Prop. 1987/88:169

Regeringens proposition 1987/88:169

om avgifter för bankinspektionens verksamhet

Prop. 1987/88:169

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 29 mars 1988.

På
regeringens vägnar Gertrud Sigurdsen

Hans
Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föresläs att de olika lagbestämmelserna, varigenom banker och
andra institut åläggs att finansiera bankinspektionens verksamhet, begränsas till
innehållet och ges en enhetlig språkdräkt. I sak innebär dessa regelförenklingar
att regeringen i vissa fall får större frihet att utforma närmare föreskrifter
om avgiftssättningen. Syftet är att sådana debiterings-normer skall användas
som leder till största möjliga rättvisa mellan olika betalningsskyldiga institut.
En ny avgiftsmodell anvisas i propositionen.

I Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 169

1 Förslag till

Lag om ändring
i bankrörelselagen (1987:617)

Prop. 1987/88:169

Härigenom
föreskrivs att 7 kap. ha följande lydelse.

15 §
bankrörelselagen (1987:617) skall

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Bankaktiebolagen,
sparbankerna och de centrala föreningsbankerna skall med årliga avgifter
bekosta bankinspektionens verksamhel enligt de närmare föreskrifter som regeringen
meddelar.

Varje bankaktiebolag, sparbank och central föreningsbank
skall årligen betala ett bidrag för atl täcka kostnaderna för
bankinspektionens organisation och verksamhet. Bidragets slorlek beräknas för

1. ett bankaktiebolag sotn en pro

centandel av bolagets egel kapital

och skulder vid utgången av del

nästföregående kalenderåret,

2.
en
sparbank som en procentandel av sparbankens egna fonder och skulder vid
utgången av det nästföregående kalenderåret,

3.
en
central föreningsbank som en procentandel av föreningsbankens jämte anslutna
lokala föreningsbankers sammanlagda egna kapital och skulder vid utgången av
det nästföregående kalenderåret.

Procentandelen skall vara lika för alla banker inom
respektive bankkategori och får inte överstiga för bankaktiebolag tre tusendels
procent, för sparbanker .sju tusendels procent samt för föreningsbanker en
hundradels procent. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om jästställande
av bidragen och bidragens erläggande.

Varje bank skall, med belopp som bankinspektionen
bestämmer, utge ersättning till revisor som har förordnats enligt 3 §. Ett
bankaktiebolag skall, med belopp som regeringen bestämmer, även utge ersättning
till offentlig ledamot enligt 7 kap. I § bankaktiebolagslagen (1987:618) samt
till person som avses i 7 kap. 8 § första stycket andra meningen samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

2 Förslag
till

Lag om ändring
i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:169

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

Till
bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall varje
kreditaktiebolag, som omfattas av tillsynen, årligen erlägga bidrag efter
visst, för bolagen lika förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets
egna fonder och skulder vid utgången av nästföregående kalenderår, dock icke
över tre tusendels procent. Närmare föreskrifter om fastställande och erläggande
av bidrag meddelas av Konungen.

Det åligger bolaget jämväl att till revisor och ombud som
förordnats enligt 6 eller 10 § utgiva ersättning med belopp som inspektionen bestämmer.

De
kreditaktiebolag som omfattas av bankinspektionens tillsyn skall med årliga
avgifter bekosta inspektionens verksamhet enligl de närmare föreskrifter som
regeringen meddelar.

Bolagen skall också betala ersättning lill revisorer och
ombud som förordnats enligt 6 eller 10 §. Ersättningens storlek bestäms av
bankinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

3 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1980:2) om finansbolag

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1980:2) om
finansbolag skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:169

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

För att
täcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall finansbolag
årligen betala bidrag enligl de närmare föreskrifter som medddas av
regeringen. Bidraget får ej överstiga två hundradels procent av nettovärdet av
tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet närmast föregående
räkenskapsår.

Finansbolagen
skall med årliga avgifter bekosta bankinspektionens verksamhel enligt de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti H

Senasie Ivdelse 1985:578.

4 Förslag
till Prop. 1987/88:169

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 63 § lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse FöreslagenTyddse

63 §

Till bestridande av bankinspek- Bunken skall med en årlig avgifl

tionens tillsynsverksamhet skall bekosta
bankinspektionens verk

banken årligen erlägga bidrag. samhet enligl de närmare föreskiif-

ter som regeringen meddelar.

Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess
fastställande och erläggande medddas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den I augusti li

Lagen omtryckt 1983:588.

5 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 41 § lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar' skall
ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:169

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

Till
bestridande av bankinspektionens tiUsynsverksamhel skall kassan årligen erlägga
bidrag.

Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess
fastställande och erläggande meddelas av regeringen.

Kassan
skall med en årlig avgift bekosta bankinspektionens verksamhet enligt de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

Lagen omtryckt 1983:578.

6 Förslag
till

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs att 43 § fondkommissionslagen
(1979:748) skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:169

43 § '

Nuvarande lydelse

För att täcka kostnaden för bankinspektionens
tillsynsverksamhet skall fondkommissionsbolag årligen betala bidrag enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Bidraget får ej överstiga en
och en halv procent av det sammanlagda beloppet av intäkterna i rörelsen under
nästföregclende räkenskapsår. För tillsyn över fondkommissionsrörelse som bedrivs
av bankinstitut betalas bidrag enligt bestämmelser i bankrörelselagen
(1987:617).

Föreslagen lyddse

Fondkommissionsbolagen skall med årliga avgifter bekosta
bankinspektionens verksamhel enligl de närmare föreskrifter som regeringen
meddelar.

För tillsyn över fondkommissionsrörelse som bedrivs av en
bank betalas avgift enligt bestämmelser i bankrörelselagen (1987: 617).

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

'Senaste Ivdelse 1987:622.

7 Förslag
till Prop. 1987/88:169

Lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1979:749) om
Stockholms fondbörs skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

34 §

TiU bestridande av kostnaden för Fondbörsen skall med en årlig

bankinspektionens lillsynsverksam- avgift bekosta
bankinspektionens het skall fondbörsen årligen erläg- verksamhel enligt de
närmare före-ga bidrag enligt de närmare före- skrifter som regeringen
meddelar. skrifter som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

8 Förslag
till Prop. 1987/88:169

Lag om
ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 47 § aktiefondslagen (1974:931)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

47 §

Till bestridande av kostnaden för Fondbolagen skall med årliga

bankinspektionens lillsynsverksam- avgijter bekosta
bankinspektionens het skall fondbolag årligen erlägga verksamhet enligt de
närmare förebidrag. Närmare föreskrifter om bi- skrifter som regeringen
meddelar, dragets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas av
regeringen.

Det åligger fondbolag dessutom att till revisor, som
förordnats enligt 46 § tredje stycket, utge ersättning med belopp som
bankinspektionen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

9 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1987:623) om förenklad

aktiehantering

Härigenom föreskrivs att 1 i § lagen (1987:623) om
förenklad aktiehantering skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:169

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

För atl
läcka kostnaderna för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall
värdepapperscentralen årligen betala elt bidrag. Närmare föreskrifter om
bidragets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas av
regeringen.

Värdepapperscentralen
skall med en årlig avgifl bekosta bankinspektionens verksamhet enhgt de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Värdepapperscentralen
skall med belopp som bankinspektionen bestämmer betala ersättning till en
revisor som bankinspektionen förordnat enligt bolagsordningen.

Denna lag
träder i kraft den 1 augusti 1988.

10

10 Förslag till Prop. 1987/88:169

Lag om
ändring i lagen (1985:571) om

värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

För att täcka kostnaden för bank- För att bekosta bankinspektio-

inspektionens
övervakning enligt nens övervakning enligt denna lag

denna lag
skall fondkommissionär skall fondkommissionärerna och

och
Stockholms fondbörs årligen Stockholms fondbörs betala årliga

betala
bidrag enligt de närmare fö- avgifter
enligt de närmare föreskrif-

reskrifter som meddelas av rege- ter som regeringen meddelar.

ringen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

11

Finansdepartementet Prop. 1987/88:169

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1988

Närvarande:
statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Gustafsson, Gradin, R
Carlsson, Lindqvist och G. Andersson

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition om avgifter för bankinspektionens verksamhet

1 Inledning

Finansbolagens
förening har i en skrivelse till bankinspektionen den 15 november 1985
aktualiserat en fråga om ändring av reglerna för beräkning av de bidrag som
finansbolagen skall erlägga till täckande av kostnaderna för inspektionens
tillsynsverksamhet. Efter ytterligare kontakter med föreningen har
bankinspektionen den 14 februari 1986 lämnat över skrivelsen med ett eget
yttrande till regeringen.

Vid
ärendets beredning i finansdepartementet har frågan om en vidare översyn av de
i olika lagar och förordningar spridda bestämmelserna om bidrag till
bankinspektionen tagits upp. Inom departementet har upprättats en promemoria
med förslag om dels en annorlunda avgiftsberäkning för vissa institut, dels
färre och förenklade författningsregler. Promemorian bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga.

Departementspromemorian
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av bankinspektionen,
riksrevisionsverket, fullmäktige i Sveriges riksbank, försäkringsinspektionen.
Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers
Förbund, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges
allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms
fondbörs. Värdepapperscentralen VPC AB och PKbanken.

2 Nuvarande regler

I
fråga om bankinspektionens verksamhet och om de regler som gäller för verksamhetens
finansiering med avgifter ("bidrag") från de olika instituten som stär
under tillsyn hänvisar jag till departementspromemorian.

Sammanfattningsvis
kan sägas att riksdagen genom bestämmelser i lag

delegerat åt regeringen att meddela närmare föreskrifter om avgiftssätt

ningen för samtliga betalningsskyldiga institut. 1 fråga om bidrag till kost- 12

naderna
för tillsyn av hypoteksbanken, stadshypotekskassan, Stockholms fondbörs, VPC
och fondbolagen har bemyndigandena inte villkorats av att någon särskild
debiteringsnorm skall användas eller maximiregler gälla för avgiftsuttagen. Pä
motsvarande sätt är delegationen oinskränkt vad gäller de avgifter som fondkommissionärer
och Stockholms fondbörs skall erlägga för bankinspektionens övervakning enligt
lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. Beträffande avgifter för tillsyn av
banker, kreditaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag är regeringen
däremot enligt bemyndigandena hänvisad att föreskriva avgiftssättning enligt
givna beräkningsschabloner och att inte överskrida vissa maximital då de
procentsatser sätts enligt vilka debitering skall ske.

