Prop. 1987/88:2

Regeringens proposition

1987/88:2 _

om ändring i lagen (1970:741) om statlig

lönegaranti vid konkurs 1987/88:2

Regeringen
föreslär riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 25 juni 1987.

Pä
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Anna-Greta Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen lämnas förslag till sådana ändringar i lagen (1970:741) om
statlig lönegaranti vid konkurs som föranleds av den nya konkurslagen. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1
Riksdagen 1987/88. 1 saml. N,-2

Propositionens
lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti
vid konkurs

Härigenom föreskrivs att 2-8 §§ lagen (1970:741) om
statlig lönegaranti vid konkurs skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88: 2

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 § '

Betalning
enligt garantin utgär för sådan fordran pä lön eller annan ersättning som har
förmänsrätt enligt 12 § förmänsrättslagen (1970:979) och för fordran pä pension
som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Har någon
pä grund av fordran som omfattas av garantin ansökt om gäldenärens försättande
i konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om konkursen avskrivits
enligt 185 d§ konkurslagen (1921:225), för kostnad som han ålagts att utge
enligt 188 § samma lag.

Har någon
på grund av en fordran som omfattas av garantin ansökt ätt gäldenären skall
försättas i konkurs, utgår betalning även för kostnaden/ör det och, om konkursen
avskrivits enligt 10 kap. I § konkurslagen (1987:672), för kostnad som han har
ålagts att utge enligt 14 kap. 3 § samma lag.

Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 §
förmånsrättslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som
motsvarar tolv gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för
fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

3 §

Betalning
enligt garantin utgår endast för fordran som bevakats i konkursen eller, i fall
som avses i 7§, blir känd för myndighet som där sägs inom ett år från det att
beslut om avskrivning av konkursen vunnit laga kraft. Har arbetsgivaren
tidigare varit försatt i konkurs, utgär icke betalning för fordran som gjorts
eller kunnat göras gällande i den konkursen.

Betalning
enligt garantin utgär endast för en fordran som blir känd för den
kronofogdemyndighet som avses i 6§ inom ett år från det att konkursen
avslutades eller beslut om att avskriva konkursen vann laga kraft. Om
bevakningsförfarande har anordnats, utgår dock betid-nlng endast för en
fordran som har bevakats. Om arbetsgivaren tidigare har varit försatt i
konkurs, utgår inte betalning för en fordran som gjorts eller kunnat göras
gällande i den konkursen.

' Senaste lydelse 1979:344. Senaste lydelse 1975: 1261.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1987/88:2

4§

Från belopp som avses i 2 § av- Från
garantibelopp som avses i

räknas
vad arbetstagaren får lyfta

enligt 143 § konkurslagen

(1921:225).

2 §
skall räknas av vad som enligt II kap. 14 § konkurslagen (1987:672) har betalats i förskott
till arbetstagaren för en fordran som omfattas av garantin.

5f

Garantibelopp betalas av myndighet som regeririgen
bestämmer. Härvid verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall
innehållas pä grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.

Garantibelopp
fär ej betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft och ej heller förtån
arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Garantibelopp som avser
fordran pä lön för uppsägningstid fär betalas efter hand under
uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, får garantibelopp, som
motsvarar sädan del av motfordringen med vilken kvittning kan ske enligt lagen
(1970:215) om arbetsgivares kviftriingsrätt, betalas först om det utrönes att motfordringen
icke föreligger.

Betalning
enligt garantin av fordran som avses med underrättelse enligt 6 § första
stycket första eller andra meningen får dock ske utan hinder av att heslutet om
konkurs icke vunnit laga kraft.

Betalning
enligt garantin av en fordran som bedöms som klar eller betalningsgrundande och
som är förfallen till betalning får dock ske trots att konkursbeslutet inte har
vunnit laga kraft.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, får betalning
enligt garantin inte ske på grund av en underrättelse enligt 8 § fjärde
stycket. Om en sådan betalning redan har skett, skall denna räknas av från det
lönegarantibelopp som arbetstagaren senare visar sig har rätt till.

Förvaltare
i konkurs, som hand-lägges i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i
fråga om . konkurs, skall snarast efter konkursbeslutet underrätta myndighet
som avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen
enligt förvaltarens bedömande ur klar. Underrättelse bör lämnas även om annan
fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall
underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av ga-

' Senasle lydelse 1975: 1261. " Senaste lydelse
1979:344.

Förvaltaren skalt snarast underrätta
kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären är bosatt otn sådana fordringar
som garantin kan antas omfatta. Myndigheten har behörighet som borgenär, även
om . staten inte har någon fordran mot gäldenären.

Rätten skall underrätta kronofogdemyndigheten om tid för
edgångssammanträdet.

Avser förvaltaren att till arbetstagaren enligt 11 kap.
14 § konkurslagen (1987:000) i förskott betala ut

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:2

rantin efter bevakning blivit utdel-ningsgill.

Underrättelse
som avses i första stycket behöver icke lämnas i den mån arbetstagaren får
lyfta betalning för sin fordran enligt 143 § konkurslagen (1921:225), beträffande
fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag och beträffande
annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelning sgill.

När
underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra meningen skall
konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räkning bevaka fordran som
avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillställer
konkursdomaren två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser
bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta arbetstagaren om
bevakningen.

belopp
som kan omfattas av garantin, skall förvaltaren dessförinnan underrätta
kronofogdemyndigheten och den myndighet.som avses i 5 § om det.

Handlägges konkurs som mindre konkurs enligt konkurslagen
(1921:225) och finnes anledning antaga att fordran, som omfattas av garantin,
kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända underrättelse därom till
kronofogdemyndigheten i den ort, där gäldenären bör svara i tvistemål som angår
gäld i allmänhet. Sedan tid för gäldenärens edgång har bestämts, skall myndigheten
underrättas därom. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten
icke innehar fordran hos gäldenären.

Första
stycket gäller i tillämpliga delar, när konkursdomaren från konkursförvaltaren
mottagit anmälan som avses i 186 § konkurslagen eller fråga på annat sätt
uppkommit om avskrivning av konkursen enligt nämnda paragraf utan att
underrättelse som avses i 6§ lämnats dessförinnan.

' Senaste lydelse 1979: 344.

le

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, gäller
följande. Förvaltaren skall snarast underrätta den myndighet som avses i 5 §
om fordran på lön för uppsägningstid, i den mån fordringen enligt förvaltarens
bedömning är klar. Under samma förutsättning bör underrättelse lämnas även om
andra fordringar som omfattas av garantin. I övrigt skall underrättelse lämnas
utan dröjsmål när fordran, som omfattas av garantin, efter bevakning har
blivit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver inte
lämnas i den mån fordringen redan har betalats av garantin. Underrättelse
behöver inte heller lämnas I den mån medel betalas ut i förskott till
arbetstagaren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672), beträffande fordran
på lön för uppsägningstid senast på fordringens förfallodag och beträffande
annan fordran utan dröjsmål

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:2

sedan fordringen blivit utdelningsgill.

Förvaltaren skall för arbetstagarens räkning bevaka
fordran som enligt förvaltarens bedömning är klar. Om en underrättelse har
skett enligtförsta stycket, får bevakningen ske genom att förvaltaren tillställer
rätten två kopior av underrättelsen och anger att den avser bevakning.
Förvaltaren skall i ett sådant fall genast underrätta arbetstagaren om
bevakningen.

8§''

Den
kronofogdemyndighet som fär en underrättelse enligt 6 § första stycket skall
skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för en fordran
i konkursen. Detta gäller även när en fordran i konkursen pä annat sätt blir
känd för myndigheten.

Det åligger kronofogdemyndighet som fär underrättelse
enligt 7§ eller anmälan enligl 185 b § konkurslagen (1921:225) att skyndsamt
pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgä för fordran i konkursen.
Detta gäller åven när fordran i konkursen på annat sätt blir känd för
myndigheten.

