Prop. 1987/88:41

Regeringens proposition 1987/88:41

om sekretesskyddet för vissa myndighetsregister m.m.

Prop. 1987/88:41

Regeringen
föreslår riksdagen alt anla de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 15 oktober 1987;

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i sekretesslagen.

Enligt
förslaget skall uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t.ex. bostadsadress,
kunna sekrelessbeläggas i vissa myndighetsregister, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående fill honom eller
henne lider men om uppgiften röjs.

En
viss skärpning av skatlesekretessen föreslås i fråga om uppgifter som har
erhållits från utländska myndigheter enligt dubbelbeskattningsavtal e. d. som
kräver ett starkt sekretesskydd här i landet för uppgifterna.

Vidare
föreslås alt maximitiden för handlingssekretessen hos främst de statliga
affärsverken skall förlängas från två till fem år när del gäller villkoren i
slutna avlal.

Uppgifter
om enskildas personliga förhållanden skall enligt propositionen skyddas av
sekretess i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning.
Personalen inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten skall lämna de
uppgifter om den studerande som behövs i dessa ärenden. Sådana uppgifter om
enskilda som hänför sig till utlandsmyndigheters beredskapsplanering skall
vidare kunna sekrelessbeläggas.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1988. .

1
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 41

1 Förslag till

Lag orri ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'

dels att 6 kap. 2 §, 7 kap. 15 §, 8 kap. 10 § saml 9 kap.
3 och 11 §§ skall ha följande lydelse,

dels alt
det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 27 §, av följande lydelse.

Prop.
1987/88:41

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

6 kap. 2§

Sekretess
gäller för uppgift som hänför sig till ärende angående förvärv, överlåtelse,
upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det
kan antas alt del allmänna lider skada om uppgiften röjs. Vad som nu har sagts
om tjänst avser dock inte arbete som för myndighets behov utförs av dess egen
eller annan myndighets personal. Angår ärendet upphandling eller angår del
försäljning av lös egendom för del allmännas räkning, får uppgift som rör anbud
inle i någol fall lämnas lill annan än den som har avgett anbudet förrän alla
anbud offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.

I fråga om
uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Belräffande
handling som anger villkoren i slulel avtal gäller sekretessen dock längst
till dess två år har förflutit från det avtalet slöts.

I fråga om
uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande
handling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekretessen dock längst fill
dess två år, eUer hos stadiga affärsverk och försvarels materielverk fem år,
har förflutit från del avtalet slöts.

7 kap 15 §

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen
eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas atl den
enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen
eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande
sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhel
som avser registrering av betydande del av befolkningen.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år.

Lagen omtryckt 1985:1059.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:41

27 §

Sekretess gäller i ärende om avskiljande av studerande
från högskoleutbildning för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om del kan anlas att den som uppgiften rör eller någon
honom närslående lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock
inte beslul I ärendet.

Ifråga om uppgift i allmän hand-Ung gäller sekretessen i
högst femtio år.

8 kap.2

10§

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift om affärs-
eller driftförhållanden för enskild, som i annat fall än som avses i 8 och 9 §§
har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om del av särskild anledning kan
antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller också
hos myndighetför uppgift om affärs- eller driftförhällanden för enskild som har
trätt i affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighet eller stiftelse,
som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar etl
bestämmande inflytande eller bedriver revision, om det kan antas alt den
enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen hos en myndighel som
bedriver sådan revision gäller dock inte, om uppgiften ingår i beslut av
myndigheten.

Har uppgift för vilken sekretess gäller enligt första
stycket, lämnats till annan myndighet, gäller sekretessen också där.
Sekretessen gäller dock inte, orn uppgiften ingår i beslut av den mottagande
myndigheten.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från
sekretessen, om den finner det vara av vikl att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän hand- I fråga om uppgift i allmän hand-

ling gäller sekretessen i högst tjugo ling gäller
sekretessen i högst tjugo

år. Belräffande handling som anger år. Beträffandehandling som anger

villkoren i slulel avtal gäller sekre- villkoren i slulel avlal gäller sekre

tessen dock längst till dess två år tessen dock längst fill dess två år,

har förflutit från det avtalet slöts. eller hos statliga affärsverk och för-

svarets materielverk fem år, har förflutit från del
avtalet slöts.

9 kap.

3§

Sekretess enligt 1 och 2 §§ gäller Sekretess enligt
1 och 2 §§ gäller

också,
i den mån avlal härom har också,
i den mån riksdagen har

träffats
med främmande stal, i gorfÄaur
avtal härom med främman-

ärende om
handräckning eller bi- de stat, i ärende om handräckning

stånd
som myndighel lämnar åt eller
bistånd som myndighet lämnar

myndighet
eller annal organ i den åt myndighet eller annat organ i
den

Senaste lydelse 1987:520. 3

Nuvarande
lydelse

staten i verksamhel som motsvarar den som avses i nämnda
paragrafer.

Föreslagen lydelse

staten i verksamhet som motsvarar den som avses i nämnda
paragrafer.

Sekretess
gäller, i den mån riksdagen har godkänt avlal härom med främmande stat, hos
myndighet i verksamhel som avses i 1, 2 eder 19 § för sådan uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden som myndigheten har erhållit enligt
avtalet. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inle ifråga om denna sekretess
tillämpas i strid med avtalet.

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligl
andra stycket i högst tjugo år.

Prop.
1987/88:41

Sekretess
gäller hos utrikesdepartementet, inom ulrikesrepresen- , talionen och hos slatens
nämnd för inlernationella adopfionsfrågor för uppgift i ärende om ekonomiskt
bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning åt enskild, om det
kan anlas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller
men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inle beslut i ärende om
ekonomiskt bistånd.

Sekretess gäller hos utrikesdepartementet, inom utrikesrepresen-talionen.och
hos statens nämnd för inlernationella adoptionsfrågor för uppgift i ärende om
ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning eUer
annat liknande bistånd åt enskild, om det kan anlas att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller
dock inle beslut i ärende om ekonomiskt bistånd.

Sekretess gäller hos utrikesdepartementet, inom uirikesrepresen-tationen
och hos styrelsen för internationell UtveckUng för uppgift om enskild som
hänför sig tid utlands-myndighels beredskapsplanering, om del inte slår klart
all uppgiften kan röjas utan atl den enskdde eUer någon honom närslående lider
skada eller men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst femtio år.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari,1988.

2.
I fråga om
avtal som avses i 9 kap. 3 § första stycket och som har träffats före
ikraftträdandet lillämpas bestämmelsen även om riksdagen inle har godkänt
avtalet.

2 Förslag
till Prop. 1987/88:41

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m. fl.

Härigenom föreskrivs atl 7 a § lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

- 7a§' Utöver vad som annars följer av lag eller
förordning är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig all lämna ut

1. uppgift om huruvida någon visias på en
sjukvårdsinrättning, om

uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis

myndighet, kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighet,

2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk
undersökning,

3. uppgift som socialstyrelsens 3. uppgift som socialstyrelsens

råd för vissa rättsliga sociala och råd
för vissa rättsliga sociala och

medicinska frågor behöver för sin medicinska
frågor behöver för sin

verksamhel. verksamhel,

4. uppgift om en studerande som behövs för prövning av etl
ärende om avskiljande av denne från högskoleutbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Senaste lydelse 1982:1109.

3 Förslag
till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Prop. 1987/88:41

Härigenom
föreskrivs att 66 jande lydelse.

Nuvarande lydelse

socialtjänstlagen
(1980:620) skall ha föl-

Föreslagen lydelse

Av 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår all
socialnämnden utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar
nämndens verksamhet. Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 § tredje stycket samma
lag belräffande vissa brott som riktar sig mot underåriga. Av den .sistnämnda
bestämmelsen följer också alt sekretess inte hindrar alt uppgift, som angår
misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straffan
fängelse i två år, lämnas till en åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess lämnas
uppgift om huruvida någon visias i ett hem för vård eller boende, om uppgiften
för särskill fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet,
kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighei.

Av 1
kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår alt socialnämnden utan hinder av
sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Detsamma
gäller enligt 14 kap. 2 femte stycket samma lag beträffande vissa brott som
riktar sig mot underåriga. Av samma stycke följer också att sekretess inte
hindrar atl uppgift, som angår misstanke om brott för vilkel inle är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, lämnas lill en
åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har atl ingripa mol
brottet.

Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess lämnas

/. uppgift om huruvida någon vistas i etl hem för vård
eller boende, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighei.

2. uppgift om en studerande som behövs för prövning av ett
ärende om avskiljande av denne från högskoleutbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste lydelse 1982:1110.

Justitiedepartementet Prop- i987/88:4i

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oklober 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och slatsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om sekretesskyddet för vissa
myndighetsregister m. m.

1 Inledning

Den
I januari 1981 trädde den nya sekretesslagen (1980:100; omtryckt 1985:1059,
ändrad senast 1987:699) i kraft. Med hänsyn till ämnesområdets natur och till
lagens vidsträckta tillämpningsområde bevakas fortlöpande uppkommande behov av
ändringar i lagen. Jag skall nu la upp flera olika frågor om sådana ändringar
som har aktualiserats i skilda sammanhang.

Efter
bemyndigande av regeringen tillkallade jag år 1984 en kommitté (Ju 1984:06) som
antog namnet data- och offentlighetskommittén (DOK). Kommittén fick samma år
genom filläggsdirektiv (dir. 1984:48) i uppgift att utreda de problem som är
förenade med offentlighetsprincipens tillämpning på upptagningar för
automatisk dalabehandling (ADB).

DOK
har avgett delbelänkandel (SOU 1986:46) Integritetsskyddel i
informationssamhället 2. I belänkandet föreslås en ändring av sekretesslagens
bestämmelser om den s.k. folkbokföringssekretessen. (Ledamöter vid betänkandets
avgivande var kammarrättspresidenten Carl Axel Petri, ordförande, f.d.
riksdagsledamoten Lilly Bergander, riksdagsledamoten . Birgit Friggebo,
ombudsmannen Hans-Eric Holmqvist samt riksdagsledamöterna Gunnar Hökmark, Kent
Ove Johansson, Olof Johansson och Bo Hammar). DOK:s lagförslag och en
sammanfattning av kommitténs betänkande i den nu aktuella delen bör fogas till
protokollet som bilaga 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna bör fogas lill protokollet som bilaga 3. En
inom justitiedepartementet upprättad remissammanställning beträffande det här
aktuella förslaget finns tillgänglig i ärendet (dnr 2645-86).

Jag
behandlar DOK:s förslag i avsnitt 2.

Inom
justitiedepartementet har upprättats promemorian (Ds Ju 1987:3) Vissa ändringar
i sekretesslagen. I promemorian behandlas tre frågor, nämligen sekretesskydd
inom svenska kyrkans församlingsarbete, sekretess för uppgifter från utländska
myndigheter och organ samt regleringen av de undantag från meddelarfriheten som
gäller av hänsyn till rikels säkerhet.

Jag
avser all i avsnill 3 ta upp frågan om sekretess för uppgifter från Prop.
1987/88:41 utländska myndigheter och organ. Frågan om sekretesskyddet inom
svenska kyrkan har anknytning till bl. a. kyrkoförfattningsutredningens
förslag i betänkandet (SOU 1987:4, 5) En ny kyrkolag m.m. vilkel nu övervägs inom
regeringskansliet. Den bör därför beredas i det sammanhanget. Frågan om vilka
undantag som bör göras från meddelarfriheten av hänsyn fill rikets säkerhet är
av principiellt intresse från de synpunkter som ligger till grund för meddelarfriheten
och rör samtidigt vitala säkerhetsintressen. Spörsmålet bör därför enligt min
mening övervägas mera allsidigt än vad som har varit möjligt i den aktuella
departementspromemorian. Jag avser att senare förorda att regeringen överlämnar
den delen av promemorian jämte remissyttrandena över den lill den kommitté för
en översyn av säkerhetspolisen som jag har aviserat och som jag inom kort ämnar
föreslå regeringen alt besluta om.

Promemorians
lagförslag och en sammanfattning såvitt gäller den här aktuella delen av
promemorian bör fogas till protokollet som bdaga 4 och 5.
Departementspromemorian har remissbehandlats. En förteckning över .
remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 6. En sammanslällning
över remissyttrandena har gjorts inom justitiedepartemenlet och finns fillgänglig
i ärendet (dnr 87-385).

Försvarets
materielverk (FMV) har i en framställning begärt ändring av sekretesslagens
bestämmelser om s. k. upphandlingssekretess. Framställningen bör fogas till
protokollet som bdaga 7. Den har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 8. En
remissammanställning som upprättats inom jusfitiedepartementet finns
tillgänglig i ärendet (dnr 3285-86).

I
avsnitt 4 behandlar jag FMV:s framställning. Även en annan framställning från FMV,
som avser meddelarfriheten och som bör fogas fill protokollet som bilaga 9,
tar jag upp i det avsnittet.

Med
anledning av att en särskild nämnd för avskiljande av studerande från
högskoleutbildning skall inrättas (prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 198 ff.) behandlar
jag i avsnitt 5 bl. a. frågan om att införa ett sekretesskydd för uppgifter i
sådana ärenden.

Slutligen
tar jag i avsnitt 6 upp frågan om en ändring i sekretesslagen när det gäller
uppgifter om enskilda som hänför sig till bl. a. utlandsmyndigheternas
beredskapsplanering.

Regeringen
beslutade den 1 oktober 1987 att inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) m. fl. lagar. De till lagrådet överiämnade
förslagen överensstämmer, frånsett vissa redaktionella ändringar, med de
lagförslag som jag avser att lägga fram nu. Lagrådet har i sitt yttrande, som
bör fogas till protokollet, som bilaga 10, lämnat de remitterade förslagen ulan
erinran.

2
Sekretesskyddet för uppgifter i myndigheters personregister

Prop. 1987/88:41

Mitt
förslag: Uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t.ex. namn och
hemadress, skall i vissa fall skyddas av den s. k. folkbokföringssekretessen
också i myndighelsregister som endasl omfattar elt begränsat urval av
befolkningen. Regeringen bemyndigas all meddela föreskrifter om i vilka
myndighetsregister sekretessen skall gälla.

