Prop. 1987/88:159

Regeringens proposition 1987/88:159

om ny vägtrafikskattelagstiftning

m

Prop. 1987/88:159

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 mars 1988.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås alt den nuvarande lagstiftningen
pä vägtrafikskat-teomrädel samordnas i två nya lagar, varav den ena avser
beskattningen av fordon registrerade i Sverige och den andra utländska fordon
som tillfälligt används här.

När del gäller beskattningen av de svenska fordonen
föreslås atl besluts-förfarandet anpassas till vad som gäller för andra
indirekta skatter. Detta innebär bl. a. atl beslul om väglrafikskall skall
kunna meddelas dels i form av omprövningsbara beslut, dels i form av slutliga
beslut som endast kan ändras genom överklagande. Överklagande skall ske hos
länsrätl i stället för som nu direkt hos kammarrätt. En möjlighet atl i
särskild ordning överklaga lagakraftvunna beslut införs i vissa fall.

I övrigt föreslås bl. a. att uppbördsförfarandet
lagregleras och alt i samband därmed införs möjligheter till anstånd med
betalning av väglrafikskall i vissa fall.

När del gäller de utländska fordonen föreslås alt all
beskattning av personbilar och motorcyklar slopas. Även andra fordon med en
totalvikt om högst 3500 kg föreslås bli skattefria. De nuvarande särskilda
bestämmelsema om inlerimsskalt och skatt på exportvagnar resp. turistvagnar
föresläs slopade, varvid en särskild licensavgift avses ersätta
interimsskal-len.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I
januari 1989. En ändring av vissa kontrollbeslämmelser föreslås införd i
nuvarande vägtra-fikskatlelag redan frän den I juli 1988.

1 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 159

1 Förslag till Prop. 1987/88:159

Vägtrafikskattelag

Inledande
bestämmelser

1 §
Väglrafikskall skall betalas till slaten enligt denna lag i form av

fordonsskatt och kilometerskatt.

Beteckningar
i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) och i
bilregisterkungörelsen (1972:599), om inte annal sägs.

Med
bensin avses i denna lag de produkter som är skattepliktiga enligt lagen
(1961:372) om bensinskaft.

2 §
Bestämmelserna om skatt i denna lag, med undantag av bestämmel

serna i 64och 88 §§, gäller också för skattetillägg, förseningsavgift, ränta

och restavgifi.

Beskattningsmyndighet
m.m.

3 §
Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i del län där fordonets ägare

har sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet inle är registrerat, i
det

län där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist inom

landet, är länsstyrelsen i Stockholms län beskattningsmyndighel.

Beskattningsmyndigheten
får anlita sakkunniga i enlighet med reglerna i I kap. 6§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

Det
allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål enligt denna lag förs av ett
allmänt ombud. Ombudet skall också yttra sig i ärenden hos riksskatteverket om
förhandsbesked.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar allmänna ombud och
ersättare för dessa.

4 §
Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om vägtra

fikskatt.

Skatlevikt

5 §
Med skatlevikt avses den vikt efter vilken vägtrafikskatt beräknas.

Skatleviklen utgör för

personbil,
motorcykel, traktor el- ijänstevikten

ler
motorredskap

buss,
lastbil eller annan släpvagn totalviklen, dock högst den brut-

än påhängsvagn lovikt med vilken fordonet får föras

pä
väg som är upplåten för högst 10 lons axellryck eller 16 tons boggi-Iryck

påhängsvagn den del av fordonets total vikt

som
vilar på dess fasta axel eller fasta axlar, dock högst den bruttovikt med
vilken fordonet får föras på väg som är upplåten för högst 10 lons axeltryck
eller 16 lons boggi-tryck.

Kan
en buss, lastbil eller släpv.agn förses med två eller flera olika »

karosserier,
beräknas skattevikten efter det karosseri som ger högst lo-

talvikt
för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med anordning för Prop.
1987/88:159 pähängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets totalvikt
med sädan anordning.

Skattepliktiga fordon

6
§ Motorcyklar,
personbilar, lastbilar, bussar, traktorer, motortedskap och släpvagnar är
skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i bilregistret och inte är
avställda. Påhängsvagnar med en skattevikt över 3 000 kilogram är dock inte
skattepliktiga, om de dras uteslutande av personbilar, lastbilar eller bussar
som inte är bensin- eller gasoldrivna.

7
§
Fordonsskatt skall betalas för alla skattepliktiga fordon.

8
§ Ulöver
fordonsskatt skall kilometerskatl betalas för skattepliktiga personbilar,
lastbilar eller bussar som drivs med dieselolja saml för skattepliktiga
släpvagnar med en skattevikt över 3000 kilogram, som dras av sådana
personbilar, lastbilar eller bussar (kilomelerskattepliktiga fordon).

9
§ Motorcyklar,
personbilar, lastbilar eller bussar som enligl bilregistret har
årsmodellsbeteckning 1950 eller äldre är inte skattepliktiga.

Skattskyldiga

10 § Skatlskyldig för ett visst fordon är ägaren av
fordonet.

Har elt fordon flera ägare är de solidariskt ansvariga för
den skalt som skall betalas för fordonet.

Som ägare av etl fordon anses den som är eller bör vara
upptagen i bilregistret som ägare. 1 fråga om ett fordon som innehas på grund
av kreditköp med förbehåll om älertaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt
för bestämd tid om minsl etl är anses innehavaren som ägare.

Beskatlningsperiod

11 § Skatt betalas för varje fordon för skatteår eller
skatleperiod.

Ett skatteår består av tolv på varandra följande
kalendermånader. En skatleperiod består av fyra på varandra följande
kalendermånader, om regeringen inte genom föreskrifter förordnar någol annat.

Närmare föreskrifter om skatteår och skalleperioder
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fordonsskatt

Skattens storlek

12 § Fordonsskatten betalas för skatteår eller, om skallen
för ett fordon

överstiger 3 600 kr. för ett hell år, för skatleperiod.

Fordonsskallens storlek för skatteår framgär av bilaga I
till denna lag. För skatteperiod uppgår skatten till en tredjedel av skatten
för hell år.

13 § Är ett fordon skalleplikligt under endasl en del av
ett skatteår eller

en skatteperiod, utgår fordonsskatt för den tid dä fordonet är skatteplik

tigt. Föreligger skatteplikt under en del av en'kalendermänad, utgår dock

skalt för hela mänaden, om inle annal följer av andra stycket.

1 fräga om fordon för vilket fordonsskatten uppgår till
minst 4800 kr. för

hell skatteår utgår skatt för dag beträffande den månad under vilken 3

skalleplikten första gången
inträder för fordonet eller skatteplikten upphör Prop. 1987/88:159 av annan
anledning än avslällning Om ell sädant fordon har varit avslällt och
avställningsliden har omfattat minst 15 dagar eller fordonet har övergått till
ny ägare under avställningsliden, ulgår skall för dag under månad då
avslällningen började eller upphörde.

För
kalendermånad utgör fordonsskatten en tolftedel och för dag 1/360 av skallen
för hell år.

14 §
För en personbil som hör hemma i en kommun som anges i bilaga 3

lill denna lag skall fordonsskatt betalas enligt bilaga I endasl lill den del

fordonsskatten för år räknat överstiger 384 kronor.

En
personbil anses höra hemma i den kommun där den skallskyldige har sin adress
enligl bilregistret vid den tidpunkt som anges i 16 § första eller andra
stycket eller vid ingången av den tid som anges i 16 § tredje stycket. Saknas
sådan adress gäller i slället den adress som borde vara antecknad i
bilregistret.

Första
slyckel tillämpas endasl i samband med alt fordonsskatt skall betalas enligl
vad som i övrigt gäller enligt denna lag.

15 §
Om ell fordons beskaffenhet ändras så atl fordonsskatt skall utgå

med ett högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten frän och med den

kalendermånad under vilken regislreringsbesiktning i anledning av änd

ringen skedde eller senast skulle ha skell. Medför ändringen alt fordons

skatt skall utgä med etl lägre belopp ån tidigare, ulgår den lägre skatten

från och med kalendermånaden efter den under vilken registreringsbesikt

ning i anledning av ändringen skedde.

Om
etl fordons användning ändras så alt fordonsskatt skall utgå med etl högre
belopp än tidigare, utgår den högre skallen från och med den kalendermånad dä
ändringen skedde. Medför ändringen att fordonsskatt skall ulgå med etl lägre
belopp än tidigare, utgår den lägre skatten från och med kalendermånaden efter
den då ändringen skedde.

Betalning
och återbetalning av skatten

16 §
Om inte annat följer av andra eller tredje slyckel, skall fordonsskat

ten betalas av den som är skatlskyldig för fordonet vid ingången av den

kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha betalats.

Når
ell fordon blir skattepliktigt skall fordonsskatten betalas av den som var
skatlskyldig när skatteplikten inträdde. Sker ändring som avses i 15 §, skall
fordonsskatten betalas av den som var skatlskyldig när registreringsbesiktning
i anledning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett eller, i fräga om
ändrad användning av fordon, när användningen ändrades.

Fordonsskatt
som fastställs genom beslut om efterbeskaltning skall betalas av den som var
skallskyldig under den lid skallen avser.

17 §
Upphör skatteplikten för ett fordon under lid för vilken fordons

skall har betalats, återbetalas den överskjutande skatten till den som var

skatlskyldig när skatteplikten upphörde.

Sänks
skallen i fall som avses i 15 §, återbetalas den överskjutande skatten till den
som var skatlskyldig när regislreringsbesiktning i anledning av ändringen
skedde eller, om sänkningen berörsav ändrad användning, när användningen
ändrades.

18 § Skall
fordonsskatten för elt fordon pä gmnd av ändring i denna lag Prop.
1987/88:159

utgå med elt annat belopp än tidigare och har fordonsskatt beslutals för

liden
efter ikraftträdandet enligl äldre bestämmelser, skall tillkommande
skallebelopp betalas för liden frän och med dagen för ändringen till utgången
av skatleäret eller, om fordonsskatt har beslutats för skatleperiod, till
utgången av skatleperioden. För samma tid skall överskjutande skattebelopp som
har betalats återbetalas.

Den
som är skatlskyldig vid ikraftträdandet av lagändringen skall betala
tillkommande skattebelopp och är berättigad lill återbetalning av överskjutande
skallebelopp.

19 §
Skattebelopp enligl 18 § som understiger 100 kronor behöver inte

betalas in till staten och återbetalas inle heller.

Traktorer
m. m.

20
§ Traktorer indelas i
skattehänseende i klass 1 (Irafiklraklorer) och klass II (jordbmkslraktorer).

21
§ En traktor hänförs, om
annat inte sägs i 22 §, lill klass 1 om den

1.
har en ijänslevikt över 2000 kilogram
och används för transport pä väg som inte är enskild, eller

2.
år en till traktor ombyggd bil.

22 §
Traktorer som inte skall hänföras lill klass I skall hänföras lill klass

II.

Till
klass 11 hänförs ocksä en traktor enligl 21 § I om den

1.
uteslutande eller så gott som
uteslutande används för transport av produkter frän eller förnödenheter för
lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under
förutsättning, när det gäller skogsbruk, alt lasten sammanlagt inte överstiger
15 ton, eller

2.
används endast för transporter
som är begränsade lill

a. transport
av endast traktorn med förare,

b. godsbefordran
vid passage över väg,

c. befordran
av gods som är lastat pä traktorn,

d. befordran
vid färd lill eller från arbetsplats, försäljningsställe eller

dylikt av redskap som skall drivas med traktorn eller av sådant gods som

behövs för driften av traktorn eller redskapet eller som behövs för dess

förare.

23
§ Om en jordbrukstraktor
tillfälligt skall användas pä sådant sätl att den blir atl anse som en
trafiktraktor, skall tilläggsskatt betalas beräknad efter skillnaden i
skattesals enligt bilaga I för irafiklraklorer och jordbmkslraktorer.
Tilläggsskatten skall vid varje tillfälle betalas för en tidsperiod om 15
dagar. För den tid tilläggsskatt betalats får traktorn användas som en
trafiktraktor.

24
§ Används en Irafiktraklor för
alt dra påhängsvagnar som inle år registrerade här i landet, utgår fordonsskatt
med två gånger dét belopp som annars skulle ha utgått för traktorn.

25
§ Ett skattepliktigt molorredskap
beskattas som en jordbrukstraktor, om del har en ijänslevikt som inte
överstiger 2000 kilogram och inte är en lill motortedskap ombyggd bil, och i
annal fall som en Irafiktraklor.

Kilometerskatt Prop. 1987/88:159

Kilometerräknare
och märke

26 §
Etl kilomelerskallepliktigl fordon skall vara försett med en särskild,

godkänd räknare för registrering av fordonels körsträcka och tillhörande

anordningar för dess funktion (kilometertäknarapparatur). Apparaturen

skall vara plomberad saml godkänd vid besiktning och fungera tillfredsstäl

lande.

Om
ett kilomelerskatiepliktigt fordon inle är försett med sådan apparatur fär det
inte användas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär dock
meddela föreskrifter om att fordon ändå får användas i avvaktan pä reparation
eller besiktning av kilomelertäknarapparaturen.

27
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer fär efter ansökan medge att ett
kilomelerskallepliktigl fordon inte behöver vara försett med
kilometertäknarapparatur.

28
§ En kilometerskatlepliktig
personbil skall vara försedd med ett särskilt märke, som visar att fordonet är
kilomelerskattepliktigt (kilometer-skattemärke). Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undanlag från skyldigheten
att förse personbil med ett sädant märke.

29
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande,
montering, plombering, renovering, reparation, besiktning och kontroll av
kilometertäknarapparatur, om beräkning av körsträcka pä grundval av
registreringar i kilometertäknare samt om kilometerskattemärke.

Skattens
storlek

30 §
Kilometerskatl betalas för likatteperiod. Skatt utgår för varje helt

tiotal kilometer som fordonet, då det varit skattepliktigt, tillryggalagt un

der skalteperioden. Skattens storlek framgår av bilaga 2 till denna lag.

I
fall som avses i 34 § andra eller tredje stycket eller 35 § utgår kilometerskatt
även för en del av en skatteperiod.

31 §
Den skattskyldige skall för varje skatleperiod, efter avstämpling i

kilomelerräknaren, lämna uppgift till ledning för beräkning av skatten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om undantag frän detta. Uppgift som nu har nämnts skall

lämnas även i andra fall, om regeringen eller den myndighet som regering

en bestämmer meddelar föreskrifter om delta.

•

32
§ Om ett fordons beskaffenhet
ändras så att kilometerskatt skall utgå efter en högre skattesats än tidigare,
utgår den högre skatten från och med den dag dä regislreringsbesiktning i
anledning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett. Medför ändringen
att kilometerskatl skall ulgå efter en lägre skattesats än tidigare, utgår den
lägre skatten från och med den dag dä besiktning i anledning av ändringen skedde.

33
§ Skall kilometerskatten för
ett fordon på gmnd av ändring i denna lag utgä med ett annat belopp än
tidigare, skall skatten beräknas med hänsyn till den tid som förflutit före och
efter ändringen. Beräkningen fär dock ske ,

efter
annan gmnd, om omständigheterna föranleder det.

Betalning av skatten Prop. 1987/88:159

34 §
Om inle annal följer av andra eller tredje stycket, skall kilometer

skatten betalas av den som är skallskyldig för fordonet vid ingången av den

kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha betalats.

Har
ett fordon övergått lill ny ägare, skall den förte ägaren betala den
kilometerskatl som ulgår för den körsträcka under skalleperioden som fordonet
tillryggalagt under den lid han varit ägare till del. Den nye ägaren skall
betala den kilometerskatl som utgår för körsträckan därefter.

Har
den skaltskyldige försalts i konkurs, skall konkursgäldenären betala den
kilometerskatl som utgår för den körsträcka under skatleperioden som fordonet
tillryggalagt före beslutet om konkurs. Konkursboet skall betala den
kilometerskatl som utgår för körsträckan därefter.

35 §
Kilometerskatt som fastställs genom etl beslut enligt 40 § eller ett

beslut om efterbeskaltning skall betalas av den som är skattskyldig för

fordonet under den lid skatten avser. Kilometerskatt för skatleperiod

under vilken etl fordon avregistrerats skall betalas av den som då var

skattskyldig för fordonet. Detsamma gäller även i övrigt dä fordonet under

en skatleperiod har upphört atl vara skattepliktigt av annan anledning än

avslällning.

Skattebeslut
m. m.

Beslut
genom automatisk databehandling

36 §
Väglrafikskall beslutas, om inte annat följer av 37-41 §§, genom

automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Om del i

bilregistret saknas uppgifter som behövs för bestämmandet av skatten,

bestäms den enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer.

Den
som är missnöjd med ett beslut enligt första stycket kan begära omprövning
enligt 37-39 §§.

Regeringen
föreskriver vilken myndighet som svarar för beslut om skatt enligt första
stycket.

Omprövning
av beslut m. m.

37 §
Om granskning, revision eller nägot annat förhållande föranleder

det eller den skattskyldige begär det, får beskatlningsmyndigheten om

pröva beslut om skatt enligt 36 § och även i övrigt besluta om fastställande

av skatt. Beskattningsmyndigheten skall ompröva sitt beslut, om den

skattskyldige begär det eller skäl annars föreligger. Omprövning får dock

inte ske, om slutligt beslut beträffande skatten har meddelats enligt 38 §.

Ett
omprövningsbart beslut fär inle meddelas senare än tre är frän utgången av del
kalenderår under vilkel skatteåret eller skatleperioden har gått till ända. Om
den skattskyldige begär ett beslut senare än tvä mänader före utgången av den
angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut.'

Elt
omprövningsbart beslut får inte överklagas. Av beslutet skall framgå att den
skattskyldige kan få ett slutligt beslut enligt 38 §.

38 §
Beskattningsmyndighelen skall meddela slutligt beslut om skatt, om

den skattskyldige eller det allmänna ombudet begär det inom tre är frän

utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har

gått
till ända. Slutligt beslul skall meddelas även om begäran härom kom- 7

mer in senare men inom tvä
månader från den dag då den skaltskyldige har Prop. 1987/88:159 fält del av elt
beslul enligl 37 § eller, om det allmänna ombudet begär slutligt beslul, inom
tvä mänader från den dag då beslul enligt 37 § meddelades. Om det finns
särskilda skäl, fiir slutligt beslut meddelas inom tre år frän utgången av det
kalenderår under vilket skatleäret eller skatleperioden har gått till ända
även om den skaltskyldige eller det allmänna ombudet inte har begärt det.

Sedan
slutligt beslul har meddelats för en viss skatleperiod eller elt visst skatteår
får beslut enligt första slyckel inte meddelas för samma period eller är.

39 §
Vill den skaltskyldige begära omprövning av etl beslut enligt 36 § på

den grunden att fordonet före den tidpunkt som är avgörande för skattskyl

digheten har övergått till ny ägare, skall framställningen göras hos beskatt

ningsmyndigheten senast 30 dagar efter den dag dä skatten senast skulle ha

betalats. Har den skattskyldige erhållit krav pä skatten först sedan den

skulle ha betalats, räknas dock liden från mottagningsdagen.

Beslut
som beskattningsmyndigheten meddelar med anledning av en begäran enligt första
stycket skall anses som etl slutligt beslut.

40 §
Har ett kilomelerskattepliktigt fordon bmkats i strid mot 26 § andra

stycket, får beskatlningsmyndigheten även för pågående skatleperiod fast

ställa kilomelerskatlen för den vägsträcka som fordonet har brukats pä

sådant sätt under perioden.

Beräkning
av skatt efter skälig grund

41
§ Kan skatten inte bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i
bilregistret eller på grundval av verkställd utredning, skall den beräknas
efter skälig grund.

Beslut
om efterbeskaltning

42 §
Beskatlningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskaltning

fastställa den ytterligare vägtrafikskatt som skall betalas i de fall skatt har

undandragits genom alt

1.
etl fordon har brukats i strid
mol vad som är föreskrivet om registrering och avslällning av fordon,

2.
föreskriven anmälan lill
regislreringsmyndigheten inte har gjorts,

3.
oriktig uppgift har lämnats i
anmälan eller ansökan till registrerings-eller beskattningsmyndighelen eller
annars till ledning för beskattningen,

4.
fordonet inte har undergått
föreskriven regislreringsbesiktning efter ändring som avses i 15 § eller 32 §,

5.
uppgift om körsträcka för
kilometerskaltepliktigt fordon inle har lämnats i vederbörlig ordning eller
oriktig uppgift har lämnats om körsträckan,

6.
etl kilomelerskaltepliktigl
fordon har brukats i strid mol 26 § andra stycket, eller

7. oriktig
uppgift har lämnats i mål om skatt.

Vid efterbeskaltning får 41 § tillämpas.

43 §
Beskattningsmyndighelen får besluta om efterbeskaltning sedan

slutligt beslut om skatt har meddelats eller, om sä inle skett, när slutligt

beslut inte längre kan meddelas. Efterbeskaltning fär endast ske om be-

skaltningsmyndigheten
meddelar beslut om detta senast under sjätte året Prop. 1987/88:159 efter
utgången av det kalenderår under vilkel skatleäret eller skatteperioden har
gått till ända. Efterbeskaltning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt fär
dock ske inom ett är efter utgången av den månad dä avgörande i målet har
vunnit laga kraft. Vid efterbeskaltning enligl denna lag gäller i övrigt 4 kap.
11 och 12 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

44 § Efterbeskaltning fär inle ske om del skattebelopp som
efterbeskatl-

ningen avser är atl anse som ringa eller om del med hänsyn till omständig

heterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskaltning sker. Avser

prövningen flera skatleperioder för samma skatteår, skall frågan om skat

tebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda

beloppet för perioderna.

Rättelse på grund av skrivfel m. m.

45 § Finner beskattningsmyndigheten all elt skattebeslut
eller elt beslut

om efterbeskaltning har blivit uppenbart oriktigt pä grund av skrivfel,

räknefel eller annal sådant förbiseende, skall myndigheten meddela beslul

om rättelse, om inte beslut om fastställande av skalt kan meddelas enligt

37§.

Har den skalt som bestämts genom automatisk databehandling
enligt 36 § blivit uppenbart oriktig pä grund av misstag vid databehandlingen,
fär den myndighet hos vilken databehandlingen utförts besluta om rättelse.

Skattetillägg

46 § Har den som är skattskyldig undandragit skalt pä sätt
som anges i

42 §, skall han i samband med beslul enligl 37, 38 eller 40 § eller vid beslut

om efterbeskaltning påföras en särskild avgift (skalletillägg). Skattetilläg

get är tjugo procent av det skattebelopp som undandragits.

Om den skaltskyldige i mål om skall skriftligen lämnat
uppgift som befinns oriktig, skall han påföras skattetillägg med tjugo procent
av den skall som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits.

47 § I fråga om skattetillägg skall 7 kap. 4 och 6§§, 7§
andra stycket

samt 8§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

tillämpas. Om skatlelilläggel eller det sammanlagda beloppet av flera skat

tetillägg som faslstållls samtidigt inle uppgår till 50 kronor, påförs inte

tillägg.

Frägor om skatlelillägg prövas av beskattningsmyndigheten.
Frägor om skattetillägg på grund av oriklig uppgift i mäl om skatt prövas dock
av länsrätten på talan av allmänt ombud. Sädan talan får föras, om den oriktiga
uppgiften inle har godtagils efter prövning i sak eller inle har prövats i
målet, och skall väckas inom ett är från utgången av den månad då dom eller
slutiigl beslul i målet vunnit laga kraft.

Förseningsavgift

48 § Om uppgift för en skatleperiod om körsträckan för etl
kilomeler

skattepliktigt fordon inte kommit in inom föreskriven lid, skall en påmin

nelse om uppgiftsskyldighelen och om förseningsavgift sändas till den som

ägde fordonet vid utgången av skatleperioden, om inle annal följer av

andra stycket. 9

Om ägaren har underlåtit
alt inom föreskriven lid lämna uppgift om Prop. 1987/88:159 fordonets
körsträcka för två på varandra följande skatteperioder, skall ägaren påföras
förseningsavgift. Delsamma gäller om ägaren har anmanats atl lämna uppgift om
körsträckan men inle följt anmaningen inom den tid som har föreskrivits i
denna.

49
§ Förseningsavgiften är 100
kronor. Avgiften bestäms dock till 200 kronor om förseningsavgift har påförts
även för den närmast föregående skalteperioden eller om förseningen avser en
uppgift som ägaren har anmanats atl lämna.

50
§ Frägor om förseningsavgift
prövas av beskattningsmyndigheten. I fräga om förseningsavgift skall 7 kap. 6 §
första och tredje styckena samt 7 kap. 8§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter tillämpas. Därutöver gäller att förseningsavgifter som
avser samma fordonsägare för en och samma skatleperiod fär nedsättas till 500
kronor eller, i fall som avses i 49 § andra meningen, I 000 kronor.

Betalning
av skatt

Betalningstider
m.m.

51 §
Fordonsskatten för elt skatteår eller en skatteperiod skall betalas

under månaden före ingången av skatleäret eller skatteperioden (upp

bördsmånaden).

Om
fordonet har blivit skattepliktigt efter ingången av uppbördsmånaden, skall
fordonsskatten betalas senast tre veckor efter skattepliktens inträde.

Om
skatten enligt 15 § skall utgå med ett högre belopp än tidigare, skall skatten
betalas

1.
när det gäller ändring av
fordonets beskaffenhet, senast tre veckor efter utgången av den kalendermånad
under vilken regislreringsbesiktning-en skedde eller senast skulle ha skett,

2.
när det gäller ändring av
fordonets användning, senast tre veckor efter den dag då ändringen skedde.

Om
fordonsskatt i de fall som avses i andra stycket skall betalas för högst en
kalendermånad under skatleäret eller skatleperioden, skall fordonsskatt för
närmast följande sk.itteär eller skatteperiod betalas samtidigt.

52 §
Kilometerskatten för en skatteperiod skall betalas under mänaden

närmast efter utgången av skatleperioden (uppbördsmänaden).

Om
fordonet har övergått till ny ägare eller den skaltskyldige har försalts i
konkurs eller om fordonet har upphört atl vara kilomelerskattepliktigt av annan
anledning än avslällning, skall kilomelerskatlen betalas

1.
vid ägarbyte senast fyra veckor
efter det att uppgift om ägarbytet har förts in i bilregistret,

2.
vid konkurs senast fyra veckor
efter det alt uppgift om konkursen har förts in i bilregistret,

3.
beträffande fordon som upphör
att vara kilometerskaltepliktigt, senast tre veckor efter det att detta
inträffar.

Om
kilomelerskatteplikt för elt fordon inträder först under den sista,

mänaden i en skatteperiod, skall kilometerskatten för den skalteperioden

betalas först i samband med all kilometerskatten för närmast följande

skatteperiod skall betalas. 10

53 § Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 1987/88:159

meddela föreskrifter om undantag från 51 och 52 §§ för vissa gmpper av

fordon.

54
§ Tillkommande skatt enligt 18
§ skall betalas senast en månad efter del att skatteändringen har trätt i
kraft.

55
§ Skatt som har fastställts
enligt 37-42 §§ eller genom beslul om rättelse enligt 45 § första stycket skall
betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer.

56
§ Närmare föreskrifter om
uppbörd av vägtrafikskalt meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Avrundning
av belopp

57
§ Vid beräkning av skatt eller skattetillägg som skall påföras eller
återbetalas skall beloppet avmndas till närmast lägre hela krontal.

Skattebelopp
under 25 kronor behöver inte betalas in till staten och återbetalas inte
heller.

Inbetalning
av skatt

58
§ Skatten betalas genom insättning pä särskill postgirokonto utan kostnad
för den skaltskyldige.

Inbetalning
anses ha skett den dag inbetalningskortet eller försändelse som innehäller
gireringshandling kommit in till postkontor.

Anstånd
med betalningen

59 §
Är den skattskyldiges skattebetalningsförmåga nedsatt pä gmnd av

sjukdom eller nägon annan omständighet som han inte kunnat råda över

och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan beskatt

ningsmyndigheten efter ansökan från den skattskyldige medge anstånd

med betalningen av den skalt som skall betalas närmast efter del atl

ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller en del

av den. Anständstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den

månad då skatten skall betalas.

Har
den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan
anståndet beviljades, skall anståndet omprövas.

60 §
Om ett beslut om skatt har överklagats, kan den skattskyldige av

beskattningsmyndighelen fä anstånd med betalning av skatten. Bestäm

melserna i 49§ 1,2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid

överklagande av beslut rörande taxering skall dä tillämpas. Det som sägs

om länsskaltemyndighel i uppbördslagen gäller då det allmänna ombudet.

Ränta
skall utgå på skalt som den skattskyldige fått anstånd med att

betala enligt första stycket lill den del skattebeloppet fastställs av den

domstol som prövar överklagandet. För sädan ränta tillämpas bestämmel

serna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen

(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier. Räntan skall dock

beräknas frän den dag dä skattebeloppet skulle ha betalats, om anstånd

inle medgetts, lill och med den dag då anständstiden gär ut. 11

Restavgifi Prop. 1987/88:159

61 § Restavgifi skall las ul om skatten inle betalas inom
den tid och i den

ordning som har bestämts enligt denna lag.

Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligl 59
eller 60 §, las restavgifi ul endast pä det skattebelopp som inle har betalats
senast vid anståndslidens utgäng.

62
§ Restavgifien
år sex öre för vatje hel krona av den skatt som inte har betalats, dock minsl
femtio kronor. Vid beräkning av restavgifien skall avrundning ske lill närmast
högre hela krontal.

63
§ Om särskilda
omständigheter föreligger, får beskatlningsmyndigheten medge befrielse frän
skyldigheten atl betala restavgifi. Bestämmelserna om skattebeslut i denna lag
gäller även beslut om sådan befrielse.

Brukandeförbud på grund iiv obetald skatt

64 § Elt skattepliktigt fordon fär inte användas, om
väglrafikskatlen inte

har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag. Fordonet får

dock användas, om del är fräga om

1.
skalt som avser
lid före det närmast föregäende skalleåret,

2.
skatt som en
tidigare ägare av fordonet är skyldig all betala och som har faslstållls genom
beslut om efterbeskaltning enligl 42 § eller avser ytterligare skatt som
beslutats efter iigarbytel,

3.
kilometerskatl
som en tidigare ägare av fordonet är skyldig atl betala och som inte har förfallit
lill betalning vid ägarbytet,

4.
skatt för
vilken anstånd med betalningen föreligger.

Om del finns särskilda skäl, får beskattningsmyndighelen
medge aU elt visst fordon får brukas utan hinder av första stycket.

65 § Har etl fordon sålts vid exekutiv försäljning eller
av etl konkursbo,

får det brukas av den nye ägaren även om fordonsskatt eller kilometer

skatl, som tidigare ägare är skaftskyldig för, inle har betalats. Detsamma

gäller för fordon som tillhör elt konkursbo i fråga om skatt som konkurs

gäldenären eller en tidigare ägare är skatlskyldig för.

Indrivning, avkortning och avskrivning av skatt

66 § Betalas inle skatten i rätt lid skall den drivas
in.

Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning,
avkortning och avskrivning gäller åven skatt enligl denna lag. Vad som sägs i
58 § 2 mom. första stycket och 67 § första stycket uppbördslagen om länsskattemyndighet
skall därvid i slället gälla beskatlningsmyndigheten. Fordonsskatt som skulle
ha betalats men inle har erlagts fär avkortas genom automatisk dalabehandling
pä grundval av uppgifter i bilregistret. Vid återbetalning av skall skall
avräknas endast sådan till betalning förfallen fordonsskatt eller
kilometerskatl sotn inte eriagts, restavgift och skaltetill-lägg som belöper pä
sådan skalt, förseningsavgift enligt 48 § samt sädana avgifter enligl
bilregislerkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av
vägtrafikskalt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid
indrivning av

skatten. 12

Skattekontroll Prop. 1987/88:159

67 §
Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 2-5 §§, 6§ första stycket och

7-l5§§ samt 9 kap. 2 och 3§§ lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter gäller vid kontroll av vägtrafikskalt. Vad som sägs

om deklaration gäller i slället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda

föreskrifter och ligga lill grund för beslul om skalt.

Skalterevision
får företas, förutom av beskattningsmyndighelen, av riksskatteverket och av länsskaltemyndighel.
Vad som sågs i 3 kap. 9, II,
13 och 15 §§ lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter om beskattningsmyndighel skall därvid gälla
riksskalteverkel och länsskatlemyndig-het. Innan riksskatteverket eller
länsskaltemyndighel beslutar om revision skall samråd ske med
beskattningsmyndighelen.

Förhandsbesked

68 §
Bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. lagen (1984: 151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter gäller även för väglrafikskall. Vad

som sägs där om beskattningsmyndighel gäller riksskatteverket, och vad

som sägs om allmänt ombud gäller allmänt ombud enligl 3 §.

Återbetalning
och avräkning av skatt för fordon som använts utomlands

Återbetalning
av fordonsskatt

69
§ Om det för
kilomelerskaltepliktig buss, lastbil eller släpvagn som använts utomlands har
utgått skatt eller avgift där för trafik med eller innehav av fordonet, fär
beskattningsmyndighelen, efter ansökan, medge återbetalning av fordonsskatt för
varje dygn för vilkel skatt eller avgift har erlagts i utlandet. Skallen betalas
tillbaka med etl belopp per dygn som motsvarar 3 procent av skatten för den
månad under vilken användningen skell. Motsvai"ande gäller när elt sädant
fordon använts i Norge och det har utgått kilomelerskalt där för fordonet.

70
§ Berättigad till återbetalning
enligt 69 § år den som är skattskyldig för fordonet när utlandsvistelsen
upphör.

Ansökan
om återbetalning las upp lill prövning endast om den har kommit in inom fyra
mänader frän utgången av den månad under vilken utlandsvistelsen avslutades.

Om
det finns särskilda skäl, får beskattningsmyndighelen på ansökan medge
återbetalning av fordonsskatt trots atl utlandsvistelsen inte har upphört.
Berättigad till återbetalning är den som är skatlskyldig når ansökan görs
eller, om skatteplikt för fordonet upphört dessförinnan, den som dä ägde
fordonet.

För
beskaltningsmyndighetens beslut om återbetalning tillämpas 37 och 38§§.

Avräkning
av kilometerskatl

71
§ Har en kilometerskatlepliktig buss, lastbil eller släpvagn använts

utomlands, avräknas den kilometerskall som belöper pä körsträckan i

utlandet. Motsvarande gäller kilomelerskaltepliktiga personbilar som har

använts utomlands i annal land än Norge eller Finland. Avräkning av

kilometerskatl för en lastbil eller släpvagn som har använts i Norge eller

för en buss, lastbil eller släpvagn som har använts i Finland sker endasl om

skalt har betalats för användningen av fordonet där. 13

72 § Om
inte annat följer av andra eller tredje stycket, verkställs avräk- Prop.
1987/88:159

ningen av kilometerskatl i samband med närmast följande uppbörd av

kilometerskatl. Den som därvid är skatlskyldig är
berättigad till sädan avräkning.

