Prop. 1987/88:61

Regeringens proposition 1987/88:61

om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med
anledning av äktenskapsbalken, m. m.

Prop. 1987/88:61

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 5 november 1987,

På
regeringens vägnar

Iitgvar
Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås de ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen som
föranleds av den familjerättsreform som träder i kraft den 1 januari 1988,

Som
en huvudregel föreslås även i fortsättningen gälla att arvsskatten beräknas
efter ett schematiskt förfarande på grundval av uppgifterna i de bouppteckningar
som skall ges in till tingsrätterna. Den efterievande makens skattefria
giftorättsandel beräknas därvid till hälften av makarnas bo och återstoden
fördelas i enlighet med lag och testamente,

I propositionen föreslås att det schematiska förfarandet skall kunna frängås
i fler fall än nu. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel skall
därvid kunna beräknas till annan andel än hälften av boet även om verklig
bodelning inte skett eller kunnat ske. Detta hänger ihop med den nya
bestämmelsen i ärvdabalken om att efterlevande make ärver framför gemensamma
barn. Dessa har efterarvsrätt och är inte dödsbodelägare i den först avlidnes
bo. Finns det inga andra dödsbodelägare än den efterlevande maken kan en formenlig
bodelning inte ske. Den efterlevande och efterarvingarna kan dock ingå ett
reellt bodelande avtal där parterna inom ramen för äktenskapsbalkens
bestämmelser om bodelning med bindande verkan kan komma överens om fördelningen
av giftorättsgods och arv efter den döde i det bo den efterlevande tar över.
Det föreslås att en sådan överenskommelse skall jämställas med bodelning och
därigenom kunna ligga till grund för beskattningen. Detsamma föreslås gälla om
det av bouppteckningen eller eljest i skatteärendet framgår att den
efterlevande begärt att vardera sidan skall behälla hela eller viss kvotdel av
sitt giftorättsgods. Enligt förslaget skall också dom eller avtal där villkor
i äktenskapsförord jämkats kunna beaktas vid beskattningen, 1 Riksdagen 1987188. I saml. Nr
61

I
propositionen föresläs vidare att grundavdraget för efterlevande make vid
arvsbeskattningen höjs frän 100000 kr, rill 200000 kr.

Propositionen innehåller ocksä
förslag till vissa ändringar av beskattningsreglerna vid efterarv. Avsteg från
huvudregeln om en hälftendelning av boet vid den sist avlidnes död skall kunna
göras om den först avlidne maken hade enskild egendom eller efterlämnade
testamente eller om fördelningen vid den först avlidnes död på grund av
bodelning eller vad därmed är jämställt i beskattningshänseende avvikit från en
hälftendelning.

Propositionen innehåller ocksä
förslag om att vissa verkliga delningar, som leder till högre skatt än vad som
skulle bli följden av en schematisk hälftendelning, skall ges in till
beskattningsmyndigheten. Reglerna om efterbeskattning och återvinning föreslås
justerade i enlighet härmed,

I propositionen föreslås
en långtgående förenkling av reglerna om beskattning av försäkringar.

Till följd av den nya
regleringen av samboförhållanden som även omfattar homosexuella sambor
föreslås i propositionen att sambor i arvsbeskattningshänseende skall
jämställas med makar,

I övrigt innebär förslagen
i huvudsak en formell anpassning av arvsskattereglerna till den nya
familjerättsliga lagstiftningen.

Propositionen innehåller
även förslag till vissa följdändringar i kommunalskattelagen.

De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1988,

Prop,
1987/88:61

Lagförslagen
i propositionen har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre
huvuddelar: lagrådsremissen (s, 30), lagrådets yttrande (s, 84) och
föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s, 103),
Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla
tre delarna.

Propositionens
lagförslag Prop, 1987/88:61

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 §,35 §4mom,,punkt I av
anvisningarna till

31 § och punkt 2 a av anvisningarna till 36 §
kommunalskattelagen

(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19§'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest vad som vid bodelning
tillfallit på grund av giftorätt tillfallit make make eller sambo eller vad
som foreller vad som förvärvats genom värvats genom arv, testamente,
förarv, testamente, fördel av oskift bo del av oskift bo eller gåva; eller
gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i
andra fall än som avses i 35 § 3-4 mom,;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning pä
här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligarioner, som uppgår
till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör
föräldrapenning, sä ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp
för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit
någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock
att rill skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form
av livränta i den män livräntan är skattepliktig enligt

32 § 1 eller 2 mom,, sä ock ersättning som utgår på
grund av trafikförsäk

ring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller

på grund av skadeständsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte

pliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio
dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas sä att
ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga
dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada pä
egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser
driftbyggnad pä

' Lydelse enligt prop, 1987/88:42 och 44, ;

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1987/88:61

jordbruksfastighet,
byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad som är avsedd för
användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som fär
dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och
dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller
avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel,
återbäring eller premieåterbetalning, som utgått pä grund av annan
personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring
som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av
skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för
vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning
jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid
avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av
anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium
som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete
som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd
enligt 3 eller 4 kap, studiestödslagen (1973:349), internatbidrag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7
kap, samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som
avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt
barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön
eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295)
om sjömansskatt;

kontantunderstöd,
som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning
enligt 9 kap, 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag
enligt 9 kap, 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till
den vårdbehövande;

kommunalt
bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension;

kommunalt
bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag
som avses i för- bostadsbidrag som avses i för

ordningen (1976:263) om statliga ordningen (1987:818) om bostads

bostadsbidrag till barnfamiljer eller bidrag till barnfamiljer eller förord

förordningen (1976:262) om stats- ningen (1987:870) om bostadshi-

kommunala bostadsbidrag; drag till vissa hushåll utan barn;

ersättning
som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som -
utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan
myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning
för tidsspillan;

sådan
gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit frän personalstiftelse
ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle
dylika medel finnas i stiftelsen;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från
pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen
än sädana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras
till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande
förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskaU,
69 § 1 och 2 mom,, 69 a § tredje stycket eller 75a § Qärde stycket
uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom, lagen (1958:295) om sjömansskaU, 22 §
tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap, 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:000);

ränta som enligt bestämmelserna i 37 § 8 mom, c) och d)
taxeringslagen (1956:623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för
den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500
kronor.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till
lantbrukare, skogsbrukare, yrkesfiskare, renskötare m,fl, gäller särskilda
bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna
till 28 §,

(Se vidare anvisningarna,)

35 §

4 mom. Avyttras annan egendom än som avses i 2—3 a mom., räknas

som skattepliktig realisationsvinst:

om egendom innehafts

mindre än 2 år................................................. 100% av
vinsten

2
år men mindre
än 3 år................................... 75 % av vinsten

3
år men mindre
än 4 år................................... 50 % av vinsten

4
år men mindre
än 5 år................................... 25 % av vinsten.

Skatteplikt enligt första stycket Skatteplikt enligt första stycket

inträder endast om den skattskyldi- inträder
endast om den skattskyldi

ge förvärvat den avyttrade egendo- ge
förvärvat den avyttrade egendo

men genom köp, byte eller därmed men genom
köp, byte eller därmed

jämförligt fång. Har han förvärvat jämförligt
fång. Har han förvärvat

egendomen genom gåva av make egendomen
genom gåva av make

eller skyldeman och har egendo- eller skyldeman
och har egendo

men av givaren förvärvats genom men av
givaren förvärvats genom

köp, byte eller därmed jämföriigt köp,
byte eller därmed jämförligt

fång, skall dock frågan om och i vad fång,
skall dock frågan om och i vad

mån skattepliktig realisationsvinst mån
skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas med skall
anses föreligga bedömas med

hänsyn till sistnämnda fång. Mot- hänsyn
till sistnämnda fång. Mot

svarande skall gälla om make vid svarande
skall gälla om en make

bodelning i anledning av andra ma- eller
en sambo vid bodelning i an-

kens död erhållit egendom, som ledning av
den andra makens eller

förstnämnda make före äktenska- sambons död
erhållit egendom,

pets ingående eller under äktenska- som
den förstnämnda maken eller

pel förvärvat genom köp, byte eller sambon
förvärvat genom köp, byte

därmed jämförligt fång, eller om eller
därmed jämförligt fång, eller

' Senaste lydelse 1983:1043. 5

Nuvai-ande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

make vid bodelning av annan anled- om en make eller en
sambo vid bo

ning än den andra makens död er- delning av annan anledning än den

hållit egendom, som någondera andra makens eller sambons död

maken före äktenskapets ingående erhållit egendom, som någon av

eller under äktenskapet förvärvat makarna eller samborna förvärvat

genom köp, byte eller därmed jäm- genom köp, byte eller därmed jäm

förligt fång. Har även den skatt- förligt fång. Har även den skatt

skyldiges fångesman erhållit egen- skyldiges fängesman erhållit egen

domen säsom gåva av make eller domen säsom gåva av make eller

skyldeman eller vid sådan bödel- skyldeman eller vid sådan bodel

ning som nyss nämnts, skall be- ning som nyss nämnts, skall be

dömningen ske som om avyttringen dömningen ske som om avyttringen

verkställts av den som närmast verkställts av den som närmast

dessförinnan förvärvat egendomen dessförinnan förvärvat egendomen

på annat sätt än genom sådan gåva pä annat sätt än genom sådan gåva

eller bodelning, eller bodelning.

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning
av realisationsvinst är vinsten skattepliktig endast om det skäligen kan
antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat.

Avyttras egendom, som avses i detta moment, till fåmansföretag
av delägare eller honom närstående person, skall oavsett bestämmelserna i detta
moment som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige
erhåller för egendomen, såvida denna icke är eller kan antagas bli till nytta
för företagets verksamhet.

Anvisningar

till 31 §

I,- Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i
följd av försäkring utgår pä grund av föregående tjänsteförhållande, dels
belopp, som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför
rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller
efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring
fordras vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket,
att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med
försäkrad avses den pä vars liv försäkringen tagits eller, i fräga om invalidpension,
den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring
förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den
försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.
Med tjänstepensionsförsäkring förstås ocksä pensionsförsäkring, som — om en
anställd avlidit - tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den
anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att
ansvara för betalning av hela avgiften,

I fråga om annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har
försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande

' Lydelse enligt prop. 1987/88:52.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

förhållanden barn under 16 år, får han ta försäkring
avseende efterlevandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, om
barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket
efter ansökan medge att dödsboet efter skattskyldig som här i riket drivit jordbruk,
skogsbruk eller rörelse får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som
förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande
saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att
boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den avlidne
drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55
är. Om särskilda skäl föreligger, fär dock regeringen eller, efter regeringens
förordnande, riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå
vid lägre ålder,

Älderspension får utgå högst sä länge den försäkrade
lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen
skall upphöra när den försäkrade fyller 65 är, lägst tre år. Pensionen fär
under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan
gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs
enligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår
av punkt 2 av anvisningarna till 29 §,

Förmånstagare får inte insättas till annan
ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Till
tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension skall anställd, som då
försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara förmånstagare.

Med invalidpension förstås pension som utgår till den
försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt
arbetsförmåga. Invalidpension får upphöra tidigast fem år efter det
försäkringsavtalet träffades, I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i
föregående stycke.

Med efterlevandepension förstås pension

1,
som efter den
försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang
förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande
förhållanden,

2,
som efter den
försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som
angivits under 1,

3,
som utgår till
efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket
enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit
försäkrad, eller

4,
som utgår på
grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmän för anställds
efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå
som om den avlidne varit försäkrad.

Efterlevandepension
får utgå högst så länge den efterlevande lever och

fär under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med

annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande

pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående

stycke 1, fär upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under

dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har

den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt dä försäkringen

annars skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension som nyss

sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som

avses i föregående stycke 2,, skall upphöra senast när barnet fyller 20 år.

Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet '

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

lever. Har försäkring avseende efterlevandepension till
barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1,, skall
pensionen upphöra senast när barnet fyller 16 år.

Som efterlevandepension anses även pension som - om försäkrad
eller efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har utgått
under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid - skall utgå under
återstoden av denna tid (försörjningsränta). En förutsättning för detta är dock
att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i nionde
stycket. Vidare förutsätts

a)
att
försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan
livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå omedelbart efter
den försäkrades död, samt att försörjningsräntans ärsbelopp inte överstiger
den livsvariga pensionens ärsbelopp,

b)
att
försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år, dock med den inskränkningen
att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension, räntan inte får utgå
längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och inte
heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än som motsvarar
skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,

c)
att premier för
försörjningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skall eriäggas
under tid, som inte med mera än fem är understiger den tid under vilken
försörjningsräntan enligt avtalet längst skall utgå, samt att inte vid utgången
av något kalenderår under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av eriagda
premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om
premiebetalningen jämnt fördelats på tid, som med fem år understiger den tid
under vilken försörjningsräntan längst skall utgå.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i
nästföregående stycke skall efterlevandepension anses säsom livsvarig, även om
pension skall upphöra vid omgifte.