Med stöd
av bemyndigandena har regeringen i olika förordningar meddelat föreskrifter om
avgiftssättningen. Bankernas och kreditaktiebolagens avgifter skall beräknas
efter en viss procent av balansomslutningen, finansbolagens avgifter i procent
av nettovärdet av tillgångarna i finanise-ringsverksamheten och fondkommissionsbolagens
avgifter i procent av rörelseintäkterna. Regeringen har valt att bestämma hypoteksinstitutioner-nas,
fondbörsens och VPC:s avgifter i fasta kronbelopp och fondbolagens avgifteri
procent av förvaltad fondförmögenhet. Samtliga avgifter betalas en gång om
året.

Prop. 1987/88:169

3 överväganden och förslag

Mitt
förslag: Regeringen bemyndigas genom enhetligt utformade lagbestämmelser att
meddela närmare föreskrifter om ärliga avgifter för finansiering av bankinspektionens
verksamhet. Föreskrifter om beräkningsgrunder och om avgiftstak utmönstras ur
lagtexten.

Departementspromemorian
innehäller förslag om nya normer för debitering av tillsynsavgifter från
banker, kreditaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag och fondbolag.
Förslagen bygger på vad Finansbolagens Förening och bankinspektionen förordat
i fråga om finansbolagen särskilt och går ut pä att varje institut skall betala
en avgift uppdelad på ett fast belopp, lika för alla institut i en kategori,
och ett volymberoende, procentuellt beräknat belopp. Som framgått av avsnitt 2
är de bémyndiganden som i dag gäller i fräga om regeringens rätt att meddela
närmare föreskrifter om avgifter för banker, kreditaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag
begränsade pä sädant sätt att lagändringar krävs för att den föreslagna
avgiftsmodellen skall kunna tillämpas för dessa institut. 1 promemorian
förordas att regeringen i samtliga fall bemyndigas att fritt meddela
förordningsföreskrifter om bl. a. avgifternas storlek.

Kort
uttryckt innehäller promemorian förslag om att det i lagbestämmelser om
skyldighet för ett eller fiera institut att bekosta bankinspektionens
verksamhet tas in förenklade, likformiga bémyndiganden för regeringen att lämna
närmare föreskrifter om avgiftssättningen, att dessa föreskrifter

13

samlas i
en enda förordning och att regeringen nu förordnar att avgifterna Prop.
1987/88:169 för banker, kreditaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag
och fondbolag skall delas upp i fast och rörligt belopp sä som nyss beskrivits.

Remissinstanserna: Promemorians förslag har i allt
väsentligt lämnats utan erinran av fuUmäktige i Sveriges riksbank,
försäkringsinspektionen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Konungarikets
Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs. Värdepapperscentralen VPC AB
och PKbanken.

Bankinspektionen och Sveriges allmänna hypoteksbank har
förordat att avgiftssättningen delegeras till inspektionen. I lagarna borde
sålunda tas in bémyndiganden för regeringen att överlåta åt inspektionen att ge
närmare föreskrifter. Avgiftsförordningen borde utformas så, att den anger
grundbelopp för varje tillsynsgrupp och en "högst-gräns" för
variabla procenttillägg samt bemyndigande för inspektionen att besluta om
dessa tillägg.

Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen.
Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges allmänna hypoteksbank
har anfört att bankinspektionens verksamhet borde finansieras genom anslag
över statsbudgeten i stället för med avgifter från dem som är föremål för tillsyn.
Svenska sparbanksföreningen har uttalat att, för det fall avgiftsfinansiering
skall bibehållas, varje tillsynsobjekt egentligen borde debiteras för nedlagt
arbete enligt en timkostnadsnorm. Om en procentuell avgift skall användas är
det enligt föreningen diskutabelt om den skall relateras till
balansomslutningen. Den borde i stället differentieras efter det behov av tillsyn
som med hänsyn till de olika verksamheternas art är erforderligt. Vissa
verksamhetsslag, t. ex. finansiell verksamhet och utlandsverksamhet, torde vara
mera tillsynskrävande än exempelvis traditionell inlåning. Nya expanderande
verksamheter utanför den rena banksektorn är i särskilt behov av en resurskrävande
tillsyn. Om, likväl, den rörliga avgiften skall utgå i procent av
balansomslutningen är det enligt sparbanksföreningen rimligt att i vart fall
normalinlåningen exkluderas. Beträffande förslaget om en fast avgift har
sparbanksföreningen framhållit att en sådan kan missgynna sparbankerna i
förhållande till bankaktiebolagen. Sparbanksrörelsen bör ses som en enhet och
den fasta avgiften för sparbankerna bör fastställas med beaktande av detta
förhållande.

Riksrevisionsverket har föreslagit att avgifterna beräknas
utifrån ett års beräknade kostnader samt att kassamässiga fluktuationer löses
genom att bankinspektionen ges en rörlig kredit hos riksgäldskontoret.

Skälen för mitt förslag: Det är en etablerad princip att
kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av tillsyns- och
inspektionsmyndigheter skall belasta dem som står under tillsyn och kontroll.
Bankinspektionens verksamhet finansieras sedan gammalt med obligatoriska s. k.
bidrag frän olika institut. Min inställning är den att inspektionens kostnader
även fortsättningsvis skall täckas med avgifter frän tillsynsobjekten. Jag är
inte beredd att ta upp en diskussion om finansiering över statsbudgeten.

De betalningar som kommer bankinspektionen till del kallas
i gällande

författningar "bidrag". Statsrättsligt är de emellertid avgifter,
närmare 14

bestämt sådana belastande
avgifter som det enligt 8 kap. 3 § regeringsfor- Prop. 1987/88:169

men primärt tillkommer
riksdagen att ge föreskrifterom (jfr prop. 1975:8 s.

46 f och Holmberg-SQernquist:
Grundlagarna, s. 261 f). Till skillnad från

vad som gäller i fråga om
skatter kan riksdagen, enligt 8 kap. 9 § andra

stycket regeringsformen,
bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter

om avgifter. Om så sker
kan riksdagen enligt 11 § medge att regeringen i

sin tur överlåter till en
förvaltningsmyndighet att besluta föreskrifter. En

sådan subdelegation har
inte i något fall skett beträffande avgifter till

bankinspektionen. Däremot
har, som tidigare framgått, riksdagen lämnat

bémyndiganden för
regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna, i

vissa fall enligt
beräkningsprinciper som angivits i lag.

I
praktiken gäller nu den ordningen att regeringen har att ta ställning till förslag
om avgiftsändringar som bankinspektionen lägger fram. Detta beslutsförfarande
har i stort sett fungerat väl och bör i princip bibehållas. Jag är därför inte
beredd att förorda en sådan delegation av avgiftssättningen som bl. a.
bankinspektionen föreslagit. Enligt min mening är det rimligt att beslutsfunktionerna
tills vidare blir kvar hos regeringen men att regeringen generellt ges större
frihet att välja metod för avgiftsuttag.

När
avgiftsbestämmelserna konstrueras måste strävan vara att åstadkomma en riktig
kostnadsfördelning mellan olika kategorier av betalningsskyldiga och inbördes
mellan instituten i en kategori. En modell skulle vara att varje institut
betalade individuella, taxebundna avgifter för den dokumenterade tid som
bankinspektionen lagt ner på arbete, betingat av just det institutets
verksamhet. Bankinspektionens adminstrativa arbete med att räkna ut och
debitera avgifter måste å andra sidan hållas på rimlig nivå. Ett system som det
jag nu beskrivit skulle fordra en oavbruten, detaljerad tidredovisning frän
varje befattningshavare och dessutom en analys av varje arbetsinsats för att
bedöma till vilket eller vilka institut kostnaderna skall hänföras. Jag ser i
dag inga förutsättningar för ett sådant system, tillräcklig effektivt och
rationellt för att möjliggöra direkta timdebiteringar. Sannolikt kan
tidrapporteringen efter hand byggas ut och förfinas med ADB-stöd. Jag utgår
emellertid från att avgiftsschabloner i nägon form måste användas.

Det
ursprungliga förslaget från Finansbolagens Förening går ut på att

avgiftssättningen för finansbolagen, i procent av balansomslutningen, er

sätts av en metod innebärande att varje bolag betalar dels ett fast belopp,

dels ett röriigt, volymberoende belopp. Den nu tillämpade ordningen med

avgiftsuttag efter en enda procentsats kan leda till en snedfördelning av

kostnaderna inom en kategori av institut. Eftersom procenttalet måste

sättas så att de samlade avgifternas storiek motsvarar de kostnader som

faller ut över hela kategorin, kan finansbolag med en större bidragsgrun

dande volym bli missgynnade i förhållande till mindre bolag. Stelheten i

systemet kan tänkas få till effekt att små bolag debiteras avgifter som inte

täcker in ens kostnaderna för det minimiarbete som inspektionen ett år

lägger ner pä vart och ett av finansbolagen. En rimligare kostnadsfördel

ning skulle kunna uppnås om avgifterna delades upp i en fast och en röriig

del. Bankinspektionen har godtagit förslaget från Finansbolagens För

ening. Jag anser för min del att det finns goda skäl att välja den beskrivna 15

debiteringsmodellen, inte bara för finansbolagens del utan
även för övriga Prop. 1987/88:169 kategorier med ett större antal
betalningsskyldiga institut. En uppdelning av avgifter pä fast och rörlig del
kan motverka en obefogad övervältring av kostnader frän små företag till
större. Den gör det dessutom möjligt för bankinspektionen att kalkylera sina
intäkter med större precision. Övergången till det nya systemet behöver inte
ge några nämnvärda merkostnader vad gäller avgiftsberäkning och uppbörd.

