Prop. 1987/88:149

Regeringens proposition 1987/88:149

om auktorisation av finansbolag

Prop. 1987/88:149

Regeringen
föreslår riksdagen all anla del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 29 mars 1988.

På
regeringens vägnar

Gertrud
Sigurdsen

Hans
Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås all del skall uppställas krav på auktorisation för
förelag som driver finansieringsverksamhet om verksamheten har en sådan
omfattning alt nettovärdet av tillgångarna i denna överstiger 50 milj. kr.
Oavsett verksamhetens omfattning skall det krävas auktorisation för de företag
som ägnar sig ål finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter eller som ägs
av bänk. För auktorisation skall det krävas atl vissa formella och kvalitativa
krav uppfylls, bl. a. ett aktiekapital på minst fem milj. kr.

Definitionen
av vad som förstås med finansieringsverksamhet utvidgas så atl den även
omfattar förmedling av kredit lill konsument och ställande av garanti för
kredit.

Vidare
ändras uppläningsrättsregdn sä att ett finansbolag från eget kapital skall
avräkna vad bolaget tillskjuiit som aktiekapital eller i annan form till annal
förelag som driver finansieringsverksamhet.

Slutligen
föreslås vissa ändringar i nuvarande tillsynsbestämmelser samt en ny
straffbestämmelse. Straffbestämmelsen innebär att finansieringsverksamhet som
drivs utan tillstånd, där sådant krävs enligt förslaget om auktorisation,
kriminaliseras.

De
ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den I juli 1988. Övergångsbeslämmelserna
medger en successiv anpassning till de nya bestämmelserna.

1 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

Förslag till Prop. 1987/88:149

Lag om finansbolag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Finansieringsverksamhet får, i de fall som anges i
denna lag, drivas

endast efter lillslånd av bankinspektionen.

Med finansieringsverksamhet avses näringsverksamhet som
har lill ändamål all lämna eller ställa garanti för kredit, förmedla kredit
lill konsumenter eller medverka lill finansiering genom all förvärva
fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande.

2 § Tillständ krävs för företag som driver
finansieringsverksamhet, om

1. förelaget helt eller delvis ägs av ell svenskt eller
utländskt bankinslilul

eller dotterbolag lill sådant inslilut, eller

2.
företagel
driver finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter, eller

3.
nettovärdet av
tillgångarna i verksamheten enligl fastställd balansräkning för del senaste
räkenskapsåret är minst femtio miljoner kronor och det inle finns anledning
anla atl värdet därefter har gäll ned under detta belopp, eller

4.
del annars är
uppenbart atl nellovärdel av tillgångarna i verksamheten överstiger femtio
miljoner kronor.

I nettovärdet enligt första stycket 3-4 skall inte räknas
in värdet av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 3 §
första stycket.

Tillstånd krävs inle, om finansieringsverksamheten bedrivs
av andra än aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller enskild
näringsidkare.

3 § Tillstånd krävs inte, om finansieringsverksamhelen

1.
avser
finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller
varor som framställs eller säljs av företaget, eller

2.
avser
finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller
varor som framställs eller säljs av annat förelag i samma koncern eller med
annal nära samband som anges i 4 § andra stycket och medel för verksamheten
inte anskaffas från allmänheten, eller

3.
tillgodoser
finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk
intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten.

Tillstånd krävs inle heller om bankinspektionen efter
särskild prövning finner att finansieringsverksamhelen

1.
utgör en normal
likviditetsförvaltning och inle kan anses ha etl självständigt syfte vid sidan
av förelagels huvudsakliga verksamhet, eller

2.
drivs utan
vinstsyfte av en förening vars uppgift endast är atl tillgodose
finansieringsbehov hos föreningens medlemmar.

Tillstånd krävs inte heller för förelag som omfattas av
annan lagstiftning om särskild tillsyn.

4 § Om det finns nära samband mellan tvä eller fiera
förelag, skall vid

tillämpning av 2 § första stycket 3-4 hänsyn tas till det sammanlagda

nettovärdet av tillgångarna i finansieringsverksamhelen.

Nära samband skall anses föreligga om företagen leds av
samma eller i

huvudsak samma personer eller om vinsten av förelagens verksamhet helt 2

eller fill betydande del
skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i Prop. 1987/88:149
huvudsak samma personer.

Förutsättningar
för tillstånd m. m.

5 §
Tillstånd fär meddelas endast om finansieringsverksamheten drivs i

aktiebolagsform och aktiekapitalet är minst fem miljoner kronor.

Tillständ
skall ges, om

1. bolagsordningen
inle strider mol denna lag eller annan författning,

2.
bolaget inle är olämpligt all
driva finansieringsverksamhet,

3.
verksamheten kan antas inle bli
till skada för del allmänna, och

4.
bolaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.

6 §
Ansökan om tillstånd fär göras innan bolaget har registrerats i aklie-

bolagsregislret. Har ansökan gjorts inom sex månader frän stiftelseurkun

dens undertecknande, räknas den i 2 kap. 9 § första stycket aktiebolagsla

gen (1975:1385) föreskrivna tiden från lillslåndsbeslulet.

Till
bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamheten.

7
§ Beslut om ändring av
finansbolags bolagsordning skall prövas av bankinspektionen och får inte
registreras innan del har godkänts av inspektionen.

8
§ Bolag som har fält lillslånd
all driva finansieringsverksamhet kallas finansbolag. Annan än finansbolag fär
inte i sin firma eller annars vid beteckning av verksamhet använda ordet
finansbolag eller finansakliebo-lag.

9
§ För finansbolag gäller vad
som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet, om annal inle följer av denna
lag.

Vid
tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 4 § första stycket 4 aktiebolagslagen
(1975:1385) i fråga om finansbolag skall med låneskuld och annan där angiven
förpliktelse jämställas förvärv av fordringar och upplåtelse av egendom som
avses i 1 §.

Finansbolags
verksamhet

10
§ Aktier i ell finansbolag får genom teckning eller överlåtelse förvärvas
endast av

1. svenska
medborgare,

2.
svenska bolag och föreningar
som inle är konlrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska förelag m. m.,

3.
andra svenska samfälligheter,

4.
fondbolag till aktiefonder
enligl aktiefondslagen (1974:931)

Har
aktieförvärv skett pä annal sätt än genom teckning eller överlåtelse, skall
första stycket inte i något fall medföra hinder för aktieägaren alt förvärva
ytterligare aktier, om det sker med slöd av den företrädesrätt till teckning
eller erhållande av nya aktier som är förenad med de redan förvärvade aktierna
enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller den bolagsordning som gällde vid
förvärvet.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen kan medge undanlag från
första stycket.

Förvärv
av aktie i strid med innehållet i första stycket är ogiltigt.

11 § Finansbolag får
högst låna upp medel med dels ett belopp som Prop. 1987/88:149

svarar mol bolagels kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,

riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kre-

diiaktiebolag,
hypoteksinslilut och postgirot eller utlånats till annat finansbolag, dels ett
belopp som svarar mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om del finns
särskilda skäl kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till
tjugo gånger det egna kapitalet.

Som
upplåning anses inle vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade
skuldförbindelser som för långivaren medför räft till betalning först efter
bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag,
sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden pä kapitalmarknaden som innebär en
kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser skall las upp lill sitt nominella
belopp. Detsamma gäller andra åtaganden, om inte regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen har föreskrivit ett lägre belopp.

Med
egel kapital avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond och av
bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med eget kapital får likställas

l.garanlifond,
som bildats genom tillskott av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser
utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan som
bankinspektionen godkänt, intill elt belopp motsvarande fem gånger bolagels
aktiekapital,

2.
fyrtio procent av ell belopp
som svarar mol sådana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen
(1987:617) infill etl belopp motsvarande bolagets eget kapital samt

3.
kapital som tillförts bolaget
mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför rätt lill betalning
först efter bolagets övriga borgenärer, intill ett belopp motsvarande bolagets
eget kapital.

Från
finansbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget
tillskjuiit som akfiekapital eller i annan form lill annal in- eller utländskt
företag som driver finansieringsverksamhet.

Om
det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §, kan
bankinspektionen i det särskilda fallet beslämmma att upplåningsrält skall
beräknas gemensamt för bolagen.

12 §
I finansbolag skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara

auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Tillsyn
m.m.

13
§ Finansbolag slår under tillsyn av bankinspektionen.

Bankinspektionen
skall övervaka all finansbolag följer denna lag och annan författning som
reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift som har beslutats med slöd av
denna lag saml bolagsordningen och de beslut som med stöd av lag eller
bolagsordningen har fattats av bolagsstämman eller styrelsen.

Bankinspektionen
skall även i övrigt med uppmärksamhet följa finansbolagens verksamhet för alt
hålla sig underrättad om förhållanden som kan inverka pä ell bolags säkerhet
eller i övrigt är av betydelse.för en sund utveckling av verksamheten.

Bankinspektionen
är inte skyldig all vaka över all sådana bestämmelser iakttas som gäller
rättigheter och skyldigheter för aktieägare i finansbolag i förhällande till
bolaget eller lill annan aktieägare eller sådana bestämmelser som angår
bolagels inre angelägenheter.

14 § Bankinspektionen
utövar tillsyn med ledning av handlingar som Prop. 1987/88:149

finansbolag enligl denna lag skall lämna till inspektionen och upplysningar

som
inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på annal sätt.

Undersökning
hos finansbolag skall ske när bankinspektionen anser det behövligt eller när
regeringen beslutar om det.

15 §
Finansbolags tillstånd kan återkallas av bankinspektionen, om bola

get överträtt denna lag eller uppenbart åsidossalt kundernas intressen eller

om annars fömlsällningarna för tillstånd enligt 5 § inte längre föreligger.

Om
ett tillstånd har återkallats enligt första stycket, skall bolaget stå under
bankinspektionens tillsyn lill dess alt verksamheten avvecklats eller drivs på
ett sädant sätt att tillstånd enligt denna lag inte krävs.

16 §
Råder förhållande som anges i 15 §, får bankinspektionen meddela

finansbolaget skriftlig erinran i stället för att återkalla bolagets tillstånd,

om del kan antas alt bolaget låter sig rättas av delta. Inspektionen fär även

meddela ell finansbolag skriftlig erinran, om bolaget annars inle följer i 13

§ andra stycket angivna föreskrifter och beslut eller om annat förhällande

råder som menligt inverkar på bolagels säkerhet eller som kan äventyra en

sund utveckling av bolagels finansieringsverksamhet. Skriftlig erinran får

förenas med föreläggande om rättelse.

Råder
missförhållanden hos finansbolag i annat fall än som anges i första stycket,
får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om del.

Om
ett finansbolag har fattal beslut som strider mot denna lag eller annan
författning som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift som har
meddelats med stöd av denna lag eller mot bolagsordningen, får bankinspektionen
förbjuda alt beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen
förelägga bolaget alt göra rättelse, om det kan ske.

17 §
Bankinspektionen skall, om inte särskilda skäl talar däremot, för

ordna en revisor atl med övriga revisorer delta i revisionen av finansbolag.

Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i stället

utse ny revisor.

Om
ett tillständ för finansbolag alt driva finansieringsverksamhet har
återkallats, gäller förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn
till dess all finanseringsverksamhelen har avvecklats och revisorn lill
bankinspektionen har lämnat en berättelse över avvecklingen.

Finansbolaget
skall till revisor som har förordnats enligt första stycket betala ersättning
med belopp som bankinspektionen bestämmer.

18 §
Bankinspektionen får kalla lill sammanträde med finansbolags sty

relse eller begära all styrelsen kallar lill extra bolagsstämma. Har styrelsen

inte följt en sädan begäran, får inspektionen kalla lill extra bolagsstämma.

Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde, som

inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma saml delta i överläggningar-

19 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur värde

handlingar skall förvaras och inventeras.

20 §
Finansbolag skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer

I. hälla bolagels kassa, övriga tillgångar,
räkenskapsmaterial och andra

handlingar
tillgängliga för granskning av inspektionen.

2.
upprätta och lill inspektionen
lämna översikt som visar bolagets lill- Prop. 1987/88:149 gängar och
skulder,

3.
till inspektionen lämna
årsredovisning och i förekommande fall koncernredovisning samt
revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie bolagsstämma,

4.
i övrigt lämna inspektionen
alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för
tillämpningen av denna lag.

21
§ Bankinspektionen skall föra
en förteckning över finansbolagen.

22
§ Finansbolagen skall med
åriiga avgifter bekosta bankinspektionens tillsynsverksamhet enligl de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar.

23
§ Om del kan antas atl etl
företag driver sådan finansieringsverksamhet att denna lag är tillämplig, får
bankinspektionen förelägga företaget alt till inspektionen lämna de
upplysningar om sin verksamhet som behövs för alt bedöma om lagen är
fillämplig.

Vite

24
§ Meddelar bankinspekfionen föreläggande eller förbud enligt denna lag, får
inspektionen sälla ut vite.

Överklagande

25
§ Bankinspektionens beslut enligt denna lag fär överklagas hos regeringen.
Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om inle annat beslutas.

Tystnadsplikt

26
§ Den som är eller har varit verksam i finansbolag får inte obehörigen röja vad
han därvid har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga
förhållanden.

Första
stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit befattning med
ärende enligt denna lag.

Straff

27
§ Den som driver finansieringsverksamhet utan tillstånd, där sädant krävs
enligl denna lag, döms lill böter eller fängelse i högst elt är.

Styrelseledamot
eller befattningshavare hos finansbolag som uppsätligen eller av oaktsamhet
genom oriklig bokföring eller pä annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga
upplysningar om verksamheten döms, om gärningen inte är ringa, till böter eller
fängelse i högst ett år.

Den
som bryter mot 8 § döms fill böter.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den I
juli 1988. Genom lagen upphävs lagen (1980:2) om finansbolag.

2.
Ett företag som vid den nya
lagens ikraftträdande driver finansierings-

verksamhet och som avser
all ansöka om tillstånd skall göra detta senast Prop. 1987/88:149 vid utgången
av år 1988.

3.
Ell förelag som vid den nya lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet
får fortsätta denna verksamhet enligl den äldre lagen till utgången av år 1988
eller fram lill dess alt ansökan enligt 2 slutligt prövats. 4. Ansöker ett
företag som avses i 3 inle om tillstånd inom lid som anges i 2 eller fär
företagel inle sin ansökan beviljad, får förelaget fortsätta verksamheten
enligt den äldre lagen i fråga om de åtaganden som företaget gjort under den
lid som verksamheten bedrivits enligt den lagen.

5.
Elt företag som vid den nya
lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet skall för atl undantas
från lagens tillämpningsområde enligl 3 § andra stycket göra ansökan om detta
senast vid utgången av år 1988. Vad som sägs i 3 och 4 gäller även sådant
företag.

6.
Om del i en lag eller i en
författning som har beslutats av regeringen hänvisas lill en föreskrift som har
ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya
föreskriften.

Finansdepartementet Prop. 1987/88:149

utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1988

Närvarande:statsrådet
Sigurdsen, ordförande, och statsråden Gustafsson, Gradin, R. Carisson,
Lindqvist, G. Andersson

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition om auktorisation av finansbolag 1 Inledning

Lagen
(1980:2) om finansbolag (FiL), trädde i kraft den Ijuli 1980 (prop.
1978/79:170, NU 1979/80:23, rskr. 139). Vid tillkomsten av lagen ansågs behov
inte föreligga av någon form av tillståndsprövning.

I
en departementspromemoria (Ds Fi 1987:13) Auktorisation av finansbolag m. m.
har föreslagits bl. a. all finansbolag skall vara auktoriserade för all driva
verksamhet, all finansieringsverksamhet som är riktad mot konsumenter endast
får bedrivas av auktoriserade institut på kredilmarkna-den, alt det för
auktorisation av finansbolag bl. a. skall krävas ett aktiekapital på minst tio
milj. kr., att finansieringsverksamhetsdefinifionen utvidgas atl ocksä omfalla
t.ex. leasing av fast egendom och atl kapitaltäck-ningsbestämmdserna ändras så
alt avräkning från det egna kapitalet skall ske för kapitaltillskoll till andra
företag som driver finansieringsverksamhet.

Promemorian
har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas
sammanfattningen i promemorian och som bilaga 2 promemorians förslag till lag
öm ändring i lagen (1980:2) om finansbolag. Som bdaga 3 bör fogas en
förteckning över remissinstansema och en sammanställning av remissyttrandena.

Regeringen
beslutade den 17 mars 1988 alt inhämla lagrådels yttrande över förslag lill en
ny lag om finansbolag. Förslaget hade upprättats i finansdepartementet pä
grundval av promemorian. Del lagförslag som remitterades lill lagrådet bör
fogas lill propositionen som bilaga 4.

Lagrådet
har i sill yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 5, i allt
väsentligt godtagit förslaget. I syfte all göra den föreslagna lagen mera
lättillgänglig har lagrådet föreslagit ändringar av i huvudsak redaktionell
karaktär.

Som
kommer atl framgå av specialmotiveringen godtar jag lagrådets förslag och
förordar alltså några ändringar i det remitterade lagförslaget. I övrigt
överensstämmer de förslag som jag lägger fram nu med lagrådsremissens förslag.

2 Allmän
motivering Prop. 1987/88:149

2.1 Allmänna utgångspunkter

Finansbolagen
har kommit all spela en betydelsefull och under senare år allt mer framträdande
roll på kredilmarknaden. De är närmare 300 lill antalet och del är en heterogen
grupp av förelag. Vissa har elt brett utbud av tjänster medan andra är
specialiserade på en eller etl par kredilformer. Många finansbolag erbjuder
allmänheten likartade finansiella tjänster som bankerna och i hård konkurrens
med dessa.

Utöver
de etablerade finansbolagen finns del ell stort antal förelag som driver
finansieringsverksamhet och vars tillgångar understiger 10 milj. kr. För dessa
företag gäller inle bestämmelserna i FiL och de är därför bl. a. inte föremål
för bankinspektionens kontroll och tillsyn. Om elt företag har tillgångar över
den nämnda 10 milj. gränsen faller det in under finansbolagslagens
tillämpningsområde. Det skall då registreras hos bankinspektionen och föras in
i en särskild förteckning. I samband härmed skall bankinspektionen göra en
formell prövning av bolagsordningen och av att denna inle innehåller sådana
bestämmelser eller brister att en sund utveckling av verksamheten kan
äventyras.

Av
promemorian framgår alt del förekommer en rad problem av framför allt
konsumentpolitisk art när det gäller vissa finansieringsförelag. Del
konstateras också atl andra kreditinstitut på finansmarknaden, som banker,
försäkringsbolag och fondkommissionsbolag, är beroende av offentliga tillstånd
för sin verksamhet.

Kreditmarknadskommittén
(KMK) har enligl sina direkfiv (Dir 1983:38) till uppgift att finna en lämplig
struktur på kredilmarknaden. 1 direktiven las bl. a. upp ell antal frågor om
finansbolagen. Dessa aktualiserades av bankinspektionens erfarenheter av
tillsynen över finansbolagen. Del konstateras atl FiL ger ell bristfälligt
underiag för bankinspektionens tillsyn och ell dåligt slöd för ingripanden.
Anledningen lill detta är bl. a. att lagen inte ställer några kvalitativa krav
på verksamheten. Vissa finansbolag har en dålig standard på kredilporlföljen
och ägs av mindre välrenommerade företag och enskilda personer. Samtidigt utnyttjar
dessa förelag bankinspektionens tillsyn som elt argument i marknadsföringen i
syfte att inge låntagare och kunder förtroende.

En
viktig uppgift för KMK är all utforma regler för ell auklorisalions-system för
finansbolagen. KMK bör överväga vilka kvalitativa krav som bör ställas på ett
finansinstitut och dess ledning för all inslilulel skall fä benämnas
finansbolag. Denna fråga bör övervägas i anslutning lill reglerna om rätl alt
bedriva yrkesmässig finansiell verksamhet, dvs. om sädan verksamhet över huvud
tagel skall fä bedrivas i oreglerade former. KMK skall enligl direktiven ocksä
utreda andra frågor som berör finansbolagen, t. ex. deras rörelseregler.

KMK
har aviserat ell huvudbetänkande under våren 1988. Detta belän

kande kommer att innehålla förslag lill lösningar på de problem som

föreligger inom finansbolagssektorn. Enligl vad jag erfarit kommer emel

lertid dessa förslag alt ingå som ett led i den mer övergripande översyn 9

som
KMK har till uppgift all göra. Regleringen av de nuvarande finansbolagen
kommer enligt KMK:s förslag att omfatta även andra kreditinstitut och deras
verksamhet. KMK:s förslag beträffande finansbolagen kan och bör inte brytas
loss frän denna helhetslösning. Även om KMK:s huvudbetänkande som ovan
redovisats relativt snart kan komma atl färdigställas, dröjer det dock avsevärd
tid innan detta beretts sä atl del kan ligga lill grund för lagstiftning.

Flera frågor som berör
finansbolagen och kreditgivningen till konsument kräver enligt min mening en
skyndsam behandling. I promemorian behandlas de frågor som det är särskilt
angelägel all snabbi få lösta. Ambitionen har därvid varil all göra så få
ändringar som möjligt i förhållande lill den nuvarande lagen. Samtidigt har
eftersträvats all de nu föreslagna ändringarna skall ligga i linje med de
större strukturella förändringar som KMK enligt uppgift kommer att föreslå i
del regelverk som i dag styr kreditmarknaden.

Jag vill i delta
sammanhang ocksä erinra om att regeringen i prop. 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen uttryckt att Sverige har ett starkt intresse av
atl så långt möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för atl möjliggöra
en enhetlig marknad för finansiella tjänster. Under år 1987 har sonderande
samtal inletts mellan EFTA-länderna och EG-kommissionen. Dessa syftar till alt
utbyta information om reglerna för i första hand banksektorn och
kapitalmarknaden och lill att klargöra möjligheterna till samarbete: Del kan
senare komma all bli nödvändigt att se över den svenska lagstiftningen rörande
kredilmarknaden som ett resultat av bl. a. detta samarbete.

Prop. 1987/88:149

2.2 Auktorisation

Mitt
förslag: För att driva finansieringsverksamhet skall krävas auktorisation om
nellovärdel av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräkning
uppgår till 50 milj. kr. eller mer. För företag som ägnar sig ål
finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter skall alllid krävas
auktorisation oavsett verksamhetens omfattning. I båda dessa fall undantas dock
alltjämt bl. a. företag med en finansieringsverksamhet som avser finansiering
av egna varor eller tjänster. Finansieringsföretag som ägs av bank skall
alllid vara auktoriserat.

Bankinspektionen
skall pröva ansökningar om auktorisation (tillstånd). Prövningen skall vara av
såväl formell som materiell natur. Ett formellt krav skall vara att
aktiekapitalet uppgår till minst fem milj. kr.

Förslaget i promemorian:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I promemorian föreslås dock att
gränsen för krav på auktorisation för företag som driver
finansieringsverksamhet som inle riktar sig mol konsu-

10

menler skall vara tillgångar på 10 milj. kr. och att
minimikravet på eget Prop. 1987/88:149 kapital för auktoriserat finansbolag
skall vara 10 milj. kr.

Remissinstanserna: Förslaget i promemorian tillstyrks
eller lämnas i huvudsak utan erinran av flertalet remissinstanser.

Av de remissinstanser som avstyrker förslaget anser
flertalet att KMK: s förslag borde avvaktas.

Av de remissinstanser som i huvudsak tillstyrkt förslagen
framförs följande synpunkter.

Fullmäktige i riksbanken påpekar att elt
auktorisationskrav inle ulan vidare medför en sanering av
finansbolagsmarknaden. Fullmäktige framhåller därför möjligheterna att
åstadkomma en önskvärd sanering genom en förstärkning av bankinspektionens
övervakning, eventuellt baserad pä skärpt lagstiftning om
konsumentkreditgivning. Fullmäktige anser vidare att "frigränsen" för
finansiering som inle riktar sig mot konsumenter bör bestämmas till 50 milj.
kr.

KMK anser också atl "frigränsen" bör kunna
bestämmas lill 50 milj. kr. Kommillén anför vidare all de finansbolag som helt
eller delvis ägs av utländska förelag inte bör få auktorisation. De bör i
stället i avvaktan pä behandlingen av kommitténs kommande förslag, kunna ges
dispens från kravet pä auktorisation. Detsamma bör gälla för finansbolag vari
försäkringsförelag äger mer än 10 % av aktierna eller aktier som representerar
mer än 5 % av röstvärdet.

Industriförbundet ifrågasätter om förslaget särskilt
effektivt kommer atl stoppa de företeelser som det riktas emot. Förbundet anser
alt de akfiva tillsynsinsatserna bör ökas. Förbundet anser vidare atl kravet på
minsta aktiekapital är för högt. Det föreslagna kravet skulle försvåra
verksamheten för majoriteten av befintliga bolag och hämma nyetablering till
skada för effektiviteten i branschen.

Finansbolagens förening anser allmänt atl del är bctänkUgt
atl en provisorisk lagstiftning initieras när de frägor som behandlas i
promemorian sedan flera år behandlas av KMK vars huvudbetänkande är i det närmaste
färdigt. Föreningen anser vidare inte alt förhållandena på kreditmarknaden är
sädana att inte KMK:s förslag skulle kunna avvaktas. Rörande kravet på 10 milj.
kr. i aktiekapital anser föreningen alt del bör göras undanlag för dotterbolag
i finansbolagskoncern.

Försäkringsbolagens Riksförbund anför ungefär samma
synpunkter som Finansbolagens förening.

Av de remissinstanser som avstyrkt förslaget anförs
följande synpunkter.

NO avvisar förslaget om auktorisation av principiella
skäl. NO anser bl. a. att analogin med att det krävs särskilt tillstånd för
banker, försäkringsbolag och fondkommissionärer är felaktig eftersom
skyddsintressena i dessa instituts verksamhet inte är jämförbara med dem som
finns i fräga om finansbolagens verksamhet.

NO anser vidare att förslaget har stora nackdelar ur
konkurrenssyn

punkt, eftersom de stora och i dag etablerade finansbolagen skulle få ett

verksamt skydd mol konkurtens från mindre och nyetablerade företag.

Enligl NO:s uppfattning har några allvariigare missförhållanden knappast II

påvisats.
De ganska fåtaliga problemen skulle kunna förhindras genom en Prop. 1987/88:149
rätt fungerande tillsyn. Atl antalet finansbolag blivit störte än vad som
beräknats kan knappast tas till intäkt för alt genom etableringskontroll
begränsa antalet. Rörande kravet på minst 10 milj. kr. i aktiekapital framhåller
NO alt detta kommer att hämma nyetableringar och fä konsekvenser som är
allvarliga ur konkurrenssynpunkt.

Bankföreningen,
med instämmande av PKbanken, anser bl. a. att förslaget inte motsvarar de
rältssäkerhelskrav som måste ställas på slraffsanktionerade inskränkningar i
näringsfriheten. Enligt föreningamas mening föreligger det inte heller något
behov av skyndsam provisorisk lagstiftning.

FAR
framhåller alt förslaget innebär elt stort ingrepp i näringsfriheten och att om
det är berättigat eller inle närmast är en politisk fråga.

SHIO
anser att konsumenterna i första hand torde behöva skydd mot otillbörliga
avtalsvillkor och all detta bäst kan tillgodoses inom ramen för nuvarande
lagstiftning.

Bakgrunden
till mitt förslag: Kredilmarknaden bmkar ibland indelas i den organiserade och
den oorganiserade kredilmarknaden.

På
den organiserade kredilmarknaden drivs verksamhet av sådana inslilut som är
föremål för särskild lagstiftning. De är därigenom underkastade viss insyn och
kontroll frän samhällets sida. Till sådana institut hör t.ex. bankerna,
hypoteksinstiluten, kreditaktiebolagen, finansbolagen, försäkringsbolagen och
fondkommissionsbolagen.

Reglerna
om etablering av olika krcdilinstitut är inte enhetliga.

För
atl driva bankrörelse krävs tillstånd (oktroj) av regeringen. För de befintliga
hypoteksinstiluten gäller exklusiva lagar och nägon etablering av nya institut
är inte fömlsedd. Etablering av kreditaktiebolag kräver att regeringen
godkänner bolagsordningen. För all driva fondkommissionsrörelse krävs
tillstånd av bankinspektionen.

Sammanfattningsvis
gäller för de nämnda instituten att det vid tillståndsprövning skall göras
dels en formell prövning, dels - med undanlag för bankerna där det ocksä skall
göras en behovsprövning - en i huvudsak kvalitativ prövning. En närmare
beskrivning av de olika prövningsförfarandena finns i promemorian s. 17 ff.

Vid
etablering av etl finansieringsförelag förekommer ingen, tillståndsprövning.
Först när verksamheten nått en sådan omfattning all nettovärdet av företagets
tillgångar överstiger 10 milj. kr. krävs alt företaget registreras hos
bankinspektionen. Vid registreringen görs enbart en formell prövning. Vid
fillkomsten av den nuvarande lagen ansågs att det för finansbolag inte förelåg
något behov av en mer omfattande tillståndsprövning.

För
all ell finansieringsförelag skall kunna registreras som finansbolag krävs atl
det är ell aktiebolag. Som sådant skall del enligl aktiebolagslagens
bestämmelser registreras hos patent-och registreringsverket.

En
förutsällning för all elt aktiebolag skall få kalla sig finansbolag är

vidare att bankinspektionen godkänt bolagsordningen. Detta innebär atl

inspektionen skall se lill att denna tydligt anger syftet med verksamheten

och i övrigt de särskilda uppgifter som kan behövas om denna. Enligl 10 §

andra stycket FiL skall godkännande vägras om bolagsordningen strider

mot lagen eller annan författning som reglerar verksamheten eller om 12

bolagsordningen innehäller
bestämmelser eller sädana brister att en sund Prop. 1987/88:149 utveckling
av bolagets finanseringsverksamhel kan äventyras.

Godkännandet
sker genom elt särskilt beslut av bankinspektionen om atl verksamheten är av
sådant slag att FiL är tillämplig. Enligt 5 § tredje stycket FiL skall
finansbolaget införas i en förteckning hos bankinspekfionen. Enligt 9 § samma
lag står därmed bolaget under bankinspektionens tillsyn.

Elt
bolag är finansbolag så länge som det kvarstår som ell sådant i förteckningen.
Om bolaget inle längre uppfyller villkoren för atl vara finansbolag kan det
enligt 5 § tredje stycket FiL efter ansökan avföras ur förteckningen.
Bankinspektionen prövar därvid om bolagels verksamhet fortfarande är sådan alt
det bör omfattas av lagen. Bankinspektionen kan ocksä vid allvarliga
missförhållanden hos bolaget förbjuda detta atl driva verksamhet.
Bankinspektionens beslut är bindande för registermyndigheten, dvs. patent- och
registreringsverket. I akliebolagsregistret kan förelaget dock stä kvar som
etl vanligt aktiebolag.

För
de finanseringsföretag, som är verksamma pä den oorganiserade kredilmarknaden,
men som inte står under bankinspektionens tillsyn gäller bl. a.
konsumenllagstiftningen t. ex. konsumentkreditlagen (1977:981), marknadsföringslagen
(1975:1418) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
Konsumentverket svarar för tillsynen enligt konsumentkreditlagen och
konsumentombudsmannen enligt de båda sistnämnda lagarna.

Skälen
för mitt förslag:

Auktorisation

En
av gmndstenarna i del ekonomiska systemet är näringsfriheten. Med näringsfrihet
bmkar principiellt förstås friheten för var och en att etablera egen
näringsverksamhet med det innehåll och i de former som han eller hon önskar.
Genom denna frihet blir del möjligt att snabbi möta förändrade
marknadsförutsättningar och atl snabbt introducera effeklivitelsfräm-jande
produktions- och distributionsformer.

Inskränkningar
i näringsfriheten har mot denna bakgrund varit mycket sparsamma och haft
speciella bevekdsegrunder. Etableringskontroll finns sålunda typiskt på områden
där omsorgen om viktiga säkerhetsintressen motiverar särskild
kompetensprövning, eller där man har velat skydda allmänhetens ekonomiska
intressen.

Sammantaget
får konstateras all näringsfriheten i Sverige är vidsträckt. Den är större än i
flertalet andra industriländer, där det inte är ovanligt att olika former av
näringstillstånd krävs även för affärsverksamhet i mycket liten skala. Enligl
min mening bör man värna om denna vidsträckta näringsfrihet. Det bör därför
generellt sett krävas starka skäl för att göra inskränkningar i den.

Pä
de inslilut som skall fä vara verksamma på kreditmarknaden bör

ställas höga krav. De bör i sitt handlande naturligtvis följa lagar och andra

författningar men också i övrigt uppträda så att anmärkningar inte kan

riktas mot dem. För kreditväsendels funktionsduglighet är det av vikt all 13

instituten verkar så all
allmänheten har fullt förtroende för deras förmåga Prop. 1987/88:149 alt
fullgöra sina förpliktelser. Konsumenlskyddsinlressena bör ha en framskjuten
plats vid all verksamhet på kreditmarknaden.

För
alt driva verksamhet på kredilmarknaden uppställs i lag för flertalet
kreditinstitut ell krav pä särskilt tillstånd. Övervägande skäl talar enligl min
mening för alt detta blir förhållandel även för finansbolagen. Den
omständigheten atl bankinspektionen har legala möjligheter atl agera mol
missförhållandena hos finansbolag, som uppenbart åsidosätter kunds intresse
eller på annat sätt visar sig olämpligt atl utöva finansbolagsverksamhet, kan
inte anses tillräcklig. Som bankinspektionen framfört bl. a. i remissyttrandet
finns del idag finansbolag som inle kan uppfylla de lagstadgade kraven på
kapilalläckning. Elt antal bolag underiåter all sända in rapporter som skall
ulgöra underlag för bedömning av bolagen. Kvaliteten på kredilportföljerna
skiftar ibland i oroväckande grad. Vissa finansbolag fär allt större
enhandsengagemang mol elt generellt sett osäkrare belåningsunderlag.
Bankinspektionen anser därför alt den auktorisation som föreslås i promemorian
är synneriigen angelägen och kommer att ge tillsynsarbetet en helt annan
stadga. Det nuvarande regislreringsförfarandet bör således enligt min mening
ersättas med ell auktorisalionssyslem.

Pä
den oorganiserade kreditmarknaden förekommer etl stort antal finansieringsföretag
som ägnar sig åt finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter. Del är
uppenbart all del bland dessa förekommer förelag som inte uppfyller de krav som
man från samhällelig och konsumentpolitisk synpunkt har anledning all ställa.
Den nuvarande lagstiftningen ger inte möjlighet att effektivt ingripa mot de
förelag som missköter sig. Etl auklorisa-lionsförfarande ser jag därför som ett
betydelsefullt och nödvändigt inslag även för dessa företag. Detta innebär atl
alla företag som driver en finanseringsverksamhel riktad mol konsumenter bör
vara auktoriserade.

Föreslagen
auktorisation måste för all vara effektiv naturligtvis kompletteras med en väl
fungerande tillsyn.

Flera
remissinstanser har anfört att KMK:s kommande förslag borde avvaktas, .'v KMK:s
yttrande framgär å andra sidan alt förslagen i promemorian, med vissa
justeringar, är väl anpassade till kommitténs förväntade förslag. Enligl min
mening är del angeläget all samhället får insyn och kontroll över framför allt
konsumentkreditgivningen så snart del är möjligt. Jag anser därför att
förslaget bör genomföras nu.

Finansieringsverksamhet
riktad mol konsumenter

I
begreppet finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter ingår, om inget annat
sägs, inle de s. k. leverantörskrediterna eller köpkrediterna till konsumenter.
Med sädan kredit avses en kredit eller etl betalningsanstånd i direkt samband
med försäljning av en vara eller tjänst. Liksom enligl gällande 3 § FiL bör
företag som lämnar sädana krediter undantas från lagens tillämpning. Övriga
förelag som ägnar sig ål finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter bör
däremot träffas av FiL:s regler och alllid vara auktoriserade.

När
det gäller alt bestämma begreppet "finansieringsverksamhet riktad

mot konsumenter", bör den i konsumentkreditlagen intagna definitionen

användas. Med konsumenlkredil i I § konsumentkreditlagen avses kredit, 14

dvs. belalningsanslånd
eller län, som är avsedd huvudsakligen för enskilt Prop. 1987/88:149 bmk och
som lämnas eller erbjuds till konsument av näringsidkare i dennes yrkesmässiga
verksamhet. Med konsument försläs enligl konsumentkreditlagen enskild
medborgare i egenskap av privatperson. Konsumentkreditlagen omfattar alla
typer av krediter. Som ovan konstaterats bör emellertid i delta fall bl. a.
leverantörs- eller köpkrediterna inle regleras. Kredit-beloppets storlek,
kredittidens längd och liknande faktorer saknar i och för sig belydelse. Även
s.k. fortlöpande krediter omfattas, dvs. kredilavtal enligl vilka kreditgivaren
beviljar ell visst kredilutrymme som sedan får disponeras mer eller mindre
efter gottfinnande.

Med
konsumenlkredil förstås en kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bmk.
Det spelar ingen roll om den är avsedd all användas för investering av mer
värdebeständig nalur eller för utpräglat förbrukningsändamål. Genom kravet atl
krediten skall vara avsedd huvudsakligen för enskilt bruk faller sädana
krediter utanför, där krediten är avsedd alt användas i samband med förelagsöverlålelse,
generationsväxling i företag, kapitaltillskott till företag eller dylikt.

Enligl
min mening bör sådan konsumenlkredil som nu beskrivits ingå i begreppet
finansieringsverksamhet riktad mol konsument. Hit bör även räknas all ställa
garanti för kredit och förmedla kredit till konsumenter. Dessa verksamheter
beskrivs närmare under avsnitt 2.3. Även om inte leverantörskrediler och
köpkrediter omfattas av FiL, bör när del gäller refinansieringen av dylik
kredit även förvärv av en fordran gentemot konsument ingå i begreppet
finansieringsverksamhet riktad mol konsument. Behovet av konsumentskydd gör
sig starkt gällande även vid dessa oreglerade kreditformer. Genom atl ell
avlyft av en sådan kredit till konsument bör fä göras endast till ell auktoriserat
institut skapas indirekt en viss kontroll också över denna kreditgivning. Ingen
bör således kunna förvärva en fordran genlemoi en konsument, om man inle själv
hade kunnat lämna krediten. Bankinspektionen bör noggrant kontrollera att de
auktoriserade instituten endast har kontakt ijied seriösa lånefinansierande
företag och all de från dessa lyfter av krediter som lämnats konsument pä
skäliga villkor.

Ökning
av det fria utrymmet all driva finansieringsverksamhel

I
samband med finansbolagens tillkomsl ansåg departementschefen att

endast finansieringsverksamhel av betydande omfattning skulle falla inom

det lagreglerade området. För detta talade bl. a. all en tillsyn av praktiska

skäl inte med fullgod effektivitet kan ske över alla de företag som i mer

eller mindre begränsad utsträckning ägnar sig ål extern finansiering. De

partementschefen ansåg att en bestämd värdegräns under vilken finansie

ringsverksamhel skulle få drivas i oreglerade former borde finnas i lagen i

fräga om andra än bankägda finansförelag. Finansieringsverksamhetens

balansomslutning användes därvid som måttstock för om verksamheten

har betydande omfattning. Med balansomslutning avsågs värdet på till

gångarna i finansieringsverksamhelen. Departementschefen förordade en

värdegräns på 10milj. kr. Denna bestämmelse återfinns i 2 § första stycket

2. gällande lag och anger bl. a. att lagen gäller förelag som driver finansie

ringsverksamhet, om nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt

fastställd balansräkning för del senaste räkenskapsåret har utgjort minst 10 15

milj. kr.

I promemorian behälls
denna värdegräns, vid vilken krav på auktorisa- Prop. 1987/88:149 tion
uppställs. Ulan hänsynslagande lill omfattningen av verksamheten skall dock
finansieringsverksamhel riktad mol konsument alllid vara underkastad krav
på auktorisation.

Flera
remissinstanser har föreslagit atl gränsen 10 milj. kr. höjs lill 50 milj. kr.
Det har vidare föreslagits att förelagens likviditetsförvaltning undantas frän
lagens tillämpningsområde eller all bankinspektionen ges befogenhet all genom
dispens medge undantag från tillämpning av kraven enligt FiL.

I
tidigare avsnitt harjag tagit ställning för all införa ett krav på auktorisation
vid yrkesmässigt bedriven finansieringsverksamhet. En av utgångspunkterna för
detta ställningstagande är all kvalitén på finansbolagen behöver höjas. Flera
mindre finansbolag är för närvarande av mindre god kvalitet. För
bankinspektionen har delta blivit en stor belastning, särskilt som antalet
finansbolag ökat snabbt. Av praktiska skäl harjag dock ansett del nödvändigt
all - i likhet med nu gällande ordning - ge möjlighet för förelag alt fritt
driva finansieringsverksamhel som är av mindre betydande omfattning och inte
riktar sig mot konsument. Fråga är om delta "friutrymme" skall
vidgas genom all den nuvarande värdegränsen på 10 milj. kr. höjs.

Den
omständigheten alt de största bristerna torde förekomma i de mindre
finansieringsförelagen, där ingen tillsyn utövas, talar mot en höjning av
värdegränsen. I förhållande till vad som i dag gäller innebär emellertid
förslaget en markant förändring i det att all finansieringsverksamhet riktad
mot konsument mäste föriäggas till auktoriserade institut. Det föreligger
knappast så starka skyddsinlressen alt bevaka i den finansieringsverksamhet
som riktar sig mot förelag och andra juridiska personer. Dock vänder sig
sannolikt de minsta finansbolagen i sin kreditgivning lill mindre företag som
intar en ställning som frän skyddssynpunkt i flera fall liknar konsumentens.

Redan
vid den nuvarande lagens tillkomst ifrågasattes om inle gränsen pä 10 milj. kr.
var för låg. Med en sådan gräns skulle tillsynen komma all omfatta etl alltför
stort antal förelag. Bankinspektionen förordade vid denna tidpunkt en gräns på
25 milj. kr.

Med
hänsyn lill den lid som förflutit från det alt nuvarande värdegräns sattes och
vid en avvägning av olika skyddsintressen anscrjag liksom fiera remissinstanser
att gränsen bör höjas. En värdegräns pä 50 milj. kr. finner jag väl avvägd.
Därmed uppnås ocksä en bättre relation mellan del föreslagna kravet på
aktiekapital och storieken på den kreditportfölj som kräver atl bolaget
auktoriseras som finansbolag.

Jag
återkommer i avsnitt 2.3 till definitionen av finansieringsverksamhet och de
ytteriigare undantag som bör göras från tillämpningsområdet.

Tillståndsprövning

Tillståndsprövningen
bör vara av såväl formell som materiell nalur. Denna

prövning bör företas av bankinspektionen.

En formell tillståndsprövning innebär atl den lillslåndsbeviljande myn- 16

digheten skall pröva
huruvida vissa i lagstiftningen preciserade krav är Prop. 1987/88:149 uppfyllda
eller ej. Det kan t. ex. vara fråga om all rätta och formellt rikliga
handlingar har fogals lill ansökningen, alt bolagsordningen överensstämmer med
lag m.m. I princip kan sägas att denna typ av prövning för närvarande görs i
samband med all bankinspektionen godkänner finansbolagets bolagsordning.

En
materiell tillståndsprövning innebär atl den lillslåndsbeviljande myndigheten
bedömer huruvida i lagstiftningen angivna allmänna kriterier för verksamhetens
innehåll och inriktning kan anses uppfyllda. Exempel på sådana kriterier är alt
den planerade verksamheten inte kan antas bli till skada för del allmänna eller
om den planerade rörelsen är behövlig (behovsprincipen).

Tidigare
har departementschefen i andra sammanhang uttalat sig emot en s. k. rak
behovsprövning, dvs. all sökanden har alt visa alt den tillämpade rörelsen är
nyttig eller behövlig, se t. ex. prop 1984/85:77 s.47 om koncession för
försäkringsrörelse. Även i delta fall bör en sädan behovsprövning avvisas.
Någon kvantitativ begränsning bör alltså inte ligga i den föreslagna
tillståndsprövningen. Den bör i stället främst inriktas på en kvalitativ
prövning.

Med
hänsyn till den verksamhet som finansbolagen driver bör dessa ha en hög
standard både kvalilels- och solidiletsmässigt. Elt sätt alt höja
finansbolagens standard är alt ställa krav på atl dessa skall ha etl aktiekapital
av viss minsta storlek. Härigenom garanteras en stabilitet i bolaget. I den materiella
tillståndsprövningen bör därför naturligtvis ingå alt bedöma om del i
bolagsordningen angivna aktiekapitalet framstår som väl avvägt i förhållande
till den planerade verksamheten.

Av
departementspromemorian framgår att ett stort antal finansbolag arbetar med ett
mycket litet aktiekapital. I 100 av de 268 bolag som var registrerade den
l4oktober 1987 uppgår inle aktiekapitalet till I milj. kr.

Ett
krav på visst minsta aktiekapital bör ulgöra en väsentlig förutsätt

ning för att man skall få driva finaniseringsverksamhet i finansbolagels

form. Av denna anledning bör bestämmandet av aktiekapitalets storlek

inte enbart ingå som ett led i den kvalitativa prövning som auklorisationen

skall ulgöra. Kravet bör också lyftas fram så alt del i FiL las in en särskild

bestämmelse, som anger det lägsta belopp som akliekapilalei skall uppgå

till. Det bör understrykas att det i lagen angivna kravet är elt minimikrav.