Som förmånstagare till försäkring avseende
efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension
kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller, vid försörjningsränta, person
som anges i nionde stycket.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i
denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som
pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom
innehålla villkor att försäkringen inte fär pantsättas eller belånas och inte
heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som
anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs
överlåtas eller återköpas. Avtalet fär inte innehålla villkor som är oförenligt
med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.

Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring
endast överlåtas

1,
till följd av
anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överiätelsen
skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,

2,
på grund av
utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller

3,
genom
bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring Ny ägare till pensionsförsäkring

skall omedelbart underrätta försäk- skall
omedelbart underrätta försäk

ringsgivaren om förvärvet av för- ringsgivaren
om förvärvet av för

säkringen, Återköp av pensionsför- säkringen,
Återköp av pensionsför

säkring fär utan hinder av bestäm- säkring
får utan hinder av bestäm

melserna i denna lag ske, om det melserna i
denna lag, ske om det

tekniska återköpsvärdet uppgår till tekniska
återköpsvärdet uppgår till

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

högst 10000 kronor eller om sär- högst 10000 kronor eller
om sär

skilda skäl föreligger och riksskat- skilda skäl föreligger och riksskat

teverket pä särskild ansökan med- teverket pä särskild ansökan med

ger det. ger det. Bestämmelserna i lagen

hindrar inte heller återbetalning enhgt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken
av försäkringstagarens tillgodohavande.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter
ansökan förklara att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får
meddelas endast under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak
står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring.
Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan försäkringen inte
övergå till kapitalförsäkring.

Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än
pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens
grupplivförsäkring svarande förmån frän kommun, även om förmånen inte utgår på
grund av försäkring.

Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till
pensionsförsäkring får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom
intagits i avtalet vid dess ingående,

Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag
av försäkring som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha
tagits i samband med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas
av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om
att försäkringen har tagits i samband med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant
tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt
denna anvisningspunkt, får talan inte föras.

Ull 36 §

2 a." Skall vid beräkning av realisationsvinst pä
grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten tas upp
som intäkt av fastighet eller av rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 §)
får i omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av
fastigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även
kostnad, som under tid, då intäkt av avyttrad fastighet eller i förekommande
fall del därav har beräknats enligt 24 § 2 mom,, har nedlagts på reparation och
underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid
förvärvet, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inte
medges pä grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom, första stycket b eller c och
för vilken bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad, som inte har uppförts pä
avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller
underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de

"Senaste lydelse 1986: 1113, S

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

nedlagda
kostnaderna har uppgått till minst 3000 kronor. Kostnad, som har uppförts på
avskrivningsplan, skall normalt anses nedlagd det år då kostnaden har uppförts
på planen, I andra fall skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura
eller räkning har erhållits, varav framgår vilket arbete som har utförts.

Har
fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations-
eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse skall - med iakttagande av de
begränsningar som har angetts i föregående stycke -som förbättringskostnad
räknas det belopp som enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 27 §
har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Omkostnadsbeloppet
skall minskas med värdeminskningsavdrag m,m,, som belöper på tid före avyttringen
av fastigheten, såsom avdrag pä grund av avyttring av skog, avdrag för
värdeminskning av annan naturtillgäng eller för värdeminskning av täckdiken
eller andra markanläggningar (jfr punkterna I, 4, 7 och 9 av anvisningarna till
22 § samt punkterna 1, 8 och 16 av anvisningarna till 29 §), På samma sätt
skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m, m,
(jfr punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a, 2 b och 4 av
anvisningarna rill 25 § samt punkterna 7 och 16 av anvisningarna till 29 §),
dock inte för år då avdraget har understigit 3 000 kronor. Omkostnadsbeloppet
skall minskas även med belopp varmed fastigheten har avskrivits i samband med ianspråktagande
av investeringsfond e,d.

Vid
beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats före år 1952,
anses förvärvad den 1 januari 1952, Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150
procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952, Hänsyn skall vid vinstberäkningen
icke tagas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1952, Dock får
det vid förvärvet erlagda vederlaget för fastigheten upptagas som
ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen överstiger 150
procent av taxeringsvärdet för år 1952, Fanns taxeringsvärde ej åsätt för år
1952, får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för
fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsatta
taxeringsvärde.

Har
fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo är får den skattskyldige vid
vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp motsvarande 150 procent
av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före avyttringen. Har
taxeringsvärdet åsätts vid fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller
senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av
taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde
som gällde tjugo år före avyttringen, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke
tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före avyttringen.
Fanns taxeringsvärde ej åsätt tjugo år före avyttringen, får motsvarande värde
uppskattas på sätt angives i femte stycket sista meningen.

Har
avyttrad fastighet förvärvats Har avyttrad fastighet förvärvats

genom
arv eller testamente eller ge- genom arv eller testamente eller genom
bodelning i anledning av ma- nom bodelning i anledning av makes död, får den
skattskyldige, i kes e/Zer.yrtwioj-död, fär den skattstället för köpeskilling eller
motsva- skyldige, i stället för köpeskilling rande vederlag för fastigheten vid
eller motsvarande vederlag för fas-närmast föregående köp, byte eller tigheten
vid närmast föregående därmed jämförliga fång eller i stället köp, byte eller
därmed jämföriiga för ett med stöd av föregående styc- fång eller i stället
för ett med stöd

11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

ke
framräknat värde, som ingångs- av föregående stycke framräknat värde upptaga
150 procent av fas- värde, som ingångsvärde upptaga tighetens taxeringsvärde
året före 150 procent av fastighetens taxe-det år då dödsfallet inträffade
eller ringsvärde året före det år dä döds-motsvarande i arvsskattehänseende
fallet inträffade eller motsvarande i gällande värde, förutsatt att döds-
arvsskattehänseende gällande vär-fallet ägt rum efter år 1952, Ägde de,
förutsatt att dödsfallet ägt rum dödsfallet rum efter är 1970 får efter år
1952, Ägde dödsfallet rum dock som ingångsvärde upptagas efter år 1970 får dock
som ingångs-endast 133 procent av taxeringsvär- värde upptagas endast 133
procent det eller motsvarande i arvsskatte- av taxeringsvärdet eller motsvaran-hänseende
gällande värde. Fanns de i arvskattehänseende gällande taxeringsvärde ej åsätt
året före det värde. Fanns taxeringsvärde ej år då dödsfallet inträffade, får
mot- åsätt året före det år dä dödsfallet svarande värde uppskattas på sätt
inträffade, får motsvarande värde som angives i femte stycket sista uppskattas
på sätt som angives i meningen. Har ingångsvärdet upp- femte stycket sista
meningen. Har tagits med stöd av bestämmelserna ingångsvärdet upptagits med
stöd i detta stycke, skall hänsyn vid av bestämmelserna i detta stycke, vinstberäkningen
icke tagas till skall hänsyn vid vinstberäkningen kostnader och avdrag, som
belöper icke tagas till kostnader och av-på tidigare år än året före
dödsåret, drag, som belöper på tidigare är än

året
före dödsåret.

Beräknas
ingångvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss del av
taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförts till maskiner
och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna
till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som kan anses belöpa på
egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre
än 25 procent av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten belöper på
egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och
andra inventarier.

Skall
taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke iakttages följande. Har
taxeringsvärdet åsätts ridigare än vid 1975 års fastighetstaxering, skall
taxeringsvärdet reduceras med så stor del därav som vederlaget för egendom, som
vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra
inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten. Vad nu
sagts gäller även om taxeringsvärdet åsätts år 1975 eller senare, dock att vid
beräkningen skall bortses från den del av vederlaget vid avyttringen som
belöper på egendom som avses i 2 kap, 3 § jordabalken. Kan den skattskyldige
visa att den andel av taxeringsvärdet som kan anses belöpa på egendom, som vid
beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra
inventarier, är mindre än den andel av hela vederlaget för den avyttrade
fastigheten som kan anses belöpa på egendom av nu angivet slag, får dock
taxeringsvärdet reduceras på grundval av förhållandena vid
fastighetstaxeringen.

Det
för fastigheten gällande ingångsvärdet - om det inte har beräknats enligt
trettonde stycket sista meningen - liksom de förbättringskostnader och därmed
likställda belopp för vilka avdrag får ske samt de värdeminskningsavdrag och
andra belopp som skall minska omkostnadsbeloppet skall i den omfattning som
anges i punkterna 6 a och 6 b nedan räknas om med hänsyn till förändringarna i
det allmänna prisläget (prisutvecklingen) under den tid då fastigheten har
innehafts.

Omräkningen
sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex,
Riksskatteverket fastställer ärligen omräkningstalen.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i
huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål och som vid
avyttringstillfället varit eller bort vara åsätt ett taxerat byggnadsvärde av
lägst 10000 kronor, avdrages ytterligare ett belopp av 3000 kronor för varje
påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden
funnits på fastigheten. Om det taxerade byggnadsvärdet inte uppgått eller bort
uppgå till 10000 kronor, avdrages 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår
under innehavstiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag
medges inte för tidigare år än år 1952 och inte heller för senare år än är
1980, Finns på fastigheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag
endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt
från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt sjätte stycket ovan eller
från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt sjunde stycket ovan eller
motsvarande värden, får avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare är än tjugo
år före avyttringen eller året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivits eller
förstörts genom brand eller liknande, skall avdrag enligt detta stycke medges
även för tid dä denna byggnad funnits på fastigheten, om den skattskyldige inom
ett år igångsatt arbete med att uppföra ersättningsbyggnad. Om en
bostadsbyggnad under mer än ett år tagits i anspråk huvudsakligen för annat
ändamål än bostadsändamål medges avdrag enligt detta stycke endast för tid då
byggnaden därefter åter utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en
fastighet skall grundas pä förhållandena pä den avyttrade fastighetsdelen. Vid
tillämpning av de beloppsgränser som anges i andra och fjärde styckena skall
dock hänsyn tas till förhållandena på hela fastigheten. Avdrag enligt tolfte
stycket får göras endast om avyttringen har omfattat bostadsbyggnad som vid
tiden för avyttringen var huvudbyggnad för hela fastigheten. På den skattskyldiges
begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen - i stället för att
beräknas enligt första meningen - tas upp till ett belopp som motsvarar så stor
del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekominande
fall minskat med värdeminskningsavdrag m,m, - som vederlaget för
fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället, I
sist avsedda fall skall, om den skattskyldige begär det och värdet av skogen
och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av
värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas
med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller
ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederiaget är mindre
än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet pä den
avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per
kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de fem första meningarna av föregående stycke
föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt
fastighetsbildningslagen (1970:988),

Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som
avses i

punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall sä stor del av det för

hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall

minskat med värdeminskningsavdrag m, m, - anses belöpa pä den del av

fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av

fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i

förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall

minskas med avdrag pä grund av avyttring av skog gäller vad som är

föreskrivet i fråga om del av fastighet. Den som enligt punkt 4 Qärde 12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

stycket av anvisningarna till 35 § erhåller avdrag från
den eller de engångsersättningar han fått pä grund av upplåtelser fär inte rillgodoräkna
sig något omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar.

Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del
av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av
omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte
förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat
med värdeminskningsavdrag m, m, - för fastigheten, som belöpt på den avyttrade
fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen
ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga
omkostnadsbeloppet — i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m, m,
- för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den
skattskyldige under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, Har den skattskyldige under
innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha
minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken
som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av
fastigheten eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som åsätts efter
det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m, m, ägt rum,
är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt
reparations- och underhållsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan
skadeersättning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas till
skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst
endast i den mån kostnaden har överstigit ersättningen. Har sådan skattefri
ersättning uppburits med större belopp än det som har gått ät för skadans
avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde, omräknat enligt tionde
stycket till tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan
ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter
skadetillfället ligger återstoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för
omräkning enligt tionde stycket.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående
person fastighet till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens
ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och
sjunde styckena. Ej heller fär omräkning göras enligt tionde stycket eller
tillägg göras enligt tolfte stycket, Riksskatteverket får medge undantag från
bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av
organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i
sådan fräga får talan icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Den nya
bestämmelsen i punkt I av anvisningarna till 31 § gäller även för försäkringar
som har tecknats före utgången av år 1975,

13

2 Förslag
till

Prop,
1987/88:61

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt'

dels att S §, 12 §, 15 § I, 2 och 3 mom,, 16, 17,28,32,39,45-47,51,54,
59 och 67 §§ skall ha följande lydelse,

dels
att det i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 3 a och 15 a §§, och ett nytt
moment, 15 § 1 a mom, av följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse 3 a§

Vad som i denna lag föreskrivs om sambor gäller sådana
samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden.

Skall
jämlikt 3 kap, ärvdabalken eller på grund av testamente egendom, som
tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å flera
efter varandra, inträder skattskyldighet för senare förvärv, då föregående
innehavares rätt upphör.

Skall
jämlikt 3 kap, ärvdabalken eller på grund av testamente egendom, som
tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å flera
efter varandra, inträder skattskyldighet för senare förvärv, dä föregående
innehavares rätt upphör. Ifall av avstående från arv enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken
inträder skattskyldighet för den avstående först vid den efterlevande makens
död.

