Prop. 1987/88:58

Regeringens
proposition

1987/88:58

om rätten att besluta om resning m. m.

Prop.

1987/88:58

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 29 oktober 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anna-Greta
Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ansökningar
om resning och återställande av försutten tid i tvistemål och brottmål prövas
enligt gällande ordning alltid av högsta domstolen. I propositionen föreslås
att sådana ansökningar om de gäller tingsrättsavgöranden och vissa med dem
likställda avgöranden i stället skall prövas av hovrätterna. Härigenom kan
högsta domstolen få mer tid för den prejudikatbildande verksamheten. Vidare
föreslås en mindre justering i reglerna om vilka domstolar som skall pröva
besvär över domvilla. Lagändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1989.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 14), lagrådets yttrande (s. 40) och
föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 42).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste-därför läsa alla tre
delarna.

1 Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 58

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

§ regeringsformen' skall ha följande

Härigenom föreskrivs att 11 kap. lydelse.

Prop. 1987/88:58

Nuvarande lydelse

II 1

Föreslagen
lydelse kap. I §

Resning i
avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas av regeringsrätten
när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet
är högsta instans samt i annat fall av högsta domstolen. Närmare bestämmelser
härom kan meddelas i lag.

Resning
i avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas av
regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans. I annat
fall beviljas resning och återställande av försutten tid av högsta domstolen
eller, i den mån det föreskrives i lag, av annan domstol som icke är förvaltningsdomstol.

Närmare
bestämmelser om resning och återställande av försutten tid kan meddelas i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Regeringsformen omtryckt 1985:866.

2 Förslag
till

Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Prop. 1987/88:58

tryckfrihetsförordningen' skall ha

Härigenom föreskrivs att 14 kap. I följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 14 kap. I § Vad i lag är stadgat om resning i mål i allmänhet gälle,
utan hinder av att jury prövat huruvida brott föreligger, även dom i
tryckfrihetsmål.

Beviljas
resning i mål, vari jury prövat huruvida brott föreligger, och grundas
resningen på omständighet som kan antagas hava inverkat på juryprövningen, förordne
högsta domstolen att målet skall ånyo upptagas inför jury av den rätt som först
dömt i målet; dock äge högsta domstolen, då resning beviljas till den
tilltalades förmån och saken finnes uppenbar, omedelbart ändradomen.

Beviljas
resning i mål, vari jury prövat huruvida brott föreligger, och grundas
resningen på omständighet som kan antagas hava inverkat på juryprövningen,
skall samtidigt beslutas att målet skall ånyo upptagas inför jury av den rätt
som först dömt i målet. Om resning beviljas till den tilltalades förmån och
saken är uppenbar,/o/- den domstol som beviljar resningen i stället omedelbart
ändra domen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1982:941.

3 Förslag
till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att
58 kap. 4, 6-8 och 12 §§ samt 59 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 58
kap. 10 a, 13 och 14 §§ samt 59 kap. 4 a §, av följande lydelse.

Prop. 1987/88:58

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Vill någon söka resning, skall han hos högsta domstolen
göra skriftlig ansökan därom.

Ansökan om resning i tvistemål på gmnd av förhållande, som
avses i 1 § första stycket 1, 2 eller 3, så ock i brottmål till men för den
tilltalade skall göras inom ett år, sedan sökanden erhöll kännedom om det
förhållande, vara ansökan grundas; åberopas annans brottsliga gärning som gmnd
för ansökan, må tiden räknas från det dom däröver vann laga kraft. Resning i
tvistemål på grund av förhållande, som avses i 1 § första stycket 4, skall
sökas inom sex månader, sedan domen vann laga kraft.

Den som vill ansöka om resning skall göra detta
skriftligen hos hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall
hos högsta domstolen.

Ansökan om
resning i tvistemål på gmnd av något sådant förhållande som avses i 1 § första
stycket 1, 2 eller 3 samt ansökan om resning i brottmål till men för den filltalade
skall göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande
som ansökningen grundas på. Åberopas annans brottsliga gärning som grund för
ansökan,/år Uden räknas från det dom över gärningen vann laga kraft. Resning i
tvistemål på grund av något sådant förhållande, som avses i 1 § första stycket
4, skall sökas inom sex månader/ran det att domen vann laga kraft.

Avvisas ej resningsansökan, skall ansökan med därvid
fogade handlingar delgivas motparten och föreläggande meddelas honom att
inkomma med skriftlig förklaring. Finnes ansökan ogmndad, må den dock
omedelbart avslås.

Vad i 56 kap. 9, 10 och 12 §§ år stadgat om besvär i
högsta domstolen äge motsvarande tillämpning beträffande resningsansökan.

Högsta domstolen äge, när skäl äro därtill, förordna, att,
till dess annorlunda föreskrives, vidare åtgärd för verkställighet av domen ej
må äga rum.

Om
resningsansökningen inte avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade
handlingar delges motparten. Denne skall samtidigt föreläggas att inkomma med
skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad,/år den dock avslås omedelbart.

Om prövning av ansökningen sker i hovrätt, tillämpas 52
kap. 8-12 §§. Om ansökningen tas upp omedelbart av högsta domstolen, tillämpas
56 kap. 9, 10 och 12 §§.

Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs,
vidare åtgärder för verkställighet av domen inte skall äga rum.

Nuvarande lydelse

Beviljas resning, förordne högsta domstolen, att målet
skall ånyo upptagas av den rätt, som sist dömt i målet; dock äge högsta domstolen,
då resning beviljas i tvistemål eller i brottmål fill den tilltalades förmån
och saken finnes uppenbar, omedelbart ändra domen.

Uteblir
sökanden, då målet ånyo företages till förhandling, vare resningen förfallen;
uteblir motparten, må målet avgöras utan hinder därav. I kallelse skall
intagas erinran därom. Vad nu sagts gälle dock ej i fråga om åklagare.

7 §

Föreslagen
lydelse

Beviljas resning, skall rätten samtidigt förordna att
målet åter skall tas upp vid den domstol, som sist dömt i målet. Om resning beviljas
i tvistemål eller i brottmål till den tilltalades förmån och saken är uppenbar,
får rätten dock omedelbart ändra domen.

Uteblir sökanden, när målet på nytt tas upp vid en
förhandling, skall resningen anses förfallen. Om motparten uteblir, får målet
ändå avgöras. Kallelserna skall innehålla en upplysning om dessa regler. Vad
som sägs i detta stycke gäller inte i fråga om åklagaren.

Prop. 1987/88:58

Avvisas
eller avslås resningsansökan, äge högsta domstolen ålägga sökanden att
ersätta motparten eller, om åklagaren är motpart, statsverket kostnaden å
resningsärendet; har resning sökts av åklagaren, må kostnaden utgå av allmänna
medel. Bifalles ansökan, skall frågan om kostnaden prövas i' samband med målet
efter dess återupptagande.

Avvisas
eller avslås en resningsansökan,/år sökanden åläggas att ersätta motparten
eller, om åklagaren är motpart, staten kostnaderna ; resningsärendet. Har
resning sökts av åklagaren,/år kostnaderna utgå av allmänna medel. Bifalls ansökningen,
skall kostnadsfrågan prövas i sambänd med målet efter dess åtempptagande.

10 a §

Om talan mot avgörande av annan myndighet än tingsrätt
skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt, görs ansökan om resning i
ärendet skriftligen hos hovrätten. Detsamma gäller ärende som avgjorts genom
godkännande av strafföreläggande eller godkännande av föreläggande av
ordningsbot.

Beträffande sådan ansökan som gjorts enligt första stycket
tillämpas 1-3 §§, 4 § andra stycket och 5-8 §§.

12§

Vill
någon söka återställande av försutten tid, skall han inom tre veckor, sedan
förfallet upphörde, och sist inom ett år, sedan tiden utgick, hos högsta
domstolen göra skriftlig ansökan därom.

Den som
vill ansöka om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i hovrätt
eller för ansökan om återvinning eller återupptagande i tingsrätt skall göra
detta skrift-ligen hos hovrätten inom tre veckor

Nuvarande
lydelse

Beträffande ansökan, som nu sagts, äge vad / 5, 6 och 8 §§
år stadgat motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

från det att förfallet upphörde och sist inom ett år från
det att tiden gick ut.

Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd
av talan i högsta domstolen eller ansökan om återvinning eller återupptagande i
hovrätt eller högsta domstolen görs skriftligen hos högsta domstolen inom den
tid som anges i första stycket.

Beträffande ansökningen tillämpas 5, 6 och 8 §§.

Prop.
1987/88:58

13 §

Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd ■
av talan i tingsrätt eller hovrätt mot sådant avgörande som avses i 10 a § görs
skriftligen hos hovrätten. Beträffande sådan ansökan tillämpas 11 § och 12 §
första och tredje styckena.

14 §

Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut ifråga om
resning eller återställande av försutten tid gäller vad som sägs i 54 och 56
kap. om fullföljd av talan mot beslut I mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt.

59 kap.

2§

Vill
någon besvära sig över domvilla, skall han till den rätt, där talan mot domen
skolat fullföljas, eller, om fullföljd ej kunnat äga rum, till högsta domstolen
inkomma med besvärsinlaga.

Besvär
skola föras, om de grundas å omständighet, som avses i 1 § 1, 2 eller 5, inom
sex månader, sedan domen vann laga kraft, och, om besvären grundas å omständighet,
som avses i 1 § 3, inom sex månader, sedan klaganden erhöll kännedom om domen.
Erhöll han kännedom om domen, innan den vann laga kraft, skall tiden räknas
från den dag, då domen vann laga kraft.

Den som
vill besvära sig över domvilla skall ge in en skriftlig besvärsinlaga till
hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall till högsta
domstolen.

Besvär skall föras, om de grundas på någon omständighet
som avses i 1 § 1, 2 eller 5, inom sex månader från det att domen vann laga
kraft, och, om besvären grundas på någon omständighet som avses i I § 3, inom
sex månader från det att klaganden fick kännedom om domen. Fick han kännedom om
domen, innan den vann laga kraft, skall tiden räknas från den dag, då domen
vann laga kraft.

Nuvarande-lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:58

4a§

Om talan mot avgörande av annan myndighet än tingsrätt
skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt, anförs besvär över domvilla i
ärendet skriftligen hos hovrätten.

I fråga om besvär enligt första stycket tillämpas 1 §, 2 §
andra stycket och 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Har ansökan
om resning eller återställande av försutten tid gjorts före ikraftträdandet,
tillämpas äldre bestämmelser. Detsamma gäller i fall då besvär över domvilla
har anförts före ikraftträdandet.

4 Förslag
till Prop. 1987/88:58

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att i äktenskapsbalken skall införas
en ny paragraf, 17 kap. 9 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

9§ .

Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap.
rättegångsbalken skall tillämpas ifråga om bodelning som förrättats av bodelningsförrättare.
Härvid skall vad som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 4 a § rättegångsbalken
om fullföljd av talan gälla klander av bodelning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

5 Förslag
till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 23 kap. 5 § ärvdabalken i
paragrafens lydelse enligt lagen (1987:231) om ändring i nämnda balk skall ha
följande lydelse.

Prop. 1987/88:58

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

På en
delägares begäran skall rätten förordna någon att vara skiftesman. Vad som föreskrivs
i 17 kap. 1-4 och d-S §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare
och make skall gälla i fråga om arvskifte, skiftesman och delägare i boet.
Arvode och ersäUning till skiftesmannen skall dock betalas av dödsboet.

På en
delägares begäran skall rätten förordna någon att vara skiftesman. Vad som
föreskrivs i 17 kap. 1-4 och 6-9 §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare
och make skall gälla i fråga om arvskifte, skiftesman och delägare i boet.
Arvode och ersättning till skiftesmannen skall dock betalas av dödsboet.

Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutör, är
denne utan särskilt förordnande skiftesman. Detta gäller dock ej, om någon
annan redan har förordnats som skiftesman eller om testamentsexekutorn är
delägare i boet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

6 Förslag
till Prop. 1987/88:58

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 20 § utsökningsbalken
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 20 § Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58
och 59 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga om kronofogdemyndighets beslut
i utsökningsmål.

Vad som sägs i 58 kap. // och Vad som sägs i 58 kap./i § rätte-

12 §§
rättegångsbalken om återstäl- gångsbalken
om återställande av

lande av
försutten tid gäller även försutten tid gäller även när föreläg-

när föreläggande har meddelats en- gande har meddelats enligt 4 kap.

ligt 4
kap. 20, 21 eller 26 § eller 13 20, 21 eller
26 § eller 13 kap. 7 §

kap. 7 §
andra stycket i denna balk. andra
stycket i denna balk.

Användning av särskilt rättsmedel får ej utan synnerliga
skäl föranleda att exekutiv försäljning hävs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

10

7 Förslag
till Prop. 1987/88:58

Lag om ändring sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att i sjölagen (1891:35 s. 1)' skall
införas en ny paragraf, 344 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

344 §

Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap.
rättegångsbalken skall tillämpas i fråga om dispasch. Härvid skall vad som
sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 4 a § rättegångsbalken om fullföljd
av talan gälla klander av dispasch.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1985:176. 11

8 Förslag till Prop. 1987/88:58

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3§ Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 §
upptagits vid tingsrätt och därifrån fullföljes.

Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot
beslut, som meddelats av annan myndighet än tingsrätt, föreskrives i 12 kap.
70 och 71 §§ jordabalken och i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar besvär över domvilla ifråga om
tingsrätts avgörande i mål som avses i 2 § och i fråga, om de avgöranden av
annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och återställande
av försutten tid beträffande sådana avgöranden prövas av högsta domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1977:530. 12

9 Förslag
till Prop. 1987/88:58

Lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem

Härigenom
föreskrivs att 20 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

20
§

Vad som föreskrivs i 17 kap. 1, 2 Vad som föreskrivs i 17 kap. 1, 2

och A-8 §§ samt 18 kap. 1 § akten- och 4-9 §§ samt 18 kap. 1 § äkten

skapsbalken gäller även vid tvist skapsbalken gäller även vid tvist

mellan sambor. Vad som sägs om mellan sambor. Vad som sägs om

makar skall därvid gälla sambor. makar skall därvid gälla sambor.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

13

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:58

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den l5'oktober
1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom,
Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om rätten att besluta om resning m. m.

1 Inledning

År 1977 tillkallades en kommitté för att se över reglerna
för rättegången vid de allmänna domstolarna. Kommittén antog namnet
rättegångsutredningen (RU). Enligt utredningens ursprungliga direktiv (dir
1977:10) skulle översynen i främsta rummet inriktas på rättegången i första
instans, alltså vid tingsrätterna. Genom tilläggsdirektiv (dir 1981:47) fick
utredningen även i uppdrag bl. a. att göra en allmän översyn av rättegången i
överrätterna, alhså hovrätterna och högsta domstolen (HD).

Utredningen (Ledamöter: F.d. landshövdingen Ingvar Gullnäs,
ordförande, f.d. chefsrådmannen Ella Ericsson Köhler, överåklagaren Sten Styring,
advokaten Lars Laurin, kurator John Thörngren och lantmästaren Lennart
Sandberg) har beträffande överrättsprocessen hittills lagt fram tre delbetänkanden,
nämligen dels betänkandet (Ds Ju 1983:1) Processen i överrätt - Några
delreformer, dels betänkandet (SOU 1986:1) Översyn av rättegångsbalken 2 Högsta
domstolen och rättsbildningen, dels betänkandet (Ds Ju 1986:9) Några frågor om
de särskilda rättsmedlen. Också i utredningens slutbetänkande, som överlämnas i
dagarna, berörs frågor rörande överrättsprocessen.

Förslagen i 1983 års betänkande har lagts till grund för
lagstiftning (prop. 1983/84:78, JuU 15, rskr. 152, SFS 1984:131-136). 1986 års
betänkande om högsta domstolen och rättsbildningen har remissbehandlats och
övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. Jag avser nu att ta upp de
frågor om att flytta beslutanderätten i ärenden rörande bl. a. resning från HD
till hovrätterna som utredningen behandlat i 1986 års betänkande om de
särskilda rättsmedlen. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en
sammanfattning av betänkandet som bilaga 1 , dels utredningens förslag till
lagändringar som bilaga 2 , dels en förteckning över remissinstanserna som
bilaga 3 . En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom
justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 87-44).

14

2
Allmänmotivering Prop. 1987/88:58

2.1 Utgångspunkter

Allmänna och särskilda rättsmedel

En tingsrätts avgörande (dom eller beslut) i ett tvistemål
eller brottmål kan normalt överklagas till hovrätten. Detta sker genom att
klaganden inom viss kortare tid anför vad eller besvär. Vilket av dessa båda
rättsmedel som skall anlitas beror på vilken sorts avgörande det är fråga om. I
vissa fall kan i stället tingsrätten själv ta upp målet på nytt efter ansökan
om återvinning av den som föriorat målet.

När hovrätten efter överklagande har avgjort målet, kan
hovrättens avgörande i sin tur i allmänhet överklagas till HD. I fråga om
hovrätts dom sker detta genom ansökan om revision och när det gäller hovrätts
beslut genom besvär. Möjligheterna att få målet sakprövat av HD är emellertid
starkt begränsade genom att HD i princip endast skall ta upp mål som har
prejudikatintresse.