Arbetsgivare
är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket pä anfordran
lämna uppgift om arbetstagares anställnings-och avlöningsförhållanden eller
pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han
efter omständigheterna hämtas eller häktas.

Beslut
om hämtning eller häktning meddelas av konkursdomaren efter framställning från
kronofogdemyndigheten. Kostnaden för hämtning eller häktning utgår av allmänna
medel. I övrigt gäller be-, träffande sådan åtgärd 95 § konkurslagen i
tillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta den i
5 § avsedda myndigheten angående fordran som vid prövning enligt första stycket
funnits vara betalningsgrundande. Förekommer anledning därtill får kronofogdemyn-

Beslut om hämtning eller häktning meddelas av den tingsrätt
som handlägger konkursärendet efter framställning frän kronofogdemyndigheten. /
övrigt gäller beträffande sådana åtgärder 6 kap. 9 § tredje och fjärde
styckena, 10§ andra stycket och 11 § konkurslagen (1987:672) i tillämpliga
delar. Om arbetsgivaren är en juridisk person, tillämpas även 6 kap. 13 §
konkurslagen.

Kronofogdemyndigheten
skall - utan dröjsmål underrätta den i 5 § avsedda myndigheten angående en
fordran som vid prövning enligt första stycket funnits vara betalningsgrundande.
Sådan underrättelse skall dock inte ske i den mån

■ Senaste lydelse 1979:344.

Nuvarande lydelse

Föreslägen lydelse

Prop. 1987/88: 2

digheten återkalla sitt
beslut, om det sker innan utbetalning har ägt rum.

underrättelse enligt 6 §
tredje stycket om förskottsbetalning har lämnats. Om det förekommer anledning
till det fär kronofogdemyndigheten återkalla sitt beslut, om det sker innan
utbetalning enligt garantin har ägt mm.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.
Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse fingsrätten.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1987/88:2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt,

Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S: Andersson, Bodström,

Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Wickbom, Johansson, Hulter

ström, Lindqvist, G. Andersson, >

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition om ändring i lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs

1 Inledning

Genom
beslut den 2 juni 1987 antog riksdagen ett förslag att ersätta 1921 års
konkurslag med en ny lag i ämnet samt förslag till följdändringar i annan
lagstiftning (prop. 1986/87:90, LU 32, rskr 320). Reformen träder i kraft den 1
januari 1988.

Till
grund för den nya konkurslagen ligger konkurslagskommitténs betänkande (SOU
1983:29) Ny konkurslag och kommissionens mot ekonomisk brottslighet
(Eko-kommissionen) betänkande (SOU 1983:60) Återvinning i konkurs. Konkurslagskommitténs
betänkande innehäller även förslag bl. a. till följdändringar i annan
lagstiftning.

Det
huvudsakliga innehållet i den nya konkurslagen är följande. De olika handläggningsformerna
ordinär konkurs och mindre konkurs slås samman till en enhetlig
handläggningsform. Institutionen konkursdomare avskaffas och ersätts med
konkursdomstolen (tingsrätten) som sådan. Bevakningsförfarande skall äga rum
först efter särskilt beslut av rätten. Detta förutsätts ske endast om de
oprioriterade fordringarna kan antas komma i fråga för utdelning.

Konkurslagskommitténs
förslag till ny konkurslag skiljer sig från regeringsförslaget bl.a. därigenom
att de nuvarande skilda handläggningsformerna i konkurs föreslogs bestå. Med
utgångspunkt i detta förslag har kommittén föreslagit följdändringar i bl.a.
lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs (LGL). Under beredningen av
kommitténs förslag beslöt chefen för justitiedepartementet efter samräd med mig
att avstå från att lägga fram nägra ändringsförslag rörande LGL. Anledningen till
detta var den inom arbetsmarknadsdepartementet pågående beredningen av lö-negaranfiutredningens
(A 1982:04) olika förslag till reformering av lönegarantisystemet.

Lönegarantiutredningen
har avlämnat tvä delbetänkanden. Det första (DsA 1983:15) Ändringar i
lönegarantisystemet avlämnades i november 1983 och det andra (SOU 1986:9) Ny
lönegarantilag i mars 1986.

Delbetänkandet
Ändringar i lönegarantisystemet innehåller förslag om Prop 1987/88"
2 begränsningar av dels maximibeloppet för lönegarantin, dels rätten till ersättning
från lönegarantin beträffande fordringar som förfallit till betalning före
konkursansökan.

Delbetänkandet
Ny lönegårantilag innehåller i första hand förslag som rör förfarandet kring
lönegarantin. Jag återkommer strax till dessa. I betänkandet behandlas ocksä
vissa materiella frågor.

Båda
betänkandena har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna och
sammanställningar av dessas yttranden har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet
och finns tillgängliga i ärendet (dnr R 4185/83).

Utredningen
arbetar f. n. med att analysera orsakerna till att lönegaranfi-utbetalningarna
har ökat och med att föreslå de åtgärder som analysen ger anledning till. Detta
arbete kommer att redovisas i ett tredje och sista betänkande.

I
det följande redovisar jag mina överväganden i ärendet och den~be-handling av
ett lagförslag som ägt rum i lagrådet.

2 F ö redragandens ö verv ä ganden

2.1 En större reform bör anstå

Av
de förslag utredningen hittills har lagt fram är de mest genomgripande de som
rör själva förfarandet. Jag tänker särskilt pä förslaget om vem som skall pröva
anspråk pä lönegaranti:

I
dag hanteras dessa anspråk pä skilda sätt beroende på i vilken form konkursen
handläggs. I en ordinär konkurs åligger det förvaltaren att underrätta den
utbetalande myndigheten — länsstyrelsen — om klara lönefordringar samt att för
löntagarnas räkning bevaka samma fordringar i könkursen. Om förvaltaren anser
sig inte kunna godta ett löneanspråk, ankommer det på löneborgenären att bevaka
sin fordran på sedvanligt sätt. Fordringen får, efter framställd anmärkning,
prövas på samma sätt som andra tvistiga fordringar i konkursen. I en mindre
konkurs - för närvarande nästan 95 procent av alla konkurser - handhas däremot
lönegaranfifrå-gorna av kronofogdemyndigheten. Prövningen av anspråk pä
betalning enligt garantin sker hos kronofogdemyndigheten i ett frän konkursen skilt
förfarande.

I
betänkandet från år 1986 har lönegarantiutredningen föreslagit att den prövning
som kronofogdemyndigheterna nu gör skall flyttas över till konkursförvaltarna,
i regel advokater. Detta innebäratt förvaltarna, vid sidan av sina uppgifter
inom konkursförfarandet, får en i särskild ordning reglerad uppgift som de för
närvarande inte har och som dessutom pä det sättet är främmande för dem att den
innefattar myndighetsutövning.

Utredningens
förslag pä denna punkt har visserligen godtagits eller lämnats utan erinran av
de flesta remissinstanserna. Åtskilliga har dock kritiserat förslaget, inte
minst från principiella utgångspunkter. Kritikerna har satt i fråga bl.a. om
inte en sädan central uppgift i systemet som innefattar myndighetsutövning bör
ligga pä en myndighet. Mänga av de

remissinstanser, som i och för sig godtar en förvaltarprövning,
anser på Pron 1987/88' 2

olika grunder att staten bör ges betydligt bättre möjligheter än vad utred

ningen föreslagit att kontrollera förvaltarnas beslut i varje enskilt ärende.

Kritik av detta slag kan även den uppfattas som ett ifrågasättande av de

bärande principerna för utredningsförslaget. Även annan kritik har förts

fram, bl. a. att det medför risk för större kostnader såväl i fräga om själva ,

lönegarantin söm ersättningen till förvaltarna. Det har också påpekats att

det skadeståndsrättsliga ansvaret för den myndighetsutövning som utförs

av konkursförvaltaren kommer att åvila staten. Staten skulle alltså ta på

sig ett betydligt större ansvar än i dag men med begränsade möjligheter att

övervaka den verksamhet man har ansvar för. ...

