Prop. 1987/88:35

Regeringens proposition 1987/88: 35

om kommunal bostadsanvisningsrätt m. m.

Prop.

1987/88: 35

Regeringen föreslår riksdagen atl anla de förslag som har
tagits upp bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oklober 1987.

På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Hans Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en ny lag om kommunal
bosladsanvisningsrätt. Samtidigt föreslås aU bostadsanvisningslagen (1980:94)
upphävs. Förslaget skall ses mot bakgrund av den kritik som många kommuner
riktat mot den nuvarande bostadsanvisningslagen och som bl.a. innebär all lagen
ur administrafiv synpunkt är svår aft tillämpa.

Det nya lagförslaget bygger på att kommunerna skall
försöka uppnå överenskommelser med husägarna eller deras organisationer om
anvisningsrätt. Om det inte går eller om en husägare inte följer en överenskommelse,
ges kommunen möjlighet all hos hyresnämnden ansöka om ett beslul om
anvisningsräit belräffande lägenheterna i eU visst hus. Hyresnämnden skall
meddela kommunen anvisningsräit i den utsträckning det behövs för
bostadsförsöriningen och del inte är oskäligt med hänsyn lill del intresse som
husägaren kan ha att förfoga över lägenheterna.

Hyresnämndens beslut får förenas med vite och innebär bl.
a. förbud för husägaren att upplåta lediga bostadslägenheter, som omfattas av
beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt lill någon annan än den
bostadssökande som kommunen anvisar, eller kommunen. Beslutet innebär ocksä aU
husägaren endast under vissa förutsättningar får medverka lill byten, andra
lägenhetsöveriåtelser eller andrahandsupplätelser.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

En särskild fråga som las upp i propositionen gäller den
fill utgången av år 1987 tidsbegränsade bestämmelsen i 12 kap. 15 § andra
slyckel 2 jordabalken om hyresgästernas inflytande över underhåll och
reparationer i den egna lägenheten. Förslaget innebär all reformen om s. k.
hyresgäststyrl lägenhetsunderhåll nu permanentas.

I Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 35

Propositionens
lagförslag Prop- 1987/88:35

1 Förslag till

Lag om
kommunal bostadsanvisningsrätt

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Genom utfästelse av husägare eller genom beslut av
hyresnämnd kan

en kommun erhålla rätl alt anvisa bostadssökande till sådana bostadslä

genheter i kommunen som husägare upplåter med hyresrätt eller bostads

rätt för annat ändamål än fritidsändamål. Anvisningsräit får avse bostads

lägenhet i hus med minst fyra bostadslägenheter eller i enbostadshus som

är avsett att upplåtas varaktigt.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder
det, annan som innehar huset. Om ett hus omfattas av beslut om
tvångsförvaltning enligt bostadsförvallningslagen (1977: 792), skall vad som
sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

Utfästelse om anvisningsrätt

2 § En utfästelse om anvisningsräit för kommunen skall
vara skriftlig

och innehålla uppgifter om de bostadslägenheter som utfästelsen avser,

husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten och den lid

under vilken anvisningsrätlen skall gälla. Utfästelsen får inte förenas med

villkor om skadestånd eller vite.

En utfästelse om anvisningsräit gäller även för en ny
husägare.

Beslut om anvisningsrätt

Hyresnämndens prövning m.m.

3 § Beslut om anvisningsrätt skall avse ett visst hus och
skall meddelas i

den utsträckning det behövs för bostadsförsörjningen. Anvisningsräit får

dock inte beslutas i den mån det är oskäligt med hänsyn till de särskilda

villkor som gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset, husägarens sär

skilda behov av atl förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Fråga om anvisningsräit tas upp på ansökan av kommunen. En
utfästelse om anvisningsräit hindrar inle att kommunen ansöker hos hyresnämnden
om sådan rätt.

Hyresnämnden får i beslut om anvisningsräit sälla ut vite
för överträdelse av förbuden i 6 §.

4 § Ett beslut om anvisningsräit skall innehålla en
upplysning om förbu

den enligt 6 § och om husägarens skyldigheter i övrigl enligt denna lag.

Omprövning, ändring eller upphävande av beslut om
anvisningsrätt

5 § Ett beslul om anvisningsräit får omprövas efter fem
år, räknat från

det beslutet vann laga kraft. Har beslutet tidigare omprövats, räknas tiden

frän del senaste beslutet.

I annat fall än som avses i första stycket, får hyresnämnden
ändra eller upphäva etl beslul om anvisningsrätt om

1.
det är
uppenbart att husägaren genom anvisningsrätten missgynnas i Prop.
1987/88:35 förhällande till andra husägare,

2.
anvisningsrätlen
orsakar husägaren stora olägenheter,

3.
husägaren och
kommunen är överens om att beslutet skall ändras eller upphävas eller

4.
någon annan
särskild anledning finns till att beslutet skall ändras eller upphävas.

En ansökan om omprövning, ändring eller upphävande av
beslul om anvisningsräit får göras av kommunen eller av husägaren.

Verkan av beslul om anvisningsräit

6 § En husägare fär inte upplåta en lägenhet, som omfattas
av elt beslut

om anvisningsrätt, med hyresrätt eller bostadsrätt lill någon annan än en

bosladssökande, som kommunen anvisar, eller lill kommunen.

Om en lägenhet som omfattas av elt beslut om
anvisningsrätt skall upplåtas med hyresrätt, får husägaren inte vägra
upplåtelse till den som kommiinen anvisar, om upplåtelsen kan ske utan påtaglig
olägenhet för husägaren. Han får inte heller medverka till att hyresrätten till
en lägenhet som omfattas av beslutet överlåts eller till att lägenheten upplåts
i andra hand ulom när förhållandena är sädana att de i 12 kap. 34 §, 35 §
första stycket, 37 och 40 §§ jordabalken med avseende på hyresgästen angivna
förutsättningarna för tillstånd föreligger eller när kommunen har medgett
överiålelsen eller upplåtelsen.

Förbudet enligl första stycket gäller inte sedan kommunen
underrättat husägaren om att kommunen inte önskar anvisa nägon bostadssökande
eller få lägenheten upplåten till sig. Förbudet gäller inte heller om lägenheten
upplåts enligt beslämmelserna i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken.

Meddelande om upplåtelse

7 § När en lägenhet som omfattas av förbud enligl 6 §
skall upplåtas med

hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligl meddela kom

munen detta. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om

lägenhetens adress, slorlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtel

sen och tillträdesdagen.

Upplåtelsen och villkoren för den m. ni.

8 § Om kommunen inle anvisar nägon bosladssökande eller om
husäga

ren inle godtar den bosladssökande som kommunen anvisar eller inle kan

träffa avtal med denne, är husägaren skyldig alt upplåta lägenheten till

kommunen, om kommunen begär det.

Om annal inle avtalas, skall upplåtelse till kommunen
anses ha skell vid den tidpunkt då kommunens begäran enligl första stycket
kommit husägaren lill hända och på de villkor som angetts i meddelandet enligt
7 §. Om upplåtelsen avser bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan
de förutsättningar är uppfyllda som anges i 3 och 5 §§ bostadsräitslagen
(1971:479).

9 § Om en lägenhet enligt 8 § andra stycket skall anses ha
upplåtits lill

kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på grund av

dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den dag som angetts i

meddelandet
enligl 7 §, får hyresnämnden på ansökan av kommunen be- 3

sluta atl upplåtelsen
skall gälla från en senare tidpunkt. När upplåtelsen Prop. 1987/88:35 avser
en hyreslägenhet, får hyresnämnden besluta att det även i övrigt skall gälla
andra villkor för upplåtelsen än de som har angeUs i meddelandet. Ansökan om
hyresnämndens prövning skall göras inom två månader frän den dag då upplåtelsen
skall anses ha skett.

Vid
prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 55 § första-tredje styckena
jordabalken. Om hyra för lägenheten har beslämts i förhandlingsöverenskommelse
enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), skall dock den hyran gälla. Om
hyresnämnden sänker hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då
hyresförhållandet började.

Om
hyresnämnden beslutar att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller
att hyran skall vara lägre än vad som har angetts i meddelandet enligl 7 §,
skall husägaren samtidigt åläggas all till kommunen betala tillbaka vad han
till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas
enligl 5 § räntelagen (1975:635) för fiden frän dagen då husägaren tog emot
beloppet lill dess alt beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter.

Ersättning
för skada

10 §
Kan husägaren, i fall då han får förfoga över lägenheten, på grund

av förfarandet enligt denna lag inle träffa avtal om upplåtelse för tiden från

och med den tillträdesdag som har angetts i meddelandet enligl 7 § och har

han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för alt få lägenheten

upplåten, har han rätt till ersättning av kommunen för skada som han lider

genom dröjsmålet med upplåtelsen. Husägaren har dock inte rätt lill ersätt

ning, om han inom en månad frän den dag dä kommunen tog emot medde

landet enligt 7 § får besked om att han får förfoga över lägenheten eller, när

tillträdesdagen infaller inom denna tid, han får beskedet före tillträdesda

gen.

Fråga
om skyldighet aU betala ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna prövas
skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en månad från den dag då
avlal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Uppgifter
för konlroll

11 §
Om ett beslut om anvisningsräit har meddelats, är husägaren skyl

dig atl pä begäran av kommunen lämna sädana uppgifter om bostadslägen

heterna i huset som han har och som behövs för kontroll av alt husägaren

följer beslutet. Om husägaren inte lämnar begärda uppgifter, fär hyres

nämnden vid vite förelägga honom att göra del.

Verkan
av beslul om anvisningsrätt i vissa fall

12 §
Om etl beslut om anvisningsräit har meddelats och äganderätten till

huset övergår lill en ny ägare, gäller beslutet i stället mol denne. Om

löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten har satts ut i beslutet och

om äganderätten har övergått genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mol

den nye ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången, under

förutsättning atl anteckning om vitesföi-eläggandet dessförinnan gjorts en

ligl 13 §. Löpande vite som avser viss period får endasl las ut av den som

var ägare vid periodens börian. Annat vite gäller inte mol ny ägare, men

hyresnämnden får sätta ut vite för denne.

övriga bestämmelser Prop. 1987/88:35

13 §
Ett beslul om anvisningsräit skall genast sändas lill inskrivnings

myndigheten för anteckning i faslighetsboken eller tomträtlsboken. Om

löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten har satts ul i beslutet,

skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekom

menderat brev underrätta den som senast har sökl lagfart eller inskrivning

av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne inte är beslutets ad

ressat.

Om
etl beslut som har antecknats enligt första slyckel upphävs, skall beslutet
genast sändas lill inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning.

14 §
Fråga om utdömande av vite prövas av hyresnämnden pä ansökan

av kommunen.

Har
en husägare i strid mot 6 § andra stycket vägrat upplåtelse till en
bostadssökande som kommunen anvisat eller medverkat till en överlåtelse av en
hyresrätt eller till upplåtelse i andra hand av en lägenhet, fär vite som
förelagts enligt 3 § tredje stycket inle utdömas, om husägaren med hänsyn till
egna undersökningar och övriga omständigheter haft fog för sin vägran eller
medverkan.

Vite
som förelagts med stöd av denna lag fär inte förvandlas lill fängelse.

15 § Bestämmelser om förfarandet vid hyresnämnden
finns i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

16 § Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas
hos bostads-domstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

17 § I mål enligl 9 § första stycket om villkoren för
upplåtelsen och mål enligl 14 § första stycket om utdömande av vite skall
vardera parlen svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomslolen, i den mån
inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, då bostadsanvisningslagen
(1980:94) skall upphöra alt gälla. Beslut enligt bostadsanvisningslagen
varigenom ell visst område förklarats vara bostadsanvisningsområde gäller dock
till utgången av år 1990. Inom sådana områden gäller fortfarande
bostadsanvisningslagen.

2. Bosladssanvisningslagen skall alltjämt gälla i fråga om ärenden enligt
lagen som har anhängiggjorts vid hyresnämnden före utgången av år 1990.

3. Bestämmelserna
i 2 § påverkar inte giltigheten av utfästelser om

bostadsanvisning som lämnats före lagens ikraftträdande.

2 Förslag
till Prop. 1987/88:35

Lag om ändring i lagen (1987: 816) om ändring i
jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om 12 kap. jordabalken' atl i 1 § i paragrafens lydelse
enligt lagen (1987:816) om ändring i nämnda balk orden
"bostadsanvisningslagen (1980:94)" skall bytas ul mot "lagen
(0000:000) om kommunal bostadsanvisningsrätt."

Balken
omtryckt 1971:1209, 12 kap. omtryckt 1984: 694.

3 Förslag till Prop. 1987/88:35

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 15, 16, 32 och 39 §§
jordabalken' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i
sådant skick

som anges i 9 § första stycket, om ej annal har avtalals eller följer av andra

stycket.

Om lägenheten helt eller delvis är uthyrd lill bostad,
skall hyresvärden i bostadsdelen med skäliga tidsmellanmm ombesöria
tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av
lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Delta gäller dock inte, om något
annat har avtalats och

1. hyresavtalet avser ett
enfamiljshus, eller

2. hyresavtalet innehåller
förhandlingsklausul enligl hyresförhandlingslagen (1983:304) och de avvikande
bestämmelserna har tagits in i en förhandlingsöverenskommelse enligt nämnda
lag.

Andra stycket 2 gäller endast tid utgången av år 1987.

Följer av ett hyresförhållande en rätt att använda
utrymmen som är avsedda atl användas gemensamt av hyresgästerna, skall
hyresvärden hålla utrymmena i sådant skick som anges i 9 § första stycket, om
inte annat har avtalats.

16 § Beslämmelserna i 10-12 §§ gäller också, om

1. lägenheten skadas under hyrestiden utan att
hyresgästen är ansvarig

för skadan,

2. hyresvärden brister i sin
underhållsskyldighet enligt 15 § andra stycket,

3. hinder eller men på annat sätl
uppstår i nyttjanderätten ulan hyresgästens vållande, eller

4. myndighet under hyrestiden meddelar
beslut som avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit
anledning till det, dock ej förrän beslutet länder till efterrättelse.

Avser hyresavtalet en bostadslä- Avser hyresavtalet en bostadslä

genhet, får hyresnämnden i fall som genhet,
får hyresnämnden i fall som

avses i första stycket 1-3 eller om avses
i första stycket 1-3 eller om

hyresvärden inte fullgör sin under- hyresvärden inte fullgör sin under

hållsskyldighet enligt 15 § fjärde hållsskyldighet
enligt 15 § tredje

stycket på ansökan av hyresgästen slyckel
på ansökan av hyresgästen

ålägga hyresvärden alt avhjälpa ålägga
hyresvärden att avhjälpa

bristen (åtgärdsföreläggande). I fö- bristen
(ätgärdsföreläggande). I fö

reläggandet, som får förenas med reläggandet,
som får förenas med

vite, skall bestämmas viss tid inom vite, skall bestämmas viss lid inom

vilken den eller de åtgärder som av- vilken
den eller de åtgärder som av

ses med föreläggandet skall ha vid- ses
med föreläggandet skall ha vid

tagits. Föreligger särskilda skäl, får tagits.
Föreligger särskilda skäl, fär

tiden förlängas, om ansökan om det liden
förlängas, om ansökan om det

görs före utgången av den löpande görs
före utgången av den löpande

tidsfristen. lidsfristen.

' Balken omtryckt 1971: 1209, 12 kap. omtrvckt 1984:694.

- Senaste
lydelse 1986: 1240. 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 35

Hyresvärden
och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om inskränkning i rätten
att enligt första stycket erhålla nedsättning av hyran för hinder eller men i
nyttjanderätten till följd av att hyresvärden låter utföra arbete för att sätta
lägenheten i avtalat skick eller för att utföra sedvanligt underhåll av
lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annal arbete som särskilt anges i
avtalet.

Ansökan
om åtgärdsföreläggande kan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad
eller sökt, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan görs.

Överlåts
fastigheten sedan ansökan har gjorts eller föreligger fall som avses i fjärde
stycket, gäller rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att Ivisteföremålet
överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång.

Om
tvist angående äganderätten är antecknad i faslighetsboken, kan ansökan om
åtgärdsföreläggande riktas mol den som innehar fastigheten med
äganderättsanspråk.

32 §

Hyresgästen
får inte överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke, om ej annat följer av
34-37 §§.

Vägras
samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked inom tre
veckor efter del att samtycke begärdes, far hyresgästen säga upp hyresavtalet.

Om
förbud i vissa fall för hy- Om förbud i vissa fall för hyresvärden atl
medverka till överiå- resvärden all medverka lill överlåtelse av hyresrätten
till en bostads- telse av hyresrätten lill en bostadslägenhet finns
bestämmelser i 6 § lägenhet finns bestämmelser i 6 § bostadsanvisningslagen
(1980:94). lagen (0000:000) om kommunal

bostadsanvisningsrätt.

39
§

Hyresgästen
får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet
ulom i fall som avses i andra stycket eller i 40 §.

Har
en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen upplåta lägenheten i
dess helhet i andra hand. Hyresvärden skall genast underrättas om upplåtelsen.

Om
förbud i vissa fall för hy- Om förbud i vissa fall för hy

resvärden att medverka till aft en resvärden atl medverka lill atl en

bostadslägenhet upplåts i andra bostadslägenhet uppläts i andra

hand finns bestämmelser i 6 § bo- hand finns bestämmelser i 6 § lagen

stadsanvisningslagen (1980:94). (0000:000) om kommunal bostads-

anvisningsrätt.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1988.

4 Förslag
till Prop. 1987/88:35

Lag om
ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom
föreskrivs att i I, 2 och 6 §§ bostadsräitslagen' (1971:479) orden
"bostadsanvisningslagen (1980:94)" skall bytas ut mot "lagen
(OOOO: 000) om kommunal bostadsanvisningsrätt".

Denna
lag träder i kraft den I januari 1988. 2 § andra stycket och 6 § i deras äldre
lydelse gäller alltjämt i fråga om upplåtelser som har skett enligt
bostadsanvisningslagen.

Lagen
omtryckt 1982: 353.

5
Förslag till Prop. 1987/88:35

Lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs alt 4, 22, 23 och 32 §§ lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har
lill uppgift all

1.
medla i hyres-
eller bostadsrätts.tvist,

2.
pröva tvist om
åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket, skadestånd enligl 12
kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34-37 §§, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föriängning av hyresavtal enligt 12
kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap. 54 §, uppskov med avflyttning enligt 12
kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§
hyresförhandlingslagen (1978: 304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23
§ samma lag,

3.
pröva tvist om
hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand
enligl 30 § andra stycket eller medlemskap enligt 52 §, allt bostadsräftslagen
(1971:479),

4.
pröva fråga om
godkännande ;iv ö\erenskommelse som avses i 12 kap. I § femte stycket, 45 eller
56 § jordabalken eller av beslut som avses i 60 § första stycket 1
bostadsräitslagen,

5.
vara
skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättslvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och
hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6.
pröva frågor
enligl bostadssaneringslagen (1973:531) och bostadsförvallningslagen (1977:
792),

7.
pröva frågor
enligl lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

8. pröva frågor enligl bosiadsan- 8. pröva frågor enligt
lagen

visningslagen (1980:94), (0000:000) om kommunal boslads

anvisningsrätt,

9. pröva frågor enligl lagen (1982: 352) om rätt till
fastighetsförvärv för

ombildning lill bostadsrätt.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars omräde
fastigheten är belägen. Ärende som avses i 10, 17 eller 18 § lagen om förvärv
av hyresfastighet m. m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets
styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen
föres.

22 §-

Beslut av nämnd äger, sedan lid Beslul av
nämnd äger, sedan tid

för klander eller.besvär utgått när för
klander eller besvär utgått när

talan får föras mol beslutet, rätts- talan
får föras mol beslutet, rätts

kraft, såvitt därigenom avgjorts frå- kraft,
såvitt därigenom avgjorts frå

ga som avses i 1 § första stycket 2 ga
som avses i 1 § första stycket 2

eller 5 eller 4 § första slyckel 2,2 a, eller
5 eller 4 § första stycket 2, 2 a.

' Lagen omtryckt 1985:660.

Senaste
lydelse 1986: 1165. 10

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1987/88:35

3, 5 a,
6, 7, 8 eller 9. Vad som sagls nu gäller dock ej beslul, varigenom ansökan om
åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt
12 kap. 34-37 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra stycket
bosladsrättslagen (1971:479) eller ansökan om uppskov enligt 12 kap. 59 §
jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a §
bostadssaneringslagen (1973:531) eller yrkande om rätt till förhandlingsordning
enligl 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats utan bifall.

3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagts nu gäller dock ej
beslut, varigenom ansökan om ätgärdsföreläggande enligl 12 kap. 16 § andra
stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34-37 eller 40 § jordabalken eller 30 §
andra slyckel bostadsräitslagen (1971:479) eller ansökan om uppskov enligt 12
kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a
§ bostads-saneringslagen (1973:531) eller yrkande om rätt lill förhandlingsordning
enligl 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) eUer ansökan om anvisningsräit
enligl 3 § lagen (0000:000) om kommunal bostadsanvisningsrätt lämnats ulan
bifall.

Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223)
om omprövning av beslut skall inte tillämpas hos nämnderna.

23 §

Om
fullföljd av lalan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap.
jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående
bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt
lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., enligt bostadsanvisningslagen
(1980:94) eller lagen (1982:352) om räU till fastighetsförvärv för ombildning
lill bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen,
76 § bostadsrättslagen (1971:479), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34
§ bostadsförvallningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet
m.m., 14 § bostadsanvisningslagen samt 15 § lagen om räll till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Om
fullföljd av talan mol hyres

nämndens beslul i ärende enligt 12

kap. jordabalken eller hyresför

handlingslagen (1978:304) eller i

ärende angående bostadsrätt, bo

stadssanering eller särskild förvalt

ning eller i ärende enligt lagen

(1975: 1132) om förvärv av hyres

fastighet m.m., enligl lagen

(0000:000) om kommunal bostads

anvisningsrätt eller lagen

(1982:352) om räU lill fastighets-

förvärv för ombildning lill bostads

rätt finns bestämmelser i 12 kap.

70 § jordabalken, 31 § hyresför

handlingslagen, 76 § bostadsrätts-

lagen (1971:479), 21 § bostadssane

ringslagen (1973:531), 34 § bo

stadsförvallningslagen (1977:792),

25 § lagen om förvärv av hyresfas

tighet m.m., 16 § lagen (0000:000)

om kommunal bosladsanvisnings

rätt saml 15 § lagen om rätt till fas

tighetsförvärv för ombildning till

bostadsrätt.

■'Senaste
lydelse 1986: 1165.

11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 35

Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket fär
inte överklagas. Hyresnämndens beslul fär överklagas genom besvär hos
bostadsdomslolen, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11,
14-16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e §, eller avvisat besvär,

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a,
16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 c §, dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för
någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för
underlätenhet att iaktta föreläggande eller ådömt straff för förseelse i
förfarandet,

5. utlåtit sig i annal fall än som avses i 3 i fråga
som gäller allmän

rättshjälp.

En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in
lill hyresnämnden inom tre veckor frän den dag beslutet meddelades.

I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en
besvärshandling som avses i första eller tredje stycket lillämpas
bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken.

32 §

Föres ej talan mol nämnds beslul Föres ej talan mot nämnds
beslut enligl 9 kap. 14 § eller 12 kap. enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a §
jordabalken, 22, 23, 26 eller 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 §
hyresförhandlingslagen (1978: 27 § hyresförhandlingslagen (1978: 304), 13 a §
denna lag eller 13 eller 304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 §
första stycket bo- 15 § eller 25 § första stycket bostadsförvallningslagen
(1977:792) stadsförvallningslagen (1977:792) eller 9 eller 10 bostadsanvisnings-
eller 9 eller 10 § lagen (0000:000) lagen (1980:94), får beslutet verk- om
kommunal bosladsanvisnings-ställas såsom lagakraftägande dom. rätt, får
beslutet verkställas såsom

lagakraftägande dom.

Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket
bostadsförvallningslagen förordnal atl beslut enligt 13 eller 15 § eller 25 §
första stycket nämnda lag skall lända lill efterrättelse genast, får även
sådant beslul, om bostadsdomslolen ej förordnat annal, verkställas säsom
lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

12

6 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol

Härigenom
föreskrivs atl 28 § lagen (1974: 1082) om bosladsdomstol skall ha följande
lydelse.

Prop. 1987/88:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beslut av bostadsdomslolen
äger räUskrafl, säviU därigenom avgjorts fråga som avses i 4 § första stycket
2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen (1973: 188) om arrendenämnder och
hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om
ätgärdsföreläggande enligl 12 kap. 16 § andra stycket eller tillständ enligt
12 kap. 34, 36 eller 37 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om rätt till
förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats utan
bifall.

Beslul av bostadsdomslolen
äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4 § första
stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslul, varigenom ansökan om
åigärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt
12 kap. 34, 36 eller 37 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om rått till
förhandlingsordning enligl 9 § hyresförharidlingslagen (1978: 304) eller
ansökan om anvisningsräit enligt 3 § lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt
lämnats utan bifall.

Denna lag träder i
kraft den I januari 1988.

Senaste
lydelse 1984:681.

13

Bostadsdepartementet '■°p-
187/88:35

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition om kommunal bostadsanvisningsrätt m.m.

1 Inledning

I
slutet av år 1982 tillkallades bostadskommittén (landshövdingen Lennart
Sandgren, ordförande, samt riksdagsledamöterna Tore Claesson, Rolf Dahlberg,
Kerstin Ekman, Maj-Lis Landberg, Kjell A. Mattsson, Christer Nilsson och Kjell
Nilsson samt generaldirektören Hans Rode) för att göra en översyn av
bostadspolitiken. En av kommitténs uppgifter var att studera kommunemas
erfarenheter av bostadsanvisningslagen (1980:94). Kommittén har behandlat
bostadsanvisningsfrågorna i ett delbetänkande (SOU 1984:36, del 2, s. 297) och
i ett slutbetänkande (SOU 1986: 6, del 2, s. 1). Enligt kommittén är den
nuvarande lagstiftningen svårtillgänglig och ineffektiv och bör därför ses
över i både formellt och materiellt hänseende. Kommittén har lämnat förslag
till hur den nuvarande lagstiftningen bör förenklas och effektiviseras, men har
inte lagt fram något författningsförslag i frågan.

Sedan
bostadskommitténs förslag remissbehandlats har inom bostadsdepartementet
upprättats en promemoria (Ds Bo 1987:2) Effektivare bostadsanvisning. I
promemorian föreslås att bostadsanvisningslagen upphävs och ersätts med en ny
lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter. Vissa förändringar med
avseende på den kommunala förmedlingsrätten enligt författningarna om statliga
bostadslån föreslås också. Utöver förslagen innehåller promemorian en
redovisning för nuvarande bestämmelser om anvisningsrätt, bestämmelsernas
tillämpning i praktiken, bostadskommitténs förslag och remissyttrandena över
detta samt vissa överväganden i särskilda frågor med anledning av kommitténs
förslag.

Jag
vill nu ta upp frågan om ny lagstiftning angående bostadsanvisning.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av
förslagen i departementspromemorian som bilaga 1, dels det lagförslag som läggs
fram i promemorian som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och
en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Regeringen
beslutade den 24 september 1987 att inhämta lagrådets yit- 14

rande
över förslag till lagstiftning om bosladsanvisning m. m. De lagförslag som
remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
4. Lagrådets yttrande, som avgavs den 9 oktober 1987, bör fogas till
protokollet som bilaga 5.

Lagrådet har i sitt
yttrande i allt väsentligt godtagit lagförslagen. De erinringar som framställs
är främst av redakfionell art. I samband med att jag behandlar de olika
sakfrågor och de enskilda paragrafer som berörs av yttrandet tar jag upp
lagrådets synpunkter. Som kommer att framgå godtar jag lagrådets förslag och
förordar alltså några mindre ändringar i de remitterade förslagen. Jag kommer
även att föreslå vissa ytterligare redaktionella ändringar.

Ett
önskemål som har framställts av bl.a. flera kommuner i samband med
remissbehandlingen av departementspromemorian (Ds Bo 1987:2) är att lagen
(1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsöriningens främjande m. m.
ändras på så sätt att kommunerna ges möjlighet att ta ut avgifter för
bostadsförmedlingens verksamhet. Så sent som i 1987 års budgetproposifion
(prop. 1986/87:100, bil. 13 s. 16) tog jag upp samma fråga med anledning av en
framställning från Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling
(KSB). Jag gav dä uttryck för uppfattningen att bostadsförmedlingeris
verksamhet är av sådan natur att den av princip, liksom hittills, skall vara
avgiftsfri.De önskemål om avgifter som nu har framställts ger mig inte
anledning att ändra denna uppfattning. Jag kan därför inte biträda förslagen.

I
förhållande till lagrådsremissen kommer jag att ta upp en särskild fråga som
berör hyreslagstiftningen. Det gäller den till 1987 ärs utgång tidsbegränsade
bestämmelsen i 12 kap. 15 § andra stycket 2 jordabalken om hyresgästernas
inflytande över reparationer i den egna lägenheten. Jag anser att den
bestämmelsen nu bör permanentas. Lagrådet har tidigare yttrat sig i frågan (se
prop. 1982/83:146) och jag bedömer att lagrådets yltrande nu kan undvaras. På
grund av frågans beskaffenhet skulle ett yttrande av lagrådet alltså sakna
betydelse.

Prop.
1987/88: 35

2 Allmän
motivering

2.1 En ny
lag om kommunal bostadsanvisningsrätt

2.1.1 Allmänna
utgångspunkter

Mitt
förslag: En ny lag om kommunal bostadsanvisningsrätt införs. Förslaget bygger
på principen att kommunen i första hand skall försöka uppnå överenskommelser
med husägarna eller deras organisationer om anvisningsräit. Om det inte går
kan kommunen begära att hyresnämnden meddelar etl beslut om anvisningsrätt för
kommunen beträffande bostadslägenheterna i ett visst hus. En sådan begäran
kan även göras i andra fall.

15

Departementspromemorian:
Överensstämmer med principerna för mitt Prop. 1987/88:35 förslag.

Remissinstanserna:
Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan
erinran de principer som lagförslaget vilar på. Bostadsdomstolen och
hyresnämnderna har synpunkter på olika detaljer i lagförslaget. Även andra
instanser har sådana synpunkter. Åtskilliga myndigheter, organisationer och
kommuner lämnar synpunkter på de behov för bostadsförsöriningen som kommunerna
bör tillgodose. Bland kommunerna fmns det flera som föreslår förändringar av
förslaget om anvisningsförfarandet när en lägenhet blir ledig samt regler för
kontroll av att anvisningsreglerna följs. Bland de instanser som år negativa
fill en lagstiftning på detta område finns Sveriges fastighetsägareförbund och
andra näringslivsorganisationer, Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation (SBC) samt ett antal kommuner.

Skälen
för mitt förslag: Enligt lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsöriningens främjande m. m. (bostadsförsöriningslagen) är en kommun
skyldig att anordna avgiftsfri bostadsförmedling, om det behövs för att främja
bostadsförsöriningen. Regeringen kan vid behov ålägga en kommun att anordna
bostadsförmedling, något som dock aldrig har skett.

En
aktiv kommunal bostadsförmedling är enligt min mening väsenfiig för att man
skall uppnå de bostadssociala målen om en rättvis fördelning av bostäderna och
om att motverka ensidig befolkningssammansättning i bostadsområdena. Det är då
också viktigt att kommunerna har formella och prakfiska möjligheter att få
fillgång fill bostadslägenheter för förmedling.

De
möjligheter som i dag står till buds för kommunerna är att teckna avtal om
anvisningsrätt till bostadslägenheter med bygghertar och husägare samt att
använda de bestämmelser om anvisningsrätt som finns i författningarna om
statliga bostadslän m.m., i bostadsförsöriningslagen och i
bostadsanvisningslagen (1980:94). I 12 kap. jordabalken (hyreslagen) och i
bostadsrättslagen (1971:479) finns bestämmelser som anknyter till denna
reglering.

I
departementspromemorian (Ds Bo 1987: 2) Effektivare bostadsanvisning lämnas en
redovisning av de nuvarande bestämmelserna om anvisningsrätt och av hur
tillämpningen av dem fungerat i praktiken. Jag tar här upp det mest väsenfiiga
i denna redovisning och får i övrigt hänvisa till promemorian och den följande
framställningen.

Bestämmelser
om statliga bostadslån och räntebidrag och därtill anknytande bestämmelser om
kommunal förmedlingsrätt finns i nybyggnadslåneförordningen för bostäder
(1986:692), ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693), förordningen
(1986:694) om handläggning, förvaltning, m. m. av bostadslån och räntebidrag
(handläggningsförordningen) saml motsvarande äldre bestämmelser.

I
huvudsak innebär lånebestämmelserna att länsbostadsnämnden på an

sökan av kommunen kan besluta att bostadslån för hyres- och bostads

rättshus kommer att beviljas och får övertas endast om sökanden filiför-

säkrar kommunen rätt att förmedla upplåtelse av bostäderna (34 § hand

läggningsförordningen). En fömtsättning för ett sådant beslut är att kom- 16

munen
bedriver bostadsförmedling, som i princip omfattar samtliga hyres- Prop.
1987/88: 35 och bostadsrättshus som uppförs med statliga lån. Undantag kan dock
göras för bostäder som uppläts till personer som sparat till bostad eller om
något annat särskilt skäl föreligger. Det krävs vidare bl.a. att bostadsförmedlingen
bedrivs så att inte bara den som bor i kommunen skall ha rätt att bli anvisad
bostad och atl endast den som har fyllt 18 år får registreras som
bostadssökande.

Bostadsanvisningslagen
trädde i kraft den 1 juli 1980 (prop. 1979/80: 72, CU 12, rskr 180). Med stöd
av lagen kan kommunstyrelsen besluta att ett eller flera bostadsområden i
kommunen skall vara bostadsanvisningsområde och att alla eller en del av
bostadslägenheterna inom området - med vissa undantag - skall upplåtas enligt
bestämmelserna i lagen.

Ett
beslut om bostadsanvisningsområde medför skyldighet för husägarna i området
att undertätta kommunen så snart någon lägenhet, som omfallas av beslutet, bli
ledig. Husägaren kan vägra upplåtelse till en bostadssökande som kommunen
anvisar, men är skyldig att upplåta lägenheten till kommunen om den begår det.
Sker upplåtelsen till kommunen, kan kommunen med stöd av bestämmelser i
hyreslagen eller bosladsrättslagen upplåta lägenheten i andra hand utan att
något medgivande från husägaren behövs.

Även
om det är kommunstyrelsen som fattar det formella beslutet om ett
bostadsanvisningsområde, har det fömtsatts att beslutet är förankrat i
kommunfullmäktige, som måste besluta t. ex. om organisation och
medels-filldelning för anvisningsverksamheten (jfr lagrådet s. 112 ff i prop.
1979/80:72).

Kommunstyrelsen
skall bereda de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av
beslutet fillfälle till yttrande, om det inte är uppenbart obehövligt. När
kommunstyrelsen fattat ett beslut om bostadsanvisningsområde, skall beslutet
på visst sätt delges de husägare och hyresgästorganisationer som berörs av
beslutet. Ett lagakraflvunnet beslut om bostadsanvisningsområde skall delges
de husägare som berörs.

Ett
beslut om bostadsanvisningsområde får överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslul får överklagas hos regeringen.

Del
konstateras i promemorian att många kommuner riktat kritik mot det nuvarande
anvisningssystemet och framför allt mot bostadsanvisningslagen, som anses
administrativt svår att tillämpa. Svårigheterna ligger bl.a. i
beslulsfördelningen mellan kommunstyrelsen och kommunfullmäktige när ett
bostadsanvisningsområde skall beslutas, delgivningsförfaran-del och
besvärsförfarandet efter ett sådant beslut, de bristande möjlighetema att göra
undantag för vissa kategorier husägare samt att kontrollera att husägarna
fullgör sina skyldigheter enligt lagen. Kritik har också riktats mot att inte
hela kommunen kan vara ett bostadsanvisningsområde.

Kritiken
mot bostadslåneförfaltningarna gäller framför allt de bristande
kontrollmöjligheterna och det förhållandet att sanktioner saknas mot de
fastighetsägare som inte fullgör skyldigheterna mot kommunerna.

Mol bakgrund av den
framförda kritiken och på gmnd av att några

avsevärda förbättringar inom ramen för det nuvarande systemet inte går

att uppnå, föreslås i promemorian atl den nuvarande bostadsanvisnings- 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

lagen
upphävs och att en helt ny lag om kommunal anvisningsrätt till Prop.
1987/88:35 bostadslägenheter införs.

Huvudprincipen
enligt promemorieförslaget är att anvisningsrätten tillförsäkras kommunen
genom överenskommelser mellan kommunen och husägarna eller deras
organisationer. Om det inte går eller om en husägare inte följer en
överenskommelse, kan kommunen begära ett beslut om anvisningsrätt hos
hyresnämnden beträffande bostadslägenheterna i ett visst hus. Nämnden skall då
göra en avvägning mellan kommunens och den enskilde husägarens intressen. Ett
beslul om anvisnirigsrätt kan förenas med vite. Det generella förfarandet med
att fastställa bostadsanvis-ningsområden behövs därmed inte längre.

För
kommunemas del knyter sig behovet av en anvisningsrätt i första hand till en
brist på bostäder. Denna brist kan vara allmän, men ocksä begränsad till vissa
områden i kommunen eller till vissa kategorier boende som av olika skäl har
svårt att göra sig gällande på bostadsmarknaden. Ett annat motiv för
anvisningsrätten är att den utgör ett medel att motverka en ensidig befolkningssammansättning
i vissa bostadsområden. Utöver vad jag anförde i samband med remissen till
lagrådet kan här också nämnas den situationen att kommunen med stöd av plan-
och bygglagen (1987:10) har beslutat att det för vissa ombyggnader inom etl
bostadsområde får tillämpas lägre krav på standard m. m. än vad som normalt
gäller (3 kap. 10 §). I sådana fall kan det vara angeläget för kommunen att
försäkra sig om atl man får tillgång t. ex. fill de lägenheter inom området som
är lämpade för äldre och handikappade. Vad som anförs i några remissyttranden
är belysande för det bostadsförsöriningsbehov som kommunerna kan vara skyldiga
att tillgodose.

Socialstyrelsen
pekar i sitt yttrande bl.a. på de socialt, fysiskt och psykiskt resurssvaga
människorna och de handikappades situation. Arbetsmarknadsstyrelsen anför att
den i promemorian föreslagna lagstiftningen behövs, så att till kommunen
inflyttande arbetskraft och tillfällig arbetskraft kan beredas bostad. Statens
invandrarverk anför att praktiskt taget alla flyktingar bor i det allmännyttiga
bostadsbeståndet och atl kon-centrafionen till s. k. invandrartäta områden är
mycket stark. Också bostadsstyrelsen pekar på bostadsanvisningssyslemels
betydelse för flera gmpper som har en svag ställning på bostadsmarknaden, bl.
a. ungdomarna och de äldre. Flera andra remissinstanser tar upp motsvarande
frägor. Jag noterar ocksä att Sveriges fastighetsägareförbund, även om
förbundet inle önskar någon lagsfiftning på detta område, ställer sig bakom att
alla fastighetsägare i proportion till sitt lägenhetsinnehav bör acceptera att
ta emot socialt och ekonomiskt svaga hushåll.

De
allra flesta remissinstanserna som yttrat sig över promemorieförslaget har
tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot att bostadsanvisningslagen upphävs
och ersätts med en ny lagstiftning som bygger på de i förslaget angivna
principerna.

Även
jag ställer mig positiv till de förslag som läggs fram i promemorian.

Genom förslagen kommer många av de problem som är förknippade med

tillämpningen av det nuvarande anvisningssystemet att upphöra. En annan

fördel är att anvisningssystemet blir detsamma, oberoende av om anvis- 18

ningsrätl
tillförsäkras kommunen i samband med stafiig långivning eller i Prop.
1987/88: 35 andra sammanhang.

Jag
föreslår alltså att promemorieförslaget i allt väsentligt läggs till grund för
en ny lagstiftning om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter. Den nya
lagen bör i enlighet med vad lagrådet föreslagit benämnas lag om kommunal
bostadsanvisningsrätt.

En
utgångspunkt för det nya anvisningssystemet bör vara att kommunerna skall få
tillgång fill bostadslägenheter i sädan omfattning alt de kan fullgöra sina
uppgifter inom bostadsförsöriningen.

Som
har framgått i det föregående, har kommunerna redan i dag stora möjligheter alt
skaffa sig förmedlingsrätt fill lägenheter i hus som uppförs eller byggs om med
stöd av statliga bostadslån. Om länsbostadsnämnden har beslutat om att sådan
förmedlingsrått skall tillkomma kommunen, blir husägarna i de flesta fall
skyldiga att genom särskilda utfästelser, som utfärdas i samband med en ansökan
om lån, fillförsäkra kommunen förmedlingsrätt för samtliga bostadslägenheter i
huset. I det följande (avsnitt 2.2) skall jag ta upp de i promemorian
föreslagna ändringarna i detta system med anledning av det nya lagförslaget.
Jag vill dock redan nu understryka att kommunerna även i fortsättningen bör ha
en stark ställning när det gäller förmedlingsrätten fill lägenheter i statligt
belånade hus.

Kommunernas
ställning i förhällande till husägarna är däremot inte lika stark när det
gäller möjligheterna att anvisa sådana bostadslägenheter i det befinfiiga
bostadsbeståndet som successivt blir lediga. Detta har bl.a. samband med de
svårigheter som i dag föreligger att tillämpa bostadsanvisningslagen. Då det
nya lagförslaget bygger pä att överenskommelser skall träffas mellan kommunerna
och husägarna, måste lagstiftningen enligt min mening vara så utformad att
kommunernas förhandlingsposition gentemot husägarna även i dessa fall blir
förhållandevis stark. Systemet får å andra sidan inte innebära alt kommunen
helt kan diktera villkoren för anvisningsrätten. I stället måste
lagstiftningen utformas så att det sker en rimlig avvägning mellan allmänna och
enskilda intressen. Samtliga de regler som jag tar upp i det följande och som
gäller olika detaljer i lagförslaget syftar till att få genomslag vid de
förhandlingar som förs mellan kommunerna och husägarna eller deras
organisationer.

I
departementspromemorian (s. 40) fömtsatts att kommunen normalt fattar ett principbeslut
som innehåller ett bostadspolifiskt ställningslagande lill anvisningsrätten
och ger uttryck för de kommunala intenfionema för anvisningsrättens inriktning
och omfattning. Någon lagreglering av principbeslutet bedöms emellertid inte
vara påkallad. Det anförs också i promemorian att beslutet inte bör vara någon
obligatorisk fömtsättning för den kommunala anvisningsrätten. Kommunens
intentioner kan komma till uttryck även på annat sätt.

För egen del utgår jag
ifrån att man i kommunema diskuterar anvisnings-

rättens inriktning och omfattning mot bakgmnd av det aktuella bostadsför-

söriningsbehovet. Som jag skall återkomma fill (avsnitt 2.1.5) bör det

också ligga i kommunens eget intresse att på lämpligt sätt dokumentera

bostadsförsöriningsbehovet som underlag för den prövning som hyres

nämnden skall göra. Det kan alltsä behövas ett kommunalt beslut som 19

innehåller ett
bostadspolitiskt ställningstagande till behovet av anvisningsrätt och till
anvisningsrättens omfattning och inriktning. Några bestämmelser med krav att
sådana beslut skall finnas, bör dock inte införas.

Med en kommunal
anvisningsrätt ligger det i sakens natur att husägarnas bestämmanderätt blir
mer eller mindre inskränkt. Om anvisningsrätten utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med departementspromemorians förslag, kommer dock det
enskilda intresset enligt min mening att bli beaktat i tillräckligt stor
omfattning . Jag tänker bl.a. på skyddet mot ekonomiska förluster och mot
stömingar, skador och andra ölägenheter som möjligen kan uppkomma till följd av
anvisningsrätten. Jag tänker också på kravet att enskilda husägare inte får
missgynnas av anvisningsrätten i förhållande till andra och aft ett beslut om
anvisningsrätt inte skall meddelas, om det är oskäligt med hänsyn till det
intresse som husägaren kan ha att förfoga över lägenheterna. Mitt förslag
tillgodoser de intentioner som kommil fill uttryck i departementspromemorian på
de nu angivna punkterna.

Prop.
1987/88:35

2.1.2
Lagens tillämpningsområde

Mitt förslag: Den
nya lagen skall vara fillämplig på sådana bostadslägenheter i kommunen som
husägare upplåter med hyresrätt eller bostadsrätt för annat ändamål än
fritidsändamål. Anvisningsrätt kan avse lägenheter i hus med minst fyra
bostadslägenheter samt enbostadshus som är avsedda att uppliilas varaktigt.
Någon annan generell begränsning med hänsyn till upplåtelseform, ändamål med
upplåtelserna m. m. skall inte gälla. Sådana faktorer skall beaktas när
kommunen och husägaren träffar överenskommelse om anvisningsrätt och när
hyresnämnden prövar en ansökan om sådan rätt.

Departementspromemorian:
Överensstämmer med mitt förslag med den skillnaden att endast flerbostadshus
omfattas av den föreslagna lagens fillämpningsområde.

Remissinstanserna: Några
instanser pekar på att småhus som upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt
faller utanför förslaget i promemorian. Flera instanser, däribland Sveriges
fastighetsägareförbund, anser att begränsningar behövs när del gäller antalet
lägenheter i ett hus som skall omfattas av anvisningsrätten. Bl. a. de
bostadskooperativa organisafionerna anser att begränsningar bör införas när
det gäller bostadsrättsföreningar och andra kooperafiva upplåtelsefoi-mer.
Vissa remissinstanser framför också synpunkter när det gäller tjänstebostäder
och frifidsbostäder.

Skälen för mitt förslag:
Det nya anvisningssystem som jag föreslår, bygger på att överenskommelser skall
kunna uppnås mellan kommunen och husägarna eller deras organisafioner. Det
finns alltså goda möjligheter för parterna att utforma anvisningsrätten efter
vad som i det enskilda fallet kan anses skäligt. Som jag senare kommer att ta
upp, fmns det inom ramen för systemet också möjligheter för hyresnämnden att i
det enskilda fallet göra de undantag och andra begränsningar i anvisningsrätten
som kan vara påkallade.

20

Jag
vill också nämna att de stafiiga låneförfattningarna ger utrymme för Prop.
1987/88: 35 anvisningsrätt i en mycket vid omfattning, dvs. utan särskilda
undantag för vissa hustyper, upplåtelseformer m. m. Enligt min mening finns det
goda skäl att ha dessa författningar som utgångspunkt när den nya lagens tillämpningsområde
diskuteras. De utfästelser om anvisningsrätt som i fortsättningen lämnas för
att en husägare skall få statliga län kommer enligt mitt förslag att omfattas
av den nya lagstiftningen.

Mot
bakgmnd av vad jag nu har anfört och med hänsyn till det skydd för husägarnas
berättigade intressen, som jag kommer att föreslå, anscrjag att det bör
föreligga största möjliga frihet för kommunen att själv bestämma anvisningssystemets
inriktning och omfattning i kommunen.

Till
att bölja med bör anvisningsrätt enligt den nya lagen endast kunna erhållas när
det behövs för bostadsförsöriningen. Fritidsbostäder och lokaler bör alltså
falla utanför. Vidare bör lagens tillämpningsområde begränsas till sådana
bostadslägenheter som upplåts av husägaren. Andrahandsupplätelser och även s.
k. blockuthyrningar (se I § femte stycket hyreslagen) bör alltså undantas från
anvisningsrätt. Jag återkommer senare till vissa restriktioner för husägaren
att medverka till andrahandsupplätelser och överlåtelser av hyresrätt.
Anvisningsrätten bör vara knuten till det enskilda huset.

I
promemorian föreslås att lagstiftningen begränsas fill flerbostadshus, dvs. hus
med fler än två bostadslägenheter. Som bl. a. hyresnämnden i Göteborg påpekat i
sitt remissyttrande utesluts härigenom sådana småhus som regelmässigt upplåts
med hyresrätt eller bostadsrätt. Det är numera ganska vanligt med sådana
upplåtelser, och enligt min mening finns det knappast något vägande skäl för
att göra undantag för sådana småhus. Jag föreslår därför att enbostadshus, som
är avsedda att upplåtas varaktigt, skall omfattas av lagstiftningen.

Flera
remissinstanser anser att en begränsning bör göras med hänsyn till antalet
lägenheter i det hus som skall kunna omfattas av anvisningsräit. Sveriges
fastighetsägareförbund anser att lagstiftningen inte bör avse fastigheter med
mindre än tio lägenheter. Andra remissinstanser drar gränsen vid fem
bostadslägenheter.

Jag
kan ha förståelse för uppfattningen att begränsningar kan behövas i hus med ett
litet antal lägenheter. I sådana fall kan det lättare än annars uppkomma
störningar när anvisningsrätten utövas. Även andra förhållanden kan motivera
undantag.

Enligt
min mening bör fillämpningsområdet med avseende på antalet lägenheter i
flerbostadshus lämpligen bestämmas så, att anvisningsrätt endast kan avse
bostadslägenheter i hus med minst fyra bostadslägenheter. För sådana hus som
bör omfattas av lagstiftningen, men som har ett litet antal lägenheter, bör det
vara tillräckligt att hyresnämnden, som jag senare kommer att föreslå, får
möjlighet att vid prövning av en ansökan om anvisningsräit besluta om undantag
och andra begränsningar som kan vara påkallade av omständigheterna i det
enskilda fallet.

En fråga av principiell
art är om bostadsrättslägenheter och andra lägen

heter med kooperativ upplåtelseform skall omfattas av den nya lagen. HSB

anser i sitt remissyttrande att undantag bör göras för sådana lägenheter för 21

vilka gäller en särskild
turordning med krav på bostadssparande. Riks- Prop. 1987/88:35 byggen och
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisafion, SBC, anför näraliggande
synpunkter. Stockholms kooperativa bostadsförening, SKB, anser att föreningen
liksom hittills bör få förmedla de egna lägenheterna med full insyn från
bostadsförmedlingen.

För
egen del vill jag till en börian erinra om att den nuvarande bostadsanvisningslagen
inte gör något undantag för lägenheter som skall upplåtas med bostadsrätt.
Däremot är överlåtelser undantagna. Vad gäller bostadslåneförfattningarna har
kommunen i dag möjlighet att från bostadsförmedling göra undantag för
lägenheter vilka fömtsätter ett bostadssparande. Denna möjlighet har föranlett
flera kommuner att träffa överenskommelser med de bosladskooperafiva
organisaitionerna om att endast en viss andel av nyproducerade eller ombyggda
lägenheter skall förbehållas bostadsförmedlingen.

