Prop. 1987/88:44

Regeringens proposition 1987/88:44

om jämkningar i skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
på räntor, m.m.

Prop.

1987/88: 44

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 15 oktober 1987.

På
regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Bengt
K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås dels vissa lättnader i fråga om skyldigheten för banker
och andra kreditinstitut atl lämna kontrolluppgifter om räntor, dels skattefrihet
för vissa räntor.

Enligl
förslaget införs fr.o.m. taxeringsåret 1989 en generell beloppsgräns för
kreditinstitutens uppgiftsskyldighet. Kontrolluppgift skall inle lämnas om den
sammanlagda räntan till en person från olika konton i kreditinstitutet
understiger 100 kr. Samtidigt föreslås atl sådan ränla normall blir skattefri.
Undanlag gäller för det fall atl borgenären har sådana småränlor i flera kredifinstitut
och dessa sammanlagt uppgår till 500 kr. eller mer. I sådant fall gäller
således inte skallefriheten.

1
proposifionen föreslås också att det skall bli möjligt atl redovisa konton som
innehas av mer än fem personer på ell enklare säll i kontrolluppgifterna.
Vidare föreslås atl bl. a. skogskonton undantas från kontrolluppgifts-skyldigheten.
Dessutom föreslås att endast riksgäldskontoret skall bli upp-giftsskyldigl i
fråga om sparobligationer. Slufiigen föreslås atl den möjlighel alt medge
undantag från uppgiftsskyldigheten som riksskatteverket haft i fråga om 1987
års taxering förlängs till att avse även 1988 års taxering.

1 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 44

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'
dels all 37 § 8 mom. skall ha följande lydelse,

dels atl punkt 4 av ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1985:406) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse

8 mom.' Till ledning vid inkomsttaxering och
förmögenhetstaxering skall varie år ulan anmaning avlämnas kontrolluppgifter
för del föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Prop. 1987/88:44

Uppgiftsskyldig

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

den som
yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att
pengar blivit räntebärande,

den som
gett ul skuldförbindelse för den allmänna marknaden och

förening
som från medlemmar mottagit pengar för förräntning.

Vem
uppgiften skaU avse

Den som gotlskrivits ränta eller lill vilken ränta utbetalats
(borgenär).

Undantag:

Bank, hypoteksinstitut,
försäkringsanstalt och aktiebolag samt förening och stiftelse som tilldelats
organisationsnummer.

Vad
uppgiften skall avse

Ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gott-skrivit
eller utbetalat till borgenären samt dennes sammanlagda fordran på den
uppgiftsskyldige vid årets utgång.

Undanlag:

a) Ränta som i fråga om
värdepapperscentralen inte avser bolagets verksamhet belräffande skuldförbindelser
för den allmänna marknaden och som i fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte
hänför sig till sådan verksamhet som avses under rubriken Uppgiftsskyldig.

b)
Ränta som inte ulgör
skattepliktig inkomst enligt 3 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer eller lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.

c)
Ränta och
fordran på konto, för vilket inte finns person- eller organisationsnummer och
som öppnats före den 1 januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till
mindre än 100 kronor. Innehas elt konto av mer än en person, skall upp-

' Lagen omtryckt 1971:399

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. - Senaste
lydelse 1985: 1029.

Uppgiflsskyldig

Vem uppgiften skad avse

Prop. 1987/88:44 Vad uppgiften skall avse

gift lämnas för samtliga kontohavare, om räntan för någon
av dem uppgår fill minst 100 kronor.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt
person- eller organisafionsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som
borgenären. För dödsbo får i slället för organisafionsnummer den avlidnes
personnummer anges. Kan person- eller organisationsnummer inte anges för en
borgenär, skall såvitt möjligt dennes födelsetid redovisas eller, om borgenären
är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den som får
förfoga över ränta eller fordran.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och
fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för
den uppgiftsskyldige.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den
uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället
för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom.
första och andra styckena samt 5 mom. skall tillämpas på kontrolluppgift enligl
detla moment.

Föreslagen
lydelse 8 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering skall varie
är utan anmaning avlämnas kontrolluppgifter för det föregående kalenderåret
enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

den som
yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörit all
pengar blivit räntebärande,

den som
gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden och

förening
som från medlemmar mottagit pengar för förräntning.

Vem uppgiften skall avse

Den som gotlskrivits ränta eller till vilken ränla utbetalats
(borgenär). Utbetalning av ränla på slatens sparobligationer skall anses ha
skett av riksgåldskontoret.

Undantag:

Bank, hypoteksinstitut,
försäkringsanstalt och aktiebolag samt förening och stiftelse som tilldelats,
organisafionsnummer.

