Prop. 1987/88:156

Regeringens proposition

1987/88:156

om ändringar i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper

Prop.

1987/88:156

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 mars 1988.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås atl basen för skatten på
värdepapper vidgas lill att omfatta omsättning av värdepapper på den s.k.
penning- och obligationsmarknaden.

Del föreslås alt skatt skall las ut på handeln med
räntebärande löpande skuldebrev, sådana räntebärande enkla skuldebrev som utgör
s.k. masspapper och svenska statens premieobligationer. Skalt föreslås även
tas ul på omsättningen av terminskontrakt och köp- och säljoptioner, som avser
de omsätlningsskattepliktiga värdepapperen.

Kretsen av skattskyldiga vid omsättning av penning- och
obligationsmarknadsinstrumenten föreslås vara densamma som enligl gällande
regler. För fondkommissionärers led föreslås att skatten skall tas ut med endasl
halvt skattebelopp vid handel för egen räkning. En sådan reducerad skalt
föreslås även för fondkommissionärers egenhandel på aktiemarknaden. Detta innebär
en ändring av nuvarande regler enligl vilka skatt inle las ul i en fondkommissionärs
led då han handlar för egen räkning. Vid överlåtelser där riksbanken eller riksgåldskontoret
är avtalspart föreslås vidare alt skall inle las ut.

Vid omsättning av penning- och
obligationsmarknadsinstrumenten föreslås skatten utgå i relation till
vederlaget och den återstående löptiden för värdepapperet. Vid omsättning av
terminskontrakt som avser dessa instrument föreslås skatten utgå i relation
till det avtalade värdet på och den återstående löptiden för den egendom som
terminskontraktet avser. Utgångspunkten för skatteberäkningen bör vara en
skattesats på 0,03 procent av vederlaget resp. det avtalade värdet på den egendom
som etl terminskon-

1 Riksdagen 1987/88.1 saml Nr 156

trakt
avser, beräknat sammantaget för köp- och säljledei. Vid omsättning av Prop.
1987/88:156

terminskontrakt
på aktiemarknaden föreslås skatten utgå med 2 procent av

det
avtalade värdet på den egendom som terminskontraktet avser. Vid

omsättning
av optioner på penning- och obligationsmarknaden föreslås

skallen
utgöra 2 procent och vid omsättning av optioner på aktiemarknaden

4
procent av premien vid utställandet resp. vederlaget vid återköp eller

äterförsäljning
(kvittning), beräknat sammantaget för köp- och säljledei.

Vid
skattepliktig omsättning av svenska statens premieobligationer föreslås
skatten utgöra 0,3 procent av vederlaget, sammantaget för köp- och säljledei.

I
propositionen behandlas även vissa ytterligare tillägg och ändringar i den nuvarande
lagen. Bl.a. föreslås uttryckliga bestämmelser om att lagen är tillämplig på
sådana utländska värdepapper som kan jämställas med omsättningsskattepliktiga
svenska värdepapper, att s.k. apportemission skall vara att anse som köp i
lagens mening och atl ersättning för upplupen ränta skall ingå i
beskattningsunderlaget för värdepapperet. Det föreslås också en ändring i
bestämmelsen om skattskyldighetens inträde för det fall att vederlaget helt
eller delvis är okänt vid avtalsslutet.

Den
föreslagna utformningen av en skatt på omsättning av penning- och obligalionsmarknadsinslrumenl
och de föreslagna ändringarna i beskattningen av aktiemarknaden kan beräknas
ge ökade skatteintäkter på ca 1 miljard kr. per år.

Det
föreslås att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas på
värdepappershandel där avslut sker efter ikraftträdandet.

Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av

vissa
värdepapper

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa
värdepapper'

dels
att 1-6 och 8-10 SS skall ha följande lydelse,

dels att del i lagen skall
införas sex nya paragrafer, 7 och 11-15 §S samt närmast före 1, 5, 8, 11, 12,
13 och 14 SS nya rubriker av följande lydelse.

Prop.
1987/88:156

Nuvarande lydelse

1 S
första stycket

Till
staten skall enligt denna lag erläggas skatt på omsättning av

1.
aktier,

2.
konvertibla skuldebrev,

3. skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning,

4. skuldebrev förenade med optionsrätt till köp av
aktier,

5.
teckningsbevis,

6.
interimsbevis,

7.
emissionsbevis,

8.
inköpsrättsbevis,

9.
optionsbevis,

10.
köp- och säljoptioner och terminskontrakt, som avser aktier, aktieindex eller
konvertibla skuldebrev.

Föreslagen
lydelse

IS

Till
staten skall enligt denna lag betalas skatt på omsättning av

a) aktier,

konvertibla skuldebrev,

skuldebrev förenade med options

rätt till nyteckning,

som avser aktier, konvertibla
skul-

skuldebrev
förenade med optionsrätt till köp av aktier, teckningsbevis, interimsbevis,
emissionsbevis, inköpsrätlsbevis, optionsbevis, terminskontrakt, aktieindex
eller debrev samt

köp-
och säljoptioner som avser värdepapper enligt c),

b)
köp- och säljoptioner som avser
aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev,

c)
räntebärande löpande skuldebrev
som inte anges under a), räntebärande enkla skuldebrev som avses i 32 § tredje
stycket lagen (1936:81) om skuldebrev samt terminskontrakt som avser
värdepapper enligt denna punkt,

d) svenska
statens premieobliga

tioner saml köp- och säljoptioner

och terminskontrakt som avser såda

na värdepapper,

e) utländska
värdepapper som kan

jämställas med värdepapper som av

ses i a) - d).

Denna
lag gäller även överlåtelse av sådana rättigheter eller skyldigheter som avses
i första stycket och beträffande vilka registrering eller liknande förfarande
tillämpas i stället för utfärdande eller överlämnande av skriftlig handling.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:156

' ' 25

Med räntebärande skuldebrev avses i denna lag även sådana
skuldebrev där avkastningen framkommer som skillnaden mellan emissionskursen
och vad som betalas vid inlösen.

1 § andra och tredje styckena 3 S

Med omsättning avses köp och byte.

Som köp anses även kvittning av Med köp avses enligt denna lag

köp- och säljoptioner och termins- även förvärv genom
tillskott av vår-

kontrakt, som avser aktier, akliein- depapper som anges i IS första

dex eller konvertibla skuldebrev. stycket a) vid bildande av aktiebo-

Med köp jämställs enligl denna lag lag, vid nyemission eller vid emission

kontantavräkning av köp- och sälj- enligt 5 kap. aktiebolagslagen

optioner och terminskontrakt, som (1975:1385). Med köp avses vidare

avser aktier eller aktieindex. utställande
och kvittning av köp- och

säljoptioner samt ingående och kvittning av
terminskontrakt.

2 § första och andra styckena 4 S

Ett köp skall anses innefatta ett sälj led och ett köpled
och ett byte dubbla sälj- och köpled.

För en omsättning skall skatt er- För en omsättning skall skatt beta-

läggas såväl i säljledei som i köp- las såväl i säljledei
som i köpledet, ledet.

Skattskyldighet

3 S'' första och andra styckena 5 §

Skattskyldig är fondkommissionär som sluter avlal om omsättning
av värdepapper som avses i 1 § eller medverkar till etl sådant avtal. Om den
för vars räkning kommissionären medverkar inle är bosalt i Sverige skall skatt
inte erläggas för hans led när omsättningen avser utländska värdepapper. Vid
omsättning där fondkommissionär inte medverkar är den skattskyldig som är
bosatt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper som
avses i 1 S till ett värde av minsl 500 000 kronor.

Vid bedömning av omsättningens storlek under elt
kalenderhalvår skall vederlag eller del av sådant vederlag som avses i 13 §
hänföras till det kalenderhalvår under vilket avslut skett.

3 S tredje stycket 6 S

I fråga om var en person skall anses vara bosatt tillämpas
för en fysisk person punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen
(1928:370) och för en juridisk person 1 S valulaförordningen (1959:264).

Nuvarande
lydelse

3
S fjärde stycket

Vid
överlåtelse som avses i 2 § 4 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statiig
inkomstskatt skall skatt inte utgå.

4
S'*första stycket

Skatten
utgår med en procent av överlåtelsesumman (vederlaget). När en aktie omsätts på
grund av att en köpoption som avses i 1 S första stycket 10 utnyttjas (löses)
utgörs dock vederlaget i stället av aktiens lägsta noterade säljkurs på avslutsdagen,
om detta värde är högre än överlåtelsesumman.

Föreslagen
lydelse 7S

Vid
överlåtelse som avses i 2 § 4 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall skatt inte las ut.

Skatt skall inte heller
tas ut vid omsättning där Sveriges riksbank eller riksgäldskontoret är
avtalspart.

Skattesatser
m. m.

8§ 1
fall som avses i 1 S första stycket

a) utgör skatten en
procent av över

låtelsesumman (vederlaget).

I
fall som avses i 1 § första stycket

b) utgör skatten två
procent av ve

derlaget för optionen.

I
fall som avses i 1 § första stycket

c) utgör skatten en
procentandel av

vederlaget enligt följande tabell.

Prop.
1987/88:156

Föreslagen lydelse Skatten
är för värdepapper med en löptid som går ut under tidigast

det 5:e

det
4:e det 3:e det 2:a det l:a

det
4:e

kalenderåret

efter det kalenderår när

omsättning sker

kalenderkvarlalel
efter det kalenderkvarlal när omsättning sker

0,015 % av vederlaget

0,0125
% 0,01 % 0,0075 % 0,005 %

0,005
% av vederiaget

det
3:e det 2:a det l:a

kalenderkvartal
kalenderkvartal sättning sker

som
det när om-

0,004 %

0,003 %

0,002 %

0,001 % av vederiaget

en period om 45 dagar

efter det att omsättning
sker

0,0005 % av vederlaget

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1987/88:156

4
§ andra stycket

I
vederlaget inräknas inte courtage, därmed jämför/ig ersättning eJIer skatt.
Har vederlaget bestämts i utländskt myntslag räknas det om till svenska kronor
enligt bankernas noterade säljkurs på avslutsdagen.

Om
skatten för en och samma omsättning kan beräknas med ledning av flera
skattesatser skall den skattesats som är lägst tillämpas.

I
fall som avses i 1 § första stycket

d) utgör
skatten 0,15 procent av

vederlaget.

I
fall som avses i 1 S första stycket

e) tas skatten ut enligt
de grunder

som tillämpas för motsvarande

svenska värdepapper.

9§

När
omsättningen avser ett terminskontrakt skall som vederlag anses del avtalade
priset på den egendom som terminskontraktet avser.

10 8

1
vederiaget inräknas inte courtage, därmed jämföriig ersättning eller skatt. I
vederlaget inräknas däremot ersättning för upplupen ränta. Har vederlaget
bestämts i utländskt myntslag räknas det om till svenska kronor enligl
bankernas noterade säljkurs på avslutsdagen.

2
§ tredje stycket

Fondkommissionärers
handel

11 §

När en fondkommissionär
handlar för egen räkning utgår inte skatt för hans led.

När en fondkommissionär
för egen räkning omsätter värdepapper som avses i 1 § utgör skatten för fondkommissionärens
led hälften av det skattebelopp som annars skulle ha tagils ul.

En fondkommissionär
får av sin uppdragsgivare eller avtalspart ta ut ett belopp som svarar mot den
skatt för den aktuella omsättningen för vilken fondkommissionären är skattskyldig.

6S

Skattskyldighet
inträder när avslut sker.

Skattskyldighetens
inträde

12 §

Skattskyldighet
inträder när avslut sker. Om vederiagets slorlek då inte är känd, inträder
skattskyldigheten vartefter storleken blir känd.

Nuvarande lydelse

8S

Skattskyldiga
skall anmäla sig tiU beskattningsmyndigheten för registrering. Den som godkänns
som fondkommissionär skall anmäla sig innan verksamheten påbörjas och annan
skall anmäla sig när omsättningen under elt halvt kalenderår uppgån till 500
000 kronor.

9S

Föreslagen
lydelse

Registreringsskyldighet

13 §

Skattskyldiga
skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för registrering. Den som godkänns
som fondkommissionär skall anmäla sig innan verksamheten påbörjas. Andra
skattskyldiga skall anmäla sig när den omsättning som enligt 5 § andra och
tredje styckena skall hänföras till etl halvt kalenderår har uppgått lill 500 000
kronor.

Redovisning
av skatt m. m.

14 S

Prop. 1987/88:156

Den som är skattskyldig
skall lämna deklaration för bestämda redovis-

ningsperioder.

Redovisningsperioden är
kalendermånad för den som är skatlskyldig enligl 3 S första stycket och halvt
kalenderår för den som är skatlskyldig enligt 3 § andra stycket.

10
S

Redovisningsperioden
är kalendermånad för fondkommissionärer och halvt kalenderår för övriga skattskyldiga.

15
S

Regler
för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

'
Lagen omtryckt 1984:164. - Senaste lydelse 1987:488. Senaste lydelse 1986:504.
•* Senaste lydelse 1986:504.

Finansdepartementet Prop. 1987/88:156

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Petersson,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson,
Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande:
statsrådet Feldl

Proposition om ändringar i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper

1 Inledning

I
en inom finansdepartementet utarbetad promemoria (Ds Fi 1987:9) har föreslagits
ändringar i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper (LVP).
Förslaget innebär att skatt skall las ut även på omsättning av värdepapper på
den s.k. penning- och obligationsmarknaden. Vidare föreslås vissa ändringar i
de nuvarande bestämmelserna om skatt på omsättning av aktier m.m.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas som bilaga 1 en sammanfattning av promemorian.

Promemorian
har remissbehandlats. Som bilaga 2 till protokollet bör fogas en förteckning
över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena i behandlade
delar.

Regeringen
beslutade den 25 februari 1988 atl inhämta lagrådets yttrande över det
lagförslag som intagits i bilaga 3. Lagrådets yttrande över förslaget bör fogas
till protokollet som bilaga 4.

Jag
avser att i det följande ta upp de i promemorian behandlade frågorna. Jag
kommer dessutom atl ta upp frågan om beskattning av fondkommissionärers egenhandel
på aktiemarknaden och skattskyldighet för riksgåldskontoret.

Jag
ansluter mig i allt väsentligt lill vad lagrådet har föreslagit och skall närmare
behandla detta i anslutning till skälen för mina resp. förslag.

Med
hänsyn lill att lagen föreslås gälla även för s.k. papperslös handel har lagrådet
föreslagit atl lagen ges rubriken "Lag om skall på omsättning av vissa
värdepapper m.m." En sådan ändring skulle innebära atl redaktionella ändringar
måste ske i flera andra lagar. Av praktiska skäl och då det kan godtas atl en
rubrik inte alltid täcker hela lagens innehåll anser jag inte atl lagrådets
förslag i detta avseende behöver följas.

LJtöver
de ändringar som är föranledda av lagrådets yttrande har vissa justeringar av
redaktionell art gjorts i förhållande till det förslag som remitterats lill
lagrådet. Vidare föreslår jag i propositionen ytteriigare en skattesats.

2 F ö redragandens ö verv ä ganden

2.1
Gällande regler

LVP
som reglerar skatten på omsättning av vissa värdepapper trädde i kraft den 1
januari 1984. Därefter har lagen ändrats i vissa avseenden, senast den 1 juli
1987 då överlåtelser av köp- och säljoptioner som avser aktieindex samt av
terminskontrakt som avser aktier, aktieindex och konvertibla skuldebrev gjordes
skattepliktiga.

Enligt
LVP skall skatt betalas på omsättning av aktier, konvertibla skuldebrev,
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning eller till köp av aktier,
teckningsbevis, interimsbevis, emissionsbevis, inköpsrättsbevis, optionsbevis
samt köp- och säljoptioner och terminskontrakt som avser aktier, aktieindex
eller konvertibla skuldebrev.

Med
omsättning avses köp och byte. Etl köp skall anses innefatta ett säljled och
ett köpled och ett byte dubbla sälj- och köpled.

Skatt
skall vid omsättning betalas med 1 procent av överiålelsesumman (vederlaget) i
såväl sälj- som köpledet.

Skattskyldiga
är fondkommissionärer som sluter avtal om omsättning eller medverkar till
sådana avtal. Om en fondkommissionär inte medverkar är den skatlskyldig som är
bosatt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper till
ett värde av minst 500 000 kr.

Skatt
utgår inte för en fondkommissionärs led när han handlar för egen räkning.

Prop. 1987/88:156

2.2
En breddad skattebas

Mitt
förslag: Basen för skatten på värdepapper vidgas till alt omfatta omsättning av
värdepapper på den s.k. penning- och obligationsmarknaden.

Det
föreslås att gällande regler ändras så att en beskattning skall ske av fondkommissionärers
handel för egen räkning på aktiemarknaden.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt såvitt avser penning-och obligationsmarknaden.
Frågan om beskattning av fondkommissionärers handel för egen räkning på
aktiemarknaden behandlades inle i promemorian.

Remissinstanserna:
Förslaget alt införa en omsättningsskatt på penning-och obligationsmarknaden
har tillstyrkts av Landsorganisationen i Sverige (LO) och allmänna
pensionsfondens första fondstyrelse. Riksgäldsfullmäkli-ge har uttalat sig
positivt till ett skatteuttag inom finansseklorn. Även Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) anser att en breddning av skattebasen år motiverad.
Flertalet av de övriga remissinstanserna har däremot avstyrkt eller ställt sig
kritiska till förslaget alt införa en beskattning av handeln med penning- och
obligationsmarknadsinstrumenten.

Bakgrunden till mitt förslag: Värdepappersmarknaden kan i slort
sett Prop. 1987/88:156 delas upp i en aktiemarknad och en marknad för i
huvudsak räntebärande värdepapper, den s.k. penning- och obligationsmarknaden.
Marknadernas slorlek kan belysas av dels värdet på de uteslående värdepapperen,
dels omfattningen på omsättningen. Det samlade värdet av börsnoterade aktier
uppgår till omkring 500 miljarder kr., medan det samlade värdet av sådana
värdepapper som omsätts på penning- och obligationsmarknaden uppgår till etl
ungefär dubbelt så stort belopp. Omsättningen på aktiemarknaden kan uppskallas lill
ca 125 miljarder kr. per år, medan omsättningen på penning-och
obligationsmarknaden kan beräknas till omkring 10 000 miljarder kr. per år
inkl. lerminshandel. Penning- och obligationsmarknaden utgör alltså enligl båda
måtten huvuddelen av värdepappersmarknaden.

Del kan i detta sammanhang vara befogal all någol beröra
beskattningen av värdepappershandel i andra länder. Omsättningsskatt på
aktiehandel finns i ett flertal industriländer. Beskattning avhandeln med
penning- och obligalionsmarknadsinslrumenl år inte lika vanlig men förekommer
bl.a. i Västtyskland, .Schweiz och Japan. I Schweiz har omsåttningsskalten på,
värdepapper hänförliga till penning- och obligationsmarknaden stor slatsfi-nansiell
betydelse. Detta beror dels på atl omsättningen på den schweiziska
värdepappersmarknaden är stor, dels på all skattesatsen är relativt hög. Totalt
inbringade den schweiziska omsättningsskatten på handel med obligationer m.m.
motsvarande 6-7 miljarderkr., eller knappt 1 procent av BNP, år 1986.

Angående skattens verkningar på den schweiziska ekonomin
har i första hand uppmärksammats två negativa effekter. Den första, som jag
kommer all beskriva närmare i avsnitt 2.6, hänför sig lill all skattesatsen
inte år löplidsvägd, dvs. bestämd i relation till värdepapperets återstående
löplid. Den andra negativa effekten består i att handeln med värdepapper
tenderar alt flytta från den schweiziska marknaden lill andra länders
värdepappersmarknader. Skatten innebär därför en nackdel för den schweiziska
finansmarknaden i konkurrensen med utlandet. Man har däremot inle kunnat
konstatera några andra betydelsefulla negativa effekter av skatten för den
inhemska obligationsmarknaden. Denna marknad bedöms vara mycket likvid. Del
finns inte heller några belägg för atl omsättningsskatten drivit upp den, för
övrigt myckel låga, schweiziska räntenivån.

Skälen för mitt förslag: Överdrivna svängningar på de
finansiella marknaderna genererar störningar också inom den reala sektorn, t.
ex. inom den industriella verksamhelen. Det är därför värdefullt om man Van
dämpa svängningarna på de finansiella marknaderna och skapa etl mer stabilt
system där långsiktigt agerande premieras framför kortsiktiga snabba affärer.
En omsättningsskatt på finansiella transaktioner gör del mindre lönsamt med
kortsiktig spekulation och snabba affärer. En omsättningsskatt ökar därför
stabiliteten på de finansiella marknaderna och gynnar företagande på bekostnad
av snabba klipp.

I Sverige omfallar
omsättningsskatten på värdepappershandeln för närva

rande endasl aktiemarknaden. Handeln på penning- och obligationsmarkna

den har utvecklats snabbt under senare år. Även på denna marknad

förekommer stora svängningar lill följd av kortsiktigt agerande och överdri- 10

ven spekulation. Jag anser därför att basen för
omsättningsskallen på aktier Prop. 1987/88:156 m. m. bör vidgas lill alt
omfatta även de värdepapper som omsätts på penning- och obligationsmarknaden.

Även av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl år
en utvidgning av omsättningsskatten motiverad. Värdepappershandeln har de
senaste åren kännetecknats av hög lönsamhet och gynnsamma skatteregler. Jag
anser därför alt det är rimligt atl denna verksamhet lämnar ell större bidrag
för läckande av statens utgifter.

Remissinstansernas kritik mol en skall på omsättning av
penning- och obligationsmarknadsinsirumenlen kan i huvudsak sammanfallas på
följande sätt. En sådan omsåttningsskall ökar kostnaderna för handel med dessa
värdepapper. Man hävdar att omsätlningsvolymen på marknaden därigenom kommer
alt minska och all likviditeten i de individuella papperen kommer att
försämras. Delta leder, menar man, i sin lur lill alt marknadens effektivitet
påverkas genom försämrad prisbildning och ökade rånlesväng-ningar. Behovet av ränleslabiliserande
åtgärder från riksbanken skulle därmed komma atl öka. Som framgår av det jag
nyss har sagt delar jag inle den uppfattningen. Vidare hävdar remissinstanserna
atl lånlagarnas upplåningskostnader kommer atl öka och alt långivarnas
avkastning kommer att minska. Särskilt negativa uppges effekterna bli för den s.k.
interbankhandeln och för det s.k. märket mäkersyslemet, eftersom detta baseras
på låga transaktionskostnader (avsnitt 2.5). Andra former av kreditförmedling t.ex.
bank- och finansbolagskrediter saml direklutlåning från försäkringsinstitu-ten
kan komma alt gynnas. Vidare kan en del av kreditförmedlingen komma att ske via
utländska marknader. Risk finns också för all en rad transaktioner växer fram
som enbart har lill syfte all undgå beskattning.

Enligt min mening är omfattningen av de marknadseffekter
som framhålls vid remissbehandlingen klart beroende av skattesatsens höjd. Med
hänsyn till den låga skattesats jag kommer atl föreslå (avsnill 2.6) bedömer
jag atl den föreslagna omsättningsskatten inle kommer att ge sådana negativa
effekter på marknaden alt de samhällsekonomiska konsekvenserna talar mol
införandet av skatten. Liknande skatter finns bl. a. i Schweiz, Japan och
Västtyskland. Ulvecklingen av dessa länders samhällsekonomier tyder inle på alt
effekterna av en omsåttningsskall blir sådana som remissinstanserna befarar.

Genom de förändringar av beskattningsstrukluren som jag
här kommer alt föreslå skapas enhetliga beskattningsprinciper inom det
finansiella systemet. En bred skattebas kombineras med elt likformigt syslem
där aktörerna behandlas på samma sätt på de olika delmarknaderna.

1 det följande kommer jag beträffande fondkommissionärers
handel för egen räkning på penning- och obligationsmarknaden all föreslå att
skatten skall ulgå med en viss reducerad skallesals. För alt uppnå
likabehandling mellan de olika marknaderna år det rimligt att fondkommissionärers
egenhandel på aktiemarknaden beskattas på samma säll. Även denna fråga kommer
alt behandlas närmare i del följande (avsnitt 2.5).

11

2.3
Bestämningen av skattebasen

Prop. 1987/88:156

Mitt
förslag: Skalt skall las ut på handeln med räntebärande löpande skuldebrev,
sådana räntebärande enkla skuldebrev som utgör s.k. masspapper och svenska
statens premieobligationer. Skalt skall även las ut på omsättningen av
terminskontrakt och köp- och säljoptioner, som avser sådana omsältningsskaltepliktiga
skuldebrev och premieobligationer.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Avgränsningen av de skattepliktiga
instrumenten har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Skälen för
mitt förslag: 1 föregående avsnitt har jag föreslagit en breddning av
skattebasen som innebär alt skalt skall tas ut även på handel med värdepapper
på penning- och obligationsmarknaden. Exempel på sådana värdepapper är slalsskuldväxlar,
riksobligationer, s.k. prioriterade obligationer som utges av staten,
mellanhandsinstituten för bostadsfinansiering och Sveriges allmänna hypoteksbank.
Ytterligare exempel utgör industri- och kommunobligalioner saml bank-,
förelags- och kommuncertifikat. Gemensamt för dessa värdepapper är atl de är
räntebärande löpande skuldebrev. Till denna kategori hör även vissa värdepapper
som redan omfattas av LVP, nämligen de konvertibla skuldebreven och de
skuldebrev som år förenade med optionsrätt till nyteckning eller till köp av
aktier.

Etl
löpande skuldebrev är ställt till innehavaren (innehavarpapper) eller till viss
man eller order (orderpapper). Etl sådant skuldebrev är negotiabelt, dvs. ger
en godtroende förvärvare möjlighet att lita på den rätt som handlingen
uttrycker. Denna rätt är också i huvudsak knuten lill själva innehavet av
handlingen. Del löpande skuldebrevet är till sin natur väl lämpat för
omsättning. En överlåtelse av elt sådant värdepapper sker på samma sätt och med
samma verkan som en överlåtelse av annan lös egendom, som inte är förknippad
med särskilda transaktionsvillkor.

