Prop. 1987/88:154

Regeringens proposition

1987/88:154

med förslag till lag om förbud mot utförsel av

krigsmateriel, m.m. mm8:l54

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 mars 1988.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Anita Gradin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Förslaget syftar till en kraftfull
skärpning av kontrollen över krigsmaterielexporten. Sålunda föreslås bl.a.
reglering av den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring av
krigsmateriel och kunnande ulom riket och utvidgning av nu gällande regler om
förbud mol kunskapsöverföring till utlandet. Vidare föreslås regler som syftar
till atl uppnå en effeklivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad.
Därutöver behandlas vissa frågor om rutiner och kontrollåtgärder vid
tillämpningen av riktlinjerna för utförsel av krigsmateriel.

Propositionen innehåller också förslag till vissa
ändringar i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel,
m.m. med avseende på bl.a. skärpt kontroll över förmedling av krigsmateriel och
kunnande.

Lagstiftningen förslås träda i kraft den 1 juli 1988.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

Propositionens lagförslag Prop. 1987/88:154

1 Förslag till

Lagom förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns föreskrifter om förbud mol

1. utförsel av krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av räll
all ulom rikel tillverka krigsmateriel,

3. avlal med någon ulom rikel om
ulvecklingav krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel,

4.
bedrivande av
mililärl inriktad utbildning inom riket av utländsk medborgare, och

5.
marknadsföring
av krigsmateriel.

Ilagen (1983:1034) om konlrollöver tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av
krigsmateriel och tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende
krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses
med krigsmateriel enligt denna lag.

Utförsel av krigsmateriel

2 § Krigsmateriel får inte föras ul ur rikel ulan
tillstånd av regeringen, om inle

annal följer av denna lag eller annan författning.

I ärenden som inle avser utförsel i större omfattning
eller som i övrigt inle är av större vikt får det statsråd som har lill uppgift
att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd
enligl första stycket.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela

föreskrifter om utförsel av

1.
skjulvapen och
tillhörande ammunition för enskild persons räkning saml av skjulvapen och
därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom
rikel. .

2.
skjulvapen för
reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3.
skjulvapen som
införts till rikel för åtgärd som avses i 2,

4.
sådana jakt-
och lävlingsskjulvapen och tillhörande ammunition som har förts in lill rikel i
enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen (1973:1176).

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel, m.m.

4 § Avlal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av räll
all ulom riket

tillverka krigsmateriel får inle ulan lillslånd av regeringen ingås här i riket

och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt
förelag eller den som Prop. 1987/88:154 är bosatt eller stadigvarande
vistas här.

5 § Avtal med någon utom rikel om all för dennes räkning
utveckla

krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel får inleutan

lillslånd av regeringen ingås här i rikel och inle heller utom rikel av svensk

myndighet, svenskt företag eller den som är bosall eller stadigvarande vistas

här. . ' '

6 § Avlal om tillägg lill eller ändring av avtal som
innebär upplåtelse eller

överlåtelse av räll all ulom rikel tillverka krigsmateriel får inle ingås ulan

lillslånd av regeringen, om tillagget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas, •

2. räll all vidareupplåla eller
vidareöverlåla räUen all lilllverka krigsmateriel till någon annan,

3. rätl alt tillhandahålla
krigsmateriel lill mottagare som inle angivils i det ursprungliga avtalet, ,

4. förlängning av avtalets
giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Militärt inriktad utbildning

7 § Militärt inriktad utbildning av utiändsk,medborgare
får inte bedrivas

inom riket ulan lillslånd av regeringen.

Första stycket gäller inle

1. utbildning som anordnas av slalen,

2. utbildning som anordnas i samband
med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i företag för
tillverkning av sådan materiel.

Marknadsföring av krigsmateriel

8 § Den som har lillslånd enligl 2 eller 3 § lagen
(1983:1034) om kontroll

över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. saml svensk slallig myndighet

som bedriver motsvarande verksamhel skall, i den ordning som regeringen

föreskriver

1. lämna redovisning till regeringen
om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmateriel bedrivs,
vilka bestämda mottagare som marknadsföringen riktar sig lill och vilken
materiel marknadsföringen avser,

2. lämna underrättelse till regeringen

a)
innan anbud
lämnas om försäljning eller annat lillhandahållande av krigsmateriel lill någon
ulom rikel,

b)
innan anbud
lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av räll all ulom rikel tillverka
krigsmateriel, ...

c)
innan avlal
ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon
ulom rikel.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag
frånredovisningsskyl-dighel och underrätielseskyldighei som avses i första
slyckel. Regeringen får också i enskilda fall medge, undanlag från sådan
redovisnings- och underrätielseskyldighei.

9 §
Regeringen får i enskilda fall förbjuda att Prop.
1987/88:154

1. anbud
lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmate

riel till någon ulom riket,

2. anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel,

3. avlal ingås om

a) försäljning eller annat lillhandahållande av krigsmateriel lill någon
utom riket,

b) upplåtelse
eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

Uppgiftsskyldighet
om ägande i utländska rättssubjekt

10 §
Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll

över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt svensk statlig myndighet

som bedriver motsvarande verksamhet skall, enligt de närmare föreskrifter

som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i

utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsfö

ring eller försäljning av krigsmateriel.

Villkor
m.m.

11 §
Tillstånd enligt 2, 4, 5, 6 eller 7 § får förenas med villkor samt med

kontroll- och ordningsbestämmelser.

Uppgiftsskyldighet
i fråga om utförd materiel, m.m.

12 §
Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. den som har tillstånd enligt 2 § skall lämna uppgifter rörande utförd
krigsmateriel,

2. den som har lilllstånd enligl 4 § skall lämna uppgifter om upplåten
eller överlåten rätt atl utom riket tillverka krigsmateriel.

Återkallelse
av utförseltillstånd

13 §
Tillstånd enligl 2 § får återkallas av regeringen, om tillståndshavaren har

åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbeslämmelser som

har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skål till

återkallelse.

Skyldighet
för revisorer

14
§ Om en revisor i sin granskningsverksamhel har framfört någon anmärkning i en
sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa förelag i
fråga om företagets efterlevnad av bestämmelserna i denna lag, skall han genast
sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. Motsvarande
skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

Ansvarsbestämmelser
m.m. Prop. 1987/88:154

15 §
Bestämmelser om olovlig utförsel av vara och om försök därtill finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.

16 §
Den som bryter mot 4, 5, 6 eller 7 § eller förbud som har meddelats med stöd av
9 § döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst sex månader.

1
ringa fall skall inte dömas till ansvar.

17 §
Om brott som avses i 16 § första stycket 1 är att anse som grovt, döms till

fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid
bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om del avsett
tillverkningsrätt av betydande värde, utveckling, utbildning eller marknadsföring
av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av
särskilt allvarlig art.

18 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet

1. bryter
mot 8 § första stycket eller 10 § eller mot föreskrifter, villkor eller

kontroll- eller ordningsbeslämmelser som har meddelats med slöd av lagen,

2. lämnar
oriktig uppgift vid fullgörande av redovisningsskyldighet,

underrättelseskyldighet eller uppgiftsskyldighet som avses i första punkten.

I
ringa fall skall inte dömas till ansvar.

19 §
Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med

straff i brottsbalken.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen (1982:513) om förbud mot utförsel
av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.

Tillstånd
som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid tillämpningen av den nya
lagen anses som meddelat enligt denna.

2
Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över

tillverkningen
av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs att 1-3, 6 och 10 §§ lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. skall ha
följande lydelse.

Prop.
1987/88:154

Nuvarande
lydelse

Tillverkning av krigsmateriel samt lillhandahållande av
krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning
av sådan materiel skall kontrolleras enligt bestämmelserna i denna lag.
Föreskrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel och förbud mol
upplåtelse eller överlåtelse av rätt an utom riket tillverka krigsmateriel
finns i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.

Föreslagen lydelse

1§

/ denna lag finns föreskrifter om kontroll över

1. Ullverkning av krigsmateriel och

2. tillhandahållande av krigsmate-.
hel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan
materiel.

Ilagen (1988:000) om förbud mol utförsel av krigsmateriel,
m. m. finns föreskrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel, upplåtelse
och överlåtelse av räll atl utom rikel tillverka krigsmateriel, avtal med
någon utom riket om utveckling av krigsmateriel och melod för framställning av
sådan materiel, bedrivande av militärt inriktad utbildning inom riket av utländsk
medborgare saml mol mark-. .nadsföring av krigsmateriel. Denna lag gäller inle
för statlig myndighet.

Regeringen bestämmer vad som Regeringen meddelar föreskrifter

skall
avses med krigsmateriel enligl om vad som skall avses med krigsma-

denna lag. leriel enligt denna lag.

2§' ■ -

Krigsmateriel får inle tillverkas här i rikel utan
tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats
med slöd av denna lag. Tillstånd all tillverka krigsmateriel får meddelas
endasl svensk medborgare, svenskt handelsbolag i vilkel inte någon av
bolagsmännen är kontrollsubjeki som avses i 3 S lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska förelag m. m. och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning
intagits ullänningsförbe-håll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger,
får dock tillstånd ges även ål annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från
lillståndskra-vel enligl första slyckel för

/.
tillverkning av krigsmateriel som bedrivs på uppdrag ar den .mm har lillslånd
all tillverka ifrågavarande krigsmateriel,

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från
tillslåndskravet enligl första stycket för ändring eller ombyggnad av
skjutvapen i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973:1176) samt
för tillverkning av enstaka skjulvapen och av

Senaste lydelse 1987:422.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1987/88:154

ammunition
för tillverkarens eget bruk.

2. ändring
eller ombyggnad av

skjutvapen i fall som avses i 24 §

första stycket vapenlagen (1973:

1176),

3. tillverkning
av enstaka skjutva

pen och av ammunition för tillverka

rens eget bruk.

3 §

Krigsmateriel,
uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning av sådan
materiel får inle yrkesmässigt tillhandahållas här i ri-. ket genom
försäljning, utbjudande mol vederlag eller förmedling ål nå-, gon inom landet
eller i utlandet ulan • lillslånd av regeringen, om ej annal följer av andra
slyckel eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och
melod förfram-slällningav sådan materiel får inte-här i rikel och inte.heller
utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller
stadigvarande visias här yrkesmässigt tillhandahållas genom försäljning,
utbjudande mol vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet
ulan lillslånd av regeringen, om ej annat följer av andra stycket eller av
föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd enligl första
stycket behövs inle 1. vid tillhandahållande lill svensk slallig myndighet
eller sådan tillverkare

som har
tillstånd atl tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet

avser.

2. för innehavare av lillverknings-tillslånd, om
tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör
eller innehas av tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
tillslåndskravet enligt första stycket i fråga om handel med skjulvapen,
ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973:1176)
eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

2. för innehavare av lillverknings-lillslånd, om
tillhandahållandet avser sådan krigsmateriel som tillhör tillståndshavaren och
som finns inom landet eller uppfinning eller metod som innehas av
tillståndshavaren.

Regeringen
får meddela föreskrifter om undantag från tillslåndskravet enligl första
stycket i fråga om sådan handel med skjulvapen, ammunition eller annan
explosiv vara som reglerbs genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller
förordningen (1949:341) om explosiva varor.

Tillståndshavaren skall, enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar, till kontrollmyndigheten lämna deklaration på heder
och samvete rörande den verksamhel för vilken lillslånd har meddelats.

6§

Tillståndshavaren skall, enligl de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar, lill kontrollmyndigheten lämna

/.
deklaration på heder och samvete rörande den verksamhel för vilken tillstånd
har meddelats,

2. uppgifter om uppdrag som läm-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:154

näts åt någon annan att tillverka krigsmateriel.

Regeringen får rneddela föreskrifter om undantag från skyldighet atl
avlämna sådan deklaration som avses i första stycket 1.

10 f

Till
böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bryter mot andra föreskrifter i denna lag ån som
avses i 9 § eller mot villkor som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eller
mot föreskrift eller ordnings- eller kontrollbestämmelse som har meddelats méd
stöd av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift i ansökan om tillstånd eller
i deklaration enligt denna lag eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet
enligt lagen.

Om
en gärning som har begåtts av I ringa fall skall inte dömas till
oaktsamhet är att anse som ringa, ansvar, skall inte dömas till ansvar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste
lydelse 1984:944.

3 Förslag till Prop. 1987/88:154

Lag om ändring i lagen (1988:000) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut

Härigenom
föreskrivs att 2 § lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§'
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag
och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Lagen gäller
inte heller

1. beslut av en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslut om svenskt medborgarskap, .

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller
ijänstgöring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgifter,

7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslul i
frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,

8. beslut enligt lagen {1982:513) 8. beslut enligt lagen (1988:000) om
förbud mot utförsel av krigsma- om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m., leriel,
m.m.,

9. andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel, m.m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,

10. beslut
om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-5 lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Förslag
enligt prop. 1987/88:69.

UTRIKESDEPARTEMENTET Prop. 1987/88:154

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars
1988

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist. G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Gradin

Proposition med förslag till lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m. m.

1 Inledning

1 Sverige råder sedan länge etl generellt förbud mot
utförsel av krigsmateriel. Regeringen kan medge undanlag från förbudet.

Regeringens prövning av enskilda exporiärenden sker med
ulgångspunkl i de riktlinjer som fastställdes av riksdagen år 1971 (prop.
1971:146, UU 21, rskr. 343) och som riksdagen bekräftade år 1982 (prop.
1981/82:196, UU 26, rskr. 345).

Gällande föreskrifter om krigsmalerielexporl återfinns i
lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Genom lagen, som
trädde i kraft den 1 januari 1983, infördes bestämmelser om krav på lillslånd
för tillverkare av krigsmateriel för alt upplåta eller överlåta räll att ulom
rikel tillverka sådan materiel. Samlidigl infördes förbud mol alt inom rikel
bedriva mililärl inriktad utbildning av utländska medborgare utan tillstånd av
regeringen. Från delta förbud finns vissa undanlag.

Även tillverkning av krigsmateriel liksom verksamhet som
beslår i bl. a. förmedling och försäljning av krigsmateriel är underkastad
lillsyn och kontroll från stalsmaklernas sida. Sålunda fordras enligl lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsrhaleriel, m.m. regeringens
lillslånd för tillverkning av krigsmateriel, liksom i vissa fall för förmedling
och försäljning av krigsmateriel m.m. Denna lag gäller inle för statliga myndigheter.

Mol bakgrund av intresset av all del ökade internationella
samarbetet på krigsmaterielområdet och svenska förelags inriktning på utländska
marknader utvecklas på etl säll som slår i överensstämmelse med de intentioner
som ligger bakom riksdagens riktlinjer för export av krigsmateriel beslöt regeringen
den 19 juni 1985 atl bemyndiga förutvarande ulrikeshandelsminislern all
tillkalla en särskild utredare (landshövdingen Bengt Gustavsson) med uppgift
alt företa en kartläggning och genomgång av den svenska försvarsindustrins
verksamhel i ullandel. Utredaren fick också i uppgift all utifrån en

10

sådan genomgång överväga åtgärder som kunde visa sig
påkallade för all från, Prop. 1987/88:154 statsmakternas sida styra
ulvecklingen så all de riktlinjer som riksdagen har uppställt kan fullföljas.

Utredaren överiämnade i april 1987 sill betänkande (SOU
1987:8) Försvarsindustrins utlandsverksamhet. Belänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i della ärende bör fogas dels
utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels utredningens
lagförslag som bilaga 2 och dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Genom regeringsbeslut den 2 april 1987 bemyndigades jag
atl tillkalla en särskild utredare (ambassadören Torslen Örn) med uppdrag all
göra en adminislraliv översyn och utväi-dering av verksamhelen vid
krigsmaterielins-peklionen inom ulrikesdepartemenlels handelsavdelning.
Utredaren fick också i uppdrag alt, om resultatet av arbetet föranledde del,
lämna förslag lill hur handhavandet av de uppgifter som ankommer på
inspektionen bör organiseras.

Utredaren överlämnade i maj 1987 sill belänkande
Krigsmaterielinspektionens verksamhet och organisation. Sammanfattningen av
betänkandet bör fogas till. proiokollel i della ärende som ii(7agrt 4.

Den 2 april 1987 tillsattes även en referensgrupp med
representanter för ulrikesdepartemenlels handelsavdelning och
generallullstyrelsen för utarbetande av förslag till förbättrad tullkontroll
vid utförsel av krigsmateriel.

Regeringen bemyndigade också samma dag statsministern atl
tillkalla en. medborgarkommission för alt granska vissa uppgifter om olaglig
svensk vapenexport m.m.

Export av krigsmateriel rör i hög grad Sveriges utrikes-
och säkerhetspolitik. Del är av slor vikt all exporlfrågor handhas med största
noggrannhet såväl av de enskilda exportörerna som från myndigheternas sida.
Regler om krigsmaterielexporten har funnits under lång lid öch är väl kända av
försvarsindustrin. När jag nu lägger fram förslag som innebär skärpt kontroll
av krigsmaterielexporten och effektivare konlroll av bestämmelsernas
efterlevnad, gör jag del dels mol bakgrund av de krav som den ökande
internationaliseringen på krigsmaterielområdet ställer, dels mol bakgrund av
atl misstankar riktats mol företrädare för svenska förelag om all ha överträtt
gällande bestämmelser. I vissa fall har åtal väckts, medan förundersökningen i
andra delar ännu inle har avslutats. Jag vill understryka, all någon
uppfattning i skuldfrågan inte kan uttalas innan etl rättsligt förfarande har
slutförts. Enbart misstankar om överträdelser av bestämmelserna är emellertid
enligl min mening tillräckligt för all nu föreslå skärpta regler rörande
kontrollen.

De förslag om skärpt konlroll som jag nu lägger fram
skulle innebära atl omfattande ändringar fick göras i den nuvarande lagen om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Jag finner det därför naturligt all
regeringen - i stället för all föreslå ändringar i nuvarande lag- lägger fram
förslag lill en ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Därutöver bör regeringen föreslå ändringar i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. liksom en
ändring i den i

II

prop. 1987/88:69 föreslagna lagen om rättsprövning av
vissa förvaltnings- Prop. 1987/88:154 beslut.

Regeringen beslöt den 3 mars 1988 all inhämla lagrådels
yttrande över förslag lill lagom förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.,
lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. och lag om ändring i den i prop. 1987/88:69 föreslagna
lagen om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslui. De lagförslag som
remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga
5.

Lagrådels yltrande, som avgavs den 10 mars 1988, bör fogas
lill protokollet som bilaga 6. I samband med all jag behandlar de olika
sakfrågorna och de enskilda paragraferna i milt förslag kommer jag in på
lagrådets synpunkter. Jag kan emellertid redan nu säga all lagrådet i sak i
allt väsentligt godtagit de remitterade förslagen men föreslagit vissa ändringar.
Lagrådels granskning har också lett till vissa ändringar i lagtexten.

Efter sammanfallande synpunkter i avsnitt 2 kommer jag
under avsnitt 3 alt redovisa resultatet i huvuddrag av den kartläggning som
utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet har genomfört.
Därefter kommer jag i avsnitten 4 och 5 all ta upp frågor bl. a. rörande de
säkerhetspolitiska kraven på den svenska försvarsindustrin och om
krigsma-terielbegreppet. Avsnitt 6 redovisar riktlinjerna för
krigsmaterielexporten m.m. I avsnitt 7 kommer jag alt gå in på frågor som rör
slutanvändarinlyg m.m. och följderna av vidareförsäljning av svensk
krigsmateriel.

Behovet av skärpt konlroll av krigsmaterielexporten och
effeklivare konlroll av bestämmelsernas efterlevnad las upp under avsnill 8.
Jag kommer i avsnitten 10-13 atl lägga fram förslag till reglering av
marknadsföring avseende materiel och kunnande (avsnitt 10), komplettering av
nu gällande regler om kunskapsöverföring (avsnill 11) och förmedling av
krigsmateriel (avsnitt 12) samt införande av skyldighet för svenska tillverkare
och försäljare av krigsmateriel atl lämna uppgifter om ägande i utländska
rättssubjekt inom krigsmaterielområdet (avsnitt 13). I avsnill 14 kommer jag
alt redovisa mina ställningstaganden i fråga om en reglering av samarbete med
utländsk part.

Förslag som syftar till atl uppnå en effektivare konlroll
av bestämmelsernas efterlevnad presenteras i avsnill 15.

1 avsnitt 16kommer jag alt ta upp vissa förslag som syftar
lill förenklingar i fråga om kontrollen över krigsmateriellillverkningen.

Avsnitt 17 behandlar organisatoriska frågor m.m.

I avsnitt 18 tar jag upp frågor som rör den
parlamentariska nämnden för frågor om krigsmaterielexport och insyn i fråga om
krigsmaterielexporten.

Sanktionsbestämmelser m.m. behandlas i avsnitt 19.

Mina kommentarer till de enskilda lagförslagen behandlas i
specialmotiveringen, avsnitt 22.

12

2 Sammanfattande synpunkter Prop. 1987/88:154

Den svenska neutralitetspolitiken förutsätter alt
omvärlden har tilltro lill vår vilja och vår förmåga att slå utanför en
konflikl och atl militärt försvara vårt territorium i händelse av angrepp från
främmande makt.

En svensk försvarsindustri med förmåga att själv utveckla
och tillverka vapen skapar respekt för Sveriges vilja och förmåga atl försvara
sig och att föra en fast och konsekvent neutralitelspolitik. Genom en hög
självförsörjningsgrad när det gäller försvarsmateriel ökar våra möjligheter
all motstå påtryckningar av olika slag. Därigenom understryks fastheten och
långsiktig-beten i vår säkerhets- och försvarspolitik.

Vi måste under kris och krig själva kunna tillverka vapen
och underhålla och modifiera vår materiel. Vårt i grunden defensivt inriktade
försvar ställer särskilda krav på vapensystemen.

Vårnpliktssystemet förutsätter atl den materiel som
används är både enkel att lära sig och att använda, samtidigt som den är
effektiv. Geografi och klimat ställer också speciella, krav på de vapen som del
svenska försvaret använder.

Det svenska försvaret har hittills inle ansetts vara en
tillräcklig avnämare för att upprätthålla kapaciteten hos svensk
försvarsindustri. Det svenska försvarets beställningar kommer med ibland långa
och oregelbundna mellanrum. En viss export har därför bedömts som nödvändig
för atl svensk försvarsindustri skall kunna behålla sin utvecklingskraft och
tekniska kompetens.

Samtidigt som existerande hot i vår omvärld nödvändiggör
ell militärt försvar och en egen försvarsindustri har Sverige traditionellt
varit en aktiv deltagare i arbetet för fred och avspänning. Även detta arbete
gagnar Sveriges säkerhetspolitiska intressen genom atl syfta till
internationell nedrustning och minskade militära hot. Del finns därför inle
någon motsättning mellan å ena sidan Sveriges internationella arbete för avspänning
och nedrustning och å andra sidan värt behov av ett eget försvar som i huvudsak
försörjs genom en egen vapenindustri.

Liksom flertalet andra industriländer har Sverige myckel
restriktiva regler för krigsmaterielexporten. För vår del hänger de stränga
reglerna samman med principerna för vår neutralitetspolitik. De har också
utformats med hänsyn till våra allmänna utrikespolitiska värderingar och lill
kravel på respekt för de mänskliga rättigheterna.

För att klargöra om eller i vilken utsträckning vår
självförsörjning av försvarsmateriel kan upprätthållas utan krigsmalerielexporl
bör en närmare analys göras av sambandet mellan den svenska försvarsindustrins
förmåga atl tillgodose kravet på en ur neutralilelspolilisk synvinkel
acceptabel självförsörjning av försvarsmateriel och denna industris beroende
av exportmöjligheter. Analysen bör genomföras i syfte all ge underlag för en
bedömning av möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den
svenska krigsmaterielexporten. Jag avser därför att föreslå regeringen att
tillkalla en kommitté för att företa en sådan analys.

Av kompetensmässiga och finansiella skäl är del i vissa
fall svårt eller

omöjligt för svensk försvarsindustri att på egen hand utveckla materiel för 13

svenska försvaret. I dessa fall slår valet mellan impori
från elt annal land av Prop: 1987/88:154

ett färdigt system eller samverkan med utländska
tillverkare syftande till

produktion med svenskt deltagande. Genom samarbelsprojeki
kan materiel , , ■ .,

i högre grad än vid impori anpassas lill del svenska
försvarels behov samtidigt

som
svenska förelags medverkan i ulvecklingsarbele och produktion ger • '-'' ■

förutsättningar
för en stärkt eller ålminslone bibehållen leknisk kompetens.

Lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel reglerar
export av militär materiel. Den förutsätter en gränsdragning mellan civil och
militär materiel. Till grund för besluten finns en förteckning som, med smärre
förändringar, varit gällande under en lång följd av år. Mol bakgrund av den
tekniska utveckling som skell på området bör också en översyn av
krigsmaterielbe-greppel ske med syftet all genomföra de utvidningar som kan
behövas för all åsladkomma en korrekt klassificering av civil resp. militär
materiel. Jag avser därför alt föreslå regeringen all en särskild utredare
tillkallas för all göra en sådan översyn.

De förslag jag nu lägger fram syftar till en skärpt
lagstiftning och kontroll

av krigsmaterielexporten. Del är också viktigt all riktlinjerna för krigsmale- '

rielexporlen tillämpas på etl mera restriktivt sätl.
Enligl min mening finns även skäl att förändra dessa riktlinjer i restriktiv
riktning. Jag vill emellertid i denna del avvakta medborgarkommissionens
resultat, som kan komma atl ge yllerligare underlag för mina ställningstaganden.

Den omständigheten atl del föreligger misstankar om
försäljning av krigsmateriel till länder som inte godtagits som mottagare av
svensk materiel är någol som stämmer lillallvarlig eftertanke. I ljuset av
dessa händelser och de senasle årens debatt om krigsmalerielexporl och de
erfarenheter som gjorts finns del starka skäl alt skärpa reglerna och alt
effektivisera kontrollen. Det är viktigt all den avvägning som regering och
riksdag gjort när del gäller krigsmalerielexporl inle rubbas genom felaktig
tillämpning eller regelbrott.

Etl sätt att uppnå detta är genom att effektivisera bruket
av s.k, slutanvändarinlyg. Genom all svenska utlandsmyndigheter lar emot
slulan-vändarintygen och vidarebefordrar dem lill krigsmaterielinspeklionen
(KMI) ökar möjligheten all förhindra missbruk av intygen.

Systemet med slutanvändarinlyg bygger på ett förtroende
mellan del säljande landet och mottagarlandet. Om en regering tillåter eller
underlåter att förhindra en inte godkänd vidareexport av svensk krigsmateriel;
skall principen vara alt landet i fråga inte längre skall få komma i fråga för
export av krigsmateriel från Sverige.

Den svenska krigsmaierielinduslrin har som huvudsaklig
försörjare av materiel lill den svenska försvarsmakten ell samhällsansvar, som
innebär all den måsle se lill atl del inle sker någon olovlig utförsel eller
annal åsidosättande av reglerna. Staten måsle också tillhandahålla ell
effektivt kontrollsystem.

14

3 Resultatet av den kartläggning som.utredningen
Prop. 1987/88:154 om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet
genomfört

3.1 Utredningens omfattning och inriktning

Utredningens kartläggning av den svenska
försvarsindustrins utlandsverksamhet omfattar 23 förelag. Till dessa hör de
båda affärsområdena inom FFV-koncernen som sysslar med underhåll och
försvarsmateriel.

Utredningen har indelat den svenska försvarsindustrins
verksamhet i följande former: 1. Utveckling, tillverkning eller marknadsföring
genom egna bolag i utlandet eller bolag som företagen har intressen i. 2.
Upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätter lill förelag i ullandel. 3.
Ulveckling, tillverkning eller marknadsföring genom samarbete med utländska
förelag, s.k. joint ventures. 4. Marknadsföring i regi av förelagens
organisation i Sverige.

Utredningens karlläggning vars resultat jag skall redogöra
för i korthet beskriver förhållandena i början av år 1986,

(1 fråga om mera fullständiga uppgifter rörande
karlläggningen, se betänkandet s. 41-72.)

3.2 Svenska försvarsindustrins bolag i Utlandet

Den svenska försvarsindustrins ullandsbolag omfattar dels
belagda bolag'i utlandet, dels bolag som de svenska företagen är
majoritetsägare i, dvs. som de äger mer än 50 % i och alltså har ell
bestämmande inflytande i, dels bolag där de svenska förelagen har intressen på minsl
20 %, s.k. inlressebolag.

Karllåggningen omfattar de dotter- och inlressebolag
utomlands som arbetar med materiel för militärt bruk. Några av de svenska
försvarsindustriföretagen har bolag i utlandet som inle är verksamma inom
försvarsmate-rielområdel. Inom de koncerner som försvarsindustriförelagen ingår
i finns det åtskilliga syslerförelag som driver verksamhel med civila produkter
och som också har ullandsbolag. Försvarsindustrins egna bolag inorn del civila
området och systerförelagens utlandsbolag har som regel resurser för
marknadsföring. Verksaniheten är emellertid ofta av hell annal slag än
marknadsföringen av krigsmateriel. Både produkterna och den miljö som kunderna
verkar i ger marknadsföringen av krigsmateriel en speciell karaktär.

Utredningen konstaterar all de svenska
försvarsindustriförelagen i ingen eller mycket liten utsträckning använder de
egna bolagen på det civila området eller systerförelagens ullandsbolag i sill
arbete på försvarsmaie-rielomfådel. Del säll på vilket koncernföretagens
ullandsbolag i några fåll har medverkat gäller marknadsföring, vilket skall
redovisas i del följande.

Karlläggningen
visar att de 23 förelagen har sammanlagt 17 utländska

dotter- och intressebolag som arbetar med krigsmateriel. Utredningen har

noterat att därutöver har etablerats ytterligare etl helägt dotterbolag sedan

kartläggningen genomfördes. Nio av de 17 bolagen är belagda. De svenska

företagen är majoritetsägare i två delägda dotterbolag. I de återstående sex 15

bolagen
har de svenska företagen ett intresse på mellan 20 och 40 %. Prop.
1987/88:154

Drygt
hälften av de 17 utlandsbolagen har tillkommit under åren 1983-1985. Till dessa
räknar utredningen också några bolag som tidigare verkat ■ inom det
civila området, men som har fått uppgifter även inom krigsmaterielområdet.

Knappt
hälften av bolagen finns i Västeuropa. Tre bolag verkar i Förenta

staterna och två i Brasilien. I vart och ett av länderna Australien, Canada, '

Indien
och Singapore finns ett dotter- eller intressebolag.

Ullandsbolagen
arbetar i regel med marknadsföring. Detta gäller 13 av de 17 företagen.
Utvecklingsarbete sker i fyra bolag utomlands och tillverkning i tre. Fem
utlandsbolag bedriver annan verksamhet, varmed förslås bl.a. projektledning i
samarbete med utländska tillverkare och verksamhet som syftar till alt finna
nya produktidéer, ny teknik och nya marknadskanaler.

14
av de 17 ullandsbolagen har endast en eller ett par anställda och driver för
närvarande en begränsad verksamhet. Delta gäller särskill de bolag som har
tillkommit under de senaste åren. Några bolag har ersatt tidigare agenter.
Flera bolag fungerar enligt företagen som represenlalionskonlor.

3.3 Upplåtelse eller Överlåtelse av tillverkningsrätter
till

företag i utlandet

Kartläggningen
visar att den svenska försvarsindustrin har upplåtit eller överlåtit
tillverkningsrätter genom 69 avtal fram till början av år 1986. Samtliga dessa
avtal är i kraft. Dock är nio av avtalen vilande, dvs. någon produktion sker
inte längre eller har ännu inte kommit i gång.

Av
de 69 avlalen ingicks 21 före år 1976. Genomsniltligl per år har förelagen
sedan mitten av 1970-talet upplåtit eller överlåtit fem tillverknings-rätter.
Del största antalet avtal, tolv, ingicks under år 1982, innan bestämmelserna
om förbud mot denna form av teknologiöverföring trädde i kraft. Efter utgången
av år 1982 har tio avlal ingåtts sorn underställts regeringens prövning.

Den
svenska försvarsindustrin har sålt tillverkningsrälter till företag i sammanlagt
17 länder. Ledande mottagarländer är Förbundsrepubliken Tyskland, Singapore och
Brasilien. Därnäst har flest licenser sålts lill mottagare i Schweiz, Förenta
staterna och Spanien, följda av Frankrike, Norge och Italien.

3.4 Samarbete mellan svenska och utländska företag

Med
samarbete menar utredningen att två eller flera företag har ställt

resurser lill förfogande
för att tillsammans utveckla eller tillverka en ny eller

delvis ny produkt. Del
innebär som regel en kraftsamling med insatser av de

olika slags kunnande som
varje företag för egen del förfogar över. Varje

förelag har nytta av
produkten och får också del av resultaten som

framkommer i
utvecklingsarbetet. Utvecklingen av den nya eller förändrade

produkten kan i en senare
fas leda till en gemensam tillverkning och ofta till

gemensam marknadsföring.

16

Samarbetet sker i några fall i bolagsform. Prop. 1987/88:154

Karlläggningen visar atl den svenska försvarsindustrin har
träffat 59 överenskommelser om samarbete med utländska parter. Som framgår av
kartläggningen har samarbetet sedan några år tillbaka ökat myckel starkt.

De flesta samarbetande förelagen i ullandel finns i
Förenta staterna, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Norge.
Därnäst kommer Italien, Schweiz, Frankrike och Nederländerna.

Flertalet överenskommelser om samarbete avser någon form
av gemensam produktutveckling. Delta gäller 48 av överenskommelserna. Även
tillverkning och marknadsföring ingår i många överenskommelser om samarbete
mellan företagen. Sålunda ingår tillverkning i 39 och marknadsföring i 37 av
överenskommelserna.

Kartläggningen visar också alt del gemensamma arbetet i 54
av de 59 överenskommelserna skall genomföras hos del samarbetande utländska
företagel saml alt arbetet i 41 fall skall ske i Sverige. Verksamhelen kommer
således lill slörsla delen att genomföras i båda länderna.

3.5 Den svenska försvarsindustrins marknadsföring
utomlands

Med marknadsföring menar utredningen såväl förberedelser
för försäljning, dvs. undersökningar av marknaden och planering av
marknadsbearbetningen, som genomförandet av marknadsbearbelningen och
uppföljningen av leveranserna.

Av karlläggningen framgår bl.a. all de svenska
försvarsindustriförelagen i allmänhet har särskilda enheter inom sina
marknadsavdelningar för försäljningen på export.

Marknadsavdelningarna i Sverige styr och genomför i slor
utsträckning marknadsföringen utomlands. För undersökningar och analyser av
planerna på nyanskaffningar för försvaret i olika länder utnyttjar förelagen de
resurser - agenter,
egna marknadsföringsbolag, representationskontor eller konsulter - som de i olika
utsträckning har tillgäng till utomlands.

De inledande undersökningarna och analyserna i den
krävande marknadsbearbelningen fortsätter nästan alltid i regi av
marknadsavdelningen i Sverige. Företagen planerar först bearbetningen och
väljer strategi för presentation av produkterna och för den offerlgivning som
kan bli resultatet. Till marknadsbearbelningen hör demonstrationer och andra
visningar vid bl,a. mässor. Om det gäller försäljning av slora och
kostnadskrävande vapensystem, är bearbetningen en myckel omfattande process.
Försäljning av annan materiel som reservdelar och komponenter sker i betydligt
enklare former.

Den
svenska försvarsindustrin arbetar i allmänhet med ett myckel slorl

urval av medel i marknadsföringen. Nästan samtliga förelag använder

broschyrer och kalaloger. Förelagen deltar nästan överlag också i mässor och

andra utställningar. Alla företag ulom två annonserar i internationella

facktidskrifter. För sin marknadsföring utomlands har alla de undersökta

företagen ulom två någon form av resurser i andra länder. I de flesta fall är

det fråga om agenter. Sju av förelagen inom försvarsindustrin har också 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

dotter- eller inlressebolag i ullandel som marknadsför
krigsmateriel. Sex Prop. 1987/88:154 företag har represenlalionskonlor i
andra länder.

Den svenska försvarsindustrin samarbetar på olika säll med
andra förelag i marknadsföringen. Vanligast är samarbete med andra svenska
företag - 17 samarbetar inom och 19 utanför sina koncerner. Av de totalt 23
företagen arbetar 16 i en del av sin marknadsföring tillsammans med utländska
förelag.

En del av företagens egna representanter läcker flera
länder. Marknadsföringen i de flesta länder där förelagen inle har några egna
resurser sker emellertid genom marknadsavdelningen i Sverige.

Utredningen har endasl i elt fall funnit all etl företag
systematiskt använder ell ullandsbolag hos ell syslerförelag inom koncernen för
sin marknadsföring. Som tidigare sagts är skälen till delta ringa utnyttjande
all marknadsföring av krigsmateriel kräver en så speciell kompelens all det i
regel inle har bedömts meningsfullt all förena den med marknadsföring inom
andra produktområden. Den militära marknaden är .som miljö i regel helt
annorlunda än den civila. Del fordras kunskaper inle bara om de tekniskt
komplicerade produkterna ulan även om de förhållanden, som de skall användas
under. Marknadsförarna måsle vara produklspecialisier och skall dessutom känna
lill försvarsmakten i olika länder.

När det gäller valet av länder i marknadsföringen visar
kartläggningen all della i de flesta fall skett enligt riktlinjer som
företagsledningen - ibland förelagens styrelser - har dragit upp. Flera av
företagen har en egen länderklassificering som i slor utsträckning styr
planeringen av marknadsföringen.

Förelagen ändrar inriktningen och styrkan i sin
marknadsföring när de inle längre kan räkna med alt få exportera lill en ståt
som regeringen tidigare godkänt som mottagarland. I den situationen bedömer
företagen det som viktigt atl inte med en gång upphöra med alla kontakter.
Förelagen räknar med alt förhållandena kan komma atl ändras igen. En rent
kommersiell bedömning fordrar, enligl förelagen, all de fortsätter all resonera
med de presumtiva kunderna men på en mindre konkret nivå än tidigare. På samma
sätl förbereder sig förelagen på alt kunna marknadsföra sina produkter i länder
som regeringen enligl deras bedömning inom överskådlig lid kan komma atl
godkänna som moltagariänder.

Förelagen diskuterar i regel valet av länder med KMI.
Inspektionens

bedömningar avgör i allmänhet om de skall ga vidare eller inte; Del har

emellertid också förekommit att företag utan förhandskontakter har drivit en

affär så långt all problem uppstått när de senare har fått avslag på sin
begäran

om exporllillslånd, ■ '

4 Säkerhetspolitiska krav på den svenska
krigsmaterielindustrin m. m.

Den svenska försvarsindustrins förmåga atl utveckla och
tillverka materiel,

som är av vikt för Sveriges försvarskraft, är väsentlig för vår neutralitets-
och

säkerhetspolitik. Vi vill därigenom undvika all komma i en sådan beroende

ställning till andra länderatt det kan utnyttjas för påtryckningar, eller så
att 18

landet i en krissituation slår ulan viktig materiel eller utan resurser all

underhålla eller snabbt genomföra tekniska förändringar på
denna. Även om Prop. 1987/88:154 Sverige av tekniska och ekonomiska skäl
behöver importera försvarsmateriel, får det inlernationella beroendet inte bli
så stort all vår förmåga alt uppfylla de säkerhetspolitiska målen kan
ifrågasättas.

Denna syn har sedan länge varil vägledande för vår
säkerhetspolitik och har lagts fast i en rad försvarspolitiska beslut: Den
utvecklas också i del belänkande som avgavs av 1969 års
krigsmalerielexportulredning och i den proposition som därpå följde (prop.
1971:146, UU 21, rskr. 343) liksom av 1979 års krigsmaterielexportkommitlé och
i den efterföljande propositionen (1981/82:196, UU 26, rskr. 345). Däri
underströks också vikten av att Sverige av både utrikes- och försvarspolitiska
skäl upprätthåller försvarsindustrins kompetens och konkurrenskraft.

Föreliggande utredning konstaterar också all
långsiklighelen och stabiliteten i den svenska säkerhetspolitiken ställer
stora krav på den svenska försvarsindustrin. En egen försvarsindustri ökar del
militära försvarels möjligheter att anskaffa en utrustning som är särskill
lämpad för vår miljö och vårt värnpliktssystem. Genom en egen försvarsindustri
stärker vi vårt oberoende.

Utredningen anser alt exporlen har stor belydelse för
försvarsindustrins utveckling. Den gör del möjligt atl upprätthålla en
tillverkning åven när livslängden på försvarels materiel ökar och liden mellan
beställningarna blir längre. Exporlen bidrar lill kontinuiteten, dvs. atl del
finns tekniker och annan personal som upprätthåller det för det svenska
försvaret vikliga yrkeskunnandet inom försvarsindustrin.

Utredningen anser också att försvarsindustrin, även om
bredden i kunnandet är slor, i ökad utsträckning måsle kunna samarbeta med
teknologiskt kvalificerade företag i andra länder. Delta skapar enligt
utredningens mening förutsättningar för en betydligt högre grad av självständighet
än om vi skulle tvingas att i ökad omfattning importera färdiga vapensystem.

Flertalet remissinstanser som uttalat sig i dessa frågor
ansluter sig till Utredningens bedömningar. Flera understryker kraftigt behovet
av en inhemsk välutvecklad försvarsindustri och nödvändigheten av export och .
teknologiskt samarbete. Till dessa hör KK, ÖB, FMV, FOA, Försvarsindustriföreningen,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund, LO och TCO. Andra
remissinstanser såsom Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Folkpartiets
Kvinnoförbund. Sveriges Kristna Socialdemokraters förbund, Sveriges
Socialdemokratiska Ungdomsförbund och Centerns Ungdomsförbund anser all den
svenska vapenexporten bör minska eller på sikl upphöra. Några av dessa menar
att en analys bör genomföras huruvida del är nödvändigt alt bibehålla
vapenexporten för atl del skall vara möjligl all fortsätta vapenproduklion och
ulvecklingsarbele för del svenska försvarels behov, saml vidare all del skulle
vara värdefullt med en karlläggning av kostnaderna och konsekvenserna av
begränsad resp, stoppad vapenexport. Moderata Ungdomsförbundet anser att
kretsen av länder tillåtna för krigsmalerielexporl kan ökas (se
remissammanställningen s. 89-94).

För egen del vill jag anföra följande. ■

Enigheten i riksdagen om behovet av en svensk
försvarsindustri med 19

tillräcklig
kompetens och kapacitet har under 1987 års riksmöte ånyo Prop. 1987/88:154
bekräftats.

Som
nyss anförts utgör en egen försvarsindustri en väsentlig tillgång i den svenska
säkerhetspolitiken. En hög egen förmåga att tillgodose del svenska försvarets
behov av materiel skapar respekt för Sveriges vilja och förmåga atl föra en
fast och konsekvent neutralitetspolitik.

Som
också sagts har möjligheterna till en viss export bedömts utgöra en
förutsättning för att svensk försvarsindustri skall bibehålla tillräcklig kompetens
och kapacitet för att även i framliden kunna fylla sin nuvarande funktion som
huvudsaklig försörjare av materiel till det svenska försvaret.

Flera
tidigare utredningar på försvarsmaterielområdet har, i likhet med vad som
kommer till uttryck i nu föreliggande betänkande, pekat på faktorer som talar
för ett nära samband mellan försvarsindustrins förmåga att tillgodose det
svenska försvarets behov av materiel och industrins möjligheter att kunna
exportera. En sådan faktor är en stigande produktionskostnads-kurva till följd
av att det svenska försvarets beställningar sker i små serier och kommer med
ojämna och allt större mellanrum. En annan faktor är behovet att upprätthålla
den höga tekniska kompetens som erfordras för all i takt med teknik- och
hotutvecklingen kunna förse vårt försvar med modern materiel anpassad efter
vårt värnpliktssystem och våra försvarsförhållanden i övrigt.

Riksdagen
har vid skilda tillfällen gett uttryck åt samma uppfattning, senast genom
godkännandet av proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling
(FöU 11, rskr. 310). I propositionen framhöll chefen för försvarsdepartementet
att- betydande problem för del svenska försvarels försörjning med lämplig
materiel skulle kunna uppslå om krigsmaterielexporten avsevärt begränsades.
Dessutom skulle Sveriges förmåga all självständigt vidmakthålla
försvarsmaterielen under kriser och krig nedgå. Föredraganden fann det
väsentligt att undvika en sådan utveckUng.

Enligl
min mening är det angeläget att ingående och allsidigt analysera hur sambandet
mellan försvarsindustrins utvecklingsbelingelser och behov av export gör sig
gällande liksom hur ett sådant samband kan länkas komma all utveckla sig i
framtiden. Syftet med analysen bör vara atl ge underlag för en bedömning av
möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska
krigsmaterielexporten.

Jag
har därför för avsikt att föreslå regeringen alt tillkalla en pariamenta-risk
kommitté för att kartiägga och analysera i vilken utsträckning det inom ramen
för den av riksdagen i 1987 års försvarsbeslut fastlagda inriktningen
föreligger behov av export av krigsmateriel för atl bibehålla en livskraftig
svensk försvarsindustri.

Särskild
uppmärksamhet bör därvid ägnas ål i vad mån en ökad diversifiering och civil
produktion inom försvarsindustrin kan minska behovet av krigsmaterielexport
utan alt våra säkerhetspolitiska mål äventyras.