Har en kilometerskatlepliktig buss, lastbil eller släpvagn
använts i Norge eller Finland, prövar beskattningsmyndigheten efter ansökan
frågan om avräkning av kilometerskatl för körsträckan där.

Har eft kilomelerskattepliktigt fordon använts utomlands i
etl annat land än Norge eller Finland och har utresa eller inresa skett över
Norge eller Finland, prövar beskatlningsmyndigheten efter ansökan frågan om
avräkning av kilometerskatt för körsträckan i annat land än Norge eller
Finland. Detsamma gäller i det fall medgivande har lämnats enligt 74 § andra
stycket.

73 § Avräkning av kilometerskatl enligt 72 § första
stycket sker, om inte

annal följer av 74 eller 75 §, genom automatisk databehandling på grundval

av uppgifter i bilregistret. I fråga om sädan avräkning tillämpas även 37 och

38§§.

I fråga om ansökan enligt 72 § andra eller tredje stycket
tillämpas 70 §.

Förutsättningar för återbetalning och avräkning m. m.

74 § Som förutsättning för återbetalning eller avräkning
enligt 69 eller

71 § gäller atl uppgifter om användningen utomlands lämnas i enlighet med

de föreskrifter som regeringen meddelar. Beskattningsmyndigheten fär pä

ansökan av fordonsägaren ändå medge återbetalning eller avräkning, om

det finns särskilda skäl.

I fräga om fordon som regelmässigt förs ul ur eller in i
landet flera gånger per dygn får beskattningsmyndigheten på begäran av den
skattskyldige medge atl uppgifter enligt första stycket inte behöver lämnas.

75
§ Rätten till
avräkning av kilomelerskalt för personbil är förfallen för en viss resa, om
kilometerskattemärke har saknats vid ut- eller inresan. Beskattningsmyndighelen
fär på ansökan av fordonsägaren ändå medge avräkning, om det finns särskilda
skäl.

76
§ Har
återbetalning av skatt skett med för högt belopp lill följd av oriklig uppgift
som lämnats av den skaltskyldige eller för hans räkning, skall den
skaltskyldige betala tillbaka vad han fält för mycket. Detsamma gäller när den
skattskyldige inle lämnat nägon uppgift.

I fråga om åtgärd för uttagande av vad som skall betalas
tillbaka enligt första stycket gäller bestämmelserna om skattebeslut och
efterbeskaltning i tillämpliga delar.

Straffbestämmelser m. m.

Åtgärd med kilometerräknarapparaluren

77 § Den som uppsätligen vidtar en åtgärd med
kilometerräknarappara

luren pä ett fordon så atl körsträckan som skall ligga till grund för beräk

ningen av kilometerskatl för fordonet inle registreras eller registreras för

lågt döms, om förfarandet ej utgör elt led i gärning som är belagd med

strängare straff enligt skallebrottslagen (1971:69), till böter eller fängelse
i

högst sex månader. Till samma straff döms den som uppsätligen eller av 14

grov
oaktsamhet brukar ett fordon, pä vars kilometertäknarapparatur en Prop.
1987/88:159 sådan åtgärd vidtagits.

Brukande
irots obetald skatt m.m.

78 §
Brukas ett fordon i strid mot 64 § och har tvä mänader förflutit från

den dag dä den skatt som har föranlett brukandeförbudet senast skulle ha

betalats, skall polisman ta hand om fordonets registreringsskyltar.

Polisman
skall ta hand om registreringsskyltarna även pä etl avställt fordon, om
förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat enligt första stycket
om fordonet hade varit skalleplikligt.

Den
polisman som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar fär medge atl
fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

79 §
Brukas ett fordon i strid mot 64 § sedan fordonets registrerings

skyltar har tagils om hand enligt 78 §, dörns ägaren till böter eller fängelse
i

högst sex månader.

Till
samma straff döms ägaren till elt avslällt fordon som brukas, om fordonets
registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 § och brukande-förbud skulle
ha gällt för fordonet enligt 64 § om fordonet hade varit skatlepliktigl.

Brukas
ett fordon på annat sätt i strid mot 26 § andra stycket eller 64 §, döms ägaren
lill böter.

Om
ägaren visar atl han iakttagit vad som ankommit pä honom för atl hindra att fordonet
brukades, är han fri frän ansvar.

80
§ Den som brukar någon annans
fordon utan lov döms i ägarens ställe enligt 79 §. Delsamma gäller den som
innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet alt bestämma om förare av
fordonet eller anlitar någon annan förare ån den ägaren har utsett.

81
§ Bestämmelserna i 79 §
första-tredje styckena gäller även föraren, om han kände till att fordonet inle
fick brukas. Delta gäller dock inle när fordonet provkörs vid besiktning eller
inspektion enligl 35 § fordonskungörelsen (1972:595).

82
§ Ansvarsbestämmelserna för
ägare eller brukåre av fordon skall i fräga om fordon som tillhör eller brukas
av staten eller kommun tillämpas pä förarens närmaste förman. Om denne har
gjort vad som ankommer på honom för att hindra alt etl brott mot lagen begås
men sker detta ändå på grund av en överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas
ansvarsbestämmelserna i stället på den överordnade.

I
fråga om fordon som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag, ekonomisk
förening eller annan juridisk person, skall ansvarsbestämmelserna tillämpas på
den eller dem som har rätl alt företräda den juridiska personen. Om
länsstyrelsen på begäran av en juridisk person godtagit en viss fysisk person
som bärare av ägares ansvar, skall dock bestämmelserna i stället gälla denne.

Oriktiga
uppgifter som leder till återbetalning medför högt belopp m. m.

83
§ Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga upp

gifter som är ägnade atl leda till att skatten enligt 69 eller 71 § betalas 15

tillbaka eller avräknas
med för högt belopp döms lill böter eller fängelse i Prop. 1987/88:159
högst sex månader, om ej gärningen är belagd med strängare straff i
skattebrottslagen (1971:69).

Detsamma
gäller den som med avsikt alt skatt skall återbetalas eller avräknas med för
högt belopp underlåter att lämna uppgifter enligl 74 §.

Överklagande

Överklagande
i va/dig ordning

84 §
Beslul om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslul som avses i

89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd alt

betala skatt fär överklagas hos länsrätten av den skaltskyldige och av det

allmänna ombudet. Allmänna ombudets överklagandetid räknas från be

slutets dag.

Beslul
enligt 64 § andra stycket eller enligt 74 § andra slyckel fär överklagas hos
riksskatteverket. Rikskatteverkels beslut fär inle överklagas.

Bestämmelserna
i 8 kap. 2-4, 6, II och 13 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller även för väglrafikskall. Vad där sägs om allmänl
ombud gäller dä allmänt ombud enligt 3 §. Vid tillämpningen av 8 kap. 6§ är
motpartens överklagandelid dock tvä veckor.

85 §
Om del begärs omprövning enligl 37 eller 39 § eller om beslut enligt

38, 39 eller 42 § eller enligl 45 § första stycket överklagas befriar delta
inte

den skattskyldige från att i behörig ordning betala skatten.

Överklagande
i särskild ordning

86 §
Den skattskyldige fär överklaga etl beslul i särskild ordning om

1.
skatten har fastställts i strid
med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller om vad som är skatlepliktigl,

2.
skatten har fastställts mer än
en gång för samma skattepliktiga förhållande,

3.
skatten har fastställts lill
elt belopp som väsentligt överstiger vad som rätteligen borde ha utgått och
delta beror pä att den skaltskyldige underlåtit atl lämna uppgifter som han
varil skyldig alt lämna eller del har föranlelts av felaktighet i en uppgift
som han har lämnat eller i en uppgift eller handling som har legat lill grund
för en sådan uppgift, eller

4.
skallen borde ha faslstållls
lill ett väsentligt lägre belopp pä grund av någon annan omständighet eller
någol annat bevis som den skaltskyldige åberopar.

Elt
överklagande enligl 3 eller 4 fär tas upp lill prövning endast om det kan
grundas pä en omständighet eller ell bevis som det saknades kännedom om när skatten
fastställdes och det framstår som ursäktligt atl den som söker rättelse inle på
annat sätl har åberopat omständigheten eller beviset för all få rättelse.

87 §
Överklagande i sårskild ordning fär göras senast under sjätte ärel

efter utgången av del kalenderår under vilket skalteårel eller skalteperio

den har gått lill ända.

Överklagande
i särskild ordning prövas av länsrätten. Har länsrätten beslutat om skallen,
prövas överklagandet av kammarrätten. Har kammarrätten eller regeringsrätten
beslutat om skatten, prövas överklagandet av regeringsrätten.

Regeringsrätten,
kammarrätten och länsrätten fär, om överklagande 16

som gjorts i särskild
ordning skall las upp till prövning, förordna atl målet Prop. 1987/88:159
skall vidare handläggas av beskattningsmyndigheten.

Vid
överklagande av beslut som har meddelats i anledning av överklagande i
särskild ordning gäller vad som i denna lag i övrigt föreskrivs om överklagande
av beslul om fastställande av skalt.

Befrielse
från skatt i vissa fall

88
§ Om det finns synnerliga skäl,
kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning
av eller befrielse från skatt enligt denna lag eller medge att traktor, som
enligt denna lag skall höra till klass I, hänförs till klass II. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan också, om
det finns synnerliga skäl, besluta om befrielse frän kilometerskatteplikt och
om att förhöjd fordonsskatt i stället skall påföras. Medges nedsättning av
eller befrielse från skatt, får medgivandet avse även på skatten belöpande
skatlelillägg, förseningsavgift, ränta och restavgifi.

89
§ Beskattningsmyndigheten
medger efter ansökan av fordonets ägare befrielse från skatteplikt för fordon
som används uteslutande eller så gott som uteslutande vid räddningstjänst.
Befrielse medges dock inte för personbil och inte heller för sådan buss eller
för sådan lastbil med skäpkaros-seri som har en skatlevikt om högst 3000
kilogram. Som räddningstjänst anses därvid även verksamhet som bedrivs av annan
än staten eller kommun.

17

2 Riksdagen 1987188. / saml. Nr 159

Bilaga
1 till vägtraflkskattelagen (1988:000) Fordonsskatt

Prop. 1987/88:159

Fordonsslag

Skatlevikt,

Skalt,
kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varie hell hundratal kilogram över den lägsta
viklen i klassen

A
Motorcyklar

1
Tvåhjulig motorcykel

0-

75

100

0

ulan sidvagn

76-

125

0

2 Annan
motorcykel

0-

200

0

B
Personbilar

0-

900

355

0

901-

445

90

C
Bussar

1 Buss
som är

0-

1600

355

0

inrättad för

1601-

3 000

391

36

drift endasl

3001-

895

0

med bensin

eller gasol

2 Annan
buss

0-

1600

355

0

1601-

3000

391

36

3001-

7000

895

14

7001-

10000

1455

35

10001-

30000

2 505

61

.0001-

14705

0

D
Lastbilar

1
Lastbil som är

0-

1600

355

0

inrättad för

1601-

3000

391

36

drift endasl

3001-

895

0

med bensin

eller gasol

2 Annan
lastbil

2.1 med anordning

för påhängs-

vagn

med två hjul-

0-

1600

540

0

axlar

1601-

3000

565

25

3001-

10000

915

85

10001-

14000

6865

193

14001-

14585

339

med tre eller

0-

1600

540

0

flera hjul-

1601-

3000

565

25

axlar

3 001-

11000

915

95

11001-

15000

8515

115

15001-

18000

13115

135

18001-

23000

17 165

246

23 001-

27000

29465

210

27001-

37865

0

2.2 utan anordning

för påhängs-

vagn

med tvä hjul-

0-

1600

355

0

axlar

1601-

3000

391

36

3001-

6000

895

27

6001-

10000

1705

38

10001-

14000

3 225

111

14001-

17000

7665

199

17001-

13635

260

Fordonsslag

Skatievil kilogram

cl.

Skalt,
kronor

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varie hell hundratal kilogram över den lägsta
vikten i klassen

med tre eller

0-

1600

355

0

flera hjul-

1601-

3 000

391

36

axlar

3 001-

11000

895

21

11001-

15000

2575

88

15001-

18000

6095

155

18001-

27000

10745

194

27001-

28205

0

E
Traktorer

1
Traktor klass I

(trafiklraklor)

0-

1300

370

0

som inrättats

1301-

3000

425

55

för drift med

3 001-

7000

1360

95

annat drivmedel

7001-

5 160

168

än dieselolja

2
Traktor klass I

0-

1300

680

0

(irafiktraklor)

1301-

3000

790

110

som inrättats

3 001-

7000

2660

180

för drift med

7001-

9860

320

dieselolja

3
Traktor klass II

0-

2500

150

0

(jordbrukstraktor)

2501-

225

0

F
Släpvagnar

1
Släpvagnar med

0-

1000

150

0

skatlevikt högst

1001-

3000

170

21

3000 kilogram

2
Släpvagnar med

skattevikt över

3000 kilogram.

som dras av en

bensin- eller

gasoldriven bil'

med en hjulaxel

3001-

580

11

med två hjul-

3 001-

13000

580

9

axlar

13001-

1480

0

med tre eller

3001-

13000

580

6

flera hjul-

13001-

1 180

0

axlar

3
Kilometerskatte-

pliktiga släpvagnar

och andra släpvagnar

med skattevikt över

3000 kilogram, som

dras av en bil som

inle är bensin- eller

gasoldriven, om del är

fråga om

3.1 styraxel för

påhängsvagn

med en hjul-

3 001-

5000

630

105

Prop. 1987/88:159

' Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en
kilometerskatlepliktig bil, eller av en annan bil som inle är bensin- eller
gasoldriven, tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor
eller etl registrerat motorredskap tas skalt ul enligl 4.

Fordonsslag

Skatlevikt,

Skall,
kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varje hell hundratal kilogram över den lägsta
viklen i klassen

axel

5001-

8000

2730

134

8001-

6750

248

med två eller

3001-

8000

610

55

flera hjul-

8001-

11000

3 360

95

axlar

11001-

14000

6210

143

14001-

10500

200

3.2 andra släp-

vagnar

med en hjul-

3 001-

8000

320

47

axel

8001-

2670

80

med två hjul-

3001-

8000

310,

30

axlar

8001-

11000

1810

48

11001-

14000

3 250

72

14001-

17000

5410

95

17001-

8260

105

med tre eller

3 001-

11000

300

19

flera hjul-

IIOOl-

17000

1820

37

axlar

17001-

25000

4040

62

25001-

32000

9000

81

32001-

14670

0

4
Släpvagnar med

skattevikt över

3000 kilogram.

som dras av en

Irafiktraklor

eller av ett

motortedskap' som

beskattas som

en irafiktraklor

med en hjulaxel

3001-

8000

550

45

8001-

2800

120

med två hjul-

3001-

8000

550

20

axlar

8001-

11000

1550

50

11001-

17000

3050

170

17001-

13250

250

med tre eller

3001-

11000

550

20

flera hjul-

11001-

14000

2150

40

axlar

14001-

20000

3 350

75

20001-

25000

7 850

105

25001-

30000

13 100

120

30001-

35000

19100

45

35001-

21350

0

Prop. 1987/88:159

Das annan
släpvagn än påhängsvagn även av en kilomelerskaltepliktig bil, eller av en
annan bil som inle är bensin- eller gasoldriven, tas skall ul enligl 3.

20

Bilaga
2 till vägtraflkskattelagen (1988:000) Kilometerskatt

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt,
öre

för 10
kilometer

grundbelopp

tilläggsbelopp för varie helt hundratal kilogram över
den lägsta viklen i klassen

1
Personbil

0-901-

900

140 155

0 15

2 Buss med två hjulaxlar

0-1601-

1600

170

172

0 1,60

med tre eller flera hjulaxlar

0-1601-

1600

170 171

0 1,10

3
Lastbil

3.1 med anordning för påhängsvagn

med två hjulaxlar

0-1601-

1600

240

243

0 3,10

med tre eller flera hjulaxlar

0-1601-

1600

240

242

0 2,30

3.2 annan lastbil med två hjulaxlar

0-1601-

1600

170 173

0 2,50

med tre hjulaxlar

0-1601-

1600

170

172

0 1,60

med fyra eller flera hjulaxlar

0-1601-

1600

170 171

0 1,30

4 Släpvagnar med skatlevikt över 3000 kilogram, som dras
av ett kilomelerskattepliktigt fordon, om del är fråga om

4.1 styraxel för påhängsvagn med en hjulaxel

3001-

100

4,30

med två eller flera hjulaxlar

3001-

100

2,30

4.2 annan släpvagn med en hjulaxel

3001-

100

2,00

med två hjulaxlar

3001-11001-

11000

100 156

0,70 2,90

med tre hjulaxlar

3001-20001-

20000

100 236

0,80 3,40

med fyra eller flera hjulaxlar

3001-20001-

20000

100 185

0,50 1,80

Prop.
1987/88:159

21

Bilaga 3 till
vägtraflkskattelagen (1988:000)

Förteckning
över kommuner som avses i 14 §

Prop. 1987/88:159

Värmlands län Torsby

Kopparbergs
län Malung Vansbro Älvdalen

Gävleborgs
län Ljusdal

Västernorrlands
län

Sollefteå
Ange

Jämtlands
län

Berg

Bräcke

Härjedalen

Krokom

Ragunda

Strömsund

Åre

Västerbottens
län

Bjurholm

Dorotea

Lycksele

Mala

Norsjö

Sorsele

Storuman

Vilhelmina

Vindeln

Vännäs

Åsele

Norrbottens
län

Arjeplog

Arvidsjaur

Gällivare

Haparanda

Jokkmokk

Kalix

Kiruna

Pajala

Älvsbyn

Överkalix

Övertorneå

Åre

Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989, dä
vägtrafikskattelagen (1973:601) skall upphöra aU gälla.

2.
Om inte annat följer av 3-5
gäller den gamla lagen fortfarande i fräga om skalt som avser skatteår eller
skatteperiod som har påbörjats före den nya lagens ikraftträdande.

3.
De nya bestämmelserna om
skattebeslut i 36-45§§ tillämpas efter ikraflträdandel även på äldre
förhållanden om inte tiden för meddelande av motsvarande beslut enligl den
gamla lagen gäll ul vid den nya lagens ikraftträdande.

4.
Äldre bestämmelser om
överklagande tillämpas i fräga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.

5.
För körningar utom riket som
har påbörjats före den nya lagens ikraftträdande skall bestämmelserna i
förordningen (1973:777) om återbetalning och avräkning av vägtrafikskatt m. m.
för fordon som använts utom riket tillämpas.

6.
Beslut om befrielse från
skatteplikt enligt 40 § andra stycket den gamla lagen gäller som beslut enligt
89 § i den nya lagen.

7.
För liden den I januari 1989
-den 30 juni 1989 gäller bilagorna I och 2 till den äldre lagen i slället för
bilagorna 1 och 2 till den nya lagen.

22

2 Förslag
till Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs atl 30 a § vägtrafikskallelagen'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 a § Bestämmelserna i 2 kap, 11 §, 3 kap. 2-5 §§, 6 §
första stycket och 7-15 §§ samt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter gäller vid konlroll av vägtrafikskalt.
Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligl
särskilda föreskrifter och ligga till grund för påföring eller fastställelse
av skatt.

Skalterevision får företas, för- Skalterevision får företas, för-

utom av beskattningsmyndighelen, utom av
beskattningsmyndighelen,

av riksskalteverkel. Vad i 3 kap. 9, av riksskatteverket och av läns-

Il, 13 och 15 §§ sägs om beskalt- skattemyndighet. Vad som sägs i 3

ningsmyndighet skall därvid gälla kap. 9, II, 13 och 15 §§ lagen om

riksskatteverket. Beslut om sädan punktskatter och prisregleringsav-

revision fattas av riksskatteverket gifter om beskattningsmyndighel

efter samräd med beskattningsmyn- skall därvid gälla riksskatteverket

digheten. och länsskattemyndighet.
Innan

riksskatteverket eller länsskaltemyndighel beslutar om
revision skall samräd ske med beskatlningsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Lagen omtryckt 1984:256. 23

3 Förslag
till Prop. 1987/88:159

Lag om vägtrafikskatt på utländska fordon

Inledande
bestämmelse

1 §
För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängsvagnar, som

dras av lastbilar eller bussar, skall betalas fordonsskatt och kilomelerskalt

enligt denna lag, om fordonen har förts in till Sverige för tillfälligt
brukande

här och inte är registrerade här.

Skatt
tas ut endast för fordon med en totalvikt över 3 500 kilogram. Beteckningar i
denna lag har samma betydelse som i vägtrafikskallelagen (1988:000).

Fordonsskatt

2 § Fordonsskattens storlek framgär av bilaga I
lill denna lag.

3
§ Fordon som är registrerade i
en annan stat undantas från fordonsskatt under ett år från införseln eller
under den längre tid temporär tullfrihet medges för fordonen, under
fömtsättning att de inle används här i landet för persontransport mot betalning
eller för transport av varor för industri eller handel. Som sädan transport av
varor anses inte befordran av passagerares resgods eller, i fråga om
handelsresande, befordran av prover. Bestämmelserna gäller ocksä i fräga om
fordon som hyrts ulan förare.

4
§ Fordon som är registrerade i
en annan stat och som avses att användas här i landet för persontransport mot
betalning eller för transport av varor för industri eller handel, undantas frän
fordonsskatt

1. under lika lång tid som
motsvarande förmån i den andra staten

tillkommer i Sverige registrerade sådana fordon,

2.
under den tid temporär
tullfrihet medges för fordonen, om den andra staten är ansluten lill
konventionen den 14 december 1956 rörande beskattning av motorfordon vid
internationell befordran av resande eller konventionen samma dag rörande
beskattning av motorfordon vid internationell godsbefordran,

3.
under den tid som
överenskommits i avlal som slutits mellan Sverige och annan stat.

5 §
Släpvagn, som vid framförande pä allmän väg i den stat där den hör

hemma inte är underkastad registreringsplikt där, anses vid tillämpning av

3 och 4 §§ som registrerad i den staten.

Kilometerskatt

6
§ Kilomelerskalt skall betalas
för dieseldrivna lastbilar, dieseldrivna bussar och för andra släpvagnar än
påhängsvagnar, om de dras eller avses alt dras av dieseldriven lastbil eller
dieseldriven buss. Utgör släpvagnen inte styraxel för pähängsvagn, skall dock
kilometerskatl betalas endast om dess totalvikt överstiger 10000 kilogram.

7
§ Kilometerskatt skall enligt
bilaga 2 betalas för varje helt tiotal kilometer av den körsträcka fordonet
tillryggalägger här i landet. Skatt skall dock inte betalas, om den sammanlagda
körsträckan är högst femtio kilometer.

24

Beskattningsförfarande Prop. 1987/88:159

8 §
Vägtrafikskatt enligt denna lag fastställs av och betalas till tullmyn

dighet i samband med atl fordonet förs ut ur landet.

Förtullas
elt fordon för vilkel skattskyldighet föreligger enligt denna lag, betalas
skatten in i den ordning som föreskrivs av den tullmyndighet hos vilken
fordonet förtullas.

Om
det finns särskilda skäl, fär regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om att skalt skall betalas i annan ordning än
som anges i första stycket.

I
fräga om skatt enligt denna lag gäller 19, 26-29, 105 och 107 §§ tullagen
(1987:1065).

9 §
När elt fordon för vilket skalt skall betalas förs in i landet, skall

tullmyndigheten utfärda en införselhandling, där införseldagen och övriga

uppgifter som behövs för debitering och kontroll av skatten anges.

Införselhandlingen
skall medfölja fordonet så länge det befinner sig i Sverige. Den skall uppvisas
om polisman eller tulltjänsteman begär del.

10
§ Vid utförsel av ett
skattepliktigt fordon skall, om inte annat föreskrivits med stöd av 8 § tredje
stycket, den som svarar för fordonet till tullmyndigheten i utförselorten lämna
införselhandling enligl 9 § och övriga uppgifter som behövs för att fastställa
skatt. Detsamma gäller när skatt skall betalas enligl 8 § andra stycket.

11
§ Saknas införselhandling i
fall som avses i 10 §, skall kilometerskatt debiteras efter en körsträcka om
400 kilometer för vatje påbörjat dygn fordonet befunnit sig här i landet. Är
det uppenbart att körsträckan varit längre, skall dock den verkliga körsträckan
läggas till gmnd för debiteringen. Kan antalet dygn fordonet befunnit sig här
inte utredas, skall vid debitering av fordonsskatt och kilometerskatt
vistelsens längd uppskattas efter vad som är skäligt.

Tullmyndighet
fär, om det finns särskilda skäl, debitera kilometerskatt efter en kortare
körsträcka än som anges i första stycket första meningen.

12
§ Skatlskyldig för ett visst
fordon är den som svarar för fordonet när det förs ut ur landet eller när det
förtullas eller skatten annars skall betalas. Den som inför eller här i landet
förvärvar, lånar, hyr, förflyttar eller förvarar fordonet svarar tillsammans
med den som är skattskyldig för betalningen av skatten.

13
§ Betalas inte skatt när ett
skattepliktigt fordon skall föras ut ur landet, får tullmyndigheten i
utförselorten omhänderta fordonet. I fall som avses i 8 § andra stycket får
tullmyndighet omhänderta ett fordon för vilket skatt inle betalas i föreskriven
ordning.

Har
ett fordon omhändertagits enligt första stycket, tas skatten ut i den ordning
som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och tullförordningen (1987:1114) för fall
när tull, annan skatt och avgifl skall tas ul av en vara.

14 §
Har införselhandling utfärdats och kan den inte företes i fall som

avses i 9 § andra stycket eller i 10 §, skall den som svarar för fordonet

dömas till böter, högst ettusen kronor.

Den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till lullmyn dighet lämnar en felaktig
uppgift om etl fordons väglängdmä tarställning eller om annat förhållande som
är av belydelse för fastställande av skatt enligt denna lag,

skall dömas till böter
eller fängelse i högst sex mänader, om gärningen inle Prop. 1987/88:159 är
belagd med straff i skatlebrotlslagen (1971:69).

15 §
Vid förundersökning rörande brott enligt denna lag får åklagaren

eller, om polismyndighet bedriver undersökningen, denna anlita biträde av

tullmyndighet. Delsamma gäller vid förundersökning rörande sädant brott

enligt skallebrottslagen (1971:69) som gäller skall enligt denna lag.

Innan
förundersökningen hunnit inledas fär tulltjänsteman hålla förhör och vidta
annan åtgärd i syfte alt utreda brottet, om åtgärden inte kan uppskjutas utan
olägenhet.

16 §
Beslut enligt denna lag av annan tullmyndighet än generaltullstyrel

sen fär överklagas av den skaltskyldige hos generallullstyrelsen. Överkla

gandet skall ha kommil in inom elt är frän den dag då beslutet meddelades.

Beslul
av generaltullslyrelsen får överklagas hos kammartätten.

17 §
Om del finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skall

enligt denna lag.

26

Bilaga 1
till lagen (1988:000) om vägtrafikskatt på utländska fordon Prop. 1987/88:159

Fordonsskatt

Lastbilar,
bussar eller släpvagnar, kopplade lill eller avsedda att kopplas till
lastbilar eller bussar

Fordonsslag

Total
vikt.

Skalt,

kilogram

kronor för

påbörjat

dygn

3
501-10000

12

10001-15
000

22

15001-20000

42

20001-

63

Bilaga
2 till lagen (1988:000) om vägtraflkskatt på utländska fordon Kilometerskatt

Fordonsslag

Totalvikt.

Skatt,

kilogram

kronor för 10 kilometer

1.
Dieseldrivna lastbilar

1.1 med anordning för

3501-10000

4,00

påhängsvagn

I000I-I5000

5,50

15001-

7,00

1.2 Övriga

3 501-10000

2,50

10001-15000

4,00

15001-

5,00

2.
Dieseldrivna bussar

3501-10000

2,00

10001-15000

3,25

15001-

4,00

3.
Släpvagnar kopplade lill

eller avsedda all kopplas

till dieseldrivna

lastbilar eller diesel-

drivna bussar

3.1 Slyraxel för på-

3 501-

, 3,25

hängsvagn

3.2 Övriga

10001-15000

2,00

15001-20000

3,25

20001-

4,00

Prop.
1987/88:159

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1989, dä lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke
är registrerade i riket skall upphöra att gälla.

2.
I fräga om fordon som har förts
in i landet före den 1 juli 1989 gäller följande kilometerskattesatser i
stället för bilaga 2 till den nya lagen.

Kilometerskatt

Fordonsslag

Tolalvikt,

Skalt,

kilogram

kronor för 10 kilometer

1.
Dieseldrivna lastbilar

1.1 med anordning för

3501-10000

3,10

påhängsvagn

10001-15000

4,20

15001-20000

5,00

20001-

5,80

1.2 Övriga

3 501-10000

2,00

10001-15000

2,75

15001-20000

3,30

20001-

3,90

2.
Dieseldrivna bussar

3 501-10000

1,50

10001-15000

1,80

15001-20000

1,95

20001-

2,10

3.
Släpvagnar kopplade lill

eller avsedda alt kopplas

till dieseldrivna

lastbilar eller diesel-

drivna bussar

3.1 Styraxel för på-

3 501-10000

2,00

hängsvagn

10001-

2,55

3.2 Övriga

10001-15000

1,40

15001-20000

1,70

20001-

2.00

28

4 Förslag till Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom
föreskrivs att 7 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7§

Talan
mot länsstyrelsens beslut i Beslut av länsstyrelsen om sa-

fråga om saluvagnsskatt föres ge- luvagnsskatt får överklagas hos

nom besvär hos kammarrätt. Be- länsrätten. Överklagande Inverkar

slut om saluvagnsskatt gäller utan inte på skyldigheten att erlägga sa-

hinder av förd talan, om ej annat luvagnsskatt, om inte annat förord-

förordnats, näts.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989. Äldre bestämmelser om överklagande
gäller i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

29

5 Förslag
till Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs alt 9 § lagen (1972:435) om
överlastavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§'

Bestämmelserna i 3 § andra styc- Bestämmelserna
i 3 § andra styc

ket och tredje stycket första me- kel
och tredje stycket första me

ningen, 6, 8, 26 a 30, 32 och 43 §§ ningen,
9 §, 10 § andra stycket,

vägtrafikskattelagen (1973:601) 45 § första
stycket, 56, 66 och 85 §§

äger motsvarande tillämpning på vägtrafikskallelagen
(1988:000)

överlaslavgift. Vad där sägs om be- äger
motsvarande tillämpning pä

skattningsmyndighet gäller då läns- överlastavgift.
Vad där sägs om be-

slyrelsen. Allmänt ombud för över- skallningsmyndighet
gäller dä läns-

lastavgift är den som förordnals styrelsen.
Allmänt ombud för över-

som ombud med stöd av 3 § fjärde lastavgifl
är den som förordnats

stycket vägtrafikskattelagen. som ombud
med stöd av 3 § fjärde

stycket vägtrafikskallelagen.

Denna lag gäller ej i fråga om fordon som är registrerat i
militära fordonsregistrel,

brukas av försvarsmakten enligl skriftligt avtal med
militär myndighet, är laget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen
(1978:262) eller civilförsvarslagen (1960:74).

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senasle lydelse 1984:173 30

6 Förslag
till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs alt I § skallebrottslagen (1971:69)
skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:159

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 §'

Denna lag gäller i fräga om skatt eller avgift enligt

I. lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
förordningen (1927:321) om skatt vid ulskiftning av aktiebolags tillgängar,
kommunalskaltelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1983:219)
om tillfällig vinstskalt, lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatl, lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och
pensionsstiftelser.

2. lagen
(1928:376) om skatt pä lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt,
lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skalt pä annonser och reklam, lagen (1972:
820) om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpackningar,
vägtrafikskallelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild skalt för
oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1976:338) om
vägtrafikskalt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, lagen (1977:
306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på motorfordon,
lagen (1978:144) om skall på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt pä vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om skall på videobandspelare, lagen (1982:1201)
om skall på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt pä omsättning av
vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skalt för elektrisk kraft
frän

2. lagen
(1928:376) om skatt pä lotlerivinsler, lagen (1941:251) om sårskild varuskatt,
lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-pelskallelagen (1964:308), lagen (1968:430) om
mervärdeskall, lagen (1972:266) om skatt pä annonser och reklam, lagen (1972:
820) om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpackningar,
vägtrafikskallelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1976:338) om
vägtrafikskalt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, lagen (1977:
306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt pä motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt pä vissa resor, lagen (1982:691) om skatt pä vissa
kas-seftband, lagen (1982:1200) om skall pä videobandspelare, lagen (1982:1201)
om skatt pä viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt pä omsättning av
vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft
från

Senaste
lydelse 1986:1228.

31

Nuvarande lydelse

kärnkraftverk,
lagen (1984:351) om totalisalorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1984: 852) om lagerskatt pä viss bensin.

Föreslagen lydelse

kärnkraftverk,
lagen (1984:351) om totalisalorskatt, lagen (1984:355) om skatt pä vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1984: 852) om lagerskatt pä viss bensin, vägtrafik-skattelagen
(1988:000), lagen (1988:000) om vägtrafikskalt på utländska fordon,

3.
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även
preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i
uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om
skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för
tull och inle heller belräffande restavgift, skattetillägg eller liknande
avgift.

Prop.
1987/88:159

Denna lag träder i kraft
den I januari 1989.

32

7 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att I kap. 2 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:159

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Vissa
bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, vägtrafikskatt,
växtförädlingsavgifl och tillfällig förmögenhetsskatt enligt vad som
föreskrivs i lagen (1972:435) om överiastavgift, vägtrafikskallelagen
(1973:601), utsädeslagen (1976:298) och lagen (1986:1225) om tillfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser.

Vissa
bestämmelser i denna lag gäller ocksä för överlastavgift, vägtrafikskalt,
växtförädlingsavgifl och tillfällig förmögenhetsskatt enligl vad som
föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskallelagen
(1973:601), utsädeslagen (1976:298) och lagen (1986:1225) om tillfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser
saml vägtrafikskallelagen (1988:000).

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

Senasle
lydelse 1986:1231.

33

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

8 Förslag
till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för
skatte-och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs atl I § bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte-och avgifisprocessen skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:159

Nuvarande
lydelse

1 Denna lag är tillämplig vid revision eller annan
granskning för fastställande av tull, annan skatt eller avgift enligl lagen
(1908:128 s I)
om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter, uppbördslagen (1953:272), laxerings-lagen
(1956:623), lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1968:430) om
mervärdeskall, kupongskatle-lagen (1970:624), vägtrafikskallelagen (1973:
601), lullagen (1973:670), lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om slämpel-skalt pä aktier, lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar
och pensionsstiftelser och tullagen (1987:1065).

Föreslagen
lydelse

Denna lag är tillämplig vid revision eller annan
granskning för fastställande av tull, annan skatt eller avgift enligt lagen
(1908:128 s 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
uppbördslagen (1953:272), taxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om
sjömansskatt, lagen (1968:430) om mervärdeskatt, kupongskattelagen (1970:624),
vägtrafikskattelagen (1973: 601), tullagen (1973:670), lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar
och pensionsstiftelser, tulllagen (1987:1065) och vägtrafik-skattdagen
(1988:000).