DOK:s
förslag: All myndighelsregistrering "av befolkningen" skall omfattas
av folkbokföringssekretessen ulan alt regeringen föreskriver särskill om det.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som har uttalat sig om en utvidgning av
folkbokföringssekretessen är justitiekanslern (JK), hovrätten för Västra
Sverige, kammarrätten i Sundsvall, Malmö tingsrätt, datainspektionen,
riksförsäkringsverket, riksskatteverket, länsskatlemyndigheterna i Stockholms,
Jönköpings och Örebro län, tekniska högskolan i Stockholm, centrala
studiestödsnämnden, centralnämnden för fastighetsdala, statskontoret, statisfiska
centralbyrån, statens person- och adressregisternämnd, Malmö kommun, DAFA Dala
AB samt riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige.

De
flesta av dessa remissinstanser är positiva till förslaget. Hovrätten för
Västra Sverige och kammarrätten i Sundsvall anser dock att ett genomförande av
förslaget bör övervägas ytterligare. Statistiska centralbyrån anser sig ha
svårt alt överblicka alla konsekvenser som den föreslagna utvidgningen för med
sig. Malmö tingsrätt ställer sig tveksam till om en så omfattande utökning av
sekretessen verkligen kan leda till ett effektivt skydd mot förföljelse.

Skälen
för mitt förslag: I 7 och 9 kap. sekretesslagen finns beslämmelser om sekretess
för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. I detta uttryck inbegrips
bl. a en persons adress (prop. 1979/80:2 Del A s. 84). Det stora flertalet av
dessa sekretessbestämmelser är försedda med s. k. skaderekvisit. Som
förutsättning för att sekretess skall gälla för en uppgift ställs då ett krav
på all elt utlämnande av uppgifter kan leda lill en viss angiven risk för men
för den enskilde. Del är mera sällan som en uppgift om en persons adress är så
känslig all den inte får lämnas ut.

Det
fmns emellertid en bestämmelse som direkt tar sikte på all skydda också denna lyp
av uppgifter, nämligen 7 kap. 15 § sekretesslagen. Där föreskrivs om sekretess
för uppgifter inom folkbokföringen m.m. Enligt denna bestämmelse gäller
sekretess i verksamhet, som avser folkbokföringen eller annan liknande
registrering av befolkningen, för uppgifter om enskildas personliga
förhållanden. En förutsättning för att sekretessen skall gälla är att det av särskdd
anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närslående lider men, om
uppgiften röjs. Delta skaderekvisit innebär att sekretesskydd ges såväl ät
uppgifter av särskill ömtålig art som

ti
Riksdagen 1987/88. I saml. Nr41

åt normalt harmlösa
uppgifter vilka på grund av speciella omständigheter Pröp. 1987/88:41 är skydd.svärda.

I
regel gäller således inle nägon sekretess enligl denna paragraf för uppgifter
om t.ex. namn eller adress. Det måste föreligga någon särskild anledning för atl
sådana uppgifter skall få hemlighållas. Som exempel på situafioner då
adressuppgifter inte bör lämnas ut anges i förarbetena till sekretesslagen fall
då personförföljelse kan befaras (prop. 1979/80:2 Del A s. 211). En särskild
anledning bedöms följaktligen i praxis föreligga om en kvinna begär atl hennes
kyrkobokföringsadress inle skall lämnas ut t.ex. till hennes tidigare make,
eftersom hon fruktar att han skall utsätta henne för trakasserier. Ofta krävs
del dock i sådana fall atl det finns någon form av intyg från t. ex.
polismyndighet eller socialnämnd atl hon är i behov av att ha
"hemlig" adress.

Bestämmelserna
om folkbokföringssekretess gäller i första hand inom den egentliga
folkbokföringen, dvs. för uppgifter i register som förs för kyrkobokföring och
mantalsskrivning. Paragrafen är tillämplig också i fråga om andra
befolkningsregister som baserar sig på uppgifter från folkbokföringsmyndigheterna,
som t. ex. det centrala statliga person- och adressregistret (SPAR).

Även
om ett befolkningsregister inte omfattar hela landet utan bara befolkningen i
ett visst område, t. ex, i etl län eller en kommun, är bestämmelserna i 7 kap.
15 § sekretesslagen tillämpliga.

Folkbokföringssekreiessen
omfattar däremot inte uppgifter orn enskilda i stafiiga och kommunala register som
omfattar etl begränsat urval av befolkningen. För en del av dessa register
gäller dock sekretess enligt , andra bestämmelser i sekretesslagen. Som exempel
pä sådana register, som omfattar en rejafivt stor andel av befolkningen, kan
nämnas följande. Statistiska centralbyråns register omfattas t.ex. av statisliksekretessen
enligt 9 kap. 4 § och riksskatteverkets centrala skalleregister av skatlesekretessen
enligl 9 kap. I §. För riksförsäkringsverkets register kan gälla sekretessen i
socialförsäkringsärenden (7 kap. 7 §), om folkbokföringssekretessen inte är
fillämplig. Kommunernas bosladsbidragsregisler omfattas av den sekretess som är
föreskriven i 7 kap. 25 §. Vidare tillämpar centrala studiestödsnämnden 9 kap.
5 § andra stycket på sitt register för administration av studiemedel.
Slutligen kan här nämnas att uppgifter i del stafiiga lönesystemet (SLÖR) och
det personaladministrafiva systemet (Pl) kan vara sekrelessbelagda enligt 7
kap. 11 §.

Det
finns andra register där uppgifter för närvarande saknar sekretess trots att de
omfattar en ganska stor del av befolkningen. Exempel på sådana register är
trafiksäkerhetsverkets centrala körkorts- och bilregister och
rikspolisstyrelsens centrala passregister. Beträffande bil- och körkortsregistren
finns emellerfid den möjligheten att registrera annan adress än
kyrkobokföringsadressen om särskilda skäl föreligger. Härigenom kan ett visst
skydd uppnås i prakfiken.

Som
beslämmelserna om folkbokföringssekretessen är utformade skall

de tillämpande myndigheterna normalt kunna utgä från att uppgifter i de

aktuella registren inte är sekrelessbelagda. För alt säkerställa att en sär

skild sekretessprövning verkligen sker i de fall del behövs har man för 10

vissa
register en speciell form av varningssignal. Av riksskatteverkets Prop.
1987/88:41 allmänna råd för handläggning av särskild sekretessprövning i
folkbokföringen framgår att länsskatlemyndigheterna rekommenderas föra in en
markering om särskild sekretessprövning i de fall där man bedömer att uppgifter
om en person kan bli föremål för sekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen.
Begäran att så skall ske kan komma antingen från den registrerade själv eller
från någon myndighet. En sådan markering innebär atl uppgifter om personen inte
lämnas utan att en särskild prövning har gjorts. De register, där folkbokföringssekreiessen
är fillämplig, aviseras sedan om att en spärrmarkering har gjorts.

Enligt
uppgift från riksskalteverkel var det år 1986 ca 1 600 personer som med stöd av
folkbokföringssekretessen skyddades genom en särskild spärrmarkering. Del är
således förhållandevis få fall där man har bedömt omständigheterna vara så allvariiga
atl 7 kap. 15 §.sekretesslagen skulle kunna vara tillämplig. Ofta har beslutet
föregåtts av polisutredning eller ingripande från någon socialnämnd.

Tanken
bakom den nuvarande regleringen där uppgifter om en persons adress e. d. kan
hällas hemlig i vissa register men inte i andra torde vara att elt sådanl
sekretesskydd bör ges bara i undantagsfall och då i fråga om de register där
det i praktiken ligger närmast till hands all försöka få reda på en sådan
uppgift. Ju större del av befolkningen i hela landet eller en del av detla
registreringen avser, desto mera närliggande är det givetvis att söka uppgiften
där.

Mot
denna bakgrund är det naturiigt att sekretessen i första hand gäller för
uppgifter i de register som avser hela befolkningen och inle för innehållet i
mindre omfattande förteckningar. Del är också så att det i ett öppel ■
samhälle som vårt är svårt, för atl inle säga omöjligt, all i varie sammanhang
ge sekretesskydd åt t. ex. en adress.

Å
andra sidan finns det ett antal register som förs av myndigheter och som
innehåller uppgifter om så stora grupper av befolkningen atl det ter sig inkonsekvent
atl uppgifter i dessa register inle omfattas av samma sekretess som uppgifter
i befolkningsregi siren. Del torde vara nästan lika näraliggande all forska
efter en adress i t. ex. pass- och körkorlsregistren som i folkbokföringsregistren
eller SPAR.

Skillnaden
i sekretesshänseende mellan dessa register framstår som en brist i regleringen.
Så t.ex. har i skilda sammanhang uppmärksammats behovet av skydd för kvinnor
som förföljs och hotas av sina tidigare makar eller sambor. Samhällets stöd till
denna grupp bör givetvis i första hand ta .' sig andra uttryck än att utvidga
möjligheten alt sekretessbelägga pei;spn-uppgifter, och en utvidgad sekretess
på området kan aldrig erbjuda något heltäckande skydd. Men varje rimlig möjlighel
att förbättra skyddet måsle naturiigtvis tas tillvara.

Antalet personer som på gmnd
av förföljelse e. d. kan ha anledning att

hemlighålla sin adress är myckel begränsat i förhållande till alla dem som

registreras i de nu åsyftade registren. Möjligheten till insyn i registren

skulle därför begränsas endasl marginellt och del viktiga intresset av

offentlighet knappast trädas för när, om nu avsedda uppgifter sekretessbe

läggs. Starka skäl talar enligl min mening för en viss utvidgning av sekre- .11

tessen i det här behandlade hänseendet.

Visseriigen
finns den möjlighet som irafiksäkerhetsverket utnyttjar, Prop. 1987/88:41 nämligen
atl registrera en annan adress än kyrkobokföringsadressen. Det kan dock vara
svårt alt tillämpa en sådan ordning i praktiken. Det krävs alt den som vill ha
hemlig adress själv uppmärksammar myndigheten på sitt behov av skydd.
Registermyndigheten, som oftast själv har etl behov av alt kunna nå den som är
registrerad, måste hela tiden bevaka den rikliga adressen. Etl informellt
samarbete behöver därför bedrivas mellan länsskatlemyndigheten, som aviserar
uppgifter i registren, och verket. Förfarandet med atl uppge en alternativ
adress är följaktligen en krånglig melod. Sekretessfrågan bör därför om möjligt
lösas på etl bättre säll.

Jag
delar därför DOK:s och de flesta remissinstansernas uppfattning att de
nuvarande sekretessbestämmelsernas tillämpningsområde är för begränsat. Jag
tolkar den tveksamhet som kommer till uttryck i vissa yttranden som ett tecken
på att del inle uppfattas som helt klart vilken räckvidd komrhitténs förslag
har. Jag återkommer strax till den frågan. Möjligheterna att sekretessbelägga
uppgifter i register om var en enskild person finns bör alltså enligt min mening
utvidgas.

En
grundtanke bakom offentlighets- och sekretessregleringen är att sekretess inle
skall gälla för uppgifter, om del inle verkligen behövs. Krav på nya
sekretessregler, särskilt inom verksamheler där sekretess inte tidigare har
gällt, bör prövas med stor restriktivitet. I prop. 1975/76:160 om nya
grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet uttalade
föredragande statsrådet (s. 73) belräffande offentlighetsprincipen alt det särskill
bör mana lill försiktighet att intresset av hemlighållande i visst fall är lätt
gripbart, medan vådorna av en begränsning av den fria insynen i myndighelens
materiel kommer i dagen först vid en bedömning på längre sikt och som en samlad
följd av ett flertal sekretessbestämmelser.

Enligt
DOK kan man inte hävda all offentlighelsintresset väger tyngre när del gäller
normala folkbokföringsuppgifter i de personregister som för närvarande inte omfallas
av folkbokföringssekretessen än i dem som gör del. För min del ärjag emellertid
inle övertygad om atl del finns tillräckliga skälför all begränsa
offentlighetsprincipen och sekretessbelägga uppgifter om enskildas personliga
förhållanden i samtliga personregister som förs av myndigheter, såväl statliga
som kommunala.

Dessutom
anscrjag del - som antytts - någol osäkert hur långt DOK velat gå med sitt
förslag som i den lagändring kommittén har förordat har formulerats så att
sekretess skall gälla i verksamhel som avser registrering "av
befolkningen". Kommitténs överväganden förefaller närmast la sikte på den
typ av relativt omfattande myndighelsregister som jag har varil inne på
tidigare. Förslaget kan emellertid också uppfattas så att det avser alla myndighetsregister.

Konsekvenserna
av en så långtgående utvidgning av sekretessen som

skulle följa av sislnämnda lolkningsallernaliv går dock knappast alt över

blicka. Jag är också tveksam till hur effektivt skyddet skulle bli i praktiken. -

Det skulle vara svårt atl få ell i praktiken fungerande system i vilket olika

myndigheter aviserar varandra om spärrmarkeringar. Vidare måste man

nog räkna med att den som sekretessen skall skydda inte känner till alla de

myndighetsregisler där vederbörande är registrerad och att han eller hon 12

därför får
svårt att själv uppmärksamma dessa myndigheter på sill behov Prop.
1987/88:41 av sekretesskydd.

Till de nämnda praktiska svårigheterna kommer att man har
anledning tveka om värdet av en sådan utvidgning av sekretessen även för det
fall att en lagstiftning efter dessa linjer skulle kunna fungera i praktiken.
Försöker någon verkligen systematiskt alt få en upplysning om en adress, lyckas
denne sannolikt förr eller senare på ett eller annal sätt, även om han inle kan
få fram uppgifterna genom någol myndighetsregister.

Enligl min mening bör man rikta in sig på de register som
innehåller ett förhållandevis slort urval av befolkningen, något som också får
uppfattas som DOK:s huvudtanke. Det är framför allt för dessa register det
finns elt praktiskt behov av en utvidgad sekretess samtidigt som det går alt
överblicka effekterna av en regeländring. Jag förordar därför atl en
utvidgning av sekretessen sker beträffande sådana register men inle i fråga om
alla myndighelsregister.

Den sekretess som nu gäller enligl 7 kap. 15 §
sekretesslagen förutsätter att det av särskild anledning kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. DOK har
föreslagit atl samma rekvisit skall gälla för den utvidgade sekretess som kommitlén
har förordat. Med hänsyn till atl del behov av utvidgad sekretess som gör sig
gällande framför allt hänför sig till fall då personförföljelse kan befaras
kunde del som elt alternativ övervägas atl i stället utforma rekvisitet på
samma sätt som i 9 kap. 8 § tredje stycket andra meningen sekretesslagen. Där
föreskrivs del alt sekretess gäller hos postverket för uppgift om enskilds
adress om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. En sådan lösning skulle
dock le sig mindre följdriktig med hänsyn till den ordning som redan har valts
för folkbokföringssekretessens del. Jag godtar därför DOK:s förslag i denna
del.

