömning:
Utöver de ändringar i grunderna för stödet till radio- och kassettidningar som
jag nu har förordat bör verksamheten även fortsättningsvis bedrivas enligt
hittills gällande regler och riktlinjer och i de konkreta former som taltidningskommitlén
funnit ändamålsenliga. Målet är alt i sä effektiva former som möjligt förbättra
synskadades tillgäng fill dagstidningar och därmed synskadades delaktighet i
samhällslivet.

En
successiv utbyggnad av verksamheten tillsammans med de utveck-

49

4
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 145

lingsmoment
jag skisserat i del föregående talar enligl min mening för en Prop.
1987/88:145 avstämning av lägel efter femårsperiodens slut.

15 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen alt

1.
anta etl inom
utbildningsdepartementet upprättat förslag fill lag om ändring i lagen
(1981:508) om radiofidningar (avsnitten 6, 7, 8.2 och 13),

2.
godkänna de av mig förordade
ändringarna i grunderna för stöd fill radio- och kassetfidningar (avsnitten 6,
7, 8.2 och 13),

3.
godkänna ambitionsnivån och
inriktningen av verksamheten i enlighet med vad jag har förordat (avsnitten 5,
11 och 12),

4.
godkänna vad jag förordat i fräga
om sändningstidsulrymme och sändningstillstånd för radiofidningar (avsnitt 10),

5.
godkänna de av mig förordade
formerna för administration av stödet till radio- och kassettidningar (avsnitt
9),

6.
godkänna all en talfidningsnämnd
med de uppgifter jag har angivit (avsnitt 9) inrättas den 1 juli 1988.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

16 Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89

I
1988 års budgetproposifion (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 473) upptogs anslaget
Stöd till radio- och kassettidningar med preliminärt beräknat belopp i avvaktan
på förevarande proposition. Ett slutligt förslag lill medelsanvisning kan nu
föreläggas riksdagen.

G 6. Presstödsnämnden och tallidningsnämnden

Medel
för förvaltningskostnader i samband med verksamheten med radio-och
kassettidningar har hittills beräknats under anslaget G 10. Stöd till radio-
och kassettidningar. Enligt vad jag anfört i del föregående om stödets
administration bör taltidningsnämndens kanslifunktioner knytas till presstödsnämnden.
Med hänsyn härtill bör anslaget G 6. Presstödsnämnden fr.o.m. budgetåret
1988/89 benämnas Presslödsnämnden och tallidningsnämnden. Vidare bör anslaget
inför nästa budgetår förslärkas med sammanlagt I 166000 kr. utöver vad som har
föreslagits i årets budgetproposition.

Av
dessa medel bör I 136000 kr. avse förvaltningskostnader, varav

lönekostnader högst 537 000 kr., och 30000 kr. lokalkostnader. Anslags

posten för lönekostnader avses bl. a. täcka kostnader för två handläggar

tjänster pä heltid. Med hänvisning till vad jag anfört om bl. a. behovet av

elt aktivt kontaktarbete med såväl utgivande tidningsföretag som med

olika organ och intressenter inorn tekniksektorn, beräknar jag även vissa 50

medel för l.ex. konsultinsatser. Vid min medelsberäkning harjag
också Prop. 1987/88:145 tagit hänsyn till kostnader för porto. Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

atl till O 6. Presslödsnämnden och tallidningsnämnden för
budgetåret 1988/89, utöver vad regeringen föreslagit i prop. 1987/88:100 bil.
10, anvisa ytteriigare 1 166 000 kr.

G 10. Stöd till radio- och kassettidningar

1986/87 Utgift 15347760 Reservation 10706174

1987/88 Anslag 12903000

1988/89 Förslag 37124000

Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (1982:669) om
stöd till radio- och kassettidningar (omtryckt 1985:387). Frågor om slöd har
prövats av taltidningskommitlén (U 1982:05) i enlighet med nämnda förordning
och förordningen (KRFS 1982:9) med instruktion för tallidningskommiltén
(ändrad KRFS 1983:16, 42 samt 1985:1). Även medel för kommitténs
förvaltningskostnader har beräknats under anslaget.

1987/88

Beräknad ändring 1988/89

Taltidnings-

Före-

Förvaltningskostnader,
högst

kommittén

draganden

1.

465000

of.

- 465 000

2.

Bidrag
till utgivningsverksam-

het m. m.

12 438000

of.

+24186000

3.

Presstödsnämnden och laldningsnämnden för utbildnings- cch
utvecklingsverk-

samhel

-

-

-F 500000

12903000

of.

-1-24 221000

Taltidningskommittén

Med hänvisning till sitt slutbetänkande och till
regeringens förslag och riksdagens beslut i samband härmed har inte kommittén
äskat ändringar under anslaget för budgetåret 1988/89.

1.
Under budgetåret
1986/87 har kommittén förbrukat 668160 kr. för förvaltningskostnader. För
budgetåret 1987/88 beräknar kommittén en förbrukning av högst 465 000 kr.

2.
Under
budgetåret 1986/87 har sammanlagt 16 183000 kr. beviljats för utgivning av lalutgåvor,
varav 14679600 kr. har betalats ut. Bidragstilldd-ningen avser dels ersättning
för utgivande tidningars egna kostnader, dels kostnader för nödvändig leknisk
utrustning, utnyttjande av radiosändare, vissa serviceälgärder m. m.

För budgetåret 1987/88 beräknar kommittén elt bidragsbehov
på ca 16,5

milj. kr. Den begränsade höjningen hänför sig främst till atl två tidningar

får lägre bidrag pä grund av ändrad utgivningsperiodicitet. Kommittén 51

beräknar atl reservationen
under anslaget vid utgången av budgetåret Prop. 1987/88:145 uppgår till
mellan 3 och 5 milj. kr.

3.
Kommitténs analyser och resultat av den samlade verksamheten med bidragsgivning
och utredningsarbete, och härav föranledda förslag angående verksamhetens
fortsatta utformning, har redovisats i betänkandet (Ds U 1987:6) Radio- och
kassettidningar- slutsatser och rekommendationer. Betänkandet överlämnades till
regeringen i juni månad 1987.

Föredragandens
överväganden

Jag
har i det föregående redogjort för kommitténs belänkande och redovisat mina
överväganden och ställningstaganden i anledning härav. I enlighet med vad jag
anfört bör stöd lill radio- och kassettidningar utgå för verksamhet som sker i
sådana former och på sådana villkor som jag har förordat.