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

Senasle
lydelse 1987:1230.

34

9 Förslag
till Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.

Härigenom föreskrivs att I § lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skatlefordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §' Förmånsrätt enligl 11 § förmånsrättslagen (1970:979)
följer med fordran på

1. skalt och avgift, som anges i I § första stycket
uppbördslagen

(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt,

kupongskatlelagen (1970: 624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och

lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,

understödsföreningar och pensionsstiftelser,

2.
skatt enligl
lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3.
skatt eller avgift
enligt lagen (1928:376) om skalt pä lotlerivinsler, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskaltelagen (1964:308),
lagen (1972:266) om skalt pä annonser och reklam, lagen (1972:820) om skall på
spel, lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskall på motorfordon, lagen (1978:144) om skall pä vissa resor,
lagen (1982:691) om skaft på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt pä
videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt pä omsättning pä vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om
särskild avgift för elektrisk kraft frän kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisalorskatt, lagen (1984:355) om skatt pä vissa dryckesförpackningar,
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405)
om stämpelskatt pä aktier, lagen (1984:410) om avgift pä bekämpningsmedel samt
lagen (1984:852) om lagerskatt pä viss bensin,

4. skatt enligt väglrafikskatte- 4.
skatt enligt vägtrafikskatte

lagen (1973:601) saml lagen lagen (1973:601), lagen (1976:339)

(1976:339) om saluvagnsskatt, om saluvagnsskatt, vägtrafikskalle

lagen (1988:000) samt lagen

(1988:000) om vägtrafikskalt på ut

ländskafordon.

5.
tull, särskild
avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt lagen (1968:361) om
avgift vid införsel av vissa bakverk,

6.
avgift enligl
lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukels område, lagen (1974:266) om
prisreglering på fiskels omräde och lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

7.
avgift som
uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frän
arbetsgivare.

Senaste lydelse 1987:1197. 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1987/88:159

Förmånsrätten
omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse atl
redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och
förseningsavgift.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

36

Finansdepartementet Prop. 1987/88:159

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande:
statsrädet Johansson

Proposition om ny vägtrafikskattelagstiftning 1 Inledning

Den
nuvarande vägtrafikskattelagstiftningen har i huvudsak gällt sedan den 1
januari 1974, då vägtrafikskallelagen (1973:601), VSL, trädde i kraft.
Bestämmelser om vägtrafikskalt finns emellertid ocksä i ell flertal andra lagar
och författningar tillkomna vid olika tidpunkter. Regelkomplexet är därför
delvis svåröverskådligt och tekniskt komplicerat.

Den
15 april 1977 tillkallade dåvarande chefen för budgetdeparlementet en särskild
utredningsman (rättschefen Leif Lindslam) för att göra en teknisk översyn av
väglrafikbeskatlningen (dir. 1977:44). Utredningsmannen fick senare i
tilläggsdirektiv den I februari 1979 (dir. 1979:9) respektive den Ijuni 1980
(dir. 1980:51) i uppdrag atl utreda vissa särskilda frägor.

Utredningen,
som arbetat under namnet vägtrafikskatteulredningen, har tidigare i sju
delbetänkanden redovisat sina förslag till ändringar i väglrafikbeskatlningen.
De flesta av förslagen har lett till författningsändringar. Senast, med verkan
från den I juli 1987, har reglerna om vägtrafikskatt för traktorer ändrats på
grundval av vägtrafikskatleutredningens sjunde delbetänkande (prop.
1986/87:50).

Väglrafikskaiteutredningen
har nu avslutat sitt arbete med .en allmän författningsteknisk översyn.
Utredningens överväganden och förslag redovisas i slutbetänkandet Ds Fi
1986:23, Översyn av väglrafikbeskatlningen, del 8, Förfatlningsleknisk
översyn.m.m. Betänkandet innehäller förslag lill en ny våglrafikskatlelag och
även förslag till andra nya eller ändrade författningar avseende vägtrafikskalt
eller närliggande områden.

Utredningens sammanfattning av betänkandet bör fogas lill protokollet
i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 2.

Regeringen beslutade den 11 februari 1988 all inhämta lagrådets
yltrande över de lagförslag som intagits i bilaga 3. Lagrådets yttrande över
förslagen bör fogas till protokollet som bdaga 4.

Jag
skall i det följande la upp frägan om lagstiftning på grund av vägtra- 3

fikskatteulredningens
slutbetänkande. Jag ansluter mig i allt väsentligt till

vad lagrådet har anfört
och skall närmare behandla delta i anslutning till att Prop. 1987/88:159
jag kommenterar respektive paragrafer.

Utöver
de ändringar som är föranledda av lagrådets yttrande har vissa justeringar av
redaktionell art gjorts i förhållande till de lagförslag som remitterats lill
lagrådet. Jag föreslär ocksä att en mindre ändring i nuvarande
vägtrafikskattelag görs frän den Ijuli 1988.

Vägtrafikskatteutredningen
lämnade i slulbetänkandet förslag även till vissa ändringar i bl. a. lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon och i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt. Jag avser inte alt nu ta upp dessa förslag.

2 Allmänt om vägtrafikbeskattningen

VSL
innehåller de grundläggande reglerna för beskattning av fördon som är eller bör
vara registrerade i Sverige. Vägtrafikskalt utgår enligt lagen i form av
fordonsskatt och kilometerskatt. Medan fordonsskatten utgår för i princip alla
skattepliktiga fordon, ulgår kilomelerskatlen endast för vissa dieseldrivna
fordon och deras släpvagnar. De myndigheter som hanterar vägtrafikskatten är i
första hand länsstyrelserna, som är beskattningsmyn-digheler. Riksskatteverket,
RSV, är central förvaltningsmyndighet. Trafiksäkerhetsverket, TSV, svarar för
det centrala bilregistret och påför med hjälp av uppgifterna i bilregistret
vägtrafikskalt för beskaltningsmyndighe-lernas räkning.

I
fråga om beskallningsförfarandet tillämpas också vissa bestämmelser i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP, når sä särskilt
anges i VSL.

Därutöver
finns bestämmelser om vägtrafikskalt i författningar utfärdade av regeringen.
Vägtrafikskatteförordningen (1973:776, omtryckt 1979:396), VSF, innehåller en
rad tillämpningsföreskrifter till VSL, till slörsla delen rörande
beskatlningsförfarandel. För det fall elt svenskt fordon används utomlands
finns bestämmelser av intresse i förordningen (1973:777, omtryckt 1984:262) om
återbetalning och avräkning av vägtrafikskatt m. m. för fordon som använts
utom rikel.

När
elt fordon fär brukas med slöd av saluvagnslicens enligt bilregisterkungörelsen
(1972:599, omtryckt 1979:640), BRK, tas skatt ut enligt lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt. Skatten utgår med étt visst belopp per är. Om interimslicens
har utfärdals för ett fordon enligt kungörelsen (1973:766) om interimslicens
ulgår skatt enligl kungörelsen (1973:780) om interimsskatl. För exportvagnar
utgår i vissa fall vägtrafikskalt med stöd av kungörelsen (1973:779) om
beskattning av motorfordon, som är infört i svensk exportvagnsförleckning.

För
utländska fordon som tillfälligtvis används i Sverige utgår skatt

enligt lagen (1976:338, omtryckt 1984:257) om vägtrafikskaft på vissa

fordon, som icke är registrerade i rikel, LUF. Skatt kan i vissa fall ulgå i

form av fordonsskatt, men oftast enbart i form av kilometerskatl. Skatten

erläggs till tullmyndighet. Tillämpningsbestämmelser finns i förordningen

(1976:769, omtryckt 1984:263) om uppbörd m.m. av vägtrafikskalt på 38

vissa
fordon, som icke är registrerade i riket.

De skattesatser som i
olika fall tillämpas framgär av särskilda tabellbilagor till VSL resp. LUF.
För svenska fordon återfinns nu gällande skattesatser i SFS 1987:213
(fordonsskatt) resp. SFS 1986:214 (kilometerskatt). För utländska fordon finns
nuvarande skattesatser i SFS 1987:214 (fordonsskatt) resp. SFS 1984:873
(kilometerskatt). Regeringen har i prop. 1987/88:50 Bilaga 2 föreslagit
ändringar av skattesatserna.

Prop. 1987/88:159

3 Ny vägtrafikskattelagstiftning

Mitt
förslag: Den nuvarande lagstiftningen om beskattningen av svenska resp.
utländska fordon samlas i två nya lagar. De bestämmelser i nuvarande
regeringsförfattningar som är av den karaktären att de bör meddelas i lag förs
över till de nya lagarna.

Utredningens
förslag: Samma som mitt förslag, dock föresläs beträffande lagstiftningen om
utländska fordon alt nuvarande lag formellt behälls efter ändringar.

Remissinstanserna har
genomgående varil positiva till den av utredningen föreslagna allmänna
utformningen av lagstiftningen.

Skäl för mitt förslag: Den
nuvarande vägtrafikskattelagsliftningen med tillhörande regeringsförfatlningar
är relativt svåröverskådlig. Bestämmelserna är uppdelade på onödigt många
författningar. De enskilda lagarna är författningstekniskl inte i alla
avseenden lämpligt uppbyggda. Det senare hänger till stor del samman med alt
lagstiftningen under senare år ändrats vid elt flertal tillfällen, och
därigenom kommit att bli svåröverskådlig. Fördelningen av bestämmelser mellan
olika författningar försvårar i vissa fall tillgängligheten. Av väsentlig
betydelse är också atl en hel del regler som nu återfinns i
regeringsförfatlningarna är av sådan karaktär atl de med beaktande av nuvarande
grundlagar bör ha lagform.

Mol den bakgrunden bör en
ny lagstiftning i huvudsak enligt utredningens förslag införas. Att hänföra
all lagstiftning för svenska resp. utländska fordon lill var sin ny lag bör
avsevärt förbättra överskådligheten. Jag anser i likhet med utredningen alt del
däremot inte finns skäl att sammanslå beskattningsreglerna för såväl svenska
som utländska fordon till en enda lag, eftersom beskatlningsförfarandel lill
stora delar är olika. Till skillnad från vad utredningen föreslagit anser jag
atl ändringarna i lagstiftningen om utländska fordon motiverar att den
nuvarande lagen ersätts med en ny lag.

Regeringen kommer senare
alt föresläs alt även regeringsförfattningarna på vägtrafikskalteområdel byggs
upp på motsvarande sätt som här föreslagils för lagarna.

39

4 Beslut
om vägtrafikskatt

Prop.
1987/88:159

Mitt
förslag: Beslul om vägtrafikskatt skall kunna meddelas dels i form av etl
omprövningsbart beslut, dels i form av ett slutligt beslut som kan överklagas.
Ell omprövningsbart beslul skall få omprövas av beskattningsmyndighelen senast
tre är från utgången av det kalenderår under vilkel skatteåret för etl fordon
har gått till ända.

I de fall beslut
om rättelse av vägtrafikskatt påkallas i samband med ägarbyte behälls dock
nuvarande omprövningstid.

Utredningens
förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta av remissinstanserna lillstyrker förslagen eller lämnar dem utan
erinran. Bl. a. några av länsstyrelserna anser dock atl de nya
beskallningsformerna är för komplicerade och att de kommer atl skapa ett
merarbete hos beskattningsmyndigheterna.

Skäl
för mitt förslag: För närvarande påförs vägtrafikskatt genom automatisk
databehandling på grund av uppgifter i bilregistret om fordonet och dess ägare
m.m., 22 § VSL. Något formellt skattebeslut fallas inte av
beskatlningsmyndigheten. TSV:s registeravdelning ombesörjer med hjälp av
centraldatorn i Örebro påförandet av vägtrafikskatt för
beskattnings-myndigheternas (länsstyrelsernas) räkning. Den påföring som görs
pä detta sätt gäller som beslut om skallen. Lagrådet har i sill yttrande
närmare redogjort härför. Den gällande ordningen är motiverad av det mycket
stora antalet vägtrafikskattedebileringar. Nägon ändring bör inte göras i detta
förfarande.

När
skatten påförts finns det emellertid möjlighet för beskatlningsmyndigheten att
ompröva skallen genorn all meddela elt beslul därom. Nuvarande regler
återfinns i 23 § VSL och innebår alt om någon anser att väglrafikskall oriktigt
har påförts honom kan beslut om fastställelse av skatten påkallas inom 30 dagar
efter den dag då skatten senast skulle ha betalats. Beskattningsmyndighelen kan
även annars besluta om fastställelse av skatten, om särskilda skäl föreligger
. I så fall fär beslut inte meddelas senare än tvä är från utgången av del
skatteår skallen avser.

Dessa
regler har visat sig vara svåra all tillämpa i praktiken. Särskilt har det
varit tveksamt i vilka fall sädana särskilda skäl skall anses föreligga att den
längre omprövningstiden om två är skall kunna tillämpas. Jag anser inte att det
finns skäl all i normalfallet iaktta sä stränga tidsfrister för omprövning som
nu är fallet. I likhet med utredningen förordar jag därför att det
beslutssystem som numera gäller för såväl mervärdeskatten som för
punktskatterna i huvudsak bör kunna tillämpas även för väglrafikskatlen. För
punktskatternas del gäller enligt LPP att beskattningsmyndigheten kan meddela
beslul om fastställelse av skatten inom tre år efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret gått lill ända, om deklarations-granskning,
skalterevision eller någol annat förhållande ger anledning därtill. Sådant
beslut skall ocksä meddelas om den skattskyldige begär det. Pä begäran av den
skattskyldige eller allmänna ombudet kan etl slutligt, överklagbart, beslul
meddelas. Denna ordning har visat sig fungera väl när

40

det gäller övriga
indirekta skatter och bör enligt min mening vara lämplig även för vägtrafikskatlens
del.

Den nuvarande
omprövningsfristen om 30 dagar bör emellertid behällas i en situation. Det
gäller de fall dä etl fordon övergått till ny ägare i nära samband med den
tidpunkt som är avgörande för skattskyldighetens inträde. Eftersom beskattningen
kontinuerligt grundas pä uppgifter i bilregistret kan en myckel lång
omprövningstid inle tillålas i del fall all ett skattekrav bestrids pä den
grund att fordonet övergått till ny ägare. I detta fall bör därför den
nuvarande 30-dagarsfristen behållas. Denna har också i praxis tillämpats
strikt, dvs. i dessa situationer har den nuvarande Iväårsregeln inte kunnal
användas för omprövning.

Prop. 1987/88:159

5 Skatteuppbörden

Mitt
förslag: Den nuvarande ordningen för skatleuppbörden behälls i huvudsak.
Bestämmelser om när skallen skall betalas införs i den nya
vägtrafikskattelagen.

Regler om anstånd
med att betala vägtrafikskatt i vissa fall införs ocksä liksom regler om
skatledebitering vid ändringar av skattesatser.

Utredningens förslag
överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har dock föreslagit
att endast regler för skallebetalning vid s. k. ordinarie uppbörd tas in i
lagen.

Remissinstanserna har i
huvudsak godtagit förslagen. Några remissinstanser anser dock alt
ansländsregler är obehövliga. En remissinstans anser att viss ytterligare
översyn av uppbördsförfarandet erfordras. En remissinstans önskar rätt till
frivillig avstämpling av kilometertäknare vid ändring av kilometerskatlesatser.

Skäl för mitt förslag: Den
nuvarande vägtrafikskaltelagstiftningen innehåller mycket fä bestämmelser om
uppbördsförfarandet. I vissa delar, det gäller indrivning, avkortning och
avskrivning, hänvisar 30 § VSL lill uppbördslagens (1953:272) bestämmelser. 1
övrigt finns uppbördsreglerna i 10-29 §§ VSF.

I enlighet med vad som
gäller för andra indirekta skatter bör de viktigare reglerna om uppbörden tas
in i den nya vägtraflkskattelagen. För närvarande återfinns lidsfristerna för
betalning av skatten i VSF. Utredningen har föreslagit att endast betalningstiderna
för s. k. ordinarie uppbörd las in i lagen, medan reglerna om skalteuppbörd i
andra fall, s. k. tillfällig uppbörd vid t.ex. upphörande av avslällning,
skulle meddelas i förordningsform. I likhet med vad lagrådet föreslagit anser
jag att det är alt föredra om samtliga betalningstider tas in i lagen.
Betalningstiderna bör vara desamma som i nu gällande ordning. En ändring bör
emellertid göras för de fall då ett fordon som varil avslällt åter skall tas i
bmk. Skatten behöver i dessa fall inte betalas förtån senast tre veckor efter
det att skatteplikten inträder. För atl fä ta fordonet i bmk krävs dock att
skallen först betalas.

41

Beskatlningsmyndigheten
kan dock medge undanlag från detta och ut- Prop. 1987/88:159 färda etl s. k.
bevis om avställnings upphörande eller populärt "skattekredit".
Bestämmelserna härom finns i BRK. Delta förfarande tillämpas i de flesta fall
när avslällning upphör. Jag anser all reglerna bör förenklas och att skatten
alllid bör kunna betalas inom den vanliga fristen, dvs. tre veckor efter det
avslällningen upphört, även om fordonet skall brukas dessförinnan. Det bör i
annat sammanhang övervägas om denna ändring föranleder ätgärder vad gäller
övriga regler i BRK om avslällning av fordon och om kontrollmärken.

I
den nya lagen har betalningsreglerna intagits i 51-65 §§, varvid betalningstiderna
anges i 51-55 §§.

Del
finns för närvarande inga regler som medger anstånd med betalning av
vägtrafikskatt. Enligt 32 § VSL gäller tvärtom att om beslut om fastställelse
av skatt påkallats eller om elt beslut om skatt överklagats leder detta inte
till att den skattskyldige befrias frän skyldigheten att betala in skatten.
Enligl min mening är del rimligt att ansländsregler av det slag som gäller för
bl. a. punktskatterna införs även för vägtrafikskatten. Del gäller i första
hand anståndsregler när ett beslut har överklagats. Även när den
skatlskyl-diges skattebetalningsförmäga är nedsatt pä grund av sjukdom m. m.
bör anstånd kunna medges om omständigheterna år synnerligen ömmande. I detta
senare fall bör dock enligt min mening anståndsreglerna tillämpas restriktivt
och anstånd bör inle komma i fråga annal än i enstaka myckel speciella fall.

Den
nuvarande lagstiftningen innehåller inga bestämmelser om förfarandet vid
eventuella ändringar av skattesatserna. Det innebär att särskilda regler har
fält meddelas vid varje sådant tillfälle, dels i form av särskilda
övergångsregler och dels i form av särskilda tillämpningsföreskrifter. De
regler som erfordras har bl. a. rört i vad mån extra debiteringar skall göras,
vem som skall vara skattskyldig för tillkommande skatt, extra avstämp-lingar av
kilomelerräknare m. m.

Av
praktiska skäl bör en fast ordning införas för dessa fall. I huvudsak

bör den ordning som hittills tillämpats därvid användas. Det innebär alt

extradebileringar eller, vid skattesänkningar, återbetalningar av fordons

skatt normalt får göras när en skatteändring sker under pågående skatteår

eller skatteperiod. För alt minska antalet extra in- eller utbetalningar bör

dock skallebelopp understigande 100 kr. inte betalas in eller återbetalas.

När del gäller kilomelerskatlen har vanligtvis föreskrivits en extra av

stämpling vid skattesalsförändringar. Utredningen har föreslagit en sär

skild schablonregel för dessa fall, som skall göra extra avstämplingar

onödiga. Enligt min mening skulle en sädan ordning innebära avsevärda

fördelar både för de skattskyldiga och för myndigheterna. 1 prop.

1987/88:50 har också föreslagils sädana regler för där föreslagen kilometer

skattehöjning. En sädan schablonregel innebår dock inte att fordonsägaren

är betagen möjligheten att få den verkliga körsträckan lagd till grund för

debiteringen. Exempelvis kan fordonsägaren frivilligt stämpla av kilome-

tertäknaren, och beskatlningsmyndigheten bör då enligt de generella be

slutsreglerna kunna ompröva skatten och frångå den schablonmässiga

debiteringen. 42

6
Överklagande

Prop.
1987/88:159

Mitt
förslag: Beskaltningsmyndighetens beslul om vägtrafikskatt skall i första
instans överklagas till länsrätten.

En
rätt att i särskild ordning överklaga lagakraftvunna beslut om vägtrafikskatt
införs.

Utredningens
förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna
har i huvudsak tillstyrkt förslaget. Några remissinstanser anser det dock
obehövligt att införa regler om räll till överklagande i särskild ordning.

Skäl
för mitt förslag: Beslut i fråga om vägtrafikskatt överklagas för närvarande
direkt hos kammarrätt. Antalet sådana mål hos kammarrätterna är inte
obetydligt. De nya beslutsformerna hos beskaitningsmyndighe-terna som jag
föreslagit bör komma att innebära etl minskal antal överklagade ärenden. Jag
anser ändå atl del inte finns skäl atl tillåta att överklagande får ske direkt
hos kammarrätt, utan länsrätt bör vara första instans i dessa mål. För detta
talar också att målen ofta är relativt okomplicerade.

Då
mina förslag i övrigt innebär att beslutsprocessen utformas pä samma sätt som
för punktskatterna är det enligt min mening konsekvent att det även i fråga om
vägtrafikskalt införs en möjlighet att i särskild ordning ompröva
lagakraftvunna beslut. Fömtsättningarna för sädan prövning bör överensstämma
med vad som gäller enligt LPP, bl. a. bör en sexårsfrist för rätten alt
överklaga i särskild ordning gälla.

7 Beskattningen av utländska fordon

Mitt
förslag: Skatteplikten för utländska fordon som tillfälligt används i Sverige
inskränks till att avse lastbilar, bussar och släpvagnar med en totalvikt
överstigande 3 500 kg.

De särskilda
bestämmelserna om interimsskatl, skatt pä ex-porlvagnar och skatt på turislvagnar
slopas. När det gäller fordon som brukas med stöd av interimslicens avses en
särskild licensavgift införas.

Utredningens
förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna har
tillstyrkt förslagen. En remissinstans anser dock alt föreslagna lättnader bör
genomföras endast om motsvarande förmåner för svenska fordon kan erhållas i
grannländerna.

Skäl för mitt förslag: För
utländska fordon som tillfälligt används här utgår skatt i form av fordonsskatt
och kilomelerskalt. Motorcyklar och personbilar är dock vanligen befriade frän
fordonsskatt om de inle används för persontransport mot betalning eller för
vissa vamtransporter. Kilometerskatl utgår ej för dessa slags fordon. Det
sagda innebär att det är ytterst ovanligt atl utländska personbilar och
motorcyklar beskattas vid användning här.

43

För
utländska lastbilar, bussar och släpvagnar tas fordonsskatt ut endast Prop.
1987/88:159 i mycket begränsad omfattning, nämligen för fordon som används här
för person- eller godstransporter och som dessutom är hemmahörande i ett land
där motsvarande skatt tas ul för svenska fordon. Pä grund av den senare
begränsningen är det endast fordon frän elt fätal länder som beskattas.
Kilometerskatl utgår dock för alla utländska dieseldrivna lastbilar och bussar
som används hår och för tyngre släpvagnar till sädana fordon.

Enligt
min mening kan bestämmelserna om skatt pä utländska personbilar och
motorcyklar slopas. Skatten las ut i ytterligt få fall och skattebeloppen är
mycket låga. För lastfordonen och bussarna skulle betydande förenklingar
åstadkommas om beskattningen av de lättaste fordonen avskaffas. Fräga är här
ofta om lätta distributionsbilar som används i gränsregionerna och där
skatleuppbörden inle står i rimlig relation lill det administrativa merarbetet
för tullmyndigheterna och fordonsägarna. På senare år har det också blivit
vanligt atl utländska turister kommer till Sverige med husbilar och andra lätta
fordon av buss- eller lastbilstyp. Att beskatta dessa fordon medför
administrativa svårigheter och står i mindre god överensstämmelse med syftet
med bestämmelserna. Lättare utländska lastbilar och bussar bör därför undantas
från skatt. Jag anser att gränsen lämpligen bör sättas vid en tolalvikt om 3
500 kg vilken gräns överensstämmer med den i irafikförfatiningarna gjorda
åtskillnaden mellan lätta och tunga lastbilar.

Vägtrafikskatteutredningen
har påvisat att de nu i regeringsförfatlningar meddelade bestämmelserna om
skatt pä exportvagnar och skalt på turistvagnar endasl kunnat tillämpas i
mycket fä fall. Med hånsyn till de inskränkningar i skatteplikten för utländska
fordon som jag nu förordat saknas skäl att behälla reglerna om exportvagnsskatt
och turistvagnsskatt.

För
i huvudsak privatpersoner som importerar elt utländskt oregistrerat fordon kan
en interimslicens för en månads begränsad användning utfärdas av tullmyndighet.
När så sker tas interimsskatl ul enligt kungörelsen (1973:780) om
interimsskatl, med i de flesta fall 20 kr. Dessutom skall vissa skyllavgifter
betalas. Jag anser att skattesystemet bör förenklas genom att den särskilda
interimsskatten slopas. Med hänsyn bl. a. till den myckel begränsade
användningsrätten bör detta vara försvarbart. I stället bör avgifter som läcker
myndigheternas kostnader för hantering av licensförfarandet och skyltar las
ul.

8 Ikraftträdande

Mitt
förslag: Den nya lagstiftningen och följdändringar i annan lagstiftning träder
i kraft den I januari 1989.

Till
följd av RSV:s omorganisation bör länsskaltemyndighel redan från den Ijuli 1988
kunna företa väglrafikskaltekontroll. 30a § VSL föresläs därför ändrad den
Ijuli 1988.

44

9
Upprättade lagförslag Prop. 1987/88:159

1
enlighet med vad jag har anfört i det föregäende har inom finansdepartemenlet
upprättats förslag till

1.
vägtrafikskattelag,

2.
lag om ändring i
vägtrafikskallelagen (1973:601),

3.
lag om vägtrafikskalt på
utiändska fordon,

4.
lag om ändring i lagen
(1976:339) om saluvagnsskatt,

5.
lag om ändring i lagen
(1972:435) om överlastavgift,

6.
lag om ändring i
skattebrottslagen (1971:69),

7.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

8.
lag om ändring i
bevissäkringslagen (1975:1057) för skatte- och avgiftsprocessen,

9.
lag om ändring i lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Det
under 5 angivna förslaget har upprättats i samräd med chefen för
kommunikationsdeparlementel.

10 Specialmotivering Förslaget till vägtrafikskattelag

Inledande
bestämmelser

I §

De
inledande bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i sak de tre första
styckena i I § VSL.

Lagrådet
har föreslagit att, pä samma sätt som i VSL, en hänvisning görs till
fordonskungörelsen (1972:595), FK, och bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK.
Liksom tidigare är det givetvis nödvändigt alt t.ex. definitionen av olika
fordonsslag överensstämmer i regelkomplexen, annars skulle registrerade
förhållanden inte direkt kunna användas för beskaltningsändamål. De olika
beteckningar som används i den nya vägtrafikskattelagen skall ha samma
innebörd som motsvarande beteckningar i de angivna väglrafikförfattningarna.
Dessa beteckningar fär i stort sett anses vara av den karaktären alt de används
i allmänl språkbruk för atl beteckna ifrågavarande fordonsslag m. m. Jag delar
ändå lagrådets uppfattning alt en hänvisning till BRK och FK har elt värde,
och bestämmelsen har kompletterats enligt lagrådets förslag.

Beroendet
av fordons- och registreringsbestämmelserna kan ge upphov

till vissa problem pä sä säll all ändringar i dessa regeringsförfatlningar, och

i vissa fall i föreskrifter som har utfärdals med stöd av dem, kan få

betydelse för tillämpningen av beskattningsreglerna. 1 några fall har sädana

ätgärder på vägtrafikförfattningssidan gett upphov till oförutsedda beskatt

ningskonsekvenser. För atl undvika sädana problem erfordras etl ökat

samarbete mellan registrerings- och vägtrafikskattemyndigheterna. När

mare föreskrifter om hur detta bör gä till bör kunna införas i väglrafikför- 45

fattningarna. Utredningen
har föreslagit alt en bestämmelse härom införs i Prop. 1987/88:159 BRK.
Regeringen bör senare ta ställning till denna fräga.

2 §

Denna
paragraf har utformats med 1 kap. 4 § andra stycket LPP som förebild och
innehåller en föreskrift om att bestämmelserna om skatt ocksä skall gälla för
skattetillägg, förseningsavgift, ränla och restavgifi. Detta gäller dock inte
bestämmelsen i 64 § om brukandeförbud på grund av obetald skatt, som inle bör i
jämförelse med vad som stadgas i VSL utvidgas till alt avse ocksä annat än
skatten. I 88 § meddelas särskilda bestämmelser om befrielse från
skattetillägg, förseningsavgift, ränta och restavgift.

3 §

Bestämmelserna
anger beskattningsmyndighel för vägtrafikskatten och innehåller regler om
sakkunniga och allmänna ombud. De överensstämmer i sak med 3 § VSL.

När
det gäller de allmänna ombuden för vägtrafikskatt kan anmärkas alt RSV
förordnat sädana med stöd av 52 § vägtrafikskatteförordningen (1973:776), VSF.
Tidigare fanns ett ombud för varje län. Sedan den I januari 1987 har
verksamheten omorganiserats så att endasl fyra allmänna ombud utsetts, etl för
varje kammartätts domkrets. Frågan om lämpligt antal allmänna ombud, deras
verksamhetsområden m. m. bör även i fortsättningen kunna överlåtas på RSV.

4§

Överensstämmer
med nuvarande 4 § VSL.

5 §

Bestämmelserna
om fordons skatlevikt överensstämmer med nuvarande 5 §VSL.

Såväl
de olika fordonsslag som anges i paragrafen som viktbegreppen definieras i BRK
och FK.

Den
i sista stycket angivna särskilda regeln för fordon med flera karosserier
infördes i VSL den I januari 1985, och har närmare motiverats i prop.
1983/84:178.

6§

I
paragrafen, som i sak motsvarar 2 § första stycket VSL, föreskrivs vilka fordon
som är skattepliktiga.

Enligl
bestämmelsen i VSL förelåg skalleplikt för motorfordon, trakto

rer, motortedskap och släpvagnar. Med motorfordon avses, som framgår

av definitionerna i vägtrafikförfatlnmgarna, bilar, motorcyklar och mope- 46

der, varvid bilar
innefattar fordonsslagen personbilar, lastbilar och bussar Prop.
1987/88:159 (se 4 § BRK). Mopeder är, som framgär av 8 § BRK, inte
registreringspliktiga och därmed inte skattepliktiga lill vägtrafikskatt.

För
atl förtydliga paragrafen anges därför atl skatteplikten omfattar motorcyklar,
personbilar, lastbilar, bussar, släpvagnar som dras av dessa fordon samt
traktorer, motorredskap och släpvagnar därtill, allt i den män de skall vara
registrerade. Bestämmelser om registrering finns i 8-9 §§ BRK.

Den
särskilda regeln i andra meningen av innebörd att tyngre påhängs-vagnar som
dras av dieseldrivna dragbilar är skattefria beror på att dragbilarna i dessa
fall har en förhöjd skatt. Delta gäller såväl fordons- som kilomelerskatlen.
Dessa regler infördes den I januari 1985 (prop. 1983/84:178).

En
förutsättning för skatteplikten är atl fordonet inte är avslällt. Bestämmelser
om avslällning meddelas i 33-37 §§ BRK. Ett avslällt fordon får i princip inle
användas annat än i de fall dä även etl oregistrerat fordon fär användas, dvs.
bl. a. inom vissa inhägnade områden, 37 § första stycket BRK.

7 §

I
paragrafen föreskrivs alt fordonsskatt skall betalas för alla skattepliktiga
fordon. Detta har förut framgått av 2 § första stycket VSL. Närmare
bestämmelser om fordonsskatt återfinns i 12-25 §§.

8§

Paragrafen
motsvarar 2 § andra stycket VSL. Närmare bestämmelser om kilometerskatl finns i
26-35 §§. Bestämningen brännolja i den gamla lagen har bytts ut mot den numera
brukliga beteckningen dieselolja.

9§

Bestämmelsen
motsvarar 6 § första stycket 2 VSL.

Övriga
undantag från skatteplikt enligl 6 § VSL har inte överförts lill den nya lagen.
Det gäller 6 § första slyckel I VSL, enligl vilket motorcyklar som är inrättade
som invalidfordon är skattefria. Det finns endast några enstaka sådana
motorcyklar som är av årsmodell 1951 eller yngre. Några nya tillkommer inte.
Det innebär all i stort sell samtliga sådana fordon är skattebefriade i sin
egenskap av veleranfordon. De få som är av senare årsmodell kan om så erfordras
skallebefrias enligt 88 §, som motsvarar nuvarande 39 § VSL.

Andra
stycket i 6 § VSL om skaltefrihel för beskickningspersonal m. m.

har tillämpats endast i mycket begränsad omfattning. Av bestämmelserna i

lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall saml konventio

nen om diplomatiska förbindelser som avslutades i Wien den 18 april 1961

(den s. k. Wienkonvenlionen) följer alt diplomalfordon är skattebefriade. 47

Någon regel
motsvarande 6 § andra stycket VSL bör inle införas i den nya Prop.
1987/88:159 lagen.

10 §

Första stycket första meningen motsvarar 7 § VSL.

Andra stycket motsvarar 8 § VSL.

Tredje stycket första meningen motsvarar I § fjärde
stycket VSL. Med den som bör vara upptagen som ägare avses inte bara ägaren
till ett fordon som inle alls är registrerat men borde vara det utan också en
ny ägare som ännu inte hunnit bli antecknad i bilregistet. I vissa fall skall
inte ägaren vara skatlskyldig, utan i stället kreditköpare eller hyresman.
Delta har tidigare ansetts framgå av att enligl 7 § BRK innehavaren i dessa
fall antecknas i bilregistret som ägare. Enligt min mening är det tydligare om
regeln införs i vägtrafikskallelagen.

11 §

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag
och motsvarar i sak 9 § första och tredje styckena VSL. Begreppen skatteår och
skatteperiod definieras. Skatteären och skatleperioderna varierar av praktiska
skäl med fordonets slutsiffra i regislreringsnumren. På sä sätt kan arbetet med
skatteuppbörden fördelas jämnt under året. Skatteären och skatteperioderna
anges i regeringsförfattning, se 4 § VSF. Atl skatleperioderna enligl dessa
bestämmelser i vissa fall inte bör vara fyra månader utan tre eller fem månader
beror pä att det inle är lämpligt att verkställa uppbörd av vägtrafikskalt
eller kräva avstämpling av kilometertäknare under juli månad.

Fordonsskatt

12 §

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
Där anges på samma sätt som i 12 § VSL fordonsskattens storlek genom en
hänvisning till bilaga 1 till lagen. En särskild skattenedsätlning på vissa
glesbygdsfordon kan dock förekomma enligl 14 §.

1 övrigt lämnas, som i 12 § VSL, bestämmelser om i vilka
fall skatt skall betalas för skatteår eller skatleperiod och skallens storlek
för skatleperiod. Övriga regler i 12 § VSL har införts i 13 §.