Enligt min mening saknar den kritik som sålunda har
framförts inte fog. Starka skäl talar tvärtom för att en uppgift av detta slag
bör åvila en myndighet. De skäl som utredningen har anfört för sitt förslag, bl.a.
att prövningen skall vara både smidig och enhetlig,, kan för övrigt tillgodoses
också med en sådan lösning.

Jag vill mot den här bakgrunden inte förorda att
utredningens förslag genomförs. Jag vill i stället, i samråd med dem som är
närmast berörda av lönegarantisystemet, närmare överväga en lösning av förfarandefrågorna
som gär ut på att kronofogdemyndigheten får prövningsansvaret för alla lönegarantianspräk.
Det kan i sammanhanget förtjäna att nämnas att kronofogdemyndigheterna nu har
denna uppgift i de mindre konkurserna och att handläggningsreglerna för sädana
konkurser har utgjort mönster för det föreslagna nya enhetliga
konkursförfarandet. Jag anser vidare att ansvaret för utbetalning av
lönegarantimedel, åtminstone på sikt, bör flyttas över frän länsstyrelserna
till kronofogdemyndigheterna. Enligt min mening finns det också anledning, bl.a.
mot bakgrund av den nya konkurslägen, att överväga om lönegarantiprövningen bör
frikopplas från konkursförfarandet.

Vad jag nu har sagt innebär inte att jag avvisar
utredningens i mänga

avseenden väl grundade förslag om förvaltarnas medverkan i lönegaranti

hanteringen. 1 stället bör dessas roll, som utredningen föreslagit, förstär

kas i den majoritet av konkurser där kronofogdemyndigheterna i dag

prövar anspråken utan förvaltarens medverkan. Enligt min mening bör

man pröva förutsättningarna att skapa ett enhetligt förfarande i detta

avseende där - även om den slutliga och formella prövningen- skulle

förbehållas myndigheten - förvaltarna, med utnyttjande av sina insikter

om konkursföretaget och sin närhet till de anställda och deras organisatio

ner, arbetar fram ett underlag för lönegarantibeslutet. Ett sådant underlag

skulle i så fall kronofogdemyndigheten vid sin prövning i normalfallet

kunna utgå från utan att företa någon egen utredning av lönekraven. Också

på detta sätt skulle man främja en snabb och effektiv utbetalning av

garantibeloppen samtidigt som risken skulle minska för att förvaltaren och

kronofogdemyndigheten utför ett onödigt dubbelarbete. Man skulle i stäl

let bygga på en samverkan mellan konkursförvaltaren, arbetstagaren/löne

borgenären och kronofogdemyndigheten. Det formella ansvaret för pröv

ningen av lönegarantianspräk skulle emellertid,- liksom utbetalningen av ■

garantibelopp, ligga på myndigheten. . '

ti Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr2

Enligt
min mening skulle de rent praktiska skillnaderna mellan utred- Pron 1987/88'2 ningens
förslag och en sådan lösning inte bli så stora. Det finns emellertid viktiga
formella skillnader. Jag vill därför - innan jag tar slutlig ställning till hur
ett nytt lönegarantisystem närmare skall utformas - ha ytterligare kontakter
med företrädare för de myndigheter och organisationer som berörs av lönegarantihantéringen
för att inhämta deras synpunkter på rnina förslag. I samband därmed fär
övervägas i vad män en myndighetslösning leder till ett ökat resursbehov och
hur en sådan reform i så fall skall finansieras.

Det
finns dessutom en annan särskild anledning att avvakta någon tid med en reform
pä lönegarantiomrädet som på ett mera genomgripande sätt berör
kronofogdemyndigheterna. Riksdagen har nämligen hösten 1986 beslutat om
ändringar av.den nuvarande organisationen för kronofogdemyndigheterna (prop.
1986/87:52, LU 12, rskr. 103). Den nya organisationen, som skall träda i kraft
den 1 juli 1988, innebär aft landets 81 kronofogdemyndigheter ombildas till 24
myndigheter, en i varje län. Genom denna omorganisation skapas nya
förutsättningar att genomföra en koncentration av lönegarantihanteringen inom
kronofogdemyndigheterna. Inom ramen för de nya myndigheternas verksamhet kommer
det att erbjudas bättre möjligheter att tillvarata och utveckla en
specialistkompetens för lönegarantifrågor. Jag kommer att samräda med den
särskilda kommitté som nu håller pä att utarbeta förslag till hur den nya
organisationen närmare bör utformas. En viktig fråga som då får övervägas är om
lönegarantisystemet bör förändras samtidigt som kronofogdemyndigheterna
organiseras om eller om det, just pä grund av myndigheternas nya organisation,
kan finnas skäl att införa ett nytt lönegarantisystem något senare.

Pä
de grunder jag nu har redovisat kommer jag i detta sammanhang inte att vidare
behandla utredningens båda betänkanden och presentera förslag till ett nytt
lönegarantisystem. Jag kommer i stället att föreslå endast de ändringar i LGL
som är nödvändiga på grund av den nya konkurslagen. Jag räknar med att senare
återkomma till regeringen med de mer omfattande förslag till ändringar i
lönegarantisystemet som jag här helt översiktligt har berört. Jag kommer då
även att redovisa mina ställningstaganden till utredningens övriga förslag, bl.a.
i fräga om garantins omfattning. I det sammanhanget kommer jag ocksä att
närmare redogöra för remissinstansernas inställning till
lönegarantiutredningens båda betänkanden.

Regeringen
beslutade den 27 maj 1987 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs. De föreslagna ändringarna är
föranledda av den nya konkurslagen. Lagrädsremissens lagförslag bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga I.

Lagrådet
har yttrat sig över förslaget den 9 juni 1987. Jag återkommer i
specialmotiveringen under 4 § till ett påpekande som gjorts av lagrådet. I
övrigt har lagrådets granskning endast lett till vissa redaktionella ändringar i
lagtexten. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
2.

Jag
skall nu redogöra för det nuvarande lönegarantisystemet och kon-

kurslagsreformen i relevanta delar. Därefter kommer jag att presentera 10

mina
förslag till ändringar i LGL med anledning av den nya konkurslagen.

2.2 Det nuvarande garantisystemet Prop. 1987/88:2

LGL
trädde i kraft den 1 januari 1971. Lagen innebär att staten svarar för

betalning av arbetstagares fordringar hos en arbetsgivare som har försatts i

konkurs. , . , ,

De
fordringar som omfattas av lönegarantin är lönefordringar och andra
ersättningar med förmänsrätt enligt 12 § förmänsrättslagen (1970:979), pensionsfordringar
med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag och vissa konkurskostnader.
Beträffande lön och annan ersättning pä grund av anställning gäller
förmänsrätten och därmed garantin endast fordran som har förfallit till
betalning senare än ett år innan konkursansökningen gjordes och vidare under
en skälig uppsägningstid om högst sex månader. För att ge rätt till
garantibetalning får en fordran i princip inte ha överlåtits. Undantag gäller
för vissa fordringar som överlåtits till en facklig organisation. Garantin är
maximerad till ett belopp (maximibelopp) som motsvarar tolv basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring för fordringar med förmånsrätt enligt 12
§ förmänsrättslagen, d.v.s. fordringar för lön och annan ersättning samt
förfallna pensionsfordringar. För år 1986 uppgick maximibeloppet till 279600
kr. Beloppsbegränsningen gäller inte för fordringar på framtida pension.

Förfarandet
för att pröva anspråk enligt garantin är som sagt olika i konkurser som
handläggs i enlighet med vad som i KL i allmänhet är föreskrivet i fräga om
konkurs och i mindre konkurser. Prövningen ankommer formellt på
kronofogdemyndigheten i mindre konkurs och, praktiskt sett, på
konkursförvaltaren i ordinär konkurs. Garantibeloppen betalas ut av en särskild
utbetalningsmyndighet. Denna myndighet är i dag länsstyrelsen.