Min
uppfattning är att anvisningsmöjlighetema för bostadsrättslägenheter och andra
lägenheter med kooperafiv upplåtelseform varken bör utvidgas eller minskas i
förhållande fill vad som gäller i dag. En annan sak är att mitt förslag medför
att den kommunala anvisningsrätten ocksä i förhållande till
bostadsrättsföreningarna blir effektivare än för närvarande. Enligt min mening
motiverar alltså inte det turordningssystem som är kopplat till bostadssparande
eller föreningarnas kooperativa karaktär någon förändring av nuvarande
principer. Tvärtom anser jag att de bostadssociala målsättningarna om en rättvis
fördelning av bostadsutbudet och om att motverka boendesegregation motiverar
att samhället också fär del av bostadsrättslägenheterna för anvisning fill
bostadssökande i allmänhet. Produktion och ombyggnad av bostadsrältshus sker
för övrigt till stor del med statligt stöd. De skäl som åberopats mot att
bostadsrättsfastigheter och andra fastigheter med kooperativ upplåtelseform
omfattas av lagstiftningen motiverar emellertid — liksom för närvarande —
vissa begränsningar. Jag skall återkomma till delta.

Jag
föreslår alltså att kommunerna skall kunna erhålla anvisningsrätt fill sådana
lägenheter som skall upplåtas med bostadsrätt dels i samband med slallig
belåning på i huvudsak samma sätt som för närvarande, dels i andra fall genom
överenskommelser med bostadsrättsföreningarna eller deras organisafioner.
Eftersom anvisningsi-ätt inte skall förekomma vid överlåtelse av bostadsrätt,
kommer möjligheterna för kommunen att fillförsäkra sig anvisningsrätt i de
befintliga bostadsrättshusen att få betydelse framför allt för sådana hus i
vilka en övergäng från hyresrätt till bostadsrätt har ägt rum och där det
fortfarande finns ett antal lägenheter som är upplåtna med hyresrätt.

SBC
har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om en kommun som har

anvisningsrätt kan ställa krav på en bostadsrättsförening om upplålelse

form och upplåtelsevillkor. Med anledning av vad SBC anfört vill jag

stryka under att det är föreningarna själva som bestämmer om en ledig

lägenhet som omfattas av anvisningsrätt skall upplåtas med hyresrätt eller

bostadsrätt. Inom ramen för vad gällande lagstiftning medger, har för

eningarna också frihet att bestämma villkoren för upplåtelserna. Varken

promemorieförslaget eller milt förslag ger kommunen någon möjlighel alt 22

hos
hyresnämnden framtvinga ett beslut om viss upplåtelseform, vissa Prop.
1987/88: 35 avgifter m. m. eller villkor om hyror som avviker från
bmksvärdereglema.

Nägra
remissinstanser har tagit upp frägan i vilken utsträckning tjänstebostäder bör
omfattas av den nya lagstiftningen. Enligt promemorieförslaget, som i denna
del överensstämmer med vad som stadgas i 6 § andra stycket
bostadsanvisningslagen (se promemorian s. 63), har en husägare alltid rätt att
upplåta en lägenhet till en anställd, om upplåtelsen beror av anställningen och
lägenheten även tidigare varit upplåten till följd av anställning. Även om
regeln i promemorieförslaget inte är formulerad som ett undantag från lagens
tillämpningsområde, anser jag del lämpligt att behandla den nu.

Bostadsstyrelsen
avstyrker promemorieförslaget i denna del. I stället anser styrelsen att
husägarens intresse av att upplåta tjänstebostäder bör beaktas inom ramen för
den prövning som hyresnämnden skall göra vid ett beslut om anvisningsrätt. Jag
delar bostadsstyrelsens uppfattning i denna fråga.

Ett
exempel som bostadsstyrelsen tar upp är att arbetsgivare på vissa orter kan äga
en förhållandevis stor del av lägenhetsbeståndet. När lägenheterna enbart hyrs
ut till de anställda, har konsekvensen blivit att det finns två bostadsköer på orten,
vilket måste anses bostadssocialt oacceptabelt. Enligt min mening kan det i
det relaterade exemplet finnas skäl för att kommunen får anvisningsrätt fill en
del av de bostadslägenheter som finns i det arbetsgivarägda beståndet. Beroende
på det kommunala bostadsförsöriningsbehovet och omständigheterna i övrigt bör
hyresnämnden kunna göra olika begränsningar i den kommunala anvisningsrätten
fill förmån för arbetsgivaren. Begränsningarna kan t. ex. avse undantag för
vissa lägenheter eller en viss andel av de ledigblivna lägenheterna.

Ett
annat exempel är de s. k. fastighetsskötarbostäderna. Det är numera mindre
vanligt att särskilda lägenheter behövs för fastighetsskötare, eftersom
husägaren ofta anlitar entreprenörer för att sköta fastigheterna eller anordnar
s. k. samordnad fastighetsskötsel (se prop. 1986/87: 37 s. 22 f). Det är
framför allt i de mindre fastighetsförvaltningama som ett behov av särskild
bostad kan finnas. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet bör
hyresnämnden för de små fastighetsförvaltningarna kunna göra undantag från den
kommunala anvisningsrätten för en viss lägenhet eller för upplåtelse som
tjänstebostad av någon av de lägenheter som successivt blir lediga.

Vad
jag nu har sagt om hyresnämndens prövning bör också kunna fillämpas på andra
typer av tjänste- och personalbostäder när innehavet av bostaden beror av
anställning. Med en sådan ordning behövs varken något generellt undantag från
lagens tillämpningsområde eller en sådan form av undantag som föreslås i
promemorian.

I enlighet med
promemorieförslaget (se 6 § andra stycket) anser jag dock

att ett undantag är nödvändigt när en hyresgäst har tillförsäkrats återflytt

ning enligt 46 § tredje stycket hyreslagen. I övrigt anscrjag inte att några

undantag är erforderliga. Det betyder t.ex. att även möblerade bostäder

som husägaren regelmässigt upplåter med hyresrätt kommer att omfattas

av lagen. 23

Sammanfattningsvis innebär
den av mig förordade ordningen i huvudsak att den nya lagen blir tillämplig på
alla bostadslägenheter i kommunen som husägare upplåter med hyresrätt eller
bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål. Anvisningsrätten kan avse
bostadslägenheter i hus med minst fyra bostadslägenheter eller i sådana
enbostadshus, som är avsedda att upplåtas varaktigt. Någon annan generell
begränsning med hänsyn fill upplålelseform, ändamål med upplåtelserna m. m. bör
inte införas. Sådana faktorer skall i stället beaktas när parterna träffar
överenskommelse om anvisningsrätt eller när hyresnämnden prövar ansökningar om
sådan rätt.

Prop.
1987/88: 35

2.1.3
Överenskommelser om anvisnirigsrätt m. m.

Mitt förslag: En
kommun kan erhålla anvisningsrätt anfingen genom en utfästelse av husägaren
eller genom ett beslut av hyresnämnden. En utfästelse om anvisningsräit, som
görs av husägaren, skall vara skriftlig och innehålla vissa gmndläggande
uppgifter för anvisningsrätten. Utfåstelsen gäller mot en ny husägare. Den får
inte förenas med villkor om skadestånd eller vite.

Departementspromemorian:
Överensstämmer med mitt förslag med den skillnaden att en utfästelse om
anvisningsrätt behöver vara skriftlig endast om den skall gälla mot en ny
husägare.

Remissinstanserna:
Bostadsdomstolen och hyresnämnderna har tagit upp frågor om utfästelsernas form
och innehåll och hur de bör sanktioneras. Nägrä instanser, bl. a. Stockholms
kommun och Bostadsförmedlarnas yrkesförening, anser att sådana utfästelser om
anvisningsrätt som utfärdas i samband med statlig beläning bör kunna förenas
med vite.

Skälen för mitt förslag:
Jag har tidigare anfört att jag ansluter mig till de principer för den nya
lagstiftningens utformning som föreslås i departementspromemorian. Enligt min
mening löses anvisningsfrågorna bäst, om det finns ett förtroendefullt
förhållande mellan kommunen och husägarna. Såsom många remissinstanser
framhållit, utgör därför överenskommelser mellan kommunen, å ena sidan, och
husägarna eller deras organisationer, å den andra, den bästa garanfin för att
kommunema skall få tillgång till lägenheter i sådan omfattning som behövs för att
de skall kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen.

Med detta synsätt blir den
möjlighet som kommunerna får att utverka ett beslut om anvisningsrätt hos
hyresnämnden, ett slags sanktion mot de husägare som inte vill följa
husägarorganisafionens rekommendafioner eller en utfästelse om anvisningsrätt
som husägaren själv lämnat.

En tanke bakom mitt
förslag är att kommunen inte skall behöva vända sig fill varie husägare för att
få till stånd en utfästelse om anvisningsrätt. I allmänhet torde det i stället
vara mest praktiskt och fördelaktigast för både kommunen och husägarna om de i
stället söker uppnå en generell överenskommelse om anvisningsrätt, där
kommunen och husägarnas organisation på orten är parter. Som framgår av
departementspromemorian (s. 19) finns det redan i dag sådana överenskommielser
på flera orter.

24

De
generella överenskommelserna torde oftast leda till att organisatio- Prop.
1987/88: 35 nen rekommenderar sina medlemmar att följa överenskommelsen. Rekommendationen
kan innebära att husägarna skall undertätta kommunen om ledigblivna lägenheter
så att anvisning kan ske av någon bostadssökande. I förhållande till kommunen
blir alltså den enskilde husägaren inte direkt förpliktad genom en sådan
överenskommelse. Däremot har organisationen intresse av att överenskommelsen
följs och torde därför kunna vidta medlemsdisciplinära åtgärder mot den
husägare som inte följer överenskommelsen.

Något
hinder bör givetvis inte föreligga mot att de enskilda medlemmarna utfärdar en
fullmakt för organisationen att träffa en överenskommelse om anvisningsrätt med
kommunen. Överenskommelsen får i så fall samma verkan som om husägaren själv
lämnar en utfästelse om anvisningsrätt. Alt gå så långt att en överenskommelse
om anvisningsrätt som träffas mellan kommunen och en organisation av husägare
omedelbart skulle förplikta husägaren i förhållande till kommunen kan enligt
min mening inte komma i fråga.

För
en kommun bör incitamenten att träffa en generell överenskommelse med
organisationerna vara att ett samlat grepp kan tas över anvisningsverksamheten
och att ett förtroendefullt förhållande kan skapas till husägarna. De
administrativa fördelama med att träffa sådana överenskommelser är också
uppenbara. För organisationernas del bör incitamenten till att träffa generella
överenskommelser vara att gemensamma intressen hos husägarna kan tas till vara
och att omfattningen och inriktningen av anvisningsverksamheten kan påverkas.

Hyresnämnden
i Stockholm berör i sitt remissvar den risk som kan finnas för att
förhandlingama mellan kommunen och husägarganisationen strandar, med påföljd
att kommunen i stället får vända sig till hyresnämnden med ett mycket stort
antal ansökningar om anvisningsräit. Både kommunen och hyresnämndema kan då
utsättas för stora påfrestningar. För att förebygga uppkomsten av en sådan
situation, borde det enligt nämnden kunna övervägas att efter mönster från
hyresförhandlingsområdet rekommendera parterna att inrätta ett centralt
partssammansatt organ för atl bilägga tvisten. Företrädare för Kommunförbundet,
SABO och Sveriges fastighetsägareförbund skulle kunna ingå i detta organ.

Om parterna har ett
intresse av ett sådant organ som hyresnämnden

förespråkar, ställer jag mig givetvis positiv till delta. Min förhoppning är

emellertid att anvisningsfrågorna skall lösas utan tvistigheter. Avsikten är

givetvis inte att kommunen ensidigt skall kunna diktera villkoren i anvis-

ningsöverenskommelsema. Mitt förslag innebär alltså inte nägon obligato

risk bostadsförmedling av alla lägenheter i kommunen. Å andra sidan

skulle det vara ansvarslöst och skada faslighetsägareorganisalionen om

denna, i ett läge där bostadsförsöriningen sä kräver, skulle motverka

intentionerna bakom lagstiftningen enbart ufifrån vetskapen om att kom

munen måste få frågorna om anvisningsrätt underställda hyresnämndens

prövning. En sådan omgång, som givetvis inte är omöjlig för kommunen

att genomföra, utgår jag från att båda parter har intresse av att undvika.

Jag har alltså stora förhoppningar om att systemet med generella överens- 25

kommelser skall fungera i
praktiken.

I det följande (avsnitt
2.1.5) återkommer jag till vilken verkan en generell Prop. 1987/88: 35
överenskommelse bör ha vid hyresnämndens prövning av ett enskilt fall om
anvisningsrätt.

Med
den av mig föreslagna ordningen blir det framför allt i de fall då en

enskild husägare inte följer de rekommendationer som hans organisation '

har
gjort, eller då den enskilde husägaren står utanför organisationen, som
kommunen får anledning att vanda sig direkt till husägaren med syfte alt uppnå
en utfästelse om anvisningsrätt från denne. Det kan också länkas all en
husägare själv lar initiativ till en överenskommelse med kommunen om
anvisningsrätt.

Om
en husägare inte följt organisationens rekommendation, kan det i vissa fall
finnas anledning för kommunen att, i stället för att försöka få en utfästelse
av husägaren, vända sig direkt till hyresnämnden med en ansökan om ett beslut
om anvisningsriitt. Enligt min mening bör det, till skillnad från vad som
föreslås i promemorian, inte finnas något hinder för detta. Jag återkommer till
den frågan längre fram (avsnitt 2.1.4).

En
utfästelse om anvisningsrätt bör i huvudsak innehålla samma typ av uppgifter
som en generell överenskommelse. Det gäller till en börian vilka bostadslägenheter
som omfattas av utfästelsen och vilken omfattning anvisningsrätlen skall ha i
övrigt - t. ex. om alla eller endast en viss del av de lediga lägenheterna
skall gå till kommunen för anvisning, om vissa upplåtelser skall vara
undantagna etc Det gäller också husägarens skyldigheter, t. ex. att anmäla
lediga lägenheter fill kommunen, fidsfrister, de fömtsättningar som skall
gälla för att en anvisad sökande skall kunna nekas upplåtelse och husägarens
skyldighet att lämna uppgifter för kommunens kontroll av anvisningsrätten. Det
kan också gälla den tid under vilken anvisningsrätlen skall gälla.

Bostadsdomslolen
har i sitt remissyttrande föreslagit att en utfästelse om anvisningsrätt alltid
bör vara skriffiig och alt de gmndläggande kraven på innehållet bör anges i
lag. Flera hyresnämnder tar också upp frågan om utfästelsernas innehåll.

För
egen del kan jag ansluta mig till bostadsdomstolens förslag. Jag utgår därvid
ifrån att den skriftliga formen är av slor prakfisk betydelse för framför allt
kommunerna, som undantagslöst torde fordra skriftlig dokumentation av
husägarna. Den skriftliga formen och vissa gmndläggande krav på utfästelsens
innehåll är också en förutsättning för att en utfästelse skall kunna gälla mot
en ny ägare av fastigheten, vilket jag kommer att föreslå i det följande. Man
uppnår också att utfästelsernas innehåll preciseras och undviker diskussioner
om vad som kan ha överenskommits muntligen.

Jag
föreslår alltså att det i lagförslaget tas upp en bestämmelse om alt en utfästelse
om anvisningsräit skall vara skriffiig och att den skall innehålla uppgifter om
de bostadslägenheter som omfattas av utfästelsen, husägarens skyldigheter med
anledning av anvisningsrätten samt den tid under vilken anvisningsrätten skall
gälla.

I
promemorian föreslås att en utfästelse inte får förenas med vite.

Endast hyresnämnden bör enligt förslaget få förelägga vite. Jag ansluter

mig till promemorieförslaget i denna del. Enligt min mening skulle nämli- 26

gen
ett viteshot redan i en utfästelse om anvisningsrätt ge kommunen en alltför
stark ställning i förhållande till husägaren och bryta de principer på vilket
lagförslaget vilar. Mycket av den frihet som parterna bör ha att reglera
anvisningsfrågorna går härigenom förlorade.

Förbudet
att sätta ut vite bör gälla oberoende av om utfästelsen utfärdas i anslutning
till att etl statligt bostadslån tas upp eller om den lämnas i annat
sammanhang. Jag kan därför inte ansluta mig till vad bl.a. Stockholms kommun
och Bostadsförmedlarnas yrkesförening föreslagit om att en utfästelse i samband
med upptagande av statligt lån bör kunna förenas med vite. Inte heller kan jag
ansluta mig till vad bl.a. hyresnämndema i Malmö och Örebro föreslagit om att
ett brott mot en utfästelse om anvisningsrätt bör kunna föranleda skadestånd
för s.k. icke-ekonomisk skada som förekommer bl. a. enligt
hyresförhandlingslagen (1978: 304). En sådan princip är enligt min mening inte
lämplig i förhållandet mellan en kommun och en husägare. Det bör alltså
föreskrivas att en utfästelse om anvisningsrätt inte får förenas med villkor
om skadestånd eller vite.

En konsekvens av mitt
förslag är att den husägare som bryter mot en utfästelse om anvisningsrätt
eller en generell överenskommelse om sådan rätt inte omedelbart drabbas av
någon sanktion. Detta kan möjligen uppfattas som en svaghet i förslaget. Jag
anser dock att kommunens möjlighet att ansöka hos hyresnämnden om ett beslut om
anvisningsrätt, som enligl vad jag senare föreslår skall kunna förenas med
vite, är fullt tillräckligt för att systemet skall kunna fungera pä ett
tillfredsställande sätt.

Prop. 1987/88: 35

2.1.4
Förutsättningarna för hyresnämndens prövning

Mitt förslag:
Någon särskild formell förutsättning, såsom att husägaren vägrat lämna en
utfästelse till kommunen om anvisningsrätt eller inte uppfyller en redan lämnad
utfästelse, bör inte uppställas för att hyresnämnden skaU kunna pröva en
ansökan om anvisningsrätt.

Departementspromemorian:
Hyresnämnden får ta upp en ansökan från kommunen om anvisningsrätt till
prövning endast om en husägare efter skriftlig begäran vägrat att lämna en
utfästelse till kommunen om anvisningsrätt eller husägaren inte uppfyller en
redan lämnad utfästelse.

Remissinstanserna: Endast
ett par remissinstanser, bostadsdomstolen och hyresnämnden i Göteborg, har
riktat kritik mot departementspromemorians förslag. Hyresnämnden anför för sin
del att den i promemorian föreslagna regeln inte är praktiskt genomförbar och
att den därför bör slopas.

Skälen för mitt förslag:
Jag vill till en börian framhälla att jag ansluter mig fill den princip som
kommer till uttryck i departementspromemorian och som innebär att hyresnämndens
prövning inte bör påkallas innan kommunen försökt att nå en avlalsmässig
uppgörelse med husägaren eller dennes organisation. Även när en husägare inte
följer en lämnad utfästelse om anvisningsrätt, kan det många gånger vara en
fördel om kommunen i stället för att vända sig direkt till hyresnämnden, söker
åstadkomma rättelse efter kontakt med husägaren.

27

Den
fråga som nu skall tas upp är, om det i enlighet med promemorieför- Prop.
1987/88: 35 slaget bör uppställas särskilda fömtsättningar för att hyresnämnden
skall kunna ta upp en ansökan om anvisningsrätt till prövning.

Jag
behandlar först det fallet att husägaren inte har lämnat någon utfästelse om
anvisningsrätt. För att kommunen dä skall få frågan om anvisningsrätt prövad
av hyresnämnden, krävs enligt promemorieförslaget att kommunen visar att
husägaren efter en skriftlig begäran har vägrat att lämna en utfästelse.
Hyresnämnden i Göteborg anser att en sådan reglering inte är praktiskt
genomförbar. Skulle en kommun - i strid mot andemeningen i lagen - föra frågan
om anvisningsrätt till hyresnämnden utan föregäende framställning till
husägaren, anser nämnden att detta skall beaktas vid handläggningen genom att
hyresnämnden akfivt verkar för en överenskommelse mellan parterna.

Jag
delar uppfattningen att promemorieförslaget i denna del knappast är praktiskt
genomförbart. Det skulle också framstå som onödigt formalis-fiskt om kommunen,
sedan det visat sig att en husägare inte följer en generell överenskommelse om
anvisningsrätt, skulle behöva iaktta förfarandet med en skriftlig
framställning och efterföljande förhandlingar för att söka utverka en
utfästelse av husägaren. Den lösning som hyresnämnden har föreslagit för de nu
avsedda fallen finner jag ändamålsenlig. Den kräver inte heller några särskilda
beslämmelser utöver de handläggningsregler som redan finns i lagen (1973:188)
om artendenämnder och hyresnämnder.

När
det sedan gäller den andra situationen, dvs. när husägaren enligt kommunens
uppfattning inle uppfyller en redan lämnad utfästelse om anvisningsrätt, torde
promemorieförslaget innebära att kommunen måste visa att utfästelsen har
åsidosatts för att hyresnämnden skall kunna ta upp en ansökan om anvisningsrätt
till prövning. Hyresnämnden i Göteborg synes anse att bevisbördan för kommunen
i dessa fall kan bli alltför svår. Även jag finner att kravet på bevisning har
ställts så högt att kommunernas möjligheter att få till stånd en prövning i
hyresnämnden kan bli beskurna på ett otillfredsställande sätt. Detta talar för
att även denna fömtsättning bör slopas. Mot en sådan lösning kan dock hävdas
att en husägare, som lämnat en utfästelse om anvisningsrätt, bör kunna utgå
från att kommunen inte skall kunna vända sig till hyresnämnden i andra fall än
då husägaren bryter mot utfästelsen.

I
och för sig skulle beviskravet på kommunen kunna sänkas så, att det skulle
räcka med att kommunen gör troligt att husägaren åsidosatt sina skyldigheter.
En regel med denna innebörd skulle emellertid knappast fylla någon egentlig
funktion, eftersom man måste kunna ulgå ifrån att kommunen inte vänder sig
fill hyresnämnden utan att det finns vägande skäl för detta. Det synes enligt
min mening inte finnas någon annan godtagbar lösning än att slopa även den nu
diskuterade förutsättningen för hyresnämndens prövning.

Detla innebär att
husägarens intresse av att utfästelsen lämnas ombbad,

i viss utsträckning får stå tillbaka för kommunens intresse av att kunna

reagera mot illojala förfaranden från husägaren när skäl därtill föreligger.

Jag anser emellertid att det i stället för den nu slopade regleringen, bör

öppnas möjlighet för hyresnämnden att, inom ramen för den materiella 28

prövningen av anvisningsfrågan,
i vissa fall ogilla en ansökan från kommunen när det redan finns en utfästelse
om anvisningsrätt och det saknas anledning att ersätta utfästelsen med ett
beslut om anvisningsrätt. Jag kommer strax tillbaka till detta (avsnitt 2.1.5).

Prop. 1987/88:35

2.1.5
Hyresnämndens beslut om anvisningsrätt

Mitt förslag:
Hyresnämnden skall meddela kommunen anvisningsrätt, i den utsträckning det
behövs för bostadsförsöriningen. Anvisningsrätt får dock inte beslutas i den
mån det är oskäligt med hänsyn till det intresse som husägaren kan ha att
förfoga över lägenheterna. Hyresnämndens beslul får förenas med vite.

Departementspromemorian:
Överenstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta instanserna har lämnat förslaget utan erinran. Några instanser har
haft synpunkter pä delar av förslaget. Bostadsdomstolen anser att det måste
finnas utrymme för en reell behovsprövning och en intresseavvägning mellan
kommunen och husägaren. Hyresnämnden i Göteborg och Sveriges
fastighetsägareförbund har synpunkter på preciseringen av det kommunala
beslutet om vad som behövs för bostadsförsörjningen. SBC avstyrker att en
generell överenskommelse om anvisning, på det sätt som anges i lagförslaget i
departementspromemorian, skall vara vägledande för hyresnämndens prövning.
Karlstads kommun tar upp samma fråga.

Skälen för mitt förslag:
När en ansökan om anvisningsrätt kommer in till hyresnämnden, bör nämnden på
vanligt sätl söka förlika parterna. Misslyckas detta, måste nämnden göra en
sakprövning av ansökningen. Som jag tidigare har anfört skall denna prövning
innefatta en avvägning mellan, å ena sidan, kommunens intresse av att få
tillgång till lägenheter i sådan omfattning att uppgifterna inom
bostadsförsöriningen kan fullgöras och, å andra sidan, husägarens intresse av
att själv förfoga över lägenheterna i sitt hus. Jag skall nu närmare redovisa
min syn på bl. a. denna intresseavvägning.

En
kommun som avser att utnyttja möjligheterna fill bosladsanvisning, mäste
självfallet ha en organisation för detta. I vart fall mäste det finnas en
bostadsförmedling som kan anvisa bostadssökande. Organisafionen mäste också ha
vissa ekonomiska resurser. Med hänsyn bl.a. till den intresseavvägning som
skall göras i frägor om anvisningsrätt, kan det emellertid dessutom behövas ett
bostadspolitiskt ställningstagande av kommunen till behovet av anvisningsrätt
och till anvisningsverksamhelens omfattning och inriktning. Jag har tidigare
tagit upp denna fråga (avsnitt 2.1.1).

Det
bör understrykas att ett kommunalt beslut som rör frågan om anvisningsrätt
inte är bindande för hyresnämnden eller för de enskilda husägarna. Ett sådant
beslut kan endast utgöra ett underlag för förhandlingarna med husägarna och för
hyresnämndens prövning i anvisningsärenden. En annan sak är att kommunens
bedömningar angående behovet för bostads-

29

försöriningen
normalt måsle fillmätEis stor betydelse, bl. a. på gmnd av det Prop.
1987/88: 35 ansvar som kommunerna har i detta avseende. Det kan t.ex. gälla att
anvisningsrätt behövs för alt motverka bostadsbrist inom vissa delar av
kommunen.

Det
bör alltså ligga i kommunens eget intresse atl på lämpligt sätt göra de nu
avsedda ställningstagandena och att se fill alt de är underbyggda på ett sådant
sätt att hyresnämnden får ett ändamålsenligt underlag för sin prövning. I den
mån kommunens dokumentation om behovet för bostadsförsöriningen inte är
sakligt underbyggt eller behovet inte är särskilt starkt uttalat eller, på gmnd
av ändrade förhållanden i kommunen detta har minskat, fär kommunens intresse
naturligtvis mindre tyngd vid avvägningen mot det intresse som åberopas på
husägarsidan. Jag skall i det följande ge några exempel på frågor som kan vara
lämpliga att behandla i kommunens beslut.

Till
att böria med kan motiven för anvisningsrätten anges. Detta kan ske genom
uppgifter om föreliggande brist på lågenheter inom kommunen eller delar av
denna samt genom uppgifter om antalet bostadssökande m.m. Om motivet är atl
motverka en ensidig befolkningssammansättning i vissa delar av kommunen, kan
anges vilka delar som avses, i vilka avseenden befolkningssammansättningen är
ensidig och hur detta kan motverkas.

Av
kommunens beslul kan också framgå inom vilka delar av kommunen som
anvisningsrätlen behövs. Begränsningar till vissa lägenhetstyper, storleken på
fastigheter, upplåtelseformer m.m. kan behöva göras. Det kan ibland också
finnas anledning att ta ställning fill om anvisningsrätt skall göras gällande i
såväl nyproduktion och ombyggnad som det befintliga beståndet. Kommunen kan
naturligtvis också begränsa beslutet fill att avse enbart hus med statlig
långivning.

Ibland
kan det också vara lämpligt att ange vilka befolkningsgmpper, ungdomar,
invandrare etc, som bör tillgodoses genom anvisningsrätten. Inget hindrar att
kommunen hänvisar fill särskilda turordningsregler som gäller för
bostadförmedlingen inom kommunen.

Lämpligen
kan det kommunala beslutet också innehålla behövliga delegationsbeslut för
anvisningsverksamhetens praktiska handhavande samt övriga uppgifter som har
belydelse för hur kommunen praktiskt kan gå till väga för att erhålla
anvisningsrätt.

Jag
skall nu gå över till att behandla de intressen på husägarens sida som bör ha
betydelse vid den avvägning som hyresnämnden skall göra. Härvid ansluter jag
mig till de rekvisit som ställs upp i promemorieförslaget och mot vilka
remissinslanserna inte haft något att erinra. Dessa innebär alt hyresnämnden
skall meddela kommunen anvisningsrätt, om det inte är oskäligt med hänsyn fill
att särskilda villkor gäller för upplåtelse av lägen-hetema i huset, husägarens
särskilda behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Vad först gäller
rekvisitet att särskilda villkor gäller för upplåtelse av

lägenheterna i huset, nämns i promemorian som exempel att en stiftelse

kan ha ett sådant speciellt ändamål att det skulle vara oskäligt mot husäga

ren, om vem som helst fick flytta in i stiftelsens hus. Vidare nämns olika

former av kategoribostäder. Det kan alltså vara fråga om bostäder för äldre 30

eller
för ungdomar eller någon form av servicehus eller kollektivhus. Prop.
1987/88:35

Många
gånger torde kommunen i sådana fall inte ha anledning att söka få

fill
stånd en utfästelse från husägaren om anvisningsrätt eller ett beslut av

hyresnämnden.
Kommunen kan emellertid ha behov av att kunna erbjuda

vissa
kategorier bostadssökande och ibland även andra sökande lägenheter

i
sådana hus. En begränsning av anvisningsrätten torde då regelmässigt

visa
sig nödvändig, för att den inte skall komma i strid med de villkor som

gäller
för upplåtelse i huset.

I
det föregående (avsnitt 2.1.2) harjag föreslagit att även bostadsrältslägenheler
och andra lägenheter med kooperativ upplåtelseform skall omfattas av
lagstiftningen. Anvisningsrätten bör emellertid regelmässigt begränsas i dessa
fall. Detta gäller framför allt, om del som särskilt villkor för upplåtelse
gäller en viss turordningsrätt med krav på bostadssparande. Upplåtelseformen i
sig motiverar emellertid också begränsningar i dessa fall.

Störst
betydelse har anvisningsrätlen för bosladsrätlslägenheler m.fl. vid
nyproduktion och ombyggnad. Eftersom utfästelse om anvisningsrätt då kan utgöra
ell villkor för statlig belåning, torde frågan sällan komma under hyresnämndens
prövning, åven om möjligheter finns därtill enligt vad jag föreslår i det
följande (avsnitt 2.2). Anvisningsrätt kan emellertid bli aktuell i hus där det
skett en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt eller till annan kooperativ
upplåtelseform.

Begränsningarna
i anvisningsrätten för bostadsrättslågenhelernas del torde regelmässigt komma
att utformas, så alt endast vissa lägenheter eller en viss andel av
lägenheterna skall omfattas av anvisningsräit. För nyproduktionen nämns i
departementspromemorian (s. 46) atl Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling träffat en överenskommelse med HSB om atl 20 procent av
lägenheterna skall anvisas av bostadsförmedlingen. Jag anser att den andelen
kan vara en rimlig riktpunkt för hyresnämnden i fråga om den högsta andel av
bostadslägenheterna i huset som bör kunna bli föremål för kommunal
anvisningsräit. Särskilda skäl kan dock någon gång motivera en högre gräns.
Till frågan om vilken verkan generella överenskommelser mellan kommunen och en
bostadsrältsorgani-sation på orten bör ha, skall jag strax återkomma.

Det
andra rekvisitet som hyresnämnden bör beakta vid skälighetspröv-ningen är om
husägaren har någol särskill behov av att själv disponera över lägenheterna i
huset. Säsom anförs i promemorian kan husägaren t. ex. ha behov av lägenheter i
huset för evakuering av nägol annat hus som snart skall byggas om. Man kan
ocksä länka sig att en lägenhet har en mycket speciell utformning som gör att
husägaren själv bör få hyra ut den. Om husägaren själv bor i en lägenhet, kan
del också vara rimligt atl undanta lägenheten från anvisningsrätten om
husägaren vill hyra ut lägenheten till någon närslående. Andra särskilda skäl
kan säkert också tänkas. Ett beslut av hyresnämnden kan i nu avsedda fall
resultera i att en eller flera lägenheter undantas från anvisningsrätten eller
att förbudet att upplåta lägenheter inte skall gälla för vissa ändamål.

En husägare kan ha ett
särskilt behov av alt upplåta tjänste- eller

personalbostäder då upplåtelserna beror av anställningen. Som jag tidigare 31

tagit
upp (avsnitt 2.1.2) kan ett beslut om anvisningsrätt behöva begränsas Prop.
1987/88: 35 med hänsyn härtill. Husägarens behov av dessa lägenheter framgår
oftast av att det finns ett kollektivavtal som inskränker hyresgästernas besittningsskydd
till lägenheterna (se prop. 1986/87: 37 s. 24 f). 1 dessa fall är det oftast
rimligt att husägaren fortlöpande får förfoga över lägenheterna för sina
anställda, men som jag tidigare framhöll kan det finnas situationer där
kommunens behov av lägenheter för de bostadssökande i allmänhet bör leda till
att anvisningsrätt meddelas, i vart fall för en del av lägenheterna. I det
föregående (avsnitt 2.1.2) harjag också berört fastighetsskötarbostäderna och
när undantag bör ske för dessa.

I
sådana fall där hyresförhållandets bestånd inle beror av anställningen, dvs. då
hyresförhållandet kan komma att bestå även efter det att anställningen upphör,
är förhållandena ofta sådana att husägaren tillhandahåller lägenheterna av
rekryteringsmässiga skäl eller allmänt för att ge de anställda vissa förmåner.
I dessa fall anscrjag att begränsningar i anvisningsrätten, i strid mot ett
yrkande av kommunen, bör göras endast om mycket vägande skäl talar för detta.
När det gäller rekrytering av arbetskraft, kan det emellertid ofta tänkas atl
kommunen själv har ett intresse av att arbetsgivaren tillhandahåller bostäder.
Anvisningsrätten kommer då inte att aktualiseras, eller också finns det stora
möjligheter att parterna kommer överens i frägan.

Det
förekommer att husägare tillämpar syslem som innebär att de boende efter viss
turordning bereds möjlighet att hyra annan bostadslägenhet inom husägarens eget
bestånd utan atl anvisning av den nya bostaden sker via bostadsförmedlingen
(s.k. interna bytesköer). Sådana system kan vara utformade på olika sätt. I den
mån lägenheter friställs som i och för sig skulle kunna omfattas av kommunens
anvisningsrätt, bör kommunen enligt min mening kunna motsätta sig att
lägenheterna reserveras för den interna byteskön. Om kommunen själv tillämpar
ett sådant system genom sina allmännyttiga bostadsföretag, fär det emellertid
anses oskäligt om inte också andra husägare fär tillämpa samma system.
Hyresnämnden bör då kunna göra den begränsning av anvisningsrätten som påkallas
av atl husägaren kan behöva förfoga över lägenheterna för byteskön.

Vad
härefter gäller frågan om anvisningsrätt kan vara oskäligt med hänsyn till
övriga omständigheter, vill jag först hänvisa till vad jag tidigare anfört
(avsnitt 2.1.2) om lagens fillämpningsområde för de små fastigheterna. Någon
gång kan det här vara påkallat med undantag för vissa lägenheter eller, om
speciella skäl föreligger, att en ansökan om anvisningsrätt lämnas helt utan
bifall.

Jag
vill också anknyta till vad jag anfört (avsnitt 2.1.4) om en husägares

intresse av att en utfästelse om anvisningsrätt lämnas ombbad under den

tid som utfästelsen gäller, om inte illojala förfaranden från husägaren eller

ändrade förhållanden påkallar att kommunen vänder sig fill hyresnämnden

med en ansökan om anvisningsrätt. Gör kommunen inte ens gällande att

något av dessa förhållanden föreligger eller finns det i övrigt inte något

särskill skäl till att utfästelsen ersätts med ett beslut om anvisningsrätt,

måste det enligt min mening anses oskäligt mot husägaren om ett sådant

beslut meddelas. Kommunens ansökan bör då ogillas. 32

I
promemorian föreslås att del inom ramen för nämndens skälighetsbe- Prop.
1987/88: 35 dömning också bör beaktas att anvisningsrätten utövas rättvist
mellan olika husägare. Som det framhålls i promemorian fär det inte vara så,
att en speciell husägare måste acceptera anvisning i betydligt högre grad än
andra. Den kommunala likabehandUngsprincipen gäller även på della område.
Olika behandling mellan olika gmpper av husägare eller mellan husägare i olika
stadsdelar eller områden kan däremot få accepteras, om det har sin bakgmnd i
bostadssociala förhållanden eller i bostadsförsöriningsbehovet, t. ex. för att
motverka en ensidig befolkningssammansält-ning.

Under
uppbyggnadsskedet av den kommunala anvisningsverksamheten och särskilt om
kommunen inte kunnat uppnå nägon generell överenskommelse med en organisation
av husägare, kan det komma att hävdas atl husägarna behandlas olika.
Övergångsproblem av delta och liknande slag får enligt min mening accepteras,
liksom att någon absolut rättvisa givelvis inte går att uppnå. Som jag senare
kommar att föreslå (avsnitt 2.1.6), skall en husägare endast om det är
uppenbart att han missgynnas kunna få ett beslut om anvisningsrätt hävt eller
ändrat.

Med
frägan om likabehandling av husägare sammanhänger också frågan om hur sådana
generella överenskommelser som kommunen har träffat med en organisation av
husägare bör inverka på hyresnämndens prövning. Promemorieförslagets avfattning
innebär i denna del atl överenskommelserna skall vara vägledande vid den
prövning som nämnden skall göra. En remissinstans, SBC, har riktat kraftig
krifik mot förslaget i denna del och bl. a. anfört att organisationen inte
känner till nägot annat fall där en sådan typ av överenskommelser "upphöjs
till norm för en lags tillämpning".

Avsikten
med promemorieförslaget torde inte vara sä långtgående som SBC synes vilja göra
gällande. För egen del anser jag att en generell överenskommelse skall ses som
elt viktigt underlag bland flera för den skälighetsavvägning som nämnden skall
göra. De generella överenskommelserna torde få sin största betydelse som ett
riktmärke för vad som i ett enskilt anvisningsärende kan åläggas en husägare.

Ett
exempel på att nämnden bör kunna bortse från en generell överenskommelse är,
säsom hyresnämnden i Göteborg anfört, om överenskommelsen bara avser en mindre
del av lägenhetsbeståndel i kommunen. Vad gäller bostadsrättsbeståndet bör
nägon störte betydelse i allmänhet inte heller tillmätas sådana
överenskommelser som träffas mellan kommunen och en bostadsrättsförening inför
produkfionen av ett nylt bostadsområde i kommunen. Om den andel lägenheter som
kommunen får förmedla enligt en sådan överenskommelse är ovanligt högt - 50
procent och högre kan förekomma i praktiken - kan detta ha speciella orsaker
som inle bör få inverka pä kommunens anvisningsrätt i andra fall.

Sammantaget
innebär det sagda att hyresnämnden skall meddela kom

munen anvisningsrätt i den utsträckning det behövs för bostadsförsörining

en. Anvisningsrätt får dock inte beslutas i den mån del är oskäligt med

hänsyn till atl särskilda villkor gäller för upplåtelse av lägenheterna i
huset,

husägarens särskilda behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga

omständigheter. 33

3
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

Det återstår i detta
sammanhang att la upp förslaget i departementspro- Prop. 1987/88: 35
memorian att hyresnämndens beslut skall kunna förenas med ett föreläggande om
vde.

I
det följande (avsnitt 2.1.7) behandlar jag rättsverkningarna av ett beslul om
anvisningsräit. I huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande
bo-stadsanvisningslag och förslaget i departementspromemorian föreslås förbud
för husägaren att upplåta en lägenhet, som omfattas av ett beslut om
anvisningsrätt av hyresnämnden, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon
annan än en bostadssökande som kommunen anvisar, eller till kommunen. Jag
kommer också att föreslå förbud för husägaren att i vissa fall medverka till
lägenhetsöverlåtelser och andrahandsupplätelser. Som en nyhet i förhållande
till bostadsanvisningslagen och förslaget i promemorian föreslås också ett
förbud för husägaren alt vägra upplåtelse till den som kommunen anvisar, om
upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet för husägaren.

Genom
4 § andra stycket lagen (1985:206) om viten har en möjlighet öppnats för en särskild
form av vite, som är klassificerat bland de s.k. löpande vitena. Om ett
vitesföreläggande innefattar ett förbud eller någon liknande föreskrift eller
det annars ;ir lämpligt, kan enligt stadgandet bestämmas att vitet skall
betalas varie gång förbudet eller föreskriften överträds. I
departementspromemorian föreslås att den nu nämnda formen för vite bör
tillämpas i fråga om de förbud som gäller med anledning av ett beslut om
anvisningsrätt. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot promemorieförslaget
i denna del.

Att
överträdelser av förbuden i 6 § bostadsanvisningslagen kan följas av böter är
enligt min mening en naturlig ordning med tanke på alt förbuden riktar sig till
ett störte eller mindre antal fasfighetsägare inom ett visst område -
bostadsanvisningsområdet. Situafionen blir annorlunda när förbuden enligt det
förslag som jag nu lägger fram, riktas till en viss husägare. Ett beslut av
hyresnämnden om anvisningsrätt skall som jag tidigare föreslagit avse
lägenheter i ett eller flera hus som tillhör samma husägare. Vid valet av
sanktionsform för sådana individuella beslut torde det stämma bättre överens
med rättsordningen i övrigt att välja vite än att i stället behålla
bötesstraffet. Jag anser dessutom att möjligheten att använda vite är en viktig
fömtsättning för att anvisningssystemet skall bli effektivt.

Lagrådet
har inte haft någonting att erinra mot den valda lösningen i fråga om
sanktioner som innebär att vite kan användas vid överträdelser av de angivna
förbuden. Enligt lagrådets mening bör emellertid hyresnämnden kunna välja den
form av vite som är mest ändamålsenligt i det särskilda fallet.

För
egen del anser jag att den i departementspromemorian och i lagrådsremissen
föreslagna formen av löpande vite är lämplig i förevarande sammanhang och att
denna form normall bör komma till användning när ett vitesföreläggande blir
aktuellt. Jag ansluter mig emellertid till lagrådets mening att hyresnämnden
bör kunna välja den form av vite som är mest ändamålsenlig i det särskilda
fallet. Hyresnämnden bör således inte genom lagbestämmelser bindas upp vid
någon viss form av vite.

När det gäller
möjlighetema för den enskilde husägaren att iaktta de

förbud som är förenade med ell beslut om anvisningsrätt torde några 34

problem knappast behöva
uppkomma beträffande det för anvisningsrätten primära förbudet, nämligen att
husägaren inte fär upplåta lägenheten fill någon annan än den som anvisas,
eller till kommunen. För de övriga förbuden kan det visserligen tänkas uppstå
svårigheter når en husägare i ett enskilt fall skall ta ställning fill vad som
är tillåtet och inte tillåtet. Jag skall återkomma fill denna fråga (avsnitt
2.1.7). Med syfte att den föreslagna ordningen skall fillgodose rimliga krav
på rättssäkerhet, kommer jag emellertid att föreslå vissa restrikfioner med
avseende på möjligheterna att döma ut ett förelagt vite.

Prop.
1987/88: 35

2.1.6
Omprövning, upphävande och ändring av ett beslut om anvisningsrätt

Mitt förslag: Ett
beslut om anvisningsrätt av hyresnämnden gäller tills vidare, men kan omprövas
efter fem år, om husägaren eller kommunen begär det. Om det föreligger någon
särskild anledning, såsom att det är uppenbart att husägaren missgynnas i
förhållande till andra husägare eller vållas stora ölägenheter av
anvisningsrätten, kan beslutet upphävas eller ändras även om fem år inte har
förflutit.

Departementspromemorian:
Ett beslut om anvisningsrätt av hyresnämnden skall gälla under fem år eller
den kortare tid som nämnden bestämmer. Om det föreligger någon särskild
anledning, kan beslutet dock upphävas.

Remissinstanserna:
Hyresnämnden i Göteborg anser att ett beslut om anvisningsrätt bör kunna ändras
om någondera parten har skäl fill det. Etl alternativ kan enligt nämnden vara
att ett beslut skall gälla tills vidare med rätl för partema att fä beslutet
omprövat. Hyresnämnden i Linköping anser också att beslutet bör kunna ändras.
Flera remissinstanser anser att den anvisningsrätt som kan etableras i samband
med stafiig långivning bör gälla under hela lånets löpfid.

Skälen
för mitt förslag: Vid en diskussion om varaktigheten av ett beslut om
anvisningsräit, bör enligt min mening en utgångspunkt vara atl kommunen under
en inte alltför kort tidrymd erhåller anvisningsrätt i oförändrad omfattning.
Endast om särskilda förhållanden föreligger bör beslutet kunna ändras. Dessa
utgångspunkter torde även ligga bakom promemorieförslaget. Jag anser
emellertid att förslaget bör kunna förbättras på en del punkter.

Vad först gäller tiden för
beslutets giltighet, ansluter jag mig till ett av de förslag som hyresnämnden i
Göteborg lagt fram, nämligen att beslutet skall gälla tills vidare med rätt för
endera parten att efter viss fid få beslutet omprövat av hyresnämnden. Nämnden
får då pä nytt ta ställning till om anvisningsrätt skall gälla enligt de
kriterier som tidigare förordats (avsnitt 2.1.5). Jag föreslår att omprövning
skall kunna ske fem år från det anvisningsbeslutet vann laga kraft.

Som
jag tidigare tagit upp (avsnitt 2.1.3), kan parterna vid statlig belåning
komma överens om att en utfästelse om anvisningsrätt skall gälla under hela
lånets löptid. Skulle i ett sådant fall hyresnämnden ha fattal etl beslul om
anvisningsrätt, kommer anvisningsrätten enligl mitt förslag alt

35

gälla fill dess
hyresnämnden efter omprövning meddelar ett nytt beslut. Om husägaren påkallar
en sädan omjjrövning redan efter fem år, kan det -under i övrigt oförändrade
förhållanden - inte anses oskäligt att beslutet skall fortsätta att gälla.

Jag skall nu gå över fill
frågan under vilka förutsättningar ett beslut om anvisningsrätt bör kunna
upphävas eller ändras redan innan fem år förflutit. I denna del anscrjag att
promemorieförslaget bör ändras så till vida att möjlighet inte bara skall ges
fill att upphäva ett beslut, om någon särskild anledning föreligger. En ändring
av beslutet i ett eller annat hänseende bör också vara möjlig att göra enligt
min mening.

De fömtsättningar som i
promemorian har föreslagits såsom grunder för ett upphävande av hyresnämndens
beslut, har inte mött någon erinran från remissinstanserna. Bostadsdomstolen
ifrågasätter dock om inte fömtsättningarna i vart fall enligt mofiven blivit
alltför restriktiva.

Mitt förslag innebär att
såväl husägaren som kommunen kan få eft beslut om anvisningsrätt omprövat vart
femte år. Under mellanfiden bör beslutet enligt min mening inle kunna upphävas
eller ändras annat än om mycket speciella skäl föreligger. Jag anser att de
fömtsättningar som tagits upp i promemorian ger uttryck för en sådan restriktiv
hållning och godtar därför promemorieförslaget i denna del.

Det sagda innebär att ett
beslut om anvisningsrätt får upphävas eller ändras, om det är uppenbart att
husägaren missgynnas genom anvisningsrätten t förhållande till andra husägare,
om anvisningsrätten orsakar husägaren stora olägenheter eller om
anvisningsrätten av nägon annan särskild anledning inte bör gälla. I enlighet
med promemorieförslaget föreslår jag också alt nämndens beslut skall kunna
ändras eller upphävas om parterna är ense om det. I specialmotiveringen
återkommer jag till dessa frågor.

Prop. 1987/88: 35

2.1.7
Verkan av ett beslut om anvisningsrätt m. m.

Mitt
förslag: Reglerna i bostadsanvisningslagen om upplåtelseförbud och förbud att
medverka till överlåtelser m. m., skyldighet att underrätta kommunen om
ledigblivna lägenheter, upplåtelsen och villkoren för den samt ersättning för
skada överförs med vissa ändringar till den nya lagen.

En nyhet i
förhållande till bostadsanvisningslagen är att husägaren inte får vägra
upplåtelse av en hyreslägenhet till den som kommunen anvisar, om upplåtelsen
kan ske utan påtaglig olägenhet för husägaren. En annan nyhet är att
kommunernas skadeståndsansvar på grund av dröjsmål med att lämna besked
huruvida anvisningsrätten skall utnyttjas, inte blir lika rigoröst som för
närvarande. Ytterligare en nyhet är atl husägaren på begäran av kommunen skall
vara skyldig alt lämna ut uppgifter för kontrollen av alt ett beslut om
anvisningsräit följs.

Departementspromemorian:
Överensstämmer med mitt förslag utom med avseende på de nyheter i förhållande till
bostadsanvisningslagen som jag föreslår.

36

Remissinstanserna:
Flera kommuner, däribland Stockholm, och flera Prop. 1987/88: 35 andra
instanser, t. ex. Bostadsförmedlarnas yrkesförening, föreslår en s. k.
inflyttningsprövning hos hyresnämnden, om en husägare inte godtar en
bostadssökande som kommunen anvisar. Bland dessa instanser föreslås från flera
håll också att anvisningstider skall anges i lagen och att det skall införas
möjligheter att kontrollera efterlevnaden av ett anvisningsbeslut.

Skälen
för mitt förslag: I departementspromemorian föreslås att de nuvarande reglema
i bostadsanvisningslagen om den närmare innebörden av den kommunala
anvisningsrätten och om den verkan i övrigt anvisningsrätten har för de
enskilda husägarna, överförs i slort sett oförändrade fill den nya lagen.

Eftersom
det är så få kommuner som har beslutat om bostadsanvis-ningsområden enligt
bostadsanvisningslagen, finns det inte nägra störte erfarenheter av hur de
angivna reglerna fungerat i praktiken. I stort bör emellertid reglerna enligt
min bedömning kunna tillgodose de krav på effektivitet som bör ställas. Jag är
därför inte beredd att föreslå några mer omfattande förändringar av det
regelsystem som har byggts upp.

I
några avseenden anser jag emellertid att de synpunkter som under
remissbehandlingen framförts från framför allt kommunalt håll och från sådana
instanser som har erfarenhet av den praktiska hanteringen av
bostadsförmedlingsfrågor, har sådan tyngd att det finns anledning att överväga
vissa justeringar av förslaget i departementspromemorian. Jag kommer i det
följande att ta upp förslag som gäller en s. k. inflyttningsprövning samt
anvisningstider och kontrollmöjligheter. Först skall jag emellertid redovisa
vad anvisningsreglerna i stort bör innebära.