13 §

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
Bestämmelserna

motsvarar delar av 12 § VSL och ger regler för hur fordonsskatten skall

beräknas när skatteplikten omfattat endast del av kalendermånad. Normall

utgår skatt alllid för hel kalendermånad, om skatteplikt gällt för någon del

av mänaden. För fordon med hög årlig fordonsskatt, minst 4800 kr., skall 48

skatten i
sädana fall dock utgå per dag, om fräga inte har varil om en Prop.
1987/88:159 kortvarig avställningsperiod utan ägarbyte.

14 §

Paragrafen motsvarar 12a § VSL enligt förslag i prop.
1987/88:50 bilaga 2, och innehäller regler för skattenedsåltning för vissa
personbilar inom kommuner som anges i bilaga 3 till lagen.

Tredje stycket innebär, liksom motsvarande regel i 12 a §
VSL, att den lägre skatten endast skall tillämpas dä skatledebitering skall ske
för ett fordon vid ordinarie uppbördstillfällen eller t.ex. i samband med atl
skatt debiteras då avslällning upphör. Däremot skall, under löpande skatteår,
någon ändring av redan påförd skatt inte ske om en fordonsägare flyttar till en
av de angivna kommunerna.

15 §

I paragrafen ges bestämmelser för beräkningen av
fordonsskatt när ett fordons beskaffenhet eller användningssätt ändras.
Bestämmelserna motsvarar 13 § VSL.

Att ett fordons användningssätt i vissa fall påverkar
fordonsskatten framgär av 6 § (påhängsvagnar), 22 § (traktorklass I eller II) samt av skattesatserna för vissa
släpvagnar enligt bilaga I. Bestämmelser
om när regislreringsbesiktning skall ske finns i FK.

16 §

Paragrafen, som föreskriver vem som skall betala
fordonsskatten, motsvarar i sak 14 § VSL, men är anpassad till regeln i 10 §
om vem som är skatlskyldig.

17 §

Paragrafen motsvarar 15 § VSL och reglerar till vem
återbetalning av fordonsskall skall ske i vissa fall.

18 §

I 18 och 19 §§ har införts generella regler rörande den
särskilda uppbörd som skall göras i samband med att fordonsskatten ändras. 1
fortsättningen skall det inte vara nödvändigt att utfärda särskilda
uppbördsbestämmelser varje gång skallen ändras.

I denna paragraf föreskrivs att om fordonsskatten ändras
och skatt redan

har påförts för lid efter ändringens ikraftträdande, skall tillkommande skatt

betalas för tiden efter ändringen. För samma lid skall överskjutande skatt

betalas tillbaka. Detta motsvarar det förfarande som tidigare brukat tilläm

pas vid skatlesatsändringar. 49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

Paragrafens
andra stycke innehåller en bestämmelse om vem som är Prop. 1987/88:159
skatlskyldig eller har rätt till återbetalning av skatten.

19 §

I paragrafen anges att skattebelopp som understiger 100
kr. inte behöver betalas in och inte heller återbetalas. Genom denna
bestämmelse kan antalet debileringar och återbetalningar av små belopp minskas
betydligt. Vid andra former av skattedebiteringar/återbetalningar är
gränsbeloppet

25 kr., se
57 §.

20-25 §§

Bestämmelserna ger särskilda regler för beskattningen av
traktorer. Genom alt åtskillnad görs pä trafiktraktorer resp.
jordbrukstraktorer, en indelning som inte definierats i
väglrafikförfattningarna, blir regleringen nägot komplicerad. Bestämmelserna
överensstämmer med de regler om beskattning av traktorer som infördes i VSL
(11, Ila, 11 b, lic, 12 b och 13 §§ sista stycket) den I juh 1987 (prop.
1986/87:50).

Del kan anmärkas alt i promemorian DsK 1987:15
Motortedskap och traktorer har framlagts.förslag beträffande registrering av
vissa motortedskap m. m., och i samband därmed förslag till vissa ändringar
när det gäller vägtrafikskatten. Dessa förslag bereds för närvarande i
regeringskansliet.

Kilometerskatt

26 §

I denna paragraf har sammanförts bestämmelser om att ett
kilometerskaltepliktigt fordon skall vara försett med godkänd räknare som
fungerar och atl det i annat fall inte fär användas.

Paragrafens första stycke motsvarar delar av 17 § första
stycket VSL saml delar av 21 § första stycket I VSL.

Paragrafens andra stycke motsvarar 21 § första stycket I
samt andra stycket VSL. De delar av 21 § VSL som rör obetald skatt har flyttats
till 64 §.

Föreskriftsrätten enligl andra stycket andra meningen har
utnyttjats i 48 § VSF.

27 §

Paragrafen motsvarar 17 § tredje stycket VSL och 21 §
tredje stycket

VSL. Nuvarande bemyndigande - se 8 § VSF. Om medgivande lämnats

gäller givetvis inte bmkandeförbudsbestämmelsen i 26 § andra stycket. 50

28
§ Prop. 1987/88:159

Bestämmelsen
om kilometerskattemärke överensstämmer med 17 § första stycket, tredje—fjärde
meningarna VSL. Föreskrifter om kilometerskattemärke har lämnats i 9a § VSF.
Se om kilometerskattemärkets belydelse

75
§.

29
§

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 17 § andra stycket VSL. Etl flertal bestämmelser i VSF har
utfärdats med stöd av detta lagrum, bl. a. 31-51 §§.

30 §

Paragrafen,
som utformats i enlighet med lagrådets förslag, anger huvudprinciperna för
beräkning av kilomelerskalt. Reglerna motsvarar i huvudsak 18 § första, andra
och tredje styckena VSL.

31 §

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Bestämmelserna motsvarar 18 §
tredje stycket VSL. Vidare föreskrivs att uppgift till ledning för beräkning
av skatten skall lämnas genom avstämpling i kilometerräknaren. Föreskrifter om
avstämplingar lämnas nu i 5-9 §§ VSF.

32 §

Paragrafen
motsvarar 19 § VSL, men har enligt förslag av lagrådet utformats i närmare
överensstämmelse med 15 §. Om regislreringsbesiktning i dessa fall se 38 § FK.

33 §

I
denna paragraf, som utformats i enlighet med lagrådets förslag, föreskrivs att
om kilometerskallen lill följd av en lagändring ändras skall skallen beräknas
med hänsyn till den tid som förflutit före och efter ändringen. En sådan
ändring kan nämligen infalla under en pågående skatleperiod. Beräkningen skall
dock kunna ske efter annan skälig gmnd om omständigheterna föranleder detta. I
fortsättningen skall således ingen särskild avstämpling göras i samband med en
ändring av kilometerskatten. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 5.

Normall
bör således kunna anlas all körsträckan under den skatteperiod

då en skaltesatsändring inträffar kan fördelas i proportion till den tid under

perioden dä den lägre resp. högre skattesatsen gällt. Om elt fordon en

betydande del av skalleperioden t.ex. använts utomlands eller varit av-

ställt kan del finnas motiv för att frångå en sådan fördelning. 51

34
§ Prop. 1987/88:159 Paragrafen motsvarar i sak 20 §
första—tredje styckena VSL.

35
§

Denna
paragraf överensstämmer i sak med 20 § Qärde stycket VSL.

Skattebeslut
m. m.

36 §

Denna
paragraf har, liksom efterföljande 37-41 §§, utformats i enlighet med lagrådets
förslag. Paragrafen innehåller huvudregeln för hur vägtrafikskalt beslutas.
Nägot beslul meddelas inte av beskattningsmyndighelen. I stället påför TSV
skatten (nuvarande 10 § VSF). Motsvarande bemyndigande för TSV bör införas
även i en ny tillämpningsförordning till den nya vägtrafikskallelagen. Som
lagrådet framhållit får genom skattepåföringen beslut anses ha fattats om
skatten. Sedan skatt påförts i denna ordning kan omprövning ske i de särskilda
former som föreskrivs i 37-45 §§. Skatt som påförts enligt 36 § kan i vissa
fall rättas även av den myndighet som påför skatten, se 45 § andra stycket.

Om
uppgifter för påföringen saknas i bilregistret påförs skatten enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. 1 nuvarande 10 § tredje stycket VSF har RSV getts bemyndigande att
utfärda sådana föreskrifter, vilket utnyttjats i RSV:s författningssamling RSFS
1986:11. Det torde i huvudsak vara i fråga om kilometerskatt som föreskrifter i
delta hänseende kan erfordras.

37 §

Denna
paragraf föreskriver att beskattningsmyndighelen kan ompröva etl beslut enligt
36 § och även annars besluta om fastställande av skatten om nägot annat
förhällande ger anledning lill det. Beskattningsmyndigheten kan alltså ompröva
den tidigare påförda skatten eller sitt eget skattebeslut om detta befinns vara
fel. Om den skattskyldige begär del skall ocksä skatten omprövas. Sädana beslut
fär meddelas inom tre är från utgången av det kalenderår under vilket
skalleåret har gått till ända. Dessa omprövningsbara beslut gär inle att
överklaga. I besluten skall anges att den skattskyldige kan fä ett slutligt
beslul enligt 38 § som kan överklagas. Om den skattskyldige begär ett beslut
senare än tvä mänader före beslutsfristens utgång, anses framställningen som
en begäran om slutligt beslut.

38
§

I
denna paragraf regleras de slutliga besluten. Den skaltskyldige eller det

allmänna ombudet kan begära slutligt beslut når som helst under beslulsfri-

slen. Slutligt beslut skall också meddelas senare om den skattskyldige

begär det inom två månader från det att han fält del av etl beslul enligt 52

37 §. Allmänna ombudet fär
begära beslul inom två mänader frän besluts- Prop. 1987/88:159 dagen. Dessa
regler är lill för all ge den skaltskyldige och det allmänna ombudet skälig tid
att begära ett slutligt beslut i de fall han fär del av ett beslul, eller
beslutet fattas, mot slulel av beslutsfrislen.

Beskatlningsmyndigheten
skall kunna meddela slutligt beslut även om den skaltskyldige eller del
allmänna ombudet inte begär det, om det finns särskilda skäl. Sädana skäl kan
föreligga t.ex. om nägon gång pä gång ställer grundlösa krav på omprövning.

Elt
slutligt beslul kan omprövas endasl genom atl det överklagas. 1 andra stycket
anges därför att fräga om ett nytt beslut för en viss skatteperiod eller ett
visst skatteår inle fär prövas om elt slutligt beslul tidigare har meddelats
för samma period eller är.

39
§

Denna
paragraf motsvarar i slorl sell nuvarande bestämmelser i 23 § första stycket
VSL. Paragrafen skall dock endasl avse den situationen att fordonet bytt
ägare, och att den som påförts skatten påkallar beslut om rättelse på grund av
del ändrade ägarförhållandet. Beslut om rättelse mäste påkallas inom 30 dagar
från det att skatten skulle ha betalats, eller om kravet mottogs senare, från
motlagningsdagen. Om beslul om rättelse på den angivna grunden påkallas senare
än inom 30 dagar skall det inle leda lill nägon ändring. De här angivna
rättelsefallen skall inte prövas enligt omprövningsreglerna i 37-38 §§.

40 §

Paragrafen
motsvarar 25 a § VSL, som infördes i VSL år 1986 (prop. 1985/86:92). Om ett
fordon inle är försett med föreskriven och fungerande kilometerräknare (26 §)
kan beskattningsmyndighelen meddela elt evenluelll erforderligt beslul om
skatten inle bara för skatleperioder som gått lill ända ulan också för pågående
skatleperiod. Därigenom kan, exempelvis i de fall då en kilomelerräknare varil
ur funktion, skall påföras för hela den period funktionsstörningen varat.
Beslut i dessa fall får meddelas i de former som framgär av 37-38 §§. Även 41 §
kan tillämpas.

41 §

Paragrafen
innefattar regler om skönsmässig beräkning av vägtrafikskalt och motsvarar 23 §
tredje stycket VSL.

42 §

Paragrafen
beskriver i vilka fall eflerbeskatlning får ske.

Första
stycket 1-4 motsvarar 24 § första slyckel VSL. I punkten 3 har

dock beskatlningsmyndigheten lagts till för att skapa en möjlighet att

efterbeskatta när exempelvis felaktiga uppgifter lämnas vid ansökan enligt

89 §. Efterbeskaltning skall ocksä kunna ske när annars orikliga uppgifter 53

lämnats
till ledning för beskattningen, exempelvis i samband med beskatt- Prop.
1987/88:159 ningsmyndighetens prövning enligt 37-39 §§.

Första stycket 5-6 motsvarar 25 § VSL och första stycket 7
motsvarar 24 § andra slyckel VSL.

Paragrafens andra stycke motsvarar 24 § tredje stycket
VSL.

43 §

Paragrafen beskriver när efterbeskaltning fär ske och
motsvarar när det gäller lidsfristerna 24 § fjärde stycket VSL. Första
meningen, som är ny och en följd av de nya beslutsformerna i 37-38 §§, har
utformats i enlighet med 4 kap. 10 § LPP och innebär att ändring av
skattebeslut inte skall ske genom efterbeskaltning om ändring kan ske med slöd
av 37 eller 38 §.

44 §

Motsvarar 26 § VSL.

45 §

Första stycket ger beskatlningsmyndigheten skyldighet att
rätta uppenbart orikliga beslut. Bestämmelsen motsvarar i princip nuvarande 26
a § VSL. I den män beslutet kan rättas med stöd av 37 § skall dock den
särskilda råttelseformen inte användas. Delta överensstämmer med vad som tillämpas
på punklskatteomrädet, se 4 kap. 14 § LPP.

I andra slyckel återfinns en ny bestämmelse, som ger den
myndighet som påför väglrafikskatlen (se motiveringen lill 36 §) möjlighet all
själv rätta fel som uppkommit i den automatiska dalabehandlingen. De fel som
kan behöva rättas på detta sätt är exempelvis programmerings- eller systemfel
som ger upphov till etl större antal felaktiga debiteringar och där rättelse
enklast kan ske av den myndighet som har alt svara för dessa funktioner.

46 §

I bestämmelsen ges föreskrifter om när skalletillägg skall
ulgå. Så kan enligl första stycket ske i de fall då efterbeskattningssituation
föreligger enligt 42 §. Bestämmelsen motsvarar i sak nuvarande 27 § första
stycket VSL. Eftersom eflerbeskatlning enligl 42 § endast skall kunna ske när
beslul enligl 37 eller 38 § inle längre kan meddelas skall dock inte
efterbe-skallningsformen vara ell villkor för skattetillägg. Sådant skall kunna
påföras åven vid de andra formerna av skattebeslut om eflerbeskattnings-grunder
föreligger.

Andra slyckel avser skattetillägg i anledning av oriktig
uppgift i mål om

skall och motsvarar i huvudsak 27 § andra slyckel VSL. Den nuvarande

begränsningen lill de fall dä överklagande gjorts i rätl lid och uppgifter

kunnal prövas i sak har slopats mol bakgrund av de nya reglerna för 54

överklagande
i särskild ordning (86 och 87 §). Della motsvarar vad som Prop. 1987/88:159
gäller för punktskatterna enligt 7 kap. I § första stycket LPP.

47 §

Paragrafen motsvarar 27 § tredje och Ijärde styckena VSL,
bortsett frän konsekvenserna av att länsrätt enligt 84 § skall vara första
instans i mål om vägtrafikskalt.

48-50 §§

Paragraferna motsvarar 28 § VSL. Denna har med endast
språkliga ändringar delats upp i tre paragrafer.

Betalning av skatt

51-56 §§

Vissa regler om betalningstider m. m. för väglrafikskatlen
har införts i dessa paragrafer, i enlighet med förslaget i avsnitt 5.
Bestämmelserna har i huvudsak utformats i enlighet med vad lagrådet förordat.

51 §

Första stycket behandlar s. k. ordinarie uppbörd av
fordonsskatt, och motsvarar vad som nu sägs i 12 § tredje stycket VSL jämfört
med 13, 16 och 21 § VSL. Uppbörden avser sådana fordon som är skattepliktiga
vid ingången av uppbördsmånaden, dvs. månaden före skatteåret eller skatteperioden.
Skatten skall då betalas senast vid uppbördsmånadens utgäng.

Andra och tredje styckena behandlar uppbörd i andra fall,
i 14 § VSF benämnd tillfällig uppbörd. Betalningstiderna överensstämmer med dem
som anges i 21 § VSF jämfört med vad som föreskrivits i 17 § VSF och i
föreskrifter av RSV enligt 18 § VSF. De särskilda reglerna i 17 § VSF om
skattens "förfallodag" har ingen motsvarighet i den nya lagen, se
avsnitt 5.

Fjärde stycket motsvarar i huvudsak 14 § tredje stycket
VSF.

Till skillnad från vad lagrådet förordat har
bestämmelserna om den tillfälliga uppbörden delals upp i tvä stycken. Delta
beror på att regeln i Qärde stycket endast bör tillämpas i de fall dä
skatteplikt inträder. Pä detta sätt tillämpas nu 14 § tredje stycket VSF.

52 §

Första stycket behandlar s. k. ordinarie uppbörd av
kilometerskatl. Motsvarande bestämmelser meddelas i 18 § tredje stycket VSL
jämfört med 13 § andra stycket VSF samt 16 § VSF.

Andra stycket behandlar vad som i 15 § VSF benämns
tillfällig uppbörd. Betalningstiderna i VSF finns i 21 § jämfört med 17 §.

Tredje stycket motsvarar 13 § andra stycket andra meningen
VSF. 55

53 § Prop. 1987/88:159

Dessa bémyndiganden motsvarar 12 § tredje stycket andra
meningen resp. 18 § Qärde slyckel andra meningen VSL.

54 §

Tillkommande skalt enligt 18 § på grund av skaltehöjningar
bör i sä stor utsträckning som möjligt debileras i samband med annan uppbörd. I
den mån detta inte är praktiskt möjligt med hänsyn lill
ikraftlrädandetidpunk-ten m. m. får en särskild uppbörd göras och här anges att
skatten i så fall skall betalas inom en månad efter skaltehöjningen. I vissa
fall kan enmå-nadsgränsen behöva frångås, exempelvis när den särskilda
uppbörden avser ett myckel stort antal fordon. I så fall får särskilt
föreskrivas all en annan förfallolid skall gälla.

55 §

I paragrafen, som motsvarar 21 § tredje stycket VSF,
föreskrivs att be skaltningsmyndigheten bestämmer när skatt som fastställts
enligt 37-42 §§ eller genom rätlelsebeslul enligt 45 § första stycket skall
inbetalas.

57 §

Paragrafen motsvarar 29 § VSL.

58 §

Paragrafen motsvarar 29 a § VSL.

59-60 §§

I paragraferna införs bestämmelser om atl anstånd med
betalning skall kunna medges dels vid nedsatt skattebetalningsförmäga i
kombination med synnerligen ömmande omständigheter, dels om ett beslut om skatt
har överklagats. Paragraferna överensstämmer med motsvarande regler i 5 kap. 3
och 5 §§ LPP. Se vidare avsnitt 5.

61-63 §§

I dessa paragrafer införs bestämmelser om restavgift. VSL
hänvisar i dessa delar, se 30 §, till reglerna i 58 § uppbördslagen (1953:272).
Paragraferna har i huvudsak utformats med 5 kap. 8-11 §§ LPP som förebild.

64§

Paragrafen, som innehäller reglerna om brukandeförbud pä
grund av obe

tald skalt, motsvarar 16 § första stycket och 21 § första stycket 2 samt

Qärde stycket VSL. 1 första stycket 2 har dessutom stadgats att ytterligare 56

skatt som
beslutats för förre ägaren efter elt ägarbyte inte medför bmkan- Prop.
1987/88:159 deförbud. Anståndsreglerna i 60-61 §§ motiverar bestämmelsen i
första stycket 4 om att brukandeförbud inte gäller om anstånd föreligger.
Brukandeförbud inträder om etl medgivet anstånd löper ut utan att skatten har
betalats.

1 andra stycket föreskrivs att beskattningsmyndighelen
skall kunna medge undantag frän brukandeförbudet om särskilda skäl föreligger.
Enligt VSL har RSV haft denna befogenhet (16 § tredje stycket resp. 21 § sjätte
stycket). Det är endast i undanlagsfall som sädant medgivande lämnats. Ell
exempel är fall då en fordonsägare som använder sill fordon yrkesmässigt
betalar av på skatten enligt en med kronofogdemyndigheten uppgjord
avbetalningsplan. I sådana fall har undantag från bmkandeförbudet kunnat
medges. Hittillsvarande restriktiva tillämpning av undantagsregeln bör bestå.

65 §

Paragrafen motsvarar de i 16 § andra stycket och 21 §
femte stycket VSL föreskrivna undantagen från brukandeförbud bl. a. för fordon
som ägs av konkursbo.

Indrivning, avkortning och avskrivning av skatt

66 §

Paragrafen, som i sak motsvarar 30 § VSL, har uppbyggts
med 5 kap. 16 § LPP som förebild. Av 2 § framgår att reglerna om skatt skall
gälla även skattetillägg, förseningsavgift, ränta och restavgift. Dessa
särskilda avgifter behöver därför inte räknas upp i denna paragraf.

Skattekontroll

67 §

Paragrafen motsvarar 30 a § VSL. Genom den omorganisation
av RSV och dess distriktskontor som äger rum den Ijuli 1988 kommer revisorer
för kontroll av bl. a. vägtrafikskall att knytas till fyra
länsskattemyndigheler, som bör ha rätt att jämte RSV och
beskaltningsmyndigheterna utföra revision. 1 lagförslag 2 föreslås atl VSL
ändras i detta avseende den 1 juli 1988.

Förhandsbesked

68 §

Paragrafen motsvarar 30 b § VSL.

Återbetalning och avräkning av skatt för fordon som
använts utom riket

69 §

Paragrafen, som motsvarar 41 § första stycket VSL,
innehäller en bestäm

melse om alt fordonsskatt återbetalas för vissa fordon efter ansökan, om

skalt eller avgift har fått betalas utomlands. 57

70 § Prop. 1987/88:159

Paragrafen
innehåller bestämmelser om ansökan om återbetalning av fordonsskatt och
motsvarar 3 § första och andra styckena förordningen (1973:777) om
återbetalning och avräkning av vägtrafikskalt m.m. för fordon som använts utom
riket, Å VF. Bestämmelserna om ansökan har tagits in i lagen eftersom en
fömtsättning för att få återbetalning är att de följs. Ansökningstiden har
utökats från tre till fyra mänader för att i de flesta fall överensstämma med
skatteperiodens längd. I fortsättningen behöver vanligtvis endast en ansökan
om återbetalning eller avräkning göras för varje skatteperiod.
Beskaltningsmyndighetens beslut om återbetalning bör meddelas i de former som
anges i 37 och 38 §§.

I
3 § första stycket ÅVF föreskrivs att ansökan samtidigt skall göras för alla
resor som avslutats under en månad. Denna bestämmelse avses införas i
förordning.

71 §

Denna
paragraf motsvarar 41 § andra stycket VSL och innehåller en bestämmelse att
kilometerskatt avräknas i vissa fall för färd utomlands.

72 §

I
paragrafen har samlats bestämmelser om när avräkning av kilometerskatt
verkställs och vem som har rätt lill avräkning. Första och andra styckena motsvarar
3 § tredje och Qärde st)'ckena ÅVF. Tredje stycket motsvarar 7 § andra stycket
ÅVF. Avräkning av kilometerskatt enligt första stycket sker automatiskt i
samband med sådan påföring som avses i 36 §, se 73 §. Avräkningen kan rättas
med de beslutsformer som anges i 37—39 §§. 1 de fall som avses i andra-tredje
styckena sker avräkning först efter ansökan hos beskatlningsmyndigheten i den
ordning som anges i 70 §.

73 §

Paragrafen
innehäller en bestämmelse om hur avräkningen av kilometer-skatten skall göras.

I
vissa fall skall enligt andra stycket ansökningsförfarandet i 70 § tillämpas.

74 §

I
paragrafen har samlats bestämmelserna om att vissa uppgifter skall lämnas i
samband med användningen ulom rikel för all återbetalning eller avräkning skall
medges. I annat fall är rätten förfallen. Dessa huvudregler bör föreskrivas i
lag. Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas avses tas in i en
ny vägtrafikskalteförordning.

Första
stycket motsvarar 41 § tredje stycket VSL. Andra stycket mot

svarar 5 § Qärde slyckel ÅVF. 58

Därtill har beskattningsmyndigheten fält rätt att, om
särskilda skäl före- Prop. 1987/88:159 ligger, medge återbetalning eller
avräkning även när föreskrivna uppgifter inte lämnas. Denna prövning får då ske
i den form som föreskrivs för vanliga skattebeslut.

75 §

Paragrafen motsvarar i sak 7 § tredje stycket ÅVF.
Bestämmelsen om att rätten till avräkning av kilometerskatt för personbil är
förfallen om kilometerskattemärke har saknats vid ut- eller inresan bör
föreskrivas i lag. Om det finns särskilda skäl bör beskatlningsmyndigheten
kunna medge avräkning även om märke saknas. Sädan prövning bör ske inom ramen
för bestämmelserna om skattebeslut.

76 §

Paragrafen motsvarar 9 § ÅVF. Eftersom bestämmelsen avser
ett åliggande för enskild att betala tillbaka skattebelopp som han felaktigt
har fått återbetalt bör den ha lagform.

Straffbestämmelser m. m.

77-82 §§

Paragraferna motsvarar i sak 33, 33 a, 34, 35, 36 och 38
§§ VSL.

83 §

Paragrafen motsvarar 8 § ÅVF.

Överklagande

84 §

Paragrafen motsvarar i stort 31 § VSL.

Beslul enligt 37 § som kan omprövas får inte överklagas,
se 37 § tredje stycket.

Länsrätt skall i fortsättningen vara första instans, se
avsnitt 6.

Överklagandetiden är om inle annat sägs tre veckor. Detta
framgår av förvaltningslagen (1986:223).

Enligt andra stycket skall beskatlningsmyndighels beslul
om dispens från brukandeförbud enligt 64 § överklagas hos riksskatteverket, jfr
31 § andra stycket VSL.

Beslut om skattetillägg, förseningsavgift, ränta och
restavgift får över

klagas på samma sätt som beslul om skatt. Detta följer av 2 §. 59

85 § Prop. 1987/88:159

Paragrafen, bortsett frän vad som föranleds av
anståndsreglerna i 60 §, motsvarar i huvudsak 32 § VSL. Av 2 § följer att
paragrafen även gäller beslut avseende skattetillägg, förseningsavgift, ränta
och restavgift.

86-87 §

Bestämmelserna om att den skattskyldige skall kunna
överklaga lagakraftvunna beslut i särskild ordning har utformats med 8 kap.
7—10 §§ LPP som förebild.

Befrielse från skatt i vissa fall

88 §

Paragrafen
motsvarar i sak 39 § VSL.

89 §

Paragrafen motsvarar 40 § VSL, varvid beaktats förslagen i
prop. 1987/88:99. Enligt den propositionen föreslås nuvarande regler om
vägtra-fikskaltebefrielse för handikappade i 40 § första stycket VSL slopade
den 1 oktober 1988. Del bör dock anmärkas alt en övergångstid fram till utgången
av september 1995 föreslagits i övergångsbestämmelserna till lagförslaget.
Systemet med skattebefrielse kvarstår då övergångsvis även efter införandet av
den nya vägtrafikskatlelagstiftningen.

Bilagorna

Bilagorna 1-2 i den lydelse som nu gäller enligt VSL skall
i princip överföras oförändrade lill den nya lagen. I prop. 1987/88:50 Bilaga 2
har dock föreslagils all skattesatserna i bilagorna skall ändras från och med
den I april 1988 i fråga om kilometerskatt för personbilar samt i fräga om
fordonsskatt och kilometerskall för vissa andra fordonsslag från och med den 1
juli 1989. Förslagen till bilagorna I och 2 i den nya lagen överensstämmer med
vad som i propositionen föreslagits för lid frän och med den I juli 1989.
Enligt punkten 7 i övergångsbestämmelserna skall under tiden I januari 1989 -
30 juni 1989 de äldre bilagorna I och 2 tillämpas i slället för motsvarande
bilagor i den nya lagen.

I bilagorna, samt i 8 §, har bränslebeteckningen brännolja
utbytts mot dieselolja. Detta överensstämmer med vad som anges i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt.

Förslaget till lag om ändring i vägtraflkskattelagen
(1973:601)

De i 67 § andra stycket den nya lagen införda
bestämmelserna bör kunna

tillämpas redan från den I juli 1988, se
specialmötiveringen till denna regel. 60

Förslaget till lag om vägtrafikskatt på utländska fordon Prop. 1987/88:159

Inledande
bestämmelse

1 §

I
paragrafen anges vilka utländska fordon som är skattepliktiga. Enligt förslaget
skall endasl lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängsvagnar, som dras
av lastbilar och bussar, och som har en tolalvikt som överstiger 3 500 kg vara
skattepliktiga. Personbilar, motorcyklar och fordon upp till 3 500 kg
tolalvikt skall inte vara skattepliktiga. Tredje stycket har utformats i
enlighet med lagrådets förslag.

Fordonsskatt

2§

Paragrafen
motsvarar närmast 2 § LUF, men 60 kg-gränsen har kunnat tas bort lill följd av
begränsningsregeln i 1 § andra stycket.

3 §

Motsvarar
3 § första stycket LUF. I vilka fall temporär tullfrihet kan medges för längre
lid än elt är framgär av tullagstiftningen, 17 § lagen (1987:1069) om
tullfrihet samt lullfrihetsförordningen (1987:1289).

4 §

Paragrafen
motsvarar 3 § andra slyckel LUF. I punkten 3 anges dessutom att utländska
fordon kan skallebefrias i Sverige genom avlal som slutils med annan stat. Det
har visat sig alt enbart en sådan regel som anges i andra stycket punkten I kan
leda lill praktiska komplikationer i samband med förhandlingar med andra stater
i vägtrafikskattefrågor.

Det
kan anmärkas att generaltullslyrelsen ger ut föreskrifter i vilka de länder
anges vars fordon omfattas av skaltefrihet enligt paragrafen.

5§

Paragrafen
motsvarar i sak 3 § tredje slyckel LUF.

Kilometerskatt

6§

Motsvarar
4 § första stycket LUF.

7 §

Motsvarar
4 § andra stycket LUF. Till skillnad mot vad som gäller för i

Sverige registrerade fordon beräknas den körsträcka som skall läggas till

grund för beskattningen inle med hjälp av kilometertäknare. Körsträckan 61

får i
stället fastställas mer schablonmässigt med hjälp av uppgifter om Prop.
1987/88:159 fordonets destinationsorter etc.

Beskattningsförfarande

8§

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § LUF.

I ell Qärde stycke anges all 19, 26-29, 105 och 107 §§ tullagen
(1987:1065) skall gälla i fråga om skalt enligt denna lag.

I 19 § tullagen finns bestämmelser om omtulltaxering.
Nuvarande 8b § LUF överensstämmer i stort sett med 19 § tullagen.
Tullmyndigheten får om etl beslut om skatt blivit felaktigt meddela ett nytt
beslut. Om det tidigare beslutet har överklagats eller tiden för överklagande
gått ut fär rättelse inte meddelas. Det är lämpligast atl en särskild regel om
omprövning inle ges här utan att i stället 19 § lullagen gäller ocksä i fråga
om skatt enligt denna lag.

1 26 § tullagen föreskrivs att generaltullstyrelsen fär
medge att tull och annan införselavgift fär betalas enligt särskild
tullräkning. Genom hänvisning till 26 § tullagen kan detta förfaringssätt
tillämpas även för vägtrafikskalt enligt denna lag. Även 27 § tullagen, som
ger regeringen möjlighet atl förordna om att säkerhet skall kunna ställas, bör
kunna tillämpas.

I 28 § första stycket tullagen föreskrivs atl tull i vissa
fall återbetalas bl. a. om ett för högt belopp inbetalats. Motsvarande
bestämmelse bör tillämpas beträffande skalt enligt denna lag.

I 29 § tullagen föreskrivs att restavgifi utgår om tull
eller annan införselavgift inte betalas inom föreskriven tid. Eftersom det
finns möjlighet att ta ut restavgift för svenska fordon bör samma möjlighet
finnas för utländska fordon.

9§

Paragrafen motsvarar 6 § LUF. Vilka uppgifter som lämnas
till tullmyndigheten vid införseln framgär av 2 § förordningen (1976:769) om
uppbörd m. m. av vägtrafikskatt pä vissa fordon, som icke är registrerade i
riket.

10 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 a § första stycket LUF.
Där anges dock att inte bara införselhandlingen utan även uppgifter som behövs
för atl fastställa skatten eller att skalt inte skall betalas skall lämnas vid
utförseln.

11 §

Första stycket motsvarar 6a § andra stycket LUF. I andra
stycket anges

atl tullmyndigheten skall ha en möjlighet alt, om det finns särskilda skäl,

debitera kilometerskatl efter en kortare körsträcka än 400 km. Detta bör

kunna ske t. ex. om fordonet på gmnd av speciella omständigheter använts 62

påtagligt mindre i Sverige
än som svarar mot schablonkörsträckan. Detta Prop. 1987/88:159 kan vara
fallet om fordonet har stått på verkstad eller om lastning eller lossning tagit
mycket läng tid, allt under förutsällning att den faktiska körsträckan under
hela vistelsen i Sverige därigenom blivit påtagligt kortare än
schablonkörsträckan.

12 §

Motsvarar
7 § LUF.

13 §

Motsvarar
7 a § LUF.

14 §

Bestämmelsen
motsvarar 8 § LUF men har förtydligats så atl straff kan utdömas endast om en
utfärdad införselhandling inte företes. Om fordonet passerat in till Sverige
över en obevakad gränspassering och någon införselhandling därför inte har
utfärdats så skall straff givetvis inle utdömas.

Frän
generaltullstyrelsens sida har vid remissbehandlingen framförts att en
bestämmelse om att straffpåföljd endast kan påföras om utfärdad införselhandling
inle företes leder till administrativa problem för tullen. Regeln skulle kräva
elt särskill registreringsförfarande. 1 annat fall skulle bevis saknas om
humvida införselhandling utfärdats eller inte. Enligt min mening innebär
emellertid inte förtydligandet av paragrafen alt några nya krav på
registreringsåtgärder mäste uppfyllas. I de flesta fall torde det ändå stå
klart om handlingen utfärdats eller inte. I tveksamma fall bör ansvar inte
utkrävas. Det mäste understrykas att ocksä schablonregeln i II §
ofta utgör elt kraftigt incitament för fordonsägarna att bevara och vid utresan
visa upp utfärdad införselhandling.

15 §

Motsvarar
8 a § LUF.

16 §

Motsvarar
i sak 9 § LUF. Besvärstiden har dock satts lill I är, vilket motsvarar liden
för överklagande av tullmyndighets beslut enligt 99 § tullagen (1987:1065).

17 §

Motsvarar
10 § LUF.