Om ett avgörande av tingsrätt eller hovrätt inte
överklagas inom de tidsfrister som gäller för de nu beskrivna s. k. allmänna
rättsmedlen vinner avgörandet laga kraft. Ett lagakraftvunnet avgörande kan
alltså inte angripas med hjälp av ett allmänt rättsmedel. Ett sådant avgörande
har i allmänhet också vad man brukar kalla rättskraft. Med detta menas att den
fråga som har avgjorts i princip inte kan bli föremål för en ny rättegång. Det
är inte bara domar som har rättskraft utan även de fiesta typer av beslut som
innefattar ett slutligt avgörande av ett mål.

Reglerna om laga kraft och rättskraft fyller framför allt
två funktioner. För det första tillgodoser de parternas intresse av att kunna
lita på och rätta sig efter det domstolsavgörande som rättegången har mynnat ut
i. De fyller med andra ord en trygghetsfunktion. Vidare har dessa regler stor
betydelse från processekonomisk synpunkt genom att parterna och det allmänna
inte behöver belastas med någon ny rättegång om samma sak.

Om mycket starka skäl föreligger, måste det emellertid
finnas möjlighet att få till stånd en ny domstolsprövning även av frågor där
det finns ett rättskraftigt avgörande. Detta intresse tillgodoses genom de s.
k. särskilda rättsmedlen, som funnits i värt processuella regelsystem sedan
lång tid tillbaka. Till de särskilda rättsmedlen räknas i första hand resning,
besvär över domvilla och återställande av försutten tid. Även besvär över
godkänt strafföreläggande eller över godkänt föreläggande av ordningsbot
hänförs till de särskilda rättsmedlen.

Rättsmedlet resning är i första hand avsett för sådana
fall där det föreligger starka indikationer på att det tidigare avgörandet är
materiellt felaktigt. Besvär över domvilla möjliggör omprövning av sådana fall
där det under den tidigare rättegången förekommit ett grovt processuellt fel.
Besvär över strafföreläggande m. m. avser såväl materiella som processuella
felaktigheter. Med återställande av försutten tid menas att en part tillåts
anlita ett allmänt rättsmedel trots att den vanliga tiden för detta har gått
ut. Grundförutsättningen är då att han hade laga förfall för att inte klaga
inom den stipulerade tidsfristen.

Det bör påpekas att
gränserna mellan de olika särskilda rättsmedlen inte Prop. 1987/88:58 allrid
är helt klara. Några avgöranden av HD ger vid handen att tillämpningsområdena
för bl. a. resning och besvär över domvilla i viss utsträckning sammanfaller.

Frågan
om ett lagakraftvunnet avgörande skall brytas upp med hjälp av ett särskilt
rättsmedel avgörs i ett fristående förfarande. Ärenden om resning eller
återställande av försutten tid prövas alltid av HD. Besvär över domvilla prövas
däremot av den domstol dit ett vanligt överklagande av avgörandet skulle ha
riktats. Det betyder att hovrätten skall pröva besvär över domvilla som riktas
mot ett tingsrättsavgörande, medan HD prövar motsvarande frågor beträffande
hovrättsavgöranden. HD prövar också besvär över domvilla i sådana fall där det
tidigare avgörandet på grund av ett fullföljdsförbud inte kunnat överklagas.
Besvär över godkänt strafföreläggande m. m. prövas av en tingsrätt som skulle
ha varit behörig att ta upp åtal för brottet.

Även
för de särskilda rättsmedlen gäller i allmänhet tidsfrister, men dessa är
betydligt längre än de som gäller för de allmänna rättsmedlen.

Om
HD beviljar resning i ett mål, skall domstolen i allmänhet bestämma att målet
skall tas upp igen vid den domstol som senast dömt i målet. Bifalls en ansökan
om besvär över domvilla, skall domen undanröjas och målet tas upp igen vid den
tidigare domstolen; här bortses från fall där domvillan har bestått just i att
den domstolen inte varit behörig. Besvär över strafföreläggande m.m. kan
utmynna i att föreläggandet undanröjs. Om nytt föreläggande därefter utfärdas
eller åtal väcks för brottet får inte svårare straff föreläggas eller utdömas
än som tagits upp i det undanröjda föreläggandet. När HD återställer en
försutten klagofrist innebär detta, som jag nyss nämnde, att den som är
missnöjd med det tidigare avgörandet får en ny möjlighet att överklaga detta
genom ett allmänt rättsmedel.

Något
om förvaltningsdomstolarna m. m.

Även
vid de allmänna förvaltningsdomstolarna och inom förvaltningen finns möjlighet
att få till stånd en ändring i avgöranden av olika slag genom allmänna och
särskilda rättsmedel. Jag skall här endast nämna att beslutanderätten i fråga
om resning och återställande av försutten fid i ärenden för vilka regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans är
förbehållen regeringsrätten.

Utgångspunkterna
för rättegångsutredningens överväganden

Det
är för att åstadkomma en mer rationell användning av HD:s resurser

som RU har tagit upp frågor om beslutanderätten när det gäller de särskil

da rättsmedlen inom det allmänna domstolsväsendet. Tyngdpunkten har

lagts på frågan om HD kan avlastas en del av det arbete som orsakas av de

särskilda rättsmedlen. Utredningen har sålunda inte gått närmare in på

frågan huruvida de särskilda rättsmedelsinstituten bör slås samman till ett

mera enhetligt institut och inte heller på frågan huruvida de sakliga förut

sättningarna för att få till stånd en ny rättegång bör ändras. 16

Utgångspunkten
för utredningens arbete har varit att man bör förbättra Prop. 1987/88:58 HD:s
möjligheter att ägna sig åt prejudikatbildande verksamhet. Redan i sitt
delbetänkande (SOU 1986:1) Högsta domstolen och rättsbildningen har RU lagt
fram förslag som syftar rill att effektivisera prejudikatbildningen. Dessa
förslag har i huvudsak avseende endast på sådana fall som överklagas till HD
med hjälp av de allmänna rättsmedlen. Utanför det betänkandet har således
lämnats frågor om möjligheterna att avlasta HD arbete som förorsakas av
de.särskilda rättsmedlen. Dessa frågor behandlas i stället i det betänkande som
nu är föremål för överväganden.

Rättegångsutredningens
förslag

Enligt
utredningens förslag skall hovrätterna ges rätt att besluta om resning beträffande
tingsrättsavgöranden och beträffande andra avgöranden som kan överklagas till
tingsrätt eller hovrätt, t. ex. beslut i fastighetsbildningsärenden, utsökningsmål
och gåvoskatteärenden. RU föreslår också att hovrätterna skall få besluta i
frågor rörande återställande av försutten tid för överklagande av sådana
avgöranden. Motsvarande uppgifter beträffande hovrättsavgöranden bör enligt
utredningens mening liksom nu ankomma på högsta domstolen.

Såvitt
gäller besvär över domvilla föreslår RU bl. a. den justeringen av gällande
regler att prövningen beträffande tingsrättsavgöranden och därmed likställda
avgöranden skall ankomma på hovrätterna även i sådana fall där avgörandet inte kunnat
överklagas.

Extraordinära
åtgärder beträffande sådana ärenden som avgjorts genom godkännande av ett
strafföreläggande eller ett föreläggande av ordningsbot ankommer med nu
gällande regler i stor utsträckning på tingsrätt. I vissa situationer prövar
dock högsta domstolen frågor om resning beträffande sådana förelägganden. RU
föreslår att prövningen av resning och återställande av försutten tid
beträffande ett godkänt föreläggande i stället skall i första hand ankomma på
hovrätterna.

Enligt
utredningens förslag skall prövningen av frågor om resning och andra särskilda
rättsmedel i princip ske i endast en instans. Med förebild i vissa förslag som
utredningen lagt fram i delbetänkandet om högsta domstolen och rättsbildningen
föreslår RU dock att en hovrätt skall kunna rillåta en part att överklaga
hovrättens beslut till HD. Fömtsättningen för att ett sådant tillstånd skall
ges är enligt förslaget att hovrätten på grund av behovet av enhetlig
rättstillämpning eller annars finner att det föreligger synnerliga skäl att
tillåta ett överklagande. Om ett överklagande tillåts i ett visst fall, skall i
HD samma krav på s. k. prövningstillstånd gälla som i fråga om andra
hovrättsavgöranden som överklagas till HD.

Utredningens förslag fömtsätter
grundlagsändringar. Enligt 11 kap. 11 §

regeringsformen är det nämligen endast HD och regeringsrätten som får

besluta i fråga om resning och återställande av försutten tid. RU föreslår

att i regeringsformen föreskrivs att för de fall, där det urspmngliga ärendet

handlagts av annan myndighet än regeringen, HD eller regeringsrätten,

genom lag skall kunna bestämmas att frågan om resning eller återställande

av försutten tid skall prövas av lägre rätt. Huruvida denna möjlighet att 17

2 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 58

lägga
beslutanderätten på lägre organ bör utnyttjas även för de fall som det Prop.
1987/88:58 nu ankommer på regeringsrätten att pröva har utredningen lämnat
utanför sina överväganden.

Remissutfallet

Remissinstanserna har över lag förklarat sig dela
utredningens uppfattning att det är väsentligt att HD får så goda
förutsättningar som möjligt att ägna sig åt prejudikatbildande verksamhet.
Utredningens förslag att i viss utsträckning överiåta prövningen av de
särskilda rättsmedlen till hovrätterna har fått ett i huvudsak positivt
mottagande.

Remissinstanserna har däremot i stor utsträckning ställt
sig avvisande till förslaget att talan mot en hovrätts beslut i dessa fall
skall få föras endast om hovrätten ger tillstånd till det. Även utredningens
förslag att genom en grundlagsändring öppna en möjlighet att i lag bestämma att
utanför de allmänna domstolarnas område någon annan instans än regeringsrätten
skall pröva frågor rörande de särskilda rättsmedlen har bemötts negativt.

Föredragandens överväganden

HD har sedan länge haft delvis andra uppgifter i
rättskipningen än tingsrätterna och hovrätterna. Dess nuvarande roll i
domstolssystemet fastställdes genom en reform år 1971 (prop. 1971:45, JuU 7, rskr.
163, SFS 1971:218). I samband med denna slogs fast att HD skulle utgöra en
prejudikatinstans, dvs. en instans med uppgift att åstadkomma avgöranden som
styr domstolarnas rättstillämpning.

För att säkerställa inriktningen på prejudikatbildande
verksamhet finns regler om att HD tar upp ett överklagat mål till prövning
endast om domstolen meddelat särskilt tillstånd till detta, s. k.
prövningstillstånd. Enligt 54 kap. 10 § första stycket I RB kan
prövningstillstånd ges om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
talan prövas av HD. Prövningstillstånd kan emellertid också ges om det
föreligger synnerliga skäl till prövning i högsta instans, såsom att grund för
resning föreligger eller domvilla förekommit eller att målets utgång i
hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag (54 kap.
10 § första stycket 2 RB). Om samma skäl inte aktualiseras efter ett sedvanligt
överklagande utan som ett fristående ärende genom ett särskilt rättsmedel krävs
däremot inte prövningstillstånd.

Det råder en bred enighet om att intresset av en
ändamålsenlig prejudikatbildning ökat under senare år. Genom tillkomsten av
nya rättsområden och den snabba samhällsutvecklingen ökar samhällets totala
behov av rättsbildning. Detta behov kan inte tillgodoses enbart genom
lagstiftning och motivuttalanden. Tvärtom är det ofta så att ny lagstiftning -
nu liksom tidigare - får sitt närmare innehåll bestämtjust genom prejudikat av
HD.

Huvudansvaret för prejudikatbildningen inom de allmänna
domstolarnas

område vilar på HD. De reformer som har gjorts för att HD skall huvud

sakligen kunna ägna sig åt denna uppgift har emellertid inte varit tillräckli

ga. Flera uppslag till nya reformer, vilka berör främst de allmänna rätts- 18

medlen,
har RU lagt fram i det delbetänkande om HD och rättsbildningen Prop.
1987/88:58 som jag nämnde inledningsvis. Jag kommer i ett senare sammanhang att
ta ställning till dessa förslag.

I likhet med utredningen och de allra flesta
remissinstanserna anser jag emellertid att det är befogat att även ägna de
särskilda rättsmedlen uppmärksamhet, när man undersöker möjligheterna att
utnyttja HD:s resurser mer rationellt.

Antalet fall som anhängiggörs i HD genom de särskilda
rättsmedlen är visserligen inte stort, om man räknar i absoluta tal, och många
är enkla att pröva. Detta gäller särskilt de relativt sett vanliga fall som
avser resning beträffande strafföreläggande. Om man bortser från
strafföreläggandena torde antalet mål som anhängiggjorts i HD genom ett
särskilt rättsmedel inte under något år ha uppgått till fler än 350.

Man får emellertid en annan bild av de särskilda
rättsmedlens resursmässiga betydelse för HD, om man ställer antalet sådana
fall i relation till antalet mål som sakprövas efter att ha anhängiggjorts
genom allmänna rättsmedel. Varje år brukar HD ge prövningstillstånd i och
sålunda göra en fullständig sakprövning i endast mellan 200 och 250 överklagade
fall. 1 det stora flertalet av de överklagade målen (numera betydligt fler än 3
000 per år) beviljas inte något prövningstillstånd.

Prövningen av mål som anhängiggjorts genom ett särskilt
rättsmedel förutsätter i många fall en ganska omfattande granskning av
processmaterialet i det bakomliggande målet och normalt skall HD vid
prövningen bestå av minst fem ledamöter. Vaije avdelning vid domstolen brukar
ha två hela föredragningsdagar per vecka där avdelningen består av fem
ledamöter. Det är inte ovanligt att tid motsvarande en av dessa dagar får ägnas
åt de nu aktuella fallen.

I detta perspektiv framstår en reform beträffande de
särskilda rättsmedlen som inte oväsentlig för att bereda HD möjlighet att ägna
ytterligare tid och kraft åt sin huvuduppgift, dvs. prejudikatbildande
verksamhet.

En reform i enlighet med RU:s förslag kan ses som ett
fullföljande av vad som beslöts år 1971 och som sköt HD:s roll som prejudikatbildare
i förgunden. Men det är enligt min mening inte bara fråga om att förbättra och
renodla HD:s prejudikatbildande verksamhet.

Den nuvarande ordningen härrör från en tid, då makten att
ändra domstolarnas avgöranden låg samlad i en hand. Konungens, och då
distinktionen mellan de allmänna och de särskilda rättsmedlen inte var lika utmejslad
som nu. Detta är annorlunda i dag. Jag ser för min del en reformering av
beslutsbefogenheterna i fråga om de särskilda rättsmedlen som ett led i de
strävanden som har pågått under hela 1900-talet och som har inneburit att regeringen
och de högsta domstolsinstanserna successivt har avlastats sådana frågor som
sakligt sett kan avgöras på lägre nivå. Sett i det perspektivet framstår det
närmast som självklart att HD i görligaste mån skall befrias från sitt
sysslande med de särskilda rättsmedlen.

RU:s förslag att frågor som anhängiggörs genom särskilda
rättsmedel i

större utsträckning än nu skall prövas av hovrätterna i stället för av HD har

bemötts i huvudsak positivt av remissinstanserna. Mot bakgrund av de

resursmässiga fördelarna för HD:s del och då en sådan reform är fullt 19

godtagbar
från rättssäkerhetssynpunkt anser även jag att reformen bör genomföras efter i
stort sett de linjer som utredningen tänkt sig. Jag återkommer strax till den
närmare utformningen.

Utredningens
förslag att i regeringsformen öppna möjlighet att låta lägre domstolar pröva
frågor rörande särskilda rättsmedel även inom det område som nu hör till
regeringsrättens kompetens har i allmänhet bemötts negativt vid remissbehandlingen.
Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder inom detta område - bl. a.
saknas ju en motsvarighet till RB:s lagreglering av de särskilda rättsmedlen -
anser jag mig inte nu ha tillräckligt underlag för att föreslå någon ändring i
denna del.

I det
följande avser jag att närmare behandla resning och återställande av försutten
tid i avsnitt 2.2, besvär över domvilla m.m. i avsnitt 2.3, frågor om fullföljd
i avsnitt 2.4 samt resursfrågor i avsnitt 2.5.

Några
ytterligare frågor i sammanhanget tar jag upp i mina kommentarer till de
enskilda lagbestämmelserna, dvs. i specialmotiveringen (avsnitt 5).

Prop. 1987/88:58

2.2 Resning och återställande av försutten tid

Mitt
förslag: Frågor om resning av tingsrättsavgöranden och andra avgöranden som kan
överklagas till tingsrätt eller hovrätt skall prövas av hovrätterna. Dessa
skall också pröva frågor om återställande av försutten tid för att överklaga
sådana avgöranden. Även frågor om resning eller återställande av försutten, tid
beträffande sådana ärenden som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande
eller föreläggande av ordningsbot skall prövas av hovrätterna.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan
erinran. Några få remissinstanser efterlyser ytterligare utredning bl. a. av
tänkbara alternativ till RU:s förslag. Från några håll uttrycks tvekan om den
föreslagna lösningen verkligen innebär någon beaktansvärd resursvinst för HD. Jusfitiekanslern
förordar en mer långtgående reform innebärande bl. a. att hovrätterna skall få
pröva även ansökningar om resning av sina egna avgöranden. Ett fåtal
remissinstanser, däribland Svea hovrätt och Göta hovrätt, avstyrker förslaget.
Svea hovrätt förordar i stället att ett särskilt organ inrättas som skall
besluta om prövningstillstånd och i frågor rörande de särskilda rättsmedlen.

