Prop. 1987/88:25

Regeringens proposition 1987/88:25

med förslag om tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1987/88 1987/88:25

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 29 oktober 1987 för de åtgärder och de ändamål som
framgår av föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Bengt
K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås utgifter m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
innevarande budgetår. De anslag som begärs uppgår till drygt 474 milj kr. De
största anslagen gär till SSAB Gruvor AB, beredskapslagring och industriella
åtgärder samt till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB. Vidare föreslås bl.a.
att överlåtelse av SSAB Gruvor AB till staten godkänns samt att statens
vattenfallsverk får uppta ett lån hos A/S Exportfinans i Norge uppgående till
ca 135 milj norska kr.

1 Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29
oktober 1987 Prop. 1987/88; 25

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Gustavsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S.
Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsråden Johansson, Leijon, R. Carlsson, Hulterström,
Göransson, Hellström, Thalén, G. Andersson, Peterson, Holmberg, Dahl

Proposition med förslag om tilläggsbudget I till Statsbudgeten
för budgetåret 1987/88

Statsrådet Johansson anför:

De ytterligare medelsbehov utöver gällande statsbudget som
nu kan överblickas och andra frågor som bör tas upp i detta sammanhang bör
sammanfattas i en gemensam proposition angående utgifter på tilläggsbudget 1
till statsbudgeten för budgetåret 1987/88. Denna proposition bör föreläggas
riksdagen nu. Skulle anslagsframställningar därutöver på till-läggsbudget för
innevarande budgetår visa sig ofrånkomliga bör dessa föreläggas riksdagen vid
en senare fidpunkt.

Statsråden föredrar förslag till riksdagen i frågor
angående anslag m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Johansson avslutar:

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att besluta om anslag på tilläggsbudget 1 till
statsbudgeten för

budgetåret 1987/88 och vidta åtgärder i enlighet med de
förslag som

föredragandena har lagt fram.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har
anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas
i underprotokollen och en sammanställning över de anslag som regeringen begär
skall bifogas propositionen enligt följande:

Justitiedepartementet Bilagal Prop. 1987/88:25

Försvarsdepartementet Bilaga 2

Kommunikationsdepartementet Bilaga
3

Finansdepartementet Bilaga 4

Utbildningsdepartementet Bilaga'5

Jordbruksdepartementet Bilaga 6

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga
7

Industridepartementet Bilaga 8

Civildepartementet Bilaga 9

Miljö- och
energidepartementet Bilaga 10

Anslagsförteckning Bilaga 11

Bilaga 1 Prop. 1987/88:
25.

Justitiedepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande:
statsrådet Leijon

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Andra huvudtiteln

A, Justitiedepartementet m. m.

A 3. Utredningar m. m.

I
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats
ett reservationsanslag av 21,53 milj. kr. Vid budgetårets ingång fanns en
behållning under anslaget på I 186 kr.

Från
detta anslag betalas förutom de gängse kostnader för kommittéväsendet som
faller under justitiedepartementet också kostnaderna för vissa särskilt
tillkallade kommissioner. Det gäller dels juristkommissionen (Ju 1986:01) och
den parlamentariska kommissionen (Ju 1987:02) med anledning av mordet på
statsminister Olof Palme, dels den medborgarkommission (SB 1987:01) för
granskning av viss vapenexport, som tillkallades i april 1987. De tre
kommissionerna har omfattande och krävande uppdrag och deras arbete skall
bedrivas skyndsamt. Kommissionerna är därför särskilt resurskrävande.

Genom
en central överenskommelse i regeringskansliet har arvodena höjts för
rättssakkunniga bl. a. för dem som är förordnade inom justitiedepartementets
utredningsväsende. Merkostnaderna under budgetåret 1987/88 till följd av
avtalet beräknas till 0,6 milj. kr.

Gränsen
mellan Sverige och Finland sågs över år 1981. De svenska och finska
gränskommissionernas gemensamma förslag i fråga om riksgränsens sträckning blev
ijuni 1985 godkänd av båda länderna. Från godkännandet undantogs dock en ca två
kilometer lång sträcka kring forsen Vähänärä i Torne älv. Länderna enades om
att göra en ny översyn av gränsen i detta område. Sedan nya svenska och finska
gränskommissioner slutfört detta arbete har kommissionernas förslag godkänts av
Sverige och Finland.

I
samband med den partiella gränsöversynen beslutades att Sveriges kostnader.för
denna skulle förskotteras från justitiedepartementets anslag för utredningar m.
m. Regeringen skulle senare bestämma vilket anslag som kostnaderna skulle
belasta. De totala kostnaderna för översynen blev 0,27 milj. kr. Kostnaden bör
slutligt belasta utredningsanslaget.

Med hänsyn till de ökade
utredningskostnaderna och med hänvisning till Prop. 1987/88: 25 vad jag i
övrigt anfört bedömer jag i dag att anslaget Utredningar m. m. bör räknas upp
med 2,87 milj. kr.

Hemställan

Jag
hernställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till anslaget Utredningar m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 2870000 kr..

Bilaga2 Prop. 1987/88:
25

Försvarsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammmanträde den 29 oktober 1987 Föredragande:
statsrådet R. Carisson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Fjärde huvudtiteln

J. Övrig varuförsörjning

J 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

På
detta anslag har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:95, FöU
11, rskr. 310) anvisats ett reservationsanslag om 88230000 kr. och en bemyndiganderam
för beredskapslån om 117000000 kr. Härutöver har riksdagen fastställt
planeringsramen för totalförsvarets civila del för perioden 1987/88-1991/92 fill
7 823 milj. kr. i enlighet med vad föredragande statsrådet anfört i totalförsvarsproposifionen.

Överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB) har i skrivelse den 8 oktober 1987 anmält att
verksamheten vid Bergvik Kemi AB går med förlust och att särskilda åtgärder
erfordras för att bibehålla den från försörjningsberedskapssynpunkt viktiga
produktionen i bolaget.

Bergvik
Kemi. som ingår i Stora Kopparbergkoncernen och har ca 160 anställda,
framställer olika tallfettsyror och hartser. Av dessa produkter tillverkas inom
den kemiska industrin bl. a. färg, tryckfärg, tvättmedel, lim och
gummiprodukter. Råvaran vid tillverkningen hos Bergvik Kemi är råtallolja. Råtalloljan
framkommer som biprodukt i sulfatmassaindustrins produktion. Den har ett
bränsle värde som uppgår till 90% av bränslevärdet för eldningsolja 5.
Massaindustrin kan därför välja att använda råtalloljan som bränsle, varvid
energiskatt inte behöver eriäggas, eller sälja den till Bergvik Kemi. Priset
för råtalloljan påverkas således av oljepriset inkl. energiskatt. Enligt ÖCB:s
skrivelse bedömer Bergvik Kemi att energiskatten framdeles försämrar bolagets
resultat med c:a 70 milj, kr. per år.

ÖCB
anser det vara synneriigen angeläget för försörjningsberedskapen att bevara en
inhemsk tillverkning av rätalloljebaserade produkter. Ett upprätthållande av
beredskapen genom beredskapslagring skulle kräva en investering på 120 milj.
kr. och en årlig kostnad på 24 milj. kr. ÖCB har därför - med förbehåll för att
erforderiiga medel ställs till förfogande -ingått ett avtal med Bergvik Kemi om
upprätthållande av produktion och produktionskapacitet under en 10-årsperiod
samt genornförande av lön-

samhetshöjande
investeringar om minst 100 milj. kr. Som motprestation Prop. 1987/88: 25
skulle bolaget erhålla ett beredskapslån på 165 milj. kr. uppdelat på 113 milj.
kr. det första året och 13 milj. kr./år under de därpå följande fyra åren.

ÖCB
förklarar sig ha möjlighet att inom givna ekonomiska ramar under en femårsperiod
kunna finansiera 40 milj. kr. av de 165 milj. kr. som erfordras enligt avtalet.

Jag
vill för egen del framhålla att Bergvik Kemis produktion har avgörande
betydelse för möjligheten att i en krissituation klara den nödvändiga produktionen
av vissa kemiska och kemisk tekniska produkter. Alternativet beredskapslagring
ställer sig dyrare och är dessutom sämre från beredskapssynpunkt än en levande
produktion. Jag vill även betona att en nedläggning av Bergvik Kemi skulle
medföra stora sysselsättningspolitiska problem i en region där arbetslösheten
redan tidigare är hög.

Mot
bakgrund av vad jag här har anfört föreslår jag efter samråd med cheferna för
finans-, arbetsmarknads- och industridepartementen att (113-8) 105 milj. kr.
anvisas i anslagsmedel över anslaget J 2, Beredskapslagring och industriella
åtgärder och att bemyndiganderamen för beredskapslån höjs med (165-113) 52
milj. kr. så att avtalet med Bergvik Kemi AB kan fullföljas i enlighet med vad
jag här har redogjort för. Det totala anslagsbehovet för femårsperioden
1987/88-1991/92 uppgår efter omprioriteringar inom anslaget J 2,
Beredskapslagring och industriella åtgärder till 116,7 milj. kr. (165-25-23,3).
Av detta belopp finansieras 46,6 milj. kr. genom besparingar om 23,3 milj. kr. vardera
inom arbetsmarknads- och industridepartementens verksamhetsområden. Resterande
belopp om 70 milj. kr. tillföres anslaget under 1987/88.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
bemyndiga regeringen att inom
en kostnadsram av 165 000000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför
utbetalningar under senare budgetår,

2.
till Beredskapslagring och
Industriella åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 105000000 kr.

Bilaga 3 Prop.
1987/88:25

Kommunikationsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande:
statsrådet Hulterström

Sjätte huvudtiteln

A.
Kommunikationsdepartementet

A 2.
Utredningar m.m.

Under
anslaget A 2. har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats ett
reservationsanslag på 4 milj. kr. Vid utgången av budgetåret 1986/87 fanns på
anslaget en reservation på 2572 199 kr. Under budgetåret 1987/88 har
utredningsverksamheten som en följd av bl.a. utredningen om en Öresundsbro
blivit mer omfattande och kostnadskrävande än vad som förutsågs vid
anslagsberäkningen hösten 1986. Jag räknar nu med ett ytteriigare medelsbehov
på 1,7 milj. kr. Jag har därvid inräknat behov av kompletterande insatser i
samband med att det pågående trafikpolitiska utvecklingsarbetet (TRU)
avslutas.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Utredningar m. m. på tilläggsbudget I för budgetåret 1987/88 anvisa
ett reservationsanslag på 1 700000 kr.

A 3. Extrautgifter

Under
anslaget A 3 har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats ett
reservationsanslag på 430000 kr. Jag räknar nu rned ett ytteriigare medelsbehov
på 300000 kr. i huvudsak för täckande av kostnader för utländska besök främst
av exportfrämjande karaktär.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Extra utgifter pä tilläggsbudget I för budgetåret 1987/88 anvisa ett
reservationsanslag på 300000 kr.

Civil
trafikflygarutbildning

Riksdagen
godkände hösten 1980 regeringens förslag om inrättande av en civil trafikflygarutbildning
(prop. 1980/81:6, TU 2, rskr. 36). Den 22 mars

1983 träffade staten och Scandinavian Airlines System
(SAS) avtal om hur Prop. 1987/88: 25 utbildningen skulle genomföras.
Huvudprincipen är att staten svarar för den grundläggande trafikflygarutbildningen
samt en viss kompletterande utbildning därutöver. Flygbolagen svarar för en bolagsanpassad
utbildning.

Den 16 februari 1987 träffades ett kompletterande avtal
mellan staten, SAS, Linjeflyg AB och Swedair AB i syfte att förbättra
tillgången på civila . piloter. Avtalet som reglerar utbildningen vid trafikflygarhögskolan
i Ljungbyhed (TFHS) har kortats ner något utan att utbildningens karaktär av
högskoleutbildning därför gått förlorad. Flygbolagen utvidgar samtidigt sin bolagsanpassade
utbildning. Förändringarna innebär sammantaget att eleverna efter genomgången
utbildning vid TFHS och flygbolag når samma utbildningsnivå som tidigare.

Med anledning av det skandinaviska luftfartssamarbetet är
pilotutbildningen i Sverige, Danmark och Norge vad gäller den tunga luftfarten
för främst SAS behov en gemensam angelägenhet. Regeringen har mot denna
bakgrund uppdragit åt chefen för flygvapnet att ta upp förhandlingar med berörd
norsk myndighet örn samarbete om pilotutbildning. Kostnaderna för utbildningen
av de norska eleverna skall bestridas av Norge. Ett avtal förutsätts slutas med
förbehåll för regeringens godkännande. De norska eleverna får sin grundläggande
utbildning (skede A) i Norge. Siktet är inledningvis inställt på utbildning av
ca 15 st norska elever under år 1988. Dessa elever skall efter genomgången
grundutbildning i Norge delta i kompletterande flygutbildning (skede B) vid TFHS.

För att göra det möjligt att ta emot fler svenska elever till
följd av avtalet med SAS, LIN och Swedair samt elever från Norge krävs vissa
kompletterande investeringar vid TFHS. Mot bakgrund av att chefen för
flygvapnet utökat den militära utbildningen av piloter och därmed behöver
förläggningen som idag disponeras av civila elever behövs en ny förläggningsbyggnad
för de civila eleverna. Kostnaden för denna är beräknad till ca 21 milj. kr.
Den utökade utbildningen förutsätter vidare att ytterligare skol-flygplan
anskaffas. Det gäller tre stycken tvåmotoriga skolflygplan till en total
kostnad av ca 15 milj. kr. För dessa investeringar bör TFHS få disponera
ytterligare 20 milj. kr. genom luftfartsverkets försorg utöver den ram på 20
milj. kr. som ställts till TFHS förfogande via luftfartsverket enligt
riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100,
bil. 8, TU 25, rskr..303). Luftfartsverkets kostnader i samband med detta
skall belasta anslaget för civil trafikflygarutbildning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
bemyndiga regeringen att medge att för investeringar vid trafikflygarhögskolan
chefen för flygvapnet skall få disponera samrnanlagt 40 milj. kr. av luftfartsverkets
rörliga kredit.

Kompensation
för tull och skatt för Intelsatuppdrag Prop. 1987/88:25

Genom tillträdet år 1972 till överenskommelsen om den
internationella telesatellitorganisationen Intelsat har Sverige enligt artikel XV i överenskommelsen (Sö 1972:22)
förbundit sig att bevilja Intelsat vederböriiga privilegier och immuniteler.
Riksdagen har därefter (prop. 1978/79:59, JuU 1978/79: 16, rskr. 1978/79:92)
beslutat godkänna ett protokoll från den 19 maj 1978 om privilegier, friheter
och immuniteler för Intelsat (Sö 1979/15). Enligt protokollet skall Intelsat
och dess egendom vara befriade från alla direkta skatter på inkomst och egendom
samt från tullar och andra skatter.

Regeringen har med anledning därav den 8 juli 1982
föreskrivit att kostnaderna för tull och mervärdeskatt för viss utrustning som
televerket offererat Intelsat skall bestridas med televerkets driftmedel.
Regeringen medgav också att televerket skulle kompenseras för tull- och
mervärdeskattekostnaderna genom en minskning av det belopp för förräntning av
verkets statskapital som televerket skall inleverera till statsverket.

Televerket redovisade i en skrivelse den 5 juni 1987
behovet av kompensation för tull och moms i enlighet därmed.
Kompensationsbehovet uppgår för Intelsatägd utrustning till 3 206951 kr. varav
532 274 kr. utgör tull och 2674677 kr. utgör mervärdeskatt. Televerket begärde
därutöver kompensation för tull och moms som inte har kunnat dras av och som
ingår i priset på verkets egna investeringar för uteslutande användning i
tjänsterna gentemot Intelsat. Detta senare kompensationsbehov uppgår till
10974474 kr., varav 926483 kr. utgör tull och 9997991 kr. utgör mervärdeskatt.

Föredragandens överväganden

Tull- och beskattningsregler bör, enligt min mening, inte
medföra ekonomiska nackdelar för Intelsat att upphandla varor och tjänster i
Sverige.

Intelsatägd utrustning som förs in i landet skall som en föjd
av de internationella överenskornmelser Sverige träffat inte belastas med tull
eller mervärdeskatt. Televerket bör därför ersätta Intelsat för de tullar och
skatter som organisationen belastas med i Sverige. Intelsat bör vidare i
enlighet därmed inte heller belastas med sådan tull och icke-avdragsgill
ingående mervärdeskatt hos televerket som verket fått betala för egna inköp av
utrustning som krävs för att utföra tjänster gentemot Intelsat. Jag föreslår
därför att regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att sätta ned
beloppet för inleverans av överskott till statsverket dels med hänsyn till
tullar och skatter som televerket skall betala för Intelsats räkning dels med
hänsyn till tullar och skatter som televerkets leveranser av varor och tjänster
till Intelsat belastas med.

Sverige skulle inte få några uppdrag av Intelsat och
därmed inga tull- och skatteintäkter därav om vi i motsats till andra länder
inte beviljade tull- och momsbefrielse. Därför innebär inte förslaget någon
nettobelastning på statsbudgeten. Jag erinrar om att riksdagen fattat
motsvarande beslut (prop. 1986/87: 100, bil 8, s. 184, TU 17, rskr! 212) i
fråga om satellitorganisationerna Notelsat och Eutelsat.

10

Hemställan Prop. 1987/88: 25

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att
bemyndiga regeringen att sätta ned beloppet för televerkets inleverans av
överskott till statsverket i enlighet med vad jag förordat.

Telekommunikationer

I
en skrivelse till regeringen den 5 juni 1987 har televerket meddelat att ett avtal
har ingåtts med Förvaltnings AB Fältmarskalken i Göteborg om försäljning av
televerkets fastighet Galathea 9 i Borås. Köpeskillingen uppgår till 13,2 milj.
kr. Avtalet har ingåtts med förbehåll för regeringens godkännande. Genom
övergång till ny teknik (AXE) som kräver mindre utrymme än äldre utrustning och
omflyttning av enheter som haft kontor i fastigheten har televerket inte längre
behov av att behålla fastigheten.

Televerket
har berett övriga statliga myndigheter och Borås kommun möjlighet att anmäla
sitt intresse av att förvärva fastigheten. Då inget intresse har visats av de
tillfrågade har fastigheten utannonserats till försäljning.

För
egen del konstaterar jag att fastigheten inte längre kommer att behövas för
televerkets verksamhet. Några andra statliga lokalbehov som skulle tala emot en
försäljning av fastigheten har inte kommit fram. Försäljningen bör därför
godkännas. Med hänsyn till att försäljningspriset är högre än 5 milj. kr. krävs
riksdagens samtycke till försäljningen.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

.
att samtycka till försäljningen av fastigheten Galathea 9 i Borås i enlighet
med vad jag har förordat.

II

Bilaga 4 Prop.
1987/88:25

Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande:
statsrådet Johansson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Sjunde huvudtiteln

D. Vissa centrala myndigheter m. m.

[1] D 6. Tullverket: Anskaffning av viss materiel

Från
anslaget bestrids utgifter för tullverkets anskaffning av fortskaff-nings- och telemateriel.
I statsbudgeten för innevarande år har anvisats ett reservationsanslag av
2600000 kr.

Vid
sin anmälan av detta anslag till 1987 års budgetproposition anförde chefen för
finansdepartementet att han - mot bakgrund av att kustbevakningen
organisatoriska framtid då var under övervägande — inte var beredd att pröva
tullverkets förslag om nya anskaffningar till kustbevakningens verksamhet. I prop.
1986/87:95 (bil. 6) föreslog regeringen att kustbevakningen skulle avskiljas
från tullverket den I juli 1988 och bilda en. egen civil myndighet inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen.
Riksdagen hade ingen erinran mot regeringens förslag (FöU 11, rskr 310).
Regeringen beslutade därefter den 18 juni 1987 aU en kommitté skulle tillkallas
för att utarbeta ett förslag till organisation m. m. för kustbevakningen.

I
en skrivelse den 31 mars 1987 har generaltullstyrelsen hemställt om resurser
för modifiering av de större kustbevakningsfartygen. Avsikten med modifieringen
är framför allt att installera nya framdrivningsmotorer och att förbättra
arbetsmiljön ombord. Åtgärderna gäller kustbevakningsfartygen Tv 102, 103, 104
och 105. Generaltullstyrelsen påpekar att förhållandet att några ytterligare
medel inte anvisats till kustbevakningens mate-rielanskaffningar under
budgetåret 1987/88 skulle leda till att de operationella resurserna
tillfälligt försämrades.Generaltullstyrelsen föreslår därför att medel begärs
för bl a arbetsmiljöförbättrande åtgärder på Tv 102 och anskaffning av motorer till
TV 103 under budgetåret 1987/88. Kostnaderna härför beräknar styrelsen till 6
milj. kr. inklusive mervärdesskatt.

12

Föredragandens överväganden Prop. 1987/88:25

Efter riksdagens beslut att låta kustbevakningen bilda en
egen, fristående myndighet har chefen för finansdeparteinentet tillkallat en
organisationskommitté. En arbetsuppgift för kommittén är att överväga den nya
myndighetens resursbehov. Emellertid avser denna prövning först tiden efter
den 1 juli 1988. Mot denna bakgrund anser jag att de modifieringsåtgärder . som
generaltullstyrelseh anmält för kustbevakningens vidkommande under innevarande
budgetår bör genomföras i syfte att vidmakthålla de nuvarande operationella
resurserna. Medel för detta bör föras upp på tilläggsbudget. Jag hemställer att
regeringen föreslår riksdagen

att till Tullverket: Anskaffning av viss materiel på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett
reservationsanslag av 6000000 kr.

F. Övriga ändamål

[2] F 9. Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken

Nordiska investeringsbankens styrelse gjorde i oktober
1986 till Nordiska ministerrådet en framställning om en ökning av bankens
grundkapital med 800 milj. SDR.*

Ministerrådet (samarbetsministrarna) antog den 26 november
1986 ett förslag om ökning av Nordiska investeringsbankens grundkapital avsett
att föreläggas nordiska rådet för yttrande. Förslaget innebär att
grundkapitalet den 1 januari 1988 ökas från 800 till 1600 milj. SDR. Andelen
inbetalt kapital av grundkapitaltillskottet på 800 milj. SDR bedöms av
ministerrådet kunna sättas vid 60 milj. SDR eller 7,5 % utan att bankens
kreditvärdighet försämras. För resterande del av höjningen av grundkapitalet
påtar sig deltagande länder betalningsansvaret. Enligt förslaget ställs 60
milj. SDR till bankens förfogande genom att 40 milj. SDR inbetalas direkt av
medlemsländerna och 20 milj. SDR tillförs genom överföring av överskottsmedel
som avsatts i bankens reservfond. Efter ökningen av grundkapitalet kommer den
inbetalda andelen således att uppgå till 200 milj. SDR eller 12,5% av den
totala grundfonden på 1 600 milj. SDR. Medlemsländernas inbetalningar skall ske
i tre årliga rater. Såväl grundkapitaltillskottet som överföringen plus första
inbetalningen och de två följande inbetalningarna skall fördelas på
medlemsländerna enligt den för år 1987 gällande fördelningsnyckeln för
gemensam nordisk finansiering.

Vid sin session i Helsingfors i februari 1987 antog
Nordiska rådet en rekommendation om godkännande av förslaget från
ministerrådet.

Vid ministerrådets möte i Helsingfors den 27 februari 1987
beslutade

* En särskild dragningsrätt motsvarande 8,206 svenska
kronor den 9 september

1987. 13

samarbetsministrarna att öka Nordiska investeringsbankens
grundkapital enligt förslaget. Ministerrådets beslut träder i kraft under
förutsättning av godkännande av respektive medlemslands folkrepresentation.

Nordiska investeringsbankens låneram skall, enligt
stadgarna, vara två och halv gånger så stor som grundkapitalet. Denna princip
sammanfaller med de regler som gäller för den Europeiska Investeringsbanken och
är motiverad med hänsyn till att banken skulle uppnå den hösta kreditvärdigheten.
Nordiska ministerrådet konstaterar att banken, efter drygt tio års verksamhet,
den 31 augusti 1986 hade utestående och beviljade, icke utbetalade, lån
motsvarande 1 483 milj. SDR. Tre Qärdedelar av bankens totala låneram var
därmed utnyttjad.

Ministerrådet konstaterar vidare att bankens
låneverksamhet ökade med 9% 1983, 57% 1984, 76% 1985 och ca 20% 1986. Enligt
bankens bedömning kommer den nuvarande låneramen att vara helt täckt vid
årsskiftet 1987-88.

Bankens
styrelse anser att relationstalet 1 -2 1/2 mellan grundkapital och låneram bör
bibehållas för att bankens kreditvärdighet inte skall minska. Nordiska
ministerrådet delar denna uppfattning. För att banken skall kunna fortsätta
den verksamhet som, enligt Nordiska ministerrådets uppfattning, hittills
utvecklats positivt, krävs en höjning av bankens grundkapital.

Enligt bankens stadgar skall en eventuell ökning av
grundkapitalet fördelas mellan medlemsländerna i enlighet med den vid varje
tidpunkt av Nordiska ministerrådet fastställda fördelningsnyckeln för gemensam
nordisk finansiering. Denna är för 1987: Danmark 20,5%, Finland 20,0%, Island
0,9%, Norge 21,5% och Sverige 37,1 %. Det föreslagna grundkapitaltillskottet
skulle därmed fördela sig så att Danmark tecknar sig för 164 milj. SDR, Finland
160 milj. SDR, Island 7,2 milj. SDR, Norge 172 milj. SDR och Sverige 296,8
milj. SDR av ökningen på 800 milj. SDR.

7,5 procent av grundkapitaltillskottet motsvarande 60
milj. SDR avses ställas till bankens förfogande av medlemsländerna. Följande plan
föreslås gälla för överföringar och inbetalningar:

Prop. 1987/88: 25

Överföring

Milj. SDR

Totalt

Fördelnings-

från reservfonden

nyckel för grund-

l:a

2:a

3:e

inbetalningen

kapital-

1.1.88

1.1.89

1.1.90

tillskott %

Danmark

4.36

1.79

3.07

3.08

12,3

20,5

Finland

3,26

2,74

3.00

3,00

12,00

20.0

Island

0,21

0,06

0,14

0,13

0,54

0,9

Norge

3,38 ■■■

3.07

3.22

3.23

12,9-

21.5

Sverige

8,79

2,34.

5.56

5,57

22,26.

37.1

Sammanlagt

20,00

10,00

14.99

15.01

60,00

100,0

Föredragandens
överväganden

Jag föreslår att svenska staten åtar sig
betalningsansvaret för Sveriges andel av höjningen av grundkapitalet samt att
ett förslagsanslag om 20 milj. kr. tas upp på tilläggsbudget för innevarande
budgetår för att finansiera de svenska inbetalningarna för budgetåret 1987/88.
Detta belopp inkluderar

14

en viss reserv för eventuella förändringar i kronans värde
i förhållande till Prop. 1987/88: 25 SDR. Jag hemställer att regeringen
föreslår riksdagen att

1. godkänna att svenska staten ikläder sig
betalningsansvaret för

Sveriges andel, uppgående till 296,8 milj. SDR, av höjningen av

Nordiska investeringsbankens grundkapital, och ställer 13,47 milj.

SDR till bankens förfogande inom överenskomna tidsfrister,

2. till Höjning av grundkapitalet i Nordiska
investeringsbanken

på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa

ett förslagsanslag av 20000000 kr.

[3] Försäljning av vissa fastigheter m. m.

Köp och försäljning av vissa fastigheter i Stockholm m. m.

Byggnadsstyrelsen har träffat avtal med JM Byggnads och
Fastighets AB om förvärv av fastigheterna Tegen 5,6 och 7 i Solna. På
fastigheterna finns en kontorsbyggnad som omfattar ca 26000 m. I gengäld överiåter
staten till bolaget äganderätten till fastigheterna Skogskarlen 1 i Solna;
Kungsstenen 2 och Spelbomskan 14 i Stockholm samt Generalen 7 i Linköping. På
dessa fastigheter finns byggnader som omfattar sammanlagt ca 26000 m. Samtliga
fastigheter är idag upplåtna för statliga verksamheter. Någon mellangift skall
inte utgå enligt avtalet. Det ankommer på regeringen att besluta om inköp av
fastigheter m.m., medan den i avtalet ingående försäljningen av fastigheter är
av sådan omfattning att riksdagens godkännande bör inhämtas.

Staten erhåller genom bytet samlade, moderna
kontorslokaler i Solna och får därmed direkt kontroll över hyresutveckling i en
mycket stor förvaltningsenhet. Lokaler är idag upplåtna för
arbetsmarknadsstyrelsen och statens kemikalieinspektion. Gällande hyresavtal
löper ut under år 1988. Byggnadsstyrelsen bedömer att staten har behov av dessa
lokaler för överskådlig tid.

Lokalerna som lämnas ingår delvis bland de objekt för
vilka byggnadsstyrelsen redan har planerat förändringar. Fastigheten
Kungstenen 2 och Spelbomskan 14 disponeras idag av universitetet i Stockholm.
Byggnaderna är i dåligt skick och är mindre lämpliga för verksamheten. Att
tillgodose universitetets önskemål inom ramen föi- befintliga byggnader skulle
bli mycket dyrbart. Byggnadsstyrelsen räknar därför med att kunna uppföra
ersättningslokaler inom.Frescati-området, i direkt anslutning till universitetet.
Fasfigheten Generalen 7 i Linköping disponeras idag av arbetsmarknadsinstitutet.
En avflyttning från dessa lokaler är planerad till februari 1988. Någon
alternativanvändning för statlig verksamhet av nämnda lokaler finns inte.

Till fastigheten Skogskarlen 1 i Solna finns idag en
outnyttjad byggnadsrätt. Enligt byggnadsstyrelsens bedömning kommer den
outnyttjade byggnadsrätten inte att användas för statliga ändmål inom
överskådlig tid. Av befintliga kontorslokaler, ca 9000 m", disponeras idag
drygt hälften av statens institut för personalutveckling (SIPU), medan övriga
lokaler dispo-

15

neras av
utrustningsnämnden för universitet och högskolor, länsstyrelser- Prop.
1987/88: 25 nas organisationsnämnd och domänverket. Byggnadsstyrelsen har förbehållit
sig rätt att efter tillträdesdagen hyra SIPU:s lokaler till den 30 september
1994.

Enligt min mening innebär byggnadsstyrelsens förslag som
helhet sådana fördelar för statens lokalförsörjning, att det bör godkännas.