Jag anser, med ändring av i promemorian föreslagna lOmilj.kr., atl ell

finansbolag skall ha ell aktiekapital som uppgår till minst 5 milj. kr. Be

stämmande för vilkel krav som skall ställas i det enskilda fallet bör natur

ligtvis, utöver angivet minimibelopp, vara den verksamhet som skall

drivas. Något undantag från delta krav på minimikapital för finansbolag

som utgör dotterbolag i en finansbolagskoncern finner jag inte skäl att

föreslå. Genom all sänka del formella kravet på minsta aktiekapital i

förhållande till det som föreslås i promemorian blir de konkurrenshämman-

de olägenheter som NO m.fl. pekat på väsentligt mindre. Del bör i delta

sammanhang ocksä framhållas all det även vid etl genomförande av försla

get kommer att finnas ett myckel stort antal konkurrerande aktörer på

marknaden. 17

2 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

Den
materiella prövningen bör bli etl väsenfiigt inslag i fillslåndsgivning- Prop.
1987/88:149 en. Prövningen bör spänna över ett vitt omräde. Finansbolagen ges
för närvarande möjlighet att kombinera finansieringsverksamhelen med varje
annan verksamhet. Enligl uppgift kommer KMK atl föreslå att finansbolagen bör
vara renodlade finansiella inslilut. I avvaktan på detta förslag bör i samband
med tillståndsprövningen bedömas humvida de i bolagsordningen upptagna
verksamhetsgrenarna är förenliga med varandra, sä atl inte intressen i vissa
finansieringsformer kommer till skada eller att bolagets förtroende och
stabilitet äventyras. De organisatoriska förhållanden under vilka verksamheten
skall drivas bör också noga uppmärksammas. I sakens natur ligger att en
prövning även skall ske av den personliga lämpligheten hos den verkställande
ledningen och hos ägarna. Del måste därvid finnas rimliga garantier för att
verksamheten blir bedriven pä ett korrekt och omdömesgillt sätt. Även om några
krav beträffande formell utbildning eller motsvarande kunskaper inle skrivits
in i lag, bör det vara ell inslag i tillståndsprövningen att se till alt
verkställande ledningen motsvarar högt ställda krav beträffande den personliga
kompetensen och egenskaper i övrigt.

I
propositionen föreslås sammanfattningsvis etl materiellt prövningskriterium
som överensstämmer med del som gäller vid prövning av fondkommissionstillständ.
Bankinspektionen skall bevilja tillstånd om bolaget inte kan anses vara
olämpligt att driva finansieringsverksamhel och om verksamheten kan antas ej
bli lill skada för del allmänna.

Det
finns inle i detta sammanhang något behov av all tidsbegränsa tillstånd.
Omprövning av givna tillstånd kan givetvis ske utan hinder av alt de lämnats
tills vidare.

Särskilt
om utländska ägare

I
detta sammanhang bör en särskild fråga som sammanhänger med utländska ägare av
finansbolag las upp. Efter förebild i banklagstiftningen infördes år 1983 i FiL
etl förbud för utländska medborgare och andra kontrollsubjekt att förvärva
aktier i ett finansbolag (prop. 1982/83:154, NU 45, rskr. 385). Eftersom
förbudet avsåg rätten all förvärva akfier träffade det inle de ufiändska
förvärv av aktier i finansbolag som hade skett före ikraftträdandet.

Bakgrunden
till aklieförvärvsförbudel var all frågan om utländska ban

kers och andra utländska finansieringsinstituts etablering i Sverige skulle

övervägas. Förbudet skulle gälla till dess atl denna fräga hade fäll en

varaktig lösning. I propositionen var departementschefen medveten om atl

de föreslagna förbuden likväl inle kom all träffa alla utländska rätts

subjekts eller andra konlrollsubjekts förvärv av aktier i bolag som driver

finansieringsverksamhet av samma slag som finansbolag men som inte är

finansbolag, därför atl värdet av tillgångarna inte när upp till gränsvärdet

10 milj. kr. Inle heller kom förbudet all träffa fall där konlrollsubjekt

förvärvar aktierna i ell vanligt aktiebolag, vars ändamål frän början inte

behöver vara atl driva finansieringsverksamhel och konlrollsubjeklet se

nare omvandlar bolaget till ell finansbolag. Med hänsyn till all de föreslag- 18

na reglema var avsedda att
gälla endast under en begränsad tid och till att Prop. 1987/88:149 det
skulle krävas relativt komplicerade regler för att förhindra de ovan berörda
förvärven samtidigt som det praktiska behovet syntes vara ringa avstod
departementschefen från atl föreslå sådana regler.

På
marknaden förekommer i dag enstaka utlandsägda finansbolag som bildats efter
förbudsregelns införande och pä ett sätt som beskrivits i föregående stycke. I
ett fall är ägaren elt utländskt försäkringsbolag. Promemorians förslag innebär
alt vissa finansbolag med utländska ägare skulle ges auktorisation. Detta
gäller sädana bolag där den utländska ägaren gick in före utlänningsförbudets
införande år 1983. Andra äter där ägaren genom det beskrivna förfarandet
kringgått lagstiftningens intentioner borde enligl promemorian inte ges
auktorisation. Är det utländska rättssubjektet ett försäkringsbolag anges i
promemorian atl detta ytterligare komplicerar frågan, eftersom ett svenskt
försäkringsbolag inle får driva finansieringsverksamhet i etl eget finansbolag.
Har etl utländskt försäkringsbolag bildat ett svenskt finansbolag i strid mot
intentionerna i förbuds-regeln och mot vad som är förenligt med försäkringsrörelse
enligt svensk försäkringsrörelselagstiftning skall enligt promemorian inle ett
sådant finansbolag kunna få auktorisation.

KMK
har bl. a. till uppgift att utreda frägan om utländskt ägande i svenska
kreditinstitut och kommer enligt egen uppgift att föreslå att
utlännings-förbudet i FiL upphävs. 1 ställer kommer KMK alt föreslå en återgång
till den tidigare gällande ordningen atl 1982 års lag om utländska förvärv i
allmänhet blir tillämplig. KMK fillstyrker promemorians förslag i här berörda
delar. Den uppmjukning av utlännings rätt att förvärva aktier som KMK kommer
att föreslå bör enligt kommittén prövas först i samband med all statsmakterna
tar ställning lill kommitténs förslag.

Frägan
om all ge auktorisation till ett finansbolag helt eller delvis ägt av etl
utländskt rättssubjekt bör prövas mot bakgrund av del förbud som idag gäller
för utlänning att förvärva aktier i etl svenskt finansbolag. När särskilda
auktorisationsregler i FiL trätt i kraft och del därefter på den svenska
kreditmarknaden bildas finansieringsföretag med utländska ägar-inlressen bör
dessa bolag enligt min mening inle kunna erhålla auktorisation så länge
förbudsregeln består. Om etl finansbolag med utländskt ägande tillkommit genom
ett uppenbart och medvetet kringgående av förbudsregeln bör bankinspektionen
också kunna vägra ell sådant bolag auktorisation. De bolag som registrerats som
finansbolag före förbudsregelns införande är 1983 och som har utländska
ägarintressen bör emellertid, om övriga kriterier för auktorisation är
uppfyllda, kunna ges auktorisation. Samtidigt bör dock bankinspektionen erinra
de bolag som erhåller auktorisation och som ägs av utländskt rättssubjekt om
den utredning som pågår vad gäller del utländska ägandet och den självklara
skyldighet att rätta sig efter de ändrade bestämmelser som kan komma att
införas på detta område.

Frägan
om elt företag som ägs av svenskt eller utländskt försäkringsbo

lag skall kunna få auktorisation som finansbolag har som nämnts ocksä

tagits upp i promemorian. Hittillsvarande praxis har varil myckel restriktiv

och inneburit förbud för svenska försäkringsbolag atl förvärva aktier i 19

bl.
a. svenska finansbolag utöver vad som följer av deras generella rätl lill Prop.
1987/88:149 aktieförvärv i andra bolag upp till fem procent av röstetalet för
samtliga aktier. Det nu sagda gäller enligt försäkringsinspeklionen
"regelrätta finansbolag" med upplåning på den allmänna marknaden.
Hur etl fall där elt försäkringsbolag flyttar ul delar av sin
kapitalplaceringsverksamhet -utan upplåning på den allmänna marknaden-till ell
särskilt finansbolag skall behandlas är för närvarande oklart.

Försäkritigsverksamhetskommitlén
har i sitt belänkande SOU 1987:58, Försäkringsväsendet i framtiden, berört
frågan om försäkringsbolag skall tillåtas driva finansbolag. Även KMK behandlar
denna fråga i sitt kommande huvudbetänkande. I sitt remissyttrande har KMK
ansett det vara uteslutet all för närvarande ge auktorisation för något
finansbolag ägt av försäkringsbolag, oavsett om detta är inhemskt eller
utländskt. De finansbolag med utländska försäkringsbolag som ägare som redan
etablerats i Sverige bör därmed inle nu kunna få auktorisation. Enligl KMK bör
dock undanlag göras för sådana bolag vari försäkringsbolagets ägande inte överstiger
fem procent av rösterna eller tio procent av aktiekapitalet. Är det utländska
försäkringsbolagets andel större, bör finansbolaget få dispens alt bedriva
verksamhet i nuvarande form fram till dess att statsmakterna lar ställning lill
försäkringsverksamhelskommitténs och KMK:s förslag.

Enligt
min mening är del en betydelsefull stmklurfråga humvida en integration mellan
bank/finansbolag och försäkringsbolag skall tillåtas. I praxis upprätthälls i
princip en åtskillnad mellan dessa institut på den svenska marknaden. Jag anser
atl denna ordning alltjämt skall bestå i avvaktan pä beredningen av denna fråga
i anslutning lill nyss framlagda och kommande utredningsförslag.

För
alt ett utländskt försäkringsbolag inte skall få en förmånligare konkurrenssituation
i förhållande till elt svenskt försäkringsbolag bör därför ett finansbolag med
ett utländskt försäkringsbolag som ägare i princip inte få auktorisation. Detta
åstadkoms emellertid enligt min mening utan atl avgörande vikt behöver läggas
på all ägaren är ett utländskt försäkringsbolag. I huvudsak bör således endast
de finansbolag som ägdes av elt utländskt försäkringsförelag redan vid
förbudsregelns införande kunna få auktorisation. Jag kan alltså inte ansluta
mig lill KMK:s förslag om en särskild dispens för dessa bolag för all få driva
verksamheten vidare. Om inte kommande regler om ägande av svenskt finansbolag
iakttas av ett sådant bolag, ser jag inget hinder mol att ta auklorisationen
under omprövning.

20

2.3
Finansieringsverksamhet som omfattas av bestämmelserna i lagen om finansbolag

Prop. 1987/88:149

Mitt förslag: Definitionen av den finansieringverksamhet
som omfattas av bestämmelserna i lagen om finansbolag skall utvidgas lill all
också omfatta ställande av garanti för kredit och, såvitt avser finansieringsverksamhet
riktad mot konsumenter, förmedling av kredit.

De företag som har en naturlig likviditetsförvaltning i
förhållande lill företagets verksamhet och storlek skall, även om en sådan förvaltning
kan anses ulgöra finansieringsverksamhel enligl lagen om finansbolag, kunna
undantas frän lagens tillämpningsområde efter särskilt beslut av
bankinspektionen. Detsamma skall gälla för de föreningar som utan vinstsyfte
driver finansieringsverksamhet enbart för att tillgodose finansieringsbehov
hos föreningens medlem-

Förslaget i promemorian: I promemorian föreslås en mera
heltäckande definition frän vilken det därefter görs ell antal unlantag. Något
undantag från FiL:s tillämpningsområde vad gäller förelagens normala
likviditetsförvaltning och föreningars finansieringsverksamhet lill medlemmar
finns inte i promemorian.

Remissinstanserna:
Remissutfallet är blandat. Flera instanser anser att företagens
likviditetsförvaltning bör falla utanför tillämpningsområdet. Konsumentverket
anser alt kontrollen bör skärpas i de fall leverantörskrediter - som föresläs
undantagna från lillämpningsomrädet-övertas av finansbolag. Föreningsbankernas
Förbund anser atl kreditförmedling bör undantas från tillämpningsområdet. I ett
flertal yttranden framhålls att leasing av fast egendom, i avvaktan pä
ytterligare utredning, bör undantas från tillämpningsområdet. Bl. a.
bankinspektionen, fullmäktige i riksbanken (en reservation) och
kreditmarknadskommittén år dock av annan mening och anser all leasing av fast
egendom skall omfattas av förslaget. Finansbolagens Förening framhåller bl. a.
all det är utomordentligt viktigt att det "straffria" området är
klart avgränsat.

Skälen
för mitt förslag:

Bakgrund

I I § FiL definieras finansieringsverksamhet, som
näringsverksamhet med syfte att lämna kredit eller medverka till finansiering
genom förvärv av fordringar eller upplåtelse av lös egendom till nyttjande.

Enligt I §
FiL är lagen som tidigare nämnts tillämplig på företag som bedriver sådan
finansieringsverksamhet som är angiven i 1 §, om netlotill-gångama i
verksamheten enligl fastställd balansräkning uppgår till lOmilj.kr. Oberoende
av verksamhetens kvantitativa omfattning är lagen alltid tillämplig på
finansieringsförelag som helt eller delvis ägs av en

21

svensk eller utländsk bank
eller av dotterbolag till en sädan bank. Frän den Prop. 1987/88:149 först
beskrivna bestämmelsen anges i 3 § ett antal undantag.

För
del första omfattas inle förelag vars finansieringsverksamhet avser förelagels
avsättning av egna varor och tjänster.

För
det andra undantas förelag som ombesörjer finansiering i samband med ett annal
företags avsättning av dess produkter, om företagen ingår i samma koncern och
förutsatt alt finansieringen sker med medel som inte anskaffats från
allmänheten.

För
del tredje görs undanlag för finansieringsverksamhet som utförs inom en grupp
av näringsidkare som tillhör samma ekonomiska intressegemenskap, förutsatt all
finansieringen av verksamheten inte sker med. medel som lånats upp av
allmänheten.

Slutligen
undantas från lagens tillämpning förelag som lyder under annan lagsfiftning om
särskild tillsyn.

I
detta sammanhang skall ocksä påpekas att lagen inle heller gäller
finansieringsverksamhel som drivs av myndigheter, stiftelser eller organisationer.
Detta framgär av 2§ FiL som anger alt lagen endast gäller för förelag som
driver finansieringsverksamhet.

Överväganden

Utvecklingen
pä del finansiella området har sedan FiL:s tillkomst varit mycket expansiv.
Detta gäller inte minst för finansbolagen och deras verksamhet. Tidigare drev
finansbolagen sin verksamhet som elt komplement till bankernas verksamhet.
Numera har finansbolagen breddal sin verksamhet till alt omfatta flertalet
bankakliviteler och erbjuder i vissa avseenden sina kunder t. o. m. mer
omfattande tjänster än bankerna. Även om facloring och leasing av lös egendom
alltjämt är vikliga inslag i finansbolagens verksamhet har således en mängd
aktiviteter tillkommit därutöver.

Mot
denna bakgrund Sr del naturligt alt söka finna en mera heltäckande definition
av begreppet finansieringsverksamhet.

Den
i promemorian föreslagna definitionen är avsedd all vara heltäckande och
innehåller ingen exemplifiering av kreditgivning eller medverkan till
finansiering. Med finansieringsverksamhet i FiL bör enligt promemorian förstås
näringsverksamhet som har till ändamäl att lämna kredit, ställa garanti för
kredit eller på annat sätt medverka till finansiering. Uttrycket "medverka
fill finansiering" bör därvid omfatta, utöver de exempel som anges i
nuvarande definition, även förmedling av kredit saml leasing avseende fast
egendom.

Från
den heltäckande definition som föreslagils görs det omfattande undanlag. Liksom
enligl gällande FiL undantas ocksä från lagens tillämpningsområden vissa
förelag som omfattas av annan lagstiftning om särskild tillsyn och förelag som
driver en särskild finansieringsverksamhet.

Även
jag anser alt del vore önskvärt all finna en mera heltäckande och

generell definition av sådan finanseringsverksamhel som bör falla inom

tillämpningsområdet för FiL. Detta får anses naturligt med hänsyn till

finansbolagens vidgade verksamheter under senare år. I promemorian har 22

fastighetsreniing/leasing
av fast egendom inbegripits i definitionen av fi- Prop. 1987/88:149
nansieringsverksamhet. Jag delar i princip denna uppfattning. Flera remissinstanser
har emellertid beträffande denna fråga krävl ytterligare utredning. Bl. a. har
man sagt alt avgränsningen mellan faslighetsleasing och annan
fastighetsförvaltning samt de ändrade konkurrensförhällandena på fastighetsmarknaden
som kan bli följden av denna reglering närmare bör klargöras. Med hänsyn till
att jag också avser att föreslå (avsnitt 2.5) att finansieringsverksamhel som
drivs i strid med bestämmelserna i FiL skall kriminaliseras, får del inle råda
nägon oklarhet över t. ex. hur faslighels-leasing skall avgränsas i förhållande
lill andra verksamheter som inte skall utgöra finansieringsverksamhet enligt
FiL.

Justitiedepartementet
kommer inom kort all la upp frågan om atl tillkalla en särskild utredare med
uppgift att utreda frägor om leasing. En av utredarens uppgifter blir atl med
förtur kartlägga marknaden för fastighetsleasing. KMK kommer även alt i sill
huvudbetänkande beröra denna fråga. Eftersom vissa oklarheter synes föreligga
beträffande fastighetsleasing, finner jag skäl alt avvakta dessa
utredningsförslag innan slutlig ställning tas lill om verksamheten på sätt
föreslås i promemorian skall ingå i definitionen av finansieringsverksamhel
enligt FiL. Jag avser således att återkomma lill denna fråga efter det atl
utredningsresultaten föreligger.

I
promemorian vidgas definitionen av finansieringsverksamhet med-förulom
fastighetsleasing-kreditförmedling lill konsument och ställande av garanti för
kredit. Jag anser atl dessa båda tillägg kan göras utan en genomgripande
omarbetning av definitionen. En sådan omarbetning bör enligt min mening
övervägas först i samband med atl KMK:s huvudbetänkande behandlas. Jag
föreslår således alt nuvarande definition, med vissa kompletteringar, behålls.

Jag
har föreslagit atl kredit till konsumenter endast skall få lämnas av
auktoriserade institut. Det är mol denna bakgrund en naturiig följd att utvidga
finansieringsverksamhelsdefinitionen lill atl också omfalla förmedling av
kredit lill konsumenter. Även i sådan verksamhet finns det
konsumentskyddsintressen av samma slag som vid kreditgivning lill konsumenter.
Om kreditförmedling inte skulle omfattas av definitionen skulle även föreligga
en uppenbar risk för kringgående av förbudet för andra än auktoriserade
inslilut att driva finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter.

Konsumentkreditlagen
omfattar inte endast kredit som lämnas lill konsumenter av näringsidkare utan
också kredit av annan än näringsidkare, om krediten förmedlas av näringsidkare
som ombud för kreditgivaren.

På
motsvarande sätt som beskrivits om konsumenlkredil bör förmedling av kredit
omfattas av uttrycket "finansieringsverksamhel riktad mot konsument"
i FiL. Även för kredilförmedling bör de riktlinjer som dragils upp i
konsumentkreditlagen gälla.

Uttrycket
"som ombud för kreditgivaren" i konsumentkreditlagen har

hämtats från konsumentköplagen. Enligt den lagens I § andra stycke gäller

lagen även i fråga om köp frän annan än näringsidkare, om köpet förmedlas

av näringsidkare som ombud för säljaren. Enligl förarbetena (SOU

1972:28, s 90) innebär kravel lill en början atl lagen blir tillämplig, om 23

näringsidkaren
handlar som fullmäktig för säljaren, dvs. i dennes namn och Prop. 1987/88:149
för dennes räkning. Handlar näringsidkare som kommissionär blir lagen
tillämplig redan på grund av huvudregeln. Undantagsbestämmelsen är emellertid
avsedd atl omfalla också fall då en säljare själv formellt uppträder som part,
t. ex. genom alt underteckna avtalet som säljare, men en förmedlande
näringsidkare aktivt medverkar vid köpet och exempelvis ställer sitt
kontraktsformulär lill förfogande. All en näringsidkare i egenskap av mäklare
gett säljaren anvisning om en spekulant pä en vara medför däremot i och för sig
inte alt han anses alt som ombud ha förmedlat köpet.

En
kreditgivning som sker i egel namn men som uppges vara en förmedlad kredit
skall anses vara en normal kreditgivning. I del fallet är del därför inle fråga
om kredilförmedling. Gränsen mot en ren anvisning av en spekulant torde inte
bli särdeles svår all dra. Om en mäklare bara förmedlat kontakten mellan
kreditgivaren och kredittagaren föreligger inte kredilförmedling i lagens
mening. Endast om mäklaren aktivt medverkat vid kreditgivningen eller på annat
sätt uppträtt så alt kredittagaren haft anledning att uppfatta mäklaren som
handlande enligt en slällningsfullmakt föreligger en
kreditförmedlingssituation.

Som
jag redovisat i avsnitt 2.2 förstås med konsumenlkredil en kredit vare sig
denna är avsedd alt användas för investering av mer värdebeslän-dig natur eller
för utpräglat förbrukningsändamål. Krediten skall emellertid vara avsedd
huvudsakligen för enskilt bruk. Sädan konsumentkredit som nu beskrivits bör
således ingå i begreppet finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter. Hit
bör som nämnts även räknas atl ställa garanti för sådan kredit.

Beträffande
ställande av garanti för kredit framgär av nuvarande upplåningsbestämmelser
atl utfärdade garantiförbindelser i riskhänseende jämställs med lämnande av
kredit. Detta innebär bl. a. atl det vid utfärdande av garanti för kredit görs
en krediiprövning och ställs krav på säkerhet i överensstämmelse med vad som
gäller vid lämnande av kredit. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas om inte
ställande av garanti, även utan att det särskilt anges, borde innefattas i
begreppet att lämna kredit. Vid lämnande av garanti för kredit till konsument
finns det skyddsintressen av samma slag som vid direkt kreditgivning. Jag
föreslår således att också ställande av garanti för kredit skall omfattas av de
föreslagna bestämmelserna.

Leverantörs-
och köpkrediterna är av stor betydelse för samhällsekonomin. Även om det
skulle vara motiverat alt förbjuda dessa av rent konsu-menlpolitiska hänsyn,
vore detta en alltför ingripande åtgärd atl la till. Lagen bör därför som framgår
av avsnitt 2.2 inte gälla företag med finansieringsverksamhel som avser
finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller
varor som framställs eller säljs av företaget. Någon ändring från vad som idag
gäller för dessa krediter föreslår jag således inle.

Även
om inte leverantörskrediter och köpkrediter omfattas av lagen,

anser jag när del gäller refinansiering av dylik kredit alt även förvärv av en

fordran gentemot konsument skall ingå i begreppet "finansieringsverksam

het riktad mot konsument". Ingen bör således kunna förvärva en fordran 24

gentemot en konsument, om man inle själv hade kunnat lämna krediten.

Ytterligare ett undanlag
är viss kredilförmedling lill annan än konsu- Prop. 1987/88:149 ment. I
avsnitt 2.2 har föreslagits att endast auktoriserade institut eller institut
som står under särskild tillsyn skall kunna ägna sig ål kreditförmedling till
konsumenter. Skäl torde inte finnas att reglera annan kreditförmedling.

Till
bestämmelsen om auktorisation som en fömtsättning för att bedriva
finansieringsverksamhel av viss omfattning har knutits en straffbestämmelse.
Denna omständighet, menar bankinspektionen, kan försvåra en del av
näringslivets kreditgivning. Inspektionen har nämligen inte ansett sig ha
anledning att mot bakgmnd av nu gällande FiL - definitionen i förening med
avsaknad av lillslåndsplikl och straffbestämmelse - ingripa och ställa under
tillsyn företag som lämnat enstaka krediter till annal förelag även om dessa
skulle överstiga värdegränsen 10 milj. kr.

Som
KMK påpekat innebär den nuvarande regeln, strikt tillämpad, att en
finanseringsverksamhel överstigande 10 milj. kr. i balansomslutning i ett
näringslivsföretag skall betraktas som finansieringsverksamhel. Företaget
skall därmed registreras som ett finansbolag. När det gäller de stora
likviditeter som många näringslivsföretag för närvarande förvallar innebär
direkllån företag emellan upp till ell belopp pä 10 milj. kr. endast en ringa
del av företagens hela likviditetsförvaltning. Som bankinspektionen anfört har
man i praxis löst problemet genom att inspektionen, i enlighet med lagens
förarbeten, ansett atl lagen inte omfattar normal likviditetsförvaltning i
näringslivsförelag. Saken kommer genom lagstiftningens annorlunda utformning i
etl annat läge dä finansieringsverksamhel i strid mot lagen kommer all falla
under allmänt åtal.

Enligt
min uppfattning bör näringslivsföretagen allmänt sett ha möjlighet att utan att
träffas av FiL: s regler ägna sig ät en likviditetsförvaltning, som till art
och omfattning är naturiig i förhällande till förelagets verksamhet och
storlek. I enlighet med tidigare ställningslagande ges alla en fri sektor att
bedriva finansieringsverksamhet upp till etl nettovärde om 50 milj. kr. av
fillgångarna i verksamheten, allt under fömtsättning alt verksamheten inle
riktas mot konsument. Utöver detta undantag anser jag alt del bör finnas ett
område där bankinspektionen efter särskild prövning kan finna skäl att undanta
finansieringsverksamhel som annars skulle falla under lagens tillämpning, men
där verksamheten inte kan sägas ha ett självständigt syfte vid sidan om
företagets huvudsakliga verksamhet. Tanken bakom denna formulering är att
förelagens likviditetsförvaltning bör hållas utanför reglering så länge som det
rör sig om en för förelagen naturlig förvaltning. Om förvaltningen av
överskottslikviditeten inom elt företag aktiveras på etl sådant sätt att
verksamheten i stort blir alt jämställa med etl kreditinslituts
finansieringsverksamhet finns emellertid inte skäl atl hålla denna verksamhet
utanför tillsyn och kontroll. Jag föreslår att en undantagsbestämmelse med
denna innebörd las in i den föreslagna lagen.

Bestämmelsen
bör utformas sä atl en fömtsättning för dess tillämplighet

är alt bankinspekfionen funnit alt verksamheten kan bedrivas ulan till

stånd. Det bör således inte komma ifråga alt överlämna denna prövning

helt till företagen själva. Detta är enligt min mening inte heller lämpligt mot

bakgmnd av den straffsanktion som drabbar den som utan tillständ driver 25

finansieringsverksamhet.
När del gäller bankinspektionens prövning anser Prop. 1987/88:149 jag att
presumtionen i dessa fall bör vara atl finansieringsverksamheten inte är av
självständig natur. Endast när omständigheterna pekar på atl del är fråga om en
självständig finansieringsrörelse skall verksamheten ställas under tillsyn.
Sådana omständigheter kan vara alt verksamheten är relativt sett stor i
förhållande fill företagets övriga verksamhet, eller att den marknadsförs
gentemot allmänheten med t. ex. ell stort antal mindre krediter, eller att
verksamheten har en självständig ledning och krediiprövning.

Förfarandet
i de här avsedda fallen torde normalt bli atl företaget på grund av egen
anmälan blir föremål för granskning av bankinspektionen som efter utredning i
varje särskilt fall har atl pröva frågan om alt undanta
finansieringsverksamhelen i fräga frän lagens tillämpning. Bankinspektionen
kan också förelägga ell företag att inkomma med uppgifter för utredning av här
behandlade förhållanden. Detta framgår redan av 20 § i den nuvarande lagen.

Lagen
bör liksom hittills omfatta endast sådan verksamhet som sker inom ramen för
näringsverksamhet och som drivs i förelagets form. Med företag bör i detta
sammanhang avses aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag och enskild
näringsidkare. Det skall således vara fräga om en yrkesmässigt bedriven
finansieringsverksamhel som utmärks av självständighet, viss regelbundenhet
och varaktighet samt i regel av vinstsyfte och som drivs inom nämnda
företagsformer. Den finansieringsverksamhet som bedrivs av t.ex. staten,
kommun, landsting, stiftelser och organisationer, offentliga institutioner,
fonder och liknande bör således inte omfattas av bestämmelserna i den
föreslagna lagen. Ett exempel på kredit som inte innefattas i yrkesmässigt
bedriven finansieringsverksamhet är lån lill anställda. Detta stämmer överens
med hur lagen idag tillämpas.

På
marknaden förekommer idag elt stort antal föreningar som driver
finansieringsverksamhet i syfte all tillgodose medlemmarnas finansieringsbehov.
I flertalet fall har dessa föreningar också en inlåning från medlemmarna,
vilket är möjligt eftersom den inlåning som enligt bankrörelselagen förbehålls
bank är begränsad till sådan som sker från allmänheten. Föreningarna fär anses
driva sin verksamhet i företagels form. Utan elt undantag för dessa föreningar
i samband med tillägget all endast auktoriserat institut på marknaden fär driva
finansieringsverksamhet riktad mol konsument skulle föreningarna få lägga ned
sin verksamhet. Denna är nämligen oftast inle av sådan omfattning att
föreningen kan ombildas lill ett aktiebolag med ell aktiekapital om minst 5
milj. kr. och därefter erhålla auktorisation som finansbolag. På samma sätt
som dessa föreningar enligt bankrörelselagen ges räll all ta emot inlåning
från medlem anser jag att de även till medlem bör kunna t. ex. lämna en kredit
utan att träffas av lagens regler. En fömtsättning bör dock vara atl föreningen
driver finansieringsverksamhelen utan vinstsyfte. På samma sätt som jag tidigare
föreslagit beträffande undanlag från lagens tillämpnigsomräde för företagens
normala likviditetsförvaltning anscrjag all det skall ankomma på
bankinspektionen att pröva humvida en förening skall kunna undantas från lagens
tillämpningsområde.

Slutligen
skall nämnas atl företag som driver verksamhet på ett redan 26

tillsynsreglerat område
liksom hittills inte skall omfattas av lagen. Del gäller t.ex. banker,
försäkringsbolag, fondkommissionsbolag m.fl. Även verksamhet som avses i lagen
(1949:722) om pantlånerörelse och som enligt denna lag står under tillsyn av
länsstyrelse undantas från lagens tillämpningsområde.

Prop. 1987/88:149

2.4 Ändrade bestämmelser vid beräkning av kapitalbasen
enligt upplåningsrättsregeln

Mitt
förslag: Frän finansbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av
vad bolaget som aktiekapital eller i annan form fört till etl annal förelag som
driver finansieringsverksamhel.

Förslaget
i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissutfallet är blandat. Förslaget i promemorian tillstyrks av
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, fuUmäktige i riksbanken,
kreditmarknadskommittén, LO, TCO och Folksam. Sparbanksföreningen tillstyrker
också förslaget men anser atl överavskrivningar på leasingobjekt bör få räknas
in i kapitalbasen.

Flera
remissinstanser anser alt kreditmarknadskommitténs kommande förslag bör
avvaktas. Föreningsbankernas Förbund, som anser att det är viktigt att
bestämmelserna i kapitaltäckningshänseende är konkurrensneu-trala mellan banker
och finansbolag, framhåller att ett genomförande av förslaget i promemorian
skulle medföra en otillfredsställande ryckighel när det gäller kapitalkravel.
Om förslaget ändå genomförs anser förbundet atl bestämmelserna skall utformas
så att ell finansbolags kapitalfillskotl till elt kreditaktiebolag i realiteten
innebär en kapitaltäckning på 8%. Därigenom görs företaget konkurrensneulralt
gentemot bankerna.

Finansbolagens
förening anser i likhet med Föreningsbankernas Förbund atl elt genomförande av
förslaget skulle leda fill en onödig ryckighet. Föreningen, som i princip inte
har något atl invända emot alt avräkning skall ske för finansbolags
kapitaltillskott till dotterbolag, anser alt om en ändring ändå skall göras nu
den nuvarande upplåningsrättsbestämmelsen bör ersättas med en
kapilaltäckningsbestämmdse i huvudsak utformad enligt de principer som gäller
för bankema och all 40 % av värdereglerings-reserv för leasing bör få ingå i
kapitalbasen. Vidare bör del inte krävas nägon avräkning för bl. a.good-will
ersättning, vilket blir följden om aktiernas bokförda värde skall avräknas.

Skälen för mitt
förslag:

Bakgrund

I
syfte alt värna om finansbolagens soliditet har i den nuvarande 7 § FiL
intagils en upplåningsrällsregd. Enligt denna regel får finansbolag låna upp
medel med dels ett belopp som svarar mot bolagels kassa och mot vad som
innestår i riksbanken, riksgäldskonloret, banker och postgirot eller

27

utlånats
till annat finansbolag, dels elt belopp som svarar mot tolv och en Prop. 1987/88:149
halv gånger del egna kapitalel. Om särskilda skäl föreligger kan dock
bankinspektionen, som ligigare nämnts, medge atl upplåningen får uppgä lill
högst 20 gånger eget kapital. Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond,
dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med egel kapital
får vidare likställas garantifond, som bildats genom tillskott av aktieägare i
finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank,
central föreningsbank eller annan som bankinspektionen har godkänt, intill elt
belopp motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital. Dessutom medger
upplåningsrättsregeln all med egel kapital får likställas inle bara
garantifonden intill visst belopp utan också fyrtio procent av reserveringar
med motsvarighet i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) saml förlagslån, i
båda fallen intill ell belopp som motsvarar bolagets egel kapital.
Bankrörelselagen omfattar reserver för utlåning, garantiförbindelser, utländska
valutor och obligationer.

I
paragrafen finns slutligen en bestämmelse som ger bankinspektionen rätt atl i
del särskilda fallet föreskriva att upplåningsrält skall beräknas gemensamt för
bolag, om del mellan dessa råder etl nära samband.

Vid
beräkningen av kapitalläckningskravet för banker gäller enligt 2kap.9§ fjärde
stycket bankrörelselagen (1987:617) att del bokförda värdet av vad en bank som
aktiekapital eller i annan form (företags- och garanlifondsbevis) tillskjuiit
lill in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet, skall
avräknas frän bankens egel kapital. Härigenom kan sägas all ett
kapilalläckningskrav om 100% uppställs för t. ex. banks innehav av aktier i
sidobolag. Bakgrunden till denna avräk-ningsregd beskrivs i prop. 1968:143 s.
149 på följande sätt:

Till
grund för denna rättstillämpning har legat åsikten att det egna kapital, som
lagstiftaren föreskrivit som skydd för bankens insältare, inte samtidigt kan
utgöra riskkapital också i ell annat kreditinstitut. Det förhåller sig nämligen
så, atl om elt bankinslilul äger exempelvis etl kreditakliebolag, innebär delta
alt mot bankinslilutels egel kapital som grund drivs dels en rörelse hos
moderbolaget dels en hos dotterbolaget. Eftersom det finns bestämmelser om
högsta tillåtna rörelsevolym i förhållande lill det egna kapitalet för båda
bolagen, följer aritmetiskt av en dolterbolagsbildning att en större
kreditgivning kan ske med oförändrad storlek av del egna kapitalet, än om
dotterbolaget inle upprättas, dock under fömtsättning att inte en särskild
reduceringsregel införs vid kapitalkravsberäkningen.

I
kapilalläckningsregdn i fondkommissionslagen (1979:748) återfinns en liknande
regel (18 §). Här föreskrivs all frän det egna kapitalel skall avräknas
nettovärdet av sådana aktier eller andelar i ekonomisk förening som fondkommissionsbolaget
har förvärvat med slöd av tillstånd enligt 15 § andra stycket. Här avses aktier
eller andelar i ekonomisk förening som förvärvats som ett led i organisationen
av bolagels verksamhet.

Överväganden

Flera
av remissinstansema anser atl KMK:s förslag bör avvaktas även

vad
gäller denna fråga. Om förslaget ändå genomförs så hävdar Finansbo- 28

lagens förening, alt
finansbolagslagens upplåningsrättsregel samtidigt bör Prop. 1987/88:149
ändras till en kapilaltäckningsbestämmdse utformad enligt den bestämmelse som
gäller för banker.

Enligl
vad jag har erfarit kommer KMK all föreslå vissa ändringar i bankernas
kapilalläckningsbeslämmelser. Dessa utgör i sin lur förebild till nya
kapilalläckningsbeslämmelser som enligt KMK skall gälla bl. a. för
finansbolagen. KMK:s betänkande förväntas komma in till departementet under maj
månad 1988. Samtidigt pågår utomlands, inom tiogruppens länder, elt omfattande
arbete i syfte all skapa internationellt enhetliga regler om kapitalkrav och
kapilalläckning för bank. När delta arbete är klart - vilkel beräknas till
hösten 1988 - skall dessa regler anpassas till de förhållanden som gäller pä
den svenska kreditmarknaden. Såväl KMK:s förslag som det internationella
förslaget bör behandlas i elt sammanhang. Det torde dröja avsevärd lid, innan
kapilalläckningsfrågorna för bank och finansbolag fär sin lösning. Jag finner
det därför angelägel alt dessförinnan komplettera finansbolagslagens
upplåningsrällsregd med i första hand en avräkningsregd på sätt som föreslås.

Avräkningsregel

Genom
1968 års översyn av banklagstiftningen infördes för bankerna den nämnda
bestämmelsen om avräkning för innehav av aktier i dotterbolag som driver någon
form av bankverksamhet. Denna princip om 100% kapitaltäckning hade emellertid
dessförinnan under lång tid upprätthållits i praxis. Grunden för bestämmelsen
är atl det kapital som skall hällas lill skydd för bl. a. bankens insätlare
inte samtidigt får utgöra riskkapital i ett annat kreditinstitut. Ulan en
avräkningsregel skulle en bank med ett förhållandevis litet rörelsekapital
kunna behärska en hel kedja av kreditinstitut. Del egna
kapilalet/insätlar-borgenärsskyddet för en sädan koncern skulle därmed kunna
bli illusoriskt. I 2 kap. 9 § bankrörelselagen föreskrivs därför atl från banks
egel kapital eller egna fonder skall avräknas del bokförda värdet av vad banken
såsom aktiekapital eller i annan form tillskjulil till annat företag som driver
någon form av bankverksamhet. Även i fondkommissionslagen finns en liknande
regel.

I
promemorian har föreslagils att en avräkningsregel motsvarande den som gäller
för bankerna också bör gälla för finansbolagen. Jag delar bl. a.
bankinspektionens uppfattning att en avräkningsregel är en väsentlig regel för
all bevara soliditeten i ett kreditinstitul. Vissa finansbolag har på elt
oacceptabelt sätt tunnal ul sitt aktiekapital genom åtgärder av organisatorisk
art. För att förhindra atl del egna kapitalet helt eller delvis skall kunna
ulgöra riskkapital i fiera kreditinstitul anscrjag således all en avräkningsregel
bör införas ocksä i finansbolagslagen. Bankrördsdagens avräkningsregel bör
utgöra mönster för denna regel.

Enligl
bankrörelselagens avräkningsregel skall avräknas del bokförda

värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form lillskjutil till

annat företag. Finansbolagens förening har hävdat att det finns anledning

alt för finansbolagens del tillämpa en annan ordning. I det bokförda värdet

kan i vissa fall ingå övervärden i anläggningstillgångar och goodwill som 29

inle
bör kräva någon avräkning från egel kapital. Jag finner emellertid inle Prop.
1987/88:149 atl del i detta sammanhang föreligger tillräckliga skäl all införa
en lindrigare avräkningsregel för finansbolagen än den som gäller för
bankerna. Riskaspekter innebär enligl min mening att avräkningsreglerna för
bank och finansbolag bör vara överensstämmande i detta hänseeende. Avräkning
bör således göras i överensstämmelse med vad som sker för banker.

I
bankrörelselagen undantas frän avräkningsförfarandet vad som bank tillskjuiit
som aktiekapital eller i annan form till förelag där staten är delägare eller
till kreditakliebolag som har till huvudsakligt ändamål atl lämna län mot
säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affärsfastighet eller alt lämna
lån lill kommuner. För tillskott i sädana företag uppställs i stället ett
kapilalläckningskrav om åtta procent. I promemorian har inle för finansbolagen
föreslagils etl sådant undanlag från avräkningsreglen. Sveriges
Föreningsbankers Förbund anser atl avräkningsregdn för finansbolag bör vara
konstruerad sä atl den i realiteten innebär en kapilalläckning pä älta procent
för innehav av aktier i kreditakliebolag.

Undanlaget
för faslighelsfinansierade kreditaktiebolag infördes genom en ändring av
kapilaltäckningsreglerna för bankerna år 1972. Bakgrunden lill ändringen var
den överenskommelse som träffades mellan postbanken och Sveriges Kredilbank
saml ett antal affärsbanker om ett samgående i etl gemensamt ägt
bosladsfinansierande kreditaktiebolag, BOFAB. I propositionen till lagändring
anförde departementschefen atl avsteg från regeln om 100% avräkning kunde
tänkas ske om insätlarskyddet inle eflersaltes och andra intressen samtidigt
talade för att etl undanlag borde komma till stånd. Överenskommelsen om
samgående i ell gemensamt ägt faslighets-kredilakliebolag uppbars av en önskan
om ökad rationalisering på bostadsfinansieringens omräde. Intresset var stort
att få denna överenskommelse effektuerad. Samtidigt utgjorde det gemensamma
ägandet en garanti för att insällarnas säkerhet inte saltes i fara.
Departementschefen ansåg sig sålunda kunna godta atl kapitalläckningskravet
liberaliserades från 100 till älta %.

De
motiv som ligger bakom ifrågavarande undantag till avräkningsregdn föreligger
inte längre. Ägarbilden i kredilaktiebolagen är idag annorlunda. Del kan även
ifrågasättas om kapilaltäckningsreglerna, vars syfte är alt säkerställa
institutens solvens, skall användas som instrument alt stimulera vissa slag av
verksamheter. Mot denna bakgrund anscrjag att ett dylikt undantag inte bör
göras från den för finansbolagen föreslagna avräkningsregdn. På marknaden
torde i dag endast finnas etl myckel litet antal finansbolag som helt eller
delvis äger etl kreditakliebolag. Gällande undanlag frän avräkning för
engagemang i inslilut som här avses bör enligl min mening i slället omprövas
för bankernas del. Detta fär dock ske i ell senare sammanhang.

Sammanfattningsvis
finner jag atl en avräkningsregel bör införas i FiL:s upplåningsrällsregd som
innebär all från bolagels eget kapital skall avräknas del bokförda värdet av
vad bolaget säsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annal in-
eller utländskt förelag som driver finansieringsverksamhet.

30

överavskrivningar
på leasingobjekt

Den
ovan föreslagna avräkningsregdn kommer att medföra krav på kapitaltillskott
till flera finansbolag. Del kan därför enligl min mening finnas skäl på sätt
Finansbolagens förening och sparbanksföreningen anfört att överväga om inle en
räll bör införas alt medräkna värderegleringsreserver för leasing vid
bestämmelser om kapitalkrav. Denna möjlighet har inte berörts i promemorian.

Frågan om att i
kapitalbasen få räkna in reserver skapade genom avskrivning på lös egendom som
upplåtits till nyttjande har anknytning till den tidigare i avsnitt 2.3 nämnda
leasingutredningen. Den har också beröring med frågor som kommer alt tas upp
av kommittén (Fi 1985:06) med uppdrag atl göra en översyn av
företagsbeskattningen. Även KMK kommer att beröra saken i sitt
huvudbetänkande. Mol denna bakgrund ärjag för närvarande inte beredd att göra
några ställningstaganden i frågan. Utredningsresultaten bör således först
avvaktas.

Prop.
1987/88:149

2.5 Tillsyn och ny straffbestämmelse

Mitt
förslag: Lämnad auktorisation atl driva finansieringsverksamhet skall kunna
återkallas av bankinspektionen.

Finansieringsverksamhet
som drivs utan lillslånd, där sådant krävs enligt förslaget om auktorisation,
skall kriminaliseras. Sanktionen skall vara böter eller fängelse i högst etl
år.

Förslaget
i promemorian: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran. Finansbolagens förening
framhåller vikten av atl del straffria området är klart avgränsat.

Skälen för mitt förslag:
Ett väsentligt syfte med reglerna om finansbolagens verksamhet är att skydda
lånlagarnas (kundernas) intressen. I gällande lag anges sålunda vissa normer
för finansbolagens handlande. Vidare ingår som ett viktigt led i skyddet av
låntagarna att finansbolagen slår under tillsyn av bankinspektionen.

Bankinspektionens uppgift
är av övervakande och i efterhand kontrollerande karaktär. Inspektionen har
enligl den nuvarande FiL möjlighet alt följa rörelsens gäng och därvid meddela
råd och anvisningar. De maktmedel som har tillagts inspekfionen är för del
första möjligheten att förbjuda verkställighet av ett sådant beslut som fattals
av etl finansbolag och som strider mot lag eller författning, eller mot
föreskrift meddelad med slöd av finansbolagslagen eller mol bolagsordningen.
Inspektionen kan även förelägga bolaget att vidta rättelse och vid allvariiga
missförhållanden förbjuda bolaget att driva finansieringsverksamhet. Därutöver
har inspektionen rätl all meddela finansbolag en skriftlig erinran.

För
att bankinspektionens tillsyn skall bli effektiv har finansbolagen också ålagts
en omfattande rapporteringsskyldighet lill inspekfionen.

Bankinspekfionens
möjligheter att ingripa mol verksamhet som drivs i

31

strid mot bestämmelserna i
lagen kompletteras med straffbestämmelser. Straff kan ådömas styrelseledamot
eller befattningshavare hos finansbolag som uppsätligen eller av oaktsamhet
lämnar inspektionen felaktiga upplysningar. Också den som utan atl vara
finansbolag enligt lagen använder ordet finansbolag i sin firma kan ådömas
straff.