Vad uppgiften skall avse

Ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gollskrivil
eller utbetalat lill borgenären samt dennes sammanlagda fordran på den
uppgiftsskyldige vid årets utgång.

Undantag:

a)
Ränta som i
fråga om värdepapperscentralen inte avser bolagets verksamhet beträffande
skuldförbindelser för den allmänna marknaden och som i fråga om övriga
uppgiftsskyldiga inte hänför sig till sådan verksamhet som avses under
rubriken Uppgiftsskyldig.

b)
Ränta som inle ulgör
skattepliktig inkomst enligl

ti Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr44

Prop. 1987/88:44

Uppgiflsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

3 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer
eller lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.

c) Ränta och fordran på

konto, för vilket inte finns

person- eller organisations

nummer och som öppnats

före den 1 januari 1985, om

räntan för kontohavaren

uppgår till mindre än 100 kro

nor. Innehas ett konto av

mer än en person, skall upp

gift lämnas för samtliga kon

tohavare, om räntan för nå

gon av dem uppgår lill minsl

100 kronor.

d) Om borgenärens sam

manlagda ränta på etl eller

flera konton uppgår lill

mindre än 100 kronor, skall

uppgift inle lämnas om den

nes ränta och fordran på

kontona. Ränta som enligt

andra bestämmelser i detta

stycke är undantagen från

uppgiflsskyldighel skall inle

medräknas.

e) Ränta och fordran på

särskill konto i bank etdigt

skogskontolagen (1954:142),

lagen (1979:611) om upp

hovsmannakonto eller lagen

(1982:2) om uppfinnarkonlo.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress saml
person- eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som
borgenären. Innehas ell konto av fier än fem personer får, i slället för
uppgifter rörande samtliga innehavare, uppgifter lämnas om en person som
förfogar över kontot samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkrelsen
som används för kontot. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den
avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisationsnummer inte anges
för en borgenär, skall såvitt möjligl dennes födelsetid redovisas eller, om
borgenären är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den
som får förfoga över ränla eller fordran.

Innehas elt konto av mer än en person skall ränta och
fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känl för
den uppgiftsskyldige. Ifråga om konto för vilkel samtliga innehavare inte
redovisas enligl bestämmelserna i andra stycket skaU dock den totala räntan
och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en
utbetalning också annal än ränta och kan den uppgiflsskyldige Prop.
1987/88: 44 inte ange hur stor del därav som ulgör ränla, skall i stället för
ränta del sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom.
första och andra styckena samt 5 mom. skall lillämpas på kontrolluppgift enligt
della moment. Redovisning av konto som avses i andra stycket andra meningen
skall dock lämnas i särskdd uppgiftshandling för varje konto.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.' I fråga om 1987 års taxering 4. I fråga om 1987 och 1988 års

får riksskatteverket
när synnerliga taxering får riksskatteverket
när

skäl
föreligger på ansökan av upp- synnerliga
skäl föreligger på ansö-

giftsskyldig
medge undantag från kan av uppgiflsskyldig medge un-

37 § 8
mom. andra och tredje dantag från
37 § 8 mom. andra och

styckena.
Riksskatteverkets beslut tredje styckena. Riksskatteverkets

får inte
överklagas. beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Den nya lydelsen av beslämmelserna
i 37§ 8 mom. första stycket d) lillämpas dock första gången vid 1989 års
taxering.

Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om
svenska slatens sparobligationer från SPAR 72.

' Till 1985: 1029.

2 Förslag
till Prop. 1987/88:44

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
föreskrivs all 19 § kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19 § '

Till
skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad
som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad
som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst
vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 §
3-4 mom.;

vinst
i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i rikel utfärdade premieobligationer
och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på ulländska
premieobligationer, som uppgår lill högst 100 kronor;

ersättning,
som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring
tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av
6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan
ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes
än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i
lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersältning
till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor
eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänsi,
dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i
form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2
mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med
nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeslåndsförsäkring
och avser förlorad inkomst av skattepliktig nalur;

ersättning
på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del
ersättningen utgär under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen
och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30
kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp,
som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund
av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning
eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger
dels i den mån ersättningen avser driflbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad
på fastighet som avses i 24§ 1 mom., byggnad som är avsedd för användning i
ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av
genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha infiutit
om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att
hänföra lill inläkt av