Försäljning av fastigheter i Jakarta:

Regeringen har den 25 juni 1987 bemyndigat
byggnadsstyrelsen att träffa avtal om försäljning av rätten till fastigheterna Hak
Pakai No 5 och No 152 i Jakarta. Bemyndigandet har lämnats under förbehåll av
riksdagens godkännande, eftersom köpeskillingen uppgår till drygt 6,4 milj.kr.
Fastigheterna utgörs av äldre bostadsfastigheter, som idag disponeras av
svenska ambassadens kansli. Lokalerna bedöms mindre lämpliga ur funktionell
synvinkel och med hänsyn till lokaliseringen. Som ersättning för nämnda lokaler
kommer moderna kanslilokaler att förhyras i ett nybyggt affärscentrum i Jakarta.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att besluta om försäljning av de
redovisade fastigheterna i Stockholm, Solna, Linköping och Jakarta.

[4] Utyttjande av rörlig kredit m. m.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en
rörlig kredit i riksgäldskontoret uppgående till 360 milj. kr. avsedd att ställas
till förfogande för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet (prop. 1986/87:
150 bil. 1, FiU 37, rskr. 368).

En förnyad bedömning ger nu vid handen att ytterligare
behov att disponera rörlig kredit uppkommit för ett antal myndigheter. På
grundval av detta behöver ramen för rörlig kredit för uppdragsmyndigheterna
ökas med 40 milj. kr. till 400 milj. kr:

Riksdagen har (prop, 1986/87: 121, KrU 86/87: 22, Rsk.
347) beslutat att ett register över fritidsbåtar skall inrättas den I januari
1988. I propositionen redovisas att sjöfartsverket skulle få disponera en
rörlig kredit beräknad till 12 milj. kr. i riksgäldskontoret under ett
uppbyggnadsskede och att registeravgiften skulle tas upp under en särskild
inkomsttitel på statsbudgetens inkomstsida.

I statsbudgeten för budgetåret 1987/88 finns ingen
särskild inkomsttitel uppförd för detta ändamål. En sådan inkomsttitel bör
hänföras till rubriken 2500 Offentligrättsliga avgifter och benämnas
Registeravgift för fritidsbåtar. De årliga inkomsterna kan beräknas till 13
milj. kr.

I enlighet med riksdagsbeslutet vid förra riksmötet bör
riksdagen nu för

en tvåårsperiod anvisa en rörlig kredit för ändamålet. Det i propositionen

1986/87: 121 beräknade beloppet synes väl avvägt. 16

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

dels
bemyndiga regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret för
myndigheter med uppdragsverksamhet, uppgående fill 400000000 kr.,

dels
medge att sjöfartsverket får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på
12000000 kr.

- 17

2
Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25

Bilaga
5

Utbildningsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987. Föredragande:
statsrådet Göransson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Åttonde huvudtiteln

E. Studiestöd m. m.

E 1. Centrala studiestödsnämnden m. m. och

E 2. Ersättning till vissa myndigheter för deras
handläggning

av studiesocialt stöd

I
statsbudgeten för innevarande budgetår har under anslagsrubriken Centrala
studiestödsnämnden m.m. anvisats ett ramanslag av 83 888000 kr. och under
anslagsrubriken Ersättning till vissa myndigheter för deras handläggning av studiesocialt
stöd ett förslagsanslag av 12885 000 kr.

Centrala
studiestödsnämnden (CSN) har i en skrivelse till regeringen den 30 april 1987
redovisat utvecklingsarbetet vid de studiesociala myndigheterna budgetåren
1985/86 och 1986/87 samt hemställt om medel för utvecklingsarbetet och för den
löpande verksamheten.

Under
budgetåret 1985/86 påbörjade CSN ett mycket omfattande utvecklingsarbete, som
man beräknar avsluta hösten 1987. Utvecklingsarbetet avser flera
studiestödsområden. Handläggningen av studiehjälpen har överförts från kommuner
och landsting till CSN och studiemedelsnämnderna och man har gått över till en
månadsvis utbetalning via konto. Beloppsberäkning och utbetalning av
vuxenstudiestöd och timersättning har överförts från riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna till CSN och vuxenutbildningsnämnderna, samtidigt som
rutinerna har datoriserats. Studiemedelsutbetalningarna för gymnasiala studier
sker numera månadsvis.

De
administrativa förändringarna beträffande de studiesociala stöden leder till
betydande besparingar för statsverket. Försiktiga beräkningar ger vid handen
att de direkta besparingarna för statsverket i form av en mycket större
säkerhet vid utbetalningen, minskade återkravsförluster och räntevinster
ligger i storleksordningen 170-180000000 kr.

Samtidigt
har utvecklingsarbetet inneburit betydande kostnader för i första hand
systemutveckling. Administrationen vid de studiesociala myndigheterna har
vuxit, medan minskningar har kunnat ske vid försäkringskassorna, kommuner och
landsting. Det har varit svårt att under arbetets

gäng
beräkna såväl utvecklingskostnaderna, som kostnaderna för den änd- Prop.
1987/88: 25 rade administrationen.

I flera budgetpropositioner har medelsfrågan anmälts för
riksdagen, senast i 1987 års budgetproposition (bil. 10, sid. 306), där jag
anmälde att de slutliga kostnaderna för CSN:s utvecklingsarbete ännu ej
beräknats och att jag avsåg att återkomma till regeringen i denna fråga.
Riksdagen hade inget att erinra mot denna anmälan (SfU 1986/87: 11, rskr. 176).

Genom beslut den 10 september 1987 godkände regeringen på
grundval av nyss nämnda skrivelse från CSN ett anslagsöverskridande på anslaget
E 1. Centrala studiestödsnämnden m. m. om högst 25 795000 kr. för budgetåret
1986/87. Drygt 20000000 kr. utgjorde utvecklingskostnader av engångskaraktär,
medan resterande 5 747000 kr. avsåg den löpande driften.

I en skrivelse till regeringen den 7 maj 1987 anmälde CSN
beräknade/ ändrade inkomster och kostnader för återbetalningsverksamheten
budgetåret 1987/88 på grund av slopandet av äktamakeprövningen vid återbetalning
av studiemedelsavgift, införandet av fyra inbetalningstillfällen och
försöksverksamhet med förändrad administration inom återbetalningsområdet,
samt hemställde om medel för utveckling av administrativa system och
genomförandet av de beslutade förändringarna.

I proposition (1987/88:29) om avskaffande av den s.k. äktamakeprövningen
vid återbetalning av studiemedel anmälde jag för riksdagen att ett slopande av
denna prövning i samband med återbetalningen av studiemedel leder till
betydande administrativa kostnader, förutom lägre inkomster till staten i form
av minskad återbetalning av studiemedel som uppgår till ca 300 milj. kr. Jag
anmälde vidare att jag avsåg att i tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1987/88 hemställa om att regeringen föreslår riksdagen att anvisa
medel för de beräknade administrativa kostnaderna under anslaget E 1. Centrala
studiestödsnämnden m. m.

Jag beräknar nu de sammanlagda kostnaderna för CSN:s
administrativa utvecklingsarbete under budgetåret 1987/88 till 9 396000 kr.
Dessa medel bör anvisas CSN i form av ett engångsanslag. För de löpande
förvaltningskostnaderna under anslagen E 1. Centrala studiestödsnämnden m. m.
och anslaget E 2. Ersättning till vissa myndigheter för deras handläggning av studiesocialt
stöd beräknar jag en ökning med 7802 000 kr. varav 2472 000 kr. är att hänföra
till de ändrade reglerna för äktamakeprövningen, 2250000 kr. till det ökade
antalet inbetalningstillfällen vid återbetalning av studiemedel och 3080000 kr.
till den ökade administrationen i samband med att studiehjälpen fr. o. m. den 1
januari 1987 utbetalas under 12 månader per år. Jag avser att återkomma till
finansieringen av de löpande förvaltningskostnaderna i 1988 års
budgetproposition.

Som framgår av vad jag nyss relaterat har regeringen i ett
särskilt beslut medgivit ett anslagsöverskridande för budgetåret 1986/87. 5 747
000 kr. av det medgivna anslagsöverskridandet rör den löpande administrationen
och bör således ingå i basen för förvaltningskostnadsanslaget för budgetåret
1987/88. Jag beräknar den prisomräknade kostnaden till 6081 000 kr.

19

Hemställan Prop. 1987/88:25

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
till Centrala studiestödsnämiiden
m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett
ramanslag av 19833000 kr.

2.
fill Ersättning
till vissa myndigheter för deras handläggning av studiesocialt stöd på
tilläggsbudget I på statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag av 3 446000 kr.

F. Kulturverksamhet m. m.

F 3. Bidrag till särskilda kulturella ändamål

På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna
rubrik anvisats ett reservationsanslag av 4485000 kr. Under anslaget finns bl.a.
medel till regeringens disposition för särskilda insatser av engångskaraktär på
kulturområdet. Dispositionsposten uppgår för innevarande budgetår till 1580000
kr.

De fria teatergrupperna har en utsatt ekonomisk situation.
Många grupper har svårt att få ekonomin att gå ihop även om deras
föreställningar drar mycket publik och övriga omständigheter är gynnsamma. Den
regniga och kalla sommaren 1987 har medfört att flera av de teatergrupper som
satsat på sommarteater fått sin ekonomi helt förstörd. Gruppernas existens är i
fara och nödvändiga arbetstillfällen för ett stort antal skådespelare hotar att
försvinna. För att förhindra konkurs och nedläggning av verksamheten bör
tillfällig hjälp kunna utgå ur förevarande anslag till fria teatergrupper som
drabbats och kommer att drabbas av akuta ekonomiska problem under hösten 1987
och våren 1988. Jag förordar att anslaget för ändamålet tillförs ett
engångsbelopp av 1 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till särskilda kultureUa ändamål på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag
av 1000000 kr.

F 14. Rikskonsertverksamhet

För innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett re-

servafionsanslag av 28040000 kr. Vid denna medelsberäkning har kostna

der främst med hänsyn till 1987 års löneavtal inte beräknats. Jag förordar

en kompensation till Rikskonserter sorn motsvarar löneutvecklingen inom

det statligt reglerade avtalsområdet. Med hänvisning härtill förordar jag att

anslaget till Rikskonsertverksamhet höjs med 1 133 000 kr. för det andra

halvåret 1987.

Riksdagen har med anledning av prop. 1984/85: 1 (KrU 7, rskr. 53) 20

beslutat
om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter fr. o. m. Prop. 1987/88:
25 den 1 januari 1988. Vidare har riksdagen med anledning av prop. 1985/86: 114
(KrU 22, rskr. 330) beslutat om en ny institution på central nivå benämnd
Svenska rikskonserter fr. o. m. den 1 januari 1988. Samtidigt kommer
verksamheten vid stiftelsen Institutet för rikskonserter att upphöra. Detta
föranleder en ändring i lagen (1976: 1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområ-: de. Inom departementet har
därför upprättats förslag till lag om ändring i denna lag. Förslaget bör fogas
till protokollet som/)//flfl 5./.

Lagförslaget
rör, i vad avser frågan om överiämnande av myndighetsutövning, i och för sig
sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Enligt min
mening är dock frågan av sådan enkel beskaffenhet att.yttrande frän lagrådet
inte behöver inhämtas. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
anta förslaget till lag om ändring
i lagen (1976: 1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

2.
till Rikskonsertverksamhet på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa etl
reservationsanslag av 1 133000 kr.

Bdaga 5.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 1046) om överlämnande av

förvaltningsuppgifter
inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde

Härigenom
föreskrivs att 5 § lagen (1976: 1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5§" , "■'

Stiftelsen
Institutet för rikskon- Stiftelsen Svenska rikskonserter

serter prövar prövar

1.
frågor om statsbidrag och för- 1. frågor
om statsbidrag och förlusttäckningsgarantier av statliga lusttäckningsgarantier
av statliga medel fill regionala och lokala mu- medel till regionala och
lokala musikaktiviteter samt sikaktiviteter samt

2. fråga om statsbidrag till svens- 2. fråga
om statsbidrag till svenska musikers utlandsverksamhet. ka
musikers utlandsverksamhet.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 15

21

Bilaga 6 Prop. 1987/88:25

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29
oktober 1987 Föredragande: statsrådet Hellström

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Nionde huvudtiteln

G. Utbildning och forskning

[1] G 6. Stöd till kollektiv forskning

På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna
anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 24,4 milj. kr. Av beloppet
disponerar skogs- och jordbrukets forskningsråd 2 milj. kr. för forsknings- och
utvecklingsarbete inom jordbruksområdet.

För budgetåret 1986/87 anvisades 15 milj. kr. under tolfte
huvudtitelns anslag Beredskapslagring och industriella åtgärder för att
klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att framställa etanol
grundad på spannmål i en fullskaleanläggning (prop. 1985/86: 100 bil. 14, NU
17, rskr. 172). Anslaget finansierades med miljöavgifterna på bekämpningsmedel
och handelsgödsel. Av dessa medel behöver 3,3 milj. kr. inte tas i anspråk för
ändamålet. Lantbrukarnas riksförbund har i skrivelse den 25 juni 1987 hemställt
att medlen i stället används för vissa utvecklingsprojekt på jordbruksområdet.

Föredragandens överväganden

För egen del vill jag framhålla det angelägna i att
underlätta omställningen av jordbruksmarkens användning i vårt land. Jag
förordar därför att ytterligare 3,3 milj. kr. anvisas under detta anslag för
tillsammans med jordbruksnäringen gemensamt finansierade projekt rörande
alternativ användning av jordbruksmark. Tilläggsanslaget finansieras med medel
som ursprungligen anvisades för etanolprojektet. I denna fråga har jag samrått
med chefen för miljö- och energidepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till kollektiv forskning på tilläggsbudget I
till statsbud

geten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av

3 300000 kr. 22

Bilaga
7 Prop. 1987/88:25

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987.

Föredragande:
statsrådet Thalén vad avser p. 1-3 och statsrådet G. Andersson vad avser p. 4

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Tionde huvudtiteln

B. Arbetsmarknad m. m.

[1] B 3. Arbetsmarknadsutbildning

På
statsbudgeten för budgetåret 1987/88 har under denna anslagsrubrik anvisats ett
reservationsanslag av 2500 milj. kr., varav 132 milj. kr. avser bidrag till
utbildning i företag. Medlen för utbildning i företag har beräknats för 15 000
personer.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) har i anslagsframställningen för budgetåret 1988/89 beskrivit
arbetsmarknaden under det närmaste året och därvid bl. a. framhållit att det
råder stor brist på yrkesarbetare och tekniker. Denna brist menar AMS leder fill
att det uppstår s. k. flaskhalsproblem i produktionen vilket hindrar företag
från att vidmakthålla och utveckla sin verksamhet. Särskilt gäller detta de
mindre företagen. AMS menar vidare att den enda möjligheten som finns att på
kort sikt tillgodose den efterfrågade kompetensen är s. k. flaskhalsutbildning
inom ramen för utbildning i företag.

Den senaste
konjunkturbarometern och länsarbetsnämndernas nyligen publicerade prognoser för
innevarande budgetår pekar på risken för en betydande skärpning av den brist på
arbetskraft som AMS beskrivit i sin anslagsframställning.

Omfattningen av antalet
bidragsansökningar som redan under innevarande budgetårs tre första månader
kommit in till länsarbetsnämnderna visar att beräknade medel för utbildning i
företag under innevarande bud getår, trots hårda prioriteringar, inte kommer
att täcka behovet.

Mot bakgrund av vad numera
framkommit kan jag konstatera att bristen på kvalificerade yrkesarbetare och
tekniker blir alltmer markant främst i industriföretagen. Även inom vårdområdet
kan konstateras brist inom vissa yrkesgrupper. Efterfrågan på utbildning i
företag har varit och är alltjämt mycket stor och det är väsentligt att denna
utbildning kan hållas på en hög nivå. Under budgetåret 1986/87 deltog 23 000
personer i sådan utbildning, varav 12000 enbart i flaskhalsutbildning.

23

Jag
anser det därför angeläget att AMS ges möjligheter att utöka utbild- Prop.
1987/88: 25 ningen i företag för att undvika störningar i produktionen till
följd av bristande yrkeskunskaper. Den företagsinterna rörlighet som uppstår genom
flaskhalsutbildning och de motprestationer som företagen förväntas åta sig innebär
att utbildning i företag även får gynnsamma effekter för de ' arbetslösa. Detta
gäller särskilt utbildning inom offentlig verksamhet där motprestationer är ett
krav för att bidrag skajl utgå.

Mot
bakgrund härav förordar jag att regeringen föreslår riksdagen att ■
ytterligare 40 milj. kr. tillförs anslaget till arbetsmarknadsutbildning för utbildning
i företag. Jag avser vidare föreslå regeringen att AMS ges möjlighet att
disponera högst 20 milj. kr. för utbildning i företag av medel som har beräknats
på anslaget för särskild anordnad arbetsmarknadsut--bildning. Detta innebär att
ytterligare drygt 8000 personer kan medges utbildning i företag under
innevarande budgetår. Den nu föreslagna utökade omfattningen av utbildning i
företag bör till viss del kunna påverka omfattningen av beredskapsarbeten. Jag
återkommer till detta under anslaget B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen ,

att
till Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 40000000 kr.

[2] B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

På
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats
ett reservationsanslag av 2504,5 milj. kr. Av medlen har 1874 milj. kr.
beräknats för beredskapsarbeten varav 100 milj. kr. skall stå till ' regeringens
disposition.

För
riksdagens kännedom vill jag meddela alt regeringen i beslut den 25 juni 1987
medgivit att AMS får disponera högst 20.milj. kr. av avsatta medel för
beredskapsarbete för särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med
nedläggningen av gruvdriften i Stekenjokk i Västerbottens län. För att
säkerställa den omfattning av beredskapsarbete som statsmakterna tidigare
beslutat om för innevarande budgetår borde anslaget på grund härav tillföras
ytterligare 20 milj. kr.

Mot
bakgrund av vad jag nu föreslagit om utökad omfattning av utbildning i företag
bör emellertid behovet av beredskapsarbeten komma att minska i och med att
arbetsförmedlingen så långt möjligt skall förhandla med arbetsgivaren om en arbetsmarknadspolitisk
motprestation. Detta innebär bl. a. att arbetslösa kan placeras på de arbeten
som de som går på utbildning lämnar. Medlen för beredskapsarbete bör härigenom
kunna minskas med 20 milj. kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen 24

att
godkänna vad jag nu har anfört om användningen av medel för beredskapsarbeten.

[3] B 16. Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil-och . Pröp. 1987/88:25

konfektionsindustrierna

Den
omläggning till en mer offensiv inriktning av stödet till tekobranschen som
riksdagen beslutade om våren 1983 (prop. 1982/83:130, AU 29, rskr. 322) har
bidragit till att branschen nu har en stabilare struktur än tidigare. Det s. k.
äldrestödet har successivt dragits ner och samtidigt har införandet av ett
utbildningsstöd bidragit fill att underlätta rekryteringen till tekoindustrin
och till att stärka kompetensen och därmed konkurrenskraften för branschen.

Statens
pris- och kartellnämnd har på uppdrag av regeringen utrett frågan om en ny
stödform för tekoindustrin. Utredningen har remissbehandlats under
våren-sommaren 1987. Chefen för industridepartementet kommer senare i dag att
redovisa utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter. Därefter
kommer han, efter samråd med mig och andra berörda statsråd, att redovisa sin
syn på frågan om ändrad stödform till tekoindustrin.

D. Invandring m. m.

[4] D 8. Insatser mot rasism och främlingsfientlighet

Något
anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret
1987/88.

Regeringen
bemyndigade mig den 17 september i år att tillkalla en pariamenlarisk
kommission med uppgift att föreslå insatser mot rasism och främlingsfientlighet.
Arbetet skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutfört senast vid utgången av
år 1988. Det är min.bedömning att kommissionens arbete, för att bli så
effektivt som möjligt, fortlöpande bör stödjas genom särskilda insatser från
regeringens sida. Kommissionen skall enligt sina direktiv, utifrån de samlade
kunskaper och erfarenheter som redan finns, belysa förekomsten av rasism och
främlingsfientlighet och vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom dessa
fenomen. Kommissionen skall vidare undersöka hur kunskaperna och medvetenheten
om rasism och främlingsfientlighet kan förstärkas och fördjupas genom
utbildningsinsatser och forskning. I direktiven nämns vidare att kommissionen
skall samråda med folkrörelserna och med arbetsmarknadens parter om hur dessa kan
öka sin medverkan i detta arbete.

Kommissionen
har stor frihet att bestämma arbetets närmare inriktning och uppläggning. Det
måste vidare ankomm.a på kommissionen att avgöra formerna för samverkan med
kommuner, berörda myndigheter, organisationer och media.

Det ligger i sakens natur
att en stor del av arbetet för att bekämpa rasism

och främlingsfientlighet kommer att handla om informationsinsatser av

skilda slag, bidrag till projekt och insatser av andra som kan engageras i

kampanjen. För att göra kommissionens arbete så effektivt som möjligt bör

det därför finnas medel disponibla för sådana ändamål. Insatserna skall 25

kunna beslutas av
regeringen efter framställningar från kommissionen.

Jag
förordar därför att ett nylt anslag för ändamålet tas upp pä tilläggs- Prop.
1987/88:25 budget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att
till Insatser mot rasism och främlingsfientlighet på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 12000000
kr.

26

Bilaga
8 Prop. 1987/88:25

Industridepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande:
statsrådet Peterson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Tolfte huvudtiteln

B. Industri m. m.

[1] B 10. Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin

Under
denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats ett reservationsanslag
av 80 milj. kr. I det följande behandlas frågan om en ändrad stödform för
tekoindustrin.

Bakgrund

Vid
arbetsmarknadsutskottets (AU 1985/86: 11 s. 71) behandling av anslaget till
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
under våren 1986 aktualiserades ett förslag att ersätta det s. k. äldrestödet
med avskrivningslån. Arbetsmarknadsutskottet ansåg att berörda departement
närmare borde bereda detta förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med
utskottets förslag (rskr. 1985/86: 153).

Frågan
om att ersätta de nuvarande stödformerna för tekobranschen med s. k.
avskrivningslån togs även upp i tre motioner som behandlades av näringsutskottet
under våren 1986 (NU 1985/86: 32, rskr. 306). Gemensamt för motionerna är att
de stöder tankar som framförts av organisationer inom tekoindustrin om att
större delen av det industripolitiska stödet för tekoindustrin samt det s. k.
äldrestödet skulle ersättas med ett system med avskrivningslån.

Näringsutskottet
ville — mot bakgrund av att äldrestödet på arbetsmarknadsutskottets förslag nu
skulle utredas — inte motsätta sig att även industristödet inkluderades i en
utredning om alternativa stödformer för tekobranschen. Härvid borde enligt
näringsutskottet handels- och näringspolitiska effekter belysas. Riksdagen
beslutade i enlighet med vad utskottet förordat (rskr. 1985/86:306).

Riksdagen har senare på
förslag av arbetsmarknadsutskottet och nä

ringsutskottet gett regeringen till känna att ett ställningstagande i denna

fråga borde föreläggas riksdagen under hösten 1987 (AU 1986/87:11, rskr.

139 samt NU 1986/87: 25, rskr. 203). 27

Frågan om omvandling av
tekostöden har utretts av statens pris- och Prop. 1987/88: 25 kartellnämnd (SPK).
SPK:s rapport - Andrad stödform för lekoindustrin - överiämnades till
regeringen under våren 1987. Rapporten har remissbehandlats.

Nuvarande
statliga stöd till tekoindustrin

Såväl
produktion som sysselsättning inom svensk tekoindustri sjönk under 1960-talet bl.a.
som en effekt av kraftigt växande import. Till följd härav infördes år 1970
statligt stöd till tekoindustrin i form av bl. a. ett fyraårigt export- och
utbildningsprogram. Stödet har successivt föriängts och även kommit att omfatta
andra stödformer. De viktigaste tekostöden är för närvarande det s. k.
äldrestödet samt utbildningsstödet vid nyrekrytering av personal till
tekoindustrin, det industripolitiska stödet för tekoindustrin samt
beredskapslån och beredskapsgarantier.

Äldrestödet,
som administreras vid arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), syftar till att
upprätthålla sysselsättningen för äldre arbetskraft inom tekoindustrin. Stödet
infördes år 1977 och utgår som ett bidrag per arbetstimme för arbetstagare som
fyllt 50 men inle 65 år och som sysselsätts med tillverkningsarbete. Enligt
riksdagens beslut våren . 1983 (prop. 1982/83:130, AU 29, rskr. 322) skall
äldrestödet successivt, under en treårsperiod fr. o. m. 1984, trappas ned. För
närvarande utgår bidraget med 28 kr. per bidragsberättigad timme. Det
sammanlagda bidraget får dock inte överstiga 4 % av företagets totala
lönekostnader för anställda som sysselsätts med tillverkningsarbete. Budgetåret
1986/87 uppgick äldrestödet till totalt 130 milj. kr. och sedan stödet
infördes år 1977 har samrnanlagt 2,4 miljarder kronor utgått för ändamålet.
Riksdagen beslutade våren 1986. (prop. 1985/86: 100 bil. 12 och 14, NU 32, rskr.
306) att en fortsatt nedtrappning av äldrestödet skulle ske för den följande 3-årsperioden
samtidigt med fortsatta induslripolitiska åtgärder för tekoindustrin.

För
konfeklionsindustrin kan statens industriverk (SIND) sedan budgelåret 1976/77
bevilja ränte- och amorteringsfria lån för rationaliseringsinvesteringar.
Syftet med lånen är att främja införande av ny teknik, höja effektiviteten inom
konfektionsindustrin samt underlätta hemtagning av sådan produktion som sker
utomlands. Låneandelen är normalt högst 40 % av investeringsbeloppet.
Avskrivningslån lämnas inte för investeringar i byggnader eller för
investeringar.som huvudsakligen avser expansion eller som sammanlagt
understiger 50000 kr.

Vid
SIND:s bedömning av ett enskilt ärende tas särskild hänsyn till företagets
utvecklingsmöjligheter på sikt. Den aktuella investeringens rationaliseringseffekt
bedöms liksom företagets ekonomiska ställning..Har statligt bidrag i någon
annan form lämnats, får summan av rationaliseringslån och andra bidrag inte
utan regeringens medgivande överstiga 50 % ay . investeringskostnaden. T.o.m.
budgetåret 1986/87 har industriverket beviljat lån på totalt 182 milj. kr.

De industripolitiska
åtgärderna för lekoindustrin vid statens industriverk

omfattar - förutom de nyss nämnda avskrivningslånen - delbranschstu

dier, bidrag lill konsultinsatser i enskilda företag, bidrag till samverkans- 28

projelct mellan flera
företag, exportstöd; utbildning samt stöd till forskning Prop. 1987/88: 25 och
utveckling. För att följa denna verksamhet har en rådgivande nämnd för
tekofrågor inrättats vid industriverket. I nämnden ingår representanter för
arbetslagar- och arbetsgivarorganisationer samt berörda myndigheter.

Beredskapslån
och beredskåpsgaranti utgår i syfte atl upprätthålla eller stärka landets
försörjningsberedskap. Ärenden orn beredskapslån och beredskapsgaranti prövas
av överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Beredskapslän eller -garanti får
lämnas till företag som åtar sig att t. ex. upprätthålla viss
produktionskapacitet eller beredskapslagra vissa varor.-Beredskapslån är
vanligen ränte- och amorteringsfria.

Avtal
om beredskapsåtagande sluts med det företag som erbjuder det för försörjningsberedskapen
på längre sikt förmånligaste alternafivet. I princip • -skall
försörjningsberedskapen kunna tryggas utan att ytterligare beredskapslån eller
beredskapsgaranti skall behöva lämnas till det företag som tidigare erhållit
lån eller garanti för samma ändamål.

Våren
1983 beslutade riksdagen (prop. 1982/83: 130 bil. 1, NU 42, rskr. 321) om en
omläggning av de statliga åtgärderna för textil- och konfektionsindustrin.
Omläggningen innebar att åtgärdernas profil ändrades i riktning mot en ökad
andel effektivitetsfrämjande och marknadsstödjande åtgärder. Samtidigt
minskades omfattningen av äldrestödet.

Under
våren 1986 beslutade riksdagen (prop. 1985/86: 100 bil. 14, NU 32, rskr. 306)
om fortsatta statliga åtgärder för tekoindustrin med i huvudsak den inriktning
som lagts fast våren 1983. Beslutet innebar en fortsatt reduktion av
äldrestödet under perioden 1986/87 - 1988/89 och en viss successiv minskning av
det industripolitiska stödet.

Branschutvecklingen

De
branschfrämjande åtgärderna för tekoindustrin vid statens industriverk var
under år 1985 föremål för en utvärdering av SPK. Arbetet redovisades i rapporten
Utvärdering av SIND:s branschprogram (SPK:s utredningsserie 1986:4), som
publicerades i april 1986. SPK konstaterade i rapporten atl stora delar av den
svenska textilindustrin i dag har genomgått en betydande strukturomvandling
och därför bättre kan klara den internationella konkurrenssituationen. Enligt SPK
har även konfeklionsindustrin genomgått en strukturomvandling på senare år,
men har på grund av att den är mer arbetskraftsintensiv än textilindustrin haft
svårare att hävda sig internationellt. I regeringens redovisning av SPK:s
utredningsarbete i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14,
NU,25, rskr. 203) framhölls atl de induslripolitiska åtgärderna för
tekoindustrin medverkat till en stabilisering inom branschen.

Näringsutskottet
konstaterade i ett betänkande våren 1987 (NU 1986/87: 25, rskr! 203) alt det
finns vissa positiva drag i utvecklingen inom svensk tekoindustri under senare
år. Härvid framhölls att en betydande del av tekoindustrin nu har
omstrukturerats och att branschen blivit mer konkurrenskraftig. Vidare påpekas
att en inte oväsentlig del av tekoföretagens produktion avsätts på
exportmarknaden.

Vad
gäller den nyss nämnda utvärderingen av de branschfrämjande 29

åtgärderna vid SIND som genomförts av SPK hänvisade riksdagens
nä- Prop. 1987/88:25 ringsutskott till att man inom utskottet redan våren 1986
hunnit ta del av SPK:s utvärdering och funnit att SIND:s branschstöd för
tekoindustrin är effektivt. Näringsutskottet konstaterade att särskilt
exportstödet samt stödet till teknikutveckling och till
rationaliseringsinvesteringar enligt utvärderingen har bedömts vara mycket
värdefulla, liksom den kunskapsbas som har byggts upp hos SIND i form av bl. a.
tillgång till konsulter och kunnande om ny teknik.