När
hyresnämnden har meddelat ett beslut om anvisningsrätt och beslutet har vunnit
laga kraft, får husägaren inte upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet,
med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än en bostadssökande som
kommunen anvisar, eller till kommunen. Han får inte heller medverka till
lägenhetsöverlåtelser eller upplåtelser av lägenheter i andra hand utom när
förhållandena är sådana att de i hyreslagen med avseende på hyresgästen angivna
fömtsättningarna för tillstånd föreligger. Detta innebär t. ex. att husägaren
som huvudregel inte fär medverka fill ett lägenhetsbyte om hyresgästen inte har
beaktansvärda skäl för bytet (jfr 6 § bostadsanvisningslagen).

När
en lägenhet blir ledig skall husägaren i ett skriftligt meddelande snarast
möjligt undertätta kommunen om detta och om den tillträdesdag och de
hyresvillkor som skall gälla (jfr 7 § bostadsanvisningslagen).

Om
kommunen inte anvisar någon bostadssökande eller om husägaren inte godtar den
bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, är
husägaren skyldig att upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär det
(jfr 8 § bostadsanvisningslagen).

I syfte att påskynda
anvisningsförfarandet bör också regler införas som

innebär dels att kommunen vid dröjsmål på husägarens sida kan få den

angivna tillträdesdagen framflyttad, dels att husägaren i vissa fall kan ha

rätt till skadestånd vid dröjsmål från kommunens sida. Dessutom krävs

vissa regler om prövning av hyresvillkor (jfr 9 och 10 §§ bostadsanvisning-

lagen). Jag skall längre fram ta upp innehållet i dessa regler. 37

Fråganom en s.k.
inflytlningsprövning Prop. 1987/88: 35

När
en kommun har anvisat en bostadssökande till en ledig lägenhet, har husägaren
enligl reglerna i bostadsanvisningslagen möjlighet att fritt vägra upplåtelse
utan atl ange några skäl till detta. Följden av en sädan vägran är dock atl
husägaren i slället blir skyldig att upplåta lägenheten fill kommunen, om
kommunen begär det. Upplåtelsen till kommunen skall anses ha skett när
kommunens begäran kommit husägaren till hända. Kommunen kan sedan upplåta
lägenheten i andra hand till den bosladssökande.

Den
angivna regleringen framgår av 8 § bostadsanvisningslagen och 39 § andra
stycket hyreslagen. Reglerna kompletteras av 37 § hyreslagen som ger kommunen
rätt aft också överiåta hyresrätten till den bostadssökande, om hyresnämnden
lämnar tillstånd till överiåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas om
överlåtelsen kan ske ulan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Tillståndet kan
också förenas med viillkor.

Gmnden
för kritiken av det nuvarande regelsystemet lycks framför allt vara aft
svårigheter kan komma atl uppstå med aft få husägarens godkännande av
bostadssökande som kommunen har anvisat. Redan i dag tycks sådana svårigheter
finnas när kommunen anvisar bostadssökande med stöd av de utfästelser som
husägare lämnar i samband med aft de erhåller statliga bostadslän.
Lånebestämmelserna innebär att anvisningsräit endast gäller bostadssökande som
husägaren "skäligen bör godta" (36 § handläggningsförordningen).
Remissinstanserna anför alt följden av regelsystemet skulle kunna bli att
andrahandsupplåtelsema skulle öka med åtföljande administrativa svårigheter
för kommunerna.

För
alt förbättra systemet föreslår remissinstanserna en s. k. inflyttningsprövning,
som innebär att husägaren, alternafivt kommunen, får vända sig till
hyresnämnden när den bostadssökande inte godtas som hyresgäst. Nämnden får då
pröva om upplåtelsen kan äga mm utan påtaglig olägenhet för husägaren, dvs.
nämnden skall göra samma prövning som enligt 37 § hyreslagen, när kommunen vill
överlåta hyresrätten lill den bostadssökande.

I
bostadskommitténs betänkande (SOU 1986:6 del 2, s. 1) lämnades förslag på hur
de nuvarande bestämmelsema om bostadsanvisning skulle kunna förbättras. Bl. a.
föreslog kommittén att inflyttningsprövning skulle kunna ske efter en anvisning
av en bostadssökande enligt utfästelserna i samband med bostadslån. Förslaget
om inflyttningsprövning kritiserades under remissbehandlingen av
bostadsdomstolen och hyresnämnderna (se departementspromemorian, bilaga 5, s.
1. f). Kritiken gällde främst frågor om ansvar för hyresförluster under
prövningsförfarandet som kunde dra ut i tiden samt hur ett hyresförhållande
mellan husägaren och den bostadssökande skulle etableras om hyresnämnden
godkände inflyttningen.

Mot
bakgmnd av kritiken mot bostadskommitténs förslag har det i
departementspromemorian inle tagits upp något förslag om inflyttnings-prövning.
Det föresläs i stället att det regelsystem som gäller enligt bostadsanvisningslagen
överförs oförändrat till den nya lagen.

38

För
egen del harjag tagit intryck av de synpunkter som remissinstanserna lämnat på
förslaget i departementspromemorian. Ell bostadsanvis-ningssystem, som innebär
aU husägarna mer eller mindre regelmässigt kan

vägra
upplåtelse till de bostadssökande som anvisas av kommunema, kan Prop. 1987/88:
35 givetvis inte godtas. Kommunen kan visserligen hyra lägenheten och upplåta
den i andra hand till den bostadssökande eller - efter särskild prövning -
överlåta hyresrätten. Med hänsyn till bl. a. den administrafion och det ansvar
som sådana förhyrningar för med sig, kan man inte kräva atl kommunema skall
utnyttja denna möjlighet annat än i begränsad omfattning. Del sagda innebär
att man förmodligen får räkna med att anvisningssystemet förlorar i
effektivitet. Enligt min mening måste utgångspunkten vara att den
bosladssökande som kommunen anvisar, normalt får ett förstahandskontrakt på
lägenheten. Endasl om husägaren har fog för invändningar mot den bostadssökande
med avseende på dennes möjligheter att uppfylla hyresvillkoren och på
skötsamheten, bör kommunen ta eft särskilt ansvar för den bostadssökande. Detta
kan ske genom att kommunen antingen själv står för kontraktet i förhållande
till husägaren eller ordnar bostadsfrågan för den bostadssökande på annat sätt.

Vad
jag nu har anfört innebär inte att jag godtar förslaget om en särskild
inflyttningsprövning, något som f. ö. inte heller gjordes av den dåvarande
departementschefen när bostadsanvisningslagen infördes (se prop. 1979/80: 72 s.
30). Anvisningsförfarandet och regelsystemet kompliceras med en sådan prövning.
Prövningsförfarandet riskerar också att dra ut på fiden, vilket bl. a. innebär
att hyresförluster som uppkommer under förfarandet måsle täckas av någon av de
inblandade parterna. En tidsutdräkt har också andra negativa konsekvenser, inte
minst för den bostadssökande som väntar på besked om bostad kan erhållas eller
ej. För den bosladssökande kan det ocksä vara obehagligt att behöva underkasta
sig en särskild prövning, om husägaren vägrar att godta honom eller henne som
boende i huset.

Detta
leder fram till att man antingen måste ändra det i departementspromemorian
föreslagna systemet så, som föreslås av Hyresgästemas riksförbund, att
husägaren alltid skall vara skyldig att godta de bostadssökande som anvisas,
eller att ett annat system skapas som tillgodoser de syften som ligger bakom
förslaget om inflyttningsprövning. Då det enligt min mening bäst harmonierar
med hyreslagstiflniningen i övrigt att husägaren har ett inflytande på valet av
de hyresgäster som skall få bo i huset, kan jag inte ansluta mig till den av
Hyresgästemas riksförbund föreslagna ordningen. Jag föreslår en annan lösning
på problemet, som anknyter lill de inledningsvis redovisade reglema i 6 §
bostadsanvisningslagen om förbud för husägaren att medverka till överlåtelser
eller andrahandsupplätelser.

I linje med de angivna
reglerna - som bara gäller sådana lägenheter som

upplåts med hyresrätt - föreslår jag att upplåtelseförbudet och medver

kansförbudet utvidgas på så sätt att husägaren inte heller får vägra upplå

telse till den bostadssökande som kommunen anvisar, om upplåtelsen kan

ske utan påtaglig olägenhet för husägaren. Del innebär framför allt att

husägaren inte får vägra upplåtelse om det inte finns anledning atl göra

några mer allvarliga erinringar mot hyresgästen med avseende framför allt

pä dennes möjligheter att betala hyran och på dennes skötsamhet. Godtar

inte husägaren den anvisade personen, skall någon särskild prövning av

dennes rätt att få lägenheten upplåten till sig inte äga mm. I stället får 39

kommunen,
om den gör gällande alt upplåtelsen kan ske utan påtaglig Prop. 1987/88:35
olägenhet, föra talan hos hyresnämnden om utdömande av vite som förelagts av
nämnden. Alltjämt bör dock i enlighet med promemorieförslaget gälla, att
kommunen själv skall ha rätt till upplåtelse och till att i sin tur hyra ut
lägenheten till den bostadssökande. Också möjligheten att överlåta hyresrätten
till den bostadssökande med husägarens samtycke eller efter särskild prövning
bör kvarstå.

I
likhet med vad som i ärendet om bostadsanvisningslagen anfördes om svårigheten
för husägaren att göra en bedömning av om han fär medverka fill en överlåtelse
eller andrahandsupplåtelse (se lagrådet i prop. 1979/80:72 s. 123) kan
konstateras att samma svårighet uppkommer såvitt avser husägarens möjlighet att
bedöma innebörden av uttrycket "påtaglig olägenhet". Det är enligt
min mening inte förenligt med rättssäkerhetens krav atl låta frågan om ett vite
skall dömas ut eller ej uteslutande bero på om husägaren rätt bedömt innebörden
av ett så allmänt formulerat uttryck. Särskilda restriktioner med avseende på
fömtsättningarna för att ett förelagt vite skall få dömas ul är därför
påkallade.

Jag
föreslår att en särskild regel införs som tar sikte både på de fall att
husägaren har medverkat fill en överlåtelse eller andrahandsupplåtelse och att
han vägrat att godta en bostadssökande. Denna regel bör vara så utformad att
vite inte får utdömas, om husägaren med hänsyn till egna undersökningar eller
övriga omständigheter haft fog för sin vägran eller medverkan. Syftet med
regeln bör vara att endast de uppenbara fallen av åsidosättanden bör träffas av
vite. Som jag kommer att ta upp i specialmotiveringen bör det också finnas
stora möjligheter till jämkning av det förelagda vitet beroende på förseelsens
art. I specialmötiveringen skall jag också närmare beröra innebörden av bl. a.
uttrycket "påtaglig olägenhet" och de krav som skäligen kan ställas
på husägaren i sammanhanget.

Mitt
förslag avser endast sådana lägenheter som upplåts med hyresrätt. Beträffande
bostadsrättslägenhetema skulle det i och för sig också vara tänkbart att införa
en motsvarande ordning. Det skulle emellertid innebära att man åsidosatte den kooperativa
gmndprincipen att föreningarna själva skall bestämma villkoren för medlemiskap
och den ordning som redan nu gäller för prövning av den bostadssökande som
kommunen anvisar. Som jag fidigare har framhållit (avsnitt 2.1.2) bör
anvisningsmöjligheterna i dessa fall varken utvidgas eller minskas i
förhållande till vad som gäller i dag. Enligt min mening bör därför förslaget i
departementspromemorian på denna punkt godtas.

Frågor
om anvisningstider m. m.

I
överensstämmelse med vad som föreslås i departementspromemorian innebär mitt
förslag att husägaren i ett skriftligt meddelande skall underrätta kommunen om
när en lägenhet som omfattas av hyresnämndens beslut om anvisningsrätt blir
ledig. Kommunen får då möjlighet att anvisa en bostadssökande eller begära att
lägenheten upplåts till kommunen.

Varken
i bostadsanvisningslagen eller i promemorieförslaget finns det

nägra bestämmelser om att kommunen skall ha viss tid på sig att lämna 40

besked om lägenheten skall
disponeras eller ej. Regelsystemet är i stället Prop. 1987/88: 35 uppbyggt
så att det skall ge både husägaren och kommunen incitament att handla så snabbt
som möjligt. I huvudsak innebär reglerna följande (9 och 10 §§
bostadsanvisningslagen).

Om
en lägenhet efter kommunens begäran skall anses ha upplåtits till kommunen, men
det på gmnd av husägarens dröjsmål med att undertätta kommunen om den lediga
lägenheten inte är möjligt att tillträda den på den tillträdesdag som angetts
av husägaren, så kan kommunen få tillträdesdagen framflyttad efter
framställning hos hyresnämnden. Risken för hyresförluster skall alltså
medverka till att husägaren undcrtättar kommunen så snart det är möjligt, när
han vet att en lägenhet blir ledig.

Om
det å andra sidan är kommunen som efter meddelandet frän husägaren dröjer med
besked fill denne om att kommunen inte vill förfoga över lägenheten, kan
kommunen bli skadeståndsskyldig. En förutsättning för skadeståndsskyldighet är
dels att husägaren inte kan träffa avtal med någon annan om fillträde fill
lägenheten den dag som angetts i meddelandet, dels att husägaren själv gjort
vad som skäligen kan begäras av honom för att få lägenheten upplåten.

Enligt
min mening är det väsentligt att anvisningsförfarandet fungerar så smidigt och
så snabbt som det är möjligt. En strävan bör också vara att reglema inte blir
alltför formella och stelbenta. Med reservation för att filh-äckliga
erfarenheter ännu inte har vunnits om bostadsanvisningslagens regler såvitt nu
är i fråga, anser jag att reglerna väl tillgodoser de anspråk som rimligen bör
ställas. Även om jag har förståelse för att en kommun kan vilja ha exakta tider
att hålla sig fill i vaqe anvisningsärende, kan jag därför inte ansluta mig
till förslaget om särskilda anvisningstider, som jag menar bryter mot det
nuvarande regelsystemet. En viss modifiering av reglerna anscrjag emellertid
vara påkallad.

Som
hyresnämnden i Göteborg har tagit upp och som också berörs av Norköpings
kommun, kan det sättas i fråga om kommunen skall behöva hålla en husägare
skadeslös i de fall en lägenhet blir ledig med kort varsel. Det kan inträffa
när uppsägningstiden är kort, när hyresrätten är förverkad eller när husägaren
och hyresgästen kommit överens om att avtalet skall upphöra efter mycket kort
fid. I dessa fall riskerar kommunen att bli skadeståndsskyldig, om den inte
mycket snabbt lämnar husägaren besked om lägenheten skall disponeras eller ej.

En
kommun torde sällan ha praktiska möjligheter att anvisa en bosladssökande till
en lägenhet som blir ledig med myckel kort varsel. Alternativet är atl
kommunen själv snabbt bestämmer sig för att hyra lägenheten eller avstår från
disposifion. Om kommunen avstår, är del enligt min mening inte skäligt att
kommunen skall behöva drabbas av skadestånd. Det bör också beaktas att
husägaren, även utan ett särskilt anvisningssystem, normalt torde få räkna med
vissa hyresförluster när en lägenhet blir ledig med kort varsel. Dessa
förluster kan alltså sägas ingå som ett normalt led i fastighetsförvaltningen.

Mot
den bakgmnden föreslår jag att en regel införs som innebär att

kommunen aldrig skall behöva drabbas av ersättningsskyldighet mot hus

ägaren, om denne inom en månad från det kommunen mottog hans medde- 41

lande om att lägenheten är
ledig, får besked om atl han får förfoga över Prop. 1987/88: 35 lägenheten.
Infaller tillträdesdagen inom denna tid, föreslår jag atl ersättning inte
ulgår om husägaren får beskedet före tillträdesdagen.

I
övrigt föreslår jag inga förändringar av förslaget i departementspromemorian,
som i denna del överensstämmer med bostadsanvisningslagen. Jag vill emellertid
erinra om att kommunen och husägarna alltid kan komma överens om särskilda
system för anvisningsförfarandet i de fall det inte är aktuellt för
hyresnämnden att meddela ett beslut om anvisningsräit.

Uppgifter
för kontroll

Jag
har tidigare (avsnitt 2.1.5) föreslagit att förbudet för husägaren att fritt
disponera över lägenheter som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt av
hyresnämnden får förenas med ett s. k. löpande vite. Även om en sådan
vitesbestämmelse normalt bör vara tillräcklig för att förmå husägaren atl
iaktta förbudet, måste kommunen få möjligheter att effektivt kontrollera om
förbudet efterlevs. I departementspromemorian (s. 51) har övervägts om
husägaren skall vara skyldig att tillhandahålla kommunen uppgifter för sådan
kontroll. Med motivering bl. a. att en sådan ordning skulle medföra en
betydande administration för kommunerna, lämnas dock inget förslag på denna
punkt i promemorian.

Från
kommunalt håll har framhållits att det utgör en brist i förslaget att
kontrollmöjligheter saknas. Jag har förståelse för detta och anser att behövliga
kontrollmöjligheter bör kunna anordnas utan att det behöver bli fråga om någon
väsentlig administration. Jag vill i sammanhanget erinra om den skyldighet som
en fastighetsägare kan åläggas enligl 17 § bostadsförvaltningslagen (1977:792)
att vid vite tillhandahålla förvaltaren handlingar och annat av betydelse för
förvaltningen. Enligt 64 § hyreslagen kan en hyresvärd under vissa
förutsättningar åläggas att vid vite lämna ut uppgifter om hyror.

Om
kontrollmöjligheter för kommunen ordnas så, att kommunen själv får avgöra hur
och när kontroll skall ske, bör några invändningar om administrativa
svårigheter knappast kunna anföras. De uppgifter som kan vara av intresse för
kommunen är främst sådana som gäller förändringar i innehavet av de
bostadslägenheter som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt. Uppgifter om
innehav fmns naturligtvis hos varje husägare och kan lätt sammanställas i en
särskild lägenhelsförteckning, som på begäran kan lämnas ut till kommunen. Inte
heller för husägarna behöver kontrollmöjligheten alltså bli särskilt
betungande. Jag föreslår därför att i lagen införs en bestämmelse som innebär
att husägaren skall vara skyldig att på begäran av kommunen lämna ut uppigifter
om bostadslägenheterna i huset som han har och som behövs för kontroll av att
husägaren följer ett beslut om anvisningsräit. Om husägaren inte fullgör sin
skyldighet, bör hyresnämnden kunna förelägga honom vid vite att fullgöra den.
Jag återkommer till bestämmelsema i specialmotiveringen.

42

2.1.8 Verkan av en
fastighetsöverlåtelse

Prop. 1987/88: 35

Mitt förslag: Om
äganderätten till ett hus övergår till en ny ägare, gäller en utfästelse om
anvisningsrätt och ett beslut om anvisningsrätt mot den nye ägaren. Har
löpande vite utsatts i beslutet, gäller även vitet mot den nye ägaren under
vissa fömtsättningar. Ett beslut om anvisningsrätt och förelagt vite - men
däremot inte en utfästelse — skall antecknas i fastighetsboken.

Departementspromemorian:
Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Nästan alla remissinstanser lillstyrker eller lämnar förslaget i
departementspromemorian utan erinran. Bl. a. Stockholms kommun vill dock att en
sådan utfästelse om anvisningsrätt som utfärdas vid statlig belåning skall
kunna antecknas i fastighetsboken.

Skälen
för mitt förslag: En invändning i fräga om bostadsanvisningslagen har varit att
ett beslut om bostadsanvisningsområde inte gäller mot en ny husägare (se
departementspromemorian s. 32 f). För att underlätta administrationen för
kommunerna föresläs i departementspromemorian att beslut om anvisningsrätt
skall gälla mot en ny ägare av huset. Detsamma föreslås beträffande ett
förelagt vite. Förslaget innebär också att hyresnämnden skall undertätta
inskrivningsmyndigheten om beslutet och det förelagda vitet. De bestämmelser
som föreslås är i huvudsak desamma som finns i 10 kap. 21-23 §§ plan- och
bygglagen (1987:10).

Bortsett
från en invändning från domstolsverket angående inskrivningsmyndighetens
undertättelseskyldighet som jag återkommer till i specialmotiveringen, har
remissinstanserna lämnat förslaget utan erinran. Även jag ansluter mig fill
förslaget i departementspromemorian. I enlighet med vad som föreskrivs i de
angivna bestämmelserna i plan- och bygglagen, bör enbart löpande viten kunna
gälla mot en ny husägare.

Vad
därefter gäller frågan om en utfästelse om anvisningsrätt bör gälla mot en ny
husägare, har i departementspromemorian efter förebild av 8 §
hyresförhandlingslagen föreslagits att utfästelsen skall gälla mot en ny ägare
och att husägaren - i stället för att anteckning skall ske i fastighetsboken —
vid skadeståndsansvar har en skyldighet att upplysa förvärvaren om utfästelsen.

Som
har framgått av mitt anförande är effekterna av husägarnas utfästelser så till
vida begränsade att någon omedelbar sanktion inte drabbar den husägare som inte
håller sin utfästelse. Vad som i ett sådant fall kan hända är att hyresnämnden
på kommunens begäran meddelar ett beslut om anvisningsrätt och förenar detta
med ett vitesföreläggande (se avsnitt 2.1.5). Det kan med hänsyn fill detta
ifrågasättas om det över huvud taget behövs bestämmelser om att utfästelserna
skall gälla mot ny ägare. Enligt min mening har emellertid sådana bestämmelser
betydelse för kommunen, eftersom kommunen därmed slipper ta upp förhandlingar
med varie ny ägare om anvisningsrätt och vet vilka hus som vid varie tidpunkt
omfattas av en utfästelse. Jag föreslår därför att i lagen tas in en
bestämmelse som innebär att även utfästelser om anvisningsrätt skall gälla mot
ny husägare.

Med
detta förslag aktualiseras frågan om utfästelserna skall antecknas i

43

fastighets- eller
tomträttsboken, så att de kommer till kännedom för bl. a. fastighetsköpare.
Domstolsverket har i sitt remissyttrande framhållit som angeläget att viss
återhållsamhet iakttas med de anteckningar som skall göras i fastighelsböckema.
Jag delar denna uppfattning och finner med hänsyn bl. a. fill utfästelsernas
verkningar, att det inte finns anledning att införa krav på anteckning i
fastighets- eller tomträttsboken. Jag kan alltså inte ansluta mig till de
förslag härom som bl.a. Stockholms kommun framfört. Enligt min mening finns det
inte heller skäl att i enlighet med promemorieförslaget ta in en sådan
skadeståndsregel som finns i 8 § hyresförhandlingslagen. Den skulle knappiast
fylla någon egenfiig funkfion.

Prop.
1987/88: 35

2.2 Bostadslåneförfattningarna

Mitt förslag: Som
en förutsäUning för aU tillstyrka stafiiga bostadslån för ny- och ombyggnad
skall kommunen kunna begära att lånesökanden lämnar en sådan utfästelse om
anvisningsrätt, som avses i det nya lagförslaget om kommunal
bostadsanvisningsrätt. Om kommunen avstyrker lån med hänvisning till att någon
utfästelse inte lämnats, får länsbostadsnämnden bevilja lånet endast om
särskilda skäl föreligger. Lämnas lån i strid med kommunens yrkande, har
kommunen möjlighet att få fråg:an om anvisningsrätt prövad hos hyresnämnden.

Departementspromemorian:
Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks av de flesta instanser som yttrat sig i denna del.
Bostadsstyrelsen menar emellertid att länsbostadsnämnden inte bör kunna frångå
kommunens yttrande. En minoritet i Svenska kommunförbundet och
bostadsförmedlingskontoret hos kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Jag har fidigare (avsnitt 2.1.1) redovisat det huvudsakliga innehållet i
bestämmelserna om statliga bostadslån med avseende på den kommunala
förmedlingsrätten.

Lånebestämmelserna innebär
atl länsbostadsnämnden på ansökan av kommunen kan besluta atl bostadslån för
hyres- och bostadsrättshus kommer att beviljas och får överläs endast om
sökanden tillförsäkrar kommunen rätt att förmedla upplåtelse av bostäderna. En
fömtsättning för länsbostadsnämndens beslul är att kommunen bedriver
bostadsförmedling, som i princip omfattar samtliga hyies- och bostadsrättshus
som uppförs med stafiiga lån. Undantag kan dock göras för bostäder som upplåts
till personer som sparat till bostad eller om något annat särskilt skäl
föreligger. Vissa övriga villkor gäller också, bl. a. att bostadsförmedlingen
bedrivs så atl inte bara den som bor i kommunen skall har rätt att bli anvisad
bostad och att endast den som har fyllt 18 år får registreras som
bostadssökande.

I promemorian föreslås alt
reglerna om att länsbostadsnämnden skall besluta om förmedlingsrätt slopas och
att i stället vae enskild kommun skall få avgöra om och i vilken utsträckning
en lånesökande skall fillförsäkra kommunen anvisningsrätt. Även föreskrifterna
om att förmedlingsverk-

44

samheten skall omfatta
samtliga hus saml villkoren om åldersgräns m. m. Prop. 1987/88: 35

föreslås slopade.
Kommunerna skall alltså även i dessa frågor få besluta

självständigt.

Ansvaret
för bostadspolitiken delas av staten och kommunen. Staten svarar bl. a. för
långivningen och för nödvändig lagstiftning. Förmedlingsverksamheten är en
kommunal uppgift. Under senare är har det skett en förskjutning i
ansvarsfördelningen i riktning mot ett ökat kommunalt inflytande på
bostadsförsöriningens område. Milt förslag om en ny lag om kommunal
anvisningsräit innebär att kommunernas ställning ytterligare stärks.

Som
har framgått i det föregående, innebär mitt förslag att kommunen utifrån
bostadsförsöriningsbehovet kan bestämma i vilken omfattning och med vilken
inriktning ett anvisningssystem skall finnas inom kommunen. Förslaget bygger
bl. a. på förutsättningen alt husägare - på samma sätt som det för närvarande
sker i samband med statlig långivning - genom särskilda utfästelser kan
tillförsäkra kommunen anvisningsrätt. Med denna lösning finns det enligt min
mening inte längre någon anledning att behålla systemet med ett beslut av
länsbostadsnämnden som fömtsättning för kommunal förmedlingsrätt. I överensstämmelse
med förslaget i departementspromemorian föreslår jag därför alt systemet
slopas.

En
ansökan om statligt bostadslän skall ges in till kommunen, som med eget
yttrande skall vidarebefordra ansökan till länsbostadsnämnden. I samband därmed
bör kommunen kunna ta ställning till om och i vilken omfattning husägaren skall
tillförsäkra kommunen anvisningsrätt genom en skriftlig utfästelse om delta.
Något hinder mot alt kräva att utfästelsen skall gälla under lånets hela löptid
bör, som jag redan fidigare framhållit (avsnitt 2.1.3), inte finnas. Vägrar
husägaren att lämna en utfästelse om anvisningsrätt i enlighet med kommunens
begäran, bör kommunen kunna avstyrka lånet. Normalt skall då också
länsbostadsnämnden avslå låneansökningen.

Detta
innebär att kommunens ställning vad gäller möjligheterna att tillförsäkra sig
anvisningsrätt i samband med långivning blir särskilt stark. Denna starka
ställning motiveras av att det är ett samhällsintresse att via de förmånliga
stafiiga bostadslånen kunna styra anvisningsrätten på sådant sätt att de
bostadspolitiska målen kan uppnås.

När
det gäller långivningen bör emellertid enligt min mening en särskild möjlighet
öppnas för länsbostadsnämnden alt - om särskilda skäl föreligger - bevilja lån
även om kommunen avstyrker detla. Jag tänker då framför allt på sådana fall där
anvisningsrätten på ett uppenbart sätt skulle mbba fömtsättningarna för
husägarens verksamhet. Det gäller t.ex. bostadsrättsföreningarna, där det
kooperafiva intresset inte får åsidosättas genom en alltför omfattande
anvisningsräit. Det gäller också andra sådana fall som jag tagit upp i det
föregående (avsnitt 2.1.5) och där en anvisningsrätt kan vara oskälig.

Skulle
länsbostadsnämnden bevilja lån i strid mot kommunens yttrande,

kan kommunen enligt de tidigare föreslagna beslämmelserna vända sig lill

hyresnämnden för att fä ett beslut om anvisningsrätt. Som en omständighet

vid den skälighetsbedömning som hyresnämnden då skall göra, bör nämn- 45

den
beakta vad jag nu anfört om intresset av atl upprätthålla den kommunala
anvisningsrätlen i samband med stafiig långivning. Det bör t. ex. betyda atl
sådana generella överenskommelser med organisationer av husägare som annars
får betydelse vid hyresnämndens prövning, inte kan fä samma tyngd som annars.

Enligt 34 § andra stycket
förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning, m.m. av bostadslån och
räntebidrag (handläggningsförordningen) kan länsbostadsnämnden på ansökan av
en kommun besluta att lån för egnahem kommer att beviljas endast om låntagaren
medverkar till att kommunen får rätt att förmedla upplåtelsen av den bostad som
låntagaren hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med
inflyttningen i sitt egnahem. Denna bestämmelse bör ersättas med att kommunen i
varie enskilt fall får la ställning till om länesökanden skall medverka till
anvisning. På samma sätt som jag fidigare föreslagit bör kommunen härvid kunna
avstyrka eller fillstyrka lån. Avstyrks lånet, får länsbostadsnämnden bevilja
lån endast om särskilda skäl föreligger.

Med
hänvisning till vad jag har anfört, ansluter jag mig alltså inte till de
remissinstanser som avstyrker promemorians förslag eller förordar förändringar
i delta. Författningsmässigt innebär mitt förslag till förändringar

att
nybyggnadslåneförordningen och ombyggnadslåneförordningen ändras och ges den
innebörden att bostadslän lämnas endast under fömtsätl-ning att kommunen
erhåller anvisningsrätt, om kommunen begär det och särskilda skäl inte
föreligger att ändå bevilja lånet,

alt
bestämmelserna om kommunal förmedlingsrätt i handläggningsförordningen upphävs
samt

att
handläggningsförordningen i övrigt ändras sä, att därav framgår att kommunen
kan överklaga ett beslut som innebär att lån beviljas trots att kommunen har
avstyrkt lånet med hänvisning till att husägaren inte utfäst anvisningsrätt.

Enligt
min mening krävs det härutöver vissa övergångsbestämmelser. Innebörden av dessa
bör i huvudsak vara att sådana utfästelser om förmedlingsrätt som lämnats med
stöd av äldre bestämmelser alltjämt skall gälla samt att beslut av
länsbostadsnämnden om förmedlingsrätt såsom fömtsättning för lån som meddelats
före ikraftträdandet bör gälla under en övergångsperiod.

Prop.
1987/88: 35

2.3 Bostadsförsörjningslagen m. m.

Mitt förslag: Den
möjlighet som en kommun har enligt bostadsförsöriningslagen att fillförsäkra
sig anvisningsrätt fill s. k. successionslägenhet i samband med tilldelning av
annan bostad åt den boende, behålls oförändrad. Delsamma gäller kommunens
talerätt inför hyresnämnden i dessa fall.

Departementspromemorian:
Överensstämmer med mift förslag.

Remissinstanserna: Från
kommunalt håll, bl.a. från Stockholms kommun, föreslås att anvisningsreglerna
i bostadsförsöriningslagen överförs till den nya lagen.

46

Skälen för mitt förslag:
Enligt 5 § bostadsförsöriningslagen har en kommun eller ett kommunalförbund
rätt att besluta att anvisning eller förmedling av bostäder genom den
kommunala bostadsförmedlingen skall ske under villkor att den bostadssökande
medverkar till att den bostad som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som
han lämnar i samband med inflyttningen i den nya bostaden, överlåts på den
bostadssökande som kommunen eller kommunalförbundet anvisar. Om den som lämnar
bostaden innehar den med hyresrätt, kan kommunen med stöd av 35 § hyreslagen
föra talan om tillstånd till lägenhelsbyte.

Hyresgästens medverkan
enligt 5 § bostadsförsöriningslagen bmkar i allmänhet bestå i att han ber
hyresvärden skriva under en s. k. värdförbindelse, dvs. en skriftlig
utfästelse att hyra ut den ledigblivna lägenheten till någon som anvisas av
bostadsförmedlingen och som vården kan godta som hyresgäst.

Om kommunen enligt det
system som jag nu har föreslagit, erhållit anvisningsrätt genom en generell
överenskommelse med en husägarorgani-salion, genom en utfästelse av husägaren
eller ett beslut av hyresnämnden, kommer den angivna regeln i
bostadsförsörjningslagen att minska i betydelse. Bestämmelsen kan emellertid
ha betydelse, om kommunen inte har erhållit anvisningsrätt pä nämnt sätt och om
anvisningsrätten är begränsad. Jag anser därför i överensstämmelse med
promemorieförslaget att bestämmelsen fills vidare bör kvarstå.

Någon anledning att föra
över bestämmelsen från bostadsförsöriningslagen till den nya lagen, som några
remissinstanser förordat, anser jag inte föreligger. I förevarande fall
tillförsäkras inte anvisningsrätten i första hand genom en överenskommelse med
husägaren, utan med den boende. Den är alltsä utformad på ett principiellt
annorlunda sätt än enligt den föreslagna lagen. Jag vill inte heller sträcka
mig så långt som en remissinstans förordat, nämligen att kommunen skulle ges
en lagstadgad rätt till anvisning i de fall kommunen bereder nägon boende i
huset annan bostad.

Då jag inte heller i
övrigt finner anledning till någon förändring av de regler som jag redovisat,
föreslår jag atl de får kvarstå oförändrade.

Prop. 1987/88: 35

2.4 Hyresgästers inflytande över reparationer i den egna
lägenheten

Mitt förslag: Den
fill utgången av år 1987 tidsbegränsade bestämmelsen i 15 § andra stycket 2
hyreslagen om hyresgästernas inflytande över reparationer i den egna lägenheten
permanentas.

Skälen för mitt förslag:
Om en lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad skall hyresvärden i
bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesöria tapetsering, målning och
andra sedvanliga reparafioner med anledning av lägenhetens försämring genom
ålder och bruk (12 kap. 15 § andra stycket jordabalken, hyreslagen). Enligt en
lagändring, som trädde i kraft den I januari 1984, gäller detta dock inte om
något annat avtalats i en förhandlingsöverenskommelse enligt
hyresförhandlingslagen och hyresav-

47

talet
innehåller en s. k. förhandlingsklausul. På förslag av bostadsutskottet Prop.
1987/88: 35 beslöt riksdagen att tidsbegränsa lagändringen till utgången av år
1986 (prop. 1982/83: 146, BoU 1983/84:5, rskr 26, SFS 1983:899). Bostadsutskottet
anförde härom att det fanns skäl att göra en utvärdering av erfarenheterna av
ett ökat hyresgästinflytande. I en sådan utvärdering fanns enligt utskottet
även möjligheter att överväga olika alternativ och att pröva dessa mot det
aktuella förslaget. Enligt utskottet borde utvärderingen anförtros en särskild
arbetsgmpp.

Den
6 april 1984 beslutade jag att inom bostadsdepartementet inrätta en arbetsgmpp
för utvärdering av erfarenheterna av hyresgästernas inflytande över
reparationer i den egna lägenheten. Arbetsgmppen har i en till mig den 13 mars
1986 överlämnad promemoria redovisat resultatet av utvärderingen (se prop.
1986/87:37 bilaga 9). Enligt arbetsgruppen var erfarenheterna av 1983 ärs
lagändring posifiva. I mitt anförande fill prop. 1986/87:37 om ändringar i
hyres- och bostadsrättslagstiftningen förordade jag att resultatet av eft
påböriat forskningsprojekt, som hade inifierats av bl.a. Svenska
Målareförbundet och som syftade till att ytterligare belysa effekterna av 1983
års lagändring, borde avvaktas innan slufiig ställing tas till om ändringen
skall permanentas. Jag föreslog därför att gillighetsfiden för den
fidsbegränsade bestämmelsen i 15 § andra stycket 2 hyreslagen skulle förlängas
till utgången av år 1987. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (BoU
1986/87:6, rskr 78, SFS 1986:1240).

Forskningsprojektet
har enligt vad som upplysts blivit försenat och en slutrapport kan inte
publiceras förtån i börian av år 1988. Jag har dock erfarit att även denna
utvärdering av 1983 års lagändring redovisar posifiva erfarenheter från
bostadsföretag ocfi hyresgäster.

Med
anledning av de farhågor sorn uttryckts om att lagändringen skulle kunna
äventyra sysselsättningen inom måleribranschen (se bl. a. BoU 1986/87:6 s. 3)
vill jag anföra följande. Vilken verkan som 1983 års lagändring på sikl kan
innebära för sysselsättningen för målare och andra byggnadsarbetare är det
mycket svårt att sia om. Jag vill dock påpeka att den rådande högkonjunkturen
inom byggbranschen kan förväntas beslå under överskådlig tid. Mot denna bakgmnd
finns det enligt min mening inte skäl att ytterligare uppskjuta ett
permanentande av reformen om s. k. hyresgäststyrt lägenhetsunderhåll, en reform
som har upplevts som angelägen av både bostadsföretag och hyresgäster.

På
grund av det anförda och då jag anser att det inte finns anledning alt befara
att reformen skulle medföra några negativa konsekvenser som inte kan hanteras
av parterna på hyresmarknaden, förordar jag att tidsbegränsningen av
bestämmelsen i 15 § andra stycket 2 hyreslagen nu upphävs.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom bostadsdepartementet upprättats förslag lill

1. lag
om kommunal bostadsanvisningsrätt

2. lag
om ändring i lagen (1987: 816) om ändring i jordabalken 48

3. lagom ändring i jordabalken Prop. 1987/88:35

4. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

5. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

6. lag om ändring i lagen (1974: 1082) om bosladsdomstol.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om kommunal bostadsanvisningsrätt

I
lagförslaget finns upptaget inledande beslämmelser (1 §), bestämmelser om
utfästelse om anvisningsrätt (2 §), beslut om anvisningsrätt (3-12 §§), övriga
bestämmelser (13-17 §§) samt bestämmelser om ikraftträdande och
övergångsbestämmelser.

Bestämmelserna
i 1-5 §§ och 11 -14 §§ saknar motsvarighet i bostadsanvisningslagen. Övriga
paragrafer, dvs. 6-10 §§ och 15-17 §§ har, med vissa ändringar, förts över från
bostadsanvisningslagen. Specialmotiveringen beträffande de äldre
bestämmelserna har därför delvis sin gmnd i prop. 1979/80:72 s. 23-26, 31-34,
39-48, 119-126 och s. 130.

Inledande
bestämmelser

1§

Genom
utfästelse av husägare eller genom beslut av hyresnämnd kan en kommun erhålla
rätt att anvisa bostadssökande till sådana bostadslägenheter i kommunen som
husägare upplåter med hyresrätt eller bostadsrätt för annat ändamål än
fritidsändamål. Anvisningsrätt får avse bostadslågenhet i hus med minst fyra bostadslägenheter
eller i enbostadshus som är avsett att upplåtas varaktigt.

Som
ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det, annan som innehar
huset. Om ett hus omfattas av beslut om tvångsförvaltning enligt
bostadsförvaltningslagen (1977: 792), skall vad som sägs om husägaren i
stället avse förvaltaren.

I
första stycket, som i redakfionellt hänseende utformats i enlighet med
lagrådets förslag, slås fast att kommunen kan erhålla anvisningsrätt lill
bostadslägenheter i vissa hus. I överensstämmelse med vad som har föreslagits
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2) föreskrivs all lagen gäller
bostadslägenheter i kommunen, som husägaren upplåter med hyresrätt eller
bostadsrätt. Som framgår av andra meningen får anvisningsrätt avse lägenheter i
hus med minst fyra bostadslägenheter eller i enbostadshus som är avsett atl
upplåtas varaktigt. Tvåbostadshus och hus med tre bostadslägenheter är däremot
undantagna. Enbostadshusen kan vara fristående eller sammanbyggda i rad- eller
kedjehus. Sådana småhus som endast tillfälligt upplåts av ägaren, t. ex. på
gmnd av att han vistas utomlands, omfattas inte av lagen.

Med bostadslägenhet avses
sådan lägenhet som upplåts för att helt eller

till en inte oväsentlig del användas som bostad (se 1 § tredje stycket

hyreslagen). Fritidsbostäder är undantagna. 49

4
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35 , '

Jag anser det inte
påkallat alt göra något uttryckligt undantag för sådan Prop. 1987/88: 35
lägenhet som utgör en del av husägai-ens egen bostad (jfr 1 § bostadsanvisningslagen).
En sådan del utgör inte en självständig bostadslägenhet och bör därför inte
beaktas vid beräkningen av antalet bostadslägenheter i huset.

Enligt
min mening är det med hänsyn till hyresnämndernas möjligheter att beakta
omständigheterna i det enskilda fallet (se 3 §) inte heller påkallat att göra
någon ytterligare precisering av lagens fillämpningsområde med avseende på de
lägenheter som skall omfattas.

I
lagen används uttrycket husägare i stället för fastighetsägare. Det saknar
alltså betydelse med vilken rätt, tomträtt eller annan rätt, som husägaren
disponerar marken.

Lagen
gäller endasl om lägenheterna upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt.
Anvisningsrätt kan alltså inte komma i fråga för lägenheter som upplåts med
ständig besittningsrätt för innehavaren. Inte heller kan anvisningsrätt
förekomma när ideella andelar i en fastighet kombineras med disposifionsrätt
till en viss lägenhet. I andra fall, som innebär att ägaren upplåter hyresrätt,
t.ex. enligt lagen (1986:1242) om försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt,
kan anvisningsrätt för kommunen komma i fråga. Det finns emellertid anledning
att iaktta försiktighet med motsvarande äldre upplåtelseformer av andelsrätt
med vilken följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra
bostadslägenhet (se punkt 16 övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen).
Här kan det ofta vara svårt atl avgöra om upplåtelsen avser hyresrätt eller ej.

En
ytterligare förutsättning för att kommunen skall kunna erhålla anvisningsrätt
är att det är husägaren som upplåter lägenheterna. Andrahandsupplätelser
omfattas alltså inte av lagstiftningen. Om däremot en husägare upplåter
möblerade lägenheter, kan kommunen erhålla anvisningsrätt till dessa.

Endast
sådana lägenheter som husägaren upplåter till nyttjande kan omfattas av
anvisningsrätt. Om husägaren inte vill upplåta lägenheten utan låter den stå
tom, t. ex. i avvaktan på en ombyggnad, kan någon anvisningsrätt alltså inte
framtvingas.

Överlåtelser
av hyresrätt eller bostadsrätt omfattas inle av anvisningsrätt (se dock
förbudet i 6 § andra stycket).

Kommunen
kan erhålla anvisningsrätt genom en utfästelse av husägaren eller elt beslut av
hyresnämnden. Utfästelserna behandlas i 2 §. Hyresnämndens beslut och
verkningarna av delta tas upp 13-12 §§.

Generella
överenskommelser som träffas mellan kommunen och en organisation av husägare
och som har behandlats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.1.3), regleras
inte i lagen. Dessa överenskommelser, som normalt innebär att
husägarorganisationen åtar sig att rekommendera sina medlemmar att lämna
lägenheter för anvisning till kommunen, har inte sädan karaktär att de faller
under begreppet utfästelse. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.1.5) kan emellertid överenskommelserna utgöra ett viktigt
beslutsunderlag för hyresnämnderna.

Av 2 §
kommunalförbundslagen (1985:894) följer att lagens bestämmel

ser om kommun i vissa fall kan gälla ett kommunalförbund. 50

I
andra stycket har - i överensstämmelse med t.ex. 3 § andra stycket Prop.
1987/88: 35 bostadsanvisningslagen och 1 § andra stycket
bostadsförvaltningslagen -tagits in en bestämmelse som innebär bl.a. att som
husägare skall, när omständigheterna föranleder det, anses även annan som
innehar huset, t. ex. på gmnd av testamentariskt förordnande.

Utfästelse
om anvisningsrätt

2§

En
utfästelse om anvisningsrätt för kommunen skall vara skriffiig och innehålla
uppgifter om de bostadslägenheter som utfästelsen avser, husägarens
skyldigheter med anledning av anvisningsrätten och den fid under vilken
anvisningsrätten skall gälla. Utfästelsen får inte förenas med villkor om
skadestånd eller vite. En utfästelse om anvisningsräit gäller även för en ny
husägare.

Paragrafen,
som har utformats enligt lagrådets förslag, avhandlar bl.a. formella krav på
utfästelser om anvisningsräit. Hithörande frågor har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.1.3 och 2.1.8).

Formkravet
i första stycket innebär att utfästelsen skall finnas nedtecknad i en särskild
handling, som skall undertecknas av husägaren. Om ändringar eller tillägg skall
göras i en utfästelse gäller motsvarande krav.

Parterna
har stor frihet att komma överens om det närmare innehållet i en utfästelse.
För att formkravet skall vara uppfyllt måste den dock innehålla uppgifter i
samfiiga de hänseenden som anges i första stycket. Om parterna fmner det
lämpligt kan de beträfTande dessa uppgifter ansluta sig fill vad som gäller för
en hyresnämnds beslut om anvisningsrätt. Systemet har emellertid inte utformats
så att innehållet i en utfästelse obligatoriskt skall vara delsamma som i etl
beslut. Avtalsfriheten är alltså vid.

De
bostadslägenheter som skall anges i utfästelsen är sådana som omfattas av
anvisningsrätten. Det kan t. ex. vara fråga om samfiiga lägenheter i huset,
endast lägenheter av visst slag, t. ex. enmmslägenheter, eller samfiiga
lägenheter med undantag för någon eller några speciella lägenheter.

Det
måste i utfästelsen också lämnas uppgifter i vilken utsträckning de i
utfästelsen angivna lägenheterna skall ställas till kommunens förfogande. I
denna del kan bestämmas t. ex. att varie ledig lägenhet eller endast en viss
andel av de lediga lägenheterna skall omfattas av anvisningsrätten. Det kan
också bli aktuellt att göra uttryckliga undantag för vissa upplåtelseändamål,
t. ex. upplåtelse för fastighetsskötare eller för att fillgodose av husägaren
tillämpat system med s. k. interna bytesköer (se även avsnitt 2.1.5).

Uppgifterna
om husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten avser främst
skyldighet att undertätta kommunen när lägenheter blir lediga, att upplåta
lägenhet till den som kommunen anvisar eller till kommunen och att iaktta ett
visst anvisningsförfarande. Beträffande dessa uppgifter kan bestämmelserna i
6—8 §§ vara en förebild, men partema kan allt efter omständighetema avtala om
vad som är lämpligast. Även om en utfästelse om anvisningsrätt är ensidig,
finns det inget som hindrar att parterna kommer överens om att kommunen skall
svara för vissa hyresför-

luster,
ställa borgen för vissa hyresgäster m. m. Särskilda anvisningstider Prop.
1987/88: 35 som kommunen måste iaktta kan också ställas upp. Väsentligt för
kommunen kan vidare vara atl husägaren åtar sig att lämna sådana uppgifter som
behövs för kontrollen av att utfästelsen följs.

I
utfästelsen skall också anges den tid under vilken anvisningsrätten skall
gälla. Denna tid kan vara bestämd, t.ex. till ett visst antal år, eller
relativt bestämd så atl den t. ex. gäller under löptiden av ett statligt bostadslån.
Man kan också länka sig att utfästelsen gäller lill dess parterna kommer
överens om annat eller att den upphör viss tid efter anmälan av endera parten.
I sammanhanget bör nämnas att utfästelsen inle utgör någol hinder för kommunen
att vid behov göra en ansökan lill hyresnämnden om ett beslut om
anvisningsräit. Meddelar nämnden etl sådant beslut gäller beslutet i slället
för utfästelsen (se vidare under 3 §).

En
utfästelse om anvisningsrätt fär inte förenas med villkor om skadestånd eller
vite. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.3).
Bryter husägaren mot utfästelsen innebär det att kommunen gär miste om alt
anvisa en bostadssökande till en lägenhet i huset. Det påtryckningsmedel som
kommunen har för att utfästelsen skall uppfyllas är alt kommunen kan vända sig
till hyresnämnden för att få ett beslut om anvisningsrätt. Endast hyresnämndens
beslut kan sanktioneras med vite. Skulle det i en utfästelse trots allt finnas
en klausul om skadestånd eller vite, blir klausulen utan verkan. Skadeståndet
eller vitet kan alltså inte utkrävas.

I
överensstämmelse med vad jag iiar föreslagit i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2,1.8) föreskrivs i andra stycket att en utfästelse om anvisningsrätt
också gäller för en ny ägare av huset. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 8 §
hyresförhandlingslagen (1978:304).

Bestämmelsen
syftar i första hand till att kommunen skall slippa ta upp förhandlingar med
varie ny husägare om anvisningsrätten. Att även ett beslul om anvisningsräit
som meddelats av hyresnämnden gäller mot en ny ägare framgår av 12 §.

Verkningarna
av en utfästelse är så till vida begränsade att nägon omedelbar sankfion inte
drabbar den husägare som bryter mot utfästelsen. På grund härav har någon
skadeståndsregel motsvarande den som finns i 8 § hyresförhandlingslagen inte tagits
in i förevarande paragraf. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen
kan det inte heller anses påkallat med nägot krav pä anteckning i
fastighetsboken av utfästelserna.

Beslut
om anvisningsrätt

Hyresnämndens
prövning m.m.

Beslut
om anvisningsrätt skall avse ett visst hus och skall meddelas i den

utsträckning det behövs för bostadsförsöriningen. Anvisningsrätt får dock

inte beslutas i den mån det är oskäligt med hänsyn till de särskilda villkor

som gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset, husägarens särskilda

behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Fråga om anvisningsrätt tas upp pä ansökan av kommunen. En ulfästel- 52

se
om anvisningsrätt hindrar inte att kommmunen ansöker hos hyresnämn- Prop.
1987/88: 35 den om sådan rätt.

Hyresnämnden
får i beslut om anvisningsrätt sätta ut vite för överträdelse av förbuden i 6
§.

Lagmmmet,
som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4 och 2.1.5).

Av
första stycket framgår att beslul om anvisningsräit skall avse ett visst hus.
Det finns inget som hindrar att samma ansökan avser flera hus, om de ägs av
samma person. Hyresnämnden kan då meddela ett beslut om anvisningsrätt
beträffande samtliga hus. Om fömtsättningarna är olika för husen, kan det dock
vara lämpligt att meddela särskilda beslut för varie hus eller gmpp av hus.

Det
får anses åligga hyresnämnden att i första hand söka medla mellan husägaren och
kommunen i syfte att uppnå en överenskommelse. Kommer parterna överens, kan
resultatet antecknas i protokollet, som då får anses gälla som en utfästelse om
anvisningsräit. Ofta kan det dock vara lämpligt att partema, ev. med bistånd av
nämnden, nedtecknar utfästelsen i en särskild handling.