Gällande
ordning: Möjligheten till resning, som behandlas i 58 kap: 1 -10 §§ RB, avser i
första hand fall där det lagakraftvunna avgörandet med viss grad av sannolikhet
framstår som materiellt orikrigt. Den vanligaste resningsgrunden är att
omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas. I tvistemål
måste det, för att resning skall beviljas, framstå som sannolikt att
förebringande av omständigheten eller beviset i rättegången skulle ha lett till
att målet fått en annan utgång (58 kap. 1 § första stycket 3). Sökanden måste
också göra sannolikt att han inte vid den domstol som meddelat det lagakraftvunna
avgörandet eller genom att överklaga denna

20

domstols
avgöranden hade kunnat åberopa omständigheten eller beviset Prop.
1987/88:58

eller att
han annars hade giltig ursäkt att inte göra detta (58 kap. 1 § andra

stycket).

En annan viktig resningsgrund är att den rättstillämpning,
som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag (58 kap. 1 § första
stycket 4). Andra resningssituationer är bl. a. att en ledamot av rätten gjort
sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse, att ett ombud
eller en ställföreträdare gjort sig skyldig till brott som har avseende på
målet, att ett skriftligt bevis varit falskt eller att ett vittne eller någon
annan avgett falsk utsaga. Jag kan i sammanhanget nämna att en proposition med
förslag till vidgade möjligheter till resning vid jäv för bl. a. åklagare för
närvarande behandlas av riksdagen (prop. 1987/87:23).

Förutsättningarna för resning i brottmål till förmån för
en tilltalad är mindre restriktivt utformade (58 kap. 2 §). Gäller det å andra
sidan resning till nackdel för den tilltalade är möjligheterna till resning
delvis mer begränsade än i andra mål (58 kap. 3 §).

Om någon vill söka resning skall han göra ansökan därom
hos HD (11 kap. 11 § regeringsformen och 58 kap. 4 § RB). För andra fall än där
resning begärs till fördel för den tilltalade måste ansökan ges in inom viss
tid. Normaltiden är ett år från det att sökanden fick kännedom om det
förhållande på vilket ansökningen grundas. Resning i tvistemål på grund av
uppenbart oriktig rättstillämpning skall dock sökas inom sex månader från det
att avgörandet vann laga kraft.

I mål rörande resning krävs, som tidigare nämnts, inte
prövningstillstånd. HD är i mål om resning domför med fem ledamöter eller, om
prövningen är av enkel beskaffenhet, med tre ledamöter (3 kap. 6 § RB). Om
resning beviljas, skall HD som regel bestämma att den domstol som senast dömt i
målet skall ta upp detta till förnyad prövning (58 kap. 7 § RB). Om saken är
uppenbar kan dock HD själv omedelbart ändra det tidigare avgörandet. Så sker i
ett ganska stort antal fall. För tryckfrihetsmål gäller en särskild
bestämmelse enligt vilken HD i vissa fall skall hänvisa målet direkt till
tingsrätt för förnyad prövning inför jury (14 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen).

I 59 kap. RB finns särskilda regler om undanröjande av
godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot. Enligt
dessa regler kan en tingsrätt besluta att ett godkänt föreläggande skall
undanröjas inte bara vid formella fel i den tidigare handläggningen utan även
vid materiell oriktighet i vissa fall som motsvarar resningsfallen.
Bestämmelserna är däremot inte fillämpliga om det upptäcks att
strafföreläggande utfärdats beträffande en gärning som inte var straffbelagd,
t. ex. överträdelse av trafikföreskrift som inte kungjorts på rätt sätt. I
sådant fall skall i stället ansökas om resning.

Återställande
av försutten tid förutsätter att en part på grund av laga

förfall (dvs. en giltig ursäkt enligt 32 kap. 8 § RB) varit förhindrad att inom

föreskriven tid utnyttja ett allmänt rättsmedel och att han inte inom fristen

kunnat anmäla detta (58 kap. 11 § RB). Det skall röra sig om en rättsme

delsfrist. Den som har missat fristen för att bevaka eller klandra ett

testamente eller för att företa en rättegångshandling i en pågående rätte- 21

gång kan
alltså inte få den försuttna tiden återställd.

I fråga om
vad som menas med laga förfall gäller i princip detsamma som Prop.
1987/88:58 för t. ex. utevaro eller underlåtenhet att inkomma med skrift under
processens gång (32 kap. 6 och 8 §§ RB). Om det laga förfallet anmäls till
rätten innan fristen går ut, skall rätten utsätta en ny frist (32 kap. 7 § RB).

Ansökan om återställande av försutten tid görs hos HD.
Ansökningen skall göras inom tre veckor från det förfallet upphörde, dock
senast inom ett år från det fristen utgick.

Något krav på prövningstillstånd gäller inte i mål
angående återställande av försutten tid. 1 fråga om HD:s domförhet i dessa mål
gäller detsamma som i mål om resning. Bifalls ansökningen återställer HD den
försuttna tiden, vilket i allmänhet tillgår så att HD bestämmer en ny frist
inom vilken parten kan utnyttja det allmänna rättsmedel som är aktuellt. Om
emellertid parten redan har överklagat till högre rätt men för sent och hans
fullföljda talan därför har avvisats, kan HD i vissa fall nöja sig med att
undanröja avvisningsbeslutet.

För sådana ärenden som inte handläggs eidigt RB grundas
rätten att angripa ett avgörande genom ett särskilt rättsmedel endast på den
allmänna bestämmelsen i II kap.
11 § regeringsformen. Där sägs att resning i avgjort ärende samt återställande
av försutten tid beviljas av regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket
regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans
och i andra fall av HD. HD:s kompetens innefattar resningsfrågor beträffande
avgöranden av t. ex. arbetsdomstolen, marknadsdomstolen och bostadsdomstolen.
Direkt gäller RB:s bestämmelser om resning och återställande av försutten tid
endast för tvistemål och brottmål m. m. som hanteras enligt RB, men bestämmelserna
tillämpas i stor utsträckning analogt beträffande de övriga fall som ligger
inom HD:s kompetensområde.

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss nämnde bör HD få
möjlighet att i ökad utsträckning ägna sig åt prejudikatbildande verksamhet. En
väg att gå är då att, som RU föreslagit, föra ner prövningen av ansökningar om
resning och återställande av försutten tid till hovrätterna.

De allra flesta remissinstanserna har ansett förslaget
godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt. Ett par remissinstanser, däribland Svea
hovrätt, har dock pekat på risken för en oenhetlig rättstillämpning om
prövningen förs över från HD till de sex hovrätterna.

Med anledning av detta vill jag säga att det givetvis är vikrigt
att reglerna om i vilka fall en ansökan om resning eller annat särskilt
rättsmedel skall beviljas tillämpas på ett enhetligt sätt och att lika fall
bedöms lika. Det kan emellertid inte med fog hävdas att behovet av en enhetlig
rättstillämpning är större på just detta rättsområde än på andra. Många skulle
nog snarare vilja påstå att det är mera stötande att man dömer olika i sak i
flera ensartade mål än att man får en skiftande bedömning när det gäller rätten
för en part att få sin sak upptagen till ny rättegång.

Man bör även hålla i minnet att det redan nu finns ett
stort antal

prejudikat i fråga om de särskilda rättsmedlen, något som givetvis är ägnat

att bidra till enhetlig rättstillämpning även om prövningen i viss utsträck

ning skulle föras ner till hovrätterna. För att tillgodose behovet av enhetlig

het bör det mot denna bakgrund enligt min mening vara tillräckligt om HD, 22

sedan
någon part överklagat hovrättens beslut, kan ta upp de prejudi- Prop.
1987/88:58 katvärda fallen till prövning.

För att öka förutsättningarna för enhetlig rättstillämpning
kan det vara lämpligt att åtminstone inledningsvis lägga prövningen av de
särskilda rättsmedlen på en eller två avdelningar inom varje hovrätt. Härigenom
skulle man dessutom undgå risken för att det inte uppmärksammas t. ex. att en
person som ansöker om resning redan tidigare har ansökt om resning av samma
avgörande. Jag vill i det sammanhanget erinra om att det enligt 12 §
förordningen (1979:569) med hovrättsinstruktion åligger vice ordförandena på
hovrättsavdelningarna att följa rättskipningen på de olika avdelningarna och
verka för en enhetlig rättstillämpning.

Som ett argument mot en reform i enlighet med RU:s förslag
har under remissbehandlingen från ett par håll vidare yppats farhågor för att
hovrätterna skulle bli alltför frikostiga med att bevilja resning och
återställande av försutten tid.

Jag är för min del inte lika orolig. Det finns inget som
talar för att en hovrättsprövning i sig generellt skulle leda till en mindre
restriktiv praxis än en prövning i HD. Domare på alla nivåer är medvetna om att
frågor om särskilda rättsmedel kräver grannlaga överväganden. Ett bifall till
ansökningen innebär att man bryter upp ett lagakraftvunnet och rättskraftigt
avgörande och de intressen som bär upp principerna om laga kraft och rättskraft
väger tungt. Den restriktivitet som mot denna bakgrund bör iakttas vid
prövningen åstadkoms i första hand genom de materiella bestämmelser som
reglerar förutsättningarna för bifall.

Inte heller det förhållandet att hovrätterna till så övervägande
del avgör sina mål och ärenden efter sakprövning i ordinär väg är enligt min
uppfattning någon bärande invändning. Som RU påpekat är den typ av bedömningar
som skall göras i t. ex. resningsärenden inte främmande för hovrätterna. Man
har sålunda att göra liknande bedömningar vid prövningen av besvär över
domvilla och av frågor om att tillåta nytt åberopande i hovrätt enligt 50 kap.
25 § tredje stycket RB. Även erfarenheterna från denna verksamhet ger enligt
min mening vid handen att hovrätterna är fullt kompetenta att handlägga de
frågor som jag nu diskuterar.

Som ett alternativ till RU:s förslag har under
remissbehandlingen förts fram tanken på att ett särskilt organ inrättas för
frågor om prövningstillstånd till HD och beviljande av resning m. m. Dessa
frågor har även berörts i RU:s tidigare nämnda betänkande om HD och
rättsbildningen. Utredningen har därvid stannat för att ett sådant organ inte
bör inrättas. Jag delar denna uppfattning.

Några
remissinstanser har också föreslagit att hovrätterna skall få befo

genhet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid

inte bara beträffande tingsrättsavgöranden utan även beträffande hovrätts

avgöranden. En sådan utvidgning av hovrätternas kompetens skulle själv

fallet medföra en ännu större arbetslättnad för HD, särskilt som många

resningsärenden gäller just hovrättsavgöranden. Enligt min mening bör

man emellertid, åtminstone till dess erfarenheter vunnits av en reform

beträffande tingsrättsavgörandena, såvitt möjligt hålla fast vid principen

att frågor rörande de särskilda rättsmedlen prövas av en instans som är 23

högre än
den som meddelat det angripna avgörandet. I fråga om återstäl- Prop.
1987/88:58 lande av försutten tid är för övrigt antalet hovrättsavgöranden så
få att det från resurssynpunkt torde ha ringa betydelse var prövningen ligger.

Jag delar RU:s uppfattning att en delegering av
beslutsbefogenheterna från HD till hovrätterna i fråga om ansökningar om
resning och återställande av försutten tid bör innefatta inte bara
tingsrättsavgöranden utan även vissa andra avgöranden som kan överklagas till
tingsrätt eller hovrätt (t. ex. beslut i fastighetsbildningsärenden, utsökningsmål
och gåvoskatteärenden) samt sådana ärenden som avgjorts genom godkännande av
straffförelägganden eller förelägganden av ordningsbot.

Jag kan nämna att det under remissbehandlingen från något
håll ifrågasatts om inte beslutanderätten i fråga om resning och återställande
av försutten tid beträffande sådana avgöranden som överklagas till tingsrätt
borde kunna föras ett steg längre ner i instanskedjan, dvs. till tingsrätterna.
Jag anser emellertid att man åtminstone i en första etapp bör nöja sig med att
föra ner beslutanderätten till hovrätterna. För detta talar bl. a. vikten av en
enhetlig rättstillämpning i fråga om de särskilda rättsmedlen. Härtill kommer
att en delegering till hovrätterna är tillräcklig för att uppnå det primära
syftet med reformen, nämligen en arbetslättnad för HD.

Om hovrätterna får pröva frågor om resning beträffande de
beslut som kan överklagas till tingsrätt bör de - inte minst i enhetlighetens
intresse -också fä ta över den uppgift som tingsrätterna nu har att pröva
frågor om besvär över domvilla beträffande beslut som kan överklagas till
tingsrätt. Jag återkommer till detta i det följande.

Av vad jag hittills anfört framgår att jag anser att en
reform i enlighet med RU:s förslag är fullt godtagbar från
rättssäkerhetssynpunkt men att man åtminstone inte för närvarande bör sträcka
sig längre i fråga om överförande av beslutsbefogenheter till hovrätterna än
vad utredningen föreslagit. När det gäller frågan i vad mån en sådan reform
skulle innebära en arbetslättnad för HD kan konstateras att HD, med nuvarande
måltillströmning, skulle avlastas prövningen av ungefär 200 ansökningar om
resning och återställande av försutten tid om året. Vid bedömningen av värdet
av en reform fäster jag stor vikt vid att HD själv i sitt remissyttrande över RU:s
förslag anfört att förslaget tillgÄoser önskemålet att frigöra resurser inom
domstolen, så att domstolens möjligheter att tillfredsställande fylla
funktionen av prejudikatinstans förbättras.

Det bör i detta sammanhang också slås fast att den reform
som jag förordar bör innebära en större arbetslättnad för HD än det av en del
remissinstanser framförda alternativet att ändra reglerna om HD:s domförhet i
dessa fall. Detta konstaterande håller streck även orn man - som jag redan
förutskickat och närmare kommer att utveckla i det följande -avstår från att
införa fullföljdsförbud beträffande hovrätts avgöranden i dessa fall. Därmed är
emellertid inte sagt att inte frågan om HD:s domförhet kan komma upp i samband
med ställningstagandena till RU:s betänkande om HD och rättsbildningen.

Jag vill tillägga att en ordning där hovrätterna prövar
ansökningar om

resning och återställande av försutten tid beträffande tingsrättsavgöranden

även har den fördelen att den medför en ökad enhetlighet i rättsmedelssys- 24

temet. Besvär över
domvilla beträffande tingsrättsavgöranden prövas redan nu av hovrätterna. Ett
sådant förenhetligande av systemet är särskilt värdefullt som
tillämpningsområdena för de olika särskilda rättsmedlen i praktiken delvis går
i varandra.

Vid den prövning av besvär
över domvilla som enligt gällande ordning ligger på hovrätterna är hovrätten domför
med tre lagfarna ledamöter. Detsamma bör gälla i de fall där en hovrätt enligt
den föreslagna ordningen skall pröva en fräga om resning eller återställande av
försutten tid.

En reform i enlighet med
det anförda kräver, förutom ändringar i RB och följdändringar i några andra
lagar, även en ändring i 11 kap. 11 § regeringsformen och ett par
redaktionella justeringar i 14 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen.

Prop. 1987/88:58

2.3 Besvär över domvilla m. m.

Mitt förslag:
Prövningen av besvär över domvilla beträffande ringsrättsavgöranden skall
ankomma på hovrätt även i de fall där tingsrättens avgörande inte skulle ha
kunnat överklagas i vanlig ordning. Hovrätt skall även pröva besvär över
domvilla i ärenden som avgjorts av annan myndighet än tingsrätt, om talan mot
avgörandet skulle ha fullföljts till tingsrätt eller hovrätt. Besvär över
godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot skall även
i fortsättningen anföras i tingsrätt.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Över
lag delar man utredningens uppfattning att besvär över domvilla beträffande
ett tingsrättsavgörande skall prövas av hovrätt även i de fall där fingsrättens
avgörande inte kunnat överklagas. I allmänhet har man inte heller någonting att
erinra mot att hovrätterna får pröva även besvär över domvilla beträffande
avgöranden av andra myndigheter än tingsrätt, om talan mot avgörandet skulle
ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt. JK anser dock att den extraordinära
prövningen beträffande sådana beslut som överklagas till tingsrätt bör göras av
tingsrätterna. Enligt lantmäteriverket bör besvär över domvilla vid
fastighetsbildningsmyndighet även i fortsättningen prövas av fastighetsdomstol
i stället för av hovrätt. Ingen remissinstans har haft något att erinra mot att
besvär över godkänt strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot
alltjämt skall anföras i tingsrätt.

Gällande ordning: Med
domvilla avses att ett grovt rättegångsfel av viss beskaffenhet har förekommit
i den process där det avgörande som besvären avser har meddelats.
Bestämmelserna om besvär över domvilla finns i 59 kap. RB. Domvillogrunderna
som anges i 59 kap. 1 § är

1)
att målet tagits upp av rätten
trots ett sådant rättegångshinder som vid fullföljd av talan högre rätt skulle
ha haft att självmant beakta,

2)
att rätten inte varit domför,

3)
att avgörandet getts mot någon
som inte varit rätteligen stämd och inte

25

heller
fört talan i målet eller att genom avgörandet någon som inte varit Prop.
1987/88:58 part i målet lider förfång,

4)
att avgörandet
är så mörkt eller ofullständigt att därav inte framgår hur rätten beslutat
eller

5)
att i
rättegången förekommit annat grovt rättegångsfel vilket kan antas ha inverkat
på målets utgång.