Mitt förslag innebär närmare bestämt att avgifter utgår
med dels fasta belopp, lika för alla institut inom resp. kategori, dels rörliga
belopp vilka, liksom hittills, beräknas för banker, kreditaktiebolag och
finansbolag i procent av balansomslutningen, för fondkommissionsbolag i procent
av rörelseintäkterna och för fondbolag i procent av förvaltad fondförmögenhet.
En ytterligare differentiering av avgiftsbestämmelserna, så som sparbanksföreningen
efterlyst, ärjag inte beredd att förorda. Det är visserligen inte givet att
bankinspektionens kostnader med avseende på en viss kategori av institut
faktiskt hänför sig till de enskilda instituten i förhållande till deras resp.
balansomslutning etc. Men om de hittills använda beräkningsschablonerna i
vissa fall, även i kombination med uttag av ett avpassat fast belopp, kan ge
mindre exakta avgiftsuttag, så speglar de ändå normalt på ett godtagbart sätt
hur inspektionens arbete fördelas pä olika institut i en kategori. Om andra,
mera komplicerade beräkningsnormer skall övervägas, mäste det klart visas att
de leder till rättvisare debiteringar utan att samtidigt föranleda väsentligt
ökande kostnader för bankinspektionens administrativa hantering. Så är enligt
min mening inte fallet med de regler som sparbanksföreningen föreslagit.

Jag förordar således en enkel, uppdelad avgiftsdebitering
för banker, kreditaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag och fondbolag.
Beträffande den sistnämnda kategorin har regeringen redan i dag möjlighet att
genom en förordningsändring införa nya avgiftsnormer. För de övriga
kategorierna krävs däremot lagändringar. Detta förhållande aktualiserar frågan
om det överhuvudtaget finns skäl att ha kvar föreskrifter i lag om särskilda
avgiftsschabloner och procenttak.

I de olika förslag till ändrad lagtext som jag nu lägger
fram har genomgående angivits att de berörda instituten skall med ärliga
avgifter bekosta bankinspektionens verksamhet. Sakligt innebär denna
formulering inga förändringar i förhållande till gällande bestämmelser om
"bidrag". Men det har tydligare markerats att avgifterna skall bestämmas
så att de täcker ■ uppkomna kostnader. Omvänt får avgifterna inte sättas
högre än som behövs för kostnadstäckning. Kostnadsvolymen är i sin tur beroende
av den utgiftsstat som statsmakterna fastställt. Ytterst sätter alltså de
medgivna utgifternas storlek gränsen för det totala avgiftsuttaget. Till följd
av principen om full kostnadstäckning fär särskilda bestämmelser om maximi-avgifter
i realiteten ingen genomslagskraft. Jag anser det därför inte vara erforderligt
med några lagföreskrifter om belopps- eller procenttak för avgifter.

Enligt min mening finns det inte heller vägande skäl för
att i lag lägga fast

nägon speciell debiteringsmetod. Det är en självklarhet att bankinspektio

nens kostnader sä rättvist som möjligt skall fördelas på de olika institut- 16

grupperna och på de
enskilda företagen inom resp. kategori. I första hand Prop. 1987/88:169
kommer det an på inspektionens personal att kontinuerligt redovisa hur nedlagd
arbetstid relateras till olika tillsynsobjekt. Sedan skall de avgiftsmodeller
väljas som ger mest korrekta uttag i förening med rimliga uppbördskostnader.

Här
kan alternativa lösningar tänkas för olika kategorier. För de institut som är
unika i sina resp. kategorier - hypoteksinstitutionerna, fondbörsen och VPC -
kan avgifterna lämpligen utgå med fasta belopp, angivna i kronor. Andra
institut kan debiteras enligt varierande schablontaxor. Jag har nu presenterat
ett system med uppdelade avgifter. Om, exempelvis, bankinspektionen i samräd
med vissa institut eller branschorganisationer senare finner ett nytt,
förbättrat sätt för beräkning av avgifter, så bör regeringen kunna besluta om
övergång till en sådan ordning.

Jag
har tidigare understrukit att de åriiga avgifterna skall täcka inspektionens
kostnader. Med schablonregler är det dock inte möjligt att exakt balansera
avgifter och kostnader för varje år särskilt. En grupp av institut kan ett år
ha ägnats tillsynsinsatser i större eller mindre omfattning än som förutsetts.
Den bristande överensstämmelsen kan också bero pä att bankinspektionen
medgivits rätt att överskrida utgiftsstaten. Med hänsyn till intresset av att
hålla nere inspektionens administrativa kostnader är det inte rimligt att ha
mer än ett debiteringstillfälle per år. En växande obalans mellan utgifter och
tillgängliga avgiftsmedel kan alltså inte gärna mötas med krav om
fyllnadsinbetalningar från instituten. För att säkra sig mot likviditetssvackor
har inspektionen i stället fått avsätta medel till en ekonomisk buffert. Denna
ordning anvisades i samband med att inspektionens redovisningssystem lades om
och tillsynsbidragen kom att föras till ett formellt reservationsanslag (jfr prop.
1977/78:100 bil. 10 s. 46, NU 57, rskr. 329). I praxis har avgifterna bestämts
sä att inspektionen förfogar över medel motsvarande årets kostnader jämte
ytterligare cirka ett halvt års beräknad förbrukning. Tillämpningen av denna
princip för avgiftssättning har på det hela taget fungerat väl. Jag har
förståelse för den tanke som riksrevisionsverket fört fram, att inspektionen i
stället för att reservera medel för sin likviditet skulle få disponera en
rörlig kredit hos riksgäldskontoret. Det hade också varit naturligt att välja
en sådan ordning vid införande av helt nya avgiftsförpliktelser. Då emellertid
reserver nu finns uppbyggda inom ramen för ett etablerat system ser jag inte
tillräckliga skäl att föreslå någon ändring.

Jag
vill i sammanhanget nämna något om de rutiner för avgiftssättning

som enligt min mening bör tillämpas. Eftersom en obalans mellan avgifts

intäkterna och bankinspektionens kostnader för en viss institutgrupp kan

uppkomma på rätt kort tid är det av vikt att avgiftsbeloppen och procent

schablonerna hela tiden uppmärksammas. Vägledande för avgiftssättning

en skall givetvis i första hand vara det som riksdagen och regeringen

bestämt om inspektionens uppgifter. I budgetpropositionen, som överläm

nas till riksdagen i januari, kan regeringen mer eller mindre ingående ange

vilken prioritering inspektionen bör göra vid fördelning av resurserna på

skilda tillsynsomräden. Riksdagen behandlar budgetfrågan under våren

och regleringsbrev utfärdas därefter av regeringen. I regleringsbrevet tas 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 169

upp
bl. a. hur inspektionens kassahållning skall ordnas. Utifrån de ekono- Prop.
1987/88:169 miska förutsättningarna som riksdag och regering ställt upp får
inspektionen göra ett överslag i vad mån några avgiftssatser behöver justeras
inför uppbörden i oktober. Vid beräkningen får hänsyn tas till såväl de senaste
balans- och resultaträkningar som instituten givit in som de balanserade
medelsreserver som är tillgängliga enligt inspektionens egen resultatredovisning
per den 30 juni. Om oförändrade avgiftssatser skulle leda till att inspektionen
för någon kategori kom att disponera över avgiftsmedel som mer än obetydligt
avviker från beräknade kostnader för ett och ett halvt år, skall inspektionen
hos regeringen föreslå ändringar av avgiftsbestämmelserna. Tanken är att
regeringens samtliga avgiftsföreskrifter vad gäller bankinspektionens
verksamhet skall samlas i en särskild förordning.

Slutligen
vill jag förutskicka att även bestämmelserna om avgifter för finansiering av
försäkringsinspektionens verksamhet kan komma att ses över. I första hand
aktualiseras enligt min mening redaktionella förenklingar efter mönster av vad
jag nu föreslagit i fråga om avgifterna till bankinspektionen.

De
nya reglerna bör träda i kraft den 1 augusti 1988 så att de kan tillämpas vid
debitering och inbetalning av avgifter i september resp. oktober 1988.

4 Upprättande lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag
till

1. lag
om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2.
lag om ändring i lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag,

3.
lag om ändring i lagen (1980:2)
om finansbolag,

4.
lag om ändring i lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

5.
lag om ändring i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

6.
lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748),

7.
lag om ändring i lagen
(1979:749) om Stockholms fondbörs,

8.
lag om ändring i aktiefondslagen
(1974:931),

9.
lag om ändring i lagen
(1987:623) om förenklad aktiehantering,

10. lag
om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

Förslagen är sådana att lagrådets hörande enligt min mening skulle

sakna
betydelse.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram. 18

Finansdepartementet Bankenheten

Ändrade regler om avgifter för bankinspektionens verksamhet

Bilaga Prop.
1987/88:169

19

Sammanfattning Prop. 1987/88:169

Bankinspektionens
verksamhet finansieras med obligatoriska avgifter från de banker och övriga
företag som står under tillsyn. Skyldigheten att betala avgift finns
föreskriven i de lagar som reglerar verksamheten i resp. företag.
Lagbestämmelserna innehäller bémyndiganden för regeringen att ge närmare
föreskrifter om bl.a. avgifternas storlek. Bestämmelser om avgiftssättningen
återfinns i sex skilda förordningar. I fråga om de företagskategorier som
omfattar mer än en betalningsskyldig skall avgiften betalas enligt en
procentschablon. Normalt beräknas avgifterna på grundval av balansomslutningen.
Procentsatsen är enhetlig för företagen i samma kategori.

Denna
promemoria, som upprättats inom finansdepartementet, innehåller förslag om
ändringar av de regler som gäller avgifter till bankinspektionen. Det föreslås
att avgiften för de företag, som idag betalar enligt procentschablon, delas
upp i ett fast belopp, lika för alla i gruppen, och ett variabelt, procentuellt
beräknat belopp. Med ett så konstruerat avgiftssystem skulle större rättvisa
kunna uppnås mellan större och mindre företag i en kategori. Vidare innehåller
promemorian förslag om färre och förenklade avgiftsregler.