Etl speciellt
överlålelseförfarande finns i fråga om vissa obligationer, bl.a. statens
prioriterade obligationer och bostadsobligationerna. Dessa obligationer, som
är löpande skuldebrev, är som regel deponerade hos låntagaren. Omsättning av en
sådan obligation sker genom överlåtelse av ett av långivaren utfärdat s.k. certifikat
över inskrivning i en särskild skuldbok över obligationslånet, exempelvis slalsskuldboken.
Överlåtelse av ett certifikat över inskrivning skall i sig inle göras
skattepliktig. En breddning av skallebasen bör i stället avse den omsättning av
obligationen som uppkommer genom att ceriifikatei överlåts. 1 klarhetens
intresse vill jag nämna atl dessa certifikat över inskrivning i skuldbok inle
skall förväxlas med sådana certifikat som enligt vad ovan sagts utgör
räntebärande löpande skuldebrev.

Vid sidan
av löpande skuldebrev förekommer enkla skuldebrev. Dessa är ställda till viss
man. Belräffande de enkla skuldebreven gäller sådana regler i fråga om
överlåtelse, legitimation och betalning all de som regel är mindre lämpade för
en allmän omsättning. Den som i andra hand förvärvar ell enkelt skuldebrev
skall underrätta (denuntiera) låntagaren om överlåtelsen för all denna skall
vara giltig mol överlålarens borgenärer. Överlåtelsen bör också

12

dokumenteras,
exempelvis genom påskrift på skuldebrevet av överlåtaren. Prop. 1987/88:156

Vissa
enkla skuldebrev har en mellanställning mellan löpande och enkla skuldebrev.
Hit hör de s.k. masspapperen, dvs. värdepapper som ges ul i slor omfattning för
atl överlåtas till allmänheten. Det är här fråga om sådana enkla skuldebrev som
avses i 32 S tredje stycket lagen (1936:81) om skuldebrev (skuldebrevslagen).
Dessa skuldebrev är negotiabla liksom de löpande skuldebreven. Hit räknas bl.a.
föriagsbevis, marknadsbevis, finansbevis, finansväxlar, finansreverser m.fl. marknadsanpassade
finansbolagspapper samt räntekuponger till masspapper.

Till
obligationsmarknaden hänför jag också svenska statens premieobligationer.
Dessa värdepapper är inte att anse som räntebärande utan berättigar i stället
innehavaren att delta i utlotlningar av penningvinster. Även med premieobligationer
förekommer en omfattande handel.

Sammanfattningsvis
anser jag atl en breddning av skattebasen lämpligen kan ske genom att skatt tas
ut på omsättning av räntebärande löpande skuldebrev, sådana räntebärande enkla
skuldebrev som avses i 32 S tredje stycket skuldebrevslagen och svenska statens
premieobligationer.

Lagrådet
har ifrågasatt (s. 70) om inte de allmänna överväganden, som ligger till gmnd
för att införa den breddade beskattningen av handeln med värdepapper, borde
leda till atl löpande skuldebrev, som inte är avsedda för allmän omsättning, undantas
från lagförslaget. Utgångspunkten för mitt förslag i denna fråga är att lagen
bör omfatta sådana värdepapper som är lämpade för omsättning. Som jag nyss har
nämnt är de löpande skuldebreven - till skillnad från sådana enkla skuldebrev
som inle år rnasspapper - av denna karaktär. Mot denna bakgrund och med hänsyn
till de avgränsningsproblem som skulle bli följden om endasl vissa löpande
skuldebrev skulle omfattas av omsättningsskatten, finner jag det inte motiverat
alt ändra skattebasens omfattning i detta avseende.

Med
räntebärande värdepapper avser jag dels sådana värdepapper där avkastningen
utgörs av den nominella räntan (den ränta som finns angiven på vårdepapperet),
dels diskonteringspapper, dvs. sådana värdepapper där avkastningen framkommer
såsom skillnaden mellan värdepapperets emissionskurs alternativt köpkurs och
dess säljkurs alternativt kurs vid inlösen. En bestämmelse härom har tagits in
i 2 S i lagförslaget. Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet
föreslagit (s. 71).

Om
skattebasen utvidgas lill atlavse omsättning av sådana skuldebrev som nu nämnts
anser jag atl även överlåtelser av s.k. derivatinslrumenl skall beskattas, dvs.
att skatt skall tas ul åven vid omsättning av köp- och säljoptioner och terminskontrakt
som avser dessa skuldebrev.

Ett
oplionskonlrakt är ett avtal mellan två parter, optionsinnehavaren och optionsutfärdaren,
som ger innehavaren en ovillkorlig rätt alt köpa (köpoption) eller sälja (säljoption)
viss egendom under en viss bestämd tid eller på en i förväg bestämd dag till
visst bestämt pris. Utfärdaren förbinder sig alltså alt sälja (köpoption) eller
köpa (säljoption) den egendom som optionen avser, om optionsinnehavaren begär
detta.

Om den egendom som
optionen avser utgörs av aktier används beteck

ningen aktieoption. Består den underliggande egendomen i slället av

riksobligationer brukar beteckningen ränteoption användas. För sådana

optioner som grundas på aktieindex används beleckningen indexoplion.
Den underliggande egendomen utgörs här av andelar i aktiefonder.

För
optionen betalar förvärvaren en ersättning till ulfärdaren. Denna ersättning
kallas premium.

En
optionsaffär kan avslutas genom kvittning med åtföljande kontantavräkning,
lösen eller förfall. Kvittning går till så alt innehavaren återförsäljer och ulfärdaren
återköper optionen. Samtidigt sker kontantavräkning. Lösen, som bara kan ske
pä innehavarens initiativ, innebär att denne utnyttjar sin option, dvs.
påfordrar alt få köpa eller sälja den egendom som optionen avser. En
optionsaffär kan också avslutas genom att optionen löper ut utan atl denna
utnyttjas. Man talar i delta fall om alt optionen förfaller.

Ett
terminskontrakt skiljer sig från ett oplionskonlrakt så till vida att båda
parterna har en ovillkorlig skyldighet att vid en viss framtida lidpunkt
genomföra affären till del överenskomna priset.

Terminskontrakten
kan också vara utformade så atl leverans av den egendom som kontraktet avser,
exempelvis aktier, andelar i aktiefonder eller statsobligationer inle skall
ske. Dessa terminskontrakt regleras senast på viss s.k. slutdag genom att
parterna genomför en kvittning och en kontantavräkning. Kviltningen innebär
alt parterna bestämmer del ekonomiska resultatet av sill avtalsförhållande
genom alt senast på kontraktets slutdag göra en s.k. motaffär, dys. ingå elt
motsatt terminskontrakt avseende samma objekt och med samma slutdag som del
första kontraktets. Även vid kvittningstransak-tionen avtalas att leverans inle
skall ske. Har en motaffär inte gjors före slutdagen genomförs på slutdagen en motaffär
till del marknadspris som då gäller. Sättet atl fastställa marknadspris kan
variera någol på olika terminsmarknader. Den hår tekniken alt genomföra
terminsaffärer leder till atl köpare och säljare skiljer sig från
terminskontrakten genom alt utväxla en summa pengar sinsemellan, motsvarande
nettovärdet av kontrt och molkontrakt, i stället för att leverera den egendom
som kontrakten avser.

Prop. 1987/88:156

2.4 Transaktioner som beskattas

Mitt
förslag: Omsältningsbegreppet skall ha samma innebörd på penning- och
obligationsmarknaden som enligl gällande regler på aktiemarknaden. Som
omsättning anses alltså köp och byte. Nyemission eller inlösen av värdepapper
utgör inte skattepliktiga transaktioner. När del gäller derivalhandeln skall
som köp även anses utställande av optioner, ingående av terminskontrakt samt återköp
och äterförsäljning (kvittning) av dessa instrument. Vad nu sagts skall gälla
såväl på penning- och obligationsmarknaden som på aktiemarknaden.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt såvitt avser avistahan-deln med penning- och obligalionsmarknadsinstrumenten.
Med avistamark-nad avses marknaden för värdepapper med i princip omedelbar
betalning och leverans. Vad gäller derivathandeln överensstämmer promemorians
förslag med mitt utom i det avseendet att ingående av sådana terminskontrakt

14

rörande
aktier som inte innefattar leverans av del underliggande värdepap- Prop.
1987/88:156 peret ansågs inte utgöra köp enligl förslaget i promemorian.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser, bl.a. de som bedriver upplåningsverksamhet, anser att
det är angeläget alt olika Iransaklioner som i realiteten innebär en ren
emission eller en slutgiltig ålerlösen av egna utelöpande värdepapper
uttryckligen undantas från beskattning. Vidare har flera remissinstanser hävdat
alt det är principiellt oriktigt all beskatta utställande av optioner.
Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB anser att den kraftiga skatleskärpning
på oplionshandeln som föreslås i promemorian kommer att få påtagligt negativa
effekter för marknadens funktionssätt. Några remissinstanser har också ansett
det omotiverat atl beskatta ingåendet av ett terminskontrakt där någon leverans
av den egendom som terminskontraktet avser inle sker.

Skälen
för mitt förslag: Med skattepliktig omsättning avses enligt nuvarande regler
köp och byte samt, i fråga om optioner och terminskontrakt avseende
aktiemarknaden, även kviitnings- och avräkningsförfaranden samt överlåtelse till
tredje man. 1 samband med lösen av optioner sker en skattepliktig överlåtelse
av del underliggande värdepapperet.

Förvärv
av aktier vid bolags bildande eller vid fond- och nyemissioner anses inte
utgöra förvärv genom köp eller byte. Bortsett från vissa justeringar som gäller
terminskontrakten och optionerna, vilka behandlas i det följande, anser jag atl
detta omsättningsbegrepp bör gälla även i fråga om instrumenten på penning-
och obligationsmarknaden. Utgivande av skuldebrev i samband med alt lån
emitteras och återlämnande av skuldebrev med anledning av att skulder regleras
skall alltså inte vara skall:epliktigt.

Stadshypotekskassan
har framhållit att utgivningen av skuldebrev i vissa fall kan betecknas som köp
trots atl det i realilelen är fråga om en emission. Kassan nämner särskilt den
situationen när obligationer med en fast kupong emitteras löpande till dagskurs
och obligationens pris alltså varierar från dag till dag. I likhet med Stadshypotekskassan
anser jag atl en sådan transaktion innebär ett fullföljande av en emission och
därför inte skall omfattas av beskattning. En obligation kan också, såsom Stadshypotekskassan
påpekat, emitteras i form av ett terminskontrakt. I sak innebär delta ell avtal
om en emission vid en framtida tidpunkt till visst fastställt pris. Inte heller
i en sådan situation anser jag atl själva terminskontraktet skall utlösa
beskattning.

Inte
bara utgivningen av skuldebrev utan även regleringen av skulden kan

ges skilda former. Att emittenten löser in etl skuldebrev på en i lånevillkoren

angiven förfallodag är bara ett av de möjliga sätl varigenom elt skuldförhål

lande kan avslutas. Ett annat sått är att emittenten köper upp egna

emitterade värdepapper för att lösa lån i förtid. Syftet med sådana uppköp

kan vara att få bättre balans mellan amorteringar på utlåning och upplåning.

Ett annat syfte med förtida uppköp kan vara att minska behovet av

nyuppläning när äldre obligationslån förfaller till betalning. Emittenten har

t.ex. ett obligationslån på elt miljardbelopp som förfaller till betalning en

bestämd dag i framtiden. Beloppels storlek och andra omständigheter

innebär att det sannolikt är olämpligt att ta upp ell nytt lån av denna storlek

på en enda dag. Amortering sker då i stället genom all emittenten på

marknaden köper upp ett tillräckligt anlal obligationer (eller certifikat), som
. 15

sedan makuleras när
amortering skall ske. Dessa uppköp måste ske med Prop. 1987/88:156

framförhållning, varför återköpta obligationer finns i emiltenlens förvar en

viss tid innan obligationsskulden i formell mening sätts ned. Riksgäldskonto

ret, Stadshypotekskassan och Statens bostadsfinansieringsaktiebolag har

framhållit att sådan slutgiltig ålerlösen av skuldebrev inte skall beskattas. I

lagrådsremissen framhöll jag att sådana köp - och motsvarande försäljningar

från obligationsinnehavarens sida - skulle vara undantagna från beskattning,

om det i sak var fråga om en reglering av skuldförhållandet. Lagrådet har i

detta sammanhang uttalat (s. 71) atl uppköp av egna skuldebrev i juridisk

mening inte utgör köp utan förtida amortering. Enligt lagrådet bör transak

tioner av detta slag inte omfattas av skatteplikt eftersom det inte är fråga om

sådan omsättning som avses i 3 § första stycket i lagförslaget. Lagrådet har

vidare ansett att skulden upphör att gälla i och med att gäldenären löser in
ett

skuldebrev som man tidigare har ställt ut. Om samma skuldebrev ställs ul på

nytt innebär det enligt lagrådet atl etl nytt lån emitteras och atl skatteplikt

därför inte föreligger. ,

Jag
ansluter mig till lagrådets uppfattning. Samtidigt vill jag betona viklen av
att de föreskrifter följs som ges i bankinspektionens och försäkringsinspektionens
författningssamling (BFFS 1987:8) angående redovisningen av återköpta egna
obligationer och förlagsbevis.

En
kategori överlåtelseavtal som har kommenterats i promemorian är de s.k.
reporna, dvs. avtal om överlåtelse som innefattar återköp. Reporna har i mänga
fall en funktion som liknar lån mol säkerhet. De utgör bl.a. en viktig
finansieringskälla för ett antal fondkommissionsbolag. Denna finansieringsform
skulle sannolikt fördyras om reporna träffas av omsättningsskatt. Även om del
kan antas alt andra finansieringsvägar skulle väljas om en beskattning av
reporna gjorde dem mindre attraktiva finns det starka skäl för att inte undanta
reporna från beskattning. En skattefrihet för transaktioner av detta slag
skulle kunna innebära risk för alt värdepappershandeln i syfte all undgå skatt till
stor del utformades som repor. Etl undantag från beskattning skulle också skapa
behov av komplicerade regler för bedömning av om en . transaktion är
skattepliktig eller inte. Även kontrollproblemen skulle sannolikl bli
betydande. Mot denna bakgrund föreslås i promemorian alt någol undantag från
beskattning för repor inte görs. Jag delar denna bedömning. Frågan har inte
kommenterats av remissinstanserna.

När det gäller handel med
terminskontrakt på penning- och obligations

marknaden och på aktiemarknaden anser jag atl följande bör gälla. Ett avtal i

form av ett terminskontrakt bör vara alt anse som en skattepliktig omsätt

ning, dvs. köp eller försäljning av det värdepapper terminskontraktet avser.

Skattskyldigheten inträder när avtalet sluts. Själva leveransen av det

värdepapper terminskontraktet avser skall alltså inte beskattas. Däremot bör

ingående av nya terminskontrakt avseende samma underliggande objekt,

dvs. etl kvittningsförfarande genom en motaffär under löptiden eller

motaffär, som på slutdagen kommer lill stånd för atl generera kontantavräk

ning, utlösa beskattning. Varje nytt kontrakt skall anses ge upphov till en ny

skattepliktig omsättning. Beskattningsunderlaget bör i samtliga dessa fall

ulgöra den avtalade köp- resp. säljkursen på det underliggande värdepappe

ret. Härutöver utgör överlåtelse av etl terminskontrakt till tredje man en I"

skattepliktig omsättning.

Den här föreslagna beskallningstekniken innebär atl en avista-
och en Prop. 1987/88:156 terminslransaklion beskattas på samma säll. 1 båda
fallen beskallas de bägge transaktionerna köp och därpå följande försäljning.
En annan melod atl beskatta terminshandeln vore alt betrakta varje terminsaffär
för sig oberoende av om man köpt och sedan sålt samma underliggande egendom.
En konsekvens av en sådan regel vore atl om man l.ex. först köpt på termin och
sedan sålt på termin beskattas båda transaktionerna vid affärslillfällel.
Därefter beskattas resp. terminsaffär yllerligare en gång när kontrakten
"slängs" på slutdagen eftersom varje kontrakt behandlas för sig. Elt
sådant förfaringssätt innebär all fyra transaktioner beskattas i stället lör
två, vilkel skulle vara fallet om man gör motsvarande affär på avislamarknaden.
För all bibehålla likformigheten mellan de två delmarknaderna förordar jag den
beskattningsteknik där man tillåter atl terminsaffärer så atl säga upphör i och
med all man gör en motaffär antingen under löptiden eller på slutdagen.

Genom atl på delta sätt likställa ingåendet av ell
terminskontrakt med ell avlal om köp av del underliggande värdepapperet
åstadkommer man skatteneutralitet mellan lerminshandeln och handeln på avislamarknaden.
En sådan neutralitet är viktig för all skatten inle skall styra över transaktionerna
lill någon av dessa delmarknader.

Den beskatlningssyslematik jag nu har beskrivit innebär en
ändring av de regler som nu gäller på aktiemarknaden i fråga om terminskontrakt
som inte innefattar leverans av de underliggande aktierna. Som jag anförde i prop.
1986/87:150 (bil. 3 s. 15) skulle ingåendet av ett sådant terminskontrakt inte
vara alt betrakta som en skattepliktig omsättning.

1 fråga om sådan handel med terminskontrakt som avser
aktieindex utgörs, som jag tidigare nämnt, den underliggande egendomen av
andelar i aktiefonder. Det avtalade indexvärdet av sådana andelar- bör utgöra
beskattningsunderlaget vid en skattepliktig omsättning.

Inlernalionelll förekommer lerminshandel på organiserade
börser i regel i form av s.k. fulureskonlrakt. Ell futureskonlrakl utgör på
samma sätl som

ett terminskontrakt en överenskommelse mellan köpare och
säljare att n

genomföra en transaktion vid en framtida tidpunkt. I fråga
om fulureskonl-rakten realiseras vinster och förluster dagligen i takt med atl
marknadspriserna ändras. Den dagliga avräkningen pågår fram till den dag man
"vänder" sin affär, dvs. säljer del man köpt eller köper tillbaka det
man sålt. eller tills man låter kontraktet förfalla. Den ackumulerade vinslen
eller förlusten på ett futureskonlrakl kommer alllid att sammanfalla med
vinsten eller förlusten på motsvarande terminskontrakt. Etl futureskonlrakl får
alltså anses vara en form av terminskontrakt.

Beskattning skall därför ske på grundval av del avtalade
värdet på den egendom kontraktet avser och skattskyldighet inträda dels när
avtalet ingås, dels når kvittning sker.

För att
skapa neutralitet även mellan lerminshandeln och den handel som

bedrivs med optioner bör beskattningssystematiken för optionerna vara

densamma som gäller för terminskontrakten, dvs. såväl utställande som

återköp och äterförsäljning (kvittning) av optioner, skall anses som skatte

pliktig omsättning. Såväl den ersättning som ulfärdaren erlägger vid

ålerköpsavialel som den ersättning som oplionsinnehavaren betalar vid 1

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 156

återförsäljningsavtalet
bör beskattas. Vidare bör överlåtelse av optioner till tredje man beskattas.
Vid lösen bör överlåtelsen av det värdepapper som optionen avser beskattas. Den
beskattningssystematik som nu beskrivits bör gälla oavsett om optionshandeln
sker på aktiemarknaden eller på penning-och obligationsmarknaden.

Som jag redan nämnt har
utvecklingen av värdepappershandeln skett snabbi under senare år. Inte minst
har detta gällt options- och terminshandeln. Nya instrument har introducerats,
ny teknik har tagits i anspråk m.m. Del finns anledning anta att denna
utveckling kommer att fortsätta. Detta innebär bl.a. att tillvägagångssätt och
rutiner i samband med handeln kan komma att förändras på olika sätl. De
principer jag nu har redogjort för i fråga om beskattningen av handeln bör dock
gälla oberoende av om denna av tekniska eller andra skäl organiseras på annat sätl
än vad jag har beskrivit i det föregående. Om exempelvis kontantavräkning anses
kunna ske utan föregående kvittningstransaktion i någon av de kvittningssituationer
jag har behandlat bör alltså skattefrågan bedömas på samma sätt som om kvittning
faktiskt skett.

I
lagförslagets 3 § har tagits in en bestämmelse om att även utställande av optioner
och ingående av terminskontrakt samt kvittning av dessa instrument skall anses
som köp. 1 enlighet med vad lagrådet förordat (s. 72) har uttryckligen
föreskrivits att kvittning utgör en skattepliktig transaktion. Syftet med
ändringen är att inte bara ingående av sådana molkontrakt avseende terminer och
optioner som utgör den i dag vanliga formen för att åstadkomma en kvittning
skall anses som skattepliktig omsättning utan också den situationen att
kontantavräkning sker utan föregående avtal om motaffär.

Vid
handel på penning- och obligationsmarknaden mellan bl.a. fondkommissionärer
förekommer s.k. nettning. Detta innebär att samtliga transaktioner som skett
mellan två parter under en och samma dag vid dagens slut sammanräknas så atl
ett nettoresultat av handeln framkommer. Givetvis skall skatt utgå på varje
omsättning och inte på detta nettobelopp.

Prop.
1987/88:156

2.5
Kretsen av skattskyldiga

Mitt
förslag: Samma krets som är skattskyldig enligl gällande regler skall vara
skattskyldig vid omsättning av penning- och obligations-marknadsinstrumenlen.
För fondkommissionärers led skall dock skatt utgå endast med halvt skattebelopp
vid handel för egen räkning. En sådan reducerad skatt bör även las ut på fondkommissionärers
egenhandel på aktiemarknaden. Detta innebär en ändring av nuvarande regler
enligt vilka skatt inte tas ut i fondkommissionärens led, då han handlar för
egen räkning. Vid överiåtelser där riksbanken eller riksgäldskontoret är
avtalspart skall inte utgå skatt.

Promemorians
förslag: Det innehåller ingen reducering av skattesatsen för fondkommissionäres
led vid handel på penning- och obligationsmarknaden. I promemorian föreslås
inte heller någon ändring av den nuvarande

skattebefrielsen
för fondkommissionärens egenhandel på aktiemarknaden. I Prop. 1987/88:156 övrigt
överensstämmer förslaget med mitt.

Remissinstanserna:
I stort sett samtliga remissinstanser har avstyrkt att interbankhandeln, dvs.
handeln mellan banker och fondkommissionärer och den därmed sammanhängande
märket makerverksamhelen skall bli föremål för beskattning. Stadshypotekskassan
och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag har framhållit att de märket makers
som vid nyemissioner deltar som mellanhand vid försäljning av värdepapper från emittenten
till placeraren bör vara skattebefriade för sin medverkan vid denna första
överlåtelse. Vidare har Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB, Sweden Options
and Futures Exchange (SOFE) och optionsutredningen (Fi 1987:01), beträffande derivalhandeln
ifrågasatt om inle s.k. clearingcentra-ler och till dem knutna märket makers
bör undantas från skyldighet att betala omsättningsskatt. Även Näringslivets Skaltedelegation
har påpekat att skatt inte bör las ut på sådan verksamhel som har en ren clearingfunktion
i handeln.

Bakgrunden
till mitt förslag: Jag kommer i det följande att först uppehålla mig vid
penningmarknadens funktion såsom denna har beskrivits av bl.a. riksbanken och
riksgäldskontoret. Därefter lämnar jag en redogörelse för promemorians
ställningstagande till frågan om en beskattning av märket makerfunktionen.
Efter en sammanfattning av remissutfallet i denna del kommer jag att redogöra
för mina egna överväganden i frågan.

Institutionellt
bygger penning- och obligationsmarknadshandeln på att banker och fondkommissionsbolag
fungerar som länkar mellan låntagare och långivare. I denna funktion förbinder
sig bankerna och fondkommissionsbolagen att upprätthålla en marknad för
låntagarens värdepapper. Rollen som märket maker innebär att fondkommissionärerna
åtar sig att till ett visst pris köpa eller sälja begränsade volymer av vissa
värdepapper. Märket maker-handeln anses ha två fördelar. För det första innebär
den att tillförlitlig information om aktuella priser alltid finns tillgänglig.
För det andra medför [ den att de som handlar med värdepapper kan vara relativt
säkra på att få köpa eller sälja till de angivna priserna. En viktig
begränsning är emellertid alt prisuppgifterna i de flesta fall endast gäller
transaktioner upp till några tiotal miljoner kr. Vid större affärer sker
förhandlingar om priset. En annan begränsning är att de angivna priserna är "indikativa"
och inte formellt bindande. För att kunna upprätthålla goda affärsrelationer
ser sig fondkommissionärerna emellertid för det mesta tvungna alt göra affärer
till de angivna priserna. Effekterna av alt det existerar märket makers är att
transaktionerna på marknaden underlättas och att prisbildningen
effektiviseras.

Den som åtar sig att vara
märket maker påtar sig en ränterisk eftersom

marknadsräntorna, och därmed priserna i räntebärande värdepapper stän

digt fluktuerar. Utfästelser att köpa eller sälja värdepapper lill angivna
priser

kan därför resultera i förlustaffärer. Risken härför ökar å ena sidan ju mindre

skillnaden är mellan köp- och säljpris. Risken reduceras å andra sidan om

märket makers kan förlita sig på en omfattande inbördes handel så att

innehav av ett visst värdepapper omgående kan avvecklas. Likaså reduceras ,

risken om aktörerna kan teckna balanserande termins- eller oplionskonl

rakt. 19

Utvecklingen av såväl den s.k. interbankhandeln i
räntebärande värdepap- Prop. 1987/88:156 per som termins- och oplionshandeln
har varil mycket snabb och har utgjort en förutsättning för den krympande
marginalen mellan köp- och säljpriser på avislamarknaden. Interbankhandeln äger
rum mellan banker och fondkommissionsbolag oavsett om dessa har ingått märket makeravtal
med kunder eller ej. I interbankhandeln föreligger ofta endasl en liten skillnad
mellan köp- och säljpriser vilket innebär alt värdepapper kan köpas och säljas
med låga transaktionskostnader. Interbankhandeln medför all marknadens förmåga
all absorbera slora värdepappersvolymer utan avsevärda räntereaktioner ökar.
En överskådlig och homogen prisslruktur bildas också för olika värdepapper.