Om
medlingsförsöken inte lyckas, skall nämnden pröva ansökningen om
anvisningsrätt. Den intresseavvägning som nämnden därvid skall göra, har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.5). Prövningen kan
resultera i atl ansökningen bifalles eller ogillas. Nämnden är naturligtvis
oförhindrad att endast delvis bifalla ansökningen, om prövningen ger vid handen
t. ex. att vissa lägenheter inte bör omfattas av anvisningsrätt eller att andra
begränsningar bör göras.

Som
har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.5) kan nämndens
beslutsunderlag utgöras av etl sådant principbeslut om anvisningsrättens
inriktning och omfattning som kommunen kan ha fattat. Ett annat viktigt
underlag är överenskommelser som kommunen kan ha träffal med organisationer av
husägare eller med enskilda husägare. Sådana överenskommelser torde få sin
främsta betydelse som etl riktmärke för all åstadkomma så likvärdiga
förhållanden som möjligt för husägarna i kommunen eller den berörda delen av
kommunen.

Av
andra stycket första meningen framgår att endast kommunen kan vara sökande hos
hyresnämnden i elt ärende om anvisningsrätt. Under remissbehandlingen har
föreslagits att även en organisation av hyresgäster skall kunna ansöka om
anvisningsrätt. Med hänsyn bl. a. till att ett beslut om anvisningsrätt medför
ekonomiska och andra förpliktelser för kommunen, kan en sådan ordning inte
anses lämplig. Däremot bör hyresnämnden med stöd av 17 § lagen (1973:188) om
artendenämnder och hyresnämnder, kunna inhämta yttrande av en sådan
organisafion eller en organisafion av husägare i ärenden om anvisningsrätt.
Inte heller en husägare kan således påkalla hyresnämndens prövning, men han kan
genom att vägra underteckna en utfästelse om anvisningsrätt, som han t. ex.
anser alltför långtgående, framtvinga en ansökan från kommunen. Att husägaren
kan påkalla omprövning av ett beslul om anvisningsrätt framgår av 5 §.

Av
andra stycket andra meningen framgår att kommunen kan vända sig

fill
hyresnämnden även om husägaren utfäst sig anvisningsrätt. Frågan har Prop.
1987/88: 35 behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4). Det bör
även i detta sammanhang understrykas vikten av att en utfästelse lämnas ombbad,
om inte husägaren har åsidosatt den eller ändrade förhållanden motiverar
annat. Den intresseavvägning som hyresnämnden skall göra kan alltså resultera i
att en ansökan om anvisningsrätt ogillas, när kommunen saknar gmnd för att mbba
utfästelsen.

Om
hyresnämnden meddelar kommunen anvisningsrätt, medför detta att utfästelsen
kommer att sakna betydelse. Nägon särskild bestämmelse om detta behövs
knappast. Det kan visserligen tänkas att utfästelsen innehåller moment som
enligt både husägarens och kommunens mening bör fortsätta att gälla. Sådana
frågor bör dock kunna lösas genom att parterna begär att hyresnämnden på
lämpligt sätt bekräftar detta.

Av
tredje stycket framgär att hyresnämnden i beslutet om anvisningsrätt får sätta
ut vite för överträdelse av förbuden. Som uttalats i den allmänna motiveririgen
(avsnitt 2.1.5) bör den form av löpande vite som anges i 4 § andra stycket
lagen (1985:206) om viten normalt komma till användning. Innebörden av elt
sådant vitesföreläggande blir att vitet skall betalas varie gång något av
förbuden i 6 § överträds.

Enligt
lagen om viten (6 § jämförd med 1 §) skall frågor om utdömande av viten normalt
prövas av länsrätten på ansökan av den myndighet som har utfärdat
vitesföreläggandet. Som framgår av förslaget till 14 § anscrjag det vara en
lämpligare ordning i anvisningsfallen att frägor om utdömande av vite prövas av
hyresnämnden på ansökan av kommunen. Av 14 § framgår också att vitet under
vissa fömtsättningar inte får utdömas.

Förbuden
enligt 6 § bör förenas med vite så snart det finns anledning att anta att inte
husägaren kommer att följa förbuden. Hyresnämndens prövning torde oftast
påkallas därför att husägaren har äsidosatt en generell överenskommelse eller
en utfästelse om anvisningsrätt. I sådana fall bör nämnden normalt förena
förbudet med vite. I andra fall kan omständighetema vara sådana att kommunen
och husägaren endast tvistar om skäligheten av anvisningsrätlen eller dess
omfattning, men att det i och för sig inte finns någon anledning att anta att
husägaren inte skulle rätta sig efter hyresnämndens beslut. Fömtsättningar för
att avstå från ett vitesföreläggande kan då föreligga.

Det
bör i sammanhanget erinras om att hyresnämnden enligt 5 § kan ändra ett beslut
om anvisningsrätt, om det finns särskild anledning till della. Har vite inte
förelagts i del första beslutet, kan det alltså bli aktuellt att ta upp frågan
på nytt efter särskild talan av kommunen.

BeträfTande
vitesbeloppet gäller enligt 3 § lagen om viten (se prop. 1984/85:96 s. 25 och
49) aft vitet skall bestämmas till eU belopp som med hänsyn till vad som är
känt om adressatens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan
antas f<)rmå honom att efterfölja föreläggandet. Vitesbeloppet skall
således bestämmas så att det kan antas bryta husägarens motstånd mot att iaktta
förbuden i 6 §.

I
lagrådsremissen föreslogs att vite skulle få sättas ut av hyresnämnden

endast om kommunen begärt det. Lagrådet anser emellertid att hyres

nämnden bör ha frihet att sätta ut vii;e i beslutet om anvisningsrätt, även 54

om
det inte uttryckligen begärts av kommunen. Jag ansluter mig fill lagra-
Prop. 1987/88: 35 dels uppfattning. Tredje stycket innehåller därför inte någon
bestämmelse om någon sådan begäran.

Slutligen
bör i detta sammanhang erinras om att ett beslut om anvisningsrätt, som
framgår av 5 §, gäller lills vidare med rätt för endera parten att få det
omprövat efter fem år eller, i särskilda fall, kortare tid. Hyresnämnden
behöver därför inte pröva under vilken tid beslutet skall gälla.

4 §

Ett
beslut om anvisningsrätt skall innehålla en upplysning om förbuden enligt 6 §
och om husägarens skyldigheter i övrigt enligt denna lag.

Den
upplysning i beslutet som nämnden skall göra enligt denna paragraf har
tillkommit mot bakgrund av att husägaren av beslutet bör kunna utläsa vilken
innebörd detta har utan att han skall vara hänvisad till lagen. Särskilt
viktigt är att förbudet mot upplåtelse i 6 § anges. Det kan vara lämpligt att
detta förbud återges. Husägarens skyldigheter med avseende på det meddelande
som skall lämnas enligt 7 § kan lämpligen också anges. I övrigt bör nämnden
kunna göra en allmän hänvisning fill de skyldigheter som följer av lagen.

Några
ytterligare bestämmelser om vad nämndens beslut skall innehålla torde inte
behövas.

Omprövning,
ändring eller upphävande av beslut om anvisningsrätt

5§

Ett
beslut om anvisningsrätt får omprövas efter fem år, räknat från det beslutet
vann laga kraft. Har beslutet tidigare omprövats, räknas tiden från det senaste
beslutet.

I
annat fall än som avses i första stycket, får hyresnämnden ändra eller upphäva
ett beslut om anvisningsrätt om

1. det
är uppenbart atl husägaren genom anvisningsrätten missgynnas i

förhållande till andra husägare,

2. anvisningsrätten orsakar husägaren stora olägenheter,

3. husägaren och kommunen är överens om att beslutet skall ändras eller
upphävas eller

4. någon annan särskild anledning finns till att beslutet skall ändras
eller upphävas.

En
ansökan om omprövning, ändring eller upphävande av beslut om anvisningsrätt får
göras av kommunen eller av husägaren.

Möjligheterna
till omprövning m. m. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.1.6).

Har hyresnämnden meddelat
ett beslut om anvisningsrätt, gäller det tills

vidare, men kan enligt denna paragraf omprövas, upphävas eller ändras.

Kommunen och husägaren kan själva komma överens i sådana frågor, men

de måste då anmäla detta till hyresnämnden, som får fatta beslut i frågan.

Anledningen till denna omgång är att oklarhet annars kan uppstå om

husägarens skyldigheter, vilket är särskilt olämpligt med tanke på att 55

nämndens beslut kan vara
förenat med vite.

Första
stycket innehåller fömtsättningarna för en omprövning av eU Prop. 1987/88: 35
tidigare meddelat beslut om anvisningsrätt. AU prövningen skall ske enligt de
gmnder som anges i 3 §, torde vara klart utan någon särskild anmärkning i
lagtexten. I vilka avseenden beslutet skall omprövas blir beroende av vilka
yrkanden husägaren eller kommunen framställer. Femårsfristen räknas från
hyresnämndens ursprungliga beslut eller, om detta beslut redan tidigare har
omprövats, från det senaste beslutet.

Oberoende
av tidsfristen i första stycket, får hyresnämnden enligl andra stycket ändra
eller upphäva elt beslut om anvisningsräit. Hyresnämndens prövning i dessa fall
är inriktad på vissa gmnder som kan åberopas av husägaren eller kommunen.
Nämndens prövning skall därför mynna ut i om någon eller några av de i lagmmmet
angivna gmnderna föreligger och om detta bör föranleda beslutets upphävande
eller ändring i någon viss del. Även om nämnden kan behöva beakta innehållet i
3 § också i dessa fall, är det inte meningen att en omprövning av frågan om
anvisningsrätt i hela dess vidd skall kunna äga mm.

Av
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.5) framgår att hyresnämnden inom ramen
för sin intresseavvägning skall beakta att en husägare inte missgynnas i
förhållande fill andra. Den frågan kan också komma upp när eft beslut om
anvisningsräft har tillämpats någon fid. Husägaren kan då ansöka hos
hyresnämnden om att beslutet skall ändras eller upphävas enligt punkt 1. Vaqe
avvikelse från vad som gäller för andra husägare bör inte leda till att beslutet
ändras. Det måste vara fråga om mer allvarliga och klara fall. Regeln har
utformats så alt beslutet skall ändras eller upphävas om det är uppenbart att
husägaren missgynnas i förhållande lill andra husägare.

Punkt
2 syftar endast på mera flagianta olägenheter och bör närmast ses som en spärr
mot att husägaren i stor omfattning får ta emot sådana hushåll som av olika
anledningar t. ex. inte iakttar kravet på skötsamhet. Det bör dock observeras
att en husägare enligt 6 § har rätt att vägra upplåtelse om denna inte kan ske
utan påtaglig olägenhet för honom (se kommentaren fill 6§).

Angående
punkt 3 vill jag hänvisa lill vad jag anförde i den inledande motiveringen till
denna paragraf

Punkt
4 ger utrymme för såväl husiigaren som kommunen atl ansöka om ändring eller
upphävande av eft fidigare beslut. Av avfaftningen framgår atl del skall vara
fråga om någon särskild anledning, vilkel markerar att en restriktiv bedömning
är påkallad. Ett exempel, som har nämnts i anslutning till 3 § är att det
finns anledning att förena eft fidigare meddelat beslul om anvisningsrätt med
vite. Förändringar i kommunens bostadspolitiska ambifioner bör normalt
behandlas inom ramen för en omprövning enligt första stycket. Någon gång kan
det dock finnas särskild anledning att tillämpa punkt 4, t. ex. om en markant
brist på lågenheter uppstår.

Av
tredje stycket framgår att bäde kommunen och husägaren kan ansöka om prövning
enligt förevarande paragraf.

56

Verkan
av beslut om anvisningsrätt Prop. 1987/88: 35

6§

En
husägare får inte upplåta en lägenhet, som omfattas av ett beslut om
anvisningsrätt, med hyresrätt eller bostadsrätt fill någon annan än en
bostadssökande, som kommunen anvisar, eller till kommunen.

Om
en lägenhet som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt skall upplåtas med
hyresrätt, får husägaren inte vägra upplåtelse lill den som kommunen anvisar,
om upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet för husägaren. Han får inte
heller medverka till att hyresrätten till en lägenhet som omfattas av beslutet
överlåts eller till att lägenheten upplåts i andra hand utom när förhållandena
är sådana att de i 12 kap. 34 §, 35 § första stycket, 37 och 40 §§ jordabalken
med avseende på hyresgästen angivna fömtsättningarna för tillstånd föreligger
eller när kommunen har medgett överlåtelsen eller upplåtelsen.

Förbudet
enligt första stycket gäller inte sedan kommunen undertältat husägaren om att
kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande eller få lägenheten upplåten
till sig. Förbudet gäller inle heller om lägenheten upplåts enligt bestämmelserna
i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken.

Paragrafen
har sin motsvarighet i 6 § bostadsanvisningslagen. Förutom att paragrafen har
delats upp i tre stycken och att vissa redaktionella ändringar gjorts har ett
par nyheter införts. Det gäller första meningen i del nu föreslagna andra
stycket, sista ledet i andra meningen i samma stycke om kommunens medgivande
till en överlåtelse eller upplåtelse samt slopandet av ett undantag för
tjänstebostäder som tidigare fanns i det föreslagna tredje stycket.

De
förbud som tas upp i paragrafen gäller när hyresnämndens beslut har vunnit laga
kraft.

Enligt
första stycket får husägaren inte upplåta lediga lågenheter till annan än den
som kommunen anvisar eller kommunen, om hyresnämnden har meddelat ett beslut om
anvisningsrätt och lägenheten omfattas av beslutet. Av tredje stycket framgår
att husägaren själv får förfoga över lägenheten och upplåta den till vem han
vill först när del slår klart alt

kommunen inte önskar
anvisa någon bostadssökande och inte heller begär ,

att
lägenheten skall upplåtas till kommunen. Vissa ytterligare undantag från
förbudet finns i tredje stycket.

Förbudet
riktar sig mot husägaren. När en bostadsrättshavare överlåter sin bostadsrätt
eller hyr ut lägenheten gäller inle förbudet. Del gäller däremot när
bostadsrättsföreningen i egenskap av husägare vill hyra ut en lägenhet eller
upplåta den med bostadsrätt.

Enligt
2 § tredje stycket bosladsrättslagen, som blir aktuell vid ombildning av
hyresrätt till bostadsrätt, får en lägenhet som är upplåten med hyresrätt inte
upplåtas med bostadsrätt så länge hyresförhållandet beslår. Upplåtelse av
bostadsrätt får dock ske, om mindre än tre mänader återstår av hyrestiden och
hyresvärden och hyresgästen är ense om atl hyresförhållandet kan upphöra utan
att hyresrätten överlåts till annan. Utan någon särskild bestämmelse bör det
stå klart att upplåtelseförbudet i förevarande paragraf inte omfattar sådana
bostadsrättsupplåtelser som sker till den som

redan
har hyresrätt till lägenheten. Om hyresförhållandet upplöses, gäller Prop.
1987/88: 35 däremot förbudet.

Förbudet
enligl första stycket gälU;r även upplåtelse av möblerade lägenheter, om
hyresnämnden inte har meddelat någon begränsning för sådana.

Förbudet
gäller däremot inte när en lägenhet övergår till make på gmnd av bodelning m.
m. enligt 33 § hyreslagen eller till sambo enligt lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem. Del gäller inte heller när en medhyresgäst, make eller sambo
har rätt till förlängning av hyresavtalet enligt bestämmelserna i 47 och 48 §§
hyreslagen.

Andra
stycket första meningen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.1.7 under mbriken "Frågan om en s. k. inflyttningsprövning").
Förbudet avser endast hyreslägenheter och innebär att husägaren inte får vägra
upplåtelse till den som kommunen anvisar, om upplåtelse kan ske utan påtaglig
olägenhet för husägaren. Det är husägaren som själv avgör om den anvisade
hyresgästen skall godtas eller ej. Om kommunen anser att husägaren åsidosatt
förbudet, får kommunen föra talan vid hyresnämnden om utdömande av vite.
Enligt 14 § andra stycket får vite dock inte utdömas om husägaren med hänsyn
till egna undersökningar eller övriga omständigheter haft fog för sin vägran
(se vidare under 14 §). Kommunen kan också begära att få lägenheten upplåten
till sig (se 8 §).

Bestämmelsen
innebär att husägare inte utan fog skall kunna vägra de av kommunen anvisade
bostadssökandena bostad. Vad som kan begäras av husägaren är att han gör sådana
undersökningar av framför allt den sökandes ekonomi och skötsamhet som är
normalt vid fastighetsförvaltning. Det torde bli nödvändigt alt också kommunen
gör en preliminär bedömning av om någon invändning av betydelse kan riktas mot
den bostadssökande, innan anvisning sker. De uppgifter som därvid inhämtas bör
normalt kunna vidarebefordras till husägaren (jfr 7 kap. 25 § sekretesslagen
(1980: 100) samt prop. 1982/83:64).

Med
det underlag som finns om den bostadssökande, får husägaren ta ställning till
om upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet. Begreppet "påtaglig
olägenhet" förekommer också i 35 och 37 §§ hyreslagen och bör - inte minst
med tanke på den frekventa förekomsten av byten - vara välbekant för husägarna.
Beträffande innebörden av uttrycket bör framför allt följande beaktas (se prop.
1979/80:72 s. 52 under 12 kap. 34 a § jordabalken, numera samma kap. 37 §).

Med
hänsyn till anvisningsrättens karaktär bör sådana invändningar från

husägarens sida som hänför sig till dennes egel intresse av att förfoga över

lägenheten inte anses godtagbara. Sådana förhållanden har i allmänhet

redan beaktats av hyresnämnden vid beslutet om anvisningsrätt, t. ex. att

speciella villkor gäller för upplåtelse av lägenhet i huset. Av väsenfiig

betydelse för husägaren är däremot den bostadssökandes ekonomi samt

skötsamhet med avseende på betalning av hyra och användning av lägen

heten. Hushållets storlek kan någon gång också ha betydelse. Om kommu

nen ställer borgen eller på annat sätt ansvarar för de ekonomiska förpliktel

serna, saknas oftast fog för husägaren att vägra upplåtelse. I annal fall kan

dålig ekonomi hos sökanden eller upprepade tidigare betalningsförsummel

ser föranleda att husägaren bör kunna vägra upplåtelse. 58

Enligt
25 § hyreslagen är en hyresgäst skyldig att, när han använder Prop. 1987/88:35
lägenheten iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick i
fastigheten. Husägaren bör inte vara skyldig att godta en hyresgäst som inte
kan förväntas rätta sig efter dessa krav. Ligger tidigare försummelser långt
tillbaka i liden, finns det dock knappast skäl för husägaren att vägra
upplåtelse.

Den
omständigheten att en husägare betraktar vissa hushållstyper eller kategorier
av bostadssökande som särskilda riskgmpper innebär inte att husägaren får vägra
upplåtelse. Det får därför inte förekomma att hushåll med många barn eller
bostadssökande som tillhör en viss folkgmpp inte godtas som hyresgäster enbart
på den grunden att en upplåtelse till dem påstås medföra störte risker för
ekonomisk skada vid fastighetsförvaltningen än upplåtelser till andra. I
sammanhanget bör också erinras om brottsbalkens stadgande om olaga
diskriminering (se 16 kap. 9 § brottsbalken).

Med
tanke på de svårigheter som husägaren kan ha att ta ställning till om en
upplåtelse kan vägras eller ej, kan det ofta inte läggas honom till last om han
gör en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller av vad som
krävs för att påtaglig olägenhet skall anses föreligga. Hyresnämnden bör då
enligt det förslag som jag tar upp i 14 § kunna underlåta att utdöma ett förelagt
vite eller ev. jämka detta.

Andra
stycket andra meningen innehåller ett förbud för husägaren att medverka till
att en hyresrätt överlåts eller att en lägenhet upplåts i andra hand, utom när
förhållandena är sådana att de i hyreslagen med avseende på hyresgästen angivna
fömtsättningarna för tillstånd föreligger.

Som
huvudregel gäller enligt 32 § hyreslagen att hyresgästen får överlåta
hyresrätten endast om hyresvärden samtycker till det. Om husägaren inte går med
på en överlåtelse, kan hyresgästen i vissa situationer få tillstånd till
överlåtelsen av hyresnämnden. Enligt 34 § hyreslagen, som reglerar den
situationen att hyresgästen vill överlåta hyresrätten till någon som varaktigt
sammanbor med honom, gäller att tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen
kan nöja sig med förändringen. Enligt 35 § första stycket hyreslagen kan
hyresgästen få hyresnämndens tillstånd atl överlåta hyresrätten genom byte, om
hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan äga rum utan
påtaglig olägenhet för hyresvärden samt -enligt ett tillägg som infördes efter
ikraftträdandet av bostadsanvisningslagen - inte heller andra särskilda skäl
talar mot bytet (se prop. 1983/84:137 s. 128). Har hyresgästen erhållit
lägenheten genom byte och innehaft den mindre än tre år, fordras dock
synnerliga skäl. Som nyss har anförts kan vidare en kommun enligl 37 §
hyreslagen få hyresnämndens tillstånd till överlåtelse om det kan ske utan
påtaglig olägenhet för hyresvärden.

Bestämmelsen i 40 §
hyreslagen innebär att en hyresgäst, som under viss

tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet, får utan värdens sam

tycke upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden

lämnar fillstånd fill upplåtelsen. Tillstånd skall lämnas om hyresgästen har

beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden ej har befogad anled

ning att vägra samtycke. 59

På
samma sätt som föreslås beträffande förbudet att vägra upplåtelse lill Prop.
1987/88: 35 den som kommunen anvisar, bör kunna krävas atl husägaren företar en
sådan undersökning av skälen för en lägenhetsöverlåtelse eller andrahandsupplåtelse,
som han normall bmkar göra. Vad som kan begäras i förevarande sammanhang är atl
han gör en objektiv bedömning av de förhållanden på hyresgästens sida som talar
för eller emot den tilltänkta åtgärden, l.éX. om hyresgästen enligl 35 §
hyreslagen har beaktansvärda skäl för byte av lägenheten eller enligt 40 §
samma lag har beaktansvärda skäl för upplåtelse i andra hand av en lägenhet som
hyresgästen under viss tid inte själv kan använda.

Eftersom
bytesfallen torde vara de mest betydelsefulla i sammanhanget, fmns det skäl atl
något beröra hur ett beslut om anvisningsrätt inverkar pä husägarens medverkan
till byten. Närmast blir det då fråga om innebörden av uttrycket beaktansvärda skäl
(jfr bl. a. SOU 1966:14 s. 359, Holmqvist, Hyreslagen s. 163, Lindqvist,
Hyreslagsfrågor, 5:e uppl. s. 198f samt Järtelius, Hyra och bostad s. 151 f).

Som
beaktansvärda skäl har i praxis godtagits att hyresgästen behöver en permanent
bostad på annan ort, t. ex. med anledning av ny anslällning eller studier, att
hyresgästen på gmnd av ändrad sammansättning av familjen behöver en störte
eller en mindre bostad, att hyresgästen till följd av försämrad ekonomi behöver
en lägenhet med lägre hyra eller att hyresgästen på grund av sjukdom behöver
en lägenhet som är bättre anpassad till hans behov. Även den omständigheten att
hyresgästen önskar förbättra sin bostadsstandard bmkar godtas som bytesskäl.

Bland
de omständigheter som oftast inte har godtagits, märks framför allt att
hyresgästen genom bytet vill skaffa sig en övernattningslägenhet eller annan
extra lägenhet. Man får också räkna med alt tillstånd till byte normalt inte
lämnas om hyresgästen inte bor i lägenheten utan endast disponerar den för
annat ändamäl, t. ex. som ett bytesobjekt.

Den
bedömning det här är fråga om kan, liksom den bedömning husägaren skall göra
när han tar ställning fill om en anvisad bostadssökande skall få bostad i
huset, många gånger ställa sig svår för hyresvärden. En felaktig bedömning av
de faktiska omständigheterna eller vad som krävs för atl tilh-äckliga skäl för
den ena eller andra åtgärden skall anses föreligga, torde ofta ej kunna läggas
hyresvärden tilll last. Hyresnämnden bör då enligt det förslag som jag tar upp
i 14 § kunna underlåta att utdöma ett förelagt vite eller ev. jämka detta.

Ett
tillägg i förhållande till motsvarande bestämmelse i bostadsanvisningslagen
gör det möjligt för husägaren att undgå vitespåföljden om kommunens medgivande
lill en överlåtelse eller upplåtelse inhämtas.

I
tredje stycket anges när upplåtelseförbudet i första stycket i paragrafen inte
skall gälla. Bestämmelsen i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken syftar på
den rätt som en hyresgäst har att efter en störte ombyggnad återfiytta till huset,
om det är möjligt.

Det
ligger i sakens natur att förbudet i första stycket inte gäller, om

husägaren enligt beslutet om anvisningsrätt i ett visst fall får förfoga över

lägenheten. Har kommunen t. ex. rätt att förmedla upplåtelse av varannan

ledig lägenhet, får detla den i och för sig självklara effekten att upplåtelse- 60

förbudet
inte gäller de lägenheter som på grund av begränsningen blir Prop.
1987/88:35 s. a. s. förmedlingsfria.

Tredje
stycket avhandlar som nämnts undantag enbart från upplåtelseförbudet i första
stycket. Möjligheterna till undantag från förbudet mot överlåtelser och
andrahandsupplätelser regleras i andra stycket.

Meddelande
om upplåtelse

7 §

När
en lägenhet som omfattas av förbud enligt 6 § skall upplåtas med hyresrätt eller
bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt meddela kommunen delta.
Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress,
storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen och tillträdesdagen.

Paragrafen,
som handlar om husägarens skyldighet att lämna meddelande när en lägenhet blir
ledig, motsvaras av 7 § bostadsanvisningslagen.

Det
meddelande som husägaren skall göra när en ledig lägenhet omfattas av
upplåtelseförbud enligt 6 § är av gmndläggande betydelse för det fortsatta
förfarandet. Om lägenheten skall upplåtas med hyresrätt, skall meddelandet
innehålla uppgifter om bl.a. hyra och andra hyresvillkor. Om lägenheten skall
upplåtas med bostadsrätt, skall meddelandet innehålla uppgifter om bl.a.
gmndavgift, årsavgift och upplålelseavgift enligt 6 § bosladsrättslagen.

Upplåtelsen
och villkoren för den m.m. 8§

Om
kommunen inte anvisar någon bosladssökande eller om husägaren inte godtar den
bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, är
husägaren skyldig att upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär det.

Om
annat inte avtalas, skall upplåtelse till kommunen anses ha skett vid den
lidpunkt då kommunens begäran enligt första stycket kommit husägaren till
banda och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 §. Om upplåtelsen
avser bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de fömtsättningar
är uppfyllda som anges i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen (1971:479).

Paragrafen
har samma sakliga innebörd som 8 § bostadsanvisningslagen. Med avseende på
husägarens möjligheter att vägra godta den bostadssökande som kommunen har
anvisat, bör emellertid tillkomsten av den nya bestämmelsen i 6 § andra stycket
första meningen beaktas. Eftersom det fortfarande är husägaren som avgör om han
skall godta den bostadssökande eller ej, föranleder den förändringen dock
ingen jämkning av lagtexten i förhållande till bostadsanvisningslagen.

Av
första stycket kan alltså ufiäsas att husägaren kan vägra atl godta en
bostadssökande som kommunen anvisat. Han är dock skyldig att upplåta

lägenheten fill kommunen,
om kommunen begär det. Denna skyldighet

61

föreligger oavsett om
kommunen först anvisat en bostadssökande eller Prop. 1987/88:35 direkt
kräver att få lägenheten upplåten till sig.

När
kommunen har anvisat en boistadssökande, får husägaren på vanligt sätt
förhandla och teckna avtal med denne. Sådana förhandlingar kan dra ut på tiden
med risk för att kommunen ådrar sig skadeståndsskyldighet enligt 10 §. Om
kommunen biträder den bostadssökande eller förhandlar för dennes räkning på
gmnd av fullmakt, torde tidsutdräkten kunna minskas.

Även
när kommunen begär att få lägenheten upplåten till sig - utan föregående
anvisning eller sedan anvisning skett men inte lett till uppgörelse - kan det
antas att villkoren för upplåtelsen i regel kommer att bestämmas genom
överenskommelse. För det faU att så inte sker, måste regler finnas som fastslår
från vilken fidpunkt och på vilka villkor den upplåtelse som kommunen krävt,
skall anses ha skett.

Andra
stycket anger att upplåtelse till kommunen skall anses ha skett då kommunens
begäran kom husägaren fill hända, dvs. när begäran nått husägaren på sådant
sätt att denne omedelbart kan ta del av den (se lagrådet prop. 1979/80:72, s.
122). För upplåtelsen skall gälla de villkor som angetts i meddelandet enligt 7
§. Upplåtelse av bostadsrätt skall inte anses ha skett innan bestämmelserna i 3
och 5 §§ bostadsrättslagen om ekonomisk plan m. m. är uppfyllda (se prop.
1979/80:72, s. 45).

9§

Om
en lägenhet enligt 8 § andra stycket skall anses ha upplåtits fill kommunen
med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på gmnd av dröjsmål från
husägarens sida inle kan tillträdas den dag som angetts i meddelandet enligt 7
§, får hyresnämnden på ansökan av kommunen besluta att upplåtelsen skall gälla
från en senare fidpunkt. När upplåtelsen avser en hyreslägenhet, får
hyresnämnden besluta att det även i övrigt skall gälla andra villkor för
upplåtelsen än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens
prövning skall göras inom två månader från den dag då upplåtelsen skall anses
ha skett.

Vid
prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 55 § första-tredje styckena
jordabalken. Om hyra för lägenheten har beslämts i förhandlingsöverenskommelse
enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), skall dock den hyran gälla. Om
hyresnämnden sänker hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då
hyresförhållandet böriade.

Om
hyresnämnden beslutar att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eUer
att hyran skaU vara lägre än vad som har angetts i meddelandet enligt 7 §,
skall husägaren samtidigt åläggas att till kommunen betala tillbaka vad han
till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen då husägaren tog emot
beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter.

Paragrafen
har samma sakliga innebörd som 9 § bostadsanvisningslagen. Den avser ändrad
fidpunkt för upplåtelse och ändrade hyresvillkor när lägenheten skall anses
upplåten fill kommunen.

Enligt
första stycket får hyresnämnden bestämma att upplåtelsen lill

kommunen skall gälla från senare tidpunkt än husägaren angett i medde- 62

landet enligt 7 §.
Bestämmelsen gäller sådana fall då lägenheten inte kan Prop. 1987/88: 35
fillträdas på den angivna tillträdesdagen och detta beror på dröjsmål från
husägarens sida med att lämna meddelandet.

Om
en hyreslägenhet skall anses ha upplåfits till kommunen, kan kommunen enligt
första stycket också få den s. k. förstagångshyran och andra hyresvillkor som
angetts i meddelandet enligt 7 § prövade av hyresnämnden. Det får fömtsättas
att bestämmelsen får sin främsta betydelse därigenom att blotta vetskapen om
den verkar avhållande på oskäliga hyresvillkor. Om bestämmelsen inte fanns,
skulle husägaren kunna ställa sådana hyresvillkor att kommunen i prakfiken inte
kunde utnyttja sin rätt.

Av
andra stycket framgår att hyresvillkoren fastställs enligt bruksvärdereglerna
i hyreslagen eller, om det finns en förhandlingsöverenskommelse, i enlighet med
denna.

Tredje
stycket innehåller bestämmelser om återbetalningsskyldighet och ränta.

Ersättning
för skada 10 §

Kan
husägaren, i fall då han får förfoga över lägenheten, på gmnd av förfarandet
enligt denna lag inte träffa avtal om upplåtelse för tiden från och med den
tillträdesdag som har angetts i meddelandet enligt 7 § och har han gjort vad
som skäligen kan fordras av honom för alt fä lägenheten upplåten, har han rätt
fill ersättning av kommunen för skada som han lider genom dröjsmålet med
upplåtelsen. Husägaren har dock inte rätl till ersättning om han inom en månad
från den dag då kommunen tog emot meddelandet enligt 7 § får besked om aU han
får förfoga över lägenheten eller, när fillträdesdagen infaller inom denna tid,
han får beskedet före tillträdesdagen.

Fråga
om skyldighet att betala ersättning prövas av hyresnämnden. För aft kunna
prövas skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en månad från den dag
då avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Med
undantag av första stycket andra meningen har paragrafen samma innebörd som 10
§ bostadsanvisningslagen. Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.1.7).

Husägaren
får som tidigare nämnts inte fritt förfoga över en ledig lägenhet förtån det
blivit klart att kommunen inte önskar anvisa nägon bostadssökande eller få
lägenheten upplåten till sig. Skadeståndsregeln i första stycket är ett viktigt
mofiv för kommunen att undvika förhalning av anvisningsförfarandet. Detta
skulle kunna ske genom att kommunen dröjer med undertättelse till husägaren om
att kommunen inte gör anspråk på lägenheten. En fömtsättning för att husägaren
skall ha rätt till skadestånd är att han gjort vad som skäligen kan fordras av
honom för att få lägenheten upplåten. I kravet på husägaren ligger både att han
skall undvika förhalning när det gäller förfarandet enligt lagen och att han,
när han fritt får förfoga över lägenheten, skall lägga ned så stora
ansträngningar som normalt görs när en husägare vill ha en ledig lägenhet
upplåten.

Innebörden
av andra meningen i första stycket är att kommunen inte ,,

OJ

drabbas
av ersättningsskyldighet, om husägaren får förfoga över lägenhe- Prop. 1987/88:
35 ten inom en månad frän det kommunen mottog meddelandet om lägenheten från
husägaren. Infaller fillträdesdagen inom denna fid utgår ingen ersättning om
husägaren får förfoga över lägenheten före tillträdesdagen. Bestämmelsen, som
har behandlats i den allmänna motiveringen, bör ses mot bakgrund av att kommunen
sällan har praktiska möjligheter att anvisa en bostadssökande till en lägenhet
som blir ledig med mycket kort varsel.

Ett
skadestånd bör täcka det inkomstbortfall som orsakas av att husägaren inte får
träffa något hyresavtal förtän det står klart alt kommunen inte har något
anspråk på lägenheten. Det innebär dock inte att husägaren under alla
förhållanden är berättigad till ersättning för den lid lägenheten står outhyrd.
Om det t. ex. visat sig svårt att få lägenheterna inom etl visst område upplåtna
så snart de blir lediga, kan det vara skäligt alt husägaren själv bär skadan
eller en del av den. Ersättningen bör bestämmas med utgångspunkt i den hyra som
normalt utgår för lägenheten, dvs. vanligen i enlighet med en
förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen.

Prövningen
av ersättningsanspråk ankommer enligt andra stycket på hyresnämnden. Den tid
inom vilken ansökan skall göras har bestämts till en månad från den dag då
avtalet om upplåtelse av lägenheten träffades.

Uppgifter
för kontroll

11 §

Om
ett beslut om anvisningsrätt har meddelats, är husägaren skyldig att på begäran
av kommunen lämna sådana uppgifter om bostadslägenheterna i huset som han har
och som behövs för kontroll av att husägaren följer beslutet. Om husägaren inte
lämnar begärda uppgifter, får hyresnämnden vid vite förelägga honom att göra
det.

Paragrafen,
som inte har någon motsvarighet i bostadsanvisningslagen, har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.7).

Av
första meningen framgår alt ett beslut om anvisningsrätt av hyresnämnden utgör
en förutsättning för husägarens uppgiflsskyldighel. Om anvisningsrätten gmndar
sig på en utfästelse av husägaren eller en generell överenskommelse mellan
kommunen och en organisation av husägare, är paragrafen alltså inte tillämplig.
I dessa fall får parterna ta in bestämmelser om kontroll i utfästelsen eller
överenskommelsen.

■
Varie husägare måste av naturliga skäl ha uppgifter om de hyresgäster eller
bostadsrättshavare som bor i huset (jfr 48-50 §§ bostadsrättslagen angående
medlemsförteckning och lägenhetsförteckning). Det torde knappast heller vålla
en husägare något problem att sammanställa uppgifterna om de boende i en
särskild lägenhetsförteckning. Däremot torde det ibland vara svårare för
husägaren att lämna uppgifter om förändringar i lägenhetsinnehaven och de skäl
som har åberopats hos den boende når husägaren medverkat till en
lägenhetsöverlåtelse eller en andrahandsupplåtelse.

Av
andra meningen framgår alt hyresnämnden kan förelägga husägaren

att lämna ul uppgifterna vid vite. 4

Det
kan vara lämpligt att kommunen redan i samband med hyresnämn- Prop. 1987/88: 35
dens beslut begär att få en lägenhetsförteckning av husägaren. Om kommunen
senare begär ytterligare förteckningar, kan jämförelser göras mellan innehaven
vid olika tidpunkter. Kan det då konstaleras att förändringar skett som inte
meddelats kommunen, kan kommunen göra de ytterligare efterforskningar som
behövs och efter omständigheterna överväga om en ansökan till hyresnämnden om
vitets utdömande skall göras.

Verkan
av beslut om anvisningsrätt i vissa fad 12 §

Om elt beslut om
anvisningsrätt har meddelats och äganderätten till huset övergår tiU en ny
ägare, gäller beslutet i stället mot denne. Om löpande vite enligt 4 § lagen
(1985:206) om viten har satts ut i beslutet och om äganderätten har övergått
genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot den nye ägaren räknat från
tidpunkten för äganderättsövergången, under fömtsättning att anteckning om
vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt 13 §. Löpande vite som avser viss
period får endast tas ut av den som var ägare vid periodens börian. Annat vite
gäller inte mot ny ägare, men hyresnämnden får sätta ut vite för denne.

Övriga bestämmelser

13 §

Ett
beslut om anvisningsrätt skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsboken eller tomträtlsboken. Om löpande vite enligt 4 § lagen
(1985:206) om viten har satts ut i beslutet, skall även detta antecknas.
Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev undertätta den som
senast har sökl lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om
anteckningen, om denne inte är beslutels adressat.

Om ett beslut som har
antecknats enligt första stycket upphävs, skall beslutet genast sändas till
inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning.

Verkan
av husets överlåtelse har behandlats i den allmänna motiveringen (avsniU 2.1.8).

Av 12 och 13 §§ framgår
bl.a. att ett beslut om anvisningsrätt och ett förelagt löpande vite gäller mot
en ny ägare under de fömtsättningar som anges i paragraferna. Att även en
utfåstelse om anvisningsrätt gäller mot ny ägare framgår av 2 § andra stycket.

Bestämmelserna i 12 och 13
§§ har utformats med 10 kap. 21—23 §§ plan- och bygglagen (1987:10) som
förebild. I förhållande till det av lagrådet granskade förslaget har
paragraferna justerats med anledning av att hyresnämnden i vitesförelägganden
skall kunna välja den form av vite som är mest ändamålsenligt i det enskilda
fallet.

Enligt 13 § första stycket
tredje meningen har inskrivningsmyndigheten undertättelseskyldighet mot den som
senast sökt lagfart eller inskrivning av tomträtt, om denne inte är beslutets
adressat. Domstolsverket har i sitt remissyttrande satt i fråga om bestämmelsen
behövs. Jag anser emellertid

65

5
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

att det saknas skäl att i
detta sammanhang föreskriva någonting annat än Prop. 1987/88: 35

vad som gäller enligt
motsvarande bestämmelse i 10 kap. 22 § plan- och

bygglagen.

14
§

Fråga
om utdömande av vite prövas av hyresnämnden på ansökan av kommunen.

Har
en husägare i strid mot 6 § andra stycket vägrat upplåtelse till en
bostadssökande som kommunen anvisat eller medverkat till en överlåtelse av en
hyresrätt eller till upplåtelse i andra hand av en lägenhet, får vite som
förelagts enligt 3 § tredje stycket inte utdömas, om husägaren med hänsyn fill
egna undersökningar och övriga omständigheter haft fog för sin vägran eller
medverkan.

Vite
som förelagts med stöd av denna lag får inte förvandlas till fängelse.

Av
I § lagen (1985: 206) om viten framgår att lagen inte skall tillämpas i den mån
annat följer av vad som är särskill föreskrivet.

Bestämmelsen
i första stycket att hyresnämnden skall pröva frågor om utdömande av vite är en
avvikelse från vad som annars skulle gälla enligt viteslagen. En liknande
avvikelse gäller också enligt andra lagar, t. ex. 62 § hyreslagen och 20 §
bostadssaneringslagen (1973: 531).

Bestämmelsen
i andra stycket ulgör en särskild prövningsgmnd vid sidan av de regler i 9 §
viteslagen som bl. a. innehåller allmänna bestämmelser om utdömande av vite
och om fömtsättningarna för jämkning av vite. Andra stycket tar sikte på de speciella
situationerna i 6 § andra stycket om upplåtelsevägran och medverkansförbud.
Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.7) och i
anslutning till 6§.

Med
de begränsade krav som ställs på husägaren avseende förbuden i 6 § andra
stycket, blir det i prakfiken endast de mer uppenbara fallen av åsidosättande
som kan leda till att vite döms ut. Beroende bl. a. på förseelsens art och på
om husägarens förfarande framstår som ursäktligt bör det också finnas utrymme
för att jämka ett förelagt vite.

För
det fall att husägaren i strid mot 6 § andra stycket vägrar upplåtelse till en
bostadssökande som kommunen anvisat, bör vite kunna dömas ut, om husägaren
saknar stöd för att rikta några anmärkningar mot den bostadssökande. Vite bör
också kunna dömas ut om vissa anmärkningar visserligen finns mot den
bostadssökande, t. ex. att denne vid något eller några enstaka fillfällen
försummat att betala hyra i tid, men det ändå är uppenbart att husägaren saknar
täckning för att anse påtaglig olägenhet föreligga.

Som
jag har anfört i anslutning till 6 § torde det dock många gånger bli

svårt för husägaren att bedöma de faktiska omständigheterna eller om

upplåtelse kan ske utan påtaglig olägenhet. Husägaren måste i sådana fall

oftast anses ha haft fog för att vägra upplåtelse, även om hyresnämnden

finneratt upplåtelse kunnat ske utan påtaglig olägenhet. Om husägaren har

försummat att undersöka hyresgästens förhållanden i erforderlig omfatt

ning, kan det dock finnas skäl för nämnden att döma ut vite med ett jämkat

belopp. 66

Vad som nu
har sagts om vägran till upplåtelse, bör i tillämplig omfatt- Prop. 1987/88:
35 ning också kunna vara vägledande beträffande förbudet i 6 § andra stycket om
medverkan till överlåtelser eller andrahandsupplätelser.

Av 9 § viteslagen följer att om hyresnämnden tillämpat
löpande vite enligt 4 § andra stycket viteslagen och det föreligger flera
överträdelser till samtidig bedömning, får nämnden inte utdöma högre belopp på
en gång än som angetts i föreläggandet. Har beslutet i elt sådant ärende vunnit
laga kraft, får vite inte utdömas för sådana överträdelser som har gjorts innan
ärendet anhängiggjordes hos nämnden.

I tredje stycket anges att vite som förelagts enligt lagen
inte får förvandlas till fängelse. Det gäller således både vite som förelagts
enligt 3 § andra stycket och 11 §.

15 §

Bestämmelser om förfarandet vid hyresnämnden finns i lagen
(1973: 188) om artendenämnder och hyresnämnder.

16 §

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos
bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

17 §

I mål enligt 9 § första stycket om villkoren för
upplåtelsen och mål enligl 14 § första stycket om utdömande av vite skall
vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån
inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Paragraferna innehåller vissa rättegångsbestämmelser. De
motsvaras av 11, 14 och 15 §§ bostadsanvisningslagen. Beträffande
rättegångskostnader gäller för hyresnämndemas del att vardera parten svarar för
sina kostnader. I bostadsdomstolen gäller däremot de allmänna reglerna om
rättegångskostnader i tvistemål (se 17 § lagen (1974: 1082) om
bosladsdomstol). För att åstadkomma en så stor överensstämmelse som möjligl
mellan den nu föreslagna lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt och lagen
(1985:206) om vite, föreslås att i mål i bostadsdomstolen om utdömande av vite
vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1988, då bostadsanvisningslagen (1980:94) skall upphöra att gälla.
Beslut enligt bostadsanvisningslagen varigenom ett visst område förklarats vara
bostadsanvisningsområde gäller dock till utgången av år 1990. Inom sådana
områden gäller fortfarande bostadsanvisningslagen,

2. Bostadsanvisningslagen skall
alltjämt gälla i fräga om ärenden enligl lagen som har anhängiggjorts vid
hyresnämnden före utgången av år 1990.

3. Bestämmelserna i 2 § påverkar inte
giltigheten av utfästelser om ,. bostadsanvisning som lämnats före lagens ikraftträdande.

När den nya lagen träder i
kraft skall bostadsanvisningslagen upphöra att Prop. 1987/88: 35 gälla. Den
nya lagen bör träda i kraft så snart som möjligt, förslagsvis den 1 januari
1988.

För
att bereda de kommuner som har fatlat beslut om bosladsanvis-ningsområden
enligt bostadsanvisningslagen möjlighet att anpassa sig fill det nya systemet,
föreslås att sådana beslut får gälla till utgången av år 1990. Kommunen kan
naturligtvis före år 1990 upphäva beslutet om bo-stadsanvisningsområden och i
stället tillämpa den nya lagen.

På
förslag av lagrådet har i förhållande till lagrådsremissen tillfogats dels en
övergångsbestämmelse enligt vilken bostadsanvisningslagen alltjämt skall gälla
i fråga om ärenden enligt lagen som har anhänggiggjorls vid hyresnämnden före
utgången av år 1990, dels en övergångsbestämmelse om att bestämmelserna i 2 § i
den nya lagen inte påverkar giltigheten av utfästelser om bostadsanvisning som
lämnats före lagens ikraftträdande.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:816) om

ändring i jordabalken

Ändringen
innebär atl orden bostadsanvisningslagen (1980:94) i 1 § hyreslagen i dess
lydelse paragrafen har enligt lagen (1987:816) om ändring i jordabalken och som
träder i kraft den 1 januari 1988, byts ut mot lagen (OOOO: 000) om kommunal
bostadsanvisningsrätt.

4.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Ändringarna
i 15 och 16 §§ hyreslagen har behandlats i avsnitt 2.4.

Övriga
ändringar innebär att orden bostadsanvisningslagen (1980:94) i 32 och 39 §§
hyreslagen byts ut mol; lagen (0000:000) om kommunal bostadsanvisningsrätt.

4.4 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen

(1971:479)

Ändringarna
innebär att orden bostadsanvisningslagen (1980:94) i 1,2 och 6 §§ byts ut mot
lagen (OOOO: 000) om kommunal bostadsanvisningsrätt.

På
förslag av lagrådet har en övergångsbestämmelse till ändringarna införts.
Innebörden av denna är atl i de områden bostadsanvisningslagen alltjämt skall
gälla (se övergångsbestämmelserna till lagen om kommunal bosladsanvisningsrätt)
så skall reglerna i 2 § andra stycket bosladsrättslagen om kommunens rätt till
medlemskap och i 6 § bostadsrättslagen om avvikelse från skriftlig form vid
upplåtelse gälla i den äldre lydelsen.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om

arrendenämnder och hyresnämnder

Ändringarna
innebär bl. a. atl orden bostadsanvisningslagen (1980:94) i 4 §

första stycket 8, 23 och 32 §§ byts ut mol lagen (OOOO: 000) om kommunal

bostadsanvisningsrätt. 68

I
22 § görs ett tillägg av innebörd att etl beslul av hyresnämnden, som Prop.
1987/88: 35 innebär ogillande av en ansökan om anvisnrngsrätl enligt 3 § i den
nya lagen inte äger rättskraft. Ett beslut om bifall till en ansökan om anvisningsrätt
får alltså rättskraft. I 5 § lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt fmns del
dock särskilda bestämmelser om omprövning, upphävande och ändnng av ett sådant
beslut.

I
övrigt görs ingen ändring i lagen, vilkel bl. a. innebär att bestämmelsen i 16
d § under rubriken Ärende angående bostadsanvisning m. m. skall tillämpas också
på de nya ärendena om anvisningsräit som hyresnämnden skall handlägga.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 1082) om
bostadsdomstol

Ändringen
i 28 § har sin motsvarighet i ändringen av 22 § förslaget till lag om ändring i
lagen om artendenämnder och hyresnämnder.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag om kommunal bostadsanvisningsrätt,

2. lag om ändring i lagen (1987: 816) om ändring i
jordabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i bosladsrättslagen (1971:479),

5. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder,

6. lag
om ändring i lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol,

dels att

7. godkänna
vad jag förordat i fråga om ändringar av bestämmelserna

om kommunal förmedlingsrätt i bostadslåneförfattningarna (avsnitt 2.2).

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

69

Bilaga
I Prop. 1987/88:35

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds Bo 1987:2)
Effektivare bostadsanvisning

I
promemorian föreslås alt den nuvarande bostadsanvisningslagen (1980:94) upphävs
och ersätts med en ny lag om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter.
Del föreslås också vissa förändringar för den kommunala förmedlingsrälten
enligt bostadslåneförfaltningarna. Den bostadspolitiska utgångspunkten för
förslagen är atl ge kommunerna bättre möjligheter all anvisa bosläder åt de
bosladssökande.

Promemorian
innehåller en redovisning av nuvarande bestämmelser om anvisningsrätt och av
hur tillämpningen av dem fungerat i praktiken. Det konstaleras all många
kommuner riktal kritik mol den nuvarande bostadsanvisningslagen. Lagen anses
administrativt svår att tillämpa. Det gäller bl.a. beslutsfördelningen mellan
kommunstyrelsen och kommunfullmäktige när elt s.k.bostadsanvisningsområde
skall beslutas, delgivningsförfa-randet och besvärsförfarandet efter ett sådant
beslut, möjligheten att i beslutet göra undanlag för vissa kategorier
fastighetsägare samt de bristande kontrollmöjligheter som finns för all
fastighetsägarna fullgör sina skyldigheter enligl lagen.

Det
principförslag om förbättringar i del nuvarande anvisningssystemel som lämnats
lill regeringen av bosladskommillén (SOU 1986:6 s. 1) samt remissyttrandena
över kommitténs belänkande redovisas. Efter en diskussion av särskilda frägor
med anledning av förslaget, bl. a. dess förenlighet med reglerna för
normgivningsmakten i regeringsformen, konstateras det i promemorian alt
förslaget i vissa hänseenden är olämpligt atl genomföra. En bedömning är atl
några avsevärda förbättringar av det nuvarande systemet knappast går atl uppnå
och all man alltjämt mäste räkna med alt kritiken mol bostadsanvisningslagen
kvarstår om kommitténs förslag genomförs.

Mol
bakgrund av del sagda föreslås all bostadsanvisningslagen upphävs och ersätts
av en hell ny lag om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter. Denna lag
föreslås vara inriktad på del individuella förhållandet mellan kommunen och
fastighetsägaren. Det generella förfarandet med all fastställa
bostadsanvisningsområden behövs då inte längre.