Mina
förslag i det föregående innebär att medel för förvaltningskostnader inte
längre bör anvisas under förevarande anslag. Jag vill i sammanhanget påpeka
att de medel som för innevarande budgetår får användas för ändamålet av taltidningskommittén
är väsentligt lägre än de som jag beräknar för den fortsatta verksamheten.
Anledningen är dels atl kommittén sedan slutbetänkandet lades fram i juni 1987
har bedrivit sitt förvaltningsuppdrag med begränsade ambitioner i avvaktan på
nya ställningstaganden om verksamhetens inriktning, dels också att vissa
förvaltningskostnader hittills har belastat utbildningsdepartementels anslag
för utredningar m. m.

För
bidragsverksamhet m. m. beräknar jag för budgetåret 1988/89 ett medelsbehov av
36624000 kr. I enlighet med den ordning som hittills har gällt och med vad jag
i övrigt anfört om bidragsnormer m. m. bör anslagna medel användas dels för
ersättning fill tidningsföretag för egna kostnader, dels för kostnader för
upphandling av nödvändig leknisk utrustning, tekniska installationer, tekniska
kontroll- och serviceälgärder m.m. såsom dessa tillsammanlaget beräknas i
anslutning till varje enskilt utgivnings-projekt.

Jag
har i det föregående framhållit vikten av vissa utbildnings- och utvecklingsinsatser
av generell betydelse för utvecklingen av verksamheten med radio- och
kassettidningar. Mot bakgrund av vad jag anfört i dessa frågor anser jag del
befogal alt särskilda medel ställs fill förfogande för sådana insatser. För
budgetåret 1988/89 beräknar jag för ändamålet ett medelsbehov av 500000 kr.
Medel som inte förbrukats vid budgetårels slut bör föras över till
anslagsposten för bidragsverksamhei m. m.

Med
hänvisning till vad jag har anfört och fill sammanställningen hemställer jag atl
regeringen föreslår riksdagen

att
till G 10. Stöd liU radio- och kassettidningar för budgetåret 1988/89 anvisa
ett reservationsanslag av 37 124000 kr.

17 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar ätt

genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden

har lagt fram. 52

Taltidningskommitténs
sammanfattning av sitt Prop. 1987/88:145

betänkande
(Ds U 1987:6) Radio- och ' '

kassettidningar — slutsatser och rekommendationer.

Synskadades
informationssituation

Synskadade
får nyhetsinformation via radio och i viss mån genom TV. På de flesta ställen i
landet finns vidare läns- och kommuntaltidningar, vilka ger allmän information
av främst lokal och regional karaktär. Informationen i dagstidningarna år dock
de synskadade till stor del utestängda från.

Dagstidningarna
har stor betydelse för den demokratiska processen, inte minst som ett forum för
opinionsbildningen. Tidningarna innehåller informafion som är unik och som de
synskadade inte kan fä på annal sått. Tidningsläsningen har också stor social
betydelse.

Målsättningen

Syftet
med taltidningsverksamheten är att öka möjligheterna för de synskadade atl få
tillgång till samma dagspressinformation som den övriga befokningen. År 1982
anslog riksdagen 10 milj. kr. som slöd till utgivning av tallidningar. Enligt
riksdagens uttalande var det införda stödet att se som ett första steg mot en
mera utbyggd verksamhet. Riksdagen har senare uttalat att målsättningen bör
vara att så småningom alla dagstidningar ges ul i talversioner även om en sådan
utbyggnad måste ske etappvis.

Vårt
uppdrag

Vår
uppgift har varit atl svara för fördelningen av det statliga stödet och att bedriva
del ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete som krävs för alt en taltidningsverksamhel
skall kunna etableras. En huvuduppgift har varit att redovisa förutsättningarna
för en utbyggnad, beräkna kostnaderna samt utarbeta förslag fill framtida
utformning och administration av ett statligt stöd lill verksamheten.

Typer
av talutgåvor

Vi
skiljer mellan olika varianter av lalutgåvor. Kassettidningar år redigera

de (förkortade) och på kassett inlästa tidningar som distribueras lill abon

nenterna genom post eller bud. Radiolidningar år ocksä redigerade, inlästa

tidningar, men överförs via radiodistribution fill en särskild mottagare hos

abonnenten där kassetten spelas in. Avlyssning sker med hjälp av en vanlig

bandspelare. RAPSIRATS-tidningar överförs också genom radiodislribu-

fion. Någon redigering eller inläsning förekommer dock inte utan i princip

överförs hela tidningens innehåll från tidningsföretagets sätleridator till en

speciell mottagarutrustning hos abonnenten. Mottagaren är försedd med

antingen lalsyntetisator (RÅTS) eller punktskriftsenhel (RAPS). Den syn

skadade kan genom ett söksystem välja bland materialet. 53

5
Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 145

Förhandlingsarbete och
försöksverksamhet Prop. 1987/88:145

Till
vår uppgift har hört att genom förhandlingar med fidningsföretagen ""8
söka få till stånd ökad utgivning av tallidningar. Under de första verksamhetsåren
gällde som villkor atl statligt stöd inte kunde lämnas utan hänsyn till
ekonomisk bärkraft hos företagen. Utgivningsformen var under denna tid bud-
eller postdistribuerade kassetter. Redan fidigt under förhandlingsarbetet stod
del emellertid klart all utgivarna inte var beredda alt fill någon del stå för
de kostnader som hör samman med taltidningsverksamheten. Förutsättningarna för
att tidningsföretagen skulle åta sig att ge ut talversioner var att staten
lämnade full nettokostnadstäckning. Utgivarna ansåg vidare att
radiodistribution borde prioriteras framför bud- eller postdislri-bufion.

På
vårt förslag beslutade regering och riksdag år 1985 bl. a. atl full
nettokostnadstäckning skulle införas som bidragsprincip, att radiodistribution
i fortsättningen skulle prioriteras samt att försöken med RAPS/RATS skulle
fullföljas. Vidare beslutades atl en form för redaktionell samverkan mellan
tidningarna - alternafiv II
- skulle prövas.

I
dag ges inom ramen för den statliga stödverksamheten ett 15-tal av de totalt
184 dagstidningarna ut som taleditioner. Det totala antalet abonnenter på
tidningarna uppgår för närvarande till drygt I 200. Den sannolika marknaden för
talutgåvor av dagspress har av forskare uppskattats till ca 0,25 procent av
befolkningen, dvs. ca 20000 personer.

Forskarstudier

Utredningsarbetet
har bedrivits i nära kontakt med bl. a. massmedieforskare. I detta betänkande
redovisas sammanfattningsvis tre aktuella forskningsprojekt.

Den
första rapporten behandlar dels läsarnas synpunkter på tidningen, dels
arbetsformerna vid tallidningsredaklionerna. Det framkommer bl. a. atl läsarna
genomgående är mycket nöjda med tidningarna. Det stora flertalet prenumeranter
anser att talutgävan är prisvärd. Läsarna tycks dock föredra en förlagetrogen
tidning framför en variant där två tidningar samverkar. Studierna visar också atl
kontinuerlig marknadsföring krävs för att tidningarna skall nå ut till en
bredare krets synskadade.