Systemet med märket makers har tagits i anspråk av riksgäldskonloret
för att främja statsupplåningen. Elt antal banker och fondkommissionsbolag har
utsetts till s.k. auktoriserade återförsäljare av statspapper. I märket maker-rollen
ingår också att vara motpart i riksbankens operationer på penningmarknaden.

1 promemorian har föreslagits atl omsättningsskatt skall
las ut även på fondkommissionärens handel för egen räkning. Med andra ord har någol
undantag för interbank- eller märket makerhandeln inlé gjorts i promemorian.
De skäl som anförts för att inte undanta fondkommissionärers egenhandel från
beskattning var följande.

En sådan begränsning av skatteplikten skulle kunna leda
till ojämnheter i beskattningen som kunde uppfattas som orättvisa. Exempelvis
skulle banker kunna undgå skatt på transaktioner som för andra placerare skulle
vara skattepliktiga. Eftersom fondkommissionärers, och särskilt bankernas,
handel med penning- och obligalionsmarknadsinslrumenl lill en del även sker i
placeringssyfte ansågs rättviseskäl tala för att kommissionärshandeln borde
beskattas på samma sätl som annan handel. I promemorian konstaterades vidare
alt det finns omständigheter som talar för atl undanta från beskattning den del
av fondkommissionärernas handel som är atl hänföra till märket makerfunktionen.
Avskatleadminislrativa skäl, bl.a. med hänsyn till konlrollaspekten, ansågs
emellertid en sådan ordning förutsälla att de olika funktionerna i fondkommissionärernas
verksamhet kunde avskiljas från varandra. Ell enkelt och fungerande system som
tillgodosåg della krav ansågs i promemorian vara svårt att åstadkomma i
praktiken.

Förslaget alt beskatta fondkommissionärers handel för egen
räkning har rönt stark kritik från så gott som samtliga remissinstanser. Del
har framhållits atl en omsättningsskatt på sådan handel skulle kunna innebära
ökade kostnader för atl upprätthålla märket makerfunktionen. Därigenom skulle
sannolikt en del av handeln styras över till provisionsbaserad förmedling.
Delta skulle i sin lur bl.a. kunna leda till försämringar av prisinformationen '
och av marknadens möjligheter atl snabbi ta emot eller tillhandahålla
värdepapper.

En
omsättningsskatt skulle också kunna innebära att den värdepappersba-

serade kredilförmedlingen ersattes av direktlån mellan långivare och lånta

gare och likaså atl interbankhandeln i värdepapper avlöstes av etl inbördes

utbyte av depositioner på konton. Enligl flertalet remissinstanser finns risk

för sådan påtaglig försämring av interbankmarknadens och märket maker-

systemets funktionssätt, om en omsättningsskatt införs,
att det finns skäl att Prop. 1987/88:156 från beskattning undanta all inbördes
handel mellan banker och fondkommissionsbolag i räntebärande värdepapper samt lermins-och
optionshandel rörande sådana värdepapper. Även riksbanken och riksgäldskonloret
har betonat vikten av en väl fungerande interbankmarknad och menat alt utan en
sådan försvåras såväl slatens upplåning som riksbankens penningpolitik.

Riksskatteverket (RSV) har understrukit alt om fondkommissionärers
handel för egen räkning skall undantas så måste de olika funktionerna i fondkommissionärernas
verksamhel på ell klart och entydigt sätl kunna avskiljas från varandra. Vad
som skall anses utgöra handelslager måste således tydligt anges i
lagstiftningen. I annat fall skulle skattekontrollen bli närmast omöjlig att
genomföra.

Skälen för mitt förslag: Skattskyldiga för överlåtelse av
penning- och obligationsmarknadsinslrumenlen bör vara de som är skattskyldiga
enligt den nuvarande ordningen, alltså dels fondkommissionärer som sluter avtal
om eller medverkar till en överlåtelse, dels andra som under ett halvt
kalenderår omsätter värdepapper lill etl värde av minsl 500 000 kr.

1 fråga om aktier m. m. gäller undantag från skatteplikt
för fondkommissionärers handel för egen räkning. Som jag redogjort för ovan,
har vid remissbehandlingen framhållits alt det finns skäl alt på motsvarande säll
begränsa skatteplikten i fråga om penning- och obligationsmarknadsinslru-menlen
för interbankhandeln eller i vart fall för s.k. märket makers.

För egen del vill jag framhålla följande. Jag är medveten
om alt en beskattning av interbankhandeln och märket makerverksamhelen skulle
kunna ge upphov till vissa negativa effekter. Som jag redan har framhållit
(avsnitt 2.2) torde dock omfattningen av effekterna vara klart avhängiga av skattesatsens
höjd. Ett tänkbart sålt atl mildra eventuella negativa effekter skulle i och
för sig kunna vara all från beskattning undanta all inbördes handel mellan fondkommissionärer,
dvs. mellan dem som enligl fondkommissionslagen (1979:748) har bankinspektionens
tillstånd all driva fondkommissionsrörelse. Fördelarna med en sådan avgränsning
är att fondkommissionärerna dels utgör en lätt identifierbar krets av aktörer
och dels all den absoluta huvuddelen av interbankhandeln sker mellan fondkommissionärer.
Avgränsningen skulle dock innebära att även den handel som fondkommissionärerna
gör för egen räkning i kapitalplaceringssyfte skulle bli skattefri. Elt
generellt undantag från beskattning för all handel mellan fondkommissionärer framstår,
såsom också påpekats i promemorian, som oneulrall i förhållande till de andra
aktörerna på värdepappersmarknaden. Med andra ord skulle de banker som år fondkommissionärer
få skaltefrihet för sin egen placeringsportfölj medan exempelvis försäkringsbolag
och industriföretag blev skyldiga alt betala omsåttningsskall på motsvarande
placeringar. En annan nackdel med en sådan avgränsning är den olikformighet i
beskattningen som uppkommer genom all det finns några aktörer på interbankmarkna-den
som inte har fondkommissionärsslalus och som därmed skulle bli skattskyldiga.

En annan
tänkbar avgränsning vore alt från beskattning undanta den del

av fondkommissionärers handel' egen räkning, som omfattar omsättning av

vårdepapper hänförliga till elt begränsat handelslager. Snedvridningen 21

mellan
banker och andra slutplacerare skulle med en sådan avgränsning av Prop.
1987/88:156

skattskyldigheten
bli mindre. Mot bakgrund av att det för närvarande inte

finns
något lämpligt sätt att skilja bankernas och fondkommissionärernas

handelslager
från deras övriga värdepappersinnehav är en sådan ordning inle

möjlig.

Vid
utformningen av ett skattesystem bör stor vikt läggas vid atl det skall vara lättadministrerat.
Detta önskemål tillgodoses bäst genom en bred bas för skatteuttaget, vilket i
gengäld gör det möjligt att ha låga skattesatser. Med hänsyn härtill och mot
bakgrund av de negativa effekter av även annan än skatteadministrativ art som
skulle kunna uppkomma, om fondkommissionärers handel för egen räkning undantas
från beskattning, föreslår jag att skatt skall tas ut oavsett om en fondkommissionär
eller en s.k. slutplacerare år part. För att mildra de negativa verkningar som
en skatt kan få på interbank-och märket makerhandeln bör emellertid den
skattesats som skall utgå i fondkommissionärsledet sättas lägre än annars. När
en fondkommissionär handlar för egen räkning bör skatten lämpligen tas ut med
hälften av det skattebelopp som annars skulle ha utgått för hans led, alltså
med en fjärdedels skattebelopp för varje omsättning oavsett motpart. Således
skall en omsättning mellan två fondkommissionärer beskattas med en fjärdedels skattebelopp
i resp. led och en omsättning mellan'en fondkommissionär och en slutkund med en
fjärdedels skatt i fondkommissionärens led och halva skattebeloppet i
slutkundens led. Skattereduceringen bör således omfatta all den handel i
räntebärande värdepapper samt termins- och optionshandel som fondkommissionären
företar för egen räkning.

Med
hänsyn till de avgränsnings- och kontrollproblem som annars skulle föreligga
bör den lägre skattesatsen endast gälla den som är fondkommissionär.

Det
är inte något villkor att den som är märket maker också är fondkommissionär
även om så i regel är fallet. Någon allmängiltig definition av begreppet märket
maker finns inle. Frågan om märket makerrollen utreds för närvarande av kreditmarknadskommittén
(Fi 1983:06), värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:11) och
optionsutredningen (Fi 1987:01). Det kan därför finnas anledning att senare
återkomma till beskattningsfrågan för sådana märket makers som inte är fondkommissionärer.

För
att upprätthålla likabehandling mellan de olika marknaderna bör också fondkommissionärernas
handel för egen räkning på aktiemarknaden beskattas efter de principer jag nu
har redogjort för. Aktiehandeln sker på en s.k. mäklarmarknad, dvs. på
förmedlingsbasis. Detta torde innebära att risken för att en beskattning skulle
ge några negativa effekter på aktiemarknadens funktionssätt är liten. Mäklarverksamheten
har med andra ord större betydelse på aktiemarknaden än sådan aktiv märket makerverksamhet
som dominerar penning- och obligationsmarknaden.

Med
handel för egen räkning avser jag den handel på aktiemarknaden eller penning-
och obligationsmarknaden som sker mot eget handelslager eller i kapitalplaceringssyfte.

Fråga har vidare uppkommit
om beskattningssituationen för sådana

clearingcentraler som bedriver handel i derivatinslrumenl på det sätt som

sker vid OM och det till SOFE knutna Stockholms Clearinghus. En sådan 22

clearingcentral
kännetecknas av atl den träder in i ell avtal mellan två parter och agerar som
köpare mot säljaren och som säljare mot köparen. Syftet med clearingcentralens
inträde i avslutet är att skapa den nödvändiga garantin för motpartens
fullgörande och inte att neltohandla i egen räkning. En fördel med att ha en clearingcentral
som motpart istället för att göra direkta avslut mellan köpare och säljare är
att en part kan avsluta sin affär hell oberoende av sin utsprungliga motpart.
Hade .avtalet träffals direkt mellan parterna hade båda varit tvungna att vara
överens om atl affären skulle avslutas. Enligt min mening bör clearingcentralens
inträde i affären mellan köpare och säljare betraktas som en form av handel i
kommission, dvs. handel i eget namn för annans räkning. Skattetekniskt innebär
detta atl huvudmannen i avtalsförhållandet svarar för omsättningsskatten. Jag
anser därför att den verksamhet som bedrivs vid clearingcenlralerna inte skall
belastas med omsättningsskatt. Detta synsätt har bekräftats och utvecklats av
lagrådet (s. 72). Vissa av de märket makers som är avtalsmässigl knutna till clearingcenlralerna
är inte fondkommissionärer. Ifråga om dessa hänvisar jag lill vad jag ovan
anfört beträffande sådana märket makers som inte är fondkommissionärer.

Vid remissbehandlingen har upplåningsinstituten gjort
gällande atl den första överlåtelsen från emittenten till slutplaceraren bör
ses som en ren emission, även om en märket maker utgör mellanled.

Skattetekniskt gäller att skatten inte stannar på kommissionärsledet
när en omsättning har skett i kommission, dvs. för annans räkning. Tillämpat på
ett emissionsfall innebär detta att någon skatt inte tas ut vid en överlåtelse
från en emittent till en slutplacerare då den fondkommissionär som medverkat
har handlat för annans räkning. Om fondkommissionären däremot har förvärvat
värdepapperet från emittenten för egen räkning och sedan överlåter detta till
en slutplacerare skall i enlighet med de beskattningsprinciper jag nu föreslår
för fondkommissionärer (avsnitt 2.5) skall tas ut på transaktioner mellan fondkommissionären
och slutplaceraren.

I nuvarande 5 § som motsvaras av 12 § i det till lagrådet
remitterade lagförslaget föreskrivs alt den skatt som en fondkommissionär är
skyldig att betala får vältras över på kommissionärens huvudman eller
avtalspart. Jag kan instämma i lagrådets uppfattning (s. 73) atl det saknas
anledning att i skattelagstiftning av förevarande lyp uttryckligen reglera
sådana spörsmål. Bestämmelsen bör därför slopas.

För alt underlätta penningpolitiska åtgärder anser jag del
vara befogat att sådana överlåtelser där riksbanken eller riksgäldskontoret är
avtalspart inte skall omfattas av den föreslagna omsättningsskatten.

Prop. 1987/88:156

Mitt
förslag: Vid omsättning av de penning- och obligalionsmarknadsinslrumenl som
föreslås bli beskattade skall skatten utgå i relation till vederlaget och den
återstående löptiden för värdepapperet;

Vid
omsättning av terminskontrakt som avser dessa instrument skall skatten ulgå i
relation till det avtalade värdet enligt kontraktet och den

23

återstående
löptiden för det värdepapper som terminskontraktet avser.

Utgångspunkten
för skatteberäkningen skall vara en skallesats på 0,03 procent av vederlaget,
resp. det avtalade värdet på den egendom som terminskontraktet avser.

Vid
omsättning av terminskontrakt på aktiemarknaden skall skall tas ut med 2
procent av del enligt kontraktet avtalade värdet för den underliggande
egendomen.

Vid
omsättning av optioner på penning- och obligationsmarknaden skall skatten
utgöra 2 procent och vid omsättning av optioner på aktiemarknaden 4 procent av
vederlaget för optionen vid utställande och vid kvittning.

De nu
angivna procenttalen avser skattesatsen sammanlaget för köp- och säljledei.

Prop. 1987/88:156

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt ulom alt skatten vid omsättning av optioner på
aktiemarknaden föreslogs utgöra 2 procent av vederlaget.

Remissinstanserna:
Några remissinstanser, däribland bankinspektionen har ansett all den föreslagna
differentieringen av skattesatsen är för stor och praktiskt svårhanterlig i ell
system med en så slor omsättning och volym som del är fråga om här. Enligl
bankinspektionens mening bör del övervägas om inle ell syslem med anknytning
till räntepunkter vore all föredra - evenluelll med elt tak för de längsta
löptiderna.

Skälen för
mitt förslag: Skatten på omsättning av aktier år bestämd till en viss
procentsats av överiålelsesumman (vederlaget), sedan den 1 juli 1986 1 procent
i vardera köp- och säljledei. Denna skattesats gäller alltså även de
konvertibla skuldebreven och de skuldebrev som är förenade med optionsrätt
till nyteckning eller till köp av aktier. Jag föreslår inte någon ändring av
skattesatsen för omsättning av dessa skuldebrev, eftersom de är hänförliga lill
aktiemarknaden och i viss mening även utgör substitut för aktier.

Även i fråga om penning- och obligationsmarknadsinstrumenten
anser jag alt det år lämpligt atl knyta skallesatsen till vederlaget. Atl för
omsättning av dessa instrument tillämpa samma skattesats som gäller för
omsättning av aktier kan emellertid inle komma i fråga. En alllför slor ökning
av transaktionskostnaderna innebär risk för all marknaden påverkas på ell från
samhällsekonomisk synpunkt ogynnsamt säll. Jag anser därför all skallesatsen
bör vara förhållandevis låg. I promemorian har föreslagils atl utgångspunkten
för skatteberäkningen bör vara en skattesats på tre hundradels procent (0,03
procent) av vederlaget sammantaget för köp- och säljledei. Jag delar den
bedömning som redovisats i promemorian.

Vidare anser jag all man bör eftersträva atl skallen blir
neutral mellan värdepapper med olika lång återstående löptid. Della bör kunna
åstadkommas om skallen bestäms i relation lill värdepapperets återstående
löptid. Av intresse i detta sammanhang är erfarenheterna från Schweiz. Denna skalt
utgör en konstant andel av överiålelsesumman. Samma skattesals tillämpas alltså
oavsett värdepapperels återstående löptid med ell undantag. För värdepapper med
löplid på tre månader eller mer är skallesatsen 15

24

hundradels procent, om värdepapperen är emitterade av
personer med Prop. 1987/88:156

hemvist i Schweiz och 30 hundradels procent, om
värdepapperen är

emitterade av personer med hemvist i andra länder. Den
schweiziska

värdepappersskatlen har genom sin konstruktion bidragit lill
att förhindra

uppkomsten av en marknad för värdepapper med kort löptid.
För svenskt

vidkommande
drar jag slutsatsen atl en omsättningsskatt på räntebärande

värdepapper
bör justeras med hänsyn till värdepapperets återstående löplid

för att beskattningen inte skall inverka på valet mellan
värdepapper med

olika lång återstående löplid.

En annan omständighet som jag anser bör tillmätas
betydelse vid utformningen av skattesatsen är atl transaktionskostnaderna på slora
delar av den svenska marknaden las ul med olika kronlalsbelopp för värdepapper
med olika löplider. Transaktionskostnaderna utgörs i dessa fall av skillnaden
mellan köp- och säljpriser. Denna skillnad är på den svenska marknaden uttryckt
i form av s.k. räntepunkler. Delta innebär atl kostnaderna för en transaktion
på exempelvis en miljon kr. är, i kronor räknat, flera gånger högre för ett
värdepapper med fem års återstående löplid än för elt värdepapper med etl års
återstående löptid. Della kan sägas utgöra, marknadskrafternas fördelning av
transaktionskostnaderna på olika löplider. Omsättningsskatten på penning- och obligalionsmarknadsinslrumenl
bör även mol denna bakgrund justeras efter löplid. En möjlighet vore alt, såsom
bankinspektionen har föreslagit, ange skattesatsen lill ett visst anlal s.k. räntepunkler.
En sådan lösning skulle emellertid dels göra del komplicerat att beräkna
skattebeloppet, dels innebära en tämligen hög skattebelastning på handel med
långfristiga värdepapper, exempelvis obligationer med en löplid på tio år.

I departementspromemorian har följande formler tjänat som
underlag vid utarbetandet av förslaget lill löplidsanpassning av skattesatsen.

Formler som tjänat som underlag för beräkning av
skattesats:

a) För värdepapper med återstående löptid på 5 år
eller mer utgörs skallen

av:

Vederlaget x skattesatsen i procent.

b)
För värdepapper
med återstående löptid på minsl 1 år men mindre än 5 år: Skalt = vederlaget x
[skattesatsen i procent - ((5 - värdepapperels återstående löplid angiven i år)
x 0,005)]

c)
För värdepapper
med mindre än 1 års återstående löptid torde en. ytterligare justering med
hänsyn till löptiden vara nödvändig:

Skatt = vederlaget x [skattesatsen för ett värdepapper
med 1 års återstående löptid i procent' - (4 - värdepapperets återstående
löptid

angiven i kvartal) x 0,002)]

' Skatten för ett värdepapper med 1 års återstående löptid
är enligt formel b) 0,01

procent av vederlaget,

'Återstående löptid mellan 90 och 179 dagar anses härvid utgöra
återstående löptid på

ett kvartal etc, 25

En strikt tillämpning av
dessa principer skulle emellertid kunna leda till praktiska svårigheter, bl.a.
när det gäller att vid varje transaktion beräkna återstående löptid. Av
förenklingsskäl torde det därför i stället vara lämpligt att knyta beräkningen
av värdepapperets återstående löptid till del kalenderår resp.
kalenderkvartal, då värdepapperet förfaller till inlösen. Skatten föreslås
därför utgå enligt följande tabell:

Prop.
1987/88:156

Tabell:
Skattesatser

Skatten
är

för
värdepapper

med en
löptid

som går
ut under

tidigast

det 5:e

kalenderåret
efter

0,03 %

av vederlaget sam-

det
kalenderår när

mantaget för köp- och

omsättning
sker

säljledei.

det 4:e

"

0,025 %

"

det 3:e

♦>

0,02 %

*»

det 2:a

**

0,015 %

"

det l:a

"

0,01 %

'*

det 4:e

kalenderkvartalet

0,01 %

av vederlaget sam-

efter
det kalen-

mantaget för köp- och

derkvartal
när om-

säljledei.

sättning
sker

det 3:e

"

0,008 %

"

det 2:a

'*

0,006%

*'

det l:a

'*

0,004%

"

samma

kalenderkvartal

0,002 %

av vederlaget sam-

som
det kalen-

mantaget för köp- och

derkvartal
när om-

säljledet.

sättning
sker

en period

efter
del all om-

0,001 %

av vederlaget sam-

om 45
dagar

sättning
sker

mantaget för köp- och säljledet.

I de fall både de
kvartalsvisa och de årsvisa skattesatserna är tillämpliga på en och samma
omsättning anser jag att den skattesats som är lägst skall användas.

Bankinspektionen och
Svenska Fondhandlareföreningen har framhållit att det i promemorian föreslagna
systemet i vissa fall ger stora trappstegseffekter. Skillnaden i skatt för ett
värdepapper med en löptid som går ut under samma kvartal som omsättningen och
ett värdepapper där löptiden utgår på första dagen av andra kvartalet är 100
procent. Detta kan enligt bankinspektionen leda till att långivaren
kompenserar sig räntevägen eller till att en felaktig prissättning uppkommer
för marknaden.

För egen del vill jag
framhålla följande. Vid utformningen av skattesatserna har det gällt att finna
en lämplig avvägning mellan å ena sidan ett system som ur skatteadministrativ
synvinkel och för den skattskyldige är praktiskt hanterbart och å andra sidan
ett system som inte innebär oacceptabla trappstegseffekter. Jag har redan pekat
på de praktiska svårigheter som ligger i att beräkna skattesatsen efter en
matematisk formel där hänsyn tas till exakt återstående löptid. Jag föreslår
därför den schablonisering av skattesatserna som det innebär att knyta dem
till det kalenderår resp. kalenderkvartal som skuldebrevet förfaller till
betalning. Även RSV har i sitt remissyttrande framhållit att fasta skattesatser
är att föredra framför en matematisk formel för beräkning av skatten. Mitt
förslag innehåller tio olika

26

skattesatser.
Någon ytterligare differentiering för alt mildra trappstegseffekterna anser
jag inte motiverad.

Vid omsättning av
terminskontrakt som avser penning- och obligationsmarknadsinstrument menar jag
att skatten skall beräknas efter samma principer. Skatten skall alltså utgå i
relation till det avtalade värdet på och den återstående löptiden för den
egendom som terminskontraktet avser varvid de i tabellen redovisade
skattesatserna skall tillämpas. För optionerna på penning- och
obligationsmarknaden bör skatten utgöra 2 procent av optionskontraktels premie
vid optionens utställande resp. det vederlag som avtalas vid ett kvittningsförfarande.
Procentsatsen gäller för köp- och säljledet sammantaget. För optionerna på
aktiemarknaden bör skatten utgöra 4 procent av motsvarande vederlag sammantaget
för köp- och säljledet. Vad gäller de terminskontrakt som avser
aktiemarknadsinstrumenten bör skatteuttaget ske med 2 procent av det avtalade
värdet på den egendom som kontraktet avser beräknal sammantaget för köp- och säljledet.

Beträffande
penning- och obligationsmarknaden är skattesatsen på optioner vald på etl
sådant sätt att s.k. syntetiska terminskontrakt, dvs. olika slag av oplionsstrategier
som fungerar som substitut för terminskontrakt, skall beskattas ungefär på
samma sätt som terminskontrakt. På så sätt upprätthålls skatteneutralitet
mellan de två delmarknaderna.

Även
på aktiemarknaden år det möjligt att med hjälp av optioner skapa s.k.
syntetiska aktier eller syntetiska terminskontrakt. För att skatten inte skall
gynna optionshandeln på aktiehandelns bekostnad är det av neutrali-telsskål
angeläget att höja skatten på optioner. Mitt förslag är att skatten på optioner
sålts till 4 procent sammanlaget för köp- och säljledet. Skillnaden i skatlesalserna
beror på att beskattningsunderlaget är olika (överlåtelsesumman resp. den
underliggande aktiens värde när det gäller avista- och terminshandel samt
premien för optionen när det är fråga om optionsaffärer). En beskattning i
enlighet med vad jag nu föreslår minskar otvivelaktigt de skattemässiga skillnaderna
mellan de olika delmarknaderna.

Prop.
1987/88:156

2.7
Beskattning av handeln med premieobligationer

Mitt förslag: Vid
omsättning av svenska statens premieobligationer eller köp- och säljoptioner
samt terminskontrakt som avser sådana värdepapper skall skatten utgöra ett
belopp som motsvarar 0,3 procent av vederlaget, sammantaget för köp- och säljledet.

Promemorians
förslag: Skatt enligt de principer som i promemorian föreslogs för de löpande
skuldebreven och de s.k. masspapperen.

Remissinstanserna: Vid remissbehandhngen
har bl.a. RSV och riksgäldskontoret framfört kritik mot differentierade
skattesatser vid omsättning av premieobligationer.

Skälen för mitt förslag: Remissinstanserna
har framhållit följande. Dels är kurserna på premieobligationerna mer beroende
av tiden till nästa dragning än av kvarvarande löptid, dels är det inte möjligt
att beräknaskattesatsen i de fall då inlösendagen för premieobligationer inte är
fastställd. Enligt praxis

27

fastställs den exakta
inlösendagen först under hösten före inlösenåret. Riksgäldsfullmäktige menar
att det i och för sig vore möjligt att från början fastställa inlösendagar för
samtliga premieobligationslån men att handlingsfriheten därmed skulle bli
begränsad för riksgäldskontoret. Fullmäktige har därför ansett att det vore
naturligt om skatten utgjorde 0,03 procent av vederlaget för alla löptider. RSV
har framhållit att de föreslagna skattesatserna medför praktiska
tillämpningsproblem för banker och fondkommissionsbolag.

Eftersom
premieobligationer också säljs i mindre poster skulle skatten vid en omsättning
teoretiskt kunna bli så låg som 4 öre vilket redovisningstek-niskt vore
synnerligen olämpligt.