Enligl min mening är det vidare en fördel om det klart framgår
vilka myndighelsregister som skall omfattas av den nya sekretessen, så att
denna fråga inte skall behöva bli föremål för osäkerhet och lolkningsspörs-mål
i praxis. Del är dock svårt att finna någol lämpligt sätt att direkt i
lagtexten ange vilka register som avses. Alla register som innehåller personuppgifter
om landets invånare och som inle omfattar hela befolkningen avser ju ell urval
av denna. All tillräckligt tydligt ange hur pass stort urvalet skall vara låter
sig knappast göra. Härtill kommer åll registrens andel av totalbefolkningen kan
komma att ändras och nya viktiga register kan tillkomma.

Jag anser det därför lämpligt att man utnyttjar en teknik
som har använts i andra bestämmelser i sekretesslagen (t.ex. 8 kap. 6 § och 9
kap. 4 §), nämligen all regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som
närmare anger tillämpningsområdet för sekretessbestämmelsen (jfr 2 kap. 2 §
andra stycket TF). Som förutsättning för alt regeringen skall få meddela sådana
föreskrifter bör gälla atl registren innehåller uppgifter om en betydande del
av befolkningen.

För att den föreslagna sekretessbestämmelsen i 7 kap. 15 §
skall kunna

tillämpas för uppgifter i ell myndighelsregister bör alltså krävas all rege- 13

ringen
meddelar föreskrifter om att sekretess skall gälla i just detta register. Jag
avser all återkomma med förslag om ändring i sekrelessförordning-en (1980:657;
omtryckt 1985:950, ändrad senast 1987:867) med anledning av det föreslagna
bemyndigandet i denna paragraf.

Jag vill emellertid redan
nu redovisa vilka register jag för närvarande har i åtanke. Sådana register som
bör omfattas av sekretessbestämmelsen är enligt min mening för det första de av
DOK och mig nämnda körkorts-, bil-och passregislren. Andra myndighetsregisler
som jag anser bör kunna sekrelessbeläggas i denna begränsade utsträckning är fastighelsdalasyste-mel
hos centralnämnden för fastighetsdala, som är mycket omfattande, men också faslighetsregistren
hos kommunerna eftersom det ligger mycket nära till hands alt söka efter en
adress i just dessa register. Räddningsverkets register över civilförsvarsplikliga
och värnpliktsverkets register över försvarsmaktens personal är också sådana atl
de bör ingå bland de register i vilka vissa adressuppgifter m. m. bör skyddas
av sekretess. Även socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal
tillhör denna kategori liksom statens löne- och pensionsverks
pensionsregister.

Jag
vill framhålla atl det inte är fråga om att hemlighålla dessa register annat än
i den ringa omfattning som det här är fråga om. Det är bara adresser m. m. för
personer som riskerar personförföljelse och andra uppgifter som är av del
slaget atl det finns särskild anledning atl hålla dem hemliga som omfattas av
den nya sekretessen. .

Avslutningsvis
vill jag påpeka vikten av att de rutiner sorn finns som stöd för
folkbokföringssekretessen med spärrmarkering kontinuerligt ses över och även
anpassas till en utvidgad sekretess. För att skyddet skall fungera väl i
praktiken krävs också etl gott samarbete mellan de myndigheter som är berörda.

Prop. 1987/88:41

3 Sekretessen för uppgifter från utländska myndigheter och
organ

Mitt
förslag: Absolut sekretess skaill gälla i beskattnings- och indriv-ningsverksamhelen
för sådana uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden sorn
har lämnats från utlandet till Sverige med stöd av ett avlal med främmande
stat, vilkel har godkänts av riksdagen.

De bestämmelser
som finns i 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen om begränsningar i sekretessen mellan
olika myndigheter i Sverige får inte tillämpas i den mån det skulle strida mot
avtalet.

Promemorians
förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De remissinstamser
som har uttalat sig i denna del är JK, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten
i Jönköping, styrelsen för inlernationell utveckling (SIDA), kommerskollegium,
försvarets materielverk, riksförsäkringsverket, televerket, generaltullslyrelsen,
bankinspek-

14

fionen, försäkringsinspekfionen,
riksskatteverket, kemikalieinspektionen, Prop. 1987/88:41 statens slrålskyddsinstitut,
statens kärnkraftinspekfion, justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom
(JO), Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Induslrikontor, Skånes
handelskammare, Allmänhetens pressombudsman, Sveriges Radio AB och Pressens Samarbetsnämnd..

De
flesta remissinstanser har inle haft någon erinran mot förslaget.

De
remissinstanser som representerar näringslivel och massmedierna avstyrker dock
förslaget eller är tveksamma fill detta på den grund att de anser att en
uppgifts sekretessbehandling bör vara beroende av dess art och inte av dess
geografiska ursprung. Det är enligt deras mening principiellt betänkligt att
uppgifter som kommer från utlandet får ett bättre skydd än uppgifter som
härstammar från Sverige.

Skälen
för mitt förslag: I många av de avtal som Sverige ingår med andra stater på
olika områden fmns klausuler om utbyte av uppgifter mellan länderna. Ofta finns
det i dessa avtal också bestämmelser om hur ett land skall behandla den informafion
som erhålls enligt avtalet. Det kan gälla regler om sekretess, om de ändamål
för vilka uppgifter får utnyttjas m. m.

Särskilt
på senare tid har del i samband med utformningen av nya avtal (t.ex. del s.k. multihandräckningsavtalet
inom Europarådet) satts i fråga om Sverige med hänsyn lill sin nationella lagsfiftning
på sekretessområdet alltid kan ge det sekretesskydd e.d. som i andra stater ses
som en fömtsättning för ett uppgiftslämnande. Detta gäller bl.a. uppgifter som
med slöd av dubbelbeskattningsavtal skall lämnas till svenska myndigheter från utlandet
och som ofta har ett bättre sekretesskydd där än i Sverige. Med anledning härav
har frågan om en eventuell ändring i sekretesslagen aktualiserats.

Det
internationella samarbetet är mycket viktigt och enligt min mening bör man
därför sträva efter atl försöka underlälla ett uppgiftsutbyte med ulländska
stater genom etl ökat svenskt sekretesskydd. Den svenska sekretesslagen bör
inte i onödan försvåra för Sverige atl erhålla sekretessbelagd information
från utlandet.

De
svenska gmndlagsreglerna om allmänna handlingars offentlighet ger de ramar inom
vilka del är möjligl att tillgodose önskemål i utlandet om sekretess för
uppgifter som lämnas hit enligt internationella avtal. En första förutsättning
för ett ökat sekretesskydd är att det är fräga om en begränsning av
offentlighetsprincipen som fillgodoser något av de intressen som anges i 2
kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen (TF, omtryckt 1982:941), de s.
k. sekrelessgmnderna.

Så t.ex. får enligt 2 kap.
2 § första stycket 1 TF rätten att ta del av

allmänna handlingar begränsas, om det är påkallat med hänsyn till rikets

förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, och en häremot

svarande bestämmelse finns i 2 kap. 1 § sekretesslagen. I vissa fall torde

denna sekretessgrund vara tillämplig i fall när Sverige har ingått etl avtal

med en annan stat och avtalet innebär att Sverige åtar sig att inte sprida

uppgifter som erhålls med stöd av avtalet. Det kan ju otvivelaktigt sägas

störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser, om vi inte följer ett internatio

nellt avtal. Enligt min mening kan man dock inte generellt göra gällande att

varie uppgiftslämnande i strid med ett intemalionellt avtal uppfyller vare 15

sig TF:s krav eller de s.k.
skaderekvisit som gäller enligt 2 kap. 1 § Prop. 1987/88:41
sekretesslagen, vilket någon remissinstans hävdar.

Även
om sekretessgrunden "myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller
annan tillsyn" (2 kap. 2 § första stycket 2 TF, jfr 4 kap. sekretesslagen)
ibland kan vara aktuell ger inte heller den tillräckliga möjligheter till
sekretess i här avsedda fall.

Ett
större tillämpningsområde i de här aktuella fallen bör då den sekretessgrunden
ha som tillåter sekretessbéläggning av hänsyn lill skyddet för enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden. Den enskilde kan här vara en svensk
medborgare eller juridisk person lika väl som en utländsk sådan. För skyddet av
den enskilde kan del knappast ha betydelse från vilket land en uppgift härrör.
Bland de sekretessbestämmelser i sekretesslagen som skyddar enskilda förekornmer
det s. k. absolut sekretess, dvs. någon risk för skada behöver inle föreligga
för att en uppgift skall vara hemlig. Sekretess som är absolut är särskill
ägnad att tillgodose ett önskemål atl den svenska lagstiftningen skall vara
lika sträng som en utländsk reglering. Det bör därför i viss utsträckning vara
möjligt att ge ett sådant sekretesskydd som den utländska staten vill ha för
att lämna känsliga uppgifter fill Sverige, om det kan bedömas påkallat av
hänsyn till skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.

Även
en annan begränsning i Sveriges möjligheter all binda sig för ett långtgående
sekretesskydd för information som erhålls från utlandet följer emellertid av 2
kap. 2 § andrastycket TF. Enligt den bestämmelsen skall en begränsning av
rätten alt ta del av allmän handling anges noga i sekretesslagen eller i en
(svensk) lag till vilken sekretesslagen hänvisar. Tanken bakom denna ordning är
- förutom att riksdagen skall bestämma om begränsningarna i
handlingsoffentligheten - alt man skall kunna utläsa av sekretesslagen i vilka
fall en allmän handling är hemlig.

I
avtal som är under utarbetande finns del klausuler som säger atl sekretesslagstiftningen
i del land varifrån uppgifter lämnas skall tillämpas i stället för
bestämmelserna i mottagarlandet, om ursprungslandels lagstiftning ger ett
bättre sekretesskydd. Skall Sverige kunna åta sig en avtals-förpliktelse av
detta slag, måste vår interna lagstiftning vara utformad så alt en tillräckligt
sträng sekretess föreskrivs i sekretesslagen eller någon annan svensk lag
vartill den lagen hänvisar. Att hänvisa till ufiändsk lag är inte möjligt. Inte
heller går det att enbart utanför sekretesslagen införliva en sekretessklausul
i l.ex. etl dubbelbeskattningsavtal med svensk räll, om man vill uppnå en
begränsning av handlingsoffenfiigheten.

Normall
gäller enligt beslämmelserna i sekretesslagen att det för att sekretess skall
gälla förutsätts en viss risk för skada, om uppgifter lämnas ut. Det är högst
antagligt all denna konstruktion gör att sekretesskyddet i Sverige i många fall
är svagare än i andra stater som vi kan tänkas vilja ingå avtal med.

På
del område där den här behandlade typen av avtal är särskilt vanlig,

nämligen skatteområdet, är dock dei: här behandlade problemet mindre än

på andra områden. Det finns dessutom här redan en paragraf i sekretessla

gen som direkl lar sikte på de aktuella situationerna och som saknar

motsvarighet i lagen i övrigt. Det är 9 kap. 3 § sekretesslagen som innehål- 16

ler bestämmelser om
sekretess i ärenden om handräckning eller bistånd Prop. 1987/88:41

som svensk myndighet
lämnar en utländsk myndighel, om Sverige har

slutit avtal härom med den
främmande staten. Bestämmelserna i 9 kap. 3 §

hänvisar fill 9 kap. 1
och 2 §§, där sekretessen med två undantag är

absolut. De två undantagen
avser uppgifter hos tullverket och i skatlepro-

cessen hos domstolar, där
ett omvänt resp. rakt skaderekvisit gäller.

Sekretesskyddet
enligl 9 kap. 3 § avser ärenden där Sverige biträder en annan stal med att dit
lämna information som eventuellt har anskaffats särskilt för delta ändamål. Är
det fråga om uppgifter som Sverige har fått från en annan stat för att användas
för beskattningsändamål här i landet är däremot 9 kap. I och 2 §§ fillämpliga,
alltså den vanliga skattesekretessen.

På
motsvarande sätt gäller att uppgifter som en svensk myndighet har fått från
utlandet och som skall användas i den myndighetens verksamhet faller under
samma sekretessbestämmelser som informafion som har svenskt ursprung.

Det
som jag hittills har sagt lar sikte i första hand på sekretessen genlemot
enskilda. Sekretess enligl sekretesslagen innebär emellertid också en
begränsning i myndigheternas möjligheter att lämna ut uppgifter till andra
myndigheter (1 kap. 3 § sekretesslagen). I princip är det nämligen så att
sekretess gäller mellan myndigheter i samma utsträckning som i förhållandet
till enskilda. När det gäller förhållandel myndigheter emellan innehåller dock
sekretesslagen vissa särskilda undantag som gör det möjligl för en myndighel atl
lämna ul uppgifter till en annan myndighet, trots atl uppgifterna omfattas av
sekretess.

Fömtom
de möjligheter som kan följa av att tillämpningen av etl skaderekvisit i en
sekretessbestämmelse kan utfalla olika beroende på om en uppgift skall lämnas till
en myndighel eller en enskild, innehåller framför allt 14 kap. sekretesslagen
vissa beslämmelser som möjliggör ett friare uppgiftslämnande i relationen
myndigheter emellan än i förhållande lill en enskild. Bl.a. förhåller det sig
så alt en skyldighet för en myndighet att lämna information till en annan
myndighet har företräde framför sekretessen, om skyldigheten föreskrivs i en
lag eller förordning (14 kap. 1 §). Vidare ulgör sekretess i de flesta fall
inte hinder mot att sådana uppgifter lämnas som angår misstanke om brott, som
inte är av lindrig beskaffenhet (14 kap. 2 § fjärde stycket). I 14 kap. 3 §
finns del en s.k. generalklausul som innebär alt det ofta är tillåtet all lämna
ul en normalt sekretessbelagd uppgift till en annan rriyndighet efter en inlresseavvägning.