Alla misstag från rättens sida faller alltså inte in under
beskrivningen av domvillogrunderna. Oriktig tillämpning av en materiell
rättsregel kan sålunda inte grunda domvilla men kan däremot medföra att
resning beviljas. Har en processuell rättsregel tillämpats oriktigt kan parten
enligt vad som angetts i avsnittet om resning ibland ha en valfrihet mellan att
ansöka om resning och att besvära sig över domvilla. Oriktig bevisvärdering kan
varken föranleda resning eller utgöra grund för domvillobesvär. Besvär över
domvilla skall riktas till den domstol som skulle ha att pröva ett vanligt
överklagande av avgörandet. Om detta inte var överklagbart, skall besvären
prövas av HD (59 kap. 2 § första stycket). Denna reglering medför att besvär
över en i 'ingsrätt begången domvilla i allmänhet skall anföras i hovrätt. Det
finns emellertid situationer i vilka ett tingsrättsbeslut inte kan överklagas.
I sådana fall skall besvären anföras hos HD. Det gäller t. ex. besvär över tredskodom
eller lagsökningsutslag beträffande vilken eller vilket tidsfristen för
återvinning gått ut (se rättsfallen NJA 1978 s. 8 och 11) samt besvär över
tingsrätts beslut under rättegång att inhibera verkställighet av
lagsökningsutslag mot vilket återvinningstalan förts (se rättsfallet NJA 1981 s.
1134). Regleringen av frågor om prövningsinstans för domvillobesvär innebär
även alt det ibland är tingsrätt som har att bryta upp ett lagakraftvunnet
avgörande. 1 vissa fall skall nämligen ett av myndighet fattat beslut
överklagas till tingsrätt, t. ex. vissa beslut av polismyndighet enligt 9 §
lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Besvärstiden är för de flesta situationer antingen sex
månader från det att avgörandet vann laga kraft eller sex månader från det att
klaganden fick kännedom om avgörandet (59 kap. 2 § andra stycket). För det fall
att besvären avser att avgörandet är oklart eller ofullständigt gäller dock
ingen begränsning i klagotiden. Om besvären bifalls skall det lagakraftvunna
avgörandet undanröjas. 1 allmänhet skall också meddelas beslut om att ny
handläggning skall äga rum vid den domstol som meddelat avgörandet (59 kap. 3 §
tredje stycket).

Vid prövning av besvär över domvilla är hovrätten domför
med tre lagfarna domare. För HD gäller samma sammansättningsregler som vid
ansökan om resning eller återställande av försutten tid. Om ansökningen skall
tas upp omedelbart av HD krävs inte något prövningstillstånd.

I 59 kap. RB finns även speciella regler om undanröjande
av godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot. Dessa
regler är i viss mån jämförliga med reglerna om domvillobesvär men undanröjande
kan ske även i vissa fall som motsvarar resningsfallen. Förutsättning för
undanröjande är enligt 59 kap. 5 och 9 §§

1)
att godkännandet
inte kan anses som en giltig viljeförklaring,

2)
att vid
ärendets behandling förekommit sådant fel att föreläggandet bör

anses ogiltigt eller 26

3) att föreläggandet eljest inte överensstämmer
med lag.

Besvär över
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot prövas Prop. 1987/88:58
av en tingsrätt som skulle vara behörig att ta upp åtal för brottet (59 kap, 6 §),
Besvär skall anföras inom ett år efter det att verkställighetsåtgärd vidtagits.
Om besvären bifalls undanröjs föreläggandet.

Skälen
för mitt förslag: HD:s befattning med rättsmedlet besvär över domvilla är redan
nu inskränkt till ett fåtal ärenden per år. Någon ändring av gällande ordning i
syfte att avlasta HD är redan med hänsyn härtill knappast befogad. Däremot
finns det, som utredningen anfört, anledning att göra vissa justeringar för att
skapa ett så enhetligt system för prövning av de särskilda rättsmedlen som
möjligt. Som framgått av vad jag tidigare anfört är gränserna mellan de olika
särskilda rättsmedlen i praktiken ofta flytande. Det är därför en fördel om
samma instans är behörig att pröva samtliga frågor rörande särskilda rättsmedel
beträffande ett visst avgörande.

I
fråga om besvär över domvilla i tingsrätt ankommer prövningen i de allra flesta
fall redan nu på hovrätt. Undantagen hänför sig till de situationer i vilka
ett tingsrättsbeslut inte går att överklaga. Det gäller bl, a, vissa inhibitionsbeslut
av ringsrätt där den som vill besvära sig över domvilla måste vända sig till
HD, Jag delar utredningens uppfattning att det inte är sakligt motiverat att
dessa fall prövas direkt av HD, Med hänsyn härtill och till intresset av ett
enhetligt system bör prövningen förläggas till hovrätterna.

Som
RU anfört bör — precis som vid resning och återställande av försutten tid - som
tingsrättsavgöranden även behandlas avgöranden av t, ex, fastighetsdomstol och
vattendomstol. Lika med tingsrättsavgöranden bör också behandlas avgöranden av
sådana myndigheter vilkas beslut kan överklagas till hovrätt. Det gäller beslut
av t, ex, kronofogdemyndighet i mål enligt utsökningsbalken (jfr 18 kap, 20 §
i den balken), beslut av statens va-nämnd samt beslut av länsstyrelse i
gåvoskatteärende.

När
det gäller beslut av förvaltningsmyndigheter som kan överklagas till tingsrätt
prövas enligt nuvarande ordning frågor om besvär över domvilla som förekommit
hos myndigheten - i den mån besvär över domvilla över huvud taget kan anföras
mot myndighetens beslut - av tingsrätten. Jag har i det föregående föreslagit
att frågor om resning eller återställande av försutten tid beträffande sådana
avgöranden i fortsättningen skall prövas av hovrätterna i stället för som nu av
HD, Som jag i det sammanhanget påpekade bör detta medföra att även prövningen
av besvär över domvilla läggs på hovrätterna. Man går annars i dessa fall miste
om de fördelar som det innebär att samma instans är behörig att pröva frågor
rörande samtliga särskilda rättsmedel. Det rör sig om förhållandevis få fall
som med en sådan ordning flyttas från tingsrätterna till hovrätterna.

Lantmäteriverket har
framfört kritik mot RU:s förslag att besvär över

domvilla vid fastighetsbildningsmyndighet skulle prövas vid hovrätt i stäl

let för vid fastighetsdomstol. Enligt verket innebär den nuvarande ordning

en vid domvillobesvär regelmässigt att utredningen sker i fastighetsdom

stolen. Verket anser detta vara en fördel, eftersom fasfighetsdomstolen på

grund av sin befattning med överklaganden som sker i normal ordning har

särskilda fömtsättningar att utreda och bedöma förrättningshandlägg- 27

ningens alla faser, från
både formell och materiell synpunkt. Fastighets- Prop. 1987/88:58 domstolarnas
inledande utredning är - menar verket — en viktig grund för den fortsatta
handläggningen vid domstolarna och fastighetsdomstolarna har enligt
lantmäteriverkets uppfattning tillägnat sig en särskild kompetens på området.

Resning
beträffande fastighetsbildningsmyndighets beslut har tidigare prövats av HD och
skall enligt vad jag nu föreslagit i fortsättningen prövas av hovrätterna, Kririk
har inte riktats vare sig mot gällande ordning eller förslaget i den delen. Som
jag tidigare framhållit är det av värde om prövningen av resning och besvär över
domvilla prövas av samma instans. Även hovrätterna, som ju handlägger ett stort
antal överklagade fastighetsmål, har självfallet kompetens att avgöra de här
frågorna. Jag anser mot den bakgrunden att det inte finns tillräckliga skäl att
i dessa fall avvika från huvudregeln att hovrätterna skall pröva domvillobesvär.

Lantmäteriverket
har erinrat om att 15 kap, 10 § fastighetsbildningslagen (1970:988) innehåller
regler om att fastighetsregistermyndigheten i vissa fall kan söka rättelse hos
fastighetsdomstolen om en uppgift på grund av vissa fel inte kan införas i
fastighetsregistret. Enligt min mening saknas det skäl att föreslå några
förändringar för detta, för dessa fall helt unika, rättsmedel.

Enligt
vad jag anfört i föregående avsnitt bör hovrätterna överta HD:s nuvarande
uppgift att pröva frågor om resning beträffande godkända straffförelägganden
och godkända förelägganden av ordningsbot. Sådana förelägganden kan, som jag
tidigare nämnt, även angripas genom ett besvärs-förfarande vid tingsrätt. För
att få ett mera enhetligt rättsmedelssystem och därigenom undvika praktiska
problem kunde man — som RU anfört -överväga att i fortsättningen låta även
prövningen av dessa fall ske i hovrätt och eventuellt inom ramen för resnings-
och domvilloinstituten, dvs, utan att man behöll den särskilda
besvärsmöjligheten som ett fristående institut. De praktiska problem den
nuvarande uppdelningen av fallen har förorsakat torde emellertid vara ganska
små. Erfarenheterna av nuvarande regler om prövning i tingsrätt synes vidare
vara så goda att man — som utredningen föreslår - har anledning att behålla
dessa regler vid sidan av en möjlighet för hovrätt att besluta om resning
beträffande ett föreläggande. Det har inte heller riktats någon kritik mot
förslaget i denna del under remissbehandlingen.

Besvär
över domvilla som rör ett hovrättsavgörande bör - av motsvarande skäl som jag
redovisat i fråga om prövningen av ansökningar om resning eller återställande
av försutten tid avseende hovrättsavgöranden -även i fortsättningen anföras i
HD,

28

2.4
Frågor om överklagande

Prop. 1987/88:58

Mitt
förslag: En hovrätts beslut i fråga om resning, återställande av försutten tid
eller besvär över domvilla skall kunna överklagas till HD enligt vanliga
regler, vilket bl. a. innebär krav på prövningstillstånd. Har en hovrätt efter
överklagande av tingsrätts beslut avgjort ett ärende om besvär över ett godkänt
strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot skall hovrättens
beslut inte heller i fortsättningen kunna överklagas.

Utredningens
förslag: RU föreslår att ett beslut av hovrätt rörande ett särskilt rättsmedel
inte skall kunna överklagas Ull HD annat än om hovrätten på grund av behovet
av enhetlig rättstillämpning eller annars finner synnerliga skäl föreligga att
tillåta detta. Enligt utredningens förslag skall hovrätterna i fråga om beslut
rörande besvär över godkända strafförelägganden eller godkända förelägganden
av ordningsbot få samma möjlighet som i andra extraordinära fall att särskilt
medge en överklaganderätt.

Remissinstanserna: En
majoritet av remissinstanserna är negativa eller tveksamma till utredningens
förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: I
delbetänkandet om högsta domstolen och rättsbildningen har RU fört fram nya
regler i fråga om rätten att överklaga hovrättsavgöranden i vissa typer av mål.
Enligt förslaget skall ett hovrättsavgörande få överklagas bara om hovrätten
på grund av behovet av enhetlig rättstillämpning eller annars finner
synnerliga skäl föreligga att tillåta detta.

Detta förslag övervägs för
närvarande inom justitiedepartementet tillsammans med övriga förslag i det
betänkandet. Jag vill inte nu föregripa de ställningstaganden av mer generell
karaktär som dessa överväganden kommer att utmynna i. Det bör påpekas att den
reform som jag förordar i fråga om de särskilda rättsmedlen kommer att medföra
väsentliga resursvinster för HD även utan den av RU föreslagna särskilda fullföljdsregeln.
Till detta kommer att det åtminstone inledningsvis finns ett behov av att i rättstill-lämpningen
följa upp hur de nya beslutsbefogenheterna faller ut i praktiken. Detta behov
är väl tillgodosett om hovrätternas avgöranden kan överklagas till HD med den
inskränkning som det sedvanliga kravet på prövningstillstånd innebär.

Jag anser alltså att det
inte nu bör införas några särskilda fullföljdsbe-gränshingar beträffande
hovrätternas avgöranden av frågor om särskilda räUsmedel, Detta
ställningstagande medför att det för närvarande inte heller bör införas någon
nyordning i fråga om möjligheten att överklaga hovrätts avgörande i fråga om
besvär över godkända strafförelägganden eller godkända förelägganden av
ordningsbot.

29

2,5
Resursfrågor

Prop,
1987/88:58

Min
bedömning: Resurser frigörs inom HD för andra arbetsuppgifter. Hovrätterna bör
kunna klara av de uppgifter som nu läggs på dem utan resursförstärkningar.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som har yttrat sig i denna del anser att reformen kräver mer
resurser i hovrätterna.

Skälen
för min bedömning: Som framgått av det föregående är syftet med den nu
föreslagna reformen inte att åstadkomma några direkta kostnadsminskningar,
Samma prövning som med nu gällande regler görs i HD skall i stället i vissa
fall göras i hovrätt. Fördelarna med förslagen ligger på ett annat plan,
nämligen genom att de ger utrymme för en förbättrad prejudikatbildning.
Reformen kan därigenom bidra till att främja processekonomin i vårt samhälle i
ett längre perspektiv.

Förslagen
innebär att delvis nya arbetsuppgifter läggs på hovrätterna. Jag är väl
medveten om att arbetsläget vid hovrätterna är ansträngt. Med hänsyn till att
det här rör sig om ett förhållandevis litet antal ärenden per hovrätt och år
kan det emellertid inte råda någon tvekan om att reformen medför endast en
marginell ökning av hovrätternas arbetsbörda. Många av de tillkommande ärendena
torde för övrigt komma att röra återställande av försutten tid och resning
rörande strafförelägganden, frågor som i allmänhet är ganska enkla att pröva.
Mot den bakgrunden torde något resurstillskott med anledning av reformen inte
behövas vid hovrätterna.

Genom
att reformen inte kommer att träda i kraft förrän den I januari 1989 kommer
hovrätterna också att ha goda möjligheter att med HD:s hjälp sätta sig in i de
nya reglerna och HD:s praxis i dessa ärenden.

3 Ikraftträdande

De
föreslagna lagändringarna bör - med hänsyn till att de även omfattar grundlagsändringar
- träda i kraft den 1 januari 1989, Några särskilda övergångsbestämmelser torde
inte behövas,

DeUa innebär enligt
allmänna principer pä det processrättsliga området att den nya ordningen börjar
tillämpas omedelbart vid ikraftträdandet. En ansökan om t, ex, resning av ett
tingsrättsavgörande som före ikraftträdandet gjorts hos HD skall emellertid
självfallet prövas av HD även efter det att lagändringarna trätt i kraft.

4
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

I,
lag om ändring i regeringsformen.

30

2,
lag om ändring
i tryckfrihetsförordningen, Prop, 1987/88:58

3,
lag om ändring
i rättegångsbalken,

4,
lag om ändring
i äktenskapsbalken,

5,
lag om ändring
i ärvdabalken,

6,
lag om ändring
i utsökningsbalken,

7,
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s, I),

8,
lag om ändring
i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt

9,
lag om
ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Förslagen bör fogas till
regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 4 .

5 Specialmotivering

5.1
Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

;/ kap.
11 §

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om HD:s
och regeringsrättens befogenheter att pröva frågor om resning och återställande
av försutten tid. Paragrafen är så konstruerad att det för regeringsrätten
anges visst kompetensområde - nämligen ärenden för vilka regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans - medan HD
har att pröva frågor om resning och återställande i fråga om övriga ärenden.

Paragrafen har kompletterats med en regel om att det
beträffande frågor om resning eller återställande av försutten tid, som enligt
nuvarande ordning skall prövas av HD, i lag kan föreskrivas att prövningen i
stället skall ske i lägre allmän domstol eller i en annan domstol som är högsta
instans för ärendet.

Möjligheten att i lag delegera frågor om resning och
återställande av försutten tid till andra domstolar än allmän domstol saknar
motsvarighet i RU:s förslag. Mitt förslag i denna del syftar i första hand till
att öppna en möjlighet att i framtiden till arbetsdomstolen delegera frågor om
resning och återställande av försutten tid beträffande tingsrättsavgöranden i arbetstvister,
I dag prövas dessa frågor - med stöd av förevarande paragraf - av HD medan
besvär över domvilla tas upp av arbetsdomstolen. Frågan om en ändrad ordning
härvidlag hänger emellertid nära samman med andra frågor om instansordningen i
sådana tvister. Dessa frågor övervägs för närvarande av en särskild utredare (A
1987:03, dir 1987:07), Med hänsyn härtill bör nuvarande ordning såvitt gäller arbetstvisterna
i princip bestå tills vidare. Frågan berörs vidare i anslutning till förslaget
om ändring i lagen (1974:371) om rättegängen i arbetstvister (arbetstvistlagen).

Av skäl som framgått av den allmänna mofiveringen har inte
föreslagits några ändringar såvitt avser de ärenden om resning och
återställande av försutten tid som prövas av regeringsrätten.

Den andra
meningen i paragrafens nuvarande lydelse anger att närmare

bestämmelser angående resning och återställande av försutten tid kan

meddelas i lag. Denna regel har med viss språklig ändring överförts till ett

nyU andra stycke, 31

5.2 Förslaget
till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen Prop. 1987/88:58

14 kap. 1 §

Paragrafen reglerar frågor om resning i tryckfrihetsmål, I
paragrafens andra stycke finns en regel som innebär ett undantag från vad som
normalt gäller enligt RB. Innebörden av denna regel är i korthet att en
fortsatt handläggning efter bifall till en begäran om resning inte alltid skall
ske i den domstol som sist dömt i målet - vilket är huvudregeln enligt RB (58
kap. 7 § första stycket) — utan i den rätt som dömt först. Regeln har ändrats
med anledning av förslaget till lag om ändring i regeringsformen så att det
inte längre förutsätts att det alltid är HD som prövar frågor om resning,

5.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

58 kap.

