Prop. 1987/88:45

Regeringens
proposition

1987/88:45

om utvidgade kapitaltäckningskrav för banker, fondkommissionsbolag
och finansbolag

Prop.

1987/88:45

Regeringen
föreslår riksdagen aft anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 22 oktober 1987.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Bengt
K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar av kapilaltäckningsbeslämmelserna i bankrörelselagen
(1987: 617), fondkommissionslagen (1979: 748) och lagen (1980:2) om
finansbolag. Ändringarna innebär att kapifaltäckntngskraven för banker, fondkommissionsbolag
och finansbolag utvidgas så att vissa ytterligare åtaganden som dessa institut
gör på kapitalmarknaden kommer att omfattas av bestämmelserna om
kapitaltäckning.

Motivet
till förslaget är att det med bl. a. penningmarknadens framväxt introducerats
en rad olika instrument som innebär stora åtaganden utanför balansräkningarna
och för vilka enligl nuvarande bestämmelser inga kapilalläckningskrav ställs.
Avsikten är alt de kreditrisker som åtagandena kan medföra skall beaktas i kapitaltäckningshänseende.

Bland
de åtaganden som avses finns åtaganden i samband med olika certifikatprogram,
leveransförbindelser vid överlåtelse av värdepapper, återköpsförbindelser och
kreditgarantier vid överlåtelse av värdepappers-portföljer, öppna positioner
vid lerminshandel, garantier vid likviditetsförvaltning, vissa åtaganden i
samband med remburser och utfästelser i samband med confirming. Till de nämnda
åtagandena kommer andra som kan medföra kreditrisk.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen föreslås få räll att
utfärda föreskrifter som innebär att ett åtagande kan få tas upp till elt belopp
som är lägre än det nominella.

De
ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Lagförslagen
i denna proposition har granskals av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrädsremissen (s. 9), lagrådets yttrande (s. 21) och
beslutet om proposition (s. 21).

1 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 45

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § bankrörelselagen
(1987:617) skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:45

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Kapitalkravet
bestäms i förhållande till bankens tillgångar och ingångna
garantiförbindelser (placeringar). För en central föreningsbank med
anslutna lokala föreningsbanker bestäms kapitalkravet gemensamt. Vid
beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper,
nämligen

Kapitalkravet
bestäms i förhållande lill bankens tillgångar samt ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapdal-marknaden som innebär en
kreditrisk för banken (placeringar). För en central föreningsbank med anslutna
lokala föreningsbanker bestäms kapitalkravel gemensamt. Vid beräkningen av
kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen A 1.
inneliggande kassa, checkar, poslremissväxlar saml fordringar hos rikbanken och
riksgäldskonloret.

2.
skattkammarväxlar
och obli gationer som utfärdals av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, allmän kassa eller
inrättning vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller
Nordiska investeringsbanken ,

3.
andra
fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2
avsedd kassa eller inrättning, kreditakliebolag, sådant bankägi aktiebolag som
enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditakliebolag vid
tillämpningen av delta stycke eller försäkringsförelag med svensk koncession
svarar,

4.
fordringar för
vilka säkerheten som anges under A 1 -3,

5.
garantiförbindelser
för vilka banken erhållit säkerhet i värde-

2.
skattkammarväxlar
och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, allmän kassa eller
inrättning vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut
eller Nordiska invesleringsbanken,

3.
andra
fordringar för vilka slalen, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2
avsedd kassa eller inrättning, kreditakliebolag, hypoteksinstitut, sådant bankägi
akfiebolag som enligl regeringens medgivande får jämställas med kreditakliebolag
vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsförelag med svensk koncession
svarar,

utgörs av
värdehandling eller fordran,

5. garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

handling eller fordran, som anges för vilka banken
erhållit säkerhet i

under A 1-4. värdehandling eller fordran, som

anges under A 1-4. B 1. andra fullgoda obligationer än
de som anges under A 2,

2.
fordringar för
vilka utländskt bankföretag eller annal försäkringsföretag än som avses under
A 3 eller samfällighetsförening svarar, därvid fordringar för vilka utländskt
bankföretag svarar skall tas upp till en och en halv gånger fordringarnas
belopp,

3.
fordringar för
vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under B 1
eller 2, eller panträtt i jordbruks-, affärs- eller bosladsfaslighet eller
tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet
av den fasla egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till
tomträtten,

4.
garantiförbindelser
för vilka 4. garantiförbindelser och andra banken erhållit säkerhet i värde-
åtaganden på kapitalmarknaden handling eller fordran, som anges för vilka
banken erhållit säkerhet i under B 1-3. värdehandling eller fordran, som

anges under B 1-3. C 1. fordringar för vilka säkerheten
utgörs av

a)
panträtt i
jordbruksfastighet, i bosladsfaslighet med en- eller tväfamiljshus eller med
flerfamiljshus för vilket bostadslån enligt statliga bestämmelser utgår eller
i tomträtt till sådan fastighet, om pantvärdet ligger mellan sjuttiofem och
etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga
om tomträtt, av byggnad som hör till lomräl-len,

b)
panträtt i
faslighet som hell eller delvis är inrättad för industriell verksamhet eller i
tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom
som hör lill tomträtten, eller

c)
förlagsbevis
eller aktie, som är inregistrerad vid Stockholms fondbörs,

2. garantiförbindelser för vilka 2. garantiförbindelser
och andra

banken erhållit säkerhet i form av åtaganden på kapitalmarknaden

värdehandling eller fordran, som för vilka banken erhållit säkerhet i

anges under C 1, form av värdehandling eller ford-

ran, som anges under C 1,

D. övriga tillgångar och garanti- D. övriga tillgångar, garantiför-

förbindelser ulom sådana som en- bindelser och andra
åtaganden på

ligt 9 § fjärde och femte styckena kapitalmarknaden ulom sådana

skall avräknas från eget kapilal och som enligt 9 § fiärde och femte

egna fonder. styckena skall avräknas från eget

kapital och egna fonder.

För placeringar som anges under A gäller inle något
kapitalkrav. 1 övrigt uppgår kapitalkravet vid vare lidpunkt till lägst ett
belopp som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar som anges under B,

fyra procent av summan av placeringar som anges under C
och

åtta procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar skall tas upp lill följande värden, nämligen

1.
fordringar, för
vilka reserver som avses i 9 § andra stycket avsatts, lill sitt bruttovärde,

2.
övriga
tillgångar till sitt nettovärde, 3

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1987/88:45

3.
garantiförbindelser,
som är knutna lill kreditgivning, lill sitt no minella belöp samt

4.
övriga
garantiförbindelser lill halva sitt nominella belopp.

3.
garantiförbindelser,
som är knutna lill kreditgivning, lill sill nominella belopp,

4.
övriga
garantiförbindelser till halva sitt nominella belopp samt

5.
andra
åtaganden på kapitalmarknaden till sitt nominella belopp, om inte regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit ell
lägre belopp.

Med uppskattat värde i första stycket B 3 och C 1 avses
det värde, som banken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt
gällande statliga bestämmelser om bostadslån till främjande av bostadsbyggandet
sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall fill grund för
bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda
bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet där denna
uppförs om inte särskilda skäl föranleder annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1980:2) om finansbolag
skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:45

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp
som svarar mot bolagels kassa och mot vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskonloret,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditaktiebolag och postgirot
eller utlånats till annat finansbolag, dels ell belopp som svarar mot tolv och
en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektioen
medge högre upplåning, dock högst lill tjugo gånger det egna kapitalel.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av
finansbolaget ul-fårdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätt till
betalning först efter bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av
staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen
skall läggas beloppet av de garanliförpliklelser bolaget iklätt sig.

Finansbolag får högst låna upp medel med dels elt belopp
som svarar mot bolagels kassa och mol vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditakliebolag, hypoteksinstitut
och postgirot eller utlånats till annal finansbolag, dels ett belopp som
svarar mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl
föreligger kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo
gånger det egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av
finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätt till
betalning först efter bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av
staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen
skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser skaU
las upp lill sitt nominella belopp. Delsamma gäUer andra ålagaden, om inle
regeringen eder, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i
föreskrift angivit etl lägre belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond
och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas

1. garantifond, som bildats genom tillskott av akieägare i
finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central
föreningsbank eller annan som bankinspektionen godkänt, intill ell belopp
motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital,

Senasle lydelse 1987:627.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

2.
fyrtio procent av elt belopp,
som svarar mot sådana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen
(1987:617), intill ell belopp motsvarande bolagels eget kapital samt

3.
kapital, som tillförts bolaget mol
av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför rätt till betalning först
efter bolagels övriga borgenärer, intill etl belopp motsvarande bolagels egel
kapital.

Om
det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §, kan
bankinspektionen i det särskilda fallet föreskriva att upplåningsrätt skall
beräknas gemensamt för bolagen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

3 Förslag till

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748)

Härigenom föreskrivs alt 18 § fondkommissionslagen
(1979:748) skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:45

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

18 Fondkommissionsbolag
skall till uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp som
är betryggande i förhållande till bolagels tillgångar och tdl garantiförbindelser
som bolaget har ingått (placeringar). Del egna kapitalel anses betryggande, om
det uppgår till lägst ell belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av
värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av
sådana aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagets verksamhel
samt sex procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i
andra stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje slyckel har avsatls,
skall såvitt avser aktier tagas upp lill sitt marknadsvärde och såvitt avser
utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer fill sitt
bruttovärde. Övriga placeringar skall lagas upp till sill nettovärde.

Egel kapital krävs ej för inneliggande kassa, checkar och
postre-missväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar
slalen, kommun, bankinslilul, kreditakliebolag eller försäkringsbolag. Eget
kapital krävs ej heller för fordran hos annat fondkommis-

Fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivarnas skydd ha egel
kapital lill visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagets
tillgångar saml ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapdalmarknaden
som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Del egna kapitalet anses
betryggande, om del uppgär till lägst elt belopp som motsvarar sammanlagt tjugo
procent av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag
av sådana aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagels
verksamhet samt sex procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som
anges i andra stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje slyckel
har avsatts, skall såvitt avser aktier lagas upp lill sitt marknadsvärde och
såvitt avser utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer
till sitt bruttovärde. Övriga placeringar skall las upp till sitt nettovärde.
Åtaganden på kapdalmarknaden skall dock tas upp till sill nominella belopp, om
inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
föreskrift angivit ell lägre belopp.

Egel kapital krävs ej för inneliggande kassa, checkar och
postre-missväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar
staten, kommun, bankinstitut, kreditakliebolag, hypoteksinstitut eller
försäkringsbolag. Eget kapilal krävs ej heller för fordran hos annat

Senaste lydelse 1987:622.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

sionsbolag
på likvid för utförd vär- fondkommissionsbolag på likvid för

depappersaffär. utförd värdepappersaffär.

Som
egel kapital skall vid tillämpning av första stycket anses vad som enligt 2
kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) gäller som eget kapital. 1 fråga om fondkommlssionsbolags
leserver för aktier får vidare med eget kapital likställas fyrtio procent av
skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde och deras nettovärde. Från det egna
kapitalel skall avräknas nettovärdet av sådana aktier eller andelar i
ekonomisk förening som fondkommissionsbolaget har förvärvat med stöd av
tillstånd enligt 15 § andra stycket.

Om
särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen för viss tid medge alt fondkommlssionsbolags
egel kapilal får uppgå lill elt lägre belopp än som anges i första stycket.

Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1988.

Finansdepartementet P"""?-1987/88:45

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den I oktober 1987

Närvarande:
statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Bodström,
Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson

Föredragande:
statsrådet Johansson

Lagrådsremiss om ändring av kapitaltäckningsbestämmelserna
för banker, fondkommissionsbolag och finansbolag

1 Inledning

År
1983 tillkallades en kommitté (Fi 1983:06) med uppdrag att göra en allmän
översyn av strukturen på kreditmarknaden. Kommittén antog namnet kreditmarknadskommittén.
(Ledamöter: f.d. landshövdingen Nils Hörjel, överdirektören Alf Carling,
bankinspektören Stig Danielsson, numera ambassadören Kurt Malmgren och
riksbanksdirektören Anders Sahlén).

Kommittén
har överlämnat en den 16 december 1986 daglecknad promemoria med förslag till
ändring av kapitaltäckningsbestämmelserna för banker, fondkommissionsbolag
och,finansbolag. Promemorian har remissbehandlats.

Till
protokollet i delta ärende bör fogas dels kommitténs promemoria som bilaga 1,
dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena som bilaga 2.

2 Nuvarande kapitaltäckningskrav

De
kapitaltäckningskrav - krav på egel kapital — som ställs på bankerna skall
primärt skydda bankernas insätlare. Motsvarande krav på fondkommissionsbolagen
skall skydda bolagens kunder och långivare. Kraven på finansbolagen innebär all
dessa skall ha etl eget kapital som anses betryggande i förhållande till deras
upplåning.

Kapitaltäckningsbestämmelserna
för bankerna fick sin nuvarande uppbyggnad i samband med 1968 års samordnade
banklagstiftning (prop. 1968:143 s. 132 f. och s. 230 f. BaU 60, rskr. 368).
Smärre ändringar har under årens lopp gjorts i dessa regler.
Banklagsutredningen gjorde en ingående översyn av bestämmelserna som redovisats
i delbetänkandet (Ds E 1978:4) Nya kapitaltäckningsregler för bankerna. På
grundval av della belänkande ändrades bestämmelserna så all värderegleringsreserver
i viss

utsträckning får inräknas
i kapitalbasen. Samtidigt gavs bankaktiebolag Prop. 1987/88:45

och sparbanker möjlighel
att med eget kapilal likställa det nominella värdet

av förlagsbevis lill etl
belopp som motsvarar del totala egna kapitalet.

Föreningsbankerna
hade tidigare haft denna möjlighet. Dessutom gjordes

vissa ändringar i
indelningen i riskklasser (prop. 1978/79: 190, NU 49, rskr.

442).

Bestämmelserna
har därefter förts in i den nya bankrörelselagen (1987:617) ulan större sakliga
ändringar. Enligt bankrörelselagen kan dock kapitalbasen, om det finns
synnerliga skäl och efter lillslånd av bankinspektionen, breddas genom atl i
basen får räknas in förlagslån upp till en och en halv gånger del egna
kapitalet eller de egna fonderna. Vidare har del införts beslämmelser om s. k.
konsoliderad kapilalläckning för svensk bank som äger viss andel i utländskt
förelag som driver någon form av bankverksamhet (prop. 1986/87: 12 och 142, NU
36, rskr. 356). Möjligheten att räkna in förlagslån upp lill en och en halv
gånger det egna kapitalet eller fondema har införts i avvaktan på en mera
långsiktig lösning med hänsyn till de banker som har särskilda svårigheter atl
anskaffa riskkapital.

Kapilaltäckningskraven
på bankerna och fondkommissionsbolagen är relaterade till deras tillgångssida i
balansräkningarna, dvs. deras placeringar i form av utlåning och aktieinnehav.
Härtill kommer atl ingångna garantiförbindelser skall beaktas. Del ställs
därvid olika kapitaltäckningskrav beroende på den kreditrisk som anses vara
förknippad med de olika placeringarna.

Kraven
på finansbolagen är relaletade till deras upplåning, dvs. skuldsida i balansräkningarna.
Till upplåningen skall läggas ingångna garanliförpliklelser.

Bankernas
tillgångar är indelade i fyra riskklasser (betecknade A-D i lagtexten). Den
lägsta riskklassen (A) omfattar placeringar med ingen eller ringa förlustrisk
medan den högsta riskklassen (D) omfattar de mesl risk-betonade placeringarna.
Placeringarna i den lägsta riskklassen är helt fria från krav på täckning med egel
kapital. Tillgångarna i övriga riskklasser skall täckas med eget kapilal till
1, 4 resp. 8%. För bankernas engagemang i sidobolag, dvs. svenskt eller
utländskt förelag som driver någon form av bankverksamhet, gäller med vissa
undantag etl kapilalläckningskrav på 100%.

När
det gäller kapilaltäckningskravet för nämnda hel- eller delägda ulländska
företag finns en kompletteringsregel som, om den svenska banken äger minst 20%
av aktierna, innebär alt del ulländska förelagets placeringar skall beräknas
gemensamt för moderbanken och de utländska engagemangen. Det samlade kravel på egel
kapilal som gäller för en bank beräknas genom att kapitalkraven fi)r de olika
placeringarna läggs samman.

En
tillgång skall tas upp till bokfört värde och garantiförbindelse som är knuten till
kreditgivning till sitt nominella belopp. För övriga garantiförbindelser t.
ex. entreprenadgarantier gäll;r dock alt de får las upp lill halva del nominella
beloppet.

I
detla sammanhang får det egna kapitalet eller de egna fonderna beräk

nas på elt särskilt sätt (kapitalbasen). I kapitalbasen inräknas eget kapilal '*

eller egna fonder. Elt bankaktiebolags egel kapilal delas
upp i bundet eget Prop. 1987/88: 45 kapital och fritt egel kapilal eller
ansamlad förlust. Under bundet egel kapital las upp aktiekapital, reservfond
och uppskrivningsfond. Under fritt egel kapital eller ansamlad förlust tas upp
fria fonder, balanserad vinst eller förlust och nettovinst eller förlust för
räkenskapsåret. En föreningsbanks eget kapilal är uppbyggt på samma sätt, dock
att i bundet eget kapilal skall las upp insatskapital i stället för
aktiekapital. En sparbanks egna fonder delas upp i fonder och nettovinst eller
förlust för räkenskapsåret. Som fonder redovisas grundfond, reservfond, garanlifond
och uppskrivningsfond.

Med eget kapital eller egna fonder likställs dels 40% av
bankens obeskattade reserver, de s. k. värderegleringskontona, dels det
nominella värdet av upptagna förlagslån. Beloppen i kapitalbasen i form av värderegleringskonlon
eller förlagslån får dock var för sig medräknas med högst ett belopp som
motsvarar det egna kapitalel eller de egna fonderna. Om del finns synnerliga
skäl och efter lillslånd av bankinspektionen kan, som tidigare nämnts,
förlagslånen få medräknas med etl belopp som uppgår fill en och en halv gånger
det egna kapitalet eller fonderna.