De beslämmelser i 14 kap.
sekretesslagen som jag nu har nämnt rör

uppgiflsulbytel mellan svenska myndigheter. I 1 kap. 3 § tredje stycket

sekretesslagen finns en föreskrift som reglerar uppgiftslämnandet lill ul

ländska myndigheter. Uppgifter som omfattas av sekretess får enligl denna

föreskrift inte röjas för en utländsk myndighet annat än om utlämnandet

sker i enlighet med en särskild föreskrift i en lag eller förordning eller om

uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas till en svensk myndighel och

det står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften

lämnas till den utländska myndigheten. Denna bestämmelse ger utrymme

för del uppgiftslämnande från Sverige som kan vara föreskrivet i ett avtal

med en annan stat. Den kan också vara tillämplig på uppgifter som Sverige 17

n Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 41

har fått enligt etl sådanl
avtal, när det är fråga om vidarespridning lill tredje Prop. 1987/88:41 land
av uppgifterna.

Sekretessen
mellan myndigheter regleras inte i TF:s kapitel om allmänna handlingars
offentlighet. I princip skulle del därför räcka alt ett avtal med ett annat
land som innehåller regler som begränsar uppgiftslämnandet mellan svenska myndigheter
införlivas med svensk rätt utan att delta kommer till uttryck i sekretesslagen.
Sekretesslagen (1 kap. 3 §) är dock så utformad att det även i delta fall skall
finnas en koppling mellan lagen och ■ föreskrifter på annat håll som
reglerar uppgiftslämnandel mellan myndigheter. Bestämmelserna i 14 kap. 1-3 §§
sekretesslagen om begränsningar kan utgöra en sådan koppling. Om man tar
exemplet med sådana klausuler i dubbelbeskattningsavtal som reglerar
vidarespridning av uppgifter inom mottagarlandet och som har införlivats genom
svenska föreskrifter, så kan dessa föreskrifter ofta anses innebära att
generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen inte blir
tillämplig (se paragrafens andra stycke). De kan vidare tolkas som
inskränkningar i en annars gällande uppgiflsskyldighel enligt någon lag eller
förordning, vilkel gör att 14 kap. I § sekretesslagen inte kan åberopas som
stöd för uppgiftslämnande. Likaså bör i ett sådanl fall bestämmelsen i I kap.
3 § tredje stycket sekretesslagen som tillåter uppgiftslämnande lill utländska
myndigheter sältas ur spel.

Det
är dock mera tveksamt hur sådana föreskrifter förhåller sig fill

14
kap. 2 § sekretesslagen, som
gör det möjligl att lämna sekrelessbelagda uppgifter, t. ex. angående misstanke
om allvarligare brott. Sannolikt får regleringen anses innebära att en svensk
myndighet inte på egel initiativ kan lämna ut uppgifter med stöd av 14 kap. 2 §,
om utlämnandet skulle strida mot en föreskrift som t. ex. inkorporerar ett
åtagande i etl internationellt avtal all inte utnyttja uppgifter annat än på
vissa angivna sätt. För det fall en annan svensk myndighel begär att få
uppgifterna kan däremot

15
kap. 5 § sekretesslagen lolkas
så all uppgifterna skaU lämnas ut utan hinder av den föreskrift som har
meddelats i enUghel med avtalet (jfr prop. 1983/84:142 s. 27).

Sammantaget
innebär det nu anförda atl man för atl uppnå en tillräckligt sträng sekretess
för uppgifter som härrör från utlandet kan vara hänvisad lill att dels
föreskriva om sekretess utan skaderekvisit, dels i klarhetens intresse göra
undantag från tillämpligheten av i varie fall 14 kap. 2 §, om och i den
utsträckning det skulle strida mol elt internationellt avtal som Sverige är
bundet av och som inte tillåter sådant uppgiftslämnande som avses i den
paragrafen. För att del inle skall leda till några missförstånd bör i
tydlighetens intresse även 14 kap. 1 och 3 §§ tas med i en sådan undantagsregel.

Behovet
av alt få ta del av sekretesskyddade uppgifter från utlandet är i

vissa fall mycket slort. Del fmns emellertid, som också anförs av några

remissinstanser, principiella och, praktiska betänkligheter mot att särbe

handla uppgifter som kommer från utlandet så att de skyddas bättre än

motsvarande inhemska uppgifter.. Konkurrensförhållandena mellan ut

ländska och svenska företag skulle t. ex. kunna snedvridas om sekretessen

skärptes så att uppgifter om utländska företag fick etl bättre skydd än

motsvarande uppgifter öm svenska företag. .18

Ytterligare
en svårighet som är förenad med ett utökat sekretesskydd är. Prop. 1987/88:41 atl
ange vilka verksamhetsområden en sekretess av det här diskuterade slaget skulle
avse. Alt införa en sekretess som skulle gälla generellt utan någon sådan
begränsning av tillämpningsområdet skulle enligl min mening föra för långt. Ett
centralt område är givetvis skatteområdet men där är problemen mindre än på,
andra områden, eftersom redan sekretessen för "svenska" uppgifter
normall är absolut.

_ Mot bakgmnd av vad jag
anfört anscrjag att det knappast är lämpligt atl

införa
etl starkare sekretesskydd i alla de här aktuella situationerna. Jag

har försökt utreda på vilka områden del kan anses möjligt och lämpligt att

införa en absolut sekretess i här avsedda fall för vissa myndigheter. En

remissinstans anser t. ex. att ett förstärkt skydd behövs inom upphand- '

lingsverksamhet
och informationsutbyte och att skyddet skall gälla också svenska anbudsgivare.
Enligt min mening finns det emellertid inte tillräckligt underlag för att nu
ta ställning till ett eventuellt utökat sekretesskydd på dessa områden. En
förlängd sekretesstid hos vissa myndigheter för villkor i slutna avtal, vilket
förstärker sekretessen inom upphandlingsom-rådet, föreslås dock redan nu i
avsnitt 4.

Remissinslanserna
i övrigt har inte kunnat visa på någol större behov av . starkare sekretesskydd
för ulländska uppgifter inom sina respektive verksamhetsområden. Jag anser
därför att det för närvarande finns tillräckliga skäl för en reglering av här
diskuterat slag bara på skatteområdet. Behovet av uppgifter från ufiandet är på
della område så starkt att de svenska sekretessbestämmelserna bör ges en sådan
utformning att de inte hindrar inhämtande av sådana uppgifter.

Jag
föreslår därför att sekretessen för uppgifter från utlandet görs absolut också
i de fall där del för närvarande gäller skaderekvisit på skatteområdet. I
första hand åsyftas då sekretessen hos tullverket och skattedomstolarna (9 kap.
1 § sekretesslagen). Också indrivningsverksarnheten (9 kap. 19 §) bör i detla
sammanhang behandlas på samma sätt som beskattningsverksamheten. Vidare bör,
som en remissinstans föreslår, denna bestämmelse om absolut sekretess för ulländska
uppgifter gälla ocksä i den verksamhet som avses i 9 kap. 2 § dvs. för vissa
särskilda typer av skatteärenden.

Mitt
förslag är atl en bestämmelse av denna innebörd las in som elt nytt andra
stycke i 9 kap. 3 § sekretesslagen. Sekretessen, som alltså bör vara absolut,
skall gälla i beskattnings- och indrivningsverksamhelen för uppgifter om
enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. En förutsättning för
sekretess bör emellertid vara att del skall vara fråga om elt internationellt
avtal som riksdagen har godkänt, eftersom det annars ofta . skulle ligga i
regeringens hand att åstadkomma ett sekretesskydd (jfr 10 kap. 1 §
regeringsformen). Vidare måste givetvis förutsättas att det är fråga om
uppgifter som har erhållits med tillämpning av avtalet och att detla innehåller
en klausul om att uppgifterna inle får lämnas vidare i det aktuella fallet. Beslämmelserna
i 14 kap. 1-3 §§ bör, i enlighet med vad jag lidigarehar sagt, inte få
tillämpas i den mån det skulle strida mol avtalet.

Enligl
ett par remissinstanser kan det ibland finnas ett mycket stort 19

behov
av all, trots atl uttryckligt stöd saknas i godkänt avtal, överlämna ■ Prop.
1987/88:41 uppgifter till en annan myndighel och alt ett undanlag från tillämpligheten
av 14 kap. 1-3 §§ därför inte bör göras kategoriskt. Jag anser alt man i sådana
situationer - om avtalet medger del — får vända sig till den ulländska
myndigheten och försöka få tillstånd lill alt uppgifter lämnas vidare till en
annan svensk myndighel och på så sätl undanröja det sekretesshinder som annars
skulle ha förelegat.

Några
remissinstanser finner det hell omotiverat alt tillåla sekretessge-nombrolt för
uppgifter som härstammar från Sverige men atl förbjuda sådana genombrott för
samma lyp av uppgifter om de har inhämlals från ullandel. Jag delar i och för
sig deras ståndpunkt att en uppgifts sekretessbehandling bör vara beroende av
dess art och inte av dess geografiska ursprung. För min del anscrjag dock all,
även om man kan rikta principiella betänkligheter mol detta förhållande, man
häremot får väga intresset av all genom inlernationella avtalsbestämmelser över
huvud tagel få del av sekretesskyddade uppgifter från utlanidel. Såvitt jag kan
bedöma kan några konkurrenssnedvridande eller liknande effekter av betydenhet svåriigen
göra sig gällande på skatte- och indrivningsområdet.

Däremot
kan sådana effekter uppstå om uppgifterna skulle spridas till andra
myndighetsområden. För all förhindra detta kan del finnas skäl att begränsa
tillämpningen av den nya strängare sekretessen så att den inle gäller utanför
skatte- och indrivningsområdet. Någon regel om överföring av sekretess till utanförliggande
myndighetsområden bör alltså inle finnas.

I
och för sig kan man överväga att begränsa tillämpningsområdet ytterligare för
att motverka de problem som kan uppstå inom den statliga och kommunala
förvaltningen med att härleda en uppgifts ursprung och som las upp av några
remissinstanser. Enligt dessa torde det vara omöjligt att i alla situationer
veta om man har att göra med en uppgift av svenskt eller utländskt ursprung.
För egen del harjag dock svårt atl tro alt den föreslagna bestämmelsen på
beskattnings- och indrivningsområdel i prakfiken skulle komma alt vålla några
större svårigheter. I de allra flesta fall kan man räkna med all uppgifterna
från ufiandet når en svensk myndighet genom en handling, vari det framgår .alt
uppgifterna har lämnats med slöd av ett visst avlal som innehåller beslämmelser
om sekretess. Del bör vidare kunna ingå i rutinerna hos de myndigheter som ofta
kommer i kontakt med sådana uppgifter, alt i största möjliga mån försöka "öronmär-ka"
uppgifterna, så att det inte behöver uppslå någon osäkerhet om vilka
sekretessregler som skall gälla. Jag vill därför inte förorda någon ytterligare
begränsning av tillämpningsområdet för den nya sekretessen.

Sekretessen
för uppgifter i allmänna handlingar bör upphöra efter 20 år (jfr de sisla
styckena i 9 kap. 1, 2 och 19 §§).

I
konsekvens med mitt ställningstagande att den nya sekretessen bör

gälla bara under förutsättning att avtalet i fråga har godkänts av riksdagen

förordar jag atl det också i första stycket i 9 kap. 3 § föreskrivs som

förutsättning för sekretessen atl riksdagen skall ha godkänt det inlernatio

nella avtalet om handräckning eller bistånd. En sådan uppstramning av den

sekretessbestämmelsen kan visserligen leda till att avtal som i dag inle

skulle behöva godkännas av riksdagen hädanefter måste föreläggas riksda- 20

gen
för godkännande. Delta får emellerfid anses stämma bättre överens med gmndlagsregleringen
av handlingsoffentligheten än nuvarande ordning.

Görs ingen ändring av
bestämmelserna i 16 kap. 1 § sekretesslagen om vilka lystnadsplikter som har
försteg framför meddelarfriheten med den här angivna lösningen blir meddelarfriheten
begränsad också i fråga om den nya sekretessen. Redan i dag finns nämligen 9
kap. 3 § med bland dessa tystnadsplikter. I sak innebär detta dock en
förändring bara på indrivningsområdet, eftersom uppgifter i
beskattningsverksamheten nu är undantagna från meddelarfriheten till skillnad mol
uppgifter inom exekutionsväsendet.

Jag
har i denna del samrått med chefen för finansdepartementet.

Prop. 1987/88:41

4 Den s. k. upphandlingssekretessen m. m.

Mitt förslag:
Sekretesskyddet förstärks för uppgifter i handlingar som anger villkoren i
slutna avtal genom alt maximitiden för sekretessen hos vissa myndigheter
förlängs från två till fem år.

FMV:s
framställning: Verkel har begärt att sekretesstiden i fråga om villkor i slutna
avlal generellt utsträcks till längst fem år, räknat från det att avtalet slöts.
Om synnerliga skäl föreligger skall en myndighet ha rätt att besluta att föriänga
sekretesstiden lill längst tio år.

Remissinstanserna:
Kriminalvårdsstyrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar, vägverket,
luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, domänverket, affärsverket FFV; statens
vattenfallsverk. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Sveriges
Industriförbund tillstyrker framställningen eller lämnar den utan erinran. JK,
kammarrätten i Sundsvall, justitieombudsmannen Sigvard Holstad (JO) och
Pressens Samarbetsnämnd har ingen erinran mol en föriängning av sekretessliden
lill fem år men avstyrker förslaget om den tioåriga sekretesstiden.
Kammarrätten anser atl det bör övervägas att begränsa lagändringen lill atl
avse sådana verksamhetsområden där omständigheter av det slag som FMV anfört påkallar
del. JK och JO anser att man bör begränsa ändringen till upphandlingsärenden
avseende försvarsmateriel. Riksrevisionsverket avstyrker förslaget helt.

Skälen
för mitt förslag: I sekretesslagen regleras den s. k. upphandlings-sekretessen
i flera paragrafer. Enligt 6 kap. 2 § gäller sekretess för uppgifter som
hänför sig fill ärende angående förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller
användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om del kan antas alt del
allmänna lider skada om uppgiften röjs. Utgör en upphandling en del av en
myndighets affärsverksamhet gäller sekretess enligt 6 kap. I § för uppgifter om
myndighetens affärs- eller driflförhållanden, om det kan antas alt någon som
driver likartad rörelse gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs. Om
ett ärende angår upphandling får uppgifter

21

som rör ett anbud inte
lämnas ut till dess ell avtal har träffats. Någol s. k. Prop. 1987/88:41

skaderekvisit lillämpas inle
i så fall, utan sekretessen är vad som brukar

kallas absolut.
Bestämmelserna i 8 kap. 10 § ger skydd åt enskilda, som

har trätt i
affärsförbindelse med en myndighel. Sekretessen enligt den

paragrafen avser uppgifter
om den enskildes affärs- eller driftförhållanden

och gäller endast om det
av särskild anledning kan antas alt den enskilde

lider skada om uppgiften
röjs.

