Prop. 1987/88:36

Regeringens proposition 1987/88: 36

om den ekonomiska politiken på medellång „

sikt 1987/88:36

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagils i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 15 oklober 1987 för den åtgärd som framgår av föredragandens hemslällan.

På
regeringens vägnar

Kjell-Olof
Feldt

Bengt
K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas - mot bakgrund av 1987 års långtidsutredning och dess
remissbehandling - den ekonomiska politiken på medellång sikl.

Regeringens
syn på de ekonomisk-politiska målen och ulvecklingen i den inlernationella
ekonomin och den svenska ekonomin redovisas. Vidare redogörs för den
ekonomiska politik regeringen avser föra de närmaste åren för alt med
bibehållen balans i ekonomin uppnå en långsiktigt stabil tillväxt och
förbättrad välfärd.

I
propositionen föreslås all riksdagen godkänner de angivna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken på medellång sikt.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 36

Finansdepartementet P"""?- '987/88:36

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oklober
1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom,
Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Feldl

Proposition om den ekonomiska politiken på medellång sikt

1 Inledning

Utgångsläget

I börian av 1980-talel befann sig den svenska ekonomin i
djup kris. Den ekonomiska tillväxten hade stannat av, arbetslösheten ökade
snabbi och samtidigt var inflationen hög. Dessulom hade både slatens
budgetunderskott och underskottet i affärerna med utlandet vuxit dramatiskt.
Några tecken på atl denna utveckling höll på all vända fanns inte.

Sedan dess har en anmärkningsvärd förbättring i Sveriges
ekonomiska läge skett. Tillväxten i ekonomin har under de senasle åren varit
förhållandevis god. Della har haft flera positiva konsekvenser.
Sysselsättningen har ökal och arbetslösheten minskal. Reallönerna har ökal och
med dem den privata konsumlionen. Även invesleringarna har ökat. Ändå har det varil
möjligl alt skapa och upprätthålla balans i utrikesbetalningarna.

Trots atl arbelslösheten idag är internationellt sell
myckel låg har också pris- och löneslegringstaklen sjunkil. Parallellt har slatens
budgetunderskott som andel av BNP reducerats från ca 13 % 1982 till beräknade
ca 1 % 1987.

Inom industrin har vinstläget förbättrats jämfört med 1970-lalet.
Detta har, tillsammans med ell förbättrat kapacitetsutnyttjande, medförl en betydande
investeringsuppgång. Ell antal olika studier visar också att den svenska
industrin har genomgått en omfattande omstrukturering och alt den idag står väl
rustad inför framliden.

Mol denna bakgrund finns det flera goda skäl all se
optimistiskt på framtiden för den svenska ekonomin. Utgångsläget är i dag ell
annat än för bara nägra år sedan. Den akuta krisbekämpningen behöver inte på
samma sätl som under 1980-talets första år dominera över andra frågor på den
politiska dagordningen. Ökad uppmärksamhet kan ägnas ål frågor rörande
resursernas användning och välfärdens utveckling på längre sikl.

Samtidigt är del viktigt atl hålla i minnet alt problemen
för den svenska ekonomin långt ifrån är lösta. De ekonomiska framgångarna under
de senasle åren bygger - förutom på den inhemska ekonomiska politiken -

också
pä en god internationell utveckling och fallande oljepriser. Del Prop.
1987/88:36 förmånliga kostnadsläget och den goda vinstnivån i svenskt
näringsliv beror bl.a. på två stora devalveringar åren 1981 och 1982, vilka ej
kan upprepas. Ett förändrat läge i något av dessa avseenden - t.ex. ett mer oförmånligt
kostnadsläge - kan vara tillräckligt för atl äventyra den fortsatta vägen mot
balans i den svenska ekonomin.

Välfärd
och ekonomisk tillväxt

Den
ekonomiska utvecklingen är av avgörande betydelse för välfärden. För att del
skall vara möjligt att bevara och förnya välfärdsstaten, med en väl fungerande
offentlig sektor och etl tillfredsställande socialt trygghetssystem och samlidigl
tillgodose de välmotiverade kraven på reallöneökningar, krävs en god ekonomisk
tillväxt. Än mer skärps kravet pä att ekonomin fungerar väl och atl produkfiviteten
stiger om vi dessutom vill ha kortare arbetstider.

Naturligtvis
innebär detla inte alt ekonomisk tillväxt är ett överordnat mål för politiken.
Just därför atl vi på många områden har så höga ambitioner behövs ekonomisk
tillväxt.

Många
olika typer av åtgärder krävs för all ekonomin skall fungera väl och för all
resurserna skall växa. Del är viktigt att efterfrågan i ekonomin är så hög att
vi kan ha full sysselsättning. Samlidigl gäller del att inle böria förbruka mer
än vi producerar. Då hamnar ekonomin snart i obalans.

För
atl produktionen skall öka krävs emellertid mer. Vi måste ha etl väl fungerande
utbildningssystem på alla nivåer. Utbildnings- och kunskapsnivån måste vara
hög, och utbildningssystemet måsle smidigt kunna ställa om sig till förändrade
krav. Forskningen mäste vara av hög klass, vilkel bl. a. förulsälter väl
utvecklade internationella kontakter. Det måsle också löna sig att investera
både i maskiner och byggnader och i utbildning. Belöningssystemet i ekonomin — inle
minst skallesystemel - är här av central belydelse. Det måste premiera både
arbete och sparande.

En
snabb resurstillväxt förutsätter också en god anpassningsförmåga, såväl bland
hushåll och i företag som inom den offentliga sektorn. Det måste finnas en
beredskap all ulveckla nya idéer, starta nya förelag, flytta resurser lill nya
verksamheter och söka nya jobb.

Konflikter
kan naturligtvis uppkomma mellan olika ekonomisk-politiska mål. En snabb strukturomvandling
medför att arbetsplatser försvinner i vissa företag, branscher och regioner. De
som då drabbas måste stödjas med möjligheter att söka nya jobb, med omskolning
osv. Etl väl fungerande trygghetssystem kan understödja den ekonomiska tillväxten
genom alt del hjälper medborgarna all klara av de oundvikliga anpassningskrav
som den industriella omvandlingen och utvecklingen ställer. Strukturomvandlingens
effekter på den regionala balansen måsle beaktas och erforderliga åtgärder
sättas in om denna balans störs.

För
alt få till stånd investeringar i ekonomin krävs goda vinster i närings

livet. Om vinsterna är alltför låga drabbas nämligen både invesleringar,

produktion och sysselsättning. De som då träffas hårdast är de med sva

gast ställning på arbetsmarknaden. Alltså måsle goda vinster accepteras — 3

men de skall leda till investeringar och nya arbetslillfällen.

Med industrialisering och ekonomisk tillväxt har ofta
följt en försämrad Prop. 1987/88: 36 miljö. Men det är inget nödvändigt
samband. Ofta har miljöförstöringen varit en följd av alt enskilda människor
och företag tillåtits slita på miljön och försämra den utan all betala för sig.
Della går atl ändra. Med en mer ambitiös miljöpolitik, som bl.a. inkluderar
ekonomiska styrmedel i högre utsträckning än i dag, samt med ny och miljövänligare
teknik behöver inle resurstillväxten gä ul över miljön.

Den uppgift den ekonomiska politiken slår inför på
medellång sikt är inle enkel. Del gäller att bibehålla balansen i ekonomin
parallellt med atl grunden läggs för en stabil tillväxt. Detta skall ske utan
att välfärdsstatens principer eftersatts. Inga grupper skall ställas utanför
utvecklingen. Inga regioner skall hamna i bakvattnet. Samtidigt skall vår miljö
förbättras.

Politik på medellång sikt

Under den gångna våren publicerades 1987 års
långtidsutredning. Ett viktigt syfte med långtidsutredningen är att skissera en
trovärdig strategi för den ekonomiska politiken på rriedelläng sikl. Det innebär
all del är naturligt atl i anslutning till långtidsutredningens publicering -
och remissbehandlingen av den - låta riksdagen ta ställning till den
ekonomiska politikens uppläggning på medellång sikt. Så skedde också efter 1984
års långtidsutredning.

Ulvecklingen under de senasle 10-15 åren har
eftertryckligt visat på behovet av att den ekonomiska politiken förs utifrån ell
längre perspektiv. Under senare delen av 1970-talet och de första åren på
1980-talet växte underskottet i utrikeshandeln. Della var en följd av en allt
sämre ulveckling i de delar av den svenska ekonomin som är utsatta för
konkurrens från utlandet. Först efter ell par år med myckel goda
konkurrensförhållanden kunde balansen i utrikeshandeln återställas. För att
denna förbättring skall vara bestående krävs ytterligare flera år med goda invesleringar
och stabil tillväxt.

På liknande sätl förhåller det sig med underskotten i
statens budget. Dessa växte kontinuerligt mellan 1976 och 1982. Därefter har en
belydande förbättring skett. Men så bra som dagens budgetsiffror ser ut all
vara är inte den underliggande situationen. En del av budgetförbättringen beror
på atl den nominella lönestegringslakten i Sverige varit förhållandevis hög.
Det medför ökade statsinkomster på kort sikt - samfidigt som det äventyrar
konkurrenskraften och därmed riskerar atl på sikl urholka statsfinanserna
igen. Därför krävs alt den medelfristiga strategin fullföljs, all finanspolitiken
är fortsalt slram.

Också för atl varaktigt förbättra sysselsätlningssitualionen
krävs en mer långsiktig politik. Med den politik som bedrivits efter 1982 har
det varil möjligt att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Först ell
par år efter politikomläggningen inträffade emellertid en mer märkbar uppgång i
sysselsättningen och en nedgång av arbetslösheten. För att den skall kunna
fortsätta krävs att pris- och lönestegringstakten i Sverige kommer ner i nivä
med den i omvärlden och stannar där.

Även för att bekämpa inflationen krävs atl politiken
bedrivs utifrån elt 4

längre
perspektiv. Pris- och lönestegringstakten är starkt beroende bl. a. av Prop.
1987/88: 36 människors förväntningar om den framtida ekonomiska ulvecklingen
och den ekonomiska politiken. Detta innebär all del kan ta flera år all få
förtroende för en politik som varaktigt sänker pris- och löneslegringstaklen.

Än mer påtagligt är behovet av ett längre perspekfiv när
problem som rör den ekonomiska fillväxten, resursanvändningen och ekonomins
funktionssätt skall åtgärdas. Ekonomisk tillväxt förutsätter inte bara en väl
avvägd stabiliseringspolitik utan också utbildning och forskning, långsikliga
investeringar, ett väl fungerande skattesystem som premierar arbete och
sparande osv. Många åtgärder vidtagna med dessa syften verkar först i eft perspekfiv
på 10-20 år.

Mot denna bakgrund kommer jag i det följande att redovisa
min syn på den ekonomiska politiken och den ekonomiska ulvecklingen pä
medellång sikt.

2 Långtidsutredningen 1987 och remissyttranden

I mars i år publicerades 1987 års långtidsutredning (LU
87). Den består av en huvudrapport (SOU 1987:3) och 27 bilagor. Huvudrapporten
har utarbetats inom finansdepartementets långsiktsenhet och är en
tjänstemanna-produkt. Bilagorna har en självständig ställning till
huvudrapporten.

Långtidsutredningen har remissbehandlats, och yttranden
har inkommit från sammanlagt 28 remissinstanser. 1 det följande sammanfallas
remissvaren i anslutning till en redogörelse för innehållet i
långtidsutredningen. En mer fullständig sammanfattning av remissvaren lämnas i
bilagan lill denna proposition.

Syfte, uppläggning och metod

Långtidsutredningen 1987 har till syfte alt ge underlag
för utformningen av den ekonomiska politiken. Analysen av den svenska ekonomin
genomförs i utredningen bl. a. rrred utgångspunkt frän några kvanlifierade
scenarion. Dessa tecknas i två lidsperspekfiv: 1987-1990 samt 1984-1995.
Därutöver analyseras i långtidsutredningen några funktionsproblem i den svenska
ekonomin relaterade till skattesystemet, den offentliga sektorn och arbetsmarknaden.
Avslutningsvis diskuteras några vidare aspekter på välfärden; inkomst- och
förmögenhetsfördelningen, den regionala utvecklingen och miljöproblemen.

LU 87 skiljer sig i ett anlal avseenden från sina
föregångare. Huvudrapporten är kortare och mera problemorienterad, den ekonometriska
analysen har tonals ned och de bilagor som behandlar specifika problem har en
lösare anknytning till huvudrapporten än i tidigare utredningar. Dessa
förändringar betraktas av remissinstanserna genomgående som positiva. Flera av
dem framhåller all en liknande arbetsmetod bör tillämpas även i fortsättningen.

Remissinslanserna understryker atl långtidsutredningen
fyller en viktig

funktion
genom alt studera och fästa uppmärksamheten på de långsiktiga Prop.
1987/88: 36 möjligheterna till och begränsningarna för en gynnsam ekonomisk
utveckling.

De ekonomisk-politiska målen och deras relation till det
allmänna välfärdsbegreppet diskuteras utförligt i LU 87. Målen är full
sysselsättning, hög lillväxl, fast penningvärde, jämn fördelning av levnadsstandarden,
regional balans och balans i utrikesbetalningarna. De fem förstnämnda målen
betecknas som övergripande. De är direkt relaterade lill medborgarnas välfärd,
dess utveckling och fördelning. Annorlunda förhåller det sig enligl utredningen
med målet om balans i utrikesbetalningarna. Delta är snarare en förutsättning
för atl det skall vara möjligl atl uppnå de övergripande målen. Detsamma
gäller även balans i slalens budget och en god vinstnivå i näringslivet. Deras
koppling till välfärden är indirekt och de bör därför i likhet med bytesbalansmålel
betraktas som intermediära, i den meningen att de behöver vara uppfyllda för
all det skall vara möjligt all uppnå de övergripande målen. Remissinstanserna
delar i stort denna syn, även om några remissinstanser menar atl frågor rörande
den regionala balansen, miljön och fördelningspolitiken genom denna uppläggning
blivit i viss mån åsidosatta.

De siffermässiga preciseringarna av den ekonomiska ulvecklingen
skall inte tolkas som prognoser. Precis som i de närmast föregående långtidsutredningarna
har de karaktären av kravkalkyler, dvs de är avsedda atl klargöra vad som i
olika avseenden krävs av den ekonomiska politiken och av ekonomins
funktionssätt för all det skall vara möjligl atl uppnå vissa
ekonomisk-politiska mål. Särskilt betonas i långtidsturedningens kravkalkyler
behovet av att åstadkomma en anpassning av pris- och lönestegringslakten till
den lakl som råder i vår omvärld.

Ett genomgående tema i remissyttrandena är alt man saknar
en analys av medlen för atl åstadkomma den i kravanalysen angivna ulvecklingen.
Flera remissinstanser anser vidare att långtidsutredningen borde ha kompletterat
sina kalkyler med en analys av alternativa utvecklingsvägar. Behovet av allernaliva
kalkyler motiveras med att den ulveckling som presenterats av LU — särskilt vad
avser pris- och löneslegringstaklen — anses bygga pä orealistiska bedömningar.
Några remissinstanser anser dessulom atl långtidsutredningen bör analysera
också etl längre lidsperspektiv (10-20 år).

Internationell bakgrund

Till grund för långtidsutredningens bedömningar av
utvecklingen i den svenska ekonomin ligger antaganden om en något lägre
produktionstillväxt i omvärlden än under de allra senasle åren. Även världshandeln
kommer därmed att öka något långsammare under de närmaste åren. Under
1990-talet antas emellertid en viss återhämtning ske; för perioden som helhet
förutses världshandeln öka med 4-5% per år i volym. Inflationen bedöms under
hela perioden fram till 1995 vara fortsatt låg (ca 3,5%).

Fullmäktige i riksbanken påpekar att den internationella
utvecklingen

naturligtvis kan komma att avvika från den av LU antagna. Som utgångs- 6

punkl för LU:s
kalkyler framstår enligt fullmäktiges mening ändock de Prop. 1987/88: 36 valda förulsällningarna
som väl avvägda. Man saknar dock (i likhet med Svenska Bänkföreningen) en
analys av effekterna för Sverige av den ökade integrationen av EG. Enligl
Sveriges Grossislförbund, Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges
Föreningsbankers Förbund talar mycket för all LU har vall ett väl optimistiskt
scenario för den framtida internationella ekonomiska utvecklingen.

Utredningen framhåller dock att antagandena om den inlernationella
utvecklingen kan kullkastas av många olika faktorer. Bakom den bild som
tecknats ligger bl. a. förutsättningen att de belydande finansiella obalanser
som i dag råder mellan Förenta staterna å ena sidan och Japan och delar av
Västeuropa ä den andra utjämnas.

Etl annat hot mol den skisserade utvecklingen utgör enligt
LU förhållandena på oljemarknaden. De bedömningar som gjorts innebär all
oljepriset ligger kvar på samma nominella nivå fram till år 1990 som ijanuari
1987 (18 dollar per fal) och att det därefter sker en viss uppgång fram till
1995, då priset anlas vara ca 27 dollar per fal. Om oljepriset skulle stiga
snabbare innebär det försämrade betingelser för den svenska ekonomin.

Kostnadsproblemen

Vilka problem som följer med en alllför snabb pris-och lönestegringstakl
åskådliggörs i de beräkningar långtidsutredningen gjort för perioden 1987-1990.
I detla perspekfiv tecknas två utvecklingsvägar för den svenska ekonomin. Den
första vägen innebär att ekonomin fortsätter atl röra sig mot balans.
Tillväxten under 1988 blir visserligen förhållandevis låg till följd av en
begränsad konjunkturnedgång i omvärlden, men framförallt på grund av den under
1986 och 1987 alltför höga pris- och löneslegringstaklen. Under 1989 och 1990
kan emellertid BNP-tillväxten åter öka, vilkel medför högre sysselsättning och
lägre arbetslöshet. Avgörande för all denna förbättring skall komma till stånd
är atl nelloexporten blir positiv och ger ett ökal bidrag lill lillväxlen.
Detta beror i sin tur huvudsakligen på hur relativpriserna på svenska produkter
utvecklas.

Av kalkylerna framgår alt om della s. k. balansallernativ
skall kunna förverkligas, är utrymmet för lönekoslnadsökningar inle större än 3
% per år under perioden 1988-1990. Detla är löneökningslal som är myckel låga,
historiskt sell. Det bör emellertid observeras all även inflationstaklen inom
landet förutses kunna bli myckel låg. Därmed blir del, trots de låga nominella
löneökningstalen, enligl långlidulredningen reallönehöjningar även under denna
period.

Landsorganisationen i Sverige liksom Tjänstemännens Centrcdorgani-salion
instämmer visserligen i alt lönekoslnadsökningarna i Sverige måsle ner i
omvärldens nivå. LO anför dock all eftersom de genomsnittliga löneökningarna i
konkurrentländerna inte kan förväntas bli 3%, kan delta enligt LO inte motivera
kravel i LU 87. Dessulom är 3 % mindre än hälflen av den lägsta ökning som
förekommit inom industrin de senaste tjugo åren.

För att belysa konsekvenserna av en pris- och löneökningstakt
enligt del

mönster som varit rådande historiskt har utredningen analyserat ytterliga- 7

re ett scenario. Pris- och lönestegringstakten framkommer
i detta fall ur beräkningar baserade på historiska samband och alltså inle som
krav pä utvecklingen. I övrigl är förutsättningarna i stort sell desamma. Beräkningarna
visar att BNP-tillväxten under 1988 då faller mycket kraftigt, och all
arbetslösheten ökar. Även under 1989 och 1990 blir tillväxten låg och arbelslösheten
hög med svens''.a mätt mätt.

Jämförelsen
med balansalternalivet framgår av tabell 1 som visar utvecklingen för vissa
nyckeltal i de båda alternativen. Del bör noteras, atl 'kalkylerna ulgår från
lägel i den svenska ekonomin så som detta tedde sig vintern 1987. Sedan dess
har vissa förändringar skett; så har exempelvis den offentliga sektorns
sparande förstärkts pålagligt. Jag ämnar återkomma såväl till skälen för delta
som lill hur del påverkar slutsatserna av analysen.

Prop. 1987/88:36

Tabell 1. Vissa nyckeltal 1988—1990 enligt
balansalternativet resp. alternativet med snabbare pris- och lönestegringstal

Procentuell
förändring från föregäende år

Balansalternativet

Alternativet
med snabbare pris- och lönestegringstakl

1988

1989

1990

1988
1989 1990

-11

-11

BNP-volym Timlönekostnad"
Konsumentpris'' Arbetslöshet=(%) Bytesbalans (miljarder kr, löpande priser)
Finansiellt sparande i offentlig sektor (miljarder kr, löpande priser)

1,8

2,1

2,5

0,9

0,8

1,0

3,0

3,0

3,0

5.8

5,8

5,1

2,7

1,9

1,6

5.0

4,5

4,1

2,5

2,5

2,4

2.7

3.2

3,7

-2

-12 -17

" Industrin

'' Implicit deflator för privat konsumtion

*" Siffrorna enligt den tidigare AKU-definitionen,
således Inte helt jämförbara med

den fr. o. m. 1987 redovisade AKU-serie,n

Finns det då inte skäl atl i alternativet med allt för
höga pris- och lönestegringslakler kompensera det slora eflerfrågeborlfallel
med hjälp av en mer expansiv finanspolitik och på så vis upprätthålla lillväxl
och sysselsättning? LU menar atl detla i praktiken inle är möjligl. Ekonomiska
problem som beror på försvagad konkurrenskraft och för snabb inflalion kan inle
botas med expansiv eflerfrågepolitik. Snarare riskerar de atl förvärras. Om del
inhemska eflerfrågeläget upprätthålls på konstlad väg försämras bytesbalansen
snabbt, vilkel sannolikl medför all en väsentligt högre räntenivå än dagens
krävs för atl försvara växelkursen. I sin lur medför della elt fall i
investeringarna, vilkel bromsar tillväxten på sikl.

Vidare tyder erfarenheten - frän :5åväl Sverige som
omvärlden - på att slora budgetunderskott genererar snabbare pris- och
lönestegringar. Alltså bidrar försöken all upprätthälla eflerfrågenivån via en
expansiv finanspolitik i en situation som denna till att permanenta den
alltför höga pris- och löneslegringslakten. Därmed undergrävs möjligheterna atl
nå en god ekonomisk tillväxt.

På kort sikt beror svenskt näringslivs förmåga alt
konkurrera på hemma- Prop. 1987/88: 36 och exportmarknaderna huvudsakligen
på hur kostnaderna utvecklas relativt omvärlden. På längre sikt finns det
emellertid enligl utredningen större möjligheter atl konkurrera med andra
medel, nya produkter, bättre kvalitet etc. TCO lägger i sitt remissvar stor vikl
vid detta.

Även i långtidsutredningens beräkningar i det längre
tidsperspektivet 1984—1995 framkommer emellertid ett krav på
relativprissänkningar för svensk export av bearbetade varor med ca 0,8% per år.
En orsak lill della är alt svensk industri förefaller tappa andelar pä
världsmarknaden; vid givna relativpriser växer den svenska exporten inte lika
snabbi som världsmarknaden.

Elt flertal faktorer kan enligl långtidsutredningen
förklara detta. Exempelvis har svensk export traditionellt skett till länder
vars impori vuxit långsammare än världsmarknaden i genomsnitt. Den svenska
industrin förefaller även ha haft en oförmånlig produktsammansältning.

Långtidsutredningen redovisar dock etl anlal studier av den
industriella ulvecklingen och handeln under senare år som ger en något annan
bild; svensk export förefaller ha genomgått en myckel snabb omvandling under de
senaste tio åren. Enligt utredningen går del emellertid inte att spåra denna
utveckling i de faktiska sambanden mellan den svenska exportutvecklingen,
relativpriserna och väridsmarknadens ulveckling. LO ifrågasätter dock de
utnyttjade sambanden just mot bakgrund av dessa studier.

Realekonomisk utveckling

Långtidsutredningens beräkningar visar att en tillväxt i
ekonomin som helhet på mellan 2 och 2,5% per år bör vara möjlig all uppnå vid
fullt resursutnyttjande. Denna tillväxt bärs under den kommande 10-årsperio-den
upp av bl.a. en lillväxl i anlalel arbetade limmar på 0,5% per år, vilken bl.a.
sammanhänger med alt befolkningen ökar i de åldersgrupper där
förvärvsfrekvensen normalt är som högst. Produktivitetsutvecklingen bedöms bara
bli marginellt snabbare än under de senasle 10- 15 åren, och väsentligt lägre
än under t. ex. 1960-talel.

FuUmäktige i riksbanken anser all en central fräga är
vilka faktorer som bestämmer den långsikfiga tillväxtens storlek och hur den
kan påverkas. Arbetskraftsulbudet påverkas bl. a. av skaUesystemet och
produktiviteten bestäms lill slor del av investeringar i human- och realkapital,
som i sin lur påverkas av skallesystemel och av hur väl arbets- och
kapitalmarknaden fungerar. Den diskussion av ekonomins funklionssäU som förs i LU
och i fiera av bilagorna bör i kommande utredningar integreras i bedömningen av
den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.

LO delar LU:s bedömning atl produktivitetsutvecklingen är
av central betydelse för möjligheterna alt förverkliga de ekonomisk-politiska
målen. Även TCO diskuterar i sill remissvar produktivitetens utveckling. Enligt
TCO är LU:s bedömning av den möjliga produktivitetstillväxten alllför
försiktig.

Tillväxten i balansalternalivet förulsäfter en betydande
kapitalbildning.

Utvecklingen under 1985 och 1986 - då konsumlionen var drivande i 9

lillväxlförioppel
- måste alltså vridas i riktning mol elt ökal sparande. Del

är särskilt inom industrin som investeringsverksamheten
behöver öka. Prop. 1987/88:36 Delta sammanhänger med strävandena att skapa
balans i utrikeshandeln. Endasl om industrin byggs ul är del möjligt all skapa ell
varaktigt överskott i bytesbalansen. En förnyelse av produktionsapparaten och
tekniken är också nödvändig om de kvalitativa aspekterna i välfärden - såsom en
bättre miljö — skall kunna förverkligas.

För alt den nödvändiga invesleringsutvecklingen - ca 3,5 %
per år inom näringslivet - skall komma lill stärd krävs del alt företagen
förväntar sig en god framtida vinstnivå. I beräkningarna har vinstnivån
förutsatts vara marginellt lägre än 1984. Denna vinstnivå har bedömts vara
tillräcklig för att ge en avkastning på invesleringar i industrin som är tillfredsslällande
i förhållande till alternativa placeringar i finansiella tillgångar.

Den tekniska utvecklingens och därmed de immateriella
investeringarnas roll för ekonomisk tillväxt las upp av bl. a. styrelsen för
teknisk utveckling (STU) som menar all de immateriella invesleringarna måste
tillmätas en allt större betydelse när del gäller industrins förmåga att
upprätthålla och öka sin konkurrenskraft. Del kan därför diskuteras om den typ
av makromodeller som använts i LU är tillräckliga för en bedömning av de
nödvändiga villkoren för industrins utveckling. Länsstyrelsen i Stockholms län
efterlyser en mer genomgripande diskussion om utbildningens belydelse för den
framtida utvecklingen.

Även vid den ökade investeringsverksamhet
långtidsutredningen räknar med beräknas den privata konsumtionen kunna stiga
med mellan 2 och 2,5 % per år. Detta är lägre än under de senaste åren, men
väsentligt högre än under 1970-lalel och de tidiga åren på 1980-talel.

En förklaring lill alt utrymmet för privat konsumtion blir
så pass slort är atl den offentliga konsumtionen förutsatts öka långsammare än
under 1960-och 1970-talen. Under perioden 1984-1995 är den fömtsätta genomsnittliga
årliga offentliga konsumtionsökningslakten 0,8% (staten -0,5% och kommunerna
-1-1,2% per år). Dessa utvecklingstakter överensstämmer i stort sett med vad
som angivils i de senaste årens finansplaner.