Även fondkommissionsbolagens placeringar är grupperade i
olika riskklasser. För sädana aktier som innehas som ett led i organisationen
av bolagets verksamhel krävs ell eget kapital uppgående till 100% och för
handelslager bestående av aktier m. m. 20% samt för övriga placeringar och
lämnade garantiförbindelser 6%. Egel kapital krävs dock inte, med vissa
undantag, för sådana placeringar som för bankerna placerats i riskgrupp A.

Fondkommissionsbolagens egna kapilal får beräknas på samma
sätl som för bankaktiebolagen. Föriagslän får dock inle ges ut. Till detta
kommer belräffande aktier i eget lager atl 40% av skillnaden mellan aktiernas
marknadsvärde och nettovärde får räknas in i kapitalbasen.

För finansbolagen gäller alt deras upplåning får uppgå lill
högst 12,5 gånger det egna kapitalel. Om särskilda skäl föreligger kan dock
bankinspektionen medge alt upplåningen får uppgå lill högst 20 gånger bolagets
kapital.

Som egel kapital räknas förutom finansbolagels
aktiekapital också fonder, förlagslån m. m. som enligl bestämmelserna för
bankaktiebolag får räknas in i kapitalbasen.

De närmare beslämmelserna om kapilalläckning finns för
bankerna i 2 kap. 9-11 §§ bankrörelselagen (1987:617), för fondkommissionsbolagen
i 18 § fondkommissionslagen (1979:748) och i 7§ lagen om finansbolag (1980:2).

3 Kommitténs förslag

Kommittén har sammanfattningsvis föreslagit att i
bankrörelselagens kapi-

laltäckningsbestämmelser införs en möjlighet för regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, bankinspektionen atl utfärda tillämpningsföre

skrifter för inplacering i de olika riskklasserna av vissa åtaganden som inte 11

för
närvarande enligt bankrörelselagen kräver kapilalläckning. Motivet lill Prop.
1987/88: 45

förslaget
är att det, med bl. a. penningmarknadens framväxt introducerats

en
rad olika instrument som innebär åtaganden utanför balansräkningen

från
kreditinstitutens sida och för vilka enligt nuvarande beslämmelser

inga
kapitaltäckningskrav ställs. Avsikten är all de kreditrisker som dessa

åtaganden
kan innebära skall omfattas av kapitaltäckningskrav.

Motsvarande
bestämmelser föreslås också bli införda i lagen om fondkommissionsrörelse och
i lagen om finansbolag. Det fömlsälts atl utfärdandet av föreskrifterna
föregås av överläggningar med berörda institut.

Samtliga
remissinstanser ulom Svenska fondhandlareföreningen tillstyrker eller lämnar
kommitténs förslag utan erinran. Flera remissinstanser framför dock synpunkter
på utformningen av förslaget, på vilka åtaganden som skall omfallas av
bestämmelserna och på hur tillämpningen skall ske.

Det
kan i della sammanhang vidare nämnas att centralbankscheferna inom ramen för
Bank for International Settlements (BIS) i den s.k. 10-gruppen sommaren 1987
enats om all etl förslag lill nya kapitalläcknings-bestämmelser skall arbetas
fram. Medlemsländer i 10-gruppen är Belgien, Canada, Frankrike, Italien, Japan,
Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige, USA och Förbundsrepubliken
Tyskland. Förslaget skall grundas på de bestämmelser som vuxit fram i
samarbete mellan USA och Storbritannien. Dessa bestämmelser har en annan
systematik än de svenska. Placering i olika riskgrupper sker bl. a. med
utgångspunkt i vem som är låntagare och beträffande åtaganden utanför
balansräkningen med hänsyn till åtagandets löptid. Vidare kan olika kapitalkrav
ställas för olika banker. Centralbankscheferna har uppdragit åt en kommitté
inom BIS alt i november 1987 lägga fram förslag i ämnet. Såvitt nu kan bedömas
kommer det dock att dröja avsevärd tid innan ett sådant förslag kan leda lill
lagstiftning i Sverige.

4 Allmän motivering

4.1 Överväganden och förslag

Mitt
förslag: Kapilaltäckningskraven för banker, fondkommissionsbolag och
finansbolag utvidgas så att vissa ytterligare åtaganden som dessa gör på
kapitalmarknaden kommer atl omfattas av beslämmelserna om kapitaltäckning.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen ges rätt att utfärda
föreskrifter som innebär att etl åtagande kan få tas upp till ett belopp som är
lägre än det nominella.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i sak med milt förslag. Kommillén föreslår dock att
även placeringen i de olika riskklasserna skall ske enligt de
tillämpningsföreskrifter regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen föreslås få utförda.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kommitténs förslag utan erinran. Flera
remissinstanser framför dock synpunkter på förslagets utformning och
tillämpning.

Bankinspektionen tar upp frågan om ränterisker och
framhåller alt in- Prop. 1987/88: 45 spektiotien deltar i det
internationella arbete som pågår för att begränsa institutens exponering för
dessa risker. Inspektionen kommer atl ta erforderliga initiativ i denna fråga
när pågående arbete slutförts.

Fullmäktige i riksbanken redogör för vissa andra risker än
kreditrisker, t.ex. ränterisker, valutarisker, likviditetsrisker, affärsrisker
och administrativa risker. Beträffande kreditriskerna anser fullmäkfige att
förslaget bör utsträckas att också omfatta länelöften och ej utnyttjade krediter
i räkning samt att nettoredovisning ej skall ske vid åtaganden i samband med
terminshandel. Fullmäktige anser också alt de viktigaste nya "placeringarna"
bör anges i lagtexten eventuellt kompletterat med en "övrig" post.
Vidare framhålls att det inte får föreligga någon tvekan om huvudinnehållet i
de föreskrifter som skall meddelas senare. Fullmäktige är också tveksam till
att kapilaltäckningskraven skärps utan att det har gjorts någon värdering av
vilka ökade krav som ställs på institutens eget kapilal. Fullmäktige
förutsätter att kapitaltäckningsbestämmelserna utreds ytteriigare och all del i
propositionen klart uttalas att de föreslagna bestämmelserna är provisoriska.

Hovrätten för Västra Sverige anför tveksamhet mot av
kommittén föreslagen delegation till bankinspektionen all utfärda
tillämpningsföreskrifter. Försäkringsinspektionen ifrågasätter om den lagulfyllnad
som åsyftas av kommittén kan ske i tillämpningsföreskrifter. Inspektionen anser
i stället att en bemyndigande kan ges enligt 8 kap. 7 § regeringsformen (RF) i
fråga om möjligheten att frångå det nominella beloppet.

Bankföreningen anför alt den genomgång av olika risker och
den in-rangering i nägon av de tre riskklasserna som kommittén gjort snarast
bör ses som en rekommendation för kommande beslut med slöd av föreslaget
bemyndigande. Vidare understryks vikten av att det vid tillämpningen tas stor
hänsyn till de marknadsmässiga förutsättningarna och att utfärdande av
föreskrifter bör föregås av samråd med bankerna och deras organisationer så
all dessa blir konkurrensneutrala och anpassade lill marknadens
förutsättningar. Sparbanksföreningen, Föreningsbankernas förbund och
Finansbolagens förening anför liknande synpunkter.

Fondhandlareföreningen anser det mindre väl genomtänkt,
med hänvisning till del tidigare nämnda beslutet av centralbankscheferna under
juli 1987, alt nu lägga fram ett nationellt förslag utan reell förankring i de
internationella tendenser som nu gäller. Föreningen anför vidare bl. a. att en
försäkringslösning borde utredas. Föreningen motsätter sig aU utfärdande av
föreskrifter kan delegeras av regeringen till bankinspektionen.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa anför att vissa
gällande ka-pilaltäckningsbestämmelser bryter mot konkurrensneutraliteten och
föreslår att dessa ändras i detta sammanhang.

De närmare ställningstagandena framgår av
remissammanställningen (bil. 2).

Skälen för mitt förslag: De kapital krav som gäller för
bankers och fond

kommlssionsbolags placeringar samt för finansbolagens upplåningsrätt in

nebär inte att någon exakt avvägning gjorts av den risk som kan vara 13

förenad med de olika
placeringarna. Kapitalkravet skall i stället ses som en Prop. 1987/88: 45
allmän bedömning av hur stort kapilal som bör finnas för alt täcka de risker som
kan följa av den bedrivna verksamheten.

Bankerna
är i sin verksamhet utsatta även för andra risker än föriustris-ker i samband
med kreditgivning (jch kapiialkraven avses ge ett skydd även för sådana risker.
Kapilaltäckningsbestämmelsernas anknytning till placeringarna är endasl etl sätl
alt räkna fram vad som kan anses vara en acceptabel kapitalbas.

I
delta sammanhang förtjänar också alt framhållas alt beslämmelserna om kapilalläckning
inle är del enda medlet som finns för alt trygga insällarnas medel. Härutöver
finns bl.a. bestämmelser om bankernas kreditgivning, vilkas huvudsyfte är atl
trygga institutens solvens. Till delta kommer bankinspektionens tillsynsverksamhet,
som bl.a. innebäratt inspektionen skall hålla sig underrättad om förhållanden
som kan inverka på en banks säkerhet och i övrigl är av betydelse för en sund
utveckling av bankverksamheten.

Då
kreditgivningen är en banks huvudsakliga verksamhet och också ansetts vara den verksamhel
som innefattar den största förlustrisken har del varit naturligt atl anknyta kapitaltäckningsreglerna
fill kreditgivningen. Bankerna löper emellertid risker också av andra slag. Kreditmarknadskommittén
har i sitt betänkande pekat på likviditetsrisk, affärsrisk och administrativ
risk. Exempel på risker som kan hänföras lill dessa definitioner är en snabb
avtappning av likvida medel ur banken och en samtidigt inträdande svårighet alt
finna alternativ finansiering, risk för förlust genom inbrott och rån samt risk
för förlust genom felaktig handläggning. Kravet på egel kapilal skall givetvis
ge ett tillräckligt skydd även för sådana risker. Olika regler i banklagarna ulöver
kapitaltäckningsbestämmelserna, t.ex. regler om kassareserv, har tillkommit för
att förebygga de förlustrisker som kan uppkomma i verksamhelen. En risk som
under senare år särskilt uppmärksammats och som också diskuteras av kreditmarknadskommittén
är ränterisken. En sädan risk uppkommer dä en bank gjort tidsbundna placeringar
lill fasl ränta, vilka finansierats med medel som löper med rörlig ränla.
Risken är påtaglig exempelvis i bankernas obligalionsporlfölj eftersom
räntebindningen på tillgångssidan ej överensstämmer med ränle-bindningen på
skuldsidan.

Gällande
kapitaltäckningsbestämmelser grundar sig som beskrivits på bankernas tillgångar
samt på de garantiåtaganden som de ingått. Ulvecklingen under de senaste åren
har inneburit all banker - såväl i Sverige som utomlands - liksom i viss
omfattning fondkommissionsbolag och finansbolag i ökande utsträckning gjort
åtaganden som inte redovisas i balansräkningen. Sådana åtaganden kan vara
förenade med risker av varierande grad. Kreditmarknadskommittén har konstaterat
att det kan ifrågasättas om inle nuvarande kapitaltäckningskrav kan lolkas så
att de ifrågavarande åtagandena kan inkluderas i lämnade garantiförbindelser
men all bankinspektionen, med hänsyn lill att sådana åtaganden inte förekom då
nuvarande bestämmelser tillkom, inte velat göra en sådan tolkning.

De
åtaganden som bankerna m.fl. gör utanför balansräkningarna kan

bl. a. härledas till den allt större belydelse som penningmarknaden fått. 14

De
budgetunderskott som uppkommit i flera länder har lett till en högre Prop.
1987/88: 45 likviditet på marknaden. Penningströmmarna har i större
utsträckning än fidigare kanaliserats vid sidan av banksystemet, då företag med
hög likviditet föredragit att själva uppträda som kreditgivare i stället för
alt deponera medel i bank. Kreditgivningen har emellertid ofta skett i andra
former än de i banksystemet vanligen tillämpade. I stället för all låna mot
revers har en låntagare emitterat omsätlningsbara värdepapper av olika slag som
placerats på marknaden. För emittenten innebär della en möjlighel all smidigare
anpassa sin upplåning éfler behovet och också att avpassa upplåningen fill etl
gynnsamt ränteläge. För köparen av värdepapperet ligger fördelen i att han inte
behöver binda sig för placeringen under längre tid än hans likvida situation
medger.

En
sådan marknad som här beskrivits kan emellertid i regel inte fungera utan
medverkan av kreditinstitut. En placerare pä marknaden måste kunna lita på att
värdepapperet i fråga kan avyttras när han så önskar. Emittenten i sin tur
måste kunna vara säker på att det belopp han behöver låna också slår lill
förfogande under den lid del bedömts erforderligt. För att säkerställa de båda
kontrahenternas intressen har banker och andra kredifinstitut åtagit sig att
under vissa förutsättningar upprätthålla en marknad i de emitterade
värdepapperen. I vissa fall har detta inneburit att institutet förbundit sig
att självt ge krediten i egen portfölj om marknaden inte skulle gå alt
upprätthålla. Även för bankerna har det kunnal vara fördelaktigt atl kunna
medverka till tillväxten av denna marknad. Motsvarande utlåning direkt i banken
skulle i många fall ha mött svårigheter med hänsyn lill kapilaltäckningskravet.

Vad
här beskrivits är sådana värdepapper som på den svenska marknaden benämnes företagscertifikat
eller marknadsbevis. På den internationella marknaden är benämningarna Note Issuance
Facilities (NIF) och Revolving Underwriting Facilities (RUF).

Bland
åsyftade åtaganden fmns vidare t.ex. leveransförbindelser vid överlåtelse av
värdepapper, återköpsförbindelser och kreditgarantier vid överlåtelse av
låneportföljer, öppna positioner vid terminshandel, garantier vid likviditetsförvaltning,
vissa åtaganden i samband med remburser och utfästelser i samband med confirming.

Den
marknad som utvecklats har för de nämnda kreditinstituten inneburit all de
åtagit sig etl allt större ansvar för engagemang som inte framgår av deras
balansräkningar.

Tillsynsmyndigheter i den s.
k. 10-gruppens länder har sedan år 1975 ell

etablerat samarbete med regelbundna sammanträden i BIS. Samarbetet

har bl. a. till syfte att på ett tidigt stadium söka uppmärksamma problem

som kan uppkomma inom tillsynsområdel och atl söka lösa dessa på ett så

långt möjligt enhetligt sätt. Den ulveckling som ovan beskrivits uppmärk

sammades under år 1984 och blev föremål för analys. Della arbete resulte

rade i en kartläggning av de olika instrument som kommil lill användning

och en bedömning av de risker som ansågs vara förenade med de åtagan

den som gjorts. Karlläggningen avsåg inte endast de nya instrument som

introducerats ulan också andra lyper av åtaganden som ansågs förenade

med likartade risker. 15

Som
etl resultat av samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna har fiera Prop.
1987/88: 45 länder infört beslämmelser om kapitaltäckning för en del åtaganden
för vilka sådana krav tidigare inte uppställts. Sålunda föreskrev Bank of
England under våren 1985 alt tidigare beskrivna NIF och RUF skulle kräva samma
kapital som garantier på motsvarande belopp. I Holland infördes liknande krav
under hösten samma år, medan Japan, USA och Förbundsrepubliken Tyskland infört
regler under år 1986. Regler är under diskussion eller införande i övriga av 10-gmppens
länder. Det kan nämnas att utomlands är det i allmänhet tillsynsmyndigheterna
som fastställer dessa krav.

Kreditmarknadskommittén
har ytterligare analyserat den kreditrisk som kan vara förenad med sådana
instrument som förtecknats i bilaga till kommitténs promemoria. Som ett
riktmärke för sin analys har kommittén haft alt söka sätta risken i relation till
den risk som kan vara förenad med placeringar som kreditinstitutet gjort. Är
risken densamma som för en placering skall åtagandet medföra samma krav på kapilalläckning.
Har risken bedömts vara av samma karaklär som för en entreprenadgaranli bör åtagandet
medföra kapitalkrav för halva sitt belopp. För åtaganden som har lägre riskgrad
än en entreprenadgaranli har kommittén inte funnit skäl att ställa kapitalkrav.
Kommitténs analys har gjorts med utgångspunkt i den analys som gjorts inom BIS
och i nära samarbete med företrädare för bankerna, fondkommissionsbolagen och
finansbolagen.

Kommittén
konstaterar också att del här är fråga om en marknad som är relativt ny och
under utveckling. Del är sannolikt alt utvecklingen kommer att fortsätta och
att nya typer av instrument, som nu inte kan förutses, kan tillkomma. Kommittén
har därför stannat för alt föreslå att de instrument, för vilka kapitaltäckningskrav
med hänsyn till kreditrisken skall uppställas, inte skall som placeringarna
särskilt nämnas i lagtexten. Bland de åtaganden som bör omfattas av kapitaltäckningskrav
och därvid tas upp med 100% finns leveransförbindelser vid överlåtelse av
värdepapper, återköpsförbindelser och garanti för kreditrisk vid överlåtelse
av låneportfölj samt öppna positioner vid terminshandel. Bland åtaganden som
bör tas upp med 50% finns oåterkalleliga importremburser och bekräftade exporl-remburser,
åtaganden i samband med olika emissionsprogram samt utfästelse i samband med s.
k. confirming. Därtill kommer placeringar och åtaganden som görs i samband med
likviditetsförvaltning.

Av
uppgifter som departementet låtit inhämla från bankinspektionen och berörda
branschorganisationer framgår att de föreslagna kapilaltäckningskraven främst
berör bankaktiebolagen, några större sparbanker och fondkommissionsbolagen.
Dessa kommer att under år 1988 behöva förslärka sina kapitalbaser med
sammanlaget tre till fyra miljarder kronor. Till detla kommer för
bankaktiebolagens del de tidigare beslutade beslämmelserna om konsoliderad kapilalläckning.
Dessa träder i kraft den 1 januari 1988 och beräknas medföra alt kapitalbaserna
den 31 december 1987 och under 1988 behöver förstärkas med sammanlaget omkring
tre miljarder kronor.

Jag
gör följande bedömning.

Kapilaltäckningskraven
är av central betydelse för säkerheten för insät- 16

tare, långivare och andra kunder hos kreditinstituten. De
åtaganden ulan- Prop. 1987/88: 45 för balansräkningarna som instituten i
dag gör på kapitalmarknaden, utan all del ställs kapitalkrav, innebär en
betydande riskexponering.

