Prop. 1987/88:4

Regeringens
proposition

1987/88:4

om pantsättning av patent

Prop.

1987/88:4

Regeringen föreslär
riksdagen alt anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 18 juni 1987.

Pä regeringens vägnar Ingvar
Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föresläs vissa ändringar i patentlagen (1967:837). Syftet med
ändringarna är att göra det möjligl atl pantsätta patent och patentansökningar
med sakrätlslig verkan gentemot tredje man. Det sakrältsliga skyddet åstadkoms
genom att pantsättningsavtalet registreras hos patent-och registreringsverket
genom ett enkelt och billigt förfarande. . De nya reglerna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1988.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7), lagrådets yttrande (s. 38) och
föredragande statsrådets ställningstaganden lill lagrådets synpunkter (s. 42).

Den
som vill la del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 4

Propositionens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring
i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)'
dels alt 64 § skall ha följande lydelse,

dels att
del i lagen skall införas ett nytt kapitel, 12 kap., av följande lydelse.

Prop. 1987/88:4

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som
vill väcka talan om patents ogillighet, överföring av patent eller
meddelande av Ivångsli-cens skall anmäla delta lill patent-myndigheten samt
underrätta envar som enligt patentregislrel innehar licens till patentet.
Vill licenstagare väcka talan om inträng i patent eller om fastställelse
enligt 63 § första slyckel, skall han underrätta pa-tenthavaren härom.

Den som vill väcka talan om patents ogillighet,
överföring av patent eller meddelande av tvångslicens skall anmäla delta lill
patent-myndigheten samt underrätta envar som enligt patentregislrel innehar
licens lill eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om intrårig
i patent.eller om fastställelse enligl 63 § första stycket, skall han
underrätta patenthavaren härom. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka
talan med anledning av.intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses
fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under
den adress som antecknats i patentregislrel.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller
underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden
givas tid därtill. Försitter han denna tid, mä hans talan icke upptagas lill
prövning.

12 kap. • Pantsättning 94 §

Patent soiri har meddelats eller har verkan här i riket
kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Pantsättning kan också avse

1. svensk patentahsökan,

2.
inlernationell
patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till
handläggning enligt 33 § tredje stvcket eller 38 §, eller

3.
europeisk
patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till
patentmyndigheten

Lagen omtryckt 1983:433.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar också en uppfinning
som blir föremål för delniitg eller utbrytning enligt 11 §.

' 95 §

Panträtt i patent eller patent-ansökan uppkommer genom
registrering av elt skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om
registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan,
skall det på begäran antecknas i patentregistret eller diariet för palentan-sökningar.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den
upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkom till
patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera
upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har
ägt rum, om . inte annat har avtalals. År upplåtelserna samtidiga eller kan
det inte utredas i vilken tidsföljd, de har skett, har de lika rätt.

96 §

Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har
rätt till patentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt
har upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till patentet eller
patentansökningen.

Den som i patentregislrel anges som patenthavare skall
anses ha rätt till patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om
registrering pantsätlning av en patentansökan, skall den sotn har registrerats
hos patentmyndiglieten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha
rätt till patentansökningen, om inte annat framgår i ärendet.

Ar upplåtaren, när ansökan om

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

registrering görs, på grund av utmätning, konkurs,
omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller nå- ■ gon annan anledning
inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökningen
inte bifallas.

97 § .

Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när
patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta
enligt 82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan
registreras när denna har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om
avtalet avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har
utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas,
gäller därefter patentet som pantobjekt.

98 §

Även om registrering har skett, gäller panträtt i den
pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt
ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte
heller av någon annan anledning är ogiltigt.

99 §

Panträtten är förfallen, om patentet eller
patentansökningen har överförts på någon annan eller annars på grund av
bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

100 §

Registreringen skalt avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen
dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars
upphört alt gälla.

101 §

Pantsättning av patent eller patentansökan gäller från
tiden för ansökan om registrering enligt 95 § mot den som senare
förvärvar

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

äganderätt eller annan rätt till egendomen:

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har
slutits före ansökan om registrering av pantavtalet.

102 §

Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning
eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När
ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför det
samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning
eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

103 §

Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur
köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra
kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt rådrum att
bevaka sin rätt.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana
licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

104 §

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall
betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 16 §§ lagen (1977:729)
om patentbesvärsrätten skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:4

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

4 § 1

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Fler än
fyra fär ej i annat fall än som sägs 15 § sitta i rätten.

I
patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i ratten och
skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätlen finner atl medverkan av
lagfaren ledamot icke är behövlig.

I patentmål som inte gäller pantsättning av patent eller
patentansökningar skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätlen och
skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner all medverkan av lagfaren
ledamot icke är behövlig. / mål om pantsättning av patent eller
patentansökningar skall minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

I mål om mönster, varumärke, namn eller ulgivningsbevis
för periodisk skrift skall minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

Åtgärd som
avser måls beredande fär i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av
ledamot i domstolen eller av annan Qänslemän hos denna.

5 §

Finner avdelningen vid överläggning till avgörande av
patentmål alt målet eller viss fräga är ay särskild betydelse från principiell
synpunkt, fär avdelningen förordna att målet eller, om det kan ske, den särskilda
frågan skall avgöras av domstolen i dess helhet. I mäl om mönster, varumärke,
namn eller utgivningsbevis för periodisk skrift får i motsvarande fall
avdelningen förordna atl domstolens samtliga lagfarna ledamöter skall jämte
avdelningen deltaga i avgörandet.

16 Bestämmelserna i 39, 40 och 42-53 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) äger motsvarande tilllämpning vid handläggning enligl denna lag.

Finner
avdelningen vid överläggning lill avgörande av patentmål som inte gäller
pantsättning av patent eller palentansökningar alt , målet eller viss fråga är
av särskild belydelse frän principiell synpunkt, fär avdelningen förordna atl
målet eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i
dess helhet. I.mål om pantsättning av patent eller patentansökningar, mönster,
varumärke, namn eller utgivningsbevis för periodisk skrift får i motsvarande
fall avdelningen förordna atl domstolens samtliga lagfarna ledamöter skall
jämte avdelningen deltaga i avgörandet.

§

Bestämmelserna i 39 och 42-53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291)
äger motsvarande tilllämpning vid handläggning enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Senaste lydelse 1977:1021. - Senaste lydelse 1977:1021.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:4

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, G. Andersson

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om pantsättning av patent 1 Inledning

Med
anledning av en motion fill 1980/81,års riksmöte (mol: 1980/81:688) uttalade
riksdagen alt de närmare förutsättningarna för en lagsliflriing om pantsätlning
av patent med verkan mot tredje man borde utredas i lämpligt sammanhang (LU
1981/82:6, rskr. 11).

1
mars 1983 tillkallades en särskild utredare (f d. justitierädet Jan Ljung-ar)
med uppdrag atl utreda fömlsällningarna för en lagstiftning om-pantsätlning av
patent och palentansökningar. Utredaren, som har bedrivit sitt arbete under namnet
utredningen om pantsätlning av patent och palentansökningar, lämnade i maj
1985 belänkandet (SOU 1985:10) Pantsätlning av patent.

Belänkandet
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i
justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr
1532—85).

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av belänkandet
som bilaga 1, dels utredningens lagförslag som bilaga 2 , dels en förteckning
över remissinstanserna som bilaga 3 .

Under
lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar
hållits den 26 mars 1987 med företrädare för Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen. Svenska handelsbanken. Första sparbanken,
utvecklingsfonden i Stockholms län, styrelsen för leknisk ulveckling.
Småföretagens riksorganisation, Sveriges industriförbund. Svenska
uppfinnareföreningen samt.Svenska patenlombudsföreningen.

2 Allmän motivering 2.1 Reformbehovet

Gällande
lagstiftning innehäller inte nägra särskilda bestämmelser öm pantsätlning av
patent. Del är också oklart om sådan pantsätlning över huvud tagel kan ske enligl
svensk rätl. Den rätlsvetenskapliga doktrinen

och rättspraxis på området
ger inte något säkert underlag för ett best'ämt Prop. 1987/88:4

ställningstagande
i frågan. Den genomgång och analys som utredningen

har gjort av rättsläget
visar dock atl avlal om pantsätlning av patent enligl

gällande rätt i varje fall
inte har nägon sakrättslig verkan, dvs. verkan

gentemot tredje man. För
en mer ingående redovisning av utredningens

analys hänvisas lill
betänkandet (s. 37-58).

Att
ett patent inte med sakrättslig verkan kan ulnyftjas som kreditunderlag genom pantsätlning
måsle enligl min mening betecknas som en brisl. Det är i regel dyrbart atl
utveckla en uppfinning från en idé om en teknisk lösning lill en praktiskt
användbar produkt eller produktionsmetod. Etl patent kan ofta representera ell
betydande ekonomiskt värde, och det skulle ulan tvivel underlätta
finansierandet av utvecklingskostnaderna om patentet kunde ulnyftjas som
säkerhet för lån.

Statsmakterna
gör visserligen väsentliga insatser för att främja uppfinnarverksamheten, t.
ex. i form av stöd i olika former lill enskilda uppfinnare. Jag kan bl. a.
peka pä de insatser som görs genom styrelsen för teknisk utveckling och de
olika regionala utvecklingsfonderna. Dessa organ kan emellertid inte stödja
varje projekt. I åtskilliga fall får därför den enskilde uppfinnaren själv
försöka atl finansiera sin innovationsverksamhel. Delta kan mänga gånger visa
sig vara svårt.

Under
lagstiftningsärendets gång har del ocksä, bl.a. genom kontakter med olika kredifinstitut
och organisationer som företräder uppfinnarna, visat sig föreligga elt
betydande intresse för att genom pantsätlning kunna UlnylQa patent som kreditsäkerhetsunderlag.
Härigenom och genom de undersökningar som utredningen låtit göra (se
betänkandet s. 69—77) kan man sålunda slå fast

- alt
patent torde vara användbara som kredilobjekl även i konkurrens

med andra säkerheter, bl. a. förelagshypotek,

— att
patent frän olika håll bedömts ha etl påtagligt värde som kredilunder-lag,

— atl
kreditvärderingen inte synes erbjuda några oöverkomliga svårigheter,

- att
man ålminslone från affärsbankernas sida har bedömt alt möjlighe

terna alt ge kredit för innovationsändamål skulle avsevärt förbättras om

patent kunde användas som säkerhet.

Mot
den bakgrund som jag här i korthet'har skisserat anscrjag alt uttryckliga
regler som gör del möjligt alt pantsätta patent nu bör införas i
lagstiftningen. Del gär visserligen inle atl dra några bestämda slutsatser om i
vilken utsträckning patent verkligen kommer alt användas som kreditunderlag i
framliden. Det positiva bemötande som utredningens förslag har fält under
remissbehandlingen och resultatet av de överläggningar som därefter har hållits
under beredningen av lagstiftningsärendet (se avsnill 1) har emellertid övertygat
mig om att en lagstiftning om pantsätlning av patent fyller ell viktigt
praktiskt behov.

Jag
avser atl längre fram (avsnitt 2.3) särskilt beröra frågan om även palentansökningar
bör kunna bli föremål för pantsätlning.

I
de följande avsnitten kommer jag vidare att behandla frågor som rör

publicitetsverkan
genom offentlig registrering m. m. i avsnitt 2.2,

pantobjeklen
i avsnitt 2.3, godtrosförvärv och legitimation i avsnitt 2.4,

förhållandet
mellan panträtt och andra begränsade sakrälter i avsnitt 2.5, vissa processuella
regler i avsnitt 2.6, kostnader i avsnitt 2.7 och ikraftträdande m. m. i
avsnitt 2.8.

Mina kommentarer till de
enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmötiveringen (avsnitt 4).

Prop. 1987/88:4

2.2 Publicitets verkan genom offentlig registrering m.m.

Mitt
förslag: Etl avlal om pantsätlning av ett patent skall fä sakrätlslig verkan -
publicitet - genom offentlig registrering. Pantsäll-ningsordningen skall vara
enkel och billig. Patent- och registreringsverket skall svara för registrering
av panlsältningsavlal.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt (se betänkandet s. 81 -84 och 146-149).

Remissinstanserna:
Alla remissinstanser tillstyrker att publicitetsverkan skall uppnäs genom
offentlig registrering. Samtliga remissinstanser utom en tillstyrker ocksä
utredningens förslag om en enkel pantsätlningsord-ning.

Ingen
remissinstans har haft invändningar mot förslaget atl patent- och
registreringsverket skall handlägga frägor om registrering av päntavlal.

Skälen
för mitt förslag: Som jag har framhållit i föregående avsnitt är det för
närvarande inle möjligl att pantsätta patent med sakrätlslig verkan gentemot
tredje man. Skälet härtill är atl svensk rätt såvitt avser lös egendom i
allmänhet kräver iakttagande av ett sakrättsligt moment -någon form av
publicitet - för alt etl avtal om pantsättning skall tillerkännas sakrättslig
verkan.

Närdet
gäller lösöre uppnås publicitetsverkan vanligen genom tradition, dvs. att
egendomen övergår i panthavarens besittning, eller genom offentlig
registrering av nägot slag. Ytterligare en form för publicitet är denuntiation,
som används t.ex. vid pantsätlning av egendom som befinner sig i tredje mans
besittning. Denuntiationen fullgörs genom att panlsätlaren lämnar etl
meddelande om pantsätlningen lill den som har godset i sin besittning.

Vid
pantsättning av patent kan inte tradition komma i fräga, eftersom patenträtten
som sådan inte kan överlämnas i panthavarens besittning pä samma säll som en
lös sak. Patentbrevet är inte heller nägot värdepapper som är bärare av
patenträtten. Det i doktrinen diskuterade alternativet att uppnå sakrätlslig
verkan genom tradition av själva patentbrevet måsle således ocksä tillbakavisas
Qfr betänkandet s. 47-48). Denunliationsmöj-lighelen stär inte heller till
buds, eftersom man svårligen kan tänka sig någon tredje man som skulle vara
behörig alt ta emot en underrättelse om pantsältningen.

Del är alltså inte praktiskt möjligt all åsladkomma någol sakrättsligt
, Prop. 1987/88:4 moment i form av tradition eller denuntiation vid pantsätlning
av patent. Min slutsats blir därför alt del är en primär uppgift att skapa ell
system där publiciletsverkan uppnås genom en offentlig registrering. Detta är
också den slutsals som utredningen liksom samtliga remissinstanser har kommit
fram till.

Registrerings- eller pantbrevsmodell

En ordning där pantsältning av patent grundas på
inskrivning i elt offenfiigt register kan utformas på flera sätt. En given
utgångspunkt är emellerfid atl förfarandet skall vara både enkelt och billigt, samlidigl
som del ger en sådan grad av säkerhet alt det blir allmänt accepterat av.
kreditinstituten. I direktiven för utredningens arbete framhölls reglerna om fastighelspant
och reglerna i lösöreköpsförordningen söm tvä ytterligheter beträffande frägan
hur etl registreringssystem skulle kunna utformas. I första fallet rör del sig
om etl syslem, präglat av noggranna och utförliga regler som är avsedda alt
tillgodose högt ställda krav pä säkerhet. I del andra fallet utgörs regleringen
i princip av endast en enkel regislreringsbeslämmelse.

Utredningen har utförligt diskuterat tvä alternativa
modeller, en s.k. registreringsmodell och en s.k. panlbrevsmodell Qfr
betänkandet s. 81-84). För egen del menar jag atl redan kravet pä atl systemet
skall vara enkelt och billigt utesluter det alternativ som innebär atl
jordabalkens reglerom fastighelspant väljs som förebild. I jämförelse med oriisättningen
pä fastighetsmarknaden kan patent antas få endast en relativt begränsad betydelse
som kredilunderlag. Frän den synpunkten finns det således inte någol behov av
en speciellt utförlig reglering.,Det finns inte heller nägol behov av att pantsätlning
skall kunna ske för etl bestämt belopp.

I likhet med utredningen anscrjag således att regler om
pantsättning av patent bör grundas på ett okomplicerat regislreringförfarande —
en registreringsmodell med utredningens terminologi. Denna ståndpunkt har
också med någol undanlag vunnit anslutning hos remissinslanserna.

Ett patent bör alltså kunna pantsältas genom inskrivning i
elt offentligt

register. Själva registreringen blir då del sakrättsliga moment varigenom ,

pantsätlningen fullbordas. Nägot "pantbrev" som Qänar
som bevis om pantsätlningen skall, som jag nyss angav, inte utfärdas. Med detta
syslem kan man visserligen inte genom inteckning bryta ul och pantsätta till
beloppet bestämda delar av panlobjektet. Endasl hela patentet kan pantsättas.
Delta behöver dock inte - som jag kommer att utveckla närmare i specialmotiveringen
-utesluta att patenthavaren utnylQar patentet som säkerhet hos flera
kreditgivare samtidigt. Möjligheten lill sädan pantsätlning fär anses önskvärd
med hänsyn lill de olika stöd- och läneformer som finns för uppfinnare.