De
två andra rapporterna behandlar RATS-teknikens användning. En studie gäller
synskadades läsning av morgonpress med hjälp av RÅTS. Studien visar att läsarna
är klart positiva till tekniken. Särskilt uppskattar de att få tillgång lill
allt material i tidningen och att självt kunna göra urvalet.

I
den tredje rapporten redovisas elt försök med ett par personers läsning av
facklitteratur enligt RATS-metoden. Försöken tyder i all sin begränsning på en
klar framgång.

Enkäter

Vi
har genom ett par enkäter undersökt tidningsföretagens intresse för

taltidningsverksamhet. Förutom det 15-tal fidningsförelag som redan nu 54

ger ut tal versioner har elt
35-tal nya förklarat sig beredda att relativt Prop. 1987/88:145 omgående
starta utgivning. Dessa sammanlagt 50 tidningar (majoriteten Bilaga 1 sexdagarstidningar)
är spridda över landet och täcker tillsammans in 56-57 procent av tidningarnas
totalupplaga. De kan förväntas få åtminstone 4500 taltidningsabonnenter.

Distributionsformer

Vi
har analyserat kalkylerna för del 15-tal förelag som i dag ger ut taltidningar
och försökt komma fram till schablonkalkyler som kan användas i den fortsatta
verksamheten. Med dessa faktiska kalkyler som grund och med prisuppgifter för mottagarutrustningarna
har vi beräknat kostnaderna för de tre olika distribufionsformerna dvs.
kassettidningar, radiotidningar och RATS-tidningar.

Vi
har övervägt hur taltidningsverksamheten bör bedrivas i fortsättningen. Vi
förordar att en kombination av distributionsformer används. RATS-metoden har i
sig stora fördelar och är den överföringsteknik som vi anser har framtiden för
sig. Den kan användas för överföring även av tidskrifter, facklitteratur och
olika slag av samhällsinformation m. m. För närvarande är dock tekniken svår atl
använda för flertalet synskadade. Under överskådlig tid måste därför
redigerade, inlästa talversioner vara huvudalterna-fivet.

Kassetfidningen
framstår som lämpligast och billigast vid fådagarsutgiv-ning. Vid ökad periodicilel
och ökat abonnentantal stiger dock kostnaderna för kassetterna snabbt.

Vid
flerdagarsulgivning är radiodistribution att föredra både av kostnadsskäl och arbetsmässiga
skäl. Radiodistribution har också den fördelen alt tidningen blir aktuellare
eftersom manusstopp kan ske senare.

I
begränsad utsträckning bör även radioöverföring enligt RATS-metoden komma fill
användning. Vi föreslår en kombination av radio och RÅTS för flerdagarslidningarna.
Ungefär 10% av en radiotidnings abonnenter bör kunna erbjudas RATS-lidning. Koslnadsmässigl
är det inte några större skillnader mellan radio tidningen och RATS-tidningen. Mottagarut-rustningen
är dyrare för RÅTS, men å andra sidan bortfaller i princip de redaktionella kostnaderna.

Redaktionell
samverkan

Vi
har inte funnit anledning att särskilt lyfta fram utgivningsformen med
redaktionell samverkan mellan två fidningar på en ort - alternafiv II. De besparingar som kan göras med samredigerade tidningar är de flesta
fall begränsade och som erfarenhetema visar föredrar läsarna en profilerad tidning
utan gemensamt stoff.

Fortsatt
utbyggnad

Reglerna
om stöd till radio- och kassettidningar innebär att stödet skall

fördelas
så, att så många synskadade som möjligt får tillgång till någon 55

dagstidning. Även behovet av polifisk mångfald skall
beaktas. Vi har Prop. 1987/88:145 utifrån dessa två principer - geografisk
spridning och politisk mångfald - Bilaga 1 ställt upp elt par modeller som
visar förutsättningarna för den fortsatta utbyggnaden.

, En utbyggnad av tallidningsverksamheten kan dock inte
planläggas. Utbyggnaden är beroende av tidningsföretagens vilja att medverka
och statens möjlighet att ställa resurser till förfogande.

Vi har beräknat kostnaderna för olika
utbyggnadsalternativ, allfifrån en successiv utbyggnad med ett begränsat antal
tidningar till en total utbyggnad omfattande alla dagstidningar. En fortsatt
utbyggnad med de 35 dagsfidningar som har visat intresse för att starta
taltidningsverksamhet skulle innebära all statens kostnader ökade från
nuvarande ca 17 milj. kr. lill i genomsnitt närmare 55 milj. kr. per år. En
fullständig utbyggnad skulle innebära en årlig kostnad om ca 160 milj. kr.
Beloppen innefattar dels kostnadsersättningar till tidningsföretagen, dels
kostnader för moltagarutrustningar och annan leknisk utrustning samt inslallafion,
service m. m. En sexdagars radiotidning kompletterad med RÅTS kostar ungefär
1,1 milj. kr. per år.

Mottagarutrustning

Till radio- och RATS-tidningarna måste särskilda moltagarutrustningar
användas. Används RATS-metoden krävs även datorutrustning vid tidningsföretaget
och vid sändarstationerna. Vi har redogjort för upphandlingen av radiolidningsmollagarna
och redovisat de erfarenheter som nu finns av dessa utrustningar i drift.
Inköpskostnaden för radiolidningsmollagarna har uppgått till ca 3000 kr. per
styck. Kostnaden för service och underhåll uppgår till närmare 400 kr. per år
främst orsakat av att hembesök i allmänhet krävs.

En RATS-tidningsmottagare kostar i inköp för närvarande ca
30000 kr. Därtill kommer servicekostnader och kostnader för introduktion och utbildning
av abonnenterna med ca 1500 kr. per är. Den datorutrustning som krävs lill RATS-tidningarna
kostar ca 130000 kr.

Finansiering

En utbyggd talfidningsverksamhet måste i sin helhet
finansieras över statsbudgeten. Vi har inte kunnat finna några
omfördelningsmöjligheter inom näraliggande sakområden som t. ex. handikappolitiska
åtgärder eller pressstödet. Ambitionsnivån för utbyggnaden är ett politiskt
ställningstagande som enligt vår mening bör göras i regering och riksdag.