'
Senaste lydelse 1987:121. 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 44

fasfighet
eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig
inläkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel,
återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan
personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring
som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på gmnd av
skadeförsäkring, och premieåterbetalning på gmnd av skadeförsäkring, för vilken
rätt till avdrag för premie icke förelegal;

ersättning
jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk inläkt, som icke ulgör vederlag vid
avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av
anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium
som är avsett för mottagarens utbildning och inle ulgör ersättning för arbete
som har ulförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd
enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), inlernatbi-drag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersätlning enligt 6 och 7
kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilkel enligl av regeringen eller
statlig myndighet meddelade beslämmelser utgår fill deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsells
skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt
barnbidrag och föriängt barnbidrag;

lön
eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skall enligl lagen (1958:
295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd,
som utgives av arbelslöshelsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning
enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sädan del av vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt
hemsjukvårdsbidrag, som ulgår av kommunala eller landslingskommunala medel till
den vårdbehövande;

kommunall
bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om husirutillägg och kommunall bostadsfillägg
lill folkpension;

kommunalt
bostadstillägg lill handikappade;

bostadsbidrag
som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag lill
barnfamiljer eller förordningen (1976:262) om slatskommunala bostadsbidrag;

ersättning
som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som -
utan alt del skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan
myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning
för tidsspillan;

sådan
gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse
ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle
dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse
som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägl
andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke
åtnjutils vid avsättning till stiftelsen;

intäkter
av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skatt

skyldige själv plockat lill den del intäkterna under etl beskattningsår inte

överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras fill rörelse som

den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån; '

Nuvarande
lydelse

ränla enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskall och
gåvoskatt, 69 § I och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § Ijärde
stycket uppbördslagen (1953: 272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt, 22 § lullagen (1973:670), 20 § lagen (1982: 1006) om avdrags-
och uppgiflsskyldighel beträffande vissa uppdragsersätlningar, 5 kap. 13 §
lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Föreslagen lydelse

ränta enligl 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, 68 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § Qärde stycket
uppbördslagen (1953: 272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 §
tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiflsskyldighel
belräffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984: 151) om
punktskatter och prisregleringsavgifier, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,-ränta som enligl beslämmelserna i 37§ 8 mom.
c) och d) taxeringslagen (1956:623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan
ränta för den skattskyldige under etl beskattningsår sammanlagt inle uppgår
tid 500 kronor.

Belräffande vissa försäkringsbelopp som utgår lill
lantbrukare, skogsbrukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda
bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkl 11 av
anvisningarna lill 28 §.

(Se vidare
anvisningarna.)

Prop.
1987/88:44

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas
första gången vid 1989 års taxering.

Finansdepartementet Prop. 1987/88:44

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Feldl

Proposition om jämkningar i skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
på räntor, m.m.

1 Inledning

I
samband med reformen om elt förenklat deklarationsförfarande infördes en
skyldighet för bankerna m. fi. att lämna kontrolluppgifter om ränla och
kapitalbehållning på inlåningskonton samt innehav av aktier m. m. För alt
underlätta genomförandel av den nya rapporteringsskyldigheten gäller vissa
begränsningar i form av beloppsgränser vid 1987 och 1988 års laxeringar.
Vidare har riksskatteverket (RSV) enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till en ändring i taxeringslagen (1956:623) TL, rätl att medge undantag
beträffande vissa uppgifter såvitt gäller 1987 års taxering. I enlighet härmed
har RSV medgivit dispens bl.a. i fråga om konton som innehas av mer än en
person, s.k. gemensamma konton. Bankerna tilläts alt lämna begränsade uppgifter
om sådana konton t. ex. bara uppgifter om en av innehavarna av kontot.

Bankerna
har i olika framställningar till finansdepartementet redovisat vissa problem
med uppgiftslämnandel och hemställt all den lagfästa kon-Irolluppgiftsskyldigheten
ändras i vissa avseenden. Framställningarna har skickals på remiss till RSV,
riksgäldskontoret och Företagens uppgiftslämnardelegalion.

Akliefrämjandel
har i en skrivelse den 29 september 1987 lill finansdepartemenlet framfört
vissa synpunkter i fråga om kontrolluppgifter på aktieklubbars aktieinnehav.
Dessa synpunkter överensstämmer i allt väsenlligl med de som bankerna framfört
i frågan.

En
fullständig utvärdering av uppgiftslämnandet i fråga om 1987 års taxering har ännu
inte slutförts. Redan nu står del dock klart atl vissa ändringar behöver
vidtas.

Jag
avser att i det följande behandla framställningarna och föreslå vissa lättnader
i uppgiftsskyldigheten. Ytterligare justeringar kan behöva göras när fler
erfarenheter av uppgiftslämnandet har vunnits.

