Prop. 1987/88:26

Regeringens proposition 1987/88:26

om ändring i rättegångsbalken

(advokatfrågor) l'987/88:26

Regeringen
föreslår riksdagen atl anta del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollel den 8 oktober 1987.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås några ändringar i rättegångsbalkens regler om vilka som fär
bli ledamöter av Sveriges Advokatsamfund.

Advokatsamfundels
styrelse föreslås få rätt att medge undantag från kraven på svenskt
medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli svensk advokat. Det
nuvarande ovillkorliga kravet på svensk juridisk examen behålls däremot.

Enligt
förslaget skall styrelsen också kunna tillåla att en advokat som upphör alt
vara svensk medborgare får kvarstå som ledamot av samfundet.

Det
nuvarande kravet på att ha uppnått 25 års ålder för att få inträde i Advokatsamfundet
föreslås slopat.

Slutligen
föreslås en justering av de i rättegångsbalken uppställda kraven på atl den som
vill bli advokat skall ha genomgått viss utbildning utöver att ha avlagt
juridisk examen.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 26

Förslag
till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs alt 8 kap. 2 och 7 §§
rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:26

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Till
ledamot av advokatsamfundet får endasl den antas som är svensk medborgare,
har hemvist inom riket och fyllt tjugufem år samt avlagt för behörighet till
domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan praktisk
utbildning, som föreskrivs i samfundets stadgar. Han skall ha gjort sig känd
för redbarhel och även i övrigt bedömas lämplig att utöva advokatverksamhet.

Till ledamot av advokatsamfundet får endasl den anlas som
/. är svensk medborgare,

2. har hemvist / Sverige,

3.
har avlagt de
kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,

4.
har genomgått
för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning,

5.
har gjort sig
känd för redbar-hel, och

6.
även i övrigt
bedöms lämplig att utöva advokatverksamhel.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda faU medge
undanlag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas lill
ledamot. Inte heller får den antas lill ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354)
otn förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden att
utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren
domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare
eller kronofogde får inte antas fill ledamot; inle heller den som annars är
anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om
inte advokatsamfundels styrelse medger undanlag. Vad som nu sagts gäller dock inle
befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

7 § 2

Advokat,
som i sin verksamhel uppsåtligen gör orätt eller som eljest förfar oredligt,
skall uteslutas ur advokatsamfundet. Äro omständigheterna mildrande, må i stället
varning tilldelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de plikter, som åvila honom som
advokat, må varning eller erinran meddelas honom. Äro omständig-

En
advokat, som i sin verksamhel uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar
oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna
mildrande,/år i stället varning tilldelas honom.

Åsidosätter
en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller erinran meddelas
honom. Är omständigheterna synnerligen

' Senaste lydelse 1985:355. 2 Senaste lydelse 1982:1114.

Nuvarande
lydelse

heterna synnerligen försvårande, må han uteslutas ur
samfundet.

Tilldelas
advokat varning, får han, om särskilda skäl föreligger, även åläggas all utge
en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtonlusen kronor.

Föreslagen
lydelse

försvårande, får han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas
en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge
en straffavgift lill samfundet med lägst ettusen och högst femlonlusen kronor.

Prop.
1987/88:26

Frågor
om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prövas av samfundets
styrelse eller, i den mån så beslämts i stadgarna, av annat samfundets organ.
Har prövningen av sådana frågor överlämnats till etl sådant organ, är en
advokat skyldig atl lämna detta organ de uppgifter som behövs för prövningen.

Upphör
advokat att vara svensk medborgare eller Inträder belräffande honom sådan
omständighet, atl han enligl 2 § andra eller tredje stycket icke må antagas lill
ledamot av samfundet, vare han skyldig alt genast utträda; gör han del ej, förordne
styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och
styrelsen ej medgiver, att han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

I beslul, varigenom någon uleslu-fits ur samfundet, må
förordnas, atl beslutet genast skall gå i verkställighet.

Brott mol tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje
meningen må ej åtalas av annan än jusfitiekanslern. Åtal må väckas endast om
del är påkallat från allmän synpunkt.

Inträder
beträffande en advokat sådan omständighet atl han enligl 2 § tredje eller fiärde
stycket inle får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig all genast
utträda ur samfimdet. Om han inte gör det, skaU styrelsen förordna om hans
uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat upphör att vara svensk medborgare
eller flyttar ur riket och styrelsen inte medger atl han får stå kvar som
ledamot av samfundet.

I beslul varigenom någon uteslutits ur samfundet får
förordnas att beslutet genast skall verkställas.

Brott mol lystnadsplikt enligl 4 § första slyckel tredje
meningen får inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal/år väckas endasl
om det är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelsen
i 7 § om straffavgift tillämpas dock inle i fråga om förhållande som hänför sig
fill tiden före den 1 januari 1983.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:26

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)

1 Inledning

Styrelsen
för Sveriges advokatsamfund har i skrivelser lill justitiedepartementet den 7
februari 1985 och den 14 maj 1987 hemställt om vissa ändringar i 8 kap. 2 och 7
§§ rättegångsbalken (RB). Ändringsförslagen innebär bl. a. atl man slopar den
nedre åldersgränsen för inträde i Advokatsamfundet, som är 25 år, och att
samfundets styrelse ges möjlighet alt meddela dispens från kraven på svenskt
medborgarskap och hemvist i Sverige för alt bli advokat. Styrelsen har vidare
hemställt om fastställelse av vissa ändringar i 3 och 48 §§ i samfundets
stadgar.

1985
års framställning har remissbehandlats. Yttranden har avgelts av justitiekanslern
(JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket, slatens invandrarverk, Svea hovrätt,
Uppsala tingsrätt, Norrköpings fingsrätt, Göteborgs tingsrätt, länsrätten i Stockholms
län, Sveriges domareförbund och JUSEK. RÅ har bifogat yttranden från
överåklagarna i Stockholms åklagardistrikt och Göteborgs åklagardistrikt saml
från länsåklagarna i Älvsborgs län och Värmlands län.

Frågan
om alt slopa kravet på svenskt medborgarskap för alt bli advokat har även
övervägts av diskrimineringsulredningen (A 1978:06), som i delbetänkandet (Ds A
1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning föreslog atl kravel på svenskt
medborgarskap för bl. a. advokater skulle avskaffas. Utredningens förslag remissbehandlades
och lades till grund för en proposition (prop. 1985/86:7) om utlänningars
rättsliga ställning. Under hänvisning till förevarande lagstiftningsärende
förklarade föredraganden, slalsrådel Gradin, alt hon inle var beredd alt
föreslå några ändringar med anledning av utredningens förslag när det gällde
advokaterna (prop. s. 26).

Jag
avser all nu la upp de frågor i Advokatsamfundets förslag som kräver
lagstiftning. Jag kommer all senare för regeringen anmäla frågan om all
fastställa de stadgeändringar som samfundet beslutat om.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels styrelsens skrivelse den 7 februari
1985 med bilagor som bdaga 1 , dels utdrag ur Advokatsamfundets fullmäktiges
protokoll från sammanträdel den 30 maj 1986 med bilagor som

bdaga 2 , dels styrelsens
skrivelse av den 14 maj 1987 som bilaga 3 . En sammanställning av
remissyttrandena över 1985 års skrivelse har gjorts inom justitiedepartemenlet
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 601-85 och 87-1502).

Prop.
1987/88:26

2 Allmän motivering

2.1 Utgångspunkter

RB:s
reglering av advokatväsendel bygger på att advokatverksamhel är en fri
yrkesutövning. Syftet med regleringen är alt fillgodose allmänhetens behov av
kvalificerade ombud och rällegångsbiträden. För atl uppnå delta syfte har
föreskrivits alt del skall finnas etl allmänl advokatsamfund med stadgar
fastställda av regeringen och således med en offenfiigrätlslig karaktär. Endasl
den som är medlem i Advokatsamfundet får kalla sig advokat. För medlemskap
uppställs vissa kompetenskrav. Tillsyn över ledamöternas verksamhet utövas i
princip av medlemmarna själva genom styrelsen och en disciplinnämnd. Men även
JK har viss lillsyn över advokatverksamheten och får ingripa om han anser att
en advokat har brustit i sina skyldigheter som advokat. Mot styrelsens och
disciplinnämndens beslut kan i vissa fall talan föras i högsta domstolen.

Alt
advokatkåren uppfyller högt ställda krav på omdöme och kunnighet är en viktig
del av vår rättssäkerhet och ofta en förutsällning för människors skydd i
rättsliga angelägenheter. De kompetenskrav som en inträdes-sökande måsle
uppfylla för alt få inträde i Advokatsamfundet syftar lill atl säkerställa atl
endast den som besitter tillräckliga kunskaper och i övrigt är lämplig för
advokatyrkel skall få bli advokat. På motsvarande sätl skall reglerna om
disciplinära åtgärder medverka fill alt den som är advokat på ell
tillfredsställande sätt sköter sin uppgift att tillhandagå allmänheten.

Samtidigt
som kraven på den som vill bli eller är advokat således syftar till alt i den rätlssökande
allmänhetens intresse upprätthålla en hög kvalitet inom advokatkåren får
villkoren inte utformas på sådant sätt att någon som i och för sig är lämpad atl
vara advokat onödigtvis uteslängs från advokatyrket. I detta sammanhang kommer
också den av diskrimineringsulredningen behandlade frågan om i vilka fall det
är befogal all ha särbestämmelser för utländska medborgare in i bilden.

2.2 Medborgarskap och hemvist

Mitt
förslag: De generella kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för
den som vill antas till ledamot av Advokatsamfundet behålls. Samfundels
styrelse får dock rätt att medge undantag från dessa antagningskrav. En
advokat som upphör alt vara svensk medborgare skall i princip vara skyldig atl
utträda ur samfundet. Om han inte gör det skall han uteslutas, såvida inte
styrelsen medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet. Motsvarande
regler gäller redan i dag för en advokat som flyttar ur riket.

Gällande
ordning: I dag råder ett ovillkorligt krav på svenskt medborgar- Prop.
1987/88:26 skåp och hemvist i Sverige för den som anlas till ledamot av
Advokatsamfundet (8 kap. 2 § första stycket RB). Upphör en advokat att vara
svensk medborgare är han skyldig att genast utträda ur samfundet. Om han inte gör
del skall styrelsen utesluta honom. Den omständigheten att en advokat flyttar
utomlands och alltså upphör att ha hemvist i Sverige innebär däremot inte
ovillkorligen all han är skyldig att utträda ur samfundet. I detta fall kan
styrelsen medge att han får slå kvar som ledamot (8 kap. 7 § femte stycket RB).

Enligt
8 kap. 8 § RB får den som vägrats inträde i Advokatsamfundet eller uteslutits
ur del föra talan mot beslutet vid högsta domstolen. Besvär anses dock inle
kunna föras över alt styrelsen vägrar dispens från antagningskrav enligt t.ex.
8 kap. 2 § RB och inte heller över all styrelsen vägrar advokat alt kvarstå i
samfundet trots alt han flyttat utomlands (lagrådet i NJA II 1943
s. 84 och NJA 1957 s. 629).

Även
rättegångsombud skall vara svenska medborgare med hemvist i Sverige (12 kap. 2
§ RB). Dessa krav är dock inte ovillkorliga utan rätlen får tillåta även andra atl
vara ombud om del är lämpligt med hänsyn till målels beskaffenhei och övriga
omständigheter.

Till
offentlig försvarare skall förordnas en advokat som är lämplig fill det (21
kap. 5 § RB). Om det föreligger särskilda skäl får rätlen dock utse en annan
lämplig person, som avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna
kunskapsprov.

Tidigare
förslag: Diskrimineringsulredningen (A 1978:06) föreslog som jag tidigare nämnt
i betänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning att kravet på
svenskt medborgarskap för advokater skulle avskaffas. Ett villkor för att en
utländsk medborgare skulle kunna bli advokat föreslogs dock vara atl denne vid
tiden för-ansökningen ägde fast hemvist i Sverige sedan minst tre år. Vidare
föreslog utredningen dels att endasl den som är svensk medborgare skulle få
förordnas lill offentlig försvarare i mål som rör rikels säkerhet och liknande
mål, dels att samtliga ledamöter i rättshjälpsnämnd - av vilka två skall vara
advokater — skulle vara svenska medborgare. Utredningen föreslog inle några
ändringar i fråga om övriga antagnings villkor som bl.a. innebär atl den som
vill bli advokat måste ha avlagt svensk juridisk examen.