I promemorian har föreslagits
dels all medgiven auktorisation skall kunna återkallas av bankinspektionen,
dels att den som uppsätligen driver finansieringsverksamhet utan tillstånd där
sådant erfordras enligt lagen skall ådömas straff. Tillsynsbestämmelserna har i
huvudsak utformats efter förebild av vad som gäller för fondkommissionsbolagen.
Straffbestämmelsen överensstämmer med den som återfinns i bankrörelselagens 9
kap. I §. De föreslagna bestämmelserna har i sak lämnats utan erinran av
remissinstanserna.

Förslagen är en naturlig
följd av kravet pä auktorisation. Jag ansluter mig därför till förslagen.

Prop. 1987/88:149

2.6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Mitt
förslag: Den nya lagen skall träda i kraft den I juli 1988. De förelag som före
detta datum driver finansieringsverksamhet och som avser att ansöka om
lillslånd enligl 5 § skall göra detta senast före utgången av år 1988. Samtliga
företag som före den nya lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet
får fortsätta sin verksamhet enligt den äldre lagen fram till utgången av är
1988 eller fram till dess att en ansökning om tillständ enligt 5 § slutligt
prövats. För företag som inte auktoriseras skall den äldre lagen gälla i fråga
om sådana åtaganden som förelaget gjort före utgången av år 1988 eller den
tidigare eller den senare dag då en ansökan slutligt prövats.

Motsvarande gäller
företag som avses i 3 § andra stycket och som ansöker om undantag från lagens
tillämpningsområde.

Förslaget
i promemorian: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Jag har dock
föreslagit en särskild övergångsbestämmelse för de förelag som kan undantas
från lagens tillämpningsområde.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lillstyrker i allmänhet förslaget. Bankinspektionen och
kreditmarknadskommittén framhåller att de äldre bestämmelserna bör tillämpas pä
finansbolag under avveckling även efter den 30 april 1989. Konsumentverket
anser att kreditgivning riktad mot konsument av företag som inte ansöker om
auktorisation bör upphöra tidigare än vad som föreslagits. Finansbolagens
förening anser att bankinspektionen bör ges möjlighet alt utsträcka
övergångstiden från ett år till tre år. Föreningen Auktoriserade Revisorer
anser atl övergångstiden bör förlängas till åtminstone två år.

Skälen
för mitt förslag: Den nya lagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Lämplig
tidpunkt är den Ijuli 1988.

De
föreslagna reglerna kommer att medföra att många av de finansie-

32

ringsföretag som i dag är
finansbolag inte uppfyller de nya kraven. Det Prop. 1987/88:149 måste därför
formuleras regler ocksä för vad som skall gälla beträffande sådana företag när
den nya lagstiftningen träder i kraft. Det bör därvid inte komma i fråga att
dessa företag skall få leva vidare som finansbolag och atl de föreslagna
reglerna endast skall gälla beträffande "nya" finansbolag. I stället
bör det bli möjligt för de befintliga förelagen atl under en övergängs-fid
antingen omstmklurera sin verksamhet så att de kan få tillstånd av
bankinpektionen atl som finansbolag enligl den nya lagen driva finansieringsverksamhet
eller avveckla sådan verksamhet som enligt dessa regler kräver tillstånd av
inspektionen.

Övergången
till den nya ordningen bör ske under mjuka former. Flera remissinstanser har
framfört att övergångstiden borde vara längre än ett år som föreslås i promemorian.
Med hänsyn till atl det är angeläget att de nya bestämmelserna träder i kraft
snarast anser jag alt en övergångsperiod på sex månader är tillräcklig. Jag
anser inle heller att det finns behov av att ge bankinspektionen möjlighet att
utsträcka övergångstiden. Med viss ändring av vad som föreslås i promemorian
anser jag att de företag som vid lagens ikraftträdande driver
finansieringsverksamhet bör få fortsätta denna verksamhet enligt den äldre
lagen fram lill utgången av är 1988, eller den tidigare eller senare tidpunkt
då en ansökan om tillstånd har slutligt avgjorts. Om någon ansökan inle görs
eller tillstånd inle lämnas, får förelaget således därefter inte göra några nya
åtaganden i sin verksamhet, t. ex. atl lämna en ny kredit eller att förlänga
löptiden på en redan lämnad kredit.

Verksamhet
som utgör ell fullföljande av tidigare ingångna åtaganden, dvs.de som riktar sig mot både konsumenter och andra, bör
enligl min mening fä fortsätta enligl den äldre lagen. Pä denna punkt skiljer
sig mitt förslag från promemorians pä så sätt all någon särskild tidsgräns inte
uppställs för avveckling av de åtaganden som gjorts före utgången av år 1988
eller den tidigare eller senare tidpunkt vid vilken en ansökan slutligt prövats.
I fräga om dessa åtaganden ges således företagen möjlighet alt på ett eller
annat sätt fullgöra sina förpliktelser, även om förelaget i övrigt inle har
rätt alt driva sådan verksamhet som kräver tillstånd enligt den nya lagen. För
ell sådant företag skall dock, om företaget är ell finansbolag, den äldre
lagens bestämmelser om tillsyn m. m. gälla.

Enligt
3 § andra stycket kan förelag ansöka hos bankinspektionen om alt få bli
undantagna från lagens tillämpningsområde. Också för dessa företag anser jag
att tidigare beskrivna övergångsbestämmelser bör gälla.

De
bolag som idag är finansbolag och som inte avser atl ansöka om auktorisation
bör redan efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kunna avföras från
förteckningen över finansbolag under fömtsättning att bolaget driver en
finansieringsverksamhet som inle kräver lillslånd enligt den nya lagen.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till
en ny lag om finansbolag. ■ 33

3' Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 149

4
Specialmotivering Prop. 1987/88:149

Den
nya lagen bygger med vissa redaktionella ändringar på den gamla FiL. I den nya
lagen har dock tillkommit flera nyheter.

Av
I—4§§ framgär atl finansieringsverksamhet i de fall som närmare anges i lagen
endast får bedrivas efter tillstånd av bankinspektionen. Detta är en nyhet.
Vidare framgår lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet har utvidgats i
förhållande lill nuvarande lag såvitt avser kreditgivning riktad mot
konsumenter. Å andra sidan har beloppsgränsen för att lagen skall bli
tillämplig för annan kreditgivning höjts från lOtill 50milj. kr.

I
5-l9§§ anges förutsättningarna för tillstånd och finns vissa
associa-tionsrältsliga bestämmelser.

10—12
§§ innehåller vissa bestämmelser om verksamheten. I upplåningsrättsbestämmelser
(11 §) görs en ändring i vad avser beräkningen av del egna kapitalet. Ändringen
innebär att avräkning skall göras för vad som lillskjutits som aktiekapital
eller i annan form till annal företag som driver finansieringsverksamhet.

I
13—23§§ finns bestämmelserna om bankinspektionens tillsyn och finansbolagens
skyldighet atl lämna uppgifter till inspektionen.

Bestämmelser
om vite, överklagande, tystnadsplikt och straff finns i 24-27 §§. I
straffbestämmelsen kriminaliseras finansieringsverksamhet som drivs ulan
tillstånd där sådant krävs.

De
bestämmelser som bara har flyttats från den gamla lagen till den nya, ibland
med mindre redaktionella ändringar, kommenteras inle i specialmofiveringen.
För kommentarer till dessa bestämmelser hänvisas i första hand lill prop.
1978/79:170.

Utformningen
av 1-3 §§, 5-8 §§ och 15 § har skett i överensstämmelse med lagrådets förslag.

Lag om finansbolag

Allmänna
bestämmelser

1
§ Finansieringsverksamhet får, i de fall som anges i denna lag, drivas
endast efter tillstånd av bankinspektionen.

Med
finansieringsverksamhel avses näringsverksamhet som har till ändamål att lämna
eller ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller
medverka lill finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös
egendom lill nyttjande.

Paragrafen
har utformats i överensstämmelse med lagrådels förslag. Av

första stycket, som är nytt, framgår att viss finansieringsverksamhel en

dast får drivas efter tillstånd. Den nuvarande definitionen av finansierings

verksamhet som i den nya lagen finns i andra stycket har utvidgats till att

ocksä avse förmedling av kredit till konsumenter och ställande av garanti.

Ulvidningen av tillämpningsområdet har behandlats i den allmänna moti

veringen, avsnitt 2.3.

I 2-3 §§ finns bestämmelser som anger tillståndspliktens omfattning. 34

2 § Tillstånd krävs för
förelag som driver finansieringsverksamhet, om Prop. 1987/88:149

1. företaget
helt eller delvis ägs av ett svenskt eller utländskt bankinslilul

eller dotterbolag lill sädant institut, eller

2.
företagel driver
finansieringsverksamhel riktad mot konsumenter, eller

3.
nettovärdet av tillgångarna i
verksamheten enligl fastställd balansräkning för del senaste räkenskapsåret är
minst femtio miljoner kronor och det inte finns anledning anla alt värdet
därefter har gått ned under delta belopp, eller

4.
det annars är uppenbart atl
nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger femtio miljoner kronor.

I
nettovärdet enligl första stycket 3-4 skall inle räknas in värdet av
tillgångarna i sådan finansieringsverksamhel som anges i 3 § första stycket.

Tillstånd
krävs inle, om finansieringsverksamhelen bedrivs av andra än aktiebolag,
ekonomisk förening, handelsbolag eller enskild näringsidkare.

Paragrafen
har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag. Av paragrafen framgår
närmare under vilka förutsättningar det krävs tillständ för
finansieringsverksamhel.

Första
stycket 2 innehäller en nyhet som innebär atl företag som driver
finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter, oberoende av verksamhetens
omfattning, omfattas av bestämmelserna i lagen. Vad som avses med
finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter har beskrivits i avsnitt 2.2.
Därvid är all märka att en köpkredit eller en avbetalningskredit enligl 3 §
första stycket inte omfattas av lillståndslvånget även om en sådan kredit
riktar sig mot konsumenter. I första stycket 3 och 4, enligt nuvarande
bestämmelse 2 och 3, har föreslagils atl gällande utrymme för att fritt driva
finansieringsverksamhel skall höjas från 10 milj. kr. i nettolill-gängar till
50 milj. kr. Detta gäller dock endast finansieringsverksamhel som inte riktar
sig mol konsumenter, vilket framgår av första stycket.

Av
tredje stycket, som är nytt, framgår att finansieringsverksamhet som drivs av
andra än de som anges i stycket inte omfattas av tillslåndskravet.

Frågorna
har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.

3 §
Tillstånd krävs inte, om finansieringsverksamhelen

1. avser
finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som

erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företagel, eller

2.
avser finansiering endast i
samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller
säljs av annat företag i samma koncern eller med annal nära samband som anges i
4 § andra stycket och medel för verksamheten inle anskaffas från allmänheten,
eller

3.
tillgodoser finansieringsbehov
endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel
för verksamheten inle anskaffas från allmänheten.

Tillstånd
krävs inle heller om bankinspektionen efter särskild prövning finner alt
finansieringsverksamheten

1. utgör
en normal likviditetsförvaltning och inte kan anses ha elt själv

ständigt syfte vid sidan av förelagels huvudsakliga verksamhet, eller

2. drivs
utan vinstsyfte av en förening vars uppgift endast är alt tillgodo

se finansieringsbehov hos föreningens medlemmar.

Tillstånd
krävs inle heller för förelag som omfattas av annan lagstiftning

om särskild tillsyn.

I paragrafen, som har
utformats i överensstämmelse med lagrådels förslag, Prop. 1987/88:149 anges
liksom för närvarande vissa undanlag från tillämpningsområdet.

I
överensstämmelse med nuvarande bestämmelser omfattas inte s. k. handelskrediter
av lagens bestämmelser. I detta sammanhang bör observeras atl utvidgningen av
kravel på tillstånd all driva finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter
innebär all bankinspektionen får vissa möjligheter all indirekt utöva kontroll
över sådana krediter. Dessa fär nämligen inle överlåtas till andra än
auktoriserade kreditinstitul, och överlåtelse fär inle ske om inle det
auktoriserade inslilulel kunnat lämna krediten direkt lill konsumenten.

I
andra stycket I föreslås som en nyhet atl elt förelags normala likviditetsförvaltning,
efter prövning av bankinspektionen, skall kunna undantas frän FiL:s
tillämpningsområde. Likaså skall enligt andra stycket 2, efter prövning av
bankinspektionen, vissa föreningars verksamhet kunna undantas från lagens
tillämpningsområde. Exempel pä verksamheter som avses är kredilkassor inom
studentkårer eller föreningar med sparlåne-verksamhel där insällarna inle
erhåller ränta på insalta medel men i gengäld kan låna till låga kostnader.

Frågorna
har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.

4
§ Om del finns nära samband mellan två eller flera företag, skall vid
tillämpning av 2 § första stycket 3-4 hänsyn tas till det sammanlagda
nettovärdet av tillgångarna i finansieringsverksamheten.

Nära
samband skall anses föreligga om förelagen leds av samma eller i huvudsak samma
personer eller om vinsten av förelagens verksamhet helt eller lill betydande
del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma
personer.

Paragrafen
överensstämmer med nuvarande lydelse.

Förutsättningar
för lillslånd m.m.

5
§ Tillstånd får meddelas endast om finansieringsverksamheten drivs i
aktiebolagsform och aktiekapitalet är minst fem miljoner kronor. Tillstånd
skall ges, om

1.
bolagsordningen inle strider
mot denna lag eller annan författning,

2.
bolaget inle är olämpligt atl
driva finansieringsverksamhet,

3.
verksamheten kan antas inte bli
lill skada för det allmänna, och

4.
bolaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.

Paragrafen
har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag.

Paragrafen
anger förutsättningarna för fillstånd all driva finansieringsverksamhet i form
av finansbolag. Frågan har behandlats i avsnitt 2.2. Bestämmelserna har
utformats med motsvarande bestämmelser i 6§ första stycket fondkommissionslagen
(1979:748) (FKL) som förebild.

Punkt
I motsvarar i huvudsak 10 § andra stycket i nuvarande lag.

Punkt
2 anger alt förelaget inte får vara olämpligt att driva finansierings

verksamhet. Den lämplighetsprövning som föreskrivs bör utgöra en vä

sentlig del av bankinspektionens prövning av ett tillslåndsärende. I likhet 36

med vad som gäller vid
prövning av tillstånd all driva fondkommissionsrö- Prop. 1987/88:149 relse bör
de organisatoriska förhållanden under vilka den planerade rörelsen skall
drivas uppmärksammas. Vidare bör en prövning ske av den personliga lämpligheten
hos den verkställande ledningen och hos ägama. Det måste kunna antas alt
verksamheten kommer all bli bedriven på etl korrekt och omdömesgillt sätt.

Fömtsättningarna
enligt punkt 3 innebär att det också skall göras en lämplighetsprövning med
utgångspunkt i alt den planerade verksamheten kan antas bli bedriven ulan skada
för del allmänna. Del bör inte ligga någon kvantitativ begränsning i
prövningen. Den bör i stället närmast avse en prövning av alt den planerade
inriktningen av verksamheten ej är olämplig.

Punkten
4 innehåller ett krav på all övriga i FiL uppställda villkor skall vara
uppfyllda. Här avses t. ex. kravel på ell minsta aktiekapital av fem milj. kr.
I detta sammanhang bör framhållas alt bestämmande för aktiekapitalets storlek
utöver minimikravet-naturliglvis skall vara den planerade verksamhetens
inriktning och omfattning.

6 §
Ansökan om tillstånd fär göras innan bolaget har registrerats i aklie

bolagsregistret. Har ansökan gjorts inom sex månader från stiftelseurkun

dens undertecknande, räknas den i 2 kap. 9 § första stycket aktiebolagsla

gen (1975:1385) föreskrivna tiden från lillslåndsbeslulet.

Till
bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamheten.

Paragrafens/örra
stycke har utformats med 6 § andra stycket FKL som förebild. Första stycket
innebär alt bankinspektionen kan pröva en ansökning om lillslånd innan bolaget
har registrerats hos patent- och registreringsverket.

Vidare
framgär alt den tid under vilken en aklielecknare är bunden i visst fall skall
räknas frän liden för bankinspektionens lillslånd. Palenl-och
registreringsverket har framfört att den frist som anges i 2 kap. 9 §
aktiebolagslagen bör gälla även finansbolag. Bestämmelsen har utformats med
motsvarande bestämmelse i FKL som förebild. Även bankaktiebolagslagen
innehåller en liknande bestämmelse. Andra stycket har införts efter förebild av
bl. a. bestämmelsen i 2 kap. 3 § första stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618).

7 §
Beslut om ändring av finansbolags bolagsordning skall prövas av

bankinspektionen och får inle registreras innan det har godkänts av inspek

fionen.

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 10 § första stycket i den nuvarande lagen. Som lagrådet
anfört saknar godkännande av bolagsordningen i samband med tillståndsprövning
enligl 5 § självständig betydelse.

8 §
Bolag som har fått tillstånd all driva finansieringsverksamhet kallas

finansbolag. Annan än finansbolag får inte i sin firma eller annars vid

beteckning av verksamhet använda ordet finansbolag eller finansaktiebo

lag. 37

Paragrafen överensstämmer
i huvudsak med nuvarande lydelse i 5 § första Prop. 1987/88:149 stycket
andra meningen och 5 § andra stycket.

9
§ För finansbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet,
om annat inle följer av denna lag.

Vid
tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 4 § första stycket 4 aktiebolagslagen
(1975:1385) i fråga om finansbolag skall med låneskuld och annan där angiven
förpliktelse jämställas förvärv av fordringar och upplåtelse av egendom som
avses i I §.

Paragrafen
överensstämmer med nuvarande lydelse i 6 §.

Finansbolags
verksamhet

10 §
Aktier i ett finansbolag fär genom teckning eller överiåtelse förvär

vas endast av

1. svenska
medborgare,

2.
svenska bolag och föreningar
som inle är kontrollsubjekt enligl lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m. m.,

3.
andra svenska samfälligheter,

4.
fondbolag till aktiefonder
enligt aktiefondslagen (1974:931)

Har
aktieförvärv skett på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse, skall
första stycket inte i hägot fall medföra hinder för aktieägaren att förvärva
ytterligare aktier, om det sker med slöd av den företrädesrätt till teckning
eller erhållande av nya aktier som är förenad med de redan förvärvade aktierna
enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller den bolags- ■ ordning som
gällde vid förvärvet.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen kan medge undantag från
första stycket.

Förvärv
av aktie i strid med innehållet i första stycket är ogiltigt.

Paragrafen
överensstämmer med nuvarande lydelse i 6 a §.

11 §
Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp som

svarar mol bolagets kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,

riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kre

ditaktiebolag, hypoteksinslilut och postgirot eller utlånats till annat finans

bolag, dels ell belopp som svarar mol tolv och en halv gånger det egna

kapitalel. Om det finns särskilda skäl kan bankinspektionen medge högre

upplåning, dock högst till tjugo gånger det egna kapitalet.

Som
upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade
skuldförbindelser som för långivaren medför rätt till betalning först efter
bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag,
sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en
kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser skall tas upp till sitt nominella
belopp. Delsamma gäller andra åtaganden, om inte regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen har föreskrivit elt lägre belopp.

Med
eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av
bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med egel kapital får likställas

l.garanlifond,
som bildals genom tillskott av aktieägare i finansbolaget 38

eller förbindelser
utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central för- Prop. 1987/88:149
eningsbank eller annan som bankinspektionen godkänt, intill ett belopp
motsvarande fem gånger bolagels aktiekapital,

2.
fyrtio procent av ett belopp
som svarar mot sädana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen
(1987:617) intill ett belopp motsvarande bolagets eget kapital saml

3.
kapital som tillförts bolaget
mol av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför rätt lill betalning
först efter bolagels övriga borgenärer, intill elt belopp motsvarande bolagets
eget kapital.

Från
finansbolagets eget kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget
tillskjutit som aktiekapital eller i annan form lill annat in- eller utländskt
företag som driver finansieringsverksamhet.

Om
det mellan finansbolag råder sädant nära samband som anges i 4 §, kan
bankinspektionen i det särskilda fallet beslämmma atl upplåningsrätt skall
beräknas gemensamt för bolagen.

Paragrafen
motsvarar nuvarande 7 §. Första, andra och tredje styckena överensstämmer med
nuvarande lydelse. I anslutning lill bestämmelserna om garantifond i tredje
stycket I har Svenska Kreditförsäkringsakiiebola-gel i en särskild
framställning hemställt atl dessa bestämmelser borde kompletteras så att även
förbindelser utfärdade av försäkringsbolag med svensk koncession eller t. ex.
kreditaktiebolag fär likställas med egel kapital. Av nuvarande bestämmelse
framgår all detta kan ske efter bankinspektionens godkännande. Enligt min
mening bör den av Kreditförsäkringsbolaget föreslagna ändringen behandlas i
samband med att kapilaltäckningsreglerna för bl. a. bank och finansbolag mera
grundligt tas upp fill prövning (avsnitt 2.4).

Fjärde
stycket, som utformats efter förebild i 2 kap. 9 § Qärde stycket i
bankrörelselagen, innehåller en ny bestämmelse som innebär att från finansbolagels
egel kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget som
aktiekapital eller i annan form fört till etl annat företag som driver
finansieringsverksamhet. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 2.4.

12
§ I finansbolag skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara
auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Paragrafen
överensstämmer med nuvarande 8 §.

Tillsyn
m. m.

13
§ Finansbolag slår under tillsyn av bankinspektionen.

Bankinspektionen
skall övervaka att finansbolag följer denna lag och annan författning som
reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift som har beslutats med slöd av
denna lag samt bolagsordningen och de beslut som med slöd av lag eller
bolagsordningen har fallals av bolagsstämman eller styrelsen.

Bankinspektionen
skall även i övrigt med uppmärksamhet följa finans

bolagens verksamhet för att hålla sig underrättad om förhållanden som kan

inverka på ell bolags säkerhet eller i övrigt är av betydelse för en sund

utveckling av verksamheten. 39

Bankinspektionen är inle
skyldig alt vaka över att sådana bestämmelser Prop. 1987/88:149 iakttas som
gäller rättigheter och skyldigheter för aktieägare i finansbolag i förhållande
lill bolaget eller till annan akfieägare eller sådana bestämmelser som angår
bolagets inre angelägenheter.

Paragrafen
motsvarar nuvarande 9 och 11 §§. I första stycket, som motsvarar 9 §, har en
ändring gjorts. Ändringen är föranledd av föreslaget tillståndskrav för
finansbolag. Paragrafen motsvarar i övrigt helt nuvarande lydelse i 11 §.

14 §
Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar som

finansbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen och upplysningar

som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller pä annat

sätt.

Undersökning
hos finansbolag skall ske när bankinspektionen anser det behövligt eller när
regeringen beslutar om det.

Paragrafen
motsvarar i sak nuvarande 12 §.

15 §
Finansbolags tillstånd kan återkallas av bankinspektionen, om bola

get överträtt denna lag eller uppenbart åsidossalt kundernas intressen eller

om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 5 § inle längre föreligger.

Om
ett tillstånd har återkallats enligt första stycket, skall bolaget slå under
bankinspektionens tillsyn till dess alt verksamheten avvecklats eller drivs på
ett sädant sätt att lillslånd enligl denna lag inle krävs.

Paragrafen
är ny och innehåller förutsättningarna för återkallelse av tillstånd.
Utformningen har skett i överensstämmelse med lagrådets förslag och motsvarar
29 § FKL. I paragrafen ges uttryck för den naturliga principen att ett
tillstånd bör kunna återkallas i de situationer då fömtsättningarna för
tillstånd inte längre föreligger. Med hänsyn till bestämmelsema i 13 kap.
aktiebolagslagen (1975:1385) om skyldighet alt träda i likvidation om viss del
av aktiekapitalet gått förlorat och de kapilalläckningskrav som gäller för
finansbolag har det inle ansetts behövligt atl i FiL föreskriva att tillstånd
skall återkallas vid föriust av visst egel kapital.

16 §
Råder förhållande som anges i 15 §, får bankinspektionen meddela

finansbolaget skriftlig erinran i slället för atl återkalla bolagels tillstånd,

om del kan antas atl bolaget låter sig rättas av delta. Inspektionen fär även

meddela etl finansbolag skriftlig erinran, om bolaget annars inte följer i 13

§ andra stycket angivna föreskrifter och beslut eller om annat förhållande

råder som menligt inverkar på bolagels säkerhet eller som kan äventyra en

sund ulveckling'av bolagels finansieringsverksamhel. Skriftlig erinran får

förenas med föreläggande om rättelse.

Råder
missförhållanden hos finansbolag i annat fall än som anges i första stycket,
får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om del.

Om
ett finansbolag har fallat beslut som strider mol denna lag eller annan
författning som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift som har
meddelats med stöd av denna lag eller mol bolagsordningen, får bankinspektionen
förbjuda alt beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen
förelägga bolaget alt göra rättelse, om det kan ske.

40

Paragrafens/ö«/a stycke
motsvarar i sak nuvarande 17 § andra stycket Prop. 1987/88:149 och 18 §. Andra
stycket år nytt och innebär atl bankinspektionen, till skillnad från vad som f.
n. gäller, kan rikta en anmärkning mol missförhållanden som föreligger hos etl
finansbolag. Tredje stycket överensstämmer med nuvarande 17 § första stycket.
Hela paragrafen har utformats med 31 § FKL som förebild.

17 §
Bankinspektionen skall, om inle särskilda skäl talar däremot, för

ordna en revisor alt med övriga revisorer delta i revisionen av finansbolag.

Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i stället

utse ny revisor.

Om
etl tillstånd för finansbolag alt driva finansieringsverksamhet har
återkallats, gäller förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn
lill dess att finanseringsverksamhelen har avvecklats och revisorn lill bankinspektionen
har lämnat en berättelse över avvecklingen.

Finansbolaget
skall lill revisor som har förordnals enligt första stycket betala ersättning
med belopp som bankinspektionen bestämmer.

Paragrafens/ori/fl
och tredje stycken överensstämmer i sak med nuvarande lydelse i 13 §. Andra
stycket har utformats med 32 § av FKL som förebild.

18 §
Bankinspektionen får kalla fill sammanträde med finansbolags sty

relse eller begära alt styrelsen kallar lill extra bolagsstämma. Har styrelsen

inte följt en sådan begäran, fär inspektionen kalla till extra bolagsstämma.

Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde, som

inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma saml delta i överläggningar

na.

Paragrafen
överensstämmer med nuvarande 14 §.

19 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur värde

handlingar skall förvaras och inventeras.

Paragrafen
överensstämmer med nuvarande 15 §.

20 §
Finansbolag skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer

1.
hålla bolagels kassa, övriga
tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning
av inspektionen,

2.
upprätta och till inspektionen
lämna översikt som visar bolagets tillgångar och skulder,

3.
till inspektionen lämna
årsredovisning och i förekommande fall kon-cemredovisning samt
revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie bolagsstämma,

4.
i övrigt lämna inspektionen
alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpningen
av denna lag.

Paragrafen
överensstämmer med nuvarande 16 §.

21 §
Bankinspektionen skall föra en förteckning över finansbolagen.

41

Paragrafen överensstämmer
i sak med nuvarande i 5 § tredje stycket. Prop. 1987/88:149 Patent- och
registreringsverket har föreslagit all del i lagen skall anges att verket för
införande i akliebolagsregistret skall underrättas om vilka bolag som är
finansbolag. Jag anser inte, i överensstämmelse med tidigare ställningstaganden
i prop. 1979/80:170 s. 144, atl delta är erforderiigt.

22 §
Finansbolagen skall med åriiga avgifter bekosta bankinspektionens

tillsynsverksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen med

delar.

Paragrafen
som motsvarar 19 § i den nuvarande lagen har utformats i överensstämmelse med
den lydelse som denna dag har föreslagits i prop. 1987/88:169.

23 §
Om del kan antas alt ell förelag driver sådan finansieringsverksam

het atl denna lag är tillämplig, får bankinspektionen förelägga företaget atl

till inspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet som behövs för

alt bedöma om lagen är tillämplig.

Paragrafen
överensstämmer med nuvarande 20 § första stycket.

Vite

24 §
Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna

lag, får inspektionen sätta ul vite.

Överklagande

25 §
Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos rege

ringen. Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om inle annal beslu

tas.

Tystnadsplikt

26
§ Den som är eller har varit verksam i finansbolag fär inte obehörigen röja vad
han därvid har fält veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga
förhållanden.

Första
stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit befattning med
ärende enligt denna lag.

Paragraferna
24-26 överensstämmer med nuvarande 21-23 §§.

Straff

27
§ Den som driver finansieringsverksamhel utan tillstånd, där sådant krävs
enligt denna lag, döms lill böter eller fängelse i högst elt år.

Styrelseledamot
eller befattningshavare hos finansbolag som uppsätligen eller av oaktsamhet
genom oriklig bokföring eller på annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga
upplysningar om verksamheten döms, om gärningen inte är ringa, till böter eller
fängelse i högst ett år.

Den
som bryter mot 8 § döms till böter. 42

Paragrafens/ör5/fl stycke
år nytt. Med hänsyn till det nya slraffsladgandet Prop. 1987/88:149 har
bestämmelsen i nuvarande 24 § andra stycket fält ulgå. Av I § följer alt
finansieringsverksamhet enligl lagen avser vissa former av näringsverksamhet.
Straffbestämmelsen i paragrafen omfattar därför den som är att anse som
näringsidkare eller enligl principerna för s. k. förelagaransvar är i dennes
ställe. Atl denne även kan åläggas företagsbol följer av bestämmelserna i 36
kap. brottsbalken. Andra stycket motsvarar nuvarande 24 § första stycket och
tredje stycket motsvarar 24 § tredje stycket.

I
sådant fall dä vitesföreläggande har meddelats skall vite gä före straff i
enlighet med den princip som kommit till uttryck i t. ex. marknadsföringslagen
(1975:1418). Om vitesföreläggande har utfärdats bör del allfså inle komma i
fräga atl utdöma straff för samma gärning.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den I
juli 1988. Genom lagen upphävs lagen (1980:2) om finansbolag.

2.
Elt företag som vid den nya
lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhel och som avser alt ansöka
om lillslånd skall göra delta senast vid utgången av år 1988.

3.
Ett företag som vid den nya
lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet fär fortsätta denna
verksamhet enligt den äldre lagen till utgången av år 1988 eller fram till
dess att ansökan enligt 2 slutligt prövats.

4.
Ansöker ett företag som avses i
3 inte om tillstånd inom tid som anges i 2 eller får företaget inte sin ansökan
beviljad, fär förelaget fortsätta verksamheten enligt den äldre lagen i fråga
om de åtaganden som företaget gjort under den lid som verksamheten bedrivits
enligt den lagen.

5.
Ell företag som vid den nya
lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet skall för att undantas
från lagens tillämpningsområde enligt 3 § andra stycket göra ansökan om detta
senast vid utgången av år 1988. Vad som sägs i 3 och 4 gäller även sådant
företag.

6.
Om det i en lag eller i en
författning som har beslutals av regeringen hänvisas lill en föreskrift som har
ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya
föreskriften.

Förslaget
i 1-5 har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnill 2.6. De lagar som
åsyftas i 6 är kredilupplysningslagen (1973:1173), lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden och lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag vid
redovisningen av mervärdesskatt. Frågan om en ändring av de båda förstnämnda
lagarna kommer att tas upp vid ell senare fillfälle.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen all anla förslaget lill lag om finansbolag.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt

genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan

den har lagt fram. 43

Sammanfattningsvis
föreslås i promemorian följande förändringar.

För
alt driva finansieringsverksamhel, i vilken nettovärdet av tillgångarna
överstiger 10 milj. kr. skall krävas särskilt tillstånd lill (auktorisation).
Auklorisationen kommer alltså all ersätta det nuvarande enkla regislreringsförfarandet
i FiL och skall ulgöra en prövning av både formell och kvalitativ art. Som
ell kvalitativt krav föreslås också att i lagen tas in ett krav på ell minsta
aktiekapital om 10 milj. kr.

Med hänsyn lill bl. a.
de skyddsinlressen som får anses föreligga i finansieringsverksamhet riktad
mot hushåll, bör sådan verksamhet få bedrivas endast av auktoriserade
institut pä marknaden. Detta krav uppställs således oavsett omfattningen av
denna typ av verksamhet, dvs. kravel gäller även företag vars verksamhet inle
når en sådan omfattning att nellolill-gångarna uppgär lill 10 milj. kr.

I
I § FiL ges en definition av vad som enligl lagen förslås med finansieringsverksamhet.
Denna definition föreslås bli vidgad till all omfatta andra
finansieringsformer, l.ex. faslighetsleasing.

Vidare
föreslås vissa kompletteringar och ändringar i FiL:s lillsynsbe-stämmdser.

Slutligen
har del ansetts motiverat all komplettera FiL:s upplånings-rättsregel med en
bestämmelse som innebär alt det från finansbolagets egel kapital skall
avräknas det bokförda värdet av vad bolaget såsom aktiekapital eller i annan
form tillskjuiit till annal in- eller utländskt företag som driver
finansieringsverksamhel.

1.2 Sammanfattning

Sammanfattning Prop.
1987/88:149

av förslaget i Bilaga
1

promemorian

44

Förslaget fill lag Prop. 1987/88: 149 om ändring i
lagen Bilaga 2 (1980: 2) om finansbolag i promemorian

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag

Allmänna bestämmelser

1 § Med finansieringsverksamhet försläs i denna lag, med
de undantag

som anges i andra stycket, näringsverksamhet som har lill ändamål all

lämna kredit eller ställa garantiför kredit eller på annat sätt medverka till

finansiering.

Förvärv av fondpapper eller förmedling av kredit lill
annan än konsument är inte finansieringsverksamhel enligl denna lag.

2 § Denna lag gäller med undantag som anges i 3 § förelag
som driver

finansieringserksamhet, om

1.
företaget helt
eller delvis ägs av ett svenskt eller utländskt bankinslilul eller dotterbolag
till sådant institut, eller

2.
företaget
driver finansieringsverksamhel riktad mot konsument, eller

3.
nettovärdet av
tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräkning för det senaste
räkenskapsåret har utgjort minst tio miljoner kronor och det inle finns
anledning antaga atl värdet därefter har nedgått under detta belopp, eller

4.
det eljest är
uppenbart all nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger tio
miljoner kronor.

I nettovärdet skall inte räknas in värdet av fillgångarna
i finansieringsverksamhel som anges i 3 § första stycket.

3 § Lagen gäller inte företag som avses i 2 § första
stycket 2 och 4, om

finansieringsverksamheten.

1.
avser
finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller
varor som framställs eller säljs av företagel, eller

2.
avser
finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller
varor som framställs eller säljs av annal företag i samma koncern eller med
annat nära samband som anges i 4 § andra stycket och medel för verksamheten
inte anskaffats från allmänheten, eller

3.
tillgodoser
finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk
intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskaffats frän allmänheten.

Lagen gäller inte heller företag som omfattas av annan
lagstiftning om särskild tillsyn.

4 § Finns nära samband mellan två eller flera företag,
skall vid tillämp

ningen av 2 § första stycket 3 och 4 hänsyn lagas lill del sammanlagda

nellovärdel av tillgångarna i finanseringsverksamhelen. Nära samband

skall anses föreligga om företagen leds av samma eller i huvudsak samma

personer eller om vinslen av företagens verksamhet helt eller till betydan

de del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma 45

personer.

Finansbolag Prop. 1987/88: 149

5 § Företag, för vilket lagen enligt 2-4 § § gäller,
skall vara aktiebolag, B''äSa 2

sådant bolag kallas finansbolag.

Finansbolag får driva finansieringsverksamhet endast efter
särskilt tillstånd av bankinspektionen. Tillstånd får meddelas om

1. bolagsordningen inle strider mot lag eller annan
författning

2. verksamheten kan antas ej bli till skada för
väseniUga allmänna

intressen, och

3. bolaget uppfykller de villkor som i övrigt anges i
denna lag.

Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget registrerats. Har sådan

ansökan gjorts inom se.x månader från stiftelseurkundens
undertecknande räknas den i 2 kap 9 § första stycket aktiebolagslagen
(1975:1385) föreskrivna tiden från tillståndsbesluiet.

6 § Bankinspektionen godkänner finansbolagels
bolagsordning i sam

band med atl tillstånd meddelas bolaget. Till bolagsordningen skall vara

fogad en plan för den tilhänkia verksamheten.

Beslut om ändring av finansbolagets bolagsordning skall
också godkän-rias av bankinspektionen.

7
§ Aktiekapitalet
i ett finansbolag skall vara minst tio miljoner kronor.

8
§ Annan än
finansbolag får ej i sin firma eller annars vid beteckning av verksamhet
använda ordet finansbolag eller finansaktiebolag.

9
§ För
finansbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet om annat
ej följer av denna lag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 4 § första
stycket 4 aktiebolagslagen (1975:1385) i fråga om finansbolag skall med
låneskuld och annan där angiven förpliktelse jämställas förvärv av fordringar
och upplåtelse av egendom som avses i 1 §.

10 § Aktier i ell finansbolag får genom teckning
eller överiåtelse förvär

vas endast av

1. svenska medborgare,

2.
svenska bolag
och föreningar som inle är konlrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska förelag m. m.

3.
andra svenska
samfälligheter,

4.
fondbolag till
aktiefonder enligt akliefondslagen (1974:931).

Har aktieförvärv skett på annat sätt än genom teckning
eller överiåtelse skall vad nu föreskrivits inle i något fall medföra hinder
för aktieägaren att förvärva ylleriigare aktier om del sker med stöd av den
företrädesrätt lill teckning eller erhållande av nya aktier som är förenad med
de redan förvärvade aktierna enligl aktiebolagslagen (1975:1385) eller den
bolagsordning som gällde vid förvärvet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen kan medge undanlag från första stycket.

Förvärv av aktier som skett i strid med innehållet i
första stycket är ogiltigt.

11 § Finansbolag fär högst låna upp medel med dels
elt belopp som

svarar mol bolagets kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,

riksgäldskonloret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kre

ditakliebolag, hypoleksinstitul och postgirot eller utlånats lill annal finans-

bolag,
dels etl belopp som svarar mol tolv och en halv gånger det egna Prop.
1987/88: 149 kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge
högre Bilaga 2 upplåning, dock högst lill tjugo gånger det egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av
finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätt lill
betalning först efter bolagets egna övriga borgenärer eller som har garanterats
av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till
upplåningen skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser
skall las upp lill sitt nominella belopp. Delsamma gäller andra åtaganden, om
inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift
angivit ell lägre belopp.

Med eget kapital avses aktiebolag, reservfond,
disposilionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital
får likställas

1.
garanlifond,
som bildals genom tillskoll av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser
utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan som
bankinspekfionen godkänt, intill etl belopp motsvarande fem gånger bolagets
aktiekapital,

2.
fyrtio procent
av ell belopp, som svarar mol sådana bolagels reserver som avses i 2 kap. 9 §
bankrörelselagen (1987:617), intill ell belopp motsvarande bolagets egel
kapital saml

3.
kapital, som
tillförts bolaget mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför räll
lill betalning först efter bolagels övriga borgenärer, intill elt belopp
motsvarande bolagels egel kapital.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som
anges i 4 §, kan bankinspektionen i del särskilda fallet föreskriva att
upplåningsrätt skall beräknas gemensamt för bolagen.

Från finansbolagets eget kapital skall avräknas del
bokförda värdet av vad bolaget såsom aktiekapital eller annan form tillskjuiit
till annal indier utländskt företag som driver finansieringsverksamhet.

12 § I finansbolag skall minst en av bolagsstämman utsedd
revisor vara

auktoriserad revisor eller akloriserat revisionsbolag.

Tillsyn m.m.

13 § Finansbolag stär under tillsyn av
bankinspektionen.

Bankinspektionen skall övervaka all finansbolag följer denna lag och

annan författning, som reglerar finansbolags verksamhet,
föreskrift som har meddelats med stöd av lag eller bolagsordningen och del
beslut som med slöd av lag eller bolagsordningen har meddelats av bolagsstämman
eller styrelsen.

Del åligger bankinspektionen atl även i övrigt med
uppmärksamhet följa finansbolags finansieringsverksamhel i den mån del behövs
för kännedom om de förhållanden som kan inverka på bolagels säkerhet eller i
övrigt är av betydelse för en sund utveckling av finansieringsverksamheten.

Bankinspektionen är ej skyldig alt vaka över atl sådana
bestämmelser iakttas som gäller rätligheier och skyldigheter för aktieägare i
finansbolag i förhållande till bolaget eller lill annan aktieägare eller sädana
bestämmelser som angår bolagels inre angelägenheter.

14 8 Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av
handlingar, som

finansbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen, och upplysningar

som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på annat

sätt. 47 .

Undersökning hos finansbolag skall äga rum när bankinspektionen
anser Prop. 1987/88: 149

del behövligt eller när regeringen beslutar om det. Bilaga 2

15 § Finansbolags lillslånd alt driva
finansieringsverksamhet kan åter

kallas av bankinspekionen, om

1. finansbolag genom atl överträda denna lag eller
uppenbart åsidosät

ta kunds intresse eller på annat sätt visar sig olämpligt atl utöva finansie

ringsverksamhet,

2. verksamheten annars prövas vara till skada för
väsentliga allmänna

intressen.

16 § Råder förhållande som anges i 15 §, får bankinspektionen
meddela

finansbolaget skriftlig erinran i stället för att återkalla bolagets tillstånd,

om det kan antas att bolaget låter sig rättas av detta. Inspektionen far

även meddela ett finansbolag skriftlig erinran, om bolaget annars ej följer

i 13 andra stycket angivna stadganden och beslut eller om annat förhållan

de råder som menUgt inverkar på bolagels säkerhet eller som kan äventyra

en sund utveckling av bolagets finansieringsverksamhet. Skriftlig erinran

får förenas med föreskrift om rättelse.

Föreligger missförhållanden hos finansbolag i annat fall
än som anges i första stycket, får bankinspektionen i särskilt beslut göra
anmärkning om det.

Har finansbolag fattat beslut som strider mol denna lag
eller annan författning, som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift
som har meddelats med stöd av denna lag eller mol bolagsordningen, får bankinspektionen
förbjuda all beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen
förelägga bolaget all göra rättelse, om det kan ske.

17 § Bankinspektionen skall, om ej särskilda skäl talar
däremot, förord

na en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen av finansbolag.

Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i slället

utse ny revisor.

_ Har tillstånd för finansbolag atl driva
finansieringsverksamhet återkallats, gäUer förordnandet för den av
bankinspektionen utsedde revisorn till dess finansieringsverksamheten har
avvecklats och revisorn till bankinspektionen har avlämnat en berättelse över
avvecklingen.

Finansbolaget skall lill revisor, som har förordnats
enligt första stycket, utge ersättning med belopp som bankinspektionen
bestämmer.

18
§
Bankinspektionen får kalla fill sammanträde med finansbolags styrelse eller
begära att styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen ej
efterkommit sädan begäran, får inspektionen kalla lill extra bolagsstämma.
Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde, som
inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma samt deltaga i överläggningarna.

19
§ Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer far meddela föreskrifter om hur finansbolags
räkenskaper skall föras och hur värdehandlingar skall förvaras och inventeras.

20
§
Finansbolag skall på lid och sätt som bankinspektionen bestämmer

1.
hålla bolagets
kassa, övriga tillgängar, räkenskapsmaierial och andra handlingar tillgängliga
för granskning av inspektionen,

2.
upprätta och
till inspektionen lämna översikt som visar bolagets

tillgångar och skulder, 48

3.
till
inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall kon- Prop.
1987/88: 149 cernredovisning samt revisionsberättelse och protokoll vid
ordinarie bo- Bilaga 2 lagsslämma,

4.
i övrigt lämna
inspektionen de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga
för tillämpningen av denna lag.

21
§
Bankinspektionen skall föra en förteckning över de finansbolag som innehar
tillstånd att driva finansieringsverksamhel.

22
§ För all läcka
kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall finansbolag årligen
betala bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.
Bidraget får ej översliga två hundradels procent av nettovärdet av tillgångarna
i bolagels finasieringsverksamhet närmast föregående räkenskapsår.

23
§ Om det kan
antas alt elt företag driver sädan finansieringsverksamhet alt denna lag är
tillämplig, fär bankinspektionen förelägga förelaget alt lill inspektionen
lämna de upplysningar om sin verksamhet som behövs för alt bedöma om lagen är
tillämplig.

Besvär

25 § Bankinspektionens beslut enligl denna lag överklagas
hos regering

en. Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om ej annal beslutas.

Tystnadsplikt

26 § Den som är eller har varil verksam hos finansbolag
fär ej obehörigen

röja vad han därvid har fått veta om annans affärsförhållanden eller per

sonliga förhållanden.

Straff

27 § Den som uppsätligen driver finansieringsverksamhet
ulan tillstånd,

där sådant krävs enligt denna lag, döms till böter eller fängelse i högst ett

år.

Styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag
som uppsätligen eller av oaktsamhet genom oriklig bokföring eller på annal
sätt lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms, om
gärningen ej är ringa, till böter eller fängelse i högst ell år.

Den som bryter mot 8 § döms lill böter.

1.
Denna lag
träder i kraft den I maj 1988.

2.
Elt företag som
vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhel i enlighet med äldre
bestämmelser fär utan lillslånd enligt 5 § fortsätta verksamheten enligt de
äldre bestämmelserna till den I maj 1989. Om ell företag senast den I november
1988 har ansökt om tillstånd enligt 5 § får dock verksamheten fortgå även efter
den I maj 1989, dock längst sex månader efter det att ansökningen slutligt
prövats.

3.
Har elt förelag
som avses i 2 inle senast den I november 1988 ansökt om tillstånd enligt 5 §, får
förelaget därefter inte göra några nya kreditåtaganden gentemot konsument.

4.
Ett förelag som
avses i 2 fär, i fråga om kreditåtaganden som förelaget gjort innan riksdagen
antagit denna lag, fortsätta sin verksamhet ulan

tillstånd enligt 5 § även efter den I maj 1989. 49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 149

5. Finansbolag som vid
ikraftträdandet inte uppfyller del föreskrivna kapitalkravel får ulan hinder av
delta och under förutsättning av lämnat tillstånd alt driva
finasieringsverksamhel fortsälla verksamhelen fill utgången av maj månad 1989.