20

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 8 bankrörelselagen
skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:169

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

7 kap 15 §

Bankaktiebolagen,
sparbankerna och de centrala föreningsbankerna skall med årliga avgijter
bekosta bankinspektionens tillsynsverksamhet enligl de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar

Vatje bankaktiebolag, sparbank och central föreningsbank
skall årligen betala etl bidrag jör att täcka kostnaderna för
bankinspektionens organisation och verksamhet. Bidragets storlek beräknas för

1.
ett
bankaktiebolag som en procentandel av bolagets eget kapital och skulder vid
utgången av det nästföregående kalenderåret.

2.
en
sparbank som en procentandel av sparbankens egna fonder och skulder vid utgången
av det nästföregående kalenderåret,

3.
en
central föreningsbaiik som en procentandel av föreningshankens jämte anslutna
lokala föreningsbankers sammanlagda egna kapilal och skulder vid utgången av
det nästföregående kalenderåret.

Procentandelen skall vara lika för alla banker inom
respektive bankkategori och får inte överstiga för bankaktiebolag tre tusendels
procent, för sparbanker sju lusendels procent samt för föreningsbanker en
hundradels procent. Regeringen meddelar närinare föreskrifter om
fastställande av bidragen och bidragens erläggande.

Varje bank skall, med belopp som bankinspektionen
bestämmer, utge ersättning till revisor som har förordnats enligt 3 §. Ett
bankaktiebolag skall, med belopp som regeringen bestämmer, även utge ersättning
till offentlig ledamot enligt 7 kap. 1 § bankaktiebolagslagen (1987:618) samt
till person som avses i 7 kap. 8 § första stycket andra meningen samma lag.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:169

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lyddse

Till
bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall varje
kreditaktiebolag, som omfattas av tillsynen, årligen erlägga bidrag efter
visst, för bolagen lika förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets egna
fonder och skulder vid ii I gån gen av nästföregående kalenderår, dock icke
över tre tusendels procent. Närmare föreskrifter om fastställande och erläggande
av bidrag meddelas av Konungen.

Det åligger bolaget jämväl alt lill revisor och ombud som
förordnats enligt 6 eller 10 § utgiva ersättning med belopp som inspektionen bestämmer.

De kreditakliebolag
som omfattas av bankinspektionens lillsyn skall med årliga avgifter bekosta tiUsynsverksamheten
enligl de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Bolagen skall också betala ersättning lill revisorer och
ombud som förordnats enligt 6 eller 10 §. Ersättningens storlek bestäms av
bankinspektionen.

Denna lag
träder i kraft den 1 augusti 1988.

22

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1980:2) om finansbolag
skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:169

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

För alt
täcka kostnaden jör bankinspektionens tillsynsverksamhet skall finansbolag årligen
betala bidrag enligl de närmare föreskrifter som medddas av regeringen.
Bidraget får ej överstiga två hundradels procent av nettovärdet av tillgångarna
i bolagets jinansi-eringsverksamhet närmast föregående räkenskapsår.

Finansbolagen
skall med årliga avgifter bekosta bankinspektionens tillsynsverksamhet enligt
de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna
lag träder i kraft den 1 augusti 15

Senaste
lydelse 1985:578.

23

4 Förslag
till Prop. 1987/88:169

Lag om ändring ilagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 63 § lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar 'skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §

TiU bestridande av bankinspek- Banken skall med en årlig avgift

tionens tillsynsverksamhet skall i>eÄ:o5rfl bankinspektionens tillsyns-

banken årligen erlägga bidrag. verksamhet enligt de närmare före-

skrifter som regeringen meddelar.

Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess
fastställande och erläggande meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

Lagen omtryckt 1983:588. 24

5 Förslag
till Prop. 1987/88:169

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 41 § lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §

TiU bestridande av bankinspek- Kassan skall med en årlig avgift

tionens
tillsynsverksamhet skall bekosta
bankinspektionens tillsyns-

kassan
årligen erlägga bidrag. verksamhet
enligt de närmare före-

skrifter som regeringen meddelar.

Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess
fastställande och erläggande meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

Lagen omtryckt 1983:578. 25

6 Förslag
till

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs att 43 § fondkommissionslagen
(1979:748) skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:169

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

För att
täcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall fondkommissionsbolag
årligen betala bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
regeringen. Bidraget får ej överstiga en och en hed v procent av del
sammanlagda beloppet av intäkterna i rörelsen under nästföregående
räkenskapsår. För tillsyn över fondkommissionsrörelse som bedrivs av bankinslilul
betalas bidrag enligt bestämmelser i bankrörelselagen (1987:617).

Fondkommissionsbolagen
skall med årUga avgifter bekosta bankinspektionens tillsynsverksamhet enligt
de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

För tillsyn över fondkommis

sionsrörelse som bedrivs av en

bank betalas avgift enligt bestäm

melser i bankrörelselagen

(1987:617).

Denna
lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

Senaste
lydelse 1987:622.

26

7 Förslag
till Prop. 1987/88:169

Lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1979:749) om
Stockholms fondbörs skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

TUl bestridande av kostnaden för Fondbörsen skall med en årlig

bankinspektionens
tillsynsverk- avgifl bekosta bankinspektionens

samhet skall
fondbörsen årligen er- tillsynsverksamhet enligt de närma-

lägga
bidrag enligt de närmare fö- re föreskrifter som regeringen med-

reskrifter som meddelas av rege- delar,

ringen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

27

8 Förslag till Prop. 1987/88:169

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 47 § aktiefondslagen (1974:931)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

47 §

Till bestridande av kostnaden för Fondbolagen skall med årliga

bankinspektionens tillsynsverk- avgijter bekosta bankinspektionens

samhet skall fondbolag årligen er- tillsynsverksamhet enligl de när-

lägga bidrag. Närmare föreskrifter mare föreskrifter som regeringen

om bidragets storlek och om dess meddelar,

fastställande och erläggande med

delas av regeringen.

Det åligger fondbolag dessutom att till revisor, som
förordnats enligt 46 § tredje stycket, utge ersättning med belopp som bankinspektionen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

28

9 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering

Prop. 1987/88:169

Härigenom
föreskrivs att I ring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

§ lagen
(1987:623) om förenklad aktiehante-

Föreslagen lydelse

För att
täcka kostnaderna för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall
värdepapperscentralen årligen betala etl bidrag. Närmare föreskrifter om
bidragets slorlek och om dess fastställande och erläggande medddas av regeringen.

Värdepapperscenlralen
skaU med en årlig avgift bekosta bankinspektionens tillsynsverksamhet enligt
de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Värdepapperscenlralen skall, med belopp som
bankinspektionen bestämmer betala ersättning till en revisor som
bankinspektionen förordnal enligt bolagsordningen.

Denna lag
träder i kraft den 1 augusti 1988.

29

10 Förslag till Prop. 1987/88:169

Lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden

Härigenom
föreskrivs att 33 § lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

33 §

¥ör atttäcka
kostnaden förbank- För att bekosta bankinspektio-

inspektionens övervakning
enligt nens övervakning enligt denna lag

denna lag skall fondkommissionär skall fondkommissionärerna
och

och Stockholms fondbörs
årligen Stockholms fondbörs betala årliga

betala bidrag enligt de
närmare fö- aig//i'É'/-enligt de närmare föreskrif-

reskrifter
som meddelas av rege- ter som regeringen meddelar.

ringen.

Denna
lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

30

11 Förslag till Prop. 1987/88:169

Förordning om avgifter för bankinspektionens verksamhet Regeringen föreskriver följande.

1
§ Denna
förordning gäller i fråga om avgifter som skall erläggas till bankinspektionen
enligt bestämmelser i 7 kap. 15 § bankrörelselagen (1987:617), 14 § lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag, 19 § lagen (1980:2) om finansbolag, 43 § fondkommissionslagen
(1979:748), 47 § aktiefondslagen (1974:931), 63 § lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, 41 § lagen (1968:576) om
Konungarikets Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, 34 §
lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, 11 § lagen (1987:623) om förenklad
aktiehantering och 33 § lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

2
§ Avgift
skall årligen erläggas av

1.
varje
bankaktiebolag med dels OOOO kronor, dels 0,000% av bolagets eget kapital och
skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,

2.
varje sparbank
med dels OOOO kronor, dels 0,000% av bankens egna fonder och skulder vid utgången
av det närmast föregående kalenderåret,

3.
varje central
föreningsbank med dels OOOO kronor, dels 0,000% av bankens jämte anslutna
lokala föreningsbankers sammanlagda egna kapital och skulder vid utgången av
det närmast föregående kalenderåret,

4.
varje
kreditaktiebolag som omfattas av bankinspektionens tillsyn med dels OOOO
kronor, dels 0,000% av bolagets eget kapital och skulder vid utgången av det
närmast föregäende kalenderåret,

5.
varje
finansbolag med dels OOOO kronor, dels 0,000% av nettovärdet av tillgångarna i
bolagets finansieringsverksamhet vid utgången av det närmast föregående
räkenskapsåret,

6.
varje fondkommissionsbolag
med dels OOOO kronor, dels 0,000% av intäkterna i rörelsen under det närmast föregäende
räkenskapsåret,

7.
varje jbndbolag
med dels OOOO kronor, dels 0,000% av det vid utgången av närmast föregående
kalenderår beräknade värdet av varje aktiefond under bolagets förvaltning,

8.
Sveriges
allmänna hypoteksbank med 000000 kronor,

9.
Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa med 000000 kronor,

10. Stockholms fondbörs med 000000 kronor och

11. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag med 000000
kronor.

Grundbeloppen av avgiftsprocentsatserna skall vara lika för alla betal

ningsskyldiga inom respektive kategori.

3
§
Bankinspektionen skall åriigen före utgången av september lämna varje
avgiftsskyldig som anges i 2 § 1-7 uppgift om hur stor avgift som skall
erläggas.

4
§ Avgifterna
skal före utgången av oktober erläggas genom insättning på bankinspektionens
postgirokonto.