Handeln pä andrahandsmarknaden
med premieobligationer sker i stor utsträckning i skatteplaneringssyfte. Det är
mot denna bakgrund rimligt att även denna handel omfattas av
omsättningsskatten. Jag anser dock att det finns fog för den kritik som vid
remissbehandlingen har framförts mot den tekniska utformningen av skatten i
promemorian. Av praktiska skäl bör en skatt på omsättning av premieobligationer
utformas efter samma mönster som nu gäller för omsättningsskatten på aktier.
Att därvid tillämpa samma skattesats som gäller för aktieomsättning skulle sannolikl
slå alllför hårt mot marknaden för premieobligationer. Jag har därför stannat
för en icke löptidsanpassad omsättningsskatt om - sammantaget för köp- och säljledet
-0,3 procent av vederlaget för premieobligationer. Samma skattesats bör gälla för
derivathandel med sådana värdepapper, varvid samma beräkningsgrunder skall
gälla som jag tidigare redogjort för beträffande derivatinstrumenten på
aktiemarknaden.

Prop.
1987/88:156

2.8 Övriga frågor

I
det följande behandlas vissa ytterligare tillägg och ändringar i den nuvarande
lagen. Del föreslås uttryckliga bestämmelser om att lagen är tillämplig på
sådana utländska värdepapper som kan jämställas med omsättningsskattepliktiga
svenska värdepapper och att även s.k. papperslös handel skall omfattas av
lagen. Vidare föreslås att s.k. apportemission skall vara att anse som köp i
lagens mening. Del föreslås också en ändring i bestämmelsen som rör
beskattningsunderlaget vid lösen av en köpoption som avser aktier samt en
bestämmelse om att ersättning för upplupen ränta skall ingå i
beskattningsunderlaget för värdepapperet. Slutligen föreslås en ändring i
bestämmelsen om skattskyldighetens inträde för det fall att vederlaget helt
eller delvis är okänt vid avtalsslutet.

2.8.1
Utländska vårdepapper

Mitt
förslag: Skatt skall las ul på omsättningen av sådana utländska värdepapper som
kan jämställas med skattepliktiga svenska värdepapper.

28

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: RSV lillstyrker atl lagtexten
förtydligas på delta sätl. Övriga remissinstanser lämnar förslaget ulan
erinran.

Skälen för
mitt förslag: Av nuvarande 3 § första stycket LVP framgår alt även omsättning
av utländska värdepapper omfattas i vissa fall av lagens tillämpningsområde. I
klargörande syfte bör en bestämmelse las in i 1 S LVP som anger atl lagen även
gäller sådana utländska värdepapper som kan jämställas med omsältningsskaltepliktiga
svenska värdepapper.

Min avsikt
år atl endasl sådana utländska värdepapper som utgör substitut för eller har en
motsvarighet i de värdepapper som anges i 1 S LVP skall omfattas av
beskattningen. De som inte har sådan motsvarighet - t.ex. värdepapper avseende Gesellschafl
mil beschränkter Haftung (GmbH) och Anparlsselskab (ApS) - bör falla utanför
beskattningen.

Prop. 1987/88:156

2.8.2 Papperslös handel

Mitt förslag: Som skattepliktig omsättning skall även
avses s.k. papperslös handel.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan
erinran.

Skälen för mitt förslag: Ett förtydligande bör göras i 1 S
LVP så atl del framgår alt lagen även omfattar sådana överlåtelser av rålligheler
och skyldigheter som sker i form av registrering eller liknande förfarande i
stället för utfärdande eller överlämnande av en skriftlig handling. Sådan s.k.
papperslös handel förekommer med t.ex. standardiserade optioner och
terminskontrakt.

Lagrådet har vid granskningen av den föreslagna
bestämmelsen pekat på det förhållandet att aktier kan överlåtas utan att
aktiebrev har ställts ul (s. 70).

2.8.3 Förvärv genom tillskott av värdepapper

Mitt
förslag: Förvärv genom tillskott av sådana värdepapper, som avses i 1 S första
stycket a) i lagförslaget i samband med bildande av aktiebolag eller vid
nyemissioner, s.k. apportemissioner, skall anses som köp i lagens mening.

Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
RSV lillstyrker förslaget. Svenska Revisorsamfundel avstyrker detta med
motiveringen att apporlbildning utgör ell särskilt associationsrätlsligt fång, skill
från köp och byte. Övriga remissinstanser har inte yttrat sig särskill i denna
fråga.

Skälen för
mitt förslag: I prop. 1983/84:48 med förslag lill införande av LVP ultalade jag
alt förvärv av nyutgivna aktier genom aktieteckning vid elt bolags bildande
eller genom ny- eller fondemission inle utgör omsättning i lagens mening. Fråga
har vid tillämpningen uppkommit om hur s.k. apportemissioner skall bedömas i
det här avseendet. Apportbildning innebär

29

enligt
2 kap. 2§ aktiebolagslagen (1975:1385) att aktietecknaren som betalning skjuter
till annan egendom än pengar. Härmed åsyftas bl.a. sådana fall då aktier i etl
bolag lämnas som likvid för aktier eller konvertibla skuldebrev i ett annat
bolag i samband med dess bildande eller vid nyemissioner.

Till stöd för att skatt inle
skall tas ut i dessa fall har åberopats ett rättsfall (RÅ 1966:61), som gäller
skatteplikt enUgt 1908 års fondståmpelförordning. Denna förordning är numera
upphävd. Vidare har kammarrätten i Stockholm i en dom den 21 april 1987 (nr
4969-1986) slagit fast alt om aktier förvärvas av ett aktiebolag genom apport
vid nyemission så utgör inle delta någon skattepliktig omsättning.

I
promemorian har, efter framställning från RSV, föreslagits att LVP kompletteras
med en föreskrift om atl förvärv genom tillskott av värdepapper i utbyte mot t.ex.
nyemitterade aktier är atl anse som en skattepliktig omsättning.

Atl
apportemissioner inte omfattas av skatteplikt enligl LVP är enligt min mening
materiellt otillfredsställande. Apportegendomen, dvs. de aktier som lämnas i
utbyte mot de emitterade värdepapperen, bör anses vara föremål för en överiåtelse
som i det här avseendet är fullt jämförbar med ett köp. Möjligen skulle man
kunna anse atl transaktionen har karaktären av ell byte och alltså innefattar
dubbla sälj- och köpled, men eftersom utgivandet och förvärvet av de emitterade
aktierna irite är en skattepliktig omsättning bör överlåtelsen av
apportegendomen jämställas med ett köp. Beroende på hur en affär läggs upp,
skulle detta annars kunna leda till olikformig skattemässig behandling utan att
det finns några sakliga skäl för det.

Det
bör därför tas in en föreskrift i lagförslagets 3 S om att förvärv genom tillskott
av värdepapper i samband med bildande av aktiebolag eller vid nyemissioner är
att anse som köp i lagens mening. De värdepapper jag bär avser är aktier,
konvertibla skuldebrev m.fl. värdepapper enligt 1 S första stycket a) i
lagförslaget (jfr lagrådets yttrande s. 72). 3 S har efter lagrådets påpekande (s.
72) omformulerats någol jämfört med det lill lagrådet remitterade lagförslaget.

Prop.
1987/88:156

2.8.4
Beskattningsunderlaget vid lösen även köpoption som avser aktier

Mitt förslag: Vid
lösen av en köpoption som avser aktier skall del avtalade lösenpriset för
aktien läggas till grund för beskattningen.

Promemorians förslag: För
att undvika tveksamhet om vad som åsyftas i lagtexten med termen säljkurs borde
uttrycket ersättas med den börstekniska termen betalkurs.

Remissinstanserna: RSV
tillstyrker promemorians förslag. Optionsutredningen, OM och Svenska
Fondhandlareföreningen avstyrker förslaget i promemorian och anser av bl.a.
administrativa skäl att lösenpriset bör utgöra vederlaget i
beskattningshänseende.

Skälen för mitt förslag: I
nuvarande 4 S LVP föreskrivs alt vederlaget för en aklieomsättning, som har sin
grund i atl en köpoption utnyttjas (löses).

30

utgörs
av aktiens lägsta noterade säljkurs på avslutsdagen, om detta värde är högre än
överlåtelsesumman.

I promemorian föreslås i
förtydligande syfte att uttrycket säljkurs ersätts med den börstekniska termen
betalkurs.

När lösentransaktionen
görs upp vet inte den skattskyldige vilken den lägsta noterade betalkursen
under avslutsdagen kommer all bli. En korrekt uträkning av skatten kan därför i
praktiken ske först dagen efter. Enligt 17 8 lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden skall emellertid en avräkningsnota upprättas samma dag
som ett avtal sluts. Vid lösen utgör därför lösenpriset avslutskursen och
underlaget för avräkningsnotan till motparten. Att i beskattningshänseende
använda kurser, som skall avläsas under en hel börsdag, skapar onödig
administrativ hantering och också en risk för att, vid framtida längre
öppethållande för aktiehandeln, en avräkningsnota inte kommer att kunna skickas
till motparten under affärsdagen. Detta kan inte anses lämpligt från konlroll-
och reklamationssynpunkt. Jag föreslår därför, såväl utifrån dessa synpunkter
som av förenklingsskäl, att omsättningsskatten skall bestämmas med
lösenbeloppet som beskattningsunderlag.

Prop.
1987/88:156

2.8.5
Ersättning för upplupen ränta

Mitt
förslag: Om det vid överlåtelse av värdepapper enligt 1 § LVP utgår ersättning
för upplupen ränta skall denna ersättning räknas in i beskattningsunderlaget
för omsättningsskatten.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
RSV tillstyrker förslaget. Näringslivets Skattedelegation och Svenska
Bankföreningen motsätter sig att ersättning för upplupen ränta skall ingå i
vederlaget vid omsättning av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning.

Skälen för mitt förslag:
Av 4 § andra stycket LVP i dess nuvarande lydelse framgår att courtage, därmed
jämförlig ersättning eller skatt inte räknas in i vederlaget. 1 riksskatleverkels
anvisningar (RSV Ip 1987:3) anges att ersättning för bl.a. upplupen ränta bör
anses ingå i överlåtelsesumman.

Näringslivets
Skattedelegation och Svenska Bankföreningen har bl.a. framhållit att upplupen
ränta på konvertibla skuldebrev och optionsskuldebrev genom förslaget blir
föremål för hårdare beskattning än upplupen ränta på sådana skuldebrev som
omsätts på penningmarknaden.

Jag har förutsatt att
ersättning för upplupen ränta skall ingå i beskattningsunderlaget då
värdepapper på penning- och obligationsmarknaden omsätts. Samma förhållande bör
gälla i fråga om de värdepapper som omsätts på aktiemarknaden. Att tillämpa
olika skattesatser på den del av vederlaget som motsvarar upplupen ränta resp.
vederlaget i övrigt är av skatteadministrativa skäl direkt olämpligt.

Någon
skyldighet att i avräkningsnota eller dylikt ange överlåtelsesummans
fördelning på ränta eller kapitalfordran finns för övrigt inte.

31

2.8.6
Skattskyldighetens inträde m.m.

Prop. 1987/88:156

Mitt
förslag: Om vederlagels slorlek helt eller delvis är okänt då avslut sker skall
skatt- och redovisningsskyldigheten inträda vartefter storleken blir känd.

Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: RSV tillstyrker den föreslagna
ändringen i sak. Övriga remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för
mitt förslag: Enligt 6 § LVP i dess nuvarande lydelse inträder skattskyldighet
når avslut sker, dvs. når bindande avlal om överlåtelse träffas. När det gäller
redovisningsskyldigheten föreskrivs i 2 kap. 5 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter all sådan skyldighet inträder når den
affärshändelse som grundar skattskyldighet bort bokföras, under förutsättning
alt den skattskyldige år bokföringsskyldig. Om så inle är fallet inträder
redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten.

Detta
leder till olikhet i behandlingen av bokföringsplikliga och inte
bokföringspliktiga skattskyldiga i sådana fall när vederlaget vid avslutet är hell
eller delvis okänt till sin storlek. Del är exempelvis vanligt vid
företagsförvärv atl en tilläggsköpeskilling, som är beroende av förelagels
resultat, skall betalas vid någon senare tidpunkt eller på olika tider senare.
Skatt på tilläggsköpeskillingen eller delar av denna kan i dessa fall av
praktiska skäl inle redovisas förrän resp. belopp blivit känt. Den som inle är
bokföringsskyldig skall dock enligl redovisningsbestämmelserna redovisa hela
skattebeloppet för den redovisningsperiod, då skattskyldigheten inträdde, dvs.
då bindande överlåtelseavtal träffades. Della innebär atl när lilläggsköpeskillingen
eller en del av denna sedermera blivit känd och redovisats, ändras skatten för
den redovisningsperiod under vilken skattskyldigheten inträdde. Enligl
förfarandereglerna skall i dessa fall den som inte är bokföringsskyldig
debiteras ränta på tilläggsbeloppet eller beloppen från den redovisningsperiod,
när skattskyldigheten inträdde enligl nuvarande 6 S LVP.

RSV har föreslagit alt bestämmelserna ändras så atl del
blir likformighet mellan bokföringsskyldiga och inte bokföringsskyldiga. Jag
delar uppfattningen alt de olikheter i beskattningshänseende som för
närvarande föreligger mellan bokföringsskyldiga och inte bokföringsskyldiga år
obefogade. Bestämmelsen om skattskyldighetens inträde i 6 S LVP bör därför
kompletteras med en föreskrift om atl för del fall vederlagets slorlek inle är
känd vid avslutet så skall skattskyldigheten inträda vartefter storleken blir
känd. Della innebär alt skattskyldigheten i dessa fall anpassas lill reglerna
om redovisningsskyldighet för bokföringsskyldiga.

Den föreslagna ändringen i fråga om skattskyldighetens
inträde föranleder följdändringar när det gäller bedömningen av omsättningens slorlek
under etl kalenderhalvår, vidare om lidpunkten för anmälningsskyldigheten lill
beskattningsmyndigheten för registrering och slutligen belräffande bestämningen
av redovisningsperioderna. Ändringsförslagen kan konkretiseras med några
exempel, som också belyser den föreslagna ändringen i nuvarande 6S.

32

Skatlskyldig enligt LVP är den fondkommissionär som
medverkar lill Prop. 1987/88:156 värdepappersomsätlning, nuvarande 3 § första
stycket. Vid omsättning där någon fondkommissionär inte medverkar är enligt
nuvarande 3 S andra stycket den skattskyldig, som är bosatt i Sverige och under
etl halvt kalenderår omsätter värdepapper till ett värde av minsl 500 000 kr. Enligl
8 S LVP i dess nuvarande lydelse skall i sistnämnda fall den som är
skattskyldig anmäla sig till beskatlningsmyndigheten för registrering när
omsättningen för ett kalenderhalvår uppgått till skattepliktigt belopp, dvs.
500 000 kr. Redovisningsperiod är enligt nuvarande 9 § LVP kalendermånad för fondkommissionärer
och kalenderhalvår för andra skattskyldiga.

Om exempelvis vederlaget för värdepappershandel, som inle
förmedlats av en fondkommissionär, under ell visst kalenderhalvår uppgår lill
400 000 kr. jämte eventuellt något ytterligare belopp, vars storlek kan bli
känd först senare, inträder enligt 3 § andra stycket och den föreslagna
ändringen i 6 S skattskyldighet först när det blir känt alt de överlåtelser som
gjorts under kalenderhalvåret i fråga uppgår till minst 500 000 kr.
Skattskyldighet för den omsättning som skett under visst kalenderhalvår
inträder alltså vid ell senare tillfälle. Om vederlaget varit uppdelat i flera
rater, som varit okända lill sin slorlek, inträder skattskyldighet, dels när
del blivit känt att vederlaget för omsättningen uppgår till 500 000 kr., dels
när varje vederlagsdel därutöver, som hänför sig lill omsättningen, blivit
känd. En sådan successivt inträdande skattskyldighet kan naturligtvis förekomma
även vid värdepappershandel som sker under medverkan av fondkommissionärer.

Dessa förhållanden medför alt nuvarande 3 § LVP bör
kompletteras med en bestämmelse om att vid bedömningen av omsättningens storlek
sådant vederlag som inte är känt under visst kalenderhalvår skall hänföras lill
del kalenderhalvår under vilkel avslut skett. Även tidpunkten för
registrerings-skyldigheten bör anpassas till den föreslagna ändringen i fråga
om skattskyldighetens inträde. Delta kan lämpligen ske genom en hänvisning lill
den nu föreslagna ändringen i den nuvarande 3 S. De nuvarande hänvisningarna i
9 § LVP till 3 S första och andra styckena i bestämmelsen om när redovisning
skall ske kan misstolkas mol bakgrund av de föreslagna ändringarna i reglerna
om skattskyldighetens inträde. I 14 S i lagförslaget bör därför göras en
ändring av redaktionell innebörd.

2.9 Förslagets statsflnansiella effekter.

Den föreslagna utformningen av en skall på omsättning av
penning- och obligationsmarknadsinstmmenl och de föreslagna ändringarna i
beskattningen av aktiemarknaden kan beräknas ge ökade skatteintäkter på ca 1
miljard kr. per år. Jag vill dock påpeka atl inkomstberäkning av detta slag
alltid är förbunden med viss osäkerhet. Beträffande förslagels effekter på
statsbudgeten för budgetåret 1988/89 återkommer jag i samband med komplelleringspropositionen
senare i vår.

33

3 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 156

3 Ikraftträdande Prop. 1987/88:156

De
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas på
värdepappershandel där avslut sker efter ikraftträdandet.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen

föreslår riksdagen att
anta förslaget lill

lag om ändring i lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning av vissa

värdepapper.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar.all genom proposition
föreslå riksdagen alt anla del förslag som föredraganden har lagt fram.

34

Sammanfattning av promemorian (DsFi 1987:9) översyn
av Prop. 1987/88:156

skatten på omsättning av värdepapper Bilagal

I promemorian föreslås ändringar i lagen (1983:1053) om
skall på omsättning av vissa värdepapper (LVP).

Del föreslås atl skallebasen vidgas lill alt omfatta även
värdepapper som omsätts på den s.k. penning- och obligationsmarknaden. Exempel
pä sådana värdepapper är slalsskuldväxlar, riksobligalioner, s.k, prioriterade
obligationer och lånecertifikat av olika slag. Dessa värdepapper är
räntebärande löpande skuldebrev. Vidare förekommer en omfattande handel med
vissa räntebärande enkla skuldebrev, s.k. masspapper. Hit räknas förlagsbevis,
marknadsbevis, finansbevis, finansväxlar m.fl. marknadsanpassade finansbolagspapper.
En betydande handel förekommer också med svenska statens premieobligationer.
Dessa värdepapper är inle alt anse som räntebärande.

Förslaget innebär att skall skall las ut på omsättning av
räntebärande löpande skuldebrev, sådana räntebärande enkla skuldebrev som är
att hänföra lill masspapper, svenska slatens premieobligationer, samt köp- och säljoptioner
och terminskontrakt som avser penning- och obligalionsmarknadsinslrumenl.

Skattepliktig omsättning är köp och byte. I fråga om
terminskontrakt som avser penning- och obligalionsmarknadsinslrumenl föreslås
att ingående av sådana kontrakt skall vara atl anse som omsättning. Detsamma
skall enligt förslaget gälla utställande av optioner. Kviitnings- och
avräkningsförfaranden i fråga om terminskontrakt och optioner utgör
skattepliktig omsättning redan enligl den nuvarande lagen.

Skattskyldiga för överlåtelse av penning- och
obligationsmarknadsinstrumenten föreslås bli de som är skattskyldiga enligl
den nuvarande lagen, dvs. dels fondkommissionärer, dels andra som under elt
halvt kalenderår omsätter värdepapper lill ell värde av minsl 500 000 kr.

Till skillnad från vad som gäller i fråga om aktier m.m.
föreslås belräffande penning- och obligationsmarknadsinstrumenten inget
undantag från skatteplikt för fondkommissionärers handel för egen räkning.

Vid överlåtelser där Sveriges riksbank är avtalspart föreslås
all skalt inte skall utgå.

Utgångspunkten för skatteberäkningen i fråga om omsatta
penning- och obligationsmarknadsinstrument föreslås vara en skattesats på tre
hundradels (0,03) procent av vederlaget sammantaget för köp- och säljledet. För
all skatten skall vara neutral mellan värdepapper med olika lång återstående
löptid föreslås alt skatten justeras efter löptider. Delta innebär exempelvis
alt skatten för etl värdepapper med en löptid som går ut under tidigast del
femte kalenderåret efter del kalenderår när omsättningen sker är 0,03 procent
av vederlaget sammantaget för köp- och säljledet, och all motsvarande
skallesals för elt värdepapper med en löplid som går ut under del första
kalenderåret efter året för omsättningen är 0,01 procent.

Vid omsättning
av terminskontrakt som avser penning- och obligalions

marknadsinslrumenl föreslås skallen beräknas efter samma principer.

Skatten skall enligt förslaget ulgå i relation lill vederlaget och den
återståen

de löptiden för det värdepapper som terminskontraktet avser. 35

För
optioner föreslås skatten utgöra två procent av optionskontraktels Prop.
1987/88:156 värde sammantaget för köp- och säljledet. Vid utfärdandet bör
värdet anses Bilaga 1 vara detsamma som premien för optionen.

En
utvidgning av skatten i enlighet med förslaget beräknas ge, ökade skatteintäkter
på ca 1,5 miljarder kr. per år vid oförändrad omsättning.

Vidare
föreslås i promemorian vissa ytteriigare tillägg och ändringar i den nuvarande
lagen. Sålunda föreslås uttryckliga bestämmelser om att lagen är tillämplig på
sådana utländska värdepapper som kan jämställas med omsättningsskattepliktiga
svenska värdepapper och att även sk. papperslös handel omfattas av lagen.
Vidare föreslås att s.k. apportemission skall vara aft anse som köp i lagens
mening och att begreppet handel "för egen räkning" i nuvarande 2§ ges
en klarare definition. Utöver vissa ändringar av redaktionell art föreslås slutiigen
en ändring i bestämmelsen om skattskyldighetens inträde för det fall att
vederlaget helt eller delvis är okänt vid avtalsslutet.

36

Remissammanställning Prop. 1987/88:156

Bilaga 2

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian (Ds Fi 1987:9)
Översyn av skatten på omsättning av värdepapper avgetts av fullmäktige i
Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, bankinspektionen, riksskatteverket
(RSV), allmänna pensionsfondens första, andra och tredje fondstyrelser, styrelsen
för Sveriges allmänna hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Stockholms fondbörs. Svenska Handelskammarförbundet, options utredningen (Fi
1987:01), Akliefrämjandel, Centralorganisationen SACOISR, Finansbolagens Förening,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Föreningen Svenska
Penningmarknadsmäklarna, Land- . sorganisaiionen i Sverige (LO), Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Oplionsmarknad OM Fondkommission AB,
Sweden Options and Futures Exchange (SOFE), Svensk Industriförening, Svenska
Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund,
Svenska Kommunförbundet, Svenska OTC-föreningen, Svenska Revisorsamfundet SRS,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges
Industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Svenska Handelskammarförbundet har anslutit sig till elt
yttrande från Stockholms Handelskammare. Stockholms Handelskammare, Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund och Sveriges Industriförbund har åberopat ett yttrande upprättat av
Näringslivels Skaltedelegation, som är ett gemensamt organ för Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund, Stockholms Handelskammare och Sveriges Industriförbund för
skattefrågor. Svenska Bankföreningen har förutom eget yttrande anslutit sig
till yttrandet från Näringslivets Skattedelegation och vidare åberopat och
bifogat ett yttrande från en grupp penningmarknadsexperter vid SE-Banken,
Handelsbanken, Götabanken och PK-Banken. I yttrandet från Svenska
Bankföreningen anges att PK-Banken instämmer i föreningens yttrande.

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SA COISR) har
överlämnat remissyttrande från medlemsförbundet Förbundet för Jurister,
Samhällsvetare och Ekonomer (JUSEK).

Stockholms Oplionsmarknad OM Fondkommission AB har bifogat
yttrande från professor Johan A. Lybeck.

Kooperativa förbundet har beretts tillfälle atl avge
yttrande men har förklarat sig avslå från yttrande.

2 Remissinstansernas huvudsakliga inställning

Remissinstanserna är med etl par undantag negativa till
förslaget att vidga skattebasen för omsättningsskatten på värdepapper till att
omfatta även

värdepapper
som omsätts på den s.k. penning- och obligationsmarknaden.

37

Flertalet remissinstanser framhåller all den s.k. märket makerfunktionen
Prop. 1987/88:156

måste undantas från beskattning. Bilaga 2

Allmänna pensionsfondens första fondstyrelse (majoriteten)
tillstyrker att en omsältningsskatl införs på penning- och obligationsmarknaden
och åberopar framför allt skattens budgelförslärkande effekt. Vidare anser
fondstyrelsen atl skatten framslår som principiellt riktig ur fördelningssynpunkt
vad gäller en förskjutning av skall från arbete till kapilal och all man genom
en omsättningsskatt på penning- och obligationsmarknaden uppnår en något bättre
neutralitet i förhållande till aktiemarknaden.

LO tillstyrker förslaget till utvidgad skall på
värdepappersmarknaden eftersom del är ell samhällsekonomiskt intresse all någol
begränsa finansseklorn och den höga omsättningshastigheten på finansmarknaden.
Vidare medför en skatt på penningmarknaden en mer likforriiig beskattning av
aktier och övriga finanspapper. Slutligen bidrar skatten till all utjämna
beskattningen mellan arbets- och kapitalinkomster. LO anser dock att
skatteuttaget förefaller vara väl lågt.

TCO tillstyrker all basen för omsättningsskatt utvidgas
men understryker alt om'den önskade nedkylningen av marknaden får räntehöjande
effekter, måste en beredskap finnas för all motverka sådana negativa effekter.
TCO avstyrker förslaget i den del del avser beskattning av märket makers handel
med värdepapper för egen räkning.

Fullmäktige i riksgäldskonloret (majoriteten) menar all
det finns anledning

alt öka skatteuttaget inom finanssektorn. Den nu föreslagna utvidgningen av

omsältningsskallen på värdepapper kan emellertid i den form den givils i

förslaget påverka både kredilmarknaden och slatens egen upplåning på elt

icke önskvärt säll. Fullmäktige har därför kommil till slutsatsen atl skallen

måsle modifieras i förhållande lill promemorians förslag. En sådan modi

fiering kan vara all interbankhandeln undantas från beskattning. Vidare bör

löptidsdifferenlieringen av skallen belräffande premieobligationer slopas.