Bilagorna
1 och 2

Bilagan
I motsvarar bilaga I enligt LUF, med undanlag av ändringar till

följd
av den begränsade skatteplikten enligt I §. 63

I prop. 1987/88:50 har
föreslagits; ändringar i bilagan 2 från och med den Prop. 1987/88:159 I
juli 1989. Bilaga 2 i den nya lagen överensstämmer med förslagens lydelse frän
den I juli 1989. Övergångsvis, under tiden den I januari - den 30 juni 1989,
bör nuvarande lägre skattesatser gälla. Bestämmelser härom har intagits i
övergångsbeslämmelserna.

Lagen om ändring i lagen om saluvagnsskatt

7§

Den
nya ordningen för överklaganden enligl vägtrafikskattelagsliftningen bör gälla
även för saluvagnsskallen. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med
lagrådets förslag.

Lagen om ändring i lagen om överlastavgift

9§

Ändringen
är en följd av atl en ny vägtrafikskattelag införs.

Lagen om ändring i skattebrottslagen

1 §

Ändringen
är en följd av att en ny vägtrafikskattelag och en ny lag om vägtrafikskatt pä
utländska fordon införs.

Lagen om ändring i lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter

2§

Ändringen
är en följd av all en ny vägtrafikskatlelag införs.

Lagen om ändring i bevissäkringslagen för skatte- och
avgiftsprocessen

1 §

Ändringen
föranleds av att en ny vägtrafikskattelag införs.

Lagen om ändring i lagen om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.

1 §

Ändringen
är en följd av att en ny vägtrafikskattelag införs. Dessutom har

skalt enligt den nya lagen om skatt på utländska fordon hänförts till de

förmånsberättigade skatterna. 64

11
Hemställan Prop. 1987/88:159

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till

1.
vägtrafikskatlelag,

2.
lag om ändring i
vägtrafikskallelagen (1973:601),

3.
lag om vägtrafikskalt pä
utländska fordon,

4.
lag om ändring i lagen
(1976:339) om saluvagnsskatt,

5.
lag om ändring i lagen (1972:435)
om överlaslavgift,

6.
lag om ändring i
skallebrottslagen (1971:69),

7.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

8.
lag om ändring i
bevissäkringslagen (1975:1057) för skalle- och avgifisprocessen,

9. lag
om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar m. m.

12 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anla de förslag som föredraganden har lagl
fram.

65

5 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

Sammanfattning
av vägtrafikskatteutredningens Prop.
1987/88:159

betänkande
Ds Fi 1986:23 Översyn av 'is

vägtrafikbeskattningen, Del 8, författningsteknisk översyn
m.m.

Värt
uppdrag är atl göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen. I detta
slutbetänkande redovisar vi våra överväganden och förslag beträffande vissa
återstående sakfrågor och gör en förfatlningsleknisk översyn.

Författningsteknisk
översyn

Bestämmelserna
om vägtrafikskalt är uppdelade på ett flertal olika författningar. De flesta
av dessa har tillkommit innan den nya regeringsformen trädde i kraft. Del finns
bl. a. därför etl behov av att se över regelkomplex-el och undersöka om det
stämmer överens med den nya regeringsformen. En annan målsättning för oss har
varit aft reglerna, så långt del är lämpligt, skall anpassas lill dem som
gäller för de indirekta skatterna samtidigt som föriattningarnas antal bör
minskas och regelkomplexet göras så enkelt och enhetligt som möjligt.

Vi
har diskuterat olika författningstekniska lösningar. Vi har slutligen valt att
samla alla bestämmelser om fordon registrerade i Sverige i en lag och en
förordning samt bestämmelserna om andra fordon i en lag och en förordning.

Vägtrafikskattens
bestämmande

Vi
föreslår atl systemet för bestämmande av vägtrafikskatt skall ändras så alt det
överensstämmer med vad som tillämpas för de indirekta skatterna.
Beskattningsmyndigheten skall kunna ompröva skatten och meddela beslul om
fastställelse av skatten om granskning, revision eller något annat förhållande
ger anledning lill del eller den skaltskyldige begär det. Sådant beslul fär
meddelas inom tre år från utgången av del kalenderår under vilket
beskattningsåret gått till ända. Ett omprövningsbart beslul får inte
överklagas. Om den skattskyldige eller det allmänna ombudet inom samma tid
begär det skall slutligt beslut meddelas. Detta beslul får överklagas. I
samband med ägarbyten skall i stället gälla atl den som påförts vägtrafik-skatt
trots att fordonet före den lidpunkt som är avgörande för skattskyldigheten
har övergått till ny ägare måste, på samma sätt som för närvarande, begära
beslul om rättelse inom 30 dagar från den dag då skatten senast skulle ha
betalats.

Eftersom
skatten i fortsåttningen kan omprövas skall beslut om eflerbeskatlning kunna
meddelas först sedan slutligt beslut meddelats eller, om sä inle skell, när
slutligt beslul inle längre kan meddelas.

Betalning
av skatt m.m.

Klagomål
har riktats mot att betalningstiden för vägtrafikskall är för kort.

För
alt förenkla för de skallskyldiga har riksdagen beslutat all vägtrafik- 66

skattfr. o.m. den I
januari 1987 skall betalas med vanligt inbetalningskort i Prop. 1987/88:159
stället för som nu vanligen genom postförskott. Detta kommer att innebära
Bilaga 1 atl de skattskyldiga kommer all fä inbetalningskorten nägot tidigare
än de i dag får postförskottsavin. För att ytterligare förlänga betalningstiden
föreslär vi atl inbetalningskorlen i fortsättningen skall skickas ut senast
den 12 i stället för den 15 som i dag gäller för postförskott. Vi föreslår
också att den nuvarande möjligheten alt fä skatten förskottsdebiterad,
exempelvis före en utlandsresa, skall las in i förslaget till ny
vägtrafikskatlelag.

Vi
föreslår alt de grundläggande bestämmelserna om uppbörden, av vilka många för
närvarande finns i vägtrafikskatteförordningen, skall tas in i den nya
vägtrafikskallelagen. Vi föreslår ocksä atl bestämmelser om möjlighet att i
vissa fall fä anstånd med betalning av vägtrafikskalt införs i lagen.

Vid
skatlesatsändringar av fordonsskatten bör om möjligt hänsyn las till ändringen
vid den ordinarie debiteringen. I de fall det blir nödvändigt med en särskild
uppbörd föreslär vi alt belopp under 100 kr. inte skall påföras och — i de fall
skallen sänks - heller inte återbetalas. Framtida ändringar av
kilomelerskallesatserna föreslås genomföras utan all nägon extra avstämpling
behöver göras. Vid den debitering som görs närmast efter det att
skattsaisändringen trätt i kraft fördelas den totala körsträckan för skatleperioden
schablonmässigt på liden före och efter ikraftträdandet. Den som anser att
skatten skall beräknas pä annat säll har möjlighet att begära detta inom ramen
för den omprövning av skattebeslut som vi föreslår skall införas.

Vi
föreslär att beloppsgränsen för uppbörd av fordonsskatt för skatteperiod höjs
frän I 500 kr. lill 2 500 kr. Vidare föreslär vi all trafiksäkerhetsverket,
TSV, som påför vägtrafikskalt genom automatisk dalabehandling, skall ha
möjlighet alt rätta en påföring som blivit uppenbart oriklig pä grund av
misstag vid dalabehandlingen.

Beslut
enligt vägtrafikförfattningarna som påverkar beskattningen

Enligt
vägtrafikskallelagen, VSL, har beteckning i lagen samma belydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595), FK, och i bilregislerkungörelsen (1972:599),
BRK. Fordon beskattas efter hur de är klassificerade och registrerade enligt
vägtrafiklagstiftningen. Delta innebär att ändringar som görs i FK eller BRK
kan påverka beskaltningsförhållandena för ell fordon eller en grupp av fordon,
trots att ändringarna föranleds av hell andra skäl än skatteskal. Samma effekt
kan uppnäs genom elt beslut eller en föreskrift som grundas på någon
bestämmelse i FK eller BRK. Detta har enligl riksskalteverkel, RSV, left lill
alt fordon efter beslut av TSV i vissa fall blivit skattefria eller fält en
lägre skall än som annars skulle tagits ut.

Beskattningen
av fordon måste av praktiska skål grundas pä registre

ringen av fordonen. Ell alternativ till all hänvisa till FK och BRK skulle

vara att la in alla nödvändiga definitioner i VSL. Detta skulle innebära att

VSL fick utökas betydligt samtidigt som definitionerna ändå måste över

ensstämma med dem i FK och BRK eftersom beskattningen baseras pä

uppgifterna i bilregistret. 67

Alla
grundläggande bestämmelser om beskattningen finns i vägtrafik- Prop.
1987/88:159 skattelagstiftningen. Vi har inle funnit nägol lämpligt sätt att
undvika Bilaga 1 kopplingen mellan FK och BRK å ena sidan och
vägtrafikskattelagsliftningen å andra sidan. Det år däiför nödvändigt atl i
VSL fortfarande hänvisa lill FK och BRK. Enligt vår mening bör en förbättring
kunna uppnäs genom alt man i FK och BRK inför en skyldighet för TSV att samråda
med RSV innan beslut fallas som påverkar beskattningen. 1 de allra flesta fall
torde verken kunna enas om en lösning. I vissa fall kan dock tänkas att de har
delade meningar. För dessa fall bör föreskrivas atl frägan skall hänskjulas
lill regeringen för avgörande.

Rätt
att framföra fordon när vägtrafikskatt inte har erlagts

Vi
föreslår all del i vissa fall skall vara tillätet atl köra avslällda fordon,
som är obeskattade. Rätlen atl använda sädana fordon bör omfatta endast
transporter till och frän riksprovplals. Någon begränsning lill vissa fordonstyper,
t.ex. tyngre fordon, bör inte göras. Särskilt körtillslånd skall inte behövas men
fordonet bör vara försäkrat om del används på det sått vi föreslär skall
tillåtas.

Höjning
av vissa viktgränser

Försäljningskall
utgår enligl lagen (1978:69) om försäljningsskall bl. a. för bussar med en
tolalvikt upp lill 3 000 kg och för lastbilar med skåpkarosseri och med en
tolalvikt upp till 3000 kg. Det finns inle några generella regler för omräkning
av elt fordons Qänslevikl till totalvikt. Viktgränsen 3000 kg är inle heller
någon naturlig skiljelinje mellan olika lyper av fordon med avseende pä deras
användning. Vi föreslår att viktgränsen höjs lill 3 500 kg. Samma gräns
tillämpas redan på andra områden som reglerar fordon och fordonstrafik. Således
gär gränsen mellan läll och tung lastbil enligl FK vid 3 500 kg. Med denna
viktgräns kommer det atl bli mindre frestande all undvika försäljningsskatten
genom att åsåtla fordonet en tolalvikt just över viktgränsen. Det skulle
nämligen medföra alt del krävs körkort för tung lastbil för att köra fordonet.

En
höjning av viktgränsen till 3 500 kg skulle emellertid för de fordon som
därigenom blir skaltepiiktiga och som har en hög ijänslevikt innebära en
kraftig skatteskärpning. Vi föreslär därför atl skallesatserna för försäljningsskatten
justeras sä all del tilläggsbelopp som utgår om Qänsleviklen överstiger I 600
kg las bort. Skallen föreslås alltså i fortsättningen vara densamma per kg
Ijänslevikt oavsett hur hög Qänstevikten år.

Som
en följd av delta förslag föreslås motsvarande höjning av viktgränsen i vissa
andra lagar bl. a. i lagen (1968:430) om mervärdeskall. Det innebär all den
ingående mervärdeskallen för fordon under viktgränsen inle blir avdragsgill.

Överklagande

För
närvarande får beslut i frågor om vägtrafikskalt överklagas till kam

martätt. Vi föreslår all besluten i fortsättningen skall överklagas till läns- 68

rätt. Delta förslag medför
all besvärsordningen bör ändras på samma sätt Prop. 1987/88:159 även
belräffande länsstyrelsernas beslul enligt BRK, eftersom frågor om Bilaga 1
fordons registrering har ett nära samband med vägtrafikskattefrågorna. Vi
föreslår därför all även beslut enligt BRK skall överklagas lill länsrätten.
Länsrättens beslut fär överklagas till kammartätt.

Vi
föreslär också att lagakraftvunna beslut om vägtrafikskalt under vissa
omständigheter skall kunna överklagas i särskild ordning.

Beskattning
av utländska fordon i Sverige

Enligt
lagen (1976:338) om vägtrafikskatt pä vissa fordon, som icke är registrerade i
riket kan skatt tas ut för bilar, motorcyklar och andra släpvagnar än
påhängsvagnar når fordonen har införts till landet för atl tillfälligt användas
här och inte är registrerade här. Skattebeloppet för varje påbörjat dygn är för
personbilar I kr. och för släpvagnar till personbilar saml för motorcyklar
0,25 kr. Nästan alla fordon av dessa slag är dock undantagna frän skatt pä den
grunden att de inte används här i riket för persontransport mot betalning eller
för transport av varor för industri eller handel. Vi föreslär alt beskattningen
av utländska personbilar och släpvagnar till dem saml motorcyklar slopas.

Vi
föreslär också att även andra fordon med tolalvikt upp lill 3 500 kg skall vara
skattefria. Genom detta uppnås såväl praktiska som administrativa vinster,
eftersom del nuvarande utfärdandet och kontrolleradet av införselhandlingar för
denna typ av fordon är resurskrävande för tullmyndigheterna men ger små
skatteintäkter.

Vi
föreslår vidare atl den interimsskatl som tas ul i samband med alt
interimslicens meddelas skall slopas. I slället föresläs att en licensavgift
skall tas ul enligl expeditionskungörelsen (1964:618). Bestämmelserna om
beskattning av motorfordon som är infört i svensk exportvagnsförteckning
föreslås slopade eftersom de år obehövliga. Även bestämmelsen om skatt på
turislvagnar föreslås slopas.

69

Sammanställning
av remissyttranden över Prop. 1987/88:159

vägtrafikskatteutredningens
betänkande Ds Fi Bilaga 2

1986:23 Översyn av vägtrafikbeskattningen, Del 8,
Författningsteknisk översyn m.m.

1 Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av rikspolisstyrelsen (RPS),
irafiksäkerhetsverket (TSV), transportrådel (TPR), generaltullstyrelsen (GTS),
riksskatteverket (RSV), statskontoret, länsstyrelsernas organisationsnämnd
(LON), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Jönköping,
länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Uppsala, Hallands,
Västerbottens och Kopparbergs län, justitieombudsmannen (JO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) genom Svenska tulltjänstemannaförbundet (STF),
Motorbranschens riksförbund (MRF), Motormännens riksförbund (M), AB Svensk
bilprovning, Svenska busslra-fikförbundet (SBF), Svenska lokallrafikföreningen
(SLTF), Svenska Transportarbetareförbundet, Svenska Åkeriförbundet och Sveriges
Speditörförbund.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län har bifogat yttranden från länsstyrelsens
mervärdeskatteenhel och frän lånsrätten i Kopparbergs län.

Motorhisloriska
Riksförbundet (MHRF), Volvo Svenska Bil AB och Fiat Aulo Sverige har inkommit
med synpunkter på betänkandet:

2 Allmänt om remissutfallet

Majoriteten
av remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran den allmänna
inriktningen av utredningens förslag. Flera remissinstanser har särskilt
uttryckt tillfredsställelse över förslaget att samla alla
väglrafikskal-lebestämmelser i en lag och en förordning för fordon registrerade
i Sverige och i en lag och en förordning för andra fordon. Enligt RPS uppfyller
förslaget i denna del i allt väsentiigt kraven på att lagstiftningen inom
vägtrafikskalteområdel skall vara enkel och entydig. Motsvarande synpunkter
anförs av statskontoret och länsstyrelserna i Uppsala och Kopparbergs län. GTS
anför atl de förslag till ändringar som utredningen lagt fram och som berör
tullväsendet är välmotiverade och innebär - om de genomförs — förenklingar av
handlåggningsrulinerna för tullverkels del.

Kritiska
synpunkter över utredningens förslag att så långt det är lämpligt

anpassa reglerna till dem som gäller för de indirekta skatterna har anförts

av LON och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Hallands, Göteborgs

och Bohus samt Västerbottens län. Dessa anser bl. a. att särskilt de före

slagna ändringarna i bestämmelserna om fastställande av skatt är onödigt

krångliga och omständliga. De berörda remissinstanserna riktar kritik även

mot förslaget att införa bestämmelser om atl beslut skall kunna överklagas

i särskild ordning och alt anstånd skall kunna medges och ifrågasätter

behovet av sädana regler i vägtrafikskattelagsliftningen. 70

En rad synpunkter som
behandlas i det följande har anförts på de Prop. 1987/88:159

särskilda förslag som utredningen lämnat. Bilaga 2

3 Beskattning av i Sverige registrerade fordon 3.1 Skattebeslut

Utredningens
förslag avseende beslut om fastställande av skatt med en. uppdelning i dels ett
icke överklagbart fastställelsebeslut och dels etl överklagbart slutligt
beslut, 37 och 38 §§ i förslaget till ny VSL, har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av de flesta remissinstanserna. Enligt RSV torde förslaget om
omprövningsbara beslut medföra atl handläggningen av ärendena blir smidigare,
enklare och snabbare. Anlalet överklaganden torde vidare komma att minska,
eftersom de skattskyldiga kan få skatten rättad på ett enklare sätt.
Motsvarande synpunkter anförs av JO. Av annan uppfattning är som inledningsvis
angetts LOA' och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Hallands, Göteborgs
och Bohus samt Västerbottens län.

LON
anför:

Enligt
LON:s mening bör nuvarande 23 § VSL behållas och 36-38 §§ samt 86-87 §§ i
förslaget till ny VSL ulgå. De föreslagna bestämmelserna är onödigt krångliga
bl. a. med hänsyn till att de innehåller olika förutsättningar och tidsfrister
saml att det är fräga om olika typer av beslut säsom slutliga och icke
slutliga. De bestämmelser om bl. a. omprövning som införts i den nya
förvaltningslagen har haft lill syfte att bl. a. förenkla och förbättra
handläggningen samt att stärka rättssäkerheten. Därför torde dessa bestämmelser
enligt LONs mening på ett enklare sätl tillgodose de behov av justeringar m. m.
som kan uppkomma och tillsammans med 23 VSL vara att föredra framför de
föreslagna bestämmelserna i nya VSL.

Argumenten
i betänkandet (s. 148) för ändringarna är bl. a. att länsstyrelserna har svårt
att avgöra vad som är särskilda skäl vilket leder till oenhetlig bedömning. LON
hår erfarit att det förekommer viss oenhetlig bedömning pä detta omräde liksom
det förekommer viss oenhetlig bedömning pä andra områden där flera myndigheter
har atl avgöra ärenden. Elt bra sätt atl ästadkomma en mera enhetlig hantering
av denna lyp av verksamhet är att utfärda allmänna råd samt att anordna
utbildning. Delta sker visserligen, men den verksamhelen kan förstärkas.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anför:

Länsstyrelsen
anser att uppdelningen av faslställelsebesluten i dels ett icke

överklagbart fastställelsebeslut enligt 37 § och dels ett överklagbart slutligt

fastställelsebeslut enligt 38 § avseende samma skatt varken gagnar for

donsägaren eller beskattningsmyndighelen. Länsstyrelsen utgår ifrån att

den skaltskyldige endasl är intresserad av att fä ett slutligt besked om sin

skatt redan efter sin första framställning till myndigheten och att han vill ha

möjlighet all få beslutet prövat av en överinstans om han är missnöjd med

det.

Enligl utredningens förslag riskerar den skattskyldige atl behöva göra 71

två framställningar till
beskattningsmyndighelen om samma skatt och atl fä Prop. 1987/88:159 tvä
beslul med likartat innehåll, varav endasl det senare får överklagas.
Bilaga 2 Detta kan inte vara i överensstämmelse med intentionerna i
förvaltningslagens 7 § om snabb, enkel och billig hantering av ärenden och
mindre krångel.

Utredningen
har inte angett något sakskäl till stöd för reformen annal än alt del skall
vara en anpassning lill det förfarande, som tillämpas för de indirekta
skatterna. Länsstyrelsen anser inle all detta är ell bärande skäl.

Del
nya omprövningsinslilulel i förvaltningslagen anser länsstyrelsen vara etl steg
i rätt riktning och torde i tillräcklig grad tillförsäkra en fordonsägare
möjlighet all få ett fastställelsebeslut ändrat om förutsättningarna motiverar
och tillåter del.

Länsstyrelsen
i Uppsala län anför:

Länsstyrelsen
är tveksam till förslaget atl systemet för bestämmande av vägtrafikskall skall
ändras sä atl det överensstämmer med vad som tillämpas för de indirekta
skatterna. Som skäl för tveksamheten vill länsstyrelsen peka på följande.
Enligl förslaget skall en och samma skatt kunna påföras/prövas genom automatisk
debitering (35 §), genom beslut om fastställande (37 §), genom slutiigl beslul
om skatt (38 §) genom omprövning (27 § förvaltningslagen), av lånsrätt, av
kammarrätt och av regeringsrätt. Därutöver kommer möjligheten att belräffande
samma skatt besluta om eflerbeskatlning (41 - 43 §§) och alt överklaga i
särskild ordning (86 -87 §§). Länssyrelsen anser alt rätlssäkerhetsiniresset
tillgodoses även om antalet prövningar nedbringas. Formerna för
vägtrafikskatlens bestämmande bör därför kunna förenklas.

Länsstyrelsen
bedömer all förslaget om att kunna begära rättelse av påförd vägtrafikskalt i
samband med ägarbyte innebär enklare och klarare regler för prövningen av
huvuddelen av ärenden rörande vägtrafikskatt. Länsstyrelsen anser också alt del
är rikligt atl la bort den svårbedömda regeln om prövning av särskilda skäl
enligl nuvarande 23 § andra stycket vägtrafikskallelagen.

Länsstyrelsen
i Hallands län anför:

Länsstyrelsen
avstyrker utredningens förslag alt systemet för bestämmande av vägtrafikskalt
skall ändras så att det överensstämmer med vad som tillämpas för de indirekta
skatterna. Beskattningen av fordon måste av praktiska skäl grundas pä
registrering av fordon. Därför finns hänvisning till bilregister- och
fordonskungörelserna. Länsstyrelsen anser att väglrafikbeskatlningen, som även
efter inrättandet av länsskatlemyndigheterna den 1 januari 1987 handläggs av
länsstyrelserna, skiljer sig påtagligt från de indirekta skatterna beträffande
dels beloppens storlek och dels det samband som finns med regislreringsärenden
som regleras i bilregislerkungörelsen. Ofta är del svärl alt avgöra orn en
klagande åberopar vägtrafikskattelagen eller bilregislerkungörelsen vid ell
påkallande av beslut. Eftersom bestämmelserna i förvaltningslagen numera ger
möjlighet till omprövning av beslut är den enskildes rätt väl tillgodosedd.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför:

Länsstyrelsen
har förståelse för atl det blir lättare för den centrala förvalt

ningsmyndigheten all utfärda föreskrifter m. m. och atl styra verksamhe- 72

ten
i övrigt om tillämpningen blir så likformig som möjligl. Emellertid är Prop.
1987/88:159 länsstyrelsen inte övertygad om det är möjligl att, i så stor
omfattning som Bilaea 2 föreslagits, överföra tillämpningen lill
väglrafikbeskatlningen. Länsstyrelsen syftar då riärmast pä formerna för
skattebeslut och reglema för anstånd. Bäde länsstyrelsen och den skaltskyldige
har i dessa ärenden intresse av atl handläggningen sker enkelt och snabbt. De
föreslagna reglerna i 37 och 38 §§ vägtrafikskallelagen (VSL) är onödigt
omståndiga. De regler som nu finns i 23 § VSL fungerar utmärkt och den nya
förvaltningslagens allmänna krav på handläggningen av ärenden och omprövning av
ärenden borgar för alt länsstyrelsen underlättar för den enskilde utan att
specialförfattningens förslag behöver tillgripas.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län anför:

Den
dominerande orsaken all påkalla beslul enligt nuvarande 23 § första st VSL är
all den kilometerskatl som debiterats skönsmässigl avsevärt skiljer sig från
den skatt som bort utgå. Av de 311 ärenden om fastställelse av skatt enligt 23
§ VSL som avgjordes vid vär länsstyrelse under 1986 var 212 ärenden av del
slaget, medan 30 ärenden var av det slag utredningen pä sid. 147 ansett vara
helt dominerande. Att i etl enkelt beslut av det här slaget hänvisa lill alt
slutligt beslul kan påkallas hos samma myndighet som just fastställt skallen är
onödig byråkrati.

I
motsats till utredningen anser vi inte all tolkningen av vad som är atl anse
som särskilda skäl i 23 § VSL andra st skulle vara oklar eller tillämpas
särskilt oenhetligt. Tvärtom har vi en känsla av atl rättsläget med åren blivit
ganska klart. Den oenhetlighet som möjligen finns kvar lär ju för övrigt minska
på sikt genom alt antalet allmänna ombud begränsas till ett i varje
kammarrättsomräde. Dessutom finns det ju möjlighet att i 23 § ta in exempel pä
vad som är att anse som särskilda skäl. RSV har ocksä kvar sin möjlighet alt
meddela klarläggande föreskrifter.

Den
ojämförligt vanligaste orsaken atl fastställa tillkommande vägtrafikskalt är
all kilomelerskalt undandragits genom att kilometerskalteplikligt fordon
brukals med ej fungerande kilometerräknare. Pä senare år har allt fler
fordonsägare själva initierat sädan fastställelse genom s. k. självrätlel-se.
Av tillkommande vägtrafikskalt på 1043851 kr. som vi i Västerbotten fastställde
1986 kom 399880 kr. från självrältelser (81 ärenden av totalt 297). Vi tror atl
drivQädern bakom flertalet självrältelser varit en strävan att slippa det
skatlelillägg som normalt las ul ifall skatteärendet uppkommer pä annat sätt.
Om förslaget genomförs lår nog antalet självrältelser minska i anlal, vilket
också lär minska skalteintäklerna; då våra resurser för en offensiv granskning
är minsl sagt dåliga.

Dessutom
har vi en känsla av alt efterbeskaltning bör ske ifall vägtrafikskalt
undandragits genom atl fordonsägaren faktiskt brutit mot bestämmelse som finns
inskriven i lag. Vi tror också att man i det allmänna rättsmedvetandet har
samma uppfattning, att den som bryter mol spelreglerna bör erfara någon form av
sanktion.

Värt
förslag är alt nuvarande 23 § VSL behålls, med den ändringen att uttrycket
"påkalla beslul om fastställelse" ändras till "begära
fastställelse".

3.2 Uppbörd och anstånd

Enligt
utredningen bör en översyn ske av regelsystemet avseende uppbörd

men
denna översyn bör för närvarande anstå och de nu gällande reglerna 73

behållas tills vidare. RSV
delar utredningens uppfattning att reglerna bör Prop. 1987/88:159 ses över
eftersom de nuvarande reglerna med sista betalningsdag och Bilaga 2
förtallodag tillämpas på olika sätl av länsstyrelserna. Enligt RSV år det
mycket angeläget med en enhetlig tillämpning.

På utredningens förslag alt bestämmelser om anstånd, som överensstämmer
med motsvarande regler i LPP, förs in i 59 och 60 §§ i förslaget till ny VSL
har kritiska synpunkter framförts av RSV och länsstyrelserna i Hallands,
Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.

RSV
anför:

Enligt
RSV:s mening är del tveksamt om del är motiverat alt införa institutet anstånd
i fråga om betalning av väglrafikskall. Skattebeloppen är i regel inle sä slora
alt det finns skäl att medge anstånd. För länsstyrelserna skulle bestämmelserna
om anstånd förorsaka merarbete. RSV vill dock inte - mol bakgrund av vad som
gäller på andra skatteområden - motsätta sig atl anstånd införs. Möjligheten
att medge anstånd bör emellertid begränsas till de fall då den skaltskyldige
begärt fastställande av skatten eller dä etl beslut om skatten har överklagats.
Dessutom bör anstånd bara komma i fråga om det är etl störte belopp som skall
betalas.

Länsstyrelsen
i Hallands län anför:

Länsstyrelsen
anser inle alt skäl finns att medge anstånd med betalning av skatten. Ofta
gäller del låga skattebelopip. De synnerligen ömmande omständigheter som skall
föreligga är svära att bedöma. Länsstyrelsens omprövningsskyldighet av etl
beslutat anstånd vid väsentligt förändrade ekonomiska förhållanden hos den skattskyldige
är svär alt tillämpa enär nägon uppgift om det ändrade förhållandet inle kommer
in lill länsstyrelsen. Vid en eventuell försäljning av ett fordon med meddelat
anstånd kan problem uppstä för den nye ägaren angäende skatteförhällandel.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför:

Beloppen
på de skaller, som vid varje tillfälle påförs ett fordon, är förhållandevis
låga vid en jämförelse med andra skatter där möjlighet till anstånd föreligger.
Övervägande antalet fordon påförs hel årsskatt en gång per skatteår. Resten av
fordonen debiteras för skatteperiod tre gånger per är. Beloppet när
fordonsskatten skall utgä för skatleperiod har föreslagils bli höjt till 2500
kronor.

De
fordon som påförs hög fordonsskatt år oftast även kilomelerskattepliktiga
vilket innebär atl vägtrafikskalt kan komma atl debileras vissa fordon sex
gånger per är. Ett och samma fordon kan därför bli föremål för prövning om
anstånd mer ån en gäng per år.

Länsstyrelsen
har ingen uppfattning om hur många anståndsärenden del kan röra sig om under
ett är men i vart fall tillkommer en arbetsuppgift som länsstyrelsen inte har i
utsikt att få ytterligare resurser för. Därför är länsstyrelsen inte beredd alt
tillstyrka det förslaget om anstånd som regleras i 59 § förslaget lill ny vägtrafikskatlelag.

Däremot
anser länsstyrelsen det vara mer befogal med den arten av anstånd som regleras
i 60 § det vill säga anstånd sedan beslul har överklagats. Länsstyrelsen
tillstyrker därför all beskattningsmyndighelen fär medge anstånd som föreslagits
i 60 § VSL.

Länsstyrelsen i
Västerbottens län anför: Prop. 1987/88:159

Bilaga
2 Vi anser inte alt det behövs några regler om anstånd. Det finns tvä orsaker
till att ansöka om anstånd som vi ser del, antingen vill den skattskyldige få
undantag frän brukandeförbud eller ocksä vill han ha befrielse frän restavgift.
Hans framställning bör dä prövas enligt antingen 63 eller 64 §§ VSL.

3.3 Debitering m. m. vid skattesatsändring

Pä
utredningens förslag att framtida skattesalsförändringar avseende kilometerskatt
skall genomföras utan all extra avstämpling görs och att i slället en
schablonmässig fördelning av den totala körsträckan pä tiden före och efter
ikraftträdandet skall göras vid den debitering som äger rum närmast efter del
att skattesalsförändringen trätt i kraft har endasl KR i Jönköping synpunkter.
KR anser alt del av rättssäkerhetsskäl borde finnas en möjlighet för den
skattskyldige att göra en fri\ illig avstämpling, som ger honom etl säkert
bevismedel. Genom en möjlighet till frivillig avstämpling kan även processer om
skallens proportionering undvikas.

3.4 Beslut enligt vägtrafikförfattningarna som påverkar
beskattningen

Enligt
utredningen är del nödvändigt att i VSL fortfarande hänvisa till FK och BRK,
eftersom något lämpligt sätt atl undvika kopplingen mellan FK och BRK å ena
sidan och vägtrafikskattelagsliftningen ä andra sidan inte kunnal finnas. För
att lösa de problem som kan uppkomma genom denna koppling föreslär utredningen
därför att etl samrädsförfarande mellan TSV och RSV skall ske vid registrering
av fordon innan beslut fattas som kan påverka beskattningen och alt vid delade
meningar frägan skall hänskjulas till regeringen för avgörande. De flesta
remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. /?5 V anser alt den
föreslagna konstruktionen innebär praktiska fördelar och förbättringar gentemot
vad som nu gäller och all den ger goda förutsättningar all komma lill rätta med
ifrågavarande problem. Enligt RSV kvarstår emellertid kärnfrågan i
sammanhanget, nämligen atl en ordning som inte är reglerad i lag blir
bestämmande för beskattningen.

TSV
vill inle motsätta sig elt samrädsförfarande även när det gäller beslul om
klassificering av fordon men vill inte vidkännas något behov av reglerad
vetorätt av det slag som utredningen föreslår och anför bl. a.:

Klassificeringsfrågor
bör enligl verkets mening åven fortsättningsvis bedömas med primär
utgångspunkt från fordonslekniska aspekter. Med ett obligatoriskt
samrådsförfarande blir det sörjt för atl även beskaltningskon-sekvenser av elt
avsett beslut blir beaktade. Verket ser inle några hinder mot all frågor av
detta slag skall gå atl lösa utan atl regeringen behöver kopplas in.

Det
sagda gäller även dispensmandatet i 86 § bilregisterkungörelsen.

Rörande
författningsregleringen kan det konstateras atl det finns flera

klassificeringsmandat i vägtrafikförfatlningarna. Frägan är om del är rik- 75

ligt att enbart ändra 4 §
fordonskungörelsen eftersom en klassificering med Prop. 1987/88:159 stöd av
delta lagrum inte självklart innebär atl fordonet har sådan klass Bilaea 2
enligt övrig vägtrafiklagsliftning. 1 vart fall bör 5 § bilregisterkungörelsen
ändras och det kan diskuteras om inte detta är tillräckligt.

Samrådsförfarandet
bör också begränsas lill sädana fall där klassificeringen avser fordon som är
skattepliktiga eller som blir skattepliktiga genom klassificeringsbeslutel.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser i likhet med RSV att det kan ifrågasättas. om en
hänvisning i en skattelag till en författning av lägre dignitet slår i överensstämmelse
med regeringsformens bestämmelser om beskattning. Hovrätten anser dock all
praktiska skäl talar för atl den nuvarande kopplingen mellan VSL å ena sidan
och FK och BRK å andra sidan bibehålls. Med hänsyn lill regeringsformens
föreskrifter om normgivningsmakten inom skaltelagsliflningens omräde kan
utredningens förslag enligt hovrätten inle anses tillfredsställande.

AB
Svensk Bilprovning uppger alt del finns andra fordonsuppgifler än
klassificering och registrering som påverkar beskattningen och anför:

Karosseribeskrivningen
avgör om en lastbil omfattas av kraven på försäljningsskatt eller inte. TSV
har utfärdat regler om hur beskrivning ska ske. Reglerna tillkom i samband med
införandel av det centrala bilregistret och har som främsta syfte all
underiätta registerföringen. Frän skatlesynpunkl kan emellertid
beskrivningarna fä olika konsekvenser. En pick-up försedd med en plastkåpa över
flaket kan sålunda med avseende på karos-seriet beskrivas som flak med kåpa
eller skåp med löstagbar överdel. Ur skattesynpunkt kan emellertid
beskrivningen som skåp medföra ett uttag pä 10000 kr i försäljningsskatt.

