Prop. 1987/88:55

Regeringens
proposition

1987/88:55

om förseningsavgifter m. m.

Prop.

1987/88:55

Regeringen
föreslår riksdagen aU anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 15 oktober 1987.

Pä
regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Bengt
K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposiUonen
föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om förseningsavgift på
beskattningsområdet.

I
fråga om förseningsavgiften som påförs när en självdeklaration lämnas för sent
föreslås att denna tas ut med eft fast belopp om 1 000 kr. för aktiebolag och
500 kr. för andra. Har deklaration inte lämnats senast den 1 augusti under
taxeringsåret, föreslås att avgift påförs med 4000 kr. för aktiebolag och 2000
kr. för andra. Förseningsavgiften beträffande deklaration för punktskaUer och
tull, som för närvarande är 100 eller 200 kr., föreslås bli höjd till 300 resp.
600 kr.

Propositionen
innehåller också ett förslag om muntlig förhandling i mål om skatte-, avgifts-
och tulltillägg samt förseningsavgift.

Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 55

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen 1956:623

Härigenom föreskrivs att 116g och ll6p§§ taxeringslagen
(1956:623)' skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:55

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har
skattskyldig, som utan anmaning skall avge självdeklaration, inte kommit in
med självdeklaration inom föreskriven tid, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift).
Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med en procent av den
högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige för
inkomst i kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen
fastställda skattepliktiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt
belopp som tillkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock
med högst 300 kronor för en skattskyldig vid en och samma taxering. Aktiebolag
påförs förseningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.

Har
skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid.
bestäms förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första
stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebolag.
Detsamma gäller, om skattskyldig som avgivit förenklad självdeklaration har
att fullgöra sin deklarationsskyldighet genom att avlämna en allmän
självdeklaration och han inte efterkommit en anmaning att avge sådan
deklaration inom den tid som föreskrivs i anmaningen.

Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat
deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, utgår
förseningsavgift endast om handlingen icke fullständi-

Har deklarationsskyldig inte kommit in med
självdeklaration inom föreskriven tid, påförs honom särskild avgift
(förseningsavgift). Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med
500 kronor. Aktiebolag påförs förseningsavgift med / 000 kronor.

Har skattskyldig, som utan anmaning skall avge
självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under
taxeringsåret, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger beloppet etiligt
första stycket.

Förseningsavgift enligt första stycket påförs också
skattskyldig som har avgett förenklad självdeklaration och som inte
efterkommit en anmaning att avge en allmän självdeklaration inom den tid som
föreskrivs i anmaningen.

Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat
deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, utgår
förseningsavgift endast om handlingen icke fullständi-

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

' Senaste lydelse 1985:406.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:55

gas med underskrift inom tid som gas med underskrift inom tid som

föreskrivs i anmaning. I sådant fall föreskrivs i anmaning. I sådant fall

beräknas avgiften enligt andra styc- beräknas
avgiften enligtförsta styc

ket, ket.

116p§''

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande
härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att
taxeringen skall nedsättas, skall även vidtagas därav föranledd ändring i
beslut om särskild avgift.

Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om
särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär
det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns aided-ning anta
att avgift kommer att utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
Bestämmelserna i 116g § i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om deklararion
som avser 1988 års taxering.

' Senaste lydelse 1978:196.

2 Förslag
till Prop. 1987/88:55

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 64 h § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64h§

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande
härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall
nedsättas eller tillgodoräknas med ytterligare belopp, skall även vidtas därav
föranledd ändring i beslut om skattetillägg.

Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om
särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär
det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta
att avgift kommer att utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

3 Förslag till Prop. 1987/88:55

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 och 8§§ lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

5§

Har den som är deklarationsskyl- Har den som är deklarationsskyl

dig inte kommit in med deklaration dig
inte kommit in med deklaration

vid den tidpunkt då deklaraUonen vid den
tidpunkt då deklarafionen

senast skulle ha lämnats, påförs senast
skulle ha lämnats, påförs

han en särskild avgift (förse- han
en särskild avgift (förse

ningsavgift), ningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kro- Förseningsavgiften är 300 kro

nor. Avgiften är dock 200 kronor nor.
Avgiften är dock 600 kronor

om den skattskyldige om den skattskyldige

1.
anmanats att
lämna deklara- 1. anmanats att lämna deklararion
men inte fullgjort denna skyl- rion
men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskri- dighet inom den tid som föreskrivits,
eller vits, eller

2.
underlåtit att
avge deklaration 2. underlåtit att avge deklaration
inom föreskriven tid för minst en av inom
föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovis- de tre närmast föregående redovisningsperioderna, ningsperioderna.

