Prop. 1987/88:54

Regeringens
proposition

1987/88:54

om ändring i värnpliktslagen (1941:967), m. m.

Prop.

1987/88:54

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 november 1987.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Roine Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i
värnpliktslagens bestämmelser om undantag i det enskilda fallet frän
skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring.

Förslagen innebär en anpassning av bestämmelserna till den
praxis som har utbildats med avseende pä bedömningar av den värnpliktiges
militära tjänstbarhet. Uttrycken frikallelse, undantagande och befrielse
föresläs bli ersatta av det gemensamma uttrycket befrielse.

Vidare föreslås att krigsförbandsövningar inom armén får
delas upp pä tvä delövningar. Bestämmelserna i värnpliktslagen om
förtidsinskrivning av och värnplikt för underäriga m. m. föreslås utgå.

I propositionen läggs också fram förslag till ändring i
sekretesslagen (1980:100). Ändringen i denna del är en följd av den nya
terminologi som föreslås i värnpliktslagen.

Lagändringarna föresläs träda i kraft den I juli 1988 såvitt
avser bestämmelserna om uppdelning av krigsförbandsövningar och den 1 juli
1989 i övrigt.

I Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 54

I Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs i fräga om värnpliktslagen (1941:967)'
dels att 15 och 20 — 24 §§ skall upphöra att gälla,

dels att
2-5, 12 och 19 §§ samt 27 § 1 mom. och 29 § skall ha följande lydelse.

Prop.1987/88:54

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 §

Yngling, som enligt 15 § inskrivits såsom underårig. är
värnpliktig även innan han uppnått värnpliktsåldern.

Vid krig eller omedelbar krigsfara kvarstår värnplikten
för den som inkallats till tjänstgöring, sä länge behovet det kräver.

3 §

Den som är värnpliktig är skyldig att fullgöra
värnpliktstjänstgöring. Värnpliktstjänstgöring utgörs av

1. värnplikisutbildning enligt 27 § 1
inom..

2. beredskapsövning enligt 27 § 2
mom..

3. tjänstgöring enligt 28 §.

3 § -

Den som till följd av lyte. stadigvarande sjukdom,
bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak är oduglig till krigstjänst
skall frikallas från värnpliktens fullgörande.

Regeringen må förordna, att de som sålunda frikallats
skola underkastas läkarundersökning och psykologisk undersökning samt, om de
därvid befinnas dugliga till krigstjänst, vara skyldiga fullgöra värnplikt.

4 §

Från skyldigheten att fullgöra värnpliktsijänsigöring
skall den befrias som

1. på grund a v sjukdom eller av nå

gon annan orsak har sin fysiska eller

psykiska prestalionsförmåga nedsatt

i sådan grad au han inte kan fullgöra

tjänstgöringen,

2. löper särskild risk all genom

tjänstgöringen få en sådan nedsätt

ning av prestationsförmågan som

avses under I,

' Lagen omtryckt 1969:378. Senaste lydelse av

15 § 1975

20 § 1971

21
§ 1971

555 22 § 1971:1162 1162
23 § 1971:1162. 1162

= Senaste
lydelse 1975:555.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1987/88:54

4 §

Den som på grund av övergående sjukdom, försenad eller
otillräcklig kroppsutveckling eller annan dylik anledning tillfälligt är
oduglig till krigstjänst skall undantagas från tjänslgöringsskyldighet under
erforderlig tid.

Finnes
vid inskrivning av värnpliktig, vilken ej kan anses oduglig till krigstjänst,
skäl antaga, an hans förutsättningar för fullgörande av tjänstgöring kunna
säkrare bedömas vid en senare tidpunkt, vare lag samma. .Avgörande om sådan
värnpliktigs krigsduglighei skall chck träffas senast det år den värnplikiige
fyller tjugoett år.

3. genom naturalisation upptas till
svensk medborgare del kalenderår då han fyller 28 år eller senare,

4. styrker att han i ullandel genomgått
militär utbildning som i huvudsak kan jämställas med grundutbildning enligt
denna lag,

5. på grund av långvarig vistelse
utomlands inte har fullgjort sin tjänstgöringsskyldighet och återvänder till
riket under det kalenderår då han fyller 28 år eller senare, eller

6. visar andra, synnerliga skäl för befrielse.

Befrielse får begränsas till visst slag av tjänstgöring
och i jråga om befrielse enligt 1 och 2 även viss tid.

Beslut om befrielse får tas upp till ny prövning.

Från värnpliktstjänstgöring må helt eller delvis befrias:

a) den som genom naturalisation
upptages till svensk medborgare det kalenderår då han fyller tjugofem år eller
senare:

b) den som styrker, all han i utlandet
gjort militärtjänst:

c) den som på grund av långvarig
vistelse utom riket ej fullgjort honom åliggande tjänslgöringsskyldighet och.
då han återvänder till rikei, uppnått en ålder av trettio år; samt

d) den som, utan alt fall, varom

ovan i denna paragraf sägs, är för

handen, visar synnerliga skäl för så

dan befrielse.

■ Senaste lydelse 1975:555.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1987/88:54

Underde villkor regeringen bestämmer mä anstånd medgivas
med tjänstgöring enligt 27 § I mom. Regeringen meddelar bestämmelser om
anstånd med annan värnpliktstjänstgöring.

12§-*

Det åligger inskrivningsnäinnd att vid
inskrivningsförrättning

besluta
om frikallelse av värnpliktiga enligt 3 § första stycket och om undantagande
från tjänstgöringsskyldighet enligt 4 §.

besluta
om inskrivning av värnpliktiga som ej bhvii frikallade enligt 3 § första
stycket,

besluta om uttagning av värnpliktiga för utbildning
enligt 6 §,

besluta om värnpliktigas tillhörighet till militärområde,
flottan eller kustartilleriet enligt 7 §.

Inskrivningsnämnden skallvid inskrivningsförrättning

/. besluta om befrielse från värnpliktstjänstgöring
enligt 4 § 1 och 2.

2. besluta om inskrivning av
värnpliktiga i övriga fall.

3. besluta om uttagning av värnpliktiga
för utbildning enligt 6 §,

4. besluta om värnpliktigas tillhörighet
till militärområde, flottan eller kustartilleriet enligt 7 §.

Om
inskrivningsnämnden finner att det kan antas att en värnpliktigs förutsättningar
att fullgöra värnpliktstjänstgöring kan bedömas avsevärt säkrare vid en senare
tidpunkt, får prövningen uppskjutas under den tid som behövs. Den värnpliktiges
förmåga att fullgöra tjänstgöring skall dock bestämmas senast under det år då
han fyller 21 år.

Värnpliktsverket
eller myndighet som värnpliktsverket bestämmer handlägger ärende som avses i 12
§, om ärendet ej avgöres vid inskriv-ningsförrätining.

Värnpliktsverket eller den myndighet som värnpliktsverket
bestämmer beslutar i ärenden

/.som
avses i 12 §, om ärendet inte avgörs vid inskrivningsförrättningen.

2. om befrielse enligt 4 § 3—6.

3. om anstånd med värnpliktstjänstgöring.

'Senaste lydelse 1976:307.

■
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:54

27 §

/.' De värnpliktigas utbildningstid

Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och
repetitionsutbildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar;
särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid armén, skall
fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 220
och högst 245 dagar,

2. menig kategori E minst 290 och
högst 315 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 325 och högst
350 dagar,

3. gruppbefäl minst 290 och högst 315
dagar,

4. plutonsbefäl minst 325 och högst
360 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 395 och högst 450
dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för
plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid flottan,
skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G minst 285 och
högst 310 dagar,

2. menig kategori F minst 325 och
högst 350 dagar,

3. menig kategori E minst 415 och
högst 440 dagar,

4. gruppbefäl minst 325 och högst 350
dagar,

5. plutonsbefäl minst 380 och högst
440 dagar eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens- eller
sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350 dagar,

6. kompanibefäl samma tid som för
plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid
kustartilleriet, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225
och högst 250 dagar,

2. menig kategori E minst 290 och
högst 315 dagar,

3. gruppbefäl minst 290 och högst 315
dagar,

4. plutonsbefäl minst 380 och högst
405 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt
ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid flygvapnet,
skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225
och högst 250 dagar,

2. menig kategori E minst 325 och
högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 325 och högst 350
dagar, eller, i särskild befattning i underhälls- eller underrättelsetjänst,
minst 260 och högst 300 dagar.

■ Senaste lydelse 1986:110.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:54

4. plutonsbefäl minst 335 och högst
360 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för
plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till någon av
följande särskilda befattningar, skall fullgöra grundutbildning som omfattar
för

1. apotekare minst 200 och högst 225
dagar,

2. läkare minst 200 och högst 225
dagar,

3. läkarassistent minst 230 och högst
255 dagar,

4. fältpräst minst 320 och högst 345
dagar,

5. personalvårdsassistent minst 320
och högst 345 dagar,

6. tekniker, vid armén minst 320 och
högst 345 dagar och vid kustartilleriet minst 380 och högst 405 dagar,

7. systemtekniker vid flygvapnet minst
340 och högst 365 dagar,

8. meteorolog minst 340 och högst 365
dagar.

Värnpliktig, som uttagits till bevaknings- eller depätjänst,
skall fullgöra grundutbildning som omfattar vid

1. armén minst 220 och högst 245
dagar,

2. flottan minst 285 och högst 310
dagar,

3. kustartilleriet minst 285 och högst
310 dagar,

4. flygvapnet minst 310 och högst 335
dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
Krigsförbandsövning skall vid armén och marinen omfatta för värnpliktig i
befattning för

1. menig högst 21 eller, i befattning
för menig pä stamstridsfartyg vid flottan eller i särskilt kvalificerad
befattning för menig, högst 25 dagar,

2. gruppbefäl högst 25 eller, i
befattning för gruppbefäl på stamstridsfartyg vid flottan, högst 32 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst
32 dagar.

Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för
värnpliktig i befattning för

1. menig högst 15 dagar,

2. gruppbefäl högst 15 eller, i
särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl, högst 22 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst
22 dagar.

För värnpliktig vid flottan i befattning för menig pä
sådant hjälpfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen
utsträckas att omfatta högst 25 dagar. För värnpliktig vid flottan i
befattning som menig radiosignalist eller, pä stamstridsfartyg, i annan
kvalificerad befattning, liksom för värnpliktig i befattning för menig på
sådant stamstridsfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta fär krigsförbandsövningen
utsträckas till att omfatta högst 32 dagar.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller
kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogöra-re
kan tiden för krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst två dagar
utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1987/88:54

Krigsförbandsövningarna inom armén jår delas upp på två
delövningar om sammanlagt högst 23 dagar Jör meniga och gruppbefäl och högst
30 dagar för plutons- och kompanihe- fäl.

Tiden för en krigsförbandsövning fär tagas i anspråk för
en fackövning. En krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg
vid flottan får uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller
kompanibefäl samt värnpliktig i särskilt kvalificerad befattning för menig
eller gruppbefäl kan åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar.

Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén
och marinen samt högst fyra dagar vid flygvapnet.

Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av
särskild betydelse för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad
vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras pä avsevärt
kortare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan
åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta
dagar.

Tiden för särskild övning fär tagas i anspråk för särskild
fackövning.

Vid flygvapnet får särskild övning uppdelas i två
delövningar, om den värnpliktige medger det.

29 §"

Årendeom
befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § första stycket och om anstånd
med tjänstgöring enligi 27 § 1 mom. prövas efter ansökan av den värnpliktige
av chefen för värnpliklsverket eller, enligt hans bestämmande, av annan truppregi-streringsmyndighet.

Talan mot beslut i ärende som avses i första stvckei föres
hos värnpliktsnämnden genom besvär som skola ha inkommit inom två veckor från
den dag klaganden fick del av beslutet.

Ärenden om
befrielse frän värnpliktstjänstgöring enligt 4§ 3—6 och om anstånd med
tjänstgöring prövas endast efter ansökan av den värnpliktige.

Beslut i ärenden enligt 12 och 19 §§får överklagas hos
värnpliktsnämnden inom två veckor frän den dag då klaganden fick del av beslutet.
Beslut om ändrad uttagning eller tillhörighet efter fullgjord grundutbildningfår
dock inte överklagas.

'■ Senaste lydelse 1976:307.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1987/88:54

Beslut
som meddelas enligt 12 och 19 §§ skall gälla omedelbart.

Lämnas ansökan om anstånd med alt påbörja tjänstgöring
utan bifall, skall den värnpliktige inställa sig till tjänstgöring oaktat
hänför talan mot heslutet.

Mot värnpliktsnämndens beslut Värnpliktsnämndens heslut får

må talan icke föras. inte överklagas.

Denna lag träder i kraft, i fräga om 27 § I mom. den 1
juli 1988, och i övrigt den 1 juli 1989.

I fräga om den som har frikallats från värnpliktens
fullgörande enligt äldre bestämmelser skall efter ikraftträdandet
föreskrifterna om befrielse enligt 4 § första stycket 1 och 2 i den nya
lydelsen tillämpas. Den som har undantagits från tjänstgöringsskyldighet enligt
äldre bestämmelser skall vid tillämpningen av lagen efter ikraftträdandet anses
ha befriats från skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring under
motsvarande tid.

I fräga om den som har inskrivits som underårig före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Sekretess
gäller i ärende om inskrivning av värnpliktig för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller i ärende
som angår antagning till utbildning vid försvarsmakten, //■/Afl//e/j'e från
värnplikt, undantagande från tjänslgöringsskyldighet, anstånd med
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. Sekretessen gäller dock inte
beslut i ärende som avses i detta stycke.

' Lagen omtryckt 1985:1059.

Sekretess
gäller i ärende om inskrivning av värnpliktig för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller i ärende
som angår antagning till utbildning vid försvarsmakten, befrielse jrån
värnpliktstjänstgöring på grund av nedsättning av prestationsförmågan eller
särskild risk Jör detta, anstånd med värnpliktstjänstgöring eller vapenfri
tjänst. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärende som avses i detta stycke.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:54

Sekretess gäller inom försvarsmaktens personalvård med
avseende på värnpliktiga för uppgift som hänför sig till psykologisk
undersökning och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos konsulent eller
annan befattningshavare som särskilt har till uppgift att bistå med råd och
hjälp i personliga angelägenheter, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.

1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

Försvarsdepartementet Prop. 1987/88:54

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19
november 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S.
Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén.

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Proposition om ändring i värnpliktslagen (1941:967), m.m.

1 Inledning

1.1 1983 års värnpliktsutbildningskommitté

Regeringen bemyndigade år 1983 chefen för
försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter' med
uppdrag att utreda värnpliktsutbildningen. Utredningen arbetade under
benämningen 1983 års värnpliktsutbildningskommitté (VK 83).

Genom regeringens bemyndigande den 29 mars 1984 utvidgades
VK 83 :s uppdrag till att avse även utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga
och frågan om frikallelse av värnpliktiga.

VK 83 lämnade i juni 1986 betänkandet (SOU 1986:43)
Befrielse frän värnpliktstjänstgöring. I betänkandet behandlas frågan om
frikallelse av värnpliktiga och vissa därmed sammanhängande frågor. VK 83:s
sammanfattning av betänkandet och författningsförslag bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av
överbefälhavaren, till vilket chefen för marinen och chefen för flygvapnet har anslutit
sig, chefen för armén, försvarets sjukvårdsstyrelse, värnpliktsverket,
försvarets forskningsanstalt, försvarets personalvärdsnämnd, överstyrelsen för
civil beredskap, styrelsen för psykologiskt försvar, värnpliktsnämnden, hovrätten
för Västra Sverige, kammarrätten i Jönköping, socialstyrelsen, sjöfartsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket. Svenska Samernas Riksförbund,
Svenska Läkaresällskapet, Tjänstemännens Centralorganisation,
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges Redareförening, Sveriges Fartygsbefälsförening,
Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges centrala
värnpliktsråd. Moderata ungdomsförbundet och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund.

Riksdagsledamöterna Roland Brännström, ordförande,
Margareta Hemmingsson, Hans Lindblad (t. o. m. 1984-08-31), Per Pettersson, Nils
T Svensson, Anders Svärd samt redaktören Lars Nicander.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta Prop.
1987/88:54 ärende som bilaga 3.

