Prop. 1987/88:6

Regeringens proposition 1987/88:6

om de offentliga organens verksamhet vid

krig eller krigsfara 1987/88:6

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 17 september 1987.

Pä
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar i regeringsformens kapitel om krig och
krigsfara. Förslagen innebär bl.a. all varken riksdagen, dess krigsdelegation
eller regeringen fär fatta beslul på ockuperat område och all val lill
riksdagen eller kommunala församlingar inte får hållas på sådant omräde.

Vidare
läggs fram ell förslag lill en lag om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m.
Förslaget innebär huvudsakligen en modernisering av nu gällande bestämmelser så
att dessa anpassas till 1974 års regeringsform och ändrade förhållanden inom
kommunema, den statliga förvaltningen och domstolsväsendet.

De
nya lagreglerna avses träda i kraft den 1 januari 1989.

1 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 6

1 Förslag till

Lag om
ändring i regeringsformen

Prop. 1987/88:6

Härigenom
föreskrivs atl 13 kap. 2, men' skall ha följande lydelse.

3, 7, 8,
10 och 11 §§ regeringsfor-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

13 kap. Krig och krigsfara

2§

Är riket
i krig eller krigsfara, skall en inom riksdagen utsedd krigsdelegalion träda
i riksdagens ställe, om förhållandena kräver del.

Om riket är i krig, meddelas förordnande alt
krigsdelegationen skall träda i riksdagens ställe av uirikesnämndens
ledamöter enligt närmare bestämmelser i riksdagsordningen. Innan förordnande
meddelas skall samråd ske med statsministern, om del är möjligl. Hindras
nämndens ledamöter av krigsför-hällandena atl sammanträda, meddelas
förordnandet av regeringen. Om rikel är i krigsfara, meddelas förordnande som
nu sagts av uirikesnämndens ledamöter i förening med statsministern. För
förordnande fordras därvid att statsministern och sex av nämndens ledamöter
är ense.

Är rikel i krig eller omedelbar krigsfara, skall en jnom
riksdagen utsedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena
kräver det.

Om riket är i krig, meddelas förordnande atl
krigsdelegationen skall träda i riksdagens ställe av ut-rikesnämndens ledamöter
enligt närmare bestämmelser i riksdagsordningen. Innan förordnande meddelas
skall samräd ske med statsministern, om det är möjligt. Hindras nämndens
ledamöter av krigsför-hällandena alt sammanträda, meddelas förordnandet av
regeringen. Om riket är i omedelbar krigsfara, meddelas förordnande som nu
sagts av uirikesnämndens ledamöter i förening med statsministern. För
förordnande fordras därvid att statsministern och sex av nämndens ledamöter är
ense.

Krigsdelegalionen och regeringen kan i samråd eller var
för sig besluta att riksdagen skall återtaga sina befogenheter.

Krigsdelegalionens sammansättning bestämmes i
riksdagsordningen.

3 §

Medan
krigsdelegalionen är i riksdagens ställe utövar den de befogenheter som annars
tillkommer riksdagen. Krigsdelegationen får dock ej fatta beslut på ockuperat
område. Den får ej heller fatta beslut som avses i 12 § första stycket första
punkten eller andra eller Qärde stycket.

Medan
krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de befogenheter som annars
tillkommer riksdagen. Den får dock ej fatta beslut som avses i 12 § första
stycket första punkten eller andra eller Qärde stycket.

Krigsdelegalionen beslutar själv om formerna för sin
verksamhet.

7§ Är riket i krig eller omedelbar Är riket i krig
eller omedelbar

Regeringsformen omtryckt 1985:866.

Nuvarande lydelse

krigsfara, skall 2 kap. 12 slyckel icke tillämpas.

Föreslagen lydelse

tredje krigsfara, skall 2 kap. 12 § tredje slyckel icke
tillämpas. Detsamma gäller om krigsdelegationen i annat fall har trätt I
riksdagens ställe.

Prop. 1987/88:6

År riket i krig eller omedelbar krigsfara, kan regeringen
med stöd av riksdagens bemyndigande besluta atl uppgift, som enligt grundlag
ankommer på regeringen, skall fullgöras av annan myndighet. Sådant bemyndigande
fär icke omfatta befogenhet enligl 5 eller 6 §, om ej fräga är endasl om beslut
alt lag i visst ämne skall börja tillämpas.

Under krig, krigsfara eller andra av krig föranledda
utomordentliga förhållanden får med avseende på domstol för avdelning av
försvarsmakten göras undantag från föreskriften ill kap. 1 § att vid domstol
skall finnas ordinarie domare.

10 §

På ockuperat område får ej fattas beslut som Innebär
stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riksdagsordningen, lag otn val
till riksdagen eller lag om högmålsbrott, brott mot rikets säkerhet,
ämbetsbrott, brott av krigsmän, sabotage, upplopp, uppvigling eller
samhällsfarlig ryktesspridning.

På ockuperat område får icke något offentligt organ
meddela beslul eller vidtaga åtgärd som ålägger någon rikets medborgare att
lämna ockupationsmakten sådant bistånd som denna icke får kräva enligt
folkrättens regler.

Intet ärende får avgöras av riksdagen på ockuperat
område, såvida icke minst tre fiärdedelar av ledamöterna deltager i
avgörandet. I antalet deltagande ledamöter inräknas därvid icke ersättare som
utövar uppdrag som ledamot.

Riksdagen eller regeringen får icke fatta beslut på
ockuperat område. På sådant område får ej heller utövas befogenhet som tillkommer
någon i egenskap av riksdagsledamot eller statsråd.

Det åligger varje offentligt organ att på ockuperat område
handla på det sätt som bäst gagnar försvarsansträngningarna och motståndsverksamheten
samt civilbefolkningens skydd och svenska intressen i övrigt. Icke i något
fall får ett offentligt organ meddela beslul eller vidta åtgärd som / strid
mot folkrättens regler ålägger någon rikets medborgare all lämna ockupationsmakten
bistånd.

Val till riksdagen eller beslutande kommunala församlingar
får ej hållas på ockuperat område.

Är rikel i
krig, bör statschefen följa regeringen. Befinner han sig

Är riket i
krig, bör statschefen följa regeringen. Befinner han sig

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:6

på annan ort ån regeringen, skall på ockuperat område
eller på an-

han anses hindrad alt fullgöra sina nan ort än regeringen, skall han an-

uppgifter som statschef. ses hindrad alt fullgöra sina
uppgif

ter som statschef.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2 Förslag till

Lag om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpning

1 § Denna lag är tillämplig pä beslutande kommunala
församlingar saml

på förvaltningsmyndigheter och domstolar. Bestämmelserna i 32-36 §§

gäller ocksä hos regeringen.

Lagen gäller inte förvaltningsmyndigheter under riksdagen
eller kyrkomötet.

2 § Bestämmelserna i 5-37 §§ skall tillämpas om riket
är i krig.

Är riket i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig, får regeringen föreskriva atl 5-37 §§ helt eller delvis skall
tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer.

Under den tid när 5-37 §§ tillämpas gäller dessa
bestämmelser eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dem i stället för
avvikande bestämmelser i någon annan lag eller författning.

3 § En föreskrift enligl 2 § andra stycket skall
underställas riksdagen

inom en månad från utfärdandet. Om riksmöte inte pågår dä, räknas liden

frän början av nästa riksmöte.

Föreskriften upphör atl gälla, om den inle underställs
riksdagen i rätl tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader
frän den dag då underställningen skedde.

Regeringen skall föreskriva all bestämmelserna i 5-37 §§
inle skall tillämpas, när det inte längre råder sådana förhällanden som avses i
2 § första och andra styckena.

4 § Befogenhet som ges i denna lag fär UtnylQas bara i den
utsträckning

som behövs på grund av sådana förhållanden som avses i 2 § första och

andra styckena.

Bestämmelser otn kommunerna

5 § I denna lag avses med

fullmäktige: kommunfullmäktige, landsting, fullmäktige i
kommunalförbund, kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade och stiftsfullmäktige,

styrelse: kommunstyrelse, förvaltningsutskott, styrelse i
kommunalförbund med fullmäktige, kyrkoråd och sfiflsslyrelse.

6 §
Fullmäktige får handlägga etl ärende endasl om mer än en tredjedel Prop.
1987/88:6

av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva alt en

inlerpellation
eller fråga får besvaras, även om antalet närvarande är lägre.

Om
en närvarande ledamot i fullmäktige på grund av jäv är hindrad att della i
handläggningen av elt visst ärende, får fullmäktige handlägga detta, även om
antalet närvarande på grund av hindret inte uppgår till det anlal som avses i
första stycket.

Ett
sammanträde med en beslutande kommunal församling kan utan hinder av vad som
annars är föreskrivet kungöras pä annat betryggande sätl som ordföranden
bestämmer.

7 §
Styrelsen får i etl ärende som inle kan anslå besluta i stället för

fullmäktige eller kyrkostämman. Styrelsen får dock inle besluta i elt ären

de som rör

1.
val av ledamöter och
suppleanter i styrelsen eller någon annan nämnd eller av revisorer och
revisorssuppleanter,

2.
ansvarsfrihet för styrelsens
eller en annan nämnds ledamöter eller åtgärd för att bevara kommunens,
landstingskommunens, kommunalförbundets, församlingens eller den kyrkliga
samfällighetens rätt.

Beslut
Som har fattats med slöd av första stycket skall anmälas lill fullmäktige eller
stämman vid nästa sammanträde.

8
§ Styrelsen, eller en annan
nämnd får handlägga ell ärende endasl om mer än en tredjedel av ledamöterna är
närvarande. Antalet ledamöter skall dock alllid vara minsl tre.

9
§ Om del är av synnerlig vikt
all ell beslut som enligt 7 § eller på annan grund ankommer på styrelsen fattas
innan styrelsen kan sammanträda, får dess ordförande besluta i ärendet.
Delsamma gäller en annan nämnds ordförande i fräga om beslut som ankommer pä
den nämnden.

Etl
beslul som har fallals med slöd av första stycket skall anmälas fill styrelsen
respektive nämnden vid dess näsla sammanträde.

10 §
Fullmäktige fär uppdra ät styrelsen eller ät en eller flera andra

nämnder att hell eller delvis handha förvaltning eller verkställighet som

annars enligt lag eller annan författning ankommer på annan nämnd än

styrelsen.

I
Stockholms kommun får fullmäktige besluta all styrelsens uppgifter skall
övertas av borgarrådsberedningen. Om ell sådant beslut fattas, skall vad som
sägs i första stycket och i 7-9 §§ om styrelsen i stället gälla
borgarrådsberedningen.

Bestämmelser
om förvaltningsmyndigheterna

11 §
Regeringen fär föreskriva all en förvaltningsmyndighets uppgifter

inle skall fullgöras eller atl de skall överläs av en annan sädan myndighet

eller av en domstol. Regeringen fär därvid besluta de ytterligare bestäm

melser som behövs till följd av att sädana föreskrifter meddelas.

Regeringen
fär föreskriva eller i särskilda fall besluta all de som Qänstgör hos en
förvaltningsmyndighet skall Qänslgöra i andra anställningar eller uppdrag hos
det allmänna.

Regeringen
får överlåta sin befogenhet enligt andra slyckel att besluta i särskilda fall
lill statliga förvaltningsmyndigheter, när det gäller dem som Qänstgör hos
staten, och lill beslutande kommunala församlingar och förvaltningsmyndigheter,
när det gäller dem som Qänstgör hos kommunen.

12 § Regeringen
får föreskriva att en uppgift, som tillkommer regeringen Prop. 1987/88:6

i etl visst slag av förvaltningsärenden, skall övertas av en slallig förvalt

ningsmyndighet. Om uppgiften enligt grundlag ankommer på regeringen,

gäller vad som nu sagts
endast för fall av krig eller omedelbar krigsfara.

13
§ För fall då riket är i krig
och förbindelsen mellan en del av riket och riksstyrelsen inte alls eller
endast med avsevärda svårigheter kan upprätthållas eller omedelbara åtgärder
annars måste vidtas får regeringen överlåta ål civilbefälhavaren eller
länsstyrelsen alt inom sill område fullgöra de uppgifter, som enligt 8 kap.
regeringsformen ankommer på regeringen, och besluta alt en lag i etl visst ämne
skall börja tillämpas.

14
§ I fråga om statliga
förvaltningsmyndigheter fär regeringen

1.
föreskriva eller i särskilda
fall besluta att en myndighet får ha sin verksamhet hell eller delvis förlagd
till annan ort än den där den annars utövas,

2.
föreskriva atl en myndighet får
fatta beslut i en annan sammansättning eller med ell mindre antal ledamöter
eller i en annan ordning än som annars gäller,

3. föreskriva
atl en myndighets beslut inle får överklagas.

Regeringen får överlåta sina befogenheter enligl första stycket 1 och 2

till
en statlig förvaltningsmyndighet.

Regeringen
fär meddela de bestämmelser som behövs lill följd av all regeringen har
beslutat föreskrifter enligl första stycket 3.

15
§ Om det i en lag eller annan
författning i fräga om förvaltningsärenden av visst slag har föreskrivits alt
en myndighet skall höras eller att nägon annan särskild utredning skall
införskaffas och del är förenat med väsentliga olägenheter atl låta utreda etl
ärende på della sätl, får ärendet utredas pä någol annal lämpligt sätt.

16
§ En förvaltningsmyndighets
handläggning av ett ärende som avser myndighetsutövning mol någon enskild skall
uppskjutas, om en part är ur stånd all bevaka sin räll eller om det finns nägol
annal hinder för utredningen lill följd av förhållanden som avses i 2 § första
och andra styckena. Kan ärendet utredas tillfredsslällande, får det dock
handläggas och avgöras, om del är av synnerlig vikt för en part atl ärendet
avgörs eller om del föreligger andra särskilda skäl.

Bestämmelser
om domstolarna m. m.

17
§ Regeringen får föreskriva

1.
alt uppgifter som ankommer pä
en viss tingsrätt, hovrätt, länsrätt, kammartält eller försäkringsrätt skall
överläs av en annan domstol av samma slag,

2.
att uppgifter som ankommer pä
en domstol, som inte är allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol eller
försäkringsrätt, inle skall fullgöras eller skall fullgöras av en annan
domstol,

3.
att en tingsrätt är domför med
en lagfaren domare i sådana fall dä det enligl rättegångsbalken eller annan lag
krävs tre lagfarna domare,

4.
all en fastighetsdomstol är
domför med en i stället för två lagfarna ledamöter,

5.
att en domstol skall ha sin
verksamhet helt eller delvis förlagd till annan ort än den där verksamhelen
annars utövas,

6.
att en domstol inte behöver
vara delad i avdelningar.

Regeringen
får meddela de bestämmelser som behövs till följd av alt Prop. 1987/88:6
regeringen har beslutat föreskrifter enligt första stycket 2.

18 §
Regeringen får i särskilda fall besluta alt en innehavare av ordinarie

domartjänst skall fullgöra en högre eller en i fråga om anställningsförmå

nerna jämställd domarQänst vid en annan domstol än den han tillhör. Detta

gäller dock inle justitieråd och regeringsråd.

Regeringen
fär i fråga om dem som Qänstgör vid en domstol men inle är ordinarie domare
föreskriva eller i särskilda fall besluta att de skall Qänslgöra i andra
anställningar eller uppdrag i domstol.

Regeringen
får överlåta sina befogenheter enligl första eller andra stycket alt fatta
beslul i särskilda fall till hovrätter och kammartälter när det gäller del egna
domstolsområdet.

19
§ För fall då riket är i krig
och förbindelsen mellan en del av riket och riksstyrelsen inte alls eller
endasl med avsevärda svårigheter kan upprätlhällas eller annars omedelbara
åtgärder måsle vidlas, fär regeringen i fräga om den delen av rikel överlåta
sina befogenheter enligl 8 kap. regeringsformen atl meddela föreskrifter om
domstolarna och deras verksamhel lill en domstol eller en annan myndighet.

20
§ Om del är lämpligt med hänsyn
till utredningen och övriga omständigheter, fär rätten besluta att etl mål
eller ärende som är anhängigt vid domstolen skall flyttas över lill en annan
domstol av samma slag.

21
§ Är en part i elt tvistemål
förhindrad alt inställa sig personligen på grund av förhällanden som avses i 2
§ första och andra styckena, fär målet ändå handläggas och avgöras, om saken
kan utredas tillfredsställande.

Etl
mål i en förvaltningsdomstol fär handläggas och avgöras ulan hinder av vad som
annars är föreskrivet om muntliga förhandlingar, om saken kan utredas
tillfredsställande utan en sädan förhandling.

22 §
Kan en part vid allmän domstol antas vara ur stånd att ta till vara sin

rätt på grund av förhällanden som avses i 2 § första och andra styckena,

skall rätten förordna ett särskilt ombud för honom, om det är av synnerlig

vikt för honom eller för motparten att målet eller ärendet handläggs och

avgörs eller om detta är angeläget frän allmän synpunkt.

Ett
särskilt ombud skall entledigas så snart parten personligen eller genom elt
eget ombud kan ta fill vara sin rätt.

Till
särskilt ombud bör en advokat förordnas, om en sädan finns tillgänglig-

Etl
särskill ombud får inte motta delgivning av stämning i brottmål. I övrigt skall
bestämmelserna i 12 kap. rättegångsbalken om rättegångsombud med fullmakt för
etl visst mål tillämpas.

23 §
Ett särskilt ombud har räll lill skälig ersättning av allmänna medel

för arbete, tidsspillan och ufiägg. Ersättningen fastställs av rätten.

I
fråga om kostnaderna för ombudet skall bestämmelserna i lag om parts
rällegängskostnad tillämpas utom beträffande ersättning för ränla. Motpart
eller annan som är ersältningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas all
utge ersättningen lill slaten. Belopp, som inle annan sålunda förpliktas
erlägga, skall återbetalas fill slalen av den för vilken ombudet har
förordnats, dock inle i den män del överstiger del för honom gällande
maximibeloppet för rällshjälpsavgifl vid allmän rättshjälp enligt, rätishjälpslagen
(1972:429).

Om
ersättningen till ombudet understiger ett visst av regeringen före- Prop.
1987/88:6 skrivet belopp, skall äterbetalningsskyldighet inle åläggas.

Beträffande
kostnaderna för ell särskilt ombud för en tilltalad i brottmål tillämpas
bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller annan alt
till staten återbetala kostnad för offentlig försvarare.

24 §
När en nämndeman har förhinder får rättens ordförande kalla någon

lill Qänslgöring som är valbar lill nämndeman inom eller ulom domkretsen.

När
en särskild ledamot, teknisk ledamot eller nägon annan sådan ledamot i domstol
har förhinder fär en annan lämplig person tillkallas.

25
§ Om inte någon behörig person
finns att tillgå för ett uppdrag som offentlig försvarare, fär en annan lämplig
person förordnas.

26
§ Bestämmelserna i 11-16 §§
tillämpas i stället för 17-25 §§ såvitt gäller domstolarnas handläggning av
förvaltningsärenden.

27
§ Om den som skall höras under
förundersökning bedöms kunna inställa sig till förhöret utan avsevärda
olägenheter men underlåter att inställa sig på kallelse, fär han hämtas även om
avståndet mellan platsen för förhöret och hans bostad eller uppehållsplals är
längre än som anges i 23 kap. 7 § rättegångsbalken.

28
§ Om det är av synnerlig vikt
för utredningen av etl brott för vilket det är föreskrivet fängelse i tvä är
eller mer, fär rätten belräffande en telefonapparat, som innehas av den som är
skäligen misstänkt för brottet eller som kan komma all användas av honom,
tillåta atl samtal förhindras eller fördröjs, all anslutningen stängs av för
samtal eller all televerket lämnar uppgift om samtal lill eller från apparaten.
Sådant tillstånd meddelas pä yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.
Del får gälla för högst en månad från den dag då tillståndet delgavs behörig
befattningshavare hos televerket. Samma tid gäller för tillstånd enligt 27 kap.
16 § rättegångsbalken lill avlyssning av telefonsamtal.

Kan
del befaras alt det skulle medföra en sädan fördröjning eller annan olägenhet
som är av väsentlig betydelse för utredningen ifall rättens tillstånd skall
inhämtas enligt första stycket, får åtgärden beslutas av undersökningsledaren
eller åklagaren. Detsamma gäller kvarhållande av försändelse enligl 27 kap. 9
§ rättegångsbalken. I del fallet skall anmälan som avses i tredje stycket i
nämnda paragraf göras hos den som har fattat •beslutet. Denne skall
pröyabeslagsfrägan.

Om
undersökningsledaren eller åklagaren har meddelat ell beslut med slöd av andra
stycket, skall det genast anmälas hos rätten. Anmälan skall vara skriftlig och
innehålla skälen för beslutet. Rätlen skall pröva ärendet snabbt. Anser rätten
atl beslutet inte bör beslå, skall det upphävas.

Gemensamma
bestämmelser

29
§ Mäl och ärenden skall
handläggas i den turordning som krävs av hänsyn till allmänna intressen. Om de
är av belydelse för totalförsvaret, skall de ges särskilt företräde.

30
§ Regeringen får föreskriva om
anstånd med val av ledamöter i beslutande kommunala församlingar eller av
innehavare av andra allmänna uppdrag. I en sädan föreskrift skall del sältas ul
en ny lid för valet och anges vad som återstår av mandatperioden. Detsamma
gäller i fråga om allmänna uppdrag i vilka tillsättningen sker på annat sätt än
genom val.

29
§ Regeringen
får föreskriva atl fler suppleanter skall utses än som Prop. 1987/88:6
annars är föreskrivet samt atl tid för sammanträde, förrättning eller fullgörande
av nägon annan uppgift skall ändras.

30
§ Regeringen
fär föreskriva om förlängning av

1. tiden för överklagande eller omprövning, för ansökan
om resning, för

besvär över domvilla eller för annan liknande åtgärd,

2.
annan tidsfrist
för atl anhängiggöra eller bevaka talan hos domstol,

3.
den tid inom
vilken en ansökan eller anmälan eller en annan liknande åtgärd annars mäste
vidlas för all en förmån eller en rättighet skall bevakas eller en skyldighet
fullgöras.

En kungörelse om krigstillstånd skall anses innefatta en
föreskrift enligl första stycket I och 2 om en förlängning av liden till tre
veckor från dagen för kungörelsens utfärdande, om regeringen inte föreskriver
annal.

33
§ Har en
skrivelse med överklagande kommit in för sent lill en myndighet och kan det
skäligen antas all laga förfall förelegal pä grund av förhällanden som avses i
2 § första och andra styckena, skall skrivelsen anses ha kommit in i rätt tid;
om den kommit in inom tre veckor frän det förfallet upphörde. Har del som nu
sagts tillämpats när en part vädjat i tvistemål eller brottmål, räknas den lid
som anges i 50 kap. 2 § och 51 kap. 2 § rättegångsbalken från den dag då rätten
beslutat alt inle avvisa vade-lalan.

34
§ För fall dä
någon på grund av förhällanden som avses i 2 § första och andra styckena
försuttit liden för all anhängiggöra eller bevaka talan hos domstol, ansöka om
resning eller anföra besvär över domvilla, eller annars försuttit den tid inom
vilken en ansökan eller en anmälan eller en annan liknande åtgärd vid en
myndighet måsle vidtas för atl en förmän eller en rättighet skall bevakas eller
en skyldighet fullgöras, fär regeringen föreskriva atl en myndighet efter
ansökan får sätta ut en ny tid för åtgärden.

35
§ Sådan ansökan
som avses i 34 § eller ansökan om återställande av försullen lid enligl 58 kap.
12 § rättegångsbalken skall göras inom tre veckor sedan förfallet upphörde
eller inom den längre tid som regeringen föreskriver.

Bestämmelsen i 58 kap. 12 § rättegångsbalken om all
ansökan skall göras senast inom ett år frän den dag dä liden gick ut skall inte
tillämpas, om sökanden inte har kunnat iaktta bestämmelsen på grund av
förhållanden som avses i 2 § första och andra styckena.

36 § Delgivning med den som Qänstgör vid
försvarsmakten skall ske

genom en militär myndighels försorg. Ett intyg av en sådan myndighet

skall gälla som fullt bevis all delgivning har skett på det sätl som anges i

intyget. Avser ddgivningen personlig inställelse, skall intyget om ddgiv

ningen innehålla uppgift om huruvida den kallade är förhindrad all inställa

sig på grund av sin Qänslgöring.

Delgivning med den som Qänstgör inom försvarsmakten fär
inle ske på de sätl som avses i 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428). Har
delgivning annars skett enligl delgivningslagen, skall den anses ha skett på
behörigt vis, även om den inte har verkställts genom militär myndighet.

Regeringen fär föreskriva om andra avvikelser från vad som
annars gäller i fråga om delgivning i mäl och ärenden hos domstolar och andra
myndigheter.

37 §
Har en föreskrift meddelats enligt 30 § eller har ett val inte hållits av
Prop. 1987/88:6

andra skäl, skall den tidigare innehavaren kvarstå i uppdraget till dess att

någon
annan har valls och lillträll uppdraget.

Bestämmelser om alt en nämndeman eller annan innehavare av
ett uppdrag vid en myndighet får avsäga sig uppdraget på grund av att han redan
har haft detta under en viss tid eller har uppnätt en viss älder skall inle
tillämpas.

Även om liden gär ul för förordnande som särskild ledamot
eller annan sädan ledamot i domstol, som ledamot eller som ersättare i
arbetsdomstolen eller som särskild sakkunnig i förvaltningsdomstol, skall
förordnandet bestå tills ett nytt beslut meddelas.

38 § Har regeringen föreskrivit alt 5-37 §§ inte
skall tillämpas längre,

skall

1. bestämmelserna i 37 § första stycket ändå tillämpas
till dess atl någon

annan skall tillträda uppdraget,

2.
den som har
deltagit i handläggningen av etl mål eller ärende på grund av bestämmelserna i
24 § eller 37 § andra eller tredje stycket allQäml vara behörig i del målet
eller ärendet,

3.
den som har
förordnats till särskill ombud enligl 22 § ha kvar sitt uppdrag till dess han
entledigas enligl föreskrifterna i samma paragraf.

En föreskrift om all 5-37 §§ inte skall tillämpas längre
inverkar inle på lid som dessförinnan har förlängts enligl 32 §. Bestämmelserna
i 34 och 35 §§ skall fortfarande tillämpas, om tiden har börjat löpa innan
föreskriften trädde i kraft.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1989.

2.
Genom lagen
upphävs

a)
lagen (1942:87)
med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras
verksamhel vid krig eller krigsfara m.m.,

b)
lagen
(1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegängen vid
krig eller krigsfara m. m.,

c)
kungörelsen
(1943:137) om fillämpningen av lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda
bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet
vid krig eller krigsfara m. m.

3. Om del i en lag eller i en författning som har
beslutals av regeringen

hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag,

tillämpas i stället den nya föreskriften.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs atl i 11 § lagen (1964:63) om
kommunal beredskap' orden "lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser
angående stats-och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller
krigsfara m.m." skall bytas ut mot "lagen (1987:000) om förfarandet
hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m. m."

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Lagen omtryckt 1984:1027. 10

4 Förslag
till Prop. 1987/88:6

Lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning

Härigenom
föreskrivs atl i 6 § lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning' orden
"lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående stals-och
kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m."
skall bytas ut mot "lagen (1987:000) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.
m."

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen
omtryckt 1978: 270. 11

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:6

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson,
Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om de offentliga organens verksamhet vid krig
eller krigsfara

1 Inledning

Den
författningsmässiga beredskapen är en viktig del av totalförsvaret. På
gmndlagsnivä finns särskilda bestämmelser om krig och krigsfara främst i 13
kap. regeringsformen (RF, omtryckt 1985:866). Efter bemyndigande av regeringen
tillkallade jag en kommitté med uppgift bl. a. all se över dessa bestämmelser.
Kommittén, som antog namnet folkstyrelsekommittén, avgav våren 1986
betänkandet (SOU 1986:28) Folksiyrelsen under krig och krigsfara. (Ledamöter
när betänkandet avgavs var fil. dr. Hilding Johansson, ordförande,
riksdagsledamöterna Nils Berndtson och Anders Björck, kommunalrådet Lars Eric
Ericsson, tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö, landshövdingen Björn Molin,
riksdagsledamöterna Mona Sahlin och Olle Svensson samt parfisekreleraren Bo
Toresson.)

Sammanfattningar av belänkandet och av kommilléns lagförslag bör fogas
lill protokollet i delta ärende som bdaga 1 resp. bdaga 2.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna bör fogas till
protokollet som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i
juslitiedeparlementet och finns tillgänglig i ärendet (dnr 1086-86).

Jag
kommer i avsnitt 3 att lägga fram förslag pä grundval av kommilléns belänkande.
I samma avsnill skall jag ocksä behandla en annan särskild fråga som rör 13
kap. RF.

De
särskilda grundlagsbestämmelserna om krig och krigsfara kompletteras av
ätskilliga författningar pä lägre konstitutionell nivå, s.k.
bered-skapsförfallningar. Tvä beredskapslagar av central belydelse inom den
offentliga sektorn är lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angäende stats-
och kommunalmyndigheterna och deras verksamhel vid krig eller krigsfara m.m.
(ändrad senast 1986:661, den s.k. administrativa fullmaktslagen, AFL) och
lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och
rättegången vid krig eller krigsfara m. m. (ändrad senast 1986:660, den s.k.
särskilda rätlegångslagen, SRL). Lagarna är föråldrade.

Inom
jusliliedepartemenlel har utarbetats förslag om en modernisering

av AFL och SRL i form av två departementspromemorior. I den ena 12

promemorian
(Ds Ju 1982:9) De offentliga organens verksamhel vid krig Prop. 1987/88:6 eller
krigsfara 1. Förvaltningsmyndigheter och kommuner (förvaltningspromemorian)
föresläs bl. a. en ny administrativ fullmaktslag som är avsedd alt ersätta
AFL. I den andra departementspromemorian (Ds Ju 1983:8) De offentliga organens
verksamhel vid krig eller krigsfara 2. Domstolar (domslolspromemorian) läggs
fram förslag fill en judiciell fullmakts-lag i stället för SRL. Promemoriornas
sammanfattningar och lagförslag bör fogas till protokollet i della ärende som
bilaga 4 och 5 resp. 7 och 8. Promemoriorna har remissbehandlats. Förteckningar
över remissinstanserna bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 6
resp. 9. Sammanställningar över remissyttrandena har gjorts och finns
tillgängliga i lagstiftningsärendena (dnr 1950-82 resp. 1382-83).

Mot
bakgrund bl.a. av vad som förordals i förvaltningspromemorian tillkallade
chefen för dåvarande kommundeparlemenlet en särskild utredare
(fastighelschefen Sture Holmqvist) med uppdrag atl se över den kommunala
beslutsprocessen m. m. under beredskap och krig. Utredaren, som har bedrivit
sitt arbete under namnet utredningen om den kommunala beslutsprocessen m. m.
under beredskap och krig (KBK- utredningen), har lämnat över belänkandet (Ds Fö
1984: 3) Kommunal beslutsordning under beredskap och krig (i det följande
kallat KBK-belänkandel). Betänkandets sammanfattning och lagförslag bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 10 och / /.

KBK-belänkandel
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema bör fogas lill
protokollet i della ärende som bilaga 12. En sammanställning över
remissyttrandena har gjorts i försvarsdepartementet och finns tillgänglig i
ärendet (dnr 87-616).

Regeringen
beslutade den 26 februari 1987 atl inhämla lagrådels yttrande över förslag lill

1.
lag om förfarandet m. m. hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara,

2.
lag om ändring i lagen
(1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter,

3.
lag om ändring i lagen
(1964:63) om kommunal beredskap,

4.
lag om ändring i lagen
(1973:861) om lokal kristidsförvallning.

Förslagen hade upprättats i justitiedepartementet pä grundval av promemoriorna
och KBK-belänkandel saml remissyttrandena över dessa förslag. De lagförslag
som remitterades lill lagrådet bör fogas lill protokollet i delta ärende som
bilaga 13.

Lagrådet
har i allt väsentligt godtagit förslagen. Lagrådels yltrande bör fogas lill
protokollet som bilaga 14. Som jag återkommer lill godtar jag i huvudsak
lagrådels förslag lill ändringar i de remitterade förslagen. Jag anser ocksä
all vissa redaktionella ändringar bör göras i de remitterade förslagen.

Det framlagda lagförslaget
under punkt 1 med vidtagna ändringar har

regeringen överlämnat lill kyrkomötet för yttrande (regeringens skrivelse

1987:3 till kyrkomötet). Kyrkomötet har inte haft någon annan erinran mol

förslaget än atl det har gett regeringen till känna atl vissa bestämmelser bör

ändras så all de omfattar stiftsfullmäktige, stiftsstyrelser m. m. enligt för- 13

slag i regeringens
skrivelse 1987:1 lill kyrkomötet.

Jag
avser atl i avsnill 4 la upp frägan om en reformering av den admini- Prop.
1987/88:6 strativa och judiciella fullmaktslagsliflningen. I samband med alt
jag behandlar de olika sakfrågorna och de enskilda paragraferna i milt förslag
i denna del kommer jag atl gä in pä lagrådets och kyrkomötets synpunkter.

Med
anledning av all del i regeringens skrivelse 1987:1 lill kyrkomötet finns
förslag om att lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter skall ersättas
av en ny församlingslag har det fömt under 2 nämnda ändringsförslaget fält
utgä.

Jag
har i detta lagstiftningsärende samrått med cheferna för försvars-resp.
civildepartementet.

De flesta bestämmelserna i den nya lag som föreslås ersätta AFL och
SRL svarar mot föreskrifter i dessa två lagar. För all underlätta överblicken
av mitt lagförslag bör en jämförande sammanställning över bestämmelserna fogas
lill protokollet i della ärende som bilaga 15.

2 Författningsberedskapen som en del av totalförsvaret

Ett
starkt och allsidigt totalförsvar skapar redan i fred förtroende i omvärlden
för vår vilja och förmåga atl försvara oss. För atl vår motståndskraft mot
yttre hot skall bli så hög som möjligt skall alla samhällsfunktioner som har
viktiga uppgifter under kriser och i krig kunna ställas om för att verka i
sädana situationer. Totalförsvaret omfattar i krig hela del omställda samhället
(prop. 1986/87:95 s. 30). Utifrån denna breda syn på totalförsvaret har målen
för del svenska totalförsvaret formulerats. Bl.a. skall totalförsvarets
beredskap snabbt och effektivt kunna anpassas till aktuella situationer genom
balanserade och samordnade ätgärder.

För
all vi skall kunna nä della mäl är det viktigt alt det redan i fredslid skapas
en god förfaltningsberedskap, dvs. möjlighet all anpassa normgivningen lill
kris- och krigsförhällanden. I etl samhälle som vårt där den offentliga makten
utövas under lagarna (1 kap. 1 § RF) och lagstiftningen spänner över vida fäll
av samhällslivet säger det sig självt att delta är en central del av
totalförsvaret.

Grundläggande
för förfatlningsberedskapen är den förhållandevis utförliga reglering som
återfinns i RF:s särskilda kapitel om krig och krigsfara, 13 kap. Kapitlet
innehåller huvudsakligen bestämmelser om riksdagens och regeringens verksamhel
under krig och vid krigsfara.

Bestämmelserna
innebär bl. a. all riksdagen skall kallas lill riksmöte, om

inle riksmöte redan pågår (13 kap. 1 § RF). Råder del krig eller är krigsfa

ran omedelbar, skall om förhållandena kräver del en inom riksdagen ut

sedd krigsdelegation, som består av talmannen och femtio övriga ledamö

ter, träda i riksdagens ställe (13 kap. 2 § RF). Krigsdelegalionen utövar i

princip de befogenheter som annars tillkommer riksdagen (13 kap. 3 §

RF). Om såväl riksdagen som krigsdelegationen är förhindrade atl fullgöra

sina uppgifter, skall uppgifterna med vissa undantag överläs av regeringen

(13 kap. 5 § RF). 14

I
13 kap. RF finns vidare gmndläggande bestämmelser om den s.k. Prop. 1987/88:6
beredskapslagstiflningen: med slöd av bemyndigande i lag kan regeringen meddela
föreskrifter i visst ämne som enligl grundlag annars skulle ha meddelats genom
lag. Förutsättningen för atl elt sådant bemyndigande skall få UtnylQas är atl
landet är i krig eller krigsfara eller all det råder sädana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari landet har
befunnit sig (13 kap. 6 § RF). Under krig och vid omedelbar krigsfara kan
regeringen vidare med stöd av riksdagens bemyndigande med vissa begränsningar
besluta alt uppgifter som enligt grundlag ankommer pä regeringen skall flyttas
över till annan myndighet (13 kap. 8 § RF).

I
13 kap. 13 § RF föreskrivs att undantag från principen alt beslutanderätten i
kommunerna skall utövas av valda församlingar får föreskrivas i lag vid krig
eller krigsfara. Denna bestämmelse infördes genom grundlags-beslut är 1985
efter förslag i förvaltningspromemorian (prop. 1985/86:83, KU 1985/86:18,
1986/87:1, SFS 1985:863).

Vidare
finns i 13 kap. RF bestämmelser om de offentliga organens verksamhel på
ockuperat omräde (10 §), om statschefen (11 §) och om val (12§).

Med
slöd av de grundlagsbestämmelser som alltsä filialer alt riksdagens och
regeringens befogenheter i viss utsträckning delegeras till regeringen resp.
andra myndigheter har riksdagen redan i fredstid beslutat s. k. fullmaktslagar.
Dessa har antagils med stöd i 13 kap. 6 § RF eller har beslutats under den
äldre regeringsformen och gäller då med slöd av övergångsbestämmelserna lill
RF.

AFL
och SRL är sådana fullmaklslagar. Som exempel på annan beredskapslagstiftning
kan nämnas de regleringar som gäller i fräga om förfogande, ransonering och
Qänsteplikt under krig eller liknande förhällande. Beredskapsförfatlningar har
ocksä beslutats av regeringen och kan vidare förekomma pä myndighetsnivå.

Gemensamt
för de författningar som jag nu syftat på är atl de är beslutade i fredslid
men inte har satts i fillämpning. Beredskapslagstiflningen kan också ha formen
av särskilda paragrafer i författningar som i övrigt fillämpas under vanliga
förhällanden. Elt exempel på detta är 63 och 64 §§ räddningsQänstlagen
(1986:1102). En tredje form av förfaltningsberedskap utgörs av s. k.
skrivbordsförfallningar, dvs. utkast lill lagar och förordningar som är avsedda
atl kompletteras och snabbt beslutas i ett kritiskt läge.

Elt
ständigt aktuellt problem är att författningsberedskapen måste anpassas till
de behov som vid varje tillfälle föreligger av hänsyn till totalförsvaret.
Delta problem har berörts senast i prop. 1986/87:95 om totalförsvarets
fortsatta ulveckling (s. 99 f.).

Som framgått kommer jag i
avsnitt 3 och 4 atl la upp frågor om ändringar

i den författningsmässiga beredskapen dels på gmndlagsnivä, dels i fråga

om den administrativa och judiciella fullmaktslagsliflningen. Mina förslag

där skall ses mot bakgrund av behovet av all anpassa också dessa centrala

normgivningsområden fill den fortgående utvecklingen pä totalförsvarets

omräde i övrigt. 15

3
Regeringsformen

3.1 Grundlagsregler om krig och krigsfara

Prop. 1987/88:6

Mitt
förslag: Regler om förhållandena under krig och krigsfara bör även
fortsättningsvis ingå i regeringsformen.

Folkstyrelsekommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i
denna del tillstyrker förslaget. Samhällsvetenskapliga fakulletsnämnden vid
Göteborgs universitet ifrågasätter dock om man inte bör avstå från alllför
specificerade bestämmelser och koncentrera regleringen till del väsentliga.
Även Medborgarrällsrördsen anser att reglerna i 13 kap. RF bör minskas ned till
etl minimum gällande ökade befogenheter för regeringen och atl man i övrigt i
största möjliga utsträckning bör förlita sig pä konstitutionell nödrätl.

Skälen för
mitt förslag: Vid tillkomsten av den nya regeringsformen fördes en livlig
debatt i vissa av de frågor som aktualiserats under grundlagsarbetet. Frågan
om rikels styrelse under krig och krigsfara tillhörde inle dessa frågor. På
senare år har emellertid frän lid lill annan förekommit debatt i ämnet. Den har
främsl rört tvä frägor, nämligen dels om del över huvud laget är lämpligt all
ha grundlagsregler i ämnet, dels om utformningen av de regler som gäller de
stafiiga organens verksamhet under ockupation är lämplig.

Sverige är
en rättsstat. En av de grundläggande principema för den svenska folksiyrelsen
är nämligen, som också folkslyrelsekommillén framhållit, principen om all
maktutövnings lagbundenhet. Grundsatsen om maktutövningens lagbundenhet gäller
alla offentliga organ, dvs. såväl riksdagen och regeringen som kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna.

En stat i
krig eller krigsfara kan komma alt utsättas för slora påfrestningar. Det kan
då uppkomma situationer där det blir omöjligt för de offentliga organen alt
verka i den konstitutionella ordning som gäller för normala förhållanden. Denna
kan endast i begränsad omfattning utformas sä att den är avpassad också för
extraordinära förhållanden.

Behovet av
all i krissituationer kunna göra avsteg från den vanliga konstitutionella ordningen
mäste därför tillgodoses på någol annat sått. Tanken alt statsorganen i sådana
situationer skulle ha rätt alt sätta sig över grundlagen, idén om s.k.
konstitutionell nödrätt, stämmer illa överens med principen om maktutövningens
lagbundenhet. Självfallet gäller för krigsförhällanden i ännu högre grad än i
fredstid all akuta nödsituationer kan uppkomma som framtvingar en avvikelse
frän gällande normer. Men planeringen bör inte rimligen fä bygga på den
konstitutionella nödrälten som princip.

Jag delar därför inte uppfattningen att reglerna i 13 kap.
RF om krig och krigsfara bör minskas ned lill ett minimum. Tvärtom ansluter jag
mig -liksom folkstyrelsekommittén och del stora flertalet remissinstanser —
till

16

den
ståndpunkt som intogs vid tillkomsten av 1974 ärs RF, nämligen all den
konstitutionella nödrälten är en alllför osäker grund för statsmakternas
handlande i orostider. Ell system som utgär frän möjligheten alt i en
krissituation handla utan alt vara bunden av grundlagens regler skulle inte bara
innebära en frihet för de legitima statsmakterna alt i obundna former handla i
nationens intresse. Den skulle samtidigt kunna innebära en grund för oansvariga
grupper att försöka gripa makten i kritiska lägen. Den skulle dessutom kunna
försvaga den svenska statsledningens motståndskraft mol obehöriga påtryckningar
från främmande stater atl vidta olika ätgärder. Om man upprätthåller principen
all svensk lag skall gälla under alla omständigheter, är det lättare att slå
emot sådana påtryckningar, särskill om de åtgärder som begärs skulle förutsätta
grundlagsändring.

All i förväg försöka
förutse och reglera alla de olika situationer som kan uppkomma under krig eller
krigsfara är en omöjlig uppgift. Om man i grundlag skall införa bestämmelser i
ämnet, måste dessa därför vara sä utformade att de ger del behövliga utrymmet
för statsorganen alt vidta de åtgärder som krävs i den aktuella situationen.

Samtidigt
är det givelvis av yttersta vikt att man ulformar grundlagsreglerna så att
grundläggande principer i värt styrelseskick upprätlhälls i största möjliga
utsträckning.

Enligl min mening innebär
de nuvarande reglerna i 13 kap. RF i del stora hela en lämplig avvägning mellan
de motstående intressen som här gör sig gällande. Jag kan ocksä konstatera atl
folkstyrelsekommittén efter en genomgäng av alla bestämmelserna i
grundlagskapitlet föreslår bara förhållandevis begränsade ändringar av detta.
Denna bedömning i stort har inte mötts av invändningar under
remissbehandlingen, om man bortser från den nyssnämnda uppfattningen atl
bestämmelserna i 13 kap. RF bör minskas till elt minimum.

Med
den nu angivna utgångspunkten kommer jag alt i följande avsnitt behandla dels
frågan om utformningen av de regler som bör gälla för de offentliga organen
under ockupation, dels en särskild fråga som rör krigsdelegationens verksamhet
vid krig eller krigsfara.

Prop.
1987/88:6

3.2
Ockupationsförhållanden

Mitt förslag är

att varken riksdagen, dess
krigsdelegafion eller regeringen får fatta beslut pä ockuperat omräde,

att
pä sädant omräde inle heller fär utövas befogenhet som tillkommer någon i
egenskap av ledamot av dessa organ,

att statschefen skall
anses förhindrad atl fullgöra sina uppgifter pä ockuperat omräde,

att val lill riksdagen
eller kommunala församlingar inte får hållas pä ockuperat omräde

samt atl det av
regeringsformen klart skall framgå all det åligger varje offentligt organ alt
på ockuperat område handla på del sätt som bäst gagnar försvarsansträngningarna
och molståndsverksam-heten saml civilbefolkningens skydd och svenska intressen
i övrigt.

17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 6

Folkstyrelsekoinmitténs
förslag överensstämmer i sak med milt ulom i Prop. 1987/88:6 fräga om
statschefen.

Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Den enda remissinstans som
i princip avstyrker förslaget är juridiska fakultelsstyrelsens forskningsnämnd
vid Lunds universitet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser atl de anförda
argumenten för ell totalförbud för riksdagen, krigsdelegationen och regeringen
att fatta beslut pä ockuperat omräde inte är övertygande. Kammarrätten i
Sundsvall motsätter sig inle förslaget men förordar all förslaget om
totalförbud att fatta beslut på ockuperat område föregås av en mer ingående bedömning
av konsekvenserna och alt begreppen krig och ockupation belyses närmare.

Juridiska fakultelsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds
universitet och Medborgarrällsrördsen menar att statschefen i krig spelar en
betydelsefull roll som symbol för etl folks molsländsvilja och all ell
fullgörande av statschefens funktioner inte obetingat kan göras beroende av alt
denne befinner sig pä samma ort som regeringen.

Flera remissinstanser, bl.a. jusfitiekanslern,
överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap, anser att del bör komma
lill tydligare uttryck i grundlagen atl en ockuperande stat inte kan ställa
nägra som helst andra folkrältsliga anspråk än sädana som är förestavade av
rent humanitära skäl.

Skälen för mitt förslag:

Allmänna förutsättningar

Ell av huvudsyftena med 13 kap. RF är som framgått all
öppna möjligheter för statsmakterna att i krig eller vid krigsfara handla i
friare former än dem som gäller för normala situationer. Ell annat syfte med
kapitlet är all del skall ulgöra elt skydd för de grundläggande dragen i den
svenska folkstyrelsen, och della oavsett hur krigshändelserna utvecklar sig.
Det är mot denna bakgrund naturligt atl kapitlet även kommer all innehålla
regler om vad som fär men framför allt inte fär ske om landet hell eller delvis
skulle bli ockuperat. Regler som berör förhållanden under ockupation är pä
intet säll ell uttryck för defaitism. En ockupation av nägon del eller av hela
landet innebär inte alt kampen upphör, men om svenskt tertitorium ockuperas
skall de offentliga organ som bedriver verksamhet pä det ockuperade omrädet
fortsätta alt tillämpa svensk lag.

Under senare år har väckts en debatt om utformningen av de
regler som gäller de statliga organens verksamhet under ockupation.
Folkstyrelsekommittén har i sill belänkande (SOU 1986:28 s. 39-42) redovisat
den kritik som har framförts mot nuvarande reglering.

Min liksom
folkstyrelsekommitténs utgångspunkt är atl de övergripande

målen för svensk säkerhetspolitik och för totalförsvaret är atl bevara vårt

lands nationella oberoende. Ett militärt angrepp skall kunna mötas varifrån

det än kommer. Våra stridskrafter skall därvid ulnyftjas i syfte atl förhind

ra all en angripare fär fast fot på svensk mark. Skulle angriparen likväl

lyckas tränga längre in på värt territorium skall ett effektivt och uthålligt

motstånd kunna genomföras i vaQe del av landet. I

Om Sverige trots vår säkerhetspolitik och våra
lolalförsvarsförberedel- Prop. 1987/88:6 ser utsätts för angrepp, kan man inte
bortse från möjligheten att i varje fall delar av landet skulle kunna bli
ockuperade. Det måste därför finnas grundlagsregler som tillförsäkrar alt del
finns svenska statsorgan som på laglig grund kan leda kampen för befrielsen,
antingen från fria delar av landet eller, om det visar sig nödvändigt, från
något annat land.