Kapitlet innehåller i I —10 §§ regler om resning och i 11
— 12 §§ bestämmelser om återställande av försutten rid. 1 reglerna föreslås
ett flertal ändringar med anledning av förslaget att hovrätterna i vissa fall
skall pröva frågor av det slag som avses här. Det föreslås bl. a. att tre nya
paragrafer införs, en i fråga om resning (10 a §) och två beträffande
återställande av försutten tid (13 och 14 S§),

58 kap. 4 §

Paragrafens/öri/fl stycke innehåller bestämmelser om
vilken domstol som skall pröva frågor om resning avseende domar i tvistemål och
brottmål. Nuvarande regel om att ansökan om resning skall göras hos HD har i
enlighet med vad som har utvecklats t den allmänna motiveringen ersatts av en
regel om att ansökningen görs hos hovrätt om domen har meddelats av tingsrätt och
i annat fall hos HD, I det fallet att en tingsrätt meddelar en dom som inte kan
överprövas i hovrätt annat än om hovrätten meddelar prövningstillstånd (49 kap,
12 § i dess lydelse enligt SFS 1987:747) och tillstånd inte beviljas, är det
sålunda hovrätten som skall pröva en resningsansökan, om denna riktar sig mot
själva tingsrättsavgörandet. Det är däremot HD som skall företa prövningen, om
ansökningen riktar sig mot hovrättens beslut att inte meddela
prövningstillstånd,

I fråga om resning beträffande andra domstolsavgöranden än
domar finns i 10 § en hänvisning till förevarande paragraf, medan för beslut i
vissa fall av andra myndigheter bestämmelser har tagits in i 10 a §,

Att resning av tingsrätts avgörande i en arbetstvist skall
sökas hos HD i stället för hos hovrätt följer av en ändring som föreslås i arbetstvistlagen.

58 kap. 6 §

Paragrafen innehåller regler om handläggning av ett
resningsärende, I

paragrafens/örjrc/ stycke, som handlar om kommunicering av resningsan

sökningen med motpart m, m,, har gjorts en språklig modernisering, 32

Den hänvisning som görs i paragrafens andra stycke till
handläggnings- Prop, 1987/88:58 reglerna i 56 kap, 9, 10 och 12 §§ har begränsats
till att gälla de fall där ansökningen skall tas upp omedelbart av HD, dvs,
fall där det tidigare avgörandet har meddelats av hovrätt eller HD själv. För
sådana resningsfall som enligt förslaget skall prövas av hovrätt (se 58 kap, 4
§ första stycket samt 10 och 10 a §§) hänvisas till de handläggningsregler som
finns i 52 kap, 8-12 §§, I den förstnämnda av dessa paragrafer finns bestämmelser
om vad en förklaring från motpart skall innehålla, I 9 § finns bestämmelser om
ytterligare skriftväxling i ärendet, I 10 § regleras frågor om muntligt hörande
av part eller annan, och av hänvisningen till 11 § framgår att ärendet skall
avgöras sä snart ske kan. Att ansökningen kan återkallas innan ärendet avgjorts
framgår av hänvisningen till 12 §,

Det nu sagda innebär att en ansökan som görs hos hovrätt
blir behandlad på i huvudsak samma sätt som en ansökan som görs hos HD, Om en
part överklagar en hovrätts avgörande i ett resningsärende kommer för handläggningen
i HD att gälla andra regler än för de fall som upptas omedelbart av HD,
nämligen i första hand vanliga regler om fullföljd av talan i 54 och 56 kap, se
14 §, Detta innebär bl, a, att prövningstillstånd krävs för att HD skall ta upp
en talan mot hovrättsavgörandet till fullständig prövning i sak,

I paragrafens tredje stycke, som ger en möjlighet till s,k,
inhibitionsbeslut i ärende om resning, har företagits ändringar av
redaktionell natur,

58 kap. 7 §

Av paragrafens första stycke framgår att ett beslut om
resning skall vara förenat med antingen ett beslut om att målet skall tas upp
på nytt vid den domstol som sist dömt eller ett beslut om omedelbar ändring av
domen (jfr även 14 kap, 1 § tryckfrihetsförordningen). Reglerna har ändrats med
anledning av förslaget att hovrätterna skall pröva resningsfrågor i vissa fall.
Vidare har gjorts språkliga justeringar.

Paragrafens andra stycke, som upptar regler för den
fortsatta handläggningen av målet, har moderniserats språkligt,

58 kap. 8 §

Paragrafen, som reglerar frågor om kostnaderna för ett résningsärende,
har ändrats för att täcka även de fall där resningsansökningen skall prövas av
hovrätt. Även ett par språkliga ändringar har gjorts.

Det kan nämnas att RU:s förslag även innefattade en ny
reglering av frågan i vad mån staten skall stå för kostnaderna när en åklagares
ansökan om resning lämnas utan bifall. Eftersom frågan om åklagarens personliga
ansvar för rättegångskostnader för närvarande övervägs ur ett bredare
perspektiv inom justitiedepartementet avstår jag emellertid från att nu föreslå
någon saklig ändring i detta hänseende,

58 kap. 10 a §

I paragrafen, som är ny, föreslås regler för resning
beträffande avgöranden

av andra organ än de allmänna domstolarna i vissa fall, 33

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 58

Med nu gällande regler i 11 kap, 11 § regeringsformen
prövar HD frågor Prop, 1987/88:58 om resning beträffande alla ärenden för vilka
inte regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är sista
instans. De nuvarande reglerna om resning i förevarande kapitel handlar direkt
endast om resning beträffande avgöranden av allmänna domstolar men
bestämmelserna till-lämpas av HD analogt, om det är fråga om ett avgörande av
annan myndighet än Ungsrätt, hovrätt eller HD,

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen bör
i fortsättningen hovrätt pröva resningsfrågor inte bara beträffande ringsrättsavgöranden
utan också beträffande avgöranden av vissa andra myndigheter. Detta har lagtekniskt
lösts så att i denna paragraf införts bestämmelser om handläggningen av sådana
resningsärenden som avser avgöranden meddelade av annan myndighet än tingsrätt
men där överklagande med anlitande av ett allmänt rättsmedel skulle ha kunnat
ske till tingsrätt eller hovrätt. Det bör observeras att i RB inte finns några
bestämmelser om i vilka fall det över huvud taget är möjligt att söka resning
beträffande sådana avgöranden. Bestämmelser om detta finns i vissa fall i den
lagstiftning som reglerar förfarandet i de ifrågavarande ärendena (t, ex, 18
kap, 20 § utsökningsbalken), 1 andra fall saknas annat lagstöd för resning än
det allmänna stadgandet i 11 kap, 11 § regeringsformen,

I första styckets första mening har tagits upp en
bestämmelse om att ansökan om resning i ärende som avgjorts av annan myndighet
än tingsrätt görs skriftligen hos hovrätten, om talan mot avgörandet skulle ha
fullföljts i tingsrätt eller hovrätt. Som exempel på sådana ärenden där
bestämmelsen får tillämpning kan nämnas beslut av fastighetsbildningsmyndighet
enligt fastighetsbildningslagen, beslut av polisstyrelse enligt lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift, beslut av kronofogdemyndighet enligt utsökningsbalken
(se 18 kap, 20 § denna balk), beslut av länsstyrelse i gåvoskatteärende samt
vissa beslut av statens va-nämnd.

Av första styckets andra mening framgår att även den som
vill söka resning i ett ärende som avgjorts genom godkännande av
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot skall rikta ansökningen till
hovrätt.

Såvitt gäller sådan ansökan som gjorts enligt första stycket
tillämpas enligt paragrafens andra stycke bestämmelserna i 1-3 §§, 4 § andra
stycket samt 5—8 §§, Detta innebär att i fråga om resningsgrunder,
tidsfrister, innehållet i ansökningen om resning samt behandlingen av
resningsärendet kommer att gälla samma bestämmelser som för resning beträffande
en dom. Någon hänvisning till 9 § görs inte, eftersom den paragrafen behandlar
speciella brottmålsfrågor vilka inte kan bli aktuella vid resning enligt den nu
behandlade paragrafen.

Till följd av ändringar i äktenskapsbalken, ärvdabalken
och lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem blir denna paragraf tillämplig
även vid resning beträffande bodelning eller arvskifte som förrättats av en bodelningsförrättare
eller en skiftesman (jfr föreslagen lydelse av 17 kap. 9 § äktenskapsbalken, 23
kap. 5 § ärvdabalken och 20 § lagen om sambors gemensamma hem). Även vid
resning avseende dispasch skall denna paragraf tillämpas, jfr 344 § sjölagen
(1891:35 s, 1) i dess föreslagna lydelse.

34

58 kap. 12 § Prop, 1987/88:58

Paragrafen innehåller regler om hur den som vill söka
återställande av försutten tid skall förfara och om de tidsfrister som gäller.
En bestämmelse om att ansökningen alltid skall göras hos HD har - i enlighet
med vad som har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen - ersatts av en
regel i första stycket om att ansökningen görs hos hovrätt, om det gäller en
försutten tid för fullföljd av talan i tingsrätt eller hovrätt eller för
ansökan om återvinning eller äterupptagande i tingsrätt. Återvinning i
tingsrätt förekommer bl, a, när tredskodom meddelats på grund av parts utevaro
(se 44 kap, RB), Återupptagande förekommer i tingsrätt i mål om enskilt åtal
(se 47 kap, RB),

Att ansökan om återställande av försutten tid beträffande
fullföljd av tingsrätts avgörande i arbetstvist skall göras hos HD i stället
för hos hovrätt följer av den i arbetstvistlagen föreslagna regleringen,

I paragrafens andra stycke behandlas de fall där
prövningen fortfarande skall ankomma på HD, Det gäller återställande av
försutten tid för fullföljd av talan i HD och för ansökan om återvinning eller äterupptagande
i hovrätt eller HD, I fråga om dessa ärenden skall - bortsett frän att ansökan
inte skall göras hos hovrätten utan hos HD - tillämpas vad i första stycket
sägs om tidsfrister för ansökningen. Återvinning förekommer i utevarosituationer
i överrätt, men aldrig när denna rätt är högre rätt i RB:s mening utan endast
när talan väcks i överrätten (se 53 och 57 kap, RB), Återupptagande förekommer
i överrätt bl, a, enligt 51 kap, 20 § RB,

Tredje stycket motsvarar med ett par språkliga justeringar
nuvarande andra stycket.

58 kap. 13 §

I enlighet med vad som har utvecklats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2,2) föreslås att återställande av försutten tid i
fortsättningen prövas av hovrätt inte endast när fråga är om ett avgörande av
tingsrätt utan även beträffande sådana avgöranden av andra myndigheter som kan
överklagas till tingsrätt eller hovrätt. Det gäller t, ex, beslut av
fastighetsbildningsmyndighet eller av länsstyrelse i gåvoskatteärende. Att en
fråga om återställande av försutten tid i sådana fall i dag prövas av HD beror
på att domstolens kompetens är direkt angiven i II kap, 11 § regeringsformen, HD tillämpar därvid
bestämmelserna i detta kapitel analogt. För att hovrätt skall bli behörig i
dessa frågor behövs ett uttryckligt lagstöd (jfr vad som sagts i anslutning
till 10 a §),

Mot denna bakgrund föreslås att i förevarande paragraf,
som är ny, tas

in bestämmelser om vad som gäller för ansökan om återställande av

försutten tid i de fall en sådan får göras beträffande fullföljd av talan i

tingsrätt eller hovrätt mot ett sådant avgörande av myndighet som avses i

10 a §. Med avgörande avses därvid även ett godkänt strafföreläggande

eller föreläggande av ordningsbot. Förslaget innebär att dessa frågor lösts

på samma sätt för återställande av försutten tid som för resningsfallen (jfr

specialmotiveringen till 10 a §), 35

Genom hänvisningen till 11 § och 12 § första och tredje
styckena blir Prop. 1987/88:58 RB:s förfaranderegler beträffande
återställande av försutten tid Ullämpliga även i dessa fall.

Att klander av bodelning och arvskifte, som förrättats av bodelningsförrättare
respektive skiftesman, samt klander av dispasch i detta hänseende skall
jämställas med fullföljd av talan följer av de föreslagna ändringarna i äktenskapsbalken,
ärvdabalken, lagen om sambors gemensamma hem och sjölagen,

58 kap. 14 §

1 denna paragraf, som är ny, regleras vad som gäller
beträffande prövningen i HD vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i fråga
om resning eller återställande av försutten tid. Härvid skall gälla vad som
sägs i 54 och 56 kap, om fullföljd av talan mot beslut i mål eller ärende, som
väckts vid tingsrätt. Detta innebär, i enlighet med vad som anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2,4), bl, a, att de vanliga reglerna om
prövningstillstånd i HD (54 kap, 9 och 10 §§) gäller. Med anledning av vad som
sägs i 54 kap,.10 S 2 angående resningsskäl som grund för prövningstillstånd
bör påpekas att det självfallet inte är tillräckligt att HD har en annan
uppfattning än hovrätten angående det befogade i resningsansökningen. Däremot
kan prövningstillstånd beviljas enligt den punkten om det i själva resningsärendet
har förekommit någon resningsgrundande felaktighet,

59 kap.

Kapitlet innehåller regler om besvär över domvilla (1—4 §§),
besvär över godkänt strafföreläggande (5 — 8 §§) och besvär över godkänt föreläggande
av ordningsbot (9 §), Några ändringar i kapitlets principiella uppbyggnad bör
inte företas nu. Däremot föreslås, i enlighet med vad som förutskickats i den
allmänna motiveringen, vissa justeringar i fråga om hovrätternas kompetens att
ta upp frågor om domvillobesvär. Därvid föreslås ändringar i 2 § samt införande
av en ny paragraf, 4 a §,

59 kap. 2 §

Paragrafens/öri-rn stycke innehåller regler om vilken
domstol som har att

pröva besvär över domvilla avseende en dom i tvistemål eller brottmål.

Den nuvarande bestämmelsen om att besvären skall ges in till den domstol

där talan mot domen skulle ha fullföljts har ersatts av en regel om att

besvären skall ges in till hovrätten, om domen har meddelats av tingsrätt,

och i annat fall till HD, Syftet med denna ändring är att besvär över

domvilla beträffande sådana tingsrättsdomar som inte kan överklagas till

högre rätt inte längre skall prövas av HD utan av hovrätt (jfr avsnitt 2,3 i

den allmänna motiveringen). Förslaget innebär bl, a, att hovrätterna i

fortsättningen alltid skall pröva domvillobesvär avseende tredskodomar i

tingsrätt.

Förslaget får betydelse även i fråga om domvillobesvär avseende sådana 36

tingsrättsavgöranden
som sker genom beslut. Enligt 59 kap, 4 § skall Prop, 1987/88:58

nämligen vad som sägs i den nu behandlade paragrafen ha
motsvarande

tillämpning beträffande rättens beslut. Flera typer av
beslut är av det slaget

att de inte kan överklagas men väl angripas genom besvär
över domvilla,

t. ex, beslut om inhibition av ett lagsökningsutslag. Även
i dessa fall skall

alltså
prövning av domvillobesvär i fortsättningen ske i hovrätt.

Liksom hittills skall besvär över domvilla beträffande
tingsrätts avgörande i arbetstvist prövas av arbetsdomstolen. Detta resultat
uppnäs genom en ändring i arbetstvistlagen.

Paragrafens andra stycke, som innehåller regler om
tidsfrist för ingivande av besvär över domvilla, har ändrats språkligt,

59 kap. 4a §

I denna paragraf, som är ny, har tagits in regler om
hovrätts behörighet att pröva besvär över domvilla beträffande beslut av annan
myndighet än allmän domstol samt om handläggningen av sådana besvär.

Enligt/ör.?/a stycket skall den som vill besvära sig över
domvilla i ärende som avgjorts av annan myndighet än tingsrätt göra detta
skriftligen hos hovrätt, om talan mot avgörandet skulle ha fullföljts i
tingsrätt eller hovrätt. Regleringen överensstämmer i denna del i huvudsak med
vad som anges i 58 kap, 10 a § första stycket första meningen beträffande
ansökan om resning. Någon motsvarighet till den andra meningen i det nämnda
stycket, som handlar om resning i ärende som avgjorts genom godkännande av
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, tas inte upp i den nu
behandlade paragrafen, Domvillosituationer beträffande sådana förelägganden
behandlas nämligen senare i kapitlet.

Att regleringen gäller även bodelning och arvskifte, som
förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman, samt dispasch följer av de
ändringar som föreslås i äktenskapsbalken, ärvdabalken, lagen om sambors gemensamma
hem och sjölagen.

Paragrafens andra stycke innehåller i fråga om
handläggning m, m, av sådana fall som anges i första stycket en hänvisning till
bestämmelserna i I §, 2 § andra stycket samt 3 §, Detta innebär att i fräga om
förutsättningar för bifall, tidsfrister, innehållet i besvärsskriften samt
behandlingen av ärendet kommer att gälla samma bestämmelser som för domvillobesvär
i andra fall.