Marknaden befinner sig i snabb ulveckling och volymen på
verksamheten motiverar därför att det nu snarast införs kapitaltäckningskrav
för sådana åtaganden som kreditmarknadskommittén föreslagit.

Ett ytterligare skäl är att man i flera andra länder redan
ställt likartade krav på kreditinstitut med en central roll på
kapitalmarknaden. Ur inlernationell synvinkel är det viktigt att det pä olika
länders banker och andra kreditinsfitul med en verksamhet utanför del egna
landet ur konkurrenssynpunkt uppställs likartade krav. Det kan vidare nämnas
alt åtaganden utanför balansräkningarna omfattas av det förslag lill nya beslämmelser
som skall utredas inom BIS.

Enligl min mening krävs det inte något bemyndigande för
regeringen eller bankinspektionen för att hänföra åtaganden till de olika
riskklasserna. Detta följer, liksom för andra placeringar, av vilka säkerheter
som lämnats för åtagandet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspekfionen
bör däremot bemyndigas atl med stöd av 8 kap. 7 § RF utfärda föreskrifter som
innebär alt ett åtagande kan få las upp lill ell belopp som är lägre än det
nominella.

Jag anser atl erforderliga lagändringar kan utformas i
huvudsaklig överensstämmelse med kommilléns förslag. I de föreskrifter som
skall utfärdas bör åtagandena tas upp med de belopp kommittén föreslagit. Om
nya åtaganden, som omfattas av kapitalläckningskravet, tillkommer bör bankinspekfionen
analysera den kreditrisk de kan medföra och bestämma till vilka belopp de skall
beaktas. Det är därvid naturligt all detla föregås av kontakter med berörda
kreditinstitut.

Likartade krav bör härvid ställas på de olika inslilutsgmpper
som lämnar ifrågavarande åtaganden, dvs. på banker, fondkommissionsbolag och
finansbolag.

Det är vidare av betydelse, särskill för institut med
internationell verksamhel, att kapitalkraven i den svenska lagstiftningen även
utanför landets gränser uppfattas som adekvata. Även om del inle är möjligl alt
uppnå enhetlighet i olika länders bestämmelser torde det vara värdefullt alt
kunna påvisa alt samma typ av risker blir föremål för - så långt möjligl -
samma bedömning.

Som jag tidigare nämnt har flera länder i 10-gruppen redan
infört motsvarande beslämmelser, bl. a. beträffande åtaganden i samband med
olika emissionsprogram. I den mån nya åtaganden tillkommer bör de krav som
ställs i Sverige så långt det är möjligt anpassas till de krav som ställs på
kreditinstitut i andra länder i 10-gruppen.

Som ett
resultat av de utökade kapilaltäckningskraven kommer flera

bankaktiebolag och någon eller ett par sparbanker alt tvingas öka sina

kapitalbaser med avsevärda belopp. Delta vållar särskilda problem för

sparbankerna eftersom de inle med nuvarande bestämmelser kan tillföras

externt riskkapital. Av redogörelsen i avsnitt I framgår dock atl kapitalba

sen, om del finns synnerliga skäl, kan förstärkas med förlagslån upp till en

och en halv gånger de egna fonderna. Kreditmarknadskommittén har i 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 45

uppdrag alt lämna förslag
som löser frågan om kapitaltillskott till sparban- Prop. 1987/88:45 kerna på
längre sikt. Kreditmarknadskommitténs förslag kommer enligt vad som inhämtats
att överlämnas kring årsskiftet 1987/88.

Jag
kan instämma i vad fullmäktige i riksbanken anfört rörande behovet av
ytterligare utredning av bestämmelserna om kapitaltäckning. Detta är också
förutsatt av kreditmarknadskommittén. De föreslagna bestämmelserna bör därför
ses som provisoriska. Vid en senare översyn bör de ytterligare risker som
fullmäktige redovisat, t. ex. ränterisker, valutarisker, likviditetsrisker,
affärsrisker och administrativa risker behandlas. Beträffande de kreditrisker
som kan vara förenade med t. ex. lånelöften eller de ytterligare kreditrisker
som kan uppstå vid åtaganden i samband med terminshandel vill jag erinra om att
det pågår diskussioner på internationellt plan som kan leda lill att även
dessa risker kan komma att omfattas av kapitalkrav. Jag anser därför atl även
dessa kan behandlas i ett senare sammanhang. I avvaktan på en kommande översyn
av kapitaltäckningsbestämmelserna får de risker som inle omfattas av förslaget
bevakas av bankinspektionen inom ramen för inspektionens tillsynsverksamhet.

Rörande
de lagtekniska synpunkter som framförts av hovrätten för Västra Sverige i fråga
om möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen att utfärda de tillämpningsföreskrifter som erfordras för
inplacering i riskldasserna och att bestämma till vilka belopp åtagandena skall
beaktas, är följande att säga.

Enligt
8 kap. 2 § RF skall föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om
deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag.
Enligt 8 kap. 3 § RF skall föreskrifter om förhållandel mellan enskilda och det
allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, också meddelas genom lag. I
8 kap. 7 § RF stadgas emellertid att regeringen ulan hinder av 3 § kan efter
bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om
föreskrifterna avser något av vissa i 7 § uppräknade ämnen, bl. a.
näringsverksamhet.

Det
nu föreslagna bemyndigandet innebär att det i föreskrifter kan föreskrivas att elt
åtagande vid beräkning av kapilaltäckningskravet kan få las upp lill ett belopp
som är lägre än del nominella.

De
föreskrifter som enligt mitt förslag kan utfärdas med slöd av bemyndigandet är
enligt min mening inte hånförliga till 8 kap. 2 § RF. Föreskrifterna rör i
stället sådana förhållanden som avses i 8 kap. 3 § RF. Eftersom det är fråga om
näringsverksamhet kan riksdagen med stöd av 8 kap. 7 § RF bemyndiga regeringen atl
utfärda föreskrifter i ämnet. Möjlighel till vidare delegering enligt 8 kap. 11
§ RF till bankinspektionen bör också ges.

De
förslag stadshypotekskassan :Framfört om vissa andra ändringar i berörd
lagstiftning har beaktats vid utformningen av lagtexterna. Ändringen i
bankrörelselagen är redaktionell. Ändringarna i lagen om finansbolag och i fondkommissionslagen
innebäi" alt fordringar på hypoteksinstitutionerna vid beräkning av kapilalläckningskrav
jämställs med bl. a. kreditakliebolag.

18

4.2
Ikraftträdande Prop. 1987/88:45

De
utökade kapilaltäckningskraven bör träda i kraft så snart som möjligt. Med
hänsyn till atl flera av de berörda kreditinstituten mäste öka sina kapitalbaser
med avsevärda belopp föreslår jag att de nya bestämmelserna skall träda i kraft
den I juli 1988. Jag är medveten om all också delta datum för ikraftträdande
kan vålla problem för vissa banker. De är då i sista hand hänvisade till den möjlighel
som finns att ansöka om bankinspektionens tillstånd all räkna in förlagslån upp
lill en och en halv gånger det egna kapitalet eller fonderna i kapitalbasen.

5 Upprättade lagförslag

I
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

fill

1.
lag om ändring i
bankrörelselagen (1987: 617)

2.
lag om ändring i lagen (1980:
2) om finansbolag

3.
lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979: 748)

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

6 Specialmotivering till författningsförslagen

Förslagen till ändringar i 2 kap. 10 § bankrörelselagen (1987:617),
7 § lagen (1980: 2) om finansbolag och 18 § fondkommissionslagen (1979: 748).

Av
föreslagna ändringar framgår att vissa åtaganden som banker, finansbolag och fondkommissionsbolag
gör på kapitalmarknaden skall omfattas av kapitaltäckningskrav. Med
kapitalmarknaden avses i delta sammanhang marknaden för egel kapital -
aktiemarknaden - och marknaden för lånat kapilal — kreditmarknaden.
Kreditmarknaden består i sin lur av två delmarknader, marknaden för långt
kapital - obligationsmarknaden - och marknaden för kort kapilal —
penningmarknaden. Bankernas kreditgivning, både lång och kort, brukar också
räknas till kreditmarknaden även om inle bankkrediter i strikt mening är
värdepapper som kan omsättas på en marknad.

De
åtaganden som avses är sådana som, i likhet med vad som gäller för kapitaltäckningsbestämmelserna
i övrigt, kan medföra en kreditrisk. Exempel på sådana åtaganden finns i den
allmänna motiveringen.

Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen

kan utfärda föreskrifter som innebär att ett åtagande får las upp lill etl
lägre

belopp än det nominella. Utgångspunkten för bedömningen av lill vilket

belopp ett åtagande skall las upp är den kreditrisk åtagandet kan medföra.

Åtagandena kan därvid t.ex. klassas som innebärande full risk, vilket

motsvarar samma risk som en kredit på samma belopp, halv risk, vilket i

princip innebär samma risk som en entreprenadgaranti samt låg risk,

innebärande en lägre riskgrad än de tidigare nämnda. Vid låg risk kan 19

föreskrivas atl åtagandet
skall las upp lill noll. När kraven fastställs Prop. 1987/88:45 måste vidare
konkurrensneutraliteten i såväl Sverige som utlandet beaktas. För en riktig
bedömning av risker och konkurrens är det lämpligl all prövningen sker efter kontakier
med berörda institut.

7 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1.
lag om ändring i bankrörelselagen
(1987: 617)

2.
lag om ändring i lagen (1980:
2) om finansbolag

3.
lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979: 748)

8 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

20

LAGRÅDET Prop. 1987/88:45

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-10-21

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet Wadell, justitierådet
Magnusson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1987 har regeringen på hemställan
av statsrådet Bengt K.Å. Johansson beslutat inhämla lagrådets yltrande över
förslag till

1.
lag om ändring i
bankrörelselagen (1987: 617),

2.
lag om ändring i lagen (1980:
2) om finansbolag,

3.
lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Samuel Hermelin. Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Johansson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande:
statsrådet Johansson

Proposition om utvidgade kapitaltäckningskrav för banker, fondkommissionsbolag
och finansbolag

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yllrande (beslul om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 1 oklober 1987) över förslag lill

1.
Iag om ändring i
bankrörelselagen (1987: 617),

2.
lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979: 748),

3.
lag om ändring i lagen (1980:
2) om finansbolag.

Lagrådet
har lämnat lagförslagen ulan erinran. Jag har gjort vissa redaktionella
ändringar av lagtexten.

2 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt anla de av lagrådet

granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar. 21

3 Beslut Prop. 1987/88:45

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag föredraganden lagt fram.

22

Bilaga
1 Prop. 1987/88:45 KREDITMARKNADSKOMMITTÉN 1986-12-16

Till
Finansdepartementet

Kommittén
får härmed överlämna denna promemoria med förslag till förändring av kapitaltäckningsreglerna
för bank, fondkommissionsbolag och finansbolag.

1
kommitténs behandling av ärendet har deltagit kommitténs ledamöter, sakkunniga
och experter. Det avlämnande förslaget är enhälligt.

På
kommitténs vägnar Nils Höriel

23

Författningsförslag Prop. 1987/88:45

Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 000)

Härigenom
föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:000) atl 2 kap. 10 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. 10 §

Kapitalkravel bestäms i förhål- Kapitalkravet bestäms i förhål

lande till bankens tillgångar och in- lande fill bankens tillgångar, in

gångna garantiförbindelser (place- gångna garantiförbindelser och

ringar). För en central förenings- andra åtaganden (placeringar). För

bank med anslutna lokala för- en central föreningsbank med an-

eningsbanker bestäms kapital- slutna lokala föreningsbanker be-

kravet gemensamt. Vid beräkning- stäms kapitalkravet gemensamt,

en av kapitalkravet indelas place- Vid beräkningen av kapitalkravet

ringarna i följande fyra gmpper, indelas placeringarna i följande fyra

nämligen grupper, nämligen

A
1. inneliggande kassa, checkar, poslremissväxlar samt fordringar hos riksbanken
och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar
och obligafioner som utfärdats av staten, kommun

eller därmed jämförlig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank, central för

eningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av

regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska investeringsbanken,

3.
andra fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank,
central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller
inrättning, kreditaktiebolag, sådant bankägi aktiebolag som enligt regeringens
medgivande får jämställas med kreditakliebolag vid tillämpningen av detta
stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4.
fordringar för vilka säkerheten
utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under A I -3,

5. garantiförbindelser
för vilka 5. garantiförbindelser och andra

banken erhållit säkerhet i värde- åtaganden för vilka banken erhållit

handling eller fordran, som anges säkerhet i värdehandling eller ford

under A 1 -4. ran som anges under A I -4.

Bl. andra
fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2.
fordringar för vilka utländskt bainkföretag
eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening
svarar, därvid fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar skall tas upp fill
en och en halv gånger fordringarnas belopp,

3.
fordringar för vilka säkerheten
utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2, eller
panträtt i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan
faslighet inom sjuttiofem procent av del uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser
för vilka 4. garanfiförbindelser och andra

banken erhållit säkerhet i värde- åtaganden för vilka banken erhållit

handling eller fordran, som anges säkerhet i värdehandling eller ford-

24

under B 1-3. ran, som anges under B 1-3.

c 1. för vilka säkerheten utgörs av Prop. 1987/88: 45

a. panträtt i jordbruksfastighet i bostadsfastighet med
en- eller tväfa

miljshus eller med flerfamiljshus för vilkel bostadslån enligt statliga be

stämmelser utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om pantvärdet ligger

mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den

fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomt

rätten,

b. panträtt i fastighet som helt eller delvis är
inrättad för industriell

verksamhet eller i tomträtt till sådan fasfighet inom femtio procent av det

uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av

byggnad och annan egendom som hör fill tomträtten, eller

c. förlagsbevis eller aktie, som är inregistrerad vid
Stockholms fond

börs,

2. garantiförbindelser för vilka 2. garantiförbindelser och andra

banken erhållit säkerhet i form av åtaganden för vilka
banken erhållit

värdehandling eller fordran, som säkerhet i form av värdehandling

anges under C 1, eller fordran, som anges under C 1,

D. övriga tillgångar och garanfi- D. övriga tillgångar, garanliför-

förbindelser utom sådana som en- bindelser och andra åtaganden

ligt 9 § Qärde och femte styckena utom sådana som enligt 9 § Qärde

skall avräknas från egel kapital och och femte styckena skall avräknas

egna fonder. från eget kapital och egna fonder.

För placeringar som anges under A gäller inle något
kapitalkrav. I övrigt uppgår kapitalkravel vid varie tidpunkt till lägst elt
belopp som motsvarar sammanlagt en procent av summan av placeringar som anges
under B, fyra procent av summan av placeringar som anges under C och åtta
procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar skall tas upp till följande värden, nämligen

1.
fordringar, för
vilka reserver 1. fordringar, för vilka reserver
som avses i 9 § andra slyckel av- som avses i 9 § andra stycket av-salts, till
sitt bruttovärde, satts, lill sill bruttovärde,

2.
övriga
tillgångar till sitt net- 2.
övriga tillgångar lill sitt nettovärde,
lovärde om inle annat bestämts i

föreskrift som avses i sista stycket

3. garantiförbindelser, som är 3. garantiförbindelser, som är

knutna till kreditgivning, till sitt no- knutna till kreditgivning, till sill
no

minella belopp samt minella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till 4. övriga garantiförbindelser till

halva sitt nominella belopp. halva sill nominella belopp samt

5. andra åtaganden lill sitt nominella belopp om inle annal
beslämts iföreskrift som avses i sisla stycket.

Med uppskattat värde i första stycket B 3 och C 1 avses
del värde, som banken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt
gällande statliga bestämmelser om bostadslån till främjande av bostadsbyggandet
sådanl lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för
bedömandet i stället för uppskatlningsvärdel läggas det enligl nämnda
bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet där denna
uppförs om inte särskilda skäl föranleder annal.

Närmare föreskrifter i fråga om

kapdalkrav får meddelas av rege

ringen eller den myndighet rege

ringen bestämmer. 25

Förslag till Prop. 1987/88:45

Lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1980: 2) om finansbolag att 7 § skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7
§ Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp som svarar mot
bolagets kassa och mot vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret,
bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbmkskredit, kreditakliebolag
och postgirot eller utlånas till annal finansbolag, dels elt belopp som svarar
mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger
kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst lill tjugo gånger det
egna kapitalet.

Som
upplåning anses inte vad Som upplåning anses inte vad

som motsvarar av finansbolaget ut- som motsvarar av finansbolaget ut

färdade skuldförbindelser, som för färdade skuldförbindelser, som för

långivaren medför rätt fill betalning långivaren medför rätt till betalning

först efter bolagets övriga borgenä- först efter bolagets övriga borgenär

rer eller som har garanterats av sta- eller som har garanterats av staten,

ten, bankaktiebolag, sparbank eller bankaktiebolag, sparbank eller

centralkassa för jordbrukskredit. centralkassa för jordbrukskredit.

Till upplåningen skall läggas belöp- Till upplåningen skall läggas belop

pet av de garantiförpliktelser bola- pet av de garantiförpliktelser bola

get iklätt sig. get iklätt sig samt andra av bolaget

gjorda åtaganden därvid dock regeringen eller den myndighet regeringen
beslämmer får medge all inte någon eller endast viss del av åtagandel skall läggas
till upplåningen.

Med
eget kapilal avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond och av bolagsstämman
fastställd vinslbalans. Med egel kapilal får likställas,

1.
garantifond, som bildals genom
tillskott av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser utfärdade av
bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan som
bankinspektionen godkänt, intill ett belopp motsvarande fem gånger bolagets
aktiekapital,

2.
fyrtio procent av ett belopp,
som svarar mot sådana bolagels reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen
(1987:000), intill ett belopp motsvarande bolagets eget kapital samt

3.
kapital, som tillförts bolaget
mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför räll fill betalning
först efter bolagets övriga borgenärer, infill ett belopp motsvarande bolagets
eget kapital.

Om
det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §, kan
bankinspektionen i del särskilda fallet föreskriva att upplåningsrätt skall
beräknas gemensamt för bolagen.

26

Förslag
till

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom
föreskrivs i fråga om fondkommissionslagen (1979:748) att 18 § skall ha
följande lydelse.