V K 83 föreslär i betänkandet att värnpliktslagen (1941:967)
jämte följd-författningarna till denna görs till föremål för en samlad översyn.
Översynen behövs enligt VK 83 för att få en modern och lättöverskådlig författningstext
med ett innehåll som står i överensstämmelse med den pra.xis som har utvecklats
i värnpliktsfrågorna. I betänkandet lämnas vissa förslag som av VK 83 dock
anses sä angelägna att de bör genomföras redan före översynen. Vissa andra
förslag i förevarande och tidigare betänkanden av VK 83 föreslås däremot vägas
in först i samband med översynen.

Ingen av remissinstanserna har haft något att erinra mot
den föreslagna översynen.

Jag delar uppfattningen att det föreligger ett behov av en
samlad översyn av värnpliktsförfattningarna. Jag avser därför att i särskild
ordning ta initiativ till en sådan översyn.

VK 83 :s förslag rörande personbedömningssystemet tar jag
upp i det följande. Jag tar ocksä upp VK 83 :s förslag om att utmönstra
bestämmelserna i värnpliktslagen om inskrivning av och värnplikt för underäriga
samt förslaget i en framställning frän värnpliktsverket (1986-12-16) om skyldigheten
att utfärda inskrivningsbok. Övriga frågor bör behandlas i det kommande översynsarbetet.

Regeringen beslutade den 8 oktober 1987 att inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967).

Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4, lämnat förslaget utan erinran. Lagrådet
har dock påpekat att den ändrade terminologin i förslagets 4 § bör föranleda
ändring i 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100). Jag har i propositionen tagit
upp förslag till ändring i sekretesslagen. I övrigt överensstämmer, med vissa
redaktionella ändringar, propositionens förslag med det till lagrådet
remitterade förslaget. Lagförslaget i lagrädsremissen har inte tagits med i
propositionen.

1.2 Uppdelning av krigsförbandsövningar

Sedan ett antal år har försök bedrivits med uppdelning av krigsförbandsövningar
inom armén. Riksdagen har fattat beslut (prop. 1983/84:59, FöU 10, rskr. 119)
härom genom lagen (1983:1080) om försök med uppdelning av krigsförbandsövningar
inom armén samt genom lagen (1986:111) om ändring i samma lag (prop. 1985/86:100
bil. 6, FöU 5, rskr. 117). Chefen för armén har redovisat resultatet av de hittills
genomförda försöken och hemställt att systemet permanentas. Mitt förslag i
denna fråga tar jag också upp i det följande. Ett utdrag ur chefens för armén
redovisning och förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

1.3 Grundläggande bestämmelser om värnplikt

L3.I Allm ä nt

Enligt l§ värnpliktslagen (1941:967) är varje svensk
man värnpliktig ,,

fr. o. m. det kalenderår då han fyller 18 är t. o. m. det
då han fyller 47 år. Med den allmänna värnplikten följer att var och en efter
förmåga skall

genomgå en
utbildning som ger honom förutsättningar att delta i det väpna- Prop.
1987/88:54 de försvaret av landet.

Värnpliktsutbildningen syftar således till att den
värnpliktige skall kunna fullgöra uppgifter i den militära organisationen. Den
inledande grundutbildningen skall därför resultera i att den värnpliktige krigsplaceras
i en befattning vid något av våra krigsförband. Den därpå följande repetitionsutbildningen
med regelbundet återkommande övningar syftar i huvudsak till att befästa och
utveckla skickligheten i befattningen och till att samträna krigsförbanden.

Tillgängen pä värnpliktiga bestäms främst av födelsetalen
och antalet invandrade naturaliserade medborgare. Sett över åren varierar
antalet värnpliktiga, ibland stort. Därigenom påverkas den militära
utbildningsorganisationen och ytterst också krigsorganisationen.

Vid en given tidpunkt råder det alltså oftast inte någon
fullständig balans mellan krigsorganisationens behov av värnpliktig personal
och tillgången på värnpliktiga. Nödvändigheten av kontinuitet i såväl freds-
som krigsorganisationen medför därför att olika åtgärder måste vidtas på kort
sikt. Exempelvis har det för närvarande stora antalet grundutbildningsvärnpliktiga
lett till att många värnpliktiga får vänta upp till tre år efter inskrivningen
med att börja sin grundutbildning.

De skyldigheter som följer med den allmänna värnplikten är
emellertid inte undantagslösa. Beroende på förhållanden och förutsättningar
knutna till den värnpliktige som individ kan skyldigheterna bortfalla eller
inskränkas både till tid och innehåll.

För den som på grund av fysiska eller psykiska orsaker inte
kan göra någon krigstjänst bortfaller således skyldigheten att tjänstgöra. Om
dessa orsaker är bestående, skall den värnpliktige //■/AaZ/fM från
värnpliktens fullgörande (3 S värnpliktslagen). Om de bedöms enbart tillfälliga,
skall han undantas från tjänstgöringsskyldighet under erforderlig tid (4 §
värnplikts-lagen).

Värnpliktslagen innehåller vidare bestämmelser i 5 §
första stycket om befrielse helt eller delvis från värnpliktstjänstgöring för
den som t. e.x. har eller har haft anknytning till annat land. Dessa formella
skäl omfattar den som blivit svensk medborgare genom naturalisation (5 § första
stycket a), den som gjort militärtjänst i utlandet (5 § första stycket b) och
den som på grund av långvarig utlandsvistelse inte fullgjort
tjänstgöringsskyldighet som åligger honom (5 § första stycket c).

I övrigt kan en värnpliktig få befrielse om han visar att
han har synnerliga skäl (5 § första stycket d).

Pä de villkor som regeringen bestämmer kan den
värnpliktige få anstånd med grund- eller repetitionsutbildning som han inkallats
till. Även beträffande annan värnpliktstjänstgöring fär regeringen meddela
bestämmelser om anstånd (5 § andra stycket). Bestämmelser härom finns i
kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m. m.

Sedan länge har värnpliktiga anställda som sjömän eller
sysselsatta som renskötare särbehandlats i värnpliktssammanhang. Således skall
en värnpliktig som är inskriven i sjömansregister anses ha laga förfall när
han är

anställd som sjöman enligt sjömanslagen (1973:282) på
svenskt handelsfar- 12

tyg i när- eller fjärrfart (41 § andra stycket
värnpliktslagen). Under angivna

förutsättningar har den värnpliktige alltså giltig ursäkt
att inte fullgöra de Prop. 1987/88:54 skyldigheter som annars följer med
värnplikten. Han kan exempelvis utan pflföljd underlåta att inställa sig för
tjänstgöring på order om inkallelse, om han är hindrad därtill pä grund av sin
anställning som sjöman. I 45 § värnpliktslagen ges regeringen befogenheter att
bestämma om befrielse tills vidare från skyldigheterna enligt lagen för
värnpliktiga som tillhör samebefolkningen och är sysselsatta med renskötsel.

Regeringen har i kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas
tjänstgöring m. m. utfärdat särskilda bestämmelser om anstånd och befrielse för
värnpliktiga anställda som sjömän eller som tillhör samebefolkningen.

1 vissa särskilda fall fär regeringen eller den myndighet
som regeringen utser besluta att en värnpliktig tills vidare eller för viss tid
inte skall åläggas värnpliktstjänstgöring. Detta gäller för den som olovligen
avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället eller som vägrar eller underlåter
att fullgöra vad som åligger honom. Motsvarande gäller för den som. förklarar
att han inte kommer att fullgöra värnpliktstjänstgöring med hänsyn till hans anslutning
till religiöst samfund. Det förutsätts i båda fallen att det kan antas att den
värnpliktige inte kommer att fullgöra någon tjänstgöring (46 § 1 och 2
värnpliktslagen).

1.3.2 Inskrivningsförfarandet

De värnpliktigas individuella förutsättningar att klara av
värnpliktstjänstgöringen och tillgodogöra sig värnpliktsutbildning prövas
första gången av inskrivningsnämnderna i samband med en inskrivningsförrättning
som den värnpliktige kallas till. Inskrivningsnämnderna är administrativt knutna
till de i värnpliktsverket ingående värnpliktskontoren, vilka har verksamhetsområden
som i princip sammanfaller med militärområdena. Det finns således sex
inskrivningsnämnder i landet. Vid ett värnpliktskontor — varnpliktskontoret för
marinen — förekommer dock ingen inskrivningsverksamhet.

Vid inskrivningsförrättningen skall inskrivningsnämnden
besluta om frikallelse och om undantagande från tjänstgöringsskyldighet.
Nämnden skall ocksä besluta om inskrivning av den soin inte frikallats, besluta
om uttagning för utbildning enligt 6 § värnpliktslagen och om den värnpliktiges
tillhörighet till militärområde, flottan eller kustartilleriet enligt 7 § värnpliktslagen.

Uttagningen enligt 6 § värnpliktslagen avser utbildning

a) vid försvarsgren eller vid
truppslag eller vapenslag inom försvarsgren,

b) i särskild tjänst eller i särskild
tjänstgöring,

c) till befattning eller grupp av
befattningar samt

d) vid förband eller utbildningsanstalt.

Vid uttagningen enligt a) bestäms alltså vid vilken
försvarsgren — armén, marinen eller flygvapnet — utbildningen skall ske. Uttagningen
till armén avser dessutom truppslaget — infanteriet, pansartrupperna m. fl. —
och vid marinen vapenslaget, dvs. flottan eller kustartilleriet.

Uttagningen enligt b) avser utbildning till särskilda
befattningar för apo

tekare, läkare, tekniker m. fl. Gemensamt för dessa befattningar är att de i 13

större
utsträckning än de rent militära befattningarna bygger på att den Prop.
1987/88:54 värnpliktige genomgått eller avser att genomgå viss kvalificerad
civil utbildning.

Till övriga befattningar sker uttagning enligt c). Därvid
tas den värnpliktige ocksä ut till någon av följande grupper av befattningar:

— kompanibefäl

— plutonsbefäl

— gruppbefäl

— menig E, F eller G eller

— menig i bevaknings- eller
depåtjänst.

Uttagningen enligt d) slutligen avgör vid vilken
utbildningsmyndighet den värnpliktige skall grundutbildas.

1 krigsorganisationen finns för närvarande ca 3 000 olika
befattningar beträffande vilka det i varje särskilt fall bestämts de lägsta
krav som uppgifterna i varje befattning ställer på den värnpliktige.
Befattningskraven avser individens psyke och fysik, hans hälsotillstånd,
kunskaper och färdigheter. Kraven är ställda mot de förhållanden och
påfrestningar som antas uppstå ytterst i en krigssituation. Kraven uttrycks i
en niogradig skala där nio står för det högsta kravet.

De psykiska kraven är relaterade till frågorna om
befälslämplighet och psykisk funktionsförmåga. De fysiska kraven i sin tur
avser kroppslängd, muskelkraft, fysisk arbetsförmåga, synskärpa, färgsinne och
hörsel.

Underlaget för inskrivningsnämndens ställningstagande tas
fram genom prövningsverksamheten under inskrivningsförrättningen (13 § andra
stycket värnpliktslagen). Föreskrifterom prövningsverksamheten finns i kungörelsen
(1969:379) om inskrivning och redovisning av värnpliktiga (IK). Av 26 § IK
framgår att prövningsverksamheten omfattar medicinsk undersökning avseende den
inskrivningsskyldiges hälsotillstånd och fysiska kvalifikationer i övrigt och
psykologisk undersökning som sammantaget skall ge underlag för bedömning av
hans lämplighet för uttagning till befattning eller grupp av befattningar.
Provningsverksamheten omfattar även inhämtande av personuppgifter från den
inskrivningsskyldige. På grundval av resultatet av inskrivningsprövningen
bedöms dennes duglighet till krigstjänst och, i förekommande fall, hans
lämplighet för annan tjänstgöring inom totalförsvaret (27 § I K). Den som
bedöms duglig till krigstjänst tas ut för utbildning enligt 6 § värnpliktslagen
(28 § I K) och erhåller tillhörighet enligt 7 § samma lag (29 § IK).

Prövningsverksamheten genomförs av läkare, psykologer och
konsulen

ter samt biträdande personal vid inskrivningsmyndigheterna på värnplikts

kontoren enligt av värnpliktsverket utfärdade föreskrifter. Tjänstbarhets

prövningen, dvs. bedömningen av den värnpliktiges duglighet till krigs

tjänst, grundar sig däremot på tillämpningsföreskrifter utfärdade av försva

rets sjukvårdsstyrelse. De sistnämnda föreskrifterna finns intagna i en sär

skild handbok med "Bestämmelser för medicinsk undersökning och

utvärdering". Bestämmelserna följer det internationella diagnossystem

som utarbetats av Världshälsoorganisationen och som socialstyrelsen fast

ställt för klassifikation av sjukdomar. Förutom sjukdomar innehåller dia

gnossystemet även medicinska särvariabler, inbegripet sociala faktorer av 14

betydelse för inskrivningsverksamheten.

Nedsättningar av tjänstbarheten som framkommer vid den
medicinska Prop. 1987/88:54 och psykologiska undersökningen anges med en
graderad diagnos som fastställs av inskrivningsöverläkaren.

Huvuddelen av de diagnoser som noteras i samband med
läkarundersökningen föranleder inget beslut om vare sig frikallelse eller
undantagande. Många av diagnoserna innebär dock en begränsning av möjligheterna
att ta ut den värnpliktige till vissa befattningar med särskilda krav.

Den psykologiska undersökningen består av fyra skriftliga
delprov och intervju med en psykolog. Det sammanvägda resultatet av delproven
ger uttryck för den värnpliktiges allmänbegåvning, normalfördelad i en niogradig
skala — "provgrupp" — där nio är högsta värde. Vid intervjun gör
psykologen en bedömning av den värnpliktiges psykiska funktionsförmåga och
befälslämplighet. Även dessa kriterier uttrycks var för sig i en normalfördelad
niogradig skala. Befälslämplighet åsätts dock enbart sådana som tillhör
provgrupp 5 eller högre.

Vid psykologintervjun och läkarundersökningen görs
dessutom en bedömning för att urskilja värnpliktiga

1. som varaktigt har eller under värnpliktstjänstgöring
bedöms få psykisk

sjukdom eller betydande psykiska besvär som leder till oförmåga att fullgö

ra någon värnpliktstjänstgöring,

2. för vilka ett uppenbart säkrare bedömningsunderlag
kan förväntas fö

religga nästkommande år,

3. vilkas uttagning bör påverkas av hänsyn till
psykiska förhållanden.

När psykiska besvär, störningar eller sjukdomstillstånd konstateras av

nu angiven art, krävs i regel en fördjupad och tidsmässigt
mer omfattande intervju än vad som normalt är fallet. Iakttagelserna och
bedömningarna vid dessa intervjuer sammanfattas av psykologen i ett särskilt
utlåtande, i förekommande fall med förslag till graderad diagnos.

Föreligger osäkerhet om bedömningen, diskuteras ärendet
med chefspsykologen eller inskrivningsöverläkaren vid värnpliktskontoret. Vid
behov utförs ytterligare en intervju av chefspsykologen eller någon annan
psykolog. Särskilt svårbedömda ärenden kan även föranleda att en psykiatriker
som står utanför inskrivningsorganisationen konsulteras. Den psykologiska
undersökningen avslutas i dessa ärenden med att inskrivningsöverläkaren
överväger innehållet i utlåtandena och efter en egen bedömning av tjänstbarheten
beslutar om graderad diagnos. Både i dessa ärenden och i ärenden som inte
passerar inskrivningsöverläkaren anges förhållanden av psykologisk eller
psykiatrisk art som bör inverka på den värnpliktiges uttagning.

Även uppgifter om den värnpliktiges sociala förhållanden
kan inverka på uttagningen. Bedömningen görs i förekommande fall efter samtal
med en konsulent och kan avse exempelvis behov av uttagning till förband med
tjänstgöring nära hemorten.

Det samlade resultatet av prövningsverksamheten meddelas mönstringsförrättaren
och utgör underlag för dennes besked till den värnpliktige i fråga om tjänstbarhet,
tillhörighet och preliminär uttagning. Vid mönstringen färden värnpliktige
upplysning om möjligheterna till uttagning med hänsyn till resultaten av
prövningen. Han får även tillfälle att uttrycka öns-

15

kemål om
sin uttagning samt tid och plats för grundutbildningen. Han får Prop.
1987/88:54 ocksä besked om att han kan framföra erinringar mot den preliminära uttagningen
genom att skriva till inskrivningsnämnden. Om den värnpliktige inte har någon
erinran, beslutar inskrivningsnämnden om hans värnpliktsförhållanden i
överensstämmelse med det besked som lämnats av mönstringsförrättaren.