Kommittén bör även
presentera en kartläggning och analys av de

ekonomiska och tekniska konsekvenserna av olika begränsningar av vapen

exporten jämfört med den nuvarande, liksom av konsekvenserna i fråga om

kostnader, teknisk kompetens och beroende som kan bli följden dels av en

ökad vapenimport, dels av ell mer omfattande försvarsindusirielll utveck

lings- och produklionssamarbele med utländsk industri. 20

5 Krigsmaterielbegreppet Prop. 1987/88:154

Lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.
innehåller ett bemyndigande för regeringen att bestämma vad som skall avses med
krigsmateriel enligt lagen. I enlighet härmed anges i den förteckning som är
fogad som bilaga till förordningen (1982:1062) .-'m förbud mol utförsel av
krigsmateriel, m.m. vilken materiel som utgör krigsmateriel och som därmed
omfattas av ulförsellagens bestämmelser. Förteckningen upptar 16 huvudgrupper
av materiel. Dessa år i sin tur indelade i undergrupper.

En förteckning som den förevarande kan aldrig göras
fullständig och entydig. Della hänger delvis samman med svårigheterna all exakt
definiera gränsdragningen mellan civil och militär materiel.

Förteckningen innehåller sålunda materiel som inte under
alla förhållanden är alt betrakta som krigsmateriel och som har större eller
mindre användning även inom civila verksamhetsgrenar. För alt underlätta
klassificeringen i sådana fall används i förteckningen ofta ullryckel
"för militärt bruk utformad/e". Delta anger all materielen för alt
falla under utförselbe-stämmelserna skall ha konstruerats, utrustats eller
ändrats på sådant sätl att den påtagligt avviker från motsvarande civila
materiel. Andra i förteckningen förekommande uttryck är "speciella delar
till" eller "speciella tillbehör lill". Dessa bestämningar anger
all malerielen inte skall ha civil användning utan vara särskilt konstruerad
eller ändrad för atl infogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.

Mot bakgrund av svårigheter som kan uppkomma vid
gränsdragningen mellan civil och militär materiel använder sig KMI - inom vars
ansvarsområde del ligger atl göra bedömningar i klassificeringsärenden - av
möjligheten atl inhämla synpunkter och råd från teknisk-vetenskaplig expe;rlis
på skilda områden. Sedan mitten av år 1984 har denna ordning fåll en fastare
form genom alt regeringen utsett sex frislående experter med erfarenhet från
skilda tekniska och vetenskapliga områden. Dessa experter - del s.k.
tekniskt-vetenskapliga rådet - står till KMI:s förfogande vid bedömningen av de
avgränsningsproblem som kan uppstå vid klassificeringen av materiel.

Nuvarande ordning med en förteckning över vad som är att
anse som krigsmateriel och de bestämningar som däri anges, har i stort sell
varit oförändrad under en lång följd av år. Den nuvarande förteckningen
överfördes år 1983 med smärre förändringar från äldre bestämmelser.

Mot bakgrund av den tekniska ulvecklingen inom delta
område, bör enligl min mening krigsmaterielbegreppet ses över med syftet atl
genomföra de utvidgningar som kan behövas för att åstadkomma en korrekt
klassificering av civil resp. militär materiel. Jag avser därför alt föreslå
regeringen all en särskild utredare skall tillkallas för atl företa en sådan
översyn.

6 Riktlinjer för krigsmaterielexporten m.m.

Grundregeln är alt krigsmaterielexport från Sverige är
förbjuden. Undanlag kan medges från detta förbud. Prövningen av dispensärenden
sker med utgångspunkt i de riktlinjer som fastställdes av riksdagen år 1971
(prop.

21

1971:146, UU 21, rskr. 343) och som riksdagen bekräftade
år 1982 (prop. Prop. 1987/88:154 1981/82:196, UU 26, rskr. 345). I 1971
års proposition uttalade föredraganden:

Som jag förut har anfört måste huvudregeln vara generellt
förbud mot alt exportera krigsmateriel utan tillstånd. De riktlinjer som här
redovisas avser all ge närmare ledning för lillslåndprövningen,

I vissa fall föreligger ovillkorligt hinder mol
krigsmaterielexport. Delta kan vara fallet på grund av internationella avtal,
beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrältsliga regler om export från neutral
stat under krig. I dessa fall skall självfallet exporllillslånd vägras,

Utrikes- och neutraliletspoliliska skäl saknar betydelse i
fråga om krigsmalerielexporl lill de nordiska staterna och lill de neutrala
staterna i Europa. Därför bör i fredstid tillstånd beviljas för export lill
dessa stater. I fråga om andra stater måste från fall lill fall bedömas om de
utrikes- och neutraliletspoliliska skälen har så ringa vikt atl export bör
tillåtas.

De principiella överväganden som här har redovisats leder
till att tillstånd inle bör beviljas för export lill

stal som befinner sig i väpnad konflikl med annan stat,
oavsett om krigsförklaring har avgells eller ej,

stal som är invecklad i internationell konflikt som kan
befaras leda till väpnad konflikt, eller

stat som har inre väpnade oroligheter.

Vid tillämpningen av dessa regler bör man dock skilja
mellan materiel av utpräglat defensiv karaklär och krigsmateriel i övrigt. De
allmänna utrikespolitiska skälen mol krigsmaterielexport har, som jag tidigare
har anfört, inle samma tyngd i fråga om defensiva vapen, l.ex. kustartilleri-
och luftvärnsma-leriel. Visserligen bör inle ens defensiv materiel kunna
exporteras lill stal som befinner sig i väpnad konflikl med annan stat. Men i
de övriga fall som här avses bör export av sådan materiel, som inte kan
utnyttjas för all påverka den föreliggande krissituationen, kunna tillåtas.
Della är hell i överensstämmelse med den praxis som gäller f.n.

Starka utrikespolitiska skäl talar vidare mot alt Sverige
exporterar krigsmateriel, som kan bli utnyttjad för att undertrycka mänskliga
rättigheter. Även om denna princip redan nu kan sägas vara vägledande för
praxis i lillslåndsärenden, är det angelägel alt det uttryckligen slås fast som
en grundläggande regel all export inte kan medges i dessa fall. Regeln avses
medföra ökad reslriklivilet i fråga om urvalet av mottagare för svensk
krigsmaterielexport i överensstämmelse med del allmänna syfte som jag förut har
angett för de nya riktlinjerna. Regeln bör uttryckas så, all tillstånd inle
skall ges för export av krigsmateriel till stal, som på grund av deklarerade
avsikter eller rådande politiska förhållanden kan anlas använda malerielen för
all undertrycka mänskliga rålligheler som anges i FN-sladgan.

Ifråga om reservdelar lill tidigare levererad
krigsmateriel föreligger

särskilda förhållanden. Med den stränga reslriklivitel jag förordar för urvalet

av de stater lill vilka krigsmalerielexporl skall medges är del osannolikt, alt

tveksamhet uppstår i fråga om export av reservdelar till materiel, för vilken

licens en gång lämnats. Skulle detta ändå inträffa, bör enligl min mening

avgörande vikt fästas vid atl reservdelarna är etl komplement lill materiel,

som exporterats med vederbörligt tillstånd. För all svensk krigsmaierielindu-

slri skall kunna verka på exportmarknaden inom de ramarsom jag har angivit

är del angeläget att köparna har goda garantier för all de får reservdelar till

inköpt materiel. Reservdelar lill tidigare inköpt materiel bör därför få

exporteras oavsett förhållanden som jag här angivit som hinder för export.

Ovillkorliga exporthinder gäller dock givetvis även i della fall. 22

Utredningen och flera remissinstanser har betonat de
svårigheter som Prop. 1987/88:154 uppstår i förelagens planering, om påbörjade
eller konlraklerade leveranser måste avbrytas. Dessa svårigheter måste enligt
min mening beaktas. Om, som jag har funnit, krigsmaterielexport av viss
omfattning skall tillåtas av beredskapshänsyn, bör man också beakta de
konsekvenser för sysselsättningen som kan uppslå, om en för export utbyggd
kapacitet plötsligt inte kan utnyttjas. Utfärdad exportlicens bör därför
indragas, förutom vid ovillkorliga exporlhinder, endast om den mottagande
staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade
oroligheler. Även i fall av väpnad konflikl bör indragning av licensen kunna
underlåtas, om det är förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och
motlagarstalen deltar i konflikten endast symboliskt.

Som utredningen anfört och jag tidigare framhållit medför
den tekniska ulvecklingen all Sverige med begränsade resurser får allt svårare
atl följa med i den tekniska ulvecklingen och med egen produktion läcka hela
den sektor som är av belydelse för del svenska försvarets behov. Det är som jag
också tidigare framhållit inle tänkbart att vi med hjälp av export av
krigsmateriel kan klara detta problem. Det kan därför bli nödvändigt atl i
framliden inleda samarbete med företag i andra stater. I ell sådant samarbete
måste samarbetspartnern komma med på ett mycket tidigt stadium. Vid
samarbelsavtal mellan företag i Sverige och i andra länder om gemensam
utveckling och produktion av krigsmateriel bör sådan utförsel lill del andra'
landet som föranleds av avtalet medges oavsett förhållanden som tidigare
angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock gäller även i delta fall de
tidigare angivna ovillkorliga exporlhindren. Avtal av delta slag förutsäller en
myckel restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner. Jag
förutsätter atl avlalen alllid skall underställas Kungl. Maj:l och all myndigheterna
skall ha full insyn i den svenska samarbelspartnerns verksamhet.

Liksom f.n. bör endasl statlig myndighet eller av slalen
auktoriserad vapenimportör godtas som köpare. Delta medför alt risken för att
krigsmateriel hamnar hos icke avsedd stat är kraftigt reducerad. För alt
yllerligare minska denna risk bör utländska köpare av svensk krigsmateriel, om
del inle av särskilda skäl kan underlåtas, skriftligen förklara alt materielen
under de närmaste fem åren från köptillfället är avsedd för köparens egel
behov.

I fråga om export av krigsmateriel lill befrielserörelser
vill jag i likhet med utredningen och remissinstanserna hänvisa till den
grundläggande principen, vilken bl.a. fastslagits i etl av riksdagen godkänt
utlåtande från stalsulskottel (SU 1969:82), alt ingen stat har räll alt ingripa
i en annan stals inre angelägenheter. Hävdandel av denna princip är framför
allt i de mindre staternas intresse. En sanktionering av export av
krigsmateriel till vad soni från svensk sida betraktas som befrielserörelser i
etablerade stater skulle urholka principen och undergräva våra möjligheter alt
hävda den. Trots atl neutralitet i formell mening endast föreligger i krig och
inte vid inre väpnade konflikter, skulle en inblandning i sådana konflikter
genom export av krigsmateriel lill endera parten slå i dålig samklang med den
svenska neutralitetspolitiken och med det konsekventa svenska stödet för
fredlig lösning av konflikter, Därtill kommer svårigheterna all avgöra vad som
skall betraktas som befrielserörelse. Principen atl endast etablerade stater
och av vårt land erkända regeringar eller deras ombud skall kunna uppträda som
köpare bör alltså gälla generellt.

1979 års krigsmaterielexporlkommitté, som hade till
uppgift all göra en .

översyn av riktlinjerna och tillämpningen av dem, fann inte anledning all

ifrågasälta de grundläggande motiven (SOU 1981:39 Svensk krigsmate

rielexport). Kommillén ansåg alt riktlinjerna på del hela tagel fyllt sin 23

funktion
väl och alt dessa myckel väl kunde ligga till grund för tillståndsprövningen
även i fortsättningen. Kommittén menade vidare alt riktlinjerna liksom dittills
borde tillämpas på etl restriktivt sätt samt ansåg att särskild försiktighet
borde iakttas när del föreligger anledning befara att ett tilltänkt
mottagarlands yttre eller inre stabilitet är i fara eller informationsunderlaget
om landet är bristfälligt eller motsägelsefullt.

I den
efterföljande propositionen (prop. 1981/82:196) fann föredraganden kommitténs
bedömning väl motiverad och menade att riktlinjerna borde ligga till grund för
tillståndsprövningen även i fortsättningen. Föredraganden anslöt sig också till
kommitténs uppfattning alt man ytterligare borde minska risken för atl materiel
som exporteras från Sverige hamnar hos icke avsedd stal genom alt dels begära
intyg om att materielen skall användas av den köpande statens egna
försvarsstyrkor, dels slopa den femåriga giltighetstiden för intygen.

I
nyssnämnda proposition tog föredraganden också upp avgränsningsfrå-gorna mellan
materiel av utpräglat defensiv karaklär och krigsmateriel i övrigt samt
framhöll alt det inte är möjligl all dra någon strikt skiljelinje mellan
materiel av defensiv karaklär och övrig materiel, men alt de båda begreppen
likväl inle kan anses vara oegenlliga. Föredraganden betonade emellertid att
flera faktorer måsle vägas in i den totalbedömning som måste göras, bl.a.
avseende köparlandels inrikespolitiska förhållanden och utrikespolitiska
situation och del sätl på vilket materielen kan väntas bli använd. Utskottet
hade ingen erinran häremot (UU 1981/82:26).

Enligt min
mening bör riktlinjerna tillämpas på ell mera restriktivt sätt. Jag anser också
att det finns skäl alt förändra dessa riktlinjer i restriktiv riklning. Jag
vill emellertid i denna del avvakta medborgarkommissionens resultat, som kan
komma alt ge ytterligare underlag för mina ställningstaganden.

Prop. 1987/88:154

7 Krav på slutanvändarinlyg och deklaration om egen
tillverkning samt följderna av vidareförsäljning av svensk krigsmateriel

7.1 Slutanvändarinlyg m.m.

Min bedömning: Export av svenska vapen skall endasl kunna ske
till länder vars regeringar åtagit sig, atl se till alt dessa vapen inte
vidareexporleras. Bruket av slutanvändarinlyg och s.k. deklaration om egen
tillverkning byggs ut och effektiviseras.

De
svenska utlandsmyndigheterna får i uppgift atl ta emot slulan-vändarintygen
från de mottagande ländernas försvarsmyndigheter och vidarebefordra intygen
lill KMI.

Utredningens
bedömning: De svenska utlandsmyndigheterna bör enligl fasla rutiner få
uppgifter om handlingar i ärenden om exporllillslånd. Härigenom menar
utredningen atl utlandsmyndigheterna får underlag för bedömningar av om
leveranser av materiel nått räll mottagare (se betänkandet s. 91).

24

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i
fråga om bruket Prop. 1987/88:154 av slutanvändarinlyg menar KK atl
försvarsmakterna av flera skäl har behov av atl göra sig av med äldre brukbar
materiel och atl del därför inle är rimligt att förbjuda vidareförsäljning av
svensk materiel för all framlid. I stället bör regeringen på förhand, i samband
med en affärsuppgörelses godkännande, göra en bedömning av för hur lång tid
slutanvändarinlygel skall vara i kraft beroende på den typ av krigsmateriel
frågan gäller. KK menar också all om vidareförsäljning tillåts på särskilda
villkor, mottagarlandets nationella exportregler bör ligga till grund för
tredjelandsförsäljning samt erinrar om alt vedertagna ursprungsregler bör
tillämpas när vidareförsäljning äger rum. FFV tar upp frågan om export av
sådana komponenter som saknar egen identitet och inle bidrar lill alt höja de
kompletta produkternas profil. Om sådana komponenter utnyttjas i
mottagarländernas egna konstruktioner, bör enligt FFV de berörda länderna la
ansvar för atl de kompletta produkterna inte levereras till oacceptabla länder
(se remissammanställningen s, 94-95).

Såvitt avser utlandsmyndigheternas roll ifrågasätter flera
remissinstanser utredningens förslag medan några stödjer detta (se
remissammanställningen s. 107-108).

Skälen för min bedömning: Export av svenska vapen skall
endast kunna ske till länder vars regeringar åtagit sig atl se till all dessa
vapen inte vidareexporteras. För utförsel skall ett slutanvändarinlyg utfärdat
av köparlandels regering regelmässigt krävas. Genom utfärdande av della
slutanvändarinlyg förpliktigat sig köparlandels regering alt tillse dels all
den svenska materielen endast skall disponeras av dess egen försvarsmakt, dels
all materielen i fråga inte får vidareexporleras i någon form till etl tredje
land utan uttryckligt tillstånd av den svenska regeringen.

Enligl den ordning som började tillämpas i och med den nu
gällande lagens ikraftträdande, dvs. med ingången av år 1983, är
slulanvändarintygens giltighetstid inle tidsbegränsad. Enligl min mening bör
den nuvarande ordningen bestå. Jag är alltså inte beredd atl ansluta mig lill
KK:s uppfattning om all intygens giltighetslid skall sällas i relation till den
lyp av materiel exporlen gäller. Detta utesluter inte all regeringen efter
särskild framställning därom kan pröva frågan om vidareförsäljning av materiel
som omfattas av etl slutanvändarinlyg.

Bruket av slutanvändarinlyg är i många fall den väg som
slår lill buds när del gäller alt få försäkringar från mottagaren om atl
materielen skall användas för egel behov och inle vidareexporleras. Det är
därför angelägel all bruket av intyg från mottagare av krigsmateriel byggs ul
så all della syfte nås i så stor utsträckning som möjligl.

Under år 1986 har också införts etl syslem med krav på
användariniyg för stapelvaror som krut och sprängämnen, s.k. deklaration om
egen tillverkning. För utförsel av sådan materiel krävs sålunda all en
tillverkare av t.ex. ammunition i godkänt mottagarland skriftligt deklarerar
atl krutet eller sprängämnena skall användas i den egna tillverkningen och inte
vidareexporleras ulan väsentlig bearbetning.

För export
av komponenter som utgör reservdelar till tidigare levererad

materiel krävs regelmässigt slutanvändarinlyg. Också i fråga om komponen

ter som skall ingå i en slutprodukt som skall tillverkas av mottagaren krävs i 25

stor
utsträckning slutanvändarinlyg från mottagaren av den slutliga produkten. Om
della inle är möjligt, l.ex. beroende på att komponenterna saknar egen
identitet eller utgörs av utbytbara standarddelar och avses ingå i en
tillverkares egen produktion, kan slutanvändarinlyg inte erhållas. Det är
emellertid lika angeläget här som i fråga om krut och sprängämnen atl få
försäkran från tillverkaren om all vidareexport av komponenterna ej skall ske.
Därför har inom ulrikesdepartemenlels handelsavdelning utarbetats ell användariniyg,
en s.k. deklaration om egen tillverkning, enligt vilken mottagaren av
komponenterna skall deklarera alt dessa skall ingå som integrerade delar i egna
produkter och all komponenterna inte har någon effekt på slutprodukternas
ursprung samt alt komponenterna inte skall vidareexporteras i sig.

Jag delar
utredningens mening atl de svenska utlandsmyndigheterna bör medverka i
strävandena att förbättra ulförselkonlrollen. Detta bör enligl min mening ske
på det sättet alt utlandsmyndigheterna fortsättningsvis anges som mottagare av
slutanvåndarintygen och atl dessa myndigheter vidarebefordrar intygen lill
KMI. Genom en sådan ordning kan missbruk av intygen förhindras.

Som jag tidigare omnämnt skall köparen i ell
slutanvändarinlyg intyga alt malerielen skall användas av den egna
försvarsmakten och inte vidareexporleras. Enligl min mening bör
slutanvåndarintygen kompletteras så alt köparen också förbinder sig atl på
begäran bekräfta mottagandet av den materiel som omfattas av intyget. Della kan
ske antingen på det sättet all till slutanvändarinlygel fogas ell särskill
mottagningsbevis eller all överenskommelse nås med mottagaren om alt lill
denne översända kopia av utfärdat ulförselbevis för påleckning om mottagandet.
Också här bör den svenska utlandsmyndigheten på platsen ombesörja kontakten med
köparen och vidarebefordra bekräftelsen om mottagandet lill KML

Jag skall senare i avsnitt 15.2 behandla frågan om all elt
tillstånd till utförsel bör kunna förenas med en skyldighet för exportör all
inge handling om all viss leverans nått avsedd mottagare.

Prop. 1987/88:154

7.2 Följderna av vidareförsäljning av svensk
krigsmateriel, m.m.

Min
bedömning: Tillämpningen av kraven på slutanvändarinlyg och deklaration om egen
tillverkning bygger på ett förtroende för myndigheter och tillverkare i
mottagarländerna. Om en köpare sviker etl sådant förtroende, skall delta
påverka hans möjligheter atl få nya leveranser från Sverige. Principen skall
vara all elt land vars regering tillåtit eller underlåtit all förhindra vidareexport
av svensk materiel inte längre skall få komma i fråga för export av
krigsmateriel från Sverige.

Utredningens
bedömning: Om en köpare sviker ell förtroende skall della påverka hans
möjligheter all få nya leveranser från Sverige (se betänkandet s. 84-85).

26

Remissinstanserna: Folkpartiets Kvinnoförbund menar atl
regeringen bör Prop. 1987/88:154 avbryta exporlen vid otillåten
vidareförsäljning, alternativt dra in tillverk-ningstillståndel. Sveriges
Socialdemokratiska Kvinnoförbund anser all det klarare bör utsägas all en
köpare, som i strid med slutanvändarinlyg sålt svensk materiel vidare, inte i
forlsällningen får köpa vapen från Sverige. Samma uppfattning redovisar
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Centerns Ungdomsförbund menar alt
all expon lill länder varifrån det förekommer vidareexport i strid med
slutanvändarinlyg omedelbart skall stoppas (se remissammanställningen s.
94-95).

Skälen för min bedömning: Med den restriktiva syn på valet
av mottagarländer som den svenska politiken står för är del självfallet en
viktig del i prövningen av ulförselärenden atl regeringen.kan få försäkringar
om atl malerielen inle når länder den inte är avsedd för. Tillämpningen av
kraven på slutanvändarinlyg och på deklaration om egen tillverkning bygger på
ett förtroende för myndigheter och tillverkare i mottagarländerna. För att
minska risken för oklarheter och missförstånd i förhållande till andra stater
kan del vara lämpligt att från fall till fall ingå bilaterala överenskommelser,
s.k. Memorandum of Understanding (MOU) med regeringarna i de länder, lill vilka
vi har en krigsmalerielexporl av viss omfattning, i syfte alt klargöra
tillämpningen av de svenska krigsmalerielexporibestämmelserna.

Om del skulle visa sig atl en mottagare sviker förtroendet
och vidareexporterar i strid med gjorda åtaganden, skall detta påverka dennes
möjligheter atl i fortsättningen få köpa krigsmateriel från Sverige. Principen
skall därvid vara all ell land vars regering tillåtit eller underlåtit atl
förhindra vidareexport av svensk materiel inle längre skall få komma i fråga
för export av krigsmateriel från Sverige.

8 Behovet av skärpt kontroll av krigsmaterielexporten och
effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad m.m.

Den svenska krigsmaterielindustrin är underkastad
reglering och kontroll i flera hänseenden. Sålunda fordras enligl lagen
(1983:1034) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. regeringens
lillslånd dels för tillverkning av krigsmateriel, dels i vissa fall för
försäljning och förmedling av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel
och metod för framställning av sådan materiel. Kontrollen motiveras av
utrikespolitiska skäl och av statsmakternas intresse av atl kunna styra den
inhemska tillverkningen av krigsmateriel. Kontrollen har också belydelse för
enskilds säkerhet och egendom. Lagen kompletteras med föreskrifter i
förordningen (1983:1036) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Statliga myndigheter omfattas inte av denna kontroll.

Del grundläggande förbudet mol krigsmaterielexport
återfinns, som

tidigare sagts, i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel,

m.m. Som också redovisats tidigare infördes genom lagen dels förbud för

tillverkare av krigsmateriel all utan lillslånd av regeringen upplåta eller

överlåta rätt alt ulom rikel tillverka sådan materiel, dels förbud all ulan 27

regeringens tillstånd bedriva militärt inriktad
utbildning av utländska Prop. 1987/88:154 medborgare inom riket.
Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen (1982:1062) om förbud
mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Den som har fått regeringens tillstånd till tillverkning
eller försäljning av krigsmateriel m.m slår under konlroll av KMI. Någon
motsvarande funktion för KMI finns inte när det gäller export av krigsmateriel.
1 exportsammanhang fungerar KMI som ett beredningsorgan - en handläggande
enhet - inom regeringskansliet.

Uppgiften att kontrollera att någon olovlig verksamhet
inte äger rum och att utreda misstankar om överträdelser av bestämmelserna åvilar
polis- och åklagarmyndigheterna saml när det gäller kontrollen över gränserna,
tullmyndigheterna. Däremot menar jag att del bör vara en följd av
tillståndsgivningen att regeringen kan få uppgifter om att givna tillstånd
följs upp på del säll som varil förutsatt vid tillståndsgivningen.

De svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten
tillgodoser enligl utredningens mening redan nu högt ställda krav. Utredningen
har dock funnit alt reglerna på vissa områden behöver kompletteras och
kontrollen skärpas. Utredningens överväganden har lett fram till förslag om
reglering vad avser bl.a. marknadsföring, utlandssamarbete och
kunskapsöverföring liksom förslag till förbättrad konlroll av bestämmelsernas
efterlevnad.

Del stora flertalet remissinstanser ställer sig bakom
eller lämnar utan erinran utredningens överväganden och förslag. Några
remissinstanser, däribland FFV, menar atl en utökning av exportkontrollen inte
får resultera i en byråkrati som inte leder till målet utan enbart försvårar
industrins vällovliga ansträngningar. Försvarsindustriföreningen, till vars
yttrande Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar,
anser alt nu gällande regler är tillräckliga och betonar att den oro som för
närvarande finns i debatten om vapenexporten inte får påverka regelsystemet på
elt sådant sätl atl den svenska försvarsindustrin försvagas. Arbetsgivarföreningen
SFO anmäler likartade synpunkter.

RRV menar att samhällets kontroll bör övergå till att
främst värdera företagens system för internkontroll och anser alt elt
genomförande av utredningens förslag inte kommer atl förbättra
tillförlitligheten i statens kontroll av krigsmaterielexporten i någon mera
väsentlig grad.

Några remissinstanser, däribland kammarrätten i Stockholm,
anser alt förslagen bör utredas ytterligare. Enligl kammarrättens mening bör
del därvid undersökas om de regleringar av förbudskaraklär som betänkandet
innehåller låter sig förenas med den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se
remissammanställningen s. 96—98).

För egen del vill jag säga följande.

Export av krigsmateriel berör vitala säkerhetspolitiska
intressen. Som utredningens kartläggning visar har krigsmaterielindustrins
internationella engagemang ökat under senare tid. Det är självfallet av stor
vikt atl delta engagemang står i överensstämmelse med de intentioner som ligger
bakom riksdagens riktlinjer för export av krigsmateriel.

Utredningens kartläggning har visat på alt reglerna på
vissa områden

behöver kompletteras eller skärpas. -"

Som jag har betonat inledningsvis är det av stor vikt atl
exporlfrågor Prop. 1987/88:154 handhas med största noggrannhet, inle minst
från industrins sida, och att statsmakterna kan ha förtroende för alt de berörda
företagen verkar inom de ramar som lagstiftaren har ställt upp. Etl handlande i
strid med bestämmelserna riskerar att försvaga vårt lands internationella
anseende.

Jag menar att företagen inom krigsmaterielindustrin mol
bakgrund av sin funktion som huvudsaklig försörjare av materiel till den
svenska försvarsmakten har ett samhällsansvar som innebär att de själva genom
effektiva medel måsle se till att det inte sker någon olovlig utförsel eller
annal åsidosättande av reglerna. Samtidigt måsle statsmakterna tillhandahålla
ell effektivt kontrollsystem som kan gripa in och motverka överträdelser av
bestämmelserna.

De senaste årens händelser på krigsmaterielområdet har
visat atl kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad inle har varit
tillräcklig. Del är därför nödvändigt att kontrollen byggs ut och förstärks på
flera plan.

Innan jag går in på de olika förslagen, vill jag ta upp
vad kammarrätten i Stockholm berört, nämligen huruvida sådana bestämmelser av
förbudskaraktär, som här är i fråga, låter sig förenas med den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.

Frågan huruvida viss svensk lagstiftning står i
överensstämmelse med nämnda konvention har under senare år i takt med den
rättstillämpning som kommil till uttryck hos den europeiska domstolen varil
föremål för diskussion. En fråga som har varil aktuell rör huruvida enskilds
civila rättigheter eller skyldigheter åsidosatts genom avsaknad av rätten att
få dessa prövade i opartisk och offentlig rättegång och inför oavhängig och
opartisk domstol (jfr art. 6 i konventionen).

I syfte att säkerställa att vår lagstiftning generellt
motsvarar konventionens krav på tillgång till domstolsprövning, har regeringen,
efter lagrådets granskning, lagt fram ett förslag lill lag om rätlsprövning av
vissa förvaltningsbeslui (prop. 1987/88:69). Enligt förslaget skall beslut,
som regeringen och andra myndigheter meddelar i förvaltningsärenden och som
inle kan komma under någon annan domstols prövning, kunna överprövas av
regeringsrätten, om beslutet rör tillämpningen av föreskrifter om förhållanden
som avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen, dvs. civilrältsliga och
"betungande" offentligrättsliga föreskrifter. Genom alt bestämma
tillämpningsområdet för en ny möjlighet till rättsprövning på detta sätt,
läcker man med bred marginal det som rimligen kan omfattas av konventionens
krav på tillgång till domstolsprövning.

Som chefen
för justitiedepartemenlet har uttalat i nyssnämnda proposi

tion, bör emellertid vissa beslut tas undan från det nya prövningsinslitulet.

Det gäller bl.a. beslut om tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Dessa

beslut har inslag av sådana utrikes- och säkerhetspolitiska bedömningar som

en domstol inte lämpligen bör göra och kan - med undantag för beslul om

återkallelse av tillstånd enligt lagen om konlroll över tillverkningen av

krigsmateriel, m.m., dvs. tillstånd alt tillverka krigsmateriel och tillstånd
alt

försälja eller förmedla sådan materiel, m.m. - knappast omfattas av

konventionens krav på tillgång till domstolsprövning. 29

Samma synpunkter gör sig enligl min mening gällande
belräffande beslut enligl de nya regler av förbudskaraktär som jag ämnar
föreslå i del följande. Också dessa beslut bör därför innefattas i undantagen
från tillämpningsområdet för en ny lag om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut.

Som jag skall återkomma till i del följande (avsnill 15.4)
bör i den nya lagen tas in en bestämmelse om återkallelse av utförsellillstånd,
vilken bestämmelse inle har någon motsvarighet i nu gällande lag om förbud mol
utförsel av krigsmateriel, m.m. Lagrådethari denna del anfört (s. 134-135) att
det förefaller motiverat atl rältsprövningsmöjlighelen enligl den föreslagna
lagen om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslut får omfatta beslut om
återkallelse av ulförseltillslånd.

Enligt min
mening kan man knappast hävda alt dessa beslul skulle omfattas av
europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning. Inte heller i
övrigt kan jag finna all del är ändamålsenligt med domstolsprövning i frågor
om återkallelse av ulförseltillslånd. Även elt sådant beslul kan ha inslag av
sådana utrikes- och säkerhetspolitiska bedömningar som en domstol inle
lämpligen bör göra. Enligl min mening bör därför även beslul om återkallelse av
ett utförsellillstånd innefattas i undantagen från tillämpningsområdet för
lagen om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslui.

Prop. 1987/88:154

9 Ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel,

m.m.

Den nuvarande lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel,
m.m. reglerar utförsel från riket av krigsmateriel, upplåtelse och överlåtelse
till utlandet av tillverkningsräit avseende krigsmateriel samt inom rikel
anordnad mililärl inriktad utbildning av utländska medborgare. Gemensamt för de
angivna verksamheterna är alt det fordras lillslånd innan de får genomföras,
såvitt inte annal följer av lagen eller annan författning.

Dessa grundregler bör överföras lill den nya lagen. I
fråga om förbudet all utan tillstånd upplåta eller överlåta rätt atl utom riket
tillverka krigsmateriel kommer jag vidare i det följande atl lägga fram förslag
om en utvidgning av delta förbud. När det gäller förbudet atl inom rikel
anordna militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare kommer jag att
föreslå vissa justeringar jämfört med nuvarande reglering. Jag återkommer lill
della i specialmotiveringen (avsnitt 22).

10 Marknadsföring
av krigsmateriel

Mitt
förslag: Den som har tillstånd all tillverka krigsmateriel eller atl försälja
eller förmedla krigsmateriel m.m., liksom svenska statliga myndigheter som
bedriver motsvarande verksamhel, skall vara skyldig atl i den ordning som
regeringen föreskriver

1. lämna
redovisning lill regeringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring
av krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare marknadsföringen riktar sig
lill och vilken materiel marknadsföringen avser.

3U

2. lämna underrättelse lill regeringen
innan anbud lämnas om försäljning eller annal tillhandahållande av
krigsmateriel lill någon ulom riket eller om upplåtelse eller överlåtelse av
rätl all utom rikel tillverka sådan materiel,

3. lämna underrättelse lill regeringen
innan avtal ingås om försäljning eller annal lillhandahållande av
krigsmateriel lill någon ulom rikel.

Regeringen
får dels meddela föreskrifter om undantag från redovisnings- och
underrättelseskyldighet som nyss sagts, dels i del enskilda fallet medge
undanlag från sådan redovisnings- och underrättelseskyldighet.

Regeringen
får i del enskilda fallet förbjuda atl anbud lämnas om försäljning eller annal tillhandahållande
av krigsmateriel lill nägon ulom rikel och om upplåtelse eller överlåtelse av
räll all ulom rikel tillverka sådan materiel saml alt avlal ingås om
försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom
riket och om upplåtelse eller överlåtelse av räll alt ulom rikel tillverka
sådan materiel.

Prop.
1987/88:154

Utredningens
förslag: Tillståndshavare och statliga myndigheter skall vara skyldiga att
lämna en redovisning av sin planerade marknadsföring utom rikel. Regeringen får
förbjuda alt anbud lämnas, avtal ingås eller liknande åtgärder som syftar lill
all försäljning skall komma lill stånd vidtas (se betänkandet s. 93-94).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar del ulan erinran.
Svea hovrän anser all förslaget bör övervägas vidare, varvid särskill måsle
beaktas frågan i vad mån den diskussion mellan KMI och förelagen på grundval av
den redovisning som utredningen förutsätter och KMI:s förhandsgranskning av
redovisningen kan komma i strid med den grundlagsfästa yltrande- och
tryckfriheten. Kammarrätten i Stockholm menar all förslaget behöver preciseras.
Flera remissinstanser betonar all industrin redan i dag håller KMI underrättad
om planerade marknadsföringsakliviieler och menar bl.a. all en formalisering är
onödig och skapar byråkrati. Bl.a. Försvarsindustriföreningen,
Arbetsgivarföreningen SFO och Stockholms Handelskammare framhåller atl del
ligger i företagens eget intresse atl inle satsa resurser på marknadsföring i
länder dit de inte kan förväntas få exporllillslånd. Företagens
Uppgiftslämnardelega-tion, liksom Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund, avstyrker förslaget såvitt avser uppgiflsskyldighel om
planerad marknadsföring. Som skäl härför anförs dels svårigheten all avgränsa
frågan om vad som är alt anse som planer för marknadsföring, dels all elt
sådant åliggande får anses tveksamt från konstitutionell synpunkt i det atl del
leder lill att företagen skall överlämna brev och annat material som visar
marknadsföringsåtgärder. En sådan ordning skulle strida mot regeringsformens
hinder mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Dessa
remissinstanser menar också att uppgifter om marknadsföring som berör
utländska kontakter kommer all innebära all de utländska förelagen väljer andra

31

partner än de svenska. Svenska Arbetsgivareföreningen och
Sveriges Prop. 1987/88:154 Industriförbund understryker också atl del är
orimligt all förelagen i ell tidigt och ofta känsligt skede skall tvingas lämna
uppgifter om sin långsikliga inriktning och framhåller all uppgifterna utgör
kommersiella hemligheter. Några remissinstanser framhåller betydelsen av all
förelagens medverkan i utställningar och liknande aktiviteter inle begränsas.
Moderata Ungdomsförbundet motsätter sig förslaget och föreslår atl regeringen
årligen publicerar en lista över tillåtna länder resp. tillåten typ av materiel
(se remissamman-ställnijigen s. 109-113).

Skälen för mitt förslag: Som utredningen framhåller är
marknadsföring ell omfattande begrepp. Enligl vederlagen uppfattning ligger
däri atl det skall vara fråga om åtgärder som syftar lill atl främja avsättning
av bl.a. varor och tjänster. Hit hör framställningar och andra handlingar som
vänder sig till allmänheten eller en viss grupp av intressenter. Termen täcker
också åtgärder som är inriktade på enskilda.

Den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring
utomlands sker huvudsakligen med företagens resurser i Sverige.
Marknadsavdelningen eller motsvarande funktion inom företagen demonstrerar
materielen, utarbetar offerter och förhandlar. De agenter som förelagen i
varierande utsträckning använder sig av verkar i första hand genom att
analysera marknaden och förmedla kontakter mellan utländska köpare och den
svenska marknadsavdelningen. Några företag använder egna eller samägda
utlandsbolag som arbetar på liknande sätt som agenterna. De flesta
utlandsbolagen, som de svenska företagen äger eller har intressen i, förfogar
över mycket begränsade personella resurser- oftast en eller etl par anställda.
Med undantag för några av intressebolagen sker utarbetandet av offerter och
förhandlingar med olika köpare även i dessa fall i regi av företagens
marknadsorganisalion i Sverige.

Förelagen underrättar i stor utsträckning KMI om planerade
marknadsföringsakliviieler och inhämtar ofta KMI:s synpunkter bl.a. i fråga om
metoder för marknadsföringen och valet av länder.

Del har emellertid i några fall förekommit atl förelag har
gått längre i sin marknadsföring i vissa länder än som från allmänna synpunkter
kan accepteras. Del har t.o.m. förekommit all avlal om leveranser har ingåtts
och alt förskott har uppburits. När företaget i fråga senare har fått avslag på
en begäran om exportlillstånd, har problem uppkommit.

En sådan icke önskvärd marknadsföring kan skapa problem
även i förhållandel mellan Sverige och köparlandet. Den riskerar också all
försvåra exporten för svenska förelag som verkar inom andra branscher i landet
i fråga.

Nuvarande ordning, nämligen atl industrin på frivillig
basis underrättar KMI om planerade marknadsföringsåtgärder bör, enligt min
mening formaliseras i viss utsträckning. Mot bakgrund av vad som förevarit på
krigsmate-rielexportområdel under senare år, måste del ligga i slalsmaklernas
intresse alt ha ökad kännedom om industrins marknadsföring i ullandel och om
åtgärder som planeras i fråga om utbjudande av krigsmateriel och kunnande samt
att i vissa avseenden ha möjlighet alt ingripa på ell tidigare stadium än vad
som för närvarande är fallet. Som jag ser det måste del också ligga i

32

företagens eget intresse att hålla tillståndsgivande
myndigheter underrättade Prop. 1987/88:154 om sin verksamhet på utländska
marknader. Detta inte minsl för att undvika investeringar i marknadsföring i
länder till vilka exporllillslånd eller annal tillstånd enligt lagen inte kan
komma att medges.

Utredningen har övervägt frågan om atl införa en
tillståndsprövning i fråga om marknadsföring av krigsmateriel, men avvisat
denna tanke bl.a. därför att en sådan ordning skulle leda lill en administrativ
ordning som i onödan skulle tynga ulförselkonlrollen. Dessutom skulle del
finnas risk för all ett tillstånd till marknadsföring av både köpare och
säljare skulle uppfattas som elt bindande förhandsbesked. Jag år ense med
utredningen i denna uppfattning.

Att, såsom Moderata Ungdomsförbundet föreslår, årligen
publicera en lista över tillåtna länder och vilken lyp av materiel som skulle
kunna marknadsföras i vissa angivna länder är inte heller en framkomlig väg. En
offentlig redovisning av en lista över länder där marknadsföring av krigsmateriel
skulle få ske, skulle enligl min mening kunna få negativa utrikespolitiska
konsekvenser. Del vore enligl min mening olämpligt all l.ex. på så sått
offentligt utesluta länder som vi har goda förbindelser med, men som på grund
av sitt geografiska läge inte skulle kunna godtas som mottagare av svensk
krigsmateriel. Inte heller låter det sig göra att i förväg ange i vilka länder
marknadsföring av viss materiel bör tillålas. En sådan prövning måste, liksom i
fråga om prövningen av etl ulförselärende, vara resultatet av en totalbedömning
där olika omständigheter måste vägas in, bl. a. köparlandels inrikes
förhållanden och utrikespolitiska situation saml det sätl på vilket materielen
kan väntas bli använd.

Jag förordar i stället alt de berörda företagen, liksom
statliga myndigheter som bedriver verksamhet inom krigsmaterielområdet, skall
vara skyldiga all lämna viss redovisning och vissa underrättelser till
regeringen i fråga om sin marknadsföring utomlands, och alt regeringen ges
möjlighet atl i enskilda fall förbjuda alt vissa åtgärder kommer lill stånd.

Utredningen har föreslagit atl de berörda förelagen och
myndigheterna skall vara skyldiga att, enligt de närmare bestämmelser som
regeringen meddelar, lämna en redovisning redan av planeringen av sin
marknadsföring av krigsmateriel ulom rikel. Enligt utredningens mening bör en
sådan redovisningomfatta inriktningen av marknadsföringen, ländervalet, avsedda
medel för marknadsföringen samt presumtiv köpare och där delta är möjligl,
planerade kontakter.

Enligl min
mening är del angeläget atl redan i lagen precisera i vilka

hänseenden uppgifter om marknadsföringen skall lämnas. Jag menar också

alt sådana uppgifter inte skall krävas i vidare mån än vad som är nödvändigt

med hänsyn lill regleringens syfte. Jag anser sålunda till en början all en

generell redovisningsskyldighet bör omfatta i vilka länder marknadsföring av

krigsmateriel de facto bedrivs, vilka bestämda mottagare som marknadsfö

ringen riktar sig lill och vilken materiel marknadsföringen avser. Genom en

sådan precisering ges regeringen en bild av industrins verksamhel på

utländska marknader, samtidigt som del blir obehövligt alt i della hänseende

inhämta uppgifter om medel för marknadsföringen. Vidare bör skyldighet

föreligga atl i god tid underrätta regeringen innan anbud avses lämnas om -3

.3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel
till någon i utlandet Prop. 1987/88:154 samt om upplåtelse och överlåtelse
av rätl att utom riket tillverka sådan materiel. Samma bör gälla innan avlal
avses ingås om försäljning eller annal tillhandahållande av krigsmateriel till
någon i utlandet.

Redovisnings- och underrättelseskyldigheten bör åvila dels
tillståndshavare enligt 2 och 3 §§ lagen om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m., dvs. den som har regeringens tillstånd att tillverka
krigsmateriel eller att t.ex. försälja sådan materiel, uppfinning avseende
krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel, dels svenska
statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhel.

En förutsättning för atl sådan skyldighet skall åligga
tillståndshavare och statliga rnyndigheter som nyss sagts är naturligtvis alt
företagel eller myndigheten exporterar materiel eller kunnande. Detta innebär
atl tillståndshavare som l.ex. endast tillverkar materiel för del svenska
försvarets behov inte omfattas av skyldigheten.

I vissa fall synes det inte meningsfullt att ålägga
tillståndshavare ifrågavarande redovisnings- och underrättelseskyldighet. Jag
tänker närmast på sådana tillståndshavare som exporterar i ringa omfattning,
l.ex. enskild person som har tillstånd att ladda ammunition för försäljning och
då fråga är om rutinartade avtalsslut, t.ex. rörande vissa
reser\'delsleveranser eller komponentleveranser. Regeringen bör därför ha
befogenhet atl dels meddela föreskrifter om undanlag från redovisnings- och
underrättelseskyldigheten, dels i enskilda fall medge undanlag från sådan
skyldighet, om redovisningen eller underrättelserna inle skulle tjäna avsett
syfte.

Som framgår av vad jag tidigare sagt kan
försäljningsansträngningar riktade mol länder som inte skulle kunna godkännas
som mottagare av svensk materiel, skapa problem i Sveriges utrikes relationer
och leda lill störningar i exportarbelel för svenska förelag som verkar inom
andra branscher i dessa länder. Om regeringen finner alt marknadsföringen
riktar sig till elt land som inle skulle kunna godtas som mottagare av viss
materiel, bör regeringen därför ha möjlighet atl gripa in i del enskilda fallet
och förbjuda atl visst anbud lämnas om försäljning eller annat
tillhandahållande av krigsmateriel till någon ulom riket eller om upplåtelse
eller överlåtelse av rätt alt ulom riket tillverka sådan materiel. Av samma
skäl bör regeringen kunna förbjuda atl elt visst avtal ingås om försäljning
eller annal lillhandahållande av materiel till någon ulom rikel och om
upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsräit till någon i utlandet.

Etl sådant förbud innebär självfallet också elt förbud att
uppdra åt någon annan alt lämna etl anbud eller teckna elt avtal.

Några remissinstanser ifrågasätter om en skyldighet alt
lämna uppgifter om marknadsföring går att förena med regeringsformens
bestämmelser om skydd mot undersökning av brev eller annan förtrolig
försändelse. Från berörd industri har understrukils kravel på behovet av
sekretess för uppgifter rörande marknadsföringen. Flera har också uttryckt
farhågor för att ett uppgiftslämnande rörande kommersiella hemligheter skulle
kunna skada förtroendet för svenska företag som affärspartner till utländska
företag.

Jag vill härtill säga följande.

Den ordning jag nyss förordat innebär att förelag och
andra som 4

exporterar krigsmateriel eller kunnande åläggs skyldighet
all lämna redovis- Prop. 1987/88:154

ning och vissa underrättelser i fråga om sin
marknadsföring i ullandel. Den

omständigheten att sådana uppgifter kan finnas också i
brev eller annan

korrespondens med t.ex. ett utländskt företag utgör enligl
min mening inte

ett åsidosättande av den enskildes skydd mot undersökning
av brev eller

annan förtrolig information.

