Prop. 1987/88:31

Regeringens proposition 1987/88:31

om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska
kyrkan, m. m.

Prop.

1987/88:31

Regeringen
föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 29 oktober 1987.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas efter hörande av kyrkomötet regeringens förslag till
reformer med anledning av förslag från 1982 års kyrkokommitté och
kyrkoförfaltningsutredningen.

Kompetensfördelningen
mellan församlingar och pastoral ändras så att ansvaret för alla mera
kostnadskrävande församlingsangelägenheter -underhåll av fast egendom, skötseln
av begravningsplatser, personal -läggs på pastoraten.

Obligatoriska
stiftssamfälligheter bildas med kompelens all sköta vissa för stiftels
församlingar gemensamma angelägenheter. Stiftsfullmäktige väljer en
stiftsstyrelse. Den får överta förvaltningsuppgifter från bl.a. domkapitlet.
Biskopen är självskriven ordförande. Domkapitlen behålls för ärenden rörande
kyrkans lära och del kyrkliga ämbetet. Lekmannale-damöterna i domkapitlet väljs
av stiftsfullmäktige. En obligatorisk nämnd hos stiftssamfälligheten —
egendomsnämnden — ersätter de nuvarande stifts- och boställsnämnderna och övertar
deras uppgifter. Stiftssamfälligheten skall hålla stiftsorganen med elt
gemensamt kansli.

Rätten
atl besluta om ändringar i församlingsindelningen och pastorats-indelningen m.
m. delegeras till kammarkollegiet respektive de nya stiftsstyrelserna. De senare
får också besluta om samfällighetsbildning och ändringar i
kontraktsindelningen.

Den
präsleriiga tjänsteorganisationen förenklas. Prästvalen ersätts av tillsättning
genom kyrkorådet eller - i flerförsamlingspastorat — en lillsättningsnämnd,
sedan domkapitlet prövat de sökandes behörighet och yttrat sig över de sökande.
Domkapitlens s. k. tredjegångslillsältning av kyrkoherdar behålls. Flertalet
arbetsgivarfunktioner för prästerna flyttas över

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

från domkapitlen till de
nya stiftsstyrelserna, som också får besluta om Prop. 1987/88: 31
inrättande av prästtjänster i pastoraten. Inrättande av tjänster som stiftsoch
kontraklsadjunkter beslutas av svenska kyrkans centralstyrelse. Regeringen
fastställer en ram för antalet prästtjänster i rikel. Centralstyrelsen
bestämmer årligen del totala antalet prästtjänster i varje stift.

Statens
kostnader för domkapitlen upphör. Kyrkofonden lämnar allmänl uljämningsbidrag
lill pastorat och samfälligheter. Församlingarna i flerförsamlingspastorat får
inte längre rätl till sådant bidrag. Sfiftsbidrag ur kyrkofonden skall utgå
till stiftskansliernas verksamhel m. m. Ur fonden kan också betalas dels sådant
bidrag som sliflsstyrelsen kan dela ut fill pastoral och kyrkliga samfälligheter
med särskilda behov av stöd för sin verksamhet, dels bidrag till underhåll av
kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader.

Normgivningen
i fråga om det kyrkliga ämbetet förs över lill kyrkomötets kompetensområde.

Domkapitlens
och ansvarsnämndens för biskopar beslut i frågor om atl skilja någon från del
kyrkliga ämbetet eller om alt för viss tid förklara någon obehörig att utöva
ämbetet får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd.

Reformerna,
som medför ändringar i bl.a. regeringsformen och lagen (1982:942) om svenska
kyrkan, avses träda i kraft under år 1989.

Propositionens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs atl punkterna 9, 10 och 12
övergångsbestämmelserna till regeringsformen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som
trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska
kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma säll som
huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande av
kyrkomötet inhämtas.

Föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom
lag, som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.

Prop.
1987/88:31

Grundläggande föreskrifter om prästerUga tjänster i
svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter saml andra föreskrifter om kyrkomötet
än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan
lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller
grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet
och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet.
Föreskrifter som innebär ändring av del ändamål för vilkel den kyrkliga
egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas på samma säll som
lagen om svenska kyrkan.

I fråga om ändring eller upphävand styckena gäller vad som
är föreskrivet

Grundläggande
föreskrifter om prästtjänster i svenska kyrkan och om biskopar och domkapitel
samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i
lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter
yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om
organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som
är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av
det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom
lag, som stiftas pä samma sätl som lagen om svenska kyrkan.

e av lag som avses i första-tredje om stiftande av sådan
lag.

10.
Kyrkomötet fär med slöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan genom
kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

svenska kyrkans lära.

svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar, kollekler,

central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt
utlandsarbete samt diakoni,

kyrkomötets
arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

' Regeringsformen omtryckt 1985:866.

svenska kyrkans lära, del kyrkliga ämbetet, svenska
kyrkans böcker,

svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga
handlingar, kollekler.

central verksamhel för evangelisation, mission och övrigt
utlandsarbete samt diakoni.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1987/88:31

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet alt meddela föreskrifter
i elt visst ämne, kan riksdagen därvid medge alt kyrkomötet genom kyrklig
kungörelse överiåter ål myndigheter under kyrkomötet all i sådan kungörelse
meddela bestämmelser i ämnet. I fråga om svenska kyrkans böcker, svenska
kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekler kan
riksdagen också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter ål
stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala
förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser.

kyrkomötets
arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

Bemyndigar
riksdagen kyrkomötet alt meddela föreskrifter i etl visst ämne, kan riksdagen
därvid medge alt kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt myndigheter
under kyrkomötet alt i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. I fråga
om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga
handlingar saml kollekler kan riksdagen också medge atl kyrkomötet genom
kyrklig kungörelse överiåter åt domkapitel, kyrkliga kommuner eller
kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser.

Riksdagen
kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i
första stycket. Della gäller även om kyrkomötet har bemyndigats all besluta
föreskrifter i ämnet. Regeringen får inle besluta föreskrifter i dessa ämnen.

12. När
regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning,
utövning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan, skall
föredraganden tillhöra svenska kyrkan.

12. När
regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvärd eller
religionsundervisning, utövande av prästämbetet eller prästtjänster,
befordran, ämbetsansvar eller tjänsteansvar inom kyrkan, skall föredraganden
tillhöra svenska kyrkan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

2 Förslag till Prop. 1987/88:31

Lag om ändring i lagen (1982: 942) om svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:942) om
svenska kyrkan dels att 7 § skall ha följande lydelse,

dels atl det i lagen skall införas sju nya paragrafer,
12-18 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§' Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela
föreskrifter i följande ämnen:

1.
svenska kyrkans
lära, I. svenska kyrkans lära,

2.
svenska
kyrkans böcker, 2. det kyrkliga ämbetet,

3. svenska kyrkans sakrament, 3. svenska kyrkans
böcker,

gudstjänst och övriga handlingar,

4. kollekler, 4. svenska kyrkans sakrament,

gudstjänst och övriga handlingar,

5. central verksamhel för evange- 5. kollekler,

lisation, mission och övrigt ullands-

arbete saml diakoni,

6. kyrkomötets arbetssätt samt 6. central verksamhel förevange-

verksamheten hos myndigheter un- lisation, mission och övrigt utlands-

der kyrkomötet. arbete saml diakoni,

7. kyrkomötets arbetssätt saml verksamheten hos
myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt
svenska kyrkans centralstyrelse atl i sådan kungörelse meddela föreskrifter om
kollekler. Kyrkomötet får också genom kyrklig kungörelse överlåta åt
domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter all
meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar samt kollekler.

Föreslagen lydelse

12
§ Frågor
om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet prövas av domkapitlet i det
stift där kandidaten söker en anställning som präst. I andra fad prövas
frågorna av domkapitlet i det stift där kandidaten är kyrkobokförd eller, om
han inte är kyrkobokförd inom rikel, av domkapitlet i Uppsala stift.

13
§ En
präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har blivit avskedad från sin
anställning som präst, kan skiljas från prästämbetet eder för viss tid, som
inte överstiger ett år, förklaras obehörig atl utöva detta. Detsamma gäller för
den präst, som inte innehar eller uppehåller en prästtjänst och som på grund av
sitt levnadssätt eller annars har i avsevärd mån skadat det anseende en präst
bör ha.

14
§ En
präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har ålagts diciplinpåföljd,
kan förklaras obehörig att utöva prästämbetet för viss tid,

' Senaste lydelse 1985:868. 5

Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:31

som inte överstiger ett år, om han i anslutning till domen
eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet har erhållit tjänstledighet.
Under tiden får han inte utöva sin tjänst. Detsamma gäller för den präst som
innehar eller uppehåller en prästtjänst och som genom lagakraftägande dom
funnits ha begått brott.

En präst kan även förklaras obehörig att utöva
prästämbetet under den tid då han är avslängd från sin anställning som präst.

15
§ En
präst som har övergett svenska kyrkans lära skall skiljas från prästämbetet.
Den som innehar en anställning .som präst får dock skiljas från ämbetet först
sedan han har slutat sin anställning.

16
§ Frågor
om att skilja någon från det kyrkliga ämbetet ellerför viss tid förklara denne
obehörig atl utöva ämbetet prövas enligt följande:

Innehavare Prövas av

1. biskopar ansvarsnämnden för biskopar

2.
andra
präster än biskopar

a) präster som är kyrkobokförda

i Sverige

—
präster som
är anställda i etl domkapitlet i det stift där prästen
stift har sin anstädning

—
präster som
tjänstgör i svensk domkaphlet i Uppsala stift
församling i utlandet

—
präster som
är anställda inom domkapdlet i Uppsala stift
Svenska kyrkans stiftelse för

rikskyrklig verksamhet eller av styrelsen för Svenska
kyrkan i ullandel

— övriga
präster domkapitlet i det stift där prästen

är kyrkobokförd

b) präster som inte är kyrkobok- domkapitlet i Uppsala stift

förda i Sverige

17 § Domkapitlets och ansvarsnämndens för biskopar beslut
I ärenden

enligl 16 § gäller omedelbart.

Besluten får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd.
Besvärsnämndens beslut får inle överklagas.

18 § Domkapitlen skall se tid all den för svenska kyrkan
gällande

ordningen med avseende på svenska kyrkans lära, böcker, sakrament,

gudstjänst och övriga handlingar iakttas i församlingarna. Domkapitlen

skad vidare ha tillsyn över hur innehavarna av del kyrkliga ämbetet

förvaltar detta och efterlever sina angivna vigningslöflen.

Ytterligare föreskrifter om domkapitlen och deras
uppgifter finns i lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

Härigenom föreskrivs atl 47 och 48 §§ lagen (1982:943) om
kyrkomötet' skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:31

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Besvärsnämnden
består av en ordförande, som skall vara eller ha varil ordinarie domare, och
fyra inom kyrkomötet valda ledamöter. Ordföranden väljs särskill.

För ordföranden skall finnas en ersättare. Vad som
föreskrivs om ordföranden gäller också ersättaren. För övriga ledamöter skall
inom kyrkomötet ulses lika många ersättare.

Besvärsnämnden
består av en ordförande och en vice ordförande, som skall vara eller ha varil
ordinarie domare, och fyra övriga ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden
väljs särskilt. För de övriga ledamöterna skall utses lika många ersättare.

Endast
den som är medlem av svenska kyrkan och är myndig får vara ledamot eller
ersättare.

48
§3 Besvärsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter
är närvarande. En ledamot eller ersättare i nämnden får handlägga vissa slag av
ärenden i den utsträckning som kyrkomötet kan ha föreskrivit.

Om det
framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning till-lämpas föreskrifterna
i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.

Om del
framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning till-lämpas föreskrifterna
i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Bestämmelserna i 29 kap.
rättegångsbalken om omröstning i brottmål skall dock tillämpas i frågor om alt
skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller om att för viss tid förklara någon
obehörig alt utöva ämbetet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

' Lagen omtryckt 1985:892. Senaste lydelse 1985:892. '
Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1987/88:5 föreslagna lydelsen.

4 Förslag
till Prop. 1987/88:31

Domkapitelslag

Härigenom föreskrivs följande.

Domkapitlet och dess uppgifter

1 § I varje stift skall det finnas ett domkapitel.

Domkapitlet skall ulföra de uppgifter som enligt lagen
(1982:942) om svenska kyrkan eller annan författning ankommer på det.

Ledamöter och suppleanter

2 § Domkapitlet beslår av följande ledamöter:

1.
biskopen som
ordförande,

2.
domprosten
eller, där det inte finns någon domprost, en av regeringen för sex år i sänder
bland stiftels kyrkoherdar förordnad ledamot som vice ordförande,

3.
en präst vald
av stiftets präster,

4.
tre lekmän
valda av stiftsfullmäktige.

För ledamöterna enligt första stycket 3 och 4 skall det
finnas lika många suppleanter. De utses på samma säll som ledamöterna.

Vid handläggning av de ärenden om del kyrkliga ämbetet som
enligt 16 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan ankommer på domkapitlet, skall
dess sekreterare ingå som ledamot.

Sekreteraren

3 § För domkapitlet skall det finnas en sekreterare.
Stiftsstyrelsen för

ordnar sekreteraren efter yttrande av domkapitlet.

Behörig att vara domkapitlets sekreterare är den som är
medlem av svenska kyrkan och har avlagt juris kandidatexamen eller
juristexamen.

Personal och lokaler m. m.

4 § Stiftssamfälligheten skall tillhandahålla domkapitlet
sekreteraren och annan personal, kontorslokaler, inventarier, materiel saml det
som i övrigt behövs för att domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Valbarhet

5 § Valbar fill prästledamot eller suppleant för denne
är den som innehar

en anställning som präst inom stiftet.

Valbar till lekmannaledamol eller suppleant för denne är
den som är kyrkobokförd inom stiftet, är medlem av svenska kyrkan och som är
myndig på valdagen.

Om en ledamot eller suppleant inle längre är valbar,
upphör hans uppdrag genast.

Valet av prästledamot och suppleant för denne

Rösträtt vid valet

6 § Rösträtt vid val av präslledamot och suppleant för
denne har den

präst som innehar en anställning som präst inom stiftet
och som är behörig Prop. 1987/88: 31 atl utöva prästämbetet.

Valperiodens längd m.m.

I § Valet av prästledamoten och dennes suppleant gäller
för en lid av sex

år räknat från och med den 1 januari året efter det år valet har skell. Valet

sker vid möte med stiftets präster inför biskopen som valförrättare. Kan

inte möte med stiftets präster sammankallas före en valperiods utgång, får

valet förrättas på det sätt som anges i andra stycket.

Om ledamoten eller suppleanten avgår under
tjänslgöringsfiden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval
förrättas för den återstående fiden. Valet förrättas kontraktsvis med
kontraktsprosten som valförtällare.

Kungörelse om valet

8 § Tid och plats för valet beslutas av domkapitlet.
Kungörelsen om

beslutet skall i god lid före valet tillställas de röstberättigade genom kon

traktsprostarna.

Förfarandet vid valet

9 § Valet sker med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgörs
utgången av

valet genom lottning.

10 § Röstberättigad som är förhindrad att personligen
närvara vid valet

får sända in sina valsedlar till valförrätlaren i slutna kuvert. Kuverten skall

förses med egenhändigt undertecknad, av två vittnen styrkt påskrift om

innehållet. Valsedlarna för valet av ledamoten respektive suppleanten

skall läggas i olika kuvert.

De insända kuverten öppnas vid valförrättningen.
Valsedlarna tas ut, utan att läsas, och blandas med de valsedlar som lämnats
personligen vid valtillfället. Sedan räknas rösterna samman.

II § Protokoll skall föras över valet. I detta anges
vilka röstberättigade

som lämnat sina valsedlar personligen vid vallillfället och vilka som sänt in

sina valsedlar. Protokollet justeras samt skrivs under av valförrätlaren och

minst två röstberättigade. Det skall sedan omedelbart sändas till domkapit

let.

Röstsammanräkning

12 § När valet förrättas på möte med stiftets
präster, tillkännager valför

rätlaren valets utgång efter det atl rösterna har räknats samman. Om valet

förrättas kontraklsvis, skall domkapitlet räkna samman rösterna på den

dag som angetts i kungörelsen om valet och tillkännage valels utgång

genom anslag. Genom tillkännagivandet är valet avslutat.

Förvaring av valhandlingar

13 § Valsedlar och annal valmalerial skall förvaras
på betryggande säll

lill dess alt valet har vunnit laga kraft.

Valet av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa Prop. 1987/88:31

Tidpunkt för valet

14 § Stiftsfullmäktige skall snarast efter sin
valperiods början förrätta val

av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa. Valet gäller lill dess all

stiftsfullmäktige förrättar nytt val under sin näsla valperiod.

Om en ledamot eller suppleant avgår under
tjänstgöringstiden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval
förrättas för den återstående fiden.

Förfarandet vid valet

15 § Valet skall ske på samma sätl som val av
ledamöter i stiftsstyrelsen.

Om suppleanterna inle väljs proportionelll, skall del vid valet även

bestämmas
i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

16 § Sedan protokollet över valet har justerats
skall det omedelbart sän

das till domkapitlet.

Hur man överklagar valen

17 § Val av präsfiedamot och suppleant för denne
får överklagas hos

kammarrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill domkapitlet

inom tio dagar efter del all valet avslutades.

Domkapitlet skall infordra valförrällarens förklaring över
överklagandet samt valsedlar och övriga valhandlingar. Domkapitlet skall sända
dessa handlingar och överklagandet med egel yltrande till kammarrätten. Bestämmelserna
i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut skall inle
tillämpas. Kammarrätten prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i
rätt tid.

Den som har valls lill präslledamot utövar sitt uppdrag
utan hinder av atl valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten
inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagls om
ledamot gäller också för suppleant.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen
gäller inle beslut som avses i denna paragraf.

18 § Val av lekmannaledamöter och suppleanter för
dessa får överklagas

enligt 13 kap. församlingslagen (1988: 000).

Förhinder för biskopen

19 § När biskopen är förhindrad att utöva sin
tjänst eller när biskops

tjänsten är ledig får domkapitlet

1.
utse
kontraktsprostar och vikarier för dessa,

2.
besluta om vem
som skall fullgöra de uppgifter som biskopen får lämna över till annan,

3.
anlita annan
biskop för prästvigning och de övriga ämbetsuppgifler som måste fullgöras av
biskop.

Hovkonsistoriet

20 § I Stockholm skall det finnas ett
hovkonsistorium. Detta skall ha

samma befogenheter med avseende på hovförsamlingen som domkapitlen

har mol församlingarna. 10

21 § Hovkonsistoriet
består av följande ledamöter: Prop. 1987/88:31

1.
överhovpredikanten som
ordförande,

2.
de ordinarie hovpredikanterna,

3.
två lekmän utsedda av konungen
efter förslag av hovförsamlingens kyrkostämma.

För
lekmannaledamöterna skall på samma sätt utses lika många suppleanter.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1989.

2.
Genom lagen upphävs

Kungl.
Maj:ts instruktion den 28 juni 1681, varefter dess consistorium aulicum vid de
där förefallande ärender skall hava sig att rätta, samt lagen (1936: 567) om
domkapitel.

3.
Uppdraget för prästledamöter
och suppleanter för dessa som har utsetts enligl äldre bestämmelser gäller till
och med utgången av sjätte årel efter valet.

4.
Uppdraget för lekmannaledamöter
och suppleanter för dessa som har utsetts enligt äldre bestämmelser upphör när
stiftsfullmäktige har valt lekmannaledamöter och suppleanter enligl de nya
bestämmelserna och valet har vunnit laga kraft.

11

5
Förslag till Prop. 1987/88:31

Kyrkofondslag

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ Genom kyrkofonden skall
kostnader för svenska kyrkans verksamhet fördelas enligl bestämmelserna i denna
lag.

2
§ Vad som i denna lag sägs om
pastorat skall tillämpas på

1.
lerritoriella pastorat,

2.
pastoratssamfälligheter,

3.
flerpasloraissamfälligheter.

Regeringen
får förordna atl lagen skall tillämpas också på icke-territoriella pastorat.

3 §
I lagen avses med

bidragsår
det år under vilket bidrag betalas ut enligt 13-18 §§,

skatteunderlag
antalet skallekronor enligt taxeringsnämnds beslut om taxering lill kommunal
inkomstskall årel före bidragsäret, minskal med del anlal skallekronor som har
påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt,

skattekraft
skatteunderlaget per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före
bidragsåret,

medelskatlekraft
skalleunderiaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före
bidragsäret.

Statistiska
centralbyrån fastställer medelskattekraflen senast den 31 december året före
bidragsäret.

Kyrkofondens
styrelse och förvaltning

4 §
För kyrkofonden skall del finnas en styrelse. Denna skall bestå av en

ordförande och sex andra ledamöter.

Ordföranden
och tre av de övriga ledamöterna ulses för tre år av regeringen.

Tre
ledamöter utses av kyrkomötet. Dessa ledamöter väljs för kyrkomötets valperiod
snarast efter valperiodens början. Valet gäller till dess att kyrkomötet
förrättar nytt val under nästa valperiod.

För
styrelsens ledamöter skall del finnas lika många ersättare. De utses på samma
sätl som ledamöterna.

5 §
Regeringen får meddela föreskrifter om förvaltningen av kyrkofon

den.

Hur
kyrkofonden tillförs medel

6 §
Till kyrkofonden betalas

1.
allmän och särskild kyrkoavgift
enligl 10-12 §§,

2.
statsbidrag som beviljas för
ändamålet.

Till
kyrkofonden skall även föras avkastning och ersättning från fondens tillgångar
och från andra kapitaltillgångar enligt regeringens bestämmande.

7 §
Om det behövs får kyrkofonden ta upp lån i den omfattning som 12

regeringen bestämmer.

Hur kyrkofondens medel används Prop. 1987/88:31

8 § Ur kyrkofonden betalas

1.
allmänl och
extra utjämningsbidrag enligl 13-16 §§,

2.
stiftsbidrag
och kyrkobyggnadsbidrag enligl 17-18 §§,

3.
kostnader för
avlöningsförmåner till biskopar och sådana präster som är anställda i de
svenska utlandsförsamlingarna,

4.
kostnader för
pensionsförmåner till präster eller efterlevande till präster enligt
föreskrifter som regeringen meddelar eller enligt avtal samt för
försäkringsförmåner som enligt statlig grupplivförsäkring utgår för präster
eller andra kyrkomusiker än skolkantorer,

5.
kostnader för
kyrkomötet och dess myndigheter enligt regeringens bestämmande,

6.
kostnader för
arvoden och annan ersättning till ledamöter och suppleanter i domkapitlen
enligl regeringens bestämmande,

7. förvaltningskostnader enligl regeringens
bestämmande för ärke

biskopsämbetet och departement eller myndigheter där kyrkliga frågor

handläggs,

8.
kostnader för
verksamhet, som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhel, enligt regeringens bestämmande,

9.
andra kostnader
för kyrkliga ändamål enligt regeringens bestämmande,

10. kostnader för kyrkofondsstyrelsens kansli och
kyrkofondens förvalt

ning i övrigt.

9 § Ur kyrkofonden får lån lämnas för åtgärder som syftar
till alt rationa

lisera driften av löneboställen eller präsllönefondsfasligheler. Lån får ock

så lämnas för förvärv av jordbruksfastighet som löneboslälle eller prästlö-

nefondsfastighel, om förvärvet syftar till en rationalisering av det kyrkliga

jordinnehavet i stiftet.

Lån fär också lämnas om ett löneboställe eller en
präsllönefondsfastig-het skall belastas med kostnader till följd av
fastighelsbildningsförrällning eller företag enligl lagen (1939:608) om
enskilda vägar, anläggningslagen (1973:1149) eller vaftenlagen (1983: 291).

Regeringen får meddela föreskrifter om lån ur kyrkofonden.

Kyrkoavgifter

Allntän kyrkoavgift

10
§ Pastoraten
skall varje år betala allmän kyrkoavgift lill kyrkofonden. Avgiften beräknas på
skalleunderiaget och är 16 öre per skallekrona.

11
§ Vid
beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften enligt 10 § skall det antal
skattekronor som hänför sig till personer som inte är medlemmar av svenska
kyrkan minskas med 70 procent.

Särskild kyrkoavgift

12 § Pastorat som har lönetillgångar skall varje år
också betala särskild

kyrkoavgift lill kyrkofonden. Pastoratens lönelillgångar är löneboställen

och prästlönefonder saml andelar i präsUönejordsfonder och präsllöne

fondsfasligheler.

Särskild kyrkoavgift beräknas

1. för
egendom som taxeras enligt fastighelslaxeringslagen (1979:1152)

lill två procent av taxeringsvärdet, ]3

2.
för aktier och andelar i
aktiefonder lill två procent av marknadsvar- Prop. 1987/88: 31 del,

3.
för obligationer, förlagsbevis och
konvertibla skuldebrev till åtta procent av marknadsvärdet,

4.
för bankmedel och andra
fordringar till åtta procent av det nominella värdet.

Till
den del taxeringsvärdet enligl andra stycket 1 beslår av skogsbruksvärde skall
i stället för vad som där sägs gälla att avgiften skall beräknas till sex
procent av skogsbruksvärdel.

Underlaget
för avgiften bestäms med hänsyn till förhållandena den 31 december året före
det år som närmast föregår bidragsåret.

För
lönetillgångar som utgörs av andel i fast egendom skall avgiften beräknas i
proportion till andelslalel.

Utjämningsbidrag

Allmänt
utjämningsbidrag

13
§ Pastoraten och
sfiftssamfälligheterna får ett allmänl utjämningsbidrag om skatteunderlaget
understiger det skatteunderlag som motsvarar den garanterade skattekraften
enligt 15 §. Bidraget ulgår med ett belopp som motsvarar produkten av det
enligt 14 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och skattesatsen för
bidragsåret.

14
§ Tillskottet av skatteunderlag
utgör skillnaden mellan del skatteunderlag som motsvarar den garanterade
skattekraften enligt 15 § och skatteunderlaget.

För
kyrkliga samfälligheter skall tillskottet av skalteunderiag utgöra summan av de
tillskott som utgår eller skulle ha utgått till de i samfälligheten ingående
pastoraten enligt första stycket.

Tillskottet
av skalteunderiag avrundas lill närmaste hela tusental skattekronor, varvid
500 skattekronor avrundas uppåt.

15 §
För pastoralen och stiftssamfälligheterna gäller som garanti följande

skattekraft i procent av medelskattekraflen.

Pastoraten och
stiftssamfälligheterna i Garanterad skattekraft

Stockholms län

98

Uppsala län

95

Södermanlands län

95

Östergötlands län

95

Jönköpings län

95

Kronobergs län

95

Kalmar län utom
Mörbylånga och

Borgholms kommuner

95

Mörbylånga och Borgholms
kommuner

98

Gofiands län

104

Blekinge län

95

Kristianstads län

95

Malmöhus län

95

Hallands län

95

Göteborgs och Bohus län

95

Älvsborgs län

95

Skaraborgs län

95

Värmlands län

95

14

Pastoraten och stiftssamfälligheterna i Garanterad skattekraft Prop. 1987/88:31

Örebro län 95

Västmanlands län 95

Kopparbergs län 98

Gävleborgs län 98

Väslernorrlands län 101

Jämtlands län 104

Västerbottens län utom Dorotea, Sorsele,

Slorumans, Vilhelmina och Åsele

kommuner 107

Dorotea, Sorsele, Slorumans, Vilhelmina

och Åsele kommuner 110

Norrbottens län:

Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå

och Älvsbyns kommuner 107

Arvidsjaurs kommun 110

Arjeplogs kommun 113

Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala,

Överkalix och Övertorneå kommuner 116

Extra utjämningsbidrag

16 § Kyrkofondens styrelse får bevilja pastorat och
stiftssamfälligheter

extra utjämningsbidrag enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Övriga bidrag

Stiftsbidrag

17 § Kyrkofondens styrelse fär enligl föreskrifter
som regeringen med

delar bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden (stiftsbidrag) för

betalning av följande kostnader:

1.
domkapitlets,
stiftsstyrelsens och egendomsnämndens förvaltningskostnader,

2.
lönekostnader
för sekreterare till biskopen,

3.
lönekostnader
för stiftsadjunkter, kontraklsadjunkter, pastorsadjunkter, garnisonspastorn i
Boden och kyrkoherdar för samer,

4.
arvoden till
kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa,

5.
kostnader i
samband med möte med stiftets präster,

6. kostnader för särskilda bidrag (strukturbidrag) som
sliflsstyrelsen

skall fördela mellan pastoraten för särskilda behov.

Kyrkobyggnadsbidrag

18 § Kyrkofondens styrelse fär bevilja elt pastorat
bidrag till koslnads-

krävande underhåll och restaurering av församlingskyrka enligt föreskrif

ter som regeringen meddelar.

Övriga bestämmelser

Fördelning av bidragsbelopp vid indelningsändring

19 § När elt beviljat bidrag behöver uppdelas på
flera mottagare lill följd

av en indelningsändring, skall kyrkofondens styrelse besluta om bidragets

fördelning. 15

16

Inskränkning
av utjämningsbidrag Prop. 1987/88:31

20 §
Kyrkofondens styrelse får bestämma atl ell beviljat utjämningsbi

drag skall sällas ner eller upphöra atl ulgå, om utbetalningen av bidraget

kan leda lill en sänkning av elt pastorats utdebitering av församlingsskatt

under en nivä som fastställs av regeringen. Nivån får inte med mer än 20

öre översliga medeluldebiteringen av församlingsskatt i rikel.

Hur
tillskott av skatteunderlag samt allmän och särskild kyrkoavgift faststäUs

21 §
Kyrkofondens styrelse fastställer för varje pastorat tillskottet av

skalteunderiag saml vad som skall utgå i allmän och särskild kyrkoavgift.

Styrelsen skall meddela dessa uppgifter senast den 25 januari bidragsåret.

Till
ledning för det kyrkokommunala budgetarbetet skall kyrkofondens styrelse senast
den 10 september året före bidragsäret meddela pastoralen och
sfiftssamfälligheterna preliminära uppgifter om tillskott av skatteunderlag,
stiftsbidrag saml belopp för allmän och särskild kyrkoavgift.

1.
Denna lag träder i kraft den I
januari 1989.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader.

3.
Om det i en lag eller annan
författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i
denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

4.
Beslut som har meddelats enligt
äldre bestämmelser om att ur kyrkofonden skall betalas kostnader för
avlöningsförmåner till stifts-, konlrakls-och pastoralsadjunkler,
mililärpaslorer, garnisonspaslorn i Boden och kyrkoherden för samer samt för
prosllillägg och vissa bidrag till andlig vård vid sjukvårdsinrättningar gäller
till utgången av juni 1989.

5.
Vid bestämmande av stiftsbidrag
enligl 17 § skall lill utgången av juni 1991 med pastorsadjunkt också försläs
pasloratsadjunkt.

6.
Beslut som har meddelats enligl
äldre bestämmelser om förvaltningskostnader för domkapitel, stiflsnämnd och
boslällsnämnd gäller lill utgången av juni 1989.

7.
Till stiftssamfälligheter
lämnas inga allmänna eller extra uljämningsbidrag för år 1989.

8.
Kyrkofondens styrelse skall
senast den 10 september 1988 meddela pastoraten de preliminära uppgifter som
anges i 21 § till ledning för del kyrkokommunala arbetet med 1989 års budget.

6 Förslag
till Prop. 1987/88:31

Lag om förvaltningen av kyrklig jord Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner
m. m.

1 §
Kyrklig jord är sådan fast egendom eller tomträtt

1.
vars avkastning är
avsedd för avlöning ål kyrkoherde eller komminister i visst pastorat
{löneboslälle),

2.
där tjänstebostad är
anvisad ål en kyrkoherde eller komminister (prästgård),

3.
vars avkastning är
avsedd för en församlingskyrkas behov {församlingskyrkas fastighet),

4.
som förvärvats för medel
ur prästlönefonder från flera pastorat och vars avkastning är avsedd för
avlöning åt kyrkoherde eller komminister i dessa pastoral
(prästlönefondsfastighet),

5.
vars avkastning tillförs
kyrkofonden {kyrkofondsfastighet),

6.
vars avkastning är avsedd för
en domkyrkas behov (domkyrkas fastighet), eller

7.
där tjänsteboslad är
anvisad åt en biskop (biskopsgård).

Om
tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir denna löneboställe.

Vid
tillämpning av 21 och 23 §§ skall även sådan fast egendom på vilken en
församlingskyrka eller domkyrka av stiflelsekaraklär är uppförd anses som
församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas faslighet.

2
§ Bestämmelser i lag eller
annan författning om fast egendom eller tomträtt som tillhör staten tillämpas
inte på kyrklig jord.

3
§ Vad som enligl lag eller
annan författning åligger fastighetsägare skall fullgöras av den som förvallar
den kyrkliga jorden.

Den
som förvallar den kyrkliga jorden företräder denna om annat inle sägs i denna
lag.

Egendomsnämnden

4
§ I vatje stiflssamfällighel
skall det finnas en egendomsnämnd. Nämnden skall ha hand om de uppgifter i
fråga om kyrklig jord inom stiftet som ankommer på nämnden enligt denna lag
eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.

5
§ Ledamöter och suppleanter i
egendomsnämnden väljs av stiftsfullmäktige till det anlal som fullmäktige
bestämmer. Antalet ledamöter får dock inle vara mindre än fem. Antalet
suppleanter bör vara minst lika stort som antalet ledamöter.

Om
suppleanterna inle väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i
vilken ordning de skall inkallas till ijänstgöring.

6§
Följande bestämmelser i församlingslagen (1988:000) tillämpas på
egendomsnämnden:

7
kap. 8 § om rätl till ledighet för uppdraget,

7
kap. 10 § om ordförandeskapet,

7
kap. 11 § om sammanträden, 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

7 kap. 12 § om suppleanternas tjänstgöring, Prop. 1987/88: 31

7 kap. 13 § första slyckel om beslulförhel,

7 kap. 14 § om val av särskild avdelning samt krav på
beslul och protokoll, 7 kap. 15 § om mottagande av framställningar m. m., 7
kap. 17 § om reglemente, 7 kap. 21 § om förvaring av arkivhandlingar,

7 kap. 22 § första slyckel om ersättning till ledamöter
och suppleanter, 9 kap. 4 § om valbarhet, 9 kap. 5 § om valperiodens längd.
Därvid skall följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om stiftsstyrelsen skall avse egendomsnämnden.

2.
Bestämmelserna
om församlingen, kyrkofullmäktige och kyrkostämman skall avse stiftssamfälligheten
och stiftsfullmäktige.

3.
Regeringen
eller den myndighel som regeringen bestämmer får besluta att egendomsnämndens
protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat säll än i kyrkoarkiv.

Förvaltningen

Allmänna bestämmelser

7 § Pastoratet skall förvalta löneboställen och
församlingskyrkors faslig

heter, med undantag av tillhörande skog, saml prästgårdar.

Församlingen skall förvalta skogen på församlingskyrkas
fasligheter.

Egendomsnämnden skall förvalta präsllönefondsfasligheler,
domkyrkas fastigheter och biskopsgården samt skogen på löneboställen. Lunds domkyrkas
fastigheter skall dock förvaltas av elt särskilt domkyrkoräd enligt
bestämmelser som regeringen meddelar.

Kammarkollegiet skall förvalta kyrkofondsfasligheler.
Egendomsnämnden skall dock förvalta en kyrkofondsfastighel, om kammarkollegiet
beslutar att överlämna förvaltningen av fastigheten åt nämnden. Kammarkollegiet
kan också överlämna förvaltningen åt någon annan förvaltare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
efter ansökan av den som förvallar den kyrkliga jorden besluta all denna skall
förvallas på annat sätt.

Särskdda bestämmelser om prästgårdar och biskopsgårdar

8 § Vid förvaltningen av prästgårdar och biskopsgårdar
skall naturvår

dens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning.

Egendomsnämnden får meddela bestämmelser för vården och
användningen av prästgårdar som ulgör en särpräglad miljö. Delsamma gäller
sådana byggnader på prästgårdar som har ett särskilt värde som exempel på en
viss tids byggnadsskick.

Vad som sägs om prästgård i första och andra styckena
skall även gälla vid förvaltningen av ett löneboslälle, som tidigare har varit
prästgård.

9 § Har etl pastoral enligt 48 § prästanslällningslagen
(1988:000) anvisat

kyrkoherden eller en komminister tjänsteboslad pä en prästgård, skall pas

toratet anordna prästgården.

Pastoratet skall underhålla prästgården och vid behov
bygga nya hus på den. Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, om delta inte
enligl föreskrifter som regeringen meddelar eller enligl avtal skall ankomma
på innehavaren av Ijänstebostaden.

18

10 §
Egendomsnämnden skall svara för löpande underhåll, skötsel och Prop.
1987/88:31

uppvärmning av biskopsgärden, om detta inte enligl avtal skall ankomma

på
någon annan. Behöver husen på biskopsgården byggas om eller en ny biskopsgård
byggas, skall egendomsnämnden föreslå det hos regeringen. För biskopsgården i
Lunds stift gäller dock de bestämmelser som regeringen meddelar.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, kammarkollegiet får meddela ytterligare
föreskrifter om hur egendomsnämndens åligganden enligt första stycket skall
utföras.

t

Särskilda
bestämmelser om annan kyrklig jord

11
§ Förvaltningen av
löneboslällen, församlingskyrkors fastigheter, präsllönefondsfasligheler,
domkyrkors fastigheter och kyrkofondsfaslig-heter skall inriktas på all
egendomens avkastningsförmåga las tillvara på ekonomiskt bästa sätt.
Naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig
omfattning.

12
§ Etl pastoral får endasl efter
medgivande av egendomsnämnden företa en mera omfattande värdebesländig
rationalisering med avseende på ett löneboställes jordbruk. Delsamma gäller i
fråga om nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av hus på ell löneboställes
jordbruk.

Innan
egendomsnämnden avgör en fråga om sådant medgivande, skall nämnden begära in
yttrande från lantbruksnämnden och bereda kommunen där egendomen finns
tillfälle all yttra sig, om det inte är obehövligt.

13
§ När elt löneboställe eller en
församlingskyrkas faslighet skall upplåtas på jordbruksarrende, skall
egendomsnämnden bestämma villkoren för upplåtelsen. När en arrendenämnd eller
en domstol handlägger frågor om sådana villkor företräds den kyrkliga jorden av
egendomsnämnden.

14
§ Rätt lill jakt på kyrklig jord
upplåts av den som förvaltar egendomen, om inte annat följer av andra slyckel.

Egendomsnämnden
upplåter rätt lill jakt på ett löneboslälle, om nämnden förvaltar skogen på
fastigheten. Pastoratet får dock med egendomsnämndens medgivande besluta om
upplåtelse i fråga om sådan mark som inte är skogsmark och som ligger avskilt i
förhållande lill skogen. Sådant medgivande får inte lämnas om det med hänsyn
till jaktvården finns skäl för gemensam upplåtelse.

15
§ Räll lill fiske i vallen som
hör till kyrklig jord upplåts av den som förvallar egendomen. Pastoratet
upplåter dock rätt till fiske i vallen som hör lill ett löneboställe eller en
församlingskyrkas faslighet.

16
§ Egendomsnämnden skall
företräda kyrklig jord med undantag för kyrkofondsfastigheter i ärenden om
upplåtelse av följande rättigheter:

1.
nyttjanderätt till mark för
församlingsändamål, kommunall behov, bostadsbebyggelse, industri eller annal
liknande ändamål,

2.
tomträtt,

3.
räll lill annan nalurlillgäng
än vattenkraft,

4.
servitut.

Detsamma gäller ärenden som
rör ledningsrält eller vägran samt, om

regeringen inte föreskriver alt annan myndighet skall företräda den kyrkli

gajorden, ärenden som rör byggnadsminnen, naturvårdsområden, naturre

servat, naturminnen eller bestämmelser till skydd för djuriivel. 19

17
§ Kammarkollegiet skall
företräda kyrklig jord i ärenden som rör Prop. 1987/88:31 upplåtelse av
rätt till vattenkraft.

18
§ En dispositionsändring, som
inte avser en sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 16 eller 17
§, skall i fråga om löneboställe prövas av egendomnsnämnden och för annan
kyrklig jord av den som förvaltar egendomen. Föranleds ändringen av atl ell
självständigt jordbruk inte längre är bärkraftigt eller kan ändringen leda lill
att etl sådant jordbruk inle kan beslå, skall frågan alltid prövas av
egendomsnämnden.

19
§ Den vinst eller förlust som
uppkommer vid förvaltningen av präsllönefondsfasligheler skall egendomsnämnden
fördela på pastoraten i förhållande till deras andelar i fastigheterna.
Detsamma gäller för vinst eller förlust vid förvaltningen av skogen på
löneboställena.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur
andelarna skall beräknas.

Tillsynen
över förvaltningen

20 §
Egendomsnämnden skall ha tillsyn över sådan förvaltning av kyrklig

jord som pastoraten och församlingarna enligt 7 § första och andra stycke

na har hand om. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm

mer får dock i enskilda fall besluta att sådan egendom inte skall slå under

nämndens tillsyn.

Försäljning
eller byte av kyrklig jord

21 §
Försäljning eller byte av kyrklig jord får ske

1. för
alt tillgodose bostadsbehovet i orten,

2.
för atl bilda lämpliga enheter
för jordbruk eller skogsbruk,

3.
för att främja annat syfte
liknande det som avses i I eller 2,

4.
för all fillgodose ändamål som
avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719), eller

5.
när jorden på grund av
särskilda omständigheter inle lämpligen bör behållas för sitt ändamål.

Kyrklig
jord får endasl överlåtas om del kan ske ulan olägenhet för del allmänna och om
del sker mol ersättning som, om annal inle föreskrivs särskilt, motsvarar
fastighetens marknadsvärde.

Om
del finns särskilda skäl får sådan överlåtelse av kyrklig jord ske som medför
att denna blir kyrklig jord av annal slag.

22 §
Frågor enligt 21 § skall prövas av kammarkollegiet eller egendoms

nämnden enligl föreskrifter som regeringen meddelar.

Om
prästlönefonder m. m.

23 §
Ersättning för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,

upplåtelse av naturtillgång eller liknande skall fonderas. Avkastningen

skall användas för samma ändamål som jorden har varit avsedd för.

Utan
hinder av vad som sägs i första stycket skall ersättning som härrör från
löneboställe eller präsllönefondsfastighet användas lill betalning av sådant
lån ur kyrkofonden som upptagits för lönebostället eller
prästlöne-fondsfastigheten.

Regeringen
får meddela föreskrifter om undanlag från skyldigheten alt

fondera medel. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens be- 20

stämmande
av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

24 § Ersättning som
skall fonderas enligl 23 § och som kommer från elt Prop. 1987/88: 31

löneboställe eller en prästgård skall ulgöra präsllönefond för pastoratet.

Även
annan fond vars avkastning är avsedd för avlöning åt en kyrkoherde eller
komminister utgör präsllönefond.

Präsllönefonderna
skall förvaltas av pastoraten. De skall göras räntebärande på samma säll som
föreskrivs om omyndigs medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att
fondernas tillgångar används pä annat sätl. Frågor om sådana undantag prövas
efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Av
medel ur prästlönefonder från flera pastoral får prästlönejordsfond bildas för
inköp av präsllönefondsfasligheler. Präsllönejordsfonderna skall förvaltas av
egendomsnämnderna.