Enligt SIND:s rapport TEKO 87 (SIND PM 1987: 5) som
publicerades i september 1987 bedöms situationen inom tekoindustrin ha
ytterligare stabiliserats. Produktionen inom lextdindustrin bedöms under år
1987 komma att öka med 2-5 % och vara oförändrad eller bli 1-2 % högre under år
1988 jämfört med år 1987. Inom trikåindustrin emotses en produktionsminskning
under år 1987 med ca 2 % varefter nivån blir oförändrad under år 1988. Produkfionsvolymen
inom konfeklionsindustrin förväntas öka med 1-2 % under år 1987 och minska med
ca 2 % under år 1988.

Under år 1984 förblev sysselsättningen inom tekoindustrin
oförändrad men minskade åler under år 1985 och 1986 med sammanlagt cirka 2000 årsanställda.
Under åren 1987 och 1988 förutses minskningar med sammanlagt ca 1 000 årsanställda
lill ca 25000 årsanställda. SIND framhåller atl betydande nykrekryteringsbehov
föreligger inom branschen.

Exportvärdet för tekoindustrin inklusive reexporl har ökat
från 5,8 miljarder kronor år 1985 till 6,2 miljarder kronor år 1986.

Vad
gäller lönsamheten förväntar sig, enligt SIND:s rapport, 89 % av tekoföretagen
förbättrad eller oförändrad lönsamhet under år 1987 jämfört med år 1986. För år
1988 bedömer 95 % av företagen att lönsamheten blir högre eller oförändrad
jämfört med år 1987. Avkastningen på totalt kapital har under åren 1983-1985
legat på en konstant nivå inom textilindustrin och samtidigt förbättrats inom
konfektionsindustrin. Den genomsnittliga lönsamheten inom tekoindustrin har
dock legat på en lägre nivå än i flertalet andra branscher inom svensk
industri.

Utredningen

Förslagets Innebörd

SPK konstaterar att det av branschorganisationerna
föreslagna stödet, som sedermera fått benämningen utvecklingslån, skulle
innebära elt generellt slöd för finansiering av investeringar och andra
satsningar som syftar till att utveckla tekoindustrin. Utvecklingslånen skulle
omfatta alla tekoföretag och lånesumman sättas i relation till antalet
produktionstimmar. Lånen föreslås vara ränte- och amorteringsfria och skall
beviljas årsvis utan krav på säkerhet och i princip oavsett om företaget fått
annat statligt stöd för verksamheten. Lånen skall kunna användas till att
finansiera investeringar i produktionsanläggningar, produktionstekniska
förbättringar, kompetenshöjande utbildning, åtgärder för att förbättra
arbetsmiljön, marknadsföring m. m. När åtgärderna genomförts förutsätts
utvecklingslänet skrivas av.

30

Enligt
förslaget skall utvecklingslånen ersätta nuvarande industri- och Prop.
1987/88:25 arbetsmarknadspolitiska åtgärder med undantag av de exportfrämjande
åtgärder och vissa samverkansprojekt som SIND genomför.

För
budgetåren 1987/88 och 1988/89 har föreslagits att utvecklingslånen skulle
kunna utgå med belopp motsvarande 5: 50 kr. per faktisk produktionstimme.
Baserat på nuvarande sysselsättningsnivå kan kostnaderna för stödet härvid
beräknas till ca 250 milj. kr. per år.

Effekter
av den föreslagna stödformen

Inledning

De
föreslagna utvecklingslånen har inte samma syfte som det s. k. äldrestödet.
Utvecklingslånen skall enligt förslaget finansiera produktionsratio-haliseringar
genom investeringar i produktiorisanläggningar och i utbildning samt genom
marknadsföringsåtgärder och produktutveckling öka utnyttjandet av
produktionskapaciteten. I och med att utvecklingslånen är avsedda för
finansiering av nämnda åtgärder skulle de i väsentlig utsträckning komma att
användas till samma ändamål som medlen inom industriverkets branschprogram
används till.

SPK
påpekar dock alt syftet med de föreslagna utvecklingslånen på en mycket
väsentlig punkt skiljer sig från syftet med det nuvarande industripolitiska
stödet till tekoindustrin. Det nuvarande stödet syftar till att omstrukturera
branschen så att en konkurrenskraftig tekoindustri växer fram. De föreslagna
utvecklingslånen är avsedda att utgå till samtliga tekoföretag, dvs. inte
endast till de företag som har en långsiktig konkurrensförmåga, varför deras
effekt på branschstrukturen torde vara lägre.

SPK
framhåller att det kan ligga i samhällets intresse att företagen i en viss
bransch investerar i högriskprojekt. Om normala företagsekonomiska överväganden
och marknadsmässiga finansieringsformer fick avgöra, skulle sannolikheten för
att projektet skulle komma till stånd vara låg. Det finns olika möjligheter att
stödja projekt med ett relativt högt risktagande. Alla bidrag och subventioner
som sänker kapitalkostnaden kan generellt sett sägas öka antalet lönsamma projekt,
även sådana med relativt högt risktagande. Skall risktagande i sig premieras,
kan delta göras genom en lägre räntenivå än vad som är marknadsmässigl
motiverat med avseende på risktagandet. Det är ocksä möjligt att ge
lånegarantier till företagen så att dessa kan företa investeringar till räntor
som gäller för projekt med "normalt" risktagande. Alla nämnda stöd
ökar således sannolikheten för att projekt med ett relativt högt risktagande
kommer att genomföras, genom att de sänker kostnaden för företaget. De s. k.
utvecklingslånen har enligt SPK samma effekt.

En
förutsättning för att det skall vara motiverat att använda den föreslagna
stödformen är enligt SPK att det företag som tar emot lånet inte kan kapitalisera
projektets avkastning. Således skall det inte vara möjligt för företaget att
monopolisera en teknisk innovation som del genom avskrivningslånet/utvecklingslånet
finansierade projektet lett fram till. Innovationen skall lätt kunna spridas till
mänga företag i branschen. Om det skulle

föreligga
en möjlighet att kapitalisera projektets avkastning bör låneregler- Prop.
1987/88: 25

na vara så
konstruerade atl företaget blir återbetalningsskyldigt. Skulle

projektet
innebära ett misslyckande har samhället bidragit till skapandet av

ny
kunskap, kunskap om vad som inte är möjligt, som är en kollektiv

nyttighet.

De projekt som skall finansieras med utvecklingslånen
skall således enligt SPK:s mening förete potentiella positiva s. k. externa
effekter. Företaget skall åstadkomma något för samhället nyttigt som det inte
kan få full ersättning för.

Branschorganisationernas förslag innebär att
utvecklingslån skall beviljas företagen med produktionstimmar som lånegrund.
Lånen skulle alltså inte sammankopplas till några för samhället intressanta
högriskprojekt. Det är därför, enligt SPK, inte troligt att lånen finansierar
den typ av projekt som uppfyller de villkor för utvecklingslån som nyss
beskrivits. .

Mot bakgrund av nuvarande stödformer och de redovisade
effekterna av olika typer av stöd, har SPK gjort en genomgång av konsekvenserna
för sysselsättningen samt handels- och industripolitiken av de föreslagna ändringarna
av stödet till tekoindustrin.

Stödets effekter på produktion och sysselsättning

Huvudsyftet med de industripolitiska åtgärderna för
tekoindustrin är att ,

stödja utvecklingsinriktade företag så att dessa på lång
sikt kan konkurrera på de olika avsättningsmarknaderna. 1 enlighet med detta
syfte har industriverkets avskrivningslån för konfektionsindustrin,
konsultinsatser m. m, i huvudsak varit selektiva och inriktats mot vad som
bedömts vara de utvecklingsbara delarna av tekoindustrin.

De föreslagna utvecklingslänen är generella och avses
komma samtliga textil- och konfektionsföretag till del. Genom att sprida ut
stödet till samtliga textil- och konfektionsföretag kommer såväl lönsamma som
icke lönsamma företag att få del av stödet; Effekterna på ulvecklingen i branschen,
och därmed branschstrukturen, blir härigenom mindre jämfört med . SIND:s
selekliva slöd, förutsatt att det kunnat inriktas mot de mer utvecklingsinriktade
företagen. I SPK:s utvärdering av verkets branschprogram konstateras att
industriverkets stöd gått till de genomsnittligt sett lönsammare företagen,
vilket stär i överensstämmelse med stödens syfte..

Industriverkets avskrivningslån är begränsade till vissa
typer av investeringar, utgår med endast en del av investeringskostnaden och
ställer krav , ,, på en viss minsta investeringskostnad. De föreslagna
utvecklingslånen har inte några sådana begränsningar utan kan i princip skrivas
av mot kostna- ; der för alla typer av åtgärder som företagen kan komma att
vidta. Utvecklingslånen kan därför, enligt SPK, närmast betraktas som ett
driftsstöd fill tekoindustrin utan inriktning mot. utveckling av de
konkurrenskraftigare delarna av tekoindustrin.

Enligt SPK visar analysen av teoretiska effekter av olika
stöd att kontantstöd i form av bidrag baserade på företagens produktionsvolym
är det samhällsekonomiskt sett billigaste alternativet vid.en given stödeffekt
och

32

teknologi. Önskar man stödja kapital- eller
arbetskraftsanvändningen skall Prop. 1987/88: 25 stöden riktas till dessa
produktionsfaktorer.

Någon kvanfifiering av i vilken utsträckning äldrestödet
bidragit till att minska nedgången i sysselsättning och produktion inom
tekoindustrin har SPK inte kunnat genomföra, främst därför att det inte är möjligl
att på ett meningsfullt sätt ta hänsyn till det stora antalet faktorer som
påverkat branschens utveckling. Därtill kommer att statistik över flera för en
sådan analys nödvändiga variabler saknas; Teoretiskt sett kan dock, under vissa
antaganden, konstateras att stöd till arbetskraft ökar användningen av
arbetskraft och ökar produktionen jämfört med en situation där stöd inte utgår.

Äldrestödet är enligt SPK på kort sikt det bättre medlet
om man önskar upprätthålla sysselsättningen för en viss ålderskategori. Framför
allt har stödet betydelse för konfeklionsindustrin som är arbetsintensiv och
därför mer utsatt för utländska konkurrenter med lägre lönekostnader.

Att ersätta äldrestödet med ett utvecklingslån skulle ge
stöd för användning av andra insatsfaktorer än arbetskraft. Utvecklingslänet
uppmuntrar andra åtgärder än att anställa äldre arbetskraft. Underlaget för
stödbeloppen utgörs dock av antalet produktionstimmar, dvs. arbetsintensivare
förelag får ett högre stöd än kapitalintensiva företag. Utvecklingslånen är
därför inte neutrala utan gynnar arbetsintensiva företag. Genom att de åtgärder
som lånen avser att finansiera syftar till atl bl. a. öka mekaniseringen i
produktionen kan emellertid basen för beräkning av lånens storlek, nämligen
antalet arbetstimmar, komma att reduceras. Hur företagen på lång sikt kommer
att agera kan därför vara svårt att förutse.

Handelspolitiska restriktioner

Kommerskollegium (KK) har i en promemoria som tillställts SPK
behandlat de handelspolitiska aspekterna på de s. k. utvecklingslånen. Promemorian
har utarbetats med anledning av ett antal motioner fill riksdagen om en
stödform som till stora delar har samma innehåll som lekobranschens förslag om
utvecklingslån. Kollegiet anser den av motionärerna föreslagna stödformen
tveksam med hänsyn till de regler för den internationella handeln som Sverige
anslutit sig till. Kollegiet anser alt samma bedömning kan göras beträffande de
av branschorganisationerna föreslagna utveck-lingstånen. Nämnda regler innebär bl.a.
atl stöd inte kan utgå i form av permanenta driftskostnadsstöd eller i form av
exportstöd för enskilda företag. Genom att de föreslagna utvecklingslånen i
princip är bidrag baserade på arbetskraftskostnadernas storiek kan de komma att
betraktas som driftskostnadsstöd och om de kommer till användning under en
längre fid blir de naturligtvis till sin karaklär permanenta.

Industriförbundets handelspolitiska avdelning har i en
skrivelse till SPK hävdat att de föreslagna utvecklingslånen inte innebär några
handelspolitiska problem.

SPK konstaterar att lekobranschen har fått äldrestöd under
en tid då

branschen drabbades av en allvarlig kris. Denna stödform är under av

veckling. Ett korrekt handelspolitiskt uppträdande kan enligt SPK kräva 33

3 Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25 Rättelse: S. 48
Hemställan tillkommer

att äldrestödet inte ersätts med en annan stödform som
permanentar en Prop. 1987/88:25 stödnivå som var avsedd för en bransch i
kris.

Remissinstanserna

KK hänvisar i sitt remissvar till den promemoria om
handelspolitiska aspekter på avskrivningslån som är fogad till SPK:s rapport
såsom bilaga 2 och som utarbetats inför näringsutskottets behandling av
motionerna 1985/86:N 293, N 299, N 303 och N 313. I denna promemoria har KK
uttalat att det med hänsyn till Sveriges uttalade frihandelspolitik och vårt
stora exportberoende är av vikt alt Sverige inte inför stödformer som av våra
viktigaste handelspartners upplevs som handelspolitiskt tveksamma eller direkt
oförenliga med gällande internationella avtal. Skulle de s. k.
utvecklingslånen, med den konstruktion som föreslås i motionerna, komma att
införas kan enligt KK:s uppfattning en reaktion från EG:s sida knappast
uteslutas, varvid även nuvarande stödformer kan komma att ifrågasättas. Stödets
generella karaktär och bristen på selektivitet i dess konstruktion gör att det
inte uppfyller de av EG uppställda kraven för offentliga stödåtgärder pä
tekoområdet.

KK påpekar vidare att Sverige redan tidigare har
kritiserats internationellt för räntesubventionerade lån och likviditetslån
med villkorlig återbetalningsskyldighet. Kollegiet understryker betydelsen av
att statliga stödåtgärder förknippas med preciserade villkor och att
åtgärdsprogram görs reellt tidsbegränsade. KK konstaterar att det nuvarande
branschprogrammet som delvis föreslås omvandlat till avskrivningslån i sin
nuvarande och tidigare utformning haft till syfte att verka för en omställning till
en konkurrenskraftig branschstruktur, att åstadkomma positiva förändringar i
branschen genom att stimulera företagen och att vidta förändringar som stärker
konkurrenskraften. Vidare konstaterar KK att det alltsedan branschprogrammen
inleddes har betonats atl endast projekt och företag som kan bedömas ha
överlevnadsmöjligheter på sikt bör bli aktuella för stödinsatser. De nu
föreslagna avskrivningslånen gör enligt KK att även företag med begränsad
möjlighet att på sikt överieva får del av stödet.

Vid sidan av rena exportsubventioner kan enligt KK
åtgärder som främst påverkar pris och/eller volym komma att uppmärksammas internafionellt.
Indirekt medför de föreslagna utvecklingslånen en prispåverkan genom att
kostnader som annars varit nödvändiga för företagen lyfts bort.

ÖCB
instämmer i pris- och kartellnämndens konstaterande att det före

slagna utvecklingslånet genom sin generella karaktär kan betraktas som etl

driftsstöd till tekoindustrin. ÖCB konstaterar också att från strikt bered

skapssynpunkt uppnås den bästa effekten vid bevarandet av försörjnings

beredskapsriktig kapacitet genom ett selektivt system. Fördelarna med

selektiv ersättning är att resurserna kan styras till företag som har eller

genom avtalsförhållandet med ÖCB kan få en långsiktig överievnad och

därmed trygga försörjningsriktig produktionskapacitet. I etl val mellan ett

statligt stöd, som lämnats till samtliga företag utan krav på motprestationer

och en ersättning för uppehållen produktionskapacitet under viss lid -

kombinerat med åtaganden om investeringar - som lämnats till företag 34

som har eller genom tillhandahållande av kapacitet kan få överievnad,
Prop. 1987/88:25 förordar ÖCB det senare. Från strikt försörjningsberedskapssynpunkt
ansluter sig ÖCB till SPK:s sammanfattande bedömning att utvecklingslånen är
en mindre lämplig stödform. Därmed avstyrker ÖCB en övergång till
utvecklingslån i den form och med den beräkningsgrund, ersättning per produktionslimma,
som lånet presenterats av de svenska tekoorganisatio-nerna. Dock finner ÖCB det
från försörjningsberedskapssynpunkt angeläget att äldrestödet kan ersättas med
annan form av ersättning. Ett sådant s. k. ersättningsstöd måste i så fall
kanaliseras till företag som är utvecklingsbara och har gynnsam
överlevnadsprognos.

AMS påpekar att syftet med införandet av äldresstödet var
att motverka en mycket snabb utslagning av hela företag inom tekoindustrin och
att stödet infördes under en period med allmänl hög arbetslöshet. Stödet
infördes år 1977 då branschen präglades av en mycket snabb sysselsättningsminskning,
stark regional koncentration och en förhållandevis stor andel äldre
arbetskraft. AMS anser att äldrestödet verksamt har bidragit till att mildra de
arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av förändringarna av tekoindustrins
situation. AMS framhåller att stödet ursprungligen konstruerades för att under
en begränsad tid motverka akuta sysselsättningsstörningar. Sedan införandet
1977 har enligt AMS såväl det allmänna arbetsmarknadsläget som tekoindustrins
förhållanden förändrats i olika avseenden och under olika perioder. Det är
enligt AMS uppenbart att det stöd som under den senaste tioårsperioden
kanaliseras via äldrestödet borde ha fått en annan utformning om syftet från
början hade varit mer långsiktigt.

Mot bakgrund av att tekoindustrin fortfarande
karaktäriseras av relativt hög arbetslöshet, stor regional koncentration och
relativt instabil sysselsättningssituation kan AMS tillstyrka att äldrestödet
så snart som möjligt ersätts med ett branschstöd av mer offensiv och framålsyftande
karaklär. AMS har inte utifrån sitt egel kompetensområde kunnat bedöma de olika
industripolitiska aspekterna av förslaget till utvecklingslän som tekoorganisationerna
har lämnat. AMS vill dock särskilt betona vikten av att betrakta kompetenshöjande
utbildning som investeringar likställda med investeringar i maskiner och annan
utrustning.

SIND
ansluter sig till statens pris- och kartellnämnds sammanfattande

slutsats att de föreslagna utvecklingslånen i form av generella avskriv

ningslån kan konstateras vara en mindre lämplig stödform. SIND avstyr

ker därför införandet av de av de svenska lekoorganisationerna föreslagna

utvecklingslånen. SIND ansluter sig emellertid samtidigt till tekoindustrins

uttalande att 'Tekobranschen har en stabilare struktur än tidigare men det

kan konstateras att branschen har en genomsnittligt svagare lönsamhet än

övriga industribranscher i landet. Delta medför att del saknas riskkapital

för offensiva investeringar inom tekoindustrin'. Enligt SIND:s bedömning

är nu den s. k. krisen för tekoindustrin övervunnen och därför behövs inte

längre överlevnadsstöden av typ äldrestöd. Däremot är efter genomgången

kris den svenska tekoindustrin fortfarande så svag att den under en rehabi

literingsperiod måste bli föremål för stimulansåtgärder för att kunna ut

veckla och öka bl. a. lönsamheten, soliditeten och investeringsvolymen. 35

Även efter rehabiliteringsperioden måste branschen enligt SIND,
fram- Prop. 1987/88: 25 för allt beklädnadsindustrin, få ta del av
stimulansåtgärder, 1. ex. i form av exportaktiviteter, vilket är fallet i de
flesta med Sverige jämförbara och på tekoområdet konkurrerande länder i
Västeuropa. Bakgrunden härtill är enligt SIND främsl konkurrensen från
lågprisländerna - NIC- och U-länder - där tekolönerna endast är en bråkdel av
I-ländernas tekolöner och en rimlig konkurrenssituation aldrig kan uppnås.

SIND har i tidigare sammanhang föreslagit en fortsättning
av vissa delar av lekoprogrammel efter budgetåret 1988/89. SIND håller i sitt
remissvar fast vid detta sitt tidigare förslag. Stimulansåtgärderna bör härvid
framför allt enligt SIND inriktas mot exporlakliviteter, teknikspridning och
rationaliseringsinvesteringar både för textil- och konfektionsindustrin, bl.
a. för att säkerställa utnyttjandet av textilindustrins utveckling och återetable-ringspotential
i Sverige.

Stimulansåtgärderna måste enligt SIND sättas in selektivt
för alt nå rätt effekt och inriktas på sådana insatser som stödjer de företag
som visar tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar, men som har
begränsade förutsättningar att finansiera sådana satsningar. I selekteringen
måste ett stort antal faktorer värderas och vägas in. Motprestationer från
företagens sida måste krävas för att de skall få ta del av stimulansåtgärderna.

SIND hänvisar också i sitt remissvar till atl SPK år
1985-1986 genomförde en utvärdering av SIND:s branschprogram för
tekoindustrin. SPK fann därvid att SIND:s Branschprogram Teko medverkat till
att stärka svensk lekoindustris konkurrenskraft.

Industriverket pekar avslutningsvis på att det vid SIND:s
Branschprogram Teko sedan lång lid tillbaka upparbetats en kompetens för att
administrera de här nämnda stimulansåtgärderna och att man således vid verkel
har etl unikt kunnande och en central överblick beträffande lekoindustrin, både
vad gäller tekoindustrins varandra mycket olika delbranscher, enskilda företag
samt marknader och produkter.

Riksrevisionsverket (RRV) finner alt utredningen på ett
tillfredsställande sätt dels beskrivit innebörden av del föreslagna
utvecklingslånet, dels belyst skillnader mellan nuvarande stödformer och
föreslaget lån. Enligt RRV har SPK visat att en omvandling av äldreslödet till
ett utvecklingslån är klart ologiskt med hänsyn till atl syfte och inriktning
skiljer sig åt. RRV avstyrker således ett införande av det föreslagna
utvecklingslånet. I sammanhanget vill RRV slå fast atl begreppet lån bör
användas endast i sin egentliga belydelse. Alt kalla rena bidrag ränte- och amorteringsfria
lån är en metodik som för RRV är oacceptabel. Metodiken fördunklar begreppen
och gör del enligt RRV:s mening svårare alt utkräva ansvar.

När det gäller konsekvensanalysen i kartellnämndens
utredning ansluter sig RRV till det resonemang som där förs. Dock borde enligt
verkets mening analysen utvidgas till att också omfatta en närmare beskrivning
av vilka verkningaren neddragning av äldreslödet får regionalt och sysselsättningsmässigt.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) anser att det av
tekobranschens

organisafioner föreslagna utvecklingslånet på grund av sin utformning får

effekter som liknar ett driftsstöd till tekoindustrin. Mot bakgrund av att 36

äldrestödet
för närvarande successivt minskas och eventuellt kan komma Prop. 1987/88: 25
att avvecklas, medför också tekobranschens förslag enligt NO att ett tidigare
tillfälligt stöd till branschen skulle komma att permanentas. Följden kan
enligt NO väntas bli en skev kostnadsstruktur och otillräckliga avkastningskrav
som på sikt skulle försvaga företagens incitament fill produktutveckling och
marknadsanpassning något som i sin tur får en negativ inverkan på branschens
totala effektivitet och utveckling. Syftet med det föreslagna utvecklingslånet
skulle därmed enligt NO på sikt komma alt motverkas.

NO
ifrågasätter också om förslaget är förenligt med Sveriges frihandelsavtal med
EG samt med GATT-reglerna. Enligl NO:s uppfattning bör det statliga stödet till
tekobranschen successivt minskas och inte som föreslås i branschorganisationernas
förslag permanentas. NO anser därför att branschorganisationernas förslag ej
bör genomföras.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län antar atl det. av branschen föreslagna stödet till ett s. k.
utvecklingslän främst syftar till att ersätta äldrestödet och delar av SIND:s
branschprogram för teko mot bakgrund av den väntade avvecklingen av dessa
stödformer i framtiden. Tekobranschen har enligt länsstyrelsen under många år
haft svag lönsamhet. Det statliga stöd som utgått till tekoindustrin för att
underlätta omställningar och mildra sysselsättningsproblemen liksom för att
upprätthålla försörjningsberedskapen har haft och har enligt länsstyrelsen
stor betydelse för att företagen skall överleva under anpassningen till de nya
förhållanden som gäller. Till osäkerheten om branschens framtida arbetsvillkor
bidrar också enligt länsstyrelsen att importskyddet för tekoprodukter
försvagas samt att de beredskapspolitiska målen ändrats mycket påtagligt i det
nyligen antagna försvarsbeslutet.

De
förändringar som har skett när det gäller svensk handels- och försvarspolitik
motiverar enligt länsstyrelsen att tekobranschen får ytterligare tid för
omställning från hemmamarknadsorientering till försäljning i internationell
konkurrens såväl på hemmamarknaden som på export.

Det
är länsstyrelsens uppfattning att äldreslödet har en betydelsefull funktion för
framför allt den arbetskraftsintensiva konfektionsindustrin. Det saknar dock
den offensiva inriktning som industrins organisationer efterlyser. I den mån
handelspolitiska skäl lägger hinder i vägen för de föreslagna utvecklingslänen
förordar länsstyrelsen att de resurser som i dag tas i anspråk för äldrestöd
överförs till atl stärka företagens konkurrenskraft genom teknisk förnyelse,
satsningar på utbildning och utveckling av exporlen i form av avskrivningslån,
utbildningsbidrag och exportstöd. Genom en sådan ordning kan enligt
länsstyrelsen kravet på motprestationer från förelagen tillgodoses och en
delad finansiering av olika projekt åstadkommas.

Föratt trygga
sysselsättningen i svensk tekoindustri i den konkurrenssi

tuation som råder och som blir mer accentuerad krävs enligt länsstyrelsen

att de svenska företagen ligger myckel långt framme när det gäller effektiv

produktionsteknik. De avskrivningslån som kan lämnas av statens indu

striverk för rationaliseringsinvesteringar har stor betydelse i detta sam

manhang. Enligt länsstyrelsens mening är det nödvändigt att denna stöd- 37

form bibehålls även i fortsättningen. Genom att
möjligheterna till bered- Prop. 1987/88:25 skapslån kraftigt försämrats i
och med försvarspolitikens ändrade inriktning, bör enligt länsstyrelsen den
begränsning till konfeklionsindustrin som hittills tillämpats upphöra och
stödet riktas till hela branschen.

Det vore enligt länsstyrelsen i sammanhanget en fördel inle
minsl för de mindre företagen om administrationen av utvecklingslånen
överfördes fill regional nivå i varje fall till de län som har stor volymmässig
andel av dessa lån.

Textilrådet och Sveriges textil- och konfeklionsindustriförbund
påpekar att tekobranschen har en stabilare struktur än tidigare men konstaterar
samtidigt att branschen har — och har en lång rad av år haft - en genomsnittligt
svagare lönsamhet än övriga industribranscher i landet. Detta har enligt organisafionerna
fått till följd att det i dag saknas riskkapital för offensiva investeringar
inom tekoindustrin. Organisationerna menar att de förändringar som
tekobranschen genomgått ställer krav på en förnyelse av stödformerna.
Äldrestödet har enligt organisationerna varit ett verksamt och konkurrensneulralt
sätt atl främja svensk tekoindustri. Strukturomvandlingen inom tekobranschen
har emellertid enligt organisationerna medfört att åldersstrukturen för de
anställda inom näringen är på väg att förändras och en föryngring har skett,
framför allt inom vissa delar av branschen. Organisationerna anser att det är väsenfiigt
för tekoindustrins framfida internationella konkurrenskraft att denna förnyelse
fortsätter och att fler, framför allt ungdomar, upplever del som attraktivt och
positivt att ta anställning inom teko. Därför bör enligt organisationerna det
statliga stöd som utgår till tekonäringen vara dels generellt och konkurrensneulralt.
dels ett stöd för att stimulera till utveckling och industriell förnyelse.

Organisationerna menar att det krävs förberedelser och
förändringar för att branschen i sin helhet på ett mer planerat och aktivt sätt
skall kunna möta en framtida situation utan direkta statliga ekonomiska stöd.
Av den anledningen vill organisationerna att det statliga stödet — dvs. det särskilda
sysselsättningsbidraget och delar av SIND-programmet - sammanförs till ett
utvecklingslån.

Avslutningsvis påpekar organisationerna att svensk
tekoindustri i dag har ca 15 % av den svenska marknaden. För varje procent som
tekoindustrin kan öka sin marknadsandel skapas nya sysselsättningstillfällen.
En tillväxt i tekobranschen skulle enligt organisationerna även få betydande
positiva effekter för orter som i dag är utsatta för en betydande avfolkning.
En expansiv tekoindustri kommer också enligt organisationerna att bidra till en
bättre regional balans.

Svenska tekoindustriföreningen kritiserar SPK:s rapport på
vissa punk

ter. Bl.a. anser föreningen atl man i rapporten endast med svepande

formuleringar berör äldreslödets utformning och den krifik man kan rikta

mot stödformen som sådan. Enligt föreningen var reglerna för äldrestödet

särskilt i början så utformade att de utgjorde ett påtagligt hinder för en

smidig anpassning av arbetsstyrkan. Föreningen menar att den industri

bransch som hade det största behovet av flexibilitet i anpassning av arbets

styrkan fill orderingången genom äldrestödet fick del mest oflexibla re

gelverket i detta avseende i industrin. Dessutom har äldrestödets relativa 38

betydelse
enligt föreningen i företagens ekonomi minskat genom att det Prop.
1987/88:25 relativa kostnadsläget i stället för stöd förbättrats genom
devalveringen, vilket gjort att ett indraget stöd vid driftsinskränkningar inte
längre är avgörande.

Svenska tekoindustriföreningen pekar på att branschens
organisationer sedan 20 månader tillbaka har drivit ett program kallat
Profilprogrammet syftande till en förändrad attityd lill den egna verksamhelen.
Förnyelsearbetet är dock enligt föreningen bara påbörjat och det kommer att
krävas slora insatser för att konsolidera och utveckla industrin. Del är enligt
föreningen mot denna bakgrund organisafionernas förslag till avskrivningslån
skall ses; en rekonstrukfion av en industribransch som har en betydande
tillväxtpotential i skenet av de strukturella förändringar som sker inom mode
och distribution.