Prövningen
av lönegarantianspråk i en ordinär konkurs är uppbyggd kring bevaknings- och anmärkningsförfarandet.
Betalning enligt garantin utgär därför endast för en fordran som bevakats i
konkursen. Anknytningen till bevaknings- och anmärkningsförfarandet innebär
även att vad som genom detta förfarande bestäms om den bevakade fordringen, säväl
beträffande betalningsrätt som förmånsrätt i konkursen, blir gällande också
för lönegarantin. Konkursförvaltaren är skyldig att snarast efter konkursbeslutet
sända en underrättelse till länsstyrelsen om lönefordringar som enligt
förvaltarens mening är klara.

1
en mindre konkurs saknas direkt motsvarighet till bevaknings- och anmärkningsförfarandet
i ordinär konkurs. För de mindre konkurserna gäller en särskild - frän
konkursförfarandet fristående - ordning hos kronofogdemyndigheten för prövning
av lönegarantianspråk.

Hos kronofogdemyndigheten
kan anspråken pä lönegarantimedel an

hängiggöras informellt. Kronofogdemyndigheten är nämligen skyldig att

självmant pröva om garantin är tillämplig sä snart en fordran blir känd för

myndigheten. Betalning enligt garantin utgår endast för en fordran som

blivit känd för myndigheten inom ett år frän det att beslut om avskrivning

av konkursen vunnit laga kraft. Det har förutsatts att kronofogdemyndig

heten på olika sätt får vetskap om förekommande fordringar. Arbetstaga

ren eller dennes fackliga organisation kan göra anmälan om anspråk hos 11

kronofogdemyndigheten
eller konkursförvaltaren. Vid sidan härav finns ppon 1987/88'2 det också
en regel om att konkursdomaren är skyldig att underrätta kronofogdemyndigheten
om fordringar som kan antas omfattade av garantin.

Sedan
kronofogdemyndigheten prövat om villkoren för lönegaranti är uppfyllda, skall
myndigheten utan dröjsmål underrätta utbetalningsmyndigheten om en fordran som
vid prövningen befunnits vara betalningsgrundande. Kronofogdemyndigheten har
möjlighet att återkalla sitt beslut och ompröva ärendet, om det sker innan
utbetalningsmyndigheten betalat ut beloppet.

Finner
kronofogdemyndigheten vid sin prövning att arbetstagarens fordran inte
omfattas av garantin, meddelar myndigheten ett avslagsbeslut. Avslagsbeslutet
får överklagas till hovrätt. Hovrättens beslut får inte överklagas. Det finns ocksä
möjlighet att begära omprövning av kronofogdemyndighetens beslut.

Länsstyrelsen
betalar ut garantibelopp enligt de underrättelser som kommer in från
kronofogdemyndigheter och konkursförvaltare. Länsstyrelsen har inte befogenhet
att ifrågasätta riktigheten av underrättelserna. Betalningen sker till
arbetstagaren. I samband med utbetalningen verkställer länsstyrelsen avdrag
för skatt samt avdrag enligt eventuella införsel-eller löneutmätningsbeslut.
Länsstyrelsen fullgör även arbetsgivarens skyldighet att lämna kontrolluppgifter
för inkomsttaxeringen. På länsstyrelsen ankommer det vidare att beakta regeln
om maximibelopp i LGL.

Garantibelopp
fär enligt huvudregeln inte betalas förrän konkursbeslutet har vunnit laga
kraft och inte heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till
betalning. Uppsägningslön betalas efter hand som den förfaller till betalning,
i nära anslutning till ordinarie utbetalningsdag.

Sedan
länsstyrelsen enligt garantin betalat arbetstagarens fordringar inträder
staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. För att bevaka statens rätt
i konkursen förordnar länsstyrelsen en kronofogdemyndighet.

2.3 Det nuvarande konkursförfarandet

Den
ännu gällande konkurslageri (1921:225, KL) utgår, som jag tidigare nämnt, från
två olika konkursförfaranden, den ordinära konkursen och den mindre konkursen.
Den ordinära konkursen är utförligt reglerad i KL medan bestämmelserna som rör
de mindre konkurserna - vilka utgör det stora flertalet - i stor utsträckning
bestar av hänvisningar till reglerna om ordinär konkurs.

Mindre
konkurser kan handläggas på två principiellt skilda sätt. I de

konkurser vari tillgångarna inte räcker till betalning av konkurskostnader

na beslutar konkursdomären vanligen att konkursen skall avskrivas sedan

gäldenären avlagt bouppteckningsed och en s. k; förvaltningsberättelse

upprättats. Om däremot tillgångarna räcker till betalning av konkurskost

naderna, skall vanligtvis ett fullständigt utdelningsförfarande genomföras.

En viktig skillnad i jämförelse med del ordinära förfarandet är att borgenä

rerna i en mindre konkurs inte behöver formligt bevaka sina fordringar.

Ocksä i mindre konkurser utses numera alltid förvaltare. 12

Tillsynenöver
konkursförvaltarens verksamhet handhas av vissa kronö- Pron 1987/88' 2 fogdemyndigheter.
Tillsynsmyndigheten (TSM) skall i första harid göra en efterhandsgranskning av
de av förvaltarna utförda förvaltningsåtgärderna'. TSM har emellertid som
uppgift att också under konkursens gång se till att avvecklingen av boet inte
onödigt fördröjs och att konkursen avslutas snarast möjligt. Ett viktigt inslag
i tillsynsfunktionen är också TSM: s rätt att yttra sig över förvaltarens kostnadsräknirig.

2.4 Den nya konkurslagen

Den
nya konkurslagen grundar sig pä bl. a. konkurslagskommitténs slutbetänkande (SOU
1983:24) Ny konkurslag. Kommittén har som en avslutning på det reformarbete
som påbörjades på 1960-talet sett över KL: s systematik och därvid lämnat
förslag till en ny konkurslag. I prop. 1986/87:90 har förslaget bearbetats och
kompletterats med regler om ett ett enhetligt konkursförfarande.

De
nuvarande båda handläggningsformerna för ordinär konkurs resp. mindre konkurs
slås alltså samman till ett enhetligt förfarande. Förfarandet har i huvudsak
handläggningen av mindre konkurser som förebild. Handläggningsformen mindre
konkurs anses nämligen i de flesta avseenden vara mest praktiskt och
ändamålsenlig. Ca 95 procent av alla konkurser handläggs också som mindre
konkurser.

Enligt
det nya förfarandet skall i samband med konkursbeslutet en förvaltare utses
(begreppet interimsförvaltare utmönstras) och tidpunkten för ett edgängssammanträde
fastställas. Detta sammanträde ersätter ed-gäng i mindre konkurs och första
borgenärssammanträde i ordinär konkurs. Vid sammanträdet skall det föreligga
en bouppteckning som anger boets tillgängar och skulder samt borgenärerna.

I
normalfallet beslutas om den fortsatta handläggningen först efter det att gäldenären
har beedigat bouppteckningen. Är tillgångarna otillräckliga, skall konkursen
avskrivas snarast möjligt. Om det däremot finns tillgångar av den omfattningen
att konkurskostnaderna och boets skulder kan betalas, skall handläggningen av
konkursen fortsätta, tillgångarna avvecklas och ett utdelningsförslag
upprättas. Om det behövs, kan rätten besluta om ett särskilt bevaknings- och
anmärkningsförfarande. Ett sädant förfarande skall som regel inte behövas i
andra fall än då oprioriterade fordringar beräknas kunna få utdelning. Det kan
därför antas att antalet konkurser med ett bevaknings- och anmärkningsföriarande
kommer att bli färre än antalet ordinära konkurser i dag.