Huvudprincipen
enligl förslaget är all anvisningsrätlen tillskapas genom avtal mellan kommunen
och fastighetsägarnas organisationer eller fastighetsägaren. Om
avlalsmöjligheterna är uttömnda eller om en fasfighetsägare inte följer elt
ingånget avtal, skall kommunen ha rätl alt begära ett beslut om anvisningsräit
hos hyresnämnden. Nämnden skall då göra en avvägning mellan kommunens och den
enskilde fastighetsägarens intressen.

Hyresnämnden skall enligt
förslaget meddela kommunen anvisningsräit,

om det behövs för bostadsförsöriningen och del inte är oskäligt med

hänsyn lill atl särskilda villkor gäller för upplåtelse av lägenheterna i
huset,

husägarnas särskilda behov av alt förfoga över lägenheterna eller övriga 70

omständigheter. Om kommunen har träffat en generell överenskommelse
Prop. 1987/88:35 med en organisation av husägare skall denna vara vägledande
för prövningen.

Vad gäller bostadsförsörjningsbehovet, förulsälls det atl
delta normalt är dokumenterat i etl kommunall principbeslut. Ell sådanl beslut
bör innehålla elt bostadspolitiskt ställningstagande lill anvisningsrätten samt
ge uttryck för anvisningsrättens omfattning och inriktning.

Elt beslul om anvisningsräit gäller enligl förslaget under
högst fem år. Under vissa förutsättningar kan det upphävas tidigare, bl. a. om
anvisningsrätlen orsakar fastighetsägaren stora ölägenheter eller
fastighetsägaren genom anvisningsrätten uppenbart missgynnas i förhållande
till andra fastighetsägare. Beslutet får förenas med en särskild form av s. k.
löpande vite. Delta innebär atl vitel kan utdömas varje gång fastighetsägaren
äsido-sätler del upplåtelseförbud som följer av anvisningsrätlen.

Vad gäller rättsverkningarna av elt beslut om
anvisningsräit i övrigt är dessa i huvudsak desamma som enligt
bostadsanvisningslagen. Sammanfattningsvis innebär förslaget i denna del
följande.

När hyresnämnden har meddelat ell beslut om anvisningsräit
och beslutet har vunnit laga kraft, får fastighetsägaren inte upplåta en
lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt till nägon
annan än en bostadssökande som kommunen anvisar eller kommunen. Han får inle
heller medverka till överlåtelse av hyresrätten eller upplåtelse av lägenheten
i andra hand utan atl de förutsättningar som anges i hyreslagen för
hyresnämndens tillstånd föreligger. När en lägenhet som blivit ledig skall
upplåtas, skall husägaren snarast möjligt meddela kommunen delta skriftligen.

Om kommunen inte anvisar någon bostadssökande eller om
husägaren inte godtar den bosladssökande som kommunen anvisar eller inte kan
träffa avtal med denne, är husägaren skyldig atl upplåta lägenheten till
kommunen, om kommunen begär det.

Förslaget innehåller ocksä regler om villkoren för
upplåtelserna och om ersättning i vissa fall för utebliven hyra. En utfästelse
eller ell beslul om anvisningsrätt gäller enligl förslaget mot en ny ägare av
fastigheten. Elt beslut om anvisningsräit skall skrivas in i faslighetsboken.

De förslag som framläggs i promemorian avseende
bostadslåneförfatl-ningarna innebär en viss förstärkning av kommunernas
möjligheter att tillförsäkra sig anvisningsräit i samband med alt statliga
bostadslån beviljas. Nägol generellt beslut av länsbosladsnämden om
förmedlingsrält i kommunen skall enligl förslaget inle längre behövas. Vidare
slopas vissa villkor för förmedlingsverksamheten i kommunen, bl.a.atl denna
skall omfatta samtliga hus, åldersgränser m. m.

I promemorian föreslås slutligen alt kommunens nuvarande
möjligheter enligl bostadsförsörjningslagen och hyreslagen atl tillförsäkra sig
anvisningsräit i samband med att kommunen anvisar annan lägenhet till en
boende kvarstår oförändrade.

71

Bilaga
2 Prop. 1987/88:35

Promemorians lagförslag"

Förslag till

Lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter Härigenom föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ Om det behövs för bostadsförsörjningen inom en kommun eller inom ett område i
vilken kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsöriningshänseende, kan kommunen enligl denna lag fillförsäkras rätt
att anvisa bostadssökande till sådana bostadslägenheter i flerbostadshus som
skall upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt och som inte utgör en del av
husägarens egen bostad (anvisningsräit).

Som
ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder del, annan som innehar huset
som dess ägare. Om etl hus omfattas av beslut om ivångsförvaltning enligt
bostadsförvallningslagen (1977:792), skall vad som sägs om husägaren i stället
avse förvaltaren.

Beslut
om anvisningsrätt

2 § Om en husägare efter en skriftlig begäran vägrar
att lämna en utfästelse lill kommunen om anvisningsrätt till bostadslägenheter
i huset eller om husägaren inte uppfyller en redan lämnad utfästelse om
anvisningsrätt, kan kommunen få frågan om anvisningsrätten prövad av
hyresnämnden.

3 § Hyresnämnden skall meddela kommunen
anvisningsräit, om det behövs för bostadsförsörjningen och det inte är
oskäligt med hänsyn till att särskilda villkor gäller för upplåtelse av
lägenheterna i huset, husägarens särskilda behov av att förfoga över
lägenheterna eller övriga omständigheter.

Om
kommunen har träffat överenskommelse om anvisningsrättens omfattning och
inriktning med andra husägare eller med organisationer av husägare, skall
innehållet i sådana överenskommelser vara vägledande vid tillämpning av första
stycket.

4 §
Ett beslut av hyresnämnden om anvisningsräit skall innehålla be

stämmelser om

1. de bostadslägenheter som omfattas av
anvisningsrätlen och anvisningsrättens omfattning i övrigt,

2. omfattningen av förbudet enligl 6§ samt husägarens
skyldigheter i övrigt med anledning av beslutet,

3. den tid, högst fem år från del beslutet vinner laga
kraft, som anvisningsrätlen skall gälla, samt

de
villkor i övrigl som skall gälla för anvisningsrätlen.

'
Följdändringar i 12kap.jordabalken, bostadsrättslagen (1971:479) och lagen

(1973:188)
om arrendenämnder och hyresnämnder har utelämnats. 72

Förbudet
enligt första stycket 2 får förenas med vite enligl 4§ andra Prop.
1987/88:35 slyckel lagen (1985:206) om viten.

Upphävande av beslut om anvisningsrätt

5 § På ansökan av husägaren får hyresnämnden upphäva
ett beslul om anvisningsrätt enligt 4§ om

1. husägaren genom anvisningsrätlen uppenbart
missgynnas i förhållan

de lill andra fastighetsägare,

2.
anvisningsrätlen
orsakar husägaren stora ölägenheter,

3.
husägaren och
kommunen är överens om all beslutet skall upphävas eller

4.
anvisningsrätlen
av någon annan särskild anledning inte längre bör gälla.

Verkan av beslut om anvisningsrätt

6 § En fastighetsägare får inte upplåta en lägenhet som
omfattas av etl beslut enligt 4§ med hyresrätt eller bostadsrätt lill någon
annan än en bostadssökande, som kommunen anvisar, eller kommunen. Han får inle
heller medverka lill att hyresrätten till en sådan lägenhet överlåts eller
lägenheten upplåts i andra hand ulom när förhållandena är sådana att de i 12
kap. 34§, 35§ första slyckel, 37 och 40 §§ jordabalken med avseende på
hyresgästen angivna förulsällningarna för tillstånd föreligger.

Förbudet enligt första stycket gäller inte sedan kommunen
underrättat husägaren om att kommunen inle önskar anvisa någon bostadssökande
eller få lägenheten upplåten lill sig. Förbudet gäller inte heller om upplåtelse
av lägenheten beror av anställning hos husägaren och lägenheten även tidigare
var upplåten lill följd av sådan anslällning, om lägenheten upplåts enligt
beslämmelserna i 12 kap. 46 § tredje slyckel jordabalken eller om hyresnämnden
meddelat bestämmelser om undantag från förbudet.

Meddelande om upplåtelse

7 § När en lägenhet som omfattas av förbud enligt 6 §
skall upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligl
meddela kommunen detla. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla
uppgift om lägenhetens adress, storlek och belägenhet i huset, villkoren för
upplåtelsen och tillträdesdagen saml de uppgifter i övrigl som följer av
beslutet om anvisningsrätt.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

8 § Om kommunen inle anvisar någon bostadssökande eller om
husägaren inle godtar den bosladssökande som kommunen anvisar eller inte kan
träffa avtal med denne, är husägaren skyldig upplåta lägenheten till kommunen,
om kommunen begär del.

Om annat
inte avtalas, skall upplåtelse lill kommunen anses ha skett vid

den tidpunkt dä kommunens begäran enligt första stycket kommil husäga

ren till hända och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7§. Om

upplåtelsen avser bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de

förutsättningar är uppfyllda som anges i 3 och 5§§ bosladsrättslagen

(1971:479). 73

9 § Om en lägenhet enligt 8§ andra stycket skall anses ha
upplåfits till Prop. 1987/88:35 kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och
lägenheten på grund av dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den
dag som angetts i meddelandet enligt 7 §, får hyresnämnden på ansökan av
kommunen besluta att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. Om
upplåtelsen avser en hyreslägenhet, får hyresnämnden besluta atl del även i
övrigt skall gälla andra villkor för upplåtelsen än de som har angetts i
meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader
från den dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 55 §
första-tredje styckena jordabalken. Om hyra för lägenheten har beslämts i
förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), skall
dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran
gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Om hyresnämnden beslular atl upplåtelsen skall gälla från
en senare tidpunkt eller alt hyran skall vara lägre än vad som har angetts i
meddelandet enligt 7§, skall husägaren samtidigt åläggas all till kommunen
betala tillbaka vad han lill följd därav har uppburit för mycket jämte ränta.
Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen då
husägaren mottog beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och
enligl 6§ räntelagen för liden därefter.

Ersättning för skada

10 § Kan husägaren, i fall då han får förfoga över
lägenheten, på grund av förfarandet enligl denna lag inle IrätTa avtal om
upplåtelse för tiden från och med den tillträdesdag som har angetts i
meddelandet enligt 7 § och har han gjort vad som skäligen kan fordras av honom
för atl få lägenheten upplåten, har han räll till ersättning av kommunen för
skada som han lider genom dröjsmålet med upplåtelsen.

Fråga om skyldighet att betala sädan ersättning prövas av
hyresnämnden. För atl kunna prövas skall ansökan ha kommit in lill
hyresnämnden inom en månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägenheten
träffades.

Verkan av överlätelse m. m.

11 § En utfästelse om anvisningsräit för kommunen
gäller även för en ny

husägare, om utfästelsen är skriftlig och innehåller uppgift om de bostads

lägenheter som omfattas av anvisningsrätlen, anvisningsrättens omfattning

i övrigt saml husägarens skyldigheter med anledning av utfästelsen.

Om den tidigare husägaren försummat att upplysa om alt en
utfästelse om anvisningsräit för kommunen gäller och om den nye
fastighetsägaren varken ägt eller bort äga kännedom om utfästelsen, är den
tidigare husägaren skyldig atl ersätta skada som förorsakas den nye ägaren på
grund av försummelsen.

En utfästelse om anvisningsräit får inle förenas med vite.

12 § Om ett beslut om anvisningsräft har meddelats
och äganderätten till

huset övergår till en ny ägare gäller beslutet i stället mot denne. Om vite

har utsatts i beslutet och om äganderätten har övergått genom köp, byte

eller gåva. gäller även vitet mot den nye ägaren räknat från tidpunkten för

äganderällsövergången, under förutsättning all anteckning om vilesföre-

läggandet dessförinnan gjorts enligl 13 §. 74

Övriga bestämmelser Prop. 1987/88:35

13 §
Etl beslul om anvisningsräit skall genast sändas till inskrivnings

myndigheten för anteckning i faslighetsboken eller tomträtlsboken. Har

vite satts ul i beslutet skall även detla antecknas. Inskrivningsmyndigheten

skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast har sökt

lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne

ej är beslutets adressat.

Om
elt beslut som har antecknats enligt första stycket upphävs, skall beslutet
genast sändas lill inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning.

14 §
Om förfarandet vid hyresnämnden finns beslämmelser i lagen

(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

I
ärende om anvisningsräit får hyresnämnden inhämla yllrande av organisation av
fastighetsägare och organisation av hyresgäster.

Fråga
om utdömande av vite prövas av hyresnämnden på ansökan av kommunen.

15 § Hyresnämndens beslul enligt denna lag fär
överklagas hos bostadsdomstolen inom tre veckor frän den dag beslutet
meddelades. Besvärshandlingen skall ges in lill hyresnämnden.

16 § 1 mål enligl 9§ första slyckel om villkoren för
upplåtelsen skall vardera parlen svara för sin rättegångskostnad i
bostadsdomslolen, i den mån inle annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988, då bostadsanvisningslagen (1980:94)
skall upphöra att gälla. Beslämmelserna i bostadsanvisningslagen skall dock
gälla i mäl eller ärenden i vilka dom eller beslul har meddelats före
ikraftträdandet.

Beslut
enligt bostadsanvisningslagen varigenom ett visst omräde förklarats vara
bostadsanvisningsområde gäller lill utgången av år 1990. Inom sådana områden
gäller fortfarande bostadsanvisningslagen.

75

Bilaga
3 Prop. 1987/88:35

Sammanställning av remissyttranden över
departementspromemorian Effektivare bostadsanvisning (Ds Bo 1987:2)

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av domstolsverket,
kammarrätten i Göteborg, bostadsdomstolen, hyresnämnderna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Linköping och Örebro, socialstyrelsen, konsumentverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, slatens invandrarverk, bosladsslyrelsen, statens råd
för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk,
länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Svenska kommunförbundet.
Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling. Landsorganisationen i
Sverige LO, Tjänstemännens centralorganisation TCO, Byggentreprenörerna,
Näringslivels byggnadsdelegation, Fastighetsanställdas förbund. Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, HSB:s
riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsförelag SABO, Riksbyggen, Stockholms
kooperativa bostadsförening SKB, Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation SBC, Handikappförbundens centralkommitté.
Bostadsförmedlarnas yrkesförening, Järfälla, Lidingö, Norrtälje, Solna,
Stockholms, Södertälje, Linköpings, Nortköpings, Nässjö, Växjö, Karlshamns,
Kristianstads, Helsingborgs, Malmö, Halmstads, Kungsbacka, Varbergs, Göteborgs,
Härryda, Mölndals, Falköpings, Karlstads, Örebro, Köpings, Västerås, Bollnäs,
Sundsvalls, Örnsköldsviks, Skellefteå och Umeå kommuner.

Elt
yttrande har dessutom inkommit från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.

Bosladsslyrelsen
har bifogat yttranden från länsbostadsnämnderna i Linköping, Kalmar, Malmö och
Karistad samt från länsstyrelsen i Norrbottens län.

Byggentrenörerna
har i sitt yttrande anslutit sig lill de synpunkter som framförs i Sveriges
fastighetsägareförbunds remissvar.

Remissvaren

1 Allmänna synpunkter

Domstolsverket

Domstolsverket
(DV) har i huvudsak begränsat sin granskning av lagför

slaget till de delar som är av omedelbar belydelse för domstolar och andra

myndigheter inom DVs verksamhetsområde. 76

I delta yltrande tar inte
DV ställning lill behovet av en bosladsanvis- Prop. 1987/88:35 ningslag.

I
promemorian utgår man från atl del i allmänhet skall bli möjligt all ingå
frivilliga överenskommelser om anvisningsräit. Om etl avlal likväl inte kan
träffas, skall hyresnämnden pröva frågan om sådan rätt skall medges. Enligt DVs
mening är det en viktig rältssäkerhetsgaranfi att frågor som inskränker den
enskildes rätl alt förfoga över sin egendom prövas av en domstol eller av en
nämnd med en lagfaren domare som ordförande. DV anser därför alt förslaget är
en förbättring i förhällande till gällande bo-stadsanvisningslag.

I
promemorian redovisas inte nägra beräkningar av i vilken omfattning
arbetsbördan kommer all öka för de berörda myndigheterna, dvs. hyresnämnderna,
bostadsdomstolen och inskrivningsmyndigheterna, med anledning av den
föreslagna lagstiftningen. Utan tvivel blir det fräga om en ökad
arbetsbelastning för dem, i första hand för hyresnämnderna. DV utgår dock från
atl ökningen inte blir särskilt stor och alt myndigheterna bör kunna fullgöra
de nya uppgifterna inom ramen för befintliga resurser.

Kammarrätten
i Göteborg

Kammarrätten
har inte någol all erinra mol förslaget.

Det
framlagda förslaget synes vara en elegant lösning av föreliggande fråga.

Bostadsdomstolen

Bostadsdomslolen
har inte överblick över kommunernas tillämpning av bostadsanvisningslagen och
saknar därför möjhghet att bedöma tyngden i de argument som anförs för atl
lagen skall ersällas av en ny lag om kommunal anvisningsrätt lill
bostadslägenheter. Bostadsdomslolen inskränker därför sitt yttrande till att
avse vissa mer detaljbetonade frågor.

Hyresnämnden
i Stockholm

Hyresnämnden
har under den lid bostadsanvisningslagen varit gällande aldrig haft atl
tillämpa densamma och saknar således erfarenhet av lagen. Nämnden ger sig inle
in på nägon värdering av den kritik som från kommunalt håll riktats mol
bostadsanvisningslagen och saknar också underlag för alt uttala någon mening om
behovet av all ge kommunerna bättre möjligheter än gällande lag ger att anvisa
bostäder åt de bosladssökande. Hyresnämnden inskränker sill yttrande till alt
avse en granskning av det föreliggande lagförslaget från de utgångspunkter som
sammanhänger med nämndens tilltänkta befattning med den nya lagen.

Det
föreliggande lagförslaget bygger på förutsättningen att generella

överenskommelser mellan kommunen och fastighetsägarna eller deras or

ganisationer träffas som utgångspunkt för anvisningsrätten (avsnitt 6.2). I

promemorian hänvisas till att så sker i dag på många orter i hägnet av

bostadsanvisningslagen. Skulle försöken alt nå en sådan överenskommelse 77

stranda i en större kommun med en svår bostadsmarknad,
exempelvis Prop. 1987/88:35 Stockholm, och kommunen som följd härav hos
hyresnämnden ansöka om anvisningsräit gentemot ell slorl anlal fastighetsägare,
kan hyresnämndens redan nu hårt ansträngda kansliresurser inte klara all
handlägga en dylik anhopning av ärenden med önskvärd skyndsamhet. För all i
möjligaste mån förebygga uppkomsten av en dylik situation kunde övervägas alt
efter förebild från den i hägnet av hyresförhandlingslagen etablerade ordningen
med centrala partssammansatta medlingsorgan rekommendera parterna alt införa en
motsvarande ordning med hänskjutande av strandade förhandlingar lill centrala
organ bestående av företrädare för kommunförbundet, å ena, och Sveriges
fastighetsägareförbund resp. SABO, å den andra. Den inom ramen för
hyresförhandlingslagen införda ordningen har medfört att strandningar inle har
lett till hyresprövningar vid hyresnämnden i den slora omfattning som eljest
varil alt befara.

Hyresnämnden i Göteborg

Förslaget innebär all en kommun kan få anvisningsräit till
samtliga bostadslägenheter i flerbostadshus inorn kommunen. Utnyttjas denna
möjlighet införs en obligatorisk bostadsförmedling i kommunen.

Tanken bakom förslaget är all anvisningsrätten i första
hand skall tillskapas genom frivilliga överenskommelser mellan kommunerna och
husägarna eller deras organisationer. Enligt hyresnämnden bör denna viktiga
utgångspunkt om enskilda avtal komma till mycket klarare uttryck i den
föreslagna lagen. Frågan är om det inte bör övervägas atl ge lagen en
principiellt hell annorlunda utformning än den som presenteras i departementspromemorian.
Härvid skulle hyresförhandlingslagen kunna tjäna som förebild. Lagstiftningen
skulle då komma att reglera innehållet i såväl de frivilliga avlalen om
anvisningsrätt som de avlal vilka beslutas av myndighet. Konstruktionen skulle
göra anvisningsssyslemet mera över-blickbarl och främja enhetlighet vid
tillämpningen, någol som är av stor vikt med hänsyn lill del ingrepp i den
enskildes förfoganderätt som en allmän anvisningsräit innebär.

Enligl hyresnämndens mening är del också viktigt atl man
nu vid en yllerligare ulbyggnad av anvisningssystemel tillskapar enhetliga
regler för alla de situationer när en anvisningsräit skall föreligga. All låta
olika regelkomplex leva vidare sida vid sida - avlal i samband med statlig
belåning, avtal vid markupplåtelser, värdförbindelser etc. - är helt
oac-ceplablel för den som förespråkar all lagstiftningen skall vara överskådlig
och begriplig för medborgarna.

Om någon anvisningsräit inte kan tillskapas pä
frivillighelens väg blir

följden av förslaget i departementspromemorian ell omfallande prövnings

förfarande inför hyresnämnden. Detsamma blir fallet om kommunen och

husägarna inte kommer överens under förmedlingsförfarandet. Mot denna

bakgrund kan det inte nog understrykas hur viktigt del är all anvisningsfrå

gorna löses på ell enkelt och smidigt sätt innan ärendena underställs

myndighels prövning. Del är vidare viktigt atl parterna tillskapar enkla och

rationella rutiner för själva anvisningsförfarandet. Uppnås inte dessa mål 78

kan
förslaget komma atl medföra en omfattande byråkrati med belydande Prop.
1987/88:35 kostnader för samhället.

Hyresnämnden
har intet all erinra mot att det skall ankomma på hyresnämnderna all pröva
frägor enligl den föreslagna lagstiftningen.

Departementspromemorian
är kortfattad. I väsenfiiga delar hänvisas till

förarbetena till gällande bostadsanvisningslag. Dessa förarbeten är svår

överskådliga, bl. a. av det skälet all belydande ändringar gjordes efter

lagrådsbehandlingen. Del är elt önskemål atl en proposition i ämnet görs

utförlig och atl även de bestämmeler som förs över från nuvarande lag

kommenteras. Risken är annars stor för att del uppslår osäkerhet om hur

lagen skall tillämpas. Detta kan få till följd alt lagen kommer att tillämpas . .

på
olika sätl i skilda kommuner och all ärenden förs vidare till rättslig prövning
i onödan.

Särskill
yttrande av elt hyresråd

Förslaget
innebär all en kommun kan få anvisningsräit till samtliga bostadslägenheter
inom en kommun. Del är elt kraftigt ingrepp i äganderätten till en faslighet.
De skäl som anförts för atl nu ändra bostadsanvisningslagen från år 1980 är
inle övertygande. Redan nu föreligger på gmnd av avlal - t. ex. avlal i samband
med slallig belåning - en anvisningsskyldighet för fastighetsägare. I bl.a.
Stockholm, Göteborg och Malmö finns redan avtal som ålägger fastighetsägarna en
anvisningsskyldighel. Del hade varit värdefullt om i departementspromemorian
uppgift lämnats om hur mänga lediga lägenheter som i dag lämnas till
bostadsförmedlingarna och hur många lägenheter som lagförslaget i praktiken
komer att träffa. Med ledning av tillgänglig statistik (1980) kan följande
grova uppskattning göras.

Lägenheter
i flerbostadshus (1 OOO-tal)

Samfiiga 2043

Bostadsrättsföreningar 562

Allmännyttiga
bostadsföretag 698

Privala hyresvärdar 674

Stat, kommun och landsting 72

Bostadsrättsföreningar
faller utanför anvisningsskyldigheten. Det kan

antas atl allmännyttiga bostadsförelag saml stat, kommun och landsting

redan nu lämnar lediga lägenheter till bostadsförmedlingen. De privata

hyresvärdarna i Stockholm, Göteborg och Malmö äger sammanlagt 322000

lägenheter. Mer än en tredjedel av dessa lägenheter omfattas i dag av en

anvisningsskyldighel. Det kan antas all anvisningsskyldighet omfattar mer

än 1 miljon lägenheter, vilket torde vara ett fullt tillräckligt antal för atl

uppnå lagstiftningens syfte om en allsidig hushållssammansättning inom

bostadsområdena. Jag vill även erinra om vad som anfördes i departe

mentspromemorian Bo 1982:02 s. 104: "Till sist bör allmänl framhållas alt

kunskaperna om den spontana rörligheten på lokala bostadsmarknader,

om vad som påverkar omfattning och riklning, är etl förhållandevis outfor- 79

skal område i Sverige. Följaktligen är del svårt atl
allmänl bedöma i vilken Prop. 1987/88:35 utsträckning och i vilka avseenden
kommunal bostadsanvisning kan förändra flyltningsströmmar mellan olika
bostadsområden inom en kommun." Jag ställer mig därför tvivlande till om
lagförslaget, som kommer atl förorsaka alla parter slora kostnader, får avsedd
effekl. En lagstiftning enligl förslaget avhjälper dessvärre inte heller den nu
rådande bostadsbristen.

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen skall varje medborgare,
vars egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådanl förfogande
vara tillförsäkrad ersättning för föriuslen enligl grunder som bestämmes i lag.
En anvisningsskyldighel enligt den föreslagna lagen innebär en kraftig
inskränkning i äganderätt av fastighet. Det är inte uteslutet att denna
inskränkning i vissa fall kan leda lill sänkta fastighetspriser. Det framstår
som rimligt alt fastighetsägare ersätts för den förlust som de kan drabbas av.

En annan bestämmelse som aktualiseras i förevarande
sammanhang är artikel 1 i tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Enligt denna artikel skall envar fysisk eller juridisk persons rätl
till sin egendom lämnas okränkl. Bestämmelsen inskränker likväl icke en stats
rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för alt
reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas
intresse. Avgörande för frågan huruvida lagförslaget strider mot nämnda artikel
är tolkningen av uttrycket "det allmännas intresse". Med hänsyn till
att lagförslaget innebär ell kraftigt ingrepp i äganderätten och till att del
kan drabba i slorl sett samtliga fastighetsägare är det inte alldeles klart all
undanlagsregeln är tillämplig.

Slutligen måste jag konstatera atl om lagförslaget
genomförs så kommer efterfrågan på villor och bostadsrätter att öka vilkel
leder till höjda priser. Det finns nämligen ett stort anlal människor i det här
landet som inle kommer alt låta sitt boende styras av tjänstemän på
bostadsförmedlingen.

Hyresnämnden i Malmö

Med hänsyn till alt starka skäl finns för atl förenkla
beslutsproceduren i bostadsanvisningslagen tillstyrker hyresnämnden att denna
lag upphävs och ersattes med ny lag om kommunal anvisningsrätt till
bostadslägenheter, som skall vara inriktad på det individuella förhållandet
mellan kommun och fastighetsägare och där huvudprincipen skall vara att
anvisningsrätlen tillskapas genom avtal mellan kommunen och fastighetsägaren.
Som förebild till lagen bör så långt möjligl hyresförhandlingslagen kunna användas.
Därigenom bidrager man lill en förenkling av lagstiftningen inom
hyreslagstiftningsområdet.

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen skall varie medborgare,
vars egendom

tages i anspråk genom expropriation eller annat sådanl förfogande, vara

tillförsäkrad ersättning för föriuslen enligt grunder som bestämmes i lag.

Den föreslagna lagen innebär självfallet en inskränkning av äganderätten 80

av fastighet. Lagen riktar
sig direkt mol enskilda fastighetsägare i vissa Prop. 1987/88:35 fastigheter.
Del kan ifrågasättas om inskränkningen i äganderätten är att jämställa med
beslämmelser i planlagstiflning eller naturvärds- eller
miljö-skyddslagstiftning om begränsning av möjligheterna att använda fast egendom.
Hyresnämnden anser del vara synnerligen tveksamt om anvisningsrätten inte kan
likställas med "expropriation eller annal sådant förfogande".

Hyresnämnden
i Linköping

Hyresnämnden
anför i yttrandet all förslaget innebär en påtaglig förbättring i förhållande
till nuvarande lagstiftning saml alt förslaget bör läggas till grund för en ny
lagstiftning.

Hyresnämnden
i Örebro

Hyresnämnden
ställer sig positiv till en ordning för bostadsanvisning, som i första hand är
inriktad på atl avtal skall träffas mellan kommunen och husägaren. Jämfört med
den nu gällande bostadsanvisningslagen förefaller förslaget lill lag om
kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter innebära fördelar från
adminislraliv synpunkt. På anförda skäl tillstyrker hyresnämnden all
bostadsanvisningslagen ersätts av den föreslagna lagen. Enligt nämndens mening
bör dock de justeringar ske, som följer av följande synpunkter (avsnitt 2).

Del
kunde övervägas, om den nya lagen kunde utsträckas alt även bli elt medel alt
öka tillgången på lägenheter på bostadsmarknaden. Etl sådanl syfte kunde i
någon mån tillfredsställas, om husägarens anmälningsskyldighet även omfattade
det fall att han hade grundad anledning att anta, att en lägenhet nyttjades
påtagligt extensivt, t. ex. som övernattningslägenhel, och om kommunen i sådant
fall tillerkändes egen rätt att hos hyresnämnden aktualisera fråga om
hyresavtalels vidare bestånd.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen
kan i allt väsentligt instämma i de bedömningar som promemorian redovisar och
tillstyrka förslaget om ny lagstiftning för den kommunala anvisningsrätlen.

Promemorian
utgår i hög grad från de överväganden i frågan som bostadskommittén redovisade
i sina betänkanden. Dessa överväganden har socialstyrelsen i huvudsak anslufil
sig till i yttranden 1984-11-26 och 1986-06-13.

En
utgångspunkt för anvisningssystemet skall vara att kommunerna har sådan
tillgång på bostadslägenheter alt de kan fullgöra sina uppgifter inom
bostadsförsörjningen. Frågan handlar om den samhälleliga förmedlingsverksamhetens
tillgång på bosläder alt anvisa och motiven återfmns till

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

slor del i svårbemästrade
obalanser på bostadsmarknaden, där bostads- Prop. 1987/88:35 bristen åter
blivit allt mera märkbar och allvarlig.

En
väl fungerande samhällelig bostadsförmedling är elt viktigt inslag i del
bostadspolitiska systemet. De bostadspolifiska medlen är sammantaget ganska
många men utnyttjas inte fullt ut och har ofta svag genomslagskrafl och
styrförmåga. För atl på sikl komma tillrätta med dagens problem erfordras
åtgärder allt ifrån planerings- och finansieringsleden till förmedlings- och
förvallningsleden.

Balansproblemen
med bostadsbrist handlar inle heller enbart om brister i den lokala
bostadsförsöriningen, ulan även om l.ex. mellanregionala fiyttningsrörelser,
som inle planerats eller förväntats. Då den bostadspolitiska situationen
sammanhänger med bl.a. situationen på arbetsmarknaden gäller det därför inte
bara att försöka balansera bostadsförsöriningen lokalt, utan även
sysselsättningen mellan regionerna.

Särskilt
i stockholmsområdet råder i dag också stora inomregionala skillnader i
kommunernas intentioner att bygga och tillhandahälla olika bostadstyper. Det
innebär att inomregionala obalanser i bostadsulbud och sociala strukturer
beslår och förstärks.

Utsatta
för bostadspolitiska brister är framför allt de socialt, fysiskt och psykiskt
resurssvaga människorna. Siirskili märkbart blir delta då bostadsbristen
tilltar parallellt med strävanden om ell mer valfritt och jämlikt samt
normaliserat och integrerat boende.

Inom
boendet inriklas intentionerna t. ex. alltmer på en normalisering och
integration av de äldres och handikapppades boendeförhållanden. Det innebär en
stor omstrukturering med avinstitutionalisering och ställer ökade krav på
bostadsförsöriningen och då även förmedlinggsverksamheten och
anvisningssystemet.

Det
bristfälliga bostadsutbudet för utsatta grupper, som de ekonomiskt svaga, de
unga, äldre och handikappade m.fl., har socialstyrelsen tidigare påtalat i
skilda sammanhang och då bl. a. pekat på de behov som promemorian behandlar.

Förslaget
lill ett nytt administrativt förenklat bostadsanvisningssystem finner
socialstyrelsen således som väl motiverat.

Konsumentverket

Förslagen
tillstyrks I huvudsak

Förslaget
alt avskaffa bostadsanvisningslagen tillstyrks.

Den föreslagna lagen om
kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter

tillstyrks. Konsumentverket anser dock all lagen utryckligen bör begrän

sas till all omfatta enbart lägenheter som med hyresrätt upplåts för annat

ändamål än fritidsändamål. Det innebär atl lagen inte bör omfatta lägenhet

som upplåts vare sig med bostadsrätt eller för fritidsbruk. Vidare bör det

pä ett bättre sätt klargöras vilken storiek på hus som krävs för all lagen ska

kunna användas. Lagen bör utformas så all den ökar möjligheter att åler

göra bosläder av s. k. smygkontor. 82

Vissa
förhållanden i samband med bosiadsförmedlingsverksamhel Prop.
1987/88:35

När
det gäller effeklivare bostadsanvisning utgår Konsumentverket i första hand
från problemen för de enskilda konsumenter som väntar på att få en bostad
förmedlad av bostadsförmedlingen. Verkel har på olika sätt fått kunskap om alt
sådana problem allmänt sett är belydande och atl den enskilde bosladssökandens
situation ofta inte uppmärksammas tillräckligt.

Kommunala
bostadsförmedlingar utnyttjar inte i erforderiig utsträckning och tillräckligt
effektivt de möjligheter som finns atl genom lalan hos hyresnämnden verka för
atl fastighetsägarna godtar de anvisade hyresgästerna. Inte heller ger
bostadsförmedlingarna tillräcklig hjälp åt hyresgäster som vill byta bostad med
varandra, t. ex. för atl minska ena parlens boendekostnad eller förkorta
arbetsresorna. Även när det gäller förmedling vid andrahandsuthyrning av
bostäderna sker myckel sällan en kommunal medverkan. I remissyttrande över
bosladskommitténs slutbetänkande SOU 1986:4-6 har verkel föreslagit atl
kommuner ska få samma möjlighet att förmedla bostäder mol ersättning som
privala förmedlare har. Många av dessa bryter nämligen systematiskt mot
kommerskollegiets regler på området, och därmed mol en straffsanktionerad
bestämmelse i hyreslagen. Varken samhällets eller enskilda konsumenters
åtgärder mot detta har haft särskilt god effekt hittills.

Även
i fall av olaga diskriminering enligl brottsbalken från fastighetsägares sida
förekommer del att avvisade bostadssökande får dåligt stöd hos
bostadsförmedlingarna. Del finns dock också glädjande exempel på motsatsen.
Konsumentverket vill i delta sammanhang understryka att samhälleliga mål om
befolkningssammansätlning i olika bostadsområden inle får föranleda åtgärder i
strid med diskrimineringslagsliftningen. Verkel har utarbetet information på
området i samråd med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, och sänt den till
bl. a. kommunala konsumenlvägleda-re som underiag för information till
allmänheten.

Fler
åtgärder behövs

Utvärdering

Effekterna
av den nya lagen bör studeras. En sådan utvärdering är allfid viktig. På
boendeområdet med dess särskilda ekonomiska och sociala betydelse är del
särskilt angeläget att bedöma om vidtagna åtgärder varit lämpliga med hänsyn
lill uppställda mål, och att vid behov vidta ytteriigare åtgärder.

Lägenheter
"för övernattning" bör bli vanliga bostäder

I
mänga uthyrda bostadslägenheter finns ingen person mantalsskriven. De

hyrs t. ex. ut till företag på annan ort. Hyresgästen minskar på så sätt sina

hotellkoslnader när anställa är där på uppdrag. Det räcker ofta med ett

fåtal nätters utnyttjande per månad för alt arrangemanget ska bli ekono

miskt fördelaktigt. Hyresvärden har ofta ingen ekonomisk anledning att 83

säga
upp en sådan hyresgäst. Förelags-/övernallningslägenheter bli följakl-
Prop. 1987/88:35 ligen myckel sällan anvisningsbara enligl den föreslagna
lagstiftningen.

Problemet
är särskill stort i storstäderna med deras påtagliga bostadsbrist. Ofta rör
del sig dessutom om relativt små och billiga bosläder.

Lagstiftningsåtgärder
bör snarast vidtas i syfte all ästadkomma sådana lösningar som leder lill atl
övernatlningslägenheter tillförs den vanliga hyresmarknaden och fördelas via
bostadsförmedlingarna.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen
tillstyrker förslaget lill en ny lag om kommunal anvisningsräit till
bostadslägenheter och vill göra följande kommentarer:

Vid
inlerlokal förmedling av arbetskraft är bristen på bostäder på
inflyll-ningsorten ofta etl problem, och ibland elt hinder för den geografiska
rörligheten. Oavsett familjesammansältning, är erbjudande av lämplig bostad en
grundfömtsätlning för alt ett arbetserbjudande på annan ort skall kunna
antagas.

Den
nya lagen bör lämna utrymme för ett samarbete, mellan exempelvis
arbetsförmedlingen och det ansvariga kommunala organet, så alt inflyttande
arbetskraft kan erbjudas bostad och de lediga platserna sålunda lättare kan
tillsättas.

I
expanderande områden är del nödvändigt all bosläder kan ställas till förfogande
för tillfällig arbetskraft som t. ex. byggnadsarbetare.

Statens
invandrarverk

Statens
invandrarverk (SIV) begränsar sitt yttrande till frågor som särskill rör
invandrare och flyktingar. SIV tillstyrker förslaget atl den nuvarande
bostadsanvisningslagen (SFS 1980:4) upphävs och alt den ersätts med en ny lag
om kommunal anvisningsräit fill bostadslägenheter.

I
verkets yltrande över bosladskommitténs slutbetänkande (SOU 1986:4, 5, 6)
anmärkte vi, all bostadsanvisningslagen är ett ofullständigt instrument.
Bostadsanvisningslagen i sin nuvarande utformning är så pass svår att tillämpa,
att den bara i undantagsfall är elt reellt alternativ lill avtal av olika slag.
Det framgår av förarbetena lill bostadsanvisningslagen atl ett beslul om
bostadsanvisningsområde inle får avse en hel kommun. Bostadskommittén framför
en rad argument för alt så borde vara fallet. SIV delade kommitténs bedömning
att bostadsanvisningslagen borde ändras, så all en hel kommun kan vara elt
bostadsanvisningsområde.

SIV
föreslog i sitt yllrande alt bostadsanvisningslagens möjligheter att

åstadkomma en minskad koncenlratiion av invandrare i de mesl invandrar

täta bostadsomi'ädena borde prövas. Vi gjorde del mol bakgrund av de

erfarenheter vi hade fått i samband rned att vi arbetade med en rapport lill

regeringen - "Invandrartäta bostadsområden i ulveckling"
(1986-06-09).

I den rapporten, som tillkom i samverkan med bostadsstyrelsen, socialsty

relsen, skolöverstyrelsen och statens kulturråd, berättade vi om iakltagel- 84

ser
som i allt väsentligt stämde med bosladskommitténs beskrivning av Prop.
1987/88:35 boendesegregationen.

För
drygl ett år sedan gick invandrarverket, som har ansvar för
flykting-mottagandet i landet, ut med en enkät lill närmare 70 kommuner, som då
hade tagit emot flyktingar i ett s. k. kommunalt flyktingmottagande. En del av
enkäten rörde boendefrågor och det avsnittet bearbetades under hös-len. Under
april och maj i år har svaren uppdaterats genom telefonkontakter med dem som
besvarade frågorna. Resultaten är enahanda: Praktiskt tagel alla flyktingar bor
i de allmännyttiga bostadsföretagens bostäder och koncentrationen till s. k.
invandrartäta bostadsområden är mycket stark. Vad gäller den tidigare nämnda
rapporten "Invandrartäta bostadsområden i ulveckling" kan nämnas, atl
våra kontakter med tidigare sagesman i områdena ger vid handen att allt fler
invandrare och flyktingar flyttar in i dessa områden, medan många svenska och
etablerade invandrare försöker all ta sig därifrån. En fungerande
bostadsanvisningslag skulle kunna bidra lill alt motverka denna utveckling. I
många kommuner har systemet med frivilliga överenskommelser mellan
fastighetsägama och kommunen inte givil avsett resultat. SIV vill på olika säll
motarbeta boendesegregationen och verka för en allsidig hushållsammansättning i
våra bostadsområden. Ett led i en sådan verksamhel är att förstärka och utvidga
den kommunala anvisningsrätten.

Med
hänvisning fill tidigare ställningstagande och förslag från SIV beträffande
bostadsanvisningslagen samt med tanke pä vad som framkommit i samband med
verkets rapport om invandrartäta bostadsområden och enkäten lill s. k.
flyklingkommuner tillstyrker statens invandrarverk förslaget i promemorian.
Det innebär atl den nuvarande bostadsanvisningslagen (SFS 1980:94) upphävs och
all den ersätts med en ny lag om kommunal anvisningsräit lill
bostadslägenheter.

Reservation

Tre
ledamöter anser alt bostadsanvisningslagen skall avskaffas samt avstyrker
förslaget om en ny lag om kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter.

Bostadsstyrelsen

Promemorian
innehäller ell förslag lill en ny lag om kommunal anvisnings-rätt till
bostäder. Den ska ersätta den nuvarande bostadsanvisningslagen. Enligt
förslaget ska en kommun först försöka träffa avlal med fastighetsägarna om
bostadsanvisning. Om man inte fär till ständ avlal med sädan utfästelse, eller
om det åsidosätts, kan kommunen hos hyresnämnden begära beslul om
anvisningsräit.

Bosladsslyrelsen anser att
det främsta medlet i dag för att klara bostads

försörjningen aren ökad produktion av bosläder. Med den rådande bristsi

tuationen i en slor del av landels kommuner är det emellertid av stor

betydelse all kommunerna även kan anvisa bostadssökande till bostäder i

beståndet. Det finns i dag stora grupper som söker bostad men som har en 85

svag
ställning på bostadsmarknaden. Det gäller en växande grupp gamla Prop.
1987/88:35 med rörelsehinder som behöver en bättre anpassad bostad och som ofta
har behov av all bo kvar i sitt grannskap. Del gäller människor på väg ul från
institutioner, ungdomar, flyktingar m. fl. Dessa behöver stöd av kommunen för
alt få en lämplig bostad. Bostadsanvisning är också ett viktigt medel atl
motverka segregation. Det är därför angeläget att kommunen har bra möjligheter
att anvisa bostäder ät bostadssökande.

Bostadsstyrelsen
bedömer atl den föreslagna lagen kan ge kommunerna ett enklare och troligen
effektivare medel än de nuvarande att få anvisningsräit till bostäder i
beståndet. Bosladstyrelsen anser att den nya lagen behövs under en övergångstid
och tillstyrker därför i huvudsak det remitterade förslaget samt föreslår
förbättringar i följande avseenden vad gäller den nya lagen (se avsnitt 2).

Statens
institut för byggnadsforskning

Den
forskning som bedrivits vid institutet om gällande ackvisitionslagstift-ning
har redan i stor utsträckning använts som beslutsunderlag såväl av
bosladskommillén som vid utformandet av föreliggande promemoria. Institutet
begränsar sig därför i della yltrande till alt i korthet peka på kommunala
erfarenheter av avtalslösningar och av prövning i hyresnämnden avseende
bostadsanvisning.

Den
bostadspolifiska utgångspunkten för lagen om kommunal anvisningsrätt till
bostadslägenheter (Lkab) och andra förslag i promemorian är atl kommunerna
måste ha formella och praktiska möjligheter alt anvisa bosläder för atl kunna
fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen. Den nu föreslagna Lkab
innebär mindre formella befogenheter för kommunen jämfört med gällande
bostadsanvisningslag (BaL). Förslaget förutsätter därmed alt avtalslösningar
ger reellt större befogenheter för kommunen jämfört med gällande BaL. I linje
med detta förmodas del vara lättare att få fill stånd avtal än ell formellt
beslut om bostadsanvisningsområde enligl BaL.

De
begränsade erfarenheter som hittills finns ger möjligen stöd för ett sådant
antagande. Även om avtal formellt är enklare alt få fill stånd kan emellertid
förhandlingsproceduren i praktiken visa sig både lids- och resurskrävande för
kommunen. Parterna skall först komma överens om alt förhandla, därefter
utarbeta texter avseende räckvidden av anvisningsrätten atl förhandla om och
eventuellt också om nödvändiga procedurer för hur kommunen skall utnyttja
anvisningsrätten. I institutets undersökningar finns exempel där det tagit upp
till tre år från den tidpunkt då kommunen bestämde sig för atl förhandla tills
dess ett avtal förelåg. I fall då avtal tecknas mellan kommun och
faslighetsägareförening kan i vissa fall något år gå innan ett tecknat avlal
vunnit tillfredsställande täckning bland föreningens medlemmar. Effekten av
avtal med faslighetsägareförening är allmänt beroende av föreningarnas
täckningsgrad, vilken torde variera över landet. Alternativt riskerar
kommunerna alt få träffa avtal med ett flertal olika fastighetsägare.

Hur
pass tids- och resurskrävande de blir för kommunen att få till stånd 86

ett avtal torde bero på
graden av förtroende mellan fastighetsägare och Prop. 1987/88:35 kommun.
Också risken för överklagande m. m. i anslutning lill BaL-beslul är dock
beroende av samma förhållande. Lkab förutsätter atl etl sådant förtroende växer
fram lättare vid förhandlingar än vid tillämpning av BaL.

Det
nya lagförslaget förulsälter vidare att ingivna avtal motsvaras av reellt ökal
anlal anvisningslägenheter för kommunerna. Vid tidpunkten för institutets undersökningar
var erfarenheterna av hur avlal fungerade i bruk begränsade. Del förekom
emellertid anmärkningar mot fastighetsägarnas efterievnad av avlalen. Del
förekom också avlal med sådan utformning atl det föreföll svårt alt bedöma om
de följdes eller ej. Flertalet ingångna avtal hade emellertid vid den
tidpunkten ännu inte prövats i praktiken.

Den
i promemorian föreslagna prövningen i hyresnämnden enligt Lkab och i anslutning
till bostadsfinansieringsförordningen innebär att alla s.k.ackvisitionmedel som
syftar till att ge kommunen anvisningsrätt till successionslägenheler får en
sanktionsbeslämmelse. Detta torde vara en fördel ur kommunal synpunkt och
dessutom innebär förslagen att prövningsinstansen blir enhetlig för de nämnda
medlen. Prövning i HN har tidigare tillämpats i samband med s. k.
värdförbindelser enligt hyreslagens 35 §. Vid institutets undersökningar har
kommuner anmärkt på att prövningen tar för lång lid all genomföra och flera
kommuner hade också svårigheter att avvara de personella insatser som fordrades
för att bereda prövningsärenden. Prövningsförfarandet användes knappast för alt
vinna anvisningsräit lill enstaka lägenheter ulan i syfte att mer långsiktigt
påverka fastighetsägares attityd till kommunal bostadsförmedling.

Sammanfattningsvis
har kommunerna vid institutets undersökningar pekat på såväl svagheter som
fördelar med avtalslösningar likaväl som i utformningen av BaL. Vid
ställningstagande lill den nu föreslagna Lkab är det beklagligt atl de
kommunala erfarenheterna hillills är så begränsade. Sannolikl har inle
kunskapslägel förändrats påtagligt under de fyra år som gått sedan institutets
undersökningar genomfördes, eftersom många kommunala initiativ i
anvisningsfrågor sannolikt vilat i avvaktan på den aviserade översynen av BaL.

Statens
planverk

Planverket
har inget att erinra mot förslaget till lag om kommunal anvisningsräit till
bostadslägenheter.

Med
anledning av del som på s. 40-41 i betänkandet (avsnitt 6:3, avvägningen mellan
allmänna och enskilda intressen) sägs om behovet av att dokumentera del
allmänna intresset vill planverket understryka översiktsplanens roll och
påpeka följande:

I den översiktsplan, som
kommunerna efter den nya plan- och byggla

gens ikraftträdande skall utarbeta och som skall antas före den Ijuli 1990,

behandlas bl. a. bebyggelsefrågorna i vid mening. Översiktsplanen bör en

ligl propositionen grundas på och samordnas med andra program och

planer inom kommunen t. ex. program för bostadsförsörjning, utbildning,

barntillsyn, äldreomsorg och social omvårdnad (s. 124 i prop. 1985/86:1 87

Ny plan-
och bygglag). Syftet är ati; uppnå en från både allmänna och Prop.
1987/88:35 lokala utgångspunkter lämplig utveckling i kommunen.

I översiktsplanen anges grunddragen i fråga om tillkomst,
förändring och bevarande av bebyggelse. Därmed kan bl. a. också utläsas
kommunens avsikter all åsladkomma en mera allsidig befolkningssammansätlning
eller atl ge l.ex. ungdomar, äldre eller handikappade möjlighet lill elt eget
boende.

I översiktsplanen kan också belysas hur allmänna
intressen, l.ex. bebyggelsens standard, ska beaktas vid förändringar i
befintlig bebyggelse. Kommunen kan i detaljplaner och i områdesbestämmelser med
slöd i översiktsplanen fatta beslul om etl områdes långsiktigt godtagbara egenskaper.
Detla innebär alt kommunen kan medge att ambitionerna vid förnyelse kan sättas
lägre, t. ex. i fråga om hiss, om kommunen på annat sätt kan försäkra sig om
atl de som har behov därav också kan få idlgång tdl lämpliga bosläder inom
området.

Därav följer enligl verkels mening alt frågan i
översiktsplanen om särskilda (dvs. lägre) krav pä tillgänglighet (hiss) inom
ett omräde kan behöva följas upp med etl ställningslagande till frågan om
kommunal anvisnings-rätt till bostadslägenhet i sådana områden.

Arbetet med översiktsplanen innebär all kommunens
intressen dokumenteras i en form som är öppen för allmänhetens insyn och
påverkan och som blir föremål för behandling i demokratiska former.
Översiktsplanen skall anlas av kommunfullmäktige.

Det förefaller därför särskilt lämpligl alt hyresnämnden
tar stöd i kommunens översiktsplan för sin avvägning mellan allmänna och
enskilda intressen när det gäller anvisningsrätlen.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Akfiv kommunal bostadsförmedling är ett vikfigt
bostadssocialt redskap för alt åsladkomma rättvis fördelning och för all
motverka boendesegregation. För att bostadsförmedlingarna skall kunna fungera
tillfredsställande krävs en lagstiftning som tillförsäkrar dem god tillgång pä
bostäder.