5.4 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

17 kap. 9 §

För att möjliggöra delegering från HD till hovrätt av
frågor rörande resning

m, m, avseende bodelningar föreslås i paragrafen, som är ny, en uttrycklig

regel om att reglerna i RB om resning, återställande av försutten tid och

besvär över domvilla är tillämpliga även beträffande en av bodelningsförät-

tare upprättad bodelning, I sak innebär möjligheten att anlita särskilda

räUsmedel i dessa fall inte någon nyhet (jfr NJA 1980 s, 320 och 1982 s, 37

124), Av hänvisningen till 58 kap, 10 a och 13 §§ samt 59
kap, 4 a § RB Prop, 1987/88:58 följer att ansökan alltid skall göras hos
hovrätt. Det bör anmärkas att möjligheten att anlita ett särskilt rättsmedel
endast gäller sådana bodelningar som förrättas av någon av domstolen förordnad
bodelningsförrättare enligt 17 kap, 6 § äktenskapsbalken. En av makarna själva
förättad bodelning (9 kap, 5 § äktenskapsbalken) kan däremot inte angripas med
ett särskilt rättsmedel,

5.5 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

23 kap. 5 §

1 denna paragraf föreslås en följdändring, som medför att
hovrätterna blir behöriga att pröva frågor om resning m, m. beträffande arvskiften
(jfr 17 kap, 9 § äktenskapsbalken),

5.6 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

18 kap. 20 §

I denna paragraf föreslås en följdändring. Att ansökan om
resning, återställande av försutten tid och besvär över domvilla i fräga om kronofogdemyndighets
beslut i utsökningsmål skall göras hos hovrätt följer av 58 kap, 10 a och 13 §§samt59kap,
4a§RB, .

5.7 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.
1).

344 §

1 paragrafen, som är ny, föreslås en uttrycklig
regel om att bestämmelserna

om de särskilda rättsmedlen i RB skall vara tillämpliga även i fråga om

dispasch, I sak torde den nu föreslagna möjligheten att anlita särskilda

rättsmedel i fråga om dispascher inte innebära någon nyhet (jfr NJA 1985 s.

543),

Genom att klander av dispasch, som skall ske hos
tingsrätt, enligt förslaget likställs med fullföljd av talan i 58 kap, 10 a och
13 §§ och 59 kap, 4 a § RB blir reglerna i dessa paragrafer tillämpliga vid
ansökan om resning, återställande av försutten tid eller besvär över domvilla
avseende dispasch. Detta innebär bl. a, att ansökningen skall göras hos
hovrätt,

5.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister

2 kap. 3 §

Denna paragraf behandlar bl, a, arbetsdomstolens
behörighet att över

pröva tingsrättsavgöranden i arbetstvister, I enlighet med vad jag anfört i

anslutning till förslaget till lag om ändring i regeringsformen har i ett nytt

tredje stycke intagits regler om att arbetsdomstolen skall pröva domvillo

besvär avseende dels tingsrätts avgöranden i arbetstvister, dels sådana 38

avgöranden av annan
myndighet som avses i andra stycket. Förslaget Prop, 1987/88:58

innebär i denna del ingen
nyhet i sak. Som en följd av den föreslagna

utformningen av 59 kap, 2
§ RB har det emellertid blivit nödvändigt att ta

in en bestämmelse i denna
fråga direkt i arbetstvistlagen. Av den i 5 kap,

3 § arbetstvistlagen
intagna allmänna hänvisningen till RB följer att för

förfarandet i
arbetsdomstolen även i det nu aktuella hänseendet gäller vad

som sägs i RB om
förfarandet i hovrätt. Det saknas därför anledning att i

arbetstvistlagen ta in
någon hänvisning till 59 kap, RB.

Vidare
har i tredje stycket angetts att HD även i fortsättningen skall pröva
ansökningar om resning och återställande av försutten tid i arbetstvister. En
uttrycklig regel om detta har blivit nödvändig till följd av den föreslagna
regleringen i 58 kap, 4 och 12 §§ RB.

Beträffande
bakgrunden till regleringen i förevarande paragraf hänvisas till vad jag anfört
i anslutning till den föreslagna ändringen i regeringsformen.

5.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem

20
§

I
denna paragraf föresläs en följdändring (jfr 17 kap, 9 § äktenskapsbalken).

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att lagrådets yttrande inhämtas
över förslagen till

1,
lag om ändring i
regeringsformen,

2,
lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

3,
lag om ändring i
rättegångsbalken,

4,
lag om ändring i äktenskapsbalken,

5,
lag om ändring i ärvdabalken,

6,
lag om ändring i utsökningsbalken,

7,
lagom ändring i sjölagen
(1891:35 s, 1),

8,
lag om ändring i lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister samt

9,
lag om ändring i lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem.

7 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

39

Lagrådet Prop, 1987/88:58

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987—10-20

Närvarande: f, d, regeringsrådet Wieslander,
regeringsrådet Wadell, justi-fierådet Magnusson,

Enligt protokoll vid regeringsammanträde den 15 oktober
1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1, lag om ändring i regeringsformen,

2,
lag om ändring
i tryckfrihetsförordningen,

3,
lag om ändring
i rättegångsbalken,

4,
lag om ändring
i äktenskapsbalken,

5,
lag om ändring
i ärvdabalken,

6,
lag om ändring
i utsökningsbalken,

7,
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s. 1),

8,
lag om ändring
i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt

9, lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-

Louise Eksborg,

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

Genom den föreslagna ändringen i 11 kap. 11 §
regeringsformen öppnas möjlighet att låta sådana ärenden om resning och
återställande av försutten tid som i dag prövas av högsta domstolen avgöras av,
förutom högsta domstolen, även lägre allmän domstol, dvs, hovrätt och
tingsrätt, samt annan domstol som är högsta instans för ärendet. Under den
sistnämnda kategorin domstolar torde f, n, falla arbetsdomstolen,
bostadsdomstolen och marknadsdomstolen. Lagrådet har ingen invändning mot de
föreslagna delegationsmöjligheterna. Lagtexten kan emellertid lämpligen
förenklas så att det anges att prövningsrätten, vid sidan om högsta domstolen,
kan anförtros annan domstol som inte är förvaltningsdomstol. Det sakliga
resultatet av en sådan formulering torde i dag bli detsamma som enligt
remissen. En skillnad uppstår emellertid om det i en framtid exempelvis
inrättas särskilda domstolar som är underställda bostadsdomstolen. Enligt
lagrådets mening saknas anledning att behandla sådana domstolar på ett annat
sätt än tingsrätterna, så att det inte skulle bli möjligt att delegera
prövningen av resnings- och återställandefrågor dit,

I enlighet med det anförda föreslär lagrådet att
paragrafen ges följande lydelse:

"Resning i avgjort ärende samt återställande av
försutten tid beviljas av

regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvaltnings

domstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans, I annat fall beviljas

resning och återställande av försutten tid av högsta domstolen eller, i den 40

mån det föreskrives
i lag, av annan domstol som icke är förvaltningsdom- Prop, 1987/88:58 stol.

Närmare bestämmelser om resning och återställande av
försutten tid kan meddelas i lag,"

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Under rubriken Ikraftträdande i remissprotokollet sägs att
om en ansökan om t, ex, resning av ett tingsrättsavgörande har gjorts hos
högsta domstolen före ikraftträdandet, ansökningen skall prövas av högsta
domstolen även efter det att lagändringarna har trätt i kraft. Lagrådet har
ingen erinran mot en sådan ordning. Vad som har förordats bör emellertid komma
till uttryck i lagtext. Lagrådet föreslår att ikraftträdandebestämmelsen
kompletteras med övergångsbestämmelser av följande innehåll: "Har ansökan
om resning eller återställande av försutten tid gjorts före ikraftträdandet,
tillämpas äldre bestämmelser. Detsamma gäller i fall då besvär över domvilla
har anförts före ikraftträdandet,"

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

41

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:58

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29
oktober 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S,
Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carlsson, Holmberg, Hellström,
Johansson, Hulterström, Lindqvist, G, Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om rätten att besluta om resning m.m. 1 Anmälan
av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om
lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987) över förslag
till

1,
lag om ändring
i regeringsformen,

2,
lag om ändring
i tryckfrihetsförordningen,

3,
lag om ändring
i rättegångsbalken,

4,
lag om ändring
i äktenskapsbalken,

5,
lag om ändring
i ärvdabalken,

6,
lag om ändring
i utsökningsbalken,

7,
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s, I),

8,
lag om ändring
i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt

9,
lag om ändring
i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Föredraganden redogör för
lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet som inte haft något att invända mot den i
lagrådsremissen föreslagna ordningen har förordat dels en justering i fråga om
utformningen av 11 kap, 11 § regeringsformen, dels att förslaget rill lag om
ändring i rättegångsbalken kompletteras med övergångsbestämmelser. Jag biträder
dessa förslag. Därutöver bör en del ändringar av språklig och redakrionell
natur göras i förhållande till de remitterade förslagen.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1, lag om ändring i regeringsformen,

2,
lag om ändring
i tryckfrihetsförordningen,

3,
lag om ändring
i rättegångsbalken,

4,
lag om ändring
i äktenskapsbalken,

5,
lag om ändring
i ärvdabalken,

6,
lag om ändring
i utsökningsbalken,

7,
lagom ändring i
sjölagen (1891:35 s, 1), 42

8, lag
om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt Prop,
1987/88:58

9. lag
om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

43

Bilagal
Prop. 1987/88:58

Rättegångsutredningens sammanfattning av sitt betänkande

Sammainf
attnlng

Ett avg ö rande som vunnit laga kraft, dvs. 6om Inte l ä ngre kan ö verklagas, kan brytas upp till f ö ljd av att en part utnyttjar ett sKrskllt
(extraordlnSrt) r ä ttsmedel. De s ä rskilda r ä ttsmedlen ä r 1 r ä tteg å ngsbalken (KB) uppdelade pA flera
olika Institut. Resning riktar sig 1 f ö rsta band mot materiella felaktigheter 1 avg ö randet. Besv ä r ö ver domvllla riktar sig mot processuella.
Genom Å terst ä llande av f ö rsutten tid kan en part 1 vissa
fall fA r ä tt att ö verklaga ett avg ö rande som vunnit laga kraft.

Inom det allm ä nna domstolsv ä sendet
ä r det h ö gsta domstolen (EID) som beslutar
om resning och Å terst ä llande av f ö rsutten tid. Besv ä r ö ver domvllla pr ö vas av den r ä tt som haft att pr ö va ett ordin ä rt ö verklagande, dvs. betr ä ffande tingsr ä ttsavg ö randen hovr ä tt och t>e-tr ä ffande hovr ä tteavg ö randen HD. Om avg ö randet Inte kunnat ö verklagas skall besv ä ren riktas till HD. PA f ö rvaltningssidan ä r det regeringsr ä tten (KS> som beslutar om de
extraordin ä ra Å tg ä rderna.

I syfte att Å stadkomma en mer rationell anv ä ndning av HD:s resurser tar vi 1 det nu aktuella bet ä nkandet upp frAgor om vilket organ
som skall ha att besluta om de s ä rskilda r ä ttsmedlen inom det allm ä nna domstolsv ä sendet .

HD fick sin nuvarande roll genom en fullf ö ljdsreform Ar 1971. HD blev vad som
betecknades som prejudikatln-stans, dvs. en Instans med uppgift att i f ö rsta hand Å stadkomma f ö r r ä ttstill ä mpningen v ä gledande avg ö randen av fr ä mst r ä ttefrAgor (prejudikat). Kefornen lAg

44

v ä l 1 linje med reformer som p å senare Ar har f ö rekom-
Prop.1987/88:58 mit 1 m å nga andra l ä nder. Prejudikaten utg ö r 1 det moderna samh ä llet ett
alltmera betydelsefullt komplement till lagstiftningen. Prejudikaten leder till
att r ä ttstill ä mpningen blir enhetlig och likformig, och det ä r ofta prejudikaten som ger lagstiftningen dess
fulla genomslagskraft. R ä ttskipningen vinner i klarhet samtidigt
som man g ö r vinster genom att bed ö mningen av r ä ttsliga
fr å gor underl ä ttas. Om det finns bra prejudikat kan enskilda tr ä ffa r ä ttvisa uppg ö relser och undg å
r ä ttsf ö rluster. M å nga tvister beh ö ver ö ver huvud
taget inte dras inf ö r domstol.

Av m ä nga sk ä l ä r det s å lunda viktigt att det prejudikatbehov som f ö religger i m ö jligaste
m å n blir tillgodosett. S å vitt vi har kunnat finna f ö rekommer det dock inom m å nga r ä ttsomr å den en stor brist p å prejudikat. Vi menar att man genom olika å tg ä rder m å ste tillvarata m ö jligheterna
att å stadkomma ett b ä ttre utnyttjande av HD:s resurser. Tillstr ö mningen av m å l
och ä renden till HD har ö kat kraftigt sedan Ar 1971 och den nuvarande
arbetssituationen i HD ä r anstr ä ngd. Det handlar nu enligt v å r bed ö mning om att
1 ö kad utstr ä ckning koncentrera HD-resurserna till den egentliga
prejudikatbildande verksamheten.

I v å rt delbet ä nkande (SOU 1986:1) HD och r ä ttsbildningen har vi lagt fram m å nga f ö rslag i
syfte att p å nu angivet s ä tt effektivisera prejudikatbildningen. Dessa f ö rslag har i huvudsak avseende endast pA s å dana fall som ö verklagas
till HD genom ett allm ä nt r ä ttsmedel. Utanf ö r bet ä nkandet har vi s å ledes l ä mnat frAgor om m ö jligheterna
att avlasta HD de arbetsuppgifter som kommer av att en part utnyttjar ett s ä rskilt r ä ttsmedel.
Bet ä nkandet, som numera har remissbehandlats,

45

ä r f.n. f ö remal f ö r
ö verv ä ganden Inom Justltledeparte- Prop.1987/88:58 mentet.

VI f ö resl å r nu att hovr ä tt skall ges r ä tt att besluta om resning betr ä ffande tingsr ä ttsavg ö randen och betr ä ffande
andra avg ö randen som kan ö verklagas till tingsr ä tt eller hovr ä tt (t.ex. beslut 1 fastighets-bi Idnings ä renden, uts ö knlngsmAl
och gAvoskat-te ä renden). VI f ö resl å r ocks å
att hovr ä tt skall ges r ä tt att å terst ä lla f ö rsutten tid
f ö r ö verklagande av s å dana avg ö randen. Motsvarande uppgifter betr ä ffande hovr ä ttsavg ö randen b ö r
enligt vAr mening liksom nu ankomma pA HD,

S Ä vltt g ä ller besv ä r
ö ver domvilla f ö reslAr vi den Justeringen av g ä llande regler att pr ö vningen betr ä ffande tingsr ä ttsavg ö randen
och d ä rmed likst ä llda avg ö randen
skall ankomma pA hovr ä tt utan hinder av att avg ö randet inte har kunnat ö verklagas.

Extraordin ä ra å tg ä rder betr ä ffande s å dana
ä renden som avgjorts genom godk ä nnande av straff ö rel ä ggande eller f ö rel ä ggande av ordningsbot ankommer med nu g ä llande regler i stor utstr ä ckning p å
tingsr ä tt. I vissa situationer pr ö var dock HD fr å gor
om resning betr ä ffande s å dana f ö rel ä gganden. Vi f ö resl å r att pr ö vningen
av en extraordin ä ra å tg ä rd betr ä ffande ett godk ä nt
f ö rel ä ggande i st ä llet skall 1 f ö rsta hand ankomma p å hovr ä tt.

Genom v å ra f ö rslag uppn å r
man ett betydligt mera enhetligt system f ö r
r ä ttsmedlen ä n det nuvarande. Detta ser vi som en stor f ö rdel, inte minst med tanke pA att riskerna blir
mindre f ö r att en part skall lida r ä tts-

46

f ö rlust till f ö ljd av att han v ä nder
sig till fel in- PrOp. 1987/88:58 stans.

Liksom nu skall enligt v å ra f ö rslag pr ö vningen av en fr å ga
ang å ende en extraordin ä r å tg ä rd oftast ske i endast en Instans, S ä rskilda sk ä l
kan dock p å kalla en ö verpr ö vning av ett
hovr ä ttsbeslut i HD. VI f ö rsl ä r med f ö rebild 1 vissa f ö rslag
som vi har lagt fram i delbet ä nkandet om
HD och r ä ttsbildningen att en hovr ä tt skall kunna till å ta en part att ö verklaga. F ö ruts ä ttningen f ö r ett s å dant
beslut b ö r vara att hovr ä tten p ä
grund av behovet av en enhetlig rattstill ä mpning
eller eljest finner synnerliga sk ä l
f ö religga att till å ta ett ö verklagande.
Om ö verklagande i visst fall till å ts, b ö r HD ha
samma m ö jligheter att avst å fr å n att ta upp
ä rendet som betr ä ffande andra ä renden
(s,k. dispenspr ö vning).

V å ra f ö rslag f ö ruts ä tter grundlags ä ndringar. Enligt regeringsformen ä r det s å lunda
endast HD och RR som kan besluta i fr å ga
om resning och å terst ä llande av f ö rsutten tid, VI f ö resl ä r att i regeringsformen f ö reskrivs att f ö r
de fall, d ä r ä rendet pr ö vas av annan myndighet ä n regeringen, HD eller RR, genom lag skall kunna
best ä mmas att pr ö vningen skall ankomma p å l ä gre r ä tt. Huruvida denna m ö jlighet att l ä gga beslutander ä tten p å
l ä gre organ b ö r utnyttjas ä ven
f ö r de fall som nu ankommer p å RR att pr ö va
har vi l ä mnat utanf ö r v å ra ö verv ä ganden.