Den som blir inskriven skall tilldelas en inskrivningsbok
(20 § värnpliktslagen) och vissa andra handlingar enligt 49 § I K.

Inskrivningsnämndens beslut fär överklagas till
värnpliktsnämnden. Mot värnpliktsnämndens beslut fär talan inte föras (21 och
24 §§ värnpliktslagen).

Det finns en möjlighet att bestämma om ny tjänstbarhetsprövning
av den som blivit frikallad. Regeringen har med stöd av 3 § andra stycket värnpliktslagen
föreskrivit att den som frikallats är skyldig att på kallelse av
inskrivningschefen inställa sig till ny inskrivningsförrättning. Han får även
efter egen ansökan inställa sig till inskrivningsförrättning senast det är då
han fyller 28 år (24 § I K).

L3.3 Prövning av tjänstbarheten efter inskrivningen

Bedömningen av den värnpliktiges tjänstbarhet efter
inskrivningen sker på i princip samma grunder som vid inskrivningsförfarandet.
Således åsätts den värnpliktige i förekommande fall en graderad diagnos.
Däremot är den administrativa ordningen vad gäller inhämtandet av
beslutsunderlaget delvis annorlunda, beroende pä i vilket sammanhang tjänstbarhetsprövningen
aktualiseras.

Om den värnpliktige inte fullgör värnpliktstjänstgöring vid
tillfället, brukar frågan om prövning av hans tjänstbarhet i regel väckas
genom att ett läkarintyg eller ett vårdintyg företes. Det kan ske pä den
värnpliktiges eget initiativ men ocksä på initiativ av en värdmyndighet pä
grund av föreskriven uppgiftsskyldighet (15— 18 §§ I K). Ärendena handläggs av
värnpliktskontoren, som gör en bedömning och fattar beslut utan att den
värnpliktige behöver inställa sig.

Vid samtliga större militära utbildningsmyndigheter finns
granskningsnämnder för frågor rörande den värnpliktiges tjänstbarhet.
Granskningsnämnderna har enbart rådgivande funktion och består av en militär
tjänsteman som ordförande och tvä andra ledamöter, den ena militär tjänsteman
och den andra läkare.

Under tid då den värnpliktige fullgör
värnpliktstjänstgöring prövas hans tjänstbarhet vid medicinsk undersökning
utförd av förbandsläkare. Om det konstateras att den värnpliktiges tjänstbarhet
är nedsatt i förhållande till vad som gällde vid inskrivningstillfället eller vid
en senare prövning, avger förbandsläkafen ett utlåtande med förslag om ändring
av den värnpliktiges värnpliktsförhållanden. Förslaget kan gälla frikallelse,
undantagande för viss tid eller annan uttagning.

Utbildningsmyndighetens fortsatta handläggning av ärendet
med anledning av förbandsläkarens förslag kan innebära att det avgörs i sak,
eller att

det överlämnas till värnpliktskontoret för beslut.
Granskningsnämndens yttrande skall regelmässigt inhämtas dessförinnan.

Värnpliktsverket
har delegerat till den utbildningsredovisande myndigheten att besluta i
ärenden om undantagande, förutsatt att den värnpliktige går med på att han
hemförlovas. Värnpliktsverket har dock förbehållit sig beslutanderätten i de
fall den värnpliktige fullgör sin grundutbildning och tidigare undantagits från
tjänstgöringsskyldighet. Den utbildningsredovisande myndigheten får också
besluta om att ge den värnpliktige en annan uttagning, om det finns medicinska
skäl. Som förutsättning för detta gäller att den värnpliktige kan utbildas vid
samma utbildningsmyndighet och att den nya uttagningen inte medför längre
grundutbildning. Beslutanderätten är dock inte delegerad till den utbildningsredovisande
myndigheten i ärenden rörande kompani- eller plutonsbefälsvärnpliktiga.

Utbildningsmyndighetens
och värnpliktskontorets beslut kan överklagas till värnpliktsnämnden (22 § varnpliktslagen).
Nämndens beslut kan inte överklagas (24 § värnpliktslagen).

Prop.
1987/88:54

2 Allmän motivering

2.1 Frikallelse, undantagande och befrielse m. m.

Mitt förslag: — Uttrycken frikallelse, undantagande och
befrielse i värnpliktslagen ersätts med det gemensamma uttrycket befrielse.

—
Bestämmelserna
vad gäller grunderna för befrielse frän värnpliktstjänstgöring anpassas så att
de överensstämmer med praxis.

—
En enhetlig
åldersgräns på 28 år införs för befrielse från värnpliktstjänstgöring både vid
naturalisation och vid långvarig utlandsvistelse.

— Reglerna i sekretesslagen
(1980:100) om sekretess i inskrivningsärenden anpassas till den ändrade
terminologin.

VK 83:s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s.
91 — 120).

Remissinstanserna:
Förslaget till ett samordnat begrepp biträds med få undantag. Försvarets
sjukvårdsstyrelse anser att förslaget vad gäller befrielsebegreppet ökar
risken för missförstånd och därför undergräver rättssäkerheten. Liknande
uppfattning framför styrelsen i fräga om det föreslagna systemet för bedömning
av tjänstbarheten. Värnpliktsverket föreslår att ett särskilt
registreringssystem införs för tjänstbarhetsnedsättningar hos värnpliktiga.
Hovrätten för Västra Sverige förordar att ordet undantagande väljs som ny
gemensam term. Övriga remissinstanser biträder förslaget eller har inget att
erinra däremot.

Skälen för
mitt förslag: Det svenska militära försvaret är sedan länge grundat på allmän
värnplikt för män. Med den allmänna värnplikten följer

17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 54

en skyldighet för den som omfattas av värnplikten att
delta i landets väpna- Prop. 1987/88:54 de försvar under tider av krig eller
krigsfara och att genomgå värnpliktsutbildning. Syftet med
värnpliktsutbildningen är att ge den värnpliktige möjligheter att i samverkan
med andra i förband lösa uppgifter i den militära krigsorganisationen.
Tjänstgöringen under krigsförhällanden innebär självfallet mycket allvarliga
risker, stora påfrestningar och uppoffringar för den enskilde individen, både i
fysiskt och psykiskt hänseende. Men även utbildningen innebär uppoffringar och
utsätter den värnpliktige för risker och påfrestningar. Mot denna bakgrund är
det enligt min mening naturligt att det finns undantag frän de med den allmänna
värnplikten förenade skyldigheterna. Detta ligger i såväl den enskildes som
samhällets intresse. I ett system med allmän värnplikt måste undantagen hänga
direkt samman med förhållanden och förutsättningar hos den enskilde. Det är
därför nödvändigt att de beslutande myndigheterna skaffar sig kännedom om den
värnpliktige som individ och gör en bedömning av hans individuella förutsättningar
att tillgodogöra sig värnpliktsutbildningen och att ytterst klara av
tjänstgöring i en krigssituation. Bedömningen måste göras mot bakgrund av
kunskaper och erfarenheterom förhållandena under värnpliktstjänstgöring och
dessas inverkan pä den värnpliktige.

Det nuvarande systemet för inskrivning av värnpliktiga och
redovisning av försvarsmaktens personal infördes i slutet på 1960-talet.
Systemet togs fram på grundval av betänkandet (Fö 1966:5) Krigsmaktens
personalförvaltning avgivet av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutred-ning
och beslutades av 1968 ärs riksdag (prop. 1968:34, SU 92, rskr. 214). Det nya
systemet innebar bl. a. att de medicinska och psykologiska prövningarna vid
inskrivningarna utvidgades och förbättrades så att det i betydligt större
utsträckning än tidigare blev möjligt att redan vid inskrivningarna skilja ut
värnpliktiga som inte var tjänstbara. Dessa skulle annars frikallas först
sedan de påbörjat grundutbildningen.

En annan viktig förändring genomfördes i början av
1980-talet när uttagningen av värnpliktiga med placering i handräckningstjänst
ersattes med placering i bevaknings- eller depåtjänst (prop. 1981/82:102 bil.
2, FöU 18, rskr. 374). Förändringen innebar att de handräckningsvärnpliktiga i
större omfattning kunde användas i krigsorganisationen och att ingen längre
togs i anspråk för utbildning, om han av medicinska skäl inte kunde krigsplaceras.
Samtidigt höjdes minimikraven på de värnpliktiga, vilket ökade antalet
frikallelser något.

I övrigt har ordningen för tjänstbarhetsbedömningen av de
värnpliktiga legat i stort sett fast. Verksamheten har dock varit föremål för
ett kontinuerligt översyns- och utvecklingsarbete vad gäller vetenskapliga
metoder, administrativa rutiner och organisation m. m., allt inom gränserna
för varje myndighets ansvarsområde. Ett exempel på detta, som jag berört inledningsvis,
är den nu tillämpade modellen för den psykologisk-psykiatriska bedömningen av
värnpliktiga vid inskrivningen. Ett annat exempel är den försöksverksamhet som
bedrivits av värnpliktsverket beträffande samma bedömningar av värnpliktiga
under pågående grundutbildning. Jag återkommer i det följande till dessa
frågor.

VK 83 har
ingående studerat och redovisat statistiska uppgifter från in- Prop. 1987/88:54
skrivningsverksamheten vad gäller tjänstbarhetsprövningen av värnpliktiga.
Motsvarande uppgifter om avgångarna efter inskrivningen redovisas också.
Därutöver lämnas en närmare redogörelse för de problem som finns i nuvarande
system för tjänstbarhetsprövning och kritiken mot det tilläm-! pade förfarandet
vid frikallelse.

I likhet med VK 83 finner jag det klarlagt att den
nuvarande ordningen för prövning av värnpliktiga i huvudsak fungerar bra. Det
finns därför inte någon anledning att göra någon genomgripande förändring av
systemet. Jag instämmer i VK 83:s bedömning att det är otillfredsställande att
en värnpliktig kan klassificeras som psykiskt sjuk utan att någon psykisk sjukdom
i vedertagen bemärkelse föreligger hos honom. Genom stämplingseffekten
riskerar han att onödigtvis få sina förutsättningar att t. ex. göra sig
gällande på arbetsmarknaden försämrade. Det är ocksä i sig själv allvarligt om
den som har påvisade sociala svårigheter enbart av den anledningen
klassificeras som sjuk.

Vid tidpunkten för VK83;s ställningstaganden tillämpades
emellertid socialstyrelsens publikation Klassifikation av sjukdomar 1968 (Ijärde
upplagan 1981) vid bl. a. tjänstbarhetsprövningen av värnpliktiga. Denna publikation
har sedermera ersatts med en ny version, Klassifikation av sjukdomar 1987, som
tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1987. Genom den nya versionen har enligt min
mening möjligheterna till klassificering utvidgats avsevärt vad gäller
förhållanden eller faktorer som, utan att kunna betecknas som sjukdom eller
skada, är av betydelse för individens hälsotillstånd. Därigenom har
förutsättningarna för en adekvat personbedömning avsevärt förbättrats. VK 83 :s
kritik mot prövningsförfarandet har därför inte längre samma giltighet.

En annan viktig förutsättning för ett bättre personbedömningssystem
är att den värnpliktiges tjänstbarhet prövas samlat utifrån alla sådana individuella
faktorer som påverkar hans tjänstgöringsförmåga. Denna helhetssyn pä den
värnpliktige måste därför omfatta såväl medicinska och psykologiska som
sociala förhållanden. Det är angeläget att systemet för tjänstbarhets-bedömning
av de värnpliktiga vidareutvecklas mot en sådan helhetssyn.

De nuvarande kriterierna i värnpliktslagen för frikallelse
är av gammalt datum. Kriterier såsom "lyte" och "bestående
kroppslig svaghet" är förlegade utifrån dagens språkbruk. De olika
uttrycken används många gånger felaktigt och blandas ihop. Det finns därför
redan av dessa skäl anledning att anpassa bestämmelserna till dagens
förhållanden och överväga om terminologin bör ändras.

Ett led i strävan mot en helhetssyn är att samordna de i
fråga om tjänstbarhet använda uttrycken frikallelse och undantagande med
uttrycket befrielse från värnpliktstjänstgöring. Uttrycket befrielse skall
liksom tidigare avse förhållanden som är helt knutna till den värnpliktige som individ.
Det bör understrykas att användningen av ett gemensamt uttryck inte syftar till
några förändringar av de principiellt sett olika grunder som tillämpas i dag
och som innebär att tjänstgöringsskyldigheten bortfaller för den värnpliktige.
Förhållandena kan alltså vara att hänföra till den värnpliktiges fysiska

och psykiska status men ocksä till såväl formella faktorer
— naturalisation, Prop. 1987/88:54 militärtjänst i utlandet och långvarig
utlandsvistelse — som till sociala, ekonomiska och liknande omständigheter, s.
k. synnerliga skäl. Att sammanfatta alla dessa grunder i uttrycket befrielse
bör leda till att det inte längre uppfattas som lika negativt att
inskrivningsförrättningen för den enskilde inte mynnar ut i uttagning till
utbildning.

Varje beslut om befrielse från värnpliktstjänstgöring
måste självfallet motiveras med ett klart och tydligt angivande av de skäl på vilket
beslutet grundar sig. Det bör därför enligt min mening inte finnas någon risk
för att rättssäkerheten sätts i fara, om de olika grunderna för individuella
undantag frän värnplikten sammanfattas i en term.

Ordet befrielse har redan en väl inarbetad betydelse som
på ett naturligt sättsvararmot att man i det enskilda fallet gör avkall pä de
med den allmänna värnplikten förenade skyldigheterna. Skyldigheterna betraktas
oftast som en uppoffring av den värnpliktige till nytta för samhället. Jag
anser därför att utredningen har valt den för ändamålet lämpligaste terminologin.

Utvecklingen på det medicinska och psykologiska området
och dessa vetenskapers relation till angränsande vetenskapsgrenar har medfört
att lagbestämmelsernas formuleringar rörande den värnpliktiges tjänstbarhet inte
längre står i fullständig harmoni med den faktiska tillämpningen.

Bland de värnpliktiga finns de som vid
bedömningstillfället måste betraktas som i och för sig tjänstbara men där det
finns omständigheter som gör att värnpliktstjänstgöringen kan befaras medföra
stora risker för den värnpliktiges hälsa och innebära påtaglig nedsättning av
hans prestationsförmåga. Enligt praxis anses dessa värnpliktiga kunna
frikallas utan att förutsättningarna för frikallelse föreligger vid en strikt
tillämpning av bestämmelserna. På motsvarande sätt frikallas också
värnpliktiga som redan har en nedsättning av prestationsförmågan som i och för
sig inte utgör ett absolut hinder för fullgörandet av värnpliktstjänstgöringen,
men som erfarenhetsmässigt innebär en allvarligt ökad risk för ytterligare nedsatt
prestationsförmåga.

Den som exempelvis redan har en hörselnedsättning kan
visserligen fungera väl vid det givna tillfället. Han riskerar dock att få sin
hörsel ytterligare försämrad om han utsätts för buller. För honom kan alltså
värnpliktstjänstgöringen innebära ett större risktagande än vad som är
rimligt. På liknande sätt riskerar en psykiskt svag individ, som vanligtvis
fungerar bra, att drabbas av svåra problem, om han utsätts för sådana
påfrestningar som normalt förekommer under värnpliktstjänstgöringen.

Det är enligt min mening angeläget att de nya
bestämmelserna om befrielse utformas i överensstämmelse med den praxis som
utbildats vid bedömningen av den värnpliktiges tjänstbarhet.

I detta sammanhang vill jag också något beröra ansvarsfördelningen
mellan de myndigheter som medverkar i prövningen av värnpliktigas tjänstbarhet.
Utöver vad som har framgått av det tidigare anförda finns bestämmelser om detta
dels i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten, dels i
kungörelsen (1969:379) om inskrivning och redovisning av värnpliktiga.

20

Värnpliktsverket har, med reservation för de uppgifter som
ligger på Prop. 1987/88:54 inskrivningsnämnderna, ansvaret för prövningen av
den värnpliktiges tjänstbarhet. Med stöd av 60 § i nu nämnda kungörelse skall
värnpliktsverket i samråd med försvarets sjukvårdsstyrelse meddela
föreskrifter avseende medicinsk undersökning eller bedömning, och i samråd med
försvarets forskningsanstalt föreskrifter avseende psykologisk undersökning
eller bedömning. Verket bestämmer däremot utan något särskilt samrådsförfarande
om handläggningsgången och grunderna för besluten i dessa ärenden. Ansvaret
innefattar alltså även sådana frågor som administrativa rutiner och därmed
sammanhängande teknik.