5
§ Har tillsynen
omfattat endast en del av ett kalenderår, skall avgiften minskas i motsvarande
mån. Avgiften för det år då tillsynen börjar skall betalas samtidigt med
avgiften för det närmast påföljande året.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1988. '

Genom
förordningen upphävs Prop. 1987/88:169

1.
förordningen (1975:3) om vissa
kreditinstituts bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens
verksamhet, m. m.,

2.
förordningen (1981:179) om
finansbolags bidrag för att täcka kostnaden för bankinspektionens
tillsynsverksamhet,

3.
förordningen (1981:128) om fondkommissionärers
bidrag för att täcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet.

32

12 Förslag till Prop. 1987/88:169

Förordning om ändring i förordningen (1979:996) om Stockholms
fondbörs

Regeringen
föreskriver att 36 § förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs skall
upphöra att gälla vid utgången av juli 1988.

33
3 Riksdagen
1987/88. I saml. Nr 169

13 Förslag till Prop. 1987/88:169

Förordning om ändring i förordningen (1970:601) om tillsyn
över Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

Regeringen
föreskriver att 7 § förordningen (1970:601) om tillsyn över Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag skall upphöra att gälla vid utgången av juli 1988.

34

14 Förslag till Prop. 1987/88:169

Förordning om ändring i förordningen (1974:936) om tillsyn
över fondbolag och aktiefonder m. m.

Regeringen
föreskriver att 7 S förordningen (1974:936) om tillsyn över fondbolag och
aktiefonder m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av juli 1988.

35

1 Bankinspektionens uppgifter och Prop. 1987/88:169

verksamhetsområde

Bankinspektionen
är central förvaltningsmyndighet med uppgift att följa och övervaka den
verksamhet som bedrivs av banker och andra institut på kredit- och
värdepappersmarknaden.

I
förordningen (1979:740) med instruktion för bankinspektionen finns de olika
myndighetsuppgifterna angivna. Inspektionen skall utöva tillsyn över bankaktiebolag,
sparbanker, föreningsbanker, kreditaktiebolag, finansbolag, Sveriges allmänna hypoteksbank.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, lands- och stadshypoteksföreningar, fondkommissionärer,
Stockholms fondbörs, fondbolag. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag och Upplysningscentralen
UC Aktiebolag. Bankinspektionen skall också vara registermyndighet för bankerna
och föra en särskild förteckning över finansbolagen. Det åligger inspektionen
att följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena
inom dess verksamhetsområde. Ett särskilt kartellregister skall föras.
Bankinspektionen skall vidrare svara för tillsyn enligt lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden. Det ankommer också på inspektionen att ställa samman
och publicera viss kreditmarknadsstatistik.

Föreskrifter
om bankinspektionens rätt att utöva tillsyn finns i bankrörelselagen och i
andra lagar som reglerar verksamheten inom resp. tillsynsområde. En specifik
regelkonstruktion gäller, som redovisas i avsnitt 2.2.9, för
Upplysningscentralen UC Aktiebolag.

Tillsynsbefogenheterna
har till en del preciserats i instruktionen för bankinspektionen, i
bankrörelseförordningen (1987:647) och i andra regeringsförordningar.

Bankinspektionen
har inte på grund av lag någon rätt att utöva tillsyn över företag som helt
eller delvis ägs av ett tillsynsobjekt. Emellertid kan inspektionen via ägaren
skaffa sig viss insyn i dotterföretag. För banker krävs i allmänhet särskilt
tillstånd för förvärv av aktier och andra företagsandelar. Sådana tillstånd
lämnas regelmässigt under villkor att banken ger bankinspektionen önskade
upplysningar om det delägda företaget (jämför avsnitt 2.2.9). Inspektionens
övervakningsområde kan därför sägas vara mer utsträckt än som direkt framgår av
den verksamhetsbeskrivning som nyss återgivits frän myndighetsinstruktionen.

2 Gällande bestämmelser om finansiering av
bankinspektionens verksamhet

2.1 Allmänt

Bankinspektionens
verksamhet finansieras helt med obligatoriska årliga

avgifter, i författningarna benämnda bidrag, från företag och institutioner

som står under tillsyn. Skyldigheten att lämna bidrag finns reglerad i olika

lagar. Som framgår av sammanställningen i avsnitt 2.2 har regeringen

bemyndigats att, fritt eller inom vissa i lagarna angivna ramar, meddela 36

närmare
föreskrifter om bidragens storlek. Preciserade föreskrifter om Prop.
1987/88:169 avgiftssättning har meddelats i sex olika förordningar vilka också
innehåller bestämmelser om betalningsterminer och debitering. I den mån bidrag
skall bestämmas efter en viss schablon, exempelvis i procent av ett företags
balansomslutning, skall bankinspektionen räkna ut och debitera beloppet.
Bidragen skall betalas in på bankinspektionens postgirokonto.

I
bidragsbestämmelserna anges allmänt att det är kostnaderna för tillsyn som
skall ersättas. De samlade bidragen skall emellertid täcka alla inspektionens
utgifter. Kostnaden för bl.a. myndighetens administration, registerhållning,
konkurrensbevakning och statistikhantering är betingade av behovet att
upprätthålla en effektiv tillsyn över olika företag och verksamheter. Även
kostnader som inte hänför sig till direkta tillsynsåtgärder skall därför
relateras till berörda tillsynsobjekt.

Tillsynsbidragen
tas vid reglering av statsbudgeten inte upp på dess inkomstsida utan förs som
uppbördsmedel till ett formellt reservationsanslag om 1 000 kr. Regeringen
fastställer i regleringsbrev en utgiftsstat för bankinspektionen och i
budgetpropositionen redovisas de ändringar som kan beräknas i fråga om
utgiftsstaten. De fastställda utgifterna skall täckas med de medel som tillförs
reservationsanslaget, dvs. av de influtna bidragen. Enligt regleringsbrevet
får kassamässigt överskott sättas in på räntebärande räkning i
riksgäldskontoret. Avstämning gentemot riksgäldskontoret skall ske varje
månad.

2.2 De olika bidragsbestämmelserna

2.2.1
Banker

I
7 kap. 15 § bankrörelselagen (1987:617) föreskrivs att varje bankaktiebolag,
sparbank och central föreningsbank årligen skall betala "ett bidrag för att
täcka kostnaderna för bankinspektionens organisation och verksamhet".
Bestämmelsen får förstås så att den avser kostnadstäckning för det inspektionens
arbete som kan hänföras till just tillsyn över bankerna. Det är alltså inte sä
att bankerna skall svara för inspektionens samtliga administrationskostnader.

Den
tillsyn som skall finansieras enligt 7 kap. 15 § bankrörelselagen täcker in all
verksamhet som bankerna bedriver, alltså i förekommande fall även fondkommissionsrörelse.
I 43 § fondkommisionslagen (1979:748), som reglerar de särskilda fondkommissionsbolagens
skyldighet att bidra till bankinspektionens verksamhet, har anmärkts att bidrag
för tillsyn över ett bankinstituts fondkommissionsrörelse betalas enligt
bestämmelser i bankrörelselgen.

Bidragen
skall enligt 7 kap. 15 § bankrörelselagen beräknas för ett bank

aktiebolag som högst 0,003% av bolagets eget kapital och skulder vid

föregäende ärs slut. för en sparbank som högst 0,007% av bankens egna

fonder och skulder vid utgången av föregående år och för en central

föreningsbank som högst 0,01% av bankens jämte anslutna lokala för

eningsbankers sammanlagda egna kapital och skulder vid föregående års

slut. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela 37

närmare
föreskrifter om bidragens fastställande och om deras betalning. Prop.
1987/88:169 Procentandelen skall vara lika för alla banker inom resp. kategori.

Bidragsskyldigheten
enligt bankrörelselagen gäller som nämnts tillsyn över bankernas verksamhet.
Den omfattar däremot inte den övervakning som bankinspektionen skall ombesörja
enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden (VPL) och som bl.a. fondkommissionärerna
skall bekosta. Enligt 33 § VPL skall fondkommissionär och Stockholms fondbörs
betala bidrag för övervakningen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
regeringen. Något beloppstak finns inte angivet i lagen. Skyldigheten att
betala bidrag åvilar bl. a. banker med fondkommissionsrörelse. För dessa banker
är det - formellt - fråga om ett särskilt bidrag, skilt frän det som skall
erläggas enligt bankrörelselagen.

I
1 § förordningen (1975:3) om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av
kostnaden för bankinspektionens verksamhet, m. m. finns samlade de
bidragsprocentsatser som regeringen fastställt för bankerna samt för kreditaktiebolagen
och hypoteksinstitutionerna. Paragrafen har ändrats vid eU flertal tillfällen.
Bestämmelsen i lydelse enligt förordning (1987:853) anger bidragen för
bankaktiebolag till 0,001 % av eget kapital och skulder, för sparbanker till
0,003% av egna fonder och skulder och för centrala föreningshanker till 0,0045
% av eget kapital och skulder. Det skall anmärkas att de pä så sätt
procentuellt bestämda beloppen täcker in såväl bidrag för tillsyn enligt
bankrörelselagen som bidrag för övervakning enligt VPL.

Enligt
2 § 1975 års förordning skall bankinspektionen årligen lämna de bidragsskyldiga
bankerna uppgift om vilka belopp som skall betalas. Hittills har
bankaktiebolagen debiterats i mars och sparbankerna och före-ningsbanksrörelsen
i september. Enligt en förordningsändring som träder i kraft den 25 mars 1988
skall samtliga banker debiteras före september månads slut och bidragen betalas
före utgången av oktober.

2.2.2
Kreditaktiebolag

14
§ lagen (1963:76) om kreditaktiebolag föreskriver att varje kreditaktiebolag
som omfattas av bankinspektionens tillsyn - regeringen kan enligt 5 § befria
ett bolag från tillsyn - skall åriigen erlägga bidrag för tillsynskostnaderna.
Bidraget skall beräknas "efter visst, för bolagen lika förhållande till
sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder och skulder vid utgången av
nästföregående kalenderår", dock inte över 0,003%. Regeringen har
bemyndigats att ge närmare föreskrifter om bidragens fastställande och erläggande.