Långtidsutredningens kalkyl för försörjningsbalansens
olika poster framgår av tabell 2.

Tabell 2. Försörjningsbalansens utveckling 1984—1995

1980 års priser

Miljarder

Åriig procentuell

kr

förändring

1984

1984-

1986-

1995

1995

561,9

2,2

2,3

169,3

3,9

3,5

731,2

2,7

2,6

270,6

2,6

2,4

163,1

0,8

0,6

105,9

3,1

3,1

16,7

4,7

4,3

-3,7

195,2

3,6

3,9

731,2

2,7

2,6

BNP Import

Tillgång

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

därav:
Industrin

Lagerförändring

Export 195,2 3,6 3,9 10

Användning

Huvudskälet till atl
utredningen räknar med en dämpad lillväxl för Prop. 1987/88: 36 offentlig
konsumtion är att det finansiella sparandel i den offentliga sektorn mäste öka,
annars blir det totala finansiella sparandet i hela ekonomin inte tillräckligt
stort för alt finansiera nödvändiga invesleringar med bibehållen balans i ulrikesbetalningarna.
Samlidigl har långtidsutredningen utgått ifrån all delta inte sker genom all skaitelrycket
höjs.

Trots
all den offentliga konsumtionens tillväxt dämpas kommer den offentliga sektorns
andel av del totala anlalet sysselsatta atl vara lika hög år 1995 som idag.
Inte heller beräknas den offentliga produktionens andel av BNP minska. Det senare
beror på alt kostnaden för offentliga tjänster ökar snabbare än för övriga
varor och tjänster.

Svenska
kommunförbundets styrelse anser alt utredningens fördelning mellan privat och
offentlig konsumtion på sikl kan leda till stora svårigheter all klara nya
krav på den offentliga sektorn och samtidigt bibehålla den offentliga sektorns
generella karaklär. Liknande synpunkter framförs av TCO. Mycket tyder enligt
kommunförbundet också på alt den allmänna opinionen prioriterar t.ex. sjukvård,
omsorg och kollekliva transporter högt.

Landstingsförbiatdets
styrelse är av den meningen att hälso- och sjukvärdens resurser måsle öka i minsl
samma lakl som samhällets totala resurser beroende på bl. a. ett stigande anlal
myckel gamla personer, nya sjukdomar såsom AIDS, nya möjligheter att effektivt
hjälpa allt fler samt ökade anspråk på all få bibehålla en anständig
levnadsnivå även vid svår sjukdom.

Landstingsförbundets
styrelse framhåller dock i likhet med bl. a. Centralorganisationen SACO/SR atl
man delar utredningens uppfattning att skattetrycket inte bör öka. Det är
enligt både landstingsförbundet och SACO/SR angeläget att skapa fömlsällningar
för reallöneökningar och därmed privat konsumtion efter de gångna åren med
sänkta reallöner för stora delar av löntagarkollektivet.

Enligl
Sveriges Grossistförbund och Sveriges Köpmannaförbund förefaller det finnas belydande
risk för all LU:s bedömning av den offentliga konsumtionens ökningstakt är en
form av önsketänkande. Dämpas inle den offentliga konsumtionslillväxlen i
avsedd omfattning talar myckel för att detta går ut över den privata
konsumtionens ökningstakt.

I
långtidsutredningens kalkyler sker en fortsatt stark produklionslillväxl för
både verkstadsindustrin och den kemiska industrin samt för den privata tjänstesektorn.
Även för byggnadsverksamheten beräknas produktionsutvecklingen bli relativt
snabb. Inom den privala tjänsteseklorn finns dessutom anledning att vänta en
påtaglig lillväxl av sysselsällningen. Andra delar av näringslivet minskar sin
vikt i den svenska näringsstrukturen både i produktions- och
sysselsättningstermer. Dit hör jordbmket, delarav de s. k. basindustrierna
(gruvor, stål- och skogsindustri), lekoindustrin och varven. Inom den privata
tjänstesektorn fortsätter de hushållsinriktade tjänsterna att minska i relativ
betydelse.

I
huvuddrag innebär den branschvisa strukturomvandling som följer av

långtidsutredningens kalkyler därmed en förlängning av de tendenser som

rätt de senaste tio åren. Bakom den relativt måttliga förändringen på 11

branschnivå
döljer sig dock med all sannolikhet en omfattande omvandling Prop. 1987/88:
36 inom delbranscher och enskilda företag i fråga om produktionsteknik,
produktsortiment och marknadsinriktning. För många anställda kommer
arbetsuppgifterna alt skifta karaktär. Denna ulveckling kommer enligt
utredningen all ställa slora krav på nexibililet och förnyelseförmäga.

Finansiell utveckling

Det resonemang om den finansiella ulvecklingen som
långtidsutredningen för tar sin utgångspunkt i behovet atl finansiera en
fortsatt ulbyggnad av främsl industrin. Della torde medföra en viss nedgång) de
icke-finansiella förelagens finansiella sparande. Samlidigl förväntas, bl. a. till
följd av de fallande realräntorna, en viss nedgång ske även i de finansiella
företagens sparande.

Däremot förefaller en uppgång av hushållens finansiella
sparande möjlig mot bakgrund av den goda inkomstutveckling som är en del i den
tecknade vägen mol balans. Denna förbättring av hushållens finansiella sparande
är emellertid inte tillräckligt slor. Även en minskning av del offentliga
sparandeunderskottet torde därmed krävas om det totala finansiella sparandel i
ekonomin skall bli positivt.

Fullmäktige i riksgäldskonloret understryker att del
totala finansiella sparandel i ekonomin bör vara posifivt; del finns inle några
goda skäl lill varför ett av världens mest avancerade industriländer uppträder
som net-tolånlagare på de internationella kapitalmarknaderna under en läng
följd av år. Än mer anmärkningsvärt är det, enligt fullmäktige, att Sveriges
utlands-skuldsättning i princip har använts för konsumtion i stället för
investeringar.

Fullmäktige i riksbanken och riksgäldskonloret anser all
den av LU förutsatta ökningen av hushållens sparande är osäker. Riksbanken framhåller
all ökade lånemöjligheter kan tänkas sänka sparbenägenheten och främja konsumlionen.
Elt annal skäl till varför man skulle kunna räkna med en fortsatt låg sparkvot
är enligt fullmäktige att kalkylerna bygger på antagandet atl dagens höga
realränta halveras fram lill 1995.

Sveriges Föreningsbankers Förbund menar all ambitionen att
förbättra den offentlig sektorns sparande är vällovlig, men atl den inle får
drivas så långl atl allt nysparande läggs i offentlig regi. Svenska
Bankföreningen anser alt sparandel måste beskallas betydligt mildare än vad som
nu är fallet för atl hushållens sparkvot skall kunna öka.

Långtidsutredningens beräkningar av sparandeulvecklingen
inom den offentliga sektorn genomförs under reslriklionen att skatlelryckel
(mätt som de samlade skatternas och avgifternas andel av BNP) inte skall stiga.
Motivet för denna restriktion är bedömningen atl en höjning av skalletrycket
skulle medföra negativa effekter på samhällsekonomin, effekter som gör det
svårare all uppnå andra för den ekonomiska politiken centrala mål.

De offentliga transfereringarna skrivs i princip fram
efter den förväntade befolknings- och inkomstulvecklingen saml efter exislerande
regler för

12

utbetalningar.
Samtidigt har den offentliga konsumtionslillväxlen antagits Prop. 1987/88:
36 bli långsammare än under 1960- och 1970-lalen.

Under ovan givna befingelser - elt oförändrat skalletryck
och en dämpad utgiftsökningslakl — beräknas en kontinuerlig förbättring av den
offentliga sektorns sparande kunna ske fram till 1995. Denna förbättring har
av utredningen bedömts medföra etl såpass högt finansiellt sparande i ekonomin
som helhet alt nödvändiga investeringar skall kunna finansieras med inhemskt
sparande.

Det finns emellertid enligl utredningen oroande drag även
i denna finansiella utveckling. Etl — som utredningen lyfter fram - rör
socialförsäkringssektorns finansiella sparande. Vid nuvarande nivä på
socialförsäkringsavgifterna (inkl. av regeringen föreslagna höjningar under
1988) försämras del finansiella sparandel snabbt under den kommande
tioårsperioden. Detla är en orsak lill atl statens budgetunderskott - vid
oförändrade ATP-avgifter - måsle minskas, elimineras och så småningom vändas i
ett växande överskott för all den samlade offentliga sektorns finansiella sparande
skall kunna förbättras.

Alt sparandet i socialförsäkringssektorn försämras beror
bl. a. på att avgifterna till ATP-systemet inte ökar i samma takt som tidigare,
men framförallt på all pensionsutbelalningarna ökar. Detla är dessulom en
utveckling som tenderar att bli allt mer akut framåt 2000-lalet.

Enligl fullmäkliges i riksgäldskonloret mening illustreras
problemen i ATP-syslemet på ell förtjänstfullt sätt i LU:s analys. Fullmäktige
tillsammans med styrelserna för allmänna pensionsfonden ställer sig dock tveksam
till fördelningen av den offentliga sektorns sparande mellan staten och
socialförsäkringssektorn. LU:s kalkyl bör i detta avseende betraktas som etl beräkningstekniskt
och pedagogiskt exempel snarare än ell uttryck för en välavvägd strategi.

AP-fonden är enligt styrelserna för allmänna
pensionsfonden avsedd som en buffert och kan därför tillåtas variera. Den slorlek
fonden bör ha med hänsyn lill buffertfunklionen kan diskuteras, men huvudsaken
är enligl fondstyrelserna atl den långsiktigt stabiliseras vid en målsätt nivå.

Enligl fondstyrelserna behöver inte ATP-systemets växande
finansieringsproblem innebära alt del totala skatte- eller avgiftsuttaget
måste skärpas under den närmaste lO-årsperioden. Mot bakgrund av de minskade
resursanspråken inom folkpensionens område bör del finnas möjligheter atl
överföra delar av folkpensionsavgifien (f n. 9,45 % av lönesumman) lill ATP.
Höjningen av ATP-avgiften skulle balanseras av lika stora sänkningar av
folkpensionsavgiften.

Liknande synpunkter framförs även av riksförsäkringsverket
och Tjänstemännens Centralorganisation. Hela pensionssystemet, inkl.
folkpensioneringen, bör enligt TCO behandlas som ett
pensionsförsäkringssystem. Det finns därför enligt TCO:s uppfattning anledning atl
diskutera om inte hela det offentliga pensionsförsäkringssystemet bör betraktas
fristående från den offentliga sektorn på samma säll som skett för
bostadsfinansieringen.

13

utvecklingen på
kreditmarknaden Prop. 1987/88: 36

Den
finansiella bild som framkommer ur långtidsutredningens balansallernativ
innebär en återgång fill ell mera normall mönster på kredilmarknaden.
Hushållens finansiella sparande blir åler positivt. I de icke-finansiella
förelagen uppkommer sparandeunderskotl, i lakl med den ökande investeringsverksamheten.
Den snabba uppgången i de finansiella företagens sparande dämpas. Samtidigt
får den offentliga sektorn ell överskott i sparandel.

Detla
bör enligt utredningen bidra till en lugnare ulveckling på kredilmarknaden än
under de gångna tio åren. En ökad läneverksamhel från företagssektorn kan
förutses samtidigt som statens behov av nyuppläning så småningom upphör.
Fortfarande finns det dock en mycket stor statsskuld som skall omsättas.
Staten kan därför genom förändringar i sammansättningen av sin skuldportfölj
utöva etl slort infiytande på kredilmarknaden och på avkaslningsrelalionerna
mellan olika kreditinstrument.

Om
utvecklingen följer de utstakade banorna bör enligt utredningen även
penningpolitiken underiättas. Det blir bl.a. lällare all finansiera slatens
underskott ulan atl penningmängden ökar. Räntenivån inom landet borde också
kunna bli lägre, som en konsekvens av den fallande inflation som är en
huvudingrediens i den balanserade utvecklingsvägen och av de stabila
överskotten i betalningarna rned utlandet.

Fullmäktige
i riksgäldskonloret understryker osäkerheten i utredningens prognos över slalens
netloupplånmgsbehov. Även om slalsfinanserna trendmässigl förbättras kan det
bli stora svängningar av konjunkturella orsaker. Vidare bör enligl fullmäkliges
mening slalsupplåningen även fortsättningsvis ha sin bas i penning- och
obligationsmarknaden. Del är därför angeläget att dessa marknader utvecklas och
blir så effektiva som möjligt. Det sänker upplåningskoslnaderna.

Styrelserna
för aUmänna pensionsfonden anser atl LU kan ha underskattat både det
kollektiva och det privata försäkringssparandet oCh därmed institutens
placeringskapacitet. Om så är fallet är den diskussion långtidsutredningen för
felaktig när del gäller riskerna för att fillflödet av långfristigt kapital kan
bli för litet.

Samma
problemalik diskuteras av Sveriges Föreningsbankers Förbund. Det säkraste
sättet att öka utbudet av långa krediter skulle enligt förbundets mening vara atl
släppa in ulländska placerare genom alt slopa valutaregleringen. Motsvarande
synpunkt framförs av bl. a. Svenska Arbetsgivareföreningen.

Skatterna
och samhällsekonomin

I
långtidsutredningen belyses dels skattesystemets effekter på arbetsutbudet,
dels några olika aspekter på kapitalbeskattningen. När del gäller den första
frågeställningen finns del både skäl som talar för och skäl som talar mot att
skatte- och Iransfereringssystemet som helhet kan länkas ha minskat
arbetsutbudet. Etl exempel pä en åtgärd som sannolikt har bidragit lill

ell
ökat arbetsutbud är särbeskattningens införande.

14

En annan fråga är emellertid enligt utredningen hur
marginella föränd- Prop. 1987/88: 36 ringar i inkomstbeskattningen kan
tänkas påverka arbetsutbudet. I en bilaga till långtidsutredningen belyses
denna frågeställning. Studien pekar på att en sänkning av marginalskatlesatsen
kan medföra betydande positiva effekter på arbetsutbudet.

Sammanfatlningsvis konstaterar utredningen all ell
skattetryck på den rådande nivån visserligen är förenat med samhällsekonomiska
kostnader, men atl del med den givna uppgiften all förslärka det offentliga
sparandel för närvarande synes svårt all sänka skattetrycket. Della är etl skäl
till all långtidsutredningen valt alt i sina bedömningar av den övergripande
ekonomiska utvecklingen utgå ifrån ett oförändrat skattetryck.

Vissa negativa effekter av etl högt skattetryck kan
emellertid enligl utredningen motverkas genom all skatteuttaget omfördelas..En
sänkning av marginalskatterna i inkomstbeskattningen, finansierad med högre mervärdeskatt
eller med minskade avdrag, skulle exempelvis lindra de negativa effekterna på
arbetsutbudet. Även när del gäller kapitalbeskattningen kan förändringar göras
som lindrar de negativa effekterna. Skattebaserna i företagen kan breddas och
förenklingar göras.

Flera av remissinstanserna, bl. a. Kooperativa Förbundet,
Sveriges Föreningsbankers Förbund och Småförelagens Riksorganisation, är
positiva till att skatterna lyfts fram i LU och delar uppfattningen att ett
högt skattetryck är förenat med negativa effekter på samhällsekonomin.

Såväl Landsorganisationen som Tjänstemännens
Centralorganisation menar dock att utredningen drar alllför tvärsäkra
slutsatser om sambandet mellan marginalskatter och arbetsutbud. TCO delar dock
långtidsutredningens uppfattning alt positiva effekter kan nås genom en
breddad skattebas.

Sveriges Industriförbund och Svenska Arbeisgtvareföreiungen
beklagar all de empiriska resultat om skallers effekter på samhällsekonomin som
redovisas i långtidsutredningen inle utnyttjats i den kvantitativa analysen.
SAF gör även ell eget försök atl med hjälp av föreningens makromodell kvantifiera
effekterna fram till 1990 av en reformering av inkomst- och förelagsbeskaltningen.
Resultatet blir bl.a. en högre tillväxt och sysselsättning.

Produktiviteten i den offentliga sektorn

Den offentliga sektorn sysselsätter ca 30% av
arbetskraften. Mot denna bakgrund säger det sig självt alt produktiviteten i
den offentliga verksamhelen är väsentlig för välfärdsulvecklingen. Under
senare år har ett större projekt genomförts av expertgruppen för studier av
offentlig ekonomi (ESO) med syftet all ulveckla metoder för beräkning av
produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor. De genomförda studierna lyder
på en produk-tivrtetsnedgång för hela den offentliga sektorn pä ca 1,5% per år
1970-1980.

Att en rad invändningar har riktats mot ESO:s produktiviietsmätningar
framgår av långtidsutredningen. Kritiken har huvudsakligen gått ut pä alt
studierna inte på etl rimligt sätt har beaktat kvalitetsutvecklingen. Social-

styrelsen
varnar för de risker som är förknippade med alt alltför ensidigt Prop.
1987/88: 36 bedöma utvecklingen inom den offenfiiga sektorn efter enkla produktivi-lelsmåtl.
Enligt skolöverstyrelsen har de försök som hittills gjorts för atl bestämma
utbildningsväsendets produktivitet varil föga övertygande.

Långtidsutredningen menar aU del är viktigt atl förbättra produkfiviteten
i den offentliga sektorn. I några bilagor presenteras eU antal olika förslag fill
förändrade organisationsformer. Särskilt myckel empiriska belägg om de nya
organisationsformernas effekter finns inle. Långtidsutredningen framhåller samlidigl
atl del enda sättet atl få kunskap om huruvida de kan leda lill ökad
produktivitet eller ej är att prova och utvärdera dem.

Statskontoret anser all kunskap om produklivitelsulvecklingen
är av intresse dels för makroekonomiska analyser, dels för styrning och uppföljning
av offentlig verksamhel. Snävt: ekonomiska kriterier är dock inte de enda som
bör användas för alt följa upp den offentliga tjänsteproduktionen ulan dessa
bör enligl statskontorets mening kompletteras med fördelningspolitiska
kriterier.

Erfarenheterna frän den statliga sektorn visar all en
stram och återhållsam resurstilldelning är den kanske viktigaste
förutsättningen för all myndigheterna skall ägna produktivilersfrågorna
tillräcklig uppmärksamhet. Det är också statskontorets erfarenhet alt dét är särskill
svårt all rationalisera - och därmed upprätthålla en tillfredställande
produktivitetsutveckling - i verksamheler som är politiskt högt prioriterade
och som ges möjlighel lill en snabbare lillväxl än andra. Utifrån den
erfarenheten är del särskilt viktigt atl uppmärksamma hur en fortsatt ulbyggnad
av t. ex. vård och omsorg kan förenas med en målmedveten strävan att
upprätthålla en rimlig produktivitetsutveckling.

Statskontoret instämmer i LU:s bedömning att del finns
skäl att pröva nya styr- och organisationsformer i offentlig verksamhet för att
pä så vis skaffa sig kunskap om dess effekter. Koopercaiva Förbundet har samma
uppfattning och framhåller all kooperativ i delta sammanhang kan vara ell
alternativ.

Arbetsmarknadens funktionssätt

Arbetsmarknadens funktionssätt är på många vis avgörande
för de bedömningar av den ekonomiska ulvecklingen som långtidsutredningen har
gjort. Uppenbart är atl förutsättningarna för atl åsladkomma en anpassning av lönekostnadsulvecklingen
till den i omvärlden i hög grad sammanhänger med hur arbetsmarknaden fungerar.
Om det exempelvis råder slora obalanser på arbetsmarknaden, så alt det är brisl
pä arbetskraft inom vissa regioner, sektorer eller yrkesgrupper kan detta
förväntas vara lönedrivande.

Även för möjligheterna all realisera den beräknade
ekonomiska tillväx

ten är arbetsmarknadens funktionssätt avgörande. Ur långtidsutred

ningens kalkyler framkommer en förskjutning av branschmönstret i rikl

ning mol dels Ijänslenäringarna, dels de delar av industrin som förefaller

ha en tekniskt förhållandevis sofistikerad produktion. Endast om del är

möjligt att rekrytera arbetskraft till dessa sektorer kan den beräknade 16

tillväxten
uppnås. Även den regionala utvecklingen mynnar ut i belydande Prop.
1987/88: 36 anpassningskrav; antalet sysselsättningstillfällen växer väsentligt
snabbare i vissa regioner än i andra.

Möjligheten atl minska arbetslösheten sammanhänger också
den i hög grad med arbetsmarknadens funktionssätt. Del krävs nämligen att en
snabb anpassning sker, så atl exislerande lediga platser fylls och arbetslösa
eller personer som nyligen har trätt in i arbetskraften får elt arbete. För all
denna "matchning" skall fungera krävs det både en geografisk, sekloriell
och yrkesmässig rörlighet.

Mol denna bakgrund framhåller utredningen all del är
väsentligt atl noga studera de varningssignaler som lyder pä atl
arbetsmarknadens funkfionssätt har försämrals. Brisl på vissa typer av
arbetskraft, främst med mer specialiserade utbildningar, har observerats.
Samtidigt ökar problemen på arbetsmarknaden både för äldre arbetskraft och för
ungdomar. Det förefaller också finnas tendenser lill en ökad segmentering på
arbetsmarknaden i den meningen alt arbetslöshetsperioderna trendmässigt blivit
längre. Det finns dessutom belydande skillnader i arbelslösheten mellan olika
regioner.

Enligl utredningen kan del för alt åtgärda dessa problem
krävas en förbättring av utbildningssystemet. Inte minst förefaller det vara
väsentligt all nå ul till medelålders och äldre, som annars riskerar alt hamna
på efterkälken i den snabba tekniska ulveckling som sker. Samlidigl behöver
klyftan mellan skola och arbete bryggas över för all underiätta ungdomars inlräde
på arbetsmarknaden.

I detta synsätt förefaller arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
instämma. Styrelsen framhåller att del är viktigt atl väntetiderna på
arbetsmarknaden förkortas. Problemen på arbetsmarknaden hänger enligl AMS i hög
grad samman med den ökade specialiseringen i yrkeslivet. Dessulom har kraven på
de sökandes kvalifikationer skärpts under 1980-lalet. Det finns enligt AMS inga
tecken på all de hittillsvarande tendenserna på arbetsmarknaden skall brytas
under de närmaste åren, snarare förslärkas. Slutligen menar AMS alt trögheler
i dagens utbildningssystem med all sannolikhet förklarar en viss del av matchningsproblemen
på arbetsmarknaden.

Tjänstemännens Centralorganisation menar alt bristen på
arbetskraft inom vissa yrkesområden inte enbart kan lösas genom relativa
löneökningar inom bristyrkesområden. Rekryteringen till de aktuella yrkena kan
endast påverkas på lång sikl. På kort sikt ökar inte tillgången på utbildad
arbetskraft. I stäjlet kommer löneökningarna alt spridas lill andra yrkesområden
och bidra till en stegring av den allmänna löneökningstakten.

Sett i della perspektiv finner TCO åtgärder för att sätta ell
tak för löneökningarna inom den statliga sektorn svårförklariiga. Den
offentliga arbetsmarknaden är inte isolerad från den privata. Om de offentliga
arbetsgivarna inle kan erbjuda löner och anställningsförhållanden som är
likvärdiga med den privata sektorns sä kommer de atl få allt svårare alt
rekrytera och behålla utbildad och kompetent arbetskraft.

17

2 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 36

Vidare
aspekter på välfärden Prop. 1987/88:36

Långtidsutredningens kalkylmodeller är främst inriktade på
atl belysa länkbara utvecklingsvägar för atl uppnå vissa, relativt entydigt kvantifierbara
makroekonomiska mål som hög tillväxt, låg arbetslöshet, låg inflation och
balans i utrikeshandeln. Den ekonomiska politikens mäl är emellertid vidare än
så, och omfallar även en jämn fördelning av levnadsstandarden samt regional
balans. Målet en god miljö ingår visserligen inte bland de traditionella
ekonomisk-politiska målen, men är ändå av central betydelse för välfärden och
har därför behandlats av utredningen.

Inom långtidsutredningens ram har del inle varit möjligt
all studera konsekvenserna för inkomst- ochförmögenhetsuivecklingen av de makroekonomiska
scenarion som redovisats. Sett i elt internationellt perspektiv har Sverige en
mycket jämn inkomstfördelning. Tillgängliga dala för de senasle åren lyder enligl
utredningen på att utvecklingen mot minskade inkomstskillnader bromsats upp.
Däremot finns inga klara indikationer på all inkomstskillnaderna generellt sett
skulle ha ökal. Del finns dock tecken på atl vissa grupper, främst ungdomar men
även andra lågutbildade, tenderat atl halka efter i inkomstulvecklingen, detla
i första hand som en följd av deras svaga ställning på arbetsmarknaden.

Sverige har ocksä en inlernationelll sett jämn
förmögenhetsfördelning. Förändringarna i förmögenhelsfördelningen förefaller
följa i slorl sett samma mönster som för inkomstfördelningen - under senare år
har enligt utredningen troligen ingen ökad utjämning ägt rum. Tvärtom finns del
tecken som tyder på att förmögenhetsskillnaderna skulle ha ökat under senare
delen av 1970-talet och börian på 1980-talel. Dalaunderlaget på detla område är
emellertid bristfälligt. En viktig faktor i detta sammanhang är den höga
inflationstakten, som tillsammans med etl nominellt skattesystem har gjort belydande
kapitalvinster möjliga på bl. a. bostadsmarknaden. En annan faktor är den
snabba aktieprisslegringen under 1980-lalel -en följd främsl av högre vinster i
industrin, vilka i sin lur varit nödvändiga för atl öka invesleringarna.

Den regionala ulvecklingen har under senare år präglats av
en snabb lillväxl för Stockholm och ett antal universitetsorter. En pådrivande
faktor i denna process är den privata tjänstesektorns expansion.

De konsekvenskalkyler som gjorts på grundval av
långtidsutredningens utvecklingsbild pekar på att dessa tendenser kommer att
bestå även framöver. Samtidigt öppnas också nya möjligheter lill en positiv
regional ulveckling, bl.a. genom de nya produktionsvillkor som ulvecklingen på
informationsteknologins område skapar. Åtgärder för all förbättra infrastruktur,
utbildningsmöjligheter, teknikspridning och nyföretagande torde bli allt mer
centrala för regionalpolitiken i framliden.

Den ekonomiska tillväxten ställs ofta i motsats lill målet
god miljö. Den motsättningen är enligt långtidsutredningen reell i så motto att
produktions- och konsumtionslillväxlen historiskt inneburit en i många fall
påtagligt negaliv påverkan på miljön. Samtidigt är det uppenbart alt den ekonomiska
tillväxten kan ha mycket olika verkningar på miljön, beroende på hur
produktionen organiseras och på vilken produktionsteknik som an-

18

vänds. Man bör dessulom komma ihåg alt ekonomisk lillväxl
också kan Prop. 1987/88: 36 innebära ökade resurser för atl skydda miljön.

Långtidsutredningens scenario resulterar i en snabb lillväxl
för Ijänsle-näringar och förädlingsindustri, verksamheter som generellt sett är
jämförelsevis skonsamma visavi den yttre miljön. Delta talar för atl den fillkommande
miljöbelastningen skulle kunna bli relativt målllig under 1990-talet. För
motsatsen talar möjligen den förhållandevis snabba tillväxten i privat konsumtion,
vilken bl. a. kan länkas la sig ullryck i elt ökat resande med bil. Dessulom
finns slora miljöproblem som ackumulerats under lång lid, samlidigl som nya,
hittills okända problem kommer fram. Tillsammans med del faktum atl flera
vikliga problem - bl. a. försurningen - är av utpräglat inlernationell
karaktär, talar detla enligl utredningen för att miljöproblemen kommer atl
kräva slor uppmärksamhet i framliden.