Riksgäldskonlorets uppköp av egna emitterade värdepapper bör ej be

skallas. ' '

Fullmäktige i Sveriges riksbank (majoriteten) anser all
del finns risk för atl en transaklionsskalt kommer atl påtagligt försämra inlerbankmarknaden
och därmed märket mäkersyslemet. Eftersom dessa båda funktioner är av stor belydelse
för riksbankens möjligheter ätt bedriva en effektiv penningpolitik bör
åtgärder som kan störa deras funktion undvikas.

Bankinspektionen begränsar sill yttrande lill vad som är
av betydelse från de synpunkter bankinspektionen har all företräda och anser bl.ä.
atl förslaget om skall på handeln för egen räkning kan leda lill ökad handel på
agenlbasis vilket avsevärt skulle försvåra bankinspektionens lillsyn av
aktiviteterna på penning- och obligationsmarknaden. Bankinspektionen anser
vidare atl den föreslagna differentieringen av skattesatsen är för stor och praktiskt
ohanterlig.

RSV
konstaterar bl.a, all det inle är möjligl för verkel atl fullt ul

överblicka effekterna av den föreslagna breddningen av skallebasen. RSV

ifrågasätter om den som är avtalspart vid Sveriges riksbanks värdepappersaf

färer bör undantas från skall. Ur skatleadminislraliv synpunkt vore vidare

etl färre anlal skattesatser att föredra. RSV anser inte all del finns skäl atl ■°

differentiera skatten vid omsättning av premieobligationer.
1 denna del bör ProD. 1987/88:156 en eventuell beskattning utformas på
motsvarande sätt som nu gäller i fråga Bilaga 2 om aktier.

Allmänna pensionsfondens andra och tredje fondstyrelser
(majoriteterna) avstyrker förslaget all en omsättningsskatt införs på penning-
och obligationsmarknaden. En omsättningsskatt skapar en sämre likviditet på
marknaden och därmed en ökad risk för märket makern. Den försämrade marknadslikvidiieten
innebär minskade möjligheter för fondstyrelsen alt bedriva aktiv portföljförvaltning
i avkastningshöjande syfte.

Sveriges Allmänna Hypoteksbank anser all den del av fondkommissionärernas
handel som är atl hänföra till märket maker funktionen bör undantas från
beskattning. Kostnaderna för atl upprätthålla denna funktion ökar genom omsältningsskallen.
Därigenom blir Hypoteksbankens upplåning dyrare och som en följd därav kommer landhypoteksorganisalionens
låntagare all påföras en högre låneränta. Kostnadsnivån för lantbruket höjs
då, vilkel inverkar negativt på lantbrukets lönsamhet.

Stadshypotekskassan anser inte att del i promemorian har
anförts bärande skäl för alt införa en skatt vars syfte är alt dämpa
omsättningen på marknaderna för räntebärande värdepapper. En sådan skall skulle
minska likviditeten i de olika värdepapperen, vilkel oundvikligen höjer Stadshypotekskassans
och andra emittenters uppiåningskostnader. Del blir lånlagarna som i sista hand
får betala huvuddelen av skatten. Stadshypotekskassan vill också peka på atl
försäkringsbolagens direktlångivning blir relativt sett förmånligare ån
utlåning via mellanhandsinstiluten.

Stockholms Fondbörs förordar, från de synpunkter
börsstyrelsen anser sig ha alt beakta, att det remitterade förslaget ändras så
alt undanlag från skattskyldighet görs för utländska placerare. Undantaget bör
ges en generell utformning som omfattar samtliga slag av finansiella
instrument.

Optionsulredningen ifrågasätter bl.a. om inle clearingverksamheten
inom derivathandeln bör vara undantagen från omsättningsskatten och om inte de fondkommissionärer
som uppträder som mellanhand vid placering av penningmarknadsinstrument bör undantas
från omsätlningsskaii vid placering för emiltenlens räkning.

Aktiefrämjandet, som begränsar sill yttrande till all avse
endast aktiemarknadsinstrumenten, anser all förslaget om bl.a. papperslös
handel och , apportemissioner rent tekniskt kan synas motiverat men motsätter
sig omsättningsskatten på aktiehandeln över huvud taget. I vart fall borde man
avvakta med atl genomföra förslaget lill dess en analys av omsåttningsskalten
på aktier har skett.

Finansbolagens Förening finner atl förslaget är illa
underbyggt och inle bör ligga lill grund för lagstiftning. Några effekter av
beskattningen är lydliga. Den försämrade likviditeten i marknaden leder lill
sjunkande omsättning. Låneräntorna pressas upp och del blir svårare för finansdepartemenlel
och riksbanken atl bedriva en effektiv penning- och valutapolitik. Särskilt
betänkligt är del all även interbankledet i hanteringen skatlläggs. Det finns
en uppenbar risk för alt märket maker systemet försvinner och ersätts med en
förmedlingsmarknad.

Föreningen Auktoriserade Revisorer, som uppger sig avstå
från politiskt

ställningstagande,
avstyrker förslagen i promemorian och åberopar bl.a. att Prop. 1987/88:156
dessa innefattar höjda transaklionsavgifter som skulle ge en långsiktig
Bilaga 2 låsningseffekt på kapitalmarknaden. FAR anser också atl de föreslagna
skallesatserna är komplicerade och går stick i stäv mol föresatserna om
förenkling i skattesystemet.

Föreningen Svenska Penningmarknadsmäklarna som vall alt
inte ta ställning till de övergripande skälen lill förslaget, anför att om
målsättningen är all i allt väsentligt slå vakt om en penningmarknad som
uppfyller de grundläggande kraven på effektivitet, likviditet, insyn och
likartade villkor för för alla inblandade parter kan förslaget inle läggas till
grund för lagstiftning. Den föreslagna beskattningen skulle drastiskt minska
både omsättning och funktion på den nuvarande marknaden. Avgörande är därvid inle
beskattningens storiek.

JUSEK anser all omsättningsskatten på räntebärande
värdepapper kan tillfoga marknaden en sådan skada alt marknaden väsentligen
förändras. Huvudskälet till denna förmodan är avsiklen atl även beskalla den
för marknaden så viktiga märket maker funktionen. JUSEK anser all man bör avslå
från atl införa en omsättningsskall åtminstone tills del har klarals ul på
vilket sätt de finansiella marknaderna i så fall bör organiseras.

Näringslivets Skaltedelegation avstyrker
promemorieförslaget. En omsättningsskatt på penning- och obligationsmarknaden
får som huvudsaklig effekt alt marknadens funktionssätt försämras. Den höjning
av transaktionskostnaderna som skatten medför kommer atl hämma handeln och få
till följd att lånekostnaderna för hushållen, - främsl i deras egenskap av bosladskonsu-menler
- näringslivel, kommunerna och även staten ökar.

Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag anser atl alla led
vid en nyemission och emitlentens förtida uppköp av egna värdepapper undantas
från beskattning. SBAB avslår från atl yttra sig över effekterna på marknaden
i allmänhet av den föreslagna skatten.

Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommissionen A B anser atl
standardiserade options- och terminskontrakt ulan leverans av del
underliggande värdepappret bör ges en med andra värdepapper likformig
behandling i omsällningsskailesammanhang. Della skulle kunna uppnås om
utställande av sådana optioner och ingående av sådana kontrakt liksom hillills
inte träffas av skatt. OM anser vidare att neutrala clearingcentraler, som
bedriver verksamhet likt OM och Stockholms Clearinghus, dvs. som bl.a. ej lar egna
neltoposilioner i de instrument för vilka man tillhandahåller clearing bör vara
befriade från vårdepappersskall liksom lill dessa organisationer knutna märket
makers.

SOFE anser alt förslaget innebär en försämrad funktion och
likviditet på marknaden och särskill allvarlig är skärpningen som drabbar markelmakers
utan fondkommissionärsslalus. Clearinghusen skall, om de uppfyller de formella
och kompelensmässiga kraven på funktionen, vara befriade från omsältningsskatl
eftersom deras inträde i transaktionen är atl jämställa med en garantifunklion.

Svensk Industriförening som anser alt en omsättningskatl
på handel med värdepapper år direkt olämplig, avstyrker förslaget och föreslår
samtidigt avskaffande av exislerande omsättningsskatt på aktier m.m.

40

Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget om en skatt på
omsättningen Prop. 1987/88:156 av s.k. penningmarknadsinstrumenl, eftersom en
sådan skall skulle väsent- Bilaga 2 ligt minska effektiviteten på den svenska
penningmarknaden, bl.a. genom att skada den viktiga marknadsfunklion som utgörs
av märket makers. Vidare skulle skatten på elt olyckligt sätt komma alt belasta
lånlagarna på denna marknad och - slutligt - stora delar av allmänheten. Under alla
förhållanden måste den handel som för egen del utförs av auktoriserade märket
makers undantas från beskattning.

Bankföreningen avstyrker också de föreslagna ändringarna
och tilläggen i redan gällande bestämmelser om omsättningsskatt på värdepapper.
Lagen i sin nuvarande lydelse bör bli föremål för en förutsättningslös
utredning.

Svenska Fondhandlareföreningen avstyrker förslaget till
omsättningsskatt vid handel i penningmarknadsinstrument. Etl införande av
skatten skulle allvarligt försämra marknadens funktion. Detta kommer all leda
till men för samhällsekonomin. Finansieringskoslnaderna för staten, kommunerna,
förelagen och bostadsfinansieringsinslituten kommer atl öka. Dessa extra
kostnader kommer inte att kunna kompenseras med omsättningsskatten. Svenska
Fondhandlareföreningen avstyrker även bibehållandet av omsätlningsskaii vid
handel på aktiemarknaden.

Svenska Kommunförbundet (majoriteten) anser att den
breddning av skattebasen som föreslås i promemorian ökar kommunsektorns
hanteringskostnader för att placera likvida medel och ökar kostnaderna för
kommunernas upplåning. Så som marknadsmekanismen fungerar kommer omsättningsskatten
att övervältras till låntagarna i första hand men även långivarna torde
drabbas. Förbundet anser vidare atl de löptidsanpassade skattesatserna ur rent
teoretisk marknadssynpunkt är riktiga men de blir svåra att tillämpa. Om en
skatt på skuldebrev av samhällsekonomiska skäl anses nödvändig föreslår
kommunförbundet alt beskattningen i slället sker i form av stämpelskatt vid
utgivning och inlösen av skuldebrevet.

Svenska OTC-föreningen uppger sig inte ha några särskilda
synpunkter på förslaget för det fall den ifrågavarande utvidgningen av skallen
anses vara nödvändig alt genomföra.

Svenska Revisorsamfundet anser atl underlaget i
promemorian inte medger någon samlad bedömning av konsekvenserna av en utvidgad
Omsättningsskatt och anser sig därför inte kunna tillstyrka förslaget. Samfundet
förordar också alt lagstiftningen blir föremål för en mer omfattande översyn än
den som redovisas i promemorian innan några ändringar vidlas.

Svenska sparbanksföreningen anser att det inle föreligger
saklig grund för att införa den föreslagna skattelagstiftningen på penning- och
obligationsmarknaden och alt skatten dessutom kommer atl få mycket negativa
effekter för marknadens funktion. Sparbanksföreningen avstyrker därför bestämt atl
det framlagda förslaget genomförs. Skulle emellertid skalleförslaget genomföras
förordar föreningen bl.a. den begränsningen att skalt inle skall ulgå når en fondkommissionär
omsätter värdepapper av ifrågavarande slag för egen räkning.

Sveriges
Aktiesparares Riksförbund lar avstånd från promemorians samtli

ga förslag och anser också alt nuvarande omsåttningsskall på aktier snarast

bör avskaffas. 1

3 Allmänna synpunkter Prop. 1987/88:156

Bilaga. 2

3.1 Motiven till förslaget

Som skäl för att införa en omsåttningsskall på penning-
och obligationsmarknaden har i promemorian angetts dels atl beskattningen blir
mer neutral i förhållande lill aktiemarknaden som redan omfattas av
omsättningsskatt dels atl det bedömts som önskvärt atl den lid vis myckel höga
aktiviteten på penning- och obligationsmarknaden dämpas något. I promemorian
har man räknat med möjligheten att statskassan får en årlig förstärkning med
1,5 miljarder kr., under förutsättning att omsättningen blir oförändrad.
Allmänna pensionsfondens första fondstyrelse (majoriteten) anför:

Mot bakgrund av de icke obetydliga bidrag skatten kan
förväntas ge i budgetförstärkning är dess införande väl motiverad. Vidare
framstår införandet av skatten som principiellt viktig ur fördelningssynpunkl
vad gäller en förskjutning av skatten från arbete lill kapital. Det framslår
även som önskvärt atl olika delar av värdepappersmarknaden uppvisar en likartad
beskattningsbild. Med en omsältningsskatl på penning- och obligationsmarknaden
kan en någol bättre neutralitet i förhållande lill aktiemarknaden uppnås.

Liknande synpunkter har framförts av LO som liksom riksgäldsfullmäkUges
majoritet även anser att det finns anledning alt öka skatteuttaget inom finansseklorn.
Även TCO anser den föreslagna breddningen av skattebasen vara motiverad men
framhåller liksom riksgäldsfullmäklige alt undantag bör ske för den s.k. märket
makerfunktionen på marknaden.

Svenska sparbanksföreningen framhåller all man måsle räkna
med en minskad omsättning om förslaget genomförs och anför:

Marknadsförutsättningarna kommer i så fall atl ändras i sädan
omfattning atl inläklsberäkningarna ler sig hell orealistiska.

Sparbanksföreningen har ingen möjlighet alt närmare
beräkna vilka skatteintäkter som år realistiska. Del synes dock slå klart alt omfallningen
av dessa intäkter blir så begränsade atl del inte är rimligt atl lägga statsfinansiella
motiv till grund för etl införande av skallen i fråga. Härtill kommer all
lagstiftningen torde komma atl fördyra slatens egen upplåning, något som yllerligare
försämrar det totala ekonomiska utfallet.

Svenska Bankföreningen anför:

Det i promemorian anförda syftet atl skapa neutralitet i
beskattningen av akliehandeln och penningmarknadshandeln kräver enligl
bankföreningens mening först ställningslagande lill aklieomsätlningsskaltens
fortbestånd.

I själva verkel är neulralitelsargumentel innehållslöst.
Om med neutralitet

avses avkastning efter skall och inflation mellan olika placeringar med

hänsyn lill deras risk och likviditet, måsle konstateras all någon analys härav

inle gjorts. Skillnaden mellan aklie- och penningmarknaderna är enligl

bankföreningen så slor att någon neutralitet inle kan åstadkommas. Här kan

pekas på skillnader i fråga om omsätlningsvolym, omsäiiningshaslighel och

värdemässig storlek på vanligen omsatta poster. Generellt sell år del också

skillnader i fråga om vilka placerare som agerar på de båda marknaderna.

Når samma placerare agerar på båda marknaderna är också strategin i ..

placeringarna främst i fråga om storlek och långsiklighet
helt olika. Kretsen Prop. 1987/88:156 av emittenter är också olika på de
båda marknaderna, vilkel gör atl skatten i Bilaga 2 sista hand drabbar
olika personkalegorier. Det finns en annan väsentlig skillnad mellan de båda
marknaderna, nämligen den atl penningmarknaden är en markei-makermarknad, vilkel
inle gäller för huvuddelen av aktiemarknaden.

Det andra i promemorian anförda skälet är ett uttalat
önskemål atl något dämpa aktiviteten på penning- och obligationsmarknaden. Inte
heller detta skål är godtagbart. De instrument som handlas på penningmarknaden
är sådana som är utgivna för alt finansiera verksamhel som av samhället så gott
som genomgående bedömts som angelägen. Def gäller t.ex. statens egen och
kommunernas verksamhet, industriinvesteringar saml bostadssektorns finansiering.
I de fall instrumenten getts ul av finansinstitut finns bakomliggande
angelägna kreditbehov. Redan till följd härav avvisar bankföreningen argumentet
all marknaden skulle behöva dämpas.

Liknande synpunkter har framförts av allmänna
pensionsfondens andra och tredje fondstyrelser, Statshypotekskassan,
Finansbolagens Förening, Näringslivets Skattedelegation, Svenska
Fondhandlareföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Aktiesparares
Riksförbund. Även Svensk Industriförening har ifrågasatt motiven för all
införa en skatt på penning- och obligationsmarknaden.

RSV, allmänna pensionsfondens andra och tredje
fondstyrelse. Finansbolagens Förening, Näringslivels Skattedelagation, Svenska
Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Aktiesparares
Riksförbund och Johan A. Lybeck har framfört kritik mot att en analys och
konsekvensbedömning av skattens effekter saknas i promemorian.

3.2 Penningmarknaden i dag

Flera remissinstanser har redogjort för penningmarknadens ulveckling
och funktion.

Riksbanksfullmäktige anför:

Den moderna svenska penningmarknaden har vuxit fram under
riksbankens aktiva medverkan. Samhällsekonomiska obalanser med åtföljande likvidise-ring
av ekonomin gav under 1970-lalel starka incitament till kreditgivning mellan
aktörerna ulan kreditinstitutens direkta medverkan. Denna ulveckling var inte
specifik för den svenska kredilmarknaden utan snarare typisk i elt
internationellt perspektiv. Processen påskyndades av en snabb ulveckling av
kommunikations- och dataleknologi.

Riksbanken ställdes liksom de flesta centralbanker inför kravel
alt ompröva metoderna för penningpolitiken och atl utforma nya instrument för
dess genomförande. De traditionella regleringsinstrumenlen kom därvid all
avlösas av en generell räntepolitik med verkningar såväl på den organiserade
som på den icke organiserade kredilmarknaden.

Räntepolitiken fick successivt växande belydelse och
innefattade från 1984 riksbanksoperationer direkt på penningmarknaden.
Regleringen av räntorna avvecklades först och därefter avskaffades
kvantitativa utlåningsbegränsningar.

Den
växande tillämpningen av marknadsoperalioner som ell led i penning

politiken har förutsatt en betydande institutionell uppbyggnad, såväl vad

gäller uppsättningen av aktörer på marknaden, utformningen av inslrumen-

len som tekniken för handeln. Riksbanken och riksgäldskonloret
har i hög Prop. 1987/88:156 grad varit drivande i denna utvecklingsprocess
eftersom den varit av stor Bilaga 2 belydelse för såväl penningpolitiken
som statsupplåningen.

Fullmäktige i riksgäldskonloret anför:

Marknaden för räntebärande papper kan sägas fylla flera
funktioner. För det första förmedlas krediter mellan låntagare och långivare.
Genom alt vårdepapper kan köpas och säljas på marknaden kan kreditgivningen
snabbt omallokeras mellan olika långivare. Om låntagarna har mycket god kreditvärdighet
kan detta ske utan särskild kreditbedömning och med etl minimum av
administrativa åtgärder. För det andra omfördelar marknaden risktagandet.
Riskerna är av flera olika slag; kreditrisk, ränterisk, likviditetsrisk. En
effektiv marknad med professionell kreditvärdering medför all kreditrisken vid
en placering minskar. En marknad som år likvid leder till minskad
likviditetsrisk. 1 dessa fall medför en effektiv marknad att den totala risken
i samhället minskar. När det gäller ränterisken kan inte marknaden minska den
ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, men däremot fördela den effektivt mellan
olika aktörer.

Marknaden i räntebärande papper växte kraftigt till följd
av de stora budgetunderskotten, som tenderade atl leda till dels en alltför hög
penningmängdstillväxt, dels för stora ränterisker i bl.a. bankerna, som ålades
förvärva långfristiga statsobligationer. Värdepappersmarknaden har möjliggjort
att ovan nämnda problem kunnal reduceras högst väsentligt samtidigt som nya
tekniker för riksbankens penningpolitik utvecklats.

Efter tillväxten i marknaden för statspapper växte en
marknad i företagscertifikat och bostadsobligalioner fram. Genom certifikatsupplåningen
har de svenska industriföretagen och kommunerna kraftigt kunnal reducera sina
kostnader för externt kapilal. De tidigare problemen alt garantera bostadsbyggandet
långfristig finansiering har reducerats i mycket hög grad.

Allmänna pensionsfondens första, andra och tredje
fondstyrelse anför:

Del är fondstyrelsens uppfattning atl framväxten av de
finansiella marknaderna under 1980-talet har varit positiv. Genom framväxten
av fungerande marknader har låntagarna fåll bättre tillgänglighet till
kreditströmmarna. Långivarna, dvs porlföljförvaltarna, har också fått bättre
möjligheter alt balansera risksammansätlningen i sina portföljer.

De inlåsningseffekler som tidigare har förekommit i portföljförvallningen
genom frånvaron av effektiva finansiella marknader, har minskat avsevärt under
senare år. Delta har varil av allmänt slor betydelse och har också haft
bärkraft för fondstyrelsens förvaltning av fondkapitalet.

Genom utbyggnaden av väl fungerande finansiella marknader
har också den traditionella obalansen mellan tillgången på långfristigt kapital
och efterfrågan på detta minskat. Delta är speciellt tydligt på
obligationsmarknaden. Här har utbudet av kapital varit koncentrerat till
allmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen. Efterfrågan på långfristigt
kapital har dock, vid given ränta, som regel varit större än utbudet. Detta har
bl.a. resulterat i alt banksystemenl, genom regleringar, tvingats transformera
sitt kortfristiga kapilal lill långfristigt via obligalionsinköp.

I takt med
att de finansiella marknaderna utvecklats har situationen

förändrats. Genom tillgången lill välutvecklade marknader har benägenhe

ten för "frivilliga" kortfristiga placerare atl placera sina medel i
långfristiga

instrument väsentligt ökat. Således har t.ex. industriföretag, avkastningsfon

der, likviditetsförvaltare och kommuner kommil atl göra betydande investe

ringar i den långfristiga delen av kreditmarknaden. Detta har enbart 44

möjliggjorts
genom att dessa investerare kunnat betrakta sina placeringar Prop.
1987/88:156 som likvida dvs omsättningsbara. Det är sannolikt att en given
efterfrågan på Bilaga 2 långfristigt kapital genom de finansiella
marknadernas utveckling har kunnal tillfredsställas till en lägre ränta än vad
som eljest hade varit fallet.

Allmänna
pensionsfonden är sedan placeringsplikten togs bort 1986 helt hänvisad till den
öppna kredilmarknaden för sina placeringar och porlföljdis-positioner. Med
tanke på de myckel stora kapitalflöden som fondstyrelsen förvaltar är det
viktigt atl marknadens kvalitet är så hög som möjligl.

Föreningen
Svenska Penningmarknadsmäklarna anför:

På
en väl fungerande penningmarknad måsle några grundläggande krav kunna ställas:

1.
Likviditeten skall vara hög,
dvs. det skall vara lätt för köpare och säljare att vid önskad tidpunkt
genomföra önskade transaktioner.

2.
Kostnaden för att genomföra en
transaktion skall vara låg, d.v.s. kostnaderna för själva transaktionen skall inle
nämnvärt påverka det grundläggande beslutet att köpa eller sälja.

3.
Informationen om marknad och
marknadsnoteringar skall vara snabb, komplett, lättillgänglig och lika för alla
inblandade.

4.
Inblandade parter skall kunna
göra lämpliga avvägningar av risker och möjligheter, d.v.s. den som vill
gardera sig mot en risk skall kunna genomföra en önskad gardering utan
dröjsmål; för riskgardering används ofta s.k. terminer, d.v.s. avtal träffas om
köp/försäljning vid en bestämd tidpunkt i framtiden och till ett bestämt pris.
Detta gör att värdet/ avkastningen på ett visst innehav kan beräknas i förväg.
För atl olika önskemål i fråga om riskavvägning snabbi skall kunna
tillfredsställas krävs en öppen och lättillgänglig marknad.

Dagens
svenska penningmarknad motsvarar väl dessa krav. Den är i själva verkel en av
världens mesl effektiva penningmarknader i flera avseenden: hög omsättning,
låga transaktionskostnader, hög andel icke-statiiga låntagare, bred krets av
placerare etc.

Aktörerna
på marknaden kan snabbi och lätt genomföra önskade transaktioner utan störande
kostnader och med stor insyn i del rådande marknadsläget.

Några
remissinstanser har pekat på de problem som uppkommit under penning- och
obligationsmarknadens expansionsskede. Gruppen penningmarknadsexperter som
åberopats av Svenska Bankföreningen anför:

Den
föreslagna omsättningsskatten är desto mera beklagansvärd som den kommer i en
tid som utmärks av självsanering och självrannsakan bland penning- och
kapitalmarknadens aktörer. Denna process har också lett till lägre omsättning
och mindre risktagande under senare tid. Som exempel på företeelser som
medverkar till en sådan konsolidering av marknaden kan nämnas:

-
Ökad belysning av kreditrisker;
allt större vikt läggs vid utformandet av placeringsreglementen - en utveckling
som kommer alt underlättas i samband med introduktionen av etl nyll svenskt ratinginstitut
inom kort.

-
Införande av ränterisklimiter
(vilket för övrigt bidragit till brislen på slutplacerare för långa papper och
ytterligare aktualiserat behovet av utländska placerare på
obligationsmarknaden).

-
Ökad beredskap hos banker och fondkommissionärer
när det gäller uppbyggnaden av kapitalbasen; en utveckling som slår väl i
samklang med kommande högre krav på kapitaltäckning avseende såväl kredit- som

ränterisker. "5

-Åtgärder för atl minimera transaklionsrisken där
upprättandel av en Prop. 1987/88:156

penningmarknadscentral utgör elt exempel. Bilaga 2

Även fullmäktige i riksgäldskontoret. Svensk Indusiriförening
och Svenska sparbanksföreningen har framhållit atl förslaget till den utökade
omsättningsskatten skall ses mot bakgrund av de åtgärder och kostnaderna för
dessa, som nu vidtas för alt höja säkerheten i vårdepappershandeln.