50

Förteckning över remissinstanserna och Prop- 1987/88:149

sammanställning av yttrandena '

Efter remiss har yttrande över departementspromemorian (Ds
Fi 1987:13) Auktorisation av finansbolag m. m., avgells av bankinspektionen,
hovrätten för Nedre Norrland, konsumentverket, försäkringsinspektionen,
näringsfrihelsombuds-mannen (NO), patent- och registreringsverket, fullmäktige
i Sveriges riksband. Svenska Bankföreningen — med instämmande av PKbanken —,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Finansbolagens förening. Föreningen Aukoriserade Revisorer (FAR), Svenska
Revisorsamfundet (SRS), krediimarknadskommiltén (Fi 1983:06), Sveriges
industriförbund. Småföretagens Riksförbund (SHIO), Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund och Folksam.

Därjämte har yttranden ingivits av JAK Riksförening för
ekonomisk frigörelse. Fria Kulturfonden, Svenska kreditförsäkringsakliebolaget,
Sveriges läkarförbund, FastighetsRenting AB, Entreprenörföreningen, Nordisk
Renting AB, FV Fastighetsvärden AB, Svensk Faslighetsleasing AB, Skandinavisk
Fastighelsren-ling AB och Granit & Belon Faslighetsrenling AB.

Till yttrandet från fullmäktige i riksbanken har fogats en
reservation av Johan Gernant.

Av remissyttrandena från LO, TCO och Folksam framgår i
huvudsak endast att de i departementspromemorian framlagda förslagen
tillstyrks.

Övriga remissinstanser har i huvudsak anfört följande.

1 Allmänt och om auktorisation

1 Bankinspektionen

I promemorian har behandlats frägor som departementet
anser all det är särskilt angelägel alt snabbt få lösta. Förslagsställarens
ambition har därvid varil alt göra så få ingrepp i lagen (1980:2) om finansbolag
(FiL) som möjligt och vidare all förslagen skall ligga i Hnje med de större
strukturella förändringar som kreditmarknadskommittén enligl uppgift kommer
att föreslå.

De angivna utgångspunkterna för förslagen anser
bankinspektionen vikliga. Bankinspektionen tillstyrker i allt väsentligt all
man genomför förslagen, som bygger på de lösningar som diskuterats i
krediimarknadskommiltén. Nedan berör bankinspektionen huvudpunkterna i
förslagen.

/ Behov av lagstiftning

Bankinspektionen redovisade i skrivelse 1982 till
regeringen sina dittillsvarande

erfarenheter av finansbolagen. Inspektionen konstaterade alt tillsynen av
finans

bolagen rymde problem som var svåra alt lösa och framförde vissa förslag om

ändringar i finansbolagslagen. Eftersom en auktorisation diskuterades när lagen

infördes ville bankinspektionen inte då aktualisera auktorisalionsmöjligheten

utan föreslog andra vägar alt förbättra förutsättningarna för tillsynsarbetet.
En

stor del av de förslag bankinspektionen framförde medförde ändringar i finans

bolagslagen. 51

Som departementet anger i promemorian är del
bankinspektionens uppfäll- Prop. 1987/88: 149 ning atl förhållandena i dag är i
stort sett likartade med dem som redovisades i Bilaga 3 skrivelsen 1982. Ell
problem i sig för inspektionen är naturligtvis det kraftigt ökade antalet
finansbolag. 1 dag uppgår antalet lill 277 varav 36 bankägda och 241 icke
bankägda. Antalet koncerner utgörs av 6 inom banksektorn omfattande 24 bolag
och 32 utanför banksektorn omfattande 138 bolag. Antalet bolag utanför
koncerner utgörs av 12 bankägda och 103 icke bankägda. Uttalandet i skrivelsen
från 1982 är alltjämt giltigt all en del finansbolag inle skulle ha erhållit
tillstånd att bedriva finansbolagsverksamhel, om lagen innehållit ett auktorisalionssyslem
av det slag som gäller för t. ex. banker eller fondkommissionsbolag.

Det finns problem för bankinspektionen all få under
tillsyn alla sådana företag som skall slå under tillsyn. Företag som bedriver
finansieringsverksamhet långt över tiomiljonersgränsen anmäler sig inle lill
inspektionen när de rätteligen borde göra det. I en del fall har
refinansieringen skett hos finansbolag som står under inspektionens tillsyn.
Problemet med företag som driver verksamhet strax under tiomiljonersgränsen
kvarstår. I många fall sker sådan verksamhet i mer eller mindre nära samarbete
med finansbolag som står under bankinspektionens tillsyn. Verksamhelen har i
en del fall varit sädan atl bankinspektionen sett sig föranlåten atl i generell
skriftlig rekommendation (etikmeddelande nr 53) avråda finansbolag från all
överta krediter som varil förenade med sådana villkor — räntor, avgifter,
uppsägning o. a. — att del skulle strida mol god sed om finansbolaget självt
skulle ha beviljat krediten.

Det finns som framgår ovan problem också med de
finansbolag som slår under bankinspektionens tillsyn. Flera bolag kan inle
uppfylla de lagstadgade kraven på kapilalläckning. Ell antal bolag underlåter
atl sända in rapporter som skall ulgöra underlag för bedömning av bolagen.
Kvaliteten på kredilportföljerna skiftar ibland i en oroväckande grad. Av de
rapporter om engagemang på en hand som finansbolagen sänder in till
bankinspektionen kan utläsas att vissa finansbolag får allt större
enhandsengagemang mol ell generellt sett osäkrare be-låningsunderlag/objekl som
är svårare all bedöma del långsiktiga värdet av. Kredilportföljerna har fått
ett allt mindre inslag av den traditionella facloringen och leasingen och ett
allt större inslag av värdepapperskrediter. För mindre kapitalstarka finansbolag
kan enstaka kreditförluster slå hårt.

Ett auktorisationstvång med därtill hörande bestämmelser
om återkallande, möjlighet att meddela skriftlig erinran m. m. och
straffbestämmelse skulle ge eii helt annan stadga ål tillsynsarbetet.
Bankinspektionen anser därför atl den auktorisation som föreslås i promemorian
är synnerligen angelägen. Även om kredil-marknadskommilténs belänkande kan
förväntas under våren kan del fortsalla lagstiftningsarbelet —
remissbehandling, propositionsarbete, riksdagsbehandling — medföra att etl
lagförslag skulle träda i kraft först Om ett och elt halvt till två år. Det är
en alldeles för lång tid att avvakta med hänsyn lill de brister hos
finansbolagen som bankinspektionen kunnat konstatera. Promemorieförslaget bör
därför genomföras snarast.

2 Auktorisationsförfarandet

Bankinspektionen instämmer i uppfattningen att det bör
ställas höga kvalitativa

krav på de institut som skalll få vara verksamma på
kredilmarknaden. Vidare 52

delar
bankinspektionen bedömningen atl behovsprövning bör avvisas. Prov- Prop.
1987/88: 149

ningen bör inriktas på en kvalitativ prövning. Bilaga 3

De organisatoriska förhållandena under vilka verksamheten
skall drivas bör, som promemorian framhåller, uppmärksammas. En prövning måste
naturligtvis ske av den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen
och ägarna. Del uppställs som en förutsättning för tillstånd att elt sådant
bolag inte bryter mot t.ex. skattelagstiftning, konsumentlagsliflning,
kreditpolitisk lagstiftning eller valuialagsiiflning. Vidare bör verksamhelen
bedrivas så all del föreligger en betryggande marginal mellan det faktiska
handlandet och de yttersta gränserna för tillåtet handlande som dras upp i bl.
a. nyssnämnd lagstiftning. Promemorian upplyser också att denna inställning bygger
på en tradition som redan finns inom bankväsendel och att den med hänsyn till
kreditmarknadens utveckling och finansbolagens i flera fall breddade verksamhet
bör utsträckas även till finansbolagens verksamhet.

Bankinspektionen instämmer i promemorians beskrivning av
vilka kvalitativa krav som bör gälla för alt få tillstånd att vara finansbolag.
Del är enligt bankinspektionens uppfattning av stor vikt atl dessa kriterier
sammanfattas också i en specialmotivering som erhåller uttryckligt stöd av departementschefen.

Bankinspektionen avser alt i sin prövning utnyttja sina
hittillsvarande erfarenheter av de bolag som redan slår under tillsyn. Vidare
kommer bankinspektionen att inhämla erfarenheter som andra myndigheter gjort
om sökandens standard beträffande t. ex. tillämpning av konsumentlagsliflning
m. m.

Det kan diskuteras om del starka stöd för prövningen som
föreslås i promemorian får ell riktigt uttryck i lagtexten. Den innehåller att
tillstånd får meddelas om "verksamhelen kan antas ej bli till skada för
väsentliga allmänna intressen". Enligl bankinspekfionens uppfattning kan
det hävdas all denna formulering ger ell svagare slöd för prövningen än
fondkommissionslagens "rörelsen kan antagas ej bli till skada för del
allmänna". Bankinspektionen föreslår för sin del att samma uttryckssätt
som i fondkommissionslagen används. Under alla förhållanden bör relationen
mellan de båda uitryckssällen klarläggas under del fortsatta
lagstiftningsarbetet.

3 Aktiekapitalet

I promemorian understryks betydelsen av
upplåningsrätlsregdn i den nu gällande finansbolagslagen. Det är av vikt atl
finansbolagen liksom andra kreditinstitut har god soliditet.

Bankinspektionen tillstyrker atl det föreslagna kravel på
ökat aktiekapital genomförs.

I promemorian anges visserligen atl omkring 75 procent av
de nuvarande finansbolagen skulle få höja sill aktiekapital om förslaget
genomförs. Åtskilliga av de bolag som har myckel lågt aktiekapital ingår
emellertid i en koncern där kravet på ökat aktiekapital i varje enskilt bolag utan
större besvär kan genomföras genom en omdisponering inom koncernen.

Gränsen för när ett finansieringsföretag ställs under
tillsyn föreslås beträffande

företagskrediter oförändrat bli 10 Mkr. Del kan därför göras gällande atl ett

finansbolag när del passerar nämnda gräns och upp lill ca 100 Mkr blir i va

rierande grad överkapitaliserat. Bankinspektionen anser för sin del all en
över- ,,

kapilalisering
av mycket små finansbolag inte är någon olägenhet. Kravet torde Prop.
1987/88: 149 medföra en planering från början av en större verksamhet än runt
10 Mkr- Bilaga 3 gränsen vilkel framtvingar överväganden om större
administrativa resurser och- stabilitet.

Enligl uppgift avser kreditmarknadskommittén alt föreslå
en frigräns för före-tagskrediigivning på 50 Mkr. Bankinspektionen har i och
för sig inle någon erinran mol att det förslaget genomförs redan nu. Därmed
skulle en bättre relation uppnås mellan aktiekapitalet och storleken på den
kreditportfölj som kräver tillstånd som finansbolag. Å andra sidan bör beaktas
atl de minsta finansbolagen i sin kreditgivning sannolikt vänder sig till de
mindre företagen som intar en ställning som från skyddssynpunkt liknar
konsumentens.

2 Konsumentverket Behovet av auktorisation

Konsumentverket/KO har omfattande lillsynsuppgifter inom
konsumenikredil-områdei enligl konsumenikrediilaget (1977:981),
marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen). Verket mottar årligen ett stort
antal ärenden och förfrågningar som direkt eller indirekt rör
finansieringsföretags verksamhet. Härvid har framkommit alt brister i
marknadsföringen, höga avgifter och oskäliga avtalsvillkor inte är ovanliga,
speciellt på den oreglerade kredilmarknaden.

Konsumentverkets/KO:s åtgärder syftar lill atl förbättra
konsumenternas ställning på kredilmarknaden. Verket har haft skäl atl rikta
kritik mot finansbolag och andra finansieringsföretag avseende de sätt pä
vilka krediterna marknadsförts och lill viss del avseende avtalsvillkoren. KO
har under de senaste åren utfärdat ell flertal s.k. förbuds- och
informationsförelägganden inom området samt i några fall fört talan i
Marknadsdomstolen. Riksdagens beslut 1986 om inriktningen av konsumentpolitiken
har lett till en förstärkning inom verket av arbetet med hushållsbudget- och
skuldsaneringsfrågor. Arbetet bedrivs i nära samarbete med kommunernas
konsumentvägledare och socialarbetare, kriminalvårdsinstitutioner m. fl.
samhällsinstitutioner men även med banker och finansbolag. Konsumentverket har
i det arbetet tydligt kunna iaktta sambandet mellan lättillgängliga krediter
och för stor skuldsättning hos enskilda hushåll. Den enskilde har ofta svårt
atl förslå vad en kredit i verkligheten kostar och får ofta bära alltför stora
kreditkosinader. Såsom det påpekas i promemorian, har finansinstituten elt
faktiskt överlag gentemot den enskilde konsumenten, som normalt är oinsalt i
finansiella frågor. Trots de många negativa erfarenheterna kan verket
konstalera att det naturligtvis är nödvändigt atl konsumenterna har
lånemöjligheter och kan göra kreditinköp. För alt konsumenterna skall kunna
bedöma sina ekonomiska åtaganden och planera sin ekonomi måste dock kreditgivningen
ske på en seriös marknad där osäkerhetsfaktorerna minimeras, marknadsföringen
är balanserad, avtalsvillkoren är överblickbara och skäliga samt där
kreditgivarna är ansvarskännande.

Konsumentverket stöder uppfattningen alt del föreligger
ell behov för sam

hället atl starkare än idag kunna påverka finansieringsbolagsverksamheten och

alt finansieringsverksamhet riktad mol konsument som regel endast ska få be

drivas av auktoriserade förelag. 54

3 Försäkringsinspektionen Prop. 1987/88:149

Bilaga 3 1 promemorian föreslås atl elt auklorisalionsförfarande införs för
finansbolagen

och atl vissa andra ändringar görs i finansbolagslagen,
allt i syfte att skapa en ökad trygghet för att bolagens verksamhet drivs på
etl i olika avseenden från sundhetssynpunki godtagbart sätt.
Kreditmarknadskommitténs översyn av finansbolagslagen kan förutsättas avse
frägor av det slag som tagits upp i promemorian. Även om kommilléns förslag
kommer alt lämnas senare under denna vär kommer det att av naturiiga skäl att
förflyta åtskillig tid, innan en lagstiftning på grundval av kommitténs samlade
förslag om den svenska kreditmarknaden blir genomförd. Mot denna bakgrund och
då de nu föreslagna lagstiftningsåtgärderna framstår som angelägna har
försäkringsinspeklionen i huvudsak ingen erinran mot all finansbolagslagen nu
ändras i överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian.

4 Näringsfrihetsombudsmannen, NO

2.3 Nuvarande
registreringsförfarande

Som bakgrund till förslaget om auktorisation av
finansbolag lämnas en översikt över olika former av tillståndsgivning. Här
nämns kortfattat atl del inle är ovanligt med krav på auktorisation. Några
exempel ges på både offentligt reglerad obligatorisk auktorisation och på av
branschorgan anordnade frivilliga auktorisalionssyslem. Gemensamt för dessa
fall sägs vara atl auklorisationen ger en konsumentupplysning och även en form
av konsumentskydd. Några försök att förutsättningslöst analysera för- och
nackdelar med auktorisalionssyslem görs inle och konkurrenseffekterna av sädana
system berörs knappast alls.

NO finner därför inledningsvis anledning att erinra om vad
som anfördes om bl. a. auktorisation och olika former av tillståndstvång i
förarbetena till konkurrenslagen.

Departementschefen underströk (prop. 1981/82:165 med
förslag lill konkurrenslag s. 231) att en av de bärande tankarna beträffande
en ekonomi med marknadshushållning är att det finns näringsfrihet och
etableringsfrihet. Här gäller det alltså att det finns fritt marknadstillträde
för såväl nya företag som för varor och tjänster från andra marknader. Att nya
företag kan etableras framhöll departementschefen, driver ju utvecklingen
framåt och utövar etl tryck på de befintliga företagen att inte stelna till
utan att vara effektiva och hälla rimliga priser.

Departementschefen anförde vidare:

"Min bedömning är därför att man måste iaktta stor restriktivitet
med etableringskontroll, privat såväl som offentlig auktorisation samt olika
former av tillståndstväng, där villkor ställs upp för att etablering skall fä
ske i viss verksamhet. Beslut och regler, som framstår som motiverade sett mot
bakgmnd av sill syfte, kan allvarligt inverka på konkurrensfömtsättningarna, t.
ex. mellan olika företag i en bransch, eller på fömtsättningama för atl det
över huvud skall förekomma konkurrens inom en viss samhällssektor eller på en
viss marknad.

I de fall etableringsfriheten begränsas genom lagstiftning
är det i regel fråga om

enskilda branscher, där speciella skäl såsom hälso- och säkerhetsrisker, behov
av 55

inlegrilelsskydd
eller skydd för stora ekonomiska värden anses föreligga. Även i Prop.
1987/88: 149 dessa fall bör emellertid återhållsamhet iakttas med all ställa
andra villkor, än Bilaga 3 sådana som hänför sig lill kompetensen hos dem
som utövar verksamhelen. Villkoren bör alltså i princip inle innefatta en
bedömning av behovet av antalet förelag i en bransch eller på en ort."

Viktiga principiella ställningstaganden görs också i prop.
1985/86:126 med förslag lill lag om näringsförbud m. m. (s. 24ff).
Näringsfriheten betecknas där som en av grundstenarna i del ekonomiska
systemet. Vidare pekas på atl inskränkningar i näringsfriheten mol denna
bakgrund har varil mycket sparsamma och haft speciella bevekdsegrunder.
Föredragande slalsrådel uttalar atl man bör värna om den vidsträckta
näringsfriheten och att del generellt sett bör krävas starka skäl för atl gära
ytterligare inskränkningar i denna.

I sammanhanget kan också hänvisas lill konsumentverkels
rapport "Auktorisation och konsumentskydd" (KOV 1978:8—01) bl. a.
för en utvärdering av olika auktorisaiionssystems för- och nackdelar. I
promemorian redovisas som exempel från finansmarknader där tillståndsprövning
förekommer etableringsreglerna för banker, försäkringsbolag och
fondkommissionsbolag. Gemensamt för dessa områden kan sägas vara atl ell
väsentligt motiv för elableringskonirollen är konsumentskyddet. Del rör således
för konsumenten stora ekonomiska värden i den meningen att den som sätter in
pengar i banken, tecknar försäkring mol viss premie eller anlitar en
fondkommissionär för all förvärva, sälja eller förvara värdepapper skall vara
säker på alt den som erhållit ell sådant ekonomiskt förtroende skall kunna stå
för sina förpliktelser.

I fråga om finansbolagen har tidigare inle ansetts
föreligga något behov av en mer omfattande tillståndsprövning. I dag gäller
därför bara krav på registrering grundad på viss formell prövning. Detta är
enligt NO:s mening också naturligt eftersom del inte för konsumenterna
föreligger så betydande skyddsvärda intressen på en marknad där företagen
huvudsakligen lämnar krediter och på andra sätt medverkar till finansiering.
Analogin med banker, försäkringsbolag och fondkommissionärer är således i
väsentliga avseenden felaktig.

2.5 Överväganden och förslag

I promemorian föreslås att registreringssystemet skall
ersättas med ell auktorisalionssyslem.

Tendensen under senare år har gått mol en avreglering på
olika områden av kreditmarknaden och ytterligare steg i form av en uppmjukning
av etableringsbe-stämmdserna kommer förhoppningsvis alt kunna las pä grundval
av kreditmarknadskommitténs betänkande. Ett resultat bör då bli atl den raka
behovsprövningen av banker ersätts av mera konkurrensfrämjande
etableringsregler, även om någon form av tillståndsprövning troligen
fortfarande kommer att vara nödvändig.

Finansbolagen har verksamt bidragit lill att det ifråga om
kreditgivning råder

en stark konkurrens mellan olika typer av företag. Inte minst har finansbolagen

medverkat till att främja utvecklandet av nya produkter. När det däremot gäller

inlåning från allmänheten, där bankerna har ett genom lagstiftningen givet för

steg, är inle konkurrensen lika pålaghg, vilket senast visats genom sänkningar
av

inlåningsräntorna ulan motsvarande justeringar av utlåningsränlorna. Om eta- 56

bleringsmöjligheierna försvåras och vissa av de
existerande finansbolagen tvingas Prop. 1987/88: 149 lämna marknaden finns
risk för all nytänkande och kreativitet försvagas och Bilaga 3 således atl
effekfiviieten inom branschen hämmas. Förslaget kommer alt innebära atl de i
dag stora och etablerade finansbolagen, bland vilka de bankägda dominerar, får
elt verksamt skydd mol konkurrens från mindre och nyetablerade företag.

Några allvarligare missförhållanden hos de med stöd i
nuvarande lagstiftning . registrerade finansbolagen har enligt NO:s uppfattning
knappast påvisats. Här kan hänvisas lill den i promemorian (s. 38) nämnda
skrivelsen år 1982 från. bankinspektionen samt den information som
bankinspektionen senare lämnat lill departementet. Problemen är generellt sett
därför inte så stora atl de motiverar införande av ell auktorisalionssyslem. De
ganska fåtaliga problem som redovisas är mera av den karaktären alt de skulle
kunna förhindras eller avhjälpas genom en väl fungerande tillsyn. En springande
punkt synes här vara all bankinspektionen på grund av otillräckliga resurser
har haft svårigheter all upprätthålla en effektiv tillsyn. Att antalet
finansbolag blivit större än vad som beräknades vid nuvarande lagstiftnings
tillkomsl kan knappast tillåts tas till intäkt för atl genom
etableringskontroll begränsa antalet. Däremot är det ell uppenbart skäl atl ge
tillsynsmyndigheten ökade resurser vilket med nuvarande avgiftsfinansiering kan
ske utan atl del belastar statsbudgeten. Möjligen kan också bankinspektionens
befogenheter när del gäller alt få finansbolagen alt vidta rättelse då missförhållanden
har konstaterats behöva skärpas ytterligare.

NO finner mol bakgrund av det anförda, bl. a. nackdelarna
från konkurrenssynpunkt, atl övervägande skäl talar för atl förslaget i denna
del inte bör genomföras.

I promemorian avvisas en rak behovsprövning av finansbolag
och del sägs alt någon kvantitativ begränsning inle bör ligga i den föreslagna
tillståndsprövningen. Emellertid föreslås ett materiellt prövningskriterium
som i princip överensstämmer med det som gäller vid prövning av fondkommissionslillstånd.
Bankinspektionen skall således bevilja tillstånd om verksamhelen inle kan antas
bli till skada för väsentliga allmänna intressen. Samtidigt återges (s. 23) ell
regeringsbeslut rörande tolkningen av elableringsbeslämmelserna för fondkommissionsrörelse.
Motsvarande rekvisit som i promemorian föreslås för finansbolag innefattar
enligt regeringen förutom en lämplighetsbedömning från allmänna utgångspunkter
också ell visst hänsynstagande till om behov av rörelse föreligger. NO vill för
sin del bestämt avvisa etl prövningskriterium för finansbolag som innefattar
inslag av behovsprövning.

Om någon skärpning av nuvarande regler skall genomföras
anser NO all prövningen enbart bör vara av kvalitativ natur, innefattande en
lämplighels-prövning av ledande personer hos finansbolagen. En
lämplighetsprövning som inle grundar sig på formell utbildning torde dock kunna
bli vansklig och ge utrymme för ell betydande mått av godtycke.

2.5.3 A ktiekapilalets storlek

Förslaget all införa krav på ell minsta aktiekapital på 10
miljoner kronor kommer

enligt vad som uppges att innebära all ungefär 75 procent
av de nuvarande 57

finansbolagen
måste höja sitt aktiekapital för atl fä tillstånd atl driva finansie- Prop.
1987/88: 149 ringsverksamhet. Motiveringen är alt endast företag med ell
relativt stort akiieka- Bilaga 3 pital kan anses ha förutsättningar all
driva finansieringsverksamhel på ell självständigt och förtroendeingivande
sätt. Etl syfte synes också vara att minska antalet finansbolag.

Vid sidan av de auktoriserade finansbolagen kommer del
även fortsättningsvis all accepteras atl det finns finansieringsförelag med en
balansomslutning under 10 miljoner kronor om finansieringsverksamheten inte
riktar sig mol konsument. Dessa finansieringsföretag kan emellertid inte på etl
naturligt sätt expandera sin verksamhet eftersom de om de når över 10 miljoner
kronor i balansomslutning, genom kravet på minst 10 miljoner kronor i
aktiekapital i praktiken, enligt vad som redovisas i promemorian, måste uppnå
en balansomslutning på l(X) miljoner kronor för att verksamheten skall vara
företagsekonomiskt försvarbar. Del är normall all nyetablerade företag startar
i mindre skala. Genom successiv expansion uppnår företagels verksamhet en
större omfattning. Denna naturliga tillväxt omöjliggörs genom förslaget
eftersom iröskdeffekten att i etl slag expandera från en balansomslutning på
10 miljoner kronor till 100 miljoner kronor, när auktorisation blir
erforderlig, för de allra flesta små finansieringsförelag torde vara oöverstiglig.
Många av de i dag registrerade finansbolagen med en balansomslutning mellan 10
miljoner kronor och drygt l(X) miljoner kronor torde komma all försvinna från
marknaden eftersom de får svårt alt snabbi expandera sin verksamhet i
erforderlig omfattning. Del ler sig över huvud tagel egendomligt att ha ell
system av detta slag med ell område, mellan en balansomslutning på 10 miljoner
kronor och 100 miljoner kronor, där finansieringsverksamhet inte får bedrivas.

Förslaget kommer alt hämma nyetableringen av
finansieringsföretag. Eftersom impulser till nytänkande normalt ofta kommer
från de mindre förelagen får förslaget också i denna del konsekvenser som är
mycket allvarliga från konkurrenssynpunkt. Självfallet innebär systemet även
på denna punkt etl starkt skydd för de stora, etablerade företagen som inte
möter någon konkurrens från mellanstora företag.

Om det ändå införs ell minimikrav på aktiekapitalets
storlek, utöver vad som återfinns i aktiebolagslagen, anser NO all kravet bör
läggas på en betydligt lägre nivå än 10 miljoner kronor.

5 Patent- och registreringsverket

Patentverket som tillstyrker förslaget om en auktorisation
av finansbolag begränsar sitt yttrande till atl i huvudsak omfatta frågor som
direkt berör verkets verksamhetsområde.

6 Sveriges riksbank

1
Sammanfattning

Fullmäktige fillstyrker förslaget om skärpt lagstiftning i
syfte atl sanera finans

bolagsmarknaden. Fullmäktige vill understryka vikten av konsistens mellan

prövningsreglerna i lagstiftningen för olika finansinstitut. Auktorisation av
fi

nansbolag kan vara en väg. Fullmäktige vill emellertid framhålla alt etl
auktorisa- 58

lionskrav inte utan vidare medför en sanering av
finansbolagsmarknaden efter- Prop. 1987/88: 149 som åtskilliga möjligheter
lill kringgående öppnas. Fullmäktige vill därför fram- Bilaga 3 hålla
möjligheterna att åstadkomma en önskvärd sanering genom en förstärkning av
bankinspektionens övervakning, eventuellt baserad på skärpt lagstiftning om
konsumentkreditgivning.

Fullmäktige vill särskilt framhålla atl lagförslaget (5 §)
lämnar avsevärt utrymme för tolkning av prövningskrilerierna. Dessa bör
ytterligare preciseras i förarbetena till lagstiftningen för atl undanröja
risken för godtycke i auklorisa-lionsprövningen.

På några punkter förordar fullmäktige ändringar av
promemorians förslag.

—
Definitionen av
begreppet finansieringsverksamhet i lagförslaget I § synes innebära atl
företags likviditetsförvaltning kan träffas av bestämmelserna i lagen och
således medföra krav på auktorisation som finansbolag. Lagförslaget bör
justeras så all denna icke avsedda effekt undanröjs.

—
Lagförslagets
syften tillgodoses genom kravet att aktiekapitalet i ell finansbolag skall
vara minst tio miljoner kronor. Däremot synes behov inle föreligga alt också ha
en gräns på tio miljoner kronor för nettovärdet av tillgångarna. Sistnämnda
gräns bör höjas lill femtio miljoner kronor.

—
Fullmäktige
tillstyrker att faslighetsleasing omfattas av auklorisationskravet i enlighet
med förslaget. Däremot avstyrker fullmäktige alt bankinspektionen skulle
utnyttja sin räll enligt lagen alt medge upplåning lill högst tjugo gånger det
egna kapitalel för bolag som sysslar med fastighetsleasing.

2 Behovet av auktorisation

Den svenska finansbolagsmarknaden har efter hand tenderat
atl omfatta ett allt bredare spektrum av företag, från välskötta institut till
administrativt och finansiellt undermåliga bolag. Denna för finansbolagen
specifika utveckling kan i huvdsak hänföras till den bristfälliga lagstiftning
som reglerat verksamheten. Såväl riksbanken som bankinspektionen möter i sina
verksamheter åtskilliga exempel på institut som inte fyller ens lågt ställda
sundhelskrav. Också från konsumentpolitisk utgångspunkt talar starka skäl för
en sanering av finansbolagsmarknaden genom skärpt lagstiftning.

Fullmäktige delar således de bedömningar om behovet av
skärpt lagstiftning som redovisas i promemorian. Det framgår all förslagen i
huvudsak innebär ell föregripande av kreditmarknadskommitténs slutsatser,
vilket i och för sig kan vara en olägenhet p. g. a. risken för inkonsistenser
gentemot kommilléns förslag i övrigt. Eftersom kommilléns överväganden
emellertid kan väntas resultera i lagstiftning först om ca två år, talar starka
skäl för all denna för kreditmarknadens sundhet viktiga fråga behandlas med
förtur.

Fullmäktige vill emellertid framhålla all elt
auktorisationskrav för finansbolag

inte utan vidare medför en sanering av finansbolagsmarknaden. Eftersom bl. a.

leverantörskrediter i detaljhandeln lämnas utanför auklorisationskravet, före

ligger åtskilliga möjligheter till kringgående av lagstiftningen genom all på
olika

sätt låta säljare av varor träda in mellan konsument och finansiär. Fullmäktige
vill

därför framhålla möjligheterna atl åstadkomma en önskvärd sanering genom en

förstärkning av bankinspektionens övervakning, eventuellt baserad på skärpt

lagstiftning om konsumentkreditgivning.

3
Kapitalkrav m. m. Prop. 1987/88: 149

Fullmäktige tillstyrker den föreslagna kombinationen av
kvalitativ prövning och °

elt lägsta aktiekapital som villkor för auktorisation. Det
rådande systemet som i praktiken begränsas till etl registreringsförfarande är
helt otillräckligt som grund för fortlöpande tillsyn. Fullmäktige lillstyrker
också att auktorisation skall vara etl krav för den som överhuvud taget skall
få ge kredit till konsument.

Fullmäktige vill särskilt framhålla alt
auklorisaiionsprövningen måste bli en grannlaga uppgift för bankinspektionen.
Lagförslaget (5 §) lämnar avsevärt utrymme för tolkning av
prövningskrilerierna, inte minst av vad som skall anses ulgöra "väsentliga
allmänna intressen". Lagstiftningens förarbeten måste ytterligare
precisera prövningskrilerierna för att kunna ge klarare riktlinjer för auklorisaiionsprövningen.
Fullmäktige vill understryka vikten av konsistens mellan prövningsreglerna i
lagstiftningen för olika finansinstitut.

1 två avseenden vill emellertid fullmäktige förorda
ändringar av promemorians förslag.

Den första ändringen synes vara nödvändig för atl motverka
en knappast avsedd utsträckning av auklorisationskravet så all del träffar
också företags reguljära likviditetsförvaltning. Av 1 § lagförslaget framgår
atl näringsverksam-hel som har till ändamål atl lämna kredit eller ställa
garanti för kredit eller på annat sätt medverka till finansiering faller under
lagstiftningens definition av finansieringsverksamhel. Lagen gäller enligt 2 §
företag som driver sådan verksamhet bl. a. om nettovärdet av tillgångarna i
verksamheten överstiger tio miljoner kronor. Härifrån gäller enligt 3 § vissa
undanlag. För att inte kreditgivning som sker inom ramen för förelags normala
likviditetsförvaltning skall omfattas av lagens tvingande och
slraffsanktionerade bestämmelser om finansieringsverksamhet, bör i 3 § införas
möjlighet för bankinspektionen atl dispensera från bestämmelserna efter en
särskild prövning. Sådan dispens bör kunna lämnas företags
likviditetsförvaltande verksamhet när finansieringsverksamheten är till
omfattningen begränsad jämförd med företagels egentliga verksamhet.

Fullmäktige vill för det andra föreslå atl lagen skall
gälla företag som har nettotillgångar i finansieringsverksamheten på minst
femtio miljoner kronor, en höjning från förslagets tio miljoner kronor. Som
också konstateras i promemorian innebär kombinationen av aktiekapital på tio
miljoner kronor och tillgångsportfölj på likaledes tio miljoner kronor en
onödig inkonsistens i form av ell myckel högt kapilalläckningskrav i elt
uppbyggnadsskede.

Om i stället tillgångarna i finansieringsverksamheten
skall uppgå till minst femtio miljoner kronor för alt auktorisation skall
krävas, blir kapitaltäckningen mer kontinuerlig. Del är knappast etl starkt
skyddsintresse alt auktorisation skall krävas för direktlån lill förelag och
andra juridiska personer på mindre än femtio miljoner kronor. Lån fill konsument
får ju enligt förslaget över huvud tagel inte ges ulan auktorisation.

7 Svenska Bankföreningen/PKbanken

Bankföreningen anser att förslaget om auktorisation
innebär en allvarlig in

skränkning av näringsfriheten. Om ett sådant ingrepp skall övervägas, erfordras

givetvis först en noggrann utredning och analys av konsekvenser, koslnadseffek- 60

ler,
gränsdragningsproblem m.m. En sådan analys saknas i promemorian — dels Prop.
1987/88: 149

beträffande förslaget om auktorisation, dels beträffande övriga förslag. Bilaga 3

Etl sålunda bristande underlag för lagstiftning inte bara
strider mot statsmakternas numera ställda krav på utredningar ulan är
självfallet i sak inle godtagbart. Dessa brister motiverar i och för sig enligt
bankföreningen all förslaget inte läggs till grund för lagstiftning. Förslaget
motsvarar inle heller de rältssäkerhelskrav som måste ställas på utformningen
av slraffsanktionerade inskränkningar i näringsfriheten.

Vidare anser bankföreningen atl del påstådda behovet av
skyndsam, provisorisk lagstiftning inle föreligger. Sambandet med
Kreditmarknadskommitténs kommande förslag rörande alla kreditinstitut är inle
tillräckligt beaktat. Kreditmarknadskommitténs förslag bör avvaktas innan nu
föreslagna åtgärder övervägs.

Bankföreningen finner atl den remitterade promemorian inte
är ägnad att läggas till grund för lagstiftning.

1 behandlingen av detta remissärenda har PKbanken
deltagit. PKbanken har förklarat sig dela här framförda synpunkter.

8 Svenska Sparbanksföreningen

Det har under senare år framförts krav på en fastare
reglering av den verksamhet som finansbolagen bedriver. Antalet finansbolag har
under denna tid ökat påtagligt, och verksamheten som sådan har tilltagit
kraftigt i omfattning. Överhuvud tagel kännetecknas utvecklingen inom
finansbolagssektorn av en betydande expansion. Även om denna marknad domineras
av ett antal stora och välrenommerade bolag, har inslaget av mindre seriösa
förelag blivit markant.

Del är ell allmänt och samhälleligt intresse atl all
kreditgivning bedrivs i seriösa och sunda former. Detta är väsentligt också
från konsumentpolitisk synpunkt. På företag som skall få bedriva verksamhet på
kreditmarknaden bör man därför ställa höga kvalitativa krav. Allmänt sett bör
dessa företag kunna fungera så att allmänheten har fullt förtroende för deras
förmåga och vilja att fullgöra sina förpliktelser och all bedriva sin
verksamhet under invändningsfria former.

Det är uppenbart att det idag förekommer aktörer inom
finansbolagssektorn vilka inle uppfyller de krav som man från samhällelig och
konsumentpolitisk synpunkt har anledning att ställa. Den nuvarande
lagstiftningen ger inle möjligheter all effektivt ingripa mot de företag som
missköter sig. Det behövs därför en fastare och mera kraftfull lagstiftning..
Ett auktorisationssystem är tveklöst etl betydelsefullt inslag i en sådan
lagstiftning.

För flertalet kreditinstitul föreligger idag krav på
särskilt tillstånd. Del finns enligl Sparbanksföreningens uppfattning all
anledning att ställa motsvarande krav på finansbolagen. Föreningen har också
tidigare hävdat, inte minst inom ramen för kreditmarknadskommitténs verksamhet,
att del behövs en aukiorisa-tionslagsliftning. Sparbanksföreningen hälsar
därför del nu framlagda förslaget med tillfredsställelse.

Del kan måhända vara ägnat all väcka viss förvåning all
man nu föregriper

kreditmarknadskommitténs kommande belänkande genom att behandla aukto-

risationsfrågan i särskild ordning. Kommitténs betänkande, som kan förväntas

under våren 1988, kommer emellertid alt omfalla även ell flertal andra frågor. 61

Med normal
lagstiftningslakt kommer dessa förslag inle att kunna genomföras Prop.
1987/88: 149 under i vart fall det närmaste året. Med tanke på det enligt
Sparbanksföreningens Bilaga 3 mening starka behovet av snara lagstiftsningsåtgärder
är det därför motiverat atl bryta ut frågan om auktorisation av finansbolagen
till särskild behandling.

Med hänvisning till ovanstående tillstyrker
Sparbanksföreningen atl det snarast införs elt auktorisalionssyslem för
finansbolagen.

Sparbanksföreningen har i huvudsak inget att erinra mot
enskildheter i promemorieförslaget. Föreningen vill dock särskilt framhålla
följande.

Enligt förslaget krävs som huvudregel auktorisation om
företagets tillgångar uppgår till minst 10 miljoner kronor. Detta gäller dock
inle företag som ägs av bankinslilul eller dotterbolag fill elt sådant
institut. Alla sådana företag betraktas som finansbolag och erfordrar enligt
förslaget alllid auktorisation för sin verksamhet.

Sparbanksföreningen anser i och för sig all den
beloppsmässiga gränsen för lillslåndsplikl är väl avvägd. Föreningen vill
emellertid framhålla den bristande konkurrensneutralitet som uppkommer genom
atl auktorisation alltid blir nödvändig för de bankägda företagen. Föreningen,
som ifrågasätter denna ojämlikhet, anser att den bör undanröjas.

För finansieringsverksamhet som riktas direkt lill
konsument föreslås också alltid gälla tillståndskrav. Detta betyder att i
fortsättningen endast auktoriserade finansbolag får lämna konsumentkrediler.

Eftersom behovet av auktorisation är särskilt angelägen
från konsumentpolitisk synpunkt, är det välmotiverat att ha etl generellt
tillständskrav för verksamhet som avser konsumentkreditgivning. De
missförhållanden som idag föreligger är särskilt påtagliga inom just delta
område.

Enligt förslaget skall tillståndsprövningen vara av såväl
formell som materiell natur. Någon behovsprövning skall dock inte göras utan
prövningen skall vara av kvalitativ art. Tillstånd skall enligt förslaget (s.
33 i promemorian) beviljas om verksamheten inle kan antas bli lill skada för
väsentliga allmänna intressen.

Sparbanksföreningen hade i och för sig inte invänt om en
behovsprövning hade föreslagits. När nu emellertid tillstånd skall meddelas om
vissa kvalitativa förutsättningar föreligger, bör detta klart återspeglas i
lagtexten. I 5 § bör därför föreskrivas att tillstånd "skall"
meddelas om de i paragrafen angivna fömtsättningarna föreligger och inte
"får", vilkel nu är fallet enligl förslaget.

Som framhålls i promemorian kan endast företag med
relativt stort aktiekapital förväntas kunna bedriva finansieringsverksamhet på
ett självständigt och förtroendeingivande sätt. Det är därför naturligt atl
ställa krav på visst minsta aktiekapital för auktoriserande bolag. Beloppet,
minst 10 miljoner kronor, förefaller lämpligt och tillstyrks från
sparbanksföreningens sida.

9 Sveriges Föreningsbankers Förbund

I promemorian tas upp vissa av de frågor rörande
finansbolag som f. n. behand

las av kreditmarknadskommittén (KMK). Det anförs alt förhållandena inom

finansbolagssektorn är sådana atl man på vissa punkter inle bör avvakta KMK:s

betänkande utan lösa vissa problem genom skyndsam lagstiftning (med ikraftträ

dande redan 1988-05-01). Förslag läggs ftam enligt följande. 62

1.
krav på
auktorisation av finansbolag om nettovärdet av tillgångarna över- Prop.
1987/88: 149 stiger 10 miljoner kronor Bilaga 3

2.
krav på all
auktoriserade bolag skall ha etl aktiekapital på minst 10 miljoner kronor

3.
förbud för
andra än auktoriserade bolag alt driva finansieringsverksamhet riktad mot
hushåll

4.
utvidgning av
definitionen av finansieringsverksamhel till att omfatta andra
finansieringsformer, t. ex. faslighetsleasing (ibland kallad faslighelsrenting)

5.
kompletteringar
och ändringar i tillsynsbeslämmelserna

6.
införandet av
en ny straffbestämmelse avseende den som uppsätligen bedriver
finansieringsverksamhel ulan tillstånd, där sådant erfordras

7.
komplettering
av upplåningsrätisreglerna med en bestämmelse som innebär alt del från
finansbolagets egel kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget
såsom aktiekapital eller i annan form lillskjutil lill annal in- eller utländskt
förelag som driver finansieringsverksamhet.

Enligl den tidplan som KMK arbetar med kommer KMK:s
huvudbetänkande atl framläggas under våren 1988. Detta torde innebära att
lagstiftning baserad på KMK:s förslag kan träda i kraft tidigast den 1 juli
1989, troligen ej före den I januari 1990. Innebörden av förslagen i
departementspromemorian är därför alt införandet av vissa väsentliga nyheter —
redan aviserade av KMK — lidigardäggs med I—1,5 år. SFF är överraskat över
departementets brådska. Eftersom förslagen innebär genomgripande förändringar
av finansbolagssektorn — diskuterade under relativt lång tid — hade del varit
naturligt om KMK fått slutföra sill arbete, varvid lagstiftningen på dessa
punkter skulle ha kunnat bli mer genomarbetad än som nu kan bli fallet. SFF
kan emellertid inte bedöma om förhållandena inom finansbolagssektorn är sådana
att åtgärder måste vidtagas mer eller mindre omedelbart. SFF vill därför —
särskilt som förslagen i promemorian i allt väsentligt har en bred förankring i
sak inom KMK — inte motsätta sig all lagstiftning genomförs redan under 1988.

I sak tillstyrker SFF i stort förslagen i promemorian.

Således anser SFF att det är helt befogat att finansbolag
skall vara auktoriserade om verksamheten har en omfattning av någon betydelse.
Gränsen 10 miljoner kronor kan accepteras, liksom motsvarande gräns avseende
minsta storlek på aktiekapitalet. Atl den senare gränsen medför att
finansbolag, vars omslutning inle uppgår till minst ca 100 miljoner kronor,
blir överkapiialiserade är visserligen riktigt. SFF anser emellertid atl etl
relativt högt aktiekapital är en form av garanti för all endast seriösa intressenter
ger sig in i finansbolagsbranschen. SFF tillstyrker också förslaget att endast
auktoriserade finansbolag skall få ägna sig åt finansieringsverksamhet riktad
mol hushåll.

10 Finansbolagens Förening Inledning

1 den promemoria (DsFi 1987:13) Auktorisation av
finansbolag m. m. som före

ningen har erhållit på remiss föreslås en rad ändringar i lagstiftningen om
finans

bolag. Del viktigaste av förslagen avser auktorisation. Med hänsyn till atl
alla de

frågor som berörs i promemorian också behandlas av kreditmarknadskommittén

kommer lagstiftningen, som avses träda i kraft redan under första halvåret
1988, 63

atl få en
interimistisk karaktär.

Utgångspunkterna
för föreningens granskning av förslagen måste vara följan- Prop. 1987/88:
149

de: Bilaga 3

1. Är lagändringarna motiverade i sak?

2. Om så är fallet, finns det tillräcklig anledning att
föregripa kommitténs

förslag?

Föreningens inställning är sammanfattningsvis följande

—
övervägande
skäl talar för atl aukiorisationsbestämmelser bör införas för finansbolag
åtminstone på sikt och särskih när del gäller behörigheten atl ge
konsumentkrediler. Skälen är mindre övertygande när del gäller
föreiagskre-diler men med hänsyn bl. a. lill de definitions- och
gränsdragningsproblem som uppkommer i annal fall anser föreningen atl kraven
även bör omfatta kreditgivningen lill näringslivel. Flera modifieringar bör
dock göras i regeringsförslaget. Eftersom kommillén i denna del avser atl
lägga fram ett liknande förslag med förmodligen samma argument kan föreningen inle
se atl del finns några sakliga skäl emot all lagstifta i denna fråga redan nu.
Ä andra sidan är förhållandena på kreditmarknaden inle sådana all kommitténs
förslag inte skulle kunna avvaktas.

—
Utvidgningen av
finansieringsverksamhelsdefinitionen till all omfatta leasing av fast egendom
är såtillvida logisk som all likheterna i sak mellan leasing av lös respektive
fast egendom är lydliga. Samtidigt finns det betydande skillnader.
Definitions- och gränsdragningssvårigheterna är påtagliga även här. En lagstiftning
fordrar en mer ingående analys av skilda verksamheter inom fastighetssektorn
samt av de legala förutsällningarna för just faslighetsleasing.