Enligt socialstyrelsen finns del anledning lill viss
tveksamhet när det gäller möjligheterna atl inom LU:s ramar tillgodose kraven
pä jämn fördelning av levnadsstandarden och regional balans. Enligt styrelsens
uppfattning kan det finnas risk för alt del resursutrymme som utredningen
tilldelar socialsektorn inte ger möjlighet att tillgodose berättigade krav på
en rimlig andel av den samlade samhällsekonomiska lillväxlen för vissa svaga
grupper. Vidare kan enligt styrelsen redan nu konstaleras allvarliga välfärds-mässiga
konsekvenser av regionala obalanser och dessa kan enligl styrelsens bedömning
komma atl förslärkas av den ekonomiska politik som LU förordar.

Flera andra remissinstanser t. ex. Tjänstemännens
Centralorganisation, Kooperativa Förbundet och Lantbrukarnas Riksförbund
uttrycker liknande uppfattningar. För alt motverka de inneboende tendenser mot
regional obalans som finns i utredningens scenarion krävs en mer aktiv
regionalpolitik.

Landstingsförbundets styrelse anser alt del i fidsperspektivet
fram till 1995 är nödvändigt atl mer förutsättningslöst pröva vissa
grundläggande fördelnings- och rättvisefrågor. Exempel pä sädana viktiga frågor
för människors välfärd gäller förebyggande av ohälsa och tillgång till en god
sjukvård, en rällvis lön i yrken som domineras av män respektive kvinnor saml
en regionalpolitisk balans där arbeten, bosläder, vård, kommunikationer och
service kan utvecklas i enlighet med människors behov och önskningar. Enligt
styrelsens mening lämnar långtidsutredningens snäva perspektiv föga underlag
för ställningstaganden lill dessa frågor.

3 Ekonomisk politik för välfärd och samhällsekonomisk
balans

Den ekonomiska politikens mål

Den ekonomiska politikens yttersta syfte är att bidra till
all ge medborgar

na en hög välfärd. I delta ingår en rad olika uppgifter. Riksdagen har i olika

sammanhang preciserat målen för den ekonomiska politiken. De är full

sysselsättning, hög lillväxl, fasl penningvärde, jämn fördelning av lev- 19

nadsslandarden,
regional balans och balans i utrikesbetalningarna. LU 84 Prop. 1987/88: 36
valde dessulom all arbeta med ytterligare två mål: Stabila statsfinanser och en
god vinstnivå.

I 1987 års långtidsutredning förs elt resonemang om
relationen mellan de olika målen för den ekonomiska politiken. Innebörden av
resonemanget är atl vissa mål — full sysselsättning, hög lillväxl,
prisstabilitet, jämn fördelning och regional balans - är övergripande i den
meningen alt de direkt kan relateras lill medborgarnas välfärd. Andra mål.
såsom balans i utrikesbetalningarna, stabila statsfinanser och en god
vinstnivå, benämns däremot av långtidsutredningen intermediära. Tanken är att
de inte har ett värde i sig men atl de lika fullt måsle vara uppfyllda,
åtminstone sett över en längre tidsperiod, för alt de övergripande målen skall
kunna näs.

Jag har inget att invända mol dessa resonemang men vill
betona att skillnaden mellan "övergripande" och
"intermediära" mäl inle fär lolkas som alt den förstnämnda kategorin
bör prioriteras framför den senare i den ekonomiska politiken. De intermediära
målen kan ses som restriktioner, som måsle vara uppfyllda för atl de
övergripande målen skall kunna nås. Därför är det nödvändigt att paralleilll la
hänsyn lill samtliga ovan nämnda mäl.

För egen del vill jag särskilt framhålla den fulla
sysselsättningen. Målet om full sysselsättning innebär all varje människa som
vill arbeta skall ha rätl lill elt meningsfullt arbete. Om något skall sägas
vara den ekonomiska politikens huvuduppgift är det att pressa tillbaka arbelslösheten
och alt göra del på elt sådant sätl all sysselsättningen tryggas också på
längre sikt. För all klara delta krävs oundgängligen en god och stabil ekonomisk
tillväxt.

Också målen om en jämn fördelning av levnadsstandarden och
regional balans tillmäts den allra största betydelse av regeringen. Enligt min
uppfattning är den viktigaste fördelningspolitiska insats regeringen kan göra
all driva en ekonomisk politik som leder till full sysselsättning och stabila
priser. Den ekonomiska politik som för närvarande bedrivs är därför i sig ett
stöd för strävandena lill utjämning.

Samtidigt kan emellertid en politik för alt sanera en
ekonomi i kris otvivelaktigt skapa vissa fördelningspolitiska spänningar.
Strävan att stimulera den konkurrensutsatta sektorn och alt sanera
statsfinanserna medför all den offentliga sektorns tillväxt blir lägre än
tidigare. Vinsterna i den konkurrensutsatta delen av näringslivel har ökat
under 1980-talel och mäste vara höga även framgent för alt den nödvändiga
expansionen skall kunna komma till stånd.

Del är min bestämda uppfattning atl en hög och stabil
vinstnivå förutsät

ter en fördelningspolitik, som sprider tillväxtens frukter - liksom de

bördor krispolitiken på kort sikl förutsätter - rättvist. Etl centralt moment

i den politik som förts av denna regering har därför varit alt komplettera

slabiliseringspoliliken med fördelnirigspoliliska ingrepp, vilkas syfte är alt

bördorna skall fördelas efter bärkraft. I della syfte har bl.a. realisa

lionsvinslbeskallningen pä aktier skärpts, en omsättningsskatt pä aktie

handel har införts och löntagarfonder och förnyelsefonder har införts för

all påverka vinsternas användning. 20

Det är också regeringens fasla ambition att bevara del
sociala trygghets- Prop. 1987/88: 36 systemet. Redan under hösten 1982
upphävdes tidigare beslutade försämringar av tryggheten. Sedan dess har flera
förbättringar genomförts; bl. a. har barnbidragen höjts kraftigt liksom
arbetslöshetsersättningen och delpensionen. En omfattande reform av
sjukförsäkringen genomförs för närvarande.

Ambitionen all bevara del sociala trygghetssystemet får
inte lolkas som att reglerna för all framtid skall vara oförändrade. Tvärtom:
För all utveckla och effektivisera välfärdssystemen, krävs alt olika inslag i
systemet löpande anpassas lill nya förutsättningar. Jag vill vidare understryka
atl en stark och stabil tillväxt är en oundgänglig förutsättning för atl på sikl
kunna klara ambitionen alt bevara och förnya de trygghetssystem som byggts upp.

Målet regional balans innebär atl strävan är atl nå full
sysselsättning i hela landet och alt göra landels olika delar mer likvärdiga
när del gäller tillgäng till social, kommersiell och kulturell service.

Även från denna synpunkt är god ekonomisk tillväxt
betydelsefull. Utan lillväxl på nationell nivå är del betydligt svårare, för
alt inte säga omöjligt, alt åstadkomma en positiv ulveckling i de landsdelar
som i dag har sysselsättningsproblem. Samtidigt framgår det av
långtidsutredningens beräkningar att en god ekonomisk utveckling i landet som
helhet inte innebär någon garanti för befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen i landels alla delar. Till detla problem återkommer
jag i det följande.

Jag vill också understryka vikten av en tillräcklig
rörlighet på arbetsmarknaden för all nå regional balans. Del är visserligen inle
önskvärt med en återgång lill omfattande befolkningsomflyttningar av det slag
som inträffade under 1950- och 1960-talen. Men samtidigt är en god rörlighet
nödvändig om regional balans skall kunna etableras.

Låga pris- och kostnadsökningar är nödvändiga för all en
god konkurrenskraft skall kunna bevaras och sysselsättningen garanteras på
längre sikt. Låg inflation är ocksä av största betydelse för att nä en rättvis
fördelning. Inflationen har det senaste decenniet omfördelat myckel omfattande
förmögenhetsvärden från sparare lill låntagare. Kampen mot inflationen är
därför en huvuduppgift.

Av vad som tidigare har sagls framgär alt en god ekonomisk
tillväxt gör del lättare både alt uppnå och bibehålla full sysselsättning och
att åstadkomma en jämn fördelning av levnadsstandarden saml regional balans.
Ekonomisk lillväxl är vidare en förutsällning för högre privat konsumtion och
för en ulbyggnad av den offentliga sektorn. Del är också från tillväxten som en
del måste avsällas till invesleringar, för att bidra till en framtida hög
tillväxt och till återbetalningar på de lån som folkhushållet dragit på sig.

Samtidigt vill jag betona all den ekonomiska lillväxlen
inte är etl överordnat mål. Ökad produktion till priset av försämrad miljö,
tilltagande regionala obalanser eller en ojämnare inkomstfördelning är
självfallet inte önskvärd. En sådan lillväxl innebär de facto minskad välfärd
för många samhällsmedborgare.

Motsättningen mellan den ekonomiska tillväxten och målet
om en god 21

miljö bör emellertid inte överdrivas. På det hela taget
torde del vara lällare Prop. 1987/88: 36

atl verka
för en god miljö om tillgängliga resurser växer: Med en hög

lillväxl är del lällare alt avslå ifrån produktionsmetoder
som skadar vår

miljö och alt öka resurserna för all förebygga eller
reparera skador på

miljön.

Flera remissinstanser uttrycker sin oro för atl kvantifieringen
i långtidsutredningens beräkningar av vissa mäl som full sysselsättning och
stark bytesbalans får som konsekvens all övriga mål tillmäts mindre belydelse.
Del är inte svårt atl se denna risk. Samfidigt är det - så länge långtidsutredningen
använder kvanlifierade ulvecklingsbanor som etl hjälpmedel i sin analys —
oundvikligt att delta problem uppkommer. Del framstår nämligen inle som troligt
all det är möjligt alt beskriva så mångfacetterade mål som en jämn fördelning
av levnadsstandarden och regional balans i enkla, kvantitativa termer som är
lämpade för analys i makroekonomiska modeller. Det är därför viktigt atl hälla
i minnet att långtidsutredningens modellanalys enbart är etl av flera inslag i
underlaget för utformandet av den ekonomiska politiken. Självklart måsle den
kompletteras av andra, mer kvalitativt inriktade bedömningar.

Likväl analyseras i 1987 års långtidsutredning både
inkomst- och förmö-genhelsfördelningens ulveckling och den regionala balansen.
Vidare diskuteras konsekvenserna för den fysiska miljön av
långtidsutredningens balansalternativ. Det vore värdefullt om dessa resonemang
kunde utvecklas yllerligare i kommande långtidsutredningar.

Pris- och löneutvecklingen de närmaste åren

Långtidsutredningen konstaterar atl pris- och löneslegringstaklen
i Sverige måsle ned lill — och helst under - den nivä som råder i ullandel. Del
är en förutsättning för alt det skall vara möjligl alt öka den svenska
produktionen i en omfattning som är tillräcklig för all arbetslösheten skall
kunna pressas tillbaka ytterligare vid bibehållen balans i ekonomin. 1 denna
allmänna utgångspunkt instämmer flertalet remissinstanser.

För egen del vill jag särskill fästa uppmärksamheten pä
den analys som utredningen genomför i tidsperspektivet 1987-1990. Där framgär
all en fortsatl lönestegringstakl i nivå med vad vi haft under de senasle åren
skulle leda lill en mycket låg tillväxt och lill en oacceptabelt hög arbetslöshet
i slulel av perioden. Orsaken är atl en fortsall hög koslnadsstegring skulle
urholka konkurrenskraften i näringslivel.

Riskerna
med en sädan utveckling är väl kända: Den negativa ulveckling

som präglade svensk ekonomi under den senare delen av 1970-talel och

under 1980-taIels första år hängde i hög grad samman med det alllför höga

kostnadsläget. Detta förbäUrades drastiskt med devalveringarna 1981 och

1982, vilka sfimulerade en snabb ökning av produktion och invesleringar i

näringslivel. Under senare år har även sysselsättningen skjutit fart. Under

åren 1984-1987 har emellertid en del av den förbättring i kostnadsläget

som devalveringarna åstadkom gått förlorad, som en konsekvens av en

snabbare pris- och lönestegringstakl i Sverige än i omväriden. Den prognos

för den ekonomiska ulvecklingen åren 1988 och 1989 som nyligen utarbe- 22

täts
inom finansdepartemenlel (Skr. 1987/88:30) visar klart all kostnads- Prop.
1987/88: 36 .stegringen redan nästa år kan leda lill underskott i
bytesbalansen. Med fortsalt snabba pris- och lönestegringar skulle detta
underskott ytterligare förvärras under år 1989. Skulle denna ulveckling forlsälla
är vi så småningom tillbaka i situationen från krisåren 1976-1982, med
stagnerande produktion och ökande arbetslöshet.

Av
slor belydelse för vilken dämpning av pris- och löneslegringstaklen som krävs
är hur svensk export och impori reagerar på förändringar i prisutvecklingen relalivi
omvärlden. Konjunkturinstitutet har studerat detta problem och kommit tiil
slutsatsen att svenskt näringsliv tenderar att förlora marknadsandelar även vid
oförändrade relativpriser.

Samtidigt
visar ell anlal studier gjorda med andra metoder, och delvis för atl besvara
andra frägor, alt en myckel snabb omstrukturering av svensk industri har skett
under senare år. Denna omstrukturering och den förbättrade lönsamheten kan ha
stärkt svenskt näringslivs konkurrenskraft så pass mycket alt oförändrade
relativpriser skulle vara tillräckligt för atl bibehålla exportens och
importens marknadsandelar. Ell tecken på all så skulle kunna vara fallet är all
den svenska export- och importulvecklingen under senare är har varil
gynnsammare än vad man skulle vänlat sig mot bakgrund av de historiska export-
och importsambanden.

Det
är emellertid enligl min mening för tidigt all dra några säkra slutsatser för
lönebildningen av de allra senasle årens ulveckling. Dessulom är det värt atl
observera alt en högre lönestegringstakl medför all vinstnivån pressas
tillbaka, vilkel håller tillbaka industrins investeringsverksamhet och
försämrar den långsikliga konkurrenskraften; den omstrukturering som har skett
och fortfarande sker i svenskt näringsliv kan dä bromsas upp.

Eftersom
den relativa prisutvecklingen spelar en avgörande roll för importens och
exportens ulveckling är del självfallet sä atl inflalionstaklen utomlands är
betydelsefull för vilken pris- och lönestegringstakl vi kan lillåla oss i
Sverige. Under senare år har pris- och lönestegringen i de viktigaste
konkurrentländerna varil myckel långsam. Så var exempelvis den genomsnittliga
lönestegringstakten i de sju största västliga industriländerna lägre än 4%
under fjolåret. I Sveriges främsta konkurrentland, Förbundsrepubliken Tyskland,
var inflationen t. o. m. negaliv. All tillgänglig information lyder på atl
pris- och lönestegringarna i de viktigaste konkurrentländerna kommer all ligga
kvar på en mycket låg nivå. Del finns också en icke oväsentlig risk alt de slora
obalanserna i världsekonomin utlöser recessionslendenser på de internationella
marknaderna, vilket skulle riskera all drabba den svenska exporlen.

Mot
denna bakgrund delar jag bedömningen all det säkraste sättet all

åstadkomma en fortsatt gynnsam ulveckling för svensk ekonomi är att

hålla nere kosinadsslegringen de närmaste åren. Då läggs en stabil grund

för fortsalt produktionstillväxt, ökad sysselsättning och reallönestegring

ar. Den takt som långtidsutredningen räknar med, ca 3% årlig ökning av

arbetskraftskostnaden, bör, mot bakgrund av den låga internationella pris-

och lönestegringen, vara elt riktmärke för vad som vore önskvärt alt

uppnå. 23

Konkurrenskraften på
längre sikt Prop. 1987/88:36

Långtidsutredningen
räknar med att del krävs relativprissänkningar även i del scenario som sträcker
sig fram lill 1995. Utredningen framhåller emellertid atl dessa beräkningar är
väsentligt mer osäkra. Ju längre tidsperspektivet är desto större fömtsättningar
finns för all påverka del svenska näringslivels konkurrenskraft genom andra
medel än bara priserna.

I
del föregående konstaterade jag att det visat sig svårt för svenskt näringsliv
alt behålla sina marknadsandelar även vid — i förhällande lill omvärlden -
oförändrade priser. E)etta torde delvis bero på alt svenskt näringsliv till
stor del har befunnit sig inom produktionsområden eller sålt lill länder som
vuxit långsammare än världshandeln i slort. Del kan också hänga ihop med t. ex.
kvaliteten i svensk produktion. Om del är möjligt atl förändra dessa
förhållanden minskar kraven på relativprissänkningar samlidigl som utrymmet
för inhemsk konsumtion enligl utredningen ökar.

Det
pågår en snabb omstrukturering av svenskt näringsliv. De traditionella
basnäringarna spelar en allt mmdre roll produktions- och sysselsättningsmässigt.
Däremot växer t. ex. verkstadsindustrin, den kemiska industrin och den privata
tjänstesektorn i betydelse. Inom dessa sektorer är det dessutom de mer ulbildningsintensiva
och tekniskt utvecklade delarna som expanderar snabbast.

Mot
denna bakgrund finns det anledning alt vara optimistisk. 1 bästa fall fmns det
på längre sikt förutsättningar för en mer gynnsam utveckling, med mindre
strikta krav på prisutvecklingen för svenska produkter. Men del är viktigt atl inle
dra för slora växlar pä denna möjlighel. Det lar tid atl ställa om
produktionsapparaten och all omvandla den industriella strukturen. Expansionen
inom delar av den snabbt växande industrin riskerar också alt hämmas av brist
på utbildad arbetskraft.

För
atl del svenska näringslivels långsiktiga konkurrenskraft skall kunna förstärkas
och omstruktureringen av ekonomin fortsätta krävs ätgärder på mänga olika
områden av samhällslivet. Det centrala är all förelag och enskilda måsle ha
förmåga och vilja atl anpassa sig lill en ständigt föränderlig värld med hård
konkurrens.

En
kvalitativt högtstående och flexibel utbildning på alla nivåer är i detla sammanhang
av avgörande belydelse. Regeringen har under del senaste årel lagl fram en forskningspolilisk
proposition, som bl.a. innehöll belydande satsningar på naturvetenskaplig-teknisk
forskning inom områden som är av slor belydelse för svenskt näringsliv. Vidare
har såväl industripolitiken som arbetsmarknadspolitiken under senare år givits
en mer offensiv inriktning.

För
en god konkurrenskraft torde också krävas internationellt samarbete pä många
områden. Mot bakgrund av den ökade intensitet med vilken integrationsprocessen
inom den Europeiska gemenskapen drivs blir del allt viktigare att underiätta
svenska företags export till - och etableringar på - denna marknad. Vi måste
också vara beredda att underlätta motsvarande etableringar i Sverige för ulländska
företag.

I
delta sammanhang finns det ocksä anledning alt beröra politiken pä skatteområdet.
För näringslivets konkurrenskraft är skattesystemets ut-

formning i
Sverige relativt omvärlden av stor betydelse. Delta är en viktig Prop.
1987/88: 36 aspekt — bland flera — som enligt min uppfattning måsle beaktas när
ell framlida skattesystem utformas. Till skattefrågorna återkommer jag i det
följande.

Av stor betydelse för konkurrenskraften är också
utvecklingen när det gäller kommunikationerna. Regeringen har för avsikt alt
senare lägga en trafikpolitisk proposition på riksdagens bord.

Lönebildningen och den ekonomiska politiken

Det ställs mycket strikta krav på pris- och lönebildningen
under de närmaste åren. Samlidigl håller vi fasl vid vår ambition i Sverige
all upprätthålla full sysselsättning. Del är därför uppgiften när det gäller
inflationsbekämpningen är så svår; vi skall komma ned till eller under omväridens
pris- och lönestegringstakl samtidigt som vi har en arbetslöshet som är myckel
lägre än den i omvärlden.

Hur viktigt det är all klara denna uppgift framgår ännu
tydligare om man studerar vad som har inträffat i fiera av de länder som
bedrivit en mycket restriktiv politik - och accepterat en väsentligt högre
arbetslöshet - för all få ner inflationstakten. Arbetslösheten har där visat
sig öka inle bara tillfälligt utan permanent, bl. a. som följd av atl personer
som varil arbetslösa länge får allt svårare alt fä arbete.

I den ekonomisk-politiska debatten har tanken lanserats
att den svenska kronans värde i förhållande lill andra valutor borde tillålas fiukluera.
Därmed skulle konkurrenskraften kunna bibehållas även om vår pris- och
lönestegringslakt är snabbare än den i omvärlden. God lillväxl och full
sysselsättning skulle då, påstås del, gä all upprätthålla, men vi skulle
samtidigt få acceptera en högre infiationstakt.

Det råder bred politisk enighet om atl avvisa en politik
av detta slag. En sådan politik avspeglar inget annal än en ambilionsnivåsänkning
för den ekonomiska politiken - målet om prisstabilitet uppges.

Med en rörlig växelkurs fmns heller ingen påtaglig gräns
för hur höga pris- och lönestegringarna kan tillålas bli. Delta kan myckel väl
komma att leda oss in i en pris-lönespiral, eller en löne-lönespiral, där olika
löntagarkollektiv försöker kompensera sig för vad övriga har fåll och därmed
driver upp ekonomin på allt högre inflationstakter. En sådan utveckling har
visat sig utomordentligt svår alt bryta ulan en härd och brutal åtstramningspolitik
- med alla de problem och den höga arbetslöshet en sådan för med sig.

Sparandet i den offentliga sektorn

Den offentliga sektorn har vuxit snabbt under
efterkrigstiden. På olika vis

har den offentliga sektorns expansion bidragit lill atl förbättra välfärden.

Exempelvis har allt fier kunnal erbjudas längre utbildning, vården av

gamla och sjuka har förbättrats och barnomsorgen har byggts ul. Samlidigl

har också del sociala skyddsnätet förbättrats. ATP, sjukförsäkring, föräld

raförsäkring m. m. bidrar till att utjämna levnadsvillkoren både mellan 25

människor och över liden för var och en av oss.

Från mitten av 1970-lalet förändrades situationen för den
svenska eko- Prop. 1987/88: 36 nomin i elt anlal avseenden, bl. a. minskade den
lakl med vilken ekonomin växte. Därmed dämpades även skatteinkomsternas
tillväxt. Samtidigt blev utrymmet för skallehöjningar mindre: mol bakgrund av
den lägre tillväxttakten skulle höjda skattesatser hårt ha beskurit utrymmet
för reallöner och hushållens egen disponibla köpkraft. Någon anpassning nedåt
av de offentliga utgifternas ökningslakt till den lägre takl med vilken
inkomsterna ökade skedde emellertid inle under senare delen av 1970-lalet.
Därför försämrades den offentliga sektorns sparande snabbi. Särskill drastiskt
ökade det statliga budgetunderskottet.

De stora och ökande finansiella sparandeunderskotlen i den
offentliga sektorn åtföljdes inte av någon motsvarande ökning av del privala
sparandel. Underskotlen bidrog därmed till att det totala sparandel i ekonomin
blev för lågt, vilket bl. a. log sig uttryck i allt större underskott i
betalningarna med utlandet. Stora underskoll i den offentliga sektorns
sparande, som inte kompenseras av en motsvarande förbättring i del privala
sparandel, leder också normalt lill en snabbare inflationstakt, vilket i sin
tur försvårar möjligheterna all öka tillväxten och skapa full sysselsättning.

En huvuduppgift under de senaste åren har varit all åler
skapa starka offentliga finanser. Väsentliga steg har också kunnal las i rätt riklning
lack vare all lillväxlen i den svenska ekonomin har stärkts och atl
finanspolitiken givits en slram inriktning under en följd av år. De offentliga
utgifternas reala ökningstakt har begränsats från 5% per år 1970-1982 lill 1 %
per år 1982—1986 samtidigt som den offentliga sektorns inkomster har ökal reall
med närmare 4% per år 1982-1986. Sammantaget har della medförl en kraftig
förbättring av den offentliga sektorns finanser.

Långtidsutredningen konstaterar, på basis av gjorda
finansiella kalkyler, all del 1995 behövs etl stabilt överskott i den
offentliga sektorns finansiella sparande. Utredningens ulgångspunkl är atl
bytesbalansens saldo skall vara positivt. För atl kunna expandera ekonomin och
trygga sysselsättningen med bibehållen balans i utrikesbetalningarna krävs all
industrin byggs ul. Denna utbyggnad måste finansieras. Delta torde medföra en
viss nedgång i förelagens finansiella sparande. Samtidigt är en viss uppgång i
hushållens finansiella sparande möjlig, mot bakgrund av den goda inkomst-utveckling
som ligger i utredningens balansallernaliv. Denna förbällring är emellertid
inte tillräcklig. Därför måsle också den offentliga sektorns sparande
fortsätta all förbäliras.

Jag instämmer i allt väsentligt i delta resonemang. Målet
är att Sverige skall ha ett överskott i bytesbalansen. Vi bör sträva mol all
successivt minska den stora utlandsskuld som byggdes upp under senare delen av 1970-lalel
och de första åren på 1980-lalel.

Sedan långtidsutredningen publicerades har statistiken
över den offentliga sektorns inkomster och utgifter reviderats. Statsbudgetens
underskott har minskal och den offentliga sektorns finansiella sparande har
förstärkts. Under 1987 uppnås ell sparandeöverskott i den offentliga sektorn
och detla även om de tillfälliga inkomsterna från den s. k. engångsskatten på
livförsäkringsbolag exkluderas.

En icke oväsentlig del av det senaste årets förbättring
beror emellertid 26

på
en för snabb pris- och lönestegringstakt, vilken i det korta perspektivet Prop.
1987/88: 36 dragit med sig en snabbare uppgång av skatteintäkterna än vänlat.
Dessa effekter är inle alltigenom positiva, eftersom den höga inflationen samtidigt
undergräver den svenska ekonomins konkurrensförmåga - vilket kan slå tillbaka
på den offentliga sektorn i form av ett försämrat sparande under kommande år.

Vidare
härden bedömning av hushällssparandet 1987 som långtidsutredningen utgått
ifrån visat sig vara väl optimistisk; likaså framstår utredningens bedömning
för 1988 och 1989 som optimistisk, när den jämförs med de prognoser som
finansdepartementet nyligen publicerat. Därmed blir det totala privata
finansiella sparandet i ekonomin lägre än beräknal, vilkel ställer större krav
på offentligt sparande för att upprätthålla en positiv balans i utrikesbetalningarna.

I
della sammanhang kan del vara värt alt betona del positiva i elt högt
hushållssparande, och jag erinrar om alt regeringen pä olika säll verkar för att
hushållsparandet skall stiga. Inte minst torde förändringar! skattesystemet i sparfrämjande
riklning kunna spela en betydelsefull roll.

Skattetrycket
och de offentliga finanserna

Långtidsutredningen
har i sina beräkningar av den offentliga sektorns finansiella utveckling valt
att utgå ifrån att skattetrycket (mätt som de samlade skatternas och
avgifternas andel av BNP) inte skall stiga. Vidare har utredningen förutsatt en
i huvudsak oförändrad kvantitativ ambitionsnivä för den offentliga
verksamheten, vilket inneburit att såväl offentlig konsumtion (vård, omsorg,
utbildning m. m.) som Iransfereringar har skrivits fram i enlighet med
beslutade regler och med hänsyn lagen exempelvis lill prisutvecklingen och
till förändringar i befolkningens ålderssammansättning - något som dock inle
utesluter att kvaliteten i den offentliga verksamheten kan öka vid ell mer
effektivt resursutnyttjande. Under dessa förutsättningar har utredningen
erhållit en kontinuerlig förbättring av den offentliga sektorns finansiella
sparande. Denna förbättring har utredningen bedömt vara tillräcklig för atl
generera det sparande som krävs i ekonomin som helhet.

Bland
de remissinstanser som berört denna problemalik har flertalet instämt i
utgångspunkten att skattetrycket inte bör stiga yllerligare. Delta är också
enligt min uppfaUning en lämplig utgångspunkt.'Det råder nämligen ingen tvekan
om all en ytterligare uppgång av skattetrycket skulle medföra negativa
konsekvenser för samhällsekonomin. Höjningar av skatterna begränsar också
utrymmet för reallöneökningar, vilket riskerar all ytterligare försvåra
avtalsrörelserna. Efter det sena 1970-talels och del tidiga 1980-talets
kraftiga försämring av reallönerna är del, till yttermera visso, rimligt alt
huvuddelen av den ekonomiska tillväxten under de närmaste åren går till ökade
reallöner eller förkortad arbetstid.