Förordningen
(1975:3) om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av kostnaden för
bankinspektionens verksamhet, m.m. reglerar som nämnts även kreditaktiebolagens
bidrag till bankinspektionen. Enligt 1 § 4 i lydelse enligt förordning
(1987:853) skall bolagen betala en miljondels (0,000001) % av egna fonder och
skulder.

Bankinspektionen
skall varje är lämna bolagen uppgift om bidragsbe

lopp. Enligt en förordningsändring som träder i kraft den 25 mars 1988

skall dessa underrättelser lämnas före september månads slut och bidragen

betalas före utgången av oktober. 38

2.2.3
Finansbolag Prop. 1987/88:169

Finansbolag skall enligt 19 § lagen (1980:2) om
finansbolag årligen betala bidrag för bankinspektionens tillsynsverksamhet.
Bidraget fastställs genom närmare föreskrifter av regeringen och får inte
överstiga 0,02 % av nettovärdet av tillgångarna i bolagets
finansieringsverksamhet det närmast föregående räkenskapsåret.

Regeringens föreskrifter finns intagna i förordningen
(1981:179) om finansbolags bidrag för att täcka kostnaden för
bankinspektionens tillsynsverksamhet. Dess 1 §, i lydelse enligt förordning
(1985:579), anger att årsbidraget för varje finansbolag skall uppgå till 0,01 %
av nettovärdet av tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet enligt den
balansräkning som fastställts senast före utgången av juni samma år.

Bankinspektionen skall åriigen före september månads
utgång lämna finansbolagen uppgift om hur stort bidrag resp. bolag skall
betala. Inbetalning skall ske före oktober månads slut.

2.2.4 Lands- och stadshypoteksinstitutionerna

41 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar föreskriver att stadshypotekskassan ärligen
skall erlägga bidrag till bestridande av bankinspektionens tillsynsverksamhet.
Något procentuellt eller beloppsmässigt tak finns inte angivet. Regeringen har
bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess
fastställande.

En motsvarande bestämmelse om skyldighet för Sveriges
allmänna hypoteksbank att eriägga bidrag enligt regeringens bestämmande finns
i 63 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar.

Några föreskrifter om skyldighet för stads- och landshypoteksföreningar
att erlägga särskilda tillsynsbidrag finns inte. Kostnaden för tillsynen av
föreningarna belastar således resp. moderinstitut.

Enligt 1 § 5 och 6 förordningen (1975:3) i lydelse enligt
förordning (1987:853) skall stadshypotekskassan och hypoteksbanken vardera
betala bidrag med 1 000 kr. årligen.

Enligt en förordningsändring som träder i kraft den 25
mars 1988 skall bidragen betalas in före oktober månads utgäng. Förordningen
ställer inga krav om att bankinspektionen skall särskilt debitera hypoteksinstituten.

2.2.5 Fondkommissionsbolag

Enligt 43 § fondkommissionslagen (1979:748) skall fondkommissionsbo

lag, för att täcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet,

årligen betala bidrag enligt regeringens närmare föreskrifter. Bidraget får

dock inte överstiga 1,5% av bolagets intäkter i rörelsen under föregående

räkenskapsår. Bidragsskyldigheten enligt detta lagrum gäller endast de

särskilda fondkommissionsbolagen. Bankerna betalar således inget separat

bidrag för tillsyn över den fondkommissionsrörelse de bedriver. Tillsynen 39

över
bankernas verksamhet, inkl. fondkommissionsrörelse, ersätts som Prop.
1987/88:169 nämnts enligt bestämmelsen i 7 kap. 15 § bankrörelselagen.

Fondkommissionsbolagen skall, i likhet med de banker som
är fondkommissionärer, betala särskilt bidrag till bankinspektionen för dess
övervakning enligt VPL. Bidragsskyldigheten är föreskriven i denna lags 33 §.
Som nyss anmärkts finns i lagen inget maximibelopp angivet för detta bidrag.

Regeringen har i 1 § förordningen (1981:128) om fondkommissionärers
bidrag för att täcka kostnaden för bankinspektionens verksamhet föreskrivit
att "fondkommissionär", för att täcka kostnaden för bankinspektionens
tillsynsverksamhet enligt fondkommissionslagen och dess övervakning enligt VPL,
årligen skall betala bidrag efter viss preciserad procentsats. Paragrafen har
ändrats flera gånger och anger i lydelse enligt förordning (1987:854) bidraget
motsvarande 0,5% av intäkterna i rörelsen.

Förordningen (1981:128) anger säsom bidragsskyldig "fondkommissionär"
och inte "fondkommissionsbolag". Meningen är dock inte att banker med
fondkommissionärsrörelse skall debiteras enligt denna förordning. Regeringen
har i förordningen (1975:3) uttömmande fastställt det samlade avgiftsuttaget
för bankernas del. I praktiken debiteras ocksä bara de fristående fondkommissionsbolagen
enligt 1981 års förordning.

2 § förordningen (1981:128) föreskriver skyldighet för bankinspektionen
att årligen före utgången av september lämna fondkommissionärerna uppgift om
vilka bidrag som skall betalas. Inbetalning av beloppen skall sedan ske före
oktober månads slut.

2.2.6 Stockholms fondbörs

Bankinspektionen skall enligt 29 § lagen (1979:749) om
Stockholms fondbörs övervaka och följa verksamheten vid fondbörsen. Denna tillsyn
skall, enligt 34 §, börsen betala med åriiga bidrag enligt regeringens närmare
föreskrifter. Lagen anger inget beloppstak för bidraget.

Vidare skall fondbörsen, jämte fondkommissionärerna,
erlägga bidrag för bankinspektionens övervakning enligt VPL. Inte heller 33 § VPL
sätter någon övre gräns för bidragets storiek.

Liksom skett för bankernas och fondkommissionärernas del
har genom en regeringsföreskrift fondbörsens bidrag vägts samman till ett enda
årligt avgiftsuttag. 36 § förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs anger,
i lydelse enligt förordning (1985:1033), att bidrag till täckning av kostnaden
för bankinspektionens tillsynsverksamhet enligt lagen om Stockholms fondbörs
och övervakning enligt VPL skall lämnas med 250000 kr. Enligt en
förordningsändring som träder i kraft den 25 mars 1988 skall bidraget, utan
särskild debitering, betalas in före oktober månads utgång.

2.2.7 Fondbolag

Fondbolagen, dvs. de för ändamålet särskilt bildade
aktiebolag som fått

bankinspektionens tillstånd att förvalta aktiefonder, står enligt 5 § aktie

fondslagen (1974:931) under inspektionens tillsyn. 47 § förstastycket före

skriver skyldighet för fondbolagen att årligen erlägga bidrag för tillsynen. 40

Regeringen
skall ge närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess Prop.
1987/88:169 fastställande och betalning. Lagen anger inget tak för bidragets
storlek.

I förordningen (1974:936) om tillsyn över fondbolag och
aktiefonder m.m. har regeringen lämnat föreskrifter om bl.a. tillsynsbidrag. 7§
i lydelse enligt förordning (1985:40) anger att fondbolagen skall utge årliga
bidrag med 0,0015% av det vid utgången av närmast föregående kalenderår
beräknade värdet av varje aktiefond som resp. bolag förvaltar.

Bankinspektionen skall varje år före september månads slut
lämna fondbolagen uppgift om storleken av de bidrag som skall eriäggas.
Inbetalning skall ske före utgången av oktober.

2.2.8 Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

Enligt 4 § lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering
står Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag under tillsyn av bankinspektionen. VPC
skall, enligt 11 §, ärligen betala ett bidrag för att täcka kostnaderna för
tillsynen. Regeringen skall meddela närmare föreskrifter om bidragets storlek
och om dess fastställande och erläggande. Lagen anger inga beloppsmässiga
gränser för hur stort bidraget fär vara.

7 § första stycket förordningen (1970:601) om tillsyn över
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag innehåller, i lydelse enligt förordning
(1985:38), att VPC skall betala åriigt bidrag med 300000 kr. Enligt en
förordningsändring som träder i kraft den 25 mars 1988 skall, utan särskild
debitering, bidraget betalas in före utgången av oktober.

2.2.9 Upplysningscentralen UC Aktiebolag (UC)

UC är ett kreditupplysningsföretag på vars verksamhet
kreditupplysningslagen (1973:1173) är delvis tillämplig. Bolagsordningen innehäller
bl. a. att UC skall stå under tillsyn av datainspektionen enligt vad därom
stadgas i lag och av bankinspektionen enligt närmare bestämmelser i
bolagsordningen, all bankinspektionen skall utse särskild revisor och att
beslut om ändring av bolagsordningen inte är giltigt utan regeringens
godkännande.

Aktierna i UC ägs av svenska banker. Regeringens (Kungl. Maj:ts)
tillstånd till förvärv av aktier har förenats med villkor bl. a. om att bolagsordningen
skall ha visst innehåll och att ingen annan än bank får förvärva aktier i UC.

Regleringen av bankinspektionens skyldighet att utöva tillsyn
över UC hänför sig inte till en lagföreskrift utan till en bestämmelse i en
enskild bolagsordning och ett till denna bolagsordning kopplat villkor för
aktieförvärvstillstånd. Endast i förordningen (1979:740) med instruktion för
bankinspektionen finns en författningsbestämmelse som anger att UC ingår bland
tillsynsobjekten.

Någon skyldighet för UC att betala bidrag för
bankinspektionens tillsyn finns inte föreskriven. Ersättning för
tillsynskostnaderna, som enligt uppgift från inspektionen, är marginella,
hänförs till de bidrag som ägarbanker-na betalar.

41

Sammanställning:
gällande bidragsregler februari 1988

Prop.
1987/88:169

Bidragsskyldig

Bidragsmaximum

Beräkningsunderlag

Faktiskt uttag

Bankaktiebolag

0,003%

eget kapilal och skulder

0,001 %

Sparbanker

0.007 %

egna fonder och skulder

0.003%

Centrala föreningsbanker

0,01%

eget kapital och skulder'

0,0045%

Kreditaktiebolag

0,003%'

egna fonder och skulder

0.000001%

Finansbolag

0.02%

nettovärdet av tillgångarna i finansieringsverksamheten

0.01%.