Förslaget
alt avskaffa kravel på svenskt medborgarskap för advokater fick ett blandat
mottagande under remissbehandlingen. Flertalet av de remissinstanser som gick
in på frågan var negativa. Sålunda avstyrkte bl.a. domstolsverket, RÅ,
Advokatsamfundet och kammarrätten i Jönköping förslaget.

I
propositionen 1985/86:7 om ufiänningars rättsliga ställning anförde föredragande
statsrådet i denna del följande.

För
att bibehålla medborgarskapskravet för advokater som huvudre

gel talar bl. a. den centrala roll som advokaterna spelar inom det svenska

rättsväsendet. Det behov som kan finnas av all låta utländska medborgare

bli advokater i Sverige är inle så starkt att det bör medföra att detta krav

helt avskaffas. Behovet skulle i stället, som några remissinstanser också

påpekat, kunna tillgodoses genom att möjligheter lill dispens införs.

Styrelsen
för Sveriges advokatsamfund har i en den 1 mars 1985 till Prop. 1987/88:26 justitiedepartementet
inkommen skrivelse hemställt om ändringar i rättegångsbalken och, under
förutsättning av fullmäktiges beslut, om fastställelse av ändrad lydelse av
stadgarna för samfundet. Förslaget innebär bl.a. att advokatsamfundels styrelse
skall kunna medge undanlag från kravel på svenskt medborgarskap och bosättning
inom riket. Framställningen bereds f. n. i departementet.

Frågan
om hur en dispensregel närmare bör vara utformad kommer atl övervägas inom jusfifiedeparlemenlet
under den fortsatta beredningen med anledning av advokatsamfundets skrivelse.
Därvid får även behovet av eventuella följdändringar i fråga om reglerna för
offentliga försvarare och i rättshjälpslagen (1972:429) prövas. Jag är därför
inte beredd att nu föreslå några ändringar med anledning av utredningens
förslag i de delar som här har berörts. Det kan nämnas att utredningens förslag
till ändringar i rätishjälpslagen även omfattas av rällshjälpskommilténs
förslag till lag om rättshjälp i dess betänkande (SOU 1984:66) Den allmänna
rättshjälpen, vilket f. n. övervägs inom justitiedepartementet.

Advokatsamfundets
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta har ingenting att erinra mot Advokatsamfundets förslag. Ett par
instanser är dock posifiva endast såvitt avser möjligheten att dispensera från
kravet pä hemvist i Sverige men anser att det ovillkorliga kravet på svenskt
medborgarskap för advokat bör behållas. Svea hovrätt anser sig inle utan stöd
av närmare utredning kunna ta ställning till frågorna om dispens från kravet på
svenskt medborgarskap och hemvist inom riket i sådana fall då den
inträdessökande både är utländsk medborgare och har hemvist utom riket.
Hovrätten har däremot ingenting att erinra mot en dispensmöjlighet för en
svensk medborgare som saknar hemvist i Sverige eller mol att en utländsk
medborgare som stadigvarande vistas i Sverige får inträde i samfundet. Länsrälten
i Stockholms län avstyrker att kravel på svenskt medborgarskap för ledamot av
samfundet slopas och ställer sig tveksam till att en dispensmöjlighet införs
från kravet på att en inlrädessökande har hemvist i Sverige då en ansökan
prövas.

Skälen
för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning kan den som inte är svensk
medborgare eller som saknar hemvist i Sverige inte bli ledamot av Advokatsamfundet.
Så snart det brister i den ena eller båda av dessa förutsättningar saknar det
således helt belydelse om en person i övrigt uppfyller de krav som uppställs
för att bli advokat, t. ex. att ha avlagt en svensk juridisk examen.

Med
den utvidgning av de intemafionella kontakterna som skett under senare år kan
de nuvarande reglerna om medborgarskap och hemvist ha nackdelar i vissa fall.

En
invandrare kan ha starka personliga motiv för att behålla sitt medborgarskap i
ett annat land även om han har skaffat sig en svensk utbildning och avser atl
vara yrkesverksam här.

Det blir vidare allt
vanligare att svenska advokater som sysslar med

inlernationell affärsjuridik söker sig utanför det egna landels gränser. Det

är då ibland ett önskemål för de svenska advokaterna att bli antagna som

ledamöter av ett utländskt advokatsamfund, något som i sin tur kan aktua- 7

lisera frågan om
ömsesidighet i regelsystemen.

En utländsk medborgare som
har avlagt en svensk juridisk examen och Prop. 1987/88:26 är verksam på en
svensk advokatbyrås filialkontor utomlands kan också ha ett intresse av att få
bli svensk advokat. Del kan alltså inte uteslutas all det finns fall där det är
ändamålsenligt all även en utlänning som saknar hemvist i Sverige får bli
svensk advokat.

När
del gäller kravel på hemvist i Sverige kan det givetvis också förekomma atl en
person med svenskt medborgarskap, som stadigvarande är bosatt utomlands och
arbetar på ett filialkontor till en svensk advokatbyrå, önskar bli medlem i det
svenska advokatsamfundet. Del nuvarande kravel på hemvist i Sverige medför atl
en inträdessökande som tjänstgör som biträdande jurist vid etl filialkontor i
ullandel måste återvända till Sverige i sådan tid atl han hinner få hemvist här
innan hans ansökan om inträde behandlas i samfundet.

Dessa
exempel visar enligt min uppfattning att det finns anledning atl överväga om
det finns tillräckligt starka skäl för att behålla de ovillkorliga kraven på
svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill vinna inträde i
Advokatsamfundet.

I
propositionen om utlänningars rättsliga ställning framhölls atl den centrala
roll som advokater spelar inom del svenska rättsväsendet talar för atl kravet
på svenskt medborgarskap för advokater behålls som huvudregel. Jag delar den
uppfattningen. Det behov som kan finnas av alt låta utländska medborgare bli
advokater i Sverige är inte så starkt atl det bör medföra atl detta krav helt
avskaffas.

Motsvarande
kan sägas i fråga om det nuvarande obligatoriska kravet på hemvist i Sverige. Atl
en advokat har hemvist här är av belydelse bl.a. med hänsyn till att han
härigenom får svara i rättegångar inför svensk domstol. Atl generellt slopa
kravet på hemvist skulle därför kunna medföra processuella nackdelar för bl.a.
klienterna till advokater med hemvist utomlands. Samtidigt finns det inle
heller något praktiskt behov av alt generellt slopa hemvislkravet.

Det
behov som finns av alt i vissa fall låta utländska medborgare eller personer
med hemvist utomlands bli ledamöter av Advokatsamfundet kan i stället - som
samfundet föreslår - tillgodoses genom en möjlighet för samfundet atl vid
behandlingen av en inlrädesansökan ge dispens från kravel på svenskt
medborgarskap och/eller svenskt hemvist.

Det
är å andra sidan varken behövligt eller lämpligt att personer utan varje
anknytning till Sverige blir ledamöter i Sveriges Advokatsamfund. Redan kravet
på svensk juridisk examen för att få bli advokat - etl krav som det inle är
aktuellt att rubba på — utgör givetvis en viss garanti för att sökanden har
anknytning lill Sverige. Det bör dessutom krävas alt sökanden i del enskilda
fallet även i övrigt kan visa sådan anknytning lill Sverige all del är sakligt
befogat alt han blir svensk advokat trots bristen på svenskt medborgarskap
och/eller hemvist. Som exempel på fall där del kan övervägas att bevilja
dispens får jag hänvisa till de situationer jag nyss nämnt.

Ett
par remissinstanser har varil negativa vad gäller att öppna en möjlig

het att samtidigt dispensera från såväl kravet på svenskt medborgarskap

som kravet på hemvist i Sverige. Man ifrågasätter dels behovet av en I

sådan dispensmöjlighel,
dels samfundets styrelses möjlighet att utöva lill- Prop. 1987/88:26 syn
över en i utlandet bosatt utländsk ledamot.

Den
som ansöker om inträde i Advokatsamfundet och blir ledamot åtar sig frivilligt
att följa samfundets stadgar och därmed också atl underkasta sig eventuella
disciplinära åtgärder. För möjligheterna att komma lill rätta med ett indisciplinärl
handlande av en advokat har det knappast någon avgörande belydelse om advokaten
är svensk eller ufiändsk medborgare. Inle heller kan den omständigheten att
advokaten är bosatt utomlands i sig vara avgörande, så länge han har kvar någon
form av anknytning till Sverige; del bör i del sammanhanget påpekas att
Advokatsamfundet redan i dag har möjlighet att medge en advokat som flyttar
utomlands atl kvarstå i samfundet.

Jag
vill understryka att del endasl sällan torde förekomma fall då en utländsk
medborgare som är bosalt utomlands har en svensk juridisk examen och har en
sådan anknytning lill Sverige atl det är motiverat att han får bli ledamot av
Advokatsamfundet. Med hänsyn till vad jag tidigare anfört angående del krav på
ömsesidighet som kan komma att väckas för att svenska advokater skall få bli
ledamöter i ulländska samfund kan det emellertid inte uteslutas alt en sådan
dispensmöjlighet kan ha etl värde. ; Alt göra undantag för dessa situationer
skulle dessutom komplicera regleringen på ett säll som knappast är motiverat.
Jag delar därför samfundets uppfattning all dispensmöjlighelen bör omfatta även
utländska medborgare med hemvist utomlands.

Som
jag nämnde nyss kan Advokatsamfundet - genom sin styrelse -redan nu medge alt
en svensk advokat som flyttar utomlands får kvarstå som ledamot i samfundet.
Som en följd av den nu föreslagna möjligheten att som ledamöter anta utländska
medborgare med svenskt eller utländskt hemvist bör styrelsen i fortsättningen
även kunna medge att en advokat som inte längre är svensk medborgare får
fortsätta atl vara ledamot i samfundet. Möjligheten att medge den som förlorar
sitt svenska hemvist att fortsätta vara advokat bör i fortsättningen även gälla
en advokat som är utlänning och som flyttar från Sverige till utlandet.

Som
påpekats tidigare anses den dispensprövning som förekommer redan nu helt åvila
Advokatsamfundets styrelse. Styrelsens beslut i en dispensfråga får sålunda inle
överklagas till högsta domstolen. Även frågan om en advokat som flyttar
utomlands skall få kvarstå som ledamot i samfundet är undantagen från högsta
domstolens prövning. Enligl min mening saknas del anledning att inta någon
annan ståndpunkt när det gäller den nu föreslagna dispensprövningen. Liksom i
de redan nu förekommande dispenssiluationerna bör det ankomma uteslutande på
samfundels styrelse alt göra de nödvändiga avvägningarna. Inle heller i dessa
fall bör således frågan om att bevilja dispens eller frågan om undanlag från
huvudregeln om uteslutning ur samfundet vid flyttning utomlands kunna bli
föremål för prövning i högsta domstolen.

Om det blir möjligl alt dispensera
från kraven på svenskt medborgarskap

och hemvist i Sverige saknas del anledning alt föreslå någon ändring vad

beträffar möjligheten alt uppträda som ombud i rättegång. Redan i dag får

den som är utlänning och saknar hemvist i landet vara rättegångsombud 9

om
rätlen med hänsyn till målels beskaffenhei och övriga omständigheter Prop.
1987/88:26 anser det lämpligt (12 kap. 2 § andra slyckel RB).

Enligt
21 kap. 5 § första stycket RB skall till offentlig försvarare förordnas
"advokat, som finnes lämplig därtill". Diskrimineringsulredningen ansåg,
som jag tidigare nämnde, att den föreslagna möjligheten för utlänningar att
bli advokater krävde elt uttryckligt förbud för utlänningar att vara offentliga
försvarare i bl. a. mål som rör rikets säkerhet.

Liksom
diskrimineringsutredningen anscrjag all det i sådana mål som är känsliga med
hänsyn till rikels säkerhet i allmänhet är olämpligt alt en utländsk medborgare
är offentlig försvarare med den möjlighet att la del av hemlig information som etl
sådant förordnande medför. Enligt min mening är det emellertid inle nödvändigt
med en uttrycklig reglering i detta hänseende. Redan den nuvarande lydelsen av
21 kap. 5 § första stycket RB ger tillräckliga möjligheter för domstolen alt
låta bli atl förordna en utlänning som offentlig försvarare i sådana mål där
det skulle vara olämpligt med hänsyn till rikets säkerhet.