De uppgifter som jag menar skall lämnas rör enskildas
affärs- och driftförhållanden. Sådana uppgifter lämnar flertalet exportörer
redan i dag dels inom ramen för den tillsyn som KMI utövar med stöd av lagen om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., dels inom ramen för ell
enskilt tillståndsärende. Uppgifter om marknadsföring skiljer sig i sekretesshänseende
inte från andra uppgifter som rör kommersiella förhållanden. För sådana
uppgifter gäller sekretess enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) och 2 §
sekretessförordningen (1980:657), om del kan anlas atl den enskilde lider skada
om uppgiften röjs. Om uppgifterna angår bl.a. Sveriges förhållande till annan
stal eller i övrigt rör annan stal, gäller bestämmelserna om utrikessekretess i
2 kap. 1 § sekretesslagen. I vissa fall är också bestämmelserna om
försvarssekretess enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen tillämpliga.

När det gäller farhågorna för atl uppgifter m.m. som
hänför sig lill marknadsföring kan komma att skada förtroendet för svenska
förelag som leverantörer av krigsmateriel m.m., vill jag erinra om alt de allra
flesta exportörer redan i dag håller KMI underrättad om sin marknadsföring. Den
omständigheten att denna ordning i viss omfattning formaliseras, menar jag inte
skall leda till att utiändska parter mister förtroendet för svensk industri.
Flera länder, bl.a. i Västeuropa, har för övrigt redan i dag regler om
marknadsföring av krigsmateriel.

Vad härefter angår den fråga som Svea hovrätt
aktualiserar, nämligen huruvida en sådan diskussion mellan KMI och den berörda
industrin om inriktningen av och innehållet i marknadsföringen som utredningen
förutsätter skall äga rum på grundval av en redovisning om planerad
marknadsföring, kan komma i strid med de grundlagsfästa yttrande- och
tryckfriheterna, vill jag säga följande.

Utredningens förslag i denna del innebär alt uppgifterna
bör ligga lill grund för en diskussion mellan företagen och KMI om inriktningen
av marknadsföringen. Diskussionen bör enligl utredningen omfatta inle bara
valet av länder, utan även innehållet i marknadsföringen, t. ex. valet av medel
och omfattningen av kontaklarbetet i de olika länderna.

Mitt förslag innebär emellertid en precisering av vilka
uppgifter och underrättelser som de berörda företagen och myndigheterna bör
lämna och undanröjer, enligt min mening, den tveksamhet som hovrätten i denna
del givit uttryck åt. Den skyldighet för förelagen och myndigheterna atl lämna
redovisning om sin marknadsföring resp. underrättelser i vissa avseenden som
jag förordar kan inte innebära nägon inskränkning i deras grundlagsfästa frihet
atl utan föregående granskning av någol allmänl organ framställa och sprida tryckta
skrifter. Inte heller innebär den någon inskränkning i den av regeringsformen
skyddade yttrandefriheten.

Redovisningen liksom underrättelserna bör tas om hand av
KMI som har

35

atl i
sedvanlig ordning svara för beredningen av ärenden av beskaffenhet att komma
under regeringens prövning. Om regeringen därvid finner att en viss åtgärd,
l.ex. lämnande av ett anbud bör förbjudas, skall beslut härom fattas och
tillställas den uppgiftsskyldige. Inspektionen har således inle någon
beslutsbefogenhet i dessa frågor. Däremot måste del vara en uppgift för
inspektionen att vid kontakt med företaget eller myndigheten i fråga kunna
lämna upplysningar om huruvida visst land för närvarande godtas som mottagare
av krigsmateriel.

Jag vill
understryka alt den omständigheten att viss underrättelse om planerad
marknadsföringsåtgärd, l.ex. om lämnande av anbud, inte lett till förbud inle
får tas till inläkt för all regeringen senare kommer all bevilja tillstånd till
utförsel av ifrågavarande materiel eller lill upplåtelse eller överlåtelse av
rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

Prop.
1987/88:154

11 Kunskapsöverföring

11.1 Förbud att upplåta eller överlåta rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel

Mitt
förslag: Nuvarande förbud för tillverkare av krigsmateriel all utan regeringens
tillstånd upplåta eller överlåta rätt alt ulom riket tillverka krigsmateriel
utvidgas. Sålunda skall avlal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rått
all ulom rikel tillverka krigsmateriel inte få ingås här i rikel och inle
heller utom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosatt
eller stadigvarande visias här i rikel.

Utredningens
förslag: Förbudet utvidgas till all gälla envar (se betänkandet s. 99-101).

Remissinstanserna:
Det stora flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga, tillstyrker
förslaget. Stockholms Handelskammare anser dock alt en utvidgning av förbudet
endast bör ta sikte på alt förhindra transaktioner som syftar lill alt kringgå
exportbeslåmmelserna (se remissammanställningen s. 117).

Skälen för
mitt förslag: Upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsräit (licens)
innebär atl en licenshavare mot eller ulan vederlag upplåter eller överlåter
antingen en rättighet inom det industriella rättsskyddets område och/eller
velande, know-how. Objektet för en licens kan således utgöras exempelvis av
såväl immalerialrällsligl skyddade rättigheter som driftserfa-renheter som
saknar egentligt rättsskydd.

Med rätt att tillverka krigsmateriel avses det medgivande
som genom elt avlal lämnas en motpart atl ulnytlja viss rätt eller att i
enlighet med av upplålaren eller överiåtaren tillhandahållna tekniska underlag,
såsom ritningar, beskrivningar o.d. tillverka viss krigsmateriel.

Enligt nu gällande bestämmelser är förbudet mol atl utan
regeringens tillstånd upplåta eller överlåta rätl all utom riket tillverka
krigsmateriel

36

begränsat
till atl avse tillverkare av krigsmateriel. Lagen förbjuder således inte andra,
l.ex. elt handelsföretag eller en enskild som innehar eller har förvärvat en
tillverkningsräit att upplåta eller överlåta denna lill någon ulom riket.

1 motiven
till den nuvarande regleringen av upplåtelse och överlåtelse av räll att utom
riket tillverka krigsmateriel anförde föredraganden i fråga om begränsningen av
förbudet, atl verkligheten visat atl den upplåtelse eller överlåtelse som
oftast förekom och som framstod som angelägen all reglera skedde från dem som
själva tillverkar krigsmateriel. Mol bakgrund av alt tillverkningen vid sådana
förelag - med undanlag för statliga myndigheter - är reglerad genom den
kontroll som bedrivs med slöd av bestämmelserna om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel, fanns del enligt föredragandens mening inte någol behov av
atl knyta den obligatoriska lillslåndsprövningen lill andra än dem som
tillverkar krigsmateriel. Föredraganden erinrade också om elt par närliggande
bestämmelser som befäste denna uppfattning, nämligen dels de regler som avser
regeringens kontroll över tillhandahållande av uppfinning avseende
krigsmateriel o.d. och som numera utövas med stöd av lagen om konlroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m., dels de regler som med stöd av lagen
(1971:1078) om försvarsuppfinningar tillförsäkrar staten inflytande i fråga om
rätten lill sådana uppfinningar ( se prop. 1981/82:196).

Den
omständigheten att förelagens internationella engagemang, även när detgäller
licensgivning, ökat under senare år utgör enligl min mening skäl för alt nu
komplettera förbudet så atl del omfallar upplåtelse och överlåtelse av råtlen
alt tillverka krigsmateriel ulom rikel även i regi av den som inle själv
tillverkar sådan materiel. Härigenom elimineras också risken för etl kringgående
av nu gällande bestämmelser. Jag förordar därför all förbudet all upplåta eller
överlåta rätt alt utom rikel tillverka krigsmateriel skall vidgas. Förbudet bör
enligl min mening utformas så atl avlal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av rätt alt utom riket tillverka krigsmateriel inte får ingås utan
tillstånd av regeringen. Som lagrådet anfört bör förbudet avse avlal, som ingås
här i rikel eller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som
är bosall eller stadigvarande vistas här i rikel (s. 132-133).

Prop.
1987/88:154

11.2 Förbud att ingå avtal med någon utom riket om
utveckling av krigsmateriel m.m.

Mitt
förslag: Avtal med någon utom riket om all för dennes räkning utveckla
krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel får inte utan
lillslånd av regeringen ingås här i rikel och inte heller utom rikel av svensk
myndighet, svenskt förelag eller den som är bosall eller stadigvarande visias
här.

Utredningen
har tagit upp vissa frågor rörande teknisk rådgivning och annat konsultarbete
samt konstaterat atl flera svenska förelag säljer ett kunnande som inle
omfattas av gällande bestämmelser. Del kan t. ex. vara

37

fråga om
all utveckla syslem av olika slag som kan användas inom Prop.
1987/88:154

försvarsmakten.
Utredningen menar atl en komplettering av reglerna till att

omfatta
denna sannolikl växande form av teknologiöverföring skulle göra

lagstiftningen heltäckande, men anser alt praktiska skäl
talar mot en

reglering. Utredningen pekar på atl företagen själva i
stor utsträckning

konsulterar berörda myndigheter, bl. a. KMI, och anser all
det även i

fortsättningen bör vara tillräckligt med sådana frivilliga
konsultationer (se

betänkandet
s. 100-101).

Remissinstanserna har i allmänhet inte kommenterat
utredningens bedömningar i denna del. FFV instämmer dock tillfullo belräffande
viklen av atl leknisk rådgivning och annal konsultarbete inle hindras genom nya
regler.

Skälen för mitt förslag: Den växande
internationaliseringen inom det tekniska området berör med nödvändighet också
det militära området. Som jag har framhållit tidigare är det av vikt atl den
svenska krigsmaterielindustrin kan hålla en hög teknisk nivå. Utbyte av
kunnande främjar bibehållandet och utvecklandet av teknisk kompelens.
Samtidigt får utgångspunkten för den svenska krigsmateriellillverkningen,
nämligen atl denna skall vara anpassad lill del svenska försvarels behov, inle
ifrågasättas. Denna syn står i överensstämmelse med de försvarspolitiska beslut
som fallats. En tillverkning av krigsmateriel i Sverige enbart för den
utländska marknaden skulle inle vara förenlig med vare sig vår utrikes- och
neutralitetspolitik eller vår förvarspolilik.

Som utredningen framhåller läcker nuvarande regler inte
alla former av överföring av tekniskt kunnande inom krigsmaterielområdet. En
form av kunskapsöverföring som emellertid ligger nära nu gällande regler om
förbud mol kunskapsöverföring och som i vissa fall torde kunna inpassas i
förbudet atl överlåta rätl atl utom rikel tillverka krigsmateriel är överföring
av kunnande efter beställning eller uppdrag av någon utom riket att utveckla
viss krigsmateriel för dennes räkning. Samma är förhållandet i fråga om
utveckling av en melod för framställning av sådan krigsmateriel avsedd atl
inpassas i den utländske kundens egen produktion. Del är enligt min mening lika
angelägel i dessa fall som i fråga om kunskapsöverföring genom l.ex.
licensupplålelse all en prövning kan ske belräffande omständigheter som bl. a,
mottagarland och mottagarens möjligheter till export av materiel tillverkad i
enlighet med tillhandahållna tekniska underlag o.d.

Del finns enligl min mening skål alt i särskild ordning
kontrollera nyssnämnda verksamhet. Jag menar nämligen all sådan verksamhel inle
bör äga rum om den inle också främjar den tekniska ulveckling som kan
nyttiggöras för vår försvarskrafl. Della hänger samman med den syn jag nyss
redovisat, nämligen all utgångspunkten för den svenska krigsmaterielindustrin
måsle vara all denna skall vara anpassad lill det svenska försvarels behov.

Jag förordar således att avlal med någon i ullandel om alt
för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av
sådan materiel inle får ingås, om inle regeringen lämnat tillstånd lill del.
Som lagrådet anfört bör förbudet gälla avtal som ingås här i riket samt avtal
som ingås ulom rikel av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är
bosalt eller stadigvarande visias här (s. 133).

38

Prövningen
av etl tillslåndsärende bör i enlighet med vad jag nyss sagt omfatta sådana
omständigheter som mottagarland, uppdragels belydelse för bibehållande av
svensk kompetens inom området, möjligheter för del svenska försvaret att i
övrigt nyttiggöra resultatet av uppdraget saml vad parterna har avsett i fråga
om uppdragsgivarens eller beställarens nyttjande av kunskapen.

Prop.
1987/88:154

11.3 Förbud att ingå avtal om ändring av eller tillägg
till ingångna avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt

Mitt förslag: Avlal om tillägg till eller ändring av avtal
som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt atl utom riket tillverka
krigsmateriel får inte ingås ulan tillstånd av regeringen, om tillägget eller
ändringen avser

1.
den materiel
som får tillverkas,

2.
räll all
vidareupplåla eller vidareöverlåla rätten atl tillverka krigsmateriel lill
någon annan,

3.
rätt alt
tillhandahålla krigsmateriel lill mottagare som inte angivils i det
ursprungliga avtalet,

4.
förlängning av
avtalets giltighetstid, eller

5.
bestämmelser om
sekretess.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag, dock all utredningens lagförslag inte preciserar vilka ändringar eller
tillägg lill tidigare ingångna avlal som bör komma under regeringens prövning
(se betänkandet s. 99-101).

Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat
förslaget godtar della. Några menar dock atl utredningens lagförslag behöver
preciseras (se remissammanställningen s. 117).

Skälen för
mitt förslag: Vid prövningen av en ansökan om tillstånd lill upplåtelse eller
överlåtelse av en tillverkningsräit används samma bedöm-ningssätl som gäller
för export av krigsmateriel. Eftersom del är fråga om all starta en
tillverkning ulom rikel läggs särskild vikt vid vad parterna preliminärt har
kommil överens om i fråga om bl.a. rätten till export av licenslillverkad
materiel, möjlighet till vidareupplålelse eller vidareöverlå-lelse av en
tillverkningsräit, avtalets giltighetstid samt bestämmelser om sekretess. Med
sislnämnda bestämmelser förslås klausuler om rätl all tillhandahålla handlingar
såsom arbetsbeskrivningar o.d. till tredje man. Tillstånd villkoras
regelmässigt av all varje ändring i de avtalsvillkor som angivils vara av
belydelse för tillståndet skall underställas regeringen för tillståndsprövning.

För närvarande finns del omkring 60 licensupplålelser
ingångna före år 1983, dvs. innan förbudet mol ifrågavarande kunskapsöverföring
trädde i kraft, och som därmed inle har underkastats regeringens prövning. I
den mån

39

dessa äldre avtal avses bli föremål för ändring eller
tillägg som påverkar föremålet för licensen, måste den tillverkningsräit som
därigenom uppkommer emellertid redan i dag vara villkorad av regeringens
tillstånd.

Av den skärpning
av kontrollen i fråga om krigsmaterielexporten som jag menar skall komma till
stånd följer logiskt också en ökad motsvarande konlroll över upplåtelse eller
överiåtelse av tillverkningsrälter. Jag menar därför atl varje sådan ändring av
eller tillägg till tidigare ingånget avtal som i enlighet med vad jag nyss sagt
har betydelse för prövningen av ell tillslåndsärende bör göras lill föremål för
särskild tillståndsprövning, även om ändringen eller tillägget i sig inte
innebär all en ny tillverkningsräit konstitueras.

Jag förordar därför atl avlal om tillägg lill eller
ändring av ingångna avtal som innebär upplåtelse eller överiåtelse av räll alt
tillverka krigsmateriel utom riket inte får ingås utan tillstånd av regeringen,
om tillägget eller ändringen avser den materiel som får tillverkas, räll all
vidareupplåla eller, i förekommande fall, vidareöveriåla tillverkningsrälten
till någon annan, räll all tillhandahålla materiel lill mottagare som inte
angivits i del ursprungliga avtalet, förlängning av avtalets giltighetstid
eller bestämmelser om sekretess.

Prop.
1987/88:154

12 Försäljnings- och förmedlingsverksamhet avseende
krigsmateriel m.m.

Mitt förslag: Bestämmelsen i 3 § lagen (1983:1034) om
konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. om förbud all ulan
lillslånd av regeringen försälja, utbjuda mot vederlag eller förmedla krigsmateriel,
m.m. ändras så att förbudet omfallar yrkesmässigt lillhandahållande här i
rikel och sådant lillhandahållande ulom rikel av svensk myndighet, svenskt
förelag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Vissa
preciseringar görs också i fråga om undantagen från tillslåndskravet.

Utredningen har inte särskilt tagit upp denna fråga.

Skälen för
mitt förslag: Enligt 3 S lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. får krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel eller
melod för framställning av sådan materiel inle yrkesmässigt tillhandahållas
hår i riket genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt
någon inom landet eller i utlandet, om inte regeringen har lämnat tillstånd
till det.

Bestämmelsen, som med viss precisering överfördes år 1984
från motsvarande äldre lagstiftning i ämnet, har sin grund i behovet att
kontrollera inte bara tillverkningen av krigsmateriel utan även sådana
dispositioner som utan reglering genom lagstiftning kan bidra lill en
okontrollerad rustningsindustri.

Från tillslåndskravet gäller vissa undanlag. Sålunda
behövs inle tillstånd vid lillhandahållande lill svensk slallig myndighet eller
sådan tillverkare som har tillstånd atl tillverka krigsmateriel av del slag
tillhandahållandet avser.

40

Inte heller behövs lillslånd för innehavare av
lillverkningstillsiånd, om Prop. 1987/88:154 tillhandahållandet avser
krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av
tillståndshavaren.

Regeringen har också bemyndigats atl meddela föreskrifter
om undanlag från tillslåndskravet i fråga om handel med skjutvapen, ammunition
eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973:1176) eller förordningen
(1949:341) om explosiva varor. Med slöd av delta bemyndigande har regeringen
meddelat föreskrifter om undanlag dels såvitt avser handel med vissa skjulvapen
som omfattas av vapenlagen, dels såvitt avser handel med ammunition eller annan
explosiv vara som avses i förordningen om explosiva varor (jfr 3 § förordningen
(1983:1036) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.).

Bakgrunden lill dessa undanlag är all handel med såväl
skjutvapen och ammunition som andra explosiva varor regleras genom nyss nämnda
författningar.

Bemyndigandet för regeringen all meddela föreskrifter om
undantag från tillslåndskravet gäller endasl i fråga om sådan handel som
omfattas av bestämmelserna i vapenlagen resp. förordningen om explosiva varor.
Om t.ex, förmedling sker för utländska kontrahenters räkning eller för svensk
tillverkares räkning åt någon i ullandel, träffas verksamhelen varken av
lillståndskrav enligl vapenlagen eller förordningen om explosiva varor. Här
gäller i stället den grundläggande föreskriften i 3 § första stycket om atl
sådant tillhandahållande kräver lillslånd av regeringen. 1 syfte alt klargöra
delta boren redaktionell ändring göras i bestämmelsen i förtydligande syfte.

Som framgår av förarbetena till lagen om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel m.m. lill nu gällande bestämmelse (prop.
1983/84:36) tar förbudet i 3 § sikte på den som här i rikel utövar
näringsverksamhet som innefattar lillhandahållande av ifrågavarande slag eller
den som eljest här i rikel yrkesmässigt tillhandahåller materiel eller
rättighet av avsett slag. Om näringsverksamheten innefattar t. ex. förmedling
mellan utländska kontrahenter av materiel eller rättighet, krävs således
tillstånd. Samma är förhållandel om näringsidkaren i fråga t. ex. köper upp
materiel i ullandel och därifrån vidaresäljer den till ett annal land.

För all omfattas av tillslåndskravet etiligl nuvarande
bestämmelse är del således tillräckligt alt vederbörande bedriver
näringsverksamhet här i landet. Däremot krävs inte alt transaktionerna i fråga
rent faktiskt äger rum inom landet.

Enligl min mening bör emellertid bestämmelsen ändras så
atl förbudet omfallar yrkesmässigt tillhandahållande av krigsmateriel eller
avsedda rättigheter, även om tillhandahållandet sker utom riket. Som lagrådet
anfört bör förbudet dock begränsas till all avse yrkesmässigt lillhandahållande
här i rikel samt sådant tillhandahållande utom riket av svensk myndighet,
svenskt förelag eller den som är bosatt eller stadigvarande visias här (s. 134).

Bl.a.
mol bakgrund av de händelser som ägt rum inom krigsmaterielområ

det under senare lid kan ifrågasättas om del över huvud taget bör vara möjligt

alt ge tillstånd för verksamhel som innebär t.ex. förmedling av materiel

mellan utländska kontrahenter eller för verksamhel som innebär förmedling

av rällighel som inte innehas av någon här i riket. 41

Alt helt
utesluta en dispensmöjUghel låter sig emellertid inle göra. Däremot menar jag
att det klart bör utsägas att särskild försiktighet måste iakttas när det
gäller prövningen av ansökningar om tillstånd atl tillhandahålla materiel
eller rättigheter för utländska kontrahenters räkning. Principen bör här vara
att tillstånd lill sådana transaktioner endasl bör ges i del enskilda fallet.

Som nyss
sagts behövs inle tillstånd för innehavare av lillverkningstillsiånd om
tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör
eller innehas av tillståndshavaren. Sådan tillståndshavare kan i enlighet
härmed köpa upp materiel i utlandet och därifrån vidaresälja den utan särskih
tillstånd. Enligl min mening bör emellertid undantaget i denna del inskränka
sig lill att avse materiel som tillhör tillståndshavaren och som fysiskt finns
inom landet.

Jag
förordar således att bestämmelsen ändras i enlighet med vad jag nyss sagt.

Prop. 1987/88:154

13 Uppgiftsskyldighet i fråga om ägande i utländska
rättssubjekt inom krigsmaterielområdet

Mitt
förslag: Den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel eller atl försälja,
utbjuda eller förmedla krigsmateriel m.m. liksom svensk statlig myndighet som
bedriver motsvarande verksamhet, skall vara skyldig att, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande
i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring
eller försäljning av krigsmateriel.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag, dock att utredningens
förslag endasl avser uppgiflsskyldighel för den som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel (se betänkandet s. 94-95).

Remissinstanserna:
Fierlalel remissinstanser som uttalat sig i denna fråga har ingen erinran mot
förslaget. Moderata Ungdomsförbundet avstyrker förslaget (se
remissammanställningen s. 113).

Skälen för
mitt förslag: Som framgår av redovisningen av utredningens kartläggning hade
den svenska försvarsindustrin 17 dotter- eller inlressebolag i utlandet i
början av år 1986. Utredningen har anmärkt alt därutöver har etablerats
ytteriigare ett företag sedan kartläggningen gjordes. Nio av de 17 utlandsbolagen
är belagda, två är delägda majoriletsbolag och återstoden intressebolag. Det
stora flertalet av ullandsbolagen har tillkommit under senare år.

Av
nyssnämnda redovisning framgår också atl de flesta dotter- eller
inlressebolagen arbetar med marknadsföring inom krigsmaterielområdet.
Tillverkning av materiel förekommer i ell par fall. Några av bolagen bedriver
utvecklingsarbete. Flera av bolagen sysslar med annan verksamhet, bl.a.
projektledning.

Några av de förslag jag har lagl fram i det föregående
syftar lill alt styra den

42

svenska krigsmaterielindustrins dispositioner via
utländska företagsbindningar. Della gäller förslaget om all kunna förbjuda
vissa marknadsföringsåtgärder. Förslaget om skärpning av bestämmelserna
rörande kunskapsöverföring verkar i samma riktning.

Utredningen har diskuterat huruvida del därutöver skulle
vara lämpligt och möjligt atl kontrollera l.ex. svenska utlandselableringar
inom krigsmaterielområdet.

Utredningen har konstaterat atl del i och för sig vore
möjligl atl kräva särskill tillstånd t. ex. för svenska bolag som avser bedriva
verksamhel utomlands inom krigsmaterielområdet. Utredningen har emellertid
funnit sig inte böra föreslå regleringar av denna lyp, inle minsl därför att
svenska rättsregler skulle tvingas ge vika för utländska, i den mån de inle är
förenliga med de rättsregler som gäller i elableringslandel. Denna princip som
är en av de grundläggande inom folkrätten har jag stor förståelse för.

Jag menar
emellertid, i likhet med utredningen, att del är av vikt atl statsmakterna
fortlöpande ges en bild av den svenska krigsmaterielindustrins engagemang i
utlandet med avseende på verksamheten inom krigsmaterielområdet. Jag förordar
därför atl den som har lillslånd all tillverka eller försälja krigsmateriel
m.m. liksom svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhel
skall vara skyldiga atl enligl de närmare föreskrifter som regeringen meddelar
lämna uppgifter om ägande i sådana utländska rättssubjekt som bedriver
ulveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Prop. 1987/88:154

14 Samarbete med utländsk part om gemensam utveckling
eller tillverkning av krigsmateriel

Mitt
ställningstagande: Jag föreslår inle nu någon reglering av försvarsindusirielll
samarbete med utländsk industri utan avser alt ge den kommitté jag tidigare
aviserat i uppdrag all yllerligare analysera denna fråga.

Utredningens
förslag: Samarbelsavtal med utländsk part om gemensam utveckling eller
tillverkning av krigsmateriel regleras. Prövningen bör omfatta en granskning av
samarbelsprojeklels förenlighet med svensk utrikes- och försvarspolitik och en
granskning av sekretesskyddet.

Utredningen
menar atl exportfrågor m.m. som föranleds av ell avlal om möjligl bör
klarläggas i samband med prövningen om godkännande av elt samarbelsavtal. I
prövningen bör ingå en bedömning av exporlreglerna i samarbetslandei. Om
samarbelslandets exportregler är likartade de svenska, skall export från det
samarbetande företaget av gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter i
många fall kunna ske enligt resp. lands regler ulan all särskilda exporivillkor
ställs upp i fråga om bl.a. försäljning av gemensamt utvecklade produkter. Om
samarbetet avser företag i länder med en markant annorlunda syn på
krigsmalerielexporlfrågorna än Sveriges, bör dock särskilda exporivillkor
stipuleras. Utredningen menar all en överenskom-

43

melse om
begränsningar av iredjelandsexport i sådana fall bör träffas med Prop.
1987/88:154 samarbelslandets regering. Till grund för utredningens ställningstaganden
har legal överväganden och förslag som redovisas i 1984 års försvarskommil-tés
slutbetänkande (SOU 1987:9) Del svenska totalförsvaret inför 90-lalet (se
betänkandet s. 96-99).

Remissinstanserna: De flesta godtar förslaget atl reglera
samarbete mellan svensk och utländsk industri. Fierlalel delar i princip
utredningens överväganden. Flera betonar också viklen av all gemensamt
utvecklade eller tillverkade produkter skall exporteras enligl resp. lands
nationella regler. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund menar atl
utredningens förslag om principerna för prövning av exportfrågor inom ramen för
elt samarbete innebär en uppluckring av den nuvarande vapenexporllagsliftningen
och avstyrker förslaget i den delen. Likartade synpunkter ger Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund ullryck ål. Förbundet menar att det är oacceptabelt all Sverige
skall kunna delta i vapenprojekt som andra länder sedan säljer vidare ulan
svensk möjlighet atl påverka. Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund avvisar
varje försvarsindusirielll samarbete som skulle ske till priset av atl den
svenska vapenlagsliflningen sätts ur spel (se remissammanställningen s.
113-117).

Skälen för mitt ställningstagande: Som jag redan berört är
del av kompelensmässiga och finansiella skäl i vissa fall svårt eller omöjligt
för svensk försvarsindustri att på egen hand utveckla materiel för det svenska
försvaret. Valet slår mellan två alternativ: all importera ell färdigt syslem
från elt annat land, eller all i samverkan med utländsk industri tillverka en
gemensam produkt. I del senare fallet kan en egen svensk kompetens säkras på
elt bättre säll än vad som är fallet om vapnen skulle importeras.

Vid en ytterligare begränsning av vapenexporten kan denna
valsituation komma atl aktualiseras i ökad usträckning. Den kommitté som jag
tidigare aviserat skall presentera en kartläggning och analys av de ekonomiska
och tekniska konsekvenserna av olika begränsningar av vapenexporten, jämfört
med den nuvarande. Förutom della kommer jag alt föreslå regeringen all uppdra
ål kommittén atl analysera de konsekvenser i fråga om kostnader, teknisk
kompetens och beroende av andra länder som kan bli följden dels av import av
vapen, dels av elt mer omfattande försvarsindusirielll ulvecklings-och
produklionssamarbele med utländsk industri.

Något förslag lill ny reglering av försvarsindusirielll
samarbete med utländsk industri lägger jag därför inle fram nu.

Della innebär all de av riksdagen fastlagda riktlinjerna
för samarbelsavtal på detta område kommer all fortsätta atl gälla fram lill
dess atl riksdagen fattat nytt beslut.

Vid
regeringens prövning av de samarbelsavtal som kan komma all

aktualiseras under mellantiden bör dock särskild uppmärksamhet ägnas

frågan om eventuell vidareexport av svensk materiel eller materiel som

sammansatts eller tillverkats på grundval av svenska licenser. Sådan vidare

export skall endast få förekomma till länder som i övrigt uppfyller kraven för

krigsmalerielexporl från Sverige. Undanlag från denna regel kan endast

komma i fråga i sådana fall då samarbetet är av utomordentlig säkerhetspoli

tisk vikt för Sverige. Utrikesnämnden bör alllid höras i sådana ärenden. '

15 Effektivare kontroll av bestämmelsernas efter-
Prop. 1987/88:154 levnad

15.1 Allmänt

Utredningen har berört frågor om ökad intern konlroll inom
förelagen och menar bl.a. alt det är viktigt att företagen överväger sin
administrativa organisation och sina styrsystem för atl därigenom effektivisera
den interna kontrollen. Utredningen framhåller också viklen av alt de anställda
genom utbildning och information får ökade kunskaper om exportbeslåmmelserna
och hur de tillämpas (se betänkandet s. 85-86).

Flera remissinstanser har också tagit upp dessa frågor.
Några understryker att del i första hand åvilar företagen själva alt följa upp
och kontrollera atl de noga följer gällande bestämmelser. Etl par
remissinstanser föreslår alt företagen var för sig upprättar elt kontrollsystem
och atl företagen utser en kontrollansvarig inom företaget och anmäler detta
till KMI. RRV an.ser att samhällets konlroll bör övergå lill att främsl värdera
företagens system för internkontroll och att staten bör fastställa kraven på
sådan kontroll (se remissammanställningen s. 98-100).

Jag delar utredningens uppfattning om all del bör vara en
uppgift för företagen atl genom effektiva åtgärder se lill att överträdelser av
bestämmelserna inle äger rum saml all uppbyggnaden av kontrollen bör ske
inifrån företagen själva. Som jag har sagt tidigare måsle förelagen inom
krigsmaterielindustrin mot bakgrund av sin vikliga roll för svensk
säkerhetspolitik själva ta på sig ett samhällsansvar och bygga upp system som
minimerar risken för överträdelser av bestämmelserna. Jag kan i della
sammanhang inle underlåta att understryka vikten av alt statsmakterna kan känna
förtroende för företagen och deras ledningar.

Hur en intern konlroll skall organiseras är emellertid en
fråga som del ankommer på företagen själva alt ta ställning till. Däremot är
del statsmakternas sak atl skaffa sig elt effektivt kontrollsystem som kan
gripa in och motverka överträdelser av reglerna. I etl hänseende menar jag dock
all myndigheterna har ett ansvar också när del gäller verksamheten inom
företagen. Detta gäller information om gällande bestämmelser för svensk
krigsmaterielexport. Jag skall senare återkomma till detta ämne.

De förslag och överväganden som jag skall redovisa i del
följande menar jag sammantagna skall fylla funktionen av ell utbyggt
kontrollsystem.

Innan jag
går närmare in på de enskilda förslagen vill jag med några ord

beröra frågan om statliga styrelseledamöter i exportföretagens styrelser. Det

skulle kunna hävdas atl en ordning med slalligl utsedda styrelseledamöter

skulle kunna tillförsäkra slalen en bredare insyn i förelagens verksamhel och

alt sådana styrelseledamöter därmed på etl tidigare stadium skulle kunna

verka för det allmännas intresse när det gäller främst exportfrågor. Jag delar

emellertid utredningens mening när den framhåller svårigheterna för en

statligt utsedd styrelseledamot att i praktiken kontrollera enskilda exportaf

färer. Dessutom är skillnaderna i verksamhet och organisation mellan

förelagen slora, samlidigl som ell behov av insyn i verksamhelen skulle

variera. I likhet med utredningen anser jag atl en effeklivare insyn kan .-

uppnås
genom andra åtgärder.

15.2
Villkor och kontrollbestämmelser m.m.

Prop.
1987/88:154

Mitt förslag: Tillstånd enligt lagen får förenas med
villkor saml med konlroll- och ordningsbeslämmelser.

Utredningen lägger inle fram någol förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Beslul om tillstånd till utförsel
av krigsmateriel måsle kunna förenas med villkor saml med konlroll- och
ordningsbestämmelser. I fråga om sådana beslul kan i tillståndet anges atl
della skall återsändas till KMI efter verkställd leverans. Om beslutet avser
utförsel av materiel för t.ex. demonstrationsändamål, bör elt sådant beslul
innehålla bestämmelser som ålägger exportören all anmäla lill KMI när
malerielen återinförts till riket.

I syfte alt kontrollera atl levererad materiel kommit
avsedd mottagare tillhanda, bör etl utförsellillstånd också kunna förenas med
ell åliggande för exportören atl inge en handling som utvisar alt materielen
nått avsedd mottagare. En sådan handling kan utgöras av bekräftelse om
mottagandet eller av dokument utfärdade av mottagarlandets tullmyndigheter, t.
ex. tullsedel, som visar atl malerielen inklarerals för mottagarens räkning.

Behovet av villkor samt av konlroll- och
ordningsbeslämmelser gör sig gällande också i fråga om lillslånd all upplåta
eller överlåta rätl alt utom rikel tillverka krigsmateriel och all utveckla
krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel åt någon utom
riket liksom i fråga om tillstånd till atl här i rikel bedriva militärt
inriktad utbildning av utländsk medborgare.

15.3 Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m.m.

Mitt
förslag: Regeringen får föreskriva all den som har lillslånd alt föra ut
krigsmateriel eller alt upplåta eller överlåta en lillverkningsräll skall vara
skyldig atl lämna uppgifter om utförd materiel resp. upplåten eller överlåten
tillverkningsräit.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag. Utredningen har därutöver föreslagit all den som har fåll tillstånd
atl föra ul materiel eller tillstånd att upplåta eller överlåta rätl atl ulom
rikel tillverka krigsmateriel skall vara skyldig all lämna även andra uppgifter
och handlingar som behövs för kontrollen av verksamheten (se betänkandet s.
91-92).

Remissinstanserna:
De remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor godtar i allmänhet
utredningens förslag. Regionåklagarmyndigheten i Karlstad menar dock att
utredningen inle tillräckligt klargjort behovet av införande av
uppgiflsskyldighel i fråga om exporterad materiel och upplåten eller överlåten
lillverkningsräll. Företagens Uppgiftlämnardelegaiion lill vars yttrande
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, menar
bl.a. atl det direkt av lagen bör framgå i vilka hänseenden uppgifter skall
lämnas samt atl del vid uppgiftslämnandel skall framgå vilken

46

sekretess som gäller för uppgiften i fråga. Moderata
Ungdomsförbundet Prop. 1987/88:154

avstyrker förslaget i den del det avser en generell
skyldighet all lämna

uppgifter om verksamhelen och menar bl.a. atl en sådan
skyldighet är

främmande för svensk rällstradition (se
remissammanställningen s.

108-109).

Skälen för mitt förslag: Den som har fåll regeringens
tillstånd att tillverka eller försälja krigsmateriel m.m. slår, som jag
tidigare nämnt, under tillsyn av KMI. Bestämmelser härom finns i lagen om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och tillhörande förordning.
Tillståndshavarna är skyldiga att med jämna tidsintervall avge deklaration
till inspektionen rörande verksamheten. Sålunda skall deklarationer för
tillverkare innehålla uppgifter om bl.a. tillverkad, beställd, levererad och
importerad materiel, liksom uppgifter om materielens art, kvantitet och värde.
Sådan tillståndshavare är också skyldig att efter anmodan av KMI lämna de
upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen samt att ge tjänstemän
hos KMI tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs.

Såväl tillverkare som försäljare av krigsmateriel -
statliga myndigheter undantagna - har således redan i dag en omfattande
uppgiftsskyldighet. Skyldigheten alt lämna uppgifter omfattar även
exportverksamheten i den mån denna har betydelse för tillsynen.

Enligt min mening finns del inle anledning att därutöver
ålägga den som har tillstånd att föra ut viss materiel eller tillstånd att
upplåta viss tillverkningsrätt en generell skyldighet all lämna uppgifter och
handlingar om verksamheten. Jag menar också atl ett sådant åläggande kan leda
till att regeringen påtar sig uppgiften alt kontrollera exportverksamheten på
ett sätt som inte slår i samklang med den ansvarsfördelning som råder mellan
tillståndsgivande instans och de myndigheter inom vars ansvarsområde del ligger
alt kontrollera atl gällande regelverk följs och atl beivra överträdelser.

Däremot delar jag utredningens mening alt den som har
beviljats tillstånd alt föra ut en bestämd mängd krigsmateriel eller alt
upplåta eller överlåta rätten att tillverka krigsmateriel utom riket bör vara
skyldig att lämna uppgifter som rör utförd materiel resp. upplåten eller
överlåten rätt all ulom rikel tillverka sådan materiel. Sådana uppgifter som är
relaterade lill etl givet tillstånd måste nämligen kunna krävas i syfte atl
följa upp förhållandena i fråga om del lämnade tillståndet. Jag tänker här
särskill på uppgifter om verkställda leveranser och uppgifter rörande viss licens
fortbestånd.

Del skulle kunna hävdas all det kan vara obehövligt all,
vid sidan av möjligheten atl förena enskilda tillståndsbeslul med t.ex.
kontroll- och ordningsbestämmelser, föreskriva generella regler om
uppgiftsskyldighet i fråga om bl. a. utförd materiel och beviljade licenser
m.m. Jag menar emellertid alt det är viktigt atl genom normer få lill stånd ett
fortlöpande uppgiftslämnande i de fall uppgifter bör lämnas utan undanlag och
förbehålla möjligheterna alt ställa upp särskilda konlroll- och ordningsbestämmelser
lill de fall de enskilda besluten och speciella omständigheter föranleder det.

Jag förordar därför atl regeringen bemyndigas meddela
föreskrifter om uppgiflsskyldighel i fråga om utförd materiel och beviljade
licenser.

47

15.4
Återkallelse av utförseltillstånd

Prop. 1987/88:154

Mitt
förslag: Tillstånd till utförsel av krigsmateriel får återkallas av regeringen,
om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller
ordningsbeslämmelser som har meddelats med stöd av lagen eller om del finns
andra särskilda skäl lill återkallelse.

Utredningen ulgår från alt regeringen har möjlighet all
upphäva ell beslul om exporllillslånd, om mollagaren skulle visa sig vara en
annan än den som har framgått av de ursprungligen lämnade uppgifterna (se
betänkandet s. 85).

Remissinstanserna har inte särskill kommenterat denna
fråga.

Skälen för mitt förslag: Frågan om indragning av utfärdat
exporllillslånd logs upp redan i 1971 års riktlinjer för krigsmaterielexporten.
Möjligheten lill återkallelse av lillslånd blev dock inle föremål för någon
lagreglering. Jag anser nu liden vara mogen alt reglera frågan.

Föredragande anförde i denna del.

Utredningen och flera remissinstanser har betonat de
svårigheter som uppstår i företagens planering, om påbörjade eller
konlraklerade leveranser måsle avbrytas. Dessa svårigheter måsle enligt min
mening beaktas. Om, som jag har funnit, krigsmalerielexporl av viss omfattning
skall tillåtas av beredskapshänsyn, bör man också beakta de konsekvenser för sysselsättningen
som kan uppstå, om en för export utbyggd kapacitet plötsligt inte kan
utnyttjas. Utfärdad exporllicens bör därför indragas, förutom vid ovillkorliga
exporlhinder, endasl om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med en
annan stat eller får inre väpnade oroligheler. Även i fall av väpnad konflikl
bör indragning av licensen kunna underlåtas, om det är förenligt med de
neulralilelsrätlsliga reglerna och motlagarstalen deltar i konflikten endasl
symboliskt.

11971 års proposition anförde föredraganden emellertid
också att ekonomiska och arbetsmarknadspoliliska skäl inle borde anses
avgörande. Han anförde också all hänsynen lill sysselsällningen i och för sig
har största vikt, men all om begränsningen av krigsmaterielexporten får negativa
effekter på sysselsällningen dessa frågor får angripas med arbetsmarknads- och
näringspolitiska insatser.

Jag delar i princip vad föredraganden anfört som skäl för
indragning av ett givet exporllillslånd. Jag vill dock framhålla all jag inle
är beredd all anse atl de konsekvenser för sysselsättningen som kan uppslå
skall hindra ell återkallande av exporllillslånd, om skål för återkallelse
annars skulle föreligga. Sådana frågor får, som nyss sagts, lösas med
arbetsmarknads- och näringspolitiska insatser.

Den diskussion som förevarit om krigsmaterielexporten
under senare lid visar på all del finns andra skäl än de nyss redovisade att
återkalla elt givet exporllillslånd. En sådan situation kan föreligga om det
visar sig all en svensk exportör i sin ansökan om exporllillslånd lämnat
felaktiga eller vilseledande uppgifter om rätl mottagarland eller förtigit
väsentlig information. All ell tillståndsbeslul kan återkallas på grund av
vilseledande eller felaktiga uppgifter följer emellertid redan av allmänna förvallningsrältsiiga
principer.

48

Del är
enligl min mening likväl angelägel alt återkallelseinslrumenlel framgår direkt
av lagen.

Också i
andra fall bör ell tillstånd till utförsel kunna återkallas, nämligen om en
tillståndshavare har åsidosatt en föreskrift eller ett villkor som meddelats
med stöd av lagen eller annars underlåtit all efterkomma kontroll-eller
ordningsbeslämmelser som meddelats med slöd av denna. Förutsättningen för atl
del skall vara meningsfullt atl återkalla ell givet ulförseltillslånd är
självfallet att utförsel ej ägt rum.

Prop.
1987/88:154

15.5 Revisorernas roll i kontrollarbetet

Mitt
förslag: Om en revisor i sin granskningsverksamhet har framfört någon
anmärkning i revisionsberättelsen i fråga om företagels efterlevnad av bestämmelserna
i lagen, skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen lill
regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk slallig
myndighet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt
förslag. Utredningen har därjämte föreslagit atl en revisor, om del begärs,
skall vara skyldig all bestyrka uppgifter som exportör eller licensupplålare
skall lämna (se betänkandet s, 86-87).

Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som uttalat
sig i dessa frågor är tveksamma eller kritiska lill utredningens förslag. Några
avstyrker dessa. Såvitt avser förslaget all en revisor skall vara skyldig atl
ge in en avskrift elleren kopia av revisionsberättelsen lill regeringen, om
revisorn har framfört anmärkning i berättelsen om åtgärd som strider mol
bestämmelserna i lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel eller annars
gjort någon anmärkning av belydelse med avseende på förelagels eller
myndighetens verksamhel inom krigsmaterielområdet, menar bl.a. KK och
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR alt del kan ifrågasättas huruvida
revisorerna har den kompetens som erfordras för en meningsfull granskning av
hithörande förhållanden. Visserligen menar dessa remissinstanser, bör
överträdelser och felaktigheter som upptäcks av revisorerna omnämnas i
revisionsberättelsen. Del bör emellertid inte ankomma på en revisor alt
tillställa regeringen sådan berättelse. I stället bör KMI begära in såväl
revisionsberättelser som årsredovisningar från samtliga förelag för all
därefter avgöra vilka ytterligare kontrollinsatser som kan vara påkallade.

Regionåklagarmyndigheten i Karlstad anmäler betänkligheter
mot förslaget och menar all en skyldighet för en revisor alt vidarebefordra
uppgifter om missförhållanden i företagel inle är ägnade all stärka del
förtroendefulla förhållande som bör råda mellan revisorer och företrädare för
förelagen. Kammarrätten i Stockholm anser alt revisorernas roll som
förtroendemän för aktieägarna, företaget, borgenärerna, de anställda och
aktieköparna uttunnas om de åläggs uppgifter ulöver dem som de har enligt
aktiebolagslagen och som endasl syftar lill att tillgodose del allmännas
intresse. Med hänsyn lill de speciella förhållanden som råder inom
krigsmaterielindustrin vill

49

4 Riksdagen I9S7/S8. I saml. Nr 154

kammarrätten dock inte motsätta sig förslaget i denna del.
RA menar att en Prop. 1987/88:154 gransknings- och rapporteringsplikl
sannolikt kan ge betydande preventiva effekter och anser alt lagtexten bör
kompletteras så atl del därav direkt framgår alt en revisor har skyldighet all
granska om bolaget gjort sig skyldigt till rena lagöverträdelser.

När det gäller utredningens förslag, att ålägga en revisor
skyldighet atl på begäran bestyrka uppgifter som tillståndshavare skall lämna
menar flera remissinstanser, däribland KK och Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR alt en sådan ordning är elt klart avsteg från gällande praxis och
att det inte kan krävas atl revisorerna skall åläggas uttala sig i frågor där
de saknar kompetens. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR menar dock atl
syftet med förslaget torde kunna uppnås genom atl visst tillstånd villkoras av
all företagens uppgifter åtföljs av ett s. k. revisorsintyg, som dock inte bör
begäras i frågor som ligger utanför auktoriserade revisorers naturliga kompetensområde.
Enligt Stockholms Handelskammare finns det ingen anledning all bolagens normala
företrädare inte skall tilläggas fullt förtroende och därmed följande ansvar
när det gäller bl. a. exporluppgifter (se remissammanställningen s. 100-104).