Hypoteksbanken

saknas

-

1 000 kr

Stadshypotekskassan

saknas

-

1000 kr

Fondkommissionsbolag

1,5%

rörelse-intäkterna

0.5% ■

Stockholms fondbörs

saknas

-

250000 kr.

Fondbolag

saknas

värdet av förvaltade fonder-

0.0015%

VPC

saknas

-

300000 kr.

' Central föreningsbanks jämte anslutna lokala föreningshankers
sammanlagda egna

kapital och skulder

"
Beräkningsunderlaget ej angivet i lag. endast i förordning

3 Behov av ändrade avgiftsregler 3.1 Allmänna synpunkter

Författningsbestämmelser om avgiftsfinansiering av en
myndighets verksamhet skall vara så konstruerade att de säkerställer en
rättvis kostnadsfördelning. Avgiftsuttaget skall ske på grundval av enhetliga
debiteringsnormer. I det fall myndighetens kostnader uteslutande täcks av
avgifter, skall tjänster som lämnas och tillsyn som riktas mot en viss fysisk
eller juridisk person i princip fullt ut betalas av denne.

De regler som gäller i fråga om bidrag till
bankinspektionen har vissa svagheter. Systemet med förskottsvisa årliga bidrag
som är antingen fixerade till beloppet i en författning eller beräknade efter
en procentschablon ger ingen exakt överensstämmelse mellan avgiftsuttaget och
de kostnader som påförs den bidragsskyldige under motsvarande period. En viss
grupp av institut kan under ett år ha krävt oförutsett stora tillsynsresurser.
Det kan också vara så att bidragsunderlaget för exempelvis fondkommissionsbolag
förbättrats till följd av ökade intäkter i rörelsen. Eftersom ingen
fyllnadsinbetalning eller restitution kan ske efter årets slut. får större

42

skillnader
mellan inbetalda bidrag och faktiska kostnader korrigeras ge- Prop. 1987/88:169
nom alt bidragsbeloppen resp. bidragsprocentsatserna ändras inför följande ärs
uppbörd. En sådan ändring måste ske genom regeringsförordning. Den
eftersläpning av kostnadstäckningen som kan förekomma är till förfång för
bankinspektionens likviditet. För att trygga medelstillgången måste
inspektionen därför försöka håll en viss del av de influtna bidragen som en ekonomisk
buffert för varje kategori tillsynsobjekt.

Den
tillämpade metoden som innebär bidragsuttag efter samma procenttal kan leda till
orättvisa inom resp. institutgrupp. Något eller några institut kan t. ex. på
grund av organisationsförändringar eller till följd av uppmärksammade
förlustaffärer dra oförutsett stora tillsynskostnader. Enhetliga bidragsprocentsatser
kan också leda till att företag med större bidragsgrundande kapital- eller
intäktsvolym får betala mer än vad ett mindre företag får göra för
tillsynsåtgärder av samma slag och omfattning. Den övervältring av kostnaderna
som på så sätt sker inom en företagsgrupp kan, vad gäller det förra exemplet,
sägas bli neutraliserad över en längre tidsperiod. Det senare förhållandet innebär
däremot en konstant snedfördelning. Finansbolagens förening har för sina
medlemmars del föreslagit vissa regeljusteringar. Föreningens framställning
redovisas nedan i avsnitt 3.2.

Kostnaderna
för bankinspektionens tillsyn av fondkommissionärsverk-samheten ersätts av fondkommissionsbolag
och banker med fondkommissionstillständ efter skilda beräkningsmetoder. Ett fondkommlssionsbolags
bidrag beräknas i procent av intäkterna medan kostnaderna för tillsyn av en
banks fondkommissionsrörelse ersätts ur ett bidrag som avser viss annan tillsyn
och som bestäms på grundval av bankens egna kapital (fonder) och skulder. Det
är till en början otillfredsställande att bidragen utgår efter två olika
beräkningsgrunder. Det kan med andra ord inte uteslutas att till storleken
jämförbara fondkommissionsrörelser, som ägnats lika omfattande tillsyn,
debiteras olika beroende på om rörelsen bedrivs i särskilt bolag eller inom en
bank. Vad sedan gäller den inbördes kostnadsfördelningen mellan bankerna, så
är det vanskligt att bedöma om de särskilda tillsynskostnader som kan hänföras till
en banks fondkommissionsrörelse alltid har sin motsvarighet i en större
kapitalbas. Banker, vars egna kapital och skulder är lika stora, betalar bidrag
med samma belopp. Något separat tillägg för en mer eller mindre tillsynskrävande
fondkommissionsavdelning utgår inte.

Det
som nu sagts visar pä ofullkomligheter i bidragsreglerna. Grundprincipen att
varje bidragsskyldig skall bära kostnaderna för den tillsyn som just det
företaget blivit föremål för, kan i realiteten inte helt tillgodoses inom ramen
för nuvarande system. Möjligheterna att genom ändrade schablonbestämmelser
åstadkomma större exakthet i kostnadsfördelningen är också begränsade.
Fullständig rättvisa lär inte kunna uppnås med mindre varje institut debiteras
för nedlagt arbete enligt en timkostnadsnorm.

Bidragsprocentsatserna
och, i förekommande fall, de fixa beloppen

fastställs i dag av regeringen, normalt efter förslag av bankinspektionen.

Dessa förslag bygger i sin tur på tidrapportering från inspektionens perso

nal. Bankinspektionens nuvarande tekniska och personella resurser ger 43

inte
förutsättningar för att fidredovisningen skulle kunna förfinas till att bli Prop.
1987/88:169 direkt användbar som debiteringsunderiag för vart och ett av fillsynsinsti-tuten.
På sikt kan det emellertid tänkas bli möjligt för inspektionen att ta ut individuella
avgifter enligt en tidtaxa. Det kan nämligen inte uteslutas att ett effektivt
och rationellt tidrapporteringsprogram kan byggas upp med hjälp av ADB-teknik.
Tills vidare går det dock inte att göra någon bedömning om och i så fall när
ett sådant system kan realiseras.

Även
om således avgiftsschabloner i någon form tills vidare måste bibehållas, kan
vissa rättvisereformer övervägas. Ett förslag till en sädan regeljustering
presenteras i avsnitt 3.2.

Bestämmelser
om skyldighet för en juridisk person att erlägga bidrag till bankinspektionen
har sin givna plats i den lag som reglerar institutet och verksamheten i fråga.
Däremot är inte befogat att ha de preciserade bidragsföreskrifterna utspridda
i flera förordningar. Alldeles oavsett om de materiella bidragsbestämmelserna
ändras bör regeringens föreskrifter om bidrag sammanföras till en enda
förordning.

Vissa
av de bémyndiganden i lag, som ger rätt för regeringen att meddela föreskrifter
om bidrag, innehåller bestämmelser om vilka procentschabloner som skall
tillämpas och om de högsta procentsatser som får föreskrivas. I andra fall är
regeringens behörighet att bestämma metoden för beräkning av bidrag - formellt
- oinskränkt. Vad gäller hypoteksinstitutionerna, fondbörsen, fondbolagen och VPC
finns sålunda inga uttryckliga begränsningar för regeringens avgiftssättning.
Det kan, när andra regelförenklingar nu aktualiseras, ifrågasättas om de
lagbestämmelser, som maximerar de tillåtna bidragsprocentsatserna för banker,
kreditaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag, skall behållas.

Tidigare
har betonats att bankinspektionens kostnader i princip helt skall täckas av det
institut till vårs verksamhet kostnaderna för tillsynen kan hänföras.
Benämningen "bidrag" kan leda tanken till ett ej heltäckande
tillskott och överhuvud taget ge oriktiga föreställningar om penningprestationens
natur. Det finns därför skäl att i författningstexterna genomgående ersätta
uttrycket med beteckningen "avgift" den term som allmänt används i
fråga om offentligrättsliga betalningar som inte har karaktär av skatter eller
av viten, böter och bötesliknande pålagor.

Det
som nu tagits upp om färre och förenklade författningsregler behandlas vidare
i avsnitt 3.3.

Denna
promemoria innehäller således förslag om ändrade regler för

avgiftssättningen i vissa fall, bestämmelser som syftar till att åstadkomma

rättvisare avgiftsfördelning inom samma kategori av institut. Vidare före

slås regelförenklingar i olika hänseenden. Promemorian omfattar däremot

inte några preciserade förslag om vilka belopp resp. procentsatser som bör

gälla i fråga om avgifter som skall betalas under 1988. De föreslagna

bestämmelserna om uppdelning av en avgift på fast och rörlig del kommer

att föranleda ändringar av uttagsbestämmelserna för de berörda instituten.

Även andra förhållanden, bl.a. saldoställningen vid utgången av budget

året 1987/88 för influtna, reserverade bidragsmedel, kan komma att aktua

lisera höjningar eller sänkningar av avgifterna. Det fär förutsättas att

bankinspektionen senare lämnar regeringen underlag för beslut om ändra- 44

de
avgifter och att denna fråga blir föremål för särskilt remissförfarande.

3.2
Uppdelning av en avgift på fast och rörlig del Prop. 1987/88:169

Vid
remissbehandling av ett förslag från bankinspektionen den 8 november 1984 om
höjning av högsta bidragsprocentsats för finansbolagen från 0,005 % till 0,02 %
anförde Finansbolagens förening bl.a. att en sådan ändring skulle slå orimligt
hårt mot de större bolagen och inte stå i proportion till kostnaderna för den
utövade tillsynen. Schablonen för beräkning av bidraget borde enligt föreningen
ersättas med en fast och en volymberoende del. Bankinspektionen förklarade sig
inte kunna biträda föreningens förslag om uppdelning av bidraget. 1 prop.
1984/85:157 s. 260, uttalade föredragande statsrådet att det enligt hans mening
inte fanns tillräcklig anledning att ändra sättet för beräkning av bidraget.
Synpunkter liknande de Finansbolagens förening lämnat om en uppdelning av
bidraget framfördes i en riksdagsmotion (1984/85:3129). Näringsutskottet fann
i sitt betänkande (NU 1984/85 s. 13) att det för tiden inte fanns
förutsättningar för ett beslut om ändrade beräkningsgrunder. Att en uppdelning
på en fast och en rörlig del hittills inte hade tillämpats hindrade inte, anförde
utskottet, att en sådan avgiftsmodell kunde övervägas. Utskottet fann det
naturligt att bankinspektionen och Finansbolagens förening tillsammans prövade
om de kunde konstruera en metod, som båda parterna kunde godta, för fördelning
av bankinspektionens kostnader för tillsyn av finansbolagen.