25 §
Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från en

präsllönefondsfastighet får behållas i en prästlönejordsfond i stiftet och

användas till köp av fast egendom, om det kan antas att köp kan komma lill

stånd inom en nära framtid. Bestämmelser om sådant köp finns i 28 §.

I
annat fall än som avses i första stycket skall sådan ersättning som anges där
tillföras pastoralens prästlönefonder i förhållande till pastoralens andelar i
fastigheten.

26 §
Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från en

församlingskyrkas eller en domkyrkas fastighet utgör fastighetsfond för

församlingskyrkan respektive domkyrkan.

Ersättning
som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från biskopsgården i Lunds stift
skall tillföras faslighetsfonden för Lunds domkyrka.

Församlingskyrkas
faslighetsfond förvaltas av pastoratet. Domkyrkas fastighetsfond förvallas av
den som förvaltar domkyrkan.

En
församlingskyrkas eller domkyrkas faslighetsfond skall göras räntebärande pä
samma sätt som föreskrivs om omyndigas medel. Regeringen får meddela
föreskrifter om atl fondernas tillgångar används på annal säll. Frågor om
sådana undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller
egendomsnämnden.

27 §
Ersättning som avses i 23 § och som kommer från en kyrkofondsfas

tighel eller från annan biskopsgård än biskopsgårdarna i Lunds och Visby

sfifl skall tillföras kyrkofonden.

Köp
av fast egendom eller tomträtt

28 §
Kammarkollegiet eller egendomsnämnden skall enligt bestämmelser

som regeringen meddelar pröva frågor om köp av fast egendom eller

tomträtt för medel ur prästlönefond, prästlönejordsfond eller församlings

kyrkas faslighetsfond saml frågor om ur vilka präsllönefonder medel skall

tillskjutas till prästlönejordsfond.

Överklagande
m. m.

29 §
Pastoratets och egendomsnämndens beslul enligl denna lag får över

klagas hos kammarkollegiet. Egendomsnämndens beslut enligt 13 § fär

endast överklagas av den som förvallar egendomen.

Kammarkollegiet
får överlämna etl ärende till regeringens avgörande, om kollegiet anser alt
särskilda skäl motiverar det. Kammarkollegiet skall då bifoga eget yttrande i
ärendet.

21

Kammarkollegiets beslut i
en dit överklagad fråga får inle överklagas. I Prop. 1987/88: 31 övrigt får
kammarkollegiets beslul med undanlag av beslul enligt 7 § ijärde stycket
överklagas hos regeringen.

1.
Denna lag träder i kraft den I
juli 1989, då lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord skall upphöra att
gälla.

2.
Stiftsfullmäktige skall före
utgången av juni 1989 välja ledamöter i egendomsnämnden. Valet gäller från och
med den I juli 1989 till dess stiftsfullmäktige förrättar nytt val under nästa
valperiod.

3.
Räkenskapsåret för
egendomsnämndens förvaltning under dess första verksamhetsår skall utgöras av
tiden den I juli - den 31 december 1989.

22

7 Förslag till Prop. 1987/88:31

Prästanställningslag Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag är tillämplig på biskopar och andra präster
i svenska

kyrkan som har anställning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter.

Avlöningsförmånerna i prästernas anställningar fastställs
under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
(statligt reglerade anställningar).

Prästtjänsternas antal och fördelning

2 § Regeringen fastställer hur många statligt reglerade
prästtjänster som

fär finnas inrättade i riket.

Svenska kyrkans centralstyrelse skall årligen besluta hur
många prästtjänster som får finnas inrättade i varje stift.

Pastoratstjänster

3 § I varje pastorat skall del finnas en tjänst som
kyrkoherde. I det

pastorat där stiftets domkyrka är belägen skall del i stället finnas en tjänst

som domprost, om inte regeringen bestämmer annat. Domprosten är kyr

koherde i pastoratet.

I ett pastorat får del också finnas tjänster som
komminister.

Tillsättning av pastoratstjänster

Tjänster som domprost

4 § Tjänster som domprost tillsätts av regeringen.

En tjänst som domprost söks hos domkapitlet. Domkapitlet
skall pröva vilka sökande som är behöriga och ge kyrkoråden i varje församling
i pastoratet tillfälle att yttra sig över dessa.

Domkapitlet skall därefter med eget yttrande lämna över
handlingarna avseende behöriga sökande lill regeringen.

Tjänster som kyrkoherde

5 § Första och andra gången av tre, när en tjänst som kyrkoherde
blir

ledig i ett pastoral, tillsätts den i elt enförsamlingspastorat av kyrkorådet

och i ell flerförsamlingspastorat av en tillsättningsnämnd, om inle annal

följer av 10 eller 12 §.

En tjänst som kyrkoherde söks hos domkapitlet; Domkapitlet
skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yltrande lämna
över ansökningshandlingarna från dessa till kyrkorådet eller tillsättningsnämnden.

Kyrkorådet eller tillsättningsnämnden skall underrätta
stiftsstyrelsen om sina tillsättningsbeslut. När elt beslul har vunnit laga
kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda ett anställningsbevis för den som har fåll
tjänslen.

6 § Finns det inte tre behöriga sökande till en tjänst
som kyrkoherde, får

kyrkorådet
eller tillsättningsnämnden tillsälta tjänslen eller lämna över

tillsättningsärendet
lill domkapitlet. Domkapitlet får därvid tillsätta tjäns- Prop. 1987/88: 31
ten eller besluta att tjätsten skall hållas vakant, om inte annat följer av 21
§ tredje stycket.

7 § 1 varje flerförsamlingspastorat skall det
finnas en tillsättningsnämnd.

Kyrkorådet i varje församling i pastoratet väljer inom sig ledamöter i

nämnden. Antalet ledamöter och hur många av dem som varje
församlingskyrkoråd skall utse bestäms genom överenskommelse mellan
kyrkoråden. Varje kyrkoråd skall dock välja minst en ledamot. Om församlingarna
inte kan enas avgörs frågan av stiftsstyrelsen. För ledamöterna i nämnden skall
väljas lika många suppleanter.

Val av ledamöter och suppleanter i nämnden skall ske på
samma säll som val av ledamöter i församlingskyrkoråd. Om suppleanterna inte
väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de
skall inkallas till tjänstgöring.

Belräffande tillsättningsnämnden tillämpas i övrigt
bestämmelserna om kyrkoråd i 7 kap. 8 §, 9 §, 10 § första stycket tredje
meningen, 11-13 §§, 14 § andra slyckel samt 21 och 22 §§ församlingslagen
(1988:000).

8 § Var tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i
elt pastorat

tillsätts den av domkapitlet, om inle annat följer av 10 eller 12 §. Innan

tjänslen tillsätts skall kyrkorådet i varje församling ges tillfälle atl yttra
sig

över de behöriga sökandena.

Domkapitlet skall underrätta stiftsstyrelsen om sina
lillsältningbeslut. När etl beslul har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen
utfärda ell anställ-ningsbesvis för den som har fått tjänsten.

Tjänster som komminister

9 § Tjänster som komminister tillsätts på del sätt som
enligl 5 och 6 §§

gäller vid tillsättning av tjänster som kyrkoherde.

Tillsättning av tjänster genom förflyttning

10 § En präst som innehar en tjänst som komminister
får av stiftsstyrel

sen förflyttas lill en annan sådan tjänst. Förflyttning får ske endast om den

tjänst prästen innehar dras in eller när det annars finns synnerliga skäl för

det.

Det nu sagda gäller också en präst som innehar en tjänst
som kyrkoherde. Synneriiga skäl får dock åberopas bara när det annars är
domkapitlet som enligt 8 § skulle ha tillsatt den kyrkoherdetjänst till vilken
förflyttningen avses ske.

11 § Stiftsstyrelsen skall bereda kyrkorådet eller
fillsältningsnämnden i

berörda pastorat tillfälle atl yttra sig i en fråga om förflyttning.

Tjänster i satnarbetskyrka

12 § Tjänster som komminister i en samarbetskyrka
mellan svenska kyr

kan och annal samfund eller liknande tillsälls av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer.

Stiftstjänster

13 §
I varje stift skall del finnas en tjänst som biskop. I Uppsala stift är 24

ärkebiskopen biskop.

I en stiftssamfällighet
får del finnas tjänster som stiftsadjunkt, kontrakts- Prop. 1987/88: 31
adjunkt och pastorsadjunkt.

Tillsättning
av stiftstjänster

Tjänster
som biskop

14 §
Val av biskop förrättas enligl bestämmelserna i lagen (1963:633) om

biskopsval.

Enligl
lagen (1982:942) om svenska kyrkan utnämner regeringen fill biskop en av de tre
som har föreslagits vid biskopsvalet.

Tjänster
som stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkt

15 §
Tjänster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkl och pastorsadjunkt till

sätts av stiftsstyrelsen.

Tjänsterna
som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkl söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall
pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yttrande lämna över
ansökningshandlingarna från dessa lill sfiflssty-relsen.

Domkapitlet
prövar också vilka som är behöriga till en tjänst som pastorsadjunkt.

Tillsättning
av vikariat

16 §
Vikariat på tjänster som domprost, kyrkoherde, komminister, stifts

adjunkt och kontraktsadjunkt tillsälls av stiftsstyrelsen. Långtidsvikariat

som domprost tillsätts dock i samma ordning som tjänsten.

Vikariaten
söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och
sedan med egel yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till
stiftsstyrelsen.

Vikariat
på tjänster som komminister fär tillsättas endast efter begäran av pastoratet,
om regeringen inte föreskriver någol annal.

Behörighet
och befordringsgrunder

17 §
Av lagen (1982: 942) om svenska kyrkan framgår att endast den som

bekänner svenska kyrkans lära får tillsättas på en prästtjänst.

En
prästtjänst får tillsättas endasl med den som får utöva det kyrkliga ämbetet.

18
§ Av regeringsformen följer atl
svenskt medborgarskap gäller som särskilt villkor för innehav och utövande av
tjänst som biskop.

19
§ Regeringen fär meddela
föreskrifter om de särskilda villkor som i övrigt skall gälla för behörighet
till annan prästtjänst än biskopstjänst.

20
§ Vid lillsältning av en
prästtjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst
och skicklighet. Bland de grunder som sålunda skall beaktas skall skickligheten
sällas främsl, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Närmare
föreskrifter om vad som sägs i första stycket meddelas av regeringen.

25

Kungörelse om ledig
prästtjänst, ansökan och behörighetsprövning Prop. 1987/88: 31

21 §
Prästtjänster och vikariat på sådana tjänster skall av domkapitlet

kungöras lediga lill ansökan. Regeringen får meddela föreskrifter om un

dantag från denna skyldighet.

Ansökan
skall ges in till domkapitlet inom föreskriven tid. Om del finns särskilda
skäl, får dock domkapitlet vid sin prövning av de sökandes behörighet även
beakta ansökningar som har kommit in för sent.

Har
en tjänst som kyrkoherde, vilken skall fillsätlas i den ordning som anges i 5
och 6 §§, eller en tjänst som komminister kungjorts ledig till ansökan, skall
den kungöras ledig ytteriigare en gång om det inle finns tre behöriga sökande
till tjänsten och om kyrkorådet eller tillsättningsnämnden begär det.

Vad
som nu har sagts gäller inte tjänst som biskop eller, såvitt avser första och
andra styckena, tjänst som pastorsadjunkt.

Anställningsformer

22
§ Tjänst som biskop tillsätts
med fullmakt. Övriga prästtjänster saml vikariat lillsätts med förordnande.

23
§ Förordnanden gäller tills
vidare ulan tidsbegränsning. Förordnanden får dock tidsbegränsas om det
föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet eller om anställningen gäller
vikariat.

Har
ett förordnande meddelats i strid med vad som sägs i andra stycket, skall
förordnandet på talan av prästen förklaras gälla tills vidare utan
fidsbegränsning.

Inrättande
av prästtjänster

24 §
Frågor om inrättande av tjänster som biskop och domprost prövas

av regeringen.

Frågor
om inrättande av tjänster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt prövas av
svenska kyrkans centralstyrelse. Enligl föreskrifter som regeringen meddelar
prövar centralstyrelsen också frågor om inrättande av personliga tjänster för
präst eller tjänster för präst med tjänstgöring i flera stift.

Frågor
om inrättande av tjänster som kyrkoherde, komminister och pastorsadjunkt prövas
av stiftsstyrelsen.

Vakanthållning
och indragning av prästtjänster

25 §
När en prästtjänst blir ledig, skall stiftsstyrelsen pröva om den

behöver tillsältas.

Om
tjänsten inle behöver tillsättas skall den hållas vakant eller dras in. I fråga
om en domproslljänst ankommer prövningen.dock på regeringen.

26 §
När sliflsstyrelsen finner atl en tjänst som stiftsadjunkt eller kon

traktsadjunkl bör dras in, skall stiftsstyrelsen föreslå det hos svenska

kyrkans centralstyrelse.

Disciplinansvar
m. m.

Disciplinpåföljd

27 §
Om en präst uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som 26

åligger honom i hans
anställning och felet inte är ringa, får disciplinpåföljd Prop. 1987/88: 31
åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd
får inle i någol fall åläggas en präst därför alt han har deltagit i strejk
eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

28 §
Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.

Mer än en disciplinpåföljd får inte åläggas samtidigt.

Löneavdrag
får göras för minsl en och högst trettio dagar. Om storleken av löneavdrag
föreskriver regeringen.

29 §
Innehåller kollektivavtal någon bestämmelse som avviker från 28 §

eller från regeringens föreskrifter om löneavdragets storlek, gäller i stället

den bestämmelsen för präster som är sysselsatta inom del område som

avtalet avser.

Avskedande

30
§ Om en präst har begått brott,
som visar alt han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, fär han
avskedas.

31
§ Har en präst genom annan
gärning än brott begått grov tjänsteförseelse som visar atl han uppenbarligen
är olämplig alt inneha sin anställning, får han avskedas i stället för att
åläggas disciplinpåföljd. Delsamma skall gälla, om en präst, som ålagts
disciplinpåföljd, inom Ivå år därefter i anställning inom samma stift på nytt
har begått tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig atl
inneha sin anställning.

32
§ En präst som har rätt till
slallig pension men inte har uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns fär
inle avskedas enligt 30 eller 31 §, om han har begått brottet eller
tjänsteförseelsen under infiytande av själslig abnormitet som avses i 33 kap.
2 § brottsbalken och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till
en annan prästtjänst som är förenad med sädan pensionsrått.

33
§ Avskedande får inte grundas
enbart på omständigheter som stiftsstyrelsen har känt lill mer än en månad
före prövningen.

När
frägan om avskedande prövas av ansvarsnämnden för biskopar fär avskedande inte
grundas enbart på en omständighet som den myndighel biskopen lyder under har
känl lill mer än två månader före prövningen.

Första
och andra styckena gäller inle när beslutet om avskedande begärs av riksdagens
ombudsmän eller justitiekanslern inom sex månader efter det atl omständigheten
har inträffat.

Åtalsanmälan

34
§ En präst som är skäligen
misstänkt för alt i tjänsteutövningen ha begått brott enligt 20 kap. 1 -3 §§
brottsbalken eller annat brott varigenom han har åsidosatt åligganden i
tjänsteutövningen, skall anmälas till ätal, om fängelse är föreskrivet för
brottet eller om det finns anledning anla att talan om enskilt anspråk kommer
alt föras.

35
§ I fråga om allmänfarlig
vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken får regeringen
medge undanlag från anmälningsskyldigheten enligl 34 §.

27

Avstängning
och läkarundersökning Prop. 1987/88:31

36 § Inleds enligl denna lag ett förfarande som
syftar till att avskeda en

präst, får han avslängas från arbetet.

Vidlas en åtgärd för atl anställa åtal mot en präst, får
han avslängas från arbetet, om gärningen i fråga kan anlas medföra uppsägning
eller avskedande.

En avstängning enligt första eller andra slyckel gäller
längst till dess alt anställningen upphör.

37 § Om en präst inte fullgör sina arbetsuppgifter
tillfredsställande, får

han avstängas från sitt arbete, om den bristande tjänstduglighelen beror på

sjukdom eller därmed jämföriigl förhållande.

Saknas tillräcklig utredning om att den bristande
tjänstdugligheten beror på sjukdom eller därmed jämförligt förhållande men
framstår detta ändå som sannolikt, får prästen åläggas att låta sig undersökas
av läkare som anvisas honom.

Följer prästen inte åläggandet får han avstängas från
arbetet.

38
§ Upphör
grunden för avstängning enligt 36 eller 37 §, skall avslängningen omedelbart
hävas.

39
§ Närmare
föreskrifter för tillämpningen av 36 och 37 §§ meddelas av regeringen.

Handläggningen av frågor sotn avses i 27—39 §§

40
§
Bestämmelserna i 14 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning skall
tillämpas vid handläggningen av frågor enligt 27—39 §§.

41
§
Beslämmmelserna i 11-14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
skall inle tillämpas i fräga om beslut som meddelas med stöd av 27-39 §§.

Beslutande tnyndighet

42 § Frägor om disciplinansvar, avskedande,
åtalsanmälan, avstängning

och läkarundersökning prövas av stiftsstyrelsen i det stift där prästen har

sin anställning.

För biskopen prövas dock frågorna av ansvarsnämnden för
biskopar.

43 § Bestämmelser om rätl för riksdagens ombudsmän
och för justitie

kanslern atl göra anmälan i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller

avstängning och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen

(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen

(1975: 1339) om justiliekanslerns lillsyn.

Ansvarsnämnden för biskopar

44 § Ansvarsnämnden för biskopen beslår av fem ledamöter.
Ledamöterna skall vara medlemmar av svenska kyrkan. Ordföranden skall vara
lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en vara
biskop. De återstående ledamöterna skall vara lekmän som är förtrogna med del
kyrkliga församlingslivet.

Närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och
verksamhet 28

meddelas av regeringen.

Ansvar
för avlöningsförmåner m. m. Prop. 1987/88: 31

45 § Stiflssamfälligheten skall svara för
följande kostnader:

1.
avlöningsförmåner
till stifts- och kontraklsadjunkter, vikarier pä sädana tjänster samt
pastorsadjunkter,

2.
arvoden lill
praktikanter och handledare för dessa,

3.
prosllillägg.

46
§ Pastoratet
skall svara för kostnader för avlöningsförmåner lill innehavare av
prästtjänster i pastoratet och vikarier på sädana tjänster samt för
tjänstebiträden åt präster.

47
§
Stiftsstyrelsen skall bestämma hur kostnaderna för en prästs avlöningsförmåner
skall fördelas mellan pastoralen, när prästen tjänstgör i flera pastorat eller
i ett pastorat och stiftssamfälligheten.

Stiftsstyrelsen skall pröva frägan om tillämpningen av
föreskrifter om skyldighet atl utöva en annan tjänst.

Tjänstebostäder

48 § Regeringen får besluta all innehavaren av en
biskopstjänst skall

anvisas tjänsteboslad.

I fråga om innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller
komminister får pastoratet besluta att prästen skall anvisas tjänsteboslad. Om
tjänsten är lillsatl fär pastoratet meddela eller upphäva etl sådant beslut
endast med samtycke av den som innehar tjänslen. Pastoratet skall underrätta
domkapifiet och egendomsnämnden om beslutet.

Kostnaderna för en tjänstebostad ät en kyrkoherde eller
komminister skall betalas av pastoratet.

Egendomsnämnden fastställer hyran för Ijänstebostaden.
Hyran tillfaller pastoratet.

49 § När en tjänsteboslad har anvisats är prästen
skyldig att bo i den.

Beslut om befrielse från skyldigheten alt bo i tjänsteboslad fallas av

regeringen om beslutet rör en biskop och i andra fall av
domkapifiet.

Domkapitlet skall medge en ansökan om befrielse om
pastoratet har tillstyrkt den eller om del på grund av prästens eller någon
familjemedlems hälsa eller bostadsförhållanden eller andra särskilda
omständigheter framstår som skäligt.

Tjänstgöringsföreskrifter

50 § Stiftsstyrelsen skall meddela
tjänstgöringsföreskrifter för andra

präster i stiftet än biskopen, i den män regeringen inle bestämmer annat.

Därvid skall i fråga om pastoratspräsler beaktas vad domkapitlet har

föreskrivit om gudstjänslhållningen i pastoratet.

Rättegång och överklagande m. m.

51 § Den som är missnöjd med en myndighels beslul om
förflyttning,

lidsbegränsning av förordnande, disciplinpåföljd, avskedande, avstäng

ning eller läkarundersökning får väcka talan hos tingsrätten eller arbets

domstolen enligt bestämmelser i lagen (1974:371) om rättegången i ar

betstvister.

29

52 § Talan som
avses i 23 § tredje stycket skall väckas senast två måna- Prop. 1987/88: 31

der efter förordnandetidens utgång.

Om
en präst vill söka ändring i elt beslut om förfiyilning, disciplinpåföljd,
avskedande eller läkarundersökning, skall han väcka talan inom fyra veckor från
den dag han fick del av beslutet.

Väcks
inte talan inom den föreskrivna tiden, är rätten till talan förlorad.

53
§ I fråga om rätt för
riksdagens ombudsmän och justitiekanslern att söka ändring i beslul om
disciplinansvar, avskedande eller avstängning tillämpas bestämmelserna i 16 kap.
3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning.

54
§ Bestämmelserna om skadestånd
i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982: 80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en
myndighet i ärenden om disciplinansvar, avskedande, avstängning eller
läkarundersökning bryter mot nägon av följande bestämmelser:

1. 40
§, såvitt gäller tillämpningen av 14 kap. 1 eller 3-9 § lagen

(1976:600) om offentlig anställning,

2.
42 §,

3.
föreskrifter enligl 39 § om
handläggning av ärende om avstängning eller läkarundersökning.

1
fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om
anställningsskydd tillämpas 2 § andra slyckel samma lag.

55
§ Beslut om förflyttning eller
avskedande får inte verkställas förrän beslutet har prövats slutligt efter
talan som avses i 51 § eller förrän rätten till sädan talan har förlorats.

56
§ Beslut om avstängning gäller
omedelbart. I tvist om avslängningen får domstolen dock för tiden intill dess
lagakraftägande dom eller beslut föreligger bestämma, att avslängningen tills
vidare inte skall gälla.

57
§ Kyrkorådels,
tillsättningsnämndens eller stiftsstyrelsens beslut enligl denna lag får
överklagas enligt bestämmelserna i 13 kap. 1-7 §§ församlingslagen (1988: 000),
om inte annat följer av 51 eller 59 §.

58
§ Domkapifiets beslut enligt 49
§ får överklagas hos kammarkollegiet. Kammarkollegiets beslut får inle
överklagas.

Domkapitlets
beslut i övrigt enligl denna lag får överklagas hos regeringen.

Domkapitlets
beslul om tillsättning av en prästtjänst får överklagas endasl av den som har
sökt tjänsten. Överklagandet skall ha kommit in lill domkapitlet inom tre
veckor frän den dag då beslutet fillkännagavs genom anslag på domkapitlets
anslagstavla.

59 §
Svenska kyrkans centralstyrelses och stiftsstyrelsens beslut om in

rättande eller indragning av en prästtjänst får inte överklagas.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1989.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1957: 577) om präslval.

3.
Om förfarandet för lillsältning
av tjänst som avses i denna lag har påbörjats före den 1 juli 1989 skall
tillsättningsärendet handläggas enligt äldre bestämmelser.

30

4.
Den turordning som enligt äldre
bestämmelser varil avgörande för hur Prop. 1987/88: 31 en kyrkoherdetjänst
tillsälls ändras inte genom denna lag.

5.
Utan hinder av bestämmelserna i
denna lag får regeringen var tredje gäng en kyrkoherdetjänst är ledig i elt
pastoral tillsätta tjänsten genom att lill denna förflytta en präst som är
anställd med fullmakt. Sådan förflyttning får ske endast om det är nödvändigt
av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Vid tillsättning som nu sagls
skall i övrigt alltjämt tillämpas bestämmelserna i 37—39 §§ lagen (1957: 577)
om präslval.

6.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid tillsättning av tjänster som präst i icke-lertiloriella
pastorat.

7.
Den som med fullmakt innehar en
statlig tjänst som kyrkoherde för döva skall utöva sin tjänst genom alt
fullgöra motsvarande arbetsuppgifter hos Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhel.

31

8 Förslag
till Prop. 1987/88: 31

Församlingslag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Allmänna bestämmelser

Kyrkliga
kommuner tn. m.

1
§ Denna lag gäller för
församlingar och kyrkliga samfälligheter inom svenska kyrkan. Dessa är kyrkliga
kommuner.

2
§ Riket är indelat i
församlingar (lerritoriella församlingar).

Om
ändring i församlingsindelningen finns bestämmelser i kyrkliga indelningslagen
(1988: 000).

I
rikel finns även icke-territoriella församlingar. Denna lag gäller i
till-lämpliga delar också för sådana församlingar.

Församlingsangelägenheter

3 §
En församling får själv eller i samverkan med andra församlingar

sköta sina angelägenheter.

Med
församlingsangelägenheter avses frågor om

1.
främjande av kyrkans
gudstjänstliv och undervisning saml diakoni och evangelisation,

2.
anskaffande och underhåll av
lös egendom som, utan att vara byggnadstillbehör, är avsedd för kyrkobyggnad,
församlingshus och andra församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål,

3.
anskaffande och underhåll av
kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler,

4.
anskaffande och underhåll av
andra byggnader och lokaler samt annan mark för kyrkligt ändamäl än som anges i
3,

5.
anskaffande av lös egendom, som
inte är byggnadslillbehör, för kyrkligt ändamål lill de byggnader och lokaler
som anges i 4,

6.
anläggande och underhåll av
begravningsplatser, om inle regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften
skall ankomma pä en borgerlig kommun, och underhåll av kyrkotomt,

7.
avlöningsförmåner för
arbetstagare hos församlingen.

Om
vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda
bestämmelser.

Församlingar
i enförsamlingspastorat

4 §
När en församling ulgör elt pastorat (enförsamlingspastorat), sköter

församlingen själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra

slyckel. Församlingen skall också sköta de angelägenheter som annars

enligl lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

32

Församlingar i flerförsamlingspastorat,
pastoratssamfälligheter och Prop.
1987/88: 31

flerpasloraissamfälligheter

5 § När flera församlingar ulgör ett pastorat
(flerförsamlingspastorat)

sköter varje församling själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 § .

andra stycket I och 2.

De församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket
3-7 skall skötas av en kyrklig samfällighet, som beslår av samtliga
församlingar i pastoratet (pasloralssamfällighet). Sliflsstyrelsen får dock
besluta att angelägenheterna skall skötas av en sådan kyrklig samfällighet som
anges i 6§.

Pastoralssamfällighelen skall ocksä sköta de
angelägenheter som annars enligt lag eller annan författning ankommer på
pastoratet.

6 § En pasloralssamfällighel kan även få sköta de
ekonomiska försam

lingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1 och 2 (total paslorals

samfällighel).

Församlingarna inom flera pastorat får bilda kyrklig
samfällighet för atl sköta en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter
som anges i 3 § andra stycket 1-7 (flerpasloralssamfäliighel) eller alla sådana
angelägenheter (total flerpastoratssamfällighet). Sådana samfälligheter får
även bildas för angelägenheter som annars enligl lag eller annan författning ankommer
på pastoraten.

Överlämnas en eller flera av de ekonomiska
församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1-7 till en
flerpasloralssamfäliighel, får ändå en total pastoralssamfällighet bildas eller
bestå för alt sköta de återstående ekonomiska församlingsangelägenheterna.

Kyrkliga samfälligheter som avses i andra stycket får inle
ha hand om sädana angelägenheter som skall skötas av stiflssamfällighelen.

Bestämmelser om hur de olika pastoralssamfälligheterna
bildas finns i kyrkliga indelningslagen (1988:000).

7 § En kyrklig samfällighet får inte besluta om ändringar
i kyrkorummet

utan att församlingen först har godkänt dessa.

En församling får hos samfällighelen väcka ärenden om
underhåll eller andra åtgärder avseende kyrkobyggnad, församlingshus och andra
församlingslokaler.

Stiftssamfälligheter

8 § De territoriella församlingarna inom ell stift skall
utgöra en kyrklig

samfällighet (stiflssamfällighel) för att sköta följande gemensamma för

samlingsangelägenheter:

1.
främjande av
församlingslivets utveckling inom stiftet.

2.
främjande av
församlingsarbete bland finskspråkiga och samer, andlig vård vid sjukhus och
andra större vårdinrättningar samt vid kriminalvårds-anstalter och militära
förband i fredstid,

3.
avlöningsförmåner
för arbelslagare hos sliflssamfälligheten.

Stiftssamfälligheten fär även ha hand om andra ekonomiska
angelägen- t

3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

heter än som avses i första stycket 2 och 3, om de är
gemensamma för Prop. 1987/88: 31 församlingarna inom stiftet. Etl förslag om
sådan utvidgad verksamhet skall, om del inle förkastas av stiftsfullmäktige, på
yrkande av minsl en tiondel av dess ledamöter vila tills näsla nyvalda
stiftsfullmäktige sammanträder. Utan hinder av delta kan stiftsfullmäktige
anta förslaget, om minsl två tredjedelar av de röstande enar sig om beslutet.

Om vissa angelägenheter som ankommer på
stiftssamfälligheter finns särskilda bestämmelser.

Åven en icke-terriloriell församling får ingå i
stiftssamfälligheten, om den beslutar del.

Beslutanderätten i församlingar och kyrkliga
samfälligheter

9 § I en församling utövas beslutanderätten av
kyrkofullmäktige eller på

kyrkostämma, om inle annal följer av 10 §.

I församlingar med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar
skall beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige.

Om antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i en församling
med kyrkofullmäktige har gått ned till 500 eller därunder, skall
beslulanderätlen fortfarande utövas av kyrkofullmäktige. Fullmäktige får dock
besluta all församlingens beslutanderätt skall utövas på kyrkostämma.

Kyrkostämman får uppdra beslutanderätten ål
kyrkofullmäktige. Förslag om atl upphäva elt sådant beslul får inle väckas i
kyrkofullmäktige förrän tre är har förfiutit sedan ledamöterna i fullmäktige
började sin Ijänstgöring.

10
§ Om en
församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar ingår i en total
pastoralssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet, får
sliflsstyrelsen besluta atl församlingens beslulanderäll skall ulövas av etl
direklvall kyrkoråd, om församlingen begär det.

11
§ Beslul om alt
införa eller avskaffa kyrkofullmäktige enligl 9 § eller alt beslutanderätten
skall ulövas av elt direklvall kyrkoråd skall tillämpas från och med årel efter
det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas näsla gång. Beslutet
skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast
underrättas om beslutet, liksom stiftsstyrelsen vid beslul enligl 9 §.

12
§ I en
paslorals- eller flerpasloralssamfäliighel utövas beslutanderätten av
församlingsdelegerade eller, om samfälligheten är total, av kyrkofullmäktige.

I en stiflssamfällighel ulövas beslutanderätten av
stiftsfullmäktige.

Förvaltningen och verkställigheten I församlingar och
kyrkliga samfälligheter

13 § I en församling ankommer förvaltningen och verkställigheten
på

kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder även
ärenden som 34

skall avgöras av
fullmäktige eller stämman. För en sådan uppgift kan Prop. 1987/88:31
fullmäktige tillsätta en särskild beredning beslående av en eller flera personer.

Fullmäktige
eller stämman får uppdra åt kyrkorådet eller nägon annan nämnd alt i
fullmäktiges eller stämmans ställe fatta beslul i vissa grupper av ärenden, om
inle nägol annal följer av lag eller annan författning. Elt sådant uppdrag fär
inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhei eller i övrigt av större
vikt.

14
§ 1 annan samfällighet än stiftssamfällighet ankommer förvaltningen och
verkställigheten på kyrkorådet och övriga nämnder.

I
en stiflssamfällighel sköts dessa uppgifter av stiftsstyrelsen och övriga
nämnder.

Nämnderna
bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller
församlingsdelegerade. Bestämmelserna i 13 § om en särskild beredning och om
uppdrag atl i fullmäktiges eller kyrkostämmans ställe falla beslut i vissa frågor
tillämpas även i samfällighelen.

2
kap. Kyrkofullmäktige i församling

Grundläggande
bestämmelser om val av kyrkofullmäktige

1 §
I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i

vissa fall finns bestämmelser om

1.
indelning i valdistrikt,

2.
valdag, röstlängd, förrättande
och avslutande av val,

3.
utseende av suppleanter saml

4.
förfarandet när en ledamot i
fullmäktige har avgått under tjänstgöringstiden och när en suppleant har
inträtt som ordinarie ledamot i fullmäktige eller av annan anledning har
avgått som suppleant.

Antalet ledamöter och suppleanter

2 §
Kyrkofullmäktige fastställer antalet ledamöter i fullmäktige. Antalet

skall bestämmas till elt udda tal och till minst

15
i församling med 5 000 röstberättigade kyrkomedlemmar eller därunder,

19
i församling med över 5 000 lill och med 10000 röstberäUigade kyrkomedlemmar,

25
i församling med över lOOOO röstberättigade kyrkomedlemmar.

När
fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet
ledamöter i fullmäktige. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Vid
tillämpningen av första stycket skall som röstberättigad anses den som har
upplagils i gällande röstlängd.

Beslutar
fullmäktige om ändring av anlalet ledamöter, tillämpas beslutet

först när val i hela riket av fullmäktige förrättas nästa gång. Beslutet skall

fallas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast

underrättas om beslutet. 35

3 § För
ledamöterna skall suppleanter ulses lill det anlal som kyrkofull- Prop.
1987/88: 31 mäktige bestämmer. Länsstyrelsen skall genast underrällas om
besluiel.

Anlalel skall ulgöra en viss andel, dock högst hälften, av
det anlal platser som varje parti får i församlingen. Om del därvid uppkommer
ell brutet tal, avrundas delta till närmast högre hela tal.

Beslutar fullmäktige om ändring av anlalel suppleanter
tillämpas 2 § fjärde slyckel.

När fullmäktige skall ulses förslå gången, beslular
kyrkostämman om anlalet suppleanter. Länsstyrelsen skall genast underrättas om
beslutet.

Rösträtt vid vedel

4 § Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige har den som är
kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på
valdagen. Den som inle är svensk medborgare har rösträtt endasl om han har
varil kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret.
Varje röstberättigad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling
har inte rösträll vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige i
annan församling.

Frågan om rösträll enligl första och andra styckena
föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Valbarhet

5 § Ledamöter och suppleanler väljs bland dem som har
rösträtt enligt

4§.

Den som innehar tjänst som biskop är inte valbar till
ledamot eller suppleant. Kyrkoherde eller annan präst som är ledamot i
församlingens kyrkoråd samt den som är anställd hos församlingen och som i
egenskap av föredragande hos kyrkorådet eller på grund av andra uppgifter som
hör lill tjänsten har den ledande ställningen bland församlingens tjänstemän är
inte heller valbar.

Om en ledamot eller en suppleant inle längre är valbar
upphör hans uppdrag genast ulan särskilt beslul. Kyrkofullmäkfige skall befria
en ledamot eller en suppleant från uppdraget, om han vill avgå och särskilda
skäl inle talar emol del.

Rätt tdl ledighet för uppdraget

6 S Ledamöter och suppleanler i kyrkofullmäktige eller
beredning har

räll lill den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd

7 § Ledamöter väljs för tre år räknat frän och med den
I januari ärel efter del år då valet har skett. Suppleanler ulses för samma
lid.

36

Ordförandeskapet Prop. 1987/88: 31

8 § Kyrkofullmäktige väljer bland sina ledamöter en
ordförande och en

eller två vice ordförande. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen. Till

dess valen har förrättats utövas ordförandeskapet av den som har varit

ledamot längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge, har den

som är äldst företräde.

Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan
närvara vid etl sammanträde, utser fullmäktige en annan ledamot att för
tillfället vara ordförande.

När sammanträdena skall hållas m.m.

9 § Kyrkofullmäktige sammanträder enligt den ordning som
fullmäktige

bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i andra stycket samt i 10 kap.

4 § och 11 kap. 6 § om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträ

de skall även hållas, när kyrkorådet eller minst en tredjedel av fullmäktiges

ledamöter begär det eller ordföranden anser atl del behövs.

Vid
sammanträde före december månads utgång förrättas val till de befallningar inom
församlingen som blir lediga vid årets slul. Del år då val i hela riket av
fullmäktige har ägt rum skall valen förrättas av de nyvalda fullmäktige. Dessa
förrättar även andra val som ankommer pä fullmäktige och avser lid efter
utgången av del nämnda ärel.

Hur sammanträdena kungörs

10 § Ordföranden utfärdar kungörelse om när
kyrkofullmäktige skall sammanträda.

Kungörelsen
skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet samt om de ärenden
som skall behandlas. När sammanträde skall hållas första gången, sedan
beslutanderätten har uppdragits ål fullmäktige, utfärdas kungörelsen av den
senast valda ordföranden i kyrkostämman.

Kungörelsen
skall anslås minst en vecka före sammanträdesdagen på församlingens
anslagstavla. Den skall inom samma lid lillslällas varje ledamot och suppleant
pä lämpligt sätt.

Uppgift om
tid och plats för sammanträdet saml, om fullmäkfige har bestämt det, uppgift om
de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen
införas i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före december månads
utgång avgörs för del följande kalenderåret i vilken eller vilka tidningar
sådana tillkännagivanden skall införas. Därvid bör sådana tidningar väljas som
genom sin spridning inom olika grupper av församlingsmedlemmar når så många som
möjligl. Om ell förslag om att införa uppgiften i en viss ortstidning får minst
en tredjedel av rösterna, skall uppgiften införas i den tidningen.

Om ett
ärende fordrar så skyndsam handläggning att del inle hinner kungöras på det
sätt som föreskrivs i andra och tredje styckena, skall kungörelsen med uppgift
om ärendet anslås senast vardagen före samman-Irädesdagen. Dessutom skall
kungörelsen inom samma tid på lämpligt säll tillställas varje ledamot och
suppleant.

37

Suppleanternas
tjänstgöring Prop. 1987/88:31

11 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig lill ell
sammanträde

eller alt vidare della i ell sammanlräde, inlräder i hans slälle den suppleant

som enligt den för suppleanterna bestämda ordningen står i tur alt tjänstgö

ra. Vad som har sagts om ledamot gäller även suppleant som har kallals alt

tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för ledamot.

En ledamot som inställer sig under pågående sammanträde
eller lill fortsatt sammanträde, har räll all tjänstgöra även om en suppleant
har inträtt i hans ställe. En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett
sammanlräde på grund av annal hinder än jäv, får dock därefter under samma dag
inte tjänstgöra vid sammanträdel.

En suppleant som har börjat tjänstgöra med slöd av första
stycket har företräde framför en annan suppleant, även om denne står i lur atl
tjänstgöra enligt den för suppleanterna bestämda ordningen. En suppleant som
på grund av atl han är jävig i etl ärende avbryter tjänstgöringen vid sammanträdet,
får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

Om samtliga suppleanler för en ledamot är förhindrade all
inställa sig lill ell sammanlräde eller atl vidare della i ell sammanlräde,
inträder i ledamotens slälle den suppleant som enligl den för suppleanterna
bestämda ordningen stär i lur alt tjänstgöra för den ledamot som har fått den
första platsen för partiet. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra, inräder
den suppleant som står i tur atl tjänstgöra för den ledamot som har fått den
andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund.

Beslutförhet

12 § Kyrkofullmäktige får handlägga ärenden endast om mer
än hälflen

av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva all inler-

pellalioner och frågor får besvaras även om antalet närvarande är lägre än

vad som nu har sagts.

Om en närvarande ledamot enligl 13 § eller II kap. 2 § är jävig i ell ärende, fär
fullmäktige handlägga delta även om antalet deltagande på grund av jävet inte
uppgår lill vad som föreskrivs i första stycket.

Jäv

13
§ En ledamot får inte della i handläggningen av elt ärende som personligen rör
honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan
närstående. Bestämmelser om jäv i samband med revision finns i 11 kap. 2 §.

Rätl
alt rösta och närvara

14 § Varje ledamot har en röst. Rätl all della i
överiäggningarna men inte i besluten har även

1. ordföranden eller vice ordföranden i kyrkorådet
saml kyrkoherden,

2. ordföranden eller vice ordföranden i en annan nämnd eller
i en

38

beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av
nämnden eller Prop. 1987/88: 31 beredningen och vid besvarande av
inlerpellafioner eller frågor som har framställs till ordföranden i nämnden
eller beredningen,

3.
ledamot i
kyrkorådet vid besvarande av en interpellation som enligt 24 § tredje slyckel
har överlämnats för alt besvaras av honom,

4.
revisor hos
församlingen vid behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans
uppdrag avser,

5.
sädan
tjänsteman hos församlingen som avses i 5 § andra stycket, samt

6.
i den mån
kyrkofullmäktige har beslutat det, ledamot eller suppleant i kyrkorådet, annan
nämnd eller beredning.

Fullmäktige får kalla tjänstemän hos församlingen eller
särskilda sakkunniga för all meddela upplysningar vid ett sammanträde.

Ärendenas art och beredning

15 § Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som
väckts av

1.
kyrkorådet
eller annan nämnd, om inte någol annal är föreskrivet i lag,

2.
ledamot genom
motion,

3.
regeringen,
central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet, stiftsstyrelsen
eller egendomsnämnden,

4.
revisorerna, om
ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, eller

5.
beredning, om
fullmäktige har föreskrivit det.

16 § Elt ärende skall beredas av den nämnd eller beredning
dit ärendet

efter sin beskaffenhet hör eller av en beredning som kyrkofullmäktige

särskill har utsett för ändamålet.

Om ett ärende har beretts av någon annan än den nämnd
eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller
beredningen få tillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgörs.
Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i elt ärende som har beretts
av någon annan än rådet.

Val får förrättas utan föregående beredning. Beredning
behövs inle heller för ärenden som avser ändring av antalet ledamöter eller
suppleanler i kyrkorådet eller annan nämnd eller avsägelse från uppdrag som
ledamot eller suppleant i fullmäktige, i rådet eller i annan nämnd eller som
revisor eller revisorssuppleant.

17 § En motion bör beredas så, atl kyrkofullmäktige kan
fatta beslut om

den senast inom ett år frän del att motionen väcktes. Om beredningen inte

kan avslutas inom denna lid, skall detta och vad som har framkommit vid

beredningen anmälas till fullmäktige vid sammanträde inom den angivna

liden. Fullmäktige får dä avskriva motionen från vidare handläggning.

39

Opinionsundersökningar Prop. 1987/88:31

18 § Kyrkofullmäktige får besluta att det som ett led i
beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas
synpunkter från röstberättigade i församlingen. Detta kan ske genom omröstning,
opinionsundersökning eller liknande förfarande. Därvid får valnämnden i
kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inle hindras och om
kommunfullmäktige beslutar del. Kommunen har rätl alt få ersållning för de
kostnader som föranleds av att en församling anlitar valnämnden.