Val av registreringsmyndighet

Utredningen har enligt sina direktiv haft alt
förutsättningslöst pröva vilken ■

myndighet som skall vara registreringsmyndighet och
handlägga frägor om

registrering av avtal om pantsättning av patent m. m. I
likhet med utred- 10

ningen
anser jag atl denna uppgift bör ankomma på patent- och registreringsverket (i
fortsättningen benämnt pateniverket). Skälen till denna uppfattning är främst
följande.

Pateniverket
för etl patentregister. Detta register skall enligl mitt förslag UtnylQas i den
pantsällningsordning som jag förordar.

Som kommer
all framgå i avsnitt 2.4, där jag behandlar vissa frågor om godtrosförvärv och
legitimation, är det nödvändigt atl regislreringsmyndigheten har tillgång lill
uppgifter om vem som är registrerad som uppfinnare eller patenthavare. De
uppgifter som erfordras för att myndigheten skall kunna kontrollera alt
sökanden i etl ärende om pantsätlning är behörig finns hos pateniverket.
Uppgiften att registrera pantavtal torde ocksä, enligl vad utredningen har
funnit, ulan svårigheter kunna anpassas till de registreringsmliner som
tillämpas för närvarande inom pateniverket.

Med hänsyn
till del sagda framstår det som mesl rationellt att uppgiften atl vara regislreringsmyndighet
läggs pä pateniverket.

Prop. 1987/88:4

2.3 Pantobjekten

Mitt förslag: Samtliga patent som är registrerade i
Sverige skall kunna pantsättas. Detsamma skall gälla svenska nationella patentansökningar.
Vidare skall den nya registreringsordningen omfatta internationella
patentansökningar som under den s. k. nationella fasen handläggs vid det
svenska patentverket. Också sädana europeiska patentansökningar för vilka
översättning av patentkraven har getts in till och registrerats vid det svenska
pateniverket skall kunna pantsättas här.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet
s. 104-

117);

Remissinstanserna: Remissutfallet är inte helt entydigt.
Flertalet remissorgan har tillstyrkt eller i övrigt ställt sig positiva till
utredningens förslag. Därvid har de dock inle uttalat sig särskilt i frägan om eri
pantsällningsordning bör omfatta, förutom patent, även patentansökningar.
Endast tvä remissinstanser, SHIO-Familjeföretagen (numera Småföretagens
riksorganisation) och Svenska patenlombudsföreningen, har uttryckligen understmkit
värdet av att pantsätlning kan ske redan pä ansökningsstadiel och inte först
när patent har beviljats. Mot utredningens förslag atl även patentansökningar
skall kunna pantsältas har kritik framförts främst av Svea hovrätt och patentbesvärsrätten.
Deras kritik är av både praktisk och principiell natur.

Skälen för mitt förslag:

Inledande synpunkter

Innan jag gär närmare in på mina överväganden av frågan om
den föreslagna panlsältningsordningen. bör omfatta även palentansökningar vill
jag

framhälla
alt valet av pantobjekt har belydelse inle bara i materiellt avse- Prop.
1987/88:4 ende. Det påverkar också den lagtekniska utformningen och omfallningen
av de bestämmelser i patentlagen som skall reglera del nya panlsältnings-inslilutel.

Om man stannar för alternativet att endast beviljade
patent skall kunna pantsättas, skulle regleringen kunna göras tämligen enkel
och bara behöva omfatta ett fätal grundläggande regler. Väljer man å andra
sidan all utforma lagstiftningen sä atl den möjliggör pantsätlning även av palentansökningar,
måsle regleringen göras mer omfattande. Lagbestämmelserna blir fler än i det
första fallet, en konsekvens som har kritiserats under remissbehandlingen och
som sagts böra leda till alt delta alternativ inte genomförs.

Enligt min mening kan dock inte lagtekniska skäl i sig
tilläggas avgörande belydelse för valet av de pantobjekl som skall ingå i den
nya panlsältningsordningen. Finns det elt påtagligt behov av att kunna
pantsätta även patentansökningar, bör dessa givelvis omfattas av regleringen.
Om å andra sidan patentansökningarna endast i mindre utsträckning kan förväntas
komma atl ulnyftjas som kredilobjekl, kan man överväga atl lämna ansökningarna
utanför regleringen, som dä ocksä blir lagtekniskt enklare. Behovsfaktorn bör
således tillmätas avgörande vikt i det ställningstagande som måste göras.

Eftersom utfallet av remissbehandlingen inle gav något
entydigt underlag för att bedöma patentansökningarnas betydelse i detta
sammanhang, har under beredningen i departementet överiäggningar hållils i
frågan med främst företrädare för kredilinslilulen och uppfinnarinlressena (se
avsnitt

1).

Vid dessa överläggningar rådde enighet om all en pantsällningsordning
som lämnar patenlansökningarna utanför regleringen skulle vara av mycket
begränsat värde, om man önskar underlätta finansieringsmöjligheterna för
uppfinnarna. Detta gäller särskilt för sådana uppfinnare som driyer sin
verksamhet i liten eller medelstor skala. Behovet av finansiering framhölls
vara som störst i liden närmast efter det att. en uppfinning har gjorts och ansökningsstadiel
lar vid. Väntetiden pä att fä ett patent beviljat kan ofta uppgä till ca fem
är. Om finansieringen av ett projekt inte dessförinnan är löst, har därför
möjligheten atl ulnylQa elt patent som kredilunderlag elt mycket begränsat
värde. Företrädarna för kreditinstituten förklarade vidare alt de inte bedömde
svårigheterna och riskerna med all värdera patent-ansökningar som kreditsäkerhelsobjekt
vara nämnvärt större än de som är förbundna med andra projekt där riskvilligt
kapital behöver satsas. Nyssnämnda faktorer skulle alltså inte avhålla kredilinslilulen
från alt utnylQa patentansökningar som pantobjekt. Vid överläggningarna förelåg
således enighet om att lagstiftningen borde utformas sä alt även palentansökningar
omfattas av en pantsättningordning av planerat slag.

Jag vill också här redovisa nägra teoretiska invändningar
som har rests

mol atl en pantsällningsordning utformas så att den omfattar även palent

ansökningar och inle bara beviljade patent. Det har således framhällits alt

någon definitiv rättighet av immalerialrätlslig nalur inte uppkommer förrän

en ansökan om patent har bifallits och detta beslut har vunnit laga kraft. 12

Del skulle
därför från en teoretisk utgångspunkt vara svårt alt acceptera Prop.
1987/88:4 att panlobjektet, innan nägon immateriell rättighet har etablerats,
utgörs av den tekniska idén som sädan, dvs. uppfinningen.

För egen del anser jag inte att frägan behöver vålla några
besvär från teoretisk synpunkt. I och för sig är det naturligtvis riktigt att
del som under ansökningsstadiet representerar ett förmögenhetsvärde är själva
idén eller uppfinningen som sådan. Uppfinningen materialiseras och beskrivs
emellertid närmare i patentansökan. Sedan ansökan har getts in till och diarieförts
hos pateniverket knyts till den vissa latenta rättsverkningar. Ansökan
representerar det värde som parterna i en panlsätlningssiluation anser ligga i
att kunna utnylQa uppfinningen, senare med eventuell ensamrätt.

Samma teoretiska invändning skulle vidare kunna riktas mot
tanken pä en pantsätlning av patent. Även efter det atl ett patent beviljats är
del naturligtvis uppfinningen som i realiteten pantsätts, då utrustad med vissa
ytterligare rättsverkningar. Någon invändning mot atl elt patent skall kunna
pantsättas har emellertid inle framförts.

Jag kan således inte se all det skulle föreligga nägra
teoretiska hinder mot atl även patentansökningar skall kunna pantsältas.

Vilka olika pantobjekt bör omfattas?

Patent som gäller i Sverige kan erhållas pä tre olika
vägar. Det kan ske genom en nationell svensk patentansökan, genom en
internationell patentansökan och genom en europeisk patenlansökan. En
nationell svensk palenlansökan görs alllid hos det svenska pateniverket. En
internationell patentansökan som omfattar Sverige kan, beroende på vem som är
sökande, göras i något av de länder som har tillträtt 1970 ärs konvention om patentsamarbele.
En europeisk patenlansökan, slutligen, skall göras hos det europeiska palentverket
i Miinchen.

Oavsett vilken väg sökanden väljer för all få patent med
verkan i Sverige kommer dock de patent som gäller här i landet all slutligen
registreras hos del svenska pateniverket. Alla patent som gäller i Sverige
finns alltsä officiellt dokumenterade i landet. En pantsällningsordning kan
därför i och för sig omfatta alla patent för Sverige ulan all del krävs
särskilda bestämmelser med hänsyn till den väg på vilken patentet har
erhållits.

En avgörande fråga är om det finns något behov av atl
använda internationella och europeiska patent som kredilsäkerhet här. Det går
visserligen inle alt uttala sig med säkerhet i denna fräga. Del finns
emellertid inle någonting som tyder pä alt behovet skulle vara så litet att
dessa patent av denna anledning bör undantas från möjligheten lill pantsätlning.
Lagstiftningen bör inte heller göras alltför snäv ulan utformas sä att den kan
möta eventuella framtida behov av pantsätlning av dessa objekt. Alla patent som
registreras här i landet bör således också kunna pantsältas här.

Jag gär därefter över lill frägan om patentansökningar bör
omfattas av

den nya panlsältningsordningen. Redan av vad jag i delta avsnitt inled

ningsvis anfört har framgått alt del föreligger elt stort behov av alt en

patentsökt uppfinning kan pantsältas redan på ansökningsstadiel. Därmed 13

anscrjag
det uppenbart atl lagstiftningen bör utformas sä atl den kommer att omfatta i
vart fall de nationella svenska patentansökningarna.

I
utredningens direktiv antogs, främst mol bakgrund av den handläggningsordning
som gäller för inlernationella och europeiska ansökningar, att del inte var
lämpligt att ett pantsätlningssyslem omfattade andra än de nationella svenska
ansökningarna. Utredningens överväganden i denna fråga visar emellertid att
delta antagande kan ifrågasättas Qfr belänkandet s. 113-117).

Internationella
patentansökningar som fullföljs vid den svenska patent-myndigheten registreras
och handläggs där enligt 2 kap. patentlagen på i princip samma sålt som en
svensk nationell ansökan. Jag kan inte finna något vägande skäl mol alt man
öppnar en möjlighet till pantsätlning av dessa ansökningar under den s. k;
nationella fasen. Detta gäller naturligtvis särskilt som det inle kan sägas att
det skulle saknas behov av en sådan möjlighet. De regler som behövs för att
omfatta internationella patentansökningar skulle inte heller bli nämnvärt
utförligare än om panlsältningsordningen begränsas till enbart de svenska
ansökningarna.

Även sådana europeiska patentansökningar för vilka
översättning enligt 88 § patentlagen har getts in till patentverket bör
omfattas av den nya panlsältningsordningen. Några tekniska hinder mot en sådan
ordning föreligger inte. Denna väg att erhålla patent med verkan i Sverige
synes ocksä bli alltmer anlitad och betydelsefull, lät vara att den i absoluta
tal inle ännu är omfattande. Med hänsyn härtill och till vad jag förut har
anfört om lagstiftningens framålsyftande karaktär är del från allmän synpunkt
av värde alt pantsätlning kan ske av dessa typer av ansökningar.

Prop. 1987/88:4

2.4 Godtrosförvärv pch legitimation 2.4,1 Godtrosförvärv

Mitt
förslag: Ett godtrosförvärv av panträtt i patent eller patentansökan skall
inte kunna göras. Patentlagen kompletteras med en uttrycklig regel om detta.
En giltig panträtt förulsälter alltså all det finns ell giltigt pantavtal.
Brister det i detta hänseende blir en eventuell registrering utan verkan.

Utredningens förslag: Överensstämmer med milt (betänkandet
s. 84—91 och 171-172).

Remissinstanserna:
Ett antal remissinstanser har uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag,
medan flertalet inte har uttalat sig särskilt i denna fräga. Några
remissinstanser har dock förordat en reglering som innebär att en anteckning om
innehav i patentregistret tillerkänns sakrättslig verkan.

Skälen för
mitt förslag: En panthavare har självfallet ell intresse av all undvika tvister
om vem som är räll ägare till panlobjektet (patentet). Detta aktualiserar
frågan om hur stränga krav som skall ställas pä den som upplåter panträtten när
det gäller att visa sin rätl till panlobjektet - atl han

14

är legitimerad alt förfoga
över det. Legitimalionsfrågan är i sin lur nära ■ Prop. 1987/88:4 förknippad
med reglerna om godtrosförvärv. Beträffande innehållet i dessa regler kan jag i
huvudsak hänvisa till framställningen i betänkandet (s. 84-91). För
sammanhangets skull vill jag ändå kort nämna följande.

Godtrosförvärv
i allm-änhet förutsätter alt överlåtaren utåt sett framstår som legitimerad att
förfoga över egendomen, antingen genom atl han har den i sin besittning eller
genom att han i ett register är antecknad som räll ägare. Ett annal villkor som
uppställs t. ex. vid överlåtelse av lösöre är alt egendomen övergår i
förvärvarens besittning - att den traderas.

Reglerna
om godtrosförvärv av lösöre har tidigare huvudsakligen utbildats i
rättspraxis. De regler som gäller numera finns i lagen (1986:796) om godtrosförvärv
av lösöre (prop. 1985/86:123, LU 1986/87:4, rskr. 1986/87:6).

Beträffande
patenträtt, liksom övriga immaterialrältigheler (upphovsrätt, varumärkesrätt
etc), saknas regler om godtrosförvärv i vår rättsordning. Dessa rättigheter
hänförs ju inle under begreppet lösöre, utan de utgör annan lös egendom (se t.
ex. Hastad, Sakralt avseende lös egendom, 1986, s. 42). Över huvud lagetter det
sig inle lätt atl belräffande dessa rättigheter ange någon omständighet som, pä
samma sätt som besittnings-begreppet vid lösöre, kan användas som legitimation
för den som obehörigen disponerar över rättigheterna. Beträffande patent har
det i den rätlsvetenskapliga litteraturen ocksä ansetts all godtrosförvärv inle
är möjliga. Det borde därför inle heller vara möjligl atl göra elt godtrosförvärv
till en mer begränsad räft lill patentet, säsom pantrält.

När
det gäller panträtt till lösöre är del visserligen nuriiera uttryckligen
fastslaget att en sådan begränsad rättighet kan godtrosförvärvas (7 § lagen om godtrosförvärv
av lösöre). En förutsättning för etl dylikt godtrosförvärv är tradition (7 § jfrd
med 2 § nämnda lag). Som jag har framhållit kan emellertid sädan lös egendom
som patent inle traderas. Del finns inte heller nägon legitimerande
omständighet atl lägga till grund för elt godtrosförvärv. Följaktligen synes
inte heller panträtt till patent kunna godtrosförvärvas.

Reglerna
om godtrosförvärv brukar motiveras främsl av hänsyn till borgenärernas och
omsättningens intressen. Ett väl utbyggt godtrosskydd är en väsentlig komponent
i en fungerande rättslig reglering av realkredi-ten. Kreditinstituten fäster
givetvis stort avseende vid hur saken regleras.

Frågan
är då, om borgenärernas och omsättningens intresse av en rätts- ■ lig
reglering när del gäller kreditgivningen i samband med pantsätlning av patent
är sä stort atl detta motiverar att särskilda regler införs som skulle
möjliggöra godtrosförvärv av pantrält i patent. Teoretiskt sett skulle traditionen
kunna ersättas av registrering i ett offentligt register där registreringen
utgör legitimerande omständighet. En förebild skulle t.ex. kunna hämtas från
fastighetsrätten där fastighetsregistret fyller en funktion som legitimerande
faktor. Det senare är möjligt därför all fasfighetsregistret innehåller
fullständiga och pålitliga uppgifter om ägandeförhållandena.

Enligt
27 § patentiagen (1967:837) skall ett meddelat patent antecknas i

patentregislrel, som förs-av palentverket. I förhållande lill fasfighetsregi

stret föreligger emellertid den avgörande skillnaden atl palentregistrets 15

uppgifter om
ägarförhållandena inle är fullständiga. Enligt 44 § patentlagen gäller nämligen
all, om patent har övergått på någon annan eller licens har upplåtits, delta
förhällande antecknas endasl på begäran. Del föreligger således inte något regislreringstvång.
Del kan enligt min mening därför inte komma i fråga atl tillerkänna
anteckningar i etl ofullständigt register av della slag sådana sakrältsliga
verkningar som här diskuteras. Risken för all allmänheten skulle kunna
vilseledas är uppenbar.