Prop.
1987/88:45

Nuvarande lydelse

18

Fondkommissionsbolag
skall till uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp som
är betryggande i förhållande till bolagets tillgångar och till garantiförbindelser
som bolaget har ingått (placeringar). Det egna kapitalet anses betryggande, om
det uppgär till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av
värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana
aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagets verksamhet saml sex
procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket.
Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje stycket har avsatts, skall
såvitt avser aktier lagas upp till sitt marknadsvärde och såvitt avser
utlåning, garantiförbindelser, ufiändska valutor och obligationer till sitt
bruttovärde. Övriga placeringar skall tagas upp fill sitt nettovärde.

Föreslagen
lydelse

§

Fondkommissionsbolag
skall lill uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp som
är betryggande i förhållande till bolagets tillgångar, ingångna garantiförbindelser
och andra åtaganden (placeringar). Det egna kapitalet anses betryggande, om det
uppgår till lägst etl belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av
aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sädana aktier
som innehas som elt led i organisationen av bolagets verksamhet samt sex
procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket.
Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje stycket har avsatts, skall
såvitt avser aktier lagas upp till sitt marknadsvärde och såvitt avser
utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till sitt
bruttovärde. Övriga placeringar skall tagas upp till sitt nettovärde om inle annal
beslämts i föreskrift som avses i sisla slyckel.

Eget kapilal krävs ej för
inneliggande kassa, checkar och poslremissväxlar eller för obligationer och
andra fordringar för vilka svarar staten, kommun, bankinslilul,
kreditaktiebolag eller försäkringsbolag. Eget kapital krävs ej heller för
fordran hos annat fondkommissionsbolag på likvid för utförd värdepappersaffär.

Som eget kapilal skall vid
tillämpning av första stycket anses vad som enligt 2 kap. 9 § bankrörelselagen
(1987:000) gäller som eget kapital. I fråga om fondkommlssionsbolags reserver
för aktier får vidare med eget kapital likställas fyrtio procent av skillnaden
mellan aktiernas marknadsvärde och deras nettovärde. Från det egna kapitalel
skall avräknas nettovärdet av sådana aktier eller andelar i ekonomisk förening
som fondkommissionsbolaget har förvärvat med stöd av tillstånd enligt 15 §
andra stycket.

Om särskilda skäl
föreligger, kan bankinspektionen för viss tid medge att fondkommlssionsbolags
eget kapital får uppgå till ett lägre belopp än som anges i första stycket.

27

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

Närmare föreskrifter i fråga om kapilalkrav får meddelas
av regeringen eller den myndighel regeringen beslämmer.

28

Linledning Prop. 1987/88:45

I
denna promemoria behandlar kommittén de instrument som i allmänhet förekommer
på penning- och kapitalmarknaderna och som för deltagarna på marknaden kan
innebära förpliktelser eller grunda krav av olika slag. Kommittén har gjort en
bedömning av den risk som instrumenten kan antas motsvara. Denna risk har
relaterats till risken som är förenad med en kredit - utan atl hänsyn lagils
till kredittagaren - eller med annan placering. Bedömningen avser således
enbart kreditrisken även om andra lyper av risker, såsom likviditetsrisk,
affärsrisk och administrativa risker, i vissa situationer kan ha lika stor
betydelse. En särskild typ av risk som inte enbart gäller för poster utanför
balansräkningen är ränterisken. Denna risk behandlas under avsnitt 6.

2.
Anledningar till marknadens uppkomst och utveckling

Det
kan med viss rätt sägas att marknaden bökade skapas redan i och med Eurovalulamarknadens
uppkomst i börian av 1960-talet. Vissa nya instrument såg då dagen. Ulvecklingen
var dock inle särskilt snabb och det dröjde en bit in på 1980-talet innan
marknaden på allvar utvecklades. En starkt bidragande orsak lill en snabbare
utveckling var det budgetunderskott som fanns i många länder och som bidrog till
ulvecklingen av en penningmarknad, där olika typer av de nya instrumenten lätt
kunde omsättas. Några olika skäl som bidragit till en utveckling av marknaden
skall här nämnas.

1.
Kapitaltäckningen i bankerna.
Inflationen har för bankerna bl.a. inneburit att balansomslutningen ökat i snabbare
takt än det egna kapitalel. En samtidigt ökande risk i bankens kreditportfölj t.ex.
i fordringar på betalningssvaga länder har medfört krav på alt relationen
mellan kapitalbasen och balansomslutningen eller kreditportföljen skulle förbäliras.
Detta krav har man sökt tillmötesgå genom att öka kapitalbasen och/eller minska
kreditporlföljen. I del senare fallet har etl alternativ varil att genom nya typer
av låneinslrument kunna tillhandahålla krediler i andra former än de traditionella
krediterna t. ex. genom omsättningsbara värdepapper.

2.
Kredittagaren har också haft etl
intresse av alt en ny möjlighet alt ta upp kredit erbjudits. Genom de nya
låneinstrumenten kunde i vissa fall kredittagaren bättre anpassa sin upplåning
och många gånger också göra den till elt lägre pris. Marknaden byggde
inledningsvis i hög grad på all banker kunde garantera likvidileten i marknaden
genom åtaganden alt i vissa situationer själva förvärva instrumenten.

3.
Även placerarna hade etl
intresse av instrumenten, då de innebar en alternativ placeringsmöjlighel som
kunde vara fördelaktigare än andra alternativ.

3.
Olika instrument pa marknaden

I
bilaga I har katalogiserats elt anlal instrument som innebär olika grader av
risker för banker eller andra som tar emol etl sådant instrument. En kortfattad
beskrivning av instrumentets funktion har gjorts för sådana som

innebär
en likartad risk som en kredit eller annan placering, medan instru- Prop.
1987/88: 45 ment som kan sägas vara förenade med en lägre risk endasl har
räknats upp. Till instrumenten, vilka alla kan förekomma såväl på den inhemska som
internationella marknaden, kan läggas ell par som huvudsakligen förekommer inom
landet. Etl sådant instrument är standardiserade terminskontrakt som innebär
att avtal tecknas om priset för en s. k. kontraktsobligation vid viss framtida
tidpunkt. Obligationen behöver inte innehas eller levereras och instrumentet
kan användas för att skydda en ränteexponering i andra instrument. Ell annat
instrument är leveransförbindelse, som innebär att en säljare av ett
värdepapper förbinder sig att leverera vid en senare tidpunkt på gmnd av att
han inte disponerat över instrumentet då leverans bort ske.

4.
Riskbedömningen

Ett
försök fill riskbedömning av de olika instrumenten har gjorts på så sätt att varie
instrument har jämförts med risken i en kredit. Därvid har instrumenten
klassats som innebärande full risk, vilket motsvarar samma risk som en kredit
på samma belopp, halv risk, vilkel i princip innebär samma risk som i en
entreprenadgaranti samt låg risk, innebärande en lägre riskgrad än de tidigare
nämnda.

Av
de i bilagan uppräknade instrumenten är de båda första — garantier och accepter
- redan nu inkluderade i kapitaltäckningsreglerna. De tidigare nämnda
leveransförbindelserna bör nämnas i samband härmed. Dessa förbindelser kan
komma till användning vid försäljning av värdepapper. Om säljaren på fikviddagen
inte har de sålda värdepapperen tillgängliga t. ex. på grund av att de skall
uthämtas ur valv, som endast är tillgängligt vid vissa tidpunkter, lämnas en
leveransförbindelse samtidigt som köparen erlägger likvid. En sådan förbindelse
anses innebära lika stor risk som om köparen beviljat en kredit på samma belopp
till säljaren. Leveransförbindelser förekommer i avsevärd omfattning på
marknaden. En karlläggning under vecka 47 visar alt under denna vecka totalt ca
250 leveransförbindelser mottagils av de institut som är verksamma på marknaden.
Av dessa leveransförbindelser hade ca 230 mottagits från bank och 20 från fondkommissionsbolag.
Det totala beloppet för dessa leveransförbindelser uppgick fill ca 6 miljarder
kronor. Förbindelserna är i regel mycket kortfristiga (1 -3 dagar). Sådana
leveransförbindelser som avser fordran på bank kräver ej kapitaltäckning vare
sig enligt banklagen eller fondkommissionslagen. Leveransförbindelser som avser
fordran på fondkommissionsbolag kräver 8 procent kapital enligt banklagen och 6
procent kapital enligt fondkommissionslagen. Sistnämnda slag av förbindelser
är såsom framgått fåtaliga. Det har också framgått alt det belopp som
förekommer i form av leveransförbindelser är myckel stort och det torde vara
en fråga för bankinspektionen att med olika åtgärder söka nedbringa della.

Transaktioner
med avtal om återköp förekommer på den svenska mark

naden huvudsakligen i form av transporllån. Sådana har förekommit sär

skilt i tider av kredilrestriktioner då bank som nått gränsen för sin kredit-

kapacitet sålt över vissa lån till annan bank som har utrymme disponibelt. 30

Olika
former har tillämpats för sådana tillfälliga överlåtelser, men oftast Prop.
1987/88:45

har
förekommit att avtal träffals om att kreditrisken skall ligga kvar hos

den
överlåtande banken. Denna kreditrisk torde endasl ha redovisats hos

den
överlåtande banken om ansvaret kommit till uttryck genom utfärdande

av
garanti. Om kreditrisken ligger kvar hos den överlåtande banken skall

denna
risk under alla omständigheter redovisas.

I
fråga om odisponerade remburser är risken olika beroende på om den avser export
eller import, om den är återkallelig eller ej eller om den är bekräftad eller
obekräftad. En med kredit likartad risk anses föreligga i fråga om
oåterkalleliga importremburser och bekräftade exportremburser. Då emellertid remburser
är genom internationella överenskommelser noga reglerade instmment som avser
korta tider kan del anses motiverat att jämställa risken med den som är förenad
med en entreprenadgarant, dvs. den behöver i kapitalläckningsavseende endasl
tas upp fill halva beloppet. Vad här sagts gäller för finansbolagens del
oåterkalleliga utfästelser i samband med confirming.

Andra
typer av förpliktelser har indelats i oåterkalleliga och återkalleli-ga. Av
särskilt intresse i detta avseende är åtaganden om framtida köp (placeringar),
lånelöften och emissionsansvar för vissa instrument.

Terminsledet
i avtal om framtida förvärv (repurchase agreement = repo) har stora likheter
med terminsköp. Utmärkande för båda dessa typer av avtal är att parterna
överenskommit att vid en framtida tidpunkt mol betalning leverera/mottaga ett
visst värdepapper. Om motparten inte uppfyller sin del av avtalet förfaller
avtalet i övrigt. Därav följer alt någon kreditrisk inte uppkommer t. ex. om
motparten går i konkurs. Däremot uppkommer en risk om del värdepapper som
förvärvet avser faller i värde eller blir värdelöst. Köparen är därvid bunden
alt fullfölja sin del av avtalet, dvs. erlägga likvid och därefter ta emot
leveransen. Med hänsyn till att merparten av de värdepapper som kan bli föremål
för handel inte torde innebära den kreditrisk som ovan beskrivits anses inle kapitaltäckningskrav
behöva läggas på hela denna typ av aktiviteter. En bank kan nämligen ha försålt
samma papper vidare och har då elimineral kreditrisken. Det är sålunda endast
öppna positioner som skall täckas med kapital och kapital skall ställas för
sådana kommande innehav som fordrar kapilal om de ingår i bankens
balansräkning.

Olika
former av lånelöften förekommer på marknaden. Den icke utnyttjade delen av en
checkräkningskredit och samma del av en övertrasse-ringsrätt är exempel på
sådana löften. En utfästelse i skriftlig form att vid en framtida tidpunkt
bevilja en kredit är också ett påtagligt åtagande från en kreditgivares sida, i
synnerhet om den presumtive låntagaren får betala en avgift för löftet.

Dessa företeelser är inte
nya på marknaden ulan torde väl alltid ha

förekommit. Även om åtagandena kan anses vara förenade med en viss

risk, synes det inte tidigare ha diskuterats att kräva kapitaltäckning för

dem. Åtagandena torde inte heller under alla förhållanden vara bindande.

En inträffad konkurs hos den, fill vilken löfte givits, medför att avtalet

förfaller. Enligt kommitténs mening bör därför inte krav på kapitaltäckning

uppställas för lånelöften. 31

Ansvaret för
emissionsprogram iir mera långtgående och långsiktiga än Prop. 1987/88: 45 de
hittills behandlade åtagandena. Sådana program innehåller också instrument som
är typiska för den art av åtaganden som diskuteras i denna PM. Det är
emellertid en väsentlig variafion i åtaganden som kan vara förenad med
emissionerna.

På
de inlernationella kredilmarknaderna förekommer Note Issuance Facilities, s. k.
NIF:s, och Revolving Underwriting Facilities, s. k. RUF:s, vilka är exempel på låneinslrument
genom vilka låntagare kan skaffa sig medelfristig finansiering. En eller flera
banker hjälper låntagaren att placera instrumenten på marknaden, eller lar dem
i egen portfölj. Ofta garanterar bankerna låntagaren atl denne under
låneprogrammets löptid skall kunna ta upp kredit till en förutbestämd ränta,
vanligtvis knuten lill en intemationell räntebas, t. ex. Libor.

På
den svenska kredilmarknaden motsvaras nämnda instrument av företagscertifikat-,
marknadsbevis- eller annat inhemskt låneprogram. Tendensen vad avser svenska certifikatprogram
har gått mol en lägre grad av direkta kreditåtaganden från bankers och fondkommlssionsbolags
sida att placera certifikat i egen portfölj. Åtagandena har också gjorts mera
kortsiktiga.

1
de fall ett bindande åtagande gäller vid såväl internationella som svenska
låneprogram att ta en viss del av krediten i egen portfölj bör kapitaltäckningskrav
ställas härför Detta krav bör dock kunna begränsas till 50 procent av
åtagandet.

Banker
och kreditinstitut har på senare fid i växande utsträckning erbjudit tjänster
i form av likviditelsför\altning. 1 vissa fall går åtagandet ut på att
garantera en viss minimiavkaslning på förvallningsdepåns kapital och givetvis
en återbetalning av kapitalet. De placeringar som göres i samband med sådana
åtaganden bör fordra kapital på samma säll som om de gjorts inom
balansräkningen.

En
myckel betydande off-balance-sheel exposure ligger i olika redovisningsrutiner.
Denna problematik är emellertid under utredning i en särskild arbetsgrupp, lillsatl
på initiativ av bankinspektionen. Gruppen samråder med bokföringsnämnden.
Föreningen Auktoriserade Revisorer och andra intressenter.

5.
Utvecklingen i utlandet

Kapitaltäckningskrav
för åtaganden i form av NIF:s och RUF:s har redan rests av myndigheter i flera
länder.

1
England skall sedan april 1985 ;)0 procent av sådana åtaganden medlas i
beräkningen av kapilalläckning.

1
Holland gäller delsamma sedan november 1985.

1
Japan måste vissa medel- och långfristiga åtaganden, typ NlF:s, medtas till 30
procent fr. o. m. september 1986.

I
USA föreslog myndigheterna i börian av 1986 krav på kapitaltäckning för 30
procent av bindande åtagande av lyp NIF:s. Nya bestämmelser har dock ej trätt i
kraft ännu.

I
Väst-Tyskland jämförs oåterkalleliga åtaganden genom NIF:s med 32

garantier, och alltsedan
30 juni 1986 krävs kapitaltäckning för 50 procent Prop. 1987/88: 45 av
sådana förbindelser.

I
flera andra länder pågår utredningar om behovet av kapilalläckning för åtagandena
i fråga.

6.
Ränterisker

I
ett kreditinstituts balansräkning, men också i dess nettoterminsköp av värdehandlingar,
kan finnas belydande ränteexponeringar. Sådana kan även föreligga i ett
instituts åtaganden i form av räntegarantier för kommande perioder, för vilka
ej täckningsaffärer gjorts. För nedskrivningsbehov av tillgångar och
motsvarande nedvärdering av framtida åtaganden kan elt krav på kapilalläckning
måhända anses vara riktigt. Det torde emellertid i första hand vara en
tillsynsuppgift att tillse att institut under fillsyn har en tillfredsställande
organisation för att följa utvecklingen av dessa risker och hålla exponeringen
inom acceptabla gränser. Någol kapitaltäckningskrav anses därför inle böra
ställas upp för sådana exponering-

7.
Överväganden

Såsom
torde ha framgått ovan finns för närvarande elt slort anlal instrument på
marknaden, för vilka kapilalläckningskrav kan diskuteras. Del kan i och för sig
ifrågasättas om inte nuvarande kapitaltäckningsregler kan tolkas så att här
ifrågavarande instrument kan inkluderas. Med hänsyn till att instrumenten inte
användes då kapitaltäckningsbestämmelsen tillkom, har bankinspektionen dock
inte velat göra en så extensiv tolkning. Till delta ställningstagande torde
också ha bidragit den diskussion som föregick konstruktionen av
upplåningsrättsreglerna i lagen (1980: 2) om finansbolag. Mot bakgrund av den
osäkerhet som således råder beträffande kapitalläckningsreglernas tolkning har
kommittén funnit del erforderligt alt komplettera dessa. Kommittén har därvid
utgått från kapitalläcknings-bestämmelsen i den lydelse som anges i förslaget
till bankrörelselag (prop. 1986/87:12).

Även
om antalet typer av instrument för vilka kapilalläckning har ansetts
erforderlig har kunnat reduceras avsevärt, torde del dock vara opraktiskt att
i kapitaltäckningsreglerna införa ytterligare en uppräkning av placeringar. Man
vågar också anla alt nya instrument som nu inle kan förutses i fortsättningen
kommer alt introduceras. I den mån kapilalläckning för dem skulle aktualiseras
blir en ändring av banklagarna nödvändig så snart elt nytt sådant instmment
kommit till användning. En rationell lösning synes då vara att i kapitaltäckningsreglerna
införa en möjlighet för regeringen eller efter regeringens bemyndigande
bankinspektionen all vid behov utfärda föreskrifter för inplacering av olika
tillgångar eller motsvarande i riskklasserna och att bestämma lill vilka
värden åtagandena skall upptas. Sådana föreskrifter är atl betrakta som
tillämpningsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § regeringsformen.

Vid
fastställande av kapilalläckningskrav för nu behandlade verksamhe- 33

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 45

ter är det nödvändigt att
reglerna blir neutrala från konkurrenssynpunkt. I Prop. 1987/88: 45

flera andra länder har,
som framgått, regler för kapitaltäckning redan

införts, medan i andra
länder diskussioner pågår. I den jämförelsen torde

alltså institut i Sverige
träffas av kapilaltäckningskravet, då institut i andra

länder redan arbetar under
sådana krav. Vad beträffar svenska institut

sinsemellan är det viktigt
att samma typ av placering eller transakfion

träffas av etl lika stort kapitaltäckningskrav
oberoende av vilkel institut

som utför transaktionen.