Det s. k. fackansvaret för hälso- och sjukvården inom
försvaret åvilar försvarets sjukvårdsstyrelse. Inom detta område utfärdar
styrelsen föreskrifter för vården bl. a. av de värnpliktiga under tid dä dessa
är i tjänst. Styrelsen svarar också för inriktningen av det försvarsmedicinska
forsknings- och utvecklingsarbetet.

På försvarets forskningsanstalt ankommer det bl. a. att
för totalförsvarsändamål bedriva forskning inom de medicinska och
beteendevetenskapliga forskningsgrenarna. Anstalten skall också främja
tillämpningen av den psykologiska verksamheten hos myndigheterna inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Mellan värnpliktsverket, sjukvårdsstyrelsen och
forskningsanstalten sker i enlighet med den fastlagda rollfördelningen en
kontinuerlig samverkan och ett utbyte av erfarenheter inom resp.
ansvarsområde. Den medicinska och psykologiska prövningen av värnpliktiga kan
därför utföras av inskrivningsnämnderna och värnpliktsverket med hänsyn tagen
till vad utvecklingen påkallar beträffande uppnådda forskningsresultat och
vetenskapliga metoder.

Jag har den uppfattningen att utvecklingen nått så långt
att de psykologiska prövningarna kan tillmätas ett självständigt värde som
bedömningsinstrument rörande värnpliktigas tjänstbarhet. En konsekvens av detta
blir att den värnpliktige skall åsättas en diagnos säsom för psykisk sjukdom
bara när en sådan sjukdom har konstaterats. Härigenom kommer sannolikt huvuddelen
av dem som i dag frikallas från värnplikten av icke kroppsliga skäl att fä
orsaken till den bristande tjänstbarheten beskriven pä ett mera korrekt sätt.

Min nu redovisade uppfattning innebär att jag inte ser
några hinder mot att psykologer vid värnpliktsverket självständigt får göra
bedömningar av de värnpliktigas tjänstbarhet grundade pä psykologiska eller
socialpsykologiska faktorer.

Det har gjorts olika bedömningar i fråga om den framtida
tillgången på inskrivningsverksamma läkare och psykologer. Min syn på
psykologernas medverkan i personbedömningssystemet bör innebära att
verksamheten inte blir lika beroende av tillgången på läkare som för
närvarande.

Det är angeläget att med utgångspunkt från de
uppfattningar jag här redovisat vidareutveckla personbedömningssystemet för de
värnpliktiga. Detta bör ankomma på värnpliktsverket.

Jag är medveten om att man i detta sammanhang ofta kommer
att stöta på svåra gränsdragningsproblem och andra frågor som måste lösas. Utveck-

21

lingsarbetet måste därför bedrivas i nära samverkan med
berörda fackmyn- Prop. 1987/88:54 digheter.

jag vill i detta sammanhang också beröra behovet av ett
klassificeringssystem för tjänstbarhetsbedömningarna. Från
rättssäkerhetssynpunkt är det angeläget att bedömningarna sker på ett så
fullständigt och korrekt underlag som möjligt och att beslut om befrielse
utformas så att de kan förstås av den värnpliktige och andra som har anledning
att ta del av det. Från dessa utgångspunkter finns det inte något behov av ett
särskilt klassificeringssystem av det slag som har tillämpats hittills,
förutsatt att likformighet i bedömningarna ändå kan skapas inom hela
inskrivningsväsendet. Av statistiska skäl och för forskningsändamål kan det
likaväl vara viktigt att bedömningarna ocksä uttrycks i sifferkoder eller på
liknande sätt. Vilket system som därvid är mest ändamålsenligt kan i och för
sig bedömas bäst av dem som avser att använda underlaget för statistik,
forskning osv. Systemets utformning är emellertid ocksä i hög grad en fräga för
dem som skall hantera det i inskrivningsförfarandet. Det får därför bli en
fråga för värnpliktsverket och försvarets sjukvårdsstyrelse att bestämma om
ett lämpligt klassificeringssystem.

Jag förutsätter att vidareutvecklingen av personbedömningssystemet
kan ske i huvudsak inom ramen för myndigheternas löpande verksamhet.

Befrielse från värnpliktstjänstgöring fär — som redovisats
i det föregående (avsnitt 1.3.1) — också beviljas den värnpliktige under vissa
formella villkor. Villkoren kan gälla den värnpliktiges anknytning till annat
land genom naturalisation, militärtjänst i utlandet eller långvarig vistelse
utomlands. Beträffande naturalisation och vistelse utomlands anges dessutom
som villkor för att befrielse skall kunna komma i fräga att den värnpliktige
uppnätt viss ålder, vid naturalisation 25 år och för utlandsvistelse 30 år. Den
som upptas till svensk medborgare genom naturalisation medges enligt praxis
alltid befrielse om han uppnår minst 28 ärs älder under det aktuella
kalenderåret. Jag anser i likhet med VK 83 att det inte finns några bärande
skäl för olika åldersgränser för befrielse i förevarande fall. En enhetlig
åldersgräns bör därför införas. Det är enligt min mening lämpligt att i överensstämmelse
med praxis vid naturalisation bestämma åldersgränsen till 28 år.

Jag vill i detta sammanhang påminna om Sveriges åtaganden
enligt 1963

års Europarädskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medbor

garskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. I

det fall en fördragsslutande stat inte har obligatorisk militärtjänstgöring

skall, enligt konventionen, den som är stadigvarande bosatt i en sådan stat

anses ha fullgjort sina militära förpliktelser gentemot den staten. Om han

sedermera skulle bosätta sig i en annan fördragsslutande stat där han också

är medborgare men som har obligatorisk militärtjänstgöring, skall han inte

anses ha fullgjort sina militära förpliktelser gentemot denna stat om han

bosätter sig där före viss ålder. Denna senare bestämmelse tillkom år 1978

genom ett tilläggsprotokoll till konventionen. Vid undertecknandet av pro

tokollet fick varje fördragsslutande stat ange den ålder som skall gälla för

att de militära förpliktelserna i ett sådant fall skall anses fullgjorda. Frän

svensk sida har därvid angetts 30 ärs ålder, vilket för närvarande således 22

överensstämmer med befrielseåldern för den som
efter långvarig Prop. 1987/88:54 utlandsvistelse återvänder till
Sverige.

Om mitt förslag till en åldersgräns på 28 år antas,
föreslär jag att samma åldersgräns iakttas från svensk sida vid tillämpningen
av konventionen i nu angivet hänseende.

VK 83 har lämnat synpunkter och förslag om
inskrivningsnämndernas och granskningsnämndernas funktion och arbetsformer.
Dessa frågor har ett nära samband med en av överbefälhavaren inom ramen för den
pågående försvarsmaktsutredningen initierad utredning om värnpliktsverkets
uppgifter och organisation samt värnpliktskontorens och utbildningsförbandens
verksamhet. Det slutliga ställningstagandet i dessa frågor bör därför anstå i
avvaktan på att utredningens överväganden föreligger.

I och med att uttrycket frikallelse utgår ur
värnpliktslagen uppkommer ett behov av att anpassa reglerna i sekretesslagen
(1980:100) om sekretess i inskrivningsärenden till den nya terminologin.

2.2 Vissa övriga frågor om värnplikten

2.2.1 Inskrivning av underåriga

Mitt förslag: Bestämmelserna om inskrivning av och
värnplikt för underåriga avskaffas.

VK 83:s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s.
122— 123).

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har framfört
några erinringar mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: För närvarande får regeringen
bestämma om inskrivning av den som under inskrivningsåret fyller minst 16 är
men som inte uppnått värnpliktsäldern. Den som inskrivits som underårig blir
därigenom värnpliktig.

Reglerna i värnpliktslagen om inskrivning av och värnplikt
för underåriga bygger på det vid tiden före den nya befälsordningen gällande
systemet för rekrytering av anställt befäl till den militära organisationen.

Den nya befälsordningen för det militära försvaret
beslutades av riksdagen år 1978 och var helt genomförd den I juni 1983 (prop.
1977/78:24, FÖU 10, rskr. 179). Den innebär i principatt alla blivande
yrkesbefäl påbörjar befälsutbildningen genom att först som värnpliktiga
fullgöra grundutbildningen tillsammans med övriga värnpliktiga.

Av denna anledning finns det inte längre något behov vare
sig att skriva in någon tidigare än det är dä han fyller 18 år, eller att
dessförinnan ålägga denne någon värnplikt. Jag kan inte heller se att reglerna
behövs frän andra utgångspunkter. Tvärtom har Sverige internationellt ställt
sig bakom strävanden att förhindra att den som inte fyllt 18 år deltar i
militärt försvar.

23

Reglerna om inskrivning av och värnplikt för underåriga
bör därför utgå ur Prop. 1987/88:54 värnpliktslagen.

2.2.2 Sjömän och samer

Min bedömning: Behovet av särskilda bestämmelser för
värnpliktiga som är sjömän eller samer bör prövas i särskild ordning.

VK83:s förslag: Särreglerna om sjömän och samer föreslås
utgå ur värnpliktsförfattningarna (Betänkandet s. 123—125).

Remissinstanserna: Huvuddelen biträder utredningens
förslag eller framför inte några erinringar däremot.

Sjöfartsverket och de intresseorganisationer inom
sjöfartsnäringen som yttrat sig över förslaget beträffande sjömännen ställer
sig i princip avvisande. Dessa framhåller att de skäl som låg till grund för
särreglerna fortfarande är giltiga och att de förändringar som skett av
sjöpersonalens förhållanden inte motiverar att reglerna avskaffas, utan
snarare utvidgas. Flera tillstyrker dock utredningens förslag vad gäller vissa
personalkategorier.

Svenska Samernas Riksförbund avvisar förslaget i vad avser
värnpliktiga som tillhör samebefolkningen. Förbundet anser inte att samernas
förhållanden i värnpliktssammanhang kan bedömas på samma sätt som för lantbrukare,
fiskare och andra egenföretagare.

Skälen för min bedömning: Förslaget att avskaffa anstånds-
och befrielsereglerna för värnpliktiga som är sjömän behöver enligt min
uppfattning beredas ytterligare innan det läggs till grund för
författningsändringar. Frågan om behovet av särregler för värnpliktiga tillhöriga
samebefolkningen hör författningstekniskt samman med motsvarande regler för
sjömän. Frågorna bör därför enligt min mening bedömas i sammanhang med
reglerna om uppskov frän militärtjänstgöring för att tillgodose behovet av
personal inom andra delar av totalförsvaret än försvarsmakten. Jag anser det
lämpligt att dessa frågor tas upp i samband med en samlad översyn av
värnpliktsförfattningarna.

2.2.3 Inskrivningsbok

Mitt förslag: Bestämmelserna i värnpliktslagen om en
särskild inskrivningsbok för inskriven värnpliktig upphävs.

Värnpliktsverkets förslag: Överensstämmer med mitt.

Skälen för mitt förslag: Inskrivningen och redovisningen
av värnpliktiga sker sedan länge med stöd av automatisk databehandling.
Därigenom finns det inte längre något behov av att manuellt föra in uppgifter
om den värnpliktiges tjänstgöringsförhällanden i en särskild inskrivningsbok.
Redovisningen av dessa förhållanden sker numera på annat sätt. Bestämmelsen i
20 § värnpliktslagen om inskrivningsbok bör därför upphävas.

2.3
Uppdelning av arméns krigsförbandsövningar

Prop.
1987/88:54

Mitt
förslag: Nuvarande försöksvis tillämpade regler om uppdelning av krigsförbandsövningarna
inom armén på två delövningar görs permanenta och utvidgas till att omfatta
alla värnpliktiga inom försvarsgrenen.

Chefens för armén förslag: Överensstämmer med mitt utom
såvitt avser meniga där chefens för armén förslag är begränsat till vissa
specialister.

Skälen för
mitt förslag: Som jag anfört inledningsvis har det under några år inom armén bedrivits
försök med uppdelning av krigsförbandsövningarna för plutons- och kompanibefälsvärnpliktiga.
Försöksverksamheten påbörjades den 1 mars 1984 och upphör vid utgången av juni
månad 1988. Verksamheten har reglerats i lagen (1983:1080) om försök med
uppdelning av krigsförbandsövningar inom armén (prop. 1983/84:59, FöU 10, rskr.
119) samt genom lagen (1986:111) om ändring i samma lag (prop. 1985/ 86:100
bil. 6, FöU 5, rskr. 117).

Avsikten
med försöken var att pröva om en uppdelning skulle kunna förbättra det
värnpliktiga befälets möjligheteratt aktivt delta i förberedelsearbetet inför krigsförbandsövningarna
och därigenom ge dem bättre förutsättningar att leda övningarnas genomförande.
Försöken skulle också visa om uppdelningen av tjänstgöringen minskade de
värnpliktigas behov av anstånd med krigsförbandsövningarna.

I sin
redovisning av försöken anger chefen för armén att huvudsyftet nåtts, så till
vida att det inkallade befälet fått större inflytande över planläggningen och
därigenom ocksä fått större förståelse och känt större ansvar för
genomförandet. Däremot redovisas inga avgörande skillnader eller effekter vad
gäller anstånden. Systemet meddelad krigsförbandsövning har emellertid enligt
arméchefens mening totalt sett gett ett bättre utbildningsresultat.

Chefen för armén anför vidare att tidigare erfarenheter
och försök har visat att förmågan hos värnpliktiga i vissa speciella
befattningar går ned under acceptabel nivå mellan tjänstgöringstillfällena.
Detta gäller t. ex. robot-, stridsvagns- och pansarvärnsskyttar, vars förmåga
är avgörande för hela förbandets stridsförmåga. Även dessa värnpliktiga bör
enligt chefen för armén kunna genomföra delad krigsförbandsövning.

Jag delar chefens för armén uppfattning att systemet med
uppdelning av krigsförbandsövningarna bör införas som ett alternativ till
sammanhängande övningar för att ge ytterligare möjligheter till flexibel
utbildning. Tiden är nu mogen att permanenta systemet. Det finns enligt min
mening också fog för att utvidga systemet till att avse också värnpliktiga som
inte har befattningar som befäl. Det kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt
att i lagtexten ange vilka ytterligare grupper som bör komma i fråga för
uppdelade krigsförbandsövningar. Det kan enligt min mening inte riktas några
allvarligare invändningar mot att alla värnpliktiga inom armén får omfattas av
de nya bestämmelserna. Det fär sedan bli en fräga för chefen för armén att
precisera vilka värnpliktiga som skall kallas in till uppdelad krigsförbandsövning.

25

Ett speciellt problem vid uppdelade övningar är hur
reglerna om anstånd skall hanteras.

Anstånd med att påbörja tjänstgöring kan beviljas
värnpliktig som visar att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt avbräck i
påbörjade studier eller vålla väsentlig olägenhet i hans arbete eller bereda
honom eller någon nära anhörig till honom väsentliga svårigheter.

Enligt min mening bör strävan vara att undvika att anstånd
med tjänstgö ringen medför att den värnpliktige fullgör bara den ena delen av
övningen. Det innebär att en värnpliktig som anser att han är förhindrad att
fullgöra den senare delen bör ansöka om anstånd innan han rycker in till den
första delövningen. Om anstånd medges, bör anståndet omfatta båda delövningarna.
Det kan dock givetvis inträffa att den värnpliktige efter den första
delövningen hamnar i en situation som gör att han måste medges anstånd med den
andra delen av övningen. Anståndet medför dä att han fär avbryta den tjänstgöring,
som han har påbörjat i och med den första delövningen. Han får då enligt
gällande regler inte tillgodoräkna sig den första övningen. Det är enligt min
mening viktigt att de värnpliktiga i samband med att de kallas in till en
uppdelad krigsförbandsövning informeras om gällande anständsregler och
särskilt anmodas att ansöka om anstånd med hela övningen fastän hindret bara
avser den senare delövningen.

En
uppdelad krigsförbandsövning innebär för den värnpliktige ytterligare en
inryckning och en utryckning. Eftersom in- och utryckningsdagar inte räknas som
tjänstgöringsdagar enligt gällande bestämmelser, kommer den värnpliktige att få
avsätta ytterligare två dagar för att den uppdelade övningen skall bli lika
lång som en övning som genomförs i en följd. Jag anser att uppdelade krigsförbandsövningar
inte skall kunna få till följd att den sammanlagda tid som den värnpliktige
faktiskt måste vara borta från sin civila verksamhet blir längre. För de
värnpliktiga som skall genomföra delad krigsförbandsövning bör därför det
högsta antalet tjänstgöringsdagar som anges i värnpliktslagen reduceras med
tvä. Detta bör också komma till uttryck i bestämmelserna.