Enligl
gällande praxis förlorar ett fordon sin ursprungliga identitet om alltför lite
återstår av fordonet efter en reparation eller ombyggnad. TSV har i sina
föreskrifter angett en gräns mellan ombyggda och amatörbyggda fordon. I övrigt
saknas regler om hur mycket som fär ändras, exempelvis för krockade fordon där
karosseriet eller del av det bytts ut. På det här omrädet har berörda
myndigheter dessutom ofta olika uppfattning. Så ska t. ex. försäljningsskatt
utgä pä s. k. Beach Buggy och pä fordon som tidigare varil registrerade trots
alt de ur registrerings- och besiktningssyn-punkl bibehåller sin ursprungliga
identitet.

Totalviklen
är bestämmande för skatten pä lastbil, buss och annan släpvagn än pähängsvagn.
Enligt TSV:s föreskrifter fär t. ex. husbil åsättas en tolalvikt inom etl
intervall frän en lägsta föreskriven upp till den största vikt för vilket
fordonet är byggt. Fordonsägaren väljer ofta den lägsta möjliga viklen men kan
då, om den ursprungliga totalviklen varit över 3000 kr, bli påförd
försäljningsskatt i efterhand. Även i andra fall finns möjligheter alt enkelt
påverka totalviklen, t. ex. genom att byta hjul, däck eller Qädrar.

Som
framgår kan skatt komma atl utgå, ibland med betydande belopp pä

ganska vaga grunder. Vi delar därför RSV:s oro över hänvisningen i en

skattelag till en författning av lägre dignitet. Den samrådsskyldighet utred

ningen föreslår är inte tillräcklig för atl undanröja dessa olägenheter. En

ytterligare utökad samrådsskyldighet tror vi inte är praktiskt lämplig.

Istället bör man sä längt som möjligl komma bort frän knylningen mellan

register-/fordonsuppgifter och skaltutlag. Främst gäller det för försälj- y

ningsskatten.
En ändrad beskattningsgrund för personbilar och lätta last-

bilar och bussar som
redovisats ovan skulle ocksä innebära en förenkling i della sammanhang.

Prop. 1987/88:159 Bilaga 2

3.5 Rätt att framföra fordon när vägtrafikskatt inte
erlagts

Flera
remissinstanser har synpunkter pä utredningens förslag om rätl att fä framföra
fordon lill och frän riksprovplals när vägtrafikskalt inle har erlagts. RPS har
inget atl erinra mol förslaget förutsatt att fordonet år Irafikförsäkral. TSV
tillstyrker förslaget men föreslär att en skyldighet införs alt vid sädan färd
ha med sig en handling som ulvisar var och när tid finns bokad för fordonet.
RSV anser att det är olämpligt att utöka möjligheterna alt använda avställda
fordon och att det måste finnas myckel starka skäl om en sådan möjlighet skall
införas och gälla alla fordon.

RSV
anför bl. a.:

Eftersom
nägot tillstånd lill brukandel inte är avsett att utfärdas kan kontrollproblem
uppslå. Polisen som träffar pä fordon på väg skulle få ytterligare fall där giltigt
kontrollmärke kan saknas men fordonet ändå fär brukas. Risken fmns atl
kontrollmärkessyslemet urholkas. Om ett fordon upptäcks på väg och föraren
påstår all fordonet är pä kortast lämpliga väg mellan verkstad och närmaste
riksprovplals, mäste undersökas var verkstaden är belägen, vilken
riksprovplals som avses, om den är den närmaste och om kortaste väg har
använts.

RSV
anser därför att det finns skäl att ytterligare begränsa den rätt atl använda
avslällt fordon som utredningen föreslagit. Den bör bara gälla tyngre fordon,
dvs. med tolalvikt över 3 500 kg. Sädana fordon kan vara svära alt förflytta
upplastade med fast bogsering. Det är vidare den typ av fordon som vanligen
repareras under avställningstid. För att kunna kontrollera atl användningen är
tilläten anser RSV att det mäste finnas ell körtillslånd för transporten. Det
bör ankomma pä länsstyrelsen att utfärda körtillståndet.

Länsstyrelsen
i Hallands län är tveksam till förslaget eftersom del medför att
kontrollsystemet urholkas genom att flera fordon kommer att vara i trafik utan
gällande kontrollmärke. Om i någon mån önskemålen om lättnader alt få använda
avslällda fordon skall tillmötesgås kan länsstyrelsen tillstyrka sådana
beträffande fordon med dygnsskalt.

Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län föreslår att endasl fordon med en fordonskatt på minsl
4800 kr. får rätt alt köras avställda och att rätten utökas till alt omfatta
transporter till och frän reparationsverkstad. Länsstyrelsen anför:

Utredningen menar atl
mänga ägare till tunga fordon har egen verkstad och att - belräffande andra
fordonsägare — fordonen kan lämnas för reparation i anslutning till
avslällningen.

Många fordonsägare har
sannolikt egen verkstad men del är säkerligen än fler som inte har det, t. ex.
enbilsåkare. Dessutom är det inle så säkert att del går alt anpassa tiderna sä
atl de stämmer med avslällningsdagen i förhållande lill de beställda tiderna
för reparations- respektive besiktnings-

77

tillfällena. I
sammanhanget bör även beaktas verkstädernas möjligheter att Prop.
1987/88:159

bereda plats för parkering under väntetider. Bilaga
2

Den
främsta orsaken till atl fordonen avställs är att hålla nere utgifterna för
vägtrafikskatten.

I
likhet med utredningen anser länsstyrelsen att särskilt körtillslånd inte behövs
för nämnda transporter.

Motsvarande
synpunkter anförs av SBF och Svenska Åkeriförbundet, vilka dock anser atl krav
pä körtillslånd skall föreligga. Enligt SBF skulle körtillståndet kunna
begränsas till tre månader. SLTF år ocksä av den uppfattningen att åtminstone
tunga fordon skall få föras till och från verkstad utan att vägtrafikskalt
eriagts men mot särskilt körtillslånd och att trafikförsäkringsplikten är
uppfylld. Även MRF anser att rätlen att få använda avslällt fordon skall
omfatta resor lill och frän verkstad, dock att tillständ skall kunna ges inte
bara för tunga fordon utan också för övriga motorfordon.

3.6 Överklagande

Utredningen
föreslär främst av processekonomiska skäl att länsstyrelsens beslut skall
överklagas lill länsrätt i första instans i slället för som för närvarande till
kammarrätt. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge innebär förslaget
alt etl avgörande skall kunna överklagas i en instans ulöver vad som nu är
möjligl, vilket kanske kan någol komma att inkräkta på den besparing som den
ändrade inslansordningen tänkts medföra. Eftersom möjligheten till ylleriigare
domstolsprövning måste anses gagna rättssäkerheten anser hovrätten dock alt
förslaget bör tillstyrkas. Länsstyrelsen i Uppsala län anser atl det inte finns
några bärande skäl för att ha en annan instansordning avseende ärenden rörande
skattebefrielse/ nedsättning av skatt för fordon, som används pä öar eller
varaktigt förts ut ut riket än för övriga ärendelyper, som enligt förslaget
överklagas till länsrätten.

Enligt
utredningen skall beslut även kunna överklagas i särskild ordning,

86 och 87 §§ i förslaget lill ny VSL. De föreslagna bestämmelserna motsva

rar i huvudsak bestämmelserna i LPP och lagen om mervärdeskatt. In

vändningar mol förslaget har gjorts av LON och länsstyrelsen i Uppsala

län. Deras skäl finns redovisade under avsnitt 3.1. Länsstyrelsen i Stock

holms län ställer sig med hånsyn till den lidrymd inom vilket överklagande

i särskild ordning kan ske tveksam till möjligheterna att i många fall utreda

fakta. Etl fordon kan ha många ägare under en sjuårsperiod och enligl

länsstyrelsen kan en fordonsägare sällan prestera några säkra uppgifter om

ett fordon om de är några år gamla och i ännu mindre grad om han därtill

säll fordonet. Länsstyrelsen i Hallands län anser förslaget obehövligt och

anför atl den möjlighet som RSV och i viss män beskattningsmyndigheten

har enligl nuvarande 39 § VSL (88 § i förslaget) är tillräcklig. Motsvarande

synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västerbottens län. 78

3.7 Strafflestämmelser Prop. 1987/88:159

Bilaga 2 Pä
utredningens förslag att straffbestämmelserna i nuvarande VSF inte skall
ersättas av några straffbestämmelser i nya VSL har synpunkter framförts av RSV
och hovrätten över Skåne och Blekinge.

RSV
anför:

Straffbestämmelser
har utmönstrats ur VSF och har inte tagits in i nägon annan författning. Vissa
av dessa straffbestämmelser är enligt RSV:s mening av sådan vikt att de bör
behällas. Detta gäller bestämmelserna i 55 § 2 i nuvarande VSF i fråga om
åtgärd enligt 41 § andra stycket. Det gäller ocksä bestämmelser i 56 § 2—4
nuvarande VSF i fråga om föreläggande och den som underlåter alt avstämpla
räknaren när fel upptäcks pä den och den som hindrar eller försvårar kontroll
enligt 51 §.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anför:

Liksom
utredningen anser hovrätten att bestämmelserna i 33-38 §§ vägtrafikskattelagen
bör föras över till den nya lagen. Vidare delar hovrätten uppfattningen att i
den mån ny teknisk apparatur gör väglrafikskatteför-ordningens nu gällande
straffbestämmelser obehövliga bör dessa upphävas.

Av
formella skäl föreslär utredningen att även övriga straffbestämmelser i
väglrafikskatleförordningen bör slopas. Hovrätten delar uppfattningen att
straffbestämmelser inle fär meddelas av regeringen i en förordning som gäller
skalt. Utredningen nämner emellertid ingenting om varför de nu aktuella
föreskrifterna i och för sig inte längre skulle behöva vara
straff-sanktionerade. Det är möjligl att även återstoden av
straffbestämmelserna kan anses överflödiga. Betänkandet ger emellertid inte etl
tillfredsslällande underlag för ställningslagande i denna del. För det fall
bestämmelserna även fortsättningsvis kan anses motiverade bör de kunna tas in i
nya vägtrafikskallelagen, varigenom regeringsformens föreskrifter blir uppfyllda.

4 Beskattning av utländska fordon

4.1 Allmänt

Utredningens
förslag alt utländska fordon skall vara skattepliktiga endast

om totalviklen överstiger 3 500 kg har tillstyrkts eller lämnats ulan erin

ringar av samtliga remissinstanser. GTS anför bl. a. alt debitering av kilo

meterskall på dieseldrivna s. k. husbilar ofta leder till diskussioner vid

grånspassagerna om berättigandet av skatten. Genom förslaget kommer

endast etl fåtal av dessa fordon alt i fortsättningen bli föremål för skallebe

läggning. Även s. k. vambilar, som ofta används av ägarna för privat bruk,

blir skattefria. Genom den föreslagna ändringen undanröjs irritationsmo

ment samtidigt som en viss arbetsbesparing vinns för tullverkets del. SBF

anför att det kan vara påkallat all införa regler om hur totalvikt (skattevikt)

skall bestämmas för utländska fordon i Sverige. För närvarande saknas

krav alt handling, som dokumenterar totalviklen, skall medföras i fordo- 79

net. Svenska Akeriförbundet accepterar förslaget under
förutsättning att Prop. 1987/88:159 motsvarande skattefrihet för svenska
fordon kan utverkas i Norge och Bilaga 2 Finland.

Enligt utredningens förslag skall bötesstraff utdömas enl.
8 § första stycket endasl då utfärdad införselhandling inte kan företes vid
kontroll under färd genom Sverige. I övrigt föresläs inle nägon ändring i
nämnda lagrum. GTS, som har synpunkter på såväl 8 § första som andra stycket,
anför:

8 § första stycket

Utredningen har i straffbestämelserna i 8 § första stycket
föreslagit en ändring med innebörd att bötesstraff skall utdömas endast då
utfärdad införselhandling inle kan företes vid kontroll under färd genom
Sverige eller i utförselorten. I särskilt yttrande har experten Göran Guste
anmält avvikande mening härifrån. Enligt hans uppfattning skulle i sä fall en
kopia av införselhandlingen behöva behällas i införselorten som bevis på atl
sådan handling utfärdats. Detta skulle medföra kostnader och administrativa
besvär.

Styrelsen biträder Gustes synpunkter. Det kan inte vara
riktigt att nödgas införa etl extra dokument för arkivering hos
tullmyndigheterna enbart för användning vid ifrågasatt brott mot
skattebeslämmelserna.

Det borde - om straffpåföljden skall vara böter - räcka
med att 8 § första stycket kompletteras med en bestämmelse som gör del möjligl
alt i vissa fall göra undantag frän straffpåföljden.

Styrelsen ifrågasätter dock lämpligheten av bötesstraff
för förseelser enligt 8 § första stycket. Del rör sig här mest om yrkestrafik
med förare som har erfarenhet av de svenska kilometerskatlebeslämmelserna och
som känner till skyldigheten att avlämna införselhandling och medföra den vid
resan genom Sverige. Bölesförfarande kräver åklagarens prövning av omständigheterna
före rättegång. Möjligheten atl efter rättegängen driva in ådömda böter
varierar med hänsyn till vilket land den dömde hör hemma, dvs. tillämpningen av
straffbestämmelsen blir orättvis.

Enligl styrelsens mening bör i stället den som inte kan
uppvisa införselhandling åläggas en administrativ avgift om förslagsvis 300
kr. för varje gäng. Tullmyndighet bör därvid ges. rätl att omhänderta fordonet
i utförselorten tills avgiften betalas. Jfr 7 a §.

Oavsett om bötesstraff bibehålls eller om en administrativ
avgift i stället införs bör sanktionen tillämpas bara en gång för varje resa.
Att en införselhandling inle kan företes aktualiseras alltid när elt
skalleplikligt fordon förs ul från landet och eventuell skatt skall debiteras.
Det kan därför vara motiverat att straffsanktionen bara gäller då
införselhandling saknas vid utförsel av fordonet. I 8 § första stycket bör i
sådant fall hänvisning inle göras lill 6 § andra stycket utan bara till 6 a §
första stycket.

8 § andra stycket

Guste har i sitt särskilda yttrande föreslagit atl inle
bara lämnande av felaktiga uppgifter av belydelse för fastställande av skalt
skall medföra straffansvar utan även atl underiåtenhet all lämna uppgift till
ledning för skatledebiteringen skall bestraffas.

Styrelsen biträder Gustes förslag men föreslår all
underiätenheten skall

gälla utförseln (underlåtenhet atl lämna uppgift vid införseln läcks av

styrelsens förslag till ändring av första stycket). Bestämmelsen skulle bli „„

tillämplig i de fall dä
fordon passerar ul ur landet utan atl anmälan görs hos Prop. 1987/88:159

tullmyndigheten. Bilaga 2

I
detta sammanhang vill styrelsen erinra om vissa tullbestämmelser som har
anknytning till bestämmelserna om vägtrafikskall på utländska fordon.

Befälhavare
eller förare på transportmedel skall enligl 53 § tullstadgan (1973:671) i
samband med ankomst lill eller avgång från tullområdet anmäla och lämna
uppgifter om transportmedlet och på delta medförda varor utom resandes
handresgods. Förare på motorfordon, som kommit till tullområdet över
landgränsen, behöver enligt 76 § lullordningen (TES 1973:159) inte göra anmälan
till tullmyndighet, om föraren och medföljande passagerare inte medför varor
utöver vad resande fritt fär införa och om fordonet fär införas ulan angivning
till förtullning eller ansökan om temporär tullfrihet. Lättnaden gäller bl. a.
inte om deklaration för vägtrafikskatt skall lämnas eller fråga om befrielse
från kilometerskatt skall prövas i gränsort. Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underläter atl göra anmälan kan dömas till böter enligl 73 § p 2
tullstadgan.

Trots
att böter sålunda kan utdömas enligl tullstadgan bör enligt styrelsens mening
underlåtenheten alt lämna uppgifter för vägtrafikbeskattningen även medföra
straffansvar enligl vägtrafikskattebeslämmelserna.

Orden
"grov värdlöshet" bör ändras till "grov oaktsamhet" för att
få bättre överensstämmelse med ordvalet i exempelvis 83 § i den föreslagna
vägtrafikskattelagen, 10 § skatlebrotlslagen (1971:69) och 5 § varusmugglingslagen
(1960:418).

4.2.Interimsskatl, skatt på exportvagnar och på
turistvagnar.

Utredningen
förslär en radikal förenkling av systemet med interimsskatl genom att en
licensavgift om 100 kr. införs i stället för nuvarande system med interimsskatl
som tas ut med 20 kr. per fordon vartill kommer skyltav-gift med 10 kr. per
skyll. Vidare föreslår utredningen atl kungörelsen om beskattning av
motorfordon, som är infört i svensk exportförteckning, upphävs i sin helhet och
atl bestämmelsen om skatt på turistvagnar i I § första stycket förordningen om
uppbörd m. m. av vägtrafikskalt pä vissa fordon, som icke är registrerade i
riket, uppphävs. På de föreslagna åtgärderna har endast GTS synpunkter och
anför:

Styrelsen
är positiv till den föreslagna förenklingen av avgiftsbeläggningen

för interimsregislreringar genom sammanslagning av avgifterna till en

enda. En motsvarande sammanslagning bör även kunna göras i fräga om

exporlvagns- och turistvagnsregistreringar. Avgifterna bör dock inte las in

som en expeditionsavgift enligt expeditionskungörelsen (1964:618). Från

lokala och regionala tullmyndigheter har påpekats att denna avgiftsform i

delta sammanhang år opraktisk och tidskrävande. Den för med sig behov

av stora växelkassor hos de tullavdelningar där lullklareringarna av fordo

nen utförs. Växelkassorna skulle pä vissa tullavdelningar komma atl uppgå

till 15-20000 kronor. Framförallt skulle i fräga om interimsregislreringar

som utgör del övervägande antalet registreringar detta bli betungande och

medföra en onödig resursförbrukning. Avgiften bör i slället debiteras pä

lullsedel i fräga om interimsregislrering och på en särskild debileringsavi

beträffande de båda övriga registreringsformerna. Med hänsyn lill tidsåt

gången vid exportvagns- och turistvagnsregistreringar - bl. a. måsle ofta

omfattande utredningar göras belräffande frågan om utländsk bosättning -

bör avgiften fastställas till 300 kronor. gj

6 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 159

5 Höjning
av vissa viktgränser Prop. 1987/88:159

Bilaga 2 Enligl utredningens förslag skall viktgränsen för bussar och lastbilar
med

skåpkarosseri i 4 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon höjas från 3000 kg till 3 500 kg. Eftersom en sådan höjning
innebär en skärpning av försäljningsskatten för de fordon som därigenom blir
skattepliktiga och har hög ijänslevikt förslär utredningen atl skattesatserna
i 8 § i nämnda lag justeras sä all del tilläggsbelopp som utgår om Qänstevikten
överstiger I 600 kg tas bort. Skatten skall vara densamma per kg Qänslevikl
oavsett hur hög Qänstevikten år. Som en följd av förslaget föreslår utredningen
bl. a. en motsvarande höjning av viktgränsen i lagen (1968:430) om
mervärdeskall, som innebär att ingående mervärdeskatt avseende förvärv av
fordon under viktgränsen inle blir avdragsgill. Flertalet remissinstanser har
tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. RSV och Volvo Svenska Bil AB
anser inle alt nägon begränsning av försäljningsskatten lill enbart lätta
lastbilar med buss och skåpkarosseri skall ske utan all försäljningsskatt skall
las ul för samtliga lätta lastbilar, dvs. även flaklaslbilar, med en tolalvikt
av högst 3 500 kg. MRF avstyrker förslaget och anför bl. a. att den
skatleskärpning, som en höjning av viktgränsen skulle innebära samlidigl som
den ingående mervärdeskatten för fordon under viktgränsen inle blir
avdrag:igill, inle pä långt när kompenseras av den föreslagna justeringen av
skallesatserna i 8 § lagen om försäljningsskall på motorfordon. En eventuell
ändring av viktgränsen måste därför enligl MRF föregås av en utredning som
närmare redovisar för- och nackdelar av en ändring samt konsekvenserna härav.
M ifrågasåller nödvändigheten av de föreslagna följdändringarna i bl. a
mervärdeskatlelagen. Volvo Svenska Bil AB anför alt mervärdeskatt måsle vara
avlyftbar på alla lätta lastbilar för redovisningsskyldiga för mervärdeskatt.
Alternativt föreslår Volvo en lägre mervärdeskatt, l.ex. 12,7% på samtliga
lätta lastbilar. MRHF anför atl slopandet av tilläggsbeloppet för fordon med en
Qänslevikl över I 600 kg. visserligen kommer atl underlätta importen av tyngre
fordon, men enligt förbundet bör importen av samlarfordon av årsmodell 1950
eller tidigare ytterligare underlättas. SBF och SLTF anser atl en reduktion av
väglrafiksskalterna för fordon med över 3 000 kg men högst 3 500 kg skatlevikt
bör övervägas med hänsyn till atl en hel del skolskjuts-fordon och
specialfordon för transport av handikappade finns i berörda viktklass.

82

Till
lagrådet remitterade lagförslag Prop.
1987/88:159

Bilaga 3 Förslag fill

Vägtrafikskattelag Inledande bestämmelser

1 §
Vägtrafikskalt skall betalas lill staten enligl denna lag i form av

fordonsskatt och kilometerskall.

Med
bensin avses i denna lag de produkter som är skattepliktiga enligl lagen
(1961:372) om bensinskatt.

2 §
Bestämmelserna om skatt i denna lag, med undanlag av bestämmel

serna i 65 och 89 §§, gäller också för skattetillägg, förseningsavgift, ränla

och restavgift.

Beskattningsmyndighel
m.m.

3 §
Beskattningsmyndighel är lånsstyrelsen i det län där fordonels ägare

har sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet inle är registrerat, i
det

län där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist inom

landet, är länsstyrelsen i Stockholms län beskattningsmyndighet.

Beskatlningsmyndigheten
fär anlita sakkunniga i enlighet med reglerna i I kap. 6 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

Det
allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mäl och ärenden enligt denna lag förs
av ett allmänl ombud. Ombudet skall ocksä yttra sig i ärenden hos
riksskalteverkel om förhandsbesked.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar allmänna ombud och
ersättare för dessa.

4 §
Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om vägtra-

fikskaU.

Skatlevikt

5
§ Med skatlevikt avses den vikt efter vilken vägtrafikskatt beräknas.
Skattevikten utgör för

personbil,
motorcykel, traktor el- Qänstevikten

ler motortedskap

buss,
lastbil eller annan släpvagn totalviklen, dock högst den brut-

än påhängsvagn lovikt
med vilken fordo net fär fö-

Av
de till lagrådet remitterade lagförslagen har här ej medtagits:

a)
bilagorna 1-3 till
vägtrafikskallelagen eller bilagorna 1-2 till lagen om vägtrafikskatt på
utländska fordon, samt de till lagrådet remitterade förslagen till lagar om
ändring i dessa lagar (bilagorna) frän den I juli 1989.

b)
de lagförslag som anges i
punkterna 6-9 i avsnitt 9 i propositionen.

Lagförslagen
överensstämmer med de till lagrådet remitterade. 83

ras pä väg som är upplåten för Prop. 1987/88:159

högst 10 tons axellryck eller 16 tons Bilaga 3

bog gilryck

påhängsvagn den del av fordonets total vikt

som vilar på dess fasta axel eller fasta axlar, dock högst
den bruttovikt med vilken fordonet får föras pä väg som är upplåten för högst
10 tons axeltryck eller 16 tons boggi-tryck.

Kan en buss, lastbil eller släpvagn förses med två eller
flera olika karosserier, beräknas skallevikten efter det karosseri som ger
högst tolalvikt för fordonet. 1 fråga om lastbil som kan förses med anordning
för pähängsvagn beräknas dock skatleviklen efter fordonets tolalvikt med sådan
anordning.

Skattepliktiga fordon

6
§ Motorcyklar,
personbilar, lastbilar, bussar, traktorer, motortedskap och släpvagnar är
skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i bilregistret och inte är
avställda. Påhängsvagnar med en skatlevikt över 3 000 kilogram är dock inte
skattepliktiga om de dras uteslutande av personbilar, lastbilar eller bussar
som inte är ber sin- eller gasoldrivna.

7
§
Fordonsskatt skall betalas för alla skattepliktiga fordon.

8
§ Utöver
fordonsskatt skall kilometerskatl betalas för skattepliktiga personbilar,
lastbilar eller bussar som drivs med motorbrännolja' samt för skattepliktiga
släpvagnar med en skattevikt över 3000 kilogram, som dras av sådana
personbilar, lastbilar eller bussar (kilometerskattepliktiga fordon).

9
§ Motorcyklar,
personbilar, lastbilar eller bussar som enligl bilregistret har
ärsmodellsbeleckning 1950 eller äldre är inte skattepliktiga.

Vem är skattskyldig

10 § Skatlskyldig för etl visst fordon är ägaren
av fordonet.

Har ett fordon flera ägare är de solidariskt ansvariga för
den skatt som skall betalas för fordonet.

Som ägare av elt fordon anses den som är eller bör vara
upptagen i bilregistret som ägare. I fräga om ett fordon som innehas på gmnd av
kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyftjan-derätl
för bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare.

Beskatlningsperiod

11 § Skatt beräknas för varje fordon för skatteår
eller skatteperiod.

Ett skatteår beslår av tolv på varandra följande
kalendermånader. En 84

skatleperiod består av
fyra på varandra följande kalendermånader, om Prop. 1987/88:159

regeringen inle genom föreskrifter förordnar något annat. Bilaga
3

Är
etl fordon skalleplikligt under endasl en del av ett skatteår eller en
skatleperiod beräknas skatten för den tid fordonet är skattepliktigt, om inte
annal följer av 13 § andra stycket.

12
§ Skatteår och skatteperiod bestäms genom föreskrifter av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Fordonsskatt

Skattens
storlek

13 §
Fordonsskatten betalas för skatteår enligt bilaga 1 till denna lag, om

inte annat följer av 14 §. För skatleperiod betalas skatten med en tredjedel,

för kalendermånad med en tolftedel och för dag med 1/360 av skatten för

helt är. Överstiger fordonsskatten för ett fordon 3 600 kronor för helt är,

skall fordonsskatten betalas för skatteperiod.

Föreligger
skatteplikt för fordonet under en del av en kalendermånad, utgår fordonsskatt
för hela mänaden. Detta gäller dock inte för den kalendermånad under vilken skatteplikt
första gängen inträder för fordonet eller skatteplikten upphör av annan
anledning än avslällning, om fordonsskatten uppgär till minst 4 800 kronor för
helt skatteår. Om ett sådant fordon varit avställt, avräknas .eller återbetalas
fordonsskatt föravslällningstiden, om denna omfattat minsl 15 dagar eller om
fordonet övergått till ny ägare under avställningsliden.

Fordonsskatten
för ett skatteår eller en skatteperiod skall betalas under månaden före
ingången av skatteåret eller skatleperioden (uppbördsmänaden). Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om
undantag från detta för vissa grupper av fordon.

14 §
För en personbil som hör hemma i en kommun som anges i bilaga 3

till denna lag utgår fordonsskatt enligt bilaga I endast till den del fordons

skatten för är räknat överstiger 384 kronor.

En
personbil anses höra hemma i den kommun där den skattskyldige har sin adress
enligt bilregistret vid den tidpunkt som anges i 16 § första eller andra
stycket eller vid ingången av den tid som anges i 16 § tredje stycket. Saknas
sådan adress gäller i stället den adress som borde vara antecknad i
bilregistret.

Den
lägre fordonsskatten tillämpas när fordonsskall påförs för helt skatteår eller
hel skatteperiod, när skatt påförs därför alt skatteplikt inträder för etl
fordon, vid eflerbeskatlning eller vid uppbörd med anledning av att etl fordons
beskaffenhet ändras.

15 §
Om etl fordons beskaffenhet ändras så atl fordonsskatten skall utgå

med elt högre belopp.än tidigare, utgår den högre skatten frän och med den

kalendermånad under vilken regislreringsbesiktning i anledning av änd

ringen skedde eller senast skulle ha skett. Medför ändringen alt fordons- 85

skallen
skall utgå med ett lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten Prop.
1987/88:159 från och med kalendermånaden närmast efter den under vilken
regislre- Bilaga 3 ringsbesiktning i anledning av ändringen skedde.

Om elt fordons användning ändras så alt fordonsskatten
skall utgå med ett högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten från och
med den dag då ändringen skedde. Medför ändringen att fordonsskatten skall utgå
med etl lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten frän och med dagen
efter den dag dä ändringen skedde.

Vem som skall betala eller få tillbaka fordonsskatt

16 § Om inte annat följer av andra eller tredje stycket,
skall fordonsskat

ten betalas av den som är skatlskyldig för fordonet vid ingången av den

kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha betalats.

Fordonsskatt som påförs på grund av atl skatteplikt
inträder skall betalas av den som var skattskyldig när skatteplikten inträdde.
Fordonsskatt som påförs pä grund av ändring som avses i 15 § skall betalas av
den som var skattskyldig när regislreringsbesiktning i anledning av ändringen
skedde eller senast skulle ha skett eller, i fråga om ändrad användning av
fordon, när användningen ändrades.

Fordonsskatt som fastställs genom beslut om
efterbeskaltning skall betalas av den som var skattskyldig under den tid
skatten avser.

17 § Upphör skatteplikten för eti; fordon under lid för
vilken fordons

skatt har betalats, återbetalas den överskjutande skallen till den som var

upptagen i bilregistret som ägare av fordonet när skatteplikten upphörde.

Sänks skatten i fall som avses i 15 §, återbetalas den
överskjutande skatten lill den som var upplagen i bilregistret som ägare av
fordonet när registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller, om
sänkningen beror av ändrad användning, när användningen ändrades.

18
§ Innebår en
ändring av denna lag atl fordonsskatten för ett fordon skall ulgå med etl annal
belopp än tidigare och har fordonsskatt påförts för tiden efter ikraftträdandet
enligt äldre bestämmelser, skall tillkommande skallebelopp betalas för liden från
och med ändringen lill utgången av skatleäret eller, om fordonsskall har
påförts för skatleperiod, till utgången av skatteperioden. För samma tid skall,
om fordonsskatten har betalats, överskjutande skattebelopp återbetalas.

19
§ Den som vid
ikraftträdandet av en lagändring som avses i 18 § är skallskyldig för elt visst
fordon är skyldig all betala tillkommande skatt enligt 18 § och är berättigad
till återbetalning av skatt enligt samma paragraf.

Skattebelopp enligl första stycket som understiger 100
kronor behöver inle betalas in lill staten och återbetalas inte heller.

Traktorer m.m.

20 § Traktorer indelas i skattehänseende i klass I
(Irafiklraklorer) och

klass II (jordbmkslraktorer). 86

21 § En
traktor hänförs om annal inte sägs i 22 § till klass I om den Prop. 1987/88:159

1.
har en
Qänslevikl över 2000 kilogram och används för transport på Bilaga 3 väg som
inte är enskild, eller

2.
är en till
traktor ombyggd bil.

22 § Traktorer som inte skall hänföras till klass 1 skall
hänföras lill klass

II.

Till klass II hänförs
ocksä en traktor enligl 21 § I om den

1.
uteslutande
eller sä gott som uteslutande används för transport av produkter frän eller
förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller
yrkesmässigt fiske, under förutsättning, såvitt gäller skogsbruk, alt lasten
sammanlagt inte överstiger 15 ton, eller

2.
används endast
för transporter som år begränsade till

a. transport av endast traktorn med förare,

b. godsbefordran vid passage över väg,

c. befordran av gods som är lastat pä traktorn,

d. befordran vid färd till eller från arbetsplats,
försäljningsställe eller

dylikt av redskap som skall drivas med traktorn eller av sådant gods som

behövs för driften av traktorn eller redskapet, eller för dess förare.

23
§ Om en
jordbrukstraktor tillfälligt skall användas pä sådant sätt att den blir att
anse som en Irafiktraklor, skall tilläggsskall betalas beräknad efter
skillnaden i skattesats enligl bilaga I för Irafiklraklorer och
jord-brukstraklorer. Tilläggsskatten skall vid varje tillfälle betalas för en
tidsperiod omfattande en halv kalendermånad. För den tid tilläggsskatt
betalats fär traktorn användas som en irafiktraklor.

24
§ Används en
irafiktraklor för att dra påhängsvagnar som inle är registrerade här i riket,
utgår fordonsskatt för traktorn med tvä gånger det belopp som anges i bilaga I
till denna lag.

25
§ Ell
skatlepliktigl motorredskap beskattas som en jordbrukstraktor om det har en
Qänslevikl som inte överstiger 2000 kilogram och inte är en till molorredskap
ombyggd bil, och i annal fall som en trafiktraktor.

Kilometerskatt

Kilometerräknare och märke

26 § Etl kilomelerskallepliktigl fordon skall vara försett
med en särskild, godkänd räknare för registrering av fordonels körsträcka och
tillhörande anordningar för dess funktion (kilometerräknarapparatur).
Apparaturen skall vara plomberad samt godkänd vid besiktning och fungera
tillfredsställande.

Om etl kilometerskaltepliktigt fordon inte är försett med
sådan appara

tur fär det inte användas. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer fär dock meddela föreskrifter om alt fordon ändå fär användas i

avvaktan pä reparation eller besiktning av kilometerräknarapparaluren. 87

27 § Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får efter Prop. 1987/88:159

ansökan medge alt ett kilometerskaltepliktigt fordon inte behöver vara
Bilaga 3

försett
med kilometertäknarapparatur. Har sådant medgivande lämnats gäller inle 26 §
andra slyckel.

28
§ En kilometerskatlepliktig
personbil skall vara försedd med elt särskill märke, som visar att fordonet är
kilometerskaltepliktigt. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att förse
personbil med etl sådant märke.

29
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande,
montering, plombering, renovering, reparation, besiktning och kontroll av
kilometertäknarapparatur, om beräkning av körsträcka på grundval av
registreringar i kilometertäknare saml om märke som avses i 28 §.

Skattens
storlek

30 §
Kilometerskatl ulgår för den körsträcka som ett fordon tillryggalagt

under den tid då det varil kilomelerskattepliktigt.

Skatten
beräknas för helt tiotal kilometer efter de skattesatser som anges i bilaga 2
till denna lag.

31 §
Den skaltskyldige skall för varje skatteperiod lämna uppgift till

ledning för beräkning av skatten. Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om undantag från delta.

Uppgift lill ledning för beräkning av skatt skall lämnas även i andra fall, om

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar före

skrifter om delta.

Uppgift
till ledning för beräkning av skatten lämnas genom avstämpling i
kilometerräknaren. Sista månaden i varje skatteperiod betecknas avstämp-lingsmänad.

Kilomelerskatlen
skall betalas för skatleperioder. Skatten för en skatleperiod skall betalas
under mänaden närmast efter utgången av skatteperioden. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag frän detta
för vissa grupper av fordon. I sådana fall som avses i 34 § andra-tredje
styckena eller 35 § betalas dock kilometerskatl även för en del av en
skatteperiod.