Avbrutna sammanträden

19 § Om elt sammanträde inte kan slutföras på utsatt dag,
skall del forisätta genast eller vid en senare tidpunkt. Om sammanträdel skall
fortsätta vid en senare tidpunkt, bestämmer och tillkännager ordföranden genast
tid och plats för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när
valet är proportionellt, finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Bordläggning

20 § Ell ärende skall bordläggas, om del begärs av minst
en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val
eller av etl tidigare bordlagt ärende krävs beslut av kyrkofullmäktige med
enkel majoritet.

Om bordläggning beslutas, bestämmer och tillkännager
ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall
uppskjutas.

Ärendenas avgörande m. m.

21 § Ordföranden leder sammanträdena och föredrar
ärendena. Ordfö

randen skall se till att elt ärende inte avgörs utan att föreskrifterna i 10 §

om kungörelse och i 16 § om beredning har iakttagits.

Elt ärende som fordrar skyndsam handläggning fär, även om
föreskrifterna i 10 § om kungörande inte har iakttagits, avgöras vid
sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter beslutar del. Etl sådant ärende
fär, även om föreskrifterna i 16 § om beredning inle har iakttagits, avgöras
vid sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

22 § Kan kyrkofullmäktige inte,enas i ett ärende, lägger
ordföranden

fram de olika förslag till beslut som har väckts. Varje förslag läggs fram så

att del kan besvaras med antingen ja eller nej. Sedan ledamöterna har tagit

ställning lill förslagen, anger ordföranden vad som enligl hans uppfattning

har beslutals. DeUa blir beslutet, om inte omröstning begärs.

Om omröstning begärs, skall den verkställas efter upprop
och ske öppet

utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst. Vid öppen omröst- 40

ning får
dock omröslningsapparat användas. Utgången bestäms genom Prop. 1987/88:31
enkel majoritet, om inle någol annat är föreskrivet för särskilda fall. Vid
lika röstetal har ordföranden ulslagsrösl utom i ärenden som avser val eller
tillsättning av tjänst, där avgörandet sker genom lottning.

Proportionella val

23 § Val av ledamöter och suppleanler i
församlingsdelegerade, kyr

koråd, annan nämnd och beredning, av elektorer och deras ersättare för

val av stiftsfullmäktige samt av revisorer och revisorssuppleanter som

avses i 11 kap. 1 § skall vara proportionellt, om del begärs av minst så

många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närva

rande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökal med 1.

Om kvoten är etl brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal.

Bestämmelser om förfarandet vid elt sådant proportionelll val finns i lagen

(1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull

mäktige m. m.

Inlerpellationer och frågor

24 § En ledamot får till ordföranden i kyrkorådet, annan
nämnd eller

beredning framställa interpellation i ämnen som tillhör kyrkofullmäktiges

handläggning.

Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en
interpellation får framställas. Inlerpellalionen skall vara tillgänglig för
varje ledamot, innan fullmäktige fattar ell sådant beslut.

Fullmäktige kan bestämma alt ordföranden i kyrkorådet fär
överlämna en interpellation som har framställts till honom alt besvaras av
nägon annan ledamot i rådet som på grund av sitt uppdrag har särskilda
förutsättningar atl besvara inlerpellalionen.

Om fullmäktige bestämmer det, får en ledamot till
ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa fråga i ämnen
som hör lill fullmäktiges handläggning.

Krav på protokollet

25 § Vid sammanträdena skall protokoll föras på
ordförandens ansvar.

Av protokollet skall framgå vilka ledamöter som har varil närvarande.

Protokollet skall för varje ärende innehålla en kortfattad redogörelse för

ärendets beskaffenhet, uppgift om de förslag och yrkanden i ärendet som

inle har återkallats och kyrkofullmäktiges beslul i ärendet. Om omröstning

har ägt rum, skall protokollet innehålla en redogörelse för förslagsordning

en och uppgift om hur omröstningen har utfallit. När omröstningen har

skell öppel, skall del i protokollet anges hur var och en har röstat. Om

avvikande mening som avses i 26 § har anmälts, skall protokollet innehålla

uppgift om delta.

Protokollet
skall justeras av ordföranden och ytteriigare minst två leda

möter som fullmäkfige för varje gång utser bland de närvarande. Justering- 41

en skall äga rum senasl fjorlon dagar efter
sammanlrädesdagen på tid som Prop. 1987/88: 31 ordföranden bestämmer och
tillkännager vid sammanträdet. Justeringen får också verkställas av fullmäktige
antingen genast eller vid nästa sammanlräde.

Senast på andra dagen efter justeringen skall denna samt
uppgift om den plats där protokollet finns tillgängligt tillkännages på
anslagstavlan. Tillkännagivandet skall innehålla uppgift om vilken dag del har
anslagils. Det får inte avlägsnas före överklagandelidens utgång. Bevis om
dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskill.

26
§ Den som vid
elt sammanlräde har deltagit i avgörandet av etl ärende får reservera sig mot det
fattade beslutet genom atl låta anteckna avvikande mening. Den skall anmälas
innan sammanträdet avslutas saml, om den utvecklas närmare, avfattas
skriftligen och lämnas senasl när protokollet justeras.

27
§ Protokoll och
andra arkivhandlingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns
särskilda bestämmelser.

Offentlighet och ordning vid sammanträdena

28 § Sammanträdena skall vara offentliga. Kyrkofullmäktige
får dock

besluta atl överläggningen i elt visst ärende skall hållas inom slängda

dörrar. Suppleanterna får närvara vid en sådan överiäggning.

Ordföranden vakar över ordningen vid sammanträdet. Han kan
visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse. Om
del uppslår oordning som ordföranden inle kan avstyra, får han upplösa sammanträdel.

"Ersättning tid ledamöter och suppleanter i
fullmäktige eller beredning

29 § Kyrkofullmäktige får besluta atl del lill ledamöter
och suppleanler i

fullmäkfige eller beredning skall belalas skäligl arvode saml skälig ersåll

ning för resekoslnader, förlorad arbelsförljänsl och andra utgifter som

föranleds av uppdraget. Arvode skall bestämmas till lika belopp för lika

uppdrag.

Arbetsordningens innehåll

30 § Kyrkofullmäktige skall i en arbetsordning meddela de
ytterligare

föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och ärendenas

handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om

1.
vem som skall
föra ordet till dess tillfällig ordförande som avses i 8 § andra slyckel har
utsetts,

2.
utsändning av
handlingar inför sammanlräde,

3.
anmälan av
hinder för Ijänstgöring vid sammanlräde,

4.
inkallande av
suppleanler, 42

1.
handläggningen
av motioner, Prop. 1987/88: 31

2.
handläggningen
av inlerpellafioner och frågor,

3.
förfarandet vid
omröstning samt

4.
underrättelser
om val av ordförande och vice ordförande i fullmäktige och kyrkorådet.

3 kap. Kyrkostämma

Rösträtt

1 § Rösträtt pä kyrkostämma har den som enligt 2 kap. 4 §
har rösträtt

vid val av ledamöter i kyrkofullmäktige i församling.

Ordförandeskapet

2 § Kyrkostämman väljer för tre kalenderår bland de
röstberäUigade en

ordförande och en eller två vice ordförande.

Om ordföranden eller nägon vice ordförande avgår under
tjänstgöringstiden, väljs en annan för återstoden av denna lid.

3 § I fråga om valbarhet till ordförande och vice
ordförande, verkan av

atl valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2

kap. 5 §.

Rätt till ledighet för uppdraget

4 §
Ordförande och vice ordförande i kyrkostämman saml ledamöter och

suppleanter i beredning har rätt lill den ledighet frän anställning som

behövs för uppdraget.

Hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling
tillämpas på kyrkostämma

5 § Beträffande kyrkostämman tillämpas bestämmelserna i 2
kap. 9 § första stycket första meningen och andra slyckel första meningen, 10 §
första-tredje styckena samt 13—17, 19—28 och 30 §§ om kyrkofullmäktige i
församling. Därvid skall följande gälla.

1. Om en
kyrkostämma skall utöva beslutanderätten i en församling där

den tidigare har utövats av kyrkofullmäktige, skall den senasl valda ordfö

randen i fullmäktige sammankalla kyrkostämman första gängen. Om en ny

församling bildas, i vilken beslulanderätlen skall ulövas på kyrkostämma,

skall stiftsstyrelsen före den 1 juli årel innan församlingen bildas förordna

en person att hälla kyrkostämma för val av ordförande och vice ordförande

samt kyrkoråd.

2.
Bestämmelserna
om ledamot i kyrkofullmäktige skall i stället avse röstberättigad kyrkomedlem.

3.
Kyrkostämma
skall hällas när kyrkorådet begär det eller när ordföranden anser att det
behövs.

4.
Kungörelse om
kyrkostämma behöver inle tillställas de röstberättiga-

43

de i
församlingen. Beslul om i vilken eller vilka orlsfidningar kyrkosläm- Prop.
1987/88: 31 mans sammanträden skall fillkännages får fattas för flera
kalenderår, dock inle för längre tid än till utgången av det år dä val i hela
rikel av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång.

5.
Om etl ärende
fordrar så skyndsam handläggning att kungörande på det säll som föreskrivs i 2
kap. 10 § första-tredje styckena inte hinns med, skall kungörelsen med uppgift
om ärendet anslås senast fyra vardagar före stämman.

6.
Kyrkostämmans
sammanträden skall alltid vara offentliga.

7.
Omröstning
skall vara sluten även i annal ärende än ärende om val eller tillsättning av
tjänst, om nägon röstberättigad kyrkomedlem begär det.

8.
Av kyrkostämmans
protokoll behöver inte framgå vilka som har deltagit i stämman. Inle heller
behövs uppgift om hur var och en har röstat vid öppen omröstning.

9.
Arbetsordningen
för kyrkostämman behöver inte innehålla bestämmelser som anges i 2 kap. 30 *!
andra stycket 2, 3 och 4.

Ersättning tdl ordförande samt lill ledamöter och
suppleanler i beredning

6 § Kyrkostämman får besluta att del fill stämmans
ordförande samt till ledamöter och suppleanter i beredning skall belalas
skäligt arvode samt skälig ersättning för resekoslnader, föriorad
arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget.

4 kap. Församlingsdelegerade

Antalet ledamöter och suppleanter

1 § Antalet ledamöter i församlingsdelegerade skall
bestämmas lill ell udda tal och till minsl

15 i samfällighet med 5 000 röstberäUigade kyrkomedlemmar
eller därunder,

25 i samfällighel med över 5 000 lill och med 20000
röslberätligade kyrkomedlemmar,

35 i samfällighet med över 20000 till och med 40000
röstberäUigade kyrkomedlemmar,

45 i samfällighel med över 40 000 röstberäUigade
kyrkomedlemmar.

När delegerade skall utses första gången, bör
församlingarna träffa överenskommelse om anlalel ledamöter med ledning av
första stycket. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Om
församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter.

Församlingsdelegerade beslutar själva om ändring av
anlalet ledamöter. Etl sådant beslut skall tillämpas från och med årel efter
det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång. Länsstyrelsen
skall genast underrällas om beslutet.

Församlingsdelegerade får besluta all suppleanter skall
ulses för ledamöterna i delegerade. Suppleanterna skall därvid ulses lill lika
stort antal

44

som
ledamöterna. Beslutet skall faUas före utgången av mars månad val- Prop.
1987/88: 31 ärel. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Länsstyrelsen bestämmer, med tillämpning av bestämmelserna
i 4 a § första slyckel lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av
kyrkoråd i vissa fall, hur många ledamöter i församlingsdelegerade som varje
församling skall utse. Beslutet får överklagas hos valprövningsnämnden.
Valprövningsnämndens beslut får inle överklagas.

Val av ledamöter och suppleanter

2 § Ledamöter och suppleanter väljs av kyrkofullmäktige
eller kyrko

stämman i varje församling.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall det vid
valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

Valbarhet

3 § I fråga om valbarhel lill ledamot eller suppleant,
verkan av alt valbar

heten upphör och räll lill avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 §.

Dessa bestämmelser tillämpas också på den kyrkoherde som är ledamot

och hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd.

Rätt till ledighet för uppdraget

4 § Ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade
eller ledamöter och suppleanler i beredning har rätt lill den ledighet från
anställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd m. m.

5 § Ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade
väljs för tre år räknat från och med den 1 januari årel efter del år då val i
hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats. När val av ledamöter och
suppleanler inle äger rum under är då val i hela rikel av fullmäktige
förrällas, skall valet dock inte avse längre lid än lill utgången av del år då
sådana val av fullmäktige skall äga rum nästa gång.

Om val till kyrkofullmäktige, som har utsett ledamöter och
suppleanler i församlingsdelegerade, har upphävts och omval har ägt rum eller
om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen
mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för ledamöterna och
suppleanterna tvä månader efter del att omvalet eller sammanräkningen har
avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutals, skall fullmäkfige
förrätta nytt val av ledamöter och suppleanler för återstoden av
Ijänsgöringsliden.

Val av ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade
förrättas före december månads uigäng årel före del år då tjänstgöringstiden
börjar.

Om en
ledamot i församlingsdelegerade avgår under tjänstgöringstiden,

förrättas fyllnadsval för återstoden av denna lid. I en samfällighet där 45

suppleanler har utsetts, skall dock för en ledamot som har
utsetts vid Prop. 1987/88:31 proportionelll val inträda en suppleant, enligl
den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens
ställe för återstoden av tjänstgöringstiden.

Hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling
tillämpas på församlingsdelegerade

6 § Beträffande församlingsdelegerade tillämpas bestämmelserna
i 2 kap. 8—30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2.
Kungörelser och
tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

3.
När sammanlräde
med delegerade skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet
av ordföranden i kyrkofullmäktige i den försainling i samfällighelen som har
fiesl röstberättigade kyrkomedlemmar. Om fullmäktige inte finns i denna
församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i församlingens kyrkostämma.

4.
Rätt för
ordföranden i en församlings kyrkoråd att delta i delegerades överläggningar
men inle i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår
församlingen särskill. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera
pastorat tillkommer rätten för kyrkoherde all delta i överläggningarna bara den
kyrkoherde som domkapitlet utser.

5 kap. Kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter

Anlalel ledamöter och suppleanter

1 § Stiftsstyrelsen fastställer anlalel ledamöter i
kyrkofullmäktige. Läns

styrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Bestämmelser om kyrkliga samfällighelers indelning i
valkretsar och om fastställandel av det antal ledamöter i fullmäktige som skall
utses i varje församling finns i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om
val av kyrkoråd i vissa fall.

2 § För ledamöterna skall suppleanler ulses lill det antal
som kyrkofull

mäktige bestämmer. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften,

av del antal platser som varje parti får i samfällighetens fullmäktige eller i

varje valkrets, om valbarheten är inskränkt till valkrets. I det senare fallet

skall andelen vara densamma i alla valkretsarna. Om det därvid uppkom

mer ell brutet tal, avrundas delta lill närmast högre hela tal. Länsstyrelsen

skall genast underrällas om fullmäktiges beslut.

När fullmäktige skall ulses första gängen, fattas beslut
enligl första stycket av stiftsstyrelsen, om stiftsstyrelsen inte med stöd av 5
kap. 5 § andra slyckel kyrkliga indelningslagen (1988: 000) har bestämt all
beslutanderätten i samfälligheten skall ulövas av indelningsddegerade.

46

Hur bestämmelserna om kyrkofidlmäktige i församling
tillämpas på Prop. 1987/88: 31

kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet

3 § Beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighel
tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling.
Därvid skall följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2.
Bestämmelserna
i 2 kap. 5 § andra stycket om kyrkoherde skall avse den kyrkoherde som är
ledamot och hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd.

3.
Kungörelser och
tillkännagivanden skall anslås pä samfällighetens anslagstavla.

4.
När sammanträde
med fullmäktige skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdel
av den ordförande som anges i 4 kap. 6 § 3.

5.
Om samfiiga
suppleanter för en ledamot i fullmäktige är förhindrade atl inställa sig till
elt sammanträde eller all vidare della i elt sammanträde, inlräder i ledamotens
ställe den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen står i
lur atl tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet
i församlingen eller i en sädan grupp av församlingar som avses i 4 § lagen
(1972: 704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall. Om en
sådan suppleant inte kan tjänstgöra, inträder den suppleant som står i tur att
tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet och sä
vidare efter samma grund. Om etl partis samtliga suppleanler är förhindrade alt
i en ledamots ställe inställa sig till ell sammanträde eller atl vidare della i
sammanträdet, inlräder suppleant som har utsetts för partiet i en annan
församling eller grupp av församlingar efter den grund som nyss har sagls.
Därvid har den suppleant företräde som har utsetts i den församling eller grupp
av församlingar där partiets röstetal är högst.

6.
Räll för
ordföranden i en församlings kyrkoråd all delta i fullmäktiges överläggningar
men inle i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår
församlingen särskilt. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera
pastoral, tillkommer rätten för kyrkoherde all della i överläggningarna bara
den kyrkoherde som domkapitlet utser.

7.
Fullmäktige får
förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annal säll än i kyrkoarkiv, om
regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular det.

6 kap. Stiftsfullmäktige

Antalet ledamöter och suppleanter

1 § Stiftsfullmäktige beslutar hur många ledamöter som
skall väljas i fullmäktige. Antalet skall bestämmas lill etl udda tal och till
minsl 51.

Beslular fullmäktige om ändring av anlalet ledamöter,
tillämpas beslutet från och med året efter det är då val i hela rikel av
kyrkofullmäktige förrättas näsla gång. Beslutet skall fattas före utgången av
mars månad valåret. Den centrala valmyndighet som avses i I käp. 2 § vallagen
(1972:620) skall genast underrättas om beslutet.

47

2 § För ledamöterna skall väljas lika många suppleanter.

Val
av stiftsfuUmäklige Valkretsar

3 §
För val av stiftsfullmäktige är varje stift indelat i valkretsar. Varje

kontrakl ulgör därvid en valkrets, om inle annat beslutas av länsstyrelsen i

del län inom vilkel konlraklsproslen har sin anslällning som präst. För elt

sådanl beslul fillämpas bestämmelserna i I § andra slyckel.

Anlalel
ledamöler i varje valkrels

4 §
I varje valkrels skall väljas en ledamol och därutöver så många

ledamöler som belöper på valkrelsen sedan del ålerstående antalet leda

möter fördelats på valkretsarna i proportion till anlalel röstberättigade

kyrkomedlemmar. Anlalel röstberätfigade kyrkomedlemmar beräknas

med ledning av den senasl upprättade röstlängden.

Den
centrala valmyndigheten skall före september månads utgång del år dä val i hela
rikel av kyrkofullmäktige förältas fastställa det antal ledamöler i
stiftsfullmäktige som varje valkrels skall utse. Beslutet får överklagas hos
valprövningsnämnden. Valprövningsnämndens beslut fär inle överklagas.

Vilka
som väljer ledamöter och suppleanler

5 §
Ledamöler och suppleanter väljs av elektorer.

Prop.
1987/88:31

Val
av elektorer

6
§ För val av elektorer är varje
valkrets indelad i valdistrikt. Vatje församling ulgör ett valdistrikt.

7 § Elektorer väljs för varje församling av
kyrkofullmäktige eller av kyrkorådet, om kyrkofullmäktige inte finns. Valet
förrättas av de nyvalda kyrkofullmäktige eller av de nyvalda kyrkoråden.

med
mer än 16000 men högst 18000 röstberälli! med över 18000 röstberäUigade
kyrkomedlemmar 12.

Antalet röstberättigade
kyrkomedlemmar beräknas med ledning av den senast upprättade röstlängden.

För elektorerna utses
lika många ersättare. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall det vid
valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Anlalet elektorer utgör
för församling

med högst 500 röslberätl
med mer än 500 men högst 1 000 röslberätl med mer än 1 000 men högst 2 000
röslberätl med mer än 2 000 men högst 4000 röslberätl med mer än 4000 men högst
6000 röslberält med mer än 6000 men högst 8000 röslberält med mer än 8000 men
högst 10000 röslberäU med mer än 10000 men högst 12000 röslberätl med mer än
12000 men högst 14000 röstberälli med mer än 14000 men högst 16000 röslberätl

gade
kyrkomedlemmar 1 gade kyrkomedlemmar 2 gade kyrkomedlemmar 3 gade
kyrkomedlemmar 4 gade kyrkomedlemmar 5 gade kyrkomedlemmar 6 gade
kyrkomedlemmar 7 gade kyrkomedlemmar 8 gade kyrkomedlemmar 9 gade
kyrkomedlemmar 10 gade kyrkomedlemmar 11

48

8 § I fräga om
valbarhet lill elektor eller ersättare för elektor, verkan av Prop. 1987/88:
31

all valbarheten upphör och rätl all avsäga sig uppdraget fillämpas bestäm

melserna i 2 kap. 5 § om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige. Den

som
är myndig på dagen för elektorsvalet är dock valbar.

9 §
Elektorer och deras ersättare skall ulses före utgången av november

det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats.

Protokoll
över val av elektorer skall skyndsamt översändas till stiftsstyrelsen.

10 §
En elektor har rätt lill skälig ersättning för resekoslnader och andra

utgifter som föranleds av uppdraget. Kostnaderna skall betalas av försam

lingen.

Val
av ledamöter och suppleanter

11
§ För val av ledamöter och
suppleanter i stiftsfullmäktige skall stiftsstyrelsen utse en person i varje
valkrels atl vara valförrättare. Efter framställning av denne skall
stiftsstyrelsen kalla elektorerna inom varje valkrels lill ell sammanlräde
inför honom. Sammanträdet skall hällas före utgången av december del år då val
i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättats.

12
§ Valbar är den som är
kyrkobokförd inom valkrelsen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig pä
valdagen.

Den
som innehar tjänst som biskop är inle valbar till ledamol eller suppleant.
Domprosten eller annan kyrkoherde som är biskopens ersättare i stiftsstyrelsen
samt den som är anställd hos stiftssamfälligheten och som i egenskap av
föredragande hos stiftsstyrelsen eller pä grund av andra uppgifter som hör till
tjänsten har en ledande ställning bland sliftssamfällighetens tjänstemän är
inte heller valbar.

I
fråga om verkan av atl valbarheten upphör och om rätl alt avsäga sig uppdraget
tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 § tredje slyckel om ledamol och suppleant i
kyrkofullmäktige.

13 §
Val av ledamöter och suppleanter skall ske inför öppna dörrar och

på samma sätt som val av ledamöler och suppleanter i kyrkoråd. Om

suppleanterna inte väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas

i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Över
förrättningen skall föras protokoll som skrivs under av valförrälla-

14
§ Valels utgäng skall kungöras genom uppläsning av protokollet. Därmed är
valet avslutat.

Protokollet,
valsedlarna och annat valmaterial skall av valförtättaren ulan dröjsmål sändas
in lill stiftsstyrelsen, som skall förvara handlingarna på ett betryggande sätt
lill dess alt valet har vunnit laga kraft.

49

4 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

15 § För den som har blivit vald till ledamot eller
suppleant skall stifts- Prop. 1987/88: 31 styrelsen genast utfärda ett
bevis om detta. I beviset anges den valdes namn samt för vilken tid och
valkrets ledamoten eller suppleanten har blivit vald. Beviset skall lillslällas
den som har blivit vald och stiftsfullmäktiges ordförande. Utdrag ur
protokollet från valförrättningen gäller som bevis.

Valperiodens längd m. m.

16
§ Ledamöter och
suppleanler väljs för tre är räknat från och med den 1 januari årel efter del
år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättals.

17
§ Om en ledamot
avgår under tjänstgöringstiden skall ordföranden skyndsamt anmäla della lill
stiftsstyrelsen.

Styrelsen skall därefter till ny ledamot i den avgångnes
ställe utse den suppleant som står i lur alt tillträda enligt den mellan
suppleanterna bestämda ordningen.

Överklagande av val Beslut som får överklagas

18
§ Beslut
varigenom elektorer och deras ersättare har utsetts fär överklagas endast i
samband med överklagande av del beslut varigenom ledamöler och suppleanler har
utsetts.

19
§ Beslul
varigenom ledamöler och suppleanter har utsetts får överklagas hos
valprövningsnämnden. Rätl atl överklaga har den som uppfyller villkoren för
rösträtt vid kyrkofullmäktigval och som är kyrkobokförd inom valkrelsen.
Partier som har deltagit i valet får också överklaga beslutet.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill
sliflsstyrelsen inom tio dagar efter det all valet eller förrällningen
avslulades. Har en skrivelse med överklagande kommil in lill
valprövningsnämnden inom överklagandetiden, skall den omständigheten atl
skrivelsen har kommil lill stiftsstyrelsen först därefter dock inte föranleda
all den avvisas. Valprövningsnämnden prövar om skrivelsen har kommil in i räll
lid.

Kungörelse om överklaganden m. m.

20 § Stiftsstyrelsen skall snarast möjligt efter utgången
av liden för över

klagande samlidigl kungöra samtliga överklaganden och sända skrivelser

na till valprövningsnämnden.

Kungörelsen införs i ortstidning inom valkrelsen. I
kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över överklagandena
skall ha kommit in lill valprövningsnämnden. Sliflsslyrelsen skall dessulom
skyndsamt yttra sig över överklagandena till valprövningsnämnden. Bestämmelserna
i 27

50

och 28 §§ förvaltningslagen (1986: 223) om omprövning av
beslul skall inle Prop. 1987/88: 31 tillämpas.

Den som vill överklaga har rätt att hos stiftsstyrelsen
genast få utdrag ur protokoll eller annan handling över förrättningen.

Handläggningen av överklaganden

21
§ I fråga om
handläggningen och prövningen av överklaganden skall 15 kap. 6, 7 och 9 §§
vallagen (1972:620) tillämpas.

22
§ Den som har
valts lill ledamol utövar sitt uppdrag ulan hinder av alt valet har
överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart
ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagls om ledamot gäller också för
suppleant.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen
(1986:223) gäller inle beslut som avses i denna paragraf.

Hur bestämmelserna om kyrkofuUmäktige iförsa/nling
tillämpas på stiftsfullmäktige

23 § Beträffande stiftsfullmäktige tillämpas
bestämmelserna i 2 kap. 6

och 8-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om kyrkoråd skall avse stiftsstyrelsen.

2.
Kungörelser och
tillkännagivanden skall anslås pä stiflssamfällighe-tens anslagstavla.

3.
Om suppleanten
för en ledamot i fullmäktige är förhindrad alt inställa sig lill ett
sammanlräde eller att vidare della i elt sammanträde, inträder i ledamotens
ställe den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen står
i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fåll den förslå platsen för
partiet i valkretsen. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra inträder den
suppleant som står i lur alt tjänstgöra för den ledamol som har fått den andra
platsen för partiet och så vidare efter samma grund. Om etl partis samtliga
suppleanter är förhindrade alt i en ledamots ställe inställa sig till ett
sammanträde eller atl vidare della i sammanträdet, inlräder suppleant som har
utsetts för partiet i en annan valkrets efter den grund som nyss har sagts.
Därvid har den suppleant företräde som har utsetts i den valkrets där partiets
röstetal är högst.

4.
Räll alt della
i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har de personer som anges i
12 § andra stycket, ledamöler i sliflsstyrelsen saml ordförande i nämnd eller
beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av nämnden eller
beredningen och vid besvarande av interpellation eller fråga som har
framställts lill ordföranden i nämnden eller beredningen, revisor hos
stiftssamfälligheten vid behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet
som hans uppdrag avser saml ordförande i församlings eller kyrklig
samfällighets kyrkoråd i ärenden som rör församlingen eller den kyrkliga
samfälligheten särskilt. Stiftsfullmäktige får därtill kalla tjänstemän hos
stiftssamfälligheten eller särskilda sakkunniga för all meddela

upplysningar
vid elt sammanträde. 51

5. Del är då val i hela riket av kyrkofullmäktige har
ägt rum förrättas val Prop. 1987/88: 31

till de befattningar inom samfälligheten som blir lediga vid årets slul av de

nyvalda stiftsfullmäktige vid sammanlräde snarast efter
valperiodens början. Dessa förrättar även andra val som ankommer pä
stiftsfullmäktige och avser tid efter utgången av del nämnda årel.

6. Fullmäktige får förvara protokoll och andra
arkivhandlingar på annal

säll än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen

bestämmer beslular del.

7 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i församling

Kyrkorådets uppgifter

1 § I varje församling skall del finnas elt kyrkoråd.
Kyrkorådet är för

samlingens styrelse.

Två eller flera församlingar fär utse etl gemensamt
kyrkoråd för en eller flera angelägenheter.

2 § Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och
verka för dess

utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter och ha

tillsyn över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa

de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning samt hos

kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och övriga nämnder liksom hos and

ra myndigheter göra de framställningar som rådet anser behövs.

Kyrkorådet skall vidare

1.
bereda eller
yttra sig i ärenden som skall handläggas av kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman,

2.
ha hand om den
ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta kyrkans och församlingens
egendom i den mån sådan egendomsförvaltning inte har uppdragits åt annan nämnd
eller annars ankommer på annan,

3.
ha hand om
medelsförvaltningen i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har
medgett någon annan nämnd att hell ellerdelvis ha hand om sin
medcisförvaltning,

4.
verkställa
kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslul i den mån verkställigheten inle
har uppdragits ät någon annan,

5.
själv eller
genom ombud föra församlingens talan i alla mål och ärenden i den mån delta
inte på grund av lag eller annan författning eller beslut av kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman ankommer på någon annan,

6.
ha hand om
församlingens informafionsverksamhet i den mån kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman inte har uppdragit denna ål någon annan nämnd,

7.
verka för
sådana förenklingar i verksamhelen som kan underlälla enskildas kontakier med
församlingen saml

8.
i övrigl
fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäkfige eller kyrkoslämman har överlämnal lill
rådet.

Kyrkorådet skall handlägga de ärenden som enligl särskilda
författningar ankommer på rådet.

Kyrkorådet fär infordra yllranden och upplysningar från
övriga nämnder 52

och från beredningar och
tjänstemän i församlingen, när del behövs för att Prop. 1987/88: 31 rådet
skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Om
beslutanderätten i en församling ulövas av ell direklvall kyrkoråd fillämpas
inte andra stycket 1,3-6 och 8.

Ledamöter
och suppleanter

3 §
Kyrkoherden är ledamol i kyrkorådet.

Kyrkoherden
får förordna präst som tjänstgör i pasloratel all vara kyr-

korädsledamot i annexförsamling i stället för kyrkoherden. Förordnandet

skall avse den tid för vilken övriga kyrkorådsledamöler har valts. Kyrko

herden skall underrätta kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordföran

de om förordnandet. • '

Om
församlingar som tillhör olika pastoral har etl gemensamt kyrkoråd, förordnar
domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar all vara ledamot i rådet och en
annan all vara suppleant.

4 §
Andra ledamöler än den som avses i 3 § saml suppleanter i kyrkorå

det väljs, ulom i fall som avses i 5 §, av kyrkofullmäktige eller kyrkosläm

man till del antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. Antalet valda

ledamöler får dock inle vara mindre än fyra. Antalet suppleanter bör vara

minsl lika slorl som anlalel valda ledamöler.

Om
suppleanterna inte väljs proportionellt, skall del vid valet även bestämmas i
vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

5 §
Om beslutanderätten i en församling ulövas av elt direklvall kyr

koråd skall andra ledamöter än den som avses i 3 § och suppleanter ulses

genom direkta val när val i hela rikel lill kyrkofullmäktige förrällas. Röst

rätt vid ett sådant val har den som uppfyller de villkor som anges i 2 kap.

4§.

I
lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall
finns bestämmelser om

1.
indelning i valdistrikt,

2.
valdag, röstlängd, förrättande
och avslutande av val,

3.
utseende av suppleanler samt

4.
förfarandet när en ledamot i
kyrkorådet har avgått under tjänstgöringstiden och när en suppleant har
inträtt som ordinarie ledamot i kyrkorådet eller av annan anledning har avgått
som suppleant.

Kyrkorådet
beslular hur mänga ledamöler som skall väljas. Anlalel valda ledamöter skall
vara jämnt och får inte vara mindre än tio.

Beslular
kyrkorådet om ändring av anlalel ledamöler tillämpas beslutet först när val i
hela riket av kyrkofullmäktige förrällas näsla gång. Beslutet skall fattas före
utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om
beslutet.

För
de valda ledamöterna skall suppleanler utses till del anlal som kyrkorädel
bestämmer. Antalet skall ulgöra en viss andel, dock högst hälften, av del anlal
platser som varje parti får i församlingen. Om det

53

därvid uppkommer ell brutel lal. avrundas detta lill
närmast högre hela tal. Prop. 1987/88: 31 Länsstyrelsen skall genast
underrättas om kyrkorådets beslut.

När kyrkorådet skall utses första gången, beslutar
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman om antalet ledamöler och suppleanter.

Kyrkorådet skall före utgången av januari månad varje år
till samfällighetens fullmäktige avge en berättelse om sin verksamhet under
del föregående årel.

6 § Anlalel ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd och del
anlal ledamöler i rådet som varje församling skall utse bestäms genom
överenskommelse mellan församlingarna. Varje församling skall välja minsl en
ledamol. Om församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen anlalel
ledamöler i rådet och det anlal som skall ulses av vatje församling.

Valbarhet m. m.

7 § I fråga om valbarhel lill ledamol eller suppleanl,
verkan av att valbarheten upphör och räll all avsäga sig uppdraget fillämpas
beslämmelserna i 2 kap. 5 § om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige. Den
som är myndig på dagen för valet lill kyrkorådet är dock valbar. Ulöver de
personer som avses i 2 kap. 5 § andra stycket får inte heller en tjänsteman som
förestår nägon förvaltning som är underställd rådet väljas lill ledamol eller
suppleant.

Rätt till ledighet för uppdraget

8 § Valda ledamöter och suppleanter har räll lill den
ledighet från an

ställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd m. m.

9 § Sådana ledamöler och suppleanler som avses i 4 och 5
§§ väljs för tre

år, räknal från och med den 1 januari årel efter det år då val i hela riket av

kyrkofullmäktige har förrättats.

Om valet till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har
ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och
mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för
de ledamöter och suppleanter i kyrkorådet som har valls av fullmäktige två
månader efter det alt omvalet eller sammanräkningen har avslulals. När omvalet
eller sammanräkningen har avslulals, skall kyrkofullmäkfige förrätta nytt val
av ledamöler och suppleanler för ålersloden av Ijänslgörings-liden.

Om en sådan ledamot som avses i 4 § och som har utsetts
vid proportio

nellt val avgår under tjänslgöringsfiden, inlräder en suppleant, enligl den

ordning mellan suppleanterna som har beslämts vid valet, i ledamotens

ställe för ålersloden av tjänslgöringsfiden. Om en annan av kyrkofullmäk

tige eller kyrkostämma vald ledamot avgår, förrättas fyllnadsval för åter

stoden av ijänslgöringstiden. 54

Ordförandeskapet Prop. 1987/88: 31

10 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman väljer bland
kyrkorådels le

damöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Fullmäktige eller

stämman bestämmer tiden för uppdragen. Direktvall kyrkoråd och gemen

samt kyrkoråd skall dock själva välja ordförande och en eller två vice

ordförande bland sina ledamöter.

Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan
närvara vid ett sammanlräde med kyrkorådet, utser rådet en annan ledamot att
för tillfället vara ordförande.

Om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre
tid är förhindrad att fullgöra sitt uppdrag, får kyrkorådet utse en annan
ledamot atl som ersättare för ordföranden fullgöra dennes uppgifter.

Bestämmelser om sammanträdena i kyrkorådet

11 § Kyrkorådet bestämmer tid och plats för sina
sammanträden. Sam

manlräde skall även hållas, när minst en tredjedel av rådels ledamöler eller

den ledamol som avses i 3 § begär det eller ordföranden anser atl del

behövs.

Kallelse till sammanträde med kyrkorädel skall anslås
minsl en vecka före sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall
inom samma tid tillställas varje ledamot och suppleant i rådet på lämpligt
sätt. Om elt ärende fordrar så skyndsam handläggning att kallelse inte kan ske
på detta sätt, skall kallelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen
före sammanlrädesdagen. Dessutom skall kallelsen inom samma tid på lämpligt
sätt tillställas varje ledamol och suppleanl. Det som sägs i della stycke
gäller bara när det inle finns föreskrifter om kallelse i reglemente för
kyrkorådet.

Kyrkorådet fär till sina sammanträden kalla en ledamot
eller en suppleanl i kyrkofullmäktige, ordföranden eller en vice ordförande i
kyrkostämman, en ledamot eller en suppleant i annan nämnd eller beredning, en
tjänsteman hos församlingen eller en särskild sakkunnig all närvara. Den som
har kallats lill ett sammanlräde får, om rådet beslular det, delta i
överläggningarna men inle i besluten.

Suppleanternas tjänstgöring

12 § I fråga om suppleanternas tjänstgöring i kyrkorådet
gäller i tillämpli

ga delar bestämmelserna i 2 kap. 11 § om suppleanternas tjänstgöring i

kyrkofullmäktige. Delta gäller även när en av kyrkofullmäktige eller kyr

kostämma utsedd ledamot som inle har utsetts vid proportionelll val har

avgått och fyllnadsval ännu inle har ägt rum.

Suppleanterna fär närvara vid rådels sammanträden.

Beslutförhet och jäv

13 § Kyrkorådet får handlägga ärenden endasl om mer än
hälflen av

ledamöterna är närvarande.

55

En ledamol
eller någon annan som har alt handlägga ärenden hos rådet Prop. 1987/88: 31
får inte della i eller närvara vid handläggningen av ell ärende som personligen
rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan
närslående.

Val av särskild avdelning eller utskott inom kyrkorådet
samt krav pä beslut och protokoll

14 § När kyrkorådet väljer en sädan avdelning som avses i
17 § eller etl

organ bestående av ledamöter eller suppleanler i rådet för beredning av

ärenden som rådet skall handlägga, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 23 §

om proportionellt val.

I fräga om förfarandet vid fattande av beslul, förande av
protokoll, protokollets innehåll, justering av protokoll, tillkännagivande om
justering och reservation tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 22, 25 och 26 §§ om
kyrkofullmäktige. Protokollet får dock justeras på del sätt som kyrkorådet
bestämmer av ordföranden och yllerligare minst en ledamot.

Framställningar tdl kyrkorådet m. m.

15 § Kyrkorådet skall på lämpligt sätt kungöra var
framställningar lill

rådet las emot.

Delgivning med kyrkorådet sker med ordföranden eller den
som enligt reglemente, instruktion eller särskill beslut är behörig att la emot
delgivning.

Hur kyrkvärdar, kassaförvaltare och elektorer utses

16 § Kyrkorädel väljer kyrkvärdar bland dem som är
röstberätfigade i

församlingen enligt 2 kap. 4 § första och andra styckena. Minst en av

kyrkvärdarna skall ulses bland ledamöterna och suppleanterna i kyrkorå

det. Kyrkvärdarna utses för tre år räknat från och med den 1 januari året

efter del år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättals.

Kyrkorådet utser för varje kalenderår en kassaförvaltare,
om rådets medcisförvaltning inle har ordnats på annal sätl.

Del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättals,
skall det nyvalda kyrkorådet före december månads utgång utse befattningshavare
som avses i första och andra styckena. Det nyvalda kyrkorådet får även före
december månads utgång utse elektorer som avses i lagen (1982:943) om
kyrkomötet.

Reglemente om kyrkorådets verksamhet m. m.

17 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får anta
reglemente med när

mare bestämmelser om kyrkorådels verksamhet.

Kyrkorädel får, om kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman
beslular del,

uppdra åt en särskild avdelning, beslående av ledamöler eller suppleanler i

rådet, ål en ledamol eller suppleant eller ät en tjänsteman hos församlingen 56

att på rådets vägnar besluta i vissa grupper av ärenden.
Dessa ärendegrup- Prop. 1987/88: 31 per skall anges i reglementet eller
särskilda beslut. Framställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman
liksom yttranden med anledning av atl rådets beslut har överklagats får dock
beslutas endasl av rådet samfällt.

Första och andra styckena tillämpas också på direklvall
kyrkoråd. Därvid skall dock vad som sägs om kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman i slället avse kyrkorådet.

Beslut som har fatlats med slöd av uppdrag enligt andra
stycket skall anmälas fill kyrkorådet, spm bestämmer på vilket säll delta skall
ske.

Tdlsättning av nämnder

18 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman tillsätter
nämnder för den

förvaltning och verkställighet som enligl särskilda författningar ankommer

på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i författningar

na.

För förvaltning och verkställighet i övrigl får
fullmäkfige eller slämman tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och
suppleanter i sådana nämnder väljs av fullmäktige eller stämman lill det antal
som fullmäktige eller stämman bestämmer. För dessa nämnder tillämpas
beslämmelserna om kyrkorädel i 4 § andra slyckel, 7 och 8 §§, 9 § andra och
tredje styckena, 10-15 §§, 16 § andra och tredje styckena saml 17 §.

Handläggningen av vissa ärenden

19 § Kyrkofullmäktige och kyrkoslämman får, om inte något
annat är

föreskrivet i lag eller annan författning, besluta all kyrkorådet eller någon

annan nämnd skall

1.
ha hand om
förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som annars förvallas av någon
annan nämnd,

2.
handlägga
frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från anslällning samt
andra frågor belräffande arbelslagare som är underställda någon annan nämnd.

Närvarorätt vid sammanträdena m.m.

20 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman får besluta atl
en ledamot

eller en suppleanl i fullmäkfige, kyrkorådet, annan nämnd eller beredning

får närvara vid rådels eller nägon annan nämnds sammanlräde, även om

han inte är ledamol eller suppleanl i rådet eller nämnden, och della i

överiäggningarna men inte i besluten saml få sin mening antecknad i

protokollet.

Rätl atl närvara och della i överiäggningen har dock
alltid en kyrkoherde eller hans ersättare beträffande de nämnder till vilka
kyrkoherden inte är valbar.

Om beslutanderätten i en församling ulövas av elt
direktvall kyrkoråd

tillämpas första stycket på sådan församling. Därvid skall dock vad som

sägs om kyrkofullmäktige och kyrkostämma i slället avse kyrkofullmäktige 57

i den samfällighet i vilken församlingen ingår.

Förvaring
av arkivhandlingar Prop. 1987/88:31

21 § Kyrkorådets och övriga nämnders protokoll och andra
arkivhand

lingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestäm

melser.

Ersättning lill ledamöler och suppleanter

22 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman får besluta all
det till valda

ledamöter och suppleanter i kyrkorådet samt lill ledamöter och supplean

ter i annan nämnd skall betalas skäligl arvode samt skälig ersättning för

resekoslnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av

uppdraget. Detsamma gäller annan ledamol i kyrkorådet, om han har

utsetts lill ordförande. Arvodet skall bestämmas till lika belopp för lika

uppdrag.

Om en församling ingär i en total pastoralssamfällighet
eller total flerpas-loralssamfällighet får kyrkofullmäktige i samfällighelen
besluta all arvode och ersållning som avses i förslå stycket skall ulgå lill
ledamöler och suppleanler i församlingens kyrkoråd. Arvodet skall bestämmas
lill lika belopp för lika uppdrag.