Jag bedömer att den föreslagna ordningen inte kommer att
medföra några nämnvärda merkostnader.

Prop.
1987/88:54

2.4 Ikraftträdande

Mitt förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1
juli 1988 såvitt avser bestämmelserna om uppdelning av krigsförbandsövningar
och den I juli 1989 i övrigt.

VK 83:s förslag: De av VK 83 framlagda förslagen föresläs
träda i kraft den 1 januari 1988.

26

Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige
ifrågasätter behovet av Prop. 1987/88:54 vissa ytterligare
övergångsbestämmelser utöver dem som VK 83 har föreslagit. Remissinstanserna i
övrigt har inte haft nägra invändningar mot den föreslagna tidpunkten för
ikraftträdande eller de föreslagna övergångsbestämmelserna.

Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att de nya
bestämmelserna kan komma i tillämpning så snart som möjligt. För att
handläggningen av befrielseärendena enligt de nya bestämmelserna skall fungera
måste dock bl. a. tillämpningsföreskrifter, datarutiner och innehållet i
blanketter ses över och omarbetas. Även i andra avseenden krävs förberedelser.
Enligt min mening är därför den I juli 1989 ett lämpligt datum för
ikraftträdandet. Bestämmelserna om uppdelning av krigsförbandsövningarna inom
armén bör dock träda i kraft omedelbart efter det att försöksverksamheten med
sådan uppdelning avslutats, dvs. den 1 juli 1988.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet
upprättats förslag till

1. lag om ändring i värnpliktslagen
(1941:967),

2. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen
(1941:967)

Kommittén har föreslagit att värnpliktslagen och dess följdförfattningar
görs till föremål för en genomgripande översyn syftande till en modern och
överskådlig författningstext med ett innehåll som står i överensstämmelse med
den praxis som har utvecklats i värnpliktsfrågorna. Som jag redovisat i
inledningen anser ocksä jag att en sådan översyn bör göras. I avvaktan på denna
översyn har vissa ändringar ansetts böra göras redan nu.

De bestämmelser som nu föreslås ändrade rör i första hand
de olika undantagen frän skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring.
Förslagen innebär i huvudsak att ändringar görs främst i 3 och 4 §§ samt 27 §

1 mom. värnpliktslagen, att
konsekvensändringar görs i vissa andra paragrafer samt att vissa bestämmelser
i lagen utgår.

2 § Vid krig eller omedelbar
krigsfara kvarstår värnplikten för den som inkallats till tjänstgöring, så
länge behovet det kräver.

Bestämmelsen i 2 § första stycket om att den som har inskrivits
som underårig är värnpliktig även innan han uppnätt värnpliktsåldern saknar
som framgår av den allmänna motiveringen numera aktualitet. Bestämmelsen kan
därför upphävas.

3 S Den
som är värnpliktig är skyldig att fullgöra värnpliktstjänstgöring. Prop. 1987/88:54

Värnpliktstjänstgöring utgörs av

1. värnpliktsutbildning enligt 27 § I
mom..

2. beredskapsövning enligt 27 § 2
mom.,

3. tjänstgöring enligt 28 §.

Värnpliktslagen innehåller i sin nuvarande lydelse inte
någon samlad bestämmelse som klargör innebörden av värnplikten. Genom denna
nya paragraf införs en sådan bestämmelse, varigenom de olika slag av
tjänstgöring som den värnpliktige är skyldig att fullgöra till följd av
värnplikten räknas upp.

Vilka som är värnpliktiga framgår liksom tidigare av I §.
De uppräknade tjänstgöringsstagen består av dels värnpliktsutbildning enligt 27
§ 1 mom., dels beredskapsövning enligt 27 § 2 mom. och dels tjänstgöring enligt
28 §. Den närmare innebörden och förutsättningarna under vilka tjänstgöringsskyldigheten
får utkrävas av den värnpliktige anges i nämnda lagrum. För de olika slagen av
tjänstgöring används det samlade begreppet värnpliktstjänstgöring.

Beträffande innebörden av värnpliktigas
tjänstgöringsskyldighet kan också hänvisas till kungörelsen (1969:380) om
värnpliktigas tjänstgöring m. m. och till vårnpliktsutbildningsförordningen
(1980:1035).

4 § Från skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring skall
den befrias

som

1. pä grund av sjukdom eller av någon
annan orsak har sin fysiska eller psykiska prestationsförmåga nedsatt i sådan
grad att han inte kan fullgöra tjänstgöringen,

2. löper särskild risk att genom
tjänstgöringen få en sådan nedsättning av prestationsförmågan som avses under
I,

3. genom naturalisation upptas till
svensk medborgare det kalenderår då han fyller 28 år eller senare,

4. styrker att han i utlandet
genomgått militär utbildning som i huvudsak kan jämställas med grundutbildning
enligt denna lag,

5. på grund av långvarig vistelse
utomlands inte har fullgjort sin tjänstgöringsskyldighet och återvänder till
riket under det kalenderår då han fyller 28 år eller senare, eller

6. visar andra, synnerliga skäl för
befrielse.

Befrielse får begränsas till visst slag av tjänstgöring
och i fråga om befrielse enligt I och 2 även viss tid.

Beslut om befrielse får tas upp till ny prövning.

Som angetts i den allmänna motiveringen bör skyldigheten
att fullgöra den med värnplikten förenade värnpliktstjänstgöringen bortfalla av
skäl som hänför sig till den värnpliktige som individ. Skälen har sådan
karaktär att det inte är rimligt eller ens önskvärt att göra
tjänstgöringsskyldigheten gällande mot den värnpliktige. Bestämmelser om detta
har tagits in i förevarande paragraf om befrielse från skyldighet att fullgöra
värnpliktstjänstgöring. Paragrafen tar hänsyn till en mängd olika personliga
förhållanden vilka tidigare föll under uttrycken frikallelse, undantagande och
befrielse. Genom den nya paragrafen slopas alltså de två förstnämnda uttrycken
till förmån för den gemensamma termen befrielse.

Befrielsegrunden
i förstastycket I och 2 avser nedsättningar av den värn- Prop. 1987/88:54 pliktiges
prestationsförmåga i fysiskt och psykiskt hänseende. Vissa formella grunder
behandlas i punkterna 3 — 5, medan punkten 6 fångar upp rena undantagsfall i
övrigt som — liksom nu — bör leda till befrielse. Befrielsens giltighet i tiden
m. m. tas upp i andra och tredje styckena. Förslaget syftar inte till någon
ändring av hittills tillämpade urvalsprinciper. Även i fortsättningen bör
självfallet den som inte bedöms kunna klara av värnpliktstjänstgöringen få
slippa denna.

Enligt första stycket I skall den befrias som på grund av
sjukdom eller av annan orsak har sin fysiska eller psykiska prestationsförmåga
så nedsatt att han inte kan fullgöra tjänstgöringen. Med sjukdom avses vad som
vid en kompetent bedömning på vetenskapliga grunder och beprövad erfarenhet är
att anse som sjukdom. Om en sjukdom konstateras skall den klassificeras genom
att den värnpliktige åsätts den mot sjukdomen svarande diagnosen. Som sägs i
paragrafen skall även andra orsaker som, utan att vara sjukdom, innebär nedsatt
prestationsförmåga kunna leda till befrielse från värnpliktstjänstgöringen.
Både vid sjukdom och för övriga orsaker gäller först att nedsättningen skall
vara kvalificerad i sådan grad att den värnpliktige inte uppfyller de krav på
prestationsförmåga som uppställs för någon krigsbefattning. Men även nedsatt
förmåga att tillgodogöra sig utbildning för användbarhet i krig skall medföra
befrielse om nedsättningen ar för stor. Tillräcklig utbildning för
krigsuppgiften kan ju då inte ges. Härmed avses att också markera att vid
bedömningen av en värnpliktigs tjänstbarhet skall alla de förhållanden beaktas
under vilka utbildningen bedrivs. Den värnpliktiges militära tjänstbarhet
skall alltså dels prövas mot befattningskraven och dels mot den enskildes
förutsättningar för värnpliktsutbildning.

Medan punkten 1 således avser nedsättningar som föreligger
redan vid

bedömningstillfället, tar punkten 2 upp nedsättningar hos den värnpliktige

som kan uppkomma eller förvärras om denne tvingas fullgöra sin tjänstgö

ringsskyldighet. Det förutsätts för befrielse att den värnpliktige löper en

särskild risk att genom tjänstgöringen få en sådan nedsättning av presta

tionsförmågan som avses under punkten I. Det är självfallet inte fräga om

att tillämpa bestämmelsen på nedsättningar som för vem som helst kan bli

följden av någon olyckshändelse eller liknande omständighet under tjänst

göringen. Tillämpning kan bli aktuell först när det på grund av något för

hållande hos den värnpliktige erfarenhetsmässigt finns en direkt och påtag

lig risk för nedsatt prestationsförmåga, eller att en redan befintlig nedsätt

ning gör honom särskilt utsatt för risken att drabbas av en allvarlig skada.

Det är alltså de fall som typiskt sett innebär en särskild risk för nedsättning

som skall eftersökas. Oftast torde prognosen grunda sig på en redan identi

fierad nedsättning hos den värnpliktige, men även mera allmänna iaktta

gelser av dennes fysiska och psykiska förmåga att klara av värnpliktstjänst

göringen skall vid riskbedömningen kunna leda till befrielse även om nå

gon egentlig nedsättning inte kan anses föreligga när bedömningen görs.

VK 83 har i detta sammanhang använt uttrycket "allvarlig risk". Jag
har i

stället valt att använda uttrycket "särskild risk" vilket enligt min
mening

bättre beskriver de förhållanden som skall föreligga för befrielse av dessa

skäl. 29

Med uttrycket tjänstgöringen i paragrafen avses inte bara
fullgörandet av Prop. 1987/88:54 rena tjänsteuppgifter under utbildning och
annan tjänstgöring. 1 uttrycket ligger även sådant som hör samman med själva
grundutbildningen, repetitionsutbildningen etc. såsom förläggningen i kasern eller
på fartyg, skyldigheten att under en längre tid vistas långt frän hemmet och
anhöriga och liknande förhållanden. Den som inte har förmåga att fullgöra dessa
krav bör alltså kunna bli befriad frän värnpliktstjänstgöring.

Bestämmelserna i första stycket 3 — 5 berör
förutsättningarna för befrielse för värnpliktiga med viss anknytning till
utlandet. I punkten 3 föreskrivs befrielse för den som genom naturalisation
upptas till svensk medborgare det kalenderår dä han fyller 28 är eller senare.
Ändringen frän nuvarande 25 är till 28 år innebär en anpassning till rådande
praxis och har dessutom valts som enhetlig åldersgräns vid vilken
tjänstgöringsskyldighet normalt inte skall utkrävas av den som inte påbörjat
någon värnpliktstjänstgöring. Den som styrker att han i utlandet genomgått militär
utbildning som i huvudsak kan jämställas med svensk grundutbildning skall
befrias enligt punkten 4. Den föreslagna lydelsen är inte tänkt att utgöra
någon saklig ändring utan en tydligare återgivning av tillämpad praxis.
Åldersgränsen i punkten 5 för den som skall befrias på grund av långvarig
vistelse utomlands har sänkts från nuvarande 30 år till 28 år. Motivet härtill
är att få till stånd en enhetlig befrielseålder.

I punkten 6 regleras sädana i hög grad särpräglade fall i
övrigt som liksom tidigare skall kunna medföra befrielse. Bestämmelsen innebär
inte någon ändring i sak.

Befrielse fär enligt andra stycket begränsas till visst
slag av tjänstgöring eller, för vissa befrielsefall som anges i paragrafen, ocksä
viss tid. Beslut om befrielse, som inte innehåller någon begränsning i tiden,
gäller tills vidare. Många gånger är emellertid skälen för befrielse av sådan
övergående art att besluten härom bör tidsbegränsas. Hit hör den stora grupp av
ärenden som gäller kortvariga nedsättningar av den värnpliktiges tjänstbarhet
och som tidigare lett till beslut om undantagande frän tjänstgöringsskyldighet
under erforderlig tid. Tidsbegränsad befrielse kan ocksä komma i fräga i sädana
tall där det finns välgrundad anledning att följa upp eller kontrollera om den
omständighet som medfört befrielse fortfarande föreligger. Företrädesvis kan
detta vara aktuellt när relativt unga värnpliktiga blir befriade och det efter
en tid fortfarande är meningsfullt att låta dem fullgöra t. ex. grundutbildning.
Behov av att tidsbegränsa befrielse enligt punkterna 3 — 6 finns inte. Sådana
beslut bör gälla tills vidare. Liksom tidigare bör befrielse kunna begränsas
till visst slag av tjänstgöring. Den som exempelvis genomgått militär utbildning
utomlands och därigenom fått användbarhet för en krigsbefattning bör befrias
från grundutbildning men kunna åläggas repetitionsutbildning osv.

Enligt tredje stycket får ett beslut om befrielse tas upp till
ny prövning. I

VK 83:s lagförslag används uttryckssättet att beslutet fär omprövas. För att

undvika förväxling med förvaltningslagens omprövningsförfarande i sam

band med överklagande har jag valt att säga att beslutet fär tas upp till ny

prövning. Intresset fördetta kan finnas både hos den värnpliktige själv och

hos samhället. Den som blivit befriad på grund av någon bestående nedsatt- 30

ning av
prestationsförmågan skall således kunna fä beslutet prövat igen om Prop.
1987/88:54

det kan
visas att nedsättningen inte längre finns. Ändrade bedömningar av

kraven för
att kunna fullgöra en viss uppgift kan ocksä föranleda en ny

prövning.
Likaså bör vissa beslut om befrielse kunna prövas pä nytt för att

tillgodose
försvarets behov av personal i utomordentliga situationer av krig

eller krigsfara.

5 § Under de villkor regeringen bestämmer må anstånd
medgivas med tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. Regeringen meddelar bestämmelser
om anstånd med annan värnpliktstjänstgöring.

I första stycket av denna paragraf finns för närvarande
vissa bestämmelser om befrielse. Dessa har med delvis förändrat innehåll förts till
4 §. Reglerna i andra stycket om anstånd kvarstår oförändrade.

12 § Inskrivningsnämnden skall vid inskrivningsförrättning

1. besluta om befrielse från
värnpliktstjänstgöring enligt 4 § 1 och 2,

2. besluta om inskrivning av
värnpliktiga i övriga fall,

3. besluta om uttagning av
värnpliktiga för utbildning enligt 6 §,

4. besluta om värnpliktigas
tillhörighet till militärområde, flottan eller kustartilleriet enligt 7 §.

Om inskrivningsnämnden finner att det kan antas att en
värnpliktigs förutsättningar att fullgöra värnpliktstjänstgöring kan bedömas
avsevärt säkrare vid en senare tidpunkt, får prövningen uppskjutas under den
tid som behövs. Den värnpliktiges förmåga att fullgöra tjänstgöring skall dock
bestämmas senast under det år dä han fyller 21 är.

Ändringarna i denna paragrafs första stycke är endast följdändringar
av redaktionell art.

Andra stycket ersätter i viss mån nu gällande 4 § andra
stycket. För närvarande gäller att den vars krigsduglighet inte kan bedömas
med erforderlig säkerhet vid en viss tidpunkt fär undantas från
tjänstgöringsskyldighet för den tidsperiod som krävs för att ett säkrare
bedömningsunderlag skall föreligga.

Genom den nya bestämmelsen skapas formell möjlighet för
inskrivningsnämnden att skjuta på avgörandet under en tid. I sak blir det inte
någon skillnad jämfört med nuvarande reglering. En fördel med den nya utformningen
av paragrafen är att den enskilde inte ens för en kortare tid utpekas som inte
fullt krigsduglig.

15 §

Paragrafen kan upphävas av skäl som framgår av den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

19 § Värnpliktsverket el ler den myndighet som
värnpliktsverket bestämmer beslutar i ärenden

1. som avses i 12 §, om ärendet inte
avgörs vid inskrivningsförrättningen,

2. om befrielse enligt 4 § 3 — 6,

3. om anstånd med
värnpliktstjänstgöring.

Ändringen i denna paragraf är i huvudsak av redaktionell
och formell art.