Skälen för mitt förslag: Företagens revisorer skall enligl
aktiebolagslagen (1975:1385) i den omfattning som god revisionssed bjuder
granska aktiebolagens årsredovisningar samt styrelsens och verkställande
direktörens förvaltning. Motsvarande skyldighet åligger en revisor utsedd
enligt lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa förelag. Denna lag
omfattar bl. a. handelsbolag och enskilda näringsidkare med minsl tio
anställda.

Revisorernas granskning av förvaltningen syftar främsl
lill all klargöra om en åtgärd eller försummelse som kan leda till
ersättningsskyldighet ligger verkställande direktören eller en styrelseledamot
till last. I fråga om bl.a. handelsbolag gäller enligl nyssnämnda lag
motsvarande granskning företagsledningen. I granskningen ingår såvitt avser
aktiebolag också alt pröva om verkställande direktören eller en styrelseledamot
på annat sätl handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Till
revisorernas uppgifter hör också alt granska om bolagels syslem för planering
och kontroll är utformade på etl ändamålsenligt säll.

En revisionsberättelse skall, enligt aktiebolagslagen och
motsvarande bestämmelser i lagen om årsredovisning m. m. i vissa förelag,
innehålla uppgifter om de anmärkningar med anledning av försummelser som verkställande
direktören eller någon ur styrelsen resp. i förelagels ledning kan ha gjort sig
skyldig lill. Revisorerna kan dessutom i revisionsberättelsen redovisa
upplysningar som de anser bör komma till aktieägarnas resp. den
årsredovisningsskyldiges kännedom. Enligt de rekommendationer som Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR har utfärdat, skall en revisor som upptäcker
väsentliga svagheter i t. ex. företagens kontrollsystem rapportera dessa till
företagsledningen. Avsiklen är all ledningen omedelbart skall kunna vidta
åtgärder och på det sättet förhindra avsiktliga eller oavsiktliga fel i
verksamhelen.

Om
revisorerna har anmärkt på brister i förelagens tilllämpning av vissa

skatte- och avgiflsförfatlningar, föreligger en skyldighet alt överlämna en

avskrift av revisionsberättelsen till länsstyrelsen (10 kap 10 § aktiebolagsla- 50

gen resp. 4 kap. 10 § lagen om årsredovisning rn. m. i
vissa förelag). Prop. 1987/88:154

Redan i propositionen 1975:103 om förslag till ny
aktiebolagslag betonades det självklara i atl revisorernas uppgift inle bara är
atl beakta aktieägarnas intressen. Revisorerna måste vid sin granskning ägna
stor uppmärksamhet åt i vad mån bolagsledningen beaktat samhällets, de
anställdas och övriga borgenärers intressen. Vidare framhölls vikten av atl
revisorerna beaktar den aktieköpande allmänhetens intressen i sammanhanget. I
proposition 1984/85:30 med förslag till ändring i aktiebolagslagen framhölls
också revisorernas självständiga ställning gentemot både styrelsen och
aktiemajoriteten.

Revisorernas förvaltningsrevision skall bl. a. gå ut på
all upptäcka och förebygga olagliga eller eljest oförsvarliga
förvallningsåtgärder, I vissa avseenden har direkt angivits i författning att
revisorerna särskill skall granska vissa åtgärder inom skatte- och
avgiftsområdet. Utgångspunkten för revisionen i övrigt är i vilken mån
granskningen faller inom vad som är att anse som god revisionssed. Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR publicerar fortlöpande olika rekommendationer om
god revisionssed. Dessa rekommendationer har anlagils av Svenska
Revisorssamfundel SRS. Av belydelse är också de uttalanden KK gör i samband med
sin lillsyn över auktoriserade och godkända revisorers verksamhel.

Genom all granskningens omfattning anknutits lill god
revisionssed kan en fortlöpande anpassning göras till ulvecklingen inom
revisionsområdet. Denna utveckling påverkas av olika intressenters berättigade
krav och förväntningar saml revisorns kompetens och oberoende. Vad här sagts
ligger väl i linje med vad föredraganden anförde redan år 1975 i den tidigare
nämnda propositionen med förslag lill ny aktiebolagslag. Han utgick därvid från
atl ulvecklingen utan särskild reglering i lag skulle komma att gå mol en
vidgad förvaltningsrevision och all revisionsberättelserna med tiden skulle
komma atl återspegla en sådan fördjupad och utvecklad revision.

Enligl min mening riskerar överträdelser av bestämmelserna
rörande krigsmaterielexporten all skada ett förelag inom vars verksamhet det
ligger all exportera materiel. En sådan skada kan leda lill men inle bara för
förelaget självt, de anställda och företagels borgenärer, ulan även för
aktieägarna och samhället i slorl. Dessas intressen åligger det i enlighet med
vad jag tidigare har redogjort för en revisor all tillgodose. Jag kan således
inle instämma i den remisskritik som menar atl ett tillvaralagande av del
allmännas intresse skulle skada förlroendeförhållandel mellan revisorer och
företagsledning.

Utredningen menar alt en sådan skadlig verksamhet som
revisorernas granskning skall omfatta skulle kunna avse också åtgärder som
strider mol bestämmelserna om krigsmaterielexport. Remisskritiken går här ul på
all revisorerna saknar erforderlig kompelens all granska om företagen iakttar
gällande bestämmelser på delta område.

Enligt min
uppfallnig ligger det emellertid nära lill hands alt anse all

granskning av åtgärder som strider mot exporlbestämmelserna ligger inom

ramen för elt revisionsuppdrag som en revisor åtagit sig åt etl krigsmale-

riellillverkande eller exporterande förelag. Varje verksamhets särdrag måsle

enligt min mening återspegla sig i de uppgifter som det ankommer på ett 51

företags revisorer att granska. Olagliga åtgärder kan
komma till uttryck i det Prop. 1987/88:154

underlag som revisorerna har alt gå igenom för fullgörandet
av sill uppdrag.

Jag menar alltså alt det bör falla inom begreppet god
revisionssed all granska

sådana förhållanden som lyder på alt ett företag överträtt
bestämmelserna

om krigsmaterielexport. Såväl KK som Föreningen
Auktoriserade Revisorer

FAR ger också uttryck åt uppfattningen alt en revisor som
uppmärksammar

uppenbara överträdelser på delta område bör uppmärksamma
företagels

ledning härpå och, om skada uppkommit, göra anmärkning om
detta i

revisionsberättelsen.

Jag menar således i likhet med utredningen atl del är
angeläget all kraven på revisorerna i detta avseende blir mer uppmärksammade ån
som hittills har varit fallet och alt revisorer som utsetts till all granska
berörd industri är medvetna om de intressen som härigenom, tillgodoses. Jag menar
atl granskningen bör omfalla åtgärder som lill sin nalur är sådana att det inte
framstår som främmande för berörda revisorer all granska. Del är här fråga Om
en avvägning mellan de krav som kan ställas på revisorerna och det intresse
samhället har atl få fram uppgifter som visar all lagöverträdelse skett. Jag
vill därför inle lagstiftningsvägen ålägga revisorerna atl i varje enskilt fall
granska förelagets krigsmaterielaffärer ulan menar atl denna granskning bör
växa fram i takt med en utvecklad och fördjupad företagsrevision.

Om revisorerna uppmärksammar lagöverträdelser på delta
område, bör de i enlighet med gällande författningar anmäla detta till
förelagels ledning. De bör också anmäla della förhållande i
revisionsberättelsen och vara skyldiga alt genast sända in en kopia härav till
regeringen.

Varken aktiebolagslagen eller lagen om årsredovisning m.
m. i vissa förelag omfattar statliga myndigheter. Reglerna i lagen om förbud
mol utförsel av krigsmateriel, m. m. är emellertid tillämpliga också på statlig
myndighet som exportör. Jag anser därför all en motsvarande skyldighet bör
åligga revisorerna vid statliga myndigheter.

När del gäller utredningens förslag atl ålägga en revisor
all på begäran bestyrka uppgifter som tillståndshavare bör lämna enligt lagen,
har jag tagit intryck av remisskritiken. Jag är således inle beredd all förorda
en ordning som innebär att en revisor i varje situation där del befinns
lämpligt, skall bestyrka de uppgifter som förelagen och myndigheterna skall
lämna. Däremot menar jag all del kan vara värdefullt all i vissa situationer
kunna få s. k. revisorsintyg som komplement lill de uppgifter företagen lämnar.
Dessa intyg bör självfallet inle utfärdas om inle revisorerna har kompetens alt
utfärda dem. Sådana intyg kan hänföra sig också lill uppgifter som har
betydelse för tillsynen över krigsmateriellillverkningen i stort och varom
finns bestämmelser i lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel,
m.m. Det kan l. ex, vara fråga om intyg rörande l.ex. lagerhållning. Som jag
tidigare redovisat har kontrollmyndigheten - KMI - en möjlighet enligt
nyssnämnda lag all begära in upplysningar och handlingar som behövs för
kontrollen. I denna befogenhet måsle också ligga alt begära atl vissa uppgifter
skall åtföljas av revisorsintyg. Avgörande för om elt sådant kan presteras bör
vara huruvida del ligger inom god revisionssed alt revisorn

utfärdar
intyget. Jag menar således all denna ordning kan åstadkommas ulan 52

särskild
lagreglering därom.

15.6 Tullverkets kontroll av krigsmaterielexporten
Prop. 1987/88:154

Min bedömning: Tullkontrollen behöver förbättras. Jag
avser all föreslå regeringen alt införa en ordning som innebär atl exportörer
av krigsmateriel åläggs alt hos tullmyndighet anmäla exporlsändningar till
utförsel senast sju dagar före utförseltillfällei.

Generaltullstyrelsen
bör också regelmässigt få information om beslul i ärenden om utförsel av
krigsmateriel liksom i fråga om beslul i klassificeringsärenden.

Utredningen: Generallullstyrelsen har i en skrivelse till
utredningen lagl fram förslag om etl utbyggt system för tullverkets kontroll av
krigsmaterielexporten. Generaltullstyrelsen har därvid presenterat följande
skiss lill förändringar i bestämmelser och organisation.

1. Lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m.
kompletteras med

en föreskrift om atl bevissäkringslagen för skatte- och avgifisprocessen

(1975:1027) tillämpas vid tullverkets kontroll av krigsmaterielexporten på

samma sätt som gäller vid skattekontroll. Delta skulle utöka möjligheterna

för tullverket all efterforska bevismedel i förvar eller utrymmen i situationer

när förutsättningar för husrannsakan inle föreligger.

2. Skyldighet för exportörer alt på begäran av
tullmyndighet ställa

handlingar som offerter, telex och skrivelser till tullmyndighets förfogande i

god tid före ulförsellillfällel. Härigenom skulle tullmyndigheten få ett

underlag för planering av eventuella kontrollinsatser.

3.
Skyldighet för
exportörer alt på anfordan av tullmyndighet förete ell s. k. landningsintyg,
dvs. etl intyg från utländsk tullmyndighet i mottagarlandet om atl
krigsmalerielen förts in och föriullals i del landet, eller en skyldighet all
förete andra bevis som styrker alt malerielen slutligt nått den destination som
angeUs i ulförsellillsiåndet.

4.
Kontrollen hos
exportföretagen bör i huvudsak utföras av en för ändamålet särskill inrättad
enhet vid tulldirektionen i Stockholm. Generaltullstyrelsens bevaknings- och
konlrollbyrå bör svara för samordning av kontrollen och för kontakter med bl.
a. KMI och utländska tullmyndigheter.

5.
KMI bör lill
lullverkei översända kopior av såväl beviljade utförsellillstånd som av
ansökningar om tillstånd. Ansökningarna behövs för konlroll av aff utförsel
inre sker i strid mot förbud.

6.
Exportörerna
bör åläggas atl förhandsanmäla varje exporttillfälle lill tullmyndighet.
Utförsel av materiel bör få ske endast över vissa angivna gränsorter. Den
fysiska kontrollen bör så långt möjligl aga rum i samband med inlasiningen i
del transportmedel med vilkel utförseln skall ske. En skyldighet för exportör
atl tydligt och på ett varaktigt sätt ange mottagarlandet på ytteremballaget
skulle kunna försvåra illegala åtgärder.

Såvitt avser generallullslyrelsens förslag all tillämpa
den s.k. bevissäkringslagen på sätt styrelsen föreslagit, erinrar utredningen
bl. a. om atl nämnda lag syftar lill att tillgodose statens rent fiskala behov
och kraven på en så långt möjligl rättvis och likformig beskattning.
Utredningen menar att behovet av de åtgärder som den lagen medger inte är
desamma inom

53

krigsmaterielområdet. Kontrollen hår har en jämfört med i
vart fall Prop. 1987/88:154 -skatleverksanihelen begränsad omfattning, Enlig
utredningens mening är del lämpligare atl välja andra medel för en utökad
konlroll än den förslagna möjligheten lill bevissäkring. Samma inställning
intar utredningen lill styrelsens förslag atl innan utförsel är aktuell ålägga
exportörerna att lämna uppgifter om exporten. Såvitt avser inrättande av en
särskild enhet vid lulldireklionen i Stockholm för alt ombesörja kontrollen,
menar utredningen all delta förslag har sådant samband med förslagen om
bevissäkring och utökat uppgiftslämnande lill tullverket att den mot bakgrund
av sin inställning i dessa frågor inte ser några motiv för att styra
tullkontrollen lill en särskild enhet. Utredningen utesluter därmed inte att
del kan finnas skäl för en förstärkning av tullverkets personella resurser för
konlroll av krigsmaterielexporten.

Utredningen är positiv till del föreslagna systemet med
s.k. landningsinlyg och menar all denna fråga bör övervågas inom ramen för
tullsamarbete mellan Sverige och andra länder. En annan lösning kan enligt
utredningen vara all exportör åläggs all inom viss tid efter utförseln inge en
handling som visar alt godset har nått avsedd inottagare. Utredningen menar här
att en sådan ordning skulle kunna skapas genom en utbyggnad av systemet med
slutanvändarinlyg. Utredningen anser att frågan bör övervägas inom ramen för
utförselkonlrollens administrativa rutiner.

När del gäller generallullslyrelsens förslag om förhandsanmälningar
lill tullmyndigheterna av exportsändningar delar utredningen styrelsens uppfattning
att sådana anmälningar är ell sätt att göra kontrollen effektivare. Utredningen
har emellertid inle Kigt fram något förslag utan menat alt frågan borde övervägas
vidare. Utredningen uttalar tveksamhet i fråga om förslaget all begränsa
utförseln lill i förväg bestämda gränsorter. Också denna fråga, liksom formerna
för information till tullverket om inlämnade ansökningar och beviljade
utförseltillstånd, anser utredningen bör tas upp,vid en översyn av de
administrativa rutinerna för tullkontrollen (se betänkandet s. 87-91).

Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp dessa
frågor delar i

allmänhet utredningens bedömningar. Generallullstyrelsen har i fråga om

sina förslag att tillämpa bevissäkringslagen och skyldigheten för företagen alt

lämna uppgifter till tullverket anfört att styrelsen kan godta utredningens

slutsatser under förutsällning att exportörerna åläggs lämna exportanmälan

minst en vecka före exporttillfället. Den remisskritik som uttalas gäller

framför allt införande av en ordning som skulle innebära en begränsning av

antalet utförselorter när del gäller export av krigsmateriel. FFl' framhåller

hår alt malerielen ofta levereras fritt fabrik och att den fördyring av

transporterna som det skulle innebära att endast kunna utnyttja vissa angivna

gränsorter skulle vara svårförståelig eller oacceptabel för köparna. Försvar

sindustriföreningen, Sveriges Arbetsgivareförening och Sveriges Industriför

bund anför likartade synpunkter. Några remissinstanser anser att ett syslem

med s, k. landningsintvg kan ha ett visst men begränsat värde. Vissa instanser

påpekar att sådana iiitv;; helt saknar relevans för vapenbiirare som t.e.x,

flygplan. Flera menar att om ett system med landningsinlyg införs, sådana

intyg skall tillstiillas KMI. Några remissinstanser vänder sig mot en ordning

som skulle innebära att KMI regelmässigt skall översända kopior av 54

ansökningaromexportlillslånd till tullverket och menar bl.
a. alt detta skulle Prop. 1987/88:154 innebära intrång i förelagens
integritet (se remissammanställningen s. 104-107).

Skälen för min bedömning: Tullverket svarar för en myckel
viktig kontrollfunktion och har redan i dag omfattande befogenheter i
ulförselkonlrollen. En tullmyndighet kan i enlighet med föreskrifter i
tullagstiftningen bl. a. kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter om
exportgods genom bokföringsgranskning och liknande undersökningar, dels hos
exportören, dels hos annan som bedriver verksamhel av sådan beskaffenhet all
uppgifter av belydelse för kontrollen kan hämtas av anteckningar och andra
handlingar. Del senare kan gälla transport- och spedilionsförelag.

I syfte atl effektivisera utförselkontrollen bl, a. genom
alt möjliggöra mer frekventa stickprovskontroller har generallullstyrelsen
erhållit medelsför-slärkning med 2,5 milj. kr.

Tullverket kan vid konlroll av efterlevnaden av
exportbestämmelserna anlita tullmyndigheter i andra länder. Sverige har slutit
avtal om samarbete på tullområdet med de nordiska länderna. Förbundsrepubliken
Tyskland, Frankrike. Nederländerna, Storbritannien och Nordirland samt Förenta
staterna. Inom ramen för del internationella lullsamarbelsrådets (CCC)
verksamhel kan del svenska tullverket räkna med ett visst men mer begränsat
bistånd från tullmyndigheter i en rad andra länder. Av rådets omkring 100
medlemsstater har ell slort antal, bl, a. Sverige, anslutit sig till den s. k.
Nairobi-konventionen om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.

Jag delar utredningens bedömning all en komplettering av
gällande bestämmelser i syfte all göra bevissäkringslagen tillämplig vid
ulförselkonlrollen inle är en framkomlig väg. Jag är inle heller beredd att
förorda en skyldighet för exportörer atl, innan utförsel är aktuell, tillställa
tullmyndigheter uppgifter och handlingar om tilltänkt utförsel på det sätt
generaltullslyrelsen skisserat. Enligl min mening kan frågan om all bereda
tullmyndigheterna underlag för planering av kontrollinsatser lösas på elt
annal sått.

Jag menar nämligen, i likhet med utredningen och den
uppfattning generaltullslyrelsen numera gett uttryck åt. att styrelsens förslag
all exportörer skall anmäla exportsändningar lill utförsel i god lid före
utförsellillfället är etl mer framkomligt sätt atl göra tullkontrollen
effektivare. Om så sker, får tullmyndigheterna mera lid atl utöva de
befogenheter de redan har enligt gällande tullagstiftning. Detta betyder bl. a.
att tullmyndighet har möjlighet att kontrollera lämnade uppgifter hos exportör
eller transport- och spedilionsförelag i god tid innan utförsel sker. Den
referensgrupp för utarbetande av förslag lill förbättrad tullkontroll vid
utförsel av krigsmateriel som jag omnämnt inledningsvis, har också utarbetat
elt förslag som innebär alt exportör skall anmäla utförsel av krigsmateriel
till tullmyndighet senast sju dagar före tilllänkl utförsel med angivande av de
väsentligaste uppgifterna angående utförseln.

Referensgruppen menar också alt tullkontrollen i
möjligaste mån bör äga rum redan vid inlastningtillfället vid fabrik. Denna
ordning förutsätter dels all en fullständig ulförselanmiilan avlämnas i god tid
före sådan inlastning. dels att inlasiningen sker i förseglingsbart
transportmedel.

Jag ar ense med referensgruppen även beträffande denna
punkt. Det år 55

min avsikt
att återkomma till regerinaen med forslat;! dessa delar. Därvid bör

också ställning las till huruvida ett system med
uiförselanmälan sju dagar före Prop. 1987/88:154 tilllånkl utförsel bör omfatta
all materiel eller om avsteg i särskilda fall kan medges av tullmyndighet för
t. ex. brådskande leveranser som returer, vissa reservdelsleveranser och
liknande. En förutsättning för sådana avsteg är emellertid atl tullkontrollen
även i sådana fall kan ordnas på etl tillfredsställande sått.

I fråga om generallullslyrelsens förslag alt utförsel av
krigsmateriel skall få ske endasl över vissa angivna gränsorter vill jag säga
följande.

Del är självfallet av slor belydelse atl
ulförselkonlrollen kan utövas så effektivt som möjligt. Jag år emellertid inte
beredd all nu låsa mig för en ståndpunkt som innebär atl utförseln av
krigsmateriel får ske endasl över vissa i förväg angivna gränsorter. En sådan
ordning skulle nämligen kunna skapa onödiga handelshinder belräffande andra
varor än krigsmateriel i fall då en köpare har atl avhämla godset vid en viss
lullplals. Dessutom kan en sådan ordning leda lill en oacceptabel
konkurrenssnedvridning på grund av fördelningen av utförselorter. Jag menar
också atl det tidigare beskrivna systemet med skyldighet för exportör all
anmäla krigsmateriel till utförsel senast sju dagar före del faktiska
utförsellillfället ger tullmyndigheterna möjlighet alt i del enskilda fallet
dirigera en transport till viss angiven ort, om en lillfredsslållande konlroll
inte kan förutses kunna äga rum vid den gränsort som exportören uppgivit i sin
anmälan lill utförsel. Tullmyndigheterna har redan i dag befogenheter som kan
utnyttjas för atl åstadkomma della.

En annan viktig del i en förbättrad tullkontroll är all
tullmyndigheterna fortlöpande får besked om beslul i ärenden rörande export
liksom i fråga om beslul i klassificeringsårenden. Denna ordning kan
åstadkommas inom ramen för förbättrade rutiner inom KMI, en fråga som jag strax
skall återkomma lill. Det är enligt min mening också viktigt att etl
fortlöpande samråd kan komma lill stånd mellan företrädare för
tullmyndigheterna och KMI.

När del gäller generallullslyrelsens förslag alt en
exportör på anfordran av svensk tullmyndighet skall förete ett s.k. landningsintyg
från utländsk tullmyndighet i mottagarlandet om atl materielen i fråga har
förts in och föriullals i della land, vill jag framhålla alt en sådan ordning
förulsälter att tullmyndigheterna i mottagarlandet kan medverka i ell sädant
förfarande. Åtaganden i della hänseende regleras i del internationella
tullsamarbete som bedrivs mellan elt stort anlal länder och som innebär all
lullmyndighelerna kan begära medverkan från utländsk tullmyndighet vid
förebyggande och beivrande av brott mot tullagarna, dit ländernas exporlregler
räknas. Som jag tidigare sagt har Sverige ingått avtal om sådant samarbete i
flera fall. Det är viktigt all dessa frågor uppmärksammas i tillämpningen av
del samarbete som härigenom kommil till stånd.

I
särskilda fall bör det dock vara en skyldighet för exportör att inge en

handling som ulvisar att viss leverans införtullats i avsett mottagarland. En

sådan handling kan utgöras av kopia av s.k. tullsedel eller annat bevis om

hanteringen i mottagarlandet ellei- mottagarbevis från köparen av mate

rielen. Jag har tidigare berört denna fråga i samband med mitt förslag om

möjligheter att förena elt tillstånd till utförsel med konlrollbestämmciser. 56

Jag vill också hår erinra om vad jag tidigare anfört om
ett system med

utbyggda slutanvändarinlyg som innebär att en köpare skall
förbinda sig all Prop. 1987/88:154 på begäran bekräfta mottagandet av den
materiel som omfattas av intyget.

16 Förenklingar i fråga om kontrollen över tillverkningen
av krigsmateriel

16.1 Bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag
från krav på tillverkningstilistånd i vissa fall m.m.

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter
om undanlag från krav på lillverkningstillsiånd för sådan tillverkning som
bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd atl tillverka ifrågavarande
materiel.

Tillverkare
av krigsmateriel som lämnat uppdrag om sådan tillverkning skall vara skyldiga
alt lämna uppgifter om delta.

Skälen för mitt förslag: Enligl 2 § lagen (1983:1034) om
konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. får-som jag tidigare
sagt-krigsmateriel inte tillverkas här i rikel ulan tillstånd av regeringen,
om inte annal följer av föreskrifter som har meddelats med slöd av lagen.
Sådant tillstånd får meddelas endasl svensk medborgare, svenskt handelsbolag i
vilket inle någon av bolagsmännen är konlrollsubjekt som avses i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m.m. och svenskt aktiebolag
i vars bolagsordning intagits ullånningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om
särskilda skäl föreligger, får dock lillslånd ges även ål annan.

Regeringen har också bemyndigats meddela föreskrifter om
undanlag från tillslåndskravet dels för ändring och ombyggnad av skjutvapen i
fall som avses i 24 § vapenlagen (1973:1176). dels för tillverkning av enstaka
skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Inom industrin förekommer all krigsmaierieltillverkare
beställer av underleverantörer l.ex, vissa komponenter eller delar som behövs
inom den egna tillverkningen. I syfte all skapa förenklingar på områden där
detta är möjligt utan att konirollkraven eftersatts, bör enligt min mening
sådan tillverkning som bedrivs på uppdrag av annan krigsmaierieltillverkare i
vissa fall kunna undantas från kravet på tillstånd för alt tillverka krigsmateriel.
Förutsättningen för ett sådant undantag måste dock vara att underieverantö-rens
produktion är begränsad lill sådan tillverkning som beställs av annan
krigsmaterieltillverkare, alt dennes tillverkningstillstånd omfattar rätt att
tillverka ifrågavarande materiel samt att uppgiftsskyldighet införs för
uppdragsgivaren att lämna uppgifterom vilka uppdrag om sådan tillverkning som
har lämnats.

Jag förordar alt det i lagen om konlroll av tillverkningen
av krigsmateriel, m.m. tas in elt bemyndigande för regeringen alt meddela
föreskrifter om sådana undantag. Därtill bör skyldighet åläggas tillverkare av
krigsmateriel all, enligl de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen,
lämna uppgifter om vilka uppdrag om tillverkning som har lämnats åt annan.

57

16.2 Undantag från krav på deklaration om tillverkning
eller jning

Prop, 1987/88:154

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter
om undanlag från skyldighet för tillverkare av krigsmateriel liksom för
försäljare av sådan materiel m.m. atl lämna deklaration rörande den verksamhel
för vilken lillslånd har meddelats.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6 § lagen om konlroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m. gälleratt tillverkare av krigsmateriel
liksom försäljare av krigsmateriel m.m. år skyldiga atl lill KMI lämna
deklaration på heder och samvete rörande den verksamhel för vilken lillslånd
har meddelats. I enlighet med bemyndigande härom har regeringen meddelat
föreskrifter om med vilka tidsintervaller deklarationerna skall lämnas och vad
dessa skall innehålla.

De uppgifter som lämnas i deklarationerna, bl.a.
tillverkad materiel, levererad, beställd och importerad materiel saml uppgifter
om maierielens art, kvantitet och värde utgör stommen för den tillsyn som KMI
utövar. Dessa uppgifter är således av utomordentligt slor betydelse när det
gäller kontrollen av och tillsynen över den berörda verksamhelen.

Skyldigheten all lämna deklaration omfattar var och en som
har lillverkningstillsiånd eller tillstånd att försälja eller förmedla
krigsmateriel m.m. Del är emellertid inte meningsfullt all begära deklarationer
från förelag som inle aktivt bedriver tillverkning eller försäljning av
krigsmateriel. Jag tänker då närmast på s.k. K-företag som inle bedriver aktiv
tillverkning och företag vars tillverkning av annal skäl ligger nere. Jag menar
därför alt sådana tillståndshavare uttryckligen skall undantas från skyldighet
att lämna deklaration. När det gäller tillverkare och försäljare som bedriver
verksamhel av ringa omfattning, t.ex. enskild person som har lillslånd all
ladda ammunition för försäljning bör deklarationsskyldigheten begränsas.

Jag
förordar atl regeringen ges bemyndigande all meddela föreskrifter om undantag
från skyldighet att lämna deklarationer för fall som nyss sagts. Genom alt undanta
angivna grupper från deklarationsskyldighet kan inspektionens konlroll
koncentreras på andra tillverkares och försäljares verksamhel.

17 Organisatoriska frågor, m.m.

17.1 Allmänt

Del ankommer på regeringen all pröva ärenden om lillslånd
enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. liksom atl
falla beslul i ärenden om utförsel av krigsmateriel, upplåtel.se och
överlåtelse av rätt att utom rikel tillverka krigsmateriel saml bedrivande av
mililärl inriktad utbildning av utländsk medborgare. I fråga om ulförselärenden
gäller dock att del statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
utförsel av krigsmateriel får meddela lillslånd i exporiärenden som inle avser
utförsel i större omfattning eller eljest inle är av större vikt.

58

I vissa
fall har regeringen bemyndigat viss angiven myndighet atl meddela tillstånd
eller föreskrifter i fråga om utförsel av skjulvapen och därtill hörande
ammunition främst för användning vid jakt, tävling eller övning ulorn rikel.

KMI
handhar beredningen av ärenden som är av beskaffenhet atl komma under
regeringens prövning. På inspektionen ankommer ocksä all i egenskap av
kontrollmyndighet utöva konlroll över den verksamhel för vilken tillstånd
lämnats enligt lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

I
viktigare ärenden om utförsel av krigsmateriel m.m. överlägger regeringen med
utrikesnämnden (10 kap. 6 § regeringsformen). Som forum för ett mer löpande
samråd om krigsmaierielexporlärenden inrättades år 1985 en nämnd med rådgivande
uppgifter, vars ledamöter är lillsalla på parlamentarisk grund.

Som
tidigare anförts utsåg regeringen år 1984 elt lekniski-velenskapligi råd med
uppgift atl biträda KMI vid bedömningen av frågor om klassificering av
materiel.

Som jag
nämnt inledningsvis tillkallades i april 1987 en särskild utredare med uppdrag
all göra en administrativ översyn och utvärdering av krigsmaterielinspektionens
verksamhet. Utredaren fick också i uppdrag att, om resultatet av arbetet
föranledde det, lämna förslag lill hur handhavandet av de uppgifter som
ankommerpå KMI bör organiseras.

När jag i
del följande redogör för mina överväganden i fråga om den administrativa
organisationen här del gäller hanterandet av ärenden inom krigsmaterielområdet,
gör jag det mot bakgrund av de överväganden och förslag som denna utredning
(KMI-ulredningen) presenterat.

Prop.
1987/88:154

17.2 Beslutande instans

Mitt förslag: Regeringen skall även i fortsättningen pröva
ärenden om tillstånd enligt lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel,
m.m. liksom ärenden om tillstånd enligl lagen om förbud mol utförsel av
krigsmateriel, m.m.

Del statsråd som har lill uppgift alt föredra ärenden som
gäller utförsel av krigsmateriel skall också fortsättningsvis pröva ärenden som
inle avser utförsel i större omfattning eller som annars inle är av större
vikt.

Regeringens
bemyndigande all meddela föreskrifterom utförsel av skjutvapen och ammunition
till dem vidgas.

KMI-utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt. Skälen för mitt förslag: Varje år handläggs i
genomsnill drygt 20 ärenden om tillstånd atl tillverka krigsmateriel eller
lillslånd all bedriva försäljningsverksamhet m.m. inom krigsmaterielområdet.
Summan inkluderar också beslut om upphörande av tillstånd.

Antalet
ulförselärenden uppgår per år lill ca, 2 000. Regeringen prövar knappt 300 av
dessa ärenden, vilka motsvarar ca 95 % av värdet av utförd

59

materiel. I merparten av ulförselärendena numerärt sell
fattas således beslut Prop. 1987/88:154 av ulrikeshandelsminislern. Dessa
ärenden rör främsl utförsel av vissa reservdelar, vissa komponenter och returer
samt utförsel av skjulvapen, främsl jakt- och sportskytievapen.

När det gäller frågan om var prövningen av ärenden om
lillslånd all tillverka krigsmateriel liksom atl bedriva försäljnings- och
förmedlingsverksamhet bör ligga, har diskuterats huruvida sådana ärenden eller
vissa sådana ärenden bör avlyftas från regeringens ansvarsområde. I vissa fall,
t. ex. i fråga om tillverkning av ringa omfattning, avgörs prövningen mera från
lämplighetsöverväganden och kontroll- och säkerhelshänsyn än utifrån rent
utrikes- och säkerhetspolitiska överväganden.

Jag menar emellertid atl merparten av de ärenden som rör
tillverkning och försäljning av krigsmateriel är sådana till sin karaktär atl
det inte utifrån några synpunkter kan anses lämpligt alt ansvaret för beslut i
dessa ärenden ligger hos annan än regeringen. Jag menar också atl del inle är
ändamålsenligt alt göra någon uppdelning utifrån ärendenas art. Jag är således
ense med KMI-ulredningen all de ärenden jag här berört även i forlsällningen
skall prövas av regeringen.

KMI-ulredningen har även övervägt frågan om en
överflyttning lill KMI av beslutanderätten i ärenden om utförsellillstånd av
den lyp som för närvarande prövas av ulrikeshandelsminislern. 1 likhet med vad
utredningen i denna del kommil fram lill, menar jag all den nuvarande ordningen
är rationell. Handläggningsliderna är i allmänhet myckel korta. Vinsterna med
ell bemyndigande för KMI alt besluta i vissa ärenden skulle i praktiken bli
mycket begränsade. Jag menar också atl en stor del av dessa ärenden innehåller
inslag av politiska bedömningar som måste ankomma på den politiska ledningen.

När det gäller utförsel av skjutvapen anser jag dock, i
likhet med utredningen, all fler typer av utförselärenden än vad som är fallet
i dag bör kunna överlämnas till polismyndighet för prövning.

För närvarande gäller i detta hänseende all regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
utförsel av enstaka skjulvapen och därtill hörande ammunition samt av
skjulvapen jämte tillhörande ammunition för personligt bruk eller för
användning vid jakt, tävling eller övning ulom rikel.

Regeringen har med stöd av bemyndigandet utfärdat
föreskrifter enligl vilka enskild person som är berättigad att inneha
skjutvapen får föra med sig vapnet jämte tillhörande ammunition ulan lillslånd
vid utresa från rikel. Regeringen har därutöver överlämnat till polismyndighet
all pröva frågor om utföisel för såväl enskild persons räkning som för
medlemmar i skytleför-bunds eller annan sammanslutnings räkning, om skjutvapnel
jämte därtill hörande ammunition skall användas vid jakt, tävling eller övning
utom riket. Därtill har generaltullslyrelsen bemyndigats atl meddela
föreskrifter om återutförsel av jakt- och tävlingsvapen i vissa fall.

Enligt min
mening bör polismyndighet också anförtros uppgiften att pröva

ärenden om utförsel av skjulvapen för enskild persons räkning även i fall då

vapnet i fråga inte förs ut föratt användas vid jakt e.d., liksom ärenden om

ulföisel av skjutvapen för reparation, översyn eller liknande. På molsvaran- 60

de sätl
bör återutförsel efter sådan åtgärd här i landet prövas av polismyndighet.
Bemyndigandet för regeringen atl meddela föreskrifter bör utformas i enlighet
härmed.

Prop.
1987/88:154

17.3 En samlad berednings- och tillsynsorganisation inom
regeringskansliet

Min bedömning: Beredningen av ärenden om tillstånd att
tillverka och försälja krigsmateriel m.m. liksom ärenden om beslul enligl lagen
om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. bör ligga på ell och samma organ.
Detta organ, som bör vara KMI, bör också som hittills svara för konlroll över
dem som har regeringens tillstånd alt tillverka, sälja eller förmedla
krigsmateriel.

KMI bör även fortsättningsvis ingå i regeringskansliet.

KMI-utredningens bedömning: Överensstämmer med min
bedömning.

Skälen för min bedömning: KMI inrättades under 1930-talet
som en följd av de genom Nationernas Förbund initierade
nedruslningsförhandlingarna i Geneve. En ökad kontroll från regeringarnas sida
över vapenindustrin skulle bidra lill alt förebygga nya krig. I den proposition
som ligger lill grund för 1935 års lag om konlroll över tillverkningen av
krigsmateriel m.m. (prop, 1935:89), vilken lag föregick den nu gällande,
anfördes bl, a. all den lillsyn som kontrollen nödvändiggjorde borde utövas av
en krigsmalerielinspeklion som borde inordnas i regeringskansliet.
Kontrollmyndigheten föreslogs förläggas till handelsdepartementet, lill vilkel
departement handläggningen av ärenden rörande exportförbudet av krigsmateriel
redan hörde.

KMI, numera organisatoriskt inom ulrikesdepartemenlels
handelsavdelning, utgör dels en departemenlsenhet för beredning av
lillslåndsärenden, dels en myndighet som utövar konlroll enligt
tillverkningslagen.

KMI-ulredningen har ställt frågan huruvida en uppdelning
av KMI borde göras som skulle innebära atl ett organ bereder ärendena enligt
både lillverkningslagen och ulförsellagen medan ell annat organ svarar för
tillsynen enligt lillverkningslagen. En annan lösning skulle kunna vara alt
beredningen av ulförselärendena och andra ärenden som faller under
ulförselbestämmelserna ligger på etl organ och verksamhelen enligl lagen om
konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. - således även kontrollen
över tillslåndshavarnas verksamhel - åvilar ett annal organ.

Beredningen av tillståndsärendena och kontrollen enligl
lillverkningslagen kräver emellertid, som utredningen framhåller, elt mindre
omfattande arbete än beredningen av ulförselärendena. Elt skiljande av den ena
eller båda funktionerna enligl tillverkningslagen skulle knappast innebära
någon förenkling som skulle underlälla beredningen av ulförselärenden. Erfarenheten
visar tvärtom - som utredningen också kommil till - att de olika delarna av
krigsmaterielinspektionens nuvarande verksamhel med fördel kompletterar
varandra.

En uppdelning av ansvaret inellan två organ enligt
funktionerna beredning

och
tillsyn - alternativt enligl tillämpningsområdena för tillverknings- resp.
Prop. 1987/88:154 ulförsellagen - skulle dessutom fordra ell betydande
samarbete mellan dessa organ och sannolikt leda lill dubbleringar i
verksamheten. Även från den utgångspunkten anser jag all del är en fördel om
verksamheten kan hållas samman inom en organisation.

Jag menar alltså all KMI även i fortsättningen skall
handlägga ärenden enligl både lillverkningslagen och ulförsellagen och därvid
svara för såväl beredning som tillsyn.

I likhet med utredningen finner jag inte heller skäl att
förorda någon ändring i KMI:s organisatoriska ställning, t. ex. på del sättet
all beredningen av ärenden liksom tillsynsfrågorna läggs på ell från regeringen
fristående organ. För forlsall beredning inom regeringskansliet talar framför
allt del förhållandel all alla mer omfattande ärenden som regel innehåller
vikliga politiska och principiella frågor som på något stadium måsle avgöras av
regeringen. Del aren fördel alt de berörda delarna av regeringskansliet finns
med i beredningen redan från början och kan bidra med fakta och synpunkter.
Genom denna ordning får beredningen, som syftar till en lolalbedömning mol
bakgrund av svensk säkerhetspolitik och vårt förhållande lill andra länder,
etl allsidigt innehåll.

Skälen för beredning inom regeringskansliet får enligl min
meningen ökad tyngd mol bakgrund av de förslag lill skärpt kontroll av
krigsmaterielexporten som jag har förordat i det föregående.

17.4 Personella resurser hos KMI - finansiering

17.4.1 Personella resurser

Kraven pä KMI har ökal väsentligt under senare är. De
förslag till skärpt konlroll som jag nu förordar kommer alt medföra yllerligare
arbetsuppgifter för inspektionen. Vid utgången av budgetåret 1986/87 omfattade
personalplanen för KMI fem tjänster, varaven för krigsmalerielinspektör samt
två för handläggare. Därutöver tjänstgjorde yllerligare en handläggare på en
tillfälligt inrättad tjänst.

Som KMI-ulredningen - och även utredningen om svensk
utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet - framhållit är det viktigt all
olika slag av kompelens är företrädd inom inspektionen. Självfallet bereds
ärenden inom krigsmaterielområdet gemensamt med andra delar av departementet
och regeringskansliet i övrigt. Della gäller särskill utrikesdepartementets
politiska avdelning och försvarsdepartementet. KMI måsle emellertid själv ha
omfattande sakkunskap på dessa områden, liksom sakkunskap i förvallningsrättsliga
och andra juridiska frågor.

Befallningen
som krigsmalerielinspektör innehas för närvarande av en

högre tjänsteman med beskickningschefs erfarenheter. Regeringen har

också under den gångna hösten inrättat två nya tjänster vid inspektionen,

dels en tjänst på chefslöneplanel för militär rådgivare som för närvarande

innehas av en högre militär, dels en tjänst som handläggare inom lönefålt

N 24 - N 28. Beräknade kostnader härför har angivils i budgetpropositionen

för budgelåret 1988/89 (prop. 1987/88:100, bil. 5). 62

17.4.2 Finansiering

Prop.
1987/88:154

Mitt
ställningstagande: Någon ändring av finansieringen av KMI:s verksamhel och
organisation föreslås inte.

KMI-utredningens
förslag: Expeditionsavgifter för utfärdade lillslånd bibehålls medan
verksamheten i övrigt läcks med statsmedel.

Skälen
för mitt ställningstagande: Kostnaderna för KMI :s organisation och verksamhet
bestrids genom avgifter från tillverkare av krigsmateriel saml genom
expeditionsavgifter främsl för tillstånd till utförsel av krigsmateriel. De
avgifter som tas ul från tillverkare av krigsmateriel och som tillförs
statskassan direkt utgår efter visst - för samtliga tillverkare lika -
förhållande till det fakturerade värdet av försåld materiel (8 § lagen om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m).

Kostnaderna
för verksamheten, som går över statsbudgeten, utgörs lill större delen av löner
och lokalkostnader.

Finansiering av
statlig verksamhel täcks i vissa fall med avgifter från berörda
intressegrupper. När det gäller KMI:s verksamhel daterar sig denna ordning från
inspektionens tillkomst år 1935. Skäl att frångå denna ordning föreligger
enligt min mening inte. Jag anser sålunda atl nuvarande ordning bör bestå.

17.5 Förbättrade rutiner för beredningsarbetet inom KMI

Under
senare år har det bedrivits etl intensivt arbete med alt förbättra rutinerna
för handläggningen av ärenden inom KMI. En väsentlig del häri är datorisering
av registerföringen. 1 registret ingår bl.a. grunduppgifter om tillverkning och
export och uppgifter som tillverkare och försäljare är skyldiga att lämna inom
ramen för tillsynsverksamheten, dvs. uppgifter om beställd, importerad och
levererad materiel m.m. samt data om beviljade tillstånd.

Genom
datoriseringen har den statistiska behandlingen av uppgifterna blivit snabbare
och effektivare. Härigenom möjliggörs också en snabb uppföljning av
utförseltillstånd sett i relation till faktiska leveranser. Ett ökat
uppgiftslämnande från berörd industri ställer krav på en effektiv hantering.
Databehandlingen av uppgifterna kommer att underlätta identifieringen av
uppkommande frågor rörande l.ex. viss export eller vissa leveranser.
Datoriseringen gör del också möjligt att frigöra resurser för annan verksamhet
inom inspektionen.

Tillstånd
till utförsel meddelas vanligen för viss tid, i allmänhet ett år. I vissa fall
omfattar ett tillstånd flera sändningar. Det är en uppgift för tullmyndighet
att på tillståndel avräkna den faktiska utförseln vid varje utförseltillfälle.
I de fall elt tillstånd omfattar stora kvantiteter materiel eller malerielen är
heterogen, har regeringen - inom ramen för ulvecklingen av förbättrade rutiner
- i sina tillståndsbeslut uppdragit åt KMI att för viss eller vissa leveranser
utfärda särskilda utförselbevis för viss kortare tid. Bevisen skall företes för
tullmyndighet och återsändas till KMI efter verkställd

63

leverans för avräkning mol regeringens beslul. Genom denna
ordning Prop. 1987/88:154 minskar riskerna för missbruk av tillstånd
som omfallar l. ex. stora kvantiteter materiel.

Jag har tidigare omnämnt viklen av en nära kontakt mellan
KMI och företrädare för tullmyndigheterna.

En viktig uppgift för KMI är- som jag tidigare nämnt- atl
föra ul kunskap om gällande regelverk. Del är utomordentligt angelägel att de
som är sysselsatta inom krigsmaterielindustrin har god kännedom om gällande
regler och de syften som ligger bakom dessa. Inom KMI har därför initiativ
lagils lill atl såväl genom besök hos industrin som genom all ge ul allmänna
råd nå ul till den berörda industrin och dess anställda med nödvändig kunskap
om del svenska regelsystemet.

18 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexport-frågor -
ökad insyn i frågor som rör krigsmaterielexport

18.1 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor

Export av krigsmateriel liksom andra tillståndsfrågor
aktualiserar ständigt problem av principiell karaktär. Tillståndsprövningen
innebär ofta en synnerligen grannlaga uppgift. Mol bakgrund av all del inle är
möjligl atl utforma riktlinjerna för tillståndsprövningen så atl alla
svårigheter i tillämpningen kan undanröjas, är del naturligt atl prövningen av
de enskilda ärendena tillmäts sårskild betydelse, Enligl 10 kap. 6 §
regeringsformen skall regeringen i ulrikesärenden av större vikt överlägga med
utrikesnämnden före avgörandet, om så kan ske. Vissa ärenden rörande
krigsmateriel är sådana atl överläggning med utrikesnämnden äger rum. Även om
sådana överläggningar inte bedöms erforderliga, har det likväl ansetts önskvärt
atl prövningen av vissa enskilda ärenden ges en bredare förankring än i
regeringen. Till detta ändamål beslutade riksdagen år 1984 på grundval av
propositionen 1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport atl en rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle
inrättas (UU 1984/85:5, rskr. 61).

Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på
parlamentarisk grund, inledde sin verksamhet i februari 1985. Nämndens uppgift
är all lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor. Den sammanträder
vanligtvis varje månad på kallelse av krigsmalerielinspektören, som också leder
sammanträdena. Del ankommer på inspektören all redovisa samrådet lill del
föredragande statsrådet.