8 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig
samfällighet än stiftssamfällighet

Kyrkorådets uppgifter

1 § Kyrkorådet i en kyrklig samfällighel skall leda
förvaltningen av sam

fällighetens angelägenheter och ha tillsyn över övriga nämnders verksam

het. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på samfällig

hetens ekonomiska ställning samt hos samfällighetens fullmäktige eller

församlingsdelegerade och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter

göra de framställningar som rådet anser behövs. Beträffande kyrkorådets

uppgifter i övrigl tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 2 § andra-fjärde

styckena. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofull

mäktige i stället avse samfälligheten och dess fullmäktige eller församlings

delegerade.

Hur bestämmelserna om kyrkoråd m.m. i församling tillämpas
på kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig samfällighet än
stiftssamfällighet

2 § Beträffande kyrkliga samfällighelers kyrkoråd och övriga
nämnder

tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 3, 4, 6-15 och 17-21 §§ saml 22 §

första stycket om kyrkoråd m. m. i församling. Därvid skall följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om församling och kyrkofullmäktige skall avse samfälligheten och dess
fullmäktige eller församlingsdelegerade.

2.
Om
samfälligheten utgörs av församlingar som fillhör flera pastorat, förordnar
domkapitlet en av kyrkoherdarna all vara ledamot i samfällighetens kyrkoråd
och en annan all vara dennes suppleant. Förordnandena

skall avse tiden för de valda ledamöternas
tjänstgöringsperiod. 58

3.
Vid val av
kyrkoråd i samfälligheten bör om möjligt varje församling Prop. 1987/88: 31
bli företrädd i rådet genom minsl en ledamot eller suppleant.

4.
Kungörelser och
tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

5.
Samfällighetens
kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk
betydelse. Rådet får infordra yllranden och upplysningar från församlingarnas
kyrkoråd, när det behövs för atl rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

6.
Samfällighetens
kyrkoråd får, om inte samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade
beslular nägol annal, uppdra ål kyrkorådet eller någon annan nämnd i en
församling eller ät ett för församlingarna i etl pastoral gemensamt kyrkoråd
all verkslälla beslut av samfällighetens fullmäktige eller
församlingsdelegerade eller all förvalta anslag som enligl fastställd budget
eller särskilt beslul blivit anvisat åt församlingen.

7.
Samfällighetens
fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge samfällighetens kyrkoråd en
annan benämning än kyrkoråd.

8.
Protokoll och
andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen
eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular del.

9 kap. Stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten

Stiftsstyrelsens uppgifter

1 § Stiftsstyrelsen skall leda förvaltningen av
sliftssamfällighetens ange

lägenheter och ha tillsyn över övriga nämnders verksamhet.

Stiftsstyrelsen skall uppmärksamt följa de frågor som kan
inverka på sliftssamfällighetens ekonomiska ställning saml hos stiftsfuUmäklige
och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som
stiftsstyrelsen anser behövs. Beträffande stiftsstyrelsens uppgifter i övrigl
tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra och fjärde styckena om kyrkorådet
i församling. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofullmäktige
i slället avse stiftssamfälligheten och stiftsfuUmäklige.

Stiftsstyrelsen skall handlägga de ärenden som enligt
särskilda författningar ankommer på styrelsen.

Ledamöler och suppleanter

2 § Biskopen är ledamol i stiftsstyrelsen.

Vice ordföranden i domkapitlet är biskopens ersättare.

3 § Andra ledamöter i stiftsstyrelsen än biskopen väljs av
stiftsfullmäkti

ge lill del anlal fullmäktige bestämmer. Anlalet valda ledamöler får dock

inte vara mindre än åtta. För de valda ledamöterna skall ulses lika många

suppleanler.

Om suppleanterna inle väljs proporlionelll, skall det vid
valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

59

Valbarhet Prop. 1987/88:31

4 § Valbar lill ledamot eller suppleanl är den som är
kyrkobokförd inom

stiftet, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen.

Utöver de personer som avses i 6 kap. 12 § andra stycket
andra meningen får inle heller en tjänsteman som förestår någon förvaltning
som är underställd sliflsslyrelsen väljas lill ledamot eller suppleanl.

1 fråga om verkan av all valbarheten upphör och räll till
avsägelse tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 5 § tredje slyckel om ledamöter och
suppleanler i kyrkofullmäkfige.

Valperiodens längd

5 § Sådana ledamöter och suppleanler som avses i 3 § väljs
snarast efter

det att stiftsfullmäktiges valperiod har börjat. Valet gäller till dess att

stiftsfullmäktige förrättar nyll val under sin näsla valperiod.

Ordförandeskapet

6
§ Biskopen är stiftsstyrelsens ordförande. Bland de valda ledamöterna utser
stiftsfullmäktige en vice ordförande.

Hur beslämmelserna om kyrkoråd m. m. i församling
tillämpas på stiftsstyrelsen och andra nämnder än egendomsnämnden i
stiftssamfälligheten

7 § Belräffande stiftsstyrelsen och andra nämnder än
egendomsnämnden fillämpas bestämmelserna i 7 kap. 8 §, 9 § andra och tredje
styckena, 11-15 och 17-21 §§ samt 22 § första stycket om kyrkoråd m. m. i
församling. Därvid skall följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om församling, kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse stiftssamfälligheten,
stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen.

2.
Kungörelser och
tillkännagivanden skall anslås på sliftssamfällighetens anslagstavla.

3.
Stiftsstyrelsen
skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk belydelse.
Stiftsstyrelsen får begära upplysningar från församlingarnas och de kyrkliga
samfällighelernas kyrkoråd, när del behövs för atl sliflsslyrelsen skall kunna
fullgöra sina uppgifter.

4.
Stiftsstyrelsen
får, om inle stiftsfullmäktige beslutar något annat, uppdra åt kyrkorådet eller
annan nämnd i en församling eller kyrklig samfällighel all verkslälla beslul av
stiftsfullmäktige eller atl förvalla anslag som enligl fastställd budget eller
särskilt beslut blivit anvisat ål församlingen eller den kyrkliga
samfälligheten.

5.
Bestämmelserna
om närvaro- och ytlranderätl för kyrkoherde eller hans ersällare skall också
avse biskopen och vice ordföranden i stiftsstyrelsen.

6.
Protokoll och
andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar det.

60

10 kap. Ekonomisk förvaltning Prop. 1987/88:31

Församlingar

1
§
Församlingarnas egendom bör förvaltas sä att förmögenheten inte minskas.

2
§ Församlingens
medelsbehov skall, i den mån del inle fylls på annal sätt, läckas med skall.

3
§ Församlingen
skall årligen upprätta budget för näsla budgetår. Budgetåret löper per
kalenderår.

Budgeten skall, med ulgångspunkl i ställningen enligl de
avslutade räkenskaperna för året före del år dä budgeten upprättas, innehålla
en plan för ekonomin under budgetåret. 1 planen skall redovisas de anslag som
skall anvisas och täckningen av medelsbehovet med angivande av skattesatsen.

4 § Förslag till budget skall upprättas av kyrkorådet före
oktober månads

utgång. Om särskilda förhållanden kräver det, får budgetförslaget göras

upp i november månad. I sådant fall skall kyrkorådet före oklober månads

utgång föreslå skattesats för den församlingsskatt som ingår i preliminär

skatt för inkomst under del följande årel. Kyrkorådet bestämmer när

övriga nämnder senasl skall lämna sina särskilda budgetförslag till rådet.

Kyrkorådet skall samråda med kommunstyrelsen innan
budgetförslaget görs upp.

Budgeten fastställs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman
före november månads utgång. Om budgelen lill följd av särskilda förhållanden
inle kan fastställas före november månads utgång, skall fullmäktige eller
stämman ändå fastställa skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter
fastställas före december månads utgång. Därvid får fullmäktige eller stämman,
om det finns särskilda skäl för det, fastställa annan skattesats än som har
beslämts tidigare.

Kyrkorådets förslag till budget skall från och med
kungörandet av det sammanträde med kyrkofullmäktige eller den kyrkostämma då
budgelen skall fastställas vara tillgängligt för allmänheten på plats som
tillkännages i kungörelsen.

5
§ Beslul om
anslag skall även innefatta anvisning av medel föratt läcka anslaget.
Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman kan besluta atl ell särskill anslag, som
inte förbrukas under del är för vilkel del har beviljats, får användas för
samma ändamäl under det följande året. Ell sådant beslut får därefter fattas
för elt är i sänder.

6
§ En församling
får avsälla medel lill kapitalfonder och driftfonder. Fondmedel fär las i
anspråk för annal ändamål än del som fonden avser endasl genom beslul i samband
med all budgelen faslslälls.

61

7 §
Församlingen får la upp lån och ingå borgen. Församlingen fär inte Prop.
1987/88: 31

upplåta panträtt i sin egendom lill säkerhet för en fordran. Vid förvärv av

egendom får församlingen överta betalningsansvaret för lån
som tidigare har tagits upp mol säkerhet av panträtt i egendomen.

8 § Kyrkorådet skall fortlöpande föra räkenskaper över
de medel som

del förvallar.

Andra nämnder som förvallar medel skall föra räkenskaper
enligl kyrkorådels föreskrifter och ärligen, inom den tid som kyrkorådet
bestämmer, lill rådet lämna redovisning för sin medelsförvaltning under
föregående budgetår.

När en sådan redovisning har lämnats, skall kyrkorådet
inom den lid som kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman bestämmer sammanfalla och
avsluta räkenskaperna.

Gemensamt kyrkoråd skall ärligen senasl den 31 mars lämna
redovisning lill de församlingar som har utsett rådet.

9 § Särskilda bestämmelser finns om

1.
vård om och
förvaltning av kyrka och kyrkoegendom,

2.
förvaltning av
medel som myndighel har särskill inseende över samt

3.
kolleklmedel.

Kyrkliga samfälligheter

10 § Belräffande kyrkliga samfälligheter tillämpas
1-9 §§. Därvid skall

följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder
skall i slället avse samfällighetens kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade eller
sfiftsfullmäktige saml dess kyrkoråd eller stiftsstyrelse och övriga nämnder.

2.
Församlingarnas
kyrkoråd skall lämna sina särskilda förslag om anslag för det nästföljande
årel tiil samfällighetens kyrkoråd. Detta bestämmer när förslagen skall
lämnas.

3.
Bestämmelserna
om samråd med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp skall inte
tillämpas på stiftsstyrelsen.

11 kap. Revision

Församlingar

1 § Nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer
under år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats tre eller flera
revisorer samt minst lika många revisorssuppleanter för granskning av de tre
följande årens verksairihet. Fullmäktige eller slämman får därvid välja
revisorer och suppleanter för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhel.
Antalet revisorer, liksom anlalet suppleanter, för varje nämnd eller grupp av
nämnder skall dock vara minsl tre.

Om val lill kyrkofullmäktige har upphävts och omval har
ägl rum eller

om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatför- 62

delningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör
uppdragen för revi- Prop. 1987/88: 31 sorerna och suppleanterna två månader
efter del alt omvalet eller sammanräkningen har avslutats.När omvalet eller
sammanräkningen har avslutals, skall fullmäktige förrätta nytt val av
revisorer och suppleanler för ålersloden av Ijänslgöringstiden.

I fräga om valbarhet lill revisor och revisorssuppleant,
verkan av all valbarheten upphör och rätt lill avsägelse skall bestämmelserna i
2 kap. 5 § om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige tillämpas. Den som inte
är kyrkobokförd i församlingen är dock valbar. Detsamma gäller den som är
myndig pä dagen för valet lill revisor eller suppleanl.

Om en revisor som inle har utsetts vid proportionellt val
avgår under Ijänslgöringstiden, fär fullmäktige eller slämman förrätta
fyllnadsval för återstoden av denna tid.

Revisorer och revisorssuppleanter har rätt lill den
ledighet från anslällning som behövs för uppdraget.

Fullmäktige eller stämman får besluta alt del till revisorer
och revisors-suppleanler skall belalas skäligt arvode samt skälig ersättning
för resekostnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds
av uppdraget. Arvodet skall bestämmas lill lika belopp för lika uppdrag.

2
§ Den som är
ledamol eller suppleanl i kyrkorådet eller annars är redovisningsskyldig till
församlingen får inle vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av
verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten och inle heller delta i
val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sädan verksamhet eller
i handläggningen av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten. Delsamma gäller
make. föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående lill den
redovisningsskyldige. Ordföranden och vice ordföranden i kyrkorådet eller andra
nämnder vars verksamhel granskningen gäller får, utan hinder av vad som nu har
sagts och även om de inte är ledamöler i kyrkofullmäktige, delta i fullmäktiges
eller stämmans överläggning, när revisionsberättelsen som avser granskningen
behandlas.

3
S Revisorerna
granskar kyrkorådets och övriga nämnders verksamhet. De prövar om verksamheten
har utövats på elt ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätl. om räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll
som har utövats inom nämnderna är tillräcklig.

En revisor har rätt all av en nämnd få de uppgifter och
upplysningar som behövs för revisionsarbetet. En revisor får när som helst
inventera de penningmedel och värdehandlingar som en nämnd förvaltar saml la
del av räkenskaper och andra handlingar som berör nämndens verksamhet.

Vad som har sagls om nämnd gäller även beredning.

4 § Revisorerna utövar, om kyrkofullmäktige eller
kyrkoslämman inle

bestämmer någol annat, själva den förvaltning som har samband med

revisionsuppdragel. Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen

skall upptas i protokoll. I fråga om justering av protokoll och tillkännagi

vande om justeringen tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 14 § andra styc- 63

kel.

5 §
Revisorerna skall årligen lill kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman Prop.
1987/88:31

avge berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser

verksamheten under det föregående årel. Av berättelsen
skall framgå om anmärkning beträffande den granskade verksamheten föreligger
eller inle. Om anmärkning framställs, skall anledningen till den anges i
berättelsen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett särskill uttalande i
frägan huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inle.

6
§ Sedan
förklaringar har inhämlals över de anmärkningar som har framställts i
revisionsberättelsen, skall kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman vid
sammanträde före utgången av ärel efter del år som revisionen avser besluta om
ansvarsfrihet skall beviljas eller om talan eller annan åtgärd för alt bevara
församlingens rätl skall vidtas. Om talan inte väcks inom ell år från del alt
revisionsberättelsen lades fram på sammanträde med fullmäktige eller slämman,
anses ansvarsfrihet beviljad. Trots atl ansvarsfrihet har beviljats får talan
dock föras beträffande skada på grund av brottslig handling, om inle
ansvarsfrihelen uppenbariigen avsåg även den skadan.

7
§
Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman fär meddela närmare föreskrifter om
revisionen.

Kyrkliga samfälligheter

8 § Beträffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-7 §§.
Därvid skall följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om församlingens kyrkofullmäktige saml om dess kyrkoråd och övriga nämnder
skall i stället avse samfällighetens kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade
eller stiftsfullmäktige samt dess kyrkoråd eller stiftsstyrelse och övriga
nämnder.

2.
Val av
revisorer och revisorssuppleanter i en stiflssamfällighel skall förrättas av de
nyvalda stiftsfullmäktige snarast efter valperiodens början.

3.
Församlingskyrkoråd
som förvaltar medel för samfällighetens räkning eller kyrklig samfällighets
kyrkoråd som förvaltar medel för sliftssamfältig-helens räkning skall åriigen
avge redovisning för sin förvaltning under del föregående kalenderåret.
Redovisningen skall lämnas till samfällighetens kyrkoråd eller stiftsstyrelsen,
som bestämmer när della skall ske.

12 kap. Församlingsskatt

Församlingar

1 § Bestämmelser om skyldighet atl erlägga
församlingsskatt finns i kommunalskaltelagen (1928: 370).

Den som är kyrkobokförd i en icke-lerritoriell församling
är inle skyldig all erlägga församlingsskatt lill den lerritoriella församling
där han är mantalsskriven.

Särskilda bestämmelser om skattskyldighet finns i lagen
(1951:691) om

viss lindring i skallskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan. 64

2 § När
budgelen har fastställts, skall kyrkorådet genast underrätta den Prop.
1987/88: 31

kommun där församlingen är belägen om den skattesats som därvid har

beslämts för det följande året.

Om budgeten inle har fastställts före oktober månads
utgång, skall kyrkorådet genast underrätta kommunen om rådets förslag lill
skattesats. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång skall,
så snart skattesatsen har beslämts, kommunen underrättas om denna.

3 § Skattesatsen för församlingsskall bestäms enligt de
grunder som

anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och

annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Bestämmelser om utbetalning av församlingsskall finns i
samma lag.

4 § Länsskaltemyndighelen skall senast den 8 mars till
kyrkorådet över

lämna redovisning för det föregäende året över skatt som tillkommer

församlingen och som har betalats ut till denna.

Kyrkliga samfälligheter

5 § Belräffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 2-4 §§.
Därvid skall

beträffande stiftssamfälligheter beslämmelserna om kyrkoråd i stället avse

stiftsstyrelsen.

Stiftssamfälligheter samt Stockholms territoriella
församlingar och kyrkliga samfälligheter

6 § För stiftssamfälligheter saml för Stockholms
territoriella församling

ar och kyrkliga samfälligheter gäller också följande.

Stiftsstyrelsen samt varje församlings och samfällighets
kyrkoråd i Stockholm skall, sedan budgeten har fastställts, genast underrätta
berörda lokala skattemyndigheter, statistiska centralbyrån och riksskatteverket
om den skattesats som har beslämts för del följande ärel.

Om budgeten inle har faslsiällls före oklober månads
utgång, skall stiftsstyrelsen och kyrkorådet i församling eller kyrklig
samfällighel i Stockholm genast underrätta berörda lokala skattemyndigheter och
statistiska centralbyrån om stiftsstyrelsens eller rådets förslag till
skattesats. Om budgeten inle har fastställts före november månads utgång skall,
så snart skattesatsen har beslämts, berörda lokala skattemyndigheter, statistiska
centralbyrån och riksskatteverket underrättas om denna.

13 kap. Kommunalbesvär

Hur man överklagar heslut av församling

1 § Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslul fär, om
inte något annat är särskilt föreskrivet, överklagas hos kammarrätten.
Överklagandet får grundas endast pä omständigheter som innebär att beslutet

1.
inle har
tillkommit i laga ordning,

2.
står i strid
mot lag eller annan författning, 65

5 Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 31

3.
pä annal säll överskrider
kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans Prop. 1987/88:31 befogenhet,

4.
kränker klagandens enskilda
rätl eller

5.
annars vilar på orättvis grund.

Skrivelsen
med överklagandet skall ha kommil in lill kammarrätten inom tre veckor frän den
dag då justeringen av det över beslutet förda protokollet tillkännagavs pä
församlingens anslagstavla. Om skrivelsen före överklagandelidens utgång har
kommil in till församlingen, skall överklagandet ändå prövas.

I
skrivelsen skall anges del beslul som överklagas och de omständigheter på
vilka överklagandet grundas. Klaganden får inte anföra någon ny omständighet
till grund för överklagandet efter överklagandelidens utgång.

2 §
I fråga om överklagande av beslul av kyrkorådet eller annan nämnd

skall bestämmelserna i 1 § tillämpas, om inte något annal är särskilt före

skrivet. Beslut av rent förberedande eller rent verkslällande art får inte

överklagas.

Beslämmelserna
i första stycket gäller även beslul som har fallals med slöd av uppdrag enligl
7 kap. 17 § andra slyckel. I fråga om beslul som inle har protokollförts
särskilt räknas överklagandeliden från den dag då justeringen av del
protokoll, som fördes vid det sammanträde med kyrkorådet eller nämnden dä
beslutet anmäldes, tillkännagavs på anslagstavlan. Bestämmelserna i första
stycket gäller ocksä i fråga om överklagande av sådanl beslul av revisorerna
som avses i 11 kap. 4 S.

3
8 Beslul eriligt I och 2 §S får
överklagas av den som är kyrkobokförd i församlingen.

4
§ Kammarrätten skall inhämla
stiftsstyrelsens yttrande över överklagandet, om det behövs.

Vid
tillämpning av förvaltningsprocesslagen (1971:291) anses församlingen som
part.

Etl
föreläggande enligl 5 § förvaltningsprocesslagen får inte gälla sådan brisl i
skrivelsen med överklagandet som består i all denna inte anger den eller de
omständigheter på vilka överklagandet grundas. Bestämmelsen i 29 §
förvaltningsprocesslagen om rätt atl ulan yrkande besluta lill del bättre för
enskild tillämpas inte.

5
§ Beslul av kammarrätten som
har gäll klaganden emol får överklagas endasl av denne. Elt beslut, varigenom
kammarrätten har bifallit ell överklagande eller förbjudit alt det överklagade
beslutet verkställs, får överklagas av församlingen och av var och en som sägs
i 3 §.

6
§ Om beslut av kyrkofullmäktige
eller kyrkoslämman har blivit upphävt genom avgörande som har vunnit laga
kraft och om beslutet redan har verkställts, skall fullmäktige eller stämman
föranstalta öm rättelse av verk-slällighelen i den mån del är möjligl.

Första
slyckel tillämpas även i fråga om beslut av kyrkorådet eller annan 66

nämnd
eller av revisorerna.

Hur man
överklagar beslut av kyrklig samfällighet Prop. 1987/88: 31

7 § I
fräga om överklagande av beslut av församlingsdelegerade, kyrkofullmäktige,
stiftsfullmäktige, kyrkorådet, sliflsstyrelsen eller nägon annan nämnd i en
kyrklig samfällighet tillämpas 1-6 §§, om inte någol annal är särskill
föreskrivet. Beslut fär överklagas också av en församling som ingår i
samfällighelen.

1.
Denna lag
träder i kraft, i fråga om 6 kap. 3-21 §§ den 1 september 1988, samt i övrigt
den I januari 1989.

2.
Lagen (1982:
1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter upphävs den Ijanuari 1989.

3.
Om del i en lag
eller någon annan författning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom
en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

4.
Beträffande
icke-territoriell församling tillämpas den ordning som förut gällt, om
församlingen beslutar del.

5.
En kyrklig
samfällighet som har bildals före den 1 januari 1963 och som omfallar alla de
angelägenheter som avses i lagen (1930:259) om församlingsstyrelse skall frän
och med den I januari 1989 beslå endasl för ekonomiska angelägenheter. Den nya
lagens bestämmelser om en församlings rätt att själv vårda sina
angelägenheter, om beslutanderätten och om kyrkoråd i församling skall
tillämpas på de enskilda församlingarna i samfälligheten. I sådana
församlingar skall utan hinder av bestämmelserna i I kap. 8 § beslutanderätten
utövas pä kyrkostämma, i församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar
dock längst till utgången av år 1991. Domkapitlet skall förordna en person att
före utgången av december månad är 1988 hålla kyrkostämma för val av
ordförande och vice ordförande samt kyrkoråd.

6.
Annan kyrklig
samfällighel än som avses i 5 och som har bildats före den 1 januari 1989 skall
bestå. Om samfälligheten inle omfattar de församlingar och ekonomiska
angelägenheter som anges i 1 kap. 5 eller 6 § får den dock bestå längst till
utgången av år 1991. I fråga om sädana samfälligheter och församlingar som
ingår i dessa tillämpas äldre bestämmelser. Bestämmelserna i kyrkliga
indelningslagen (1988:000) tillämpas i fråga om ändring eller upplösning av
sådana samfälligheter.

7.
I fråga om
förulsällningarna för alt en församlings beslulanderäll skall utövas av
kyrkofullmäktige tillämpas äldre bestämmelser till utgången av år 1991. Om en
församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar i vilken
beslutanderätten enligt 1 kap. 9 § första stycket skall utövas av
kyrkofullmäktige inle har fullmäktige vid ingången av år 1991 och del inte har
beslämts alt beslutanderätten skall ulövas av kyrkorådet enligt I kap. 10 §,
skall fullmäktige väljas i församlingen della år. Om det före utgången av år
1991 har beslämts alt beslutanderätten i församlingen skall utövas av elt
direklvall kyrkoråd skall ulan hinder av bestämmelserna i 7 kap. 5 § sjätte
stycket kyrkoslämman besluta om antalet ledamöter och suppleanter i rådet.

8.
När
stiftsfullmäktige skall utses första gången beslutar domkapitlet

67

efter hörande av
sliftslingel och stiftsavdelningen av Svenska kyrkans Prop. 1987/88:31
församlings- och pastoratsförbund om antalet ledamöter och suppleanter i
stiftsfullmäktige. Beslutet skall fattas före utgången av juni 1988. Centrala
valmyndigheten skall genast undertältas om beslutet.

9. Vad
som i 6 kap. 9, 11, 14, 15, 19 och 20 §§ sägs om stiftsstyrelsen

skall, när stiftsfullmäktige skall ulses första gängen, avse domkapitlet.

10.
När sammanträde med
stiftsfullmäktige skall hällas första gängen utfärdas kungörelse om
sammanträdet av domkapitlet, som ocksä bestämmer i vilken eller vilka
tidningar kungörelsen skall införas.

11.
Domkapitlet i varje stift skall
efter samräd med stiftstinget före utgången av januari 1989 upprätta förslag
till stiflsamfällighetens budget för budgetåret 1989. Stiftsfullmäktige skall
före februari månads utgång fastställa budgeten för år 1989. Domkapitlets
förslag till budget för år 1989 skall från och med kungörandet av det
sammanträde med stiftsfullmäktige då budgelen skall fastställas vara
tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

12.
För varje församling skall
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före utgången av december 1988 utse
kyrkoråd enligt bestämmelserna i den nya lagen.

13.
Förvaltar en församling fonder
som avser sådana ändamål som enligl denna lag skall skötas av en
pastoralssamfällighet, övertas förvaltningen av samfälligheten.

68

9 Förslag
till Prop. 1987/88:31

Kyrklig indelningslag Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Kyrkliga indelningsenheter m. m.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller rikets indelning i territoriella
församlingar och pas

toral samt kontrakl och stift. Lagen gäller ocksä förfarandet vid bildande

av kyrkliga samfälligheter.

Den lokala indelningen

2
§ Församlingen
är den grundläggande lokala enheten inom svenska kyrkan.

3
§
Pastoratet är tjänslgöringsområde för en kyrkoherde. Elt pastorat består av en
församling {enförsamlingspastorat) eller fiera församlingar
(flerförsamlingspastorat).

Den regionala indelningen

4
§ Kontraktet är
tjänslgöringsområde för en kontraktsprost. Ell kontrakl beslår av flera
pastorat i ett stift.

5
§ Stiftet är
regional enhet inom kyrkan och tjänstgöringsområde för biskopen.

6
§ I rikel finns
tretton stift. Dessa är Uppsala stift, Linköpings stift. Skara stift, Strängnäs
stift, Västerås stift, Växjö stift. Lunds stift, Göteborgs stift, Karlstads
stift, Härnösands stift, Luleå stift, Visby stift och Stockholms stift.

7
§ Varje
stift omfattar de församlingar som regeringen bestämmer.

Kyrkliga samfälligheter

8 § Kyrkliga samfälligheter bildas av församlingar för
vården av gemen

samma ekonomiska angelägenheter.

2 kap. Ändringar i den territoriella
församlingsindelningen

Beslut om en ändrad församlingsindelning

1 § Ändring i församlingsindelningen får göras, om
ändringen kan antas medföra beslående fördel för en församling eller en del av
en församling eller andra fördelar från allmän synpunkt. Därvid får de
föreskrifter meddelas som behövs för ändringens genomförande. Har ändringen
samband

69

meden
ändringi rikets indelning i kommuner enligt 1 kap. lagen (1979:411) Prop.
1987/88:31 om ändring i rikels indelning i kommuner och landstingskommuner
skall den beslutas av regeringen. I andra fall fattas beslutet av
kammarkollegiet. När frågan om indelningsändring prövas skall särskild hänsyn
las till önskemål och synpunkter från den eller de församlingar som närmast
berörs av ändringen. Om en sädan församling motsätter sig en indelningsändring,
fär beslul om ändringen meddelas endasl om det finns synneriiga skäl. Särskild
hänsyn skall också tas lill befolkningens önskemål och synpunkter.

2 §
Behöver församlingsindelningen ändras pä grund av oregelbundenhet

i indelningen eller med hänsyn till fastighelsförhällandena, får kammarkol

legiet besluta om det.

Om
de församlingar som närmast berörs av en sådan indelningsändring är ense om
denna och ändringen avser församlingar i samma län, får länsstyrelsen besluta
om ändringen. Delta gäller dock inte om ändringen föranleder en ekonomisk
reglering mellan församlingarna.

3 §
Råder det osäkerhet om gränsen för en församlings område, får

kammarkollegiet besluta om gränsens rätta sträckning.

Hur
en fråga om ändrad församlingsindelning väcks m. m.

4 §
En fråga om ändring i församlingsindelningen får väckas av en för

samling som skulle beröras av ändringen eller av den som är kyrkobokförd

i en sådan församling. Ansökan om en sådan ändring skall ges in lill

kammarkollegiet.

Kammarkollegiet
och länsstyrelsen fär självmant ta upp frågor om ändring i
församlingsindelningen. En sådan fråga får ocksä väckas av stiftsstyrelsen
genom anmälan hos kammarkollegiet.

5 §
Om en indelningsändring som länsstyrelsen lar initiativ lill inle är av

den beskaffenheten att länsstyrelsen enligt 2 § andra stycket fär besluta om

ändringen, skall länsstyrelsen överiämna ärendet till kammarkollegiet.

Kammarkollegiet
skall till länsstyrelsen överlämna sädana ärenden om indelningsändring som får
beslutas av länsstyrelsen enligl 2 § andra stycket.

Utredning
m.m.

6 §
I ärenden om sådana indelningsändringar som avses i 1 § och 2 §

första stycket skall kammarkollegiet göra den utredning som behövs eller,

när det är lämpligare, överlämna åt länsstyrelsen att göra utredningen. Om

del behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhei, får

kammarkollegiet uppdra ål en särskild utredare att göra utredningen.

I
ärenden om en sädan indelningsändring som avses i 2 § andra stycket skall
utredningen göras av länsstyrelsen.

7 §
En utredning skall omfatta alla omständigheter som inverkar på frå

gan. Vid utredningen skall samråd ske med de berörda församlingarna och

med stiftsstyrelsen.

Om
den ändring i församlingsindelningen som utredningen avser ocksä

bör föranleda en ändring i nägon annan indelning, skall utredningen omfat

ta även en sådan ändring. 70

8
§ Statliga och kommunala
myndigheter skall i skälig omfattning lämna Prop. 1987/88: 31 upplysningar
och hjälp, när det begärs av den som gör utredningen.

9
§ När det finns skäl lill del,
skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till en
indelningsändring. Om en särskild utredare finner skäl till en sådan
undersökning, skall han anmäla detta till kammarkollegiet, som beslular i
frägan. Länsstyrelsen beslutar om sådana undersökningar i ärenden som
länsstyrelsen utreder.

Undersökningen
skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning,
opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen fär därvid anlita
valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhel i övrigt hindras därigenom.

10 §
Om utredningen visar atl församlingsindelningen bör ändras, skall

ett förslag upprättas lill ändringen samt till den ekonomiska reglering och

de övriga föreskrifter som ändringen kan ge anledning till.

Om
även någon annan indelning behöver ändras, skall förslag upprättas också till
en sådan ändring.

11 §
Den myndighet som har hand om utredningen får besluta huruvida

kostnaden för utredningen skall förskotleras av sökanden eller av allmänna

medel.

Den
myndighel som meddelar del slutliga beslutet i ärendet får förordna att
sökanden eller en församling som har fördel av indelningsändringen slutligen
skall stå för utredningskostnaden helt eller delvis. I den mån etl sådanl
förordnande inte meddelas, skall staten svara för ulredningskostna-den.

Till
utredningskostnaden hör även kostnaden för valnämndens medverkan i en
undersökning om befolkningens inställning till en indelningsändring.

Ekonomisk
reglering tn.m.

12 §
När en församling delas, skall de inbördes ekonomiska förhållande

na mellan församlingarna enligl den nya indelningen regleras. När en del

av en församling överförs till en annan församling, skall en sådan reglering

ske, om en församlings tillgångar eller förbindelser som kan hänföras till

den delen bör överföras till den andra församlingen eller om del finns

särskilda skäl lill reglering. Regleringen skall ha till syfte alt på elt ända

målsenligt och skäligl sätt fördela församlingens förmögenhet eller en del

av denna.

Regleringen
faslslälls av den som beslutar om indelningsändringen, när beslutet meddelas.
Om församlingarna är ense om regleringen, bör deras överenskommelse
fastställas.

13
§ Ansvaret för en förbindelse
får överföras från en församling lill en annan även om fordringsägaren inle har
lämnat sill medgivande lill det.

14
§ Om inle någol annal har
beslämts vid den ekonomiska regleringen, övergår en församlings ansvarighet för
borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fastigheter
eller verksamheter inom ell område som skall skiljas frän församlingen, lill
den församling som området efter indelningsändringen skall ingå i.

15
§ Om fördelningen av tillgångar
och förbindelser inte kan följa grunden för regleringen, skall utjämning ske i
pengar. Den som beslutar om

indelningsändringen får bestämma aU utjämningsbeloppel
skall betalas pä Prop. 1987/88: 31 en gång eller fördelas på två eller
fiera år.

16
§ När
församlingar läggs samman, övergår deras tillgängar och ansvarigheten för
deras förbindelser till den församling som bildas genom sammanläggningen.

17
§ Om en
församlings ekonomiska ställning försämras på grund av en indelningsändring,
får den som beslutar om ändringen bestämma alt en annan församling som har
fördel av denna skall bidra till den förstnämnda församlingens utgifter i
skälig utsträckning. Delsamma gäller om en församling på grund av en
indelningsändring får kostnader för alt ordna sin förvaltning, lill vilka den
eller de andra församlingar som närmast berörs av ändringen skäligen bör bidra.
Bidraget skall utgå på en gäng eller under en viss övergångstid.

När beslut om ändring i församlingsindelningen träder i
kraft m. m.

18 § En indelningsändring träder i kraft den I
januari det år som bestäms

i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning atl en

församling enligl den nya indelningen inle bör företrädas av de gamla

kyrkofullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari årel efter del är dä

val i hela riket'av fullmäktige har ägt rum. Delta gäller dock inle om ett

förordnande enligt 23 § meddelas.

Ett beslut om indelningsändring enligl 1 § skall meddelas
senasl etl år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synneriiga
skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inle senare än åtta
månader före ikraftträdandet. Etl beslut om indelningsändring enligt 2 § andra
stycket skall meddelas senasl tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

19
§ Sedan en
indelningsändring har beslutats eller, om indelningsddegerade skall ulses enligt
22 §, sedan delegerade valls, kan en församling enligl den nya indelningen
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

20
§ Under tiden
från beslutet om indelningsändring eller, om indelnings-delegerade skall utses
enligl 22 §, frän valet av delegerade och till dess atl ändringen träder i
kraft skall den beslutanderätt som tillkommer kyrkofullmäktige, kyrkostämma
eller direklvall kyrkoråd utövas av företrädare för församlingen enligt den nya
indelningen, när det är fråga om beslul som har verkan efter den nya
indelningens ikrafllrädande.

Företrädare för församlingen enligt den äldre indelningen
får under samma tid utöva sådan beslutanderätt endast i frågor som uteslutande
avser denna församling och som inle har verkan efter den nya indelningens
ikraftträdande.

21
§ I fräga om
rätlen atl företräda de församlingar som berörs av en indelningsändring skall
följande gälla. Till dess ändringen träder i kraft skall kyrkofullmäktige i
varje församling där beslutanderätten utövas av fullmäktige företräda denna församling
enligt såväl den äldre som den nya indelningen, om inle någol annal följer av
22 eller 23 §.

22
§ Om en
indelningsändring innebär att en ny församling bildas eller om ändringen annars
är av sådan omfattning att församlingen inte bör

företrädas av de gamla kyrkofullmäktige, får den som
beslutar om ändring- 72

en
bestämma atl församlingen enligt den nya indelningen skall företrädas Prop.
1987/88: 31 av indelningsddegerade från del att dessa har valts fill dess all
indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finns bestämmelser i
lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsddegerade.

23 § Om en ny församling bildas av församlingar som
utgör en total

kyrklig samfällighet, får den som beslutar om indelningsändringen förord

na atl samfällighetens fullmäkfige skall vara fullmäktige i den nybildade

församlingen.

Hur man överklagar beslut om ändrad församlingsindelning

24
§ Beslut, som
under liden frän beslutet om indelningsändring eller, om indelningsddegerade
skall ulses enligt 22 §, från valet av delegerade och lill dess atl ändringen
träder i kraft fattas av kyrkofullmäktige, kyrkostämman, kyrkorådet eller en
annan nämnd, överklagas enligt reglerna i 13 kap. 1-3 §§ församlingslagen
(1988:000). Även en annan församling som berörs av indelningsändringen och den
som är kyrkobokförd i en sådan församling får klaga över beslutet. Beträffande
överklagandet tillämpas i övrigt 13 kap. 4—6 §§ församlingslagen. Ell beslul,
varigenom kammarrätten har bifallit överklagandet eller förbjudit atl det
överklagade beslutet verkställs, får likaså överklagas även av en annan
församling som berörs av indelningsändringen och av den som är kyrkobokförd i
en sådan försam-Hng.

25
§
Länsstyrelsens beslut enligt 2 § andra stycket får överklagas hos
kammarkollegiet.

Kammarkollegiets beslut enligt 1-3 §§ får överklagas hos
regeringen. Kollegiets beslut får överklagas även av stiftsstyrelsen.
Kollegiets beslul i ärenden som överklagats dit får dock inte överklagas.

3 kap. Ändringar i den territoriella pastoratsindelningen

Hur ändringar i pasloralsindelningen skall ske

1 § Ändring i pasloralsindelningen fär göras, om
indelningen därmed blir

mer ändamålsenlig med hänsyn lill pastoralens förmåga att svara för de

angelägenheter som enligl författning eller annars skall ankomma pä dem.

Etl pastorat får inte ulan synnerliga skäl ha färre än 2000 kyrkomed

lemmar eller vara beläget i mer än en kommun.

Om en ändring i pasloralsindelningen beslutar
stiftsstyrelsen.

2 § Stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig
pasloralsindelning

och får själv ta upp frågor om ändring i indelningen.

En fråga om ändring får också väckas genom en ansökan hos
stiftsstyrelsen av en församling eller elt pastorat, som skulle beröras av
ändringen.

3 § Om en församling som utgör elt enförsamlingspastorat
delas, skall de

nybildade församlingarna tillsammans ulgöra elt pastoral, om inte stifts

styrelsen beslutar nägot annat.

Utredning m.m.

4 § I elt ärende om ändrad pastoratsindelning skall
stiftsstyrelsen göra

den utredning som behövs. Om en ändrad pastoralsindelning bör föranleda

bildandet av en total
pastoralssamfällighet eller annan ändring av kyrkliga Prop. 1987/88: 31

samfälligheter, skall
utredningen omfatta även därmed sammanhängande

frågor.

Ändring
får inle göras i pasloralsindelningen utan alt varje församling, kyrklig
samfällighel, kyrkoherde och kontraktsprost som berörs av ändringen getts
tillfälle att yttra sig.

Ekonomisk
reglering m.m.

5 §
När etl pastorat delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena

mellan pastoraten enligt den nya indelningen regleras med iakttagande av

vad som föreskrivs i 6 och 7 §§. Fördelningen av tillgångar och förbindel

ser i övrigt skall grundas på vad som är ändamålsenligt och skäligt. De

kyrkliga kommuner som berörs får träffa överenskommelse om hur fördel

ningen skall göras.

Regleringen
fastställs av sliflsstyrelsen i beslutet om indelningsändringen. Är de
kyrkliga kommunerna inte överens om fördelningen av förmögenheten, skall
stiftsstyrelsen göra fördelningen med förhållandel mellan de berörda församlingarnas
skatteunderlag som grund.

Tvister
i anledning av den ekonomiska regleringen skall avgöras enligt lagen (1929:
145) om skiljemän, om inte de kyrkliga kommunerna kommit överens om någol annat
förfarande.

6 §
När egendom förvaltas enligl särskild författning, övertas förvalt

ningen av det pastoral som efter indelningsändringen skall svara för de

angelägenheter som egendomen är avsedd för.

Andel
i präsllönefondsfastighet eller prästlönejordsfond övertas av det pastoral från
vars lönelillgångar andelen härrör.

7
§ Betalningsansvaret för en
skuld som hänför sig fill en prästgärd eller ell löneboslälle, övertas av den
som har övertagit förvaltningen av fastigheten.

8
§ Ansvaret för en förbindelse
får överföras från ett pastorat till ett annal även om fordringsägaren inle har
lämnat sitt medgivande till det.

9
§ Om fördelningen av tillgångar
och förbindelser inte kan följa grunden för regleringen, skall utjämning ske i
pengar. Stiftsstyrelsen fär bestämma att utjämningsbeloppel skall betalas pä en
gång eller fördelas på två eller flera är.

10
§ När pastorat läggs samman
övergår deras tillgångar och ansvarigheten för deras förbindelser till det
pastorat som bildas.

11
§ I samband med ett beslul om
ändring i pastoralsindelningen skall stiftsstyrelsen fastställa den prästerliga
tjänsteorganisationen i varje nybildat pastorat.

12
§ Stiftsstyrelsen får i
beslutet om indelningsändring meddela de ytterligare föreskrifter som behövs
för all ändringen skall kunna genomföras.

I
beslutet fär stiftsstyrelsen också bestämma att beslutanderätten i pas

toratet skall utövas av indelningsddegerade enligt lagen (1972:229) om

kyrkliga indelningsddegerade till dess atl indelningsändringen träder i

kraft. 74

När beslut om ändring i
pastoratsindelningen träder i kraft m.m. Prop. 1987/88: 31

13
§ En ändring i
pastoratsindelningen träder i kraft den I januari del är som bestäms i beslutet
om ändringen. Om en ändrad pasloralsindelning berör en total
pastoralssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet, skall beslutet
dock träda i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av
kyrkofullmäktige har ägl rum.

14
§ Etl beslut om ändrad
pasloralsindelning skall meddelas senast ett är innan det skall träda i kraft.
Länsstyrelsen skall genast undertältas om beslutet.

Hur
man överklagar beslut om ändrad pastoratsindelning

15 §
Stiftsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarkollegiet av de

berörda församlingarna, pastoraten och flerpastoratssamfälligheterna.

Kammarkollegiets beslut får inte överklagas. Om ärendet är av principiell

belydelse eller annars av särskild vikl, får kammarkollegiet dock med egel

yttrande överlämna det lill regeringen för avgörande.

Innan
kammarkollegiet avgör ell ärende, skall svenska kyrkans centralstyrelse ges
tillfälle att yttra sig.

4
kap. Ändringar i kontraktsindelningen

1 §
Ändring i kontraklsinddningen får göras om indelningen därmed blir

mer ändamålsenlig.

Om
ändringar i kontraktsindelningen beslutar stiftsstyrelsen.

2 §
Stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig kontraklsinddning

och får själv ta upp frågor om ändring i indelningen.

En
fräga om ändring får också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en
församling eller en kyrklig samfällighel som skulle beröras av ändringen.

3
§ Åndring i
kontraktsindelningen får inte göras utan att varje församling, kyrklig
samfällighel, kyrkoherde och kontraktsprost som berörs av ändringen getts
tillfälle atl yttra sig.