8§

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande
om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslutas ändring av tidigare beslut om skatt, skall även
därav föranledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

Vid handläggningen i kammarrätt av mål om särskild avgift
skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig
förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift
kommer att utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
Bestämmelserna i 7 kap. 5 § i sin nya lydelse tillämpas i fråga om deklaration
som avser en redovisningsperiod som slutar efter ikraftträdandet eller en
skattepliktig händelse efter ikraftträdandet.

4 Förslag
till Prop. 1987/88:55

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 47 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §

Bestämmelserna i 43 § om eftergift av avgiftsUllägg skall
beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds
av vad som förekommit i ärendet.

Om arbetsgivaravgifterna sätts ned, skall också vidtas den
ändring i beslutet om avgiftstillägg som nedsättningen kan föranleda.

Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om
avgiftstillägg skall muntlig förhandling hållas, om arbetsgivaren begär det.
Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att
avgiftstillägg kommer att utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

5 Förslag till Prop. 1987/88:55

Lag om ändring i tullagen (0000:000)

Härigenom föreskrivs att 86 och 90 §§ tullagen (0000:000)'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

86 §

Om den som tagit hand om en Om den som tagit hand om en

vara med stöd av hemtagningstill- vara
med stöd av hemtagningstill

stånd inte har kommit in med tull- stånd
inte har kommit in med tull

deklaration vid den tidpunkt då de- deklaration
vid den tidpunkt då de

klarationen senast skulle ha läm- klarationen
senast skulle ha läm

nats, påförs han en särskild avgift näts,
påförs han en särskild avgift

(förseningsavgift). (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kro- Förseningsavgiften är 300 kro

nor. Avgiften är dock 200 kronor, nor.
Avgiften är dock 600 kronor,

om den tullskyldige anmodats att om den
tullskyldige anmodats att

lämna tulldeklaration men inte full- lämna
tulldeklaration men inte full

gjort skyldigheten inom den be- gjort
skyldigheten inom den be

stämdatiden, stämda tiden.

90 §

Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och
förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte har framställts,
i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om
tulltillägg eller förseningsavgift.

Om tull eller annan skatt sätts ned, skall också vidtas
den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.

Vid handläggningen i kammarrätt av mål om tulltillägg
eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige
begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning
anta att tulltillägg eller förseningsavgift kommer att utgå.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Med tullagen (0000:000) avses det i prop. 1986/87:166
upptagna förslaget till tullag.

Finansdepartementet Prop. 1987/88:55

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om förseningsavgifter m. m. 1 Inledning

I
det följande kommer jag att lägga fram förslag om några ändringar i lagstiftningen
om det administrativa sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdet.
Huvudsakligen gäller det den del av systemet som avser sanktioner då
deklaration inte har lämnats i rätt tid, dvs. förseningsavgifterna.

Frågan
om förseningsavgifterna har aktualiserats bl. a. genom två skrivelser från riksskatteverket
(RSV) från den 8 april 1986 resp. den 3 september samma år. RSV har föreslagit
att reglerna förenklas och dessutom ges en utformning som på ett bättre sätt
svarar mot syftet att ge eftertryck åt vikten av att deklararion lämnas.
Generaltullstyrelsen (GTS) har i sin anslagsframställning för år 1987/88 fört
fram förslag till ändring av förseningsavgifterna på tullområdet.

RSV:s
skrivelser och GTS framställning har varit föremål för en gemensam
remissbehandling. Yttranden har avgetts av GTS, kammarrätten i Stockholm,
länsrätterna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län, länsstyrelserna i
Stockholms, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens län, skatteförenklingskommittén
(B 1982:03), Företagens uppgiftslämnardelegation. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges industriförbund,
Sveriges redovisningskonsulters förbund och Tjänstemännens
centralorganisation.

Jag
kommer också att lägga fram ett förslag som avser såväl förseningsavgifter som
den andra formen av särskild avgift inom beskattningsområdet, nämligen skatte-,
avgifts- eller tulltillägg. Förslaget gäller förfarandet i domstol vid
handläggningen av mål om särskild avgift.