I
fräga om själva konkursförvaltningen innebär den nya lagen bl.a. att
förvaltaren åläggs en skyldighet att höra TSM innan han eller hon vidtar viktigare
förvaltningsätgärder. Förvaltaren ges möjlighet att beakta inte bara
borgenärsintressen utan i viss utsträckning även intresset att långsiktigt
trygga sysselsättningen vid bedömningen av olika frägor som rör förvaltningen.

Den
nya konkurslagen innebär ocksä att utdelningsförfarandet avsevärt

förenklas. Det överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller för

mindre konkurs. 13

t2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 2

Vidare
slås reglerna om interimsutdelning och förskottslyftning samman Pron
1987/88' 2 till ett förfarande, benämnt förskottsbetalning. Förskott kan - i
motsats fill enligt nu gällande regler - utgå även för en oprioriterad fordran.

2.5 Ändringar i garantisystemet

Den
nya konkurslagen kräver i huvudsak endast formella ändringar i LGL. Det
nuvarande systemet med en prövning av lönegarantifrägor inom ramen för
bevaknings- och anmärkningsförfarandet - när sådant beslutas - bör behållas. I
övrigt bör kronofogdemyndigheten, liksom nu, pröva krav pä utbetalning enligt
garantin.

Enligt
den nya konkurslagen blir handläggning utan bevakningsförfarande, d.v.s. den
handläggningsform som närmast motsvarar mindre konkurs, även formellt
huvudregel. Detta bör avspeglas i LGL bl. a. genom att nuvarande 6 och 7 §§
byter plats.

Andra
nödvändiga ändringar i LGL föranleds främst av att konkursdomarens uppgifter i
och med den nya konkurslagen övertas av tingsrätten som sådan och att viss
särreglering som nu finns i LGL bUr överflödig. Dessutom mäste beaktas att i
fortsättningen alla fordringar - således även oprioriterade - i alla konkurser
kan bli föremål för förskottsbetalning. Till dessa och vissa andra ändringar i LGL
återkommer jag i specialmotiveringen.

.
Det nya enhetliga konkursförfarandet kommer emellertid i praktiken ocksä att
leda till att flera lönegarantiärenden än för närvarande får avgöras av
kronofogdemyndigheterna. Detta hänger samman med att ett bevak-nings-och
anmärkningsförfarande skall anordnas endast då det kan antas att även
oprioriterade fordringar kommer i fråga för utdelning. Ökningen kan dock antas
innefatta ärenden av i huvudsak okomplicerad beskaffenhet. Denna förskjutning
av lönegarantiprövningen frän själva konkursförfarandet till
kronofogdemyndigheterna ligger för övrigt väl i linje med de tankar på ett mer enhefiigt
lönegarantisystem som jag tidigare.har redogjort för.

Till
skillnad från i dag, då beslut om ordinär konkurs innefattande bevaknings- och
anmärkningsförfarande fattas i samband med konkursbeslutet, kommer frägan om
konkursens slutliga handläggningsform enligt den nya konkurslagen att kunna
hållas öppen under något längre tid än i dag. I praktiken kommer samtliga
konkurser att inledas pä samma saft, d. v. s. i princip som en mindre konkurs.
Skall bevakningsförfarande anordnas, beslutas detta i normalfallet först nägon
månad efter konkursbeslutet i samband med edgängssammanträdet.

Den nu beskrivna
situationen kan givetvis - i något större utsträckning

än i dag - skapa osäkerhet beträffande handläggningen inom lönegaranti

systemet. Detta gäller särskilt i inledningsskedet av konkursen. Jag vill

emellertid inte för den reglering som det nu är fräga om författningsvägen

styra handläggningsordningen i denna fråga. Därtill kommer att det endast

i begränsad omfattning blir fråga om att "byta handläggningsform". Be

vakningsförfarande kommer inte i fråga i mer än en mycket liten del av alla

konkurser. I en del av dessa fall torde det också frän början stå helt klart 14

att
bevakningsförfarande kommer att anordnas. De prakfiska svårigheter prop
1987/88' 2 som kan uppkomma får lösas pä samma sätt som i dag vid byte frän
mindre konkurs till ordinär konkurs. En särskild avräkningsregel för dessa fall
föreslås dock. Jag återkommer till den i specialmotiveringen (5 §).

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti
vid konkurs. Förslaget har granskats av lagrådet.

4 Specialmotivering

2§

Betalning
enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har
förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och för fordran på pension
som har förmänsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Har
någon på grund av en fordran som omfattas av garantin ansökt att gäldenären
skall försättas i konkurs, utgär betalning även för kostnaden för det och, om
konkursen avskrivits enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:672), för kostnad
som han har ålagts att utge enligt 14 kap. 3 § samma lag.

Beträffande
fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen gäller garanfin för varje
arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger det vid tiden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran som avser ersättning för
särskilda kostnader framför annan fordran.

Hänvisningar
till KL har ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya
konkurslagen.

3§

Betalning
enligt garantin utgår endast för en fordran som blir känd för den
kronofogdemyndighet som avses i 6 § inom ett år från det att konkursen
avslutades eller beslut om att avskriva konkursen vann laga kraft. Om bevakningsförfarande
har anordnats, utgår dock betalning endast för en fordran som har bevakats. Om
arbetsgivaren tidigare har varit försatt i konkurs, utgår inte betalning för en
fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.

I
denna paragraf anges i dag att betalning enligt garantin utgår endast för fordran
som har bevakats i konkursen. Vidare sägs att betalning också utgär i mindre
konkurs för fordran som blir känd för kronofogdemyndigheten inom ett är frän
det att avskrivningsbeslutet vann laga kraft. I paragrafen anges också att
betalning inte utgår för en fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i en
tidigare konkurs.

Ändringarna innebär en
anpassning till den nya konkurslagen sä till vida

att normalfallet, nämligen att nägon bevakning inte skall ske, nämns först

och att det också anges att konkursen kan avslutas på annat sätt än genom 15

avskrivning.
Enligt 11 kap. 18 S i den nya konkurslagén anses en konkurs Prop 1987/88'
2 avslutad när tingsrätten har fastställt utdelningen enligt 11 kap 7 §. ,

Om bevakningsförfarande har anordnats, utgär dock
betalning enligt garantin endast för en fordran som har bevakats. Att det
normalt sett är förvaltaren som skall ombesörja bevakningen framgår av 7 §
tredje stycket.

Den situation som uppstår när det har beslutats om
bevakning företer, såvitt gäller hanteringen åv lönegarantin, stora likheter
med den situation som i dag inträder när det beslutas att en mindre konkurs
skall handläggas som en ordinär konkurs. Som jag tidigare' framhållit (se
avsnitt 2.5) är emellertid detta förhällande inte helt tillfredsställande
eftersom det kan skapa en viss osäkerhet hos handläggande organ. Av skäl som
jag anförde i den allmänna motiveringen har jag funnit det inte vara nödvändigt
att i lagen införa nägra andra bestämmelser för denna situation än en särskild avräkningsregel
(se 5 §). De praktiska svårigheter som i övrigt skulle kunna uppkomma får som
jag nämnt lösas pä samma sätt som i dag vid byte av handläggningsform.

"•§

Från garantibelopp som avses i 2 S skall räknas av vad som
enligt 11 kap.

14 § konkurslagen (1987:672) har betalats i förskott till
arbetstagaren för

en fordran
som omfattas av garantin.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall avräkning göras
frän belopp med vilket betalning enligt garantin annars skulle utgä, d. v. s.
om förskottslyftning inte äger rum och efter hänsynstagande till bestämmelsen
om maximibelopp. Avräkningen gäller inte endast beräkningen av vad
arbetstagaren maximalt kan erhålla enligt lönegarantin utan även beräkningen
av vad arbetstagaren erhåller inom den maximala ersättningsnivån. Om en
arbetstagare genom förskottslyftningar fär - helt eller delvis -uppbära ett
häremot svarande belopp, saknas anledning att låta lönegarantin tas i anspråk
i motsvarande mån.