—
Skärpningarna
av tillsynsbeslämmelserna är motiverade om en auktorisation skall genomföras.
Förslagen när del gäller utländskt ägande är endast delvis godtagbara.

—
Avräkningsbeslämmelserna
är i sin här presenterade form oacceptabla.

—
Allmänt sett
finner föreningen det betänkligt all en provisorisk lagstiftning initieras när
samtliga de frågor som behandlas sedan många år övervägts av en annan statlig
utredning, vars huvudbetänkande är i del närmaste färdigt. Om behovet av
lagstiftning anses brådskande vore det mer i enlighet med svensk rällstradition
alt snabbehandla det kommande kommitlébelänkandei helt eller delvis.

Föreningen behandlar i del följande de viktigaste
förslagen i särskilda avsnitt. I ell avslutande kapitel tar föreningen upp en
del andra frågor samt övergångsbeslämmelserna.

Auklorisalionsfrågan

Allmänna synpunkter

FF har i det föregående gett ullryck åt uppfattningen atl
del är principiellt olämpligt all nu lagstifta i frågor som är centrala i
kreditmarknadskommitténs snart färdiga slutbetänkande. Delta gäller även frågan
om eventuell auktorisation av finansbolag.

Mol delta kan emellertid ställas att de sakskäl som anges
i promemorian för all

genomföra en lagstiftning om auktorisation i huvudsak är invändningsfria. De

torde komma alt åberopas även av kommittén som motiv för ell förslag om

auktorisation varom åtminstone hittills enighet synes ha rått inom kommittén,
låt 64

vara alt den lösning som har diskuterats något skiljer sig
från den nu föreslagna. Prop. 1987/88: 149

Den grundläggande frågan är givelvis: Behövs auktorisation
av finansbolag? I Bilaga 3 promemorian anges på sidorna 27—29 några väsentliga
skäl för auktorisation. Del överordnade önskemålet är atl kreditgivningen skall
vara sund. Uppenbart är atl det har förekommit mindre lyckade inslag i
kreditgivningen från den grå marknaden och en del finansbolag sedan lager
infördes. Bankinspektionens möjligheter atl ingripa mol osund kreditgivning är
otillräckliga och branschens självreglerande förmåga har också gränser. De
nämnda förhållandena är, som framhålls i promemorian, otillfredsställande frän
allmänhetens synpunkt. Frågan är om olägenheterna är av sådan natur och
omfattning atl de kan motivera ett auktorisationskrav, som i sig innebär en
konkurrensbegränsning.

Förutom de skäl som anges i promemorian vill föreningen
peka på följande omständigheter. För atl en kreditmarknad skall fungera
effektivt fordras en viss disciplin av de agerande bolagen på denna marknad.
Det finns flera skäl till detta. Statsmakterna i olika länder har traditionellt
utsatt just kreditmarknaden för en rad regleringar rörande kreditinstitutens
organisation och om kreditgivningens mål och medel. Delta har alllid ansetts
legitimt eftersom just kontrollen över betalningsströmmarna är ell viktigt
statligt prerogativ. Konsumenter och kredit-tagare har etl berättigat intresse
av atl marknadsföringen av krediter utformas på etl sätt som inle vilseleder.
Kreditavtalsvillkoren får inle vara sådana all de ger kreditgivaren
otillbörliga fördelar.

I dessa avseenden har på senare år uppförandel hos många
kreditgivare, reglerade som oreglerade, lämnat myckel i övrigt att önska.
Följsamheien lill lagens regler om angivande av effektiv ränta vid
marknadsföring av konsumentkrediler är dålig på många håll. Räntevillkoren i
övrigt är ofta alltför ensidigt fördelaktiga för kreditgivaren, särskilt bland
de s. k. källarbolagen. De möjligheter som marknadsföringslagen erbjuder all
ingripa mol sådana missförhållanden är visseriigen effektiva när det gäller
enskilda bolag men i allmänhet helt utan effekt på denna kategori av
kreditgivare totalt sett. På senare tid har man kunnat observera all den
bristande seriositelen hos vissa bolag på marknaden också har haft en
"smittoeffekt". Obenägenheten hos en rad kreditinstitut på marknaden
atl följa överenskommelsen mellan riksbanken och kreditinstitutens organisationer
om amorteringsvillkor vid konsumentkrediler är ett exempel på detta.

Det bör även observeras att de finansiella tjänsterna blir
allt flera och allt mer komplexa. Internationaliseringen av kreditgivningen
tilltar. Kraven ökar därmed på finansbolagen i olika avseenden. En auktorisation
skulle vara etl verksamt medel för att förbättra de seriösa företagens rating
och anseende i internationella förhållanden.

Gentemot krav på auktorisation brukar alltid anföras
konkurrensbegränsningssynpunkter. Enligt konkurrenslagen (1982:729) är en
konkurrensbegränsande åtgärd förbjuden om den har "skadlig verkan".
Därmed skall förstås all åtgärden på ell sätt som är otillbörligt från allmän
synpunkt (I)
påverkar prisbildningen
(2) hämmar effektiviteten inom näringslivet eller (3) försvårar eller hindrar
annans näringsutövning.

Enligl departementets beräkningar kommer antalet
finansbolag alt minska

med ca 2/3 som en följd av förslaget. Delta är i sig en kraftig inskränkning
men ur

näringslivets och konsumenternas synvinkel torde effekten knappt bli märkbar sä

länge det förutom ell hundratal finansbolag finns ca 300 banker och etl
trettiotal 65

5 Riksdagen 1987/88. I .saml. Nr 149

kreditaktiebolag saml en växande grupp fondkommissionärer,
investmentbolag Prop. 1987/88: 149 och andra som konkurrerar om att erbjuda
krediter. Den konkurrensbegränsade Bilaga 3 åtgärden — auklorisationen — är
i detta fall ägnad atl öka effektiviteten inom näringslivet, inle atl hämma
den. Att det mol bakgrund härav skulle kunna hävdas atl auklorisationen är
otillbörlig från allmän synpunkt är inte rimligt.

På här och i promemorian angivna skäl finner föreningen
sammanfattningsvis atl kravet på auktorisation är väl underbyggt i sak.

Föreningen går därefter över till all diskutera vilka
förutsättningar som bör gälla för auktorisation och vilka rättsverkningar
auklorisationen bör medföra för kreditinstituten.

Förutsättningar för auktorisation

1 ell tillägg lill § 5 finansbolagslagen beskrivs
fömlsällningarna för auktorisation. Bankinspektionen "får" meddela
lillslånd atl driva finansieringsverksamhet om (I) bolagsordningen inte strider
mol lag eller annan författning, (2) verksamhelen "kan antas ej bli lill
skada för väsentliga allmänna intressen" och (3) bolaget uppfyller de
villkor i övrigt som anges i lagen.

När del gäller frågan om vem som skall bli auktoriserande
myndighet dis-kuleras i promemorian inget alternativ till bankinspektionen.
Också föreningen anser del naturligt all inspektionen får denna befogenhet.
Föreningen utgår från all del i instruktionen för inspektionen föreskrivs en
ordning för prövningen som så långt möjligt garanterar saklighet och
opartiskhet vid auktorisationsförfarandet.

Föreningen konstaterar först all avsikten är alt
bankinspektionen skall göra en kvalitetsprövning av finansbolagen, däremot inle
en behovsprövning. De under (I) —
(3) angivna omständigheterna styr ensamma frågan om lillslånd. Är villkoren
uppfyllda måste inspektionen följaktligen meddela auktorisation. Delta framgår
inte klart av lagtexten där uttrycket "Tillstånd får meddelas" bör
ändras till "Tillstånd skall medddas".

Med uttrycket "väsentliga allmänna intressen"
förslås enligl promemorian samma sak som uttrycket "ej bli lill skada för
del allmänna" i § 6 i fondkommissionslagen (1979:748). I
promemorietexlerna anförs alt det är en förutsättning alt elt finansbolag som
erhållit auktorisation inte bryter mot lagstiftningen utanför
finansbolagslagen och aktiebolagslagen. Hänvisning görs lill lagstiftningen om
skatter, konsumentskydd och kreditpolitik samt till valulalagslift-ningen.

FF delar i stort denna uppfattning men anser alt del i
motiven bör påpekas att varje brott mol den angivna lagstiftningen inte bör
föranleda att auklorisationen upphävs. Vad som skall utgöra elt brott mot t.
ex. skattelagstiftningen eller marknadsföringslagsliflningen låter sig inle
alllid lätt avgöras på förhand av de enskilda bolagen. Vid bankinspektionens
fortlöpande prövning av auktorisa-lionsfrågor bör detta beaktas, vilket bör
komma till uttryck i motiven. Hänsynen lill rättssäkerheten kräver alt
molivskrivningarna inrymmer en utförlig exemplifiering av beteenden som kan
föranleda atl auklorisationen omprövas.

I promemorian anförs (sid 32) alt kreditmarknadskommittén
avser alt föreslå

alt finansbolagen skall vara renodlade finansiella inslilut och atl, i avvaktan
på

alt kommitténs förslag genomförs, bankinspektionen vid tillståndsprövningen 66

skall bedöma huruvida det i bolagsordningen upptagna
verksamhetsgrenarna är Prop. 1987/88: 149

förenliga med varandra. Bilaga 3

Tanken alt etl finansbolag (kreditmarknadsbolag enligl
kommittén) skall få bedriva finansieringsverksamhet och därmed förenlig
verksamhet har lanserats inom kommittén, som också överväger vilka verksamheter
som skall anses "förenliga med" finansieringsverksamhet. Förslaget
innebär i själva verket en begränsning av möjligheterna för finansbolag att
bedriva annan än finansiell verksamhet. Del bör enligt föreningens mening inte
komma ifråga all bankinspektionen tillämpar dessa principer innan de har
anammats av lagstiftaren. Föreningen vill påpeka att del förhållandel alt vissa
finansbolag idag i begränsad omfattning bedriver även verksamheter som inte är
finansiella har, såvitt känt, inte medfört nämnvärt ökade risker eller
förluster för bolagens låntagare eller borgenärer.

På auktoriserade bolag ställs kravet atl de skall ha etl
aktiekapital på minst 10 miljoner kronor. Även föreningen anser alt en
föreskrift om minsta aktiekapital är önskvärt. Nivån är väl avvägd.

Emellertid kan enligt föreningens mening elt ovillkorligt
kapitalkrav få olyckliga konsekvenser. Till en början må uppmärksammas att
regeln all alla auktoriserade institut måste ha ell aktiekapital på 10
miljoner kronor kommer alt drabba bankägda och icke bankägda finansbolag olika.
Enligt finansbolagslagen, som i denna del inte föreslås ändrad, gäller lagen
för alla bolag som bedriver finansieringsverksamhel och som ägs helt eller
delvis av bank. Med andra ord, etl bankägi bolags hel- eller delägda bolag blir
alllid finansbolag och måste, i konsekvens härmed, vart och ell i
fortsättningen ha ett aktiekapital på minst 10 miljoner kronor. För icke
bankägda finansbolagskoncerner gäller inte detta, utan heU eller delägda bolag
blir finansbolag endast om värdet av tillgångarna överstiger 10 miljoner
kronor. Denna "konkurrensolikhet" skulle kunna elimineras om del
föreskrevs all alla elt auktoriserat bolags hel- eller delägda bolag måste ha
ell aktiekapital på 10 miljoner kronor, oavsett vem som äger moderbolaget. En
sådan lösning vill dock inte föreningen rekommendera av andra skäl, som här
skall anges.

Del förekommer på kredilmarknaden en betydande mängd bolag
som är hel-eller delägda av finansbolag och som har tillkommit i andra syften
än att bedriva en omfattande utlåning till tredje man/konsumenter. Det finns
bolag med mycket liten eller ingen verksamhet som närmast eller endast
tillkommit för atl skydda elt namn. Andra bolag arbetar i kommission för
moderbolaget, ofta gentemot en begränsad krets av kunder. Sådana bolag tecknar
kredit med låntagare i eget namn eller direkt i moderbolagets namn. I det
senare fallet överlåts krediterna oftast lill moderbolaget, som har del
erforderliga egna kapitalet. Det är vanligt atl finansbolag samäger andra bolag
med leverantörer av t. ex. fordon eller maskiner. Ägarandelen varierar i regel
från 91% lill 25Vo. Kredilavtal tecknas i det leveraniörsanknutna bolaget och
överlåts senare lill finansbolaget. Alternativt tecknas avtalen med det samägda
bolaget men med finansbolaget angivet som kreditgivare. Syftet med del är alt
man slipper en extra överlåtelse av avtalet.

Ytteriigare andra bolag har tillkommit för att utgöra den
juridiska ramen för

enstaka samarbelsprojeki. Etl finansbolag kan ofta finna det naturligt alt av

administrativa skäl dela upp verksamhelen i "profil centers" utan att
del därför

är tänkt all verksamheten skall nå en sådan volym atl den kan bära ett
akiiekapi- 67

tal på 10
miljoner kronor.

Till sist
må framhållas alt del väsentliga ur allmän synvinkel och ur borgenärs- Prop.
1987/88: 149 synvinkel inle bör vara alt just varje dotterbolag eller delägi
bolag i en finans- Bilaga 3 bolagskoncern uppfyller kapitalkravel ulan all
del bolag som i sista hand svarar för krediten, dvs. moderbolaget, är
tillräckligt kapitaliserat.

De nu diskuterade problemen är egentligen en del av en
större fråga, nämligen huruvida det verkligen är sakligt motiverat med ell
auktorisationskrav på verksamhet som enbart innefattar kreditgivning eller
uthyrning lill företag.

Det viktigaste skälet för auktorisation är enligt FF:s
mening det konsument-politiska. Genom tillsyn och högre krav på kapital och
soliditet skall i första hand konsumenternas behov av skydd i olika avseenden
tillgodoses. I den allmänna debatten har, när kritik framförts mot
finansbolagen, denna så gott som alltid föranlelts av konsumentsynpunkter.
Enligl föreningens mening är del också tveksamt om del finns ell behov av
auktorisation av kreditgivare till näringslivet. Del handlar här om
affärsmässiga förhållanden där del får anses alt parterna på bägge sidor väl
kan överblicka konsekvenserna av ell avtal.

Föreningen vill dock inle motsätta sig atl etl
auktorisationskrav uppställs även för sådana kreditgivare och detta främst med
hänsyn till de definitionsproblem som uppkommer när man måste skilja på begreppen
konsumenlkredil och företagskredit inom etl företag. Det finns en uppenbar
risk atl osäkerhet skulle uppkomma humvida en kreditgivares verksamhet i ell
visst skede är "auktorisa-tionspliktig" eller ej. Exempelvis
klassificeras de s. k. trepartskredilerna hos finansbolagen i regel som
rörelse- eller förelagskrediter men avser i slulledet ofta nog krediter till
konsumenter. Föreningen återkommer till denna problematik i ell följande
avsnitt.

Det nu anförda leder föreningen lill uppfattningen all del
bör fastställas i lag all del är tillräckligt att, i en finansbolagskoncern,
endast moderbolaget skall ha etl aktiekapital på minst 10 miljoner kronor. Av
detta följer atl om etl finansbolag endast är delägt av elt annat finansbolag
och alltså ej konsoliderat i detta bör huvudregeln gälla, dvs. ett kapitalkrav
pä minst 10 miljoner kronor.

Föreningen tar för givet atl kreditgivning till
auktoriserade institut inte heller bör medföra auktorisationstvång även om
kreditens storlek överstiger 10 miljoner kronor. Ansvaret för den slutliga
utlåningen mot konsumenter och förelag ligger i sista hand på etl auktoriserat
institut och alla skyddsintressen är därmed tillgodosedda.

I promemorian framhålls (sid 36) alt etl bolag kommer all
vara överkapitaliserat i samband med en auktorisation lill dess atl
omsättningen växt från 10 till drygt 100 miljoner kronor. Delta är riktigt och
gränsen torde i själva verket ligga högre än så om man i kapitalbasen räknar in
även garanlifond, förlagslån och reserver enligl § 7 finansbolagslagen,
tillskjutet kapital som ju också kräver avkastning. Beträffande de bolag som nu
finns vore det med hänsyn härtill motiverat med en längre övergångslid än den
som föreslås i promemorian. Härtill kan läggas atl om föreningens förslag antas
när det gäller aktiekapital i koncerner skulle ölägenheterna med den föreslagna
ordningen minskas ytterligare.

11 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Reglerna för finansbolags verksamhet behandlas även av
Kreditmarknadskom

mittén, som beräknas lägga fram sitt huvudbetänkande under våren 1988. FAR 68

föreslår i första hand att detta betänkande avvaktas. FAR
kan nämligen för sin Prop. 1987/88: 149 del inte finna att en större
skyndsamhet är påkallad beträffande de nu aktudla Bilaga 3 frågorna.

Skulle de i den föreliggande promemorian behandlade
frågorna ändå bli föremål för lagstiftning nu får FAR i andra hand anföra
följande.

FAR tillstyrker atl lägsta aktiekapitalet i finansbolag
sätts till 10 miljoner kronor i de fall som föreslås i promemorian.

12 Svenska Revisorsförbundet (SRS)

Frågor om strukturen på kreditmarknaden övervägs f. n. av
Kreditmarknadskommittén, en viktig uppgift är därvid atl utforma regler för
ell auktorisalionssyslem för finansbolagen. Kommittén har aviserat etl
huvudbetänkande under våren 1988. I den mån det remitterade förslaget leder
lill lagstiftning blir den således av provisorisk karaktär.

Samfundet har i remissvaret över "Finansiella
koncerner" (Ds Fi 1987:3) utvecklat varför provisoriska
lagstiftningsåtgärder bör undvikas. Under vissa förutsättningar var samfundet
dock berett att tillstyrka provisoriska lagstiftningsåtgärder. Som argument
för alt tillgripa denna lagstiftningsteknik anförs i betänkandet endast atl
flera frågor kräver en skyndsam behandling (s. 3), behovet av en skyndsam
behandling utvecklas inle vidare. Inte heller redovisas någon genomgripande
utvärdering av nuvarande regelsystem om man undantar den skrivelse från
bankinspektionen från 1982 som synes ha hänvisats till kreditmarknadskommittén.
Vad som anförts i betänkandet är enligt samfundets mening inte tillräckliga
skäl för en provisorisk lagstiftning. Inle heller förhållandena på kredilmarknaden
i övrigt motiverar enligt samfundet en provisorisk reglering enligt förslaget.
På grund av det nu anförda och oklarheter i förslaget vad gäller
begreppsbestämningar, motiv och effekter av de olika förslagen avstyrker samfundet
att betänkandet läggs till grund för lagstiftning. Samfundet förordar istället
att kommande betänkande ftån kreditmarknadskommittén snabbehandlas helt eller
delvis.

13 Kreditmarknadskommittén

Kreditmarknadskommittén konstaterar alt förslagen i
promemorian i alla grunddrag bygger pä kommitténs kommande förslag och att
texten utarbetats i god överensstämmelse med av kommittén redan i början av
1986 utarbetat material (PM 29, 30 och 42). De avvikelser som gjorts ftån
kommitténs förslag har samtliga sin gmnd i promemorians utgångspunkt atl så få
ingrepp som möjligt nu bör göras i gällande finansbolagslag.

Vägledande för kreditmarknadskommitténs arbete har varit
alt översynen av

stmkturen pä marknaden bör göras sä samlat som möjligt eftersom reglema för

de olika instituten är i hög grad beroende av varandra och att varje förändring
i elt

instituts regler kan skapa nya förutsättningar även för andra aktörer än de som

direkt berörs av lagändringen. Kommittén har därför valt att i etl huvudbe

tänkande lägga fram den stora merparten av sina förslag för att kunna värdera

och bedöma förslagen i ett sammanhang. Den nu utarbetade departementspro- 69

memorian
visar med all önskvärd tydlighet all kommitténs bedömning har varit Prop.
1987/88: 149 riklig. Trots atl utgångspunkten i promemorian sägs vara atl
kommitténs förslag Bilaga 3 beträffande finansbolagen varken kan eller bör
brytas loss från helhetslösningen är del vad som skett. Delta har visat sig
förenat med påtagliga olägenheter. Kommittén skall peka på några.

Banker äger nu inte bedriva finansbolagsverksamhet genom
annal än elt registrerat finansbolag. Följden av förslaget kommer alt bli atl
förelag på del här området vari bank äger andel måste vara auktoriserat
finansbolag med elt minsta aktiekapital på 10 miljoner kronor.
Kreditmarknadskommittén anser alt motsvarande bör gälla för de auktoriserade
finansbolagen. Det ligger i sakens natur all dessa inle bör få bedriva
verksamhet på det här området genom något annat än ett auktoriserat
finansbolag. Kommillén föreslår därför all regeln i 2 § I st 1 p kompletteras
sä all regeln också omfattar finansbolag eller dotterbolag lill sådant bolag.

Sammanfattningsvis anser kommittén all en rad ölägenheter
visat sig förenade med promemorians förslag all nu bryta loss vissa delar av
kreditmarknadskommitténs förslag på detta område. Delta skulle emellertid
kunna neutraliseras genom atl promemorieförslaget revideras och kompletteras i
enlighet med kommitténs nu framförda förslag. Tillräckligt bärande skäl för
all genomföra förslaget ulan dessa ändringar har inle framkommit.

14 Sveriges Industriförbund

Auktorisalionssyslem — särskilt med inslag av behovsprövning
— innebär aUtid risker från konkurrenssynpunkt. Förslag av denna karaktär måste
därför föregås av en noggrann analys och även bygga på etl starkt allmänt
intresse för att genomföras.

Den remitterade promemorian ger enligt Industriförbundet
belägg för att de missförhållanden — t. ex. oskäliga räntor och
betalningsvillkor gentemot konsument — som förekommer i samband med viss
finansieringsverksamhet är av icke obetydlig omfattning. Det finns därför fog
för en skärpning av regelsystemet. Förslaget innebär — kortfattat uttryckt —
att det blir förbjudet alt yrkesmässigt bedriva finansieringsverksamhet utan
tillstånd. Undantag görs bl. a. för verksamhet med en omslutning under 10
miljoner kronor per år och som inte riktas mol konsument. Den som driver verksamhet
utan lillslånd riskerar åtal och straff. Straffet föreslås bli böter eller
fängelse i högst ett år.

Enligt promemorian bör den typ av behovsprövning som finns
på bankområ-

dei avvisas för finansbolagens del. Förslaget innebär istället atl prövningen
av

finansbolag skall överensstämma med vad som gäller för fondkommissionärer

enligt fondkommissionslagen. Även en utformning i linje med fondkommissions

lagen skulle dock innehålla inslag av behovsprövning vilket framgår av pro

memorian s. 23, där del sägs alt en prövning av en ansökan att driva fond

kommissionsrörelse också innefattar elt visst hänsynstagande till om behov av

rörelsen föreligger. Delta går inte ihop med etl uttalande (s. 32) att någon
kvanti

tativ begränsning inle skall ligga i den föreslagna tillståndsprövningen av
finans

bolag. 70

Enligl förbundels mening bör behovssynpunkier inte beaktas
vid tillstånds- Prop. 1987/88: 149 prövning. Behovsprövning medför en allvarlig
risk för all konkurrensen på mark- Bilaga 3 nåden hämmas och alt en önskvärd
nyetablering hindras. Prövningen bör uteslutande inriktas på en kvalitativ
bedömning. Delta bör enligt förbundet komma lill tydligt uttryck i lagtexten,
förslagsvis genom ett tillägg i 5 § där del poängleras all en bedömning av
behovet av den sökta verksamhelen inte får beaktas. I varje fall måste
skrivningarna i motiven göras tydligare än promemorians.

1 avsnitt 2.5.3 föreslås all finansbolag bör ha ell
aktiekapital som uppgår till minst 10 miljoner kronor. Enligl uppgifter, sid
36, skulle förslaget medföra all ungefär 75 procent av de nuvarande
finansbolagen måste höja sill aktiekapital för atl få tillstånd atl i
fortsättningen driva finansbolag.

Även förbundet anser del befogal med krav på minsla
aktiekapital. lO-miljo-nerskravel är dock enligl förbundels uppfattning
omotiverat högt. Det skulle innebära att verksamhelen försvåras för majoriteten
av befintliga bolag och även hämma nyetablering vilket är till skada för
effektiviteten i branschen. Minimikravet bör enligl förbundets uppfattning
därför sättas avsevärt lägre.

Sammantaget är alltsä Industriförbundet tveksam till om
förslaget leder till avsedda effekter för atl komma till rätta med oseriös
verksamhet. Under förutsällning alt lillslåndsprövningen hålls fri från
behovsinslag och atl kravel pä minsta aktiekapital sätts avsevärt lägre vill
förbundet dock inte motsätta sig all förslaget genomförs.

15 Småföretagens Riksorganisation (SHIO)

Sammanfatlningsvis avstyrker organisationen förslaget om
auktorisation av finansbolag. Organisationen anser all
kreditmarknadskommitténs betänkande bör avvaktas innan beslut fattas. Det
gäller särskilt frågan om all låta bolag som sysslar med fastighetsleasing
omfattas av lagen. Denna fråga behandlas även av justiliedepartemenlets
utredning om leasing av fast egendom.

Lagen om finansbolag innebär idag bl. a. atl bolag i vilka
nettovärdet av tillgångarna överstiger 10 miljoner kronor står under tillsyn av
bankinspektionen. Departementet föreslår att denna grupp bolag ska tvingas söka
auktorisation med åtföljande prövning. Samtidigt föreslås ell krav på minsla
aktiekapital för auktoriserade bolag om 10 miljoner kronor.

Finansieringsverksamhet riktad mol konsument ska endast fä
utövas av aukio-ri.serade institut. Departementet anser ett sädant krav nödvändigt
för att skydda konsumenterna.

Småföretagens Riksorganisation har funnit att
konsumenterna, enligt promemorian, främst behöver skyddas mot otillbörliga
avtalsvillkor. Organisationen kan inte finna annat än alt dessa behov
huvudsakligen skulle kunna tillgodoses i nuvarande lagstiftning, såsom
brottsbalkens ockerparagraf och avtalslagen. Genom all utöka informationen
lill konsumenterna om deras rättigheter kan man underlätta för dem atl
tillvarata sina intressen. I den mån konsumentskyddet likväl inte skulle anses
tillräckligt, bör i första hand kompletteringar av ifrågavarande lagregler
övervägas.

När det gäller frågan om atl införa elt obligatoriskt
auktorisalionssyslem på

konsumenlområdet vill organisationen särskilt hänvisa lill Konsumentverkels

rapport Auktorisation och konsumentskydd (KOV 1978:8—01); 71

"Enligl
arbetsgruppens mening saknas skäl alt frångå den i Sveriges hittills Prop.
1987/88: 149 förhärskande synen på obligatorisk auktorisation. Reslriklivilet
bör iakttas med Bilaga 3 införande av obligatoriska auktorisalionssyslem med de
långtgående begränsningar av marknadsinlrädel som de innefattar. Arbetsgruppen
har härvid särskilt fäst sig vid de konkurrensbegränsande verkningarna såsom
främst riskerna för negativa verkningar från konsumentsynpunkt i form av högre
prisnivåer och försvagade incitament till nytänkande och rationaliseringar.

De områden där obligatorisk auktorisation vid en samlad
bedömning kan vara av värde synes väsentligen vara sådana där dylika åtgärder
bedöms erforderliga till säkerställande av trygghet till liv, hälsa, säkerhet
och personlig integritet. De kan också tänkas vara befogade i situationer där
större ekonomiska värden för den enskilde kan stå på spel. En förutsättning bör
dock alllid vara att obligatorisk auktorisation verkligen befinns vara en
adekvat och klart behövlig åtgärd för att komma lill rätta med eller åtminstone
reducera berörda risker. I första hand bör man undersöka om inte andra, från
etableringskonirollerande synpunkt mjukare system kan ge konsumenterna
tillräckligt ekonomiskt skydd." (KOV 1978:8— 01.)

Enligt Småföretagens Riksorganisation finns det inte
anledning alt nu frångå ovanslående bedömningar. Förslaget i den nu aktuella
promemorian uppfyller enligl vår uppfattning inle de krav som ställs i Konsumentverkels
rapport för att en obligatorisk auktorisation skall införas. Organisationen
avstyrker därför departementels förslag.

Kreditmarknadskommittén kommer i sill huvudbetänkande, som
läggs fram under våren, all behandla finansbolagens verksamhet. Enligl
organisationens uppfattning bör detta betänkande avvaktas innan etl eventuellt
beslut fattas om auktorisation av finansbolag.

16 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Inledningsvis får riksförbundet konstatera att
utredningsarbetet beträffande kre

dilmarknaden befinner sig i ell skede som ger en i det närmaste kaotisk bild.

Sedan flera år har varil verksam försäkringsverksamhetskommitlén (FVK) som i

sill i november 1987 avgivna slutbetänkande "Försäkringsväsendet i
framliden"

(SOU 1987:58) berör frågor om försäkringsbolagens roll på kredilmarknaden.

Krediimarknadskommiltén (KMK) utreder sedan relativt lång tid tillbaka kredit

marknadens struktur i stort och förväntas enligl den nu remitterade promemo

rian avge elt huvudbetänkande "under våren 1988". Redan innan FVK:s
slutbe

tänkande blivit remissbehandlat begärs yttrande över den nu aktuella promemo

rian, i vilken man dels hämtar upp vissa tankegångar från FVK:s belänkande,

dels framlägger förslag som sägs skola "ligga i linje med de större strukturella

förändringar som KMK enligt uppgift kommer alt föreslå i del regelverk som idag

styr kredilmarknaden". En sådan ulredningsleknik med eventuellt därpå
följan

de lagstiftning väcker inle förtroende och gör del snart sagt omöjligt för
remiss

instanserna alt veta vad de uttalar sig om. Riksförbundet ifrågasätter i och
för sig

inle atl vissa ändringar i lagen om finansbolag kan övervägas men ingenting i

promemorian anger en sådan brådska all frågor om finansbolag skulle behöva

brytas ul ur ett större sammanhang, framför allt i den mån frågorna inle kan

anses ingå i den mera "tekniska" översynen av reglerna om
auktorisation. 72

Den
tekniska översynen Prop. 1987/88: 149

Förslaget innebär att finansbolag i framliden måste ha
lillslånd (auktorisation) ' ° från bankinspektionen för att fä bedriva sin
verksamhet. I regel skall krävas tillstånd om nettovärdet av bolagets
tillgångar uppgår till 10 miljoner kronor eller mer. Tillståndgivningen skall
föregås av en kvalitativ pröviiing, varvid tillstånd skall ges om verksamheten
bl. a. "inte antas bli fill skada för väsentliga allmänna intressen".

Som finansbolag skall i framtiden även anses bolag som
driver faslighetsleasing. Även dessa bolag måste således ansöka om tillstånd
om deras tillgångar har elt nettovärde på minst 10 miljoner kronor.

Riksförbundet delar uppfattningen alt ett
auklorisalionsförfarande är lill gagn för finansbolagens verksamhet genom all
verksamhelen får en seriös prägel. Förbundet har inte heller något alt erinra
mot att bolag som lill övervägande del driver faslighetsleasing kommer atl ingå
i kretsen finansbolag och omfattas av lagen om finansbolag.

17 Sveriges läkarförbund

Förbundet har i promemorian inte kunnat finna någon
övertygande argumentation varför en höjning av aktiekapitalet skulle vara den
enda effektiva metoden för all säkerställa verksamheten. Ställda garantier av
olika slag — givetvis av betryggande utformning — kan enligt förbundets
uppfattning fylla samma funktion.

En regel av innebörden all kapitalkravel kan fullgöras på
annal sätt vore därför av värde.

2 Definitionen av finansieringsverksamhet

1 Bankinspektionen

Den föreslagna finansieringsverksamhetsdefinitionen
samläst med undantagen i andra stycket av bestämmelsen rymmer såväl
fastighetsleasing som kredilförmedling till konsument. Bankinspektionen har
som framgår nedan inle någon erinran häremot.

Med hänsyn till den straffbestämmelse som är knuten till
bestämmelsen om auktorisation som förutsättning för att bedriva verksamhelen
kan del ifrågasättas om inte en del av näringslivels kreditgivning mellan olika
företag försvåras. Bankinspektionen har nämligen inte ansett sig ha anledning
att mol bakgrund av nu gällande finansbolagslag — definitionen i förening med
avsaknad av lillslåndsplikl och straffbestämmelse — ingripa och ställa under
tillsyn börsföretag som lämnat enstaka krediter till annal företag. Med den nu
föreslagna uppläggningen kan del ifrågasättas om inte även enstaka krediter om
de överstiger 10 miljoner kronor-gränsen blir tillståndsplikliga. Utvidgningen
av definitionen lill "ställa garanti för kredit eller på annal sätt
medverka till finansiering" accentuerar ytteriigare problematiken.
Bankinspektionen har inte något förslag till lösning ulan vill endast rikta
uppmärksamheten pä frågan.

En företeelse som bankinspektionen anser att definitionen
bör träffa är s. k.

kommissionärsbolag. Del är bolag som driver finansieringsverksamhel i kommis- 73

sion för annal bolag. Etl sådant bolag bör nämligen anses
medverka lill finansie- Prop. 1987/88: 149

ring och torde därmed falla under den föreslagna definitionen. Bilaga 3

Bankinspektionen anser alt det i promemorian anförts
fullgoda skäl för krav på tillstånd för konsumenlfinansiering och tillstyrker
förslaget.

Kreditförmedling är problematisk atl ställa under tillsyn
på grund av gränsdragningsproblem. Bankinspektionen har tidigare avstyrkt etl
sädant förslag. Kreditförmedlingen till konsument är emellertid särskilt
känslig från konsumentsynpunkt och så nära förknippad med kreditgivningen i
del fall som anges i promemorian s. 69 n (aktiv medverkan från mäklaren) all
bankinspektionen tillstyrker även del förslaget.

2 Konsumentverket

1 begreppet "finansieringsverksamhel riktad mot
konsument" (2 § punkt 2 i lagförslaget) ingår inte s.k.
leverantörskrediter, dvs. kredit eller belalningsanslånd i direkt samband med
försäljningen av en vara eller tjänst. Härigenom undantas avbetalningskrediier.
Denna kredilform har minskat i omfång avsevärt sedan systemet med kontokort
infördes. Inom vissa branscher har den dock fortfarande en stor betydelse,
t.ex. inom bilbranschen, där krediterna oftast gäller höga belopp.

Erfarenheterna hos Konsumentverket, och även hos Allmänna
Reklamationsnämnden, är att det föreligger allvarliga problem inom
avbeialningshandeln. Kontrakten innehäller ofta oskäliga avtalsvillkor och
krediikoslnaderna är höga, samtidigt som många säljare brister i information
enligl konsumentkreditlagen och/eller lämnar vilseledande uppgifter i
kontraktsformulären.

Till delta kommer att problem uppstår när konsumenten vill
utnyttja sin rätt enligt konsumentkreditlagen atl förtidsbelala krediten; han
får ofta betala en för hög summa. Avbetalningskontrakt övertas regelmässigt av
finansieringsföretag och finansbolag. Konsumentverket har i flera fall begärt
Bankinspektionens bedömning om finansbolagen kan anses ha brustit i god sed
genom atl överta krediter som är förenade med sådana villkor atl det skulle
strida mot god sed om finansbolaget självt skulle ha beviljat krediten. — I
promemorian föreslås att endast auktoriserade finansbolag skall fä rätt alt
överta eller ställa garantier för avbelalningskonlrakt, vilkel är en
förutsättning för atl lagen inle ska kunna kringgås. Det finns skäl att här
skärpa kontrollen vid övertagandet så atl inle kontrakt med oskäliga villkor
(t. ex. räntor och avgifter) övertas och finansbolagen på det sättet ger
förutsättningar för en oseriös avbetalningshandel. Del har ju t. o. m.
förekommit alt finansieringsföretag övertagit fiktiva avbelalningskonlrakt,
som egentligen är lån, inom bil- och vitvambranschen.

3 NO Näringsfrihetsombudsmannen

Många av de principiella invändningar som NO riktat mot
alt införa en auktorisation av finansbolag gäller även promemorians förslag
att all finansieringsverksamhet riktad mot konsument, oavsett omfattning,
skall kräva auktorisation av berörda företag.

Förslaget innebär alt endast finansbolag med
nettotillgångar på mer än 10

miljoner kronor, vid sidan av banker och andra "auktoriserade"
kreditinstitut, 74

får ge
konsumentkrediter. Kravel på minst 10 miljoner kronor i aktiekapital och i
Prop. 1987/88" 149 praktiken en balansomslutning på drygt 100 miljoner
kronor medför givetvis all Bilaga 3 nästan alla de finansieringsförelag som i
dag sysslar med konsumentkrediter utan atl vara finansbolag kommer att
försvinna från marknaden. Detta är uppenbarligen också syftet med förslaget
vars effekter kan liknas vid etl näringsförbud för de företagare som nu
bedriver sådan finansieringsverksamhet. Etl så långtgående ingrepp i
näringsfriheten kan svårligen accepteras. Sannolikt skulle förslaget innebära
att fler seriösa än oseriösa förelag måste lämna marknaden.

Genom sin existens under många år måste ändå sägas alt
finansieringsförelagen på den s. k. grå lånemarknaden har visat att del
föreligger etl behov av dem. Konsumenterna kan ha flera skäl för atl inle vända
sig lill de stora etablerade kreditgivarna. Exempelvis kan åtskilliga känna en
osäkerhet inför att anlita de traditionella kreditinstituten. Detta bör enligl
NO:s uppfattning respekteras.

Del måste dock anses belagt all det finns olika
missförhållanden på den i dag oreglerade marknaden för konsumentkrediter. Dessa
missförhållanden är emellertid även på detta område a\ del slaget att man i
första hand borde pröva vägen all se fill alt gällande lagstiftning följs. Det
rör sig bl. a. om marknadsföringen av krediter enligl konsumentkreditlagen och
brottsbalkens ockerbestämmelser. Vidare bör konsumentupplysningen på
kredilmarknadsområdet kunna intensifieras ytterligare.

Som en mildare form än den föreslagna auklorisationen
borde kunna övervägas en obligatorisk registrering av alla företag som ger
eller förmedlar konsumentkrediler saml någon form av myndighelsiillsyn.
Kontrollsvårigheterna i etl sådant syslem skulle dock troligen bli betydande
men ändå borde en förbättring jämfört med nuvarande förhållanden kunna uppnås.

Skulle regislreringsalternativel visa sig otillräckligt
talar erfarenheterna på just detta område — konsumenikrediter — kanske för atl
auktorisation skulle erfordras när del gäller mindre finansieringsföretag. En
sådan ordning skulle göra det möjligt alt skilja ut de seriösa mindre
förelagen, som enligl NO:s mening har en uppgift all fylla från
konsumentsynpunkt. Härtill kommer givelvis de nyss nämnda nackdelarna från
konkurrenssynpunkt av att branschen inte förnyas underifrån.

4 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Även beträffande förslaget om att i
finansieringsverksamhetsdefinitioner inordna kreditförmedling är SFF tveksam.
Från de utgångspunkter som lagstiftningen har att beakta bör det vara fullt
tillräckligt att det bolag, som i sista hand lämnar kredit till en konsument,
är auktoriserat. All dessutom kräva atl kredilförmed-laren är etl auktoriserat
bolag anser SFF vara alt gå för långt. I vart fall anser SFF atl delta förslag
inte har underbyggts i sädan grad och är så brådskande alt det behöver införas
i en provisorisk lagstiftning. SFF anser således all del finns anledning alt
avvakta KMK:s ställningstagande beträffande förslaget om all inordna
kredilförmedling i finansieringsverksamhetsdefinilionen.

75

5 Finansbolagens
Förening Prop. 1987/88:149

Bilaga 3 Konsumentkrediler

Som ovan framhållits är bevekelsegrunderna för
auktorisation främst av konsu-mentpoHlisk nalur. Regeringens förslag innebär
att all konsumentkreditgivning förbehålls auktoriserade institut. Lagen är på
denna punkt slraffsanktionerad.

Auktorisation innebär för de auktoriserade bolagen
huvudsakligen förpliktelser i form av strängare tillsyn och ökade kapilalkrav.
Skall det te sig meningsfullt . all söka auktorisation måste denna också
förenas med någon form av offeni-ligräilslig "rättighet". Ur denna
synvinkel är del logiskt alt endast reglerade institut skall få ge
konsumentkrediler. Även konsumenlpolitiska synpunkter talar för en sådan
ordning. En rad motiv för förslaget har redovisats på sidorna 62—65 i
promemorian och föreningen tillstyrker förslagen i denna del.

6 Kreditmarknadskommittén

Promemorians förslag lill ny
finansieringsverksamhelsdefinition överensstämmer med kommitténs. Kommittén
har emellertid såvitt gäller krediter till annan än konsument ansett lämpligt
all föreslå undantag från tillslåndskravet då verksamhetens omfattning
understiger 50 miljoner kronors omsättning (frizon). Promemorians förslag
innebär här ell bibehållande av finansbolagslagens frizon på 10 miljoner
kronor.

Redan när finansbolagslagen tillkom föreslog
bankinspektionen atl gränsen skulle sältas vid 25 miljoner kronor. I Hkhet med
kommitténs förslag innebär promemorian att all konsumentkreditgivning skall
ligga på auktoriserade institut. Skyddsintressel för verksamheten utanför
dessa minskar därmed avsevärt. Del blir fråga om avtal mellan professionella
aktörer. Kommittén har mol denna bakgmnd inle funnit något hinder mot all höja
gränsen för frizonen till en avsevärt högre nivå än för närvarande.

Frågan om frizonens storlek ställs på sin spets vid en
jämförelse mellan denna och kravel på aktiekapital. Kommittén anser att kravel
på aktiekapital är väl avvägt. I promemorian konstateras all elt förelag med
elt aktiekapital om 10 miljoner kronor bör ha en balansomslutning på drygt 100
miljoner kronor för att verksamheten skall vara "företagsekonomiskt
försvarbar". Även med beaktande av atl den nyssnämnda omslulningssiffran
kan synas hög kommer resultatet av det aktiekapilalskrav (10 miljoner kronor)
och den omsältningsgräns (10 miljoner kronor), som föreslagits i promemorian,
att framstå som uppenbart orimligt ur företagsekonomisk synpunkt. Om man
dessutom tar hänsyn till att resultatet av kommitténs förslag kan bli alt
frizonen bestäms till 50 miljoner kronor eller, i varje fall görs större än för
närvarande är del olämpligt atl nu i en interimistisk lagstiftning vidta en så
drastisk åtgärd som kan framtvinga en avsevärt hårdare stmkturomvandling än vad
som är påkallat av de skäl som ligger bakom promemorians förslag. Kommittén
föreslår därför atl fillståndskrav för finansieringsverksamhelen skall inträda
då nettovärdet av tillgängama i verksamheten överstiger 50 miljoner kronor,
dock med undantag för finansieringsverksamhet riktad mot konsument.

Etl ytterligare problem som inte beaktats i
departementspromemorian är nä

ringslivsföretagens likviditetsförvaltning. Problemet skall ses mot bakgmnd av -j

den
diskussion som fördes av finansieringsbolagskommiitén i del betänkande Prop. 1987/88:
149 som låg lill grund för finansbolagslagen. 1 betänkandet diskuterades
lämplig- Bilaga 3 heten atl låta all kreditgivning omfattas av en samhällelig
kontroll. Man avvisade emellertid en sådan konstruktion. Kommittén anförde att
den skulle innebära ett ingrepp i vanliga företags verksamhet pä etl sätt som
hittills varil främmande för svensk lagstiftning. Inte heller framstod det för
kommillén som motiverat med en så långtgående lagstiftning. Den
kreditgivningsverksamhet som sker t.ex. hos större tillverkningsföretag är
normalt avhängig av den allmänna kreditpolitiken — såväl via dess effekter på
kreditinstituten som via de mer generella kredit-politiska åtgärderna.
Kommittén fann del därför vara tillfyllest atl låta sina förslag enbart omfalla
förelag som kunde betraktas som kreditinslilut. Övervägandena resulterade i
etl förslag alt finansieringsverksamheten endast skulle träffas av regleringen
om den utgjorde förelagets huvudsakliga verksamhet. Detta förslag fick
emellertid kritik under remissbehandlingen.

Departementschefen fann del inte lämpligt att etl förelag
genom organisatoriska åtgärder kunde bestämma om dess verksamhet skulle ligga
inom eller uiorh tillämpningsområdet. Del fick inle bli så alt
finansieringsverksamheten kom atl falla utanför reglering bara för atl den
kombinerades med en något större annan verksamhet. Till skillnad från kommittén
ansåg han därför att en bestämd värdegräns borde finnas i lagen. Denna kom all
läggas vid en balansomslutning på 10 miljoner kronor.

Strikt tillämpad innebär den nuvarande regeln all en
finansieringsverksamhel överstigande 10 miljoner i balansomslutning som
förläggs i ell näringslivsföretag kommer alt innebära att förelaget skall
registreras som finansbolag. När det gäller de stora likviditeter som många
näringslivsföretag för närvarande förvaltar innebär direkllån företag emellan
upp till elt belopp på på 10 miljoner endast en ytterst ringa del av företagels
hela Hkvidiielsförvallning. Hittills har man i praxis löst problemet genom an
bankinspektionen i enlighet med lagens förarbeten ansett att lagen inle
omfattar normal likviditetsförvaltning i näringslivsförelag. Saken kommer genom
lagstiftningens annorlunda utformning i etl annal läge då
finansieringsverksamhel i strid mot lagen kommer all falla under allmänt åtal.