Diskrimineringsutredningen
ansåg vidare atl den som inte är svensk

medborgare
inle bör vara behörig som ledamot i rättshjälpsnämnderna och

.besvärsnämnden
för rättshjälpen. Enligt utredningen gör dessa organs

domstolsliknande
funktion all ledamolskap i dem bör förbehållas svenska

medborgare.

En
rättshjälpsnämnd beslår av en ordförande som skall vara lagfaren och erfaren i
domarvärv, saml fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater medan
de övriga två skall vara svenska medborgare och myndiga. Besvärsnämnden för
rättshjälpen består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och
ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv. Av övriga
ledamöter skall två vara advokater och de ålerstående tre vara svenska
medborgare och myndiga.

Möjligheten
alt meddela dispens från kravel på svenskt medborgarskap för advokater kan anlas
komma alt utnyttjas i så begränsad omfattning alt det enligl min uppfattning
saknas anledning atl nu uppställa ett krav på att advokatledamöterna i
rättshjälpsnämnderna eller besvärsnämnden skall vara svenska medborgare.

Advokater
får, liksom biträdande jurister på advokatbyråer, bevilja allmän rättshjälp i
vissa angelägenheter. Atl bevilja allmän rättshjälp är en sådan
förvaltningsuppgift som enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan överiämnas
till en enskild individ. Eftersom det är fråga om en uppgift som innefattar
myndighetsutövning skall detta ske med stöd av lag. Lagstödet finns i rätishjälpslagen
(1972:429).

Enligt
min mening utesluter inte den nämnda bestämmelsen i regeringsformen att en
förvaltningsuppgift överiämnas till en enskild individ som inle är svensk
medborgare. Så har redan skett exempelvis i fråga om biträdande jurister på
advokatbyråer, som inte behöver vara svenska medborgare för atl få bevilja
rättshjälp, och i fråga om notarius publicus, som får ta upp växel- och
checkprotester.

Av
anförda skäl anser jag inte att möjligheten att dispensera från svenskt

medborgarskap kräver någon ändring såvitt avser rätten för advokat all

bevilja allmän rättshjälp. 10

Jag vill slutligen
framhålla all tillämpningen av de nya reglerna bör följas med uppmärksamhet.
Det får ankomma på JK atl inom ramen för sin tillsynsverksamhet hålla sig
underrättad om utvecklingen.

Prop. 1987/88:26

2.3 Åldersgränser

Mitt
förslag: Det nuvarande kravel på att ha uppnått 25 års ålder för alt få inträde
i Advokatsamfundet slopas.

Advokatsamfundets
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans har haft någonting att erinra mot all den nedre
åldersgränsen avskaffas.

Skälen
för mitt förslag: Genom en lagändring år 1973 (prop. 1973:30, JuU 17, rskr.
168, SFS 1973:239) togs del tidigare kravet på minst 25 års ålder bort
beträffande lagfarna domare. Regeln ansågs inte längre fylla någon praktisk
funktion (prop. s. 66).

När
del gäller advokater innebär redan de uppställda kraven på juridisk och annan
utbildning att inträde i samfundet i allmänhet inte kommer i fråga för andra än
personer som uppnått 25 års ålder. Det finns emellertid knappast anledning att
för denna yrkeskategori behålla den uttryckliga åldersgränsen. Jag instämmer
därför i Advokatsamfundets uppfattning, vilken lämnats utan erinran vid remissbehandlingen,
atl åldersgränsen kan slopas.

I
sin ursprungliga framställning ville Advokatsamfundet att en övre åldersgräns
för inträde i samfundet skulle införas. I denna del bemöttes förslaget i
huvudsak negativt av remissinstanserna. Samfundets fullmäktige har också i
sitt beslut förkastat förslaget om en övre åldersgräns. Jag har ingen anledning
att på eget initiativ ta upp frågan om en övre åldersgräns för inträde i
Advokatsamfundet.

2.4 Utbildningskrav

Mitt förslag: Det
nuvarande kravet på att den som antas till ledamot av Advokatsamfundet skall ha
genomgått "sådan praktisk utbildning, som föreskrivs i samfundels
stadgar" ändras till ett krav på alt sökanden skall ha förvärvat "erforderiig
praktisk och teoretisk utbildning".

Advokatsamfundets förslag:
Samfundels slutliga förslag innebär att i lagen tas in etl krav pä att den som
antas till ledamot av Advokatsamfundet genomgätt "sådan annan utbildning
som föreskrivs i samfundets stadgar".

Remissinstanserna: Ingen
remissinstans har haft någol atl erinra mol att lagtexten utformas så atl den
ger utrymme för alt genom bestämmelser i stadgarna kräva även annan än prakfisk
utbildning. Länsrätten i Stockholms län har dock betonat dels alt del i
stadgarna måste anges mer

11

preciserat vilken form av
utbildning som avses, dels atl endast kurser i Prop. 1987/88:26 advokaletik
och liknande bör komma i fråga som obligatoriska.

Skälen
för mitt förslag: Del nuvarande i lag uppställda kravet på praktisk utbildning
motsvaras av den i stadgarna (3 § första slyckel 4) angivna förutsättningen atl
lill ledamot får antas endast den som "under minst fem år på fillfredsställande
sätt utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid han under minsl tre år skall
hava ägnat sig ål att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten antingen såsom
biträde hos advokat eller å rättshjälpsanstalt eller för egen räkning".

Advokatsamfundet
anordnar sedan många år tillbaka regelbundet prepa-randkurser angående bl. a.
advokatelik och advokatekonomi. Enligl samfundet är värdet av dessa kurser
allmänt omvittnat. All göra dessa kurser obligatoriska för dem som önskar
inträde i Advokatsamfundet har därför från samfundets sida bedömts som en
åtgärd som är ägnad all främja en god standard på advokatkåren.

Med
hänsyn till det allmänna intresset av en yrkesskicklig, omdömesgill och
rättrådig advokatkår delar jag samfundels uppfattning atl del för alt upprätthålla
en god advokalslandard är lämpligt att uppställa krav även på viss teoretisk
utbildning ulöver den juridiska universitetsutbildningen. Behovet av kurser i
advokatyrkets etik och teknik har utan tvivel ökat under senare år till följd
av att många som söker inträde i samfundet inte har fullgjort den praktiska
utbildningen vid någon advokatbyrå utan bedrivit egen juridisk verksamhel.

Av
regeringsformen följer all normgivande verksamhel inte kan delegeras fill
andra än regeringen och myndigheter. Advokatsamfundet är inte att jämställa med
en myndighet, och det är därför numera inle möjligl att i lag uppdra åt
samfundet atl i sina stadgar föreskriva viss utbildning som villkor för ledamolskap.
Villkoren bör således framgå av lagen. Jag föreslår därför atl det i
fortsättningen i RB anges att den som vill bli ledamot av samfundet skall ha
genomgått erforderlig praktisk och teoretisk utbildning.

Del
åligger samfundets styrelse att vid prövning av om en sökande skall få bli
advokat ta ställning till om han uppfyller lagens krav på utbildning. För atl
uppnå en enhefiig och förutsebar tillämpning av lagens krav i detta hänseende
bör samfundet, liksom hillills, i sina stadgar kunna precisera vilken
utbildning man anser all en sökande bör ha för att uppfylla kravet på erforderlig
praktisk och teoretisk utbildning.

Den
av mig föreslagna regleringen innebär den praktiska skillnaden gentemot dagens konstrukfion
att den som blir vägrad inträde i samfundet på den grunden att han enligt
samfundets mening inle uppfyller kraven på utbildning kan överklaga samfundels
beslut till högsta domstolen. Högsta domstolen får då la ställning lill om de
av samfundet uppställda kraven kan anses stämma överens med lagens krav på
utbildning.

12

2.5 Lagtekniska frågor Prop. 1987/88:26

Reglerna
i 8 kap. 2 och 7 §§ RB bör ändras i enlighet med det sagda. Dessutom bör vissa
språkliga ändringar göras i paragraferna.

3 Ikraftträdande

De
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1988. Några särskilda
övergångsbestämmelser torde inle behövas.

4 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

lag
om ändring i rättegångsbalken. *

Förslaget
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 .

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

13

Lagrådet Prop. 1987/88:26

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-09-30

Närvarande:
f.d. jusfitierådel Hult, justitierådet Freyschuss, regeringsrådet Bouvin.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987 har regeringen på hemslällan
av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag lill lag
om ändring i rättegångsbalken.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Louise Eksborg.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Enligt
rättshjälpslagen (1972:429) får allmän rättshjälp i vissa rättsliga angelägenheter
beviljas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå. Fråga är här om en
ål enskilda individer överlämnad förvaltningsuppgift, som tillika innefattar
myndighetsutövning.

I
lagrådsremissen har föredraganden funnit att möjligheten att dispensera från
kravet att advokat skall vara svensk medborgare inle kräver någon ändring i rätishjälpslagen
beträftande rätten för advokat atl bevilja rättshjälp.

Regeringsformens
huvudstadgande, när det gäller möjligheten atl anförtro förvaltningsuppgifter
åt andra än svenska myndigheter, återfinns ill kap. med rubriken Rättskipning
och förvaltning. Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket kan förvaltningsuppgift
överlämnas lill bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild
individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag.

Av
betydelse i sammanhanget är emellertid också vissa bestämmelser i 10 kap. med
rubriken Förhållandet till andra stater. Enligl 10 kap. 5 § tredje stycket kan
rättskipnings- eller förvaltningsuppgift, som inte direkt grundar sig på
regeringsformen, genom beslul av riksdagen överlåtas till annan stat, till mellanfolklig
organisation eller lill utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet.
Riksdagen får också i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet all i
särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften
myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut, varom minsl
tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut i fråga om sådan
överlåtelse kan också fattas i den ordning som gäller för sfiflande av
grundlag.

I
belysning av innehållet i 10 kap. 5 § tredje stycket synes 11 kap. 6 § tredje
stycket innebära, att överlämnande av förvaltningsuppgift kan ske fill enskild
individ även i fall där denne inte är svensk medborgare. Så synes också ha
skett beträffande exempelvis konsuler, notarii publici och biträdande jurister
på advokatbyråer; i dessa fall har inle uppställts något krav på svenskt
medborgarskap hos den som anförtros förvaltningsuppgift.

Från
nu angivna utgångspunkter delar lagrådet föredragandens uppfatt

ning, att rättshjälpslagen inte behöver ändras i förevarande sammanhang.

Även i övrigt lämnar lagrådet det remitterade förslaget ulan erinran. 14

Lagrådet vill tillägga, atl
dess uppfattning om innebörden av regerings- Prop. 1987/88:26 formen 10
kap. 5 § tredje stycket och 11 kap. 6 § Irejde stycket - sammanställda med
varandra — inle är oomtvistad. I etl tidigare ärende har sålunda lagrådet i
annan sammansättning hävdat annan innebörd av regeringsformen såvitt nu är i
fråga (se prop. 1987/88:3 s. 194).

15

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:26

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1987

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson,
Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslul om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 24 september 1987) över förslag lill

lag
om ändring i rättegångsbalken.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

I
lagrådsremissen uttalades alt möjligheten att dispensera från kravel atl
advokat skall vara svensk medborgare inle förulsälter någon ändring i rätishjälpslagen
belräffande rätlen för advokat att bevilja rättshjälp. Lagrådet har efter en ingående
redogörelse för vad regeringsformen föreskriver när det gäller möjligheten att
anförtro förvaltningsuppgifter åt andra än svenska myndigheter sagt sig dela
uppfattningen atl rätishjälpslagen inte behöver ändras i förevarande
sammanhang. Även i övrigt har lagrådet lämnat förslaget utan erinran.

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen att anla del av lagrådet granskade förslaget med en ändring av
redaktionell nalur.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att anla del förslag som föredraganden lagt
fram.

16

Bilagal Prop. 1987/88:26 Till Juslitiedeparlementet

Sveriges Advokatsamfunds styrelse får härmed hemställa om
ändring av bestämmelserna i 8 kap. 2 § och 7 § 5 stycket rättegångsbalken
avseende antagande av ledamot av advokatsamfundet.