Vad sålunda stadgas äger tillämpning jämväl då genom
testamente viss egendom tillagts två eller flera efter varandra under villkor
att egendomen skall oförminskad övergå från den ena till den andre,

1 fall, som avses i denna paragraf, skall vad i 7 § andra
stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

12
§3

Har någon
i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts säsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen
eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning pä grund av försäkringen,
skall vad förmänsta-

Har någon
i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen
eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen,
skall vad förmånsta-

' Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:857, Senaste lydelse 1964:310, ' Senaste lydelse
1982:1191,

14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

garen sålunda bekommer vid beräk- garen sålunda
bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom nande av arvsskatt
anses säsom arvfallen egendom. Vad nu sagts arvfallen egendom. Vad nu
sagts skall gälla jämväl förvärv, som på skall gälla jämväl vad som
tillfaller grutid av stadgandet i 104 § andra någon enligt
bestämmelserna i stycket nämnda lag tillfaller döds- 104 § andra stycket
nämnda lag. bodelägare, vilken är berättigad till Hälften av vad som
tillfaller försäk-laglott, med iakttagande dock av ringstagarens make i
egenskap av vad beträffande fördelning av så- förmånstagare är fritt från
skatt, dant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges
till grund för lotternas beräknande . Har försäkringstagarens make insatts
såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet,
som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens
kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas. Vidare
skall

a)
där
livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å
försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet
tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om
försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b)
där försäkring
tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av
vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas
ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på
grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant
förvärv, somjämlikt 37 § 2 mom, är i beskattningshänseende likställt med gåva,
får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren
ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det
senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte-
och kapital-försäkringsanstalt på en gäng tillfaller någon såsom förmånstagare
skall denne anses erhålla pä grund av en och samma försäkring, och skall så
anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och pä
villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i
anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren
skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för
rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet
föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår pä grund av annan
försäkring än pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för
rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än
pensionsförsäkring i den mån vad som pä grund av förordnande av samma person
tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäk-

15

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
(1928:370),

Vad i
första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande
i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning
jämväl i fråga om vad som tillfallit någon pä grund av statens grupplivförsäkring
eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad
grupplivförsäkring eller pä grund av sådan förmån frän kommun, som avses i
punkt I adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen,

Vad som
vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som
avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om
det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har
försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan
försäkring som - om den inte hade varit utländsk — skulle ha uppfyllt de
förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas bestämmelserna i det
stycket. För rätt till pension pä grund av en utländsk försäkring som skall
behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte
skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring
tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har
meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

Prop, 1987/88:61

1 mom,''
Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, beräknas till
hälften av makarnas behållna giftorättsgods, där ej annat följer av 13 kap. 1213,?
andra stycket giftermålsbalken eller andelen enligt lag blivit annorlunda
bestämd vid bodelning, varöver i behörig ordning upprättad handling föreligger
i skatteärendet.

Är äldre giftermålsbalken til

I mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterievande
make, beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods. Den
efterlevande makens andel skall dock beräknas i enlighet med en bodelningshandling
som ges in i skatteärendet under förutsättning att bodelningen förrättats
enligt lag. Med bodelning likställs det fall att i skatteärendet föreligger

1.
skriftligt
avtal, varigenom efterlevande make och de som vid avtalstillfället, näst
denne, har rätt till arv eller testamente, enligt lag har bestämt vad som skall
tillkomma den efterlevande med äganderätt och med fri förfoganderätt,

2.
skriftlig
uppgift, utvisande att efterlevande make framställt sådan begäran som avses i
12 kap. 2 § äktenskapsbalken eller

3.
dom
eller avtal mellan efterlevande make och sådan efterarvinge eller testamentstagare
som avses i punkten I, vari 12 kap. 3 § äktenskapsbalken tillämpats.

Är äldre giftermålsbalken till-

Senaste
lydelse 1969:623.

16

Nuvarande lydelse

lämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas
den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, giftorätt och
morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där ej annat
följer av 13 kap. 12 § andra stycket nya giftermålsbalken eller andelen enligt
lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet
föreligger behörigen upprättad

Föreslagen lydelse

lämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den
andel, som tillfaller efterievande make såsom fördel, giftorätt och morgongåva,
till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där den inte enligt lag
annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen
upprättad handling. Med boskifte likställs sådant avtal som avses i första
stycket 1.

handling.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej
arvsskatt.

Har
efterlevande make enskild egendom, skall bouppteckningen vara åtföljd av
skriftlig uppgift om värdet av sådan egendom i den mån det krävs för
tillämpning av 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken i skatteärendet.
Vid uppskattning av egendomens värde äga 20—27 §§ motsvarande tillämpning.

När efterlevande makes enskilda egendom enligt 20 kap. 4 §
ärvdabalken antecknas i bouppteckning, skall vid dess värdering 20—27 §§ äga
motsvarande tillämpning.

1 a mom. I bouppteckningen eller i särskild handling som
ges in tillsammans med bouppteckningen skall anges

1.
om den
efterlevande maken i fall som avses ; 75 § / mom. första stycket med
tillämpning av 12 kap. 2 § äktenskapsbalken erhållit mindre än hälften av
giftorättsgodset,

2.
om den
efterlevande makens enskilda egendom med tillämpning av 10 kap. 4 § äktenskapsbalken
ingått i sådan delning som avses i /5 § / mom. första stycket, eller

3.
om
någon, som är bröstarvinge till den först avlidne maken men inte till den
efterlevande maken, vid den först avlidne makens död avstått från sitt arv
till förmån för den efterlevande maken.

Sådan handling som avses iförs-ta stycket skall ges in
tillsammans med bouppteckningen. Om handlingen upprättas efter det att bouppteckningen
getts in men innan beslut lyieddelats om fastställande av skatt, skall
handlingen ges in till beskattningsmyndigheten.

Prop. 1987/88:61

2 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 61

17

Nuvarande
lydelse

2 mom.' Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom
arvinge och äga vid dennes död den först avlidnes arvingar taga andel i den efterlevandes
bo, beräknas denna andel till hälften därav, såframt Icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken
annat föranledes av förefintligheten av enskild egendom eller testamente till
förmån för annan än den efterlevande, eller andelen blivit enligt lag
annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver behörig handling föreligger
i skatteärendet.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad
iföregående stycke stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av
testamente, varom fråga är.

Föreslagen
lydelse

2 m o m . Har kvariåtenskap tillkommit efterlevande make
såsom arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till
andel i den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften, om inte annat
sägs i andra-fjärde styckena.

Andel som iw sagts skall bestämmas med tillämpning av 3
kap. 2 § tredje stycket ärvdabalken, om

1.
makarna
eller någon av dem ägde enskild egendom vid den först avlidne makens död,

2.
den
först avlidne genom testamente så förordnat att något av kvarlåtenskapen vid
dennes död tillföll annan än den efterlevande maken,

3.
den
först avlidne efterlämnade bröstarvinge som inte är den efterlevande makens
bröstarvinge och denne inte avstod från sin rätt till arv till förmån för den
efterlevande maken eller

4.
den
efterlevande makens andel efter den först avlidne maken i fall, som avses i 15
§ 1 mom. första stycket, enligt lag blivit bestämd till annat än hälften av
boet.

Har den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommer
den först avlidnes arvingar vid delningsförrättning blivit enligt lag bestämd
till annat än hälften av boet och föreligger i skatteärendet i behörig ordning
upprättad handling över förrättningen, skall andelen bestämmas i enlighet med
denna.

Ett ytterligare undantag från första stycket följer av 3 kap.
8 § ärvdabalken.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad iförsta-jjär-de
styckena stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av
testamente, varom fråga är,

/ bouppteckning skall anges om den avlidne tidigare varit
gift och om det finns efterarvingar till den avlidnes tidigare bortgångne make.

Prop. 1987/88:61

' Senaste lydelse 1964:310.

Nuvarande
lydelse

3 mom. Sådan handling rörande delning av dödsbo, som i I
och 2 mom, sägs, skall vid ingivandet vara åtföljd av bestyrkt avskrift, Ingives
ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet eller den skattskyldige
tagas. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

Föreslagen
lydelse

I sådant fall skall bouppteckning och, i förekommande fall,
delningshandling avseende den först avlidnes dödsbo ges in till beskattningsmyndigheten.

3 mom. En
sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i I, 1 a och 2mom. skall
vid ingivandet vara åtföljd av styrkt avskrift eller styrkt kopia. Inges ej avskrift
eller kopia, skall sådan göras pä bekostnad av dödsboet eller den
skattskyldige. Avskriften eller kopian förvaras hos beskattningsmyndigheten.

Prop. 1987/88:61

15 a §

Om bodelning skall äga rum enligt lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem, skall den andel som skall tillfalla den avlidnes sambo
vid fördelning av bostad och bohag beräknas till hälften av den behållna egendomen
om inte annat följer av 12 § andra stycket nämnda lag eller andelen blivit
enligt lag annorlunda bestämd vid bodelning över vilken i behörig ordning upprättad
handling föreligger i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt.

När en sådan handling som avses i första stycket ges in
till beskattningsmyndigheten gäller vad som stadgas i 15 's 3 mom.

16 §

Föreligger
i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling, skola
arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt
skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 §
avsedd delning av boet skett annoriunda än enligt lag eller universell testamentstagares
lott enligt skifteshandlingen utgör större del av kvarlåtenskapen än i
testamentet bestämts. Om i skifteshandling angi-

Föreligger
i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling, skola
arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt
skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15
eller 15 a § avsedd delning av boet skett annorlunda än enligt lag eller
universell testamentstagares lott enligt skifteshandlingen utgör större del av
kvarlåtenskapen än i testamentet bestämts. Om i skifteshandling

Senaste
lydelse 1958:562.

19

Nuvarande
lydelse

vits grunden för blivande delning av från skiftet
undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan egendom anses
fördelad å lotterna enligt angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår
av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27 §§ stadgas,
sedan därifrån avräknats dels efterievande makes jämlikt 15 § skattefria andel,
dels legat, dels i 11 § 2 mom, omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt
6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas
såsom om det belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger
dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhällande
till deras storlek.

Skifteshandling skall vid ingivandet vara åtföljd av
bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet
eller skattskyldig tagas. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

Föreslagen lydelse

angivits grunden för blivande delning av från skiftet
undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan egendom anses fördelad
å lotterna enligt angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår
av behållningen i dödsboet, beräknad pä sätt i 13, 20-23 och 27 §§ stadgas,
sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel
eller efterlevande sambos enligt 15 a § skattefria andel, dels legat, dels i 11
§ 2 mom, omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först
framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det
belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger dödsbobehållningen efter nu
nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhällande till deras storiek.

När skifteshandling ges in till beskattningsmyndigheten
gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom.

Prop. 1987/88:61

uppteckning
för inregistrering. Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det
bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om
anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det
be-

För
företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 §,
eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten medgivas anstånd
med skattens fastställande, såvitt arvinge, universell testamentstagare,
boutredningsman eller testamentsexekutör gör framställning därom i samband med
ingivande inom vederbörlig tid av bouppteckning för inregistrering.

För
företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 § /, / fl
och 2 mom. eller av sådan handling, som avses i 15 a §, eller av
arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten medgivas anstånd med
skattens fastställande, såvitt arvinge, universell testamentstagare,
boutredningsman eller testamentsexekutör gör framställning därom i samband
med ingivande inom vederböriig tid av bo-

' Senaste
lydelse 1986:1306,

20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

lopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning
enligt lag och testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det
bouppteckningen senast skolat vara ingiven.

Anstånd
som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens registrering.

Prop, 1987/88:61

På framställning
av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör i dödsbo efter den, som
vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av
dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande
av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga
motsvarande tillämpning.

På
framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör i dödsbo
efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av
sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § / eller 2 mom. eller 15 a §, eller av
arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna
i första och andra styckena skola äga motsvarande tillämpning.

Ställd
säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas till
länsskattemyndigheten. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit gulden skall
säkerheten återställas till den, som nedsatt densamma. Därest genom löftesmans
död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och icke efter anmaning
annan nöjaktig säkerhet lämnas, skall beskattningsmyndigheten förklara
beviljat anstånd icke vidare gälla.

28 Till
klass 1 hänföras efterievande make, barn, avkomling till barn, make till barn
och efterievande make till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen
till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den
avlidnes efterlevande make 100000 kronor, från vad som tillkommer annan i
klass I 50000 kronor och frän lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 15000 kronor. Har
barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej
fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5000 kronor för vaije helt år eller del
därav, som dä återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet
sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med
varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande

Till klass I hänföras efterlevande make, sambo, barn, avkomling
till barn, make och sambo rill barn och efterlevande make eller sambo till
avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av
adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Som
skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make
eller sambo 200000 kronor, frän vad som tillkommer annan i klass I 50000 kronor
och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 15 000 kronor. Har barn eller avkomling
till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages
ytterligare 5000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till
dess sagda älder uppnäs.