Kreditmarknadskommitténs uppfattning är atl
näringslivsföretagen bör ha

möjlighet att ägna sig åt en likviditetsförvaltning som till sin art och
omfattning är

naturlig i förhållande lill företagets verksamhet och storlek. Genom den tidigare

behandlade regeln om en frizon upp till ett nettovärde om 50 miljoner kronor av

tillgångarna i finansieringsverksamhelen ges alla ett utrymme för sådan verksam

het under förutsällning att verksamhelen inle riktas mot konsument. Härutöver

bör emellertid ytterligare ett utrymme ges som medger näringslivsföretagen en

möjlighet att inom ramen för sin likviditetsförvaltning ge vissa enstaka stora

direktlån. Kommittén kommer att i sitt förslag skapa etl undanlag från lill-

ståndskravei när finansieringsverksamhelen inle kan anses ha ett självständigt

syfte vid sidan av den huvudsakliga verksamheten. En ytterligare fömtsättning
är

att tillsynsmyndigheten finner att verksamheten kan bedrivas ulan tillstånd. Ef

tersom del blir fråga om en straffsanktionerad verksamhet har kommillén ansett

atl gränsdragningen bör ankomma på bankinspektionen och inle på del enskilda

förelaget. Ifrågavarande undantag kan alltså inte åberopas utan att bankinspek

tionen i beslut funnit att ifrågavarande företag äger rätt att bedriva finansie

ringsverksamhel av viss art och omfattning ulan att ha auktorisation som
finans-

bolag.
Tanken bakom regeln är inle alt ge de ifrågavarande företagen möjlighet
Prop. 1987/88: 149 lill en mera omfattande finansieringsverksamhel. Utrymme för
marknadsföring Bilaga 3 av krediter eller all lämna elt stort antal smärre
lån bör inte rymmas inom undantaget. Del bör istället vara fråga om etl fåtal
myckel stora lån, där sammanlagda beloppet avsevärt kan komma alt översliga 50
miljoner kronor.

Om elt näringslivsförelags finansieringsverksamhel har en
sådan art och omfattning, all den bedöms ha elt självständigt syfte vid sidan
av den huvudsakliga verksamhelen, får finansieringsverksamhelen enligt
kommitténs förslag inle bedrivas inom ramen för näringslivsföreiagei.
Finansieringsverksamhelen måste i här avsett fall separeras och förläggas till
ell kreditmarknadsbolag av det slag som kommillén föreslår. Med dagens
lagstiftning och struktur på kreditmarknaden skulle en antecipering av
kommitténs förslag i denna del innebära, atl näringslivs-förelaget hänvisades
lill all förlägga finansverksamheten till etl finansbolag.

Kommittén föreslår all för del fall auklorisationen nu
införs promemorians förslag kompletteras med den beskrivna undantagsregeln för
att inle begränsa näringslivsföretagens möjligheter till en optimal
likviditetsförvaltning. Om så inte sker måste direktlångivningen förelagen
emellan begränsa sig till 10 miljoner kronor för att undvika straffsanktioner,
vilket inte är påkallat av hänsyn till de skyddsintressen som gör sig gällande
i sammanhanget.

7 Sveriges Industriförbund

I promemorian föreslås vidare, s. 66, atl undanlaget i
gällande 3 § finansbolagslagen skall gälla ocksä i fortsättningen.
Bestämmelsen undantar från lagens tillämpningsområde företag med
finansieringsverksamhel som avser finansiering i samband med avsättning av
tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget.
Departementschefen har i uttalanden i propositionen till lagen (1978/79:170),
återgivna s. 14—15 i promemorian, närmare redogjort för .skälen för
bestämmelsen. Industriförbundet vill understryka vikten av alt regeln förblir
oförändrad. Några skäl för att föra in l.ex. industriförelag med
finansieringsverksamhet under lagen om finansbolag föreligger inte. Departementschefens
uttalanden har samma bärkraft idag som vid lagens tillkomst.

2.1 Särskilt om fastighetsleasing

1 Bankinspektionen

Marknaden för faslighetsleasing torde som promemorian
anger ha stor ulveck-lingspoleniial. Samtidigt föreligger vissa juridiska
oklarheter. Den ursprungliga överiålelsen kan i vissa fall ifrågasättas.
Därtill kommer all utfästelser all sälja fast egendom är ogiltiga enligl nu
gällande lagstiftning. Även ur redovisnings- och skatterättslig synpunkt
förekommer flera problem. Det föreligger också risker beträffande kredit
bedömning, allernalivanvändning av fastigheten m.m.

Det är alltså ur flera synpunkter myckel tveksamt om
verksamheten bör ställas under statlig tillsyn med det accepterande som del
skulle kunna anses innebära.

Företeelsen är emellertid etablerad på marknaden och utgör
obestridligen en

finansiering. Viklen av alt faslighelsleasingbolag bedrivs i solida och sunda
for

mer på en marknad som växer i belydelse tar över den ovan angivna tvekan. 78

Bankinspektionen
tillstyrker därför förslaget. För sin gränsdragning kommer Prop. 1987/88:
149 bankinspektionen all hålla sig till de två former av leasing som anges i
pro- Bilaga 3 memorian.

Bankinspektionen måste emellertid avvisa förslaget au använda
möjligheten i 11 § att medge en högre upplåningsmultipd för atl övergångsvis
komma tillrätta med eventuella kapitaltäckningsproblem. Nämnda bestämmelser är
enligt förarbetena avsedd atl användas för särskilt säkra krediter vilket
fastighetsleasing i vart fall inte generellt kan betecknas som.
Bankinspektionen föreslår all i slället en övergångstid på två år införs, dvs.
alt full kapilalläckning föreligger vid den lidpunkt då
kreditmarknadskommitténs kommande lagförslag sannolikt blivit lag.

2 NO Näringsfrihetsombudsmannen

Genom all införa en mera heltäckande definition av vad som
skall avses med finansieringsverksamhel kommer enligt förslaget även leasing av
fast egendom att omfattas av finansbolagslagen. Delta innebär att de företag
som specialiserat sig på fastighetsleasing, förutom av de föreslagna
aukiorisationsbeslämmelserna, även kommer atl omfattas av lagens
upplåningsregler.

Några bärande skäl för atl införa auktorisation för
fastighelsleasingsbolag har knappast anförts. Konsumenlskyddsaspekter gör sig
såvitt NO kan se inte gällande på delta område. Några missförhållanden påtalas
inle heller i promemorian. Som grund för lagstiftning skulle behövas en närmare
kartläggning av branschen och en analys av konsekvenserna av förslagen.

NO vill särskilt peka på alt del torde föreligga vissa
gränsdragningsproblem mellan vad som kallas faslighetsleasing och mera
traditionellt bedriven förvaltning och uthyrning av fastigheter inom
fastighets- och byggbolag. En snedvridning av konkurrensen uppstår om bara den
ena förelagsformen träffas av upplåningsreglerna i finansbolagslagen.

Eftersom även andra legala problem på omrädet väntar på
sin lösning synes det lämpligt att avvakta med alt föra in leasing av fast
egendom under finansbolagslagen tills förhållandena i branschen närmare har
utretts. En allmän översyn av faslighetsleasing pågår redan enligl vad som
uppges i promemorian.

3 Sveriges riksbank

Marknaden för fastighetsleasing har expanderat mycket
snabbt under senare år. Fullmäktige delar de betänkligheter som kommer lill
uttryck i promemorian mot att en så omfattande verksamhet växer fram på
kreditmarknaden ulan all de legala förulsätlningarna är tillfredsställande
reglerade. En sådan lagstiftning bör skyndsamt komma lill stånd.

I avvaktan på sådana åtgärder bör företag som ägnar sig åt
faslighetsleasing ställas under samma krav på auktorisation och tillsyn som vid
annan leasing-verksamhet. Fullmäktige tillstyrker således promemorians förslag
härvidlag.

Däremot avstyrker fullmäktige att bankinspekfionen, så som
föreslås på sid 79

skulle utnyttja lagens möjligheter till dispens vad gäller finansbolagens upp

låningsrält i leasingverksamheten (från 12,5 till 20 gånger del egna
kapitalel).

Denna dispensmöjlighet är avsedd alt kunna utnyttjas om elt finansbolag be- 79

driver
ullåningsverksamhet med osedvanligt låg risk, t. ex. finansiering av stals-
Prop. 1987/88: 149 pappersporiföljer. Faslighetsleasing kan inte karakteriseras
som en lågriskverk- Bilaga 3 samhet. I synnerhet leasing av industrifastigheter
med begränsad alternativ användning måste anses motivera en kapitaltäckning på
åtminstone 8 procent, alltså motsvarande en upplåningsrält på 12,5 gånger
finansbolagens egna kapital.

I reservation mot yttrandet anförde Johan Gernandt
följande.

Frågan om även fastighelsleasingbolagen bör omfattas av
finansbolagslagen bör vila intill dess de rent juridiska frågorna lösts och
blivit föremål för lagstiftning.

4 Svenska Sparbanksföreningen

Enligt förslaget skall faslighetsleasing ingå i den
definition av finansieringsverksamhel som finns i lagen om finansbolag. Därmed
skulle faslighetsleasing omfattas av den lagstiftning som gäller för
finansbolagens verksamhet.

Sparbanksföreningen delar i och för sig uppfattningen att
del inle finns anledning att behandla leasing av fast egendom på annat sätt än
leasing av lös egendom, som idag träffas av finansbolagslagsliftningen.
Faslighetsleasing är emellertid en verksamhet som är föremål för en allmän
översyn. I verksamheten ingår företeelser och moment som från rättsliga
utgångspunkter kan ifrågasättas eller i vart fall bli föremål för tvekan.
Härtill kommer att gränserna för faslighetsleasing och andra rättsliga
företeelser, t. ex. hyra, i många fall synes oklara. Just det förhållandel att
fastighetsleasing ansågs innefatta olika rättsligen outredda frågor anfördes
ursprungligen som skäl för att undanta denna verksamhet från
tillämpningsområdet för finansbolagslagstiftningen. Del synes därför tveksamt
om man nu bör inordna faslighetsleasing i den föreslagna provisoriska
auktorisa-lionslagsliftningen.

5 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Beträffande förslaget om all definitionen av
finansieringsverksamhel skall utvidgas till alt omfatta även faslighetsleasing
(faslighetsrenling) kan argument för och emot anföras enligt SFF. Frågan om hur
man rättsligt skall se pä de transaktioner som man benämner
"fastighetsleasing" och om behovet av en ny lagstiftning på det
civilrättsliga området behandlas f. n. inom justitiedepartementet, eventuellt
med sikte på en särskild utredning.

Även KMK behandlar frågor om faslighetsleasing. I
kommitténs uppdrag ligger att överväga om leasing av fast egendom — oavsett
optionens rättsliga karaktär — bör anses som finansieringsverksamhel och om
lämplig kapitaltäckningsgrad för denna lyp av tillgång.

Redan det förhållandet atl den lämligen nya företeelsen
faslighetsleasing blir föremål för granskning från två skilda håll just nu gör
SFF betänksam mot atl provisorisk lagstiftning tillgrips.

Därtill kommer all del föreligger osäkerhet beträffande de
yttre gränserna för fastighetsleasing gentemot såväl fastighetsbolag som driver
rörelse, bestående i köp och försäljning av fastigheter, som tradifionella
bygg- och fastighetsbolag. SFF vill dock betona atl SFF anser att
finansieringsinslagel i faslighetsleasing är starkt och atl övervägande skäl
talar för all faslighetsleasing bör inordnas i

finansieringsverksamhetsdefinilionen.
SFF kommer dock lill uppfattningen all Prop. 1987/88: 149 del vore klokast
all i vart fall avvakta KMK:s betänkande och att inte nu tillgripa Bilaga 3
en provisorisk lagstiftning, särskilt som det är fråga om verksamhet, för
vilken krav pä auktorisation uppställs och som kan föranleda straffsanktion, om
den bedrivs utan tillstånd.

6 Finansbolagens Förening

Definitionen av finansieringsverksamhet i
finansbolagslagen omfattar leasing av lös egendom (" ... upplåta lös
egendom lill nyttjande...") men inte leasing av fast egendom. I Sverige
har leasing av fast egendom inle varil möjlig som finansieringsform hos
finansbolagen. Elt skäl härför är att en utfästelse om framtida förvärv av fast
egendom inle kan göras gällande fastighetsrättsligt. Det fanns därför vid
tidpunkten för finansbolagslagens tillkomsl inte någon produkt i de dåvarande
finansieringsförelagen värd namnet faslighetsleasing. Utanför den finansiella
sektorn torde del dock redan då ha varit vanligt med en form av
"öppna" lösningar. I regeringens prop 1978/79:170 anfördes alt
leasing av fast egendom undaniogs från lagens tillämpningsområde eftersom företeelsen
ansågs inrymma olika outredda frågor av såväl civil- som skalterältslig nalur.

Som beskrivs i promemorian (sid 75—76) har emellertid
under de senaste åren vissa former av leasing av fast egendom utvecklats i
praxis. Dessa benämnes i regel faslighetsrenling eller faslighetsleasing. Del
är underförstått mellan parterna i etl avtal om faslighetsrenling alt del
löfte om äterköp av den fasta egendom som lämnas inte är sakrättsligt giltigt
ulan endast bindande för dem själva. I andra fall sätts fastigheten på aktier
eller andelar i bolag och optionen kommer då atl gälla andelarna, som är lös
egendom. Frågan om hur man rättsligt skall se på dessa transaktioner och om de
nyss berörda förhållandena bör föranleda ny lagstiftning på del civilrältsliga
omrädet behandlas f. n. inom juslitiedepartementel, eventuellt med sikte på en
särskild utredning. När resultatet av en sådan utredning kan föreligga är tills
vidare osäkert.

Även kreditmarknadskommittén behandlar frågor om
fastighetsleasing men ur andra synvinklar. I kommitténs uppdrag ligger all
överväga om leasing av fast egendom — oavsett optionens rättsliga karaktär —
bör anses som finansieringsverksamhet och om lämplig kapiialläckningsgrad för
denna lyp av tillgång, sålunda just de frågor som tas upp i finansdepartementets
promemoria.

Redan den omständigheten atl frågan om faslighetsleasing
utreds på tvä andra håll hos myndigheterna talar enligt föreningens mening för
all man bör vara försiktig med atl tillgripa en provisorisk lagstiftning av nu
föreslagen karaktär ulan alt konsekvenserna är tillräckligt utredda. 1 detta
avseende företer promemorian stora brister.

I promemorian motiveras förslaget främst med all
faslighetsleasing som verk

samhet är behäftad med osäkerhet och risker. Detta är dock inle visat. I själva

verket har faslighetsleasing i sin nuvarande form inte funnits så länge på
markna

den all en utvärdering i sak är möjlig. De hotbilder som antyds i promemorian

synes i vart fall överdrivna. All ulan en grundlig analys av de juridiska och

ekonomiska särdragen avseende faslighetsleasing föra in denna företeelse under

finansbolagslagen skulle enligl föreningens mening dessutom öka osäkerheten

yllerligare. '

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 149

Först bör
framhållas atl de yttre gränserna för begreppet fastighetsleasing eller Prop.
1987/88: 149 faslighetsrenling är mycket oklara. All de renodlade
fastighetsrentingföreiag Bilaga 3 som bildats på sistone skulle föras in under
lagen kan synas naturligt och övervägande skäl talar för alt verksamheten är
an se som finansiering. Från dessa bolags sida har del å andra sidan hävdats i
debatten all man inle bedriver finansieringsverksamhet utan i stället är atl
betrakta som fastighetsbolag som driver rörelse, beslående i köp, försäljning
och förvaltning av fastigheter. En ytterligare komplikation är all en stor del
av fasiighelsinnehavet i renlingbolagen i själva verket är transformerat till
innehav av andelar i handels- eller kommanditbolag. Optionen ställs ul av
dessa bolag, som dock inle skulle kunna förbli handelsbolag eller
kommanditbolag om verksamheten betraktades som finansieringsverksamhet. All
handelsbolags- eller kommandilbolagsformen föredras framför en
aktiebolagskonstrukiion medför vissa kostnadsfördelar för parterna. När del
gäller de bolag som äger handels- eller kommanditbolagen i fråga, alltså
faslighetsrentingbolagen, kan del ifrågasättas om de bedriver finansieringsverksamhel.
Den enda egentliga tillgång som förvaltas är ju aktierna i dotterbolagen.

Etl annal problem avser gränsdragningen mol den verksamhet
som de traditionella bygg- och fastighetsbolagen bedriver. Det är inle
ovanligt atl nyuppförda industrifastigheter och kontorshus i slutet av
byggnadstiden "sätts på bolag", vanligen handels- eller
kommanditbolag. Syftet med detta arrangemang frän byggbolagels sida är i regel
att underlätta administrationen, uthyrningen och försäljningen av fastigheten.
Ofta ställs i detta skede ut en option för en hyresgäst eller annan atl senare,
dvs. när fastigheten är helt färdig, förvärva densamma. En annan möjlighet är
all en hyresgäst erbjuds all förvärva fastigheten inom en viss, längre lid
efter färdigställandet mol all han under hyrestiden betalar en hyra som täcker
byggnadskosinaderna men som just därför ligger över marknadsvärdet för
motsvarande hyresobjekt. Kombinationen hyra—option gör atl upplägget skulle
kunna betraktas som ell leasingförhållande och, enligt del aktuella
departe-mentsförslaget, följaktligen bli ansett som "medverkan lill
finansiering". Det är dock inte rimligt att tillämpa finansbolagslagen i
dessa fall.

Liknande svårigheter uppkommer när man skall skilja
fastighetsleasing och liknande från rent fastighelsförvallande verksamhet. Den
omständigheten alt ell fastighetsförvaliande bolag under löpande hyresperiod
träffar elt avtal med en hyresman om att denna senare skall få köpa fastigheten
helt eller delvis bör inle förändra del ursprungliga hyresförhållandets natur,
även om hyressättningen påverkas under den återstående hyrestiden.

Ett vanligt sätt atl lösa definitionsproblem av nyss beskriven
nalur är alt överlämna åt en tillsynsmyndighet, i det här fallet
bankinspektionen, alt göra en bedömning från fall till fall. Med hänsyn till de
stora värden som här stär på spel och till atl det rör sig om en
slraffsanktionerad lagstiftning bör dock förutsättningarna för auktorisation
tydligt anges i själva lagen.

Nu anförda omständigheter talar enligl föreningens mening
starkt för atl

någon lagstiftning om faslighetsleasing nu inte bör genomföras på grundval av

förslaget i promemorian. Om så ändå sker förordar föreningen att det i motiven

klart anges all bankinspektionen vid sin prövning av upplåningsrälten i dessa

bolag i regel förutsätts tillämpa undanlagsregeln i 7 § första stycket, andra

punkten finansbolagslagen. Upplåning skulle alltså medges med upp lill 20 gång

er del egna kapitalet. Reellt sett resulterar delta i elt kapilalläckningskrav
på ca °-

4%. Ändå
är denna kapiialläckningsnivå högre än för bankerna för ungefär Prop.
1987/88: 149 motsvarande typ av kreditgivning. Fasiighetskrediter upp till 75%
av mark- Bilaga 3 nadsvärdel föranleder i banksammanhang endast en
kapilalläckning om I "Vo och därutöver med 8%. "Genomsnittlig"
kapilalläckning vid IOO°/o belåning blir därmed 2,75%. Del berättigade i alt på
detta sätt "diskriminera" ägande av fastigheter jämfört med
kreditgivning kan ifrågasättas.

7 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Skulle de i den föreliggande promemorian behandlade
frågorna ändå bli föremål för lagstiftning nu får FAR / andra hand anföra
följande

FAR tillstyrker

att definitionen på finansieringsverksamhet vidgas lill
all omfatta bland annal faslighetsleasing.

8 Kreditmarknadskommittén

Kreditmarknadskommittén har ingen erinran mol all
finansieringsverksamhets-begreppet nu utsträcks lill att omfatta också faslighetsrenling.
När det gäller frågan om kapilalläckning för sådan verksamhet hänvisar
promemorian till möjligheten alt ge dispens från gällande
upplåningsbegränsning så alt kapitalkravet för ifrågavarande placeringar skulle
bli omkring 5 Vo. Ifrågavarande verksamhet innebär — som promemorian också
mycket riktigt påpekar — i realiteten alt lämna kredit upp lill 100 % av
ifrågavarande fastighetsvärde där säkerheten inte utgörs av pantbrev ulan av
förvärvet av äganderätten. Del innebär alt kreditgivaren tar hela risken av
alt fasligheten nedgår i värde. Här kan jämförelse göras med lån mol pantbrev i
industrifastighet där säkerheten endast upp lill 50 "Vo av fastighetens
värde anses så god alt den motsvarar en kapitaltäckningsmässig risknivå på 4 "Vo.
Lån därutöver skall placeras i 8-procenlklassen. Eftersom del i
faslighelsrenting oftast är fräga om industrifastigheter anser kommittén alt
jämförelsen väl ger vid handen atl ifrågavarande placeringar bör placeras i
8-procenlklassen. Kommittén kommer också i sill kommande betänkande all
föreslå en sådan lösning. Mot denna bakgrund vill kommillén på del bestämdaste
avråda från en ordning där dispens ges från upplåningsrättsregeln i
finansbolagslagen.

9 Sveriges Industriförbund

Fastighetsleasing har ökat kraftigt under senare tid.
Därmed har behovet av atl

utreda olika frågor i samband med denna verksamhetsform accentuerats. Som

anförs i promemorian pågår en allmän översyn av frågorna. I del arbetet bör

framförallt justitiedepartementels roll framhållas. Vid en av delta departement

nyligen anordnad hearing framkom alt fasiigheisleasingformen väcker frågor på

olika områden såsom civilrättsliga, skatterällsliga, kreditpoliliska och
redovis-

ningsmässiga. Frågorna får bl. a. avgörande betydelse för hur ell faslighelslea

singbolag skall karakteriseras och definieras,

överväganden i berörda frågor fortgår nu inom bl. a. justitiedepartementet. 83

Vad gäller
de kreditpoliliska frågorna bör också nämnas kreditmarknadskom- Prop.
1987/88: 149 minens arbete. Varken justiliedeparlemeniet eller kommittén har
ännu lagt fram Bilaga 3 några ställningstaganden. Förslaget i promemorian
om all faslighetsleasingföre-tagen skall betecknas som finansbolag och inordnas
under lagen om finansbolag föregriper därför den allmänna översyn som nyss
skisserats. Detta är olyckligt.

Faslighetsleasing är en ur industrins synvinkel positiv
och viktig företeelse. En av effekterna med avtalsformen är atl ell
industriföretag kan förslärka sin ekonomiska position, vilket kan om.sälias i
investeringar och utökad verksamhet. Detta är positivt inte bara för industrin
ulan också ur allmän synpunkt. Industrin anser del viktigt all
faslighetsleasing får utvecklas. Promemorians förslag skulle innebära all ell
omfattande lagkomplex — lagen om finansbolag — fullt ut skulle bli tillämpligt
på fastighelsleasingbolagen.

Enligt förbundets mening bör resultatet av hela översynen
av faslighetslea-singfrågorna — bl. a. inom juslitiedepartementel — avvaktas
innan ställnings-tagandel görs lill det i promemorian framlagda förslaget. Vid
denna senare tidpunkt bör etl bättre beslutsunderlag föreligga. Underlaget i
promemorian är för ofullständigt och ej acceptabelt som grund för lagstiftning.
Särskilt olyckligt är oklarheterna i de grundläggande civilrättsliga frågorna
som inle ens är närmare analyserade. Vidare har inle vikliga
gränsdragningsfrågor behandlats, l.ex. gränsen mellan fastighetsleasingföreiag,
byggföretag och fastighelsförvallande förelag.

10 Småföretagens Riksorganisation (SHIO)

Organisationen anser även att man inte med ledning av
promemorians material om faslighelsleasingbolag kan urskilja konsekvenserna av
att dessa bolag omfattas av lagen om finansbolag. Såväl
kreditmarknadskommitténs huvudbetänkande som justiliedepartemenlets utredning
om leasing av fast egendom bör avvaktas innan denna fräga avgörs.

Småföretagens Riksorganisation avstyrker med hänsyn till
ovanstående ell genomförande av förslaget i promemorian om auktorisation av
finansbolag saml förslaget atl låta finansbolagslagen omfalla förelag som
sysslar med faslighetsleasing.

11 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

När del gäller beskrivningen i promemorian av
verksamhetsformen faslighetsleasing uttalas på sid 77 alt den beräkning av
hyran efter realränta som i vissa fall förekommer i verksamheten innebär en
indexering av den svenska kredilmarknaden som ur kreditpolitisk synvinkel bör
förhindras. Riksförbundet, som i remisssvar över den kreditpoliliska
lagstiftningens tillämpning i form av räntereglering för försäkringsbolag
uttalat alt realränta eller indexlån bör få förekomma som elt instrument bland
andra på kreditmarknaden, ifrågasätter om uttalandet har någon relevans för den
i sammanhanget aktuella frågeställningen.

12 FastighetsRenting AB

Tjänsten faslighetsrenling introducerades i Sverige för
tio år sedan av SPP. Sedan

dess har en rad förelag bildats för att helt eller delvis
arbeta med faslighets- 84

renting/fastighetsleasing
(benämningen varierar). Med som ägare/intressenter i Prop. 1987/88: 149
dessa förelag finns välkända och seriösa förelag som SPP, AMF, PK-banken,
Bilaga 3 Trygg-Hansa, Skandia, S-E-Banken och sparbankerna saml ell flertal av
de större byggbolagen, i. ex. Skånska, BPA och Riksbyggen.

Pä hyresgästsidan återfinns också välkända förelag som
Nobel, Ericsson, Stora, IBM, ASG, Procordia, SAS, för att bara nämna några.
Även kommuner finns med som hyresgäster.

Inga missförhållanden eller ens tendenser till
missförhållanden har påtalats av berörda parter, dvs. renlingförelagen och
deras hyresgäster, under de tio år verksamhelen pågått. Däremot finns allmänna
utsagor från Föreningen auktoriserade revisorer. Industriförbundet, m.fl. om
den nytta för näringslivel som reniingföretedsen innebär.

Faslighetsrenling har tillkommit för all industriföretag
och andra anser sig kunna använda sill egel kapital bättre i den egna
huvudverksamheten än om det är bundet i fastigheter. Med hjälp av renling ökar
alltså invesieringskapitalei i näringslivet ulan extern upplåning. Det
frigjorda kapitalel möjliggör egenfinan-siering av utvecklingsinsatser och
bidrar aktivt till ökad konkurrenskraft för svensk industri och svenskt
näringsliv.

Mol den här bakgrunden framstår det som minst sagt
uppseendeväckande all finansdepartementet i rubricerad promemoria lägger fram
elt förslag till provisorisk lagstiftning rörande faslighelsrenting.

Förslaget har inle föregåtts av vare sig kartläggning
eller analys av aktuella branschförhållanden. Någon analys av eventuella
missförhållanden har heller inte gjorts.

Intrycket av improvisation förstärks av den starkt
forcerade beslutstaklen. Förslaget presenterades i slutet av december 1987 och
är avsett att träda i kraft redan den I maj 1988.

Inte ett enda fastighetsrentingföreiag har fått
promemorian på remiss, trots atl antalet remissinstanser är så högt som
ljugosju. Även delta är högst uppseendeväckande. Svensk tradition bjuder all
den som berörs av ell politiskt beslut skall ges rimliga chanser alt komma med
synpunkter, innan beslut fattas.

I det aktuella fallet ökar vikten av atl berörda parter
hörs, eftersom förslaget i den form det föreligger helt saknar bakgrundsanalys
och hållbar argumentering.

FastighetsRenting avstyrker följaktligen förslaget i
promemorian i den del det berör faslighelsrenting.

Samtidigt förklarar vi oss beredda all konslruklivi
medverka i del allmänna översynsarbeie rörande faslighelsrenting som pågår inom
dels justiliedeparle-mentel, dels kreditmarknadskommittén.

FastighetsRenting AB

Avslutningsvis vill vi kort presentera förelaget
FaslighelsReniing AB och något kommentera resonemangen i promemorian.

FastighetsRenting är etl faslighels- och byggbolag.
FastighetsRenting köper, bygger, hyr ut och säljer fastigheter. I åtskilliga
fall ställer FastighetsRenting ul en option för hyresgästen att i framtiden
förvärva fastighet till visst pris.

Optionen som FastighetsRenting ställer ul innebär aldrig
elt tvång för hyres

gästen att köpa, bara en möj lighet. „,

Fördelarna för elt företag alt sälja sin faslighet och
sedan hyra den kan i korta Prop. 1987/88: 149

drag sammanfattas med följande punkter: Bilaga 3

—
Frigör kapital.
Genom en renlingaffär frigörs resurser för andra investeringsmöjligheter.

—
Starkare
balansräkning. Företagens finansiella styrka ökar, vilket stärker deras
konkurrenskraft.

—
Internhyressättning.
Efter en renlingaffär åsätts varje enhet av fastigheten en marknadshyra, vilkel
i allmänhet leder till en effektivisering av verksamheten.

—
Strategiska
fastigheter Gemensamt för de företag som väljer rentingaliernali-vel är atl den
aktuella fastigheten ofta är av strategisk belydelse för förelaget.
Äterköpsmöjligheten ger företaget etl starkare besittningsskydd än i etl rent
hyresförhållande. Även om man inte för tillfället har några planer på återköp,
kvarstår möjligheten.

Den kraftiga utvecklingen för FastighetsRenting och andra
renlingförelag har visat att svenskt näringsliv har ell stort behov av an hyra
med option. Att i . framtiden ha möjligheten all återfå ägarkonirollen av
fastigheten är för många av de stora industriföretagen elt livsvillkor för atl
våga sälja sin faslighet — alternativt låta ell byggföretag uppföra en
industrianläggning för att sedan hyra den med option. (Den senare lösningen
ligger t. ex. till grund för FaslighelsRentings affär med IBM i Göteborg.)

FastighetsRenting kan lämpligast karaktäriseras som ell
fastighetsbolag som arbetar med ell optionsförfarande för all öppna nya
marknader för faslighets-bolagen. Om förslaget i finansdepartementets
promemoria genomförs uppslår en rad myckel svåra gränsdragnings- och
definitionsproblem mellan vad som är finansbolag, fastighetsbolag och
fastighelsrentingbolag. Dessa problem har inte alls berörts av författarna lill
promemorian. Skillnaderna mellan fasiighelsbo-lag/fastighetsrenlingförelag och
finansbolag är i själva verket så stora all de på ett avgörande sätt talar emot
en likartad reglering av de olika företagsformerna.

Den grundläggande anledningen till alt finansdepartementet
i promemorian vill auktorisera finansbolagen är omtanken om konsumenterna.

FastighetsRenting arbetar inle med några affärsförhållanden
gentemot konsument. Förelaget arbetar med uthyrning av fast egendom lill
juridiska personer, realvärden. Finansbolagen, däremot, arbetar med leasing av
lös egendom till såväl juridiska som fysiska personer. Dessa objekt förslits
relativt snabbi och sjunkier i värde. Häri finns en grundläggande skillnad i
finansbolagens och fastighetsbolagens riskprofil.
Fastighetsbolagen/fastigheisrenlingbolagen köper fastigheter till
marknadsvärden, varvid fastighetsvärderingen är det centrala. Finansbolagen, å sin
sida, grundar sina affärsbeslut på en kredilbedömning av potentiella låntagare.

En risk som finansdepartementet pekar på i promemorian är
all renlingförelagen inle skulle ha en kongruens mellan sin iniäklssida och
sin kostnadssida. Dä FaslighelsReniing i del stora flertalet fall i sin
hyressättning begagnar sig av ränteklausuler torde företagels riskexponering
vara lägre än de traditionella fastighetsbolagens, vilka på sin iniäklssida
oftast arbetar med konsumentprisindex-klausuler och på sin kostnadssida med
fasta eller rörliga räntesatser.

Som bolag betraktat är därför FastighetsRenting utsatt för
lägre risker än både

finansbolag och traditionella fastighetsbolag.

86

Vi betraktar oss således som elt fastighetsbolag och bör
behandlas som ell Prop. 1987/88: 149 sådant. Vi ser inga behov av all
reglera faslighetsrenling som företeelse, då det Bilaga 3. bara skulle leda
till minskad konkurrens eller snedvridna konkurrensförhållanden på
fastighetsmarknaden. En omedelbar effekt av reglering skulle således bli ökade
kostnader för hyresgästerna.

13 Entreprenörföreningen

1 promemorian föreslås viss ändring av finansbolagslagens
definition av finansie-ringsverk.samhet. Syftet härmed är att s.k.
faslighetsleasing skall falla under lagens tillämpningsområde. Motivet för all
så bör vara fallet anges i promemorian vara att fastighetsleasing skall bli
föremål för offentlig insyn och att garantier därmed skall skapas för all
verksamheten "drivs i sunda former".

Som konstateras i promemorian har fastighetsleasing
funnits på marknaden i ca 10 år och omfattningen av densamma är betydande.
Såvitt Entreprenörföreningen har sig bekant finns inga exempel under denna tid
på all faslighetsleasing drivits i osunda former eller att någon leastagare
förorsakats skada. De farhågor som uttalas i promemorian beträffande risker
etc. med fastighetsleasing förefaller sålunda enligl Entreprenörföreningen vara
överdrivna.

Även i övrigt ger promemorian intryck av en tämligen
negativ inställning till faslighetsleasing. Någon grund härför anser
Enlreprenörföreningen inle finnas. Enligl föreningens mening är
faslighetsleasing en för industrin positiv företeelse och föreningen anser att
del snarast finns skäl att tillse all förutsättningar skapas för en utveckling
av densamma i stället för all införa regler som verkar hindrande eller
försvårande för verksamheten. Fastighetsleasing gör det sålunda bl. a. möjligt
för leastagaren all frigöra kapital som kan användas för investeringar och
utökad verksamhet etc. Detta innebär i sin tur alt fastighetsleasing även ur
allmän synpunkt utgör en positiv företeelse.

I och för sig finns när del gäller faslighetsleasing
frågeställningar på olika områden som inte är helt klarlagda. Som uttalas i
promemorian pågår dock en allmän översyn av fastighetsleasingen. Översynen
omfattar enligt promemorian såväl den faslighelsrättsliga sidan av
fastighetsleasing som den kreditpolitiska. Någon anledning all föregripa dessa
utredningar har i promemorian inle visats föreligga. Därtill kan konstateras
all del förslag som läggs fram i promemorian riskerar att medföra vissa
gränsdragningsproblem. De närmare förutsättningarna för hur en avgränsning
skall ske mellan faslighetsleasing och andra verksamheter som inrymmer
uthyrning av fastigheter m.m. ges sålunda inle. I stället konstateras bara att
avgränsningen bör ske utifrån den praxis som utvecklats när del gäller leasing
av lös egendom. Med hänsyn till den stora belydelse avgränsningen har — och
lill all lagstiftningen dessutom är slraffsanktionerad — är del enligt
Entreprenörföreningens mening inte acceptabelt atl förutsättningarna för lagens
tillämplighet är så oklara som är fallet enligt det föreliggande förslaget.

Entreprenörföreningen anser mot bakgrund av ovanstående
inte alt del finns skäl alt ulan ordentlig utredning och analys mer eller
mindre provisoriskt lagstifta om faslighetsleasing. Entreprenörföreningen
avstyrker därför bestämt ett genomförande av promemorieförslaget i nu berörd
del.

87

14 Nordisk Renting AB Prop. 1987/88: 149

Bilaga 3 I promemorian föreslås atl "fastighetsleasing" eller
"faslighetsrenling" skall

anses
utgöra finansieringsverksamhel enligt lagen om finansbolag.

Nordisk Renling AB är etl byggnads- och fastighetsbolag
som köper, säljer, bebygger och hyr ul olika slags fastigheter. I samband
härmed utställs ofta en option till hyresmannen, som härigenom erhåller en
rättighet atl i framtiden förvärva fastigheten i fråga på vissa bestämda
villkor.

Enligt promemorians beskrivning av faslighetsleasing
skulle förmodligen vissa delar av vår verksamhet karaktäriseras som
finansbolagsverksamhel och andra delar inte. Detta förhållande torde sannolikt
drabba de flesta byggnads- och fastighetsbolag eftersom avgränsningen mellan
faslighetsleasing och annan fastighetsförvaltning är synnerligen oklar.

Eftersom promemorian inle innehåller någon som helst
analys av denna av-gränsningsproblemaiik och de komplikationer som på grund
härav kan uppstå anser vi atl föreliggande förslag inle kan läggas lill gmnd
för lagstiftning.

Från principiella, näringsfriheismässiga och inle minst
konkurrensneutrala utgångspunkter krävs en klar definition av vad som skall
anses utgöra faslighetsleasing i lagens mening.

Faslighetsleasing föreslås dessutom medföra betydande krav
på kapilalläckning till skillnad från den fastighetsförvaltning, som inte
anses utgöra fastighets-leasing.

Delta skulle medföra en betydande snedvridning av
konkurrensen på marknaden fill nackdel för i första hand hyresgästerna. Kraven
pä kapitaltäckning har lill och med föreslagils högre än motsvarande krav i
banklagen, vilket vi finner alldeles orimligt.

Eftersom överträdelse av den föreslagna lagstiftningen
föreslås bli straffbelagd, med böter eller fängelse upp lill elt år, måste vi
av lagstiftningen rimligen kunna utläsa vilka verksamheter som kräver tillstånd
och inte.

Vi anser atl promemorians förslag, såvitt gäller
faslighetsleasing, överhuvudlaget inte är motiverad.

1 promemorian saknas helt någon kartläggning av
fastighetsleasingens omfattning och inte heller finns någon utredning om eventuella
missförhållanden. Tvärtom påpekas all de flesta s. k. fasiighelsleasingavialen
slutils av välrenommerade företag.

Mot bakgrund av detta finner vi inget skäl till atl just
denna fråga behandlas extra skyndsamt, såsom motivet är för behandling av finansbolagsverksamhet,
sorn riktar sig mot hushåll.

Eftersom frågor om faslighetsleasing nu dels behandlas av
kreditmarknadskommittén, dels är föremål för en allmän översyn på andra håll,
måste en ny och illa underbygd lagstiftning i detta läge förefalla synnerligen
omotiverad.

Vi vill därför föreslå att departementet avvaktar bland
annal kreditmarknadskommitténs betänkande i denna del innan eventuellt ny
lagstiftning föreslås.

Del är med stor undran och förvåning som vi noterat, atl
inle någon företrädare för byggnads- och eller fastighetsbranschen eller för
s.k. fasiigheis-renlingföretag berells tillfälle alt avge yttrande.

Vi inger detta yttrande, trots atl vi ej inbjudits här
till, därför atl vi ser så

uppenbara brister i föreliggande förslag. oo

15 FV Fastighetsvärden AB Prop. 1987/88: 149

Vi köper, bygger, hyr ut och säljer fast egendom. I
samband med nytljanderäits-upplåtelse utställs i regel en option för
hyresmannen all i framliden förvärva fastigheten för visst pris.

I promemorian föreslås atl "faslighetsleasing"
eller "faslighetsrenling" ska anses utgöra finansieringsverksamhet
enligt lagen om finansbolag. Ulan någon analys, då del gäller att avgränsa
faslighetsleasing från annan verksamhet som ej bör ulgöra finansieringsverksamhet,
sägs atl ledning bör hämtas "från den praxis som utvecklats vad gäller
leasing av lös egendom". Del torde inle finnas någon sådan praxis som
skulle kunna klargöra huruvida bl. a. vi skulle bli alt bedöma såsom
finansbolag eller inle. Detta finner vi synnerligen otillfredsställande. Vi
erinrar om atl gränsdragningsfrågan blir av mycket stor betydelse inle bara för
oss, ulan för många företag i fastighetsbranschen, som bedriver olika lyper av
rörelse.

Från principiella och näringsfrihetsräilsliga
utgångspunkter krävs en klar definition av vad som ska anses utgöra
faslighetsleasing i lagens mening.

Vi anser inle heller att promemorians förslag, såvitt
gäller s. k. faslighetsleasing, är tillfredsslällande motiverade. Bl. a.
innebär den föreslagna kapilalläckningsregdn för faslighelsleasingbolag ell
betydligt högre kapilalkrav än motsvarande krav i banklagen, vilkel vi finner
orimligt.

Fastighetsleasing är enligl uppgift i promemorian f. n.
föremål för en allmän översyn inom departementet. Vi anser all den nu
föreslagna lagstiftningen vad gäller faslighetsleasing ska anslå lill dess den
allmänna översynen avslutats. De frågor som aktualiserats i promemorian bör
nämligen bedömas i samband med denna översyn. Vidare bör i detta sammanhang
även beaktas resultatet av kreditmarknadskommitténs betänkande, vilket väntas
komma i april 1988.

Sammanfattningsvis avstyrks att innehållet i promemorian
vad gäller fastighetsleasing läggs till grund för lagsfiftning.

16 Svensk Fastighetsleasing AB

Fastighetsleasing som företeelse har tidigare bedömts i
samband med utformningen av nuvarande finansbolagslagen. Del framkom då atl
upplåtande av fast egendom inte skulle omfattas av finansbolagslagen, beroende
på bl. a. svårigheter alt definiera företeelsen och klargöra gränsdragningen
mol näraliggande verksamheter.

Kriteriet på fastighetsleasing är i det nu framlagda
förslaget tydligen tänkt all

ske utifrån en bedömning om bolaget bedriver sin uthyrning efter samma praxis

och omfattning som gäller vid uthyrning av lös egendom. En sådan klassificering

framstår som vag och godtycklig. Uthyrning av fastighet med antingen option på

framlida köp eller hyressättning baserad på olika ränteförändringar är inte
ovan

lig på marknaden. Den tänkta klassificeringen skulle lätt kunna få lill följd
an

vissa faslighelsleasingbolag regleras medan företeelsen tillåls fortleva
oreglerad i

andra icke-reglerade bolag. De senare skulle alltså kunna bedriva sin
verksamhet

Ulan alt ha tillräckligt egel kapital, lämplig ägarstruktur eller tillräckligt
kunnan

de inom fastighetsbranschen och därmed orsaka just de problem som beskrivs i

promemorian. 89

1
promemorian beskrivs vissa möjliga risker förknippade med fasiighetslea- Prop.
1987/88: 149 sing. Vi har viss förståelse för dessa farhågor men uppfattar dem
överdrivna då vi Bilaga 3 hittills inte kunnat se några som helst tendenser
till vad som beskrivs i promemorian. Med hänvisning till vad vi anfört ovan
anser vi del vara av stor vikt att endast seriösa förelag med etl tillräckligt
eget kapital arbetar med faslighetsleasing. Därför motsätter vi oss inle att
regler skapas för denna verksamhet. Vi vänder oss däremot bestämt mot den
oklarhet med vilken förslaget söker definiera faslighetsleasingverksamheten.

Vi förstår inle heller varför reglering av
faslighetsleasing med denna hast tillfogats förslaget lill Auktorisation av
finansbolag.

Kreditmarknadskommittén, som beräknas slutföra sill arbete
under 1988, har enligt uppgift för avsikt all behandla faslighetsleasing.
Kommittén kommer alt belysa denna verksamhet med utgångspunkt i de motiveringar
som i promemorian anförs som skäl all nu inordna faslighetsleasing under
finansbolagslagen. Inom kommittéarbetet skulle det kunna ges möjlighet att
utföra den nödvändiga undersökning av företeelsen faslighetsleasing som måste
föregå ett övervägande huruvida företag som bedriver faslighetsleasing skall
omfattas av auktorisation, kapilalkrav och liknande.

Vi avvisar således förslaget att faslighetsleasing
regleras på det sätt som anges i promemorian. Vi ställer oss emellertid positiva
till alt kreditmarknadskommittén utreder faslighetsleasing och lägger fram ell
förslag lill huruvida denna verksamhet skall kunna regleras. I delta
sammanhang anser vi också atl man bör utnyttja de erfarenheter som företag
verksamma inom just fastighetsleasing gjort av olika former av
fastighetsulhyrning.

17 Skandinavisk Fastighetsrenting AB

Fastighets- och finansmarknaderna har under se senaste
åren varit föremål för en kraftig utveckling. Nya tjänster har ständigt växt
fram. Vissa av dessa nya tjänster innebär närmanden mellan de mer traditionella
fastighets- och finansmarknaderna. Faslighetsrenling eller faslighetsleasing
är en av dessa företeelser. Den kraftiga utvecklingen av
fastighetsreniing/leasing är ett uttryck för det stora behov svenskt näringsliv
har all hyra med option. Alt ha möjlighet all få ägarkonirollen av fastigheten
i framliden är för många industriföretag en eftertraktad förstärkning av
besittningsskyddet till fastigheten. Att därifrån anse företeelsen
fastighetsreniing/leasing vara en finansiell tjänst leder för långt.

Departementets promemoria avhandlar i huvudsak frågor
kring auktorisation av finansbolag. Vi konstaterar att del i den remitterade
promemorian helt saknas en kartläggning av fastighetsrenlingens omfattning, hur
aktörerna ser ut och hur kundkretsen är beskaffad. Än mindre finns någon
utredning om eventuella missförhållanden.

Den remitterade promemorian saknar dessutom en definition
av företeelsen

fastighetsreniing/leasing. Inle minst illustreras detta av alt de i 3 §
finansbolags

lagen gjorda undantagen för finansiering i samband med produktionsföretags

avsättning av egna tjänster eller varor föreslås bli oförändrade. I de flesta
bygg

nads- och fastighetsbolag förekommer hyresavtal både med och utan ränteklau

suler. Detta skapar gränsdragningssvårigheter och därigenom kohkurrensneutra-

litetsproblem. Liknande svårigheter uppkommer om man skall skilja fastighets- 90

reniing/leasing
frän övrig faslighets- och kapitalförvaliande verksamhet. Den Prop. 1987/88:
149 omständigheten all elt fastighelsförvallande bolag under löpande
hyresperiod Bilaga 3 träffar ett avtal med en hyresman om all denne senare
skall få köpa fastigheten bör inle förändra del ursprungliga hyresförhållandets
nalur, även om hyressättningen påverkas under den återstående hyrestiden.