Sammanfattningsvis
föreslås atl i banklagarnas kapitaltäckningsregler införs en möjlighet för
regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen att utfärda
föreskrifter för inplacering i de olika riskklasserna av placeringar som inte
är förutsedda i banklagarna. Motsvarande regler föreslås också införda i lagen
om fondkomissionsrörelse och i lagen om finansbolag. Det förutsätts all
föreskrifterna föregås av överiäggningar med berörda institut.

34

Bilaga 1.1 Prop. 1987/88:45 Beskrivning av olika instrument

I Garantier och liknande åtaganden

Denna typ av åtagande inkluderar de instrument som i regel
betecknas som typiska för åtaganden utanför balansräkningen. De innebär att en
bank har påtagit sig ett ansvar för en tredje parts förbindelse och fortlöpande
slår risken. Om uppdragsgivaren inte kan infria sin förbindelse får banken
hålla sig till eventuell säkerhet som ställts för garantiförbindelsen. Exempel
på de mera typiska åtagandena under denna rubrik är följande.

/. Garanti

Elt åtagande från en bank att svara för en förbindelse som
tredje man ingått och att infria denna förbindelse om uppdragsgivaren själv
inte kan göra detta.

2. Accepl

Ett åtagande att på förfallodagen betala en varu växel.

3. Transaktioner med avtal om återköp

Ell avtal enligl vilket en bank säljer ett lån eller någon
annan tillgång lill tredje man med ett åtagande alt fortfarande stå för den
risk för förlust som kan vara förenad med lånet (motsv). Avtalet innebär också
att den säljande banken åtar sig all vid en bestämd tidpunkt köpa tillbaka
lånet eller tillgången. En specialform av här avsedda avlal är sale and lease-back-transactions,
som innebär att en bank säljer t. ex. en kontorsfastighet, i vilken banken
driver verksamhet, för att omedelbart hyra fastigheten av förvärvaren.

4. Remburser, odisponerade

En utfästelse av en bank atl inom viss tid betala ett
avtalat belopp mot att vissa i avtalet angivna dokument överlämnas lill banken.
Instrumentet används i regel vid export- eller importaffärer. Rembursen öppnas
i de flesta fall av en köpare av en vara. En remburs kan vara oåterkallelig och
villkoren i rembursen kan då inte ändras utan samtycke från beneficienlen. En återkallelig
remburs däremot kan alertas eller ändras så länge exportören inte erhållit
likvid. En remburs är bekräftad när en annan bank än den som öppnat rembursen
iklätt sig en oåterkallelig belalningsulfästelse på de i rembursen angivna
villkoren.

35

II Andra typer av förpliktelser Prop. 1987/88:45

Under denna rubrik har samlats elt anlal förpliktelser av
innebörd att en bank gjort etl åtagande som vid en framtida lidpunkt kan innebära
en kredilexponering för banken. I vissa fall är åtagandet bindande för båda
parter och det kan finnas en i förväg bestämd fidpunkt när åtagandet måste
infrias eller tas i anspråk. I andra fall kan åtagandet vara bindande endasl
för banken medan motparten kan välja om och vad vilken tid åtagandet skall tas
i anspråk. Vissa åtaganden innebär att banken skall t. ex. bevilja krediter när
andra parter inte är beredda till detta. Slutligen finns åtaganden enligl
vilka en bank har givit ett kreditlöfte eller beviljat en kredit i räkning, men
förbehållit sig rätten att under vissa omständigheter dra tillbaka sitt löfte.

Oåterkalleliga förpliktelser

1.
Åtagande om
framtida placeringar innebär alt banken säljer elt lån, värdepapper eller annan
tillgång lill tredje man med åtagande att efter viss lid köpa tillbaka samma
tillgång. Avtalet kan också innebära att endast köpledel i transaktionen
aktualiseras.

2.
Överenskommelse
om räntenivå å framlida placering

Ett sådant avlal innebär att räntan för en insättning som
vid en framtida tidpunkt görs hos en bank skall löpa med i avtalet fastställd
ränta.

3. Emissionsansvar för vissa låneinstrument

Under denna rubrik faller många av de nya instrument som
introducerats och som används på internationella marknaden och på den inhemska.
De vanligaste instrumenten på den inlernationella marknaden är Note Issuance Facilities
(NIF) och Revolving Underwriting Facilities (RUF). På den svenska marknaden
förekommer förelagscerfifikatsprogram, finansbolagsprogram och
obligationsemissioner. Åtagandet för banken kan innebära att en låntagare
finansierar sig genom emittering av ovannämnda instrument på marknaden. Om det
vid någol fillfälle under en avtalad tid inträffar att instrumenten inte kan
placeras på marknaden kan banken (tillsammans med andra avtalsparlners) tvingas
lägga instrumenten i egen portfölj.

Aterkalleliga förpliktelser

1. Kredillimiier

En av banken bestämd omfattning för kreditgivning till
viss kund. Limiten är inte känd för kunden.

2. EJ disponerad del av kredit i räkning

En möjlighet för en låntagare atl efter egen bedömning
lyfta belopp från en

räkningskredit.

3.
Lånelöfte Prop. 1987/88: 45

Ett ovillkorat
åtagande att bevilja kredit när avtalsparten så påfordrar.

III Valuta-,
ränte- och kursrelaterade transaktioner

Dessa
åtaganden är i regel överenskommelser om ränta eller kurs för valuta eller
värdepapper. De är vanligtvis bindande för båda parter men kan i vissa fall
utlösas på ena partens begäran (t.ex. optioner). Med undantag för valutaswappar
sker ingen leverans av kapital. Om transaktionen inte är skyddad genom t. ex. motaffär
är banken utsatt för risk som härleds från kurs- och ränteförändringar. Oavsett
om transaktionen är skyddad eller öppen kan banken löpa en risk att partnern
inte kan utföra sin del av avtalet och kan därigenom utsättas för en oväntad
och icke planerad förlustrisk. Teoretiskt kan denna förlustrisk betecknas som
en risk för förluster på all anskaffa till aktuellt pris den valuta eller
motsvarande som avtalsparlnern skulle tillhandahålla. Då den risk som kan
uppstå i dessa engagemang är av annan karaktär än de tidigare behandlade göres här
endast en uppräkning av de transaktioner som kan förekomma.

1.
Terminsaffärer i utländska
valutor

2.
Valutaswaps

3.
Ränteswaps

4.
Kombinerade valuta- och ränteswaps

5.
Valutafutures

6.
Valutaoplioner

7.
Överenskommelse om framlida
ränta

8.
Räntefutures

9.
Ränleoplioner

10.
Räntegarantier

11.
Aktieindex — futures

12.
Aktieindex — optioner

13.
Finansiella futures

14.
Standardiserade terminskontrakt

IV Rådgivnings- och förvaltningsansvar

1. Värdepappersförvaltning,
öppna förvar

2.
Fullständig kapitalförvaltning

3.
Likviditetsförvaltning

4.
Förvaringsuppdrag

37

Bilaga
2 Prop. 1987/88:45

Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av
yttrandena

Efter
remiss har yttrande över kreditmarknadskommitténs promemoria 1986-12-16 med
förslag fill ändring av kapitaltäckningsbestämmelserna för banker, fondkommissionsbolag
och finansbolag avgetts av bankinspektionen, hovrätten för Västra Sverige,
fullmäktige i Sveriges riksbank, försäkringsinspekfionen. Svenska
Bankföreningen - med instämmande av PKbanken -, Svenska sparbanksföreningen -
till vars yttrande Sparbankernas Bank hänvisat -, Sveriges Föreningsbankers
Förbund - med instämmande av Föreningsbankernas Bank -, styrelsen för
Stockholms fondbörs. Svenska fondhandlareföreningen. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund, Finansbolagens förening. Föreningen Auktoriserade Revisorer och
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Till
yttrandet från fullmäktige i Riksbanken har fogats ett särskilt yttrande av
Staffan Burenstam Linder.

Remissyttrandena
från styrelsen för Stockholms fondbörs, LO, TCO och Försäkringsbolagens
riksförbund innehåller i huvudsak endasl alt de i promemorian framlagda
förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran.

övriga remissinstanser har
i huvudsak anfört följande.

1 Allmänt

1.1 Bankinspektionen

Sammanfattning

Bankinspektionen
instämmer i kreditmarknadskommitténs förslag att i bankrörelselagens och fondkommissionslagens
kapitaltäckningsregler liksom i finansbolagslagens upplåningsrällsregler
införs en möjlighel för regeringen eller efter regeringens bemyndigande
bankinspektionen att utfärda föreskrifter för inplacering i de olika
riskklasserna av placeringar liksom att med upplåning jämställa exponeiingar
som inte är förutsedda i banklagarna.

AUmänl

Tillsynsmyndigheter
på bankområdet i olika länder har under senare år ägnat stor uppmärksamhet åt kapitalläckningsfrågor
för olika riskexponeringar utanför den synliga balansräkningen.

Inspektionen
följer fortlöpande den internationella utvecklingen på detta område och
välkomnar kreditmarknadskommitténs förslag med hänsyn till svenska bankers, fondkommlssionsbolags
och finansbolags förhållandevis stora riskengagemang i exponeringar utanför
balansräkningarna. Dessa engagemang är med nuvarande lagstiftning inle föremål
för några särskilda kapitaltäckningskrav.

38

Bankrörelselagen
och fondkommissionslagen innehåller kapitaltäck- Prop. 1987/88:45 ningsregler
som tar sikte på bankers och fondkommlssionsbolags placeringar.
Finansbolagslagen däremot innehåller upplåningsrättsregler som tar sikte på
finansbolags finansiering/upplåning. Delta bör beaktas när del gäller att
fastställa konkurrensneulrala kapitalkrav för tillämpningen av den nu
föreslagna lagstiftningen.

Avsnitt
5. Ulvecklingen i utlandet

Inspektionen
vill utöver de exempel på kapitaltäckningskrav avseende riskexponeringar
utanför balansräkningar som beskrivits i avsnitt 5 peka på det av fillsynsmyndigheterna
i USA (Board of Governors ofthe Federal Réserve System) och England (Bank of
England) ijanuari 1987 gemensamt framlagda förslaget till kapitaltäckningsbestämmelser
i dessa båda länder. Enligt detta förslag införs kapitaltäckningskrav för ett
antal av de engagemang som uppräknats i bilaga I till kreditmarknadskommitténs
promemoria.

Avsnitt
6. Ränterisker

Kreditmarknadskomittén
anser att något kapitalteckningskrav inte behöver införas för ränleriskexponeringar.
Inspektionen kan ställa sig bakom denna ståndpunkt. Samtidigt vill dock
inspektionen framhålla, att de kraftiga räntesvängningarna på penning- och
kapitalmarknaderna får en allt större betydelse för utvecklingen av bankers, fondkommlssionsbolags
och finansbolags riskbärande kapital.

Ränterisken
kan beräknas på två sätt. Å ena sidan kan en bank med räntebundna placeringar i
exempelvis obligationer som finansieras med traditionell inlåning från
allmänheten drabbas av elt försämrat räntenetto om de räntor som påverkar
finansieringen stiger, t. ex. genom en diskontohöjning. Delta försämrade
räntenetto (ränteriskens inkomstdel) påverkar på längre sikl bankens
riskbärande kapilal. Å andra sidan leder dock höjda penning- och kapilalmarknadsränlor
lill etl omedelbart nedskrivningsbehov för räntebundna placeringar. Denna
ränteriskens inveslmentdel påverkar omedelbart det riskbärande kapitalet och
med de slora och snabba ränteflukluationer som under senare år förekommit både
i Sverige och i andra länder blir effekten på bankers, fondkommlssionsbolags
och finansbolags riskbärande kapital betydande. Inspektionens beräkningar
visar all en höjning med en procentenhet av penning- och kapilalmarknadsränlorna
över hela den s. k. avkastningskurvan innebäratt det riskbärande kapitalet (bundet
och fritt eget kapital samt obeskattade reserver) minskas med 10%. Del
förekommer dock kraftiga avvikelser från detta medianvärde. Med nya penning-
och kapitalmarknadsinstrument, t. ex. standardiserade terminskontrakt, ränleoplioner
och ränteswapar, kan banker, fondkommissionsbolag och finansbolag både skydda
sig för ränteförändringar och öka sin riskexponering. Denna utökade
riskexponering framgår ej av den hittills synliga redovisningen.

Ränteriskproblematiken
och hur man skall kunna uppställa kapitalläck- 39

ningskrav för dessa risker
diskuteras i olika sammanhang. Bankinspekiio- Prop. 1987/88:45

nen deltar i dessa
diskussioner och kommer att ta de initiativ som betingas

därav. Det kan nämnas atl
i det av USA och England i januari framlagda

förslaget till nya kapitaltäckningsregler
har krav rests på kapitaltäckning

för ränterisker genom att
exempelvis inkludera inhemska statsobligaitoner

i sådana placeringar som
kräver kapitaltäckning. Detta förslag lar dock

inte hänsyn till atl ett
institut kan utjämna sin ränleriskexponering genom

alt använda olika typer av
finansiella instmment såväl inom som utanför

balansräkningen.

1.2 Hovrätten för Västra Sverige

Banklagstiftningens
regler om kapitaltäckning för placeringar har uppenbariigen tillkommit främst
för atl bereda insällarna skydd. Banklagstiftningens historia visar emellertid
alt kapitaltäckningsreglerna gång efter annan ändrats. Dessa ändringar har
nästan alltid föranletts av att bankernas låneverksamhet expanderat så
kraftigt att kraven på kapitaltäckning blivit allt svårare att uppfylla, och
lagstiftaren har genomgående tillskyndat dessa ändringar med motiveringen all
bankernas ökade finansiella konsolidering och den erfarenhelsmässiga
värderingen av riskerna i bankverksamheten lämnar utrymme för en ytterligare
uppmjukning av kapilaltäckningskraven. Bakom dessa överväganden måsle
emellertid rimligen ligga bedömningen att en alltför långt driven uttunning av
kapilaltäckningskraven kan leda till en situation där bankernas kapitalbaser
blir otillräckliga som skydd för insällarna.

Mol
denna bakgrund är det uppenbariigen angelägel atl kravel på kapitaltäckning
kommer att omfatta varie slag av placering som i någon beak-tansvärd mån
innebär en risk för insättarnas pengar. Eftersom det nu framlagda förslaget har
just ett sådanl grundläggande syfte, finner hovrätten anledning att hälsa
förslaget med fillfredsställelse. Hovrätten anser sig också övertygad av de
skäl kommillén anfört för all de ifrågakomna åtagandena hänförs lill olika
riskklasser och för att åtagandena inte alltid inräknas i kapitalkravel lill
hela sitt nettovärde.

1.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Motivet
till förslagen är att det med bl. a. penningmarknadens framväxt introducerats
en rad olika instrument som innebär åtaganden utanför balansräkningen från
kreditinstitutens sida men för vilka kapitaltäckningskrav inte erfordras.
Avsikten är nu atl komplettera kapitaltäckningsbestämmelserna med dessa
åtaganden så att de bättre fyller avsedda skyddsintressen.

Nuvarande kapitaltäckningsbestämmelser,
som varit i kraft sedan 1969

är relaterade till bankernas tillgångssida. Kapitalkrav ställs i lagen med

hänsyn till den kreditrisk som kan anses föreligga för olika typer av

tillgångar. Som kommittén konstaterat finns det emellertid också andra

lyper av risker i bankernas placeringar som kan vara av väl så slor

betydelse som kreditriskerna. Exempel på sådana risker och för vilka 40

kapitaltäckningskrav
ej erfordras är ränterisker, valutarisker, likviditets- Prop. 1987/88: 45
risker, affärsrisker och administrativa risker.

Andra
risker än kreditrisker

Röriigheten
på de finansiella marknaderna och på valutamarknaden har ökat kraftigt. Nya
finansieringsformer och instrument har växt fram i snabb takt. Det innebär
sannolikt att andra risker än kreditrisker fått ökad betydelse i
finansinstitutens verksamhet. Enligt fullmäktiges mening bör detta beaktas i
gällande lagstiftning.

Kommittén
har dock i sina förslag behållit den tidigare grundsynen all kapitaltäckningsbestämmelserna
enbart skall vara ett skydd mol kreditrisker. Övriga risker i bankers, fondkommissionärers
och finansbolags verksamhel har kommittén valt alt betrakta som en
tillsynsfråga varför några kapitaltäckningskrav inle bör ställas i banklagen.

Enligl
fullmäktiges mening synes de administrativa riskerna vara en typisk filllsynsfråga
medan den är mera tveksamt huruvida andra risker och inte minsl ränterisken
skall behandlas på detta sätt.

Under
en lång följd av år har bankerna byggt upp en betydande obligationsportfölj. I
sak kan hävdas att hela denna obligalionsporlfölj ulgör en potentiell ränterisk
eftersom den till stora delar är fastförränlad medan skuldsidan är ränterörlig.
Bankerna har således i sin obligafionsportfölj en betydande riskexponering vars
storlek kan åskådliggöras av variationen i bankernas rörelseresultat mellan
olika år. Deras rörelseresultat kan beroende på i huvudsak ränteutvecklingen
variera med flera miljarder kronor.

Under
senare år har dämtöver tillkommit att bankerna i den allt växande options- och
terminshandeln också har en icke obetydlig ränleexponering. Inle minst
utvecklingen under 1985 och 1986 med tvära kast i räntenivån har visat atl
betydande ränteförluster kan uppkomma om placerarna gjort termins- och
optionsaffärer. Avsaknaden av begränsningar kan ha bidragit till den starka
volymtillväxten i terminsmarknaden under senare år.

Fullmäktige
anser alt det finns skäl att söka reglera kreditinstitutens ränteexponering.
Del är dock inte självklart att denna reglering bör ske genom kapitaltäckningskrav
eller limiter. Innan ett definitivt ställningslagande sker bör dock frågan
utredas. Internafionellt har heller ej något ställningstagande gjorts lill hur
ränteriskerna skall hanteras men utredningar pågår i flera länder.

Kreddrisker

Belräffande
kreditrisker delar fullmäkfige kommitténs uppfattning av de av kommitlén
angivna åtaganden bör påläggas kapitaltäckningskrav. Enligt fullmäktiges mening
bör dock kraven utsträckas till att omfatta även följande tre områden.