Ärendets hlttdlsvarande behandling inom advokatsamfundet

Antalet personer som söker inträde i Sveriges
Advokatsamfund har ökat markant under senare år. Det kärva arbetsmarknadslägel
för nyblivna jurister har fått som följd att en allt större del, numera drygl fio
procent, av de sökande saknar erfarenhet från arbete vid domstol eller
advokatbyrå. De har sålunda inte den traditionella grunden i form av notariemeritering
och genomgången praktik vid advokatbyrå. Detta har ingivit betänkligheter och
har föranlett advokatsamfundet att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för atl
upprätthålla en god advokalslandard. Etl väsentligt led i sådana strävanden har
varil alt tillse alt kraven på dem som söker inträde i samfundet får en lämplig
avpassning samt att prövningen av deras inträdesansökningar grundas på en
tillfredsställande utredning. I samband därmed har även en allmän översyn av
antagningsreglerna befunnits behövlig.

En inom samfundet tillsatt kommitté (inlrädeskommiltén)
med uppdrag all företa översyn av reglerna för antagande av ledamot av
advokatsamfundet redovisade i belänkande den 3 februari 1982 sill arbete till
samfundets styrelse. Kommittén förordade atl viss skärpning av inträdeskraven
skulle eftersträvas och all man samlidigl från samfundets sida borde söka lämna
blivande sökande hjälp att nå erforderliga kvalifaktioner. Vid sin behandling
av kommilléns förslag beslöt styrelsen att, till den del kommitténs
överväganden berörde ändringar i rättegångsbalken eller samfundets stadgar
bordlägga ärendet med uppdrag till presidiet atl överväga behovet av ytterligare
utredning.

Den 8 april 1983 beslöt styrelsen på förslag av presidiet
utse en arbetsgrupp bestående av advokaterna Claes Beyer, Sture Larsson och
Torslen Roos, som skulle överväga förslag lill ändringar i vissa närmare
angivna hänseenden i antagningsreglerna i rättegångsbalken och advokatsamfundets
stadgar. Arbetsgruppen framlade resultatet av sill arbete för styrelsen den 14
december 1984.

Av inträdeskommilténs betänkande och arbetsutskottets
skrivelse framgår att följande ändringar i antagningsreglerna är påkallade.

1.
I bestämmelsen
om hur den treåriga kvalifikationstiden skall fullgöras (3 § första stycket
punkt 4 i samfundets stadgar) bör orden "såsom biträde hos advokat"
ersättas med formuleringen "som anställd hos advokat", vilket skulle
klargöra att regelrätt anställning fordras.

2.
I nyssnämnda
bestämmelse bör ulrycket "rältshjälpsanstalt" ändras lill
"allmän advokatbyrå" i anslutning till rättshjälpslagens terminologi.

3.
Möjlighet bör
öppnas för styrelsen atl medge dispens från kravet i 3 § 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 26

första
stycket i stadgarna atl sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå Prop.
1987/88:26

allmänheten
i rättsliga angelägenheter vid tidpunkten för ansökningens

prövning.

4.
En övre
åldersgräns av 60 år bör införas för dem som söker inträde i samfundet.
Nuvarande nedre åldersgräns av 25 år bör avskaffas.

5.
Möjlighet för
styrelsen att lämna dispens från kravet på att inträdessökanden skall vara
svensk medborgare bör införas.

6.
Möjlighet för
styrelsen all lämna dispens från kravet på hemvist inom rikel bör införas.

7.
Införande av
krav på alt inträdessökanden skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser.

I samtliga hänseenden krävs ändringar i samfundets stadgar
(3 §). Förslagen under punkterna 4—7 förutsätter dessutom ändring av 8 kap. 2
och 7 §§ räUegångsbalken.

Terminologiska ändringar i 3 § samfundets stadgar

För närvarande föreskrivs i 3 § första stycket punkt 4 i
samfundets stadgar att sökanden under minst tre år skall ha ägnat sig åt atl
yrkesmässigt tillhandagå allmänheten "antingen som biträde hos advokat
eller å rältshjälpsanstalt ellerför egen-räkning". Alternativet "som
biträde hos advokat" bör istället formuleras "som anställd hos advokat".
Härigenom skulle bättre än för närvarande klargöras att det inle kan godtas
att treårstiden upptas av Ijänstgöring på advokatbyrå utan regelrätt
anställning.

I 3 § första stycket punkt 4 i stadgarna bör vidare
uttrycket "rättshjälps-anstalt" ändras lill "allmän
advokatbyrå" för anpassning lill rättshjälpslagens terminologi.

Kravet på atl sökanden "yrkesmässigt lillhandagår
allmänheten"

Av bestämmelserna i 3 § första stycket i samfundets
stadgar följer att sökanden skall yrkesmässigt tillhandagå allmänheten vid
lidpunkten för ansökningens prövning.

Bestämmelsen har vållat praktiska svårigheter för sökande
som tidigare, varil ledamot och som önskat uppta egen advokatverksamhet i
direkt anslutning lill återgången från annan juristtjänst. För atl uppfylla
ifrågavarande krav i stadgarna har vederbörande sökande hittills varit tvungen
atl först antingen ta tillfällig anställning som biträdande jurist under ansökningens
behandling eller att öppna juridisk byrå ulan alt kunna använda advokattiteln.

Arbetsgruppen har iakttagit att sökande, som bör vara
klart berättigade all vinna inträde, drabbas av ifrågavarande regel.
Förhållandel utgör en formell komplikation som bör undanröjas.

Åldersgränser vid inträde i samfundet

För vissa statliga och kommunala uppdrag finns en övre
åldersgräns vid 70

år. Så t. ex. är den som uppnått sådan ålder inte valbar
till nämndeman vid 18

domstol.
Med hänvisning därtill har ibland från domslolshåll uttalats att Prop.
1987/88:26

förordnande
som försvarare eller dylikt inte bör ges ål advokat som fyllt 70

år.

Del
kan erinras om att samfundets stadgar fram lill år 1944 under 3 § upptog en
bestämmelse av följande lydelse: "Den som infill 55 års ålder ägnat sig
huvudsakligen åt annat än advokatverksamhel rnå ej ulan synnerliga skäl
antagas till ledamot".

Det
föreslås all en övre åldersgräns av 60 år införs för den som söker inträde i
advokatsamfundet. Samfundets styrelse bör emellertid ha möjlighet atl lämna
dispens från ålderskravet. Dispensmöjligheten bör huvudsakligen tillämpas för
den som tidigare varit ledamot av samfundet. Även andra fall kan tänkas där
dispens skulle kunna lämnas. Det förutsätts emellertid att dispensmöjligheten
kommer alt tillämpas restriktivt. Den nya regeln bör införas i 8 kap. 2 §
rättegångsbalken (förslagsvis som elt nylt andra stycke) och i 3 § första
stycket i samfundels stadgar.

Det
framslår som lämpligt att i detta sammanhang slopa det nuvarande kravet på 25
års ålder för inträde. Denna undre åldersgräns har visat sig inte fylla någon
praktisk funktion.

Samma
motivering anförde departementschefen i del förslag som ledde till att ålderskravel
för domare avskaffades (prop. 1973:30 sid. 66).

Skulle
införandel av den föreslagna nya åldersgränsen i 8 kap. 2 § rättegångsbalken
ske på del redaktionella sätt som föreslås i bilaga 1 härtill, påkallar
åtgärden en följdändring i 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken.

Kravet
på att inträdessökanden skall vara svensk medborgare

På
senare tid har i skilda sammanhang framförts uppfattningen att tiden är mogen
att slopa kravet i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och 3 § samfundets stadgar på
alt advokat skall vara svensk medborgare. När del gäller person med
medborgarskap i annal nordiskt land kan kravet på svenskt medborgarskap
framstå som opåkallat. För inle så länge sedan fann sig en norsk jurist
förhindrad atl vinna inträde i samfundet trots atl hon väl behärskade svenska
språket, hade svensk examen och uppfyllde inträdeskraven i övrigt.

Ell
totalt slopande av kravel på svenskt medborgarskap skulle enligt samfundets
mening leda för långt. Samfundets styrelse bör ha möjlighet all efter prövning
i varje enskilt fall medge dispens från medborgarskapskravet. Del kan i
sammanhanget konstateras att de nordiska ländernas advo-katorganisalioner har
ovillkorliga krav på inhemskt medborgarskap.

Del
blir allt mer vanligt atl advokater med verksamhet inom internatio

nell affärsrätl söker sig utanför del enga landets gränser. Inom EG-länder

na diskuteras sedan länge villkoren för advokats etablering inom annat

medlemsland. Svenska advokater har upprättat filialer i bl.a. England,

Frankrike, Nederländerna, Schweiz och USA. I dessa sammanhang är det

ibland ett önskemål för berörda svenska advokater att bli antagna som

ledamöter av utländsk advokatorganisation. Detta aktualiserar i sin tur

ofta frågan om reciprocitet i regelsystemen för berörda länders advokater. 19

Med hänsyn
därtill är det att föredra all kravet på svenskt medborgarskap Prop.
1987/88:26 bibehålls men görs dispensabelt. På så sätt har advokatsamfundet
lättare att stödja sina medlemmars expansion på den utländska marknaden.

Kravel på hemvist inom riket

De nämnda bestämmelserna i rättegångsbalken och samfundels
stadgar upptar kravet på att inträdessökande skall ha hemvist här i landet.

Som nyss nämnts bedriver åtskilliga svenska advokatbyråer
verksamhet vid filialkontor i utlandet. En inträdessökande, som tjänstgör som
biträdande jurist vid något av dessa kontor, måsle med hänsyn lill nu gällande
regler återvända till Sverige i sådan lid att han hinder la hemvist där innan
hans ansökan om inträde behandlas i samfundet. Av praktiska skäl bör del
sålunda föreligga möjlighet för styrelsen atl medge dispens från kravel på
hemvist inom riket.

Som jämförelse kan här nämnas att bestämmelsen i 8 kap. 7
§ femte stycket rättegångsbalken medför skyldighet för advokat som flyttar ur
riket att utträda ur advokatsamfundet, såvida dess styrelse inte medger atl han
får kvarstå som ledamot av samfundet. För den som antagits till ledamot av samfundet
finns sålunda redan möjligheten till dispens.

Införande av krav på alt inträdessökande skall ha
genomgått av samfundet anordnade preparandkurser

Advokatsamfundet anordnar sedan många år tillbaka
regelbundet preparandkurser angående advokatelik och advokatekonomi samt
angående försvararuppdragel. En ny kurs av samma karaklär i ämnet
"Äktenskapsrätt" för blivande advokater har nyligen introducerats.
Nyttan av atl genomgå dessa kurser är allmänl omvittnad. Att göra dessa kurser
obligatoriska för dem som önskar inlräde i advokalsamfundet har därför bedömts
vara en åtgärd som är ägnad att främja en god advokatstandard.

Kurserna anordnas för närvarande två gånger per år.
Avsikten är atl alla som önskar genomgå kurserna skall kunna beredas plats vid
dessa. Kursavgifterna hålls på en nivå så alt de inle skall kunna avskräcka
någon från dellagande.

Självfallet kan situationer uppkomma där inträdessökanden
visar sig ha tillägnat sig de baskunskaper som förmedlats vid kurserna på annat
sätt än genom deltagande i dem. Med hänsyn därtill bör del föreslagna kravet på
atl sökanden skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser göras dispensabelt.

Om den föreslagna ändringen i antagningsreglerna genomförs
bör kostnaderna för preparandkurserna fortsättningsvis bäras av samfundet.

SpråkUga justeringar

Det synes lämpligt att samtidigt med ovan föreslagna
sakliga ändringar även företa terminologiska och andra språkliga ändringar i 8
kap. 2 § rättegångsbalken.

20

Enligt
52 § i samfundets stadgar ankommer det på samfundets fullmäkli- Prop.
1987/88:26 ge all besluta om stadgeändringar. Innan sådant beslut fallas skall
tillfälle beredas samfundels avdelningar all på avdelningsmöte behandla föreliggande
förslag och avge yltrande däröver. För att fullmäktiges beslut om stadgeändring
skall vinna omedelbar giltighet förutsätts atl det fattats med kvalificerad
majoritet.