47

Bilaga
2 Prop. 1987/88:58

Rättegångsutredningens förslag till lagändringar

F ö RFATTN I N"GS!Pi- ö RSL AG

X. K ö reXag "till

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

11 §

Resning i avgjort ä rende Resning
1 avgjort ä rende

samt å terst ä llande av f ö r- samt Å terst ä llande av f ö r

sutten tid beviljas av rege- sutten
tid beviljas av rege

ringsr ä tten n ä r frAga ä r
om ringsr ä tten n ä r
fr å ga ä r-om

ä rende f ö r vilket rege- ä rende
f ö r vilket rege

ringen, f ö rvaltningsdomstol ringen, f ö rvaltningsdomstol

eller f ö rvaltningsmyndighet eller f ö rvaltningsmyndighet

ä r h ö gsta instans samt i an- ä r h ö gsta Instans samt 1 an

nat fall av h ö gsta domstolen, nat fall av h ö gsta domstolen.

N ä rmare best ä mmelser härom

kan meddelas 1 lag.

I fråga om ärende som avgjorts av annan
myndighet än regeringen, högsta domstolen eller regeringsrätten kan i lag
föreskrivas att resning samt återställande av försutten tid beviljas av
lägre allmän domstol än högsta domstolen eller lägre allmän förvaltningedoastol
än regeringsrätten.

48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

N ä rmare best ä mmelser om resning ocb återställande av försutten tid kan meddelas 1

lag.

Prop, 1987/88:58

2. Höi-slsig
-b±ll La.g om Mxicar-ixig or-d.ri±ngfoii

■br-ycjtefirlhe-tf ö i--

14 kap.

1 § " •

Vad i lag ä r stadgat om
resning i m å l i allm ä nhet g ä lle,

utan hinder av att Jury pr ö vat huruvida brott f ö religger,

ä ven dom i tryckfrihetsm å l.

Beviljas
resning i m å l, vari Jury pr ö vat huruvida brott f ö religger, och grundas resningen p å
omst ä ndighet som kan antagas hava Inverkat p å Jurypr ö vningen,
förordne högsta
domstolen att m å let skall ånyo upptagas inf ö r Jury av den r ä tt som f ö rst
d ö mt 1 mAlet; dock äge högsta domstolen, då
resning beviljas till
don tilltala-lades f ö rm å n och saken finnes
uppenbar, omedelbart ä ndra domen.

Beviljas
resning 1 m å l, vari Jury pr ö vat huruvida brott f ö religger, och grundas resningen p å
omst ä ndighet som kan antas ha inverkat p å Jurypr ö vningen,
skall rätten
samtidigt besluta att
m å let åter skall tas upp inf ö r jury av den r ä tt
som f ö rst d ö mt 1 m å let. Om resning beviljas till den tilltalades f ö rm å n och saken är uppenbar, får den rätt, som beviljar resningen, i stället omedelbart ä ndra domen.

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 58

49

3. Rör-sxas
-t 1 X X Prop. 1987/88:58

Lag om &rx<3ir±Tis X ira-t-tesiiSi

H ä rigenom
f ö reskrivs betr ä ffande r ä tteg å ngsbalken'' dels att nuvarande 59 kap. 9 S skall upph ö r att g ä lla, dels att nuvarande 58 kap. 11 och 12 § S skall betecknas

58
kap. 12
respektive 13 S, 59 kap. 5 - 7 §§ betecknas

59
kap. 6 -
8 SS och 59 kap. 8 S betecknas 59 kap. 10 S, dels att 56 kap. 4, 6, 7, 6, 12 och 13 SS
samt 59 kap. 2, 3, 6 - 8 ocb 10 SS skall ha nedan angivna lydelse,

deJs att i balken skall inf ö ras fem nya paragrafer, 58 kap. 11, 14 och 15 SS samt 59 kap. 5 och 9
SS, av nedan angivna 1yde1se.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 kap.

4 S

Vill någon
söka resning. Ansökan om resning avseende

skall han bos högsta domsto- dom i tvistemål
eller brott

len göra skriftlig ansökan mål görs skriftligen hos bov-

därom. rätten, om donen meddelats

av tingsrätt, ocb i annat fall bos högsta
domstolen.

Ans ö kan
om resning i tvistemAl pA grund av f ö rhAllande, som avses i 1 S f ö rsta stycket 1, 2 eller 3, sA ock 1 1 brottm å l till men f ö r den tilltalade skall g ö ras inom ett Ar, sedan s ö kanden erh ö ll k ä nnedom om det f ö rhAllande, varA ans ö kan grundas; Al>eropas annans
brottsliga g ä rning som grund f ö r ans ö kan, mA tiden r ä knas frAn det dom d ä r ö ver vann laga kraft. Resning i
tvistem å l pA grund av f ö rhAllande, som avses 1 1 S f ö rsta stycket 4, skall s ö kas inom sex mAnader, sedan domen
vann laga kraft.

50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
Avvisas ej resningsans ö kan, skall ans ö kan
med d ä rvid fogade handlingar delgivas
motparten och f ö rel ä ggande meddelas honom att Inkomma med skriftlig f ö rklaring. Finnes ans ö kan ogrundad, m å den dock omedelbart avsl å s.

Prop.
1987/88:58

Vad i
56 kap, 9, 10
och 12 §§ är stadgat om besvär 1 högsta
domstolen äge motsva-svarande tillämpning beträffande resningsansökan.

Vid
prövning av ansökningen tillämpas i hovrätt bestämmelserna i 52
kap. 8-12 SS. Om ansökningen skall tas upp omedelbart av högsta domstolen
tillämpas bestämmelserna i
56 kap, 9, 10 och 12
SS,

Högsta
domstolen äge, när skäl äro därtill, förordna, att, till dess
annorlunda föreskri ves, vi dåre å tgärd för verkställighet av domen ej
må äga rum.

Beviljas resning, förordne högsta domstolen, att m å let skall ånyo upptagas av den r ä tt, som sist
d ö mt i m å let; dock äge högsta domstolen, då resning
beviljas i tvistem å l eller 1 brottm å l till den tilltalades f ö rm å n och saken finnes uppenbar, omedelbart ä ndra donen.

7 S

Beviljas resning skall rätten samtidigt besluta att m å let åter skall tas upp av den r ä tt, som sist d ö mt i m å let. Om resning
beviljas i tvistem å l eller 1 brottm å l till den tilltalades f ö rm å n och saken är uppenbar, får den
rätt, som beviljar resningen, i stället omedelbart ä ndra
domen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

trtebllr s ö kanden, d å m å let Å nyo f ö retages till f ö rhandling, vare resningen f ö rfallen; uteblir motparten, mA mAlet
avg ö ras utan hinder d ä rav. I kallelse skall Intagas
erinran d ä rom. Vad nu sagts g ä lle dock ej 1 frAga om Å klagare.

Prop. 1987/88:58

Avvisas eller avslAs resningsans ö kan, äge högsta domstolen ålägga
sökanden att
ers ä tta motparten eller, om Å klagaren ä r motpart, statsverket kostnaden å resnings ä rendet; har resning s ö kts av Å klagaren, må kostnaden utgA av allm ä nna medel. Bifalles ans ö kan, skall fr Ä gan om kostnaden pr ö vas 1 samband med mAlet efter dess Å terupptagande.

6 S

Avvisas eller avslAs resningsans ö kan, får sökanden åläggas att ers ä tta motpai — ten eller, om Å klagaren ä r motpart, statsverket dess kostnad för resnings ä rendet. Har resning s ö kts av Å klagaren skall kostnaden utgA av allm ä nna medel, fifaiis ans ö kan, skall fr å gan om kostnaden pr ö vas 1 samband med m å let efter dess å terupptagande ,

11 S

Ansökan
om resning i ärende som avgjorts av annan myndighet än tingsrätt görs skriftligen
bos bovrätten, om talan mot avgörandet skulle ha fullföljts i tingsrätt
eller bovrätt. Detsamma gäller ansökan om resning 1 ärende som avgjorts
genom godkännande av strafföreläggande eller godkännande av föreläggande av
ordningsbot.

52

Nuvarande
lydelse

Föreslägen lydelse

Beträffande sådan ansökan som gjorts enligt första
stycket tillämpas bestämmelserna i 1 - 3 SS, 4 S andra stycket
ocb 5-8 SS.

Prop, 1987/88:58

12 §

Har
n å gon f ö rsuttit laga tid f ö r fullf ö ljande av talan mot dom eller
beslut eller f ö r
ans ö kan om å tervinning eller å terupptagande och f ö rel å g f ö r hans underl å tenhet laga f ö rfall, som han icke kunde i r ä tt tid anmäla, mä p å ans ö kan av honom den föi— suttna tiden
återställas.

Har
n å gon f ö rsuttit laga tid f ö r fullf ö ljande av talan mot dom eller
beslut eller f ö r
ans ö kan om å tervinning eller å terupptagande och f ö rel å g f ö r hans underl å tenhet laga f ö rfall, som han inte kunde anmäla 1 r ä tt tid, får den försuttna tiden åtei— ställas
pA ans ö kan av honom. Detsamma gäller om någon bar
försuttit laga tid för fullföljd av talan 1 tingsrätt eller hovrätt
mot sådant avgörande som avses 1 11 S.

13 S

Vill någon
söka å terst ä llan- Ansökan om å terst ä llande av

de av f ö rsutten tid, skall f ö rsutten tid för fullföl-

han
inom tre
veckor, sedan Jande av talan i tingsrätt

gick,
bos högsta domstolen göra skriftlig ansökan därom.

f ö rfallet upph ö rde, och sist eller bovrätt eller för an-inom ett år, sedan tiden ut- sökan om återvinning eller

återupptagande
i tingsrätt görs skriftligen bos hovrätten inom tre veckor efter det att f ö rfallet upph ö rde och sist inom ett å r efter

5 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 58

53

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse det att tiden gick ut.

Prop, 1987/88:58

Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i
högsta domstolen eller för ansökan om återvinning eller återupptagande 1
hovrätt eller högsta domstolen görs med iakttagande i övrigt av vad som
sägs i första stycket bos högsta domstolen.

Betr ä ffande ansökan, som nu sagts, äge
vad 15,
6 och 8 SS är
stadgat motsvarande tillämpning.

Betr ä ffande ansökningen tillämpas lestämmelserna 1 5, 6 och 8 §§ ,

14 S

Mot
hovrätts beslut i fråga om resning eller återställande av försutten tid
får talan föras endast om hovrätten på grund av behovet av en enhetlig
rättstillämpning eller eljest finner synnerliga skäl föreligga att tillåta
detta.

Vid fullföljd av talan mot bovrätts beslut gäller vad
som sägs i 54 ocb 56 kap. om fullföljd av talan mot beslut i
mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt.

54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 S

I ärende angående resning eller återställande av
försutten tid får rätten förordna att åtgärd för verkställighet av
domen eller beslutet tills vidare inte får ske.

59 kap,

2 §

Vill någon
besvära sig över Besvär över domvllla avseen-

domvilla, skall han till den de dom 1 tvistemål eller

rätt, där talan mot domen brottmål anförs skriftligen

skalat fullföljas, eller, om bos bovrätten, om domen med-

full följd ej kunnat äga rum, delats av tingsrätt, ocb i

till högsta domstolen Inkom- annat fall bos högsta dom-

ma med besvärsinlaga. stolen.

Besv ä r skola f ö ras, om de grundas å omst ä ndighet, som avses

i 1 § 1, 2 eller 5, inom sex m å nader, sedan domen vann laga

kraft, och, om besv ä ren grundas å
omst ä ndighet, som avses i

1 S 3, inom
sex m å nader, sedan klaganden erh ö ll k ä nnedom om

domen. Erh ö ll han k ä nnedom om domen, innan den vann
laga

kraft, skall tiden r ä knas fr å n
den dag, d å domen vann laga

kraft.

Prop. 1987/88:58

Om besv ä r ö ver domvilla och fullföljd av talan mot bov-

3 S

Om besv ä r ö ver domvllla skall prövas av hovrätt, tillämpas

rätts
beslut i sådant ärende 1 ö vrigt
bestämmelserna
1

äge
1 ö vrigt vad i 52, 54 ocb 56 kap. är stadgat motsvarande
tillämpning; beträffande besvär, som skola

52 kap. Skall besvären tas upp omedelbart av h ö gsta
dom stolen tillämpas i stället bestämmelserna i 56 kap.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 58

upptagas omedelbart av h ö gsta domstolen, gälle dock ej best ä mmelserna om prövningstillstånd.

Sätten äge, när skäl äro därtill, förordna,
att, till dess annorlunda föreskrives, vidare åtgärd för verkställighet
av domen ej må äga rum.

Undanr ö jes domen
och grundas beslutet ej d ä r å , att r ä tten varit obeh ö rig eller eljest icke bort upptaga m å let till pr ö vning,
skall tillika f ö rordnas, att ny handl ä ggning skall ä ga
rum vid den r ä tt, som meddelat domen.

Gm ers ä ttning f ö r kostnad g ä lle
vad om r ä tteg å ngskostnad ä r stadgat,

5 S

Besvär över domvilla i ärende som avgjorts avannan
myndighet än tingsrätt anförs skriftligen hos bovrätten, om talan mot
avgörandet skulle ha fullföljts i tingsrätt eller bovrätt.

Beträffande besvär enligt första stycket
tillämpas bestämmelserna i 1 S, 2 S andra stycket ocb 3 S.

56

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1987/88:58

6 § 1

Straff ö rel ä ggande, som
godk ä nts av den misst ä nkte, skall efter besv ä r undanr ö jas:

1. om
godk ä nnandet icke

kan anses som en giltig vil

jef ö rklaring;

2.
om vid ä rendets behandling f ö rekommit s å dant fel, att f ö rel ä ggandet b ö r anses ogiltigt; eller

3.
om f ö rel ä ggandet eljest
ej ö verensst ä mmer med lag.

Straff ö rel ä ggande eller föreläggande av
ordningsbot, som godk ä nts av den misst ä nkte, skall efter besv ä r undanr ö jas;

1.
om godk ä nnandet icke kan anses som en giltig viljef ö rklaring;

2.
om vid ä rendets behandling f ö rekommit s å dant fel, att f ö rel ä ggandet b ö r anses ogiltigt; eller

3.
om f ö rel ä ggandet
eljest ej ö verensst ä mmer med lag.

Har
straff ö rel ä ggande undanr ö jts, må ej d ä refter f ö r samma g ä rning dömas till el-■ ler
föreläggas svårare straff.

Har straff ö rel ä ggande eller föreläggande av ordningsbot undanr ö jts, får d ä refter in te dömas
till eller föreläggas svårare straff f ö r samma g ä rning.

Den
som vill besvära sig ö ver straff ö rel ä ggande skall till den underrätt, som ägt upptaga å tal f ö r brottet,in- komma med besvärsinlaga.

Besvär skola föras inom ett å r, sedan å tg ä rd' f ö r verk-

Besv ä r ö ver straff ö rel ä ggan de eller föreläggande av ordningsbot anförs
skriftligen bos den tingsrätt, som haft att ta upp å tal f ö r brottet, inom
ett å r efter det att å tg ä rd f ö r verkst ä llighet av f ö rel ä ggandet f ö retogs hos

nA « w 1VC**X »« * « v -r « ,-u « .vmi. « ndw

57

Nuvarande lydelse

et ä lligbet av f ö rel ä ggandet f ö retogs hos den misst ä nkte. Om besvär, som nu sagts, äga i
övrigt best ä mmelserna 1 52 kap. 2, 3 och 5 - 12
SS motsvarande
tillämpning. Best ä mmelse
som avser hovr ä tt
g ä ller därvid 1 stället underrätten.

Föreslagen lydelse den misst ä nkte.

I besvärsärende enligt första stycket är allmän
åklagare motpart till den misstänkte. Vid prövning av besvären tillämpas best ä mmelserna 1 52 kap. 2, 3 och 5 - 12
SS, varvid
best ä mmelse som avser hovr ä tt i stället g ä ller tingsrätten.

Prop.
1987/88:58

Om fullf ö ljd av talan mot underrättens beslut i anledning av besv ä r ö ver straff ö rel ä ggande äga best ä mBiel serna i 49 och 52 kap. motsvarande tillämpning.

Beträffande
fullf ö ljd av talan mot tingsrättens beslut 1 anledning av besv ä r ö ver straff ö rel ä ggande eJier före läggande av ordningsbot till-lämpas
best ä mmelserna i 49 och 52 kap.

Mot
hovrätts beslut må talan ej föras.

F «» -wt--v « r

T S i « *<* » -** ««» T,

9 S

Mot hovrätte beslut 1 besvärsärende enligt detta kapitel
får talan föras endast om hovrätten på grund av behovet av en enhetlig rättstillämpning
eller eljest finner synnerliga skäl föreligga att tillåta detta.

9m 1 9 « e : 2.49 .

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut gäller vad
som sägs i 54 och 56 kap. om fullföljd av talan mat beslut
1 mål eller ärende, som väckts 1 tingsrätt.