Huvudregeln
är enligt alla de tre nämnda paragraferna att sekretesstiden för uppgifter i
allmänna handlingar är längst 20 år. Men i 6 kap. 2 § och 8 kap. 10 § finns en
regel om atl sekretessen för uppgifter som anger villkoren i ett slutet avlal
dock skall gälla längst lill dess två år har förflutit från det avtalet slöts.

be
nuvarande 20- och 2-årstiderna går tillbaka på motsvarande äldre regler. Redan
genom 1937 års sekretesslag bestämdes sekretesstiden för handlingar som angav
villkoren i slutna avtal lill två år från det avtalet slöts (eller i vissa fall
fullgjordes eller upphörde alt gälla) medan andra handlingar kunde hållas
hemliga i högst 20 år. År 1962 föriängdes sekretessliden för de statliga
affärsdrivande verken från två till fem år. Tvåårsgränsen fanns dock kvar för
övriga myndigheter.

I
förarbetena lill den nuvarande sekretesslagen fann föredragande statsrådet alt
reglerna om sekretessliden behövde förenklas och att det skulle räcka med en
tvåårig sekrelesstid räknat från den lidpunkt då ett avtal slöts som elt
undantag från huvudregeln om 20-årig maximitid (prop. 1979/80:2 Del A s. 149).
Riksdagen gjorde ingen erinran mot denna ståndpunkt (KU 1979/80:37).

När
man skall bedöma behovet av sekrelesstid för uppgifter i allmänna handlingar
som rör upphandling hos det allmänna bör man enligt min mening beakta att
huvudregeln är all uppgifter kan hållas hemliga i 20 år, om gällande skaderekvisit
är uppfyllt. Det är bara handlingar som anger' villkoren i slutna avtal som
omfattas äv den kortare fiden. Vidare bör man hålla i minnet att det för uppgifter
i upphandlingsavtal som har bäring på en myndighets affärsverksamhet enligt 6
kap. 1 § sekretesslagen gäller den 20-åriga sekretessliden. Påverkar t. ex.
kostnaden i ett upphandlingsärende priset på en vara eller tjänsi, som
myndigheten tillhandahåller i konkurrens med någon annan, kan således denna sekrelesstid
gälla också för avtalsvillkor.

Den
framställning som FMV har jyort har således begränsad räckvidd och avser inle
hela sekretessen i upphandlingsärenden ulan enbart vissa handlingar som
innehåller avtalsvillkor.

Som
konstaterades redan i 1937 års lagstiftningsärende är det en myckel svår
avvägning mellan offentlighets- och sekrelessintresset som måste göras belräffande
myndigheternas verksamhet i sätViband med upphandling och andra
affärsuppgörelser. Ell mycket starkt sekretessbehov står här i direkl motsats
till ett inte mindre betydande offentlighetsintresse.

Min
grundinställning är att största möjliga öppenhet liksom hitfills bör

gälla i myndigheternas handläggning av ärenden inom upphandlingsområ

det. Behovet av insyn och kontroll på de områden inom den offentliga

verksamheten där stora ekonomiska intressen står på spel är givetvis stort. 22

Jag
finner det därför angeläget att allmänheten i största möjliga mån får Prop.
1987/88:41 möjlighet att följa upphandlingarna och får insyn i myndigheternas
förvaltning av allmänna medel. Del är också av slor betydelse från
rättssäkerhetssynpunkt att anbudsgivarna kan bedöma skälen för upphandlingsbeslutet,
eftersom statliga upphandlingsbeslut inle får överklagas (24 § upphandlingsförordningen
1973:600, omtryckt 1980:850). Etl avsteg från denna princip kan vidare
underlätta uppkomsten och spridandet av rykten om maktmissbruk och gynnande av
enskilda från myndigheternas sida vid handläggning av upphandlingsärenden.
Offentlighetsprincipen är således på detta område av central betydelse. Detta
intresse av största möjliga offentlighet ligger bakom regeringens
ställningstagande i prop. 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen i
fråga om krav på utvidgad affärssekretess, nämligen atl det underlag som fanns
i det ärendet inte var fillräckligt för alt skärpa sekretessen till skydd för affärsversamheten
hos de affärsdrivande verken (a. prop. s. 112 f.). Delta ställningstagande föranledde
inte någon erinran vid riksdagsbehandlingen av propositionen (KU 1986/87:29, rskr.
226).

Även
om det finns ett belydande intresse av offentlighet i myndigheternas
upphandlingsverksamhet bör dock insynen inle få sträcka sig så långt alt det
skadar det allmänna eller enskilda företag som är parter i upphandlingsärenden.
FMV:s framställning och remissbehandlingen av denna får anses ge vid handen att
nuvarande sekretesstid på två år för uppgifter i handlingar som anger villkoren
i slutna avtal är väl kort ibland.

Offentlighet
hos handlingar i upphandlingsärenden kan leda till att del allmänna kommer i etl
dåligt läge vid senare likartade uppgörelser. Att anbudsgivarna känner till de
priser som konkurrenterna har offererat vid en föregående förhandling kan ha en
prisuppdrivande effekt och kan även sägas strida mot principerna i vår
konkurrenslagstiftning. Vidare innebär de nuvarande sekretessbestämmelserna all
utvecklingsavtal och optioner (stående anbud) i avtal blir offentliga redan
efter två år, fastän avtalen kan behöva hållas hemliga en längre tid. Ett annat
problem är att presumtiva anbudsgivare kan, för att vilja ge etl anbud eller
för att våga erbjuda det senaste och bästa de har i tekniskt hänseende, fordra
all sekretess för längre än två år skall gälla äveri efter del att ärendet har
avgjorts. Kan detta krav inle tillgodoses, avstår de från alt ge elt anbud. De
enskildas och det allmännas ekonomiska intresse sammanfaller alltså här.

De
skäl jag nu redovisat talar enligl min mening för en viss förlängning av
sekretesstiden på två år. Jag har då också beaktat all bara en remissinstans
ställer sig helt avvisande till FMV:s framställning. Å andra sidan anser jag
att remissutfallet knappast ger stöd för uppfattningen att det behövs någon
sådan förlängning hos alla myndigheter. De remissinstanser som kan sägas
företräda offentlighelsintresset menar all en föriängning bör ske bara i de
verkligt motiverade fallen. Vidare har flera av de instanser som kunde
förväntas hävda sekretessbehovel inle gjort några särskill starka uttalanden i
den riktningen.

Med hänsyn lill det sagda
gör jag den samlade bedömningen av sekre

tesstidsfrågan att en föriängning av den tvååriga sekretesstiden till fem år

är motiverad men endasl för vissa myndigheters del. En lämplig lösning 23

anscrjag vara att man i
huvudsak återställer det rättsläge som gällde enligt 1937 års sekretesslag,
dvs. att det hos de.affärsdrivande verken skall gälla en sådan femårsfid.
Vidare bör FMV, som onekligen får bedömas ha särskilda problem med den
nuvarande tvåårstiden, kunna tillämpa den längre sekretesstiden. 1 övrigt bör
ingen förlängning ske. Jag kan anmärka atl en motsvarande uppdelning på olika sekretessfider
redan förekommer i sekretesslagen (8 kap. 9 §).

Vid
denna bedömning harjag tagit hänsyn till att regeringen enligt 8 kap. 10 §
tredje stycket sekretesslagen för särskilda fall kan förordna om undantag från
sekretessen, om den finner del vara av vikt att uppgifter lämnas ut. Regeringen
kan också - om sekretess anses gälla enligt 6 kap. 1 eller 2 § - använda sig av
sin dispensmöjlighel enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen.

Beträffande tanken atl en
myndighet skall ha rätl att, om synnerliga skäl föreligger, besluta atl
förlänga sekretesstiden till tio år anser jag, i likhet med en delav remissinslanserna,
atl en längre sekrelessfid än fem år inte bör komma i fråga. Alt låta
avgörandet om sekreiesstidens längd ligga hos myndigheten överensstämmer inle
heller med kravel i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen att begränsningar i
handlingsoffentligheten skall anges noga i lag. Jag är således inle beredd alt
förorda något bemyndigande fill myndigheter all besluta om en sådan ytterligare
förlängning av sekretessliden.

Som jag nämnde
inledningsvis har FMV i en särskild framställning begärt att 8 kap. 10 §
sekretesslagen skall las upp i den s. k. katalogen i 16 kap. 1 § 3 över de
tystnadsplikter s;om har företräde framför principen om meddelarfrihet.

För min del anser jag att FMV
inte har anfört tillräckliga skäl för en avvikelse från den ståndpunkt som
intogs vid sekretesslagens tillkomst. Då avvisades nämligen förslag från FMV
att 8 kap. 10 § skulle ges ett sådant företräde framför meddelarfriheten (prop.
1979/80:2 Del A s. 366, Del B s. 539). Jag vill också nämna alt regeringen i prop.
1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen m. m. har uttalat sig mot
alt man nu gör någon ändring av gränsdragningen mellan de meddelarfrihetsbrylande
tystnadsplikterna och de andra (a. prop. s. 134 ff., jfr s. 186 f.). Med
beaktande härav anscrjag del inle finns tillräckliga skäl att nu la med 8 kap.
10 § i katalogen över de s. k. kvalificerade tystnadsplikterna.

Prop. 1987/88:41

5
Sekretess m. m. i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning

Mitt förslag: Uppgifter om
enskildas personliga förhållanden skall skyddas av sekretess i ärenden om
avskiljande av studerande från högskoleutbildning. Sekretessen skall gälla endasl
om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
betydande men om uppgiften röjs.

Personalen inom hälso- och
sjukvården och inom socialtjänsten skall vara skyldig att lämna de uppgifter om
en studerande som behövs för prövning i ärenden om avskiljande av studerande
från högskoleutbildning.

24

Skälen
för mitt förslag: Enligt en ändring i högskolelagen (1977:218) har Prop.
1987/88:41 regeringen bemyndigats alt föreskriva om avskiljande av studerande
från högskoleutbildning (prop. 1986/87:100 bil 10, UbU 15 och 18, rskr. 155 och
157, SFS 1987:201). Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli 1987, innebär all
en studerande kan hindras atl vidare genomgå utbildning inom högskolan, om det
föreligger en påtaglig risk för att han kan komma att skada annan person eller
värdefull egendom under utbildningen. De studerande för vilka frågan om sådant
avskiljande kan beslutas är de som lider av psykisk sjukdom eller psykisk
abnormitet, missbmkar alkohol eller narkotika eller har gjort sig skyldiga
till allvariig brottslighet.

En
för högskolan gemensam nämnd skall pröva frågor om avskiljande. Nämnden skall
utnyttja universitets- och högskoleämbetets kansliresurser. Dess beslut skall
kunna överklagas till kammarrätten.

Jag
har inhämtat atl chefen för utbildningsdepartementet avser att senare denna
dag föreslå regeringen alt besluta en förordning med föreskrifter om
avskiljande av studerande från högskoleutbildning i enlighet med de uttalanden
han har gjort i prop. 1986/87:100 bil. 10 (s. 198-210).

För
att högskolans avskiljandenämnd skall kunna pröva frågor om avskiljande på ett
tillfredsställande sätt måsle den se lill att ärendena blir tillräckligt
utredda. Även om nämnden själv avses kunna föranstalta om läkarintyg och höra
den studerande muntligen bör den ofta ha behov av uppgifter från främst hälso-
och sjukvården och socialtjänsten. Nämnden kan för sin prövning vidare behöva
ha tillgång till utdrag ur allmänt kriminalregister.

Det
är alltså fråga om uppgifter om den enskilde som ofta kan vara av myckel ömtålig
natur. Sekretessreglerna för hälso- och sjukvårdsområdet och
socialtjänstområdet innebär atl sekrelessbelagda uppgifter om enskilda
personer i princip kan lämnas fill någon annan myndighet bara om del föreligger
en skyldighet atl lämna uppgiften enligl lag eller förordning (14 kap. I §
sekretesslagen). Den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, som
tillåter att i och för sig sekrelessbelagda uppgifter lämnas lill en annan myndighel
efter en avvägning mellan intresset av att uppgiften lämnas ul och del intresse
som sekretessen skall skydda, är nämligen inle tillämplig på uppgifter inom
dessa områden. Detsamma gäller uppgifter i allmänt kriminalregister.

Visserligen
kan högskolans avskiljandenämnd få tillgång till sekrelessbelagda uppgifter om
den studerande från myndigheter ifall denne ger sill samtycke till
informationsutbytet. Nämnden får dock sannolikt svårt att söria för behövlig
utredning, om den helt skulle vara beroende av den studerandes samtycke. En
enskild har dessutom inte någon rätl att förfoga över sekretess till skydd för
honom när det gäller uppgifter i kriminalregister.

Det
är myckel angeläget all nämnden i ärenden om avskiljande får

tillgång till all information som är av betydelse för ärendenas prövning.

Därför förordas alt nämnden ges möjlighet all införskaffa behövlig utred

ning. Intresset av att nämnden får information från andra verksamhetsom

råden i de mycket speciella ärenden del här gäller bör anses väga över

intresset av skydd för den personliga integriteten. Frågan om avskiljande 25

uppkommer ju främst i de
fall då någon studerande bedöms utgöra fara för Prop. 1987/88:41 liv och
hälsa för personer som de kommer i kontakt méd under utbildningen.

Särskilda
föreskrifter behövs följaktligen som möjliggör det önskade

uppgiftslämnandet. Bestämmelserna bör innebära en skyldighet för hälso-

och sjukvårdens personal och personalen inom socialtjänsten att lämna '

sådana uppgifter om den studerande som nämnden kan behöva vid sin

prövning om avskiljande. På så sätt kan nämnden utan hinder av den

sekretess som annars gäller få de uppgifter den behöver. Jag föreslår att

bestämmelserna om skyldighet att lämna ut uppgifter till nämnden tas in i

lagen (1980:1 1) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.
fl. (änd

rad senast 1986:1182) och i socialtjänstlagen (1980:620; ändrad senast

1987:380).