Föreningen berör kort lönsömnadsförelagens situation vid
en eventuell övergång från äldrestöd m. m. till avskrivningslån. Föreningen har
kommit fram till att det lönsömnadsföretag som följer med den tekniska
utvecklingen som regel helt kan utnyttja avskrivningsmöjligheterna och alt det
därigenom inte missgynnas i förhållande till större företag, vilka har
möjlighet' att göra de avskrivningar av lånet mot marknadsföring och design som
lönsömnadsföretagen saknar. Föreningen vill betona att det stöd som via SIND
och lönsömmarföreningen utgått lill de mindre, lönsamma förelagen i hög grad
har bidragit till den delbranschens positiva utveckling. Tekoindustriföreningen
framhåller att nuvarande tekostöd är av stor betydelse för merparten av
branschens företag. De optimistiska framlidsutsikterna och kritiken av
äldrestödets utformning som föreningen tidigare antytt i sitt remissvar är
därför inte att betrakta som uttryck att 'faran är över'. Branschen behöver
enligt föreningen kunna attrahera unga kreativa människor på alla nivåer för
att utvecklas. Därför krävs att lönsamheten och lönebetalningsförmågan ökar.
Föreningen ser också elt stort behov av atl branschens förelag tekniskt och adminstrativt
utvecklas till flexibla och konkurrenskraftiga industrier. En satsning på de
föreslagna avskrivningslånen är enligt föreningen en mycket god investering
och formen skulle på ett smidigt och obyråkratiskt sätt stimulera alla förelag
och i synnerhet de mindre företagen till offensiva satsningar för förelagens
och branschens bästa.

Beklädnadsarbetarnas
förbund. Svenska industritjänstemannaförbun

det (SIF) och Sveriges arbelsledareförbund (SALE) vill framhålla det stora

värde som det statliga tekostödet haft, speciellt under andra hälften av

1970-talet och de första åren av 1980-talet. Tack vare insatserna då rädda

des enligt de fackliga organisationerna många tekojobb och den oundvikli

ga press som en strukturomvandling medför underlättades för förbundets

medlemmar. Den framgångsrika industripolifik som enligt arbetstagarorga

nisationerna förts efter år 1982 har kommit organisationernas medlemmar

tillgodo i dubbelt motto, nämligen dels genom en minskad utslagning inom

branschen, dels genom bättre tillgång på andra arbeten. Situationen för

tekoindustrin är således mer stabil i dag, men arbetstagarorganisationerna

vill instämma i branschorganisationernas konstaterande att den omvand

ling som skall leda fram till en bransch som är konkurrenskraftig av egen 39

kraft,
ännu inte är slutförd. I det fortsatta arbetet behövs enligt organisa- Prop.
1987/88: 25 tionerna därför stödinsatser ytterligare en tid.

Arbetstagarorganisationerna delar SPK:s slutsats att de av
tekoindustrins branschorganisationer föreslagna avskrivningslånen — eller
utvecklingslånen som de också kallas - inte är en lämplig stödform för att
utveckla och stärka tekoindustrin. Etl av SPK:s huvudkonstateranden vill
arbetstagarorganisationerna understryka ytterligare, nämligen att avskrivningslånen
i den av branschorganisationerna föreskrivna formen mera är att ses som ett
generellt driftsstöd till tekoindustrin än ett stöd som stärker de
utvecklingsbara delarna av den. Tekostödet är i dag enligt arbetstagarorganisationerna
så litet att det är av stor vikt att resurserna används effektivt och
offensivt. Att då ge stöd till företag som inte har utvecklingsresurser är ett
slöseri. Organisationerna menar att mycket speciella omständigheter måste
föreligga, om elt stöd skall utgå som rent driftsstöd.

Äldrestödet är ett rent driftsstöd med en passiv
inriktning som inle har till syfte att främja utveckling. Arbetstagarorganisationerna
har inget att erinra mot kraven från branschorganisationerna att detta stöd
redan nu omvandlas till ett mer offensivt stöd. Arbelslagarorganisationerna
anser i sådant fall att större delen av äldrestödet bör överföras lill SIND-programmet
medan en mindre del förbehålls särskilda insatser i små tekoförelag vilka ofta
har stor regionalpolitisk betydelse. Organisationerna vill förorda att SIND-programmet
i sådant fall breddas med medel från äldrestödet och att det fullt ut omfattar
både textil- och konfektionsindustrin.

Arbetstagarorganisationerna anser att SlND:s nuvarande
kollektiva satsningar i stort bör fortsätta oförändrade, t. ex. forskning och
utveckling, utbildning, exportsatsningar. Därutöver skulle enligt
organisationerna ett slöd kunna införas för företagssatsningar, t. ex. invesleringar
i produktiviletshöjande syfte i ny teknik, arbetsorganisation, marknadsföring,
design och produktutveckling. Dessa insatser skall då göras i utvecklingsbara
företag. Villkoren för att företagen skall få lån måsle dock härvid skärpas
gentemot branschorganisationernas förslag.

Skattebetalarnas förening konstaterar att hittills
utgående stöd till tekoindustrin här tjänat till att underiätta och mildra
konsekvensen av en nödvändig strukturförändring. Det har kunnal ses som en
sorts socialhjälp till branschens sysselsatta och därmed kunnat accepteras av
de svenska skattebetalarna och även av de organ som vakar över utrikeshandelns
normsystem. Det är enligt föreningen etl sundhelstecken atl behovet av de
befintliga stödåtgärderna är på väg alt ebba ul. All i delta läge överväga att
utvidga och permanenta subventionerna är någol som knappast kan accepteras av
det internationella samfundet och definitivt inle av de medborgar-intressen som
skattebetalarnas förening är salt att bevaka. Skattebetalarnas förening
avstyrker därför förslaget om ändrad stödform för tekoindustrin.

TextiUmportörerna anser atl SPK med sin rapport gjort en
habil insats

även om myndigheten på grund av sill begränsade uppdrag inte dragit den

slutsats, som framstår som självklar efter elt studium av rapporten, nämli

gen atl hela den svenska tekopolitiken bör avvecklas. Textilimporlörerna

menar all tekopoliliken inle har varit framgångsrik i den meningen att de 40

politiskt motiverade insatserna lett lill en situation för
industrin där den Prop. 1987/88: 25 inle behövt fortsatt stöd.

Min bedömning av förslaget

Jag delar den bedömning som SIND gjort i rapporten TEKO 87
att tekobranschen nu har en stabilare struktur än tidigare. Denna uppfattning
delas för övrigt av samfiiga remissinsslanser som behandlat frågan i sina
yttranden över SPK:s utredning. Den förbättrade situationen inom branschen
föranleder i sig, enligt min mening, en restriktiv prövning av de nuvarande
arbetsmarknads- och industripolitiska åtgärdernas omfattning och inriktning.
Härav följer också att förslag till nya stödformer, som t. ex. det här
behandlade utvecklingslånet, måste prövas kritiskt.

I likhet med de flesta remissinstanser vill jag
understryka vikten av åtgärder för att upprätthålla en hög teknik- och
kompetensnivå i tekoindustrin. Endast härigenom kan svensk tekoindustri på
sikt upprätthålla sin konkurrenskraft. De induslripolitiska åtgärder som riktar
sig till branschen är enligl min uppfattning väl lämpade för att höja den
tekniska nivån och öka kapitalinlensilelen. Statsmakterna har också ställt
medel till förfogande för att skapa ett leknikcentrum - del s. k. PROTEKO -
för att sprida ny teknik i branschen och bedriva utbildningsverksamhet. Jag
vill i detta sammanhang också erinra om att regeringen i syfte att främja
spridningen av ny teknik — bland andra teknikfrämjande åtgärder - har lämnat
sammanlagt 67 milj. kr. i regionalpolitiskt stöd lill ett tiotal teknik- och utveck-lingscenlra
i landet samt atl ett femlontal framställningar om regionalpolitiskt stöd lill
teknik- och utvecklingscentra bereds inom industridepartementet (prop.
1986/87: 100 bil. 14, AU 13, rskr. 268).

Några remissinstanser hävdar att det föreligger en brisl
på riskkapital i tekobranschen. Det kan härvid noteras att riskkapitalmarknaden
successivt expanderat under senare år. Allt större resurser har blivit
tillgängliga för expansion av små och medelstora företag. Statsmakterna har
också byggt ut resurserna för riskkapitalförsörjning. Bl. a. beslutade
riksdagen under våren 1987 om atl tillföra Småföretagsfonden ytteriigare 100
milj. kr. (prop. 1986/87:74, NU 30, rskr. 271). Fonden förfogar härmed över 200
milj. kr. för satsningar i ägarkapital i regionala investmentbolag och direkt i
små och medelstora förelag. Eftersom nästan alla tekoföretag är små och
medelstora kan i slort sett hela branschen räknas in i fondens målgrupp.
Dessutom har statsmakterna i de regionala utvecklingsfonderna och Industrifonden
avsatt betydande medel för riskfinansiering av bl.a. projekt avseende produkt-
och marknadsutveckling i små och medelstora företag. Genom dessa resurser torde
även tekoförelagen kunna få tillgång till lämplig flnansiering.

De utbyggda satsningarna vad gäller teknikspridning,
utvecklingsfondernas rådgivning och den förstärkning som skett av riskkapilalmarknaden
har i sig lett till att behovet av särskilda induslripolitiska åtgärder för
tekoindustrin minskat.

Vad gäller utformningen av det föreslagna utvecklingsland
vill jag anföra följande.

Syftet med äldrestödet var som jag tidigare nämnt, all
mildra de akuta Prop. 1987/88: 25 sysselsättningsminskningar som förelåg i
slutet av 1970-talel när tekobranschens kris nådde sin kulmen. Detta slöd har
trappats ner successivt i takt med att sysselsällningen i branschen
stabiliserats. Samtidigt som äldrestödet har trappats ned har ett
utbildningsstöd införts. Stödet syftar till att underlätta rekryteringen lill
branschen och atl stärka konkurrenskraften hos företagen.

Huvudsyftet med det induslripolitiska ålgärdsprogrammet
för tekoindustrin vid SIND är alt stödja de utvecklingsinriktade företagen så
all dessa på lång sikt kan konkurrera på de olika avsättningsmarknaderna.
Insatserna är inriktade på att minska företagens initialkostnader för produkt-
och marknadsutveckling. Särskilt intresse har ägnats åt exporllanse-ringar.
Vidare har medel ställts till förfogande för investeringar i ny maskinutrustning
inom konfeklionsindustrin. Strävan är atl med dessa åtgärder bidra till en
effektiv branschstruktur.

För atl erhålla industripolitiskt stöd förutsätts all
berört företag redovisar en plan för ålgärderras genomförande och medverkan i
finansieringen med egna medel. Prövningen av projekten syftar fill all få en
effektiv användning av de induslripolitiska medel som slår till förfogande för
åtgärder inom tekoindustrin.

Som jag tidigare har nämnt konstaterade också näringsutskoltet
vid sin behandling av SPK:s utvärdering av det industripolitiska stödet vid SIND
att delta stöd varit effektivt och bidragit lill en positiv utveckling i vad
avser både kunnande och teknisk utrustning inom branschen (NU 1985/86: 32 s.
33, rskr. 306).

Den föreslagna stödformen 'utvecklingslån' har lill syfte
alt finansiera i stort sett samma typ av åtgärder som det nuvarande induslripolitiska
stödet. Enighet synes således föreligga om vilka typer av ätgärder som är
angelägna för atl på lång sikt upprätthålla den svenska lekoindustrins
konkurrenskraft. Frågan gäller således på vad sätt resurser skall tillföras
företagen för atl stödja genomförandel av sådana åtgärder. Som de s. k.
utvecklingslånen föreslås atl vara utformade är stödformen att betrakta som i
huvudsak ett generellt och kontinuerligt bidrag baserat på arbet-kraftskostnadernas
omfattning. Användningen av medlen är i stort sett fri och några anspråk på
kompletterande finansiering av egna medel från företagen ställs inle.

Enligl min mening uppfyller den föreslagna stödformen inte
de krav som kan ställas på induslripolitiska stödåtgärder. Sådana åtgärder bör
i allmänhet inte vara generella och kontinuerliga till sin karaklär. En
prövning bör ske av varje projekt och det är naturligt att resp. företag i
väsentlig utsträckning medverkar med egna medel. Härigenom kan insatserna koncentreras
lill utvecklingsinriktade företag och en hög effektivitet erhålls i stödgivningen.
De positiva effekterna på branschens struktur kan förväntas bli väsentligt
större än med ett generellt system. Del finns därvid också möjlighet atl med
nuvarande syslem värdera resp. projekts angelägenhetsgrad ur samhällsekonomisk
synvinkel och bl.a. ta ställning till om projektet är lill nytta för en krets
av förelag, något som enligl SPK är ell

42

väsentligt
kriterium för industripolitiska stödinsatser. Ofta kan investe- Prop.
1987/88:25 ringar i maskiner baserade pä ny teknik uppfylla detta kriterium.

Jag
vill vidare framhålla att den av riksdagen år 1983 och år 1986 fastlagda
inriktningen av de stafiiga stödåtgärderna för tekoindustrin innebär att den
stödform — äldreslödet - som är etl arbetskraftskostnadsba-seral stöd
successivt reducerats. Alt införa den nu föreslagna stödformen 'utvecklingslån'
skulle därför stå i strid med dessa beslut om åtgärdernas inriktning. En
generell stödform som de föreslagna utvecklingslänen blir dyrare i förhållande lill
de resultat som kan uppnås och det stabilare läget inom branschen motiverar
inte att nuvarande insatser utökas.

I
detta sammanhang bör också beaktas de allmänna riktlinjer för induslripolitiska
stöd som regeringen redovisade i den näringspolitiska propositionen (prop.
1986/87:74) våren 1987 som bl. a. innebären restriktiv inställning lill slalligl
slöd av permanent karaktär lill krisdrabbade förelag och branscher.

Vad
gäller de handelspolitiska effekterna instämmer jag i SPK:s slutsats alt etl
korrekt handelspolitiskt uppträdande kan kräva att äldrestödet inte ersätts med
en annan stödform som permanentar en stödnivå som var avsedd för en bransch i
kris. Jag vill betona att del är av största vikt atl Sverige inle inför
åtgärder som medför negativa handelseffekter. Våra åtaganden i EFTA, i vårt
frihandelsavtal med EG och i GATT måste respekteras. Vi torde få räkna med att
om Sverige inför nya stödåtgärder kommer dessa att granskas kritiskt av våra
handelspartners. Även handelspolitiska skäl talar således emot införandel av
en ny stödform för lekoindustrin.

Mot
bakgrund av här redovisat utredningsresultat, flertalet remissinstansers
avvisande inställning fill förslaget samt vad jag själv har anfört finner jag atl
inte tillräckliga skäl föreligger för att framlägga förslag om införande av
utvecklingslån för tekoindustrin. De negativa effekter som en omvandling av det
nuvarande slödel skulle få, skulle enligl min mening komma alt överväga de
positiva effekterna. Jag har härvid samrått med cheferna för försvars- och
arbetsmarknadsdepartementen saml med statsrädet Gradin.

Hemställan

Jag
hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle atl

ta
del av vad jag anfört om inriktningen av det statliga stödet lill tekoindustrin.

43

[2] Ändrade regler för verksamheten vid Svenska skeppshypotekskassan.

Inledning

Under senare år har en inle obetydlig del av den svenska
handelsflottan överförls till utländsk fiagg. De svenska rederiföretagen har i
vissa fall behållit ägandet till fartygen via dotterbolag. I andra fall har de
svenska' företagen begränsat sig till atl driva, operera och bemanna fartyg på
uppdrag av både svenska och utländska rederier, oljebolag och finansieringsinstitut.

Antalet fartyg som på detta sätt drivs i internationell
verksamhet av svenska företag uppgår till över 100 stycken. Flera typer av
fartyg sysselsätts. Sjöarbetsmarknadens parter har år 1983 träffat avtal om
anställningsvillkor för anställda i fartyg som med bibehållet svenskt ägar-
och/eller driftsinflylande överförs till utländsk flagg.

Mot bakgrund av denna utveckling har Svenska skeppshypotekskassan
i skrivelse till regeringen den 28 november 1986 föreslagit vissa ändringar i
lagen (1980: 1097) om Svenska skeppshypotekskassan.

Efter remiss har yttranden över kassans skrivelse lämnats
av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, bankinspektionen.
Svenska Bankföreningen, Svenska Sjöfolksförbundet och Sveriges redareförening.

I prop. 1986/87: 100 bdaga 8 har regeringen föreslagit att
ullåningsverk-samheten vid lånenämnden för den mindre skeppsfarten helt eller
delvis övertas av skeppshypotekskassan och att eventuella förluster på lånen
skall få belasta statsbudgeten. Riksdagen har bifallit förslaget (TU 1986/87:
14, rskr: 178). Jag tar nu upp frågan om erforderiiga ändringar av lagen om
Svenska skeppshypotekskassan.

Prop.
1987/88:25

Föredragandens överväganden och förslag

Skeppshypotekskassans möjlighet att belåna utlandsregistrerade
fartyg

Mitt
förslag: Skeppshypotekskassan får möjlighet alt belåna fartyg som registrerats
i utlandet och som ägarmässigt domineras av svenska intressen

Skeppshypotekskassans
förslag: Överensstämmer med mitt förslag Remissinstanserna: Samtliga
remissinstanser tillstyrker alt kassan får möjlighet att lämna krediler till utlandsregistrerade
svenskägda fartyg.

Skälen för
mitt förslag:Skeppshypotekskassan har sedan starten år 1929 arbetat enbart med svenskregistrerade
fartyg. Antalet fartyg som ägarmässigt domineras av svenska intressen men som
registrerats utomlands har ökat. Det är elt intresse för svensk sjöfart att
kassans möjligheter till långfristig finansiering lill bunden ränla ställs till
förfogande även för dessa fartyg. Bankföreningen har föreslagit vissa
begränsningar i denna möjlighet till att avse endast utflaggningssitualioner. Enligl
min mening är denna begränsning omotiverad, eftersom del kan vara en fördel för
de svenska

44

rederiföretagen atl få
tillgång till kassans finansiering även utan samband med en utflaggningssiluation.
Bankföreningen har föreslagit all eu krav på borgen av de svenska
intressenterna tas in i lagen om Svenska skeppshypotekskassan. Med hänsyn fill
att kassan hittills visat slor försiktighet vid bedömningen av värdena på
belånade fartyg finner jag att en sådan regel är onödig. Jag förutsätter att
kassan kräver den säkerhet som behövs, däribland borgen från moderföretaget om
del bedöms nödvändigt. Vidare ulgår jag ifrån att kassan ställer krav på de
särskilda försäkringsarrangemang som behövs i dessa sammanhang.

Riksbanken har framfört atl
eventuell upplåning av utländsk valuta inte bör få ske via AB Svensk
Exportkredit. Eftersom detta är en fråga som inte regleras i lagen om Svenska skeppshypotekskassan
tas den inle upp i della sammanhang. Del är dock angeläget alt långfristig
finansiering till fast ränta kan arrangeras av skeppshypotekskassan även i
utländska valutor. Ibland kan även finansiering i utländsk valuta lill rörlig
ränta behöva ordnas av kassan; Många svenska rederier har intjäningen i
utländsk valuta.

Prop.
1987/88:25

Höjd belåningsgräns i
särskilda fall

Mitt
förslag: I särskilda fall skall kassan kunna lämna lån mot säkerhet i
inteckning inom 80 % av det värde kassan uppskattar fartyget fill.

Skeppshypotekskassans
förslag: Kassan anser alt en höjning av belåningsgränsen lill 80 % vore en
fördel.

Remissinstanserna
Riksgäldskonloret, Bankföreningen och Bankinspektionen känner tveksamhet inför
höjningen av beläningsgränsen upp till 80 %. Riksgäldskonloret framhåller atl
möjligheten endasl skall gälla vid särskilda skäl och att det bör närmare
preciseras i vilka fall kassan skall ha denna möjlighet.

Skälen för mitt förslag: I
enstaka fall bör kassan kunna lämna kredit fill 80 % av värdet när det är fråga
om ett lågriskengagemang t. ex. en fartygstyp med traditionellt stabilt värde,
en affär utan valutariskexponering för rederiet där en belåning till högre
värde skulle innebära en mera stabil och mindre riskabel utveckling för
rederiet eller ett fartyg med tillfredsslällande inljäningsförmåga t.ex. på
grund av ett befraktningskontrakt med värdehöjande effekl. Det finns även
möjligheter att låntagarens rättigheter enligt befraklningskonlraktet
pantförskrivs till kassan. I de fall där lånen går upp lill 80 % av
fartygsvärdet bör amorteringsplanen följas och inga anstånd får medges. Ett
fåtal fall med högre belåning får inte slå igenom i kassans verksamhel så att den
genomsnittliga riskexponeringen i kassans verksamhel blir högre än vad tidigare
regler medgivit, någol som skulle kunna påverka obligationsinnehavarnas rätt.
De farhågor som remissinstanserna redovisat undanröjs genom de begränsningar
jag angivit.

45

Överföring
av låneverksamheten i lånenämnden för den mindre skeppsfarten till Svenska skeppshypotekskassan.

Prop.
1987/88: 25

Mitt
förslag: Svenska skeppshypotekskassan tar över den låneverksamhet som
bedrivits av lånenämnden för den mindre skeppsfarten. Eventuella
kreditförluster skall även i fortsättningen belasta statsbudgeten. Lånenämnden
för den mindre skeppsfarten upphör.

Skälen för
mitt förslag: Lån kan enligt förordningen (1971: 324) om Lån tid den mindre
skeppsfarten (omtryckt 1980: 462) beviljas svenskt rederiföretag för förvärv,
ombyggnader eller reparation av mindre fartyg. Företräde lill lån skall ges
mindre rederier. Lånen lämnas inom 90 % av det värde nämnden uppskattar
fartyget till. Räntan återspeglar riskläget. Antalet utestående lån är för
närvarande 72 st. Del utestående beloppet är 104 milj. kr. Lånenämndens verksamhel
administreras av skeppshypotekskassan. Lånereskonlran hanteras av
kammarkollegiet. I budgetpropositionen 1986 (1985/86: 100 bil. 8 s. 113)
framhölls att finansiering över statsbudgeten av utlåningen fill den mindre
skeppsfarten inte är en speciellt smidig finansieringsform och att
möjligheterna lill utlåning via skeppshypotekskassan skulle undersökas.
Lånenämnden har ställt sig positiv till en sådan uppläggning. För att
lånenämndens utlåning skall kunna ske via skeppshypotekskassan krävs vissa
lagändringar, bl. a. vad det gäller ändamålen för skeppshypotekskassans
utlåning som det ankommer på mig atl föreslå.

Det är nu aktuellt att la upp denna fråga. En samordning
mellan verksamheten vid lånenämnden för den mindre skeppsfarten och skeppshypotekskassans
verksamhel leder lill bättre möjligheter alt förse de mindre rederierna med långfrisfig
finansiering. Dessutom är det inle motiverat all ha en särskild organisation
för denna numera relativt begränsade långivning. Lånenämndens verksamhet och
därmed långivningen till den mindre skeppsfarten föreslås därför övertas av skeppshypotekskassan.
Kassan kan normall inte lämna lån mot säkerhet i inteckningar i fartyg över 70
% av fartygels värde. Kassan kan därför inle inom ramen för sin normala kreditgivning
lämna lån av den lyp nämnden svarat för. Därför har chefen för
kommunikationsdepartementet, som jag nyss nämnt, tidigare föreslagit alt kassan
får möjlighet att få ersättning av slaten för kostnaderna för eventuella
förluster på den del av lånen till den mindre skeppsfarten som ligger i riskläge
över kassans normala verksamhet.

Eftersom lånen till den mindre skeppsfarten, bortsett från
riskläget och täckningen av eventuella föriuster, ingår i kassans normala
verksamhet blir övriga kreditvillkor de som tillämpas av kassan. Räntan på den
del av lånet som ligger över kassans normala verksamhet skall däremot avspegla
det högre riskläget. De ökade ränteintäkter som följer av den höjning av räntan
som blir aktuell på grund av det högre riskläget bör tillfalla staten eftersom slalen
står som risktagare för den delen. Del ankommer på regeringen atl utfärda
närmare bestämmelser om fortsatt långivning till den mindre skeppsfarten.

Beslut om lån till den mindre skeppsfarten i risklägen
ovanför dem som anges i lagen om Svenska skeppshypotekskassan kan innebära
kostnader

46

för staten. Beslut om
dessa lån innebär myndighetsutövning. Överlämnan- Prop. 1987/88: 25

de av sådana uppgifter, som på någol sätt här anses innefatta myndighels- /

utövning
till ell privaträtlsligt organ skall enligt 11 kap 6 § regeringsformen ske med
stöd av lag. En bestämmelse med det innehållet bör därför tas in i lagen om
Svenska skeppshypotekskassan.

När
nämndens långivning upphör överförs utestående lån till kassan och förvaltas av
kassan. Kassan har möjlighet att sköta om denna utökade verksamhet.
Administrationskostnader för de äldre lånen bör avräknas från inleveranser av
ränteinkomster till staten. För dessa äldre lån gäller ej lagen om Svenska skeppshypotekskassan
eftersom de beviljats under andra förutsättningar. I den takt utestående äldre
län återbetalas inbetalas de till statskassan. För nya lån sker upplåning på
samma sätl som för kassans övriga lån. Kassan skall för nya lån ha rätt att av
låntagaren ta ut ersättning för administrationen.

Lånenämnden
har genom sin sammansättning haft särskilda förutsättningar atl behandla lån till
den mindre skeppsfarten. Eftersom beslut om lån i forlsällningen skall fallas
av skeppshypotekskassan kan nämnden upphöra som självständigt organ. Det är
dock väsentligt atl den erfarenhet och kompetens som funnits i nämnden även
fortsättningsvis kan komma verksamheten lill del genom att på lämpligt sätl
överföras till kassan. Jag föreslår därför alt kassan ges den därför eriorderliga
kompetensen när kassan skall behandla ärenden som rör den mindre skeppsfarten.
Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser härom.

Jag
föreslår att nämndens utgående anslagsbehållning, som den 30 juni 1987 uppgick till
47250000 kr., omvandlas till en särskild fond som får disponeras av skeppshypotekskassan.
Till fonden bör även föras den till-läggsränta som skall tas ut för att täcka
det extra risktagandel på lån lill den mindre skeppsfarten i risklägen över 70
% av fartygels beräknade värde. Kassan avses disponera fonden för de eventuella
kreditförluster som skall täckas av staten. Regeringen bör utfärda närmare
direktiv för hur fonden skall användas.

Den
mindre skeppsfarten har under en tid präglats av dålig lönsamhet. Staten har
därför fått vidkännas en hel del förluster i låneverksamheten, bl. a. i samband
med konkurser. Etl ackords- eller annat eftergiftsförfarande torde i många
fall ha gett elt bättre resultat för slaten. Del synes därför lämpligt att.skeppshypotekskassan
ges rätt att anla ackord eller på annat sätt efterge statens rätt till fordran
på de redan beviljade lån som kassan skall överta förvaltningen av saml, vid nyutlåning,
på den del för vilken staten står som risktagare. Det bör ankomma på regeringen
att utfärda närmare bestämmelser härom.

Den
föreslagna förändringen bör genomföras den I januari 1988.

Jag
har samrått med chefen för kommunikalionsdeparlemenlel i denna fråga.

Upprättat
lagförslag m. m.

Med
anledning av vad jag har anfört har inom industridepartementet upp

rättats etl förslag fill lag om ändring i lagen (1980: 1097) om Svenska

skeppshypotekskassan. 47

Med hänsyn lill lagstiftningsärendets enkla beskaffenhei
är det enligl Prop. 1987/88:25 min mening inle behövligt att inhämla
lagrådels yttrande över förslaget. Förslaget bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 8.1.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen atl

1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1097)
om Svens

ka skeppshypotekskassan,

2. godkänna vad jag har anfört i fråga om lånenämnden
för den

mindre skeppsfarten.

C. Regional utveckling

[3] C 2. Lokaliseringsbidrag m. m.

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret
1987/88 anvisats etl reservationsanslag av 362 milj. kr. Över detta anslag
anvisas medel lill följande ändamål:

-
lokaliseringsbidrag
beviljade av slatens industriverk eller av regeringen efter den 1 juli 1984,

-
offerlstöd
beviljade efter den 1 juli 1985.

-
lån till
privata regionala investmentbolag,

-- kapitaltillskott m. m. fill Stiftelsen Industricentra,

-
viss
administration av regionalpolitiskt slöd,

-
eventuella
medel för ombyggnad av outnyttjade bostadslägenheter i Kiruna.

I proposition 1984/85: 115 om regional ulveckling och
utjämning anmälde jag beträffande den regionalpoliliska stödverksamheten alt
jag räknade med att den skulle bedrivas med samma inriktning och i samma
omfattning under fyraårsperioden 1985/86-1988/89. För de ändamål vartill medel
anvisas över anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m. räknade jag med etl åriigl
medelsbehov av 362 milj. kr. Riksdagen har sedermera beslutat anslå detta
belopp för vart och elt av de tre budgetåren 1985/86 t. o. m. 1987/88.

Efterfrågan på lokaliseringsbidrag har bl.a. på grund av
det goda konjunkturläget varit hög under de senaste åren. Bl.a. därför beslöt
riksdagen att till Lokaliseringsbidrag m. m. på tilläggsbudget II fill statsbudgeten för budgetåret
1985/86 anvisa etl särskilt tillskott på 100 milj. kr. (prop. 1985/86: 101 bil.
7, AU 9, rskr. 140).

Genomförandet av etl anlal av de stödprojekt till vilka
det särskilda tillskotlei förvänlades uinytljas kom dock att förskjutas framåt
i tiden. Riksdagen beslöt därför, vid sin behandling av regeringens förslag om
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgelåret 1986/87, alt godkänna att en
del av dessa medel användes för yissa åtgärder, som normalt inte kan stödjas
med medel från detta anslag (prop. 1986/87:25, bil. 9, AU 9, rskr. 80).
Åtgärderna avsåg alt förbättra förutsättningarna att utveckla näringslivel i
Blekinge län och del sammanlagda beloppet för åtgärderna uppgick till 54 milj.
kr.

Västerbottens läns inland tillhör de regioner i lande! som
under läng tid

haft en myckel negativ befolkningsutveckling. Således har befolkningen i 48

Lapplandskommunerna i länet minskat med ca 4000 personer
till f.n.