All
införa etl obligatoriskt öch fullständigt system för registrering av patenlinnehav
är en möjlighet som har övervägts men förkastats i tidigare lagsliflningssammanhang
(se t.ex. prop. 1977/78:1 Del A s. 247 f). Detta har hängt samman främsl med de
genomgripande verkningar som en sådan ordning har ansetts föra med sig.
Utredningen har inle velat föreslå ett sådant syslem och har inle heller fiinnil
nägon annan lämplig väg för atl möjliggöra godtrosförvärv av panträtt lill
patent (betänkandet s. 88-90).

Jag har redan
inledningsvis angett atl en förutsättning för atl man skall införa en pantsällningsordning
är alt systemet är enkelt och billigt. Redan av delta skäl måste de här antydda
och av utredningen närmare penetrerade alternativen avvisas. Inte heller har
de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen gett vid handen att
avsaknaden av etl godtrosskydd i förevarande sammanhang skulle innefatta
sådana riskmoment atl en framtida kreditgivning på omrädet skulle komma aft
äventyras. Det får alltså accepteras alt det ankommer pä den som skall ta emot
panten (pantborgenären) att undersöka om den som erbjuder panten (pantgäldenä-ren)
har rätt att förfoga över den pä samma sätt som gäller inom företagsin-teckningsrällen
(prop. 1983/84:128 s. 34). Även om palentregistrets uppgifter inle kan anses hell
pålitliga, bör de ändå kunna ge goda möjligheter för en pantborgenär att
undersöka vem som är rätt ägare till ett patent.

Jag
anser således alt man inte bör införa nägra regler om godtrosförvärv vid pantsältning
av patent och palentansökningar. I en särskild bestämmelse i patentlagen (98 §)
bör slås fast att godtrosförvärv inte kan ske av den panträtt det här är fräga
om.

Prop. 1987/88:4

2.4.2
Legitimation

Mitt förslag: Den
som ansöker om registrering av ett panlsätlnings-avtal skall styrka sin rätt
till det patent eller den patentansökan som pantsätlningen avser. Avser pantsätlningen
ett patent, skall den som är antecknad i patentregistret som patenthavare presumeras
behörig alt göra en sädan ansökan. Avser pantsältningen en patenlansökan skall
den som har registerals hos patentmyridigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare
presumeras behörig att göra ansökningen. Om registrering söks av någon annan,
skall denne styrka sin rätl lill pantobjektet med en sammanhängande kedja av
överlåtelser.

Utredningens förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt (betänkandet s. 84-93 och 169-170).

16

Remissinstanserna:
Utredningens förslag har fillsiyrkls eller lämnats Prop. 1987/88:4 ulan
erinran av sä gott som samtliga remissinstanser.

Skälen för mitt förslag: Av min redogörelse i föregäende avsnill
torde ha framgått att det i ett regislreringsärendé hos pateniverket inte går atl
åsladkomma nägon myndigheisprövning som garanterar atl inte nägon annan än den
rätte ägaren av patentet kan få en pantupplåtelse registrerad. En sådan
noggrann prövning från.myndighetens sida skulle ha förutsatt alt man inrättar elt
obligatoriskt och fullständigt registreringssystem. Som jag har anfört bör
emellertid ett sådant syslem inte komma i fråga.

Om det således fär ankomma på pantborgenären all själv
undersöka om pantgäldenären har rätt alt förfoga över panlobjektet, är det ett
rimligt krav atl det ges vissa regler om förutsättningarna för all anteckning
om pantsätlning skall få göras i registret. Dessa regler bör utformas så alt
riskerna för felaktigheter blir sä små som möjligt. Reglernas funktion kan dock
inte vara alt ersätta den konlroll av ägandeförhållandena som yllersl måste
åvila panlborgenären.

Enligt 8 § Qärde stycket patentlagen skall uppfinnarens
namn anges i palenlansökan. Om patent söks av nägon annan än uppfinnaren; skall
sökanden styrka sin rätl till uppfinningen.

Det senare sker praktiskt taget alltid genom en skriftlig överlätelsehand-ling.
Fränsett vissa specialfall, säsom förvärv genom arv, testamente eller
giftorätt, torde det vara yllersl sällsynt atl sökanden - i de fall han är en
annan än uppfinnaren - söker styrka sin rätl på någol annal vis.;

I 44 § patentlagen föreskrivs att anteckning på begäran
skall göras i patentregislrel, om ett patent har övergått på nägon annan. Ocksä
vid registrering av sädana överlåtelser krävs enligl praxis eri sammanhängande
kedja av överlåtelser från den som senast har antecknats som patenthavare.

De bestämmelser som jag nu har redogjort för synes inle ha
föranlett några lillämpningssvårigheter. Med hänsyn härtill och till vad jag
inledningsvis i detta avsnitt har angett bör legitimationsreglerna utformas på
följande sätt.

Om ansökan om registrering av ell pantsältningsavlal avser
ell meddelat patent, bör den som är antecknad i patentregistret som patenthavare
— i enlighet med den praxis som har utbildats vid registrering av patenföverlå-telser
- anses behörig att förfoga över panlobjektet och därmed alt göra denna
ansökan.

Avser registreringsansökan pantsättning av en patenlansökan,
bör pa-tentansökningsdiariets uppgifter kunna bilda utgångspunkt för prövningen
av vem som skall anses behörig sökande. Om ansökan görs av den som är antecknad
som uppfinnare eWer sökande i ärendet angäende ansökan om patent, bör denne
således i regel anses behörig.

De behörighetsregler som jag nu har förordat bör dock
enbart skapa en presumfion för vem som är räll sökande i panlsältningsärendel.
Som utredningen framhåller bör etl undantag givelvis gälla, öm det av någon
särskild anledning framgär eller annars finns anledning anta alt patentet eller
patentansökan har överlåtits till någon annan.

När ansökan om registrering av pantsältning görs av nägon
annan änden I

2 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr4

som är
antecknad i patentregislrel som patenthavare eller som i palenlan-sökningsdiariet
är registrerad som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare, är det rimligt att
kräva alt denne sökande styrker sin räll till patentet eller patentansökan. Pä
samma sätl som i praktiken tillämpas vid registrering av överlåtelse av patent
Qfr 44 § palenfiagen) bör del. krävas atl överlåtelser som åberopas i ell panlsältningsärende
bildar en sammanhängande kedja frän den senast registrerade rättsinnehavaren lill
patentet eller palenlansökningen.

Denna
reglering av legilimationsfrågorna i pantsättningsärenden tillgodoser enligl
min mening på ett rimligt sätl pantborgenärernas intresse av all obehöriga
förfoganden över pantobjekten inle sker.

Prop.
1987/88:4

2.5 Förhållandet mellan panträtt och andra begränsade
sakrätter

2.5.1 Panträtter och licensrätter

Mitt förslag: En licenstagare skall vara sakrättsligt
skyddad mot pantsätlning som sker efter det all licensen har upplåtits. Denna
princip slås fast i en särskild bestämmelse.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet
s. 93-99 och 175-177).

Remissinstanserna: Utredningens förslag har godtagits av
majoriteten av remissinstansema. Patentbesvärsrätten har dock funnit del
tveksamt om man bör införa elt sakrättsligt skydd för en licenstagare genlemot
en panthavare när detta skydd för licenstagare i övrigt lämnas oregleral. Svea hovrätt
och Stockholms tingsrätt har vidare förordat alt regler införs om panthavares
respektive licenstagares ställning i de fall då en patenthavare avstår från
patentet enligl 54 § patentlagen.

Skälen för mitt förslag: Ett syfte med en lagstiftning om
pantsättning av patent är atl tillförsäkra pantborgenären ett sakrättsligt
skydd gentemot senare dispositioner över patentet från ägarens sida. Från tiden
för ansökan om registrering blir pantsätlningen gällande mot senare förvärvare,
andrahandspanlhavare eller licenstagare. Pantborgenärens rätt, t.ex. atl vid
utebliven betalning realisera panten, förbliralltså orubbad, om pantgäldenären
säljer, pä nytt pantsätter eller uppläter licens i den pantsatta egendomen.

Av stor vikt är emellertid ocksä en panthavares ställning genlemot
tidigare rättsinnehavare. De problem som här aktualiseras gäller främst
relationen mellan en licenstagare och innehavaren av en senare upplåten pantrält.
Den relationen har ocksä nära samband med förhållandet mellan en förvärvare av
patentet och en tidigare licenstagare.

Den gällande patentlagstiftningen innehäller som nämnts
inte nägra uttryckliga regler av sakrätlslig natur. Såvitt avser överlåtelser
av patent eller licenser torde del emellertid vara klart alt överlåtelsen
gäller mot överlåtarens borgenärer redan genom överlåtelseavtalet. I fråga om upplå-

telse av licens torde ocksä gälla att skydd mot upplätarens
borgenärer Prop. 1987/88:4 uppkommer redan genom upplätelseavlalel. För de
fallen att patent har överlåtits till flera var för sig eller atl tvä
oförenliga licenser har upplåtits av patenthavaren synes det inle heller råda
något tvivel om att den s. k. priorilelsprincipen skall gälla, dvs. att den
första rättshandlingen har företräde (se l.ex. Jacobsson m.fl., Palenllagsliftningen,
1980, s. 279 f).

Rättsläget får däremot anses mera oklart när del gäller
del fallet alt en patenthavare först upplåter en licens och därefter överlåter
patentet till någon annan än licenstagaren ulan all göra förbehåll för
upplåtelsen. Olika meningar har här gjort sig gällande inom den
rättsvetenskapliga doktrinen. Enligt en mening skulle allmänna sakrättsliga
grunder gälla, vilket innebär att nylQanderätten (licensen) skulle få vika i
förhällande till senare förvärvare. Principen "köp bryter legostämma"
skulle således tillämpas. Det har emellertid ocksä hävdals atl priorilelsprincipen
bör gälla även i della fall och all licensrällen därför skulle stä sig mot en
ny ägare av patentet Qfr betänkandet s. 94 och där gjorda hänvisningar).

När del gäller nytQanderätt till lösa saker i allmänhet
torde det säkert förhålla sig så alt nylQanderätten inte alllid åtnjuter nägot
skydd mol en ny ägare till egendomen. Principen "köp bryter legostämma"
torde enligl vad utredningen har funnit fortfarande gälla i vart fall vid
sädana kortvariga upplåtelser av saker som relativt lätt kan förhyras på nytt
pä annat håll, om nyftjanderältsavlalet skulle upphöra alt gälla. Del har emellerfid
framhållits att nylQanderätter under de senare årtiondena har fått en helt
annan ekonomisk betydelse än tidigare, en omständighet som sagts böra föranleda
atl problematiken övervägs utifrån nya uigängspunkter. Något fall där en
domstol prövat frågan torde inte ha förekommit under senare år såvitt gäller
patenträtten.

I della sammanhang tilldrar sig frägan om palentlicensernas
ställning särskill intresse. Det är givet att samma synsätt inte kan anläggas belräffande
dessa rättigheter som när del gäller nytQanderätt till lös sak i allmänhet..
Ett licensavtal kan representera myckel stora ekonomiska värden. Redan denna
omständighet, i förening med betydelsen av all kunna vidmakthålla ett
licensavtal för all utveckla och exploatera en uppfinning, gör delta tydligt.
Det framstår därför inte som rimligt atl patenthavaren och en ny förvärvare av
patentet skulle kunna fritt disponera över licenslagarens räft.

Samma synsätt bör enligl min mening anläggas när det
gäller en licenstagares ställning gentemot innehavaren av en pantrält. En
lagstiftning om pantsältning av patent bör därför innehålla en regel av den
innebörden all en licenstagare skall vara sakrättsligt skyddad i förhällande
till senare förvärvare av panträtt i patentet. Jag föreslär alltså atl en sädan
bestämmelse införs.

Del skulle
i och för sig vara önskvärt med en motsvarande reglering av

rättsförhållandet mellan en licenstagare och en senare förvärvare av paten

tet. Önskemål härom har också framkommit under remissbehandlingen.

En sådan lagsfiftning skulle emellertid innebära alt man pä denna enda

punkt skulle lagreglera frägor om äganderättens utövande. Alla övriga

sakrättsliga frågor beträffande äganderätt lill patent skulle däremot förbli 19

oreglerade. Lika litet som
utredningen vill jag därför föreslå nägon lagreglering för denna situation.
Det är i sammanhanget viktigt att notera den diskussion som har förts under
senare tid om bärkraften i principen "köp bryter legostämma". Som
utredningen har funnit kan det inte uteslutas att domstolarna skulle komma att
avvisa en tillämpning av denna princip i förhållandet mellan en licenstagare
och en ny ägare av patentet.

Till
frågan om panthavares och licenstagares ställning i de fall dä patenthavaren
avstår frän sitt patent återkommer jag i specialmötiveringen.

Prop. 1987/88:4

2.5.2
Panträtter och företagshypotek

Mitt förslag:
Patent och patentansökningar skall liksom hittills kunna ingå i underlaget för
företagshypotek. Delta föranleder inga lagändringar.

Utredningens
förslag: Motsvarar mitt (betänkandet s. 99-104).

Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna har inte ullalat sig

särskill i frågan. Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksförening

en har uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag. Svenska föreningen för

industriellt rättsskydd anser däremot alt det är en svaghet atl en borgenär,

som har säkerhet i etl företagshypotek vari ell patent .ingår, inle kan

motsätta sig atl gäldenären senare pantsätter patentet fill säkerhet för

någon annan kredit. •

Skälen
för mitt förslag: Enligt lagen (1986:649) om förelagshypotek, som den 1 januari
1986 ersatte den tidigare lagen (1966:454) om förelagsinleck-ning, gäller som
huvudregel alt företagshypotek omfattar näringsidkares lösa egendom i den män
egendomen hör till den inteckriade verksamheten (2 kap. 1 §). Frän denna
huvudregel görs vissa undantag, som dock ej berör egendom av sådant slag som
patent och patentansökningar. Sädan egendom ingär alltsä, liksom tidigare, i
underlaget för säkerhelsrätten.

Nägon
särskild regel om förhållandet mellan företagshypotek och en handpanträtt som
har upplåtits efter det alt en sädan säkerhet har stiftats finns inle i den nya
lagen, och fanns inte heller tidigare. När en sådan pantsätlning har
fullbordats, ingär emellertid otvivelaktigt den berörda egendomen inte längre i
underlaget för företagshypotek. Den förmånsrätt som följer med handpantrält.har
nämligen företräde framför förmånsrätt som följer med företagshypotek (9 § förmänsrättslagen
1970:979). Denna ordning kommer också alt gälla vid pantsätlning av patent och patentansökningar,
onri inte några särskilda föreskrifter införs.

Frågan
är då om det finns anledning att införa en bestämmelse varigenom denna typ av
egendom generellt undantas frän inleckningsunderlaget för företagshypotek Qfr 2
kap. 1 § andra slyckel 2 lagen om förelagshypotek).

Som
jag har framhällit tidigare avser den föreslagna lagstiftningen om pantsältning
av patent och patentansökningar att underiätta för uppfinnare atl ordna med
finansieringen av uppfinnarverksamheten. Det mäste dä

20

allmänt
sett vara en fördel om patent och palentansökningar även fortsättningsvis kan
användas som kreditsäkerhetsunderlag utanförramen för det särskilda pantsältningssystemet.
Det bör därför inte komma i fråga alt begränsa de hitfillsvarande möjligheterna
alt utnylQa uppfinningar som kreditunderlag. Lika litet som utredningen anscrjag
således atl del finns skäl atl generellt undanta patent och palentansökningar
frän underlaget för företagshypotek.

Prop. 1987/88:4

2.6 Vissa processuella frågor

2.6.1 Rätt att föra talan i patentmål m. m.

Mitt
förslag: En panthavare skall kunna beivra, patentintrång. Några nya
bestämmelser för alt en sådan talan skall kunna föras behövs dock inte! Däremot
införs en ny bestämmelse om. skyldighet för en panthavare atl underrätta patenthavaren
om sin avsikt atl väcka talan med anledning av patentintrång. Panthavaren skall
vidare underrättas av den som vill.väcka talan om patents ogillighet, överföring
av patent,eller meddelande av tvängslicens.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet
s., 117-120).

Remissinstanserna:
Av del fätal remissinstanser som har berört frägan förordar Stockholms
tingsrätt atl panthavaren får större möjligheter att bevaka sin rätl än som
följer av utredningens förslag. Patentbesvärsrätten vill vidare att innehavarna
av skilda räftigheter lill etl patent skall.ha,en ömsesidig skyldighet all
underrätta varandra, om någon av dem vill väcka talan vid domstol.

Skälen för
mitt förslag: Intrång i den ensamrätt som ett patent ger betecknas som
patentintrång. Bestämmelser om sådant intrång finns i 57 § patentlagen. Den som
begår patentintrång kan drabbas av påföljder i form av straff och skadestånd.
Efter en lagändring den 1 juli 1986 (prop. 1985/86:86, ÉU 29, rskr. 177, SFS
1986:233), får domstolen också, på yrkande av patenthavaren eller den som pä
grund av licens har rätt atl UlnylQa uppfinningen, vid vite förbjuda den som
gör patentintrång att fortsätta intrånget (57 a § patentlagen).