Ambitionen att
skalletrycket inle skall öka måste ses i ell medel- och

långfristigt perspektiv. Under de allra senasle åren har en uppgång i

skattetrycket skett. Delvis är detla en följd av en alltför snabb pris- och

lönestegring. Vid en lugnare ulveckling av priser och löner torde skatte- 27

trycket äter komma att sjunka. Alt ulöver della aktivt
söka sänka skatter- Prop. 1987/88: 36 na är i nuvarande stabiliseringspoliliska
situation inte möjligt. Sänkta skaller - utan motsvarande ulgiftsnedskärningar
- medför elt ökat budgetunderskott och en uppgång i den inhemska efterfrågan i
ekonomin. En sådan ulveckling skulle göra det svårare atl uppnå andra
ekonomisk-politiska mål såsom en låg inflationstakt och balans i utrikesbetalningarna.
Särskill gäller della när - såsom fallet är idag - ekonomin i fiera avseenden
befinner sig nära fullt kapacitetsutnyttjande.

Till detla kommer, som jag tidigare berört, att budgelförbällringen
under senare år sammanhänger med att priiier och löner ökat snabbare än beräknat
och snabbare än vad som är långsiktigt önskvärt. Atl lägga dessa
inkomstförstärkningar till grund för permanenta skattesänkningar vore enligt
min uppfattning en oklok politik, särskilt som de snabba pris- och
lönestegringarna utgör etl hot mot den ekonomiska utvecklingen på sikt.
Svårigheterna atl för närvarande sänka det totala skattetrycket ulgör dock inte
något hinder för att sänka vissa skatter och omfördela skattetrycket för att
göra skattesystemet mer effektivt. Jag ämnar återkomma lill detta.

De angelägna utgiftsbehov som naturligtvis finns inom
många områden - inte minsl inom vård- och utbildningsområdena - och som bl.a.
landstingsförbundet och kommunförbundet framhåller i sina båda remissvar bör
kunna klaras ulan alt det totala skattetrycket ökas. Det kommer emellertid alt
kräva omprioriteringar och produktivitetsförbättringar inom hela den offentliga
sektorn.

En annan typ av restriktion för den offentliga konsumlionsökningen
utgörs av tillgängen på arbetskraft. Med den utveckling på detla område som vi
nu kan se framför oss förefaller LU:s bedömning en kommunal konsumlionsökning
under de närmaste åren med ca 1 % per år som rimlig, rimlig.

I etl något längre perspektiv ökar emellertid valfriheten,
förutsatt alt budgetsaneringen då framgångsrikt har slutförts och atl
samhällsekonomin även i övrigt är i balans. Det kan då bli möjligt alt väga ökade
utgifter mot ett sänkt skatteuttag.

ATP-systemet i framtiden

Ber"äkningarna av socialförsäkringssektorns
finansiella sparande har i långtidsutredningen gjorts med samma utgångspunkter
som gällt den offentliga sektorn i övrigt; oförändrade avgifter har förutsatts
från 1987 års nivå (dock inkluderande de höjningar av vissa avgifter som
riksdagen beslutat om för 1988), samtidigt som utbetalningarna har skrivits
fram med existerande regler och hänsyn har tagits till demografiska faktorer.
När socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter skrivs fram på della vis
resulterar det i elt kontinuerligt fallande finansiellt sparande för sektorn.
Bakom denna utveckling döljer sig elt försämrat sparande i ATP-systemet. LU
drar av della slutsatsen alt statsbudgeten måsle förslärkas kraftigt.

AP-fondens styrelser kritiserar i detta avseende
långtidsutredningen.

Del är fondstyrelsernas uppfattning atl utredningen i stället borde ha utgått

ifrån någon målsätt nivå för AP-fondens storlek och därifrån ha häriett 28

nödvändiga avgiflshöjningskrav.

Fullmäktige i både riksbanken och riksgäldskonloret anser
alt mycket Prop. 1987/88:36 talar för all det positiva finansiella sparande som
krävs i den offentliga sektorn - för finansiell balans i nationen som helhet -
bör ske i AP-fonden snarare än i staten. Eftersom kopplingen tiil framtida
utbetalningar i så fall blir mer direkt bör del enligt de båda fullmäkligeförsamlingarna
bli lällare alt argumentera för ett positivt överskotlssparande i den
offentliga sektorn som helhet.

Enligt min mening är kalkylernas uppläggning i huvudsak en
pedagogisk fråga. Långtidsutredningens kalkyler visar på ett förtjänstfullt sätl
att ATP-syslemel, även under gynnsamma ekonomiska betingelser, utsätts för
påfrestningar under kommande år och att denna problemalik ylleriigare förvärras
bortom den tidshorisont utredningens kalkyler täcker. Genom att AP-fonden ges
utvidgade placeringsmöjligheter kan avkastningen på dess kapilal förbättras. Detla
är dock inle tillräckligt för alt lösa problemen. Del torde därför vara
oundvikligt all i framtiden förstärka ATP-systemets inkomster om AP-fonden
skall kunna bibehålla sin funktion som buffert vid tillfälliga svängningar i
avgiftsinkomster och pensionsutbelalningar.

Eventuella höjningar av avgifterna till ATP-syslemet skall
emellertid ske inom ramen för elt lotall sett oförändrat skalle- och avgiflslryck.
Det innebär alltså atl andra skaller och avgifter måsle sänkas - vilket i sin
lur förutsätter besparingar och omprövningar inom andra delar av den offentliga
verksamheten. Det bör i detta sammanhang dessutom noteras atl höjda ATP-avgifter
skulle inkräkta på del förhandlingsbara löneutrymmet och därmed också göra del
svårare atl dämpa pris- och lönestegringen. Om löneökningsulrymmel inle skall inlecknas
av yllerligare ökade arbetsgivaravgifter, måste beslul om kostnadskrävande
reformer inom de områden som finansieras med sådana avgifter undvikas och den
nuvarande kraftiga automatiska utgiftsökningen begränsas. Vidare bör
möjligheterna all till en del finansiera de nödvändiga utgifterna på annal sätl
prövas.

Utvecklingen på kreditmarknaden

Under 1980-talet har den svenska kreditmarknaden genomgått
en myckel snabb omvandling. Elt slorl anlal regleringar har tagils bort, vilkel
möjliggjort framväxten av helt nya marknader för finansiella tillgångar. Dessa
bidrar lill atl kredilförmedlingen blir effeklivare. Samtidigt har möjligheter
öppnats för riksbanken all genom kontinueriiga operationer på marknaderna
påverka räntelägel.

Även om del på några av marknaderna - särskill den för
riskkapital -har förekommit stötande inslag torde den utveckling som har skett
i huvudsak ha varil av godo för samhällsekonomin. Delta hindrar inte all många
frågor rörande kreditmarknadens organisation ännu är olösta. Regeringen har
därför lillsatl fiera utredningar: kreditmarknadskommittén, värdepappersmarknadskommittén
och optionsutredningen, vilka skall lägga fram förslag om kreditmarknadens
framlida organisation.

Om
långtidsutredningens finansiella ulvecklingsbana realiseras kommer

statens roll som nyemitlenl på penningmarknaden alt minska. Fortfarande

skall dock en myckel slor statsskuld omsättas. Samlidigl finns del skälalt 29

vänta sig en ökad
låneverksamhet från företagssektorn. Sannolikt kan vi Prop. 1987/88: 36 också
vänta oss en ökad kreditförmedling inom olika sektorer. Därmed bör ulvecklingsbetingelserna
för den finansiella sektorn vara forlsall goda, om än den mesl expansiva
tillväxtfasen nu torde vara överstånden.

Långtidsutredningens
balanserade ulvecklingsbana innebär även all den svenska infialionslakten under
en följd av år är i nivå med omvärldens, att ulrikesbetalningarna är i balans
och atl den offentliga sektorns sparande förbäliras. I en sådan situation föienklas
naturligtvis penningpolitikens arbetsuppgifter. Det blir lättare atl finansiera
slalens underskoll ulan atl penningmängden ökar. Räntemarginalen gentemot
ullandel bör också kunna reduceras.

Ell
par remissinstanser har tagit upp frågan om valularegleringen. De förbättringar
i del allmänna ekonomiska lägel som har skett under senare år har skapat
förutsättningar för en liberalisering av valularegleringen. Sålunda har kraven
på utlandsupplåning vid direklinvesteringar i utlandet avskaffats samlidigl som
reglerna när del gäller svenskars förvärv av fastigheter i utlandet har mjukals
upp. Därutöver har ett antal åtgärder vidtagits som underiättar näringslivets
finansiella transaktioner över gränserna.

Ytterligare
liberaliseringar av valutaregleringen bör kunna ske framgent. Vissa centrala
delar av valutaregleringen bör dock finnas kvar. Motiven för delta är stabiliseringspoliliska.
Hit hör i första hand att förhindra kortfristiga kapitalplaceringar som styrs
av ränteskillnader och förväntningar om ränte- och växelkursulvecklingen. Om
sådana kapitalplaceringar skulle tillålas, skulle potentialen för spekulativa
valutaflöden öka kraftigt. De delar av valularegleringen som förhindrar
uppbyggandet av sädana tillgångar -såväl svenskars placeringar i utländsk
valuta som utlänningars placeringar i svenska kronor — bör därför bibehållas.

Avvecklingen
av andra delar av valularegleringen kan emellertid mycket väl leda lill
påfrestningar i form av valutaflöden under själva övergångsskedet. Det är dock
uteslutet all använda statlig utlandsupplåning som instrument för atl mildra
sådana övergångsproblem. Normen alt slalen inle skall neltolåna i ullandel
ligger fast.

Tillväxt
och produktivitet

Den
ekonomiska tillväxten beror dels på hur antalet arbetade timmar utvecklas, dels
på hur produktiviteten, dvs produktionen per arbetad timme, växer. Långtidsutredningen
gör bedömningen att antalet arbetade timmar — huvudsakligen av demografiska
skäl - kan komma alt öka snabbare fram till 1995 än vad som varil fallet under
de senaste 10-15 åren.

Bakom
långtidsutredningens bedömningar av arbetstidens ulveckling ligger förutsältningen
all inle avlal eller lagar förändras vad avser arbetstiden. Skulle
arbetstiderna kortas under perioden innebär det atl tillväxten, allt annal
lika, blir lägre, atl den offentliga konsumtionen växer långsammare (på grund
av minskade skallebaser) och alt utrymmet för löneökningar minskar
ytterligare.

Enda
möjligheten att på sikt åsladkomma ell högre reallöneulrymme är 30

att höja produklivitetstillväxlen
i ekonomin. Enligl långtidsutredningen Prop. 1987/88:36 kan vi under
kommande år se fram mot en produktivitetstillväxt som är låg jämfört med de
första decennierna under efterkrigstiden, men något högre än under 1970-lalet
och de första åren på 1980-lalet.

När produktivitetsökningstakten i västvärlden sjönk
kraftigt under 1970-lalet var det säkerligen i hög grad en följd av ell allmänt
lägre eflerfrägetryck i oljekrisernas och 1970-talsstagnalionens spår och den
därmed sammanhängande låga investeringsnivån. När lönekostnaderna ökade
snabbare än produklivileten medförde del dessutom ell ytterligare fall av
vinsterna och invesleringarna, vilkel förvärrade problemen på längre sikl.

I långtidsutredningens bedömningar av den ekonomiska ulvecklingen
fram lill 1995 förutses emellertid en relativt hög tillväxt och en snabb
investeringstakt, inle minst i industrin. Trots detta beräknas inle produktiviteten
stiga nämnvärt snabbare än under del föregående decenniet. Det fmns skäl alt
tro alt den långsammare produklivitetstillväxlen delvis hänger samman med
ekonomins funktionssätt.

Ett rättvisare och effektivare skattesystem

I della sammanhang spelar skattesystemet en central roll.
Väsentliga förbättringar av ekonomins sätt alt fungera kan åstadkommas genom
skallereformer.

Skattesystemet har med liden blivit allt mer komplicerat.
Nya skatteregler har lagts lill del gamla systemet. Därigenom har helheten
blivit svårare all överblicka.

Etl krångligt skattesystem leder lill orättvisor. Krångliga
regler kan dessutom tolkas olika, och leder till alt skallskyldiga utsätts för
olika behandling. Del leder lill ett minskat förtroende för skattesystemet som
helhet och eventuellt också lill all skattemoralen försämras. Riksdagen har
därför beslutat om ett antal åtgärder i syfte att förenkla skattesystemet.
Varje framlida skallereform måsle ha enkelhet som ledstjärna.

En annan utgångspunkt för det arbete som pågår med att
reformera hushållsbeskattningen är atl skatlesalserna skall sänkas och skattebaserna
breddas. Höga skattesatser tvingar fram olika former av avdrag samlidigl som de
inbjuder lill skattefusk och skalleplanering. De kan även leda till svårigheter
i avtalsrörelsen och minska möjligheterna alt komma till rätta med den
fortfarande alllför höga pris- och löneslegringslakten.

En sänkning av skattesatserna bör samordnas med en
begränsning av avdragsrätten. Avdragen har skapat slora fördelningspolitiska
orättvisor och urholkat effekten av den progressiva skalleskalan. De har sannolikl
också haft en negativ effekl på sparandel i ekonomin.

Inkomslskallesyslemel brister i neutralitet och
likformighet. Exempel

vis beskallas arbetsinkomster och vissa slag av kapitalinkomster hårt,

medan kapitalvinster i allmänhet är lindrigt beskattade. Nominella princi

per, reala principer och i vissa fall fullständig skattebefrielse blandas med

varandra på ett oöverskådligt sätl. Nettointäkterna av kapitalbeskatt

ningen är negativa. Del finns således starka skäl atl reformera kapilalbe- 31

skattningen.

Även
företagsbeskattningen skall reformeras. Del nuvarande systemet Prop.
1987/88: 36 innebär atl kapital låses in i befintliga verksamheter. Detla är en
konsekvens av höga nominella skattesatser och omfattande dispositionsmöjligheter.
Inlåsningsproblemen förstärks dessutom av den olikartade behandlingen av uldelningsinkomsler
och kapitalvinster hos ägarna.

Ell annat problem är all skattebelastningen varierar
kraftigt mellan olika slag av invesleringar och finansieringsformer.- Flera
skäl talar för atl även företagsbeskattningen skall förändras i riklning mol
bredare skattebaser och lägre skattesatser.

Ekonomins funktionssätt — några problemområden

Inom delar av ekonomin finns funklionsproblem som behöver
lösas för alt medborgarnas önskemål om bättre och billigare produkter och
tjänster skall kunna tillfredställas. Mänga av de åtgärder som är önskvärda
torde dessutom verka i tillväxtfrämjande riktning.

Jag vill i detla sammanhang beröra fyra områden, som är
föremål för regeringens särskilda uppmärksamhet och där ätgärder för atl
befrämja produktionsutvecklingen och skapa bättre förutsättningar för en god
effektivitet och servicenivå skall vidtagas.

Trafikpolitiken

Kommunikationerna spelar en central roll både för hur
människors liv och arbete utvecklas och för ekonomins tillväxt. Allt viktigare
under senare är har den elektroniska överföringen av information blivit. Därför
är t. ex. del stora investeringsprogram som televerket för närvarande genomför
av slor betydelse för all befrämja kommunikationerna inom landet. Genom moderniseringen
av telekommunikationsnätet kommer det sålunda all bli möjligl alt utnyttja den
nya teknikens fördelar i fler delar av värt land.

Även för flyget har belydande insatser gjorts. Exempelvis
har inrikesflygel effektiviserats. Parallellt har ell antal flygplatser
planerats och byggts.

Trots della kvarstår del inom del trafikpolitiska området belydande
uppgifter. Eftersatta behov finns bäde vad avser järnvägar och vägar. På sikt
kan detta leda lill flaskhalsar och en lägre ekonomisk lillväxl.

Det finns också andra problem. Resursutnyttjandet är inte fillräckligt
effektivt på flera områden. De olika Iransporlslagen bär inte heller sina
samhällsekonomiska kostnader. Särskilt miljökostnaderna torde i en del fall — t.ex.
när del gäller flyg och bilism - vara belydande. Delta bör beaktas när skatter
och avgifter läggs fasl. Syftet bör vara atl jämställa konkurrensvillkoren för
olika transportsätt, vilket medför ett mer effektivt transportsystem.

Regeringen avser att senare lägga fram en trafikpolitisk
proposition.

Utgångspunkten för denna är all de olika trafikslagen skall bära sina

samhällsekonomiska kostnader. Propositionen kommer att innehålla för

slag till satsningar på vägar och vägunderhåll och på utvecklingsinsatser

särskilt vad avser kollektiva transporter. Vidare kommer en genomgripan

de rekonstruktion av SJ all föreslås. Järnvägen skall ges rimliga förutsätt- 32

ningar alt konkurrera med
annan trafik. Den trafikpolitiska propositionen Prop. 1987/88: 36 kommer
även att innehålla förslag om avregleringar, bl. a. vad avser taxi. Sammantaget
innebär dessa åtgärder alt infrastrukturen byggs ul, samtidigt som de
möjliggör ell effektivare utnyttjande av trafikapparaten. De ger därmed enligt
min mening elt väsenfiigt bidrag till den ekonomiska tillväxten.

Jordbrukspolitiken

Jordbrukspolitiken
syftar till all erbjuda konsumenterna livsmedel med god kvalitet till låga
priser och alt ge jordbrukarna en inkomstulveckling i paritet med övriga
grupper i samhället. Vidare skall livsmedelsförsöri-ningen såväl i fredstid som
under avspärrning och krig tryggas. Slutligen skall produktionen bedrivas pä etl
sådant sätl alt miljön inle lar skada.

Det
har visat sig svårt alt uppnå de uppsatta målen. Konsumenternas krav på
livsmedel av god kvalitet till rimliga priser tillgodoses inle i önskvärd
utsträckning. De intensiva produktionsmetoder som används lär på miljön. De
leder dessutom dels till överproduktion, dels lill att maten i vissa fall blir
sämre än den skulle kunna vara.

Inkomstmålet
för jordbrukarna uppnäs för vissa högproduktiva förelag med stora arealer,
medan andra grupper, i synnerhet jordbrukarna i mellersta och norra Sverige,
får elt sämre utbyte och ofta arbetar under pressade förhållanden.

Beredskapsmålel
överskrids med bred marginal. 1985/1986 kostade överproduktionen landet ca 3,5
miljarder kronor bara i exportsubventioner. Dessa exportkoslnader innebär en
belastning för både producenter och konsumenter - producenternas lönsamhet
pressas, samtidigt som kostnaderna driver upp konsumenlpriserna.

Den
viktigaste anledningen till problemen inom jordbruket torde vara den höga
koncentrationen i förädlingsleden och den omfattande prisregleringen.

Det
är svårt all genom reglerad prissättning på produktionen styra inkomstulvecklingen
för jordbmkarkollektivet på ell fördelningspolitiskt rimligt säll, när olika
jordbrukare lever under så skilda förhållanden med avseende på inkomster och
förmögenheter och när jordbrukarfamiljernas inkomster totalt sett bara till en
tredjedel kommer frän själva jordbruket. Prisregleringen stimulerar vidare fram
en alltför slor produktion på vissa områden. Produktionen fär "fel
signaler", samtidigt som konsumenterna inte har möjlighet alt påverka
produktionens inriktning och produkternas kvalitet.

Regeringen
avser alt under innevarande riksdagsår lägga fram förslag rörande förändringar
i jordbrukspolitiken. Avsikten är att bättre uppfylla målen för livsmedelspoliliken,
där konsumenternas mål om låga priser och inkomstmålel för bönder kombineras
med hänsyn lill miljö och malkvalitel saml djurens hälsa och välbefinnande.

Detta
är en svår omställning, som rymmer många konflikter. Arbetet

måste därför ske samlat och på bred front. Mer av marknadssignaler måsle

föras in i jordbruksnäringen. Även med elt bibehållet gränsskydd finns 33

3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 36

stora
möjligheter att successivt förenkla och minska regleringarnas omfatt- Prop.
1987/88: 36 ning. Genom att avreglera kan jordbruket bli mer likt andra
branscher, där del är kundernas krav på god kvalitet och rimligt lågt pris som
styr produktionen. DeUa torde också innebära ett bättre resursutnyttjande i
ekonomin som helhet - med positiva effekter pä produktivitet och lillväxl.

Bostadspolitiken

Del llnns anledning alt i della sammanhang även beröra
bostadspolitiken. Under senare delen av 1970-talet ocli de första åren på 1980-talet
minskade bostadsbyggandet. Det var bl. a. en följd av all boendekostnaderna
steg kraftigt, samtidigt som realinkomsterna sjönk och bostadsbidragen urholkades.
I många kommuner runt om i landet ökade samtidigt antalet oulhyr-da lägenheter.

Den snabba ekonomiska återhämtningen efter 1982 har skapat
en i grunden ny situation. I och med ökande ekonomisk aktivitet och stigande
köpkraft har efterfrågan pä bostäder ökat snabbi. Anlalel oulhyrda lägenheter
har minskat och brist på bostäder har blivit etl problem på många orter. Detta
gäller i första hand i storstadsområdena, men också pä andra orter med en
positiv utveckling inorn näringslivel.

Den viktigaste förutsättningen för alt komma lill rätta
med bostadsbristen är atl öka bostadsbyggandet. Etl anlal åtgärder har
vidtagits med detla syfte. Tillfälliga hyresrabatter gällde 1983, 1984 och
1985. År 1984 startades ROT-programmel (reparation, ombyggnad och tillbyggnad)
huvudsakligen för all skapa förutsättningar för en förnyelse av del befintliga
bostadsbeståndet.

För att motverka negativa konsekvenser av en snabb
prisutveckling på bostadsrätter infördes en tidsbegränsad hembudsskyldighet.
Under senare år har flera åtgärder vidtagits för all göra del lällare för bl.
a. barnfamiljer och unga all få bostäder. Insatser har även gjorts för att
mildra överhetl-ningstendenserna inom byggsektorn i storstäderna och bereda
ökat utrymme för bostadsbyggande.

Inom bostadsmarknaden fmns emellertid problem, som hänger
samman med existerande subventionssystem och bostadsbeskattning. Statens kostnader
för bosladsfinansieringssystemel är slora. Även om det har skell en påtaglig
utjämning pä själva bostadsområdet under det senaste årtiondet är det oklart i
vilken utsträckning bostadssubventionerna sammantaget bidrar lill att utjämna
levnadsstandarden. Mol denna bakgrund bör i utredningen om reformerad
inkomstbeskattning särskild vikl läggas vid en översyn av beskattningen av
bosläder.

Arbetsmarknaden

Slutligen skulle jag vilja beröra situationen pä
arbetsmarknaden. På det hela taget fungerar den svenska arbetsmarknaden bra.
Ett tecken på detta är den internationellt sett mycket låga arbetslöshet vi har
i Sverige.

Det hindrar emellertid inle atl del finns problem också pä
detla omräde

— och sådana är ofta mycket allvarliga från både elt mänskligt och ekono- 34

miskl perspektiv. Långtidsutredningen framhåller å ena
sidan atl det råder Prop. 1987/88: 36 brisl på vissa typer av arbetskraft, främsl
med specialiserade utbildningar. Della riskerar atl hämma näringslivels
expansion och därmed försvära strävandena att åsladkomma en varaktig balans i
ekonomin. Å andra sidan finns del tecken på att situationen för andra grupper -
.främst äldre och handikappade, men även ungdomar med låg utbildning - är
fortsatt besvärlig. Arbetslöshetens omfattning varierar ocksä mellan olika
regioner.

Efter devalveringen 1982 gjordes belydande arbetsmarknadspoliliska
insatser för att förhindra en fortsatt ökning av arbetslösheten. I takt med atl
efterfrågan på arbetsmarknaden har stärkts har antalet sysselsatta i arbetsmarknadspoliliska
åtgärder kunnat reduceras. Arbetsmarknadspolitiken har de senaste åren
förskjutits från sysselsättningsskapande åtgärder lill större insatser för atl
förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och för atl höja kunskapsnivån hos
människor i arbetslivet. Denna förändrade inriktning bör bli än mer markerad
under kommande år.

Arbetsmarknadsverket har effektiviserat arbetsförmedlingen.
Samtidigt har arbetsmarknadsutbildningens organisation och inriktning
förändrats. Ulöver utbildning för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa
har den s. k. flaskhalsulbildningen för anställda inom industrin fält ökad
omfattning.

Särskilda insatser för de grupper som visat sig ha problem
på arbetsmarknaden har också gjorts. Både nya ulbildningsformer och mera resurser
har tillförts arbetsmarknadsutbildningen för ungdomar. Arbetsförmedlingen har
också fåll resurser för alt göra extra insatser för de långtidsarbetslösa.

Effektiviteten i den offentliga sektorn

I långtidsutredningen refereras resultaten av ell anlal
studier huvudsakligen genomförda på initiativ av Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO), som belyser produktivitetsutvecklingen i den
offentliga sektorn. Slutsatsen av studierna är att produktivitetsutvecklingen varil
låg och t. o. m. negativ i stora delar av den offentliga verksamheten.

Flera remissinstanser riktar kritik mot de genomförda produktivitelsslu-dierna
bl. a. för atl de inte i tillräcklig utsträckning har beaktat kvalitetsutvecklingen
i den offentliga sektorn. Jag kan delvis instämma i dessa synpunkter, i så
måtto atl de mätningar som ESO genomfört självfallet inle säger hela sanningen
om hur produktiviteten i den offenthga sektorn har utvecklats.

I själva verkel mäter de huvudsakligen kostnaderna för
produktionen. För atl få rättvisande produktivilelsmåll är det nödvändigt atl
dessa kost-nadsmålt så långl som möjligt kompletteras med mätningar av hur
kvaliteten utvecklats under motsvarande period. Det samlade intrycket av ESO-studierna
är ändå atl kostnaderna på en rad områden stigit oroväckande mycket.
Undersökningarna tyder därför på att det finns ett produktivitetsproblem inom
den offentliga sektorn i Sverige.

Under alla
omständigheter är del väsentligt alt arbeta för en mer effektiv

resurshushållning inom den offentliga sektorn. Om resurserna kan ulnylt- 35

jas
mer effektivt blir det lättare atl nå centrala välfärdsmål utan ell ökal Prop.
1987/88: 36 skattetryck; på sikt ökar också möjligheterna alt sänka
skattetrycket utan att försämra den offentliga verksamhetens kvalitet eller minska
dess volym.

En
hög effektivitet förulsäller en hög produktivitet. För alla som vill värna och
bygga ut den offentliga verksamheten är en god produktivitetsutveckling i den
offentliga sektorn en uppgift av första rang.

För
att förbättra produktiviteten i den offentliga verksamhelen krävs åtgärder inom
ell brett fäll. I del arbetet kan de genomförda kostnadsslu-dierna ulgöra en
väsentlig utgångspunkt, i synnerhet om de kompletteras med studier av hur
verksamhetens kvalitet utvecklats.

Inom
regeringskansliel pågår etl arbete med all ulveckla och förnya den offentliga
sektorn. I della sammanhang behandlas bl. a. frågan om medborgarnas och
folkrörelsernas möjligheter lill aktiv medverkan, delaktighet och ansvar i den
kommunala verksamheten. Vidare behandlas frågor som decentralisering,
förenkling av det statliga regelsystemet, begränsning av normgivning etc. Genom
detla arbete möjliggörs en prövning av existerande offentliga verksamheler, så
att de bättre svarar mol medborgarnas behov och önskemål ulan alt åtgärderna
går ut över de svagaste grupperna i samhället.