Nämndens tillkomsl har inneburit all omfallningen av de
ärenden som görs lill föremål för ökal samråd har breddals. Genom de relalivi
täta, regelbundna sammanträdena får den rådgivande nämndens ledamöter också en
fortlöpande insyn i regeringens handläggning av de frågor som rör krigsmalerielexporl.

Också frågor som kan komma all aktualiseras på grund av de
nya regler av förbudskaraklär som jag förordat i del föregående bör göras lill
föremål för samråd i nämnden.

Bl.a. mot
bakgrund av all nämnden härigenom kan förutses tas i anspråk i större
omfattning än vad som hillills har varil fallet, menar jag all arbetsformerna
fortlöpande bör förbättras och effektiviseras. Åtgärder i detta hänseende har
redan genomförts.

Prop, 1987/88:154

18.2 Insyn i frågor som rör krigsmaterielexport m.m.

Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om ökad insyn
och öppenhet kring krigsmaterielexporten.

Till delta vill jag säga följande.

Det är självfallet önskvärt all informationen om
krigsmaterielexporten ges offentlighet så långt della år möjligt med hänsyn
lagen lill de intressen som måsle skyddas av sekretess. Strävan måsle vara all
krigsmaterielexporten ges en så slor öppenhet som möjligl med hänsyn lill
sekretesskraven, såväl i Sverige som internationellt.

Etl slorl steg mol ökad öppenhet togs år 1985 genom den
ordning som då inleddes och som innebär atl regeringen varje år till riksdagen
redovisar uppgifter på årsbasis om den svenska krigsmaterielexporten.

Regeringen har överlämnat sådana skrivelser med
redovisningar av krigsmaterielexporten för åren 1984-1986. Redovisningarna
omfallar uppgifter om bl.a. anlalet utförsellillstånd, försåld krigsmateriel i
såväl löpande som fasta priser, faktiska leveranser också i löpande och fasla
priser, materielens fördelning i fråga om värdet av exporlen fördelat på huvudområden,
geografisk spridning samt fördelning av exporten på angivna länder. Dessutom
har uppgifter lämnats om försäljning av tillverkningsrälter saml i frågaom de
större exporterande förelagen. Regeringen har dock inle kunnal offentliggöra
sammansättningen av den export som går lill varje enskilt land eftersom
utlämnande av sådana uppgifter skulle kunna skada vårt lands förbindelser med
det landet. Av samma skäl har regeringen i flera fall där fråga om utlämnande
varil aktuell inte kunnat offentliggöra enskilda beslut om utförsel av
krigsmateriel.

Enligt min mening har insynen genom de åtgärder regeringen
har vidtagit breddals väsentligt. Detta innebär emellertid inle att öppenheten
inte kan förbättras ytterligare. Frågor som dessa är ständigt aktuella.
Fortlöpande görs alltjämt ansträngningar för bättre insyn i frågor som rör
krigsmaterielexport.

19 Sanktionsbestämmelser m.m.

Mitt förslag: Överträdelser av det utvidgade förbudet att
upplåta eller överlåta rätl alt ulom riket tillverka krigsmateriel, all ingå
tilläggsavtal, m.m. och alt ingå avlal med någon ulom rikel om alt för dennes
räkning utveckla krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel
samt av elt förbud att vidta marknadsföringsåtgärd skall i ansvarshänseende
jämställas med vad som för närvarande gäller i

.S Riksdagen 1987188. I saml. Nr 154

65

fråga om
upplåtelse och överlåtelse av lillverkningsräll och anordnande av militärt
inriktad utbildning av utländsk medborgare.

En
särskild slraffskala införs för brott mot föreskrifterna om
redovisningsskyldighet och underrättelseskyldighet i fråga om marknadsföring
och mol föreskrifterna atl lämna uppgifter om utländskt ägande i utländska
rättssubjekt saml för brott mol föreskrifter, villkor eller kontroll- och
ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen liksom i fråga om
oriktigt uppgiftslämnande vid fullgörande av skyldighet atl lämna redovisning,
underrättelser eller uppgifter som nyss sagts.

Prop. 1987/88:154

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag. Utredningen har även föreslagit en särskild atalsprövning i fråga om
brott mot föreskrifter och villkor som har meddelats med slöd av lagen och
brott som innefattar orikligt uppgiftslämnande (se betänkandet s. 105).

Remissinstanser: RÅ anför såvitt avser en bestämmelse om
särskild åtalsprövning att en sådan kan vara motiverad då fråga är om
lagstiftning som är långtsyftande och vars utrikespolitiska konsekvenser är
svåra atl överblicka men knappast för hithörande fall som i slor utsträckning
synes la sikte på förseelser av ordningskaraktär, RÅ hänvisar också till den
föreslagna föreskriften atl undanta ringa fall från ansvar (se
remissammanställningen s. 118).

Skälen för mitt förslag: Överträdelser av del utvidgade
förbudet atl ulan tillstånd av regeringen upplåta eller överlåta räll all
tillverka krigsmateriel ulom riket, atl träffa avtal om tillägg till eller
ändringar av sådana avtal liksom att ingå avtal med utländsk part om atl för
dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan
materiel bör i ansvarshänseende jämställas med överträdelse av nuvarande
förbud mot kunskapsöverföring och anordnande av mililärl intriktad utbildning
av utländsk medborgare. Detsamma bör gälla överträdelse av förbud att vidta
viss marknadsföringsåtgärd.

Brott mot förbuden bör medföra ansvar om gärningen skett
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. I likhet med vad som gäller för brott mot
nuvarande lag bör dock inte dömas till ansvar i ringa fall.

Liksom vad som gäller i fråga om brott mol nuvarande
föreskrifter, bör en straffskala finnas för grova brott.

En
särskild straffskala bör införas för överträdelser av föreskrifter om
redovisnings- och underrättelseskyldighet i fråga om marknadsföringsåtgärder
och av föreskrifter om uppgiflsskyldighel i fråga om ägande i utländska
rättssubjekt saml av föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbeslämmelser
som har meddelats med slöd av lagen liksom i fråga om oriktigt uppgiftslämnande
vid fullgörande av redovisnings-, underrättelse- och uppgiflsskyldighel. Såväl
uppsåtligt som oaklsaml handlande bör kunna föranleda ansvar. I enlighet med
vad som föreslagils av lagrådet (s. 133) bör dock inle dömas till ansvar i
ringa fall. I likhet med vad som gäller i fråga om motsvarande uppgiftsskyldighet
enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., bör
slrafflatituden sällas till böter eller fängelse i högst sex månader.

66

När
det gäller frågan om en särskild åtalsprövning av regeringen eller den Prop.
1987/88:154 myndighet som regeringen bestämmer är jag ense med RÅ om atl något
behov av en sådan bestämmelse inte föreligger. Jag vill dock understryka atl
ett åsidosättande av t.ex. ett villkor eller en kontrollbeslämmelse som har
meddelats i samband med tillståndsgivning kan vara av stor belydelse och
förorsaka vittgående konsekvenser. Delsamma kan gälla l.ex. oriktigt
uppgiftslämnande.

20 Ikraftträdande m.m.

Jag
föreslår att den nya lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. skall
träda i kraft den 1 juli 1988 och att den nu gällande lagen upphävs vid samma
tidpunkt. På förslag av lagrådet bör den nya lagens bestämmelser tillämpas även
för tillstånd som har meddelats med slöd av äldre bestämmelser (s. 133).

Den
nya lagen medför en ändring i lagen om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut. Denna ändring liksom de föreslagna ändringarna i lagen om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. bör träda i kraft vid samma
tidpunkt.

21 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom utrikesdepartementet upprättats förslag
till

1. lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m.,

3. lagom ändring i lagen (1988:000) om rätlsprövning av vissa
förvaltnings-beslut.

Det
under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
justiliedeparlemeniet. Förslagen har, som har framgått, granskats av lagrådet.

22 Specialmotivering

22.1 Förslaget till lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m.

Inledande bestämmelser

i §

I
denna lag finns föreskrifter om förbud mot

1. utförsel av krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av räll all utom riket tillverka
krigsmateriel,

3. avtal med någon utom rikel om ulveckling av krigsmateriel och metod
för framställning av sådan materiel,

4. bedrivande
av militärt inriktad utbildning inom rikel av utländsk

medborgare, och -j

5. marknadsföring av krigsmateriel. Prop. 1987/88:154

I lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av
krigsmateriel och tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende
krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses
med krigsmateriel enligt denna lag.

I förslå stycket anges lagens tillämpningsområde.

I andra stycket erinras om atl föreskrifter om kontroll
över tillverkning av

krigsmateriel och lillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende '

krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel
finns i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel,
m.m.

Tredje stycket, som har utformats i enlighet med lagrådets
förslag (s. 132), innehåller ett bemyndigande för regeringen atl meddela
föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen.
Bestämmelsen har sin motsvai-ighei i 5 § i nuvarande lag.

Utförsel av krigsmateriel

2 § .

Krigsmateriel får inle föras ut ur rikel utan tillstånd av
regeringen, om inte annat följer av denna lag eller annan författning.

I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning
eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift
all föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om lillslånd
enligl första stycket.

Paragrafens första stycke motsvarar 1 § i nuvarande lag
och slår fast atl krigsmateriel inle får föras ul ur riket ulan lillslånd av
regeringen, om inle annal följer av denna lag eller av annan författning.
Sålunda finns i 17 § vapenlagen (1973:1176) bestämmelser om utförsel från rikel
av skjulvapen ulan utförsellillstånd.

Vid prövning av framställning om tillstånd lill utförsel
skall överväganden ske med ulgångspunkl i de riktlinjer som gäller i fråga om
export av krigsmateriel (avsnill 6),

Innehållet i andra stycket år överfört från 4 § i
nuvarande lag. Denna ordning som tillägger etl enskilt statsråd räll all
besluta i enklare ärenden och som har varil rådande under en lång följd av år
och därvid visat sig vara i hög grad ändamålsenlig är lill slor del betingad av
praktiska skäl. Även tidsmässiga faktorer spelar in. I många fall fordrar
nämligen en dispensansökan i ärenden av nyssnämnt slag omedelbara åtgärder.

Det bör här framhållas att konstitutionsutskottet år 1977
granskat frågan om beslutanderätten och därvid särskilt omnämnt enskilt
statsråds beslutanderätt i ärenden som gäller export av krigsmateriel.
Utskottet uttalade bl.a. all granskningen inte gett anledning till erinran mol
de beslut varigenom statsråd bemyndigats avgöra visst ärende eller viss grupp
av ärenden (KU 1976/77:44).

68

3§ Prop. 1987/88:154

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om utförsel av

1.
skjutvapen och
tillhörande ammunition för enskild persons räkning saml av skjulvapen och
därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning ulom
rikel,

2.
skjulvapen för
reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3.
skjutvapen som
införts till riket för åtgärd soni avses i 2,

4.
sådana jakt-
och lävlingsskjulvapen och tillhörande ammunition som har förts in till riket i
enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen (1973:1176).

Som anförts i avsnitt 17.2 gäller för närvarande atl
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela
föreskrifter om utförsel av enstaka skjulvapen och därtill hörande ammunition
samt av skjulvapen jämte tillhörande ammunition för personligt bruk eller för
användning vid jakt, tävling eller övning ulom riket.

Föreskrifter härom finns i förordningen (1982:1062) om
förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m.

Förevarande paragraf innehåller elt mer specificerat
bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer alt
meddela föreskrifter dels om utförsel av skjulvapen och tillhörande ammunition
för enskild persons räkning, dels om utförsel av skjulvapen och därtill hörande
ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket och dels
för utförsel av skjutvapen för reparaliori, översyn eller liknande åtgärd
liksom för återutförsel efter sådana åtgärder.

Dessutom innehåller paragrafen etl bemyndigande all
meddela föreskrifter om utförsel av sådana jakt- och tävlingsskjutvapen med
tillhörande ammunition som har förts in till rikel i enlighet med
bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen (1973:1176), dvs. jakt- eller
tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition som har införts hit av nordisk
medborgare för tillfällig användning vid jakt eller tävling i rikel.

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel, m.m.

4 §

Avlal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av räll alt
utom rikel tillverka krigsmateriel får inle ulan lillslånd av regeringen ingås
här i rikel och inte heller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag
eller den som är bosall eller stadigvarande visias här.

Del lagrådsremitterade förslaget riktade sig til! var och
en som avser att upplåta eller överlåta en räll atl ulom rikel tillverka
krigsmateriel. På förslag av lagrådet (s. 132-133) har paragrafen begränsats
lill avlal, som ingås här i rikel eller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt
företag eller den som är bosall eller stadigvarande visias hår.

Bestämmelsen,
som har behandlats i avsnill 11,1, omfallar inte bara

upplåtelse eller överlåtelse av rättigheter som åtnjuter legalt skydd, l.ex.
i . g

form av patent, ulan även varje sådan licensgivning som
innebär ett Prop. 1987/88:154 lillhandahållande av sådant tekniskt underiag
e.d. som utgör en förutsättning för mollagaren alt starta en egen tillverkning.

Med rätt att tillverka krigsmateriel avses sålunda det
medgivande som genom ett avtal lämnas en motpart alt utnyttja viss rätt eller
att i enlighet med av upplåtaren eller överiåtaren tillhandahållna tekniska
underlag, såsom ritningar, beskrivningar o.d., tillverka viss krigsmateriel. I
de tekniska underlagen kan ingå upplysningar om uppfinningar och metoder,
konstruktions- och kontrollföreskrifter, beskrivningar av arbetsprocesser m.m.

Avtal med någon utom rikel om alt för dennes räkning
utveckla krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel får inte
ulan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inle heller utom rikel av
svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande
vistas här.

Paragrafen, som har utformats så som /agrarfer föreslagit
i sitt yttrande (s.l33), har behandlats i avsnitt 11.2. Där har jag också
angett vilka överväganden som bör ligga till grund för prövningen. Med någon
utom riket förstås såväl fysiska personer med hemvist ulom riket som juridiska
personer som är bildade enligt lagen i en främmande stat liksom främmande
stater och myndigheter i sådana stater.

Med utveckling av krigsmateriel förstås den verksamhet som
bedrivs för atl t.ex med hjälp av en kravspecifikation utforma etl tekniskt
underlag för produktion av krigsmateriel. Med en metod för framställning av
krigsmateriel avses det underlag som behövs för att framställa materiel på etl
specifikt sätt.

6§

Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär
upplåtelse eller överlåtelse av rätl all utom riket tillverka krigsmateriel får
inte ingås ulan tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas,

2. rätt atl vidareupplåla eller
vidareöverlåla rätten att tillverka krigsmateriel till någon annan,

3. rätl alt tillhandahålla
krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets
giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Paragrafen, som behandlats i avsnitt 11.3, anger alt
tillägg till avlal genom vilkel rätten atl tillverka krigsmateriel utom rikel
upplåtits eller överlåtits eller ändring av sådant avlal inle får göras utan
tillstånd av regeringen i vissa fall.

Sålunda skall varje tillägg till eller ändring av tidigare
avlal som rör den materiel som får tillverkas underkastas regeringens prövning.
Detta kan l.ex. vara fallet om parterna avser att utöka omfattningen av den
krigsmateriel som får tillverkas eller precisera omfattningen av en
lillverkningsräll med

avseende på materielen. Hit hör också ändringar eller
tillägg som avser Prop. 1987/88:154

åtaganden att förse licenshavaren med uppdaterad kunskap i
fråga om

malerielen.

Likaså skall tillägg eller ändringar som innebär atl
licenshavaren får rätt att i sin tur upplåta eller överlåta tillverkningsrälten
till någon annan prövas av regeringen.

Samma gäller klausuler som innebär rätl för en
licenshavare alt t.ex. försälja licenslillverkad materiel till mottagare som
inte angivits i det ursprungliga avtalet. Delta kan gälla försäljning på export
till annal land eller försäljning till annan användare i mottagarlandet.

Inte heller får tilläggs- eller ändringsavlal som avser
förlängning av det ursprungliga avtalets giltighetslid träffas utan tillstånd
av regeringen. Om däremot ett avtals giltighetstid föriängs enligl i avtalet
stipulerade förlängningsklausuler, innebär inle delta alt regeringens
tillstånd krävs.

Slutligen får inte heller tillägg eller ändringar som
avser sekretessbehandlingen av information företas utan regeringens tillstånd.

Militärt inriktad Utbildning

7§

Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare får
inle bedrivas inom riket utan tillstånd av regeringen.

Första stycket gäller inte

1. utbildning som anordnas av staten,

2. utbildning som anordnas i samband
med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i förelag för
tillverkning av sådan materiel.

Paragrafen motsvarar 3 § i den nuvarande lagen. 1
paragrafens/öwra stycke föreskrivs atl militärt inriktad utbildning av utländsk
medborgare inte får bedrivas inom rikel utan tillstånd av regeringen.

Som angetts i prop. 1981/82:196 bör allmänt sett
utbildning som avser sådant handhavande av krigsmateriel som har samband med en
möjlig slridsinsals vara alt hänföra lill begreppet militärt inriktad
utbildning. Vägledning torde också kunna hämtas genom en jämförelse med vad som
ingår i undervisningen vid en skola av sedvanlig lyp och en skola av militär
art.

I andra stycket första punkten anges att förbudet inte
gäller utbildning som anordnas av staten. Statliga bolag - som är självständiga
juridiska personer -är alltså inte undantagna från förbudet.

Till
skillnad från den nuvarande bestämmelsen undantar förevarande

paragraf inte sådan utbildning som slår under tillsyn av skolöverstyrelsen

eller universitets- och högskoleämbetet och som sker i enlighet med läroplan

eller utbildningsplan som har fastställts av någon av dessa myndigheter.

Skälet härtill är att de förändringar i fråga om fastställandel av studieplaner

för högskolan som regeringen aviserat i budgetpropositionen (1987/88:100,

bil. 10) skulle komma att medföra ändringar vad avser nu angivna undanlag.

Mot bakgrund av att sådan utbildning som med slöd av nuvarande

bestämmelser är undantagen tillslåndskravet knappast torde förekomma, 71

menar jag all ifrågavarande undanlag bör slopas. Skulle
mililärl inriktad Prop. 1987/88:154 utbildning av utländska medborgare förekomma
i l.ex. kommunal regi, är således sådan utbildning inle undantagen enligt
förevarande paragraf.

1 undra stycket andra punkten anges atl utbildning som
anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i
förelag för tillverkning av sådan materiel inte omfattas av förbudet.

Vid prövning av ansökan om tillstånd all bedriva sådan
utbildning som det här är fråga om hämtas stöd i de riktlinjer som gäller för
export av krigsmateriel. Huvudprincipen är alt lillslånd lill mililärl inriktad
undervisning inle bör meddelas om undervisningen riktar sig lill medborgare i
land till vilkel export av krigsmateriel från Sverige ej skulle komma i fråga.
I de fall undervisningen riktar sig lill medborgare i olika länder måsle en
sammanla-' gen bedömning göras av lämpligheten av all undervisningen tillåls.

Marknadsföring av krigsmateriel 8§

Den som har lillslånd enligt 2 eller 3 § lagen (1983:1034)
om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. saml svensk statlig
myndighet som bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning som
regeringen föreskriver

1.
lämna
redovisning till regeringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring
av krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare som marknadsföringen riktar
sig lill och vilken materiel marknadsföringen avser,

2.
lämna
underrättelse till regeringen

a)
innan anbud
lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon
ulom riket.

b) innan anbud lämnas om upplåtelse
eller överlåtelse av rätt att utom rikel tillverka krigsmateriel,

c) innan avlal ingås om försäljning eller annat
tillhandahållande av

krigsmateriel till någon utom riket.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
redovisningsskyldighet och underrättelseskyldighet som avses i första stycket.
Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från sådan redovisnings-
och underrättelseskyldighet.

Som angetts i avsnill 10 har begreppet marknadsföring en
vidsträckt innebörd. Enligt förarbetena till marknadsföringslagen (1975:1418)
ligger i begreppet atl del skall vara fråga om åtgärder som syftar till att
främja avsättning av varor och tjänster och andra nyttigheter. Hit hör
framställningar som vänder sig lill allmänheten eller en viss grupp av
intressenter. Termen läcker också åtgärder som är inriktade på enskilda.

Paragrafens/ÖM/a stycke föreskriver skyldighet dels för
den som har fått regeringens lillslånd enligl 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., dvs, innehavare av
tillverkriingslill-slånd eller den som har tillstånd atl försälja krigsmateriel
m.m,, dels för svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet
all lämna redovisning om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av

krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare som
marknadsföringen

72

riktar sig
lill saml vilken materiel marknadsföringen avser. Genom angivna Prop.
1987/88:154

precisering
framgår att redovisning skall lämnas endast i den omfattning

marknadsföringen riktar sig till bestämda mottagare. Härigenom
utesluts

således marknadsföring som riktar sig lill en obestämd
krets, l.ex. i form av

annonsering. Redovisningen är avsedd alt ge en bild av
företagens och

myndigheternas marknadsföring av krigsmateriel utom rikel.

Uppgifterna bör lämnas fortlöpande. Det bör vara en
uppgift för regeringen atl meddela föreskrifter om med vilka tidsintervall
redovisning skall lämnas.

Tillståndshavare och statliga myndigheter som nyss sagts
är enligt bestämmelsen vidare skyldiga all lämna underrättelse till regeringen
innan anbud lämnas om l.ex. försäljning av krigsmateriel och om upplåtelse
eller överlåtelse av lillverkningsräll avseende sådan materiel. Sådan
underrättelse skall också lämnas innan avlal ingås om försäljning av
krigsmateriel eller annal lillhandahållande lill någon ulom rikel.

Skyldighet atl lämna redovisning och underrättelser enligl
förevarande paragraf gäller även om marknadsföringen uppdras ål någon annan,
t.ex. ell utlandsbolag.

I andra slyckel ges regeringen bemyndigande atl meddela
föreskrifter om undantag från skyldighet att lämna redovisning och
underrättelser som avses i första stycket. Med stöd av dessa bestämmelser kan
undantag medges l.ex. i fråga om viss materiel eller i fråga om mera
rutinartade avtalsslut avseende komponentleveranser o.d. En förutsättning för
sådana undantag måste vara all syftet med regleringen inte äventyras.

9§

Regeringen får i enskilda fall förbjuda all

1. anbud lämnas om försäljning eller annal
lillhandahållande av krigsmate

riel till någon ulom rikel,

2. anbud lämnas om upplåtelse eller
överlåtelse av rätt att utom rikel tillverka krigsmateriel,

3. avlal ingås om

a) försäljning eller annal lillhandahållande av
krigsmateriel till någon

ulom rikel.

b) upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom
riket tillverka krigsmateriel.

Genom paragrafen ges regeringen möjlighet att förbjuda att
vissa åtgärder kommer lill stånd och därmed förhindra vidare marknadsföring i
förhållande till land som inle kan godtas som mottagare av svensk materiel
eller svenskt kunnande.

Förevarande paragraf ger möjlighet all ingripa mol
oönskade marknadsföringsåtgärder som kommer lill regeringens kännedom. Ell
förbud förutsätter således inte att uppgifter om avsedd marknadsföring kommil
regeringen tillhanda genom föreskrifterna i 8 S.

73

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt Prop. 1987/88:154

10 §

Den
som har tillstånd enligl 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m. saml svensk statlig myndighet som
bedriver motsvarande verksamhel skall, enligt de närmare föreskrifter som
regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i utländska
rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller
försäljning av krigsmateriel.

Genom
bestämmelsen införs en skyldighet för såväl den som har lillslånd att tillverka
eller försälja krigsmateriel m.m., som svenska statliga myndigheter som
bedriver motsvarande verksamhet all redovisa ägande i utländska rättssubjekt
som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av
krigsmateriel. Bestämmelsen syftar lill att vid varje tidpunkt ge regeringen
möjlighet att kunna bedöma ulvecklingen av berörd industris utlandsengagemang
på området.

Med
utländska rättssubjekt avses främst juridiska personer som är bildade enligl
lagen i en främmande stal.

Villkorm.m.

11 §

Tillstånd
enligl 2, 4, 5, 6 eller 7 § får förenas med villkor saml med konlroll- och
ordningsbestämmelser.

Bestämmelsen
har behandlats i avsnitt 15.2. Villkoren eller konlroll- eller
ordningsbeslämmelserna skall inle vara onödigt betungande.

Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m.m.

12 §

Regeringen
får meddela föreskrifter om all

1. den som har lillslånd enligt 2 § skall lämna uppgifter rörande utförd
krigsmateriel,

2. den som har tillstånd enligt 4 § skall lämna uppgifter om upplåten
eller överlåten rätt atl ulom rikel tillverka krigsmateriel.

I
bestämmelsen ges regeringen bemyndigande att föreskriva att den som har fått
tillstånd att föra ut krigsmateriel eller all upplåta eller överiåta rätt att
utom riket tillverka sådan materiel skall lämna uppgifterom utförd materiel
resp. upplåten eller överlåten rätt alt ulom rikel tillverka krigsmateriel, I
avsnitt 15.3 har betonats vikten av alt kunna följa upp leveranser av materiel
eller t.ex. upplåtelse av lillverkningsräll genom att få elt samlat uppgiftslämnande
härom.

74

Återkallelse av utförseltillstånd Prop. 1987/88:154

13 §

Tillstånd enligt 2 § får återkallas av regeringen, om
tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller
ordningsbeslämmelser som har meddelats med stöd av lagen eller om del finns
andra särskilda skäl lill återkallelse.

Bestämmelsen, som har kommenterats i avsnill 15.4,
föreskriver atl beviljade utförseltillstånd kan återkallas under vissa
omständigheter. Möjligheten att återkalla etl givet tillstånd bör i princip
utnyttjas endasl när della är nödvändigt.

Skyldighet för revisorer

14 §

Om en revisor i sin granskningsverksamhet har framfört
någon anmärkning i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag i fråga om företagels efterlevnad av bestämmelserna i denna lag, skall
han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen.
Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

Bestämmelsen har utförligt behandlats i avsnitt 15.5.

Ansvarsbestämmelser m.m.

15 §

Bestämmelser om olovlig utförsel av vara och om försök
därtill finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

16 §

Den som bryter mol 4,5,6 eller 7 § eller förbud som har
meddelats med stöd av 9 § döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen,
till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov
oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inle dömas lill ansvar.

17 §

Om brott som avses i 16 § första slyckel 1 är alt anse som
grovt, döms lill fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskill beaktas,
om del avsett lillverkningsräll av betydande värde, utveckling, utbildning
eller marknadsföring av betydande omfattning eller varaktighet eller om
gärningen annars varil av särskill allvarlig art.

75

18 § Prop. 1987/88:154

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 8 § första slyckel eller 10 §eller mol
föreskrifter, villkor eller

konlroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med slöd av lagen,

2, lämnar oriklig uppgift vid fullgörande av
redovisningsskyldighet,

underrättelseskyldighet eller uppgiflsskyldighel som avses i första punkten.

I ringa fall skall inle dömas lill ansvar.

19 §

Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om
gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

I 75 §, som motsvarar 7 § i nuvarande lag erinras om atl
överträdelse av ulförselförbudei bestraffas enligl bestämmelserna i
varusmugglingslagen.

Straffbestämmelserna i 16 och 17 §§ har sin motsvarighet i
8 och 9 §§ nuvarande lag. De nya bestämmelserna omfallar också del utvidgade
förbudet i 4 § i fråga om upplåtelse eller överlåtelse av rätlen all ulom riket
tillverka krigsmateriel, liksom överträdelse av förbuden all ingå avlal om
tillägg lill eller ändring av tidigare ingångna avtal.

Bestämmelserna omfattar vidare överträdelse av förbuden i
5 § alt ingå avtal med någon ulom rikel om atl för dennes räkning utveckla
krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel liksom
överträdelse av förbud' all vidta viss marknadsföringsåtgärd.

17 § innehåller en slraffskala för grova brott.
Bestämmelsen upptar

exempel på omständigheter som skall beaktas vid bedömandet av om brottet

är grovt. En gärning av särskilt allvarlig art får anses föreligga exempelvis
om

överlåtelse av en lillverkningsräll inneburit all materiel av utomordentligt

kvalificerat slag kunnat komma att tillverkas i ett land till vilkel utförsel
av ,

krigsmateriel från Sverige inte kan komma i fråga. Likartade synpunkter kan

anläggas i fråga om kunskapsöverföring i form av t,ex. utvecklingsuppdrag

och utbildning.

18 § första stycket inrymmer en särskild slraffskala,
dels för brott mol 8 §

första stycket och 10 § saml föreskrifter, villkor eller kontroll- eller
ordnings

beslämmelser som har meddelats med stöd av lagen, dels för orikligt

uppgiftslämnande vid fullgörande av redovisningsskyldighet, underrättelse

skyldighet eller uppgiflsskyldighel enligl lagen eller med slöd av lagen

meddelade bestämmelser. Med lämnande av oriklig uppgift jämställs

förtigande av uppgift.

Vid uppsåtligt eller oaklsaml brott är straffskalan böter
eller fängelse i högst sex månader.

Som framgår av bestämmelsens ordalydelse
slraffsanktioneras inle åsido- . ■

sättande av revisors åliggande enligt 14 § genom
bestämmelsen. Detta har sin grund i alt försummelser av revisorer regleras i
annan ordning, l.ex. genom disciplinärt förfarande.

Av
paragrafens andra stycke framgår alt del i ringa fåll inle skall dömas lill

ansvar. Det lagrådsremitterade förslaget innehöll en bestämmelse enligt

vilken det i ringa fall av oaktsamhet inle skall dömas lill ansvar.
Lagrådethari 76

sill yttrande påpekat atl den omständigheten all en sådan
bestämmelse inle Prop. 1987/88:154 avser uppsåtlig gärning avviker från vad
som föreslagits i 16 § andra stycket. Med hånsyn härtill har lagrådet förordat
all också uppsåtligt brott i ringa fall skall fritas från ansvar (s. 133).

Jag'är ense med lagrådet på denna punkt. Jag vill emellertid
starkt framhålla atl endasl sådana gärningar som saknar materiell belydelse
från kontrollsynpunkt bör vara att bedöma som ringa samt att kraven när del
gäller aktsamhet självfallet är beroende av hur väsentliga uppgifterna varil
från denna utgångspunkt.

Brottsbalkens (BrB) regler om medverkan lill brott är
analogiskt tillämpliga eftersom fängelse ingår i straffskalan.

119 § har för tydlighetens skull införts en bestämmelse om
all ansvar enligt denna lag är subsidiärl i förhållande lill ansvar enligl BrB.
Närmast kan det bli aktuellt atl tillämpa bestämmelserna om osant intygande i
BrB.

22.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen,av krigsmateriel, m.m.

i§

Med hänsyn till att de nya bestämmelserna i fråga om utförsel
av krigsmateriel inarbetats i en ny lag i ämnet, görs en hänvisning lill den
nya lagen i lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.
Samtidigt erinras i denna lag mera utförligt än vad som för närvarande är
fallet om föreskrifterna i lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m.
(Första och andra styckena).

Paragrafens fjärde stycke innehåller etl bemyndigande för
regeringen alt meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel
enligt denna lag. Lydelsen har utformats efter förslag av lagrådet, (s. 134).

2 §

Tillägget i andra stycket innebär alt regeringen
bemyndigas att meddela föreskrifter om undanlag från kravel på
lillverkningstillsiånd i fråga om sådan tillverkning som utförs på uppdrag av
den som innehar tillstånd att tillverka ifrågavarande krigsmateriel.
Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 16.1.

Nuvarande bestämmelse ändras så alt krigsmateriel och i
paragrafen avsedda rättigheter inte får tillhandahållas här i rikel och inle
heller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosall
eller stadigvarande visias hår. Delta framgår av paragrafens första stycke.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med lagrådets förslag (s. 134).

Andra
stycket innehåller undanlag från tillslåndskravet enligl första

slyckel. Nuvarande bestämmelse i punkten 2 om undanlag från tillslåndskra

vet för innehavare av lillverkningstillsiånd i fråga om tillhandahållande av 77

materiel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas
av tillståndshava- Prop. 1987/88:154

ren skärps på det sättet all undanlaget fortsättningsvis
får avse endast

materiel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom
landet eller

rättighet som innehas av den som har tillstånd all
tillverka krigsmateriel.

Härigenom får också innehavare av tillverkningstilistånd
begära särskilt

tillstånd l.ex. i fråga om försäljning av materiel som
visserligen tillhör

tillståndshavaren men som l.ex. köpts upp i ullandel för
vidare försäljning ål

mottagare i annal land.

1 tredje stycket har en redaktionell ändring gjorts i
förhållande lill nuvarande bemyndigande i syfte atl klargöra alt undanlag från
tillslåndskravet endast avser sådan handel med skjulvapen, ammunition eller
annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176)
eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

6§

\ första stycket har införts skyldighet för
tillståndshavare att lämna uppgifter om uppdrag som lämnats ål annan atl
tillverka krigsmateriel (se avsnitt 16.1). Andra stycket innehåller etl
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undanlag från
skyldighet alt till kontrollmyndigheten avlämna deklaration om den verksamhet
för vilken tillstånd har meddelats. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt
16.2.

10 §

Enligt andra stycket skall inte dömas lill ansvar i ringa
fall. Bestämmelsen har ändrats på förslag av lagrådet (s. 134) och mot bakgrund
av intresset av all i förhållande lill motsvarande bestämmelse i 18 § andra
stycket i den föreslagna lagen om förbud mot utförsel av krigmaleriel, m.m.
åsladkomma likformiga straffbestämmelser. Vad jag anfört i anslutning lill den
bestämmelsen om avgränsningen av ringa fall gäller även för den här aktuella
bestämmelsen.

22.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:000) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

2 §

Ändringen innebär en hänvisning till en ny lag om förbud
mol utförsel av krigsmateriel, m.m. Härigenom omfattas beslul enligl den nya
lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. av undantagen från den
föreslagna lagen om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Som anförts i avsnill 8 har lagrådet med hänsyn lill atl
del enligl 13 § i den nya ulförsellagen blir möjligt all återkalla
utförsellillstånd uttalat att det förefaller motiverat atl
rållsprövningsmöjlighelen får omfatta beslul om återkallelse av
utförsellillstånd. Lagrådet har därför förordat all sådana beslul inle undantas
från möjlighet lill rätlsprövning (s. 134-135).

Jag har i anslutning lill min behandling av denna fråga i
nyssnämnt avsnitt 78

angivit skälen för att jag inte är beredd atl följa
lagrådets förslag på denna Prop. 1987/88:154 punkt. Jag har samrått i
frågan med chefen för juslitiedepartementel

23 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om förbud mol utförsel av
krigsmateriel, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1983:1034)
om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1988:000)
om rätlsprövning av vissa förvaltnings-beslut.

24 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anla de förslag som
föredraganden har lagt fram.

79

Bilagal Prop. 1987/88:154

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1987:8) Försvarsindustrins
utlandsverksamhet

De 23 företag inom den svenska försvarsindustrin som ingår
i utredningens kartläggning levererade civila och militära produkter under år
1985 för drygl 20 miljarder kronor. Nästan 7 miljarder kronor var
krigsmateriel. Exporten av krigsmateriel uppgick till knappt 2 miljarder kronor
eller mindre än en procent av hela den svenska exporlen under årel.

Utlandsbolagen

Enligt utredningens karlläggning har den svenska
försvarsindustrin 17 utlandsbolag som arbetar med krigsmateriel (ytterligare
elt har etablerats efter karlläggningens slutförande). Nio av utlandsbolagen är
helägda. Två är delägda majoriletsbolag, medan de återstående sex är
inlressebolag.

Åtta av utlandsbolagen verkar i Västeuropa och fyra i
Nordamerika. Två bolag finns i Sydamerika, elt i Indien, elt i Singapore och
etl i Australien.

Marknadsföring är den huvudsakliga uppgiften för 13 av den
svenska försvarsindustrins 17 bolag i utlandet. Tre bolag tillverkar också
krigsmateriel i elableringslandel och fyra ägnar sig ål ulvecklingsarbele.

Licenser till utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har upplåtit eller överlåtit
totalt 69 tillverk-ningsrälligheler. Antalet har ökat med ell 20-lal sedan år
1979.

Något mer än hälften av licenserna har gått till företag i
Västeuropa. Singapore, Brasilien och Förenta staterna är de främsta
mottagariänderna utanför Västeuropa.

Överenskommelser om samarbete med utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har ingått 59
överenskommelser om samarbete-s. k. joint ventures-med tillverkare i utlandet.
Denna form av samarbete har ökal mycket starkt under de senaste åren. Av
samtliga 59 överenskommelser träffades 43 eller drygt 70 % åren 1984-86.

Även della samarbete är i hög grad koncentrerat till
förelag i Västeuropa och Nordamerika. Förenta staterna är del ledande
samarbetslandei. Den svenska försvarsindustrin har emellertid träffat nästan
lika många överenskommelser med företag i Slorbrilannien och i
Förbundsrepubliken Tyskland som med företag i Förenta staterna. Efter dessa tre
länder följer Norge. Italien, Schweiz, Frankrike och Nederländerna.

Samarbetsöverenskommeiserna avser i 80 % av fallen någon
form av

utvecklingsarbete. gO

Marknadsföring Prop. 1987/88:154

Bilaga 1 Den svenska försvarsindustrin arbetar i sin
marknadsföring utomlands med

de olika slag av medel som är vanliga inom de flesta
industrigrenar.

Den huvudsakliga marknadsföringen utomlands sker med
företagens resurser i Sverige. Marknadsavdelningen eller motsvarande funktion
inom företagen demonstrerar materielen, utarbetar offerter och förhandlar. De
agenter som företagen i varierande utsträckning använder verkar i första hand
genom atl förmedla kontakter mellan utländska köpare och den svenska
marknadsavdelningen.

Några förelag använder egna eller samägda ullandsbolag som
i marknadsföringen arbetar på ungefär samma säll som agenterna. Utarbetandet
av offerter och förhandlingarna med olika köpare sker som regel även i dessa
fall i regi av förelagets marknadsorganisalion i Sverige.

Säkerhetspolitiska krav på svenska försvarsindustrin

Långsikligheten och stabiliteten i den svenska
säkerhetspolitiken ställer stora krav på den svenska försvarsindustrin. En egen
försvarsindustri ökar det militära försvarels möjligheter all anskaffa en
utrustning som är särskilt lämpad för vår miljö och vårt värnpliktssystem.
Genom en egen försvarsindustri stärker vi vårt säkerhetspolitiska oberoende.

Exporten har stor belydelse för försvarsindustrins
ulveckling. Den gör del möjligl all upprätthålla en tillverkning även när
livslängden på försvarels materiel ökar och liden mellan beställningarna blir
längre. Exporten bidrar lill kontinuiteten - att del finns tekniker och annan
personal som upprätthåller det för del svenska försvaret viktiga
yrkeskunnandel inom försvarsindustrin.

Även om bredden i kunnandet är slor måsle
försvarsindustrin i ökad utsträckning kunna samarbeta med teknologiskt
kvalificerade förelag i andra länder. Della skapar förutsättningar för en
betydligt högre grad av självständighet än om vi skulle tvingas atl i ökad
omfattning importera färdiga vapensystem.

Den svenska exportkontrollen

De svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten
tillgodoser redan nu högt ställda krav.

Utredningens karlläggning visar emellertid alt del finns
flera frågor i ulförselkonlrollen som behöver övervägas. För dessa överväganden
talar också de misstankar om olovlig utförsel av krigsmateriel som föreligger.

övervägandena omfattar

D Kontrollen
över bestämmelsernas efterlevnad;

D Marknadsföringen;

D Utlandssainarbelel; och

□ Teknologiöverföringen.

81 6
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

Utredningen konstaterar all det kan vara svårt att spåra
vidareexport av Prop. 1987/88:154

lättare vapen som tillverkas i stora serier, begagnad
materiel och slapelvaror Bilaga 1

som krut och sprängämnen. Tillämpningen av kraven på
slutanvändarintyg

för vapen och ammunition och på deklaration om
bearbetningen av krut och

sprängämnen bygger på det förtroende som svenska
myndigheter måste

kunna ha för myndigheter och tillverkare i mottagarländerna.
Om en köpare

sviker förtroendet, måste della påverka hans
möjligheter att få nya

leveranser från Sverige.

Utredningen utgår från atl regeringen har möjligheter att
upphäva ett beslut om tillstånd alt exportera om mottagaren senare skulle visa
sig vara en annan än som har framgått av de i ansökan lämnade uppgifterna.

Utredningens förslag till ökad styrning

Förbättrad intern företagskontroll

Atl exportera krigsmateriel och föra ut kunnande är i
princip förbjudet. Bestämmelserna medger undantag från förbudet. Företagen
måste med det samhällsansvar de har se till att det inte sker någon olovlig
utförsel eller att de på annal sätt kringgår reglerna. Myndighetskontrollen kan
aldrig bli heltäckande. En förbättrad intern förelagskontroll har däremot möjligheter
alt på etl brett plan minska riskerna för överträdelser av exportreglerna.

Utredningen anser atl de anställda i förelagen genom
utbildning och information bör få ökade kunskaper om exporlbestämmelserna och
hur de tillämpas. Del är angelägel att de statliga myndigheterna medverkar i
denna utbildning och information.

Utredningen anser vidare all företagen bör se över sin
administrativa organisation och sina styrsystem. Ändrade rapporteringsrutiner
och beslutsbefogenheter kan göra den interna kontrollen effektivare.
Utredningen förutsätter alt exporlfrågor av belydelse behandlas i företagens
styrelser.

Revisorernas roll i den interna kontrollen bör bli mer
uppmärksammad än som hittills har varit fallet. Del hör lill revisorernas
förvaltningsrevision att undersöka hur styrelsen och verkställande direktören
hanterar olika frågor så att åtgärderna ekonomiskt inle skadar förelagen.
Utredningen föreslår att revisorerna skall vara skyldiga atl lill regeringen
överlämna en avskrift av revisiorisberättelsen, om de har anmärkt på någol som
gäller krigsmaterielexporten.

Tullkontrollen

Tullverket svarar för en myckel viktig funktion och har
omfattande

befogenheter i ulförselkonlrollen. Utredningen anser att förutsättningarna

för kontrollen skulle förbättras om företagen ålades alt lill myndigheterna

inge ett s. k. landningsintyg eller annal bevis på att köparen i del land som

framgår av exporltillslåndet har tagit emot varorna. Det är också angelägel

all företagen hos lullmyndighelerna förhandsanmäler planerade exportleve

ranser och att tullmyndigheterna får information om inlämnade ansökningar

och beviljade lillslånd lill utförsel av krigsmateriel. 82

Medverkan
av de svenska utlandsmyndigheterna Prop. 1987/88:154

Bilaga
1 Även de svenska utiandsmyndigheterna bör fa information om inlämnade

ansökningar och beviljade
tillstånd. Syftet är att de skall kunna delta i

ulförselkonlrollen
med bedömningar som bekräftar att leveranserna har nått

de mottagare som anges i
exportlillslånden.

ökad
skyldighet för företagen att lämna uppgifter

Utredningen
anser att det behövs en kontroll som ger myndigheterna en ökad insyn i
exportverksamheten. Underlaget för denna kontroll behöver förbättras.
Utredningen föreslår att företagen skall åläggas en skyldighet att till
regeringen lämna uppgifter orn exporterad materiel och om upplåtna eller
överlåtna tillverkningsrättigheter. Företagen skall enligt utredningens förslag
vara skyldiga atl på begäran lämna även andra uppgifter och handlingar om
exportverksamheten på krigsmaterielområdet. Uppgifterna skall på begäran
bestyrkas av företagens revisorer.

Tillsyn
över företagens marknadsföring utomlands

Den
svenska försvarsindustrin bedriver enligt utredningens bedömning en
marknadsföring som med hänsyn till utförselkontrollens syften är i stort rimlig
när det gäller omfattningen och valet av medel. 1 enstaka fall har företagen
emellertid brukat metoder eller övervägt att använda medel som med hänsyn till
riktlinjerna för krigsmaterielexporten inte har varit lämpliga.

Till
planeringen av marknadsföringen utomlands hör att företagen väljer länder för
försäljningsarbetet. Företagen begär ofta synpunkter och råd från
krigsmaterielinspektionen (KMI) i fråga om ländervalet och kan sägas vara
lyhörda för KMI:s bedömningar. Emellertid har det i några fall förekommit alt
förelagen har gått längre i sin marknadsföring i vissa länder än som senare
från andra synpunkter har visat sig lämpligt.

Utredningen
föreslår atl företagen inom försvarsindustrin och de som bedriver
försäljningsverksamhet inom krigsmaterielområdet skall vara skyldiga att lill
regeringen redovisa sin planering av marknadsföringen utomlands. Redovisningen
skall också omfatta den marknadsföring som företagen uppdrar åt andra, t.ex. en
agent eller ett utlandsbolag, att genomföra.

Som
har framhållits finns det exempel på åtgärder i marknadsföringen som under
senare år har orsakat problem för både myndigheterna och industrin. Utredningen
föreslår mot bakgrund av dessa erfarenheter att regeringen skall få möjligheter
att i enskilda fall förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder som förelagen
planerar eller håller på att genomföra. Ett sådant förbud kan innebära att elt
företag inle får lämna anbud, ingå avtal eller vidta liknande åtgärder som
syftar till aft en försäljning skall komma till stånd i ett land som regeringen
inte är beredd alt godta för krigsmaterielexport.

Utredningen
föreslår också alt regeringen skall kunna förbjuda ett svenskt företag atl ge i
uppdrag ål annan -1, ex. elt hel- eller delägi utlandsbolag- alt vidta samma
slag av åtgärder.

För
alt regeringen skall ha en aktuell bild över verksamhelen inom 83

utlandsbolagen föreslår utredningen alt företagen skall
vara skyldiga att Prop. 1987/88:154 lämna uppgifter om ägar- eller
delägarskap i ullandsbolag inom krigsmale- Bilaga 1 rielområdet.