Bosladskommillén och flertalet av de remissinstanser som
yttrat sig över kommitténs betänkanden (SOU 1984:36 och 1986:6) har kritiserat
nuvarande lagstiftning och då framför allt bostadsanvisningslagen som
ineffektiv och sä svär att tillämpa atl den endast undantagsvis utgjort ett alternativ
till avtal om bosladsanvisning. Denna krifik synes i slor utsträckning ha
beaktats i föreliggande lagförslag.

Lagförslaget bygger på principen att kommunerna i första
hand bör söka uppnå överenskommelse med fastighetsägarna och deras
organisationer om anvisningsräit. Först sedan möjligheterna att träffa avlal är
uttömda eller fastighetsägare ej följer ingånget avlal skall tvångsförfarande
mot enskild fastighetsägare kunna komma i fråga. Det generella förfarandet med
att fastställa bostadsanvisningsområden har slopats.

Med denna uppbyggnad och inriktning av lagen synes många
av de

problem som är förknippade med bostadsanvisningslagens tillämpning fal

la bort. Utformningen av lagen borde också bidra lill atl etl mer förtroen- 81

defulll
samarbete mellan kommun och fastighetsägare kommer lill stånd. Prop.
1987/88:35 Sett i slorl förefaller förslaget ha goda möjligheter att bidra lill
atl öka bostadsförmedlingens tillgång på lediga lägenheter.

Med hänsyn till atl bosladsanvisningssystemet enligt lagförslaget
är inriktat på det individuella förhållandet mellan kommun och fastighetsägare
finner länsstyrelsen det naturligt att hyresnämnden fattar beslut om
anvisningsrätten och alt bostadsdomslolen blir besvärsmyndighel i stället för
länsstyrelsen.

Under åberopande av vad nu anförts tillstyrker
länsstyrelsen utredningens förslag.

Reservation

Fyra ledamöter avstyrker promemorians förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

I promemorian uttalas inledningsvis all lagförslaget bör
ses mol bakgrund av den kritik som många kommuner riklat mot den nuvarande
bostadsanvisningslagen, t. ex. alt lagen ur administrativ synpunkt är svår att
tillämpa. Kritik har riklats emot att delgivningsreglerna vållal problem och
alt besvärsförfarandet har dragit ut på liden. 1 anslutning härtill kan nämnas
alt länsstyrelsen sedan bostadsanvisningslagen fillkom endast haft etl besvärsärende,
som rörde etl i Helsingborgs kommun anlaget beslut om bostadsanvisningsområde.
Detta ärende gav exempel på lungroddheten i delgivningsförfarandel och
osäkerheten om inslansordningen belräffande besvären, trots all lagregeln för
överklagande är tydlig. Några av de klagande menade atl beslutet måste kunna gå
all överklaga som kommunalbesvär på rent formella grunder och de klagade såväl
hos kammartälten som hos länsstyrelsen. Eftersom kommunstyrelsen sedermera
upphävde beslutet, blev besvären ej prövade.

Den bostadspolitiska utgängspunkten för förslaget är
främsl all ge kom

munerna bättre möjligheter att anvisa bostäder ål de bostadssökande. I

promemorian sägs atl för kommunernas del knyter sig anvisningsrätten i

första hand lill en brisl på bosläder, som kan vara allmän men också

begränsad fill vissa områden i en kommun eller avse vissa kategorier

boende. Om kategorierna sägs all bristen på bosläder för unga är särskilt

påfallande men också all de äldre, invandrare, hushåll, som måste upplö

sas på grund av skilsmässa, och andra grupper kan ha svårt att göra sig

gällande på bostadsmarknaden. I anslutning till sistnämnda inte definiera

de kategorier vill länsstyrelsen peka pä de speciella sociala bostadsbehov i

icke segregerade former, som finns till följd av en medveten politik från

samhällets sida atl såväl äldre som människor med kroppsliga och psyki

ska handikapp skall fiyttas ut från instilutioner till eget boende i vanliga

lägenheter, som dock i många fall måsle anpassas lill särskilda behov.

Bl. a. dessa grupper och inte bara de unga ställer krav på bosläder för

enmanshushåll, som bostadsmarknaden i dag har svårt att tillgodose. Ef

tersom del i många kommuner råder bostadsbrist bör emellertid icke några 89

regler eller anvisningar
införas som kan motverka ökad bostadsproduk- Prop. 1987/88:35 tion.
Inskränkningar i fastighetsägarnas fria förvaltningsrätt kan medföra sådana
konsekvenser.

Förslaget
bör i sin helhet avvisas. De principer som förs fram medför visserligen en
förbättring av nuvarande regler men även del nya lagförslaget innebär elt
tvångsförfarande sorn måsle uppfattas negalivl av fastighetsägare.
Länsstyrelsen motsätter sig därför det framlagda lagförslaget.

Frivilliga
avlal mellan fastighetsägare och kommun är atl föredra och lagstiftningen bör
endast innehålla bestämmelser om påföljd för vägran att följa ingånget avtal.

Reservation

Sju
ledamöter reserverade sig mol yttrandet och tillstyrkte förslaget.

Svenska
kommunförbundet

Eftersom
det i många kommuner råder bostadsbrist bör icke några regler eller anvisningar
införas som kan motverka ökad bostadsproduktion, vilket inskränkningar i
fastighetsägarnas fria förvaltningsrätt kan medföra.

Förslaget
bör i sin helhet avvisas. De principer som förs fram innebär en förbättring,
men då även det nya lagförslaget innebär etl tvängsförfarande motsätter vi oss
det framlagda förslaget.

Frivilliga
avtal mellan fasfighetsägare och kommun är all föredra och

lagstiftningen bör endast innehålla bestämmelser om påföljd för vägran att

följa ingånget avtal. v

Reservation
av (s)-ledamöterna

Kommunerna
har etl övergripande ansvar för bostadsförsörjningen. Bostadsförmedlingen
ulgör etl av de instrument som kommunen förfogar över för all genomföra de
bostadspolitiska målen. Om bostadsförmedlingarna skall kunna fullgöra sina
uppgifter på ett bra sätt, är det nödvändigt atl de får tillgång till ell
stort anlal bostäder all förmedla. Styrelsen vill betona att detta är viktigt
inte bara för atl motverka bostadsbrist. Bostadsförmedlingen måste också
förfoga över ett stort anlal bosläder för alt kunna verka för en allsidig
hushållssammansättning i bostadsområdena och på så sätl motverka segregation
och kategorisering.

Bostadsanvisningslagen
har varil administrativt krånglig att använda och till följd av ett utdraget
besvärsförfarande har den i praktiken inte fungerat. Den har heller inte
tillämpats i mer än fyra kommuner under de år den funnits. Styrelsen
tillstyrker därför i huvudsak det framlagda förslaget, men vill peka på en del
punkter i förslaget som bör ändras (se avsnitt 2).

Styrelsen
anser slutligen att, i fall där det finns en regional organisation

som kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB),

kommunerna liksom nu bör kunna överlåta den samordnande rollen i

regionen till sådanl organ. 90

Kommunalförbundet
för Stor-Stockholms bostadsförmedling KSB Prop. 1987/88:35

Bostadsförmedlingsnämnden

Som svar på remissen har nämnden, med överlämnade av ett
tjänsteutlå-lande från bosladsförmedlingskontorel, föreslagit alt
bostadsanvisningslagen avskaffas utan atl ersättas av ny lagstiftning saml
uttalat följande.

Nu gällande bostadsanvisningslag har genom sina uppenbara
brister inle kommil alt tillämpas i nämnvärd utsträckning. Endast fem av
landets kommuner har tillämpat lagen och därtill har på nägra få håll
frivilliga överenskommelser gjorts i lagens efterföljd.

Förutom de sakliga och principiella invändningar som kan
resas mot en sådan här lagstiftning, har själva förekomsten av den försvårat
och försämrat kontakterna mellan samhällsorganen och fasfighetsägarna. Eftersom
samarbetsklimatet mellan samhället och fastighetsägarna är den självklara
förutsättningen för en smidig bostadsanvisning, är det önskvärt att inle
försämra dessa fömlsällningar.

En ökad rörlighet på bostadsmarknaden är önskvärd och
eftersträvansvärd. Den föreslagna lagstiftningen skulle rimligen försvåra en
sådan rörlighet och därmed motverka lagstiftningen ett av de syften den säger
sig vilka uppnå. De bostadssökande har ingenting alt vinna på att bostadsförmedlingen
ges monopolställning i bostadsmarknaden.

Det regelsystem som är knutet till
bosladsfrnansieringsförordningen ger kommunerna en mycket omfattande rätt atl
förfoga över ledigblivna lägenheter. I den mån enskilda kommuner därtill vill
foga en frivillig överenskommelse bör detta kunna ske utan alt statsmakterna
hotar med skärpt lagstiftning.

Bosladsförmedlingskonlorels tjänsleutlålande

Med hänvisning lill departementspromemorian ges för det
första kommunen genom föreliggande förslag till lag formella och praktiska
möjligheter alt förmedla bosläder ät de bostadssökande inom kommunen. För det
andra uttalas alt huvudprincipen för all tillskapa anvisningsrätt skall ske
genom avtal mellan kommunen och fastighetsägaren. För del tredje framhälles
all tillskapande av anvisningsrätt genom tvång med hjälp av lagstiftning fär
tillgripas först efter del att parterna inle kunnat enats i avtalsförhandlingar
och möjligheten atl träffa avtal uttömts.

Kontoret tillstyrker de ovan redovisade principerna som
lagförslaget vilar på. 1 det följande utvecklar kontoret synpunkter på dels
några aspekter som enligt kontorets mening borde ha behandlats i föreliggande
lagförslag dels några sakfrågor där kontoret har avvikande mening.

Stor-Slockholm - elt gemensamt bosladsförsörjningsområde

Sedan snart tjugo år tillbaka har Kommunalförbundet för
Stor-Stockholms

bostadsförmedling, KSB, ansvarat för en gemensam förmedling av bostä

der inom Slor-Stockholmsregionen. De övergripande motiven för en

sammanhållen bostadsförmedling i regionen är det faktum alt Stor-Slock- 91

holm
i allt väsenlligl ulgör en näringsgeografisk och sladsbyggnadsmässig Prop.
1987/88:35 enhet. Väsentliga fördelar ligger i att gemensamma
förmedlingsprinciper gäller inom hela området. En gemensam förmedling ger även
bättre möjligheter atl ge bosladssökande bosläder i närheten av deras
arbetsplatser. Allt talar för all Slor-Stockholmsregionen i framliden står inför
svårigheter som snarare förstärker behovet av regionala samordningslösningar än
en återgång lill 50- och 60-lalels brist pä samarbete. Följaktligen är det från
allmän synpunkt angelägel alt de regionala målsättningarna om alt söka
stimulera näringslivsulvecklingen och söka komma lill rätta med regionala
obalanserna i fråga om bosläder och arbetsplatser m. m. inom hela regionen
inle får motverkas av lokala, kommunala intressen på bostadsförmedlingens
område. Sådana allmänintressen som sammanhänger med rörligheten på
arbetsmarknaden, näringslivels utveckling och lokalisering samt den enskildes
principiella rätl atl själv välja bosättningsort inom hela regionen måste anses
väga tyngre än primärkommunala särintressen inom regionen.

Föreliggande
förslag ger utrymme för de 22 medlemskommunerna inom Stor-Stockholmsområdel atl
uttala sig för olika ambitionsnivåer vad gäller behovet av bostäder för
förmedlingsverksamheten. Kontoret anser atl etl regionalt organ lyp KSB bör ges
rollen av koordinator i regionen. Bostadsförmedlingsnämnden skulle därmed vara
del organ som övergripande uttalar sig om vilken anvisningsräit som bör
tillskapas genom avtal mellan respektive medlemskommuner och fastighetsägarna.
Etl sådant uttalande skulle läggas till grund för de principbeslut som
respektive kommunfullmäktige har att falla angående behovet av bostäder till
bostadsförmedlingen. Avvikelser från elt regionall uttalande skulle endasl
medges om kommunens beslut skulle medföra atl fier lägenheter skulle lämnas
till bostadsförmedlingen.

1
dag kan noteras alt bosladsförsörjningsansvarel inom regionen vad gäller
nybebyggelse av bostäder har visat påtagliga brister. Kontoret anser därför att
del finns anledning för statsmakterna all nära följa utvecklingen i
Stor-Stockholm vad gäller en samordnad bosiadsförmedlingsverksamhel.

Kontoret
vill i sammanhanget erinra om vad föredragande statsråd anförde angående de
speciella ullrädesbeslämmelserna för gamla kommunalförbund. Statsrådet anförde
följande:

"Jag
anser atl de nya ulfrädesreglerna bör bli gällande för de gamla
kommunalförbunden först efter en lid av fem år efter del den nya lagen trätt i
kraft. Under denna tid bör regeringen följa de diskussioner om elt fortsatt
samarbete som kan förväntas komma att pågå i de gamla förbunden. En sådan
uppföljning är särskill angelägen i fråga om sådana frivilligt ingångna
kommunalförbund som sysslar med samarbetsuppgifler som regeringen enligt lag
skulle kunna ålägga dem atl sköta nämligen regionplane-förbund och
bosladsförmedlingsförbund. Sådana förbund är typiskt sell av särskild betydelse
för samhällslivet, och det är därför av allmänt intresse atl främja sådana
förbunds bestånd."

Trots
uttalande om kommunernas odelade ansvar vad gäller bostads

försörjningsfrågorna måste ändå slaten ytterst ha ansvaret för atl inle

"särlösningar" konstrueras som försämrar möjligheterna att leva upp
till 92

de
grundläggande bostadspolitiska mål som riksdagen beslutat om. Som Prop.
1987/88:35 exempel kan nämnas förverkligandet av nuvarande fiyktingpolitik saml
vissa mål inom fördelningspolitiken.

A vgiftsbelagd bostadsförmedling

KSB har tidigare skrivit lill regeringen och hemställt om
att bostadsförsörjningslagen bör ändras så att avgiftsuttag medges för vissa
serviceåtgärder som inle har med traditionell bostadsförmedling all göra.
Kontoret har pekat pä exempelvis en utökad bytesverksamhet, förmedling av uthyrningsrum
och andrahandslägenheter. Bostadskommillén aviserade i sitt slutbetänkande
vissa möjligheter i önskad riklning.

I årets budgetproposition säger dock bostadsministem att
han anser att bostadsförmedlingens verksamhet är av sådan nalur atl den av
princip, såsom hittills, ska vara avgiftsfri. Kontoret anser alt kommunerna ska
få besluta om sådana frågor själva. Riksdag och regering ska inte bestämma om
kommunerna får avgiflsfinansiera vissa verksamheler. En avreglering bör därför
företas i samband med all den föreslagna lagen införs.

Sammanfattning

Kontoret tillstyrker de principer som den föreslagna lagen
bygger på nämligen att kommunen har del odelade ansvaret för
bostadsförsörjning, att anvisningsrätten skall sä längt möjligl tryggas genom
avtal samt alt ett tvångsmedel i form av laglillämpning kan tillgripas då
avlalsalternativet är uttömt. Kontoret förordar en inflytlningsprövning. Kontoret
anser att man även i avlalsalternativet skulle kunna införa vite. Kontoret
framför även synpunkter på förbättringar i bostadsförsörjningslagen så all de
s. k. värdförbindelserna kan utmönstras. Regeringen bör ånyo pröva frågan om
atl medge kommunen alt avgiftsbelägga vissa förmedlingsuppgifler. Kontoret
avstyrker all man upphäver och ändrar i nu gällande bostadslåneförfalt-ningar.
Slutligen har kontoret betonat vikten av en regional samordning av
bostadsförmedlingsfrågan i Stor-Slockholm och därvid framfört all det finns
anledning för statsmakterna all nära följa diskussionen om fortsatt samarbete i
Slor-Stockholmsregionen.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

Sammanfattning

Med anledning av departementspromemorian anser LO

all förslaget förstärker kommunernas befogenheter all
förmedla bostadslägenheter och lillstyrker därför delsamma

all bostadsbyggande måsle öka för all få till stånd en
ökad rörlighet på

bostadsmarknaden

att den nya lagen kan bli ett verksamt instrument för atl bromsa upp den 93

allt starkare bostadssegregationen, under förutsättning
alt kommunerna Prop. 1987/88:35 utnyttjar sin rätt enligt lagen effektivt

atl bostadsförmedlingsorganisationen bör ses över.

Synpunkter på förslaget

Bosladskommillén behandlade bosladsanvisningsförfarandel
och föreslog vissa förändringar i nuvarande regler i syfte atl förenkla och
effektivisera. LO ställde sig bakom bostadskommitténs förslag.

Nu föreliggande förslag är mer långtgående, i den meningen
all en helt ny lagstiftning föreslås. Denna ger kommunerna förstärkta formella
och praktiska befogenheter atl förmedla bostadslägenheter också i del befintliga
bostadsbeståndet.

LO delar uppfattningen atl nuvarande bostadsanvisningslag
är bäde svårtillgänglig och ineffektiv. Departementels förslag innebär klara
förbättringar. LO tillstyrker därför förslaget.

En förutsättning är emellertid att del finns en röriighet
på bostadsmarknaden så att lediga lägenheter finns atl förmedla. Detla kräver
enligt LOs uppfattning elt ökal byggande. LO har i flera sammanhang krävt en
kraftsamling för alt få igång bosladsproduktonen. Även om den nedåtgående
trenden nu vänt, måste enligl vår uppifallning bostadsbyggandet ytterligare
intensifieras.

Förutom den allmänna bostadsbristen som nu breder ut sig i
allt fler kommuner har ungdomsbosladsbristen blivit akut på många ställen. Den
föreslagna lagstiftningen bör, tillsammans med det nyligen beslutade
åt-gärdspakelet för ungdomsbostäder, ge kommunerna verktyg för att kunna
disponera de många små lägenheterna i det äldre beståndet. LO vill i della
sammanhang också peka på det stora antalet övernatlningslägenheter, främst i
Stockholm och Göteborg. Genom lägenhetshotell och dylikt, med god service,
skulle dessa kunna förmedlas lill unga människor som slår i kö för en bostad och
som klarar sig eller rent av föredrar en liten lägenhet.

Den sociala segregationen i boendel har ökat påtagligt
under senare år. I sitt remissvar över bosladskommitténs slutbetänkande
föreslog LO all statsmakterna utarbetar elt samlat, kraftfullt och långsiktigt
program för att minska bostadssegregationen. Ett sådant programarbete har ännu
inte igångsatts, vilkel LO beklagar. Den föreslagna lagen borde dock enligt LOs
uppfattning bli etl verksamt instrument för kommunerna i deras arbete mol
segregationen i boendel, under förutsättning atl även de tvångsmedel som lagen
ger, utnyttjas.

Etl ändrat bostadsanvisningsförfarande enligt förslaget
förutsätter enligt LOs uppfattning en effektiv förmedlingsorganisation. Denna
fråga berörs inte i bostadsdepartementets promemoria. I remissvaret över
bosladskommitténs slutbetänkande aktualiserade LO behovet av en översyn av bostadsförmedlingen
som organisation. Kravet på en översyn kvarstår, och har, med nu aktuella
förslag, blivit mer överhängande.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Enligt TCO är en god bostad en social rättighet. Vidare
anser TCO atl del

är myckel
viktigt att segregation i boendet motverkas. Kommunernas roll 94

måste därför stärkas bl. a. genom en aktivare
bostadsförmedlingsverksam- Prop. 1987/88:35 hel. Enligt TCO bör
bosiadsförmedlingsverksamhel ske i kommunal regi.

TCO anser alt det är en viktig uppgift för samhället alt
tillfredsställa efterfrågan på bosläder med god standard till rimliga
kostnader. Utbudet av bosläder mäste vara varierat så alt olika önskemål
beträffande bostadstyp och bosladsstorlek kan mötas i största möjliga mån.

TCO anser att del är slalen och kommunerna som skall skapa
förutsättningar för atl ett tillräckligt utbud av bostäder av god kvalitet
skapas.

TCO framförde redan i sitt yttrande över bosladskommitténs
slutbetänkande (SOU 1986:6) alt en förutsättning för atl kommunerna skall
kunna ta sitt bostadssociala ansvar är all bostadsförmedlingarnas ställning
stärks och atl tillämpningen av bostadsanvisningslagen förenklas. TCO hälsar
därför med tillfredsställelse del nya lagförslaget benämnt "Lag om kommunal
anvisningsräit till bostadslägenheter" och tillstyrker detsamma, och vill
dessutom göra nedanstående kommentarer.

TCO ser del som en fördel alt frivilliga överenskommelser
skall utgöra grunden för samarbetet med fastighetsägarna. Genom atl den nya
lagen innehäller sanklionsmöjligheter i form av vitesföreläggande kan den också
vara etl värdefullt stöd för kommunerna i deras strävan att uppnå samhällets
bostadspolitiska mäl.

TCO anser del vidare viktigt alt hyresnämnden i de fall dä
frivilligl avtal mellan en fastighetsägare och kommunen ej kommer till stånd,
ser bostadsmarknaden i kommunen som en helhet. Dvs. trots all det kan råda
balans på tillgång och efterfrågan i vissa delar av kommunen kan samtidigt svår
brisl på exempelvis centralt belägna lägenheter finnas, varför kommunen för atl
kunna göra omdisponeringar och tillgodose den totala efterfrågan bör få
anvisningsräit.

Arbets- och personalsituationen

TCO vill slutligen peka på den svåra arbetssituation som
många anställda har på de kommunala bostadsförmedlingarna. Personal får ofta
vara "slagträ" i den bostadspolitiska debatten varför det är viktigt
att bostadsförmedlingarna får en rimlig dimensionering och att personalen får
den utbildning och information som behövs för att de effektivt och korrekt ska
kunna ge kommuninnevånarna den service som lagsladgals.

Näringslivets byggnadsdelegation

Inledning

Den nuvarande bostadsanvisningslagen har formellt begärts
tillämplig endast i elt fåtal kommuner. Lagen har på så säll fått begränsad
betydelse.

I stället förekommer på vissa brislorter - exempelvis i
Stockholm — avtal mellan faslighelsägaresidan och kommunen om tilldelning av
ledigblivna lägenheter i viss omfattning till ortens bostadsförmedling.

Svårigheterna
att tillgodose bosladseflerfrågan pä bostadsmarknaden -

särskilt i Slor-Stockholmsregionen - har tilltagit markant under senare år. 95

Beståndet av lediga
lägenheter, som fanns i en del förorlskommuner ännu Prop. 1987/88:35 för
några år sedan, är numera helt ianspråklagel. Det finns i praktiken . ingen
ledig reserv atl tillgå.

Della
har framkallat krav på ytterligare regleringsåtgärder som en melod atl
förbättra bostadsförsörjningen. Ansträngningar görs t.ex. alt höja nybyggnadstakten
precis som på sextiotalet. Det har skett nyligen på bekostnad av drastiska
nedskärningar i ombyggnadsprogram och nybyggande för andra ändamål än bostäder.

Förslaget
alt öka kontrollen över ledigblivna lägenheter som tillförs
bostadsföi;medlingarna är en annan regleringsåtgärd i samma syfte.

Förslagets
innebörd

Med
förslaget om skärpt bostadsanvisningslag avses ledigblivna lägenheter kunna
rekvireras för fördelning genom bostadsförmedlingarnas försorg till priser som
regleras genom hyresnämndernas bruksvärdeprövning. Alt anvisningsrätlen till
ledigblivna lägenheter formellt har en förfogandekaraktär framgår av all
kommunens anspråk föreslås bli antecknade i fastighetsbok, dvs. på det sätt som
karaktäriserar rättigheter lill annans egendom.

Synpunkter
på förslaget

Delegationen
har tidigare kritiserat och avstyrkt den nuvarande bostadsanvisningslagen, del
skedde bäde av principiella och praktiska skäl.

Principiella
synpunkter

Det
är föga rimligt atl under fullt normala samhällsförhållanden inrätta
försörjningssystem som bygger på offentliga ingrepp mol enskilda i fördelningssyfte.
Alt så drastiska metoder föreslås, vittnar i själva verket om alt det finns
grundläggande brister i det svenska bostadsförsörjningssyslemets sätt alt
fungera.

Praktiska
skäl

Bostadsförsörjningen
vilar i praktiken på den stock lägenheter som redan finns. Bostadsslocken
försörier marknaden lill ca 99% och blott någon procent åriigen kan fysiskt
tillföras marknaden genom nyproduktion.

Den
svenska bostadsförsörjningen mätt i antal lägenheter per lusen innevånare är
utomordentligt god jämfört med andra länder. I praktiken är lägenhetslillgången
per invånare bland de högsta i världen, 440 per lusen invånare i Sverige mol
360 exempelvis i Frankrike.

Det
centrala problemet för svensk bostadsförsörjning måste därför vara

atl del tillgängliga beståndet utnyttjas dåligt. Framför allt beror detla på

den ringa rörligheten i beståndet. En bostadsförsörjning, som ger tillgång

till lägenheter, som täcker allmänhetens efterfrågan, kan inle framkallas 96

inom
överskådlig lid genom nyproduktion. Adminstrativa fördelningsme- Prop.
1987/88:35 toder har hittills också visat sig relativt verkningslösa för atl
förbättra bostadsbeståndets utnyttjande. Del finns därför anledning alt starkt
ifrågasätta, om en skärpning av del administrativa fördelningssystemet löser
några problem. T.ex. är det föga troligt, all omsättningen av lägenheter skulle
öka. Utbudet av lägenheter förblir då alllför begränsat i förhållande lill
efterfrågan. Andra lösningar pä problemet behöver därför sökas.

Som
nyligen redovisats i SPKs studie "Regleringar inom bostadsområdet -
kartläggning och analys" - SPKs utredningsserie 1987:2, innebär del en
välfärdsförlust alt konsumenter, som är villiga betala för all tillgodose sina
bostadsbehov, i praktiken hindras för detta genom alt den nuvarande stelheten
i hyresprissättningen inte lämnar utrymme för en anpassning av prisnivån, som
motsvarar bosladskonsumenlernas betalningsvilja och värdering av bostäderna på
marknaden. Bruksvärdesystemet har med andra ord förfelat sitt ursprunghga syfte
all återspegla konsumentvärderingarna på marknaden. Särskilt gäller delta i
storstadsområden, där värdet av centralt läge, närhet till service och
arbetsplatser m.m., praktiskt tagel elimineras i prisslmkturen.

Prissättningsmekanismerna,
som skulle möta efterfrågan, har därmed satts ur spel, vilkel fått lill följd
den stelhet i nyttjande av beståndet, som präglar svensk bostadsförsörjning.
Problemet är också störst just i storstäderna, där lägesvärdena betyder mest,
vilket SPK-rapporten även betonar. I stället länkas efterfrågan på irreguljära
vägar lill lägenhelsbylen, transaktioner mellan bostadssektorns olika
boendeformer genom byten av hyresrätter som del i villa- eller
bostadsrällsförvärv och vice versa saml helt illegala affärer med svarta
betalningar för hyresrätter. De senare kan enligt uppgifter inom Stockholms
kommun anlas svara för en myckel betydande ekonomisk omsättning varje år i
Stockholm.

Praktiska
erfarenheter lyder inle på alt administrativa fördelningsmetoder mera
långsiktigt skulle vara effektiva som försörjningssystem på marknader under
normala förhållanden. Bostadsmarknaden utgör härvidlag inget undanlag.

Etl
vidgat administrativt anvisningssyslem för ledigblivna lägenheter är därför
ingen tjänlig melod all lösa de problem, som uppstått. I stället behövs en
övergång lill normal marknadsprissättning för bostäder i kontakt med
konsumenternas betalningsvilja och värdering av bostäder på marknaden, såsom
den ursprungliga avsiklen var med bruksvärdesystemet. En prissättning, som
återspeglar efterfrågan ger ocksä signaler lill bostadsproducenterna atl
inrikta sin nyproduktion på sådana lägenhetstyper, som de bosladssökande vill
ha. Adminstrativa syslem lyckas i praktiken inte upprätthålla dessa
anpassningsmekanismer. Obalanser på bostadsmarknaden riskerar på så sätt bli
bestående.

En
nyckelfråga blir då, som SPK-utredningen också framhåller, aft de

kommunala förelagen får ta rimlig hänsyn lill lägesfördelar i storstadsom

rådena i sin hyressättning, som genom bruksvärdesystemet är vägledande

för hela prissyslemel på hyresmarknaden. Intäkter, som i dag gär förlorade

i irtcguljära transaktioner kan därmed återföras till bostadsföretagen och

komma bostadsförsörjningen tillgodo, vilket minskar subventionsbehovet. 97

7 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 35

Framför
allt återställer ell marknadsEinpassal prissältningssystem balansen Prop.
1987/88:35 på marknaden, så atl bosläder blir tillgängliga lill det pris, som
boende är villiga ge för alt få den bostad, man anser sig behöva. Detta
underlättar också en avveckling av offentliga subventionsåtaganden, som
uttalats som en önskvärd samhällsekonomisk målsättning, då bostadskommitténs
arbete behandlades.

Bostadsstödet
kan därmed övergå till elt riktal hushållsstöd för att konsumlionssvaga grupper
skall tillförsäkras en normal bostadsstandard. Också detta har rekommenderats i
SPK-utredningen och till begränsad del kommit fram ocksä som resultat av
bostadskommitténs arbete.

Sammanfattning

Näringslivets
byggnadsdelegation avstyrker förslaget om skärpta regler för bostadsanvisning.
Metoden alt vidga omfattningen av administrativ filldelning av ledigblivna
lägenheter är inte något tjänligt medel atl effektivisera
bostadsförsörjningssyslemel så alt utbudet av tillgängliga lägenheter på
marknaden bringas i nivå med efterfrågan. Förslaget om ett system, där kommuner
får rätt all i ökad utsträckning rekvirera ledigblivna lägenheter tvångsvis
avvisas även av principiella skäl som oförenligt med vad som kan anses vara
rimliga ingrepp under normala samhällsförhållanden.

Fastighetsanställdas
förbund

Fastighetsanställdas
förbund ansluter sig i huvudsak lill förslaget att ersätta
bostadsanvisningslagen med en ny lag om kommunal anvisningsrätt lill
bostadslägenheter.

Förbundet
har i tidigare yttranden påpekat behoven av ett effeklivare
bostadsanvisningsförfarande. Därvid har också förbundet understrukit vikten av
atl även de privata fastighetsägarna måste ta sitt ansvar och fråntas den
ensidiga rätten alt själv välja sina hyresgäster.

Den
föreslagna lagen kan därför bli ell verksamt instrument för kommunema all
motverka segregationen i boendel.

Förutsättningen
är dock all de tvångsmedel som lagen ger utnyttjas.

Avvägningen
mellan de allmänna och de enskilda intressena får en central belydelse, därför
bör denna fråga prövas ytterligare.

Bostadsbristen
breder ul sig i allt fler kommuner. För alt kommunerna skall kunna fullgöra
sina uppgifter inom bostadsförsörjningen måsle bostadsproduktionen
intensifieras.

Svenska
byggnadsarbetareförbundet

Den
nu gällande bostadsanvisningslagen har i praktiken fungerat mindre

tillfredsslällande. Systemet har upplevts som administrativt komplicerat

och ineffektivt. Vidare har kommunernas ställning varit svag genom att

sanklionsmöjligheter saknats mol fastighetsägare som vägrat godta anvisa

de hyresgäster eller som underlåtit att underrätta kommunen om ledigbliv

na lägenheter. 98

Prop. 1987/88:35

Förbundet ställer sig positivt lill den förstärkning av
kommunernas ställning som bl.a. sanktionsmöjligheten innebär. Det förtjänar
dock atl påpekas att frivilligheten i systemet kan medföra att fillämpningen
kan komma att variera mycket mellan olika kommuner. Det är dock vår förhoppning
alt den nya lagen skall visa sig effektivare än dagens system.

Hyresgästernas riksförbund

En aktiv kommunal bostadsförmedling är ell vikfigt medel
för atl uppnå bostadssociala mål. Bostadsmarknaden präglas i dag av en ökande
bostadsbrist, ett stort inflytande för marknadskrafterna och en tilltagande
segregation. Nyproduktionen av bostäder är för låg och måste öka. Men även om
bostadsbyggandet kommer igäng kan inte alla problem lösas med att bygga nya
bostäder.

Den alldeles övervägande delen av de bosläder som kommer alt
finnas på bostadsmarknaden framöver är redan byggda. Därför är del en central
bostadssocial uppgift alt medverka lill att de bostäder som finns utnyttjas och
fördelas på etl säll som gör det möjligl för alla att lösa sina bostadsbehov.
Även de hushåll som inte kan konkurrera på marknadens villkor måste ha en
frihet i sitt val av bostad.

Förbundet anser all man nu mäste rusta upp de kommunala
bostadsförmedlingarna. Förmedlingarna skall vara elt informations- och
serviceorgan bäde för de som står ulan bostad och de som önskar byta bostad.
Del skall vara naturligt för bosladskonsumenterna att vända sig fill
bostadsförmedlingen, i stället för atl de skall behöva anlita olika privata
förmedlingsfirmor, för atl få en bostad, byta sin bostad och hyra eller hyra
ul en bostad i andra hand.

För atl förmedlingarna skall kunna fullgöra sina uppgifter
krävs det att de har resurser för atl ge en bra service och också får tillgäng
lill lägenheter att förmedla. Det krävs därför en lagstiftning som
tillförsäkrar bostadsförmedlingarna möjligheter att få tillgång lill lediga
lägenheter.

Sammanfatlningsvis tillstyrker Hyresgästernas riksförbund
i huvudsak de förslag som lämnas i promemorian. Förbundet anser dock alt en
fastighetsägare skall vara skyldig atl godta en av kommunen anvisad hyresgäst.
Dessutom bör del införas en möjlighet för hyresgästorganisation alt hos
hyresnämnd anhängiggöra ärende om anvisningsräit.

Sveriges fastighetsägareförbund

Kommunal bostadsförmedling bör enligl förbundets
uppfattning i första hand fungera som ett serviceorgan till en bostadssökande
allmänhet och till de fastighetsägare som vill anlita dess informations- och
förmedlingstjänster. Den uppgiften blir på grund av den ökande efterfrågan på
bostäder alltmer angelägen atl lösa på ett tillfredsställande sätt.

Del är
emellertid också möjligt för kommunerna all med gällande lag

stiftning bedriva en mer aktiv bostadsförmedling. De kan ta i anspråk en 99

rad
mer eller mindre tvingande ackvisitionsätgärder för att få fillgång till Prop.
1987/88:35 lägenheter. Enligt promemorian (s. 35) måste kommunerna för atl
kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen ha formella och praktiska
möjligheter atl förmedla bosläder ät de bosladssökande inom kommunen. Defta
anses i dag brista framför allt när det gäller möjligheterna att förmedla
successionslägenheler.

Det
är Fastighetsägareförbundets bestämda uppfattning alt
ackvisitions-lagsliftningen lill slor del inle är nödvändig. Den innebär en
onödig byråkralisering av något som borde kunna fungera betydligt smidigare
genom elt förtroendefullt samarbete mellan fastighetsägarna och de kommunala
myndigheterna. Det ligger inget egenvärde i att bostadsförmedlingen medverkar
i den allmänna fördelningen av bosläder. Pä della sätl tillförs inte marknaden
fler lägenheter.

Etl
kommunalt beslut atl ta i anspråk lagstiftningen är ofta inte sakligt
underbyggt. Syftet all l.ex. motverka en ensidig hushållssammansättning blir i
första hand ell uttryck för en oprecis politisk målsättning. Denna bygger på en
förmodan om sociala fördelar med en integrering av olika hushållskalegorier i
bostadsområdena. Del finns emellertid ingen grund för att påstå att sådana
åtgärder självklart skulle ha positiva effekter på bostadsmarknaden.

Eventuella
fördelar med en mer allsidig hushållssammansältning är omtvistade och det är
inte säkert alt integration också leder till ökade sociala kontakter. Del
saknas dessutom kunskaper om hur den praktiska verksamheten vid de kommunala
bostadsförmedlingarna bedrivs och hur befolk-ningssammansällningen påverkas av
en aktiv bostadsförmedling (se l.ex. U. Arnell-Gustafsson: Blanda eller
utjämna. Om strategier mol boendesegregation, SIB M83:33 saml B.Danermark:
Boendesegregationens ulveckling i Sverige under efterkrigstiden. Redovisning
av ell uppdrag för bosladskommillén, (DsBo 1984:4).

En
kommun som avser atl tillämpa den s. k. ackvisitionslagsliflningen har således
inget kunskapsunderlag om vilka effekter som kan uppnås med en kommunal
bostadsförmedling. Man har svårt all ställa upp ett någorlunda precist mål för
verksamheten.

En
kommunal bostadsförmedling kan fylla en funktion som ransoneringsorgan i orter
med ajlmän bostadsbrist. I detla sammanhang får emellertid det befintliga
bostadsbeståndet en marginell belydelse. För atl erhålla större rörlighet på
bostadsmarknaden varigenom de bosladssökande skall få en praktisk möjlighet all
erhålla bostad i det befintliga beståndet krävs helt andra åtgärder än kommunal
bostadsförmedling. Fastighetsägareförbundet har utvecklat detta i många andra
sammanhang och förbigår det därför nu.

En
andra uppgift för de kommunala myndigheterna är att hjälpa socialt

och ekonomiskt svaga grupper lill bostad. Dessa grupper bör principiellt

inle koncentreras till bestämda områden om man bortser.från rena vård

fall. Alla kategorier av fastighetsägare bör acceptera att la emol socialt och

ekonomiskt svaga hushåll i proportion lill sin slorlek. Praktiskt löses delta

bäst genom överenskommelser mellan kommuner och företrädare för be

rörda fastighetsägare på del sätt som bl. a. berörts i tidigare nämnda yttran- 100

de över bosladskommitténs betänkande.

Vi
vill i della sammanhang påpeka att faslighetsägareorganisalionen Prop.
1987/88:35 under den senaste 1 O-årsperioden aktivt arbetat för all få till
stånd frivilliga avtal om bosladsanvisning med kommunerna. I den allmänna
debatten kommer det ofta bort alt det är faslighetsägareorganisalionen och inte
kommunerna som initierat de frivilliga avlalen.

Dessa
frivilliga avlal fungerar i regel väl. I de undantagsfall där avlalslös-ningen
inte är helt effektiv torde tillämpning av bostadsanvisningslag inle vara någon
lösning. Anvisningen av bosläder till socialt och ekonomiskt svaga grupper
måste bygga på ömsesidigt förtroende och kräver aktiva insatser frän båda sidor.

Särskilt
viktigt är alt kommunernas sociala myndigheter verkligen lar etl ansvar. Del
torde i och för sig vara så atl de frivilliga avlalen ställer större krav på de
kommunala tjänstemännens samarbetsförmåga och omdöme än en tillämpning av
tvångslösning. Om del brister i kompetens hos förtroendevalda och tjänstemän
kan detta inte botas genom den mera byråkratiska ordning som
bostadsanvisningslagen innebär.

I
promemorian redovisas ingen som helst utredning om vilka positiva
bosladssociala effekter som erhållits i de orter där bostadsanvisningslagen
tillämpats. Om några sådana inle uppnåtts finns det inte något motiv för
ändring av reglerna för själva förfarandet.

Av
ovan anförda skäl hävdar Fastighetsägareförbundet atl den nuvarande
bostadsanvisningslagen inte har näfjot bostadssocialt syfte. Lagen bör därför
upphävas. I konsekvens härmed anser förbundet alt någon ändring av lagen inte
heller är meningsfull. Vi avstyrker därför det framlagda förslaget.

I
del följande lämnar vi en del synpunkter på förslaget som sådanl (avsnill 2).

HSB

HSB
delar den mol nuvarande bostadsanvisningslag framförda kritiken, alt lagen är
administrativt svår att tillämpa för alt uppnå de bostadspolifiska mäl, som
mofiverat lagens tillkomst. Med detla synsätt är den nu föreslagna lösningen
klart bättre och kan därför av HSB i princip tillstyrkas.

Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO)

Ansvaret
för bostadsförsörjningen är delat mellan staten och kommuner

na. Staten ger ramarna för bostadsproduktionen och bostadsförsörjning

en genom lagstiftning och beslut om finansieringssystem-och subventioner.

Det praktiska handhavandet av bostadsförsöriningen åligger kommunerna.

Kommunerna kan styra bostadsbyggandet genom beslut om bostadsför-

söriningsprogram och olika planbeslut. Kommunerna påverkar utbudet av

bostäder genom olika beslul om bebyggelsen. I rollfördelningen ligger

också, alt kommunerna kan påverka hur bostäderna fördelas, exempelvis

genom atl kommunerna anvisar bostäder. 101

Bosladskommillén har i
sitt slutbetänkande avvisat tanken på en obliga- Prop. 1987/88:35 torisk
bostadsförmedling, bl.a. med motiveringen atl en sådan skulle bli alltför
tungrodd och svåradministrerjid. SABO anförde i sitt remissyttrande atl vi
delar kommitténs uppfattning i denna fråga.

Det
finns i många kommuner behov av någon form av informations- och
förmedlingscentral dit människor kan vända sig för atl få hjälp med all lösa
sin bostadsfråga. Här skall finnas bl. a. uppgifter på bostadsutbudet och vad
bostäderna kostar. Man skall ocksä kunna få råd om hur man skall gä tillväga
för att skaffa en bostad. Även fastighetsägarna har god nytta av en
bostadsförmedling inriktad på service och information. Såväl i tider av
bostadsbrist som då det finns överskott på bostäder har både bostadssökande
och fastighetsägare nytta av alt via bostadsförmedlingen nå kontakt med
varandra.

Även
med en väl fungerande bostadsförmedling grundad på frivillig medverkan från
fastighetsägare och även på en i huvudsak balanserad bostadsmarknad finns behov
av att kunna fördela tillgängliga bostäder i enlighet med övergripande
bostadspolitiska mäl. Det finns ocksä behov av att kunna tillförsäkra
resurssvaga eller eljest svärplacerade hushåll goda bostäder. För detta krävs
att kommunen disponerar lämpliga medel.

Det
nuvarande regelsystemet ger kommunerna endast begränsade möjligheter alt
fördela bostäder.

Sammmanfattning

Sammanfattningsvis
tillstyrker SABO de förslag som lämnats i departementspromemorian Ds Bo 1987:2
Effektivare bosladsanvisning.

Vi
invänder dock emol att inte hyresnämnden utan yllerligare prövning skall kunna
ålägga en fastighetsägare atl följa ell med kommunen träffat avtal beträffande
rätten atl anvisa bostad.

Vi
anser också all hyresgästförening skall ha möjlighet att hos hyresnämnd
anhänggiggöra ärende om fillämpning av den föreslagna lagstiftningen.

Vi
anser vidare alt ackvisitionsmedlen i bostadslåneförfattningarna och
bostadsförsörjningslagen kan göras mer verksamma genom att fastighetsägaren
skall kunna avkrävas besked om vilka villkor han ställer för att godta en
hyresgäst. Vi anser också alt det enligt dessa författningar bör vara möjligl
för kommunen att teckna kontrakl för en lägenhet, då fastig-helsägaren vägrat
godta hyresgästen. Lägenheten skall sedan av kommunen kunna hyras ut i andra
hand.

Reservation

Fem
ledamöter (m, sp och c) reserverade sig och avvisade förslaget.

Riksbyggen

Bosladskommitténs
förslag angående förbättringar av bostadsförmedling

en och bostadsanvisningslagen väckte ett starkt stöd från remissinstanser- 102

na, så även från
Riksbyggen. Framför allt var del ambitionen atl åstadkom- Prop. 1987/88:35
ma en förenkling av hanteringen, möjligheter alt göra undanlag för vissa lyper
av fastighetsägare samt å andra sidan atl vidta sanktioner mot sådana som
vägrar följa föreskrifterna som väckte anklang.

Det
förslag som nu redovisas i betänkandet Effektivare bostadsanvisning svarar
också väl emot intentionerna. Alt utgå från att man i första hand bör försöka
åstadkomma överenskommelser mellan kommunerna och fastighetsägarna (eller
faslighetsägarorganisalibnerna) som är anpassade både till kommunernas behov
och fastighetsägarnas önskemål är naturligtvis en rimligare ordning, än att
ulgå från atl en rättvis anvisning endasl ska kunna åstadkommas med
lagstiftning.

Riksbyggen
välkomnar också den administrativa förenkling som bör kunna åstadkommas med de
föreliggande förslagen, och har ingen invändning mot att hyresnämndernas
beslut om anvisningsrätt får förenas med vite.

Samtidigt
välkomnar vi möjlighten lill ökad flexibilitet, vilket bl. a. måsle innebära
större möjligheter för föreningar med kooperativ bostadsrätt som deltar i
organiserad bosparverksamhel aft i första hand tillgodose de egna
spararna/medlemmarna vid fördelning av nya bostadsrällslägenheter.
Gmndprincipen bör vara atl bostadsrätt och kooperativ hyresrätt i första hand
ska kunna fördelas till föreningarnas bosparare som länge har köat och sparat
för att kunna komma i åtnjutande av en lägenhet. I andra hand kan man göra
frivilliga överenskommelser mellan kommunen och de berörda organisationerna.

Med
detta som gmnd tillstyrker Riksbyggen den föreslagna modellen.

Stockholms
kooperativa bostadsförening ek. för. (SKB)

Efter
en beskrivning av SKB och dess verksamhet, vars väsentliga moment är elt
lurordningssystem byggt på bosparande anför organisationen följande.

Förmedling
av lägenheter

Enligt
avlal mellan Stor-Stockholms bostadsförmedling och SKB förklarar sig SKB villig
att av medlem fordra att denne medverkar lill all bostadsförmedlingen får rätl
alt förmedla upplåtelse av successionslägenheten när medlemmen erhåller en
lägenhet hos SKB. Sedan några år tillbaka redovisas varie uthyrningsärende
till bostadsförmedlingen före kontraktstecknandet.

Synpunkter
på promemorian

SKB
tar inte ställning till huruvida del behövs en lag om bostadsanvisning

ellerej. Inte heller har SKB möjlighel alt bedöma den tekniska utformning

en med avseende på dispensmöjlighet, kopplingen till bostadsfinansiering

etc.

SKB anser emellertid det mycket angeläget att föreningen i framtiden 103

medges
möjligheter all verka på Stockholms bostadsmarknad som hilin- Prop. 1987/88:35
tills. Förmedling av lägenheter efter lurordning är grundläggande för SKBs
verksamhel. Den form för föreningens samverkan med bostadsförmedlingen som f.
n. lillämpas bör alltså därvid bibehållas, dvs. atl föreningen med full insyn
från bostadsförmedlingens sida själv får förmedla sina lägenheter och infordra
s. k. värdförbindelser avseende hyreslägenheter som blir lediga hos andra
fastighetsägare.

Sveriges
bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC)

SBC
nolerar inledningsvis atl promemorian inle alls analyserar det som titeln
anger, nämligen vad som kan menas med en effeklivare bostadsanvisning och
alternativa vägar all uppnå della. I promemorian las närmast för givet att ett
ökat kommunalt inflytande över bostädernas fördelning enbart leder till
posifiva resultat. Med tanke på den kritik som riktals mot den nuvarande
bostadsanvisningslagen, borde del varit naturiigt att ställa frägan om
kommunerna verkligen behöver ökade maktmedel för att klara sin roll som
ansvariga för bostadsförsörjningen lokalt.

I
det sammanhanget kan noteras att kommunema har haft detta ansvar under hela
efterkrigsfiden, och under lång tid koncentrerat sitt intresse till
nyproduktionen. Anvisningsrätten till befinfiig bebyggelse har bedömts vara av
mindre betydelse, annat än vid ombyggnader m. m., då lägenheter i störte
omfattning blir friställda. Ocksä de kommunala bostadsförsörinings-planerna har
dominerats av nyproduktionen.

När
nu nyproduktionen sjunkil kraftigt och blivit ofillräcklig över hela lat.del,
mycket genom kommunernas egen bristande planering, borde del vara naturligt atl
åter fokusera intresset och de kommunala resurserna på nyproduktionens problem.
Satsningar pä att utvidga kommunernas anvisningsrätt till befintliga bostäder
förefaller i det perspektivet som mindre motiverat.

Den
nuvarande bostadsanvisningslagen har varil svår all tillämpa, vilket

en del kommuner varil missnöjda med. Den i promemorian valda lösningen

är till konstruktionen mycket besynnerlig. Normalt ska myndigheter

tillämpa lagar och regler som är fastställda genom regering och riksdag.

Tillämpningsanvisningar ska sedan följa dessa demokratiskt beslutade reg

ler. Kommuner har ingen egen lagstiftningsmakt. För bostadsanvisningen

föreslår nu promemorian en lagleknisk innovation. Lagens tillämpning i

första hand i hyresnämnden ska styras av de "överenskommelser" som

lokalt träffas mellan kommun och faslighelsägarföreningen eller motsva

rande. SBC känner inte till något annat fall där en "frivillig"
överenskom

melse mellan två parter också upphöjs lill norm för en lags tillämpning.

Detta förfarande är enligt SBCs bedömning särskill tvivelaktigt när det i

föreliggande förarbeten inte finns några riktlinjer för vad som är rimligt atl

en sådan "överenskommelse" ska utmynna i. Del bör kunna begäras att

om lag ska stiftas om utökad kommunal rätl lill bostadsanvisning, det

också av lagstiftaren ska anges i vilken omfattning rätten ska gälla (alla

lägenheter, varannan lägenhet, var tredje lägenhet eller något annat). An

visningsrättens omfattning är en så grundläggande fråga, alt den rimligen 104

inte kan avgöras genom
avtal mellan de tvä berörda parterna, särskill inle Prop. 1987/88:35 som
det inte är, eller enligl promemorian ska vara, tvä likställda och jämnstarka
parter.

Vidare
strider förslaget pä uppenbart säll mol europarådskonventionen

om de mänskliga rättigheterna i flera hänseenden. Särskilt må nämnas att

konventionens Artikel 6 i kombination med konventionens preambel förut

sätter atl dessa lill civillag hörande angelägenheter måste kunna avgöras i

domstol och i enlighet med lag. Överenskommelse med fastighelsägareor-

ganisation är icke lag. . •

Förfarandet
all upphöja en "frivillig" överenskommelse lill norm som ska styra
domstolars utslag framslår som ännu konstigare när normen skall gälla samfiiga
fastighetsägare, dvs. även de som slår utanför den faslig-hetsägarorganisation
som träffat överenskommelsen.

Elt
huvudalternativ, som borde ha undersökts närmare, borde ha varil atl hell
avskaffa den nuvarande bostadsanvisningslagen, och inte införa annan
lagstiftning i stället.