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår
patentintrång skall utge skälig ersättning för utnyftjandet av uppfinningen
samt ersättning för den ytteriigare skada som intrånget har medfört. Vid
bestämmande av ersättningens slorlek skall hänsyn las även lill patenlinnehavarens
intresse av att patentintrång inte begås och lill övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk belydelse (58 § patentlagen). ,

Ytteriigare
en möjlighet att ingripa mol patentintrång följer av bestämmelsen i 59 §,
patentlagen, som innebär all rätten kan förordna om olika åtgärder belräffande etl
patentskyddat alster. I 63 § samma lag ges patent-och licenstagare rätt all
föra fastställelselalan rörande patentets skyddsomfång.

21

En panthavare har givelvis typiskt sell etl starkt
intresse av all patent- Prop. 1987/88:4 intrång kan beivras. Värdet av panlobjektet
- patentet - kan ju genom intrånget förlora i värde så att pantborgenären inte
får täckning för sin fordran vid en eventuell pantrealisation. Frägan är
emellertid vilka möjligheter en panthavare kan anses ha enligl de nämnda reglema
atl ingripa mol etl palentinträng.

Atl en panthavare har rätt atl anmäla ett palentinträng till
ätal kan del inte råda nägol tvivel om. I praktiken torde det emellertid vara skade-slåndssankfionen
som är den viktigaste påföljden.

Rätt atl föra en skadeståndstalan tillkommer enligl
allmänna process-rättsliga regler varje skadelidande, dvs. i detta sammanhang i
första hand patenthavaren och licenstagaren. Enligl förarbetena till
patentlagen (NU 1963:6 s. 342) skall kretsen av skadelidande anses begränsad lill
dem som har ett på patentet grundat rättsligt intresse. Att denna bestämning lill
sin ordalydelse mäste arises innefatta även en panthavare anscrjag hell klart,
och denne måste således anses ha rätl att föra talan om skadestånd. Talan kan visseriigen
inte avse ersättning för "utnylQande av uppfinningen", eftersom en panthavare
inte kan drabbas av en sådan omedelbar skada. Däremot bör talan kunna avse
ersättning för den "ytteriigare skada som intrånget medfört". Etl
typfall av en skada av della slag kan tänkas uppkomma, om det vid realisation
av panten visar sig all denna till följd av etl inträng har föriorat sä myckel
i värde att den inte läcker panthavarens fordran.

Nägra ytterligare sanktiönsmöjligheler står inle en panthavare
lill buds enligl gällande regler.

Frågan är dä om möjligheten att anmäla elt patentintrång
till åtal och rätten alt föra skadeståndstalan i den utsträckning som har angetts
är tillräckliga medel för atl en panthavare skall kunna bevaka sina intressen i
defta sammanhang.

Det kan först noteras att del endasl undantagsvis torde
bli aktuellt att eri panthavare behöver föra egen talan för att beivra
patentintrång. I det övervägande antalet fall kan förväntas att såväl panthavaren
som patenthavaren bedömer situationen så att patentintrång föreligger och atl
del finns anledning alt reagera mot delta. När patenthavaren i dessa fall för
talan om palenfinlräng, kommer han därigenom alt tillvarata även panthavarens
intresse. Panthavaren har samtidigt en möjlighet att som interve-nienl della i
rättegången.

Om patenthavaren och panthavaren undanlagsvis skulle
bedöma situationen olika, kan parterna redan i pantavtalet ha reglerat hur de
skall förtara. Har frågan emellertid lämnats öppen dem emellan, kån panthavaren
själv föra den skadeståndstalan som jag förut har berört. Jag kan inle ansluta
mig lill uppfattningen att delta skulle vara etl otillräckligt reme-dium för panthavaren.
Del år därför inle enligl min mening nödvändigt att, för de undantagssiluatiöner
som det här gäller, utvidga möjligheterna lill förbudsialan eller fastställelselalan
enligt 57 a § respektive 63 § patentlagen.

Det kan också ifrågasättas om en sädan utvidgning ens
skulle vara

lämplig. Till skillnad frän vad som gäller för patenthavaren är den skada 22

som kan tillfogas panthavaren
vid etl patentintrång endasl en indirekt följd av delta inträng; direkt
föranleds skadan av atl panlsätlaren inte infriar sin skuld lill panthavaren. Panthavaren
har därmed inte heUer samma omedelbara intresse som patenthavaren av atl kunna
föra en sådan förbudsialan eller fastställelselalan som del nu är fräga om.

Slutsatsen
av vad jag nu har sagt är alt nägon möjlighet för panthavaren alt föra en talan
av delta slag inle bör införas.

Jag vill i delta avsnitt
slutligen helt kort beröra frågan om underrättelse om väckt talan i patentmål.
Utredningen har för sin del förordat all del genom ett tillägg i 64 §
patentlagen införs en skyldighet för panthavaren att underrätta patenthavaren
om sin avsikt att väcka talan med anledning av patentintrång samt en skyldighet
för den som vill väcka en sådan talan som avses i paragrafen alt underrätta panthavaren
om detta.

Enligl 64 § patentlagen
skall den som vill väcka talan om patents ogillighet, överföring av patent
eller meddelande av tvångslicens anmäla detta till patenlmyndighelen. Vidare
skall underrättelse lämnas lill var och en som enligl patentregislrel innehar
licens till patentet. Har anmälan av del slag som nu avses gjorts lill patenlmyndighelen,
skall detta enligt 43 §"första slyckel paléntkungörelsen (1967:838)
antecknas i patentregislrel.

Bakgrunden till de nu
beskrivna bestämmelserna är att det har ansetts angelägel alt patentregistret
redovisar sådana rättsliga åtgärder som är ägnade all påverka en patenthavares
eller en licenstagares rätl till patentet. Det har också ansetts viktigt alt
eventuella licenstagare får kännedom om en sådan talan. Det är nämligen ofta licenstagaren
som har störst intresse av alt patentet hävdas.

Som jag tidigare har nämnt
kan en licenstagare föra talan om inträng i patentet. Han kan också väcka
positiv fastställelselalan enligl 63 § första stycket patentlagen. Vill licenstagaren
väcka sädan talan, skall han underrätta patenthavaren om delta (64 § första slyckel
andra meningen). Licenstagaren mäste givetvis även göra anmälan till patenlmyndigheteri.

Med hänsyn till syftet med
dessa regler bör enligt min mening även panthavaren underrättas respektive
åläggas skyldighet atl själv underrätta patenthavaren i de situationer som
avses i lagrummet. Jag biträder således utredningens förslag även i denna del.

Prop. 1987/88:4

2.6.2
Överklagande

Mitt förslag:
Patentverkets beslul i ärenden om registrering av pant-avtal skall kunna
överklagas lill patentbesvärsrätten och, om prövningstillstånd meddelas, till
regeringsrätten. De domförhelsregler som gäller för patentbesvärsrätten ändras
så alt två lagfarna ledamöter alllid skall ingå i rätten vid prövning av
sädana överklaganden.

Utredningens förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt (betänkandet s. 124-127).
Remissinstanserna: Alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan är

23

ense om atl patentbesvärsrätten
skall vara fullföljdsinstans i dessa lyper av Prop. 1987/88:4 ärenden.

Skälen
för mitt förslag: Beslut i ärenden om registrering av .pantavtal måste, bl.a.
av rättssäkerhetsskäl, kunna överklagas. Frågan är dä vilken instans som skall
pröva sådana överklaganden. Valet står närmast mellan patentbesvärsrätten,
allmän förvaltningsdomstol (kammarrätt) och allmän domstol (hovrätt).

De
frägor som kan komma upp i ärenden om registrering av päntavlal skiljer sig
från dem som vanligen aktualiseras inompatenlverket så till vida att de till
övervägande del blir av allmänl civilrältslig nalur. De rent patenlrättsliga
inslagen torde däremot bli obetydliga. Della förhällande kan visserligen inte
antas medföra några större svårigheter vid.patentver-kels handläggning av dessa
ärenden. Vid överklagande av verkets beslut kan dock förhållandevis intrikata
rättsliga bedömningar komma all aktualiseras.

Patenlmyndighetens
beslul i patenlärenden överklagas enligt gällande regler lill palenlbesvärsrälten,
som är en förvaltningsdomstol. Ledamöterna i denna domstol är antingen
tekniskt kunniga eller lagfarna. Palenlbesvärsrälten år domför med tre eller
fyra ledamöter. I patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamc|ler ingå i
rätten. Vidare skall en lagfaren ledamot ingå, om inle rätlen finner atl
medverkan av sådan ledamot inte behövs. Patentbesvärsrätten tar ocksä upp mäl
om mönster, varumärke, ■ namn eller ulgivningsbevis för periodisk skrift.
I dessa fall skall minst tvä lagfarna ledamöter ingå i rätten.

För
min del anser jag atl framför allt praktiska skäl talar för att man väljer patentbesvärsrätten
som fullföljdsinstans. En ordning som skulle innebära alt en viss kategori av palentverkels
beslut i patenlärenden överklagas lill en annan instans än den som gäller för
alla andra beslut i sädana ärenden skulle kunna te sig förvirrande och onödigt
komplicerad.

Även
om patenlbesvärsrällens sammansättning i första hand är anpassad för prövning
av tekniska frågor och inte för frägor av övervägande civilrättslig natur,
besitter givetvis de lagfarna ledamöterna erforderliga kunskaper för alt pröva
den nya mällypen. Nägot hinder frän denna synpunkt finns därför inte mot alt patentbesvärsrätten
görs till fullföljdsinstans. I förhållande till utredningens förslag bör dock
den kompletteringen göras, att domförhetsreglerna i 4 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
ändras sä att domstolen vid handläggningen av de aktuella målen skall ha samma
sammansättning sorn i t. ex. mönster- och varumärkesmål. Två lagfarna ledamöter
kommer då alltid alt ingå i rätten i dessa fall. Härigenom bör alla beaktansvärda
rättssäkerhetsskäl kunna anses tillgodosedda.

Av
75 § patentlagen i paragrafens lydelse efter den Ijuli 1986 framgär all del
krävs prövningstillstånd för att patenlbesvarsrältens beslut skall kunna överklagas
lill regeringsrätten. Del saknas anledning alt ha en annan ordning för de fall
som det nu är fräga om.

Någon uttrycklig reglering
av frägan om vem som skall ha rätl all

överklaga beslul i ärenden om pantsältning av patent och palentansökning

ar anser jag inte heller nödvändig. Den frågan bör kunna lösas med ul- 24

gångspunkl i allmänna förvaltningsrättsliga principer.

I de
frågor som jag har behandlat i detta avsnitt harjag samrått med Prop.
1987/88:4 chefen för induslrideparlemenlet.

2.7 Kostnader

Det pantsätlningssyslem som jag föreslär bör självklart
finansieras genom avgifter frän dem som använder sig av det. Kostnaderna kan
bedömas bli tämligen begränsade. En avgift på något hundratal kronor bör vara
fullt tillräcklig för alt åsladkomma en rimlig täckning för palentverkels
kostnader. I patentlagen bör tas in en bestämmelse som slår fast alt en sädan
avgift fär tas ul och som bemyndigar regeringen alt bestämma avgiftens storlek.

2.8 Ikraftträdande m.m..

Den nya pantsätlningsordningen bör kunna tillämpas sä
snart som möjligl. Såvitt nu kan bedömas bör de lagändringar som föranleds
härav träda i kraft den 1 januari 1988. Några särskilda övergångsbestämmelser
behövs inle.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i patentlagen (1967:837),

2.
lag om
ändring i lagen (1977:729) om palenlbesvärsrätten. Förslagen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

64 § ,

Den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring
av patent eller meddelande av tvängslicens skall anmäla detta lill patenlmyndighelen
samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till eller
panträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om inträng i patent eller
om fastställelse enligl 63 § första stycket, skall han underrätta patenthavaren
härom. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av
intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses
fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under
den adress som antecknats i patentregislrel.

Visas ej, när talan väckes, atl anmälan eller
underrättelse skett enligt

föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas lid därtill. Försitter
han

denna tid, må hans talan icke upplagas till prövning. 25

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar frågan om
underrättelse om Prop. 1987/88:4 väckt talan i patentmål. De kompletteringar
som har gjorts innebär lill en början atl ocksä en panthavare skall underrättas
av den som avser all väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patent
eller meddelande av tvängslicens. Vidare skall en panthavare som själv vill
väcka talan med anledning av palenfinlräng underrätta patenthavaren om sin
avsikt. Skälen för dessa kompletteringar har närmare utvecklats i den allmänna
motiveringen, avsnitt 2.6.1.

94 §

Patent som har meddelats eller har verkan hör i riket kan
pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel. Pantsättning kan också avse

1. svensk patentansökan,

2.
internationell
palenlansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till
handläggning enHgt 33 eller 38 §, eller

3.
europeisk
patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till
patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar också en uppfinning
som blir föremål för delning eller utbrytning enligt 11 §.

I denna paragraf tas upp de grundläggande bestämmelserna
om pant-objekten, dvs. de skilda typer av patent och palentansökningar som
avses kunna bli föremål för pantsältning enligl den nya ordningen. Denna fråga
har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.

Om en uppfinning har tillkommit i samarbete mellan flera
personer, innehar dessa gemensamt rätten lill ell patent och de rättigheter som
är knutna till en patentansökan. Var och en har en ideell andel i egendomen. Andelsrätler
av detta slag kan givelvis överiålas och bör i motsvarande mån kunna pantsättas.
På grund av de svårigheter som kan vara förenade med alt beräkna vilka
kvotdelar som tillkommer delägarna får det antas alt pantsätlning av
andelsrätter i patent m. m. endast undantagsvis blir aktuell. Någon anledning atl
förbjuda pantsättning av andelar har inte ansetts föreligga.

I andra slyckel anges vilka olika slag av palentansökningar
som kan pantsättas. I fråga om det lämpliga i att använda ordet
patentansökningar som lagteknisk benämning på vissa av pantobjekten har olika
meningar yppats i della lagstiftningsärende. Utredningen har för sin del funnit
alt termen "patentansökan" som lagleknisk benämning för panlsätlnings-objektet
är mindre lämplig, närmast därför att det inte framstår som fullt adekvat atl
tala om pantsätlning av en ansökan. Utredningen har därför stannat för alt
definiera panlobjektet i termer som "patentsökt uppfinning" eller
"uppfinning som är föremål för ansökan om patent". Vissa
remissinstanser, bl. a. Svea hovrätt och patentbesvärsrätten, har kritiserat
denna terminologi och tvärtom ansett alt panlobjektet i dessa fall bör anges
med termen "patenlansökan". Själv anscrjag att nackdelarna med all
använda sistnämnda term inte är så stora att man bör välja en annan
terminologi. I lagtexten används därför termen "paleiitansökan" som
objekt för pantsätlningen.

26

I paragrafens tredje stycke har i klariäggande syfte
införts bestämmelser Prop. 1987/88:4 som reglerar det fall dä en patentansökan
blir föremål för delning respektive utbrytning enligt 11 § patentlagen. Också
i dessa fall undergår panlobjektet vissa förändringar. Den lösning som har
valls innebär att en tidigare gjord pantsätlning omfattar även den uppfinning
som avses med delningen eller utbrytningen.

En särskild fräga gäller verkningarna av s. k. löpdagsförskjutning,
dvs. patentsökandens rätt att under vissa förutsättningar ändra sin palenlansökan.
Löpdagsförskjulningen kan ge upphov lill olika problem av främsl teoretiskt
slag när det gäller dess inverkan på en pantsatt patenlansökan. Det skulle t.ex.
kunna hävdas att panlobjektet förändras när den nya ansökningen får etl annal
innehåll än den tidigare. Den mesl rimliga ståndpunkten är emellertid att
pantsättningen av den ursprungliga patentansökan också fär anses gälla den nya
ansökningen saml att den ursprungliga dagen för registreringen av pantsältningen
gäller även om en löpdagsförskjutning har ägt rum. Att de nya reglerna har
denna innebörd framgår av 95 § första stycket och 97 § tredje stycket.

95 §

Panträtt i patent eller patenlansökan uppkommer genom
registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om
registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan,
skall detta på begäran antecknas i patentregistret eller diariet för
patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den
upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkotn till pätentrnyndigheten,
om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera
upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har
ägt rum, om inte annat har avtalats. År upplåtelserna samtidiga eller kan det
inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, skall rätten på talan av någon av
borgenärerna förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till
omständigheterna är skäligt.

I denna paragraf slås fast atl panträtten kommer till sländ
genom registrering hos patentmyndigheten. Det som registreras är, som framgått
av den allmänna motiveringen, det avtal om pantsältning som har träffals mellan
parterna. Före registreringen har delta avtal endast obligations-rättslig
verkan. Först genom registreringen uppkommer det sakrättsliga moment som
motsvarar traditionen vid pantsältning av lös sak. De rättsliga effekterna av
registreringen, dvs. del sakrättsliga skyddet, skall emellertid räknas redan
frän den tidpunkt då registrering av pantavlalel söktes (se 101 och 102 §§).
Det har nämligen ansetts självklart att gäldenären skall kunna påverka fidpunkten
för när del sakrältsliga skyddet skall inträda.