Den reglering av förhållandena under krig och krigsfara
som finns i 13 kap. RF är avsedd att tillgodose detta syfte. Säväl riksdagens
krigsdelegation som regeringen fömlsälts kunna verka i exil. Om
krigsdelegationen har övertagit riksdagens uppgifter, saknar en riksdag
bestående av ledamöter i ockupationsmaktens händer helt konstitutionella
befogenheter. Krigsdelegalionen får över huvud tagel inle fatta beslut pä
ockuperat omräde (13 kap. 3 § RF).

Krigshändelserna kan emellertid ha utvecklats så snabbi
alt nägol förordnande om alt krigsdelegalionen skall träda i funktion inte har
hunnit meddelas. För den fortsalla molståndskampen skulle del enligt min mening
vara mycket olyckligt om riksdagen från ockuperat område skulle kunna sätta
regeringen ät sidan, om denna befinner sig i frihet. Om förhållandel är del
motsatta, kan del tvärtom vara väsentligt att kunna ersätta en fillfångatagen
regering, så all den inte med åberopande av atl riksdagen inte kan fullgöra
sina uppgifter (13 kap. 5 § RF) förklarar sig överta dessa. Som RF i dag är
utformad kan det hävdas atl det finns slöd för riksdagen att avsätta regeringen
i båda dessa situationer (13 kap. 4 § RF).

Även i en annan situation kan del uppstå tvekan om det
rättsliga läget. Folkslyrelsekommillén erinrar om alt regeringen enligl 7 kap.
4 § RF är beslutför om minsl fem statsråd deltar i regeringssammanträdet.
Regeringen består emellertid av ca 20 statsråd. Om nägra statsråd faller i
fiendens händer medan andra befinner sig i frihet, skulle en situafion kunna
uppkomma där tvä regeringar var för sig gör anspråk på att vara landels enda
lagliga regering.

Som folkstyrelsekommittén framhållit är det en
folkrättslig princip att civilbefolkningen inom ockuperat omräde skall behälla
sin lojalitet mol den lagliga regeringen, oavsett om denna befinner sig inom
eller utanför landels gränser. Befolkningen skall därför följa de bestämmelser
som regeringen utfärdar gällande bl. a. motståndet mot ockupationsmakten.

Ett av syftena med RF:s regler om krig och krigsfara är
atl trygga den svenska folkstyrelsen. Under en ockupation av Sverige är det
uppenbart atl någon folkslyrelse värd namnet inte är möjlig. Endasl genom organ
som är i frihet kan en folkslyrelse fungera. Med alt vara i frihet avses i detta
sammanhang alt vistas på icke ockuperat svenskt territorium eller i exil. Helt
fri är naturligtvis endast den riksdag eller regering som befinner sig på egel
terrilorium som den själv kontrollerar. I exil blir handlingsfriheten begränsad
lill den aktivitet värdlandets statsledning tillåter. Utgångspunkten mäste
emellertid vara att en riksstyrelse i exil skall betraktas som friare än en som
befinner sig på ockuperat område. En sådan kommer alltid att bli beroende av
vad ockupationsmakten anser sig kunna tillåta.

I likhet
med folkstyrelsekommittén och de allra flesta remissinslanserna

anscrjag därför att den grundläggande principen skall vara all de ledamö- 19

ter av riksdagen och
regeringen som befinner sig i frihet - pä svenskt Prop. 1987/88:6

territorium eller i exil -
skall anses som bärare av all konstitutionell

behörighet till skillnad
frän dem som befinner sig i ockupationsmaklens

våld eller i vart fall
under dess kontroll. På så sätt säkras alt den svenska

folkstyrelsen endast
kommer att utövas av organ vilkas molsländsvilja och

demokratiska
representativitet är obruten.

Med
anledning av atl kammarrätten i Sundsvall ifrågasatt om inle begreppen krig
och ockupation bör belysas närmare vill jag i della sammanhang framhälla alt
del naturligtvis kan synas ligga nära till hands all dessa begrepp lolkas under
hänsynslagande till vedertagen folkrätlslig terminologi. Med krig brukar inom
folkrätten förslås en väpnad konflikl mellan två eller flera stater av vilka
minst en anser sig vara i krig Qfr bl. a. art. 2 i var och en av 1949 ärs
Genéve-konventioner angäende skydd för krigets offer, SÖ 1953:14-17, och SOU
1984:56 s. 48). Ockupation brukar definieras som ell tillstånd enligt vilkel en
krigförande part tillfälligt övertar den faktiska makten över en annan stats
territorium eller delar av delta Qfr art. 42 i del lill den Qärde av 1907 års
Haag-konventioner fogade lanlkrigs-reglemenlet, SFS 1910:153; se vidare SOU
1984:56 s. 53 f.).

Dessa
definitioner innehåller emellertid vissa oklarheter, och till delta kommer all
man inom modern folkrätt i allt mindre utsträckning skiljer mellan krig och
andra mellanstatliga väpnade konflikter. Skulle värt land bli föremål för ett
väpnat anfall, kan ocksä förhållandena otvivelakligt länkas vara sädana att
krig skall anses föreligga bäde i regeringsformens och i
beredskapslagstiftningens mening redan innan nägon officiell förklaring om
krigslillsländ utfärdas.

Bl.
a. med hänsyn lill vad som har anförts nu anscrjag i likhet med vad som
uttalades i förarbetena lill 1974 års regeringsform (prop. 1973:90 s. 447) all
del inte skulle vara ändamålsenligt atl i grundlagen närmare ange vilka slags
handlingar som skall anses innebära att krigstillstånd inträder. Jag ansluter
mig vidare till uttalandel i samma proposition om atl man måsle förutsätta alt
RF:s bestämmelser om krig alllid skall vara tillämpliga om rikel är helt eller
delvis ockuperat. Inte heller begreppet ockupation torde lämpligen böra
definieras i lagen.

Riksdagen

Enligl
nuvarande reglering får riksdagen inle falla sädana beslut pä ockuperat omräde
som innebår sfiflande, ändring eller upphävande av grundlag,
riksdagsordningen, lag om val lill riksdagen eller ändring av lagstiftningen
om vissa brott av särskild belydelse för förhållandel mellan ockupationsmakten
och medborgarna. Inte heller får någol ärende avgöras av riksdagen, om inle
minsl tre Qärdedelar av ledamöterna deltar i avgörandet (13 kap. 10 § RF).

Av
förarbetena lill regleringen (prop. 1973:90 s. 459 ff.) framgår alt

argumenten för en begränsning av möjligheterna för svenskt lagsfiflande

organ all fatta beslul pä ockuperat omräde är dels risken för all ockupa-

fionsmakten utnylQar riksdagsledamöter som står under dess inflytande lill

all åsladkomma ell följsamt lagstiftande organ som har etl sken av laglig- 20

hel, dels all en ockupant
kan länkas komma alt utsätta riksdagen för Prop. 1987/88:6

obehöriga påtryckningar.
Argumentet mot en sådan begränsning är all det

normalt
är mest fördelaktigt för medborgarna om den offentliga maklen

utövas av den egna statens
organ. Avvägningen mellan dessa motstridiga

intressen
har lett lill att krigsdelegationen är hell förbjuden all falla beslul

pä
ockuperat omräde men att riksdagen kan falla beslut, dock endast om

tre
Qärdedelar av ledamöterna deltar i avgörandet.

Enligt
vad jag har anfört fömt kan emellertid nägon folkslyrelse i egentlig
bemärkelse över huvud taget inle förekomma genom verksamhel av riksdagen pä
ockuperat omräde. Även om ockupationsmaklen skulle avstå frän alt söka påverka
innehållet i riksdagens beslut, innebär ockupationen ändå med nödvändighet en
inskränkning i riksdagens självbestämmanderätt genom att normalt endast de
beslul ockupanten anser sig kunna tolerera kommer att kunna verkställas.

Alt
under sädana omständigheter medge riksdagen befogenhet all verka pä ockuperat
omräde, vilkel etl par remissinstanser förordar i motsats lill
folkstyrelsekommittén och majoriteten bland remissinstanserna, skulle som jag
ser det under vissa omständigheter befaras ge det styre som ockupationsmaklen i
en eller annan form har konlroll över elt sken av läglighel och därigenom
motverka molståndsaktivitelerna.

I
likhet med folkstyrelsekommittén och det stora flertalet av remissinslanserna
anser jag därför alt regeringsformen bör förbjuda inte enbart krigsdelegalionen
ulan även riksdagen all falla beslul på ockuperat område. I en sädan situation
är det enligl min mening troligt all riksdagsledamöterna kan göra en större
insats för medborgarna genom all verka som samlande gestalter på sina hemorter
i stället för atl befinna sig i huvudstaden eller pä nägon annan plats som
ockupationsmakten kontrollerar. Man undviker genom en sådan ordning också den
risk för otillbörlig påverkan det skulle innebära all låta politiska beslut
fallas under trycket av en ockupationsmakt.

Som
folkslyrelsekommillén också förordat bör riksdagsledamöterna inle heller få
verka i nägon annan befattning som de har just på grund av sitt ledamolskap.
Inte bara riksdagen med sina utskott och andra organ som fär betraktas som
olika sammansällningsformer av riksdagen blir därmed obehöriga all fullgöra
sina vanliga uppgifter. Åven de riksdagsledamöter som ingår i t. ex.
riksbanksfullmäktige och riksdagens revisorer skall sluta att utöva sina
uppdrag.

Regeringen

Regeringen
utövar sina befogenheter under ansvar inför riksdagen. Den

svenska folksiyrelsen bygger på en arbetsfördelning mellan riksdagen och

regeringen som gör alt även regeringens ställning är central i värt styrelse

skick. Under krig och krigsfara gäller della i än högre grad än annars. Mol

alt regeringen har befogenhet atl verka pä ockuperat omräde, kan enligt

min mening anföras samma argument som mot all riksdagen får verka där.

Jag delar alltså uppfattningen hos folkstyrelsekommittén och de flesta

remissinslanserna atl även regeringen bör förbjudas all verka, om den inte 21

befinner sig utom
ockupationsmaktens kontroll. Inte heller bör enskilda Prop. 1987/88:6
statsråd fä fatta beslut i regeringens namn eller i sin egenskap av regeringsmedlemmar,
l.ex. i sädana ärenden som gäller viss verkställighet inom försvarsmakten (7
kap. 3 § andra meningen RF) eller i ärenden där statsministern skall fatta
beslul.

Milt
förslag innebär atl statsråd inle skall kunna avsättas genom beslul som fattas
under infiytande av ockupationsmakten. Om statsministern blir tillfångatagen,
övergår dennes funktioner till någon av de regeringsmedlemmar som befinner sig
i frihet. Har statsministern utsett någol annal statsråd som sin
ställföreträdare, övertar denne enligl 7 kap. 8 § RF statsministerns
uppgifter. Om även ställföreträdaren befinner sig på ockuperat område eller om
ingen ställföreträdare är utsedd, övertas slalsminisler-funklionen i stället av
den regeringsmedlem som varit statsråd längst tid. Av de statsråd som
Qänslgjort lika länge har den lill åren äldste företräde.

Principen
atl enbart de regeringsmedlemmar som befinner sig i frihet får utöva sin
befattning innebär alt det endasl är om sä gott som hela regeringen faller i
ockupationsmaktens händer som del kan inträffa all del inte kommer alt finnas
någon laglig regering. Så länge åtminstone fem statsråd befinner sig i frihet
tillsammans - inom landet eller i exil — kommer del alllid alt finnas en laglig
regering.

Statschefen

I
13 kap. 11 § RF föreskrivs alt statschefen bör följa regeringen, om rikel är i
krig, och all han skall anses hindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef
om han befinner sig på annan ort än regeringen. Paragrafen har fillkommit för
atl minska möjligheterna för en fiende, som har bemäkligal sig statschefens
person, alt utnytQa denne för sina syften. Bestämmelserna i paragrafen avser
inle endasl konungen, ulan var och en som uppehåller ämbetet som statschef Qfr
5 kap. 3 och 6 §§ RF).

I
sin egenskap av samlande representant och symbol för landet som helhet fullgör
statschefen en betydelsefull funkfion. Erfarenheterna från andra länder visar
atl hans ställning får särskild belydelse under krig och krigsfara. Del är mol
denna bakgmnd man skall se nuvarande regel om all statschefen under krig bör
följa regeringen. När del i 13 kap. 11 § RF talas om atl statschefen skall
anses hindrad all fullgöra sina uppgifter som statschef avses att han skall
anses hindrad i den mening som anges i 5 kap. 3 § RF. Där sägs att om konungen
av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak är hindrad att fullgöra sina
uppgifter som statschef, skall enligt gällande tronföljd en medlem av
konungahuset, som inle är hindrad, inträda för alt som tillfällig
riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter. Finns ingen sådan, kan
riksdagen utse någon annan alt Qänslgöra som tillfällig riksföreståndare. Har
ingen sådan utsetts, skall talmannen Qänslgöra. Är han förhindrad inträder en
vice talman.

Om
konungen under sex månader ulan avbrott varit hindrad att fullgöra

sina uppgifter eller underlåtit atl fullgöra dem, skall regeringen anmäla

della lill riksdagen. Riksdagen bestämmer då enligt 5 kap. 5 § RF om

konungen skall anses ha avgått. Sädant beslut kan ocksä fattas av krigsde- 22

legationen
eller av regeringen, om någon av dessa har övertagit riksdagens Prop.
1987/88:6 befogenheter. I detta sammanhang vill jag erinra om atl ell beslul
enligl 5 kap. 5 § RF inte måste fattas så snart sex månader gått.

Kritik
har riktats mol all konungen - i slället för all ansluta sig lill en i Sverige
eller frän utlandet verkande motståndsrörelse - kan tvingas att ansluta sig
fill en regering som befinner sig i ockupationsmaktens våld för atl inte
riskera att avsättas. Den situation som åsyftas är den att också riksdagen
verkar på ockuperat omräde eller i annat fall alt regeringen med åberopande av
13 kap. 5 § RF hävdar att den övertagit riksdagens uppgifter och beslutar alt
avsätta konungen enligt 5 kap. 5 § RF.

Genom
mitt ovan redovisade förslag att varken riksdagen eller regeringen skall fä
falla beslul pä ockuperat område, kommer beslul enligl 5 kap. 5 § RF emellertid
inle alt kunna fallas i de avsedda situationerna, varför problemet inte längre
är aktuellt.

Till
skillnad från folkstyrelsekommittén anser jag dock att en justering bör göras
av bestämmelserna i 13 kap. 11 § RF. Enligt dessa skall statschefen anses
förhindrad all fullgöra sina uppgifter som statschef, om han befinner sig på
annan ort än regeringen. Med hänsyn till mitt förslag all regeringen inle skall
kunna vara verksam på ockuperat område kan del råda viss tveksamhet om vad som
gäller i en situation där del inle finns någon regering i frihet samlidigl som
minsl fem statsråd befinner sig i ockupationsmaktens händer. Dessutom är
statschefens uppgifter pä sådant sätt knutna till riksdagens och regeringens
verksamhet genom reglerna om utrikesnämnden, öppnande av riksmöte och konselj
alt uppgifterna inte kan utövas pä gmnd av det föreslagna förbudet för
riksdagen och regeringen all verka på ockuperat område. För atl klargöra alt
konungen skall anses förhindrad all fullgöra de uppgifter som enligl RF och
riksdagsordningen ankommer pä honom som statschef på ockuperat område också i
detta fall bör enligt min mening en regel las in i 13 kap. 11 § RF. Den kommer
då att komplettera bestämmelsen om att statschefen skall anses hindrad att
fullgöra sina uppgifter som statschef, om han befinner sig på annan ort än
regeringen. Med anledning av synpunkter som förts fram i fråga om denna
bestämmelses utformning vill jag säga atl "annan ort" inle bör lolkas
alltför snävt. Givetvis skall statschefen t. ex. tillfälligtvis kunna avlägsna
sig från just det ställe där regeringen finns.

Val
under ockupation

Det
kan finnas flera anledningar lill all inle hälla allmänna val under krigslid.
Om strider pågår är en slor del av väljarkåren mobiliserad eller på annat sätt
verksam för atl försvara landet. Det kan därför av rent administrativa skäl
vara svårt all genomföra valet.

En mobilisering leder
emellertid inte bara till alt väljarna får svårigheter

atl della i etl val. De valda förtroendemännen kommer också atl engageras

och de skulle därför få svårigheter att delta i någon valkampanj. Del

framstår ocksä i tider då etl yttre hot riktas mol Sverige som angelägel all

manifestera största möjliga enighet utåt och det blir därför naturligt atl

parliskiljande frägor läggs ät sidan sä länge kriget pägår. I den män en 23

valkampanj över huvud
taget är möjlig atl genomföra skulle den därför mer Prop. 1987/88:6 komma
alt bli en manifeslering av enighet mellan partierna än en presentation av
skilda polifiska program.

Som
huvudregel gäller därför enligt 13 kap. 12 § RF att val fill riksdagen inte
skall hållas om rikel är i krig. Krigslägel kan emellertid vara sådant alt det
inte hindrar elt val. 13 kap 12 § RF gör det därför möjligt för riksdagen att
besluta atl val skall hällas om minst tre Qärdedelar av ledamöterna är ense om
del. Samma krav på kvalificerad majoritet gäller för beslul alt vid krigsfara,
för elt är i sänder, skjuta upp ett ordinarie val. Om krigsdelegationen har
trätt i riksdagens ställe fär den inte besluta atl val skall hällas under krig
(13 kap. 3 § RF). Har den trätt i funktion redan vid krigsfara, får den däremot
besluta att uppskjuta ell ordinarie val sä länge krig inle råder.

Om
landet hell eller delvis är ockuperat, befinner det sig alllid i krig i RF:s
mening. Som huvudregel gäller alltså alt riksdagsval inte skall hållas, om
riket helt eller delvis är ockuperat. Man kan emellertid tänka sig alt del i
vissa fall är önskvärt atl hålla riksdagsval även om en del av rikel är
ockuperat. En främmande makt kan t. ex. ha haft som enda mäl att skaffa sig
konlroll över en del av landet. Om fienden har lyckats uppnå detta mäl, kan det
också länkas atl militära stridshandlingar inte förekommer i landets övriga delar.

I
ell sådant läge kan en kvalificerad riksdagsmajoritet besluta atl hålla
riksdagsval i de fria delarna av landet. Genom 13 kap. 12 § andra stycket RF
bemyndigas riksdagen, men däremot inle krigsdelegalionen (se 13 kap. 3 § RF),
all förordna om de avsteg frän bestämmelserna i 3 kap. RF om riksdagens
bildande som behövs för atl undanta del ockuperade området från valet. Dessa
avsteg får dock inte avse föreskrifterna om fria, hemliga och direkta val, om
rösträtt, om indelning av landet i valkretsar, om principerna för
mandatfördelningen, om valbarhet eller om valbesvär. Vad som kan ändras är bl.
a. ledamotsantalet och antalet fasta valkretsmandat resp. uQämningsmandal.

Del
kan förQäna atl anmärkas atl sädana justeringar endast är möjliga om en del av
rikel är ockuperat och riksdagen befinner sig i den fria delen. Om hela rikel
är ockuperat eller om riksdagen befinner sig i den ockuperade delen, fär
enligt 13 kap. 10 § RF inte fattas beslut som innebär ändring av grundlag eller
lag om val till riksdagen. Ett val under total ockupation måste därför
förrättas hell i enlighet med de vanliga reglerna.

Enligl
vad som framgått tidigare gäller som huvudregel enligl 13 kap. 12 § RF att val
lill riksdagen inle skall hållas under krig. I likhet med folkstyrelsekommittén
föreslår jag inle någon ändring vare sig av denna regel eller av de regler som
gäller val i fria delar av landet, om någon del skulle vara ockuperad.

Om riket i sin helhet blir
ockuperat, är del uppenbart att det förhållandet

måsle medföra betydande risker för en snedvridning av valresultatet, även

om nägon inblandning i själva valförrättningen inle sker frän ockupations

maktens sida. Val under ockupation skulle därför inle kunna uppfylla det

för den svenska folksiyrelsen grundläggande villkoret om fria val. Del är

också uppenbart all ockupationsmakten kan försöka utnylQa etl val till att

legifimera ockupationsfillståndet säväl genom att gynna välvilligt inställda 24

och samarbetsvilliga
kandidater som genom atl inför en internationell Prop. 1987/88:6 opinion
försöka skapa ett falskt sken av att landet har bibehållit sin frihet trots
ockupafionen.

Della
är inle bara tillräckliga skäl för alt utesluta riksdagsval under ockupation.
Inle heller val av landsting, kommun- eller kyrkofullmäktige kan under sädana
omständigheter enligl min mening betraktas som fria val.

Sammanfattningsvis
anser jag därför i likhet med folkstyrelsekommittén och nästan alla
remissinstanser som har yttrat sig i denna del all alla former av allmänna val
fill riksdagen och beslutande kommunala församlingar bör förbjudas under
ockupation.

I
della sammanhang vill jag nämna all jag i del följande kommer all föreslå all
tidigare valda ledamöter av de kommunala församlingarna skall kvarstå i sina
uppdrag till dess någon annan har valts och tillträder uppdraget, om val inte
har hållits när deras mandatlid gär ul. Förbudet mol kommunala val kommer
därigenom inte all leda till att de kommunala förtroendemännens mandal
utslocknar.

Frågan
om val till kyrkomötet skall få äga rum pä ockuperat omräde bör övervägas i
annat sammanhang.

De
offentliga organen i övrigt

Enligl
nuvarande reglering får inget offentligt organ - riksdagen, regeringen,
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna m.fl. - på ockuperat omräde meddela
beslul eller vidta åtgärd som ålägger någon svensk medborgare alt lämna
ockupationsmakten sådant bistånd som denna inte får kräva enligl folkrättens
regler (13 kap. 10 § andra stycket RF). De åsyftade folkrältsliga
bestämmelserna återfinns huvudsakligen dels i del s. k. lant-krigsreglemenlel i
1907 års IV. Haagkonvenlion, dels i 1949 ärs IV. Genévekonvention angäende skydd för civilpersoner under krigstid.
Vissa bestämmelser om ockupation ingår också i 1977 ärs filläggsprolokoll I
fill Genévekonvenlionerna rörande skydd för offren i internationella väpnade
konflikter.

Om
ockupanten vill genomdriva regler om alt medborgarna skall lämna honom bistånd
i vidare mån än dessa folkrättsliga bestämmelser förutsätter, måste han alltså
själv både besluta dem och administrera dem utan hjälp av svenska domstolar och
myndigheter. Bestämmelsen i 13 kap. 10 § andra stycket RF skall inte läsas
motsatsvis. Som ocksä folkstyrelsekommittén understrukit ålägger den alltsä
inle de offenfiiga organen att bistå ockupanten även om hans krav häller sig
inom folkrättens ram.

I
den män olika offentliga organ fortsätter sin verksamhel inom ell av fienden
kontrollerat omräde är det självfallet så atl bestämmelsen i 13 kap. 10 § andra
slyckel RF inle ensam är tillräcklig som handlingsregel för dem.

Folkrättskommiltén har i
denna fråga i sitt slutbetänkande uttalat (SOU

1984:56 s. 280) alt en klar principiell gräns bör kunna dras mellan å ena

sidan sädana bestämmelser som ockupationsmakten meddelar lill skydd

för den egna säkerheten och ä den andra sidan bestämmelser enligt IV.

Genévekonventionen som gagnar
ockupationsmaktens förpliktelser gent

emot civilbefolkningen och en ordnad förvaltning. Detta skulle enligl folk- 25

rältskommitlén innebära atl våra egna myndigheter över
huvud tagel inle Prop. 1987/88:6 befattar sig med ockupantens bestämmelser lill
skydd för sin egen säkerhet. Däremot skulle enligl kommillén sädana direkfiv
som syftar lill atl göra del möjligl för ockupanten all handla enligl IV. Genévekonvenlionens förpliktelser
och upprätthålla en ordnad förvaltning kunna följas i begränsad utsträckning,
dock aldrig i vidare mån än del står klart all motsvarande direktiv skulle ha
meddelats av svensk statsmakt, om denna kunnal fungera. Om ockupanten kräver
andra medel för genomförandel av elt påbud än som är förenliga med en sädan
kompelensprincip, bör enligl kommittén en svensk myndighet inle befatta sig
därmed. Kommittén anser all myndigheten annars skulle bli medagerande i
åtgärder som i sista hand gagnar fienden.

Den av folkrällskommiltén rekommenderade handlingslinjen
uttrycker enligl min mening ett förhållningssätt som är väl förenligt med
svenska intressen. I likhet med folkstyrelsekommittén kan jag därför ansluta
mig filiden.

Jag vill i della sammanhang i likhet med de båda
kommittéerna understryka alt etl anfall mol värt land och en ockupation av
någon del av svenskt territorium utgör ell så grundläggande brott mot
folkrätten alt den ockuperande staten inte kan ställa några som helst andra
folkrältsliga anspråk än sädana som är motiverade av rent humanitära skäl.
Detta är väsentligt atl hälla i minnet, eftersom de tidigare nämnda
folkrältsliga konventionerna - som är av gammalt datum - lämnar ell betydande
utrymme för en ockupant all l.ex. uppta skall och andra pålagor saml påfordra
rekvisitioner och arbetsprestationer för ockupationsarméns behov. Pä sädana
bestämmelser bör givelvis en ockupant inle kunna grunda några som helst
rättsanspråk.

Jag anser därför alt den självklara utgångspunkten för de
svenska offentliga organ som verkar på del ockuperade området bör vara alt de
skall handla pä det sätl som bäst gynnar försvarsansträngningarna och
mol-ståndsverksamheten samt civilbefolkningens skydd och svenska intressen i
övrigt.

Folkstyrelsekommittén har stannat för atl den nuvarande
bestämmelsen i 13 kap. 10 § andra stycket RF bör kvarstå oförändrad. Skälet
härför är att kommittén anser alt en ockupation kan gestalta sig på så mänga
olikartade sätt all det inle går all i en kortfattad lagtext uttrycka de
förutsättningar under vilka de offentliga organen bör vägra sin medverkan.

Delta ställningslagande av kommillén är del som har
utsatts för mesl kritik under remissbehandlingen.

För egen del hyser jag förståelse för de synpunkter
remissinslanserna

har anfört. Det synes tveksamt, om en handlingsregel i ämnet, som är

begränsad lill elt förbud för offentliga organ all ålägga medborgarna all

lämna ockupationsmakten sådant bistånd som denna inle får kräva enligl

folkrättens regler, i fillräcklig mån är ägnad atl bidra lill den
motståndsvilja

som bör prägla både myndigheternas och medborgarnas handlande. Vis

serligen är, som framgått tidigare, avsiklen inte all bestämmelsen skall

tolkas motsatsvis och förslås så, att det åligger de svenska organen all

bistå ockupanten, om hans krav håller sig inom del folkrättsligt lillålliga. 26

Men
del kan med den formuleringen föreligga en risk att bestämmelsen Prop.
1987/88:6 ändå uppfattas så. Därtill kommer atl bestämmelsen, även om den i
della avseende tolkas så som är avsett, inte uttrycker den förut angivna utgångspunkten
all de svenska organ som verkar på del ockuperade omrädet skall handla pä del
säll som bäst gagnar försvarsansträngningarna och motslåndsverksamheten saml
civilbefolkningens skydd och svenska intressen i övrigt.

I
likhet med flera remissinstanser förordar jag därför atl denna princip, som bör
vara del grundläggande direktivet lill de offentliga organen, uttryckligen
anges i lagtexten. Jag förordar vidare att paragrafen ändras redaktionellt för
att förebygga den felläsningen att en ockupant på folkrättens regler skulle
kunna gmnda rättsanspråk gentemot den svenska staten eller den svenska
befolkningen.

Jag
återkommer lill de offentliga organens verksamhel vid krig eller krigsfara i
samband med atl jag i del följande lägger fram förslag om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m. m.

Jag
vill här till slut ta upp en fräga som såväl folkrältskommillén som
folkstyrelsekommittén har berört. Del gäller frågan i vilken utsträckning den
svenska beredskapslagstiflningen skall vara tillämplig under ockupation.

Folkrättskommiltén
har för sin del anfört den principiella synpunkten all en detaljerad reglering
i ämnet inle bara torde vara i del närmaste omöjlig atl åstadkomma utan ocksä
klart olämplig, eftersom den skulle kunna inverka menligt på motsländsviljan
bland myndigheter och allmänhet (SOU 1984:56 s. 371).

Folkstyrelsekommittén
har anslutit sig lill den principiella inställning som folkrättskommiltén
sålunda har gett ullryck ål. Folkstyrelsekommittén har emellertid ä sin sida
uttalat all — även om det inle skulle vara vare sig möjligl eller lämpligt alt
i detalj reglera vilken beredskapslagstiftning som skall vara tillämplig enbart
på fritt omräde och vilken som även skall gälla under ockupation - del är
angeläget all hela beredskapslagstiflningen i etl sammanhang blir föremål för
en genomgång med utgångspunkt i hur den skulle kunna ulnyftjas av en ockupant.
Enligt kommillén motiverar också förslaget all varken riksdagen eller
regeringen skall få verka på ockuperat område en genomgång av della slag (SOU
1986:28 s. 48).

Själv fäster jag den
största vikt vid all beredskapslagstiftningen fortlö

pande ses över och förbäliras. Jag delar emellertid kommittéernas uppfatt

ning atl del inle skulle vara ändamålsenligt och knappast ens möjligt med

en uttrycklig reglering av i vad mån beredskapslagstiflningen är tillämplig i

ockupationssituationer. Självfallet bör denna aspekt dock finnas med i

bilden när den ifrågavarande lagsfiftningen utformas och ses över liksom

vid de olika spel och övningar som fortlöpande äger rum. Jag erinrar om all

regeringen nyligen har utvidgat det uppdrag som lämnats ät utredningen

(Fö 1985:01) om översyn av civilförsvarslagsliflningen m. m. all bl. a. göra

en översyn av lagen (1960:513) om beredskapstillständ och fillhörande

författningar. Översynen bör omfalla en genomgång av samtliga bered-

skapsbeslämmdser i syfte atl åsladkomma en mer enhetlig begreppsbild- 27

ning.

Jag är mera tveksam till
tanken på en samlad genomgäng av lagstiftningen i det specifika syfte som
folkslyrelsekommillén har föreslagit. Beredskapslagstiflningen är omfattande
och avser mänga sinsemellan olikartade områden. Erfarenheten talar för att det
skulle vara svårt och mycket fidskrävande all göra en sådan bred översyn som
del här skulle vara fråga om. Därtill kommer all en genomgång i del syfte som
nu diskuteras enligl vad erfarenheten visar lätt kan vålla missförstånd och ge
felaktiga signaler lill allmänhet och myndigheter och kanske även lill vår omvärld.

Jag anser därför all den
fräga om en översyn som har lagils upp behöver övervägas ytterligare och är för
dagen alltså inle beredd atl förorda nägon särskild åtgärd av diskuterat slag.

Jag vill i anslutning
härtill beröra en särskild fräga. På grundval av förslag i 1975 ärs
polisutrednings belänkande (SOU 1979:75) Polisen i totalförsvaret och
folkrätlskommitténs förut nämnda belänkande (SOU 1984:56) och
remissbehandlingen av dessa betänkanden föreslogs i prop. 1985/86:15 vissa
förändringar av polisens uppgifter och ställning under väpnade konflikter.
Propositionen avslogs av riksdagen i enlighet med förslag av justitieutskotlet
(JuU 1985/86:37), som uttalade all ell ställningstagande lill de genom
propositionen aktualiserade frågorna borde anstå, så alt de skulle kunna
bedömas i belysning av de överväganden som föranleddes av
folkstyrelsekommitténs betänkande och remissbehandlingen av detsamma. Jag
ämnar emellertid inle här la upp dessa frågor på nytt. Med hänsyn till att
riksdagsbehandlingen av propositionen gav vid handen atl den breda enighet som
bör eftersträvas belräffande frågor av denna typ inle föreligger i fråga om de
lösningar som föreslogs av polisutredningen och folkrällskommiltén avser jag
atl föranstalta om yllerligare underlag i ärendet.

Prop. 1987/88:6

3.3 Krigsdelegationen

Mitt förslag:
Riksdagens krigsdelegalion skall kunna träda i riksdagens ställe även om del
inle råder omedelbar krigsfara.

Skälen
för mitt förslag: Siatsmakterna konstaterade i samband med 1982 års
försvarsbeslut att de militärtekniska fömtsättningarna för etl överraskande
angrepp mot Sverige ökar. Della ansågs ställa ökade krav på atl totalförsvaret
snabbi skall kunna mobiliseras och krigsorganiseras (prop. 1981/82:102 bil. 1
s. 30). Försvarsutskottet uttalade bl.a. aft den administrativa beredskapen
berör alla nivåer i fredssamhällel och all riksdagen, regeringen, m.fl. måste
hälla en organisalionsberedskap (FöU 1981/82:18 s. 19-20).

Ulvecklingen sedan är 1982
har ställt krav pä skärpt uppmärksamhet pä beredskapsfrågor. 1984 års
försvarskommitté har i sin rapport (SOU 1985:23) Svensk säkerhetspolitik inför
90-talet påtalat atl den ökade räckvidden, rörligheten och flexibiliteten hos
stormakternas stridskrafter förstärker möjligheterna all inleda angrepp
överraskande (s. 82). I sina

28

förslag belräffande
inriktningen av myndigheternas programplanering för Prop. 1987/88:6

perioden 1987—1992 (Ds Fö
1986:1 s. 4) har försvarskommittén ocksä

framhållit viklen av atl
olika beredskapshöjande åtgärder kan beslutas i

rätl fid och att de kan
vidlas smidigt. Försvarskommittén har vidare i sitt

slutbetänkande (SOU
1987:9) Del svenska totalförsvaret inför 90-talel

förordat alt planeringen
av åtgärder för att möta militära angrepp skall utgå

från den svåraste
situationen, atl ell angrepp inleds med endast kort militär

förvarning och vi således
inte helt hunnit genomföra mobilisering och

krigsorganisering
(s. 8).

Regeringen
har senast i propositionen om totalförsvarets fortsatta ulveckling uttalat
(prop. 1986/87:95 s. 25, jfr FöU 11) all stormaklsblockens kapacitet för
överraskande angrepp och därav följande kortare militära förvarningstider
vidareutvecklas samt all del nu därutöver finns skäl all uppmärksamma att
särskilda sabolageförband tidigt kan sältas in mot funktioner som är vikliga
för totalförsvaret.

Mot
angiven bakgrund finner jag anledning all nu föreslå ytteriigare en ändring i
RF för att trygga folkstyrelsen vid krig eller krigsfara. Den gäller
förutsättningarna för atl krigsdelegationen skall kunna träda i riksdagens
ställe.

En
"övergäng till krigsorganisation" är för riksdagens del noga reglerad
i 13 kap. 2 § RF. Enligl bestämmelsen skall krigsdelegationen träda i
riksdagens ställe om riket är i krig eller omedelbar krigsfara och förhållandena
kräver det. Om riket är i krig, meddelas förordnande alt krigsdelegalionen
skall träda i riksdagens ställe av uirikesnämndens ledamöter enligl närmare
bestämmelser i riksdagsordningen. Innan förordnande meddelas skall samräd ske
med statsministern om del är möjligl. Hindras nämndens ledamöter av
krigsförhållandena atl sammanträda, meddelas förordnandet av regeringen. Om
riket är i omedelbar krigsfara, meddelas förordnande som nu sagts av
uirikesnämndens ledamöter i förening med statsministern.

När
krigsdelegalionen skapades kunde den bara inkallas om landet var i krig. Genom
grundlagsbeslut åren 1968—1969 infördes möjligheten för delegationen alt verka
redan vid omedelbar krigsfara. Skälet härtill var atl del ansågs vara en brist
att delegationen inte hade möjlighet alt inträda redan vid hotande krigsfara så
all riksstyrelsen kan flytta i tid (KU 1968:20 s. 43).

Erfarenheten
av övningar och försvarsspel är - mol bakgrund av bl.a. den utveckling pä det
mililärlekniska omrädet som nyss angetts - alt del är en svaghet frän beredskapssynpunkt
alt krigsdelegafionen inle kan träda i funktion redan innan en krigsfara har
blivit omedelbar. I det läget finns emellertid nu inte grund för ett beslut att
krigsdelegationen skall träda i riksdagens ställe.

Om Sverige blir angripet
har del vital betydelse atl riksdagen och rege

ringen är i sländ alt leda landels försvarsansträngningar. Etl angrepp på

vårt land kan som framgått ovan inledas överraskande och pä etl sätt som

syftar till att paralysera våra ledningsfunktioner. Redan en konstaterad

krigsfara bör därför medge målmedvetna åtgärder för all trygga total

försvarets högsta ledning och möjligheterna för riksstyrelsen alt fungera i

så demokrafiska former som möjligl. 29

Reglerna för när
krigsdelegationen kan träda in måsle medge alt beslul om sådant inträde fattas
i tillräckligt god lid och i samklang med andra beredskapshöjande åtgärder i
fråga om rikets högsta organ.

Jag föreslår därför att
krigsdelegationen skall kunna inkallas lill Qänslgöring även vid krigsfara som
inte är omedelbar. Enligt min mening ligger en tillräcklig spärr mol alt en
sådan bestämmelse ulnyftjas otillbörligt i kravel atl förhållandena skall kräva
atl delegationen träder i riksdagens ställe.

Prop. 1987/88:6

4 Ny administrativ och judiciell fullmaktslagstiftning

4.1 Reformbehovet

Mitt förslag: Den
administrativa fullmaktslagen och den särskilda rätlegångslagen ersätts av ny
lagstiftning. Denna innebär i huvudsak en modernisering av nu gällande
bestämmelser. Den anpassas till 1974 års regeringsform och ändrade förhållanden
inom kommunerna, den statliga förvaltningen och domstolsväsendet.

Förslagen
i promemoriorna och KBK-betänkandet innebär i sak detsamma som mitt förslag.

Remissinstanserna
ansluter sig till uppfattningen atl del behövs en ny lagstiftning pä omrädet.

Skälen för mitt förslag:
Som framgått innehäller 13 kap. RF huvudsakligen bestämmelser om riksdagens
och regeringens verksamhet under krig och vid krigsfara. Bl.a. finns där
grundläggande bestämmelser om beredskapslagstiflningen. Med slöd av
bemyndigande i lag kan regeringen meddela föreskrifter i visst ämne som enligl
grundlag annars skulle ha meddelats genom lag. Förutsättningen för att ett
sådant bemyndigande skall få UtnylQas är att landet är i krig eller krigsfara
eller att det råder sådana utomordentliga förhällanden som är föranledda av
krig eller av krigsfara vari landet har befunnit sig. I bemyndigandélagarna
skall noga anges under vilka förutsättningar bemyndigandena fär utnylQas. Vissa
begränsningar finns i riksdagens möjligheter att meddela sådana bémyndiganden
(13 kap. 6 § RF). Under krig och vid omedelbar krigsfara kan regeringen vidare
med stöd av riksdagens bemyndigande besluta att uppgifter som enligt grundlag
ankommer på regeringen skall flyttas över lill en annan myndighet (13 kap. 8 §
RF). Befogenhet enligl 13 kap. 6 § RF får dock inte överlåtas annal än om det
är fräga om all en lag i ell visst ämne skall börja tillämpas.

I
13 kap. 13 § RF föreskrivs atl undanlag frän principen att beslutande-rätlen i
kommunerna skall utövas av valda församlingar fär föreskrivas i lag vid krig
eller krigsfara eller vid sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda
av krig eller krigsfara vari riket har befunnit sig.

Med
stöd av de grundlagsbestämmelser som alltså tillåter att riksdagens och
regeringens befogenheter i viss utsträckning delegeras lill regeringen resp.
andra myndigheter har riksdagen som nämnts redan i fredstid beslu-

30

lat
s. k. fullmaklslagar. AFL är en sådan fullmaklslag. Den avser verksam-
Prop. 1987/88:6

heten
hos kommunerna, de statliga och kommunala förvalningsmyndighe-

terna
och förvaltningsdomstolarna. Till lagen hör en kungörelse (1943:137)

med
särskilda bestämmelser angående stals- och kommunalmyndigheterna

och
deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. (ändrad senast

1973:865).
Lagen avser inte de allmänna domstolarna och rällegångsförfa-

randel
där. Där gäller i stället SRL.

Genom
AFL och SRL bemyndigas regeringen all föreskriva om sädana avsteg från vad som
annars gäller i fräga om organisationen och verksamheten inom förvaltningen
och domstolsväsendet som kan bli nödvändiga vid krig eller krigsfara. De båda
lagarna ger ocksä myndigheterna möjlighet att ändra sitt arbetssätt i olika
avseenden och anpassa sin verksamhet efter rådande förhållanden.

AFL
tillkom under andra väridskrigel och har endasl i liten utsträckning ändrats
sedan dess. SRL är ca 30 år gammal och är likaså i huvudsak oförändrad. Det
säger sig nästan självt att del föreligger ett behov av atl se över dessa två
lagar mot bakgrund av den ulveckling som har varil under de senaste årtiondena.
En språklig och annan redaktionell modernisering framslår som viktig med tanke
på att del gäller lagar som skall tillämpas i situationer dä det är särskilt
betydelsefullt att det finns klara och lättbegripliga bestämmelser. Även
sakligt sett finns del mycket starka skäl för atl beredskapslagstiflningen ses
över på detta område. Jag nöjer mig med atl ge några exempel för alt illustrera
de förhållanden som har ändrats.

Den
kanske slörsla skillnaden finns på del kommunala området. I dag svarar
kommunerna för en större del av den offentliga sektorns verksamhel än staten.
Efter kommuninddningsreformerna är anlalet primärkommuner nu omkring 280 mot
flera gånger så mänga tidigare. Betydelsen av den kommunala verksamheten
framgår bl.a. av alt principen om den kommunala självstyrelsen har skrivits in
i 1974 års RF. Den statliga kontrollen över kommunerna har minskals genom en
rad beslul av statsmakterna under senare är. Ny kommunallagstiftning har
tillkommit under 1950-och 1970-talen. Hela denna utveckling har knappast satt
några spår alls i AFL.

På
både den statliga och kommunala förvaltningens område har en förvaltningslag
stiftats är 1971 vilken nyligen ersatts av en ny sådan (SFS 1986:223). Antalet
centrala ämbetsverk och andra statliga myndigheter med hela landet som
verksamhetsområde har ökat i ganska betydande utsträckning. Nya
förvaltningsgrenar har kommil lill, samlidigl som förskjutningar i
verksamhetens omfattning har skett mellan de myndigheter som fanns redan
tidigare. Inle heller denna ulveckling inom den statliga förvaltningen har
avspeglats i AFL. Bl.a. kan man räkna med all vissa verksamhetsgrenar har
tillkommit som inte fanns under andra väridskrigel och som vid krig eller krigsfara
inle kan tillmätas sådan vikt att de bör få fortsätta utan bör läggas ned. AFL
ger inle uttryckligt stöd för nägot sådant.

Inom domstolsväsendet har
särskill på förvaltningsrältskipningens om

råde stora förändringar ägt rum. Genom 1971 års förvallningsrätlsreform

tillskapades förvaltningsdomstolar på länsnivå och kammarrältsorganisa- 31

tionen byggdes ut.
Försäkringsdomstolär har inrättats liksom patent- Prop. 1987/88:6

besvärsrätlen.
Marknadsdomstolen och bostadsdomslolen är också nya

domstolar, sett i delta
perspektiv. En nyligen beslutad reform av del

militära ansvarssystemel
innebär atl krigsrätterna har försvunnit från den

1
juni 1987 (SFS 1986:644-662). Ocksä mellankommunala skatterätten

har avskaffats med verkan
fr. o. m. den 1 juli 1988 (SFS 1986:1285).

Mol
den bakgrund som jag nu i största korthet har skisserat delar jag uppfattningen
i departementspromemoriorna och KBK-belänkandel och bland remissinslanserna all
liden är inne för en ny lagstiftning som skall ersätta AFL och SRL. Jag vill
redan nu nämna atl jag i del slora hela tillstyrker de förslag som har lagts
fram i promemoriorna och betänkandet. Jag kommer i forlsällningen att först
behandla del kommunala området för alt därefter gå in på den statliga
förvaltningen och sist ta upp domstolsväsendet. Jag lar alltsä dessa
verksamhetsomräden i slorieksordning.

Allra
först vill jag säga någol om den allmänna inriktningen på mina förslag. Min
bedömning — som stämmer överens med promemoriornas och KBK-utredningens och med
remissinstansernas - är alltså att en ny lagsfiftning i slora delar kan bygga
på de nuvarande bestämmelserna. Det bör därför vara fräga om en modernisering
av dessa snarare än en hell genomgripande reform. En ulgångspunkl för mina
överväganden är vidare alt det är nödvändigt all skapa regler som i likhet med
de nuvarande ger etl betydande mått av handlingsfrihet under tider av krig och
krigsfara. Omständigheterna kan ju växla i betydande grad, och del är svårt
alt förutse alla olika situafioner som kan uppkomma. Lagstiftningen bör därför
inte göras alllför detaljerad. Samlidigl är det viktigt atl grundläggande
värden i värt samhälle inle skall sättas pä spel. Rättssäkerheten måste fä
gälla i all rimlig utsträckning. Den kommunala självstyrelsen är en annan sädan
central princip som bör upprätlhällas så långt möjligl. Detta bör bl.a. medföra
atl vissa frågor, om vilka regeringen för närvarande har bemyndigats atl
föreskriva, regleras direkt i lag eller överlämnas ål kommunernas egen
beslutanderätt.

Lagrådet
har - ulan atl rikta någon erinran mot den föreslagna lagstiftningens allmänna
uppbyggnad — framhållit att den i en del fall innebär en långtgående
detaljreglering av olika situationer medan den i andra hänseenden upptar
regler som ter sig myckel vaga och allmänna. Jag kan ha viss förståelse för
denna synpunkt. Som lagrådet har varil inne pä torde det dock vara ofrånkomligt
all lagen till en del fär denna karaklär med hänsyn lill de skiftande
förhållanden som den är avsedd atl reglera och till de situationer i vilka den är
avsedd att fungera.

Innan
jag går in på de olika delområdena vill jag vidare ta upp vissa allmänna frägor
om utformningen av en ny beredskapslagsfiftning.

32

4.2
Allmänt om utformningen av den nya beredskapslagstiftningen

Prop.
1987/88:6

Mitt
förslag: Den administrativa fullmaktslagen och den särskilda rätlegångslagen
ersätts med en enda ny lag, benämnd lag om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m.
Lagen blir tillämplig pä de beslutande församlingarna i kommunerna,
landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna samt på
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna. Myndigheterna under riksdagen och
kyrkomötet undantas dock frän tillämpningsomrädel. Den rättskipande och rätts
vårdande verksamhelen hos alla lyper av domstolar regleras gemensamt i sä slor
utsträckning som möjligt.

Förslagen
i departementspromemoriorna och KBK- utredningens förslag:

Enligt
förvaltningspromemorian skall en ny administrativ fullmaktslag ersätta AFL och
vara tillämplig på förvaltningsmyndigheter med undanlag för myndigheter under
riksdagen och på beslutande kommunala och kyrkokommunala församlingar.
Domstolspromemorian innebär all SRL ersätts med en ny judiciell fullmaklslag
som blir tillämplig på domstolarna i deras rättskipande och rällsvårdande
verksamhel.

KBK-utredningen
föreslår all bestämmelser om beslutsprocessen vid krig och krigsfara tas in i
ett nytt kapitel i kommunallagen (1977:179, ändrad senast 1987:441) såvitt
avser det kommunala området saml i lagen (1982:1052) om församlingar och
kyrkliga samfälligheter (ändrad senast 1986:1338, LFKS) såvitt avser det
kyrkokommunala omrädet.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser som har yttrat sig i dessa delar godtar i princip de
förslag som läggs fram i departementspromemoriorna och i KBK-belänkandel.