2
Föredragandens överväganden och förslag 2.1 Beloppsgräns och skattefrihet

Prop.
1987/88:44

Mitt
förslag: Fr. o. m. 1989 års taxering införs en generell beloppsgräns för
kreditinstitutens uppgiftsskyldighet. Kontrolluppgift skall inte lämnas i fråga
om borgenär vars sammanlagda ränta på konto från kredifinstitutet understiget
100 kr. Sådan ränta på konto blir normalt skattefri. Undantag gäller för del
fall att borgenären har sådana småränlor i flera kreditinstitut och dessa
sammanlagt uppgår fill 500 kr. eller mer.

Skälen
för mitt förslag: Vid 1988 års taxering gäller en generell beloppsgräns för konlrolluppgiftsskyldigheten
i fråga om bankräntor. Uppgift behöver lämnas bara om räntan per kund uppgår
till minst 500 kr. Fr. o. m. 1989 års taxering tas 500 kr.-gränsen bort. Vid
lagstiftningens tillkomst bedömde jag det vara möjligt att slopa den generella
beloppsgränsen efter de inledande'provåren. Alternativet var att de
skattskyldiga själva skulle lämna tilläggsuppgifter på småbeloppen i den
förenklade deklarationen och att dessa skulle registreras av
skattemyndigheterna. Detta ansåg jag vara ett betydligt osmidigare förfarande.
Jag framhöll dock att del kunde finnas anledning att på nytt överväga frågan om
en beloppsgräns när man vunnit erfarenheter av uppgiftslämnandet (prop.
1984/85:180 s. 99 f.).

Bankerna
har hemställt att kontrolluppgift inte skall behöva lämnas i de fall räntan per
kund understiger 100 kr. Enligt uppgifter från bankerna uppgår det totala anlalet
kunder med ränta under 100 kr. till över 6 miljoner. Bankerna tillämpar själva
vissa beloppsgränser när det gäller alt tillställa kunderna ränte- och
kapitalbesked. En del banker använder beloppsgränsen 500 kr. medan andra
använder en lägre gräns, 400 eller 200 kr. I konsumentkooperationen finns över
1 miljon medlemmar som uppbär ränta under 100 kr. En uppgiflsskyldighel utan
beloppsgräns innebär utan tvekan en betydande merbelastning på
kreditinstituten. RSV har inte haft någon erinran mol alt en generell
beloppsgräns införs för kontoräntor fr. o. m. taxeringsåret 1989. Mot denna
bakgrund föreslår jag att det införs en generell beloppsgräns för kreditinstitutens
uppgiflsskyldighel för ränta på konto även efter provären. Denna gräns bör
bestämmas lill 100 kr. Uppgår den sammanlagda räntan för en kund hos ett
kreditinstitut inte till 100 kr. skall således kontrolluppgift inte lämnas av
institutet. 1 della belopp medräknas inle ränta som enHgt andra bestämmelser är
undantagen från konlrolluppgiftsplikl. Jag vill understryka atl beloppgränsen
bara skall gälla för räntor på medel som innestår på konton, medan räntor på
värdepapper o. d. skall anges oavsett belopp.

Enligt
min mening kan dock en beloppsgräns införas endast under förutsättning att man
samtidigt vidtar andra åtgärder för att undvika att komplicera
deklarationsförfarandet och taxeringsarbelel. Effekterna av en beloppsgräns
för kreditinstituten blir annars som jag nämnt atl de skattskyldiga själva
tvingas lämna tilläggsuppgifter på småbeloppen i den förenklade deklarationen
och all dessa skall registreras av skattemyndigheterna. Det

besvär och de
hanteringskostnader som delta i sin tur medför står inte i rimlig proportion till
det intresse som det allmänna har av dessa konton. Det kan inte uteslutas alt
den förenklingsvinsl som åsyftats med reformen i någon mån skulle gå förlorad.
Myndigheternas huvudinriktning bör vara all följa upp mer komplicerade
deklarationer och deklarationer där det kan förekomma mer omfallande skatteundandragande.
För att undanta småbe-lopp från hanteringen bör således ränta som inte omfattas
av uppgiftsskyldigheten göras skattefri. Enligt min mening bör man dock, för
alt förhindra missbruk, låta skattefriheten gälla endast under förutsättning
att sådana småränlor från olika kreditinstitut sammanlagt för borgenären inte
uppgår till 500 kr. Bestämmelsen bör göras tillämplig generellt dvs. också på
den som lämnar den vanliga deklarationen. Uppgår räntan fill 500 kr. eller mer
skall således den skattskyldige redovisa hela beloppet i självdeklarationen.
Vad jag här har sagt bör komma lill uttryck i 37 § 8 mom. första stycket d) TL
och 19 § kommunalskaltelagen (1928: 370).