3.3 Märket makerfunktionen

Interbankhandeln och märket makerfunktionen på penning-
och obligationsmarknaden beskrivs av etl flertal remissinstanser. Fullmäktige
i riksbanken anför:

Institutionellt bygger penningmarknadshandeln på atl
banker och fondkommissionsbolag tjänar som länk mellan låntagare och
långivare/placerare. I denna funktion förbinder sig bankerna och fondkommissionsbolagen
att upprätthålla en marknad för låntagarnas värdepapper. Rollen som s k märket maker
innebär alt aktören ständigt skall vara beredd att såväl köpa som sälja
värdepapper med varierande löptider till angivna priser. Markna- ' dens förmåga
alt upprätthålla värdepapperens likviditet har vuxit successivt vilkel tagit
sig uttryck i krympande marginaler mellan aktörernas annonserade köp- och säljräntor.

Den som åtar sig uppdraget som märket maker pålar sig en
ränterisk eftersom marknadsräntorna ständigt fluktuerar. Utfästelser all köpa
eller sälja värdepapper till angivna priser kan därför resultera i
förlustaffärer. Risken härför ökar å ena sidan ju smalare den etablerade
skillnaden är mellan köp- och säljräntor. Risken reduceras å andra sidan om
märket makers kan förlita sig på en omfattande inbördes handel så att
positioner i elt visst värdepapper omgående kan avvecklas. Likaså reduceras
risken om aktörerna kan teckna balanserande termins- eller oplionskonlrakt.

Ulvecklingen av såväl den s k interbankhandeln i
räntebärande värdepapper som termins- och optionshandeln har varit mycket
snabb och har utgjort en förutsättning för den krympande marginalen mellan köp-
och säljräntor på avislamarknaden. Interbankhandeln äger rum mellan banker och fondkommissionsbolag
oavsett om dessa har ingått märket makeravtal med kunder eller ej. 1 interbankhandeln
tillämpas vanligen inte alls någon skillnad mellan köp- och säljräntor vilkel
innebär atl värdepapper kan köpas och säljas ulan transaktionskostnader. Interbankhandeln
utgör således en säkerhet för märket makers all positioner i olika värdepapper
snabbt kan anpassas med hänsyn lill ränteutvecklingen. Risktagandel reduceras
därmed väsentligt för aktörerna samtidigt som marknadens förmåga att absorbera
stora värdepappersvolymer ulan avsevärda räntereaklioner ökar. En överskådlig
och homogen prisslruktur bildas för värdepapper med olika löplid och
kreditrisk.

För penningpolitiken innebär märket maker systemet att
riksbankens marknadsoperationer får elt så gott som omedelbart genomslag på
hela penningmarknaden. Den inbördes handeln mellan aktörerna med öppen
prissättning skapar en överskådlig struktur av representativa räntor för olika
slags värdepapper. För slaten. men också för andra låntagare, innebår systemet
att lånekostnaderna tenderar atl pressas ned av konkurrenstrycket. Incitament
och förutsättningar saknas därmed för uppkomsten av en icke

46

organiserad kreditmarknad där låntagarna saknar möjlighet
alt bedöma Prop. 1987/88:156

erbjudna villkor. Bilaga 2

Liknande synpunkter har lämnats av fullmäktige i
riksbanken, allmänna pensionsfondens andra och tredje fondstyrelse. Föreningen
Svenska Penningmarknadsmäklarna, JUSEK, Svenska Bankföreningen och den av
föreningen åberopade expertgruppen samt Svenska Fondhandlareföreningen och
Svenska sparbanksföreningen.

Fullmäktige i riksgäldskonloret anför:

På inlerbankmarknaden handlar främst märket makers i syfte
all erbjuda priser utifrån tillgång och efterfrågan på värdepapper.
Omsättningen mellan interbankhandlarna kan tidvis vara mycket stor. Ungefär 60
% av den totala omsättningen på värdepappersmarknaden handlas på inlerbankmarknaden.
Denna handel fyller funktionen alt etablera priser på marknaden. Därmed kan
långivare, låntagare och de penningpoliliska myndigheterna alllid få god
information om var marknadsräntorna ligger. Transaktioner underlättas och
prisbildningen effektiviseras av denna handel.

Någon ersättning i form av courtage utgår ej på denna
marknad. Intäkterna för en märket maker består ej enbart i'att tjäna pengar på
skillnaden mellan köp- och säljkurs då dessa inkomster är mycket osäkra.
Räntorna fluktuerar kontinuerligt och märket makern garanteras därför inlé
inkomster som överstiger utgifterna. Däremot är märket maker funktionen förenad
med vissa förmåner. Till dessa kan räknas affärskontakten med slutinvesterarna
samt i viss utsträckning att vara återförsäljare för riksgäldskontoret och
därmed alt få deltaga i riksbankens marknadsoperationer.

Den av Svenska Bankföreningen åberopade expertgruppen
anför:

Tydligast kan kanske den förbättrade effekliviten belysas
genom de avsevärt lägre "spreadar" - dvs. skillnaden mellan köp- och säljränta
- som numera är för handen. För fem år sedan var spreaden för en stals- eller bosladsinstiluts-obligation
>0,25 procentenhet för del fall det överhuvudtaget var möjligl alt
verkställa affären vid ett visst givet tillfälle. Idag är motsvarande spread
0,03 procentenhet. Den drastiska sänkningen av transaktionskostnaderna har
skapat grogrunden för en marknad vars främsta kännetecken är atl den är likvid.
Detta har fått till följd atl sökprocessen mellan låntagare och slutlig
långivare kunnat underlättas.

Den angivna spreaden om 0,03 procentenhet ger inte en
rättvis bild av den marginal som en "rriarket maker" kan tillgodogöra
sig. Detta beror på atl market-makern är trängd från både köp- och säljsidan,
varför den faktiskt erhållna genomsnittliga spreaden klart understiger 0,01
procentenhet. Det är just mot denna bakgrund den föreslgna omsältningsskallen
skall betraktas. De föreslagna skattesatserna kan vid etl första påseende
förefalla relativt låga. I själva verkel är de av sådan karaktär och
storleksordning atl elt införande med allra största sannolikhet skulle få lill
följd all flertalet märket makers skulle upphöra med sin marknadsfunklion och
istället ikläda sig en kundroll ulan ansvar för tvåvägspriser.

Föreningen Svenska Penningmarknadsmäklarna anför:

Genom en väl fungerande handel mellan "märket
makers" slussas ett

kunduppdrag genom penningmarknaden och finner successivt slutkunder. I

praktiken genererar varje kunduppdrag flera transaktioner mellan "märket

makers". Denna "internomsättning" är i själva verkel ca tre
gånger så stor ''

som kundhandeln i volym/kronor, d.v.s. varje miljon i kundhandel
motsva- Prop. 1987/88:156 ras av minst tre miljoner i handel mellan
"märket makers". Och varje Bdaga 2 transaktion i kundledet
motsvaras normalt av betydligt mer än tre transaktioner i handlarledet.

Det skall i detta sammanhang understrykas all även om de
räntor som noteras på dataskärmarna bara är indikativa så är ändå de
auktoriserade återförsäljarna skyldiga att ställa både köp- och säljräntor på
förfrågan. Erbjuder en mäklare räntor som avviker från marknaden i övrigt -
fullt synliga via dataskärmar - riskerar denne att antingen inte få genomföra
affären eller att tvingas köpa i slället för att sälja (eller tvärtom), ijppenbarl
är att den handlare som upprepade gånger ställer "fel" ränta inte får
några uppdrag.

Svenska Fondhandlareföreningen anför:

Avsaknaden av allvarligare regleringar avseende kommissionärernas
lagerstorlek och omsättningsskatt har utvecklat marknaden till en av världens
mest effektiva. En marknad där skillnaden mellan köp - och säljkurser har
blivit så låg att kommissionärerna inte längre gör några förtjänster på
handeln. Eventuella förtjänster görs genom kombinationen av korrekta
marknadsförutsägelser och handelslagrets storlek.

4 Effekter av den föreslagna omsättningsskatten 4.1 Marknadseffekter

Fullmäktige i riksgäldskonloret redovisar följande
effekter på marknadens omsätlningsvolym och räntevolatilitet (ränlerörlighel) saml
på låntagarnas upplåningskostnader och långivarnas avkastning:

Omsätlningsvolym och räntevolatilitet

Man kan konstatera att den nuvarande marknaden är effektiv
i den bemärkelsen att den värderar olika finansiella tillgångar på etl
effektivt sätt. Vad gäller effektiviteten i bemärkelsen att priserna skall
återspegla fundamentala förändringar i ekonomin har konstaterats att
anpassningsprocessen kan bli onödigt lång och volaliliteten i priser och
volymer kan vara onödigt slor till följd av att aktörerna anpassar sitt
agerande efter förväntningar om andra aktörers förväntningar. Ur della perspektiv
bör man studera i vad mån en omsättningsskatt på räntebärande finansiella
tillgångar leder till en mer effektiv marknad.

Vad gäller prisernas anpassning till realekonomiska
förändringar kan följande anföras. En omsättningsskatt på såväl avista som
terminshandel leder dels lill all de handelslager märket makers håller blir
mindre, dels atl omsättningen på terminsmarknaden minskar till följd av att
transaktionskostnaderna ökar. Därmed kommer en del av den frekventa
omsättningen som görs i syfte att cleara priser och sprida risker att
bortfalla. Detta kan uttryckas som alt beslut om köp/försäljning i högre
utsträckning kommer att baseras på investerares långsikliga förväntningar.
Samtidigt kommer en ökad aversion mot atl köpa vårdepapper att uppstå lill
följd av den ökade likviditetsrisken i placeringarna.

Införandet av en omsättningsskatt leder inle till mindre
prisfluktuationer till följd av att anlalet transaktioner minskas. Det finns
inget automatiskt

samband
däremellan. Snarare kan följande hävdas.

48

De handelslager märket makers för närvarande håller fyller
funktionen av Prop. 1987/88:156 buffert vid ränlesvängningar. Därmed
utjämnas rånterörelserna. Om dessa Bilaga-7 handelslager skulle minska och
terminshandeln skulle minska, kommer sannolikt räntevolatiliteten att öka.
Kraven på riksbanken alt stabilisera ränteutvecklingen kommer då att öka.

Slutsatserna av ovanslående resonemang är dels alt en omsåttningsskall
sannolikl ökar räntevolatiliteten och dels att omsättningsvolymerna totalt sett
kommer att sjunka men att fluktuationerna i volymer mycket väl kan öka. Behovet
av ränleslabiliserande åtgärder från riksbanken kan därmed komma att öka.

Upplåningskostnader och kapitalavkastning

Atl förutsäga hur en omsättningsskatt påverkar handlarna,
låntagarna och placerarna låter sig svårligen göras. Effekten beror i hög grad
på hur pass ränlekänsliga de är. Handlarna drabbas vad gäller handeln med
placerarna initialt ej alls av skatten då de tar ut skatten av placerare resp.
låntagare. Vad gäller interbankhandeln så påverkas den direkt. På sikt drabbas
dock även handeln med placerarna av en minskad omsättningsvolym. Då värdepappershandeln
i hög grad karaktäriseras av stordriftsfördelar kommer lönsamheten alt
påverkas på ett entydigt sätt om inga alternativa affärsmöjligheter uppkommer.

Vad gäller lånlagarna så omfattar den föreslagna skatten
ej den s.k. primärmarknaden. Detta är av mindre betydelse eftersom
prisbildningen sker på den s.k. sekundärmarknaden. I stället år det väsentliga
i hur hög grad låntagaren år räntekänslig. Ju råntekänsligare låntagaren är
desto mindre andel av kostnaden för skatten kommer låntagaren att behöva bära.

Av låntagarna på den svenska kreditmarknaden år riksgåldskontoret
den mest ränleokänsliga låntagaren. Orsaken till detta är alt upplåningen är
helt bestämd av nyupplåningsbehovet saml behovet av refinansiering. Det är
uteslutet alt riksgäldskonloret skulle kunna dra ner på upplåningsverksam-heten
till följd av att räntorna ändrats. Detta kan kontrasteras mot l.ex. mellanhandsinstiluten
som har en i hög grad ränlekånslig utlåning som skall finansieras. Där är
möjligheterna till anpassning betydligt större. Slutsatsen av detta är att
staten som låntagare kommer att drabbas i högre grad av skallen än andra
låntagare.

På samma sätt kan man resonera när det gäller placerare.
De som är räntekänsliga i högre grad övervältrar kostnaderna på andra. Sålunda
drabbar skatten i högre grad l.ex. Allmänna Pensionsfonden än industriföretagen
som dels har etl större urval av placeringsformer, dels själva kan välja vilka
volymer finansiella placeringar de önskar ha.

Då inga ekonomiska modeller finns i vilka en skattesats
kan simuleras kan inga exakta svar ges hur låntagare, långivare och handlare
får bära skatten. Det kan därför i det för slalen mest gynnsamma alternativet anlas
att dessa får bära kostnaderna i lika utsträckning dvs. med 1/3 var.

Svenska sparbanksföreningen anför:

Skulle den föreslagna lagstiftningen genomföras med en
omsättningsminskning som följd, befarar Sparbanksföreningen på goda grunder
alt marknadens effektivitet försämras. Det är genom mängden av transaktioner
som effektiviteten skapas. Genom många iransaklioner uppkommer en jämvikt, som
leder fram till den vid varje tidpunkt mesl ändamålsenliga räntenivån.

49

4 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 156

Prop. 1987/88:156 Minskas transaklionsvolymen kommer prisbildningen
all bli sämre. Rån- Bilaga 2

tesvängningarna blir större, eftersom det kommer att
krävas större utslag för

att en handel skall åstadkommas. Den process som idag
kännetecknas av hög omsättning skulle genom den

föreslagna lagstiftningen ersättas av en administrativ lyp
av förmedling med

avsevärt sämre insyn såvitt avser pris/volym, vilkel
sammantaget leder till

sämre
konkurrens och högre räntor.

Liknande synpunkter framför bl.a. Föreningen Svenska
Penningmarknadsmäklarna, JUSEK, Svenska Bankföreningen och den av föreningen
åberopade expertgruppen. Allmänna pensionsfondens första fondstyrelse anför:

I princip kan en omsättningsskatt på värdepapper motverka kravel
på en hög kvalitet i marknaden. Med hänsyn tagen till dels den myckel låga
skattesal-sen, dels erfarenheterna från effekterna av införandel av
omsättningsskatt på aktier synes del dock sannolikt att den föreslagna skallens
effekt härvidlag blir mycket liten.

4.2 Särskilt om effekterna på märket makerfunktionen

Effekterna av en beskattning på märket markerfunktionen
har av flertalet remissinstanser bedömts som allvarliga. Allmänna
pensionsfondens andra och tredje fondstyrelse anför:

Etl införande av en omsättningsskatt på penningmarknadsinstrumenl
och obligationer startar en kedjeprocess. För det första ökar skillnaden mellan
köp- och säljräntor som en följd av skatten. Delta skapar i sin lur en sämre
likviditet dvs färre aktörer är beredda att göra transaktioner i värdepapper
eftersom deras kalkyl efter skattebelastning ser ogynnsam ul.

I och med att likviditeten försämras minskar markei-makers
benägenhet atl till oförändrad ersättning hålla marknad i värdepapperet. Markei-makers
risk har helt enkelt ökat som en följd av den sämre marknaden. Market-makern
kommer därför atl begära en ökad ersättning, ulöver den ökning som själva
skatten givit upphov till, för atl fortsätta alt för egen räkning köpa och
sälja värdepapperen. Likviditeten i marknaden kan därmed försämras ytterligare
och en kedjeprocess startas. Denna kedjeprocess kan leda väsentligt längre än
vad man allmänl föreställer sig även vid införande av en blygsam
skattebelastning på marknaden.

En omsättningsskatt på penning- och obligationsmarknaden
kan även vid en låg skattesats leda lill atl vissa markei-makers tvingas
upphöra med denna typ av verksamhet. Risken är stor alt detta i så fall främst
skulle drabba mindre, fristående fondkommissionärer. Delta vore olyckligt,
beroende på

atl----- mångfalden
aktörer är viktig för marknadens integritet och

neutralitet.

En
omsättningsskatt medför sannolikl även alt antalet placerare skulle minska. Det
är t.ex. risk för atl förelag, kommuner och andra mindre kapitalförvaltare
skulle dra sig ur penning- och obligationsmarknaden som ett resultat av den
sämre likviditeten. Även detta påverkar marknadens kvalitet negativt.

Även TCO
befarar att ett antal märket makers kommer atl lämna marknaden:

50

Kvar
torde då bli ett mindre anlal större aktörer, vilkel kan innebära en Prop.
1987/88:156 ulveckling av marknaden mot oligopol. En sådan ulveckling innebär
högre Bilaga 2 räntenivåer.

Riksbanksfullmäktige
anför:

En
transaktionsskatt måsle givetvis påverka både märket maker systemet och
överhuvud taget penningmarknadens funktionssätt. Om en skatt utgår på köp- och
försäljning av värdepapper och även på termins- och optionsaffärer, ökar
kostnaderna för märket makers att upprätthålla en andrahandsmarknad.
Kostnaderna ätt balansera ränterisker i värdepappersportföljerna stiger likaså.

En
transaktionsskatt påverkar därmed i princip omsättningen på penningmarknaden
och likviditeten i de individuella papperen. Särskilt märket maker systemet kan
påverkas eftersom det baseras på praktiskt tagel försumbara
transaktionskostnader. Storleken av dessa effekter är självklart beroende av
skattens storlek. Effekterna är också svårbedömbara. Låg omsättning och låg
likviditet medför dock krav från långivarna på ökad avkastning.

Införandet
av en transaktionsskalt i handeln med räntebärande värdepapper ger aktörerna
incitament alt välja andra, icke beskattade, transaktionsformer. En mängd
sådana förändringar är tänkbara. Sålunda kan det bli lönsammare för fondkommissionärerna
att gå över från handel i värdepapper i egen portfölj till en provisionsbaserad
förmedlarverksamhet mellan kunderna. Direktlån mellan långivare och låntagare
kan komma att ersätta värdepappersbaserad kreditförmedling. Interbankhandeln i
värdepapper kan likaså avlösas av ett inbördes utbyte av depositioner på
konton. Omfattningen av sådana effekter blir givetvis beroende av
transaktionsskattens nivå. Blir övergången till alternativa transaktionsformer
omfattande går en stor del av penningmarknadens nuvarande överskådlighet
förlorad.

Liknande
synpunkter har framförts av bankinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret,
optionsutredningen. Finansbolagens Förening, Föreningen Svenska
Penningmarknadsmäklarna, Hypoteksbanken, JUSEK, Näringslivels Skattedelagation,
Svenska Bankföreningen och av föreningen åberopade penningmarknadsexperter
samt Svenska Fondhandlareföreningen. Optionsulredningen anför:

Enligt
förslaget kommer omsättningsskatt att tas ut i ledet mellan fondkom-missionär/placerare
medan omsättningsskatt inte utgår i ledet emittent/ fondkommissionär. Om emittenten
däremot avsätter lånet direkt till placerarna kommer enligt förslaget inte
omsättningsskatt att utgå. Följden därav kan komma att bli att fondkommissionärerna
avstår från att tillfälligt placera lånet i egen portfölj och i stället
uppträder som agent mellan emittenten och placerarna. Detta kan leda till att
det tar längre tid för emittenten att sälja ut hela lånet. Dessutom kan han i
sådant fall inte vara säker på alt det går atl avsätta hela lånet på marknaden.
- Motsvarande problem kan uppstå vid statens emission av statspapper.

Även
bankinspektionen menar att förslaget om skatt på den egna handeln kan leda till
ökad handel på agentbasis vilket avsevärt kan försvåra bankinspektionens
tillsyn av aktiviteterna på penning- och obligationsmarknaden.

51

Fullmäktige i riksgäldskonloret anför: Prop. 1987/88:156

Flera skäl talar för alt skatten bör modifieras så all
transaktioner mellan olika Bdaga 2 märket makers handelslager ej beskattas.
Ett flertal olika tekniska lösningar kan konstrueras för atl uppnå della om man
ej helt vill undanta interbankhandeln. I del följande diskuteras två olika
konstruktioner.

Den enklaste lösningen vore atl låta skattebelastningen på
inlerbankirans-aklioner utgöra en andel av skattesatsen på övrig handel.
Sålunda skulle l.ex. interbankiransaktionerna kunna beskattas lill 10 % av
övriga transaktioner. Nackdelen med denna modell är att den inte skiljer på de
aktörer som har små strategiska portföljer från de som har slora.

En alternativ modell vore all införa etl krav på all
banker och fondkommissionsbolag skall redovisa sina räntebärande tillgångar i
två kategorier; dels handelslager, dels s.k. strategiska portföljer. Därefter
skulle skallen kunna läggas enbart på transaktioner avseende den strategiska
portföljen.

RSV anför:

Enligt gällande regler är en fondkommissionärs handel på
aktiemarknaden för egen räkning i syfte all hålla handelslager inle
skattepliktig.

Vid de kontakter RSV haft med bl a vissa aktörer på
marknaden, har framkommit atl man ser det som viktigt all etl undantag införs
för motsvarande transaktioner på penning- och obligationsmarknaden. RSV lar för
sin del inte ställning lill behovet av ell sådant undanlag. Verkel vill dock
starkt poängera all om sådan handel undantas åven beträffande penning- och
obligationsmarknaden, måsle de olika funktionerna i fondkommissionärernas
verksamhet på elt klart och entydigt sätt kunna avskiljas från varandra. Vad
som skall anses utgöra handelslager måste således tydligt anges i
lagstiftningen. I annal fall blir skattekontrollen närmast omöjlig all genomföra.

4.3 Särskilt om effekterna på upplåningsinstitutens
verksamhet

Beskattningens effekter på upplåningsinslitulens verksamhel
har särskill behandlats av några remissinstanser. . Riksgäldskontorets fullmäkUge
anför:

Riksgäldskonloret ställer följande villkor på sina
återförsäljare av slalsskuldväxlar och riksobligalioner.

-
Älerförsäljarna
skall aktivt delta i emissionerna, vilkel i princip innebär all de bör lämna
anbud vid varje emission lill rimliga priser.

-
Återförsäljarna
skall aktivt della i handeln av statspapper på sekundärmarknaden.

-
Återförsäljarna
skall dagligen ställa officiella köpnoleringar på samtliga löptider och
kontinuerligt även ställa officiella såljnoteringar på statspapper.

-
Köp- och såljnoteringar
skall ske via Reulersyslemet, Telerale eller liknande syslem.

Villkoren för riksgäldskonlorets återförsäljare är
utformade i enlighet härmed mol bakgrund av de problem som uppstod under slutet
av 1986 och i början av 1987.1 elt uppåtgående ränteläge kunde etl minskat
deltagande vid emissionerna konstateras och vid två tillfällen blev ej
emissionerna fulltecknade. Därutöver kunde periodvis betydande differenser
mellan marknadsräntor och begärd avkastning på nyemitterade värdepapper
noteras. Orsakerna var huvudsakligen följande:

-Det rådde en betydande ränleoro i slulel av 1986 vilket
medförde all Prop. 1987/88:156 framför allt små märket makers blev mindre
benägna all ha statspapper i Bilaga 2 egel lager.

-
Elt anlal
återförsäljare började agera snarare som investerare än som märket makers.
Delta yttrade sig i atl de av lönsamhelsskäl endast dellog i emissioner när
ränteläget var entydigt fallande.

-
Återförsäljarnas
aktivitet på andrahandsmarknaden var ringa, vilkel medförde en mindre väl
fungerande prisbildning. Utgångspunkten för kraven på återförsäljarna år dels atl
söka garantera atl

emissionsvolymerna fulltecknas och dels atl förbättra
marknadens effektivitet. Della är vikliga förutsättningar för all staten skall
kunna bedriva upplåning till marknadsmässiga villkor.

Av avgörande betydelse för återförsäljarnas förvärv av
nyemitterade värdepapper är möjligheten till s.k. hedging via terminsaffärer. Skalleförsla-gel
innebär atl kostnaderna för hedging stiger.

Införandel av en omsättningsskatt på räntebärande papper
kan öka sannolikheten atl liknande effekter som de som marknaden uppvisade vid
årsskiftet 1986-87 åler gör sig gällande. Delta gäller speciellt vid ett
uppåtgående ränteläge då investerarna "väntar ut räntehöjningen".

De direkta effekterna för riksgäldskonlorets vidkommande
blir sannolikt att nuvarande system för emission av statspapper lill marknaden
kan behöva omprövas. De krav som ställs på återförsäljarna, måsle sannolikl
förändras och eventuellt måste provisioner vid emission återinföras. Därmed
kommer upplåningskostnaderna alt öka direkt via provisioner/högre
emissionsräntor saml indirekt genom atl ökade transaktionskostnader på
marknaden medför ell generellt högre ränteläge. Det senare gäller speciellt
långfristiga värdepapper.

Stadshypotekskassan anför:

Stadshypolek är en av de institutioner som är mest
beroende av värdepappersmarknaderna. Utlåningen finansieras helt och hållet
genom emissioner på obligations- och penningmarknaden. Inlåning på konto är
förbehållen bankerna och upplåning mol enkla reverser som ej utgör masspapper
är inte något praktiskt konkurrensdugligl alternativ. Under den långa period i
del förflutna då Stadshypotekskassan och andra bosladsinstitul var hänvisade hell
lill den s k prioriterade upplåningen var marknadens funktionssätt en
underordnad fråga. I takt med den successiva avregleringen av kreditmarknaden
har viklen av väl fungerande marknader ökat, eftersom del får en omedelbar
påverkan på upplåningskoslnaderna. Särskill måsle sekundärmarknadens betydelse
understrykas, eftersom en god sådan marknad med hög likviditet är en
förutsättning för en breddning av primärmarknaden som i sin tur medger emission
lill lägre kostnad.

Statshypotekskassan har också i enlighet med della
resonemang varil

myckel aktiv under senare år för alt åstadkomma en bättre fungerande

obligationsmarknad, med låga transaktionskostnader och hög likviditet. -

---- Mot den skisserade bakgrunden år del uppenbart alt Stadshypoteks

kassan måste se införandet av en skatt som försämrar förutsättningarna för

en aktiv handel på penning- och obligationsmarknaderna som något negativt.