41

1. Lånelöften ' Prop. 1987/88:45

Traditionellt
har alltid förekommit olika lyper av lånelöflen t. ex. i form av outnyttjade krediler
i räkning eller en skriftlig utfästelse från långivare att på låntagarens
begäran tillhandahålla en kredit. För den skriftliga utfästelsen om kredit erlägger
låntagaren normalt en avgift. Kommittén konstaterar nu att eftersom kapilalläckning
tidigare inle diskuterats för nämnda åtaganden och att inte under alla
förhållanden är bindande bör någol kapitaltäckningskrav ej ställas.

Enligt
fullmäktiges mening utgör frånvaro av tidigare diskussioner om kapilalläckningskrav
för lånelöften inget skäl till all frågan inte ånyo prövas. Vidare kan
kommitténs påstående alt elt kreditlöfle inte under alla förhållande är
bindande, knappast utgöra ett motiv för all undanta alla lånelöften från kapitaltäckningskrav.

Enligt
fullmäktiges mening bör en viss begränsad kapitaltäckning krävas för
lånelöften. Skälet härtill är att lånelöften otvivelaktigt utgör åtaganden från
kreditinstituten även om undantag finns när förmånslagaren kommil på obestånd.
Kapitaltäckning bör dock inte erfordras för hela volymen utfärdade lånelöften
eftersom alla löften inte resulterar i en faktisk utlåning. Dispositionsgraden
av t.ex. krediter i räkning varierar endast obetydligt kring 50%.

Fullmäktige
medger att del kan vara förenat med vissa svårigheter att definiera lånelöften
men för icke utnyttjade krediler i räkning samt lånelöften för vilka förmånslagaren
erlägger en avgifl bör viss begränsad kapitaltäckning krävas.

2. Certifikatprogram

Under
senare år har allt större volymer av företagscertifikat, marknadsbevis och
liknande instrument emitteras på den svenska penningmarknaden. Sådana
emissioner sker normalt via bank eller fondkommissionsbolag som för låntagarens
räkning söker placera instmmenten på marknaden. Kommissionären är också normalt
"markelmaker" och garanterar i princip en andrahandsmarknad.
Kapitaltäckning för sådana åtaganden bör enligt kommittén erfordras i de fall
åtagandet är bindande från kommissionärens sida att en viss andel av
lånevolymen skall tas i egen portfölj. Kapitalkravel föreslås ulgöra 50% av del
bindande åtagandet. Kommittén synes inle inkludera kommissionärens medverkan
som "markelmaker" i andra emissioner, t. ex. obligationsemissioner.

Enligt
fullmäktige är det oklart hur långt kommitténs förslag sträcker sig. Kapitaltäckningskrav
bör enligt kommittén ställas när "ell bindande åtagande" alt ta viss
del av krediten i egen portfölj föreligger. Men om avsikten är att sådana krav
skall ställas endast vid uttryckliga i formell juridisk mening gjorde
utfästelser anser fullmäktige förslaget otillfredsställande. Uppenbart är att
en bank eller annan fondkommissionär inte längre kan agera "markelmaker"
om dess vilja eller förmåga att medverka till en andrahandsmarknad vid egna
placeringar ifrågasätts. Varie åtagande som

inkluderar
en risk för att banken tvingas ta hela eller delar av ett lånepro-

42

gram bör omfattas av kapitaltäckningsbestämmelserna.
Det bör gälla om Prop. 1987/88: 45 åtagandet i strikt juridisk mening är rättsligen
förpliktande eller endast moraliskt eller affärsmässigt.

Fullmäktige
medger att det kan vara förenat med vissa svårigheter att definiera vad som är
ett åtagande. Detta bör därför värderas närmare i det fortsatta
beredningsarbetet inför propositionen.

Internationellt
synes också principerna variera enligt kommitténs mycket kortfattade
jämförelse. I England och Nederländerna erfordras sålunda kapitaltäckningskrav
för 50 % av åtaganden i form av Note Issuance Facilities, (s.k. NIFs) och Revolving
Underwriting Facilities (s.k. RUFs). I Japan skall 30% av vissa medel- och
långfristiga åtaganden av nämnda typer av instrument vara kapitalläckningsgmndande
medan i Västtyskland oåterkalleliga åtaganden genom NIFs till 50% är kapitaltäckningskrävan-de.

Analogt
med lånelöften bör dock inte kapilalläckning erfordras på en kommissionärs hela
låneprogram eftersom risken får anses som liten att en kommissionär skall
tvingas placera samtliga sina låneprogram i egen portfölj. Kapitaltäckning bör
därför krävas på endast en viss begränsad del.

3.
Terminshandel

I
transaktioner med avtal om framtida förvärv av värdepapper föreligger två typer
av risker. Förutom den tidigare behandlade ränterisken finns också en
kreditrisk eftersom värdepapperet under mellantiden kan minska i värde eller l.o.m.
bli värdelöst. Köparen måste ändå fullfölja avtalet. Enligt kommitténs förslag
bör kapitaltäckning inte erfordras på hela den volym av värdepapper om vilket
avtal tecknats om framtida förvärv. Mofivet härtill är att avtal samtidigt kan
ha tecknats om framtida försäljning av värdepapperen och då har kreditrisken
eliminerals. Kommitténs förslag är därför att kapitaltäckning endast skall
erfordras på den öppna positionen (dvs. nettot mellan köpt och sålt).

Nuvarande
kapitaltäckningsbestämmelser liksom i princip all annan bokföring bygger på bmltobokföring.
Enligt fullmäktiges mening finns del inga skäl lill att vad avser avtal om
framlida förvärv eller försäljning av värdepapper tillämpa nettobokföring.
Fullmäktige kan förstå kommitténs synsätt om avtalet om köp respektive
försäljning tecknats med samma motpart. Det torde dock vara mera vanligt alt
avtal om förvärv tecknas med en motpart och avtal om försäljning med en annan.
Om den sistnämnda motparten av olika skäl inte uppfyller sitt åtagande får
institutet bära hela kreditrisken. Enligt fullmäktiges mening bör därför inte
avtal om framlida försäljning av värdepapper i kapitaltäckningsbestämmelserna
få avräknas från avtal om framtida förvärv av värdepapper. Kapilaltäckningskravet
bör dock kunna begränsas till endast en viss andel av den på termin sålda
respektive köpta volymen värdepapper enär risken synes liten alt samtidigt som
del underliggande värdepapperet förlorar i värde motparten hamnar på obestånd.

43

Värdering
av förslagen Prop. 1987/88:45

Kapitaltäckningsbestämmelserna
för banker har varit ett aktuellt ämne under många år. Främsl har bankernas
möjligheter alt få tillskott av nytt riskkapital diskuterats. Den 13 juni 1985
besvarade t.ex. fullmäktige en remiss angående en framställan från Svenska
Sparbanksföreningen om att sparbank skulle kunna tillföras riskkapital även i
de fall då del ej erfordrades för att upprätthålla sparbanks verksamhel.
Förslaget avvisades men del konstaterades att skäl fanns alt se över nuvarande
möjligheter för samtliga bankgrupper om formerna för nytt tillskott av
riskkapital. Innan en sådan översyn skett borde dock inga förändringar medges.

Någon
översyn av formerna för tillskoll av riskkapital till bankerna har ännu ej
skett. Situafionen blev för sparbankerna akut och för någon månad sedan
tillstyrkte fullmäkfige etl förslag lill provisorisk lösning för att sparbankerna
skulle ha praktisk möjlighet alt uppfylla nuvarande kapitaltäckningsbestämmelser.

Mot
denna bakgrund är det enligt fullmäkliges mening otillfredsställande att
förslag nu läggs fram som torde innebära ett för de flesta banker ökat kapitaltäckningskrav
utan atl några värderingar görs om ytterligare tillskott av riskkapital
erfordras för att bankerna i praktiken skall ha möjlighet alt uppfylla kraven.
I detta sammanhang bör också erinras om att en proposition (1986/87: 12)
framlagts om atl från 1 juli 1987 införa en konsoliderad kapitaltäckning för
svenska banker som äger andelar i ulländska bankföretag. Därutöver tillkommer
att under det senaste året en betydande överföring av krediler med lågt
kapitalkrav skett från banker till bostadsinstitut samtidigt som bankerna
tillförts nya krediter med ett högre kapilalkrav. Även om utlåningen således beloppsmässigt
är oförändrad har belastningen på bankernas riskkapital ökat. Sammanta-t kan
dessa förändringar kräva en betydligt vidgad kapitalbas. Om resultatet blir atl
kapitalbasen måste höjas bör den hittills fillämpade metoden alt låta en större
andel förlagslån ingå i basen inte komma i fråga. Skulle nämligen en sådan
metod tillämpas har de facto föga åstadkommils med de skärpta kapilaltäckningskraven.

Sammanfallande
synpunkter

Enligt
fullmäktiges mening är nuvarande utformning av kapitaltäckningsbestämmelserna
föråldrade och otidsenliga. Det är uppenbart alt slora svårigheter i dag
föreligger att upprätthålla syftet med kapitaltäckningsbestämmelserna mot bakgmnd
av de stora och snabba förändringar som skett på den svenska kreditmarknaden.
Syftet med kapitaltäckningsbestämmelserna är att utgöra elt av de vikfigaste
skydden för insättarnas medel. Enligt fullmäktiges mening är det därför
angeläget atl i bestämmelserna snarast föra in de nya finansiella instrument
som inte varit förutsedda i lagsfiftningen. Fullmäktige delar siiledes i
grunden kommitténs syn atl kapilalläckning bör krävas för nämnda åtaganden men
anser alt kommitténs förslag inte är tillräckligt långtgående. Skall kapitaltäckningsbestämmelserna
svara mot sitt syfte bör också meningsfulla kapitalkrav ställas på

44

de åtaganden och risker
som instituten lar i sin verksamhet. Bestämmel- Prop. 1987/88: 45 serna blir
annars innehållslösa även om formellt i lagen etl kapitaltäckningskrav ställs.

Kommittén
har haft som ambifion atl lösa frågan om kapilalläckningskrav på
riskexponeringen i åtaganden utanför balansräkningen. Sett utifrån de risker
som finns i sådana åtaganden synes kommitténs förslag endast innebära
marginella kapitaltäckningskrav. Oklarhet råder fortfarande också om hur andra
risker och inle minst den kanske största risken, ränterisken, skall hanteras.

Mot
bakgmnd av att övriga typer av risker synes väl så betydelsefulla som
kreditrisken bör dessa enligt fullmäkliges mening ha en mer framskjuten plats
för att skyddsreglerna som helhet skall utgöra etl tillräckligt skydd för insällarna.

Fullmäktige
förutsätter alt kapitaltäckningsbestämmelserna och andra regler till skydd för insällarna
utreds ytterligare. Härvid bör undersökas hur tidigare inte förutsedda
placeringar lämpligen bör inordnas i kapitaltäckningsbestämmelserna på längre sikl.
Om nuvarande teknik för dessa bestämmelser bedöms ändamålsenligast bör
placeringarna så långl möjligl uttryckligen anges i lagen. Hur andra risker än
kreditrisker, t. ex. ränterisker, lämpligen bör begränsas genom bestämmelser i
lag bör också undersökas. Vidare bör söka bedömas vilka effekter som förslagen
skulle få på behovet av kapitalförstärkning. Ett särskilt problem utgör de
begränsade möjligheter som sparbanker och föreningsbanker har atl erhålla
tillskott av riskkapital.

Av
det ovan anförda framgår alt fullmäktige har invändningar på flera betydelsefulla
punkter mot kommilléns förslag. Med de tillägg som fullmäktige förordat bör
dock kommitténs förslag leda till lagstiftning.

I
proposifionen bör klart uttalas, att de föreslagna bestämmelserna är att betrakta
som en provisorisk lösning. Vidare bör klart framgå, att vad fullmäkfige
föreslagit beträffande lånelöften, åtaganden vid emissionsprogram och
bruttoredovisning av terminshandeln skall lillämpas. Del får inle föreligga
någon tvekan om huvudinnehållet i de föreskrifter som skall meddelas senare.
Vad däremot gäller ränterisker måste dessa tills vidare behandlas som en fillsynsfräga.

Staffan
Burenslam Linder anförde i särskilt yltrande följande.

Utredningen
ger intryck av all vara otillräckligt genomarbetad. Fullmäktiges majoritet
framför också långtgående kritik men konstaterar all problemen är så stora att
det inle finns lid och resurser alt från fullmäktiges sida ange närmare hur
lösningarna skall se ul. Jag anser det otillfredsställande att fullmäktige då
överlämnar lill finansdepartementet att i viktiga delar på mycket kort tid
utforma nya förslag och lagtexter. Särskilda svårigheter måste, som fullmäktige
också konstaterar, finnas att överblicka hur bankerna och då inle minst
sparbankerna skall kunna anpassa sig lill nya kapitaltäckningsregler. Det hade
med hänsyn till betydelsen av dessa frågor varit all föredra alt etl nytt
förslag hade kunnal remissbehandlas.

45

1.4 Svenska Bankföreningen Prop. 1987/88:45

Bankföreningen
har i andra sammanhang framhällit att kapitaltäckningen kommil att få slor
betydelse i bank\'erksamhelen och kommit att bli en av hörnpelarna i del legala
systemet för all tillförsäkra sundhet i denna verksamhet. Kapitaltäckningen är
samtidigt av utomordenfiigl stor ekonomisk belydelse i verksamhelen. En bank
måste således fortlöpande kalkylera in de stora kostnader som till följd av kapilaltäckningskravet
följer med en nödvändig kapitalanskaffning när verksamheten utvidgas. Av bl.a.
dessa skäl är det av vikt alt kapilaltäckningskraven å ena sidan fortlöpande anpassas
till den verklighet i vilken bankverksamheten bedrivs men å andra sidan att
ändringar i reglerna sker med stor varsamhet och efter noggranna överväganden.
Sedan bankerna nu under snart elt decennium kunnat verka under ensartade kapitaltäckningskrav
har på senare tid oberoende av varandra flera förslag till ändringar av
kapitalkraven aktualiserats. Detta har skett genom förslag om s. k.
konsoliderad kapilalläckning i prop. 1986/87: 12, låt vara med en fiireslagen
övergångstid, genom nyligen framlagt förslag för att - som det angavs -
provisoriskt tillgodose vissa sparbanker och genom nu aktuellt förslag. Det kan
också förutses att kreditmarknadskommittén kommer att framlägga förslag till
vissa ytterligare ändringar i regelsystemet. Härtill kommer att det nu
framlagda förslaget avses möjliggöra för regeringen eller bankinspektionen alt
framgent göra ändringar inom formellt sett myckel vida ramar.

Mot
den skisserade bakgrunden och eftersom de sålunda läll återkommande förslagen
alla rör de gmndläggande verksamhetsbetingelserna för bankerna och har inverkan
på den långsikfiga verksamhetsplaneringen är del viktigt att de förslag som
genomförs så mycket som möjligt anpassas till de ekonomiska och marknadsmässiga
förutsättningarna för bankernas verksamhel så att inte dessa förrycks.

Det
nu aktuella förslaget syftar lill att inordna vissa hittills av kapitaltäckningen
inte omfattade risker i det legala systemet för kapilalläckning och samtidigt
möjliggöra för framtida ändringar ulan riksdagens hörande. Bankföreningen vill fill
della först :>äga atl del är självklart alt den som i näringsverksamhet
utsätter sig för risker skall försäkra sig om all på ell eller annat säll ha
ekonomisk täckning för dessa. Viktigast måsle därvid vara atl banker och övriga
institut skaffar sig sådana rutiner all företagsledningarna fortlöpande kan
bedöma riskerna i den egna verksamheten. Av företagsekonomiska skäl får de
sedan ombesörja atl dessa risker täcks in genom anpassning mellan risk och
kapital. De svenska bankerna skaffar sig nu allt bättre system för riskanalys i
sina verksamheter.

Om
lagstiftaren ställer krav på kapilal, vilka motsvarar den riskläckning

som således redan måste förekomma, finns det inte någol atl invända mot

en fortlöpande legal anpassning till den ändrade bankverksamheten. Om

emellertid de legala kraven avviker från vad som är marknadsmässigl

godtagbart kan det verka störande, antingen så atl det - vid för höga krav

- hämmar verksamheten eller sä alt del - vid för låga krav — riskerar ge

falska förespeglingar om atl verksamheten är stabilare än den i själva

verket är. Blir kraven på de svenska bankerna för stora sett från marknads- 4

synpunkt
uppkommer omedelbart tendenser till överföring av verksamhet Prop.
1987/88:45 från Sverige lill andra länder med mer marknadsanpassade krav. Detta
måste undvikas.

Mot
den angivna bakgmnden vill bankföreningen inte motsätta sig all vissa ändringar
i kapilaltäckningskraven görs för att anpassa lagen till senare fids
utveckling. Därvid synes den nu föreslagna metoden, som öppnar möjlighet för myndighelsingripanden
ulan lagändringar, kunna accepteras. Den ger möjligheter till en angelägen marknadsanpassning
och smidighet samtidigt som den i sig emellertid bär risker för marknadsstörande
ingrepp, om det legala bemyndigandet utnyttjas felaktigt. Bankföreningen ser
dock fördelarna med en dylik metod som så påtagliga att föreningen inte vill motsätta
sig den föreslagna lagstiftningsmodellen. Detta förutsätter dock att de
förutsättningar som anges i del följande iakttas. Bankföreningen vill
samtidigt framhålla alt föreningen inle ansett del vara sin sak att bedöma
grundlagsenligheten av den långtgående delegering av normgivning som förslaget
innebär.

För
att den föreslagna ordningen skall kunna godtas måste oundgängligen gälla att
de beslut som fattas står i samklang med de marknadsmässiga förutsättningarna.
Hänsyn måste tas till konkurrenssituationen dels gentemot andra aktörer på den
svenska marknaden, dels genlemot utlandet. För alt detta skall kunna ske måste
det samråd med berörda institut före beslut, som kreditmarknadskommittén
förordar, i varje situation komma till stånd. Det bör sett från lagstiftarens
synpunkt inte finnas några betänkligheter mot att låta instituten få etl infiytande,
eftersom del, som nämnts, också ligger i deras intresse all täcka in de risker
för vilka de exponerar sig. Det förtjänar påpekas att de svenska bankerna genom
egen aktivitet och i flera fall genom ägarkoppling till utländsk bank har goda
möjligheter att följa ulvecklingen utomlands i nu aktuella hänseenden.