Styrelsen
avser atl förelägga fullmäktige de här ovan angivna förslagen till ändringar i
stadgarna för behandling vid årets ordinarie sammanträde den 31 maj 1985.
Stadgeändring som då beslutas av fullmäktige skall för alt bli gällande
fastställas av regeringen. Sladgeändringsfrågan är denna gång kopplad till frågan
om ändringar i rättegångsbalken. Med hänsyn därtill och lill den tid en sådan
lagstiftningsfråga kan väntas kräva tillåter sig samfundet att redan nu hos
regeringen aktualisera förevarande ärende.

Styrelsen
får sålunda anhålla om regeringens åtgärder för vidtagande av de ändringar i 8
kap. 2 och 7 §§ rättegångsbalken som framgår av bilaga 1 härtill. Vidare
anhåller styrelsen, under förutsättning av fullmäkfiges bifall till
ändringsförslagen, om fastställelse av 3 § i stadgarna för Sveriges Advokatsamfund
i den lydelse som framgår av bilaga 2 härtill.

Stockholm
den 2 februari 1985

FÖR
SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Sven
Harald Bauer

Bengt
Bergendal

21

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 26

BU.l
Prop. 1987/88:26

Förslag
till ny lydelse av 8 kap. 2 § och 7 § femte stycket rättegångsbalken

2§

Till
ledamot av advokatsamfundet får anlas endast den som avlagt för behörighet till
domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan utbildning som
föreskrivs i samfundels stadgar. Han eller hon skall ha gjort sig känd för redbarhel
och även i övrigt finnas lämplig all utöva advokatverksamhel. Den som är
omyndig eller i konkurstillstånd får inle anlas till ledamot.

Såvida
advokatsamfundets styrelse inte medger undanlag får lill ledamot anlas endast
den som är svensk medborgare och bosall inom riket och som inte har fyllt 60
år.

Lagfaren
domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare
eller kronofogde får inte anlas lill ledamot. Den som annars är anställd i
statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat får inte antas
till ledamot såvida inte advokatsamfundets styrelse medger undanlag. Vad som nu
sagls gäller dock inle befallningshavare vid allmän advokatbyrå.

(Femte
stycket:) Upphör advokat att vara svensk medborgare eller inträder beträffande
honom sådan omständighet, alt han enligl 2 § icke må antagas lill ledamot av
samfundet, vare han skyldig alt genast utträda; göre han det ej, förordne
styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat fiyttar ur riket och
styrelsen ej medgiver, att han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

22

Bd.2 Prop. 1987/88:26

Förslag tid ny lydelse av 3 § stadgarna för Sveriges
Advokatsamfund

Till ledamot av samfundet må antagas allenast den som
yrkesmässigt lillhandagår allmänheten i rättsliga angelägenheter och

1.
är svensk
medborgare med hemvist inom rikel,

2.
ej fyllt
60 år,

3.
avlagt för behörighet
till domarämbete föreskrivna kunskapsprov,

4.
därefter under
minst fem år på tillfredsställande sätt utövat praktisk juridisk verksamhet,
varvid han under minst tre år skall hava ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå
allmänheten antingen som anställd hos advokat eller å allmän advokatbyrå eller
för egen räkning,

5.
genomgått
av samfundet anordnade preparandkurser för inträdessökande samt

6.
gjort
sig känd för redbarhet och även i övrigt finnes lämphg att utöva
advokatverksamhet.

Om särskilda omständigheter därtid föranleda må tid
ledamot antagas sökande, som icke utövar eller utövat praktisk juridisk
verksamhet av sådant slag eller under sådan tid som i första stycket punkt 4
sägs. Delsamma gäller den som icke uppfyller kraven i första stycket punkterna
1, 2 och 5. Ej må den antagas till ledamot som är omyndig eller i
konkurstillstånd. Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol
eller allmänna åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot. Ej
heller må fill ledamot antagas den som eljest är anställd i statens eller
kommunens tjänst eller hos annan enskild än advokat, med mindre styrelsen
medgiver undantag. Vad som sagls nu gäller dock ej befattningshavare vid
allmän advokatbyrå.

23

Bilaga 2 Prop. 1987/88:26

Protokoll fört vid ordinarie möte med SVERIGES
ADVOKATSAMFUNDS FULLMÄKTE i Kommunaltjänstemannaförbundets sessionssal,
Kungsgatan 28 A, Stockholm, fredagen den 30 maj 1986 kl. 10.00

16 §

Ändrade regler om antagande av ledamot. Styrelsens
reviderade förslag lid ändring av 3 § i samfundets stadgar, m. m.

Till grund för ärendets behandling låg en skrivelse,
vilken fogas härtill

såsom........ bilaga 2.

Claes Beyer presenterade de föreslagna ändringarna och
betonade härvid, med särskild tanke på förslaget om införande av en övre
åldersgräns vid 65 år, vikten av att fullmäktige kunde komma fram till ell beslul
varom lämligen allmän enighet rådde.

Den härpå följande debatten gällde i första hand 65-årsregeln.
Allan Linden yrkade avslag på styrelsens förslag i denna del. I sin motivering
härför gjorde han sig till tolk för den kritik som kommit till uttryck inom
Västra avdelningen. Enligt denna var det av mindre betydelse huruvida
åldersgränsen sattes vid 60 eller 65 år. Det avgörande var att man ej borde
acceptera en dispensregel, vars tillämpning uteslutande skulle bestämmas av
styrelsen, utan rätt för sökanden att få dess avgörande överprövat. Kritik mol
åldersgränsen framfördes även av Stig Rindborg, Göran Ltiter-kort och Anders Wlkare,
medan Per Björkman, Bengt Elfgren och Magnus Lindahl ultalade sitt stöd för
styrelsens förslag.

Även Göran Ramberg förklarade sig i princip gilla
styrelsens förslag. Han menade emellertid atl man borde söka finna en samlande
lösning på frågan. Under hänvisning till den åldersregel, som fram till år 1944
fanns i samfundets stadgar, föreslog han alt fullmäktige skulle besluta om
följande regel, vilken öppnade möjlighet till överklagande:

"Den som intill 65 års ålder ägnat sig huvudsakligen
ål annat än advokatverksamhel må ej utan särskilda skäl antagas lill
ledamot."

Magnus Bongenhielm anförde som ett ytterligare skäl för
att inte införa någon övre åldersgräns förhållandet all del i gällande antagningsregler
finns ett verksamhelskrilerium. Den verksamhet som en sökande ägnar sig åt vid
ansökningstillfället skall ha sådan omfattning att han kan försörja sig på den.
Vidare skall han visa viss uthållighet i denna verksamhet. Endast om dessa
förutsättningar är uppfyllda är verksamhelen yrkesmässig.

Även Ulf Ahlstedl uttalade sig mol införande av den
föreslagna åldersgränsen.

En härefter företagen provomröstning visade all flertalet
fullmäktige, dock ej tre fjärdedelar av dem, röstade för styrelsens förslag om
införande av en övre åldersgräns vid 65 år.

Härefter avbröts förhandlingarna för lunch.

24

Då
fullmäktige återupptog förhandlingarna tillkännagav Bengt Ljung- Prop.
1987/88:26 qvist alt styrelsen vid överläggningar under pausen beslutat återta
den del av sill förslag som avsåg den omdiskuterade åldersgränsen.

Härefter
förekom viss diskussion huruvida formell möjlighet förelåg all vid dagens
sammanträde fatta beslut i enlighet med Göran Rambergs förslag, eftersom detta
inte varit föremål för remiss i den ordning som stadgarna föreskriver.

Göran
Ramberg ändrade därefter sig yrkande till att avse uppdrag ål styrelsen atl
utreda och till avdelningarna remittera ett förslag till åldersgräns av den
utformning som han föreslagit.

Bengt
Elfgren anförde all han ansåg del beklagligt alt styrelsen dragit tillbaka sitt
förslag lill åldersgräns och därigenom betagit fullmäktige möjligheten att ta
ställning lill förslaget. Han framställde därför styrelsens förslag som sitt
eget och yrkade att fullmäktige skulle besluta i frågan.

FuUmäktige
beslöt härefter dels all en övre åldersgräns sådan som först styrelsen och
därefter Bengt Elfgren föreslagit inte skulle införas i reglerna om anlagande
av ledamot, dels att uppdra åt styrelsen alt utreda och till avdelningarna
remittera Göran Rambergs förslag om införande av följande bestämmelse:
"Den som intill 65 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annal än ad vokal
verksamhet må ej utan särskilda skäl antagas till ledamot."

Vid
härefter följande behandling av återstående delar av styrelsens förslag till
ändrade antagningsregler förkom följande.

Magnus
Lindahl klargjorde att han ogillade ullrycket "preparandkurser i
advokatyrkets etik och teknik". Enligt hans mening ledde ordet teknik tanken
till ingenjörskonst. Lindahl förordade all man i stället skulle välja formuleringen
"preparandkurser i advokatyrkets etik samt villkoren i övrigt för
advokatyrkets bedrivande".

Bengt
Bergendal erinrade om att uttrycket "advokatyrkets teknik" använts
under åtskilliga år i de arbetsgivarintyg, som samfundet infordrar i inträdesärendena.
Ordet teknik borde kunna läcka allt som berör det speciella sätt på vilket en
advokat utövar sitt yrke. Han vände sig mot tanken att samfundet skulle ordna
kurser om villkoren för advokatyrkets bedrivande, vilket ju måste syfta på de
antagningsregler i 3 § i stadgarna som just nu var under diskussion.

Göran
Luierkori hänvisade till atl delar av innehållet i samfundets nuvarande kurser
för biträdande jurister avsåg just sådant som inle kunde beskrivas bättre än
med orden "yrkets teknik".

Göran
Ramberg förordade Magnus Lindahls förslag i förenklad form: "preparandkurser
angående advokatyrkets etik och bedrivande".

Gösta
Heilborn påpekade atl Norra avdelningens förslag att man skulle använda
formuleringen "advokatyrkets efik och ekonomi" berodde på alt man
inte förstått vad som lades in i ordet teknik. Med den förklaring Göran Luterkorl
nu givil bortföll Norra avdelningens kritik mot denna del av styrelsens
förslag.

Ordföranden sammanfattade
diskussionen och fann att det endast kvar

stod elt yrkande, nämligen bifall lill styrelsens förslag till ändring av 3 § i

samfundels stadgar, dock med uteslutande av bestämmelsen om den övre

åldersgränsen. 25

Fullmäktige beslöt
enhälligt att 3 § i samfundets stadgar under förutsätt- Prop. 1987/88:26 ning
av regeringens fastställelse skall erhålla följande nya lydelse:

"Till
ledamot av advokatsamfundet får antas endast den som avlagt för behörighet lill
domarämbete föreskrivna kunskapsprov och gjort sig känd för redbarhet och även
i övrigt bedöms lämplig atl utöva advokatverksamhet. Den som är omyndig eller
försatt i konkurs får inle antas lill ledamot. Inte heller får den antas lill
ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i
vissa fall, m.m., är förbjuden alt utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren
domare i eller befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller
kronofogde får inle antas lill ledamot.

Den
som är anställd i statens eller kommuns tjänst i annan befattning än som sägs i
föregående stycke eller hos annan enskild än advokat får inle antas till
ledamot såvida inte styrelsen medger undanlag. Vad som nu sagls gäller dock inle
befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Såvida
samfundets styrelse inle med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
medger undantag får till ledamot anlas endast den som

1. är svensk medborgare
med hemvist inom rikel,

2.
under minst fem år efter
ovannämnda kunskapsprov på fillfredsställande sätt utövat praktisk juridisk
verksamhet, varvid han under minst tre år skall ha ägnat sig åt att yrkesmässigt
tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter antingen som anställd hos
advokat eller på allmän advokatbyrå eller för egen räkning och som vid tiden
för ansökningens prövning lillhandagår allmänheten på sådant sätt samt

3.
genomgått av samfundet
anordnade preparandkurser i advokatyrkets efik och teknik."

Fullmäktige
beslöt vidare, på styrelsens förslag, all uppdra ål denna, atl hemställa hos
regeringen om såväl nämnda fastställelse som sådan lagändring, att RB 8:2 och
8:7 femte stycket erhåller det sakinnehåll, som bilaga 2 lill styrelsens
förslag utvisade. (Se bilaga 2, sid 15.) Beslutet var enhälligt.

26

Bilaga
2 Prop. 1987/88:26 Ändrade
regler om antagande av ledamot

— reviderat förslag till ändring i 3 § i samfundets
stadgar, m. m.