Styvbarns-
och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses
barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid
erhållit vård och fostran som

' Senaste
lydelse 1986:1198,

21

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse eget barn.

gäller, i förhållande till den avlidnes barn, beträffande
den som sammanlevt med barnet. Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas
lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 är
stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit värd och fostran
som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i
fråga om vad som erhålles frän samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles
vid skilda tillfällen. Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass
I eller III,

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom
hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets
näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i
sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen
fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegärdsförening eller annan
liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller
tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse
ej åtnjutes jämlikt 3 §,

För skattelott, som i 11 § 2 mom, sägs, beräknas skatten
efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i
dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst
skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket
gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre
hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten
jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Prop, 1987/88:61

Skattepliktig lott, kr, - 100000 100000- 200000 200000-
400000 400000- 800000 800000-8000000

8000000-

Klass I Arvsskatt, kr,

10% inom
skiktet

10000-1-20%

30000-1-30%

90000 4-40%

250 000-h 50%

3 850000-1-60%

Nuvarande
lydelse

Skattepliktig lott, kr,

- 25000

25 000- 50000

50000- 100000

100000- 200000

200000-2000000

2000000-

Skattepliktig lott, kr,

-30000 30000-60000 60000-

Föreslagen
lydelse

Klass II Arvsskatt,
kr,

15% inom skiktet

3 750 + 25 %

10000-1-35%

27 500-f 45%

72500 4-55%

1062500-1-65%

Klass III Arvsskatt, kr,

10% inom skiktet;

3000-1-20% " " ;

9000-1-30% "

Prop. 1987/88:61

32 §' Har efter det beslut meddelats om fastställande av
skatt

a)
kännedom
erhållits om förut icke känt testamente;

b)
testamente, förordnande
enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller
motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits
vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller
delvis förklarat ogillt;

c)
genom lagakraftvunnen
dom c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående del- eljest
blivit bestämt angående del-

ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med
ledning av handling, som avses i 15 § /, la och 2 mom., 15 a § eller 16 §;

d)
omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;

ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med
ledning av handling, som avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning

yppats felaktighet, som efter vad i

20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas

föranleder tilllägg till eller rättelse

av bouppteckningen;

e) kännedom
erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven

behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i

deklarationen angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder
tillämpning av 19 §;

g) klarhet
vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som

avses i 18 §;

h) kunskap vunnits om att sådan delning som avses i 15 § 1
a mom. har skett; och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses,
för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning
ske med sålunda felande belopp.

39 §") Skattefrihet åtnjutes a) för gåva av möbler, husgeråd
och andra lösören, som äro avsedda för

' Senaste lydelse 1980:75, '" Senaste lydelse
1974:312.

23

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars
värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10000
kronor;

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall
inräknas i gåvo

tagarens skattepliktiga inkomst;

c) för vad make vid bodelning, c) för vad make eller sambo vid

som förrättats av annan anledning bodelning, som förrättas av annan

än makes död, erhållit utöver ho- anledning än makes eller sambos

nom enligt lag tillkommande andel / död, erhållit utöver honom enligt

boet, i den mån värdet av vad ma- lag tillkommande andel, i den män

ken bekommit icke överstiger vär- värdet av vad maken eller sambon

det av hans giftorättsgods eller, om bekommit icke överstiger värdet av

äldre giftermålsbalken är till- hans / bodelningen ingående egen-

lämplig, värdet av samfälld egen- dom eller, om äldre giftermålsbal-

dom, som av honom i boet vid äk- ken är tillämplig, värdet av samfälld

tenskapets ingående eller därefter egendom, som av maken i boet vid

införts; äktenskapets ingående eller däref

ter införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld
fullbordad gåva, i den

män värdet av gåvan eller, om gävotagaren under samma kalenderår av

samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda

värdet av dessa gåvor icke överstiger 2000 kronor,

45 §" Deklaration skall av den, som är skattskyldig,
avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när
lotten utgöres av

1)
egendom i dödsbo
efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket
och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt
svensk lag;

2)
egendom i
dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3)
äganderätt
eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens
(testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid
innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4)
egendom i
dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med
tillämpning av 33 § 1 mom,;

B)
angående
förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren
tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration
endast om dödsboanmälan enligt 20 kap, 8 a § ärvdabalken gjorts och
bouppteckning därför ej förrättats;

C)
angående
sådan i 32 § a-c C) angående sådan i 32 § a-c och e—
samt i 33 § 2 mom, angi- och e-h samt i 33 § 2 mom, angiven omständighet, som
föranleder ven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej där i
fall efterbeskattning, dock ej där i fall som avses i 32 § a) testamente, var-
som avses i 32 § a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit beva- om
kännedom erhållits, blivit bevakat;
kat och ej heller när sådan delning

som avses i 32 § h) har ägt rum innan beslut meddelats om
fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 §
därmed i

beskattningshänseende likställt fång,

'' Senaste lydelse 1981:390, 24

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående
lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för
lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets
egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklararion,

46 §'2

Deklaration skall, i fall som an- Deklaration skall, i
fall som an

givas i 45 § under A), B) och C), givas i 45 § under A), B) och C),

vara till beskattningsmyndigheten vara till beskattningsmyndigheten

avlämnad inom fyra månader, räk- avlämnad inom fyra månader, räk

nat i fall som angivas under A) 1), 2) nat i fall som angivas under A) 1), 2)

och 3) samt B) från det skattskyl- och 3) samt B) från det skattskyl

dighet inträdde; dighet inträdde;

under A) 4) från det överskott i under A) 4) från det överskott i

dödsboets konkurs överlämnades dödsboets konkurs
överlämnades

till den skattskyldige; till den skattskyldige;

under C) från det kännedom er- under C) ifall som avses i 32 § h)

hölls angående den omständighet, från det att delningen
skedde och i som föranleder efterbeskattningen, övrigt från det att kännedom erhölls
angående den omständighet, som föranleder efterbeskattningen,

I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration
avlämnas till beskattningsmyndigheten senast den 15 februari året efter det
varunder skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i
37 § 2 mom, avses, försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet
inträtt, må dock deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter
dödsfallet,

47 § '-

Deklaration skall avgivas på heder och samvete och
innehålla uppgift om A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad
egendom:

1)
arvlåtarens
(testators) och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist;

2)
arvlåtarens
(testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;

3)
förhållandet
mellan arvlåtaren (testator) och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning av
30 § första stycket, det förhållande, efter vilket i sådant fall skatten skall
beräknas:

4)
de grunder,
efter vilka lottens storlek bestämts;

5)
beskaffenheten
och värdet av den egendom, varav lotten består;

B) då deklarationen avser förvärv, som vid
försäkringstagares död till

fallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare:

förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och
5) angivna;

C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 §
därmed i beskatt

ningshänseende likställt fång:

1)
givarens och
den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist;

2)
tidpunkten för
gåvans fullbordande eller för överlämnandet till mottagaren av handling,
innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om skattskyldighet inträtt
senare, tidpunkten härför;

3)
förhållandet
mellan givaren och den skattskyldige ävensom, vid tillämpningjämlikt 40 § av
föreskriften i 30 § första stycket, det förhållande efter vilket i sådant fall
skatten skall bestämmas;

'- Senaste lydelse 1964:669,

'3 Senaste lydelse 1981:1118. 25

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4)
egendomens
beskaffenhet och värde;

5)
tidigare
förvärv, till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid skattens bestämmande.

Angående
skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad egendom
eller förvärv, som omförmäles ovan under B) lämna uppgift angående vissa
tidigare förvärv stadgas i 19 §,

Där
deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på livstid
innehafts med sådan rätt, varom förmäles i 8 §, skolajämväl föregående
innehavarens fullständiga namn och hemvist uppgivas.

Vad ovan
sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss, som
avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående innehavaren.

Prop. 1987/88:61

Deklaration
som avser gåva eller annat enligt 37 § därmed i beskattningshänseende
likställt fång, avfattas på blankett enligt formulär, som fastställs av
regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Deklarationen
skall åtföljas av handlingar, innefattande upplysning om de förhållanden, som
är av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning
förrättats här men vid in givandet av deklaration angående kvarlåtenskapen
ännu icke blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

Deklaration
som avser gåva eller annat enligt 37 § därmed i beskattningshänseende
likställt fång, avfattas på blankett enligt formulär, som fastställs av
regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Deklarationen
skall åtföljas av handlingar, innefattande upplysning om de förhållanden, som
är av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning
förrättats här men vid ingivandet av deklaration angående kvarlåtenskapen ännu
icke blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen i
huvud-skrift eller bestyrkt avskrift. Till deklaration som ges in med
anledning av att sådan delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett skall handlingen
fogas. Om sådan handling gäller vad i 15 § 3 mom. är stadgat.

Ärende
rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,
upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller handling, som
avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken, eller när handling som avses i 49 a §
inkommit till beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med
skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten
ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan
handling icke ingives inom anståndstiden, vid utgången av sist-

Ärende
rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,
upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till
beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens
fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits
handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling
icke ingives inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda tid eller, dä
jämlikt

Senaste
lydelse 1981:1118.

26

Har
jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger det
dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndigheten utlämnad bouppteckning
för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling,
som anges i andra stycket, slcall för anteckning, som där avses,
tillhandahällas överrätt, när denna fastställt skatt till högre belopp än
förut beräknats, och den enligt 64 § I mom, förordnade granskningsmyndigheten,
när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet,

54 §'-

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet
inträtt vid arvlåtarens (testators) eller i fall, som avses i 8 § första
stycket, föregående innehavarens död, ävensom i 52 § 1 mom, omnämnd ränta
förskjutas av dödsboet, dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter
vad i 6 § andra stycket d) sägs, eller förvärv, som avses i 1 § andra stycket
eller 12 §, Skattskyldig skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för
vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande
skatt jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall
erläggas, gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid insättning å
bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäl- Har skatt och påförd ränta inte

dande
av skatt och ränta, som icke betalats inom den tid som anges i

Nuvarande
lydelse

nämnda tid eller, dä jämlikt 32 § a) efterbeskattning
skall äga rum till följd av bevakning av där omförmält testamente, vid
bevakningen. Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall
tecknas pä bouppteckning eller handling, som avses / 20 kap. 10 § ärvdabalken
eller i 49 a §. När efterbeskattning enligt 32 § a) skall ske till följd av
bevakning av testamente, skall sådant bevis tecknas pä utgående expedition
angående bevakningen.

erlagts inom tid, som angives i 52 § 1 mom., svare
dödsbodelägarna för vad som brister såsom i 21 kap. ärvdabalken är stadgat i
fråga om gäld efter den döde; dock vare efterlevande make fri från sådant ansvar,
där han vid bodelning icke erhållit mer än som enhgt lag tillkommer honom.

Föreslagen
lydelse

32 § a) efterbeskattning skall äga rum till följd av
bevakning av där omförmält testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd,
skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som
avses i 49 a §, När efterbeskattning enligt 32 § a) skall ske till följd av
bevakning av testamente, skall sådant bevis tecknas pä utgående expedition
angående bevakningen.

52 § 1
mom. och har delning eller arvskifte skett, tillämpas reglerna i 21 kap. 4 § ärvdabalken
om återgång av bodelning och skifte. Beträffande egendom som genom delning
tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock vad som nu sagts endast i
den mån den efterlevande erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

Prop, 1987/88:61

59 §"i Har efter det beslut meddelats om
fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente,
förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal

om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser

"
Senaste lydelse 1969:386, "> Senaste lydelse 1986:1306,

27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid
skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis
förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom

eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående del

ningen av egendom i dödsbo, där ningen av egendom i dödsbo, där

skatten fastställts med ledning av skatten fastställts med ledning av

handling, som avses i 15 eller 16 §; handling, som avses i 15 § /, / a

och 2 mom, 15 a § eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning d) omständighet inträffat som

yppats felaktigthet, som efter vad i föranleder tilläggsbouppteckning;

20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas

föranle der tillägg till eller rättelse av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för
skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven be

hållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklara

tionen angivits;

f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall
fördelas i sådana fall som

avses i 18 §;

g) genom sådan delning, som enligt 32 § hjföratdett efterbeskattning,
fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat till
grund för skattens fastställande; och hade, om hänsyn tagits till omständighet
som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats,
skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av den underrätt eller länsskattemyndighet som
meddelat beslut i skatteärendet,

67 §''

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom
vite tillhållas att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt
avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhälla Underrätt må vid vite
tillhålla

den, som uppgivit dödsbo, att med den, som uppgivit dödsbo, att med

ed fästa riktigheten av lämnade ed fästa riktigheten av lämnade

uppgifter. Edgång må åläggas uppgifter. Edgång må åläggas

jämväl delägare eller efterlevande jämväl delägare, efterlevande make

make, som ej uppgivit boet, även- eller efterlevande sambo, som ej

som annan som med boet tagit be- uppgivit boet, ävensom annan som

fattning, med boet tagit befattning.