Samarbete med försvarsindustrin i andra länder

Samarbetet mellan svenska och utländska
försvarsindustriförelag har ökal starkt under senare år. Företagen har i
genomsnitt under de tre senasle åren träffat 15 nya överenskommelser om samarbete.
Enligt utredningens bedömning kommer ökningen i samarbetet i fortsättningen
alt ligga kvar på ungefär samma nivå.

Utredningen anser i likhet med 1984 års försvarskommitté
att regeringen skall pröva innehållet i överenskommelserna och bl. a. bedöma
frågan om export till tredje land av de produkter som företagen gemensamt
utvecklar och tillverkar. Exporlen från del samarbetande företagel skall i
många fall kunna ske enligt de regler som det andra landet tillämpar för sin
utförsel av krigsmateriel. I en del fall kan del däremot vara nödvändigt med
särskilda exportvillkor. Det gäller samarbete mellan svenska företag och
företag i länder som har en markant annorlunda syn på krigsmalerielfrågorna än
Sverige. Bedömningar får ske från fall lill fall med ulgångspunkl i den lyp av
materiel som gäller och vilka regler och riktlinjer som tillämpas i landet där
det samarbetande företagel bedriver sin verksamhel.

Om regeringen godkänner en överenskommelse om samarbete
mellan ett svenskt och ell utländskt förelag, kommer svenska komponenter eller
annan materiel sannolikt i flera fall atl behöva exporteras till det utländska
företagel. Utförseln av sådana varor fordrar lillslånd enligl den svenska
utförselkontrollagen. Etl sådant tillstånd bör kunna ges generellt för t. ex.
en viss period eller för en bestämd kvantitet av produkter som skall ingå i
samarbetet.

Prövning av licensupplåtelser från andra än tillverkare

Utförselkontrollagen förbjuder den som inom rikel
tillverkar krigsmateriel atl utan tillstånd upplåta eller överlåta
tillverkningsrätlighet. Det är däremot inget hinder för andra, t.ex. ell
handelsförelag eller en enskild som har förvärvat en tillverkningslicens, att
sälja denna vidare till ett företag i ett annat land.

Att utlandssamarbelel sannolikl kommer alt fortsätta växa
på en bred front under de kommande åren är enligt utredningens mening ell motiv
för all nu överväga en komplettering av lagen så all den reglerar export av
tillverkningsrättigheler även i regi av den som inle tillverkar krigsmateriel.
Utredningen föreslår att förbudet att utan tillstånd utomlands sälja en
tillverkningsrättighet i fortsättningen skall gälla var och en som lill någon i
utlandet upplåter eller överlåter rätt atl tillverka krigsmateriel m, m.

84

Förstärkning
av KMI:s resurser Prop. 1987/88:154

Bilaga
1 De åtgärder som utredningen föreslår i betänkandet syftar till en effektivare

intern
kontroll inom företagen och en ökad insyn från myndigheternas sida. Den
föreslagna skyldigheten för företagen att lämna uppgifter om exportverksamheten
kommer att medföra eri ökad verksamhel inom KMI. Utredningen bedömer atl de nya
krav som ställs på KMI kommer alt fordra en förstärkning av de personella
resurserna. Det är också viktigt all olika slag av kompetens är företrädda inom
inspektionen.

85

Utredningens
lagförslag Bilaga 2 Prop. 1987/88:154

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel
av

krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:513) om förbud
mot utförsel av

krigsmateriel, m. m. dels att nuvarande 7-9 §§ skall
betecknas 12-14 §§, dels atl 2 § samt nya 13 och 14 §§ skall ha följande
lydelse, dels atl det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 7-11 och 15-17
§§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Den som inom riket tillverkar Rätt an utom riket tillverka krigs-

krigsmateriel får inte utan tillstånd av materiel får
inte upplåtas eller överlå-

regeringen upplåta eller överlåta rätt tas utan
tillstånd av regeringen.

att utom riket tillverka sådan mate- En överenskommelse som innebär

rid. komplettering, precisering eller
an-

nan ändring av upplåten eller överlåten räU att utom
rikel tillverka krigsmateriel skall underställas regeringen för prövning av
tillstånd enligt första stycket.

7§

Den som har fån tillstånd enligt 1 eller 2 § skaU, enligl
de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lämna

1.
uppgifter
rörande utförd krigsmateriel eller upplåten eller överlåten rätt an utom riket
Ullverka sådan materiel,

2.
andra
uppgifter och handlingar som behövs för kontrollen av verksamhelen.

8§

Om en revisor i sin gransknings

verksamhet har framfört någon an

märkning i en sädan revisionsberät

telse som sägs i 10 kap. 10 § aktiebo

lagslagen (1975:1385) om an det bo

lag som berättelsen avser vidtagit nå

gon åtgärd som innebär handlande i

strid mot denna lag eller eljest gjort

någon anmärkning av betydelse med

avseende på bolagets verksamhet in

om krigsmaterielområdet, skall han 86

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:154

genast sända in en avskrift av revi- Bilaga 2
sionsberätlelsen till regeringen. Motsvarande skyldighet åligger revisor i
statlig myndighet.

En revisor är också skyldig, om del begärs, atl bestyrka
uppgifter som lämnas med stöd av 7 §.

9§

Den som har fåll tdlslånd enligt 2 eller 3 § lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. eller
statlig myndighet som tillverkar eller tillhandahåller krigsmateriel skall,
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lämna en redovisning
om planeringen av sin marknadsföring ulom rikel. Detta gäller även om marknadsföringen
uppdras åt någon annan.

Om regeringen finner att marknadsföringen inte bör
genomföras, får regeringen förbjuda alt anbud lämnas, avtal ingås eller
liknande ätgärder vidlas som syftar till att försäljning skall komma till
stånd. Regeringen får också förbjuda an uppdrag om sådana åtgärder lämnas åt
annan.

10 §

Den som har fån tillstånd enligt 2 § lagen (1983:1034) om
konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. skall, enligt de närmare
föreskrifter sotn regeringen meddelar, lämna uppgifter om ägar- eder delägarskap
i en utländsk juridisk person inom krigsmaterielområdet.

11 §

Den som avser atl med någon i utlandet ingå eU avtal, som
syftar Ull gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel, är skyldig
att innan avtalet ingås anmäla detta lill regeringen för prövning om godkännande.
Regeringen får förena ett godkännande med villkor.

Den som har fått regeringens godkännande skall, enligt
de närmare

föreskrifter som regeringen medde- r,-,

lar, lämna uppgifter om samarbetet.

Nuvarande lydelse

8§ Den som bryter mol 2 eller 3 § döms.

1. om gärningen skett uppsåtligen,

till böter eller fängelse i högst två år,

2. om
gärningen skett av grov

oaktsamhet, lill böter eller fängelse i

högst sex månader.

I ringa
fall skall inte dömas lill ansvar.

Föreslagen lydelse

13 § Den som bryter mol 2, 3, // § första stycket eller
förbud som meddelats med stöd av 9 § andra stycket, döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen,

lill böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov

oaktsamhet, till böter eller fängelse i

högst sex månader.

I ringa fall skall inle dömas lill ansvar.

Prop.
1987/88:154 Bilaga 2

9§

Är brott
som avses i 8 § första stycket 1 all anse som grovt, döms lill fängelse lägst
sex månader och högst fyra år.

Vid
bedömande av om brottet år grovt skall särskilt beaktas om del avsett
lillverkningsräll av betydande värde eller utbildning av betydande omfattning
eller varaktighet eller om gärningen eljest varit av särskill farlig art.

14 §

Är brott
sorn avses i 13 § första slyckel 1 alt anse som grovt, döms lill fängelse lägst
sex månader och högst fyra år.

Vid
bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om del avsett lillverkningsräll
av betydande värde, utbildning, samarbete eller marknadsföring av betydande omfattning
eller varaktighet eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

15

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter
mot andra föreskrifter i

denna lag än som avses i 1-3 §§, 11 §

första stycket eller förhud som med

delats ined stöd av 9 § andra stycket

eller mot förskrifter eller villkor som

har meddelats med stöd av lagen,

2. lämnar
oriktig uppgift vid full

görande av uppgiftsskyldighet enligt

denna lag.

Om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är alt anse
som ringa, skall inte dömas lill ansvar.

16

Till ansvar enligt denna lag skall inle dömas, om
gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

17 §

Allmänt åtal för brott som avses i 15 § får väckas endast
efter medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

88

Denna lag träder i kraft den

Sammanställning av remissyttranden Biiaga3 Prop. 1987/88:154

över betänkandet (SOU 1987:8) Försvarsindustrins
utlandsverksamhet

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av
justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen (RPS),
kommerskollegium (KK), överbefälhavaren (ÖB), försvarets materielverk (FMV),
försvarets forskningsanstalt (FOA), fortifikationsförvaltningen,
generaltullstyrelsen, patent-och registreringsverket, statens industriverk,
affärsverket - FFV, riksrevisionsverket (RRV), Svea hovrätt, kammarrätten i
Stockholm, Uppsala universitet, Sveriges Industriförbund, Sveriges exportråd,
Sveriges försvarsindustriförening, Sven.fka Arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Sveriges Socialdemokratiska
Kvinnoförbund, Folkpartiets Kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund, Moderata Ungdomsförbundet och Centerns Ungdomsförbund.

RÅ har bifogat yttrande från regionåklagarmyndigheten i
Karlstad och åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt. KK har bifogat
yttrande från Stockholms Handelskammare. LO har bifogat yltrande från
Statsanställdas Förbund och Svenska Metallindustriarbetareförbundet

Yttranden har dessutom inkommit från Arbetsgivarföreningen
SFO, Företagens Uppgiftslämnardelegalion och Sveriges Kristna Socialdemokraters
Förbund.

Remissyttrandena 1 Allmänna synpunkter

Utredningen har genomfört en kartläggning av den svenska
försvarsindustrins utlandsverksamhet. Med utgångspunkt i denna genomgång har
utredningen presenterat överväganden och lagt fram förslag som syftar till alt
uppnå bättre styrning och förbättrad konlroll av krigsmaterielexporten.

De remissinstanser som yttrat sig över utredningens
kartläggning är positiva till det sätt på vilket den genomförts. FFV menar all
karllåggningen på ett välgörande sätt reducerar den aktuella debatten om
krigsmaterielexporten lill rimliga proportioner såväl beträffande omfattning
som fördelning, FOA påpekar att det eventuellt hade varil av intresse om
utredningen också behandlat de problem som underleveranlörsarbele kan medföra
med hånsyn lill den ökade omfallningen av samarbete på detta område. En
beskrivning av den svenska försvarsindustrin även i dess roll som importör av
komponenter, licenser och delsystem hade enligl FOA inneburit en mer
symmetrisk belysning av utlandsverksamheten eftersom delta har intresse för en
diskussion om svenskt beroende och oberoende inom försvarsmaterielområdet.

Flera remissinstanser som har yttrat sig över utredningens
allmänna 89

bedömningar
av de säkerhetspolitiska kraven på den svenska försvarsindu- Prop.
1987/88:154 sirin, exportens betydelse och behovet av samarbete med
teknologiskt Bilaga 3 kvalificerade företag i andra länder ansluter sig
lill dessa.

Sålunda anför KK alt minskade beställningar från del
svenska försvaret och starkt ökade utvecklings- och konstruktionskostnader i
samband med krigsmaterielframslällning har ökal den svenska
krigsmaterielindustrins beroende av internationell samverkan och av export.
Exportförsåljning av svensk krigsmateriel har blivit en nödvändighet inte bara
för den svenska krigsmaterielindustrin utan indirekt även för del svenska
försvaret genom att lägre inköpspriser uppnås än som skulle ha varit fallet
ulan exporlen.

ÖB understryker all en kompetent och konkurrenskraftig
svensk försvarsindustri utgör en väsentlig del av vår säkerhetspolitik saml år
av slor belydelse för försvarels möjligheter all utvecklas efter våra egna
förutsättningar, dvs. ges en svensk profil på etl kostnadseffeklivt sålt.

ÖB framhåller vidare alt försvarels beställningar, vad
gäller ulveckling och anskaffning medför låg beläggning inom många svenska
försvarsindustrier. 1 den mån della inle kan kompenseras med export som
belägger produktionen och kan betala för viss egen ulveckling kommer della alt
leda till slora anpassningsålgärder inom industrin. Del kan inle uteslutas, att
vissa industrier i en sådan situation skulle välja all avveckla sin
utvecklings- och produktionskapacitet helt, vilket skulle kunna medföra
säkerhetspolitiska konsekvenser.

ÖB konstaterar all export och teknologiskt samarbete har
slor och ökande betydelse för den svenska försvarsmaterielinduslrins
fortbestånd.

FMV menar all den svenska försvarsindustrins primära
uppgift att utveckla och tillverka materiel lill del svenska försvaret borde ha
underslu-kils i utredningen.

Också FMV pekar på atl utvecklingskostnaderna har fortsall
alt öka, vilkel i förening med de allt längre intervallen mellan de svenska
beställningarna efterhand lett lill ökal behov av export för att bibehålla
industrins lönsamhet. Serielängden för de svenska beställningarna är i regel
alllför ringa, varför export blir ett nödvändigt villkor för försvarsindustrin.

FMV framhåller också all den dynamiska tekniska ulvecklingen
i omvärlden har medförl ökad specialisering och ell ökal ullandsberoende för
den enskilda industrins ulveckling av komponenter och delsystem samlidigl som
man tvingas konstatera all vissa system inte kan utvecklas i Sverige av
ekonomiska skäl.

FMV anför vidare all de säkerhetspolitiska överväganden
som redovisats i utredningen innebär all försvarsindustrins verksamhel utgör
etl viktigt led i den svenska säkerhetspolitiken och atl dess förmåga ger ell
väsentligt bidrag till omvärldens tilltro lill Sverige. Om export av
krigsmateriel ej skulle tillåtas i framliden, skulle della innebära
kostnadsökningar för försvarets materiel i en svåröverskådlig omfattning och
dra med sig icke önskvärda konsekvenser genom industrinedläggningar och ökade
svårigheter all säkra försvarels materielförsörjning i krislägen.

En konsekvens av ell totalt exportförbud torde då bli alt
Sverige inle heller kommer atl kunna importera försvarsmateriel eller utveckla
sådan tillsammans med andra länder. En utveckling av all materiel inom landet
skulle bli

90

synnerligen dyrbar och dessutom leda till eftersläpning i
den tekniska Prop. 1987/88:154

ulvecklingen. Bilaga 3

Det ökande inlernationella beroendet medför att Sveriges
tillgång till teknologi från utlandet kan komma all begränsas av sekretesskäl.
Sveriges möjligheter att erhålla kvalificerad teknologi från utlandet kan
betraktas som elt mått på den svenska industrins kapacitet genom förmågan all
kunna ge något i utbyte, vilkel också i flertalet fall ställer krav på sårskild
sekretess.

Härav följer atl det svenska försvaret i framliden blir
alltmer beroende av kunskap om industrins utlandskontakter vad avser
sekrelessbelagda produkter med svensk profil.

FMV tar också upp vissa säkerhetsproblem vid export av
avancerad teknologi och materiel och framhåller alt de risker som med hänsyn
lill säkerhelsintressen är förbundna med ökad spridning av avancerade produkter
måste vägas mol önskvärdheten all sprida utvecklingskostnaderna och öka
industrins beläggning.

FOA delar utredningens bedömning alt försvarsindustrin i
ökad utsträckning måste kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade företag
i andra länder och understryker atl utlandsverksamheten måste ses i relation
lill dess belydelse försvensk kompetens och effektivitet. Export och import av,
samt samverkan kring kompetenser, komponenter, delsystem och syslem är ett
ullryck för internationell specialisering och en förutsättning för framtida
effektiv produktion inom försvarsindustrin.

FFK sätter i likhet med utredningen den svenska
krigsmaterielexporten i samband med behovet av en inhemsk försvarsindustri samt
framhåller bl.a. alt försvarels materielanskaffning alltsedan andra
världskriget successivt har minskal och utgör nu i väsentliga avsnitt en
otillräcklig bas för inhemsk försvarsindustri, om inte denna bas kan utökas med
export. Trots atl denna möjlighet slår lill buds anser FFV atl
försvarsindustrin under de närmaste åren står inför en strukturerings- och
omslällningsperiod, som kommer all utsätta den för svåra prov. Varje inskränkning
i möjligheten lill krigsmaterielexport kommer därför att lända de industrier
vilka är beroende av den lill stor skada som kan försvåra eller förhindra en
verksamhel utgörande en av grundpelarna för svensk säkerhetspolitik.

Uppsala universitet menar alt del varit värdefullt om
utredningen hade ringat in de säkerhetspolitiskt relevanta frågor som väcks av
karlläggningen och atl elt angivande av riktpunkter och problemområden i
spänningsfältet mellan säkerhetspolitikens målsättningar och den problembild
som en omfattande utlandsverksamhet tecknar är nödvändig för att underbyggda
ställningstaganden skall vara möjliga. Universitetet menar alt hithörande
frågeställningar kräver en behandling som fordrar större resurser än en
enmansutredning rimligen förfogar över.

Försvarsindustriföreningen
till vars yltrande Svenska Arbetsgivareföre

ningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, betonar atl Sveriges försvars

industri utgör en väsentlig och nödvändig del av vår säkerhetspolitik och atl

export år nödvändig för alt bevara industrins kompetens, kapacitet och

konkurrensförmåga. Förbundet understryker också all svensk försvarsindu

stri arbetar under allt hårdare förhållanden. Del svenska försvarels beställ

ningar minskar i omfattning och slorlek samtidigt som komplexiteten och '

därmed
industrins ekonomiska åtaganden ökal. För all kunna bibehålla en Prop.
1987/88:154

hög leknisk nivå behövs ökat internationellt samarbete. Bilaga 3

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund understryker därutöver samspelet mellan en framgångsrik
försvarsmaterielindustri/ export och övrig svensk export dels genom all
försvarsindustrin tillför förelag som tillverkar civila produkter ell
högleknologiskl kunnande, dels genom del goodwill-värde exportframgångar av
försvarsmateriel ger svenskt näringsliv,

Sveriges exportråd noterar utredningens betoning av
exportens betydelse för försvarsindustrins utveckling och försvarsindustrins
behov av atl i ökad utsträckning kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade
företag i andra länder samt understryker att dessa konstateranden, som ar
giltiga försvensk industri i allmänhet, gäller i särskilt hög grad för
teknologiskt avancerad tillverkning av det slag försvarsindustrin företräder.

Stockholms Handelskammare anser i likhet med utredningen
att en egen försvarsindustri stärker Sveriges säkerhetspolitiska oberoende och
all exporlen har slor belydelse för försvarsindustrins ulveckling.
Handelskammaren vill härutöver framhålla den viktiga betydelse
försvarsindustrin har inom den högleknologiska ulvecklingen inom svensk
industri, exempelvis inom elektronik, signalbehandling och optik.

LO instämmer i utredningens allmänna bedömningar angående
den roll svenska vapenexporten kan och bör spela.

Svenska Metallarbetareförbundet anför alt det inle är
uteslutet att vi i framliden måste minska den egna självförsörjningsgraden då
vapensystemen blir allt mer sofistikerade och allt kostsammare att utveckla. Få
länder, förutom stormakterna, klarar della. De mindre länderna måste i större
utsträckning samarbeta om den framlida malerielen. Ur det perspektivet skulle
inget vara mer välkommet än en generell nedrustning.

Förbundet anför också i fråga om del ökande samarbetet
mellan svensk och utländsk försvarsindustri atl det är viktigt alt denna
utveckling följs med uppmärksamhet. Vi vet alt vi själva inle kommer att klara
kostnadsutvecklingen av mer avancerade försvarssystem. Någonstans i denna
utveckling finns del också en uppenbar fara för vår egen neutralitetspolitik.
Företagen kan ju lill följd av internationaliseringen välja atl lägga allt mer
av forskning, ulveckling och produktion utomlands.

TCO menar atl en viktig förutsällning för etl
fredsbevarande svenskt försvar är alt det finns en inhemsk försvarsindustri,
som kan utveckla, tillverka och underhålla teknologiskt avancerad
försvarsmateriel.

En inhemsk försvarsindustri är enligt TCO:s uppfattning
nödvändig för trovärdigheten i svensk säkerhetspolitik. TCO anser vidare att
export av försvarsmateriel är nödvändig för försvarsindustrins upprätthållande
av kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga.

Om möjligheterna all exportera försvarsmateriel upphör
skulle en fortsall ulveckling inom del högteknologiska försvarsområdet fördyras
och därmed försvåras. Förmågan alt bibehålla redan uppnådd kompetens skulle
också på sikl försvagas. Försvarets importberoende skulle kraftigt öka,

1 den mån
försvarsmateriel inte vore möjligl alt importera, av t.ex.

sekretesskål. skulle kostnaderna för egenproduktion bli avsevärt högre än i -

nuläget.

Enligt TCO:s uppfattning är ökal internationellt samarbete
mellan Prop. 1987/88:154 högleknologiska industrier allmänt sett både
nödvändigt och önskvärt. En Bilaga 3 förutsällning för framsteg inom det
industriella området år all del sker en kontinuerlig utveckling av del tekniska
kunnandet i Sverige. Sverige kan inte ensamt behärska all teknologi som behövs
för tillverkning av olika sammansatta produkter. Av både ekonomiska och
tekniska skäl krävs specialisering och samarbete. Detta gäller givetvis
försvarsindustrin i lika hög grad som andra branscher. Samarbete med andra
länders försvarsindustrier får dock aldrig vara ell säll all kringgå den
restriktiva syn på krigsmalerielexporl som Sverige har.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund uttalar att den
omfattande inlernationella vapenhandeln utgör elt slorl problem som stimulerar
kapprustningen, ökar kampen om knappa resurser och bidrar till all förvärra
och förlänga väpnade konflikter och menar därför alt Sveriges medverkan i den
internationella vapenhandeln inle år självklar. Förbundet anser all den svenska
vapenexporten bör minska och understryker all möjligheterna atl kontrollera
efterlevnaden av exporlbestämmelserna ökar, om den totala exportvolymen
minskas.

Förbundet menar också all de krigsmalerielproducerande
företagens strävan atl öka sin export under 1980- och 90-lalen innebär en
utveckling som allvarligt skulle skada vitala utrikespolitiska intressen och
speciellt undergräva trovärdigheten i våra nedrustningspolitiska strävanden.

Förbundet föreslår atl en analys genomförs i fråga om
nödvändigheten av all bibehålla vapenexporten för all del skall vara möjligt
alt forlsälla vapenproduklion och utredningsarbete för del svenska försvarels
behov. Förbundet anser all del för framtida beslut skulle vara värdefullt med
en kartläggning av kostnader och konsekvenser av olika alternativ. En analys
bör i första hand gälla totalt stopp för all vapenexport resp. en stark
begränsning av antalet länkbara köparländer, t. ex. till Norden och de neutrala
och alliansfria länderna främsl i Europa. Likaså bör konsekvenserna av ökad
vapenimport analyseras i fråga om ekonomi och beroende.

Också Folkpartiets Kvinnoförbund anmäler en annan
inställning än utredningens i frågaom exporten. Förbundet anför att Sverige
trots export av vapen är myckel beroende av vissa länder för impori av kompofienter
lill försvarsindustrin och att vi därför knappast kan hävda att en egen
försvarsindustri i sig gör all vi är oberoende av andra stater. Vid en
eventuell avspärrning i krigstid kan svensk industri sannolikt få svårigheter atl
producera vapen för egel behov. Förbundet anser att en analys av detta
förhållande därför är angelägen.

Mol bakgrund av de möjligheter som ges i
försvarsindustrins ökade samarbete med andra länder anser förbundet inle att
vapenexport är helt nödvändig för försvarels utveckling.

Förbundels inställning är all den svenska vapenexporten på
sikt bör avvecklas. Den senaste tidens händelser visar hur svårt del är att
upprätthålla den restriktiva politik som lagen föreskriver. Förekomsten av
vapensmuggling skadar Sveriges anseende som neutral stat. Klara riktlinjer och
kontroll av exportföretagens beläggning och produktutveckling bör införas.
Export av visst vapensystem bör l.ex. endasl medges når det finns ell direkt

93

försvarspolitiskt motiv för denna export. Förbundet anser
också atl antalet Prop. 1987/88:154 mottagarländer bör begränsas som ell
första steg mol en avveckling av Bilaga 3 vapenexporten.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds principiella
inställning är alt vapenexporten bör upphöra. Förbundet anför att den
omfattande vapenhandeln stimulerar kapprustningen och medför all stora resurser
läggs på upprustning istället för social välfärd och utveckling. Del är främsl elt
problem i tredje världen, men även i den industrialiserade världen. Den svenska
vapenexporten bör mol denna bakgrund upphöra, eftersom den blir en del i det inlernationella
spelet. Detta är desto mer olyckligt eftersom Sverige inlernalionelll vill
verka för avspänning, nedrustning och fred och för en ny och mer rättvis
ekonomisk ordning i våriden.

Förbundet vill därför se ett stopp för den svenska
vapenexporten. Etl delmål är alt begränsa vapensamarbete lill nordiska och
neutrala och alliansfria länder som vi har gemensamma värderingar med.

Förbundet delar inte utredningens mening atl vapenexporten
behövs även i framliden för all vi skall kunna uppehålla den svenska vapenprodukiionen.
Liknande påståenden framförs ofta, men ulan några fakta som styrker dem. Del
skulle vara av värde om det gjordes en grundlig undersökning och analys om
kostnaderna och de tekniska konsekvenserna av en kraftigt begränsad/ stoppad
vapenexport.

Också Centerns Ungdomsförbund menar att den svenska
vapenexporten bör omprövas och alt målet på sikl måste vara en avveckling.
Förbundet anser alt vapenexporten i etl första steg måste begränsas till Norden
och alliansfria stater i Europa. Utländsk licenstillverkning måsle helt
stoppas.

Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund -
Broderskapsrörelsen ansluter sig till uppfattningen alt en genomgripande
omprövning av tillämpningen av gällande regler bör göras och menar all
vapenexporten bör begränsas lill atl i princip gälla neutrala och alliansfria
länder i Europa och de nordiska länderna.

Moderata Ungdomsförbundet anser atl omfattande krigsmaterielexport
är en nödvändig förutsättning för etl inhemskt försvar utformat efter våra
behov och till rimliga kostnader. Samverkan med utländska tillverkare är en
förutsättning för del svenska försvarels fortsatta tekniska utveckling. Förbundet
anser alt kretsen av länder tillåtna för krigsmaterielexport kan ökas. Endast
länder i vår närhet vars krigsmakter kan tänkas användas mol oss, länder i krig
samt länder som kan tänkas använda svenska vapen för atl kränka den egna
befolkningens mänskliga fri- och rättigheter bör undantas som möjliga
importländer.

2 Styrningen av den svenska krigsmaterielexporten

2.1 Riskerna för vidareförsäljning av svensk krigsmateriel

Några remissinstanser kommenterar utredningens
överväganden när del gäller riskerna för vidareförsäljning av svensk
krigsmateriel.

KK
menar atl försvarsmakterna av flera skäl har behov av atl göra sig av

med äldre brukbar materiel. Elt av skälen är atl materielen efter ell antal år g

oftast
minskar i stridsvärde. Ny materiel med inbyggd högre teknologisk nivå Prop.
1987/88:154

minskar värdet hos äldre, enklare materiel. Bilaga 3

Mol
denna bakgrund anser kollegiet all del inle år rimligt atl förbjuda
vidareförsäljning av svensk krigsmateriel för all framlid, Ell sådant förbud
hämmar den svenska vapenindustrins möjligheter alt exportera nya vapen och
torde försvåra efterlevnaden av de svenska konlrollbeslämmelserna. I stället bör
vidareförsäljning tillålas genom alt den svenska regeringen på förhand i
samband med en affärsuppgörelses godkännande, gör en bedömning av för hur lång
lid slutanvändarinlygel skall vara i kraft beroende på den typ av krigsmateriel
frågan gäller. Tillåts vidareförsäljning på särskilda villkor bör
mottagarlandets nationella exporlregler ligga till grund för tredjelandsförsåljningen
på samma sätt som utredningen föreslår när del gäller samarbete mellan svenska
och utländska krigsmaterielförelag. På så sätl erhålls större flexibilitet vid
regeringens bedömning av krigsmaterielexportfrågor. Del är heller inte
uteslutet all en större flexibilitet vad gäller lidsutdräklens omfattning kan
medverka till större förståelse för de svenska kontrollbestämmelserna och
därmed generellt sett öka förtroendet för svenska myndigheter hos
mottagarländerna ävensom bevekelsegrunderna för den svenska säkerhetspolitiken.

Kollegiet
erinrar vidare om atl vedertagna ursprungsregler bör lillåmpas när
vidareförsäljning äger rum.

Ffy
anser atl slutanvåndarintygen i förening med tilltro lill köparländer-nas vilja
att motsvara säljarländernas förtroende är den bästa garanti som går alt
erhålla. FFV tar upp frågan om export av sådana komponenter som saknar egen
identitet och inte bidrar till alt höja de kompletta produkternas profil. FFV
menar alt om sådana komponenter utnyttjas i mottagarländernas egna
konstruktioner, de berörda länderna skall la ansvar för all de kompletta
produkterna inte levereras lill oacceptabla länder. Förutsättningen härför är
alt länderna i fråga har exporlbestämmelser och tillämpningar som inte avviker
markant från de svenska.

Folkpartiels
Kvinnoförbund anser i likhet med utredningen all om en köpare sviker
förtroendet, defta måste påverka hans möjligheter atl få nya leveranser från
Sverige. Vid otillåten vidareexport bör regeringen avbryta exporten allernalivi
dra in tillverkningstillslåndel.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund anser all del klarare bör
utsägas att en köpare, som i strid med slutanvändarinlyg sålt svensk
krigsmateriel vidare, icke i fortsättningen får köpa vapen från Sverige. Samma
uppfattning redovisar Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.

Centerns
Ungdomsförbund ser del som en självklarhet att alt export till länder varifrån
del förekommer vidareexport i strid med slulförbrukningsin-lyg omedelbart skall
stoppas.

95

2.2 Allmänna synpunkter rörande utredningens överväganden
och förslag till Prop. 1987/88:154

ökad styrning av krigsmaterielexporten och effektivare kontroll av Bilaga 3

bestämmelsernas efterlevnad

Flertalet remissinstanser ställer sig bakom eller lämnar
utan erinran utredningens överväganden och förslag når det gäller ökad
styrning och effeklivare kontroll. Den remisskritik som framförs gäller i
första hand förslagen rörande reglering av marknadsföringen, samarbete med
andra länder samt revisorernas roll i kontrollarbetet.

JK tillhör de remissinstanser som inle har någon erinran mol
de framlagda förslagen.

RA menar alt förslagen tillgodoser främsl det angelägna
syftet att lagstiftningsvägen söka effektivisera kontrollen av efterlevnaden av
de bestämmelser som reglerar krigsmaterielexporten.

RPS menar all gällande regler för krigsmaterielexporten
redan i dag tillgodoser högt ställda krav men har ingen erinran mol de
framlagda förslagen.

KK ställer sig lill övervägande delen positiv till de
ändringsförslag som framförs i utredningen.

ÖB ullalar atl det är självklart all export/samarbete
skall bedrivas inom ramen för gällande regler och författningar och menar åll
utredningens förslag från dessa utgångspunkter synes lämpliga,

f/V/V ger uttryck ål uppfattningen alt utredningens
förslag är lämpliga och väl underbyggda.

FOA konstaterar att förslagen synes rimligt avvägda ur rättssäkerhets-
och effektivitetssynpunkt.

PRV lämnar dem ulan erinran.

Inle heller statens industriverk har någol all erinra mol
utredningens bedömningar och förslag,

FFV anser all industrin måste kunna arbeta med lång
framförhållning för atl i lid kunna möta kommande kundbehov och framhåller
viklen av att den eventuellt erforderliga utökningen av exportkontrollen inte
resulterar i en byråkrati som inle leder till målet ulan enbart försvårar
industrins vällovliga ansträngningar.

Försvarsinduslriföreningen till vars yttrande Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, instämmer i
utredningens allmänna bedömning alt de svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten
redan nu tillgodoser högt ställda krav och betonar all den oro som för
närvarande finns i debatten om vapenexporten ej får tillåtas påverka
regelsystemet för den svenska försvarsmaterielexporten på elt sådant sätt atl
del försvagar den svenska försvarsindustrin. Beslut om svensk försvarsmale-rielexport
måsle ske med utgångspunkt från vad som ligger i Sveriges långsiktiga
intressen.

Arbetsgivarföreningen
SFO:s principiella inställning är atl myndigheternas

nuvarande konlroll av försvarsmaterielexporten är tillräcklig för atl motsva

ra de krav samhället kan ställa rned hänsyn till försvarsindustrins speciella

utvecklingsbelingelser. Del finns därför egentligen inle någon anledning all

förstärka en kontrollfunktion som fungerar på ell tillfredsställande säll. g.

Föreningen har dock samtidigt förståelse för att den
senaste tidens misstan- Prop. 1987/88:154 kar om olovlig utförsel av
försvarsmateriel reser krav på ökad kontroll och Bilaga 3 insyn från
statsmakternas sida.

Kraven på en förstärkt kontrollapparat måste dock vägas mol
försvarsindustrins villkor för sin fortsatta utveckling. Det vore olyckligt om
kraven på kontroll drevs så långt alt del missgynnade de svenska förelagen på
den inlernationella marknaden. Bl.a. skulle företagen kunna förlora möjligheten
till elt internationellt tekniskt samarbete vilkel vore lill nackdel för den
svenska försvarsindustrin.

RRV ifrågasätter huruvida utredningens förslag resulterar
i en tillförlitlig konlroll från statens sida saml anför all det är svårt att
från statens sida styra och kontrollera krigsmaterielexporten, därför atl
utgångspunkterna för exporllillslånd bygger på svårförenliga villkor. De
begränsningar i verksamhelen, som styrningen syftar till, torde av de berörda
företagen uppfattas endast medföra uppoffringar och ge få eller inga fördelar.
Exempelvis kan förelaget ha salsal slora resurser på förberedelser för affären.
Företagel kan vid en utebliven affär bli klassificerat som en osäker
leverantör. Faktorer som dessa kan i hög grad påverka sysselsättningen och framlida
exporlmöj-iigheter.

Det anförda visar all del ställs speciella krav på statens
tillsyn av och reglerna för vapenexport. För tillsynens del måsle en central
punkt vara atl, utöver laglillsynen i del enskilda ärendet, inskärpa betydelsen
av all de exporterande förelagen aktivt arbetar för alt lagstiftningens
intentioner efterlevs. Del är, som utredningen också påpekar, inle möjligl atl
med en rimlig resursinsats inrätta ell kontrollsystem som garanterar all staten
kan följa varje enskild exporiaffär och varje steg i dessa affärer.

Nuvarande regler och kontrollsystem har inle medförl en
effektiv lillsyn av vapenexporten. En anledning till della kan vara all man i
lagstiftningen avstått från all generellt precisera del materiella innehållet i
kontrollen och reglerna. I stället har man koncentrerat sig på all fastställa
när och av vem som tillstånd skall ges och nar kontroll skall ske. Vilka
bedömningskriterier som skall tillämpas fastställs av regeringen inför varje beslul.
Utredningens förslag innebär främst att fler kontroller införs. RRV:s bedömning
är atl ett genomförande av dessa förslag inle kommer atl förbättra
tillförlitligheten i statens styrning och kontroll av krigsmaterielexporten i
någon mera väsentlig grad.

Svea hovrän menar atl flera av utredningens förslag bör
övervägas vidare saml atl ställning först bör tas till utredningen om krigsmaterielinspektionens
organisation och all pågående utredning rörande tullens kontroll av krigsmaterielexporten
och medborgarkommissionens granskning av exporten bör avvaktas.

Kammarrätten i Stockholm framhåller all krigsmaterielexporten
är en

fråga av stor vikt från utrikespolitisk synpunkt och med tanke på dess

ekonomiska betydelse för de företag som berörs saml anser alt underlaget för

förslagen i betänkandet med hänsyn härtill framstår som tunt. Analysen av

problemen är sålunda föga djupgående. Detsamma gäller motiveringen lill

de förslag som läggs fram. Vidare gäller alt del på senare tid här i riket har

hänt myckel inom del aktuella området ulan alt det har vägts in i 97

7 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 154

betänkandet.
En vidare utredning behöver därför ske innan slutlig ställning Prop.
1987/88:154 tas. Härvid bör undersökas om de regleringar av förbudskaraklär,
vilka Bilaga 3 betänkandet innehåller, låter sig förenas med den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.

LO har i slorl inga invändningar all resa mol de framlagda
förslagen och utgår från att statsmakterna noggrant kommer alt följa atl
avsedda effekter uppnås med de åtgärder som införs och all ytterligare åtgärder
kan bli aktuella om så bedöms nödvändigt.

TCO framhåller atl en ovillkorlig förutsättning för all försvarsmalerielex-port
skall tillåtas år atl exporlfrågorna bedöms i etl utrikespolitiskt perspektiv
och all del finns rimliga garantier för alt gällande regler för export
efterlevs. De brister i sistnämnda hänseende som uppdagats under senare lid
riskerar atl försvaga Sveriges internationella anseende och tilltron lill
grunderna i vår säkerhetspolitik.

TCO tillstyrker i huvudsak utredningens förslag till alt
förbättra efterlevnaden av krigsmalerielbeslämmelserna. TCO anser all de
formella reglerna för krigsmalerielexporl i huvudsak är tillfyllest. Problemet
ligger istället på tillämpnings- och kontrollplanel. Del finns därför starka
skäl atl förändra tillämpningen av regelsystemet.

Folkpartiets Kvinnoförbund tillstyrker i huvudsak de
förslag lill ökad konlroll som redovisas i belänkandet.

Samma uppfattning ger Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund uttryck ål.

Centerns Ungdomsförbund anser all alla förslagen i
betänkandet är i rått riklning men aft de inte alls är tillräckliga för alt åsladkomma
kontroll över den svenska vapenexporten. Förbundet menar också att en del av
utredningens förslag mot bakgrund av den senasle tidens händelser framslår som
ganska naiva saml all del inle hjälper all skärpa en lagstiftning om
huvudproblemet är atl lagstiftningen inle följs och inte kan kontrolleras.

Moderata Ungdomsförbundet motsätter sig flera av
utredningens förslag lill ytterligare regleringar.

2.2.1 Effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad

2.2.1.1 Intern företagskontroll

Flera remissinstanser har anfört synpunkter i fråga om de
åsikter som redovisas i betänkandet angående förbättrad intern företagskoniroll.

Regionåklagarmyndigheten i Karlstad delar utredningens
uppfattning atl det är viktigt atl försvarsindustriförelagen överväger sin
administrativa organisation och sina styrsystem samt atl exportfrågor av
betydelse behandlas i företagens styrelser.

KK har samma uppfattning som utredningen all en ökad
intern förelags

kontroll bör anpassas lill olikheterna i verksamhetens omfattning och

inriktning hos de aktuella krigsmalerielförelagen. Där så är nödvändigt bör

företagen själva ompröva organisation och styrsystem för att vinna bättre

kontroll över exportverksamheten. 98

RRV menar atl
samhällets kontroll bör övergå till atl främst värdera de Prop. 1987/88:154
exporterande förelagens system för iniernkontroll framför alt försöka följa Bdaga
3 varje enskild affär. Enligl RRV:s uppfattning medverkar inle utredningens
konkreta förslag till alt förverkliga denna grundläggande princip. Förslagen är
i första hand utformade för atl öka kontrollen i de enskilda affärerna i slället
för atl bedöma förelagens syslem för intern konlroll. Insatserna föreslås
vidare ulföras självständigt av flera olika myndigheter. Därigenom uteblir en
samlad bedömning av företagens kontroll och efterievnad av lagen.

Skall internkontrollprincipen utnyttjas i tillsynen av krigsmaterielexporten
behöver kontrollformerna utformas i enlighet härmed. Principen ställer
speciella krav på hur tillsynen bedrivs och innebär atl tillsynsarbetet
förskjuls från en komponenllillsyn, dvs. tillsyn av enskilda affärer, lill en syslemlill-syn.
Syftet blir därmed all kontrollera om förelaget lever upp lill kraven i
gällande regler för krigsmalerielexporl snarare än alt kontrollera den enskilda
affären. Hur företagel hanterar krigsmalerielexporlfrågorna internt och vilken kontrollorganisalion
man har byggt upp blir därmed centrala frågor atl ställa för tillsynen. Det
blir viktigt att bedöma om förelagen har byggt upp en intern kontrollorganisalion
som är frislående i förhållande till den verksamhel som skall kontrolleras. En
jämförelse kan har göras med den interna ekonomiska kontrollen i företagen.

För alt internkonlrollen skall bli ändamålsenlig krävs atl
slaten fastställer kraven på förelagens interna kontroll. Av reglerna måste
framgå alt rutiner, ansvarsfördelning och organisation skall dokumenteras av
förelagen. Utredningens förslag lill förbättrad utbildning och information,
förslagom utökade rapporteringsruliner samt förslag om utökade skyldigheter för
förelagen all lämna uppgifter om exporterad materiel och upplåtna tillverkningsrättigheler
m.m. kan därvid arbetas in i riktlinjerna för företagens iniernkontroll.

Tillsynsmyndighetens bedömning av tillförlitligheten i
företagens intern-kontroll måste verifieras genom konlroll av enskilda exporlaffärer.
Vad RRV tidigare sagt om förelagens incitament alt följa gällande regler talar
också för behovet av stickprovsvis kontroll av enskilda affärer.

Stockholms Handelskammare framhåller att i den mån
regeringen ämnar utge detaljerade föreskrifter om den interna
förelagskontrollen, dessa ges en sådan utformning alt hänsyn las lill i
förelagen befintliga kontrollsystem för atl undvika dubbleringar.

Sveriges exportråd menar alt efterlevnaden av gällande
regler bäst säkras genom ell förtroendefullt samarbete mellan myndigheter och
företag.

99

FFV anför all man är beredd alt vidta erforderliga
åtgärder för att försvåra överträdelser av gällande exporlregler och anser all
en intern kontroll i väsentliga avseenden är effektivare än en
myndighetskontroll. FFV har för egen del inom Ordnance, som är den del av
koncernen som har den ojämförligt största krigsmaterielexporten, under de senasle
åren utövat en viss internkontroll av exporlen. Kontrollen har nyligen formaliserals
på så säll alt en intern instruktion utfärdats, enligt vilken befattningshavare
inom olika områden har utsetts till "controllers". Kontrollsystemet
upptar rutiner, rapporteringsvägar liksom föreskrifter om utbildning av berörda
tjänstemän. Systemet är upplagt så alt koncernens inlernrevisor har den
övergripande kontrollen om hand och rapporterar eventuella avvikelser lill
koncernchefen.

Försvarsinduslriföreningen
till vars yttrande Svenska Arbelsgivareföre- Prop. 1987/88:154 ningen och
Sveriges Industriförbund hänvisar, anser atl del i första hand Bilaga 3
åvilar företagen själva all följa upp och kontrollera atl förelagen noga följer
gällande bestämmelser.

Föreningen föreslår all förelagen var för sig upprättar etl
kontrollsystem anpassat till olikheterna i förelagens verksamhel och alt resp.
företags styrelse utser en ansvarig person för denna konlroll som anmäls lill KMI
för detta uppdrag.

Även Arbetsgivarföreningen SFO anmäler likartade
synpunkter. Föreningen anser således all del främsl är förelagens sak all se
till all deras personal är insatt i gällande bestämmelser och atl kontrollera
all bestämmelserna följs. Företagens ansvar bör förslärkas l.ex. genom atl etl
kontrolluppdrag läggs på en person i ledande ställning i företaget, samlidigl
som myndigheternas kontrollfunktion kan stärkas genom alt en bestämmelse i
lagstiftningen införs enligt vilken företagen skall anmäla till KMI vem som har
det interna kontrolluppdraget.

Moderata Ungdomsförbundet anför atl den senare tidens
debatt om krigsmaterielexporten enligt dess förmenande inneburit alt företagen
själva i egel intresse förbättrat sin kontroll och att denna ulveckling kan
förväntas fortsätta.

Kammarrätten i Stockholm understryker i denna del att
frågor om utbildning av anställda och om ändrade rapporteringsruliner inom
förelagen avser interna angelägenheter som del självfallet ankommer på
företagen atl lösa. Kammarrätten uttrycker förvåning över all utredningen tagit
upp saken, särskilt som utredningen varken i elt betänkande eller annars kan ge
direktiv för anställda.

2.2.1.2 Revisorernas förvaltningsrevision - sky Idighet
för revisorerna an bestyrka uppgifter

Flertalet remissinstanser som uttalat sig är kritiska mot
utredningens förslag all revisorerna skall vara skyldiga alt lill regeringen
lämna en avskrift av revisionsberättelsen, om de har anmärkt på något som
gäller krigsmaterielexporten saml att på begäran bestyrka uppgifter som företagen
har all lämna.