Tidigare framlagt förslag

Vid ordinarie möte med samfundets fullmäktige den 31 maj
1985 behandlades ett av styrelsen framlagt förslag lill ändrade regler om
anlagande av ledamot. Fullmäktige beslöt alt återremittera förslaget till
styrelsen.

Enligl förslaget i dess dåvarande utformning skall
antagningsreglerna ändras i följande hänseenden.

1.1 bestämmelsen om hur den treåriga kvalifikationstiden
skall fullgöras (för närvarande i 3 § första stycket punkt 4 i samfundels
stadgar) bör orden "såsom biträde hos advokat" ersättas med
formuleringen "som anställd hos advokat", vilkel skulle klargöra all
regelrätt anställning fordras.

2.
I nyssnämnda
bestämmelse bör ullryckel "rättshjälpsanstalt" ändras till
"allmän advokatbyrå" i anslutning till rältshjälpslagens terminologi.

3.
Möjlighet bör
öppnas för styrelsen att medge dispens från kravel i 3 § första stycket i
stadgarna all sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå allmänheten i rättsliga
angelägenheter vid tidpunkten för ansökningens prövning.

4.
En övre
åldersgräns av 60 år bör införas för dem som söker inträde i samfundet.
Nuvarande nedre åldersgräns av 25 år bör avskaffas.

5.
Möjlighet för
styrelsen att lämna dispens från kravet på atl inträdessökanden skall vara
svensk medborgare bör införas.

6.
Möjlighet för
styrelsen all lämna dispens från kravel på hemvisl inom riket bör införas.

7. Införande av krav på all inlrädessökanden skall ha
genomgått av

samfundet anordnade preparandkurser.

I samtliga hänseenden krävs ändringar i samfundels stadgar
(3 §). Förslagen under punkterna 4—7 förutsätter dessutom ändring av 8 kap och
2 och 7 §§ rättegångsbalken.

Ärendets behandling hos avdelningarna

Innan förslaget förelades fullmäktige hade samfundels
avdelningar beretts tillfälle att behandla förslaget och avge yttrande däröver.
I samband därmed hade förslaget utsänts lill samfundels samtliga ledamöter med
cirkulär nr 7/1985.

Avdelningarnas inställning lill del remitterade förslaget
kan sammanfattas sålunda.

Norra avdelningen
tillstyrker förslaget under uttalande av önske

mål om atl del preciseras i vilken utsträckning sökande kan erhålla dispens

från att genomgå preparandkurserna. Om absolut krav skulle uppställas på

genomgång av vissa kurser borde dessa endast avse frågor med direkl

yrkesanknylning, såsom advokatetiska och yrkesekonomiska frågor. Då

ärendet behandlades vid avdelningens årsmöte framfördes förslag om atl 27

dispens inle
borde kunna meddelas från genomgång av preparandkurserna. Prop. 1987/88:26
Detta förslag avslogs med slöd av ordförandens ulslagsrösl.

Mellersta avdelningen tillstyrker förslaget i dess helhet.

Stockholmsavdelningen avstyrker införande av en övre
åldersgräns vid 60 år. I övrigt tillstyrker avdelningen ändringsförslaget.

Under avdelningens behandling av ärendet gjordes
påpekanden av redaktionell karaklär, nämligen dels alt RB 8:7 femte stycket i
sin föreslagna nya lydelse tvingade advokat alt utträda ur samfundet vid
uppnådd ålder av 60 år saml dels atl ordet "han" i samma stycke borde
ersättas med "han eller hon" i konsekvens med föreslagen ändring av RB
8:2.

Östra avdelningen tillstyrker de föreslagna ändringarna i
antagningsreglerna men påpekar behovet av redaktionella justeringar i det framlagda
utkastet lill ny lydelse av RB 8:2 och 8:7 femte stycket.

Västra avdelningen tillstyrker förslaget i dess helhet, dock
under förutsättning att ledamöter som uppnår 60 års ålder inle skall behöva
utträda ur samfundet.

Södra avdelningen föreslår att man i den nya lydelsen av 3
§ punkl 5 i samfundels stadgar byter uttrycket "preparandkurser" mot
"utbildning". Vidare förordar avdelningen atl de som deltar i
nyssnämnda kurser själva skall svara för sina kostnader. I övrigt tillstyrker
avdelningen ändringsförslaget.

Justitiedepartementels remissförfarande i ärendet

Med hänsyn till att frågan om stadgeändring förutsatte ändringar
i rättegångsbalken, hade styrelsen i skrivelse den 7 februari 1985 till
justitiedepartementet - under förbehåll om fullmäktiges bifall lill styrelsens
förslag - hemställt om regeringens medverkan lill genomförande av ändringarna.
Samfundels skrivelse remitterades den 8 mars 1985 av departementet lill etl anlal
statliga och enskilda remissinstanser.

Med anledning av justitiedepartementets remiss har
yttrande avgivits av justitiekanslern, riksåklagaren, domstolsverket, Slalens
invandrarverk, Svea hovrätt, Uppsala tingsrätt, Norrköpings fingsrätt,
Göteborgs tingsrätt, länsrätten i Stockholms län, Sveriges domareförbund och JUSEK.
Riksåklagaren har till sitt yltrande fogat remissvar som han själv inhämtat
från överåklagarna i Stockholms åklagardistrikt och Göteborgs åklagardistrikt saml
från länsåklagarna i Älvsborgs län och Värmlands län.

Justitiekanslern, domstolsverket, invandrarverket och
domareförbundet har inte haft någon erinran mot samfundels förslag. Göteborgs tingsrätt
och JUSEK har tillstyrkt förslaget. Uppsala tingsrätt har "i allt
väsentligt" tillstyrkt förslaget.

Beträffande de enskilda delarna av samfundets förslag har
remissinstanserna anfört följande.

AUmänl

Riksåklagaren framhåller som ett övergripande intresse alt
inträdes

kraven inte görs alltför generella; med en mycket liberal utformning av 28

inträdesvillkoren
skulle kunna riskeras en sänkning av advokatkårens höga Prop. 1987/88:26
kvalitet. Motsatsvis skulle man riskera etl ökande och därigenom betungande anlal
beslut där den sökande vägrades inträde.

Länsrätten framhåller alt de krav som uppställs för all
bli advokat huvudsakligen bör ses från konsumentskyddssynpunkt. Länsrätten är allmänl
tveksam lill ell alltför ymnigt bruk av dispensbeslämmelser. En ordning med
dispens i stället för generell reglering minskar förutsebarhelen för de inlrädessökande.
Mol att fler dispensbeslut knyts till advokatsamfundels styrelse kan också invändas
all insynen när det gäller dispensgiv-ningen kommer atl bli begränsad, eftersom
dispensbeslut inte torde vara överklagbara.

Terminologiska ändringar ("såsom anställd hos advokat"
och "allmän advokatbyrå")

Ingen av remissinslanserna har haft någon erinran mot
dessa ändringar.

Kravet att sökanden "yrkesmässigt lillhandagår
allmänheten

Domareförbundet förordar atl tillägget "utövar
eller" görs i 3 § första stycket i stadgarna istället för som föreslagils
i andra stycket. Förbundet påpekar att sådant förslaget nu föreligger anges en
möjlighet alt som ledamot antaga en sökande som aldrig yrkesmässigt gått
allmänheten tillhanda i rättsliga angelägenheter.

Länsrätten anför följande: "För den som i övrigt
uppfyller inträdeskraven bör det kanske räcka med en viljeförklaring atl
vederbörande har för avsikt att yrkesmässigt biträda allmänheten i rättsliga
angelägenheter. Etl annat alternativ skulle kunna vara någon form av villkorat
inträde, l.ex. i form av all inträde beviljas under förutsättning att
vederbörande senast viss dag börjat tillhandagå allmänheten."

Åldersgränser

Ingen remissinsans har något alt invända mot all den
nuvarande nedre åldersgränsen avskaffas.

Flertalet remissinstanser har invändningar mot eller
synpunkter på införande av en övre åldersgräns vid 60 år. Domstolsverket har
däremot ingen erinran mol förslaget i denna del, och Norrköpings tingsrätt tillstyrker.

Justitiekanslern, Norrköpings tingsrätt, Göteborgs tingsrätt
och domareförbundet påpekar behovet av redaktionell omarbetning för all inte
advokat skall bli skyldig atl söka utträde ur samfundet när han fyller 60 år.
Uppsala tingsrätt gör samma slags påpekande och ifrågasätter dessutom behovet
och lämpligheten av den föreslagna åldersgränsen.

Riksåklagaren
uttalar tveksamhet inför den föreslagna sextioårsre-

geln. I första hand föreslår RÅ en övre åldersgräns vid 65 år. I andra hand

kan han tillstyrka den föreslagna åldersgränsen under förutsättning all den 29

4 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 26

tillämpas med mindre restriktivitet
än som angivils i samfundels framställ- Prop. 1987/88:26 ning.

RÅ:s
motivering härtill är i första hand följande: Gruppen jurister som kring
pensionsåldern börjar verka som juridiska konsulter präglas av utmärkta
juridiska kunskaper, stor skicklighet och gedigen erfarenhet. Deras önskan atl
fortsätta med juridisk verksamhet även vid relativt hög ålder bör därför anses
som en i sig avsevärd fillgång. Den kan emellertid endast i undantagsfall lagas
tillvara på andra områden än den fria advokatverksamheten.

Svea
hovrätt avstyrker införandet av den föreslagna övre åldersgränsen. Gränser av
detta slag bör övervägas endast om mycket starka skäl talar därför. Samfundels
framställning saknar emellertid närmare motivering för en sådan åldersgräns.

Länsrälten
avstyrker förslaget i denna del. Länsrätten anför: "Del får i många fall
antas alt exempelvis före detta domare eller bankjurister är väl så skickade atl
ägna sig åt advokatverksamhel som fidigare advokater."

JUSEK
anser atl dispens från den föreslagna nya åldersgränsen bör tillämpas mer
liberalt än vad som anges i samfundets framställning.

Kravet
på svenskt medborgarskap respektive bosättning i riket

Justitiekanslern
påpekar att del ur principiell synpunkt kan ifrågasättas om man bör införa
regler som innebär att en utländsk medborgare som visserligen är svensk advokat
men bosall utomlands skulle kunna underkastas prövning av bl.a. svensk domstol
för åtgärd som han låtit komma sig till last utomlands. Han anser dock atl de
föreslagna reglerna kan accepteras.

Även
Svea hovrätt är inne på samma tankegång. Hovrätten anser sig inte ulan slöd av
en närmare utredning kunna ta ställning till frågorna om dispens från kraven på
svenskt medborgarskap och hemvisl inom riket i sådana fall, då den
inträdessökande både är utländsk medborgare och har hemvisl utom rikel.

Statens
invandrarverk erinrar om att diskrimineringsuttredning-en i promemorian (Ds A
1984:6) "Om ufiänningars rättsliga ställning" föreslagit all kravel
på svenskt medborgarskap för behörighet atl vara advokat skulle avskaffas. Ett
villkor för atl en utlänning skulle kunna bli advokat skulle enligl diskrimineringsulredningen
vara all inträdessökanden vid tiden för ansökningen i advokalsamfundet ägde
fast hemvisl i Sverige sedan minst tre år, alltså i princip samma krav som
gäller för att utländsk medborgare skall ha kommunal rösträtt.

Invandrarverket
anser del möjligt att tillgodose de intressen som ligger till grund för detta
diskrimineringsutredningens ställningstagande också med advokatsamfundels
förslag. Om samfundels förslag genomförs förutsätts dock atl en utländsk inlrädessökande
med stark anknytning fill Sverige regelmässigt får dispens från krav på
svenskt medborgarskap.

Norrköpings
tingsrätt anser atl det nu gällande kravet på

svenskt medborgarskap för inträde bör bibehållas. 30

Även länsrälten
avstyrker att kravel på svenskt medborgarskap Prop. 1987/88:26 slopas för
ledamot av samfundet. En dispensregel avstyrks under alla förhållanden.
Länsrätten påpekar all om kravet på svenskt medborgarskap tas bort, måste
uppmärksammas atl komplikationer kan uppkomma vid förordnande av offentlig
försvarare i brottmål rörande rikets säkerhet. Länsrätten ställer sig också
tveksam lill alt en dispensmöjlighet införs från kravel på atl den inlrädessökande
har hemvist i Sverige då ansökan prö-

Preparandkurser

Flertalet remissinstanser lillstyrker samfundets förslag i
denna del.