1 den föreslagna lydelsen av lagrummet har hänvisningen till
143 § KL ersatts med en hänvisning till 11 kap. 14 § den nya konkurslagen.
Eftersom enligt den nya lagen förskottsbetalning, till skillnad från vad som är
fallet, enligt 143 § KL, kan komma i fråga för i princip alla fordringar i
konkursen, mäste 4 § LGL utformas så aft det görs klart att avräkning endast
skall ske mot en förmänsberättigad löne- eller pensionsfordran. Pä inrådan av
lagrådet har lagrummet preciserats så att det nu angivna syftet med avräkningsregdn
klart framgår.

5§

Garantibelopp betalas av myndighet som regeringen
bestämmer. Härvid verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall
innehållas pä grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.

Garantibelopp fär ej betalas förrän beslutet om konkurs
vunnit laga kraft

och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Ga

rantibelopp som avser fordran på lön för uppsägningstid får betalas efter

hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, fär 16

garantibelopp,
som motsvarar sädan del av motfordringen med vilken Pron 1987/88' 2
kvittning kan ske enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,
betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger.

Betalning enligt garantin av en fordran som bedöms som
klar eller betalningsgrundande och som är förfallen tiU betalning fär dock ske
trots att konkursbeslutet inte har vunnit laga kraft.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, får betalning
enligt garantin inte ske på grund av en underrättelse enligt 8 § Qärde stycket.
Om en sädan betalning redan har skett, skall denna räknas av frän det lönégarantibelopp
som arbetstagaren senare visar sig ha rätt till.

I denna paragraf finns bestämmelser om utbetalning av
garantibelopp. Enligt andra stycket fär utbetalning inte ske förrän beslutet om
konkurs vunnit laga kraft och fordringen förfallit till betalning. I tredje
stycket görs undantag frän kravet pä laga kraft för fordringar som förvaltaren
i en ordinär konkurs bedömt säsom klara.

Den ändring som vidtagits hänför sig till tredje stycket.
Ändringen innebär att fordringar som bedöms som klara enligt 7 § första
stycket eller betalningsgrundande enligt 8 § fjärde stycket och omfattas av
garantin och som är förfallna till betalning får betalas genom garantin trots
att konkursbeslutet inte har vunnit laga kraft. Att bestämmelsen därmed
utvidgats att gälla även för fordringar i "mindre konkurser" torde i
sak inte innebära någon skillnad i förhållande till vad som i dag gäller i säväl
ordinär som mindre konkurs.

1 ett nytt fjärde stycke har införts förbud mot
utbetalning pä grund av en underrättelse från kronofogdemyndigheten om
utbetalning av garantimedel när bevakningsförfarande har anordnats.
Anledningen är att ett beslut om att anordna bevakningsförfarande kan fattas pä
ett sent stadium i konkursen och att de båda systemen med prövning av
kronofogdemyndighet resp. prövning inom-ramen för konkursförfarandet då gär i
varandra. När bevakningsförfarande har anordnats får utbetalning grundas endast
pä underrättelse från förvaltaren enligt 7 §. Skulle utbetalning då redan ha
skett på grund av en underrättelse frän kronofogdemyndigheten, skall detta
givetvis leda till en avräkning från lönegarantibelopp som arbetstagaren sedemera
befinns berättigad till genom bevakningsförfarandet. En uttrycklig regel om det
föresläs. Skulle i en sädan situation den som fått betalt senare befinnas inte
vara berättigad till ersättning, blir reglerna om återbetalning i 12 § LGL
tillämpliga. De innebär att vad som har betalats ut i ett fall som det berörda
i regel torde få behållas. En sådan situation kan av olika skäl antas bli
mycket sällsynt.

6§

Förvaltaren i konkursen skall snarast underrätta
kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären är bosatt om sådana fordringar
som garantin kan antas omfatta. Myndigheten har behörighet som borgenär, även
om staten inte har nägon fordran mot gäldenären.

Rätten skall underrätta kronofogdemyndigheten om tid för edgängssammanträdet.

Avser
förvaltaren att enligt II kap.
14 § konkurslagen (1987:672) till

arbetstagaren i förskott betala ut belopp som kan omfattas av garantin, I

skall förvaltaren
dessförinnan underrätta kronofogdemyndigheten och den Pron 1987/88' 2 myndighet
som avses i 5 § om det.

Som
tidigare nämnts blir enligt den nya konkurslagen handläggning utan bevakningsförfarande,
d:v.s. den handläggningsform som riärmast motsvarar mindre konkurs, även
formellt huvudregel. Detta bör avspeglas även i LGL bl. a. genom att nuvarande
6 och 7 §§ fär byta plats. Den nu föreslagna lydelsen av 6 § första stycket
motsvarar därför i, huvudsak nuvarande 7 § första stycket. Nägon motsvarighet till
7 § andra stycket, som föreskriver att bestämmelserna i första stycket i
tillämpliga delar gäller även när ordinär konkurs skrivs av på grund av
otillräckliga tillgängar (186 § KL), har dock inte föreslagits eftersom den
nya konkurslagen saknar motsvarande regler.

i
den nuvarande 7 § regleras konkursdomarens underrättelseskyldighet i mindre
konkurser och kronofogdemyndighetens behörighet som borgenär när det har
uppkommit en lönegarantifräga i en sådan konkurs.

Den
underrättelseskyldighet som idag åvilar konkursdomaren enligt 7 § första
stycket första meningen har i den nya 6 § första stycket lagts på
konkursförvaltaren (jfr 185 b § tredje stycket KL). Denna skyldighet att underrätta
kronofogdemyndigheten upphör då bevakningsförfarande anordnas. Vad som dä
gäller föreskrivs i nya 7 §.

Underrättelseskyldigheten
enligt andra meningen av 7 § första stycket i lagrummets nuvarande lydelse har
däremot lagts pä rätten och regleras i 6 § andra stycket. Med hänsyn till att
den nya konkurslagen reglerar endast ett enda konkursförtarande har denna
bestämmelse fått en något ändrad innebörd. Rätten blir - till skillnad från
konkursdomaren i dag - skyldig att i alla konkurser meddela
kronofogdemyndigheten om ett förestående edgångssammanträde, d.v.s. det
institut som ersätter edgång i en mindre konkurs och det första
borgenärssammanträdet i en ordinär konkurs. Bestämmelsen har tagits in i ett
nytt stycke för att markera att den gäller oavsett om bevakningsförfarande
anordnas eller ej.

Bestämmelsen
om kronofogdemyndighetens behörighet i konkursen har oförändrad förts över till
6 § första stycket.

Eftersom
förskottsbetalning av lönefordran som omfattas av garantin kan förekomma i alla
konkurser enligt den nya konkurslagen måste det förhindras aU utbetalande
myndighet betalar ut garantimedel enligt en undertättelse från
kronofogdemyndigheten Qfr 8 § Qärde stycket) samtidigt som förvaltaren betalar
ut medel i förskott för samma lönefordran. I tredje stycket har därför tagits
upp en föreskrift som ålägger förvaltaren att före en förskottsbetalning
underrätta såväl kronofogdemyndigheten som den utbetalande myndigheten.

7§

Om
ett bevakningsförfarande har anordnats, gäller följande. Förvaltaren

skall
snarast underrätta den myndighet som avses i 5 § om fordran på lön

för
uppsägningstid, i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömning är

klar.
Under samma förutsättning bör underrättelse lämnas även om andra

fordringar
som omfattas av garantin. I övrigt skall underrättelse lämnas

utan
dröjsmål når fordran, som omfattas av garantin, efter bevakning har 18

blivit
utdelningsgill.