Bestämmelserna om vilka myndigheter som beslutar i vissa befrielse-

3 I ärenden och i anståndsärenden har flyttats frän 29 § till
ifrågavarande paragraf.

20 § Prop. 1987/88:54

För närvarande föreskrivs i denna paragraf att en inskriven
värnpliktig skall få en inskrivningsbok. Som förordats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2.3) bör inskrivningsboken i dess nuvarande form
slopas. Bestämmelsen kan därför upphävas.

21-24 §§

Bestämmelserna i dessa paragrafer har inarbetats i 29 §
och kan därför upphävas.

27 § /. De värnpliktigas utbildningslid

Värnpliktsutbildningen utgöres----- högst 335 dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra------- skall tjänstgöra.

Krigsförbandsövningarna inom armén får delas upp på två
delövningar om sammanlagt högst 23 dagar för meniga och gruppbefäl och högst 30
dagar för plutons- och kompanibefäl.

Tiden för — — — — medger det.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör den
försöksverksamhet . med delade krigsförbandsövningar som skett med stöd av
lagen (1983:1080) om försök med uppdelning av krigsförbandsövningar inom armén
(ändrad 1986:111) nu avbrytas och ersättas med en permanent möjlighet till
delade krigsförbandsövningar för alla värnpliktiga inom armén. Bestämmelserna i
den nämnda lagen har med det utvidgade innehållet förts in i denna paragraf.

29 § Ärenden om befrielse från värnpliktstjänstgöring
enligt 4 § 3—6 och om anstånd med tjänstgöring prövas endast efter ansökan av
den värnpliktige.

Beslut i ärenden enligt 12 och 19 §§ fär överklagas hos
värnpliktsnämnden inom tvä veckor frän den dag då klaganden fick del av
beslutet. Beslut om ändrad uttagning eller tillhörighet efter fullgjord grundutbildning
fär dock inte överklagas.

Beslut som meddelas enligt 12 och 19 §§ skall gälla
omedelbart.

Värnpliktsnämndens beslut får inte överklagas.

Ändringarna i denna paragraf är närmast av redaktionell
och formell art. Vidare har bestämmelserna i 21 —24 §§ inarbetats i denna
paragraf för att göra dessa bestämmelser klarare och enklare.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft, i fråga om 27 § I mom. den 1 juli
1988, och i övrigt den I juli 1989.

I fråga om den som har frikallats från värnpliktens
fullgörande enligt äldre bestämmelser skall efter ikraftträdandet
föreskrifterna om befrielse enligt 4 § första stycket I och 2 i den nya
lydelsen tillämpas. Den som har undantagits från tjänstgöringsskyldighet enligt
äldre bestämmelser skall vid tillämpningen av lagen efter ikraftträdandet anses
ha befriats frän skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring under
motsvarande tid.

I fråga om den som har inskrivits som underårig före
ikraftträdandet

tillämpas äldre bestämmelser. 32

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988
såvitt avser 27 § Prop. 1987/88:54 1 mom. och den 1 juli 1989 i övrigt.

I övergångsbestämmelserna har tagits in föreskrifter om
att på dem som frikallats eller undantagits frän tjänstgöringsskyldighet enligt
äldre bestämmelser skall efter ikraftträdandet tillämpas de nya föreskrifterna
i 4 § första stycket 1 och 2 samt, i fräga om den som undantagits, även
tidsbegränsningsregeln i 4 § andra stycket.

Vidare skall äldre bestämmelser alltjämt gälla för den som
har inskrivits som underårig före ikraftträdandet.

4.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

7 kap. 12 § Sekretess gäller i ärende om inskrivning av
värnpliktig för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas
att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Motsvarande sekretess gäller i ärende som angår antagning till utbildning vid
försvarsmakten, befrielse frän värnpliktstjänstgöring pä grund av nedsättning
av prestationsförmågan eller särskild risk för detta, anstånd med
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. Sekretessen gäller dock inte
beslut i ärende som avses i detta stycke.

Sekretess gäller inom försvarsmaktens personalvård med
avseende pä värnpliktiga för uppgift som hänför sig till psykologisk
undersökning och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos konsulent
eller annan befattningshavare som särskilt har till uppgift att bistå med råd
och hjälp i personliga angelägenheter, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.

1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst femtio är.

Lagrådet har pekat pä att den ändrade terminologin i
förslagets 4 § i värnpliktslagen bör föranleda ändring i 7 kap. 12 § första
stycket andra meningen sekretesslagen (1980:100). För närvarande föreskrivs
där bl. a. om sekretess i ärende om frikallelse från värnplikt och undantagande
från tjänstgöringsskyldighet. Detta motsvarar i förslaget till ny 4 § i
värnpliktslagen befrielse enligt punkterna I och 2. I sekretesslagen har
därför tagits in bestämmelser om sekretess i ärenden om befrielse enligt
nämnda punkter. Någon förändring i sak innebär detta inte. Andra och tredje
styckena ändras inte.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslär riksdagen att anta

1. förslaget till lag om ändring i
värnpliktslagen (1941:967),

2. förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram. ,,

3 Riksdagen 1987/88. 1 samt. Nr 54

Bilagal
Prop. 1987/88:54

VK 83 :s sammanfattning av betänkandet

I värnpliktslagens första paragraf anges att

"Svensk man är värnpliktig från och med det
kalenderår under vilket han

fyller aderton är till och med det år under vilket han
fyller fyrtiosju är". Värnpliktslagens tredje paragraf föreskriver dock
att

"Den som till följd av lyte, stadigvarande sjukdom,
bestående kroppslig

svaghet eller annan dylik orsak är oduglig till
krigstjänst skall frikallas

från värnpliktens fullgörande". Frän den allmänna
värnplikten finns det alltså undantag. 1 värnpliktslagen och dess följdförfattningar
anges att värnpliktig under olika förutsättningar kan bli frikallad, undantagen
eller befriad. Han kan ocksä fä anstånd eller uppskov. Den värnpliktige kan
också omfattas av regler som säger att han inte skall kallas in eller att han
inte får kallas in. Därutöver finns ytterligare regler vars effekt för den
enskilde värnpliktige ytterst är densamma — nämligen att han omfattas av ett
undantag från den allmänna värnpliktens huvudregel att han är skyldig att
fullgöra värnpliktstjänstgöring.

Den gällande värnpliktslagens ursprung år från 1901. Olika
regler har sedan dess tillkommit eller ändrats. Det totala regelsystemet
angående värnpliktsförhållanden fyller grundkrav på rättssäkerhet. Det är
stabilt och klart för dem som regelbundet arbetar med det.

På ett regelverk, som har sä stor betydelse för så mänga
som värnpliktslagen och dess följdförfattningar, anser vi dock att man även
skall kunna ställa det kravet att hela systemet skall vara så tydligt att det
kan förstås och accepteras av de flesta.

Den gällande värnpliktslagen motsvarar inte det kravet. Kritik
har riktats mot i första hand frikallelseparagrafen. Kritiken har främst gällt
hur denna tolkas och hur systemen är uppbyggda för att bedöma frikallelseärenden
som grundas på psykiska skäl. Attdet i stort år "rätt" individer som
frikallas har inte ifrågasatts.

Vi har tagit del av författningarna, praxis och administrativa
rutiner. Vi har inte funnit belägg för att berörda myndigheter skulle ha
handlat felaktigt eller att systemet skulle ha missbrukats. Vi finner det
emellertid olyckligt att detta regelsystem inte uppfyller kraven på tydlighet m.
m. och att systemet därmed ger upphov till debatt och blir föremål för kritik.

Vi anser att denna situation huvudsakligen uppkommit på
grund av att värnpliktslagens centrala paragrafer efter 40 är i nuvarande
lydelse blivit omoderna. Under tiden har en omfattande utveckling skett inom
psykologin och psykiatrin. Inskrivningsverksamheten härunder 1970-talet genomgått
stora förändringar. Förutsättningarna för arbetet med enskilda värnpliktsärenden
ute på utbildningsförbanden har förändrats avsevärt. Detta gäller både utbildningsförutsättningarna
och resurserna för psyko-socialt arbete med enskilda.

Värnpliktsverkets praxis har på motsvarande sått
utvecklats i takt med

den övriga samhällsutvecklingen. Därigenom har det blivit allt svårare att 34

utan
specialkunskaper inom området överblicka sambandet mellan lagtext Prop.
1987/88:54

och de följdförfattningar,
administrativa regler m. m. som slutligt utgör

praxis.

Vi har under tidigare faser av värt arbete lagt fram ett
antal förslag till förändringar i olika delar av värnpliktslagen och dess följdförfattningar.
Vi föreslår nu att värnpliktslagen i sin helhet skall omarbetas och moderniseras.
Vi föreslär att de nuvarande begreppen frikallelse, undantagande, befrielse,
anstånd, uppskov m. m. på sikt skall samordnas i det enda begreppet befrielse.
Beslut om befrielse skall kunna avse tills vidare, viss tid eller visst slag av
tjänstgöring.

Att skriva om hela värnpliktslagen och dess följdförfattningar
är ett tidskrävande arbete. Vi föreslär därför att arbetet skall ske i tvä
steg. I ett första steg bör värnpliktslagens nuvarande tredje och fjärde
paragrafer angående frikallelse och undantagande, så snart detta kan ske,
ändras för att lösa de problem vi pekat på. Övriga ändringar bör göras i ett
andra steg.

Med förslagen till omedelbar lagändring vill vi uppnå

alt lagen moderniseras till att bättre motsvara en i sak riktig
praxis,

attdet skall bli administrativt möjligt att befria (frikalla)
vissa värnpliktiga utan att dessa, genom användande av medicinsk diagnos,
stämplas som psykiskt sjuka utan att vara det i vedertagen "civil"
bemärkelse och

att skapa bättre förutsättningar för att tillämpa en
helhetssyn pä den värnpliktige och hans situation för att pä sä sätt förbäUra
möjligheterna att hjälpa dem som bedöms få eller fått problem med
värnpliktstjänstgöringen.

För att betona vikten av att arbetet sker utifrån en
helhetssyn pä individen föreslär vi också att alla ändringar under pågående
utbildning av en enskilds värnplikts- och tjänstgöringsförhällanden skall
behandlas i förbandets granskningsnämnd.

Våra förslag innebär inte några ändringar av vilka som
skall befrias (frikallas eller undantagas) och inte heller några ställningstaganden
till hur många (eller hur stor andel) av de värnpliktiga som skall befrias.

35

Bilaga 2 Prop. 1987/88:54

VK 83 :s lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs i fräga om värnpliktslagen
(1941:967)'

dels att 15 § skall upphöra att gälla,

debatt 2
— 5 samt 12, 19 och 29 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

§

Yngling, som enligi 15 § inskrivits såsom underårig. är
värnpliktig även innan han uppnått värnpliktsåldern.

Vid
krig eller omedelbar krigsfara kvarstår värnplikten för den som inkallats till
tjänstgöring, så länge behovet det kräver.

3 § -

Den som tillföljd av lyte, stadigvarande sjukdom,
bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak är oduglig till krigstjänst
skall frikallas från värnpliktens fullgörande.

Regeringen
må förordna, att de som sålunda frikallats skola underkastas läkarundersökning
och psykologisk undersökning saml, om de därvid befinnas dugliga till krigstjänst,
vara skyldiga fullgöra värnplikt.

Den som är värnpliktig är skyldig att fullgöra
värnpliktstjänstgöring. Värnphktstjänstgöring utgörs av

1. grundutbildning.

2. repetitionsutbildning.

3. beredskapsövning och

4. krigstjänslgöring.

4§ Från skyldigheten att fullgöra
värnpliktstjänstgöring skall den befrias som

1. på grund a v sjukdom eller av nå

gon annan orsak har sin fysiska eller

psykiska prestationsförmåga nedsatt

i sådan grad att han inte kan fullgöra

tjänstgöringen.

2. löper allvarlig risk att genom

tjänstgöringen få en sådan nedsätt

ning av prestationsförmågan som

avses under I.

Lagen omtryckt 1969:378. Setwste lydelse av 15 ! -Senaste
lydelse 1975:555.

1975:555.

36

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1987/88:54

4 § '

Den som på grund av övergående sjukdom, försenad eller
otillräcklig kroppsutveckling eller annan dylik anledning tillfälligl är
oduglig till krigstjänst skall undantagas från tjänstgöringsskyldighet under
erforderlig tid.

Finnes vid inskrivning av värnpliktig, vilken ej kan
anses oduglig till krigstjänst, skäl antaga, att hans förutsättningar Jör
fullgörande av tjänstgöring kunna säkrare bedömas vid en senare tidpunkt, vare
lag samma. Avgörande om sådan värnpliktigs krigsduglighet skall dock träffas
senast det år den värnpliktige fyller tjugoett år.

5 §

Från värnpliktstjänstgöring må helt eller delvis befrias:

a) den som genom naturalisation.
upptages till svensk medborgare det kalenderår då han fyller tjugofem år eller
senare;

b) den som styrker, att han i utlandet
gjort militärtjänst;

c) den som på grund av långvarig
vistelse utom riket ej fullgjort honom åliggande tjänstgöringsskyldighet och,
då han återvänder till riket, uppnått en ålder av trettio år; samt

d) den som. utan alt fall, varom

ovan i denna paragraf sägs, är for

handen visar synnerliga skäl för så

dan befrielse.

3. genom naturalisation upptas till
svensk medborgare del kalenderår då han Jyller 28 år eller senare.

4. styrker att han i utlandet genomgått
militär utbildning som i huvudsak kan Jämställas med grundutbildning enligt
denna lag,

5. på grund av långvarig vistelse
utomlands inte har fullgjort sin tjänslgöringsskyldighet och har fyllt 28 år då
han återvänder till riket eller,

6. visar andra, synnerliga skäl för
befrielse.

Befrielse får avse viss tid eller visst slag av
tjänstgöring.

Beslut om befrielse får omprövas.

■
Senaste lydelse 1969:378. 'Senaste Ivdelse 1975:555.

37

4 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 54

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1987/88:54

Underde villkor regeringen bestämmer må anstånd
medgivasmed tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. Regeringen meddelar bestämmelser
om anstånd med annan värnpliktstjänstgöring.

5 §

Om det vid inskrivningen av en värnpliktig finns anledning
att anta att hans förutsättningar att fullgöra värnpliktstjänstgöring kan
bedömas avsevärt säkrare vid en senare tidpunkt, jår den värnpliktige befrias
från tjänstgöringsskyldighet för den tid som behövs. Den värnpliktiges förmåga
att fullgöra tjänstgöring skall dock bestämmas senast under det år då han fvller
21 år.

12 r

Del
åligger inskrivningsnämnd att vid inskrivningsförrättning

besluta
om frikallelse av värnpliktiga enligt 3 § första stycket och om undanlagande
från tjänstgöringsskyldighet enligt 4 §,

besluta
om inskrivning av värnpliktiga som ej blivit frikallade enligt 3 § första
stycket,

besluta om uttagning av värnpliktiga för utbildning
enligt 6 §,

besluta om värnpliktigas tillhörighet till militärområde,
flottan eller kustartilleriet enligt 7 §.

Inskrivningsnämnden skallvid en inskrivningsförrättning

/.
besluta om befrielse från värnpliktsijänsigöring enligt 4 § 1 och 2 samt 5 §.

2. besluta om inskrivning av värnpliktiga
i övriga fall,

3. besluta om uttagning av värnpliktiga
för utbildning enligt 6 §,

4. besluta om värnpliktigas tillhörighet
till militärområde, flottan eller kustartilleriet enligt 7 §.

Värnpliklsverket
eller myndighet som värnpliktsverket bestämmer handlägger ärende som avses i 12
§. om ärendet ej avgöres vid inskriv-ning.sförrätlning.

Ärenden
om befrielse som inte avgörs vid inskrivningsförrättningen saml ärenden om
anstånd skall avgöras av värnpliklsverket eller av den myndighet inom
försvarsmakten som värnpliklsverket bestämmer.

' Senaste lydelse 1976:307. Senaste lydelse 1969:378.

38

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1987/88:54

Ärende
om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § första stycket och om anstånd
med tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. prövas efter ansökan av den värnpliktige
av chefen för värnpliktsverket eller, enligt hans bestämmande, av annan Iruppregistreringsmyndighei.

Talan mot
beslut i ärende som avses i första stycket föres hos värnpliktsnämnden genom
besvär som skola ha inkommit inom två veckor frän den dag klaganden fick del av
beslutet.