Bestämmelserna i 123 § taxeringslagen (1956:623) skall
tillämpas vid vitesföreläggande enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988 och tillämpas
i de fall dä skattskyldighet inträder efter utgången av år 1987,

" Senaste lydelse 1974:857, 28

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1987: 813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella
sambor skall ha följande lydelse.

Prop, 1987/88:61

Nuvarande
lydelse

Om tvä personer bor Ullsammans i ett homosexuellt
förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och
bestämmelser tillämpas även pä de homosexuella samborna:

1,
lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem,

2,
ärvdabalken,

3,
jordabalken,

4,
10 kap, 9 §
rättegångsbalken,

5,
4 kap, 19 §
första stycket utsökningsbalken.

6,
6 § lagen
(1946: 807) om handläggning av domstolsärenden,

7,
bostadsräUslagen
(1971:479),

8,
9 §
rättshjälpslagen (1972: 429), samt

9,
lagen
(1981:131) om kallelse på okända borgenärer.

Föreslagen
lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och
bestämmelser tillämpas även pä de homosexuella samborna:

1,
lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem,

2,
ärvdabalken,

3,
jordabalken,

4,
10 kap, 9 §
rättegångsbalken,

5,
4 kap, 19 §
första stycket utsökningsbalken,

6,
19 §
första stycket, 35 § 4 mom. samt punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna
till 36 § kommunalskattelagen (1928:370),

7,
lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8,
6 § lagen
(1946: 807) om handläggning av domstolsärenden,

9,
bostadsräUslagen
(1971:479),

10, 9 § rättshjälpslagen (1972:

429), samt

//, lagen
(1981:131) om kallelse på okända borgenärer.

Förutsätter
dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det
också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

29

Finansdepartementet Prop. 1987/88:61

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 juli 1987

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Hellström,
Johansson, G, Andersson

Föredragande:statsrådet
Feldt

Lagrådsremiss om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
med anledning av äktenskapsbalken, m. m.

1 Inledning

Riksdagen
har har under våren fattat beslut om äktenskapsbalk, lag om ändring i ärvdabalken
och lag om sambors gemensamma hem (prop, 1986/87:1, LU 18, rskr, 159, SFS
1987:230-232) samt om ikraftträdande och följdlagstiftning (prop, 1986/87:86, LU
26, rskr, 247, SFS 1987:788-812 och 816),

De
beslutade ändringarna på familjerättens område bygger pä de förslag som familjelagssakkunniga
lade fram i betänkandet (SOU 1981: 85) Äktenskapsbalk och pä vad som kom fram
vid remissbehandlingen av betänkandet, Familjelagssakkunnigas betänkande
innehåller också förslag till bl, a, lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370), KL, och lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt, AGL, Dessa lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena finns i bilaga 3 till prop, 1986/87: 1,

Riksdagen
har också under våren fattat beslut om nya regler för homosexuella sambor (prop,
1986/87:124, LU 28, rskr, 350, SFS 1987:813-816),

Jag
avser nu att ta upp frågan om vissa ändringar på beskattningsområdet som
föranleds av den nyligen beslutade familjerättsreformen, Mina förslag har
således denna begränsade inriktning. För närvarande ser nämligen arvs- och gåvoskattekommittén
(Fi 1984:02) över arvs- och gåvobeskattningen vilket innebär att ytteriigare
ändringar med tiden kan visa sig behövliga,

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

2.1.1
Arvsbeskattningens huvuddrag

Innan
jag tar upp en inledande diskussion om de allmänna utgångspunkter

na för mina förslag finns det anledning att kortfattat beröra arvsbeskatt

ningens huvuddrag, 30

Arvsbeskattningen är utformad som en arvslottsskatt, dvs,
skatten be- Prop, 1987/88:61 räknas på storleken av de skilda lotter som
tillfaller arvingar, testamentstagare och förmånstagare till försäkring i
samband med ett dödsfall. Beskattningen utgår i de allra flesta fall från lottläggning
enligt ett schematiskt arvskifte. Den möjlighet som finns att lägga ett
verkligt arvskifte till grund för beskattningen utnyttjas i mycket begränsad
omfattning. Vid det schematiska arvskiftet beräknas arvingars och testamentstagares
lotter med tillämpning av reglerna i ärvdabalken resp, förordnande i
testamente. Det schematiska skiftet är dock summariskt sä till vida att
beskattningsmyndigheten bortser från vissa civilrättsliga regler medan andra
endast beaktas efter särskilt yrkande. Till de senare hör t, ex, reglerna om laglott.

Om den avlidne var gift och det förelåg
giftorättsgemenskap skall arvskiftet föregås av en bodelning genom vilken den
efterlevande makens giftorättsandel bestäms. Vad den efterlevande förvärvar pä
grund av giftorätt träffas inte av arvsskatt. Även i detta fall är huvudregeln
att beskattningsmyndigheten gör en schematisk delning - i allmänhet en hälftendelning.
Endast undantagsvis förekommer det att verkliga bodelningar läggs till grund
för skattebeslutet.

Arvsskatten är progressiv i tvä hänseenden. Dels skärps
beskattningen ju större lotten är, dels beskattas vissa arvingar och testamentstagare,
huvudsakligen make och bröstarvingar, enligt en lindrigare skatteskala än andra
mera avlägsna släktingar och mottagare som inte alls är släkt med den avlidne.
Innan skatten beräknas fär ett skattefritt grundavdrag avräknas från varje
arvslott. Även i detta hänseende är make och barn gynnade genom att
grundavdraget är högre för dem än för andra.

Skatteskalorna och grundavdragen ändrades genom
lagstiftning i höstas (prop, 1986/87:54, SkU 12, rskr, 72, SFS 1986:1198), De
nya reglerna som trädde i kraft den 1 januari 1987 innebär bl, a, en sänkning
av de högsta skattesatserna och kraftiga höjningar av grundavdragen. För
efterlevande make höjdes grundavdraget från 50000 kr, till lOOOOO kr. Även
grundavdraget för barn fördubblades och uppgår nu till 50000 kr. För mottagare
i skatteklasserna II och 111
höjdes grundavdraget från 5 000 kr, till 15000 kr.

Vid beskattningen jämställs med make den som vid tiden för
dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit
gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Motsvarande gäller
i förhållande till den avlidnes barn beträffande den som sammanlevt med barnet.

2.1.2 Efterlevande makes ställning enligt
familjerättsreformen

Ändringarna i ärvdabalken (ÄB) innebär framför allt att
den efterievande maken fär en förbättrad arvsrättslig ställning. Även reglerna
om bodelning i den nya äktenskapsbalken (ÄktB) innebär att skyddet för den efterievande
maken stärks.

Enligt gällande rätt saknar efterlevande make arvsrätt när
den avlidne

har barn eller andra avkomlingar (bröstarvingar). När en gift person som

inte har bröstarvingar avlider tillfaller däremot kvarlåtenskapen den efter

levande maken. Om den avlidne saknar efterarvingar, dvs, föräldrar, sys- 31

kon eller
syskons avkomlingar, ärvs kvarlåtenskapen av den efterlevande Prop.
1987/88:61

maken med
full äganderätt, I annat fall disponerar den efterlevande maken

egendomen
med fri förfoganderätt. Det innebär att hans eller hennes

möjligheter
att förfoga över egendomen är inskränkt endast på det sättet

att
egendomen inte får testamenteras bort. När den efterlevande i sin tur

avlider delas
kvarlåtenskapen mellan den först avlidnes efterarvingar och

den sist
avlidnes arvingar.

De nya reglerna i ÄB innebär i huvudsak följande
beträffande makes arvsrätt.

Om någon avlider och efterlämnar make och bröstarvingar
skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken med fri förfoganderätt.
När den efterlevande maken i sin tur avlider, skall bröstarvingar till den
först avlidne ha rätt till efterarv. Den som är bröstarvinge endast till den
först avlidne maken skall dock ha rätt att få ut sin arvslott genast vid dennes
död.

Enligt nuvarande regler har den efterlevande maken alltid
rätt att vid bodelning med anledning av dödsfall få egendom till sä stort värde
att den - tillsammans med vad han eller hon kan ha som enskild egendom —
motsvarar fyra gånger basbeloppet. Denna s, k, basbeloppsregel gäller dock inte
om den avlidne efterlämnar barn under 16 är som inte ocksä är den efterlevande
makens barn.

Enligt de nya bestämmelserna i ÄB ändras basbeloppsregeln
från en bodelningsregel till en arvsregel. Undantaget för barn under 16 år tas
bort. Vid tillämpning av regeln tas hänsyn till - förutom den efterlevandes
enskilda egendom vad den efterlevande erhåller genom bodelning. Vad den
efterlevande förvärvar med stöd av den nya basbeloppsregeln innehar hon eller
han med fri förfoganderätt, och den rätt till efterarv som den först avlidnes
bröstarvingar har omfattar den egendomen (3 kap, 1 § andra stycket ÄB),

De nya bodelningsreglerna innebär bl, a, att vid bodelning
med anledning av en makes död kan den efterlevande maken begära att vardera
sidan som sin andel skall behålla sitt giftorättsgods eller kvotdel av det (12
kap, 2 § första stycket ÄktB),

Vidare skall makar kunna träffa överenskommelse om att
enskild egendom skall ingå i bodelningen (10 kap, 4 § andra stycket ÄktB), Är
en av makarna död kan en sådan överenskommelse ingås mellan den efterlevande
maken och övriga dödsbodelägare (9 kap, 5 § ÄktB),

2.1.3 Sambandet mellan civilrätten och skattereglerna

Som har framgått av den tidigare redogörelsen innebär den
civilrättsliga

reformen genomgripande förändringar av vissa delar av äktenskapslagstift

ningen och arvslagstiftningen. Lagstiftningen om skatt på arv och gåva kan

sägas vara avhängig av den civilrättsliga lagstiftningen på det sättet att

vissa bestämmelser i den skatterättsliga lagstiftningen automatiskt får en

annan innebörd genom ändringar i den civilrättsliga lagstiftningen. Som

exempel på detta förhållande kan nämnas att i bestämmelsen i AGL om

schematiskt arvsskifte anges att som arvinges eller testamentstagares lott 32

skall
vid beskattningen anses vad som enligt lag eller testamente belöper pä honom
(11 § I mom,). Det är uppenbart att vad som vid tillämpningen av denna
bestämmelse skall anses tillkomma en arvinge är beroende av innehållet i den
civilrättsliga lagstiftningen vid varje tidpunkt. Denna bestämmelse kan alltså
genom den nya civilrättsliga lagstiftningen i någon mening sägas få ett annat
innehåll än tidigare utan att den ändras. Några svårigheter att fastställa
vilket detta innehåll är finns knappast. Jag vill här erinra om att den nya
basbeloppsregeln, som har tagits in i 3 kap, 1 § andra stycket ÄB, har givits
en sådan utformning att beskattningsmyndigheterna alltid skall beakta den
självmant.

Ett annat exempel pä hur
skattelagstiftningen kan sägas ha fått ett annat innehåll har samband med den
nya regeln i 3 kap, 9 § ÄB, Denna bestämmelse gäller verkan av avstående från
arv i ett visst fall, nämligen av den som är bröstarvinge till den först
avlidne maken men inte till den efterlevande. Ett sådant avstående får enligt
bestämmelsen till följd att den avstående i stället får rätt att ta del i den efterievande
makens bo enligt de allmänna föreskrifterna om efterarv i 3 kap, 2 § ÄB, I 8 § AGL
finns en bestämmelse om vid vilken tidpunkt skattskyldighet inträder när
egendom jämlikt 3 kap, ÄB eller på grund av testamente rillfallit någon med fri
förfoganderätt och därefter skall övergå på annan eller på flera efter varandra,
I sädana fall inträder skattskyldighet för senare förvärv när föregående
innehavares rätt upphör. Bl, a, den nya regleringen i 3 kap, 9 § ÄB innebär att
det i andra fall än hittills kan inträffa att någon får egendom med fri
förfoganderätt jämlikt 3 kap, ÄB, Vid ett sådant arvsavstående som det här är
fråga om mäste det alltså anses följa av 8 § AGL att skattskyldighet för den
avstående inträder när den till vars förmån avståendet skett avlider. För den
sistnämnda inträder skattskyldighet vid arvlåtarens död. Någon särskild
reglering i skattelagstiftningen med anledning av den nya bestämmelsen i 3 kap,
9 § ÄB behövs alltså inte.

Enligt
min mening saknas det anledning att ifrågasätta de nu antydda arvsskatterättsliga
effekterna av den nya äktenskaps- och arvsrätten. I andra avseenden finns det
däremot skäl att närmare pröva utformningen av de förändringar på
arvsskatteområdet som kan anses påkallade av familjerättsreformen. Vid den
prövningen bör en utgångspunkt vara den grundläggande inriktningen av reformen
— ett stärkande av den efterlevande makens ställning. Samtidigt är det dock
angeläget att avvägningarna görs med beaktande av väsentliga skattepolitiska
intressen. Jag kommer närmare in på dessa frågor när jag i de följande
avsnitten diskuterar de olika ändringsförslagen. Här vill jag bara påminna om
arvsskattens fördelningspolitiska funktion samt den stora vikt som måste
tillmätas kravet på att skattereglerna skall vara enkla att förstå och
tillämpa. Ett annat viktigt krav är att de nya reglerna inte får öppna
möjligheter till olika former av skatteundandragande.