Från principiella och näringsfriheismässiga utgångspunkter
krävs en klar definition av vad som ska anses ulgöra
fastighetsreniing/leasing.

Fastighetsreniing/leasing är enligl den remitterade
promemorian föremål för en översyn inom departementet. Vi anser det rimligt an
avvakta lagstiftning tills dess den allmänna översynen avslutats. Vidare bör
även beaktas kreditmarknadskommitténs betänkande. Enligt vår uppfattning finns
inga motiv för ell forcerat och mindre penetrerat lagförslag.

Vidare kan vi tycka det vara något förvånande atl vi som
aktör på den marknad som departementet anger som
"faslighetsleasingmarknaden" inte inbjudits alt yttra oss över
finansdepartementets förslag. Ej heller har oss veterligen någon annan länkbar
företrädare för företeelsen "fastighetsreniing/leasing" inbjudits atl
yttra sig.

Vi förslår betydelsen av de synpunkter finansdepartementet
har lämnat och är icke negativa till insyn i och rimliga krav på vår verksamhet
om detta sker på genomtänkta, tydliga och konkurrensneutrala villkor.

Men då vi finner den remitterade promemorian, i de delar
den behandlar fastighetsleasing, dåligt genomarbetad saknas idag enligt vår
uppfattning helt underlag för lagstiftning rörande fastighetsreniing/leasing.

18 Granit & Beton Fastighetsrenting AB

Inledningsvis konstateras all nämnda promemorian kapitel 4
innehåller etl avsnitt som särskilt behandlar faslighetsleasing. I avsnillet
presenteras ell lagförslag som angår alla de bolag som gör eller tidigare gjort
s. k. fastighetsleasingaffärer. Till vår förvåning kan vi dock notera att inga
företrädare för de frislående fastighelsleasingbolagen finns med bland alla de
av departementet utsedda remissinstanser. Detta är förbryllande och
synnerligen anmärkningsvärt.

Del är vidare svårt atl förslå av vilket skäl
finansdepartementet måste behandla frågan om fastighetsleasing så skyndsamt och
summariskt. Detta särskilt mol bakgrund av kreditmarknadskommitténs pågående
arbete och det faktum att faslighetsleasing utreds ur civilrältslig synpunkt av
Justitiedepartementet. Etl förslag om faslighetsleasing kan inle baseras på så
svaga argument som t. ex. atl det inle torde föreligga något skäl all behandla
leasing av fast egendom i annan ordning än lös egendom. Här måste istället ske
en grundläggande undersökning av verksamhetens omfattning, intressenter och
villkor. Justitiedepartementet har just i detta syfte hållit en hearing med
branschens företrädare.

Distinktionen mellan s. k. faslighelsleasingbolag och
andra fastighetsbolag förefaller f. n. svävande. Vi vill påpeka att denna typ
av fastighetsaffär med en utköpsoption för hyresmannen idag är vanligt
förekommande hos många byggföretag, fastighetsbolag, försäkringsbolag m. fl.

Vi är inte negativa — sannolikt inle heller branschen —
till insyn och ej heller

till konkurrensneutral reglering. Med åberopande av konkurrensneuiral reglering

åsyftar vi de olikheter som föreligger i lagförslaget beroende på i vilken
bolags- 91

form
verksamheten bedrivs. Vi tror definitivt inte atl faslighetsleasing som be-
Prop. 1987/88: 149 drivs i fristående bolag ulan vidare kan eller bör jämföras
med elt finansbolag Bilaga 3 som lill stor del sysslar med
konsumentkrediler.

Sammanfattningsvis avstyrker vi förslaget om
faslighetsleasing. Vi menar istället alt Justiliedeparlemeniet och
kreditmarknadskommitténs utredningar skall bilda underlag för nya
lagsliflningsförslag varvid vi förutsätter atl även faslig-hetsleasingbolagens
företrädare ges tillfälle atl yttra sig.

3 Avräkning för kapitaltillskott till dotterbolag

1 Bankinspektionen

En väsentlig regel för alt bevara soliditeten i etl
kreditinstitut utgörs av den avräkningsregel som återfinns i bankrörelselagen.
Regeln innebär all del bokförda värdet av vad en bank som aktiekapital eller i
annan form lillskjutil lill in- eller utländskt företag som bedriver någon form
av bankverksamhet skall avräknas från bankens eget kapital. En liknande regel
finns i fondkommissionslagen. Bankinspektionen föreslog i sin skrivelse 1982
all motsvarande regel skulle införas i finansbolagslagen och tillstyrker
sålunda att avräkningsregdn införs nu. Avräkningen kommer att följa den praxis
som etablerats för banker. De övergångsproblem som finns torde i nuvarande
kreditmarknadsläge kunna lösas inom ramen för de föreslagna övergångsreglerna.

2 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen vill slutligen peka på etl förhållande
som har samband med den föreslagna avräkningsregdn, atl man från ell
finansbolags egel kapital skall avräkna vad bolaget lillskjutil till annal
företag som bedriver finansieringsverksamhet. Enligt föreningens mening talar
övervägande skäl för atl del i den för finansbolagen gällande
upplåningsrätlsregdn bör införas en avräkningsregel som motsvarar den som
gäller enligt bankernas kapilalläckningsbeslämmelser. Det ter sig i så fall
rimligt all viss del av de överavskrivningar som görs på leasing-objekt får
inräknas i kapitalbasen och därmed bli upplåningsrätlsgrundande. Etl förslag av
sådan innebörd — all 40 "lo av ifrågavarande överavskrivningar skulle få
inräknas i kapitalbasen — framfördes av bankinspektionen i en skrivelse år
1982, vilken nu behandlas av kreditmarknadskommittén. Sparbanksföreningen
föreslår atl kapitalbasen breddas genom alt överavskrivningarna lill viss del
tillåls ingå i denna.

3 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Slutligen går SFF in på förslaget avseende ändring i
upplåningsrättsreglerna.

SFF delar helt uppfattningen atl del är riktigt att
reglerna skärps. Inte minsl är

del fråga om all ändra en beslående skillnad i reglerna för banker och finans

bolag. Det är naturiigtvis inte konkurrensneulralt alt bank i kapitaltäcknings

hänseende får avräkna från sitt egel kapital satsningar i förelag som bedriver

finansieringsverksamhet medan motsvarande inte gäller för finansbolag. SFF är

emellertid tveksam till om del är rätt all genomföra denna ändring redan nu.

Inom KMK har diskuterats ett förslag om att införa en regel om s. k. konsolide- 92

rad
kapilalläckning, i bankbolagskoncerner. Denna princip, som synes ha fåll Prop.
1987/88: 149 genomslag i de flesta länder inom den s. k. lO-gmppen, förefaller
ha vunnit gehör Bilaga 3 även inom KMK och kommer troligen all införas i den
svenska lagstiftningen. Om så blir fallet kommer den troligen även att bli
tillämplig för finansbolagskoncerner. Vid sådant förhållande kommer
finansbolagen all få en viss lättnad avseende kapitalkravel jämfört med del som
föranleds av de i promemorian föreslagna reglerna (dock en avsevärd skärpning
jämfört med nuläget).

Den beskrivna situationen leder lill all finansbolagen
skulle utsättas för en ofillfredsställande ryckighet när del gäller
kapitalkravel om förslagen i departementspromemorian leder lill en provisorisk
lagstiftning. SFF kan därför inle tillstyrka förslaget, trots atl del skulle medföra
en tidigareläggning av en förbättring av konkurrensförhållandena mellan bank
och finansbolag. Om förslaget ändock genomförs redan nu vill SFF peka på en
detalj, som i vart fall övergångsvis bör ändras. Förslaget om avräkning från
eget kapital vid satsningar i bolag som bedriver finansieringsverksamhel — i
kombination med den definition av finansieringsverksamhet som föreslås — leder
lill all finansbolag får avräkning lill 100 % för den händelse kapital satsas i
kreditakliebolag. Detta innebär etl hårdare krav än bankernas i motsvarande
fall (8 % kapitaltäckning). Även om del ovan berörda — inom KMK diskuterade —
förslaget om s. k. konsoliderad kapilalläckning senare leder lill en avsevärd
skärpning för bankerna särskih avseende aktieinnehav i kreditakliebolag finns
ingen anledning alt under en kort övergångslid införa regler som helt vänder på
konkurrensförutsättningarna. SFF anser således all — i den mån finansbolag har
aktier i kreditakliebolag — avräkningsregdn bör konstrueras så alt den i realilelen
innebär en kapilalläckning på 8 "Vo.

SFF har i sak inget all erinra mot övriga förslag.

4 Finansbolagens Förening Inledning

I promemorian föreslås etl tillägg till 11 §
finansbolagslagen av innebörd atl det från finansbolagets egna kapital skall
avräknas det bokförda värdet av vad bolaget som aktiekapital eller i annan form
tillskjuiit lill annal in- eller utländskt företag som driver
finansieringsverksamhel.

De nuvarande upplåningsrältsbestämmelserna för finansbolag
innehåller ingen föreskrift om avräkning från bolagels egel kapital för vad
bolaget lillskjutil lill organisationsförelag. Den beskrivna regeln är i sak
identisk med den bestämmelse i 2 kap. 9 § bankrörelselagen som reglerar
motsvarande förhållanden för banker.

Regeln innebär alt det "koncernlänkande" som nu
finns när del gäller kapitalförsörjningen i banker överförs på
finansbolagskoncerner. Den föreslagna regeln kommer att ställa stora krav på
stora kapitaltillskott i många finansbolag.

Föreningen har i princip inget atl invända emot atl en
viss avräkning av värdet

av aktieinnehav i dotterbolag skall ske i moderbolaget. Det egna kapitalet
skall

inle helt eller delvis kunna ulgöra riskkapital i flera kredifinstitut
samtidigt.

Föreningen har dock allvarliga invändningar mot förslaget i dess nuvarande

form. Enligt föreningens bestämda uppfattning måste regeln kompletteras med

ändrade regler för bestämning av kapitalbasen. Vidare bör själva avräkningsbe- 93

stämmeisen
förändras lill sill innehåll. Från moderbolagels egel kapital bör Prop.
1987/88: 149 nämligen avräknas endast så stor del av det bokförda värdet av
aktierna i dotter- Bilaga 3 bolaget som motsvarar värdet av del egna
kapitalet i del ägda bolaget. Föreningens synpunkter utvecklas i det följande

Allmänt om kapilalläckningsbeslämmelser

På senare tid har man i olika uiredningssammanhang
diskuterat kapiialkraven för främst banker, i Sverige också för finansbolag och
andra kreditinslilut.

En arbetsgrupp (Baselkommiilén) inom den så kallade
lO-gmppen i OECD och i vilken Sverige ingår har i åtskilliga år arbetet på all
höja kapiialkraven på banker med inlernationell verksamhet i syfte all öka
stabiliteten inom del internationella banksystemet. Gruppen har nu lagt fram
ell förslag som under våren 1988 remissbehandlas i Sverige. Det kommer
sannolikt all leda till lagstiftning så småningom.

En viktig del av kreditmarknadskommitténs arbete är all
föreslå nya regler om kapitalkrav och kapilalläckning för banker och
finansbolag. Kommittén avser atl lägga fram dessa förslag dels i sill huvudbetänkande
dels i etl delbetänkande under 1988. Med hänsyn till all viss samordning är
önskvärd med 10-gruppens förslag väntas det definitiva förslaget först i det
senare ddbelänkandel.

En gemensam strävan i dessa båda förslag är atl få till
stånd en mer realistisk värdering av riskerna i olika kreditengagemang från
kreditinstitutens sida, vilkel motiverar ändringar i
kapilaltäckningsbestämmdserna.

Parallellt härmed löper tanken atl även kapitalbasen bör
bestämmas på elt mer adekvat sätt. Etl viktigt led häri är all en skälig andel
av värderegleringsreserverna föreslås ingå i del egna kapitalet. För
finansbolagens vidkommande föreslår kommillén sålunda atl 40 °/o av
värderegleringsreserverna för leasing i forlsällningen skall inräknas i
kapitalbasen. I linje härmed föreslår kommittén vidare en avräkningsregel för
finansbolag, identisk med den som nu föreslås.

Föreningen konstaterar atl den utveckling mot elt ökat
koncernlänkande i redovisningshänseende som nu präglar utvecklingen är logisk.
Men när förändringar skall genomföras anser föreningen alt tre krav
ovillkorligen bör ställas på lagstiftningen.

För del första skall ändringarna i sig vara välmotiverade
och logiskt konstruerade.

För det andra bör ändringarna så långt möjligt genomföras
samtidigt för alla institut under tillsyn för atl konkurrensojämlikheler skall
undvikas.

För det tredje måste förslagen vara så utformade alt
ryckigheter i kapitalanskaffningen motverkas.

Föreningen anser atl kritik kan anföras mol det nu
framlagda förslaget från alla dessa utgångspunkter. I korthet innebär kritiken
atl man vid avräknings-regelns utformning inte har beaktat bestämmelsens syfte
som är atl eliminera dubbelräkningen av del egentliga riskkapitalet inom en
koncern, all regeln har utbrulils ur sitt logiska sammanhang, vilket innebär
alt de betydligt viktigare frågorna om kapilalläckning och vidgning av
kapitalbasen lämnats utanför samt att ändringen kommer alt åtminstone temporärt
medföra starkt ökade kapitalkrav för vissa finansbolag. Eftersom denna effekt
kommer atl mildras när de av kreditmarknadskommittén/1 O-gruppen förordade
reglerna införs blir följden just den ryckighel i kapitalanskaffningen som bör
motverkas.

Avräkningsregelns
konstruktion Prop. 1987/88: 149

I en framställning år 1982 anförde bankinspektionen atl en
regel om avräkning °

borde införas för även finansbolagens vidkommande.
Inspektionen anförde därvid atl finansbolagens möjlighet all i samma juridiska
person driva inle bara finansieringsverksamhet ulan åtminstone teoretiskt välja
annan verksamhet med en kapitaltäckning på ca 8 % medför atl elt sådant
diversefierat bolags hela upplåning kommer alt ställas i relation lill bolagets
kapitalkrav oavsett för vilken verksamhet upplåningen verkställs och att för de
fall de upplånade medlen används för tillskott av riskkapital i form av
aktier/eller förlagskapilal lill olika bolag, den nuvarande
kapilalläckningsregdn inte är fillfredsställande.

Framställningen hänvisades till kreditmarknadskommittén.

Kommillén överväger med anledning härav en ordning som i
huvudsak innebär

alt den nuvarande upplåningsrätlsregdn ersätts med en
kapilaltäckningsbestämmdse, utformad som en trappa med varierande
kapilalläckningsgrader beroende på risktagandel, i stort sett följande de
principer som gäller för bankerna,

atl banklagens regel om avräkning för doiterbolagsaktier i
tillämpliga delar överförs lill den gemensamma ramlagen för kreditinstituten
och

att kapitalbasen breddas jämfört med nuvarande
finansbolagslag i så måtto all däri skall ingå även 40 "Vo av
överavskrivningen på leasing.

Föreningen delar uppfattningen all upplåningsrätlsregdn
bör ersättas med en kapitaltäckningsregel för finansbolagens vidkommande.
Banklagsregeln bör i vissa hänseenden kunna utgöra mönster för en sådan
bestämmelse. Föreningen stödjer också tanken på atl överavskrivningarna på
leasing bör inräknas i kapitalbasen på av bankinspektionen föreslaget sätt.
Som framhållits ovan är det i själva verket nödvändigt atl genomföra åtminstone
den sista förändringen om man dessutom tänker införa regler om avräkning för
doiterbolagsaktier.

När del gäller den sistnämnda frågan vill föreningen
inledningsvis framhålla att det mofiv som inspektionen ursprungligen anförde
för regelskärpningen i frågan inte torde äga full giltighet om kreditmarknadskommitténs
förslag genomförs i övrigt. De blivande kreditmarknadsbolagen får nämligen
definitions-mässigl endast ägna sig åt finansieringsverksamhel, låt vara atl
delta begrepp vidgas något jämfört med den nuvarande definitionen i I §
finansbolagslagen. Dessa bolag kommer därmed atl vara hårdare styrda i sin
ullåningsverksamhet, vilket bidrar lill en minskning av riskexponeringen.

Icke desto mindre godtar föreningen tanken på atl en viss
avräkning av värdet av aktieinnehav bör ske i moderbolaget. Frågan är
emellertid med vilket belopp avräkningen skall ske.

Banklagsregeln tillämpas nu så an avräkning sker vid
förvärv av bolag med elt belopp som motsvarar köpeskillingen, alltså det fulla
aktievärdet. Detta innebär alt t. ex. värdet av goodwill i del förvärvade
bolaget kommer att avräknas helt.

Enligt föreningens uppfattning bör detta sätt att tillämpa
regeln på sikt ändras för bankerna. Redan nu finns del emellertid anledning alt
för finansbolagens del tillämpa en annan ordning. Som påpekats i del föregående
är grunden för avräkning alt kapitalet inte skall kunna riskeras samtidigt i
två olika kreditinsfitul (moder- och dotterbolag) i en koncern. Vad är del då
som utgör tillskjutet

riskkapital i samband med förvärv av elt dotterbolag?
Tolkningen får betydelse i □<-

de fall del bokförda värdet på aktierna avviker från
"förvärvat egel kapital".

Enligt
föreningens mening kan det i egentlig mening tillskjutna kapitalet anses Prop.
1987/88: 149 vara lika med del förvärvade bolagets egna kapital. Häri inräknas,
förutom del Bilaga 3 redovisade beskattade kapitalet, den del av obeskattade
reserver (lagerreserv, investeringsfond etc.) som inte utgör latent
skatteskuld, alltså i aktiebolag vid nuvarande skattesatser ungefär hälften av
dessa reserver. Om priset för dolterbo-lagsaktierna är lika med det sålunda
beräknade egna kapitalet anses koncernens anskaffningskostnad för
dotterbolagets tillgångar vara lika med deras i dotterbolaget bokförda värdet.

Om priset för aktierna överstiger del enligl ovan
beräknade egna kapitalet kan detta antas i första hand bero på all övervärden
(dolda reserver) finns i dotterbolagets anläggningstillgångar, maskiner och
inventarier, byggnader, mark, värdepappersinnehav (eventuellt även andra
specifika tillgångar) eller skulder (t. ex. pensionsskuld), i andra hand —
under förutsättning all dotterbolaget bedriver rörelse — på att i priset för
aktierna ingår ell goodwillvärde som t. ex. värden i form av organisation,
affärskontakter och datasystem. Det senare framkommer då som en restpost i
analysen. Ingen av dessa poster är all se som riskkapital i här diskuterad
mening.

När del gäller den redovisningsmässiga behandlingen av
goodwill är följande alt notera.

I det förvärvande bolagets balansräkning ingår goodwillen
som en icke särdefi-nierad särpost i den bokförda värdet av
dotlerbolagsaktierna. Någon nedskrivning av goodwillen i moderbolaget är
alltså inte aktuell.

Däremot skrivs goodwill av i koncernbalansräkningen, i
regel på 10 år. Avskrivningarna belastar koncernens rörelseresultat. Jämför 17
§ bokföringslagen.

Motsvarande gäller för andra koncernmässiga övervärden i
anläggningstillgångar.

Upparbetad goodwill i etl dotterbolag behöver inte
avräknas mot moderbolagets egna kapital (här bortses från det sällan
förekommande fallet atl aktierna i dotterbolaget skrivs upp av goodwillskäl).
Tanken atl delta värde skulle ha någon belydelse i riskkapilalhänseende är inte
särskilt närliggande. Det ligger då en viss inkonsekvens i alt kräva avräkning
av förvärvad goodwill. Båda dessa tillgångar har på olika sätt medfört
kostnader för moderbolaget/koncernen. I del första fallet fördelar sig
kostnaderna över en längre lid, i del andra är det en engångskostnad i samband
med förvärvet, men denna skillnad bör ej vara avgörande.

Enligt del i promemorian föreslagna tillägget lill 7 §
finansbolagslagen skall avräkningen ske från moderbolagels egel kapital. Som
framgått överensstämmer denna lydelse med den som återfinns i
banklagstiftningen. Men där tillämpas den så all avräkning sker från
kapitalbasen. Föreningen utgår från atl regeln, om den införs, kommer alt
tillämpas på samma sätt för finansbolagen. I motsatt fall skulle konsekvenserna
bli egendomliga t. ex. inom bankkoncernerna.

Föreningen vill framhålla atl en önskvärd effekt av
auktorisation för finans

bolag är en omvandling på kredilmarknaden i strukturellt hänseende. Omvand

lingen sker genom förvärv och sammanslagningar av bolag. Del är då olyckligt

om kostnaden för omvandlingen blir så hög atl den önskvärde slruktureffekien

uteblir. Ett krav på avräkning av goodwill mol del egna kapitalet i
moderbolaget

blir på del sättet koniraproduklivi. Härtill kommer att redan den
omständigheten

all avräkning införs för doiterbolagsaktier, oavsett vilken form som väljs,
träffar

finansbolagen hårt i kapitalkravshänseende. All då kräva an hela övervärdet i ""

aktierna skäll avräknas mol det egna kapitalet är alt
lägga sten på börda.

Föreningen
vill till sist påpeka all skrivningen i promemorian på denna punkt Prop.
1987/88: 149 är motsägelsefull. På sidan 82 återfinns nedanför mitten en
formulering om alt Bilaga 3 från finansbolagets egel kapital bör således räknas
av vad bolaget investerar i andra företag och där utgör etl
upplåningsrätlsgrundande kapital. Mol detta konstaterande kan inget invändas.
Längre ner på samma sida refereras den lill sist föreslagna bestämmelsen, som
alltså enligl föreningens mening egentligen har en annan och mer diskutabel
innebörd. Bristen på överensstämmelse mellan motiv och lagtext är här tydlig.

Värderegleringsreserver för leasing

Oavsett vilken metod som skall tillämpas när del gäller
aktieinnehaven kommer de nya reglerna medföra krav på, i vissa fall, mycket
stora kapitahillskolt till de större finansbolagen. Som redan påpekats innebär
avräkningsbeslämmelserna alt man i redovisningshänseende närmar sig etl rent
koncernlänkande. Del finns då all anledning all se till alt del egna kapitalet
även i andra hänseenden definieras på ell sätt som ger ell rättvisande ullryck
för bolagets finansiella ställning.

Bankinspektionen har i sin skrivelse föreslagit att 40 %
av överavskrivningarna på leasingobjekt får inräknas i etl finansbolags egel
kapital. Även kreditmarknadskommittén är inne på denna linje, låt vara alt man
för närvarande tänker sig en begränsning av storleken till etl belopp som
tillsammans med övriga reserveringar svarar emot del egna kapitalet.

Skälet till atl kapitalbasen vidgas på detta sätt är alt
överavskrivningarna, till den del de icke utgör latent skatteskuld, är alt se
som en ren konsolidering och alt de reserverade medlen inte erfordras för
täckning av befarade förluster i leasing-verksamheten. Detta understryks bl. a.
i den rekommendation ang. redovisning av leasing som föreningen uppställt i
samråd med bankinspektionen. I rekommendationen som nu ingår i inspektionens
författningssamling slås bl. a. följande fast:

"Konstaleras eller befaras etl uthyrt objekt vara för
högt värderat p. g. a. hyresmannens bristande betalningsförmåga skall
ytterligare nedskrivning göras. I resultaträkningen redovisas denna nedskrivning
i beloppet för avskrivningar enligl plan. I not bör upplysning lämnas om totala
beloppet för kreditförluster. Härvid skall nedskrivningar av
anläggningstillgångarna för konstaterade eller befarade förluster och
hyreskontrakt inkluderas, dock öppet redovisade.

När leasingavtal avslutas redovisas försäljnings- eller
utrangeringsresuliatet inom rörelseresultatet. Avskrivningar redovisade som
konsolidering beaktas därvid inle.

Avskrivningar av leasingobjekt utöver vad som ovan har
angivits behandlas som en konsolidering och redovisas som bokslutsdispositioner
och obeskattade reserver".

Det kan alltså inte råda nägon tvekan om att
överavskrivningarna är atl anse som konsolidering.

Som redan anförts kommer en regel om avräkning för
doiterbolagsaktier atl

träffa särskilt de större finansbolagen myckel hårt. Del är enligt föreningens

mening rimligt att en sådan regel, oavsett hur den utformas, i någon mån
balanse

ras genom atl en rätt införs att medräkna överavskrivningarna i det egna kapita

lel, särskilt som sädan en reform är okonlroversidl i sak. Det förtjänar att 97

7 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

påpekas
all dessa två åtgärder sammantagna ändock kommer alt leda till väseni- Prop.
1987/88: 149

ligt ökade kapilalkrav för berörda finansbolag. Bilaga 3

Kapilalläckning

En allmän inriktning av kreditmarknadskommitténs arbete är
all regler skall tillskapas som i största möjliga mån är konkurrensneulrala. I
bankernas'kapilalläckningsbeslämmelser finns, förutom den nyss berörda avräkningen
mol egel kapital av aktier i dotterbolag, en utförlig kapilaltäckningsbestämmdse
i övrigt. Som framgått kommer en liknande bestämmelse att föreslås även för de
blivande kredilmarknadsbolagens del. Någon större förändring av del sammanlagda
kapitalkravel på finansbolagen kan inte förutses som en följd av den vänlade
reformen. Däremot utgör "kapitaltäckningstrappan" elt mer
sofistikerat instrument för riskläckning i kreditinstituten — mer rätlvLst för
bolagen och ett bättre styrmedel för lagstiftaren. Modellen som sådan är inle
kontroversiell eftersom samtliga i kommillén företrädda grupperingar synes
tillstyrka att den införs. Enligt föreningens mening talar konkurrenslikhetsskäl
för atl en sådan reform införs redan nu.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis konstaterar föreningen atl del finns
starka skäl an avvakta med lagstiftning om avräkning. Om en sådan bestämmelse
ändock införs finner föreningen all den i vart fall ovillkorligen bör
kombineras med nya regler för bestämning av kapitalbasen av innebörd alt värderegleringsreserver
för leasing till förslagsvis 40 % bör ingå i kapitalbasen, alltså del egna
kapitalet. Del är lill sist föreningens uppfattning alt del finns goda skäl all
redan nu införa en kapitaltäckningsregel för finansbolag i huvudsaklig
överensstämmelse med den som övervägs inom krediimarknadskommiltén, allt under
förutsättning att lagstiftaren står fast vid sin uppfattning att införa en avräkningsregel.

5 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Skulle de i den föreliggande promemorian behandlade
frågorna ändå bli föremål för lagstiftning nu får FAR / andra hand anföra
följande.

all upplåningsrätisreglerna ändras så alt från
finansbolagets egna kapital avräknas det bokförda värdet av vad som lillskjutits
i kapital lill annat förelag som bedriver finansieringsverksamhet.

6 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

I kap. 5 om elt finansbolags upplåningsrält föreslås all
från etl finansbolags eget

kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget såsom aktiekapital eller

i annan form tillskjutit till annat in- eller utländskt förelag som driver
finansie

ringsverksamhet. Riksförbundet vill ställa frågan om detta skall gälla även då ell

finansbolag med upparbetad goodwill köps av ell annal finansbolag och köpe- 98

summan
omfattar betalning för denna goodwill. Om hela det erlagda beloppet Prop.
1987/88: 149 skall avräknas från moderbolagets egna kapital innebär det en lOO-procentig
Bilaga 3 täckning av erlagd goodwillersäilning.

4 Tillsyn och sanktioner

1 Konsumentverket

Lagförslaget ger enligt verkels mening etl gon underlag
för lillsyn och ingripande av tillsynsmyndigheten. Konsumentverket har inget an
invända mot all Bankinspektionen utövar tillsynen enligl lagen. Den lösningen
skärper dock behovet av en samordning mellan verket och Bankinspektionen.
Konsumentverket har ju fortfarande tillsynen enligl marknadsföringslagen/konsumenikredillagen
och viss lillsyn enligt avtalsvillkorslagen (leverantörskrediler). Del är
viktigt alt Konsumentverkets erfarenheter från den hittillsvarande avlalsvillkorsgranskningen
inom kreditområdet tas tillvara av Bankinspektionen.

2 Finansbolagens Förening

Mot bakgrund av all straff skall kunna drabba den som ulan
auktorisation driver finansieringsverksamhel "riktad mot konsument"
är det utomordentligt viktigt all det straffria området är klart avgränsat. I
delta avseende uppvisar promemorian emellertid vissa oiydligheier.

Föreningen finner del naturligt all de s. k.
leverantörskrediterna eller köpkrediterna lill konsument från säljare liksom
nu undantas frän finansbolagslagens tillämpning. Föreningen tillstyrker vidare
förslaget all den i konsumentkreditlagen intagna definitionen på konsumenlkredil
bör ulgöra utgångspunkt för bestämningen av begreppet finansieringsverksamhel
riktad mol konsument.

Enligt förslaget skall refinansiering av leverantör- och
köpkrediter gentemot konsumenter endast få tillhandahållas av auktoriserade inslilut.
Detta innebär atl en del finansieringsformer, som hos finansbolagen
traditionellt klassificeras som företags- eller rördsekrediler, nu skulle falla
inom del auklorisationsplikliga området. Hit hör t. ex. reversbelåning,
finansiering av avbelalningskonlrakt och den klassiska företagsformen facloring.
Från strikta konsumentulgångspunkier är detta konsekvent. I den mån
finansbolagen anses böra ta ett större ansvar för utformningen av säljföreiagens
kontrakt och marknadsföringsåtgärder i övrigt ler sig förslaget också motiverat
ur andra synvinklar. Den föreslagna ordningen kommer dock all medföra praktiska
svårigheter för icke-aukloriserade refinansi-eringsinslitul, nämligen när del
gäller alt "sorlera ul" konsumenlkreditkon-iraklen ur den refinansierade
koniraklsstocken. Problemet kan möjligen betraktas som försumbart ur allmän
synvinkel. 1 verkligheten kan förslaget leda till alt endast en myckel liten
del av föreiagskredilgivningen kan refinansieras via sådana institut, i
huvudsak mindre leasingstockar.

Föreningen anser dock alt lagtextens utformning på denna
punkt är otill

fredsställande. I texten hänvisas det enbart lill konsumentkrediter. Mot
bakgrund

av vad föreningen nyss anfört bör del klarare anges vilka finansieringsformer
som

lagen gäller. Eftersom del rör sig om gränserna för straffbarhel är det inte

tillräckligt atl denna information skall anses innefattad i den diffusa beskriv

ningen "företaget driver finansieringsverksamhet riktad mol
konsument". 99

3
Småföretagens Riksorganisation (SHIO) Prop. 1987/88: 149

Bilaga 3 Organisationen menar vidare atl departementet inte i tillräcklig
utsträckning

utrett frågan om tillsyn. Hur lagen ska kunna hindra "källarbankirer"
från att fortsätta sin verksamhet behandlas överhuvudtaget inte. Visserligen
kan enligl lagförslaget straff utmätas om finansieringsverksamhel bedrivs utan
vederbörligt tillstånd, men kontrollen torde bli betungande för
bankinspektionen. Organisationen kan inte tillstyrka ell lagförslag som medför
klara övervakningsproblem.

5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1 Bankinspektionen

övergången till den nya lagen bör som framhålls i
promemorian försiggå i mjuka former. Framförallt bör bestämmelserna vara
entydiga. Bankinspektionen föreslår därför lill en början an samtliga förelag
som finns vid lagens ikraftträdande får bedriva sin verksamhet enligt äldre
bestämmelser — bortsett frän åtagande om nya krediter — till april månads
utgång 1989, dvs. också beträffande såväl kapitaltäckning som aktiekapital och
del oavsett om man sökl tillstånd eller ej. Samtidigt bör anges all sista dag
för ansökan för de igång varande bolagen är den

1 november 1988 och atl kapiialläckningen och
aktiekapitalet enligt de nya

bestämmelserna skall vara uppfyllda senast när tillstånd ges om del sker efter

utgången av april månad. Därmed behöver bankinspektionen inte heller i lill

slåndsprövningen laborera med medgivande om högre upplåningsmultipd för

företag som har brister i sin kapilalläckning. Förelag som inle senast den I

november 1988 ansökt om tillstånd får därefter inte göra några nya krediiåtagan-

den gentemot konsument men inte heller gentemot näringsidkare över tiomiljo

nersgränsen.

I fråga om företag som har gjort kreditåtaganden innan
riksdagen antagit den nya lagen bör dessa naturligtvis få fortsälla sin
verksamhet såvitt avser redan lämnade krediter även efter utgången av april
månad 1989. Emellertid bör för dessa förelag alltjämt gälla de äldre
bestämmelserna i finansbolagslagen. Eftersom dessa förelag inte kan göra några
nya åtaganden är det av särskild vikt att de under sin avveckligsfas slår under
lillsyn. Enligl bankinspektionens uppfattning bör avvecklingen av krediterna
ske så snart det är civilrättsligt möjligt och under förutsättning all kredittagaren
kan beredas krediter med villkor som ej är sämre hos av bankinspektionen
godkända finansbolag eller andra kreditinstitut. Det kan t. o. m. ifrågasättas
om inte del förhållandel atl ell företag inte blir godkänt som finansbolag
utgör en sådan extraordinär omständighet som gör atl avtalet går alt säga upp
oavsett villkoren. Detta bör klargöras under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Sammanfatlningsvis lillstyrker bankinspektionen med ovan
angivna noteringar atl de föreslagna lagändringarna genomförs.

2 Konsumentverket

Konsumentverket delar utredningens uppfattning att lagen
bör träda i krafi så

snart som möjligt och finner del rimligt p. g. a. omständigheterna atl det sker
en

mjuk övergång. Verket finner det dock inte helt tillfredsställande att
finansie- 100

ringsföretag får göra nya kreditåiaganden gentemot
konsumenter så lång lid efter Prop. 1987/88: 149 lagens ikraftträdande som
november 1988, utan atl ens ha ansökt om tillstånd. Bilaga 3

Konsumentverket vill i sammanhanget understryka all del är
viktigt att auktoriserade finansbolag eller sädana som ansökt om auktorisation
och som övertar krediter med oskäliga villkor, som kan förekomma hos
avvecklande finansieringsföretag, jämkar avtalen innan ytterligare krav ställs
på konsumenterna.

De konsumenter som har redan ingångna kredilavtal med
företag som inte erhåller auktorisation, kan efter det all lagen trätt i kraft
hamna i elt delvis nyll läge. Företaget — som tvingas all ändra sin verksamhet
eller upphöra — kan komma alt driva tillämpningen av kreditavialen på elt hårdare
sätt mot konsumenterna och därvid söka all maximall utnyttja även oskäliga
avtalsvillkor. Enligt Konsumentverkets mening bör i sådana fall domstolarna vid
en prövning enligt avtalslagen av villkorens skälighet, ta hänsyn till atl
borgenären är ell förelag som inte har kunnat godtas som kreditgivare till
privatpersoner.

3 Patent- och registreringsverket

1 nuvarande lagstiftning saknas reglering om hur man skall
förfara om det tilltänkta finansbolaget är elt aktiebolag under bildande. Pateniverket
är därför positivt till an frågan regleras i 5 § 3 st. lagförslaget. Verket
vill dock påpeka alt den föreslagna åtgärden avsevärt kan förlänga liden från
stiftande av bolaget tills anmälan för registrering sker. Enligl 2 kap. 9 §
aktiebolagslagen skall sådan anmälan ske inom sex månader. Med utredningens
förslag, atl fristen skall räknas från bankinspektionens tillståndsbeslul blir
anmälan om registrering beroende av när bankinspektionen fattar sill beslut.
Denna lidpunkt är i sig oviss då den är beroende dels av inspektionens
handläggningslid dels av atl fördröjning kan uppkomma vid handläggningen p. g.
a. komplettering av ärendet. I de fall en ansökan hos bankinspektionen avslås,
kan den i 2 kap. 9 § 1 st. aktiebolagslagen stadgade anmälningstiden ha utgån,
varvid frågan om bolagels bildande förfallit enligl 2 kap. 9 § 4 st.
aktiebolagslagen. I dessa fall skulle aktietecknarna kunna bli bundna av sin
aktieteckning under en obestämd och ibland oskäligt lång lid.

Pateniverket föreslår därför att fristen i 2 kap. 9 §
aktiebolagslagen skall tillämpas även när det gäller finansbolag.

4 Finansbolagens Förening

1 kapitlet om Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
understryks all övergången bör ske under mjuka former. Övergångstiden när del
gäller möjligheten atl ge konsumentkrediter är ett år om bolaget ansökt om auktorisation.
Denna regel är undanlagslös, bortsett från det fallet atl bankinspektionens
prövning drar ut på tiden.

101

Föreningen anser alt del bör införas en möjlighet för
bankinspektionen alt ge dispens från ettårsfristen om det föreligger särskilda
skäl härför. Som exempel på en situation som bör kunna föranleda dispens kan
nämnas atl det finns lokala, frislående finansbolag i landsorlen som bedriver
en liten men helt seriös verksamhet, i första hand inriktad på att tillgodose
lokala eller regionala behov. Man kan också tänka sig nischföretag som har
andra verksamheter än finansiering som huvudgren — t.ex. fakturahantering och inkasso
— men som kan finna del angeläget atl kombinera denna serviceverksamhet med ell
finansieringsinslag. Övergångstiden skulle förslagsvis kunna utsträckas till 3
år. 8
Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

5 Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR) Prop.
1987/88:149

Bilaga 3 Auktorisaiionstvångel för förelag som driver finansieringsverksamhel
riktad mot

konsument innebär, i kombination med kapitalkravet, atl
ett sannolikt betydande antal företag som i dag verkar inom ramen för gällande
lag tvingas lägga ner verksamheten. Delta är ell stort ingrepp i
näringsfriheten. Huruvida detta är berättigat eller ej är närmast en fråga av
politisk natur, och FAR tar inte ställning lill förslaget i det avseendet.

FAR avstyrker däremot förslaget om ikraflträdandetid mol bakgmnd
av sistnämnda överväganden. Det är rimligt alt den tid som utmäts för ökning i
förekommande fall av aktiekapitalet eller där kapitalökning inle är möjlig,
avveckling av rörelsen, förlängs från omkring elt år lill åtminstone två år.

6 Kreditmarknadskommittén

Slutligen vill kommillén peka på en övergångsfråga.
Promemorians förslag bygger på alt vid ikraftträdandet redan givna konsumentkrediler
skall ligga kvar i de förelag som inle blir auktoriserade och därigenom
berättigade all i fortsättningen ge konsumentkrediler. Del kan för den enskilde
konsumenten visa sig förenat med stora nackdelar atl krediterna för kanske lång
lid framåt ligger kvar i elt institut som är under avveckling. Dessa institut
kommer enligl promemorieförslaget inte alls att stå under lillsyn även om de före
ikraftträdandet har varil registrerade som finansbolag. En lösning på detta
problem vore att ge konsumenten möjlighet all alltid säga upp en kredit som
givits före ikraftträdandet. Konsumenten kommer härmed atl ha en möjlighet att
själv avgöra vilket alternativ som framstår som mest förmånligt. För finansieringsföretagel
ifråga finns alltid möjligheten atl överlåta kreditavtalel till ett
auktoriserat inslilut. En alternativ lösning är all föreskriva en
övergångsperiod under vilken alla konsumentkrediter i dessa företag mäste
avvecklas. Kommittén tänker sig här en period pä två till fem år. De bolag som
varit finansbolag bör under denna period stå kvar under lillsyn och ha de av
bankinspektionen förordnade revisorerna kvar.

7 Sveriges läkarförbund

Läkarförbundet har i och för sig inte någon invändning mot
auktorisation som ell medel all komma lill rätta med mindre seriösa
finansieringsförelag. Förbundet kan också förslå behovet av ell snabbi
ingripande.

Emellertid får detta inle leda tlH att
anpassningsperiodens längd för seriöst arbetande kreditinstitul görs orimligt
kort. Även för en relativt likvid organisation krävs tid för alt fylla
uppställda kapitalkrav. En utsträckning av övergångsvis angivna tidsfrister är
därför önskvärd.

6 Övriga frågor

6.1 Utländska ägare m.m,

1 Försäkringsinspektionen

Vad gäller del föreslagna auktorisationsyslemeis
tillämpning på fall med ut

ländska ägare (avsnitt 2.5.2) vill inspektionen dock framhålla följande. 102

Till en
början kan konstateras att i promemorian fömisäils all bankinspekiio- Prop.
1987/88: 149 nen rent allmänt skall vägra en auktorisation — så väl om del är
en nytillkommet Bilaga 3 bolag som om del är fråga om en prövning av ell äldre
bolag enligl de föreslagna övergångsbestämmelserna — för del fall del
föreligger en kringgående av den år 1983 införda regeln om förbud för utlänning
atl förvärva aktier i elt svenskt finansbolag. Inspektionen kan instämma i alt
del kan vara motiverat all vägra auktorisation för bolag som tillkommit genom
sådant kringgående. Del kan dock ifrågasättas om inle denna grund för avslag på
en auktorisaiionsansökan borde framgå direkt av lagen. Vidare vill inspektionen
— mol bakgrund bl. a. av atl svenska intressen hittills i andra länder synes
kunna få äga bolag som är jämförbara med finansbolag — betona angelägenheten
av alt kreditmarknadskommittén noga belyser de frågor och problem som i ell
internationellt perspektiv är förknippade med ell ägarförbud enligt nuvarande
regler.

I promemorian anges vidare att en finansbolag tillkommit
efter förbudsregelns införande med etl utländskt försäkringsbolag som ägare.
Det framhålls därvid all "delta komplicerar frågan ytterligare eftersom ell
svenskt försäkringsbolag inte får driva finansieringsverksamhet i ett eget
finansbolag", (s. 34). Detta uttalande måste nyanseras. Något absolut
förbud av angiven innebörd finns inte inskrivet i försäkringsrörelselagen. Del
krävs emellertid tillstånd av inspektionen om ägarandelen i ell finansbolag
överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier. Med den restriktiva
praxis som inspektionen följt i många år kan man ulgå från alt en eventuell
prövning av dispensfall som regel skulle leda till avslag om del är fråga om elt
finansbolag i Sverige. Om bolaget är beläget i elt annat land blir utgången en
annan, om det behövs för all det svenska försäkringsbolaget i del landet skall
kunna konkurrera med andra försäkringsbolag på lika villkor. Del nu sagda
gäller regelrätta finansbolag med upplåning på den allmänna marknaden. Hur etl
fall där ell försäkringsbolag flyttar ul delar av sin
kapitalplacerings-verksamhet till ell särskilt finansbolag skall behandlas är f.
n. oklart. Det är en tolkningsfråga om hinder mol en sådan bolagsbildhing kan
anses följa av den gällande försäkringsrörelselagen. Principfrågan är f. n.
föremål för regeringens prövning i eu fall där ell försäkringsbolag vill flytta
ut delar av sin aklieplace-ringsverksamhei lill ell särskilt helägt
dotterbolag.

När det gäller del i promemorian åsyftade bolaget
(Storebrand Finans) torde

promemoriförfattaren ha avsett all peka på all del norska försäkringsbolaget

(Siorebrand) i Sverige äger både nämnda finansbolag, bildat i strid mol in

tentionerna i förbudsregeln, och majoriteten av aktierna i ell svenskt
försäkrings

bolag (Victoria) med de konkurrensfördelar detta kan ge i förhållande lill
svenska

försäkringsbolag. På den svenska marknaden finns emellertid i vart fall yller

ligare ell finansbolag med utländska försäkringsbolag som ägarinlresse. Vidare

finns i Sverige några koncernbildningar vari försäkringsbolag ingår tillsammans

med finansbolag. Även om del mot bakgrund av vad ovan sagts om förhållandet

mellan försäkringsbolag och finansbolag kan finnas skäl för vad som anförts i

promemorian kan det ifrågasättas om det är nödvändigt all vid tillämpningen av

den nu föreslagna provisoriska lagstiftningen lägga avgörande vikt vid atl del
är

etl försäkringsbolag som är ägare. Det torde enligl inspektionens mening vara

fullt tillräckligt atl del under liden fram lill dess statsmakterna slutgiltigt
har

avgjort frågorna om dels utländskt ägande av finansbolag dels svenska för

säkringsbolags möjligheter att agera via finansbolag finns en möjlighet atl
vägra '"

auktorisation med hänvisning till förfaranden som innebär elt
kringgående av Prop. 1987/88: 149

förbudsregeln. Bilaga 3

2 NO Näringsfrihetsombudsmannen

På s. 34 i promemorian berörs problematiken med atl ell
utländskt försäkringsbolag är ägare till ell finansbolag, vilket svenska
försäkringsbolag inte tillåts vara. Elt sådant finansbolag bör enligt förslaget
inte få auktorisation. De i sammanhanget aktualiserade ägarfrågorna och frågan
vilken verksamhet försäkringsbolag skall få bedriva har behandlats i kreditmarknadskommittén
och försäk-ringsverksamheiskommillén. NO kommer i remissammanhang över betänkandena
från dessa kommittéer atl utveckla sin syn på dessa ur konkurrenssynpunkt
väsentliga frågor. NO vill emellertid med anledning av vad som sålunda föreslås
i promemorian redan här framföra att NO anser all redan lagda och aviserade
förslag om att även i fortsättningen dra en skarp skiljelinje mellan
försäkringsverksamhet och finansiell verksamhet och inte tillåta någon form av
branschblandning går stick i stäv mol en internationell utveckling, av
särskild betydelse inom EG. Ett upprätthållande av en absolut segregalionsprincip
skulle vara fill allvarlig nackdel för konkurrensförmågan hos svenska
försäkringsbolag, banker och andra företag på området för finansiell rörelse.
NO anser därför att utvecklingen måste tillåtas gå i motsatt riktning.

3 Finansbolagens Förening

Promemorian behandlar frågor om utländskt ägande av
finansbolag dels generellt dels med avseende på den situationen alt den
utländske ägaren är ett försäkringsbolag.