46500
från 1970 fill 1986. Den viktigaste orsaken härfill är den sedan lång Prop.
1987/88: 25 tid fortgående rationaliseringen inom jord- och skogsbruket.
Området har alltsedan det regionalpolitiska stödet infördes tillhört de mest
prioriterade i landet.

På
senare tid har också eU anlal större industriarbelsplatser minskat sin sysselsättning
eller kommer hell att läggas ned. Således innebär exempelvis Boliden AB:s
beslut atl upphöra med gruvbrytningen i Stekenjokk alt 170 personer förlorar
sina arbeten i Vilhelmina kommun. Samma bolags gruvverksamhet i Kristineberg i
Lycksele kommun väntas också minska sin personal betydligt. Tidigare har många
anställda blivit ulan arbete i Storuman genom personalminskningar vid Stensele
Mekaniska Verkstad AB.

Mot
bakgrund härav har regeringen ijuni 1987 beslutat alt lämna regionalpolitiskt
stöd lill bl. a. vissa iridustriprojekt och förklarat sig beredd att . , bidra lill
vissa andra näringslivsfrämjande åtgärder i regionen. De sammanlagda
insatserna i delta sammanhang uppgår till drygt 100 milj. kr. En närmare
redovisning av dess åtgärder och förslag till ytteriigare sådana kommer att
redovisas till riskdagen senare under år 1987.

I
många områden med svagt näringsliv fattas bl.a. riskkapital och ledningskunnande.
Etl säll alt undanröja dessa brister är att underlätta tillkomsten av och
stärka befintliga privala regionala investmentbolag. Genom riksdagens beslut
våren 1982 (prop. 1981/82: 113, AU 23, rskr. 388) har regeringen givits
möjlighet att lämna län pä fördelaktiga villkor till sådana bolag med medel
från detta anslag. Det nybildade investmentbolaget Sorbinvesl AB har dock
ansökt hos regeringen om att staten skall tillföra bolaget medel i form av aklie-
eller driflskapilal.

Jag
föreslår, som en del av de statliga insatserna i Västerbollens läns inland, att
Sorbinvesl AB får ett kapitaltillskott på 25 milj. kr., under förutsättning att
bolaget inriktar sin verksamhel på bl. a. delta område.

Jag
föreslår att 25 av de 46 milj. kr. som återstår av det särskilda tillskott på
100 milj. kr. vilket anvisades på anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m. på
tilläggsbudget II för budgetåret 1985/86, får användas till del
ändamål jag nyss beskrivit. Eftersom de medel som anvisats på della anslag
normalt inte får användas fill sådana ändamål, bör regeringen inhämla
riksdagens godkännande härtill.

Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna vad jag har anfört om användningen av medel på anslaget C 2
Lokaliseringsbidrag m.m.

49

4 Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25

Statsägda
företag, m. m. Prop. 1987/88:25

[4] E 2. Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning

Under denna rubrik
har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats elt reservationsanslag av
220,3 milj. kr.

1
Bakgrund

Riksdagen
har i juni 1987 beslutat om vissa frågor som berör samtliga affärsverk (prop.
1986/87: 99, KU 29, rskr. 226). Beslutet innebär bl. a. (jfr prop. 1986/87: 99 s.
108) alt affärsverken och deras bolag skall styras som sammanhållna grupper av
företagsenheter, oavsett i vilken associationsform verksamheten bedrivs.
Beslutet innebär att riksdagen och regeringen i sin övergripande styrning skall
behandla verk och bolag i elt sammanhang. Denna styrning skall ske på grundval
av rullande flerårsplaner där verken i planerna skall redovisa mål för verkel
och koncernen, servicemål, verksamhelsslralegi, investeringsplaner samt
resultat och lönsamhet. Sådana flerårsplaner skall införas i samtliga
verkskoncerner. Riksdagen och regeringen bör koncentrera sin styrning till att
fastställa servicemål, ekonomiska mål, t.ex. räntabilitets- och soliditetsmål
och andra mål saml besluta om riktlinjer för verksamheten. Med utgångspunkt i
dessa beslut skall sedan koncernstyrelser och koncernchefer organisera och
driva verksamhelen inom koncernerna.

I
propositionen näringspolitik inför 1990-talel (prop. 1986/87:74 s. 183) våren
1987 anmälde jag all jag senare under året avsåg återkomma till riksdagen med
förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV. Jag vill nu
ta upp den frågan.

Affärsverket
FFV är del av affärsverken som arbetar under de mest kommersiella
betingelserna. FFV har inte någon förvaltande eller myndighetsfunktion. Trots
delta är FFV ett av de affärsverk som längst behållit de gamla reglerna för
affärsverken, exempelvis all investeringsmedel tillförs över statsbudgeten och
redovisas som statskapital. Statskapitalet reduceras genom att medel
motsvarande avskrivningar inlevereras till statsverket. Verket skall också
upprätta en driflslat som skall fastställas av regeringen.

FFV
bör, i likhet med flertalet övriga affärsverk, få utvidgade ekonomiska
befogenheter.

I
del följande kommer jag alt lämna förslag till ändrade ekonomiska befogenheter
för affärsverket FFV. Utgångspunkten för förslagen är FFV:s skrivelse den 24
november 1986 med hemställan om ändrade ekonomiska befogenheter för verket. En
arbetsgrupp bestående av representanter för industridepartementet, finansdepartemenlet,
riksrevisionsverket och affärsverket FFV har under våren 1987 analyserat och
övervägt förslagen i denna skrivelse.

Syftet
med de föreslagna ekonomiska förändringarna är att FFV skall få en mera
självständig ekonomisk och finansiell ställning än tidigare. Det bör förbättra FFV:5
konkurrenskraft att arbeta under likartade villkor som gäller för bolag och
medföra atl en effeklivare affärsverksamhet uppnås.

50

Jag
lägger i det följande fram dels förslag som kräver beslul av riksdagen, Prop.
1987/88: 25 dels förslag som regeringen kan besluta om men som, bland annal för
överskådlighelens skull, riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av. I
förstnämnda fall redovisas förslaget under rubriken "Mitt förslag". I
övriga fall använder jag rubriken "Min bedömning".

2 Föredragandens överväganden

2.1 FFV-koncernen

Affärsverket FFV inrättades som affärsdrivande verk år
1943 genom beslut av riksdagen. Till verkel fördes vissa av försvarets
fabriker och industriella anläggningar. Som ett led i FFV-koncernens
utveckling, profilering och anpassning lill nya marknader och verksamheter
företogs namnbyte den I juli 1983 från förenade fabriksverken till affärsverket
FFV.

FFV är en industrikoncern med huvudinriktning på
utveckling, tillverkning, marknadsföring och underhåll av försvarsmateriel för
främst svenska försvaret men även för export. Dessutom bedrivs utveckling,
marknadsföring och tillverkning av varor saml tjänster inom civila områden där
kompelens och erfarenhet finns. Den civila delen av verksamheten har under
senare år ökal i belydelse och har i flertalet fall nära anknytning till
verksamheter inom försvarsmaterielområdet.

FFV
arbetar under stark inhemsk och internationell konkurrens. Det är en koncern
som strävar efter alt få - och som också har fått - en bättre balans mellan
civil och militär produktion. Den civila delen av koncernen omfattar för
närvarande 39 % av den totala faktureringen, vilket är en ökning med 13
procentenheter under den senasle femårsperioden.

FFV-koncernen beslår av dels affärsverket med
koncernledning och koncernsiaber, dels förvallningsbolaget FFV AB med etl 25-lal
hel- och delägda rörelsedrivande dotterbolag i Sverige och ullandel. I syfte
att öka effektiviteten och anpassa verksamheten till marknadens krav, inle
minst på det internationella området, genomförde FFV-koncernen under år 1985 en
indelning i följande fem affärsområden med eget resultatansvar: Ord-nancegruppen,
Aerotechgruppen, Tdubgruppen, Holdinggruppen och Developmenlgruppen. Tre av
dessa affärsområden består av en del av verket och ett anlal bolag. De övriga
två beslår enbart av bolag.

Ordnancegruppen
utvecklar, tillverkar och marknadsför försvarsmateriel och produkter för
militära kunder. Den totala faktureringen uppgick år 1986 till ca 1 100 milj.
kr. och antalet anställda till ca 2600.

Aerotechgruppen arbetar med samtliga arbetsuppgifier som
berör militärt och civilt flyg utom flygplanstillverkning. Den totala
faktureringen uppgick år 1986 fill ca 1 700 milj. kr. och antalet anställda lill
ca 3 600.

Tdubgruppen utför konsulttjänster, underhåll och service
inom dala och elektronik. Den totala faktureringen uppgick år 1986 lill ca 800
milj. kr. och antalet anställda lill ca I 700.

51

Holdinggruppen
innefattar ett antal utvecklingsbara företag som på sikl Prop. 1987/88: 25 kan
bilda egna affärsområden. Den totala faktureringen uppgick år 1986 till ca 700
milj. kr och antalet anställda lill ca 1 200.

Developmenlgruppen
omfattar företag med koncernövergripande uppgifter, nya verksamheter samt delägda
bolag inom för koncernen kompletterande intresseområden. Den totala
faktureringen uppgick år 1986 till 67 milj. kr. och antalet anställda lill ca
130.

Den
totala fakturerade försäljningen och resultat före bokslutsdispositioner och
skall uppgick år 1986 för FFV-koncernen till 4265 milj. kr. resp. 101 milj.
kr., varav affärsverksdelen svarade för 2400 milj. kr. resp. 83 . milj. kr.
Totalt sysselsatte FFV-koncernen under år 1986 ca 8900 personer, varav ca 5
600 inom affärsverksdelen. För första halvåret 1987 redovisar FFV-koncernen en
fakturerad försäljning och resultat före bokslutsdisposilioner och skatt på 2
133 milj. kr. resp. 30 milj. kr.

En
ekonomisk översikt över FFV-koncernen de senasle fem åren och vissa ekonomiska
uppgifter om koncernens affärsområden de senaste två åren bör fogas till
protokollet i delta ärende som bilaga 8.2 och bilaga 8.3.

FFV-koncernen
har under den senasle tioårsperioden utvecklats från i huvudsak en leverantör till
det svenska försvaret lill en modern svensk industrikoncern med internationell
inriktning. Elt tecken på denna utveckling är att FFV under senare år i stor
internationell konkurrens lyckats ta hem slora order såsom leveranser av pansarvärnsvapnel
AT 4 till bl.a. USA och stridsvagnsminan FFV 028 till bl.a. Förbundsrepubliken
Tyskland. Den fakturerade försäljningen har ökal från 1 360 milj. kr. år 1976 till
4265 milj. kr. år 1986.

Slora
delar av koncernens verksamhel kräver betydande utvecklingsresurser för all
långsiktigt bibehålla och förbättra koncernens konkurrenskraft. Speciellt
stora är kostnaderna för utveckling av försvarsmateriel samt inom elektronik-
och dalaområdel. För alt möta den kommande utvecklingen och marknadernas
framtida krav erfordras vissa ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV.

2.2
Nuvarande finansiella och ekonomiska regler

FFV-koncernen
består av två juridiskt olika företagsformer. Moderföretaget affärsverket FFV
är ett statligt affärsverk, medan dotterföretagen utgörs av aktiebolag.
Affärsverket är - till skillnad från statliga och privata aktiebolag - inte
någon självständig juridisk person. Det äger således inte tillgångarna i
verksamheten utan förvaltar dessa ål slaten.

Affärsverket
FFV skiljer sig från aktiebolagen främst genom att verket har mindre
handlingsfrihet i finansiella och ekonomiska frågor. Regering och riksdag har
ett avgörande inflytande på verkets kapitalförsörjning och investeringsvolym.
Affärsverket är också underkastat de statliga förvallningsrättsliga
föreskrifterna, vilket bl. a. innebär att FFV inle har full handlingsfrihet i
ekonomiska frågor. FFV har t. ex. inte rätt att ta upp lån på den allmänna
kapitalmarknaden.

Kapitaltillskott
erhålls i princip på följande sätl. Anläggningstillgångar

såsom byggnader och utrustning finansieras genom invesleringsanslag som 52

beslutas av riksdagen på
förslag av regeringen efter framställning av FFV. Prop. 1987/88: 25 Omsättningstillgångarna
finansieras av driflsinkomsterna och en rörlig kredit i riksgäldskontoret.
Eftersom affärsverket inle är en självständig juridisk person ulan hänförs fill
begreppet staten är det befriat från inkomstskatt.

Det
av riksdagen för affärsverket FFV fastställda investeringsanslaget upptas i
verkets balansräkning som ökning av statskapitalet till den utsträckning del
utnyttjas. Statskapitalet motsvarar egel kapital i ett företag. Amortering
eller minskning av statskapitalet sker genom all medel motsvarande
avskrivningarna på de genom investeringsanslaget förvärvade tillgångarna
betalas in lill statsverket.

FFV
skall av sitt överskott varje år inleverera lill staten ett belopp motsvarande
statens avkastningsränta på det under året i genomsnitt disponerade
statskapitalet. För budgetåret 1987/88 uppgår statens avkastningsränla till 11
%. Enligl fastställd driftstat skall affärsverket FFV lill staten leverera in
82,8 milj. kr. för verksamhetsåret 1987. Inlevererade avskrivningar uppgick lill
68,5 milj. kr. under år 1986.

Bolagen
drivs enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen och måste i övrigt följa regler
som gäller för rörelsedrivande aktiebolag.

Som
tidigare har konstaterats har inte affärsverket FFV rätl all låna upp medel på
den allmänna lånemarknaden. Enligl 9 kap. 10 § regeringsformen är lån och andra
ekonomiska förpliktelser frågor som i princip måste underställas riksdagen. För
atl FFV skall fä rätt atl uppta lån krävs därför riksdagens bemyndigande. Enligl
förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita
riksbanken eller postgirot skall FFV placera likvida medel på postgirokonto
eller på räkning i riksbanken. Affärsverket har dessutom enligt regeringens beslul
den 25 mars 1982 medgivits möjlighet att placera likvida medel på räntebärande
konto i riksgäldskontoret.

Elt
affärsverk får för närvarande inte utan riksdagens och regeringens godkännande
överföra medel i form av ägartillskott, lån eller borgensåtagande mellan bolag
direkt under affärsverk eller mellan verk och bolag. Medelsöverföringen måste
enligt gällande regler svara mol en fullgjord prestation ål endera hållet.
Överföringar från bolag till verket kan i övrigt bara ske genom bolagsstämmans
beslut om utdelning på de av verket förvaltade akfierna (prop. 1986/87:99 s.
110). Kapitalöverföringarna mellan affärsverket FFV och FFV AB regleras i
regeringens beslut den 21 juni 1979 och den 17 juni 1982. Enligt dessa beslul
har verket rätt atl lill FFV AB låna ut högst 30 milj. kr., teckna borgen för
lån intill högst 25 milj. kr. och efter beslut av regeringen lämna
ägartillskott med högst 25 milj. kr. Vad gäller frågan om affärsverkens rätt
alt investera i aktier innebär riksdagens beslut ijuni 1987 alt riksdagen även
i fortsättningen skall ha ett inflytande i frågor som rör affärsverkens
förvärv, bildande, avyttring, ombildning eller nedläggning av aktiebolag.

Belräffande
köp och försäljning av fast egendom eller andra anläggningstillgångar får
investeringsanslaget i statsbudgeten endast efter regeringens medgivande i
varje särskill fall användas för förvärv av fastigheter som var för sig eller —
i fråga om förvärv av flera fastigheter för samma ändamål —

53

tillsammans har elt värde överstigande mer än 300000 kr.
Försäljning av fastigheter får endasl ske efter medgivande från regeringen.

Vid överföring av tillgångar från affärsverket FFV till
bolag inom och utanför koncernen har riksdagen (prop. 1983/84: 125 bil. 8, NU
29, rskr. 373) bemyndigat regeringen att medge affärsverket FFV att inom en ram
av 5 milj. kr. i varje enskilt fall överlåta tillgångar från verksdelen till
bolag eller motsvarande inom och ulom FFV-koncernen. Om värdet överstiger 5
milj. kr. måsle regeringen inhämta riksdagens tillstånd. Medel som inflyter vid
försäljning av anläggningstillgångar som ingår i statskapitalet skall enligt
förordningen (1982:49) om statliga myndigheters medelsredovisning m. m. vid
försäljning av anläggningstillgångar till den del de motsvarar tillgångens
bokförda värde inlevereras till statsverket. Vinst eller förlust härutöver
behandlas i årsbokslutet enligl förordningen (1979: 1212) med föreskrifter om
statliga myndigheters bokföring. Disposition av vinst eller förlust prövas av
regeringen när årsbokslutet fastställs.

Prop. 1987/88:25

2.3 Treårsplan för verksamhet och investeringar

Mitt
förslag: Regeringen fastställer rullande treårsplaner för affärsverket FFV.
Dessa treårsplaner utarbetas av FFV och utgör underlag för regeringens
fastställande av ekonomiska och andra mål för koncernens verksamhel.

Affärsverket FFV:s förslag: Överensstämmer med milt
förslag.

Skälen för
mitt förslag: Riksdagens beslut i juni 1987 förutsätter som nämnts att
riksdagens och regeringens övergripande styrning skall avse verk och bolag i
ett sammanhang och ske på grundval av rullande flerårsplaner. I planerna skall
verken redovisa mål för verkel och koncernen, servicemål, verksamhelsslralegi,
investeringsplaner samt resultat och lönsamhet.

Affärsverket
FFV:s förslag ligger helt i linje med riksdagens beslul. Jag vill här närmare ulveckla
frågan om flerårsplaner för affärsverkel FFV.

FFV-koncernens
utveckling inom framför allt försvarsmateriel- och eleklronikområdena har varil
expansiv under senare år. En fortsatt tillväxt är också att förvänta. En sådan ulveckling
ställer krav på en mer flexibel och mindre utdragen planerings- och invesleringsprocess
än den som för närvarande gäller för affärsverkel FFV:s invesleringar. En
övergång till en flerårsplan för verkets investeringar i stället för de årliga
anslagsframställningarna ger enligt min mening den önskvärda flexibiliteten.

Flerårsplanen
skall alltså vara elt styrinstrument. Det är mot den bakgrunden angeläget atl flerårsplanen
utformas med syfte att ge statsmakterna ell bättre underiag än tidigare för en
övergripande styrning av affärsverkel FFV.

Ett Ireårsperspekliv ser jag som lämpligt för atl ge etl
sådant underlag.

Treårsplanen
bör innehålla redogörelser för de mål som har satts upp för verksamhelen inom
olika affärsområden, expansionsplaner, resursanvänd-

54

ning, marknadsbedömningar
och ekonomisk översikt. Vidare bör av planen framgå hur verket tänker gå till
väga för att nå uppsatta mål, dvs. vilken strategi som avses tillämpas på
vikliga områden. Planen bör således utformas så den dels lill staten/ägaren ger
FFV:s uppfattning av nuläge, mål och strategier samt väsentliga åtgärder i
verksamheten för alt nå uppsatta mål, dels utgör underlag för statsmakternas
ställningslagande och styrning av verket.

Treårsplanen skall
innehålla FFV:s förslag fill investerings- och finansieringsplaner för
kommande treårsperiod. Affärsverket FFV bör presentera investeringsplanen med
den klassificering av investeringarna som tidigare använts i
anslagsframställningen.

Jag förordar all den av
riksdagen beslutade flerårsplaneringen för affärsverkel FFV utformas som
rullande Ireårsplaner. Den första bör omfatta verksamhetsåren 1989-1991.
Treårsplanerna bör som tidigare nämnts innehålla etl förslag till investerings-
och finanseringsplaner för den kommande treårsperioden samt förslag till
ekonomiska måltal för samma period. Affärsverket FFV skall för första gången
redovisa en rullande treårsplan för regeringen före utgången av augusti månad
1988. Jag förordar vidare att regeringen fastställer dessa rullande Ireårsplaner
för FFV. Det åligger även regeringen att på grundval av treärsplanen fastställa
ekonomiska och andra mål för FFV-koncernens verksamhet.

Prop. 1987/88:25

2.4
Finansieringen av affärsverket FFV:s invesleringar

Mitt förslag: Affärsverkel
FFV skall finansiera investeringar med rörelsemedel, avskrivningsmedel
och/eller lånade medel. Upplåningen av medel för investeringar skall ske hos riksgäldskonloret
inom en av riksdagen fastställd ram.

Affärsverket FFV:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag:
Affärsverket FFV:s investeringar i anläggningstillgångar såsom byggnader och
utrustning finansieras för närvarande genom anslag över statsbudgeten.
Riksdagens beslut om ändrad styrning av affärsverken innebär bl. a. ökad frihet
för verken vad gäller den löpande förvaltningen. Mot den bakgrunden bör FFV:s
investeringar inte längre finansieras genom anslag över statsbudgeten ulan på
annat sätt. Della medför att affärsverket FFV i fortsättningen inte skall
inkomma med anslagsframställning. I planeringshänseende ersätts
anslagsframställningen av FFV:s förslag till treårsplaner.

Jag vill därför föreslå atl
finansieringen av affärsverket FFV:s investeringar genom anslag över
statsbudgeten upphör. Delta innebär också atl FFV inte kommer att till
statsverket leverera in några avskrivningsmedel utgörande amortering av
statskapitalet för de genom investeringsanslaget förvärvade fillgångarna. Jag
har ingenting att erinra mot FFV:s förslag alt invesleringar får finansieras
med rörelse- och avskrivningsmedel.

55

FFV föreslår att investeringaräven skall få finansieras
genom lån på den Prop. 1987/88:25 allmänna kapitalmarknaden. Belräffande detta
förslag vill jag anföra följande. Enligt 9 kap. 10 § regeringsformen är lån
och andra ekonomiska förpliktelser frågor som i princip måste underställas
riksdagen. För att FFV skall få rätt att uppta lån krävs riksdagens
bemyndigande. Enligt regeringsformen skall riksgäldskonloret svara för statens
upplåning på kapitalmarknaden. Riksgäldskonloret har möjlighet atl erbjuda lån lill
marknadsmässiga villkor lill vissa affärsverk. Jag föreslår därför att FFV får
tillgång lill långfristiga krediler från riksgäldskonloret inom en av riksdagen
bestämd ram grundad på FFV:s investeringsbehov enligt angiven treårsplan.
Enligt min mening bibehålls därmed överblicken över statsupplåningen.

Jag vill därför föreslå att affärsverket FFV får finansiera
invesleringar med rörelsemedel, avskrivningsniédel och/eller lånade medel.
Upplåningen av medel för invesleringar skall ske hos riksgäldskontoret inom en
fastställd ram. Denna ram bör riksdagen varje år fastställa efter förslag i
budgetpropositionen. För atl övergången till det nya systemet med lånefi-nansierade
investeringar skall fungera bör riksdagen efter förslag i budgetpropositionen
1988 besluta om låneram för budgetåret 1988/89. Som underlag för regeringens
förslag lill låneram kommer atl ligga den anslagsframställning affärsverket FFV
inkommit med inför budgetåret 1988/89.

Jag vill också beröra frågan om affärsverket FFV:s rätt
alt uppta projektanknutna valutalån för begränsning av valutarisker i samband
med exportförsäljning och användning av leasing som alternativ finansieringsfond
för investeringar. Dessa frågor anser jag skall behandlas generellt för alla
affärsverk. Regeringen avser senare återkomma med ställningstagande i dessa
frågor.

I fräga om investeringar och finansiering av dessa måste
på grund av budgetprocessen särskilda hänsyn las vid övergången till
treårsplanen. Riksdagen har för budgetåret 1987/88 anvisat investeringsmedel
enligt det nu gällande systemet. En total omläggning när det gäller redovisning
av invesleringsmedel m. m. bör därför ske först fr. o. m. den 1 juli 1988. FFV
och riksrevisionsverkel (RRV) bör utarbeta metoder för hur redovisningen skall
överföras från det gällande systemet lill det nya.

Mina förslag innebär också alt jag i samband med kommande
budgetproposition inte kommer alt föreslå alt etl investeringsanslag förs upp
för affärsverket FFV:s investeringar, utan att detta anslag fr. o. m.
budgetåret 1988/89 ersätts med ett lån som svarar mol FFV:s behov av extern
finansiering av investeringarna inom verkel.

56

2.5
Statskapitalet

Prop. 1987/88:25

Min
bedömning: Affärsverkel FFV:s statskapital delas upp dels i etl fast
statskapital om 400 milj. kr., dels i etl statslån motsvarande resterande del
av statskapitalet per den 30 juni 1988.

Affärsverkets
förslag: FFV:s statskapital anpassas till 20 % av balansomslutningen och
amorteringar ay statskapitalet upphör efter det att denna, nivå har uppnåtts.

Skälen
för min bedömning: Definitionen av statskapitalet och hur detta fungerar för affärsverkel
FFV:s del framgår av min tidigare redogörelse (avsnitt 2.2.). Mot bakgrund av
att FFV:s investeringar fr. o. m. den 1 juli 1988 enligt mitt förslag inte
längre kommer att finansieras genom anslag över statsbudgeten kommer
statskapitalet inte att ullföras nya medel fr. o. m. detta datum. Jag vill
därför lämna följande förslag på hur statskapitalet skall behandlas i
fortsättningen.

Affärsverket
FFV:s statskapital uppgick per den 31 december 1986 lill 627 milj. kr. I andra
affärsverk som övergått från anslagsfinansierade till iånefinansierade
investeringar har statskapitalet delats upp i etl fast statskapital och ett
statslån. Jag anser att affärsverket FFV:s statskapital bör delas upp på
motsvarande sätt.

Av
affärsverkel FFV:s statskapital på 627 milj. kr. bedömer jag atl 400 milj. kr.
är en lämplig nivå för del fasta statskapitalet. Della kan betraktas som den
permanenta kapitalinsatsen från staten. Resterande 227 milj. kr. omvandlas till
ett statslån. På detta statslån utgår slalens avkastningsränla. Statslånet
skall amorteras i den takt regeringen bestämmer. Givetvis kommer statslånet
att förändras med hänsyn till statskapitalutvecklingen efter den 31 december
1986. Jag delar sålunda inte FFV:s uppfattning atl verkels statskapital skall
utgöra 20 % av balansomslutningen och att amorteringen av statskapitalet
upphör efter det all denna nivå har uppnåtts.

Jag
avser senare föreslå regeringen att affärsverkel FFV:s statskapital delas upp i
en fast del utgörande statskapitalet och en lånedel i enlighet med vad jag nu
har förordat.

2.6
Statens avkastningskrav

Min bedömning:
Affärsverket FFV skall till staten leverera in ett belopp bestående av en fast
del och en rörlig resultatberoende del motsvarande en viss procent av
årsvinsten. Avkastningen skall minst motsvara det belopp som idag levereras in
med nuvarande beräkningssält.

Skälen för min bedömning:
Som tidigare framgått beräknas statens avkastningskrav i dag som slalens avkastningsränla
på etl genomsnittligt statskapital. För år 1987 skall affärsverket FFV till slalen
leverera in 82;8 milj. kr. Regeringen kommer i samband med fastställandet av
treårsplanen

57

även
atl fastställa statens avkastningskrav. Detta kommer atl ske första gången för
år 1989 med utgångspunkt från den treårsplan som skall vara regeringen till
hända hösten 1988. Jag vill dock redan nu redovisa vilka riktlinjer jag anser
skall gälla för detta nya avkastningskrav.

Jag
anser atl utgångspunkten för beräkning av statens nya avkastningskrav på
affärsverket FFV bör vara all detta skall bestå av en fast och en röriig,
resultatberoende del. Dessutom skall avkastningen motsvara minst det belopp som
i dag inlevereras med nuvarande beräkningssält. Det är viktigt au
avkastningskrav fastställs på så sätt atl det möjliggör framtida utveckling för
FFV. Regeringen skall därför med hänsyn till ulvecklingen ha möjlighet alt
justera avkastningskravet.

En
utgångspunkt vid beräkning av den fasta delen bör vara en jämförelse med vad
andra verkstadsföretag lämnar i utdelning. De tolv största verkstadsföretagen
lämnade år 1986 i genomsnitt 4 % i utdelning på justerat eget kapital. Om dessa
4 % tillämpas på FFV-koncernens justerade egna kapital år 1986 medför delta en
utdelning på ca 40 milj. kr. Den fasta delen bör därför lämpligen bestämmas till
detta belopp.

Den
rörliga resultatberoende delen bör beräknas som en procentsats på årets
resultat. För industriell verksamhel som bedrivs i aktiebolagsform gäller
vanligen att den är skyldig all eriägga skalt baserat på rörelseresultatet.
Vid fastställandet av den rörliga resultalberoende delen skall hänsyn tagas lill
atl affärsverken inte betalar någon skatt på vinslen.

Jag
avser senare föreslå regeringen att ovan redovisade riktlinjer för beräkning av
statens avkastningskrav på affärsverket FFV tillämpas.

För
första halvåret 1988 skall gälla att nuvarande avkastningsregler tillämpas. För
andra halvåret 1988 skall som övergångsbestämmelse av regeringen särskilt
fastställda avkastningsregler tillämpas. Fr. o. m. år 1989 kan också
affärsverket FFV:s driftstat upphöra.

Prop. 1987/88:25

2.7Placering
av likvida överskottsmedel

Min bedömning:
Affärsverket FFV får utöver nuvarande placeringsmöjligheter rätl att placera
likvida överskottsmedel på konto i svensk affärsbank.

Affärsverket FFV:s
förslag: FFV får i tillägg till nuvarande placeringsmöjligheter rätt atl
placera likvida överskottsmedel jämväl i stats-, tele-och kommunpapper såväl
som på konto i svensk affärsbank.

Skälen för min bedömning:
Som tidigare nämnts under avsnitt 2.2 har affärsverkel FFV enligl förordningen
(1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita riksbanken eller
postgirot och särskilt regeringsbeslut endast möjlighet att placera likvida
överskottsmedel på postgirot, i riksbanken eller på räntebärande konto i riksgåldskontoret.

Mot bakgrund av FFV:s
ökade affärsverksamhet och som elt led i en effektivare kassahanlering skall
affärsverket FFV enligl min mening även ha räll atl placera likvida
överskottsmedel på konto i svensk affärsbank.

58

Jag kan
därvid konstatera att förslaget överensstämmer med den placeringsmöjlighel som
flertalet andra affärsverk redan har.