Prop, 1987/88:61

2.2
Efterlevande makes grundavdrag

Mitt förslag:
Grundavdraget för efterievande make vid arvsbeskattningen höjs till 200000 kr.

33

3 Riksdagen 1987188. I saml. Nr 61

Familjelagsakkunnigas
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se Prop, 1987/88:61 betänkandet s,
291),

Remissinstanserna:
Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av de fä instanser som
berört frågan.

Skälen
för mitt förslag: Genom ändringarna i arvsreglerna införs en arvsrätt för
efterlevande make även i fall med gemensamma barn. För att denna nya arvsrätt
skall få den eftersträvade effekten att stärka den efterlevande makens
ställning har familjelagssakkunniga föreslagit att arvsskattereglerna bör
ändras pä det sättet att det skattefria grundavdraget för den efterlevande höjs
till en sådan nivå att någon arvsskatt normalt inte skall utgå när den efterievande
maken övertar boet. Med beaktande av resultaten av en
bouppteckningsundersökning som de sakkunniga hade företagit stannade man för
att grundavdraget borde höjas till 200000 kr.

Det
är även min uppfattning att en höjning av grundavdraget är den lämpligaste
metoden för att åstadkomma en nödvändig anpassning av arvsskattereglerna till
de nya arvsreglerna. När det sedan gäller att bestämma grundavdragets storlek
krävs en avvägning mellan olika intressen. Den bouppteckningsundersökning som
de sakkunniga utgick ifrån vid valet av avdragsnivå ligger mer än tio är
tillbaka i tiden. Enligt undersökningen översteg bobehällningen 200000 kr, i
endast 5% av fallen. Genom sitt förslag år 1981 om ett grundavdrag pä 200000
kr. kan de sakkunniga sägas ha räknat med en fördubbling av motsvarande bobehällningsbelopp.
Kvar-lätenskapernas genomsnittliga värden har givetvis ökat sedan betänkandet lämnades,
I brist på undersökningar är det svårt att precisera hur stor den ökningen har
varit. Det är dock sannolikt att man - med de utgångspunkter familjelagssakkunniga
på sin tid hade för sitt förslag - i dag skulle hamna på ett högre grundavdrag
än 200000 kr.

Innan
man slutligt tar ställning till avdragets storlek finns det dock som jag nyss
antytt anledning att också väga in nägra ytterligare faktorer. Det är
visserligen riktigt, som de sakkunniga framhåller, att arvsrätten för efterlevande
make innebär att ett nytt arvfall skjuts in mellan föräldrar och barn. Med
oförändrade arvsskatteregler skulle det kunna sägas leda till en dubbel
beskattning av kvarlåtenskapen jämfört med dagens regler, I det sammanhanget
finns det dock skäl att påminna om att motsvarande effekter i inte så ringa
utsträckning uppkommer redan nu pä grund av testamenten. En kraftig höjning av
grundavdraget för efterlevande make kan i det perspektivet anses medföra
opåkallade lättnader i beskattningen. Som de sakkunniga själva varit inne på (s,
291) undviks dessutom den dubbla beskattningen i mänga fall genom de särskilda
reglerna i 56 § AGL om eftergift av skatt i de fall en arvinge avlider kort tid
efter förvärvet.

En
annan omständighet som bör tillmätas betydelse vid den slutliga

bedömningen av grundavdragets storlek är riskerna för skatteundandra

gande, I det följande avsnittet kommer jag in på frågan hur de nya bodel

ningsreglerna skall beaktas i arvsskattelagstiftningen. Allmänt sett råder

det enligt min uppfattning ingen tvekan om att den nya ordningen kommer

att ge ett större utrymme för dispositioner som minskar skatteuttaget.

Riskerna för en sådan utveckling måste bedömas öka om grundavdraget

bestäms till eU mycket stort belopp, 34

Vid en samlad bedömning
har jag stannat för att grundavdraget för efterievande make bör bestämmas till
200000 kr. Det innebär en fördubbling av det i höstas beslutade avdraget, Nägra
ändringar av grundavdragen för övriga mottagare är inte påkallade. Jag
återkommer i avsnitt 2,7 till frågan om sambors ställning i
grundavdragshänseende.

Prop,
1987/88:61

2.3 Bodelning efter dödsfall

Mitt förslag:
Huvudregeln skall, liksom hittills, vara en schematisk hälftendelning. Avsteg
från denna regel skall endast kunna ske vid bodelning mellan ä ena sidan en
efterlevande make och å andra sidan övriga dödsbodelägare.

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer i princip med miu förslag (se betänkandet s, 73 och
294), Utgångspunkten för de sakkunnigas överväganden i denna fräga synes vara
det fallet att den efterievande maken vid en bodelning utnyttjar den föreslagna
rätten att behälla sitt eget giftorättsgods och därmed undgå att den egendomen
delvis tillfaller den avlidnes bröstarvingar eller testamentstagare.

Remissinstanserna: Endast
ett fåtal instanser har kommenterat förslaget. Kammarkollegiet hävdar aU det av
familjelagssakkunniga föreslagna regelsystemet kräver att den nuvarande
schematiska arvsbeskattningen ersätts med en ordning där beskattningen grundas
pä verkliga bodelningar. Även juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet och Svenska bankföreningen tar upp frågan om det schematiska skiftet
och ifrågasätter det lämpliga i de sakkunnigas förslag att, med bevarande av
den schematiska beskattningen som huvudregel, bygga ut reglerna om efterbeskattning
och återvinning i syfte att avvikande bodelningar och arvskiften skall
föranleda korrigering av det ursprungliga skattebeslutet. Båda instanserna
hävdar att dessa frågor bör tas upp i samband med en större översyn av
arvsskattelagstiftningen.

Skälen
för mitt förslag: Enligt den nuvarande huvudregeln i 15 § 1 mom, AGL skall
beskattningsmyndigheten genom en s, k, schematisk bodelning beräkna den efterievande
makens andel till hälften av giftorättsgodset. Vid skattläggningen skall dock
alltid den s, k, basbeloppsregeln i 13 kap, 12 § giftermålsbalken iakttas. Enligt
den regeln har den efterievande maken alltid rätt att vid bodelning med
anledning av dödsfall fä egendom till så stort värde att den - tillsammans med
vad den efterlevande kan ha som enskild egendom - svarar mot fyra gånger
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta gäller dock
inte om den avlidne efteriämnar barn under 16 år som inte ocksä är den efterievande
makens barn.

Ett
annat undantag frän huvudregeln är att skattläggningen skall ske i enlighet med
en bodelningshandling som anger annan fördelning av boet än en hälftendelning.
Detta förutsätter att bodelningshandlingen ges in i skat-

35

teärendet och att man vid
bodelningen har iakttagit föreskrifter i lag om Prop, 1987/88:61 bodelning,

Pä
en punkt föranleder de nya arvsreglerna en direkt följdändring av förevarande
bestämmelser. Genom ändringen i ÄB ändras nämligen basbeloppsregeln från en
bodelningsregel till en arvsregel. Den nya basbeloppsregeln i 3 kap, I § andra
stycket ÄB kommer därmed att beaktas vid det schematiska arvskifte som skall
ske enligt 11 § 1 mom, AGL,

I
övrigt föranleder ändringarna av familjerätten flera frågor av principiell
natur. En sådan är om det är möjligt att förena en schematisk beskattningsmetod
med de nya reglerna utan omfattande och komplicerade regler om bl, a, efterbeskattning.
Några remissinstanser har uttryckt farhågor av detta slag. Deras inställning på
denna punkt skall dock ses mot bakgrund av att familjelagssakkunnigas förslag
hade ett annat innehåll än de numera antagna reglerna. De sakkunnigas förslag
skulle ge ett betydande utrymme för dispositioner med kvarlåtenskapen vilket i sin
tur skulle kräva långtgående bestämmelser om efterbeskattning och återvinning.
Ett sådant system skulle komma att medföra stora problem vid den praktiska
tillämpningen. Med den lösning som nu valts har den bilden förändrats.
Visserligen kan regler om efterbeskattning och återvinning inte undvaras men sådana
kompletterande regler behövs endast för nägra situationer. Jag återkommer till
denna fråga i avsnitt 2,5,

Den
schematiska beskattningsmetoden är ur bl, a, förenklingssynpunkt vida
överlägsen ett system med verkliga bodelningar och arvskiften som grundval för
beskattningen. Även om den civilrättsliga regleringen bildar den självklara
utgångspunkten för arvsbeskattningen bör huvudregeln vid beskattningen liksom hittills
vara att den efterlevandes skattefria giftorättsandel beräknas till hälften av
makarnas behållna giftorättsgods. En sådan regel ansluter ocksä till den
civilrättsliga huvudregeln i 11 kap, 3 § ÄktB,

Frågan
om beskattningsreglernas anpassning till den civilrätlsliga regleringen ställs
pä sin spets när det gäller den nya bodelningsregeln i 12 kap, 2 § ÄktB ,
Bestämmelsen innebär att vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av
sitt giftorättsgods om den efterlevande maken begär det. Bestämmelsen är
intagen som en jämkningsregel från huvudregeln om hälftendelning men några
särskilda förutsättningar för dess tillämpning är inte uppställda. Det räcker
med att den efterlevande framställer en begäran härom. På grund av en sådan
begäran kan den efterlevande undgå att dela med sig av sitt giftorättsgods till
den avlidnes testamentstagare eller till den avlidnes barn som inte ocksä är
barn till den efterlevande. Att i dessa situationer förstärka den efterlevandes
skydd har i motiven angetts vara skälet för regelns tillkomst (prop, 1986/87:1 s,
88 och 190-191),

Om
12 kap, 2 § ÄktB åberopats i en bodelning mellan å ena sidan den efterlevande
och å andra sidan övriga dödsbodelägare bör detta enligt min bedömning beaktas
vid beskattningen.

Bestämmelsen
i 12 kap, 2 § ÄktB är emellertid inte enbart riilämplig i de

fall när den avlidne efterlämnar barn som inte också är barn till den

efterlevande eller universella testamentstagare. Den kan äberopas av den

efterievande ocksä i andra situationer än dem som i första hand motiverat 36

dess
tillkomst.

En
sådan säkerligen mycket vanlig situation torde vara att den avlidne Prop.
1987/88:61 endast efterlämnar make och deras gemensamma barn samt att
testamente saknas. Den efterievande är i sådant fall ensam dödsbodelägare och
arvinge. Den avlidnes kvarlåtenskap ärvs med fri förfoganderätt vilket innebär
att den inte kan testamenteras bort. Den efterlevande behöver under angivna
förutsättningar inte åberopa 12 kap, 2 § ÄktB för att freda sin egendom
eftersom han eller hon under alla förhållanden skall överta hela boet. Han
eller hon kan däremot ha ett intresse av att klargöra och påverka egendomsfördelningen
i det bo som övertas. Eftersom den efterievande maken är ensam dödsbodelägare
kan bodelning dock inte ske. Bestämmelsen i 12 kap, 2 § ÄktB kan ändå äberopas
och det torde inte heller finnas något hinder mot att den efterlevande och den
avlidnes efterarvingar ingår en frivillig överenskommelse avseende
egendomsfördelningen i boet. Jämför LU 1986/87:18 s, 34 f.

Vid
ett ställningstagande till frågan när en avvikelse från den schematiska hälftendelningen
skall medges finns det också anledning att väga in de uppenbara risker för
skatteplanering som ett beaktande av 12 kap, 2 § ÄktB skulle föra med sig i nu
aktuella fall. Till följd av att det saknas motstående intressen skapas det
enligt min mening ett alltför stort utrymme för den efterlevande maken att
uppnå icke avsedda skattefördelar. Vid den bedömningen har jag också beaktat
den omständigheten att det i många fall kan vara svårt att avgöra
ägarförhållanden mellan makar. Det kan antas att skattemyndigheterna skulle få
betydande svårigheter att i efterhand angripa uppgifter i bouppteckningen om
egendomens fördelning mellan makarna. Även när det gäller tillgångar för vilka
det finns registrerade uppgifter om äganderättsförhållandena, t, ex,
fastigheter och börsaktier finns det utrymme för den efterlevande maken att
göra gällande en annan ägarfördelning med stöd av s, k, dold äganderätt.
Yrkanden av detta slag har under senare år i flera fall godtagits av
domstolarna. Man skulle därmed riskera att det i ett betydande antal fall
skulle uppkomma tvister mellan beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga i
ägarfrågan. Det säger sig självt att en sådan ordning skulle gå på tvärs med
strävandena mot förenkling och effektivisering av arvsbeskattningen som för
närvarande kännetecknas av höga administrationskostnader i förhällande till
skatteintäkterna.