Kassaslyrelsen vill bestämt framhålla alt akliviteten på marknaden, i

betydelsen av en handel med både bredd och djup i så många av de

ulelöpande värdepapperen som möjligl, inle är elt egenvärde utan har direkt

betydelse för möjligheten atl nå låga upplåningskostnader. - Det är också

existensen av en väl fungerande marknad för kortfristiga värdepapper som

har möjliggjort för Stadshypolek och andra bosladsinstitul atl ta upp 53

."i Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 156

konkurrensen om byggnadskredilgivningen, vilket under del
senaste året har Prop. 1987/88:156

lett till en kraftig sänkning av låntagarnas kostnad. BUaga 2

Om en skatt införs som ökar transaktionskostnaderna och
därigenom försämrar likviditeten i upplåningsinstrumenten blir resultatet
oundvikligen en dragning uppåt av placerarnas avkastningskrav för alt
kompensera för den sämre likviditeten. Det ökade avkastningskravet leder i
nästa led till alt emittenterna måsle betala en högre ränla på sin nyuppläning,
och detta oberoende av hur man tror alt själva den direkta skattekostnaden
bårs. Ökade uppiåningskostnader slår givetvis ytterst igenom också i höjda
räntekostnader för de slutliga låntagarna.

Det är alllid svårt atl analysera incidensen av en skalt.
I delta fall torde det dock stå klart att huvuddelen av slatens totala intäkter
från skallen kommer alt få bäras av låntagarna, medan den mindre delen faller
på placerarna. Till den del slaten subventionerar bosladsräntan blir det staten
själv som får bära kostnaden.

Stadshypolek vill också peka på den snedvridning av
konkurrensförutsättningarna som skatten innebär. Försäkringsbolagens
direktutlåning lill faslig-hetssektorn kommer inte att drabbas, medan mellanhandsinstilulens
långfristiga utlåning, som baseras på obligationsulgivning, träffas av
skattens negativa konsekvenser. Sett från allmänna synpunkter om kredilmarkna-dens
effektivitet ligger del ingen fördel i att internalisera den långfristiga faslighetsfinansieringen
i försäkringsbolagen.

Hypoteksbanken anför:

Kostnaderna för att upprätthålla märket maker-funktionen
ökar genom omsättningsskatten. Antagligen kommer fondkommissionärerna i rollen
som märket makers att vältra över skattekostnaden på kunderna, vilket kommer
att leda till alt den effektiva räntan höjs med ell visst anlal s.k.
räntepunkter. Därigenom blir Hypoteksbankens upplåning dyrare och som en följd
därav kommer landhypoteksorganisalionens låntagare atl påföras en högre
låneränta. Kostnadsnivån för lantbruket höjs då, vilket inverkar negativt på
lantbrukels lönsamhet. Hur stor påverkan blir är svårt atl bedöma. Motsvarande
negativa effekter som uppslår för Hypoteksbanken torde rimligen också gälla för
de bosladsfinansierande instituten och bostadssektorn.

Kommunförbundet och Näringslivets Skaltedelegation anför
liknande synpunkter.

Upplåningsinstitulen har också berört vissa tekniska
frågor som berör dels emissionssituationen, dels upplåningsinstilutens inlösen
och återköp av egna värdepapper.

Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag anför:

Nyemissioner

När bostadsobligationer var prioriterade emitterade SBAB
direkt till placerare. Dessa var på olika sätt ålagda atl köpa SBAB:s
obligationer. Köparna var också kända av SBAB. Nyemission av obligationer avsåg
vid denna tid alltså endast etl led: SBAB:s försäljning och placerarnas köp.

Sedan avregleringen för drygt ett år sedan sker
nyemissioner på etl annal sätl. Bl.a. därför atl köparna inte är kända måste
dessa sökas på en marknad. Marknadsfunktionen utövas i ett antal emissionsinstilut
med vilka SBAB träffat avlal om vidareförsäljning av SBAB-obligationer och SBAB-certifi-

54

kat. Emissionsinstituten åtar sig vidare, enligt avtal, atl
verka för en aktiv Prop. 1987/88:156

andrahandsmarknad för SBAB:s värdepapper. Bilaga 2

SBAB säljer således värdepapper endasl lill
emissionsinstitut med vilka avtal träffats. Under 1987 var de sex och ökar till
åtta under 1988. Denna försäljning sker för övrigt till stor del genom
anbudsförfarande. Den egentliga nyemissionen avslutas alltså inle förrän emissionsinslitulen
sålt värdepappren vidare till någon annan.

Nyemissionen innehåller alltså två led:

1.
SBAB:s
försäljning och emissionsinstitutens köp

2.
Emissionsinstitulens
försäljning och placerares köp

Enligl SBAB:s mening bör båda leden vara undantagna från
beskattning. Om del andra ledet drabbades av beskattning skulle det nuvarande emissionssältel,
som är nödvändigt med hånsyn lill marknadens funktionssätt, drabbas påtagligt.
Det kan inte uteslutas atl emissionssältel skulle ändras i syfte att undgå
beskattning, men på elt sådant sätl atl marknadens funktionssätt försämras.

Stadshypotekskassan och Svenska sparbanksföreningen intar
samma ståndpunkt.

Vad gäller frågan om uppköp och inlösen av
upplåningsinstitutens egna lån anför Stadshypotekskassan:

En andra punkt som är viktig atl framhålla är all
lagtexten måste utformas så klart atl inte terminologin på marknaden leder till
icke avsedda följder. I lagtexten sågs t. ex. att skatt skall ultas på varje
omsättning, och all med omsättning avses köp eller byte. Atl märka är
emellertid att även emissioner betecknas som köp, särskilt när obligationer med
en fast kupong emitteras löpande lill dagskurs och när obligationens pris
alltså varierar från dag lill dag. Likaså måsle man la hänsyn till atl emission
av obligationer kan ske i form av terminskontrakt, men där del i sak alltså är
fråga om elt avtal om en emission vid en framtida tidpunkt lill fastställt
pris. Själva terminskontraktet får alltså i denna situation inte utlösa
beskattning, vilkel eljest är promemo-rieförslagels innebörd.

Inte bara utgivningen av skuldebrev, utan även regleringen
av skulden kan ges skilda former, vilket lagtexten måste ta hänsyn till om man
skall kunna undvika att en icke avsedd beskattning utlöses. Att emittenten
löser in etl skuldebrev på en i lånevillkoren angiven förfallodag är nämligen
bara etl av de möjliga sätt varigenom ell skuldförhållande kan avslutas. För
många äldre obligationslån gäller t ex att amortering sker genom att emittenten
på marknaden köper upp elt tillräckligt antal obligationer, som sedan makuleras
när amortering skall ske. Dessa uppköp måsle ske med framförhållning, varför
återköpta obligationer finns i emitlentens förvar en viss lid innan
obligationsskulden i formell mening sålts ned. Uppenbarligen är det dock i sak
fråga om en reglering av det externa skuldförhållandet redan vid inköpet,
varför denna transaktion i lagtexten måsle skiljas från skattepliktiga köp.

På samma säll måste man se på frågan om andra återköp av
egna utelöpande obligationer eller andra värdepapper som en emittent kan
genomföra. T ex kan del för elt mellanhandsinslitut vara rationellt all i
förtid återköpa egna obligationer om den utlåning som baserats på dessa av någol
skäl har bortfallit. Elt exempel är när Stadshypolek accepterar förtidsinlösen
av lån. Det naturliga sättet att bevara principen om matchning mellan ut- och upplåning
är alt Stadshypotekskassan i dessa fall köper upp motsvarande obligationer där
detta är möjligl till rimlig ränta. Det år särskilt viktigt vid förtidsinlösen
av stora lån på kanske hundratals miljoner kronor. Generellt

55

måste slutsatsen vara atl emittenters slutgiltiga återköp
av egna utelöpande Prop. 1987/88:156

papper skall vara undantagna från beskattningsunderlaget. Bilaga 2

Samma ståndpunkt intar fullmäktige för riksgäldskontoret.
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag och Svenska sparbanksföreningen.

4.4 Övriga effekter av en beskattning

Vid sidan om beskattningens effekter på marknaden, märket makerfunktionen
och upplåningsinslitulens verksamhel har vissa övriga effekter av den
föreslagna beskattningen framhållits vid remissbehandlingen.

Riksgäldskontorets fullmäktige anser atl storbankernas
ställning kan komma att stärkas och även atl andra former av kredilförmedling l.ex.
bank-och finansbolagskrediler saml direklutlåning från försäkringsinstitul kan
komma alt gynnas:

En rad nya aktörer har tillförts den svenska kredilmarknaden
i och med penning- och obligationsmarknadens tillväxt. Elt anlal frislående fondkommissionsbolag
har 8vetablerals och kommil all få en betydande marknadsandel av omsättningen
på marknaden. Dessa förelag har värdepappersförmedling som huvudsaklig
verksamhet samtidigt som deras finansiering i hög utsträckning baseras på
utförsäljning av de värdepapper de har i handelslager över natten. Dessa
aktörer kommer all drabbas betydlig hårdare av skatten ån andra som bedriver kredilförmedling
i andra icke beskattade former som t.ex. banker. Delta kan leda lill all slorbaiikernas
relativa ställning på den svenska kredilmarknaden förstärks.

Ulvecklingen av kreditgivningen har såväl i Sverige som
internationellt gått i riktning mot värdepappersbaserade krediler. Orsakerna
bakom della är ell flertal. Dels har denna kreditgivning koslnadsmässigl kunnal
konkurrera ut traditionella krediter, dels innebär denna form av kreditgivning
större flexibilitet både vad gäller risk och avkastning än andra former av kreditgivning.
Omsättningensskalten kommer all påverka de relativa kostnaderna för kreditgivning.
Sålunda kommer kreditgivning lill förelagen via banker och finansbolag atl
gynnas på bekostnad av förelagens direktupplåning via certifikat och
obligationer.

Riksgäldsfullmäktige anser vidare all en del av kredilförmedlingen
kan komma atl ske via utländska marknadscentra:

De slora svenska företagen har en betydelsefull
utrikeshandel och kan därmed i hög grad påverka i vilka länder och i vilka
valutor de placerar sina tillgångar och skulder. En omsältningsskatl kommer all
påverka dessa placerares beteende. Den tekniska utvecklingen möjliggör handel
mellan aktörer ulan alt de behöver befinna sig på samma plats. Sammantaget
innebär della mycket slora risker för all relativa förändringar i konkurrenssituationen
på olika nationella marknader leder till en utflyttning till andra marknader.

Svenska sparbanksföreningen menar all förslaget om en
utvidgad värde-pappersskatl kan komma aU få belydelse för valularegleringen:

Eftersom Schweiz inle har valutareglering, får skattelagstiftningen
lill effekt all handeln med värdepapper tenderar alt flytta från den
schweiziska marknaden lill värdepappersmarknaderna i andra länder, där en
motsvarande skattelagstiftning saknas. Om valutamarknaden vore hell avreglerad
i

Sverige, hade man anledning räkna med att en lagstiftning
i enlighet med det Prop. 1987/88:156

nu föreliggande förslaget skulle få liknande effekter.
Lagförslaget motverkar Bilaga 2

således en avreglering av den svenska valutamarknaden. Med
tanke på alt

valularegleringen för närvarande successivt, men
målinriktat, håller på atl

mjukas upp och på sikt avskaffas, vore ytterligare
restriktioner på valulahan-

del över gränserna olyckligt.

Liknande synpunkter har framförts av Finansbolagens
Förening.

Allmänna pensionsfondens andra och tredje fondstyrelse
konstaterar en annan konsekvens av beskattningen nämligen alt man från de
penningvårdande myndigheternas sida riskerar en framväxt av transaktioner
enbart syftande till alt undgå beskattning. Sådana synpunkter har även
framförts av riksbanksfullmäktige. Svenska sparbanksföreningen och
Finansbolagens Förening.

Fullmäktige i riksgäldskonloret pekar på atl svåra konlroll-
och avgränsningsproblem kan komma atl uppslå:

Den föreslagna utökningen av omsättningsskatten på
värdepapper innebär betydande kontrollproblem. Orsakerna till della är flera.
För del första är marknaden mycket stor, vilket innebär svårigheter atl
övervaka alla skattesubjekt. För del andra är antalet affärer så många all
möjligheterna till kringgående via "netting" o.d. måste betraktas som
utomordentligt stora. För del tredje kan skatten skapa nya betydligt mer
svårkontrollerade affärskanaler.

Vidare kan konstateras alt gränsdragningsproblemen mellan
olika värdepapper och olika lyper av transaktioner är betydande. De i
promemorian angivna definitionerna riskerar därmed alt skapa betydande
kontrollproblem.

Även Svenska Revisorsamfundet pekar på risken för betydande
praktiska tillämpningsproblem.

Svenska sparbanksföreningen anför:

Konlrollapparalen för atl övervaka den nya lagstiftningen
blir dyr och krånglig. Det kommer att krävas stora engångsinvesteringar i
syslem hos såväl skattskyldiga som samhället. Dessa kostnader kan bli avsevärda
och det är tveksamt om de kommer atl undersliga de beräknade intäkterna.

RSV anför:

Om den föreslagna breddningen av skattebasen genomförs,
torde det krävas en noggrann uppföljning av hur beskattningen fungerar och
vilka effekter den ger. Del är också troligt att vissa justeringar av
beskattningsreglerna kan komma atl bli nödvändiga sedan man vunnit erfarenheter
av hur beskattningen fungerar.

På den s k penning- och obligationsmarknaden omsätts
värdepapper till etl långt större värde än på aktiemarknaden. Under en dag
genomförs ofta ett stort antal transaktioner av ett och samma värdepapper. För åll
en tillfredsslällande konlroll av skatleredovisningen skall kunna ske,' är del
absolut nödvändigt all varje transaktion finns dokumenterad och allinle endasl
en s k nettning av transaktionerna dokumenteras vid arbetsdagens slut. Under della
förhållande anser RSV dock inte all kontrollproblemen är så stora, att de är etl
avgörande hinder mot all skatten införs.

57

5 Handeln med derivatinstrument Prop. 1987/88:156

Bilaga 2

5.1 Clearingcentraler och till dem knutna märket makers

5

Vid remissbehandlingen har ifrågasatts om inte s.k. clearingcentraler
och till dem knutna märket makers uttryckligen bör undantas från skyldighet att
betala omsättningsskatt. OM anför:

En clearingcentral i modern värdepappershandel i derivativa
instrument kännetecknas av alt den träder in i ett avtal mellan två parter,
exempelvis A och B och agerar som köpare mot säljaren och som säljare mot
köparen. Man kan även uttrycka det som att A och B har som förutsättning för
ett avslut att clearingcentralen träder in på detta sätl så att A och B slipper
kreditbedöma annan än just clearingcentralen.

Priset blir med denna ordning den enda
förhandlingsparametern i marknaden, eftersom värdepapperels (exempelvis
optionens) innehåll i övrigt är standardiserad. Till skillnad från en handlarmarknad,
som förekommer exempelvis på den svenska penningmarknaden, agerar clearingcentralen
alltid neutralt i marknaden, dvs i vårt fall lar ÖM ej egna positioner, vilkel
också specificerats i de villkor som gäller för OMs handel och clearing. En
förutsättning för alt OM skall träda in i en avslulslransaklion med exempelvis
en köpare är m a o alt OM i del ögonblick köparen lägger en order, kan finna en
säljare på exakt samma pris som köparen avseende samma antal och options-/lerminsserie.
Vid anmälan till clearing av ett utanför marknadsplatsen gjort avslut (interbankavslut)
gäller på motsvarande sätl att OM ej tar någon egen nettoposition.

Skälet för denna ordning, tillsammans med
standardiseringen av det finansiella kontraktets innehåll, är atl för var och
en av de ursprungliga avtalsparterna A och B möjliggöra dispositioner som är
oberoende av motpartens specifika intressen efter avslutstidpunkten.
Kontraktshalvorna lever, når OM trätt emellan, så att säga skilda liv. Genom
denna mellanställning garanterar OM varje förpliktelses uppfyllande gentemot
den som har rättigheten. Sådant garanlskap kan självfallet juridiskt anordnas
på annat sätt, exempelvis sätt som inte innefattar en juridisk
affärstransaktion på del vis som sker hos OM och hos de övriga internationellt
verksamma clearingcenlralerna. En sådan ordning vore emellertid uivecklingsmässigt
ett slort steg tillbaka jämfört med den renodlade linje, som nu tillämpas i
Sverige och internationellt.

Eftersom syftet med OMs eller andra clearingcentralers
inträde i avslutet är alt skapa den nödvändiga affärsgarantin och inte atl netlohandla
i egen räkning, bör clearingcentraler, som bedriver verksamhet på del sätt som
exempelvis OM och Stockholms Clearinghus (ägt av SOFE) gör, befrias från vårdepappersskall.
En förutsättning för sådan befrielse bör vara att en sådan clearingcentral är
accepterad av Bankinspektionen genom att Bankinspektionen accepterat de
villkor som gäller för handeln och att clearingcentralen i övrigt kännetecknas
exempelvis av följande kriterier (eller några av dem):

1. Den skall vara neutral i alla avseenden. Ägandet bör
vara så spritt att ingen enskild person eller organisation får ett dominerande
inflytande för det fall att ägarna är aktiva på ifrågavarande marknad. Med
neutraliteten följer också alt clearingcentralen ej får ta egna positioner, d.v.s.
det skall alllid vara neutralt på marknaden i de köpta eller sålda
instrumenten.

58

2.
Den skall ha etl regelsystem,
som godkänts av Bankinspektionen som Prop. 1987/88:156 tillsynsmyndighet. Clearingcentralen
skall direkt eller indirekt utöva en Bdaga 2 kontrollfunktion för att
tillgodose att regelsystemet fungerar.

3.
Den skall ha etl eget kapital
av viss minimistorlek och avsatta reserver för sin garantifunklion.

4.
Del skall tillhandahålla
utbildning rörande de rutiner som marknaden använder sig av.

5.
Dess styrelseordförande skall
utses efter samråd med Bankinspektionen. Därigenom kan och bör, enligt vår
uppfattning, även skattebefrielse ges till

märket
makers som godkänts av och är avtalsmässigl knutna till sådan clearingcentral
förutsatt att dessa anmälts till Bankinspektionen och berörd skattemyndighet.

Synpunkter
av liknande innebörd har framförts av optionsulredningen, Näringslivets
Skattedelegation och SOFE. Dessa remissinstanser och OM har vidare ifrågasatt
om inte ett undantag för märket makers i derivathandeln bör omfatta även sådana
som inte är fondkommissionärer. Optionsulredningen anför:

Sedan
tidigare gäller den regeln att fondkommissionärer inte behöver betala omsättningsskatt
vad gäller optioner och terminer avseende aktier och aktieindex. Regeln får
störst lietydelse i de fall då fondkommissionären uppträder som märket maker i
dessa instrument. De aktörer som uppträder .som märket makers men som inte har fondkommissionstillständ
drabbas dock av omsättningsskatt. Innebörden härav är att olika märket makers inle
konkurrerar på lika villkor. Likformighet kan uppnås antingen genom att
undantaget för fondkommissionärer tas bort eller genom att undantagsbestämmelsen
utvidgas till att avse även märket makers som inte är fondkommissionärer.
Problemet diskuteras inte i förslaget.

5.2 Transaktionerna

Vad
gäller själva derivathandeln kan de synpunkter som framförts sammanfallas
enligt följande:

- det är principvidrigt
att beskatta utställande av optioner

- det
är omotiverat att beskatta terminskontrakt, som inte är förenade med

leverans av det underliggande värdepapperet, två gånger (dels vid ingåen

det, dels vid den formella kontantavräkningen på stängningsdagen)

- lösenpriset
bör utgöra beskattningsunderlaget vid lösen av en köpoption

som avser aktier i stället för aktiens lägsta noterade betalkurs på

avslulsdagen (om detta värde är högre än överlåtelsesumman) De skäl som

anges härför är administrativa och praktiska problem med att avvakta

kursen under en hel börsdag.

OM
anför:

Även
utställande av en option skall anses som en skattepliktig omsättning. Detta
strider uppenbarligen mot vad som hittills gällt för omsättningsskatten, nämligen
att tillskapande av etl värdepapper inte skall beskattas. Det skäl som anförs
för åtgärden är ett önskemål om likformig behandling av options-

och terminshandeln avseende
räntebärande värdepapper. Vi vill i det

här sammanhanget först
konstatera att en sådan likformighet inle uppnås

genom atl även utställande av optioner avseende obligationer - ränleoptio-

ner - beskattas. Såväl skattebasen som skattesatsen skiljer sig nämligen ål 59

enligt förslaget. Än mindre kan det anförda önskemålet
utgöra ett motiv för Prop. 1987/88:156

en skärpning av beskattningen på omsättning av aktieoptioner. Bilaga 2

Den kraftiga skatteskärpning på optionshandeln som
föreslås kommer alt få påtagliga negativa effekter för marknadens
funktionssätt. Den kraftiga ökningen av transaktionskostnaderna kommer att
minska likviditeten i marknaden och därigenom också förämra prisbildningen. Skatleskärpningen
kommer vidare att lägga hinder i vägen för aktörer som verkar som markei-makers.
Market-makerfunktionen är mycket väsentlig bl.a. för

likviditeten och prisbildningen i marknaden. Enligl vår
mening finns

inga sakliga skäl för alt skall skall tas ut vid
utfärdande av optioner. Det synsätt som hittills legal till grund för avgränsningen
av skattepliktiga transaktioner och som även för framliden avses vara
vägledande bör också gälla för standardiserade optioner. 1 sammanhanget kan
också en jämförelse göras med den schweiziska omsättningsskatten som, såvitt
framgår, varit en förebild vid utformningen av promemorieförslaget. I Schweiz undantas
options- och terminshandeln från skatt utom i fall då optionen eller terminen
leder lill en överlåtelse av det underliggande värdepappret.

Motsvarande synpunkter har framförts av SOFE,
Näringslivets Skaltedelegation och Svenska Bankföreningen.

1 fråga om terminskontrakt som inte är förenade med
leverans av ett underliggande värdepapper anför OM:

Elt terminskontrakt ulan leverans avslutas genom
kontantavräkning. Etl sådant terminskontrakt är till sin innebörd liktydigt med
en kombination av två olika optionspositioner. Sålunda motsvaras ett köp på
termin av en innehavd köpoption och en utfärdad säljoption. Elt terminskontrakt
utan leverans kan vidare givelvis inte ge upphov till en omsättning av del
underliggande värdepappret. Med hänsyn till detta träffas terminskontrakt
avseende aktier som inte medför leverans av skall enbart vid kontantavräkningen
på kontraktets slutdag. När kontraktet ingås tas däremot skall inte ut. Någon
ändring föreslås inle heller i det hänseendet i promemorian. Beträffande
motsvarande terminskontrakt som avser obligationer föreslås däremot alt skall
skall las ul när ett kontrakt ingås och med den underliggande obligationens
värde som bas.

Enligt vår uppfattning är det inte motiverat all se
annorlunda på terminer i obligationer än aktieterminerna. Någon omsättning av
obligationer kan inle komma till stånd på grund av kontraktet. Vad del är fråga
om för en part i en sådan terminsaffär är en skyldighet all utge eller en
rättighet alt uppbära elt visst kontantbelopp vid kontraktstidens slut. Del är
därför följdriktigt all enbart lägga detta belopp till grund för omsättningsskatt.
Det ligger också

helt i linje méd den ordning som allinänt gäller för omsältningsskallen

all skall inle tas ut när ett terminskontrakt som inte
medför leverans ingås.

Liknande synpunkter har framförts av SOFE, Föreningen
Svenska Penningmarknadsmäklarna och Svenska Bankföreningen. SOFE anför:

Del kan dessutom diskuteras, huruvida transaktioner som
inte innebär

överförande av äganderätten till elt värdepapper skall drabbas av omsält

ningsskatl. De kontrakt som ej leder till leverans och alltså inte innebär en

överflyttning av äganderätten bör analogt med detta inte drabbas av

omsåttningsskall. Vad gäller terminskontrakt som ej leder till leverans så är

skattens funktionssätt sådant att de drabbas,av omsättningsskatt först vid

avräkning på slutdagen. Denna egenskap i skatteberäkningen medför alt för q

en köpt och sedan stängd position fastställs
skatteunderlaget först på Prop. 1987/88:156 slutdagen trots att inga
transaktioner har genomförts sedan kviltningen. Hår Bilaga 2 bör diskuteras
om det inte vid kvittningstillfället som del skattemässiga underlaget skall
fastställas utifrån skillnaden mellan öppnings- och stäng-ningstransaklionen.

Vad avser terminshandel bör även riktlinjer utformas för
hur en så kallad fulure skall beskallas då detta i många avseenden skiljer sig
från terminsinstrumentet och redan finns på de svenska marknaderna. Futuren
bör beskattas på kviitningsdagen då skyldigheter och rättigheter upphör.

Vad slutligen gäller beskattningsunderlaget vid lösen
anser OM:

När en aktie omsätts på grund av atl en köpoption som
avses i 1 § utnyttjas (löses) föreslås att aktiens lägsta noterade betalkurs på
avslutsdagen skall användas om delta värde är högre än överlåtelsesumman. Vid
lösen utgör lösenpriset de fakto avslulskursen som är underlag för avräkningsnota
till kund, vilken kan skickas under dagen så snart det är känt om lösen skett.
Att använda andra kurser, som skall avläsas under en hel börsdag skapar förutom
onödiga administrativa hanteringar också en risk vid framlida längre
öppethållande för aktiehandeln alt avräkningsnota ej kommer atl kunna skickas i
tid lill slutkunden.

Motsvarande synpunkter har framförts av optionsutredningen
och Svenska Fondhandlareföreningen.

6 Beskattning av handeln med premieobligationer

1 promemorian föreslås en löptidsanpassad beskattning av
premieobligationer.

RSV anför:

De differentierade skattesatserna gäller enligl förslaget
också premieobligationer. Eftersom kurserna på premieobligationerna mer är
beroende av tiden till näsla dragning än av kvarvarande löplid, finns enligt RSVs
uppfattning inget skäl atl ha differentierade skattesatser vid omsättning av
premieobligationer. Yllerligare elt skål mol differentierade skattesatser är
all inlösningsdagen inle på förhand är bestämd för premieobligationer, I vissa
fall kan därför skatten inte bestämmas vid kort återstående löptid.