I
kommunerna har under senare år prövats en rad nya organisationsformer. Del är
viktigt atl delta arbete i kommunerna drivs vidare. I några bilagor lill långtidsutredningen
presenteras elt anlal olika förslag lill förändrade organisationsformer.
Vederhäftiga empiriska undersökningar om olika styr- och beslutsformers
effekter på produklivileten finns inte. Samtidigt torde del enda sättet atl fä
kunskap om huruvida de kan leda till ökad produkfivitet eller ej vara atl pröva
och utvärdera dem.

Ärliga
översyner av verksamheter och transfereringssystem genomförs också i
regeringskansliet för att ge ett genomarbetat underiag för beslul om omprövningar
och omprioriteringar i del ärliga budgetarbetet. Åtgärder har också vidtagits
för all få de statliga myndigheterna atl höja effektiviteten i den egna verksamhelen.
En viktig del i detta arbete är försöksverksamheten med treåriga budgetramar.
I årets komplelteringsproposilion gav regeringen uttryck för uppfattningen atl
del s. k. huvudförslaget är produk-tiviletsbefrämjande. Riksrevisionsve:rket
och statskontoret arbetar också för närvarande med all ulveckla metoder för atl
kunna mäta och rapportera resultaten av myndigheternas verksamhet. Jag vill
slutligen också nämna all delegationen för forskning om den offentliga sektorn
(C 1984: A) bland sina uppgifter har alt ekonomiskt stödja forskning om
aktuella frågeställningar i förnyelsearbetet.

Inkomst-
och förmögenhetsfördelningen

Sverige
har i etl internationellt perspektiv en mycket jämn inkomst- och

förmögenhetsfördelning. Det finns emellertid tecken på att vissa grupper,

främst personer med en svag och osäker ställning på arbetsmarknaden, har

halkat efter i inkomstulvecklingen. Under den senasle tioårsperioden kan

också förmögenhetsskillnaderna ha ökal. Två förhällanden som verkat i 36

den
riktningen är dels uppgången i priserna på fastighetsmarknaden under Prop.
1987/88: 36 senare delen av 1970-lalel i hägnet av stigande inflalion, växande
budgetunderskott och då rådande skattesystem, dels ulvecklingen på aktiemarknaden
under 1980-lalel.

För regeringen är del en huvuduppgift att åsladkomma
rättvisa och likvärdiga levnadsvillkor för människorna i alla delar av vårt
land.

Grundläggande ekonomiska förhållanden har slor och på
många vis avgörande belydelse för inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Della
gäller i synnerhet arbetslösheten, som inle bara spelar en viktig roll för
inkomstfördelningen, ulan också på ett helt avgörande sätt beslämmer andra
sociala och välfärdsmässiga skillnader i samhället.

Om det skall vara möjligt alt bekämpa slora inkomstklyftor
krävs alltså en politik som bringar ned arbetslösheten, särskilt för de långlidsarbetslösa.
En annan central faktor är inflationen, som tenderar all leda lill stora och
godtyckliga omfördelningar av förmögenhelerna. All bekämpa infialionen är
därför viktigt, inte bara därför all en lägre inflalionslakt är en
förutsättning för en god allmänekonomisk ulveckling, utan i lika hög grad
därför atl en hög inflalion tenderar all drabba dem i samhället som har minsl
resurser.

Samtidigt är det uppenbart alt vägen lill en mer
balanserad ekonomisk ulveckling kan innebära vissa fördelningspolitiska
påfrestningar. De devalveringar som genomfördes 1981 och 1982 innebar l.ex. ett
- bl.a. från sysselsättningssynpunkt - nödvändigt återställande av
näringslivels konkurrenskraft och lönsamhet. De innebar emellertid också en
förskjutning av fördelningen mellan löner och vinster till vinsternas förmån. Della
bidrog i sin tur lill den starka kursuppgången på aktiemarknaden, med
åtföljande effekter på förmögenhetsfördelningen. Om man med hänvisning lill
dessa effekter skulle ha avstått från att rätta till de makroekonomiska
obalanserna skulle emellertid de fördelningspolitiska konsekvenserna ha blivit
myckel kännbara och tagit sig ullryck i hög och varaktig arbetslöshet, sjunkande
reallöner, stagnerande skattebaser och en urholkning av det sociala
välfärdssystemet.

Det hävdas ofta i den ekonomiska och allmänpolitiska
debatten alt ambitionen om en jämn fördelning av levnadsstandarden direkt
motverkar strävandena all nå en god ekonomisk tillväxt. Jag delar inte denna
uppfattning.

En viktig fräga är vad del är för lyp av ätgärder som
används för all utjämna levnadsstandarden. En del åtgärder som leder till en
utjämnad standard har i sig själva en tillväxtbefrämjande effekt. Ell uppenbart
exempel på detla är insatserna för all göra en god utbildning tillgänglig för
alla. Till della kommer atl en jämn fördelning av välfärden kan vara produktiv
i den meningen all den skapar trygghet för alla, vilket befrämjar rörlighet och
vilja till anpassning.

Under kommande år är det därför nödvändigt all driva
politiken för en

rättvis fördelning vidare. Del innebär alt kampen mol arbetslösheten och

inflationen även framgent måsle sällas främsl. Den offentliga sektorns

service måsle på centrala områden - som vård av gamla och sjuka,

barnomsorg och skola - förbättras ytterligare. 37

Den
regionala utvecklingen Prop. 1987/88:36

Sambandet mellan den nationella ekonomiska ulvecklingen
och vad som händer i landels olika delar är mycket tydligt. Under de senasle
åren, när arbetslösheten har sjunkil i riket som helhet, har en minskning av
arbetslösheten skell i samtliga län.

Under 1980-lalet har man kunnal skönja tendenser till en
ny regional problembild. Dessa tendenser bekräftas i huvudsak av den studie
långtidsutredningen låtit göra av den framtida regionala utvecklingen.

Det finns anledning att förvänta sig en snabb tillväxt i
flera delar av den privala tjänstesektorn, framför allt uppdrags- och
konsultverksamhet av olika slag, liksom inom de "kunskapsintensiva"
delarna av tillverkningsindustrin. Dessa växande delarav näringslivet är
myckel starkt koncentrerade i första hand till Stockholmsområdet, i andra hand
lill övriga utbildnings- och kommunikationscentra.

Den snabba expansionen inom de "högleknologiska"
delarna av industrin och tjänstesektorn riskerar atl gå delar av landet förbi.
Del kan drabba inte bara de traditionella problem- och stödområdena, ulan ocksä
flera medelstora industriorter i mellan- och Sydsverige.

Det är väsentligt att förhindra denna ulveckling.
Regionalpolitiken har därför på senare år givils en annan inriktning än vad som
varil traditionellt under 1970-talet och de första åren på 1980-lalet. I
stället för omfallande stöd till befintliga, mer eller mindre krisdrabbade
företag har politiken inriktats på långsiktiga ätgärder för all bygga upp
miljöer där nya verksamheler och nya företag kan skapas och växa.
Regionalpolitiken måsle även framgent vara offensiv och förebyggande.

1 1987 års budgetproposition presenterades insatser med
denna inriktning på en rad områden. Vidare innebar den forskningspoliliska
proposition som regeringen presenterade under våren 1987 satsningar på de mindre
högskolorna. Under de senasle åren har belydande insatser också gjorts på
kommunikationsområdet. Som jag tidigare framhållit förstärks dessa i den
trafikpolitiska proposition som regeringen ämnar lägga fram. Skatleuljämningsbidragen
och de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna spelar en viktig roll för att utjämna
de regionala spänningarna. Ell arbete pågår i regeringskansliel med syfte all
få fram etl förslag till nyll skalleutjämningssystem. Regeringen har vidare
för avsikt alt redan under denna höst lägga förslag om särskilda regionalpoliliska
åtgärder för alt förbättra förutsättningarna för produktion och sysselsättning
i delar av Bergslagen och norra Sverige.

Tillväxten och miljön

Jag har tidigare framhållit värdet av ekonomisk tillväxt. Samlidigl
harjag

betonat att ekonomisk tillväxt inte är etl överordnat mål.
Tillväxten får

inte innebära rovdrift på vår nalur.

Motsatsställningen mellan den ekonomiska tillväxten och
målet om en

god miljö bör emellertid inle överdrivas. Den ekonomiska
tillväxten - som

den nu mäts — kan ha myckel olika verkningar på miljön,
beroende på

■38

bl.a. vilken produktionsteknik som används. Ekonomisk
tillväxt kan ock- Prop. 1987/88: 36 så innebära ökade resurer för all
skydda miljön.

Miljöproblemen är i många fall en följd av dålig
hushållning. Produktions- och konsumtionsbeslut har ofta vägletts av felaktig
information om kostnader och resursåtgång. Om detta förändras - l.ex genom all
ekonomiska styrmedel används mera systematiskt inom miljöpolitiken - kan det
få en slor och positiv betydelse för miljön i framtiden.

Regeringen avser att under det kommande årel lägga fram
flera åtgärds-förslag på miljöområdet. Under våren kommer étt miljöpolitiskt
program atl läggas fram, som ocksä kommer all innefatta ekonomiska styrmedel.
Målet är att förena en bättre miljö med en god ekonomisk lillväxl.

En politik för framtiden

Under de senasle fem åren har den svenska ekonomin
förstärkts i snabb takt. Den är nu ute ur den akuta krisen. Alla problem är
dock inte lösta. Flera uppgifter återstår. Inle minsl viktigt är alt slå vakt
om det vi uppnått och se till att de goda resultaten blir beslående. Vi vet av
egen erfarenhet hur snabbt elt litet och ulrikeshandelsberoende land som
Sverige kan hamna i ekonomiska svårigheter om vi tillåter en för snabb pris-
och koslnadsstegring eller om vi börjar förbruka mer än vi producerar. Den
uppgift vi nu står inför i del korta perspektivet är att pressa tillbaka tendenserna
lill överhettning för atl kunna bevara den uppnådda ekonomiska förbättringen.
I det längre perspektivet är uppgiften all slå in på en väg som leder till en
stabil och långsiktigt hållbar samhällsekonomisk jämvikt med god tillväxt, full
sysselsättning, prisstabilitet och överskoll i bytesbalansen.

För detla krävs lägre pris- och koslnadsstegringar, slram
finanspolitik, begränsad offentlig konsumtionstillväxl och en mer flexibel
ekonomi. Uppgiften under de kommande åren kommer alt i hög grad handla om all
förbättra den svenska ekonomins funktionssätt. De stabiliseringspoliliska
uppgifterna har således ändrat karaklär — från atl lyfta landet ur stagnation
och arbetslöshet till att angripa inflalion och begynnande överhettning.
Samtidigt måsle ökad uppmärksamhet ägnas den långsiktiga politiken för en
slagkraftig ekonomisk struktur och en väl fungerande ekonomi.

Huvuduppgiften för en sådan politik är atl bidraga till
att upptäcka och ulveckla nya verksamheler med framliden för sig och atl
smidigt och flexibelt föra över resurser lill dessa nya verksamheter.

Del kräver en politik som stimulerar arbete, sparande och
innovationer; en politik för att vidga flaskhalsar i ekonomin; en politik för
utbildning och forskning med inriktning på framlida expansionsområden; en
politik för all stimulera nyföretagande; kort sagt en politik som stimulerar
skaparkraft, arbetsglädje och ökad effektivitet i alla sektorer i ekonomin.
Lyckas vi med delta, har vi goda möjligheter att lägga grunden lill en ny epok
av industriell expansion, full sysselsättning och välfärd för hela folket.

39

4 Hemställan Prop. 1987/88:36

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslär
riksdagen alt

godkänna
de riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång

sikt
som jag har förordat i del föregående.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagl
fram.

40

Bilaga Prop. 1987/88:36

Remissyttranden Över långtidsutredningen 1987

Långtidsutredningen 1987 (LU 87) publicerades i mars 1987.
Utredningen beslår av en huvudrapport (SOU 1987: 3) och 27 bilagor.
Huvudrapporten har utarbetats inom finansdeparlemenlels långsiktsenhet, medan
bilagorna genomgående har publicerats i namn av respektive myndighel eller
författare som också ansvarar för de bedömningar som görs. Därmed har bilagorna
en självständig ställning i förhållande till huvudrapporten.

Utredningens huvudrapport har sedan remissbehandlats. En
förteckning över de myndigheter och organisationer m. m. som inkommit med
yttranden återfinns i ett appendix till denna sammanställning.

I det följande presenteras en sammanfattning av
remissyttrandena. Med hänsyn lill att utredningen täcker ell så vidsträckt
område och all remissinslanserna lämnat en mångfald synpunkter har del inle
varit möjligl alt ge en fullständig översikt av remissinstansernas åsikter.
Avsikten har i slället varit att lämna en redogörelse för de centrala tankarna
i remissvaren. Dessa kommenteras inle i denna sammanslällning.

I några fall har remissinslanserna också behandlat de specialsludier
som publicerats i bilagor. Dessa synpunkter redovisas i en kort sammanfattning
i slutet av föreliggande sammanslällning.

Utredningens uppläggning och metod

Enligl fullmäktige i riksbanken fyller långtidsutredningen
en viktig funktion genom att studera och fästa uppmärksamheten på de
långsikliga möjligheterna lill och begränsningarna för ekonomisk tillväxt.
Enligt fullmäktige visar LU 87 dessulom på ett pedagogiskt sätl hur det
kortsiktiga konjunkturella förloppet hänger samman med den långsiktiga
strukturella ulvecklingen. Det är vidare förtjänstfullt alt utredningen tagit
upp skattesystemets effekter på arbetsutbudet och resursfördelningen liksom
andra viktiga problem som regleringar på olika marknader och den offentliga
sektorns organisation och effektivitet. Fullmäktige vill understryka betydelsen
av dessa analyser och framhälla viklen av all de fördjupas och integreras i
kalkylerna.

Svenska kommunförbundels styrelse anser att den förändrade
tonvikten i LU 87 från detaljerade sektoranalyser lill mer översiktliga
analyser av de ekonomiska förutsättningarna är positiv. Utredningen ger på detla
säll etl bidrag lill en intellektuellt öppnare diskussion av den svenska
ekonomins problem på någol längre sikl.

Också socialstyrelsen betraktar LU 87 som elt
utomordentligt intressant och viktigt dokument som ger en väl genomarbetad och
på många områden nyanserad genomgång av problem och möjligheter i svensk
ekonomi för de närmaste åren.

Statskontoret anför alt en arbetsmetod liknande den i LU
87 med pro-

bleminriklade och delvis fristående analyser som redovisas i bilagorna bör 41

lillämpas
även i fortsättningen. Om della inte visar sig möjligt, bör t.ex. Prop.
1987/88: 36 ESO ges ökade möjligheter att med ulgångspunkl i finansplanens
årliga bedömningar beställa och finansiera motsvarande lyper av sektoranalyser.

Även Landstingsförbundet anser alt analysen blir mer allsidig
genom all delstudierna, som genomförts frislående från finansdepartementet, i
vissa fall kan peka på en annan utveckling än den som förespråkas i huvudtänkandet.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) nolerar alt huvudbelänkandet i LU 87
är mindre omfallande och mer problemorienteral saml att behandlingen av
bilagorna är mer självständig än vad som gällt för tidigare LU. TCO ser dessa
förändringar som i huvudsak positiva. Man finner del dock otillfredsställande atl
flertalet av bilagorna presenterats mycket senl i relation lill huvudbeläinkandets
publicering och remisstidens utgång.

I sitt remissyttrande anför Sveriges Industriförbund
inledningsvis atl finansdepailemcntels långtidsutredningar traditionellt spelar
en central roll vid bedömningar av den långsikliga ekonomiska utvecklingen i
Sverige. Denna roll har inle främst försvarats med elt högt prognosvärde ulan
snarare med två andra egenskaper. För det första är långtidsutredningarna unika
genom det myckel breda grepp de tar över den ekonomiska utvecklingen. För det
andra har de uppfyllt högt ställda krav på konsistenla beräkningar av hur olika
delar av ekonomin kan komma att utvecklas under vissa väl preciserade
förutsättningar. Enligt Industriförbundet har dessa positiva egenskaper
emellertid inle gått alt uppnå utan att ge avkall på andra vikliga egenskaper.
Det breda greppet har medförl en sä hög aggregeringsgrad all viktiga stmkturlorändringar
ej har kunnat analyseras. Kraven pä konsistenla beräkningar har förutsatt
användning av ekonometriska modeller som utelämnat viktiga aspekter av
ekonomin.

Industriförbundet nolerar atl LU 87 ger intryck av ett
försök all komma lill rätta med de nämnda nackdelarna. Vikten av den ekonometriska
analysen har tonals ned och de bilagor som behandlar specifika problem har en
lösare anknytning fill huvudrapporten än i tidigare utredningar. Denna något
förändrade uppläggning har dock inle kunnal utnyttjas till en förnyelse äv
analysen. Samtidigt ger LU 87 intryck av alt vara mindre genomarbetad än sina
föregångare när del gäller utformningen av de utvecklingsalternativ som
preciserats numeriskt.

Industriförbundet finner utredningens ganska ensidiga
koncentration på lönekostnadsulvecklingen som något märklig. För det första
skall LU ge underlag för den ekonomiska politiken och lönekoslnadsutvecklingen
har i slor utsträckning visat sig ligga utanför den ekonomiska politikens konlroll.
För det andra finns det i LU:s bilagor underlag för en betydligt mer djupgående
diskussion och analys av andra förändringar än en ändrad lönebildning som
skulle bidra till en snabb och balanserad ulveckling av den svenska ekonomin.
Som exempel på detla anför Industriförbundet bilagorna om skatternas effekter
och den offentliga sektorns produktivitet.

Industriförbundet är också kritisk mot hur industrins ulveckling
har

behandlats i LU 87. Bedömningarna ulgår ifrån vad som krävs för att

uppnå full sysselsättning och extern balans. För alt de exportkrav som

genereras av importen vid full sysselsättning skall vara förenliga med den 42

antagna internationella ulvecklingen
anpassas relativpriserna på svensk Prop. 1987/88:36 export i förhållande
till utlandet, vilket ger vissa krav på lönekoslnadsutvecklingen.

Metoden
innebär enligl Industriförbundet atl l.ex. en bättre inlernationell utveckling
än den antagna inle skulle leda till en större industriproduktion. Paradoxalt
nog skulle den i slället innebära en lägre industriproduktion eftersom kravet
pä relativprisminskningen skulle bli mindre och extern balans skulle kunna
uppnås vid en lägre exportvolym och lägre industriproduktion. Industrins ulveckling
bestäms alltså inte av dess egen utvecklingskraft ulan av de övergripande målen
full sysselsättning och extern balans.

Enligt
Industriförbundet hade del varit naturligare all fråga vad industrin har för
utvecklingsmöjligheter och vad som krävs av ekonomins funktionssätt för alt
dessa skall förverkligas, än alt som i LU vända på frågeställningen.

Flera
remissinstanser anser alt långtidsutredningen borde ha kompletterat sina
kalkyler med en analys av alternativa utvecklingsvägar. Behovet av alternativa
kalkyler motiveras med all den ulveckling som presenterats av LU anses - särskill
vad avser de utnyttjade pris- och lönestegringslak-lerna - bygga på
orealistiska bedömningar. Ett genomgående tema i remissyttranden är vidare atl
man saknar en analys av medlen för all åsladkomma den i kravanalysen angivna
utvecklingen.

Svenska
kommunförbundets styrelse menar atl del är otillfredställande all den enda väg till
ekonomisk balans som anges i LU grundas på all Sverige skall lyckas hävda sig
bättre på exportmarknaden än de nationer i vår omvärld som med hög arbetslöshet
i utgångsläget satsar på samma strategi. Del är inle heller realistiskt att
tala om relalivprissänkningar pä exporten i storleksordningen 8-12% fram till
1995 samtidigt som man förulsälter reallöneökningar som neutraliserar
produktivitetstillväxten. Styrelsen anser därför all alternativa vägar till
ekonomisk balans än den som hell grundas på exportledd expansion borde ha
diskuterats i utredningen.

Fullmäktige
i riksbanken noterar all utredningens kalkyler inle är prognoser över den
framlida ekonomiska ulvecklingen, utan visar de krav som ställs pä ekonomins
funktionssätt och på den ekonomiska politiken för att balans i ekonomin skall
uppnäs. Den relativt utförliga diskussion av målen för den ekonomiska politiken
som förs i LU skulle enligl fullmäktige i riksbanken vinna på alt kompletteras
med en mer ingående analys av medlen. Annars finns en risk all målen framslår
som orealistiska.

För den kortsiktiga
perioden redovisas i LU 87 två ulvecklingsföriopp;

elt som är förenligt med balans i det längre perspektivet och etl där man

avlägsnar sig från den långsikliga balansbanan. Elt pedagogiskt problem är

enligl fullmäktige i riksbanken all skillnader mellan ell balanserat och

obalanseral förlopp på tre års sikl blir relativt begränsat, delvis beroende

på fördröjningsmekanismer i ekonomin. Fullmäktige påpekar vidare alt

analysen av utvecklingen under den kommande treårsperioden i det två

senaste långtidsutredningarna har ägnats allt större intresse. Enligt full

mäktiges mening är del dock viktigt alt detla ses som ett komplement till 43

analysen
av den långsiktiga potenfiella fillväxten och inte sker på bekost- Prop.
1987/88: 36 nad av denna.

I
LU 84 analyserades också ulvecklingen under de närmaste 15 åren. Detta
långsiktiga perspektiv las inte upp i LU 87. En diskussion av den ekonomiska
utvecklingen på myckel lång sikl kunde dock enligt fullmäkliges mening vara
ett värdefullt komplement lill analysen av utvecklingen på medellång sikt. Det
som i första hand är intressant är inte siffersatta kalkyler ulan en
identifikation och analys av fillväxlens vikligasle bestämningsfaktorer.

FuUmäktige
i riksgäldskontoret noterar alt LU:s kalkyler inte är prognoser ulan
kravkalkyler. Uppläggningen medför atl det är analysens krav på den ekonomiska
politiken som lyfts fram snarare än prognoselemenlet. Diskussionen av
långtidsutredningen bör med andra ord fokuseras på de krav som ställs bl. a. på
den ekonomiska politiken för all balans i ekonomin skall uppnås. Samlidigl är
del viktigt atl de krav som lyfts fram i analysen skall vara realistiska annars
blir inte analysen meningsfull.

Sveriges
Grossislförbund och Sveriges Köpmannaförbund påpekar att LU:s prognoser avser
vad som är önskvärt och inle vad som är sannolikt. Därmed kan LU inle utgöra
någon lämplig grund för företags och institutioners beslutsfattande, vilkel ju
måste baseras på en realistisk bedömning av framtiden. Enligl förbunden vore
del befogal om arbetet mer inriktades på analyser av förutsättningarna för att
den önskvärda utvecklingen skall kunna uppnås. T.ex. förutsätts i LU:s balansallernaliv
all de totala lönekostnaderna stiger med 3 % per år. Så låga löneökningar har inle
förekommit i Sverige de senaste 30 åren. Mot den bakgrunden borde det ha varit
av intresse alt analysera hur della trendbrott i koslnadsulvecklingen skall
komma till stånd.

Eftersom
framlida devalveringar utesluts som ekonomisk-politisk åtgärd hade det enligl
förbunden varil önskvärt i LU med en diskussion av hur konkurrenskraften
framöver skall kunna förslärkas. Detla grundläggande problem presenteras i slället
som en förutsällning för prognosarbelel. Så länge löneanlagandei är dåligt
underbyggt reduceras påtagligt värdet av de kalkyler som bygger på denna
förutsättning.

Enligt
förbunden borde LU:s kalkyler ha kompletterats med allernaliva scenarier för
lösning av konkurrenskraflsproblemel. Etl närliggande alternativ hade varit
alt presentera prognoser som baserats på ell anlagande om fiylande svensk
växelkurs framövei- i enlighet med rekommendationen från Brooking institule.

Den
utveckling där tjänstesektorn är den expanderande såväl när det

gäller sysselsättning som andel av BNP, medan de varuproducerande

sektorerna får minskande andelar, avspeglas enligt Svenska Försäkrings

bolags Riksförbund mycket dåligt i den ekonomiska analys som görs av

LU. Även samhällsdebatten i slorl är fortfarande starkt koncentrerad till

de varuproducerande förelagen, deras andel av olika marknader och deras

betydelse för sysselsättningen. Det är ofta med utgångspunkt från indu

strins förhållanden som olika frågor, t.ex. skattefrågor, diskuteras. Riks

förbundet finner del därför angeläget alt större uppmärksamhet ägnas

tjänstenäringarna så atl deras förutsättningar och belydelse för ekonomin 44

får
den plats i den ekonomiska analysen som de är värda.

Ekonomisk-politiska
mäl Prop. 1987/88:36

Socialstyrelsen
kan i slorl sell instämma i LU:s diskussion kring de uppräknade målen och
analysen av deras inbördes samband. Enligl styrelsens uppfaUning kan del
emellertid finnas risk för all det resursulrymme som tilldelas socialsektorn inle
ger möjlighel atl tillgodose berättigade krav på en rimlig andel av den samlade
samhällsekonomiska lillväxlen för vissa svaga grupper. Vidare kan redan nu
konstateras allvarliga välfärdsmässiga konsekvenser av regionala obalanser och
dessa kan enligl styrelsens bedömning komma atl förstärkas i den ekonomiska
politik som LU förordar. Argumenten för en effektiv regional politik har inle
beaktats i tillräcklig grad av LU 87.

Socialstyrelsen
påpekar ocksä all om de förutsättningar LU 87 arbetat med inle kommer all
realiseras, finns det risk för en betydligt större arbetslöshet än som varit
vanligt under efterkrigstiden.

Svenska
kommunförbundels styrelse påpekar all i valet mellan tillväxt och fördelning
anges i LU alt tillväxt ger alltid mer all fördela. Huruvida en jämnare
fördelning kan skapa ökad tillväxt diskuteras ej i belänkandet.

Den
regionala analysen i LU visar pä risker för en ökad regional obalans. Alla
andra alternativ anges emellertid leda till lägre tillväxt, och därmed lill atl
regionala obalanser ytterligare förvärras. Slutsatsen i LU blir att den
ogynnsamma regionala ulvecklingen trots allt är den mesl gynnsamma. Ocksä
beträffande miljöproblem blir den hoppfulla slutsatsen att
produktionstillväxten över liden kommer all kunna innebära avlagande belastning
på den yttre miljön.

Styrelsen
menar inle all det varil utredarnas uppgift all ta ställning i de olika
målkonflikterna. Men genom alt hävda atl målkonflikterna upplöses eller minimeras
om den angivna vägen mol ekonomisk balans följs har man i praktiken tagit ställning.

Landstingsförbundets
styrelse anser all det i lidsperspektivet fram lill 1995 är nödvändigt alt man
förutsättningslöst prövar vissa grundläggande fördelnings- och rättvisefrågor.
Exempel på sådana viktiga frågor för människors välfärd gäller förebyggande av
ohälsa och tillgång lill en god sjukvård, en rättvis lön i yrken som domineras
av män respektive kvinnor saml en regionalpolitisk balans där arbeten,
bostäder, vård, kommunikationer och service kan utvecklas i enlighet med
människors behov och önskningar. Enligl styrelsens mening lämnar
långtidsutredningens snäva perspektiv föga underlag för ställningstaganden till
dessa centrala politiska frågor.

Kooperativa
förbundet (KF) delar LU:s uppfattning att både den regionala balansen och en
god yttre miljö är nära relaterade till välfärdsbegreppet och bör således vara
väsentliga mäl för välfärds- och fördelningspolitiken. KF vill i detla
sammanhang framhålla viklen av en långsiktig regionalpolitik som tar sikte på
mer generella åtgärder för all skapa förutsättningar och miljöer för nya
företag och verksamheler. Ett viktigt inslag i denna politik är atl olika slag
av service i glesbygden öch mindre tätorter kan upprätthållas.

Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF) påpekar att LU 87 i sina kravanaly-

45

ser betonar del finansiella sparandet i den offentliga
sektorn, pris- och Prop. 1987/88: 36 löneslegringstaklen saml produktiviiielsutvecklingen.
Andra krav som inte inryms i de angivna problemkomplexen har enligl LRF fått
vika då LU bedömt att en politik utformad för att lösa huvudproblemen i svensk
ekonomi på sikl även tillgodoser målen för andra politikområden. LRF
ifrågasätter om denna bedömning är riklig. Del är slor risk alt bl. a. frågor
rörande den regionala obalansen, miljön och i viss mån fördelningspolitiken
blir åsidosatta.

Enligt Tjänstemännens Centralorganisation vilar LU 87,
liksom tidigare LU, tungt på del makroekonomiska modellarbelel och
modellresultaten. Denna ansats förutsätter alt man kan kvantifiera vikliga välfärdspoliiiska
mål. LU:s analys och slutsatser är därför starkt styrda av "härda"
variabler som priser, arbetslöshet, bytesbalans och finansiellt sparande.
Regional balans, inkomst- och förmögenhetsfördelning och fysisk miljö finns inle
med i modellarbelel och spelar därför en undanskymd roll i LU:s analys och polilikrekommendationcr.

Enligl TCO bör utgångspunkten för en långsiktig utveckling
först och främst vara en god social miljö med ambition atl ge ökad välfärd lill
alla individer och grupper i samhället. Denna målsättning kan konkretiseras i
krav på en bra fysisk, psykisk och social miljö, ett tryggt och utvecklande
arbete för alla saml en stigande och jämn materiell levnadsstandard. Från denna
grupp av centrala mål för samhällets ulveckling kan man sedan identifiera olika
vikliga delmål av mera ekonomisk karaktär. Enligl TCO är dessa full
sysselsättning och låg arbetslöshet, stigande reallöner, regional balans och
inkomst- och förmögenhetsutjämning samt en bra arbetsmiljö och en god fysisk
miljö. Dessa mäl kan enligt TCO inte rangordnas.

För alt nå de vikliga välfärdspoliiiska målen måste en rad
restriktioner uppfyllas. Dessa är enligt TCO en viss minsla kapitalbildning i
privat och offentlig verksamhel, rimlig vinstnivå i näringslivet, hänsyn lill
utländsk påverkan på räntor, inflation och kostnadsutveckling samt en
långsiktigt balanserad utveckling av det yttre och inre finansiella sparandel.
TCO understryker dock alt restriktioner inle har någol egenvärde i sig. Häri
ligger den stora skillnaden gentemot de välfärdspoliiiska målen.

Internationell bakgrund

Fullmäktige i riksbanken påpekar att den internationella
utvecklingen naturligtvis kan komma all avvika från den av LU antagna. Som
utgångspunkt för LU:s kalkyler framslår enligt fullmäktiges mening ändock de
valda förutsättningarna som väl avvägda. Man saknar dock en analys av
effekterna för Sverige av den ökade integrationen av EG.

1 del kortare perspektivet, 1987-1990, ulgår LU från en
myckel jämn

inlernationell tillväxt. Detla förutsäller antingen atl tillväxten är stadig i.

samtliga större länder eller att konjunkturuppgången eller -nedgången inle

sker samtidigt. Antagandet leder dock - enligt fullmäkfiges mening - till

att kraven på anpassningsförmågan i den svenska ekonomins underskal

las. Större svängningar i den internationella tillväxten innebär också all

konjunkturella avvikelser från de långsiktiga målen om balans i utrikeshan- 46

deln och statsbudgeten kan vara nödvändiga.

Styrelserna för allmänna pensionsfonden anför alt man med
tanke på de Prop. 1987/88: 36 belydande ekonomiska obalanserna mellan de större
industriländerna skulle kunna konstruera alternativ med högre inlernationell
prisstegrings-takt än den som använts i LU 87. 1 och för sig skulle del därmed
vara motsvarande lättare för Sverige alt prestera den relalivprisförbättring
som utredningen anger som en nödvändig förutsättning för en balanserad ulveckling
med förstärkt konkurrenskraft de närmaste åren. Man måsle dock även väga in de
negativa effekter som följer med förnyade inflationsimpulser, bl. a.
återverkningarna för den internationella ränteutvecklingen. Denna skulle
tendera alt bli högre än vad som anges i LU:s perspektiv, vilket också skulle
påverka den svenska räntenivån.

Enligt styrelsernas mening hade del varit av stort
intresse att ha tillgång lill alternativa och konsistenla utvecklingsmönster i
Sverige och omvärlden för sysselsättning, löner, priser och räntor. Huruvida
utredningen på basis av alternativa scenarier hade kommil fram lill andra
slutsatser beräf-fande kraven på den ekonomiska politikens utformning är dock
en öppen fråga.

Enligt Sveriges Grossislförbund och Sveriges
Köpmannaförbund talar mycket för all LU har vall ell väl optimistiskt scenario
för den framlida internationella ekonomiska utvecklingen. Också Sveriges
Föreningsbankers Förbund menar atl man inte kan bortse från risken av en
försvagning av den internationella ekonomin. De internationella förulsätlningarna
skulle då bli sämre än vad som kalkylerats i LU 87.

Realekonomisk utveckling

I LU 87 visas alt den ekonomiska ulvecklingen i Sverige
under de senaste åren på flera områden har överträffat de kalkyler som gjordes
i LU 84, och som bedömdes leda lill balans. Fullmäktige i riksbanken vill dock
understryka atl denna gynnsamma ulveckling inle är ett ullryck för all de
fundamentala balansproblemen i svensk ekonomi är lösta. Fortfarande är
inflationstakten för hög och sparandel för lågt.

Mol bakgrund av de krav som formuleras av LU ler sig, enligl
fullmäktiges mening, ulvecklingen under de närmasle åren problemfylld. För alt
uppnå bytesbalansmålel krävs alt relativpriserna sänks med 1 % per år, vilket
leder till atl utredningen förutsätter en dämpning av lönekostnadsökningen fill
3% från och med 1988. En höjning av arbetsgivaravgiften med 1,3 % 1988 skulle
medföra alt reallönen efter skatt minskar detta år. Under perioden som helhet
utvecklas samtidigt hushållens transfereringsinkoms-ler betydligt snabbare än
löneinkomsterna, vilkel försvårar lönebildningen genom all utrymmet för avtalsmässiga
löneökningar begränsas. Fullmäktige anser alt en mer utförlig redovisning i LU
av real inkomstulveckling efter skatt för olika hushållslyper och inkomstslag
hade varil värdefull för atl bedöma rimligheten i den förutsatta lönekoslnadsökningen.

Fullmäktige
vill också betona ett annat dilemma för lönebildningen,

nämligen de vinstkrav utredningen förutsätter för att tillräckliga invesle

ringar skall komma till stånd. Genom den antagna relativprissänkningen pä

exporlen åsamkas ekonomin lerms-of-lrade förluster som, med de av LU 47

gjorda vinstantagandena, i
sin helhet får bäras av löntagarna. Detta skärper Prop. 1987/88: 36 ytterligare
kraven på lönebildningen.

Den
offentliga sektorns, och särskill slatens, finansiella sparande förutsätts
förbättras under de närmasle aren om än i något långsammare takt än under de senasle
4-5 åren. Samtidigt eftersträvas ell oförändrat skalletryck mätt som totala
skaller och avgifter i förhållande lill BNP. Den restriktiva utgiftspolitiken
har hittills utgått från relativt jämnt fördelade besparingskrav över så gott
som alla verksamhetsområden. En sådan politik kan vara framgångsrik bara under
en begränsad tid. Enligl fullmäktiges mening måste fortsatta besparingar inom
den offentliga sektorn göras mer selekliva. Risken är annars slor att
kvaliteten på den offentliga servicen försämras även inom starkt prioriterade
områden.

Fullmäktige
i riksbanken påpekar vidare all den potentiella långsiktiga tillväxten i LU
beräknas genom bedömningar av det framtida arbelskraftsulbudel och
produktivitetstillväxten. Intresset fokuseras sedan lill frågan hur det
tillgängliga resursutrymmel kan fördelas. Fullmäktige anser emellertid alt en
central fräga också är vilka faktorer som bestämmer den långsikliga tillväxtens
slorlek och hur den kan påverkas. Arbetskraftsulbudet påverkas bl.a. av
skattesystemet och produktiviteten bestäms till slor del av investeringar i
human- och realkapital, som i sin lur påverkas av skattesystemet och av hur väl
arbets- och kapitalmarknaden fungerar. Enligt fullmäktiges mening är den
diskussion av ekonomins funktionssätt som görs i LU och i flera av bilagorna ell
viktigt första steg mot atl integrera dessa faktorer i bedömningen av den
långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Förhoppningsvis kan kommande
långtidsutredningar fördjupa analysen och även koppla förändringar inom dessa
områden lill kalkylerna.

Långtidsutredningens
krav på låga nominella löneökningar granskas och kommenteras i fiera
remissyttranden. Landsorganisationen i Sverige påpekar atl enligl utredningens
s.k. balansalternativ för perioden l.o.m. 1990 krävs atl timlönekoslnaderna
inte ökar med mer än 3 % per år, vilket är mindre än hälflen av den lägsta
ökning som förekommit inom industrin de senaste tjugo åren. LO anser all myckel
starka argument måste föreligga för all motivera della drastiska krav. Långtidsturedningen
har dock, enligt LO:s mening, inle presenterat några sådana argument.

Den
ena motiveringen till 3-procenlkravel som anförs i LU är atl lönekostnadsökningarna
i Sverige måsle ner i nivå med den i omvärlden. LO instämmer visserligen i
denna allmänna formulering, men anför alt eftersom de genomsnittliga
löneökningarna i konkurrentländerna varken har varil eller kan förväntas bli 3 %,
kan della enligt LO inle motivera kravel i LU 87.

LU:s
andra motivering grundar sig på undersökningar av exportens och

importens ulveckling. Dessa undersökningar visar all svenska leverantö

rer tappar marknadsandelar även om man inle höjer sina priser i förhållan

de till konkurrenterna. LO ifrågasätter undersökningarnas värde på flera

grunder. För det första sträcker de sig bara fram till 1983 och kan inte ge

svar på frågan om de stora devalveringarna brutit trenden med andelsför

luster vid oförändrade relativpriser. För det andra har de inle tagit hänsyn 48

lill all vändningen i
vinstutvecklingen bör ha gett positiva ulbudseffekler Prop. 1987/88: 36 på
marknadsandelarna. För det tredje finns del undersökningar som pekar i annan riklning
(l.ex. Brookingsrapporlen saml SlND:s bilaga lill LU 87).

Av
dessa skäl motsätter sig LO bestämt atl de "extrema och dåligt underbyggda"
kraven på lönebildningen i LU 87 ligger lill grund för diskussionen om
lönebildningen under de närmaste åren. Enligl LO är del grundläggande
lönebildningsproblemet svårt nog: med en arbetslöshet som är myckel lägre än
den i omvärlden skall Sverige åsladkomma samma pris-och löneökningslakl.

LO
delar däremot LU:s bedömning av produktivitetsutvecklingens centrala betydelse
för möjligheterna att förverkliga de ekonomisk-politiska målen.

Tjänstemännens
Centralorganisation anser att LU 87 har överdrivit lönekostnadernas betydelse.
Därtill verkar LU vara av uppfattningen alt lönekostnaderna enbart bestäms av
löntagarna ensamma eller av parterna vid centrala förhandlingar. Enligt TCO:s
uppfattning påverkas lönekostnaderna naturiigtvis av centrala avlal. Men
grundläggande är alt löneöknings-takten också beror på den ekonomiska
utvecklingen i landet: på inflationstakt, på efterfrågan på arbetskraft, på
vinstutvecklingen etc.

Liksom
LO medger TCO atl de svenska lönekostnaderna inle kan öka kraftigt oberoende av
utvecklingen i andra industriländer utan att del får effekter på svensk
ekonomi. Enligt TCO:s mening finns del dock inle någol entydigt samband mellan
konkurrenskraft å ena sidan och låga kostnader och höga vinster å den andra.
Företagens förmåga lill flexibilitet och anpassning till förändrade marknader
beror i hög grad på företagsorganisation, forskning och utveckling,
kompetensen hos de anställda, företagsbeskattning etc.

TCO
avvisar med skärpa vad man uppfattar som propåer i LU om s. k. inkomstpoliliska
lösningar. TCO avvisar sådana lösningar av principiella skäl eftersom fria och
oberoende fackföreningar utgör etl värde i sig. Därtill anses både svenska och
internationella erfarenheter visa att olika direkta regeringsingripanden i
lönerörelsen inle långvarigt minskar löneöknings- eller inflationstakten.
Erfarenheter i Sverige av regeringsingripanden på del offentliga området de senasle
åren visar tvärtom alt sådan politik är destabiliserande.

TCO
nolerar atl en belydande inkomstfördelning har skett de senasle åren från
arbete lill kapital. En förutsättning för atl detla skall accepteras är enligt
TCO att denna vinstökning omvandlas i investeringar i näringslivet. En andra
förutsättning är all löntagarna kan vänta sig en positiv reallöneutveckling. En
av de viktigaste åtgärdeina för all få en lugnare kostnadsutveckling i Sverige
är atl inflalionstaklen sjunker. Här spelar enligt TCO:s uppfattning förelagens
prissältningsbeteende en stor roll. Denna syn på vinster och vinstnivåer i
näringslivet skiljer sig enligl TCO betydligt från LU:s tekniska och relalivi
oproblematiska behandling av vinslens roll i ekonomin.

TCO
understryker kapitalbildningens avgörande roll för en god ekono

misk tillväxt och anser atl LU har räknal med en för låg investeringsnivå.

Också LU:s bedömning av produktivitetsutvecklingen är enligl TCO:s 49

uppfattning
för försiktig. 4
Riksdagen 1987188. 1. saml. Nr 36

Svenska Arbetsgivareföreningen nolerar all kraven på
lönebildningen i Prop. 1987/88: 36 LU:s balansallernativ är slora. I LU sägs
inget om hur del skall vara möjligt alt få ner löneökningarna till den nivå som
krävs för all uppnå balans. Enligl föreningen medför LU:s krav att de avtalsmässiga
löneökningarna i stort sett måste vara noll under hela treårsperioden fram
till 1990.

Beträffande den tekniska ulvecklingen anser styrelsen för
teknisk utveckUng atl del inom ramen för LU borde ha förts en diskussion om
kvantiteten och kvaliteten på den teknisk-vetenskapliga basen i Sverige. Ny
teknik är i hög grad velenskapsbaserad. Saknas den vetenskapliga basen eller är
den otillräcklig jämfört med omvärldens nivå brister också en väsentlig förutsällning
för forlsall industriell tillväxt och internationell konkurrenskraft.

Teknisk ulveckling, liksom inlernutbildning, redovisas i
den ekonomiska statistiken som s. k. immateriella invesleringar. Dessa ingår
emellertid inte i LU:s modeller. Styrelsen för teknisk ulveckling menar att de
immateriella invesleringarna måste tillmätas en allt större betydelse när det
gäller industrins förmåga all upprätthålla och öka sin konkurrenskraft. Del kan
därför diskuteras om den lyp av konventionella nationalekonomiska makromodeller
som använts i LU är tillräckliga för en bedömning av de nödvändiga villkoren
för industrins ulveckling.

Med hänsyn till den roll immateriella investeringar i
forskning och utbildning spelar för ekonomins funktionssätt är det också
enligt skolöverstyrelsen beklagligt atl LU 87 i sitt belänkande inle lägger
samma vikt vid kunskapsutveckling och utbildning som vid industrins materiella invesleringar.
Nästa långtidsutredning bör enligl styrelsens mening låta analysen av
kunskapsutveckling och utbildning för samhällsekonomins utveckling på lång sikl
få en framträdande roll.

Även länsstyrelsen i Stockholms län anser att de
immateriella investeringarna borde ha behandlats mer ingående. Dessa
investeringar har ökal under hela 1970-talel och första hälften av 1980-lalel
och är i dag cirka två gånger större än de materiella. Olika undersökningar har
också visat att del snarare är den s. k. residualen eller leknikfaktorn som varil
avgörande för produktivitetsutveckling och ekonomisk lillväxl än lunga invesleringar
i realkapital. 1 LU har i stället industrins teknikförnyelse och dess framlida
utveckling i alltför hög grad koncentrerats kring de s. k. basnäringarna.

Teknikförnyelsen och teknikspridningen samt den
kvalifikationsutveckling som dessa är förknippade med ställer ökade krav på
utbildningen -både den offentliga och den föret.igsinterna. En mera explicil
diskussion om utbildningens roll i dessa sammanhang saknas emellertid i LU. En
snabb leknikförnyelse medför atl arbetskraften skall kunna omdisponeras och
sättas in i olika funktioner. En låsning lill alllför många och specialiserade
utbildningslinjer innebär alt det blir svårare all anpassa arbetskraften till
den snabba tekniska ulvecklingen. Länsstyrelsen efterlyser också en diskussion
om nödvändigheten av vidamlbildning och omskolning av arbetskraften.

Länsstyrelsen anser vidare all transportsektorns belydelse
för utveck

lingen - och då i synnerhet för den strukturella och regionala omvandling- 50

en - borde
ha behandlats mera explicil. Inte heller den privala tjänslesek- Prop.
1987/88: 36 torns kompetensstruktur och kvalifrkalionsutveckling samt de nya fiytt-slrömmarna
och orsakerna bakom dessa har fåll den genomgripande behandling som enligt
länsstyrelsens mening skulle varit önskvärt.

Elt grundläggande villkor för alt LU:s tillväxt- och
balansmål skall kunna nås på medellång sikl anges vara all löneökningarna i
Sverige blir lägre än i våra konkurrentländer. Svenska kommunförbundets
styrelse konstaterar i della sammanhang atl en avgörande fråga är hur
fördelningen av reallöneutrymmet skall klaras av vid låga nominella
löneökningar. Det ömsesidiga beroendet mellan privat och offentlig sektor måsle
komma till ullryck också i den framlida lönepolitiken.

Enligl LU kan vid gynnsamma lillväxtbelingelser, vilket bl.a.
innebär myckel begränsade nominella löneökningar, den kommunala verksamheten
expandera med drygt I % per år, medan den privata konsumtionen skulle kunna öka
med ca 2,5 % åriigen under hela tioårsperioden. Styrelsen anser att denna
fördelning av del reala konsumtionsutrymmel på sikl kan leda lill slora
svårigheter att klara nya krav på den offentliga sektorn och samtidigt
bibehålla den offentliga sektorns generella karaktär. Myckel lyder pä all den
allmänna opinionen också prioriterar t.ex. sjukvård, omsorg och kollektiva
transporter högt. Högre offentlig konsumtion på bekostnad av det privata konsumtionsutrymmel
leder lill större krav på vårt skallesystem men skulle samlidigl reducera del
myckel höga export-krav som redovisas i utredningen.

Svenska kommunförbundets styrelse konstaterar vidare att
om LU:s mål för sysselsättning uppnås på del säll som anges i utredningen,
kommer slora krav att ställas på olika marknasstödjande insatser från kommunernas
sida. Styrelsen konstaterar att svårigheterna att balansera dessa krav mol de
regionalpolitiska målen och många kommuners strävanden all stärka den egna
arbetsmarknaden kan bli stora.

Enligt styrelsens uppfattning har konsekvenserna av den
regionala utvecklingen tonats ner i betänkandet. Styrelsen menar att riskerna
för en ökad regional obalans borde leda till all olika medel atl stärka
tillväxt- och förändringskraflerna utanför storstadsområdena mäste prövas.
Detta gäller inle minst polilikområden vid sidan av den traditionella
regionalpolitiken som utbildning och forskning, transporter och
kommunikationer, skalle- och energipolitik.

Landstingsförbundets styrelse framför synpunkter liknande
de kommunförbundet fört fram på konsumlionsulrymmels fördelning. Styrelsen
påpekar all del konsumtionsulrymme som i LU ges ål hälso- och sjukvården
endast räcker till för atl bibehålla den nuvarande konsumtionsstandarden för
olika befolkningsgrupper och infria gjorde åtaganden. Utrymme för angelägna
utbyggnader och standardförbättringar bör kunna skapas genom omprövningar och
rationaliseringar.

Att under en längre period eftersätta hälso- och sjukärdens
resursbehov

leder enligl styrelsen till starkt oönskade konsekvenser. Förutom sämre

folkhälsa och längre vårdköer kan effekten bli en snabbi växande andel

privat organiserad och finansierad sjukvård. Landsfingens resurser kom

mer helt enkelt inle alt räcka för all alla som behöver det skall kunna få den 51

behandling
som del tekniskt är möjligt att ge. Därmed kommer de som har Prop. 1987/88:
36 ekonomiska möjligheter därtill atl efterfråga denna vård på annat håll och
marknaden för privat värd kommer atl växa. Styrelsen ser detta som en olycklig ulveckling
eftersom den på sikl kommer all äventyra möjligheter atl förverkliga en vård lill
alla på lika villkor.

Landstingsförbundets styrelse är därför av den meningen
att hälso- och sjukvårdens resurser måste öka i minst samma takt som samhällets
totala resurser beroende på bl. a. etl stigande antal myckel gamla, nya
sjukdomar bl. a. AIDS, nya möjligheter att effektivt hjälpa allt fler och ökade
anspråk på alt få bibehålla en anständig levnadsnivå även vid svår sjukdom.

Det finns alltså enligl landstingsförbundet starka skäl
för att överväga alternativ till den fördelning av konsumtionsutrymmel som LU
87 förespråkar. Ell sådant alternativ kan bestå i en annan fördelning av
resurserna inom den offentliga sektorns ram. Det ligger ocksä nära lill hands
alt ifrågasälta den kraftiga satsningen på privat konsumtion som LU 87 redovisar.
Under perioden 1984-1995 beräknas den öka 2,5 gånger så snabbt som landslingens
konsumtion. Orsaken lill atl LU 87 kommil fram lill detta resultat är kravel
all den offentliga sektorns finansiella sparande måsle förbättras utan alt del
totala skattetrycket ökar.

Styrelsen delar uppfattningen all skattetrycket inte bör
öka. Det är angeläget atl skapa förutsättningar för reallöneökningar efter de
gångna åren med sänkta reallöner för slora delar av löntagarkollektivet.
Styrelsen vill dock starkt ifrågasätta om denna inriktning konsekvent kan
genomföras ända fram till 1995. I synnerhet om del går ut över en verksamhet
som hälso- och sjukvården där god kvalitet och service är en viktig del av
välfärden. I flera opinionsundersökningar har hälso- och sjukvården utpekats
som den mest angelägna av den offentliga sektorns verksamheter.

Enligl Sveriges Grossistförbund och Sveriges
Köpmannaförbund måste man ifrågasätta om det i verkligheten är möjligl all ästadkomma
en så låg ökning av den offentliga konsumtionen som LU har räknat med. Det
förefaller finnas belydande risk för att LU:s bedömning i della avseende är en
form av önsketänkande. Dämpas inle den offentliga konsumtionstillväxten i
avsedd omfattning talar myckel för atl della går ut över den privala konsumtionens
ökningstakt.

Förbunden uppmärksammar också utbildningskostnadernas
svaga ulveckling enligl LU och understryker all nedskärningarna inte fär gå ul
över utbildningens innehåll.

Centralorganisationen SACO/SR anser det vara rimligt att
ökningen av den offentliga sektorn, efter den kraftiga tillväxt som skett under
flera decennier, får stå tillbaka för den privala konsumtionen. Del totala
skattetrycket bör inle heller tillålas öka. Tvärtom är en sänkning av marginalskatterna
motiverad, bl. a. för atl öka utbudet av högt utbildad och specialiserad
arbetskraft.

Fördelningen av del offentliga konsumtionsutrymmel borde
dock enligt

SACO/SR ha behandlats mer ingående. Sålunda borde stal, socialförsäk

ring, primärkommuner och inte minst landstingen ha behandlats var för

sig. Jämförelsen mellan den övergripande samhällsekonomiska bedöm

ningen och sektorernas egna behovsberäkningar och krav skulle hårige- 52

nom ha
underlättats. Man borde också ha diskuterat och gjort beräkningar Prop.
1987/88: 36 över effekterna av andra organisations- och finansieringsformer än
dagens.

En begränsning av den offentligt finansierade hälso- och
sjukvårdens lillväxl behöver enligt SACO/SR inte leda lill atl sektorn som
helhet inlé växer yllerligare. Ökningen av den privata konsumtionen kan mycket
väl komma all delvis las ut som konsumtion av hälso- och sjukvård. Därvid fär
medborgarna bestämma om de vill anlita offentliga eller privala vårdgivare.
Konkurrensen som sådan är också viktig och ett verksamt medel mot irrationell,
dyrbar och dålig vård. .

Den utveckling fram lill 1995 som anges i LU innebär
trendbrott på fiera områden. Enligl Lantbrukarnas Riksförbund kommer dessa
trendbrott inte lill stånd ulan belydande ekonomisk-politiska åtgärder. De ätgärder
som krävs har dock behandlats endast knapphändigt. Den ekonomiska tillväxten
under de senaste åren har enligl LRF haft en utomordentligt god draghjälp av
oljeprisfall, nedgång i den internationella räntenivån och ökal
kapacitetsutnyttjande efter de stora devalveringarna. Denna draghjälp kan inte vänlas
bli beslående. LU:s analys av den ekonomiska tillväxten 1986-1995 förefaller
därför enligt LRF:s uppfattning vara alllför optimis-fisk.

LRF anför vidare alt den av LU anvisade utvecklingsvägen
har belydande regionala konsekvenser. Genom den antagna sysselsättningsminskningen
för jord- och skogsbruket kommer landsbygden att drabbas hårt. Enligt LRF:s uppfaUning
är della oacceptabelt. 1 stället krävs omfattande regionala åtgärder för alt
motverka en geografisk koncentration av tillväxten.

Småföretagens Riksorganisation understryker viklen av all
stimulera del privala sparandet och effektivisera den offentliga verksamhelen.
Organisationen delar LU:s uppfattning all ell högt skattetryck är förenat med
negativa effekter.

När det gäller alt anpassa pris- och löneslegringstaklen till'omvärlden
anser organisationen all prisslopp inte är en effektiv metod för all uppnå
inflationsmålet. Beträffande strävanden atl förbättra produklivileten rekommenderar
Småföretagens Riksorganisation all utnyttja del expansions-utrymme som
småföretagen har. Organisationen anser därför alt förhållandena för
småföretagen mäste förbättras för atl öka möjligheterna och viljan all
expandera.

Fullmäktige i riksgäldskonloret anser alt LU:s "referensallernaliv"
inle är övertygande i sin tekniska konstruktion. Slagnationen i alternativet
åstadkommes, enligt fullmäktige, genom all en högre räntenivå, som medför att
investeringarna faller, etableras. Samtidigt hinner inte bytesbalansen atl
påverkas under den period som analyseras. Fullmäktige ifrågasätter därför om
antagandet om den höga räntenivån i alternativet är konsislent med analysen i
övrigt.

Finansiell utveckling

Fullmäktige i riksgäldskontoret delar LU:s uppfattning att
de inhemska

investeringarna bör fmansieras med inhemskt sparande.
Sverige har under 53

en läng följd av år varit neltoimporlör av kapilal. Den
totala svenska Prop. 1987/88:36 nettoskulden till utlandet har under 1980-talet
ökat myckel snabbt. 1980 utgjorde den knappt 10% av BNP, 1986 hade den vuxit lill
ca 21% av BNP. Del finns enligt fullmäktige inga goda skäl till varför ell av väridens
mesl avancerade industriländer uppträder som nettolånlagare på de internationella
kapitalmarknaderna under en lång följd av år. Än mer anmärkningsvärt är det,
enligt fullmäktige, all Sveriges utlandsskuldsällning i princip har använts för
konsumtion i stället för invesleringar. Bytesbalansunderskottet och
utlandsupplåningen har därför skapat problem som under en lång följd av år
kommer atl vara belydande.