Mot
bakgrund av det sagda anser jag att det inte är lämpligt att frångå den
schematiska hälftendelningen i andra fall än när 12 kap, 2 § ÄktB ligger till
grund för en formenlig bodelning enligt bestämmelserna i 9 kap, I § och 5 §ÄktB,

Mitt
förslag innebär således att bestämmelsen i 12 kap, 2 § ÄktB skall beaktas i de
fall den åberopas i en bodelning. Lagrummet kan dock få självständig betydelse
i vissa andra situationer. Jag tänker på det fall att den avlidne förordnat att
ett legat skall utgå och att dess värde överstiger den avlidnes egendom.
Påkallar den efterlevande maken i ett sådant fall tillämpningen av nyssnämnda
lagrum får detta till följd att lott för legatet inte kan läggas ut till större
värde än vad den döde ägde,

I ytterligare ett
hänseende föranleder de nya bodelningsreglerna i äkten

skapsbalken en kommentar frän min sida. Vid bodelning efter den ena 37

makens död kan den
efterlevande och övriga dödsbodelägare komma överens om att visst slag av
enskild egendom skall dras in i bodelningen (10 kap, 4 § andra stycket och 9
kap, 5 § ÄktB), Egendomen skall i sä fall behandlas på samma sätt som
giftorättsgods, I civilrättsligt hänseende innebär detta en avvikelse från
principen om en hälftendelning av makarnas behållna giftorättsgods. Delningen
omfattar inte enbart giftorättsgods utan även enskild egendom. Enligt min
uppfattning bör en bodelning av detta slag som ges in i skatteärendet kunna
ligga till grund för beskattningen.

Prop, 1987/88:61

2.4 Efterarv

Mitt förslag: Efterarvingarnas
andel skall även i fortsättningen normalt bestämmas till hälften av den sist
avlidnes bo. De nuvarande möjligheterna till annan fördelning behålls.
Bestämmelserna kompletteras också med regler om fördelningen när en bröstarvinge
till den först avlidne maken fått ut sitt arv och om fördelningen i det fall den
sist avlidne saknar arvingar. Någon avvikelse frän hälftendelningen skall
däremot inte ske om tillämpningen av basbeloppsregeln påverkat fördelningen vid
det första dödsfallet.

Familjelagssakkunnigas
förslag: De sakkunniga har inte föreslagit annan ändring av förevarande regler
än att avvikelse från hälftendelningen skall ske om annan arvinge redan tagit
sitt arv.

Remissinstanserna:
Förslaget har inte kommenterats av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag:
Med den nya familjerättsliga regleringen kommer antalet efterarvsfall att öka
betydligt. Beskattningen i dessa fall kompliceras inte sällan till följd av
att hänsyn skall tas till förhållandena vid den först avlidne makens död.

Även om förenklingsskäl
talar för en begränsning av de olika undantagen från huvudregeln om en hälftendelning
av den efterievande makens bo har de enligt min mening inte sådan styrka att
man i detta sammanhang bör ändra bestämmelserna. Det innebär att avvikelser
från hälftendelningen blir aktuella om förekomsten av enskild egendom eller
testamente till förmån för annan än den efterievande inverkat pä kvarlåtenskapens
fördelning vid det första dödsfallet. Det nuvarande undantaget för verkliga delningsförrättningar
bör också behållas.

Det
är ocksä rimligt med ett undantag från huvudregeln för det fall att ett barn till
den först avlidne maken fått ut sitt arv vid det första dödsfallet.

Den nya arvsregeln som
innebär alt kvarlåtenskapen i sin helhet går till den först avlidne makens
arvingar om den sist avlidne saknar arvingar kräver också en anpassning av
arvsskattereglerna vid efterarv. Eftersom arvet således skall anses härröra
endast frän den ena maken skall det för varje arvinge läggas ut som en lott.
Den nya ordningen bör tillämpas även

38

om det
första dödsfallet har ägt rum före ikraftträdandet. Denna fråga berörs
ytterligare i avsnitt 2,9 om ikraftträdande m, m.

När det däremot gäller efterarv i den situarionen att
basbeloppsregeln har tillämpats vid det första dödsfallet blir min bedömning en
annan.

Som
tidigare nämnts omvandlas basbeloppsregeln från en bodelningsregel till en
arvsregel. Det följer av 11 § AGL att denna nya arvsregel skall beaktas vid
skattläggningen efter den förste makens död. De nya efterarvs-reglerna innebär
att hänsyn skall tas till att basbeloppsregeln har inkräktat på en arvinges
rätt vid det första dödsfallet, Fräga uppkommer om beskattningsmyndigheten i
sådana fall skall göra avvikelser från den schematiska delningen vid
beskattningen när den efterlevande maken avlider. Ett inte helt ovanligt fall
kommer att bli att ett icke gemensamt barn helt eller delvis har fått stå
tillbaka för efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln. Den först
avlidnes barn blir i så fall efterarvinge i den sist avlidnes bo, Hans andel
skall dock minskas med hänsyn till vad han fått vid det första dödsfallet (3
kap, 2 § andra stycket ÄB), Den verkliga andelen kan i så fall bli mindre än
vad en schematisk hälftendelning leder till och skatten följaktligen beräknas
pä en för stor lott.

Det är
ställt utom tvivel att en fullständig följsamhet på arvsskatteområdet till den
här beskrivna nya ordningen skulle föra med sig en påtaglig komplicering av
arvsbeskattningen. Det bör också beaktas att skillnaden mellan
beskattningseffekterna av en schematisk hälftendelning jämfört med en verklig
delning normalt blir mättliga. Basbeloppsregeln aktualiseras nämligen i mindre
bon där de i höstas höjda grundavdragen för bröstarvingar leder till att någon
beskattning inte sker eller till låg skatt. Jag har med hänsyn till dessa
förhållanden stannat för att något undantag från den schematiska hälftendelningen
inte bör göras i det nu diskuterade fallet.

Jag vill i sammanhanget ocksä erinra om 54 § AGL, Av
bestämmelserna framgår bl, a, att arvsskatten skall förskjutas av dödsboet. En
konsekvens av den schematiska lottläggningen vid beskattningen är att de
civilrättsliga fördelningsreglerna kan avvika från dem som legat till grund för
skattebeslutet. Arvingar och testamentstagare kan under sådana förhållanden
med stöd av 54 § AGL fördela skatten med hänsyn till den verkliga fördelningen
av kvarlåtenskapen.

Prop. 1987/88:61

2.5 Efterbeskattning och återvinning

Mitt
förslag: Reglerna om efterbeskattning och återvinning kompletteras med
bestämmelser som gör det möjligt att efterbeskatta resp. medge återvinning av
skatt i vissa fall då den verkliga fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att
avvika frän den schematiska.

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag (se betänkandet s,
296-297),

Remissinstanserna:
Förslaget har fått ett blandat mottagande. Till följd av den inställning som
kammarkollegiet redovisat i frågan om valet mellan

39

schematisk och verklig delning (se avsnitt 2,3) hävdar
kollegiet att endast Prop, 1987/88:61 en smärre komplettering av efterbeskattningsreglerna
är nödvändig medan reglerna om återvinning kan lämnas oförändrade. Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter om de nya
familjerättsreglerna i högre grad än de nuvarande påkallar särskilda
möjligheter att i efterhand justera det schematiska skiftet. Svenska
bankföreningen påminner om de svårigheter som kan förutses i fråga om
kontrollen av efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna.

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2,3 har jag diskuterat
olika arvsskatterättsliga effekter av de nya äktenskaps- och arvsreglerna. Som
framgått förordar jag att det schematiska skiftet även i fortsättningen bör
vara huvudregel vid beskattningen. Liksom för närvarande kan man räkna med att
huvudregeln kommer att tillämpas i de allra flesta fall. En viss ökning av
antalet fall där beskattningen grundas pä en verklig bodelning kan dock
förutses till följd av de nya bodelningsreglerna.

Den nya bodelningsregeln i 12 kap, 2 § ÄktB om rätt för efterievande
make att behålla sitt giftorättsgods är i första hand tänkt att utnyttjas om
den efterlevande äger den större delen av egendomen. Genom att åberopa
bestämmelsen ifråga kan hon eller han freda sitt giftorättsgods frän anspråk
från den avlidnes egna barn eller från universella testamentstagare. Det kan
emellertid också tänkas situationer då den efterlevande har den mindre delen av
behållningen men trots det väljer att begära jämkning. Detta kan t, ex, vara
fallet om det ligger i familjens gemensamma intresse att ett barn till den
avlidne övertar en rörelse eller jordbruksfastighet som den avlidne ägt. En
begäran om jämkning från den efterlevande maken leder till att barnet ärver den
större delen av bobehällningen medan den efterlevande får en mindre del vid
bodelningen. Om arvsskatten i detta fall beräknas på grundval av en schematisk hälftendelning
kan den bli för låg.

En liknande situation uppkommer om den efterlevande makens
enskilda egendom tas in i bodelningen enligt den nya bestämmelsen i 10 kap, 4 §
ÄktB, Den avlidnes kvarlåtenskap som skall delas mellan arvingar och
universella testamentstagare blir i så fall större än vad som följer av en
schematisk hälftendelning av makarnas gemensamma giftorättsgods. Också i detta
fall blir arvsskatten för låg,

Familjelagssakkunniga har för fall av detta slag
föreslagit att det införs en möjlighet till efterbeskattning. En skyldighet att
deklarera förvärvet skulle samtidigt införas.

Jag kan visserligen ha förståelse för den av några
remissinstanser framförda synpunkten att kontrollen av efterlevnaden av sädana
bestämmelser kan bli problematisk. Enligt min mening är det dock inte
acceptabelt med en ordning som utesluter möjligheten att ingripa när
beskattningseffekterna genom olika åtgärder - även om dessa är legala och
berättigade - blivit andra än dem som varit avsedda. Det är därför enligt min
mening nödvändigt att komplettera efterbeskattnings- och deklarationsreglerna
sä att de omfattar nu angivna fall. Kompletteringar bör göras pä i princip det
sätt familjelagssakkunniga föreslagit.

De föreslagna bestämmelserna om deklarationsskyldighet och
om efter

beskattning måste emellertid kompletteras i ytteriigare ett hänseende, 40

Anledningen
härtill är att resonemanget i det föregående utgår frän den Prop. 1987/88:61 förutsättningen
att bestämmelserna i 12 kap, 2 § och 10 kap, 4 § ÄktB åberopas i en bodelning
som sker efter skattebeslutet. Inget hindrar emellertid att en åtgärd av
aktuellt slag vidtas i ett tidigare skede, t, ex, under tiden från
bouppteckningsförrättningen och fram till dess att bouppteckningen ges in
eller från denna tidpunkt till dess att skattebeslutet meddelas. För att
åstadkomma ett materiellt riktigt beskattningsresultat bör bodelningar som
skett före skattebeslutet därför också bringas till beskattningsmyndighetens
kännedom. Jag föreslår därför en obligatorisk uppgiftsskyldighet för nu
angivna fall i kombination med en skyldighet att ge in de bodelningar där 12
kap, 2 § eller 10 kap, 4 § ÄktB åberopats. Jag föreslär också att reglerna om efterbeskattning
skall omfatta den situationen att det efter skattebeslutet upptäcks att en
åtgärd av nu angivet slag har vidtagits dessförinnan,

I
likhet med vad som uttalats i skilda sammanhang tidigare är det även min
uppfattning att någon mera påtaglig ökning av kontrollresurserna i detta
sammanhang inte är försvarlig med hänsyn till arvs- och gåvoskatternas ringa statsfinansiella
betydelse. Av det skälet mäste man räkna med att en del fall där den föreslagna
efterbeskattningsregeln skulle vara tillämplig kommer att upptäckas först när
den efterievande maken avlider, I nägra av dessa fall kan det förutses att det
gått mer än tio år sedan den förste maken dog och att därmed skatteanspråket är
preskriberat. Mot den bakgrunden kan det sättas i fråga om inte en förlängning
av preskriptionstiden alternativt en annan utgångspunkt för
preskriptionstidens beräkning borde införas. Redan med dagens regler uppkommer
ibland situationen att ett i och för sig skatteplikrigt förvärv till följd av
bl, a, kontrollsvårigheter upptäcks så sent att anspråket har preskriberats.
Det inträffar inte alldeles sällan vid tillämpningen av reglerna om s, k,
framskjutna förvärv.

Jag
kan naturiigtvis ha förståelse för att sädana effekter av lagstiftningen
upplevs som otillfredsställande från fiskala utgångspunkter. En lösning av
dessa problem genom t, ex, en förlängning av preskriptionstiden har dock
principiella och praktiska aspekter som måste vägas in vid ett ställningstagande.
Med hänsyn till den restriktiva hållning jag i det föregående intagit när det
gäller möjligheterna att avvika från den schematiska delningen i en för de
skattskyldiga gynnande riktning föreslär jag inte i detta sammanhang någon
större utbyggnad av efterbeskattningsmöjligheterna. Vid en samlad bedömning har
jag därför stannat för att reglerna om efterbeskattning för närvarande inte bör
kompletteras med några särskilda preskriptionsregler. Jag förutsätter att preskriptionsfrägan
övervägs ytterligare av arvsskattekommittén.