Som
tidigare nämnts kan nämnden ibland behöva få fillgång till kriminalregisterutdrag.
Enligl 7 kap. 17 § sekretesslagen skall om utlämnande om uppgift som har
tillförts allmänna kriminalregistret gälla vad som är föreskrivet i lagen
(1963:197) om allmänl kriminalregister (ändrad senast 1983:357) och i kriminalregisterkungörelsen
(1973:58; ändrad senast 1981:1238). Där anges i vilka fall utdrag av registret
skall lämnas. Jag avser alt senare föreslå regeringen atl kriminalregisterkungörelsen
ändras så att utdrag ur kriminalregisler skall lämnas också lill högskolans avskiljandenämnd
för utredning i fråga om den som prövningen gäller i ett ärende där.

Om
nämnden i den här angivna omfattningen får tillgång till dessa många gånger
mycket känsliga uppgifter, aktualiseras förstås frågan om sekretess med hänsyn lill
skyddet för den enskildes personliga förhållanden i ärenden om,avskiljande.

Huvudregeln
är att sekretessen inte följer med en hemlig uppgift utanför det s. k. primära sekretessområdel,
om del inte finns en särskild regel om della. De uppgifter som nämnden inhämtar
kommer atl sakna sekretessskydd hos nämnden, eftersom det ini:e finns någon
regel om överföring av sekretess och inte heller någon annan bestämmelse som
omfattar uppgifter i ärenden om avskiljande av studerande från
högskoleutbildning.

Den
bestämmelse som finns i sekretesslagen om sekretess inom högsko- ■ leutbildningen
(7 kap. 9 § tredje stycket) gäller endast uppgifter som hänför sig till
psykologisk undersökning eller behandling och uppgifter om enskilds personliga
förhållanden hos psykolog, kurator eller studievägledare.

Enligt
andra stycket i nämnda paragraf gäller sekretess i ärenden om ■

fillrättaförande av en elev och om skiljande av en elev från vidare studier

inom det obligatoriska skolväsendet och gymnasieskolan. 1 förarbetena lill

sekretesslagen uttalade föredragande statsrådet atl det starka insynsinlres-

set som förelåg i fråga om disciplinära åtgärder mot offentliga funktionärer

knappast fanns i ärenden om lillrättaförande av elev, medan å andra sidan

de berörda elevernas ungdom och bristande mognad var starka skäl för etl

sekretesskydd. Han anförde vidare att det inte fanns skäl att föreslå någon

motsvarighet till den sekretess som gällde i ärenden om lillrättaförande av

en elev eller skiljande av en elev från vidare studier för utbildningsverk

samheten i övrigt, dvs. bl.a. högskoleutbildningen (prop. 1979/80:2 Del A 26

s. 197 f.).

Även
om de intressen som bär upp offentlighetsprincipen gör sig starkt gällande
också i ärenden om avskiljande, bör del enligt min mening finnas vissa
möjligheter lill sekretessbeläggning. Det rör sig ju regelmässigt om myckel
ömtåliga uppgifter, om den studerandes personliga förhåjlanden. Det skulle bl.
a. vara mycket otillfredsställande, om sekrelessbelagda uppgifter, som enligt
mitt förslag skall lämnas till nämnden från hälso- och sjukvården och
socialtjänsten, helt skulle sakna skydd i ärenden om avskiljande.

Inte
heller skulle det finnas något skydd för de uppgifter som den studerande lämnar
muntligen inför nämnden och för de uppgifter som framkommer vid sådan läkamndersökning
som nämnden själv föranstalter om, fastän dessa uppgifter kan. vara lika
känsliga som uppgifter som lämnas från hälso- och sjukvården eller
socialtjänsten.

Jag
anser dock atl del starka insynsintresset gör att huvudregeln bör vara
offentlighet och alt sekretess skall gälla endast om det kan anlas alt den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften
röjs. Genom atl skaderekvisitet utformas på detta sätt når man enligt min
mening en lämplig avvägning mellan önskemålet om sekretess och det intresse av
insyn som föreligger i dessa ärenden. Sekretessen bör alltså avgränsas till del
mest nödvändiga området. Den kommer i så fall atl omfatta uppgifter av det slag
som kan utgöra gmnd för avskiljande: uppgifter om psykisk sjukdom eller
abnormitet, missbmk av alkohol eller narkofika eller allvarlig brottslighet,
allt under fömtsättning att del skärpta skaderekvisitet kan anses uppfyllt (jfr
prop. 1986/87:3 s. 14). En uppgift om att en studerande är föremål för prövning
av avskiljandenämnden bör dock inle i sig anses medföra sådant betydande men,
om den röjs, att den skall kunna sekrelessbeläggas.

Jag
har i denna del samrått med. cheferna för social- och utbildningsdepartementen.

Prop. 1987/88:41

6 Sekretessen för uppgifter i utlandsmyndigheternas
beredskapsplanering m.m.

Mitt förslag:
Uppgifter om enskilda som hänför sig till utlandsmyndigheters
beredskapsplanering samt deras bistånd ål enskilda i samband med olyckor o. d.
skall kunna skyddas av sekretess.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 9 kap. 11 §.sekretesslagen gäller för närvarande sekretess hos
utrikesdepartementet och inom utrikesrepresenta-tionen för uppgift i ärenden om
ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning åt enskild,
om det kan antas att en enskild eller någon honom närstående lider skada eller
men om uppgiften röjs.

I den praktiska
tillämpningen har del emellertid visat sig att sekretessskyddet är
otillräckligt i vissa avseenden i den verksamhet som bedrivs för att på olika säll
bistå enskilda personer utomlands.

27

En
svensk ufiandsmyndighel skall enligl 37 § de allmänna föreskrifterna Prop.
1987/88:41 för utrikesrepresenlalionen (AFUR) underrätta utrikesdepartementet,
när den får kännedom om alt en person som är bosatt i Sverige avlider på en ort
inom myndighetens verksamhetsområde. Utrikesdepartementet får därigenom
möjlighet atl bl.a. underrätta anhöriga i Sverige. Utlandsmyndigheten skall
även underrätta departementet om dödsorsak och omständigheterna kring
dödsfallet. Vid olyckor och naturkatastrofer som inträffat utomlands är
utlandsmyndigheterna och utrikesdepartementet också engagerade i all söka ta
reda på vilka svenska medborgare som kan ha drabbats.

I
den nu angivna verksamheten får utrikesdepartementet och ullands-myndigheterna
ofta sådan information om enskilda personer som är av känslig nalur. Något
uttryckligt stöd för att sekretessbelägga uppgifter av detta slag saknas nu i
sekretesslagen, trots att en sekretessbeläggning i många fall framstår som
klart befogad.

Vad
först beträffar uppgifter om personer som avlidit utomlands kan konstaleras att
de inle sällan är av den natur atl den avlidnes närslående kan lida men, om
uppgifterna lämnas ut. I överensstämmelse med vad som gäller allmänl vid
tillämpning av sekretesslagen kan sekretess också gälla till förmån för den
avlidne. Uppgifter om personer som drabbats av t. ex. olyckor bör av samma skäl
också kunna skyddas av sekretess.

Med
hänvisning härtill föreslår jag alt den nuvarande sekretessbestämmelsen i 9
kap. 11 § kompletteras så att det blir möjligt för utrikesdepartementet och
utlandsmyndigheterna atl hemlighålla sådana uppgifter om enskilda som hänför
sig till verksamhet som avser sådant bistånd i samband med dödsfall, olyckor o.d.
som inträffat utomlands och som till sin nalur ligger nära den form av bistånd
som i dag nämns i paragrafen. Förslaget innebär att ett rakt skaderekvisit
skall tillämpas också i denna typ av ärenden, vilkel innebär atl presumtionen
vid sekretessprövningen skall vara för offentlighet. Förutsättning för att seki;etess
skall gälla är alltså att elt utlämnande typiskt sett kem vara ägnat att
medföra skada för den enskilde. Uppgifter som genomsnittligt sett måste
betraktas som harmlösa faller alltså utanför sekretessen, om det inte finns någon
särskild anledning atl hålla uppgifterna hemliga

Enligt
gällande föreskrifter som utfärdats av utrikesdepartementet är svenska
utlandsmyndigheter i länder med mindre stabila förhållanden skyldiga atl föra
en så fullständig namn- och adressförteckning som möjligt över svenska
medborgare som är bosatta inom verksamhetsområdet. En sådari förteckning skall
också föras, om det finns risk för lokala kriser eller om förteckningen behövs
av annan anledning. Avsikten med förteckningen är att utrikesdepartementets och
utlandsmyndigheternas beredskapsplanering för krissituationer skall
underlättas. Förteckningarna kan behövas, om det blir nödvändigt att evakuera
svenska medborgare. De är också viktiga, om naturkatastrofer, l.ex. stora
jordbävningar, inträffar. I sådana situationer behöver utrikesdepartementet och
vederbörande utlandsmyndighet ofta lokalisera svenska medborgare som kan
befinna sig i ett katastrofområde.

Del
torde vara uppenbart att del är angeläget att förteckningarna sekre- 28

tesskyddas. Det kan
nämligen inle uteslutas att förteckningarna kan ut- Prop. 1987/88:41

nyttjas t. ex. av
främmande makt på ett sådant säll att det blir till men för

den enskilde om uppgifter
i förteckningen röjs. Elt sådant men kan i vissa

fall uppkomma även långt
efter det att en förteckning upphört att vara

aktuell. Det finns också
en risk för alt andra som kommer över en sådan

förteckning kan använda
den för all skada svenska medborgare utomlands.

Förteckningar
av det nämnda slaget torde tidigare ha kunnat sekrelessbeläggas med stöd av 3
§ i 1937 års sekretesslag. När den s. k. utrikessekretessen i den nya
sekretesslagen utformades blev möjligheterna atl hålla uppgifter av det här
aktuella slaget hemliga hos utrikesdepartementet och utrikesmyndighelerna
mindre på grund av den avfattning 2 kap. 1 § sekretesslagen fick. Denna
konsekvens av den nya lagstiftningen lär inte ha varit avsedd. Visserligen har
i rättstillämpningen 9 kap. II
§ ansetts tillämplig på förteckningar
av detta slag. Till skillnad från den äldre regleringen är presumtionen som
framgått dock enligt den paragrafen för offentlighet, medan utgångspunkten
tidigare var den motsatta, nämligen att uppgifterna i princip var hemliga.

Det
torde vara ganska uppenbart att uppgifter i beredskapsförteckningarna bör få
lämnas ut bara om det står klart att det inte skadar den enskilde. Annars kan
förteckningarna lätt bli utnyttjade på ett sätt som är rakt motsatt syftet med
dem. Insynsinlresset måste anses vara förhållandevis litet i
beredskapsplaneringen.

Jag
förordar därför atl del i 9 kap. 11 § tas in etl nytt andra stycke som ger
sekretess för uppgifter om enskilda som hänför sig till en utlandsmyndighets
beredskapsplanering. Sekretessen bör gälla hos utrikesdepartementet, inom utrikesrepresenlalionen
och hos styrelsen för internationell utveckling. Av 1 § instruktionen (1967:83,
omtryckt 1982:845) för utrikesrepresenlalionen framgär alt denna består av
beskickningar, delegationer vid mellanfolkliga organisationer samt lönade och
olönade konsulat. Av utrikesdepartementets föreskrifter följer också all bislåndskontor
ingår som en del av vissa lönade utlandsmyndigheter.

En
förutsättning för sekretessen bör vara att det inte står klart alt uppgifterna
kan röjas utan alt den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller
men om uppgifterna röjs (s. k. omvänt skaderekvisit). I första hand kommer
denna sekretess att skydda sådana uppgifter om fysiska personer som adresser osv.
Även uppgifter om juridiska personers förhållanden kan emellertid skyddas, t.
ex. uppgifter om var svenska företag är verksamma i ell land;

Del ligger i sakens natur atl
skaderekvisitet i allmänhet är uppfyllt på de

orter där listor upprättats av beredskapsskäl. Det bör emellertid påpekas

alt del är ganska vanligt atl utlandsmyndigheterna - oavsett reglerna för

de myndigheter som är verksamma i länder med mindre stabila förhållan

den — har förteckningar över svenska medborgare i sina resp. statione-

ringsländer. Skälet är här att det finns ett intresse både för utlandsmyndig

heten och för svenskarna i landet att kunna upprätthålla kontakter med

varandra. I länder med stabila förhållanden bör det normall anses kunna

slå klart att sådana förteckningar kan lämnas ut utan risk för skada eller

men. 29

I
sammanhanget bör också betonas att sekretessen för uppgifter i för- Prop.
1987/88:41 teckningarna ofta inte bör anses gälla i förhållande till svenska
myndigheter som vänder sig till utrikesdepartementet eller till en
utlandsmyndighet med begäran om t. ex. en adressuppgift i etl konkret ärende
hos myndigheten. Skulle sekretess anses gälla, får frågan lösas med ledning av
sekretesslagens allmänna bestämmelser, främst den s. k. generalklausulen i 14
kap. 3 § sekretesslagen. .

Jag
har i denna del samrått med chefen för utrikesdepartementet.

7 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har del inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

1. lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100), y.

2.
lag om ändring i lagen (1980:1 1) om
fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.,

3.
lag om ändring i socialtjänsfiagen
(1980:620).

Förslagen
2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

6 kap.
2 §

Ändringen
i andra stycket har behandlats i avsnitt 4. Den nya maximitiden skall tillämpas
även i de fall ell avtal har slutits före lagändringens ikraftträdande. Med de
statliga affärsverken avses för närvarande postverket, televerket, statens
järnvägar, luftfartsverket, statens valtenfallsverk, domänverket och affärsverkel
FFV.

7 kap.
15 §

Genom
det nya tillägget i denna paragraf kan uppgifter om enskildas

personliga förhållanden, t. ex. om hemadress, hållas hemliga i vissa rhyn-

dighetsregister som endast omfattar ett urval av befolkningen. Ändringen

har kommenterats i avsnitt 2, där också de register som avses har redovi

sats. . .

Med
hänsyn till hur rekvisitet om sekretess har formulerats torde det . sällan
eller aldrig i praktiken kunna bli aktuellt att uppgifter av här aktuellt slag
hålls hemliga i förhällande till ofienlliga myndigheter eller eljest när deras
utlämnande begärs i ett behörigt syfte.

På
samma säll som enligt första meningen gäller även enligt andra

meningen all etl befolkningsregister som inte avser hela landet ulan endasl

ett visst område omfattas av föreskriften. Kravet på att del skall vara fråga 30

om en
betydande del av befolkningen blir då att hänföra fill det område Prop.
1987/88:41 som är aktuellt. Regeringen kan alltså föreskriva om sekretess för
ett register som omfattar en betydande del av befolkningen i t. ex. en kommun
eller ett landsfingsområde.