Prop. 1987/88:44

2.2 Gemensamma konton

Mitt förslag: I
stället för den nuvarande skyldigheten att lämna uppgifter om ränta och fordran
på samtliga innehavare av gemensamma konton skall det vara möjligt att för etl
konto som innehas av mer än fem personer lämna uppgifter om total ränta eller
fordran på kontot och om den beteckning på innehavarkrelsen som används samt om
en av de personer som förfogar över kontot.

Skälen
för mitt förslag: 1 fråga om gemensamma konton följer av 37 § 8 mom. andra
stycket TL all kontrolluppgifterna i princip skall ange samtliga kontohavare
och enligt samma moments tredje stycke alt ränla och fordran skall fördelas
lika mellan kontohavarna, om inte annat är känt för den uppgiflsskyldige.

Den vanligaste typen av
gemensamt konto är sådant som innehas gemensamt av två makar. En annan lyp som
enligl bankerna är vanligt förekommande är konto som öppnats i sällskapsklubbs
eller kamratförenings namn, men där kontohavaren inte är juridisk person (t.
ex. konto för akfiesparklubb eller skolklass).

För att underlätta uppgiftslämnandet
och möjliggöra en mjukare övergång till del nya systemet infördes för
taxeringsåret 1987 möjlighet atl lämna begränsade uppgifter om bl. a.
gemensamma konton. Det förutsågs således på elt tidigt stadium att det i
inledningsskedet skulle kunna uppstå vissa problem för uppgiflslämnarna.
Bankerna fick därför dispens av RSV från skyldigheten all fördela medlen på
dessa konton. Dispensbeslutet innebär att ränta och fordran inte behöver
fördelas mellan kontohavama utan uppgifterna får i stället redovisas på
kontrolluppgift för den som registrerats som huvudman för kontot.

Bankerna har i sin hemslällan
om lagändring yrkat att fördelning av ränta och fordran skall behöva ske bara
om kontohavarna är två till antalet. I övriga fall skall uppgift lämnas bara
angående den som förvaltar

11

kontot. Som stöd för detla
har åberopats all del i praktiken är omöjligt all Prop. 1987/88: 44

skaffa fram underiag för
alt fullständigt rapportera uppgifter på sätt lagen

kräver. Anlalet kontohavare
kan enligt bankerna i vissa fall uppgå lill flera

hundra personer.
Fullständiga register över sådana kontohavare kan inle

upprättas. I dessa
hänseenden spelar det enligt bankerna ingen roll hur

lång anpassningstid
bankerna får.

För
egen del får jag anföra följande.

I
och med att den förenklade självdeklarationen infördes ställdes vissa nya krav
på bl. a. bankerna i fråga om uppgiftslämnande till skattemyndigheterna. För
att belysa vad dessa nya krav egentligen innebär för bankerna i fråga om
gemensamma konton är det lämpligt atl inledningsvis peka på vilka ramar som banklagsfiftningen
ger bankerna i delta avseende.

Enligt
2 kap. 21 § bankrörelselagen (1987: 617) skall motbok eller annat bevis som en
bank utfärdar om tillgodohavande på räkning ställas till viss man. Etl
bankkonto, elt banktillgodohavande, är således en fordran på en bank som
tillkommer en viss person, bolag e. d. På motsvarande sätt har banken en skuld lill
elt visst rättssubjekt. Etl bankkonto som innehas av två makar innebär sålunda
all banken stär i skuldförhållande till dessa två personer. Till dessa två
personer kan banken betala sin skuld med befriande verkan. Ett bankkonto som
av banken registrerats på elt kollekliv under någon viss beteckning (t. ex.
klass 5 A) betyder inte automafiskt atl del i detta fall finns fiera kontohavare.
Den enskilde medlemmen i t. ex. en skolklass torde i praktiken inte kunna göra
uttag från kontot. Det torde bara kunna göras av den eller de fysiska personer
som registrerats för kontot och som sagt sig representera gruppen. Bankerna
torde oftast ha registrerat exempelvis skolklasskonlon på den eller de personer
som får göra uttag från kontot med notering om att det gäller skolklasspengar
för en viss klass. I allmänhet betraktas dock ett konto som knutits till en sällskapsklubb
eller kamratförening, som icke är juridisk person, som elt gemensamt konto.

Det
kan sålunda konstateras alt hanteringen av dessa konton försvårats av atl
bankerna inte själva alltid gjort klart för sig om den som registrerats som kontohavare
är en juridisk person eller en eller rent av flera fysiska personer.