2
Förseningsavgifterna 2.1
Taxeringslagen

Prop.
1987/88:55

Mitt
förslag: Förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) skall påföras med
fasta belopp, för aktiebolag med 1 000 kr. och för andra med 500 kr. Har
självdeklaration inte lämnats senast den 1 augusti under taxeringsåret, skall
förseningsavgiften i stället bestämmas rill 4000 kr. för aktiebolag och 2000
kr. för andra.

RSV:s
förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller de enkla avgifterna. RSV anser att
de nuvarande dubbla förseningsavgifterna kan slopas.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks i allmänhet. En remissinstans anser att förseningsavgift
bör påföras med dubbelt belopp i det fall deklaration kommer in efter den 15
juni under taxeringsåret.

Skälen
för mitt förslag: Förseningsavgiften enligt 116g§ taxeringslagen är en
administrativ sanktion som påförs om en skattskyldig inte lämnar sin självdeklaration
i rätt tid. Avgiften påförs andra skattskyldiga än aktiebolag med en procent
av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige
för inkomst i kommunen och med tre tiondels procent av den skattepliktiga
förmögenhet som överstiger skattefritt belopp, dock högst 300 kr. Avgift som
inte uppgår till 100 kr. påförs inte. För aktiebolag utgår förseningsavgiften
med ett fast belopp av 500 kr.

Sankrionen
är differentierad i enkel och dubbel förseningsavgift. De nyss nämnda beloppen
avser enkel förseningsavgift. Dubbel förseningsavgift, som påförs när någon
trots anmaning underlåter att avlämna deklaration, kan således uppgå till 600
kr. resp. 1 000 kr.

Frågan
om förseningsavgifterna har behandlats i det av skattetilläggsutredningen år
1982 lämnade slutbetänkandet (SOU 1982:54) Översyn av det skatteadministrativa
sanktionssystemet - Nyansering av skattetillägg m.m. I betänkandet har
föreslagits en ytterligare differentiering bl.a. på det sättet att vid
beräkning av förseningsavgiften hänsyn skulle tas inte bara till storleken av
det sanktionsgrundande beloppet i form av inkomst eller förmögenhet utan också
till den tid som förseningen har varat. En tredje nivå på avgiften skulle kunna
komma i fråga om den skattskyldige trots anmaning inte har lämnat deklaration.

Kommitténs
förslag fick ett övervägande negativt mottagande vid remissbehandlingen. Det
framhölls bl. a. att en reform borde avse en förenkling av sanktionsreglerna
snarare än en ytterligare differentiering av dem.

Bestämmelserna
om förseningsavgift har senare tagits upp som en delfråga i det arbete med att
förenkla olika regler på skatteområdet som bedrivs av en särskild projektgrupp
inom RSV. Verket har i två skrivelser till regeringen hemställt att
förseningsavgifterna schabloniseras till fasta belopp och att man slopar de
dubbla avgifterna.

För
egen del ansluter jag mig till uppfattningen att en ändring av bestämmelserna
bör gå i förenklande riktning. Förseningsavgiften är inte en sanktion av så
ingripande art att de principiella skäl som kan anses tala för

en
ytteriigare differentiering träder i förgrunden. I stället bör avgörande Prop.
1987/88:55 vikt fästas vid det praktiska behovet av lätullämpade regler. Enligt
min mening bör man som en första åtgärd slopa anknytningen mellan avgiftens
storlek och den skattskyldiges underlag i form av inkomst eller förmögenhet.
Avgiften bör således för alla kategorier av skattskyldiga påföras med fasta
belopp.

Jag
anser vidare att man kan frångå den differentiering som nu finns mellan enkel
och dubbel förseningsavgift och som är beroende av om den skattskyldige har anmanats
att deklarera eller inte. Motivet till den dubbla förseningsavgiften är att
sanktionsnivån skall trappas upp när någon trots anmaning inte har avlämnat
deklaration eller kompletterat den på föreskrivet sätt. I den praktiska
tillämpningen har det dock visat sig att den dubbla förseningsavgiften är en
föga verkningsfull sanktion för att komma till rätta med tredskande
skattskyldiga. Ett förhållande som gör systemet med dubbel avgift tungrott är
också att det för att denna skall kunna påföras krävs att en anmaning att lämna
deklaration har delgetts den skattskyldige. Anmaningsförfarandet är därmed
förhållandevis omständligt och kan lätt saboteras av den skattskyldige.