Skälen
för mitt förslag:

Den
nuvarande regleringen

AFL
och SRL är lagtekniskt utformade på samma sätl och innehäller dessutom flera
regler som överensstämmer med varandra i materiellt hänseende. Sä är fallet i
fråga om fömtsättningarna för atl lagarna skall sättas i direkt tillämpning (1
§ första och andra styckena AFL resp. SRL). Bestämmelserna innebär att lagarna
träder i fillämpning automatiskt vid krigsutbrott. Vid krigsfara eller om det
råder andra utomordentliga av krig eller krigsfara föranledda förhållanden, kan
regeringen förordna atl lagarna skall tillämpas. I anslutning till
bestämmelserna om förutsättningarna för atl lagarna skall bli tillämpliga
föreskrivs atl sädana stadganden som strider mot dem eller mol föreskrifter som
har meddelats med stöd av dem inle gäller under den tid som de tillämpas (1 §
tredje slyckel AFL och 1 § tredje stycket SRL). När del gäller
tillämpningsområdet har AFL en väsentligt större räck-

33

3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 6

vidd
än SRL. Tillämpningsområdet för AFL framgår dels indirekt av en Prop. 1987/88:6
bestämmelse om vissa undanlag från lagens bestämmelser, dels av en definition
av vad som avses med statsmyndighet och kommunalmyndighet. Det kan särskill
nämnas alt förvaltningsdomstolarna faller under definitionen i AFL av
statsmyndighet. Undantagna är riksdagen och kyrkomötet, deras organ och
myndigheter samt de domstolar, mäl och ärenden som faller inom SRL:s
tillämpningsområde. SRL saknar däremot uttryckliga bestämmelser om
tillämpningsområdet. Den är tillämplig pä de allmänna domstolarna och på
arbetsdomstolen, marknadsdomstolen och bostadsdomslolen.

Både
AFL och SRL ger regeringen viltgående befogenheter alt fördela om
arbetsuppgifter och att placera om personalen.

Den
omorganisation som AFL gör möjlig går i första hand ul på en decentralisering
av besluten. Förvaltningsuppgifter som ligger på regeringen får föras över på
underordnad myndighet (2 § första slyckel 1 AFL). Del är närmast de centrala verken
eller länsstyrelserna som man har tänkt sig alt besluten i vissa ärenden skall
kunna överlåtas pä. Deras uppgifter kan i sin tur överföras till andra
myndigheter, statliga eller kommunala, lika väl som en överföring i övrigt kan
ske av arbetsuppgifterna olika myndigheter emellan, statliga säväl som
kommunala. En förändring av arbetsuppgifter kan ocksä ske genom förordnande alt
talan inte fär fullföljas mot en slallig myndighets beslul i vissa mål och
ärenden (2 § första stycket 2 och 3 AFL).

Inom
domstolsväsendet kan på motsvarande sätt uppgifter som ankommer pä en viss
underrätt eller lagfaren domare eller en viss hovrätt hell eller delvis
överföras lill en annan likställd domstol eller domare (2 § första slyckel 2
SRL). När del gäller högsta domstolens och hovrätternas Qänslgöring pä
avdelningar får regeringen förordna efter omständigheterna (2 § andra slyckel
SRL).

För
all tillgodose personalbehovet får regeringen enligl AFL bestämma att den som
Qänstgör i en statlig eller kommunal myndighet skall Qänslgöra i annan
befallning än den han har (2 § andra stycket). På motsvarande punkt är SRL mera
restriktiv. Regeringen fär visserligen bestämma om ändrad tjänstgöring för
befattningshavare vid allmänna domstolar men bara om det gäller Qänsl hos en annan
allmän domstol. Regeringens befogenheter inskränks även så till vida att
domare inte kan åläggas all Qänslgöra annal än som domare och all justitieråd
inte alls kan åläggas nägon annan Qänsl (3 § första stycket SRL).

Andra
organisatoriska förändringar som regleras avser bl. a. de offentli

ga organens beslutförhet och sammansättning samt förläggningsorl. AFL

ger regeringen befogenhet all förordna att en myndighet får fatta beslut i en

annan sammansättning eller med ett mindre anlal ledamöter eller i en

annan ordning än annars är föreskrivet (2 § första stycket 6 AFL). Nägra

sädana befogenheter i fräga om domstolarna gäller inle enligt SRL. För all

beslul om de förflyttningar som kan bli nödvändiga skall kunna fattas

tillräckligt snabbt ger AFL regeringen fullmakt alt förordna alt en myndig

het skall ha sin verksamhet förlagd till en annan ort än den, där verksamhe

ten annars skall utövas (2 § första slyckel 5). Ocksä frän den fidsmässiga 34

regleringen
av förvallningsverksamhelen får sädana avsteg göras som kan Prop. 1987/88:6

behövas
för att myndigheterna skall kunna fullgöra uppgifterna vid lämplig

fidpunkt
(4 § första stycket AFL). På domslolssidan motsvaras dessa

föreskrifter
av bestämmelsen i SRL (2 § första stycket i) att regeringen får

bestämma alt en domstol
skall sammanträda på andra lider och ställen än

som
är föreskrivet för vanliga fall.

Bestämmelserna
i AFL avser att undanröja de hinder mot att förvaltningsärendena handläggs och
avgörs som kan länkas uppkomma genom lagregler om förfarandet. För all beslul
skall kunna fattas så snabbt som möjligt gäller enligl AFL atl myndigheterna
inte är tvungna all iaktta sädana bestämmelser som reglerar del sätt, på vilket
ärendet skall utredas, t.ex. atl en annan myndighet skall höras eller atl äterförvisning
skall äga rum (5 §). Till skydd för rättsägare innehäller AFL bestämmelser om
hinder för fortsalt handläggning saml om anstånd och laga förfall. Som
huvudregel gäller i fråga om myndighetsutövning atl etl mål eller ärende skall
förklaras vilande när det finns anledning atl anta atl en part är ur stånd atl
bevaka sin talan eller hinder annars möter för utredningen (6 och 7 §§ AFL).

Vad
angår förfarandet vid de allmänna domstolarna är bestämmelserna i SRL avfattade
med tanke på atl undanröja framför allt de svårigheter som uppkommer när en
part är förhindrad atl della i en rättegång. I SRL las bestämmelser upp främsl
om överflyttning av målet och om förordnande av s. k. ombud för bortavarande
part. Bestämmelserna innebår att den domstol som enligl allmänna regler är räll
forum får förordna atl målet flyttas över lill en annan domstol som är
likställd och har bättre möjligheter all utreda och avgöra del (5 §). Ombud för
bortavarande part får förordnas för den som kan antas vara ur stånd all bevaka sin
rätt när del är av synnerlig vikt för honom eller hans motpart eller från
allmän synpunkt angelägel all handläggningen främjas (6 §).

För
alt skydda den enskilde mol rättsförlust då han på grund av förhållandena är
förhindrad all i vanlig ordning tillvarata sina intressen hos myndigheter och
domstolar innehåller bäde AFL och SRL ell bemyndigande för regeringen alt
förordna om en generell förlängning av fullföljdstider (9 § första slyckel AFL
och 9 § SRL). Förutom en generell förlängning medger AFL andra lättnader i
fräga om fullföljdstider och även i fråga om sättet för fullföljd (9 § andra
och tredje styckena AFL). Även SRL medger ytterligare lättnader genom
bestämmelser som vidgar möjligheten för en part all fä försullen lid återställd
(10 § SRL).

Beträffande
andra legala frister än fullföljdstider kan regeringen enligt AFL medge en
allmän förlängning. De frister som avses är föreskrivna fider inom vilka
ansökan eller anmälan hos myndighet måste göras eller någon annan sädan åtgärd
måste vidlas för atl en rällighel eller en förmån skall bevakas eller en
skyldighet fullgöras (10 § AFL).

I
övrigt innehåller båda lagarna bestämmelser bl. a. om delgivning med den som
Qänstgör inom del militära försvaret (12 § AFL och 15 § SRL) saml bestämmelser
om i vilken utsträckning de befogenheter som lagen ger regeringen kan delegeras
(11 § AFL och 16 § SRL).

35

En enda ny lag Prop. 1987/88:6

Det
är således tydligt att AFL och SRL har mänga gemensamma drag även om del också
finns etl antal skillnader dem emellan. Likheterna är förklarliga med tanke pä
all båda lagarna har utformats efter förebild i en lag frän är 1940 om
domstolarna och rättegången vid krig och krigsfara. Det kan därför te sig
naturligt att man när de två lagarna samlidigl skall ersättas med ny lagstiftning
överväger alt ta in samtliga nya bestämmelser i en enda ny lag.

Frågan
om all ersätta AFL och SRL med en enda fullmaklslag har inle diskuterats i
promemoriorna. Inte heller under förarbetena lill AFL och SRL synes en gemensam
lag ha övervägts. Med hänsyn lill den nyreglering som jag nu avser alt föreslå
finns det emellertid anledning all pröva om inle promemoriornas tvä lagförslag
kan förenas fill en enda lag. Svenska kommunförbundet har uttalat sig för en
sädan ordning på sikt.

I
promemoriorna föresläs en förskjutning mellan de båda lagarnas
till-lämpningsomräden. Del föresläs alt den nya administrativa fullmaklslagen
skall vara tillämplig på förvaltningsmyndigheter och på beslutande kommunala
och kyrkokommunala församlingar. Motsvarande bestämmelser belräffande
förvaltningsdomstolarna tas in i förslaget lill en ny judiciell fullmaktslag.

Vid
en jämförelse mellan förslagen till en ny adminislraliv fullmaklslag och en ny
judiciell fullmaktslag kan man i likhet med vad som framgår vid en jämförelse mellan
AFL och SRL konstatera all sambandet mellan de båda lagförslagen är påtagligt.
Det har ju för övrigt också varil en målsättning. Lagarnas uppbyggnad är
densamma. Många paragrafer i de tvä lagarna har också stora likheter. En viss
regelförenkling bör därför kunna uppnås, om man har bestämmelserna samlade i en
fullmaklslag i stället för två.

Till
de lagtekniska fördelar som sålunda kan uppstä med en sammanhållen
lagstiftning kommer del sakliga samband som finns mellan de områden som
promemoriornas två lagförslag avser. Sett från konstitutionell synpunkt är
naturligtvis en reglering av samtliga domstolar i en enda lag naturlig. Jag
förordar därför i likhet med promemoriorna och remissinstanserna all en
gemensam reglering av rättskipning och rättsvård hos alla typer av domstolar
görs i den mån det är möjligt. Samfidigt kan man inte bortse från att
förvaltningsdomstolarna i slor utsträckning överprövar beslut som
förvaltningsmyndigheter har fattat och all del kan le sig lämpligt atl olika
myndigheter inom samma inslanskedja regleras i samma lag. Del kan vidare råda
viss tvekan om förvaltningsmyndigheter som slår domstolarna nära, l.ex.
arrende- och hyresnämndema, skall höra lill den ena eller andra lagens omräde.
Polisens och åklagarnas brottsbekämpande verksamhet och exekutionsväsendet är
andra exempel på all del inle alllid är lämpligt att dra en rågång mellan
rättskipning och förvaltning.

Jag
anser därför alt del även sakligt sett finns starka skäl som talar för alt

man nu inte behäller den hittills gällande uppdelningen av bestämmelserna

på två olika fullmaktslagar. Jag föreslår att AFL och SRL ersätts med en

enda lag. ,

Den
nya lagens tillämpningsområde Prop. 1987/88:6

Vad
gäller den nya lagens tillämpningsområde bör detta i vart fall omfatta domstolarna
och de statliga förvaltningsmyndigheterna. Mol bakgrund av KBK-utredningens
förslag uppkommer emellertid frågan om hur beredskapsföreskrifterna för det
kommunala och det kyrkokommunala området bör fogas in i regelsystemet.
Huvudalternativen bör vara alt antingen placera även dessa föreskrifter i den
nya lagen eller dela upp föreskrifterna i kommunallagen resp. LFKS.

I
och för sig nämns i KBK-betänkandet också andra alternafiv. Ett är atl bygga ul
den nuvarande lagen (1964:63) om kommunal beredskap (omtryckt 1984:1027,
ändrad senast 1986:1153) och motsvarande lag (1981:1216) om kyrklig beredskap.
Etl annal alternativ är atl förbereda etl utkast till författning, en s.k.
"skrivbordsförfatlning". Ingel av dessa alternativ är emellertid
lämpligt. Vad gäller det första alternativet är det inte sä bra alt föra in
kommunala och landstingskommunala beslutsregler m. m. i lagen om kommunal
beredskap som i dag endast innehäller bestämmelser om vilka uppgifter som
åligger kommuner och landstingskommuner under beredskapsfillständ. Alternativet
med en skrivbordsförfattning är olämpligt atl genomföra därför all
samhällsutvecklingen leder till all skrivbordsförfattningar snabbi kan
föråldras genom alt de inle kontinuerligt följs upp i det löpande
lagstiftningsarbetet. Vidare kan myndigheterna sakna kännedom om deras existens
och därmed inte veta vilka förutsättningar som de skall ulgå från i sin
planering.

Jag
delar uppfattningen i betänkandet att inget av de senast berörda alternativen
bör väljas.

För
alt återgå till de två huvudalternativ som bör komma i fråga kan konstateras
alt KBK-utredningens förslag lill ett nytt kapitel i kommunallagen endast
innehäller vissa bestämmelser om den kommunala beslutsprocessen medan
förslaget lill ny administrafiv fullmaklslag i förvaltningspromemorian
innehåller även bestämmelser om den kommunala verksamheten som gäller t. ex.
överflyttning av uppgifter frän en förvaltningsmyndighet lill en annan och om
handläggningen av förvaltningsärenden. Del bör vara en fördel om bestämmelserna
om kommunerna återfinns i en lag. Man bör vidare se sambandet även i övrigt med
den statliga verksamheten under krig och krigsfara.

En
omständighet atl beakta i sammanhanget är att demokraliberedning-en i sitt
betänkande (SOU 1985:29) Principer för en ny kommunallag uttalar (s. 32) all
beredskapsföreskriflerna inte hör hemma i en ny kommunallag utan all de i
stället bör placeras i beredskapslagstiflningen. Förslaget har
remissbehandlats och remissinstanserna har .i .princip inte haft nägol atl erinra
mol den uppfattning som har redovisats i belänkandet. Ärendet bereds för
närvarande av en arbetsgrupp (C 1986:A) inom civildepartementet.

Enligt
min mening talar övervägande skäl för att man i vart fall inte nu lar in några
beredskapsbestämmelser i kommunallagen och LFKS. I stället bör de bestämmelser
KBK-utredningen har föreslagit i huvudsak tas in i den av mig förordade nya
fullmaktslagen.

Begreppet
myndighet omfattar enligl RF:s terminologi inte riksdagen, '

kyrkomötet eller
beslutande kommunal församling (landslingen saml kom- Prop. 1987/88:6 mun- och
kyrkofullmäktige m. fl.) men väl övriga statliga och kommunala organ i den mån
dessa ingår i den offentligrättsliga organisationen. Andra myndigheter än
regeringen och domstolarna betecknas förvaltningsmyndigheter. Även organ med
säväl statliga som kommunala inslag, som de allmänna försäkringskassorna, ryms
under begreppet förvaltningsmyndighet. Sådan offentlig verksamhet som utövas i
privaträltsliga former, t.ex. av bolag, föreningar och stiftelser, eller som
har uppdragils ål enskilda i andra fall anses dock inle iitövas av
förvaltningsmyndighet Qfr 1 kap. 9 § och 11 kap. 6 § tredje slyckel RF).

Av
del jag redan har sagt framgår att den nya lagens tillämpningsområde i princip
bör vara delsamma som AFL:s och SRL:s. Med användning av den terminologi RF har
och som bör utnylQas ocksä i delta sammanhang kan tillämpningsområdet anges
omfatta beslutande kommunala församlingar samt förvaltningsmyndigheter och
domstolar. Det bör av lagen framgå atl säväl kommuner som landstingskommuner
och kyrkliga kommuner avses. Lagen kommer naturligtvis också att gälla
regeringen, eftersom den skall innehålla etl anlal bémyndiganden för regeringen
alt meddela föreskrifter och överlåta andra befogenheter till andra myndigheter,
l.ex. att handlägga vad som normalt är regeringsärenden av förvaltningsnatur.
Atl regeringen berörs av lagen pä detta sätt behöver dock inle anges uttryckligen
när tillämpningsområdet skall beskrivas. Däremot bör av lagen framgå alt vissa
bestämmelser om tidsfrister m. m. som jag förordar är tillämpliga också på
förvaltningsärenden hos regeringen.

Gmndläggande
föreskrifter om präsleriiga Qänsler i svenska kyrkan och om sfiflsmyndigheler
skall enligl punkt 9 övergångsbestämmelserna lill RF beslutas i särskild
ordning, vilkel innebär atl yttrande frän kyrkomötet skall inhämtas. I avvaktan
på elt sådant yltrande undantogs i lagrädsremissen också de prästerliga
Qänsterna och sliftsmyndighelerna frän den nya lagens tillämpningsområde.
Regeringen begärde i skrivelse 1987: 3 lill kyrkomötet yttrande i delta
lagstiftningsärende. Kyrkomötet har den 25 augusfi 1987 uttalat att det inle
har någon erinran mol atl de föreslagna bestämmelserna blir tillämpliga ocksä
pä präsleriiga Qänsler och stiftsmyndigheter. Dessa bör därför liksom f. n.
omfattas av beredskapslagstiftningen.

Liksom
i nuvarande lagstiftning och enligt förvallningspromemorians förslag bör vissa
förvaltningsmyndigheter undantas från tillämpningsområdet, nämligen riksdagens
och kyrkomötets myndigheter. Behovet av motsvarande beredskapslagstiflning
för, deras del fär övervägas i annat sammanhang.

38

4.3
Tidpunkt för tillämpning

Prop.
1987/88:6

Mitt förslag:
Lagen skall tillämpas om riket kommer i krig. Regeringen får föreskriva att lagen
skall tillämpas vid krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig.

Förslagen
i departementspromemoriorna och KBK- betänkandet överensstämmer med mitt
förslag ulom sä fill vida atl KBK-utredningen föreslår alt regeringens
förordnande inle skall krävas vid krigsfara utan all bestämmelserna i
utredningsförslaget automatiskt skall börja tillämpas ocksä vid
beredskapstillständ.

Remissinstanserna
har i princip inle några invändningar emot någol av förslagen.
Civilbefälhavaren i Östra civilområdel framhåller atl ordet krig inte har
definierats.

Skälen
för mitt förslag: Allmän enighet synes råda om atl bestämmelserna i en ny lag
liksom den nuvarande lagstiftningen bör fillämpas ulan något särskill
förordnande av regeringen, om rikel kommer i krig. Enligl KBK-utredningen bör
de föreslagna bestämmelserna automafiskt börja tillämpas också vid
beredskapstillständ.

Beslul
om beredskapsfillständ fattas enligl lagen (1960:513) om bered-skapslillslånd
av regeringen när rikel befinner sig i krigsfara. Beredskapstillständ kan vid
omedelbar krigsfara tillkännages genom beredskapslarm. Enligl 9 §
beredskapskungöreisén (1960:515, 9 § ändrad senast 1981:645) innebär
beredskapslarm atl AFL och SRL börjar tillämpas, om inle regeringen
föreskrivit annat.

Enligl
3 § lagen om beredskapstillständ kan civilbefälhavaren eller länsstyrelsen
förordna om beredskapsfillständ - och tillkännage della genom beredskapslarm -
om slridshandlingar inleds mot svenskt territorium och förbindelserna med
riksstyrelsen inte kan upprätthållas. Sådant beredskapslarm medför verkningar
enligt kungörelsen bara inom civilområdel eller länet (14 §
beredskapskungörelsen).

För
min del anser jag övervägande skäl tala för all bibehålla gällande ordning med
krav pä särskilt beslut av regeringen utom i krigsfallet, särskill som de
bestämmelser som KBK-utredningen har förordat i mitt förslag infogas i den nya
fullmaktslagen. Det är enligt min uppfattning en fördel all regeringen sä längt
det är möjligt särskill skall la ställning till fullmaktslagens tillämpning.

Civilbefälhavaren i Östra
civilområdet framhåller all ordet krig inte är definierat och all lagen därför
automafiskt kan börja tillämpas först när regeringen kungjort atl
krigstillsländ inträtt. Krigstillstånd med invasion av omfattande markslyrkor
kan enligt civilbefälhavaren råda även om sädan kungörelse inle utfärdats.

I
likhet med vad som uttalades i förarbetena lill 1974 ärs regeringsform (prop.
1973:90 s. 447) anscrjag atl del inle är möjligl alt i vare sig lag eller
motivlexl närmare ange vilka slags handlingar som skall anses innebära atl
krigstillstånd inträder. Jag förutsätter emellertid att fullmaktslagens be-

39

stämmelser
om krig alltid skall vara tillämpliga i ett sådant läge som del som avses i
civilbefälhavarens remissyttrande. Nägon särskild kungörelse om all
krigstillstånd har inträtt bör inle vara nödvändig för alt lagen skall bölja
tillämpas.

I detta sammanhang vill
jag erinra om all del måsle finnas en laglig regering för all bémyndiganden
enligl fullmaklslagen skall kunna ulnyftjas. Nuvarande reglering tillåter
regeringen att med viss begränsning fatta beslut pä ockuperat område Qfr 13
kap. 10 § RF). Jag har i det föregäende (avsnitt 3.1) förordat alt regeringen
inle skall få falla beslul pä omräde som kontrolleras av en främmande makt som
ockuperat svenskt territorium. Genomförs förslaget innebär del alt sä länge
åtminstone fem statsråd (7 kap. 4 § RF) befinner sig i frihet tillsammans - inom
landet eller i exil — del alltid kommer atl finnas en laglig regering. Del bör
understrykas all del är en folkrättslig princip att civilbefolkningen inom
ockuperat omräde skall behålla sin lojalitet mol en sädan laglig regering,
oavsett om denna befinner sig inom eller utanför landets gränser. Befolkningen
skall därför följa de bestämmelser som regeringen utfärdar på icke-ockuperat
område. Ocku-palionssiluationen innebär dock självfallet med nödvändighet en
inskränkning i regeringens bestämmanderätt genom all endasl de beslul ockupanten
anser sig kunna tolerera kommer all kunna omsättas i praktisk handling.

Saknas en laglig regering
kan alltså inle några bémyndiganden enligl fullmaklslagen lämnas. Frägan om
utnylQande av redan lämnade bémyndiganden under ockupation bör enligl min
mening övervägas särskill. Jag vill erinra om all jag förut (avsnill 3.1)
berört frägan om en generell genomgäng av vår beredskapslagstiflning såvitt
gäller delta fall.

Prop. 1987/88:6

4.4 Riksdagens godkännande

Mitt förslag:
Regeringens förordnande om lagens tillämpning måsle inom en månad underställas
riksdagen. Annars upphör förordnandet all gälla.

Förslagen
i departementspromemoriorna överensstämmer med mitt förslag. KBK-utredningen
har inle lagl fram någol motsvarande förslag.

Remissinstanserna
har i princip inte haft någol alt erinra mot förslagen.

Skälen för mitt förslag: I
såväl AFL (1 § andra stycket) och SRL (I § andra stycket) som annan
beredskapslagstiftning (se t. ex. 2 § förfogandelagen 1978:262 och 3 § ransoneringslagen
1978:268) har riksdagen i enlighet med 8 kap. 12 § RF föreskrivit all
bestämmelser som regeringen har beslutat med slöd av ell bemyndigande i
lagstiftningen skall underställas riksdagen för prövning inom viss lid.
Godkänner inte riksdagen bestämmelserna, upphör dessa att gälla.

Krav pä sädan
underställning är enligt min mening en naturlig beståndsdel i en lagsfiftning
som ger regeringen vidsträckta befogenheter atl meddela föreskrifter som
avviker från vad som normalt gäller enligt lag. Jag

40

förordar därför all departementspromemoriornas förslag
genomförs i den- Prop. 1987/88:6 nådd.

4.5 Den kommunala beslutsprocessen m. m.

4.5.1 Kommunfullmäktige och landsting

Mitt förslag: Kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet
får i brådskande fall företräda kommunfullmäktige och landstinget (fullmäktige)
mellan fullmäktiges sammanträden. Vissa frägor skall dock alllid vara
förbehållna fullmäktige.

Fullmäktige får handlägga etl ärende om mer än en
tredjedel av ledamöterna är närvarande.

KBK-utredningens förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna har i princip tillstyrkt förslaget. Överbefälhavaren pekar på
behovet av snabba beslul även i fredslid.

Skälen
för mitt förslag:

Den
nuvarande ordningen

Kommunallagen innehäller inga särskilda regler om
kommunernas och landstingskommunernas organisafion och verksamhet under
beredskaps-och krigsförhållanden. Kommunallagens grundläggande bestämmelser all
beslutanderätten i kommunerna och landstingskommunerna utövas av
kommunfullmäktige resp. landstinget samt atl förvaltning och verkställighet
ankommer pä kommunstyrelsen resp. förvallningsulskollet (i fortsättningen
gemensamt benämnda styrelsen) och andra nämnder skall därför i princip
tillämpas också under beredskap och krig.

I
kommunallagen anges vissa ärenden som kräver beslut av fullmäktige. Sålunda
skall fullmäktige varje år fastställa budget och skattesats för kommunen samt
behandla revisionsberättelsen och besluta om ansvarsfrihet skall beviljas
styrelsen och andra nämnder (4 kap. 3 § och 5 kap. 6 §). De skall vidare bl. a.
förrätta vissa val (se t. ex. 3 kap. 2 och 13 §§). I övrigt gäller att
fullmäktige fär delegera sin beslutanderätt i en viss gmpp av ärenden lill
styrelsen eller annan nämnd, i den mån annal inle följer av lag eller annan
författning. Sådan delegation fär dock inle avse ärenden som är av principiell
beskaffenhei eller i övrigt av större vikt (1 kap. 5 § tredje stycket). Denna
möjlighet skall enligt förarbetena (KU 1976/77:25 s. 17) användas med slor
restriktivitet.

Styrelsen
och andra nämnder är kommunala förvaltningsmyndigheter (Ikap. 8 § RF). De
fullgör dels vad som kan kallas frivilliga uppgifter inom ramen för den
kommunala självstyrelsen - den s. k. oreglerade kommunalförvaltningen - dels
förvaltningsuppgifter som staten enligt 11 kap. 6 § och 8 kap. 5 § RF uppdragit
ål kommunala organ pä vissa områden - den s.k. specialreglerade
kommunalförvaltningen.

41

Med
stöd av 2 § första stycket 3 AFL har i 11 § tillämpningskungörelsen Prop.
1987/88:6 lill AFL föreskrivits att styrelsen kan överta beslutanderätten i
frägor som inte kan anslå, om den beslutande församlingen inte kan sammanträda
under krig eller krigsfara.

Enligt
1 kap. 7 § RF skall den kommunala beslutanderätten utövas av valda
församlingar. Den beslutanderätt som åsyftas i RF gäller beslut av
grundläggande nalur eller av generell räckvidd, där det politiska momentet
allmänt sett är dominerande (prop. 1973:90 s. 231). För att möjliggöra atl
beslutanderätten kan delegeras frän kommunfullmäktige och landsting föreskrivs
numera i 13 kap. 13 § RF att beslutanderätten i kommunerna kan utövas på säll
som anges i lag, om rikel är i krig eller krigsfara eller om del råder sädana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari
riket har befunnit sig.

Den
kommunala verksamhelen ingär som en viktig del i värt lands totalförsvar.
Kommunernas och landstingskommunernas uppgifter och verksamhet inom
totalförsvaret ulom civilförsvarsverksamhelen regleras främsl genom lagen om
kommunal beredskap och den kommunala beredskapskungörelsen (1964:722, ändrad
senast 1986:1053). Lagen fömtsätter all den verksamhel som bedrivs i fredslid
och som bedöms viktig frän lotalförsvarssynpunkl i möjligaste mån skall
upprätthållas även under beredskap och i krig. Kommunerna och
landstingskommunerna är redan i fredstid skyldiga alt planera för sin
verksamhet och vidta andra förberedelser som behövs för atl de skall kunna
fullgöra sina uppgifter under beredskap och krig. Kommunernas uppgifter inom
civilförsvaret regleras genom civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1984:1026,
ändrad senast 1987:152). Kommunerna har den I januari 1987 tagit över ansvaret
för ledningen av civilförsvarsverksamheten pä lokal nivå under krig och
krigsfara. Kommunstyrelsen är fr.o.m. den Ijuli 1986 den högsta civila
totalförsvars-myndigheten på lokal nivå.

Beslutanderätten
bör kunna delegeras

Del
är uppenbart all del är myckel betydelsefullt atl den kommunala
beslutsprocessen kan fungera också under krig eller krigsfara. Del är ocksä tydligt
atl kommunallagens regler om beslutanderätten i kommuner och landstingskommuner
inle är sä utformade all de säkerställer behovet av snabba kommunala beslul i
kritiska situationer. Någon form av särtcgle-ring krävs därför för alt den
kommunala beslutsprocessen skall fungera tillfredsställande ocksä under krig
eller krigsfara. KBK-utredningen har i enlighet med sina direktiv prövat olika
lösningar av denna fråga.

Utredningen
har övervägt atl föreslå en rnotsvarighel till riksdagens krigsdelegation för
kommunerna och landstingskommunerna men har stannat för atl i stället delegera
beslutanderätt till kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet så att dessa
organs befogenheter blir i slort desamma som fullmäktiges.

Jag
delar KBK-utredningens och remissinstansernas uppfattning atl den

kommunala beslutsprocessen sä längt som möjligt bör vara densamma som

i fredstid och alt fullmäkligesammanträden bör hållas i så slor utsträckning 42

som
möjligl. Utredningsförslaget innebär atl den fredsfida beslutsproces- Prop.
1987/88:6 sen i princip kan bibehållas med kommunfullmäkfige och landstinget
som beslutande organ och kommunstyrelsen och förvallningsulskollet som
verkställande. I de lägen där beslul av fullmäktige inte kan avvaktas, får dock
styrelsen enligl förslaget besluta i deras ställe. Geriom de föreslagna
reglerna tillgodoses intresset av enkel reglering, eftersom den innebär en
förhållandevis begränsad avvikelse från kommunallagens principer. Kommunstyrelsens
och förvaltningsutskottets ökade befogenheter kan ses som en utvidgning av den
ddegalionsmöjlighet som 1 kap. 5 § kommunallagen ger redan i fredstida
situationer.

I
likhet med KBK-utredningen och remissinstanserna anser jag därför all
kommunstyrelsen eller förvallningsulskollet skall få falla beslul, som normall
ankommer på fullmäktige, mellan fullmäktiges sammanträden. Frågan om liknande
befogenheter i krissituationer under fredsförhällanden bör övervägas i annal
sammanhang, t. ex. vid arbetet på en ny kommunallag.

Undanlag
från styrelsens befogenhet atl falla beslul i fullmäkfiges ställe bör som
förordals göras för vissa frägor, nämligen val av ledamöter och suppleanter i
kommunala nämnder (inklusive styrelser eller förvaltningsutskott) och av
revisorer och revisorssuppleanter saml beviljande av ansvarsfrihet m.m. för
nämndledamöler. Härigenom säkerställs all ledamöterna i kommunala nämnder
ocksä under krig och krigsfara utses av elt direklvall organ.

I
sak ligger den nu förordade ordningen nära gällande reglering enligt AFL.

Beslul
som styrelsen har fattat i fullmäktiges ställe bör i enlighet med vad
KBK-utredningen har föreslagit anmälas vid näsla sammanträde med fullmäktige.

I
normala fall gäller enligl 2 kap. 12 § kommunallagen atl ärenden får handläggas
endasl om mer än hälflen av ledamöterna är närvarande. I lider då
fullmaklslagen tillämpas bör det som KBK-utredningen och remissinstanserna
funnit räcka om mer än en tredjedel av ledamöterna av kommunfullmäktige eller
landstinget är närvarande. Detta får anses vara en lämplig avvägning mellan behovet
av all minska det obligatoriska antalet ledamöter samtidigt som den kommunala
demokratin inte kan anses otillbörligt eftersatt.

Justitiekanslern
ifrågasätter om man inle borde överväga en författningsbestämmelse som
garanterar att proportionalilelen i huvudsak upprätthålls vid krig eller
krigsfara. Del kan enligl justifiekanslern inle uteslutas all vissa grupper kan
få del svårare all verka under etl krigstillstånd och della skulle kunna
utnylQas av andra grupper, som normall är i minoritet i fullmäktige, lill all
skaffa sig otillbörliga förmåner eller all fatta beslut som gynnar en
ockupationsmakt.

Enligl kommunallagen är
valulslagel avgörande inle bara för lurordning

en mellan suppleanterna utan ocksä för suppleanternas Qänstgöringsräll.

Denna regleras i 2 kap. 11 § kommunallagen, som dock saknar bestämmel

ser om del praktiska förfarandet när en ordinarie ledamot anmäler förhin

der och en suppleant skall kallas in. Dessa frågor regleras enligl 2 kap. 30 § 43

kommunallagen i kommunernas och landsfingens arbetsordningar.

Jag utgär från alt de
politiska partierna i enlighet med bestämmelserna i kommunallagen kommer att
kalla in suppleanter sä att proportionalilelen mellan olika partier inle
rubbas. Nägon särskild författningsreglering av saken behövs inle enligt min
mening.

Prop. 1987/88:6

4.5.2
Kommunstyrelse, förvaltningsutskott och övriga verkställande organ

Mitt
förslag: Kommunstyrelsen eller förvaltningsutskottet och övriga nämnder får
handlägga ärenden om mer än en tredjedel av ledamöterna är närvarande. Antalet
ledamöter får dock inle vara mindre än tre.

Ordföranden
i kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet eller en annan nämnd fär ensam fatta
beslut i brådskande ärenden av synnerlig vikt. Dessa beslul skall anmälas fill
styrelsen eller nämnden.

I
Stockholms kommun skall fullmäktige kunna besluta atl borgar-rädsberedningen
skall överta kommunstyrelsens uppgifter.

Styrelsen
(eventuellt borgarrådsberedningen i Stockholms kommun) eller en nämnd skall
efter beslul i fullmäktige kunna överta en förvaltning eller verkställighet som
annars ankommer pä en annan nämnd än styrelsen.

KBK-utredningens
förslag överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna: De
flesta remissinslanserna godtar i princip förslaget. Uppsala kommun föreslär
att en kommunal nämnd skall ha det totala ansvaret för kommunens försvars- och
beredskapsuppgifter. ' Stockholms kommun framhåller att regeln om
förutsättningarna för all lagen skall träda i tillämpning förhindrar kommunerna
alt bestämma sin krigsorganisation redan i fredstid. En länsstyrelse
ifrågasätter om KBK-utredningens förslag - som ju bl. a. innebär all
fullmäktige skall bibehålla beslutanderätten sä långt som möjligt —
överensstämmer med reglerna om att en civilförsvarsslab skall finnas i varje kommun.

Skälen
för mitt förslag: Styrelsens storlek i kommuner och landstingskommuner
varierar vanligen frän sju till nitlon ledamöter. I 3 kap. 2 och 9 §§
kommunallagen föreskrivs att anlalet ledamöter i styrelsen inle fär vara mindre
än fem saml att ärenden får handläggas endasl om mer än hälften av ledamöterna
är närvarande. Det kan därför uppstå svårigheter atl uppnå beslulförhel i krig
eller vid krigsfara, om inle kravet på antalet närvarande ledamöter kan minskas
på samma säll som för fullmäktige. Delta gäller även övriga nämnder Qfr 3 kap.
13 §).

Jag
föreslär i likhet med utredningen all styrelsen och övriga nämnder fär
handlägga ärenden, om mer än en tredjedel av ledamöterna är närvarande. Jag
anser dock all antalet närvarande ledamöter aldrig får vara mindre än tre.

Styrelsen
i kommuner och landstingskommuner har redan i fredsfid en ledande ställning
bland de kommunala myndigheterna. De fär en än mera central roll vid krig eller
krigsfara bl.a. pä grund av förslaget all genom

44

ställföreträdarskap
fatta beslul i frågor som normalt ankommer påfullmäk- Prop. 1987/88:6 lige. Del
kommer all krävas atl de personer som svarar för kommunens eller
landstingskommunens verksamhel har möjlighet alt fatta snabba beslut som
omedelbart kan verkställas. Jag anser att en viss del av styrelsen bör vara
tillgänglig för kontinuerlig Qänslgöring, företrädesvis dess arbels-utskolt
eller motsvarande inklusive ordföranden. Elt par remissinstanser har uttalat
sig för denna lösning.

Även
om styrelsen kan fatta beslut med färre ledamöter än i fredstid kan det uppstä
situafioner under krig eller krigsfara dä beslut måste fattas omgående. Del kan
l.ex. vara fråga om limmar eller nägon dag innan en region utsätts för etl
fientligt angrepp. Beslutet kan avse l.ex. en snabb omdisponering av hälso- och
sjukvårdsresurser. Jag föreslår därför atl ordföranden i styrelsen eller en
nämnd ensam kan fatta beslut i brådskande ärenden av synnerlig vikt. En sädan
ordning överensstämmer i sak nära med gällande rätt (12 och 15 §§ lillämpningskungörelsen
till AFL) och med KBK- utredningens och remissinstansernas uppfattning.

Med
anledning av atl en kommun anser all övergängen från freds- lill
krigsorganisation skulle underlättas om en kommunal nämnd fär det totala
ansvaret för kommunens försvars- och beredskapsuppgifler vill jag framhålla
atl varje kommun själv bör få bestämma sin krigsorganisation. Enligt min mening
bör dock styrelsen ha det övergripande samordningsansvaret.

Kommunema
bör redan under fredslid bestämma sin krigsorganisation av vilken skall framgå
vilka nämnder som avvecklas eller läggs samman. Det är uppenbarligen främst de
fakultativa nämnderna som kommer alt avskaffas eller slås samman. Styrelsen
eller en speciallagsreglerad nämnd kan ocksä länkas överta en fakultativ nämnds
uppgifter.

Enligt
min uppfattning - som bygger pä nuvarande reglering (13 §
fillämpningskungörelsen lill AFL) och som delas av utredningen och remissinstanserna
— bör därför fullmäktige kunna besluta atl föra över förvaltningsuppgifter från
en nämnd till styrelsen eller en annan nämnd. I Stockholms kommun bör
fullmäktige kunna besluta att på samma sätl överföra kommunstyrelsens uppgifter
till borgarrådsberedningen.

Beslut
om alt föra över förvaltningsuppgifter bör kunna fallas av fullmäkfige redan i
fredslid. Själva lagen bygger ju pä en sådan teknik med beslut i förväg. Jag
kan alltsä inle se att det möter någol hinder för fullmäktige att i fredslid
besluta alt uppdra ål styrelsen eller nämnd att handha viss förvaltning eller
verkställighet den dag fullmaktslagen börjar tillämpas. Beslutet måste kunna
innebära atl det böQar tillämpas först när fullmaktslagen börjat tillämpas.
Delsamma gäller beslut av fullmäktige i Stockholms kommun atl
borgarrädsberedningen skall överta kommunstyrelsens uppgifter.

Länsstyrelsen i
Väslernorrlands län har satt i fräga om en regel om alt

beslut skall fattas av en vald församling eller genom s. k. slällföreträdar-

beslul överensstämmer med de stora beslutsbefogenheter som ålagts den

kommunala civilförsvarsslab som numera har införts. För min del vill jag

framhälla atl civilförsvarsslaben i princip inte har någon annan ställning än

övriga förvaltningar i kommiinen (prop. 1984/85:49 s. 39). Del är fortfaran

de kommunstyrelsen som ansvarar för ledningen av civilförsvarsverksam- 45

heten under beredskap och
krig. Jag anser därför att den här förordade ordningen slår i överensstämmelse
med de nya,reglerna i civilförsvarslagen.

Prop. 1987/88:6

4.5.3
Rätten att anföra kommunalbesvär

Min
bedömning: Nägra särskilda regler bör inle införas såvitt gäller möjligheterna
atl anföra kommunalbesvär under krig eller krigsfara.

KBK-utredningens
bedömning överensstämmer med min.

Remissinstanserna
gör med någol undantag samma bedömning.

Skälen
för min bedömning: KBK-utredningen har i enlighet med sina direktiv prövat
möjligheterna all inskränka rätlen all anföra kommunalbesvär vid
krigsfillslånd med hänsyn fill atl besluten måsle kunna verkställas snabbt och
atl domstolarna under krigstillstånd kan använda sina begränsade resurser lill
andra uppgifter än att pröva kommunalbesvär. Utredningen har dock stannat för
att inle föreslå nägon förändring i gällande regler.

Länsstyrelsen
i Stockholms län menar atl del är tveksamt all under krig behälla gällande
regler men anser alt del möjligen kan vara motiverat atl ha kvar prövningen av
överklagade beslut under etl mera utdraget beredskapstillständ dä
förhållandena kan ha stabiliserats.

Det
är enligl min uppfattning sannolikl att reglerna om kommunalbesvär minskar i
praktisk belydelse under krig eller krigsfara. Jag delar dock KBK-utredningens
bedömning alt möjligheten alt överklaga kommunala beslut bör finnas kvar även i
krig och vid krigsfara. För detta talar bl.a. rältssäkerhelsskäl. Jag
återkommer i avsnitt 4.6.3 belräffande förvaltningsbesvär över kommunala
beslul och i avsnitt 4.6.7 i fråga om förlängning av tider för överklagande av
sådana beslut.

4.5.4 Det
kyrkokommunala området

Mitt förslag innebär

att kyrkofullmäkfige
respektive församlingsdelegerade skall få handlägga ett ärende om mer än en
tredjedel av ledamöterna är närvarande,

att
kyrkorådet eller en annan nämnd skall få handlägga ett ärende om mer än en
tredjedel av ledamöterna är närvarande,

att kyrkorådet skall fä
företräda kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade eller kyrkostämman mellan
deras eller dess sammanträden i etl ärende som inte kan anstå,

att kyrkorådets eller en
annan nämnds ordförande ensam skall få besluta i brådskande ärenden av
synnerlig vikt

samt att motsvarande skall
gälla de direktvalda kyrkoråd och de sfiftsfullmäktige och stiftsstyrelser som
avses tillkomma är 1989.

46

KBK-utredningens
förslag överensstämmer med mitt. Prop. 1987/88:6

Remissinstanserna
har inte haft nägon erinran mol förslaget. Göteborgs kyrkonämnd föreslär alt
fullmäktiges beslutanderätt skall få delegeras lill kyrkonämndens
ekonomiutskott som i Göteborg beslutar i 90 % av kyrkonämndens ärenden.

Skälen
för mitt förslag: Den kyrkokommunala organisationen uppvisar en mera splittrad
bild än de borgerliga kommunerna.

Enligt
LFKS tillkommer beslutanderätten i en församling kyrkofullmäktige eller
kyrkostämma. Den senare förekommer i mindre församlingar och omfattar alla
röstberättigade församlingsmedlemmar. Kyrkofullmäktige skall finnas i de
församlingar som inle har kyrkostämma som beslutande organ.

I
en kyrklig samfällighet som inte omfattar alla ekonomiska angelägenheter
utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade som väljs av kyrkostämman
eller fullmäktige i de församlingar som ingår i samfälligheten.
Församlingsdelegerades uppgifter och arbetsformer överensstämmer i övrigt i
huvudsak med vad som gäller för kyrkofullmäktige.

Beslutanderätten
i en total ekonomisk samfällighet utövas av kyrkofullmäktige som väljs av de
röstberättigade i de församlingar som samfälligheten omfattar.

I
1 kap. 7 § LFKS anges atl förvaltning och verkställighet ankommer pä kyrkorådet
och övriga nämnder saml att det beslutande organet fär uppdra åt kyrkorådet
eller annan nämnd atl utöva viss beslutsrätt som annars ankommer på del
beslutande organet. Del finns inte nägra obligatoriska speciallagsreglerade
nämnder på det kyrkokommunala området. Fakultativa nämnder förekommer i viss
utsträckning.

Enligl
regeringens skrivelse 1987:1 till kyrkomötet om ny organisation pä lokal- och
stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. avses från och med år 1989 beslutanderätten
i församlingar i vissa fall fillkomma etl direklvall kyrkoråd. Vidare skall del
tillkomma kyrkliga kommuner på stiftsplanet, stiftssamfälligheter, med
stiftsfullmäktige och stiftsstyrelse. I varje stift skall ocksä finnas en
obligatorisk specialreglerad nämnd, egendomsnämnden.

De
kyrkliga kommunernas uppgifter och verksamhet inom totalförsvaret regleras i
viss mån i lagen om kyrklig beredskap.

I
likhet med KBK-utredningen och remissinstanserna anscrjag alt förslagen
belräffande kommuner och landstingskommuner i avsnitt 4.5.1-4.5.3 i tillämpliga
delar bör få motsvarigheter i fräga om de kyrkliga kommunema. Jag föreslår
därför atl kyrkofullmäktige resp. församlingsdelegerade, ulan hinder av vad
som är föreskrivet i 2 kap. 12 § resp. 4 kap. 7 § LFKS, får handlägga ärende om
mer än en tredjedel av ledamöterna är närvarande.

Det
finns inga regler om beslulförhel för kyrkostämma och därför behövs inga
regler om detta för krigstillstånd.

Jag föreslår vidare att
kyrkorådet får företräda kyrkofullmäktige, för

samlingsdelegerade eller kyrkostämman mellan dess sammanträden i be

slut som inte kan anslå, om del möter hinder atl sammankalla det beslutan

de organet. Beslul som fattats på grund av sådant ställföreträdarskap skall 47

dock
anmälas vid del beslutande organets närmast påföljande sammanträde.

Kyrkorådet
och nämnderna bör i krig eller vid krigsfara kunna handlägga ärenden om mer än
en tredjedel av ledamöterna är närvarande. Antalet ledamöter bör dock alltid vara
minsl tre. Jag föreslår vidare atl kyrkorådels eller annan nämnds ordförande
ensam skall kunna fatta beslut i fall när del är av synnerlig vikt alt beslut
fattas omedelbart.

Kyrkorådels
befogenheter bör vara inskränkta på motsvarande sätl som gäller för
kommunstyrelser och förvaltningsutskott i de borgeriiga kommunerna, dvs. inle
omfatta vissa val m. m.

I
8 § andra stycket lagen om kyrklig beredskap föreskrivs alt kyrkorådet skall
leda verksamhelen när den kyrkliga kommunen övergäll lill krigsorganisation
samt att kyrkorådet därvid får besluta bl. a. om hur andra nämnder och organ än
fullmäktige och församlingsdelegerade skall inrikta och bedriva sin verksamhet.
Det bör dock vara möjligl för församlingen eller samfällighelen att inom ramen
för sin krigsorganisation delegera vissa förvaltningsfunkfioner pä annat sätt,
t.ex. till ett arbetsutskott eller lill kyrkvärdarna enligl de vanliga reglerna
om ddegafion i 5 kap. 16 § LFKS.

I
enlighet med vad kyrkomötet har förordat bör de nya kommunala organen på stiftsplanet
jämställas med de nuvarande kyrkokommunala organen i de hänseenden som har
behandlats här. Delsamma bör gälla de nya direktvalda kyrkoråden.

Med anledning av atl
Göteborgs kyrkonämnd har tagit upp de särskilda bestämmelser som gäller för
Göteborgs kyrkliga samfällighet vill jag påpeka alt dessa bestämmelser skall
upphöra den 1 januari 1989 enligl regeringens skrivelse 1987: 1 lill
kyrkomötet. Jag saknar därför anledning all gä in pä den delegeringsfråga som
nämnden har aktualiserat.

I fräga om kommunalbesvär
hänvisas lill vad som har sagts i avsnitt 4.5.3.

Prop.
1987/88:6

4.5.5
Vissa andra frågor på det kommunala området

Mitt
förslag: Kommunala och kyrkokommunala val skall kunna senareläggas. Fler
suppleanter i kommunala organ skall kunna utses än som är föreskrivet för
normala förhållanden.

Några
nya regler om krav pä svenskt medborgarskap införs inte nu i fråga om
handläggningen i kommunerna av ärenden av betydelse för rikels säkerhet.

Den nya lagen
skall inle innhålla nägra särbestämmelser om lokala organ i kommunerna eller om
kommunala bolag och andra privat-rätlsliga subjekt. Däremot skall
kommunalförbund med fullmäktige omfattas av de bestämmelser som gäller kommuner
och landstingskommunerna.

Förvaltningspromemorian
och KBK-betänkandet: I fråga om valen och antalet suppleanter överensstämmer
förvaltningspromemorians förslag med milt.