4
§ Stiftsstyrelsens beslut får
överklagas hos kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga
samfälligheter. Kammarkollegiets beslul fär inle överklagas

Innan
kammarkollegiet avgör ett ärende, skall svenska kyrkans centralstyrelse ges
tillfälle alt yttra sig.

5 kap.
Bildande av kyrkliga samfälligheter m. m.

1
§ Bestämmelser om pastoratssamfälligheter och om vilka församlingsangelägenheter
en sådan samfällighet skall sköta saml om flerpastorats-samfälligheter finns i
1 kap. 5 § andra stycket och 6 § församlingslagen (1988:000).

2
§ En total pasloratssamfällighet bildas genom samfällda beslut av för

samlingarna i pastoratet. Besluten skall anmälas till stiftsstyrelsen. När de

har vunnit laga kraft skall stiftsstyrelsen fastställa samfällighetsbildningen. 75

En
total pasloralssamfällighel kan ocksä bildas genom beslul av stifts- Prop.
1987/88: 31 styrelsen, om det är till övervägande och varaktig fördel för
pastoratet som helhet atl pastoralssamfällighelen sköter alla ekonomiska
angelägenheter. Elt sädant beslut får inte fallas ulan alt varje församling och
kyrklig samfällighel i pastoratet getts tillfälle atl yUra sig.

Stiftsstyrelsen
fär själv ta upp en fråga om atl bilda en total pastoralssamfällighet. En
sådan fräga får också väckas genom en ansökan hos sfiflsstyrdsen av nägon av
församlingarna i pastoratet.

3
§ En flerpastoratssamfällighet
fär bildas genom beslut av stiftsstyrelsen, om berörda pastorat har samtyckt
lill åtgärden eller om den är till övervägande och varaktig fördel för
pastoraten.

4
§ Sliflsslyrelsen får själv la
upp en fräga om all bilda en flerpastoratssamfällighet. En sådan fråga fär
också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en församling eller elt
pastorat som skulle beröras av samfällighetsbildningen.

Ett
beslul om bildande av en fierpasloratssamfällighet fär inle fattas utan alt
varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av åtgärden getts
tillfälle att yttra sig.

5 §
Stiftsstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för

atl samfällighetsbildningen skall kunna genomföras.

I
beslutet får stiftsstyrelsen också bestämma all beslutanderätten i samfälligheten
skall ulövas av indelningsddegerade enligl lagen (1972:229) om kyrkliga
indelningsddegerade lill dess all indelningsändringen träder i kraft.

6 §
Sedan en samfällighetsbildning har beslutals eller, om indelningsdde

gerade skall utses, sedan delegerade har valls, kan samfällighelen förvärva

rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

Ändring
eller upplösning av samfälligheter

7
§ En kyrklig samfällighel får ändras eller upplösas om sådana ändrade
förhållanden inträtt att de angelägenheter samfällighelen har hand om
lämpligare sköts på annat sätl.

Vad
som anges i 2 och 4 §§ om rätten alt besluta om bildande av samfälligheter och
väcka fråga därom samt om skyldighet all bereda församling eller kyrklig
samfällighet tillfälle alt yttra sig skall tillämpas även när del gäller ändring
eller upplösning.

Ekonomisk
reglering

8 §
I fräga om den ekonomiska regleringen vid bildande eller ändringar

av kyrkliga samfälligheter skall 3 kap. 5-10 §§ tillämpas.

När
beslut om samfällighetsbildning träder i kraft m.m.

9 §
Beslut om att bilda en total pastoralssamfällighet eller en total fler

pastoratssamfällighet träder i kraft den 1 januari året efter det är då val i

hela rikel av kyrkofullmäktige har ägt rum.

Beslut
om att bilda en annan flerpastoratssamfällighet träder i kraft den 1

januari del år som bestäms i beslutet om samfällighetsbildningen. 76

10 § EU beslut om
att bilda en kyrklig samfällighet skall meddelas senasl Prop. 1987/88:31

elt år innan det skall träda i kraft. Om beslutet gäller en total samfällighet,

skall länsstyrelsen genast
underrättas om beslutet.

Hur
man överklagar beslut om samfällighetsbildning

11 §
Stiftsstyrelsens beslul får överklagas hos kammarkollegiet av berör

da församlingar och pastoral. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Om ärendet är av principiell belydelse eller annars av särskild vikl, får

kammarkollegiet dock med eget yttrande överlämna det lill regeringen för

avgörande.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1989.

2.
Intill utgången av juni 1989
skall domkapitlet vidta de förberedande åtgärder som behövs för sådan
handläggning som enligt denna lag ankommer på stiftsstyrelsen.

77

Civildepartementet Prop. 1987/88:31

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oklober 1987

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition om ny organisation på lokal- och stiftsplanet
i svenska kyrkan, m. m.

1 Inledning

Under
den lid av mer än tjugo år, fr.o.m. år 1958, då del omfallande
uiredningsarbelet i kyrka-statfrågan pågick, rådde i avvaktan på utredningsresultatet
nästan totalt stopp för reformer inom den statligt reglerade kyrkliga sektorn.
Endasl i fråga om förvaltningen av kyrklig jord genomfördes vissa mera
genomgripande förändringar år 1972.

När
tanken pä grundläggande förändringar i kyrka—statrelationerna avvisades genom
1979 års kyrkomötesbeslut, fanns elt stort uppdämt behov av partiella reformer
på det kyrkliga området. Genom den kyrkomötesreform som trädde i kraft år 1983
har svenska kyrkan utrustats med beslutande och verkslällande organ pä
riksplanet. Under åren närmast efter är 1979 tillsattes ell antal utredningar
för atl möta önskemål om reformer också på församlingsplanet i kyrkan.
Förutvarande statsrådet Bertil Hansson fick i december 1980 i uppdrag alt som
särskild utredare (Kn 1980:04) se över organisationen av kyrkomusikernas
verksamhel m. m. (dir. 1980:85).

1
december 1980 tillkallades vidare justitierådet Fredrik Sterzel som särskild
utredare (Kn 1980:05) för frågan om kyrkofondens användning för ekonomisk
utjämning mellan kyrkliga kommuner, m.m. (dir. 1980:91). Kyrkofondsutredningen
avgav i oklober 1981 delbetänkandet (1981:88-89) Ekonomisk utjämning inom
svenska kyrkan. Riksdagen beslöt våren 1982 ny lagstiftning om kyrkofonden och
den ekonomiska utjämningen (prop. 1981/82: 158, KU 28, rskr. 309).

Sedan
f.d. landshövdingen Sven af Geijerstam på chefens för civildepartementet
uppdrag tagit fram etl omfattande underlag för bedömning av frågan om hur
lillsältning av ordinarie församlingspräsleriiga tjänster m. m. i framtiden
skall handläggas,, tillkallades i maj 1982 en kommitté - präst-Ijänstkommittén
(Kn 1982:01)'- för översyn av grunderna för den prästerliga
ijänsleorganisalionen i pastoraten m.m. (dir. 1982:21).

' Biskopen Per-Olov Ahrén, ordförande, ingenjören Bengt
Gustafsson, studierek- 7§

torn Gudrun Persson, överförmyndaren Lars Rydje och
komministern Anne Strid.

I samband
med att 1982 års allmänna kyrkomöte behandlade del i Prop. 1987/88:31
regeringens prop. 1981/82: 158 framlagda förslaget om kyrkofonden och den
ekonomiska utjämningen inom svenska kyrkan anhöll kyrkomötet om en skyndsam
utredning av de kyrkliga strukturfrågorna på församlingspla-nel med sikte på
atl åsladkomma ekonomiskt mera bärkraftiga enheter. Denna och andra
framställningar om utredning av olika delfrågor rörande organisationen på
lokalplanet i kyrkan ledde efter regeringsskiftet hösten 1982 lill att en
pariamenlarisk kommitté - 1982 ärs kyrkokommitté (Kn 1982:05)' - tillkallades
för att utreda frågan om svenska kyrkans struktur på lokalplanet m. m. (dir.
1982: 95). Frågan om den prästerliga tjänsteorganisationen ansågs ha elt så
nära samband härmed all även den borde -med fullföljande av de för
prästljänslkommillén meddelade särskilda direktiven - utredas av
kyrkokommittén. Detsamma gällde de ålerslående frågorna om det ekonomiska
utjämningssystemet för kyrkliga kommuner, som kyrkofondsutredningen hade all
behandla. Uppdragen för prästtjänst-kommittén och kyrkofondsulredningen
återkallades därför.

1982 års kyrkokommitté inledde sitt arbete med all
tillsammans med den tidigare nämnda kyrkomusikerulredningen ge ul
diskussionsbetänkandel (SOU 1983:55) Församlingen i framtiden, vilkel kommittén
själv sände ul på en bred remiss lill församlingar och kyrkliga organ pä olika
plan saml en del statliga myndigheter. Ett omfattande studiearbete genomfördes
kring betänkandet, som gick ut i 32000 exemplar. Ca 2 500 remissvar kom in och
kommittén publicerade en sammanställning av dem i betänkandet (SOU 1984:75)
Församlingarna om framtiden.

I sitt fortsatta arbete beaktade kyrkokommittén vad som
kommil fram vid remissbehandlingen och ijanuari 1985 avgav kommittén
lägesrapporten (SOU 1985: 1) Församlingar i samverkan, där den redovisade sina
ställningstaganden i syfte atl få lill stånd en förnyad diskussion, bl. a. vid
1985 års kyrkomöte. Regeringen överiämnade rapporten till kyrkomötet, som
ingående behandlade kommitténs förslag och etl anlal motioner i anslutande
ämnen (RegÄr 1985:1, KO 10, kskr. 34). Vissa statliga myndigheter, centrala
kyrkliga nämnder, personalorganisationer m.fl. lämnade också synpunkter på
rapporten till kyrkokommittén. Vid utarbetandet av kommitténs
förfallningsförslag har den i stor utsträckning biträtts av kyrkoförfaltningsutredningen
(se nedan).

Kyrkokommittén har därefter i mars 1986 avlämnat sill
slutförslag lill lokal och regional organisation i svenska kyrkan i belänkandet
(SOU 1986: 17 och 18) Framlid i samverkan. En sammanfattning av kyrkokommitténs
slulförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Belänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna och en
sammanslällning av deras yllranden bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

I nära kontakt med kyrkokommittén har som nämnts
kyrkomusikerulredningen (Kn 1980: 04) bedrivit sitt arbete. Den lade i
november 1985 fram

- Sakkunnige Sören Ekström, ordförande,
riksdagsledamöterna Georg Andersson,

Kari Boo och Wiwi-Anne Cederqvist, direktören Urban Gibson, överförmyndaren

Lars Rydje och konsulenten Göran Åstrand. 79

sitt
slutbetänkande (SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan, vilkel har Prop.
1987/88:31 remissbehandlats. Den 12 mars 1987 lillsattes en arbetsgrupp i
civildepartementet (C 1987: A) för all överarbela förslagen i betänkandet i
syfte att ge underlag för ell regeringsförslag om en framlida
kyrkomusikerorganisation och en reformerad kyrkomusikerulbildning. I avvaktan
på resultaten av delta arbete avslår jag ifrån all i della sammanhang beröra de
frågor som hänger samman med kyrkomusikerorganisationen i svenska kyrkan.

Kyrkokommittén
har i sitt slutbetänkande lagt fram vissa förslag om folkbokföringen. Riksdagen
beslutade den 28 oktober 1987 om en ny organisation för folkbokföringen från
och med den 1 juli 1991 (prop. 1986/ 87: 158, SkU 1987/88:2, rskr. 2). Därför
finns inle anledning aU la upp kyrkokommitténs förslag i fråga om
folkbokföringen till övervägande i delta sammanhang.

Kyrkokommitténs
övriga förslag har beretts inom civildepartementet.

Regeringen
har den 27 maj 1987 (Reg. Skr. 1987: 1) beslutat dels inhämta kyrkomötets
yttrande över inom civildepartementet upprättade förslag till domkapitelslag,
kyrkofondslag, lag om förvaltningen av kyrklig jord och prästanställningslag,
dels bereda kyrkomötet tillfälle alt la del av inom civildepartementet
upprättade förslag lill församlingslag och kyrklig indelningslag.

Dessa
förslag har upprättats på grundval av kyrkokommitténs slutbetänkande.

Kyrkomötets yttranden (kyrkomötets skrivelse 1987:20 och
organisa-tionsutskoltets betänkande KO 1987:3 saml kyrkomötets skrivelse
1987:22 och kyrkolagsutskoltets betänkande KL 1987:5) bör fogas fill
protokollet i detta ärende som bilaga 3-6.

Kyrkomötet
har i sina yllranden i allt väsentligt godtagit lagförslagen, men framställt
erinringar i vissa hänseenden. Jag återkommer lill kyrkomötets yttrande i den
allmänna motiveringen angående församling och obligatorisk
pastoralssamfällighet (avsnill 3.1.1), församlings- och
samfäl-lighetsorganisalionen (avsnitt 3.1.4), stiflstyrdsen och domkapitlet (avsnitt
3.2.5), domkapitlets organisation (avsnitt 3.2.6), riktlinjer för pastoratsreglering
(avsnitt 3.3.3), tjänstgöring i annat pastorat (avsnitt 3.4.2), kyrkoherdarna
för döva (avsnitt 3.4.3), tillsällningsförfarandet (avsnill 3.5.1), allmänna
synpunkter på de ekonomiska konsekvenserna (avsnitt 3.6.1), del allmänna
utjämningsbidraget (avsnitt 3.6.3) och förvaltningen av församlingskyrkas
fastighet (avsnitt 3.7.3) samt i specialmötiveringen till vissa av lagarna
(avsnill 6). I förhållande lill de till kyrkomötet överlämnade lagförslagen
kommer jag vidare ätt föreslå några mindre redaktionella ändringar. De är
delvis föranledda av yttrandena frän kyrkomötet.

Ijanuari
1983 förordnades kammarrätlspresidenlen Carl Axel Petri till

särskild utredare (kyrkoförfaltningsutredningen, Kn 1982:06) med upp

drag all se över regelbeslåndet rörande svenska kyrkan m. m. (Dir.

1982:88). Utredningen har våren 1987 lagl fram sitt slutbetänkande (SOU

1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.m. Betänkandet har remissbehandlats.

Såvitt avser dess avsnill III, Prästämbetet, bör en sammanfattning av

förslaget saml en förteckning över remissinslanserna och en sammansläll

ning av deras yttranden fogas till protokollet i della ärende som bilaga 7. 80

övriga förslag av
kyrkoförfattningsutredningen bereds nu i civildeparle- Prop. 1987/88:31
menlel med inriktning på att en proposition om en ny kyrkolag, m. m. -efter
hörande av kyrkomötet - skall kunna läggas fram för riksdagen hösten 1988.

Kyrkokommittén
har lagt fram vissa förslag om inrättande och tillsättning av prästtjänster i
icke-lertiloriella församlingar. Kyrkoförfaltningsutredningen har i sitt
slutbetänkande behandlat frägan om medlemskap i dessa församlingar. Jag avser
att tillsätta en arbetsgrupp i civildepartementet med uppgift all bl. a. göra
en översyn av nu gällande bestämmelser för de icke-territoriella församlingarna.
Jag lägger därför inte här fram nägra förslag i dessa frågor.

Regeringen
har den 11 juni 1987 (Reg.Skr. 1987:5) beslutat inhämla kyrkomötets yttrande
över etl inom civildepartementets upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1982:942) om svenska kyrkan. Detta förslag bygger pä
kyrkoförfaltningsutredningens slutbetänkande vad gäller prästämbetet.

Kyrkomötets
yttrande (kyrkomötets skrivelse 1987:12 och kyrkolagsutskottets belänkande KL
1987:9) bör fogas till protokollet i deUa ärende som bilaga 8 och 9.

Kyrkomötet
har tillstyrkt förslaget.

2 Allmänna utgångspunkter

2.1 Kyrkokommitténs utgångspunkt

1982
års kyrkokommitté redovisar i sitt slutbetänkande vissa grundläggande
principer som jag inledningsvis vill referera och kort kommentera eftersom de
är av betydelse för de konkreta ställningstagandena lill kommitténs förslag i
det följande.

Principerna,
som kommittén ursprungligen presenterade i lägesrapporten Församlingar i
samverkan, grundar sig på överväganden från främst teologiska synpunkter.
Utgängspunkten är all svenska kyrkan är ell evangelisk—lutherskt trossamfund,
enligt vars bekännelse kyrkan är "de heligas samfund, i vilket evangeliet
rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas". Detta måsle då få
avspeglas i kyrkans yttre organisation. Kommillén låter också detta komma lill
uttryck i konkreta förslag.

2.2 Församlingen är den grundläggande enheten i svenska

kyrkan

Det
är i församlingens gudstjänst och församlingslivet i övrigl som evange

lium förkunnas och sakramenten förvallas. Man kan inte tänka sig en

församling utan gudstjänst och en gudstjänstgemenskap, säger kommittén.

Församlingsmedlemmarna har det lokala ansvaret för all församlingslivet

fär denna inriktning och för församlingsverksamhetens utformning. Vilken

ekonomisk samarbetsstruktur man än väljer, kan en församling inte fråntas

eller fränsäga sig sill ansvar på denna punkt. 81

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

Detta
principuttalande får belydelse för kommitténs ställningstaganden Prop. 1987/88:
31 lill frägan om beslutande och verkställande organ i den enskilda församlingen
och lill frågan om församlingarnas storiek. Beträffande den senare säger
kommillén alt en övre gräns för en församlings slorlek måsle bestämmas med
hänsyn till förutsättningarna för att med befintliga resurser nå de människor
som bor inom församlingen. I den mån det finns möjlighel att fira gudstjänst,
människor som vill utgöra en gudstjänstgemenskap, tillgång lill funktionärer,
anställda eller frivilliga, samt lokaler kan däremot en församling vara nästan
hur liten som helst.

Alt
församlingen måsle vara den grundläggande enheten i svenska kyrkan understryks
starkt i remissyttrandena över kommitténs förslag.

Oavsett
om man anlägger ell teologiskt, historiskt eller sociologiskt betrakldsesätl, kan
man konstatera att den territoriella församlingen utgör grundenheten i svenska
kyrkan. Jag är angelägen atl understryka atl den bör förbli det också i
framtiden. Detta fär konsekvenser både för församlingens fortsatta
självständighet som egen kommun och förde samverkansformer som jag i det
följande föreslår. Del bör ocksä leda till atl samverkan mellan församlingarna
i största möjliga utsträckning får bygga pä frivilliga överenskommelser.

2.3 Prästämbetet och den s. k. dubbla ansvarslinjen

Att
förkunna evangelium och förvalta sakramenten är kyrkans viktigaste uppgift.
Prästtjänsten är därför en förutsättning för församlingsbyggandel.
Kyrkokommittén har av remissyttrandena över diskussionsbetänkandel Församlingen
i framliden funnit alt man slår vakt om prästtjänsterna och ofta också i detta
sammanhang betonar den s.k. dubbla ansvarslinjen i svensk kyrkorätlslig
tradition. Den innebär en "kombination av prästerlig ämbetsförvaltning och
folkligt förankrad självstyrelse". Annoriunda uttryckt innebär den dubbla
ansvarslinjen alt en demokratiskt uppbyggd församlingsorganisation kombineras
med ett präsleriigt ämbetsansvar som inte är underställt de demokratiskt valda
organen. Motiveringen är att evangeliet och kyrkans lära inte är framsprungna
ur en demokratisk process eller kan ändras enligt vanliga demokratiska
spelregler.

Organisatoriskt har den
dubbla ansvarslinjen i dag kommit fill uttryck

genom atl väsentliga arbetsgivarfunktioner för prästerna utövas av domka

pitlet. Kyrkokommittén betonar emellertid all i stort sett samtliga teologis

ka framställningar om ämbetet i dag har sin utgångspunkt iförsamlingen.

Uppdraget all förkunna och gestalta del kristna budskapet är givet ål hela

kyrkan, varje församling och enskild troende. Med eU sädant synsätt anser

inte kyrkokommittén all dagens präsleriiga tjänsteorganisation med ar-

betsgivarskapet delat mellan domkapitel och pastoral är principiellt nöd

vändig för all säkerställa det som den s. k. dubbla ansvarslinjen anses

garantera. Ett kyrkokommunalt huvudmannaskap för prästerna skulle

också gä alt förena med svenska kyrkans nuvarande ordning i den män

frägor som berör kyrkans lära och prästtjänsternas användning behandlas

för sig. Kyrkokommittén lägger dock inle fram någol förslag i detta avse

ende. 82

Av
remissyttrandena framgår klart aU den dubbla ansvarslinjen har Prop. 1987/88:31
starkt stöd i den kyrkliga opinionen. Del anses väsentligt för evangelieförkunnelsens
frihet atl prästen i sin ämbetsutövning inte är underställd församlingen och
dess organ. Svenska kyrkans karaktär av en episkopal kyrka framhålls. Biskopen
är prästernas förman och del är inför biskop och domkapitel som de har all
svara för sin lära och ämbetsförvaltning. Av yttrandena om utformningen av
prästtjänsterna i framliden framgär också klart all antagningen till präst och
prästvigningen anses innebära all prästen träder i hela kyrkans tjänst i elt
stift och inte är att betrakta som anställd endast av det pastorat där han
eller hon har sin Ijänstgöring.

För
egen del är jag angelägen alt understryka att de organisatoriska reformer som
jag föreslär i det följande inte avser all förändra svenska kyrkans
grundläggande karaklär av en episkopal kyrka där biskopar och präster har ett
självständigt ansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning.
Kyrkomötet (KO 1987:3 avsnitt 3) ansluter sig också till della synsätt. Hur
detta sedan skall återspeglas i kyrkans yttre organisation och där balanseras
mol församlingarnas folkligt förankrade självstyrelse, som är del andra
traditionella huvudmomentet i svenska kyrkans uppbyggnad, återkommer jag till i
senare sammanhang. Jag delar emellertid kyrkokommitténs uppfattning aU denna
avvägning inle behöver vara beroende av huvudmannaskapet för prästerna.

2.4 Inomkyrklig frihet

Kyrkokommittén
erinrar om all även om de senasle årens kyrkopolitiska

reformer har byggt på en polifisk överenskommelse om en bibehållen

balans mellan omfattningen av offentligrättsligt reglerad och frivillig verk

samhel inom svenska kyrkan, så har dock kyrkan även i offentligrättsligt

reglerade frågor fåll en ökad räll atl själv fatta beslut. Kyrkomötesrefor

men har enligt kommitténs bedömning leU lill en ökad inomkyrklig frihet.

Kyrkomötesreformen har gett kyrkan egna beslutande och verkställande

organ pä riksplanet och dessa fär med slalsmaklernas medgivande också

fungera som organ för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksam

hel, som har lill uppgift au tjäna den frivilliga, icke förfaUningsreglerade

verksamhelen inom kyrkan. Det har tidigare ofta framförts önskemål om

alt staten genom lagstiftning skulle reglera den på frivillig väg framvuxna

verksamhet som numera i samtliga stift bedrivs genom stiflsting och

stiftsräd. Sädana förslag har avvisats, eftersom del inle har ansetts önsk

värt atl utvidga den offentligrättsliga regleringen av kyrkans verksamhel.

Kyrkokommittén har emellertid nu funnit en möjlighel för församlingarna

aU, inom ramen för den vidgade samverkan som kommillén föreslår, lill en

obligatorisk stiftssamfällighet ocksä knyta sådana frivilliga uppgifter som

församlingarna i dag sköter gemensamt genom stiftstingel. Den föreslagna

stiflssamfälligheten och dess organ skulle alltså pä regional nivå kunna bli

en motsvarighet lill den sammanhållna rikskyrkliga organisation som till

kommit genom kyrkomötesreformen. Tillkomsten av en sliftssamfällighel

skapar också förutsättningar för all lill eU represenlafivl kyrkokommunall

organ i sliften flytta över uppgifter som hillills har vilat på statliga
myndig- 83

heter.

Kyrkokommitténs
reformförslag i denna del har vunnit starkt slöd i Prop. 1987/88:31
remissyttrandena. Förslagen, lill vilka jag i väsentliga delar ansluter mig,
innebär enligt kommitténs egen sammanfallande bedömning i dess förutnämnda
lägesrapport att "sammantaget ökar - med bibehållande av det grundläggande
sambandet mellan stal och kyrka - den inomkyrkliga friheten atl besluta om de
resursfrågor som har betydelse för den kyrkliga verksamhelen".

2.5 Decentralisering

De
senaste årens samhällsutveckling har präglats av en medveten strävan att
decentralisera viktiga delar av förvaltningen och att minska det statliga
inflytandet på olika områden. Inte minst i fråga om den kyrkliga förvaltningen
har åtskilliga grupper av ärenden flyttats frän regeringen lill underlydande
myndigheter, kammarkollegiet eller domkapitlen. Där del har funnits lämpligl
har också ramen för de kyrkokommunala organens själv-beslämmande vidgals.

Kyrkokommitléns
förslag går vidare på denna väg. Jag har nyss framhällit all förslagen gör det
möjligt alt lill kyrkokommunala organ i sliften överföra statliga
förvaltningsuppgifter som hittills har handhafts av regeringen eller statliga
myndigheter på olika nivåer. En överföring av sådana uppgifter lill de
stiftsstyrelser och egendomsnämnder som kommittén föreslår innebär både alt
besluten flyttas närmare dem som berörs av dem och att kyrkans egna organ får
handlägga förvaltningsuppgifter med stöd av lag som riksdagen stiftar.

Del
är enligl min mening angeläget all också inom ramen för ell bevarat samband
mellan staten och svenska kyrkan bereda kyrkan ell ökat inflytande på sina
egna angelägenheter. Ett fullföljande av kyrkomötesreformen på stiftsplanet
ökar förulsällningarna för en ulveckling i sådan riklning. Stiften får nu
genom i demokratisk ordning utsedda beslutande och verkställande organ en
avsevärt starkare ställning i svenska kyrkan. De kommer all, inom vissa givna
ramar, få möjlighel all själva besluta om fördelningen av resurserna för den
kyrkliga verksamheten i stiften och långsiktigt utforma denna pä det sätl som
man i varje stift anser bäst gagna församlingslivet. Biskopens ställning i den
nya stiftsstyrelse som föreslås ger honom också tillfälle atl mera aktivt utöva
sin sliflsledande funktion i en nära samverkan med företrädare för stiftets
församlingar. Till den konkreta utformningen av ansvarsfördelningen mellan
stiftsorganen i olika frågor återkommer jag i del följande.

84

3 Allmän
motivering

3.1
Församlingar och kyrkliga samfälligheter

3.1.1 Församling och
obligatorisk pastoratssamfällighet

Prop. 1987/88:31

Mitt
förslag: Kompetensen när del gäller församlingsangelägenheterna fördelas i ett
flerförsamlingspastorat pä följande sätl. Församlingen svarar för främjande av
kyrkans gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation. Församlingen
fär ocksä ha hand om den lösa egendom som inte är byggnadstillbehör i
församlingens kyrka och i övriga lokaler för församlingsverksamheten.

Församlingen
skall godkänna ändringar av kyrkorummets utseende.

Pastoralssamfällighelen
skall ha hand om anskaffning och underhäll av församlingskyrkan och dess fasla
inredning och annat byggnadslillbehör, liksom anskaffning och underhåll av
övriga lokaler för församlingsverksamhet samt dess fasta inredning och
byggnadslillbehör. På samfälligheten faller ocksä kompetensen när det gäller
anläggande och underhåll av kyrkogårdar och andra begravningsplatser samt
personalen och personaladministrationen.

I ett
enförsamlingspastorat sköter församlingen samtliga församlings- och
pasloralsangdägenheler.

Kyrkokommitténs förslag:
Avviker från mitt (betänkandet del 1 s. 62-69, dd 2 s. 7 och 93-97). Kommittén
föreslår att i församlingens kompetens också skall ligga fråga om inre
underhäll av församlingskyrkan och övriga lokaler för församlingsverksamheten
saml för församlingskyrkogårdens underhåll.

Remissinstanserna:
Kommitténs grundsyn att pastoratet bör ha del lunga ekonomiska ansvaret delas i
huvudsak av remissinstanserna. Flera remissinstanser pekar pä risken i
kommitténs förslag för atl det uppstår kompetenskonflikter mellan församling
och pastorat. Denna risk betonas framför allt i fråga om den delade kompetensen
i fråga om församlingskyrkan och andra byggnader men förs också fram när det
gäller förslaget alt församlingen skall ansvara för vissa kyrkogårdar och
pastoratet för övriga begravningsplatser.

Skälen för mitt förslag:
Församlingarna sköter som regel fierlalel församlingsangelägenheter i dag. Hit
hör:

-
anskaffande och vård av
församlingskyrka och andra lokaler för den kyrkliga verksamheten

-
begravningsplatser

-
främjande av gudstjänstliv och
annan församlingsverksamhet

- församlingskommunalt
anställd personal.

Flerförsamlingspasloraten är obligatoriska partiella samfälligheter som

svarar för:

-
värden av prästgårdar,
löneboställen och andra prästlönetillgångar

-
folkbokföringen

85

-
löneförmåner för präster, kyrkomusiker och personal för folkbokföring-
Prop. 1987/88: 31 en.

Kyrkokommitléns
förslag syftar lill en ökad samverkan mellan församlingar i syfte att uppnå en
förbättrad resursanvändning och jämnare kostnadsfördelning mellan dem. Vidare
syftar förslagen lill alt stärka den enskilda församlingens möjlighel all ta
ansvar för kyrkans gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation.

Även
mitt förslag har denna inriktning. Genom det utvidgas kompetensen för de
nuvarande obligatoriska pastoralssamfälligheterna. Dessa får del huvudsakliga
ansvaret för församlingarnas ekonomiskt och administrativt tyngsta
arbetsuppgifier. Därigenom får i flerförsamlingspastorat församlingarnas
kyrkoråd möjlighet alt i ökad utsträckning koncentrera sig på del egentliga
församlingsarbetet. I samspel mellan de kyrkokommunala organen och frivilliga
insatser kan församlingslivet stärkas.

Begreppen
lös och fast egendom ger tydligare kompetensfördelning

Jag
kan i de grundläggande avseendena ansluta mig till kommitténs förslag.
Remissinslanserna har emellertid pekat på aU kompetensfördelningen mellan
församling och pastoralssamfällighelen inte är tillräckligt tydlig i kommitténs
förslag när det gäller kyrkobyggnader och andra lokaler för
för-sandingsverksamheten.

Några
remissinstanser har föreslagit aU den modell som tillämpas inom den kyrkliga
samfälligheten mellan församlingarna på Gotland skall ligga till grund för
fördelningen av kompetensen när del gäller församlingskyrka och andra lokaler
för församlingsverksamheten. Gotlandsmodellen har fungerat väl för sitt
begränsade ändamål, nämligen ett gemensamt ansvar för församlingskyrkorna inom
Visby stift. Kompetensfördelningen på Gotland har angivits genom en detaljerad
uppräkning av församlingens respektive samfällighetens uppgifter i fråga om
vården av kyrkorna.

En
så detaljerad reglering anscrjag emellertid inte vara generellt lämplig. I
stället anscrjag, såsom några remissinstanser har påpekat, all man kan använda
begreppen lös och fasl egendom och på så säll lägga jordabalkens definition av
byggnad och dess tillbehör lill grund för kompetensfördelningen.
Pastoralssamfällighelen skall då ha ansvar för byggnaderna, den fasla
inredningen och annal som byggnaden försetts med och som är avsett för
stadigvarande bruk för byggnaden. Av jordabalkens bestämmelser framgår all
ocksä estrad och siltplatsanordning i en byggnad som är samlingslokal skall
anses vara avsedda för byggnadens stadigvarande bruk. Tillämpat på kyrkorummet
skulle bestämmelserna i jordabalken innebära aU altarrum, predikstol, orgel och
bänkinredning hör till sådant som tillhör den fasla inredningen och som
pastoralssamfällighelen skall ha ansvar för. Jag förulsäller all pastoratet i
frågor om underhåll och restaurering av kyrkobyggnader samråder med
församlingen. Det är angelägel alt församlingen känner delaktighet i värden av
byggnaden och aU möjlighe-lerna lill frivilliga arbelsinsatser och medverkan i
den löpande tillsynen tas till vara.

Samtidigt
är det angelägel att församlingen bibehåller sill inflytande över 86

byggnadernas
lösa inredning och utsmyckning. Detta säkerställs genom att Prop. 1987/88: 31
församlingarna normalt skall svara för den lösa egendom, som inle är
byggnadslillbehör. Församlingen bör också enligl min mening tillförsäkras elt
särskilt starkt inflytande över kyrkorummet. Väggars färg, bänkinredning,
fönsters och orglars placering m. m. kan vara viktiga för livet i kyrkorummet.
Jag föreslår därför en regel om atl församlingskyrkorädel alltid skall godkänna
åtgärder som berör kyrkorummets utseende och användbarhet. Jag vill också
betona atl den föreslagna kompetensfördelningen inte skall ses som ett hinder
för en församling att själv med frivilliga medel och gåvor bekosta den
yllerligare utsmyckning som församlingen anser önskvärd. I den män den fasla
inredningen berörs kan en förändring inle vidtas utan överenskommelse med
pastoratet. Vad jag här har anfört innebär inte någon förändring i fråga om den
uppsikt över kyrkobyggnaderna som ankommer pä de antikvariska myndigheterna.

Församlingshem
är lokaler för församlingsverksamheten. Det ligger i sakens natur att
församlingen själv skall få avgöra i vilken omfattning sådana lokaler skall få
användas till annat, eftersom en uthyrning exempelvis inkräktar pä
församlingens nyttjande. En uthyrning innebär kostnader både för församlingen
och pastoratet. Della medför atl en överenskommelse om fördelning av
hyresintäkerna mellan församlingen och pastoratet bör träffas. Annorlunda
ställer del sig enligt min uppfattning när delar av sådan faslighet är
inrättade för att användas för annat ändamål, exempelvis bostäder. Dä bör
pastoratet sköta uthyrningen.

Det
ligger också enligt min mening inom pastoralssamfällighetens ansvarsområde att
ersätta en kyrka eller gudstjänstlokal som förstörts på grund av brand eller på
annat liknande sätt och i övrigl svara för försäkringsskyddet.

Fördelar
med samlat ansvar för kyrkogårdarna

Kommittén
har föreslagit att församlingen skall ha det ekonomiska ansva

ret för den löpande vården av kyrkogården invid församlingskyrkan medan

pastoralssamfällighelen skall svara för övriga begravningsplatser och för

större investeringar och personalkostnaderna för vården av församlings

kyrkogården. Flera remissinstanser anser alt gränsen mellan församling

ens och pastoratets kyrkogårdsåtaganden är oklar. Kammarkollegiet ifrå

gasätter exempelvis hur man skall lösa konflikten mellan en pastoralssam

fällighet som vill anlägga en central begravningsplats och en församling

som vill fortsätta att underhälla och använda församlingskyrkogården.

Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund framhåller att del är nödvän

digt med en övergripande samordning av verksamheten. Bland de försam

lingar och kyrkliga samfälligheter som har yttrat sig lill svenska kyrkans

centralstyrelse har hälften kommenterat förslaget men endasl en tredjedel

har accepterat det. Svenska kyrkans centralstyrelse och svenska kyrkans

församlings- och pastoratsförbund anser att kommitténs förslag skulle

kunna fördyra driften i vissa fall. De föreslär atl ansvaret för begravnings

verksamheten i sin helhet förs över till pastoralsnivån.

Med hänsyn till den tveksamhet inför förslaget om delat ansvar för 87

församlingskyrkogärden som
har kommil fram i remissyttrandena föreslär Prop. 1987/88: 31 jag atl det
ekonomiska ansvaret för kyrkotomt, kyrkogårdar och övriga begravningsplatser
samlas hos pastoralssamfällighelen.

Elt
samlat ansvar medverkar också lill ett bättre utnyttjande av den tunga
maskinella utrustning som numera används i skötseln av kyrkogårdar. I ett
flerförsamlingspastorat finns också etl bättre ekonomiskt underlag än i den
enskilda församlingen.

Pastoratet
får genom delta förslag hand om den grundläggande planeringen av
begravningsplatsens utformning. Jag förutsätter dock att pastoratet, när det
gäller utformningen och vården av en kyrkogård i anslutning fill
församlingskyrkan visar stor lyhördhet för den enskilda församlingens önskemål.
Även i fråga om församlingskyrkogården har församlingen möjlighel att med
frivilliga medel och gåvor bekosta skulpturer och liknande. Utsmyckningen fär
dock inle medföra ingrepp i pastoratets grundläggande plan för den löpande
vården av kyrkogården.

Ett
flerförsamlingspastorat skall tillsätta nämnder för den förvaltning och
verkställighet som enligl särskilda författningar ankommer på dessa.
Fullmäktige eller stämma fär tillsätta de nämnder som i övrigt behövs. En nämnd
kan exempelvis tillsällas för den löpande vården av en församlingskyrkogård.
Det finns inle nägol som hindrar att pastoratet uppdrar förvaltningen av en
kyrkogärd lill kyrkorådet i den aktuella församlingen. På detta säll kan
pastoratet, om det är lämpligl, överlåta vissa uppgifter lill en församling.
Det är emellertid inle möjligl för pasloratel alt delegera uppgifter som
innebär myndighetsutövning, exempelvis upplåtelse av gravrått, lill ett
församlingskyrkoräd.

I
en utredning (utredare hovrättsrådet Tom Thyblad) om enskildas begravningskostnader
som har utförts på uppdrag av kyrkokommittén har det föreslagils att
församlingarna skall få stödja verksamheten inom begravningsväsendet. Syftet
skall då vara att minska kostnaderna för efterlevande i samband med dödsfall.
Utredarens förslag har nu remissbehandlats. Förslaget har tillstyrkts av
hälften av remissinslanserna. Domkapitlet i Uppsala stift, svenska kyrkans
centralstyrelse och Stockholms eldbe-gängdseförening anser att frågan behöver
utredas ytteriigare. Domkapitlet i Lunds stift, som tillstyrkt förslaget,
påpekar dock alt det finns risk för atl det uppstår slora skillnader mellan
församlingar i fråga om begravningstjänster. Andra förordar en kombination av
en allmän begravningsförsäkring och en viss utvidgning av församlingarnas
kompetens. Stockholms och Tranås kommuner, som enligt särskilda beslul ansvarar
för anskaffande och vård av begravningsplatser, avstyrker förslaget.

Därefter
har kyrkomötet i anledning av en motion om enskildas kostnader för transporter
vid gravsättning på hembygdens kyrkogård (mot. 1987:98, KL 11, kskr. 33)
anslutit sig fill vad kyrkolagsulskottet yUral i saken:

Utskottet
ser liksom svenska kyrkans centralstyrelse positivt pä elt infö

rande av begravningstjänslen i den församlingskommunala kompetensen.

Utskottet anser dock liksom centralstyrelsen att hittillsvarande utred

ning inte ger svar på alla frägor om effekterna av förslaget eller om

allernaliva lösningar. 88

Dock
anser utskottet alt kyrkomötet med anledning av motionen bör Prop.
1987/88:31 anhålla om atl regeringen i samband med behandlingen av promemorian
"Begravningskostnader för enskilda" överväger frågan om ovan nämnda
typ av kostsamma transporter bör ingå i begreppet begravningtjänsl.

Efter
atl ha tagit dd av remissvaren och vad kyrkomötet anfört ärjag inte beredd alt
föreslå en sådan utvidgning av församlingarnas kompelens som anvisats av
utredaren.

Fördelar
med att personalen anställs hos pastoratssamfälligheten

Kyrkokommittén
har föreslagit atl ansvaret för den personal som är anställd i församlingen
skall föras till pastoratssamfälligheten i ett flerförsamlingspastorat.
Domkapitlet i Göteborg avstyrker förslaget, medan Svenska
kommunalarbetareförbundet betonar all del är av särskild vikl att alla
personalfrågor lyfts upp till pastoratsnivå. Få församlingar och kyrkliga
samfälligheter berör förslaget i yttranden lill svenska kyrkans centralstyrelse.
De som yttrat sig har i huvudsak behandlat frågan om arbetsledar-ansvaret.
Centralstyrelsen framhåller ocksä att pastoratssamfälligheten endast bör svara
för atl personalresurser ställs till församlingarnas förfogande.

Eftersom
bäde prästtjänsterna och den personal som utför folkbok-föringsarbelel redan nu
är knutna lill pastoratet anser jag i likhet med kommittén atl del framstår som
rationellt alt pastoralssamfällighelen också tar över det arbetsgivaransvaret
för den personal som är anställd i församlingen. Dit hör exempelvis diakon,
församlingsassistent, kyrkvakl-mästare, lokalvårdare och kyrkogårdsarbetare.
Personaladministrationen inom svenska kyrkan förutsätter särskild kompetens
eftersom skilda avtal skall tillämpas på de olika kategorierna.
Pastoratssamfälligheten torde därför ha bättre förutsättningar än den enskilda
församlingen all svara för att inrätta och dra in tjänster, besluta om
avlöningsförmåner och förhandla med personalorganisationer på del
kyrkokommunala området. Jag är dock medveten om all många små pastorat kommer
alt behöva stöd i sin handläggning av personalärenden. Jag förutsätter att
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund liksom tidigare kommer atl
tillhandahålla sädan service.

En
överflyttning av del ekonomiska ansvaret till pastoratssamfälligheten innebär
atl den personal som tjänstgör i en församling i stället kommer atl vara
anställd hos pastoratssamfälligheten. Della förhällande medger naturligtvis
att viss personal ändå kan fä sin tjänstgöring föriagd till en enskild
församling och alt församlingen dä får det närmaste ansvaret för arbetsledningen.
Frågan om arbetsledarskapet i församlingen övervägs för närvarande av en
arbetsgrupp knuten till svenska kyrkans centralstyrelse. Pastoratssamfälligheten
bör ocksä enligt min mening kunna uppdra åt församlingskyrkorädel att
tillsätta en tjänst när tjänstgöringen skall begränsas till församlingen.

När
pastoratet svarar för alt personalresurser ställs lill församlingens

förfogande är del av praktiska skäl lämpligt atl pastoratet också svarar för 89

arbelsmateriden framför allt åt kyrkogårdsarbetare och
lokalvårdare. För Prop. 1987/88: 31 övriga personalkategorier kan
församlingsarbetets särskilda inriktning mo-. tivera atl församlingen har
kompetensen när del gäller sädan materiel.

Fonder

Om en församling förvaltar donationsfonder eller andra
gåvomedel som uteslutande är avsedda för ändamål som pastoratet i
fortsättningen skall svara för är det enligt min mening skäligt alt
pastoratssamfälligheten nu övertar förvaltningen av dessa medel på i övrigt
oförändrade villkor. För de donationer som inle omfallas av den
övergångsbestämmelse om överföring av fonder till pastoratet som jag föreslår
i det följande måste liksom tidigare en ansökan om permutalion göras.
Pastoratet bör ta nödvändiga initiativ för att sådana ansökningar skall komma
till sländ.