Enligt
min mening bör man kunna förenkla systemet och samtidigt få ett effektivare
påtryckningsmedel mot de mest försumliga deklaranterna. Detta kan ske genom en
ordning där avgiften utgår med ett fast belopp och där förhöjd avgift utgår vid
förlängd försening. Förhöjd avgift motiveras också av att
taxeringsmyndigheternas möjligheter att bedriva ett effektivt gransknings- och
utredningsarbete minskar ju längre förseningen är. Man bör emellertid av
praktiska skäl nöja sig med endast en tidsgräns. Denna bör då bestämmas med
mycket god marginal i förhållande till ordinarie tidpunkter för lämnande av
deklarationerna. En lämplig tidsgräns är den I augusri under taxeringsåret. Med
en sådan regel bör en försummelse att iaktta såväl ordinäre tidsfrist som
tidsfristen den 1 augusti medföra att förseningsavgift påförs med ett belopp
som till följd av försummelsens svårighetsgrad är markant större än enkel
avgift.

Jag
kommer alltså fram till att avgifterna skall påföras med fasta belopp och att
de skall vara högre när förseningen är av en betydande längd. Avgiftens storlek
bör enligt min mening i normalfallet vara 1 000 kr. för aktiebolag och 500 kr.
för andra skattskyldiga. Den förhöjda avgiften, som bör påföras om deklaration
inte har kommit in senast den 1 augusti under taxeringsåret, bör vara 4000 kr.
för aktiebolag och 2000 kr. för annan skattskyldig.

För
närvarande påförs dubbel avgift också skattskyldig som har att lämna
deklaration först efter anmaning och som inte har kommit med sådan handling
trots anmaning. Detsamma gäller i vissa andra fall, bl. a. då skattskyldig fått
del av anmaning att fullständiga deklarationshandlingen med sin underskrift men
inte efterkommit anmaningen inom föreskriven tid. Enligt min mening bör dessa
fall undantas från sådana förhöjningar av förseningsavgifterna som jag nyss
föreslagit. Avgift bör i stället påföras med enkelt belopp, dvs. 1 000 kr. för
aktiebolag och 500 kr. för annan skattskyldig.

Förslaget
föranleder ändringar i 116g § taxeringslagen. 10

2.2 Andra
skattelagar

Prop.
1987/88:55

Mitt förslag:
Förseningsavgift enligt lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, LPP, och tullagen (0000:00), se prop. 1986/87:166,
skall påföras med 300 kr. Om deklaration trots anmaning inte lämnas inom
föreskriven tid, skall avgiften vara 600 kr. Samma avgift skall enligt LPP
påföras, om den skattskyldige underlåtit att avge deklaration inom föreskriven
tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.

RSV:s förslag:
Förseningsavgiften enligt LPP skall vara 500 kr. Någon dubbel avgift skall inte
förekomma.

GTS förslag: Förslaget som
avser förseningsavgifter på tullområdet överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Flertalet instanser tillstyrker de båda förslagen. Några anser att
förseningsavgifterna på tullområdet bör vara utformade på samma sätt som i
fråga om beskattningen i övrigt.

Skälen för mitt förslag:
Enligt LPP och tullagen är förseningsavgiften 100 kr. Avgiften utgår dock med
dubbla beloppet, om den skatt- eller tullskyldige anmanats att lämna
deklaration men inte följt anmaningen. Dubbel avgift utgår enligt LPP också om
den skattskyldige underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för
minst en av de tre närmast föregående redovisningsperiodena.

För mervärdeskattens del
finns regler om förseningsavgift som motsvarar LPP:s. Liknande regler finns
också beträffande för sent lämnad uppbördsdeklaration.

RSV har för
punktskatteområdet föreslagit en höjning av förseningsavgiften från nuvarande
100 kr. till 500 kr. och ett slopande av de dubbla avgifterna. För
kilometerskatt har dock föreslagits att höjningen av den enkla avgiften
begränsas till 300 kr. I fråga om deklaration för mervärdeskatt har RSV
föreslagit att avgiften slopas. Bakgrunden till förslagen är att avgifterna
enligt RSV:s mening för närvarande är för låga för att ha någon nämnvärd effekt
som medel för att göra de skattskyldiga benägna att lämna in deklarationerna.
För mervärdeskattens del menar RSV att ett särskilt förhållande föreligger till
följd av att en och samma handling används för både deklaration och betalning
av skatten. Det egentliga påtryckningsmedlet för att förmå de skattskyldiga
att lämna in deklaration för mervärdeskatt är i stället restavgiften, som tas
ut när betalning inte har skett i rätt tid. Förseningsavgiften är nämligen i
det närmaste försumbar om en för sent lämnad deklaration utvisar att skatt
skall betalas med ett högt belopp.