48

Enligl
KBK-utredningens förslag skall endasl de förtroendevalda som är Prop.
1987/88:6 svenska medborgare under krig eller beredskapstillständ fä della i
eller närvara vid handläggningen av ärenden som är av betydelse för rikets
säkerhet.

KBK-utredningen bedömer att det inte behövs några nya
bestämmelser om lokala kommunala organ eller om kommunala bolag m. m. KBK-utredningen
har inte heller lagl fram nägra förslag som rör kommunalförbund utan hänvisat
lill alt frägan om sådana förbund dä var föremål för överväganden inom
regeringskansliet. Utredningens inställning är dock all dess förslag i övrigt
bör kunna gälla också i fräga om kommunalförbund.

Remissinstanserna: Förslaget i fråga om valen har lämnats
ulan erinran.

Beträffande del föreslagna kravel på svenskt medborgarskap
framhåller nägra remissinstanser all förslaget bör gälla även i fredslid
eftersom etl större planeringsansvar har ålagts kommunerna. Vidare bör frågan
om krav på svenskt medborgarskap för kommunala Qänslemän med motsvarande
uppgifter övervägas närmare. En instans påtalar alt enbart del svenska
medborgarskapet inle innebär någon kvalifikation all motta sekretessbdagd
information. Flera remissinstanser framhåller atl bäde förtroendevalda
funktionärer och Qänslemän bör kunna underkastas personalkontroll om de i sin
befallning i krigsorganisation eller under planläggning i fred får del av
sekretessbdagd information. Dessa frägor bör därför övervägas i sin helhet
innan beslut kan fattas.

Remissinstanserna har inte gjort nägra invändningar mot
KBK-utredningens ställningstagande i fräga om lokala organ, kommunala bolag m.
m. och kommunalförbund.

Skälen för mitt förslag:

Kommunalval m.m.

Liksom enligt AFL bör regeringen bemyndigas alt föreskriva
om senareläggning av kommunala och kyrkokommunala val saml om ökat antal
suppleanter i kommunala organ. Härigenom kan den kommunala beslutsprocessen
lättare upprätthållas under krig eller krigsfara. Del kan erinras om atl jag
förut har föreslagit atl val till kommunala församlingar inte skall fä hällas
på ockuperat område (avsnitt 3.2).

Krav på svenskt medborgarskap

I kommunallagsliftningen finns inga bestämmelser om krav
pä svenskt medborgarskap för förtroendeuppdrag eller Qänsler inom borgerliga
eller kyrkliga kommuner.

En
begränsning fanns dock fidigare när det gäller ulländska medborgares

möjlighet atl väljas lill ledamöter i beslutande kommunala församlingar.

Sädana uppdrag var då förbehållna svenska medborgare. Frän och med

den 1 januari 1976 har utländska medborgare som varil kyrkobokförda i

Sverige tre år närmast före valåret rösträtt vid val av kommunfullmäktige,

landsting och kyrkofullmäktige. De är också valbara vid sådana val. 49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 6

När
bestämmelserna infördes konstaterade föredragande statsrådet Prop. 1987/88:6
(prop. 1975/76:23 s. 99) att rikels säkerhet vid krig eller krigsfara kunde
kräva all inskränkningar gjordes i utlännings rätt all fullgöra kommunala
förtroendeuppdrag. I samband med införandet av kommunal rösträtt för invandrare
intogs därför i utlänningslagen en bestämmelse om alt regeringen fick meddela
bestämmelser om utlännings räll all inneha offentligt förtroendeuppdrag.
Bestämmelsen återfinns nu i 103 § utlänningslagen (1980:376) som liksom
tidigare lagrum även avser utlännings rätt alt inneha anställning under krig
eller krigsfara.

Det
finns alltså för närvarande inte nägra bestämmelser som uppställer krav på
svenskt medborgarskap för förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner och
kyrkliga kommuner. Mol bakgrund av kommunernas roll i totalförsvaret kan detta
ses som en brisl, som man delvis skulle komma till rätta med, om
KBK-utredningens förslag genomförs. Ingen remissinstans har heller uttalat sig
emot utredningens förslag, ulan invändningarna är främsl att också frågan om
personalkontroll av kommunala befattningshavare och frågan om motsvarande
inskränkning för kommunala Qänslemän bör övervägas samlidigl. Ocksä frägan om
de förtroendevaldas behörighet i fredstid tas upp av remissinslanserna.

För
min del delar jag uppfattningen alt dessa olika frågor har ell samband.

Frågan
om krav pä svenskt medborgarskap för kommunala Qänslemän som handlägger ärenden
av belydelse för rikets säkerhet övervägs för närvarande av utredningen (Fö
1985:01) om översyn av civilförsvarslag-sfiftningen m. m. Även frägan om de
förtroendevaldas behörighet i fredslid behöver utredas närmare. Med hänsyn
härtill anscrjag att det nu inte finns anledning alt införa nägra nya
bestämmelser, särskilt som 103 § utlänningslagen ger möjlighet all reglera
saken. Också frägan om personalkontroll av kommunala Qänslemän och
förtroendevalda fär övervägas särskill. Jag är därför inle nu beredd all ta
ställning till KBK-utredningens förslag i denna del.

Lokala
organ i kommunerna

I
lagen (1979:408) om lokala organ i kommunerna (omtryckt 1979:1167, ändrad
senast 1983:304) har kommunerna getts frihet atl decentralisera sitt
nämndarbete. Motsvarande reglering pä del landslingskommunala omrädet utgörs
av lagen (1985:127) om särskilda organ i landstingskommunerna. Regeringen har
nyligen (prop. 1986/87:91) föreslagit all 1979 ärs lag skall ersättas av en ny
lag om lokala nämnder.

Den
decentralisering del här är fräga om är frivillig, och KBK-utredningen har
bedömt atl det är en sak för varje kommun all la ställning till eventuella
lokala organs existens, uppgifter och verksamhetsområden under krig eller
beredskapstillstånd. Remissinslanserna har inte haft någon invändning mot denna
bedömning, som också jag delar.

Kommunala
bolag m.m.

Del
är vanligt atl kommunal och landstingskommunal verksamhet bedrivs i

privaträtlsliga
former, framför allt i form av aktiebolag och stiftelser. 50

Myndighetsutövning kan enligt 11 kap. 6 § RF med lagstöd
överlämnas till Prop. 1987/88:6 bl.a. kommunala bolag och stiftelser. Sädant
överlämnande av myndighetsutövning kan under krigsförhällanden bli aktuellt
genom behov av ransonering eller andra begränsningar av leveranser inom bl. a.
energiområdet och annan kommunalleknisk verksamhet. Distribution av energi
sker lill största del i bolagsform i slallig och kommunal regi. Eldistribution
sker via riksnät, som lill övervägande del ägs och disponeras av statens valtenfallsverk.

Förbrukningen av ledningsbunden energi regleras enligt
föreskrifter som meddelas av bl. a. statens energiverk, som har den samordnande
ledningen av energiregleringen.

KBK-utredningen framhåller alt statliga myndigheter har
att meddela föreskrifter för resursfördelningen för den övervägande delen av
den kommunaltekniska verksamhelen i bolagsform. Som utredningen anser kan
nägon myndighetsutövning som avses i 11 kap. 6 § RF knappast bli aktuell för
kommunala bolag eller ekonomiska föreningar pä delta omräde.

Kommunal verksamhet i bolagsform bedrivs ocksä inom andra
områden än det kommunallekniska. Kommunen kan här genom sitt ägande och med
stöd av aktiebolagslagen (1975:1385, ändrad senast 1987:686) ge de regler som
kan behövas under krigsförhällanden. Dessutom innehäller förfogandelagen
(1978:262, ändrad senast 1981:838) bestämmelser som gör det möjligt alt ålägga
de kommunala bolagen att producera för totalförsvarets behov.

Jag anser därför att det inte behövs nägon särskild
reglering för kommunala bolag m. m. i krig eller vid krigsfara.

Kommunalförbund

Den I januari 1986 trädde kommunalförbundslagen (1985:894)
i kraft och ersatte äldre lagstiftning i ämnet. Den nya lagen är i princip
tillämplig också på äldre kommunalförbund. Det finns enligl lagen två typer av
kommunalförbund: kommunalförbund med fullmäktige och sådana med
förbundsdireklion.

Elt kommunalförbund med fullmäktige är i stort sett
organiserat som en kommun med fullmäktige, styrelse och andra nämnder. För min
del anser jag i likhet med KBK- utredningen all förslagen i fråga om kommunerna
och landstingskommunerna kan få motsvarigheter också belräffande denna typ av
kommunalförbund.

Däremot kan samma regler inte gälla kommunalförbund med
förbundsdirektion. I dessa utövas beslutanderätt, förvaltning och verkställighet
av förbundsdireklionen. Enligt min mening bör det ankomma pä förbundsmedlemmarna
och förbundsdirektionen att besluta vad som skall gälla organisationen i sådana
kommunalförbund vid krig eller krigsfara. Jag föreslår därför ingen särskild
lagstiftning i den delen.

Det innebär att den nya lagen bara kommer atl reglera
verksamhelen hos

denna typ av kommunalförbund i mindre utsträckning än vad fallet är med

den andra typen. 51

4.6
Förvaltningsmyndigheterna

4.6.1
Överflyttning av arbetsuppgifter m. m.

Prop.
1987/88:6

Mitt
förslag: Regeringen fär föreskriva alt en förvaltningsmyndighets uppgifter
skall överläs av en annan förvaltningsmyndighet eller av en domstol. Vidare får
regeringen föreskriva eller i särskilda fall besluta atl de som Qänstgör hos en
förvaltningsmyndighet skall Qänslgöra i andra befattningar än dem de innehar.

Förvaltningspromemorians
förslag överensstämmer med mitt bortsett frän att möjligheten saknas att flytta
över uppgifter och personal tiil en domstol.

Remissinstanserna
har i princip ingen erinran mol förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Nuvarande regler ger regeringen vidsträckta befogenheter all
meddela föreskrifter om omfördelning av arbetsuppgifier inom den statliga och
kommunala förvaltningen. Det är uppenbart att det under krig eller krigsfara
behövs en betydande frihet för regeringen atl disponera över tillgängliga
resurser inom förvaltningen så all väsentliga uppgifter prioriteras medan
mindre vikliga verksamheler får stå tillbaka. Både organisatoriska och
personalmässiga förändringar kan behövas. I likhet med förvallningspromemorian
och remissinslanserna anscrjag därför alt nuvarande reglering i sak bör
flyttas över lill en ny fullmaktslag. Regeringen bör därvid ges befogenhet atl
besluta de konsekvensändringar o. d. som föranleds av överflyttning av
arbetsuppgifier mellan myndigheter, t. ex. i fråga om överklagande av beslul.

Liksom
enligt gällande rätt bör det vara möjligt för regeringen att flytta över
arbetsuppgifter inle bara mellan två statliga myndigheter utan också från en
statlig myndighet fill en kommunal och vice versa eller från en
förvaltningsmyndighet lill en förvaltningsdomstol. Det framslår som angeläget
att handläggningen av ärenden kan ske på en så låg nivå som möjligl sä alt
besluten fattas nära dem som direkl berörs av dem. Det kan därför vara bra om
uppgifter som normall handläggs pä regional nivå av en statlig myndighet kan
skötas av en kommunal myndighet pä lokal nivä. Det är också länkbart alt del
kan vara rationellt att flytta ärendehandläggning i andra riktningen eller från
en kommunal förvaltningsmyndighet lill en statlig på lokal nivå. Nuvarande
flexibilitet i möjligheterna att fördela ärendena bör därför behållas.

Vidare
bör öppnas en möjlighet att flytta uppgifter frän sädana förvaltningsmyndigheter
som står de allmänna domstolarna nära, t. ex. artcnde-och hyresnämnderna, till
en sädan domstol.

Möjligheterna
atl omfördela personal mellan myndigheter bör ha motsvarande omfattning,
vilket nära ansluter lill gällande ordning.

4.6.2 Nedläggning av
en myndighets verksamhet

Mitt förslag: Regeringen
får föreskriva alt en förvaltningsmyndighets verksamhel skall läggas ned helt
eller delvis.

52

Förslaget i
förvaltningspromemorian överensstämmer med milt utom sä Prop. 1987/88:6
lill vida all regeringens befogenhet omfallar bara statliga förvaltningsmyndigheter.

Remissinstanserna:
De flesta lämnar förslaget ulan erinran.

Skälen
för mitt förslag: En nedläggning av en förvaltningsmyndighets verksamhet kan
vara motiverad på grund av alt del finns arbetsuppgifier som inle kan eller bör
fullgöras i elt skärpt läge.

Regeringen
bestämmer enligl förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters
beredskap m. m. i princip i vad män en myndighet skall upprätthålla sin
verksamhel under krig eller vid krigsfara. I förordningen ges detaljerade
föreskrifter om hur avvecklingen av verksamheten skall planläggas och
genomföras.

I
de fall en myndighets verksamhet är reglerad i lag mäste emellertid ocksä etl
beslut om nedläggning av verksamheten i princip meddelas genom lag och i de
krislägen som fullmaktslagen tar sikte pä mäste avsteg kunna göras från denna
ordning.

Jag
föreslär därför en ny bestämmelse som innebär all regeringen bemyndigas atl
föreskriva alt uppgifter som fillkommer en förvaltningsmyndighet helt eller
delvis inte skall fullgöras.

När
en myndighet upphör med sin verksamhel fär della konsekvenser ocksä på del
lagsliftningsomräde inom vilken myndigheten är verksam. Pä vissa
lagstiflningsområden kan man förutse all en nedläggning kan medföra allvarliga
störningar, om inle föreskrifter snabbi kan meddelas om vad som skall gälla.
Jag föreslär därför all regeringen i samband med alt en myndighets verksamhet
upphör skall fä besluta de ytterligare bestämmelser som behövs till följd av
alt föreskrifter meddelas om nedläggning av en myndighels verksamhet, l.ex. i
frågor om överklagande, tillstånd och godkännande.

Som
lagrådet har konstaterat innefattar vidare en bestämmelse som generellt
bemyndigar regeringen alt meddela sädana föreskrifter ocksä en befogenhet atl
meddela föreskrifter av materiell innebörd. I likhet med lagrådet anser jag atl
det möter uppenbara svårigheter alt i allmänna termer eller genom konkreta
beskrivningar dra upp snävare gränser för regeringens handlingsmöjligheter,
nägol som i och för sig skulle kunna vara önskvärt.

Lagrådet
har pekat på nägra möjliga konsekvenser av de av mig föreslagna bestämmelserna
på bl. a. polis- och äklagaromrädena. Enligt lagrådels mening skulle del vara
av värde om de frägor lagrådet berört uppmärksammades under
lagstiftningsärendets fortsatta handläggning.

För egen del vill jag
framhälla all det vidsträckta bemyndigande som ges

regeringen med den av mig föreslagna regleringen inle bör ses isolerat.

Givelvis får det inle utnylQas sä all för en rätlsslal fundamentala principer

sätts åsido, t. ex. när del gäller polisens och åklagarväsendets roll i samhäl

let. Vidare måsle beaktas de ställningstaganden som riksdagen kan ha gjort

i fräga om myndigheternas uppgifter vid krig och krigsfara, l.ex. om

polisens och försvarsmaktens verksamhel under sädana förhällanden.

Tanken alt under krigsförhållanden flytta över uppgiften all upprätthålla

allmän ordning och säkerhet frän polisen till försvarsmakten har som 53

lagrådet anfört inle någon
aktualitet. Atl gä närmare in på de särskilda Prop. 1987/88:6 områden som
kan vara av intresse skulle emellertid föra för långt i dessa sammanhang.
Frägor som dessa bör i stället uppmärksammas vid del fortsatta arbetet med att
utforma en ändamålsenlig beredskapslagstiflning.

Statens
kärnkraftinspeklion avstyrker förslaget att regeringen skall fä föreskriva att
tillsynen enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhel (ändrad senast
1987:3) skall upphöra. Med anledning härav vill jag - i linje med vad jag nyss
har anfört - anmärka alt de synpunkter kärnkraftinspek-fionen har lagl fram är
sådana som självfallet måste beaktas vid regeringens prövning av om
inspektionens verksamhel kan läggas ned.

Frägan
om nedläggning i krig och vid krigsfara av kommunala förvaltningsmyndigheter
med specialreglerade uppgifter diskuteras särskilt i förvallningspromemorian.
Där anförs att frågan om och i vilken utsträckning sådan nedläggning blir
nödvändig bör bli föremål för närmare överväganden.

För
min del anser jag all man inle bör avslå frän att ge regeringen möjlighet all
bestämma atl en verksamhet som handhas av en kommunal förvaltningsmyndighet
skall upphöra att fullgöras. Del kan länkas atl verksamhelen är etl led i en
verksamhel som också utövas av en statlig förvaltningsmyndighet och enligt
regeringens beslut skall läggas ned. Om den kommunala verksamhelen i sä fall är
lagreglerad, är del nödvändigt all regeringen som en konsekvens kan besluta all
denna inte längre skall fullgöras. En sådan nedläggning kan visserligen ses som
en följdändring av del slag som det i enlighet med del nyss sagda bör vara
tillätet för regeringen att besluta om. Etl uttryckligt bemyndigande för
regeringen minskar dock risken atl en bestämmelse läses motsällningsvis så att
regeringen inte kan besluta om atl kommunal verksamhel skall läggas ned i
sådana fall.

Även
om man för närvarande inte räknar med atl specialreglerad kommunal verksamhet
i andra fall skall läggas ned under krig eller krigsfara, kan det vidare tänkas
atl del framdeles finns sädan verksamhet, som inte bör fullgöras vid krig eller
krigsfara. Enligl min mening bör man inte avstå från att ge regeringen
handlingsutryrrime ocksä i della hänseende. Jag utgår från all regeringen inte
kommer att utnytQa en sädan befogenhet annat än i undantagsfall och att den
därvid tar stor hänsyn till den kommunala självstyrelsen.

Lagrådet
har i anslutning härtill framhållit all konstitutionsutskottet i samband med
tillkomsten av 13 kap. 13 § RF uttalade att paragrafen är så utformad all den i
och för sig inle hindrar att den kommunala beslutanderätten överförs lill
statligt organ. Utskottet framhöll atl det av demokratiska skäl självfallet är
viktigt all förtroendemannastyrel kan upprätlhällas också i skärpta lägen.
Utskottet förutsatte alt detta beaktades i del förslag fill
fullmaklslagstiftning som förbereddes (KU 1984/85:18 s. 2).

Konsfilutionsulskottets
uttalande torde enligt lagrådet närmast avse

verksamheten hos beslutande kommunala församlingar. Lagrådet anser

del dock vara angelägel alt vad utskottet säger om vikten av förtroende-

mannaslyrets upprällhällande - och som lagrådet instämmer i - blir

beaktat också beträffande kommunala förvaltningsmyndigheter. Därför

bör regeringen inle kunna meddela föreskrifter om verksamhets upphoran- 54

de som innebär atl en
kommunal styrelse helt läggs ned; delsamma gäller i fråga om överflyttning av
kommunal verksamhel fill en statlig myndighet. Bl. a. med hänsyn till att
styrelserna i vissa fall bör kunna överta fullmäktiges befogenheter ter sig
enligt lagrådet en sådan möjlighet orimlig. Om nägon specialreglerad uppgift
ankommer på styrelsen och den upgiflen inte längre skall fullgöras, bör enligt
lagrådet en föreskrift om nedläggning eller överflyttning av kommunal
verksamhet avgränsas så att den avser endasl den ifrågavarande uppgiften. För
atl klarare markera detta förordar lagrådet att det i lagtexten anges att
regeringen skall beakta den kommunala självstyrelsen.

För min del kan jag
instämma i lagrådels synpunkter. Jag anser dock atl del knappast skapas någon större
klarhet, om man i lagtexten för in en erinran om den kommunala självstyrelsen.
Jag är därför inte beredd atl gä lagrådet lill mötes på den punkten.

Prop. 1987/88:6

4.6.3 Överklagande av
förvaltningsmyndigheters beslut

Mitt
förslag: Regeringen får föreskriva atl statliga förvaltningsmyndigheters
beslut inle får överklagas.

Förslaget
i förvaltningspromemorian överensstämmer med milt förslag. KBK-utredningens
förslag innebär likaså alt inga särregler skall gälla under krig eller
krigsfara i fråga om förvallningsbesvär över kommunala beslul.

Remissinstanserna har inte
haft någon erinran mot förslagen. Skolöverstyrelsen har dock påtalat all del
vid krig eller vid krigsfara kan bli nödvändigt all begränsa rätten all
överklaga en specialreglerad kommunal förvaltningsmyndighets beslut.

Skälen för mitt förslag:
Regeringen fär enligl gällande rätt föreskriva atl en slallig
förvaltningsmyndighets beslul inle får överklagas. Jag delar uppfattningen all
denna regel bör behållas. Som en remissinstans framhåller bör principen vara
att alla beslul skall kunna överklagas i åtminstone en instans. Denna princip
bör enligl min uppfattning bl.a. av rättssäkerhetsskäl gälla även i krig och
vid krigsfara. I vissa fall bör det dock finnas möjlighet för regeringen atl föreskriva
undanlag ocksä från denna huvudregel om tväinslansprövning. Särskill kan detta
behövas i de fall regeringen är andra instans och bör avlastas prövningen av
överklaganden.

I förvaltningspromemorian
diskuteras om en motsvarande regel som jag har förordat bör gälla för kommunala
förvaltningsmyndigheter. I likhet med promemorian och KBK-utredningen föreslär
jag dock inte nägon bestämmelse av denna innebörd, bl. a. därför att beslut av
rättssäkerhetsskäl i dessa fall bör kunna överklagas till högre instans sä som
jag har förordat i fråga om kommunalbesvär (avsnitt 4.5.3).

55

4.6.4 Delegation av
regeringens befogenheter

Prop. 1987/88:6

Mitt
förslag: Regeringen får föreskriva

att
en viss uppgift som fillkommer regeringen kan övertas av en statlig
förvaltningsmyndighet,

att
befogenheten aft i särskilda fall besluta om personalomflyft-ningar skall
övertas av en statlig förvaltningsmyndighet, såvitt gäller befattningshavare
hos staten, eller av kommunala beslutande församlingar eller förvaltningsmyndigheter,
såvitt gäller kommunala befattningshavare

samt att en
civilbefälhavare eller en länsstyrelse under extraordinära förhällanden i krig
fär dels meddela sådana bestämmelser som enligl 8 kap. RF skall beslutas av
regeringen, dels besluta aft en lag i etl visst ämne skall börja tillämpas.

Förslaget
i förvaltningspromemorian överensstämmer i sak nära med mitt förslag.

Remissinstanserna
har i allt väsentligt lämnat förslaget ulan erinran. Flera remissinstanser
framhåller alt bemyndigandet för civilbefälhavaren att fullgöra regeringens
uppgifter måsle sältas i kraft redan i fred, eftersom beslutanderätten inle kan
överlåtas når förbindelsen väl är bruten.

Skälen för mitt förslag: I
likhet med gällande rätt och med förvallningspromemorians förslag, som remissinstansema
har godtagit, bör del i en ny fullmaklslag finnas en bestämmelse som medger all
regeringsärenden av förvallningsnalur kan överlämnas till en stafiig
förvaltningsmyndighet. Den prövning av förvaltningsärenden som görs av
regeringen är i många fall bestämd i lag och enligt den formella lagkraftens
princip enligl 8 kap. 17 § RF fordras del därför ell bemyndigande från
riksdagen för all prövningen skall kunna överiämnas till andra organ.

I enlighet med gällande
rätl bör regeringen vidare få överlåta sina befogenheter atl besluta om
personalomflyltningar till stafiiga förvaltningsmyndigheter. Som anförs i
promemorian bör dock en delegation bara avse beslutanderätt i enskilda fall. I
förvallningspromemorian föreslås alt denna bestämmelse skall omfalla även del
kommunala området. Del bör enligl min mening överiämnas fill kommunerna och
landstingskommunerna m. fl. att själva bestämma om förflyitningar av kommunala
befattningshavare. Det bör därför delegeras bara fill de kommunala
förvallningsmyncligheler-na och beslutande församlingarna att fatta motsvarande
beslul för kommunala befattningshavare.

De nuvarande reglerna i
AFL om behörighet för civilbefälhavare och i andra hand länsstyrelserna all
utan särskilt uppdrag överta regeringens befogenheter i speciellt krifiska
lägen stämmer inte överens med RF. Numera fär anses gälla all riksdagen inle
fär överlåta vare sig sin egen eller regeringens normgivningskompelens direkl
på regionala organ. Enligl 13 kap. 8 § RF fär visserligen regeringen efter riksdagens
bemyndigande för fall av krig och omedelbar krigsfara ge en annan myndighet i
uppdrag att fullgöra sådana uppgifter som enligl gmndlag ligger på regeringen.

56

Uppdraget fär dock inte
omfatta befogenhet enligl 13 kap. 6 § RF, om det

inte är fråga om beslut om all lag i visst ämne skall börja tillämpas. För att

civilbefälhavarna resp. länsstyrelserna skall förses med sådana befogenhe

ter atl de kan fungera pä det sätt som avses med de nuvarande reglerna

föreslär jag atl regeringen bemyndigas atl på dem överlåta sin normgiv

ningskompelens enligt 8 kap. RF saml rätten alt besluta om att lag i visst

ämne skall börja tillämpas. Bemyndigandet avser bäde den kompetens som

direkt ankommer på regeringen och den som genom riksdagens beslut

delegerats till regeringen. Det bör sålunda vara möjligt för civilbefälhavare

alt under extraordinära förhällanden förordna om all en lag, l.ex. förfo

gandelagen, skall träda i tillämpning.

Del möter enligt min
mening inte nägol hinder mot atl begränsa förutsättningarna för tillämpning av
vissa paragrafer i lagen mer än andra. Jag anser därför alt regeln om
delegation lill en civilbefälhavare eller en länsstyrelse skall gälla endast i
krig.

Med anledning av vad vissa
remissinstanser har anfört vill jag framhälla alt avsiklen är alt de
bémyndiganden som ges regeringen alt delegera sina befogenheter till
civilbefälhavarna och länsstyrelserna givetvis skall utnylQas i förväg och
inte först sedan förbindelserna har avbrutits.

Jag
har med anledning av vad överbefälhavaren framfört utformat förslaget så all
civilbefålhavarens beslul inte skall behöva avvaktas innan hans befogenheter
kan överläs av länsstyrelsen.

Prop. 1987/88:6

4.6.5 Formerna för
beslut m. m.

Mitt
förslag: Regeringen fär föreskriva

att
en slallig förvaltningsmyndighet får fatta beslut i annan ordning än vad som
är föreskrivet

samt
att fler suppleanter i styrelsen för en sädan myndighet skall utses än som är
föreskrivet.

Förslaget
i förvaltningspromemorian stämmer i sak överens med milt förslag.

Remissinstanserna
har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Liksom enligl AFL bör regeringen bemyndigas alt vidta vissa ätgärder för atl
underlälla alt förvaltningsmyndigheternas verksamhel upprätthålls under krig
eller krigsfara. De åtgärder som avses har lill syfte att underlälla
beslutsprocessen och beslår i atl regeringen föreskriver om annan
beslutsordning än normall och om ökat suppleantan-lal i styrelsen för statliga
förvaltningsmyndigheter. Motsvarande åtgärder i fräga om den kommunala beslutsprocessen
har behandlats i avsnill 4.5.

57

4.6.6
Handläggningen av förvaltningsärenden

Prop.
1987/88:6

Mitt förslag: Fullmaktslagen innebär

att ärenden skall handläggas i den lurordning som är
påkallad av hänsyn lill allmänna intressen och med särskilt företräde för
sådana ärenden som är av betydelse för totalförsvaret,

att en förvaltningsmyndighet - om del på grund av
krigsförhållandena är förenat med väsentliga ölägenheter all utreda ell ärende
på det sätl som är föreskrivet i lag - får utreda ell ärende på något annat
lämpligt sätl,

att handläggningen av etl ärende skall uppskjutas, om del
avser myndighetsutövning mot någon enskild och en part på grund av
krigsförhållandena är ur stånd alt bevaka sin rätt; dock att ärendet ändå kan
avgöras om särskilda skäl föreligger och del kan utredas tillfredsslällande

samt
att delgivning med den som Qänstgör vid försvarsmakten i första hand skall ske
genom en militär myndighels försorg.

Förslaget i förvaltningspromemorian överensstämmer i slorl
sell med mitt förslag.

Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för
mitt förslag: Del har visat sig alt de prioriteringar som en myndighet måste
göra bland arbetsuppgifterna inom sitt verksamhetsområde kan få konsekvenser
för den egna myndighetens och andra myndigheters möjligheter alt fullgöra sina
uppgifter. En regel om prioritering av vissa ärenden under krig eller krigsfara
finns nu i den till AFL knutna tillämpningskungörelsen. En motsvarande
bestämmelse bör enligl min mening finnas i den nya lagen. Det bör nämligen
finnas lagstöd för de prioriteringar som man kan förutse blir nödvändiga i ett
skärpt läge.

Del finns
behov av också andra bestämmelser som riktar sig direkt lill myndigheterna och
som gör det möjligt för dem all göra vissa avsteg frän vad som annars gäller
för förfarandet. Det bör inle fordras någon särskild föreskrift av regeringen
utöver den allmänna föreskriften om att lagen skall ha trätt i tillämpning för
atl dessa regler skall bli tillämpliga. De nuvarande reglerna i AFL får i stort
sett anses lämpliga i sak ulom så till vida atl del inle behövs någon
uttrycklig bestämmelse om att nägon påföljd inte inträder vid ursäktlig
underlätenhet Qfr 8 § AFL). Som anförs i förvallningspromemorian fär
bestämmelsen nämligen numera anses överflödig.

En
bestämmelse som finns i AFL och som bör ges en motsvarighet i den nya lagen är
den om alt etl ärende i vissa fall fär utredas pä etl annal lämpligt säll än
som är föreskrivet. Bestämmelsen har till syfte alt underlätta atl ärenden
handläggs så snabbt som möjligt. Myndigheterna får själva avgöra pä vilkel säll
elt ärende lämpligen bör utredas om del pä grund av krigsförhällanden är
förenat med väsentliga olägenheter alt iaktta i lag eller annan författning
meddelade föreskrifter om att en myndighet skall höras eller all en viss annan
utredning skall göras. Den lar sikte endast på föreskrifter i
specialförfatlningar om ordningen för utredningen

58

(t.ex. alt viss lyp av
utredningsmaterial skall föreligga) och medger inle avsteg från förvaltningslagens
regler för ärenden om myndighetsutövning mol en enskild och inle heller frän
kravet på alt vissa förhållanden skall vara utredda för atl ärendet skall få
avgöras. Av allmänna principer följer givelvis alt etl ärende alltid måste
utredas pä etl efter omständigheterna tillfredsställande sätt.

Vidare bör frågan om vilka
avsteg som fär göras från kravet på fullständig utredning regleras i likhet
med vad som gäller enligt AFL. Som huvudregel gäller all handläggningen av
ärenden som innefattar myndighetsutövning mol en enskild skall anstå, om en
part är ur ständ att bevaka sin räll eller om nägot annal hinder föreligger för
utredningen pä grund av krigsförhållandena. Om ärendet kan utredas nöjaktigt,
får handläggningen ändå forlsälla och ärendet avgöras om fortsatt handläggning
är av synnerlig vikt för en part eller föranleds av andra särskilda skäl.

Slutligen bör bestämmelser
om delgivning inom försvarsmakten, vilka överensstämmer med AFL:s, tas in i den
nya lagen.

Prop. 1987/88:6

4.6.7
För sent inkomna överklaganden m. m.

Mitt
förslag: Fullmaklslagen innebär

att
regeringen kan föreskriva atl fullföljdstider och liknande processuella
tidsfrister, kan förlängas,

att
processuella tidsfrister automatiskt förlängs när krigstillsländ kungörs

samt att förvaltningsmyndigheter
och domstolar själva får avgöra om klaganden haft laga förfall på grund av
krigsförhållandena och i så fall ta upp för sent inkomna överklaganden till
saklig prövning.

Förslaget
i förvaltningspromemorian överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag.
Endasl förvaltningsdomstolar skall dock få ta upp för sent inkomna
överklaganden efter egen prövning.

Remissinstanserna
har inte haft nägon erinran mot förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Regeringen kan enligt bäde AFL (9 § första stycket) och SRL
(9 §) förordna om en generell förlängning av liden för överklagande. Regeringen
bör ges motsvarande befogenhet enligl den nya lagen.

Enligt 9 § SRL gäller
dessutom alt lidsfristen för talan och fullföljd vid domstol automatiskt
förlängs med tvä veckor vid krigsutbrott. Tanken bakom detta år all etl
krigsutbrott mäste medföra all många människor får svårt alt bevaka sina
rättsliga intressen och all de kan behöva en över-gängslid för alt ställa om
sig lill de nya förhållandena. De intressen som tillgodoses genom denna
bestämmelse gäller i lika hög grad för förvaltningsmyndigheter. Jag föreslär
därför atl en sådan regel skall gälla också för dessa. Samtidigt föreslår jag
all liden sätts lill tre veckor, som jag anser är rimligare.

Enligl
AFL kan överklaganden som kommit in för sent ändå prövas om

59

tvä
förutsättningar föreligger, nämligen om del överklagade beslutet gär i Prop.
1987/88:6 omedelbar verkställighet och om domstolen finner alt klaganden har
haft giltig ursäkt på grund av krigsförhällandena för sin underlätenhet all
iaktta den föreskrivna fiden (9 § andra stycket AFL). Når beslutet inle kan
verkställas förrän efter besvärsfidens utgång, är en part som haft laga förfall
hänvisad till atl ansöka om återställande av försutten lid. Några tidsfrister
för en sådan ansökan i förvaltningsärenden finns inte föreskrivna.

SRL
ger inle de allmänna domstolarna någon extra befogenhet atl pröva om en part
haft laga förfall. I slället har tidsfristen för återställande av försutten fid
förlängts (10 § SRL).

När
del gäller alt la ställning lill vilka lättnader som lämpligen bör gälla under
krigsförhållanden för överklagandetid och lid för anhängiggörande av talan hos
förvaltningsmyndigheter i övrigt bör man beakta atl del i förvaltningslagen
föreskrivs atl etl överklagande som kommil in för sent inle skall tas upp lill
prövning. En motsvarande bestämmelse finns i förvaltningsprocesslagen och i
rättegångsbalken. Frägan om laga förfall har förelegal kan därför bara prövas i
extraordinär väg. I ärenden för vilka regeringen, en förvaltningsdomstol eller
en förvaltningsmyndighet är högsta instans beviljas återställande av försutten
tid enligl 11 kap. 11 § RF av regeringsrätten.

Inom
förvaltningen är det ibland osäkert om ell beslul av viss lyp gäller omedelbart
eller först sedan det vunnit laga kraft. För sent inkomna överklaganden bör
därför inle behandlas olika beroende pä om del överklagade beslutet länder
till omedelbar efterrättelse eller gäller först i och med laga kraftvinnandel.
För den som varit förhindrad atl iaktta överkla-gandeliden på grund av
krigsförhällanden måste skillnaden framstå som omofiverad. Båda fallen bör
därför behandlas lika.

Frågan
om klaganden haft laga förfall på grund av krigsförhållanden bör kunna prövas
pä annat sätt än pä extraordinär väg bl.a. eftersom man annars måste räkna rhed
att regeringsrättens och högsta domstolens arbetsbörda skulle öka i alllför
slor omfattning vid omställning lill krigsförhållanden. Om inte särskilda
åtgärder vidtas, mäste man å andra sidan räkna med rättsförluster för dem som
blir förhindrade alt iaktta tider för överklagande.

Jag
anser all övervägande skäl talar för att domstolarna och förvaltningsmyndigheterna
själva bör fä avgöra om klaganden haft laga förfall på grund av
krigsförhällanden och i sä fall behandla skrivelsen som om den kommil in i rätt
tid. Någol avgörande sakligt skäl alt ge de allmänna domstolarna mindre
befogenheter än förvaltningsdomstolarna kan inle anses föreligga Qfr Ds Ju
1986:9).

Enligl
10 § AFL får regeringen föreskriva om förlängning av lidsfrister för annal än
överklagande saml efter ansökan utsätta ny lid för en åtgärd när en lidsfrist
har försuttits på gmnd av krigsförhållandena. Regeringen fär enligt 11 § AFL
delegera sislnämnda befogenhet. Bestämmelserna i AFL om förlängning av andra
tidsfrister än fullföljdstider bör i huvudsakoförändrade föras över till den
nya lagen.

Dessa
frägor kommer atl behandlas ocksä i avsnitt 4.7.5. 60

4.7
Domstolarna

4.7.1
Vissa organisatoriska frågor

Prop.
1987/88:6

Mitt
förslag: Regeringen får föreskriva

att
en domstol skall ha sin verksamhel förlagd lill annan ort än den vanliga,

att
uppgifter som ankommer på en viss tingsrätt, hovrätt, länsrätl, kammarrätt
eller försäkringsrätt skall övertas av en annan domstol av samma slag,

att
uppgifter som ankommer på en domstol, som inle är en allmän domstol, allmän
förvaltningsdomstol eller försäkringsrätt, inle alls skall fullgöras eller
ocksä all de skall fullgöras av en annan domstol,

att
en domstol inte behöver vara delad i avdelningar,

att
en annan innehavare av ordinarie domartjänsl än justitieråd och regeringsråd
skall fullgöra jämställd eller högre domartjänsl vid annan domstol än den han
tillhör

samt
att annan personal skall Qänslgöra i andra anställningar eller uppdrag i
domstol.

Förslaget
i domstolspromemorian överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Försäkringsrätternas verksamhel skall dock kunna läggas ned. Nägol bemyndigande
ges inle för omplacering av annan personal än ordinarie domare.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser som har yttrat sig i dessa delar godtar i princip
förslaget. Arbetsdomstolen har pekat på möjligheten att tingsrätt som första
instans i vissa arbetstvister ersätts av arbetsdomstolen. Svenska
arbetsgivareföreningen har ifrågasatt om regeringen bör få fullmakt atl falla
etl beslut om atl uppgifter som ankommer pä arbetsdomstolen inte skall
fullgöras eller skall fullgöras av någon annan domstol. Hovrätten över Skåne
och Blekinge anser att ell bemyndigande för regeringen alt föreskriva all
uppgifter som ankommer pä en särskild domstol inte skall fullgöras är för
generellt och alt en utförligare utredning i denna del är erforderlig. När del
gäller frågan om omplacering av innehavare av ordinarie domarQänst har
kammarrätten i Stockholm och länsrätten i Stockholms län uttryckt tveksamhet om
den föreslagna ordningen är förenlig med 11 kap. 5 § RF.

Skälen
för mitt förslag:

Allmänt
om regleringen av rättskipningen m. m. i krig och krigsfara

SRL
är utformad med sikte främst på de allmänna domstolarna, dvs. tingsrätter,
hovrätter och högsta domstolen. Förvaltningsdomstolarna däremot faller under
AFL. Som jag redan uttalat bör i den nya lagen all domslolsverksamhel så långt
del är möjligl regleras gemensamt. Jag ansluter mig i della hänseende till
departementspromemoriornas och remissinstansernas uppfattning. De regler som
gäller domstolarna bör avse dessas

rättskipande och
rällsvårdande verksamhet. Handläggningen av förvall- Prop. 1987/88:6
ningsärenden hos domstolarna bör däremot jämställas med verksamheten hos
förvaltningsmyndigheterna. Domstolsliknande nämnder som koncessionsnämnden för
miljöskydd, slatens va-nämnd saml arrende- och hyresnämnderna bör ocksä
hänföras lill förvallningssidan.

När
det nu gäller att utarbeta bestämmelser för att säkerställa atl de domstolar
som finns numera kan fungera även inför och efter en omställning till krig bör
SRL så långt som möjligl följas i sak. En utgångspunkt bör som nämnts vara att
man i möjligaste män åstadkommer generella bestämmelser, dvs. sä enhetliga
regler som möjligl beträffande de olika domstolarna och deras handläggning av
mäl och ärenden.

Vidare
måsle bl. a. beaktas de behov av speciella bestämmelser som kan uppstä därför
all den tidigare krigsrättsorganisalionen avskaffats från den 1 juni 1987
(prop. 1985/86:9, JuU 24, SFS 1986:644-662). Efter avskaffandet gäller i
princip samma regler under krigsförhållanden som under fredstid i fråga om
förundersökning, åtalsförfarande och domslolshandläggning.

Sammanträdestider
och sammanträdesort

I
SRL (2 § första stycket) finns en bestämmelse om befogenhet för regeringen atl
bestämma atl en domstol skall sammanträda pä andra tider och ställen än som är
föreskrivet för vanliga fall. Bestämmelsen lar sikte pä äldre bestämmelser i
rättegångsbalken om skyldighet alt hälla allmänna ting och allmänna
rätlegångsdagar.

Eftersom
föreskrifter om särskilda tider för sammanträden inte förekommer i lag längre,
behövs del inte någon särskild bestämmelse om lid för sammanträde i den nya
lagen.

I
fräga om sammanträdesort gäller för tingsrätter alt sammanträden för
huvudförhandling (ling) skall hällas pä tingsställe, om inte särskilda skäl
talar för alt sammanträdet hålls pä en annan ort, samt att regeringen bestämmer
den eller de orter som skall vara tingsställe (1 kap. 5 och 6 §§
rättegångsbalken). Föreskrifter om detta finns i förordningen (1982:996) om
rikets indelning i domsagor (ändrad senast 1984:757). För hovrätter, allmänna
förvaltningsdomstolar, arbetsdomstolen och försäkringsdomstolär gäller all
domstolen skall sammanträda på den ort där den har sill säle men alt
sammanträde får hällas på en annan ort om det finns särskilda skäl för det (2
kap. 5 § första stycket rättegångsbalken, 27 § lagen 1971:289 om allmänna
förvaltningsdomstolar, 4 kap. 1 § lagen 1974:371 om rättegången i arbetstvister
och 12 § lagen 1978:28 om försäkringsdomstolar). Föreskrifter i lag om var
domstolen har sitt säle gäller för regeringsrätten och kammarrätterna (1 §
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar).

Vid
SRL:s tillkomst har man utgått från alt de bestämmelser i rättegångsbalken som
ger en domstol möjlighet att om särskilda skäl föreligger hålla sammanträde på
en annan ort ån den föreskrivna inte lar sikte på det fallet atl domstolen i en
krigssituation tvingas atl under en längre lidsperiod regelmässigt förlägga
sina sammanträden till en annan ort.

Övriga
lagbestämmelser i frågan torde inle heller omfatta denna situa- 62

tion. Under sädana
förhällanden ansluter jag mig liksom remissinstanserna Prop. 1987/88:6 lill
förslaget i domstolspromemorian alt det i den nya lagen bör införas en
bestämmelse som ger regeringen möjlighet atl föreskriva alt en domstol skall ha
sin verksamhet förlagd till en annan ort än den vanliga.

Överfiyttning
av arbetsuppgifter

I
den beredskapsplanläggning som sker i enlighet med SRL ingår planer för hur de
allmänna domstolarna skall krigsorganiseras. Vid utarbetandet av planerna vägs
flera faktorer in. Man räknar t.ex. med alt tillströmningen av mäl och ärenden
allmänl sett kommer all minska i de lägen dä det kan bli aktuellt alt gä över
till krigsorganisation. En annan faktor som man räknar med är alt del kan bli
nödvändigt atl föra över arbetsuppgifter frän en tingsrätt till en annan eller
från en hovrätt till en annan. Den nuvarande regeln i 2 § första stycket 2 SRL
som medger en sådan omfördelning av arbetsuppgifterna bör nu, enligl vad som
också föreslås i domslolspromemorian, breddas lill att omfatta länsrätt resp.
kammarrätt.

Vad
gäller försäkringsdomstolarna får jag efter samräd med chefen för
socialdepartementet anföra följande.

Försäkringsdomstolskommiltén
(S 1980:10) har i en skrivelse den 26 april 1982 till regeringen lämnat förslag
till hur domslolsorganisalionen på socialförsäkringsområdet.bör vara uppbyggd
under beredskap och i krig. Kommittén har räknat med alt försäkringsrätterna
ålminslone över-gängsvis skall kunna fungera som under normala förhällanden men
all efter en lid antalet dömande avdelningar kan reduceras. Enligt kommittén
bör dock besvärsprövningen under elt krisläge kunna avbrytas i och med
avgörandet i en försäkringsrätt. Försäkringsöverdomstolen skulle därför inle
behöva upprätthålla sin verksamhet.

Åven
enligl min mening bör man utgå från att försäkringsrätternas verksamhel skall
kunna bibehållas i krig eller krigsfara. Regeringen bör därför inle bemyndigas
att lägga ned deras verksamhel.

En
möjlighet alt föra över arbetsuppgifier från en försäkringsrätt fill en annan
synes även för dessa domstolars del kunna underlätta deras fortsatta verksamhel
under krigsfara och i krig. I likhet med uppfattningen i domstolspromemorian
anscrjag därför alt även försäkringsrätterna bör omfattas av bestämmelsen om
överflyttning av arbetsuppgifter meUan domstolar av samma slag.

Med
de härda prioriteringskrav som man kommer att ställas inför vid den omställning
som måsle ske redan inför hotet av krig, kan en nedläggning av verksamhelen på
sätt som har föreslagils belräffande försäkringsöverdomstolen vara aktuell i
detta och andra liknande fall.

Etl
alternativ till nedläggning är alt överföra uppgifter frän en specialdomstol
lill en annan domstol. Så t. ex. kan del vara en utväg alt uppgifter som
ankommer på bostadsdomslolen får övertas av en eller flera hovrätter.

Frägan om
Ivisldösningsförfarandet pä det arbelsrältsliga omrädet har

nyligen tagits upp i prop. 1986/87:165 om arbetsrättslig beredskapslagstifl

ning. Enligt propositionen kan det sättas i fråga om man vid krigsförhållan- 63

den
kan upprätthålla det centraliserade system, som finns under fredsfid Prop.
1987/88:6 med centrala förhandlingar mellan parterna pä arbetsmarknaden och arbetsdomstolen
som i princip enda domstol, eller om man bör inrätta lokala eller regionala
beslutsinstanser. Föredragande statsrådet framhåller all del senare
alternativet fömtsätter att tvisteförhandlingarna på lokal nivä bibehålls och
möjligen förstärks, vilkel i sin lur ger upphov till åtskilliga organisatoriska
frägor (a. prop. s. 12).

1
propositionen läggs emellertid endasl fram förslag som rör den s.k.
förfatlningsberedskapen. Det är frågor som gäller avvikelser i krig eller
krigsfara frän bestämmelserna i t. ex. lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet (ändrad senast 1984:817). De organisatoriska frågor som har
belydelse för frågan om arbetsdomstolens verksamhel under krig och beredskap
kommer dock enligt föredraganden atl las upp i en andra etapp. Del finns därför
enligt min mening inte anledning all nu göra undanlag för arbetsdomstolen från
den här föreslagna lagstiftningen. Det bör i sammanhanget påpekas alt den
lagstiftning som föreslås i prop. 1986/87:165 ger regeringen fullmakt atl
meddela föreskrifter som avviker frän lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister (omtryckt 1977:530, ändrad senast 1987:683). Den dubbla
reglering som härigenom kommer all gälla medför dock inle nägon större
olägenhet.

När
det gäller att utforma särbestämmelser som gör organisatoriska omläggningar av
här avsett slag möjliga, kan en detaljreglering knappast åstadkommas. Inle
heller är en sådan reglering önskvärd. De bestämmelser som behövs bör ges formen
av etl bemyndigande för regeringen, vilket bör vara sä pass allmänt hållet atl
del täcker den omorganisation som man i etl spänt läge kan bli tvungen atl göra
av rättskipningen hos andra domstolar än de allmänna domstolarna och de
allmänna förvaltningsdomstolarna saml försäkringsrätterna.

Omläggningar
som de nu angivna fär konsekvenser på de lagstiftningsområden inom vilka
domstolarna är verksamma. Vid en omställning lill krig måste föreskrifter
snabbt kunna meddelas om vad som skall gälla på grund av de ändrade
förhållandena pä området i fråga. Jag anser därför alt den nya lagen bör ge
regeringen bemyndigande alt meddela de föreskrifter (t. ex. om ändrad
överklagandeordning) som behövs lill följd av de organisatoriska omläggningar
som kan bli nödvändiga all göra.