32
§ Innebär en ändring av denna
lag att kilomelerskatlen för ett fordon skall utgå med ett annat belopp än
tidigare och träder ändringen i kraft under en pågående skatteperiod, skall
skatten för den perioden beräknas med hänsyn till den lid som skatten belöper
på eller de andra omständigheter som utgör skälig gmnd för fördelning av
skallen.

33
§ Om ett fordons beskaffenhei:
ändras sä atl kilomelerskatlen skall beräknas efter en annan skattesals än
tidigare, utgår den högre skatten från och med den dag dä
registreringsbesiktning i anledning av ändringen sked-

de eller
senast skulle ha skett och den lägre skatten från och med den dag Prop.
1987/88:159

dä besiktningen skedde. Bilaga 3

Vem som skall betala kilometerskatl

34 § Kilometerskatl skall, om inte annat följer av andra-
tredje styckena, betalas av den som är skatlskyldig för fordonet vid ingången
av den kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha
betalats.

Har ett fordon övergått till ny ägare, skall den förte
ägaren betala den kilomelerskalt som utgår för den körsträcka under
skatteperioden som fordonet tillryggalagt under den tid han varit ägare till
det. Den nye ägaren skall betala den kilomelerskalt som utgår för körsträckan
därefter.

Har den skaltskyldige försatts i konkurs, skall
konkursgäldenären betala den kilomelerskalt som utgår för den körsträcka under
skalteperioden som fordonet tillryggalagt före beslutet om konkurs. Konkursboet
skall betala den kilometerskatt som utgår för körsträckan därefter.

35 § Kilometerskatt som fastställs genom ett beslut enligt
41 § eller ett beslut om efterbeskaltning skall betalas av den som är
skattskyldig för fordonet under den lid skatten avser. Kilometerskatl för
skatleperiod under vilken elt fordon avregistrerats skall betalas av den som dä
var skattskyldig för fordonet. Detsamma gäller dä fordonet under en skatteperiod
har upphört att vara skattepliktigt av annan anledning än avslällning.

Skattebeslut m.m.

Hur väglrafikskatlen påförs

36 § Vägtrafikskatt påförs, om inte annat följer av 37-41
§§, genom

automatisk dalabehandling på grundval av uppgifter i bilregistret utan att

beslut meddelas av beskatlningsmyndigheten. Om det i bilregistret saknas

uppgifter som behövs för påförande av skatten, påförs den enligt föreskrif

ter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be

stämmer.

Regeringen föreskriver vilken myndighet som skall påföra
skatt enligt första stycket.

Begäran om rättelse

37 § Den som har påförts vägtrafikskall enligt 36 § trots
att fordonet före

den lidpunkt som är avgörande för skattskyldigheten har övergått till ny

ägare, får begära beslul om rättelse.

Begäran skall ha kommit in till beskatlningsmyndigheten
senast 30 dagar efter den dag då skatten senast skulle ha betalats. Har krav på
skatten tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden
från motlagningsdagen.

Beslul om fastställande av skatt

38 § I andra fall än som avses i 37 § första stycket skall
beskatlnings

myndigheten meddela beslut om fastställande av skallen, om granskning, 89

revision eller någol annat
förhållande ger anledning till det eller om den Prop. 1987/88:159

skattskyldige begär det. Bilaga 3

Sådana
beslul får inle meddelas senare än tre är från utgången av det kalenderår under
vilkel skatleäret har gäll till ända. Om den skattskyldiges begäran om etl
sådant beslut kommer in senare än tvä mänader före utgången av den angivna
liden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut enligt 39
§.

Av
ell beslut om fastställande av skatt skall det framgå alt den skattskyldige
kan få ett slutligt beslut enligt 39 §.

Slutligt
beslut om skatt

39
§ 1 andra fall än som avses i 37 § första stycket skall slutligt beslul om
skatt meddelas om den skattskyldige eller det allmänna ombudet begär det inom
tre år från utgången av det kalenderår under vilket skatleäret har gått till
ända. Slutiigl beslut skall meddelas även om begäran härom kommer in senare men
inom tvä mänader från den dag då den skattskyldige har fält del av ett beslut
enligt 38 § eller, om det allmänna ombudet begär slutligt beslut, inom tvä
mänader frän den dag dä beslut enligt 38 § meddelades. Om del finns särskilda
skäl fär slutligt beslut meddelas inom tre är från utgången av del kalenderår
under vilkel skalleåret har gått till ända även om den skattskyldige eller del
allmänna ombudet inte har begärt det.

Sedan
slutiigl beslut har meddelats för en viss skatteperiod eller elt visst
skatteår, får beslul enligt första stycket eller enligt 38 § inte meddelas för
samma period eller är.

Beräkning
av skatt efter skälig grund m. m.

40
§ Kan skatten inte bestämmas
tillförlitligt med ledning av uppgifter i bilregistret eller pä grundval av
verkställd utredning skall den beräknas efter skälig grund.

41
§ Har elt
kilomelerskattepliktigt fordon brukals i strid mot 26 § andra stycket, får
beskatlningsmyndigheten även för pågående skatteperiod fastställa kilometerskatten
för den vägsträcka som fordonet brukals på sådant sätt. Därvid tillämpas 38-40
§§.

Beslut
om efterbeskaltning

42
§ Beskatlningsmyndigheten skall genom beslut om eflerbeskatlning fastställa den
ytterligare vägtrafikskalt som skall betalas i de fall skatt har undandragits
genom att

1. etl
fordon har brukals i strid mot vad som är föreskrivet om registre

ring och avslällning av fordon,

2.
föreskriven anmälan till
registreringsmyndigheten inte har gjorts,

3.
oriktig uppgift har lämnats i
anmälan eller ansökan till registrerings-

eller
beskattningsmyndighelen eller annars lill ledning för beskattningen, 90

4.
fordonet inte har undergått
föreskriven regislreringsbesiktning efter Prop. 1987/88:159 ändring som
avses i 15 § eller 33 §, Bilaga 3

5.
uppgift om körsträcka för
kilometerskaltepliktigt fordon inle har lämnats i vederbörlig ordning eller
oriktig uppgift har lämnats om körsträckan,

6.
ett kilometerskalteplikligt
fordon har brukals i strid mol 26 § andra stycket, eller

7.
när vägtrafikskalt har
undandragils genom att oriktig uppgift har lämnats i mål om skatt.

Vid
eflerbeskatlning enligl första stycket får 40 § tillämpas.

43
§ Beskattningsmyndighelen fär
besluta om efterbeskaltning sedan slutligt beslut om skatt har meddelats eller,
om sä inte skett, när slutligt beslut inte längre kan meddelas.
Efterbeskaltning fär endasl ske om beskattningsmyndigheten meddelar beslut om
detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilkel
skatteåret har gäll till ända. Efterbeskaltning på grund av oriktig uppgift i
mål om skatt fär dock ske inom etl är efter utgången av den månad då avgörande
i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbeskaltning enligl denna lag gäller i
övrigt 4 kap. 11 och 12 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifier.

44
§ Efterbeskaltning får inte ske
om det skattebelopp som efterbeskatt-ningen avser är att anse som ringa eller
om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att
efterbeskaltning sker. Avser prövningen flera skatleperioder för samma skatteår
skall frågan om skattebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till
del sammanlagda beloppet för perioderna.

Rättelse
på grund av skrivfel m. m.

45
§ Finner beskatlningsmyndigheten att elt skattebeslut eller ett beslut om
efterbeskaltning har blivit uppenbart orikligt på grund av skrivfel, räknefel
eller annat förbiseende, skall myndigheten meddela beslul om rättelse, om inte
beslul om fastställande av skatt kan meddelas enligt 38 §. Har den skatt som
påförts genom automatisk dalabehandling enligt 36 § blivit uppenbart oriktig på
grund av misslag vid dalabehandlingen, får den myndighet hos vilken
dalabehandlingen utförts besluta om rättelse.

SkaltetiUägg

46
§ Har den som är skatlskyldig undandragit skalt pä sätt som anges i 42 § första
stycket 1-7, skall han i samband med beslul enligt 38, 39 eller 41 § eller vid
beslut om efterbeskaltning påföras en särskild avgift (skattetillägg).
Skattetillägget är Qugo procent av det skattebelopp som undandragits.

Om
den skattskyldige i mål om skatt skriftligen lämnat uppgift som

befinns oriktig, skall han påföras skatlelillägg med Qugo procent av den

skall som inle skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. 91

47 § I fråga om
skatlelillägg skall 7 kap. 4 §, 6 §, 7 § andra stycket och Prop.
1987/88:159 8 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
tillämpas. Bilaga 3 Om skattetillägget eller del sammanlagda beloppet av
flera skattetillägg som fastställts samtidigt inte uppgår till 50 kronor,
påförs inte tillägg.

Frägor
om skattetillägg prövas av beskattningsmyndighelen. Frågor om skattetillägg på
grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrälten pä talan av
allmänt ombud. Sädan talan fär föras, om den oriktiga uppgiften inle har
godtagits efter prövning i sak eller inle har prövats i målet, och skall väckas
inom ett år från utgången av den månad dä dom eller slutligt beslut i målet
vunnit laga kraft.

Förseningsavgift

48
§ Om uppgift för en skatleperiod om körsträckan för ett kilometerskaltepliktigt
fordon inte kommit in inom föreskriven tid, skall en påminnelse om
uppgiftsskyldigheten och om förseningsavgift sändas till den som ägde fordonet
vid utgången av skatteperioden, om inte annat följer av andra stycket.

Om
ägaren har underlåtit att inom föreskriven tid lämna uppgift om fordonets
körsträcka för två på varandra följande skatleperioder, skall
beskattningsmyndigheten påföra ägaren förseningsavgift. Detsamma gäller om
ägaren har anmanats alt lämna uppgift om körsträckan men inte följt anmaningen
inom den tid som har föreskrivits i denna.

49
§ Förseningsavgiften är 100
kronor. Avgiften bestäms dock till 200 kronor om förseningsavgift har påförts
även för den närmast föregående skatteperioden eller om förseningen avser en
uppgift som ägaren har anmanats att lämna.

50
§ Frågor om förseningsavgift
prövas av beskattningsmyndigheten. För förseningsavgift skall 7 kap. 6 § första
och tredje styckena samt 7 kap. 8 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter tillämpas. Därutöver gäller atl förseningsavgifter som
avser samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får nedsättas till 500
kronor eller, i fall som avses i 49 § andra meningen, I 000 kronor.

Uppbörd
m. m.

Olika
typer av uppbörd

51 §
Ordinarie uppbörd av fordonsskatt äger mm i fråga om fordon som

vid ingången av uppbördsmånaden år skattepliktiga.

Ordinarie
uppbörd av kilometerskatt äger mm i fråga om fordon som varit
kilometerskattepliktiga under nägon del av tiden mellan föregående avstämpling
enligt 31 § och ingången av avstämplingsmånaden. Den ordinarie uppbörden skall
omfatta även närmast föregående avstämplingsmå-nad i fråga om fordon som blivit
kilometerskattepliktiga under den mänaden.

52 §
Tillfällig uppbörd av fordonsskatt äger rum i fräga om fordon som 92

blir skattepliktiga
efter ingången av den uppbördsmånad som gäller för Prop. 1987/88:159
fordonet eller för vilka skatten skall utgä med ett högre belopp än
tidigare Bilaga 3 enligt 15 §.

Tillfällig uppbörd avser tiden till närmast följande
skatteår eller, om skatten för helt år överstiger 3600 kronor, till närmast
följande skatteperiod.

Avser den tillfälliga uppbörden högst en kalendermånad,
skall uppbörden för närmast följande skatteår eller skalleperiod ske
samtidigt.

Tillfällig uppbörd av kilometerskatl äger rum beträffande
skatt som påförts i samband med ägarbyte eller konkurs samt i fråga om fordon
som upphört att vara kilomelerskattepliktiga av annan anledning än avslällning.

53
§ Tillkommande
skatt enligt 18 § skall tas ut i samband med ordinarie eller tillfällig uppbörd
av fordonsskatt eller genom en särskild uppbörd.

54
§ Vid ordinarie
uppbörd förfaller fordonsskatt och kilometerskatl till betalning vid utgången
av uppbördsmänaden.

Vid tillfällig uppbörd förfaller fordonsskatt och
kilometerskatt till betalning vid den lidpunkt som regeringen föreskriver.

Vid särskild uppbörd enligt 53 § förfaller tillkommande
skatt till betalning en månad efter det att skatteändringen har trätt i kraft.

55
§ Vad som sägs
i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid skall tillämpas på frågor
om när fordonsskatt eller kilomelerskalt förfaller till betalning enligt 54 §.

56
§ Vid ordinarie
uppbörd skall skatten vara inbetald före uppbördsmä-nadens utgång.

Vid tillfällig och särskild uppbörd skall skatten vara
inbetald inom tid som regeringen föreskriver.

Skalt som fastställts enligl 37-42 §§ eller genom beslut
om rättelse enligt 45 § första stycket skall inbetalas inom den tid som
beskattningsmyndigheten bestämmer.

Förskotlsdebitering

57 § På begäran av den skaltskyldige kan fordonsskatt
förskottsdebite-ras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fär meddela föreskrifter om detta.

Avrundning av belopp

58 § Vid beräkning av skatt eller skattetillägg som
skall påföras eller återbetalas skall beloppet avrundas till närmast lägre hela
krontal.

Skattebelopp under 25 kronor behöver inte betalas in till
staten och

återbetalas inte heller. 93

Hur skatten betalas in Prop. 1987/88:159

59 § Skatten betalas genom insättning på särskilt
postgirokonto utan ' kostnad för den skaltskyldige.

Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskortet
eller försändelsen som innehåller gireringshandling kommit in lill postkontor.

Anstånd med betalningen

60 § Är den skatlskyldiges skattebetalningsförmäga nedsatt
på grund av

sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnal råda över

och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan beskatt

ningsmyndighelen efter ansökan från den skattskyldige medge anstånd

med betalningen av den skall som förfaller till betalning närmast efter det

att ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet fär avse hela skatten eller en

del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ell år efter utgången av

den månad dä skatten förfaller till betalning.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats
väsentligt sedan anståndet beviljades, skall anståndet omprövas.

61 § öm elt beslut om skalt har överklagats, kan den
skaltskyldige av

beskatlningsmyndigheten fä anstånd med betalning av skatten. Bestäm

melserna i 49 § 1,2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid

besvär över beslul rörande taxering skall dä tillämpas. Det som sägs om

taxeringsintendenl i uppbördslagen gäller dä det allmänna ombudet.

Ränta skall utgå pä skatt som den skaltskyldige fått anstånd
med atl betala enligt första stycket till den del skattebeloppet fastställs av
den domstol som prövar överklagandet. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna
om ränta i 49 § 4mom. uppbördslagen och i 5kap. 14-15 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Räntan skall dock beräknas frän den
dag dä skallebeloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, lill och med
den dag då anståndstiden gär ut.

Restavgift

62 § Restavgift skall tas ut om skatten inte betalas inom
den tid som har

beslämts enligt denna lag eller inom tid som föreskrivits med slöd av 54 §

andra stycket.

Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligt 60
eller 61 §, tas restavgift ut endast pä del skattebelopp som inte har betalats
senast vid anståndslidens utgång.

63
§ Restavgifien
är sex öre för varje hel krona av den skatt som inte har betalats, dock minst
femtio kronor. Vid beräkning av restavgifien skall avrundning ske till närmast
högre hela krontal.

64
§ Om särskilda
omständigheter föreligger, får beskatlningsmyndigheten medge befrielse från
skyldigheten atl betala restavgift. Bestämmelser- 94

na om
fastställande av skatt i denna lag gäller även beslut om sådan Prop.
1987/88:159

befrielse. Bilaga 3

Brukandeförbud på grund av obetald skatt

65 § Ett skattepliktigt fordon får inte användas, om
vägtrafikskatt som

har förfallit lill betalning inte har betalats. Delta gäller inte i fråga om

1.
skatt som avser
tid före det närmast föregäende skatleäret,

2.
skatt som en
tidigare ägare av fordonet är skyldig atl betala och som har fastställts genom
beslul om efterbeskaltning enligt 42 § eller som avser tillkommande skalt som
fastställts enligl 38-39 §§ efter ägarbytet,

3.
kilomelerskalt
som en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala och som inle har
förfallit till betalning vid ägarbytet,

4.
skatt för
vilken anstånd med betalningen föreligger.

Om del finns särskilda skäl fär beskattningsmyndighelen
medge atl ett visst fordon fär brukas utan hinder av första stycket.

66 § Har ett fordon sålts vid exekutiv försäljning eller
av etl konkursbo,

får del brukas av den nye ägaren även om fordonsskatt eller kilomeler

skalt, som tidigare ägare är skatlskyldig för, inle har betalats. Detsamma

gäller för fordon som tillhör etl konkursbo i fräga om skall som konkurs

gäldenären eller en tidigare ägare är skatlskyldig för.

Indrivning, avkortning och avskrivning av skatt

67 § Betalas inle skatten i rätt lid och ordning
skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning

och avskrivning gäller i tillämpliga delar för skalt
enligl denna lag. Fordonsskatt som förfallit till betalning men inte har
erlagts får dock avkortas genom automatisk databehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret, utan att beslul meddelas av beskattningsmyndighelen.
Vid återbetalning av skalt skall avräknas endast sädan till betalning förfallen
fordonsskatt eller kilometerskatl som inte erlagts, restavgift och
skatlelillägg som belöper pä sädan skalt, förseningsavgift enligl 48 § saml
sådana avgifter enligt bilregislerkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband
med uppbörd av väglrafikskall. I fräga om avräkningen skall 38, 45 och 85 §§
tillämpas.

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid
indrivning av skatten.

Skattekontroll

68 § Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 2-5 §§, 6 §
första stycket och 7-15 §§ samt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifier gäller vid konlroll av vägtrafikskalt.
Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligl särskilda
föreskrifter och ligga till grund för påföring eller fastställande av skatt.

Skatterevision får företas, förutom av
beskattningsmyndigheten, av

riksskalteverkel och av länsskaltemyndighel. Vad som sägs i 3 kap. 9, 11, 95

13 och 15 §§ lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter om beskatt- Prop. 1987/88:159 ningsmyndighet
skall därvid gälla riksskatteverket och länsskattemyndig- Bilaga 3 het.
Beslut om sådan revision som skall utföras av en annan myndighet än
beskattningsmyndigheten fattas av den myndigheten efter samråd med
beskatlningsmyndigheten.

Förhandsbesked

69
§ Bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. lagen (1984: 151) om punktskatter
och prisregleringsavgifier gäller även för vägtrafikskatt. Vad där sägs om
beskattningsmyndighel gäller riksskatteverket, och vad som sägs om allmänt
ombud gäller allmänt ombud enligl 3 §.

Återbetalning
och avräkning av skatt för fordon som använts utom riket

Återbetalning
av fordonsskatt

70
§ öm del för
kilomelerskaltepliktig buss, lastbil eller släpvagn som använts utom riket har
utgått skatt eller avgift där för trafik med eller innehav av fordonet, får
beskattningsmyndighelen, efter ansökan, medge återbetalning av fordonsskatt för
varje dygn för vilket skatt eller avgift har erlagts i utlandet. Skatten
betalas tillbaka med ett belopp per dygn som motsvarar 3 procent av skatten för
den månad under vilken användningen skett. Motsvarande gäller när ett sådant
fordon använts i Norge och det har utgått kilometerskatl där för fordonet.

71
§ Ansökan om återbetalning av
fordonsskatt enligt 70 § ges in till beskattningsmyndighelen. En sådan ansökan
tas upp lill prövning endasl om den har kommil in inom fyra mänader frän
utgången av den månad under vilken utlandsvistelsen avslutades. Berättigad till
återbetalning är den som är skattskyldig för fordonet när utlandsvistelsen
upphör. Har flera utlandsresor med etl fordon avslutats under en kalendermånad,
och är samma fordonsägare berättigad till återbetalning för resorna, skall
ansökan om återbetalning göras samtidigt för dessa resor.

Om
det finns särskilda skäl får beskatlningsmyndigheten på ansökan medge
återbetalning av fordonsskatt trots att utlandsvistelsen inte har upphört.
Berättigad till återbetalning är den som är skattskyldig när ansökan görs
eller, om skatteplikt för fordonet upphört dessförinnan, den som dä ägde
fordonet.

För
beskaltningsmyndighetens beslut enligt denna paragraf tillämpas 38-39 §§.

Avräkning
av kilometerskatt

72 §
Har en kilometerskatlepliktig buss, lastbil eller släpvagn använts

utom rikel, avräknas den kilometerskatt som belöper på körsträckan i

utlandet. Motsvarande gäller kilomelerskattepliktiga personbilar som har

använts
ulom riket i annat land än Norge eller Finland. Avräkning av 96

kilometerskatl
för en lastbil eller släpvagn som har använts i Norge eller Prop.
1987/88:159 för en lastbil, buss eller släpvagn som har använts i Finland sker
endasl om Bilaga 3 skatt har betalats för användningen av fordonet där.

73 § Om inle annal följer av andra eller tredje stycket
verkställs avräk

ningen av kilomelerskalt i samband med närmast följande uppbörd av

kilometerskatl. Den som därvid är skatlskyldig är berättigad lill sådan

avräkning.

Har en kilometerskatlepliktig buss, lastbil eller släpvagn
använts i Norge eller Finland, får beskattningsmyndigheten, efter ansökan,
medge avräkning av kilometerskatt för körsträckan där.

Har ett kilometerskattepliktigt fordon använts utom riket
i ett annat land än Norge eller Finland och har utresa eller inresa skell över
Norge eller Finland, får beskattningsmyndigheten, efter ansökan, medge
avräkning av kilometerskatl för körsträckan i annat land än Norge eller
Finland. Detsamma gäller i det fall medgivande har lämnats enligt 75 § andra
stycket.

1 fråga om avräkning enligt första stycket skall 38 och 39
§§ tillämpas och i fråga om ansökan enligl andra eller tredje slyckel skall 71
§ tillämpas.

74 § Avräkning av kilomelerskalt enligt 73 § första
stycket sker, om inte

annal följer av 75 eller 76 §, genom automatisk databehandling på grundval

av uppgifter i bilregistret ulan alt beslul meddelas av beskattningsmyndig

helen.

Förutsättningar för återbetalning och avräkning m. m.

75 § Som förutsällning för återbetalning eller avräkning
enligt 70 eller

72 § gäller att uppgifter lämnas i samband med användningen utom riket i

enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar.

I fräga om fordon som regelmässigt förs ul ur eller in i
riket flera gånger per dygn får beskatlningsmyndigheten, om körsträckan kan
beräknas pä annat sätt, på begäran av den skaltskyldige medge att uppgifter
enligl första stycket inte behöver lämnas.

Om sädana uppgifter som avses i första stycket inte lämnas
med anledning av ut- eller inresa, år rätten till återbetalning eller
avräkning av skalt förfallen för den resan.

76
§ Rätlen till
avräkning av kilometerskatl för personbil är förfallen för en viss resa om
kilometerskattemärke har saknats vid ut- eller inresan. Har avräkning därför
inte gjorts får beskattningsmyndighelen pä ansökan av fordonsägaren ändå medge
avräkning, om del finns särskilda skäl.

77
§ Har
återbetalning av skatt skett med för högt belopp lill följd av oriklig uppgift
som lämnats av den skattskyldige eller för hans räkning, åligger del den
skattskyldige atl betala tillbaka vad han fått för mycket. Detsamma gäller när
den skattskyldige inte lämnat någon uppgift.

I fräga om åtgärd för uttagande av undandragen skatt
enligl första

slyckel gäller bestämmelserna om efterbeskaltning i tillämpliga delar. 97

7 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

Strafflbestämmelser
m. m. Prop. 1987/88:159

Åtgärd på kilometerräknarapparaluren °

78 § Den som uppsåtligen vidtar en åtgärd med
kilometerräknarapparaluren på ell fordon så atl körsträckan som skall ligga
lill grund för beräkningen av kilometerskatl för fordonet inle registreras
eller registreras för lågt döms till böter eller fängelse i högst sex mänader.
Ansvar inträder inle om gärningen år belagd med straff i skallebrottslagen
(1971:69). Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
brukar ett fordon, på vars kilometerräknarapparatur en sådan åtgärd vidtagits.

Brukande trots obetald skatt m.m.

79 § Brukas ell fordon i strid mot 65 § och har tvä
månader förflutit från

den dag dä den skall som har föranlett brukandeförbudet förföll lill betal

ning, skall polisman la hand om fordonels registreringsskyltar.

Polisman skall ta hand om registreringsskyltarna även på
etl avställt fordon, om förulsätlningarna för en sådan åtgärd skulle ha
förelegat enligt första stycket om fordonet hade varil skattepliktigt.

Den polisman som har tagit hand om fordonets
registreringsskyltar fär medge atl fordonet förs till närmaste lämpliga
avlastningsplats eller uppställningsplats.

80 § Brukas ett fordon i strid mot 65 § sedan fordonels
registrerings

skyltar har tagits om hand enligl 79 §, döms ägaren lill böter eller fängelse i

högst sex mänader.

Till samma straff döms ägaren lill etl avställt fordon som
brukas, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 79 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för fordonet enligt 65 § om fordonet hade varit
skattepliktigt.

Brukas ett fordon på annat säll i strid mot 26 § andra
stycket eller 65 §, döms ägaren till böter.

Om ägaren visar atl han iakttagit vad som ankommit på
honom för att hindra atl fordonet bmkades är han fri från ansvar.

81
§ Den som bmkar
någon annans fordon utan lov döms i ägarens ställe enligt 80 §. Detsamma gäller
den som innehar fordonet med nytQanderätt och har befogenhet att bestämma om
förare av fordonet eller anlitar nägon annan förare än den ägaren har utsett.

82
§ Bestämmelserna
i 80 § första-tredje styckena gäller även föraren, om han kände till all
fordonet inte fick brukas. Delta gäller dock inte när fordonet bmkas vid
besiktning eller inspektion enligt 35 § fordonskungörelsen (1972:595).

83
§
Ansvarsbestämmelserna för ägare eller brukare av fordon skall i fräga om fordon
som tillhör eller brukas av staten eller kommun, tillämpas

på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som
ankommer på 98

honom för att hindra atl
ett brott mol lagen begås men sker detta ändå på Prop. 1987/88:159 grund av
en överordnads åtgärd eller vällande, tillämpas ansvarsbeståm- Bilaga 3
melserna i stället pä den överordnade.

I
fräga om fordon som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag, ekonomisk
förening eller annan juridisk person, skall ansvarsbestämmelserna tillämpas på
den eller dem som har rätt all företräda den juridiska personen. Om
länsstyrelsen pä begäran av en juridisk person godtagit en viss fysisk person
som bärare av ägares ansvar, skall dock bestämmelserna i stället gälla denne.

Oriktiga
uppgifter som leder lill återbetalning med för högt belopp m. m.

84
§ Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar orikliga uppgifter som
är ägnade att leda till atl skallen enligt 70 eller 72 § betalas tillbaka eller
avräknas med för högt belopp döms lill böter eller fängelse i högst sex
månader. Ansvar inträder inle om gärningen är belagd med straff enligt
skallebrottslagen (1971:69).

Delsamma
gäller den som med avsikt att skatt skall återbetalas eller avräknas med för
högt belopp underlåter atl lämna uppgift enligt 75 §.

överklagande

Överklagande
i vanlig ordning

85 §
Beslut om skatt som avses i 37, 39 eller 42 § eller beslut som avses i

90 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att

betala skatt får överklagas av den skattskyldige och av det allmänna

ombudet. Överklagandet prövas av länsrätten. Allmänna ombudets över

klagandetid räknas från beslutels dag.

Beslut
enligt 38 § får inle överklagas.

Beslut
av länsstyrelse enligl 65 § andra stycket eller enligl 75 § andra stycket fär
överklagas hos riksskatteverket. Rikskatteverkels beslul får inle överklagas.

Bestämmelserna
i 8 kap! 2, 3, 4, 6, 11 och 13 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller även för vägtrafikskalt. Vad där sågs om allmänl
ombud gäller dä allmänt ombud enligt 3 §. Vid tillämpningen av 8 kap. 6 § är
motpartens överklagandelid dock två veckor.

86 §
Om beslul enligl 37 § begärs eller beslul som avses i 39, 41 och 42 §§

saml 45 § första stycket överklagas befriar detta inte den skattskyldige från

atl i behörig ordning betala skatt som påförts honom eller fastställts genom

beslutet.

Överklagande
i särskild ordning

87
§ Den skattskyldige fär överklaga etl beslul i särskild ordning om

I.
skallen har fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är

skallskyldig eller om vad som är skattepliktigt, 99

2.
skallen har fastställts mer än
en gäng för samma skattepliktiga förhål- Prop. 1987/88:159 lande. Bilaga 3

3.
skatten har faslstållls lill
etl belopp som väsenlligl överstiger vad som rätteligen bort ulgå och della
beror på all den skallskyldige underlåtit atl lämna uppgifter som begärts av
honom, eller på felaktighet i en uppgift som han har lämnat eller i en uppgift
eller handling som har legal lill grund för en sädan uppgift, eller

4.
skallen borde ha fastställts
till ett väsentligt lägre belopp pä grund av någon annan omständighet eller
något annat bevis som den skaltskyldige åberopar.

Etl
överklagande enligt 3 eller 4 får las upp lill prövning endast om det kan
grundas pä en omständighet eller elt bevis som del saknades kännedom om när
skatten fastställdes och del framslår som ursäktligt att den som söker rättelse
inte i annan ordning har åberopat omständigheten eller beviset för alt fä
rättelse.

88
§ Överklagande i särskild ordning får göras senast under sjätte årel efter
utgången av det kalenderår under vilket skatleäret har gått lill ända.

Överklagande
som gjorts i särskild ordning las upp av länsrätten. Har länsrätten beslutat om
skallen, skall överklagandet tas upp av kammarrätten. Har kammarrätten eller
regeringsrätten beslutat om skatten, skall överklagandet tas upp av
regeringsrätten.

Regeringsrätten,
kammarrätten och länsrätten får, om överklagande som gjorts i särskild ordning
skall tas upp till prövning, förordna atl målet skall vidare handläggas av
beskattningsmyndighelen.

Vid
fullföljd av talan mot beslut som har överklagats i särskild ordning gäller vad
som i denna lag i övrigt stadgas om överklagande av beslul om fastställande av
skalt.

Befrielse
från skatt i vissa fall

89
§ Om del finns synnerliga skäl,
kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning
av eller befrielse från skalt enligt denna lag eller medge all traktor som
enligl denna lag skall höra till klass I, hänförs lill klass II. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan också, om
sådana skäl föreligger, besluta om befrielse från kilomelerskatteplikt och om
atl förhöjd fordonsskatt i stället skall påföras . Medges nedsättning av eller
befrielse från skatt, får medgivandet avse även på skatten belöpande
skattetillägg, förseningsavgift, ränta och restavgift.

90
§ Beskattningsmyndighelen
medger efter ansökan av fordonets ägare befrielse från skatteplikt för

1.
personbil med Qänslevikl av
högst I 800 kilogram,

2.
buss med totalvikt av högst
3000 kilogram,

3.
lastbil med skåpkarosseri och
med en tolalvikt av högst 3000 kilogram,

4.
motorcykel, 100

om fordonet ägs av en
höggradigt invalidiserad som innehar körkort för Prop. 1987/88:159 att föra
fordonet och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller Bilaga 3 för sin
utbildning är varaktigt beroende av fordonet såsom forlskaffnings-medel. Kan
fordonets ägare till följd av sin invaliditet inte få körkort för att föra
fordonet, får beskatlningsmyndigheten ändå medge befrielse, om ägaren pä grund
av sin invaliditet är beroende av fordonet för transport lill och från
arbetsplatsen eller utbildningsslället.

Beskatlningsmyndigheten
medger efter ansökan av fordonels ägare befrielse frän skatteplikt för fordon
som används uteslutande eller sä gott som uteslutande vid räddningsQänsl.
Befrielse medges dock inle för personbil och inte heller för sådan buss eller
för sädan lastbil med skåpkarosseri som har en skatlevikt om högst 3 000
kilogram. Som räddningsQänsl anses därvid även verksamhel som bedrivs av annan
än slaten eller kommun.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den I
januari 1989 dä vägtrafikskallelagen (1973:601) skall upphöra att gälla.

2.
Om inte annat följer av 3—4
gäller den gamla lagen fortfarande i fräga om skatt som avser skatteår eller
skatleperiod som har påbörjats före den nya lagens ikraftträdande.

3.
Bestämmelserna i 38, 39 och 85
§§ tillämpas på beslut som meddelas efter ikraftträdandet. Beslul om
fastställande av skall enligl 38 eller 39 § får dock inte meddelas om tiden för
meddelande av motsvarande beslut enligt den gamla lagen gäll ut vid den nya
lagens ikraftträdande.

4.
För utlandskörningar som har
påbörjats före den nya lagens ikraftträdande skall bestämmelserna i
förordningen (1973:777) om återbetalning och avräkning av vägtrafikskalt m. m.
för fordon som använts ulom riket tillämpas.

5. Beslul
om befrielse frän skatteplikt enligt 40 § andra stycket den

gamla lagen gäller som beslut enligt 90 § den nya lagen.

101

Förslag fill Prop. 1987/88:159

Lag om vägtrafikskatt på utländska fordon '

Inledande bestämmelse

1 § För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängs-
vagnar, som

dras av lastbilar eller bussar, skall betalas fordonsskatt och kilometerskall

enligl denna lag om fordonen har införts lill landet för lillfälligl brukande

här och inte år registrerade här.

Skatt utgår endast för fordon med en tolalvikt över 3 500
kilogram.

Fordonsskatt

2
§ Fordonsskatt
enligt denna lag skall betalas för fordon, som avses i I § med belopp som anges
i bilaga 1.

3
§ Etl fordon
som är registrerat i en annan stat undantas frän fordonsskatt under elt är
från införseln eller under den längre tid temporär tullfrihet medges för
fordonet under förutsättning atl fordonet inte används här i rikel för
persontransport mol betalning eller för transport av varor för industri eller
handel. Som sådan transport av varor anses inte befordran av passagerares
resgods eller, i fråga om handelsresande, befordran av prover. Bestämmelserna i
detta stycke gäller ocksä i fräga om fordon som förhyrts utan förare.

4
§ Ell fordon
som är registrerat i annan stat och som avses all användas här i rikel för
persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller
handel, undantas frän fordonsskatt

1)
under lika läng
tid som motsvarande förmån i den andra slaten tillkommer i Sverige registrerat
sådant fordon,

2)
under den lid
temporär tullfrihet medges för fordonet, om den andra slalen är ansluten till
konventionen den 14 december 1956 rörande beskattning av motorfordon vid
inlernationell befordran av resande eller konventionen samma dag rörande
beskattning av motorfordon vid internationell godsbefordran.

3)
under den tid
som överenskommits i avlal som slutits mellan Sverige och annan stal.