Stödets administration

Det statliga stödet fill verksamheten bör i fortsättningen
administreras av

elt särskilt beslutsorgan med parlamentariska ledamöter samt företrädare

för de synskadade, tidningsbranschen och televerket. De kansliära uppgif- 56

terna bör skötas av presslödsnämndens
kansli, förstärkt med elt par hand- Prop. 1987/88:145

läggare. Bilaga 1

Delfrågor

Vi
lägger även fram vissa ddförslag avseende den fortsatta verksamheten med lalutgåvor
för synskadade. Bland annal föreslår vi en ökad satsning på marknadsföring av talulgåvorna
samt elt informations- och utbildningsprogram för hur abonnenterna skall
handha mottagarutrustningen. Vi föreslår ocksä särskild utbildning av
journalisterna vid taltidningsredaklioner-

57

Sammanställning
av remissyttranden över Prop. 1987/88:145

taltidningskommitténs betänkande (Ds U 1987:6) '' Radio-
och kassettidningar - slutsatser och rekommendationer.

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden avgetts av socialstyrelsen, statens handikappråd,
handikappinstitutet, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens kulturråd (KUR),
arkivet för ljud och bild (ALB), presstödsnämnden, talboks- och punktskriflsbiblioteket
(TPB), skolöverstyrelsen (SÖ), statens institut för läromedel (SIL),
journalisthögskolan i Stockholm, styrelsen för teknisk utveckling (STU),
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Svenska journalistförbundet (SJF), Tidningarnas
arbetsgivareförening (TA), Svenska tidningsulgivareförening (TU),
Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Synskadades riksförbund (SRF),
Sveriges Radio AB (SR), Göteborgs-Postens Nya AB, Norrländska Socialdemokraten saml
KB A-pressen AB.

Härutöver
har skrivelser inkommit frän Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län och
Taltidningsfolkels intresseförening.

1.
Allmänt

Betänkandet
har fält ett genomgående positivt mottagande. De flesta remissinstanserna
anser att kommitténs förslag är väl genomtänkta och bygger på ett omsorgsfullt
arbete.

Socialstyrelsen,
statens handikappråd, handikappinstitutet och KUR ansluter sig till de angivna
målen, nämligen alt alla dagstidningar sä småningom ges ut i talversioner, atl
talutgåvorna om möjligt är förlagelrogna, saml alt de helst bör nå abonnenterna
samtidigt som de seende får den vanliga tidningen.

TPB,
SÖ, TCO och SJF framhåller atl målsättningen i ett långt perspekfiv bör vara
att alla dagstidningar ges ut i talversion.

Socialstyrelsen,
statskontoret och SÖ delar kommitténs uppfattning att principerna för den
fortsatta verksamheten lagts fast av regering och riksdag. Socialstyrelsen och SÖ
menar att huvudfrågan gäller statens vilja och förmåga alt avsätta medel för
verksamheten samt tidningsföretagens vilja att medverka. Socialstyrelsen anser
att dagslidningsfrågan bör prioriteras högt mot bakgrund av att 90% av
dagstidningarna inte är tillgängliga för synskadade.

Statens
handikappråd ställer sig bakom de grundläggande principer för

verksamheten som kommittén presenterat. Handikappinstitutet instäm

mer i stort i förslagen till fortsatt utbyggnad och lill avvägningen mellan de

olika distributionsformerna. NO anför atl det är viktigt atl fler synskadade

kan tillgodogöra sig dagstidningarnas innehåll, inte minst för att bättre 58

kunna deltaga i
samhällsdebatten och den allmänna opinionsbildningen. Prop. 1987/88:145

NO stöder de rikfiinjer och förslag som dras upp i belänkandet. Bilaga
2

KUR
stöder kommitténs ställningstaganden, vilka också bidrar till en bättre kunskap
om synskadades informalionssilua|tion genom de företagna läsarundersökningarna.
Målet bör vara att så snart som möjligt göra det möjligt för intresserade
tidningar att delta i verksamheten. Presstödsnämnden ansluter sig till motivet
bakom verksamheten, nämligen atl öka möjligheterna för synskadade att få
tillgäng till samma dagspressinformation som den övriga befolkningen.

SIL
anser att kommitténs rapporter och slutbetänkande ger en god bild av de
möjligheter som finns att ge synskadade samma tillgång till dagstidningar som
seende. Det krävs stora ekonomiska insatser, men tekniken finns även om den
behöver finslipas. SIL anser att förslagen i betänkandet snarast bör
genomföras. STU fillstyrker en fortsatt utbyggnad av verksamheten.
Genomförandet är emellertid beroende av utgivarnas intresse och de ekonomiska
resurser som kan ställas till förfogande.

Landstingsförbundet
konstaterar atl tillfredsställande tekniker finns för talutgåvor och att ett
flertal tidningar anmält intresse för utgivning om bara medel ställs till
förfogande. Förbundet anser atl det måste bli regering och riksdag som anger
ambitionen i utbyggnadslakten. Kommunförbundet har med tillfredsställelse
noterat riksdagens uttalande, atl målsättningen är alt så småningom alla
dagstidningar skall ges ut i talversioner.

LO
anser att möjligheterna alt läsa och följa med aktualiteter genom dagspressen
måste vara öppna för alla. LO fillstyrker en kraftigt utbyggd
taltidningsverksamhet, inte minst för att ge läsarna valmöjligheter utifrån politisk
uppfattning. Tillgången till dagsnyheler för alla får inte bli beroende av de
enskilda fidningarnas goda vilja.

SJF
och A-pressen anser att dagstidningarna har stor belydelse när det gäller atl
hålla medborgarna informerade i olika frågor. Det är därför synnerligen
angeläget alt ingen grupp av medborgare utestängs från möjligheten att ta del
av den debatt som förs i olika samhällsfrågor. Det är viktigt atl utbyggnaden
av verksamheten går vidare.

TU
ansluter sig till kommitténs förslag atl låta utbyggnaden bli beroende av de
förutsättningar som efter hand skapas. Man bör således inte i förväg binda sig
för den ena eller andra principiella modellen för marknadstäckning eller
mångfald ulan hänvisa avvägningsfrågor fill det föreslagna beslutsorganet.
A-pressen har inget att invända mot kommitténs resonemang om geografisk
spridning och politisk mångfald.

SRF
instämmer i huvudsak i kommitténs förslag angående hur den fortsatta
verksamheten skall organiseras. SRF ser det som mycket tillfredsslällande att
det principiella målet om alla dagstidningar är så klart uttalat. SRF
understryker alt målsättningen samma tid, samma innehåll och samma utgivare är
avgörande. I annal fall blir det fråga om ersättnings-tidningar, som förlorar
mycket av nyhetsvärde och social belydelse.