Länsrätten anser inte alt del är godtagbart att krav på
all genomgå utbildning i samfundels regi införs ulan att det i stadgarna anges
mer preciserat vilken form av utbildning som avses. Endast kurser i
advokat-etik o. dyl. bör komma i fråga som obligatoriska.

Styrelsens behandling av det återremitterade förslaget
samt skälen till vidtagna ändringar däri

Fullmäktiges beslul atl återremittera ärendet till
styrelsen fattades utan något ställningslagande i sak till de föreslagna
ändringarna.

Vid förnyad behandling av ärendet har styrelsen övervägt
de synpunkter som framkommit i avdelningarnas yttranden och i samband med jusliliedeparlemenlels
remissbehandling. För att styrelsen skulle bli informerad om departementets syn
på ärendets fortsatta behandling har generalsekreteraren på styrelsens vägnar
den 6 november 1985 haft förnyade överläggningar om sladgeändringsärendet med
tjänstemän inom departementet. Från departementets sida har härvid bl.a.
påpekats alt i den proposition som följde på diskrimineringsutredningens
förslag angavs att frågan om krav på svenskt medborgarskap som villkor för
inträde i advokatsamfundet skulle behandlas i samband med advokatsamfundets
framställning om ändring i rättegångsbalken.

Styrelsen har härefter vid ställningslagande i saken
beslutat atl åter framlägga förslaget utan andra sakliga ändringar däri än
såvitt avser den övre åldersgränsen och kravet på genomgång av preparandkurser.
Därutöver har styrelsen funnit lämpligt att göra vissa formella justeringar i
de föreslagna stadge- och lagtexterna.

Det sålunda reviderade förslaget ill ny lydelse av 3 § i
samfundels stadgar fogas härtill som bilaga 1 . Motsvarande texlförslag
avseende RB 8:2 och 7 återfinns som bilaga 2 .

Som skäl fill det nu föreliggande förslaget anför
styrelsen följande.

1. Belräffande den övre åldersgränsen anförde styrelsen i
skrivelse lill fullmäktige den 7 februari 1985 bl. a. följande.

"Som motivering till alt man skall införa en övre
åldersgräns vid 60 år med möjlighet till dispens erinras i förslaget om att
samfundels stadgar fram till år 1944 upptog en bestämmelse av följande lydelse:
"Den som

intill
55 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annat än advokatverksamhel Prop.
1987/88:26 må ej utan synnerliga skäl anlas till ledamot". Att denna
bestämmelse avlägsnades ur stadgarna inför nya rättegångsbalkens tillkomst kan
antas ha berott på atl man såvitt möjligl önskade uppnå enhetliga
behörighels-regler för advokater och domare även i fråga om maximiålder.
Stadgeändringen har i vart fall inte föranletts av en ändrad syn på betydelsen
av inlrädessökandenas ålder.

All
tilltagande ålder kan inverka menligt på en persons lämplighet att utöva
advokatverksamhet är ovedersägligt. De individuella variationerna är emellertid
här stora, vilket gör alt frågan måste prövas noga i varje enskilt fall. Ofta
är styrelsen hänvisad alt bygga sitt avgörande på de uttalanden om sökandens
lämplighet som lämnas av advokater med vilka han haft yrkeskontakt. När uppgiflslämnarna
anser sökanden sakna lämplighet på grund av omständigheter som sammanhänger
med hans ålder har de i regel svårt alt underbygga sina omdömen med praktiska
exempel ur sökandens verksamhet. Även i fall där ett avslagsbeslut framstår som
klart befogal har del visat sig att styrelsen har svårt att tillfredsställande
förklara sill ställningstagande då ärendet genom besvär förs under Högsta
domstolens prövning. Genom den föreslagna ändringen skulle tillämpningen av 60-årsregeln
och prövningen av möjligheter till dispens därifrån utreslutan-de ligga hos
styrelsen. Mol beslul i dispensfråga kan besvär inle anföras. Förslaget har
inte sin udd riktad mot dem som i sitt tidigare yrkesliv under en lång följd av
år verkat som advokater eller inom närliggande yrken ulan kommer alt framför
allt utgöra spärt mot sökande som först efter pensionering inom annat yrke
börjar ägna sig åt advokatverksamhet och då visar svårigheter atl anpassa sig
till den nya yrkesrollen."

Vid
fullmäktiges behandling av förslaget lill ny åldersgräns framfördes samma
kritik som tidigare framkommit i Stockholmsavdelningens yttrande. Även i
remissyttrandena lill justitiedepartementet har kritik framförts mol införande
av den föreslagna 60-årsregeln.

Styrelsen
har tagit hänsyn till den krifik förslaget i denna del väckt i så måtto att
åldersgränsen bör bestämmas lill 65 år istället för som tidigare föreslaget 60
år. Med denna ändring mister myckel av den framförda kritiken sitt
berättigande. Del kan knappast anses orimligt att införa viss spärr för fillträde
till advokatyrket för sökande som nått den ålder då flertalet inom vår
befolkning avslutat sin yrkesakliva verksamhel.

En
grundläggande förutsättning för att någon skall bli anlagen som

ledamot av advokatsamfundet måste vara alt det kan förväntas atl veder

börande under överskådlig lid framöver kommer alt ha som heltidssyssel

sättning att tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter. Det är emel

lertid möjligl för ledamot av samfundet alt kvarstå som sådan även sedan

han upphört med sin verksamhet eller begränsat denna så att den ej längre

är yrkesmässig. En anmälan härom till samfundet medför dessutom befri

else från skyldighet all erlägga sedvanliga avgifter. Innan styrelsen beslöt

att införa sislnämnda möjlighet tvingades många ledamöter all av ekono

miska skäl avsluta en lång yrkesbana med alt utträda ur samfundet och

avslå från advokatliteln. Möjligheten atl inneha advokallileln ulan atl vara

yrkesverksam och ulan avgiflsskyldighet lockar emellertid inlrädessökan

de för vilka den ej var avsedd. Det finns skäl all genom den föreslagna

65-årsregeln söka avhålla dem från all söka inlräde i samfundet som finner 2

del
bekvämt och billigt att efter pensionering skaffa sig titeln advokat utan Prop.
1987/88:26 samtidig avsikt att yrkesmässigt utöva verksamhel som sådan.

Styrelsen
vill i detta sammanhang ta avstånd från den tankegång som ligger bakom följande
uttalande i RÅ:s yttrande: "Gruppen jurister som kring pensionsåldern
börjar verka som juridiska konsulter präglas av utmärkta juridiska kunskaper, slor
skicklighet och gedigen erfarenhet. Deras önskan att fortsätta med juridisk
verksamhet även vid relativt hög ålder bör därför anses som en i sig avsevärd
tillgång. Den kan emellertid endast i undanlagsfall tagas tillvara på andra
områden än den fria advokatverksam-helen". Bakom uttalandet synes ligga en
nedsättande bedömning av advokatens yrkesroll. Har man den uppfattningen atl
den nämnda gruppen jurister bör få fillfälle lill fortsatl juridisk verksamhet
även efter 65 års ålder bör denna möjlighet beredas dem inom det område där de
tidigare verkat. Man bör för övrigt inte föreställa sig alt skicklighet inom annal
jurislyrke garanterar lämplighet som advokat.

2. Under
avdelningarnas behandling av förslaget framkom synpunkter

på kravet på genomgång av preparandkurser. Även länsrätten i Stockholm

berör frågan i sill yttrande lill departementet. Vad länsrätten och Norra

avdelningen i detta sammanhang framfört i sina yttranden finner styrelsen

beaktansvärt.

Formuleringen
"preparandkurser för inträdessökande" framstår som alltför obestämd.
Samfundet kan inte göra anspråk på att få efter eget skön bestämma innehållet
och karaktären hos dessa kurser. Avsikten är inte att bygga ul de krav på
juridisk utbildning som redan finns i antagningsreglerna. I föreliggande
förslag föreslår styrelsen därför att det nämnda uttrycket utbyts mol "preparandkurser
i advokatyrkets etik och teknik".

3.
Med hänsyn till all det under
ärendets hittillsvarande behandling inle framförts någon nämnvärd kritik mot
övriga delar av ändringsförslaget, berör styrelsen inte dessa här utan hänvisar
såvitt avser dem till tidigare utsända handlingar i ärendet.

4.
Sedan stadgeändringsförslaget
varit föremål för remiss till avdelningarna har styrelsen funnit lämpligt all
företa en redaktioned omarbetning av 3 § i samfundels stadgar. Den nuvarande
lydelsen är resultatet av flera tidigare fillägg och ändringar, och den kan
inte anses väldisponerad. Styrelsen föreslår istället att praragrafen avfattas
på sådant säll all den inleds med de dispensabla kraven, uppdelade efter
positiv respektive negafiv formulering, samt att man i senare delen av
paragrafen samlar de dispensabla kraven.

Beträffande
den språkliga formuleringen av RB 8:2 och 7 är alt märka alt avgörande därom inle
tillkommer samfundets organ. I förevarande förslag väljer styrelsen därför atl
presentera formuleringar som lagstiftaren kan tänkas vilja använda för att fillmötesgå
samfundets önskemål i sak.

5. Det
torde få överlämnas ål styrelsen att, beroende på behandlingen av

frågan om ändring av RB 8:2 och 7, i samråd med justitiedepartemenlet ta

ställning lill behovet av övergångsbestämmelser och bestämmelse om fid

punkten för tidpunkten för ikraftträdandet av ändringarna i stadgarna.

33

Sammanfattning Prop. 1987/88:26

Styrelsen
föreslår atl fullmäktige beslutar

dels
atl 3 § i samfundels stadgar, under förutsättning av regeringens fastställelse,
skall erhålla den nya lydelse som bilaga 1 ulvisar;

dels
alt uppdra åt styrelsen alt hemställa hos regeringen om såväl nämnda fastställelse
som sådan lagändring atl RB 8:2 och 8:7 femte slyckel erhåller det sakinnehåll
som bilaga 2 utvisar.

Stockholm
den 24 januari 1986

För
SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Claes
Beyer

Bengt
Bergendal

34

Bilagal Prop. 1987/88:26

Reviderat
förslag till ny lydelse av 3 § i stadgarna för Sveriges Advokatsamfund

Nuvarande lydelse

3§

Till ledamot av samfundet må an-lagas allenast den som
yrkesmässigt tidhandagår allmänheten i rättsliga angelägenheter och

1. är svensk medborgare med hemvisl inom rikel,

1. fyllt 25 år,

3. avlagt
för behörighet till

domarämbete föreskrivna kun

skapsprov,

4.
därefter under minsl
fem år på tillfredsslällande sätt utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid
han under minst tre år skall hava ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå
allmänheten antingen såsom biträde hos advokat eller å rättshjälpsanstalt
eller för egen räkning, saml

5.
gjort sig känd
för redbarhet och även i övrigt finnes lämplig all utöva advokatverksamhet.

Om särskilda omständigheter därtill föranleda, må till
ledamot antagas sökande, som icke utövat praktisk juridisk verksamhet av sådant
slag eller under sådan tid som i första stycket 4 punkten sägs.

Ej må den antagas lill ledamot, som är omyndig eller i
konkurstillstånd.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän
domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot.
Ej heller må till ledamot antagas den som eljest är anställd i statens eller
kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, med mindre styrelsen
medgiver undantag. Vad som sagts nu gäller dock ej befattningshavare vid
allmän advokatbyrå.

Föreslagen lydelse

3§

Till ledamot av advokatsamfundet får antas endast den som
avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och gjort sig
känd för redbarhet och även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhel.
Den som är omyndig eller försall i konkurs får inte antas lill ledamot. Inte
heller får den antas tdl ledamot som enligl 3 § lagen (1985:354) omförbud mot
yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden alt utöva
rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid domstol
eller allmän åklagare eller kronofogde får inle antas till ledamot.