För alt avtalet skall kunna registreras måste det vara
avfattat i skriftlig form.

Den panträtt som upplåts i etl patent eller en patenlansökan
är en

panträtt i lös egendom och följer de regler som i allmänhet gäller för denna

typ av rättighet. Detta innebär bl.a. all panträtten som regel är beroende

av all det finns en bakomliggande giltig huvudfordran. Till skillnad från 27

vad utredningen har föreslagit anser jag emellertid inte.
alt del behöver Prop. 1987/88:4 ställas upp nägol krav i lagtexten pä atl en pantsätlning
endast får ske "till säkerhet för en fordran". Som framhållits under
remissbehandlingen framstår det som osannolikt att innehavaren av
rättigheterna till etl patent e.d. skulle vara beredd alt pantsätta dessa, om
det inte föreligger någol ford-ringsförhällande. Etl krav pä bevisning därom
skulle däremot vara ägnat att komplicera handläggningen av regislreringsärenden
hos patentmyndigheten, vilket bör undvikas.'

Om panträtten förvärvas av någon annan uppkommer ingen ny pantrält.
Det står emellertid den nye innehavaren fritt aft begära anteckning om
förvärvet hos palentverket. Detta framgår av andra stycket Qfr 44 § första
stycket).

Enligt 96 § är s. k. återpantsättning - innebärande all panthavaren
i sin lur belånar och pantsätter panten - inle möjlig när del gäller patent. Detta
följer av atl endasl uppfinnaren eller hans rättsinnehavare är behöriga alt
pantsätta patent m. m. (se närmare härom i specialmötiveringen till 96 §).

Däremot är del möjligt all utnylQa pantobjektet som
säkerhet hos flera kreditgivare, s. k. andrahandspantsältning. En sädan pantsätlning
innebär alt egendom, som pantsätts hos en borgenär, i sin helhet blir föremål
för ny pantsätlning hos en annan borgenär, givetvis med förbehåll för den
förste borgenärens rätt.

Om egendomen pantsätts hos fler än en borgenär, måste det
finnas något sätt alt bestämma den inbördes företrädesordningen mellan
borgenärerna. Regler om delta har införts i tredje och Qärde styckena. Som
framhållits ay bl.a. palenlbesvärsrälten skulle det i och för sig vara önskvärt
med en enklare reglering. Jag har därför övervägt om det skulle vara
tillfyllest atl företrädesordningen fick bestämmas t.ex. av vad gäldenären
själv uppger därom när flera ansökningar ges in samtidigt. Med hänsyn lill
kravet på ordning och reda och till viklen av atl företrädesordningen bestäms i
så säkra former som möjligt anser jag emellertid atl den nägol utföriiga
reglering som utredningen har föreslagit fär accepteras. Det torde ocksä kunna
förutses all reglerna endast undantagsvis kommer att aktualiseras. Farhågorna
för eventuella tillämpningssvårigheter hos patenlmyndighelen bör därför inle
överdrivas.

96§

Den som ansöker om registrering enligt 95 § skall styrka
sin rätt till patentet eller patentansökan.

Den som i patentregistret anges som patenthavare skall
anses ha rätt till patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om
registrering pantsättning av en patentansökan, skall den som har registrerats
hos patentmyndigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätt
till patentansökan, om inte annat framgår i ärendet.

Är sökanden, när ansökan om registrering görs, på grund av
utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan
anledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får
ansökan inte bifallas.

I detta stadgande regleras de s. k. legifimalionsfrågorna,
som har be

handlats i avsnitt 2.4.2 i den allmänna motiveringen. 28

I första
stycket slås fast att den som vill registrera elt pantsältningsavlal Prop.
1987/88:4 skall styrka sin rätt till patentet respektive patentansökan.

Bestämmelsen i andra stycket innebär lill en början att
den som är antecknad som patenthavare i patentregistret skall presumeras ha en
sådan rätt. Vidare innefattar bestämmelsen en presumtion för att den som har
antecknats som uppfinnare respektive sökande i ell patentärende skall anses
behörig att föribga över den pantförskrivna egendomen. Mot denna behörighetspresumtion
har patentbesvärsrätten invänt att det i patentan-sökningsdiariet eller i ansökningsaklen
inle sker någon registrering som innebär etl ställningstagande lill frågan om
patentsökanden - när denne är en annan än uppfinnaren - har styrkt sin rätt lill
uppfinningen. Vad som sker är i stället att var och en som i patenlansökan
anges som sökande ocksä registreras som sädan oberoende av behörighetsfrågan.
Om sökanden inle självmant styrker sin behörighet genom exempelvis en överlätel-sehandling,
föreläggs denne under handläggningen av ansökningen att inkomma med
komplettering. Om bevisningen brister, avslås ansökan sä småningom.

Härfill är följande att säga. Enligt 8 § Qärde stycket
patentlagen skall, om patent söks av.någon annan än uppfinnaren, denne styrka
sin rätt lill uppfinningen. Har sökanden inte iakttagit detta, skall palentmyndigheten
förelägga honom att komplettera ansökan (15 §). Om nu en ansökan om pantsätlning
kommer in innan denna skyldighet har fullgjorts, föreligjger , det givelvis
hinder mot ått bifalla ansökningen om pantsättning. Delta följer av all presumtionen
för sökandens behörighet gäller endast "om inle annat framgår". Behörighelspresumlionen
kan således tillämpas endasl i sädana fall där frägan om sökandens ställning
redan är utredd i patentan-sökningsärendet. Är den inle det, får
patentmyndigheten föranstalta om kompletterande utredning innan registreringen
av pantsättningsavtalet kan ske. Den anteckning som enligt vad patentbesvärsrätten
har angett sker dessförinnan är däremot inte att betrakta som registrering i
den mening som avses i förevarande bestämmelse. Anteckningen får därför inte
heller den presumiionsverkan som patentbesvärsrätten har fömtsatt.

Genom den utformning som legifimationsbestämmelserna fält
framgår att s. k. återpantsättning,- dvs. fall där panthavaren i sin lur
belånar och pantsätter panten — inte blir möjlig. Detta följer av atl endasl
uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare kan pantsätta patent och palentansökningar.

Om sökanden på grund av utmatning, konkurs, omyndighet,
kvarstad eller betalningssäkring är obehörig atl förfoga över egendomen, skall
registrering vägras enligt tredje stycket. Registrering får inte beviljas även
om behörigheten har bortfallit först efter pantavtalets ingående. En förutsättning
är dock att behörighetsbristen föreligger vid den tidpunkt då registreringsarisökan
kommer in till patenlmyndighelen. Omständigheter som inträffar efter den dagen
skall således inle beaktas.

Nägon skyldighet atl särskill undersöka sökandens
behörighet har patentmyndigheten däremot inte. 1 de fall dä myndigheten får
kännedom om att bristande behörighet föreligger genom alt delta framgär av handlingarna
eller på annat sätt, skall ansökningen emellertid avslås.

I förhällande till utredningsförslaget har den
förändringen vidtagits i 29

tredje stycket att obehörighetsfallen inle har angetts
genom en uttömman- Prop. 1987/88:4 de uppräkning ulan som exemplifieringar
genom tillägget av orden "av nägon annan anledning". Som patentbesvärsrätten
har påpekat avses nämligen detta stadgande kunna tillämpas även i sädana fall
dä rätten lill en uppfinning på grund av bestämmelserna i lagen (1949:345) om
rätten till arbetstagares uppfinningar kan vara svävande under viss lid (4-5 §§).
Uppfinnaren får då inte förfoga över uppfinningen, l.ex. genom atl pantsätta
den Qfr betänkandet s. 122).

97 § '

Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när
patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta etdigt
82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras
när denna-har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser
en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent
meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt.

I första och andra styckena anges i klariäggande syfte
frän vilken fidpunkt patent och palentansökningar kan användas som pantobjekl.
Etl avtal om pantsätlning av patent kan således registreras när beslutet att
bifalla en patentansökan har vunnit laga kraft, dvs. när patent har meddelats.
Om avtalet avser ett europeiskt patent, kan registrering dock ske först när
detta enligt 82 § har fått verkan här i landet.

Avser avtalet en patenlansökan, kan det registreras efter
del alt ansökningen har registrerats. Detta gäller även en sådan inlernationell
patentansökan som enligt 94 § andra stycket 2 kan bli föremål för pantsältning.
Dessa ansökningar registreras och handläggs vid den svenska patentmyndigheten
enligt 2 kap. patentlagen i princip pä samma vis som en svensk nationell
ansökan. Om avtalet avser en europeisk patentansökan, kan detta registreras när
kungörelse enligt 88 § har utfärdals.

Om en pantsatt patenlansökan senare leder lill elt
beviljat patent, utgörs pantobjektet fortsättningsvis i slället av patentet. En
särskild föreskrift om detta har tagits in i tredje stycket.

Det kan i della sammanhang finnas skäl atl nägol närmare
redovisa den tänkta ordningen för registrering av pantavtal. 1 den allmänna
motiveringen (avsnill 2.2) har anförts att registreringen av päntavlal utan
svårigheter torde kunna anpassas lill de rutiner som för närvarande gäller hos
patentverket beträffande registrering av patent och palentansökningar. Dessa
rutiner innebär i korthet följande.

Patentverket för enligl 7 § paléntkungörelsen etl diarium
över inkomna palentansökningar. Diariet beslår i praktiken av s. k. diariekorl.
När en patentansökan kommer in lill pateniverket, framställsett sådant kort. I
7 § paléntkungörelsen anges vidare vilka uppgifter diariet över inkomna patentansökningar
skall innehålla. Bl.a. skall i diariet antecknas de beslut som fattas i
ärendet. Samtidigt med att diariekortet fylls i läggs det upp en akt i ärendet.
På aktens kappa antecknas i huvudsak samma uppgifter som de som förs in på diariekortet.
Under ärendets handläggning görs på

30

kappan
kortfattade anteckningarom de olika åtgärder som har förekommit Prop.
1987/88:4 i ärendet.

Om
ansökningen leder till att patent beviljas, avslutas och arkiveras akten i
ansökningsärendet. Patentet förs in i patentregistret, som i praktiken består
av s.k. patenlkort. På patentkorlel antecknas vidare vissa uppgifter om patenthavaren
och uppfinnaren enligt vad som stadgas i 39 § patentkungörelsen. I patentregislrel
skall även åtskilliga andra uppgifter föras in enligl särskilda föreskrifter
därom i patentlagstiftningen, exempelvis anteckning om övergång eller om licensupplålelse
av patent. Åtgärder som inträffar pä "patentsladiet", alltså efter
det att patent har beviljats, antecknas i elt s. k. allmänt diarium. I ärenden angäende
exempelvis överlätelse av patent upprättas dessutom ett särskilt
beslutsprotokoll, som arkiveras ulan samband med akten i ansöknihgsärendet.

I
enlighet med dessa rutiner bör registreringen av ett pantsältningsavlal kunna
ske enligt följande.

Pantsätlning
av en palenlansökan antecknas i diariet över inkomna palentansökningar.
Därutöver synes det vara lämpligt att det pä aktens kappa görs en motsvarande
notering. Pantsätlning av patent skall antecknas i patentregislrel, dvs. på
det patenlkort som hör till patentet. Anteckningen bör innehålla panthavarens
namn och adress saml datum för pant-avtalet, registreringsansökans ingivande
och registreringsbeslulet. I förekommande fall bör också antecknas uppgift om
företrädesordning mellan tvä eller flera upplåtna panträtter. Del förefaller
vidare lämpligt att, liksom vid överlåtelse, etl särskill protokoll upprättas
över registreringsbeslulet.

Såsom
påpekats under remissbehandlingen torde del också vara lämpligt atl palentverket
utfärdar ett bevis om pantsätlningen. Detta kan ske t. ex. genom alt verkel
tillhandahåller en kopia av del protokoll som upprättas i registreringsärendet.

Palentverkels
diarium över inkomna patentansökningar är endasl delvis datoriserat. Vissa
uppgifter angående åtgärder under handläggningen tillförs såväl dataregistret
som diariekorten, medan andra endast antecknas manuellt i diariet. Pä samma sätl
upprättas patenlkorten med databehandling, medan exempelvis uppgifter om
överlåtelse antecknas manuellt på patentkorten. Vid förfrågningar från
allmänheten i olika hänseenden hämtar den handläggande Qänslemännen de
relevanta uppgifterna från dia-rie- eller patenlkorten och inte frän
dataregistret. Del väsentliga i förevarande sammanhang, torde alltsä vara att
uppgifter om pantsättning på ett tydligt sätt förs in på diarie- eller patenlkorlel.
Huruvida uppgifterna därjämte bör tillföras dataregistret synes närmast vara
en lämplighelsfräga. Jag avser all i annat sammanhang la upp denna fråga med
chefen för industridepartementet, där olika spörsmål som har samband med
datoriseringen av verkets register och diarier övervägs för närvarande.

De
handläggningsregler som jag nu har förordat kräver vissa ändringar i paléntkungörelsen.
Jag avser att i samråd med chefen för induslrideparlemenlet senare lägga fram
förslag lill regeringen om de ändringar som behövs.

31

98 § Prop. 1987/88:4

Registreringen saknar verkan; om pantavtalet har ingåtts av någon som '

inte var rätt ägare till den pantsatta egendomen eller om avtalet av någon

annan
anledning är ogiltigt.

Bakgrunden till denna bestämmelse har utföriigt redovisats
i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.4.1. Paragrafen ger uttryck för
principen all en giltig pantrält förutsätter elt giltigt pantavtal. Av
stadgandet följer alt godtrosförvärv av panträtt i patent eller patenlansökan
frän nägon som utger sig för alt vara ägare eller uppfinnare inte är möjligt.
Har avtalet om panlsäftning ingätts av någon som inle var rätl ägare, leder
detta undantagslöst lill alt borgenären drabbas av avtalets bristande
rättsverkningar.

Alt pantrält lill patent och patentansökningar kanöverlålas
har framgått av kommentarerna till 95 §. Också i sådana fall där själva
panträtten överlåts är godtrosförvärv uteslutet Qfr betänkandet s. 171 -172).

99 §

Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökan
har överförts på någon annan eller annars på grund av bestämmelserna i denna
lag inte vidare skall gälla.

I denna paragraf föreskrivs att panträtten skall anses
förfallen i vissa situationer där olika regler i patentlagen medför
rättsverkningar som berör pantobjektet.

, I 7 kap.-patentlagen finns sålunda ätskilliga regler om
patents upphörande m. m. Ett patent kan förfalla enligl 51 §, förklaras
ogiltigt enligt 52 §, överföras enligt 53 § eller efter avslående förklaras ha
upphört enligl 54 §. Regler som innebär atl en patentansökan kan förlora sina
ursprungliga rättsverkningar finns i 15, 18 och 20 §§ patentlagen. Följden
härav måste i dessa fall bli att panträtten förfaller. Att registreringen till följd
härav skall avföras framgär av 100 §. '

Detta ställningstagande fordrar i ett avseende en närmare
kommentar. Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.1) har elt par
remissinstanser förordat att regler införs om panthavares respektive licenstagares
' ställning i de fall då en patenthavare avstår från patentet enligt 54 §
patentlagen. Under förarbetena till denna övervägdes ocksä om det borde krävas
alt en licenstagare som har antecknats i patentregislrel samtycker ■ lill
att en sådan åtgärd vidtas (prop. 1966:40 s. 198). Det ansågs dock inte .
finnas tillräckliga skäl alt ställa upp ett sådant krav. Därvid framhölls atl patenthavaren
kunde ådra sig skadeslåndsskyldighet gentemot licenstagaren, om avståendet
strider mol hans förpliktelser mol denne. Om patenthavaren avstår frän
patentet, kan delta givetvis innebära menliga verkningar även för en panthavare.
Jag anser i likhet med utredningen att man bör behandla båda fallen lika och
alt något krav på samtycke frän panthavaren ' således inle bör ställas upp.
Det stär givelvis parterna fritt alt i pantsättningsavtalet genom en
skadeståndsklausul reglera frågan hur panthavaren skall kunna hällas skadeslös
i en situation som den här beskrivna.

32

100 § Prop. 1987/88:4

Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen
dom har förklarats ogiltig eller om panträtten harföifallit eller annars
upphört att gälla.

Registreringens syfte är atl ge publicitet åt pantsätlningen,
vilket är en förutsättning för att denna skall kunna tillerkännas sakrättsliga
verkningar Qfr den allmänna motiveringen avsnill 2.2 och specialmotiveringen lill
95 §). För atl publiciteten skall vara rättvisande är det givelvis av vikt alt
anteckningar om pantsätlning som inte längre ger ell riktigt uttryck för
rättsläget kan avföras. Regler om delta tas upp i denna paragraf.