Skallelagstiftningen
kan inle ställa krav på uppgiftsskyldighet för bankerna som utifrån allmänna
utgångspunkter ter sig orimliga eller alltför långtgående. TL ålägger inte
bankerna all generellt registrera medlemmar eller delägare i olika former av
kollekliv av angivet slag. TL kräver i detta avseende endast uppgift på vem som
är kontohavare. TL går således inle utöver de ramar som banklagstiftningen drar
upp i fråga om kontohavare De nu aktuella svårigheterna har således sin
egentliga grund i annat än skattelagstiftningen. Det gäller dock att finna en
lösning på de praktiska problemen så att den registrering som skett i
bankväsendet av sammanslutningar i sällskaps- och kamratföreningars namn kan
hanteras på ett för alla parter smidigt och effekfivt sätt.

Det
bör också i fortsättningen vara möjligt för t.ex. en skolklass att

spara pengar i bank utan att skattelagstiftningen skapar extra besvär och

svårigheter som hindrar delta. För att underlätta hanteringen av dessa '2

konton kan det därför vara
lämpligt att bankerna ges möjlighet att lämna Prop. 1987/88: 44 uppgift om
gemensamt konto utan att ange samtliga innehavares namn och utan atl fördela
ränta och fordran. Den totala räntan eller fordran på ett sådant konto bör i
förekommande fall kunna redovisas tillsammans med den beteckning på innehavarkrelsen
som används för kontot, t. ex. klass 5 A. En sådan redovisning bör också
innehålla uppgift på en person som disponerar kontot samt dennes adress och
personnummer. Vad jag nu sagt bör dock inte gälla i fråga om alla gemensamma
konton. Den gmpp som innehar ett sådant konto bör enligt min mening inte vara
alltför liten för alt ett undantag skall vara motiverat. Den bör i vart fall
uppgå till mer än fem personer. TL bör således i dessa fall ge utrymme för en
större flexibilitet så att hanteringen av dessa konton underlättas för
bankerna, kontohavarna och skattemyndigheterna. Varie sådant konto bör också
redovisas för sig för att undvika att kontot sammanblandas med andra personliga
konton. Det innebär vid manuellt uppgiftslämnande all endast ett konto redovisas
på varie blankett. Vad jag nu har anfört föranleder ett tillägg till bestämmelserna
i 37 § 8 mom. andra, tredje och femte styckena TL.

Det
kan i detta sammanhang ifrågasättas om motsvarande regler som nu föreslagits
bör införas i fråga om kontrolluppgifter rörande bl. a. aktieinnehav i
värdepappersdepåer hos bankerna. Enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. 4 a TL är
bl. a. bankerna skyldiga att lämna uppgifter om bl. a. fysisk person som varit
antecknad som innehavare av akfie vid årets utgång. Bankerna gör gällande att
de i princip har samma svårigheter all registrera samtliga delägare och hålla
registren aktuella som i fråga om gemensamma konton. Enligt min mening fmns
dock vissa skillnader. Det finns i fråga om aktier andra intressen än det
skatterättsliga som föranlett viss lagstiftning på detta område. Jag kan peka
på att en förvaltare som avses i 6§ första stycket 1 lagen (1987:623) om
förenklad aktiehantering är enligl 7 § samma lag skyldig att till värdepapperscenlralen
lämna uppgift om sådan aktieägare som har mer än 500 aktier i samma aktiebolag
registrerade i förvaltarens namn. Uppgift om personnummer eller annal identifieringsnummer
skall anges i sådana fall. På skatteområdet finns sedan gammall beslämmelser i denna
fråga. En förvaltare har sedan år 1971 varit skyldig att lämna kontrolluppgift
på aktieutdelningen till skattemyndigheterna. Det som tillkommit i samband med
den förenklade självdeklarationen är att aktieinnehavet per årsskifte skall
rapporteras. Jag vill också erinra om alt uppgifterna om akfieinnehav inte
skall läggas fill grund för taxeringen utan endasl tjäna som ett
kontrollunderlag. De synpunkter som förts fram i denna fråga har inte övertygat
mig om nödvändigheten att ändra TL på denna punkt. Jag är därför inte beredd
att nu föreslå någon ändring i detta avseende.

2.3 Sparobligationer

Prop.
1987/88:44

Mitt
förslag: Den nuvarande skyldigheten för bl. a. banker atl lämna kontrolluppgift
på sparobligationer som lösts in i respektive bank upphävs. Enbart riksgäldskontoiet
blir uppgiftsskyldigt i fråga om ränta och kapital för sparobligationer.

Skälen
för mitt förslag: Av 37 § 8 mom. TL följer att riksgäldskontoret är skyldigt
att lämna kontrolluppgift på gottskriven ränta och fordran i fråga om ulelöpande
sparobligationer samt på ränta på sparobligationer som lösts in hos kontoret.
Av momentet följer vidare alt bankerna är skyldiga atl lämna kontrolluppgift på
sparobligationer som lösts in i respektive bank.