Prop.
1987/88:58

10 § ' •

I mål som
avses 1 6 eller I besvärsärende enligt detta

eller 7 S, äger rätten, när kapitel får rätten förordna

skäl ära därtill, förordna, att åtgärd för verkställighet

att till dess annorlunda fö- av domen, beslutet eller fö

reskrives, vidare åtgärd för reläggandet tills vidare Inte

verkställighet av strafföre- får ske.

läggandet ej får äga rum.

m Inf A,.cd a*

a&e
; 2.A9 ,

Bilaga
3 Prop, 1987/88:58

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
rättegångsutredningens förslag

Yttranden
över betänkandet har till justitiedepartementet avgetts av riksdagens
ombudsmän (justitieombudsmannen Wigelius), högsta domstolen, regeringsrätten, justitiekanslern,
riksåklagaren, domstolsverket, riksskatteverket, lantmäteriverket, Svea
hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre
Norrland, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, Stockholms
tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Malmö tingsrätt, Umeå tingsrätt, juridiska
fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm, Sveriges domareförbund,
Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges åklagare. Centralorganisationen
SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),

Centralorganisationen
SACO/SR har som sitt yttrande hänvisat till ett yttrande som till SACO/SR
avgetts av JUSEK,

Föreningen
Sveriges statsåklagare, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) har förklarat sig avstå från att lämna synpunkter
på betänkandet.

60

Bilaga
4

Till
lagrådet

remitterade

lagförslag

Prop. 1987/88:58

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom
föreskrivs att 11 kap, 11 § regeringsformen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Resning i
avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas av regeringsrätten
när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet
är högsta instans samt i annat fall av högsta domstolen. Närmare bestämmelser
härom kan meddelas i lag.

Resning
i avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas av
regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans, 1 annat
fall beviljas resning och återställande av försutten tid av högsta domstolen
eller, om det föreskrives i lag, av lägre allmän domstol eller av annan domstol
som är högsta instans för ärendet.

Närmare
bestämmelser om resning och återställande av försutten tid kan meddelas i lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989,

Regeringsformen
omtryckt 1985:866.

61

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 58

2 Förslag till

Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs att 14 kap. I §
tryckfrihetsförordningen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap, I § Vad i lag är stadgat om resning i mål i
allmänhet gälle, utan hinder av att jury prövat huruvida brott föreligger, även
dom i tryckfrihetsmål.

Beviljas resning i mål, vari jury Beviljas resning i mål, vari jury

prövat huruvida brott föreligger, prövat huruvida
brott föreligger.

och
grundas resningen på omständighet som kan antagas hava inverkat pä
juryprövningen, skall samtidigt beslutas att målet skall ånyo upptagas inför
jury av den rätt som först dömt i målet. Om resning beviljas till den
tilltalades förmån och saken är uppenbar/or den domstol, som beviljar
resningen, i stället omedelbart ändra domen.

och grundas resningen pa omständighet som kan antagas
hava inverkat på juryprövningen, förordne högsta domstolen att målet skall
ånyo upptagas inför jury av den rätt som först dömt i målet; dock äge högsta
domstolen, då resning beviljas till den tilltalades förmån och saken finnes
uppenbar, omedelbart ändradomen.

Prop, 1987/88:58

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989,

Tryckfrihetsförordningen
omtryckt 1982:941,

62

3 Förslag
till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att
58 kap, 4, 6-8 och 12 §§ samt 59 kap, 2 § skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 58
kap, 10 a, 13 och 14 §§ samt 59 kap, 4 a §, av följande lydelse.

Prop. 1987/88:58

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Vill någon söka resning, skall han hos högsta domstolen
göra skriftlig ansökan därom.

Ansökan om resning i tvistemål på grund av förhållande,
som avses i 1 § första stycket 1, 2 eller 3, så ock i brottmål till men för den
tilltalade skall göras inom ett år, sedan sökanden erhöll kännedom om det
förhållande, vara ansökan grundas; åberopas annans brottsliga gärning som grund
för ansökan, må tiden räknas från det dom däröver vann laga kraft. Resning i
tvistemål på grund av förhållande, som avses i 1 § första stycket 4, skall
sökas inom sex månader, sedan domen vann laga kraft.

Den som
vill ansöka om resning avseende en dom skall göra detta skriftligen hos
hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall hos högsta
domstolen.

Ansökan om
resning i tvistemål på grund av något sådant förhållande som avses i 1 §
första stycket 1, 2 eller 3 samt ansökan om resning i brottmål till men för den
tilltalade skall göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om den
omständighet som ansökan grundas på. Åberopas annans brottsliga gärning som
grund för ansökan,/å/-riden räknas från det dom över gärningen vann laga
kraft. Resning i tvistemål på grund av någon sådan omständighet, som avses i 1
§ första stycket 4, skall sökas inom sex månader från det att domen vann laga
kraft.

Avvisas ej resningsansökan, skall ansökan med därvid
fogade handlingar delgivas motparten och föreläggande meddelas honom att
inkomma med skriftlig förklaring. Finnes ansökan ogrundad, må den dock
omedelbart avslås.

Vad i 56 kap, 9, 10 och 12 §§ är stadgat om besvär i
högsta domstolen äge motsvarande tillämpning beträffande resningsansökan.

Högsta domstolen äge, när skäl äro därtill, förordna, att,
till dess annorlunda föreskrives, vidare åtgärd för verkställighet av domen ej
må äga rum.

Om
resningsansökningen inte avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade
handlingar delges motparten. Denne skall samtidigt föreläggas att inkomma med
skriftlig förklaring. Om ansökan är ogrundad/å/' den dock avslås omedelbart.

Om prövning av ansökningen sker i hovrätt, tillämpas
reglerna i 52 kap. 8-12 §§. Om ansökningen tas upp omedelbart av högsta domstolen
tillämpas bestämmelserna i 56 kap, 9, 10 och 12 §§,

Rätten får förordna att vidare åtgärder för
verkställighet av domen inte skall äga rum.

63

Nuvarande lydelse

Beviljas resning,/ö/'o/Y//k' högsta domstolen, att målet
skall ånyo upptagas av den réiti, som sist dömt i målet; dock äge högsta domstolen,
då resning beviljas i tvistemål eller i brottmål till den tilltalades förmån
och saken finnes uppenbar, omedelbart ändra domen.

Uteblir
sökanden, då målet ånyo förelages till förhandling, vare resningen förfallen;
uteblir motparten, må målet avgöras utan hinder därav. I kallelse skall
intagas erinran därom. Vad nu sagts gälle dock ej i fråga om åklagare.

7 §

Föreslagen
lydelse

Beviljas resning skall rätten samtidigt förordna att
målet åter skall tas upp vid den domstol, som sist dömt i målet. Om resning
beviljas i tvistemål eller i brottmål till den tilltalades förmån och saken är
uppenbar, får rätten dock omedelbart ändra domen.

Uteblir
sökanden, när målet på nytt tas upp vid en förhandling, skall resningen anses
förfallen. Om motparten uteblir, får målet ändå avgöras. Kallelserna skall
innehålla en upplysning om dessa regler. Vad som sägs i detta stycke gäller
inte i fråga om åklagaren.

Prop. 1987/88:58

Avvisas
eller avslås resningsansökan, äge högsta domstolen ålägga sökanden att
ersätta motparten eller, om åklagaren är motpart, statsverket kostnaden å
resningsärendet; har resning sökts av åklagaren, i7iå kostnaden utgå av allmänna
medel. Bifalles ansökan, skall frågan om kostnaden prövas i samband med målet
efter dess återupptagande.

Avvisas
eller avslås en resningsansökan,/år sökanden åläggas att. ersätta motparten
eller, om åklagaren är motpart, staten kostnaderna för resningsärendet. Har
resning sökts av åklagaren får kostnaderna utgå av allmänna medel. Bifalls ansökningen,
skall kostnadsfrågan prövas i samband med målet efter dess återupptagande.

10 a §

Ansökan om resning i ärende som avgjorts av annan
myndighet än tingsrätt görs skriftligen hos hovrätten, om talan inot avgörandet
skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt. Hos hovrätten görs också
ansökan om resning i ärende som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande
eller godkännande av föreläggande av ordningsbot.

Beträffande sådan ansökan som gjorts enhgt första stycket
tillämpas bestämmelserna i 1—3 §§, 4 § andra stycket och 5—8 §§.

12

Vill någon
söka återställande av försutten tid, skall han inom tre veckor, sedan förfallet
upphörde, och sist inom ett år, sedan tiden

Den som
vill ansöka om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i hovrätt
eller för ansökan om återvinning eller återupptagan-

64

Nuvarande
lydelse

utgick, hos högsta domstolen göra skriftlig ansökan därom.

Beträffande ansökan, som nu sagts, äge vad i 5, 6 och 8 §§
är stadgat motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

de i tingsrätt skall göra detta skriftligen hos hovrätten
inom tre veckor från det att förfallet upphörde och sist inom ett år från det
att tiden gick ut.

Ansökan om återställande avför-sutten tid för fullföljd av
talan i högsta domstolen eller ansökan om återvinning eller återupptagande i
hovrätt eller högsta domstolen görs skriftligen hos högsta domstolen inom den
tid som anges i första stycket.

Beträffande ansökningen tillämpas bestämmelserna i 5, 6
och 8 §§.

Prop, 1987/88:58

13 §

Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd
av talan i tingsrätt eller hovrätt mot sådant avgörande som avses i 10 a § görs
skriftligen hos hovrätten. Beträffande sådan ansökan tillämpas bestämmelserna
ill § och 12 § första och tredje styckena.

14 §

Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i fråga om
resning eller återställande av försutten tid gäller vad som sägs i 54 och 56
kap. om fullföljd av talan mot beslut i mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt.

59 kap.

2 §

Vill
någon besvära sig över domvilla, skall han till den rätt, där talan mot domen
skolat fullföljas, eller, om fullföljd ej kunnat äga rum, till högsta domstolen
inkomma med besvärsinlaga.

Besvär
skola föras, om de grundas å omständighet, som avses i 1 § 1, 2 eller 5. inom
sex månader, sedan domen vann laga kraft, och, om besvären grundas å omständighet,
som avses i 1 § 3, inom sex månader, sedan klaganden erhöll kännedom om domen.
Erhöll han kännedom om domen, innan den

Den som
vill besvära sig över domvilla skall ge in en skriftUg besvärsinlaga till
hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och / annat fall till högsta
domstolen.

Besvär skall föras, om de grundas på någon omständighet
som avses i I §1,2 eller 5. inom sex månader från del att domen vann laga
kraft, och, om besvären grundas på någon omständighet som avses i I § 3, inom
sex månader/ra/; det att klaganden fick kännedom om domen. Fick han kännedom om
do-

65

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:58

vann laga kraft, skall tiden räknas men, innan den vann
laga kraft,

från den dag. då domen vann laga skall tiden räknas från den dag, då

kraft, domen vann laga kraft,

4a§

Besvär över domvilla i ärende som avgjorts av annan
myndighet än tingsrätt anförs skriftligen hos hovrätten, om talan mot avgörandet
skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt.

I fråga om besvär enligt första stycket tillämpas
bestämmelserna i 1 §, 2 § andra stycket och 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989,

66

4 Förslag
till Prop, 1987/88:58

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att i äktenskapsbalken skall införas
en ny paragraf, 17 kap, 9 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap, 9§

Bestämnielserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap.
rättegångsbalken skall tillämpas i fråga om bodelning som förrättats av bodelningsförrättare.
Härvid skall vad som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 4 a § rättegångsbalken
om fullföljd av talan gälla klander av bodelning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989,

67

5 Förslag
till Prop, 1987/88:58

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 23 kap, 5 § ärvdabalken i
paragrafens lydelse enligt lagen (1987:231) om ändring i nämnda balk skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 kap,

5§'

På en delägares begäran skall rät- På
en delägares begäran skall rät

ten förordna någon att vara skiftes- ten
förordna någon att vara skiftes

man. Vad som föreskrivs i 17 kap, man.
Vad som föreskrivs i 17 kap,

1-4 och 6-8 §§ äktenskapsbalken 1-4 och 6-9 §§
äktenskapsbalken

om bodelning, bodelningsförrättare om
bodelning, bodelningsförrättare

och make skall gälla i fråga om arv- och
make skall gälla i fråga om arv

skifte, skiftesman och delägare i skifte,
skiftesman och delägare i

boet. Arvode och ersättning till boet. Arvode
och ersättning till

skiftesmannen skall dock betalas av skiftesmannen
skall dock betalas av

dödsboet, dödsboet.

Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutör, är
denne utan särskilt förordnande skiftesman. Detta gäller dock ej, om någon
annan redan har förordnats som skiftesman eller om testamentsexekutorn är
delägare i boet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989,

Senaste lydelse 1987:231. - 68

6 Förslag
till Prop, 1987/88:58

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 18 kap, 20 § utsökningsbalken
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap,

20 §

Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap,
rättegångsbalken tillämpas i fråga om kronofogdemyndighets beslut i utsökningsmål.

Vad som sägs i 58 kap, // och Vad som sägs i 58 kap,/.? § rätte-

12 §§ rättegångsbalken om återstäl- gångsbalken om återställande av

lande av
försutten tid gäller även försutten tid gäller även när föreläg-

när föreläggande har meddelats en- gande har meddelats enligt 4 kap,

ligt 4
kap, 20, 21 eller 26 § eller 13 20, 21 eller
26 § eller 13 kap, 7 §

kap, 7 §
andra stycket i denna balk, andra
stycket i denna balk.

Användning av särskilt rättsmedel får ej utan synnerliga
skäl föranleda ari exekutiv försäljning hävs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989,

69

7 Förslag
till Prop, 1987/88:58

Lag om ändring sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att i sjölagen (1891:35 s, 1)' skall
införas en ny paragraf, 344 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

344 §

Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap.
rättegångsbalken skall tillämpas i fråga om dispasch. Härvid skall vad som
sägs 158 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 4 a § rättegångsbalken om fullföljd av
talan gälla klander av dispasch.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989,

Lagen omtryckt 1985:176, 70

8 Förslag till Prop, 1987/88:58

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 2 kap, 3 § lagen (1974:371) om
rättegängen i arbetstvister' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap, 3§ Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 §
upptagits vid tingsrätt och därifrån fullföljes.

Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot
beslut, som meddelats av annan myndighet än tingsrätt, föreskrives i 12 kap,
70 och 71 §§ jordabalken och i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar besvär över domvilla i fråga om
tingsrätts avgörande i mål som avses i 2 § samt sådana avgöranden av annan
myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och återställande av
försutten tid beträffande sådana mål prövas av högsta domstolen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1977:530.

9 Förslag
till Prop. 1987/88:58

Lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem

Härigenom föreskrivs alt 20 § lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Vad som föreskrivs i 17 kap, 1, 2 Vad
som föreskrivs i 17 kap. I, 2

och A-8 §§ samt 18 kap, 1 § akten- och
4-9 §§ samt 18 kap, I § äkten

skapsbalken gäller även vid tvist skapsbalken
gäller även vid tvist

mellan sambor. Vad som sägs om mellan
sambor. Vad som sägs om

makar skall därvid gälla sambor, makar skall
därvid gälla sambor.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989,

72

Innehållsförteckning Prop. 1987/88:58

Proposition ..................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag ........................................................................ 2

1
Förslag till
lag om ändring i regeringsformen ................ 2

2
Förslag till
lag om ändring i tryckfrihetsförordningen...... 3

3
Förslag till
lag om ändring i rättegångsbalken ............. 4

4
Förslag till
lag om ändring i äktenskapsbalken............... 8

5
Förslag till
lag om ändring i ärvdabalken........................ 9

6
Förslag till
lag om ändring i utsökningsbalken .............. 10

7
Förslag till
lagom ändring i sjölagen (1891: 35 s, I) ....... II

8
Förslag till
lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegängen i arbetstvister 12

9
Förslag till
lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem 13

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15
oktober 1987 14

1
Inledning ....................................................................... 14

2
Allmän
motivering........................................................... 15

2.1 Utgångspunkter ..................................................... 15

2.2 Resning och återställande av
försutten tid .............. 20

2.3 Besvär över domvilla m, m........................................ 25

2.4 Frågor om överklagande .......................................... 29

2.5 Resursfrågor .......................................................... 30

3
Ikraftträdande................................................................ 30

4
Upprättade
lagförslag .................................................. 30

5
Specialmotivering
........................................................ 31

5.1 Förslaget till lag om ändring i
regeringsformen......... 31

5.2 Förslaget till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen 32

5.3 Förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken ..... 32

5.4 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken
... 37

5.5 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken
............ ... 38

5.6 Förslaget rill lag om ändring i utsökningsbalken... ........ 38

5.7 Förslaget rill lag om ändring i
sjölagen (1891: 35 s, 1) 38

5.8 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister 38

5.9 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem 39

6
Hemställan .................................................................. 39

7
Beslut............................................................................. ... 39

Utdrag ur lagrådets protokoll vid sammanträde den 20
oktober 1987 40

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 42

1
Anmälan av lagrådsyttrande
....................................... 42

2
Hemställan .................................................................. 42

3
Beslut............................................................................. 43

Bilaga I Rättegängsutredningens sammanfattning av sitt
betänkande 44

Bilaga 2
Rättegångsutredningens förslag till lagändringar 48

Bilaga 3
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över

rättegångsutredningens förslag.......................... ... 60

Bilaga 4
Till lagrådet remitterade lagförslag .................. ... 61

73

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987