Lämnas
ansökan om anstånd med alt påbörja tjänstgöring ulan bifall skall den
värnpliktige inställa sig till tjänstgöring oaktat han för talan mot beslutet.

Mot värnpliklsnämndens beslut må talan icke föras.

Ärenden om
befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 4§ 3—6 och om anstånd med
tjänstgöring prövas efter ansökan av den värnpliktige.

Beslut i ärenden enligt 12 och 19 §§ får överklagas till
värnplikts-nämnden inom tvä veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Om en ansökan om befrielse eller anstånd har avslagils,
skall den värnpliktige inställa sig till tjänstgöring även om beslutet
överklagats.

Värnpliklsnämndens beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

I fråga om den som har frikallats eller undantagits frän
tjänstgöringsskyldighet enligt äldre bestämmelser skall efter ikraftträdandet
föreskrifterna om befrielse enligt 4§ första stycket I och 2 samt 5 § i den nya
lydelsen tillämpas.

1 fräga
om den som har inskrivits som underårig före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser.

' Senaste
lydelse 1976:307.

39

Bilaga 3 Prop. 1987/88:54 Sammanställning av
remissyttrandena

1 Synpunkter på förslaget om en allmän översyn av
värnpliktsförfattningarna

överbefälhavaren biträder förslaget om en översyn av
värnpliktslagen.

Chefen för armén delar uppfattningen att regelverket skall
vara sä tydligt att det kan förstås och accepteras av de flesta. Mot bakgrund
bl. a. härav biträder chefen för armén vad som föreslagits i fråga om ändring i
värnpliktslagen i ett andra steg.

Värnpliktsverket finner det motiverat med en saklig och
språklig översyn av värnpliktsförfattningarna och delar delvis uppfattningen
att dessa i vissa fall är svåra att tolka för allmänheten. Verket anser dock
att författningskomplexet är både funktionellt och administrativt fullt
tillfredsställande vad rör myndighetens eget ansvar och behov.

Försvarets forskningsanstalt tillstyrker utredningens
förslag att värnpliktslagen i sin helhet omarbetas och moderniseras.

Värnpliktsnämnden delar uppfattningen att regelsystemet
bör vara utformat så tydligt, att det kan förstås och accepteras av dem som
berörs av det.

Hovrätten för Västra Sverige har inte något att invända
mot att hela värnpliktslagen blir föremål för en samlad översyn.

Kammarrätten i Jönköping anför att värnpliktslagen präglas
av sin tid vad gäller både disposition och språkdräkt. Kammarrätten anser
därför att lagen är i stort behov av en översyn och beklagar att man inte fört
arbetet vidare och presenterat ett fullständigt utkast till värnpliktslag.
Kammarrätten framhåller vidare att en fullständig lagteknisk genomgång bör
företas innan utredningens nu framlagda förslag läggs till grund för
lagstiftning.

Socialstyrelsen ansluter sig till uppfattningen att
värnpliktslagen behöver omarbetas och moderniseras.

Styrelsen för psykologiskt försvar har inget att erinra
mot att värnpliktslagen i sin helhet omarbetas och moderniseras.

Försvarets personalvårdsnämnd delar bedömningen att
lagstiftningen på området är svårbegriplig för allmänheten och att
tillämpningen av bestämmelserna har anpassats till en förändrad verklighet
utan att lagstiftningen har förändrats. Förslagen till åtgärder är enligt
nämnden i huvudsak bra.

Tjänstemännens centralorganisation biträder uppfattningen
att värnpliktslagen blivit föråldrad och behöver moderniseras.

Sveriges centrala värnpliktsråd tillstyrker förslaget om
en översyn av värnpliktsförfattningarna.

2 Personbedömningssystemet

2.1 Allmänna synpunkter

överbefälhavaren delar utredningens uppfattning att det är
väsentligt

med en helhetssyn på den värnpliktige vid bedömning av hans förhällan- 0

den. En förenklad begreppsapparat och en nedtoning av
behovet av medi- Prop. 1987/88:54 cinsk diagnos bör enligt
överbefälhavaren kunna bidra till denna helhetssyn. Överbefälhavaren anser
vidare att det principiellt sett är "rätt individer" som frikallas
eller undantas.

Chefen för armén ansluter sig till uppfattningen att det
bör skapas bättre förutsättningar för att tillämpa en helhetssyn på den
värnpliktige och hans situation.

Värnpliktsverket har inte något att erinra mot en ensning
av bestämmelserna om detta innebär en bättre helhetssyn på den värnpliktiges
problem. Bristen på helhetssyn — som i betänkandet exemplifieras med handläggningen
av ärenden rörande värnpliktiga med sociala och ekonomiska problem — är,
framhåller verket, kanske rätt vad gäller tillämpningen men absolut fel vad
gäller de föreskrifter som reglerar handläggningen.

Vidare konstaterar värnpliktsverket att utredningen inte
berör frågan hur psykiska tjänstbarhetsbedömningar skall ske under beredskap
och krig. Beslut beträffande ansvar och formerna för tjänstbarhetsbedömningarna
under fredsförhållanden bör enligt verket inte tas innan motsvarande ansvar
och former reglerats under beredskap och krig. Verket påpekar också att
utredningen inte tar upp frågan om det behövs anpassningar mellan militär och
civil sjukvård vad avser grundläggande faktorer som benämningar pä olika funktionsnedsättningar,
diagnossystem, information till patienter osv.

Försvarets forskningsanstalt finner det förtjänstfullt att
utredningen lagt en helhetssyn pä befrielseproblematiken och ansluter sig till
den sammanfattande analysen av problemen med det nuvarande systemet.

Värnpliktsnämnden delar kommitténs mening att en
helhetssyn bör till-lämpas på den värnpliktige vid bedömningen av hans
möjligheter att fullgöra honom ålagd värnpliktstjänstgöring.

Hovrätten för Västra Sverige anför att de uppsatta målen
år angelägna, eftersom de tillgodoser berättigade krav pä ett mer
lättförståeligt regelsystem som i större utsträckning medger prövning mot
varje enskild persons särskilda förhållanden. Under förutsättning att praxis är
korrekt redovisad finner hovrätten att målen bör kunna uppnås genom de
föreslagna lagändringarna.

Socialstyrelsen anser att de av kommittén föreslagna
ändringarna i värnpliktslagen bidrar till att en helhetssyn pä enskilda
värnpliktsärenden kan byggas upp.

Styrelsen för psykologiskt försvar framhåller att de skäl
som anförts för den föreslagna ändringen av värnpliktslagen är väl motiverade
och tillstyrker därför kommitténs förslag.

Försvarets personalvårdsnämnd betonar vikten av att
benägenheten att tillåta avgångar inte fär öka proportionellt när
värnpliktskullarna ökar. Utvecklingen i detta avseende bör enligt nämnden
fortsättningsvis följas uppmärksamt.

Arbetsmarknadsstyrelsen menar att det allmänt är positivt
med sädana förändringar i regelverket att värnpliktiga som befriats av psykiska
skäl inte onödigtvis belastas av detta.

41

Riksrevisionsverket
är positivt till utredningens förslag till förändringar i Prop. 1987/88:54
olika delar i värnpliktslagen och dess följdförfattningar. Verket vill dock
fästa uppmärksamheten pä den risk för negativa effekter utredningsförslaget
kan medföra och pekar på att möjligheten att medge befrielse utan att den
värnpliktige åsätts medicinsk diagnos kan göra det mer attraktivt att försöka
undandra sig tjänstgöring. Avslutningsvis väcker riksrevisionsverket frågan om
inte de som anses olämpliga att fullgöra värnpliktstjänstgöring av psykiska
eller psykosociala skäl, men i övrigt uppfyller de krav som ställs på värnpliktiga,
skulle kunna tas ut till någon form av tjänst i andra delar av totalförsvaret.
Ett sådant förfarande skulle enligt verket kunna motiveras frän bl. a.
rättvisesynpunkt.

Svenska Läkaresällskapet välkomnar förslaget att vissa
värnpliktiga skall kunna befrias utan användande av medicinsk diagnos, om
kroppslig eller psykisk sjukdom kan befaras som följd av tjänstgöringen.
Sällskapet stöder likaså, att de nuvarande begreppen frikallelse, undantagande,
befrielse, anstånd och uppskov samordnas i det enda begreppet befrielse vilket
skall kunna gälla tills vidare, viss tid eller visst slag av tjänstgöring.

Tjänstemännens centralorganisation betonar särskilt att
när någon kallas in till tjänstgöring med stöd av värnpliktslagen sä skall
syftet vara att utbilda vederbörande för en uppgift i krigsorganisationen.
Däremot bör värnpliktiga inte användas som arbetskraftsförstärkning i
försvarets fredsorganisation. Organisationen delar vidare uppfattningen att
det skall vara möjligt att frikalla vissa värnpliktiga utan att dessa genom
tillgripande av medicinsk diagnos i onödan stämplas som psykiskt sjuka. Denna
ändring bör i sig inte innebära vare sig en ökning eller minskning av antalet
befriade, utan bara att administrativa åtgärder kan vidtas på så korrekt grund
som möjligt.

Centralorganisationen SACO/SR stöder förslaget att
"civila" sjukdomsdiagnoser inte skall användas för frikallelse av
psykiska skäl eller för att prognostisera värnpliktigas militära tjänstbarhet.

Sveriges centrala värnpliktsråd betonar att den allmänna
värnplikten skall ses som statisk och att förslagen inte fär bidra till någon
uppluckring av värnplikten. Befrielse frän denna plikt skall enligt rådet
endast tillåtas om det föreligger synnerliga skäl.

Moderata ungdomsförbundet framhåller att den allmänna
värnplikten är av central betydelse för landets försvar. Befrielse från
värnpliktsutbildning bör enligt förbundet alltid ses som ett undantag som inte
får användas för att reglera det antal värnpliktiga som utbildas. Förbundet
anser vidare att alla värnpliktiga har rätt till värnpliktsutbildning om inte
psykiska eller medicinska skäl uppenbart talar däremot. Förbundet ansluter sig ocksä
till utredningens uppfattning att beslut om befrielse under värnpliktstjänstgöring
inte fattas utan att andra lösningar har prövats.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund är positiv till
den helhetssyn som utvecklas på den värnpliktige av utredningen och pä de
framlagda förslagen. Förbundet pekar på betydelsen av att befrielseinstitutet
inte används som "budgetregulator" och att bedömningssystemet
inrättas sä att den värnpliktige i förekommande fall befrias sä tidigt som
möjligt.

42

2.2
Förslaget till nytt system för bedömning av tjänstbarhet Prop. 1987/88:54

Överbefälhavaren biträder förslaget att värnpliktsverket
och försvarets forskningsanstalt ges i uppdrag att utveckla personbedömningssystemet
för att bl. a. kunna ersätta det nu tillämpade systemet med psykiatrisk diagnos
i de fall dä mental sjukdom inte föreligger.

Chefen för armén bedömer det som angeläget att föreslaget
system förverkligas och aU medel ställs till förfogande härför.

Försvarets sjukvårdsstyrelse framhåller, efter en
redovisning av innebörden av diagnosbegreppet, att det torde föreligga en
sammanblandning mellan detta begrepp och den klassifikationskod som används av
rent uttag-ningstekniska skäl i samband med inskrivningsprövningen av
värnpliktiga. Sjukvårdsstyrelsen påpekar bl. a. att diagnos och sjukdom inte är
synonyma begrepp. Därför ifrågasätts riktigheten i den stämplingsteori som
redovisas av utredningen.

Sjukvårdsstyrelsen anser att vad som föreslås för att
undvika den påstådda stämplingen av värnpliktiga närmast är ägnat att
undergräva rättssäkerheten genom att ge fritt spelrum åt egna uppfattningar
och tolkningar hos den enskilde och hans omgivning. Risken är dessutom uppenbar
att den som befrias av psykiska skäl utan att diagnos eller kod används blir
stämplad som "svikare", dvs. någon som slipper "lumpen"
utan ordentliga skal. Detta skulle enligt sjukvårdsstyrelsen lätt skapa en
misstanke om att det går att manipulera systemet och komma undan värnplikten.

Sammanfattningsvis anser sjukvårdsstyrelsen att stämplingsteorin
slutgiltigt kan avlivas genom användande av de klassifikationskoder för psyko-social
vulnerabilitet, anpassnings- och anhörigrelaterade problem m. m. som finns i
socialstyrelsens klassifikation av sjukdomar 1987.

Värnpliktsverket anser att betydelsen av att kunna befria
den värnpliktige utan att ange diagnosnummer är överdriven, eftersom det är
befrielsen som sådan och dess konsekvenser som är mest betydelsefull för den
enskilde. Ett nytt personbedömningssystem måste enligt verket innefatta både
somatiska och mentala nedsättningar samt beakta olika grader av nedsättning.

Värnpliktsverket föreslär att det införs ett särskilt
registreringssystem för försvaret i fräga om tjänstbarhetsnedsättningar. Detta skulle
minska riskerna för misstolkning och sammanblandning. Vidare menar verket att
en lösning i enlighet med betänkandet innebär en olycklig särbehandling av
vissa värnpliktiga med sänkt mental tjänstbarhet. Bland värnpliktiga med
likartad psykisk funktionsnedsättning skulle vissa således komma att befrias
med, andra utan diagnosnummer. Detta beroende pä svårigheterna att absolut
fastställa var gränsen går till väl definierad mental sjukdom eller störning.

Försvarets forskningsanstalt finner det tillfredsställande
att medicinsk terminologi föreslås ersättas av ett annat bedömningssystem
förvissa fall av nedsättningar i tjänstbarhet. Vidare förklarar man sig beredd
att medverka i utvecklingen av det föreslagna personbedömningssystemet.

Kammarrätten i Jönköping framhåller att man även med den
föreslagna ordningen mäste göra uttalanden om den psykiska prestationsförmågan

43

vilket,
trots att man inte sätter någon "diagnos", lätt kan uppfattas som
en Prop. 1987/88:54 sådan. Kammarrätten varnar i detta sammanhang för att
framställa uttalanden om en persons psyke som något nedsättande och menar att
man inte genom halvsanningar och hemlighetsmakeri bör befästa fördomar om de
psykiska sjukdomarna.

Riksrevisionsverket ifrågasätter det nödvändiga i att ge
utvecklingen av ett personbedömningssystem den föreslagna omfattningen,
eftersom frågan främst gäller att kunna medge befrielse från
värnpliktstjänstgöring av psykiska eller psykosociala skäl utan att den
enskilde nödvändigtvis åsätts en medicinsk diagnos. Verket anser därför att det
bör övervägas att ålägga värnpliktsverket utvecklingen av det nya personbedömningssystemet
och därmed begränsa kostnaderna.

Centralorganisationen SACO/SR ifrågasätter lämpligheten av
att vid inskrivningsprövningen ställa psykiatrisk diagnos ens i de fall dä väldefinie-rad
mental sjukdom eller störning föreligger. Däremot kan en sådan diagnos vara
försvarbar, menar SACO/SR, när värdinrättning skickar utlåtande med diagnos på
en värnpliktig — då finns diagnosen redan. Vidare framhåller SACO/SR att
psykiska och somatiska besvär bör behandlas pä ett likartat sätt vad gäller
diagnossättning. Annars finns det risk för att stämplingseffekten kvarstår.

2.3 Ansvarsfördelning och organisatoriska frågor

Överbefälhavaren biträder förslagen om
granskningsnämndernas roll och sammansättning. Han delar ocksä uppfattningen
att det bör vara utbildningsmyndigheten som har ansvaret för den värnpliktige
under pågående utbildning. Beträffande främst frågor om psykisk tjänstbarhet
är enligt överbefälhavaren det föreslagna samarbetet med värnpliktskontoren
att föredra framför en centralisering av handläggningen.