Ändrad
indelning i avdelningar

Enligt
2 § andra stycket SRL får regeringen förordna efter omständigheterna om högsta
domstolens och hovrätternas Qänslgöring pä avdelningar Qfr 2 kap. 3 § och 3
kap. 4 § rättegångsbalken).

Föreskrifter
i lag om att även andra domstolar skall vara delade i avdel

ningar gäller för regeringsrätten och kammarrätterna (4 och 11 §§ lagen om

allmänna förvaltningsdomstolar), försäkringsrätterna (6 § lagen om försäk

ringsdomstolar) och för patentbesvärsrätten (3 § lagen 1977:729 om pa

tentbesvärsrätten). För tingsrätter och länsrätter gäller i del avseendet

endast fakultativa regler, dvs. bestämmelser som medger all de arbetar på 64

avdelningar
(I kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken resp. 16 § lagen om Prop.
1987/88:6 allmänna förvaltningsdomstolar).

I likhet med vad som förordas i domstolspromemorian och
som lämnas ulan erinran av remissinstanserna anscrjag alt elt bemyndigande i
ämnet bör medge att avsteg kan göras från de obligatoriska regler som finns om
atl en domstol skall vara delad i avdelningar. Något bemyndigande behövs inle
för alt regeringen skall kunna föreskriva alt en domstol skall vara delad i
färre avdelningar än den arbetar på under normala förhällanden.

Omplacering av personalen

Vid utarbetandet av de nyss nämnda planerna för hur
domstolarna skall krigsorganiseras räknar man med atl domarpersonalen i viss
utsträckning tas i anspråk för andra lolalförsvarsuppgifler. Man räknar ocksä
med atl del sker i en sädan omfattning att en del av domarQänsterna inom
krigsorganisationen inte kan upprätthållas av sina ordinarie innehavare.
Möjligheten all tillfälligt omplacera domare och annan domslolspersonal är
därför av belydelse som en av ulvägarna atl sörja för att Qänsterna inom
krigsorganisationen kan besättas.

Del enligt 3 § första stycket SRL gällande bemyndigandet
för regeringen all placera om personalen är begränsat lill alt avse endast en
omplacering mellan de allmänna domstolarna inbördes, och belräffande domare
gäller förbehållet atl de får förordnas alt Qänslgöra endasl i domarbefallning.
Bestämmelserna är hämtade frän 1940 års särskilda rätlegängslag och utformades
vid SRL:s tillkomst på grundval av de föreskrifter som gällde då om domares och
övriga Qänstemäns skyldighet all underkasta sig ändrad Qänslgöring (36 § i
1809 års regeringsform och 13 § statens allmänna avlöningsreglemenle 1948:436).

Föreskrifter i fråga om skyldighet att underkasta sig
ändrad Qänslgöring finns nu i RF och i lagen (1976:600) om offentlig
anställning (ändrad senast 1987:521, LOA). Föreskrifterna innebär att de som
har utnämnts fill ordinarie domare har en särställning bland de offentligt
anställda.

I 11 kap. 5 § första och andra styckena RF tillförsäkras
ordinarie domare skydd mot skiljande från Qänsten i andra än särskilt angivna
fall och i princip även ett skydd mot förflyttning till annan Qänsl.
Beträffande sådan förflyttning gäller enligt 11 kap. 5 § tredje stycket RF att
den som har utnämnts lill ordinarie domare får förflyttas under förutsättning
atl förflyttningen påkallas av organisatoriska skäl och atl den sker lill en
jämställd domartjänst. Bestämrnelsen är överlagen från 36 § i 1809 års
regeringsform, där den infördes år 1965 i samband med atl den där upptagna
regeln om domares oavsättlighet fick en ny utformning.

Bestämmelserna
i 11 kap. 5 § RF kompletteras av 5 kap. 1 § LOA, i

vilken paragraf det föreskrivs - med vissa undantag som här saknar

intresse - att ordinarie domare inle är skyldig atl utöva annan statlig Qänsl

än jämställd eller högre domarQänst vid den domstol han tillhör. Härige

nom utesluts möjligheten att det principiella förbudet mol förflyttning

kringgås genom alt vederbörande görs Qänslledig från sin Qänsl och åläggs

att utöva en annan Qänsl (prop. 1975/76:105 bilaga 2 s. 218). 65

5 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 6

För andra personalkategorier inom den dömande verksamhelen
än ordi- Prop. 1987/88:6 narie domare fillhör frågan om åligganden i
Qänsten och om skyldighet all utöva en annan Qänsl än den egna numera
avtalsområdet. Skyldigheterna regleras med andra ord inle längre i lag.

I förarbetena lill lagen om offentlig anställning (prop.
1975/76:105 bilaga 2, s. 215) har föredragande statsrådet slagit fast alt del
ankommer pä de politiska organen eller myndighet som de bestämmer atl besluta
om en myndighels verksamhelsorl. I del statliga anställningsavtalet måsle
därför enligt föredraganden ingå även en skyldighet för den anställde atl
"följa med", om det allmänna beslutar om en omlokalisering av hans
anställningsmyndighet. Naturligtvis är han dock i en sådan situation,
frarrihöll föredraganden, oförhindrad atl i stället lämna Qänsten efter egen
uppsägning.

Enligl 5 kap. 2 § första och andra styckena LOA gäller
dock ell särskill förbud för arbetstagare hos slalen atl lämna sin anställning
under krig eller krigsfara. I tredje stycket samma paragraf erinras om alt
särskilda föreskrifter finns om vissa andra anställnings- och arbetsvillkor
vid krig eller krigsfara eller annars under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden. I samma stycke bemyndigas dessutom regeringen atl meddela de
ytterligare föreskrifter i delta hänseende som är nödvändiga för statens
verksamhel under de rådande förhållandena.

Bemyndigandet i 5 kap. 2 § tredje slyckel LOA ger alltså
regeringen möjlighet alt bl. a. meddela föreskrifter om omplacering av
personal. Med hänsyn lill dessa lagregler saknas enligt domslolspromemorian
anledning all behålla en särreglering beträffande andra personalkategorier än
ordinarie domare.

För egen del vill jag framhålla alt man vid bedömningen av
vilka särbe

stämmelser som kan behövas bör utgå frän den tolkningen av grundlagen ,

all de omplaceringar av ordinarie domare som kan bli nödvändiga atl göra i

extraordinära lägen inle utgör förflyttning i regeringsformens mening.

Både av tidigare och nuvarande grundlagsregel (11 kap. 5 § tredje stycket

RF) och av förarbetena till dessa bestämmelser (prop. 1964:140 s. 97 ff.

och 1973:90 s. 388 ff.) framgär att man med förflyttning har avsett sädana

omflyttningar som innebär att vederbörande skiljs från den egna Qänsten.

De omplaceringar som kommer i fråga för alt Qänsterna inom krigsorgani

sationen skall kunna besättas är inte av det slaget. Vad som kan bli aktuellt

är atl ordinarie domare måsle las i anspråk för atl - med bibehållande av

den egna Qänsten - tillfälligt eller tills vidare fullgöra domarQänst vid.

andra domstolar än dem de tillhör. Härvidlag kan del bli fråga om alt

Qänslgöringen skall överflyttas lill den andra domstolen eller också alt den

skall fullgöras vid sidan av den vanliga Qänsten. För atl möjliggöra detta

behövs enligl min mening inle nägon grundlagsändring. Lagrådet har inle

haft nägon erinran mol denna tolkning.

Av vad jag har anfört framgär alt den särreglering som
behövs bör syfta lill all möjliggöra avsteg frän bestämmelsen i 5 kap. 1 § LOA
om att det — med tre begränsade undanlag - bara är vid den domstol de tillhör
som ordinarie domare är skyldiga atl utöva domartjänsl.

Vid utformningen av en sädan särregel kan man utgå från
att de ompla- 66

ceringar eller utökningar
av Qänslgöringsskyldighelen som blir nödvändiga Prop. 1987/88:6

i första hand sker inom den egna domslolsorganisalionen. I den mån som

en Qänsl vid en allmän domstol inle kan besällas med en domare som

tillhör en sådan domstol, bör dock undanlagsvis en domare som fillhör en

allmän förvaltningsdomstol eller en särskild domstol kunna las i anspråk

för uppgiften, likaväl som en domare vid en allmän domstol bör kunna tas i

anspråk för all tillfälligt Qänslgöra vid en specialdomslol eller en allmän

förvaltningsdomstol. Vidare bör iakttas all delblotl är i fråga om bandet

lill den egna domstolen som avsteg bör kunna fä göras. Föi-eskriften i

5 kap. 1 § LOA om all Qänslgöringsskyldighelen får avse endasl en jäm

ställd eller högre domarQänst får alltså inte frångås. ' ■

Mot
bakgmnd av del anförda anscrjag alltsä sammanfattningsvis alt del i den nya
lagen bör tas upp en regel - med den av lagrådet förordade formuleringen — om
all regeringen i särskilda fall får besluta all en innehavare av ordinarie
domarQänst Quslitieråd och regeringsråd undantagna) skall fullgöra en högre
eller en i fräga om anställningsförmånerna jämställd . domartjänsl vid en annan
domstol än den han tillhör.

I
fräga om annan domstolspersonal än ordinarie domare delar jag visserligen
uppfattningen i domslolspromemorian atl det inle i och för sig behövs någon
särskild bestämmelse i den nya lagen som möjhggör för regeringen att besluta om
omplacering mellan olika-myndigheter. Jag har emellertid i del föregående
föreslagit en motsvarande bestämmelse belräffande personal hos
förvaltningsmyndigheterna (avsnill 4.6.1). Det är då inkonsekvent atl inte
behålla en regel av samma innehåll som den som nu finns i SRL. Dessutom
förordar jag i det följande en bestämmelse som,gör det möjligl för regeringen
atl - i likhet med vad som föresläs gälla pä förvallningssidan - delegera sin
befogenhet atl omplacera personal lill andra myndigheter (avsnitt 4.7.3). Jag
anser därför lill skillnad mol vad som anförs i domslolspromemorian att nuvarande
regdom omplacering av annan domstolspersonal än ordinarie domare bör föras över
lill den nya lagen.

67

4.7.2 Domförhetsregler
m. m.

Prop. 1987/88:6

Mitt
förslag: Regeringen får föreskriva atl en tingsrätt är domför med en domare i
sådana fall då det enligl rättegångsbalken krävs tre lagfarna domare saml att
en fastighetsdomstol fär bestå av en lagfaren ledamot i sädana fall dä del
enligt lagen (1969:246) om domstolar i fastighelsmål krävs två lagfarna
ledamöter.

Bestämmelser
motsvarande dem som finns i SRL belräffande rätten all avsäga sig uppdraget som
nämndeman, angäende åldersgräns för sådant uppdrag och om möjlighet alt vid
förfall för nämndeman kalla som ersättare även nämndeman eller lill nämndeman
valbar person utanför domkretsen las upp i den nya lagen. Ulom i sistnämnda
hänseende skall jurymän likställas med nämndemän.

Vidare skall
införas bestämmelser belräffande sädan särskild ledamot eller tekniskt
sakkunnig eller värderingsteknisk ledamot som i vissa mål skall ingå i rätten.
Bestämmelserna skall innebära att ett förordnande som sådan sakkunnig eller
ledamot skall bestå tills elt nyll beslut meddelas även om tiden för
förordnandet löper ul saml alt det vid förfall för sådan sakkunnig eller
ledamot får tillkallas en annan lämplig person. Bestämmelsen om automatisk
förlängning tills elt nytt beslut meddelas görs tillämplig åven pä förordnanden
som ledamot eller som ersättare i arbetsdomstolen eller som särskild sakkunnig
i förvaltningsdomstol. Bestämmelsen om förfall skall gälla också leknisk
ledamot i fastighets- eller vattendomstol och tekniskt kunnig ledamot i
palenlbesvärsrätten.

Förslaget
i domstolspromemorian överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: De
allra flesta tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten
i Stockholm och länsrälten i Stockholms län förordar dock atl regeln om
ensamdomare i tingsrätt görs fakultativ på det viset alt regeringens
bemyndigande skall avse alt tingsrätt i dylika fall får döma med en domare. De
tvä domstolarna liksom Svea hovrätt tfrågasäller om del inle skall vara möjligt
alt minska antalet ledamöter i andra kollegiala domstolar, som hovrätter och
kammarrätter, på samma sätt som föreslagils i fråga om tingsrätter. Länsrätten
anser dessutom alt det i de fall tre domare utgör normalsammansällningen fmns
mer som talar för en lagfaren domare jämte nämnd än för bara en lagfaren domare
ensam. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter ocksä om' inte en föreskrift bör
införas om alt regeringen fär förordna atl mäl i hovrätt och kammarrätt, i
vilka lekmannamedverkan är föreskriven, får prövas ulan sädan medverkan, om
någol annal visar sig vara förenat med betydande svårigheter. Försäkringsrätten
för Mellansverige föreslär alt en motsvarande regel införs för försäkringsrätterna.
Länsrätten i Stockholms län förordar ocksä att anlalet deltagande nämndemän
begränsas.

Arbetsdomstolen förordar
att de lättnader i domförhetskravet som enligt förslaget tillkommer
tingsrätterna också bör fä sin motsvarighet för arbetsdomstolens del.

68

Bl. a. Svea hovrätt
invänder att syftet med bestämmelserna om särskilda Prop. 1987/88:6
ledamöter i domstolarna är alt tillföra domstolarna specialkunskap. Hovrätten
anser därför att det tidigare kravel på erforderlig sakkunskap bör bestå och
alt domstolen får underlåta att tillkalla en sakkunnig endasl om tillräckligt
kvalificerad sakkunnig inle är tillgänglig.

Skälen
för mitt förslag: SRL innehåller inle några bestämmelser som medger avsteg frän
föreskrifterna om hur en domstol skall vara sammansatt för alt vara domför.

Elt
förslag om en allmän befogenhet för regeringen alt bestämma om ändrad
sanimansättning diskuterades vid SRL:s tillkomst. Förslaget avböjdes under
hänvisning till alt man borde kunna komma lill rätta med verkningarna av en
minskad tillgäng pä domarpersonal genom de andra särskilda anordningarna i
organisatoriskt avseende och lill all en sådan befogenhet därför inte var
absolut nödvändig (prop. 1957:76 s. 11, 17 f., 24 f.).

Del
behov av juridiskt utbildad personal som måsle täckas för all rättskipningen
skall kunna upprätthållas är väsentligt mycket större nu än på den lid då SRL
infördes. Även om man räknar med all tillströmningen av mäl och ärenden kommer
all minska avsevärt inför en omställning lill krig eller krigsfara, kan man
förutse all betydande svårigheter uppkommer atl läcka behovet. Del finns därför
anledning alt pä nytt ta ställning lill om avsteg frän gällande
domförhetsregler kan bidra till en lösning av problemen.

Vid
en prövning måsle först noteras all flera ändringar har genomförts under senare
är när del gäller domstolarnas domförhel.

Den
1 juli 1983 (SFS 1983:370) trädde en ändring i kraft som i fräga om
lingsrällernas sammansättning innebär att en tingsrätt vid huvudförhandling i
brottmål och familjerätlsliga tvistemål är domför med en lagfaren domare och
tre nämndemän i stället för som tidigare en lagfaren domare och fem nämndemän
(prop. 1982/83:126, JuU 32, rskr. 314). Den större sammansättningen har dock
behållits i mål om brott för vilket del inte är föreskrivet lindrigare straffan
fängelse i två år. Samtidigt har domförhetsreglerna för länsrätternas del
anpassats till denna ordning. Det innebär bl. a. atl en länsrätt vid avgörande
av ell mål i många fall skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

Den
1 juli 1984 (SFS 1984:131) genomfördes vidare ytterligare ändringar när del
gäller domstolarnas domförhel (prop. 1983/84:78, JuU 15, rskr. 152). En ändring
har inneburit all en fingsrätt vid huvudförhandling i tvistemål som handläggs
enligl rättegångsbalken skall vara domför med en lagfaren domare, inle bara som
tidigare när huvudförhandlingen hälls i förenklad form ulan ocksä när del är
tillräckligt med hänsyn lill målels beskaffenhei och parterna samtycker lill
del. En annan ändring har medfört atl hovrätterna har blivit domföra med tre
lagfarna ledamöter i de situationer där de tidigare var domföra med fyra
lagfarna domare. I fråga om mål som överklagats från en tingsrätt har dock den
tidigare domför-helsregdn behållits för de fall där tingsrätten vid del
överklagade avgörandet beställ av tre eller flera lagfarna domare.

Ändringarna
år 1983 och 1984 har alltså inneburit atl etl mindre anlal 69

nämndemän och lagfarna
domare erfordras för all domstolarna skall vara Prop. 1987/88:6 domföra än
som fidigare var fallet. När del gäller frågan om ytterligare ändringar bör
göras i domförhetsreglerna i skärpta lägen börjar jag med reglerna om
lekmannamedverkan.

Åtskilliga
föreskrifter om domstolarnas sammansättning innebär all nämndemän skall ingå i
rätten. Domförhelsregler av delta slag bör inte frångås i skärpta lägen. Värdet
av ell lekmannainflytande i rättskipningen blir inte mindre inför ell krigshot
eller i krig utan får då snarare ökad betydelse. Inte heller skulle avsteg från
dessa regler i någon nämnvärd män kunna neutralisera verkningarna av den
minskade fillgängen pä juristulbildad domarpersonal. Jag delar därför inte
vissa remissinstansers mening all lekmannamedverkan bör begränsas under
krigsförhällanden. Vad som behövs är i slället enligt min mening all
upprätthållandet av reglerna om nämndemannamedverkan underlättas genom all
tillgången på nämndemän så långt del är möjligl säkerställs för samtliga
domstolar där en sådan medverkan är föreskriven.

För
tryggande av tillgången på nämndemän innehåller SRL särbestämmelser
beträffande rätlen alt avsäga sig uppdrag som nämndeman, angående åldersgräns
för uppdraget och om möjlighet all vid förfall för nämndeman kalla som
ersättare även nämndeman eller till nämndeman valbar person utanför domkretsen.
Motsvarande särbestämmelser bör enligl,min mening las upp i den nya lagen.

I
tryckfrihetsmål och i mål om yllrandefrihetsbrolt m.m. enligt l.ex.
radioansvarighelslagen (1966:756, ändrad senast 1986:1211), lagen (1982:460) om
ansvarighet för närradio, lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och
kassettidningar (omtryckt 1985:373) och lagen (1985:1057) om ansvarighet för
lokala kabelsändningar (ändrad senast 1986:1216) utövas lekmannainflytandet
inte av nämndemän utan av en jury, som beslår av nio jurymän (12 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen, TF, omtryckt 1982:941, och 8 § andra stycket
radioansvarighelslagen). Någon åldersgräns för uppdraget som juryman
föreskrivs inle i TF men väl all den som har fyllt 60 är fär avsäga sig detta
(12 kap. 6 § TF).

Bestämmelserna
i SRL om nämndemän är inle tillämpliga pä jurymän. De särbestämmelser som
behövs för all såvitt möjligt säkerställa atl jury-inslilufionen kan verka pä
del sätt som är avsett även under beredskap och i krig och därav föranledda
utomordentliga förhållanden kräver en gmnd-lagsändring. En sådan föreslås i
prop. 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen m. m.

Den
där föreslagna nya lydelsen av 12 kap. 16 § TF medger all det i vanlig lag
föreskrivs undanlag bl.a. från rätten atl avsäga sig jurymanna-skap efter 60
ärs älder för fall när rikel befinner sig i krig eller krigsfara eller eljest i
sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara
vari riket har befunnit sig. Regeringen kan dessutom bemyndigas meddela sådana
föreskrifter.

Mot bakgmnd av det nu
nämnda förslaget fill ändring av TF förordar jag

atl den nya lagen skall innehålla föreskrifter om jurymän som motsvarar

dem om nämndemän i fråga om rätt all avsäga sig uppdraget m. m. Där

emot bör det inle vara möjligt alt kalla någon annan än "ordinarie" 70

juryman vid förfall för sådan.

Jag övergår så lill
bestämmelser om medverkan av lagfarna ledamöter Prop. 1987/88:6 m.fi.

Reglerna
om domstolarnas sammansättning innebär att flera lagfarna domare ofta skall
ingå i rätlen för atl denna skall vara domför medan uppgifter i andra fall får
fullgöras av en domare med eller utan nämndemän. Flermansreglerna är
uppställda av rältssäkerhelsskäl. Del är inte tillrådligt alt medge avsteg från
dem i lägen, då man har särskild anledning att slå vakt om rättssäkerheten i
landet. När det gäller kravel pä tre domare för domförhel vid huvudförhandling
i tvistemål i tingsrätterna talar dock starka praktiska skäl för alt man bör
överväga, om inte en särreglering bör komma i fråga trots den utvidgning av
endomarkompelensen vid huvudförhandling i tvistemål vid tingsrätt som ägde rum
genom lagändringen är 1984.

De
flesta tingsrätter har numera minsl tre domare, och i de tingsrätter där man
har mindre än tre domare har man genom samarbelsplaner med andra tingsrätter
sörjt för all ell tillräckligt antal domare finns alt tillgå för alt uppfylla
domförhetskravet. Antalet mäl och ärenden i vilka kravel gör sig gällande
kommer med all sannolikhet att minska inför en omställning till krig. Om
krigsorganisation mäste intas, kan dock avtappningen av domare fill andra
upgifter inom totalförsvaret komma att medföra stora svårigheter all samla tre
domare i tingsrätterna.

Mol
denna bakgrund bör man enligt min mening kunna bidra till all lösa de problem
som uppkommer genom den minskade tillgången pä domarpersonal genom en
bestämmelse som tillåter all lingsrällerna är domföra med färre lagfarna domare
än tre i de fall då det i rättegångsbalken föreskrivs all det för domförhel
krävs tre lagfarna domare. Bestämmelsen bör lämpligen utformas som ell
bemyndigande för regeringen att ge föreskrifter i saken.

I
domstolspromemorian föreslås atl regeringen får föreskriva alt tingsrätt är
domför med en i stället för tre domare. Domförhelsregeln innebär all
tingsrätten även i krigslid har möjlighet all välja atl avgöra ell mål i mera
kvalificerad sammansättning än med en lagfaren domare. Vid sitt
ställningstagande lill i vilken sammansättning ell mäl skall avgöras får
tingsrätten väga in olika faktorer som målets svårighetsgrad, tillgången på
lagfarna domare och parternas önskemål. I likhet med kammarrätten i Stockholm
och länsrätten i Stockholms län anscrjag därför att regeln bör göras fakultativ
på det viset atl regeringens bemyndigande skall avse alt tingsrätten i dylika
fall är domför med en domare. Har fingsrätten dömt i sädan sammansättning
innebär nuvarande ordning alt hovrätten blir efter överklagande domför med tre
ledamöter (2 kap. 4 § rättegångsbalken). Jag anser inle - som länsrälten i Stockholms
län har föreslagit - atl nämndemän bör ingå i sammansättningen för
lingsrällernas del i de mål som del här gäller.

Av
samma skäl som jag har nämnt nu bör också en bestämmelse införas som tillåter
all en fastighetsdomstol får bestå av en lagfaren ledamot i sådana fall då del
enligt lagen (1969:246) om domstolar i fastighelsmål (omtryckt 1974:1064,
ändrad senast 1987:751) krävs två lagfarna ledamöter.

Pä
vissa målområden gäller speciella domförhelsregler för fingsrätler; 71

hovrätter,
länsrätter och kammarrätter av innebörd all särskilda ledamöter Prop. 1987/88:6
representerande en viss bestämd erfarenhet eller sakkunskap skall ingå i
rätten. Sådana särskilda ledamöter brukar förordnas för en viss tid. I fråga om
tingsrätter och hovrätter rör del sig om patent- och sjömål samt om mål som rör
komplicerade ekonomiska eller skalterättsliga förfaranden. För länsrätter och
kammarrätter gäller domförhetsregler av delta slag vid behandlingen av mål om
fastighetstaxering och, för kammarrätternas del, även vid behandlingen av
kommunalbesvärsmäl. Särskilda sakkunniga kan förordnas i allmänna
förvaltningsdomstolar och i försäkringsdomstolar för atl gå allmän
förvaltningsdomstol eller försäkringsdomslol lill hända med utlåtanden.

För
atl underlälla upprätthållandet av domförhetsreglerna i patent- och sjömål har
i SRL (3 § tredje stycket och 4 § andra stycket) tagits upp bestämmelser dels
om att etl förordnande skall beslå tills vidare även om liden för del gär ut,
dels om atl vid förfall en annan lämplig person med erforderlig sakkunskap fär
tillkallas. Dessa bestämmelser bör ges motsvarigheter i den nya lagen. Ocksä
de yärderingslekniska ledamöterna i länsrätterna och kammarrätterna och de
särskilda ledamöterna i kammarrätterna bör enligl min mening omfattas av de
nya bestämmelserna. Regeln om ersättare vid förfall bör gälla också tekniskt
sakkunnig ledamot i fastighetsdomstol eller hovrätt samt tekniskt kunnig
ledamot i patentbesvärsrätten. (Dessa förordnas inte på viss tid.) Tillgängen
pä sådana särskilda sakkunniga som förordnas i förvaltningsdomstolarna för all
gå lill hända med utlåtanden bör enligt min mening också tryggas genom all
bestämmelsen om all förordnandet förlängs görs tillämplig även pä dem.

Ledamöter
som representerar en viss bestämd erfarenhet eller sakkunskap ingår också i
arbets-, bostads- och marknadsdomstolarna. Även dessa ledamöter förordnas för
en viss lid, men i det avseendet skiljer de sig inte från de lagfarna ledamöter
och de s. k. intressdedamöler som ingår i dessa domstolar. Också i
försäkringsöverdomstolen ingår icke lagfarna ledamöter. För den nu berörda
typen av ledamöter i domstolarna finns ersättare. När del gäller att bedöma
huruvida de nu behandlade bestämmelserna, i första hand bestämmelsen all
förordnandet föriängs, behövs även för dessa domstolars del kan man ulgå frän
all man inför en omställning lill krig måsle vidta sädana organisatoriska
omläggningar all en särskild anordning av detta slag ter sig överflödig för
bostads- och marknadsdomstolarnas del liksom beträffande
försäkringsöverdomstolen.

När
det gäller arbetsdomstolen bör man räkna med all man kommer all bli tvungen all
organisera om och även inskränka verksamhelen, men under en övergångstid bör
förordnanden för ledamöter och ersättare slå kvar. Bestämmelsen om en
automatisk förlängning lill dess atl elt nytt beslul kan meddelas bör därför
omfatta även förordnanden som ledamot eller ersättare i arbetsdomstolen.
Däremot behöver inte bestämmelsen om möjlighet alt vid förfall kalla en annan
lämplig person vara tillämplig.

Även
om bestämmelsen om automatisk föriängning av förordnandena

kan underlätta atl rättskipningen fungerar i arbetsdomstolen, löser man

därmed inte de problem som domförhetsreglerna kan ge anledning lill i ell

skärpt läge. Frågan om arbetsdomstolens uppgifter, sammansättning m. m. 72

under beredskap och krig
har, som jag redan nämnt (avsnitt 4.7.1), berörts i prop. 1986/87:165. Enligt
propositionen skall de organisatoriska frågorna rörande arbetsdomstolen las upp
senare. Jag lar därför inle upp frågan om domförhetsreglerna för
arbetsdomstolen i förevarande lagstiftningsärende.

Prop. 1987/88:6

4.7.3
Delegation av regeringens befogenheter

Mitt
förslag: Regeringen fär föreskriva

att
regeringens befogenhet alt i särskilda fall besluta atl ordinarie domare och
annan domstolspersonal skall Qänslgöra vid annan domstol än den de tillhör kan
överlåtas till hovrätter och kammarrätter vad gäller del egna domslolsomrädet

samt att
regeringens befogenhet enligt 8 kap. regeringsformen atl meddela föreskrifter
om domstolarna och deras verkamhel under utomordentliga förhällanden i krig kan
överlåtas till en domstol eller annan myndighet som regeringen bestämmer.

Domstolspromemorians
förslag stämmer i sak överens med mitt utom sä till vida all ell bemyndigande
atl besluta om förflyttning av annan personal än ordinarie domare saknas.

Remissinstanserna:
De flesta lämnar förslaget ulan erinran. Länsrälten i Stockholms län påtalar
atl regeringen redan i fredstid får delegera sin s. k. restkompelens enligl 8
kap. 13 § RF till en myndighet. Kammarrätten i Stockholm menar att
beslutanderätten kan delegeras till hovrätter och kammarrätter men inte lill
domstolsverket eftersom del skulle rubba den rollfördelning som finns mellan
domstolarna och verket.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 16 § SRL fär regeringen ge en annan myndighet i uppdrag att utöva
regeringens befogenheter alt bestämma om ändrade lider och ställen för en
domstols sammanträden och atl besluta om personalomflyltningar. I lagen anges
inle vilken myndighet som uppgifterna kan delegeras fill, men av förarbetena
framgär alt del är hovrätterna som avses (prop. 1957:76 s. 47 f.). 16 § SRL
innehåller också bestämmelser för vissa kritiska situationer som kan uppkomma
i krig. I sådana situationer får hovrätterna i sina domkretsar ulan särskill
uppdrag utöva samtliga befogenheter som SRL ger regeringen.

RF filialer inte att den
normgivningskompelens som är förbehållen riksdagen kan utövas av en myndighet,
utom för extraordinära förhällanden dä den enligt 13 kap. 6 § RF kan överlåtas
till regeringen. Däremot möter inle någol hinder mol all beslut i särskilda
fall delegeras, t. ex. atl la domare i anspråk för alt Qänslgöra vid andra
domstolar än dem de tillhör. Detta innebär att befogenheten att i särskilda
fall besluta att ta domare och annan domstolspersonal i anspråk för Qänslgöring
vid andra domstolar än dem de tillhör kan överiålas. Sä bör ske för alt man
snabbi skall komma till rätta med akuta personalproblem. Jag föreslår därför
all befogenheten alt besluta om ändrad Qänslgöring för personal inom den egna
domslolsorganisa-

73

fionen
skall kunna överlåtas lill hovrätter och kammarrätter. Delta överensstämmer
med uppfattningen i domstolspromemorian.

Regeringen får enligl 13
kap. 8 § RF efter riksdagens bemyndigande ge en annan myndighet i uppdrag atl
vid krig eller omedelbar krigsfara fullgöra uppgifter som enligl grundlag
ligger på regeringen.

Regeringens
normgivningskompelens enligt 8 kap. RF i fräga om rättskipning anser jag under
extraordinära förhällanden bör kunna delegeras lill en förvaltningsmyndighet
som regeringen bestämmer - närmast domstolsverket. Föreskrifter som kan
beslutas på regional nivä bör dock i första hand meddelas av hovrätter och
kammartälter. Della medför all föreskrifter i exempelvis förordningen om rikets
indelning i domsagor eller förordningen (1979:571) med kammartältsinstruktion
(ändrad senast 1986:1091) kan ändras på regional nivå. Vidare kan föreskrifter
om överflyttning av uppgifter mellan domstolar av samma slag och ändring av
verksamhetsort meddelas av hovrätten eller kammarrätten i fråga om den egna
domkretsen. Av 11 kap. 4 § RF jämförd med 13 kap. 8 § följer all nu avsedda
myndigheter inle fär meddela föreskrifter om domstolarnas
räll-skipningsuppgifter, om huvuddragen av deras organisation och rättegången.
Denna begränsning av regeringens möjligheter atl delegera normgivningskompelens
behöver enligl min mening inte anges i lagtexten men det kan vara lämpligt all
den kommer till uttryck i de föreskrifter som regeringen bör meddela med stöd
av bemyndigandet i lagen.

Föreskrifter som kan komma
alt meddelas av en hovrätt eller en kammarrätt bör enligl 9 § första slyckel
lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar (9 § ändrad
senast 1985:17) kungöras i författningssamlingen för del län inom vilket
domstolen har sitt säte. I de lägen när det föreslagna bemyndigandet måsle
utnylQas kan regeringen enligt 9 § andra stycket medge att föreskrifterna
kungörs även pä elt annal sätt.

Prop.
1987/88:6

4.7.4 Lättnader i
handläggningen av mål och ärenden

Mitt förslag: Rätlen kan
besluta

att
etl mål eller ärende skall flyttas över till en annan domstol av samma slag, om
krigsförhållandena kräver det och det är lämpligt med hänsyn till utredningen,

att etl tvistemål fär
handläggas och avgöras även om en part på grund av krigsförhällandena är
förhindrad atl inställa sig personligen, om saken kan utredas
tillfredsställande utan en sådan inställelse,

att ell mål vid
förvaltningsdomstol får handläggas och avgöras ulan muntlig förhandling under
förutsättning all saken kan utredas tillfredsställande utan sådan förhandling

samt att etl ombud för
bortavarande part, kallat särskilt ombud, skall förordnas, om det är
synnerligen viktigt för honom eller motparten alt målet eller ärendet
handläggs eller avgörs eller om delta behövs från allmän synpunkt; denna
befogenhet gäller dock endast vid allmän domstol.

74

Förslaget
i domstolspromemorian överensstärhmer med milt förslag. Prop.
1987/88:6

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna lämnar förslaget ulan erinran. Arbetsdomstolen
ifrågasätter om inte domstolens ordförande bör ha möjlighet all flytta eft mål
eller ärende till en allmän domstol och vice versa. Sveriges advokatsamfund
ifrågasätter om inte större möjligheter bör ges till förhör med parter och
vittnen utanför laga domstol och föreslår atl domstolarna ges möjlighet lill
utvidgad användning av lelefonförhör i linje med de försök som nu pågår vid
flera domstolar. Kammarrätten i Stockholm framhåller all ett särskill ombud
bör förordnas endast om det är synnerligen angeläget också från allmän
synpunkt. Länsrätten i Örebro län har påtalat all handläggningen av
skattemälen, som utgör 60-70 % av domstolens mål, bör rationaliseras i krig och
krigsfara. De mål där laxe-ringsintendenlen tillstyrker bifall lill besvären
bör enligl länsrätten kunna lämnas över till den lokala skattemyndigheten för
åtgärd utan att länsrätten behöver befalla sig vidare med målet.

Skälen
för mitt förslag: I 5 och 6 §§ SRL finns bestämmelser om vissa lättnader i
annars gällande regler om handläggningen av mål vid allmän domstol. De avser
överflyttning av mål till en annan likställd domstol, möjlighet all avgöra
tvistemål ulan en parts personliga närvaro och särskill ombud för en
bortavarande part.

Bestämmelserna
bör ses mol bakgrunden av att de förhinder som kan uppslå på grund av
krigsförhållandena för parter, ombud, vittnen m. fl. all medverka i rättegången
utgör laga förfall enligl 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Enligt 32 kap.
3 och 4 §§ rättegångsbalken kan uppskov meddelas eller en förhandling ställas
in. Om hindret kan förväntas bli långvarigt kan målet förklaras vilande enligl
32 kap. 5 § rättegångsbalken. Jag utgår från att domstolarna regelmässigt
kommer att medge uppskov eller förklara målet vilande när en part på grund av
de rådande förhållandena är förhindrad atl inställa sig eller alt pä annal
säll tillvarata sin rätl.

Rättskipningen
måsle dock kurina fungera även under extraordinära förhållanden. Bestämmelsen
om möjlighet alt flytta över ett mål eller ärende till en annan domstol syftar
till alt undanröja de hinder som utgör laga förfall, medan bestämmelserna om
förordnande av särskilt ombud och om lättnader i fräga om personlig inställelse
syftar till all göra del möjligt all avgöra ell mål eller ärende trots all laga
förfall föreligger.

Reglerna
om laga förfall i 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken är tillämpliga också i
förvaltningsprocessen (46 § förvaltningsprocesslagen 1971:291). Även
belräffande mål i förvaltningsdomstolarna kan man fömtse alt elt längre
uppskov med avgörandet kan medföra olägenheter både från allmän synpunkt och
för den enskilde. Belräffande muntlig förhandling gäller enligl 9 §
förvaltningsprocesslagen (9 § ändrad senast 1986:1322) all sådan skall hållas i
kammarrätter, länsrätter och försäkringsrätter om en enskild part som för
talan i målet begär del och förhandlingen inle är obehövlig eller särskilda
skäl talar emot det. Enligt t.ex. 10 § lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om värd av unga och 22 § lagen (1981:1243) om vård av missbrukare
i vissa fall skall muntlig förhandling allfid hällas om nägon part begär det.

Jag
föreslår med anledning härav alt SRL:s bestämmelse om möjlighet 75

atl
flytta över etl mål eller ärende till en annan likställd domstol skall gälla
Prop. 1987/88:6 även för förvaltningsdomstolar. En mer närbelägen domstol kan
genom att finnas närmare lill ha bättre förutsättningar att handlägga ell mäl
och bidra till aft undanröja hinder för atl hålla muntlig förhandling i förvaltningsprocessen.
Däremot bör överflyttning inte vara möjlig mellan olika typer av domstolar
eller från en domstol till en förvaltningsmyndighet.

Bestämmelsen
i SRL om lättnader i fräga om krav på personlig inställelse i tvistemål bör
tas upp i sak oförändrad i den nya lagen.

Med
den av mig förordade möjligheten alt flytta över mål mellan förvaltningsdomstolar
kan hinder för inställelse undanröjas och muntlig förhandling hällas i mänga
fall. Under krig och liknande förhållanden kan det dock i vissa fall vara
omöjligt eller förenat med avsevärda svårigheter atl hålla munfiig förhandling.
Föreskrifterna i 9 § förvaltningsprocesslagen tar inte sikte pä sädana
situationer utan är liksom de berörda specialbeslämmdserna avsedda för normala
förhållanden. Rent formellt föreligger det visseriigen enligt t. ex. 14 §
förvaltningsprocesslagen inte någol hinder mot att målet handläggs och avgörs
trots partens utevaro. För alt motverka en tillämpning av föreskrifterna om
muntlig förhandling på ett sätt som inte är avsett bör man genom en uttrycklig
bestämmelse medge all avsteg fär göras frän föreskrifterna. Som förutsättning
för all målet skall fä handläggas ulan munfiig förhandling bör gälla att saken
kan utredas tillfredsslällande utan en sädan förhandling. Jag föreslår sålunda
alt den nuvarande -regeln om lättnader i fräga om krav pä personlig inställelse
i tvistemål skall få en motsvarighet för förvallningsmäl i den nya
fullmaktslagen.

I
della sammanhang vill jag nämna alt riksdagen nyligen beslutat om etl reformerat
tingsrättsförfarande. Reformen innebär bl.a. vissa uppmjukningar i
muntlighetsprincipen i förhällande till nuvarande ordning enligt
rättegångsbalken (prop. 1986/87:89, JuU 1986/87:31, rskr. 278, SFS 1987:747).
För tvistemålens del skall rätten ha större valfrihet än i dag mellan muntlig
och skriftlig handläggning under förberedelsen. Tingsrätterna ges möjlighet
all avgöra även i egentlig mening tvistiga mål pä handlingarna. För säväl
tvistemålens som broftmålens del innebär de nya reglerna uppmjukningar av de s.
k. omedelbarhets- och koncentrations-principerna. Dessa nya regler, som skall
träda i kraft den 1 januari 1988, går dock inle så långt all behovet av nu
förordade lättnader bortfaller.

Med
anledning av vad Sveriges advokatsamfund har anfört om en utvidgad användning
av lelefonförhör vill jag peka pä atl del reformerade lingsrätlsförfarandet
också innebär all regler införs i rättegångsbalken vilka gör det möjligl all
använda telefon vid sammanträde för förberedelse i tvistemål, vid huvudförhandling
som hålls i förenklad form i omedelbart samband med ett telefonsammanträde för
förberedelse och för upplagande av bevisning vid huvudförhandling i säväl
tvistemål som brottmål. Även överinstanserna har getts möjlighet atl använda
telefon. Alt under krigsförhållanden utvidga möjligheten att använda telefon
hämtöver finner jag inle skäl Ull.

Jag
föreslär att regeln i 6 § SRL om etl särskilt ombud skall flyttas över i

sak oförändrad till den nya fullmaklslagen. Nägon sådan skärpning av

bestämmelsen som kammarrätten i Stockholm har förordat är jag inte 76

beredd all förorda. När
det gäller all bedöma om nägon motsvarande regel behövs för
förvaltningsprocessen är det främst i mål om administrativa frihetsberövanden
som en möjlighet att förordna elt sådant ombud skulle kunna länkas ha en
funktion atl fylla för att underlätta en fortsatt handläggning. Man bör
emellertid kunna utgå från att det praktiska behovet av särbestämmelserna inle
kommer att vara så stort med hänsyn lill att en part har möjlighet alt få
rättshjälp genom offentligt biträde enligt 41 § rätishjälpslagen (1972:429, 41
§ ändrad senast 1986:238). Mot bakgrund av de föreslagna lättnaderna i fråga om
kravet pä muntlig förhandling torde del inle föreligga nägol påtagligt behov av
en möjlighet alt förordna särskill ombud inom förvallningsprocessen. Jag
föreslär därför alt regeln om särskilt ombud skall gälla endasl vid allmän
domstol.

Prop. 1987/88:6

4.7.5
För sent inkomna överklaganden och återställande av försutten tid

Mitt
förslag: Reglerna i fullmaklslagen innebär

att
regeringen kan föreskriva all fullföljdstider och liknande processuella
falalielider kan förlängas,

att
processuella falalielider automatiskt förlängs när krigstillstånd kungörs,

att
domstolarna själva fär avgöra om klaganden haft laga förfall pä grund av
krigsförhållandena och i så fall ta upp för sent inkomna överklaganden lill
saklig prövning,

att
reglema om återställande av försutten tid skall gälla andra tidsfrister än
fullföljdstider

samt att tiden för
ansökan om återställande av försutten lid förlängs.

Förslaget
i departementspromemoriorna överensstämmer med mitt förslag bortsett från atl
de allmänna domstolarna enligt domstolspromemorian inte själva får avgöra om
en klagande haft laga förfall på grund av krigsförhållandena.

Remissinstanserna har i
allt väsentligt inga invändningar mol förslaget. Kammarrätten i Stockholm har
påtalat all regler om alt en förvaltningsdomstol skall pröva om laga förfall
föreligger när besvär anförts för sent kan komma atl medföra komplikationer för
främst kommunalbesvärsmå-len. I sådana mål är kretsen av besvärsberälligade
stor och nägon lalebe-rälligad kan därför kanske alllid åberopa laga förfall.
Della kan tänkas få negativa återverkningar på kommunernas handlingsmöjligheter
även om problemet troligen inte får nägon större praktisk belydelse.
Kammarrätten föreslår att regeringen bemyndigas atl i krig och vid krigsfara
meddela de närmare bestämmelser angående resning och återställande av försutten
tid som det enligl 11 kap. 11 § RF åligger riksdagen atl meddela. Ocksä
länsrätten i Stockholms län har tagit upp den frägan. Domstolen har vidare

77

berört
frägan om en befogenhet för förvaltningsdomstolar atl la upp för Prop.
1987/88:6 sent inkomna besvär är förenlig med 11 kap. 11 § RF.

Skälen
för mitt förslag: De bestämmelser som finns i 9 och 10 §§ SRL rör dels
processuella tidsfrister, främst fullföljdstider, dels tidsfrister som inle har
nägon direkt anknytning till en rättegång utan är föreskrivna i andra
sammanhang, l.ex. lid för bevakning av testamente, lid för återvinning i
konkurs och lider för ansökan om resning eller besvär över domvilla.

I
fräga om de processuella fristerna kan regeringen enligt 9 § SRL föreskriva atl
liden förlängs. Vidare fmns där en regel om alt frislen automatiskt förlängs
med tvä veckor när krigstillstånd kungörs. Belräffande/mfer«fl utom rättegång
innebär reglerna i 10 § SRL all föreskrifterna i 58 kap. rättegångsbalken om
återställande av försullen lid skall tillämpas även på dessa frister. Vidare
skall föreskriften.i 58 kap. 12 § rättegångsbalken, som anger atl en ansökan
om återställande av försullen lid skall göras inom etl är från den dag då liden
utgick, inle tillämpas, om sökanden inte har kunnal rätta sig efter
föreskriften pä grund av de extraordinära förhållandena. Jag föreslär atl
dessa regler tas upp i den nya fullmaklslagen. Vidare föreslår jag atl
motsvarande regler skall gälla också vid förlängning av besvärstid och andra
lidsfrister som gäller för anhängiggörande av talan inom förvallningsprocessen.
Jag förordar ocksä atl den lid med vilken fristerna automatiskt förlängs vid
kungörelse om krigslillsländ skall ökas frän tvä till tre veckor frän dagen för
kungörelsen. Detta är enligl min uppfattning en rimligare bestämning av den lid
som man behöver ha på sig för att ställa om sig lill de nya förhållandena.

Av
skäl som jag har redovisat i avsnitt 4.6.7 bör domstolarna och
förvaltningsmyndigheterna själva fä avgöra om klaganden har haft laga förfall
på gmnd av krigsförhällandena och i sä fall ta upp för sent inkomna besvär lill
saklig prövning. Jag delar kammarrättens i Stockholm uppfattning alt en sädan
ordning inte bör vålla några större prakfiska problem i kommunalbesvärsfallen.

Eftersom
del för regeringsrättens del inte finns sädana lagbestämmelser om resning och
återställande av försutten lid som avses i 11 kap. 11 § RF och som för högsta
domstolens del finns i 58 kap. rättegångsbalken, behövs knappast ell
bemyndigande för regeringen alt meddela föreskrifter i ämnet. Med anledning av
farhågan alt en regel som den nu behandlade skulle komma i konflikl med 11 kap.
11 § RF vill jag erinra om all bestämmelser av liknande innebörd finns i både
den gamla och den nya förvaltningslagen liksom i förvaltningsprocesslagen. De
innebär atl en överinstans skall pröva ell för sent inkommet överklagande som
har berott på fel i en besvärshänvisning (se t. ex. 7 §
förvaltningsprocesslagen). Del har inle gjorts gällande alt dessa föreskrifter
skulle vara grundlagsslridiga. Lagrådet delar min uppfattning i denna fräga.

Jag
föreslär sålunda atl reglerna i SRL om förlängning av andra legala

frister än fullföljdstider i den nya lagen skall gälla även för förvaltnings

domstolarna. Med hänsyn lill all praxis i fråga om återställande av försut

ten tid innebär atl endasl besvärslid och andra klagotider kan återställas -

och inte ansökningslider eller lid för anmälan eller liknande åtgärder -

behövs en bestämmelse omalt också dessa frister kan återställas. 78

I
della sammanhang vill jag erinra om atl regeringen i prop. 1986/87:112 Prop.
1987/88:6 om anhållande och häktning föreslär bl.a. en förkortning av den tid
inom vilken åklagare skall ge in häktningsframslällningar. Förslaget innebär
atl en häktningsförhandling i princip aldrig fär hällas senare än fyra dagar
efter del faktiska frihetsberövandel. En sädan förkortning av den tid inom
vilken en häktningsfråga skall prövas kan vålla svårigheter under krig och
krigsfara. Frågan om del behövs någon bestämmelse i den nya fullmakts-, lagen
som medger en förlängning av den föreslagna tidsfristen behöver dock övervägas
yllerligare, och jag tar därför inte upp den till närmare behandling i della
ärende.

4.7.6
Behovet av särskilda bestämmelser med anledning av krigsdomstolarnas
avskaffande

Den
krigsrätlsorganisation som innebar atl domstols handläggning av militära
brottmål under krigsförhällanden skulle ske under särskilda organisatoriska
former har som jag redan nämnt avskaffats fr. o. m. den 1 juni 1987. Efter
denna tidpunkt gäller i princip samma regler under krigsförhållanden som under
fredslid i fråga om förundersökning, åtalsförfarande och domslolshandläggning.
I propositionen pekade föredragande statsrådet (prop. 1985/86:9 s. 90 ff.) bl.
a. pä de fördelar som är förenade med den avskaffade organisationen främsl vad
gäller snabb handläggning nära fältförbanden, och uttalade all vissa av dessa
fördelar inle ulan vidare kan uppnäs med en ny ordning där samhällets civila
rättsväsende har tagit över krigsrätternas uppgifter. Enligt föredragandens
mening var del dock främst från principiella uigängspunkter all föredra alt
brottmålen åven när de har anknytning till militära förhållanden handläggs av
ordinarie civila organ.

Under
riksdagsbehandlingen framhölls alt etl avskaffande av krigsrätts-organisationen
skulle komma att ställa särskilda krav pä krigsplanläggningen av vårt civila
rättsväsende. Det uttalades dock alt del inte frän riksdagens sida för det
dåvarande påkallades några särskilda åtgärder för detta ändamål (JuU 1985/86:24
s. 66, rskr. 213).