5 § Släpvagn, som vid framförande på allmän väg i den stat
där den hör

hemma, inle är underkastad regislre ringsplikt där anses vid tillämpning av

3-4 §§ som registrerad i den slalen.

Kilometerskatt

6
§
Kilometerskatl skall betalas för molorbrännoljedrivna lastbilar,
mo-lorbrännoljedrivna bussar och för andra släpvagnar än påhängsvagnar om de
dras eller avses alt dras av molorbrännoljedriven lastbil eller
motor-brännoljedriven buss. Utgör släpvagnen inle slyraxel för påhängsvagn
skall dock kilometerskatl betalas endasl om dess tolalvikt överstiger 10000
kilogram.

7
§
Kilomelerskalt skall enligt bilaga 2 betalas för varje hell tiotal kilometer
av den körsträcka fordonet tillryggalägger här i rikel. Körsträckan

fastställs schablonmässigt. Skatt skall dock inte betalas
om den samman- IQ2

lagda körsträckan är högst femtio kilometer.

Beskattningsförfarande Prop. 1987/88:159

8 § Vägtrafikskalt enligt denna lag fastställs av och
betalas till lullmyn- Bilaga 3

dighet i samband med att fordonet förs ut ur landet.

Förtullas elt fordon för vilkel skattskyldighet föreligger
enligl denna lag, betalas skallen in i den ordning som föreskrivs av den
tullmyndighet hos vilken fordonet förtullas.

Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om all skall skall
betalas i annan ordning än som anges i första stycket.

I fråga om skall enligt denna lag gäller 19, 26—29, 105
och 107 §§ tullagen (1987:1065).

9 § Når ett fordon för vilket skalt skall betalas förs in
i landet, skall

tullmyndigheten utfårda én införselhandling, där införseldagen och övriga

uppgifter som erfordras för debitering och kontroll av skatten anges.

Införselhandlingen skall medfölja fordonet så länge det
befinner sig i Sverige. Den skall uppvisas om polisman eller lullQänsteman
begär det.

10
§ Vid utförsel
av elt skattepliktigt fordon skall, om inte annat föreskrivits med stöd av 8 §
tredje stycket, den som svarar för fordonet till tullmyndigheten i
ulförselorien lämna införselhandling enligt 9 § och uppgifter som behövs för
att fastställa skatten eller alt skatt inle skall betalas. Detsamma gäller når
skalt skall betalas enligl 8 § andra stycket.

11
§ Saknas
införselhandling i fall som avses i 10 §, skall kilometerskatl debiteras efter
en körsträcka om 400 kilometer för varje påbörjat dygn fordonet befunnit sig
här i rikel. Är del uppenbart atl körsträckan varit längre skall dock den
verkliga körsträckan läggas lill gmnd för debiteringen. Kan antalet dygn
fordonet befunnit sig här inte utredas, skall vid debitering av fordonsskall
och kilometerskatl vistelsens längd uppskattas efter vad som är skäligt.

Tullmyndighet fär, om särskilda skäl föreligger, debitera
kilomelerskalt efter en kortare körsträcka än som anges i första stycket första
meningen.

12
§ Skattskyldig
för ett visst fordon är den som svarar för det när fordonet förs ul ur landet
eller när del förtullas eller skallen annars skall betalas. Den som inför eller
här i landet förvärvar, lånar, hyr, förflyttar eller förvarar ett
skattepliktigt fordon svarar tillsammans med den som är skattskyldig för
betalningen av skatten.

13
§ Betalas inte
skatt när ett skattepliktigt fordon skall föras ut ur rikel, får
tullmyndigheten i utförselorten omhänderta fordonet. I fall som avses i 8 §
andra slyckel får tullmyndighet omhänderta ett fordon för vilket skalt inte
betalas i föreskriven ordning.

Har ett fordon omhändertagils enligt första stycket tas
skatten ut i den ordning som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och
tullförordningen (1987:1114) för fall när tull, annan skatt och avgift skall
tas ut av en vara.

14 § Kan utfärdad införselhandling inle företes i
fall som avses i 9 § andra

slyckel eller i 10 §, skall den som svarar för fordonet dömas till böter,

högst ettusen kronor.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till lullmyn dighet
lämnar en felaktig uppgift om etl fordons väglängdmä tarställning eller om
annat förhällande som är av belydelse för fastställande av skatt enligt denna
lag,

103

skall dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte Prop. 1987/88:159

är belagd med straff i skatlebrotlslagen (1971:69). Bilaea 3

15 §
Vid förundersökning rörande brott enligl denna lag får åklagaren

eller, om polismyndighet bedriver undersökningen, denna anlita biträde av

tullmyndighet. Delsamma gäller vid fömndersökning rörande sådant brott

enligt skatlebroltslagen (1971:69) som gäller skatt enligt denna lag.

Innan
förundersökningen hunnit inledas får lullQånsteman hålla förhör och vidta annan
åtgärd i syfte alt utreda brottet, om åtgärden inte kan uppskjutas utan
olågenhet.

16 §
Beslul enligt denna lag av annan tullmyndighet än generallullstyrel

sen fär överklagas av den skallskyldige hos generallullstyrelsen. Överkla

gandet skall ha kommit in inom ett år från den dag då beslutet meddelades.

Beslut
av generallullstyrelsen får överklagas hos kammartätt.

17 §
Föreligger synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skatt enligt

denna lag.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989, då lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på
vissa fordon, som icke år registrerade i riket skall upphöra att gälla.

104

Förslag fill Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs atl 7 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

7§

Talan mot länsstyrelsens beslut i Beslut
av länsstyrelsen om sa-

fråga om saluvagnsskatt jöres ge- luvagnsskatt får
överklagas hos

nom besvär hos kammarrätt. Be- länsrätten. Om länsstyrelsens be

slut om saluvagnsskatt gäller utan slul om saluvagnsskatt överklagas

hinder av förd talan, om ej annal inverkar detta inte på skyldigheten

förodnats. alt erlägga saluvagnsskatt, om inle

annal förordnals.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

105

8 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

Förslag fill Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1972:435) om överiastavgift

Härigenom
föreskrivs all 9 § lagen (1972:435) om överiastavgift skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9 § '

Bestämmelserna
i 3 § andra styc- Bestämmelserna i 3 § andra styc-

ket
och tredje stycket första me- kel och tredje stycket första me

ningen, 6, 8, 26 a 30, 32 och 43 §§ ningen, 9 §, 10 § andra slyckel,

vägtrafikskallelagen (1973:601) 45 § första stycket, 67 och 86 §§

äger motsvarande tillämpning på vägtrafikskallelagen (1988:000)

överiastavgift. Vad där sägs om be- äger motsvarande tillämpning pä

skallningsmyndighet gäller dä läns- överlastavgift. Vad där sägs om be

styreisen. Allmänl ombud för över- skattningsmyndighet gäller då läns-

lastavgift är den som förordnals styrelsen. Allmänt ombud för över-

som ombud med stöd av 3 § Qärde lastavgift är den som förordnats

stycket vägtrafikskallelagen. som ombud med stöd av 3 § Qärde

stycket
vägtrafikskallelagen.

Denna
lag gäller ej i fråga om fordon som

är
registrerat i militära fordonsregistrel,

brukas
av försvarsmakten enligt skriftligt avtal med militär myndighet,

är
taget i anspråk med nytQanderätt enligt förfogandelagen (1978:262) eller
civilförsvarslagen (1960:74).

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste
lydelse 1984:173 106

Lagrådet Prop. 1987/88:159

Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-03-11

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet
Wadell, justitierädet Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den II februari 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till vägtrafikskatlelag, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Lennart Hamberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till vägtrafikskatlelag

I §

Paragrafen innehåller vissa inledande bestämmelser, som
motsvarar I § första och tredje styckena i den gamla lagen. Varken denna
paragraf eller den nya lagen i övrigt innehåller nägon motsvarighet till I §
andra stycket i den gamla lagen, där det stär all beteckningar i lagen har
samma betydelse som i fordonskungörelsen och i bilregislerkungörelsen, om ej annal
sägs. Enligt remissens specialmolivering är emellertid avsikten all de olika beteckningar
som används i den nya lagen allQämt skall ha samma innebörd som motsvarande
beteckningar i de angivna vägtrafikförfatlningarna.

Det är en självklarhet alt den som skall tillämpa den nya
vägtrafikskattelagen mäste veta vad de olika beteckningarna i lagen härför
innebörd. Del kan inte utan vidare förutsättas att de beteckningar pä
fordonsslag m. m. som förekommer i fordonskungörelsen och
bilregisterkungörelsen överensstämmer med vanligt språkbruk. Det finns därför
risk för att del i vissa fall uppslår tveksamhet om innebörden av den nya
lagens beteckningar, om man inle har en hånvisning till de angivna
kungörelserna.

Vad som nu har sagts talar starkt för atl man för in en
sådan hänvisning i den nya lagen. Mol en hänvisning av della slag kan
visserligen invändas att man därigenom gör lagens tillämpningsområde beroende
av en administrativ reglering, nägol som skulle kunna anses mindre väl
förenligt med regeringsformen (jfr lagrådels yttrande i prop. 1975/76:15 s. 251
ff). Del torde emellertid i många fall vara oundvikligt all lagbestämmelser
fylls ul genom regeringsförfatlningar. I och för sig får del anses önskvärt
alt, om de begrepp som används i en lag behöver definieras, della sker i själva
lagtexten eller i en annan lag. Ell sådant system kan emellertid bli tungrott.
Vad särskill gäller den aktuella vägtrafikskallelagen skulle den tyngas
väsentligt, om man där upprepade alla definitioner av fordonsbegrepp m, m. som
finns i fordonskungörelsen och bilregisterkungörelsen.

En hänvisning till de angivna kungörelserna skulle vara
diskutabel, om

det fanns risk för genomgripande ändringar i dem. Lagens principer i fråga

om skatleullag m. m. skulle då kunna rubbas på ell oacceptabelt sålt. En

sådan ulveckling behöver emellertid knappast befaras. Det fär ocksä förul-

sällas all, om del blir aktuellt alt göra ändringar i kungörelsernas definitio- 107

ner, del
noga övervägs vilka konsekvenser detta skulle få på olika områ- Prop.
1987/88:159

den. Bilaga 4

Pä grund av det sagda och med hänsyn lill intresset av all
innebörden av den nya lagens begrepp blir fullt klar anser lagrådet att lagen
bör innehålla en hänvisning motsvarande I § andra stycket i den gamla lagen.
Det kan erinras om all en motsvarande hänvisning nyligen har tagits in i
förslaget till ny yrkestrafiklag (prop. 1987/88:78).

Lagrådet föreslår således att I § förses med elt andra
stycke av följande lydelse: "Beteckningar i denna lag har samma betydelse
som i fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599),
om ej annat sägs."

II och 12 §§

Paragraferna innehåller allmänna bestämmelser om skatteår
och skatleperiod. Därutöver finns i 11 § tredje stycket en speciell regel om
att skalt i vissa fall skall beräknas för del av skatteår eller skatleperiod.
Denna regel, som närmast lar sikte pä fordonsskatten, passar enligl lagrådels
mening mindre väl i della sammanhang. I stället bör den flyttas lill avsnittet
om fordonsskall.

I tredje stycket av 11 § bör i stället införas en regel
motsvarande remissförslagels 12 § om att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om skatteår och
skalleperioder.

Lagrådet föreslär således all 11 § får följande lydelse:

"Skall betalas för varje fordon för skatteår eller skatleperiod.

Etl skatteår består av tolv på varandra följande
kalendermånader. En skatleperiod beslår av fyra på varandra följande
kalendermånader, om regeringen inle genom föreskrifter förordnar nägot annal.

Närmare föreskrifter om skatteår och skatteperioder
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer."

13 §

I remissförslaget innehåller paragrafen vissa bestämmelser
om fordonsskattens slorlek. Bestämmelserna skulle enligt lagrådels mening
vinna i tydlighet om de delades upp på tvä paragrafer. I den första paragrafen,
som lill följd av lagrådels förslag i del föregående bör betecknas 12 §, bör
las in dels den centrala regeln om när fordonsskatt skall betalas för skatteår
resp. för skatleperiod, dels en hänvisning till uppställningen i bilaga I m. m.
I 13 § bör tas in dels en motsvarighet till den tidigare berörda regeln i 11 §
tredje stycket i remissförslaget, dels bestämmelser om när fordonsskatt utgår
för kalendermånad resp. för dag under en månad, motsvarande remissförslagels
andra stycke i 13 §. Paragrafen bör lämpligen avslutas med en regel om
fordonsskallens storlek i de fall dä den skall beräknas för kalendermånad resp.
för dag.

I 13 § tredje stycket i remissförslaget har tagits in
vissa bestämmelser om när fordonsskall skall betalas. Dessa bestämmelser bör enligl
lagrådets uppfattning flyttas lill elt senare avsnill i lagen (51 och 53 §§).

1 enlighet med del anförda förordar lagrådet att 12 och 13
§§ placeras

efter
rubrikerna "Fordonsskatt" och "Skallens storlek" och atl paragra-
Prop. 1987/88:159

ferna ges följande innehåll: Bilaga 4

12 § Fordonsskallen betalas för skatteår eller, om skallen
för ett fordon

överstiger 3 600 kr. för etl hell år, för skalleperiod.

Fordonsskattens storlek för skatteår framgår av bilaga I lill
denna lag. För skatleperiod uppgär skallen lill en tredjedel av skatten för hell
år.

13 § Är ett fordon skattepliktigt under endasl en del av elt
skatteår eller

en skatleperiod, utgår fordonsskatt för den lid dä fordonet år skatteplik

tigt. Föreligger skatteplikt under en del av en kalendermånad, utgår dock

skalt för hela mänaden, om inte annal följer av andra stycket.

1 fråga om fordon för vilket fordonsskallen uppgår till
minst 4 800 kr. för helt skatteår ulgår skatt för dag beträffande den månad
under vilken skatteplikten första gången inträder för fordonet eller
skatteplikten upphör av annan anledning ån avslällning. Om etl sådant fordon
har varit avslällt och avslällningstiden har omfattat minsl 15 dagar eller
fordonet har övergått till ny ägare under avställningsliden, ulgår skatt för
dag under månad dä avslällningen började eller upphörde.

För kalendermånad utgör fordonsskallen en tolftedel och
för dag 1/360 av skatten för hell år."

30 och 31 §§

Paragraferna, som i remissförslaget innehåller vissa bestämmelser
om kilomelerskallens storlek, bör anpassas till motsvarande regler beträffande
fordonsskallen (12 och 13 §§ enligl lagrådets förslag). I 30 § bör tas in de
centrala reglerna om atl kilomelerskalt betalas för skatleperiod och alt skatt ulgår
för varje hell tiotal kilometer som fordonet, dä det varil skattepliktigt, tillryggalagt
under skatteperioden. Paragrafen bör vidare innehålla en hänvisning till
uppställningen i bilaga 2 och en regel om att kilometerskatl i vissa fall ulgår
för en del av en skatleperiod.

I 31 § bör enligl lagrådets åsikt las in regler om avstämpling
och uppgiftslämnande, motsvarande 31 § första slyckel och andra stycket första
meningen i remissförslaget. Reglerna i remissförslagets tredje stycke om när kilometerskatl
skall betalas bör, på samma säll som har föreslagits i fråga om fordonsskatten,
flyttas lill etl senare avsnitt (52 och 53 §§).

I 31 § andra stycket andra meningen i remissförslaget
finns en definition av begreppet avslämplingsmänad. Detta begrepp har närmast belydelse
för uppbördsförfarandel. Med hänsyn till vad lagrådet föreslär under 51-56 §§
behöver begreppet inle användas i lagen.

Lagrådet föreslår således att 30 och 31 §§ fär följande
lydelse:

"30 § Kilomelerskalt betalas för skatleperiod. Skall
utgår för varje helt tiotal kilometer som fordonet, då del varil
skattepliktigt, tillryggalagt under skatleperioden. Skattens storlek framgår
av bilaga 2 till denna lag.

I fall som avses i 34 § andra eller tredje stycket eller 35
§ utgår kilome

terskatt även för en del av en skatleperiod. IQ

31 §
Den skallskyldige skall för varje skatleperiod, efter avstämpling i Prop.
1987/88:159

kilomelerräknaren, lämna uppgift till ledning för beräkning av skallen.
Bilaga 4

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela

föreskrifter om undanlag från della. Uppgift som nu har
nämnts skall lämnas även i andra fall, om regenngen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om detta."

32 och 33 §§

Den föreslagna 32 §, som motsvarar 18 § i fråga om
fordonsskatten, innehåller vissa bestämmelser om beräkningen av kilometerskatt
i fall dä vägtrafikskallelagen ändras. Enligt lagrådels mening bör lagtexten
förlyd-ligas pä ell par punkter. Bestämmelserna bör vidare byta plats med de
regler som i remissförslaget har lagils in i 33 §, sä atl man får en bättre
anpassning till ordningsföljden mellan paragraferna när del gäller fordonsskall.

Innehållet i remissförslagets 33 §. som alltså bör bilda
en ny 32 §, bör justeras så all man uppnår en bättre överensstämmelse med
motsvarande regler belräffande fordonsskall i 15 § första slyckel.

I enlighet med del anförda förordar lagrådet all 32 och 33
§§ formuleras pä följande säll:

"32 § Om etl fordons beskaffenhei ändras så att kilometerskatl
skall utgä efter en högre skallesals än tidigare, ulgår den högre skatten frän
och med den dag dä registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde
eller senast skulle ba skell. Medför ändringen att kilometerskatl skall utgå
efter en lägre skattesats än tidigare, utgår den lägre skallen från och med den
dag då besiktning i anledning av ändringen skedde.

33 § Skall kilomelerskatlen för evi fordon på grund av
ändring i denna lag

utgå med elt annat belopp än tidigare, skall skallen beräknas med hänsyn

lill den lid som förflutit före och efter ändringen. Beräkningen fär dock ske

efter annan grund, om omständigheterna föranleder det."

36-41 §§

I den föreslagna 36 § sägs all väglrafikskall påförs, om inle
annal följer av 37-41 §§, genom automatisk dalabehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret ulan atl beslul meddelas av beskattningsmyndighelen.
De följande paragraferna innehåller bl. a. bestämmelser om möjlighet för den
som har påförts vägtrafikskalt enligt 36 § all hos beskattningsmyndighelen
begära beslul om rättelse o.d. De beslut som fattas av beskattningsmyndighelen
skall i sin lur kunna omprövas av myndigheten själv, såvida det inte är fråga
om etl slutligt beslut enligt 39 §. I så fall kan ändring ske endast efter
överklagande.

Del föreslagna systemet för fastställelse av vägtrafikskalt
överensstämmer delvis med vad som f. n. gäller. Sålunda är huvudregeln även
enligt den nuvarande vägtrafikskallelagen (22 §) atl vägtrafikskatt påförs
genom automatisk dalabehandling pä grundval av uppgifter i bilregistret.

Innebörden
av en åtgärd enligl 22 § i den gällande vägtrafikskallelagen Prop. 1987/88:159
har behandlats i rättsfallet NJA 1986 s. 105. Frägan var där om åtgärden Bilaga
4 kunde anses som elt av myndighet meddelat beslut i den mening som avses i 2 §
första stycket skatlebrotlslagen. Högsta domstolen konstaterade all ett
påförande av skall i den angivna ordningen innebar all skatten räknades ul och
bestämdes till sin slorlek och atl indrivning av skatten fick ske. Med hänsyn
härtill och på grund av vissa andra angivna omständigheter fann högsta
domstolen all påförandel måsle anses som ell av myndighet meddelat beslut i
den mening som målet gällde.

Enligt lagrådets uppfattning år det angelägel all den
mening som högsta domstolen har gett uttryck åt när del gäller innebörden av skatlepåförande
genom automatisk dalabehandling klart framgär av lagtexten. I 36 § i den
föreslagna lagen bör därför sägas all vägtrafikskalt beslutas genom automatisk
databehandling. Väljs ell sådant uttryckssätt, får det konsekvenser såväl för
paragrafens utformning i övrigt som för de följande paragraferna.

När del sedan gäller del tänkta systemet med omprövning
hos beskatlningsmyndigheten av beslul som har kommit till genom automatisk
dalabehandling anser lagrådet alt systemet bör beskrivas på etl klarare sätt
än som har skett i den remitterade lagtexten. De allmänna bestämmelserna om
omprövning bör lämpligen las in i 37 §, där del bör anges atl beskattningsmyndighelen
kan ompröva såväl ett beslul enligl 36 § som elt beslul som myndigheten själv
har fattat. I klarhetens intresse bör ocksä anges alt omprövningsbara beslul inle
fär överklagas.

Lagrådet anser vidare atl remissens bestämmelser om
slutliga beslut bör flyttas frän 39 till 38 §, medan de speciella regler som i
remissen har tagits in i 37 § och som handlar om omprövning av beslul enligt 36
§ på den grunden att fordonet har övergått lill ny ägare bör bilda 39 §.

Sist i del nu behandlade avsnittet bör lämpligen placeras
den övergripan- . de bestämmelsen om atl skatten skall beräknas efter skälig
grund, om den inte kan bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i bilregistret
eller på grundval av verkställd utredning. Remissförslagels 40 och 41 §§ bör
således byta plats.

I enlighet med del anförda föreslår lagrådet all 36-41 §§
med tillhörande rubriker får följande lydelse:

"Skattebeslut m. m.

Beslul genom automatisk databehandling

36 § Vägtrafikskalt beslutas, om inte annat följer av
37—41 §§, genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i
bilregistret. Om det i bilregistret saknas uppgifter som behövs för
bestämmandet av skatten, bestäms den enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Den som är missnöjd med ett beslut enligt första stycket
kan begära omprövning enligt 37-39 §§.

Regeringen föreskriver vilken myndighet som svarar för beslul
om skatt enligt första stycket.

Ill

Omprövning av beslut m. m. Prop. 1987/88:159

37 §
Om granskning, revision eller nägot annat förhållande föranleder °

del eller den skallskyldige begår det, fär beskattningsmyndighelen om

pröva beslul om skatt enligt 36 § och även i övrigt besluta om fastställande

av
skall. Beskattningsmyndighelen skall ompröva sill beslut, om den skaltskyldige
begär del eller skäl annars föreligger. Omprövning fär dock inle ske, om
slutligt beslut beträffande skatten har meddelats enligl 38 §.

Etl
omprövningsbart beslul får inte meddelas senare än tre är frän utgången av del
kalenderår under vilkel skatleäret eller skatleperioden har gått till ända. Om
den skallskyldige begär elt beslut senare än två månader före utgången av. den
angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslul.

Ell
omprövningsbart beslul får inle överklagas. Av beslutet skall framgå atl den skaltskyldige
kan få elt slutligt beslut enligt 38 §.

38 §
Beskatlningsmyndigheten skall meddela slutligt beslut om skatt, om

den skaltskyldige eller det allmänna ombudet begår del inom tre år frän

utgången av det kalenderår under vilket skatleäret eller skatleperioden har

gått till ända. Slutligt beslut skall meddelas även om begäran härom kom

mer in senare men inom tvä månader från den dag då den skattskyldige har

fält del av etl beslul enligl 37 § eller, om del allmänna ombudet begär

slutligt beslut, inom två månader från den dag dä beslut enligl 37 § medde

lades. Om det finns särskilda skål, får slutligt beslut meddelas inom tre är

från utgången av del kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperio

den har gått lill ända även om den skaltskyldige eller del allmänna ombu

det inle har begärt det.

Sedan
slutligt beslul har meddelats för en viss skatleperiod eller ett visst skatteår
får beslul enligt första stycket inte meddelas för samma period eller år.

39 §
Vill den skaltskyldige begära omprövning av ett beslul enligt 36 § på

den grunden all fordonet före den lidpunkt som är avgörande för skattskyl

digheten har övergått till ny ägare, skall framställningen göras hos beskatt

ningsmyndighelen senast 30 dagar efter den dag dä skatten senast skulle ha

betalats. Har den skaltskyldige erhållit krav pä skatten först sedan den

skulle ha betalats, räknas dock liden frän motlagningsdagen.

Beslul
som beskattningsmyndighelen meddelar med anledning av en begäran enligt första slyckel
skall anses som elt slutligt beslut.

40 §
Har ett kilometerskattepliktigt fordon brukats i strid mol 26 § andra

stycket, fär beskatlningsmyndigheten även för pågående skatteperiod fast

ställa kilomelerskatlen för den vägsträcka som fordonet brukats pä sädant

sålt under perioden.

Beräkning
av skall efter skälig grund

41 §
Kan skallen inte bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i

bilregistret
eller på grundval av verkställd utredning, skall den beräknas 112

efter
skälig grund."

51-56 §§ Prop. 1987/88:159

Paragrafema, som i remissförslaget har fått rubriken
"Olika typer av ' 8 uppbörd", motsvarar i allt väsentligt regler som f.
n. finns i väglrafikskatleförordningen. Lagrådet delar den uppfattning som har
förts fram i motiven atl de viktigare reglerna om uppbörden bör tas in i den
nya lagen. Åtminstone gäller detta sådana regler som direkt riktar sig lill
enskilda och anger när skatt skall betalas. De nu diskuterade paragraferna
innehåller emellertid också bestämmelser som framför allt har intresse för de
tillämpande myndigheterna. Hit hör bestämmelserna om vad som menas med
ordinarie resp. tillfällig uppbörd.

Enligl lagrådets uppfattning bör en renodling ske så all
lagen i delta avsnitt bara lar upp regler om när betalning av skatt skall ske,
medan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas alt
meddela närmare föreskrifter om hur uppbörden skall gå lill. Reglerna om när
betalning skall ske bör i sin tur delas upp så, all 51 § fär innehålla de
allmänna bestämmelserna om betalning av fordonsskatt och 52 § motsvarande
bestämmelser om kilomelerskalt. Härvid bör reglerna göras fullständigare än
enligt remissförslaget, som delvis hänvisar läsaren till föreskrifter av
regeringen. Enligl lagrådels mening är del ocksä önskvärt att reglerna
förenklas i förhållande lill vad som gäller i dag. Bl. a. bör principen
genomgående vara atl en skalls förfallodag år densamma som den dag dä en skatt
senast skall betalas.

I 53 § bör las in en bestämmelse om att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undanlag
från 51 och 52 §§ för vissa grupper av fordon (jfr 13 § tredje stycket och 31 §
tredje stycket i remissens lagförslag). De båda följande paragraferna bör
enligt lagrådets uppfattning innehålla regler om betalning av tillkommande skall
och betalning av skalt som har fastställts av beskattningsmyndighelen.
Motsvarande bestämmelser finns i remissförslaget i 53 § och 55 § tredje slyckel.

1 56 § slutligen bör tas in det tidigare berörda
bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer all
meddela närmare föreskrifter om uppbörd av vägtrafikskalt.

I remissförslagets 55 § finns en regel om all 2 § lagen om
beräkning av lagstadgad tid skall tillämpas på frågor om när fordonsskatt eller
kilometerskatl förfaller till betalning. Med lagrådets uppläggning av de nu
behandlade bestämmelserna blir denna hänvisning obehövlig.

Pä grund av det anförda föreslår lagrådet alt 51-56 §§ och
rubrikerna före dessa paragrafer fär följande lydelse:

"Betalning av skatt

Betalningstider m. m.

51 § Fordonsskallen för ell skatteår eller en skatleperiod
skall betalas

under mänaden före ingången av skatleäret eller skatleperioden (upp

bördsmänaden).

Om fordonet har blivit skalleplikligt efter ingången av uppbördsmåna- 113

den, skall
fordonsskatten betalas senast tre veckor efter skallepliktens Prop.
1987/88:159 inträde. Om skatten enligt 15 § skall utgå med etl högre belopp än
tidigare. Bilaga 4 skall skatten betalas

1.
när del gäller
ändring av fordonels beskaffenhei, senast tre veckor efter utgången av den
kalendermånad under vilken regislreringsbesiktning-en skedde eller senast
skulle ha skett,

2.
när del gäller
ändring av fordonels användning, senast tre veckor efter den dag då ändringen
skedde.

Om fordonsskatt i de fall som avses i andra stycket skall
betalas för högst en kalendermånad under skatleäret eller skatteperioden, skall
fordonsskatt för närmast följande skatteår eller skatleperiod betalas samtidigt.

52 § Kilomelerskatlen för en skB.lteperiod skall betalas
under månaden

närmast efter utgången av skatleperioden (uppbördsmånaden).

Om fordonet har övergått lill ny ägare eller den
skallskyldige har försalts i konkurs eller om fordonet har upphört alt vara kilometerskattepliktigt
av annan anledning än avslällning, skall kilomelerskatlen betalas

1. vid ägarbyte senast fyra veckor efter del alt
uppgift om ägarbytet har

förts in i bilregistret,

2.
vid konkurs
senast fyra veckor efter del alt uppgift om konkursen har förts in i
bilregistret,

3.
beträffande
fordon som upphör att vara kilometerskaltepliktigt, senast tre veckor efter
det all della inträffar.

Om kilomelerskatteplikt för etl fordon inträder först
under den sista mänaden i en skalleperiod, skall kilometerskatten för den skatleperioden
betalas först i samband med all kilomelerskatlen för närmast följande skatleperiod
skall betalas.

53
§ Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
undantag från 51 och 52 §§ för vissa grupper av fordon.

54
§ Tillkommande
skall enligl 13 § skall betalas senast en månad efter det all skalteändringen
har trätt i kraft.

55
§ Skall som har
faslstållls enligl 37-42 §§ eller genom beslul om rättelse enligt 45 § första slyckel
skall betalas inom den tid som beskattningsmyndighelen bestämmer.

56
§ Närmare
föreskrifter om uppbörd av vägtrafikskalt meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer."

57
§

I remissförslaget innehåller denna paragraf bestämmelser
om förskottsde-

bilering. Enligl lagrådets mening är del bättre alt ta in sådana bestämmel

ser i förordning, tillsammans med de andra reglerna om uppbörd. Lagrådet

föreslär alltså atl bestämmelserna får utgå ur lagen. 114

Ikraftträdande-
och övergångsbeslämmelserna Prop. 1987/88:159

1 punkt
2 av övergångsbestämmelserna har tagils in en regel om atl den °

gamla lagen i princip skall fortsätta all gälla i fråga om skall som avser

skatteår eller skatteperiod som har påbörjats före den nya lagens ikraftträ

dande. Undanlag från denna regel har tagils in i punkterna 3 och 4. Enligl

lagrådets mening bör bestämmelserna i punkt 3 förtydligas och dessutom

delas
upp pä tvä punkter. I den första punkten bör, efter förebild av punkt 6 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier,
föreskrivas alt de nya bestämmelserna om skattebeslut i 36—45 §§ skall
tillämpas efter ikraflträdandel även på äldre förhållanden, om inle tiden för
meddelande av motsvarande beslul enligl den gamla lagen har gått ut vid
ikraftträdandet. I en därpå följande punkt 4 bör sägas atl äldre bestämmelser
om överklagande tillämpas i fråga om beslul som har meddelats före
ikraftträdandet.

Till
följd av vad lagrådet nu har föreslagit får punkterna 4 och 5 i remissförslaget
numreras om.

Som
lagrådet skall återkomma till bör övergångsbestämmelserna dessutom förses med
en punkt 7, där del sägs alt bilagorna I och 2 lill den äldre lagengällerför
tiden den I januari-30juni 19891 stället för bilagorna I och

2 till
den nya lagen.

Förslaget
till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:000)

Lagförslaget
innehäller bilagorna I och 2 till den nya vägtrafikskallelagen i den lydelse
bilagorna avses ha fr.o.m. den I juli 1989. Enligt lagrådets åsikt är det en
bättre ordning alt, i stället för alt låta bilagorna ingå i en ändringsförfaltning,
foga dem direkt till den nya lagen. Vad som skall gälla under tiden fram till
den I juli 1989 fär då regleras i en övergångsbestämmelse lill den nya lagen.
Bestämmelsen bör, som redan har angetts, ha del innehållet att bilagorna I och
2 lill den äldre lagen gäller i slället för bilagorna I och 2 lill den nya
lagen för liden den I januari-30 juni 1989.

Vad
lagrådet sålunda förordat får till följd alt del nu diskuterade lagförslaget ulgår.

Förslaget
till lag om vägtraHkskatt på utländska fordon

1
§ I konsekvens med vad lagrådet har förordat under I § i förslaget till ny
vägtrafikskattelag bör denna paragraf förses med en bestämmelse som handlar om
innebörden av de beteckningar som används i lagen om vägtrafikskalt på
utländska fordon. Bestämmelsen bör lämpligen fä bilda elt tredje stycke och
formuleras: "Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i vägtrafikskallelagen
(1988:000)."

Förslaget
till lag om ändring i lagen om vägtrafikskatt på utländska fordon

Lagförslaget
innehåller bilagorna I och 2 till den nya lagen om vägtrafik

skalt pä utländska fordon i den lydelse bilagorna avses ha fr.o.m. den I

juli 1989. Enligt lagrådets mening bör man här välja samma ordning som

lagrådet har föreslagit beträffande motsvarande bilagor till den nya vägtra- 115

fikskatlelagen.
Del nu behandlade lagförslaget bör sålunda utgå och bila- Prop. 1987/88:159
gorna fogas direkt lill lagen om vägtrafikskalt på utländska fordon. Den Bilaga
4 lagen bör i sin tur förses med övergångsbestämmelser som reglerar vad som
skall gälla före den I juli 1989. Bestämmelserna bör lämpligen inledas med
följande mening: "I fräga om fordon som har förts in i landet före den

1
juli 1989
gäller följande kilometerskatlesatser i stället för bilaga 2 lill den nya
lagen." Därefter bör följa den uppställning som i remissen bildar bilaga

2
till förslaget
till lag om vägtrafikskalt på utländska fordon.

Förslaget till lag om ändring i lagen om saluvagnsskatt

Till lagförslaget bör, pä samma säll som lagrådet har
förordat när det gäller förslaget till ny vägtrafikskatlelag, fogas en
övergångsbestämmelse om alt äldre bestämmelser om överklagande tillämpas i fräga
om beslul som har meddelats före ikraftträdandet.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

116

Innehåll Prop. 1987/88:159

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... I

Propositionens
lagförslag.................................................. .... 2

Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988 .... 37

1
Inledning....................................................................... .. 37

2
Allmänl om väglrafikbeskatlningen
.............................. .. 38

3
Ny väglrafikskatlelagsliftning
........................................ 39

4
Beslul om
vägtrafikskall................................................. 40

5
Skalleuppbörden
.......................................................... 41

6
Överklagande................................................................ 43

7
Beskattningen
av utländska fordon............................... 43

8
Ikraftträdande
............................................................ 44

9
Upprättade
lagförslag .................................................. 45

10
Specialmolivering
lill lagförslagen ............................... 45

11
Hemställan ................................................................... .. 65

12
Beslul ......................................................................... .. 65

Bilaga I Sammanfattning av vägtrafikskatteutredningens
betän

kande ............................................................ 66

Bilaga
2 Sammanslällning av remissyttranden ......... 70

Bilaga 3 Till lagrådet remitterade lagförslag............... 83

Bilaga 4 Lagrådels yttrande ...................................... 107

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 117