Chefen för armén ansluter sig till att alla ändringar
under pågående utbildning av en individs värnplikts- och
tjänstgöringsförhållanden skall behandlas i granskningsnämnden, förutsatt att
nämnden besitter erforderlig kompetens. Vad gäller ordförandeskapet i nämnden
föreslår chefen för armén att chefen för sektion 3 borde stå som alternativ till
chefen förgrund-utbildningsbataljonen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse godtar inte utredningens
förslag om utvidgad rätt för värnpliktsverkets psykologer att självständigt
göra psykiatriska bedömningar. Detta skulle, framhåller sjukvårdsstyrelsen,
komma att innebära en klar ambitionssänkning i styrelsens strävan att
förbättra bedömningen och öka kvaliteten på omhändertagandet av de som har
eller befaras fä psykiska problem i samband med militärtjänstgöringen.
Sjukvårdsstyrelsen påpekar vidare att man inte kan garantera den stabilitet i psykologkären
som delvis legat till grund för utredningens förslag. För att minska risken för
ensidiga och felaktiga bedömningar bör samarbetet öka mellan de olika
yrkesgrupperna, anser sjukvårdsstyrelsen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse är positiv till förslaget om
gransknings

nämndernas sammansättning. Däremot anser sjukvårdsstyrelsen att det är

olämpligt att "läsa" förbanden till att endast använda inskrivningspsykolo- ,.

ger vid bedömning av tjänstbarheten hos värnpliktiga som
får psykiska Prop. 1987/88:54 problem under grundutbildningen.

Värnpliktsverket har inte något att erinra vad avser den
föreslagna utvecklingen av bedömningsmodellerna avseende dels
inskrivningsskyldiga med psykiska problem eller störningar (PPI), dels
psykiatrisk/psykologisk undersökning av värnpliktiga under grundutbildning (PPGU).

Värnpliktsverket påminner om att läkares och psykologers
medverkan vid inskrivningsprövningen formellt är konsultativ och delar uppfattningen
att psykolog självständigt kan svara för utlåtande och förslag om tjänstbarhet
i de mentala fallen. Verket understryker att tjänstbarhetsprövningen är ett
lagarbete mellan såväl läkare, psykologer, konsulent och mönstrings-förrättare,
där läkaren gör den slutliga medicinska sammanfattningen.

Värnpliktsverket delar kommitténs uppfattning om
granskningsnämndens sammansättning och funktion. Verket är däremot tveksamt
till att låta förstagångsansökan om anstånd under grundutbildningen avgöras av
förbanden med de risker för olika praxis som kan bli följden. Verket motsätter
sig dock inte försök med sådan delegering av beslutanderätten och föreslär att
försök påbörjas härmed.

Värnpliktsverket anser inte att inskrivningsnämndens roll
skall förändras.

Försvarets forskningsanstalt är till freds med
inskrivningspsykologernas föreslagna självständiga roll och förutsätter att
diagnos pä såväl själslig som kroppslig sjukdom ställs av behörig läkare.

Värnpliktsnämnden anser att förslaget rörande granskningsnämndernas
sammansättning och arbetssätt i väsentlig mån bör bidra till att öka den
önskvärda helhetssynen pä den värnpliktige och att förslaget fär positiva
effekter i övrigt. Nämnden menar bestämt att beslutanderätten i de flesta
enskilda värnpliktsärenden bör ligga kvar hos värnpliktsverket och avvisar
tanken på att decentralisera beslut om anstånd med pågående grundutbildning
till utbildningsmyndigheterna.

Försvarets personalvårdsnämnd framhåller vikten av att
försvarets personalvårdskonsulenter utbildas tillsammans med personal från
värnplikts-verket för att öka kompetensen vid förbanden och enhetlighet i
bedömningarna.

Riksrevisionsverket anser att förbandens ianspråktagande
av inskrivningspsykologens tjänster kan komma att påverka övrig verksamhet vid
värnpliktskontoren och resultera i krav på ökade resurser. Dessa förhållanden
bör klarläggas enligt verket.

Centralorganisationen SACO/SR biträder det föreslagna
utvidgade ansvaret för inskrivningspsykologerna och ansluter sig till
utredningens krav på legitimation för psykolog som ges självständigt ansvar för
tjänstbarhetsbedömningar. SACO/SR ansluter sig ocksä till förslaget om
psykiatrisk/ psykologisk undersökning av värnpliktiga under grundutbildning.

Sveriges centrala värnpliktsråd föreslår bl. a. ätt
granskningsnämnden får

till uppgift att besluta i förekommande ärenden och att den som är föremål

för nämndens prövning ges tillfälle att kontakta rådet för stöd. Rådet bör i

sin verksamhet ges möjlighet att erbjuda dessa värnpliktiga hjälp av utom

stående psykologer. 45

2.4 Ändrade begrepp m. m. Prop. 1987/88:54

Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att samlingbegreppet
befrielse ökar risken för feltolkning och missförstånd och att det därför
undergräver rättssäkerheten.

Värnpliktsverket framhåller att begreppet uppskov bör
bibehållas och inte rymmas under befrielsebegreppet. 1 övrigt motsätter sig
inte verket förslaget om ändring av 3 — 5 §§ värnpliktslagen. Verket biträder
förslaget att ta bort bestämmelsen i 7 § värnpliktslagen om tillhörighet.

Försvarets forskningsanstalt tillstyrker samordningen till
begreppet befrielse.

Värnpliktsnämnden tillstyrker att de nuvarande begreppen
frikallelse, undantagande och befrielse sammanförs under begreppet befrielse.
Däremot finner nämnden att övervägande skäl talar för att behålla begreppen anstånd
och uppskov.

Nämnden ifrågasätter behovet av bestämmelsen i 5 § och
påpekar att åldersgränsen i vart fall bör vara 28 år, motsvarande förutsättningen
för befrielse i vissa fall. Vidare framhåller nämnden att inskrivningsnämnden
bör pröva alla befrielsegrunder med undantag av 4 §6. Tillhörighetsbegreppet
kan enligt nämnden i vissa fall ha självständig betydelse och bör därför
bibehållas. I 19 § bör orden "inom försvarsmakten" utgå.

Hovrätten för Västra Sverige finner samordningen av
begreppen ändamålsenlig men ifrågasätter om ordvalet är det bästa med hänsyn
till att "befrielse" kan upplevas som något eftersträvansvärt. Det
mera neutrala ordet "undantagande" förefaller enligt hovrätten
lämpligare. Hovrätten ifrågasätter vidare möjligheten att tidsbegränsa eller
ompröva beslut om befrielse grundade pä naturalisation, militärutbildning
utomlands eller långvarig utlandsvistelse. I dessa fall anser hovrätten att
hänsynen till den värnpliktige kräver att beslutet blirslutgiltigt. Enligt
hovrätten börden föreslagna 19 § ändras till att reglera även ärenden om uttagning
och tillhörighet. Därvid bör bestämmelsen om fullföljd i dessa ärenden finnas
kvar i 22 § I st eller inarbetas i 29 § 2 st. I förtydligande syfte och för
undvikande av missförstånd bör enligt hovrätten den föreslagna 22 § och
övergångsbestämmelserna justeras på några punkter.

Kammarrätten i Jönköping har vissa invändningar på förslagen
till en del av ändringarna och efterlyser närmare motiv eller exemplifiering av
vad som konstituerar synnerliga skäl för befrielse. .

Socialstyrelsen tillstyrker förslagen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har inget att erinra mot att
termen befrielse införs som ett gemensamt begrepp. Uppskovsbegreppet bör dock
bibehållas enligt styrelsen.

Svenska Läkaresällskapet stöder förslaget till samordning
av begreppen.

Centralorganisationen SACO/SR stöder ocksä förslaget i
denna del.

Sveriges centrala värnpliktsråd är tveksam till den
föreslagna begreppsändringen men tillstyrker förslagen i övrigt.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund år positiv till
samordningen till ett begrepp,

46

3 Behovet av vissa bestämmelser Prop. 1987/88:54

3.1 Underåriga

Remissinstanserna har inte framfört några erinringar mot
utredningens förslag till att låta bestämmelserna om förtidsinskrivning och
värnplikt för underåriga utgå.

3.2 Sjömän

Sjöfartsverket anför att de skäl som framfördes av 1965
års försvarsutredning för en begränsning av värnpliktstjänstgöringen i fred
för yrkessjömän och som ledde till nuvarande anståndsregler fortfarande är giltiga.
Verket anser därför att särreglerna bör behällas och dessutom utvidgas till att
omfatta även sjömän som arbetar på utländska fartyg ägda och opererade av
svenska intressen. Däremot tillstyrker verket att särreglerna inte behöver
omfatta viss intendenturpersonal.

Sveriges Redareförening avstyrker de föreslagna
ändringarna och framhåller att ett genomförande härav sannolikt skulle leda till
att totalförsvaret inte stärks utan i stället skadas i en omfattning, som inte
står i rimlig proportion till den beräknade vinsten. Föreningen påpekar bl. a.
att de organisatoriska förändringar, som genomförts beträffande
sjöpersonalutbildningen inte har inneburit någon förändring av de förhållanden,
som föranledde nuvarande undantagsordning. Enligt föreningen bör reglerna i
stället utsträckas till att gälla även svenska sjömän, som tjänstgör pä utlandsflaggade
fartyg med bibehållet svenskt ägar- och/eller driftinflytande.

Sveriges Fartygsbefälsförening anför att de nuvarande
bestämmelserna bör bestå och dessutom omfatta anställda ombord pä fartyg som
drivs under det s. k. internationaliseringsavtalet, dvs. utlandsflaggade
fartyg med bibehållet svenskt ägar- och/eller driftinflytande. Föreningen kan
däremot tänka sig att undanta de kategorier ombord som inte ingår i den s. k. mini-mibesättningen,
exempelvis ekonomipersonalen på färjorna.

Svenska IMaskinbefälsförbundet framför liknande synpunkter
och lämnar förslag pä modifiering av gällande regler. Sammanfattningsvis anser
förbundet att det inte finns anledning att på annat sätt ändra anständsreg-lerna.

Svenska Sjöfolksförbundet anser inte heller att det finns
anledning att ändra särreglerna för sjöfolk i värnpliktsförfattningarna. I
stället bör bestämmelserna utvidgas att gälla även ombordanställda pä utlandsfiaggade
fartyg i oceanfart där svenskt ägarintresse är dominerande. Förbundet föreslår
vidare att kriteriet för giltighet av särreglerna bör vara befrielse från
skattskyldighet med stöd av 54 § kommunalskattelagen.

Övriga remissinstanser biträder utredningens förslag eller
framför inte några erinringar däremot.

3.3 Samer

Svenska Samers Riksförbund anser att särskilda regler
måste finnas för

samerna som egen folkgrupp och renskötseln som speciell näring. Härut- 47

över pekar förbundet på en serie förhållanden för samerna
som anses ange- Prop. 1987/88:54 lägna att beakta.

Remissinstanserna i övrigt biträder utredningens förslag eller
lämnar det utan erinran.

48

Bilaga
4 Prop. 1987/88:54

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-10-22

Närvarande: f.d. regeringsrådet Nordlund, justitierådet Freyschuss,
regeringsrådet Bouvin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober
1987 har regeringen på hemställan av statsrådet R. Carlsson beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Björn Janson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Dock må påpekas
att den ändrade terminologin i förslagets 4 § bör föranleda att andra meningen
i 7 kap. 12 § sekretesslagen ges följande lydelse: "Motsvarande sekretess
gäller i ärende som angår antagning till utbildning vid försvarsmakten,
befrielse från värnpliktstjänstgöring, anstånd med värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänst".

49

Bilagas
Prop. 1987/88:54

Utdrag ur chefens för armén redovisning och förslag om
uppdelning av krigsförbandsövningarna

Chefen för armén angav i hemställan (CA 83-04-11 Utb
231:51900) om försök med delad krigsförbandsövning att den pågående
utvecklingen av ledarskapsmetoderna bl. a. innebär att chefer pä olika nivåer
skall ges ett större ansvar för planering och genomförande. För såväl
värnpliktiga plutonchefer som för deras ställföreträdare innebär nuvarande
system med sammanhängande krigsförbandsövning icke möjlighet att i tid påverka
planering och genomförande. För reservanställt befäl finns redan möjligheten
att genomföra delad KFÖ men denna möjlighet kan inte utnyttjas då den
värnpliktiga personalen med nuvarande lagstiftning mäste fullgöra en sammanhängande
period.

Tidigare erfarenheter och försök har visat att för en del
specialister går förmågan under en fyraärsperiod ned under acceptabel nivå.
Detta gäller t. ex. robot-, stridsvagns- och pansarvärnsskyttar m. fl.,
värnpliktiga vars förmåga år gränssättande för hela förbandets stridsförmäga.
Denna kategori bör även kunna genomföra delad krigsförbandsövning. Den första
delövningen skulle då ägnas åt befattningsutbildning. Förbandets helhet skulle
sedan som en följd därav kunna genomföra en kortare krigsförbandsövning så att
de i lagen maximalt tillåtna antal dagar ej överskrides.

En sådan utvidgning av personalkategorier som kan
genomföra delad krigsförbandsövning skulle tjäna flera syften. Förutom att
personal, som har avgörande betydelse för förbandets förmåga skulle kunna ges
möjligheter till ökad utbildning, så innebär den större flexibilitet vid
genomförande av krigsförbandsövningar och att krigsförbandschefer och
myndigheter bättre kan anpassa genomförandet av krigsförbandsövningar till de
lokala förutsättningarna.

Vid delning av krigsförbandsövningen, sä att utbildningen
av befälskategorierna sker 2 — 4 månader före förbandsskedet, kan tillämpad
mobiliseringsövning för hela förbandet genomföras eftersom alla rycker in
samtidigt till den sista delövningen.

Försöken med delad krigsförbandsövning visar att avsedd
effekt har uppnätts. Sammanfattningsvis har huvudsyftet med försöken nåtts så
till vida att det inkallade befälet har haft större inflytande över
planläggningen och därigenom också haft större förståelse och känt större
ansvar för genomförandet. Flera förband har begärt att få deltaga i försöken
som ett resultat av utbildningsdiskussioner mellan förbandschefer och deras reserv-
och värnpliktigt befäl.

Enligt VPV anståndsuppföljning föreligger inga avgörande
skillnader på antalet anstånd. Systemet med delad krigsförbandsövning har givit
ett totalt sett bättre resultat. Systemet bör införas som ett alternativ till
sammanhängande KFÖ för att ge ytterligare möjligheter till flexibel
utbildning.

Chefen för armén avser, därest framställningen bifalles,
att tillämpa sy

stemet med delad krigsförbandsövning frän hösten 1988. 50

------- -------------------------------------------------- Prop. 1987/88:54

Chefen för armén har i denna fräga haft samråd med chefen
för värnpliktsverket samt tidigare med överbefälhavaren.

Chefen för armén hemställer att värnpliktslagen ändras så
att möjlighet ges att genomföra delad krigsförbandsövning för
gruppbefälsvärnpliktiga, plutonsbefälsvärnpliktiga, kompanibefälsvärnpliktiga
samt för vissa specialister som har befattningar av sådan karaktär att vederbörandes
förmåga och befattningskunskaper är av avgörande betydelse för förbandets och
vapensystemets effekt.

[NNEHÅLLSFÖRTECKNING Prop. 1987/88:54

Sid

Proposition
.................................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll............................ ....... 1

Propositionens
lagförslag............................................... ....... 2

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 19 november

1987 ............................................................................ ..... 10

1 Inledning..................................................................... ..... 10

1.1.............................................................................. 1983
ärs värnpliktsutbildningskommitté 10

1.2
Uppdelning av krigsförbandsövningar
.................. II

1.3
Grundläggande
bestämmelser om värnplikt........... ..... 11

1.3.1
Allmänt ......................................................... ..... 11

1.3.2
Inskrivningsförfarandet
................................. 13

1.3.3
Prövning av tjänstbarheten
efter inskrivningen 16

2 Allmän
motivering ..................................................... ..... 17

2.1
Frikallelse,
undantagande och befrielse m. m........ 17

2.2
Vissa övriga
frågor om värnplikten ...................... ..... 23

2.2.1
Inskrivning av underåriga
.............................. ..... 23

2.2.2
Sjömän och samer.......................................... ..... 24

2.2.3
Inskrivningsbok.............................................. 24

2.3
Uppdelning av
arméns krigsförbandsövningar ...... ..... 25

2.4
Ikraftträdande........................................................ 26

3
Upprättade
lagförslag.................................................. 27

4
Specialmotivering
........................................................ 27

4.1
Förslaget till
lag om ändring i värnpliktslagen (1941 :967) 27

4.2
Förslaget till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) .... 33

5
Hemställan .................................................................. 33

6
Beslut.......................................................................... ..... 33

Bilaga 1 VK 83:s sammanfattning av betänkandet ...... 34

Bilaga 2 VK 83:s lagförslag ........................................... 36

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena............. 40

Bilaga 4 Lagrådets yttrande .......................................... 49

Bilaga 5 Utdrag ur chefens för armén redovisning och
förslag om

uppdelning av krigsförbandsövningarna............ 50

52

Svenskt Trvck Stockholm I9S7