Avskaffandet
av krigsrättsorganisalionen innebär att den av mig nu föreslagna nya lagen
kommer att gälla fullt ut även för de brottmål som har anknytning fill militära
förhällanden. Fräga uppkommer dä självfallet om del finns behov av speciella
bestämmelser lill följd av all krigsrättsorganisalionen har avskaffats.

Bestämmelser om
krigsrätter fanns i 15 kap. militära rätlegångslagen

(1948:472, ändrad senast 1981:224). Under krig, beredskapstillständ och

beredskapsövning var krigsrätt i vissa fall första domstol i militära mål

(95 §). Krigsrätt bestod av en lagfaren krigsdomare säsom ordförande samt

nämnd (96 §). Sammanträden skulle hållas sä ofta det krävdes för arbetet

saml lid och ställe bestämmas av krigsdomaren (99 §). Allmän åklagare vid

krigsrätt var krigsfiskal (102 §). Till offentlig försvarare i mål som behand

lades av krigsrätt fick, om en advokat inle fanns atl tillgå, förordnas någon

annan lämplig person (103 §). Hade en krigsrätt meddelat dom eller slutligt

beslul i en enskild parts frånvaro, skulle domen delges parlen genom

rättens försorg (104 §). Belräffande rättegången fanns i övrigt bestämmel- 79

ser
i 13 kap. om förundersökning och tvångsmedel m. m. och i 14 kap. om Prop.
1987/88:6 vissa särskilda frågor.

Enligl
min mening innebär de förslag som jag har redogjort för tidigare att man i allt
väsentligt tillgodoser det behov av lagstiftning som finns när den militära
rätlegångslagen upphävts. Möjligheten atl flytta personal från en domstol till
en annan som är belägen i område där slora mililärslyrkor uppehåller sig gör t.
ex. att brottmål kan handläggas skyndsamt vilket är av särskild vikt under
krigsförhållanden med hänsyn lill disciplinen och ordningen inom
försvarsmakten. Jag vill också särskilt nämna möjligheten alt flytta över mål
eller ärenden frän en domstol till en annan.

Pä
en punkt anser jag dock att det behövs en ny bestämmelse i beredskapslagstiflningen
med anledning av atl den militära rättegångslagen har upphört alt gälla. Jag
anser nämligen all det behövs en motsvarighet lill den särskilda regeln i 104 §
om delgivning. Över huvud taget anscrjag att del kan finnas ett behov av
bestämmelser som avv,iker frän de allmänna bestämmelserna om delgivning. Jag
förordar därför att regeringen bemyndigas atl besluta särskilda bestämmelser
om delgivning i mål och ärenden hos domstol eller annan myndighet under krig
eller krigsfara.

För
att en god beredskap skall kunna hållas vill jag avslutningsvis peka på
nödvändigheten av att man redan i fredstid söker planera eventuella behov av
personalomflyttningar inom domstolssektorn. Della är särskill viktigt när nu
krigsrättsorganisationen har avskaffats. Vidare bör man överväga om och i
vilken utsträckning del bör finnas i förväg organiserade avdelningar vid
domstolarna som med kort varsel kan förflytta sig och hålla förhandling på
annan ort än den ordinarie. Jag utgår från atl domstolsverket uppmärksammar
dessa frägor i sitt planeringsarbete.

5 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har det inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om ändring i regeringsformen,

2.
lag om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m.m.,

3.
lag om ändring i lagen
(1964:63) om kommunal beredskap,

4.
lag om ändring i lagen
(1973:861) om lokal krisfidsförvallning.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

13
kap.

2§

Ändringen
har behandlats i avsnitt 3.3. Även för beslut vid krigsfara alt

krigsdelegalionen skall träda i riksdagens ställe gäller de förfarandeföre

skrifter som finns i 8 kap. 9 § riksdagsordningen. 80

3§ Prop. 1987/88:6

Av
mitt förslag all riksdagen inte skall fä fatta beslul pä ockuperat omräde
följer atl krigsdelegalionen, om den har trätt i riksdagens ställe, inle heller
fär fatta beslul om den inte befinner sig i frihet. Det särskilda förbudet för
delegationen all fatta beslut på ockuperat omräde har därför utgått.

7 §

Undanlaget
i denna paragraf från tillämpligheten av reglerna om det s. k.
uppskovsförfarandel i 2 kap. 12 § tredje slyckel är motiverat bl.a. med hänsyn
lill att krigsdelegalionen själv beslutar om sina arbetsformer och del därför
kanske inte finns någol konstitutionsutskott som nämnda regler förutsätter
(prop. 1978/79:195 s. 38, 67, bilaga 1 s. 75 f). Eftersom krigsdelegalionen
enligl den föreslagna nya lydelsen av 2 § kan inkallas också när krigsfaran
inte är omedelbar, har 7 § ändrats så all undanlagsregeln där är tillämplig
ocksä när delegationen är i verksamhel i sådana lägen.

8§

Med
hänsyn till atl krigsrättsorganisalionen numera har avskaffats (SFS
1986:644-662) föreligger inle längre någol behov av undanlag från föreskriften
att del vid varje domstol skall finnas minsl en ordinarie domare. Andra slyckel
i förevarande paragraf kan därför upphävas.

10
§

Bestämmelserna
har behandlats i avsnitt 3.2.

Första
stycket

Som
en konsekvens av ställningstagandet att endasl de organ som befinner sig i
frihet kan representera den svenska folkstyrelsen förbjuds riksdagen, dess
krigsdelegalion och regeringen att fatta beslut på omräde som kontrolleras av
en främmande makt som ockuperat någon del av svenskt tertitorium. All
befogenhet som tillkommer nägon i egenskap av ledamot av dessa organ inle fär
utnylQas pä sädant omräde innebär l.ex. atl statsministern inte kan förordna
om regeringsombildning, all talmannen inle kan inträda som tillfällig
riksföreståndare, atl utrikesnämnden inte kan sammanträda och atl statsråd som
för krigsförhållanden har tillagts särskilda befogenheter inle får utnytQa
dessa om vederbörande skulle falla i fiendens händer.

De
uppdrag som en riksdagsledamot kan ha i verksstyrelser och andra organ utanför
riksdagen, där riksdagsmannaskapet inle är en formell förutsällning för
uppdraget, påverkas däremot inte.

Del
kan anmärkas all nägra särskilda befogenheter inle tillkommer
krigsdelegationens ledamöter i denna deras egenskap.

Eftersom
någon lag över huvud inte kommer alt kunna stiftas genom

6 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 6

beslut av något svenskt
statsorgan på ockuperat omräde, kan del nuvaran- Prop. 1987/88:6 de
förbudet mol viss lagstiftning på sådant område upphävas.

/
Andra stycket

I
stycket har gjorts etl tillägg som ger direktiv om hur de offentliga organen
skall handla på ockuperat område. Den nuvarande bestämmelsen kvarstår som en
absolut spärr för de offentliga organens handlande men har i enlighet med vad
jag anfört i den allmänna motiveringen ändrats redakfio-nellt.

Tredje
stycket

Enligt
övergångsbeslämmelserna till RF skall grundlagens regler om primärkommuner -
med undantag av föreskriften i 1 kap. 7 § första stycket andra punkten all
beslutanderätten skall utövas av valda församlingar -tillämpas i fråga om
kyrkliga kommuner. I de större församlingarna skall beslutanderätten enligt
lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter utövas av kyrkofullmäktige,
som är en vald församling. Församlingar där antalet röstberättigade invånare är
500 eller därunder behöver dock inte inrätta en fullmäkligförsamling ulan kan i
stället fatta sina beslul pä kyrkostämma. Fullmäktige förekommer ocksä i vissa
kyrkliga samfälligheter och i vissa kommunalförbund (kommunalförbundslagen
1985:894). Regeln all val lill beslutande kommunala församlingar inle får
hällas under ockupation innebär därför ell förbud för val lill dels landsting
och kommunfullmäktige, dels fullmäktige i de församlingar och kyrkliga
samfälligheter saml kommunalförbund där fullmäkligförsamling finns.

11
§

Ändringen
har behandlats i avsnill 3.2.

6.2 Förslaget till lag om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m.

Lagens
tillämpning 1 §

Bestämmelserna
har behandlats i avsnitt 4.2. De motsvarar 1 § Qärde och femte styckena AFL. Pä
del kommunala området finns föreskrifter också i 5 § av vilka del bl. a.
framgår atl säväl borgerliga och kyrkliga kommuner som vissa kommunalförbund
omfattas av den nya lagen.

2 §

Bestämmelserna
har behandlats i avsnill 4.3. De motsvarar 1 § första och

tredje
styckena AFL saml 1 § första och tredje styckena SRL. Som en 82

ledamot
av lagrådet har framhållit får regeringens befogenhet enligl andra Prop.
1987/88:6 stycket all sätta bl. a. 7 och 9 §§ i tillämpning anses grundad på 13
kap. 6 § första stycket RF.

3 §

Bestämmelserna
har behandlats i avsnitt 4.4. Första och andra styckena motsvarar 1 § andra
stycket AFL och 1 § andra stycket SRL. En remissinstans har uttalat tveksamhet
om hur första slyckel skall fillämpas om krigsdelegationen har trätt i
riksdagens ställe. Med anledning av della vill jag framhälla atl det i sä fall
inle blir aktuellt med att tillämpa andra meningen i stycket ulan huvudregeln i
första meningen gäller.

Bestämmelsen
i tredje stycket alt regeringen skall föreskriva alt de särskilda
bestämmelserna skall upphöra att tillämpas är ny Qfr l.ex. 3 § förfogandelagen
och 4 § ransoneringslagen).

4 §

Paragrafen
motsvarar början av 2 och 3 §§ AFL. Syftet med paragrafen är atl slå fast alt
del bara är krigsförhållandena som fär motivera all en befogenhet enligl lagen
utnylQas och alt andra skäl lill undantag frän vad som annars gäller enligt lag
inte är tillåtna. Bestämmelsen har getts en generell avfattning sä alt det inte
i de olika bestämmelserna behöver anges särskilt all de fär tillämpas bara om
det är påkallat av krigsförhållandena.

Bestämmelser
om kommunerna

Bestämmelser
som avser kommunala förvaltningsmyndigheter finns också i 11-16 §§.
Föreskrifter som är gemensamma för lagens hela fillämpningsområde tas upp i
29-38 §§.

5§

I
denna paragraf, som avfattats med utgångspunkt i vad lagrådet och kyrkomötet
har förordat, ges vissa definitioner av vad som menas i lagen med begreppen
fullmäktige och styrelse. Härav framgår atl lagen är till-lämplig inte bara på
kommuner och landsting ulan också på kommunalförbund med fullmäktige och
kyrkliga kommuner (församlingar och kyrkliga samfälligheter). Motsällningsvis
framgår atl kommunalförbund med förbundsdireklion faller utanför
tillämpningsområdet för 5-10 §§. Däremot kan andra paragrafer vara tillämpliga
hos dessa organ, t. ex. 29 och 30 §§. Se vidare avsnitt 4.5.

6§

Första
meningen i första slyckel har motiverats i avsnitt 4.5.1 och 4.5.4.

Återstoden av första och andra styckena avser de undanlag från huvudre

geln som anges i 2 kap. 12 § kommunallagen och 2 kap. 12 § LFKS. Tredje 83

stycket medger lättnader i
bestämmelserna i 2 kap. 10 § kommunallagen Prop. 1987/88:6 och motsvarande
bestämmelser i LFKS hur sammanträde med en kommunal beslutande församling
skall kungöras Qfr 13 § AFL).

7 §

Bestämmelserna
har behandlats i avsnitt 4.5.1 och 4.5.4. Anmälan enligl andra slyckel kan ske
i de former som är lämpliga med hänsyn till omständigheterna.

8§

Bestämmelserna
har behandlats i avsnitt 4.5.2 och 4.5.4.

9§ ■

Bestämmelserna
har behandlats i avsnill 4.5.2 och 4.5.4. De gäller även i de fall då
slyre;lsens, kyrkorådets eller den andra nämndens beslutanderätt har överförts
på en avdelning.

10 §

Första
stycket har utformats i enlighet med lagrådets och kyrkomötets synpunkter.
Styrelsens uppgifter kan alltså inle överföras på någon annan nämnd. Som
lagrådet påpekat hindrar della givelvis inle atl en specialreglerad uppgift
kan flyttas från styrelsen med slöd av någon annan bestämmelse.

Bestämmelserna
i första stycket kommer pä del kyrkokommunala området atl gälla den nya
egendomsnämnden. På nivån under stiftet är den enda speciallagsreglerade nämnd
som kan förekomma kyrkogårdsnämnd eller motsvarande som handlägger frågor som
ankornmer på församlingen eller den kyrkliga samfällighelen i dess egenskap av
anordnare av allmän begravningsplats. Det vanligaste är dock alt kyrkorådet
ombesörjer detta. Någon obligatorisk nämnd på denna nivå finns inle inom del
kyrkokommunala området. Fakultativa nämnder förekommer endasl i de större
församlingarna. Antalet ledamöter i nämnderna avgörs av det beslutande organet
och varje kyrklig kommun kan därför själv avgöra om man vill avveckla eller
eventuellt slå samman nämnder. Inle heller gäller bestämmelsen i fråga om
kommunalförbund.

Bestämmelser
om förvaltningsmyndigheterna

Bestämmelserna
under denna rubrik avser i en del fall alla förvaltnings

myndigheter, dvs. också kommunala som hämtöver regleras i 5—10 §§,

och i andra fall enbart statliga sädana myndigheter. Enligt 26 § gäller de

också förvaltningsärenden hos domstolarna. Del kan här påpekas all in

skrivningsmyndigheterna får anses vara förvaltningsmyndigheter i della

sammanhang. Vidare kan nämnas alt myndigheten konkursdomare ersätts 84

av tingsrätten enligl den nya konkurslag (1987:672), som
träder i kraft den Prop. 1987/88:6 1 januari 1988 Qfr 2 § första stycket 2
SRL där "lagfaren domare" nämns vid sidan av domstol). Ytterligare
föreskrifter om bl.a. förvaltningsmyndigheterna finns i 29-38 §§.

11 §

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 4.6.1, 4.6.2 och 4.6.4. De motsvarar 2 § första stycket 2 och 3 och
andra slyckel saml en del av 11 § AFL. De medger alt uppgifter kan överflyttas
också mellan en statlig och en kommunal myndighet eller från en förvaltningsmyndighet
till en domstol.

12 §

Första meningen har behandlats i avsnitt 4.6.4. Den
motsvarar 2 § första stycket 1 AFL. Andra meningen har tillkommit efter förslag
av lagrådet för alt markera all delegation enligt 13 kap. 8 § första slyckel RF
är möjlig endasl för fall av krig och omedelbar krigsfara.

13 §

Paragrafen har behandlats i avsnitt 4.6.4. Den motsvarar
en del av 11 § AFL.

14 §

Bestämmelserna i paragrafen har behandlats bl. a. i
avsnill 4.6.3 och 4.6.5. De motsvarar 2 § första stycket 2, 5 och 6 saml en del
av 11 § AFL. De är tillämpliga bara i fråga om statliga förvaltningsmyndigheter
och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden (se 26 §).

Lagrådet har bl. a. påpekat att bestämmelserna i 2 kap. 9
§ andra stycket RF begränsar regeringens möjligheter atl föreskriva om
sammansättningen av utskrivningsnämnder och psykiatriska nämnden, om dessa
skall fortsätta sin verksamhel under krig eller krigsfara Qfr 28 § lagen
1966:293 om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, 28 § ändrad
senast 1982:782). Lagrådet har också erinrat om den begränsning i möjligheterna
atl föreskriva alt beslul inte får överklagas som kan anses följa av Europarådets
konvention angående skydd för de mänskliga räiiigheierna och de grundläggande
friheterna.

Jag har ingen erinran mot vad lagrådet har anfört i denna
del.

15 §

Bestämmelserna, som gäller alla förvaltningsmyndigheter,
har behandlats i

avsnitt 4.6.6. De motsvarar 5 § AFL. Enligt bestämmelserna ges myndig

heterna befogenhet alt själva avgöra på vilket sätt etl ärende lämpligen bör:

utredas om det pä grund av krigsförhällandena är förenat med väsentliga 85

ölägenheter
alt iaktta i lag eller annan författning meddelade föreskrifter Prop.
1987/88:6

om alt en
myndighet skall höras eller alt viss annan utredning skall göras.

Exempel på
sädan utredning som beroende på omständigheterna avses

kunna
underlåtas är personutredning i körkortsärenden enligt 11 § kör-

korlsförordningen
(1977:722, 11 § ändrad senast 1983:403) och sådana

yttranden
som avses i 2 kap. 11 och 12 §§ yrkeslrafikförordningen

(1979:871,
2 kap. 11 § ändrad senast 1984:84, 2 kap. 12 § ändrad senast

1987:44).

Liksom enligl motsvarande regel i AFL är det en fömtsättning
för tillämpning av första stycket atl det skall vara krigsförhällandena e. d.
som är motivet lill lättnaderna, se 4 §.

Atl domstolarna i princip skall tillämpa paragrafen i sina
förvaltningsärenden följer av 26 §.

16 §

Paragrafen har behandlats i avsnitt 4.6.6. Den motsvarar 6
§ AFL. Bestämmelserna gäller alla förvaltningsmyndigheter och domstolarnas
handläggning av förvaltningsärenden (se 26 §). Den befogenhet myndigheterna fär
kan ulnyftjas om det behövs av hänsyn till krigsförhållandena, se 4 §.

Bestämmelser om domstolarna tn.m.

Under denna rubrik finns de bestämmelser som avser
rättskipning och rättsvård hos alla lyper av domstolar. Domstolarnas
handläggning av förvaltningsärenden jämställs enligt 26 § med
förvaltningsmyndigheternas verksamhet. För alla myndigheter gemensamma
föreskrifter finns i 29— 38 §§.

I detta avsnitt av lagen upptas i 27 och 28 §§ vissa
bestämmelser som avser förundersökning i brottmål och som kan sägas ligga på
gränsen mellan rättskipning och förvaltning.

17 §

Bestämmelserna i första stycket motsvarar delvis 2 och 5 §§
SRL.

Bestämmelsen i punkt I överensstämmer med motsvarande
bestämmelse i 2 § första stycket 2 SRL. Självklart fär, som någon
remissinstans påpekar, bestämmelsen inle användas i syfte att kringgå
bestämmelserna i 2 kap. II §
och II kap. 2 § RF.

överföring av arbetsuppgifier fär enligt punkt 1 ske endasl
till en domstol av samma slag, dvs. en domstol inom samma domslolsorganisation
och i samma inslansordning. Uppgifter får med andra ord föras över frän en
tingsrätt till en annan tingsrätt, från en kammarrätt lill en annan kammarrätt
os v.

Punkt 2
avser nedläggning av vissa speciella domstolar eller överföring

av deras uppgifter till andrå domstolar ulan begränsning lill nägon viss lyp 86

av sädana. Givelvis bör uppgifter i första hand flyttas
över lill den närmast Prop. 1987/88:6 till hands liggande domstolstypen.

En tingsrätt fär enligl punkt 3 göra avsteg från kravel enligl
rättegångsbalken eller annan lag att tre lagfarna domare skall delta i
handläggningen av etl mäl för att tingsrätten skall vara domför. Med
"annan lag" åsyftas 6 § lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden (6 § ändrad senast 1987:799). En motsvarande bestämmelse om domförhel
i fastighelsmål finns i punkt 4.

Beträffande punkt 5 kan anmärkas alt verksamhelén kan fä
flyttas lill tvä eller flera orter, om det är nödvändigt med hänsyn till kriget
eller krigsfaran.

Enligl punkt 6 fär regeringen bestämma all en domstol inle
behöver vara indelad i avdelningar. Del kan dock givelvis finnas avddningsinddade
domstolar som även i här aktuella lägen kan arbeta på avdelningar och där della
ocksä är mest lämpligt. En domstol behöver därför inle ulnylQa ell förordnande
om all den inle skall vara uppdelad.

I övrigt hänvisas lill avsnill 4.7.1 och 4.7.2.

18 §

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket SRL.

I första slyckel anges all en ordinarie domare kan tas i
anspråk för Qänslgöring vid andra domstolar än han eller hon tillhör, se
avsnitt 4.7.1. Avsikten med bestämmelsen är bl. a. att en domare vid en allmän
domstol skall kunna las i anspråk för all döma i en allmän förvaltningsdomstol
och tvärtom.

Beträffande andra stycket hänvisas lill avsnitt 4.7.1.

Befogenheten att i enskilda fall besluta om personalförflyllningar
kan enligl tredje stycket delegeras lill hovrätter och kammarrätter såvitt
gäller del egna domslolsomrädet, se avsnill 4.7.3. Med "del egna domslolsomrädet"
avses — förutom den egna domstolen — de underrätter från vilka talan normall
fullföljs till hovrätten resp. kammarrätten. Atl en överinstans i en viss typ
av mäl prövar överklaganden frän t. ex. hela landet gör inte alt domstolar
utanför den "normala" domkretsen ingår i del egna domstols-området.

19§

Bestämmelsema har behandlats i avsnitt 4.7.3. De motsvarar
en del av 11 § SRL.

20 §

Bestämmelsen svarar mol 5 § första stycket SRL. Den har
behandlats i avsnill 4.7.4.

Som
förutsättning för all överflyttning skall fä ske fordras all del är del

rådande läget som gör det nödvändigt att flytta över målet eller ärendet,

t.ex. dä en part eller vittnen är förhindrade alt inställa sig men får anlas 87

kunna medverka i en
rättegång vid en annan domstol. Della framgär av Prop. 1987/88:6 4 §. Enbart
den omständigheten atl det skulle vara bekvämare för parterna atl inställa sig
vid en annan domstol eller atl kostnaderna skulle minska utgör inte ell
tillräckligt skäl för överflyttning. Som yllerligare fömtsättning för alt etl
mål eller ärende skall få föras över till en annan domstol anges att åtgärden
skall vara lämplig med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter. Vid
denna bedömning bör beaktas sådana faktorer som hur viktigt det är för parterna
eller frän allmän synpunkt atl målet avgörs ulan långvarigt dröjsmål, Vidare
bör utredningens beskaffenhet och de kostnadsmässiga konsekvensema av att målet
flyttas över beaktas. Uttrycket domstol av samma slag har behandlats under 17 §.

21 §

Paragrafen
har behandlats i avsnitt 4.7.4. Första stycket motsvarar 5 § andra stycket SRL.

22 §

Bestämmelserna
har behandlats i avsnill 4.7.4.

Paragrafen
motsvarar i sak 6 § SRL. Som grundfömtsätlning för all elt särskilt ombud skall
förordnas föreskrivs att en part kan anlas vara ur stånd alt la lill vara sin räll
pä grund av krigsförhällandena. Därmed är del inle sagt alt ell ombud alllid
bör förordnas för parten i sädana situationer. Detta bör bedömas med
utgångspunkt från den processuella gmndprincipen atl hinder för handläggningen
av ell mål eller ärende föreligger, när en part är ur sländ all bevaka sin
rätt. Del är tänkbart atl hindret kan undanröjas genom alt målet eller ärendet
flyttas över till en annan domstol (se 20 §). Ell mäl eller ärende kan ocksä i
många fall förbli vilande utan större olägenheter fill dess alt parten kan
bevaka sina intressen. En tillämpning av rättegångsbalkens regler beträffande
parts utevaro, l.ex. bestämmelserna i 46 kap. 15 § andra stycket 1, kan också
leda till all etl mäl avgörs trots att parten är förhindrad atl inställa sig.
För atl ett särskill ombud skall förordnas fordras del att handläggningen inle
kan uppskjutas, därför all del är synnerligen viktigt för någon av parterna
eller därför atl det är angeläget från allmän synpunkt att ett avgörande kan
komma till stånd.

För
atl det särskilda ombudet skall kunna fylla sin funkfion bör reglerna i 12 kap.
rättegångsbalken beträffande ombud med fullmakt för etl visst mål tillämpas.
När det gäller den behörighet som enligl 12 kap. 14 § tillkommer den som har
fullmakt för etl visst mål, är del i fråga om del särskilda ombudet överflödigt
atl - säsom i den nuvarande lagen - uttryckligen ange att behörigheten inte är
begränsad lill en viss domstol eller lill elt visst rättegångstillfälle. En sädan
begränsning förutsätter att den görs i en av parten meddelad fullmakt, vilkel
del ju inle är fråga om. Däremot finns en begränsning av det särskilda ombudets
behörighet när del gäller delgivning av stämning i brottmål. En sådan
begränsning är påkallad av rättssäkerhetsskäl. Om den misstänkte Qänstgör inom
försvarsmakten, kan stäm-

ningen
delges genom mililärmyndigheternas försorg. Även när så inle är Prop.
1987/88:6 fallet torde delgivning kunna ske ulan alllför slora svårigheter om
den misstänktes uppehållsort är känd. I de fall då del inte går atl få
upplysning om var den misstänkte befinner sig eller han annars inle är
tillgänglig för delgivning, är del i regel mindre angelägel alt inleda en brotlmålsprocess.

23 §

Enligt
paragrafen skall ombudet ha rätt lill ersättning av allmänna medel och
ersättningen fastställas av domstolen. Reglerna överensstämmer i huvudsak med 7
§ SRL och har utformats i huvudsak med utgångspunkt i vad lagrådet har anfört.

Vem
som bör stå för ombudskoslnaderna skall avgöras enligt vanliga rällegängskostnadsregler,
främsl enligl rättegångsbalken, men i likhet med vad som gäller enligt 31 § rätishjälpslagen
skall ränta inle räknas på ersättningsbeloppet.

Återbetalningsskyldighet
fill staten för ersättningen till ombudet skall åläggas den som enligt dessa
regler är skyldig all betala rättegångskostnaderna. Om ersättningen
understiger en viss av regeringen föreskriven gräns, skall dock inle någon äterbetalningsskyldighet
komma i fråga.

Regeringen
har i 42 a § rättshjälpsförordningen (1979:938, 42 a § ändrad senast 1983:923)
fastställt etl sådant belopp för bestämmelserna i 31 § andra stycket rätishjälpslagen
och 31 kap. 1 § Qärde slyckel rättegångsbalken. Della belopp gäller även för fullmaklslagen.

Den
part för vilken det särskilda ombudet har förordnals är inle heller '
skyldig atl lill slaten betala mer än som motsvarar del för honom gällande
maximibeloppet för rällshjälpsavgifl.

I
sista stycket finns särskilda föreskrifter om ålerbetalningsskyldighet för
tilltalade i brottmål. I fräga om ombud för målsägande i brottmål gäller
däremot det som sägs tidigare i paragrafen.

24 §

Bestämmelserna
har behandlats i avsnitt 4.7.2. De motsvarar 4 § SRL.

Första
stycket

Enligl
4 kap. 6 § rättegångsbalken är den valbar lill nämndeman som är

kyrkobokförd i kommunen eller, i fråga om nämndeman i hovrätt, i länet

eller den del därav som hör till hovrätten (se numera också 4 kap. 7 §

andra slyckel samma balk). Motsvarande bestämmelser om valbarhet lill

nämndeman finns när del gäller länsrätt och kammarrätt i 20 § lagen om

allmänna förvaltningsdomstolar och när del gäller försäkringsrätt i 9 §

lagen om försäkringsdomstolar. Kravet pä att vara kyrkobokförd hänför

sig i dessa fall till länet. Sä är också fallet när del gäller valbarhet lill

nämndeman i fastighetsdomstol och vattendomstol (7 § lagen om domsto

lar i fastighelsmål och 13 kap. 3 § vattenlagen 1983:291).

Om en nämndeman är förhindrad all Qänslgöra eller uteblir frän sam- 89

manträde och en annan
nämndeman inle kan tillkallas i tid, får rätlens Prop. 1987/88:6 ordförande
enligt 4 kap. 10 § rättegångsbalken kalla nägon som är valbar till nämndeman för
domkretsen. För de allmänna förvaltningsdomstolarna och försäkringsrätterna
samt för fastighets- och vattendomstolarna finns inle någon motsvarande
föreskrift.

Man
kan förutse atl förhållandena under beredskap och krig kan medföra alt
nämndemän kan bli förhindrade att inställa sig till sammanträde och atl därför
ersättare kan komma att behöva kallas in. Den möjlighet som enligl 4 kap. 10 §
rättegångsbalken föreligger för tingsrätter och hovrätter atl vid förfall för
en nämndeman kalla in någon som är valbar till nämndeman för domkretsen bör
därför slå lill buds för samtliga domstolar som tillämpar domförhelsregler
vilka föreskriver medverkan av nämndemän.

Den
nuvarande bestämmelsen i SRL ger rätten möjlighet atl tillkalla även en
nämndeman eller en till nämndeman valbar person ulom domkretsen. Möjligheten
att tillkalla någon som är kyrkobokförd i en annan kommun än som tillhör
domkretsen torde bli av praktisk belydelse främst för tingsrätterna.
Situationer kan dock tänkas uppkomma dä del även för t. ex. en länsrätl kan
underlätta att iaktta domförhetsreglerna om det finns möjlighet alt som
ersättare för en nämndeman tillkalla även en person som är kyrkobokförd i etl annal
län. Regeln är dock en undanlagsregel och bör tillämpas först när en behörig
person som är kyrkobokförd inom domkretsen inte finns tillgänglig.

Förhållandel
atl 24 § första slyckel denna lag och 4 kap. 10 § rättegångsbalken samtidigt
kan vara tillämpliga medför inte nägra ölägenheter i praktiken. Med h'änsyn lill
atl den som är nämndeman innefattas i kretsen av valbara personer behöver del
inte uttryckligen anges all även en nämndeman utom domkretsen kan tillkallas
som ersättare.

Andra
stycket

I
andra slyckel finns en regel om möjlighet alt tillkalla en annan lämplig person
vid förfall för sädana ledamöter som ingär i den särskilda sammansättningen av
tingsrätter, hovrätter, länsrätter och kammarrätter vid behandlingen av vissa
mål. Slyckel har getts en avfattning i enlighet med vad lagrådet har förordat.

De
ledamöter som omfattas av regeln är sådana särskilda ledamöter som

avses i 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a § rättegångsbalken, tekniska ledamöter i

faslighets- och vattendomstolar (3 och 13 §§ lagen om domstolar i fastig

helsmål resp. 13 kap. 3 och 11 §§ vattenlagen), tekniskt sakkunniga leda

möter i patentmål (66 och 67 §§ patentlagen 1967:837, omtryckt 1983:433,

66 § ändrad senast 1986:233), tekniskt kunniga ledamöter i patentbesvärs

rätten (4 § lagen 1977:729 om patentbesvärsrätten, 4 § ändrad 1977:1021),

särskilda ledamöter vid sjöförklaring och i dispaschmål (305 och 340 §§

sjölagen 1891:35 s. 1, omtryckt 1985:176), värderingslekniska ledamöter i

fastighelslaxeringsmål (21 kap. 8 § och 22 kap. 4 § faslighetstaxerings

lagen 1979:1152, 21 kap. 8 § ändrad senast 1983:373, 22 kap. 4 § ändrad

senast 1981:280) samt de särskilda ledamöterna i kammarrätterna i kom

munalbesvärsmäl (13 a § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). 90

I
fråga om ersättaren föreskrivs att denne skall vara lämplig. Kravet pä Prop.
1987/88:6 lämplighet för uppgiften innefattar ett krav pä en viss sakkunskap.
Under beredskap och krig kan man inte alltid ställa samma krav i det avseendet
som under normala förhållanden. Vilka krav på speciell kännedom, utbildning eller
erfarenhet på området i fräga som bör ställas i sådana lägen, bör bero främsl
pä tillgängen till sakkunniga personer. Situationer kan uppkomma, då även den
som har endast nägon erfarenhet pä sakområdet bör kunna anses lämpad för
uppgiften och kunna tillkallas som ersättare.

Del
ligger i sakens natur alt den mest sakkunnige tillkallas i första hand, men nägol
uttryckligt krav pä sakkunskap för lämplighet som ersättare anges inle.

25
§

Bestämmelsen
motsvarar 8 § SRL. Enligl 21 § rätishjälpslagen får förutom advokat och
biträdande jurist på advokatbyrå även annan som är lämplig förordnas till
biträde. Åven för förordnande som offentligt biträde enligl 41 §
rättshjälpslagen gäller endasl krav pä lämplighet (44 § första slyckel samma
lag). Nägon motsvarighet lill den nuvarande bestämmelsen i SRL om biträde enligl
lagen om fri rättegång behövs därför inte.

26
§

Paragrafen
innebär att domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden jämställs med
förvaltningsmyndigheternas verksamhet såvitt gäller lill-lämpningen av den nya
fullmaktslagen.

27 §

Bestämmelsen
motsvarar 11 § SRL.

I
fråga om skyldigheten all inställa sig lill förhör under förundersökning i
brottmål gäller elt längsta avstånd av 50 kilometer fill förhörsplalsen. Inom
denna sträcka är man skyldig att inställa sig pä kallelse. Delta framgär av 23
kap. 7 § rättegångsbalken. Genom den regel som föreslås här gäller inte
föreskrifterna om elt längsta avstånd i krigslider. Regeln innebär all man är
skyldig alt inställa sig oavsett avståndet, om det inle medför avsevärda
olägenheter, och att man kan hämtas lill förhöret oavsett avståndet, om man
inte själv inställer sig.

28
§

Bestämmelserna
i denna paragraf har hämtats från 12-14 §§ SRL, där

kvarhållande av försändelser, télefonövervakning och avlyssning av tele

fonsamtal regleras. Reglerna är nästan desamma som i lagen (1952:98) med

särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (ändrad senast

1981:1296). Bestämmelserna motsvarar 4 §, 5 § andra, tredje och Qärde

styckena och 6 § i 1952 års lag. Skillnaden består framför allt i atl SRL inle

begränsar möjligheterna atl hålla kvar försändelser eller all utöva telefon- 91

övervakning lill misstanke
om vissa närmare angivna broft, vilket 1952 ärs Prop. 1987/88:6 lag gör.

Tvängsmeddskommiltén
har i sina betänkanden (Ds Ju 1981:22) Hemlig avlyssning m.m.och (SOU 1984:54)
Tvångsmedel - Anonymitet - Integritet föreslagit dels en ny Ivångsmedelslag
och dels ändringar i 1952 års lag. Enligl förslagen skall 1952 års lag vara fidsbegränsad
även i framtiden. Avsiklen härmed är att de från inlegritetssynpunkt mycket
ingripande äigärdernii i lagen skall omprövas regelbundet. Förslagen bereds för
närvarande i regeringskansliet.

Gemensamma
bestämmelser

Vissa
av dessa bestämmelser (32-36 §§) är tillämpliga ocksä i regeringsärenden, se 1
§ första stycket.

29
§

Bestämmelsen
har behandlats i avsnitt 4.6.6. Den motsvarar 2 § i tillämpningskungörelsen
till AFL men har getts en avfattning sä all den generellt gäller hos
domstolarna och inte bara som nu hos förvaltningsdomstolarna. Den blir därmed
tillämplig t. ex. pä sädana brottmål som behöver handläggas skyndsamt med
hänsyn lill disciplinen och ordningen inom försvarsmakten.

30 §

Bestämmelserna
i 3 § AFL om anstånd med val lill kommunfullmäktige m. m. har med vissa
redaktionella ändringar tagils upp i denna paragraf, se avsnitt 4.5.5. Val lill
riksdagen omfattas inte av bestämmelserna, eftersom lagen inle är tillämplig på
riksdagen. Som exempel på sädana allmänna uppdrag som anges i paragrafen kan
nämnas nämndemän vid domstolar samt ledamöter i kommunala nämnder och i stafiiga
myndigheters styrelser. I 37 § finns bestämmelser som rör dem som fullgör de
allmänna uppdragen.

31 §

Paragrafen
motsvarar 2 § första stycket 4 och 4 § första slyckel AFL.

32 §

Paragrafen,
vars innehåll har behandlats i avsnill 4.6.7 och 4.7.4, motsvarar
bestämmelserna i AFL och SRL om räll för regeringen alt föreskriva om
förlängning av fullföljdsfider och andra lidsfrister. Den har utformats med
beaktande av lagrådets synpunkter.

Bestämmelsen
i punkt 1 har avfallals sä alt den gäller även för t. ex.

omprövningsinslilulel enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring (om

tryckt 1982:120, ändrad senast 1987:569). Med "annan liknande åtgärd" 92

avses
bl. a. återvinning i mäl vid domstol. Regeln om förlängning av lid för Prop.
1987/88:6 överklagande gäller ocksä besvärslid hos förvaltningsdomstolar och
allmänna domstolar. Bestämmelsen i punkt 2 gäller hämtöver alla för domstolar
föreskrivna frister ulom sådana som gäller överklagande. Säsom exempel på de
frister som avses kan nämnas tid för alt väcka talan eller annars inför domstol
vidta någon åtgärd som föreskrivits för atl en person skall kunna bevaka sin räll,
1. ex. för all fullfölja ell lillslånd fill expropriation eller atl bevaka ell
testamente.

I
andra slyckel finns bestämmelser om automatisk förlängning av över-klagandefider
m.m. vid kungörelse om krigstillstånd. Givetvis innebär bestämmelserna alt t.
ex. en fullföljdstid som sträcker sig längre än de tre veckorna efter
kungörelsens utfärdande inte förkortas Qfr l.ex. 20 kap. 13 § lagen 1962:381 om
allmän försäkring).

Den
automatiska förlängningen enligt andra stycket vid kungörelse om krigstillstånd
gäller inle frister enligl punkt 3, dvs. för motsvarande frister vid andra
myndigheter än domstolar (t. ex. liden för alt avge självdeklaration). Jag har
inle ansett mig kunna fillstyrka elt av lagrådet framfört förslag all även
sådana frister skulle omfattas av en automatisk förlängning i detta fall.
Fristerna vid överklaganden m. m. och de övriga frister som föreskrivits för
domstolar gär förhållandevis lätt atl överblicka, så all man kan förutse vilka
frister som kommer all träffas av den generella förlängningen. För andra
frister vid förvaltningsmyndigheter än dem som gäller överklaganden kan del
vara svårare atl förutse konsekvenserna av en generell förlängning med hänsyn lill
att förhållandena kan vara av så skiftande slag. Dessa frister bör därför enligl
min mening förlängas först efter mera detaljerade överväganden.

33 §

Bestämmelsen
har behandlats i avsnitt 4.6.7 och 4.7.5. Den innebär all, om ett överklagande
kommit in för sent myndigheten själv får avgöra om laga förfall föreligger på
grund av krigsförhållandena. Bestämmelsen motsvarar 9 § andra stycket AFL. Till
skillnad mot nuvarande ordning gäller den också hos de domstolar som för
närvarande regleras i SRL. Den instans som prövar om ell överklagande kommil in
i rätl tid prövar också om laga förfall föreligger enligl denna paragraf.

Paragrafen
har utformats med beaktande av synpunkter som anförts av lagrådet. Delta har ocksä
tagit upp frägan om relationen till inslilulel återställande av försullen tid
kräver närmare övervägande. Lagrådet har bl.a. väckt spörsmålet om samma
förhällande som kan föranleda atl en försenad inlaga inte avvisas alternativt
kan beaktas som grund för återställande av försutten tid. Enligt lagrådet
kunde del övervägas att utesluta överklaganden enligt rättegångsbalken frän
tillämpningen av paragrafen.

Som jag ser det skulle del
inte vara nägon helt tillfredsställande lösning

att enbart lita till reglerna om återställande av försutten lid för de fall som

är aktuella nu, eftersom det här kan bli fråga om massärenden. Det möter

enligt min mening inte någol hinder mot alt båda de nu aktuella instituten

finns och formellt sett kan tillämpas samtidigt på samma grund. 93

I
andra meningen föreskrivs om när tidsfristen för s.k. anslulningsvad Prop.
1987/88:6 skall anses börja löpa, om underrätten vid vad i tvistemål eller
brottmål har tillämpat regeln i första meningen om laga förfall vid
överklagande. Den vecka motparten då har på sig räknas frän dagen för rättens
beslut alt vad skall anses ha anförts i rätt lid. - Med tanke på den korta tid
som ges för anslutningsvad är det givelvis viktigt atl rätten underrättar
motparten om sitt beslut.

34 §

Bestämmelserna
har behandlats i 4.6.7 och 4.7.5. De motsvarar 10 § andra stycket AFL och 10 §
första stycket SRL. Dessa bestämmelser ger regeringen rätt alt föreskriva atl myndighetema
själva fär utsätta ny tid för de ätgärder som beskrivits i 32 § ulom för
överklaganden. Dessa behandlas i 33 §. Bestämmelserna avser såväl domstolar som
andra myndigheter, regeringen inbegripen.

Regeringen
fär enligl AFL efter ansökan utsätta ny lid för åtgärden när en sådan tidsfrist
har försuttits på grund av krigsförhållandena. Enligl 11 kap. 11 § RF ankommer
det inte på regeringen utan pä högsta domstolen eller regeringsrätten alt
bevilja återställande av försullen lid. Fördelningen av ärenden mellan dessa
tvä domstolar regleras i grundlagsbestämmelsen. Det kan anmärkas all rätlegångsutredningen
(Ju 1977:06) har föreslagit alt bl. a. återställande av försullen lid skall fä
beviljas ocksä av lägre domstolar (Ds Ju 1986:9). Förslaget har remissbehandlats
och övervägs för närvarande i justitiedepartementet. Genomförs förslaget, kan fräga
uppkomma om en ändring av den nu föreslagna paragrafen.

Paragrafen
innebär sålunda att reglerna om återställande av försutten lid skall tillämpas
också på andra frister än dem som avser överklagande. Prövningen föreslogs i
del lill lagrådet remitterade förslaget ankomma pä högsta domstolen och
regeringsrätten, med den fördelning dem emellan som anges i 11 kap. 11 § RF.

En
ansamling av sädana ärenden hos de högsta domstolarna under krigstid skulle
emellertid enligt lagrådet vara högst oläglig. Beslutanderätten borde i slället
decentraliseras så längt som möjligt. Lagrådet har ifrågasatt om inte en
"ordinarie" myndighet, likaväl som atl underlåta avvisning av elt på
grund av krigsförhällandena försenat överklagande, kan betros med all under
motsvarande omständigheter godta en försenad åtgärd av del slag som nu behandlas.

För
min del kan jag i princip dela lagrådets uppfattning. Jag anser all

regeringen bör reglera frågan om vilken myndighet som skall ha befogen

het alt efter ansökan utsätta ny lid för de åtgärder som avses. Fristerna för

överklagande och omprövning är lättare atl avgränsa än övriga frister. När

det gäller de andra fristerna kan det vara svårt alt överblicka konsekven

sema av alt varje myndighet skall utsätta ny lid för åtgärderna. Också

frågan om i vilka fall domstolarna skall ha denna befogenhet bör övervägas

närmare. >

Som lagrådet har anfört
bör det vara gemensamt för de nu behandlade

reglerna att ett beslut att sakbehandla en försenad framställan eller alt sälta 94

ul en ny
frist för en åtgärd inte bör fä fallas utan att en motpart, där en Prop.
1987/88:6 sådan finns, har berells fillfälle att yttra sig. Även om man kan
falla tillbaka på allmänna grundsatser, skulle enligt lagrådet en bestämmelse i
ämnet, eventuellt försedd med någon modifikation, t. ex. i fråga om
förvaltningsärenden, vara av värde Qfr 58 kap. 6 och 12 §§ rättegångsbalken).

Jag anser för egen del att principen om kommunikafion
enligt bl.a. rättegångsbalken, förvaltningsprocesslagen och förvaltningslagen
bör tillämpas i de fall fråga uppkommer om all en försenad framställan skall
las upp enligl denna lag. Även innan en ny frist sätts ul bör en motpart lämnas
fillfälle atl yttra sig. En uttrycklig bestämmelse härom i den nya lagen kan
dock inle anses behövlig.

Med anledning av vad lagrådet har yttrat bör framhållas
att någon skillnad inle görs i bestämmelsen mellan enskilda parter och
"allmänna" parter, t. ex. slalen eller en kommun.

35 §

Bestämmelserna, som utformats med ledning av lagrådets
synpunkter, överensstämmer med motsvarande regler i 10 § SRL, se avsnitt 4.6.7
och 4.7.5.

36 §

Reglerna om delgivning las upp i denna paragraf. De har
avfattats enligl lagrådets förslag.

Första och andra styckena motsvarar 12 § AFL och 15 § SRL.
Bestämmelserna gäller även delgivning för personlig inställelse vid domstol.
Motiven fill tredje slyckel finns i avsnitt 4.7.6.

37 §

Bestämmelserna i första och andra styckena innehäller
regler om skyldig-hel atl kvarstå i allmänna uppdrag och om alt de föreskrifter
som finns om rätt alt avsäga sig uppdrag inle skall tillämpas. Bestämmelserna
överensstämmer i princip med 3 § AFL och 3 § SRL.

Föreskrifterna
i tredje stycket motsvarar 3 § tredje stycket SRL. De

nuvarande bestämmelserna om atl vissa förordnanden automatiskt för

längs har utsträckts till att gälla även i fråga om de särskilda ledamöterna i

tingsrätterna och hovrätterna, de värderingstekniska ledamöterna i läns

rätterna och kammarrätterna, de särskilda ledamöterna i kammarrätterna,

sådana särskilda sakkunniga som lillhandagår allmänna förvaltningsdom

stolar och försäkringsdomstolär med utlåtanden samt ledamöter och ersät

tare i arbetsdomstolen. De tekniska ledamöterna i fastighets- och vatten

domstolarna omfattas däremot inte av tredje stycket eftersom de inle är

förordnade för viss lid. Delsamma gäller de tekniskt kunniga ledamöterna i

patentbesvärsrätten. 95

38 § Prop. 1987/88:6

För
att avveckla särregleringen och återgå lill normala förhållanden behövs vissa
bestämmelser bl.a. för atl skydda enskilda mot rättsförlust. Sädana bestämmelser
finns i 17 § SRL och motsvarar denna paragraf. Till följd av hänvisningen till
32, 34 och 35 §§ blir andra slyckel tillämpligt också hos regeringen Qfr 1 §
första stycket).

Ikraftträdande
m. m.

Riksdagen
torde kunna behandla lagstiftningsärendet under år 1987. Berörda myndigheter
och församlingar behöver därefter fid för förberedelsearbete innan lagen
träder i kraft. Lagen föresläs därför träda i kraft först den 1 januari 1989.

6.3 Övriga lagförslag

Hänvisningar
till AFL har ändrats lill alt avse den nya lagen.

7 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslär riksdagen all anta förslagen lill

1. lag
om åndring i regeringsformen,

2.
lag om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m. m.,

3.
lag om ändring i lagen
(1964:63) om kommunal beredskap,

4.
lag om ändring i lagen
(1973:861) om lokal kristidsförvaltning.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att anla de förslag som föredraganden har lagt
fram.

96

Bilaga
1 Prop. 1987/88:6

Sammanfattning av folkstyrelsekommitténs förslag

Inledningsvis
redovisas de argument som ligger bakom att regeringsformen innehåller elt
särskilt kapitel om förhållandena under krig och krigsfara. Efter prövning av
dessa stannar kommittén för atl regler i ämnet även fortsättningsvis bör ingå i
regeringsformen.

Som
bakgrund lill frågan om vilka förändringar som kan vara behövliga men även i
syfte alt klara upp en del missförstånd om vad de nu gällande reglerna innebär
går kommittén därefter igenom regeringsformens kapitel om krig och krigsfara
paragraf för paragraf I det samrnanhanget utvecklas också innebörden av två i
det aktuella ämnet centrala begrepp, nämligen termerna krig och ockupation.

En
självklar utgångspunkt för grundlagsregler om rikels styrelse under ockupalionsförhållanden
måste vara all trygga den svenska folksiyrelsen. Kommittén föreslär därför att
den gmndläggande principen bör vara aft de ledamöter av riksdagen och
regeringen som befinner sig i frihet - på svenskt territorium eller i exil -■
skall överta all konstilufionell behörighet från sådana ledamöter som befinner
sig i ockupafionsmaktens våld. Den svenska folksiyrelsen kommer pä sä vis endasl
all kunna representeras av organ vars molsländsvilja och demokrafiska
representativitet inle kommer alt kunna sättas i fräga.