Pullmäktige anser all problemen i ATP-systemet pä etl
förtjänstfullt sätt illustreras i LU:s analys. Fullmäktige ställer sig dock
tveksam till fördelningen av av den offentliga sektorns sparande mellan slalen
och socialförsäkringsseklorn i LU:s kalkyl. Kalkylen bör i delta avseende
betraktas som ett beräkningstekniskt och pedagogiskt exempel snarare än än etl
uttryck för en väl avvägd strategi. Fullmäktige anser alt det kan vara
betydligt lättare att åsladkomma elt positivt offentligt sparande i socialförsäkringsseklorn
än genom en överb.ilansering av slatens budget. Fullmäktige anser därför alt
del är angeläget att se över hur utgifter och inkomster fördelas mellan statens
budget och socialförsäkringsseklorn.

Mol bakgrund av osäkerheten och svårigheten att generera ell
slorl sparöverskott i den offentliga sektorn anser fullmäktige del mycket
angeläget all hushällens sparande ökar. Därför måste yllerligare studier av
hushållens sparbeteende göras så atl elfekliva sparstimulerande åtgärder kan
vidtas.

Fullmäktige noterar att förutsättningarna för slalsupplåningen
under perioden fram lill 1995 kommer alt förändras. Det mesl anmärkningsvärda
är all staten inle kommer atl ha nägot netloupplåningsbehov 1995. Fullmäktige
vill dock understryka osäkerheten i denna prognos.

Riksgåldskontoret måste enligl fullmäktiges mening ha en
stor flexibilitet för atl möta antingen en situation med netloamortering av
statsskulden eller ell förhållandevis stort netloupplåningsbehov. Även om
statsfinanserna trendmässigl förbättras kan det bli stora svängningar av konjunkturella
orsaker. Genom all statsskulden har en myckel kort genomsnittlig löplid
uppkommer elt stort upplåninsbehov brutto även om netloupplå-ningsbehovel
sjunker.

Enligl fullmäkliges mening bör slalsupplåningen även
fortsättningsvis ha sin bas i penning- och obligationsmarknaden. Det är därför
angeläget atl dessa marknader utvecklas och blir så effektiva som möjligl. Det
sänker upplåningskoslnaderna. Marknaderna måsle hålla en viss volym för all
kunna fungera. Fullmäktige anser aU effekterna på kredilmarknaden av en netloamortering
av statsskulden miiste analyseras mer än vad långtidsutredningen gör.

Riksgäldsfullmäktige diskuterar också stalsskuldspolilikens
effekter på

kreditmarknaden och poängterar atl del är empiriska förhållanden som

avgör vilka realekonomiska effekter stalsskuldspolitiken får. Fullmäktige

vill därför understryka viklen av yllerligare undersökningar av dessa för

hållanden inte minsl med tanke på de senaste årens avreglering av den 54

svenska kredilmarknaden.

Fullmäktige påpekar också atl en ökad efterfrågan på långa
obligationer Prop. 1987/88: 36 kan komma lill stånd om utlänningar beredes
tillfälle alt köpa kronobliga-lioner. Delta skulle givelvis vara möjligt om
valutaregleringen avvecklades. Men samtidigt skulle den penningpoliliska
autonomin undergrävas. Fullmäktige anser dock att möjligheten all avveckla
valutaregleringen, på sikt, bör finnas med i diskussionen, om räntenivån drivs
upp av inhemska faktorer. Fullmäktige pekar också pä möjligheten atl göra en
begränsad emmfssion av kronobligalioner till ulländska placerare. Delta skulle
kunna ske ulan atl valularegleringen avskaffades.

Vidare är del enligt riksgäldsfullmäklige en brist i
utredningen atl man inte diskuterar normen för slalens utlandsupplåning som
innebär att staten inle skall neltolåna utomlands. Normen medför atl riksbanken
vid bytesbalansunderskoll måsle driva upp räntan lill en sädan nivä all elt
balanserande privat kapitalflöde uppstår. Fullmäktige anser att balanseringen
av valutaflödena bör göras över en längre tidsperiod. Om så inte sker blir räntefluktualionerna
onödigt stora.

Konsekvenserna av en ekonomisk ulveckling som medför
bytesbalans-underskott skulle genom etablerandet av ullandsupplåningsnormen bli
tydliga och förhoppningsvis påverka beteendemönstren. Tanken bakom normen är
således atl den skall ulgöra ett slöd för en fasl växelkurspolitik. Humvida
normen får någon effekt på hushållens, företagens och arbetsmarknadens parters
agerande för att vidmakthålla en balanserad pris- och löneutveckling är dock enligl
fullmäktiges mening en öppen fråga.

Styrelserna för allmänna pensionsfonden påpekar atl LU:s
kalkyler rörande AP-fondens ulveckling har resulterat i ell allvarligt
trendbrott lill följd av växande obalanser mellan inkomster och utgifter. De
reala utgifterna beräknas växa med ca 4% per är och kan inte påverkas under
den aktuella perioden fram lill 1995. AP-fondens avgiftsinflöde beräknas växa i
en väsentligt lägre lakl, med ca 2% per år i volym. Utredningen har vidare
uteslutit att del kommer alt finnas utrymme för höjda skatter eller arbetsgivaravgifter
(ATP-avgifter). En sådan utveckling innebär alt en allt större del av fondens
tillgångar måsle las i anspråk för pensionsutbelalningar.

För närvarande ränlefinansieras ca en femtedel av de
totala ATP-pensionerna, medan i den framlida av LU kalkylerade ulvecklingen
andelen överstiger en tredjedel. Enligl fondstyrelserna kan visserligen dagens av-giftsunderskoil
väl bäras med dagens portföljavkastning vid realräntenivåer på 7-8%, men vid
de mer måttliga avkastningsnivåer som ingår i LU:s scenario kommer de snabbt
växande avgiftsunderskotten att urholka AP-fondens fillgångar. LU har dessutom inle
räknal med några som helst förbättringar i gällande förmåner för
pensionärskollektivet, trots den förutspådda stabila reallönelillväxlen fram till
1995. Beviljas sådana förbäll-ringar under perioden blir givetvis nedgången i ATP-systemets
sparande än mer accentuerad, om inte avgiftsuttaget parallellt kan tillåtas
öka.

Enligl fondstyrelsernas mening bör de tillgångar som AP-fonden
förvallar som en lägsta ambitionsnivå på lång sikl hållas realt oförändrade.
Fonden är avsedd som en buffert och kan därför tillåtas variera. Den slorlek
fonden bör ha med hänsyn till buffertfunklionen kan diskuteras,

55

men huvudsaken är atl den
långsiktigt stabiliseras vid en målsätt nivå. Prop. 1987/88:36 DeUa har
enligt fondstyrelsens uppfaUning avgörande betydelse för allmänhetens
fortsatta tilltro till ATP-systemets hållfasthet och lill all givna pensionsutfästelser
kommer att infrias.

Fondstyrelserna
finner del därför anmärkningsvärt all LU avstått från att diskutera hur det
grundläggande kravet på flödesbalans mellan inkomster och utgifter inom
socialförsäkringssektorn skall tillgodoses under de närmaste åren. LU har
stannat vid en närmast automatisk framräkning av betydande sparandeunderskotl
för ATP, dvs. en dramatisk tillbakagäng för AP-fonden. Denna utveckling motsvaras
inte av någon uppgång i privat långfristigt försäkringssparande. 1 stället har utredningen
härlett elt behov av överskottssparande i statsbudgeten, dvs. årliga budgetöverskott
som balanserar såväl socialförsäkringens urholkning som slagnationen inom privat
försäkring.

Enligl
fondstyrelserna borde en given första utgångspunkt hellre ha varit atl försöka
bryta den nedåtgående trenden i pensionssparandet än att lagra överskoll via slatens
budget. Förutsällningarna för all klara pensionsförpliktelsernas successiva lillväxl
måste skapas fortlöpande genom elt stabilt realt sparande. Frågan är om inle detla
sparande är lättare alt åsladkomma om del direkl kopplas till sin framtida
användning än om del bara motiveras med en hänvisning lill sunda statsfinanser,
samhällsekonomisk balans eller mer eller mindre arbilrära bytcsbalansmål.
Enligt fondstyrelserna hade långtidsutredningen varit rätl plats för en makroekonomiskl
övergripande diskussion av denna problemalik.

Fondstyrelserna
anför vidare atl ATP-systemets växande finansieringsproblem inle behöver
innebära all det totala skatte- eller avgiftsuttaget måste skärpas under den
närmaste 10-årsperioden. Mot bakgrund av de minskade resursanspråken inom
folkpensionens område bör det finnas möjligheter atl i god lid motverka
framväxten av obalanser inom socialförsäkringen genom direkta
inkomstöverföringar från statsbudgeten inom ramen för nuvarande totala arbelsgivaravgifisullag.
En enligl styrelsernas uppfattning näraliggande lösning är atl överföra delar
av folkpensionsavgiften (f n. 9,45% av lönesumman) till ATP. Höjningen av ATP-avgiften
skulle balanseras av lika stora sänkningar av folkpensionsavgiften. Delta kan
betraktas som en naturlig omfördelning inom den samlade socialförsäkringen med
hänsyn lill hur resursanspräken utvecklas framöver. Denna alternativa
sparandefördelning torde närmast öka förutsättningarna för aft den målsalta,
nödvändiga förbättringen i det totala sparandel i svensk ekonomi verkligen
kommer till stånd under 1990-talel.

Fondstyrelserna
anser atl LU kan ha underskattat både del kollektiva

och del privala försäkringssparandet och därmed institutens placeringska

pacitel. Enligl styrelserna framstår del som mindre troligt alt de allvariiga

balansbrislerna under 1990-lalet kommer atl accepteras utan några poli

tiska ingrepp vad gäller finansienngen. Vid oförändrade regler för

ATP-syslemel kommer därutöver allt fier pensionärer alt slå i systemets

förmånstak (7,5 basbelopp), vilket kan ge motivationen för komplettering

ar, antingen inom offentlig försäkring eller med privala pensionsförsäk

ringar. Sparandeökningar kan också te sig lönande bl. a. eftersom den reala 56

räntan under den beaktade perioden med en betryggande
marginal förutsattes hålla sig på den positiva sidan. 1 övrigt anser
styrelserna atl det knappast lönar sig atl i detalj spekulera om det framtida
utseendet på kreditmarknaden. I den pågående förändringsprocessen tenderar
gränserna atl upplösas mellan kreditinstrumenten, vilket i sin lur kommer all
återverka på bl. a. obligationsmarknadens säll alt fungera.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anser alt del är
omotiverat med en politik som syftar lill atl skapa stora budgetöverskott. SAF
delar LU:s uppfattning all även del statliga sparandel måste förbättras om
bytesbalansen skall förbäliras. Förbundet anser dock all hushällen i högre
grad än vad som är fallet i LU:s kalkyl bör bidra till bylesbalansförbättringen.
Della skulle enligl SAF kunna åstadkommas genom skaltepoliliska åtgärder.
Några lämpliga åtgärder, enligt SAF, är all la bort dubbelbeskattning av
aktieutdelningar, mildra kapitalbeskattningen och sänka marginalskatterna. SAF
anser att det är önskvärt all näringslivel i högre grad än nu erhåller
riskkapital direkt från hushällen.

SAF anser också all räntan bör sänkas. Della skulle,
enligt SAF, kunna åstadkommas genom alt valutaregleringen avskaffades.

Riksförsäkringsverket påpekar all det är ställt ulom
tvivel all med gällande finansieringsregler finns etl behov av successiva framlida
höjningar av utlagsprocenlen om de pensionsutfästelser som finns i dag skall
kunna infrias. Del faktum atl sådana behov skulle uppslå under hela den period
under vilket ATP-syslemel utvecklas mot etl fullfunktionsstadium stod klart
redan när systemet infördes. Några förändringar som skulle motsäga giltigheten
i denna slutsats har inte skett. Verkel kommer all i slulel av 1987 lämna elt underiag
till regeringen för ell ställningstagande om del framtida avgiftsuttaget till
ATP.

Fullmäktige i riksbanken anser all den av LU förutsatta
ökningen av hushållens sparande är långtifrån säker. Ökade lånemöjligheler kan
tänkas sänka sparbenägenheten och främja konsumlionen. Ett annal skäl till
varför man skulle kunna räkna med en lägre sparkvot är att kalkylerna bygger på
antagandel alt dagens höga realränta halveras fram lill 1995. I LU har
realräntan uppenbarligen antagils spela en underordnad roll för
hushållssparandets utveckling, vilkel kan ifrågasättas.

Fullmäktige i riksbanken noterar atl penningpolitiken
tilldelals en passiv roll i LU:s balansallernaliv genom atl den svenska räntan
förutsatts följa den inlernationella räntenivån. Anpassningen av den svenska
ekonomin sker i delta fall via finanspolitikens utgiftssida, medan intäktssidan
är bunden av del förutsatta oförändrade skattetrycket. I det konjuklurella
förloppet med en snabbare pris- och löneökning får dock penningpolitiken en mer
aktiv roll eftersom en viss ränteuppgång där ansetts nödvändig för alt
upprätthålla förtroendet för den fasla växelkursen. Fullmäktige vill i detta
sammanhang understryka utredningens slutsats all de sysselsättningsproblem som
skapas om kostnadsökningarna är alltför höga inle kan mötas med en expansiv
finanspolitik. Della förvärrar de ekonomiska problemen på längre sikl.

LU utgår från atl den långa räntan under kalkylperioden inle
faller lika

myckel som den korta då AP-fondens placeringskapacitel minskar kraftigt 57

5 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 36

under den
aktuella tidsperioden. Einligl fullmäkliges mening kan dock Prop. 1987/88: 36
invändningar resas mol LU:s analys i della avseende, bl. a. mot bakgrund av att
även utbudet av statspapper med långa löptider bör minska i lakl med att del
finansiella sparandet i slaten förbättras. Till detla kommer atl utbudet av
bostadsobligationer kan vänlas öka i långsammare takt än tidigare eftersom
kreditexpansionen under 1986 till viss del var en engängseffekl av avregleringen.

Enligl Landsorganisationen i Sverige bör finansieringen av
pensionerna i största möjliga utsträckning klaras av utan höjda avgifter.
Avgiftshöjningar riskerar alt försvåra lönepolitiken. Det utrymme lill
sänkning av folkpensionsavgiften som uppkommer bör enligl LO:s mening utnyttjas
för finansieringen av ATP-syslemel.

Vidare noterar LO all den svenska räntan enligt
långtidsutredningen förväntas falla successivt fram till 1995, då den nominellt
antas bli fem procent. Kalkylerna grundas bl. a. pä ell stabilt överskoll i
bytesbalansen, lägre inflalion än i omvärlden och en kontinuerlig förstärkning
av den offentliga sektorns finansiella sparande. Enligt LO bör dessa
"objektiva" faktorer få snabbast möjliga genomslag i en sänkning av
räntorna. Erfarenheten visar emellertid, skriver LO, att penningpolitiken inle
enbart styrs av dess "objektiva" faktorer. I så fall hade de svenska
räntorna varil markant lägre under de senasle åren.

Tjänstemännens Centralorganisation anser all LU har
intagit en myckel skeptisk inställning till den traditionella finans- och
penningpolitikens möjligheter. Enligt TCO är en av de vikligasle uppgifterna
för penningpolitiken att hälla en låg räntenivå med hänsyn till en långsiktig
balans i valutaflödet. Även om internationaliseringen av finansmarknaderna ökar
finns utrymme för en självständig svensk penningpolitik.

TCO avvisar vad man uppfattar som elt förslag i LU om alt
låta överskottet i statsbudgeten finansiera elt ökande underskott i AP-fondsyste-met.
Hela pensionssystemet, inkl. folkpensioneringen, bör behandlas som etl pensionsförsäkringssyslem.
Del finns därför enligt TCO:s uppfattning anledning atl diskutera om inle hela
det offentliga pensionförsäkringssysle-mel bör betraktas frislående från den
offentliga sektorn på samma sätt som skell för bostadsfinansieringen.

Svenska Bankföreningen saknar i LU en analys av ulvecklingen
på kreditmarknaden. Del hade enligl bankföreningens mening varil värdefullt med
en diskussion om betydelsen och följderna av kredilmarknadens avreglering saml
om avvägningen mellan finans- och penningpolitik. Vidare anser bankföreningen
att del hade varit önskvärt all LU hade behandlat frågan om effekterna av
Sveriges framlida relationer lill den Europeiska Gemenskapen. Enligt
bankföreningens uppfattning är det angelägel all Sverige inle hamnar utanför
del ökande europeiska samarbetet pä t.ex. kapitalmarknaden.

Svenska bankföreningen påpekar vidare alt det svenska
hushållsparan

del under flera år har minskal och atl neltosparkvolen i Sverige är mycket

låg i inlernationell jämförelse. En viktig orsak lill hushållens låga sparkvol

är säkerligen atl ränteintäkter vid beskattning läggs ovanpå tjänsteintäkter

och all sparavdragel uppgår lill etl myckel begränsat belopp. Del är 58

bankföreningens
bestämda uppfattning all sparandel måste beskallas be- Prop. 1987/88:36
tydligt mildare än vad som nu är fallet för atl hushållens sparkvol skall kunna
öka från en nivå pä ca -1 % av inkomsterna 1986 till ca -1-2% 1995 som
förutsätts i LU 87.

Del skaltefavoriserade sparandel på allemanssparkonton
finansierar slalens upplåning men bidrar lill skillnad från traditionellt
banksparande inle lill all öka kapitalet för industriinvesteringar. Enligl
bankföreningens uppfattning är det viktigt atl vidta åtgärder som direkt
syftar lill att stimulera långsiktigt sparande. Bankerna bör få möjlighet att
erbjuda spararna kon-toformer med skatteförmån som utformas efter förebild av
vad som gäller för sparande i pensionsförsäkringar.

Sveriges Föreningsbankers Förbund delar LU:s uppfattning
att man måste föra en stram finanspolitik, även om budgetunderskottet på
sistone minskat kraftigt. Att i stället hålla tillbaka efterfrågan med penningpoliliska
medel, dvs höga räntor, skulle inle befrämja investeringar och tillväxt. Enligt
förbundet är del vidare viktigt att genom återhållsamhet med de offentliga
utgifterna skapa utrymme för reformer på skalleområdet.

LU 87 har refererat till studier som visar all en sänkning
av skatteuttaget leder till ökat arbetsutbud. Enligt förbundet finns del
emellertid skäl att vänta all sänkta skaller även på annal sätt befrämjar en
gynnsam ekonomisk utveckling. Genom att minska skillnader mellan lönekrav före
och efter skalt skapas förutsättningar för en dämpning av lönestegringslaklen
och därmed en lugnare inflationsutveckling. Sänkta marginalskatter minskar
dessutom det skattemässiga värdet av underskotlsavdrag och verkar därigenom sparfrämjande.

Förbundet vill också fästa uppmärksamheten på del extremt
låga hushållssparandet och menar atl del under de närmaste åren behövs
generella sparslimulanser riktade lill hushållen. Ambitionen atl förbättra den
offentlig sektorns sparande är vällovlig, men får inle drivas sä långl all
allt nysparande läggs i offentlig regi.

Förbundet anser att de åtgärder som vidtagits för kredilmarknadens
avreglering har varil välgörande, inle bara för bankerna ulan sannolikt för
ekonomin i slorl. En sådan forlsall avreglering skulle verksamt kunna bidra lill
alt stabilisera den inhemska obligationsmarknaden och därmed räntebildningen.
Som utredningen noterar råder etl överulbud av långa obligationer i samband med
den porlföljanpassning som ägl rum i anslutning till kredilmarknadens avreglering.
Mol bakgrund av den nedgång som förutses för pensionssparandet kan etl sådant eflerfrågeöverskotl
på långa krediter förutses bestå under överskådlig tid. Enligt förbundet bör
liden snart vara mogen för en fortsatt avveckling av valutaregleringen. En
sådan forlsall avreglering skulle verksamt kunna bidra till att stabilisera den
inhemska obligationsmarknaden och därmed räntebildningen.

LU:s kalkyler över kommunsektorns utgifter och inkomster
baseras bl.a. på all statsbidragens andel av utgifterna är oförändrad under
perioden.

Svenska kommunförbundets styrelse vill påpeka all della
inte överens

stämmer med nuvarande regler för statsbidrag till framför allt barn- och

äldreomsorg. I kommunförbundets bilaga lill LU 87 (nr 25) redovisas 59

kommunernas finansiella
utveckling dels vid oförändrad andel av statsbi- Prop. 1987/88: 36 drag,
dels vid statsbidrag med nuvarande regler. Skillnaden i finansiellt sparande
mellan de tvä kalkylerna motsvarar närmare fem kronors uldebi-leringsbehov.

Landstingsförbundets
styrelse anför att landslingen har en mer ogynnsam ekonomisk utveckling än
kommunerna. För alt klara sina uppgifter på eft tillfredslällande sätl måste
landstingen enligl styrelsens uppfattning tillföras belydande ekonomiska
resurser genom statliga transfereringar redan inom de närmaste åren. När sedan
balansen i landslingens ekonomi väl har älerslällts bör del finnas möjlighet
alt skapa elt finansiellt utrymme för en volymökning med två procent per år.
Det förulsälter en viss fortsatt ökning av de statliga transfereringarna. En
ökad samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringen bör också prövas som ell
sätt all utnyttja resurserna effeklivare.

Den
offentliga sektorn och tillväxten

Tjänstemännens
Centralorganisation hävdar all LU:s analys av produktiviteten baseras på
studier av den offentliga sektorn där man låtit olika sektorsvisa, och i vissa
fall förelagsvisa, effektivitetsstudier bilda underlag för siffersatta kalkyler
över hela den offentliga sektorns produktivitetsutveckling. Detla är enligt
TCO inte lika med en samhällsekonomisk analys av produktivitetsutvecklingen i
den offentliga sektorn. Detla innebär inle enligt TCO att man inte kan, eller
bör, göra olika typer av effektivitetsstudier av olika näringsgrenar,
inklusive den offentliga sektorn. Tvärtom, det ligger ell fackligt intresse i atl
förbättra och effektivisera verksamhelen inom den offentliga sektorn säväl som
inom andra näringsgrenar.

Landsorganisationen
i Sverige vill varna för alt några långtgående slutsatser dras av de
undersökningar som utförts avseende produktivitetsutvecklingen inom den
offentliga sektorn. Eftersom undersökningarna i huvudsak begränsats till
resursförbrukningens utveckling är det enligt LO oegentiigt all tala om produklivitelssludier.

Enligt
socialstyrelsen kan elt samhällsekonomiskt synsätt på socialsek

torn inte begränsas lill frågan om fördelning av resurser, utan man måste

också studera växelverkan mellan den sociala sektorn och samhället i

slort. Den sociala sektorn har genom sin växande slorlek kommil alt spela

en alltmer betydelsefull roll för sysselsättning och regionalpolitik. Sektorn

utgör vidare en slor marknad för näringslivet, främst när det gäller läkeme

del, sjukvårdsulrustning och byggnader. Omvänt är del uppenbart all

många fler samhällsekonomiska faktorer än blott och bart tillgången på

resurser har betydelse för sektorns utveckling. Dessa faktorer är dels

sådana som påverkar vårdutbudets utformning såsom exempelvis arbetsti

dens längd och förekomsten av deltidsarbete, ulvecklingen av ledighet och

frånvaro, arbetsmiljöiagstiftningen osv, dels sådana som inverkar på efter

frågan eller behovet av vårdsektorns insatser. Del kvinnliga förvärvsarbe

tet, den geografiska rörligheten, boendestmkluren och kommunikationer

na är exempel pä sådana faktorer som inverkar på vårdefterfrågan, utan alt

för den skull vara direkl kopplade lill förekomsten av sjukdom och ohälsa. 60

Enligt socialstyrelsen
synes det finnas elt behov all komplettera långlids- Prop. 1987/88: 36 utredningens
ekonomiska kalkyler med en djupare analys avseende effekterna för den sociala
sektorn av sådana övergripande variabler.

Beträffande
rationalisering och effektivisering av den offentliga verksamheten varnar
socialstyrelsen för de risker som är förknippade med atl alltför ensidigt
bedöma utvecklingen efter enkla produktivitetsmått. Socialsektorns
prestationer är inte mäl i sig ulan medel att uppnå olika välfärdsmål. Det är
därför nödvändigt alt komplettera produklivilelsslu-dierna med analyser av
olika prestationers kvalitet och deras bidrag lill en mer överordnad
måluppfyllelse.

Omstruktureringen
av socialsektorns resurser bör enligt socialstyrelsen komma alt innebära ett
bättre resursutnyttjande och därmed kunna bidra till högre produktivitet.
Utvecklingen hittills har dock visat alt prioriteringen av primärvården inte
lett fill stora kostnadsbesparingar. Förändringen av resurser för boende,
service och vård för äldre och handikappade till etl minskat
institutionsberoende innebär all primärkommunernas uppgifter ökar och landsfingens
minskar. Delta kräver en väl utvecklad samverkan mellan huvudmännen. Del kan
också finnas behov av ylteligare riktade statsbidrag för att underlätta en
önskvärd utveckling. I annat fall finns det slor risk för alt t. ex. institulionsresurser
avvecklas i en lakl som inte motsvarar utbyggnaden av alternativa resurser
utanför institutionerna.

Socialstyrelsen
överväger atl under hösten 1987 i en rad seminarier med forskare och
företrädare för olika verksamhetsområden söka mer ingående belysa bl. a. några
av de problemområden som behandlas i yttrandet. Avsikten är att i så fall
dokumentera seminarierna i en skrift som kan bli en fördjupad och utvidgad
kommentar till LU 87.

Statskontoret
delar LU:s bedömning all produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor under
kommande år måsle ägnas slor uppmärksamhet. Kunskap om
produktivitetsutvecklingen är av intresse dels för makroekonomiska analyser,
dels för styrning och uppföljning av offentlig verksamhet. Snävt ekonomiska
kriterier är dock inte de enda som bör användas för att följa upp den
offentliga Ijänsleproduklionen utan dessa bör enligt statskontorets mening
kompletteras med fördelningspolitiska kriterier. Det är därför viktigt alt elt
ulvecklingsarbele kommer lill stånd i syfte att belysa hur fördelningspolitiska
kriterier kan användas i styrning och uppföljning av offentlig verksamhel.
Initiativet till ett sådant utvecklingsarbete bör enligt statskontoret las av
regeringen.

Del
är viktigt atl de metoder för all mäta produktivitetsutvecklingen som utvecklats
och prövats under senare år nu börjar lillämpas på bred front som ell inslag i
styrning och uppföljning av offentlig tjänsteproduktion. Inom
statsförvaltningen bör kunskap om och analyser av produktivitetsutvecklingen
ingå i den uppföljning av uppnådda resultat som sker inom respektive myndighel.
Förslag lill åtgärder för att upprätthålla och/ eller uppnå en
tillfredställande produktivitetsutveckling bör också ingå i budgetdialogen
mellan regering och myndigheter.

Enligt
LU är den enligt gjorda studier närmast negativa produktivitetsut

vecklingen i stora delar av offentlig sektor ett allvariigt problem som måste

angripas. Statskontoret instämmer i denna bedömning, men vill samtidigt 61

understryka
atl såväl mätningarna som framför allt analyserna är gjorda på Prop.
1987/88: 36 en så övergripande nivå att samband mellan orsaker och lämpliga
åtgärder är svåra alt klarlägga.

Erfarenheterna från den statliga sektorn visar att en
stram och återhållsam resurstilldelning är den kanske vikligasle
förutsättningen för all myndigheterna skall ägna produk;ivilelsfrågorna
tillräcklig uppmärksamhet. Del är också statskontorets erfarenhet atl det är särskill
svårt att rationalisera - och därmed upprätthålla en tillfredslällande
produktivitetsutveckling — i verksamheter som är politiskt högt prioriterade
och som ges möjlighel till en snabbare lillväxl än andra. Utifrån den
erfarenheten är det särskilt viktigt all uppmärksamma hur en fortsall utbyggnad
av t.ex. vård och omsorg kan förenas med en målmedveten strävan att
upprätthålla en rimlig produktivitetsutveckling.