SRF
saknar förslag om utbyggnadstakten och föreslår att 80 milj. kr.

anvisas för ändamålet för budgetåret 1988/89. Principen mäste vara den att

de tidningar som söker slöd för utgivning av talversioner ska kunna få

sådant omgående. SRF vet att det finns utgivare som vågrar ge ul talut- 59

gåvor. Kraftfulla insatser
måste vidtas för atl motverka en sädan diskrimi- Prop. 1987/88:145 nering
av synskadade. Synskadades förbund i Göteborgs- och Bohus län Bilaga 2
anser atl det måste vara tidningarnas skyldighet att göra sin produkt
tillgänglig för synskadade.

SRF
anser alt det i uppbyggnadsskedet år viktigare med god geografisk spridning än
med politisk mångfald i utbudet. Vidare bör målet alla dagstidningar i lalversion
vara uppnått budgetåret 1993/94. TCO anser del angelägel av rättviseskäl att i
första hand nå en rikstäckande utgivning före att uppnå en s. k. politisk
mångfald, eftersom det idag finns flera områden där inga taltidningar kommer
ut.

TPB,
SÖ, SIL och HCK pekar på andra läshandikappade gruppers behov av talversioner
av dagstidningar. TPB och SÖ påpekar att rörelsehindrade, afatiker,
utvecklingsstörda, dyslektiker, konvalescenter, långtidssjuka samt
hörselskadade tillhör dem som utöver synskadade har rätt att låna talböcker och
framhåller all mänga inom dessa grupper skulle ha nytta av taltidningar. SIL
och HCK anser alt även dessa vid en utbyggnad av verksamheten måste få del av laltidningarna.

SÖ
betonar i sammanhanget alt det måste vara den enskilde personens egen bedömning
som skall vara utslagsgivande för om behov av taltidning finns eller inte.
Rätlen att teckna abonnemang måste även tillförsäkras skolor och andra utbildningsanordnare.
Bibliotek måste med motsvarande resonemang få möjlighet alt teckna abonnemang. SRF
ger uttryck för samma synsätt och framhåller alt kravet på ell dokumenterat
behov av en laltidning försvårar för synskadade atl prenumerera på tidningen.
Vidare måste en synskadad person kunna prenumerera på vilken laltidning som helst,
oavsett var personen är bosatt.

KUR
noterar atl tillgången lill lalversioner av dagstidningar av allt atl döma inte
minskat behovet av läns- och kommuntaltidningar, vilkel man kunde antaga, utan
tvärtom bidragit till en ökad efterfrågan. Den typ av samarbete som etablerats
mellan dagstidningar i Norrbotten och det lands-tingsfinansierade BD-bandet
borde kunna prövas i fler län.

RRV
anser det vara en svaghet i belänkandet att marknaden för lalversioner inte
egentligen belysts. Inför en utbyggnad av tallidningsverksamheten bör enligl
RRV en fördjupad marknadsundersökning genomföras. Norrländska Socialdemokraten
kan helt kort slå fast att intresset i del egna spridningsområdet är stort.
Tidningen har fler önskemål om abonnemang än man kan leva upp till.

Göteborgs-Postens
Nya AB finner slutsatserna i belänkandet illa underbyggda. Slutsatserna har
dragits utifrån orealistiska förutsättningar som konstruerats av kommittén
genom en försöksverksamhet med diskutabelt genomförande. Den föreslagna
modellen leder lill oönskade effekter i form av ökade kostnader, en sämre
tidningsprodukt till följd av en bristfällig leknisk lösning, saml fackliga
problem och andra invändningar mot ofullständiga tidningsversioner. GP anser
alt den enda rimliga utgivningsformen är s. k. RATS-tidningar, som nära nog
fullständigt återger den tryckta tidningen.

ALB
påpekar all del från forskarhåll framförts att laltidningsmäterial

kan komma att vara av stor belydelse för framlida forskning om bl. a. 60

synskadades
livsvillkor. Det är därför angelägel alt ocksä radio- och kas- Prop.
1987/88:145

setlidningar,
åtminstone i etl urval, kan bevaras för framliden. ALB anser Bilaga 2

liksom
kommittén alt bevarandefrågan lämpligen bör behandlas i samband

med en
allmän översyn av pliktexemplarslagen och ALB:s uppgifter. ALB

kommer
därför i sitt remissvar över ljud- och bildbevarandekommitténs

betänkande
atl närmare behandla förslagen angående leveransplikt och

urval av
taltidningar.

2. Modell- och teknikfrågor

Flertalet remissinstanser accepterar i stora drag
kommitténs genomgång av olika distributionsalternaliv och tekniska lösningar.
Kommitténs förslag atl inlästa radiotidningar tills vidare bör vara
huvudalternativet stöds av bl. a. statens handikappråd, handikappinstitutet, TPB,
STU, kommunförbundet, TCO, A-pressen och Norrländska Socialdemokraten.

SÖ, statens handikappråd, SIL, handikappinstitutet, TPB, STU,
kommunförbundet, TCO, SRF, A-pressen och Synskadades förbund i Göteborgs och
Bohus län delar kommitténs mening att den s. k. RAPS/RATS-tekniken erbjuder
stora möjligheter och på sikt kan få en betydande genomslagskraft. SÖ, TPB,
TCO och Norrländska Socialdemokraten noterar alt RATS-metoden i dess nuvarande
utformning i första hand kan användas av en liten grupp teknikkunniga
synskadade, men alt detta till dels är en generationsfråga.

Handikappinstitutet delar bedömningen att RATS-metoden har
framtiden för sig, men har svårt atl bedöma om målet inte bör sättas högre än
10% till en början. Om en större andel ska kunna uppnås är i mycket avhängigt
av hur aktivt metoden marknadsförs. SRF anser att 10% är en låg siffra, och den
kommer definitivt att öka även på relativt kort sikt.

SIL anser att målet för verksamheten bör vara distribution
över radionätet direkt från sällbanden (RAPS/RATS-metoden). TPB understryker atl
metoden inte på många år kan vara huvudalternativet för synskadades dagsfidningsläsning.
Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län påpekar att del krävs forskning
och vidareutveckling av metoden i syfte att förenkla apparaturen, så all
betydligt fler kan använda den än vad som nu är fallet.

STU, SRF och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller atl
metoden ger synskadade den nya möjligheten atl själva välja vad man vill läsa i
dagstidningen. Möjligheten atl själv bläddra och söka information ökar
självständigheten och jåmslålldheten gentemot seende. Göteborgs-Poslens Nya AB
menar att metoden med en inläst radiotidning leder lill alt man inte ger ut
samma tidning ulan all man skapar en ny - en annan tidning än den ursprungliga.