Den som är anställd i statens eller kommuns tjänst i annan
befattning än som sägs i föregående stycke hos annan enskild än advokat får inle
antas fill ledamot, såvida inte styrelsen medger undanlag. Vad som nu sagls
gäller dock inle befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Såvida samfundets styrelse inle med hänsyn till
föreliggande särskilda omständigheter medger undantag, får lill ledamot antas
endast den som

1. är svensk medborgare med

hemvist inom riket,

2.
inte har fyllt
65 år,

3.
under minst fem
år efter ovannämnda kunskapsprov på tillfredsställande sätt utövat praktisk juridisk
verksamhel, varvid han under minst tre år skall ha ägnat sig ål all
yrkesmässigt fillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter an-

35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:26

tingen
som anställd hos advokat eller på allmän advokatbyrå eller för egen räkning
och som vid tiden för ansökningens prövning lillhandagår allmänheten på sådant
sätt, samt

4. genomgått av samfundet anordnade preparandkurser I advokatyrkets
etik och teknik.

36

Bilaga
2 Prop. 1987/88:26

Reviderat
förslag tid ändringar i RB 8:2 samt 8:7 femte stycket Nuvarande lydelse

2§

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som
är svensk medborgare, har hemvist inom rikel och fyllt tjugofem år saml avlagt
för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan
praktisk utbildning, som föreskrivs i samfundets stadgar. Han skall ha gjort
sig känd för redbarhet och även i övrigt bedömas lämplig att utöva
advokatverksamhet.

Den som är
omyndig eller försalt i konkurs får inte anlas lill ledamot. Inte heller får
den antas lill ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot
yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden alt utöva
rådgivningsverksamhet.

Lagfaren
domare eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller
kronofogde får inte antas fill ledamot; inte heller den som annars är anställd
i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild advokat, om inte
advokatsamfundets styrelse medger undanlag. Vad som sagts nu gäller dock inte
befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

(Femte stycket:) Upphör advokat alt vara svensk
medborgare eller inträder beträffande honom sådan omständighet, att han
enligt 2 § andra eller tredje stycket icke må antagas till ledamot av
samfundet, vare han skyldig atl genast utträda; göre han det ej, förordne
styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och
styrelsen ej medgiver, all han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

Föreslagen lydelse 2§

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som
är svensk medborgare, har hemvist inom riket samt avlagt för behörig-hel till domarämbele
föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan annan utbildning som föreskrivs i
samfundets stadgar. Han skall ha gjort sig känd för redbarhel och även i övrigt
bedömas lämplig att utöva advokatverksamhet saml inte har fyllt 65 år.

Advokatsamfundets styrelse får medge undantag från
antagningskraven såvitt gäller medborgarskap, hemvist och åldersgräns.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas
till ledamot. Inte heller får den anlas fill ledamot som enligt 3 § lagen
(1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden
att utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren
domare i eller befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller
kronofogde får inle antas till ledamot, inte heller den som annars är anställd
i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om inte advokatsamfundets
styrelse medger undantag. Vad nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid
allmän, advokatbyrå.

7§

(Femte stycket:) Inträder beträffande advokat sådan
omständighet alt han enligt 2 § tredje eller fiärde stycket inte får antas till
ledamot av samfundet, är han skyldig att genast utträda ur samfundet. Om han
inte gör det, skall styrelsen förordna om hans uteslutning. Delsamma gäller om
en advokat upphör att vara svensk medborgare eller flyttar ur riket och
styrelsen inte medger atl han får stå kvar som ledamot av samfundet.

37

Bilaga 3 Prop.
1987/88:26 1987-05-14 Till Statsrådet och chefen för justitiedepartemenlet

ANSÖKAN
OM FASTSTÄLLELSE AV ANDRINGAR I ADVOKATSAMFUNDETS STADGAR

I.
Regler om antagande av ledamot

Kvalifikationskraven
för atl bli antagen som ledamot i Sveriges Advokatsamfund upptas i 8 kap. 2 §
rättegångsbalken samt 3 § i samfundets stadgar. Även 8 kap. 7 § femte stycket
rättegångsbalken upptar bestämmelser av intresse i della sammanhang.

Sedan
man inom samfundet utrett behovet av ändringar i gällande regler om antagande
av ledamot, hemställde styrelsen i skrivelse den 7 februari 1985 till
justitiedepartementet om regeringens medverkan till vissa filltänkta ändringar
i bestämmelserna. Samfundets skrivelse remitterades den 8 mars 1985 av
departementet till ell anlal statliga och enskilda remissinstanser.

Samlidigl
förbereddes inom samfundet en ändring av 3 § i samfundets stadgar. Efter
remissbehandling hos samfundels avdelningar framlades förslag i frågan på möte
med samfundets fullmäktige den 31 maj 1985.1 sin dåvarande utformning upptog förslaget
ändringar i samfundels antagningsregler i följande hänseenden.

1.
Beträffande bestämmelsen om hur den treåriga kvalifikationstiden skall
fullgöras (för nävarande i 3 § första stycket punkl 4 i samfundets stadgar)
föreslogs atl orden "såsom biträde hos advokat" skulle ersättas med
formuleringen "som anställd hos advokat", vilkel skulle klargöra att regelrätt
anställning fordras.

2.1
nyssnämnda bestämmelse borde uttrycket "rältshjälpsanstalt" ändras
till "allmän advokatbyrå" i anslutning lill rältshjälpslagens
terminologi-

3.
Möjlighet borde öppnas för
styrelsen att medge dispens från kravet i 3 § första stycket i stadgarna att
sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter
vid lidpunkten för ansökningens prövning.

4.
En övre åldersgräns vid 60 år
borde införas för dem som söker inträde i samfundet. Nuvarande nedre
åldersgräns av 25 år borde avskaffas.

5.
Möjlighet för styrelsen all
lämna dispens från kravet på all inträdessö-kandden skall vara svensk
medborgare borde införas.

6.
Möjlighet för styrelsen atl
lämna dispens från kravet på hemvist inom riket borde införas.

7.
Dessutom föreslogs införande av
krav på atl inträdessökanden skall

ha
genomgått av samfundet anordnade preparandkurser. 38

Vid behandling av ärendet
beslöt fullmäktige den 31 maj 1985 atl återre- Prop. 1987/88:26 mittera
förslaget till styrelsen.

Ärendet
upptogs fill förnyad behandling vid ordinarie fullmäktigemöte den 30 maj 1986.
Protokoll från mötet jämte bilagorna 2 och 4 fill protokollet medföljer denna
framställning i kopia. Den förra av bilagorna innehåller redogörelse för
ärendets förberedande behandling. Där omtalas även vilka ändringar som
vidtagits i förslaget innan det för andra gången förelades fullmäktige. Sålunda
hade den föreslagna övre åldersgränsen höjts lill 65 år och kravel på genomgång
av preparandkurser preciserats fill att avse "preparandkurser i
advokatyrkets etik och teknik". Därutöver hade vissa formella justeringar
förelagils i den föreslagna sladgetexten.

Fullmäktige
beslöt att förkasta styrelsens förslag till övre åldersgräns. I övrigt beslöt fullmäkfige
enhälligt alt 3 § i samfundets stadgar under förutsättning av regeringens fastställelse
skulle erhålla den nya lydelse som anges i fullmäktiges protokoll (sid 11 f).

I
enlighet med fullmäktiges beslul får samfundets styrelse härmed hemställa dels
atl regeringen fastställer atl 3 § i samfundels stadgar skall ha den ändrade
lydelse som beslutals av fullmäktige, dels all i samband därmed åtgärder
vidtages för sådan lagändring atl RB 8:2 och 8:7 femte slyckel erhåller del
sakinnehåll, som bilaga 2 till fullmäktiges protokoll utvisar (sid 15).

Stockholm
den 14 maj 1987

För
SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

39

Bilaga
4 Tdl lagrådet remitterat lagförslag

Prop.
1987/88:26

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs alt 8 kap. 2 och 7 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Till
ledamot av'advokatsamfundet får endast den antas som är svensk medborgare,
har hemvisl inom riket och fyllt tjugiifem år samt avlagt för behörighet till
domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan praktisk
utbildning, som föreskrivs i samfundets stadgar. Han skall ha gjort sig känd
för redbarhel och även i övrigt bedömas lämplig att utöva advokatverksamhel.

Till ledamot av advokatsamfundet får endasl den anlas som

1.
är svensk
medborgare,

2.
har
hemvist / Sverige,

3. har avlagt de kunskapsprov

som är föreskrivna för behörighet

fill domarämbete,

4. har genomgått erforderlig

praktisk och teoretisk utbildning,

5.
har gjort sig
känd för redbarhet, och

6.
även i övrigt
bedöms lämplig alt utöva advokatverksamhet.

Advokatsamfundets
styrelse får i enskilda fad medge undantag från antagningskraven såvitt gäller
första stycket 1 och 2. Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte
antas fill ledamot. Inle heller får den anlas till ledamot som enligl 3 § lagen
(1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är
förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän
domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte anlas till ledamot;
inte heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos
annan enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.
Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Advokat,
som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som eljest förfar oredligt,
skall uteslutas ur advokatsamfundet. Äro omstän-

En
advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar
oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är om-

' Senaste
lydelse 1985:355. Senaste lydelse 1982:1114.

40

Föreslagen
lydelse

sländighelerna mildrande,/år i stället varning
tilldelas honom.

Åsidosätter
en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller erinran
meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får han
uteslutas ur samfundet.

Tilldelas
en advokat varning; får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas alt
utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtonlusen
kronor.

Nuvarande
lydelse

digheterna mildrande, må i stället varning tilldelas
honom.

Åsidosätter eljest advokat de plikter, som åvila honom som
advokat, må varning eller erinran meddelas honom. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas advokat varning, får han, om särskilda skäl förehgger,
även åläggas atl utge en straffavgift fill samfundet med lägst ettusen och
högst femtontusen kronor.

Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift
eller erinran prövas av samfundets styrelse eller, i den mån så beslämts i
stadgarna, av annat samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor
överlämnats lill elt sådant organ, är en advokat skyldig all lämna delta organ
de uppgifter som behövs för prövningen.

Prop. 1987/88:26

Upphör
advokat all vara .svensk medborgare eder inträder beträffande honom sådan
omständighet, atl han enligl 2 § andra eder tredje stycket icke må antagas lill
ledamot av samfundet, vare han skyldig atl genast utträda; gör han det ej, förordne
styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och
styrelsen ej medgiver, att han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

I beslul, varigenom någon uteslutits ur samfundet, må
förordnas, att beslutet genast skall gå i verkställighet.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje
meningen må ej åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal må väckas endast om
det är påkallat från allmän synpunkt.

Inträder
beträffande en advokat sådan omständighet all han enligl 2 § tredje eller
fjärde stycket inle får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig all
genast utträda ur samfundet. Om han inte gör det, skall styrelsen förordna om
hans uteslutning. Detsamma gäUer, om en advokat upphör atl vara svensk
medborgare eller flyttar ur rikel och styrelsen inle medger att han får stå
kvar som ledamot av samfundet.

I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får
förordnas all beslutet genast skall verkställas.

Brott mol tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje
meningen får inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal/år väckas endasl
om det är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelsen i 7 § om straffavgift tillämpas
dock inte i fråga om förhållande som hänför sig lill liden före den 1 januari
1983.

41

Innehållsförteckning Prop. 1987/88:26

Proposition......................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Lagförslag.......................................................... 2

Utdrag
ur protokollet vid regeringssammanträde den 24 september

1987
................................................................ 4

1 Inledning.......................................................... 4

2
Allmän motivering.............................................. 5

2.1
Utgångspunkter ......................................... 5

2.2
Medborgarskap och hemvist ......................... ... 5

2.3
Åldersgränser ............................................ 11

2.4
Utbildningskrav .......................................... 11

2.5
Lagtekniska frågor ........................................ 13

3
Ikraftträdande ............................................... 13

4
Upprättat lagförslag ........................................ 13

5
Hemslällan ....................................................... 13

6
Beslut .......................................................... 13

Utdrag ur lagrådels
protokoll vid sammanträde den 30 september 1987 14

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 8 oktober 1987 .. 16

Bilaga
1 Advokatsamfundets styrelses skrivelse den 7 februari 1985

med
bilagor............................................. .. 17

Bilaga 2 Utdrag ur
Advokatsamfundels fullmäktiges protokoll från

sammanträdet
den 30 maj 1986 med bilagor.. .. 24

Bilaga 3
Advokatsamfundets styrelses skrivelse den 14 maj 1987 .. 38

Bilaga 4 Till lagrådet
remitterat lagförslag .......... 40

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987 42