För
all det nämnda samrådet skall fungera på bästa sätt och för att de beslut till
utfyllnad av kapiialläckningen som fattas skall bli balanserade är del viktigt
att besluten fattas så "nära marknaden" som möjligt. Della bör bäst
kunna ske genom alt de erfarenheter och kunskaper som bankinspektionen
förvärvat vid sin fortlöpande kontakt med instituten och marknaden tas till
vara i detta sammanhang. Bankföreningen anser del därför angeläget atl
regeringen utnyttjar den föreslagna rätten att lämna bemyndigande till
bankinspektionen atl fatta aktuella beslul.

Om
bankerna i samråd med bankinspektionen på angivet säll bevakar riskutvecklingen
kan det visa sig att det finns behov av andra riskklasser än de av kommitlén
diskuterade (full risk, halv risk och ingen risk). Det skulle kunna visa sig
lämpligt alt i någol fall räkna in en riskexponering lill annan procentuell
andel än 50 eller 100%. Lagförslaget hindrar inte detta. Bankföreningen anser
det dock i första hand lämpligt att de tre diskuterade klasserna får utgöra den
huvudsakliga basen för de bedömningar som behöver göras.

Kreditmarknadskommittén
föreslår atl den nya ordningen införs för

banker, fondkommissionsbolag och finansbolag. Det är enligl bankför

eningen helt nödvändigt alt, om bankerna skall utsättas för de nya kraven,

också de övriga nämnda instituten på etl konkurrensneulralt sätt åläggs 47

motsvarande
krav. Det måste vidare beaktas att vissa av de verksamheter Prop. 1987/88:45
som drivs av institut på den reglerade kreditmarknaden också kan drivas av
andra företag. När kapitalkraven bestäms måste detta beaktas så att inte de
reglerade kreditinstituten kommer i etl konkurtensmässigl underläge. En sådan
effekt skulle för övrigt stå i strid med uttalade strävanden från statsmakternas
sida.

Den
genomgång av olika risker som förekommer i bl. a. bankernas verksamhet i dag
och den inrangering i någon av de tre riskklasserna som kommittén gjort får,
såsom bankföreningen uppfattal saken, snarast ses som en rekommendation för kommEinde
beslut med slöd av det föreslagna legala bemyndigandet. Bankföreningen vill
därför för närvarande nöja sig med atl framhålla att de överväganilen som
gjorts av kommittén i huvudsak motsvarar föreningens uppfattning.

Om
förslaget genomförs måste det iakttas att vi därmed i Sverige beträder en ny
väg i fråga om regleringen av bankernas och vissa andra instituts kapilalkrav.
Det är därför viktigt atl tillämpningen blir försiktig och att den noga följs
såväl av de berörda instituten själva som av myndigheterna. Åtminstone i ett
inledningsskede får man se systemet som ett försök. Det kan efter en tids
erfarenhet av den nya modellen vara anledning att överväga om den kan få en
vidgad användning och utnyttjas för justeringar också av kapitalbasen. Också
andra ändringar i kapitaltäckningsregleringen kan eventuellt göras med stöd av
ett sådant legalt bemyndigande. Här kan pekas på att det finns anledning att
överväga om det behövs kapitaltäckning för utländska statsobligationer som
innehas av svenska bankfilialer, vilka nu kan öppnas utomlands. När sådana
obligationer hillills innehafts av en banks dotterbolag i utställarlandel har
inte krävts någon kapilalläckning för obligationerna, men om de innehas av en
filial, dvs. direkl av den svenska banken, krävs med nuvarande regler täckning
för sådana obligationer med eget kapital. En saklig prövning kan visa atl
olika krav kan behöva ställas för obligationer utställda av olika stater.
Härvid kan den nu diskuterade beslutsmodellen komma lill användning.

Bankföreningen
vill således sammanfattningsvis inte motsätta sig den föreslagna
lagstiftningen. En förutsättning för detta är dock att tillräckliga garanfier,
bl. a, genom samråd med berörda institut, skapas för atl tillämpningen inle på
ett störande sätt försämrar de svenska bankernas konkurrensförmåga på
marknaden.

1.5 Svenska sparbanksföreningen

Svenska
sparbanksföreningen delar den uppfattning, som kommer till uttryck i kreditmarknadskommitténs
promemoria, dvs. att kreditmarknaden Utvecklas snabbt och alt denna utveckling
med all säkerhet kommer att fortsätta. Det talar för alt ge bankinspektionen en
viss frihet att kräva kapitaltäckning för instrument och placeringar, som inte
uttryckligen är reglerade i lagstiftningen för de berörda instituten.

Svenska
sparbanksföreningen vill emellertid framhålla, atl krav på kapi

lalläckning ulöver det som uttryckligen framgår av lagtext eller allmänl

accepterad tillämpning, är en grannlaga uppgift. Föreningen förulsälter atl 48

berörda
parter får redovisa sin uppfattning om placeringarnas risker och Prop.
1987/88:45 den tekniska utformningen av nya instrument i förberedande
diskussioner när nya kapitaltäckningskrav aktualiseras. Sådana förberedande
diskussioner fyller dels funktionen att kartlägga de verkliga riskerna och
dels atl instituten inte i efterhand åläggs kapitalkrav, som inte tidigare
kunnat fömlses.

1
övrigt ansluter Svenska sparbanksföreningen sig lill de föreslagna lagändringarna.

1.6 Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF)

SFF
ansluter sig till kommitténs bedömning att vissa poster utanför balansräkningarna
medför sådana kreditrisker att det är rimligt - med hänsyn fill den sunda
utvecklingen av kreditmarknaden - att kapitaltäckningskrav kan uppställas på
dem. Den av kommittén valda lagstiftningstekniken kan i och för sig diskuteras
men är förmodligen oundviklig med hänsyn till att marknadsutvecklingen är så
snabb alt nya typer av instrument ständigt tillkommer.

Med
den valda modellen hade det varit önskvärt om kommittépromemorian hade gjorts
mer utförlig och innehållit tydligare anvisningar till vägledning för de
kommande föreskrifterna. SFF förutsätter emellertid att föreskrifterna kommer
att få en sådan utformning att parterna på marknaden får en rimlig möjlighet
att anpassa sina positioner till de kommande kraven. SFF vill rekommendera att
regeringen lämnar bemyndigande till bankinspektionen - som har erforderlig
kompetens på området - att utfärda föreskrifter i ärendet.

1.7 Svenska fondhandlareföreningen

Inledningsvis
önskar Föreningen påpeka att lång tid förflutit sedan remissen ursprungligen
överlämnades från Kreditmarknadskommittén 1986-12-16. Under denna tid har
initiativ tagits från bl. a. utländsk sida i avsikt atl uppnå större
internationell enhetlighet i fråga om kapitaltäckningsregler och liknande. Det
synes enligl Föreningens mening vara mindre väl genomtänkt att lägga fram ett nafionellt
förslag utan reell förankring i de inlernationella tendenser som för närvarande
gäller. Enbart av detla skäl kan del ifrågasättas om det är lämpligt att i
detta läge lägga de i remissen föreslagna reglerna till grund för kommande
lagstiftning.

Föreningen
anser, ulöver vad i föregående stycke sagts, att det föreslag

na regelsystemet och däri ingående bestämmelserna till viss del kan ifråga

sättas i sak. Den övergripande frågeställningen är därvidlag om man över

huvudtaget skall arbeta med kapitaltäckningsregler av traditionell typ. Ett

alternativ vore en försäkringslösning av något slag. Ett sådant principiellt

annoriunda angreppssätt på kapitaltäckningsproblematiken borde närmare

utredas. De traditionella kapitaltäckningsreglerna har vid en skärpning

nämligen den nackdelen att de medför en koncentration av aktörerna på

marknaden, vilket i nu aktuellt fall skulle missgynna företrädesvis mindre

företag eller förelag med i huvudsak enskilda, privata ägare. Mångfalden 49

4
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 45

av
aktörer på marknaden skulle troligen gynnas av exempelvis en försäk- Prop.
1987/88: 45 ringslösning.

En
annan invändning berör förslagets exklusiva hantering av bmlloris-ker. Med de
möjligheter som i dag finns att minimera bruttoriskerna borde ändrade regler
beträffande kapitaltäckning inrikta sig på att hantera de olika insfitulens
nettorisker.

Avslutningsvis
har Föreningen uppmärksammat att regeringen nu föreslås få delegera
meddelandet av närmare föreskrifter i fråga om kapilalkrav till myndighet som
regeringen beslämmer (Bankrörelselagen 2 kap. 10 § och Fondkommissionslagen §
18). Den behörighet och befogenhet som därvid kan fillkomma berörd myndighel
synes - vad avser kapitalkrav -ej vara behövlig ur allmän synpunkt, varför
Föreningen motsätter sig förslaget i denna del.

2 Lagtekniska synpunkter

2.1 Hovrätten för Västra Sverige

När
det gäller den lagtekniska utformningen av kommitténs förslag lill utvidgning
av kapilaltäckningskravet har hovrätten förståelse för kommitténs ståndpunkt
att lagtexten inte bör innehålla en uppräkning av de ifrågakomna "instmmenten".
Lyckligare hade emellertid varit om kommittén använt en annan term än den
allmänna beteckningen "åtaganden" som en sammanfattande beskrivning
på det som skall lagregleras. Såvitt hovrätten känner till finns ingen
specifikt bankrältslig betydelse av denna beteckning. Lagtexten kommer däriör
att avse varje förpliktelse som banken på grupd av avlal eller liknande
förfarande ådragit sig. Tydligt är emellerfid att kommitlén inle avser att
ordet åtagande skall användas i dess vedertagna betydelse utan i en betydelse
som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Del
kan ifrågasättas om regeringsformen tillåter att riksdagen över huvud
delegerar den förordade normgivningsbefogenheten fill regeringen. Så kan ske
med stöd av 8 kap. 7 § om fråga är om det lagområde som anges i 8 kap. 3 § men
inte om ämnet för lagsliflningsämnet ligger inom det obligatoriska lagområde
som anges i 8 kap. 2 §. Genom departementschefens av riksdagen godkända
uttalande i propositionen med förslag till lag om finansbolag (prop. 1978/79 s.
145 ff) får kapitaltäckningsbestämmelserna dock anses vara att hänföra till 8
kap. 3 §. Delegering till regeringen mäste sålunda anses möjlig.

Hovrätten tvekar däremot
inför kommitténs uttalande av innebörd att

den vidare delegafionen av normgivningsmakten till bankinspektionen

utan vidare är att betrakta som tillämpningsföreskrifter enligt 18 kap. 13 §

regeringsformen. Som departementschefen framhöll vid grundlagsrefor

men är det en förutsällning för att fråga skall vara om verkställighetsfö

reskrifter att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad

aU inget väsentligt nytt tillförs regleringen. Departementschefen erinrade

vidare om att det i verkställighelsföreskriftens form inte får beslutas om

något som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas 50

personliga eller
ekonomiska förhållanden. Mot denna bakgrund kan det Prop. 1987/88:45
knappast vara riktigt alt, såsom kommitténs promemoria antyder, låta
bankinspektionen genom tillämpningsföreskrifter definiera kapitalläck-ningskravets
grundläggande och reella innehåll.

Rent
språkligt synes formuleringen av vissa tillägg lill 2 kap. 10 § bankrörelselagen
oriktig. I den föreslagna lagtexten finns sålunda uttrycket "bankens
tillgångar, ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden (placeringar)".
Med detta skrivsätt blir en tillgång alt betrakta som ett åtagande, och
åtaganden blir synonymt med placeringar vilket inle kan ha varit meningen. Ett disjunktiv
"samt" torde därför böra inskjutas före ordet "ingångna".

Den
föreslagna delegationsbestämmelsen "Närmare föreskrifter i fråga om
kapitalkrav får meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen beslämmer"
torde leda längre än vad som synes förutsatt av kommittén. Den befogenhet
regeringen föreslås få omfattar ju även redan gällande kapitaltäckningsbestämmelser
och inte enbart de bestämmelser som skall reglera de hittills oreglerade
"instrumenten". Någon motivering för en så långtgående delegation
redovisas inte av kommitlén. I delta sammanhang kan anmärkas att promemorian
knappast inte heller innehåller någon motivering för den lill regeringen eller
bankinspektionen delegerade rätten att ge kapitalkravsföreskrifter inte endast
beträffande "åtaganden" utan också beträffande "övriga
tillgångar".

Hovrätten
vill slutligen påpeka att beträffande sådana bankaktiebolag som avses i 2 kap.
11 § bankrörelselagen del ej krävs regeringens bemyndigande för att
bankinspektionen skall få falla beslut i fråga om kapitalkrav.

2.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Enligt
kommitténs förslag bör de nya typerna av instrument för vilka kapitaltäckningskrav
erfordras inte anges i kapitaltäckningsbestämmelserna. Motivet härför är atl
om i framtiden nya instrument introduceras måste lagen åter ändras eller
kompletteras.

Enligl
fullmäktiges mening är antalet nya instrument inte så slort som ofta görs
gällande. Många är varianter på ett och samma tema varför det bör vara möjligt
alt specificera dem i lagen såsom i dag sker för andra typer av tillgångar. För
atl täcka eventuella nya instrument kan som kommitlén föreslagit bestämmelserna
kompletteras med all regeringen eller efter regeringens bemyndigande
bankinspektionen vid behov kan utfärda föreskrifter för placeringar som inte
är förutsedda i banklagarna.

Enligl
fullmäktiges mening innebär den av kommittén valda tekniken ett avsteg från
bestämmelsernas nuvarande uppbyggnad. Effekten blir också egendomlig eftersom i
nuvarande lag en utföriig uppräkning sker av skilda slag av placeringar, hur de
skall riskklassas samt hur de skall värderas. Enligl kommilléns förslag skulle
sedan följa en övrig post för vilken till-lämpliga bestämmelser inte framgår av
lagen utan meddelas särskilt.

Det bör enligt
fullmäktiges mening närmare undersökas hur långt del är

möjligl alt ange de viktigaste nya placeringarna direkl i lagen. Det kan inte

uteslutas att det härvid visar sig nödvändigt att också ha en övrig post men 51

den skulle i sådant fall
avse mindre betydelsefulla placeringar.

2.3 Försäkringsinspektionen Prop. 1987/88:45

I lagtekniskt
hänseende har kommittén föreslagit alt i 2 kap. 10 § den nya bankrörelselagen
anges dels alt även inom de fyra riskklasserna andra åtaganden än
garantiförbindelser omfattas av kapitalkrav, dels att andra tillgångar än
fordringar och andra åtaganden än garantiförbindelser skall kunna genom
särskilda föreskrifter tas upp till andra värden än nettovärde resp. nominellt
belopp, dels att närmare föreskrifter i fråga om kapitalkrav får meddelas av
regeringen eller efter bemyndigande av regeringen av bankinspektionen. Dessa
föreskrifter anges i promemorian ha karaktär av tillämpningsföreskrifter enligt
8 kap. 13 RF.

Den
föreslagna ordningen innebär således bl. a. att i lagen dels tas in en i och
för sig överflödig allmän erinran om möjligheten atl utfärda tillämpningsföreskrifter,
dels beträffande värderingsreglerna (tredje stycket) en öppning görs för att i
fråga om "övriga tillgångar" (p. 2) och "andra åtaganden"
(nya p. 5) i tillämpningsföreskrifterna frångå huvudreglerna i lagen om
"nettovärde" resp. "nominellt belopp". Det kan ifrågasättas
om den lagutfyllnad som sålunda åsyftas är av sådan art, att den kan ske genom
tillämpningsföreskrifter enligl 8 kap. 13 § RF. En annan lösning som i stället
bör övervägas är att i lagen la in ett bemyndigande enligt 8 kap. 7 § RF och därvid
ange vilka avseenden som omfattas av bemyndigandet. Den i lagförslaget
upptagna möjligheten atl frångå nettovärdet i fråga om andra tillgångar än
vissa fordringar har inte närmare kommenterats i promemorian. Del är möjligi;
att bemyndigandet kan inskränkas till atl avse all belräffande andra åtaganden
än garantiförbindelser kunna frångå en värdering till nominella beloppet.
Värderingsbestämmelsen bör kunna hänföras lill området för 8 kap. 3 § RF och
därmed kunna förenas med bemyndigande enligl 8 kap. 7 § RF.

Ett
så givet bemyndigande enligl 8 kap. 7 § RF i förening med möjligheten enligl 8
kap. 13 § RF alt utfärda tillämpningsföreskrifter torde ge önskvärt utrymme för
kompletterande föreskrifter. Beslämmelserna i 18 § fondkommissionslagen
(1979:748) bör följa det mönster som väljs för bankrörelselagen. Vad gäller 7 §
lagen (1980: 2) om finansbolag har bemyndigandet formulerats närmast som en
dispensregel för det enskilda fallet i fråga om möjlighel att slippa medräkna
åtaganden fullt ut vid beräkningen av tillålen upplåningsram. Det förefaller
vara lämpligast att omformulera bestämmelsen lill en bemyndiganderegel om rätl
att komplettera med föreskrifter.

2.4 Finansbolagens förening

Föreningen
konstaterar att omfattningen hos finansbolagen av den garanli

givning och liknande som skulle kunna träffas av de nu ifrågavarande

bestämmelserna är relafivt blygsam. Emellertid förekommer det numera,

om än i liten skala, viss terminshandel i premieobligationer, lånelöften,

leveransförbindelser m. m. som kan sägas innefatta ett visst risklagande.

Föreningen kan därför finna det motiverat med ell tillägg till upplånings-

rättsregeln av angiven innebörd. 52

Principiella
invändningar kan visserligen riktas mot en lagstiftningstek- Prop.
1987/88:45 nik som innebär långtgående bémyndiganden till en regeringen
underställd myndighet, men föreningen förutsätter atl bankinspektionen liksom
hittills låter eventuella föreskrifter föregås av överläggningar med berörda
institut och branschorganisationer.