SRF anser att kommitténs förslag lill distributionsformer
för olika typer

av tidningar är bra, men har kompletterande synpunkter. Om fådagarstid

ningar inte begränsas till en enda kassett kan hela eller nästan hela tidning

en läsas in. Radiotidningstekniken bör kompletteras med Idetidningar i de

områden sändaren inte når. Radiolidningar bör kunna kompletteras med

kassett bilagor i de fall förlagan har bilagor, l.ex. Weekend i Svenska 61

Dagbladet. Personer som
vill ha en RATS-lidning måste kunna få den Prop. 1987/88:145

versionen. RAPS-versioner måste finnas för gruppen dövblinda. Bilaga
2

Beträffande
Idetidningar pekar Handikappinstitutet på de förändrade förutsättningar som kan
följa av utbyggnaden av bredbandsnätel i Sverige och föreslår att möjligheterna
atl använda delta nät för lidningsöverföring undersöks närmare.

KUR,
TPB, SIL, STU, TCO och Göteborgs-Postens Nya AB anser atl RATS-metoden bör
kunna utvecklas för att användas av läshandikappade för läsning av tidskrifter
och facklitteratur. TPB kommer under budgetåret 1987/88 alt genomföra etl
projekt i samarbete med handikappinstitutet där nya media för framför allt
lexikon och handböcker skall studeras. RATS-metoden kommer troligen alt tas upp
inom projektets ram.

TPB
och SIL påpekar i sammanhanget att upphovsrältsliga frågor måste lösas angående
rätten att använda tryckeriernas sättband. SIL anser att utvecklingsarbetet bör
ske i samarbete mellan skolans intressenter och övriga och atl målet bör vara
att läshandikappade möter samma system i skolan som i arbetsliv och på fritid. SRF
föreslår att upphovsrättsulredningen får i uppdrag att se över den
upphovsrättsliga ställningen dels för lalversioner av tryckta fidningar/fidskrifter,
dels för kommun- och länstal-lidningarna.

Handikappinstitutet
instämmer i kommitténs förslag att det ansvariga fördelningsorganet också
svarar för upphandlingen av nödvändig teknisk utrustning. Insfitutet framhåller
vikten av att arbetet med kravspecifikationer och upphandlingen inte fördröjs.
TPB ställer sig tveksam till en sådan ordning, eftersom en RATS-apparat kan
vara värdefull även för studerande som inte prenumererar på en dagstidning. Én
samordning av filldelning av RATS-apparater är önskvärd.

Statens
handikappråd anser det viktigt att synskadade har etl enda ställe att vända sig
till för att få apparater, instruktioner av pedagogiskt erfaren personal samt
service av utrustningen. SRF anser del nödvändigt att servicen på
radiomottagare och RATS-utrustningar fungerar snabbt och effekfivt.

Handikappinstitutet
och SÖ påpekar att diskussionen om en "universal-lerminal" är viktig
och atl ytteriigare försöksverksamhet mäste genomföras, men att detta arbete
inte får fördröja utbyggnaden av taltidningsverksamheten.

SR
behandlar frågan om sändningskapacitet i eternäten. Med hänvisning till vad
riksdagen uttalat om SR:s rätt att själv bestämma om sändningsfi-der och till
koncernens egen verksamhetsplanering framhåller SR atl endast P 1-sändarna med
någon grad av säkerhet skulle kunna disponeras för distribution av
radiotidningar. SR vidhåller sin principiella inställning att det sändarnäl som
uppbyggts för rundradioverksamhet och finansierats med avgiftsmedel skall vara
prioriterat för rundradioverksamhet. En utbyggd verksamhet med radiolidningar
bör därför inte genomföras annat än i saniråd och samförstånd med SR.

SRF
oroas av SR:s ensamrätt att besluta om sändningstider och hävdar

att utrymme måste garanteras för sändning av radiotidningar. SRF pekar

på behovet att utveckla sändningsmöjligheterna med ökad hastighet, 62

TV-kanalerna,
RDS-syslemet m. m. SRF kan inte acceptera att verksam- Prop. 1987/88:145

heten äventyras genom brist på sändningsutrymme. Bilaga 2

Beträffande
redaktionell utformning anser KUR, SRF och Synskadades förbund i Göteborgs och
Bohus län atl de försök som gjorts med redaktionell samverkan enligl den s. k.
alternativ Il-modellen inte slagit väl ul. SRF och Synskadades förbund i
Göteborgs och Bohus län ser inga skäl för att möjligheten till alternativ Il-ulgivning
ska finnas kvar.

SRF
och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller alt annonser är en lika viktig del av
dagspressen för synskadade som för andra. Annonserna borde inte helt kunna
uteslutas ur talversionen av en dagstidning.

3.
Utvecklingsmöjligheter

Statens
handikappråd och SÖ anser atl de föreligger starka skäl för att en ulbyggnadsplan
upprättas som garanterar den fortsatta utvecklingen med talfidningsverksamheten.
Handikapprådet menar i motsats fill kommittén att det både är möjligt och
önskvärt all upprätta en tidsplan för en snar utgivning av samfiiga
dagstidningar. I planen bör också upptas talutgåva av en rikstäckande
morgontidning. Även kvällspressens utgivning måste beaktas.

TPB
kan inte la ställning till vilken uppbyggnadstakt som är möjlig. Det långsiktiga
målet bor vara atl synskadade får tillgång till de dagstidningar som ges ut i
tryck, liksom de bör ha tillgång till de böcker som ges ut i Sverige.

SIL
anser att söksystem och talsyntes bör utvecklas mer, vilket är av intresse även
för skolan. Inom SIL:s utvecklingsarbete inom projektet dataläromedel för
handikappade pågår försök att få fram snabba söksystem t.ex. för lexikon,
kopplade fill talsyntes eller punktskriftsdisplay för gravt synskadade.
Åtskilliga problem borde kunna lösas i ett sammanhang.

Göteborgs-Postens
Nya AB hävdar att skönlitteratur, fackböcker och annan information är lika
viktigt för synskadade som dagstidningar. Väljer man en för låg nivå på
utvecklingen av de möjligheter som RATS-metoden medger, konserverar man också
tekniken med inlästa talböcker. En framsynt satsning på RATS-metoden öppnar
också vägar för snabbare och billigare litleraturdistribution till synskadade.

Statens
handikappråd och SRF anser att frågan om vilket organ som ska ha ansvar för de
fortsatta RAPS/RATS-försöken måste få ett klarare uttryck än vad som anges av
kommittén. Särskilt aspekterna på en framtida användning av en s. k. moduluppbyggd
universell terminal bör beaktas. SRF stöder helhjärtat tanken på att en sådan
terminal utvecklas.

SRF
anser del nödvändigt atl förutsättningar skapas'för ett fortsatt intensivt utvecklingsarbete
avseende dagstidningar för synskadade. An- ■ svarig huvudman måste pekas
ut för de olika utvecklingsområdena och fillräckliga resurser måste avsättas
för verksamheten.