Registreringen skall således avföras om panträtten är
ogiltig, t.ex. därför all själva pantavtalet är ogiltigt av sädana skäl som
har nämnts i kommentaren till 98 §. Ogiltigheten kan ocksä bero på nägon annan
omständighet, t. ex. konkurs som har inträffat efter det atl pantavlalel slöts
men som inte var känd för patenlmyndighelen vid regislreringslillfällel.
Prövningen av ogiltighelsfrägorna ankommer pä allmän domstol.

Registreringen skall ocksä avföras om panträtten är
förfallen enligt 99 §. Att panträtten är förfallen måste anses liktydigt med
alt den har upphört att gälla.

Registreringen skall slutligen avföras om panträtten
annars har upphört att gälla. Huvudfallet är att panträtten upphör pä grund av atl
den fordran för vilken panträtten utgjort säkerhet har betalats av gäldenären. Ell
annat fall är atl pantborgenären utnylQar sin möjlighet alt realisera panten
när gäldenären inte fullgör sin betalningsskyldighet. Panträtten kan också upphöra
på grund av utmätning eller konkurs. Sedan utredning om detta har företells för
patentmyndigheten skall registreringen avföras.

101 §

Pantsältning av patent eller patentansökan får mot den som
senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen göras gällande
från tiden för ansökan om registrering enligt 95 §.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har
slutits före ansökan om registrering av pantavtalet.

I denna paragraf ges föreskrifter om en viktig del av det
sakrättsliga

skydd som den nya pantsätlningsordningen medför. Bestämmelserna re

glerar till en början skyddet i förhällande till gäldenärens s. k. singularsuc-

cessorer. Att pantsätlningen gäller mot en senare förvärvare, andrahands

panlhavare eller en licenstagare innebär alt pantborgenärens rättigheter -

främst naturligtvis att realisera panten vid utebliven betalning - inte på

verkas av att gäldenären säljer, på nyll pantsätter eller upplåter licens i den

pantsatta egendomen. Del saknar därvid betydelse om gäldenären i avtalet

har underlåtit alt göra förbehåll om panträttens bestånd. Inte heller har det

nägon betydelse om förvärvaren, en ny panlborgenär eller licenstagaren

känner lill alt panträtt tidigare har upplåtits. Det ankommer pä dem alt

kontrollera om en panträtt har registrerats i patentverkels register eller

ansökningsdiarium. 33

3 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 4

Etl
pantsatt patent eller en pantsatt patenlansökan kan självklart överiå- Prop.
1987/88:4 las. En ny förvärvare är emellertid bunden av pantsätlningen på samma
sätt som överlåtaren även om nägot förbehåll om pantsättningen irite har gjorts
vid överlåtelsen. Pantborgenärens rätt är därmed skyddad.

Vidare kan licens upplåtas pä grundval av ell pantsatt
patent. Men

panthavaren kan vid utebliven betalning frän gäldenärens sida realisera

patentet, varvid licensrätten bortfaller. Detta är otvivelakligt en omstän

dighet av betydelse för den som överväger atl sluta licensavtal méd patent

havaren. En annan sak är alt en licensupplålelse i åtskilliga fall kan öka del

ekonomiska värdet hos etl patent och all panthavaren dä kan tänkas vara

intresserad ay alt sälja patentet med förbehåll för licensen. Enligl 103 §

skall bl.a. en licenstagare underrättas innan en sädan pantrealisalion som

verkställs genom pantborgenärens försorg äger rum. Licenstagaren ges

därigenom tillfälle alt bevaka sina intressen. '

När registrering har skett, får det sakrältsliga skyddet
göras gällande frän tidpunkten för ansökan om registrering av pantavtalet.
Denna regel kan synas stä i motsättning till den i 95 § uttalade principen alt
det sakrältsliga momentet vid pantsältning av förevarande slag utgöres av
själva registreringen. I själva verkel föreligger ingen sådan motsättning. Som
har framhållits där utgör registreringen det sakrältsliga momentet, medan dess
rättsliga effekter räknas frän ansökningsdagen.

I paragrafens andra stycke har tagits in bestämmelser som
ger licenstagaren sakrättsligt skydd i förhållande lill en senare förvärvare
av panträtt i patentet. Skälen härtill har utföriigt redovisats i den allmänna
motiveringen, avsnill 2.5.1.

102 §

Bestämmelser i annan lag oi?i handpanträtt vid utmätning
eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När
ansökan om registrering enligt 95 § inkommer lill patentmyndigheten medför
detta samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.
Säljs pantsall patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs, består
sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket behandlar panthavarens sakrältsliga
skydd mot pantsättarens borgenärer. För all reglema skall bli sä enkla som möjligl
anknyter de till redan gällande bestämmelser om handpantrält. Del sakrättsliga
skydd som inträder vid tradition när del gäller lösa saker uppkommer i
förevarande sammanhang vid den tidpunkt dä ansökan om registrering av elt pantsältningsavlal
inkommer till palentmyndigheten. Samtidigt innebär regleringen alt panträtt i
patent och patentansökan kommer atl ha den förmånsrätt som följer med handpantrält
enligt bestämmelserna i förmänsrättslagen (1970:979).

Beträffande reglernas inverkan vid utmätning och i konkurs
kan hänvisas till framställningen i betänkandet s. 177-179.

Bestämmelsen, i andra stycket avser all ge skydd ål en licenstagare
vid

pantrealisation i samband'med utmätning och konkurs under samma fömt

sättning som angetts i specialmötiveringen lill 101 § andra stycket, dvs. alt 34

licensavtalet
har slutits före ansökan om registrering av pantsällningsavta- Prop.
1987/88:4 let.

103 §

Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur
köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra
kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt rådrum att bevaka
sin rätt.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana
licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

I denna paragraf las upp vissa bestämmelser som rör
pantborgenärens rätt alt vid utebliven betalning realisera panten. I
förhållande till utredningsförslaget har regleringen gjorts väsentligt mer
kortfattad.

Utredningens förslag byggde på förutsättningen all de
ålderdomliga reglema i handelsbalken 10 kap. 2 § om försäljning av lösörepanl
skulle ersättas med modernare regler efter förslag i promemorian (Ds Ju 1981:2)
Rätl att sälja kvarlämnal gods. Del förslaget föranledde emellertid inle nägon
generell reglering av förutsättningarna och formerna för realisation av
lösörepant. Orsaken härtill var närmast att reformbehovet inte ansågs akut och
alt förslaget ansågs behöva övervägas ytterligare (prop. -1984/85:210 s. 13).

Nägon anledning all särskilt ingående reglera formerna för
realisation av sädana pantobjekl som del här är fråga om anscrjag inte
föreligga. Kreditgivningen kommer sä gott som uteslutande att förmedlas av
stora banker och andra seriösa kreditinstitut. Uppfinnare, även små och
medelstora sådana, har särskilda organisationer som företräder deras intressen.

Patent och palentansökningar torde inte lämpa sig för
försäljning pä auktion. Det är inte fråga om handelsvaror med någon stor rnarknad
eller relativt stabil prisnivå. Del rör sig i stället om unika
förmögenhetsobjekt, svåra att värdera och ofta av intresse endasl för en begränsad
och mycket specialiserad krets. Det bästa ekonomiska resultatet av en pantrealisalion
torde regelmässigt uppnås vid en underhandsförsäljning. Del kan därför ocksä
förväntas att parterna i pantsättningsavtalet kommer överens om denna
försäljningsform. Någon bestämmelse på denna punkt anser jag inle erforderlig.

I ett särskilt hänseende finns del emellertid anledning
all införa särskilda bestämmelser. Del gäller frågan hur andra sakägare, t. ex.
licenstagare och andrahandspanlhavare, skall kunna bevaka sina intressen om
underhandsförsäljning blir den normala försäljningsformen. I likhet med vad
utredningen har föreslagit bör en förutsättning för att pantborgenären skall
fä realisera panten vara att gäldenären och andra kända sakägare har underrättats
om en förestående försäljning. En regel om detta har tagits in i första
stycket. Parterna ges härigenom en möjlighet atl tillsammans lösa de ekonomiska
eller andra problem som kan ha föranlett all försäljningen aktualiserats. Däri
bör ligga ett från praktisk synpunkt vikfigt skydd för de olika intressenterna.

Del bör vidare framhållas alt en panthavare lill följd av
sin vårdnadsplikt 35

belräffande
panten är skyldig all iaktta vederbörlig omsorg vid pantens

realiserande.
Om en försäljning under hand har ägt rum under förhållanden Prop. 1987/88:4
som varit uppenbart ogynnsamma, kan delta leda lill atl panthavaren blir
skadeståndsskyldig Qfr prop. 1984/85:210 s. 45 f).

Jag vill i detta sammanhang också beröra förfarandet vid
pantrealisation efter utmätning och i konkurs. De nya reglerna om pantsätlning
av patent och palentansökningar föranleder inle nägra ändringar i utsökningsbalken.
Skälen härtill är följande.

Enligt 9 kap. 1 § utsökningsbalken gäller beträffande
utmätt lös egendom att den skall säljas på offenfiig auktion eller under hand.
Av 9 kap. 8 § ■ utsökningsbalken följer vidare atl ulmätt egendom bör
säljas under händ om det är sannolikt att högre köpeskilling kan uppnås
därigenom och sådan försäljning även i övrigt är ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären
och andra kända sakägare vilkas räll beror av försäljningen skall beredas tillfälle
all yttra sig i frägan, om anledning föreligger därtill.

Som jag har anfört tidigare torde underhandsförsäljning
när det gäller realisation av patent e.d. vara den försäljningsform som
regelmässigt kommer alt inbringa den högsta köpeskillingen med hänsyn lill
pantobjektens specifika natur. Någon ändring av 9 kap. 8 § utsökningsbalken
behövs därför inte för atl underhandsförsäljning genom kronofogdemyndighetens
försorg skall komma till ständ.

När det gäller försäljning av lös egendom i konkurs anscrjag
inte heller atl det behöver vidtas några ändringar i konkurslagen till följd av
de nya regler som föresläs i detta lagstiftningsärende. Riksdagen prövar för
närvarande det förslag till ny konkurslag som har lagts fram i prop.
1986/87:90. I den nya konkurslagen finns regler om försäljning av lös egendom i
bl. a. 8 kap. 7 och 9 §§. En tillämpning av dessa regler, som föreslås träda i
kraft den I januari 1988, torde av samma skäl som i utmätningsfallet regelmässigt
komma att leda till alt den mest förmånliga försäljningsformen väljs, dvs. i
regel underhandsförsäljning. Eftersom borgenären måsle sälja egendomen på
auktion bör förvaltaren normalt utnytQa möjligheten all lösa in egendomen från panthavaren
för att själv sälja den under hand. Det kan ulan vidare antas all så kommer alt
ske, eftersom förvaltaren är skyldig att tillgodose samtliga borgenärers
intressen och inte gärna kan medverka till alt panlobjektet säljs till
underpris.

I paragrafens andra stycke har vidare tagits upp regler
som syftar till att trygga licenstagares räll vid sädan pantrealisalion som
inte sker i samband med utmätning eller i konkurs Qfr vad som har anförts under
101 - 102 §§).

104 §

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall
betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7)
skall den föreslagna panlsältningsordningen finansieras genom avgifter.
Bestämmelsen i denna paragraf ger del slöd som fordras för att ta ut avgiften
och innefattar ell bemyndigande för regeringen alt bestämma avgiftens storlek.
Detta kan lämpligen ske genom tillägg till avgiftsbeslämmelserna i patentkungörelsen.

36

4.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om Prop. 1987/88:4

patentbesvärsrätten

4 §

Palenlbesvärsrälten är domför med tre ledamöter. Fler än
fyra får ej i annat fall än som sägs i 5 § sitta i rätten.

1 patentmål skall minsl tvä tekniskt kunniga ledamöter
ingå i rätlen och skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner att
medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig.

I mål om mönster, varumärke, namn, ulgivningsbevis för
periodisk skrift eller pantsättning av patent och patentansökningar skall minsl
två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning
domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan Qänslemän
hos denna.

Ändringen av domförhetsreglerna i denna paragraf har
behandlats utförligt i avsnitt 2.6.2 i den allmänna motiveringen.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen till

1.
lagom ändring i
patentlagen (1967:837),

2.
lag om ändring
i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

37

Lagrådet Prop. 1987/88:4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-06-01

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, justitierådet Sterzel,
regeringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987
har regeringen pä hemslällan av statsrädet Wickbom beslutat inhämta lagrådels
yttrande över förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837), m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Håkan Rusland.

Förslagen föranleder följande yltrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i patentlagen

Den valda lösningen innebär i slora drag all panträtt
uppkommer genom registrering och atl för denna rätt i övrigt reglerna om handpantrält
fått Qäna som förebild med de modifikationer som följer av alt registreringen
skall ersätta traditionen som sakrättsligt moment. Förslaget kännetecknas av en
strävan att hälla regelsystemet så enkelt som möjligt. Detta uppnäs framför
allt genom att godtrosförvärv av den nya panträtten inte skall kunna äga rum.
Invändningar mol giltigheten av pantförskrivningen skall kunna framställas även
sedan registrering har skell, oavsett panthavarens goda eller onda tro. Också
bestämmelserna om vad som gäller vid konkurrens mellan den som fått pantrält i
patent upplåten lill sig, pä ena sidan, och upplätarens singularsuccessorer och
borgenärer vid utmätning och i konkurs, på den andra, blir enligt förslaget
enkla. Panthavaren erhåller inget skydd mot sådana förfoganden av panlsätlaren
som ägt rum före registreringen eller mot utmätning eller konkurs som infaller
i tiden före registreringen. Avgörande lidpunkt för beräkning av den föreslagna
pant-rätlens företräde i förhällande till konkurrerande anspråk blir dagen då
ansökan om registrering ingavs till registermyndigheten, palentverket.

Lagrådet kan för sin del biträda valet av principlösning. Nägot
behov av att bygga ut regelsystemet ytterligare och införa exempelvis
bestämmelser om godtrosskydd har inle visats föreligga. Nägra invändningar
synes ej heller kunna riktas mol förslaget all även ansökningar om patent skall
kunna bli föremål för pantsältning. Förslaget bör kunna genomföras i slorl sett
i det skick som del nu föreligger.

Med den kombination av bestämmelser för handpanträtt och
för regis-lerpanträtl som förslaget utvisar uppkommer pä några punkter frägan
om vilket av grundsystemen som bör fä stä modell vid utformandet av detaljlösningen.
Lagrådet tar i del följande upp några sädana punkter där - inle minsl i
förenklande syfte - en annan lösning synes förQäna alt övervägas.

95 §

Enligl utredningsförslaget torde registermyndigheten vid pantsätlning
till

flera alltid ha att tillse atl en viss förmånsrättsordning
blir rådande mellan 38

borgenärerna. Det förefaller som om utrymme över huvud
tagel inte ges Prop. 1987/88:4 för tillskapandet av lika räll för tvä eller
flera borgenärer. Som yttersta lösning, när prioriteten inle kan fastställas på
annat säll, anvisar utredningen principerna i 17:4 jordabalken, avseende
konkurrerande förvärv som inle kan utövas vid sidan av varandra (SOU 1985:10 s.
168 f).

Den sistnämnda' lösningen - innebärande alt regislreringsfrågan
vilar i avbidan pä utgången av en tvist om företrädet — har upplagils också i
del remitterade förslaget. Samtidigt har emellertid, för del fall all ansökan
görs samma dag om registrering av flera upplåtelser, vid sidan av en rangordning
efter tidsföljden getts en möjlighet atl ordna företrädet efter vad som har
avtalals. Under föredragningen har upplysts atl ett sådant avlal kan innebära
lika rätl för två eller flera borgenärer. Eftersom principerna i jordabalken om
konkurrerande förvärv som inle kan utövas vid sidan av varandra har föga
bärkraft när fråga är om panträtter, kan denna remissens innebörd godtas. Den
synes dessutom böra leda till all de angivna principerna hell överges i
förevarande sammanhang. Är upplåtelserna samtidiga eller kan del inte, utredas
i vilken fidsföljd de har skett, bör de i slället erhålla lika rätl. Om någon
av borgenärerna anser all han bör ha företräde framför den eller de andra, kan
han pä eget initiativ och ulan all möjligheten behöver nämnas i lagtexten föra
talan därom vid allmän domstol. Sista meningen i Qärde slyckel bör enligl
lagrådets mening ändras i enlighet med det sagda: "Är upplåtelserna
samtidiga eller kan del inte utredas i vilken tidsföljd de har skell, har de
lika rätt."

96 §

Av paragrafens utformning - särskill dess tredje stycke -
och av motiven framgär, atl endasl den som är innehavare av etl patent eller, i
fräga om en : patentansökan, är uppfinnare eller dennes rättsinnehavare, är
behörig sökande i etl ärende om registrering av pantavtal. Under föredragningen
har emellertid upplysts att avsiklen inte varit att utesluta möjligheten att
den enligl pantavlalel berälfigade — den blivande panthavaren — uppträder som
sökande med stöd av fullmakt från motparten. Anledning saknas ju all pä detta omräde
ställa strängare krav än vad som gäller inför registermyndigheten vid
uttagande av pantbrev i skepp eller fast egendom (se prop. 1973:42 s. 278 och Rodhe,
Sakralt s. 428).