Sedan
uppgiftsskyldigheten infördes har riksgäldskonloret, bankerna och poslen infört
nya rutiner för inlösen av sparobligationer. De nya rutinerna har gjort det
möjligt för bankerna och posten att snabbare rapportera inlösta sparobligationer
till riksgäldskontoret.

Bankerna
har hemställt alt TL ändras så att enbart riksgäldskontoret blir uppgiftsskyldigt
beträffande ränta och kapilal för sparobligationer. RSV och riksgäldskontoret
har tillstyrkt den föreslagna ändringen ulom såvitt gäller sparobligationer
från SPAR 72, vilka förfaller till inlösen den 1 december 1987 och inte är
registrerade i riksgäldskonlorets datoriserade sparobligalionssystem. Även jag
delar uppfattningen att ändringen bör genomföras. Del innebär att
lagstiftningen ändras så att den kommer att överensstämma med de rutiner som
redan lillämpas. I fråga om sparobligationer från SPAR 72 bör dock äldre
bestämmelser tillämpas. Förslaget föranleder etl fillägg till bestämmelserna i
37 § 8 mom. första stycket TL.

2.4 Uppskovskonton

Mitt förslag:
Skogskonto, skogsskadekonlo, upphovsmannakonto och uppfinnarkonlo undantas från
kontrolluppgiftsskyldighel enligt taxeringslagen.

Skälen
för mitt förslag: Bankerna har hemställt att kontrolluppgiftskyldigheten
enligt 37 § 8 mom. TL slopas vad gäller skogskonto, skogsskadekonto, upphovsmannakonto
och uppfinnarkonlo.

I skogskonlolagen (1954:
142) och lagarna om upphovsmannakonto (1979:611) och uppfinnarkonlo (1982:2)
finns särskilda stadganden om uppgiftsskyldighet för insättningar på dessa
konton. Vidare skall den skallskyldige fortlöpande i självdeklarationen
redovisa uppgifter om tillgodohavande på dessa konton. RSV har ansett att
dessa uppgifter är tillräckliga för kontrolländamål. Jag delar verkets
uppfattning atl de angivna kontona bör undantas från uppgiftsskyldigheten
enligt TL. Detta föranleder en ny undantagsbestämmelse i 37 § 8 mom. första
stycket e) TL.

14

I
fråga om allmänna investeringskonton har bankerna hemställt att uppgiftsskyldigheten
begränsas till att avse ränta. RSV har avstyrkt den ändringen med motiveringen
atl kapitalbehållningen på allmänt investerings-konto inte är befriad från
förmögenhetsskatt. Jag delar uppfattningen att ingen ändring bör göras i detta
avseende.

Prop. 1987/88:44

2.5 Dispens

Mitt
förslag: Den dispensmöjlighet som anförtroddes riksskatteverket i fråga om
1987 års taxering förlängs till att avse även taxeringsåret 1988.

Skälen
för mitt förslag: För att underiätta för uppgiflslämnarna fick RSV, som nämnts,
möjlighet atl medge dispens från att lämna fullständiga uppgifter vid 1987 ärs
taxering om det förelåg synneriiga skäl för del. I enlighet härmed medgav RSV
dispens bl. a. i fråga om gemensamma konton. Bankerna tilläts att lämna
begränsade uppgifter om dessa konton, t.ex. bara uppgifter om en av kontohavarna.

RSV
har påpekat att såväl uppgiflslämnarna som verkel självt måsle vidta en hel del
åtgärder inför 1988 års taxering. Nya blanketter och anvisningar för
redovisning av kontrolluppgifter måste fastställas av RSV. Uppgiftslämnare som
redovisar uppgifterna på datamedium måste förändra sina mtiner. Längre tid
måste även ges för att registrera kontohavare lill gemensamma konton. Av
tidsskäl är det enligt verket omöjligt atl hinna med allt detta före
årsskiftet. RSV har därför föreslagit att dispens bör kunna ges bl. a. i fråga
om gemensamma konton vid 1988 års taxering.

Med hänsyn till de
svårigheter som RSV anfört bör enligl min mening den dispensmöjlighet som
omfattade det första provårel föriängas lill att avse även taxeringsåret 1988.
Delta föranleder ändringar i ikraftirädande-och övergångsbestämmelserna till
lagen (1985:406) om ändring i laxerings-lagen (1956: 623).

2.6 Övriga frågor om kontrolluppgifter

Dispositionshavare

Enligt
37 § 8 mom. andra stycket TL skall uppgiftslämnaren, om kontohavaren är en
juridisk person för vilken organisationsnummer saknas, om möjligt ange namn och
postadress samt personnummer för den som får förfoga över ränta eller fordran.
Vid 1987 års taxering fick bankerna dispens från denna skyldighet.