100

RÅ har ingen erinran i sak mol alt förelagsrevisionen ges
en sådan inriktning atl den kan tjäna som elt komplement lill myndigheternas
kontrollverksamhet. RÅ menar all en gransknings- och rapporteringsplikl av della
slag sannolikt kan ge betydande preventiva effekter. Den föreslagna lagtexten, 8§,
bör dock kompletteras så atl därav framgår alt revisorn har skyldighet alt
särskilt granska - icke blott anmäla - om bolaget handlat i strid med
bestämmelserna i lagen, och om så visar sig vara fallet, göra anmärkning därom
i revisionsberättelsen. En förutsällning för en ordning av angivet slag måsle
dock vara all rapporteringsskyldigheten omgärdas med klara distinktioner. Det
i lagförslaget angivna uttrycket "anmärkning av betydelse med avseende på
bolagets verksamhel inom krigsmaterielområdet" synes inte vara
tillräckligt konkretiserat för alt tillgodose della krav. Enligl RÅ:s mening
synes från angivna utgångspunkt mera lämpligt all rapporterings-

skyldigheten
begränsas till all avse rena regelöverträdelser. Prop. 1987/88:154

Regionåklagarniyndigheteni Karlstad anför att det krävs atl
del råder elt Bilaga 3 förtroendefullt förhållande mellan revisorer och
företrädare för företaget för all en revisor skall kunna fullgöra sill uppdrag.
Skyldigheter för revisorn alt vidarebefordra uppgifter om missförhållanden i
företaget till olika myndigheter är sällan ägnade all stärka detta
förtroendeförhållande. Delvis kommer intresset av information i konflikl med
intresset av alt del utförs goda förelagsrevisioner. Regionåklagarmyndigheten
menar atl förslaget om rapporteringsskyldighet för revisorer därför inle är
utan betänkligheter.

Svea hovrän ställer sig tveksam lill förslagen och menar
att dessa innebär en långtgående utvidgning av begreppet förvaltningsrevision
och all det starkt kan ifrågasättas om en revisor kan åläggas sådana uppgifter
som utredningen föreslagit.

Kammarrätten i Stockholm anför all man i tidigare
remissyttranden rörande revisorernas roll ställt sig negaliv lill atl uppgifter
skall läggas på revisorerna utöver dem som de har enligl aktiebolagslagen (ABL).
Allt eftersom de åläggs flera uppgifter som endasl syftar lill all tillgodose
det allmännas intresse, uttunnas nämligen deras roll som förtroendemän för
aktieägarna, förelaget, borgenärerna, de anställda och aklieköparna. Kammarrätten
menar all della är en olycklig ulveckling som är ägnad alt rubba del väl
balanserade systemet enligl ABL. Med hänsyn lill de speciella förhållanden inom
krigsmaterielindustrin vill kammarrätten dock inte direkt motsätta sig
förslaget i denna del.

Enligt kammarrättens mening kan del emellertid inle vara
rimligt all revisorerna skulle ha all sända avskrift av revisionsberättelsen
till regeringen innan berättelsen har blivit tillgänglig för aktieägarna. 1
delta hänseende bör förslaget förtydligas. Det kan inle heller gärna göras lill
en absolut skyldighet för revisorerna all bestyrka vissa uppgifter (8 § andra
stycket i förslaget). Situationer kan tänkas när revisorerna inle kan eller
vill bestyrka begärda uppgifter, eftersom de inle kan kontrollera uppgifterna
eller dessa är oriktiga. Lagtexten behöver med hänsyn härtill omformuleras.
Vidare bör det av lagtexten klart framgå vem eller vilka som äger räll all
begära etl bestyrkande.

KK avstyrker förslagen saml anför.

Del principiella resonemang som förs om revisorernas
skyldighet atl i samband med förvaltningsrevision granska styrelsen och
verkställande direktörens förvaltning, finns inget all erinra mol. Alt däremot
i en speciallag ålägga revisorerna en särskild granskningsskyldighet vad
beträffar eventuella åtgärder vidtagna av aktuella bolag i strid med gällande
bestämmelser på krigsmaterielområdet, är dock ytterst tveksamt (8 § första slyckel).
En förutsättning för all den föreslagna bestämmelsen skall få någon reell
betydelse, är all revisorn har den nödvändiga kompetensen på krigsmaterielområdet
för all kunna göra meningsfulla bedömningar. Sådan kompetens torde endasl
förekomma i undanlagsfall. Den externa kontrollen av atl förelagen inle bryter mol
bestämmelserna på detta område måste enligt kollegiets mening ligga på
ansvariga myndigheter där den nödvändiga kompetensen också finns.

Givetvis kan det förekomma att revisorerna uppmärksammar
uppenbara

101

överträdelser inom detta område. Bedömer revisorn atl
överträdelsen i Prop. 1987/88:154

något avseende kan skada bolaget, skall revisorn
självfallet uppmärksamma Bdaga 3

företagels ledning härpå. Är skadan som uppkommit av
väsentlig betydelse

så skall
revisorn givetvis göra anmärkning om detta i revisionsberättelsen.

Della följer av aktiebolagslagen 10 kap. 10 §. Man bör
dock ha i minnet all

del
primära ansvaret för bolagets information åvilar ledningen och inle

revisorn.

Atl i detta sammanhang göra jämförelser med revisorns
särskilda gransknings- och rapporteringsskyldighet på skatteområdet, är inle
meningsfullt. Kunskaper inom skatteområdet har sedan lång tid varil en del av
revisorernas traditionella gransknings- och kompetensområde, Beskatlningsfrågor
utgör en naturlig och integrerad del av de redovisnings- och förvaltningsfrågor
som en revisor alllid har alt la ställning till. oberoende av bransch. Vid etl
genomförande av de föreslagna ändringarna skulle med fog kunna hävdas all det
inom etl flertal andra områden borde kunna ställas likartade krav på
revisorerna. Exempel härpå utgör miljöskyddslagstiflningen. Della vore enligt
kollegiet en orimlig och olycklig ulveckling.

Enligl kollegiets mening bör det åligga den kontrollerande
myndigheten all på egel initiativ, antingen direkt från företagel eller från
patent- och registreringsverket, införskaffa revisionsberättelser och
årsredovisningar i samtliga aktuella bolag, oberoende av om anmärkning skett
eller ej i revisionsberättelserna.

Bestämmelsen i 8 § andra slyckel måste också den starkt
ifrågasättas. Alt generellt kräva att revisorn skall kunna åläggas att granska
och intyga riktigheten av från företagel enligl 7 § lämnade uppgifter, är ell
klart avsteg från hittillsvarande, gällande regler och praxis inom
revisionsområdet. Denna bestämmelse är inte minsl olycklig med hänsyn lill atl
revisorn kan åläggas atl uttala sig i frågor där han saknar kompelens.
Kollegiet vill i della sammanhang hänvisa lill Föreningen Auktoriserade
Revisorers FAR revisionskommittés publicerade uttalande (1983) angående
"Revisorsintyg".

En förutsättning för att en bestämmelse av delta slag
skall kunna bli verkningsfull, åi- alt den begränsas till frågor där revisorn
har kompelens. Hur delta skall kunna lösas praktiskt fordrar dock ytterligare
utredning. Även här bör uppmärksammas all del primära ansvaret för bolagels informalionsgivning
åvilar ledningen och inte revisorerna. En annan ordning skulle utgöra elt klart
avsteg från gällande rollfördelning.

Alt som i förfaltningsförslaget införa en särskild
straffsanktion för revisorer är enligt kollegiets mening hell främmande (15 §).
Den rådande ordningen torde vara fullt tillfredsslällande i detta avseende dels
med hänsyn lill de sanktioner som kollegiets tillsynsutövning kan medföra, dels
med hänsyn lill del skadeståndskrav som en revisor kan ådra sig. Dessutom bör
man uppmärksamma de möjligheter, om än begränsade, som brottsbalken ger.

RRV menar all utredningens lagförslag ar oprecisl
formulerade. Del

kommer därför att vara svårt för en revisor atl ulan alt analysera villkoren
för

varje enskild affär bedöma om lagöverträdelse har skett och om denna

ekonomiskt skadar bolaget så alt den föranleder anmärkning i revisionsbe

rättelsen. 102

Utredningen
jämför den föreslagna granskningen med den skallegransk- Prop. 1987/88:154
ning som ålagts revisorer. Revisorernas skallegranskning är emellertid väl
Bilaga 3 preciserad i aktiebolagslagen (10 kap. 10 §). Dessutom tillhör skatlegransk-ning
revisorns direkta kompetensområde, och redovisning av skatter ingår i de
ekonomiadministrativa system som revisorn normall granskar.

RRV föreslår därför alt den allmänna kontrollen utförs av krigsmaterielinspektionen,
som skall ha erforderlig kompelens alt bedöma krigsmaterielexporten. Om
revisorerna skall tilldelas en kontrollerande roll, måsleden vara tydlig och
knyta an lill revisorernas "naturliga" kompetens- och ansvarsområde
som det definieras i aktiebolagslagen m.m. Införs internkontrollprincipen och
utarbetas krav från statens sida på vad internkonlrollen skall omfatta, kan
revisorerna eventuellt åläggas alt granska tillförlitligheten i företagens internkonlrollsyslem.
En sådan granskning bör dock endasl ulföras efter särskild anmodan av KMI.

FFV har inga erinringar mot förslaget all förelagets
revisorer skall vara skyldiga alt lill regeringen överlämna avskrift av
revisionsberättelser som upptar anmärkning belräffande exporlbeslämmelsernas
efterlevnad.

Försvarsindustriföreningen anser alt förelagens revisorer inle
skall utnyttjas för kontrollen av förelagen. Till föreningens yltrande
hänvisar Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund.

Stockholms Handelskammare ställer sig tveksam lill
förslaget alt uppgifter som lämnas av förelagen på begäran skall styrkas av
förelagens revisorer. Enligl handelskammarens mening finns del ingen anledning lill
alt bolagens normala företrädare inle skall tillerkännas fullt förtroende och
därmed följande ansvar når det gäller exporluppgifter. Utredningens analogier
med bl.a. regionalstöd saknar enligt handelskammaren tillräcklig relevans inom della
område.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR avstyrker såväl
förslaget om alt revisorerna skall sända in revisionsberättelse till regeringen
som förslaget atl revisorer skall vara skyldiga att bestyrka uppgifter från
förelagen. Vad beträffar det sistnämnda förslaget menar föreningen dock atl
syftet härmed borde kunna uppnås genom atl visst tillstånd villkoras av atl
företagens uppgifter åtföljs av ell s.k. revisorsintyg, som dock inte bör
begäras i frågor som ligger utanför auktoriserade revisorers naturliga
kompetensområde. Föreningen avstyrker även atl revisorernas åliggande slraffsanktioneras
på sätt utredningen föreslår saml anför.

Utredningens förslag till 8 § första stycket bygger på att
revisorerna i sin förvaltningsrevision kan komina all iaktta överträdelser av
lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel som är av sådan karaktär all de
förorsakar företagel väsentlig ekonomisk skada.

I och för sig är utredningens resonemang teoretiskt
riktigt. En förutsättning för all bestämmelsen skall ha någon effekt är dock
all revisorerna typiskt sell påträffar sådana överträdelser vid en granskning
som utförs enligt vederlagen god revisionssed. Såvitt föreningen kan finna
behövs det för ändamålet kunskaper i krigsvetenskap, politisk geografi och
kemi, för att blott nämna några centrala områden som ligger uppenbart utanför
revisorernas naturliga kompetensområde. Det kan därför antagas att det endasl
år i undanlagsfall som styrelsens och verkställande direktörens överträdelser
av

103

bestämmelserna
om krigsmaterielexport upptäcks av förelagels revisorer Prop. 1987/88:154
innan de kommil till tullens, KMI:s eller något annal kontrollorgans
Bilaga 3 kännedom.

överträdelser som faktiskt upptäcks av revisorerna och som
väsenlligl skadat företaget omnämns givetvis i revisionsberättelsen i enlighet
med aktiebolagslagen 10 kap. 10 § tredje slyckel. Föreningen vill emellertid
påpeka alt styrelsen och verkställande direktörens årsredovisning i normalfallet
innehåller den viktigaste informationen om bolagets verksamhet och måste läsas
tillsammans med revisionsberättelsen. Föreningen finner del närmast självklart
alt det bör ingå i den offentliga tillsynen över krigsmaterielexporten atl
årsredovisningar och revisionsberättelser från alla krigsma-terielexporlerande
företag inhämtas, lämpligen av KMI. Enklast kan detta ske genom en stående
beställning hos patent- och registreringsverket. Handlingarna kan med en rätt
begränsad resursinsats genomgås av KMI, som därefter har atl avgöra vilka
ytterligare kontrollinsatser som kan vara påkallade.

Atl härutöver föreskriva atl revisorerna i vissa fall
skall sända in kopior av revisionsberättelserna direkt lill regeringen synes inle
tjäna något ändamål.

I fråga om utredningens förslag till 8 § andra slyckel
anför föreningen atl en revisor inle kan vara skyldig all bestyrka sådana
uppgifter som han vid sin granskning funnit felaktiga.

Föreningen framhåller vidare all uppgiftsskyldighelen
gentemot KMI och samhällets övriga tillsynsorgan på krigsmalerielexporlområdel måsle
åvila styrelsen och verkställande direktören. Revisorernas uppgift är all,
formellt på aktieägarnas uppdrag men i realilelen med ansvar mol alla bolagets
intressenter, granska redovisningen och förvaltningen. Det skulle strida mol
den grundläggande rollfördelningen i svensk associationsrätt alt ålägga revisorerna
ell självständigt ansvar i en funktion som ingår i bolagels förvaltning.
Föreningen avstyrker därför 8 § andra slyckel,

Å andra sidan är det förenligt med revisorsrollen alt,
efter prövning i varje särskill fall av förutsättningarna från etisk synpunkt,
utfärda intyg med bestyrkande innebörd ulöver vad som krävs enligl
aktiebolagslagen.

Föreningen menar slutligen alt auktoriserade revisorers
yrkesverksamhet är sanktionerad genom skadeståndsansvar och genom disciplinärt
ansvar, dels inför kommerskollegium, dels inför föreningens disciplinnämnd. Endasl
i speciella fall kan straffansvar enligl brottsbalken komma i fråga. Genom den
föreslagna 15 § skulle ell dubbelt sanklionssyslem införas av en art som vid
tidigare lagslifningsåigärder befunnits olämplig.

Svenska Metallarbetareförbundei, Statsanställdas Förbund,
Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund och Folkpartiets Kvinnoförbund
stöder uttryckligen utredningens förslag, medan Moderata Ungdomsförbundet molsäller
sig dessa.

2.2.1.3 Tullverkets konlroll av exporten

104

RÅ delar utredningens uppfattning i fråga om generallullslyrelsens
förslag alt komplettera lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. med
en bestämmelse av innebörd all tullen vid konlroll av krigsmaterielexporten får
tillämpa bevissäkringslagen på samma sätl som gäller vid skattekontroll.

Inte heller finner RÅ tillräckliga skäl föreligga för den
av generaltullstyrel- Prop. 1987/88:154 sen föreslagna skyldigheten för
förelagen all innan utförsel är aktuell, på Bilaga 3 tullmyndighetens
begäran, lämna uppgifter om exporlen. I stället bör, som utredningen förordar, uppgiftsskyldighelen
utformas som ett allmänl åliggande för företagen att redovisa handlingar
rörande exportverksamheten till regeringen.

RÅ ställer sig positiv lill förslagen vad gäller
förhandsanmälningar till tullmyndigheterna angående exporlsändningar och någon
form av s.k. landningsinlyg. Dessa frågor bör som utredningen föreslagit,
övervägas i samband med en översyn av utförselkontrollens administrativa
rutiner.

K K delar utredningens synpunkter på de av generaltullslyrelsen
framförda förslagen men vill varna för en utveckling där krigsmateriel alltmer
belastas av administrativt krävande och dyrbara kontrollsystem som berör
ullandel och vars effektivitet och värde kan ifrågasättas.

Kammarrätten i Stockhohn har inga invändningar mol vad
utredningen anfört i denna del och framhåller, såvitt rör bevissäkringslagen, atl
denna utsatts för stark kritik och för närvarande ses över.

Generaltullslyrelsen framhåller atl styrelsens förslag
skall ses som en redovisning av länkbara åtgärder, som var och en för sig kan
bidra till en förbättrad och säkrare kontrollverksamhet.

Såvitt rör styrelsens förslag all ge tullverket rätt alt
tillämpa bevissäkrings-lagen vid kontroll av krigsmaterielexporten saml räll
all la del av handlingar i god tid före utförsellillfället kan styrelsen godta
utredningens slutsatser, om exportörerna genom föreskrift åläggs all lämna exporlanmälan
(förhandsan-målan) i god tid före varje exporltillfälle. Härigenom får
tullverket med tillämpning av 35 § tullagen ändå möjligheter atl hos exportör
eller transport- och spedilionsförelag kontrollera riktigheten av lämnade
uppgifter före inlastning eller i samband därmed eller på annal säll planera
sin kontrollverksamhet.

ffV delar utredningens bedömning när del gäller
utnyttjande av bevissäkringslagen samt möjligheter för tullverket att få ta
del av företagens korrespondens.

I fråga om utnyttjande av s.k. landningsintyg anför FFV
att sådana onekligen ger en försäkran om införlullning i mottagarlandet men
utesluter naturligtvis inte en reexporl.

Däremot anser FFV det rimligt all exportörerna i så god
lid som möjligt anmäler utförsel av krigsmateriel och menar all de säkerligen
alllid har ambitionen atl göra så. Komplikationer som försvårar en sådan
procedur inträffar dock ibland.

FFV vänder sig mot en ordning som skulle innebära en
begränsning av antalet utförselorter, eftersom materielen oftast levereras
fritt fabrik eller fob och den fördyring av transportkostnaderna som det skulle
innebära alt endasl kunna utnyttja vissa angivna gränsorter skulle vara
svårförståelig eller oacceptabel för köparen.

Också Försvarsinduslriföreningen.
lill vars yttrande Svenska Arbetsgivare

föreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, delar utredningens kritis

ka synpunkter på generallullslyrelsens förslag och framhåller bl.a. all del

främst med hänsyn till kommersiell sekretess ej är acceptabelt all tullverket '"-•

får del av offerter, telex och skrivelser. Delta skulle
också innebära en Prop. 1987/88:154 kontroll av företagens marknadsföring,
som ej kan åvila tullmyndighet. Av Bilaga 3 samma skäl kan föreningen inle
godta alt KMI regelmässigt lill tullverket översänder kopior på ansökningar om
tillstånd för export.

I fråga om landningsinlyg anser föreningen alt sådana från
svensk synpunkt kan ses som en logisk del av etl syslem med slutanvändarinlyg.
Föreningen anser dock all landningsinlyg icke tillför någol ytterligare från kontrollsynpunkl.
Om landningsintyg kommer lill användning bör dessa sändas till KMI och ej lill
tullverket. Vissa kunder skulle med stor sannolikhet irriteras över all behöva
förete både slutanvändarinlyg och landningsinlyg. För vapenbärare som l.ex.
flygplan saknar landningsintyg hell relevans.

För alt kunna åsladkomma behandling ulan onödig
tidsförlust skall den fysiska tullkontrollen utövas antingen av lullkonlrollanstall
i säljarens närregion eller av lullanslall på ulförselorien. Köparen kräver
ofta leverans enligt fob svensk hamn. Föreningen kan därför inte acceptera all
antalet utförselorter begränsas jämfört med nuläget.

En avisering av planerad utförsel som utredningen föreslår
är möjlig. En sådan avisering får emellertid ej förhindra förändringar som kan
uppkomma i ett sent stadium av leveransen. Föreningen anser att avisering ej är
nödvändig för reservdelar, för delar inom en aviserad serieleverans, för
prototyper och demonstrationsutrustning saml för leveranser under etl visst
värde.

Arbetsgivarföreningen SFO avstyrker, liksom utredningen, generallullslyrelsens
förslag om utökad kontroll genom tillämpning av bevissäkringslagen. Del skulle
medföra ökad byråkrati och effektiviserar inle myndigheternas kontrollfunktion.
Förslaget om atl generaltullslyrelsen skall få la del av förelagens offerter,
telex och andra skrivelser som rör deras leveranser är inle realistiskt. Sak
samma gäller förslaget om atl KMI regelmässigt ska översända kopior på
ansökningar om exporllillslånd lill tullverket. Förslaget skulle innebära
intrång i de enskilda företagens integritet. Det leder i sin tur till atl deras
möjligheter all göra sig gällande på försvarsmalerielmarknaden försämras högst
avsevärt.

Föreningen har däremot inte någol all erinra mot förslaget
all planerad utförsel av försvarsmateriel skall aviseras i förväg. Del är
tvärtom rimligt under förutsållning atl del inle i alllför hög grad inkräktar
på del handlingsutrymme som förelagen alltid behöver ha vid leveranser.
Föreningen förutsätter vidare att någon avise ringsskyldighet inle skall
föreligga för leveranser av reservdelar, för enskilda delar inom ramen för en
serieleverans och inte heller för leveranser under ell visst värde.

Stockholms Handelskammare anser i likhet med utredningen atl
land-ningscerlifikal i vissa fall skulle kunna vara ett värdefullt komplement lill
slulförbrukarintyg. Enligl handelskammaren bör del vara krigsmaterielinspeklionen
som skall avgöra när landningscerlifikal erfordras och också vara den slutliga
mollagaren av ceriifikatei.

Elt syslem med förhandsanmålan lill tullmyndighet torde
såsom utredningen föreslagit fordra elt dispensinslitul för atl bli praktiskt.hanterbarl.

106

Dessutom bör generella värdemässiga minimigränser för t.ex,
reservdelsle- Prop. 1987/88:154

veranser utgöra dispensgrund. Bilaga 3

Handelskammaren kan inle biträda utredningens uppfattning
alt det skulle vara angelägel all lullmyndighelerna får information om
inlämnade ansökningar och beviljade tillstånd lill utförsel av krigsmateriel, i
synnerhet som landningsintyg bör vara en handling som KMI skall infordra.
Däremot skulle del möjligen finnas behov av rapportering från tullverket lill KMI
för avstämning av uppgifter i exporllillslånd.

Sveriges exportråd nolerar med tillfredsställelse atl
utredningen inte fordrar åtgärder som avser s.k. bevissäkring.

Svenska Metallarbetareförbundei anför i fråga om
tullverkets medverkan i framtiden atl del är viktigt alt tullverkels roll noga
analyseras. Utifrån perspektivet kontroll och efterlevnad år del bra med en
ökad roll för tullverket. Utifrån perspektivet sekretess, affärshemligheter är
tullverkets mer omfattande roll inle lika självklar. Förbundet anser all del är
en båttre väg alt ge KMI mer resurser för ökad intern konlroll och insyn.

TCO ställer sig däremot tveksam lill om föreslagna
förändringar av tullverkets roll i exporlfrågornas hantering skulle innebära
några större förbättringar i kontrollhänseende.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund menar all generallullslyrelsens
på praktiska erfarenheter baserade förslag till en bättre kontroll förts åt
sidan alllför lättvindigt. I den mån de inte direkt avvisas som i fråga om
bevissäkring och vissa skyldigheter all lämna uppgifter, förklarar sig
utredningen vara "tveksam".

Enligl förbundels uppfattning är del anmärkningsvärt, alt
utredningen då inle presenterat några alternativ lill tullens förslag.
Speciellt förslaget atl begränsa antalet gränsorter för utförseln liksom rätlen
all la del av vissa uppgifter förefaller klokt. Från utredningens sida saknas
däremot konkreta förslag i detta strategiska avsnill.

Också Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund menar alt
generallullslyrelsens förslag till skärpningar av kontrollen är viktiga och
borde ha lett till konkreta förslag från utredningen.

Moderata Ungdomsförbundet instämmer i utredarens förslag
och understryker vikten av alt vidmakthålla principen alt offentliga
myndigheter skall Ulföra den förfaltningsreglerade kontrollen av krigsmalerielexporl.

2.2.1.4 Medverkan av de svenska utlandsmyndigheterna

Med avseende på utredningens överväganden att låta de
svenska utlands

myndigheterna medverka vid kontrollen av alt exporlbestämmelserna efter

levs finner KK det inle meningsfullt alt få en sådan regelbunden och

institutionaliserad medverkan lill stånd, bl.a. därför all utlandsmyndigheter

na torde ha begränsade möjligheter att fullgöra en sådan uppgift. Det torde

vara en mycket känslig fråga för diplomater att söka utröna hur man i ■

stalioneringslandel disponerar krigsmateriel, menar KK. I enskilda fall

åligger det naturligtvis alltid svenska utlandsmyndigheter all vara myndighe

ter i Sverige behjälpliga i olika frågor.

Också Stockholms Handelskammare anför all den inle kan finna del 1*'

meningsfullt
med elt generellt rapporteringssystem lill svenska ullandsmyn- Prop.
1987/88:154 digheter vad gäller ansökningar och tillstånd. Della är dock elt kontrollin-
Bilaga 3 slrumenl som skulle kunna användas i enskilda fall eller länder.

FFV finner en medverkan av svenska utlandsmyndigheter
mindre lämplig saml anser alt dessa i allmänhet inte har kunskaper och resurser
all ulföra en kontroll i mottagarlandet. En sådan kan på sina håll förväntas
bli betraktad som oförenlig med den verksamhet som är normal för myndigheten i
fråga.

Försvarsindustriföreningen, lill vars yttrande Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, menar all del inte
är lämpligt atl med fasla rutiner involvera svenska utlandsmyndigheter. En
utökad konlroll skulle enligl föreningen av köparlandet kunna uppfattas som
inblandning i landels inre angelägenheter.

Folkpartiets Kvinnoförbund liksom Moderata Ungdomsförbundet
stödjer utredningens förslag.

2.2.1.5 Ökad sky Idighet för företagen atl lämna uppgifter
om exportverksamheten

Regionåklagarmyndigheten i Karlstad uttalar all del är av
avgörande belydelse all regeringen vid tillståndsprövningen tillförsäkras etl
fullständigt beslutsunderlag, vilket förutsätter en utökad uppgiflsskyldighel
från företagens sida.

I fråga om förslaget om införandet av en uppgiflsskyldighel
för den som erhållit exporllillslånd eller tillstånd alt ulom riket upplåta
eller överlåta rätt all tillverka krigsmateriel menar åklagarmyndigheten alt
utredningen inle på elt tillräckligt sått klargjort huruvida del överhuvudtaget
föreligger behov av en lagregel med sådant innehåll.

Svea hovrätt delar utredningens mening atl del behövs en konlroll
som ger kontrollmyndigheten en ökad insyn i exportverksamheten saml alt
kontroll-bestämmelserna i lagen om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. bör utsträckas alt gälla även när exporllillslånd
beviljats.

Generallullstyrelsen framhåller atl del år av slor vikt
alt tullverket får tillgång till uppgifter om exporterad materiel i den del som
är av belydelse för verkels kontrollinsatser.

Slatens industriverk menar atl en utökad
uppgiftsskyldighet med förbättrade kunskaper, ändrade rapporteringsruliner m.m.
hos förelagen inle bör bli betungande.

FFV har inget att erinra mol den föreslagna skyldigheten atl
lämna uppgifter om krigsmaterielexporten och om upplåtna tillverkningsrättigheter.
Sådana uppgifter lämnas i viss mån redan nu.

Företagens Uppgiftslämnardelegalion, till vars yttrande
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, menar atl
det krävs atl uppgiftsskyldighelen i sin helhet lagregleras i det fall det är
nödvändigt att utöka underlaget för kontrollen.

Enligl delegationens mening kan det inle anses befogal atl
regeringen ges

en rätt all från lid till annan bestämma vilka uppgifter som är relevanta för

tillsynen. Mot bakgrund av den känslighet som frågor om utförsel av

krigsmateriel har saml behovet av en stabil och varaktig ordning om vilka '08

rättigheter som skall finnas, bör del däremot av lagen
entydigt framgå vilka Prop. 1987/88:154 de olika uppgifterna är som vid
varje, affärshändelse skall lämnas lill Bdaga 3 krigsmaterielinspektionen.

De uppgifter som därvid lämnas skall kvitteras av
inspektionen, dvs. inspektionen skall genom en ämbetsskrivelse lill företaget
bekräfta att uppgifterna mottagits. Vidare skall vid uppgiflsöverförandel
entydigt framgå vilken sekretess som gäller för uppgiften i fråga. För
sekretessen krävs därvid alt en gradering görs. Vissa uppgifter som har samband
med totalförsvaret måste överföras, sekrelessbeläggas och hanleras hos
inspektionen enligl bestämmelserna i 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100). För
de uppgifter som har en lägre sekretessgrad bör företaget i förväg veta vid
vilka förhållanden uppgifter kan få lämnas ul. Uppgifter som ej omfattas av
sekretesslagens undanlagsbestämmelser från offentlighetsprincipen skall också
anges.

Genom den angivna ordningen skapas klarhet om hur
uppgifterna skall överföras och hur de behandlas hos krigsmaterielinspektionen.
Detta är lill gagn för relationerna mellan förelagen och inspektionen som en
offentlig tillsynsmyndighet.

Det bör också åligga inspektionen all lill företaget
meddela om de lämnade uppgifterna föranleder någon åtgärd eller ej.

Moderata Ungdomsförbundet instämmer i utredarens förslag
avseende uppgiflsskyldighel endast avseende exporterad materiel och upplåtna eller
överlåtna tillverkningsrättigheler. Utlämnande av mer allmänna uppgifter
avseende exportverksamheten kan försämra företagens konkurrenskraft och innebär
inte minsl en ökad adminislraliv börda. En generell skyldighet all lämna
uppgifter är främmande för svensk rätlslradilion och företagens och de
enskildas förhållande till myndigheter.

2.2.1.6 Tillsyn över försvarsindustrins marknadsföring
utomlands

JK delar utredningsmannens uppfattning all del inle kan
anses ändamålsenligt att införa nägon allmän tillståndsprövning i fråga om
försvarsindustrins marknadsföring utomlands. En lämplig ordning synes vara att
såsom utredningsmannen föreslår företagen åläggs all lill regeringen redovisa
sin planering av marknadsföringen utomlands och atl regeringen ges räll alt
förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder.

RÅ, som framhåller att han är medveten om svårigheterna
att på detta område lagstiftningsvägen genomföra en tillräckligt effektiv
kontroll, vill inte motsätta sig förslaget i denna del, som bör kunna ge vissa
möjligheter alt ingripa på ett betydligt tidigare stadium än som nu är fallet.

Regionåklagarmyndigheten
i Karlstad framhåller att den svenska försvars

industrin är verksam på en utlandsmarknad präglad av hård internationell

konkurrens. Vilka länder som svensk export kan ske lill är föremål för

fortlöpande politiska ställningstaganden. Del är naturligt atl förelagen gör

en viss förhandsbedömning och introducerar sig på marknader där läget är

sådant atl exporllillslånd kan förväntas inom en inle alllför avlägsen framlid.

Likaså alt åtgärder vidtas för all behålla marknadsandelar i stater som man

upplever endast tillfälligt är undantagna från export. All investera i

marknadsföringsåtgärder eller träffa avlal om försäljning i länder som under 109

överskådlig lid inte kan komma i fråga försvensk krigsmaterielexport
måsle Prop. 1987/88:154 tillhöra ovanlighelerna. På detta liksom andra
områden torde marknaden ha Bilaga 3 förmåga all anpassa sig lill politiska
realiteter. Utredningens förslag vad avser kontroll av marknadsföring och
liknande åtgärder kan knappast tillföra exportkontrollen något av värde. Risk
föreligger snarare atl företagens utlandsverksamhet onödigt försvåras.

KK delar utredningens uppfattning all del i vissa situationer
kan föreligga behov av all direkt påverka förelagens marknadsföring. Därför
borde enligl kollegiets mening liksom i flera andra industriländer även
marknadsföringen av krigsmateriel generellt sett omfattas av
tillsynsverksamheten och i känsliga fall underställas regeringen för prövning
så all förelagen eller dessas ullandsbolag och agenter inle bearbetar marknader
som är olämpliga för krigsmaterielexport ur den svenska regeringens synvinkel.
På vilket sätl kontrollen av marknadsföringen skall utformas har kollegiet dock
inga synpunkter på.

Mol bakgrund av säkerhetsproblemen vid export av avancerad
teknologi och materiel framhåller FMV all samråd med verkel alllid måsle
inhämtas innan industrin börjar marknadsföra en av FMV beställd produkt i samma
eller liknande utförande. FMV menar all den orientering som enligl förslaget
skall lämnas lill regeringen i hög grad gäller även materielverket.

/?RVmenar alt tillstånd för marknadsföring kan behövas.
Kontrollen kan i någon mån minska den osäkerhet som rått om villkoren för
marknadsföring utomlands. För atl åtgärderna skall få effekt krävs dock atl
kriterierna preciseras för när lillslånd kan ges. En tillståndsprövning för
marknadsföring skulle kunna medföra atl kontrollen och tillståndsgivningen i
senare led kan förenklas.

För att minska risken för överträdelser är det viktigt atl
kriterier utarbetas '

för när elt givet tillstånd för marknadsföring inte kan
följas av etl tillstånd alt fullfölja ell preliminärt tecknat kontrakt. RRV föreslår
alt sådana kompletterande regler utarbetas.

Svea hovrän anser att förslaget bör övervägas vidare,
varvid särskill måsle beaktas frågan i vad mån den diskussion och
förhandsgranskning som utredningen förutsätter kan komma i strid med den
grundlagsfästa yltrande-och tryckfriheten.

Kammarrätten i Stockholm menar alt förslaget är vidlyftigt
och saknar fasla konturer. Bl.a. gäller all begreppen
"marknadsföring" och "liknande åtgärder vidlas" är alllför
vaga och vidsträckta för att ge erforderlig ledning för hur långt regleringen
sträcker sig. Ell minimikrav måste vara atl, innan ell förslag som innebär
åligganden för enskilda läggs fram. sakfrågan analyseras noga så alt förslaget
till lösningar får en rimlig avgränsning och kan uttryckas i precisa regler. En
precisering mäste alltså ske och analysen tydligt redovisas i motiven.

FFV anser all del även i fortsättningen bör vara
industrins ansvar all ge marknadsföringen en räll omfattning och alt inte välja
olämpliga medel. FFV menar all klarare förhandsultalanden därvid skulle vara lill
god ledning för företagen.

FFV framhåller även atl företagen redan nu rådgör med KMI.
FFV håller dessutom KMI löpande ä jour med de länder och produkter som omfattas
av

10

marknadsföringen. Del av FFV föreslagna arrangemanget med
en företags- Prop. 1987/88:154 intern kontroll bör kunna ges ansvaret atl
förhindra olämpliga marknadsfö- Bilaga 3 ringsålgårder. Om export av
krigsmateriel tillåts, måste berörd industri få arbeta på marknadens villkor.

Försvarsindustriföreningen betonar atl det redan i dag
sker en redovisning till KMI om planerade marknadsaktivileler och offertarbelen.
Förelagen håller KMI orienterad om vilka marknader de avser bearbeta.
Marknadsföring år förelagens ansvar. Förelagen bedriver kommersiell verksamhel
och del ligger därför i eget intresse all ej salsa resurser på marknadsföring i
länder dit de ej kan förväntas få exporllillslånd.

Om handläggningen formaliseras enligl utredningens förslag
kan kräver komma från företagen alt få någon form av svar från regeringen.
Detta kan i så fall innebära alt KMI tvingas uttala sig om länder och export
åratal innan export kan bli aktuell, eller uttala sig om länder som över huvud
tagel inle blir aktuella.

Alt bygga upp marknader och knyta nya marknadskonlakler
lar lång lid. Långsiktigheten i marknadsföringen år därför av slor belydelse.

Marknadsplaneringen utgör affärshemligheter i varje
företag. Konkurrenter skall inte kunna få tillgång lill uppgifter om den. Detta
innebär all KMI, om sådana uppgifter kommer alt infordras, måsle kunna
garantera atl allt underlag även i fortsättningen behandlas enligl sekrelssslagen
så all del inle kan bli tillgängligt som allmän information.

Föreningen kan acceptera atl förelagen skall redovisa sin
planering av marknadsföringen till KMI. Denna redovisning bör ske genom
regelbundna möten mellan företagen och KMI.

Del liggger sedan i förelagens eget intresse atl agera i
enlighet med de synpunkter som därvid framförs från KMI. All formalisera detta
med regeringsbeslut om förbud mot vissa marknadsföringsåtgärder är därför icke
nödvändigt.

Föreningen anser alt utställningar och liknande
aktiviteter i princip bör vara undantagna från myndighetsprövning. En
utställning i ell land vänder sig sällan enbart till detta land ulan lill en
hel region eller lill den totala marknaden för produkten i fråga. Det måste
åvila förelagen all själva bedöma vilka utställningar de vill della i.

Företagens Uppgiftslämnardelegalion avstyrker förslaget om
uppgiflsskyldighel i fråga om planeringen av marknadsföringen med hänsyn dels lill
den legala svårigheten alt avgränsa frågan om vad som år atl anse som planer
för marknadsföringen, dels lill atl ell sådant åliggande får anses tveksamt
från konstitutionell synpunkt.

Delegationen
anför därvid alt en sådan lagstiftning oberoende av vissa

händelser som förevarit måsle bedömas objektivt och sakligt. Det finns

redan andra generella lagregler om marknadsföring. Elt yllerligare ingrepp i

elt förelags rätt all marknadsföra sina produkter, får enligt delegationens

bedömning anses tveksam med hånsyn till regeringsformens hinder mot

undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Skälet är atl

uppgiflsskyldighetens praktiska utformning inle leder till någon annan

slutsats än all företagen lill inspektionen måste överlämna brev och annal

material som visar marknadsföringsåtgärden. Dessa - lösryckta ur sitt m

sammanhang - kan ge en annan bild av åtgärden än den som
blir fallet då Prop. 1987/88:154

marknadsföringen är avslutad. Ell förbud mol forlsall
marknadsföring i elt Bilaga 3

sådant läge kan därför skapa svårigheter av elt sådant
slag all den tillåtna

exporten hotas och förelagens möjligheter atl upprätthålla
en - även för

svenskt försvar - nödvändig leknisk utveckling riskeras.
Den avancerade

teknik som finns inom delta område kräver inte sällan
kontakter och avlal

med utländska leverantörer och/eller samarbetsparlners.
Uppgifter om

marknadsföringen som t.ex. berör sådana avlal kommer all
innebära all de

utländska företagen väljer andra kunder/samarbetsparlners
ån de svenska.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund, som hänvisar till Försvarsinduslriföreningens och Förelagens Uppgiflslämnardelega-tions
yttranden, motsätter sig utredningens förslag om anmälan av marknadsföringsinsatser.
Skälet härför är atl del är orimligt atl företagen i ell tidigt och ofta
känsligt skede skall tvingas lämna ifrån sig uppgifter om sin långsikliga
inriktning. Dessa uppgifter år kommersiella hemligheter. Särskill allvarligt är
delta förhållande om produkterna är framtagna i samarbete med utländska
tillverkare. En sådan ordning kan skada förtroendet för svenska företag, som
därmed löper risken alt betraktas som osäkra samarbetsparlners.

Det är olönsamt alt driva marknadsföring, som syftar till
försäljning mot länder dit exportlillstånd verkar uteslutna. Delta är en
kommersiell bedömning, som förelagen själva torde vara bäst skickade all göra.

Den erforderliga kontrollen över exporten kan utövas fr.o.m.
den fas marknadsföring övergår lill affärsverksamhet, l.ex. anbudslämnande.

Utredningens förslag i denna del bidrar enligl
organisationerna inte lill att målen för kontrollen av krigsmaterielexporten
uppnås utan tillför endast lagstiftningen onödiga regler och byråkrati.

Arbetsgivarföreningen SFO är ense med utredningen om alt
det är rimligt alt företagen ska redovisa sina planerade marknadsföringsakliviieler
lill KMI. Så sker också f.n. via informella kontakter och det finns inle någon
anledning att ändra på de rutiner som etablerats mellan försvarsindustrin och KMI.
Det ligger dessutom i industrins egel intresse all della samrådsförfarande
fungerar på etl bra sätt för bägge parter. Del är därför varken nödvändigt
eller önskvärt att formalisera dessa kontakter genom regeringsbeslut som
utredningen vill. Förbundet menar också atl det genom intern konlroll bör vara
möjligt atl förhindra olämpliga marknadsföringsakliviieler.

Utställningar och liknande aktiviteter bör undantas helt
och hållet från myndigheternas konlroll. Eftersom det här är fråga om allmänna
marknadsföringsåtgärder som inte vänder sig till bara ell land ulan lill den
totala marknaden för den produkt del gäller bör företagen själva få bedöma
vilka utställningar och andra aktiviteter de vill delta i. Marknadsföring är
företagens ansvar. Det år orimligt all de skulle salsa marknadsföringsresurser
i länder till vilka de sedan inte skulle få exporttillstånd. Det ligger därför
i förelagens intresse atl upprätthålla goda informella kontakter med KMI också
i dessa avseenden.

Stockholms Handelskammare menar atl del ligger i varje
förelags egel

intresse atl inle investera i marknadsföring som inle kan leda lill
försäljning, ' '2

Enligt handelskammarens mening bör del vara fullt
tillräckligt atl KMI har Prop. 1987/88:154 en lillsyn och möjligheter atl i
enskilda fall förbjuda vissa marknadsföringsål- Bilaga 3 gärder.
Handelskammaren anser dock alt utredningens förslag om redovisning av
förelagens planering av marknadsföring utomlands skulle innebära en alltför
omfattande uppgiflsskyldighel med ringa värde. Della uppgiftslämnande kan
också bli svårt atl hanlera för KMI i fall som rör långsiktiga marknadsåtgärder
där export i elt kortare perspektiv inle är förenlig med exporlbestämmelserna.
Eftersom kretsen av förelag som exporterar krigsmateriel är så snäv bör en
förstärkning av K.MI inriktas på fördjupad dialog med förelagen och inle en
omfångsrik uppgiflsinsamling.

Sveriges exportråd anser alt tillsynen över
marknadsföringen utomlands även i fortsättningen bör kunna ske på samma
informella sätl som hittills. Marknadsföringen måste ofta ske på myckel lång sikl.
Också mot bakgrund av osäkerheten om den inlernationella utvecklingen skulle en
mera detaljerad och formaliserad lillsyn bli mycket vansklig att tillämpa.
Dessutom är marknadsföringskostnaderna numera så höga alt del ligger i
förelagens eget intresse all inle salsa på orealistiska marknader.

En väsenlligl medel för förelagen all göra sig gällande i
den hårdnande internationella konkurrensen år deltagandel i inlernationella
mässor och utställningar. Dessa är ibland inriktade på en geografisk region.
Del vore emellertid olyckligt om svenska förelags medverkan begränsades i
sådana fall där ell eller annal land inom regionen bedöms olämpligt för svensk
marknadsföring. Mässorna och utställningarna är ofta av allmän karaklär och ett
sätt att stödja närvaron på marknaderna på mycket lång sikt. Deltagande bör
därför inle uppfattas som indikation på all utförsellillstånd kan påräknas för
alla länder i regionen.

Moderata Ungdomsförbundet motsätter sig utredarens förslag
och föreslår all regeringen årligen publicerar en lista övei tillåtna länder
resp. tillåten lyp av materiel. Exempelvis luftvärnsrobotar och andra rent
defensiva vapensystem torde kunna säljas lill alla länder utom lill dem som
kan förväntas nyttja dessa mot svenska siridsfordon eller svenskt flyg.

2.2.1.7 Uppgiftsskyldighet ifråga om hel- eller delägarskap
i utländska bolag inom krigsmaterielområdet

Flertalet
remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har ingen erinran mot utredningens
förslag. Moderata Ungdomsförbundet mctsätler sig dock förslaget.

2.2.1.8
Samarbete mellan svenska och utländska företag

JK godtar utredningens förslag alt avlal som syftar till
gemensam ulveckling och tillverkning av krigsmateriel skall underställas
regeringen för godkännande,

RA vill inte motsätta sig förslaget, men menar atl
bestämmelsen bör ha en sådan innebörd och ges en sådan utformning alt det klart
framgår all fråga år om förbud all utan tillstånd träffa överenskommelse av
avsett slag.

113

8 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 154

Kammarrätten i Stockholm anser all förslaget är
långtgående och oprecisl Prop. 1987/88:154

samt förutsätter ingående överväganden innan ställning kan las. Bilaga 3

KK finner utredningens överväganden rimliga och instämmer
i förslaget till regler för handläggningen av inlernationelll samarbete på krigsmaterielområdet,
men vill mot bakgrund av handelspolitiska överväganden betona vikten av att
internationella samarbetsprojekt inte förenas med en skyldighet till alltför
omfattande uppgiftslämnande t.ex. beträffande samarbetets utveckling, någol
som skulle kunna belasta de internationella förbindelserna till men även för
andra och framtida civila samarbelsprojeki över gränserna.

FOA menar att utredningens förslag till reglering av
samarbetet bör ge en god bas för en långsiktig planering och utveckling av samarbelsformerna.

RRV anser all del är väsentligt atl generella kriterier
utarbetas för när samarbetsavtal kan godkännas av regeringen. Det är också
viktigt menar RRV att kriterier utarbetas för under vilka premisser ett
preliminärt ingånget samarbelsavtal inle kan få regeringens tillstånd alt
fullföljas.

fFV delar utredningens bedömningar och förslag men vill
framhålla vikten av att utlandssamarbete inte omgärdas av bestämmelser som i
alltför hög grad riskerar att avskräcka eventuella samarbetsparlners.
Regeringens handläggning av sådana ärenden måsle vidare ske ulan tidsutdräkt. FFV
har förståelse för alt projekt i samarbete med förelag i länder med en markant annoriunda
syn på krigsmaterielexport måste granskas synnerligen noga. Svensk industri
torde emellertid till övervägande delen ha samarbete med länder som har
likartad syn (l.ex. de nordiska länderna, Schweiz, Västtyskland,
Nederländerna, Storbritannien).

En viktig förutsättning för atl etl utländskt företag
skall gå in i ett samarbete med ett förelag i elt annat land är att hinder inle
lägges i vägen för eventuell export till tredje land. Lösningen på detta
problem kan ligga i all respektive land exporterar den färdigutvecklade
produkten efter sitt egel lands regler, vilket förutsätter en komplett
tillverkning på båda håll. En sådan uppdelning drar emellertid inle nytta av
specialiseringens fördelar. Därför måsle svenska förelag enligt FFV:s
uppfattning få tillstånd atl förse sina samarbetsparlners med detaljer,
reservdelar och komponenter, även om de är avsedda att ingå i produkter, ämnade
för export till länder, som inte är acceptabla enligt svenska regler.