Det bör vidare enligt lagrådels mening övervägas atl ta
steget fullt ul och

låta även den blivande panthavaren i denna sin egenskap få möjlighet atl

uppträda som sökande. Här är ju inte fråga om atl reglera del förstadium

till pantsätlningen som uttagandet av pantbrev i skepp eller fast egendom

utgör. Principen alt endast den till patentet respektive palenlansökningen

berättigade är behörig all pantförskriva rättigheten skulle inte heller trädas

för när, om det av denne undertecknade pantavlalel kunde inges även av

motparten. Eftersom pantavlalel under alla förhällanden måsle ges in vid

registreringen skulle utredningen i ärendet inte behöva bli mer omfattande

än enligl förslaget. Tvärtom skulle registermyndigheten besparas besväret

att beakta vem av parterna som uppträder säsom sökande samt i förekom

mande fall alt pröva dennes behörighet säsom fullmäktig. Vad lagrådet nu ■ 39

anfört kan beaktas genom förslagsvis följande avfattning
av första och Prop. 1987/88:4 tredje styckena:

"Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som
har räll lill patentet eller palenlansökningen eller av den till vilken
panträtt upplåtits. Sökanden skall styrka upplätarens rätt till patentet eller
patentansökningen.

Den som----- i ärendet.

Är upplålaren, när ansökan om registrering görs på grund
av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon
annan anledning inle behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, fär
ansökningen inle bifallas."

98 §

I 98 § behandlas det fallet atl pantavlalel av någon
anledning är ogiltigt. Registreringen sägs då sakna verkan. Enligt motiven
skall paragrafen ge uttryck för principen att en giltig pantrält förutsätter elt
giltigt päntavlal och atl därav följer alt godtrosförvärv av panträtt inte är
möjligt.

I 100 § sägs att registreringen skall avföras, bl. a. om
panträtten genom

lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig. Som exempel på sådana fall

anges i motiven alt själva pantavlalel är ogiltigt av skäl som nämnts vid

98 §. .

En sammanställning av lagrummen visar alltså atl ogiltighelen
av ett päntavlal inle skall iakttas ex officio utan blir beroende av atl talan
därom förs vid allmän domstol av någon därtill behörig. Detta skulle komma till
tydligare ullryck om 98 § erhöll en mindre kategorisk avfattning och mer direkl
log sikte på den princip som man velat uttrycka i paragrafen. Samtidigt bör här
klargöras alt sådan bristande behörighet atl förfoga över egendomen som avses i
96 § tredje stycket men inte uppmärksammats redan i registreringsärendel också
är en omständighet som får åberopas trots att registrering skett (se remissens
motivering till 100 §). Delta utgör ju inte ell fall dä själva pantavlalel är
ogiltigt.

Paragrafen skulle förslagsvis kunna ges följande lydelse:

"Även om registrering har skett, gäller panträtt i
den pantsatta egendomen endast om pantavtalet ingåtts av nägon som var rätt
ägare till egendomen och behörig atl förfoga över den och om avtalet inte
heller av någon annan anledning är ogiltigt."

Är parterna överens om att pantavtalet är ogiltigt av skäl
som sägs i denna paragraf bör registrering kunna avföras utan att allmän
domstol förklarat panträtten ogiltig (se utredningen s: 173).

101 §

Ordet "senare" kommer med del remitterade
förslagets avfattning alt

syfta på den inledningsvis i paragrafen nämnda pantsätlningen och inte,

som avsikten torde vara, på den i slulet av lagtexten angivna tiden för

ansökan om registrering enligt 95 §. Paragrafen kan, i närmare anslutning

lill utredningens förslag, i slället ges följande avfattning: 40

"Pantsätlning av patent
eller patentansökan gäller frän tiden för ansökan Prop. 1987/88:4 om
registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan
rätt till egendomen."

Förslaget
till lag om ändring i lagen om patentbesvärsrätten

Förslaget
lämnas utan erinran.

41

Justitiedepartementet Prop-1987/88:4

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1987

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
slalsrådel Wickbom

Proposition om pantsättning av patent 1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrädsremiss fallat vid
regeringssammanträde 1987-05-21) över förslag till

1.
lag om ändring i patentlagen
(1967:837),

2.
lag om ändring i lagen
(1977:729) öm palenlbesvärsrälten. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande
och anför.

Lagrådet
har för sin del biträtt den principlösning som förslaget lill en pantsällningsordning
avseende patent och patentansökningar innehåller. Även i övrigt har lagrådet i
allt väsentligt godtagit de remitterade lagförslagen. På några punkter har
lagrådet dock förordat vissa ändringar, främst i förenklande syfte.

Jag
kan för min del, med någon mindre redaktionell jämkning, godta lagrådets
ändringsförslag. Härutöver bör några ändringar av redaktionell art göras i
94-96, 99 och 102 §§ i del remitterade förslaget till lag om ändring i
patentlagen och i 4 § i det remitterade förslaget fill lag om ändring i lagen
om patentbesvärsrätten. Vidare bör en ändring göras i 5 § i sistnämnda lag som
följd av ändringen i 4 §. Samtidigt bör även den hänvisning som finns i 16 § till
40 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) las bort eftersom sislnämnda paragraf
upphör att gälla från och med den 1 januari 1988 (prop. 1986/87: 89, JuU 31, rskr
278, SFS 1987: 748).

2 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att anta de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar all

genom proposifion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram. 42

Bilagal Prop. 1987/88:4

Sammanfattning av utredningens betänkande

Utredningen har haft lill uppgift atl överväga möjligheterna
alt införa en. lagstiftning om pantsätlning av patent och patentansökningar.
Lagbestämmelser i ämnet saknas f. n. hell. De konventioner på patenträttens ornräde
lill vilka Sverige anslufil sig innehäller inte heller några uttryckliga bestämmelser
om pantsätlning.

I föreliggande belänkande konstateras alt sädan pantsältning
enligt gällande rätl inte torde kunna komma lill sländ med sakrätlslig verkan.
Del avgörande skälet är alt enligt nuvarande ordning det inte går all utrusta
pantavtalet med någon publicitet, etl s.k. sakrättsligt moment. De undersökningar
som företagits under utredningen ger emellertid vid handen all . del föreligger
ell inle obetydligt intresse frän säväl längivar- och uppfmnar-håll all fä till
stånd en fungerande ordning för pantsältning av sådan egendom som del här
gäller.

Mol bakgrund av vad nyss sagts har huvuduppgiften under
utredningsarbetet blivit atl tillskapa elt fungerande system för åstadkommande
ay publicitet. Utgångspunkten har härvid varil att sådan publicitet bör komma lill
sländ genom, offentlig registrering och atl del regislerpanlsyslem som sålunda
tillskapas bör vara sä enkelt och billigt som möjligt.

Utredningen föreslär atl pantsältning av patent och
patentansökningar skall fä sakrättslig verkan genom atl panlavtalet
registereras hos patenlmyndighelen, dvs. Patent- och registreringsverket. Enligl
förslaget utgör således själva registreringen det sakrältsliga momentet.
Möjligheten atl, tillskapa en ordning som innebär atl patenlmyndighelen
utfärdar ell "pantbrev" som sedan kan överlämnas som säkerhet för
fordran har övervägts men avvisats. Detta sammanhänger med att utredningen
funnit atl etl fullt utbyggt inleckningssyslem i anslutning lill vad som gäller
exempelvis pä fastighetsrättens område i förevarande sammanhang inte är vare
sig nödvändigt eller ens önskvärt.

Ett särskild problem har varil atl åstadkomma en ordning
för utnylQande av egendomen som säkerhet hos flera borgenärer samlidigl. De
allmänna reglerna om pantsätlning av lös egendom innebär all elt pantobjekl kan
bli föremål för s. k. andrahandspantsältning, dvs. egendom som pantsatts hos en
borgenär kan i sin helhet bli föremål för förnyad pantsältning hos en annan
borgenär, givelvis med förbehäll för förste borgenärens rätt. Dessa regler bör
vara fillämpliga även i fråga om patent och palentansökningar. De nackdelar för
andrahandsborgenären som detta system innebär i förhål- ■ lande till vad
som gäller inom ramen för en inleckningsordning har ansetts godtagbara.

Utredningens
förslag innebär atl godtrosförvärv av panträtt i förevaran

de sammanhang inle blir möjligl. Godtrosförvärv i allmänhet förutsätter all

överiåtaren utåt framslår som legitimerad att förfoga över egendomen,

antingen genom all han har den i sin besittning eller genom alt han i ell

offentligt register är antecknad som rätl ägare. Nägon sädan s. k. legitime

rande omständighet finns inte i fräga om patent och palentansökningar. 43

Det är inle obligatoriskt alt anteckna överlätelse av sådan egendom i

patentregislrel.
Registrets uppgifter om innehavare är alltså inle pålitliga. Prop.
1987/88:4 Att införa obligatorisk registrering är en genomgripande åtgärd som inle
kan komma i fråga i detta sammanhang.

Den
som vid ansökan om patent hos patenlmyndighelen antecknats som uppfinnare eller
dennes rättsinnehavare bör godtas som rätt sökande i ärende angående
registrering av pantavtalet. Sökes registrering av någon annan, bör han styrka
sin rätl medelst en sammanhängande kedja av överlåtelser. Denna regel tillämpas
redan nu av patenlmyndighelen vid ansökan om registrering av överlätelse av
patent.

När
det gäller förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrälter i
patent och palentansökningar har utredningen lill att börja med funnit det
nödvändigt atl sakrättsligt skydda en licenshavare mol en pantsätlning som sker
efter licensavtalets ingående. Härvidlag har också lagstiftningsåtgärder
föreslagils. Utredningen anser sig-dessutom kunna utgå ifrån atl samma regel,
om saken ställs pä sin spels, i rättspraxis kommer all tillämpas i
förhållandet mellan en licenshavare och en senare förvärvare av äganderätt till
egendomen.

Utredningen
har vidare funnit att patent och patentansökningar liksom enligt gällande räll
bör ingå i underlaget för förelagsinleckning och -fr.o.m. den 1 januari 1986 - företagshypotek.
Ett viktigt skäl för denna bedömning är alt det måste anses som en fördel om
ifrågavarande slag av egendom även fortsättningsvis kan användas som kredilsäkerhet
ocksä utanför ramen för den nu föreslagna pantsätlningsordningen.

Rättsverkningarna
vid utmätning och konkurs föresläs bli desamma som för lös egendom vilken är
föremål för handpantrält, varvid registreringen ersätter traditionen som sakrättsligt
moment. Även reglerna för pantrealisation föresläs bli utformade i anslutning lill
vad som gäller för lös egendom vilken innehas såsom handpant. En viktig skillnad
är all försäljning under hand förutsätts bli den normala försäljningsformen om inle
avlal träffals om sättet för försäljningen. Egendom av det slag det här gäller torde
nämligen irite lampa sig för försäljning på offentlig auktion.

I
utredningens direktiv framhålls alt patent för Sverige numera kan erhållas pä
tre olika vägar, nämligen genom en nationell svensk patentansökan, genom en
internationell patenlansökan och genom en europeisk palenlansökan. Oavsett
vilken väg sökanden väljer för atl få patent för Sverige, sägs del vidare,
kommer dock slutligen de patent som gäller för Sverige atl registreras hos del
svenska pateniverket. Utredningen föreslär också alt samfiiga i Sverige
registrerade patent skall kunna pantsättas här i landet. Detsamma gäller
svenska nationella palentansökningar. Härutöver bör ocksä vissa andra palentansökningar
kunna bli föremål för pantsätlning, nämligen sädana internationella palentansökningar
som under den s. k. nationella fasen handläggs vid det svenska palentverket och
sädana europeiska patentansökningar, beträffande vilka översättning av patent-kraven
ingivils och registrerats vid del svenska palentverket. Utredningen föreslär
lagstiftning av denna innebörd.

Registermyndighet
bör vara pateniverket. De uppgifter som erfordras

för konlroll av om sökanden skall anses legitimerad finns där och del skulle

vara både onödigt och kostnadskrävande atl lägga regislreringsfunkfionen 44

pä
nägon annan myndighet.

45

Den pantsällningsordning
som här föresläs är så enkel atl kostnaderna - Prop. 1987/88:4 som i och
för sig måste bäras av dem som utnylQar systemet, dvs. pantsäl-tarna — kan
bedömas bli små. Del bör vara tillräckligt all la ul en registreringsavgifl pä
- i dagslägel - högst 200 kr.

De
föreslagna lagreglerna rörande pantsätlning har sammanförts i etl nytt
avslutande kapitel i patentlagen.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:4

Utredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)'
dels alt 14, 64 och 75 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl lill lagen
skall fogas elt nytt kapitel, 12 kap., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Ändrar sökanden ansökningen inom sex månader frän den
dag dä ansökningen gjordes skall ansökningen arises gjord vid den tidpunkt då
ändringen vidtogs, om han yrkar del.

Yrkande enligl första slyckel skall framställas inom två
år från den dag då ansökningen gjordes. Sådant yrkande får framställas endasl
en gång och får inte alertas.

Utan hinder av vad som sagts i första stycket skall sådan
registrering av pantsättning, som skett före den tidpunkt då ändringen vidtogs,
fortfarande gälla. Panträtt som uppkommit till följd av sådan registrering
skall anses omfatta även. de rättigheter som härflyter ur patentansökningen i
dess lydelse efter ändringen.

64 §

Den som vill väcka talan om pa- Den som
vill väcka talan om pa-

tents ogiltighet, överföring av pa- tents ogillighet,
överföring av pa

tent eller meddelande ay tvängsli- lent eller meddelande av tvängsli

cens skall anmäla detta lill patent- cens skall anmäla detta lill patenl

myndighelen saml underrätta envar myndigheten samt underrätta envar

som enligt palentregistret innehar som enligt palentregislret innehar

licens till patentet. Vill licenstagare licens till eller panträtt i patentet,

väcka talan om inträng i patent eller Vill licenstagare väcka talan om in

om fastställelse enligl 63 § första trång i patent eller om fastställelse

stycket, skall han underrätta pa- enligl 63 § första stycket, skall han

tenthavaren härom. underrätta patenthavaren därom.

Detsamma gäller, om panthavare vill väcka talan I
anledning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses
fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under
den adress som antecknats i patentregistret.

' Lagen omtryckt 1983:433. 46

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

Visas ej, när talan väckes, alt anmälan eller
underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden
givas tid därtill. Försitter han denna lid, mä hans talan icke upptagas till
prövning.

75 § ■

Talan mot annal slutligt beslut av Talan mot annat slufiigt beslut av

palentmyndigheten enligt denna lag patenlmyndighelen
enligt denna lag

än som avses i 24 § saml talan mol än
som avses i 24 eller 105 § samt

beslut enligl 42, 72 eller 73 § föres talan
mol beslut enligl 42, 72 eller

genom besvär hos paienlbesvärs- 73 § föres
genom besvär hos pa-

rällen inom tvä mänader frän beslu- lenlbesvärsrällen
inom tvä måna-

tets dag. Den som vill anföra besvär der
från beslutels dag. Den som vill

skall erlägga fastställd besvärsav- anföra
besvär skall eriägga fasl-

gifl inom samma lid vid påföljd alt ställd
besvärsavgift inom samma lid

besvären icke upplages till prov- vid
påföljd all besvären icke upplå

ning, ges fill prövning.

Mot patenlbesvarsrältens slutliga Mol palentbesvärsrättens slutliga

beslut föres talan hos regeringsräl- beslul
föres talan hos regeringsrät

ten genom besvär inom två måna- ten genom
besvär inom två måna

der frän beslutets dag. der från beslutets dag.

12 kap. Pantsättning

94 §

Patent som meddelats här i riket kan pantsättas i enlighet
med vad som stadgas nedan i 95—102 §§. Detsamma gäller uppfinning som är
föremål för

1. svensk patentansökan,

2. internationell patenlansökan

som fullföljts enligt 31 § patentla

gen eller upptagits till handlägg

ning enligl 38 § samma lag,

3. europeisk patentansökan som

omvandlats enligt 93 § patentla

gen.

Beträffande europeiskt patent som har verkan här i riket
samt europeisk patentansökan finns särskilda bestämmelser i 103—104-§§.

Panträtt sorri upplåles i patentsökt uppfinning omfattar
även uppfinning som blir föremål för sådan senare gjord patentansökan som
avses ill § denna lag.

95 §

Panträtt i patent eller patentsökt uppfinning blir
gällande när skriftligt,avlal om pantsättning av egendomen till säkerhet för
fordran registrerats hos patentmyndigheten.

47

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

Har panträtt som avses i första stycket övergått på annan,
skall på begäran anteckning därom göras i patentregistret.