FFV-koncernens
finansförvaltning handhas av FFV Finans AB. Inom FFV Finans AB måsle finnas
redovisningsrutiner som säkerställer atl medel tillhörande affärsverkel kan
särskiljas från bolagsgruppens.

FFV
föreslår att verket får placera likvida överskottsmedel i stats-, tele-och
kommunpapper. Jag anser alt statens finansförvaltning i delta avseende inte
skall handläggas av affärsverket FFV. Jag är därför inle beredd att föreslå
sådana placeringar. FFV:s placering av kortfrisfigt likviditetsöverskott på
räntebärande sätl tillgodoses genom tidigare möjlighet och nu förordad
placeringsmöjlighet.

Prop. 1987/88:25

2.8 Borgensåtagande

Mitt förslag: Affärsverket FFV får teckna borgen för lån lill
FFV AB eller dess dotter- eller dotterdotterbolag intill 75 milj. kr. jämte ränla.

Affärsverket FFV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: FFV-koncernen har i förhållande
till sin balansomslutning ell relativt lågt eget kapital. Detta har för
affärsverket ingen större betydelse eftersom verket inle är en självständig
juridisk person utan utgör en del av staten. Vid affärer i bolagssektorn råder
det förhållandet alt en fordringsägare på något av bolagen inte har någol
formellt anspråk på affärsverket. För alt FFV-koncernen skall kunna uppnå de
villkor som koncernens reella soliditet berättigar lill bör därför affärsverkel
i ökad omfattning kunna ställa borgen för bolagens åtaganden. Det kan också för
FFV bli aktuellt att driva viss verksamhet eller vissa projekt gemensamt med
utomstående intressenter och med anlitande av upplänade medel för vilka de deltagande
intressenterna kan ha att ställa säkerhet eller gå i borgen.

Jag delar FFV:s bedömning atl mot bakgrund av
bolagsgruppens ökade verksamhet och omfattning affärsverkel måste få ökade
möjligheter att gå i borgen för dotterbolagens upplåning. Jag föreslår därför atl
affärsverkel i enlighet med FFV:s förslag får teckna borgen för lån fill FFV AB
eller dess dotter- och dotterdotterbolag intill 75 milj. kr. jämte ränta. Detta
borgensåtagande bör endast avse bolagens behov av egen upplåning.

2.9 Köp och försäljning av fast egendom m. m.

Min
bedömning: FFV får rätt atl självt besluta om köp och ning av fast egendom
intill ett belapp av 1 milj. kr.

Affärsverket
FFV:s förslag: FFV får rätl alt själv besluta om köp och försäljning av fast
egendom intill ett belopp av 25 milj. kr. och alt vinst på försäljningen får kvarstanna
i verkel.

59

Skälen
för min bedömning: Vad som avses med fast egendom framgår av Prop. 1987/88: 25 1
kap. 1 § jordabalken. Försäljning av fast egendom som tillhör slaten regleras i
förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m. m.
I 5 § denna förordning anges vilka centrala förvaltningsmyndigheter som får
besluta om försäljning av slaten tillhörig fast egendom som de förvaltar.
Samtliga affärsverk förutom affärsverkel FFV har enligt förordningen räll all
själva besluta öm försäljning av fast egendom upp till ett värde av 1 milj. kr.
(sjöfartsverket 600000 kr.). Försäljning av fastigheter med etl värde mellan 1
milj. kr. och 5 milj. kr. får endast ske efter medgivande från regeringen. Vid etl
värde överstigande 5 milj. kr. måste regeringen inhämla riksdagens tillstånd.

Försäljning
av fast egendom är en del av den affärsmässiga verksamhet FFV bedriver. Jag
anser därför att affärsverket FFV bör få rätt att självt besluta om försäljning
av fast egendom intill etl belopp av 1 milj. kr. Detta överensstämmer med de
villkor som gäller för andra affärsverk rörande försäljning av fast egendom. I
övrigt skall gälla de villkor som för närvarande gäller vid försäljning av
fast egendom och andra anläggningstillgångar, dvs. regeringens tillstånd för
värden mellan 1 milj. kr. och 5 milj. kr. och riksdagens tillstånd för värden översfigande
5 milj. kr. skall inhämtas. Vinst på försäljningen av fast egendom får behållas
av FFV!

Vad
gäller köp av fast egendom anser jag att i likhet med vid försäljning av fast
egendom affärsverkel FFV skall ha samma möjligheter som andra affärsverk såsom t.ex.
domänverket. Jag kommer därför att föreslå att beloppsgränsen för affärsverket FFV:s
rätt all själv få besluta om köp av fast egendom höjs från nuvarande 300000 kr.
till 1 milj. kr. För värden över 1 milj. kr. skall affärsverket FFV ha
regeringens tillstånd.

2.10
Kassahantering

Mitt
förslag: Affärsverket FFV får överföra medel mellan affärsverkets koncernkonto
och bolagsgruppens koncernkonto med begränsningen att affärsverket får låna
upp högst 25 milj: kr. från bolagsgruppen och låna ut högst 55 milj. kr. till
bolagsgruppen. Verket får uppta transaklionskrediter hos affärsbanker i form av
checkräkningskredit på högst 50 milj. kr.

Affärsverket
FFV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: Den ökade affärsverksamheten såväl nationellt som
internationellt och även komplexiteten i olika affärer har medfört att FFV hela
tiden strävat efter alt förbättra koncernens kassahantering. Utvecklingen inom FFV:s
finansförvaltning har därmed gått mot en allt mer central hantering av
kassamedlen. Samtidigt skall sektorer och dotterbolag kunna arbeta
decentraliserat för ökad motivation.

Som
ett led i en effektivisering av. kassahanteringen har såväl affärsver

ket som bolagsgruppen inrättat s. k. koncernkonton eller transaklionskon- 60

lon. Med dessa två separata koncernkonton kan dock
inträffa att affärsverkel ligger på minus och drar på krediter medan
bolagsgruppen har överskott till betydligt sämre förräntning. För att bl. a.
jämna ut den skillnaden har FFV föreslagit all ett gemensamt koncernkonto
inrättas för både affärsverket och bolagsgruppen.

Jag är
inte beredd all föreslå att elt sådant gemensamt koncernkonto får inrättas.
Enligt min mening kan samma effektivisering uppnås om affärsverket medges rätt
att överföra medel mellan exislerande koncernkonlon för affärsverket och
bolagsgruppen. Delta förslag skulle också medföra alt affärsverkets och
bolagsgruppens medel särskiljes. Jag godtar däremot FFV:s förslag alt en sådan
överföring av medel mellan affärsverket och bolagsgruppen begränsas så att
affärsverket får låna upp högst 25 milj. kr. från bolagsgruppen och låna ut
högst 55 milj. kr. lill bolagsgruppen. Jag anser också att FFV som komplement
till delta medges rätt att uppta transaklionskrediter hos affärsbanker i form
av checkräkningskredit på högst 50 milj. kr. Jag förordar sålunda atl FFV
medges räll atl genomföra dessa ändringar rörande kassahanteringen.

Prop. 1987/88:25

2.11 Invesleringar i aktier

Mitt förslag: Affärsverkel FFV får inom en av riksdagen
fastställd ram och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall
investera i aktier. Den ram inom vilken FFV får investera i aktier fastställs
till 50 milj.kr.

Affärsverkel
FFV får, utöver den fastställda investeringsramen för aktier och efter
regeringens godkännande i varje särskilt fall, teckna aktier i FFV AB intill elt
värde av 200 milj. kr.

Affärsverkets FFV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Regeringen föreslog i
propositionen Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99 s. 111)
alt riksdagen skulle bemyndiga regeringen all besluta i frågor som rör
affärsverkens förvärv, bildande, ombildning eller nedläggning av aktiebolag.
Riksdagen beslutade (prop. 1986/87: 99, KU 29, rskr. 226) dock att avslå
regeringens hemställan om bemyndigande alt utan beloppsgränser besluta i
bolagsfrågor. Riksdagen ansåg atl beslulanderätlen i dessa frågor ytterst
tillkommer riksdagen, eftersom sådana beslut innebär förfogande över statens
medel.

För att
affärsverket FFV även i fortsättningen skall kunna utvecklas bort från elt
beroende av militära beställningar anscrjag all FFV skall ha möjlighet att inom
en fastställd ram få investera i aktier. Enligl min mening bör därför affärsverkel
FFV i samband med treärsplanen lämna förslag på investeringsram för
aktieförvärv. Riksdagen bör därefter fastställa den ram inom vilken FFV har rätl
atl investera i aktier. Det bör sedan ankorrima på regeringen alt i varje särskill
fall besluta om FFV:s invesleringar i aktier. Jag bedömer att denna ram tills
vidare bör uppgå till 50 milj. kr. Jag avser föreslå regeringen att senare
återkomma lill riksdagen i samband med

61

FFV:s
första treårsplan med förslag lill nya ramar för affärsverkel FFV:s Prop.
1987/88: 25 investeringar i aktier.

Jag
vill även i detta sammanhang ta upp frågan om kapilalförstärkningi FFV AB då
detta är atl betrakta som investering i aktier.

FFV
AB är förvaltningsbolag för FFV-koncernens bolag. FFV AB har i stor
utsträckning utgjort FFV-koncernens instrument för ekonomiskt och finansiellt
agerande i olika sammanhang i syfte alt ytterligare utveckla koncernen. Soliditeten
i FFV AB har genom olika insatser, t. ex. företagsförvärv för alt utveckla
koncernen, sjunkit till ca 13 % och understiger väsentligt koncernens målsättning
om 20 %. En jämförelse med andra industrikoncerner visar att dessa har en
soliditet om ca 30 %. Mot bakgrund av riksdagens tidigare beslut om att
affärsverken och deras bolag skall betraktas som en sammanhållen koncern anscrjag
alt kapitalöverföring mellan moderbolaget affärsverket FFV och förvallningsbolaget
FFV AB bör kunna ske i syfte atl höja soliditeten inom FFV AB. Kapitalöverföringen
bör lämpligen ske genom all FFV AB företar en riktad nyemission. Jag föreslår
därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande för affärsverket FFV atl,
efter regeringens godkännande i varje särskilt fall, teckna aktier i FFV AB
intill elt värde av 200 milj. kr.

2.12
Tidplan för genomförande och tillämpning av lämnade förslag

Del
är av stor vikt atl affärsverket FFV snarast möjligl efter etl riksdagsbeslut
får möjlighet alt genomföra och tillämpa de av mig lämnade förslagen till ekonomiska
och finansiella förändringar. Enligl min mening bör därför de lämnade förslagen
fillämpas fr. o. m. kalenderåret 1988. För vissa förslag kommer av praktiska
skäl att finnas övergångsbestämmelser. Dessa har redovisats i det föregående.

3
Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen dels föreslår riksdagen att

1.
godkänna riktlinjer för affärsverket
FFV:s Ireårsplaner för verksamhet och invesleringar (avsnill 2.3),

2.
godkänna riktlinjer för
finansieringen av affärsverket FFV:s investeringar (avsnitt 2.4),

3.
godkänna att affärsverket FFV
får teckna borgen för lån till FFV AB eller dess dotter- eller dotterdoUerbolag
intill 75 000000 kr. jämte ränta (avsnitt 2.8),

4.
godkänna atl affärsverket FFV
får överföra medel mellan affärsverkets koncernkonlo och bolagsgruppens
koncernkonto med begränsningen att affärsverket får låna upp högst 25000000 kr.
från bolagsgruppen och låna ut högst 55000000 kr. till bolagsgruppen saml att
verket också får uppta transaktionskrediter hos affärsbanker i form av
checkräkningskredit på högst 50000000 kr. (avsnitt 2.10),

62

5. godkänna
att affärsverkel FFV får inom en av riksdagen fast- Prop. 1987/88: 25

ställd ram och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall

investera
i aktier samt fastställa denna ram till 50000000 kr. (avsnitt 2.11),

6. godkänna
att affärsverket FFV får, utöver den fastställda ra

men för investering i aktier och efter regeringens godkännande i

varje särskilt fall, teckna aktier i FFV AB intill ett värde av

200000000 kr. (avsniU 2.11),

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört

7.
om riktlinjer för omvandlingen
av affärsverket FFV:s statskapital (avsnift 2.5),

8.
om riktlinjer för beräkningen
av statens avkastningskrav på affärsverket FFV (avsnitt 2.6),

9.
om riktlinjer för affärsverkel FFV:s
placering av likvida överskottsmedel (avsnitt 2.7),

10. om
riktlinjer för affärsverkel FFV:s köp och försäljning av fast

egendom (avsnitt 2.9).

[5] E 7. Förvärv av aktier i och aktieägartillskott till SSAB
Gruvor AB

Något
anslag för detta ändamål finns inle upptaget i statsbudgeten för budgetåret
1987/88.

1
Bakgrund

1 skrivelse
till industridepartementet den 5 februari 1987 redovisade SSAB

Svenskt Stål AB ett förslag till handlingsplan i syfte alt omstrukturera den

egna slålverksamhelen. I förslaget redovisades bl. a. att koncernmässiga

förluster för SSAB:s gruvdivision, med gruvbrytning i Grängesberg och

Dannemora, uppgick till 80 milj. kr. för år 1986. Beroende av dollar- och

malmprisutvecklingen förutsågs framfida förluster i gruvdivisionen på mel- .

lan 85 och 125 milj. kr. årligen.

Handlingsplanen
antogs av SSAB:s styrelse den 9 april 1987. Styrelse-beslutet innebar att verksamhelen
inom gruvdivisionen antingen skulle avvecklas vid årsskiftet 1988/89 eller
snarast avyttras till annan ägare. Vid senare analys av beslutet konstaterades
i maj 1987 att möjligheten till föriängd drift vid gruvorna gynnades av LKAB:s
svårigheter att omedelbart leverera pellets till SSAB-Oxelösund. SSAB ansåg
mot denna bakgrund all del var möjligt atl fortsätta driva Dannemoragruvan så
länge verksamheten visade positivt kassaflöde.

2 Sammanfattning
av mina bedömningar och förslag

Efter
diskussioner mellan SSAB och företrädare för industridepartementet

kan jag konstatera alt det inle föreligger nägon ekonomisk möjlighet för

SSAB atl i Grängesberg fortsätta driften utöver strukturplanens förslag till 63

en
tvåårig avvecklingsperiod. Sysselsättningsläget i Ludvika kommun, där Prop.
1987/88: 25 Grängesbergsgruvan ligger, är samtidigt mycket ansträngt. Enbart
under perioden 1982-1985 minskade antalet sysselsatta i industrin med nästan 300
personer. En omedelbar nedläggning av gruvan i Grängesberg skulle innebära atl
ca 775 av drygt 4500 industriarbeten i Ludvika kommun försvinner. I orten
Grängesberg är gruvan den dominerande arbetsgivaren, vilken sysselsätter drygt
tre gånger fler personer än den näst slörsla arbetsgivaren Spendrups Bryggeri
AB. För atl lindra de regional- och arbetsmarknadspolitiska effekterna av en
snabb nedläggning av Grängesbergsgruvan anser jag att gruvan skall överföras i
direkl statlig ägo genom förvärv av samtliga aktier i SSAB Gruvor AB och att
finansiella förutsättningar skapas genom ett akfieägarfillskott på 200000000
kr. för att gruvbo-lagel skall kunna fortsätta driften till och med år 1991.1
och med utgången av år 1991 skall statens ekonomiska ansvar för verksamheten
upphöra.

Del
är av ägar- och ledningsmässiga skäl lämpligt att staten ikläder sig ägarrollen
för gruvan så snart som möjligt. Att låta gruvan drivas i SSAB:s regi fram till
år 1989 för att sedan övergå i slatens ägo kan skapa osäkerhet om vilka produktionsbefingelser
som gäller.

Staten
har i avlal med SSAB slutit överenskommelse om alt överlåtelse av samtliga
aktier i SSAB Gruvor AB skall ske senast den 31 decem-berl987, med förbehåll
alt riksdagen lämnar sitt godkännande lill överlåtelsen senast den 23 december
1987. I överenskommelsen ingår elt förplikti-gande om byte av namn för gruvbolagel.
Överlåtelsen är baserad på den ekonomiska situationen den 1 januari 1987. Den
ekonomiska ställningen för SSAB Gruvor AB per denna dag framgår av företagets överiålelseba-lansräkning,
vilket fillsammans med avtalet torde fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 8.4 resp. bilaga 8.5.

3
Valuta- och järnmalmsmarknaden

De
tidigare nämnda förlusterna beror lill stor del på vilken princip som används
för gruvans omräkning av försäljningsintäkter i dollar till svensk valuta. SSAB
uppdrog därför efter samråd med industrideparlementet åt Bohlins revisionsbyrå
alt granska gruvdivisionens resultatutveckling för åren 1982-1986.

I
sin rapport konstaterar Bohlins all med de produktionsvolymer, malmpriser,
valutakurser och den kostnadsslruktur som råder under det första kvartalet 1987
blir nivån på de årliga förlusterna för gruvdivisionen ca 100 milj. kr. Under
åren 1986-1988 påverkas del redovisade divisions-resultatet posifivt av
tidigare slutna interna valutakontrakt med SSAB:s finansavdelning rörande omräkningskurser
för järnmalmsförsäljningens intäkter i dollar. Dessa transaktioner döljer för
närvarande del bakomliggande negativa rörelseresultatet i gruvorna. Fallande
dollarkurser kopplat lill nedåtgående priser på järnmalm kan inte, konstaterar Bohlins,
i någon större utsträckning kompenseras av det ambitiösa spar- och åtgärdsprogram
som initierats inom gruvdivisionen.

De
mellansvenska malmgruvornas försämrade resultat är relaterat såväl

lill valuta- som järnmalmsmarknaden. Dollaruppgången mellan åren 1980 64

och 1987 dolde de underliggande kostnadsproblemen,
samtidigt som mark- Prop. 1987/88: 25 nåden för järnmalm ändrade karaklär under
1980-talet. Världsbanken konstaterar i sin analys av den intemafionella
järnmalmsmarknaden (Världsbankens rapport 814:86) atl priskonkurrensen bland
malmproducenter har intensifierats, inle minst i Europa. Man beräknar atl prisutvecklingen
i nominella tal är oförändrad till och med år 2000, medan man i reala termer
prognostiserar ell prisfall på 3 % årligen. Konsekvenserna av en sådan
utveckling är, menar Världsbanken, atl flera europeiska gruvor måste läggas
ned.

På världsmarknaden kommer under de närmaste åren del
brasilianska Carajas-projektet atl exportera ca 20 miljoner ton järnmalm per
år. Denna volym motsvarar tre gånger den beräknade globala eflerfrägeökningen.
Ytterligare elt anlal gruvprojekt är så långt framskridna att de på två till
fyra års sikl kan inleda en exportorienterad brytning. Tendenser till förbättrade
järnmalmspriser kommer följaktligen atl initiera öppnandet av nya järnmalmsfyndigheter
och en intensifierad priskonkurrens. Med en fortsatt stagnerande stålefterfrägan
och ökat järnmalmsutbud frän nytillkomna producenter väntas rådande
överkapacitet bestå.

4 Produktionsbeslut

Som en konsekvens av den svaga järnmalmsmarknaden och
gruvans resultatutveckling har styrelsen i SSAB Gruvor AB fattat beslut om en
neddragning från den 1 januari 1988 av produktionskapaciteten i Grängesberg
med en tredjedel; från 1,9 miljoner ton till 1,3 miljoner ton järnmalrh per år.
Denna lägre produktionstakt har i ett avvecklingsperspektiv flera fördelar.
Tillredning eller förberedelse för nya brytningsområden kan trappas ned under
år 1988. Samtidigt kan en omedelbar koncentration av brytningen till för
samhället optimala partier ske. Den s. k. förkaslningsspricka som finns i
Grängesbergsgruvan och som går i dagen i gruvområdet i centrala Grängesberg har
redan orsakat sättningar på byggnader i samhället. Genom den lägre produklionslaklen
kan sprickbildningen kontrolleras på ett säkrare säll. Skulle rörelser i
förkastningssprickan förorsaka fastighetsägare sådan ekonomisk skada som gruvbolagel
ålägges alt ersätta har SSAB och gruvbolagel avtalat om alt dela sådana
kostnader lika. Vidare kan antalet exportorder, vilka idag säljs fill förlust
reduceras lill följd av den lägre, produktionstakten och de mindre förluslbringande
leveranserna till SSAB:s Oxelösundsverk i stället ta en större andel av den
samlade produktionsvolymen i anspråk.

Den nuvarande verksamhetsinriktningen syftar till
nedläggning av Grängesbergsgruvan år 1991. Jag vill här understryka att statens
ekonomiska åtagande för gruvan endast omfattar denna period.

Skulle
centrala ekonomiska förutsättningar för fortsatt gruvbrytning

komma att förbättras under avvecklingsperioden fordras beslut om föränd- ■

rad verksamhetsinriktning senast senhösten 1988. Ett sådant beslul leder

emellertid lill omfattande investeringar bl.a. i tillredning liksom på sikt

även i avsänkning till en lägre brytningsnivå i gruvan. Sådana investeringar

fordrar ell åriigl kapilaltillskotl på ca 50 milj. kr. Investeringar i avsänk- 65

5 Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25

ning är samtidigt förenade med risker för all påverka
stabiliteten i gruvans Prop. 1987/88: 25 hängvägg och storieken på den
tidigare nämnda förkaslningssprickan.

En nedtrappning av produktionen lill två tredjedels volym
under år 1988 och en slutlig aveckling år 1991 leder till en nedgång i antalet
sysselsatta i Grängesbergsgruvan enligt tabell 1.

Tabell 1

År

Syssel-

Föränd-

Orsak

satta

ring

Jan 1987

777

-

-

Okt 1987

704 ■

- 73

Naturlig avgång

Juli
1988

544

-160

Lågproduktion 1988

Juli
1989

490

- 54

Tillredning upphör

Juli
1990

450

- 40

Rationaliseringar

Juli
1991

410

- 40

Rationaliseringar

Efter att nedläggningsbeslutet blivit känt har del bland
vissa yrkeskategorier redan skett en ökad avgång. Detta har inneburit brist på
bl. a. reparatörer och underhållsmekaniker. En yrkes- oCh åldersmässigl obalanserad
personalavgång från gruvan är olycklig och kan hota möjligheterna alt uppnå de
produktions- och kostnadsbesparingsmål som satts upp, liksom ställa krav på
särskilda åtgärder under avvecklingsperioden.

5 Statens kostnader för en förlängd drift

Slalens utgifter för all möjliggöra en förlängd drift av
Grängesbergsgruvan hänför sig primärt lill atl läcka löpande driflsföriuster
under åren 1989-1991 saml lill atl svara för de investeringar som möjliggör
drift under en femårig avvecklingsperiod. SSAB ansvarar i sin tur för de särkostnader
som kan hänföras till förelagets tvååriga nedläggningsallernaliv. .

Merkostnader för staten åren 1987 och 1988 är av invesleringskaraklär
och omfattar tillredningsarbete samt vissa kompletteringsinvesteringar i
gruvbrytningsutrustning. Ersättningsinvesteringar kommer givetvis alt ske i
sådan omfattning atl säkerheten i gruvan inte riskeras under avvecklingsperioden.

Såsom utgångspunkt för vilka driftskostnader som
övertagandet av Grängesbergsgruvan kan åsamka slalen kan gruvans budgeterade
resultat för år 1987 utgöra bas. Delta resultat angavs inför verksamhetsåret
1987 till ell ÖverskoU på 2 milj. kr.

Efter atl koncernledningen i SSAB beslutat eliminera den
interna valutasäkringen mellan divisionen och koncernen, vilkel gav divisionen
rätl att erhålla 8: 55 kr. per dollar, förelåg vid årets början ett budgeterat
underskott på 76 milj. kr. Under år 1987 har dollarutvecklingen varit negaliv
och ytterligare försämrat kursen från årsskiftets 6: 85 kr. per dollar lill en
beräknad kurs på 6: 30 kr. per dollar. 1987 års resultat försämras därmed med ytteriigare
24 milj. kr. De malmprisavlal som slutits för år 1987 gav upphov till ett
prisfall på 8 %, vars resultateffekt är ca 20 milj. kr. Sammanlaget visar
tabell 2 hur gruvans årliga föriuster utvecklas från årsskiftet 1986-1987 fram lill
hösten 1987.

66

Tabell 2. Prop. 1987/88; 25

-1- 2
milj.

kr.

- 78
milj.

kr.

— 24 milj.

kr.

- 20
milj.

kr.

-120
milj.

kr,

Resultat enligt gruvans budget 1987 Eliminering av intern
kurssäkring Dollarfall 1987 Prisfall på järnmalm under 1987

Basresultat 1987

Med en årlig förlusttakt på 120 milj. kr. som utgångspunkt
kan statens driftskostnader fram till år 1991 kalkyleras. Kalkylen kan delas in
i fyra delar, vilka innehåller olika resultatpåverkande faktorer. De utgörs av
en (1) investeringseffekt, en (2) volymeffekl, en (3) spareffekt och en (4) omvärldseffekl.

- Investeringseffekten omfattar de resultatmässiga
konsekvenserna av alt

investeringsbehovet för gruvans ålerstående driftsperiod bestäms. En

relativt slor andel av produktionskostnaderna består av investeringar i

förberedelse av framtida brytningsnivåer. Dessa kostnader kan vid en

avvecklingsproduktion återföras till resultatet. Kostnader för både till

redning, avsänkning och ny utrustning påverkas positivt av en tidsbe

stämd och begränsad gruvbrytning. Den minskade lillredningsverksam-

heten leder lill en förbättring av årsresullalel på i storleksordningen 20-

25 milj. kr. I det femåriga driftsalternativet måsle dock bolaget för år

1987 och år 1988 la på sig de extra lillredningskostnader SSAB inte

kompenserar bolaget för.

Då SSAB överför anläggningarna till gruvbolagel lill ett nollvärde
kan de årligt budgeterade avskrivningarna på 24 milj. kr. återföras i resultatet.
Denna återföring av avskrivningsmedel reduceras lill viss del av de behov av
smärre ersätlningsinvesteringar som uppslår under åren 1987-1989.

Gruvbolagel skall enligt avtalet överta ett till SSAB
beviljat rekon-slruklionslån på 15 milj. kr. (NU 1980/81:44, rskr. 116), vilkel
avser investering i granulverk i Grängesberg. Jag förordar all regeringen föreslår
riksdagen att lämna sitt samtycke lill detta.

-
Med volymeffekt
avses den resullaleffekl som uppnås av lågproduklion från den 1 januari 1988.
Den reducerade mängden förlustorder besparar bolaget ca 29 milj. kr. per år.

-
Bakom den
beräknade spareffekten återfinns modifieringar av de åtgärdsplaner som
initierades inför 1987 års budgetarbete i Grängesberg. Besparingar görs ovan
och underjord, vid Oxelösunds hamn samt inom administrativa avdelningar.

-
Med
omvärldseffekt avses de malmprisförändringar och kostnadsökningar som går
utöver basresullatels förlust på 120 milj. kr. Accepteras Världsbankens prognos
om i nominella tal oförändrade malmpriser, bör istället kostnadsökningar på 4 %
årligen eller ca 12 milj. kr. belasta re-sullalframskrivningen.

Tabell 3 Kostnadseffekter för staten av övertagandet
(milj. kr.) Prop. 1987/88: 25

Merkostnader

Eget
kostnadsansvar

1987

1988

1989

1990

1991

Basresuitat

-120

-120

_

120

1)
Investeringseffekt

Återförda avskrivningar

netto - 6

- 7

-1- 17

-1- 24

-H

20

Tillredning -10

-17

-H 14

-1- 21

+

25

2)
Volymeffekt

2/3 produktion ger mins-

kade förlustorder: -

-

-1- 29

-1- 29

"
-H

29

3) Spareffekt

1 gruva: -

. -

4- 31

-1- 28

-1-

27

Produktivitetsnedgång:

-

- 20

— 26

-

26

I hamn: -

-

-H ■ 9

+ 10

+

12

Resultatkalkyl
-16

-24

- 40

- 34

-

33

S:a 147

■4)
Omvärldseffekt

Oförändrat nominellt

pris och 4 %kostnads-

ökning/år: -

-

- 12

- 24

-

36

Resultatprognos
—16

-24

- 52

- 58

-

69

S:a219

Statens kostnad för överlagandet av gruvrörelse och ansvar
för driften till och med år 1991 kan beräknas till omkring 200 milj. kr. I
beloppet är inte några kostnader för finansiering av rörelsekapital eller
löpande drifts-förluster upptagna. Då slatens ägartillskott sker med elt
engångsbelopp på 200 milj. kr. per den I januari 1988 bör dock gruvbolagel
under ävveck-lingsperioden kunna uppvisa étt visst positivt räntenetto. Låt mig
samtidigt få peka på den slora osäkerhet som råder när resultalprognoser fyra
år framåt i tiden skall preciseras. Kraven på kvarvarande personal och ledning
är oaktat detta faktum myckel höga, och del förutsätts atl avvecklingsproduktionen
sker mycket rationellt och effektivt för att kalkylresulla-ten skall uppnås.

6 SSAB:s förhållande till gruvbolaget

SSAB:s överföring av medel till del nybildade gruvaktiebolagel
uppgår

brutto till 298 milj. kr. per den 31 december 1987, vilkel före ränleberäk-

ning motsvarar 275 milj. kr. per den 1 januari 1987. SSAB:s överföring

motsvarar de beräknade driftsförluslerna för år 1987 och år 1988 om SSAB

avvecklat verksamheten liksom nedskrivning av samtliga anläggningstill

gångar. Den personalavvecklingskostnad som beräknats i SSÅB:s alterna

tiv och som ingår i beloppet 275 milj. kr. utgörs av en kombination av

avgångsvederlag, bonus till kvarslannande personal och produktivitets-

bortfall för år 1988. Sammanlagd har della belopp beräknats lill 70 milj.

kr. Del är väsenlligl att notera att dessa 70 milj. kr. inte enbart ulgör

avgångsvederlag och inle uteslutande bör reserveras för sådana ändamål.

SSAB:s kostnader i samband med avtalet med staten har föranletts av

verksamhel som SSAB bedrivit och avsättningar för detta ändamål har

därför gjorts i 1986 års bokslut. ,„

I SSAB:s överföring av medel ingår även 40 milj. kr. vilka
reserveras för Prop. 1987/88: 25 framtida återställande av gruvområdet. Ledningen
för gruvan har låtit konsultföretaget VBB utföra en undersökning av omfattning
samt kostnad för återställande av gruvområdet. Obligatoriska åtgärder som
täckande av slamdammar och överledning av vatten är relativt odiskutabla
kostnadsposter i kalkylen. I vad mån fastigheter och lavar skall rivas är någol
som däremot ej går att uttala sig om före 1991.