SRF
anger en rad sakfrågor för ett sådant utvecklingsarbete. För att få ul

mer av tillgänglig sändningskapacitet bör möjHgheter till ökad överförings-

hasfighet utvecklas. Mottagarutrustningen bör utvecklas så atl flera tid

ningar kan tas emot på samma apparat. Försök bör på sikt inledas med 63

sändning
över TV-nätet, vilket skulle ge betydligt större totalt sändnings- Prop.
1987/88:145 utrymme och för övrigt medge att flerljud och stereo kan utnyttjas.
Det Bilaga 2 finns önskemål om utrustning där punktskrift och syntetiskt
tal kan kombineras och som ger möjlighet atl lagra tidningen mer än 24 timmar.
Man bör bevaka alt utrymme avsätts i kabd-TV-nät och tdedata/videotex för information
lill synskadade.

4. Kostnader och flnansiering

Statens handikappråd, SÖ, KUR, TPB, SIL, kommunförbundet.
TCO, LO och A-pressen delar kommitténs mening att verksamheten i sin helhet
måste finansieras med statliga medel och att bidragen bör avse full nettokostnadstäckning.
Flertalet menar också atl en finansiering genom omprioriteringar på
handikappområdet i övrigt måste avvisas.

Statens handikappråd noterar alt kommittén inte har
övervägt frågan om skyldighet för tidningsföretagen all ens efter erbjudande om
full netto-kostnadstäckning stä för lalutgåvor. I princip anser rådet och SRF
att 1976 års finansieringsprincip är tillämplig, enligt vilken tillgänglighet
för människor med funktionshinder är en självklar del av varje verksamhet.
Denna princip måste dock tills vidare stå tillbaka för målet atl synskadade får
dagstidningar.

Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län delar
handikapprådets och SRF;s principiella uppfattning och föreslår all varje
tidning till en fond avsätter en summa motsvarande 2% av brulloomsältningen.
Denna fond skulle sedan användas för all finansiera utgivning av tidningarnas lalutgåvor
och skulle räcka till utgivning av samtliga.

TU anför att de höga kostnaderna och den begränsade abonnenlslocken
inte gör det försvarbart all inom ramen för en tidnings normala verksamhet ge
ut en talutgäva. En förutsällning för tidningsföretagen är all staten medger
full kostnadstäckning. Det finns i sammanhanget farhågor för det kostnadsansvar
som efterhand skulle kunna åvila tidningarna om uppräkningen av de statliga
anslagen blir lägre än den fakfiska kostnadsutvecklingen. En fortsatt
utbyggnad är i allt väsentligt beroende av ambitioner beträffande det statliga
anslaget.

KUR anser alt det bör vara ett frivilligt åtagande från
tidningsföretagen att ge ut lalutgåvor. Även om kostnaderna för en full
utbyggnad är myckel stora anser rådet med tanke på de ytterst svåra
avvägningsproblem som kan uppstå om tidningsutgivarnas intresse ökar
ytterligare att det på sikt bör tillskapas resurser för att ge ul alla
dagstidningar i lalulgåva.-

Statskontoret bedömer all den modell som redovisas av
kommittén för bidragstilldelning behöver vidareutvecklas och preciseras för atl
kunna tillämpas i praktiken. Bl. a. gäller detta under vilka förhållanden
ersättning utöver schablonen skall kunna utgå.

Handikappinstitutet anser att kommittén inte tillräckligt bdyst
konsekvenserna för verksamheten i stort av en lägre kvalitetsnivå på den
enskilda talutgåvan.

Enligl RRV bör del övervägas om primärkommuner och
landsting kan 64

länkas bli
delansvariga för verksamheten med hänsyn till deras ansvar för Prop.
1987/88:145

biblioteksverksamhet resp. handikapphjälpmedel. Bilaga 2

TPB och TCO anser att utrustningarna för tidningsläsning
är elt tekniskt hjälpmedel som bör fördelas av landslingen. En inordning i den
normala hjälpmedelshanteringen bör eftersträvas.

SRF instämmer i kommitténs förslag att priset för
enkelabonnemang på en talutgåva ska vara detsamma som för den tryckta
tidningen, men motsätter sig att en extra kostnad på 10% ska tas ut för
prenumeration både på den tryckta och den intalade versionen av samma tidning.
Det är orimligt att del ska vara förenat med extra kostnader att alla i elt
hushåll ska kunna läsa samma tidning.

5. Utbildning och information

Statens handikappråd, handikappinstitutet, TPB, SÖ, SIL,
TCO, SRF, Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län och Norrländska Socialdemokraten
understryker liksom kommittén behovet av information och marknadsföring av
verksamheten. Handikapprådet anser atl delta bör gälla precis som för seende.
Handikappinstitutet framhåller i sammanhanget RATS-metoden. TPB, SÖ och SIL
påpekar atl om läshandikappade i allmänhet skall nås bör
marknadsföringsinsatserna ökas och enligt TPB specialinriktas främst mot
vårdpersonal och föreningar.

TPB, TCO och SRF framhåller också betydelsen av
information och utbildning i handhavande av radiomottagare och RAPS/RATS-ulrustning-ar.
Sådan utbildning minskar enligt SRF behovet av service pä utrustningarna och
ökar möjligheterna att sprida RATS-metoden.

Journalisthögskolan I Stockhohn, SJF, TCO och Taliidningsfolkel
understryker vikten av utökade utbildningsmöjligheter för journalister som
arbetar med talversioner.

Journalisthögskolan i Stockholm år intresserad av atl
utforma en lämplig utbildning för journalister som arbetar på
taltidningsredaktioner. Med hänsyn till de speciella behoven bör utbildningen
utformas som en eller flera fortbildningskurser hellre än integreras i den
ordinarie grundutbildningen. För detta talar också journalisternas varierande
bakgrund. På samma sätt som för hela tallidningsverksamheten förutsätts
särskilda medel för ändamålet.

SJF anser det angeläget all utbildningen sker vid
journalisthögskolorna eller i FOJOis regi när del gäller fortbildningen, bl. a.
eftersom taltidnings-redaklionen bör vara en integrerad del i tidningens övriga
redaktionella verksamhet. Kurser för taltidningsjournalister har redan
genomförts i FOJO:s regi. Behov av fortsatt sådan utbildning finns redan i dag,
bl. a. därför all redigeringen av en laltidningsulgåva ställer höga krav på ny-helsvärdering
och textredigering samt på åskådlighet och begriplighel. SJF och TCO anser del
viktigt all yrkesutbildningen omfattar taltidningsredaktörer både inom
dagspress och inom landsting och kommuner.