Undertättelse som avses i första stycket behöver inte
lämnas i den mån pron 1987/88' 2 fordringen redan har betalats av garantin.
Underrättelse behöver inte heller lämnas i den män medel betalas ut i förskott
till arbetstagaren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672), beträffande
fordran på lön för uppsägningstid senast på fordringens förfallodag och
beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.

Förvaltaren skall för arbetstagarens räkning bevaka
fordran som enligt förvaltarens bedömning är klar. Om en underrättelse har
skett enligt första stycket, fär bevakningen ske genom att förvaltaren
tillställer rätten två kopior av underrättelsen och anger att den avser
bevakning. Förvaltaren skall i ett sådant fall genast underrätta arbetstagaren
om bevakningen.

Den föreslagna lydelsen av 7 § motsvarar i huvudsak den
nuvarande 6 § som reglerar konkursförvaltarens underrättelse- och
bevakningsskyldighet i ordinär konkurs såvitt gäller lönegarantin. Förutom
vissa redaktionella ändringar har hänvisningen till KL i andra stycket ersatts
med en hänvisning till motsvarande lagrum i den nya konkurslagen.

När bevakningsförfarande anordnas inträffar - som nämnts -
en situation som för lönegarantins del företer stora likheter med den
situation dä konkursdomaren i dag beslutar att en mindre konkurs skall
handläggas som en ordinär konkurs. I princip gäller som villkor för betalning enligt
garantin att fordringarna har bevakats. Ansvaret för lönegarantiprövningen
övergår till de olika organ som deltar i själva konkursförfarandet. Förvaltaren
underrättar den utbetalande myndigheten om fordringar som förvaltaren bedömer
vara klara eller sedemera blir utdelningsberättigade.

Av det andra stycket följer att förvaltaren inte behöver
lämna underrättelse i den mån fordringen redan har betalats enligt garantin.
Denna bestämmelse finns inte i dag. Förvaltaren behöver inte heller lämna
underrättelse när han - liksom i dag - inom viss tid betalar ut medel till
arbetstagarna i förskott.

Det åligger förvaltaren enligt tredje stycket att bevaka
de lönefordringar som han anser vara klara för betalning enligt garantin.
Bevakningsskyldigheten avser även sådana fordringar som betalats av garantin
på grund ay en underrättelse frän kronofogdemyndigheten enligt 8 § fjärde
stycket. Om förvaltaren själv har lämnat underrättelse beträffande en fordran,
får bevakningen göras på samma sätt som i dag, nämligen genom att han tillställer
tingsrätten två kopior av underrättelsen. Förvaltaren skall också underrätta
arbetstagaren om bevakningen.

8§

Den kronofogdemyndighet som fär en underrättelse enligt 6
§ första stycket skall skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt garantin
skall utgä för en fordran i konkursen. Detta gäller även när en fordran i
konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.

Arbetsgivaren är skyldig att vid kronofogdemyndighetens
prövning enligt första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares
anställnings- och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden.
Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter
omständigheterna hämtas eller häktas.

Beslut om
hämtning eller häktning meddelas av den tingsrätt som hand

lägger konkursärendet efter framställning frän kronofogdemyndigheten. I 19

övrigt gäller beträffande
sådana ätgärder 6 kap. 9 § tredje och Qärde Pron 1987/88' styckena, 10 §
andra stycket och 11 § konkurslagen (1987: 672) i tillämpliga delar. Om
arbetsgivaren är en juridisk person, tillämpas även 6 kap. 13 § konkurslagen.

Kronofogdemyndigheten
skall utan dröjsfnäl underrätta den i 5 § avsedda myndigheten angående en
fordran som vid prövning enligt första stycket funnits vara
betalningsgrundande. Sådan underrättelse skall dock inte ske i den män
underrättelse enligt 6 § tredje stycket om förskottsbetalning har lämnats. Om
det förekommer anledning till det får kronofogdemyndigheten äterkalla sitt
beslut, om det sker innan utbetalning enligt garantin har ägt rum.

I
lagrummet regleras kronofogdemyndighetens prövningsskyldighet, en arbetsgivares
skyldigheter och tvångsmedel mot denne samt kronofogdemyndighetens åliggande
sedan prövning verkställts.

I
första stycket har som en följd av förslaget till ny lydelse av 6 §
hänvisningen till 7 § ändrats.

Hänvisningen
till 185 b § KL, sorn avser lagrummets tredje stycket, har strukits eftersom
den nya konkurslagen saknar en motsvarande bestäni-melse.

Tredje
stycket innehäller hänvisningar till de bestämmelser i den nya konkurslagen som
reglerar hämtning och häktning. Det kan i sammanhanget förtjäna att nämnas att
dessa bestämmelser har preciserats och i någon män skärpts i förhållande till
vad som gäller i dag.

I
det fjärde stycket har förts in en föreskrift som anger att kronofogdemyndigheten
inte skall lämna underrättelse beträffande en fordran för vilken förvaltaren enligt
6 § tredje stycket har aviserat att förskottsbetalning kommer att ske.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Ändringarna
i LGL bör träda i kraft samtidigt med den nya konkurslagen, d. v. s. den 1
januari 1988. Äldre bestämmelser bör dock gälla även i fortsättningen när det
är fråga om en konkurs i vilken konkursbeslutet har meddelats före
ikraftträdandet. Det bör också anges att vad som i de äldre bestämmelserna sägs
om konkursdomare i stället skall avse tingsrätten.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta det av lagrådet granskade
förslaget till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs med vidtagna ändringar.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå
riksdagen att anta det förslag som föredragan- 20

den har lagt fram.

Bilaga 1 Prop. 1987/88: 2

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti
vid konkurs

Härigenom
föreskrivs att 2-8 §§ lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 § '

Betalning
enligt garantin utgår för sädan fordran på lön eller annan ersättning som har
förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och för fordran på pension
som har förmärisrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Har någon
på gmnd av.fordran som omfattas av garantin ansökt om gäldenärens försättande i
konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om konkursen avskrivits
enligt 185 d§ konkurslagen (1921:225), för kostnad som han ålagts att utge
enligt I88§ samma lag.

Har nägon
pä grund av en fordran som omfattas av garantin ansökt att gäldenären skall
försättas i konkurs, utgår betalning även för kostnaden/ör det och, om konkursen
skrivits av enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:000), för kostnad som han
har ålagts att utge enligt 14 kap. 3 § samma lag.

Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 §
förmånsrättslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som
motsvarar tolv gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid
för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

3 §

Betalning
enligt garantin utgär endast för fordran som bevakats i konkursen eller, i fall
som avses i 7§, blir känd för myndighet som där sägs inom ett år frän det att
beslut om avskrivning av konkursen vunnit laga kraft. Har arbetsgivaren
tidigare varit försatt i konkurs, utgär icke betalning för fordran som gjorts
eller kunnat göras gällande i den konkursen.

Betalning
enligt garantin utgär endast för en fordran som blir känd för den
kronofogdemyndighet som avses i 6 § inom ett är från det att konkursen
avslutades eller beslut om att skriva av konkursen vann laga kraft. Om
bevakningsförfarande har anordnats, utgår dock betalning endast för en
fordran som har bevakats. Om arbetsgivaren tidigare har varit försatt i
konkurs, utgår inte betalning för en fordran som' gjorts eller kunnat göras
gällande i den konkursen.

Senaste
lydelse 1979:344. ■ Senaste lydelse 1975: 1261.

21

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:2

Frän
belopp som avses i 2 § av

räknas vad arbetstagaren får lyfta

etdigt 143 § konkurslagen

(1921:225).

Frän
belopp som avses i 2 § skall det belopp räknas av som enligt 11 kap. 14 §
konkurslagen (1987:000) har betalats i förskott till en arbetstagare för en förmånsberåttigad
fordran.

5§'

Garantibelopp betalas av myndighet som regeringen
bestämmer. Härvid verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall
innehållas på grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.