Bankerna
har hemställt att kontrolluppgifterna inte skall behöva innehålla uppgifter om
dispositionshavare. Som skäl härför har åberopats att dessa uppgifter inte
datalagras.

RSV
har avstyrkt förslaget i denna del med hänvisning lill all det från kontrollsynpunkt
är viktigt att bestämmelsen behålls men atl, för det fall att flera personer
förfogar över kontot, det kunde vara tillräckligt att ange endast en av dessa.

15

Jag
är för egen del inte beredd att föreslå någon författningsändring. Det Prop.
1987/88: 44 förutsattes redan vid bestämmelsens tillkomst atl det genom
ordalydelsen skapades elt visst mått av flexibilitet vid tillämpningen. Denna
flexibilitet ger enligt min mening utrymme för atl åsladkomma den av RSV
förordade tillämpningen utan alt göra någon lagändring. Enligt mitt förslag
förlängs RSV:s dispensmöjlighet till all gälla även 1988 års taxering, varför
bankerna får möjlighet lill ytterligare anpassningstid, eftersom uppgifter om dispositionshavare
inryms i RSV:s dispensområde.

Konton
utan personnummer

Enligl
övergångsbestämmelsen 3 b till 37 § 8 mom. TL skall kontrolluppgift vid 1987
och 1988 års laxeringar lämnas bara om en kunds sammanlagda ränta på konton i
resp. bank uppgår lill minst 500 kr. Konton utan person-eller
organisationsnummer och som öppnats före den I januari 1985 undantas från
uppgiftsskyldigheten om räntan uppgår till mindre än I 000 kr. Vid 1989 års
taxering ändras 500 kr.-gränsen enligt mitt förslag till 100 kr. och undantaget
för ej personnummersatlci konton begränsas till alt gälla konton med ränta som
inte uppgår till 100 kr.

Lagens
krav innebär all bankerna måsle sammanföra ränta från konton som saknar
personnummer med ränta från konton med personnummer. Bankerna har hemställt om
en lagändring av den innebörden att skyldigheten att sammanlägga uppgifter
undanröjs i de fall personnummer saknas på ell eller flera konton i bankens
redovisningssystem.

Som
skäl för sin framställan har bankerna åberopat att deras redovisningssystem
inte är så utformade atl uppgifter kan sammanläggas annat än i de fall kundens
personnummer finns registrerat för vart och elt av vederbörandes konton i
banken. Bankernas strävan är dock att söka förse samtliga konton med personnummer.

Det
är givelvis etl omfattande kompletteringsarbete som bankerna har alt ulföra. Uppgiftslämnandel
de två första åren gavs därför karaktären av provverksamhet och de uppgifter
som då lämnades förväntades inte vara av fullgod kvalitet, varför skattemyndigheterna
skulle hantera dem med särskild försiktighet.

Det
förutsågs redan vid lagstiftningens tillkomst att ej personnummer-

salta konton skulle skapa särskilda problem för kreditinstituten. Det inför

des därför en särskild beloppsgräns för dessa konton. RSV har avstyrkt

förslaget med hänvisning främst till risken för att en mängd nya konton

utan personnummer öppnas. Bankernas yrkande medför i praktiken alt det

inle ställs några krav på sammanföring av uppgifter. Det öppnas då möjlig

het att lämna en kontrolluppgift för varie konto. Enligt min mening är en

sådan ordning inte acceptabel. Det är tvärtom av stor vikt att bankerna i

största möjliga utsträckning försöker komplettera konton med personnum

mer när sådanl saknas. Genom den nuvarande lagstiftningen har kreditin

stituten fått viss lid för komplettering. Del kan finnas skäl att erinra om
att,

när motsvarande lagstiftning infördes i Danmark, alla konton som inte

försågs med person- eller organisationsnummer spärrades tre månader

efter lagens ikraftträdande och uttag kunde inte göras. Den svenska lag- '6

stiftningen
har nu varit i kraft i över två år. Särskilda lättnader har över- Prop.
1987/88: 44 gångsvis gjorts för konton med ränta under 1 000 kr. Även om
proceduren att förse inlåningskonton med person- eller organisationsnummer är
tidskrävande och omständlig anser jag inle alt svårigheterna är av sådan karaktär
att jag är beredd att föreslå någon lagändring på denna punkt.

3 Upprättade lagförslag

1
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag lill

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Förslagen
är av sådan beskaffenhet atl lagrådels hörande skulle sakna

betydelse.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt anta förslagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter
sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå
riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987

17