Som framhålls i promemorian är utländska medborgare och
andra konlrollsubjekt sedan 1983 förbjudna alt förvärva aktier i elt
finansbolag. Förbudet var temporärt, men gäller fortfarande. När lagstiftningen
om utländskt ägande av svenska banker infördes uttalades i propositionen alt
bankreformen borde utvärderas innan man släppte in utlandsägda finansbolag på
marknaden.

I promemorian diskuteras inle ens om del är lämpligt alt
förbudet upprätthålls i fortsättningen. Meningen är följaktligen all det skall
bestå. Om förbudsregeln kringgås skall det aktuella bolaget vägras auktorisation.

Föreningen har svårt att förstå del motiverade i att
förbjuda utlänningar alt förvärva aktier i finansbolag när det nu sedan flera
år är tillåtet i banksammanhang. Några oväntade eller oönskade effekter av de utlandsägda
bankernas verksamhet i Sverige har inte märkts. Eftersom en öppenhet från
svensk sida rimligen på sikt bör underlätta för svenska finansbolag all
etablera sig utomlands bör förbudet upphävas så snart som möjligt.

Däremot finns del skäl som talar för uppfattningen atl det
tills vidare inte bör tillåtas atl etl utlandsägt försäkringsbolag får bedriva
såväl försäkrings- som finansbolagsrörelse här i landet. Hithörande frågor
behandlas av kreditmarknadskommittén, vars förslag på denna punkt bör
avvaktas, och av försäkrings-verksamhetskommillén vars belänkande nu remissbehandlas.

Beträffande det av ett norskt försäkringsbolag ägda
finansbolag som eta

blerats i Sverige för två år sedan konstaterar föreningen atl bolagets
tillväga- 104

gångssält
inte stod i strid med lagen, särskilt som lagstiftaren just diskuterat Prop.
1987/88: 149 denna möjlighet men medvetet avstått från att stänga den. Del kan
därför ifråga- Bilaga 3 sältas om termen kringgående av lagstiftningen är
relevant i detta fall. I vart fall finner föreningen atl del skulle vara
oförenligt med allmänna rättsgrundsatser all vägra bolaget auktorisation
"retroaktivt" på den grunden alt bolaget skulle ha kringgått
förbudet. Det ligger då närmare till hands alt vägra koncession för den
försäkringsverksamhet som del norska bolaget förvärvat i Sverige sedan finansbolaget
etablerats.

4 Kreditmarknadskommittén

Förslaget i depariemenlspromemorian bygger på all uilänningsförbudet
skall kvarstå för finansbolagen. Ursprungligen fanns inget sådant förbud i
finansbolagslagen. Det infördes 1983 mol bakgrund av att frågan om utländska
bankers och andra utländska finansinstituts etablering i Sverige skulle
övervägas. Utländska bankers etablering här genom finansbolag medförde inte
någon väsentlig begränsning av den verksamhet som dessa kunde förväntas vilja
driva i Sverige. Etablering av finansbolag kunde därför framstå som etl
fullgott alternativ till bankeiablering. Förbudet för utlänningar all förvärva
finansbolag borde gälla lill dess frågan om utlandsägda bankers och andra
finansinstituts rätl alt etablera sig här i landet hade fått en varaktig
lösning. Motsvarande förbud infördes för fondkommissionsbolagen.

Kreditmarknadskommittén kommer atl föreslå all uilänningsförbudet
upphävs för ifrågavarande lyp av bolag. Förslaget innebär en återgång till den
tidigare gällande ordningen all 1982 års lag om utländska förvärv av svenska
företag i allmänhet blir tillämpliga. Förslaget har bl. a. sin bakgrund i atl
utländska etableringar pä bankområdei nu fåll sin lösning.

Promemorians förslag innebär alt vissa finansbolag med
utländska ägare skulle kunna ges auktorisation. Detta gäller sådana bolag där
den utländska ägaren gick in före ullänningsförbudels införande 1983. Andra
åter där ägaren ifråga genom etl beskrivet förfarande kringgått lagstiftningens
intention borde enligt promemorian inte ges auktorisation. Kommittén
tillstyrker promemorians förslag i här berörda delar. Den uppmjukning av
utlännings rätt alt förvärva aktier i kredilmarknadsbolag och fondhandlarbolag
som kommittén kommer att föreslå bör prövas först i samband med atl
statsmakterna tar ställning lill kommilléns huvudbetänkande.

I sammanhanget lar promemorian också upp frågan om
utländska försäkringsbolags ägande av finansbolag. Hittillsvarande
lagstiftning och praxis har inneburit atl svenska försäkringsbolag inte ges rätl
all förvärva finansbolag utöver vad som följer av deras generella räll att göra
aktieförvärv i andra bolag upp lill fem procent av rösterna i bolaget. Frågan
är om denna praxis alltjämt skall upprätthållas och i så fall om utländska
försäkringsbolag eller utländska holdingbolag som äger försäkringsbolag i
Sverige skall kunna äga finansbolag.

En väsentlig fördel med en ordning innebärande all
försäkringsbolag fick äga

finansbolag skulle vara att försäkringsbolaget själva fick avgöra under vilka

former de vill driva sin finansieringsverksamhet. Denna frihet blir emellertid

begränsad eftersom det måste ankomma på försäkringsinspektionen alt, med

utgångspunkt i de olika motiven för försäkringsrörelselagens förbud mol annan 105

rörelse, bestämma ramarna för finansbolagets verksamhet.
Del finns också flera Prop. 1987/88: 149 nackdelar med en sådan ordning. En
nackdel är alt försäkringsbolagen får en Bilaga 3 fördel gentemot andra
finansinstitut genom all fritt kunna välja den organisationsform och därmed
det regelsystem som försäkringsbolagen finner mest konkurrenskraftigt. En
annan olägenhet är atl tillsynen över försäkringsbolagens finansieringsverksamhel
kommer alt splittras mellan olika tillsynsmyndigheter, bankinspektionen och
försäkringsinspektionen, beroende på om försäkringsbolagen väljer atl förlägga
verksamhelen i försäkringsbolaget eller i elt finansbolag. Den mest väsentliga
olägenheten torde dock ligga på ell annal plan. Försäkringsverksamheiskommittén
har i sill belänkande "Försäkringsväsendet i framliden", SOU 1987:58,
varnat för en utveckling varigenom försäkringsbolagen koncentrerar
verksamheten på penning- och kreditväsendets område i särskilda dotterbolag
eller på annat sätt ägnar området etl omfattande engagemang. En sädan
utveckling kan enligt försäkringsverksamhelskommiltén leda till en
sammanblandning av försäkringsverksamheten och en på finansiella dispositioner
direkt inriktad affärsrörelse, vilket skulle slå i strid med förbudet mol annan
rörelse. Etl ytterligare problem, som hänger samman med del som försäkrings-verksamhelskommiilén
har berört, är all försäkringsbolagen till följd av sina väldiga
kapitalresurser kan komma all få ett helt dominerande inflytande över
kapitalmarknaden om de tillåls driva finansbolag, i all synnerhet om dessa finansbolag
i en framtid får en i det närmaste obegränsad upplåningsrätt.

Kommittén anser sig för egen del — med utgångspunkt i de
intressen som kommillén har atl företräda — inle böra motsätta sig all
försäkringsbolagen av strikt organisatoriska skäl flyttar ut den
finansieringsverksamhet som bolagen idag bedriver lill elt särskilt
dotterbolag, givetvis under förutsättning atl försäkringsinspeklionen finner
en sådan organisatorisk förändring förenlig med bestämmelserna i
försäkringsrörelselagen. Kommittén förulsälter därvid alt etl sådant bolag inle
ges möjlighet driva annan verksamhet än sådan som är tillåten för
försäkringsbolagen själva. Således bör det vara uteslutet för ell finansbolag
som är ägt av etl försäkringsbolag atl ägna sig åt l.ex. facloring, leasing
eller konlokreditgivning saml atl finansiera sin verksamhet genom upptagande av
lån på den allmänna marknaden. Ell sådant bolag drabbas därför, på motsvarande
sätt som etl bankägi, av "smitta" från modern.

Med dessa uigängspunkter anser kommittén del vara
uteslutet all för närvarande ge auktorisation för något finansbolag ägt av
försäkringsbolag oavsett om del är inhemskt eller utländskt. De finansbolag med
utländska försäkringsbolag som ägare som redan etablerats i Sverige bör alltså
inte nu erhålla auktorisation. Undantag kan därvid lämpligen göras för sådana
bolag vari försäkringsbolagets ägande inle överstiger fem procent av rösterna
eller tio procent av aktiekapitalet. Sistnämnda undantag slår i samklang med kommilléns
förslag ifråga om försäkringsbolagens aktieförvärvsmöjligheter.

De finansbolag, där det utländska försäkringsbolagels
andel är större än här angetts, bör få dispens alt bedriva verksamhet i
nuvarande form fram till dess atl statsmakterna tagit ställning till försäkringsverksamhetskommilléns
och kreditmarknadskommitténs förslag.

Del finns emellertid ytterligare en komplikafion i
sammanhanget. Bankägda

finansbolag drabbas av "banksmitla" och är därför förhindrade all
ägna sig ål

riskaktiviteler fullt ut som andra finansbolag. De kan sålunda inle placera i
aktier '""

och fastigheter, ge förlagslän och vinstandelslån, delta i
projektfinansiering eller Prop. 1987/88: 149 veniure capital verksamhet. Om
finansbolag ägda av utländska banker ej drabbas Bilaga 3 av motsvarande "banksmitla"
skulle delta framstå som en uppenbar konkurrensförmån särskilt i de fall då
den utländska banken samtidigt har en dotlerbank i Sverige. För all lösa delta
problem kommer kommittén all föreslå atl utländska banker endast får äga
finansbolag genom sitt svenska dotterbolag. Finansbolaget kommer därigenom atl
drabbas av "banksmittan" på motsvarande san som svenska bankers
finansbolag. Kommillén föreslår därför atl finansbolag vari utländsk bank är
delägare behandlas på sätt ovan har beskrivits för finansbolag ägda av
utländska försäkringsbolag. Sådant finansbolag bör alltså inte nu ges auktorisation
men bör likväl få fortsätta sin verksamhet i nuvarande form och med nu gällande
regler enligl särskilda övergångsbestämmelser.

5 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund Försäkringsbolags möjligheter att
äga finansbolag — helt eller delvis

I anslutning till den ovan nämnda "tekniska"
översynen av lagen om finansbolag har i promemorian ocksä behandlats frägan om
försäkringsbolags rätt att driva finansbolag. Detta är en del av del
frågekomplex som i FVK:s nämnda betänkande behandlas i det omfattande
"kap. 2 Förbudet för försäkringsbolag atl driva annan rörelse än
försäkringsrörelse". Det kan förmodas alt hithörande frågor även kommer
all behandlas i KMK:s aviserade betänkande.

Innebörden av begreppet "annan rörelse"
innefattar synnerligen betydelsefulla frågor, inte bara för försäkringsbolagen
ulan också samhällsekonomiskt sett. Genom de sedan ell par år gällande reglerna
om koncession för försäkringsbolag är Sverige numera etl i stort sett
"öppet land" för utländska försäkringsbolags etablering. Framför allt
under år 1987 har arbetet med liberalisering av försäkringsområdet
intensifierats inom EG. Såväl nationellt som internationellt är det alltså av
avgörande betydelse för de svenska försäkringsbolagen vilka regler de har all
följa i jämförelse med sina konkurrenter. Utan atl här gå in på frågan om
medlemskap eller över huvud taget anslutningsform i förhållande lill EG torde
väl den allmänna uppfattningen vara att Sverige i vart fall inle onödigtvis bör
avskärma sig från sin europeiska omvärld genom regler som skapar barriärer för
del svenska näringslivel. Över huvud laget är det synnerligen betydelsefullt
att i Sverige inte fastställs nya lagar innan man kan se i vilken mån dessa kan
komma i konflikt med den internationella utvecklingen och därmed omöjliggöra reciprok
behandling mellan länderna. Mot bakgrund av den i många länder alltmer utvecklade
integrationen av service från banker, försäkringsbolag och andra finansinstitut
vore del exempelvis i strid mol en tänkt internationell anpassning alt såsom i
promemorian slå fast elt förbud för försäkringsbolag all äga finansbolag.

Riksförbundet finner del med hänvisning lill vad nu sagts
uteslutet atl en delfråga som rätten atl driva finansbolag skall brytas ur sill
större sammanhang. Lika litet anser sig riksförbundet som remissinstans under
den myckel korta remisstiden för den aktuella promemorian kunna behandla hela frågekomplexei
om "annan rörelse". Riksförbundet hemställer därför att få återkomma lill
denna fråga i remissyttrande över FVKrs betänkande (remisslid 88-04-15) och
eventuellt i remissyttrande över KMK:s belänkande senare under året.

107

6.2
Författningsförslaget Prop. 1987/88:149

1 Hovrätten för Nedre Norrland ''

Hovrätten, som i sin dömande verksamhet saknar närmare
erfarenheter av de i promemorian behandlade frågorna, anser sig böra begränsa
sitt yttrande till en granskning av den föreslagna författningstexten.

J §

Hovrätten ifrågasätter om inte första stycket rätteligen
skall ha följande lydelse:

"Lagen gäller inle förelag som avses i 2 § första stycket 2—4, om finansie

ringsverksamhelen "

5§

Andra stycket synes vara avfattat med 6 § 2 st. fondkommissionslagen
som förebild. Hovrätten finner därför lämpligt all förslaget kompletteras med
en regel motsvarande 6 § I st. 2 p. fondkommissionslagen: "bolaget ej är
olämpligt atl driva sådan rörelse" 6§

Hovrätten anser atl del jämväl bör stadgas skyldighet för
finansbolag att informera bankinspektionen om väsentliga förändringar av
pågående verksamhet.

77 §

Tredje stycket innehåller ell skrivfel. Korrekt lydelse
skall vara "Med eget kapital

avses aktie/cop/fo/, ..."

I sista stycket bör lydelsen vara "Från
finansbolagels egel kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget
såsom aktiekapital eller ; annan form..."

7i§

Andra stycket, fjärde raden innehåller ett skrivfel; rätt
lydelse skall vara "... eller bolagsordningen och de beslut..." /5§

Stadgandet synes avfattat efter mönster av 29 § fondkommissionslagen.
Hov-rätlen anser att den soliditelsregel som återfinns i första punkten i
nämnda lagrum också bör gälla för finansbolag. /7§

Hovrätten vill endast påpeka atl redan enligt gällande
regler skall bankinspektionen förordna revisor, om icke särskilda skäl talar
däremot. (13 § I st. lagen om finansbolag). 27

Enligt hovrällens mening saknas skäl atl låta den nu
gällande straffregeln i 24 § 2 st. lagen om finansbolag utgå. Författningsförslagels
tredje stycke bör därför ha följande lydelse: Detsamma gäller den som med
anledning av föreläggande enligl 23 § uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar
bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamhelen.

Del i förfaltningsförslaget upptagna tredje stycket kommer
till följd därav alt Ulgöra lagrummets fjärde och sista stycke.

108

2 Konsumentverket Prop. 1987/88:149

Bilaga 3 Av promemorian framgår vilka kvalitativa krav som bör ställas på etl
företag för

atl del ska få tillstånd alt vara finansbolag. I lagtexten
(5 § 1 st. punkt 2) uttrycks dessa krav som alt "verksamheten kan antas ej
bli till skada för väsentliga allmänna intressen". Enligt Konsumentverkets
uppfattning vore det önskvärt alt regeln klarare — t. ex. genom en närmare
uppräkning av kraven — angav förutsättningarna för auktorisation. I den
föreslagna 15 §, som behandlar återkallelse av auktorisation, finns en
motsvarande regel som är betydligt utförligare.

Sammanfattningsvis anser Konsumentverket, med hänsyn lill
den ekonomiska och sociala belydelse som finansieringsföretag har kommit atl få
och de omfattande problem som förekommer i samband med konsumentkrediler, alt
de föreslagna lagändringarna är väl motiverade.

3 Försäkringsinspektionen

I övrigt vill inspektionen endast peka på alt hänvisningen
i 3 § första stycket i lagförslaget synes böra avse också 2 § första stycket 3.

4 Patent- och registreringsverket

Pateniverket anser vidare vad gäller 6 § i lagförslaget
att bankinspektionen godkännande av bolagsordningen endast kan innebära etl
godkännande av bolagsordningen ur bankinspektionens synpunkt på bolaget som
finansbolag. Patent-verket utgår från all inspektionens godkännande inle är
bindande för verkets bedömning vad avser t. ex. korrekt räkenskapsår, tid för
kallelse lill bolagsstämma o. dyl. Inle heller kan inspektionens godkännande
medföra att pateniverket blir bundet vad gäller firmabedömningen.

Bankinspektionen aviserar idag löpande aktuella finansbolag
till patentverket. Aviseringen leder f. n. inte lill någon särskild notering i akliebolagsregistret.
Del kan därför bl. a. med hänsyn till del ökade antalet finansbolag, vara svårt
atl avgöra om elt visst bolag är finansbolag eller ej.

Patentverket föreslår därför alt det i författning
regleras att pateniverket skall underrättas om vilka bolag som är finansbolag
och alt akliebolagsregistret skall innehålla uppgifter om detta. En sädan
ordning skulle öka säkerheten i pateniver-kels granskning och ge möjlighet till
information om vilka bolag som är finansbolag.

5 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Skulle de i den föreliggande promemorian behandlade
frågorna ändå bli föremål för lagstiftning nu får FAR i andra hand anföra
följande.

atl 17 § kompletteras med de föreslagna reglerna om
revisor tillsatt av Bankinspektionen.

109

9 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

6.3
Övrigt Prop. 1987/88: 149

Bilaga 3 1 Finansbolagens Förening

1.1 promemorian anges (sid 1) att del i proposition 1978/79:170
med förslag till lag om finansbolag beräknades alt ca 30 finansförelag skulle
komma all omfattas av lagen. Uppgiften är i och för sig riktig men antalet
beräknades i ett skede i lagsiiflningsarbetel när man förutsatte atl "säljfinansbolag"
som Saab-Scania Finans AB, Volvofinans AB m. fl. inle skulle komma all omfattas
av lagen. I SCB:s siatistik per den 31 december 1978 ingick 76 stycken
finansieringsförelag. Antalet dotterbolag var förhållandevis litet. Av de
finansbolag som tillkommit sedan dess har några bildats av det allmänna (t. ex.
Tdefinans AB, SJ Invest) medan andra tidigare funnits i form av ekonomiska
föreningar och vissa tillkommit i syfte att förvalla likviditeten hos större
börsbolag. Ökningen av antalet finansbolag var därför inle fullt så dramatisk
som sifferslalistiken kan utvisa.

2.
Finansbolagens
utlåning till hushåll i mitten av 1980-talet uppgick till omkring 30 miljarder
(ej 50 miljarder, jfr sid). År 1987 var totalsiffran möjligen 50 miljarder om trepartsrelalionerna
hänförs till konsumentkrediter. Balansomslutningen i de största finansbolagen
uppgick till 8—10 miljarder.

3.
Finansbolagens
starka utveckHng under de senaste 10 åren kan inle enbart förklaras med de
legala begränsningar som gällt för bankerna. Del handlar också om en annorlunda
organisation och om skilda kulturer. Del bör observeras all finansbolagens
utveckling inte har avstannat sedan kreditregleringarna upphörde.

4.
Sedan
bankinspektionen år 1982 framförde sina kritiska synpunkter på finansbolagen har
mycket ändrats. Ganska detaljerade regler och överrenskom-melser gäller nu
ifråga om kontokortsförelagens finansieringsverksamhet. Motsvarande gäller
beträffande marknadsföring av s. k. indirekta krediter, dvs. sälj-krediter som refinansieras
av finansbolag. Beträffande direktreklam har en överenskommelse träffats med
konsumentverket om återhållsamhet i marknadsföringen. Kredilprövningen har
sedan 1982 förbättrats på olika sätt. Detta ändrar dock inte föreningens
bedömning all auklorisationsreformen är önskvärd. Problemet är ju att få källarbolag
och andra att acceptera de skärpta normerna i en situation där auktorisation
inte finns.

5.
Del har ofta
ifrågasatts om inle finansbolagslagen i dess nuvarande lydelse omfattar även
många av de industrier och börsnoterade företag som bedriver en aktiv
likviditetshantering, i realilelen utlåning och annan finansieringsverksamhel.
Bankinspektionen har ansett atl lagen inle bör tolkas på del viset, vilkel
givelvis är praktiskt. Med den nu föreslagna lydelsen av I § borde en sådan
tolkning bli svårare all göra. Sä länge den finansiella verksamhelen i ell
sådant bolag får bedrivas och inte strider mot bolagsordningen kan det nog
hävdas alt kreditgivningen kan vara elt av bolagels ändamål. Och att sådana
aktiviteter innebär atl bolaget "på annat sätt (medverkar) lill
finansiering" verkar ganska självklart. Om lagstiftaren anser all dylik
finansieringsverksamhet inte omfattas av lagen bör delta komma till klart
uttryck i lagtexten.

6.1 15 § föreskrivs all en auktorisation kan återkallas
bl. a. om bolaget uppenbart åsidosätter en kunds intresse. Föreningen vill
peka på att del ofta nog kan uppkomma situationer där finansbolaget och kunden
har motstridiga intressen.

l.ex. i
frågor om avtalstolkning och räntesättning samt vid konkurs. Föreningen Prop.
1987/88: 149 utgår från all del inte är sådana situationer som åsyftas ulan all
del rör sig om Bilaga 3 beteenden som ligger nära eller överskrider gränsen
för brottslighet. Detta bör i sä fall klargöras.

2 JAK Riksförening för ekonomisk frigörelse

Jag har i dag talat med Jörgen Appelgren om den situation
som uppslår för den lyp och storlek av verksamheter som JAK, Fria Kulturfonden m.
fl. bedriver om ovan angivna lagförslag tas i oförändrat skick. Appelgren ansåg
att vi inle skulle beröras eftersom vi skulle kunna räknas som organisationer.
Så vitt vi kan förstå gäller dock undantaget inte om man driver finansieringsverksamhelen
i rörelseform och del är man tvungen till, annars får man inte göra avdrag för
löner och andra kostnader. Under många år fick vi betala skatt på
bruttoinkomsten, enda avdraget var kostnaden för bankfack.

För alt vi (och andra) skall kunna fortsätta och utveckla
den finansiering av bl. a. angelägna miljövänliga projekt lill låg kostnad som
vi hittills genomfört är det enligt vårt förmenande nödvändigt atl lagförslaget
ändras på någon eller några punkter. De intentioner som ligger bakom förslaget
är, så vin vi kan förslå, atl i första hand stävja kreditformer som är
uppenbart ofördelaktiga för konsumenterna. Vår verksamhet är ju av rakt
motsatt slag men omfattningen ännu så liten (utlåning något över 9 miljoner
kronor) att lagförslagets krav på aktiekapital blir orimligt stort i nuvarande
läge. Vi vill därför få tillfälle atl lämna synpunkter och erhålla
klarlägganden och skulle sälta stort värde pä en snar kontakt i denna fråga.

Ill

Del lill lagrådet Prop. 1987/88:149

remitterade Bilaga 4

lagförslaget Förslag till

Lag om finansbolag Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Med finansieringsverksamhel förstås i denna lag
näringsverksamhet

som har lill ändamål all lämna, förmedla eller ställa garanti för kredit eller

alt medverka till finansiering genom alt förvärva fordringar eller upplåta

lös egendom till nyttjande.

Förmedling av kredit till annan än konsument är inle finansieringsverksamhel
enligt denna lag.

Med företag enligl denna lag förslås aktiebolag, ekonomisk
förening, handelsbolag och enskild näringsidkare.

2 § Denna lag gäller, med de undanlag som anges i 3 S,
förelag som

driver finansieringsverksamhet, om

1. företaget helt eller delvis ägs av ell svenskt eller
utländskt bankinslilul

eller dotterbolag till sådant inslilut, eller

2.
företaget
driver finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter, eller

3.
nettovärdet av
tillgångarna i verksamhelen enligl fastställd balansräkning för del senaste
räkenskapsåret är minsl femtio miljoner kronor och del inte finns anledning anla
all värdet därefter har gån ned under detta belopp, eller

4.
det annars är
uppenbart all nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger femtio
miljoner kronor.

I nettovärdet enligt första stycket 3-4 skall inte räknas
in värdet av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhel som anges i 3 § förslå
stycket.

3 § Lagen gäller inle företag som avses i 2 § första
stycket 2-4, om

finansieringsverksamhelen

I. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs eller säljs av förelaget, eller

2.
avser finansiering
endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som
framställs eller säljs av annat företag i samma koncern eller med annal nära
samband som anges i 4 § andra stycket och medel för verksamhelen inte anskaffas
från allmänheten, eller

3.
tillgodoser
finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk
intressegemenskap och medel för verksamhelen inte anskaffas frän allmänheten.

Lagen gäller inle heller förelag som avses i 2 § första
stycket 2-3, om bankinspektionen efter särskild prövning finner all
finansieringsverksamheten

1.
utgör en normal
likviditetsförvaltning och inte kan anses ha elt självständigt syfte vid sidan
av företagels huvudsakliga verksamhet, eller

2.
drivs utan
vinstsyfte av en förening vars uppgift endast är all tillgodose
finansieringsbehov hos föreningens medlemmar.

Lagen gäller inte heller förelag som omfattas av annan
lagstiftning om

särskild tillsyn. 112

4 § Om det finns nära
samband mellan två eller flera förelag, skall vid Prop. 1987/88:149
tillämpning av 2 § första stycket 3-4 hänsyn tas till det sammanlagda Bilaga
4 nellovärdel av fillgångarna i finansieringsverksamheten.

Nära
samband skall anses föreligga om förelagen leds av samma eller i huvudsak samma
personer eller om vinslen av företagens verksamhet helt eller till betydande
del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma
personer.

Finansbolag

5 §
Företag för vilkel lagen enligl 2-4 §§ gäller, skall vara aktiebolag.

Sådant bolag kallas finansbolag.

Finansbolag
fär driva finansieringsverksamhet endast efter tillstånd av bankinspektionen.
Tillstånd skall ges om

1.
bolagsordningen inle strider
mot denna lag eller annan författning,

2.
förelaget inle är olämpligt att
driva finansieringsverksamhel,

3.
verksamhelen kan antas inle
bli'till skada för del allmänna, och

4.
förelaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag. Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget
har registrerats. Har sädan

ansökan
gjorts inom sex månader frän stiftelseurkundens undertecknande räknas den i 2
kap. 9 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivna tiden från lillslåndsbeslulet.

6 §
Bankinspektionen godkänner finansbolagets bolagsordning i sam

band med atl bolaget ges tillstånd atl driva finansieringsverksamhet. Till

bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamhelen.

Beslut
om ändring i finansbolagets bolagsordning skall godkännas av bankinspektionen.

7
§ Aktiekapitalet i etl
finansbolag skall vara minsl fem miljoner kronor.

8
§ Annan än finansbolag får inle
i sin firma eller annars vid beteckning av verksamhet använda ordet finansbolag
eller finansaktiebolag.

9
§ För finansbolag gäller vad
som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet om annal inte följer av denna
lag.

Vid
tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 4 § första stycket 4 aktiebolagslagen
(1975:1385) i fråga om finansbolag skall med låneskuld och annan där angiven
förpliktelse jämställas förvärv av fordringar och upplåtelse av egendom som
avses i I §.

10 §
Aktier i ett finansbolag får genom teckning eller överlåtelse förvär

vas endast av

1.
svensk medborgare,

2.
svenska bolag och föreningar,
som inte är konlrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m. m.,

3.
andra svenska samfälligheter,

4.
fondbolag till aktiefonder
enligt akliefondslagen (1974:931)

Har
aktieförvärv skett på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse,

skall första stycket inte i något fall medföra hinder för aktieägaren alt

förvärva ytterligare aktier, om det sker med stöd av den företrädesrätt till

teckning eller erhållande av nya aktier som är förenad med de redan

förvärvade aktierna enligl aktiebolagslagen (1975:1385) eller den bolags

ordning som gällde vid förvärvet. 113

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen Prop. 1987/88:149

kan medge undantag från första stycket. Bilaga 4

Förvärv av aktie, som skett i strid med innehållet i
första stycket, är ogiltigt.

11 § Finansbolag får högst låna upp medel med dels elt
belopp som

svarar mot bolagels kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,

riksgäldskonloret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kre

ditakliebolag, hypoleksinstitul och postgirot eller utlånats lill annal finans

bolag, dels etl belopp som svarar mol tolv och en halv gånger del egna

kapitalet. Om det finns särskilda skäl kan bankinspektionen medge högre

upplåning, dock högst tjugo gånger del egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av
finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för längivaren medför räll till
betalning först efter bolagels övriga borgenärer eller som har garanterats av
staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen
skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser
skall tas upp lill sill nominella belopp. Delsamma gäller andra åtaganden, om
inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen har
föreskrivit etl lägre belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond,
och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med eget kapital får likställas

l.garanlifond, som bildats genom tillskott av aktieägare i
finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central
föreningsbank eller annan som bankinspektionen godkänt, intill elt belopp
motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital,

2.
fyrtio procent
av elt belopp, som svarar mol sädana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 §
bankrörelselagen (1987:617) intill etl belopp motsvarande bolagets eget
kapital saml

3.
kapital, som
tillförts bolaget mol av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför rätt
till betalning först efter bolagets övriga borgenärer, intill elt belopp
motsvarande bolagets eget kapital.

Frän finansbolagets egel kapital skall avräknas del
bokförda värdet av vad bolaget lillskjutil som aktiekapital eller i annan form
till annal in- eller utländskt förelag som driver finansieringsverksamhet.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som
anges i 4 §, kan bankinspektionen i det särskilda fallet beslämmma all upplåningsrält
skall beräknas gemensamt för bolagen.

12 § I finansbolag skall minsl en av bolagsstämman utsedd
revisor vara

auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Tillsyn m. m.

13 § Finansbolag står under tillsyn av
bankinspektionen.

Bankinspektionen skall övervaka atl finansbolag följer
denna lag och annan författning som reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift
som har beslutals med slöd av denna lag samt bolagsordningen och de beslut som
med slöd av lag eller bolagsordningen har fallals av bolagsstämman eller
styrelsen.

Bankinspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet
följa finans

bolagens verksamhet för all hålla sig underrättad om förhållanden som kan

inverka pä ell bolags säkerhet eller i övrigt är av betydelse för en sund

utveckling av verksamhelen. 114

Bankinspektionen är inte
skyldig alt vaka över atl sådana bestämmelser Prop. 1987/88:149 iakttas som
gäller rätligheier och skyldigheter för aktieägare i finansbolag i Bilaea 4
förhällande lill bolaget eller till annan aktieägare eller sådana bestämmelser
som angår bolagets inre angelägenheter.

14 §
Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar som

finansbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen och upplysningar

som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på annat

sätt.

Undersökning
hos finansbolag skall ske när bankinspektionen anser del behövligt eller när
regeringen beslutar om det. Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 12 §.

15 §
Finansbolags tillstånd atl driva finansieringsverksamhel som avses i

2-4 §§ kan återkallas av bankinspektionen, om

1.
finansbolag genom alt överträda
denna lag eller uppenbart åsidosätta en kunds intresse eller på annat sätt
visar sig olämpligt atl bedriva finansieringsverksamhel,

2.
verksamheten annars prövas vara
lill skada för del allmänna.'

Om
elt tillstånd har återkallats enligl första stycket, skall bolaget stå under
bankinspektionens lillsyn till dess alt verksamheten avvecklats eller drivs på
ett sådant sätt att tillstånd enligl denna lag inte krävs.

16 §
Råder förhållande som anges i 15 §, får bankinspektionen meddela

finansbolaget skriftlig erinran i stället för atl återkalla bolagets tillstånd,

om det kan antas att bolaget låter sig rättas av detta. Inspektionen får även

meddela elt finansbolag skriftlig erinran, om bolaget annars inte följer i 13

§ andra stycket angivna föreskrifter och beslut eller om annal förhållande

råder som menligt inverkar på bolagets säkerhet eller som kan äventyra en

sund utveckling av bolagels finansieringsverksamhet. Skriftlig erinran fär

förenas med föreskrift om rättelse.

Råder
missförhållanden hos finansbolag i annal fall än som anges i första stycket,
får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om det.

Om
etl finansbolag har fattat beslut som strider mol denna lag eller annan
författning som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift som har meddelats
med stöd av denna lag eller mol bolagsordningen, får bankinspektionen förbjuda atl
beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen förelägga
bolaget all göra rättelse, om del kan ske.

17 §
Bankinspektionen skall, om inte särskilda skäl talar däremot, för

ordna en revisor alt med övriga revisorer delta i revisionen av finansbolag.

Inspektionen kan när som helst äterkalla sådant förordnande och i stället

utse ny revisor.

Om
ett tillstånd för finansbolag atl driva finansieringsverksamhel har
återkallats, gäller förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn
till dess att finanseringsverksamhelen har avvecklats och revisorn lill
bankinspektionen har lämnat en berättelse över avvecklingen.

Finansbolaget
skall lill revisor som har förordnats enligt första stycket betala ersättning
med belopp som bankinspektionen bestämmer.

18 §
Bankinspektionen fär kalla till sammanträde med finansbolags sty

relse eller begära alt styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen

inte följt en sådan begäran, får inspektionen kalla lill extra bolagsstämma.

Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanlrädet, som

inspektionen har utlyst,
och vid bolagsstämma saml delta i överläggningar- 115

19 § Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer får meddela Prop. 1987/88:149

föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur värde- Bilaea
4

handlingar skall förvaras och inventeras.

20 §
Finansbolag skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer

1. hålla
bolagels kassa, övriga tillgängar, räkenskapsmaterial och andra

handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2.
upprätta och till inspektionen
lämna översikt som visar bolagels tillgångar och skulder,

3.
till inspektionen lämna
årsredovisning och i förekommande fall koncernredovisning samt
revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie bolagsstämma,

4.
i övrigt lämna inspektionen
alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för
tillämpning av denna lag.

21 § Bankinspektionen skall föra en förteckning
över finansbolagen.

22
§ För att täcka kostnaden för bankinspekfionens
tillsynsverksamhet skall finansbolagen åriigen betala bidrag enligt de närmare
föreskrifter som medddas av regeringen. Bidraget får inte överstiga två
hundradels procent av nettovärdet av tillgångarna i bolagels
finansieringsverksamhet närmast föregående räkenskapsår.

23
§ Om det kan antas att etl
företag driver sådan finansieringsverksamhet att denna lag är tillämplig, får
bankinspektionen förelägga företaget atl till inspektionen lämna de
upplysningar om sin verksamhet som behövs för alt bedöma om lagen är
tillämplig.

Företag
som driver finansieringsverksamhet som avses i 2-4 §§ utan att vara aktiebolag,
får av bankinspektionen förbjudas att driva sådan verksamhet. Innan sådant
beslut fallas, skall företaget ges skälig lid atl överföra verksamheten till
aktiebolag.

Vite

24
§ Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna lag får
inspektionen sätta ut vite.

Överklagande

25
§ Bankinspektionens beslut enligt denna lag fär överklagas hos regeringen.
Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om inte annat beslutas.

Tystnadsplikt

26
§ Den som är eller har varit verksam i finansbolag får inte obehörigen yppa vad
han därvid har fått veta om annans affärsförhållanden eller personliga
förhållanden.

Första
stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit

befallning med ärende enligt denna lag. 116

Straff Prop. 1987/88:149

27
§ Den som uppsåtligen driver finansieringsverksamhet utan fillstånd.
Bilaga 4 där sädant krävs enligt denna lag, döms till böter eller fängelse i
högst elt år.

Styrelseledamot
eller befattningshavare, hos finansbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet
genom oriktig bokföring eller pä annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga
upplysningar om verksamhelen döms, om gärningen inle är ringa, till böter eller
fängelse i högst ett år.

Den
som bryter mot 8 § döms fill böter.

Ikraftträdande
och övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den I
juli 1988.

2.
Etl förelag som vid lagens
ikraftträdande driver finansieringsverksamhet och som avser att ansöka om
tillstånd enligt 5 § skall göra detta senast vid utgången av år 1988.

3.
Etl företag som vid lagens
ikraftträdande driver finansieringsverksamhet får fortsätta denna verksamhet
enligt de äldre bestämmelserna till utgången av år 1988 eller fram lill dess
alt ansökan enligl 2 slutligt prövats.

4.
Ansöker ett förelag som avses i
3 inle om tillstånd inom tid som anges i 2 eller fär företaget inte sin ansökan
beviljad får förelaget fortsätta verksamheten enligt de äldre bestämmelserna
endast i fråga om de åtaganden som förelaget gjort under tid som verksamheten
bedrivits enligt äldre bestämmelser.

5.
Etl företag som vid lagens
ikraftträdande driver finansieringsverksamhet skall för alt undantas från
lagens tillämpningsområde enligt 3 § andra stycket göra ansökan om detta senast
vid utgången av år 1988. Vad som sägs i 3 och 4 gäller även sådant företag.

117

Lagrådet Prop. 1987/88:149

Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-03-22 Närvarande:f.
d regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet Wadell, justitierådet Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988
har regeringens pä hemställan av statsrådet Johansson beslutat inhämla
lagrådels yttrande över förslag lill lag om finansbolag.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Samuel Hermelin.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

l§

Enligl lagrådels uppfattning blir den föreslagna lagen
mera lättillgänglig, om dess syfte, atl kräva tillstånd i vissa fall för
finansieringsverksamhet, framgär redan av den inledande paragrafen. En
bestämmelse där tillslåndskravet anges bör få bilda etl första stycke i
paragrafen. Det bör lämpligen också framgå av bestämmelsen att bankinspektionen
är tillslåndsmyndighel.

I paragrafens andra stycke bör tas in en bestämmelse om
vad som avses med finansieringsverksamhel, motsvarande första och andra
styckena i remissförslaget.

I remissförslaget har som elt tredje stycke tagils in en
föreskrift om vad som i lagen förstås med förelag. Avsikten med föreskriften
torde bl. a. vara atl klargöra att finansieringsverksamhel som drivs direkt av slalen
eller kommun eller av stiftelser, ideella föreningar m.m.inte omfattas av tillståndsplikten.
En föreskrift med delta innehåll passar emellertid bättre i 2 §, som närmare
anger tillslåndspliktens omfattning.

Lagrådet föreslår således att I § får följande lydelse:
"Finansieringsverksamhet får, i de fall som anges i denna lag, drivas
endast efter lillslånd av bankinspektionen.

Med finaniseringsverksamhet avses näringsverksamhet som
har till ändamål atl lämna eller ställa garanti för kredit, förmedla kredit
till konsumenter eller medverka till finansiering genom atl förvärva
fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande."

2och3§§

I klarhetens intresse bör i upptakten till 2§ sägas:
"Tillstånd krävs för

företag som driver finansieringsverksamhel, om "På
motsvarande sätt

bör i 3 § användas uttrycket "tillstånd krävs inle"
i slället för "lagen gäller inte".

I enlighet med vad lagrådet föreslagit under I § bör 2 §
avslutas med elt stycke av följande innehåll: "Tillstånd krävs inte, om
finansieringsverksamhet bedrivs av andra än akfiebolag, ekonomisk förening,
handelsbolag eller enskild näringsidkare."

5§

Med hänsyn bl. a. till vad lagrådet har föreslagit under I
§ bör 5 § begränsas

till att innehålla regler om fömtsättningama för
tillstånd. Härvid bör i ett 1 Ig

första stycke las in en
bestämmelse om all lillslånd får meddelas endast om Prop. 1987/88:149

finansieringsverksamhelen
drivs i aktiebolags form och aktiekapitalet är Bilaga 5

minst fem miljoner kr (jfr
5§ första stycket och 7§ i remissförslaget). I ell

andra stycke bör, i
huvudsaklig överensstämmelse med andra stycket

andra meningen i
remissförslaget, föreskrivas alt lillslånd skall ges, om

bolagsordningen inle
strider mol lagen eller annan författning, etc.

Vad
som i remissförslagels tredje stycke i 5 § sägs om när ansökan om tillstånd får
göras m. m. bör lämpligen flyttas lill den närmast följande paragrafen.

Enligt
lagrådets mening bör alltså 5 § ges följande lydelse:

"Tillstånd
får meddelas endast om finansieringsverksamheten drivs i aktiebolags form och
aktiekapitalet är minst fem miljoner kronor.

Tillstånd
skall ges, om

1.
bolagsordningen inle strider
mot denna lag eller annan författning,

2.
bolaget inle är olämpligt all
driva finansieringsverksamhet,

3.
verksamheten kan antas inte bli
till skada för det allmänna, och

4. bolaget
uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag."

Lagrådet föreslår vidare att mbriken före 5§ får lydelsen "Fömtsätt

ningar för tillstånd m. m."

6och7§§

I
remissförslaget inleds 6§ första stycket av en bestämmelse om att bankinspektionen
godkänner finansbolagels bolagsordning i samband med all bolaget ges tillstånd
alt driva finansieringsverksamhet. Vidare sågs i samma stycke att det lill
bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamhelen. I etl
andra stycke föreskrivs att beslut om ändring i finansbolagets bolagsordning
skall godkännas av bankinspektionen.

Vad
som sägs i 6 § första stycket om godkännande av bolagsordning har i och för sig
en motsvarighet i bl. a. 7§ första stycket fondkommissionslagen. Bestämmelsen
saknar emellertid självständig betydelse med hänsyn till att bankinspektionen
ändå enligt 5 § andra stycket I skall granska bolagsordningen i samband med
tillståndsprövningen (jfr lagrådets yttrande över förslaget till fondkommissionslag,
prop. 1978/79:9s. 262). Bestämmelsen är inle heller nödvändig för atl man i
lagen skall kunna la in en föreskrift om att ändringar i bolagsordningen skall
godkännas av bankinspektionen.

Med
hänsyn till vad som nu har sagts förordar lagrådet att bestämmelsen om
godkännande av bolagsordning i samband med tillståndsprövningen utgår. I 6 §
bör tas in dels, i enlighet med vad lagrådet har föreslagit under 5 §, regler
om ansökan om lillslånd m. m., motsvarande 5 § tredje stycket i
remissförslaget, dels den tidigare nämnda bestämmelsen om atl till bolagsordningen
skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamheten.

Vad
som skall ske i samband med ändringar i bolagsordningen bör lämpligen regleras
i 7 §, vars innehåll enligl lagrädsremissen (alt aktiekapitalet i ett
finansbolag skall vara minst fem miljoner kr) enligl lagrådets förslag skall
flyttas lill 5 §. Bestämmelsen i 7 § bör lämpligen utformas efter mönster av 7§
andra stycket fondkommissionslagen.

I
enlighet med det anförda föreslår lagrådet att 6och 7§§ får följande 119

lydelse:

"6S
Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget har registrerats i Prop.
1987/88:149 akliebolagsregistret. Har ansökan gjorts inom sex månader från stiftdseur-
Bilaga 5 kundens undertecknande, räknas den i 2kap. 9S första slyckel akfiebolagslagen
(1975:1385) föreskrivna liden från tillståndsbesluiet.

Till bolagsordningen skall vara fogad en plan för den
tilltänkta verksamheten.

7S Beslut om ändring av finansbolags bolagsordning skall
prövas av bankinspektionen och får inle registreras innan del har godkänts av
inspektionen."

8S

Paragrafen bör lämpligen inledas med en bestämmelse
motsvarande 5§ första slyckel andra meningen i remissförslaget om all bolag som
har fäll lillslånd kallas finansbolag. Därefter bör, i huvudsaklig
överensstämmelse med remissförslaget, sägas all annal bolag inle i sin firma
eller annars vid beleckningen av verksamhelen får användas ordet finansbolag
eller finans-aktiebolag.

I0§

För all lagen skall bli överskådligare föreslär lagrådet
all del före 10 § förs

in en rubrik med lydelsen "Finansbolags verksamhel".

15§

Paragrafens förslå slyckel, som reglerar fömlsällningarna
för älerkalldse. av tillstånd för finansbolag, bör enligl lagrådets mening
jämkas något. Bl. a. bör man låta den naturliga principen alt tillstånd skall
kunna återkallas i de situationer då förutsättningarna för lillslånd inle
längre föreligger, komma till ullryck I lagtexten.

Lagrådet förordar all paragrafens första stycke utformas
pä följande säti:

"Finansbolags tillstånd kan återkallas av
bankinspektionen, om bolaget har överträtt denna lag eller uppenbart åsidosatt
kundernas intressen eller om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 5 S inle
längre föreligger."

120

Innehåll Sid Prop. 1987/88:149

Regeringens proposifion.................................................. ..... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. I

Propositionens
lagförslag................................................. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars
1988 .... 8

1
Inledning....................................................................... ..... 8

2
Allmän
motivering.......................................................... 9

2.1 Allmänna utgångspunkter........................................ ..... 9

2.2 Auktorisation............................................................ 10

2.3 Finansieringsverksamhel som
omfattas av bestämmelserna ... 21

2.4 Ändrade bestämmelser vid beräkning
av kapitalbasen enligl upplåningsrällsregeln 27

2.5 Tillsyn och ny slraflhestämmdse............................... 31

2.6 Ikrafllrädande- och
övergångsbestämmelser........... 32

3
Upprättade
lagförslag................................................... 33

4
Specialmolivering........................................................... .. 34

5
Hemslällan.................................................................... ... 43

6
Beslul............................................................................ ... 43

Bilaga I Sammanfattning av förslaget i promemorian....... 44

Bilaga
2 Lagförslaget i promemorian......................... ... 45

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna och sammansläll

ning av yttrandena.......................................... 51

Bilaga 4 Del lill lagrådet remillerade lagförslaget
112

Bilaga 5 Lagrådels yltrande.................................... 118

Norstedts Trycken. Stockholm 1988 I
2 I