Garantibelopp får ej betalas förrän beslutet om konkurs
vunnit laga kraft och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till
betalning. Garantibelopp som avser fordran pä lön för uppsägningstid får
betalas efter hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos
arbetstagaren, får garantibelopp, som motsvarar sådan del av motfordringen med
vilken kvittning kan ske enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,
betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger.

Betalning enligt garanfin av förd- Betalning enligt garantin av en

ran som avses med underrättelse fordran som bedöms som
klar eller

enligt 6 § första stycket första eller betalningsgrundande och som är

andra meningen får dock ske utan förfallen till betalning fär dock ske

hinder av att beslutet om konkurs trots att konkursbeslutet inte har

icke vunnit laga kraft. vunnit laga kraft.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, får betalning
enligt garantin inte ske på grund av en underrättelse enligt 8 § fjärde
stycket. Om en, sådan betalning redan har skett, skall denna räknas av från
lönegarantibelopp som arbetstagaren sedermera befinns vara berättigad till.

6r

Förvaltare
i konkurs, som handlägges i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i
fråga om konkurs, skall snarast efter konkursbeslutet underrätta myndighet som
avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid : den mån fordringen enligt
förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även om annan fordran
som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall
underrättelse lämnas utan dröjsmål

Senaste lydelse 1975: 1261. ■* Senaste lydelse
1979:344.

Förvaltaren skall snarast underrätta kroitofogdemyndigheten
i den ort där gäldenären är bosatt om sådana fordringar som garantin kan antas
omfatta. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten inte har någon
fordran mot gäldenären.

Rätten
skall underrätta kronOr fogdemyndigheten om tid för edgångssammanträdet.

Avser förvaltaren att till arbetstagaren enligt 11 kap.
14 § konkurs-

.22

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:2

när fordran som omfattas av garantin efter bevakning
blivit utdelningsgill.

Underrättelse
som avses i första stycket behöver icke lämnas i den mån arbetstagaren får
lyfta betalning för sin fordran enligt 143 § konkurslagen (1921:225), beträffande
fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag och beträffande
annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.

När
underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra meningen skall
konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räkning bevaka fordran som
avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillställer
konkursdomaren två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser
bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta arbetstagaren om
bevakningen.

lagen
(1987:000) i förskott betala ta belopp som-kan omfattas av garantin,
skall-förvaltaren dessförinnan underrätta kronofogdemyndigheten och den
myndighet som avses i 5 § om det.

Handlägges
konkurs som mindre konkurs enligl konkurslagen (1921:225) och finnes anledning
antaga atl fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall
konkursdomaren genast sända underrättelse därom till kronofogdemyndigheten i
den ort, där gäldenären bör svara i tvistemål som angår gäld i allmänhet.
Sedan tid för gäldenärens edgång har be stämts, skall myndigheten underrättas
därom. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke innehar
fordran hoS gäldenären.

Första stycket gäller i tillämpliga delar, när
konkursdomaren från konkursförvaltaren mottagit anmälan som avses i 186 § konkurslagen
eller fråga på annat sätt uppkommit om avskrivning av konkursen enligt nämnda
paragraf utan att underrättelse som avses i 6§ lämnats dessförinnan.

' Senaste lydelse 1979:344.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, gäller
följande. Förvaltaren skall snarast underrätta den myndighet som avses i 5§ om
fordran på lön för uppsägningstid, i den . mån fordringen enligt förvaltarens
bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även otn andra fordringar som
omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall underrättelse
lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter bevakning
blivit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver inte
lämnas i den mån fordringen redan har betalats . av garantin. Underrättelse
behöver inte heller lämnas i den mån medel betalas ut i förskott till
arbetstagaren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:000), beträffande fordran
på lön för uppsägningstid senast på

23

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:2

fordringens förfallodag och beträffande annan fordran
utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill-

Förvaltaren
skall för arbetstagarens räkning bevaka fordran som enligt förvaltarens
bedömande är klar. Har underrättelse skett enligt första stycket, får
bevakningen ske genom att förvaltaren tillställer rätten två kopior av
underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förvaltaren skall i
ett sådant fall genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

Det åligger kronofogdemyndighet som får underrättelse
enligt 7§ eller anmälan etdigt 185 b§ konkurslagen (1921:225) att skyndsamt
pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen.
Detta gäller även när fordran i konkursen på annat sätt blir känd för
myndigheten.

Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens
prövning enligt första stycket pä anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings-och
avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig
arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständighetema hämtas eller
häktas.

Den
kronofogdemyndighet som får en underrättelse enligt 6§ skall skyndsamt pröva
i vad män betalning enligt garantin skall utgå för en fordran i konkursen.
Detta gäller även när en fordran i konkursen på annat sätt blir känd för
myndigheten.

Beslut
om hämtning eller häktning meddelas av konkursdomaren efter framställning från
kronofogdemyndigheten. Kostnaden för hämtning eller häktning utgår av allmänna
medel. I övrigt gäller beträffande sådan åtgärd 95 § konkurslagen i
tillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål undertätta den i
5 § avsedda myndigheten angående fordran som vid prövning enligt första stycket
funnits vara betalningsgrundande. Förekommer anledning därtill fär kronofogdemyn-

Beslut
om hämtning eller häktning meddelas av den tingsrätt som handlägger
konkursärendet efter framställning från kronofogdemyndigheten. / övrigt gäller
beträffande sådana åtgärder 6 kap. 9§ tredje ' och fjärde styckena, 10§ andra
stycket och 11 § konkurslagen (1987:000) i tillämpliga delar. Om arbetsgivaren
är en juridisk person, tillämpas även 6 kap. 13 § konkurslagen.

. Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta dén
i 5 § avsedda myndigheten angäende en fordran som Vid prövning enligt första
stycket funnits vara betalningsgrundande. Underrättelse skall dock inte lämnas
i den mån

' Senaste
lydelse 1979:344.

24

Nuvarande lydelse

digheten
återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning har ägt rum.

Föreslagen lydelse

underrättelse
enligt 6 § tredje stycket om förskottsbetalning har lämnats. Om det
förekommer anledning /;// det får kronofogdemyndigheten återkalla sitt
beslut, om det sker innan utbetalning har ägt rum.

Prop. 1987/88: 2

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om en
konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i
dessa bestämmelser sägs om konkursdomare skall dock i stället avse
tingsrätten.

25

Bilaga
2 pp 1987/88.2

Lagrådets yttrande

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-06-09

Närvarande:
f.d. justitierådet Hult, justitierådet Erik Nyman, regeringsrådet Dahlman.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1987 har.regeringen pä hemställan
av statsrädet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag
om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av revisionssekreteraren Håkan Sandesjö.

Förslaget
föranleder inte nägon annan erinran frän lagrådets sida än att 4 §, för att
syftet med lagrummet skall komma till klarare uttryck, bör ges följande
lydelse:

Från
garantibelopp som avses i 2 § skall räknas av vad som enligt 11 kap. 14 §
konkurslagen (1987:000) har betalats i förskott till arbetstagaren för en
fordran som omfattas av garantin.

26

Innehåll Prop. 1987/88:2

Sid.

Proposition......................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............... ......... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 25 juni 1987 .... 7

1 Inledning.......................................................... 7

2 Föredragandens överväganden ........................... ... 8

2.1
En större reform bör anstå ........................... 8

2.2
Det nuvarande garanfisystemet ...................... 11

2.3
Det nuvarande
konkursförfarandet ................... 12

2.4
Den nya konkurslagen ................................... 13

2.5
Ändringar i garantisystemet............................. 14

3
Upprättat lagförslag........................................... 15

4
Specialmotivering ........................................... 15

5
Hemställan....................................................... 20

6
Beslut............................................................. 20

Bilaga
1 . Lagrådsremissens lagförslag.................. 21

Bilaga
2 Lagrådets yttrande............................. 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 ■

27