Det
i samtliga författningar använda begreppet "åtaganden" är, språkligt
sett, diffust och kan vid tillämpningen komma all förorsaka en del onödiga
diskussioner. Med hänsyn lill all "åtagandena", av de anförda exemplena
att döma, måste vara tämligen konkreta ifrågasätter föreningen om inte
uttrycket "gjorde åtaganden" kunde ersättas med "ingångna förbindelser"
e.dyl. - Föreningen föreslår fill sist att en mindre, redaktionell justering
görs i det föreslagna tillägget till finansbolagslagen. Enligl
kommittéförslaget skall myndigheten undanta en obekant mängd åtaganden från
upplåningsbegreppet. Det torde ur både principiell och praktisk synvinkel vara
att föredra att myndigheten direkt anger vilka åtaganden som skall ha betydelse
i upplåningsrättshänseende. Andra stycket, sista punkten, skulle därför förslagsvis
kunna få följande lydelse:

"Till
upplåningen skall läggas beloppet av de garantiförpliktelser bolaget iklätt
sig. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger besluta att även
andra av bolaget gjorda åtaganden (ev. ingångna förbindelser) helt eller
delvis skall läggas till upplåningen."

Om
kommitténs konstruktion bibehålls i princip bör dock hela punkten delas upp i
två avsnill, förslagsvis enligt följande:

"Till
upplåningen skall läggas beloppet av de garantiförpliktelser bolaget iklätt sig
samt andra av bolaget gjorda åtaganden (ev. ingångna förbindelser). Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får dock medge att inte någon eller
endast viss del av åtagandet "förbindelsen" skall läggas lill
upplåningen."

3 Andra frågor

3.1 Stadshypotekskassan

Kommittén
anser att nu gällande bestämmelser om kapitaltäckning behöver kompletteras med
regler som gör det möjligt att ta hänsyn lill nya typer av riskåtaganden som
aktualiseras genom ulvecklingen på kreditmarknaden. Kommittén framhåller
därvid att det är nödvändigt att reglerna blir neutrala från konkurrenssynpunkt
och säger: "Vad beträffar svenska institut sinsemellan är det viktigt alt
samma typ av placering eller transaktion träffas av ett lika stort kapitaltäckningskrav
oberoende av vilket institut som utför transaktionen". Kassan kan instämma
i den formuleringen, men vill framhålla att del också finns en annan aspekt pä
neutraliteten: om ett institut genomför en viss typ av transaktion eller
placering i någon viss form av instrument, bör det ställas inför samma krav på
kapitaltäckning oberoende av vilken motparten är, om inte objektiva skäl talar
för att riskerna är olika. Med andra ord får inte institutens regler om kapitaltäck-

53

ning utformas så, att de
ger upphov fill en diskriminering mellan konkurre- Prop. 1987/88:45 rande emittenter
eller låntagare.

Från
den utgångspunkten vill Kassan peka på några fall där de gällande reglerna
bryter mot neutraliteten. Bristerna avser alltså inle de tillägg som kreditmarknadskommittén
nu föreslagit, men finns i just den lagstiftning som berörs. Det är alltså
naturligt att rätta lill dem i detta sammanhang.

Den
första punkt Kassan avser gäller fondkommissionslagen (1979:748). I den
aktuella 18 § stadgas bl. a. om alt fondkommissionsbolag måste ha en kapitaltäckning
om minsl sex procent i eget kapital för placeringar i obligationer och
liknande värdepapper, med undantag för en särskild grupp av placeringar där
ingen kapitaltäckning alls krävs. I denna undantagsgrupp finns obligationer och
andra förbindelser utgivna av bankinsfitut, kreditakliebolag och
försäkringsbolag men däremot inle sådana utgivna av Stadshypotekskassan eller
andra hypoleksförelag.

Tolkat
bokstavligen skulle detta alltså innebära all ell fondkommissionsbolag för att
hålla ett lager av ;s. k. Caisse-obligationer eller -certifikat skulle behöva
sex procents kapilalläckning, medan det inte krävs någon kapitaltäckning alls
för all hålla motsvarande lager av kredilbolagsobliga-fioner eller -certifikat.
På en viii fungerande konkurrensmarknad, där marginalerna är pressade, är det
uppenbart att en sådan skillnad innebär att Caisse-papperen framstår som
behäftade med en extrakostnad jämfört med konkurrenternas. Alt delta är en
nackdel för Stadshypotekskassan som eminent är helt klart.

Den
påvisade skillnaden i fråga om kapilaltäckningskraven i fondkommissionslagen
kan knappast vara avsedd. Jämför man nämligen med banklagstiftningens
motsvarande bestämmelser framgår det omedelbart all hy-poteksföretagens obligationer
och andra förbindelser där behandlas hell parallellt med kreditaktiebolagens.
Båda slagen ingår där i placeringsgrupp A, dvs. den som inte kräver någon kapilalläckning
från bankens sida. Någon ändring föreslås inte heller i den nya bankrörelselag
som nu behandlas i riksdagen. Troligtvis uppmärksammades den aktuella formuleringen
inte alls vid fondkommissionslagens tillkomst eftersom vid den tiden handeln
med obligationer m. m. var hell obetydlig. I dagens situation är del emellertid
av stor vikt att del kan klarläggas alt del inle skall vara någon
diskriminering mellan det konkurrerande mellanhandsinstitutens papper.

Den
andra punkten gäller lagen (1980:2) om finansbolag. I 7 § stadgas

där bl. a att någon kapilalläckning inte krävs för belopp som bolaget har

innestående hos vissa finansinstitut eller lånar ut lill annal finansbolag,

medan eljest ett i princip generellt krav på åtta procents kapilalläckning

gäller. I undantagsgmppen, där ingen kapitaltäckning krävs, ingår bl. a

kreditaktiebolag men inte Stadshypotekskassan. Såvitt Kassan förslår be

stämmelsen, kan den t.ex. innebära att del för ett finansbolag krävs

kapitaltäckning för att lämna dagslån till Stadshypotekskassan medan det

inte krävs detla om pengarna i slället lånas ut till ell kreditakliebolag eller

finansbolag. Med tanke på alt bl. a. ett växande antal stora industriföretag

bildat finansbolag för att hantera sin slora likviditet är en sådan diskrimine

ring allvarlig. Kassan vill också betona atl villkoren för Stadshypoleks 54

verksamhet numera är
sådana att dagslånemarknaden och andra former för Prop. 1987/88: 45 tillfällig
upplåning är av största betydelse. Neutraliteten kräver obetingat att kassan
och konkurrerande företag har samma villkor vad gäller lagstiftningen.

I
gällande banklagar och i föreliggande förslag lill bankrörelselag finns, som
redan framhållits, inte någon sådan olikabehandling av Stadshypotekskassan i
förhållande lill kreditaktiebolagen. Kassan vill emellertid peka på att den
terminologi som där används kan vara mindre lämplig. Kassan och de övriga hypoteksföretagen
innefattas nämligen i 2 kap. 10 § i lokutionen "allmän kassa eller
inrättning vars reglemente fastställs av regeringen". F.n. är det
visserligen så att reglementet för Stadshypolek fastställs i förordningens form
av regeringen, men det har påpekats att detta kan vara en ordning som rimmar
mindre väl med regeringsformens nuvarande bestämmelser. Det kan således efter
vad Kassan förstått bli aktuellt atl föra över de bestämmelser i nuvarande
reglemente som anses principiellt vikliga fill stadshypolekslagen och att ge
resterande delar av reglementet en lägre dignitet av interna arbetsregler, som
inte behöver fastställas av regeringen. Troligtvis är det också egentligen stadshypolekslagen,
där bestämmelserna om Stadshypoleks ändamål, lånesäkerheter och kapilalläckning
finns, som avses med formuleringen i den aktuella lagtexten. Det är emellertid
angeläget atl den fras som i dag likställer Kassan med kreditaktiebolagen inte
genom en rent terminologisk förändring blir missvisande. En klarare
formulering skulle således vara att föredra, som kan komma till användning i
samtliga de här berörda lagtexterna. T.ex. kan ordet "hypoleksinstitul"
prövas.

55

Bdaga3

De till lagrådet remillerade lagförslagen

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i bankrörelselagen (1987: 617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § bankrörelselagen
(1987:617) skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:45

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Kapitalkravel bestäms i förhållande till bankens
tillgångar och ingångna garanfiförbindelser (placeringar). För en central
föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker bestäms kapitalkravet
gemensamt. Vid beräkningen av kapitalkravel indelas placeringarna i följande
fyra grupper, nämligen

Al. inneliggande kassa, checkar, riksbanken och riksgäldskonloret,

2. skattkammarväxlar och obligafioner
som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, allmän kassa eller
inrättning vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller
Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten,
kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank,
central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller
inrättning, kreditaktiebolag, sådant bankägi aktiebolag som enligt
regeringens medgivande får jämställas med kreditakuebolag vid tillämpningen
av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar.

Kapitalkravel bestäms i förhållande till bankens
tillgångar, ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden
(placeringar). För en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker
bestäms kapitalkravet gemensamt. Vid beräkningen av kapitalkravet indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen poslremissväxlar samt
fordringar hos

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdals av slaten,
kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankakfiebolag, sparbank, central
föreningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av
regeringen, kreditakliebolag, hypoleksinstitul eller Nordiska
investeringsbanken, 3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed
jämförlig samfällighet, bankakfiebolag, sparbank, central föreningsbank eller
annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, hypoleksinsldut,
sådant bankägi aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med
kreditakliebolag vid tillämpningen av detla stycke eller försäkringsföretag
med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling
eller fordran, som anges under A I -3,

56

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

5. garantiförbindelser för vilka 5. garantiförbindelser och andra

banken erhållit säkerhet i värde- åtaganden på
kapitalmarknaden

handling eller fordran, som anges för vilka banken erhållit säkerhet i

underAl—4. värdehandling eller fordran, som

anges under A 1-4. B 1. andra fullgoda obligationer än de
som anges under A 2,

2.
fordringar för
vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under
A 3 eller samfällighetsförening svarar, därvid fordringar för vilka utländskt
bankföretag svarar skall las upp till en och en halv gånger fordringarnas
belopp,

3.
fordringar för
vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under B 1
eller 2, eller panträtt i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller
tomträtt lill sådan faslighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet
av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör lill
tomträtten,

4.
garantiförbindelser
för vilka 4. garantiförbindelser och andra banken erhållit säkerhet i värde-
åtaganden på kapdalmarknaden handling eller fordran, som anges för vilka banken
erhållit säkerhet i under B 1-3. värdehandling
eller fordran, som

anges under B 1-3. C 1. fordringar för vilka säkerheten
utgörs av

a)
panträtt i
jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tväfamiljshus eller med
flerfamiljshus för vilket bostadslån enligl statliga bestämmelser ulgår eller
i tomträtt till sådan fastighet, om panlvärdel ligger mellan sjuttiofem och
etthundra procent av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

b)
panträtt i
fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet eller i
tomträtt till sådan fasfighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av
den fasla egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom
som hör lill lomlrällen, eller

c)
förlagsbevis
eller aktie, som är inregistrerad vid Stockholms fondbörs,

2. garantiförbindelser för vilka 2. garantiförbindelser
och andra

banken erhållit säkerhet i form av åtaganden på kapitalmarknaden

värdehandling eller fordran, som för vilka banken erhållit säkerhet i

anges under C 1, form av värdehandling eller ford-

ran, som anges under C I,

D övriga fillgångar och garanti- D övriga tillgångar, garanliför-

förbindelser utom sådana som en- bindelser och andra
åtaganden på

ligt 9 § fjärde och femte styckena kapdalmarknaden utom sådana

skall avräknas från eget kapital och som enligt 9 § fjärde och femte

egna fonder. styckena skall avräknas från eget

kapilal och egna fonder.

För placeringar som anges under A gäller inte något
kapitalkrav. I övrigt uppgår kapitalkravel vid varie lidpunkt fill lägst ett
belopp som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar som anges under B,

fyra procent av summan av placeringar som anges under C
och

åtta procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar skall tas upp till följande värden, nämligen

1.
fordringar, för vilka reserver som avses i 9 § andra slyckel avsatts,

lill sitt bmllovärde, 57

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

2.
övriga
tillgångar lill sitt nettovärde,

3.
garantiförbindelser,
som är 3. garantiförbindelser, som är
knutna till kreditgivning, till sitt no- knutna till kreditgivning, till sill
nominella belopp samt minella belopp,

4.
övriga
garantiförbindelser till 4.
övriga garantiförbindelser lill halva sitt nominella belopp.
halva sitt nominella belopp saml

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden tid sitt nominella
belopp om inle ett lägre belopp beslämts i föreskrift som avses i sisla
stycket.

Med uppskattat värde i första stycket B 3 och C I avses
det värde, som banken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande
statliga beslämmelser om bostadslån till främjande av bostadsbyggandet sådant
lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet
i stället för uppskatlningsvärdel läggas det enligt nämnda bestämmelser
fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet där denna uppförs om
inte särskilda skäl föranleder annat.

Närmare föreskrifter i fråga om tdl vdka belopp åtaganden
enligt andra stycket 5. skall las upp får meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

58

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1980:2) om finansbolag
skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:45

/. beloppet av de garantiförpliktelser bolaget iklätt
sig,

2. andra av bolaget gjorda åtaganden på kapdalmarknaden
tid sdt nominella belopp om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Med egel kapilal avses aktiekapital, reservfond,
dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med eget
kapital får likställas

1. garanlifond, som bildats genom
tillskott av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankakfiebolag,
sparbank, central för eningsbank eller annan som bankinspekfionen godkänt,
intill elt belopp motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital,

2. fyrtio procent av ett belopp, som
svarar mot sådana bolagels reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen
(1987:617), intill ett belopp motsvarande bolagets eget kapital samt

Nuvarande lydelse

7 § '

Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp
som svarar mot bolagets kassa och mol vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskonloret,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditakliebolag och postgirot
eller utlånats till annal finansbolag, dels etl belopp som svarar mot tolv och
en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan
bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo gånger det egna
kapitalel.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av
finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätt till
betalning först efter bolagels övriga borgenärer eller som har garanterats av
staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen
skall läggas beloppet av de garantiförpliktelser bolaget iklätt sig.

Föreslagen
lydelse

Finansbolag får högst låna upp medel med dels ell belopp
som svarar mot bolagels kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,
riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditaktiebolag,
hypoteksinstitut och postgirot eller utlånats lill annat finansbolag, dels elt
belopp som svarar mol tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda
skäl föreligger kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo
gånger del egna kapitalet.

Som
upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade
skuldförbindelser, som för långivaren medför rätl till betalning först efter
bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag,
sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas

Senaste
lydelse 1987:627.

59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

3.
kapital, som tillförts bolaget mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser som
medför rätl lill betalning först efter bolagets övriga borgenärer, intill etl
belopp motsvarande bolagets eget kapital.

Om
det mellan finansbolag råder sådanl nära samband som anges i 4 §, kan
bankinspektionen i det särskilda fallet föreskriva atl upplåningsrätt skall
beräknas gemensamt för bolagen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

60

3 Förslag
till

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748)

Härigenom föreskrivs att 18 § fondkommissionslagen
(1979:748) skall ha följande lydelse.

Prop.
1987/88:45

18 §'

Nuvarande lydelse

Fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivarnas skydd ha
eget kapilal fill visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande lill
bolagets tillgångar och lill garantiförbindelser som bolaget har ingått
(placeringar). Det egna kapitalel anses betryggande, om det uppgär till lägst ell
belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier,
emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana aktier som
innehas som ett led i organisationen av bolagels verksamhet samt sex procent av
värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket.
Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje slyckel har avsatts, skall
såvitt avser aktier tagas upp lill sitt marknadsvärde och såvitt avser ufiåning,
garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till sitt
bruttovärde. Övriga placeringar skall tagas upp till sill nettovärde.

Egel kapital krävs ej för inneliggande kassa, checkar och
postre-missväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar
staten, kommun, bankinslilul, kreditakliebolag eller försäkringsbolag. Egel kapilal
krävs ej heller för fordran hos annal fondkommissionsbolag på likvid för
utförd värdepappersaffär.

Föreslagen lydelse

Fondkommissionsbolag skall lill uppdragsgivarnas skydd ha
eget kapital lill visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande lill
bolagels fillgångar, ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden (placeringar). Det egna kapitalet anses betryggande, om det
uppgår till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet
av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana aktier
som innehas som ell led i organisationen av bolagels verksamhet saml sex
procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra
stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje slyckel har
avsatts, skall såvitt avser aktier tagas upp lill sitt marknadsvärde och såvitt
avser utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till
sill bruttovärde. Övriga tillgångar skall las upp lill sitt nettovärde.
Åtaganden på kapitalmarknaden skall las upp till sitt nominella belopp om inle
regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i
föreskrift angivit etl lägre belopp.

Eget kapilal krävs ej för inneliggande kassa, checkar och
poslremissväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar
staten, kommun, bankinslilul, kreditaktiebolag, hypoleksinsldut eller
försäkringsbolag. Eget kapital krävs ej heller för fordran hos annal fondkommissionsbolag
på likvid för utförd värdepappersaffär.

Senaste lydelse 1987:622.

61

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1987/88: 45

Som
egel kapilal skall vid tillämpning av första stycket anses vad som enligt 2
kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) gäller som egel kapital. I fråga om fondkommlssionsbolags
reserver för aktier får vidare med eget kapital likställas fyrtio procent av
skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde och deras nettovärde. Från det egna
kapitalet skall avräknas nettovärdet av sådana aktier eller andelar i
ekonomisk förening som fondkommissionsbolaget har förvärvat med stöd av
tillstånd enligl 15 § andra stycket.

Om
särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen för viss tid medge alt fondkommlssionsbolags
egel kapilal får uppgå lill elt lägre belopp än som anges i första stycket.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

62

Innehåll

Proposition
....................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

1
lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617) ...... 2

2
lag om ändring i lagen (1980:
2) om finansbolag .. 5

3
lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979: 748) ..... 7

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den I oktober 1987 .. 9

1
Inledning ......................................................... 9

2
Nuvarande kapitaltäckningskrav
......................... 9

3
Kommilléns förslag ............................................. 11

4
Allmän motivering.............................................. 12

4.1
överväganden och förslag .............................. 12

4.2
Ikraftträdande ........................................... .. 19

5
Upprättade lagförslag ....................................... 19

6
Specialmotivering.............................................. 19

7
Hemställan .................................................... 20

8
Beslul.............................................................. 20

Utdrag
ur lagrådels protokoll den 21 oklober 1987 ..... .. 21

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oklober 1987 21

Bilaga
1 Kommitténs promemoria .......................... .. 23

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttandena............ 38

Bilaga 3 De remitterade
lagförslagen ..................... 56

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

63