I
en skrivelse till bankinspektionen den 15 november 1985 har Finansbolagens
förening på nytt aktualiserat frågan om en ändring av bidragsreglerna.
Skrivelsen har följts av diskussioner mellan föreningen och inspektionen. Med
anledning av de förda diskussionerna har inspektionen anfört bl. a. följande i
en skrivelse till regeringen den 13 februari 1986.

Föreningen
föreslår, att bidragen uppdelas på en fast del, 10000 kr. per

bolag, och en del motsvarande 0,005 procent av tillgångarna i bolagets

finansieringsverksamhet. Bankinspektionen anser det angeläget både för

finansbolagen och inspektionen att bidragsreglerna är lätta att tillämpa.

För inspektionens del är det också viktigt att de inte medför alltför tungrott ,

administrativt
arbete. En bidragsordning innebärande ett grundbidrag gemensamt för samtliga
bolag och ett rörligt tillägg baserat på en viss procent av bolagens tillgångar
skulle dock enligt inspektionens mening inte medföra nägot större
administrativt merarbete. Erfarenhetsmässigt bereder de mindre bolagen
inspektionen mer arbete än vad som motsvarar deras nuvarande bidrag avpassat
enbart till balansomslutningen. Inspektionen vill därför inte motsätta sig en
ändring i enlighet med föreningens förslag.

Dä
det föreligger stora skillnader mellan bidragsunderlagen för instituten

inom en tillsynskategori, kan avgiftsuttag efter en och samma procentsats

leda till orättvisor. Procenttaket måste avpassas så att de sammanlagda

avgiftsuttagen svarar emot kostnaderna för hela kategorin. Därmed kan

det förekomma att större företag blir missgynnade i förhållande till mindre.

I extrema fall kan de små företagen komma att debiteras en avgift som inte

täcker in ens kostnaderna för det återkommande rutinarbete som inspek

tionen lägger ner på varje företag i gruppen. En sådan snedfördelning av

kostnaderna kan motverkas genom att avgiften delas upp i ett fast belopp,

lika för alla, och ett röriigt, procentuellt uttag. 45

Det
redovisade förslaget från Finansbolagens förening och bankinspek- Prop.
1987/88:169 tionen tar fasta på just finansbolagen, men samma avgiftssystem kan
tillämpas också för andra företagskategorier. Särskilt inom sparbanksrörelsen
kan finnas ett intresse av att revidera bidragsfördelningen mellan stora och
små banker. En ordning med uppdelade avgifter kan emellertid utan nackdelar
införas i samtliga fall då en enhetlig betalningsnorm krävs. I det nu presenterade
förslaget till förordning om avgifter för bankinspektionens verksamhet har
förutsatts att varje bank, kreditaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag
och fondbolag skall jämte ett procentuellt beräknat belopp betala ett visst i
kronor angivet belopp. Det får sedan för var och en av de berörda kategorierna
avvägas hur stor den fasta avgiftsdelen skall vara. Med utgångspunkt i dagens
förhållanden torde detta belopp inte i något fall bestämmas högre än 25 000
kronor.

3.3 Regelförenkling

3.3.1
Förenklade lagbestämmelser

De
grundläggande bestämmelserna om att en viss verksamhet skall vara underkastad
tillsyn och om skyldighet att betala avgift för sådan tillsyn hör naturligt
hemma i den lag som reglerar verksamheten i fråga. I vart och ett av de lagförslag
som fogats till denna promemoria har därför bibehållits föreskrifter om
betalningsskyldighet. Benämningen "bidrag" har ersatts av
"avgift" och det har även pä annat sätt markerats i texterna att det
rör sig om en fullständig kostnadstäckning. De föreslagna lagparagraferna har givits
en enhetlig språklig och redaktionell utformning.

Lagförslagen
innehåller bémyndiganden för regeringen att meddela när

mare föreskrifter om avgiftssättningen. Däremot finns inga motsvarigheter

till de skilda bestämmelser som i dag anvisar särskilda bidragsschabloner

och maximerar procentsatserna. Syftet är inte att regeringens handlings-

ramar skall vidgas i nägon avgörande män. Till grund för bedömningen att

de åsyftade reglerna kan utmönstras ligger följande överväganden. En i lag

given förutsättning är att bankinspektionens verksamhet skall finansieras

med avgifter från tillsynsobjekten. Verksamhetens omfattning är ytterst

beroende av den utgiftsstat som granskas av riksdagen och fastställs av

regeringen. De medgivna utgifternas storlek sätter således gränsen för

avgiftsuttaget. Definitionsmässigt kan avgifterna inte sättas högre än till

vad som behövs för kostnadstäckning. En sak för sig är att det med

schablonregler inte går att exakt balansera avgifter och utgifter för varje år

särskilt. En kategori av institut kan visa sig kräva mer eller mindre tillsyn

än beräknat. Det kan också vara så att bankinspektionen ett år medges rätt

att överskrida utgiftsstaten. Av praktiskt - administrativa skäl kan upp

börd av avgifter inte ske mer än en gång om året och inspektionens

ekonomiska redovisning för ett är kan därför uppvisa skillnader mellan

influtna medel och kostnader: Men även om kostnads- och intäktsposterna

i bland fär jämnas ut över flera år, sä sätter utgiftsstaten och den föreskriv

na principen om kostnadstäckning de avgiftstak som kan anses erforderli

ga. Det är sedan en självklarhet att största möjliga rättvisa skall eftersträ- 46

vas då tillsynskostnaderna
fördelas som avgifter för instituten inom en viss Prop. 1987/88:169 tillsynskategori.
I det förslag till avgiftsförordning som nu presenteras har den nya
debiteringsmodellen med fasta och rörliga avgiftskomponenter tagits in för
olika institutgrupper. I övrigt har de i dag tillämpade procentschablonerna
behållits. Det finns emellertid knappast tillräckliga skäl för att i lag binda
upp regeringen vid nägon speciell debiteringsmetod. Exempelvis bör alternativa
beräkningsunderlag kunna övervägas. I förlängningen bör regeringen också kunna
förordna om avgiftsdebitering direkt efter en timtaxa.

3.3.2
Förenklade förordningsbestämmelser

Det
finns inga rationella skäl för att regeringens föreskrifter om avgifter till bankinspektionen
skall vara uppsplittrade på skilda författningar. Förordningarna (1975:3)
avseende banker och vissa andra kreditinstitut, (1981:179) avseende finansbolag
och (1981:128) avseende fondkommissionärer innehåller inga andra regler än
likartade bestämmelser om avgifter till inspektionen. Det är till en början naturiigt
att reducera dessa tre författningar till en enda. Förordningarna (1979:996) om
Stockholms fondbörs, (1970:601) om tillsyn över VPC och (1974:936) avseende
fondbolagen innehåller även andra bestämmelser än sådana om avgifter och kan därför
inte upphävas för det att avgiftsfrågorna lyfts bort. Intresset av överskådlighet
och förenkling ger ändå tillräckligt starka motiv för att dessa och alla andra
avgiftsföreskrifter samlas i en förordning. Ett förslag redovisas i anslutning
till denna promemoria.

3.4 Allmänt om riktlinjer för avgiftssättningen

I
avsnitt 3.3 har berörts det förhållandet att obalans vissa år kan uppkomma
mellan de avgifter som flyter in och de tillsynskostnader som kan hänföras till
resp. institut. För att gardera sig mot kassaunderskott måste bankinspektionen,
som saknar tillgång till alternativa finansieringskällor, hålla en viss
likviditetsreserv. Det har hittills ansetts rimligt att en sådan ekonomisk
buffert för varje kategori av institut får motsvara cirka ett halvt års
medelsförbrukning. Även i fortsättningen bör avgifterna kunna bestämmas efter
den riktlinjen att de tillsammans med balanserade reserver skall täcka ett och
ett halvt års beräknade kostnader.

Eftersom skillnader mellan
avgiftsintäkterna och bankinspektionens

kostnader för en viss grupp av institut kan uppstå på ganska kort tid är det

angeläget att avgiftsbeloppen och beräkningsschablonerna uppmärksam

mas fortlöpande. En rutinmässig ärlig granskning bör kunna ske enligt

följande schema. I budgetpropositionen, som läggs fram för riksdagen i

januari, anger regeringen den utgiftsstat som bör gälla för bankinspektio

nen under budgetåret juli-juni. Budgetpropositionen kan innehålla en mer

eller mindre utförlig redovisning av hur resurserna bör fördelas på olika

tillsynsområden. Riksdagen behandlar budgetfrågan under våren och rege

ringen utfärdar därefter, vanligen ijuni, regleringsbrev. Utifrån de ekono

miska förutsättningar som riksdag och regering ställt upp gör bankinspek- 47

tionen
en beräkning av om nägra avgiftssatser behöver justeras inför Prop. 1987/88:169
uppbörden i oktober. Då kalkylen görs upp tas hänsyn till dels de beräkningsunderlag
i form av balans- och resultaträkningar som instituten lämnat in, dels de
balanserade medelsreserver som finns enligt inspektionens egen
resultatredovisning per den 30 juni. Om oförändrade avgiftssatser skulle fä till
följd att inspektionen för någon kategori kom att förfoga över medel som mer än
obetydligt avviker från beräknade kostnader för ett och ett halvt år, bör
inspektionen se det som sin skyldighet att föreslå justeringar i
avgiftsförordningen.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1988 48