Etl
genomförande av denna princip innebär all varken riksdagen, dess krigsdelegalion
eller regeringen skall fä fafta beslul pä omräde som kontrolleras av en
främmande makt som ockuperat svenskt territorium. Inle heller skall enskilda
ledamöter av någol av dessa organ få utöva befogenheter som de har i denna
egenskap.

En
konsekvens av atl riksdagen inle får falla beslut under ockupation är all val
till riksdagen inle skall fä äga rum under sådana förhållanden. Eftersom val
under ockupation över huvud laget inte skulle kunna uppfylla kravet pä atl vara
fria val i egenfiig mening bör emellerfid även val till kommunala församlingar
förbjudas under ockupation.

Som
en följd av all den särskilda s.k. krigsrättsorganisalionen föreslagils bli
avskaffad föreslås alt den undanlagsregel som gäller krigsrätternas
sammansättning upphävs.

Några
andra förändringar av grundlagsreglerna pm krig och krigsfara har kommittén
utifrån sina utgångspunkter inle funnit anledning atl föreslå. Däremot förordas
all den övriga lagstiftning som reglerar den statliga och kommunala verksamhelen
i krig blir föremål för en särskild genomgång.

97

7
Riksdagen 1987/88. 1 saml.Nr 6

Bilaga 2 Prop. 1987/88:6

Folkstyrelsekommitténs lagförslag Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs alt 13 kap. 3, 8 och 10 §§
regeringsformen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. Krig och krigsfara

3§

Medan krigsdelegalionen är i Medan
krigsdelegalionen är i

riksdagens ställe uövar den de befo- riksdagens ställe utövar den de be-

genheier som annars tillkommer fogenheler som annars tillkommer

riksdagen. Krigsdelegationen får riksdagen. Den får dock inte fatta

dock ej fatta beslut på ockuperat beslut som avses i 12 § första slyck-

område. Den fär ej heller fatta be- et första punkten eller andra eller

slul som avses i 12 § första slyckel Qärde slyckel. ,

första punkten eller andra eller Qär

de stycket. ■ ■

Krigsdelegalionen beslutar själv om formerna för sin verksamhel.

8 §2 Är
riket i krig eller omedelbar krigsfara, kan regeringen med slöd av riksdagens
bemyndigande besluta alt uppgift, som enligt grundlag ankommer på regeringen,
skall fullgöras av annan myndighet. Sådant bemyndigande får icke omfatta
befogenhet enligl'5 eller 6 §, om ej fråga är endasl om beslut all lag i visst
ämne skall börja tillämpas.

Under krig, krigsfara eller andra av krig föranledda
utomordentliga förhållanden får med avseende på domstol för avdelning av
försvarsmakten göras undantag från före-skrifteni II kap. 1 § att vid domstol skall
finnas ordinarie domare.

10 §

På ockuperat område får ej fat- Riksdagen eller regeringen får

tas heslut som innebär stiftande, inte fatta beslut på
ockuperat om-ändring eller upphävande av rade. På sådant område
får inte grundlag, riksdagsordningen, lag heller utövas befogenhet som
till-om val till riksdagen eller lag om kommer någon i egenskap av leda-högmålsbrott,
brott mot rikets sä- mot av dessa organ, kerhet, ämbetsbrott, brott av
krigsmän, sabotage, upplopp, uppvigling eller samhällsfarlig ryktesspridning.

' Regeringsformen omtryckt 1985:866.

Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 98

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

På ockuperat område får icke någol offentligt organ
meddela beslut eller vidtaga åtgärd som ålägger någon rikels medborgare att
lämna ockupationsmaklen sådant bistånd som denna icke får kräva enligt
folkrättens regler.

Prop.
1987/88:6

- Intet
ärende får avgöras av riksdagen på ockuperat område, såvida icke minst tre
fjärdedelar av ledamöterna deltager i avgörandet. I antalet deltagande
ledamöter inräknas därvid icke ersättare som utövar uppdrag som ledamot.

Val
till riksdagen eller kommunala församlingar får inte hållas på ockuperat område.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1989.

99

Bilaga
3 Prop. 1987/88:6

Remissinstanser som yttrat sig över folkstyrelsekommitténs
betänkande

Yttranden
har avgelts av justitiekanslern, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i
Sundsvall, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, statens räddningsverk,
överstyrelsen för civil beredskap, styrelsen för psykologiskt försvar,
civilbefälhavaren i Södra civilområdel, juridiska fakulletsnämnden vid
Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fakulletsnämnden vid Uppsala
universitet, juridiska fakultelsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds
universitet, samhällsvetenskapliga fakulletsnämnden vid Göteborgs universitet,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads,
Värmlands och Västerbottens län, riksmarskalksäm-betel. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen.
Krigsvetenskapsakademien saml Medborgarrältsrörel-sen.

Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR
har förklarat alt de avslår från att yttra sig.

100

Bilaga
4 Prop. 1987/88:6

Sammanfattning av förvaltningspromemorian

Den
författningsmässiga beredskapen är en viktig del av totalförsvaret. Tvä
beredskapslagar av central belydelse inom den offentliga sektorn är lagen
(1942:87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna
och deras verksamhel vid krig eller krigsfara m. m. (den s.k. administrativa
fullmaktslagen, AFL) och lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående
domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. (den s. k. särskilda
rätlegångslagen, SRL). Lagarna är föråldrade. Detta gäller särskilt AFL, som
har bestått i huvudsak oförändrad sedan andra världskriget. I denna promemoria
läggs bl. a. fram förslag lill en ny administrafiv fullmaktslag, avsedda alt
ersätta den nuvarande AFL. Frägan om en modernisering av SRL kommer atl
behandlas i en senare promemoria.

Till
följd av 1971 års förvallningsrätlsreform hör förvaltningsrällskip-ningen, som
omfattas av AFL, naturligen hemma under SRL. En ändring av de båda lagarnas
tillämpningsområden rekommenderas. Del föresläs med andra ord all
särbestämmelser beträffande förvaltningsdomstolarna utarbetas inom SRL:s ram. I
linje härmed föreslås all den nya administrativa fullmaklslagen skall vara
tillämplig på förvaltningsmyndigheter och på beslutande kommunala och
kyrkokommunala församlingar.

De
bémyndiganden som tas upp i förslaget till ny administrativ fullmaklslag har
anpassats till bestämmelserna i 1974 års regeringsform. Fullmakterna enligl
den nuvarande lagen,utökas i lagförslaget med etl bemyndigande för regeringen atl
föreskriva att en statlig förvaltningsmyndighet lägger ned sin verksamhel. Till
bemyndigandena alt vidta organisatoriska omläggningar fogas vidare ett
bemyndigande för regeringen alt ulan hinder av lag ge de föreskrifter som
behövs i anledning av sädana omläggningar. Med hänsyn till bestämmelserna i
regeringsformen om kommunal självstyrelse tas i lagförslaget inte upp något
bemyndigande att föreskriva om överflyttning av den kommunala beslutanderätten.

För
kommunernas del föresläs att den kommunala beslutsprocessen i krig blir föremål
för en närmare utredning och alt den i framtiden regleras i kommunallagen
(1977:179). För atl en ändamålsenlig särreglering skall åstadkommas behöver
regeringsformen kompletteras med en regel som medger atl den kommunala
beslutanderätten delegeras. Förslag lämnas till den erforderliga
grundlagsändringen. I avvaktan på all denna kommer till stånd och på resultatet
av utredningen bör vissa bestämmelser belräffande kommunalmyndigheter i den
nuvarande lagen gälla även fortsättningsvis. Förslag lämnas till de ändringar
som behöver göras i AFL.

I fråga om handläggningen
av ärendena har en utmönslring företagits av

särbestämmelser som inle behövs längre. Vidare har bestämmelserna an

passats i första hand fill förvaltningslagen (1971:290) och moderniserats

även i övrigt. En ny regel föreslås om att prioritering skall ges åt ärenden

av betydelse för totalförsvaret. 101

Bilaga
5 Prop. 1987/88:6

Förvaltningspromemorians lagförslag Förslag till Administrativ
fullmaktslag

Inledande
bestämmelser

1
§ Denna lag är tillämplig på förvaltningsmyndigheter och på beslutande
kommunala och kyrkokommunala församlingar. Lagen gäller inte beträffande
förvaltningsmyndigheter under riksdagen.

2§
Kommer rikel i krig, träder 5-22 §§ i tillämpning.

Regeringen
fär föreskriva alt 5-22 §§ skall tillämpas '

1. om
riket är i krigsfara,

2. om
det råder sädana utomordentliga förhällanden som är föranledda

av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

Föreskrift
enligl andra stycket måsle inom en månad underställas riksdagen. Pågår inte
riksmöte, räknas tiden från det att mötet börjar. Före--skriften upphör all
gälla om den inte underställs riksdagen i rätl lid eller om riksdagen inle
godkänner den inom två mänader från underställningen.

3 §
Upphör rikel all vara i krig eller i krigsfara som har föranlett före

skrift enligl 2 § andra stycket 1., skall regeringen föreskriva att 5-22 §§

inte skall fillämpas längre. Om fömtsättningar finns härför, får regeringen

dock i stället föreskriva all de skall tillämpas med stöd av 2 § andra stycket

2.

Råder
inle längre sådana förhållanden som sägs i 2 § andra slyckel 2., skall
regeringen upphäva föreskrift om att 5-22 §§ skall tillämpas.

4 §
Under den fid då bestämmelserna i 5-22 §§ tillämpas gäller inte i lag

eller annan författning meddelade föreskrifter som avviker från bestäm

melserna eller från vad som har föreskrivits med stöd av dem.

Bémyndiganden

5
§ De bémyndiganden som anges i
6-13 §§ får utnylQas om det är påkallat på grund av förhållanden som sägs i 2 §.

6
§ Regeringen får föreskriva all
uppgift som enligl lag tillkommer regeringen i etl visst slag av
förvaltningsärenden skall övertas av en slallig förvaltningsmyndighet.

7§
Regeringen får föreskriva

1.
atl uppgifter som tillkommer en
slallig förvaltningsmyndighet inle skall fullgöras,

2.
all uppgifter som tillkommer en
förvaltningsmyndighet skall övertas av en annan förvaltningsmyndighet,

3.
all besvär inte får anföras
över en statlig förvaltningsmyndighets beslul.

Regeringen
får ulan hinder av vad som föreskrivs i lag besluta de

föreskrifter som behövs till följd av alt regeringen har meddelat bestäm

melser enligtförsta slyckel. 102

I

!

8§
Regeringen fär föreskriva att en förvaltningsmyndighet eller en beslu- Prop.
1987/88:6 lande kommunal församling får fatta beslul i en annan sammansättning
eller med ett mindre antal ledamöter eller i en annan ordning än som är
föreskrivet.

Regeringen
får föreskriva atl fler suppleanter skall utses än som är föreskrivet.

9 §
Regeringen får föreskriva om anstånd med val av ledamöter i beslu

tande kommunala församlingar eller av innehavare av andra allmänna

uppdrag. I föreskriften om anstånd utsätts ny fid för valet och anges vad

som återstår av mandatperioden.

Vad
som sägs i- första stycket tillämpas också i fråga om allmänna uppdrag i vilka fillsätlningen
sker i en annan ordning än genom val. -

10
§ Regeringen får föreskriva
eller i särskill fall besluta all de som Qänstgör i en förvaltningsmyndighet
skall tjänstgöra i andra befattningar än de innehar.

11
§ Regeringen får föreskriva
eller i särskill fall besluta atl en slallig förvaltningsmyndighet skall ha sin
verksamhet helt eller delvis förlagd till en annan ort än den, där verksamheten
annars utövas.

Regeringen
fär föreskriva ändrad lid för sammanträde, förrättning eller en annan sådan
uppgift.

12
§ Regeringen fär föreskriva om
förlängning av besvärslid. kungörelse pm krigstillstånd skall anses innefatta
en sådan föreskrift för en lid av tre veckor frän kungörelsens utfärdande, om inlé
regeringen föreskriver annat.

13
§ Regeringen fär föreskriva om
förlängning av tid inom vilken en ansökan eller anmälan eller en annan liknande
åtgärd måste vidlas för atl en förmån eller en rättighet skall bevakas eller en
skyldighet fullgöras.

Delegation

14
§ Regeringen får överlåta sina
befogenheter enligt 10 § åt förvaltningsmyndigheter och beslutande kommunala
församlingar.

15 § Råder det krig och kan inte förbindelsen mellan nägon
del av riket och riksstyrelsen upprätlhällas, är det förbundet med
avsevärda,svårigheter all upprätthålla förbindelsen eller måsle annars
omedelbara åtgärder vidlas, får regeringen överlåta ät civilbefälhavaren atl
inom sitt område fullgöra de uppgifter som enligl 8 kap. regeringsformen
ankommer på regeringen. Finns inte nägon civilbefälhavare elJer kan hans beslut
inte avvaktas, får regeringen överlåta ät länsstyrelsen all fullgöra dessa
uppgifter inom länet.

Handläggningen av ärenden

16
§ Ärendena skall handläggas allteftersom deras skyndsamma avgörande har belydelse
för det allmänna. Ärenden som gäller totalförsvaret skall ha företräde framför andra
ärenden.

103

17 §
Är del pä grund av förhällanden som sägs i 2 § förenat med väsenlli- Prop.
1987/88:6

ga ölägenheter alt utreda ell ärende på del sätt som är föreskrivet i lag eller

annan författning, får
ärendet utredas på något annal lämpligt säll.

Bestämmelserna
i första stycket får inte fillämpas i ell ärende som angår förmån, rättighet,
skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller nägol annat jämförbart
förhällande.

18
§ Handläggningen av ett ärende
som angår förmån, rätfighet, skyldig-hel, disciplinpåföljd, avskedande eller nägol
annal jämförbart förhällande skall uppskjutas, om en part år ur stånd atl
bevaka sin talan eller nägot annal hinder för utredningen möter på grund av förhällanden
som sägs i 2 §. Kan ärendet utredas tillfredsslällande, fär del handläggas och
avgöras, om del för en part är av synnerlig vikt eller andra särskilda skäl
föreligger.

19
§ Har besvär anförts för sent
men kan del skäligen antas all laga förfall föreligger på gmnd av förhållanden
som sägs i 2 §, skall besvären ändå upptas lill prövning.

Har
nägon försuttit lid som avses i 13 § pä grund av förhällanden som sägs i 2 §, fär
regeringsrätten efter ansökan utsätta ny lid för åtgärden.

20 §
Delgivning med den som Qänstgör vid försvarsmakten skall ske

genom en militär myndighets försorg. Intyg av en sädan myndighet skall

gälla som fullt bevis atl delgivning har skell pä säll som anges i intyget. ■

Avser ddgivningen personlig inställelse, skall intyget innehålla uppgift,

huruvida den kallade är förhindrad all inställa sig pä grund av sin Qänslgö

ring.

Delgivning
med den som Qänstgör vid försvarsmakten får ske pä annal sätt än genom militär
myndighet. Delgivning fär inte ske pä sätl som sägs i 12 eller 15 §
delgivningslagen (1970:428).

Övriga
bestämmelser

21 §
Har föreskrift meddelats enligt 9 § första stycket eller har val inle

hållits av andra skäl, skall den tidigare valde kvarstå i uppdraget till dess

atl nägon annan har valls och tillträder uppdraget.

Har
föreskrift meddelats enligt 9 § andra slyckel, tillämpas vad som sägs i första
stycket pä motsvarande säll.

Bestämmelser
om all man fär avsäga sig uppdrag pä gmnd av all man redan har haft uppdrag
under en viss tid eller har uppnått en viss ålder skall inle tillämpas.

22
§ Om del är påkallat på grund
av förhållanden som sägs i 2 §, får den som skall utfärda kungörelse om
sammanträde med en beslutande kommunal församling besluta något annal
betryggande sätt för kungörandet än som är föreskrivet.

23 § Har regeringen meddelat föreskrift om att 5-22 §§
inte skall tillämpas längre, skall bestämmelserna i 21 § första och andra
styckena tillämpas lill dess all nägon annan skall tillträda uppdraget.
Föreskriften inverkar inte pä lid som dessförinnan har förlängts enligt 12 §
första slyckel och 13 §. Bestämmelserna i 19 § skall fortfarande tillämpas, om
tiden har börjat löpa innan den nyssnämnda föreskriften trädde i kraft.

Denna
lag träder i kraft den 198 och gäller tills vidare

l.o.m.
den 198

104

Bilaga
6 Prop. 1987/88:6

Remissinstanser som yttrat sig över
förvaltningspromemorian

Justitiekanslern,
riksåklagaren, kammarrätten i Sundsvall, kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden
för fastighetsdata, datainspektionen, kommerskollegium, överbefälhavaren,
försvarels sjukvårdsstyrelse, civilförsvars-styrelsen, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, mililärbefälhavarna i Södra militärområdet och Övre
Norrlands militärområde, civilbefälhavarna i Östra civilområdel och Övre
Norrlands civilomräde, riksförsäkringsverket, statens bakteriologiska
laboratorium, postverket, televerket, statens järnvägar, sjöfartsverket,
luftfartsverket, transportrådel, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, myntverket, generaltullslyrelsen, byggnadsstyrelsen,
bankinspektionen, försäkringsinspekfionen, riksskatteverket, statens pris- och
kartellnämnd, riksarkivet, skolöverstyrelsen, universitets- och
högskoleämbetet, lantbruksslyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens
livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen,
statens invandrarverk, bosladsslyrelsen, slatens planverk, statens va-nämnd,
statens lantmäteriverk, statens industriverk, sprängämnesinspeklionen, Sveriges
geologiska undersökning, statens vatlenfallsverk, slatens kärnkraftinspeklion,
styrelsen för leknisk ulveckling, statens provningsanstalt, nämnden för fartygskreditga-ranlier,
statskontoret, riksrevisionsverkel, statistiska centralbyrån, slatens
arbetsgivarverk, statens löne- och pensionsverk, länsstyrelsernas organisalionsnämnd,
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Kopparbergs län och Norrbollens
län, Uppsala och Lunds domkapitel, kyrkobe-redskapskommitlén (U 1976:09),
justitieombudsmannen Sigvard Holslad, Svenska kommunförbundet, Stockholms,
Strängnäs, Linköpings, Gotlands, Malmö, Göteborgs, Karlstads, Gävle och Luleå
kommuner. Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting saml Svenska kyrkans
församlings- och pasloralförbund.

Sveriges
riksbank. Sjukvårdens och socialvärdens planerings- och rationaliseringsinstitut,
Uppsala och Östersunds kommuner saml Västerbollens läns landsting har
uttryckligen förklarat atl de avstår från all yttra sig.

Riksåklagaren
har överlämnat etl yttrande från länsäklagarmyndigheten

i Västerbottens län. Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttran

den från universiteten i Stockholm Quridiska fakulletsnämnden). Lund

Quridiska och samhällsvetenskapliga fakulletsnämnderna) och Göteborg

(samhällsvetenskapliga fakulletsnämnden). Bosladsslyrelsen har bifogat

yttranden från länsbostadsnämnderna i Öslergöfiands, Älvsborgs, Örebro

och Nortbotlens län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som har

lämnat Mölndals och Uddevalla kommuner tillfälle all yftra sig, har med

delat alt de tvä kommunerna inte har någol alt erinra mot förslagen i

promemorian. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har inhämtat yttranden

från Kopparbergs läns landsting och länsrätten i Kopparbergs län. Malmö 105

kommun har bifogat
yttranden från hälsovårdsnämnden, sociala central- Prop. 1987/88:6 nämnden
och sjukvårdsstyrelsen. Stockholms läns landsting har bifogat yttranden frän
förvaltningsutskottets kansli och hälso- och sjukvärds-nämnden.

106

Bilaga?
Prop. 1987/88:6

Sammanfattning av domstolspromemorian

I
denna promemoria läggs fram förslag till judiciell fullmaklslag (JFL). JFL har
utarbetats på grundval av lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående
domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m. (den särskilda rätlegångslagen,
SRL) och föreslås ersätta denna.

Genom
JFL vidgas SRL:s tillämpningsområde till atl avse inte bara rättskipningen i de
allmänna domstolarna utan i princip all rättskipning, dvs. även i samtliga
förvaltningsdomstolar och särskilda domstolar.

De
bémyndiganden som tas upp i JFL har anpassats till bestämmelserna i 1974 ärs
regeringsform. SRL:s fullmakter har utökats med etl bemyndigande för
fegeringen all föreskriva all uppgifter som ankommer på en särskild domstol
inte skall fullgöras eller skall fullgöras av en annan domstol. Till detta
bemyndigande fogas en fullmakt för regeringen att utan hinder av lag ge de
föreskrifter som behövs i anledning av atl bemyndigan-, del UtnylQas. Nytt är
också del föreslagna bemyndigandet för regeringen atl föreskriva om avsteg frän
de domförhetsregler som under normala förhållanden gäller för fingsrätt i
tvistemål.

I
fråga om fällegången har SRL moderniserats språkligt och redakfio-nellt. För förvalningsprocessens
del föreslås särbestämmelser som innebär bJ. a. att eft mäl under vissa
förutsättningar fär avgöras utan hinder av vad som annars är föreskrivet om
muntlig förhandling och att för sent anförda besvär i vissa fall skall tas upp lill
saklig prövning.

107

Bilaga
8 Prop. 1987/88:6

Domstolspromemorians lagförslag

Judiciell fullmaktslag

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag är fillämplig på domstolar i deras rättskipande och rällsvår

dande verksamhet.. Bestämmelserna i 16 och 17 §§ gäller även vid förun

dersökning i brottmål.

Med
särskild domstol menas i denna lag en domstol som inte är allmän domstol eller
allmän förvaltningsdomstol.

2 §
Kommer rikel 1 krig, träder 5-25 §§ i tillämpning.

Regeringen fär föreskriva alt 5-25 §§ skall fillämpas

1.
om riket är i krigsfara,

2.
om det råder sådana
utomordentliga förhällanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari rikel
har befunnit sig.

Föreskrift
enligt andra slyckel måsle inom en månad underställas riksdagen. Pågår inle
riksmöte, räknas liden från det aft mötet börjar. Föreskriften upphör all
gälla om den inte underställs riksdagen i räll tid eller om riksdagen inte
godkänner den inom tvä månader frän underställningen.

3 §
Upphör rikel att vara i krig eller i krigsfara som har föranlett före

skrift enligl 2 § andra stycket 1, skall regeringen föreskriva alt 5-25 §§

inle skall tillämpas längre. Om förutsättningar finns härför, får regeringen

dock i stället föreskriva alt de skall tillämpas med slöd av 2 § andra

slyckel 2.

Råder
inte längre sädana förhällanden som anges i 2 § andra slyckel 2, skall
regeringen upphäva föreskrift om att 5-25 §§ skall tillämpas.

4 §
Under den tid dä bestämmelserna i 5-25 §§ fillämpas gäller inte i lag

eller annan författning meddelade föreskrifter som avviker från bestäm

melserna eller från vad som har föreskrivits med stöd av dem.

Bémyndiganden

5
§ Bemyndigandena i 6-9 §§ fär ulnyftjas,
om del är påkallat på grund av förhållanden som anges i 2 §.

6
§ Regeringen fär föreskriva

1.
atl en domstol skall ha sin
verksamhet förlagd lill en annan ort än den vanliga,

2.
alt uppgifter som ankommer på
en viss tingsrätt, hovrätt, länsrätt, kammarrätt eller försäkringsrätt skall
överläs av en annan likställd domstol,

3. att
uppgifter som ankommer pä en särskild domstol eller på den

mellankommunala skatlerällen inle skall fullgöras eller skall fullgöras av

en annan domstol,

4. all
en domstol inle skall vara delad i avdelningar.

Regeringen
får ulan hinder av vad som föreskrivs i lag besluta de

föreskrifter som behövs fill följd av atl regeringen har meddelat bestäm

melser enligt första stycket 3. 108

7§ Regeringen fär föreskriva all tingsrätt skall vara domför
med en Prop. 1987/88:6 lagfaren domare i sädana fall då del enligl
rättegångsbalken krävs tre lagfarna domare.

8 § Regeringen får föreskriva eller i särskill fall
besluta all innehavare av

ordinarie domarQänst skall fullgöra jämställd eller högre domarQänst vid

en annan domstol ån den han tillhör.

Vad som sägs i första slyckel gäller inte justitieråd och
regeringsråd.

9 § Regeringen fär föreskriva om förlängning av besvärslid
och andra

lidsfrister för anhängiggörande, bevakande eller fullföljd av talan hos dom

stol. Kungörelse om krigstillstånd skall anses innefatta en sädan föreskrift

för en lid av tre veckor frän kungörelsens utfärdande, om inte regeringen

föreskriver annal.

Delegation

10 § Råder del krig och kan inte förbindelsen
mellan en del av rikel och

riksstyrelsen upprätthällas, är det förbundet med avsevärda svårigheter alt

upprätthålla förbindelsen eller måste annars omedelbara ätgärder vidtas,

fär regeringen överlåta sina befogenheter enligt 8 kap. 13 § regeringsfor

men att meddela föreskrifter om domstolarna och deras verksamhel ål en

domstol eller nägon annan myndighet, som regeringen bestämmer.

Rättegången

Allmänna bestämmelser

11 § Vid förfall för nämndeman fär rättens
ordförande lill Qänslgöring

kalla nägon som är valbar lill nämndeman inom eller utom domkretsen.

Vid förfall för tekniskt sakkunnig, värderingsleknisk
eller särskild ledamot får en annan lämplig person tillkallas.

12 § Om del år påkallat av förhällanden som anges i
2 § och lämpligt med

hänsyn lill utredningen och övriga omständigheter, får rättens ordförande

förordna atl elt mäl eller ärende skall flyttas över till en annan likställd

domstol.

I'

13 §
Delgivning med den som Qänstgör vid försvarsmakten skall ske

genom militär myndighets försorg. Intyg av en sädan
myndighet skall gälla som fullt bevis att delgivning har skett pä sätt som
anges i intyget. Avser delgivning personlig inställelse vid domstol, skall
intyget innehålla uppgift om huruvida den kallade är förhindrad atl inställa
sig på grund av Qänslgöring.

Har
delgivning skett på annal sätl än genom militär myndighet, skall ddgivningen
ändå anses ha skett pä behörigt vis. Delgivning får dock inle ske på säll som
sägs i 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428).

Allmän
rättegång m.m.

14 § Är en part i tvistemål förhindrad alt inställa sig
personligen pä grund av förhållanden som anges i 2 §, får målet ändå handläggas
och avgöras, om saken kan utredas tillfredsställande.

109

15
§ Om inle någon behörig
person finns atl tillgå för elt uppdrag som Prop. 1987/88:6 offentlig
försvarare, fär en annan lämplig person förordnas.

16
§ Om den som skall höras under
förundersökning kan inställa sig lill förhörsplatsen ulan avsevärda
ölägenheter, fär han kallas till förhör vid påföljd all han hämtas, även om
avståndet är större än som anges i 23 kap.' 7 § rättegångsbalken.

17
§ Bestämmelserna i 4 §, 5 §
andra, tredje och Qärde styckena och 6 § lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål får tillämpas även om
förundersökningen angår brott av annal slag än som anges i I § nämnda lag. Bestämmelsema
i 5 § andra slyckel i lagen får dock tillämpas endasl om fömndersökningen angår
brott för vilket inle är stadgat lindrigare straff än fängelse i tvä år.

18
§ Om en part kan anlas vara ur sländ
alt la till vara sin rätt pä grund av förhällanden som anges i 2 §, skall
rättens ordförande förordna etl särskilt ombud för honom, om del är synnerligen
viktigt för honom eller för motparten all målet eller ärendet handläggs och
avgörs eller om detta är angelägel från allmän synpunkt. Så snart parten själv
kan ta till vara sin rätl, personligen eller genom ell egel ombud, skall det
särskilda ombudet entledigas.

Till
särskill ombud bör en advokat förordnas, om-en sådan finns tillgänglig-

Elt
särskill ombud fär inle motta delgivning av stämning i brottmål. I övrigt skall
bestämmelsema i 12 kap. rättegångsbalken om rättegångsombud med fullmakt för etl
visst mål tillämpas.

19 §
Ell särskilt ombud har rätl lill skälig ersättning av allmänna medel

för arbete, tidsspillan och utlägg. Ersättningen fastställs av domstolen.

I
fråga om kostnadema för ombudet skall bestämmelserna i lag om parts
rättegångskostnad tillämpas ulom belräffande ersättning för ränla.

Ålerbetalningsskyldighet
till slaten för ersättning lill ombudet skall åläggas den som är skyldig alt
betala rättegångskostnaderna. Den för vilkel del särskilda ombudet har förordnals
är dock inle skyldig alt återbetala mera än del för honom gällande
maximibeloppet för rällshjälpsavgifl vid allmän rättshjälp enligl rätishjälpslagen
(1972:429).

Om
ersättningen lill ombudet understiger ell visst av regeringen föreskrivet
belopp, skall ålerbetalningsskyldighet inte åläggas.

20 §
. Bestämmelserna i rättegångsbalken om återställande av försutten tid

skall tillämpas, om någon på gmnd av förhållanden som anges i 2 § inte har

kunnat i räll lid väcka talan eller annars inför domstol vidta åtgärd som

krävs för all han skall bevaka sin enskilda räll.,

Ansökan
om resning och besvär över domvilla skall anses ulgöra en sädan åtgärd som
avses i första stycket.

21 §
Ansökan om älerslällande av försutten lid enligt 20 § eller enligl

rättegångsbalken skall göras inom tre veckor sedan förfallet upphörde eller

inom den längre lid som regeringen föreskriver.

Bestämmelsen
i 58 kap. 12 § rättegångsbalken om atl ansökan skall göras senast inom ett år
från den dag då liden utgick skall inle tillämpas, om sökanden inle har kunnal
iaktta bestämmelsen pä grund av förhållanden som anges i 2 §.

110

Förvaltningsprocess Prop. 1987/88:6

22
§ Om det är påkallat av förhällanden
som anges i 2 §, får ett mäl handläggas och avgöras utan hinder av vad som
annars är föreskrivet om muntlig förhandling, under förutsällning alt saken kan
utredas tillfredsställande utan en sådan förhandling.

23
§ Har besvär anförts för sent,
men kan det skäligen antas att laga förfall föreligger pä grund av förhällanden
som anges i 2 §, skall besvären ändå upptas lill prövning.

Har
nägon pä grund av förhållanden som anges i 2 § försutfit tid inom vilken en
ansökan eller anmälan eller en annan liknande åtgärd måste vidtas för att en
förmän eller en rättighet skall bevakas eller en skyldighet fullgöras, får
regeringsrätten efter ansökan utsätta ny tid för åtgärden.

Övriga
bestämmelser

24
§ Föreskrifter i lag om en övre
åldersgräns för uppdrag som nämndeman eller om rätt atl avsäga sig etl sådant
uppdrag på grund av Qänslelid eller ålder skall inte tillämpas.

25
§ Åven om tiden gär ut för
förordnande som tekniskt sakkunnig, värderingsteknisk eller särskild ledamot,
som ledamot eller som ersättare i arbetsdomstolen eller som särskild sakkunnig,
skall förordnandet beslå fills elt nytt beslul meddelas.

26
§ Har regeringen meddelat
föreskrift om atl 5-25 §§ inle skall tillämpas längre, skall

1. den
som har deltagit i handläggningen av etl mål eller ärende pä grund

av bestämmelserna i 11, 24 eller 25 § allQämt vara behörig i del målet eller

ärendet,

2. den
som har förordnals lill särskill ombud enligl 18 § ha kvar sill

uppdrag lill dess han entledigas enligl föreskrifterna i den paragrafen.

En
föreskrift om all 5-25 §§ inle skall fillämpas längre inverkar inle pä
beräkningen av tidsfrister som dessförinnan har förlängts enligl 9 §. Bestämmelserna
i 20 och 21 §§ skall fortfarande tillämpas, om liden har börjat löpa innan
föreskriften trädde i kraft.

Denna
lag träder i kraft den 198 och gäller tills vidare

t. o.m. den 198
.

111

Bilaga
9 Prop. 1987/88:6

Remissinstanser som yttrat sig över domstolspromemorian

Justitiekanslern,
bostadsdomslolen, domstolsverket, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, Svea
hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm,
kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, Skövde tingsrätt, länsrätten i
Stockholms län, länsrälten i Örebro län, mellankommunala skatterätten,
överbefälhavaren, försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätten för
Mellansverige, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, marknadsdomstolen,
arbetsdomstolen, patentbesvärsrätten och statens arbetsgivarverk.

Vidare
har yttranden avgetts av tvångsmeddskommiltén (Ju 1978:06),
justitieombudsmannen Anders Wigdius, Tjänstemännens centralorganisation.
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund och Föreningen Sveriges kronofogdar.

Landsorganisationen
i Sverige har förklarat atl organisationen avslår från all yttra sig.

112

Bilaga
10 Prop. 1987/88:6

Sammanfattning av KBK-utredningens förslag

Utredningens
överväganden om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och krig
utgår från två huvudprinciper. Den ena är all det fredstida regelsystemet i
huvudsak bevaras och att extraordinära besluts-organisatoriska lösningar inle
skall tillgripas förrän del verkligen är oundgängligen nödvändigt. Den andra
är aft landels kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner skall ha sä
stor frihet som möjligl när del gäller att utforma sin krigsorganisation.

Även.
om de fredslida förhållandena således utgör grunden för den kommunala
beslutsprocessen ocksä under beredskap och krig har del visat sig alt vissa
förändringar kan bli nödvändiga jämfört med del fredstida regelsystemet.

Utredningen
föreslär atl dessa förändringar samlas i elt nytt 8 kap. i kommunallagen
(1977:179). Bestämmelserna skall tillämpas endast om rikel är i krig eller beredskapstillständ
råder. De ersätter eller kompletterar motsvarande fredstida bestämmelser.

En
central punkt i förslaget är atl kommunstyrelsens (KS) och förvall-ningsulskoltets
(FU) roll förstärks vid beredskap och krig. Mellan fullmäkfiges och
landstingels sammanträden tillerkänns KS resp. FU en rätt att företräda
fullmäktige resp. landstinget och besluta i dess ställe, såvida ärendet inle
rör val av revisorer eller ledamöter till styrelse och nämnder eller beviljande
av ansvarsfrihet m. m. för styrdsens ledamöter. KS resp. FU:s "slällförelrädarbeslul"
skall anmälas vid påföljande fullmäkligesam-manlräde. Ell förslag av denna
innebörd kommer emellertid i konflikl med föreskriften i 1 kap. 7 §
regeringsformen (RF) atl beslutanderätten i kommuner och landstingskommuner
utövas av valda församlingar. För all säkerställa grundlagsenligheten i
förslaget föreslås ett tillägg till 13 kap. RF med innebörden att en
bestämmelse i vanlig lag skall ge möjlighet lill avsteg frän kravet i 1 kap. 7
§ RF i händelse av krig eller krigsfara.

För
de sammanträden som fortfarande kommer aft hållas av fullmäktige och
landstinget föreslås att kravet avseende anlalet närvarande ledamöter i
fullmäktige resp. landstinget för atl ärenden skall fä handläggas reduceras
från hälften lill en tredjedel. Denna regel synes befogad med hänsyn till alt
mänga ay ledamöterna under krig sannolikt kommer alt fullgöra uppgifter-inom
andra delar av totalförsvaret, vilkel kan försvära deras dellagande i fullmäkligesammanträden.

Även om fullmäktige och
landstinget fär handlägga ärenden med färre

ledamöter samt KS och FU ges rätt att företräda fullmäktige resp. lands

tinget mellan dess sammanträden krävs ytterligare ätgärder som möjliggör

snabba beslul vid mycket brådskande ärenden. För situafioner där det är

av synneriig vikt all beslul som ankommer på styrelsen fallas omedelbart

föreslås atl styrelsens ordförande ensam ges rått atl besluta. Ordföranden

skall sedan anmäla beslutet lill styrelsen vid dess nästa sammanträde.

Motsvarande föresläs i fräga om beslut som ankommer på andra nämnder. 113

8 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 6

Vilka
nämnder och styrelser som skall finnas under krig bör avgöras av Prop.
1987/88:6 varje enskild kommun resp. landstingskommun. Föratt möjliggöra överförandet
av uppgifter hell eller delvis mellan olika nämnder föresläs en regel som
innebär all fullmäktige och landstinget får uppdra ät styrelsen eller ät en
eller flera andra nämnder att helt eller delvis handha förvaltning eller
verkställighet som normall ankommer på styrelsen eller annan nämnd.

Genom
en sådan generell regel blir del möjligl alt även överföra uppgifter från speciallagsreglerade
nämnder som socialnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, skolstyrelse samt
byggnadsnämnd till styrelsen och andra nämnder. Ytterst är del dock varje
kommun och landstingskommun som avgör vilka nämnder som skall finnas och om
uppgifter skall överföras helt ellerdelvis.

Belräffande
kommunala och landslingskommunala nämnder föresläs vidare - i likhet med vad
som föreslagits rörande fullmäktige och landstinget - en regel vilken möjliggör
atl ärende får handläggas om mer än en tredjedel av ledamöterna är närvarande.
Antalet ledamöter skall dock alllid vara minst tre.

Belräffande
rätten atl anföra besvär över kommunala beslut föreslås ingen ändring jämfört
med gällande regler, vilket bl. a. innebär all kommunala beslut normalt kan
verkställas trots att besvär anförts. Beträffande kommunalbesvärsreglerna har
överväganden gjorts alt hell eller delvis slopa möjligheten till sådana besvär.
Utredningen har dock stannat för atl inte föreslå någon ändring. När det gäller
förvallningsbesvär har utredningen funnit att hänsynen lill den enskildes
egendom och person motiverar atl del skydd som besvärsreglerna under fredstid
utgör också bevaras i en krigssituation.

För
de kyrkliga kommunerna - församlingar, pastorat och övriga kyrkliga samfälligheter
— gäller lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter (1982: 1052). Denna
lag är uppbyggd med KL som förebild. De bestämmelser som reglerar formerna för
beslutsfattandet är därför i stort sell likalydande i de båda lagarna.
Utredningen föreslår, i konsekvens med vad som föresläs beträffande KL, alt de
regler som skall tillämpas för den kyrkliga beslutsprocessen vid krig och
krigsfara tas in i ett nytt tionde kapitel i lagen om församlingar och kyrkliga
samfälligheter (LFKS).

Vidare
föreslär utredningen alt suppleanter utses till församlingsdelegerade som är
del beslutande organet i pastoraten och de övriga partiella kyrkliga samfälligheterna.
Därigenom vidgas tillgången på förtroendevalda vilkel kan vara av belydelse i elt
beredskaps- eller krigsläge.

Utredningen
har i övrigt funnit atl bestämmelserna för beslutsprocessen vid krig och
krigsfara på det kyrkokommunala området i allt väsentligt kan ges samma form
som bestämmelserna för kommuner och landstingskommuner.

Slutligen
lar utredningen upp några speciella frågeställningar som rör kommunala bolag,
svenskt medborgarskap för förtroendevalda, beslutsreglernas förhällande till
gällande arbetsrätt, lokala organ inom kommunen saml kommunalförbund.

Regeringen
har lill utredningen överlämnat frägan om prövning av reg

lerna för kommunala företags verksamhet i de fall myndighetsutövning 114

ifrägakommer.
Det gäller här i huvudsak verksamhet inom det kommunal- Prop. 1987/88:6
tekniska området.

Utredningen
har funnit atl någon myndighetsutövning som avses i 11 kap. 6 § RF knappast kan
bli aktuell för kommunala bolag eller ekonomiska föreningar som bedriver
kommunalteknisk verksamhet inom energiområdet. Statliga myndigheter fördelar energilillgängar
och lokala förelag i kommuner svarar huvudsakligen för drift och
administration.

I
fråga om svenskt medborgarskap för förtroendevalda som anförtros sekretessbdagda
uppgifter av betydelse för rikets säkerhet, anser utredningen att endast
förtroendevald som är svensk medborgare bör fä della i eller närvara vid
handläggningen av ärende där sådana uppgifter ingår.

I
betänkandet behandlas vidare nägra frägor rörande beslutsprocessens förhållande
till medbestämmandelagens regler. Utredningen konstaterar atl det inte
föreligger några större problem att förena de föreslagna reglerna med
medbestämmandelagen. Generella problem inom arbetsrättens omräde under krigsförhällanden
behandlas av delegationen rörande arbelsrältsliga frågor.

När
del gäller de lokala organens ställning, säsom t.ex. kommunddsnämnder och
institutionsstyrelser, föresläs ingen ändring i gällande rätt. Befintliga
regler tillåter varje kommun atl avgöra huruvida lokala organ skall finnas
eller inte.

Beträffande
kommunalförbund föresläs inga speciella regler med hänsyn lill alt nya
lagregler för närvarande i sin helhet övervägs belräffande sådana organ.
Utredningen ser dock som lämpligt att vad utredningen föreslagit belräffande fiillmäklige,
styrelsen m. m. i tillämpliga delar också kommer att gälla kommunalförbund.

115

.Bilagall
Prop. 1987/88:6

KBK-utredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

■■). ;■:'!: Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen
(1977:179) all c;ll nytt kapitel, 8 kap., med nedan angivna lydelse skall
införas.

8 kap. Krig och krigsfara

1 §
Är rikel i krig eller råder beredskapstillständ, skall bestämmelserna i

2—8 §§ tillämpas. Regeringen får förordna alt bestämmelserna skall tilläm

pas om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av

krig eller av krigsfara vari rikel befunnit sig.

Under
lid då bestämmelserna i 2-8 §§ skall tillämpas gäller inte i lag eller annan
författning meddelade bestämmelser i den mån de strider mot dessa bestämmelser.

2 §
Fullmäktige fär handlägga ärende endasl om mer än en tredjedel av

ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva all inlerpella

tion och fråga får besvaras, även om antalet närvarande är lägre än vad

som nu har sagts.

Om
närvarande ledamot enligt 2 kap. 13 § eller 5 kap. 2 § på gmnd av jäv är
hindrad alt dellaga i handläggningen av visst ärende, får fullmäktige handlägga
detta, även om antalet närvarande pä grund av hindret ej uppgär till vad som
föreskrivs i första stycket.

3 §
Styrelsen får företräda fullmäktige mellan dess sammanträden. Sty

relsen får dock ej besluta i ärende som rör

1.
val av revisorer och
revisorssuppleanter eller av ledamöter och suppleanter i styrelsen eller annan
nämnd,

2.
beviljande av ansvarsfrihet för
styrelsens och nämndernas ledamöter eller vidtagande av åtgärd för att bevara
kommunens eller landstingskommunens rätl.

Beslul
som har fattats med slöd av första stycket skall anmälas till fullmäktige vid näsla
fullmäktigesammanträde.

4 §
Om del är av synnerlig vikt all beslut som enligt 3 § eller pä annan

grund ankommer pä styrelsen fallas omedelbart, får styrelsens ordförande

besluta i ärendet. Detsamma gäller nämnds ordförande i fråga om beslul

som ankommer pä nämnden.

Beslul
som har fatfals med stöd av första stycket skall anmälas lill styrelsen eller
nämnden vid dess nästa sammanträde.

5 §
Fullmäktige fär uppdra åt styrelsen eller åt en eller flera andra nämn

der all helt eller delvis handha förvaltning eller verkställighet som annars

enligt
lag eller annan författning ankommer pä viss annan nämnd. 116

6 §
Styrelsen eller annan nämnd fär handlägga ärende endast om mer än Prop.
1987/88:6

en tredjedel av ledamöterna är närvarande. Antalet ledamöter skall dock

alltid
vara minsl tre.

7
§ Ledamot i
styrelsen eller anrian nämnd som har all handlägga ärende hos styrelsen eller
nämnden av belydelse för rikels säkerhet får deltaga i eller närvara vid handläggningen
av ärendet endasl om ledamoten är svensk medborgare.

8
§ I Stockholms
kommun får fullmäktige besluta atl styrelsens uppgifter skall övertas av
borgarrådsberedningen.

Om sådant beslul fallas skall vad i detta kapitel.sägs om
styrelsen i stället gälla borgartådsberedningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och
kyrkliga samfälligheter

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1982:1052) om
församlingar och

kyrkliga samfälligheter dels atl 4 kap. 1 och 3 §§ skall
ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas elt nytt kapitel, 10
kap., med nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. Församlingsdelegerade

1 § .

Om inle annal följer av vad som sägs i 2 §, skall antalet
ledamöter i församlingsdelegerade bestämmas lill ell udda tal och fill minst

15 i samfällighet med 5000 röstberättigade invånare eller dämnder,

25 i samfällighet med över 5000 lill och med 20000
röstberättigade invånare,

35 i samfällighet med över 40000 röstberättigade invånare,

45 i samfällighet med över 40000 röstberättigade invånare.

När delegerade skall utses första gången, bör
församlingarna träffa överenskommelse om antalet ledamöter med ledning av
första stycket. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Om
församlingarna inle kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter.

Församlingsdelegerade beslutar själva om ändring äv
antalet ledamöter. Etl sådant beslut skall tillämpas frän och med året efter
det år dä val i hela rikel av kyrkofullmäktige, förrättas näsla gång.
Länsstyrelsen skall genast undertältas om beslutet.

Församlingsdelegerade får be

sluta att suppleanter skall utses för

delegerade. Suppleanterna skall

därvid utses till lika stort.antal som

ledamöterna. Länsstyrelsen skall

genast underrättas om beslut enligt

detta stycke. \\j

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:6

Länsstyrelsen bestämmer, med Länsstyrelsen bestämmer, med

tillämpning av bestämmelserna i tillämpning
av bestämmelserna i

4 a § första slyckel lagen 4 a § första slyckel lagen

(1972:704) om kyrkofullmäkfigval, (1972:704)
om kyrkofullmäkfigval,

hur många ledamöter i församlings- hur
många ledamöter och supplean-

delegerade som varje församling ter i församlingsdelegerade
som

skall utse. Länsstyrelsens beslut fär varje
församling skall utse. Läns-

överklagas hos valprövningsnämn- styrelsens
beslut får överklagas hos

den genom besvär. Valprövnings- valprövningsnämnden
genom be

nämndens beslul får inle överklä- svär.
Valprövningsnämndens be

gås, slul får inle överklagas.

3 § Ledamöter i församlingsde- 3 § Ledamöter och suppleanter i

legerade samt i Stockholms kyrkli- församlingsdelegerade väljs av kyr-

ga samfällighet även suppleanter kofullmäklige eller kyrkostämman i

för dessa
väljs av kyrkofullmäktige varje församling. Om suppleanter

eller kyrkostämman i varje försam- inte väljs proportionellt, skall vid

ling. Om suppleanter inle väljs pro- valet även bestämmas den ordning i

porfiondlt, skall vid valet även be- vilken suppleanterna skall inkallas

stämmas den ordning i vilken supp- lill Qänslgöring. ,

leanlerna skall inkallas lill Qänslgö

ring.

10 kap. Krig och krigsfara

U

År riket i krig eller råder beredskapstillstånd, skall
bestämmelserna i 2—6 §§ tillämpas. Regeringen får förordna att bestämmelserna
skall tillämpas om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara variriket har befunnit sig.

Under tid då bestämmelserna i 2—6 §§ skall tillämpas
gäller inte i lag eller författning meddelade bestämmelser i den mån de
strider mot dessa bestämmelser.

2§

Kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade - får
handlägga ärende endast om mer än en tredjedel av ledamöterna är närvarande.
Fullmäktige eller delegerade kan dock föreskriva att interpellation och fråga
får besvaras även om antalet närvarande är lägre än vad som nu har sagts.

Om närvarande ledamot enligt 2 kap. 13 § eller 7 kap. 2 §
på grund av jäv är hindrad att deltaga i handläggningen av visst ärende, får
fullmäktige eller delegerade handlägga detta även om antalet

118

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88'6

närvarande på grund av hindret ej uppgår till vad som
föreskrivs i första stycket.

3§

Kyrkorådet får företräda kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade
eller kyrkostämman mellan dess sammanträden.

Kyrkorådet får dock ej besluta i ärende som rör

1.
val av
revisorer och revisorssuppleanter eller av ledamöter och suppleanter I
kyrkorådet eller annan nämnd,

2.
beviljande
av ansvarsfrihet för kyrkorådets och nämndernas ledamöter eller vidtagande av
åtgärd för att bevara församlingens eller samfällighetens rätt.

Beslut som fatlats med stöd av första stycket skall
anmälas till fullmäktige, delegerade eller stämman vid dess nästa sammanträde.