7 kap. 27 §

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.

Bestämmelsen är inte begränsad till uppgifter om
personliga förhållanden hos den studerande som prövningen om avskiljande
gäller utan också hos annan person, t. ex. en anhörig. Det finns dock fog att
anta att i de allra fiesta ärenden förekommer bara uppgifter som rör den
studerande själv.

I och med att sekretessen gäller i ärenden om avskiljande
kommer sekretessen, fömtom hos högskolans avskiljandenämnd, också att gälla hos
kammarrätten och regeringsrätten vid ett överklagande av nämndens beslut.

8 kap. 10 §

Ändringen i fjärde stycket har behandlats i avsnitt 4. Den
nya maximifiden skall tillämpas även i de fall elt avtal har slutits före
lagändringens ikraftträdande.

9 kap. 3 §

Paragrafen har behandlats i avsnitt 3.

Enligt första stycket krävs hädanefter riksdagens godkännande
av del internationella avtalet om handräckning eller bistånd.för att
uppgifterna skall skyddas av sekretess. Denna nya förutsättning avser enligt en
särskild övergångsbestämmelse bara avtal som sluts i framtiden och inte sådana
avtal som redan har slutits men som inte har godkänts av riksdagen.

Genom del
nya andra stycket gäller sekretess inom beskattnings- och

indrivningsverksamheten för uppgifter om enskildas personliga och ekono

miska förhållanden, som har erhållits med tillämpningen av ett internatio

nellt avtal. Sekretessen är absolut. De skaderekvisit som gäller i fråga om

"svenska" uppgifter hos tullverket, skattedomstolarna och inom indriv

ningsverksamheten är alltså inle tillämpliga på "ufiändska"
uppgifter. En

förutsättning för sekretessen är dock att riksdagen har godkänt det interna

tionella avtalet och atl det innehåller en klausul om att uppgifterna inle fåt:

lämnas vidare i det aktuella fallet. Avtal där bestämmelsen kan vara

tillämplig är t.ex. handräckningsavtal och dubbelbeskattningsavtal. Om

det skulle strida mot avtalet gäller inte de bestämmelser som finns i 14 kap.

1-3 §§ om vissa begränsningar i sekretessen. 31

9
kap. II § Prop. 1987/88:41

Paragrafen
har behandlats i avsnill 6.

I
första stycket har gjorts etl tillägg så att sekretess skall gälla också för uppgifter
om enskild som hänför sig lill utlandsmyndighets verksamhet som avser bistånd i
samband med dödsfall, olyckor o.d. som inträffat utomlands.

Genom
det nya andra stycket sekretesskyddas uppgifter om enskilda som hänför sig till
en utlandsmyndighets beredskapsplanering.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

,
Den nya punkten 4 i 7 a §, som har behandlats i avsnitt 5, innebär att personal
inom hälso- och sjukvården skall lämna de uppgifter om studerande som behövs
för att högskolans avskiljandenämnd skall kunna pröva ärenden om avskiljande
från högskoleutbildning på ett tillfredsställande sätt. Nämnden ges alltså inte
någon generell tillgång fill uppgifter inom hälso- och sjukvården utan bara till
uppgifter om de studerande som är aktuella för en prövning i nämnden. Det
gäller framför allt uppgifter i patientjournaler om den studerande.
Bestämmelsen ger också kammarrätten och regeringsrätten stöd för alt vid ett
eventuellt överklagande begära in ytteriigare uppgifter i ärendet.

8.3 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)

Ändringen
i 66 § andra stycket, som har behandlats i avsnitt 5, innebär atl personal inom
socialtjänsten är skyldig att lämna de uppgifter om en studerande som behövs
för avskiljandenämndens prövning. De uppgifter som kan bli aktuella alt lämna
ut är t. ex. uppgifter om vård och behandling av den studerande för alkohol-
eller narkotikamissbruk. Nämnden får inte någon generell tillgång till
uppgifter inom socialtjänsten, ulan bara till uppgifter om de studerande som är
aktuella för en prövning i nämnden. Bestämmelsen ger också kammarrätten och
regeringsrätten rätl att vid ell överklagande begära in ytterligare uppgifter i
ärendet.

Första
stycket har anpassats till en tidigare ändring (SFS 1984:316) i 14 kap. 2 §
sekretesslagen.

9 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag
om ändring i sekretessfagen (1980:100),

2.
lag om ändring i lagen
(1980:11) om lillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.,

3.
lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620). 32

10 Beslut

R Prop. 1987/88:41

har
lagt fram. "'''''" " " ' "-'8 o-
föredraganden

33

Bilagal
Prop. 1987/88:41

Data- och offentlighetskommitténs lagförslag

Förslag
till

Lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs atl
7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller i verksamhel
som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen,
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning
kan antas all den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften
röjs.

I
fräga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Sekretess gäller i
verksamhet som avser folkbokföringen eller annan registrering av befolkningen,
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften
röjs.

I
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft
den 198

34

Bilaga
2 Prop. 1987/88:41

Data- och offentlighetskommitténs sammanfattning av
betänkandet (SOU 1986:46) Integritetsskyddet i informationssamhället 2 i här
aktuell del

I
vårt arbete har vi funnit alt en persons adress kan vara sekretessbelagd i
vissa myndigheters ADB-regisler men inte i andra trots atl sekretesskyddet kan
vara lika behövligt. Detla beror på alt den s. k. folkbokföringssek; retessen
(7 kap. 15 § sekretesslagen) bara gäller i den egentliga folkbokföringen och i
annan liknande registrering. Begreppet annan liknande registrering utesluter
att bestämmelsen tillämpas på uppgifter i register som omfattar ett bestämt
urval av befolkningen t.ex. körkortsregistret. Vi anser inte alt utformningen
av bestämmelsen är väl avvägd. Vissa urval kan t.ex. omfatta nästan hela
befolkningen. Det behöver inte heller vara svårare att hitta en person, som man
känner till, i ett register som innehåller ett begränsat urval än i sådana som
omfattar hela befolkningen. Vi föreslår därtor att all myndighelsregistrering ay
befolkningen skall omfattas av folkbokföringssekretessen i 7 kap. 15 §
sekretesslagen.

35

Bilaga
3 Prop. 1987/88:41

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över data-
och offentlighetskommitténs betänkande (SOU 1986:46) Integritetsskyddet i
Informationssamhället 2

Remissyttranden
har avgelts av justitiekanslern (JK), hovrätten för Västra Sverige,
kammarrätten i Sundsvall, Malmö tingsrätt, domstolsverket, datainspektionen,
postverket, televerket, trafiksäkerhetsverket, arbetarskyddsstyrelsen, statens
lantmäteriverk, centralnämnden för fastighetsdata, patent- och
registreringsverket, riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket,
statistiska centralbyrån, statens person- och adressregisternämnd (SPAR-nämnden),
Länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms och
Kristianstads län, länsskaltemyndigheterna i Stockholms, Örebro, Jönköpings och
Jämtlands län, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen. Statens Bakteriologiska
Laboratorium, luftfartsverket, universitet- och högskoleämbetetet, centrala
studiestödsnämnden, slämpelskatleulredningen, justitieombudsmannen Per-Erik
Nilsson, Svenska kommunförbundet, Göteborgs kommun, Malmö kommun. Landstingsförbundet,
Landsorganisafionen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centalorganisationen
SACO/SR, Företagens uppgiftslämnardelegalion, Sveriges Industriförbund, DAFA
Data AB, Upplysningscentralen UC AB, Svenska Dataföreningen, Svenska direktreklamföreningen
(SWEDMA), riksorganisafionen för kvinnojourer i Sverige, Svensk Socialmedicinsk
Förening, Delegationen för vetenskaplig och leknisk informationsförsörjning,
Svenska Inkassoföreningen, Esselte Soliditet AB saml Näringsfrihelsombudsmannen.

Universitets-
och högskoleämbetet har bifogat yttranden av Stockholms universitet. Lunds
universitet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola och
Sveriges lantbruksuniversitet.

36

Bilaga 4 Prop. 1987/88:41

Departementspromemorians (Ds Ju 1987:3) Vissa ändringar i
sekretesslagen lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)

dels att----- 9
kap. 3 §----- skall ha följande lydelse,-- .

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sekretess enligl
1 och 2 §§ gäller också i den mån avtal härom har träffats med främmande stat,
i ärende om handräckning eller bistånd som myndighel lämnar ål myndighel eller
annal organ i den slalen i verksamhel som motsvarar den som avses i nämnda
paragrafer.

Sekretess
enligt 1 och 2 §§ gäller också, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat, i ärende om handräckning eller bistånd som myndighel lämnar åt
myndighet eller annat organ i den slaten i verksamhet som motsvarar den som
avses i nämnda paragrafer.

Sekretess
gäller, i den mån riksdagen har godkänt avlal härom med främmande stat, i verksamhel
som avses i 1 eller 19 § för sådan uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden som har erhållits enligl avtalet. Föreskriften i 14
kap. 1—3 §§ gäller inle i fråga om denna sekretess.

Ifråga
om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligl andra stycket i högst
tjugo år.

Denna lag träder i kraft,-- och övrigl den 1 januari 1988.
I fråga om

avlal som
avses i 9 kap. 3 § första stycket och som har träffats före nämnda lidpunkt
tillämpas del lagrummet även om riksdagen inte har godkänt avtalet.

37

Bilaga
5 Prop. 1987/88:41

Departementspromemorians (Ds Ju 1987:3) Vissa ändringar i
sekretesslagen sammanfattning i här aktuell del

I
fråga om sekretess för uppgifter från utländska myndigheter och organ behandlas
i promemorian möjligheterna alt underiätta Sveriges uppgiftsutbyte med ufiändska
stater genom ett ökat svenskt sekretesskydd för uppgifter från utlandet. En ny
bestämmelse skall enligt förslaget införas i sekretesslagen. Den skall ge s.k.
absolut sekretess på hela beskaltnings-och indrivningsområdel för uppgifter om
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden av delta slag, i den mån så
sträng sekretess krävs till följd av etl avlal som Sverige har ingått med en
annan stat.

38

Bilaga
6 Prop. 1987/88:41

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
departementspromemorian (Ds Ju 1987:3) Vissa ändringar i sekretesslagen

Remissyttranden
har avgetts av justitiekanslern, (JK), hovrätten för Övre Norriand,
kammarrätten i Jönköping, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, styrelsen för
internationell utveckling (SIDA), kommerskollegium, överbefälhavaren, försyarets
materielverk, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, televerket,
generaltullstyrelsen, försäkringsinspekfionen, riksskatteverket,
kemikalieinspektionen, statens strålskyddsinsfitut, statens kärnkraftinspekfion,
justifieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Kemiska Industrikontor, Svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans personalförbund.
Allmänhetens pressombudsman, Sveriges Radio AB, Pressens Samarbetsnämnd och
Svenska kyrkans diakon-och diakonissförbund. Kommerskollegium har bifogat ett yllrande
av Skånes handelskammare.

39

Bilaga
7 Prop. 1987/88:41

FÖRSVARETS MATERIELVERK

Regeringen

Ang. sekretess för vdlkoren
i slutna avtal

Från
näringslivets företrädare framföres allt oftare krav på sekretess för uppgifter
av belydelse för deras företags konkurrensförmåga såväl inom som ulom Sverige.
Den kommersiella sekretessen är för svenskt näringsliv av så vital betydelse,
att man inte är beredd att delge stafiig myndighel uppgifter om sina senaste
rön, om inte dessa uppgifter kan hemlighållas under så lång lid som uppgifterna
har inverkan på konkurrenssituationen. Detta inverkar menligt på försvarels
materielverks möjligheter att för slalens räkning förvärva materiel och
tjänster, där utvecklingens senaste landvinningar tillvaratagits. För att
möjliggöra för de myndigheter, vilkas verksamhet är huvudsakligen inriktad
påförvärv av kvalificerat avancerad materiel, däribland särskilt försvarets
materielverk, att få del av teknikens senaste rön och få dessa utnyttjade i de
produkter som köps, är det därför nödvändigt, att nuvarande perioder för
sekretesskydd av kommersiellt hemliga uppgifter väsentligt förlängs.

Enligl
såväl 6 kap. 2 § som 8 kap. 10 § sekretesslagen gäller, atl handling som anger
villkoren i slutet avtal får hemlighållas längst till dess ivå år förflufit
från del avtalet slöts.

Redan
i 1937 års sekretesslag bestämdes denna tid lill två år från del avtalet slöts.
För villkoren i slutna avtal, där myndighel stod som säljare av vissa
förnödenheter medgavs sekretess till dess två år förflutit från det avtalet
fullgjorts eller upphört atl gälla. (34 §)

I
samband med tillkomsten av 1937 års lag citerades i prop 1937:107 s 91 vad 1933
års upphandlingssakkunniga anfört:

"Telegrafstyrelsen
och järnvägsstyrelsen hade också i sina yttranden till upphandlingssakkunniga
framhållit, atl en långt driven offentlighet kunde vara ägnad att omintetgöra
konkurrens vid slatens upphandlingar ... Även avsaknaden av bestämmelser, som medgåve
hemlighållande av ingivna ritningar, kartor, prov, modeller och dylikt efter
del avtal slutils eller ärendet eljest slutförts, torde i vissa fall ha
föranlett leverantörer att icke deltaga i tävlan om leveransen eller arbetet.
Men om alltså en ändring av nuvarande bestämmelser i ämnet kunde anses
påkallad, borde ä andra sidan kraftigt understrykas angelägenheten av all
allmänheten ägde möjlighet att följa upphandlingarna, där detta kunde ske utan
eftersättande av statens intresse. Offentligheten i upphandlingsärenen vore
nämligen den bästa garantien för all rykten om mannamån från myndigheternas
sida vid handläggning av upphandlingsärenden icke skulle spridas och vinna tilltro."

40

Vidare
sägs i propositionen: Prop. 1987/88:41

"Dock
lärer icke böra ifrågakomma att utsträcka den lid under vilken handlingar som
angiva villkoren i slutna avtal skola kunna hemlighållas utöver vad år 1935
föreslagils. Del förbises icke atl olägenheter i vissa fall kunna uppkomma för
staten eller kommunen genom offenlligblivande av exempelvis leveransavtal redan
efter två år. Men skulle fiden förlängas, torde den konlroll som offentligheten
är avsedd att medföra alltför mycket föriora i effektivitet......"