Prövning av kompetenskonflikter

Genom den nu beskrivna ansvarsfördelningen mellan en
församling och pastoratet har jag sökt tillmötesgå remissinstansernas önskemål
om en tydlig kompetensfördelning. Kammarkollegiet har i sill remissyttrande
efteriysl en särskild ordning för prövning av kompetenskonflikler. En sädan
torde med de av mig föreslagna avvikelserna från kommitténs förslag inte
behövas. En församlings respektive etl pastorals beslul fär överklagas i den
ordning som gäller för överklagande av kommunala beslul. Denna prövning går ju
ul på att se om kompetensen har överskridils. Det innebär att även en berörd
församling kan överklaga pastoratets beslut.

3.1.2 Icke obligatoriska kyrkliga samfälligheter

Mitt förslag: Församlingarna i etl pastoral kan bilda en
total pastoratssamfällighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter.

Alla församlingar inom flera pastorat kan ulgöra en
flerpastoratssamfällighet för en eller flera ekonomiska angelägenheter eller
en total flerpastoratssamfällighet för alla ekonomiska angelägenheter.

Om
en total pasloralssamfällighel överlåter endast vissa uppgifter lill en
nerpasloratssamfällighel fär den ändå beslå för all skola alla de övriga
församlingsangelägenheterna av ekonomisk nalur. En sådan total samfällighel
fär också bildas.

Kyrkokommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt. Kommittén vill dock använda
beteckningen " utvidgad " i stället för den hävdvunna termen
"total" för samfälligheter som omfattar alla ekonomiska
församlingsangelägenheter (betänkandet del 1 s. 71-73, del 2.s. 56-60 och
140-150).

Remissinstanserna: De flesta har lämnat förslaget ulan
erinran. Några har föreslagit att en tolal pastoratssamfällighet som överlåter
vissa uppgif-

90

ler till en
flerpastoratssamfällighet skall få bestå trots att den då blir Prop.
1987/88:31 partiell.

Skälen
för mitt förslag: Kyrkokommitténs förslag syftar lill en ökad samverkan mellan
församlingarna inom svenska kyrkan samtidigt som församlingarnas
självständighet som kyrkliga kommuner skall bevaras. Della syfte kan liksom
tidigare tillgodoses genom samverkan i kyrkliga samfälligheter. Jag delar
kommitténs uppfattning alt en samverkan i ekonomiska och administrativa frägor
förbättrar den enskilda församlingens möjlighel att ägna sig ål de
grundläggande församlingsangelägenheterna.

Kommillén
har föreslagit förenklade modeller och beslutsvägar för sam-fällighetsbildningar.
Alla församlingar inom elt pastorat skall enligt kommilléns förslag fä
samverka för alla ekonomiska angelägenheter. Alla församlingar inom flera
pastorat kan ulgöra en flerpastoratssamfällighet för en eller flera ekonomiska
angelägenheter. Samverkan kan då bl. a. gälla begravningsverksamheten på
kommunnivå, olika tjänster på kontraktsnivä och värden av
pastoralsangelägenheter, såsom förvaltningen av prästgårdar och löneboställen.
Alla församlingar i flera pastoral skall också få ulgöra en total ekonomisk
samfällighet. Förslagen i denna del överensstämmer med de former för samverkan
som nu finns och har inte föranlett kritik från remissinslanserna.

Kyrkokommittén
har i sill förslag ansett all samverkan inom kyrkliga samfälligheter endasl
skall fä ske pasloratsvis. Kommillén hänvisar lill att den kyrkliga lokala
organisationsstrukturen behöver renodlas. Jag delar den uppfattningen.
Partiella samfälligheter mellan endasl några av församlingarna inom ett
pastoral skall inle längre få förekomma. Med den fördelning av
kostnadsansvaret mellan församlingarna och pastoratet som jag har föreslagit
finns det heller inle någol praktiskt behov av sådana partiella samfälligheter.
Flera remissinstanser har dock framhållit att del skulle innebära belydande ölägenheter
om det krävs en upplösning av en total pastoralssamfällighet som överlåter en
del uppgifter till en flerpastoratssamfällighet. Jag anser atl bildandet av
flerpastoratssamfälligheter skall ges bästa möjliga förutsättningar. En
upplösning av en fungerande total pastoratssamfällighet för atl en
flerpastoratssamfällighet skall få bildas motverkar della syfte.
Pastoratssamfälligheten bör därför få bestå som en "total
samfällighet" för alla församlingsangelägenheter som ligger kvar hos pastoratet.
Detta innebär också atl samfälligheten behåller kyrkofullmäktige som
beslutande organ. På motsvarande sätl skall del enligt min mening vara möjligt
för församlingar, som redan har överlämnal vissa angelägenheter tiil en
flerpastoratssamfällighet, all bilda en "total" pasloralssamfällighel
för alla återstående ekonomiska församlingsangelägenheter. Delta underlättar
slörsla möjliga samverkan i etl pastorat.

Nuvarande begränsade
partiella samfälligheter, som kan omfatta endasl

en del av församlingarna inom en eller flera pastorat, splittrar den kyrkliga

organisationsstrukturen. Dessa bör, som jag tidigare nämnt, inle längre

beslå. Denna lyp av samfälligheter avser ofta ansvaret för vissa tjänster

som exempelvis församlingsassistent eller kyrkogärdspersonal. Ansvaret

för samtliga tjänster läggs enligt förslaget pä pastoratet. Vid upplösningen

av dessa samfälligheter utgår jag från atl personalen på samma sätt som 91

övrig personal på
församlingsnivå kan beredas fortsatt anställning hos pastoratet eller all alternativt
en flerpastoratssamfällighet kan bildas. För värden av viss gemensam egendom
kan lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderält vara tillämplig (ändrad senast
1987: 796).

3.1.3
Beslut om samfällighetsbildning

Prop. 1987/88:31

Mitt
förslag: Om alla församlingar i ett pastorat är överens kan de besluta atl
bilda en tolal pastoratssamfällighet. Beslutet skall fastställas av den
stiftsstyrelse som jag föreslår i det följande (avsnill 3.2.4).

Sliftsslyrdsen
beslular om bildandel av flerpasloraissamfälligheter och meddelar de
föreskrifter som behövs för genomförandet.

Stiftsstyrelsen
skall ha möjlighel all besluta om bildande av en total pastoratssamfällighet
eller en flerpastoratssamfällighet även om inte alla församlingar respektive
pastorat samtycker. Samfällighelen måste då vara till övervägande och varaktig
fördel för pastoraten.

Stiftsstyrelsen
beslutar också om ändring och upplösning av samfälligheter.

Sfiflsslyrdsens
beslut får överklagas till kammarkollegiet av en församling eller etl pastoral
som berörs av beslutet. Kammarkollegiet får överiämna vissa ärenden till
regeringen för beslut.

Kyrkokommitténs
förslag: Överensstämmer med milt (belänkandet del 1 s. 72-73, dd 2 s. 57-66 och
140-152).

Remissinstanserna:
Flertalet fillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Några anser att
det alltid bör vara församlingen som skall ge sitt samtycke lill en
samfällighelsbildning.

Skälen
för mitt förslag: Regeringen beslutade i samtliga ärenden om bildande av
kyrkliga samfälligheter fram lill den 1 januari 1985. I förordningen
(1984:979) med bemyndigande för domkapitlen och kammarkollegiet atl besluta i
ärenden om samfällighetsbildning delegerade man till domkapitlen alt besluta i
ärenden avseende församlingar inom ell pastorat, om de är överens. Erfarenheten
av domkapitlens handläggning av dessa ärenden har varil god. Domkapitlets
uppgift är i dag alt kontrollera all församlingarna är överens och att rätta
församlingsorgan fattat beslutet saml atl avisera berörda myndigheter. Denna
kontrollfunktion bör nu föras över lill den nya stiftsstyrelse, som jag
föreslär i del följande (avsnitt 3.2.4).

Även
ärenden om bildande av flerpasloraissamfälligheter bör i första instans prövas
pä en nivä som ligger närmare dem som berörs av besluten än vad som i dag är
fallet. Jag delar kommilléns uppfattning atl sfiflsstyrdsen skall besluta i
ärenden om bildande av kyrkliga samfälligheter som berör mer än etl pastorat.

Jag
kommer senare all föreslå atl stiftsorganisalionen skall få elt övergripande
ansvar för den kyrkliga ekonomin i stiftet (avsnitt 3.2 och 3.6). Av della
följer alt stiftsstyrelsen bör ges instrument för all främja en utveckling i
riklning mot ekonomiskt rationella enheter inom stiftet. Den bör ha

92

egen
initiativrätt i fråga om samfällighetsbildningar. Anlalel samfällighets-
Prop. 1987/88: 31

bildningar
som hittills ägl rum efter initiativ frän andra organ än den

kyrkliga
kommunen har varit få. Jag förutsätter att sliflsstyrelsen med sin

lokala
förankring hu fär större förutsättningar alt verka för bildandet av

samfälligheter
i stiftet. Betydelsen av den kostnads- och därmed lokala

skatteutjämning
som kan uppnås genom all del bildas en samfällighet för

ekonomiska
angelägenheter bör därvid betonas.

Det
kommer med mitt förslag även i fortsättningen alt vara möjligl alt fatta beslul
om samfällighetsbildning, även om inle alla församlingar/pastorat har
tillstyrkt. Förutsättningen är då att åtgärden är lill övervägande och varaktig
fördel för berörda pastorat. Man bör dock kunna utgä frän atl ärenden som
inletts som initiativärenden av sliftsslyrdsen i flertalet fall kommer all
avslutas som en samfällighelsbildning om vilken alla inblandade parter är
överens.

Nägra
remissinstanser har ansett atl del alltid skall vara församlingarna som skall
lämna sitt samtycke till att föra över ansvaret för vissa angelägenheter till
en samfällighet. I de fall då en total samfällighel mellan församlingarna inom
ett pastorat skall bildas bör - såsom kommittén föreslagit - församlingarna
besluta detta. Då är det ju församlingarna som lämnar ifrån sig ansvaret till
pastoratet.

I
de fall då en angelägenhet sköts på pasloratsnivån och del blir aktuellt atl
bilda en flerpastoratssamfällighet för den uppgiften är del enligl min mening
pastoratels formella samtycke till all lämna ifrån sig uppgiften som skall
inhämtas. Församlingarna kommer i sina yllranden i ärendet att få tillfälle alt
redovisa sin bedömning av om uppgifterna kan skötas bättre genom samverkan
mellan flera pastorat.

Jag
förulsäller att alla i dag befintliga samfälligheter som passar in i det nya
mönstret beslår. Stiftsstyrelsens kompetens atl ändra och upplösa
samfälligheter torde i huvudsak behöva utnyttjas för konsekvensändringar i
samband med att samfälligheter nybildas.

I
en övergångsbestämmelse bör regleras atl de äldre samfälligheter som nu
omfallar alla församlingsangelägenheter efter den 1 januari 1989 endast skall
få omfatta ekonomiska församlingsangelägenheter. Delta ligger i linje med min
syn på församlingens primära ansvar för församlingsvårdens utformning. I de
fall där en församlings självständighet upphört till den grad alt den inle
längre har en församlingskyrka eller där förutsättningarna i övrigt för en
aktiv församlingsverksamhet upphört anser jag att det bör övervägas om den inte
bör läggas samman med en annan församling.

Kommittén
har föreslagit att sliflsstyrelsen skall få bestämma alt beslutanderätten i
samfälligheten får ulövas av indelningsddegerade lill dess indelningsändringen
träder i kraft. När totala pastoratssamfälligheter bildas kan det framstå som
omständligt och kostsamt all inrätta indelningsde-legerade med uppgift all
förbereda den nya organisationen. I vissa fall har indelningsddegerade endasl
lill uppgift att fastställa budgelen. Förfarandet kan enligt min uppfattning förenklas
betydligt genom atl sliflsstyrelsen i de fall då det är lämpligl fär föreskriva
att nyvalda fullmäktige får börja verka omedelbart efter valet.

Kretsen
av dem som får överklaga stiftsstyrelsens beslut i ärenden om 93

samfällighelsbildning bör
enligl min mening begränsas till berörda försam-

lingar
och pastorat. Beslutet påverkar i huvudsak dessa organs interna
kompetensfördelning. Kammarkollegiet skall kunna överlämna ärenden av
principiell natur till regeringen för beslut. Detta bör dock endast ske när
avvägningar av politisk natur motiverar del.

3.1.4
Församlings- och samfällighetsorganisationen

Prop.
1987/88:31

Mitt
förslag: Kyrkoråd skall alllid finnas i en församling. Kyrkofullmäktige skall
finnas i alla församlingar med mer än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar. I
övriga församlingar får det finnas kyrkostämma.

Sliflsstyrelsen
(avsnill 3.2.4) kan besluta all etl direklvall kyrkoråd får finnas i en
församling som ingår i en total samfällighet. Förutsättningen är dock att
församlingen begär det och alt det fmns fler än 500 röstberättigade
kyrkomedlemmar i församlingen. Anlalet valda ledamöter i elt direktvall
kyrkoråd fär inle undersliga 10. I en församling med direklvall kyrkoråd skall
det inle finnas kyrkofullmäktige.

Beslutanderätten
i flerförsamlingspastorat och flerpasloraissamfälligheter utövas av
församlingsdelegerade eller i totala samfälligheter av kyrkofullmäktige.

De
nuvarande särbestämmelserna om samfälligheterna i Stockholm och Göteborg
avskaffas.

Kyrkokommitténs
förslag: Avviker från mitt genom atl kommittén föreslagit en sänkning av
gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige till 250 röstberättigade invånare
(betänkandet del 1 s. 74-78, del 2 s. 8-9 och 99-101).

Remissinstanserna:
Bland yttrandena finns skiftande uppfattningar om förslaget att införa
direktvalda kyrkoråd. Vissa instanser anser vidare att en sänkning av gränsen
för övergäng från kyrkostämma till kyrkofullmäktige är olämplig. Några har
föreslagit atl elt obligatoriskt suppleantsystem för församlingsdelegerade
skall införas.

Samfälligheterna
i Stockholm och Göteborg förordar att särbestämmelserna för dem behålls.

Skälen för mitt
förslag: Jag har inledningsvis (avsnitt 2.2) betonat församlingens
grundläggande belydelse för gudstjänstliv och övrig församlingsverksamhet.
Denna belydelse markeras genom kommitténs förslag alt etl kyrkoråd alltid skall
finnas i församlingen. Jag delar denna uppfattning och föreslår i likhet med
kommittén, alt möjligheten atl erhålla dispens från skyldigheten alt ha
kyrkoråd i en församling avskaffas.

Direktvalda kyrkoråd

I
en församling som ingår i en total samfällighel och således saknar egen
utdebileringsrätl har kyrkofullmäktige som nästan enda uppgift all ulse ell
kyrkoråd. 1 dessa fall skulle del vara en förenkling om väljarna direkl fick
ulse ledamölerna i kyrkorådet.

94

Jag instämmer i svenska kyrkans centralstyrelses
uppfattning att brislen Prop. 1987/88: 31 pä kommunalrättslig förebild för
direktvalda kyrkoråd inte spelar nägon störte roll i den kyrkliga organisationen.
Eftersom direktvalda kyrkoråd inle skall vara obligatoriska ser jag snarare
denna möjlighel som en intressant försöksverksamhet i kommunalt självstyre.
Kyrkomötet har i sill yttrande över förslaget till församlingslag (KO 1987:3
avsnill 4.2) gett regeringen lill känna atl direktvalda kyrkoråd bör få finnas
i alla församlingar som ingår i en tolal ekonomisk samfällighel. Jag är dock
inte beredd att nu föreslå alt också kyrkoslämman skall fä ersällas av ett
direktvalt kyrkoråd. De argument som har anförts av vissa remissinstanser mol
en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige till 250 röstberättigade
invånare är relevanta ocksä i detta sammanhang.

De praktiska problem som kan uppstå vid avgång av
ledamöter i del direktvalda kyrkorådet och som tagits upp av vissa
remissinstanser anser jag lösta genom det obligatoriska suppleantsyslemet för
kyrkorådsledamöter. Ell direklvall kyrkoråd skall också redovisa del arbete
som utförts under året i en verksamhetsberättelse till samfällighetens fullmäktige.

Kyrkofullmäktige iförsamling med fler än 500
röstberättigade invånare

Flera remissinstanser är tveksamma till kommilléns förslag
om en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige frän 500 till 250
röstberättigade kyrkomedlemmar. Nägra remissinstanser anser att en utvärdering
av den sä sent som år 1983 genomförda sänkningen frän I 000 invånare lill 500
röstberättigade invånare först bör ske. Jag delar den uppfattningen och
föreslär därför ingen ändring i förhållande lill vad som nu gäller.

Suppleanter tdl församlingsdelegerade

Nägra remissinstanser föreslär att ett obligatoriskt
suppleantsystem i församlingsdelegerade skall införas. Etl fakultativt
suppleanlsystem har tidigare i år efter elt förslag från regeringen behandlats
av lagrådet, som lämnade förslaget ulan erinran. Jag anser atl ett
ställningstagande till frågan om etl obligatoriskt syslem bör anstå tills det
fakultativa systemet har genomförts och därefter utvärderats.

Särskilda krav för kyrkokommunala uppdrag

Domkapitlet i Luleå har föreslagit att det skall finnas
nägon form av kyrklig

markering för den som låter sig väljas lill kyrkokommunala uppdrag.

Förslag om dop och konfirmation som förutsättning för förtroendepost i

svenska kyrkan har emellertid avvisats av 1963, 1979, 1982 och 1985 års

kyrkomöten. Motiveringen har varil atl så länge dop och konfirmation inte

är en föruisätlning för medlemskap i svenska kyrkan bör ell sådanl krav

inle uppställas för de förtroendevalda. Därför anser inte heller jag att nägot

särskilt kvalifikationskrav bör införas. 95

Inga
särbestämmelser för Stockholm och Göteborg

Samfälligheterna
i Stockholm och Göteborg förordar aU särbestämmelserna för dessa behålls.

Särbestämmelserna för
samfälligheterna i Stockholm och Göteborg kom lill i en lid när dessa städer
befann sig i etl expansivt skede och behovet av elt ekonomiskt utjämningssystem
gjorde sig särskilt starkt gällande, bl.a. för atl undanröja hinder för en
rationell församlingsindelning.

Behovet av etl
utjämningssystem är i dag i lika hög grad angelägel som då utjämningssystemen
infördes i Stockholms och Göteborgs städer. Andra avgörande skäl har inte
förts fram för att bibehålla särregleringen för församlingarna i landels
slörsla kommuner. Stockholms kyrkliga samfällighel har en sådan konstrukfion
all jag bedömer all den kan bestå som flerpastoratssamfällighet med ansvar för
prästers och kyrkomusikers avlöningsförmåner. Även del ekonomiska ansvaret för
cityverksamhelen och domkyrkoverksamhelen kan ligga hos Stockholms kyrkliga
samfällighet. För närvarande har samfällighelen och församlingarna etl delat
ansvar för byggnader och för den församlingsanslällda personalen. DeUa ansvar
bör renodlas så att uppgiften i sin helhet ligger på pastoraten eller
samfälligheten. Den kyrkliga samfälligheten i Göteborg är idag en total
flerpastoratssamfällighet och kan bestå som en sädan. Den samverkan som har
åstadkommits-i Göteborg och Stockholm bör således kunna beslå utan någon
särreglering.

Prop. 1987/88:31

3.1.5
Kyrkoherdens ställning i kyrkorådet

Mitt förslag:
Kyrkoherden skall vara självskriven ledamol i församlings- och
pastoratskyrkorädet. Om församlingar från olika pastorat ingår i en
samfällighet, skall domkapitlet utse en av kyrkoherdarna alt vara ledamot i
samfällighetens kyrkoråd. En kyrkoherde som är självskriven ledamot i kyrkoråd
eller av domkapitlet utsetts atl vara ledamot i en flerpastoratssamfällighels
kyrkoråd, skall inle vara valbar till kyrkofullmäktige eller
församlingsdelegerade.

Kyrkokommitténs
förslag: Överensstämmer med milt (belänkandet del I s. 83, del 2 s. 11,28, 102
och 116).

Remissinstanserna: I
remissyttrandena framförs inga erinringar mot kommilléns slutliga
ställningstagande atl kyrkoherden skall vara självskriven ledamot både i
församlings- och pastoratskyrkoråden.

Skälen för mitt förslag:
1985 års kyrkomöte motsatte sig kommilléns ursprungliga förslag i betänkandet
Församlingar i samverkan alt kyrkoherden skulle vara självskriven ledamot i
församlingskyrkorådet men endast valbar till pastoratskyrkorädet. Kyrkomötet
(RegÄr 1985: I, KO 10, kskr. 34) motiverade sin uppfattning med hänvisning till
vad kyrkolagsulskottet (LU 1983: 26) i anledning av en motion lill 1983 års
kyrkomöte anförde:

96

Om
självskrivenheten upphör finns del risk för att det uppstår förhållan- Prop.
1987/88: 31 den, som är olyckliga med hänsyn lill församlingens andliga liv. Om
kyrkoherden inle blir vald till ledamot i kyrkorådet kan den situationen uppstå
att kyrkoherden fjärmas från kyrkorådels arbete på ell sådanl sätl atl han
eller hon inte aktivt tar del i detta. Det finns i sådant fall stor risk för
att del andliga livet och den kyrkokommunala verksamheten i församlingen blir
åtskilda på etl sätl som slår sönder helheten i församlingen. Detta bör på allt
sätt motverkas.

Utskottet
anser, att det från kyrklig synpunkt är angeläget alt det självskrivna
ledamotskapel kvarstår oförändrat.

I
likhet med kommillén anser jag att uppfattningen hos svenska kyrkan i denna
fråga bör tillmätas stor betydelse. Mot bakgrund av vad jag tidigare (avsnitt 2.3)
sagt om den dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan är del naturligt alt den som
har ansvaret för gudstjänsten och förkunnelsen i församlingen är ledamot av
församlingskyrkorädel som har till uppgift att främja gudstjänstlivet och
församlings vården. Med hänsyn till kyrkoherdens centrala ställning bl. a. som
arbetsledare och lill att så mänga viktiga och för församlingsvården väsenfiiga
ekonomiska beslul föreslås flyttade lill pastoratsnivån kan också jag finna del
rimligt att kyrkoherden blir självskriven ledamot i pastoralskyrkorådet.
Ytterligare skäl för mitt förslag är alt en markant skillnad annars skulle
uppstå mellan kyrkoherdarna i enförsamlings- och flerförsamlingspastorat i
fråga om deras medverkan i beslut av ekonomisk nalur. Mitt förslag överensstämmer
därför med kommitténs.

Jag
delar också kommitténs uppfattning atl det bör regleras alt kyrkoherden, som
självskriven ledamol i kyrkorådet på grund av sin tjänst, inte samlidigl skall
vara valbar för elt politiskt parti till del beslutande organet på samma eller
lägre nivä. En självskriven ledamot i en styrelse bör ej ingå i de organ som
har att välja övnga ledamöler i styrelsen. Genom kommitténs förslag i detta
avseende kan det i framtiden undvikas att en obalans uppstår mellan den
politiska sammansättningen i fullmäktige och kyrkoråd.

Jag
anser också att kyrkoherden som icke vald ledamot inte heller bör vara valbar
till personalnämnden, kyrkogårdsnämnden m.fl. nämnder. Eftersom det dock är av
väsentlig betydelse för kyrkoherden atl hålla sig informerad om verksamhelen i
dessa nämnder föreslår jag alt kyrkoherden eller den präst som ersätter
kyrkoherden skall ulan särskill beslul av fullmäktige ha närvaro- och
yttranderätt vid sammanträden i sådan nämnd.

Den
kyrkoherde som skall vara självskriven i en flerpastoratssamfällighels
kyrkoråd bör ulses av domkapitlet i sä god lid före valet all klarhet råder vid
tidpunkten för nomineringen.

97

7 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

3.2
Organisationen på stiftsplanet

3.2.1
Obligatorisk stiftssamfällighet

Prop. 1987/88:31

Mitt
förslag: De lertiloriella församlingarna i varje stift skall utgöra en
obligatorisk stiftssamfällighet med kompelens atl sköta följande
församlingsangelägenheter:

främjande
av församlingslivets ulveckling inom stiftet,

främjande
av finskspråkigt församlingsarbete och församlingsarbete bland samer saml
andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar, vid
kriminalvårdsanstalter och vid militära förband i fredslid, främsl genom att
tillhandahålla präster för verksamhelen i församlingen eller vid nämnda
institutioner.

Stiftssamfälligheten
skall också svara för avlöningsförmåner för arbetstagare hos samfälligheten.

Även
icke-territoriella församlingar får ingå i stiflssamfälligheten, om de önskar
det.

Kyrkokommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén vill dock föra
över den finskspräkiga och övriga särskilt angivna verksamheten lill
sliftssamfällighetens kompetensområde så snart del är fråga om verksamhel som
omfallar hela stiftet eller flera pastorat inom stiftet (belänkandet del 1 s.
97-99). Enligl kommitténs lagförslag skall vidare stiftssamfälligheten endast
omfatta de territoriella församlingarna inom stiftet (betänkandet del 2 s. 8
och 97-99).

Remissinstanserna:
Allmänt kan sägas all remissinslanserna är positiva till kommitténs förslag
till ny regional organisation för svenska kyrkan och ansvarsfördelningen inom
denna.

I
huvudsak har de också tillstyrkt att sliftssamfällighetens obligatoriska
ansvarsområde skall vara det som kommittén har föreslagit. I yttranden från
några domkapitel och svenska kyrkans centralstyrelse uttalas dock en oro för
den konflikt som enligt förslaget kan föreligga mellan å ena sidan en
församlings ansvar i fråga om t. ex. finskspråkigt församlingsarbete och andlig
vård vid sjukhus och andra institutioner inom del egna pastoratet och å andra
sidan sliftssamfällighetens geografiskt bestämda kompelens beträffande samma
verksamhet.

Flera
remissinstanser ultaler sig för atl ocksä icke-territoriella församlingar
skall kunna ingå i stiflssamfälligheten.

Skälen för mitt förslag

Bakgrund

Enligl
13 § 1 mom. lagen (1936:567) om domkapitel (ändrad senast 1982:944) åligger det
domkapitlet alt "beflita sig om del kyrkliga livels vård och
förkovran" och "genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas
behov ävensom befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården saml
barnens kristna fostran inom stiftet". Domkapitlen har emellertid inle
haft vare sig de personella eller de ekonomiska resurser som behövts för att på
det sätl som lagen förutsäller kunna främja försam-

98

lingslivel
i stiften. Behovet av gemensamma insatser för stiftens försam- Prop. 1987/88:
31 lingar har i stället tillgodosetts genom de under senare lid på frivillig
väg bildade stiflslingen med stiftsräden som verkslällande organ. Kyrkokommittén
har redovisat en rad exempel pä de många verksamhetsgrenar som stiflslingen har
tagit sig an. Genom samrådsgrupper, konferenser, konsulenlverksamhel eller
direkta anslag stöder man sådan församlingsverksamhet som barn- och
ungdomsarbete, kvinnoarbete, invandrararbele, diakoni, arbelslivsstudier,
frilidskyrkan, soldathem och sjömanshem, informafion, studiearbete saml
utbildning och fortbildning av kyrkliga medarbetare, ofta vid egna kursgårdar.

I
avsnitt 2.4 harjag erinrat om atl den nya organisation på riksplanet som
svenska kyrkan fick år 1983 innebar atl man fick elt samlat huvudmannaskap för
såväl den lagreglerade som den på frivillig väg framvuxna verksamhelen i
kyrkan. Den obligatoriska stiftssamfällighet som kommillén nu föreslår skulle
pä samma sätl ge kyrkan etl sammanhållet organ pä regional nivå för uppgifter
som olika stiftsmyndigheter nu har enligl lag och för den frivilliga verksamhet
som i dag bedrivs genom sliftstihgens och stiftsrådens försorg. Jag ser därför
förslaget som etl fullföljande på stiftsplanet av den kyrkomötesreform som
trädde i kraft år 1983 och som bl. a. syftade fill att utrusta kyrkan med organ
som gör del möjligl för den att själv värda sina angelägenheter inte bara på
församlingsplanel. Om sfiflstingels verksamhel fär las över av en
stiftssamfällighet, kan den i fortsättningen bedrivas i lagreglerade
demokrafiska former. Därmed tillgodoses också ell ofta framfört kyrkligt
önskemål.

Främjande
av församlingslivels utveckling

Mot
den nu redovisade bakgrunden anscrjag alt den uppgift som domka

pifien enligt lag har haft nu i stället bör flyttas över som en uppgift inom de

nya sfiflssamfälligheternas kompelens. Med formuleringen "främjande av

församlingslivets utveckling inom stiftet" anges den stödjande funktion

som stiftssamfälligheten därigenom kan ha gentemot församlingarna. Del

är fråga om för församlingarna gemensamma insatser som kan stimulera

församlingsarbetet och pä speciella områden komplettera det med resurser

som en enskild församling inle förfogar över. Syftet är all ulveckla försam

lingarnas möjligheter alt verka inom sitt område och i enlighet med de mål

som församlingen själv ställer upp för sin verksamhet. Stiftssamfälligheten

kan bidra med utbildning av församlingsmedarbetare, konsulenlverksam

hel, personalutveckling m. m. saml tillhandahålla resurser för denna verk

samhet i form av stiftsgårdar och liknande anläggningar. De uppgifter som

för närvarande sköts av stiflslingen torde falla inom ramen för en sådan

beskrivning av den obligatoriska sliftssamfällighetens kompelens. Jag ul

går därför ifrån att de nya stiftssamfälligheterna i inledningsskedet kommer

att besluta all bedriva sådan verksamhel som resp. stiflsting hittills har

bedrivit inom ramen för den befogenhet de fär enligt lag. Så snart beslul

har fallats fär avtal träffas med de olika stiflslingen och berörda personal

organisationer om övertagande av egendom och personal. Nägon över

gångsbestämmelse om en skyldighet för stiftssamfälligheterna i detta hän

seende är varken av konstitutionella skäl möjlig eller i övrigt lämplig. ""

Främjande av viss särskild
kyrklig verksamhet Prop. 1987/88: 31

När
det sedan gäller de särskilda uppgifter som enligl kommitténs förslag skulle
tillhöra sliftssamfällighetens kompetensområde - församlingsarbete bland
finskspråkiga och samer samt andlig vård vid vissa instilutioner och vid
militära förband - har del i remissyttrandena uttryckts oro för all
samfällighetens roll här skulle komma i konflikt med den lokala församlingens
ansvar för verksamhel inom sitt egel område. Del visar sig också alt del skulle
medföra negativa effekter för bl.a. den finskspråkiga verksamhetens
organisation, om man, som kommittén föreslår, låter pastoralsgränsen vara
gräns för den lokala församlingens kompelens och hänför all verksamhet som
sträcker sig utanför denna lill sliftssamfällighetens kompetensområde. På en
del orter med en större finskspråkig befolkning som är fördelad på flera
pastorat har man utnyttjat möjligheten all inrätta ett gemensamt kyrkoråd med
ansvar för det finskspråkiga församlingsarbetet inom de berörda pastoraten.
Denna samarbelsform skulle vid ell genomförande av kommitténs förslag fä
upphöra om stiftssamfälligheten skulle ta över ansvaret för verksamheten.

Sliflsrädet
i Göteborg påpekar alt när man belräffande sliftssamfällighetens huvuduppgift
använder formuleringen "främjande av församlingslivets ulveckling i
stiftet", så har delta församlingarna och inle de enskilda
församlingsmedlemmarna som målgrupp och innebär således inte någon motsvarande
inskränkning av församlingarnas kompetens.

Remissuttalandena
i denna del har föranlett mig att förorda samma sakliga och inle geografiska
begränsning av sliftssamfällighetens kompetens på dessa speciella verksamhetsomräden
som när del gäller församlingslivet i allmänhet. På sliftssamfällighetens lott
bör således komma åtgärder som främjar ifrågavarande grenar av den kyrkliga
verksamheten, medan församlingarna, pastoraten och andra kyrkliga
samfälligheter behåller det lokala ansvaret för att verksamheten bedrivs i den
omfattning som deras resurser medger. Samfällighetens stödjande funktion i
dessa sammanhang förulsälls dä i första hand vara atl tillhandahälla präster
och kanske även annan personal för dessa mer specialiserade kyrkliga uppgifter.
Förslaget i denna del innebär all de nuvarande särskill inrättade
komministertjänsterna för andlig vård vid sjukhus liksom prästtjänsterna för
finskspråkigt församlingsarbete blir tjänster hos stiftssamfälligheten. Andra
insatser från sliftssamfällighetens sida kan vara visst ekonomiskt stöd till en
verksamhel samt gemensam planering - vilken i fråga om den andliga vården vid
instilutioner och militära förband skall ske i nära samarbete med andra
trossamfund - kontakt med regionala och centrala myndigheter samt utbildning
av personalen. Såsom överbefälhavaren har påpekat i sitt remissyttrande bör
sliftssamfällighetens ansvar för andlig vård vid militära förband endast avse
verksamheten i fredstid. Möjligheten för sliflssamfälligheten atl i vissa fall
överta del ekonomiska ansvaret för delar av den lokala församlingsverksamheten
kommer jag alt behandla senare (avsniU 3.2.2).

Av
flera remissyttranden framgår klart det angelägna i atl även de icke
lerritoriella församlingarna får ingå i stiftssamfälligheten. Karlskrona
ami-ralilelsförsamling har alt svara för andlig vård vid militära förband i
Karls-

100

krona
och Finska församlingen i Stockholm förutsätts av domkapitlet i Stockholm
utgöra centrum för stiftets finskspråkiga arbete. Med hänsyn till all de har
viktiga funktioner på områden som faller inom sliftssamfällighetens kompetens
harjag utformat förslaget lill författningsbestämmelserna så att de icke
lerritoriella församlingarna skall kunna få vara med i stiftssamfälligheterna
om de önskar det. Undantag får dock göras för Hovförsamlingen, som ju står
utanför den ordinarie sliflsorganisafionen.

Begravningsplatser
för icke kristna trosbekännare

Ansvaret
för anläggande och underhäll av allmänna begravningsplatser åvilar - med några
fä lokala undantag - svenska kyrkans församlingar. Svenska kyrkans
huvudmannaskap för begravningsväsendet fastslogs senast vid riksdagsbeslut
hösten 1982 om ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter m. m. (prop.
1982/83: 19, KU 1982/83: 8, rskr. 30). Någol ändrat ställningstagande i denna
del har jag inle funnit anledning till vid utarbetandet av milt förslag till ny
församlingslag.

När
del gäller alt tillhandahålla begravningsplatser för icke kristna trosbekännare,
är detta etl relativt nytt problem, som emellertid på sina häll ställer sådana
krav alt del är svårt för en enskild församling all svara för uppgiften. Av
delta skäl har kyrkokommittén föreslagit att den läggs på den obligatoriska
stiflssamfälligheten. Denna kan i sin tur lösa uppgiften genom avlal med
enskilt pastorat eller kyrklig samfällighet, där del befinns lämpligt. Jag
ansluter mig till kommitténs förslag i sak. Däremot finner jag del inle
lämpligl atl i en ny lag som främsl gäller svenska kyrkans församlingar skriva
in en bestämmelse som avser förpliktelser mot icke kristna trosbekännare.
Föreskrifter om stiflssamfälligheternas ansvar för denna uppgift bör således
meddelas i en särskild lag. Jag avser alt återkomma med förslag lill en sådan
lag i ett annal sammanhang.

Avlöningsförmåner
för personalen

Det
är självklart att stiftssamfälligheten svarar för arbets- och anställningsvillkoren
för den egna personalen. Jag vill då endasl framhålla atl delta avser inte
endast sliftspräslerna, som kommer all närmare behandlas i avsnitt 3.4.1, och
sådan övrig personal som är anställd för de uppgifter som stiftssamfälligheten
ålar sig, bl.a. sådan personal inom den nuvarande stiftslingsorganisalionen som
överläs av stiflssamfälligheten. I avsnitt 3.2.7 föreslår jag alt stiflssamfälligheten
skall tillhandahålla kanslipersonal för hela den nya stiftsorganisalionen. Åven
denna personal blir sålunda anställd hos en kyrkokommunal huvudman,
stiftssamfälligheten.

Prop. 1987/88:31

3.2.2 Utvidgad
verksamhet inom stiftssamfälligheten

Mitt förslag:
Stiftssamfälligheten fär besluta om att utvidga sin verksamhel lill atl
omfatta ytterligare ekonomiska församlingsangelägenheter som är av gemensamt
intresse för församlingarna i stiftet. Regler skall finnas till skydd för en
minoritet bland församlingarnas företrädare.

101

Kyrkokommitténs förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1987/88: 31 (betänkandet
del 1 s. 99-100, del 2 s. 8 och 98-99).

Remissinstanserna:
I nägra yllranden påpekas all kommitténs förslag är otydligt vad gäller
skillnaden mellan vad som innefattas i den obligatoriskt givna kompetensen
"främjande av församlingslivels ulveckling i stiftet" och vad som
sägs om möjligheten atl utvidga verksamhelen lill all omfatta även andra
församlingsangelägenheter i stiftet.

Skälen
för mitt förslag: När kommittén räknar upp exempel på verksamheler som skulle
kunna övertas av det som kommittén valt all kalla en "utvidgad
stiflssamfällighel", nämns frilidskyrkoarbele, kyrkligt skol- och
högskolearbete, cilyverksamhct, kyrkomusik, industri- och arbelsplatsar-bete,
diakonal verksamhel, handikappverksamhet, idefonsjälavård, sjömansvärd,
invandrar- och flyktingarbete och viss domkyrkoverksamhet. Del gäller
verksamheler som till stor del är gemensamma för församlingarna i stiftet och
som församlingarna får anslå medel lill och kan dra nytta av i sin lokala
verksamhet. Som sådan verksamhet bör enligt min mening även kunna räknas
verksamhel som visserligen lokall hänför sig till vissa enskilda församlingar
men som riktar sig lill en vidare krets än enbart församlingsborna och till
grupper som inte normalt omfattas av den lokala församlingsverksamheten. Det
kan t. ex. gälla verksamhel bland döva och hörselskadade, bland värnpliktiga,
studerande ungdom, dagbefolkningen i storstädernas cityförsamlingar eller
besökare på turistorter. Del är rimligt atl ansvaret för en kyrklig verksamhet
bland sådana grupper inte skall vila enbart på den lokala församlingen. Del
mesta av vad kommittén har angett som exempel är uppgifter som i många stift i
dag sköts av stiflstingsorgani-sationen och som enligl min mening faller in
under beleckningen "främjande av församlingslivels ulveckling i
stiftet". Del är sålunda uppgifter som utan vidare ryms inom den
obligatoriska sliftssamfällighetens kompetens enligt vad jag har föreslagit i
föregående avsnill. En så markerad skillnad som kommittén föreslår mellan en
"obligatorisk stiftssamfällighet" och en samfällighel i utvidgad form
behöver således inle göras.

Det
kan emellertid finnas en del lokall begränsade församlingsangelägenheter som
är ekonomiskt betungande för de enskilda församlingarna och där man i etl stift
kan anse att den bästa utjämningseffekten för församlingarna nås genom att låta
stiflssamfällighelen helt ta över ansvaret för verksamheten.

Stiftssamfälligheten
bör därför kunna besluta om atl utvidga sin verk

samhel lill att omfatta ocksä ansvaret för någol som egentligen är försam

lingarnas eller pasloratssamfälligheternas egna ekonomiska angelägenhe

ter. En förutsättning är alt övertagandel av ansvaret kan betraktas som ett

gemensamt intresse för församlingarna i stiftet. Del är här fråga om etl

beslut som syftar längre än lill enbart "främjande" av
församlingslivet.

Om stiftssamfälligheten beslutar atl la över en viss församlingsverksam

het, l.ex. ansvaret för den andliga vården vid elt regionsjukhus, betyder

del nämligen att församlingarna eller andra samfälligheter än stiftssamfäl

ligheten inte längre får bedriva samma verksamhet. Vissa regler till skydd

för en minoritet bland församlingarnas representanter måsle därför finnas,

när ell sädant beslut skall fattas av sliftssamfällighetens beslutande organ. 102

Jag
anser inle aU det finns nägol behov av den av kommittén föreslagna beteckningen
"utvidgad stiftssamfällighet". Termen kan vara vilseledande. Det är
ju verksamhetens omfaUning som utvidgas, inte samfälligheten som sådan.

Vidare
bör framhållas, aU om sfiftssamfälligheten skall överta uppgifter som tidigare
har vilat på en flerpastoratssamfällighet, bör beslutet beredas så atl del kan
samordnas med eU beslut av stiftsstyrelsen om att ändra eller upplösa
flerpastoralssamfälligheten.

Några remissinstanser har
uppfattat kyrkokommitténs förslag så, att om församlingarna i elt pastoral
beslutar att fill en flerpastoratssamfällighet eller till stiftssamfälligheten
överiåta sin kompetens i fråga om viss eller alla ekonomiska angelägenheter
blir den församlingsegendom som hör samman med den berörda verksamheten
samfidigt samfällighetens egendom. Kyrkomötet (KO 1987:3 avsniU 4.1) uttalar
au församlingslagens bestämmelser om kompelens och samfällighelsbildning inte
påverkar äganderäUen fill den fasta egendomen. Kyrkomötet efteriyser dock eU
klariäggande på denna punkt. Jag finner därför anledning påpeka aU då en
samfällighet bildas finns de ingående församlingarna kvar som kyrkokommuner
och självständiga juridiska personer med bibehållen äganderätt också lill den
fasta egendomen. DeUa gäller självfallet även om samfälligheten har anförtroUs
ansvaret för förvaltningen av församlingens egendom. En annan sak är, att
äganderäUen till den egendom som samfällighelen med stöd av sin av
församlingarna erhållna kompetens förvärvar blir samfällighetens egendom, om
annat inte uttryckligen sägs. Uppgår därefter en sådan samfällighet i en annan
samfällighet övergår äganderätten fill den förvärvade egendomen till den nya
samfälligheten. (Jfr även den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 10 § kyrkliga
indelningslagen).

Prop. 1987/88:31

3.2.3
Stiftsfullmäktige

Mitt
förslag: Sliftssamfällighetens beslutande organ skall vara stiftsfullmäktige,
som skall bestå av minst 51 ledamöter och suppleanler. Antalet skall
fastställas av stiftsfullmäktige.

Församlingarna
utser, alltefter anlalel röstberättigade kyrkomedlemmar i församlingen, 1 — 12
elektorer för val av stiftsfullmäktige. Varje kontrakt utgör i princip en
valkrets för sliflsfullmäktigvalet. Centrala valmyndigheten skall fastställa
del antal ledamöter i stifts-fullmäkfige som varje kontrakl skall utse.
Stiftsstyrelsen utser valförrättare i kontrakten.

Mandatperioden
för stiftsfullmäktige skall vara tre år räknat från den 1 januari året efter
kyrkofullmäktigval i hela riket.

Första gången
sfiftsfullmäktige skall väljas bestämmer domkapitlet anlalel ledamöler och
suppleanter samt utser valförrättare.

Kyrkokommitténs förslag:
Överensstämmer med milt med undanlag för att kommittén föreslär att val av
stiftsfullmäktige skall förrättas av kontraktsprosten eller en av denne
förordnad valförrättare (belänkandet del I s. 100-101, dd 2 s. 24 och 108-113)

103

Remissinstanserna:
Tillstyrker kommilléns förslag beträffande fullmäk- Prop. 1987/88:31
ligorganisationen. Flera remissinstanser har dock invändningar i fråga om
valförtarandel.