Taliidningsfolkel bekräftar behovet av utbildning för taltidningsjourna

lister. FOJO har på föreningens initiativ tidigare artangeral kurser och har

efter nya påstötningar visat intresse igen. Innehållet i etl ulbildningspro- 65

gram torde vara av
gemensamt värde oavsett på vilken typ av tidning en Prop. 1987/88:145
journalist arbetar. Fortbildningsbehovet på området bör därför lämpligen
Bilaga 2 samordnas.

SIL
anser atl utbildningsinsatser behövs även inom lärarutbildningen. Datasystem
med handikappanpassning som talsyntes och punktskriftsdisplay ordineras redan
som tekniska hjälmedel både i skolan och hemma. Skolan behöver utveckla både
läromedel och metodik för datorstödd undervisning. Bland läromedlen har
dagstidningar en framskjuten plats. Med RATS-metoden fär läshandikappade samma
möjligheter som övriga elever att arbeta med dagstidningar i skolan. Skolan bör
således få möjligheter atl prenumerera pä taltidningar pä samma villkor som
föreslås för målgruppen.

6.
Stödets administration

Kommitténs
förslag om etl särskilt beslutsorgan för tallidningsverksamheten med
kanslifunktionerna förlagda till presstödsnämndens kansli biträds av
Handikappinstitutet, TPB, presstödsnämnden, statskontoret, RRV,
kommunförbundet, TCO, SJF, TU, A-pressen och SRF.

Presstödsnämnden
anser del ytterst angeläget att stödet fill radio- och kassetfidningar klart
ålskils från stödet till dagspressen. Nämnden noterar med tillfredsställelse atl
kommittén betonat viklen av att de båda formerna hålls isär. Med tanke på atl
båda stödformerna berör dagspressen och att nämnden har en betydande kunskap
och erfarenhet av statligt slöd lill dagstidningar har nämnden ingen erinran
mot att ansvara för kanslifunktionerna. Nämnden finner också sammansättningen äv
det föreslagna beslutsorganet vara väl avvägt.

Statskontoret
och 7?Ä V efterlyser kostnadsberäkningar för slödels administration.
Statskontoret noterar att det inte heller finns nägon samlad redovisning av de
tänkta framtida uppgifterna för beslutsorganet utöver själva
bidragsfördelningen eller hur kraven på administrationen kan komma alt
utvecklas i takt med en utbyggnad av tallidningsverksamheten. Del är därför
svårt att ta ställning till resursbehoven på såväl kort som längre sikt.

TU
understryker att förslaget inte får leda till att verksamheten sammanblandas
med presstödet, vars syfte är ett helt annat. TU föreslår av samma skäl alt
ordet "stöd" till laltidningsulgivning utmönstras och ersätts med
begrepp som "netlokoslnadsläckning" eller dylikt som inte för tanken
till etl stöd för tidningsutgivning i allmänhet.

5yF
anser alt förbundet bör vara representerat i beslutsorganet, bl. a. för alt de
anställdas synpunkter på verksamheten skall kunna tas till vara.

SRF
anser atl beslutsorganet mäste ta ett myckel aktivt ansvar för att förmå
tidningsföretagen all ge ut talversioner. Del aktiva och engagerade arbete
kommittén hitfills bedrivit måste fortsättas. SRF anser del också vara en
utmärkt lösning att fördelningsorganel och televerket radio samarbetar i
upphandlings- och produktfrågor. Det är helt nödvändigt att upphandlingen
börjar redan innevarande budgetår, eftersom frågan inte är om utbyggnad skall
ske, ulan i vilken takt den skall genomföras och det därför år viktigt all
fördelningsorganet hela tiden ligger steget före så att det finns tillräckligt
många utrustningar.

Innehåll Prop. 1987/88:145

Propositionen
.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 17 mars 1988 ... 3

1
Inledning ...................................................... 3

2
Bakgrund........................................................ 4

2.1
Principiella utgångspunkter .......................... .... 4

2.2
Frågans tidigare behandling .......................... 4

3 Taltidningskommitténs
verksamhet ..................... 6

3.1
Synskadades informalionssituation................... 6

3.2
Bidragsverksamheten ................................. 7

3.3
Distribufionsfrågor........................................ 9

3.3.1
Inlästa radiotidningar ........................... 9

3.3.2
Radiotidningar enligt den s. k.
RAPS/RATS-metoden . 10

3.3.3
Val mellan olika
distributionsformer .......... 11

3.4
Kalkyler och kostnadsanalyser
..................... 12

3.5
Utbyggnadsmöjligheter ................................. 13

3.5.1
Modeller ........................................... 13

3.5.2
Kostnader för olika alternativ
................. 14

4
Mina allmänna överväganden ........................... .. 14

5
Utbyggnad av verksamheten.............................. .. 21

6
Utgivningsformer.............................................. .. 23

7
Urval och prioriteringar .................................... .. 25

8
Vissa särskilda frågor ...................................... .. 27

8.1
Målgrupp ................................................... .. 27

8.2
Rätten atl teckna abonnemang....................... .. 28

8.3
Prenumerationspriset.................................... .. 29

8.4
Annonser .................................................. .. 30

8.5
Upphovsräft ............................................. .. 31

8.6
Arkivfrågor .............................................. .. 32

9 Stödets
administrafion .................................... 33

10 Sändningskapacilet
och tillståndsgivning 34

10.1
Tillgänglig kapacitet i elernåten
för radiotidningar 34

10.2
Tillstånd atl sända
radiotidningar och återkallelse av sådana fillstånd 37

11 Frågor
om teknik och utveckling 39

11.1.............................................................. Moltagarutrustningar 39

11.2
Utvecklingsmöjligheter................................. .. 40

11.3
Vidgad användning av RAPS/RATS-lekniken
.. .. 41

12 Utbildning
och marknadsföring 42

12.1
Journalistutbildning ................................... .. 42

12.2
Abonnentutbildning .................................... .. 43

12.3
Marknadsföring........................................... .. 45

13 Kostnader
och finansiering 46

13.1
Bidragsnormer ......................................... .. 46

13.2
Finansiering............................................... .. 48

14
Övrigt............................................................ .. 49

15
Hemställan .................................................... .. 50

16
Anslagsberäkningar för
budgetåret 1988/89........... .. 50

17
Beslut............................................................ .. 52

67

Bilaga I Taltidningskommitténs
sammanfattning av sitt betänkande Prop. 1987/88:145

(Ds
U 1987:6) Radio- och kasseittidningar - slutsatser och

rekommendationer .. ............................... 53

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden över taltidningskom

mitténs betänkande (Ds U 1987: 6) Radio- och kassettidning

ar - slutsatser och rekommendationer............ 58

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1986 68