Med statens övertagande av gruvbolagel följer ett aktieägaravlal
mellan SSAB och slalens järnvägar (SJ) avseende samarbete i TGOJ liksom ett transportavtal
mellan SSAB och TGOJ. Transportavtalet löper med en fyraårig uppsägningsklausul
och skall sägas upp till den 31 december 1991. Samarbetet mellan SSAB och TGOJ
bygger på ell konsortialavtal mellan parterna. Enligl avtal mellan SSAB och gruvbolagel
kommer gruvbolaget att inträda som ny part i konsortialavlalel med SJ. Därmed
överläs rätten atl få del i hela TGOJ:s eventuella överskott, liksom
skyldigheten atl täcka hela TGOJ:s underskott. Jag förordar all regeringen
föreslår riksdagen att lämna sitt medgivande till alt gruvbolaget inträder som
ny part i konsortial-avtalen.

I bilaga 8.1 redovisas överlåtelseavtalet mellan SSAB och
staten för gruvverksamhet. Avtal om överlåtelse av rörelse samt malmleveransavlal
har vidare upprättats mellan SSAB och gruvbolaget. Det sistnämnda avtalet är
utformat så att SSAB-Oxelösund köper 730 milj. ton järnmalm från Grängesberg
till och med år 1990. Under 1991 garanteras gruvbolagel leverans av minsl 500
miljoner lon järnmalm. SSAB ges därmed tid för omställning inför användandet av
LKAB-pellels i produktionen. Volymen år 1991 skall dock bli föremål för
förhandling under år 1990.

I enlighet med vad jag anfört anser jag atl staten bör överta
samtliga aktier i SSAB Gruvor AB till en kostnad av en krona. Jag föreslår
vidare all elt ägartillskott på 200 milj. kr. lämnas för atl säkerställa fortsatl
drift i gruvan liksom läcka kostnader för förvärv av aktierna i SSAB Gruvor AB.
Jag förordar därför atl ell nylt anslag för ändamålet las upp på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgelåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna
överlåtelseavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och staten angående överlåtelse av
SSAB Gruvor AB till slalen,

2.
godkänna alt elt
slalligl rekonstruktionslån enligl vad jag ovan anfört överlåtes på SSAB Gruvor
AB,

3.
godkänna att konsortialavtal
mellan SSAB Svenskt Stål AB och. statens järnvägar enligt vad jag anfört överlåtes
på SSAB Gruvor AB,

4.
till Förvärv av
aktwr i och aktieägartillskott till SSAB Gruvor AB på tilläggsbudget I lill
statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av
200000000 kr.

69

[6] Avskrivning av lån till United Stirling AB, m. m. ™''"

Frågan om finansiering av ett projekt för ulveckling av en
slirlingmotor inom United Stirling AB har behandlats av riksdagen vid flera
tillfällen, senast våren 1983 (prop. 1982/83: 125 bil. 9, NU 52, rskr. 162). I
denna proposition föreslogs ett anslag för finansiering av stirlingmolorutveckling-en
på 68 milj. kr. samtidigt som föredraganden förutsatte att några ytterligare
tillskott till United Stirling AB inle skulle aktualiseras.

Finansieringen under tidigare år hade skett på olika sätl
bl. a. via anslag och lån från slaten. År 1980 beviljades KB United Stiriing (Sweden)
AB & Co (numera United Stirling AB) ell lån på 46,8 milj. kr. av staten för
att täcka utvecklingskostnaderna för år 1980 och kunna återbetala lån som
tagits för att finansiera utvecklingsarbetet under tidigare år (prop.
1979/80:125 bil. 11, NU 58, rskr. 346). Villkoren för lånet är desamma som vid
detta tillfälle gavs av styrelsen för teknisk utveckling. Del innebär att med
lånet är förknippad ålerbetalningsskyldighet som är villkorad av projektets
framgång. Räntan skall läggas lill kapitalel. Bolagets sammanlagda skuld för
lånet uppgick den 31 december 1986 till drygl 109 milj. kr. inkl. upplupen
ränta.

Verksamheten med utvecklingen av stirlingmolorer har varit
kostnadskrävande. Ulvecklingen har tidigare bedrivits med sikte på fiera
tillämpningsområden; Flera av dessa som t. ex. stirlingsmotorn som bilmotor
och som motor driven av solvärme har numera i slort sett avvecklats då
intresset för nya typer av motorer har avtagit drastiskt beroende främst på det
låga oljepriset, men även på att utvecklingstiden föi" all nå en driflssä-ker
motor varit längre än planerad. Verksamhelen inom United Stirling AB har med
hänsyn till dessa faktorer minskat i omfattning under senare år och är nu
koncentrerad till konsultverksamhet inom stirlingtekniken och etl ulvecklingsarbele
att få fram ett luftoberoende lillsatsmaskineri för ubåtar, vilkel kan medverka
fill atl ubåtars operationstid i undervaltenslä-ge kan förlängas avsevärt. Den
svenska marinen avser atl underår 1989 ha installerat etl första sådant
maskineri i en ubåt. Under förutsättning att det fortsatta utvecklingsarbetet
blir framgångsrikt finns möjligheter att sälja stiriingmolorbaserade lillsatsmaskinerier
också lill andra kunder. Motorn har också ell tillämpningsområde för civila undervaltensfarkoster
för t. ex. reparationer av offshoreanläggningar. Företagels bedömning är att
den nuvarande koncentrationen till motorer för undervaltensfarkoster kommer att
fortsätta under de närmaste åren. Företaget har numera ca 50 anställda, vilka
arbetar i anslutning lill Kockums område i Malmö. United Stiriing AB har sedan
år 1979 varit indirekt helägt av slaten, då hälflen av aktierna ägs av Kockums
Air AB, elt bolag ägt av staten och förvaltal av industridepartementet och
hälften av aktierna ägs av Celsius Industrier AB som år 1985 övertog dessa
aktier från Affärsverket FFV.

Eftersom
United Stiriing huvudsaklingen kommer att satsa på ulveck

ling inom del undervatlensteknologiska området är det lämpligt atl integre

ra verksamheten i Kockums Marine AB inom Celsiusgruppen. En förut

sättning för detta är att aktierna i United Stirling ägs helt av Celsiusgrup

pen. För atl fortsätta utvecklingsarbetet inom United Stirling AB på en hög 70

nivå
fordras avsevärda kapitaltillskoll till bolaget under flera år framöver. Prop.
1987/88: 25 United Stirling AB saknar för närvarande egna erforderliga
resurser. Kockums Air AB, vars huvudsakliga tillgång är aktierna i United
Stirling AB har inte några ekonomiska förutsättningar att lämna sådana tillskott.
Kockums Air AB kommer därför atl överlåta sina aktier till Celsius Industrier AB.
Därefter saknar Kockums Air uppgift och bör enligt min mening upphöra. Eftersom
Kockums Air AB har övertagits av slaten efter beslut av riksdagen (prop.
1978/79:124 NU 47, rskr. 356) bör riksdagen också godkänna alt bolaget träder i
likvidation.

En
förutsättning för att Celsius Indiistrier AB skall salsa avsevärda nya medel på
stirlingmolorulveckling anser Celsius Industrier AB vara att det tidigare
nämnda lånet på 46,8 milj. kr. jämte upplupen kapitaliserad ränta efterges, då
detta lån avsåg atl finansiera utveckling av tillämpningar som numera inte
bedöms möjliga atl kommersialisera. Jag delar denna uppfattning. Jag förordar
sålunda att lånet till United Stirling AB på 46,8 milj. kr. jämte ränta
efterges.

Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att ..

godkänna
vad jag anfört om avveckling av/Toc/cHw.? A/r AB, bemyndiga regeringen att
efterge lån till United Stirling AB på 46800000 kr. jämte upplupen kapitaliserad
ränta.

[7] Vissa ändringar rörande borgensåtaganden för Celsiusgruppen

Riksdagen
beslutade våren 1986 (prop. 1985/86: 120, NU 34, rskr. 314) aU borgensåtagandet
för varv inom Celsiusgruppen (tidigare Svenska Varvkoncernen) i likhet med vad
som gällde för privatägda mindre och medelstora varav i varje särskilt fall
skulle reduceras från 100% lill 10 % av vid varje tillfälle utestående garanti.
Detta reducerade borgensåtagande kompletterades med etl åtagande för företaget
att täcka en del av eventuellt uppkomna förluster inom garantisyslemel utöver
nämnda 10 %. Della komplellerande åtagande beslutades lill 15 %. Det reducerade
borgensåtagandet för Celsiusgruppen trädde i kraft den 1 juli 1986, dock med
följande undantag. De borgensåtaganden som gjorts av Kockums AB lyftes av till
100 %, eftersom handelsfarlygsproduklionen skulle avvecklas. För Gölaverken Arendal
AB:s åtaganden för enheter som berördes av Consafe-konkursen skulle sänkningen
av borgsålagandet ske först sedan enheterna avyttrats av konkursboet och
eventuellt därvid uppkomna förluster i garantisystemet infriats av Götaverken Arendal
AB.

Statens
industriverk (SIND) och fullmäktige i riksgäldskontoret har som praxis att, i
de fall kreditgarantier lämnas för betällares lån, kräva borgen från del
varvsföretag där fartyget byggs. Motivet är alt del bedöms vara väsentligt att
varvsföretagen har ett direkl ekonomiskt ansvar för sina kundengagemang.

Riksdagens
beslut om reducering av Celsiusgruppens borgensåtaganden 71

bygger
på förutsättningen att varv inom koncernen har en eflerborgen till Prop.
1987/88: 25 den av fullmäktige i riksgäldskonloret utfärdade kreditgarantin.
Detta är normalfallet och nästan samUiga av Celsiusgruppens olika borgensåtaganden
är av denna karaklär. Det har dock, efter det att riksdagen faltal sitt beslul
år 1986, visat sig att för en rigg, som dock inte ingår i Consafe-konkursen,
och fyra fartyg är förhållandet det omvända, dvs. att den av fullmäktige i
riksgäldskontoret utfärdade kreditgarantin är eflerborgen till borgen utfärdad
av varv inom Celsiusgruppen. Det totala nominella borgensåtagandet före
reducering uppgår till 505,5 milj. kr. för dessa fem byggen. Efter reducering
skulle sålunda mötsvarande borgensåtagande bli 50,5 milj. kr.

Vid
beredningen av denna fråga inför riksdagsbeslut våren 1986 var min avsikt att
samtliga Celsiusgruppen olika borgensåtaganden skulle reduce-. ras till 10 %
oavsett om varv inom koncernen eller fullmäktige i riksgäldskontoret genom
utfärdad kreditgaranti har eflerborgen eller inte. Eftersom jag vid den
lidpunkten inte var informerad om atl del fanns fall där fullmäktige i
riksgäldskontoret genom utfärdad kreditgaranfi hade eflerborgen var
propositionen så formulerad alt den inte omfattade sådana åtgärder. Jag anser
därför att regeringen nu bör inhämla riksdagens godkännande att även de byggen
där fullmäkfige i riksgäldskonloret har eflerborgen skall omfattas av de av
riksdagen fidigare beslutade reducerade borgensåtaganden.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl
godkänna vad jag har förordat om vissa av Celsiusgruppens borgensåtaganden.

72

Bilaga 8.1 Prop. 1987/88:25

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980: 1097) om Svenska skeppshypotekskassan;

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1980: 1097) om Svenska skeppshypotekskassan att
1,5 och 13 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål atl medverka
vid finansiering av rederiverksamhet här i riket genom att lämna lån, huvudsakligen
av långfrisfig karaktär, eller ikläda sig garanti för sådana lån.

1

Föreslagen lydelse

§

Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål all medverka
vid finansiering av rederiverksamhet som bedrivs av svenskt rederi eller av en
utländsk juridisk person, när etl svenskt rederi äger mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar eller på annat sätt har ett bestämmande
inflytande över den.

För ändamålet lämnar skeppshypotekskassan lån,
huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläder sig garanfi för sådana
län.

Svenska skeppshypotekskassan får pröva fråga om lån lid
svenskt rederiföretag för förvärv, ombyggnad eller reparation av mindre fartyg,
för vilket statligt stöd till förlusltäckning lämnas eller kan läm-

För lån
från kassan skall vara ställd betryggande säkerhet i form av inteckning /'
svenskt fartyg eller tillgodohavande hos eller borgen av staten eller bank. ■

Inteckning
skall ligga inom sjuttio procent av det värde fill vilket styrelsen uppskattar
fartyget. Som säkerhet får inte godtas inteckning i fartyg som är äldre än
tjugo år.

För lån från kassan skall vara ställd betryggande säkerhet
i form av inteckning / fartyg eller tillgodohavande hos eller borgen av
staten eller bank.

Inteckning
skall ligga inom sjuttio eller i särskdda fall åttio procent av del värde till
vilket styrelsen uppskattar fartyget. Som säkerhet får inte godtas inteckning i
fartyg som är äldre än tjugo år.

I fråga
om lån tdl den mindre skeppsfarten utfärdar regeringen ytterligare
bestämmelser.

Senaste
lydelse 1985: 1088.

73

Styrelsen
prövar frågor om upptagande och beviljande av lån och om ställande av
garanti.

Styrelsen prövar frågor om alt uppta och bevilja lån och
om atl ställa garanti samt frågor om lån för vilket statligt stöd tid förlusttäckning
lämnas eller kan lämnas.

Styrelsen beslutar om besiktning och värdering av fartyg
och om arvode för sådanförrättning.

1.
Denna lag
träder i kraft den Ijanuari 1988, dåförordriingen (1971: 325) om instruktion
för lånenämnden för den mindre skeppsfarten skall upphöra att gälla.

2.
För de lån som
vid ikraftträdandet redan beviljats av lånenämnden för den mindre skeppsfarten
gäller bestämmelserna i förordningen (1971:324) om lån till den mindre
skeppsfarten i tillämpliga delar, dock att skeppshypotekskassan träder i nämndens-
och kammarskollegiets ställe vad gäller övervakning och återbetalning av lånen m.
m.

Bilaga 8.2

Ekonomisk översikt över FFV-koncernen 1982—1986

(milj. kr.)

1986

varav affärsverket

1985

varav affärsverket

1984

varav affärsverket

1983

varav affärsverket

1982

varav affärsverket

Fakturerad

försäljning

4265

2423

3 507

2116

3 001

1913

3013

1863

2328

1582

Rörelseresultat
efter

avskrivningar

94

176 ■

176

.. 55

132

56

173

66

180

121

Resultat
efter finan-

siella
intäkter och

kostnader

107

81

202

92

134

79

170

72

172

124

Resultat
före bok-

slutsdisp.
och

skatt

101

83

192

82

112

57

179

84

162

106

Årsvinst

69

73

135

70

58

65

83

55

106

53

Eget
kapital

855

703

788

626

693

596

686

582

640

565

Balansomslutning

4 659

2 641

3516

2 147

2697

1799

2 373

1612

2 370

1562

Investeringar

256

. 143.

170

88

117

60

119

84

107,.

69

Inleveranser'

73

73

73

73

65

65

58

58

53

53

Medeltal
anställda

8884

5616

8024 .

5 384

7 834

5 437

8352

5 870

8379

6 294

Av regeringen fastställt inleveranskrav resp. år.

74

Prop. 1987/88:25 Bilaga 8.3

Vissa ekonomiska uppgifter om FFV:s affärsområden
1985—1986

Ordnance

Aerotecl

Telub

Holding

Development

1986

1985

1986

1985

1986

1985

1986

1985

1986 1985

Fakturering

1 149

1 102

1743

1334

756

608

683

607

68 60

Orderingång

1929

2093

1801

1585

814

648

698

645

68 57

Invesleringar

81 .

61

78

43

41

29

42

31

8 3

Rörelseresultat
efter

avskrivningar

55

81

122

122

38

55

48

52

-6 3

Bilaga
8.4

SSAB Gruvor AB Överlåtelsebalansräkning per 1987-01-01

Belopp i tkr TILLGÅNGAR

Omsättningstillgångar

Kassa och bank

Kundfordringar

Övriga
kortfristiga fordringar

Varulager

Fordran på SSAB

Summa omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

Långfristiga fordringar

Pågående
nyanläggningar

Maskiner
och inventarier

Byggnader

Mark och
övrig fast egendom

Summa anläggningstillgångar

Summa
tillgångar

SKULDER
OCH EGET KAPITAL

Kortfristiga skulder

Leverantörsskulder

Skatteskuld

Övriga
kortfristiga skulder

Summa

Långfristiga skulder

Långfristiga lån

Avsatt till pensioner

Skuld
motsvarande rekonstruklionslån

Summa

294 34298

198

39308

163 763

237861

22654

3 261

58400

16255

5444

106014

343875

29095

51

1630

30776

65 22 171 15000

37236

Obeskattade reserver

Ackumulerade
avskrivningar utöver plan

Bundet eget kapital

Aktiekapital Bundna reserver

Fritt eget kapital

Balanserade vinstmedel Kapitaltillskott

Summa eget kapital

Summa skulder och eget kapital

863

50

10

. 60

13904

261036

274 940

275000

343875

Prop.
1987/88:25

Bilaga 8.5

Överlåtelseavtal

Mellan
SSAB Svenskt Stål AB, nedan SSAB, och svenska slaten genom
industridepartementet, nedan Slalen, har följande avlal träffats om överlåtelse
av akfier i SSAB Gruvor Aktiebolag (org. nr. 556049-7140), nedan Gruvbolaget.

Bakgrund

Vid tidpunkten för detta avtals undertecknande driver SSAB
gruvrörelse i Dannemora och Grängesberg. De till gruvrörelsen hörande och
hänförliga anläggningstillgångarna har sedan SSAB:s bildande ägts av Gruvbolaget
som också innehar utmals- och andra gruvrälligheter. Med verkan från den 1
januari 1987 har SSAB till Gruvbolaget överfört den i Grängesberg bedrivna
gruvrörelsen.

Enligt den
handlingsplan som antogs av SSAB:s styrelse den 9 april 1987 skulle gruvrörelsen
avvecklas, vilket enligt uttalande av styrelsen kunde ske antingen genom
nedläggning eller avyttring. MBL-förhandlingar om handlingsplanen har sedermera
genomförts och avslutats.

Genom
detta avtal överenskommer SSAB och Slalen atl Staten skall från SSAB förvärva SSAB:s
hela gruvrörelse i Grängesberg saml överta SSAB:s personalansvar i Grängesberg.

Statens
förvärv av gruvrörelsen i Grängesberg skall tillgå så, att Staten förvärvar
samtliga akfier i Gruvbolaget sedan de anläggningstillgångar och gruvrälligheter
som är hänförliga lill gruvrörelsen i Dannemora avskilts.

1. SSAB
överlåter och försäljer härigenom till Slaten för en köpeskilling av

en (1) krona samtliga aktier i Gruvbolaget.

2. Detta
avlal kräver för sin giltighet atl regeringen senast den 23 december

1987, efter det att riksdagen fattat de beslut som behövs härför, slutligt

godkänner avtalet. Tillträde sker en vecka efter regeringens godkännande.

Avtalet förfaller om sådant godkännande inte lämnas.

76

På
Tillträdesdagen skall SSAB till staten överlämna samtliga aktier i Prop.
1987/88: 25 Gruvbolaget vederbörligen endosserade. Avräkningsnota upprättas
genom SSAB:s försorg.

3. Före
Tillträdesdagen skall SSAB ha rätt och plikt att från .Gruvbolagel

för en
köpeskilling motsvarande bokförda värden överföra till SSAB eller '

ell av SSAB helägt dotterbolag de anläggningsfillgångar
och gruvrälligheter som är hänföriiga dels lill den del av gruvrörelsen som bedrives
i ' Dannemora, dels till de nedlagda gruvrörelser som bedrivits i
Blötberget, Håksberg och Stråssa.

4.
Före
Tillträdesdagen har SSAB till Gruvbolagel överiåtil hela den del av
gruvrörelsen som bedrives i Grängesberg. Personalen i gruvrörelsen övergick
från SSAB till Gruvbolagel pä oförändrade villkor. I överiålelsen ingick
rörelsens tillgångar, såsom lager, kundfordringar och de rättigheter som kan
grundas på avtal och liknande. Gruvbolaget övertog jämväl från SSAB de
skyldigheter som hör lill eller eljest är hänförliga till rörelsen.
Överlåtelsen skedde med verkan från den 1 januari 1987 och i övrigt på de
villkor som framgår av det såsom/j/Zflgfl / härtill fogade avtalet. ■ '

5.
Med verkan från
den 1 januari 1987 har SSAB öch Gruvbolaget träffat ett malmleveransavlal av
den lydelse som framgår av bUaga 2 härtill.

6.
SSAB skall per
1 januari 1987 ha givit Gruvbolaget etl kontantbelopp så atl det egna kapitalet
uppgår fill 275 000 000 kronor.

7. När de i punkterna 3, 5 och 7 avsedda transaktionerna
genomförts,

bedöms Gruvbolaget per 1 januari 1987 ha den balansräkning som framgår

av bdaga 3.

SSAB garanterar att- Gruvbolagets rörelse under perioden
från den 1 januari 1987 till Tillträdesdagen har drivits och skall drivas på
ett affärsmässigt normalt sätl och alt inga extraordinära affärstransaktioner
förutom vad som avses i punkt 3 förekommit eller skall förekomma.

Staten skall fillse atl Gruvbolagel senast per den 1
januari 1988 löser sina eventuella skulder per Tillträdesdagen till SSAB.

SSAB åtar sig att på tillträdelsedagen lösa sina skulder till
Gruvbolaget utöver ej förfallna leverantörsskulder.

8.
Slaten är
underrättad om att gruvbrytningen i Grängesberg medför en markrörelse inom ett
område begränsat av, å ena sidan, en förkastningslinje i dagen och, å andra
sidan, gruvans dagöppning. Denna markrörelse resulterar i en marksänkning av ca
1,5 cm årligen i det berörda området, inom vilket stora delar av Grängesbergs
samhälle är belägna. Denna marksänkning antas avstanna inom etl till två år
efter det gruvbrytningen upphört. Påverkan av gruvans vattenfyllning kan dock
innebära senare sättningar.

9.
SSAB skall tillse
att Gruvbolagets nuvarande styrelseledamöter på Tillträdesdagen ställer sina
platser till förfogande. Slalen åtar sig all på nästkommande ordinarie
bolagsstämma bevilja dem ansvarsfrihet för deras förvaltning under 1987,
förutsatt tillstyrkan av bolagels revisorer.

10. Slaten åtar sig att inom tre (3) månader från
Tillträdesdagen ändra

Gruvbolagets firma så alt "SSAB" ej ingår däri.

11. Tvister rörande tillämpningen och tolkningen av
detta avtal och därur

härflytande
rättsförhållanden må icke dragas inför allmän domstol utan 77

skall hänskjulas fill
avgörande genom skiljedom enligl den vid tiden för Prop. 1987/88:25 hänskjulandel
gällande lagen om skiljemän. Ordföranden i skiljenämnden skall vara en i
domarvärv väl erfaren jurist. Skiljeförfarandel skall äga rum i Stockholm.
Rättegångsbalkens regler om omröstning och kostnadsfördelning skall tillämpas av
skiljemännen.

Stockholm
den 23 oktober 1987

SSAB
Svenskt Stål AB Svenska Slaten

Industridepartementet

Detta
avtal biträdes:

SSAB
Gruvor AB

Bilagor,
med undantag av bilaga 3, till detta avtal är hemliga enl. 8 kap. 6 § sekretesslagen
(1980: 100) och bilägges inle proposifionen.

78

Bilaga
9 Prop. 1987/88: 25

Civildepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oklober 1987 Föredragande:
statsrådet Holmberg

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Trettonde huvudtiteln

D. Statlig personalpolitik m. m.

D 17. Administration av statens personskadeförsäkring, m.m.

Nytt
anslag (förslag) 3 000000 kr.

För
statsanställda, som råkar ut för olycksfall i arbetet, arbetssjukdom, färdolycksfall
eller skada som har föranletts av våld eller misshandel som de har utsatts för
på grund av sin anställning, gäller elt särskilt avtal om ersättning vid
personskada (PSA). Avtalet, som träffats mellan statens arbetsgivarverk och de
statsanställdas huvudorganisationer, utgör en motsvarighet till de på
kollektivavtal grundade trygghetsförsäkringar vid arbetsskada som finns på
övriga sektorer av arbetsmarknaden.

Frågor
om ersättning enligl PSA beslutas av trygghelsnämnden. Nämnden, som är
partssammansatt, inrättades i samband med alt dåvarande statens av talsverk och
de statsanställdas huvudorganisationer år 1972 träffade avtal om vissa frågor
rörande arbetsmiljön och anställningstryggheten. Administrativt är nämnden
knuten lill slatens arbetsmarknadsnämnd (SAMN), som också tillhandahåller
kansliresurser.

Ärendeulvecklingen
för trygghetsnämnden på personskadeområdet gör del enligl min mening nödvändigt
atl nu ta upp resursfrågan inom delta område särskill. Fr.o.m. budgelåret
1983/84 har enligt uppgifter från SAMN antalet inkomna personskadeärenden ökat
med 15-20% per budgetår. Ca 3 500 ärenden inkom under budgetåret 1983/84. För
innevarande budgetår är prognosen 6500 ärenden.

Tidigare
har ökningarna kunnat mötas genom atl SAMN omfördelat personal. Dessa
möjligheter är nu uttömda vilket har lett lill slora balanser och oacceptabelt
långa handläggningslider.

Jag
har mot denna bakgrund övervägt olika alternativ atl effektivisera
trygghetsnämndens kanslifunktion i personskadeärenden. Jag har därvid funnit atl
en överföring av uppgifterna från SAMN till AMF-trygghetsför-säkring är att
föredra av flera skäl.

AMF-trygghelsförsäkring,
i vars ledning arbetsmarknadens parter har 79

elt
dominerande inflytande, administrerar trygghetsförsäkring vid arbets- Prop.
1987/88: 25 skada som omfattar mer än 3 milj. privat och kommunall anställda,
varav 0,9 milj. inom det kommunala avtalsområdet och ca 0,1 milj. inom den
kooperativa sektorn. Enligt min mening ligger det ett värde i alt gemensamma lösningar
för hela arbetsmarknaden tillämpas inom Irygghelsområ-det. Samma
skadeståndsrättsliga normer som fillämpas av AMF-trygghelsförsäkring bör vara
vägledande vid regleringen av personskada enligt PSA.

Vidare
har AMF-trygghelsförsäkring goda förutsättningar att snabbt

arbeta ay den nu rådande ärendebalansen. Enligt vad jag under hand har

inhämtat från AMF-trygghelsförsäkring bör det kunna göras inom ett

halvår. Jag har vid mina överväganden fäst stort avseende vid detta förhål

lande och utgår ifrån att så blir fallet. . -

AMF-trygghelsförsäkring
har också genom bl. a. en utbyggd internutbildning av skadereglerande personal
väl sörjt för framtida kompetensutveckling och möjligheter att möta
variationer i ärendetillströmningen.

Jag
vill i sammanhanget betona att parternas inflytande över personskadefrågorna
inte påverkas av alt AMF-trygghelsförsäkring engageras ädmi-nistrafivt.

Med
hänsyn till rådande balanssilualion bör den överföring till AMF-trygghetsförsäkring
som jag nu förordar ske så snart som möjligt. Jag avser därför att inom kort
återkomma till regeringen med förslag om uppdrag till statens förhandlingsnämnd
att föra de förhandlingar som behövs med AMF-lrygghetsförsäkring. En
utgångspunkt för förhandlingarna bör vara att administrationen av
personskadefrågorna skall föras över per den 1 januari 1988.

Jag
har beräknat medelsbehovel för bidrag lill AMF-trygghetsförsäkring för
uppgiften atl administrera PSA till högst 3 milj. kr. för första halvåret 1988.
För ändamålet bör etl nytt, förslagsvis betecknat anslag benämnt Administration
av slalens personskadeförsäkring, m. m. föras upp på' statsbudgeten för
budgetåret 1987/88.

Hemställan

Med
hänvisning till del anförda hemställer jag att regeringen förslår riksdagen

att
till Administration av statens personskadeförsäkring, m. m. på tilläggsbudget I
till stadsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3 000000
kr.

80

Miljö-och
energidepartementet Prop. 1987/88:25

-' ° Bilaga 10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29
oktober 1987

Föredragade: statsrådet Dahl

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Fjortonde huvudtiteln

A. Miljö- och energidepartementet m. m.

[1] Al. Miljö-och energidepartementet

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret
1987/88 anvisats ett förslagsanslag av 17 463 000 kr.

Föredragandens överväganden

Utöver en viss förstärkning inom naturresursområdet har miljö-
och energidepartementet i princip byggts upp med de resurser som tidigare
fanns inom jordbruksdepartementet och industridepartementet för miljö- och
energifrågor.

Enligt min mening bör man sé departementets första
verksamhetsår som ett uppbyggnadsskede då man mot bakgrund av vunna
erfarenheter prövar bl.a. behovet av insatser och resurser. Erfarenheterna
hittills är att det snabbt ökande behovet av åtgärder inom främst
miljöskyddsområdet medför att också kraven på insatser från departementels
sida ökar. Jag finner det därför nödvändigt att förstärka departementets
personalresurser redan under innevarande budgetår för att kunna intensifiera
arbetet vad gäller bl. a. ekonomiska styrmedelsfrågor på miljöskyddsområdet och
frågor om de stafiiga bolagen inom departementets verksamhetsområde. Jag beräknar
kostnaderna för denna förstärkning till 250000 kr. för den andra delen av
innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Miljö- och energidepartementet på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 250000
kr.

81

6 Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25

Rättelse: S. 90 undre tabellen: kolumnerna har bytt plats

[2] A 3.
Extra utgifter Prop. 1987/88:25

Bilaga 10 Under denn
rubrik har i statsbudgeten för budgetaret 1987/88 anvisats ett

reservationsanslag
av 250000 kr.

Föredragandens
överväganden

Under
det första halvåret av det nya miljö- och energidepartementets verksamhet har
anslaget till extra utgifter belastats med 250000 kr. Mot bakgrund av den
verksamhet som planeras och departementets ökande intemafionella arbetsinsatser
beräknar jag att ytterligare 250000 kr. behöver tillföras anslaget under
innevarande budgetår.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Extra utgifter på filläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 250000 kr.