De föreslagna skattesatserna medför också praktiska
tillämpningsproblem för banker och fondkommissionärer. Eftersom
premieobligationer också säljs i mindre poster skulle skatten vid en omsättning
teoretiskt kunna bli så låg som 4 öre, vilkel redovisningslekniskt år
synnerligen olämpligt.

Eftersom premieobligationer omsätts på i allt väsentligt
samma sätl som aktier, och inte som andra papper på penning- och
obligationsmarknaden, talar enligt RSVs mening starka skäl för atl en eventuell
beskattning av omsättning av premieobligationer utformas på samma säll som nu
gäller för omsättning av aktier.

Riksgäldskonlorets fullmäktige anför:

I dagsläget är det ej möjligl att beräkna skattesatsen dä
inlösendagen för premieobligationer ej fastställts av riksgäldsfullmäktige. Enligl
praxis fastställs den exakta inlösendagen på hösten årel före inlösenåret.

Del vore i och för sig möjligl för fullmäktige alt till
följd av förslaget om

omsättningsskatt fastställa inlösendagar för samtliga lån. Emellertid be- -•.

Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 156

gränsas härmed handlingsfriheten för riksgäldskonloret.
Det vore därför Prop. 1987/88:156 naturiigt om skatten utgjorde 0,03 % av
vederlaget för alla löplider.

Även Svenska Fondhandlareföreningen har riktat kritik mol atl
skattens slorlek inte kan bestämmas förrän inlösenlidpunkten fastställts.

7 Skattesatsernas utformning

Skattesatserna vid omsättning av värdepapper på penning-
och obligationsmarknaden har i promemorian beslämts i relation till
värdepapperels återstående löptid.

Bankinspektionen anför:

Den föreslagna differentieringen av skattesatsen får anses
vara för slor och praktiskt svårhanterlig i etl system med en så slor
omsättning och volym som det nu är fråga om. Det nu föreslagna systemet medför Irappstegseffektér
som kan leda till att långivaren kompenserar sig ränlevägen, alternativt lill
en felaktig prissättning på marknaden. Skillnaden i skatt för ett värdepapper
med en löptid som går ut under samma kvartal som omsättningen, och ett
värdepapper där löptiden utgår på första dagen av andra kvartalet är 100
procent. Enligt bankinspektionens mening bör del övervägas om inte elt syslem
med anknytning till räntepunkler vore att föredra - eventuellt med elt lak för
de längsta löptiderna.

Även Näringslivets Skalledelegation, Föreningen Auktoriserade
Revisorer och Svenska Fondhandlareföreningeh har framhålit skattesatsernas
tröskel-effekter och de praktiska svårigheter och kostnader som uppkommer vid
tillämpningen av dem. RSV anför:

I förslaget finns nio olika skattesatser. Ur skatteadminislraliv
synvinkel vore naturligtvis etl färre anlal skattesatser alt föredra. Om det av
andra skäl krävs att skallen differentieras på delta sätt har RSV i och för sig
inget att erinra mol den förslagna utformningen av differentieringen. Fasta
skallesatser är klart atl föredra framför t ex en matematisk formel för
beräkning av skatten.

8 Övriga frågor

8.1 Förvärv genom tillskott av värdepapper

I promemorian föreslås alt skatteplikten skall utvidgas
till att omfatta apporlemissioner. Förslaget tillstyrks av RSV. Svenska
Revisorsamfundet anför:

Ell sådant fång, kan såsom domstolarna funnit, inte anses
vara ett med köp jämförligt fång. Istället är det ell särskilt associationsrätlsligt,
från köp och byte, skilt fång. Enligl samfundets mening bör olika former av
associationsrättsliga fång behandlas enhetligt och inte anses ulgöra
skattepliktig omsättning. Den föreslagna utvidgningen leder lill att associalionsrättsliga
fång behandlas på olika sätt.

62

8.2 Upplupen
ränta på konvertibla skuldebrev m.m. Prop.
1987/88:156

I
promemorian föreslås en uttrycklig regel om att upplupen ränta skall ingå i beskattningsunderlaget
för omsättningsskatten. Näringslivets Skaltedelegation anför:

Upplupen
ränta på konvertibler och optionsskuldebrev kommer genom förslaget att bli
föremål för en långt hårdare beskattning än upplupen ränta på andra skuldebrev.
Detta belyser att det överhuvud taget är felaktigt att medräkna upplupen ränta
i basen för omsättningsskatten. Vid inkomstbeskattningen medräknas inte den
upplupna räntan vid beräkningen av vinst eller förlust på en överlåtelse. Så
bör inte heller vara fallet i omsättningsskattesammanhang.

Dessa
synpunkter har framförts även av Svenska Bankföreningen.

63

TiU lagrådet remitterat lagförslag

Prop.
1987/88:156 Bilaga 3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av

vissa värdepapper '.'..' \,

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1053) om skalt
på omsättning av vissa värdepapper'

dels alt 1-6 och 8-10 SS skall ha följande lydelse,

dels atl
i lagen skall införas sju nya paragrafer, 7 och 11-16 §S samt närmast före 1,
5, 8, 11 och 13-15 §S nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

1 S första slyckel

Till staten skall enligt denna lag erläggas skall på
omsättning av

1.
aktier,

2.
konvertibla
skuldebrev,

3.
skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyteckning,

4.
skuldebrev
förenade med optionsrätt till köp av aktier,

5.
teckningsbevis,

6.
interimsbevis,

7.
emissionsbevis,

8.
inköpsrättsbevis,

9.
oplionsbevis,

10. köp-
och säljoptioner och ter

minskontrakt, som avser aktier, ak

tieindex eller konvertibla skul

debrev.

Föreslagen lydelse

Lagens tillämpningsområde

IS

Till staten skall enligl denna lag betalas skatt på
omsättning av

a) aktier,

konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning,

skuldebrev förenade med optionsrätt till köp av aktier,

teckningsbevis,

interimsbevis,

emissionsbevis,

inköpsrätlsbevis,

oplionsbevis,

terminskontrakt, som avser aktier, aktieindex eller
konvertibla skuldebrev saml köp- och säljoptioner som avser värdepapper enligt
c),

b)
köp- och säljoptioner
som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev,

c)
räntebärande
löpande skuldebrev som inle anges under a), räntebärande enkla skuldebrev som
avses i 32 tredje slyckel lagen (1936:81) om skuldebrev saml terminskontrakt
som avser värdepapper enligt denna punkt,

d) svenska slatens premieobliga

tioner saml köp- och säljoptioner

och terminskontrakt som avser såda

na värdepapper,

e) utländska värdepapper som kan

jämställas med värdepapper som av

ses i a) - d).

64

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:156

Denna lag gäller även överlåtelse '''

av sådana rättigheter eller skyldigheter som avses i
första stycket och beträffande vilka registrering eller liknande förfarande
tillämpas i stället för utfärdande eller överlämnande av skriftlig handling.

. . 2 S

Med räntebärande skuldebrev avses i denna'lag sådana
skuldebrev där räntan finns angiven på skuldebrevet eller avkastningen framkommer
som skillnaden mellan emissionskursen eller vederlaget vid förvärvet och vad
som erhållits vid försäljning eller inlösen av skuldebrevet.

1 § andra och tredje styckena 3 S ■

Med omsättning avses köp och byte.

Som köp anses även kvittning av Med köp
avses enligl denna lag

köp- och säljoptioner och termins- även förvärv genom lillskoll av vär-

kontrakt, som avser aktier, akliein- depapper som anges i 1 S första

dex
eller konvertibla skuldebrev. stycket
a) vid bildande av aktiebolag

Med köp jämställs enligt denna lag eller yid nyemission,

kontantavräkning av köp- och sälj- Med
köp avses vidare utställande

optioner
och terminskontrakt, som av köp- och säljoptioner saml ingå-

avser aktier eller aktieindex. ende av terminskontrakt.

2 § första och andra styckena 4 S

Ett köp skall anses innefatta etl säljled och elt köpled
och ell byte dubbla sälj- och köpled.

För en omsättning skall skatt er- För en omsättning skall skatt beta-

läggas såväl i säljledet som i köp- las såväl i säljledet
som i köpledel. ledet.

Skattskyldighet

3S 5S

Skatlskyldig är fondkommissionär som sluter avlal om
omsättning av värdepapper som avses i 1 § eller medverkar till etl sådant avlal.
Om den för vars räkning kommissionären medverkar inle är bosalt i Sverige skall
skall inte erläggas för hans led när omsättningen avser utländska värdepapper.
Vid omsättning där fondkommissionär inle medverkar är den skallskyldig som är
bosatt i Sverige och som under ell halvt kalenderår omsätter värdepapper som
avses i 1 § lill elt värde av minst 500 000 kronor.

Vid bedömning av omsättningens

slorlek under etl kalenderhalvår

skall vederlag eller del av sådant

vederlag som avses i 13 S hänföras

till det kalenderhalvår under vilkel

avslut skett. 65

Nuvarande lydelse 3 §
tredje stycket

Föreslagen lydelse 6S

Prop.
1987/88:156 Bilaga 3

1 fråga om var en
person skall anses vara bosatt tillämpas för en fysisk person punkt 1 av
anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) och för en juridisk
person 1 § valutaförordningen (1959:262).

3 S fjärde stycket

Vid överiåtelse
som avses i 2 §

4 mom. nionde stycket
lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt

skall skatt inte utgå.

4 5'

Skatten
utgår med en procent av överlåtelsesumman (vederlaget). När en aktie omsätts på
grund av att en köpoption som avses i 1 § första stycket 10 utnyttjas (löses)
utgörs dock vederlaget i stället av aktiens lägsta noterade säljkurs på avslutsdagen,
om detta värde är högre än överlåtelsesumman.

7S

Vid
överlåtelse som avses i 2 § 4 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall skatt inte tas ut.

Skatt skall inte heller
tas ut vid omsättning där Sveriges riksbank eller riksgäldskontoret är
avtalspart.

Skattesatser
m. m.

88

I
fall som avses i 1 § första stycket

a) utgör skatten en
procent av över

låtelsesumman (vederlaget).

1
fall som avses i 1 S första stycket

b) utgör skatten två
procent av ve

derlaget för optionen.

1
fall som avses i 1 S första stycket

c) utgör skatten en
procentandel av

vederlaget enligt följande tabell.

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:156

Skatten
är för värde-

Bilaga 3

papper
med en löptid

som går ul
under

tidigast

det 5:e

kalenderåret efter det

0,015 % av veder-

kalenderår
när omsätt-

laget

ning sker

det 4:e

"

0,0125 %

det 3;e

"

0,01 %

det 2:a

"

0.0075 %

det l:a

"

0,005 %

del 4:e

kalenderkvartalet

0,005 % av veder-

efter
del kalenderkvar-

laget

tal när
omsättning sker

det 3:e

''

0,004 %

det 2:a

"

0,003 %

del l:a

"

0,002 %

samma

kalenderkvarlal som det
kalenderkvartal när omsättning sker

0,001 %

Nuvarande
lydelse

4
S andra stycket

1
vederlaget inräknas inte courtage, därmed jämförlig ersättning eller skatt.
Har vederlaget beslämts i utländskt myntslag räknas det om lill svenska kronor
enligt bankernas noterade säljkurs på avslutsdagen.

Föreslagen
lydelse

Om
skatten för en och samma omsättning kan beräknas med ledning av både
kalenderår och kalenderkvartal skall den lägre skatten tillämpas.

1
fall som avses i 1 S första stycket

d) utgör
skatten 0,15 procent av

vederlaget.

1
fall som avses i 1 S första stycket

e) ulgår
skallen enligt de grunder

som tillämpas för motsvarande sven

ska värdepapper.

9§

När
omsättningen avser elt terminskontrakt skall som vederlag anses del enligt
kontraktet avtalade värdet på den egendom som terminskontraktet avser.

10 S

I
vederlaget inräknas inle courtage, därmed jämförlig ersättning eller skall. I
vederlaget inräknas däremot ersättning för upplupen ränla. Har vederlaget
bestämts i utländskt myntslag räknas del om till svenska kronor enligl
bankernas noterade säljkurs på avslutsdagen.

67

Nuvarande lydelse

2 S tredje stycket

När en fondkommissionär handlar för egen räkning utgår
inte skatt för hans led.

5S

En fondkommissionär får av sin uppdragsgivare eller
avtalspart ta ul elt belopp som svarar mot den skatt för den aktuella
omsättningen för vilken fondkommissionären är skatlskyldig.

6§

Skattskyldighet inträder när avslut sker.

Skattskyldiga skall anmäla sig lill beskattningsmyndighelen
för registrering. Den som godkänns som fondkommissionär skall anmäla sig innan
verksamhelen påbörjas och annan skall anmäla sig när omsättningen under etl
halvt kalenderår uppgått till 500 000 kronor.

9§

Föreslagen lydelse Fondkommissionärers handel

11 S

När en fondkommissionär för egen räkning omsätter
vårdepapper som avses i 1 S utgör skatten för fondkommissionärens led hälflen
av det skattebelopp sorn annars skulle ha utgått.

12 S

En fondkommissionär får av sin uppdragsgivare eller
avtalspart la ul etl belopp som svarar mol den skatt i uppdragsgivarens eller
avtalspartens köp- eller säljled för vilken fondkommissionären är skatlskyldig.

Skattskyldighetens inträde

,13 §

Skattskyldighet inträder når avslut sker. Om vederlagets slorlek
då inte är känd, inträder skallskyldigheten vartefter storleken blir känd.

Registreringsskyldighet

14 S

Skattskyldiga skall anmäla sig lill beskatlningsmyndigheten
för registrering. Den som godkänns som fondkommissionär skall anmäla sig innan
verksamhelen påbörjas. Annan skallskyldig skall anmäla sig när den omsättning
som enligl 5 S andra och tredje styckena skall hänföras lill ell halvt
kalenderår har uppgått till 500 000 kronor.

Redovisning av skatt m.m.

15 S

Prop. 1987/88:156 Bilaga 3

Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för bestämda
redovisningsperioder.

Redovisningsperioden är kålen- Redovisningsperioden är kalen-

dermånad
för den som är skallskyl- dermånad för fondkommissionärer

68

dig enligt 3 8 första stycket och halvt och halvt
kalenderår för övriga Prop. 1987/88:156

kalenderår för den som är skallskyl- skattskyldiga. Bilaea 3

dig enligt 3 8 andra stycket.

10 8 16 §

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Lagen omtryckt 1984:164.

- Senaste
lydelse 1987:488.

' Senaste
lydelse 1986:504.

Senaste
lydelse 1986:504. 69

LAGRÅDET Prop. 1987/88:156

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1988-03-14 ' "

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Nordlund, regeringsrådet Bouvin, justi

tierådet Lind. '

■ ■ ■ I

i . ■ ■ ■ . ■

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 har

regeringen
på hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets

yltrande över förslag till
lag om ändring i lagen (1983:1053) om skalt på

omsättning
av vissa värdepapper. Förslaget har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn

Marianne
Svanberg. Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagens
rubrik

Lagen
innebär att skalt tas ul på omsättning av vissa värdepapper. Av 1 8 andra
stycket i del remitterade lagförslaget framgår, att skatt också skall tas ut
vid s. k. papperslös handel. Utöver vad som sägs härom i lagrådsremissen kan
anmärkas, atl aktiebolagslagen visserligen bygger på den förutsättningen atl
bolaget är skyldigt atl utfärda aktiebrev ål den aktieägare som begär det, men
också medger att aktiebrév inte ställs ut, ifall ingen aktieägare påfordrar att
få aktiebrév (Kedner-Roos, Aktiebolagslagen, Del 1, s. 20). Det kan alltså
förekomma atl aktier överlåts ulan alt det finns något aktiebrev. Detta utgör
enligt lagtexten i 1 8 inte i och för sig något hinder mot att skatt tas ut på omsättningen
av aktierna.

Mot
bakgrund av de anförda omständigheterna föreslår lagrådet att lagen ges
rubriken "Lag om skatt på omsättning av vissa värdepapper m. m." Som en
konsekvens härav får 1 8 skatlebrotlslagen (1971:69), 1 S lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. och 1 S lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter jämkas.

1§

Punkten
c) i första stycket innebär bl. a. att omsättning av förlagsbevis och

andra masspapper, som är ställda lill viss man, kan föranleda beskattning.

Enkla skuldebrev, som inte är avsedda för den allmänna rörelsen (jfr

lydelsen av 32 8 tredje stycket skuldebrevslagen), kan däremot omsättas

ulan atl skatteplikt inträder. När det gäller löpande skuldebrev ger visserli

gen vad som anförts i motiven det intrycket atl beskattning skall ifrågakom

ma endasl når det gäller skuldebrev som omsätts på värdepappersmarkna

den. Någon sådan begränsning finns dock inte i lagtexten. Även löpande

skuldebrev som har utfärdats t.ex. i anledning av en viss affärstransaktion

mellan två enskilda företag kan alltså föranleda beskattning, om borgenåren

överlåter skuldebrevet lill tredje man, under förutsättning atl skuldebrevet

har etl värde pä minst 500 000 kr., jfr 5 8 andra stycket. Lagrådet
ifrågasätter

om inte de allmänna överväganden, som ligger till grund för att införa den 70

breddade beskattningen av handeln med värdepapper, borde
leda till att Prop. 1987/88:156 löpande skuldebrev, som inte är avsedda för
allmän omsättning, undantas Bilaga 4 från lagförslaget (jfr 4 8 första stycket
1. lagen, 1985:571, om värdepappersmarknaden). Del kan i så fall lämpligen ske
genom att i 1 8 första slyckel c) talas inledningsvis om "räntebärande
löpande skuldebrev som inte anges under a) och som år avsedda för allmän
omsättning, räntebärande enkla skuldebrev etc. ..."

2§

Med bestämmelserna avses att klargöra att s. k.
diskonteringspapper skall anses utgöra räntebärande värdepapper. För att det
syftet skall uppnås saknas anledning att först definiera vad ett räntebärande
skuldebrev är. Någon sådan definition är överhuvudtaget onödig. Vad som behövs
är atl i lagtexten klargörs alt med ränta likställs skillnaden mellan vad
utställaren av skuldebrevet erhåller vid emissionen och vad han betalar när
skuldebrevet infrias. Lagrådet föreslår atl lagtexten formuleras enligt
följande.

"Med räntebärande skuldebrev avses i denna lag även
sådana skuldebrev där avkastningen framkommer som skillnaden mellan
emissionskursen och vad som betalas vid inlösen."

3 §

Första stycket upptar den från 1 8 andra stycket gällande
lag hämtade föreskriften att med omsättning avses köp och byte. När det gäller
skuldebrev måste därmed avses den situationen att borgenären överlåter
skuldebrevet. Byte på gäldenärssidan, som sker med borgenärens medgivande,
innefattar inle någon överlåtelse och kan därmed inle heller föranleda
beskattning.

Enligt motiven i remissprolokollet undantas en slutgiltig ålerlösen
av egna utelöpande värdepapper från beskattning. Som ett exempel behandlas
härvid bl. a. det fallet att emittenten av ett lån köper upp egna skuldebrev
(obligationer, certifikat, förlagsbevis etc.) för atl lösa lånet eller del av
lånet i förtid. Uppköpet är i själva verket ett sätt att avveckla en skuld
mellan emittenten och innehavare av skuldebrev, dvs. långivaren. Det är i
juridisk mening inte fråga om köp utan om förtida amortering. Man kan därför
inte' som i remissen säga all transaktioner av detta slag är undantagna från
beskattning. De omfattas överhuvudtaget inte av skatteplikten, eftersom det
inte är fråga om sådan omsättning som avses i 3 8 första stycket.

I remissen uttalas alt, om emittenten "sedermera
överlåter värdepapperet på nytt", skatt skall tas ut på den omsättningen.

I och med atl man så atl såga löser in etl skuldebrev som
man själv ställt ut så upphör den skuld som skuldebrevet är bärare av. Om samma
skuldebrev ställs ul på nytt innebär det atl etl nyll lån emitteras. I motiven
anges alt utgivande av skuldebrev i samband med all lån emitteras inte är skalleplik-tigl.
Härav följer atl om emittenten ger ut värdepapperet på nytt så skall delta inle
föranleda beskattning.

I lagrådsremissen uttalas i fråga om de clearingcentraler,
som bedriver

handel med s. k. derivatinslrumenl, att verksamheten vid
dessa centraler inte Prop. 1987/88:156

skall belastas med omsättningsskatt. Enligt lagrådets
mening får clearing- Bilaga 4

centralernas medverkan i handeln med derivatinslrumenl
uppfattas så att

centralen sluter avtal i eget namn men för annans räkning
när den vid avslutet

av affären träder in som avtalspart i förhållande till
dels köparen dels

utställaren av en option. Clearingcentralens inträde i
avtalsförhållandena

kan därmed inte uppfattas så att centralen ingår avtal om
sådant köp som

avses i 3 8 första stycket, vilket innebär att clearingcentralens
inträde inte i

sig innefattar någon skattepliktig omsättning. En annan
sak är atl köparens

resp. utställarens handlande innefattar skattepliktig
omsättning.

1 lagrådsremissens avsnitt 2.8.3 föreslås att förvärv
genom tillskott av värdepapper i samband med bildande av aktiebolag eller vid
nyemissioner, s. k. apportemissioner, skall anses som köp i lagens mening. 3 8
andra stycket innehåller en bestämmelse härom. Lagtexten är dock, utan särskild
motivering, mera begränsad än nämnda förslag. Endasl när tillskottet utgörs av
sådana värdepapper som anges i 1 8 första stycket a) blir förvärvet atl anse
som köp. För att undvika tveksamhet vid tillämpningen bör lagtexten och motiven
bringas i bättre överensstämmelse med varandra.

Vidare anges i skälen för förslaget atl det förvärv som
åsyftas är aktier eller konvertibla skuldebrev i samband med bolags bildande
eller vid nyemission. Enligt 4 kap. 1 8 aktiebolagslagen (1975:1385) förstås
med nyemission att aktiekapitalet ökas genom att aktier tecknas mot betalning.
Både vid bildande av aktiebolag och vid nyemission kan beslutas alt aktie kan
tecknas med rätt att tillskjuta annan egendom än pengar (apport). Utgivande av
konvertibla skuldebrev regleras 15 kap. aktiebolagslagen och benämns där
emission. Kapitlet reglerar även emission av skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning av aktier. Vid båda slagen av emission kan beslutas
atl skuldebrev skall kunna tecknas mot. tillskott av annan egendom än pengar.
Lagrådet ulgår från alt de förvärv som avses i 3 S andra stycket är aktier vid
bildande av aktiebolag eller nyemission samt konvertibla skuldebrev och
skuldebrev förenade med optionsrätt lill nyteckning. Om den avsedda innebörden
är denna, bör orden "vid bildande av aktiebolag eller vid nyemission"
ersättas med "vid bildande av aktiebolag, vid nyemission eller vid
emission enligt 5 kap. aktiebolagslagen".

Enligt del föreslagna tredje stycket i 3 8 skall med köp
även avses utställande av köp- och säljoptioner samt ingående av
terminskontrakt.

I avsnitt 2.4 i lagrådsremissen föreslär föredragande
statsrådet när det gäller derivathandeln, att som köp även skall anses
utställande av optioner, ingående av terminskontrakt samt återköp och äterförsäljning
(kvittning) av dessa instrument. Under skälen för förslaget anför statsrådet
alt om kontantavräkning sker utan föregående kvittningstransaktion skattefrågan
bör bedömas på samma sått som om kvittning faktiskt skett. Den föreslagna
lagtexten inrymmer dock inle en sådan möjlighet. För atl det som åsyftas skall
omfattas av lagtexten förordar, lagrådet alt 3 8 tredje stycket ges följande
lydelse: "Med köp avses vidare utställande och kvittning av köp- och säljoptioner
samt ingående och kvittning av terminskontrakt." Kontantavräkning utan
föregående avtal kan inrymmas i begreppet kvittning.

t \ 72

12
§ Prop. 1987/88:156

Bilaga
4 Paragrafen tar sikte på en fråga som hör lill det civilrältsliga förhallandet

mellan
fondkommissionären och dennes uppdragsgivare eller avtalspart. Del är närmare
bestämt fråga om i vilken mån kostnaderna för omsättningsskatten skall kunna
övervältras på kunderna. Enligt lagrådets mening saknas anledning att, i
motsats till vad i allmänhet sker, i skattelagstiftning av förevarande typ
uttryckligen reglera sådana spörsmål. Lagrådet förordar atl bestämmelsen
slopas.

73

Innehåll Prop. 1987/88:156

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. ...... 1

Propositionens
lagförslag................................................ 3

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988 ..;. 8

1
Inledning.................................................................. ...... 8

2
Föredragandens
överväganden............................... 9

2.1
Gällande regler.....
.................... ................. 9

2.2
En breddad
skattebas ..................................... ...... 9

2.3
Bestämningen av
skattebasen......................... .... 12

2.4
Transaktioner
som beskattas .......................... .... 14

2.5
Kretsen av
skattskyldiga.................................. .... 18

2.6
Skattesatser ................................................... .... 23

2.7
Beskattning av
handeln med premieobligationer 27

2.8
Övriga frågor.................................................... 28

2.8.1
Utländska värdepapper......................... .... 28

2.8.2
Papperslös
handel................................. 29

2.8.3
Förvärv genom
tillskott av värdepapper 29

2.8.4
Beskattningsunderlaget
vid lösen av en köpoption

som avser aktier................................... 30

2.8.5
Ersättning för
upplupen ränta .............. 31

2.8.6
Skattskyldighetens
inträde m.m............ 32

2.9 Förslagets statsfinansiella effekter.................. 33

3
Ikraftträdande.......................................................... 34

4
Hemställan............................................................... 34

5
Beslut....................................................................... 34

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian (Ds Fi 1987:9)

Översyn av skallen på omsättning av värdepapper 35

Bilaga 2
Remissammanställning...................................... .... 37

Bilaga 3
Till lagrådet remitterat lagförslag .................... ... 64

Bilaga 4
Lagrådets yttrande .......................................... 70

74