Har panträtt upplåtits till fiera var för sig, äger den
upplåtelse fö-. reträde varom ansökan om registrering först inges till
patentmyndigheten, såvitt ej annat avtalats.

Göres samma dag ansökan om registrering av flera
upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt
rum. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det ej utrönas i vilken tidsföljd de
skett, skall rätten på talan av någon av borgenärerna förordna om företrädet
mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

96 §

Den som söker registrering enligt 95 § skall styrka sin
rätt till uppfinningen eller, när fråga är om pantsättning av patent, till
patentet. Sådan rätt skall, otn inte annat framgår, anses föreligga när
sökanden i ärendet angående ansökan om patent registrerats som uppfinnare eller
som dennes rättsinnehavare.

Är sökanden, när ansökan om registrering göres, tillföljd
av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring eller kvarstad ej behörig
att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökan om registrering ej
bifallas.

97 §

Avtal om pantsättning av patentsökt uppfinning kan
registreras när ansökan om patent registrerats i patentmyndighetens diarium.

Avtal om pantsättning av patent kan registreras när
beslutet att bifalla patentansökningen vunnit laga kraft.

Patent som beviljas på pantsatt uppfinning träder i
uppfinningens ställe såsom pantobjekt.

48

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

98 §

Har pantavtalet ingåtts av någon sotn ej var rätt ägare
till den pantsatta egendomen eller är avtalet eljest ogiltigt är registrering
utan verkan.

99 §

Registreringen skall avföras om panträtten genom lagakraftvunnen
dom förklarats ogiltig eller om det visas att panträtten upphört att gälla.

Panträtten är förfallen och registreringen skall avföras
om patentet har förfallit enligt 51 § eller förklarats ogiltigt enligt 52 §
eller blivit överfört enligt 53 § eller för-. klarats upphört enligt 54 §
första stycket. Detsamma gäller ifall som avses i 18 § eller om patentansökan
återkallats, avskrivits enligt 15 eller 20 §§ utan att därefter återupptas,
eller avslagits.

100 §

. Paritsättning av patent eller patentsökt uppfinning är
från tiden för ansökan om registrering enligt 95 § gällande mot den som senare
förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.

Avtal om licens är gällande mot panthavare om
licensavtalet ingåtts före ansökan om registrering av pantavtalet.

101 § ..

Vad i lag är stadgat om handpanträtt vid utmätning eller i
konkurs äger tillämpning på panträtt i patent eller patentsökt uppfinning;
därvid inträder de rättsverkningar, som är knutna till besittningstagandet av
lös sak, vid . den tidpunkt då ansökan om registrering enligt 95 S inges till
patentmyndigheten.

Säljes pantsatt patent eller patentsökt uppfinning vid
utmätning eller i konkurs består sådant licensavtal som avses i 100 § andra
stycket.

49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 4

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

102 §

Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur
köpeskillingen under förutsättning att

1. fordringen har förfallit till be

talning,

2.
gäldenären
därefter har anmanats att betala skidden och i anmaningen upplysts om att
panten annars kan komma att säljas efter en viss tid, minst en månad, efter anmaningen;
samt

3.
den tid
som har angetts i anmaningen har löpt ut.

Kopia av anmaningen till gäldenären skall tillställas
andra kända sakägare.

Anmaningsskyldigheten anses fullgjord genom att anmaningen
har sänts i rekommenderat brev under den adress som gäldenären har uppgivit
eller som annars är känd för borgenären.

Angående sättet för försäljningen av panten skall gälla
vad pantborgenären och pantgäldenären avtalat härom. Har avtal ej träffats,
får panten säljas under hand.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådant
licensavtal som avses i 100 § ändra stycket.

Om pantens ägare är i konkurs, gäller i stället 73 §
konkurslagen (1921:225).

103

Bestämmelserna
i 94—102 §§ äger tillämpning även i fråga om europeiskt patent som har verkan
här i riket, om ej annat följer av vad nedan och i 104 §- sägs. Detsamma gäller
uppfinning som är föremål för europeisk patentansökan, beträffande vilken
översättning som avses i 88 § patentlagen inkommit till patentverket.

Avtal om pantsättning av europeiskt patent kan
registreras när patentet enligt de i 82 § upptagna bestämmelserna fått verkan
här i riket.

Avtal om pantsättning av uppfinning som sägs i första
stycket kan

50

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

registreras, när kungörelse enligt 88 § utfärdats.

104 §

Vid tillämpning av 96 § i ärende angående pantsättning av
europeiskt patent skall den som i patentregistret antecknats som patenthavare
anses som rätt sökande, om inte annat framgår i ärendet.

Vid tillämpning av 96 § i ärende angående pantsättning av iippfin-.
ning som avses i 103 § första stycket skall den som hos palentmyndigheten
antecknats som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses som rätt sökande,
om inte annat framgår i ärendet.

105 §

Talan mot beslut av patentmyndigheten i ärende som avses
i detta kapitel föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader
från beslutets dag.

Mot palentbesvärsrättens beslut föres talan hos
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

Prop. 1987/88:4

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag
till Prop. 1987/88:4

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs alt 71 och 73 §§ konkurslagen
(1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

71 §'

Försäljning av lös egendom, som icke sker genom
fortsättande av gäldenärens rörelse, skall äga rum på auktion eller i annan
ordning efter vad förvaltaren finner vara mesl fördelaktigt för boet.

Lös egendom, vari borgenär har pantrält eller annan
särskild förmånsrätt, mä ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes
än å auktion, sä framl hans rätl är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i andra Samtycke som avses i andra

slyckel fordras icke, när förvalta- stycket fordras icke, när förvalta

ren vill genom fondkommissionär ren vill genom fondkommissionär

sälja på fondbörs noterat värdepap- sälja på fondbörs noterat värdepap

per till gällande börspris eller när per till gällande börspris eller när

fråga är om försäljning av lös egen- fråga är om försäljning av lös egen

dom genom fortsättande av gälde- dom genom fortsättande av gälde

närens rörelse. , närens rörelse eller försäljning av

patent eller patentsökt uppfinning.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i
motsvarande utländska register, luftfartyg som ej är registrerat, gods i
fartyg eller gods i luftfartyg säljas, äge förvaltaren, där egendomen finnes
inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sädan
egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, registrerat
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen
inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande
tillämpning.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning
som belastar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar
säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild
inteckningshandling ä del gäldenären fillkommande beloppet, där laga hinder
däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves
av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliklig
all, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande
av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären
frikallas frän ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista slyckel äga motsvarande
tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas
i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. I sådant fall skall
förvaltaren dessutom, i den män det är påkallat, i ärendet föra talan för
borgenärer som ha förmänsrätt enligl 10 § förmänsrättslagen (1970:979) samt
genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes vägnar.

Senaste lydelse 1981:825. 52

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1987/88:4

Har
borgenär lös egendom säsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han
besörja, alt egendomen varder såld ä auktion eller, dä fräga är om ä fondbörs
noterat värdepapper, genom fondkommissionär lill gällande börspris; dock må
sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter första borgenärssammanlrädet. Försäljning genom borgenärens
försorg mä ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboels
räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd
för egendomens försäljning hembjuda den ät förvaltaren till inlösen. Utgöres
egendomen av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av inlecknade
reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt, särskill är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än ul-mätningsvis och är ej fräga om sädan försäljning av
värdepapper, som enligl vad nyss sagts mä ske utan auktion, mä försäljningen ej
äga rum å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren
samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta,
när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skell i annan än den för
utmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig atl för förvalla-ren
redovisa för vad som influtit.

Har
borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, åge han
besörja, att egendomen varder såld ä aukfion eller, dä fräga är om ä fondbörs
noterat värdepapper, genom fondkommissionär lill gällande börspris; är fråga
om pantsatt patent eller patentsökt uppfinning, skall egendomen säljas under
hand, om inte särskilda skäl talar däremot. Försäljning får dock ej ulan
förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efter första borgenärssammanlrädet.
Försäljning genom borgenärens försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill
lösa egendomen för konkursboels räkning; åliggande det borgenären atl minst en
vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den ät
förvaltaren lill inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller av gods i fartyg
eller i luftfartyg eller av inlecknade reservdelar till luftfartyg, skall
försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än ulmätningsvis och
är ej fråga om sädan försäljning av värdepapper eller av pantsatt patent
eller patentsökt uppfinning, som enligt vad nyss sagts mä ske utan auktion, må
försäljningen ej äga rum ä annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre
förvaltaren samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minsl tre veckor
förut vela, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan
än den för ulmäll egendom stadgade ordning, vare borgenären pliklig alt för
förvaltaren redovisa för vad som in-flufit.

Senaste
lydelse 1981:825.

53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

Vill
ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock
mä inteckning i luftfartyg eller reservdelar lill sådant fartyg, vilken blivit
av ägaren lill den,intecknade egendomen lämnad såsom pant, icke av förvaltaren
säljas, utan äge han allenast låta sälja den räll fill andel i inteckningen,
som efter ty särskilt är stadgat må fillkomma gäldenären.

Denna
lag träder i kraft den

54

3 Förslag
till Prop. 1987/88:4

Lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774) .

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 § utsökningsbalken
(1981:774) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

8 §

Ulmäll egendom bör säljas under hand, om del är sannolikt
all högre köpeskilling kan uppnås därigenom och sädan försäljning även i övrigt
är ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars rätt beror
av försäljningen skall beredas tillfälle all yttra sig i frågan, om anledning
föreligger därtill.

Försäljning får dock ej ske under hand, om egendomen
häftar för sjö- ■ eller luftpanträtl eller ovisshet råder härom samt det
ej är känt vem som gör anspråk pä sädan panträtt eller var han uppehåller sig.

Utmätt patent eller patentsökt uppfinning skall säljas
under hand, om inte särskilda skäl talar däremot.

Denna lag träder i kraft den

55

Bilaga 3 Prop.
1987/88:4

Förteckning över remissinstanserna

Yttranden
över utredningens betänkande har avgelts av Svea hovrätt, kammarrätten i
Sundsvall, Stockholms tingsrätt, patentbesvärsrätten, riksskatteverket, patent-
och registreringsverket, juridiska fakulteten vid Lunds universitet, styrelsen
för leknisk ulveckling, länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska handelskammarförbundet,
regionala utvecklingsfonden i Jönköpings län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
industriförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion, SHIO-Familjeföretagen,
Sveriges föreningsbankers förbund, . Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen. Finansbolagens förening. Svenska uppfinnareföreningen.
Svenska patenlombudsföreningen. Svenska föreningen för industriellt
rättsskydd. Tjänstemännens Centralorganisation och Landsorganisationen i
Sverige.

56

Bilaga 4 Prop. 1987/88:4

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)'
dels atl 64 § skall ha följande lydelse,

dels alt det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 12
kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §

Den som vill väcka talan om pa- Den som vill
väcka talan om pa-

tents ogillighet, överföring av pa- tents ogiltighet,
överföring av pa

tent eller meddelande av tvängsli- lent eller meddelande av tvängsli

cens skall anmäla della fill patent- cens skall anmäla delta lill patenl

myndighelen samt underrätta envar myndigheten saml undertätta envar

som enligt patentregislrel innehar som enligl palentregistret innehar

licens lill patentet. Vill licenstagare licens lill eller panträtt i patentet,

väcka talan om inträng i patent eller Vill en licenstagare väcka talan om

om fastställelse enligl 63 § första inträng' i patent eller om faslslällel-

stycket, skall hån underrätta pa- se enligt 63 § första stycket, skall

tenthavaren härom. han underrätta patenthavaren här-

om. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan
med anledning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första slyckel anses
fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under
den adress som antecknats i palentregislret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller
underrättelse skell enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden
givas fid därtill. Försitter han denna tid, mä hans talan icke upptagas till
prövning.

12 kap. Pantsättning 94 §

Patent sotn har meddelats eller har verkan här i riket kan
pantsättas enligl bestämmelserna i detta kapitel.

Pantsättning kan också avse

1.
svensk
patentansökan,

2.
internationell
patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till
handläggning enligt 33 eller 38 §, eller

Lagen omtryckt 1983:433. 57

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt
88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.
Panträtt i en patentansökan omfattar också en uppfinning som blir föremål för
delning eller utbrytning enligt 11 §.

95 §

Panträtt I patent eller palenlansökan uppkommer genom
registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om
registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan,
skall detta på begäran antecknas.ipatentregistret eller diariet för
patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera varför sig, har den
upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkom till
patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av fiera
upplåtelser,, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har
ägt rum, om inte annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det
inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, skall rätten på talan av någon
av borgenärerna förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till
omständigheterna är skäligt.

96 §

Den som ansöker om registrering enligt 95 § skall styrka
sin rätt till patentet eller palenlansökan.

Den som i patentregistret anges som patenthavare skall
anses ha rätt lill patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om
registrering pantsättning av en patentansökan, skall den som har registrerats
hos patentmyndiglieten som uppfinnare eller dennes rätts-Innehavare anses ha
rätt tillpatent-

58

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

ansökan, om inte annat framgår i ärendet.

Är sökanden, när ansökan om registrering görs, på grund
av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon
annan anledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får
ansökan inte bifallas.

97 §

Ett avtal om pantsätlning av patent kan registreras när
patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta
enligt 82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av palenlansökan kan registreras
när denna har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet
avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent
meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt.

98 §

Registreringen saknar verkan, om pantavtalet har ingåtts
av någon som inte var rätt ägare till den pantsatta egendomen eller om avtalet
av någon annan anledning är Ogiltigt.

99 §

Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökan
har överförts på någon annan eller annars på gnmd av bestämmelserna i denna lag
inte vidare skall gälla.

100 §

Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen
dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars
upphört att gälla.

101 §

Pantsättning av patent eller pa

tentansökan får mot den som sena

re förvärvar äganderätt eller annan 59

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

rätt till egendomen göras gällande från tiden för ansökan
om registrering enligt 95 §.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har
slutits före ansökan om registrering av pantavtalet.

, 102§

Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning
eller I konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När
ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför
detta samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning
eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

103 §

Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur
köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra
kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt rådrum att
bevaka sin rätt.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana
licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

104 §

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall
betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

60

2 Förslag
till Prop. 1987/88:4

Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom
föreskrivs all 4 § lagen (1977:729) om palentbesvärsrätten skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§' " ■

Patentbesvärsrätten
är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i

annat
fall än som sägs i 5 § sitta i rätlen. I patentmål skall minsl tvä tekniskt
kunniga ledamöter ingå i rätlen och

skall
en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner all medverkan av

lagfaren ledamot icke är
behövlig.

I mäl
om mönster, varumärke, I mäl om mönster, varumärke,

namn
eller ulgivningsbevis för pe- namn, ulgivningsbevis för perio-

riodisk skrift skall minst tvä lagfar- disk skrift eller pantsättning av pa-

na ledamöter ingå i rätlen. lent och patentansökningar skall

minst
två lagfarna ledamöter ingå i

rätten.

Åtgärd
som avser måls beredande får i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av
ledamot i domstolen eller av annan Qänslemän hos denna.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste
lydelse 1977:1021. ,61

Innehållsförteckning Prop. 1987/88:4

Sid

Propositionen
.................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens
lagförslag ...................................... .... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987 .... 7

1
Inledning ........................................................ 7

2
Allmän motivering .............................................. 7

2.1
Reformbehovet ............................................ 7

2.2
Publicitetsverkan genom
offentlig registrering m.m..... 9

2.3
Pantobjeklen ............................................... .. 11

2.4
Godtrosförvärv och
legitimation ...................... .. 14

2.4.1
Godtrosförvärv....................................... .. 14

2.4.2
Legitimation ...................................... ...... 16

2.5 Förhållandet
mellan panträtt och andra begränsade sakrälter . 18

2.5.1
Panträtter och licensrätler ...................... .. 18

2.5.2
Panträtter och företagshypotek................. 20

2.6 Vissa
processuella frågor 21

2.6.1
Rätl alt föra talan i patentmål
m. m............ 21

2.6.2
Överklagande......................................... .. 23

2.7
Kostnader ................................................. .. 25

2.8
Ikraftträdande m.m........................................ .. 25

3 Upprättade lagförslag ....................................... .. 25

4 Specialmotivering ............................................ .. 25

4.1
Förslaget fill lag om ändring i
palenfiagen (1967:837) 25

4.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1977:729) om palenlbesvärsrälten 37

5
Hemslällan ..................................................... 37

6
Beslut.............................................................. .. 37

Utdrag
ur lagrådets protokoll den 1 juni 1987............. .. 38

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 18 juni 1987 .... 42

Bilaga
1 Sammanfattning av utredningens betänkande 43

Bilaga 2
Utredningens lagförslag....................... .. 46

Bilaga
3 Förteckning över remissinslanserna ........ 56

Bilaga
4 Lagrådsremissens lagförslag ................ .. 57

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 62