Skälen
för mitt förslag

Församlingarna
bör vara valdistrikt

Sfiflssamfällighetens
väsenfiiga uppgift att främja församlingslivets utveckling inom stiftet syftar
lill att ulveckla församlingarnas möjligheter att verka inom sitt omräde och
för sina egna mål. Jag anser det därför också vara angelägel all församlingar av
olika struktur men ocksä olika sidor av församlingslivet och olika kyrkliga
verksamhetsgrenar kan bli företrädda i sliftssamfällighetens organ. De hittills
vunna erfarenheterna av den nya organisationen av svenska kyrkans arbete pä
riksplanet visar på den positiva betydelsen av all man - som är fallet i bl.
a. kyrkomötet - har en bred representation. Där finns ledamöter med erfarenhet
från såväl kyrkokommunalt arbete som församlingarnas fria verksamhel. Del är
mot denna bakgrund naturligt att församlingarna får utgöra valdistrikt vid val
av elektorer för sliftsfullmäktigvalen. Därmed markeras dessutom alt stiflssamfälligheten
är en samfällighet av församlingarna i stiftet. Även om man skulle vinna vissa
fördelar med all pastoraten fick utgöra valdistrikt och med att en samordning
med kyrkomötesvalet då kunde ske, är jag ändå inle beredd atl biträda de
förslag härom som några remissinstanser har lagl fram.

Kontrakten
som valkrels

Eftersom
antalet elektorer enligt mitt förslag blir avsevärt större vid slifls-fullmäkligvalet
än vid val till kyrkomötet, finner jag det ändamålsenligt att kontrakten som
regel får utgöra valkretsar. Jag anser dock i likhet med några remissinstanser,
all det med hänsyn till de slora avstånden i de nordligaste stiften bör vara möjligt
för närmast berörda länsstyrelse att besluta om delning av etl kontrakl i två
valkretsar. Likaså bör länsstyrelsen kunna lägga samman kontrakt fill en
valkrets om det behövs för att ge tillräckligt underiag för ett mandal i
sfiftsfullmäktige. Eventuellt kan etl sådant beslut behöva fattas i samråd
mellan länsstyrelserna i ett par berörda län.

Uppgiften
att fördela mandaten i stiftsfullmäktige på de skilda valkret

sarna bör enligl min mening av praktiska skäl ankomma på en central

myndighel. I fråga om mandatfördelningen vid kyrkofullmäkligvalen är det

länsstyrelserna som beslutar. Eftersom stifts- och länsindelningen inle

överensstämmer är de inle lämpliga all ha hand om uppgiften i detta fall.

Jag har därför i likhet med kommittén stannat för att den bör skötas av den

centrala valmyndigheten, d. v. s. riksskatteverket. Beslut av stiftsfullmäk

tige om ändring av antalet ledamöter och beslut av en länsstyrelse om

ändrad valkretsindelning måste alltså i god lid före valet delges riksskalte-

verkd. jQ

Valförrättare

Jag delar den uppfattningen som kommit lill uttryck i
flera remissyttranden, att det inte skall vara elt tjänsteåliggande för
kontraktsprosten atl vara valförrättare och ombesörja övriga med
valförrättningen sammanhängande åtgärder. Stiftsstyrelsen bör förordna en
lämplig person för uppgiften, varvid givetvis ocksä kontraktsprosten kan komma
i fråga. Milt förslag innebär också alt övriga åtgärder i samband med valet
ankommer pä stiftsstyrelsen, som med sina kansliresurser har bättre förutsättningar
än en kontraktsprost atl ha hand om dem.

Prop.
1987/88:31

Specialbeslämmelser för del första valtdlfädel

Jag finner i likhet med kyrkokommittén alt del lämpligen
bör få ankomma på domkapitlet att bestämma anlalet ledamöter och suppleanter i
stiftsfullmäktige saml ulse valförrättare, när val till stiftsfullmäktige
första gängen skall ske. Innan domkapitlet beslular i ärendet bör yttranden
inhämtas från stiftstinget och stiftsavdelningen av Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund. Beslutet måste fattas före juni månads
utgång valåret för atl centrala valmyndigheten i sin tur skall hinna besluta om
mandalens fördelning pä kontrakten.

3.2.4 Stiftsstyrelsen och övriga nämnder

Mitt förslag: Förvaltning och verkställighet i
stiflssamfälligheten skall ankomma på en stiftsstyrelse och andra nämnder. De
fullgör även i övrigl uppgifter som ankommer på kyrkoråd och andra nämnder i
församlingarna eller i kyrkliga samfälligheter i övrigt.

Stiftsstyrelsen
skall bestå av biskopen som självskriven ledamot och ordförande saml minst åtta
andra ledamöler, vilka jämte suppleanler väljs av stiftsfullmäktige.
Domprosten -eller annan präst som är vice ordförande i domkapitlet — skall vara
ersättare för biskopen i hans egenskap av ledamot. Bland de valda ledamöterna
utser stiftsfullmäktige en vice ordförande.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt
(belänkandet del 1 s. 101-103, dd 2, s. 35-36 och 121-123).

Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker hell förslaget.

Skälen för mitt förslag: Som beredande och verkslällande
organ i stiflssamfällighelen skall del liksom i övriga kyrkokommuner finnas en
styrelse och andra nämnder som kan behövas för förvaltnings- och
verkställighetsuppgifter i samfällighelen.

I likhet
med kommittén föreslår jag all sliftssamfällighetens styrande organ skall
benämnas stiftsstyrelse. Även om del vid sidan av denna kommer att finnas andra
organ med vissa ledningsfunktioner i stiftet, så anser jag dock att
tyngdpunkten i del sliflsledande arbetet enligl de förslag som här läggs fram
bör ligga hos sliflsstyrelsen och atl benämningen därför

105

är
lämplig. Som sliftssamfällighetens beredande och verkställande organ Prop.
1987/88: 31 kommer den alt fä hand om vikliga för stiftets församlingar
gemensamma angelägenheter och administrera personal och anläggningar för den
gemensamma stiftsverksamheten. Som jag närmare kommer atl redovisa i det
följande avses stiftsstyrelsen ocksä fä ta över viktiga förvaltningsuppgifter
bl. a. från domkapitlen.

Biskopen
som självskriven ordförande

Kommillén
föreslår att stiftsstyrelsen skall beslå av minst älta av stiftsfullmäktige
valda ledamöler samt biskopen som självskriven ledamot och ordförande. Nägra
remissinstanser ifrågasätter biskopens självskrivna ordförandeskap. I denna
fräga vill jag anföra följande.

Den
dubbla ansvarslinjen i kyrkan, som jag inledningsvis berörde i avsnitt 2.3, har
motiverat mitt förslag atl kyrkoherden skall vara självskriven ledamot av
församlingens och pastoratets kyrkoråd (avsnill 3.1.5). Jag vill också erinra
om all samma synsätt har legat lill grund för all ärkebiskopen enligt lagen
(1982: 942) om svenska kyrkan (ändrad senast 1985: 868) är självskriven
ordförande i svenska kyrkans centralstyrelse. Biskopen är av älder stiftets
ledare i olika avseenden. Han är den främste företrädaren för läroämbetel i
stiftet och har kyrkans uppdrag alt vaka över atl rätl lära och god kyrklig
ordning iakttas i församlingarna. Han är förman för prästerna i sfiftel och är
preses - ordförande — i domkapitlet och chef för denna statliga myndighet.
Flertalet biskopar är i dag också ordförande i stifts-nämnden. Härtill kominer
att biskopen är ordförande i stiftsräden i samtliga stift utom etl. När
dessulom enligt vad jag kommer att föreslå i del följande, viktiga
förvaltningsuppgifter kommer atl dels flyttas över från domkapitlet till
stiftsstyrelsen som det representativa organet för församlingarna i stiftet,
dels delegeras från regeringen till sliflsslyrelsen, finner jag det naturligt
atl den av regeringen utnämnde biskopen får vara stiftschef också i den
bemärkelsen alt han blir självskriven ordförande i stiftsstyrelsen. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att landshövdingarna är självskrivna ordförande i de
i övrigl av landstingen valda länsstyrelserna.

Jag
vill också anföra ytterligare ell skäl för mitt förslag. Den nya organisation
som jag föreslår för lokal- och regionalplanel i svenska kyrkan innebär en
mycket långtgående decentralisering med starkt ökade befogenheter för de
enskilda stiften. Man får då räkna med mindre enhetlighet i behandlingen av
olika frägor och en viss försvagning av de sammanhållande faktorerna i kyrkan
blir en följd av förslagen. Biskoparna, som bl. a. har all företräda enheten
inom kyrkan, är genom sin närvaroplikl vid kyrkomötena och genom olika uppdrag
nära knutna lill de rikskyrkliga organen. Jag anser därför alt det är viktigt
att de var och en i sitt stift får inta en central position i slifisorganen med
möjlighel atl där även anlägga riks-kyrkliga synpunkter på de frågor som de har
atl behandla. Det kan slutligen noteras atl biskopen innehar sin tjänst också
på grund av val i stiftet, vid vilka församlingarnas företrädare har etl
betydande inflytande. Vid framtida biskopsval kan man då la i beaktande all de
också avser val av ordföranden i stiftsstyrelsen.

Kyrkomötet
(kskr. 1987: 20) ansluter sig till vad jag här förordar. '""

Domprosten
som ersättare för biskopen

I likhet med kommittén anscrjag att domprosten, som i
domkapifiet är biskopens ersättare och ofta också i andra stiflssammanhang
brukar ersätta biskopen, bör vara dennes ersättare som ledamot i
sliflsslyrelsen. I stift som saknar domprost bör samma uppgift ankomma pä den
kyrkoherde som regeringen har förordnal som vice ordförande i domkapitlet. På
så sätt uppehåller man ell nära samband mellan de båda slifisorganen.

Prop.
1987/88:31

Vice ordförande ulses av stiftsfullmäktige

De skäl som jag anfört för biskopens självskrivenhet som
ordförande är däremot inte tillämpliga på domprosten. Jag biträder därför kommitténs
förslag att vice ordförande i stiftsstyrelsen skall utses av stiftsfullmäktige
bland de valda ledamölerna i stiftsstyrelsen. Jag har inte heller funnit skäl
alt tillmötesgä de remissinstanser som anser att domprosten skall ha närvaro-
och yttranderätt vid sliftsstyrdsens sammanträden. I några yttranden betonas
viklen av prästerlig representation i stiftsstyrelsen. Jag är inte beredd all
genom särskilda bestämmelser säkerställa en sädan. Däremot skall del givelvis
inle finnas något hinder alt utse präster till ledamöter i stiftsstyrelsen.

Nämnder i stiftssamfälligheten

I stiften finns det i dag inom stiftslingsorganisalionen
ofta särskilda arbetsgrupper tillsatta med ansvar för olika grenar av den icke
lagreglerade kyrkliga verksamheten i sliften, såsom stiftsgårdsverksamhelen,
ungdomsarbetet och frilidskyrkan. Inom sliftssamfällighetens
verksamhetsområden kan det i framliden bli aktuellt atl för liknande ändamål
tillsätta särskilda nämnder. En obligatorisk nämnd - egendomsnämnden - med
särskilda statliga förvaltningsuppgifter behandlas särskill i avsnitt 3.7.1. I
övrigt bör sliften vart för sig fritt få bedöma vilket behov de kan ha av
särskilda nämnder för olika ändamäl. Någon absolut likformighet mellan stiften
i della hänseende behöver enligl min mening inle eftersträvas. Stiftens
ekonomiska förutsättningar kan ju vara ganska olika. För stiftsstyrelsen och
övriga nämnder bör gälla samma regler som för kyrkoråd och nämnder i en
församling.

3.2.5
Stiftsstyrelsen och domkapitlet

Mitt
förslag: Till stiftsstyrelsen skall föras över vissa förvaltningsuppgifter som
i dag vilar på statliga myndigheter på central och regional nivå.

Domkapitlen
består som statliga myndigheter, främsl för frågor som har anknytning lill
svenska kyrkans lära och gudstjänst och del kyrkliga ämbetet.

107

Kyrkokommitténs förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1987/88: 31 (betänkandet
del I s. 102-105, dd 2 s. 35, 50, 121 och 135).

Remissinstanserna:
Det övervägande anlalel remissinstanser - däribland svenska kyrkans
centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund - finner
kommitténs förslag väl avvägt.

När
ell anlal remissinstanser, däribland flertalet domkapitel och Svenska kyrkans
personalförbund, avstyrker förslaget så är del med hänvisning till den dubbla
ansvarslinjen, som har till konsekvens atl väsentliga arbetsgivarfunktioner
för prästerna i dag ulövas av domkapitlen. Deras befogenheter vad gäller
prästtillsättningar och personalfrågor måsle förbli oförändrade, hävdar man.

Skälen
för mitt förslag: Jag har i avsnitt 3.2.1 redogjort för domkapitlens nuvarande
skyldighet enligt 13 § lagen om domkapitel atl "verksamt beflita sig om
del kyrkliga livets vård och förkovran". Jag har också där redovisat
motiven för all denna uppgift enligt min mening lämpligare bör skötas av den
nya stiftssamfälligheten. Enligl samma lagrum skall domkapitlen emellertid
också tillse all stadgad kyrklig ordning iakttas i stiftets församlingar och ha
inseende över prästernas ämbetsförvaltning. De utövar också den disciplinära
myndigheten över stiftets präster och kyrkomusiker, beträffande de sislnämnda
med slöd av en föreskrift i kyrkomusikerförordningen (1950: 375, omtryckt 1973:
681, ändrad senasl 1987:549). Domkapitlen fullgör även särskilda åligganden
med avseende på stiftets kyrkliga angelägenheter enligl föreskrifter i lag och
annan författning.

Fördelar
med att sanda ledningen av stiftet hos ett organ

I
den föreslagna stiftsstyrelsen får stiften etl nytt legalt ledningsorgan med
förankring i stiftets församlingar. Det är då enligt min mening viktigt atl
undvika en alllför slor uppsplittring av stiftets angelägenheter på skilda
organ. Del gäller atl inle skapa en komplicerad byråkrati på del regionala
planet i kyrkan, ulan tillse atl ledningen av stiftet kan bli samordnad och
effektiv.

Åtskilliga
av de frågor som man i stiftsledningen har att ta ställning till -det må vara
för stiftet gemensamma församlingsangelägenheter, som sliflssamfälligheten
skall ha hand om, eller statliga förvaltningsuppgifter, som delegeras till
stiftsnivån - är av sådan art atl de har ell nära samband med varandra. Om man
t.ex. vill ta upp en ny verksamhet i stiftssamfälligheten, kan del krävas
beslul om ändring i bestående samfällighetsbildningar. Strukturförändringar
påverkar i sin tur personalorganisationen. En ändrad tjänsteorganisation kräver
nya tjänslgöringsföreskrifter o. s. v. För att kunna utöva en effektiv
stiftsledning kan man sålunda behöva ta en serie av sammanhängande beslut.
Ärendenas handläggning vinner inte pä atl då bollas mellan skilda myndigheter,
i synnerhet inle om ordföranden i de beslutande organen därmed ständigt
försätts i en jävssiluation i ettdera organet.

Eftersom
sliftssamfällighelsuppgifler inle kan uppdras åt den statliga

stiftsmyndigheten domkapitlet, medan däremot den kyrkokommunala

stiftsstyrelsen genom lag kan anförtros förvaltningsuppgifter som ligger pä 108

en statlig myndighet, är det naturiigt att föriägga
tyngdpunkten när det Prop. 1987/88:31 gäller stiftsledningen hos den nya
stiftsstyrelsen. Del är alltså hos detta organ under biskopens ordförandeskap
som jag anser att man i stor utsträckning bör samla ledningsfunktionen i
stiften. Frågan är dä om del ocksä behövs andra ledningsorgan. Jag återkommer
senare (avsnitt 3.7.1) till frågan om handläggningen av de nuvarande
sliftsnämndsärendena, alltså sådana ärenden som gäller förvaltningen av den
kyrkliga egendomen i stiften.

Domkapitlen behålls för vissa speciella frågor

Som remissinslanserna kraftigt framhållit och som jag själv
i inledningen (avsnitt 2.3) har betonat bör den sedan gammall tillämpade dubbla
ansvarslinjen i svenska kyrkan bevaras, d. v. s. en klar markering skall göras
av att biskopar och präster har elt självständigt ämbetsansvar för kyrkans
lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Av denna anledning anscrjag alt
domkapitlen alltjämt bör beslå för att la hand om de frågor som har samband med
kyrkans lära, utövandet av det kyrkliga ämbetet, gudstjänstlivet och
kyrkorummets utformning. Dessa frägor kräver särskild kyrklig sakkunskap. Nägot
alternativ som skulle vara bättre än atl låta domkapitlen handha dessa
uppgifter har inle förts fram i diskussionen.

Nägra domkapitel har reagerat mol kyrkokommitténs starka
understrykande av domkapitlets uppgifter som slallig myndighet och hävdar atl
det är ell kyrkligt organ genom vilket staten fullgör sina uppgifter i kyrkans
sammanhang.

Till delta vill jag säga, alt en nödvändig konsekvens av
de nuvarande relationerna mellan slalen och kyrkan är att statliga myndigheter
och andra organ finns för även rent kyrkliga uppgifter. Sålunda är t. ex.
kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse statliga organ, trots att deras
uppgifter är begränsade till den kyrkliga sektorn.

Detsamma gäller domkapitlen. Jag lägger emellertid i det
följande (avsnitt 3.2.7) fram förslag som gör dessa helt oberoende av statlig
reglering när det gäller den egna personalen och av statliga medel när del
gäller verksamheten. Regeringen skall inte heller utse ledamöter i domkapitlen
i fortsättningen (avsnitt 3.2.6).

Handläggningen av ärenden som rör prästerliga
tjänsteinnehavare

Jag är medveten om alt gränsdragningsproblem mellan
slifisorganen kan

uppstå. Med hänsyn till kritiken av kommitténs förslag i många remissytt

randen vill jag särskill beröra frågan om handläggningen av ärenden som

rör de präsleriiga tjänsteinnehavarna. Jag vill här hänvisa lill vad den

teologiska fakultetsnämnden i Uppsala anför i en kritisk kommentar fill

kyrkokommitténs belänkande, nämligen all " sammanblandningen mellan

ämbetssynen - som är teologiskt betingad - och den praktiskt begrunda

de tjänsteorganisationen" inle bidrar till ökad klarhet. Enligl nämnden

vore del en klar fördel att försöka upprätthålla den klassiska distinkfionen

på luthersk mark mellan vad som kan anses leologiskt/konstitutivt och vad 109

som
bara är föremål för mänskliga överväganden mot bakgrunden all allt Prop.
1987/88: 31 bör "ärliga och skickeliga" tillgå i den kristna
församlingen. Jag delar fakullelsnämndens uppfattning atl del är viktigt att
göra en så klar åtskillnad som möjligl mellan anställning och ämbetsutövning
och anser alt den kan ge en god vägledning i fråga om ansvarsfördelningen
mellan stiftsorganen

Mol
den bakgrunden presenterade regeringen ocksä i sin skrivelse 1987:1 lill kyrkomötet
följande principförslag lill uppdelning av ansvarsområden mellan domkapitlet
och den nya kyrkokommunala sliflsstyrelsen.

Till
anställningen hör de många yttre förhällanden av arbetsrättslig natur som för
prästens del inte skiljer sig eller bör skilja sig nämnvärt från vad som gäller
för andra anställda i sliften eller pastoralen. Regeringen delade därför
kommitténs uppfattning att beslut om såväl pasloralsindelningen som den
prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten skall ankomma på stiftsstyrelsen.
Till denna ville regeringen vidare till skillnad från kommittén bl. a. hänföra
sådana beslut som gäller arbetsfördelningen mellan prästerna i pastoratet och
beslul som har en arbetsledande funktion, l.ex. beslul om
tjänslgöringsföreskrifter för prästerna. Vid fastställande av dessa skulle
sfiflsstyrdsen dock ta hänsyn till de föreskrifter domkapitlet meddelar rörande
gudstjänslhållningen i församlingarna. Hit borde också höra beslut om
tjänsfiedighet och vikarier för prästerna, disciplinpåföljd för
tjänsteförseelse, avskedande frän anställningen, åtalsanmälan, avstängning
från arbetet och läkarundersökning enligt vanliga arbetsrättsliga regler för
präster som är anställda hos stiftssamfälligheten eller i ett pastoral. Sådana
beslut borde alltsä ankomma pä sliflsstyrelsen.

I
fräga om sin ämbetsutövning är prästen däremot i kraft av sina vid
prästvigningen avgivna löften förpliktad alt följa den lära och de ordningar
som är antagna för svenska kyrkan och alt i dessa hänseenden rätta sig efter
vad biskopen eller andra prästerliga förmän kan ålägga honom. I denna del är
prästen inte underställd några kommunala huvudmän. En fråga om atl i
disciplinär väg skilja en präst från ämbetet eller all förklara honom obehörig
all utöva prästämbetet skall alltså prövas av domkapitlet. Del kunde enligt
regeringens bedömning också vara lämpligt att domkapitlet som statlig
myndighel får avgöra sådana ärenden där en prästs personliga intressen kan
komma all slå i motsättning till de kyrkokommunala, t. ex. i en fråga om en
personlig befrielse från Ijänstebosladsskyldighel.

Kyrkomötet
har emellertid vid sin behandling av gränsdragningsproble

men uttalat (KL 1987: 5 avsniU 3.3.1) aU utgångspunkten för en fördelning

av uppgifter i slället bör vara den kompelens som respektive organ besitter

samt sambandet med övriga uppgifter. Av betydelse för bedömningen är

ocksä enligt kyrkomötet domkapitlets uppgifter enligl 1 § andra stycket 1

och 2 den föreslagna domkapildslagen. Enligt dessa bestämmelser — som

jag föreslår bör tas in i lagen om svenska kyrkan - skall domkapitlet se till

atl den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende pä kyrkans

lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar iakttas i försam

lingarna samt ha tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning. Utifrån denna

ståndpunkt ansåg kyrkomötet, i motsats fill vad regeringen hade föreslagit,

atl del skall ankomma på domkapitlet all meddela tjänslgöringsföreskrifter 110

för
prästerna, utfärda tjänstgöringsbetyg, besluta i frägor om disciplinan- Prop.
1987/88: 31 svar m. m. för präster saml förordna pastorsadjunkter.

Vid
förnyade överväganden av de gränsdragningsproblem som kyrkomötet har
aktualiserat har jag emellerfid inle ansett mig böra biträda kyrkomötets
framställning i denna del. Jag vill nägol närmare ulveckla skälen härför.

Tjänslgöringsföreskrifterna
för prästerna avser lill slor del arbetsfördelningen inom stiftet eller ell
pastoral. All stiftsstyrelsen skall utfärda sådana föreskrifter för de hos
stiftssamfälligheten anställda prästerna har väl knappast ifrågasatts. När del
gäller de i pastoraten anställda prästerna har tjänstgöringsföreskrifterna
enligt min mening ell nära samband med den bedömning som stiftsstyrelsen gör i
fråga om den prästerliga tjänsteorganisationens storiek i etl pastoral och den
hänsyn som därvid .kan las lill förekomsten av andra anställda medarbetare i
pastoratet. Stiftsstyrelsen som har all bedöma behovet av prästerlig
arbetskraft i ett pastorat bör ocksä vara den myndighet som är närmast till att
besluta om arbetsfördelning m. m. i pastoratet. Självfallet har den därvid all
rätta sig efter vad domkapitlet för sin del beslutar om gudstjänslhållningen i
församlingarna. Det samråd som kyrkomötet förutsatte mellan de båda
stiftsorganen i dessa frågor kan enligl min mening likaväl ske vid den
ansvarsfördelning som regeringen föreslagit.

I
fråga om tjänstgöringsbetyg för prästerna skulle della, enligl regeringens
förslag inle - såsom kyrkomötet uppfatlat del - innehålla uttalande om
ämbetsförvaltning och leverne. Tvärtom föreslogs det i skrivelsen lill
kyrkomötet (s. 35) atl det borde ankomma pä biskopen alt utfärda betyg i sädant
hänseende. Vitsord om sättet att fullgöra tjänsten i stift eller församling är
däremot en sak som kunde ankomma på stiftsstyrelsen. Enligt förslaget är ju
biskopen också här ordförande och kan väl tänkas på delegation få uppgiften
anförtrodd ät sig, eftersom han väl torde vara bäst underrättad om prästernas
förhållande i tjänslen.

I
fråga om disciplinansvaret m.m. för prästerna vidhåller jag min uppfattning
att del saknas anledning alt låta domkapitlet handlägga rent arbelsrältsliga
ärenden för denna enda kategori av anställda inom kyrkan. Endast i ell fåtal
fall torde de åtgärder som sliflsstyrelsen enligl milt förslag skall kunna
besluta vara av den art atl det föranleder en prövning ocksä av prästens
innehav av det kyrkliga ämbetet. Däremot kan disciplinära ingripanden av olika
slag motivera mera allsidiga överväganden om omplacering, tjänslebefridse m.
m. som i sin tur har nära samband med förordnande av vikarier och
tjänstebiträden etc. som ju stiflstyrdsen ocksä enligl kyrkomötets uppfattning
bör svara för.

Vad
slufiigen beträffar förordnandet av pastorsadjunkter har även detta ell sä nära
samband med resursfördelningen i slort inom stiftet och behovet av att kunna
förordna vikarier, atl del bör ankomma på den i dessa ärenden ansvariga
sliflsstyrelsen. Även vid handläggningen av dessa frågor lär biskopens
personkännedom om de enskilda pastorsadjunkterna i slor utsträckning bli
vägledande för stiftsstyrelsens beslut.

111

Huvudsaklig
ansvarsfördelning mellan stiftsstyrelse och domkapitel Prop.
1987/88: 31

Mina
förslag i det följande syftar således till att åstadkomma en så samlad
stiflsförvaltning som möjligl men alt samtidigt bevara del dubbla
ansvars-mönstret i kyrkan genom atl de för lära och ämbetsförvaltning
väsentliga frågorna alltjämt ligger kvar hos domkapitlet. Den huvudsakliga
fördelningen av i lag eller förordning reglerade uppgifter som jag dä har
kommit fram lill ser ut pä följande sätt:

Stiftsstyrelsen
med dess förankring i församlingarna och ansvar för främjandet av
församlingslivet beslutar i ärenden om

-
bildande av kyrkliga
samfälligheter (jfr avsnill 3.1.3)

-
kontrakts- och
pastoralsindelning (jfr avsnitt 3.3.5 och 3.3.6)

-
den präsleriiga
tjänsteorganisationen i pastoral (jfr avsnill 3.4)

-
inrättande av
pastorsadjunklstjänsler

-
tjänslgöringsföreskrifter för
präster

-
fastställande av tjänsteställe
för präst

-
ledigförklarande,
vakantsältning och indragning av prästtjänster

-
tillsättning av stiftspräster

-
förordnande av pastorsadjunkter

-
tjänstledighet och vikarier för
präster

-
utfärdande av anställningsbevis
och tjänstgöringsbetyg för präster

-
entledigande av präster

-
disciplinansvar m. m.
belräffande präster. Domkaphlet skulle å sin sida få besluta i ärenden om

-
prästexamen och antagning av
präster i stiftet

-
behörighet vid lillsältning av
sliflspräsler och pastoratspräsler

-
fillsättning av kyrkoherde i
pastorat var tredje gång tjänsten är ledig

-
tillsättning av präst i samarbetskyrka
med EFS eller med ett annat trossamfund

-
förordnande av tjänstebiträde
åt präster

-
skiljande från del kyrkliga
ämbetet eller förklaring atl någon är obehörig all utöva ämbetet

-
befrielse för en präst från
skyldighet att bo i tjänstebostad -förordnande enligl förordningen (1975: 1047)
om vigsdförrätlare i vissa fall

-
utseende av en kyrkoherde atl
vara ledamol i en fierpastoratssamfällig-hets kyrkoråd

-
föreskrifter om
gudstjänslhållningen i församlingarna

-
överklagande i fråga om
anteckning i kyrkobok eller beslul av präst enligt religionsfrihetslagen eller
angående förrättande av vigsel

-
överklagande av kyrkoråds
beslul om kyrkas upplåtande.

Jag
förordar sålunda alt den s.k. tredjegängstillsättningen av kyrkoherdar
alltjämt bör ankomma pä domkapitlen. Förfarandet tillkom som etl komplement
lill präslvalen för all ge meriterade präster, som inte lyckades hävda sig i
elt val, möjlighet till en rättvis befordran. När jag för alt tillmötesgå en
stark kyrklig opinion i det följande (avsnitt 3.5.1) föreslår alt förfarandet
behälles även vid övergången lill en nyordning för tjänstetillsättningarna,
bör besluten enligt min mening ligga kvar hos domkapitlen som har rik
erfarenhet av meritvärdering vid lillsältning av präsleriiga tjänster. Då finns
det också möjlighet att genom överklagande få tillsätt-

ningsärendet prövat av
regeringen, som därmed även i fortsättningen kan Prop. 1987/88: 31 påverka
praxis i fråga om meritvärderingen.

Tillsättningen
av präst i en samarbetskyrka har vissa ekumeniska aspekter. Jag bedömer därför
all domkapitlen med sin tillgäng lill leologisk sakkunskap är bättre skickade
än stiftsstyrelserna att besluta i dessa ärenden. (Se vidare under avsniU
3.5.4).

Med
stöd av cirkuläret den 11 oktober 1974 med bestämmelser om vissa vikarier på
präsleriiga tjänster och icke prästvigda tjänstebiträden ål präster kan
domkapitlen i dag som ell led i utbildningen förordna blivande präster som
tjänstebiträden. I likhet med vad kyrkomötet påpekar (mol. 1987:92, KL 5
avsnill 3.4.8) anscrjag atl domkapitlen även i fortsättningen bör förordna
dessa.

Domkapitlen
bör också, såsom riksantikvarieämbetet betonat, behålla sin funktion som
remissinstans i liturgiska frågor med anknytning till kyrkorummets gestaltning.

För
närvarande har domkapitlen lillsyn över pastorsämbetenas befattning med
kyrkobokföringen inom stiftet. Domkapitlen prövar också överklaganden i
ärenden om kyrkobokföring. Dessa uppgifter bör tills vidare skötas av
domkapitlen. Som jag tidigare nämnt har riksdagen dock beslutat om en ny organisation
av folkbokföringen från och med den 1 juli 1991.

De
medellida domkyrkorna är självägande stiftelser. För mänga av dem utgör
domkapitlet styrelse. Jag föreslår inte nägon ändring i delta avseende.

Jag
delar också kammarkollegiets uppfattning atl förvaltningen av de ät domkapitlen
anförtrodda fonderna, som i de flesta fall avser understöd åt präster och deras
anhöriga, bör ligga kvar hos domkapitlen. I den mån permutationslagen är
tillämplig och omständigheterna i det särskilda fallet talar för att
förvaltningen övertas av stiftsstyrelsen kan frågan om en sådan ändring prövas
efter särskild ansökan om permutation.

Den
bokföring som lill följd av del sagda kan komma all alltjämt åligga domkapitlen
kan av praktiska skäl behöva samordnas med den kyrkokommunala sitflsslyrdsens
bokföring vid del gemensamma stiftskansli som föreslås i avsnill 3.2.7. Sålunda
skulle man kunna vilja tillämpa annal räkenskapsår än det som gäller för
statliga myndigheter. För att underiätta en sådan samordning kan riksrevisionsverket
dä meddela dispens att lämna bl. a. halvårsredovisning.

Vad
jag nu har föreslagit innebär framför allt, alt domkapitlets nuvaran

de arbetsgivarfunktion gentemot prästerna enligl bestämmelser i författ

ningar och avlal lill största delen övergår lill sliflsstyrelsen. Stiftsstyrel

sens beslut i ärenden om disciplinansvar, avskedande m. m. kan över

prövas som arbetstvister i allmänhet, d. v. s. efter talan hos en tingsrätt

resp. arbetsdomstolen enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvis

ter (omtryckt 1977: 530, ändrad senast 1987:438). Andra beslut t. ex. beslut

i ärenden om tjänstledighet och ärenden som enligt kollektivavtal skall

avgöras av arbetsgivaren kan för de arbetstagare som har statligt reglerade

anställningar överklagas förvallningsvägen fill slatens arbetsgivarverk.

Övriga beslul fär överklagas kommunalbesvärsvägen. Ell delat arbetsgi

varansvar i fråga om prästtjänsterna består alltjämt såtillvida, atl pastorat 113

och andra samfälligheter på del lokala planet har all svara för paslorats-

8
Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 31

prästernas avlöning och
lillhandahällandel av ijänslebostädcr i förekommande fall. Likaså bör i
fortsättningen ansvaret för lokaler och andra materiella arbetsmiljöfrågor,
säsom kommittén har föreslagit, ligga på pastoratet. Vad jag nu har sagt skall
när det gäller sliftspräslerna i molsvaran-de mån ankomma på
sliflssamfälligheten.

Biskopsmyndigheten

Till
denna sammanfattning av mitt förslag lill huvudsaklig ansvarsfördelning mellan
sfiflsstyrdsen och domkapitlet bör fogas att biskopen alltjämt i kraft av sitt
ämbete självständigt fullgör vissa myndighetsfunktioner. Han skall visitera
församlingarna. Han har uppsikt över prästernas lära och efterievnad av
prästlöftena och bör därför lämpligen också vara den som utfärdar betyg ål dem
i dessa hänseenden. Han har ensam befogenheten alt prästviga och meddelar
predikotillstånd för lekmän (venia concionandi). Han förordnar också
kontraktsprostar till sin hjälp med uppsikten över stiftet.

Prop. 1987/88:31

3.2.6
Domkapitlets organisation

Mitt
förslag: Domkapifiet skall bestå av biskopen och domprosten som självskriven
ordförande resp. vice ordförande saml en präst, som jämte suppleant skall
väljas av stiftels präster. Tre lekmannaledamöter och suppleanter för dem
skall ulses av stiftsfullmäktige.

Domkapitlet
skall ha en sekreterare som har avlagt juris kandidatexamen eller
juristexamen. Vid handläggning av frågor om alt skilja någon från det kyrkliga
ämbetet skall denne vara ledamol i domkapitlet.

Hovkonsisloriels
sammansättning ändras sä att även två lekmannaledamöter ingår.

Kyrkokommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt (belänkandet del 1 s. 104-105, del 2 s. 44-45,
50 och 130-135). Utredningen har dock inte behandlat frågan om hovkonsistoriel.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks av samtliga som yttrat sig i denna del. Nägra
remissinstanser har synpunkter pä hur lekmannaledamöterna i domkapitlet skall
utses.

Skälen för mitt förslag

Bakgrund

Domkapitlet
består i dag av biskopen säsom preses (ordförande), domprosten - eller,där
sådan inle finns, en av regeringen förordnad kyrkoherde - såsom vice preses,
en av stiftets präster vid prästmöle inför biskopen vald präst, en av ombud för
pastoraten vald lekman saml två av regeringen efter förslag av domkapitlet
förordnade, i allmänna värv förfarna lekmän. De icke självskrivna ledamölerna
utses för en mandatperiod av sex är, eller för den valde präslledamoten intill
utgången av det är då prästmöle åter hålls. Prästmötet skall, enligt en kungl.
förordning (1855: 32 s. 3) med viss ändring i kyrkolagens bestämmelser, hällas
vart sjätte år i stiften, men

114

en
viss förskjutning kan ibland av olika skäl uppslå. Enligl domkapitels- Prop.
1987/88:31 lagen skall del vid domkapitlen även finnas en av regeringen tillsatt
sfifts-sekreterare som skall ha avlagt examen som medför behörighet till
domar-befattning. Denne, som är chef för domkapitlets och stiflsnämndens gemensamma
kansli, skall ha säle och stämma i domkapitlet vid handläggning av
disciplinärenden rörande präster.

Domkapitlets
sammansättning

Med
hänsyn till de ärenden domkapitlet har att behandla i fortsättningen är den
nuvarande sammansättningen av ledamöter enligt min mening lämplig. De speciella
frågorna om kyrkans lära och gudstjänst samt utövandet av del kyrkliga ämbetet
motiverar det starkare präsleriiga inslaget i delta sliftsorgan genom biskopens
och domprostens självskrivenhel och deltagandet av en av stiftets präster vald
präst. Denne är i detta sammanhang inte alt anse som en facklig företrädare
utan skall tillsammans med biskopen och domprosten företräda kyrkans
läroämbele och den leologiska sakkunskapen. Belräff'ande valet av denne
hänvisar jag lill specialmofiveringen.

Valet
av lekmän

Kommillén
har föreslagit all samtliga tre lekmannaledamöter i fortsättningen skall ulses
av stiftsfullmäktige. Jag finner inte all de invändningar häremot som har
framförts i en del remissytlranden har en sådan tyngd att de motiverar en
avvikelse frän kommilléns förslag. Även om - såsom bl.a. statskontoret, TCO och
elt par domkapitel förordat - regeringen eller centralstyrelsen skulle ulse en
eller ett par ledamöter, skulle de ju hämtas inom stiftet och fick väl dä ändå
ulses efter förslag frän stiftsfullmäktige eller stiftsstyrelsen. Något starkt
riksintresse av atl kunna påverka sammansättningen av domkapitlet finns heller
inte enligt min mening. Viktigare tycks mig vara att åsladkomma enhetlighet i
stiftets ledning. Genom att stiftsfullmäktige får utse ledamöterna får dessa
indirekt sitt uppdrag från stiftels församlingar, som ju har intresse av alt
domkapitlet vakar över den kyrkliga ordningen i stiftet. Jag utgår från alt
detta valförfarande ocksä tillgodoser kraven på en sådan förtrogenhet med del
kyrkliga församlingslivet som en ledamot av domkapitlet bör besitta. Jag anser
del därför inte nödvändigt all längre ha någon föreskrift om särskilda
kvalifikationskrav ulöver sädana som gäller för valbarhel vid övriga kyrkliga
val. Atl som några remissinstanser föreslagit avkräva ledamöterna någon särskild
ed eller lojalitetsförklaring skall enligt min mening inte behövas. Den som
låter sig väljas fill ett offentligt uppdrag förväntas vara lojal med de
förutsättningar som gäller för uppdraget.

Hovkonsistoriet

I
detta sammanhang vill jag också beröra en framställning frän kyrkomötet

(mot. 1987:8, KL 5 avsnitt
3.3.5) om att lekmannaombud jämte supplean- 115

ler skall ingå i
hovkonsistoriet. Detta fullgör gentemot den icke-territoriella hovförsamlingen
funktioner som motsvarar domkapitlens gentemot övriga församlingar.
Hovkonsistoriel beslår enligl gällande instruktion, som utfärdades är 1681, av
överhovpredikanten och de ordinarie hovpredikanterna, f. n. tre stycken. Jag
har inhämtat all konungen för sin dd har godkänt kyrkomötets förslag, vilket
tillmötesgår önskemål från hovförsamlingen. Jag föreslår all i den bestämmelse
i den nya domkapildslagen som avses ersätta den nämnda instruktionen tas in en
föreskrift om att två lekmannaledamöter jämte suppleanter skall ulses att ingå
i hovkonsistoriel.

Prop. 1987/88:31

Sekreteraren

Belräffande
den juridiskt utbildade sekreteraren hos domkapitlet och dennes inlräde som
ledamot vid handläggningen av ärenden som gäller att skilja någon från del
kyrkliga ämbetet ansluter jag mig lill vad kyrkokommittén har föreslagit och
som överensstämmer med nuvarande ordning (jfr avsnill 4.4).

3.2.7
Gemensamt stiftskansli

Mitt
förslag: Stiflssamfällighelen skall tillhandahålla de kansliresurser som
behövs för stiftsstyrelsen och övriga nämnder samt biskopen och domkapitlet.

Till
ärkebiskopens kansli får särskilda medel anvisas ur kyrkofonden.

Kyrkokommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt utom med avseende på ärkebiskopens kansli,
som inte har berörts i utredningen (betänkan-del del 1 s. 105-106, dd 2 s. 51).

Remissinstanserna:
Enighet råder om värdet av en samordning av kansliresurserna på stiftsplanet.
Nägra stiftsnämnder påpekar dock att den nuvarande skogsförvallningens
affärsdrivande verksamhet bör hållas isär från det övriga förvaltningsarbetet
vid ett stiftskansli. Några domkapitel uttrycker oro för att domkapitlets
självständighet som statlig myndighet ersätts med beroende av den
kyrkokommunala stiflsförvaltningen.

Skälen
för mitt förslag: Önskemål har länge förts fram om en möjlighel att skapa etl
gemensamt stiftskansli såväl för de legala stiftsmyndigheterna, d. v. s.
domkapitel och stiftsnämnd, som för den omfattande frivilliga verksamhet i
sliftstingets och stiftsrådels regi som bedrivs vid särskilda kanslier,
vanligen benämnda sliflsbyråer, i de olika stiften. På flera häll har ansatser
redan gjorts att lokalmässigl samordna verksamheten. I administrativt
hänseende finns stora praktiska fördelar alt vinna med all samordna
kanslifunktionerna.

116

Ett sammanhållet
stiftskansli - Prop. 1987/88: 31

Inom
ramen för den nya sliflsorganisation som här föreslås anser jag all
stiftssamfälligheterna skall svara för det sammanhållna stiftskansliet. Samfällighelen
kommer ju själv alt behöva en kansliorganisation som dels motsvarar de
nuvarande stiflstingens icke obetydliga resurser i della hänseende, dels kan
fullgöra administrativa uppgifter i samband med de statliga
förvaltningsuppgifter som överlämnas ål stiftsstyrelsen. En slor del av dessa
uppgifter sköts i dag av domkapitlens och stiflsnämndernas personal. Domkapitlen
behöver utöver den juridiskt utbildade sekreteraren i framliden mycket
begränsade resurser. Det är då naturligt atl stiftssamfälligheterna åläggs alt
tillhandahålla också den personal och de övriga kansliresurser som domkapitlen
behöver. Det är emellertid rimligt att domkapitlet får yttra sig vid
tillsättandet av den juristtjänst vid stiftskansliet vars innehavare avses vara
domkapitlets sekreterare. De kyrkokommunala egendomsnämnderna i stiften, som
enligt vad jag kommer all föreslå i del följande skall överta stiflsnämndernas
roll i egendomsförvallningen, blir sliftssamfällighetens organ och bör givelvis
också betjänas av dess kansli. Etl sädant samlat stiftskansli kan då ställa
sina såväl personella som tekniska resurser till hela del centrala
stiftsarbelels förfogande. Frågan om anställningsförhållandena för den personal
som har knutits till pastoratens skogsförvallning kommer jag att behandla
senare (avsnitt 3.7.1).

All
personal får kyrkokommunal anslällning

All
personal som blir anställd vid det samlade stiftskansliet får enligt milt
förslag kyrkokommunal anslällning. Några remissinstanser vill behålla den
statligt reglerade anställningen för domkapitlens personal. Jag vill då understryka
atl det för framtiden behövs avsevärt mindre personal för dom-kapildsärendenas
handläggning. En avsikt med det samordnade stiftskansliet är vidare att
personalen skall kunna användas flexibelt inom de olika grenarna av
sliflsförvallningen. Jag vill därför inte föreslå nägon specialreglering för en
liten grupp av anställda inom stiftskansliet.