Försvarsindustriföreningen, lill vars yltrande Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, anser atl det är
mycket betydelsefullt att regeringen, i samband med att en samarbelsöverenskom-melse
med elt annat land prövas, beslutar om all gemensamt utvecklade produkter får
exporteras enligl respektive lands regler och anför alt i den mån etablerandet
av sådant samarbete förutsätter eller underlättas av atl de gemensamt
utvecklade produkterna kan exporteras av båda parter enligl respektive lands
lagar, förelagen skall kunna ansöka om prövning av regeringen av innehållet i samarbetsöverenskommelsen.

Prövning
av frågor om export lill tredje land bör således ske i samband med

atl regeringen granskar överenskommelsen. Föreningen vill framhålla

betydelsen av att det i den kommande lagtexten klart framgår all regeringen

efter prövning av överenskommelsen skall kunna besluta all gemensamt 114

utvecklade
eller tillverkade produkter får exporteras enligl respektive lands Prop.
1987/88:154

nationella regler. Bilaga 3

Föreningen vill också framhålla att om inle denna
möjlighet lill samarbetsavtal skapas kommer della all få allvarliga
konsekvenser för vår möjlighet all bibehålla vår nuvarande höga teknologiska
nivå. Frågan om krav på slutanvändarinlyg vid denna lyp av samarbete bör
bedömas mol denna bakgrund.

Föreningen förulsälter vidare all en överenskommelse om
gemensam ulveckling av produkter för enbart den svenska marknaden eller för
export enbart från Sverige inte skall behöva granskas av regeringen.

Arbetsgivarföreningen SFO tillstyrker i princip
utredningens förslag om alt regeringen skall godkänna samarbelsavtal med
utländska förelag. Utlands-samarbetet får dock inle omgärdas av bestämmelser
som avskräcker eventuella samarbetsparlners. Del är också angelägel alt
regeringens handläggning av sådana ärenden kan ske snabbi och effektivt.

En annan viktig förutsättning år all regeringen efter
prövning av ell samarbelsavtal skall kunna besluta all gemensamt utvecklade
eller tillverkade produkter får exporteras enligt respektive lands nationella
lagstiftning. Kan svensk försvarsindustri inte ingå samarbelsavtal med den
förutsättningen blir det svårt atl kunna della i internationella
utvecklingsprogram. Det får i så fall förödande konsekvenser för de svenska
förelagen som omöjligt kan hänga med i den snabba tekniska ulvecklingen ulan
internationella kontakter.

Föreningen förutsätter vidare alt en överenskommelse med
utländsk industri om gemensam ulveckling av produkter för den svenska marknaden
inte ska behöva granskas av regeringen.

Stockholms Handelskammare betonar svårigheten all i elt
enskilt fall bedöma vad som kan anses utgöra acceptabla exporlregler ur svensk
synvinkel samt menar atl delta undantag från huvudregeln all godkänna utländska
exportregler helt bör utgå eller preciseras med atl del avser samarbeten som
uppenbart tillkommit för all kringä den svenska tillämpningen av krigsmalerielexporireglerna.

Svenska Metallarbetareförbundet pekar på svårigheterna alt
skapa generella föreskrifter för samarbelsformerna saml betonar viklen av alt ulvecklingen
på samarbelsområdet följs med uppmärksamhet.

Statsanställdas Förbund liksom TCO tillstyrker
utredningens förslag,

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund menar att
utredningen i fråga om samverkansöverenskommelser ger anledning lill oro belräffande
möjligheterna att förverkliga intentionerna i den nuvarande vapenexporllagsliftningen
saml menar atl del därvid finns två huvudvägar alt välja mellan, nämligen
antingen så all man genom komplellerande lagstiftning söker täppa lill de nya
kryphål som riskerar all uppslå eller så atl man prutar på den nuvarande lagslifningens
ambitioner genom all luckra upp de stränga kraven på svensk konlroll av
vapenexporten.

Förbundet
anser, all utredningen har vall den senare vägen, ett val som

förbundet inle kan stödja. Ullandssamarbele i produktutveckling och

vapenlillverkning pä av utredningen föreslagna villkor kan systematiskt

komma att utnyttjas för atl kringgå svensk vapenexporllagsliftning och sälla ''5

den ur spel. Erfarenheter från andra länders samarbete, t.ex.
mellan Prop. 1987/88:154

Västtyskland och Frankrike, talar sitt entydiga språk i det avseendet. Bilaga 3

Dessutom är det lätt atl se hur liberalare regler eller
inga regler alls kan leda till att samarbete för internationell vapenexport i
stället för teknisk samutveckling blir drivkraften bakom samarbelsprojeki.

Förbundet kan aldrig acceptera regler för vapenexport som
kommit till av sysselsätlningsskäl. En insikt om risken för förlorade svenska
arbetstillfällen skymtar i utredningens formulering om att "en fördelning
av tillverkningen som innebär slulmonlering hos båda förelagen kan komma alt
kräva en export på i huvudsak samma villkor av de gemensamt utvecklade
produkterna''. I klartext betyder detta atl Sverige av sysselsätlningsskäl ger
upp sin principiellt restriktiva exporlpolitik.

Utredningen hävdar alt i de fall etl samarbelsavtal
godkänts med elt företag i ett land som har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport
(dvs. ej "likartad restriktiv lagstiftning") skall ingen svensk
prövning behöva ske av villkoren för samarbelslandets eventuella export. Inte
heller anser man det nödvändigt atl kräva slutanvändarinlyg enligt nuvarande
ordning.

Enligl förbundels uppfattning tjänar utredningens modell inle
syftet all begränsa vapenexporten. Enligl de nuvarande riktlinjerna bör
tillstånd inte beviljas för export till stat som är i väpnad konflikl med annan
stal (oavsett om krigsförklaring har avgells eller ej), eller som är invecklad
i en internationell konflikt, som kan befaras leda lill en väpnad konflikl,
eller som har inre väpnade oroligheter, eller som kan komma att använda malerielen
för att undertrycka mänskliga rättigheter.

Enligt förbundets uppfattning ger utredningens förslag om
samproduktionsvillkor inte ens nödtorftiga garantier för atl lagstiftningens
intentioner förverkligas. Därmed ges inle heller några garantier för all med
svensk medverkan utvecklade vapen inle aktivt brukas i krig och väpnade
konflikter eller inle används för atl förtrycka mänskliga rättigheter.
Utredningens förslag innebär nämligen, alt Sverige avhänder sig rätlen atl från
fall till fall avgöra om vapenexport alls skall ske lill visst
"gråzonsland".

Redan under nuvarande förhållanden har exportlillstånd
givils till länder där det varit myckel diskutabelt om de borde ha fåll köpa
vapen från Sverige. Det kan på goda grunder befaras, att regeringar i
"länder med likartad syn på vapenexport" knappast lever upp ens lill
hittillsvarande svenska praxis. De politiska bedömningarna av verkligheten
tenderar nämligen alt i många fall skilja sig åt.

Förbundet avstyrker därför bestämt den uppluckring av den
nuvarande vapenexporllagsliftningen som utredningens förslag i fråga om
samproduktion innebär. I stället bör åtgärder vidtas för att även gemensamt
utvecklad och tillverkad krigsmateriel omfattas av den svenska exportlagstiflningens
villkor. Förbundet menar, atl regeringen i samband med varje prövning av lillslånd
för samarbelsavtal måsle skapa garantier för att svensk vapenexporllagsliftning
tillämpas,

Sveriges
Socialdemokratiska Ungdomsförbund vänder sig bestämt emot en

liberalisering av reglerna för samarbete och export av samproducerade

vapen: Det är oacceptabelt att Sverige skall kunna delta i vapenprojekt som

andra länder sedan säljer vidare utan svensk möjlighet alt påverka och i strid 1 '6

med svensk lagstiftning. Detta skulle dessutom
systematiskt kunna utnyttjas Prop. 1987/88:154

av vissa företag. Bilaga 3

Sveriges Kristna Socialdemokratiska Förbund -
Broderskapsrörelsen delar utredningens uppfattning alt varje samarbetsavtal som
avser gemensam ulveckling eller tillverkning bör göras till föremål för
regeringens prövning.

Av detta är förbundet emellertid inte berett alt dra samma
slutsats som försvarskommiltén: att vid samarbete med länder som har en med
Sverige "likartad syn" på vapenexport skulle någon svensk prövning av
villkoren för samarbelslandets eventuella export inte behöva ske och svenskt slutanvändarinlyg
skulle då inle krävas. Vad som här avses med "likartad syn" är inte
helt klart.

Förbundet avvisar varje försvarsindusirielll samarbete som
skulle ske till priset av atl den svenska vapenexporllagsliftningen sätts ur
spel.

Moderata Ungdomsförbundet instämmer i utredningens
förslag,

2.2.1.9 Teknologiöverföring

Flertalet remissinstanser som uttalat sig om utredningens
förslag i fråga om teknologiöverföring saml alt utvidga tillämpningsområdet lill
alt omfalla även den som inte här i rikel tillverkar krigsmateriel, tillstyrker
förslaget.

RRV menar alt utredningen saknar precisering av efter
vilka kriterier licensgivning skall bedömas.

FFV delar i slort utredningens förslag men menar att del
skulle bli väl betungande för förelagen alt underkasta varje tillägg lill ett
äldre licensavtal regeringens prövning. FFV menar atl endast tillägg som är av
betydelse för tillståndsgivningen, dvs. avseende ändringar i kvantiteter, leknisk
utformning, leveranslider och reexporlrälligheter bör komma i fråga.

Försvarsindustriföreningen, lill vars yttrande Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, har ingen
erinran mol förslaget atl förbud mot licensupplåtelse m.m. i fortsättningen
skall gälla var och en som till någon i utlandet överlåter eller upplåter rätl
att tillverka krigsmateriel, men menar all det inte är rimligt atl varje
utfyllnad, ändring eller precisering av äldre licensavtal skall anses som etl nyll
licensavtal och därmed bli föremål för regeringens prövning inle minsl med
hånsyn lill bindande åtaganden som parterna tidigare kan ha gjort i avlalen.
Föreningen anser atl man bör begränsa sådana preciseringar m.m. till att endast
avse avtalels omfattning med avseende på licensobjektel och nya försäljningsområden.

Stockholms
Handelskammare, framhåller atl det enligl utredningen inte

framkommit atl någon licensförsäljning lill utlandet i regi av andra än

tillverkarna ägt rum sedan gällande regler om upplåtelse och överlåtelse av

tillverkningsrålligheler infördes. Handelskammaren ansluter sig till vad

regeringen i denna fråga tidigare anfört, nämligen alt den upplåtelse och

överlåtelse som det framstår som angeläget att reglera, sker från förelag

inom landet som själva tillverkar krigsmateriel. Handelskammaren anser

därför all en utsträckning i denna del endasl bör la sikte på alt förhindra

transaktioner som syftar till all genom mellanförsäljning kringgå svenska

eller utländska krigsmaterielexporlbeslämmelser. ''

2:2.2 Sanktionsbestämmelser Prop. 1987/88:154

RA anför i denna del atl en bestämmelse om särskild
åtalsprövning av sådant slag som intagits i 17 § ger i och för sig möjligheter
till en nyanserad skälighetsbedömning i del enskilda fallet. En sådan
bestämmelse kan vara motiverad då fråga är om lagstiftning som är, långtsyftande
och vars utrikespolitiska konsekvenser är svåra atl överblicka men knappast för
hithörande fall som i slor utsträckning synes la sikte på förseelser av ordningskaraklär.
De fall som omnämns i utredningens specialmotivering synes f.ö. vara sådana alt
det ofta kan finnas anledning alt bedöma dem som ringa.

Kammarrätten i Stockholm påpekar beträffande 15 § första
stycket av förslaget till lagtext all "lämnar oriklig uppgift" bör
kompletteras med "eller förtiger uppgift", om syftet med bestämmelsen
skall uppnås.

2.2.3 Lagtekniska fr å gor

Enligt RÅ:s mening bör bestämmelsen i 10 § förslaget
flyttas över till lagen (1983:1034) om konlroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. eftersom denna synes direkt hänförlig till sådana
förhållanden som regleras där.

Svea hovrätt menar all del vore värdefullt om dels
riktlinjerna för krigsmaterielexport blev i huvudsak lagfästa dels de rått
svåröverskådliga bestämmelserna i lillverkningskorilrollagen och ulförselförbudslagen
sammanfördes lill en lag.

3 Förstärkning av KMI:s resurser

Flera remissinstanser är ense med utredningen om all de
åtgärder utredningen föreslår fordrar en förstärkning av KMI:s personella
resurser. Della gäller bl.a. Regionåklagarmvndigheten i Karlstad. FMV och
Statens industriverk, FFV, Försvarsindustriföreningen, Arbetsgivarföreningen SFO,
Stockholms Handelskammare, TCO och Moderata Ungdomsförbundet.

FMV anför härvid alt behovet av militärleknisk och säkerhetskunnig
expertis bör uppmärksammas.

RRV menar att det är nödvändigt atl KMI också förfogar
över personal som kan utforma krav på och bedöma internkonlrollen och
förelagens säll all organsiera den.

Arbetsgivarföreningen SFO anser atl det är nödvändigt att
förstärka KMI med personal som har produktkunskap och erfarenhet från
försvarsindustrin.

4 Övrigt

Några remissinstanser lar upp frågan om ökad insyn och
öppenhet kring vapenexporten.

Sveriges
Socialdemokratiska Kvinnoförbund menar alt även om vissa

åtgärder vidtagits på det området under senare år kan del konstateras atl

allmänheten på väsentliga punkter ännu saknar tillgång lill väsentlig 118

information. Förbundet efterlyser därför en översyn av
möjligheterna att Prop. 1987/88:154

tillgodose desssa behov. Bilaga 3

Folkpartiets Kvinnoförbund uttalar atl det är angeläget
med en så slor öppenhet som möjligt när del gäller svensk vapenexport och menar
alt det är svårt att med nuvarande offentliga statistik få en klar uppfattning
om vapenexportens omfattning och struktur. Del är viktigt all utomstående har
möjlighet all följa en kritisk granskning av vapenexporten. Så länge vi har
vapenexport med restriktioner så kommer efterlevnaden alt diskuteras. Det är
angelägel att denna debatt kan föras utifrån ell sakligt underiag. Därför bör
ansträngningar göras för alt förbättra statistiken på della område, öppenhet
skapar trygghet. Sverige driver krav på öppenhet når det gäller den
internationella vapenhandeln. Därför bör vi föregå med gott exempel och häva
hemligstämpeln beträffande lyp av vapen och anlal som exporteras lill
respektive land. Endasl i undantagsfall bör sådana uppgifter vara ■sekrelessbelagda.

119

Bilaga 4 Prop. 1987/88:154

Sammanfattning av betänkandet Krigsmaterielinspektionens
verksamhet och organisation

Tillverkning, försäljning och förmedling av krigsmateriel
samt utförsel, licensupplålelse och genomförande av militärt inriktad
utbildning för utländska medborgare i Sverige är i princip förbjuden.
Regeringen kan emellertid medge undantag från förbuden och bevilja tillstånd, I
exporiärenden som inle avser utförsel i större omfattning och i andra ärenden
som inte år av större vikt beslutar ulrikeshandelsminislern.

Beredningen av tillståndsärendena ankommer på krigsmaterielinspektionen
(KMI) inom utrikesdepartementets handelsavdelning. De företag som har fått
tillstånd atl tillverka, sälja eller förmedla krigsmateriel står under tillsyn
av KMI.

Utredningen redovisar i della belänkande en kartläggning
av KMI:s arbetsuppgifier och organisation. Med kartläggningen som underlag har
utredningen också övervägt frågor om organisationen och finansieringen av verksamhelen.

Regeringen resp. utrikeshandelsministern beslutar även i
fortsättningen

Utredningen anser atl regeringen också i fortsättningen
bör pröva ärenden om tillstånd all tillverka, sälja eller förmedla
krigsmateriel saml ärenden om utförsel av krigsmateriel från Sverige. Del
ansvariga statsrådet bör besluta i ärenden om export som inte är av större
omfattning och i ärenden som i övrigt inle är av större vikt.

En samlad berednings- och tillsynsorganisation

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för atl
beredningen både av ärenden om tillstånd all tillverka, sälja och förmedla
krigsmateriel och ärenden om lillslånd lill utförsel bör ligga på elt och samma
organ. Della organ, som bör vara KMI, bör också liksom hittills svara för
tillsyn över de som har tillstånd att tillverka, sälja eller förmedla
krigsmateriel.

KMI bör ingå i regeringskansliet

Utredningen ser inle heller några skäl all föreslå ändring
i KMI:s organisato

riska ställning. För forlsall beredning inom regeringskansliet talar framför

allt del förhållandel all nästan alla mer omfattande ärenden som regel

innehåller viktiga politiska och principiella frågor som på någol stadium ,,,,

måsle avgöras av regeringen. Det är en fördel alt de
berörda delarna av Prop. 1987/88:154 regeringskansliet från början finns med
i beredningen och kan bidra med Bilaga 4 fakta och synpunkter. Genom denna
ordning får beredningen, som syftar till en lolalbedömning mot bakgrund av
svensk säkerhetspolitik och vårt förhållande lill olika länder, etl allsidigt
innehåll.

Utredningen finner del mesl ändamålsenligt all ell och
samma statsråd liksom hillills har ansvaret för alla de frågor KMI har all
bereda.

Utredningen anser för sin del att övervägande skäl talar mol
att flytta detta ansvar från ulrikeshandelsminislern. De utrikespolitiska
hänsynen har visserligen ökat i betydelse men torde även fortsättningsvis kunna
beaktas på etl tillfredsställande sätt genom förstärkning av KMI:s
utrikespolitiska sakkunskap och ell intensifierat samråd mellan KMI och
utrikesdepartementets politiska avdelning eller, när så erfordras, direkt
mellan utrikesministern och ulrikeshandelsminislern. All göra utrikesministern
till huvudansvarig i dessa frågor kan av olika hånsyn vara mindre önskvärt.

Självfallet är arbetsfördelningen mellan statsråden dock
ytterst en fråga för regeringsbildaren.

Krav på kunnande och kompetens hos KMI

För atl KMI skall kunna uppträda med erforderlig
auktoritet krävs förmåga alt snabbt identifiera de problem som uppkommer i
verksamheten, all analysera dessa och alt föreslå lösningar som innebär atl
besluten uppfyller riktlinjerna, KMI skall givelvis utnyttja del kunnande som
finns på olika håll inom främsl regeringskansliet på de utrikespolitiska och
militära områdena. För detta krävs emellertid all KMI också har en omfattande
egen sakkunskap. Del gäller - ulom frågor om krigsmalerielens militära
användning och tillverkningens tekniska innehåll - områden som utrikes- och
försvarspolitik, förvaltnings- och affärsjuridik, bransch- och
företagsutveckling saml säkerhetsskydd.

Enligl utredningens mening är del viktigt att KMI också
har resurser för atl sammanställa och bearbeta den dokumentation som framkommer
genom förelagens redovisningar och i tidskrifter, facklitteratur m. m, KMI bör
också ha sakkunskap för all på ett uttömmande sätl analysera della material.

Förslag till personella resurser hos KMI

Utredningen föreslår atl det inom KMI skall finnas
tjänster för nio befattningshavare:

(1) Chef och föredragande för det ansvariga statsrådet

Till chef bör utses en person med stor integritet och
betydande erfarenhet, t. ex. en jurist med erfarenhet som expeditions- eller
rättschef i regeringskansliet, en UD-ijänsteman med en beskickningschefs erfarenheter
eller en högre officer med både internationell och försvarsteknisk bakgrund,

121

(2) Militär
handläggare Prop. 1987/88:154

Den militäre handläggaren skall kunna bedöma militära,
säkerhetspolitiska ' "' och försvarslekniska frågor. Det är också
angeläget att han har kunskaper om den svenska och internationella
försvarsindustrin.

(3) Utrikespolitisk handläggare

Den utrikespolitiske handläggaren bör ha god förmåga att
analysera säkerhetspolitiska frågor och förhållanden i andra länder.

(4) Två handläggare i ekonomiska och juridiska frågor

Den ene handläggaren bör ha affärsjuridisk eller
förelagsekonomisk erfarenhet och kunna analysera förelagens ekonomiska
redovisningar och revisionsberättelser.

Den andre handläggaren bör främst svara för förvallningsrättsliga
bedömningar inom KMI. Handläggningen av frågor om säkerhetsskydd bör också
ankomma på denne.

(5) Handläggare för frågor om dokumentation,
försvarsindustrins utveckling

m.m.

Handläggaren skall svara för att svensk och utländsk
försvarsindustris verksamhet och ulveckling samt förhållandena i
mottagarländerna dokumenteras. Handläggaren skall också själv kunna analysera
utvecklingen med ledning av de uppgifter som KMI förfogar över.

(6) Tre assistenter

Assistenterna svarar för diarieföring, expediering av
skrivelser, arkivering och andra liknande arbetsuppgifter.

Utredningens förslag innebär att KMLs organisation ökar
med tre tjänster jämfört med förhållandena den 1 januari 1987.

Utveckling av beredningsarbetet inom regeringskansliet

Beredningen i varje ärende bör resultera i en allsidig utredningspromemoria.
Ell nära samarbete fordras mellan handläggarna vid utformningen av denna
promemoria. Det är chefsljänstemannens uppgift all utveckla formerna för del
interna arbetet så alt etl effektivt samspel mellan handläggare med olika slag
av kunnande äger rum inom organisationen.

Enligl utredningens mening är det lika viktigt att
samarbetet med andra organ inom regeringskansliet fungerar snabbi och bra.
Detta fordrar fastare rutiner för den gemensamma beredningen än som hittills
har förekommit. KMI får genom den föreslagna utbyggnaden av organisationen och
breddningen av kunnandet resurser för alt kunna förbättra samrådet.

Den rådgivande nämnden bör också i ökad utsträckning få
underlag för 122

sina
bedömningar från KMI och UD:s politiska avdelning.

Kostnader och finansiering Prop 1987/88154

Utredningen
har beräknat kostnaderna för den föreslagna nya organisatio- Bilaga 4 nen lill
2,4 milj. kr. per år. Detta innebär en ökning i kostnaderna på drygl 900 000
kr. jämfört med budgetåret 1987/88.

KMLs
verksamhet och organisation finansieras för närvarande genom avgifter från
företagen. Dessa avgifter är främst knutna till tillverkarnas leveranser av
krigsmateriel, vartill kommer expeditionsavgifter för export-tillstånden.

Utredningen
föreslår att expeditionsavgifterna skall bibehållas men atl verksamheten i
övrigt finansieras över statsbudgeten. Anspråken på slalsbudgelen kan komma
att uppgå till i runt tal 2 milj. kr. per år.

123

Lagrådsremissens lagförslag Bilaga 5 Prop. 1987/88:154

1 Förslag till

Lagom
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns föreskrifter om förbud mol

1.
utförsel av
krigsmateriel,

2.
upplåtelse och
överlåtelse av räll alt utom rikel tillverka krigsmateriel,

3.
ulveckling av
krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel åt någon ulom rikel,

4.
bedrivande av
militärt inriktad utbildning inom rikel av utländsk medborgare, och

5.
marknadsföring
av krigsmateriel.

1 lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m, m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av
krigsmateriel och lillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende
krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel.

Regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel
enligl denna lag.

Tillståndsplikt m. m.

Utförsel av krigsmateriel

2 § Krigsmateriel får inte föras ut ur riket ulan
tillstånd av regeringen, om

inte annat följer av denna lag eller annan författning.

I ärenden som inle avser utförsel i större omfattning
eller som i övrigt inle är av större vikt får del statsråd som har lill uppgift
alt föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligl
första stycket.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela

föreskrifter om utförsel av

1.
skjulvapen och
tillhörande ammunition för enskild persons räkning saml av skjutvapen och därtill
hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket,

2.
skjulvapen för
reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3.
skjutvapen som
införts lill rikel för åtgärd som avses i 2,

4.
sådana jakt-
och lävlingsvapen och tillhörande ammunition som har förts in till rikel i
enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen (1973:1176).

124

Upplåtelse
och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel m. m. Prop.
1987/88:154

Bilaga 5

4 § Avtal
genom vilket rätl alt ulom rikel tillverka krigsmateriel upplåts

eller överlåts får inle ingås utan tillstånd av
regeringen.

5 § Avtal med någon utom rikel om alt
för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av
sådan materiel får inte ingås utan lillslånd av regeringen.

6 § Avtal om tillägg lill eller
ändring av avtal genom vilkel rätt att utom rikel tillverka krigsmateriel
upplåtits eller överlåtils får inle ingås ulan tillstånd av regeringen, om
tillägget eller ändringen avser

1.
den materiel som
får tillverkas,

2.
räll all vidareupplåla
eller vidareöverlåla rätten atl tillverka krigsmateriel till någon annan,

3.
rätl atl
tillhandahålla krigsmateriel lill mottagare som inte angivits i det
ursprungliga avtalet,

4.
förlängning av
avtalets giltighetstid, eller

5.
bestämmelser om
sekretess.

Militärt inriktad utbildning

7 § Mililärl inriktad utbildning av utländsk medborgare
får inle bedrivas

inom riket ulan tillstånd av regeringen.

Första slyckel gäller inte

1.
utbildning som
anordnas av slaten,

2.
utbildning som
anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i
företag för tillverkning av sådan materiel.

Marknadsföring av krigsmateriel

8 § Den som har tillstånd enligl 2 eller 3 § lagen
(1983:1034) om konlroll

över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. saml statlig myndighet som

bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning som regeringen

föreskriver

1.
lämna
redovisning till.regeringen om i vilka länder utanför Sverige som
marknadsföring av krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare som
marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel marknadsföringen avser,

2.
lämna
underrättelse till regeringen

a)
innan anbud
lämnas om försäljning eller annal tillhandahållande av krigsmateriel till någon
utom rikel,

b) innan anbud lämnas om upplåtelse
eller överlåtelse av rätt att ulom riket tillverka krigsmateriel,

c)
innan avtal
ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel lill någon ulom
riket.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
redovisningsskyl

dighet och underrättelseskyldighet som avses i första stycket. Regeringen får

också i enskilda fall medge undantag från sådan redovisnings- och underrät

telseskyldighet, 125

9 §
Regeringen får i enskilda fall förbjuda att Prop. 1987/88:154

1.
anbud lämnas om
försäljning eller annat lillhandahållande av krigsma- Bilaga 5 leriel lill
någon ulom riket,

2.
anbud lämnas om
upplåtelse eller överlåtelse av rätl alt utom riket tillverka krigsmateriel,

3.
avtal ingås om

a)
försäljning
eller annal lillhandahållande av krigsmateriel till någon utom rikel,

b)
upplåtelse
eller överlåtelse av rätt att ulom riket tillverka krigsmateriel.

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

10 § Den som har tillstånd enligl 2 eller 3 § lagen
(1983:1034) om kontroll

över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. saml statlig myndighet som

bedriver motsvarande verksamhet skall, enligt de närmare föreskrifter som

regeringen meddelar, lämna uppgifter lill regeringen om ägande i utländska

rättssubjekt som bedriver ulveckling, tillverkning, marknadsföring eller

försäljning av krigsmateriel.

Villkor m. m.

11 § Tillstånd enligt 2, 4, 5, 6 eller 7 § får
förenas med villkor samt med

konlroll- och ordningsbestämmelser.

Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m. m.

12 § Regeringen får föreskriva atl den som har lillslånd
enligl 2 eller 4 § skall

lämna uppgifter rörande

1.
iilförd
krigsmateriel,

2.
upplåten eller
överlåten räll alt ulom riket tillverka krigsmateriel.

Återkallelse av utförseltillstånd

13 § Tillstånd enligl 2 § får återkallas av
regeringen, om tillståndshavaren

har åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelser

som har meddelats med slöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl

till återkallelse.

Skyldighet för revisorer

14 § Om en revisor i sin granskningsverksamhel har
framfört någon anmärkning i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10
§ aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m. m. i vissa förelag i fråga om företagels efterlevnad av
bestämmelserna i denna lag, skall han sända in en kopia av revisionsberättelsen
lill regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en statlig
myndighet.

126

Ansvarsbestämmelser
m.m. Prop. 1987/88:154

Bilaga 5

15 §
Bestämmelser om olovlig utförsel av vara och om försök därtill finns i

lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

16 § Den som bryter mol 4, 5, 6 eller 7 § eller
förbud som har meddelats med

stöd av 9 § döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen,
till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet,
till böter eller fängelse i högst sex månader.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

17 § Om brott som avses i 16 § första stycket 1 är
all anse som grovt, döms till,

fängelse lägst sex månader och högst fyra år. ■

Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om del avsett lillverkningsräll av betydande värde, ulveckling,
utbildning eller marknadsföring av betydande omfattning eller varaktighet
eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.

18 § Till böter eller fängelse i högst sex månader
döms den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet

1.
bryter mol
föreskrifter som avses i 8 § första stycket eller mol föreskrifter, villkor
eller kontroll- eller ordningsbeslämmelser som har meddelats med stöd av lagen,

2.
lämnar oriktig
uppgift vid fullgörande av redovisningsskyldighet, uppgiftsskyldighet eller
underrättelseskyldighet som avses i första punkten.

Om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är atl anse
som ringa, skall inle dömas till ansvar.

19 § Till ansvar enligl denna lag skall inle dömas
om gärningen är belagd

med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen
(1982:513) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m. skall upphöra alt
gälla.

127

2 Förslag
till

Lagom ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs att 1-3 och 6 §§ lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:154 Bilaga 5

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Denna
lag gäller inle för slallig myndi Regeringen bestämmer vad som skall lag.

2 § '

Tillverkning
av krigsmateriel samt tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende
krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel skall kontrolleras
enligt bestämmelserna i denna lag. Föreskrifter om förbud mol utförsel av
krigsmateriel och förbud mot upplåtelse eller överlåtelse av rätt an utom
riket tillverka krigsmateriel finns i lagen (1982:513) om förbud mol utförsel
av krigsmateriel, m. m.

/ denna lag finns föreskrifter om kontroll över

1. tillverkning av krigsmateriel och

2. tillhandahållande av krigsmate

riel, uppfinning avseende krigsmate

riel och metod för framställning av

sådan materiel.

Ilagen
(1988:000) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. finns föreskrifter om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, upplåtelse och överlåtelse av rätl att ulom
rikel tillverka krigsmateriel, utveckUng av krigsmateriel och metod för
framställning av sådan materiel åt någon utom riket, bedrivande, av militärt
inriktad utbildning inom rikel av utländsk medborgare saml marknadsföring av
krigsmateriel. ghet. avses med krigsmateriel enligl denna

Krigsmateriel får inle tillverkas här i rikel ulan
tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats
med stöd av denna lag. Tillstånd all tillverka krigsmateriel får meddelas endasl
svensk medborgare, svenskt handelsbolag i vilkel inle någon av bolagsmännen är konlrollsubjekt
som avses i 3 § lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m. m.
och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits utlänningsförbehåll som
avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även
åt annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet
enligt första slyckel för

1. td
I verkning av krigsmateriel som bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd
att tillverka ifrågavarande krigsmateriel,

Regeringen
får meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet enligt första
stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 §
första stycket vapenlagen (1973:1176) saml för tillverkning av enstaka
skjutvapen och av

' Senaste
lydelse 1987:422.

128

Nuvarande lydelse

ammunition för tillverkarens egel bruk.

Föreslagen lydelse

2. ändring eller ombyggnad av
skjulvapen i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973: 1176),

3.
tillverkning av
enstaka skjulvapen och av ammunition för tillverkarens egel bruk.

Prop.
1987/88:154 Bilaga 5

Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod
för framställning av sådan materiel får inle yrkesmässigt tillhandahållas här
i rikel genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon
inom landet eller i ullandel utan lillslånd av regeringen, om ej annat följer
av andra stycket eller av föreskrifter som har meddelats med slöd av denna
lag.

Tillstånd enligl första stycket behövs inte

1. vid
tillhandahållande till svensk

statlig myndighet eller sådan tillver

kare som har tillstånd atl tillverka

krigsmateriel av del slag tillhanda

hållandet avser,

2. för
innehavare av tillverknings-

tillstånd, om tillhandahållandet av

ser krigsmateriel, uppfinning eller

metod som tillhör eller innehas av

tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillslåndskravet
enligl första stycket i fråga om handel med skjutvapen, ammunition eller annan
explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973:1176) eller förordningen
(1949:341) om explosiva varor.

Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod
för framställning av sådan materiel får inte yrkesmässigt tillhandahållas
genom försäljning, utbjudande mol vederlag eller förmedling ål någon inom
landet eller i utlandet ulan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av
andra slyckel eller av föreskrifter som har meddelats med slöd av denna lag.

Tillstånd enligl första stycket behövs inle

1.
vid lillhandahållande
lill svensk statlig myndighet eller sådan tillverkare som har tillstånd atl
tillverka krigsmateriel av del slag tillhandahållandet avser,

2.
för innehavare
av tillverknings-tillstånd, om lillhandahållandet avser sådan krigsmateriel
som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller uppfinning eller melod
som innehas av tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet
enligl första slyckel i fråga om sådan handel med skjulvapen, ammunition eller
annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176)
eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

Tillståndshavaren
skall, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lill
kontrollmyndigheten lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhel
för vilken tillstånd har meddelats.

Tillståndshavaren
skall, enligl de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lill
kontrollmyndigheten lämna

/.
deklaration på heder och samvete rörande den verksamhet för vilken tillstånd
har meddelats,

129

9 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:154

2. uppgifter om uppdrag som läm- Bdaga 5 näts åt nägon
annan alt Ullverka krigsmateriel.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
skyldighet alt avlämna sådan deklaration som avses i första stycket 1.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

130

3 Förslag till Prop. 1987/88:154

Lag om ändring i lagen (1988:000) om rättsprövning av
vissa aga.

förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1988:000) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslui skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

' 2§

Lagen gäller inle beslul av en sådan nämnd vars
sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit
ordinarie domare.

Lagen gäller inle heller

1.
beslul av en
arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,

2.
beslul om
svenskt medborgarskap,

3.
beslul om
utlänningars vistelse i rikel,

4.
beslut om
värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgöring inom
försvarsmakten,

5.
beslut enligt
lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6.
beslut som rör
skatter eller avgifter,

7.
beslul enligl
lagen (1974:922) om kreditpoliliska medel eller beslul i frågor om allmän
likviditetsindragning eller allmän prisreglering,

8.
beslut enligt
lagen {1982:513) 8. beslul enligl lagen (1988:000) om förbud mot utförsel av krigsma-
om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m., teriel, m.m.,

9.
andra beslut enligl
lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. än
sådana som avser återkallelse av tillstånd,

10. beslul om lillslånd lill sådan verksamhet som avses
i 1 §3-5 lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

131

Lagrådet BUagaö Prop. 1987/88:154

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1988-03-10

Närvarande:
f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Berglöf, justitierådet Lars K Beckman.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988 har regeringen pä hemslällan
av statsrådet Gradin beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1988:000) om rätlsprövning
av vissa förvaltningsbeslui.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av rättschefen Pernilla Lindh. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m.

1 §

I
tredje stycket i paragrafen föreskrivs atl regeringen "bestämmer" vad
som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag. Denna formulering överensstämmer
med 5 § i nu gällande lag och 1 § tredje stycket lagen om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Avsikten
torde endast vara att regeringen skall meddela generella föreskrifter. För att
detta skall komma till tydligare uttryck bör enligt lagrådets mening tredje
stycket ges följande lydelse:

"Regeringen
meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna
lag."

4 §

Enligt
denna paragraf får avtal genom vilkel rätt att utom rikel tillverka
krigsmateriel upplåts eller överlåts inte ingås utan tillstånd av regeringen.
Motsvarande bestämmelse (2 §) i den nu gällande lagen riktar sig enbart till
den som inom riket tillverkar krigsmateriel. Enligt förslaget utsträcks tillslåndstvånget
däremot till var och en som avser atl upplåta eller överlåta rätt att utom
riket tillverka krigsmateriel. Tillståndstvånget skulle därmed komma att.gälla
även avtalsparter, som saknar varje anknytning till vårt land, och oberoende av
om de tilltänkta avlalen är tillåtna i de länder där de ingås. En så vidsträckt
innebörd av förevarande paragraf synes inte vara påkallad av någol praktiskt
behov. Enligt lagrådets mening bör paragrafen lämpligen begränsas till avlal,
som ingås här i rikel eller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag
eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas

här i riket.

132

Lagrådet föreslår, att paragrafen ges följande lydelse: Prop. 1987/88:154

"Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av räll
alt ulom rikel Bilaga 6 tillverka krigsmateriel får inte utan tillstånd av
regeringen ingås här i riket och inle heller utom rikel av svensk myndighet,
svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande visias här."

Lagrådet förordar, atl i denna paragraf görs motsvarande
begränsning som lagrådet har föreslagit i 4 §. Paragrafen skulle därmed kunna
ges följande lydelse:

"Avtal med någon utom rikel om att för dennes räkning
utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel får inte
utan lillslånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk
myndighet, svenskt förelag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas
här."

18 §

I paragrafen anges som subjektivt rekvisit atl gärningen
begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Enligt andra stycket skall inle dömas
till ansvar, om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är att anse som ringa.
Bestämmelsen avser alltså inle uppsåtlig gärning. Della avviker från vad som
föreslagits i 16 § andra slyckel.

Enligl lagrådets mening är sislnämnda bestämmelse atl
föredra. Lagrådet förordar därför atl andra stycket i förevarande paragraf ges
följande lydelse:

"I ringa fall skall inle dömas till ansvar."

Ikraftträdandebestämmelser m. m.

Enligl det remitterade förslaget skall den nya lagen träda
i kraft den 1 juli 1988 och den nu gällande lagen (1982:513) om förbud mol
utförsel av krigsmateriel, m. m. upphöra att gälla vid samma tidpunkt.
Ikraftträdande-bestämmelserna ger emellertid ingen ledning till tolkning av
problemet hur tillstånd meddelade med slöd av den äldre lagen skall behandlas
efter det all den nya lagen trätt i kraft. Härvid kan särskill beaktas alt
enligt 13 § i den nya lagen möjlighet finns atl återkalla ett
utförseltillstånd. Den nu gällande lagen innehåller inte någon motsvarande
bestämmelse. Enligt lagrådets mening bör fr.o.m. den 1 juli 1988 den nya lagens
bestämmelser gälla även för tillstånd meddelade dessförinnan. Detta bör komma
till klart uttryck i ikraftträdandebestämmelserna.

Lagrådet förordar på grund härav att till de föreslagna ikraftträdandebe-slämmelserna
fogas en mening med följande lydelse:

"Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag
skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligl denna."

133

Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1034) om
kontroll Prop. 1987/88:154

över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. Bilaga 6

i§

Med hänvisning till vad lagrådet anfört om 1 § tredje
stycket förslaget till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.
förordar lagrådet atl motsvarande bestämmelse i fjärde stycket av förevarande
paragraf ges enahanda lydelse.

3 §

Lagrådet förordar, atl i denna paragraf görs motsvarande
begränsning som lagrådet har föreslagit belräffande 4 och 5 §§ i förslaget till
lag om förbud mot.-utförsel av krigsmateriel, m.m. Första stycket i paragrafen
skulle därmed kunna ges följande lydelse:

"Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och
melod för framställning av sådan materiel får inte här i riket och inle heller
utom riket av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här yrkesmässigt tillhandahållas genom försäljning,
utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet
utan tillstånd av regeringen, om ej annal följer av andra stycket eller av
föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag."

10 §

Paragrafen har inte föreslagits ändrad i remissen. Med
hänvisning lill vad lagrådet anfört om 18 § andra stycket förslaget lill lag om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. förordar lagrådet all andra stycket
i förevarande paragraf ges följande lydelse: "I ringa fall skall inte
dömas till ansvar."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:000) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

2 §

Enligt andra slyckel i paragrafen undantas från rätlsprövning
vissa närmare angivna lyper av beslul. F.n. undantas enligt punkt 8 beslut
enligt lagen (1982:513) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m. samt
enligt punkt 9 andra beslul enligl lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m, m. än sådana som avser återkallelse av
tillstånd (se prop. 1987/88:69 s. 22).

Det remitterade förslaget innebär endast den ändringen alt
i punkt 8 undantag görs för beslul enligl den nya lagen orri förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m. m.

Enligl 13 § i den nya lagen blir del möjligt all återkalla
utförsellillstånd. Denna bestämmelse har inle någon motsvarighet i nu gällande
lag. Det förefaller lagrådet motiverat all rållsprövningsmöjlighelen får
omfatta

134

beslut om återkallelse av utförseltillstånd (jfr punkt 9).
Lagrådet förordar på Prop. 1987/88:154

grund härav att punkt 8 i andra stycket ges följande lydelse: Bilaga 6

"8. andra beslut enligt lagen (1988:000) om förbud mol
utförsel av krigsmateriel, m. m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,"

1.35

Innehåll Prop. 1987/88:154

Propositionen................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........ ................. 1

Propositionens lagförslag................................................ 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars
1988 .... 10

1
Inledning.................................................................. ..... 10

2
Sammanfattande
synpunkter................................... ..... 13

3
Resultatet av
den karlläggning som utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet
genomfört .............................. 15

3.1
Utredningens omfattning
och inriktning........... ..... 15

3.2
Svenska
försvarsindustrins bolag i utlandet.... 15

3.3
Upplåtelse
eller överlåtelse av tillverkningsrälter lill förelag i utlandet ........................................................................ 16

3.4
Samarbete
mellan svenska och utländska förelag 16

3.5
Den svenska
försvarsindustrins marknadsföring utomlands ,... 17

4 Säkerhetspolitiska
krav på den svenska krigsmaterielindustrin

m.m.......................................................................... 18

5
Krigsmaterielbegreppet............................................ 21

6
Riktlinjer för krigsmaterielexporten
m.m................... 21

7
Krav på slutanvändarinlyg
och deklaration om egen tillverkning saml följderna av vidareförsäljning av
svensk krigsmateriel................. ...... 24

7.1
Slutanvändarinlyg
m.m.................................... ..... 24

7.2
Följderna av
vidareförsäljning av svensk krigsmateriel m.m. 26

8
Behovet av
skärpt kontroll av krigsmaterielexporten och effeklivare kontroll av
bestämmelsernas efterlevnad m.m........................... 27

9
Ny lag om
förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m 30

10
Marknadsföring
av krigsmateriel............................... 30

11
Kunskapsöverföring.................................................. 36

11.1
Förbud all
upplåta eller överlåta rätt all utom riket tillverka krigsmateriel 36

11.2
Förbud all ingå
avtal med någon ulom riket om utveckling

av krigsmateriel m.m........................................ ...... 37

11.3.................................................................. Förbud
all ingå avlal om ändring av eller tillägg lill

ingångna avlal om upplåtelse eller överlåtelse av lillverk

ningsräll .......................................................... 39

12
Försäljnings-
och förmedlingsverksamhet avseende krigsmateriel m.m 40

13
Uppgiflsskyldighel
i fråga om ägande i utländska rättssubjekt inom krigsm.alerielområdet 42

14
Samarbete med
utländsk part om gemensam ulveckling eller tillverkning av krigsmateriel 43

15
Effeklivare konlroll
av bestämmelsernas efterlevnad ...... 45

15.1
Allmänt............................................................. 45

15.2
Villkor och kontrollbeslämmelser
m.m............... 46

15.3
Uppgiflsskyldighel
i fråga om utförd materiel m. m 46

15.4
Återkallelse av
utförsellillstånd........................ 48
1-6

15.1
Revisorernas
roll i kontrollarbetet.................... 49
Prop. 1987/88:154

15.2
Tullverkels konlroll
av krigsmaterielexporten.... 53

16............................................................................. Förenklingen
i fråga om kontrollen över tillverkningen av

krigsmateriel............................................................. 57

16.1 Bemyndigande att meddela föreskrifter om undanlag
från

krav på tillverkningstilistånd i vissa fall m. m.... 57

16.2................................................................. Undanlag
från krav på deklaration om tillverkning eller

försäljning........................................................ 58

17 Organisatoriska
frågor m.m...................................... 58

17.1
Allmänl............................................................. 58

17.2
Beslutande
instans.......................................... 59

17.3
En samlad
berednings- och tillsynsorganisation inom regeringskansliet 61

17.4
Personella
resurser hos KMI-finansiering ....... ..... 62

17.4.1
Personella
resurser hos KMI.................. 62

17.4.2
Finansiering........................................... ..... 63

17.5 Förbättrade rutiner för beredningsarbetet inom KMI
.... 63

18............................................................................. Rådgivande
nämnden för krigsmaterielexportfrågor - ökad in

syn .......................................................................... 64

18.1
Rådgivande
nämnden för krigsmaterielexportfrågor 64

18.2
Insyn i frågor
som rör krigsmaterielexport....... 65

19
Sanktionsbestämmelser
m.m.................................... 65

20
Ikraftträdande m.m................................................... 67

21
Upprättade
lagförslag.............................................. 67

22
Specialmolivering...................................................... 67

22.1 Förslaget lill lag om förbud mol utförsel av
krigsmateriel,

m.m.................................................................. 67

22.2
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m........................................... ..... 77

22.3
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1988:000) om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslui............................................ ...... 78

23
Hemslällan........................................................... :.
. 79

24
Beslul....................................................................... ...... 79

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet SOU 1987:8

Försvarsindustrins utlandsverksamhet............. 80

Bilaga
2 Utredningens lagförslag................................. 86

Bilaga
3 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av

remissyttrandena ............................................ 89

Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Krigsmaterielinspektio

nens verksamhet och organisation................... 120

Bilaga
5 Lagrådsremissens lagförslag......................... 124

Bilaga 6
Lagrådels yttrande.......................................... 132

137