Den
avvägning mellan å ena sidan enskildas och det allmännas intresse av att vissa
handlingar hemlighölls och å andra sidan offentlighetsprincipen skedde före
andra världskriget. Sedan dess har dels den tekniska utvecklingen inom skilda
områden, inte minst dataområdet, ägt rum i en alltmer ökande takt och dels det
kommersiella spionaget såväl inom landet som från andra länder intensifierats i
en utsträckning, som knappast kunde förutses före 1937. Behovet av ökat
sekretesskydd har därför också ökat såväl i den svenska industrins intresse som
för tillgodoseende av FMV:s och andra myndigheters behov av att förvärva bästa
möjliga produkter för de skattemedel, som ställts till förfogande. Detta
motiverar omprövning av de lagliga förutsättningarna för sekretesskydd åt
uppgifter av kommersiell natur.

Försvarets
materielverks verksamhet avser i stor utsträckning anskaffning av tekniskt
avancerad materiel åt försvarsmakten. Verkels avtal rör i många fall uppdrag
att utveckla och nykonstmera materiel på gmndval av senaste rön inom vetenskap
och forskning. Utvecklingen inom särskilt försvarsmaterielområdet går framåt i accelerande
takt och det är av stor betydelse för vårt lands förmåga att följa med i
omvärldens tekniska utveckling, att försvarsmakten vid ■beställningstidpunkten
kan tillvarata all den kunskap och produktionsförmåga, som då föreligger.

Materielverket
har emellertid erfarenhet av.att leverantörer anser den sekretesstid efter
avtals slutande, som enligt gällande bstämmelser kan medges, vara alltför kort
för att ge erforderligt skydd för leverantörernas kommersiella hemligheter. Det
har förekommit, att leverantör uttryckligen förklarat, att FMV inte kan
erbjudas det allra senaste och bästa ur teknisk synpunkt, därför alt
konkurrensläget kräver långvarigare skydd för vissa uppgifter av framför allt
teknisk natur, vilka har betydelse för leverantörens förmåga att hävda sig i
konkurrensen. Inför risken atl konkurrenterna två år efter avtalels slutande
skulle kunna från öppna allmänna handlingar få del av sådana uppgifter, väljer
leverantören atl erbjuda leverans av materiel av mindre modernt slag eller att
inte inge något anbud alls.

Hemlighållande
av svenska leverantörers affärshemligheter är inle bara

ett intresse för dem i deras konkurrens med andra svenska leverantörer

utan även ett intresse för vårt land i dess helhet ur nationalekonomisk

synpunkt. Det är angeläget, att inte utländska tillverkare genom att ta del ■

av svenska förelags forsknings- och utecklingsresultat redovisade i allmän

na handlingar skall kunna konkurrera ut svensk industri på världsmarkna

den. Många gånger är tekniska och andra uppgifter ingående i ärenden

angående upphandling äv aktuellt värde. under ett flertal år, men med .

nuvarande bestämmelser är myndighetema nödsakade aft utlämna sådana 41

uppgifter
efter två år från avtalets ingående, någol som försvårar de kom- Prop.
1987/88:41 mersiella relationerna. När del gäller ulländska leverantörer är det
än svårare för myndigheterna atl förklara den svenska offentlighetsprincipen. Stundom
har i förhållande lill utländska anbudsgivares ingivna handlingar åberopats 2
kap. 1 § sekretesslagen, varigenom deras affärshemligheter beretts
sekretesskydd under betydligt längre tid än vad som är möjligt, när anbudsgivaren
är svensk. Detta försätter svensk industri och svenska anbudsgivare över huvud
tagel i en sämre ställning än utländska anbudsgivare, något som bidrar lill
svenska anbudsgivares obenägenhet att lill statliga myndigheter delge sina senasle
rön och sin modernaste produktion.

FMV
tecknar inte sällan avtal innefattande både ulveckling och tillverkning. Dessa
avlal kan ha myckel lång varaktighet. Det är inte ovanligt alt det kan förflyta
mellan 5 och 10 år från det avtalet slöts till dess leverans skett. FMV
leverantör kan komma all teckna avlal med underleverantörer senare än två år
efter del avlal med FMV slöts. Vid en förhandling med underleverantören är det lill
nackdel för leverantören om avtalet med FMV blir offenfiigt.

Vid
större avlal önskar parterna, ofta atl uppgifter om kommersiella villkor
förblir hemliga så länge all dessa inte kommer atl åberopas som
förhandlingsargument av annan med vilken endera parten skall träda i affärsförbindelse.
Om uppgifter om priserna blir offentliga alltför tidigt kan det komma atl
medföra en större obenägenhet alt, även undantagsvis, acceptera en ändring av offererat
pns.

I
samband med avlal om utveckling av en ny produkt beställs inte alltid serietillverkning
av den utvecklade produkten. Istället lämnar leverantören en option (stående
anbud) på serietillverkningen. Optionen innehåller priser och andra
kommersiella villkor. Inför serietillverkningen kan beställaren, under
förutsättning alt han har rätt att nyttja det tekniska underlaget leverantören
tagit fram, inhämta anbud även från andra fillverkare för att genom konkurrens
kunna sänka priset vid serietillverkning. När dessa anbud inhämtas får inte oplionsvillkoren
vara kända. Då omintetgörs fördelarna med konkurrens. Två års regeln medför
alt oplionsvillkoren anses offentliga redan efter två år, trots all oplionsklausulen
inte skall utlösas förrän senare.

För
atl kunna i enlighet med upphandlingsförordningens föreskrifter få fram de för slalen
förmånligaste anbuden vid varje anskaffningstillfälle är det för materielverket
nödvändigt att kunna uppfylla leverantörernas krav på kommersiell sekretess för
uppgifter rörande även villkoren i slutna avtal.

Större
förutsättningar för att uppnå della skulle finnas, om lagen medgav

längre sekrelesstid än den nuvarande på två år från det avtalet slöts. En

möjlighet all om skäl föreligger kunna hemlighålla sådana uppgifter i slutna

avlal under längst fem år skulle förbättra slatens läge som part i kommande

avtalsförhandlingar och upphandlingar. I somliga fall förekommer uppgif

ter om gmndkonstmklioner och andra data av central betydelse för en viss

teknisk lösning, kring vilka sedan successivt sker variafioner och utveck

ling av nya produkter, där dock grtindlösningen alltjämt är av väsentlig 42

belydelse och därför
kräver sekretesskydd under en längre följd av år. Prop. 1987/88:41 Därför
behöver finnas en möjlighel för myndigheten atl, efter prövning av om
synnerliga skäl lill längre skyddslid föreligger, besluta om förlängning av
skyddstiden, dock längst tio år från avtalets ingående.

Liksom
en handling innehållande dels öppna och dels hemliga uppgifter skall - i den
mån så kan ske - utlämnas i de delar, som är öppna, medan de hemliga delarna
skall undanhållas offentligheten genom övertäckning eller på annat
tillfredsställande sätt, så borde skilda delar av en handling och ett ärende
kunna hemlighållas olika lång tid. Sålunda borde myndighet kunna inom en
marginal på förslagsvis fem resp tio år kunna, när utlämnande begärs, besluta
om sekretessens varaktighet under olika lång tid för olika uppgifter.

Under
åberopande av vad ovan anförts hemställer försvarets materielverk, att
regeringen för riksdagen framlägger proposition av innehåll, all i 6 kap. 2 § 2
st 2 p och 8 kap. 10 § 4 st 2 p liden två år ändras fill fem år och att
myndigheten bemyndigas atl, om synnerliga skäl föranleder det, besluta, atl
sekretessen skall gälla under längre fid, dock längst till dess tio år har
förflutit från del avtalet slöts, varefter nämnda båda punkter får följande
lydelse:

"Beträffande
handling som anger villkoren i slutet avlal gäller sekretessen dock längst till
dess fem år har förflutit från del avtalet slöts. Om synneriiga skäl föranleder
det, får dock myndigheten besluta, aft sekretessen skall gälla under längre
tid, dock längst till dess tio år har förflutit från det avtalet slöts."

Vid
ärendets slutliga handläggning har närvarit undertecknad generaldirektör, Börie
Gahnberg, Ingalill Json Ågren och Alice Nilsson, den sistnämnda föredragande.

FÖRSVARETS
MATERIELVERK

Carl-Olof
Ternryd

Alice
Nilsson

43

Bilaga
8 Prop. 1987/88:41

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
framställning från försvarets materielverk om ändring i sekretesslagen

Remissyttranden
har avgetts av justitiekanslern (JK), kammarrätten i Sundsvall,
kriminalvårdsstyrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar, vägverket,
luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, domänverket, affärsverket FFV, riksrevisionsverkel,
statens vattenfallsverk, justitieombudsmannen Sigvard Holstad, Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Pressens Samarbetsnämnd, Sveriges Radio
AB och Sveriges Industriförbund.

44

Bilaga
9 Prop. 1987/88:41

FÖRSVARETS MATERIELVERK

Regeringen
(Ju)

Angående meddelarfrihet
belräffande enskilds ekonomiska förhållanden

Enligt
2 kap. 2 § 1 st 6. tryckfrihetsförordningen får rätten atl taga del av allmänna
handlingar begränsas, om det är påkallat med hänsyn lill skyddet för enskilds
ekonomiska förhållanden. Sådan begränsning skall enligl andra stycket i samma
paragraf anges i särskild lag.

Kommersiell
sekretess i den enskildes intresse behandlas i 8 kap. 10 § SekrL.

De
uppgifter, som detta lagrum avser att skydda, är i 16 kap. I § inte undantagna
från meddelarfriheten, innebärande att sådana uppgifter kan utlämnas, om detta
sker till något massmedium och inle sker genom utlämnande av allmän handling
som ej är fillgänglig för envar (16 kap. I § 1 st SekrL jfrd med 7 kap. 3 § 1
st. 2. TF).

Del
har framkommit, alt leverantörer ansett sig inte kunna delge FMV uppgifter av
främst teknisk men även ekonomisk natur, vilka bedömts vara av vital betydelse
för leverantörernas konkurrensförmåga på marknaden, eftersom meddelarfriheten
innebär risk för atl uppgifterna kommer till deras konkurrenters kännedom.

Det
förefaller inte rimligt, atl upphandlingsförordningens principer med krav på
utnyttjande av konkurrensmöjligheter och på iakttagande av affärsmässighet
skall motverkas av meddelarfriheten. Dessa principer är ytterst avsedda all
främja tillvaratagande av de svenska skattebetalarnas intresse av att skallemedlen
används för erhållande av bästa möjliga produkter och arbeten fill lägsta
möjliga kostnad. Därför bör inle det med 8:10 SekrL avsedda skyddet för
enskilds förhållanden kunna äventyras genom möjligheten att med utnyttjande av meddelarfriheten
sprida uppgifter, som kan vara fill skada för den enskilde, eftersom denne, så
länge nämnda risk finns, undviker att delge FMV resultatet av senaste forskning
och tillverkning. Upplysningar om de förhållanden, som skall skyddas enligt
8:10 SekrL, till massmedia kan nämligen medföra svåra skador för den enskilde,
utan alt denne gjort sig skyldig till något som kunde förtjäna kritik inför offentligheten.

Försvarets
civilförvaltning, palentenheten, har i brev lill FMV den 12 februari 1987
förklarat sig anse, alt även 8 kap. 10 § SekrL bör ingå bland undantagen från meddelarfriheten
i 16 kap. SekrL.

I
såväl det allmännas som den enskildes intresse bör därför de uppgifter,

som enligl 8 kap. 10 § SekrL skall vara skyddade, skyddas även mot

offenfiiggörande med stöd av meddelarfriheten. 45

FMV hemställer därför, atl
förteckningen i 16 kap. 1 § 3. SekrL över de Prop. 1987/88:41 fall, i vilka
friheten enligl 1 kap. 1 § TF alt meddela och offentliggöra uppgifter är
begränsad, tillkommer del fall, där tystnadsplikten följer av 8 kap. 10 § SekrL.

Vid
ärendets slutliga handläggning har närvarit undertecknad generaldirektör, Börie
Gahnberg, Ingalill J:son Ågren och Alice Nilsson, den sistnämnda föredragande.

FÖRSVARETS
MATERIELVERK

Carl-Olof
Ternryd

Alice
Nilsson

46

Bilaga
10 Prop. 1987/88:41

Lagrådet .,

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-10-08

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Nordlund, justitierådet Freyschuss, regeringsrådet Bouvin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1987 har regeringen på hemslällan
av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådels yltrande över förslag till

1.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

2.
lag om ändring i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.,

3.
lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620).

Förslagen
har inför lagrådet föredragils av kammarrättsassessorn Åsa Sydén. Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

47

Innehållsförteckning Prop. 1987/88:41

Sid.

Propositionen.................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll............................... ..... 1

Propositionens
lagförslag ................................................. ..... 2

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987 . 7

1
Inledning .................. \....... ....:..:...................
.•......... 7

2
Sekretesskyddet
för uppgifter i niyndigheters personregister .... 9

3
Sekretessen för
uppgifter från utländska myndigheter och organ 14

4
Den s. k.
upphandlingssekretessen m. m...................... 21

5
Sekretess m. m.
i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning 24

6
Sekretessen för
uppgifter i utlandsmyndigheternas beredskapsplanering m.m 27

7
Upprättade
lagförslag ...................................... :.......... 30

8
Specialmolivering
........................................................ 30

8.1 Förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen . ......... 30

8.2 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. ........................................................................ 32

8.3 Förslaget till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620) ... 32

9 Hemställan ............................................................. '...' 32

10 Beslut........................................................................... ... 33

Bilaga 1 Dala- och offentlighetskommitténs
lagförslag i

SOU 1986:46 ................................................... 34

Bilaga
2 Dala- och offenfiighetskommitténs sammanfattning .... 35

Bilaga
3 Remissinstanser ......................................... 36

Bilaga
4 Lagförslag i departementspromemorian (Ds Ju 1987:3)

Vissa ändringar i sekretesslagen..................... 37

Bilaga 5 Departementspromemorians sammanfattning 38

Bilaga 6 Remissinstanser ......................................... .. 39

Bilaga 7 Framställning från försvarets materielverk
om sekretess

för villkoren i slutna avtal ............................... .. 40

Bilaga 8 Remissinstanser ......................................... 44

Bilaga 9 Framställning från försvarets materielverk
om meddelar

frihet ............................ '................................... 45

Bilaga 10 Lagrådels yttrande ....................................... 47

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987 48