Statskontoret instämmer i LU:s bedömning all del finns
skäl alt pröva nya styr- och organisationsformer i offentlig verksamhet för att
på så vis skaffa sig kunskap om dess effekter. Arbetet med att finna nya
organisatoriska lösningar har hittills huvudsakligen drivits i kommunerna.
Även inom statsförvaltningen förändras finansierings- och organisationsformer.
1 förhållande till kommunerna har dessa förändringar dock ell mycket begränsat
inslag av experiment i syfte att finna nya och mer ändamålsenliga lösningar. Enligl
slalskonloret är statsförvaltningen i denna mening mer konservaliv och händelsefatlig.
För sin egen del är verket berett all mycket aktivt medverka i delta arbete.

Kooperativa förbundet (KF) anser liksom utredningen alt en
fortgående effektivisering av den offentliga verksamheten är nödvändig. Gamla
verksamheter kan omprövas och nya verksamheter prövas. KF vill speciellt framhålla
att kooperativa verksamheter kan startas på områden där sädana är speciellt
lämpliga.

Enligt skolöverstyrelsen har dock de försök som hittills
gjorts för all bestämma utbildningsväsendets produktivitet varit föga
övertygande vad avser vare sig den teoretiska ansatsen eller del empiriska
underlaget. Föreställningen alt produktiviteten inom verksamheten förbättras om
resurserna minskas är enligt styrelsens mening alltför förenklad.

Skolöverstyrelsen argumenterar också mol alt begränsningen
av myndigheternas förvaltningskostnader skall ses som etl ullryck för en
löpande produktivitets- och effektivitetsförbättring inom den slallig sektorn.
Såväl inom utbildningsförvaltningen som inom utbildningen krävs enlig styrelsens
mening all mål- och strukturförändringar beslutas och genomförs på gmndval av
klara ställningstaganden i varje särskilt fall, i stället för all anslagsminslcningarna
forlsäller under schablonmässiga anlaganden om förbättringar i produktivitet
och effektivitet.

Landstingsförbundets
styrelse anser att de utförda produkliviletsmät-

ningarna inte kan beakta annat än en mycket liten del av de förändringar

som hela tiden sker vad gäller vårdens innehåll, kvalitet och resultat.

Enligt styrelsen har den redovisade produktivitetsberäkningen inte någol

praktiskt värde som underlag för bedömning av hälso- och sjukvårdens

utveckling. Tvärtom kan den, om den används okritiskt, få skadliga effek

ter eftersom en försämring av vården skulle kunna lolkas som en produk- 62

tivitsförbättring.

Belräffande
behovet all främja produkfiviteten i offentlig verksamhet Prop. 1987/88: 36
anför Svenska kommunförbundets styrelse att för slora delar av de Ijänster som
nu finns inom den kommunala sektorn är möjligheterna atl ersätta mänsklig
arbetskraft med avancerad och billig teknik myckel begränsade. Vad gäller en
viss övergång lill privat producerade men offentligt finansierade tjänster
pekar styrelsen på risken all den privala producenten åtar sig den problemfria
delen av produktionen, medan den offentliga sektorn får rycka in när
specialproblem uppstår.

Svenska Bankföreningen delar LU:s uppfattning att ändrade
organisationsformer skall prövas inom olika delar av samhällsekonomin för all
därmed främja produklivileten. Sålunda skulle vissa av de tjänster som i dag
utförs inom den offentliga sektorn kunna göras i privat regi. Bankföreningen
anser ocksä alt man skulle kunna sälja delar av de statliga förelagen och
använda intäkterna till all lösa in statspapper. Della skulle främja
effektiviteten genom konkurrens och ökat kostnadsmedvetande.

Svenska Arbetsgivareföreningen anser alt de offentliga
monopolen har en negaliv effekl pä den offentliga sektorns produktivitet. De
har dessutom, enligt SAF, en hämmande effekt på den privata tjänstesektorn.
Monopolen bör därför, enligt föreningen, avvecklas.

Arbetsmarknadens funktionssätt

Arbetsmarknadsstyrelsen nolerar alt arbetsmarknadens funklionsätt
enligl långtidsutredningen är av hell avgörande belydelse för den ekonomiska ulvecklingen.
En förutsättning för alt den svenska ekonomin skall kunna utvecklas mol balans
och nå full sysselsättning är all strukturomvandlingen inom näringslivel kan
ske smidigt och utan allvarliga störningar. Denna omvandling kommer alt tvinga
fram en belydande mängd av såväl yrkes- som arbelsgivarbyten. En nyckelfråga, inle
minst för arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken, blir atl kunna
möta arbetsmarknadens krav på rörlighet och omställning om del skall bli möjligl
all nå uppsatta mål.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen är en av huvudfrågorna hur
väntetiderna på arbetsmarknaden skall kunna förkortas. Av beräkningar som
arbetsmarknadsstyrelsen gjort framgär atl värdet för de offentliga finanserna
av all kunna byta ul en dags arbetslöshet mol en dags produktion uppgår lill ca
240 milj. kr., räknat på antalet arbetslösa sökanden under budgetåret 1985/86.

Studier som arbetsmarknadsstyrelsen genomfört visar all
det är de allt längre arbelslöshetstiderna som främsl förklarar den Irendmässiga
ökningen av den relativa arbelslösheten. Antalet personer som under ell år
berörts av arbetslösheten har däremot ökal i en myckel begränsad omfattning.

En viktig förklaring lill alt arbetslöshetstiderna har föriängts
är enligl

styrelsens bedömning svårigheterna atl inom ramen för den befintliga

arbetskraftsefterfrägan kunna koppla samman sökande och platser. Detla

har bl. a. sin förklaring i en ökad specialisering såväl på arbetsmarknadens

utbuds- som eflerfrågesida. 63

Det
finns enligt arbetsmarknadsstyrelsen inga tecken på att de hiltillsva- Prop.
1987/88: 36 rande utvecklingstendenserna på arbetsmarknaden skall brytas under
de närmaste åren. Snarare finns det skäl all anta all tendenserna kan förslärkas.
Delta ställer stora krav på arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingens
effektivitet måste upprätlhällas och ökas. Vidare måsle de ekonomiska
incitamenten verka i räll riktning. Samspelet med andra politikområden måste
också fås atl fungera. Utbildningspolifiken spelar här en särskill vikfig roll.

I
långtidsutredningen påpekas att inle minst utbildningen - både inom utbildningsväsendet
och inom företagen - kommeratt spela en central roll för alt möjliggöra en
önskvärd strukturomvandling och långsiktig konkurrenskraft. Styrelsen delar
utredningens bedömning om utbildningens nyckelroll men framhåller samtidigt aft
utbildningen kan försvåra möjligheterna fill omställning på arbetsmarknaden
såvida inte utbildningssystemet som helhet kan få den flexibilitet sorn krävs
för anpassning lill marknadens förändrade krav på kvalifikationer och yrken.
Trögheter i dagens utbildningssystem förklarar med all sannolikhet en viss del
av matchningsproblemen på arbetsmarknaden. Belräffande utbildningssystemets
betydelse för en bättre fungerande arbetsmarknad påminner skolöverstyrelsen om
alt en utbyggnad av vuxenutbildningen försvåras av all siatsmakterna de senaste
åren inte medgivit ökning av anlalel undervisningslimmar inom statlig och kommunal
vuxenutbildning. Härigenom riskerar den medelålders och äldre arbetskraften
att hamna på efterkälken i den snabba tekniska ulvecklingen.

Enligt
Tjänstemännens Centralorganisation finns det tydliga tecken på ökande
flaskhalsproblem på arbetsmarknaden. Brisltalen för yrkesarbetare ligger högt
och bristtalen för tekniska tjänstemän mycket högt. 1 delar av landet är del
svårt att överhuvudlaget få fram arbetskraft lill industrin. Inom sjukvården är
brislen på kompetent personal på många håll akut. Enligt TCO:s uppfattning kan inle
bristen på arbetskraft inom vissa yrkesområden enbart lösas genom relativa
löneökningar inom brislyrkesområden. Rekryteringen till de aktuella yrkena
skulle endast kunna påverkas på lång sikt. På kort sikt ökar inle tillgängen på
utbildad arbetskraft. I stället skulle löneökningarna spridas till andra
yrkesområden och pä kort sikl bidra till en stegring av den allmänna
löneökningslakten. Även utan följ-samhetsklausuler skulle löneökningarna
spridas genom att andra arbetsgivare sökte slå vakt om sina personalresurser.

Sett
i detta perspektiv finner T(rO åtgärder för atl sätta ett tak för
löneökningarna inom den statliga sektorn som är oberoende av löneutvecklingen
inom den övriga arbetsmarknaden som svårförklarliga. Den offentliga
arbetsmarknaden är inte isolerad från den privata. Om de offentliga
arbetsgivarna inte kan erbjuda löner och anställningsförhållanden som är
likvärdiga med den privata sektorns så kommer de alt få allt svårare att rekrytera
och behålla utbildad och kompetent arbetskraft.

När
det gäller atl uppnå en god anpassning och rörlighet på arbetsmark

naden vill Kooperativa förbundet speciellt framhålla betydelsen av utbild

ningsinsatser, riktade till speciellt utsatta gmpper eller lill de med låg

utbildning. Även bostadspolitiken och bostadsbyggandet har enligt KF:s 64

mening en slor
belydelse för rörligheten och underiättar anpassningen på Prop. 1987/88: 36
arbetsmarknaden.

Enligl Svenska Abetsgivareföreningen kommer kraven på
arbetskraftens rörlighet framöver att växa. Därför krävs att relativlönerna
blir mer flexibla så atl lönerna bättre än i dag kan fungera som signaler för
all styra hur arbetskraften bör fördelas.

Skatterna och samhällsekonomin

Flera av remissinstanserna, bl. a. Kooperativa förbundet,
Sveriges Föreningsbankers Förbund och Småföretagens Riksorganisation, är
positiva till att skatterna lyfts fram i LU och delar uppfattningen alt ett
högt skattetryck är förenat med negativa effekter på samhällsekonomin.

Lantbrukarnas Riksförbund skriver atl det är lovvärt atl
man lar upp skalleproblematiken men all del är vanskligt all kvantifiera
skatternas effekter. Enligl förbundet är det dock klart atl skatterna har en
negativ effekt på företagssamheten. Systemet har blivit synnerligen komplicerat
och dessulom osymmetriskt. Skatteplanering har härigenom premierats på elt sätt
som många gånger medfört ett snedvridet ekonomiskt agerande. Förbundet kräver
därför en grundläggande förändring av nuvarande skattesystem. Krav pä elt nytt
syslem är atl det är symmetriskt och sä stabilt som möjligt. Del är viktigt att
nyföretagande underlättas och att del är möjligt alt ulveckla företag utan
ovidkommande skattehänsyn.

Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens
Centralorganisation är dock kritiska till en del av LU:s resonemang. LO menar atl
LU drar alllför tvärsäkra slutsatser om sambandet mellan marginalskatter och arbetsutbud.
1 en OECD-sludie som behandlar skatternas effekl på arbetsutbudet konstaterar
man, enligt LO, all det är mycket svårt all dra några bestämda slutsatser
eftersom de undersökningar som genomförts uppvisar myckel varierande resultat.
LO tillägger också att om vi ser lill de grupper som slår helt utanför
arbetsmarknaden är det inle skatterna utan andra förvärvshinder som är
problemet.

TCO menar all LU bygger sin analys på partiella studier av
marginella förändringar i inkomstbeskattningen. Enligl TCO kan dylika undersökningar
inle ligga lill grund för generella slutsatser om del svenska skallesystemets
effekter på ekonomin. Det innebär, enligt TCO, inte att förändringar i delar av
beskattningen inte kan ske. TCO delar t. ex. LU:s uppfattning all positiva
effekter kan nås genom en mera breddad skattebas.

Sveriges Industriförbund beklagar atl de empiriska
resultat om skallers effekter på samhällsekonomin som redovisas i långtidsutredningen
inte utnyttjats i den kvantitativa analysen medan Svenska Arbetsgivareföreningen
gör ell försök all med hjälp av föreningens makromodell kvantifiera effekterna
fram till 1990 av en reformering av inkomst- och företagsbeskattningen.

Beräkningarna
uppges bygga på samma förutsättningar som LU:s ba

lansallernativ i del korta tidsperspektivet fram lill 1990. SAF har dock

kompletterat förulsällningarna med skalleregler som sägs följa den ide

skiss som Kjell Olof Feldt lät publicera i våras. 65

Enligt SAF
blir resultatet av förbundets kalkyler all sysselsäUningen i Prop. 1987/88:
36 näringslivel, jämfört med balansalternativet i LU, fram till 1990 ökar med
2,4% och att arbetsproduktiviteten ökar med 0,65%. Tillsammans leder delta till
en höjning av BNP med 2 1/3% utöver vad LU räknal med i balansalternalivet.

Bakom SAF:s resultat ligger ett antagande om att en
sänkning av inkomstskattens genomsnittliga marginaleffekt med 1 procentenhet
leder lill en "engångshöjning" av arbetskraftsutbudet på 0,31% under
perioden fram lill kalkylperiodens slul 1990. Med en sänkning av den
genomsnittliga marginaleffekten på 5,3 procentenheter leder delta anlagande
till alt arbetskraftsulbudet ökar med 1,7% under kalkylperioden. SAF antar all
hela det ökade utbudet av arbetskraft kommer alt sysselsättas i näringslivel.
Därmed blir arbetslösheten 1990 densamma som i LU:s balansalternativ. I
näringslivet blir sysselsäUningen 1990 2,4% större än i LU:s balans-alternativ.

Ökningen av arbetsproduktiviteten med 0,65 procentenheter
i SAF:s kalkyl grundar sig på elt förmodande om atl de minskade skaltekilarna
som skalleförslaget medför kommer all leda lill en ökad rörlighet på faktormarknaderna
som befrämjar produktiviteten. Dessulom tror SAF att den förändring av bolagsbeskatlningen
som ligger till grund för kalkylen kommer atl stimulera till ökade
investeringar. Även della kommer alt bidra lill en högre produktivitet.

Andra effekter av de ändrade skattereglerna som SAF räknar
fram är all de totala skatterna räknal som andel av BNP minskar med knappt 2
procentenheter. Trots della får SAF elt något bättre finansiellt sparande för
den offentliga sektorn 1990 än i LU:s balansallernaliv.

Yttranden över bilagorna till LU 87

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) kommenterar i sitt
remissyttrande även bdaga 6 till LU 87 (Skogen vår räddningsplanka?, utarbetad
av skogsstyrelsen och institutionen för skogsekonomi vid Sveriges
lantbruksuniversitet). LRF anser atl de slutsatser som redovisas i bilaga 6 inle
styrker huvudrapportens uppfattning att skogsavverkningen är alllför låg från
samhällsekonomiska utgångspunkter. För egen del anser LRF all nuvarande avverkningsnivå
är väl anpassad fill den industriella kapaciteten. LRF delar den av forskarna
redovisade uppfattningen att en viktig faktor för virkesmarknadens funktion är
skogspolitikens utformning. Samhällets reglering av virkesråvarans användning
är ell hinder för en väl fungerande virkesmarknad. LRF anser alt det pris som
skogsägarna får ut i hög grad styr avverkningarna.

I sitt remissvar kommenterar bosladsslyrelsen den i bdaga
8 till LU 87

redovisade bostadsprognosen (Bostäder och byggande, utarbetad av Sta

tens institut för byggnadsforskning). Styrelsen påpekar alt enligt de resul

tat från 1985 års folk- och bostads räkning (FoB 85) som nu föreligger var

det fakfiska antalet hushåll redan detta år något större än vad som i

prognoser beräknats för 1990. Man kan också konstatera atl den föränd

ring av hushållens storieksfördelning som prognoserals lill 1995 i slorl sell 66

har
inträffat redan 1985. Även den beräknade avgången av bostäder är Prop.
1987/88: 36 osäker. Bosladsslyrelsen anser därför att den redovisade
bostadsprognosen inle kan användas som underlag för bedömningar av
nyproduktionens omfattning och inriktning eller för planering inom
bostadssektorn.

Belräffande bilaga 11 till LU 87 (Omvärid i omvandling,
utarbetad av kommerskollegium) anser styrelsen för teknisk utveckling all
kollegiet dragit långtgående slutsatser av en jämviktsmodell, vilken har vissa
grundläggande svagheter och dessulom givils litet väl förenklade ingångsdata. Bl.a.
arbetar modellen enbart med netlohandel och antar dessutom all varor utgör
perfekta substitut för varandra. Härigenom bortser man från de olikheter i
kvalitet och egenskaper hos produkten som är en huvudorsakerna till dagens
handelsmönster. En annan allvariig svaghet i den av kommerskollegium valda
modellen är enligt styrelsens mening all interre-gionala kapitalöverföringar
endast lycks möjliga genom särskilda exogena anlaganden. Vidare förutsätts
samma teknologiutveckling i hela OECD-området. De slutsatser som dras ur
modellens olika scenarios är därför knappast trovärdiga.

Beträffande bilaga 13 lill LU 87 (Svenskt jordbruk inkl.
trädgårds- och fiskenäring - framtidsbedömningar, problem och alternativ, utarbetad
av professor Olof Bolin m.fi. vid Sveriges Lantbruksuniversitet) anser Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF) atl analyserna är dåligt uriderbyggda och innehåller
väsentliga brister. Alt införa importkvoler som alternativ lill nuvarande
prisregleringssystem skulle enligt LRF fä en rad negativa konsekvenser för
jordbruket och livsmedelsindustrin och leda lill svåröverskådliga problem,
såväl praktiska som handelspolitiska. Påståendet att nuvarande regleringssystem
leder fill en låg effektivitet i jordbrukets uppsamlings- och förädlingsled
saknar grund. Enligt LRF visar elt fierlal jämförelser mellan de reglerade induslrileden
och annan tillverkningsindustri alt förstnämnda led hävdar sig väl.

Bilaga 13 kommenteras också av statens jordbruksnämnd som
opponerar sig mol den i bilagan framförda kritiken att man i
jordbrukspolitiken inle lar hänsyn till marknadssituationen vid prissättningen.
Jordbruksnämnden avfärdar också påståendet atl jordbruksproduktionens omfaUning
inle längre styrs via priset. Enligt nämndens uppfattning är priset del
huvudsakliga medlet för all styra produktionens omfattning medan de produklionsbegränsande
åtgärderna tillkommit för all påskynda och socialt underlätta
produktionsanpassningen. Att priserna i ett långsiktigt perspektiv skulle
ligga på en för hög nivå är heller inte styrkt. Vidare kritiserar
jordbruksnämnden de alternativ till den nuvarande regleringen som diskuterats
i bilagan. En kvantitativ reglering av importen skulle enligl nämndens
uppfattning inle innebära några väsentliga fördelar jämfört med dagens system.

Svenska Arbetsgivareföreidngen (SAF) kommenterar i sitt
remissvar bilaga 16 (Socialförsäkring i ell ekonomiskt perspektiv, utarbetad av
riksförsäkringsverket). Föreningen anser atl den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemet
ställer betydande och växande anspråk på samhällets resurser.

SAF konstaterar utifrån egna beräkningar all antalet
personer som på 67

direkt eller indirekt väg
erhåller sin försörjning från den offentliga sektorn i Prop. 1987/88: 36 del
närmaste har fördubblats i förhållande till anlalel sysselsatta under perioden
1970-1980. Föreningen konstaterar också att den relativa standarden för de
personer som får bidrag från socialförsäkringen har höjts.

SAF
anser all ATP-syslemet står inför en kris. Föreningen noterar att RFV, med
förhållandevis optimisfiska antaganden om den ekonomiska ulvecklingen kommer
fram lill att ATP-avgifterna, om systemet skall kunna bestå, under fiden fram
till år 2010 måste höjas fill ca 20 %. Dagens uttag är på ca 10%. Kraven på
höjda avgifter mildras något om man tar hänsyn lill att de framlida högre ATP-ulbelalningarna
kommer att minska folkpen-sionsulgifterna och höja skalteinkomsterna. Men
fortfarande är pressen på systemet så slor all man, enligt SAF, inle kan öka
pensionsförmånerna t.ex. genom alt sänka pensionsåldern eller genom att höja
taket för den bidragsgrundande inkomsten. Tvärtom ifrågasätter SAF om man inte
kan höja pensionsåldern och minska möjligheterna till delpensionering. Om man
ej höjer takel för den bidragsgrundande inkomsten så kommer ATP-systemel så
småningom att få karaktären av etl folkpensionssyslem. Staten bör därför,
enligt föreningen, medge skattelättnader och andra stimulanser för ell ökal
privat pensionssparande som kan komplettera ATP-syslemet.

SAF
noterar också atl antalet anmälda arbetsskador ökat mycket kraftigt. Även bifallsprocenlen
har ökal kraftigt. I RFV:s bilaga beräknas atl arbelskadeförsäkringsavgiften
som fr. o. m. 1988 är 0,9% måste höjas fill 1,5 % 1989. RFV räknar också med atl
de åriiga kostnaderna fram fill 1995 nästan kan ha tredubblats i fasla priser.
SAF menar all med hänsyn till den höga förmånsnivå som ges från den allmänna
försäkringen och till komplellerande system (AGS och TEA) måste hela
arbetsskadeförsäkringen omprövas.

Bilaga
19 till LU 87 (Industriell förnyelse, basindustri, högteknologi, utarbetad av
Statens industriverk) kommenteras av styrelsen för leknisk ulveckling.
Styrelsen instämmer i slort i de förslag till näringspolifiska insatser eller
bevakningsområden som framförs avslutningsvis i denna bilaga. Industriverket
för där bl.a. fram behovet av FoU-satsningar på strategiska områden,
kompetenshöjning hos industrins anställda, teknikspridning saml behovet av tyngdpunktsförskjulning
från materiella till immateriella invesleringar.

Däremot
anser styrelsen att den uppdelning i hög-, mellan- respektive lågteknologisk
industri som görs i bilagan varken återspeglar FoU-intensi-leten eller
tekniknivån i svensk industri. Uppdelningen kan därför knappast läggas till
grund för meningsfulla analyser om sambandet mellan Sveriges satsningar på FoU
och den kunskapsintensiva industrins tillväxt.

Svenska
Bankföreningen noterar med tillfredsställelse alt i bilaga 22 lill LU 87
(Regleringar inom bostads-, livsmedels- och transportområdena -kartläggning och
analys, utarbetad av slalens pris- och kartellnämnd) gjorts en omfattande
kartläggning av bl. a. de olägenheter som subventions- och regleringspolitiken
medfört inom bostadssektorn.

Trots
alt bostadssektorn sedan årtionden är ett av de mesl reglerade

områdena i Sverige har enligt bankföreningens mening statsmakterna långt 68

ifrån lyckats komma till
rätta med de problem som regleringarna varit Prop. 1987/88: 36 avsedda att
lösa. Många problem inom bostadssektorn har tvärtom accentuerats just till
följd av atl marknadskrafterna alltmer salts ur spel. De bostadspolifiska
regleringarna har dessutom medfört negativa effekter för andra delar av
samhällsekonomin, inle minst för kredilmarknaden. Under 1985 och 1986 har dock
flera av regleringarna avseende bosladskrediter avskaffats, vilket enligt
bankföreningen är mycket positivt. Statsmakterna bör gå vidare på den inslagna
vägen så alt man via marknadsmässiga medel kan uppnå de bostadssociala målen.

Även
statens jordbruksnämnd kommenterar bilaga 22 avseende de delar som berör
livsmedelsområdet. Nämnden delar inte det i bilagan framförda påståendet all siatsmakterna
via jordbruksprisregleringen har ersatt utbud och efterfrågan i en fri
marknadsekonomi med etl administrativt avgifts-och regleringssystem. I själva verket
skulle en mer korrekt beskrivning vara alt regleringen syftar lill all via
prissättningen styra marknaden på så sätt att balans uppnås mellan utbud och
efterfrågan. Man har inte heller redovisat några alternativ till
prisregleringen som bättre skulle kunna uppfylla de jordbrukspolitiska målen.
De samhällsekonomiska kalkyler som presenteras i bilagan är flera år gamla och
förutsättningarna har sedan dess ändrats i flera avseenden.

69

Appendix Prop. 1987/88:36

Förteckning över avgivna remissyttranden över 1987 års
långtidsutredning SOU 1987:3.

Efter remiss har följande instanser avgetl yttranden över
långtidsutredningen:

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bosladsslyrelsen,
kommerskollegium,

riksförsäkringsverket (RFV), skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, slalens

jordbruksnämnd, statskontoret, styrelserna för allmänna pensionsfonden,

styrelsen för teknisk utveckling (STU), fullmäktige i riksbanken, fullmäkti

ge i riksgäldskonloret. Centralorganisationen SACO/SR, länslyrelsen i

Stockholms län. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sve

rige (LO), — som bifogat yllrande frans Svenska byggnadsarbetareförbun

det samt Svenska kommunalarbetareförbundet. Lantbrukarnas Riksför

bund (LRF), Småförelagens Riksorganisation (SHIO), Svenska Arbetsgi- :

vareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbo

lags Förbund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundel, Sveriges

Föreningsbankers Förbund, Sveriges Grossislförbund, Sveriges Köpman

naförbund, Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens Centralorganisa

tion (TCO).

70

Innehåll Prop. 1987/88:36

Regeringens proposition .................................................. ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

1 Inledning ....................................................................... ..... 2

Utgångsläget................................................................. ..... 2

Välfärd och ekonomisk tillväxt ....................................... ..... 3

Politik på medellång sikl................................................. ..... 4

2 Långtidsutredningen 1987 och remissytlranden............ ..... 5

Syfte, uppläggning och metod ....................................... ..... 5

Internationell bakgrund .............................................. ..... 6

Kostnadsproblemen .................................................... ..... 7

Realekonomisk ulveckling .............................................. ..... 9

Finansiell utveckling ...................................................... ... 12

Utvecklingen på kreditmarknaden ............................... ... 14

Skatterna och samhällsekonomin ................................. 14

Produktiviteten i den offentliga sektorn......................... ... 15

Arbetsmarknadens funklionssäll .................................. ... 16

Vidare aspekter på välfärden......................................... ... 18

3 Ekonomisk politik för välfärd och samhällsekonomisk
balans .... 19

Den ekonomiska politikens mäl ................................... 19

Pris- och löneutvecklingen de närmaste åren ............... 22

Konkurrenskraften på längre sikt .................................. 24

Lönebildningen och den ekonomiska politiken ............ 25

Sparandet i den offentliga sektorn .............................. 25

Skattetrycket och de offentliga finanserna .................. 27

ATP-syslemet i framtiden ............................................. ... 28

Utvecklingen på kredilmarknaden ............................... 29

Tillväxt och produktivitet................................................ ... 30

Etl rättvisare och effeklivare skattesystem.................... 31

Ekonomins funktionssätt — några problemområden...... 32

Effektiviteten i den offentliga sektorn ......................... 35

Inkomst- och förmögenhelsfördelningen ....................... ... 36

Den regionala utvecklingen ......................................... 38

Tillväxten och miljön ............................................... ... 38

En politik för framtiden ................................................ 39

4 Hemslällan .................................................................... ... 40

5 Beslul ............................................................................. 40

Bilaga

Remissyttranden
över Långtidsutredningen 1987 .......... 41

Utredningens uppläggning och metod ........................... 41

Ekonomisk-politiska
mäl ................................................. 45

Inlernationell
bakgrund .................................................. 46

Realekonomisk
utveckling ................................................. 47

Finansiell
ulveckling .......................................................... 53

Den
offentliga sektorn och lillväxlen ................................. 60

Arbetsmarknadens
funktionssätt ................................... 63

Skatterna
och samhällsekonomin .................................... 65

Yttranden
över bilagorna lill LU 87 .................................... 66

Appendix: Förteckning över avgivna remissytlranden ...... 70

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987
71