Jag förutsätter atl man
från sliftssamfällighetens sida i övergångsskedet

kommer att erbjuda anställning för alla som är anställda inom domkapitels

kanslierna och stiftstingsorganisalionen. De anställda bör kunna erbjudas

arbetsuppgifter och anställningsförmåner som i huvudsak motsvarar deras

nuvarande, då funktionerna hos de nuvarande stiftsorganen ju i allt väsent

ligt kommer att återfinnas inom den nya organisationen. Eftersom dessut

om ytterligare uppgifter inom den statliga förvaltningen kommer atl dele

geras lill stiftsslyrelserna, får man räkna med att dessa behöver tillgång till

personal med sådan juridisk och adminislraliv sakkunskap som i dag finns

vid domkapildskanslierna. Även om man bortser från sekreleraruppgiften

i domkapitlet, behövs en kvalificerad juristtjänst vid varje stiftskansli med

chefsansvar för handläggningen av de förvaltningsuppgifter hos stiftsor

ganen som förs över från bl.a. domkapifiet. Det får dock ankomma på

stiftsfullmäktige att själva besluta om den tjänsteorganisation som är lämp

ligast i det enskilda stiftet. 117

För den personal som går
över från statlig lill kyrkokommunal anställ- Prop. 1987/88: 31 ning och
därför får kommunal pensionsrått bör slaten lämna bidrag lill pensionskostnaderna
motsvarande den del som belöper pä liden före den I juli 1989.

I
yttrandena från några domkapitel uttalas oro för att domkapitlet som
självständig myndighet skall bli ekonomiskt beroende av den kommunala
sliflssamfälligheten. Man är rädd att besparingar i första hand får gå ut över
den del av kansliet som betjänar domkapitlet och föreslår alt särskilda
statsanslag bör anvisas såväl till sekreteraruppgifterna som till domkapitlets
del av kostnaderna för lokaler, expenser och annat, eller att domkapitlen
skall få belasta kyrkofonden direkt med sina kanslikostnader inom en fastställd
budgetram.

Den
antydda oron kan jag inte dela. Jag har tidigare nämnt alt domkapitlen i
framfiden behöver avsevärt mindre kansliresurser än för närvarande. Jag är
också övertygad om all även domkapitlen kommer alt ha praktisk nytta av de
rationaliseringsvinster som kan göras genom inrättandet av elt gemensamt
stiftskansli. Jag föreslär likväl i del följande (avsnitt 3.6.2) etl säll alt
tillgodose de särskilda medelsbehov som domkapitlen kan ha i sin verksamhet.

Biskopens
kansliresurser

Såsom
framgått av vad jag tidigare anfört (avsnitt 3.2.5) har även biskopen en
självständig myndighetsfunktion som innehavare av biskopsämbetet i stiftet. Han
behöver ha tillgång fill vissa kansliresurser för detta ändamäl. För närvarande
har biskoparna anslag till sekreterarhjälp på halvlid eller i någol fall pä
heltid. I övrigl är de hänvisade till de resurser som domkapitlets kansli
eller stiftsbyrån kan ställa till deras förfogande. Av praktiska skäl bör
kanslifunktionen för biskopsämbetet lösas inom ramen för det gemensamma
stiftskansliet. På så sätt ordnar man lättare vikarie vid semester eller annan
ledighet för biskopens sekreterare, än om denne var anställd direkl hos biskopen.
Jag kommer senare i min framställning (avsnitt 3.6.2) alt redovisa hur jag har
tänkt att medelsanvisningen för biskoparnas behov av kansliresurser skall ske
för alt trygga deras tillgäng till sädana.

Ärkebiskopens
kansli

I
della sammanhang bör också nämnas att ärkebiskopen i sitt remissyttrande tagit
upp frägan om sill eget kansli. Han ser som en nödvändighet alt kunna förfoga
över ett eget kansli främst för atl kunna fullgöra sin och biskopsmötets
uppgift atl företräda ämbetslinjen i kyrkan på riksplanet. För närvarande sker
medelstilldelningen till ärkebiskopsämbetet från trettonde huvudtitelns anslag
F 1. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.

Vad
beträffar ärkebiskopens behov av kansliresurser i framliden bör

givetvis stiftssamfälligheten liksom i övriga stift tillhandahålla honom vad

han behöver för atl fullgöra sin sliflschefsfunklion. Däremot anscrjag atl

del är rimligt att den personal och övriga resurser som behövs för ärkebis- Ui

köpens rikskyrkliga
uppgifter inte skall belasta stiftssamfälligheten i Uppsala. Efter
framställning frän ärkebiskopen bör regeringen i samband med alt den beslular
om anslag ur kyrkofonden fill kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse
också anvisa medel lill ärkebiskopens eget kansli och de därmed förenade
kostnaderna. En utgångspunkt för bedömningen av behoven bör därvid vara den
nuvarande tjänsteorganisationen hos ärkebiskopsämbetet, för vilken regeringen
har anvisat medel på riksstalen.

Prop. 1987/88:31

3.3 Den kyrkliga indelningen

3.3.1
Riktlinjer för församlingsindelningen

Min
bedömning: Församlingarnas storlek bör inle regleras i författning utan får
bestämmas av de lokala förhållandena.

Kyrkokommitténs
bedömning: Överensstämmer med min bedömning (belänkandet dd 1 s. 108-111).

Remissinstanserna:
Med få undantag delar remissinstanserna kommitténs ståndpunkt all
församlingarnas storiek inle bör bestämmas i en författning. Några, bland dem
kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans
personalförbund, har invändningar mot kommitténs rekommendation att delning av
stora församlingar i första hand bör genomföras med bibehållen
pasloratsgemenskap. Kritikerna anser alt en samtidig pasloralsreglering ofta
bör göras, bl. a. för att lätta kyrkoherdens arbetsbörda.

Skälen för min bedömning:
En bärande princip i mina förslag är atl slå vakt om den historiskt och
principiellt motiverade ordningen med församlingen som svenska kyrkans
grundläggande enhet. De samlade förslagen är ägnade all stärka församlingen
utifrån församlingsverksamhetens behov. Förändringar av den kyrkokommunala
indelningen bör enligt min mening kunna tjäna samma syfte. Ett vaktslående om
församlingen kan inle fä betyda atl samtliga dagens församlingar förblir
oförändrade. De myckel små och de myckel stora församlingarna ulgör enligl min
uppfattning problem i den lokala strukturen. För de myckel små församlingarna
kan problemet bestå i att de är för små för att en verkligt fungerande församlingsgemenskap
skall kunna uppslå. Vidare kan del vara svårt all i mycket små församlingar
finna människor som är villiga att åta sig förtroendepos-ler. Dessulom kan de
ekonomiska svårigheterna bli överväldigande för sådana församlingar. De mycket
slora församlingarna å andra sidan kan vara för stora för att upplevas som
församlingsgemenskaper. Del är läll att sådana församlingar blir enbart ell av
flera administrativa områden i samhället.

Gränser
för församlingarnas slorlek skall inte anges i författning

Jag
delar kyrkokommitténs uppfattning att en nedre gräns för församlingars storiek
knappast kan bestämmas i författning. Inga remissinstanser har

119

heller
invänt mol det. Lokala förutsättningar, säsom församlingsmedlem- Prop. 1987/88:
31 marnas engagemang och vilja till frivilliga insatser, måsle bli del som
avgör om en församling är stor nog för atl fungera. Mina förslag lill
ansvarsfördelning mellan församling och pastorat torde öka möjligheterna för
många små församlingar att bestå som självständiga enheter. Jag förulsäller
dock all församlingar och pastorat medvetet analyserar förulsällningarna för de
allra minsla församlingarnas fortbestånd. Om förulsällningarna brister, bör
dessa små församlingar ta initiativ till nya församlingsbildningar tillsammans
med angränsande församlingar som kanske befinner sig i liknande situation.

Sett
ur församlingsvärdens synvinkel framstår för mig behovet av en övre
församlingsgräns tydligt. Det gäller särskill i de slörsla städerna, där det är
angeläget atl åtskilliga alltför slora församlingar delas. Men att i en
författning ange den övre gränsen i form av antal kyrkomedlemmar finner jag i
likhet med kyrkokommittén och flertalet remissinstanser inte möjligt. De lokala
omständigheterna måste även här få påverka församlingsslorle-ken. Elt första
steg i etl lokall strukturarbete med inriktningen atl dela de mycket stora
församlingarna kunde enligl min uppfattning - i de fall där man inte är beredd
all omedelbart genomföra en församlingsdelning - vara all genomföra en
dislriklsinddning med etl lokall, om än informellt, verksamhetsansvar hos distrikten.
Nya församlingsbildningar bör enligt min mening ofta kunna gä lill sä atl
fungerande distrikt blir självständiga församlingar. Skillnaden mellan distrikt
och församling kan i en del fall visserligen förefalla liten, nämligen när man
har en frivillig förtroendeman-naorganisation med etl s. k. distriklskyrkoräd.
Jag anser emellertid att skillnaden är väsentlig för de enskilda
församlingsmedlemmarnas möjligheter atl påverka verksamheten. Kyrkorådet i en
församling har etl legalt ansvar för församlingslivet. Ledamöterna av ett
dislriklskyrkoråd kan endasl la ansvar som frivilliga medarbetare.

Bevarad
pastoralsgemenskap vid församlingsdelning

Jag
vill samlidigl understryka all sädana församlingsdelningar som jag här har
förordat inte behöver bryta sönder den historiska gemenskap som en slor och
ofta gammal församling utgör. Ofta kommer denna gemenskap att finnas kvar i
pastoratet, som behålls som ell flerförsamlingspastorat med gemensam kyrkoherde
för de nya församlingarna. Jag förutsäller nämligen all etl tidigare
enförsamlingspastorat vid en församlingsdelning blir en samfällighet för
samtliga ekonomiska angelägenheter. Fördelarna med en församlingsdelning kan
således uppnäs utan all etl väl fungerande ekonomiskt samarbete upphör.

Såsom
några remissinstanser har påpekat är elt starkt argument för

delning av stora församlingar atl kyrkoherdens arbetsbörda blivit för lung.

Jag delar uppfattningen atl en pasloralsddning säkert är motiverad i mänga

av våra allra största pastorat. Däremot är del ingalunda säkert atl proble

met med kyrkoherdens arbetsbörda alltid måste lösas så att ocksä pastora

tet delas. Ibland kan en översyn av arbetsorganisationen inom pastoratet

också leda fram till andra lösningar. 120

Jag
återkommer senare (avsnill 3.3.3) fill frågan om pasloralsreglering, men vill
redan nu konstatera följande. Ändringar i församlingsindelningen måsle ske i
samverkan mellan berörda församlingar, pastorat och stiftsstyrelsen. Dessa får
enligt mitt förslag ocksä rätt atl väcka en fräga om pasloralsindelning
(avsnill 3.3.5). Jag förulsälter därför all utredningar om eventuell delning av
församlingar också samtidigt inriktas på frägan om. även en pastoratsdelning
bör genomföras.

Prop. 1987/88:31

3.3.2 Ändringar i församlingsindelningen

Mitt förslag: Kammarkollegiet skall i princip överta
regeringens roll som centralt beslutande organ i ärenden om rikets indelning i
församlingar. Kollegiet beslular om ändringar i församlingsindelningen och
meddelar de föreskrifter som behövs för all genomföra ändringarna. I samband
med beslut om ändringar i kommunindelningen skall dock regeringen samtidigt
besluta om de ändringar i församlingsindelningen som kan följa härav och
meddela de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Länsstyrelsens roll i delta sammanhang blir i huvudsak
oförändrad.

Kammarkollegiet skall som sista instans pröva
överklaganden av länsstyrelsens beslut. Överklaganden av andra beslut av kammarkollegiet
skall prövas av regeringen.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer huvudsakligen med
mitt förslag utom i frågan om regeringens roll i dessa sammanhang (belänkandet
dd 1 s. Ill, dd 2 s. 53-56 och 138-140.).

Remissinstanserna:
I huvudsak tillstyrks förslaget eller lämnas utan erinran av samtliga
remissinstanser. Några vill dock stärka domkapitlets roll i strukturarbetet,
bl.a. genom iniliafivrätl, eftersom man anser all domkapitlet bör bestå som
prästernas huvudman med ansvar för tjänsteorganisationen.

Skälen
för mitt förslag

Bakgrund

Enligt nuvarande ordning, som regleras i lagen (1979:411)
om ändring i rikels indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar
(indelningslagen), beslutar regeringen om alla större ändringar i
församlingsindelningen, medan kammarkollegiet får besluta om sädana mindre
ändringar som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med
hänsyn fill fasfighetsförhållanden och som inle föranleder ekonomisk reglering.
Om de församlingar som närmast berörs av en sädan indelningsändring är överens
om den och ändringen därtill berör församlingar i samma län, får dock
länsstyrelsen besluta om ändringen. Vidare kan länsstyrelsen eller annan
fastighelsregislermyndighel besluta om ändringar i församlingsin-

121

delningen med slöd av
lagen (1970:991) om ändring i kommunal och Prop. 1987/88:31 ecklesiastik
indelning i samband med fastighetsbildning (omtryckt 1981: 1220). Rätt all
väcka en fråga om ändrad indelning har i dag enligt indelningslagen en
församling som skulle beröras, enskilda som är kyrkobokförda eller
skattskyldiga i församlingen, länsstyrelsen, domkapitlet, kammarkollegiet och
regeringen.

Delegering
till kammarkollegiet

iag
föreslär nu vissa ändringar i den gällande beslutsordningen. Kammarkollegiet
skall i princip överta regeringens roll som beslutande i ärenden om rikels
indelning i församlingar. Kollegiet skall därvid också få meddela de
föreskrifter om bl.a. ekonomisk reglering, indelningsddegerade m. m. som behövs
för atl genomföra en indelningsändring.

Mitt
förslag överensstämmer med den allmänna strävan atl avlasta regeringen löpande
förvaltningsärenden och i stället lägga sådana uppgifter på myndigheter under
regeringen. Ärendena hör naturligen hemma hos kammarkollegiet. Enligt 2 §
förordningen (1986:600) med inslruklion för kammarkollegiet (ändrad senast
1987:779) är nämligen kollegiet bl.a. central förvaltningsmyndighet för frågor
om rikels indelning. Av närmast tekniska skäl kan jag emellertid inte ansluta
mig lill kommitténs förslag till generell delegering av
församlingsindelningsärenden. När regeringen beslutar om ändrad indelning i
kommuner, kan delta föranleda ändring ocksä i församlingsindelningen.
Indelningsändringarna bör naturligtvis träda i kraft samlidigl. Del sker
enligl min mening enklast genom att samma instans beslutar om bådadera vid
samma tillfälle och även meddelar de föreskrifter som behövs för att genomföra
ändringarna. Det är fräga om ett myckel litet anlal ärenden där regeringen
härigenom behåller beslutanderätten i församlingsindelningsfrågor.
Länsstyrelsens roll berörs inle av mina förslag fill delegation.

Vidare
föreslår jag, i linje med nyssnämnda strävan atl avlasta regeringen
förvaltningsärenden, atl den s. k. tvåinstansprincipen skall tillämpas i
samband med församlingsindelning såväl enligt indelningslagen som - i
överensstämmelse med vad kammarkollegiet och lantmäteriverket har föreslagit -
enligt lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med
fastighetsbildning. Det innebär i milt förslag all kammarkollegiets beslut
till följd av överklaganden dit inte får överklagas. Andra beslut av
kammarkollegiet får överklagas hos regeringen.

Imliativ
lill indelningsändringar

I
frågan om vem som får ta initiativ till en eventuell indelningsändring

föreslår jag endast den ändringen att domkapitlets iniliafivrätl tas över av

stiftsstyrelsen, som också träder i domkapitlets slälle som samrädsmyndig-

hel i utredningar om församlingsindelning. Detta är enligt min uppfaUning

en naturlig följd av atl stiftsstyrelsen enligl mina förslag skall ha det

övergripande ansvaret för strukturfrågorna i stiftet. Jag vill i della sam

manhang ansluta mig till kammarkollegiets bedömning i dess remissyllran- 122

de,
nämligen all stiftsstyrelsen såsom en församlingskommunal myndighet med ansvar
för bl. a. pastoratsindelningen (se avsnitt 3.3.5) bör ha rätt att överklaga
kollegiets beslut om församlingsindelningen - en rätt som i nuvarande ordning
inle anses tillkomma den statliga myndigheten domkapitlet.

Riksantikvarieämbetet har
påpekat atl församlings- och sockenindelningen ocksä representerar stora kulturhistoriska
värden och vill därför fä yttra sig över förslag lill indelningsändringar. Jag
förutsätter alt kammarkollegiet, liksom hittills, vid behov bereder
riksantikvarieämbetet tillfälle all yttra sig över förslag till ändrad
församlingsindelning.

Mina förslag berör endast
beslutsordningen. Således förblir förutsättningarna för indelningsändringar
oförändrade, liksom de villkor som ställs upp i den nuvarande indelningslagen
för att en ändring skall få genomföras mot en berörd församlings vilja och som
utvecklas närmare i lagens förarbeten.

Prop. 1987/88:31

3.3.3
Riktlinjer för pastoratsreglering

Mitt
förslag: Sfiflsstyrdsen åläggs att verka för en ändamålsenlig
pastoralsindelning, varvid hänsyn skall tas lill pastoratens förmåga alt svara
för de angelägenheter som enligt författning ankommer på dem.

Eu
pastorat får inte ulan synneriiga skäl ha färre än 2 000 kyrkomedlemmar eller
vara beläget i mer än en kommun.

Kyrkokommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 112-116, dd 2 s. 56-57
och 141 -144).

Remissinstanserna: I
huvudsak lillstyrker alla remissinstanser kommitténs förslag eller lämnar det
ulan erinran, utom i frågan om den föreslagna rollen för stiftsstyrelsen. De
som anser atl domkapitlet skall ansvara för den prästerliga
tjänsteorganisationen finner det nämligen konsekvent att samma myndighet bär
huvudansvaret för den med tjänsteorganisationen förknippade
pastoratsindelningen. Om kommitténs bedömningar och rekommendationer råder
enighet, dock anser tvä domkapitel och Sveriges kyrkokamerala förening att ett
pastorat minst bör bilda underlag för två prästtjänster. Vidare anser Svenska
kyrkans personalförbund att det i lag bör bestämmas också etl högsta medlemstal
för pastorat, bl. a. av hänsyn till kyrkoherden som arbetsledare.

Skälen för mitt förslag

Bakgrund

För
närvarande föreskrivs i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader (omtryckt
1982:379, ändrad senasl 1987:76) alt regeringen beslutar om indelning i
pastoral. Del närmare förfarandet vid indelningsändringar är däremot
oreglerat. I praktiken fillämpar regeringen analogi beslämmelserna i

123

indelningslagen vid
ändringar i pasloralsindelningen. Normgivande för Prop. 1987/88:31
regeringens beslut om pastoralsregleringar är de riktlinjer som riksdagen antog
är 1957 (prop. 1957: 153, SU 175, rskr. 388).

En
samtidig pastoralsreglering för hela riket genomfördes den 1 januari 1962.
Därefter har förändringar av pasloratsslrukluren genomförts fortlöpande, men
enligt min uppfattning inte i en omfattning som varit motiverad av de lokala
befolkningsförändringarna.

Pastoralen
får enligl mina tidigare redovisade förslag utökade ekonomiska uppgifter. Del
kräver elt starkare underlag än vad mänga av de minsla pastoraten har i dag.
Under de senasle tjugo åren har antalet små enheter i svenska kyrkan ökat. Den
1 januari 1986 var antalet pastorat 1 138, varav 207 hade mindre än 2000
invånare.

Del
är mol denna bakgrund som jag nu föreslär normer för pastoratsreglering samt
beslutsordning och regler för genomförandet av indelningsändringar.

Riktlinjer
för pastoratens storlek

Enligt
milt förslag (avsnitt 3.1.1) kommer församlingarna i elt pastorat att gemensamt
svara för en rad lunga ekonomiska åtaganden. Syftet med denna obligatoriska
samverkan i pasloratel är att bereda de enskilda församlingarna en påtaglig
ekonomisk avlastning och underlätta en koncentration på
församlingsverksamheten. Pastoratet bör därför ha en sådan storlek all del kan
bära sina ekonomiska bördor och åstadkomma denna avlastning.

Vidare
menar jag atl ett pastorat helst bör vara av den storleken alt mer än en präst
samt dessutom anfingen en diakon/diakonissa, församlingssekreterare eller
församlingsassistent jämte församlingarnas kyrkomusiker skall kunna ingå i det
arbetslag av anställd personal som i nära samverkan med församlingarnas
frivilligt verksamma lekmän och övrig anställd personal har atl arbeta med
församlingsvårdande uppgifter.

De
normer för en pastoralsreglering som riksdagen antog år 1957 är

enligt min uppfattning lämpliga och bör även fortsättningsvis tillämpas.

Enligl dessa skall ett pastoral omfalla en minsta folkmängd av 2000 perso

ner. Detta tal skulle gälla vid "måttlig areal", i propositionen
förtydligat

fill cirka 2 kvadratmil. Jag föreslår alt samma minimigräns anges i den nya

lagen, dock med den skillnaden att den beräknas på anlalel kyrkomed

lemmar i stället för antalet invånare. Det är ju i första hand medlemmarna

som bär upp församlingarnas och pastoratens ekonomi och som därför bör

räknas in i undertaget för svenska kyrkans organisation. 1957 års riksdags

beslut medger dock vissa avvikelser från minimigränsen. Dessa är alltjämt

relevanta men skall som hillills medges endast om synnerliga skäl förelig

ger. Riksdagsbeslutet anger som exempel vissa förhållanden som skulle

motivera alt minimisiffran underskrids: pastorat av slor utbredning, av

glesbygdskaraklär eller med dåliga kommunikationer, växande pastoral

där man kan förutse atl gränsvärdet snart överskrids, pastoral med många

små församlingar där anlalet präster inom den anvisade tjänsteorganisa

tionen inle räcker för all tillgodose behovet av gudstjänster. Det sislnämn- '24

da
skälet förlorar i styrka, om man inför den mer fiexibla ordning för Prop.
1987/88:31 fördelningen av prästtjänsterna inom ett stift som jag föreslär i
det följande (avsnitt 3.4.4). Jag utgår från att praxis kommer att vara
oförändrad, så atl riktlinjerna skall följas under hänsynstagande till lokala
förhållanden.

Uppfattningen
hos en del remissinstanser, som anser att elt pastoral bör vara stort nog att
ge underlag för minst två prästtjänster, har mitt stöd såtillvida att detta
skall gälla normalfallet. Det innebär möjligheter til! arbetsfördelning och
uppdelning av ledighet. Icke desto mindre kommer enprästpaslorat alt finnas
även i framtiden. Jag utgår från atl de närmast berörda —
församlingsmedlemmarna, deras företrädare och prästen — dä själva har bedömt
atl fördelarna av att bestå som etl litet pastorat väger tyngre än nackdelarna
av alt förfoga över endast en prästtjänst. Däremot torde vi med mitt förslag fä
färre enprästpaslorat än i dag, genom atl flera mindre pastorat kommer att
ombildas.

Jag
har övervägt om jag skulle föreslå också en övre gräns för etl paslorals
slorlek. I myckel stora pastoral finns liksom i de slora församlingarna en risk
alt människornas delaktighet och inflytande i verksamheten minskar kraftigt.
Jag avstår emellertid frän alt nu föreslå någon sådan gräns. Jag har flera skäl
för det. Elt stort och väl fungerande pastorat som delas skulle enligt min
bedömning sannolikt oftast beslå som en total samfällighet omfattande de nya
pastoralen. Skillnaden mellan en sådan samfällighet och elt pastoral blir dä
tjänsteorganisationen. Antalet prästtjänster kan dock beräknas så atl de inte
blir färre i etl odelat pastorat än om pastoratet skulle delas. Ur detta
perspektiv skulle således en delning inle vara särskilt befogad. Som Svenska
kyrkans personalförbund påpekat är arbetsledningen etl argument för en övre
slorieksgräns. Jag har tidigare (avsnitt 3.3.1) framfört den uppfattningen att
arbetsledningsprobJemen inte nödvändigt mäste lösas med en pastoratsdelning.
Del är enligl min mening vida mer angelägel att alllför stora församlingar
delas. Då de fiesta större pastoral är enförsamlingspastorat, skulle en
samtidig församlings- och pasloralsddning vara omständligare atl genomföra. Jag
befarar alt del skulle kunna hämma det angelägnare arbetet med
församlingsdelning.

Pastorats-
och kommungränser bör samordnas

Den
kyrkliga organisationen skall enligt min uppfattning så långl det är

möjligt följa sociala strukturer och nätverk. Det är därför enligl min me

ning naturligt att pastorals- och kommungränser samordnas. Jag föreslår

en regel i den nya lagen av innebörd atl ett pastorat inte ulan synnerliga

skäl fär vara beläget i mer än en kommun. Undanlag bör bara kunna

accepteras i de fall man hell klart kan konstatera atl människornas sociala

samhörighet pä ell tydligt säll följer den traditionella kyrkliga strukturen

mer än den kommunala indelningen. Om det är så, bör man kanske fräga

sig om kyrkan med en pastoratsreglering som anpassas lill kommungrän

serna skall medverka till en ny social struktur som sammanfaller med den

kommunala. Om man dä inle ser della som en kyrklig uppgift bör man

enligt min mening kunna överväga all inte ändra pastoratsindelningen trots

att den avviker frän huvudprincipen. 125

Kyrkomötet
(KO 1987: 3 avsnitt 5.2) föreslär i sitt yttrande till regeringen över
förslaget lill kyrklig indelningslag en mindre restriktiv tillämpning av
undanlagsregeln. "Särskilda" i slället för "synnerliga"
skäl skulle räcka som motivering för att avvika frän huvudprincipen. Jag har
tidigare uttryckt den uppfattningen att 1957 ärs riksdagsnormer för en
pastoralsreglering är lämpliga och bör tillämpas även i fortsättningen, med
den restriktivitet i fråga om avvikelser som riksdagen har förutsatt. Det är
enligt min bedömning angeläget att så sker. Jag är därför inte beredd att
biträda kyrkomötets förslag.

Prop. 1987/88:31

3.3.4 Översyn av pastoratsindelningen

Min bedömning: Stiftsstyrelsen bör göra en fortlöpande
översyn av pasloralsindelningen. Arbetet bör utföras av ett inom
sliflsslyrelsen särskill tillsatt utskott.

Pastoralsregleringen bör bygga på frivillighet och
samverkan.

Strukturförändringen bör utvärderas före är 2000.

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer med min
(belänkandet del I s. 114-116).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot
kommitténs bedömningar.

Skälen för min bedömning: En översyn av
pasloralsindelningen bör bygga på frivillighel och samverkan. Den syftar ju
lill all stärka samverkan, att bredda underlaget för gemensamma uppgifter och
därigenom förbättra förulsällningarna för församlingsverksamheten.

För
en reform av rikets pasloralsindelning kan man välja två olika metoder,
antingen en samtidig reform, som år 1962, eller en stegvis genomförd reform.
Enligt min bedömning är den senare metoden att föredra, eftersom den gör det
lättare att la hänsyn lill de lokala förhållandena. Förändringar är inte lika
angelägna för samtliga inblandade församlingar och pastorat vid samma tidpunkt.
En framgångsrik pastoratsreglering förutsätter att de som lokall är närmast
berörda medverkar i förberedelser och genomförande. De som beslutar om
förändringen bör kunna bedöma när och under vilka omständigheter en pasloralsreglering
ger de största fördelarna.

Ansvaret
för översynen

Jag föreslår all sliflsstyrelsen skall ansvara för
stiftets pasloralsindelning, att den skall åläggas alt verka för en
ändamålsenlig indelning samt besluta om ändringar. Eftersom strukturreformen
skall genomföras successivt, förutsätter jag alt stiftsstyrelsen gör en
fortlöpande översyn av pasloralsindelningen i stiftet.

Jag finner för min del alt detta arbete lämpligast utförs
inom ell särskill utskott eller arbetsgrupp som stiftsstyrelsen tillsätter. Ett
sådant utskott kan bli elt organ för information och rådgivning saml för
initiativ och

126

förslag
lill strukturförändringar som kan förbättra arbetsvillkoren för för- Prop.
1987/88: 31 samlingarna. Utskottet bör samverka lokalt med kyrkoråd i
församlingar, pastorat och samfälligheter, kyrkoherdar, personalorganisationer
samt andra berörda parter. Denna samverkan bör dä resultera i förslag till
pasloralsregleringar, som utskottet överlämnar fill sliflsstyrelsen för beslul.
Utskottet bör därvid kunna ta initiativ också till andra samfällighetsbildningar
än den som sker inom elt pastorat.

Stiftsstyrelsens
första uppgift blir att skapa förutsättningar för atl man snabbi skall kunna nä
de mål som riksdagen angav år 1957. De bör också snarast förbereda reglering av
de pastoral som är belägna i mer än en kommun. Den fortlöpande uppgiften skall
därefter vara ell strukturarbete med de allmänna riktlinjerna för församlings-
och pastoratsstorlek som mål. Den nuvarande s. k. rullande pasloratsregleringen
skall således fullföljas och effektiviseras. Jag ulgår från atl
stiftsslyrelserna kommer att prioritera och stiftsfullmäktige att ställa
nödvändiga resurser till förfogande för della arbete, som bl. a. syftar till
en verklig avlastning för församlingarna. Avlastningen är enligt min mening
nödvändig för atl det skall vara möjligt all ocksä pä läng sikl behålla
församlingarna i deras nuvarande omfattning som grundenhet i verksamheten.

Utgångspunkten
i strukturarbetet bör vara frivillighel. Stiftsstyrelsens uppgift all verka för
en ändamålsenlig pasloralsindelning måste emellertid, enligl min mening, kunna
innebära att stiftsstyrelsen skall kunna fatta beslul även om inle berörda
församlingar är överens, när ändringen syftar lill att följa de i lagen angivna
riktlinjerna. För övriga fall skall vid oenighet bland de berörda
församlingarna samma förutsättningar gälla som i motsvarande situation inför
en samfällighelsbildning, nämligen att pastoratets fördel av ändringen dels
skall väga tyngre än en församlings nackdel därav, dels all denna fördel bedöms
bli varaktig. Jag utvecklar detta närmare i specialmotiveringen.

Utvärdering

Jag
har goda skäl att tro att det finns en beredskap för och en vilja till sådana
förändringar som leder lill uppenbara fördelar. En strukturförändring, som
bygger pä frivillighet och samverkan och som är beroende av den
förändringsberedskap som församlingarna har uttalat, måste emellertid
utvärderas. Del bör enligt min mening ske före är 2000. En sädan utvärdering
bör lämpligen ulföras av ett statligt organ som inle har ansvar för någon del
av svenska kyrkans verksamhet. Efter denna utvärdering kan riksdagen ta
ställning lill om frivillighelen även fortsättningsvis kan fillämpas.

127

3.3.5
Beslutsordningen vid ändringar i pastoratsindelningen

Prop. 1987/88:31

Mitt
förslag: Stiftsstyrelsen får det övergripande ansvaret för stiftets
pasloralsindelning. Den beslular om ändringar i pastoralsindelningen och
meddelar de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Stiftsstyrelsens
beslut får överklagas till kammarkollegiet av berörda församlingar och
kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Kyrkokommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt ulom i elt avseende. Kammarkollegiet skall
enligl milt förslag inle ha initiativrätt i fråga om pasloralsindelning
(betänkandet del 1 s. 114-116, del 2 s. 56-60, 141-144 och 150).

Remissinstanserna:
Alla remissinstanser lillstyrker i huvudsak förslaget eller lämnar del utan
erinran, ulom i frågan om stiftsstyrelsens roll. De som anser att domkapitlet
skall ansvara för den präsleriiga tjänsteorganisationen anser alt samma
myndighel också skall besluta om den därmed förknippade pastoralsindelningen.
Kammarkollegiet vill få möjlighet all i särskilda fall underställa överklagade
pastoratsregleringsärenden regeringens prövning.

Skälen för mitt
förslag: För närvarande beslutar regeringen om indelning i pastorat med stöd av
lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Förfaran-del är, som jag förut nämnt
(avsniU 3.3.3), i övrigl oregleral men följer huvudsakligen indelningslagens
bestämmelser. Vanligen tar domkapitlet initiativ till ändringar genom en
anmälan till regeringen, som ofta kan innehålla förslag. Ärendena överiämnas av
regeringen lill kammarkollegiet som gör den utredning som behövs och ger
regeringen ett förslag till beslut.

Stiftsstyrelsens
uppgifter vid indelningsändringar

Ändring
av pasloralsindelningen är enligl min mening, till skillnad från ändringar i
församlingsindelningen, huvudsakligen en inomkyrklig fråga. Den handlar i hög
grad om lokal samverkan för aU effektivisera församlingsverksamheten i de
enskilda kyrkomedlemmarnas intresse. Jag finner del därför riktigt atl föreslå
atl stiftsstyrelsen, kyrkans eget förvaltningsorgan på stiftsplanet, med god
lokal förankring, skall vara beslutande i ärenden om ändrad pasloralsindelning.
Häri ligger också att stiftsstyrelsen skall meddela sådana bestämmelser i
samband med indelningsändring som regeringen hillills har brukat meddela om den
präsleriiga tjänsteorganisationen i del nybildade pastoratet saml ylleriigare
föreskrifter som kan behövas i samband med genomförandet. Dit hör atl
fastställa den ekonomiska regleringen mellan de berörda pastoralen. Tvister
mellan pastoraten om tolkningen eller tillämpningen av den ekonomiska
regleringen skall avgöras av skiljemän, såvida inle pastoraten kommil överens
om något annat.

Till
sliftsstyrdsens skyldighet atl meddela föreskrifter för genomförandet av en
pasloralsreglering bör enligt min uppfattning ocksä höra alt

128

fastställa
namn för nya pastorat. Här finns i dag en fast regeringspraxis. Prop. 1987/88:
31 Enligt denna erhåller ett nybildal fierförsamlingspastoral de ingående församlingarnas
namn. Namnet på den församling där kyrkoherden är stationerad har regelmässigt
placerats först. Detta namn har ocksä blivit pastoratels kortnamn. Inom ramen
för sin utredning har kammarkollegiet vid behov hört ortnamnsarkivet i Uppsala.
Jag förulsäller all stiftsslyrelserna kommer att följa den praxis som jag nu
redogjort för. En stiftsstyrelse som överväger atl avvika från den bör enligt
min mening höra ortnamnsarkivet i Uppsala i frågan om hur ett namnförslag
förhäller sig till gott ortnamnsskick.

Vissa
remissinstanser anser att i slället domkapitlet borde ha ansvaret för
pastoratsregleringen. I likhet med dessa remissinstanser har jag den
uppfattningen atl pastoratsindelning och prästerlig tjänsteorganisation hör
samman och skall ligga inom en och samma myndighets ansvarsområde. Jag har
emellertid tidigare (avsnitt 3.2.5) utförligt redovisat varför jag valt att
föreslå att stiftsstyrelsen skall besluta om den prästerliga tjänsteorganisationen.
Det jag nu har föreslagit är således en konsekvens av delta.

Hur
beslul om pastoratsindelning får överklagas

Liksom
pä församlingsindelningens område föreslår jag atl den s.k. tvåinstansprincipen
genomförs i överklagandeärenden. Stiftsstyrelsens beslut om pasloralsindelning
skall kunna överklagas av de församlingar och de pastorat och andra kyrkliga
samfälligheter som berörs av beslutet. Av skäl som jag utvecklar närmare i
anslutning lill mina förslag om prästtjänsternas fördelning (avsnitt 3.4.4) får
dock stiftsstyrelsens mddningsbeslul såvitt det rör prästtjänster inte
överklagas. Kammarkollegiet skall pröva överklagandena. Kollegiets beslul
skall däremot i sin tur inte kunna överklagas. Kammarkollegiet är lämplig
överprövande myndighet. Kollegiet är nämligen central förvaltningsmyndighet
för frågor om rikets indelning och har dessulom lång erfarenhet av
kvalificerade utredningar i ämnet. Med hänsyn till vad jag tidigare sagt
om'pastoratsindelningens inomkyrkliga karaktär anscrjag all kammarkollegiet i
dessa ärenden bör hämta in yttranden från svenska kyrkans centralstyrelse.

Kammarkollegiet har i sitt
remissyttrande föreslagit all kollegiet får

möjlighet all överlämna ell överklagningsärende "av principiell betydelse

eller annars av särskild vikt" till regeringen för avgörande. Kollegiet
har

instämt i kyrkokommitténs bedömning atl det inle finns samma skäl -

betydelsen för samhällsfunktioner utanför den kyrkliga verksamheten -

som i fråga om församlingsindelningen atl beslul om pasloralsreglering och

om bildandel av kyrkliga samfälligheter skall överprövas av regeringen.

Dessa strukturförändringar bör så längt möjligt behandlas av kyrkans egna

organ. Men överlämnandemöjlighelen skulle enligl kollegiet finnas för de

fall dä frågor av principiell karaktär förekommer eller då politiskt betonade

problem aktualiseras. I mina överväganden har jag kommil lill samma

ståndpunkt. Därför föreslår jag atl kammarkollegiet med eget yttrande

skall kunna överlämna till regeringen för avgörande ett överklagningsären

de som kollegiet bedömer ha principiell betydelse eller annars vara av 129

9
Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

särskild vikl. Behov av
etl praxisbildande avgörande eller etl politiskt grundat beslut är exempel på
skäl all överlåta avgörandet lill regeringen. Milt förslag slår i
överensstämmelse med 1984 års riktlinjer för översyn av reglerna om
överklagande till regeringen m. m. Där har riksdagen uttalat sill stöd för en
sådan lösning på områden där det är önskvärt atl regeringen som politiskt organ
styr praxis (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr. 250).

Prop. 1987/88:31

Initiativ
tdl indelningsändringar

Frågor
om ändring i pasloralsindelningen bör enligl min mening kunna väckas av en
församling eller ell pastorat som skulle beröras av ändringen. Det skall ske
genom en ansökan om ändring ställd lill stiftsstyrelsen. Stiftsstyrelsen skall
naturligtvis ocksä kunna ta upp en indelningsfråga pä eget initiativ — det
följer av del krav på aktivitet som jag med förslaget vill ställa på
stiftsstyrelsen.

Kyrkokommittén
har föreslagit alt ocksä kammarkollegiet genom en anmälan till sliflsstyrelsen
skall kunna aktualisera en indelningsändring. För egen del anser jag alt delta
är olämpligt. Den situationen skulle nämligen kunna uppslå alt kammarkollegiet
i samband med en överprövning av stiftsstyrelsens beslut måste ta ställning i
ell ärende som kollegiet väckt och därmed inte kunna göra en hell fri och
förutsättningslös överprövning. Jag föreslår därför ingen initiativrätt för
kammarkollegiet i fråga om pasloralsindelning.

3.3.6
Kontraktsindelning

Mitt förslag:
Sliflsslyrelsen övertar regeringens uppgift atl besluta om ändrad
kontraktsindelning. Stiftsstyrelsens beslut får överklagas till kammarkollegiet
av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut
får inte överklagas.

Kyrkokommitténs förslag:
Kommittén har inget förslag med avseende på kontrakten. Kommitténs skäl för det
är atl frågan om kontraktens respektive kontraktsprostarnas ställning
lämpligen bör övervägas ytterligare inom kyrkans olika organ innan konkreta
förslag till åtgärder läggs fram (betänkandet del 1 s. 36).

Remissinstanserna: Ingen
har kommenterat kommitténs slutsals ulom domkapitlet i Härnösand. Domkapitlet
har framfört alt det medför stora problem när kontrakts- och kommungränser skär
varandra och att det därför är viktigt att kontraktsindelningen ses över.

Skälen för mitt förslag:
Kontraktet är tjänslgöringsområde för kontraktsprosten i hans eller hennes
egenskap av biskopens medhjälpare i uppsikten över stiftet. Biskopen utser
kontraktsprostar. Under kontraktsprostens ledning samlas prästerna i
församlingarna inom kontraktet för samråd och viss fortbildning. På många håll
har dessutom inom kontraktets ram vuxit fram en samverkan mellan församlingarna
i mer eller mindre fasl organiserad form.

130

Kontraktsprostarnas
uppgifter, liksom det nyss nämnda samarbetet, är enligl min uppfattning, som delas
av kyrkokommittén, av klart inomkyrklig karaklär.

Kontraktet fär enligt mina
förslag i fräga om obligatoriska stiftssamfälligheter ytteriigare en funktion,
nämligen atl utgöra valkrets för val av stiftsfullmäktige (avsnitt 3.2.3).

Beslut om ändringar i
kontraktsindelningen fallas nu av regeringen. Indelningsändringen föranleds
vanligen av ändrad pasloralsindelning eller av överväganden om kontraktets
lämpliga storlek som arbetsenhet. Jag har tidigare (avsnitt 3.3.2 och 3.3.5)
föreslagit alt regeringens ansvar för ändringar i församlings- och
pasloralsindelningen skall flyttas över till kammarkollegiet och
stiftsslyrelserna. Förslagen ligger i linje med strävandena alt avlasta
regeringen löpande förvaltningsärenden och föra beslutsfattandet närmare dem
som berörs av besluten. Det är då konsekvent alt föreslå motsvarande förändring
i fråga om kontraklsinddningen. Ärendenas inomkyrkliga karaklär gör det enligt
min mening naturiigt all be-slulsansvarel skall läggas hos kyrkliga organ. Med
tanke på del vanliga sambandet med pasloralsindelningen föreslår jag atl
stiftsstyrelserna, som enligt mitt förslag (avsnitt 3.3.5) skall ansvara för
pastoratsregleringar, ocksä skall besluta om ändringar i konlraktsindelningen.
Även det konl-raktsvisa samarbetet kring församlingsverksamheten gör del
naturligt atl sliflsslyrelsen, som skall främja församlingslivet i stiftet, har
denna uppgift.

För
överprövningen bör även här tvåinstansprincipen införas. Jag föreslår att
stiftsstyrelsens beslut skall kunna överklagas lill kammarkollegiet av de
församlingar och de pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som berörs av
beslutet. Med hänsyn lill konlraktsinddningens inomkyrkliga karaklär föreslär
jag atl kammarkollegiet skall bereda svenska kyrkans centralstyrelse tillfälle
alt yttra sig innan ärendet avgörs. Kammarkollegiets beslut skall inle kunna
överklagas. Reglerna om kontraktsindelningen bör enligt min mening föras in i
den föreslagna lagen om kyrklig indelning och om bildande av kyrkliga
samfälligheter (avsnitt 3.3.7).

Prop.
1987/88:31

3.3.7
Lagteknisk lösning

Mitt förslag:
Bestämmelserna om rikels indelning i territoriella församlingar, pastoral och
kontrakt förs samman i en ny kyrklig indelningslag. Där skall vidare finnas
bestämmelser om stiflsinddningen. Slutligen skall lagen innehålla reglerom
bildandet av icke-obligatori-ska kyrkliga samfälligheter.