Även GTS har påtalat att
de nuvarande förseningsavgifterna är för låga för att utgöra ett effekuvt
påtryckningsmedel i fråga om att lämna deklarationer i rätt tid. Styrelsen,
som föreslår att avgifterna höjs till 300 resp. 600 kr., framhåller att det
ligger en risk i att slopa de dubbla avgifterna. Mot en deklarationsskyldig som
påförts en förseningsavgift skulle nämligen då inte finnas något
påtryckningsmedel vid sidan av vitesföreläggande.

Jag
kan instämma i att förseningsavgifterna i det stora hela är för låga för

11

att få
avsedd effekt. För att fylla sin funktion bör de höjas påtagligt. Samtidigt har
restavgiften, åtminstone på vissa områden, den verkan att den förmår de
skattskyldiga att lämna deklarationer även om den egentligen inte syftar till
att påverka redovisningen utan bara betalningen av skatten. Mot denna bakgrund
kan det ifrågasättas om inte förseningsavgiften kan avskaffas i fråga om bl.
a. mervärdeskatt.

Restavgiften har
emellertid brister som påtryckningsmedel, bl. a-, i fall där beloppen är låga.
Det finns därför skäl att behålla förseningsavgifterna. Nämnas bör att skatteindrivningsutredningen
(B 1981:02) avser, enligt vad jag har erfarit, att närmare utreda möjligheten
att ändra konstruktionen av restavgiften så att dess storiek blir beroende av
längden på betalningsförseningen. En sådan ändring är motiverad för att restavgiften
skall kunna verka för en betalningsvilja även efter förfallodagen. Ett förslag
om detta torde skatteindrivningsutredningen lägga fram nästa år.

Även
om det mot bakgrund härav om något år kan bli aktuellt med ändringar i
sanktionerna på grund av icke lämnade deklarationer och för sena betalningar
anser jag det nu vara nödvändigt att höja de nuvarande förseningsavgifterna på
punktskatte- och tullområdena rill 300 resp. 600 kr.

Bestämmelserna
om förseningsavgift beträffande vägtrafikskatt bör dock gälla oförändrade.
Detsamma är förhållandet i fråga om motsvarande bestämmelser för
mervärdeskatte- och uppbördsdeklarationer.

Prop. 1987/88:55

3 Muntlig förhandling i mål om särskild avgift

Mitt förslag: I
mål om skatte-, avgifts- eller tulltillägg eller förseningsavgift skall
kammarrätt och länsrätt hålla muntlig förhandling, om den skattskyldige begär
det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om det inte finns anledning
anta att tillägg eller avgift kommer att utgå.

Skälen
för mitt förslag: Förfarandet i förvaltningsdomstolarna är skriftligt men
muntliga förhandlingar förekommer också. Bestämmelser om deUa finns i 9§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291), FPL. Enligt andra stycket i denna paragraf får muntlig förhandling
ingå i handläggningen, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller
främja ett snabbt avgörande av målet. Vidare föreskrivs i tredje stycket att
bl. a. kammarrätt och länsrätt skall hålla muntlig förhandling, om enskild som
för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte
heller särskilda skäl talar mot det.

Bestämmelserna i FPL, som
också reglerar förfarandet i skatte- och avgiftsmålen, har sålunda en
utformning som markerar att domstolen skall ta stor hänsyn till den enskildes
önskemål i frågan huruvida muntlig förhandling skall äga rum. Den enskilde har
dock inte getts det avgörande inflytandet. Vid tillkomsten av lagrummet
framförde departementschefen bl. a. att ett särskilt skäl mot att anordna
muntlig förhandling kunde vara

12

målets bagatellartade
karaktär eller att kostnaderna för förhandlingen var Prop. 1987/88:55 stora
i förhällande till tvisteföremälets värde (prop. 1971:30 s. 537).