Sammanfattningsvis
vill SBC avstyrka förslaget. Den nuvarande bostadsanvisningslagen bör
avskaffas. SBC ifrågasätter starkt behovet av atl den nuvarande
bostadsanvisningslagen ersätts med ny lagstiftning. Den i promemorian
föreslagna konstruktionen med avlal som norm för laglillämpning avstyrker SBC
på principiella grunder. Förslaget strider på uppenbart sätl även emot europarådskonventionen.
1 den mån ny lagstiftning i huvudsak efter promemorians riktlinjer tillkommer,
anser SBC i första hand atl kooperativa fastighetsägare bör vara undantagna
från kommunernas anvisningsräit. Med tanke pä del ringa anlalet berörda
lägenheter, bör detta inte vara någon nackdel. För nyproduktionen kan kommunen
i dag även ulan en bostadsanvisningslag sluta avtal all en viss andel ska
anvisas genom bostadsförmedlingen. Den rätlen bör inskränkas eller avskaffas
helt. Om kommunerna ges anvisningsräit till befintliga lägenheter i fastigheter
ägda av föreningar, bör det klargöras alt anvisningsrätten enbart gäller
personer ur bostadskön. Upplåtelseformer och övriga villkor ska däremot
suveränt kunna avgöras av föreningen efter bl.a.dess egen stadga.

Handikappförbundens
centralkommitté (HCK)

HCK
menar alt en ändamålsenlig bostad är avgörande för individens möjlighet atl
della i samhällslivet. Riksdagen har fastslagit en målsättning enligt vilken
alla har rätt lill en bostad där frihet och integritet är skyddad och där vård
och hjälp kan ges i en form som ger så stor självständighet som möjligl. Alla
har ocksä rätt fill en bostad med god tillgänglighet, utrymmes- och
ulrustningsslandard i en miljö som ger förutsättning för aktivt deltagande i
samhällslivet.

Enligl
bostadsförsörjningslagen så har kommunen ansvar för aUa invå

nares boende. För alt kommunerna ska kunna leva upp till detta ansvar så

är det nödvändigt att de har tillgäng till lämpliga bosläder all förmedla och

har en aktiv kommunal bostadsförmedling. I dag är bostadsförmedlingar- 105

nas
sociala kunnande allt för litet. Bostadsförmedlingen och socialtjänsten
Prop. 1987/88:35 mäste dessutom samarbeta. Vi vill i della sammanhang poänglera
behovet av atl man i kommunerna gör bostadssociala inventeringar så att man får
god överblick både över invånarnas behov och förutsättningar samt bostädernas
kvalitéer i olika avseenden.

I promemorian behandlas kommunala principbeslut som bör
utgöra ett bostadspolitiskt ställningstagande lill hur kommunen ska använda
anvisningsrätten. HCK menar alt del är angeläget att kommunerna fattar sådana
principbeslut med bostadssociala inventeringar som grund och med syfte att ge
alla kommuninvånare bosläder i enlighet med de övergripande bostadspolitiska
målen.

De möjligheter till avsteg från kraven på tillgänglighet
och användbarhet som ges i PBL:s detaljplaner och områdesbestämmelser har HCK
ställt sig avvisande lill. Vi menar all del finns allt för stor risk att de
kommer att användas för alt öka bostadssegregeringen i slället för att minska
den som vi strävar efter. Den segregering som beror på bristande tillgänglighet
är redan i dag slor. Vi eflerslyser alt man starkare än i dag hävdar
tillgänglighels- och användbarhelskraven i både ny- och ombyggnad.

HCK menar all den föreslagna bostadsanvisningslagen behövs
och måsle användas för att ge kommunerna möjlighel att förmedla bostäder som
överensstämmer med de av riksdagen antagna bostadspolitiska målen, till
invånare med speciella bostadsbehov. Exempel på sådana speciella behov kan vara
lägenheter i pälsdjursfria trapphus för allergiker, bosläder varifrån det är
lätt alt hitta till centrum, busshållsplals m. m. för
orienterings-handikappade, bosläder som är belägna i en terräng där det är
möjligl för personer med olika grader av rörelsehinder alt förflytta sig i
omgivningarna

Bostadsförmedlarnas yrkesförening

Föreningen ser det som positivt att BaL ersätts av en
enklare lag. Vi hoppas atl den nya lagen skall stödja oss atl utvecklas mot all
bli ett naturligt marknadstorg för bostadsfrågor. Tyngdpunkten läggs på avtal
med fastighetsägarna. Lagförslaget anger som förutsättning för ell beslut om
kommunal anvisningsrätt atl det behövs för bostadsförsöriningen. Föreningen
anser det vara av stor betydelse all den nya lagen inte används som en ren
bristlag. Det är viktigt att vara medveten om att bostadsmarknaden inte är en
enhetlig marknad ulan många olika snabbi föränderliga delmarknader.

T. ex. kan en svår brisl på centralt belägna lägenheter
råda samtidigt som tillgång och efterfrågan är i balans när del gäller
lägenheter i vissa yllerom-råden.

Ell beslul om anvisningsräit kan alltsä vara påkallat ur
bosladsförsörj-ningssynpunkt även om inle en bristsituation råder för varje
enskild delmarknad.

Om hyresnämnden skall fatta beslut om anvisningsräit,
skall della först

göras sedan kommunens bostadsförmedling fått avge yttrande. 106

Av utredningen framgår atl
inte bara bostadsbrist kan motivera en Prop. 1987/88:35 kommunal
anvisningsräft.

Det
kan också vara fråga om atl försöka motverka en ensidig hushållssammansättning
i bostadsområden.

Föreliggande
förslag ger utrymme för de 22 medlemskommunerna inom Stor-Stockholmsområdel att
uttala sig för olika ambitionsnivåer vad gäller behovet av bostäder för
förmedlingsverksamheten, vilket också är fallet i dag med nuvarande
lagstiftning. Tyvärr är det ingen självklarhet längre att det är
Kommunalförbundet som slår vakt om anvisningsrätten.

Ambitionsnivån
borde därför fastläggas i förbundsordningen.

Kommunalförbundet
för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB) har skrivit till regeringen och
begärt alt kommunerna ges möjlighet att ta ut avgift för vissa delar av
bostadsförmedlingens verksamhet, som inle har med traditionell
bostadsförmedling att göra.

I
denna begäran instämmer yrkesföreningen för all kunna utöka verksamhelen med
t. ex. uthyrning av andrahandslägenheter.

De
anställda på de kommunala bostadsförmedlingarna har en mycket svår
arbetssituation. De får ofta vara slagträ i den bostadspolitiska debatten,
varför det är av slor vikt att bostadsförmedlarna får instmment för alt till
fullo ge kommuninvånarna den service som de har rätl alt kräva.

Att
vara bosladsförmedlare i dag är elt yrke under ständig förändring från brist
till överskott och brist igen, allt efter svängningarna på bostadsmarknaden.
Detla ställer stora krav på yrkesgruppen, från marknadsföring till information,
från kurator lill förhandlare m. m Behovet av kunskaper och utbildning är stort
och samtidigt en nödvändighet för effeklivare bosladsanvisning.

Föreningen
fömtsätter avslutningsvis atl initiativ tas från bostadsdepartementet för att
dels utbildning organiseras för den kommande lagens tillämpning, dels alt
utbildningsbehovet i stort beaktas.

Järfälla
kommun

Kommunstyrelsen
tillstyrker förslaget till nyll bostadsanvisningssystem i enlighet med elt
yllrande från fastighetsnämnden som i sin tur hänvisar lill en Ijänsteskrivelse
från fastighetskontoret.

Fastighetskontoret

Bostadsanvisningen
i Järfälla

Bostadsförmedlingen
i Järfälla förmedlar i nuläget samtliga med statliga lån

nyproducerde hyreslägenheter i kommunen. Vidare förmedlas också en

del - under senare år 25 % - av nyproducerade bostadsrältslägenheler.

Därutöver förmedlar kommunen den bostad som lämnas vid köp av statligt

belånat småhus. Vid förmedling av bostad medverkar den bostadssökande

till atl den bostad han hyr eller innehar med bostadsrätt förmedlas av

kommunen, dvs. även inom det privatägda lägenhetsbeståndel. Ovan be- 107

skrivna förmedling sker
med slöd av bostadslåneförfaltningarna,-bostads- Prop. 1987/88:35
försörjningslagéh saml ev. exploateringsavtal.

Genom
frivilliga överenskommelser förmedlar kommunen friställda lägenheter i
allmännyttans bestånd (AB Stockholms hem och FAB) samt i yllerligare tre
bostadsområden (Trehöringen, Hammaren, bosladsstiftel-sen Barkaby). Dessa
överenskommelser omfattar drygl 90% av de totalt ca 6 100 hyreslägenheterna i
kommunen. För de privatägda hyreslägenheterna (ca 7%) saknas sädan
överenskommelse.

När
del gäller kommunens ca 8000 bostadsrältslägenheler sker ingen förmedling ulom
i de fall som redovisats tidigare.

Fastighetskontoret
anser att nuvarande system för anvisning i huvudsak fungerar bra i kommunen.
Del skulle dock vara en förbättring om förmedling av samtliga hyreslägenheter
kunde ske via kommunens bostadsförmedling. Mol bakgrund av de höga
överlåtelsepriserna på bostadsrätter är det utifrån bostadsförsörjningssynpunkt
f. n. myckel liten olägenhet att kommunen saknar anvisningsräit för dessa
lägenheter.

Synpunkter
på promemorian

Fastighetskontoret
tillstyrker promemorians förslag lill nytt anvisningssyslem för
bostadslägenheter. Kommunen arbetar i dag med frivilliga överenskommelser i
stort sett enligt förslaget. Detla arbetssätt bör "lagen om kommunal
anvisningsräit till bostadslägenheter" kunna utvidgas till atl omfatta
samtliga hyreslägenheter i kommunen. Förslaget torde dock fä sin främsta effekt
i kommuner med en större andel privatägda hyreslägenheter än i Järfälla.
Reservationer har fogals till kommunstyrelsens protokoll.

Lidingö
kommun

Kommunstyrelsens
bosladsdelegation har i yttrande över förslaget anfört: "1 promemorian
föreslås alt den nuvarande bostadsanvisningslagen (1980:94) upphävs och ersätts
med en ny lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter.

Lagen
bygger i korthet på all kommunerna i första hand bör söka uppnå frivilliga
överenskommelser med fastighetsägarna eller deras organisationer. Om en
frivillig uppgörelse inle går atl uppnå skall kommunen hos hyresnämnden kunna
begära anvisningsrätt om det behövs för bostadsförsörjningen.

Enligt
vad bostadsdelegationen eifaril fungerar samarbetet med fastighetsägarna väl
och en lagstiftning som tvingar fram lägenheter skulle endasl ge ett ringa
tillskott av lägenheter all förmedla.

Bostadsförmedlingen
har redan i dag mycket långt gående ackvisilions-möjligheter genom lagar och
förordningar. Samtliga statligt finansierade fastigheter och del allmännyttiga
bostadsbeståndet förmedlas via bostadsförmedlingen.

Som
bostadsdelegalionen ser det är det viktigt att fastighetsägare och

bostadsförmedling inte kommer i motsatsställning ulan samarbetar med 108

respekt
för varandras ansvarsområden. Della sker bäst utan regleringar Prop.
1987/88:35 och tvingande lagstiftning som byråkratiserar och kräver en
omfattande kontrollapparal."

Bostadsdelegalionen avstyrker förslaget.

I promemorian redovisas förslag till enklare regler.
Kommunfullmäktige anser dock, alt de administrativa reglerna är många och
komplicerade även i det föreslagna systemet.

Promemorian innehåller inle någon redovisning för hur
bostadsanvisningslagen har påverkat möjligheterna alt förmedla bostäder i de
kommuner, som tillämpar lagen eller träffat överenskommelse med fastighetsägarnas
organisationer. Kommunfullmäktige anser därför, all del inte går att bedöma om
de föreslagna ändringarna i kommunernas anvisningsrätt kommer atl få någon
effekl.

Kommunfullmäktige avstyrker förslaget.

Norrtälje kommun

Kommunstyrelsen tillstyrker,lagförslaget.

Solna kommun

Kommunstyrelsen tillstyrker förslaget i enlighet med etl
yllrande från teknik- och driflsnämnden som i sin lur hänvisar till en
tjänsteskrivelse frän tekniska kontoret.

Tekniska kontoret

Inom Solna kommun tillämpas sedan Ijanuari 1984 en
frivillig överenskommelse med Fastighetsägareförbundet om förmedling av lediga
bostäder. Överenskommelsen innebär att varannan ledig lägenhet skall lämnas
lill bostadsförmedlingen. Utfallet har ej blivit det förväntade.

Den nya lagen bygger just på frivilliga överenskommelser
som medel all öka antalet lägenheter som skall förmedlas av
bostadsförmedlingen. Etl förfarande som således redan lillämpas inom Solna
kommun.

Genom att lagen ger möjlighet all sätta större press på
enskilda fastighetsägare som ej följer överenskommelsen, bör resultatet av den
frivilliga överenskommelsen kunna förbättras. Dessutom stärks kommunens förhandlingsposition
när nya avtal skall slutas.

1 jämförelse med den nuvarande bostadsanvisningslagen är
den nya lagen elt smidigare instrument i försöken all möta den påfallande brist
på bostäder som i dag i;åder inom kommunen.

Sammanfattningsvis bedömer kontoret all den nya lagen om
kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter bör öka kommunens möjlighet atl
ge de bostadssökande en bättre service.

Reservationer och särskilda yttranden fogades lill kommunstyrelsens

protokoll. 109

Stockholms
kommun Prop. 1987/88:35

Kommunstyrelsen (s, vpk, sp) åberopar som svar på remissen
vad föredragande borgarrådet anför i en promemoria. Kommunstyrelsen (s, m, fp,
sp) uttalar därutöver atl avgiftsförbudel för kommunal bostadsförmedling bör
avskaffas och att kommunerna bör få besluta om sådana frågor själva.

Föredragande borgarrådet

Bostadsbristen tilltar allt mer i Stockholm.
Bostadsbristen leder till en hårdare och segrerad bostadsmarknad där pengar och
kontakter får allt större belydelse i jakten på en bostad. De som slås ul i
konkurrensen är länginkomstlagare, unga barnfamiljer, ungdomar med små
möjligheter att köpa sig förbi bostadskön.

Deras enda möjlighet att skaffa sig en lägenhet är genom
bostadsförmedlingen. Totalt förmedlas varie år ca 20000 lägenheter genom KSB,
varav 9000 i Stockholms stad. Omkring 3000 lägenheter används för evakueringar
och sociala/medicinska förturer i Stockholm. Majoriteten eller 76 procent av
de lägenheter som 1985 förmedlades inom Stockholms stads gränser kom från
allmännyttan. Endasl 24 procent var lägenheter i det privata beståndet, trots
all hela 53 procent av hyreslägenheterna ägs av privala värdar.

Stockholms faslighetsägareförening och Stockholms stad
träffade 1983 ett avlal om frivillig bosladsanvisning. Avtalet om frivillig
bosladsanvisning innebär i huvudsak atl fastighetsägareföreningen
rekommenderar de privata fastighetsägarna med fastigheter ulan slalligl lån all
lämna varannan ledig bostadslägenhet - som ej används för direktbyten - till
bostadsförmedlingen. Därutöver ska bl. a. samtliga lägenheter som blir lediga
genom att de boende flyttar fill en pensionärslägenhet som förmedlas av staden
lämnas fill förmedlingen. Oavsett avtalet lämnar privata faslighets-ägare
successionslägenheler efter hushåll som fåll ny bostad av bostadsförmedlingen.

Utfallet av överenskommelsen har hittills inle varil
tillfredsställande i alla delar. Under 1984 lämnades 890 lägenheter till
bostadsförmedlingen. Anlalel inlämnade lägenheter sjönk 1985 och 1986 lill 575
resp. 590. Enligt tidigare gjorda beräkningar borde det dubbla anlalel
lägenheter ha lämnats in.

I en situation där bostadsbristen tilltar och
segregationen förvärras är det angelägel all bostadsförmedlingens tillgång på
bostäder — inte minst i de mest attraktiva delarna av Stockholm - ökar.
Förslaget om kommunal anvisningsräit är mot den bakgrunden intressant och
tillgodoser i allt väsenlligl kraven på en effektiv bostadsanvisningslag. Jag
kan därför i huvudsak tillstyrka förslaget. I likhet med vad fastighetskontoret
och bostadsförmedlingskontoret anför vill jag emellertid peka på några detaljer
i förslaget som bör ses över/omarbetas (avsnitt 2 och 3).

Sammanfattningsvis anser jag atl bostadsdepartementets
förslag i hu

vudsak är bra och väsentligt bättre än den nuvarande bosladsanvisnings- 110

lagen. Förslaget bör, med de justeringar jag ovan
föreslagit, leda till att Prop. 1987/88:35

bostadsförmedlingens fillgång på förmedlingsbara
lägenheter kommer atl

öka.

Lagen har därmed förutsättningar att kunna bli etl
effektivt styrmedel för all motverka segregation och ensidig
befolkningssammansättning.

För mer detaljerade synpunkter på förslaget får jag
hänvisa till det gemensamma tjänsteutlåtandet från fastighetskontoret och bosladsförmedlingskontorel.

Fastighetskontoret och bostadsförmedlingskonloret

Kontoren finner det remitterade lagförslaget intressant.
Tyngdpunkten läggs på avtal med fastighetsägarna. Lagförslaget anger som
förutsäUning för elt beslul om kommunal anvisningsrätt att det behövs för
bostadsförsöriningen. Självklart uppfylls denna förutsättning i Stockholm. Här
är bristen på förmedlingsbara lägenheter för förturer, evakuering och angelägna
bostadsbehov synnerligen påtaglig.

Av utredningen framgår atl inte bara bostadsbrist kan
motivera en kommunal anvisningsräit. Det kan också vara fråga om att försöka
motverka en ensidig boendesammansällning. Tillämpningen av lagförslaget i en
kommun förutsätter etl principbeslut av fullmäktige. Det kan enligt förslaget
vara lämpligt atl fullmäktige delegerar beslutanderätten i anvisningsfrågor
till någon kommunal nämnd.

Kommunen måste göra ett försök att nå en
förhandlingsuppgörelse med fastighetsägarna innan rättsliga åtgärder vidlas
enligl lagen. Den på många vis otympliga och ohanterliga bostadsanvisningslagen
utmönstras. Förslaget innebär atl en rad av de av Stockholms stad lagda
förslaget tillgodoses. Särskill gäller alt: o förslaget förenklar
lagstiftningen

o begreppet kommunal anvisningsräit etableras och förtydligas
i lagen o prövningsförfarandet blir mer enhetligt o förhållandet mellan lag och
lillämpningsavlal löses o sankfionsfrågan löses.

Kontoren lillstyrker förslaget i huvudsak.

Avgiftsbelagd bostadsförmedling

Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling
(KSB) har skrivit till regeringen och begärt att kommunerna ges möjlighet atl
la ul avgift för vissa delar av bostadsförmedlingarnas verksamhet. Detla har
också föreslagits av fastighetskontoret.

I årets
budgetproposition säger bostadsministem alt han anser att bo

stadsförmedlingens verksamhet är av sådan nalur all den av princip,

såsom hittills, ska vara avgiftsfri. Kontoren anser atl kommuerna ska få

besluta om sådana frågor själva. Riksdag och regering ska inle bestämma 111

om kommunerna får avgiflsfinansiera
vissa verksamheler. En avreglering Prop. 1987/88:35 bör företas i samband
med atl den föreslagna lagen införs:

Reservation

Till
kommunstyrelsens protokoll finns bl. a. fogat en reservafion (m och fp) och ett
särskilt uttalande (s). Reservation en ansluter till vad bogartådsbe-redningen
anför.

Borgarrådsberedningen

Vi
avvisar tanken på en bostadsanvisningslag. Stockholms faslighetsägareförening
och Stockholms stad träffade 1983 ell avlal om frivillig bosladsanvisning. Vi
anser all den formen av frivilliga överenskommelser även forlsältningsvis bör
komma lill stånd. I Stockholm har avtalet i slorl följts. Den föreslagna lagen
skulle inle på någol sätt motivera fastighetsägare atl efterfölja
faslighelsägareföreningens rekommendafion.

Departementspromemorian
innehåller dessulom flera oklarheter. Vi vill särskill framhålla våra
betänkligheter mol förslaget belräffande kommunernas förfoganderätt vad gäller
upplåtelser med bostadsrätt. Konfiikten mellan föreningsrätten och kommunens
anspråk har inle belysts i promemorian.

Enligt
vår uppfattning bör alternativa bostadsförmedlingar tillåtas. Det finns
ingenting som visar på att bosladskonsumenterna vinner på atl de kommunala
bostadsförmedlingarna ges monopolställning på bostadsmarknaden. Det finns i
stället anledning alt rikta stark kritik mot övertron — som också framskymtar
hos föredragande borgarrådet - om att en total förmedlingsrält löser problemen
med segregation.

Vi
vill slutligen framhålla all avgiftsförbudel för kommunal bostadsförmedling
bör avskaffas. Kommunerna bör få besluta om sådana frågor själva.

Särskilt
uttalande (s)

Bostadsförmedlingen
förmedlar ärligen ca 20000 lägenheter till bl.a. bo

stadslösa, trångbodda barnfamiljer, flyktingar och medicinskt handikappa

de personer. Vid sidan av bostadsförmedlingens verksamhet köps och säljs

bostadsrältslägenheler i stor omfattning och till svindlande priser. Dessul

om förmedlas elt mycket stor anlal privatägda hyreslägenheter direkt av

ägarna, ofta lill vänner och bekanta till värdarna. På denna "fria"
bostads

marknad släpps inga bostadslösa ungdomar eller flyktingar in. Denna

marknad är hell förbehållen de privilegierade och resursslarka. Här räknas

bara pengar och kontakter, inte behov. De som slår i bostadsförmedling

ens kö, däribland 40000 bostadslösa ungdomar, är chanslösa på denna

marknad. Deras enda möjlighet att skaffa sig en egen bostad är genom

bostadsförmedlingen. För alt värna de utsatta på bostadsmarknaden är det

därför hell nödvändigt alt stärka bostadsförmedlingens ställning och öka

tillgången på förmedlingsbara bostäder. 112

Men
delta förstår inle folkparfiel och moderaterna. De borgerliga parti- Prop.
1987/88:35 ernås förslag atl avskaffa bostadsanvisningslagen är en klasspolitik
som är direkl riktad mol de svagaste gruperna på bostadsmarknaden.

För
att motivera sitt ställningstagande drar sig moderaterna och folkpartiet inte
ens för att smutskasta personalen på bostadsförmedlingen. Påståendet alt del
krävs smidiga personkontakter för alt få en bostad genom bostadsförmedlingen är
ett oförskämt påhopp och en misstroendeförklaring mot bostadsförmedlingens
tjänstemän. Socialdemokraterna tar bestämt avstånd från denna uppfattning.

Det
är bristen på förmedlingsbara lägenheter som är orsaken till bostadsförmedlingens
problem. De lägenheter som kommer in räcker inle till. Förmedlingen får därför
arbeta under hårt tryck frän de 130000 bostadslösa. Detla är resultatet av en
medveten borgerlig politik som syftar fill all försvaga bostadsförmedlingens
ställning.

Södertälje
kommun

Bostadsanvisningslagen
lillämpas i Södertälje sedan december 1986.

Det
kan inte riktas några principiella invändningar mot de i den nya lagen
företagna ändringarna, som i huvudsak går ut på alt anvisningsrätlen i första
hand skall uppnås genom överenskommelser med fastighetsägarna. Först sedan del
konstaterats all avtalsmöjligheterna är uttömda eller alt en fastighetsägare
inle följer ell ingånget avtal, skall kommunen ha rätl alt hos hyresnämnden
begära ell beslut om anvisningsrätt. Hyresnämnden skall vid prövning göra en
avvägning mellan kommunens och fastighetsägarens intressen. Hyresnämndens
beslut överklagas domstolsvägen.

Lagförslaget
innebär gentemot bostadsanvisningslagen knappast någon administrativ förenkling
vad gäller införandel av anvisningsrätlen och tidsmässigt torde del på grund
av överklaganden komma all ta samma lid atl uppnå anvisningsräit enligt
lagförslaget som blivit fallet belräffande bostadsanvisningslagen .

Lagförslaget
torde, i förhållande till bostadsanvisningslagen, medföra alt åtskilliga hyres-
och bostadsrältslägenheler kommer alt undantas från kommunens förmedling. Detla
beror på alt vissa lägenheter eller kategorier av lägenheter undantas antingen
i avtalssituationen eller vid den inlres-seavvägning som hyresnämnden företar.
Bostadsanvisningslagen medger ju inle atl generella undanlag görs för vissa
fastighetsägare eller kategorier av fastighetsägare. Bostadsförmedlingen kan
dock från fall lill fall - inom ramen för den kommunala likställighetsprincipen
- avstå från sin rätl all anvisa hyresgäst lill en ledigbliven lägenhet.

De
adminstrativa svårigheter som är förbundna med förmedlingen av bosläder enligl
bostadsanvisningslagen kvarstår i den nya lagen. Dock försvinner, som nämnts,
en del förmedlingsärenden som är förbundna med intressekollisioner genom all
dessa lägenheter undantas från anvisningsrätlen. En klar förbättring är all
anvisningsrätlen kommer atl gälla ävert mot ny fastighetsägare vid överlåtelse
av fastigheten.

Ett
särskilt yttrande var fogat till remissvaret. 113

8 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

Linköpings kommun Prop. 1987/88:35

Linköpings
kommun är positiv till att nu gällande bostadsanvisningslag ersätts med en
lagstiftning med enklare tillämpningsregler.

Linköpings
kommun är en av de kommuner i landet som i dag har myckel slor bostadsbrist. I
del lägel är det betydelsefullt att de få lägenheter som blir tillgängliga på
marknaden fördelas så rättvist som möjligt genom en väl fungerande
bostadsförmedling.

Del
nu framlagda lagförslaget öveiensstämmer med de regler och avtal

som lillämpas i Linköping. Systemet med frivilliga avlal med fastighets

ägarna och deras organisationer har fallit väl ut. '

Lagförslaget
med kommentarer pekar inte enbart på kommunens rättigheter och
fastighetsägares skyldigheter ulan ger också kommunen skyldigheter respektive
fastighetsägare rättigheter. Della leder till etl mer balanserat förhällande
som kan vara grund för ell förtroendefullt samarbete mellan parterna på
bostadsmarknaden.

Norrköpings
kommun

Norrköpings
kommun är en av de få kommuner i landet som använt sig av nuvarande
bostadsanvisningslag. Kommunens erfarenheter är alt lagen är krånglig och
arbelssam att tillämpa men att den har haft den positiva effekten atl antalet
lägenheter som kommunen kunnal förmedla har ökat.

Sedan
den Ijanuari 1985 är tre områden i kommunen bostadsanvisningsområden. Innan
kommunen tog beslut om bostadsanvisningsområdena försökte man upprätta
frivilliga avlal med fastighetsägare. Sedan kommunens beslut om de tre
bostadsanvisningsområdena trätt i kraft har elt lillämpningsavlal träffats med
Öslerbygdens fastighetsägare ek. förening* där fastighetsägare med smärre
undanlag, har förbundit sig att lämna lediga lägenheter till
bosladsförmedliingen.

De
privala fastighetsägarnas förståelse för bostadsanvisningslagen har varil
mycket ringa. Bostadsförmedlingen har tålmodigt försökt vinna fastighetsägarnas
förståelse för bostadsförmedlingens arbete. Vid lagens införande var
samarbetet mycket kärvt men fungerar numera i de flesta fall ganska bra.

I
den kommunala utredning som låg lill grund för beslutet om alt tillämpa lagen
beräknades alt ca 200 lägenheter per år ytterligare skulle kunna förmedlas av
kommunen inom bostadsanvisningsområdena. Enligt verksamhetsstatistik från
bostadsförmedlingen har anlalet inlämnade successionslägenheter från privata
fastighetsägare fördubblats på sisla året. Ökningen motsvarar den ökning som
beräknades i utredningen.

Som
framgår bygger de synpunkter som kommunen har på förslaget till ny
bostadsanvisningslag pä erfarenheter av tillämpningen av den nuvaian-de lagen.

Reservationer
har anförts mol yttrandet.

114

Nässjö
kommun Prop. 1987/88:35

Nässjö kommun tillstyrker i huvudsak förslaget om
effeklivare bosladsanvisning. För en kommun av Nässjös storlek uppfyller
förslaget de krav kommunen ställer i detla sammanhang.

Växjö kommun

Fullmäktige lillstyrker i princip departementspromemorian
Effektivare bosladsanvisning och avger följande yttrande.

Växjö kommun har i tidigare yttrande över
bosladskommitténs betänkande förordat alt bostadsanvisningslagen borde
avskaffas.

I promemorian föreslagen lag om kommunal anvisningsrätt
lill bostadslägenheter överensstämmer bättre med Växjö kommuns tidigare ställningslagande
om all bostadsupplålelsen i huvudsak bör baseras på frivilliga
överenskommelser mellan respekliva fastighetsägare och kommunen.

Karlshamns kommun

De förenklingar i BaL som föreslås är enligl kommunens
rhening klart motiverade. Kommunen tillstyrker att förslaget genomförs och vill
därmed också understryka sin uppfattning om att bostadsförmedlingarnas
ställning och möjligheter alt få tillgång till lägenheter för uthyrning på alla
sätt stärks.

Kristianstads kommun

Med hänvisning lill yttrandet över bosladskommitténs
betänkande och

kommunens förslag att nuvarande bostadsanvisningslag skall avskaffas,

anser kommunen atl det inte erfordras en ny lag om kommunal anvisnings-

rätt lill bostadslägenheter. '

Helsingborgs kommun

Även om vissa förenklingar uppnås med del föreslagna
systemet är det inte acceptabelt atl kommunen kan påtvinga fastighetsägaren en
anvisningsskyldighel under.fullt normala samhällsförhållanden. Offentliga ingrepp
mol enskilda för atl inrätta försöriningssyslem i fördelningssyfle på
föreslaget sätl är endast motiverat i utpräglade krissituationer. Ett
regel-syslem med krav på tvängsålgärder mot fastighetsägare som inte fullgör
sina förpliktelser enligt ingånget avtal hade däremot ställ i överensstämmelse
med förslagets huvudprincip. Till följd härav bör redovisat förslag om
effeklivare bosladsanvisning inte läggas till grund för ny lagstiftning.

/?e.?ervfl//o/7 anfördes mot yttrandet. 115

Malmö kommun Prop. 1987/88:3 5

Kommunstyrelsen
åberopar som yttrande ett utlåtande från fasfighets-nämnden.

Fastighelsnämnden

Det
är enligt faslighelsnämndens mening positivt att lagstiftningen i första hand
föreskriver att någon form av avtal upprättas med fastighetsägare eller deras
organisation. Man slår fasl att huvudprincipen bör vara att anvisningsrätten
tillskapas genom avtal mellan kommunen och fastighetsägaren. Det generella
förfarandet med alt fastställa bostadsanvisningsområde behövs därmed ej.

Lagstiftningen
begränsas all reglera handhavandet av de fall, då överenskommelse ej kunnal
nås. Enligt förslaget avgöres dessa i hyresnämnd eller bostadsdomstol. De
relativt väl definierade villkor för beslut om anvisningsräit eller hävande av sådanl
beslut som anges i lagtexten, ger enligt nämndens uppfattning en större
rättssäkerhet än tidigare ordning.

Huruvida
förslaget som sådanl skulle leda lill en effektivare bostadsanvisning kan enligl
faslighelsnämndens mening vara mera tveksamt. Självfallet medför del inte atl anlalet
lediga successionslägenheter ökar. Kärnfrågan är inle i första hand av
kvantitativ art, ulan rör sig om att skaffa bostäder till de hushåll, som av
ekonomiska eller slörningsmässiga skäl normall inle godkännes av
fastighetsägarna.

Därvidlag
träder etl bättre samarbete mellan bostadsförelag, bostadsförmedling och de
sociala myndigheterna i förgrunden. Samtliga parter måsle tvingas la sitt
ansvar.

Erfarenhetsmässigt
synes de otillräckliga sociala stödinsatserna för dessa hushåll ha varit
orsaken till att de frivilliga avtalen i Malmö inte fungerat
tillfredsställande. En ny modell för sociala stödinsatser har utarbetats, som i
ell forlsall avlalsarbele förhoppningsvis kan ge elt mera tillfredsställande
resultat.

Del
nu föreliggande lagförslaget är därför enligt fastighetsnämndens uppfattning
bara en av de åtgärder som totalt erfordras för all effektivisera den kommunala
förmedlingsverksamheten. Del är viktigt att ulveckla denna med hänsyn till
service, tekniska hjälpmedel, datorisering m.m. En utökad förmedlingsverksamhet
i form av en effektiv direktbylesservice skulle vara ell sådanl inslag. En direklbylesrutin
har nu tagits i bruk i Malmö bostadsförmedlings nya dalasystem.

En
ulveckling och utökning av den kommunala servicen bör dock medföra möjlighel
för kommunen att la ut en viss ekonomisk ersättning i likhet med vad som göres
i småhuskön. Många av de bosladssökande kvarstår under fiera år som sökande och
erhåller varje år en aktualistelsförfrågan saml skriftlig information om
kommande bostadsproduktion m. m.

Ovanslående
är exempel på en sådan utökad service som måsle utveck

las för all anvisningsarbetel skall drivas effektivare. Ett oeftergivligt krav

är därvid att möjlighet ges alt ta ut en rimlig ekonomisk ersättning. Nuva

rande förbud i bostadsförsöriningslagen bör därför upphävas och möjlighet

gesalt ta ut ersättning för kommunens självkostnad. 116

Reservafion Prop. 1987/88:35

1
reservationen hänvisas till den reservation som avgavs i fastighelsnämnden och
i vilken det anförs.

Malmö
kommun var bland de första som slöt frivilligt avtal med bl. a. de privala
fastighetsägarna, representerade av dessas intresseorganisation Malmö
fastighetsägareförening, om anvisningsrätt lill vissa successions-bosläder.
Efter en ganska trög start upptogs till diskussion frågan om utseende av bostadsanvisningsområde
och tvingande anvisningsrätt för kommunens bostadsförmedling.

Utifrån
denna risk vad gällde utseende av bostadsanvisningsområde upplevde
bostadsförmedlingen en betydligt positivare inställning och handling från de privala
fastighetsägarna att ställa bosläder till förmedlingens förfogande enligl
gällande frivilliga avlal.

Dock
var bekant att hanteringen av bostadsanvisningslagen var administrativt svår
och juridiskt komplicerad.

Nu föreliggande förslag gör det möjligt för kommunen atl därest
frivilligt avtal ej kan träffas och fullföljas, kan hyresnämnd eller bosladsdomstol
fatta beslut förenat med vite om all fastighetsägare skall lämna lägenheter
till bostadsförmedlingen. Den socialdemokratiska gruppen i fastighetsnämnden
vill utifrån redan vunna erfarenheter vad gäller frivilliga avtals infriande i
Malmö med denna reservation ansluta sig liU utredningens förslag.

Vunna
erfarenheter talar för att därest icke kommunen kan eller vill använda till
buds stående medel för att förmå fastighetsägarna att lämna lediga lägenheter
till bostadsförmedlingen, kommer även i fortsättningen det stora antalet,
framför allt attraktiva successionslägenheter alt förmedlas på annat sätt än
via den kommunala bostadsförmedlingen. Bostadsförmedlingen kan därvid
reduceras till att endast förmedla nyproduktion och bostäder till hushåll som
av ekonomiska eller slörningsmässiga skäl normalt inte godkännes av de privata
fasfighetsägarna till successionsbostäder i det allmännyttiga
fastighetsbeståndet.

Halmstads
kommun

I
samband med kommunens behandling 1980 av elt ev. införande av nuvarande bostadsanvisningslagen
förutsattes alt den var avsedd att utgöra elt komplement lill de möjligheter
kommunerna har att aktivt verka genom alt få förrinedlingsrätt till lediga
lägenheter genom avtal med fastighetsägarna eller på annal säll. Halmstad har
haft begränsade möjligheter till förmedlingsrält beroende på att kommunen inte
haft en allmän bostadsförmedling. Kommunen har tecknat överenskommelse med
såväl allmännyttan som de privata fastighetsägarna om lägenhetsanvisning på
viss andel av lägenhetsbeståndel. Bostadsanvisningslagen har mera fungerat som
ett argument i förhandlingar med fastighetsägare för att åstadkomma frivilliga avlal.

Efter
en redogörelse för bostadsanvisningslagens adminislrafiva, juridis- 117

ka och
sociala konsekvenser såsom det uppfattades inför behandlingen i Prop.
1987/88:35 kommunfullmäktige 1980, anför kommunen följande om del nya lagförslaget.

Kommunen anser all del är angeläget all ha bra instrument
för att kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen. Nuvarande bostadsanvisningslag
är uppenbart komplicerad och svår att tillämpa. Kommunen tillstyrker därför en
ny lagstiftning, som är mer lätthanleriig än nuvarande och som kan underlätta
och möjliggöra för kommunen att bättre fullgöra kommunens bostadspolitiska
målsättning.

Konstruktionen med en ny lag enligt kommunförbundets idé
med upphävande av den gamla möjliggör atl administrativa vinster skapas. Kommunen
anser vidare all förslaget med bibehållande av anvisningsrätlen genom i första
hand frivilliga avtal är tilltalande. Lagens konstruktion innebär en uppmuntran
all komma fram lill avtal för all åsladkomma en likställighet i
partsförhållanden.

Om överenskommelser inle kan uppnås ges möjlighet för
kommunal nämnd att fillgripa maktbefogenheter mot en individuell
fastighetsägare. Besvärsförfarandet förenklas, beslulsfördelningen mellan
fullmäktige och kommunstyrelsen blir klarare. Bostadsanvisningsområden blir
inte längre obligatoriska. Det bakomliggande politiska beslutet tas av
fullmäktige och kan överklagas genom kommunalbesvär.

Sammanfattningsvis innebäi- således lagförslaget
förbättringar gentemot tidigare lagförslag. Lagen löser emellertid inte alla
problemen med lägen-helsförmedling för olika bostadskategorier utan kan
betraktas som en viss förbättring av förutsällningarna för denna komplicerade verksamhel.

Förslaget tillstyrks.

Kungsbacka kommun

Bostadsbeståndet i Kungsbacka kommun enligl FOB 85

Totalt finns 17800 bostadslägenheter i kommunen.
Huvuddelen fmns i småhus, 14 100 st., 79%. I flerbostadshus finns 3700 st., 21 %.

3500 lägenheter är upplåtna med hyresrätt och 600 med
bostadsrätt. 600 lägenheter ägs av allmännyttigt bostadsföretag.

Nuläget på bostadsmarknaden i Kungsbacka kommun

Kraftig bostadsbrist råder f. n. 2400 personer slår i
lägenhetskön, därav ca 1 000 ungdomar. Väntetiden är f n. ca 3 år. De sökandes
efterfrågan har en tyngdpunkt på hyreslägenheter och på storleken 3 mm och kök.

Kommunens tillämpning av gällande anvisningsmöjligheter

Kommunen har frivilliga avtal om anvisningsrätt med ett
20-tal fastighets

ägare, omfattande ca 3000 hyreslägenheter. 118

Kommunen
utnyttjar f. n. inle följande anvisningsmöjligheler: Pröp.
1987/88:35

- Förmedlingsrätt som villkor för statliga bostadslån
enligt bosladslåne-förfatlningarna.

- Förmedling av lägenheter som blir lediga efter
tilldelade sökande enligt bostadsförsörjningslagens 5 § och hyreslagens 35 §.

- Beslut om bostadsanvisningsområden enligt bostadsanvisningslagen.
Den rådande bostadsbristen innebär all förturerna dominerar. Därmed

har
en situation uppstått som minskar fastighetsägarnas benägenhet atl strikt följa
gällande frivilliga avtal.

Synpunkter
på promemorians förslag

Promemorian
har en riktig utgångspunkt för sitt förslag, nämligen att gällande
anvisningssystem skall ge kommunerna tillgäng till bostadslägenheter i sådan
omfattning all de kan fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen. Det
är en korrekt slutsals alt detta kräver en förhållandevis stark förhandlingsposifion
för kommunerna vid de överenskommelser som träffas med fastighetsägarna eller
deras organisationer.

Samtidigt
är del väsentligt att del lagda förslaget beaktar fastighetsägarnas
berättigade intressen. Kommunerna kan enligt förslaget inte diktera villkoren
för avtalen.

Kommunen
biträder detta synsätt och tillstyrker förslaget att det är hyresnämnden som
skall göra avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen när kommunen och
fastighetsägarna inte kan enas om frivilliga avtal.

Kommunen
fäster särskilt värde på alt förslaget har en huvudinriktning mot avtalsmässiga
uppgörelser. Kommunen lillstyrker därför att ett beslut om anvisningsrätt för
kommunen mot fastighetsägarens vilja endast skall fattas i sådana fall där en
tredje part bedömt fastighetsägarens vägran som oskälig.

Kungsbacka
kommun anser i etl tdläggsytirande slutligen att bostadspolitiken bör bli
föremål för avregleringar och all en kommitté bör tillsättas som ser över hela
problematiken.

Varbergs
kommun

Kommunen
tillstyrker aft den nuvarande bostadsanvisningslagen upphävs och ersätts med en
ny lag om kommunal anvisningsräit fill bostadslägenheter.

Göteborgs
kommun

Efter
bostadsanvisningslagens ikraftträdande 1980-07-01 beslöt kom

munstyrelsen i januari 1981, alt i princip uttala sig för att lagen skulle

tillämpas i ett avgränsat område i Göteborg. Samtidigt uppdrogs emellertid

ål bostadsförmedlings- och konsumentnämnden att påböria förhandlingar 119

med bostadsmarknadens
parter, med inriktning all träffa ell avtal varige- Prop. 1987/88:35 nom
lagens syften uppnåddes i hela kommunen.

Fr.o.m.
1983-01-01 trädde ell bostadsanvisningsavtal i kraft i Göteborg med en första gillighetsperiod
fram lill 1985-12-31. Avtalet förlängs därefter med elt är i sänder med sex
månaders uppsägningstid. Vare sig någon av bostadsmarknadens parter eller
Göteborgs kommun har under den gångna avtalsperioden funnit skäl atl säga upp
avtalet. Kommunstyrelsen tolkar detta som all avtalet i stort fungerat väl.

Det
förslag till ny lag om kommunal anvisningsrätt som nu framläggs, utgår ifrån
att man i kommunerna bör eftersträva ett system liknande det i Göteborg, det
vill säga att kommunerna i första hand bör träffa överenskommelser med
fastighetsägarna och deras organisationer. Mot denna bakgrund finner
kommunstyrelsen inget atl erinra mol den principiella inriktningen på det
framlagda förslaget.

Kommunstyrelsen
vill dock anföra synpunkter på etl antal detaljer i förslaget enligl följande
(avsnitt 2 och 3).

Härryda
kommun

Kommunen
tillstyrker förslaget till en ny lag om kommunal anvisningsräit till
bostadslägenheter.

Mölndals
kommun

Bostadsanvisningslagen
har inle tillämpats i Mölndals kommun. Dock har avtal slutits mellan kommunen
och Göteborgs fastighetsägareförening samt de allmännyttiga förelagen. Denna lyp
av avlal utgör utgångspunkt för lagförslaget.

Mölndals
kommun strävar efter frivilliga överenskommelser. Lagen ger förutsättningar för
effeklivare bostadsanvisning. Men den praktiska betydelsen blir troligtvis
marginell.

Avslutningsvis
ställer sig Mölndals kommun positiv till lagförslaget om kommunal anvisningsräit
lill bostadslägenheter.

Falköpings
kommun

Falköpings
kommun har för sin bostadsförsörjning ej haft behov av anvisningsräft lill
lägenheter. I de fall sildan rätt bedöms erforderlig är det föreliggande
förslaget till lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter alt
föredra framför nu gällande bostadsanvisningslag.

Enligt
förslaget skall anvisningsräit lill lägenheter i första hand åstad

kommas genom frivilliga överenskommelser mellan fastighetsägare och

kommunen. Först om fastighetsägare vägrar lämna anvisningsrätt eller ej

uppfyller ingånget avlal härom skall hyresnämnden meddela kommunen

begärd anvisningsrätt. 120

Falköpings kommun finner
den ovan angivna grundprincipen lämplig Prop. 1987/88:35 och har i övrigl inle
något att erinra mot förslaget.

Karlstads
kommun

Sammanfattning

Kommunen
anser inte all det med tvångsmedel går att lösa de problem som avses motivera
en bostadsanvisningslag. En framkomlig väg måste bygga på ett samarbete mellan
husägare och kommunerna. Även om det i praktiken har varil myckel svårt att
uppnå frivilliga uppgörelser om anvisningsrätt så bör man inte ge upp och
tillgripa tvång. I konsekvens med en sädan inställning anser kommunen att även
nu gällande bostadsanvisningslag bör upphävas.

Allmänt

Kommunerna
är ansvariga för bostadsförsöriningen. Staten ställer finansiella medel till
förfogande för bostadsbyggande och bostadsbidrag. Ambitionsnivån för
bostadsförsörjningen är en kommunal angelägenhet. Detla leder till atl
insatserna varierar mellan olika kommuner. De medel som står till kommunernas
förfogande styr möjligheterna fill etl störte eller mindre inflytande över
vilka bostäder som kan erbjudas.

Kommunernas
möjligheter till anvisning av lägenheter är beroende av tillgången. I en
bristsituation ökar bl. a. behovet av att kunna göra särskilda insatser för
vissa grupper av bostadssökande. En kommunal anvisningsrätt ökar i och för sig
inte den totala tillgången på bostäder. Anvisningsrätten för en kommun kan
dock vara ell medel för alt åstadkomma en önskvärd variation i
hushållssammansättningen inom olika områden. Den kan också vara etl medel all hjälpa
de som vägras bostad av olika skäl. Om man vill använda anvisningsrätten för
att variera hushållssammansättningen är kommunens målsättning atl kunna styra
mycket hög. Andra alternativ än anvisningsrätt torde inte finnas om detta
åsyftas, eftersom bostadsmarknaden inle kan skiljas från samhällets struktur i
övrigl.

Karlstads
kommun har under ett antal år försökt hjälpa de som vägrats bostad pä gmnd av
bl. a. dålig ekonomi genom elt s. k. frivilligt avtal med de allmännyttiga
bostadsföretagen och privata hyresvärdar. En särskild bostadsförmedling
administrerade verksamhelen. Kommunen har dessvärre tvingats säga upp avtalet
eftersom avtalet inle följdes. Kommunens fastighetskontor har fått i uppdrag
all försöka träffa ell nytt avtal.

Övrig
bostadsförmedling sker fn. genom etl avtal mellan kommunen och de allmännyttiga
bostadsföretagen enligt vilket dessa ansvarar för bostadsförmedlingen i
enlighet med vissa riktlinjer. Det har bl. a. åtagit sig att följa de
förtursbeslut som fattas av kommunen på grund av medicinska-, arbetsmarknads-
eller sociala skäl.

Frågan om att införa en akfiv
kommunal bostadsförmedling har väckts i

två motioner i kommunfullmäktige. Dessa kommer all behandlas före

halvårsskiftet. I en bostadspolitisk diskussion blandas ofta medlen ihop 121

med målen.
Om man inte.har samma politiska målsättning så har man som Prop. 1987/88:35
regel inte heller samma uppfattning om medlen.

Mot bakgrund av kommunens principiella inställninng till
en bostadsanvisningslag kommer yttrandet i övrigl endast att begränsas till
synpunkter av lagteknisk art om lagförslaget ändå kommer atl antas (avsnitt 2
och 3).

Reservationer har anförts mol yttrandet.

Örebro kommun

Kommunen åberopar som remissvar ett yttrande av
socialförvaltningen.

Socialförvaltningen

Det är av slor bostadspolitisk vikt all kommunerna ges möjlighel
atl via sina bostadsförmedlingar erbjuda lägenheter ur del samlade bostadsbeståndet
till alla hushåll. I dag har allmännyttan i stort ensam fåll bära ansvaret för den
sociala bostadspolitiken. Flyklingmottagning, behov av övergångslägenheter för
hushåll med särskilda behov i boendel liksom bosläder för svårt handikappade
och människor, som flyttat från olika institutioner har i myckel hög grad mötts
av allmännyttan medan övriga fastighetsägare i ringa grad berörts.

Det har samtidigt varit svårt för alla hushåll med akut
behov av bostad alt få del av del samlade bostadsbeståndet i kommunen. Genom atl
bostadsförmedlingen nästan helt koncentrerats på allmännyttans bostadsbestånd
har de privatägda lägenheterna förbehållits hushåll med goda kontakter och
kunskaper om tillgång pä lägenheter i del privala bostadsbeståndet.

Örebro kommun hade mol denna bakgrund föredragit alt
bostadsdepartementet i första hand prövat möjligheterna till en generell
kommunal anvisningsrätt till bosläder.

Om bostadsdepartementet väljer all i första hand förorda
ett system med avtal mellan kommuner och bostadsföretag avseende tidigare
byggda lägenheter får detta under inga omständigheter leda till förändringar belräffande
de lägenheter, för vilka kommunal bosladsanvisning ställts som villkor i
samband med lånefinansiering liksom för de lägenheter, som kommer atl byggas
eller byggas om med hjälp av statliga län.

Elt nytt lagförslag måsle ge kommunerna möjlighel all
aktivt bidra lill ett socialt bostadspolifiskt program utifrån individuella
prövningar. Kommunerna måste också ges möjlighet att genom avlal med enskilda
fastighetsägare bedöma vilka delar av fastighetsbeståndet, som är av störst
intresse för atl uppnå aktuella bostadspolitiska ambifioner.

Örebro kommun anser förslaget om atl anvisningsrätlen inle
behöver avgränsas lill elt geografiskt område vara lill fördel.

En allvarlig brisl i nuvarande lagstiftning har varit
nuvarande myckel

komplicerade adminslrafiva förfarande för tillämpning av en generell bo

stadsanvisning. Särskill har system för delgivning upplevts som komplice

rade och bidragit lill att kommunerna varit tveksamma till alt tillämpa

nuvarande lagstiftning. 122

Del nya lagförslaget minskar administrationen någol genom
all endasl Prop. 1987/88:35 de fastighetsägare, som kommunen väljer att skriva
avtal med ingår i systemet. Örebro kommun menar dock all del borde vara möjligt
atl göra sådana förändringar också i nuvarande system, dels genom en förenkling
av delgivningssyslemel, dels genom all kommuerna själva ges möjlighel alt fatta
beslut om alt undanta vissa fastighetsägare och/eller fasligheter.

Om bosladsdeparlemenet väljer att gå vidare med de
grundprinciper, som finns i departementspromemorian vill Örebro kommun dock
framföra följande synpunkter på enskilda punkter i förslaget (avsnitt 2 och 3).

Reservationer anfördes mol yttrandet.

Köpings kommun

Kommunen tillstyrker förfaltningsförslaget.

Västersås kommun

Kommunen lillstyrker förfaltningsförslaget. Reservation
anfördes mot yttrandet.