4§

Om det är av synnerlig vikt att beslut som enligt 3 §
eller på annan grund ankommer på kyrkorådet fattas omedelbart, får kyrkorådets
ordförande besluta i ärendet. Detsamma gäller nämnds ordförande i fråga om
beslut som ankommer på nämnden.

Beslut som fattats med stöd av första stycket skall
anmälas till kyrkorådet eller nämnden vid dess nästa sammanträde.

5§

Kyrkorådet eller annan nämnd får handlägga ärende endast
om mer än en tredjedel av ledamöterna är närvarande. Antalet ledamöter skall
dock alltid vara minst tre.

6§

Ledamot i kyrkorådet eller annan

nämnd som har att handlägga

ärende hos rådet eller nämnden av

betydelse för rikets säkerket får

deltaga i eller närvara vid hand

läggningen av ärendet endast om

ledamoten är svensk medborgare. 119

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:6

1.
Denna lag träder i kraft den Ijanuari
1986.

2.
Bestämmelser i 4 kap. 1 och 3 §§
om all suppleanter får utses för ledamöterna av församlingsdelegerade,
tillämpas förslagängen vid val som avser lid efter utgången av år 1985.

120

Bilaga
12 Prop. 1987/88:6

Remissinstanser som yttrat sig över KBK-utredningens
betänkande

Justitiekanslern,
rikspolisstyrelsen, kammarrätten i Stockholm, överbefälhavaren,
civilförsvarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinstitut, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, statens brandnämnd, riksnämnden för kommunal beredskap,
civilbefälhavarna i Västra och Övre Norrlands civil-omräden, statskontoret,
riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Stockholm, Kalmar och (efter hörande av
Borgholms, Oskarshamns och Vimmerby kommuner). Malmöhus, Kopparbergs och Väslernorrlands
län, landslingen i Stockholms län, Skaraborgs län och Norrbollens län,
Haninge, Stockholms, Uppsala, Växjö, Gotlands, Malmö, Svalövs, Göteborgs, Ale,
Skövde, Kristinehamns, Hallsbergs, Sundsvalls och Härjedalens kommuner.
Domkapitlet i Lunds stift. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Svenska Kyrkans församlings- och pastoralsförbund. Tjänstemännens
centralorganisation, Centralorganisafionen SACO/SR, Göteborgs kyrkonämnd och
kyrkorådet i Östergarns pastorat.

121

Bilaga
13 Prop. 1987/88:6

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om förfarandet m.m. hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara

Härigenom
föreskrivs följande.

Lagens
tillämpning

1 §
Denna lag är tillämplig pä beslutande kommunala församlingar samt

pä förvaltningsmyndigheter och domstolar.

Lagen
gäller inle förvaltningsmyndigheter under riksdagen eller kyrkomötet.

2 §
Bestämmelserna i 5—37 §§ skall tillämpas, om riket är i krig.

Är
rikel i krigsfara eller råder del sädana utomordentliga förhällanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara vari rikel har befunnit sig, får
regeringen föreskriva all 5-37 §§ helt eller delvis skall fillämpas frän den
tidpunkt som regeringen bestämmer.

Under
den lid när 5-37 §§ tillämpas gäller dessa bestämmelser eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av dem i stället för avvikande bestämmelser i nägon
annan lag eller författning.

3 §
En föreskrift enligl 2 § andra stycket skall underställas riksdagen

inom en månad från utfärdandet. Om riksmöte inte pågår då, räknas liden

frän början av nästa riksmöte.

Föreskriften
upphör alt gälla, om den inte underställs riksdagen i rätt lid eller om
riksdagen inle godkänner den inom tvä månader från den dag då underställningen
skedde.

Regeringen
skall föreskriva atl bestämmelserna i 5-37 §§ inle skall tillämpas, när del inle
längre råder sådana förhållanden som anges i 2 § första och andra styckena.

4 §
Befogenhet som ges i denna lag får ulnyftjas bara i den utsträckning

som behövs pä gmnd av sådana förhällanden som anges i 2 § första och

andra styckena.

Bestämmelser
om kommunerna

5 §
I denna lag avses med

fullmäktige:
kommunfullmäktige, landsting, fullmäktige i kommunalförbund och
kyrkofullmäktige, styrelse: kommunstyrelse, förvaltningsutskott och styrelse i
kommunalförbund med fullmäktige,

om
inte annal anges särskilt.

6 §
Fullmäktige eller församlingsdelegerade får handlägga etl ärende en

dasl om mer än en tredjedel av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige

eller delegerade kan dock föreskriva att en interpellation eller fråga får

besvaras,
även om antalet närvarande är lägre. 122

Om en närvarande ledamot i
fullmäktige eller församlingsdelegerade på Prop. 1987/88:6 grund av jäv är
hindrad att dellaga i handläggningen av etl visst ärende, får fullmäktige eller
delegerade handlägga detta, även om anlalet närvarande pä grund av hindret inte
uppgår till det anlal som avses i första slyckel.

Elt
sammanträde med en beslutande kommunal församling kan ulan hinder av vad som
annars är föreskrivet kungöras på annat betryggande sätt som ordföranden bestämmer.

7 §
Styrelsen eller kyrkorådet fär i ett ärende som inte kan anstå besluta i

stället för fullmäktige, kyrkostämman eller församlingsdelegerade mellan

detta organs sammanträden. Styrelsen eller kyrkorådet fär dock inle beslu

ta i ärende som rör

1.
val av ledamöter och
suppleanter i styrelsen, kyrkorådet eller nägon annan nämnd eller av revisorer
och revisorssuppleanter,

2.
ansvarsfrihet för styrelsens,
kyrkorådets eller en annan nämnds ledamöter eller i stället åtgärd för alt
bevara kommunens, landstingskommunens, kommunalförbundels, församlingens eller
den kyrkliga samfällighetens räll.

Beslut
som har fattats med stöd av första stycket skall anmälas lill fullmäktige,
stämman eller delegerade vid delta organs nästa sammanträde.

8
§ Styrelsen, kyrkorådet eller
en annan nämnd fär handlägga ell ärende endasl om mer än en tredjedel av
ledamöterna är närvarande. Antalet ledamöter skall dock alltid vara minst tre.

9
§ Om del är av synnerlig vikt atl
ell beslul som enligl 7 § eller pä annan grund ankommer pä styrelsen eller
kyrkorådet fallas innan styrelsen eller rådet kan sammanträda, fär dess
ordförande besluta i ärendet. Delsamma gäller en annan nämnds ordförande i
fråga om beslul som ankommer på den nämnden.

Etl
beslut som har fattats med stöd av första slyckel skall anmälas lill styrelsen,
kyrkorådet respektive nämnden vid dess nästa sammanträde.

10 §
Fullmäktige i en kommun eller landstingskommun får uppdra ät

styrelsen eller åt en eller flera andra nämnder att hell eller delvis handha

förvaltning eller verkställighet som annars enligl lag eller annan författning

ankommer på viss annan nämnd.

I
Stockholms kommun får fullmäktige besluta att styrelsens uppgifter, skall
överläs av borgarrådsberedningen. Om ett sådant beslul fattas, skall vad som
sägs i första slyckel och i 7-9 §§ om styrelsen i slället gälla borgarrädsberedningen.

Bestämmelser
om förvaltningsmyndigheterna

11
§ Regeringen får föreskriva att en förvaltningsmyndighets uppgifter inle skall
fullgöras eller all de skall övertas av en annan sädan myndighet eller av en
domstol. Regeringen fär därvid meddela de ytterligare bestämmelser som behövs lill
följd av atl sädana föreskrifter meddelas.

Regeringen
fär föreskriva eller i särskilda fall besluta all de som Qänstgör hos en
förvaltningsmyndighet skall Qänslgöra i andra befattningar hos del allmänna.

Regeringen får överlåta
sin befogenhet enligl andra stycket all besluta i

särskilda fall lill statliga förvaltningsmyndigheter, såvitt gäller dem som 123

Qänstgör hos staten, och lill
kommunala beslutande församlingar och Prop. 1987/88:6
förvaltningsmyndigheter, såvitt gäller dem som Qänstgör hos kommunerna.

12
§ Regeringen får föreskriva att
en uppgift, som tillkommer regeringen i elt visst slag av förvaltningsärende,
skall övertas av en statlig förvaltningsmyndighet.

13
§ För fall dä rikel är i krig
och förbindelsen mellan eri del av riket och riksstyrelsen inle alls eller
endast med avsevärda svårigheter kan upprätthållas eller omedelbara åtgärder
annars mäste vidtas fär regeringen överlåta ål civilbefälhavaren eller
länsstyrelsen all inom sitt område fullgöra de uppgifter, som enligt 8 kap.
regeringsformen ankommer på regeringen, och besluta all en lag i ett visst ämne
skall börja tillämpas:

14
§ I fräga om statliga
förvaltningsmyndigheter fär regeringen.

1.
föreskriva eller i särskilda
fall besluta att en myndighet fär ha sin verksamhet helt eller delvis förlagd
till en annan ort än den där deri annars utövas,

2.
föreskriva all en myndighet får
fatta beslul i en annan sammansättning eller med ell mindre anlal ledamöter
eller i en annan ordning än som annars gäller,

3. föreskriva
atl en myndighels beslul inle får överklagas.

Regeringen får överlåta sina befogenheter enligl första stycket 1 och 2

till en statlig
förvaltningsmyndighet.

Regeringen
fär meddela de bestämmelser som behövs fill följd av alt regeringen har
beslutat föreskrifter enligt första slyckel 3.

15
§ Om del i en lag eller annan
författning i fräga om förvaltningsärenden av visst slag har föreskrivits alt
en myndighet skall höras eller atl någon annan särskild utredning skall
införskaffas och det är förenat med väsentliga ölägenheter all låta utreda etl
ärende på delta säll, får ärendet utredas på någol annat lämpligt sätl.

16
§ En förvaltningsmyndighets
handläggning av etl ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild skall
uppskjutas, om en part är ur stånd atl bevaka sin rätt eller om del finns någol
annal hinder för utredningen till följd av förhållanden som avses i 2 § första
eller andra stycket. ■ Kan ärendet utredas tillfredsställande, får det
dock handläggas och avgöras, om det är av synnerlig vikt för en part all
ärendet avgörs eller om del föreligger andra särskilda skäl.

Bestämmelser
om domstolarna m.m. .

17
§ Regeringen får föreskriva

1.
atl uppgifter som ankommer på
en viss fingsjätl, hovrätt, länsrätt, kammartätt eller försäkringsrätt skall övertas
av en annan domstol av samma slag,

2.
att uppgifter som ankommer pä
en domstol, som inte är allmän, domstol, allmän förvaltningsdomstol eller
försäkringsrätt, inte skall fullgöras eller skall fullgöras av en annan
domstol,

3.
alt en tingsrätt är domför med
en lagfaren domare i sädana fall dä det enligt rättegångsbalken eller annan lag
krävs tre lagfarna domare,

4.
att en fastighetsdomstol är domför
med en i stället för två lagfarna

ledamöter, 124

5.
att en domstol skall ha sin
verksamhet hell eller delvis förlagd lill en Prop. 1987/88:6 annan on än
den där verksamheten annars utövas,

6.
all en domstol inle behöver
vara delad i avdelningar.

Regeringen
får meddela de ytterligare bestämmelser som behövs lill följd av all
föreskrifter enligt första stycket 2 meddelas.

,18
§ Regeringen fär i särskilda fall besluta alt en innehavare av ordinarie
domartjänst skall fullgöra jämställd eller högre domarQänst vid en annan
domstol än den han tillhör. Delta gäller dock inle justitieråd och regeringsråd.

Regeringen
fär i fräga om den som Qänstgör vid en domstol men inle är ordinarie domare
föreskriva eller i särskilda fall besluta all han skall ■ Qänslgöra i
annan befattning i domstol än den han innehar.

Regeringen
fär överlåta sina befogenheter enligt första eller andra slyckel atl falla beslul
i särskilda fall lill hovrätter och kammarrätter såvitt gäller del egna domslolsomrädet.

19
§ För fall då riket är i krig
och förbindelsen mellan en del av riket och riksstyrelsen inle alls eller
endast med avsevärda svårigheter kan upprätthällas eller annars omedelbara
åtgärder mäste vidtas, får regeringen i fråga om den delen av riket överlåta sina
befogenheter enligl 8 kap. regeringsformen att meddela föreskrifter om
domstolarna och deras verksamhel lill en domstol eller en annan myndighet.

20
§ Om del är lämpligt med hänsyn
fill utredningen och övriga omständigheter, fär rätten besluta att ett mäl
eller ärende som är anhängigt vid domstolen skall flyttas över lill en annan
domstol av samma slag.

21
§ Är en part i ell tvistemål
förhindrad all inställa sig personligen på grund av förhållanden som anges i 2
§ första eller andra stycket, får målet ändå handläggas och avgöras, om saken
kan utredas tillfredsslällande.

Etl
mål i en förvaltningsdomstol fär handläggas och avgöras ulan hinder av vad som
annars är föreskrivet om muntliga förhandlingar, om saken kan utredas
tillfredsställande utan en sädan förhandling.

22 §
Kan en part vid allmän domstol anlas vara ur stånd att la lill vara sin '

räll på grund av förhållanden som anges i 2 § första eller andra slyckel,

skall rätten förordna etl särskill ombud för honom, om del är av synnerlig

vikt för honom eller för motparten att målet eller ärendet handläggs och

avgörs eller om delta är angelägel frän allmän synpunkt.

Ell
särskilt ombud skall entledigas så snart parten personligen eller genom ett
eget ombud kan la lill vara sin räll. Till särskill ombud bör en advokat
förordnas, om en sådan finns tillgäng-

1ig-

Etl
särskilt ombud får inte motta delgivning av stämning i brottmål. I övrigt skall
bestämmelserna i 12 kap. rättegångsbalken om rättegångsombud med fullmakt för ell
visst mål tillämpas.

23 §
Ett särskilt ombud har rätt lill skälig ersättning av allmänna medel

för arbete, tidsspillan och ullägg. Ersättningen fastställs av rätten.

I
fråga om kostnaderna för ombudet skall bestämmelserna i lag om parts rällegångskoslnad
tillämpas ulom belräffande ersättning för ränla.

Äterbetalningsskyldighet
lill slalen för ersättning lill ombudet skall åläg

gas den som är skyldig all betala rättegångskostnaderna. Den för vilken del

särskilda ombudet har förordnats är dock inle skyldig alt återbetala mer än 125

det för honom gällande
maximibeloppet för rättshjälpsavgift vid allmän Prop. 1987/88:6 rättshjälp
enligt rätishjälpslagen (1972:429).

Om
ersättningen till ombudet understiger elt visst av regeringen föreskrivet
belopp, skall ålerbetalningsskyldighet inle åläggas.

24 §
Vid förfall för en nämndeman får rätlens ordförande kalla någon till

Qänslgöring som är valbar till nämndeman inom eller utom domkretsen.

Vid
förfall för en särskild ledamot, teknisk ledamot, tekniskt kunnig ledamot,
tekniskt sakkunnig ledamot eller värderingsteknisk ledamot i domstol fär en
annan lämplig person tillkallas.

25
§ Om inle nägon behörig person
finns all tillgå för etl uppdrag som offentlig försvarare, får en annan lämplig
person förordnas.

26
§ Bestämmelserna i 11-16 §§
tillämpas i-stället för 17-25 §§ sävitt gäller domstolarnas handläggning av
förvaltningsärenden.

27
§ Om den som skall höras under
förundersökning bedöms kunna inställa sig lill förhöret utan avsevärda
ölägenheter men underlåter atl inställa sig på kallelse får han hämtas även om
avståndet mdlan platsen för förhöret och hans bostad eller uppehållsplals är
längre än som anges i 23 kap. 7 § rättegångsbalken.

28
§ Om del är av synnerlig vikt
för utredningen av ett brott för vilket det är föreskrivet straff pä fängelse i
två år eller mer, fär rätten beträffande en telefonapparat, som innehas av den
som är skäligen misstänkt för brottet eller som kan komma all användas av
honom, fillåla all samtal förhindras eller fördröjs, all anslutningen fär
stängas av för samtal eller alt televerket skall lämna uppgift om samtal till
eller frän apparaten. Sådant lillslånd meddelas pä yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren. Det får gälla för högst en månad frän den
dag då tillståndet delgavs behörig befattningshavare hos televerket. Samma tid
gäller för tillstånd enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken lill avlyssning av
telefonsamtal.

Kan
del befaras all det skulle medföra en sådan fördröjning eller annan olägenhet
som är av väsentlig belydelse för utredningen ifall rättens fillstånd skall
inhämtas enligl första slyckel fär åtgärden beslutas av undersökningsledaren
eller åklagaren. Detsamma gäller kvarhållande av försändelse enligl 27 kap. 9
§ rättegångsbalken. I det fallet skall anmälan som avses i tredje slyckel i
nämnda paragraf göras hos den som har fattat beslutet. Denne skall pröva
beslagsfrågan.

Om
undersökningsledaren eller åklagaren har meddelat elt beslut med slöd av andra
stycket, skall del genast anmälas hos rätten. Anmälan skall vara skriffiig och
innehålla skälen fill beslutet. Rätlen skall pröva ärendet snabbi. Anser rätlen
atl beslutet inle bör bestå, skall del upphävas.

Gemensamma
bestämmelser

29
§ Mäl och ärenden skall
handläggas i den lurordning som krävs av hänsyn till allmänna intressen. Är de
av belydelse för totalförsvaret, skall de ges särskilt företräde.

30
§ Regeringen får föreskriva om
anstånd med val av ledamöter i beslutande kommunala församlingar eller av
innehavare av andra allmänna

uppdrag.
I en sädan föreskrift skall utsättas ny lid för valet och anges vad 126

som återstår av
mandatperioden. Detsamma gäller i fråga om allmänna Prop. 1987/88:6 uppdrag
i vilka tillsättningen sker i annan ordning än genom val.

31
§ Regeringen fär föreskriva alt
fler suppleanter skall utses än som annars är föreskrivet saml alt tid för
sammanträde, förrättning eller en annan sädan uppgift skall ändras.

32
§ Regeringen fär föreskriva
om förlängning av

1. liden
för överklagande eller omprövning,

2.
den lid inom vilken en ansökan
eller anmälan eller en annan liknande åtgärd måste vidlas för atl en förmån
eller en rättighet skall bevakas eller en skyldighet fullgöras,

3.
en tidsfrist för all anhängiggöra,
bevaka eller fullfölja talan hos domstol.

En
kungörelse om krigstillstånd skall anses innefatta en föreskrift enligt första
stycket 1 och 3 om en föriängning av liden med tre veckor från utfärdandet, om
regeringen inte föreskriver annat.

33
§ Har en skrivelse med
överklagande kommit in för sent till en förvaltningsmyndighet eller domstol
och kan det skäligen antas att laga förfall föreligger på grund av förhållanden
som avses i 2 § första eller andra stycket, skall skrivelsen anses ha kommit in
i rätt lid.

34
§ Har nägon på grund av
förhållanden som avses i 2 § första eller andra stycket

1.
försuttit den tid inom vilken
en ansökan eller en anmälan eller en annan liknande åtgärd vid en
förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol mäste vidta för alt en förmån
eller en rätfighet skall bevakas eller en skyldighet fullgöras, eller

2.
försuttit liden för att väcka
talan, ansöka om resning eller anföra besvär över domvilla eller annars inför
domstol vidta åtgärd som krävs för alt han skall kunna bevaka sin enskilda rätl,

fär
högsta domstolen eller regeringsrätten efter ansökan utsätta ny tid för
åtgärden.

35 §
Ansökan om återställande av försutten tid enligl 34 § eller enligt

allmänna regler skall göras inom tre veckor sedan förfallet upphörde eller

inom den längre lid som regeringen föreskriver.

Bestämmelsen
i 58 kap. 12 § rättegångsbalken om att ansökan skall göras senast inom ett är
frän den dag då tiden utgick skall inte tillämpas, om sökanden inte har kunnal
iaktta bestämmelsen på gmnd av förhållanden som avses i 2 § första eller andra
stycket.

36 §
Delgivning med den som Qänstgör vid försvarsmakten skall ske

genom en militär myndighets försorg. Etl intyg av en sådan myndighet

skall gälla som fullt bevis alt delgivning har skett på det säll som anges i

intyget. Avser ddgivningen personlig inställelse, skall intyget om ddgiv

ningen innehålla uppgift om huruvida den kallade är förhindrad atl inställa

sig pä grund av sin Qänslgöring.

Har
delgivning skett på annat sätt än genom en militär myndighet, skall ddgivningen
ändå anses ha skett pä behörigt vis.

Delgivning
med den som Qänstgör vid försvarsmakten får inte ske på de sätt som avses i 12
eller 15 § delgivningslagen (1970:428).

Regeringen får föreskriva
om andra avvikelser från vad som annars

gäller i fråga om delgivning i mäl och ärenden hos domstolar och andra 127

myndigheter.

37 § Har en
föreskrift meddelats enligt 30 § eller har val inte hållits av Prop.
1987/88:6

andra skäl, skall den tidigare innehavaren kvarstå i uppdraget fill dess all

någon annan har valls och
tillträder uppdraget.

Bestämmelser
om alt en nämndeman eller annan innehavare av elt uppdrag vid en myndighet får
avsäga sig uppdraget på grund av atl han redan har haft detta under en viss tid
eller har uppnått en viss ålder skall inle tillämpas.

Även
om liden gär ut för förordnande som särskild ledamot eller tekniskt sakkunnig
eller värderingsteknisk ledamot i domstol, som ledamot eller som ersättare i
arbetsdomstolen eller som särskild sakkunnig i förvaltningsdomstol, skall
förordnandet bestå fills etl nytt beslut meddelas.

38 §
Har regeringen föreskrivit alt 5-37 §§ inle skall tillämpas längre,

skall

1.
bestämmelserna i 37 § första slyckel
ändå tillämpas fill dess alt någon annan skall tillträda uppdraget,

2.
den som har deltagit i
handläggningen av elt mål eller ärende pä grund av bestämmelserna i 24 § eller
37 § andra eller tredje stycket allQäml vara behörig i del målet eller ärendet,

3.
den som förordnals lill särskill
ombud enligt 22 § ha kvar sitt uppdrag fill dess han enfiedigas enligt
föreskrifterna i samma paragraf

En
föreskrift om att 5—37 §§ inle skall tillämpas längre inverkar inte på , tid
som dessförinnan har förlängts enligl 32 §. Bestämmelserna i 34 och 35 §§ skall
fortfarande tillämpas, om liden har börjat löpa innan föreskriften trädde i kraft.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1989.

2.
Genom lagen upphävs

a)
lagen (1942:87) med särskilda
bestämmelser angäende stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid
krig eller krigsfara m.m.,-

b)
lagen (1957:132) med särskilda
bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,

c)
kungörelsen (1943:137) om
tillämpningen av lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser
angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller
krigsfara m. m.

3.
Om det i en lag eller i en
författning som har beslutats av regeringen hänvisas till en föreskrift som har
ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i slället den nya
föreskriften.

4.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om präsleriiga Qänsler och stiftsmyndigheter.

128

2 Förslag till Prop. 1987/88:6

Lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och
kyrkliga samfälligheter

Härigenom föreskrivs all 4 kap. 1, 3 och 6 §§ lagen
(1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. Församlingsdelegerade

1 §

Om inle annat följer av vad som sägs i 2 §, skall antalet
ledamöter i församlingsdelegerade bestämmas till etl udda tal och till minst

15 i samfällighet med 5000 röstberättigade invånare eller
därunder,

25 i samfällighet med över 5000 lill och med 20000
röstberättigade invånare,

35 i samfällighet med över 20000 till och med 40000 röstberätfigade
invånare, 45 i samfällighet med över 40000 röstberättigade invånare. När
delegerade skall utses första gängen, bör församlingarna träffa överenskommelse
om anlalet ledamöter med ledning av första stycket. Länsstyrelsen skall genast
underrättas om beslutet. Om församlingarna inle kan enas, bestämmer
länsstyrelsen anlalet ledamöter.

Församlingsdelegerade beslutar själva om ändring av
antalet ledamöter. Ell sådant beslul skall tillämpas från och med året efter
det år dä val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättas näsla gäng.
Länsstyrelsen skall genast undertältas om beslutet.

Församlingsdelegerade får besluta att suppleanter skall
utses för ledamöterna i delegerade. Suppleanterna skall därvid utses till lika
stort antal som ledamöterna. Beslutet skall fattas före utgången av aprU månad
valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Länsstyrelsen bestämmer, med tillämpning av bestämmelserna
i 4 a § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, hur många ledamöter
i församlingsdelegerade som varje församling skall utse. Länsstyrelsens beslul fär
överklagas hos valprövningsnämnden genom besvär. Valprövningsnämndens beslut
får inte överklagas.

3§

Ledarnöler i församlingsddege- Ledamöter
och suppleanter i för-

rade samt
I Stockholms kyrkliga samlingsddegerade väljs av kyrko-

samfälUghet
även suppleanter för fullmäktige eller kyrkostämman i

dessa
väljs av kyrkofullmäktige el- varje
församling. Om suppleanter

ler
kyrkostämman i varje försam- inte
väljs proportionellt, skall vid

ling. Om
suppleanter inle väljs pro- valet
även bestämmas den ordning i

porlipnejlt,
skaU vid valet även be- vilken suppleanterna skall inkallas

stämmas den ordning i vilken supp- till Qänslgöring.

leanterna skall inkallas fill Qänslgö

ring.

129

9 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:6

6§

Ledamöter
och suppleanter i församlingsdelegerade väljs för tre år räknat från och med
den 1 januari årel efter del är då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förtätlats.
När val som sker första gången inle äger rum under år då val i hela riket av
fullmäktige förrättas, skall valet dock inte avse längre lid än till utgången
av del är dä sädana val av fullmäktige skall äga mm näsla gäng.

Om
val till kyrkofullmäktige, som har utsett ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade,
har upphävts och omval har ägt mm eller om rättelse har vidtagits genom förnyad
sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats,
upphör uppdragen för ledamöterna och suppleanterna tvä mänader efter del alt
omvalet eller sammanräkningen har avslutals. När omvalet eller den förnyade
sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter
och suppleanter för återstoden av Qänstgöringsliden.

Val
av ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade förrättas före december
månads utgång året före det år dä Qänstgöringsliden börjar. Det är då val i
hela rikel av kyrkofullmäktige har ägt rum förrättas valet i församling med
fullmäktige av de nyvalda fullmäktige vid sammanträde som avses i 2 kap. 9 §
andra stycket.

Om
en ledamot i församlingsdde- Om en ledamot i församlingsdele

gerade avgår under Qänslgöringsli- gerade avgår under Qänstgöringsli

den, förrättas fyllnadsval för åter- den, förrättas fyllnadsval för åler- .

stöden av denna tid. I Stockholms stöden av denna lid. I en kyrklig

kyrkliga samfällighet skall dock för samfällighet där suppleanter har ut

en ledamot som har utsetts vid pro- setts, skall dock för en ledamot som

portiondll val inkallas den supple- har utsetts vid proportionellt val in-

ant som bör inträda enligt den för kallas den suppleant som bör inträ-

suppleanterna bestämda ordningen, da enligl den för suppleanterna be-

Den suppleant som har inkallats stämda ordningen. Den suppleant

skall Qänslgöra under den fid som som har inkallals skall Qänslgöra

återstår för den som har avgått. under den fid som återstår för den

som
har avgäll.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom
föreskrivs all i 11 § lagen (1964:63) om kommunal beredskap' orden "lagen
(1942:87) med särskilda bestämmelser angående stats-och kommunalmyndigheterna
och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m." skall bytas ut mol
"lagen (1987:000) om förfarandet m.m. hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1984:1027. 130

4 Förslag
till ' Prop. 1987/88:6

Lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal
kristidsförvaltning

Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1973:861) om lokal kristidsförvallning'
orden "lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angäende slals-och
kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m."
skall bytas ul mol "lagen (1987:000) om förfarandet m.m. hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara''.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1978:270. 131

Bilaga
14 Prop. 1987/88:6

Lagrådet

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-04-23

Närvarande:
i. d. justitierådet Hessler, regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 har regeringen pä
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämla lagrådets yttrande över
förslag fill

1.
lag om förfarandet m. m. hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara,

2.
lag om ändring i lagen
(1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter,

3.
lag om ändring i lagen
(1964:63) om kommunal beredskap,

4. lag
om ändring i lagen (1973:861) om lokal kristidsförvallning.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren

Madeleine
Gabrielson och hovrättsassessorn Sten Wahlqvist. Förslagen föranleder följande
yttranden inom lagrådet.

Förslaget
till lag om förfarandet m. m. hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara

Lagrådet:

Del
föreliggande lagförslaget utgör väsentligen en modernisering av gällande lagar
av 1942 och 1957 med främsta syfte alt anpassa dem lill 1974 års RF. Samtidigt
har man sammanfört dem lill en enda lag.

Lagförslaget
ger onekligen elt nägol förbryllande intryck. I en del fall möter man exempel
pä en långtgående detaljreglering av olika situationer. Härigenom framstår
bestämmelserna säsom en smula verklighetsfrämmande. I andra fall ter sig
förslagels regler som myckel vaga och allmänna. Ofta gör man dä den reflexionen
atl bestämmelserna ger regering och andra myndigheter en vidsträcktare
behörighet än dessa rimligen bör anse sig ha befogenhet all utöva. En sådan
vaghet och prägel av all rymma allt och intet är kanske dock oundgänglig med
tanke pä de förhällanden under vilka lagen är avsedd att fungera.

Lagrådet
övergår till alt granska de särskilda bestämmelserna i lagförslaget.
Granskningen har främsl inriktats på all pröva de föreslagna bestämmelsernas
förenlighet med RF.

I
sista ledet av paragrafen görs elt förbehäll belräffande innebörden av

termerna "fullmäktige" och "styrelse" för fall då
"annat anges särskilt".

Enligt specialmötiveringen syftas härmed på 10 §, som bara är tillämplig i 132

kommuner och
landstingskommuner. Lagrådet föreslär i del följande en Prop.. 1987/88:6 nägol
annan lydelse av nämnda lagrum. Godtas detta förslag, kan del avslutande
förbehållet i 5 § ulgå som överflödigt.

7§

Broomé:

Bestämmelserna
i denna paragraf Qfr också 9 §) innebär avsteg från stadgandet i 1 kap. 7 § RF
atl beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar. Tanken är all
den nya bestämmelsen i 13 kap. 13 § RF skall ge slöd för undanlagsregleringen.
I denna bestämmelse heter det alt, om riket är i krig eller krigsfara eller del
råder sädana utomordentliga förhällanden som är föranledda av krig eller av
krigsfara vari riket har befunnit sig, beslutanderätten i kommunerna utövas på
sätt som anges i lag.

Om
rikel är i krig, skall enligl 2 § första slyckel i den föreslagna lagen bl. a,
1 § automatiskt bli tillämplig. Någon tvekan finns inle om att denna ordning
har fäste i 13 kap. 13 § RF. Mindre klart är rättsläget belräffande de i 2 §
andra stycket i lagförslaget angivna situationerna atl rikel är i krigsfara
eller alt del råder sädana utomordentliga förhållanden som år föranledda av
krig eller av krigsfara vari riket här befunnit sig. I en sådan situation krävs
enligt nämnda stycke för att 7 § skall bli tillämplig all regeringen meddelar
en föreskrift om delta. Del rör sig här om en form av överlåtelse av normgivningsbefogenhet,
och denna förutsätter stöd i RF Qfr t. ex. 13 kap. 6 § första stycket andra
meningen RF). Nägol sådant slöd kan knappast hämtas frän 13 kap. 13 § RF.
Frågan har inle berörts i förarbetena lill della lagmm (prop. 1984/85:83, KU
1984/85:18). Emellertid torde man kunna falla tillbaka på den allmänna
föreskriften i 13 kap. 6 § första slyckel RF, enligl vilken regeringen i de
ifrågavarande siluafionerna med slöd av bemyndigande i lag genom förordning kan
meddela sädana föreskrifter i ett visst ämne som enligt grundlag annars skall
meddelas genom lag. Den regelkonslmkfion som framgår vid en sammanställning av
2 § andra slyckel och 7 § i lagförslaget bör alltså kunna godtas från gmndlagssynpunkl.

Lagrådet:

10 §

Lagrådet
föreslår fill en början den terminologiska ändringen att de inledande orden
"Fullmäktige i en kommun eller landstingskommun" byts mot "Kommunfullmäktige
eller landsfinget".

Första
stycket kan läsas så aft styrdsens förvaltning eller verkställighet skulle
kunna föras över till någon annan nämnd inom kommunen respektive
landstingskommunen. Detta bör enligl lagrådels mening knappast komma i fråga.
Den nämnda läsarten utesluts, om första slyckel får denna avfattning:

"Kommunfullmäktige
eller landstinget får uppdra - - - på annan

nämnd än styrelsen." 133

Den föreslagna lydelsen
hindrar givetvis inle, all en specialreglerad Prop. 1987/88:6 uppgift, som
dittills handhafts av styrelsen men som enligl specialregleringen kan
fullgöras av nägon annan nämnd, i etl krisläge flyttas från styrelsen.

11 §

Föreskrifterna
särskill i paragrafens första stycke ger regeringen betydande extraordinära
befogenheter all bestämma över den offenfiiga förvaltningen i ell krisläge.
Redan AFL medger en omfördelning av uppgifter inom den statliga och kommunala
förvaltningen. En nyhet i förslaget är all regeringen även när den i normala
lider skulle sakna behörighet lill det kan föreskriva all en
förvaltningsmyndighets uppgifter - ocksä en kommunal myndighets - helt eller
delvis inle skall fullgöras.

Följden
av en sädan föreskrift kan bli atl den lagstiftning som myndigheten var satt
all administrera inte kan fungera som avsett eller rent av blir ulan verkan.
Meningen är tydligen all regeringen med stöd av första stycket andra punkten
skall kunna meddela behövliga föreskrifter av även rent materiell innebörd.

Åtminstone
enligl ordalagen ger alltså första slyckel en omfattande och till sina
konsekvenser svåröverskådlig fullmakt för regeringen all gripa in pä det annars
lagreglerade omrädet. Del möter å andra sidan uppenbara svårigheter att i
allmänna termer eller genom konkreta beskrivningar dra upp snävare gränser för
regeringens handlingsmöjligheter. Lagrådet vill peka på några möjliga
konsekvenser av de föreslagna bestämmelserna pä elt par centrala områden.

Polis-
och åklagarmyndigheterna utgör förvaltningsmyndigheter i lagens bemärkelse. Del
kan väl länkas att polisen vid krig eller i jämförbart läge bör befrias från
vissa specialreglerade uppgifter vid sidan om sina centrala övervaknings- och
utredningsuppgifter. Som en följd av atl andra myndigheters verksamhet
begränsas kan det vidare bli inaktuellt atl utreda en del specialstraffrättsliga
överträdelser. Huruvida det i andra fall bör kunna ske en inskränkning av
polisens brottsutredande verksamhel på så sätt alt brott av visst slag lämnas
utan beivrande ler sig någol osäkert. På del centrala straffrättsliga omrädet fär
emellertid en sädan begränsning av polisens uppgifter - när dessa alls kan
fullgöras - anses utesluten. En annan sak är all prioriteringen i den brottsbekämpande
verksamhelen blir en annan i ell krisläge än under vanliga fredsförhällanden.

En
besläktad fräga gäller möjligheten att flytta över centrala polisiära uppgifter
pä annan myndighet än polismyndighet, främst militär enhet. Sedan de
bestämmelser som tidigare formellt gällde om hur militär personal fick
användas för alt stilla upplopp m.m. upphävts år 1969 (prop. 1969:12, 1 LU
1969:8), finns del över huvud laget inle någol stöd i lag för atl la militär
personal i anspråk i syfte all hindra eller beivra brott mol allmän ordning och
säkerhet inom den civila sektorn Qfr JuU 1975/76:3). Regeringen torde dock ha
viss befogenhet all la sådan personal i anspråk enligl nödrätlsliga grunder.

Bemyndigandet
i första slyckel gör del nu i och för sig möjligl för 134

regeringen
all — i större eller mindre omfattning — under krigsförhållanden Prop.
1987/88:6 flytta över uppgiften alt upprätthålla allmän ordning och säkerhet
från polisen lill försvarsmakten eller någol annat organ. En sådan tanke torde
emellertid hittills inle ha haft någon aktualitet vid statsmakternas överväganden
i fråga om totalförsvarets uppläggning Qfr SOU 1979:75 s. 51 f).

Enligl lagrådets mening skulle det vara av värde om de
frågor som här har berörts uppmärksammades under lagstiftningsärendets
fortsatta handläggning, i varje fall genom uttalanden i motiven.

Departementschefen har (avsnitt 7.2) berört betydelsen av
den nya föreskriften om nedläggning av en myndighels verksamhet för den kommunala
självstyrelsen. Han uppehåller sig särskilt vid de kommunala förvaltningsmyndigheter
som har specialreglerade uppgifter. Han förulsälter alt nedläggning, som inle
sammanhänger med atl viss slallig verksamhel upphör, inte skall ske annat än i
undantagsfall; stor hänsyn skall därvid las lill den kommunala självstyrelsen.

I samband med tillkomsten av 13 kap. 13 § RF uttalade konstilutionsut-skoltel,
att paragrafen är så utformad att den i och för sig inte hindrar att den
kommunala beslutanderätten överförs till statligt organ. Utskottet framhöll att
del av demokratiska skäl självfallet är viktigt att förtroendemannastyrel kan
upprätthållas också i skärpta lägen. Utskottet förutsatte alt detta beaktades i
det förslag till fullmaklslagstiftning som förbereddes.

Konstitutionsutskollets uttalande torde närmast avse verksamhelen
hos beslutande kommunall organ, dvs. fullmäktige enligl definitionen i remissförslagets
5 §. Det fär dock anses angeläget att vad utskottet säger om vikten av förtroendemannastyrels
upprätthållande - och som lagrådet instämmer i - blir beaktat ocksä beträffande
kommunal förvaltningsmyndighet. Därför bör regeringen inle kunna meddela
föreskrifter om verksamhels upphörande som innebär all en kommunal styrelse
helt läggs ned; delsamma gäller i fråga om överflyttning av kommunal verksamhel
till statlig myndighet. Bl.a. med hänsyn till de befogenheter som tilläggs
styrelserna i 7 § ter sig en sådan möjlighet orimlig. Om någon specialreglerad
uppgift ankommer pä en styrelse och den uppgiften inle längre skall fullgöras,
bör alltså en föreskrift enligt 11 § första slyckel avgränsas så alt den avser
endast den ifrågavarande uppgiften. Detta kan visserligen sägas ligga i de ovan
återgivna molivuttalandena, men enligl lagrådets mening är det inte
tillräckligt. En erinran om alt regeringen vid meddelande av en föreskrift enligl
11 § första stycket skall beakta den kommunala självstyrelsen bör inflyta i
lagtexten.

Lagrådet föreslär pä grund av del sagda att 11 § första
stycket ges

följande lydelse: "Regeringen får, med beaktande av den kommunala

självstyrelsen, föreskriva- föreskrifter meddelas."

12 §

Den behörighet som enligl lagrummet ges ät regeringen alt
överlåta egen

beslutanderätt till slallig förvaltningsmyndighet kan enligt 2 § komma alt

UtnylQas inle bara i krig ulan också i krigsfara eller när del råder sädana

utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara 135

vari
riket har befunnit sig. Gäller det uppgifter som har tillagts regeringen i Prop.
1987/88:6 grundlag, är delegation emellertid enligt 13 kap. 8 § första slyckel
RF möjlig endasl i krig eller vid omedelbar krigsfara. En sädan uppgift är t.
ex. befogenheten enligl 11 kap. 13 § RF att meddela nåd i brottmål m.m.
Lagrådet föreslär all paragrafen förses med följande reservation, inlagen i en
andra mening: "Ankommer uppgiften pä regeringen enligt grundlag, gäller
vad som nu har sagts endasl för fall av krig eller omedelbar krigsfara."

14 §

Det
får anses väl motiverat alt de föreslagna bemyndigandena, vilka finns i AFL,
las in också i den nya lagen. I fråga om sädana föreskrifter som avses i första
stycket 2. vill lagrådet dock påpeka atl bestämmelserna i 2 kap. 9 § andra
stycket RF begränsar regeringens möjligheter att föreskriva om sammansättningen
av ulskrivningsnämnderoch psykiatriska nämnden, om dessa skall fortsätta sin verksamhel
under krig eller krigsfara Qfr 28 § lagen /1966:293/ om beredande av sluten
psykiatrisk värd i vissa fall).

Vid
tillämpningen av bestämmelserna i 14 § första stycket 3. bör observeras de
åtaganden som Sverige har gjort genom undertecknandet av den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Enligt artikel 6 punkt 1 i konventionen skall envar ha rätt till
domstolsprövning i en sak som gäller hans civila rättigheter och skyldigheter.
Om en statlig förvaltningsmyndighet har alt pröva ärenden av det slaget och
besvär över myndighetens beslul i ell sådant ärende skall föras hos domstol, fär
en föreskrift enligt 14 § första stycket 3. beträffande den myndigheten inle
innebära ett åsidosättande av åtagandet enligt nämnda artikel. Av artikel 15
punkt 1 i konventionen framgär visserligen atl en fördragsslutande part har
rätt atl under krig eller i annal nödläge som hotar nationens existens - med
vissa undanlag -avvika från skyldigheterna enligt konventionen i den
utsträckning som är oundgängligen erforderligt med hänsyn till situationens
krav. Det får dock anses tveksamt om ett förbud mot överklagande, som innebär
åsidosättande av skyldigheten enligt artikel 6 punkt 1, annat än i
undantagsfall skulle komma atl bedömas som oundgängligen erforderligt.

Statliga
förvaltningsmyndigheter som kan bli aktuella i detta sammanhang torde vara t.ex.
hyresnämnderna, statens va-nämnd och, i fräga om återkallelse av legitimation, hälso-
och sjukvärdens ansvarsnämnd. När del gäller andra statliga förvaltningsmyndigheter
bör erinras om vad som i jusliliedeparlemenlels promemoria Ds Ju 1986:3 har
föreslagils om rätt all hos regeringsrätten ansöka om laglighelsprövning av beslul
i etl förvaltningsärende som innebär myndighetsutövning mot nägon enskild och
rör tillämpning av - med visst undantag - en föreskrift om nägot förhållande
som avses i 8 kap. 2 eller 3 § RF. Om förslaget genomförs bör givetvis den
rätlen inte påverkas av ell förbud mot överklagande av sådan myndighets beslut.

136

18
§ Prop. 1987/88:6

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 8.1) framhålls alt bestämmelsen i första slyckel
första meningen inte syftar pä förflyttning i den bemärkelse som avses i 11
kap. 5 § tredje stycket RF, eftersom domaren skall ha kvar sin egen Qänsl.
Lagrådet har ingen invändning mot departementschefens tolkning av begreppet
förflyttning i gmndlagsregelns mening. Del förbudet mot förflyttning har
ansetts inte böra kunna kringgås genom all en domare görs Qänslledig frän sin Qänsl
och åläggs all — eventuellt under begränsad fid - utöva annan Qänsl Qfr prop.
1975/76:105 Bil. 2 s. 218). Som departementschefen påpekar har delta kommit
till ullryck i 5 kap. 1 § första slyckel första meningen LOA. Inle heller en sädan
tolkning bör emellertid enligt lagrådets mening hindra den föreslagna
bestämmelsen. Den kan närmast ses som en utvidgning - låt vara en ibland
långtgående sädan - av den Qänstgöringsskyldighet som enligt 5 kap. 1 § första
stycket andra meningen LOA föreligger för vissa ordinarie domare, en skyldighet
som inte har ansetts strida mol förflyllningsförbudet.

Meningen
är enligl motiven all en ordinarie domare skall kunna åläggas Qänslgöring också
vid en domstol av annal slag än den där han har sin egen Qänsl. Della får anses
rimligt i sådana extraordinära situationer som del kan bli fräga om när fullmaklslagen
skall tillämpas. Emellertid bör observeras all med jämställd domarQänst i 11
kap. 5 § tredje stycket RF avses att Qänsten skall ha samma eller i huvudsak
samma löneslällning saml all domamppgiflerna skall vara väsentligen likartade (prop.
1964:140 s. 100). Även om del inle är fråga om förflyttning i RF:s mening bör
begreppet "jämställd" i den föreslagna bestämmelsen kvalificeras så
all tanken inle leds till begreppets innebörd i grundlagsregeln vad gäller domamppgiflerna.

Lagrådet
föreslär på grund av det sist sagda atl 18 § första slyckel ges följande
lydelse: "Regeringen får i särskilda fall besluta att en innehavare av
ordinarie domartjänst skall fullgöra en högre eller en i fräga om anställningsförmånerna
jämställd domartjänst vid en annan domstol än den han tillhör. Detta gäller
dock inte justitieråd och regeringsråd."

23 §

Innebörden
av de föreslagna reglerna om fördelningen av ombudskoslnaderna torde vara all
motpart eller annan skall svara för kostnaderna som om dessa hade varit den bortavarande
partens egna ombudskoslnader och alt denna part i princip skall återbetala
kostnaderna i den män de inle sålunda läggs på annan. Denna ordning bör enligl
lagrådets mening komma till tydligare uttryck i lagtexten. Reglerna torde passa
bäst för tvistemålens del. För fall då ombud har förordnals i brottmål synes
den enklaste lösningen vara alt tillämpa reglerna i RB om skyldighet att
betala tillbaka kostnad för offentlig försvarare,

Lagrådet
föreslår att paragrafen får följande avfattning;

"Ett
särskilt--" av rätten.

I
fräga om - - - för ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyl- 137

dig för sädana kostnader
skall åläggas all utge ersättningen lill slalen. Prop. 1987/88:6 Belopp som
inle annan sålunda förpliktas erlägga skall återbetalas till staten av den för
vilken ombudet har förordnats, dock inle i den män del överstiger det för honom
gällande maximibeloppet för rällshjälpsavgifl vid allmän rättshjälp enligt rätishjälpslagen
(1972:429).

Om
ersättningen- inte åläggas.

Beträffande
kostnaderna för ett särskill ombud i brottmål fillämpas bestämmelserna i
rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller annan all lill slaten
återbetala kostnad för offentlig försvarare."

24 §

Uppräkningen
i andra stycket synes onödigt detaljerad och läst vid just de beteckningar pä
speciella ledamöter som återfinns i den nu gällande lagsfiftningen. En mera allmänl
hällen beskrivning är all föredra. Lagrådet föreslär all andra stycket fär
denna lydelse: "Vid förfall för en särskild ledamot, en leknisk ledamot
eller någon annan sädan ledamot i en domstol får annan lämplig person
tillkallas."

32-35
§§

Dessa
paragrafer har det gemensamma syftet atl förekomma all parter gör
rättsförluster genom alt lill följd av krigsförhållanden eller liknande hindras
från alt iaktta olika slags frister, processuella eller materiella. Fyra
metoder anvisas för atl komma lill rätta med svårigheterna: bemyndigande lill
regeringen alt meddela föreskrifter om förlängning av frister (32 §), möjlighet
alt underlåta avvisning av för sent inkomna överklaganden (33 §), utvidgning av
rätten att efter ansökan få ny tid utsatt för en åtgärd (34 §) och uppmjukning
av lidsfristen för ansökan om återställande av försutten fid (35 §).

Enligl
lagrådets uppfattning har de olika metoderna inle blivit riktigt väl avstämda mol
varandra. De olika bestämmelserna bär också spär av en inte fullt genomförd
samordning av regler för skilda rättsområden. Lagrådet vill i det följande
fästa uppmärksamheten på brister i regleringen och i anslutning därtill visa på
olika förbättringsmöjligheter. Lagrådet anser sig emellertid inle ha
tillräckligt underlag för alt lägga fram förslag lill den omarbetning av
bestämmelserna som synes önskvärd.

I 32 § anges under tre
punkter frister som regeringen kan förlänga

förordningsvägen. Uppräkningen i en punkt läcker emellertid delvis den

som görs i en annan punkt. I punkt 3 nämns t. ex. frister för all anhängig

göra talan i domstol, men dessa kan samlidigl läsas in under beskrivningen

i punkt 2. Överlappningen får sä till vida saklig betydelse som den automa

fiska förlängning av frister som enligl andra slyckel skall följa pä en

kungörelse om krigstillsländ inle gäller frister enligl punkt 2. Det inses inte