Av
det anförda framgår att domstolen skall ta stor hänsyn till den enskildes
önskemål i frågan om muntlighet. Men enligt min mening finns det anledning att
ta ett ytterligare steg och låta den enskildes önskemål bli utslagsgivande i
vissa mål, framför allt i mål om skattetillägg. Jag tänker då i första hand på
att domstolen i sådana mål ofta måste beakta reglerna om eftergift och därför
ta hänsyn till vad som har framkommit om den enskildes personliga
förhållanden, exempelvis sjukdom eller bristande erfarenhet av den aktuella
lagstiftningen. En muntlig förhandling bör inte sällan medföra att eftergiftsgrunderna
blir belysta på ett bättre sätt samtidigt som den enskilde skulle kunna finna
det stötande om han eller hon inte munt-ligen fick föra fram sina synpunkter
rörande mera personliga omständigheter i en fråga som ju gäller en
sanktionsavgift. Jag anser därför att en enskild som begär muntlig förhandling
bör tillförsäkras att en sådan kommer till stånd. Även mål om avgifts- och
tulltillägg och om förseningsavgift bör omfattas.

Om
det redan vid den inledande granskningen av handlingarna i ärendet eller målet
kan förutses att tillägg eller avgift inte kommer att utgå, exempelvis därför
att den särskilda avgiften helt bör efterges, finns det inga skäl att, av
hänsyn till den enskilde, hålla muntUg förhandling. Från regeln om att muntlig
förhandling skall hållas på den skattskyldiges begäran bör därför undantas de
fall då det inte finns anledning anta att tillägg eller avgift kommer att utgå.
Skulle domstolen vid sitt avgörande av ärendet eller målet ändra uppfattning
och komma fram till att tillägg eller avgift - såvitt handlingarna visar - bör
utgå, måste muntlig förhandling hållas.

Mitt
förslag föranleder ändringar i den processuella regleringen. Med hänsyn till
att det gäller en begränsad måltyp föreslår jag att mitt förslag kommer till
uttryck i specialförfattningarna i stället för i FPL. Ändringar bör därför
göras i 116p§ taxeringslagen, 64h§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 7 kap. 8§
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter samt 47 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. En ändring bör göras också i
tullagstiftningen, närmare bestämt i 90 § i det i prop. 1986/87:166 upptagna
förslaget till ny tullag.

4 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag
till

1.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

2.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

3.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5.
lag om ändring i tullagen
(0000:00).

13

Det under
4 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för Prop. 1987/88:55
socialdepartementet.

Förslagen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

5 Författningskommentarer Taxeringslagen

I16g§

Paragrafen
har ändrats på grund av vad som sagts i avsnitt 2.1 om enklare

regler om
förseningsavgift.

Den nya lydelsen av första stycket innebär att
förseningsavgift skall tas ut med fasta belopp, 1000 kr. för aktiebolag och 500
kr. för annan skattskyldig. Den senare uttagsnivån, 500 kr., skall rillämpas
också i fråga om den som är deklarationsskyldig först efter anmaning och som
inte efterkommer anmaningen inom angiven tid.

Genom bestämmelsen i andra stycket kan förhöjd avgift tas
ut om förseningen är så pass lång att deklaration inte har kommit in senast den
I augusti under taxeringsåret. Förhöjd avgift är 4000 kr. för aktiebolag och
2000 kr. för annan skattskyldig. Den som är deklarationsskyldig först efter anmaning
kan dock inte påföras förhöjd avgift.

I tredje stycket behandlas nu endast det fallet att den
som är skyldig att lämna allmän självdeklaration har lämnat en förenklad
deklaration. Till skillnad från gällande rätt, andra stycket sista meningen,
skall endast enkel avgift påföras.

Även det nya fjärde stycket, som motsvarar nuvarande
tredje stycket, har ändrats så, att endast enkel avgift skall påföras.

116p§

I paragrafen har i ett nytt tredje stycke angetts att
kammarrätt och länsrätt

skall hålla muntlig förhandling i mål om skattetillägg och
förseningsavgift,

om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behöver
dock inte

hållas om tillägg eller avgift inte skall tas ut. Som
framgår av vad som

anförts i avsnitt 3.4 utgör de nya bestämmelserna ett
komplement till 9§

förvaltningsprocesslagen.

De nya bestämmelserna skall tillämpas på mål som inte är
avgjorda vid ikraftträdandet.

Övriga lagar

I övriga lagar har på motsvarande sätt som i fråga om
taxeringslagen

föreslagits nya föreskrifter om muntlig förhandling i mål om särskild avgift.

Vidare har bestämmelserna om förseningsavgift enligt lagen om punkt

skatter och prisregleringsavgifter samt tullagen justerats så, att avgiften

skall vara 300 resp. 600 kr. 14

6
Hemställan Prop. 1987/88:55

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till

1.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

2.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

3.
lagom ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4.
lag om ändring i lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5.
lag om ändring i tullagen
(0000:00).

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 15