Bollnäs kommun

Bollnäs kommun finner att det nya förslaget om lag om
kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter bygger pä den goda huvudprincipen
alt anvisningsrätlen i första hand ska tillskapas genom avtal mellan kommunen
och fastighetsägaren. I flertalet fall kommer kommunerna härigenom att kunna
tillförsäkras möjligheter atl uppfylla sina skyldigheter belräffande
bostadsförmedling. Kommunen finner även att det då torde bli myckel fä fall när
frivillig överenskommelse icke kan träffas mellan kommunen och fastighetsägarna
helst då genom deras branschorganisation. Det tvångsmoment som då föresläs är
utformat på ett lämpligt sätt med utnyttjande av de redan etablerade
hyresnämnderna. Kommunen vill därför sammanfatlningsvis biträda förslaget lill
lag om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter.

Sundsvalls kommun

Den nuvarande bostadsanvisningslagen har varil svår att
tillämpa och man har därför bl.a. i Sundsvalls kommun inle tillämpat lagen. I
hela landet har endasl fyra kommuner tillämpat lagen och beslutat om bostadsanvisningsområden.
De ansatser som gjorts i Sundsvalls kommun alt göra lagen gällande har visat
sig möta sådana svårigheter bl. a. vad gäller delgivningsförfarandel och andra
formella förfaranden alt man i slället vall att förhandla med fastighetsägarna
om rätt all förmedla deras lägenheter. Bostadsanvisningslagens befintlighet har
haft elt visst värde vid dessa förhandlingar.

Bostadsförmedlingsnämnden anser enligt sitt yltrande att
tillkomsten av ,123

den
nya lagen om kommunal anvisningsräit inle innebär någon verkligt Prop.
1987/88:35 påtaglig förbättring av de förhållanden man nu har. Liksom hittills varil
fallet får man från bostadsförmedlingens sida ge sig ut i förhandlingar med
fastighetsägarna för att söka träffa avlal som ger rätt till förmedling av
bostäder. Kommer man då inte överens kan kommunen hos hyresnämnden begära beslul
om anvisningsräit, som alltså ska prövas innan den kan komma till stånd. Någon
reell förstärkning av bostadsförmedlingens ställning vid förhandlingar med
fastighetsägarna om rätt att förmedla lägenheter innebär sålunda inte det nya
förslaget.

Bostadsförmedlingen
påpekar också, alt bestämmelserna enligt 34-37 §§ handläggningsförordningen
slopas med den nya lagen. I stället ska en försäkran lämnas av fastighetsägaren
i samband med låneansökan. Bostadsförmedlingsnämnden befarar alt detla ska
försämra möjligheterna för förmedlingen att få lägenheter alt förmedla. Nämnas
kan atl kommunfullmäktige nu beslutat om all hos länsbostadsnämnden begära att
de angivna paragraferna i handläggningsförordningen ska lillämpas för kommunens
del. För de kommuner som ej begärt motsvarande beslul om tillämpning av 34-37 §§
handläggningsförordningen är del nya förslaget med en försäkran givetvis av
större värde.

Slutligen
anger bosladsförmedlingsnämnden att lagen inte anger förut-sätttningarna för en
uthyrare all vägra godkänna en anvisad bosladssökande och att få denna fråga
praktiskt prövad.

Kommunstyrelsen
delar i stort de synpunkter som framförts av bosladsförmedlingsnämnden om att
tillkomsten av den nya lagen om anvisningsrätt inte innebär någon påtaglig
förbättring av nuvarande förhållanden.

Å
andra sidan måste enligl kommunens mening den nuvarande bostadsanvisningslagen
ersättas eller ändras så att den blir möjligl att tillämpa. Det förslag till ny
lagstiftning som nu lagts fram är därmed en förbättring av det läge som råder.
Kommunstyrelsen är heller inte lika tveksam till förslaget om en försäkran som
ersättning för bestämmelserna i 34-37 §§ handläggningsförordningen.

Kommunstyrelsen
delar sålunda inle bostadsförmedlingsdnämndens stora tveksamhet inför den nya
lagstiftningen, som dock bostadsförmedlingsnämnden avslutningsvis tillstyrkt,
och tillstyrker sålunda all förslaget läggs fill grund för en ny lag om
kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter.

Reservationer
anfördes mot yttrandet.

Örnsköldsviks
kommun

Kommunstyrelsen
tillstyrker bostadsdepartementets förslag till författning om "lag om
kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter" pä gmndval av bl. a.
följande principiella ställningstaganden.

- Den förenkling och vidgning av bostadsanvisningsmöjligheterna
som lagen innebär ökar möjligheterna alt via en aktiv kommunal bostadsförmedling
uppfylla viktiga bostadspolitiska mål.

- Frivilliga och individuella avtal tillförsäkrar
lösningar i samförstånd och

underlättar
samverkan mellan kornmuner och fastighetsägare. 124

- Tillgången lill lediga lägenheter bör tillhandahållas
den bosladssökande Prop. 1987/88:35 via etl opartiskt förmedlingsorgan och
i ett sä brett utbud som möjligl. Härigenom ökas valmöjligheterna för den
enskilde bostadssökande saml minskas segregativa Iröskeleffekter.

Skellefteå kommun

Kommunen tillstyrker promemorians förslag.

Umeå kommun

Idémässigt stämmer förslaget väl med vad kommunen redan
sökt uppnå genom alt nyttja de möjligheter som är knutna till bostadsfinansieringen
och avlal i bostadsanvisningslagens anda med privala fastighetsägare. Den nu
föreslagna ordningen om prövning i hyresnämnden, saml möjlighet till
vitesföreläggande, är ett lämpligl sätt att söka komma till rätta med de
fastighetsägare som inle vill träffa avtal eller inte följer gjorda överenskommelser.
Kommunen tillstyrker därför förslaget i stort.

Avgifter för förmedling av lägenheter

1 Umeå liksom i många andra kommuner råder den ordningen
att bostadssökande betalar en avgift för atl slå i kommunens småhuskö.
Bostadsrättsorganisationerna tar både avgifter och har sparkrav för sin
förmedling. Bostadsförmedlingen är genom statliga beslämmelser förhindrad alt
ta avgift vid lägenhelsförmedling. Detta har lett till konsekvenser som är
svära att motivera.

Några exempel skall anföras.

Den som får ett självägt småhus i kommunens ytterområden
betalar

avgift, ofta barnfamiljer med stor belalningsbörda. Äldre med ordnad

ekonomi som säljer sitt hus och flyttar lill en central bosladsrältslägenhel

slipper avgifter för förmedlingens tjänster. Många som stått i småhuskön

vill byta äganderätten mot en marknära bostad med hyresrätt eller bostads

rätt därför all det passar bättre. I dag uppslår frågan om avgiften skall

återbetalas trots att de erhåller en bostad som många gånger har ett störte .

atlraktionsvärde än ex. ett mera ocentralt beläget radhus uppfört med

äganderätt. Mänga medelålders planerar atl sälja sina småhus. De anmäler

sig till lägenhetsförmedlingen för ny bostad. Ofta följer de lägenhelsutbu-

det under en längre tid för att erhålla så bra bostad som möjligt. Även här

är del svårt att motivera varför kommunen i detla fall inle kan la en avgift

för sina tjänster. De hinder som finns för avgift vid lägenhelsförmedling

bör därför undanröjas. De invändningar som kan resas mol sådana avgifter

är främst praktiska. Ur bostadssocial synpunkt torde däremot en avgift om

ex. 100 kr/år sakna belydelse. Kommunerna bör alltså ges möjligheter atl

hantera avgiftsfrågan på sådant sätt att inte vissa upplåtelseformer uteslu-

tes. 125

Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering Prop. 1987/88:35

Ombudsmannen
mol etnisk diskriminering — som inte anmodats eller beretts fillfälle all yttra
sig över belänkandet — ansluter sig lill vad konsumentverket anfört i sitt
remissyttrande under rubriken Vissa förhållanden i samband med
bostadsförmedlingsverksamhet, tredje stycket.

I
del åberopade yttrandet anför verket följande:

"Även
i fall av olaga diskriminering enligt brottsbalken från fastighetsägares sida
förekommer del all avvisade bosladssökande får dåligt stöd hos
bostadsförmedlingarna. Det finns dock också glädjande exempel på motsatsen.
Konsumentverket vill i detta sammanhang understryka att samhälleliga mål om
befolkningssammansättning i olika bostadsområden inle får föranleda åtgärder i
strid med diskrimineringslagsliftningen. Verket har utarbetat information pä
området i samråd med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, och sänt den till
bl. a. kommunala konsumentvägledare som underlag för information fill
allmänheten."

2 Särskilda synpunkter på förslaget till en ny lag om
kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter

Domstolsverket

Avsnitt
6.8 Verkan av en fastighetsöverlåtelse m.m.

Fastighelsböckema
har under senare år kommit atl användas för anteckningar som inle är av rent faslighelsrällslig
art. För inskrivningsmyndigheterna är del angeläget atl man visar viss
återhållsamhet med nya lyper av anteckningar i fastighetsböckerna. De
anteckningar som nu föreslås motsvarar i stort sett de som skall antecknas i faslighetsbok
enligt 26 § bostadsförvallningslagen (1977:792) och 10§ bostadssancringslagen
(1973:531). . DV har därför inte någon erinran mot förslaget i denna del.

Anvisningsrätlen
innebär ett tvångsingripande mol den som äger en fastighet. Av lagtexten bör
därför klart framgå mot vem rätten kan riktas, så är emellertid inte fallet. 1
exempel 5 och 6§§ i förslaget synes benämningarna husägare och fastighetsägare
användas för samma subjekt. Enligt DVs mening bör en enhetlig benämning
eftersträvas. Det kan lämpligen ske genom atl bestämmelserna i 30§
bostadsförvaltningslagen eller 3§ bostadssaneringslagen får tjäna som förebild.

Förslaget innebär atl
inskrivningsmyndigheterna skall underrätta den

lagfarne ägaren av fasligheten om denne inte är beslutels adressat. I I0§

bostadssancringslagen anges all underrättelse skall skickas om inte före

läggandels adressat är den lagfarne ägaren. Delta torde också vara avsik

len med den nu föreslagna bestämmelsen. DV ifrågasätter om det egentli- .

gen finns någon anledning all skicka underrättelse lill den lagfarne ägaren.

Någol motiv för all underrätta ägaren anges inte i promemorian. I prop.

1984/85:96 s. 58-59 uftalas att motsvarande föreskrift i lagen (1976:666)

om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. är motiverad

med atl om fel har skett hos den före:läggande myndigheten om vem som är 126

ägare så
får den lagfarne ägaren möjlighel atl genom underrättelsen korri- Prop.
1987/88:35

gera
felet. DV anser all detla är etl mycket svagt skäl för atl ålägga

inskrivningsmyndigheterna
undertättelseskyldighet. Hyresnämnderna

brukar i
samband med ansökan ta fram olika uppgifter om fasligheten,

bl. a. vem
som är lagfaren ägare. För det fall etl föreläggande om vite riktas

mot en
ägare lill byggnad på ofri grund, har underrättelsen lill den lagfarne

ägaren inle
någon annan betydelse än att han får veta alt anteckningen

felaktigt
besvärar fastigheten. Det kan över huvud tagel ifrågasättas om

beslut och
föreläggande riktade mol ägare till byggnad på ofri grund skall

antecknas
i faslighetsboken.

Bostadsdomstolen

loch3§§

Enligl 3§ skall hyresnämnden meddela kommunen
anvisningsrätt, om det behövs för bostadsförsöriningen. I motiven (s.40)
framhålls emellertid all någon prövning av bostadsförsöriningsbehovet i princip
inte är avsedd atl komma fill stånd. Även uttalandena i promemorian om
avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen synes i viss mån
motsägelsefulla. Å ena sidan påpekas (s. 39) all från konslilulionella
synpunkter de kommunala principbesluten om behovet av anvisningsrätt och
dennas inriktning och omfattning endast ger uttryck för det allmänna
bostadsförsörjningsintresset saml alt detta intresse skall vägas mot del
enskilda, när frågan om anvisningsräit skall bedömas av hyresnämnden. Å andra
sidan anges del (s. 44) att, särskilt då det saknas en generell överenskommelse
med fastig-helsägarorganisationen på orten, kommunens uppfattning om anvisningsrättens
innehåll normall kommer all få större tyngd än husägarens. Vidare påpekas (s.
45) atl en restriktiv bedömning av "undantagssilualionerna" är
påkallad vid hyresnämndens skälighetsbedömning och atl någon allmän intresseavvägning
mellan kommunens och fastighetsägarens intresse av alt förfoga över
lägenheterna inte är avsedd.

För all kommunernas principbeslut inte skall bli styrande
för hyresnämndernas beslut i en utsträckning som slår i strid med normgivningsmakten
enligl regeringsformen måste enligt bosladsdomslolens mening
hyresnämndsprövningen följa vad som anges i den föreslagna 3 § och i
promemorian s. 39, dvs. utrymme måsle finnas för en reell behovsprövning och en
intresseavvägning mellan kommunen och husägaren.

2§

Det får förutsättas atl kommunens begäran är så preciserad
att husägaren

kan la ställning lill den, jfr 4 §. Tanken torde vara alt om husägaren inle går

med på att lämna en utfästelse enligt kommunens önskemål så skall parter

na förhandla med sikte på att nä en överenskommelse. Endast om en sådan

inte kan uppnås bör nämndens prövning kunna påkallas (jfr s. 59-60). Del

sagda bör komma lill uttryck i lagtexten. 127

4§ Prop. 1987/88:35

I paragrafen
blandas materiella bestämmelser och föreskrifter om vad

hyresnämndens beslut skall innehålla. Bestämmelsen bör lämpligen delas

upp på tvä paragrafer. I en paragraf skulle sålunda kunna anges, att ett

beslut om anvisningsräit har de rällsföljder som senare anges i lagen, alt

beslutet skall gälla för en tid av högst fem år och att ett beslut om

anvisningsräit får förenas med vite för att säkerställa åtlydnaden av förbu

det i 6§. I en följande paragraf kan lämpligen föreskrivas vad hyresnämn

dens beslut om anvisningsrätt skall innehålla, nämligen I) vilka
lägenheter

som omfattas av beslutet samt 2) de begränsningar eller särskilda villkor i

övrigt som skall gälla för anvisningsrätten jämfört med vad som eljest

framgär av 6 och 7 §§ i lagen.

I
promemorian diskuteras inte närmare under vilka förutsättningar ett beslul om anvisningsräit
skall förenas med vite. För rättstillämpningen skulle del vara av värde om
några riktlinjer härför kunde anges.

5§

Om
de förhällanden som föranlett bifall lill kommunens begäran om anvisningsräit
inte längre föreligger, bör husägaren kunna få beslutet om anvisningsrätt
upphävt. I förslagets 5 § anges förutsällningarna härför med ordalag som
"uppenbart missgynnas", "slora olägenheter" och "annan
särskild anledning". Uttryckssättet ger motsällningsvis en anvisning om
vad hyresnämnden vid sin skälighetsbedömning har alt beakta. I promemorian
tillfogas atl del — bortsett från när husägare och kommun är överens - måsle
vara fråga om mera allvarliga och klara fall av missgynnande, mera flagranta
fall av olägenheter och mycket speciella särskilda anleningar för atl beslutet
skall kunna hävas enligt bestämmelsen. - Mot bakgrund av vad bostadsdomstolen
tidigare anfört om vikten av en reell intresseavvägning mellan parterna, vill
domstolen ifrågasätta om inte förutsättningarna för upphävande av beslut om anvisningsräit
i vart fall i promemorians motiv fått en alllför restriktiv beskrivning.

II §

För
atl utfästelser om anvisningsräit för kommun skall vara giltiga mol ny husägare
uppställs i förslaget krav pä skrifllighel och visst avtalsinnehåll. Det har
däremot inte ansetts påkallat att i fråga om förhållandet mellan kommunen och
husägaren föreskriva särskilda bestämmelser om innehållet i avtalen (se 2§). Bostadsdomslolen
anser alt före rubriken Beslut om anvisningsräit bör tas in en bestämmelse om
de grundläggande kraven på en utfästelse om anvisningsrätt för kommun och om
att en sädan utfästelse inle får förenas med vite. Till förekommande av
osäkerhet om utfästelsens innehåll bör denna alltid ha skriftlig form.
Innehållet i 11 § kan då utformas i närmare överensstämmelse med 8§
hyresförhandlingslagen.

14
§

Beträffande
innehållet i andra slyckel i paragrafen vill bostadsdomstolen

ifrågasälta
om det inte lämpligen bör las in i lagen om arrendenämnder och

hyresnämnder,
jfr 17 § i den lagen. 128

Hyresnämnden
i Stockholm Prop. 1987/88:35

Beslut om anvisningsräit

Av promemorian (avsnitt 6:3ff) framgår all hyresnämnden inle
skall göra någon bedömning av del bostadsförsöriningsbehov som kommunen åberopar
som grund för sin ansökan om anvisningsräit. Mol bakgrund härav synes första prövningsledel
i förslagels 3 § ha fått en missvisande avfattning och bör ändras från
"om del behövs för bostadsförsörjningen" till "om kommunen har
beslutat att anvisningsräit behövs för bostadsförsörjningen" eller
liknande.

Verkan av beslul om anvisningsräit

Hyresnämnden utgår ifrån all ordet
"fastighetsägare" insmugit sig i början på förslagets 6§ på gmnd av
förbiseende och alt där rätteligen skall slå "husägare", jfr 1 §
andra stycket och promemorian s.64ö.

Upplåtelse m. m. 7—9§§

Med "dröjsmål från husägarens sida" i förslagets
9§ avses enligt promemorian (s.67) dröjsmål från husägarens sida med atl lämna
meddelande enligt 7§. Delta bör i klarhetens intresse framgå redan av lagtexten
och därigenom markera all här inle avses någon särskild reglering av sådant
dröjsmål som avses i 12 kap. jordabalken, jfr 12 kap. 13 § jordabalken.

Om en lägenhet enligt 8§ andra slyckel skall anses ha
upplåtils lill kommunen och lägenheten på grund av dröjsmål som ovan sagts från
husägarens sida inle kan tillträdas den dag som angivils i meddelandet enligt 7
§ får hyresnämnden enligl 9 § på ansökan av kommunen besluta atl upplåtelsen
skall gälla från en senare tidpunkt. Enligt 8§ andra stycket skall upplåtelse lill
kommunen anses ha skett vid den lidpunkt dä kommunens begäran enligt 8 §
första stycket kommit husägaren tillhanda. Det är då oklart vad som i 9 § avses
med atl "upplåtelsen skall gälla från en senare lidpunkt". Avfattningen
av 9§ för närmast tanken till att här med upplåtelse vad gäller hyreslägenheter
menas hyresförhållandets påbörian-de.

Övriga beslämmelser

Bestämmelsen i den föreslagna 14 § andra stycket är lill
sin karaklär sådan att den närmast hör hemma i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder.

Hyresnämnden i Göteborg

1§

Anvisningsrätten avser bostadslägenheter i flerbostadshus.
Detla innebär

alt den föreslagna lagen får elt annat tillämpningsområde
än den nuvarande 129

9 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

bostadsanvisningslagen,
bl. a. kommer i fortsättningen enbostadshus som Prop. 1987/88:35

hyrs ut regelmässigt alt
falla utanför lagstiftningen. Ändringen har inte

kommenterats.

Uttrycket
flerbostadshus avses ha samma innebörd som i plan- och bygglagen, dvs. hus med
fler än två bosläder. Hyresnämnden delar den tveksamhet som kommit lill uttryck
i promemorian om samtliga flerbostadshus skall omfattas av lagstiftningen. I
Göteborg finns elt ganska slort antal hus med två fullständiga lägenheter och
med en vindsvåning, som kan innehålla etl - tre uthyrningsrum eller en liten enrumslägenhet.
Gränsdragningen mellan sådana tvåbostadshus och flerbostadshus medför ibland
svårigheter, nägot som hyresnämnden mött vid prövning av besittningsskyddet
enligt 12 kap. 46 § första stycket 6 jordabalken (SOU 1966:14 s. 168). Man kan
befara all del kan uppslå åtskilliga tvister i hyresnämnden i frågan om ett
sådant hus är eller bör vara underkastat anvisningsrätlen. Husägaren torde
också många gånger komma att vägra godta den anvisade hyresgästen. Om kommunen
då utnyttjar rätten all själv hyra lägenheten, är del slor risk för atl det
uppkommer ell spänt förhållande mellan andrahandshyresgästen och husägaren, i
synnerhet om denne själv bor i huset. Av bl. a. dessa skäl skulle man kunna
överväga atl ställa upp krav på ell större antal lägenheter för att lagen skall
vara tillämplig.

2§

För
atl hyresnämnden skall kunna pröva en ansökan om anvisningsrätt fordras
antingen alt husägaren har vägrat att efter skriftlig begäran lämna en
utfästelse om anvisningsrätt eller all husägaren inte har uppfyllt en redan
lämnad utfästelse om anvisningsräit. Föreligger inle någon av dessa
förutsättningar torde avsikten vara att hyresnämnden skall avvisa kommunens
ansökan.

Dessa
fömlsällningar för prövning är oklara och kan komma att leda till många
tvister. Bevisbördan ligger på kommunen. När det gäller situationen atl
husägaren vägrar atl lämna en utfästelse måste kommunen visa att kommunen har
gjort en skriflig framställning om anvisningsräit. Förslaget anger inle närmare
hur en sådan framställning skall göras. Vidare skall kommunen visa atl
husägaren har vägrat alt lämna en utfästelse.

Belräffande
fallet att husägaren inte uppfyller en lämnad utfästelse kan bevisfrågan bli än
svårare. Det kan t. ex. bli aktuellt att föra bevisning om huruvida husägaren
har tillåtlit byte eller andrahandsuthyrning ulöver vad utfästelsen medgett.

Hyresnämnden
anser atl den föreslagna regeln inte är praktiskt genomförbar. Den bör därför
slopas. För att utmärka all lagstiftningen bygger på frivilliga
överenskommelser om anvisningsräit bör en allmän bestämmelse om detta las in
redan i 1 §.

Skulle
en kommun - i strid mol andemeningen i lagen - föra frågan om

anvisningsrätt till hyresnämnden ulan föregående framställning till husäga

ren får detta beaktas vid handläggningen inför hyresnämnden genom att

nämnden medlingsvis aktivt verkar för en överenskommelse mellan parter

na. Har kommunen fiagrant åsidosatt sin skyldighet att ta initiativ lill 130

enskilda förhandlingar kan
hyresnämnden inleda handläggningen med atl Prop. 1987/88:35 ge parterna
tillfälle att själva uppnå en överenskommelse om anvisningsrätt.

3§

Ett
beslul om anvisningsräit skall föregås av en bedömning av bostadsförsörjningsintresset
och den enskilde husägarens intressen.

Det
kommunala bostadsförsörjningsinlresset skall enligt uttalanden i promemorian
vara skrifiigl dokumenterat, dock ulan krav på beslul av visst kommunalt organ
eller beslul i viss ordning. Dokumentationen skall vara så utförlig och
preciserad att den kan appliceras på enskilda ärenden.

Hyresnämnden
vill här framhålla vikten av all de kommunala besluten verkligen ges elt sådanl
innehåll all de kan tjäna lill underiag för såväl de enskilda husägarnas
ställningstaganden som hyresnämndens prövning. Med hänsyn lill den betydelse
som besluten har, skulle det kunna hävdas att det i lagen bör ställas upp krav
på i vilken ordning besluten skall fattas och vilka frågor som skall behandlas
i dessa. Enligt hyresnämndens mening kan man dock avslå från detta, bara man
är medveten om att ett ofullständigt beslul kan medföra att ansökningar om
anvisningsrätt ogillas. Utredningsskyldigheten för alt en anvisningsrätt behövs
med hänsyn till bostadsförsöriningen åvilar således kommunen. Del bör också
framhållas atl överenskommelser om anvisningsrättens omfattning och inrikting
enligt 3 § andra stycket inle kan anses ersätta kommunens beslul om bostadsförsörjningsbehovet.

För
all ett kommunalt beslul om bostadsförsöriningsbehovet skall kunna tillämpas i
ett ärende inför hyresnämnden torde fordras aft beslutet har vunnit laga kraft.

En
fråga i detta sammanhang är om hyresnämnden i varie ärende självmant skall ta
upp spörsmålet om anvisningsräit behövs med hänsyn till bostadsförsörjningen
eller om en sådan bedömning skall ske endast i de fall husägaren ha gjort
invändning härom. Etl uttalande i frågan bör ske i lagstiftningsärandei.

Sedan
det väl har konstaterats att det finns ell dokumenterat bostadsförsöriningsbehov
som kan appliceras på den enskilda fasligheten, kan hyresnämnden i princip
besluta om anvisningsräit. Någon prövning av själva bostadsförsöriningsbehovet
som sådant skall inte göras inför hyresnämnden. Della förhållande bör enligl
hyresnämnden framgå direkl av lagtexten. Däremot kan det bli aktuellt atl la
ställning till om hänsynen till husägarens enskilda intressen gör en
anvisningsrätt oskälig. Tre undantagssiluatiöner anges i lagtexten.

Del
är alldeles uppenbart atl fillämpningen av de tre punkterna kan medföra
betydande svårigheter. Del är därför viktigt alt man i förarbetena så långl det
är möjligt preciserar de olika situationer där husägarens intresse normalt kan
anses väga över. Problemen blir inte mindre av atl bedömningen av hithörande
frågor kan växla kraftigt mellan olika kommuner.

En fråga som inte har
belysts i promemorian gäller husägarens möjlighe

ter alt disponera lägenheter för omflyttning av egna hyresgäster. Elt sådant 131

system tillämpas i viss
utsträckning av de allmännyttiga bostadsföretagen i Prop. 1987/88:35
Göteborg. För den händelse något uttalande inle görs i denna fråga torde
lagförslaget få tolkas sä alt detta intresse normall inte kan åberopas av
husägaren, om kommunen motsätter sig systemet.

Som
lagtexten är uppbyggd får del anses ankomma på husägaren aU åberopa atl visa atl
en anvisningsräit är oskälig mot honom.

Enligl
andra stycket skall en i kommunen träffad överenskommelse om anvisningsrättens
omfattning och inriktning alltid vara vägledande för hyresnämndens beslul. Det
är självfallet önskvärt att den kommunala anvisningsrätlen i göriigaste mån är
densamma i en kommun oavsett om den har tillkommit genom avtal eller
hyresnämndsbeslut. Denna princip får dock inte hindra atl hyresnämnden ibland
bortser från en överenskommelse, t. ex. när överenskommelsen bara gäller en
mycket liten del av kommunens lägenhetsbestånd.

4§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om innehållet i hyresnämndens beslut om anvisningsräit.
Enligt hyresnämndens mening bör av beslutet alllid framgå lill vem husägaren
skall lämna meddelande enligt 7§, l.ex. lillden kommunala bostadsförmedlingen.

Enligt
förslaget skall hyresnämnden ange den tid, högst fem år som anvisningsrätlen
skall gälla. I promemorian uttalas alt fem år bör vara den normala fiden.
Hyresnämnden anser att tiden normalt bör bestämmas i enlighet med kommunens
yrkande, dock längst lill fem år. Annan lid bör kunna bestämmas om det av
särskilda skäl är lämpligare. Detla bör framgå av lagtexten. - Hyresnämnden
återkommer lill liden för anvisningsrätten vid5§.

Enligt
förslaget får ett förbud enligl 6 § förenas med vite. Till vägledning för
rättstillämpningen bör i förarbetena anges om vite normalt skall sällas ut
eller om så skall ske endast när del av någon anledning finns skäl misstänka
all husägaren inle fullgör sina skyldigheter. Vidare måste frågan om vitets slorlek
behandlas i förarbetena. Enligt hyresnämndens mening skulle det kunna övervägas
alt ersätta vilessanktionerna med en regel om skadestånd liknande den som finns
i 26 § hyresförhandlingslagen.

5§

Ett
beslut om anvisningsräit kan behöva ändras, särskilt i de fall anvisningsbeslutet
gäller för lång lid. Kommunen kan exempelvis önska utvidga sin anvisningsräit
till följd av ändrade riktlinjer för bostadspolitiken. Husägaren å sin sida
kan vilja få beslutet inskränkt eller upphävt, t. ex. därför att nya frivilliga
anvisningsavtal eller beslut om anvisningsräit har ett innehåll som är
förmånligare för husägarna.

En
kommun som önskar utvidga beslutet skall kunna ansöka hos hyresnämnden om
detta för prövning enligt 3§. Paragrafen bör uttryckligen anges omfatta också
denna situation.

Husägarens
önskan aft få ett beslul om anvisningsräit upphävt behand- 132 .

las i 5 §. Enligt hyresnämnden bör denna paragraf
uttryckligen anges Prop. 1987/88:35 omfatta också den situationen att
husägaren vill jämka beslutet.

För alt hindra alt omprövning begärs i alllför slor
utsträckning kan föreskrivas all ändring av en anvisningsräft förutsätter
särskilda skäl.

Etl möjligen bättre alternativ till den nu förordade
ordningen skulle vara atl en anvisningsräit gäller tills vidare med möjlighet för
part alt efter viss "uppsägningstid" få anvisningsrätlen omprövad. En
sådan regel skulle göra det möjligt all vid behov kontinuerligt anpassa
förmedlingsverksamheten lill ändrade förhållanden i kommunen.

Som har framhålits tidigare reglerar depärtementsförslaget
inle de frivil-hga överenskommelserna om anvisningsräit. Naturligtvis kan det
uppkomma behov av all ändra också sådana överenskommelser under löpande
avtalslid. Detta kan ske enligl vanligt avtalsrättsliga regler, främst med stöd
av 36 § avtalslagen. Enligt hyresnämndens mening utgör della ytterligare ett
skäl att överväga en konstruktion av lagstiftningen i enlighet med de allmänna
synpunkter som nämnden har anfört i inledningen till della yllrande.
Bestämmelserna i lagen skulle i så fall komma alt tillämpas på alla lyper av bostadsanvisningsavtal
oberoende av om de kommil lill på frivillighetens väg eller efter beslul av
hyresnämnden.

7,9ochlOS§

Det är husägaren som bestämmer vilka villkor som skall
gälla för upplåtelsen, bl. a. tillträdesdagen. Enligt hyresnämnden kan
särskilda problem uppstå när en hyreslägenhet blir ledig med kort varsel. Delta
kan bero på alt upppsägningstiden är kort, alt hyresvärden har gått med på att
avsluta hyresförhållandet tidigare än som följer av hyresavtalets uppsägningsbestämmelse
eller att hyresrätten upphör i förtid på grund av förverkande.

Bestämmelserna i 7 § hindrar inle alt husägaren i de
beskrivna situationerna anger en tillträdesdag som ligger nära i tiden. Det
kan dä bli svårt för kommunen att till denna dag hinna anvisa bostadssökande
eller lämna meddelande till husägaren om all lägenheten skall upplåtas till
kommunen.

Sker upplåtelse till kommunen kan hyresnämnden enligt 9 §
besluta att upplåtelsen skall gälla frän en senare lidpunkt, om tillträde inte
kan ske den dag som husägaren har angett i sill meddelande enligl 7 §. För
delta fordras dock att det föreligger ett dröjsmål från husägarens sida. Får
husägaren förfoga över lägenheten kan han enligt 10 § få ersättning av kommunen
för den skada som han lider genom atl han inte kan upplåta lägenheten på den
tillträdesdag som har angetts i meddelande enligl 7 §, orn han har gjort vad
som skäligen kän fordras av honom för att få lägenheten upplåten (jfr prop.
1979/80:72 s. 33, 34 och 48).

Enligt
hyresnämnden kan det ifrågasättas om kommunen alllid skall vara

skyldig atl hålla husägaren skadeslös i dessa situationer. Framför allt gäller

detta när husägaren själv har valt atl gå med på att hyresavtalet skall

upphöra med kort varsel. Kommunen bör vid tillämpningen av reglerna i 9

och 10 §§ alltid tillgodoräknas en viss kortare lid för all la ställning lill
om

anvisningsrätlen skall utnyttjas. Hur lång denna tidsfrist bör vara kan 133

naturligtvis
variera med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Ett Prop.
1987/88:35 uttalande i frågan i förarbetena skulle vara önskvärt.

9§

Första stycket i paragrafen innebär att hyran och övriga
hyresvillkor kan underkastas prövning av hyresnämnden. En sådan prövning kan ske
även om nämnden inte har att ta ställning till frågan om fidpunkten för fillträdet
skall flyttas fram (se prop. 1979/80:72 s. 46). Kommentaren till paragrafen i
promemorian har getts en utformning som lyder på alt de två frågorna måste
sammankopplas.

13 §

Underrättelse lill inskrivningsmyndigheten bör skickas
först sedan beslutet har vunnit laga kraft. Detla bör anges i lagtexten.

Hyresnämnden i Malmö

Hyresnämnden tillstyrker innehållet i den föreslagna
lagtexten med följande erinringar.

I lagen görs ingen klar skillnad mellan införandel av
anvisningsrätt och vad som händer när anvisningsräit föreligger men inte
efterlevs av husägaren (se särskill 2§). Efter mönster av
hyresförhandlingslagens system beträffande förhandlingsordning bör kommunen så
långt som möjligl eftersträva frivilliga avtal om anvisningsrätt. Lagen bör
emellertid innehålla en regel motsvarande 4 § om vad ett sådant avtal skall
innehålla. Om husägaren bryter mot ell frivilligl avlal om anvisningsräit, bör
delta följas av någon sanktion. Atl säsom föreslagits i 2§ låta frågan om
anvisningsrätten först bli prövad av hyresnämnden innan sanktionssystemet kan
träda i kraft är ologiskl och harmonierar ej med bestämmelserna i hyresförhandlingslagen.

Om frivilligt avlal inte kan uppnås, skall kommunen såsom
föreslås i promemorian ha rätt att få frågan om anvisningsrätt prövad i
hyresnämnden. Om förutsättningarna för anvisningsrätt är uppfyllda enligt 3§,
skall nämnden således meddela beslut om anvisningsrätt och fastställa anvisningsrättens
innehåll enligt 4 §.

Enligt 3 § anges som förutsättning bl. a. all anvisningsräit
skall behövas för bostadsförsörjningen. Formuleringen i lagtexten lyder på all
detta är något hyresnämnden skall pröva. Så avses emellertid ej vara förhållandet.
I motiven (s. 40) anges atl någon prövning av bostadsförsöriningsbehovet i
princip inte är avsedd alt komma till stånd utan atl detta måste ske inom ramen
för den politiska debatten i kommunen. Första prövningsledet i 3 § bör därtor
ändras från "om det behövs för bostadsförsöriningen" till "om
kommunen har beslutat att anvisningsrätt behövs för bostadsförsörjningen".

Sanktionen bör vara densamma vare sig husägaren bryter mot
ell frivil

ligt avtal om anvisningsräit eller elt av hyresnämnden fattat beslut om 134

anvisningsrätt. Hyresnämnden anser all sanktionen i båda
fallen bör vara Prop. 1987/88:35 ideellt skadestånd, som skall tillfalla
kommunen. Frågan om skadestånd bör prövas av hyresnämnd. Den som vill fordra
skadestånd bör enligt hyresnämndens mening var skyldig underrätta motpart och hänskjuta
tvisten till hyresnämnden på sätt och inom fid som framgär av 29 § hyresförhandlingslagen.

Beträffande verkan av överlåtelse av fastigheten skall
enligt 11 och 12 §§ i den föreslagna lagen såväl utfästelse av anvisningsrätt
under vissa fömtsättningar som beslut om anvisningsräit gälla mol en ny ägare
av huset. Enligt 13 § skall etl beslul om anvisningsräit inskrivas i
fastighetsboken eller tomträltsboken. Nämnden anser all även i dessa delar
samma regler bör gälla som i hyresförhandlingslagen, särskilt med hänsyn till
att endast beslut av hyresnämnden och inte frivilliga avtal skulle kunna bli
antecknade. Således föreslår hyresnämnden en regel som säger alt såväl ett
frivilligt avtal om anvisningsrätt som etl av hyresnämnden fatlat beslut om
anvisningsrätt skall gälla även för ny husägare. Därvid kan regeln formuleras
i överensstämmelse med 8§ hyresförhandlingslagen. 1 den senare lagen finns ej
några beslämmelser om anteckning i fastighetsbok eller tomträtts-bok av avtal
om förhandlingsordning. Nämnden anser ej att sådana bestämmelser är påkallade
när det gäller anvisningsrätlen. 13 § i den föreslagna lagen bör därför utgå.
Därmed får man dessulom en väsentlig förenkling av systemet.

Hyresnämnden vill framhålla att procedurbestämmelsen i 14
§ andra stycket knappast hör hemma i den föreslagna lagen. I stället bör bestämmelsen
sältas in i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, förslagsvis i ett
särskilt stycke i I7§ i sistnämnda lag.

Fastighetsägarens utfästelse om anvisningsräit enligt
bostadslåneförfattningarna bör ha samma verkan som ett frivilligt avtal enligt
den föreslagna anvisningslagen.

Hyresnämnden i Linköping

1§

Vad gäller frågan vilka hus som skall beröras av
lagstiftningen, anser hyresnämnden att endasl flerbostadshus med minsl 5
bostadslägenheter bör komma i fråga f. n. Skälen härför är främst följande

-
såsom anförs i
PM s.59 innebär anvisningsrätten slora olägenheter i mindre fastigheter;

-
personer som
enbart äger mindre hyreshus har jämfört med ägare av större enheter sällan
samma förståelse för det slag av samhällsintresse som det här är fråga om;

-
visar det sig
senare all det verkligen finns behov att förmedla även lägenheter i mindre
hyreshus kan lagen ändras.

§

Del är i
hög grad positivt att del slås fast att tvångsförfarandet mol enskild

fastighetsägare
inle får komma till stånd förrän möjligheterna atl träffa 135

frivilliga
avlal med denne är uttömda samt all det finns utrymme för aktiv Prop.
1987/88:35 medling från hyresnämndens sida.

3§

Angivna
rekvisit för en skälighetsbedömning synes tillräckliga för alt den enskilde
husägarens sakliga intressen skall kunna beaktas vid prövningen som företas av
hyresnämnd/bostadsdomstol.

4 §

Vare
sig kommunens anvisningsrätt grundar sig på etl frivilligt avtal eller ett
beslut av hyresnämnd/bostadsdomstol synes det ändamålsenligt att r'ätlsförhållandet
mellan parterna inle lidbegränsas (normall 5 år enligt förslaget) ulan löper
tills vidare.

Säväl
kommunen som den enskilde husägaren bör ha möjlighet att få frågan om ändrade
villkor/bestämmelser för anvisningsrätlen prövade inom rimliga tidsintervaller.

En
sådan möjlighel kommer alt innebära all husägaren inte behöver slutligt ange resp.
beräkna sina särskilda behov all förfoga över sina lägenheter för en
femårsperiod.

Hyresnämnden
föreslår alltså att parterna efter mönster av reglerna för ändrade hyresvillkor
i 12 kap. JB bör kunna hänskjuta tvist om ändrade beslämmelser för anvisningsrätten
till nämnden. Någon risk för alt denna möjlighet skall missbrukas av enskilda
husägare torde inte föreligga.

Enligl
andra stycket får förbudet enligt punkl 2 förenas med vite.

Hyresnämnden
ulgår från att det är meningen att beslul om anvisningsrätt kommer att förenas
med vite endast om det finns anledning anta att hyresvärden inle kommer att
rätta sig efter beslutet. Vidare alt del skall vara möjligt för nämnden all på
talan av kommunen i nylt ärende förena tidigare beslul om anvisningsräit med
vite om det visat sig att husägaren inte rättar sig efter beslutet.

5§

Såvitt
kan utläsas av förslaget kan husägare ansöka om att beslut om anvisningsräit
skall upphävas. Hyresnämnden/bosladsdomstolen kan då antingen bifalla eller
ogilla en sådan ansökan.

Om
hyresnämndens förslag ovan (under 4 §) beaktas föreligger ett tredje alternativ
som förefaller vara det mest flexibla alternativet dvs. beslutet om anvisningsräit
fortsätter att gälla men beslämmelserna enligt 4§ 1, 2 och 4 ändras resp.
kompletteras.

Enligl
förslaget i 5 § 3 är husägaren tvungen ge in ansökan lill hyresnämnden med
yrkande atl nämnden skall upphäva tidigare beslut om anvisningsräit även när
husägaren och kommunen är överens.

I
departementspromemorian (s.49) anförs: Slutligen bör också kommu

nen och husägare kunna komma överens om att beslutet inte längre skall

tillämpas. 136

Om man
tänkt sig all nämnden skall kunna ogilla en sådan ansökan bör Prop.
1987/88:35 det anges under vilka omständigheter della kan ske. Är nämndens
uppgift endasl alt stadfästa parternas överenskommelse förefaller förslaget
byråkratiskt i överkant.

Om det inte kan anses som en självklarhet bör del i
lagtexten anges att en överenskommelse, som ingätts skriftligen och som
upphäver beslut om anvisningsräit eller ändrar beslämmelserna i sådant beslut,
är giltig.

6§

Husägare får inte medverka till överlåtelser av hyresrätt
och andrahandsupplätelser om inte förutsättningarna i 12kap. 34, 35, 37 eller
40 § föreligger.

De aktuella beslämmelserna är inle lätta att tillämpa för
hyresnämnderna. Husägarna skall tillämpa bestämmelserna i vissa fall under
"vitesansvar" dvs.ger man felaktigt tillstånd lill överlåtelsen m.m.riskeras
vite om förbudet enligt 4 § är förenat med vite.

Det finns enligt nämndens förmenande anledning alt
överväga om inte stat eller kommun bör lämna någon form av information om
gällande praxis för all husägare skall kunna leva upp lill bestämmelsens syfte,
t. ex. en uttalad möjlighel att vända sig till hyresnämnd med skriftlig förfrågan.

Risken är annars att vissa husägare kategoriskt säger nej
till samtliga framställningar om överlåtelser m. m. Hyresnämnderna har enligt
förslaget följande uppgifter

-
medla och i
förekommande fall meddela beslut om anvisningsräit; 2-4 §§

-
upphäva beslul
om anvisningsräit; 5§

-
besluta om att
upplåtelse skall gälla frän viss tidpunkt jämte tvist om villkor; 9 §

-
pröva
skyldighet för kommun all betala ersättning; 10
§

-
lämna
meddelande till inskrivningsmyndighet om beslut om anvisningsrätt resp. beslut
att tidigare beslul skall upphävas; 13 §

-
utdöma vite 14 §

Om hyresnämndens synpunkter beaktas tillkommer följande
uppgifter nämligen

-
besluta om
ändrade beslämmelser lill anvisningsrätlen; samt

-
besluta om att
vite förenas med tidigare meddelat beslut om anvisnings-rätt.

Hyresnämnden i Örebro

/ § andra slyckel

Vad som sägs i förslaget bör för tydlighets skull ändras
sä atl del klart

framgär, alt lagen skall tillämpas även i fall av frivillig förvaltning och i
fall

av förvaltning på grund av förvallningsåläggande enligl bostadsförvalt

ningslagen (1977:792). Andra slyckel i förevarande paragraf kunde lämpli

gen lyda: "Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det,

annan som innehar eller förvaltar huset." 137

2§ Prop. 1987/88:35

Här eller annorstädes i lagen bör ingå en bestämmelse som
anger vad avtal om utfästelse om anvisningsräit skall innehålla. Genom att
husägaren ulan risk för sanktioner kan bryta mol ell avtal om utfästelse av anvisningsräit
kan befaras alt lagen blir onödigt ineffektiv. Det bör därför föreligga möjlighel
att i avtalet föreskriva att husägaren, om han bryter mot avtalet, kan åläggas
alt utge skadestånd till kommunen. Fråga om skyldighet all utge skadestånd
kunde lämpligen prövas av hyresnämnden.

3§

Det bör av lagtexten klart framgå, att del inle är
hyresnämnden som i samband med prövning av fråga om kommunens anvisningsräit
har att bedöma om anvisningsrätt behövs för bostadsförsöriningen.

8§

I lagen bör anges viss tid, efter vilken husägaren ulan
att behöva avvakta besked från kommunen fär förfoga över lägenheten.

11 § tredje stycket

Bestämmelsen bör utgå, se nämndens kommentar under 2 §.

12 §

Hyresnämnden ser ingen anledning att i beslut om
anvisningsrätt utsatt vite inte skulle gälla mol ny ägare med mindre
äganderätten övergått genom någol av de i förslaget särskill angivna fången.

14 § andra stycket

Bestämmelsen hör logiskt hemma i Ilagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder.

Konsumentverket

Utredningsförslaget om kommunal anvisningsräit
aktualiserar en mängd avgränsnings- och konfiiklfrågor av betydelse för den som
äger flerbostadshus. För den enskilde konsumenten i rollen som bostadssökande
eller boende kan anvisningsrätlen däremot inte väntas medföra annat än fördelar.

Konsumentverket anser dock all förslaget, innan del
genomförs, bör ändras i följande hänseenden.

138

Ej fritidsbostäder Prop. 1987/88:35

Lagen
bör uttryckligen begränsas lill att gälla bostadslägenheter avsedda för permanentboende.
De bostadssociala motiv som gör sig gällande i samband med permanentbosläder
kan inte åberopas när det gäller alt förmedla hyresgäster lill fritidsbostäder.
Inte heller bör det komma i fråga att mot en fastighetsägares önskan anvisa permanentboende
till bostäder som ska utnyttjas för fritidsändamål.

Att
det är viktigt atl det klargörs om den nya lagen ska kunna lillämpas på
fritidsbostäder framgår inte minsl av den oklarhet i motsvarande hänseende som
gäller tillämpningen av hyreslagens straffbestämmelse vid uppenbart oskälig
hyra.

Ej
bostadsrätter och kooperativa bostadsföreningar

Bostadsrätter
och kooperativa bostadsföreningar bör inte alls omfattas av lagen. I
betänkandet har inte redovisats tillräckligt bärande skäl för förslaget på
denna punkt, och de negativa verkningar som skulle kunna följa av ett
genomförande av förslaget är otillräckligt utredda.

Den
föreslagna ordningen kan försämra möjligheterna för konsumenter som bosparar
att få en lägenhet upplåten med bostadsrätt och på så sätt motverka frivillig
kapitalbildning/frivilligt bostadssparande inom främst bostadskooperationen.
Enligt Konsumentverkets mening bör man givetvis undvika att genomföra åtgärder
som kan förvärta de problem med att skaffa bostad som redan nu möter de allt
fler konsumenter som väljer att bospara, t. ex. inom bosladskooperalionens ram.

Ej
vissa slag av hus

Om
huset har högst två bostadslägenheter framgår av lagtexten att lägenheterna undantas
från lagens tillämpning. Om antalet lägenheter högst är fem framgår av specialmofiveringen
(betänkandet, s. 59) att normalt ska ingen av lägenheterna kunna omfattas av anvisningsrätlen.
I alla andra hus ska anvisningsräit kunna gälla för varie bostadslägenhet utom
den som är så inrättad alt den "utgör en del av husägarens egen
bostad".

Konsumentverket
föreslår att ordet "flerbostadshus" i lagtexten ersätts med uppgift
om exakt anlal bostadslägenheter i varie hus som undantas från
anvisningsrätten. Antalet sådana lägenheter kan då lämpligen i enlighet med
uttalandet i specialmotiveringen bestämmas lill fem. Med "bostadslägenhet"
ska då även avses lägenheter som ulan erforderligt tillstånd upplåts som kontor
(se vidare nedan).

Vidare
föreslår verket alt det klarläggs att en fömtsättning för undantag från
anvisningsrätten med avseende på hus med högst fem bostadslägenheter ska vara
att en av dessa lägenheter bebos av "husägaren" själv. Den
förutsättningen bör naturligtvis anses uppfylld även om denne tillfälligt har
en annan bostad, t. ex. i samband med ullandskommendering.

Sammanfattningsvis
föreslår verkel alt del redan av lagtexten bör klart 139

framgå att
anvisningsrätt inte kan gälla bostadslägenhet som ingår i hus Prop.
1987/88:35 med högst fem sådana lägenheter och där husägaren själv bor i en av
dem.

När ett hus ägs av flera fysiska personer än en eller av
en juridisk person behöver del klariäggas i vilka fall undantaget från lagen hänförligt
till "husägarens" boende i huset är tillämpligt. Följande exeiripel
illustrerar delarav problemet.

Huset ägs gemensamt av ett fätal fysiska personer av vilka
någon bor där.

Ägaren är en juridisk person med speciella band mellan sig
och en fysisk person som bor i huset. Exempel: ägaren är ell dödsbo och en
dödsbodelägare har en bostad i huset.

Vissa speciella konsekvenser — smygkontor ska åter bli
bosläder

Den föreslagna lagen kan bli ett hjälpmedel för framför
allt storstadskommuner med bostadsbrist där fastighetsägare ulan tillstånd
gjort kontor av bostäder - s. k. smygkontor. F. n. är den takt i vilken
bosläder återskapas helt otillräcklig. Fastighetsägarna tjänar på detta, inle minsl
genom alt hyresgästen i kontoret ofta betalat en myckel hög hyra. De som slår i
bostadskön föriorar.

Kommunerna bör genom att den föreslagna lagen omfattar
"bostadslägenhet", varmed uttryckligen bör avses lägenheter
ursprungligen upplåtna för bostadsändamål, kunna utnyttja anvisningsrätten även
för smygkonlor. Innan kommunen anvisar en bosladshyresgäsl till en sådan
lägenhet kan det självfallet ibland krävas atl fastighetsägaren åläggs att på
egen bekostnad sätta lägenheten i fullgott skick som bostad.

Bostadsstyrelsen

Anvisningsräit till lomma lägenheter (1 och 3 §§)

Enligl lagförslaget gäller anvisningsrätlen först vid det
tillfälle när fastighetsägaren har för avsikt all upplåta lägenheterna (I §).
Lagen ger enligt förslaget inga möjligheter att tvinga fram en upplåtelse av
lägenheter som står tomma i avvaktan på ombyggnad eller försäljning av hus m. m.,
men där förutsättning i och för sig finns atl upplåta lägenheter, t. ex. med
korttidskontrakt till ungdomar.

Bosladsslyrelsen anser att lagen bör utformas så atl
kommunerna kan få anvisningsräit lill lomma lägenheter i de fall bosladsförsöriningsläget
motiverar detta.

Anvisningsrätt tdl s. k. tjänstebosläder (6 §)

Enligt 6§ andra stycket skall beslut av hyresnämnd om anvisningsräit
inte

äga tillämpning "om upplåtelse av lägenheten beror av anslällning hos

husägaren och lägenheten även tidigare var upplåten lill följd av sådan

anslällning". Bestämmelsen har utan närmare motivering förts över från

bostadsanvisningslagen till den föreslagna nya lagen. Enligt bostadsstyrel- 140