B. Miljö

[3] Bl. Statens naturvårdsverk,

B 3. Övervakning av miljöförändringar, m. m.

I
statsbudgeten för innevarande budgetår har under rubriken Statens naturvårdsverk
anvisats ett förslagsanslag av 103 313000 kr. och under rubriken Övervakning
av miljöförändringar, m. m. ett reservationsanslag av 31200000 kr.

Analyser
av höggradigt giftiga organiska miljöföroreningar

Statens
naturvårdsverk

Statens
naturvårdsverk har i en skrivelse den 4 september 1986 föreslagit atl särskilda
resurser bör anvisas för alt komplettera verkets specialanalytiska
laboratorium med ett laboratorium för analyser av sådana organiska mitjögifter
som kan vara höggradigt giftiga i mycket låga halter eller små mängder. En
gradvis uppbyggnad föreslås upp till en kapacitet på 800-1000 analyser per år.
För de biologiska testen behövs ett eget laboratorium. Verket föreslår att
detta placeras vid statens miljömedicinska laboratorium (SML) i anslutning
till den verksamhet inom detta område som redan finns där.

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över naturvårdsverkets förslag avgivits av försvarets
forskningsanstalt (FOA), socialstyrelsen, SML, naturhistoriska riksmuseet,
statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, kemikalieinspek-

tionen, arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret,
Stockholms universitet, Prop. 1987/88:25 Umeå universitet, Sveriges
Industriförbund, Ingenjörsvetenskapsakade- Bilaga 10 mien. Svenska
kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
renhållningsverksföreningen. Svenska värmeverksföreningen. Tjänstemännens Centralorganisafion
(TCO) och Kungl. Vetenskapsakademien.

Flertalet remissinstanser delar naturvårdsverkets
uppfattning att ökade resurser behövs för analyser av höggradigt giftiga
organiska miljöföroreningar i låga koncentrationer. Från flera håll framhålls
att behovet av sådana analyser ökar snabbt.

Förslagen om all naturvårdsverkets specialanalytiska
laboratorium skall ha sådana analysmöjligheler biträds av flera remissinstanser,
t. ex. statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, Stockholms unlversdel och LO.

Socicdstyrelsen och SML biträder naturvårdsverkels förslag
om alt bio-testverksamheten bör placeras vid SML. SML anser atl en än längre
gående integrering med laboratoriet skulle bidra till atl ytterligare effektivisera
verksamheten. Kemikalieinspektionen menar att laboratoriet organisatoriskt bör
föriäggas till naturvårdsverket, men alt en samlokalisering med SML kunde vara
ett alternafiv även för analysverksamheten. Kommunförbundet och
Renhållningsverksföreningen förordar SML eller ett annat alternativ, obundet
från tillsynsmyndigheten. En föriäggning till Umeå universitet/FOA i Umeå
föreslås av slalskonloret, FOA, Umeå universitet, länsstyrelsen i Västerbottens
län och TCO.

Föredragandens överväganden

Av årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100bil. 16s.43)
framgår atl jag delar naturvårdsverkets bedömning atl det är nödvändigt att
ytterligare analysresurser fillskapas när det gäller kvalificerade analyser av
vissa typer av miljögifter, främst dioxiner. Med hänsyn lill bl.a. vad remissinstanserna
framfört har frågan om hur de ökade analysresurserna m. m. bör byggas upp
utretts ytterligare. Jag återkommer nu med förslag lill hur denna förstärkning
bör genomföras.

Kunskaper som forfiöpande vunnits under de senasle åren
visar all höggradigt giftiga organiska ämnen nått sådana koncentrationer och
fått en sådan spridning i miljön att de utgör etl allvarligt och växande hot.
Detta gäller bl. a. dioxiner och andra liknande ämnen. Allt pekar på att etl anlal
av dessa ämnen med hög stabilitet kommer att bli etl av 1990-talels stora
miljövårdsproblem. Forskningen inom delta område bör enligl min mening ges hög
prioritet. Stor osäkerhet råder beträffande dessa ämnens källor,
spridningsvägar, förekomst och effekter på miljön. Utredningar pågår i alla
dessa avseenden. Med hänsyn till frågornas omfattning och vikt är det enligt
min bedömning nödvändigt alt öka insatserna för att möjliggöra ytteriigare
nödvändiga klarlägganden. Sådana behövs för alt utarbeta riktlinjer och
strategier för hur olika miljöproblem skall åtgärdas och för atl man
tillräckligt noga skall kunna följa utvecklingen. Del är härvid också angeläget
att få fram underiag som behövs i det internationella arbetet med

83

atl minska utsläppen av
dessa ämnen. Detta är elt omfattande arbete som Prop. 1987/88: 25

sannolikt kommer att ta lång tid. Bilaga 10

Resurser
för atl göra analyser av de här aktuella ämnena finns i dag på några ställen i
landet.

Vid
Umeå universitet, insfilutionen för organisk kemi, har dioxinanaly-ser gjorts
under lång tid och där finns en god kompelens inom della område. I huvudsak
bedriver man där forskningsinriktad verksamhet men man har även en kommersiell
analysverksamhet.

Vid
FOA i Umeå bedrivs forskning åt totalförsvaret, bl.a. rörande skydd mot kemiska
och biologiska stridsmedel. På uppdrag bedrivs även liknande verksamhet åt
samhället i övrigt. Även biotestverksamhet finns (FOAtox).

I
Studsvik görs dioxinanalyser av Miljökonsulterna i Studsvik AB. Deras
verksamhet är främst inriktad på atl la hand öm sådana löpande konlrollanalyser
som behöver genomföras för att uppfylla krav vid prövning enligt
miljöskyddslagen. Även här finns en analyskapacitet som kan utnyttjas av såväl jndustri
som myndigheter.

På
SML i Stockholm finns erfarenheter av forskning rörande biologiska effekter av
organiska miljögifter i biotestverksamhet.

I
forskningspropositionen (prop. 1986/87: 80 bil. 6 s. 55) föreslogs att elt centrum
för miljövetenskaplig forskning inrättas i Umeå. Riksdagen biföll förslaget (UbU
26, rskr. 282). Detta innebär en förstärkning av kunskapsuppbyggnaden inom
miljövårdsområdet. Centret har bl.a. till uppgift att stödja och utveckla
samspelet mellan långsiktig kunskapsuppbyggnad och metodutveckling samt tillämpningsinriklad
forskning. I styrelsen för centret ingår bl. a. företrädare för
naturvårdsverket.

Vidare
behandlar utredningen om miljövårdens organisation i sitt betänkande (SOU
1987: 32) För en bättre miljö frågor om kunskapsförsörjningen inom
miljövårdsområdet. Utredningen anser att naturvårdsverkets forsknings- och
utredningsverksamhet bör samordnas i etl laboratorium hos verket. Detta
laboratorium bör ha en myckel hög miljövetenskaplig kompetens. Resurserna bör
byggas upp så all laboratoriet har kompetens inom de viktigaste miljövelenskapliga
områdena. Utredningen anser vidare att frågan om åtgärder vad gäller naturvårdsverkets
laboratorieresurser i övrigt bör ingå i fortsatta överväganden. En förändring
av nuvarande struktur bör enligl utredningen komma till stånd på så sätt all - relafivt
sell - en mindre del av resurserna binds upp i egen personal och mer resurser
läggs på flexiblare samarbete med externa organisationer och myndigheter saml
universitet och högskolor, konsulter m. fl. Utredningen anför vidare atl en
samverkan med det centrum för miljövetenskaplig forskning som inrättats vid
universitetet i Umeå skulle kunna vara en intressant utvecklingslinje inom
miljöforskningsområdet. Utredningens förslag bereds f. n. i regeringskansliet.

För egen del anser jag att
det behov av fortsatt forsknings- och karllägg-

ningsarbele som finns rörande effekterna av miljögifler gör del angeläget

atl utnyttja de fasta resurser som idag finns och all koppla'analysresurser

till institutioner där forskning bedrivs. Jag anser således att ett nära samar

bete mellan Umeå universitet, FOA i Umeå och naturvårdsverket, vilka i 84

dag
har omfattande miljögiftsverksamhel, är av synnerligen slor vikl. För Prop.
1987/88: 25 en effektiv resursanvändning på detta komplicerade område krävs alt
såväl Bilaga 10 den nödvändiga särskilda utrustningen som de samlade
kunskaperna och erfarenheterna på olika håll tas fill vara på bästa sätl. Jag
tänker då även på erfarenheter hos SML och Miljökonsulterna i Studsvik men
också internationellt.

Etl
nära samarbete med forskningen kan också garantera all verksamheten bedrivs
med hög kvalitet och på en hög vetenskaplig nivå. Former för detta samarbete
bör utvecklas av berörda institutioner och myndigheter.

Jag
anser därför alt naturvårdsverket bör tillföras resurser för köp högst i
storleksordningen 800 analyser per år inom del här aktuella området. Mot bakgrund
av den befintliga kapaciteten i Umeå är det naturligt all en stor del av
analyserna fills vidare kommer att ulföras där. Jag räknar därvid med all för
den kommande treårsperioden minst 400 analyser per år kommer att göras i Umeå.

Naturvårdsverket
bör träffa etl avlal med Umeå universitet och FOA i Umeå som närmare behandlar
formerna för etl samarbete. Del är en rad frågor som närmare bör regleras
mellan parterna för atl underiätta det samarbete som måste komma till stånd.
Ett avtal bör avse en viss tidsperiod och behandla bl.a. priser,
leveranstider, analyskvalitet och kunskapsutbyte. Det är angelägel atl Umeå
universitet och FOA medverkar till att ta fram sådana analysdala,
kunskapssammanställningar m. m. som naturvårdsverket behöver för att ulföra
sina myndighetsuppgifter. För atl ytterligare underlätta för verket atl få del
av de kunskaper som kommer fram genom analysarbetet föreslår jag alt
naturvårdsverket tilldelas resurser för att personal i verket skall kunna della
pch få insyn i arbetet i Umeå. Avsiklen är atl verket härigenom skall kunna
följa ulvecklingen på detta vikliga miljöområde och erhålla och vidmakthålla
aktuell kompetens som behövs för verkets olika myndighetsuppgifter, såsom att
utforma strategi och riktlinjer inom miljövårdsområdet, tolka mätresultat,
vidmakthålla kompetens atl beställa analyser m. m. Del är därvid också viktigt
all naturvårdsverket tidigt kan beakta de ökade kunskaper som kommer fram. De
närmare formerna för verkets medverkan i verksamheten i Umeå bör bestämmas av
parterna.

Analyser
utöver en i elt avlal med Umeå universitet och FOA i Umeå garanterad miniminivå
kan naturvårdsverket köpa vid andra laboratorier om verket anser del
fördelaktigare.

Vid
vissa andra myndigheter, bl.a. fiskeristyrelsen, livsmedelsverket och
kemikalieinspektionen, finns behov av liknande analyser. Jag förutsätter att etl
samarbete sker mellan berörda myndigheter.

Jag
beräknar atl naturvårdsverket på årsbasis bör tillföras ca 7milj.kr. för köp av
analyser och ca 750 000 kr. för personalkostnader och omkostnader.

Jag
beräknar atl naturvårdsverket för innevarande budgetår behöver tillföras
resurser för köp av analyser med 3,5 milj. kr: och för förvaltningskostnader
med 375 000 kr.

85

Hemställan Prop. 1987/88:25

Med
hänvisning till del anförda hemställer jag att regeringen föreslår ' °
riksdagen atl

1.
till Statens naturvårdsverk på
tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag av 375000 kr.,

2.
till Övervakning av
miljöförändringar, ni. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 3500000kr.

[4] B 18. Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp.

Något
anslag för della ändamål finns inle uppfört på statsbudgeten för innevarande
budgetår.

Under
förevarande anslagsrubrik har anvisats medel för att läcka kostnaderna för saneringsarbelel
inom BT Kemis område i Teckomatorp. Hittills har på detta anslag samt anslaget
Oförutsedda avgifter anvisats sammanlagt ca 40 milj. kr. för ändamålet. Det
egentliga saneringsarbelel är i huvudsak avslutat. Anslaget används främst för
all täcka kostnader för att avleda dränagevatlen från området lill reningsverk
i Landskrona.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län

Länsstyrelsen
har i skrivelse den 27 februari 1987 anmält all dränagevatlen från området även
under kommande budgetår måste tas om hand och avledas till Landskrona
reningsverk. För budgetåret 1987/88 redovisar länsstyrelsen ett medelsbehov av
790000kr. för här aktuellt ändamål. Länsstyrelsen anger kostnaderna för del
fortsatta saneringsarbelel för budgetåret 1988/89 till 350000 kr.

Föredragandens
överväganden

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

till
Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp på tilläggsbudget I lill
statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ell reservationsanslag av 790000 kr.

C. Energi

[5] C 11. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.

I
statsbudgeten för budgetåret 1987/88 har under anslaget C 11. Statens valtenfallsverk:
Kraftstationer m. rn. under fjortonde huvudtiteln anvisats ett
reservationsanslag om 3 574,6 milj. kr. (prop. 1986/87:87, NU 34, rskr. 274).
För innevarande budgetår var reservationen ca 937 milj. kr.

I
regleringsbrev för budgetåret 1987/88 har 3 574,6 milj. kr. anvisats fill

statens vattenfallsverk (Vattenfall). Vidare har Vattenfall medgivils en

investeringsram om 3 884,4 milj. kr. 86

Från Vattenfall har två skrivelser inkommit. Den första
rör upptagande Prop. 1987/88: 25 av lån i utländsk valuta. Den andra rör en
begäran om ökad investerings- Bilaga 10 ram för Trollhätte kanal verk.

Statens vattenfallsverk

Upptagande av lån i utländsk valuta

I skrivelse den 25 augusti 1987 har Vattenfall anmält alt
verket tillsammans med finländska Imatran Voima OY tecknat avtal med etl svenskt-norskt
konsortium bestående av Asea Kabel AB och Standard Telefon og Kabelfabrik A/S.
Avtalet avser inköp av en sjökabel för etablering av en likströmsförbindelse
mellan Sverige och Finland. Kostnaden för projektet fördelas lika mellan
Vattenfall och Imatran Voima. Inköpsvärdet uppgår för Vattenfalls del till ca
134 milj. kr. avseende leveranser från ASEA Kabel och ca 149 milj. norska kr.
(nkr.) avseende leveranser från den norske leverantören. Förbindelsen beräknas
kunna tas i drift i slutet av år 1989.

Vid upphandlingsprocessen utvärderades elt flertal anbud.
Samtliga anbud innehöll erbjudande om finansiering på fördelaktiga villkor
genom utnyttjande av exportkrediter till subventionerad ränta. Den norske leverantörens
anbud bedömdes som särskilt intressant. Det innebär i korthet att Vattenfall
erbjuds ett lån till en subventionerad ränta av A/S Eksportfi-nans i Norge.
Lånet tillmättes stor betydelse vid det slutliga valet av leverantör. Det
innebär att Vattenfalls inköpspris kan sänkas med ca 11 milj. kr., beräknat vid
det ränteläge som gällde vid tidpunkten för utvärderingen av anbuden. Totalt
lånebelopp är ca 127 milj. nkr. plus ränta 9 milj. nkr. Vattenfall kan genom
dispositioner undanröja alla valutarisker och ränterisker så att
kostnadsminskningen säkerställs.

Två olika tillstånd för lånet erfordras enligt Vattenfall.
Dels regeringens fillstånd för Vattenfall att ta upp lån i utlandet och dels fillstånd
från riksbanken att ta upp lån i utlandet och att vidta erforderliga åtgärder
för undanröjande av valutarisker och ränterisker. Riksbanken har lämnat ett
sådant medgivande. Vidare har riksgäldskontoret enligl Vattenfall under hand
meddelat att det inte har något att erinra mot den föreslagna uppläggningen.

Vattenfall har i skiveisen hemställt att regeringen medger
alt Vattenfall upptar ifrågavarande exportkredit hos A/S Eksportfinans intill ell
belopp av ca 135 milj. nkr. och får påteckna erforderliga handlingar i ärendet.

Ökad investeringsram för Trollhätte kanalverk

I skrivelse den 20 augusti 1987 har Vattenfall anmält att
en del av en pir i

Trollhätte kanal rasat. Piren är belägen uppströms slussarna i Åkersjö i

Trollhättan. Orsaken fill raset är de tre senaste vintrarnas besväriiga isför-

hållanden i Trollhätte kanal. Den raserade piren var uppbyggd som en

kalkstensmur och ingick i 1844 års slussystem. Den återstående delen av

piren, som är uppbyggd på i princip samma sätt fillkom genom 1916 års

slussystem. "'

Den raserade pirdelen skall ersällas med en ny. Kostnaden
för detta Prop. 1987/88: 25 arbete är beräknat till ca 4,2 milj. kr. och kommer
att i sin helhet belasta Bilaga 10 investeringsramen för budgetåret 1987/88. Av
denna kostnad kan 2,2 milj. kr. finansieras genom omdispositioner i
investeringsbudgeten, medan 2 milj. kr. inte kan klaras inom den fastställda
ramen om 4,4 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Vattenfall uppger dock att
investeringen kan klaras inom den totala investeringsramen för Vattenfall.

Vallenfall har i skrivelsen hemställt att verkel får
disponera 6,4 milj. kr. inom verkets totala ram för investeringar inom känalrörelsen.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har i samband med behandlingen av Vattenfalls
investeringsplan för budgetåret 1986/87 (prop. 1985/86:100 bil. 14, NU 17, rskr.
172) . anvisat medel för en likströmsförbindelse mellan Sverige och Finland. Av
9 kap. 10 § regeringsformen framgår att regeringen inle utan riksdagens
bemyndigande får ta upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse.
Av denna anledning erfordras atl riksdagen bemyndigar regeringen atl godkänna
att Vallenfall upptar del nyss redovisade norska lånet. Jäg förordar all regeringen
inhämtar ett sådant bemyndigande.

När det gäller den raserade pirdelen i Trollhätte kanal
anförde jag i prop. 1986/87:87 i fråga om medel för investeringar inom
Vattenfall budgelåret 1987/88 aft de medel jag beräknade för olika
investeringsändamål fill sin storlek är av beräkningskaraktär. Därmed kan såväl
över- som underskridanden ske med hänsyn lill bl.a. tillståndsfrågor och
prisutveckling, så länge den totala ramen inte överskrids och så länge inte
ambitionsnivån förändras. När det gäller den aktuella pirdelen konstaterar jäg
att denna investering tidigare inte hai- anmälts för riksdagen men att den
måste genomföras för all trafiken vid kanalverkel skall kunna upprätthållas.
Den innebär således inte någon ambilionsnivåhöjning. Jag avser att i annat'
sammanhang återkomma fill regeringen med förslag till att Vallenfall medges atl
av sin totala investeringsram omfördela erforderliga medel för att piren skall
kunna repareras. Jag förordar alt regeringen bereder riksdagen lillfjille ta
del av vad jag har anfört om den raserade piren i Trollhätte kanal.

Hemställan <

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

bemyndiga regeringen all godkänna att statens vatlenfallsverk

upptar ett lån hos A/S Eksportfinans i Norge uppgående till ca 135 .

milj. norska kr. . ,

Jag hemställer vidare alt regeringen bereder riksdagen fillfälle
att ta del av vad jag har anfört om

omfördelning av investeringsmedel för uppbyggnad av en
raserad

pirdel i Trollhätte kanal verk. , i

88

[6] C 12. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Prop. 1987/88:25

Energiteknik AB Bilaga 10

I
statsbudgeten för innevarande budgetär har under denna anslagsrubrik anvisats etl
reservationsanslag av 52,6 milj. kr.

Studsvik
Energiteknik AB är statens största samlade resurs för energi-tekniskt
forsknings- och utvecklingsarbete. Bolaget har ca 700 anställda i Studsvik
utanför Nyköping. En redovisning av bolagets situation lämnades senast i
budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 16 s. 83-90, NU 19, rskr.
135). Jag beräknade i del sammanhanget behovet av statsanslag lill verksamheten
vid Studsvik under innevarande budgetår till 41,6 milj. kr. Därutöver har
riksdagen mot bakgrund av mina förslag i den forskningspolitiska propositionen
beslutat (prop. 1986/87:80, NU 33, rskr. 292) att Studsvik skall erhålla 11
milj. kr. för innevarande budgetår för grundläggande energiteknisk forskning:

Jag
konstaterade i budgetpropositionen att Studsviks resultat och lönsamhet
successivt försämrats under de senaste åren, men att bolaget vidtagit vissa
åtgärder för att förbättra den ekonomiska situafionen. Jag förutsalle alt Studsviks
styrelse och företagsledning löpande anpassar bolagets resurser och kostnader
till den faktiska efterfrågan på bolagets tjänster. Bolagels resultat har under
de senasle åren successivt försämrats. För det förlängda räkenskapsåret den 1
juli 1984 - den 31 december 1985 redovisade koncernen ett underskott, mätt som
resultat efter finansiella intäkter och kostnader, med drygt 20 milj. kr.
Omsättningen för perioden uppgick till ca 721 milj. kr. För år 1986 uppvisade
bolaget ytterligare förluster.

Inom
Studsvik gjordes vintern 1987 en genomgång av bolagels ekonomi. Bl.a.
genomförde Öhrlings revisionsbyrå en omfattande analys. De olika fackförbunden
som finns representerade vid Studsvik har med hjälp av löntagarkonsulter gått
igenom företagels situation. Arbetet inom Studsvik har resulterat i en omfattande
åtgärdsplan för att komma tillrälla med de ekonomiska problemen i framtiden.
Den ekonomiska situationen är dock nu så ansträngd alt bolagels överlevnad
äventyras. Bolaget har därför hemställt om 110 milj. kr. i ägartillskott för
rekonstruktion av bolagets finansiella ställning. Det innebär atl soliditeten
byggs upp från ca 25 % år 1987 till ca 35% år 1989. Eft soliditetskrav på 35%
är enligt Studsvik eft riktvärde för forskningsintensiv industri.

Föredragandens
överväganden

Studsvik
har sedan slulet av 1970-talet successivt vidgat sin verksamhet utanför det
kärntekniska omrädet. En förskjutning har skett frän det kärntekniska området
till energiområdet i övrigt. Bolaget har därigenom successivt ökat andelen
finansiering via kommersiella uppdrag och tjänster.

Ansträngningarna för atl
genomföra en omställning från en direkl statsfi

nansiering lill mer kommersiell verksamhel har gett resultat. Även framle

des bör enligt min mening bolaget öka den icke slatsfinansierande andelen

av verksamheten. go

Bolagets lönsamhet och finansiella ställning var under
första hälften av Prop. 1987/88: 25 1980-lalel myckel god. De senaste åren har
emellertid resultatutvecklingen Bilaga 10 försämrals. Under år 1985 drabbades
bolaget av förluster bl. a. på grund av R2-reaktorns avslällning för byte av
reaktortank samt vikande orderingång inom områden som tidigare varit expansiva.
Detta har inneburit slora påfrestningar för bolaget och resultatet är nu ofillfredställande.
År 1986 uppvisade bolaget före bokslutsdispositioner och skall en förlust på
72,8 milj. kr.

Bolagets koncernresultat för år 1986 samt prognos för år
1987 framgår av följande sammanställning (milj. kr.)

1986 1987

(prognos)

Intäkter

347,3

74,4

421,7

386,0

75,0

461,0

442,1

440,0

-20,4

21,0

-60,6

-21,0

20,2 32,4

1,0 12,0

Fakturerad försäljning Statsanslag Summa intäkter

Kostnader

Rörelseresultat
före avskrivningar

Resultat efter finansiellt netto

Extraordinära intäkter Extraordinära kostnader

Resultat före bokslutsdispositioner och skatt -72,8 -32,0

Sludsvikskoncernens balansräkning för verksamhetsåret
1984/85, som föriängts fill 18 månader och omfattar perioden
1984-07-01-1985-12-31 (bolagets räkenskapsår sammanfaller från och med år 1986
med kalenderår) samt balansräkning för år 1986 visar i sammandrag följande
huvudsakliga situation (milj. kr.)

1985-12-31 1986-12-31

Tillgångar

234,5 199,1

193,6

173,4

219,0 82,3 51,9

227,9 73,9 26,0

30,0

10,0

50,7

-10,8

30,0 10,0 46,2

-47,2

Omsättningstillgångar Anläggningstillgångar

Skulder

Kortfristiga skulder Långfristiga skulder Obeskattade
reserver

Eget kapital

Aktiekapital Bundna reserver Balanserat resultat Årets
resultat

Summa eget kapital 79,9 39,0

Det står i detta läge klart att de planer för bolagets
verksamhet som har

legat, lill grund för de av riksdagen biträdda beräkningarna de senaste

budgetåren beträffande statsanslag till Studsvik inte har kunnat förverkli

gas. Bolaget behöver nu tillföras medel för att en fortsatt kvalificerad

verksamhet skall kunna säkerställas. 90

Bolaget har under det senaste årel redovisat en omfattande
åtgärdsplan Prop. 1987/88: 25

föratt förbättra situationen med i huvudsak följande innehåll: Bilaga 10

Anpassning lill lägre verksamhetsvolym. Bolaget har de senasle
åren inriktat sig på atl anpassa organisation, personalstyrka och övriga
resurser till en väsenlligl lägre verksamhelsvolym än den planerade. Bl. a. har
bolaget reducerat personalstyrkan med ca 200 personer under år 1986. Jag
förutsätter därvid atl bolaget genomför en planerad anpassning av de personella
resurserna lill den beräknade långsiktiga eflerfrågesiluationen. Totalt har
beslut tagils om ell åtgärdspakel som siktade på en reduktion av årliga
kostnader på 30-35 milj. kr. för år 1986. Tillsammans med en viss återhämtning
av rörelsevolymen skall-detta kunna återföra bolaget lill etl lönsamt
rörelseresultat. Först under år 1987 förväntas de vidtagna åtgärderna ge effekl.
Utfallet av åtgärderna förväntas bli all ulvecklingen mol ell allt större
underskott bryts men den totala effekten beräknas inle kunna nås förrän omkring
år 1988-1989.

Strukturella ingrepp för att avskilja vissa typer av
verksamhet. Studsvik har genom årens lopp utvidgat sin verksamhet utöver
förvaltningsuppgifterna och uppdragsforskningen mot mer kommersiell
verksamhet. Enligt vad jag erfarit undersöker Studsvik fortlöpande möjligheter
att sälja ul alternativt lägga ner olönsamma verksamheter och projekt. Jäg har
också erfarit, att det i bolagels åtgärdsplan ingår, all undersöka huruvida
förvaltningen av Sludsviksfasligheter och vissa anläggningar samt Studsviksom-rådet
utnyttjas kraftfullare kommersiellt.

De riktlinjer jag har redovisat innebär krav på en ylleriigare
rationalisering av verksamheten vid Studsvik. Jag vill också nämna vad jag i
tidigare sammanhang (prop. 1986/87: 159) påpekat nämligen atl den omställning
av energisystemet som har pågått under flera år måste intensifieras inför den
kommande kärnkraftsavvecklingen. Jag förutsätter därvid att Studsvik kommer att
ha en viktig roll i della sammanhang, inte minst mot bakgrund av den tekniska
kompetensen och det gedigna kunnandet som bolaget har skaffat sig genom årens
lopp. Jag ser del därför som nödvändigt alt bolaget ges möjlighet till fortsatt
verksamhel. Jag föreslår mol denna bakgrund alt Studsvik nu tilldelas 50 milj.
kr. av del begärda ägartillskottet.

Jag anser del angeläget alt Studsvik vad gäller exempelvis
den framlida rollen och statsanslagets konstruktion ges mer preciserade
förutsättningar. Jag har därför för avsikt alt senare i den energipolitiska
propositionen återkomma lill olika frågor kring Studsvik som exempelvis den
kommersiella rollen, verksamhetsinriktningen och behovet av ytterligare ägarlill-skoH.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all till Bidrag till verksamheten vid Studsvik
Energiteknik AB på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1987/88
anvisa elt reservationsanslag av 50000000 kr.

91

Förteckning

över
anslag som regeringen begär på tilläggsbudget I till

statsbudgeten
för budgetåret 1987/88.

Prop.
1987/88:25 Bilaga 11

//. Justitiedepartemenlet
A 3 Utredningar m. rn. reservationsanslag

2870000

IV. Försvarsdepartementet

J 2 Beredskapslagring och industriella åtgärder,
reservationsanslag

105000000

VI. Kommunikationsdepartementet

A 2 Utredningar m. m. reservationsanslag A 3 Extra
utgifter, reservationsanslag

1700000 300000

VII. Finansdepartementet

D 6 Tullverket: Anskaffning av viss materiel,

reservationsanslag
F 9 Höjning av grundkapitalet i Nordiska

investeringsbanken, förslagsanslag.

6000000 20000000

VIII. Utbildningsdepartementet

E 1

Centrala studiestödsnämnden m. m., ramanslag E 2
Ersättning till vissa myndigheter för deras

handläggning
av studiesocialt stöd, förslaganslag F 3 Bidrag till särskilda kulturella
ändamål, reserva-

tionsanslagning
F 14 Rikskonserlverksamhel, reservationsanslag

19833 000

3 446000

1000000 1 133 000

IX.
Jordbruksdepartementet
G 6 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag

3 300000

X. Arbetsmarknadsdepartementet

B 3 Arbelsmarnadsulbildning, reservationsanslag D
8 Insatser mot rasism och främlingsfientlighet, reservationsanslag

40000000 12000000

XII. Industridepartementet Prop. 1987/88: 25

E 7 Förvärv av aktier i och aktieägarfillskott lill SSAB Gruvor
AB, Bilaga 11

reservationsanslag 200000000

XIII. Civildepartementet

D 17 Administration av slalens pensionskade

försäkring,/öM/ögjflrt5/ag 3000000

XIV. Miljö- och energidepartementet

Al Miljö-och energideparlemenet,/ör5/agÄfl«i/ag 250000

A 3
Extra utgifter, reservationsanslag 250 000

Bl Slalens naturvårdsverk,/ör/agra/ji/ag 375000

B 3 övervakning av miljöförändringar m. m.,

reservationsanslag 3 500000

B 18 Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp,

reservationsanslag 790000

C 12 Bidrag fill verksamheten vid Studsvik Energi

teknik AB,/-É'.fe/-i'ar/'o//.s-arti-/ag 50000000

Summa 474747000

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987 93