Det
torde regelmässigt bli så att en verklig delning som leder till lägre skatt än
den schematiska företas och åberopas innan skatten fastställs. Den motsatta
situationen kan dock inte uteslutas. Det finns därför skäl att även ändra
återvinningsreglerna så att skatten kan sättas ned i ett sådant fall. Som familjelagssakkunniga
föreslagit (se betänkandet s, 476) bör en sådan bestämmelse förses med den
begränsningen att den delning som åberopas måste ha gjorts inom ett är frän
skattebeslutet.

Den
närmare utformningen av de nya bestämmelserna om efterbeskatt- 41

ning och återvinning
liksom de kompletteringar av deklarationsreglerna som krävs tar jag upp i
specialmotiveringen (avsnitt 4,2),

Prop. 1987/88:61

2.6 Förmånstagarförvärv

Mitt förslag:
Reglerna i 12 § AGL om beskattningen av förmånstagarförvärv förenklas
kraftigt. Hälften av belopp som tillfaller efterlevande make i egenskap av förmånstagare
till försäkring skall vara fritt från skatt.

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s, 298-299)

Remissinstanserna:
Det fåtal remissinstanser som har behandlat frågan har godtagit de sakkunnigas
förslag.

Skälen
för mitt förslag: Om en avliden efterlämnar en försäkring, till vilken någon förmånstagare
inte har insatts, ingår försäkringens värde i dödsboets behållning och
beskattas som vilken annan egendom som helst. Om däremot förmånstagare är
insatt sker arvsbeskattning av beloppet enligt 12 § AGL och gåvobeskaUning
enligt 37 § 2 mom, AGL, Beskattningen bygger pä de civilrättsliga bestämmelser
om försäkringar som finns i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, FAL,

Enligt 102 § FAL kan
försäkringstagare som vill att försäkringsbeloppet skall tillfalla annan
insätta denne som förmånstagare till beloppet. Det finns återkalleliga och
oåterkalleliga förmånstagarförordnanden. Vid oåterkalleliga förmånstagarförordnanden
har försäkringstagaren förbundit sig gentemot förmånstagaren att låta
förordnandet stå vid makt.

Enligt
104 § FAL skall försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död
ej ingå i dennes kvariåtenskap om förmånstagare är insatt. Om förordnandet
varit återkalleligt och försäkringstagaren efterlämnat make eller bröstarvinge
skall dock försäkringsbeloppet vid beräkningen av dödsbodelägares giftorätt, rätt
enligt 13 kap, 12 § andra stycket giftermålsbalken, rätt till vederlag eller räU
till laglott behandlas som om beloppet hade riilhört boet och tillagts förmånstagaren
genom testamente. Regeln gäller inte tjänstegrupplivförsäkring som tillfallit make,
med make likställd person eller bröstarvinge.

Förvärv
som görs av bröstarvinge med tillämpning av jämkningsreglerna i 104 § FAL
träffas också av beskattning,

I 12
§ första stycket sista meningen AGL finns en specialregel för det fall att make
är förmånstagare.

Skattskyldighet
föreligger inte för den del av förvärvet som skulle ha motsvarat
giftorättsandelen om försäkringen hade ingått i boet, Närdet vid sidan av maken
finns andra förmånstagare beräknas makens skattefria andel med hänsyn tagen
till samtliga förvärv.

Den
i skilda sammanhang omvittnade komplexitet som kännetecknar arvs- och
gåvobeskattningen av försäkringar har i allt väsentligt sin grund i kopplingen
mellan de svårtillämpade civilrättsliga reglerna i 104 § FAL

42

och
beskauningsreglerna i 12 § AGL, Till följd av den ändring av 104 § Prop,
1987/88:61 FAL som beslutats i samband med familjerättsreformen skapas
förutsättningar för förenkling av försäkringsbeskattningsreglerna i AGL,
Ändringen i FAL innebär i huvudsak följande.

De
nuvarande mekaniska jämkningsreglerna upphävs, I stället skall ett förmånstagarförordnande
kunna jämkas till förmän för make och bröstarvingar efter en bedömning av
omständigheterna i det enskilda fallet. Jämkning skall göras bara om en
tillämpning av förordnandet skulle leda till oskäligt resultat. Jämkningen
skall vara en fråga mellan förmånstagaren och den som begär jämkning.
Förekomsten av en försäkring skall alltså inte längre påverka fördelningen av
bobehållningen. En särskild jämkningsregel skall gälla för det fallet att
försäkringstagaren vid sin död låg i skilsmässa eller var skild men inte hade
gjort bodelning. Den efterlevande maken skall då ha rätt till jämkning för att
få ut sin bodelningsandel. Rätten att påkalla jämkning enligt de nya reglerna
preskriberas ett år efter det aU bouppteckning har avslutats eller
dödsboanmälan har gjorts.

En
följd av ändringen i 104 § FAL är att det bör införas en föreskrift i 12 § AGL
av innebörd att vad som tillfaller efterlevande make eller bröstarvinge med
stöd av 104 § andra stycket FAL skall beskattas som arvfallen egendom. Den
särskilda regleringen avseende bröstarvinges laglott kan tas bort.

Den
nya jämkningsmöjligheten kan sägas ersätta den ökning av den skattefria
giftorättsandelen som hittills beräknats när annan än den efterlevande är förmånstagare.
Det finns enligt min uppfattning likväl ingen anledning att överväga den
bestämmelsen att viss del av ett belopp som tillfaller den efterlevande maken
efter jämkning enligt de nya reglerna skulle vara skattefritt på grund av
giftorätt. Detta beror på att jämkningsmöjligheten inte är relaterad till
makars bodelningsanspråk och att bestämmelsen inte längre bygger på synsättet
att försäkringen skulle kunna ingå i eller påverka fördelningen i boet.

Förhållandet
är emellertid annorlunda i de fall den efterlevande är insatt som förmånstagare.
Jag delar därför familjelagssakkunnigas uppfattning (se betänkandet s, 299) att
det inte är rimligt att låta den nya regleringen i FAL leda till att en makes förmånstagarförvärv
i sin helhet träffas av skatt. I likhet med vad de sakkunniga sagt förefaller
det även mig vara lämpligast att slå fast att hälften av makes förmånstagarförvärv
skall vara fritt från skaU, En sådan ordning leder i vissa fall till en skärpt
beskattning, medan den i andra medför lindringar. De uppenbara fördelarna från
förenklingssynpunkt med en sådan regel måste enligt min mening tillmätas
avgörande betydelse. Jag vill också påminna om att de skatteskärpningar som den
nya regeln i vissa fall kan föra med sig i hög grad motverkas av förslaget om höjt
grundavdrag för efterievande make.

Det
kan slutligen anmärkas att förvärv som den efterlevande maken kan göra med
tillämpning av jämkningsregeln i 104 § tredje stycket FAL för att tillgodose
makens bodelningsanspräk inte kommer att träffas av någon arvsskatt,

43

2.7
Sambofrågor

2.7.1
Heterosexuella sambor

Prop.
1987/88:61

Mitt förslag:
Vad en efterlevande sambo erhåller vid bodelning enligt lagen om sambors
gemensamma hem skall inte arvsbeskattas. För testamentslott som tillfaller en
sambo skall beskattningen vara densamma som för make, dvs, med ett grundavdrag
på 200000 kr, och skatteuttag efter klass I,

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer med mitt (se betänkandet s, 299-300),

Remissinstanserna:
Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran.

Skälen
för mitt förslag: I lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen) finns bl, a,
bestämmelser om fördelning av det gemensamma hemmet genom bodelning (5-13 §§),
Dessa innebär i huvudsak följande.

När ett samboförhällande
upphör skall bodelning ske om en av samborna begär det. Om en sambo avlider
skall begäran av den efterievande sambon om bodelning framställas senast då
bouppteckning förrättas. Vid bodelningen fördelas sambornas gemensamma bostad
och bohag mellan dem, om egendomen har förvärvats för gemensamt begagnande (5 §),
Värdet av egendomen skall - efter avdrag för skulder - delas lika mellan
samborna (8 §), Skulderna avräknas i första hand mot sådan egendom som skulden
är hänföriig till. Om en fordran på en sambo inte är hänförlig till bostaden
eller bohaget skall sambon i första hand få täckning för den ur egendom som inte
skall ingå i delningen. Först om egendom som inte skall ingå i delningen inte
räcker till för att täcka de skulder som skall avräknas mot denna skall den
egendom som skall ingå i delningen tas i anspråk (7 §), Vid bodelning med
anledning av att den ena sambon har avlidit har den efterlevande sambon alltid
rätt att i den män det räcker få ut sä mycket av den behållna egendomen - efter
avdrag av skulder - att det motsvarar tvä gånger basbeloppet.

Genom
ändringarna i ÄB har tagits in särskilda regler om bouppteckning efter sambo.
De innebär följande.

Begär
den efterlevande sambon bodelning skall bostad och bohag som förvärvats för
gemensamt begagnande antecknas och värderas särskilt. Därvid skall anges vem
egendomen tillhör. Även fordringar som är förenade med särskild förmånsrätt i
egendomen eller av annan anledning är att hänföra till denna egendom skall
antecknas. Om den efterlevande sambon eller den avlidne sambons övriga
dödsbodelägare begär att få täckning för annan skuld ur egendomen, skall
sambons samtliga tillgångar och skulder antecknas (20 kap, 4 § ÄB),

Som
framhålls i den tidigare nämnda propositionen om följdlagstiftning till ÄktB m,
m, (s, 66) skulle det strida mot den syn på frågan om lagreglering av
samboförhållanden som ligger till grund för den nya lagen om sambors gemensamma
hem att allmänt i lagstiftningen jämställa sambor med makar. Med den
utgångspunkten har man i följdlagstiftningen analy-

44

serat varje
lagstiftningsfråga för sig och övervägt i vilken utsträckning Prop,
1987/88:61 särskilda lösningar är påkallade.

Det
nu redovisade synsättet måste också ligga till grund när man överväger vilka
förändringar av arvsskattelagstiftningen som sambolagen och ändringarna i ÄB
bör föranleda,

I
fråga om egendom som en sambo förvärvar genom bodelning enligt sambolagen är
det naturligt att sådan egendom inte träffas av någon arvsskatt. När en sambo
avlider måste alltså den efterlevande sambons del i det gemensamma hemmet
brytas ut innan arvslotterna beräknas. Detta bör kunna ske genom en schematisk
bodelning. En möjlighet bör ocksä finnas att lägga en verklig bodelning till
grund för beskattningsmyndighetens beslut. Vid den schematiska bodelningen bör
en hälftendelning ske. Beskattningsmyndigheten bör dock när bodelning skall
ske alltid beakta att den efterlevande sambon har rätt att erhålla egendom som
motsvarar tvä gånger basbeloppet. Andra regler som kan föranleda att hälftendelningen
frängås bör beaktas bara om en bodelning har förrättats enligt sambolagen.

När
det sedan gäller frågan hur en sambos testamentsförvärv skall beskattas, blir
ställningstagandet inte lika självklart. Den nuvarande bestämningen av den som
i arvsskattehänssende skall jämställas med make tillkom genom lagstiftning är
1970, Vid det tillfället bedömdes det vara olämpligt att ha olika regler vid
inkomstbeskattningen och arvsbeskattningen (se prop, 1970:71 s, 110), I
samband därmed infördes för ogifta kravet på gemensamma barn. Jag vill här
nämna att jag inte i detta sammanhang avser att föreslå några förändringar på
den punkten pä inkomstskattesidan. Frågan är om det mot den bakgrunden finns
skäl att nu överväga ändringar i AGL,

Familjelagssakkunniga
ansåg det vara otillfredsställande att en testamentslott till en sambo skall
beskattas så mycket kraftigare av det skälet att samborna saknat barn. De
sakkunniga föreslog därför att sambo borde jämställas med make i
arvsskattehänseende. Enligt de sakkunniga borde förekomsten av ett testamente
tillsammans med de uppgifter som lämnats i det och i bouppteckningen kunna ge
tillräcklig vägledning för att i de enskilda fallen bedöma om mannen och
kvinnan bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Remissinstanserna
har godtagit förslaget. De allmänna tjänstegrupplivförsäkringarnas
samrådsgrupp (ATS-gruppen) har i sitt yttrande lämnat synpunkter i fråga om den
utredning om samboförhållandets karaktär som bör föreligga i arvsskatteärendet.

Det
är även min uppfattning att frågan om vilka krav som bör vara uppfyllda för att
en person skall behandlas som med make jämställd i arvsskattehänseende kommer i
ett delvis annat läge med den nya sambolagstiftningen. Jag kan därför ansluta
mig till familjelagssakkunnigas förslag och föreslår således att de regler om
arvsskatteuttag som gäller för makar också skall tillämpas för sådana sambor
som avses i sambolagen. Mitt förslag innebär att grundavdraget för en sambo
blir 200000 kr, och att skatten skall tas ut efter klass 1,

Som
ATS-gruppen framhållit kan det givetvis inte uteslutas att den

föreslagna ordningen i vissa fall kommer att leda till problem när det gäller 45

att
avgöra om ett sammanboende haft sådan karaktär att den efterlevande skall
behandlas som sambo i arvsskattehänseende. Jag delar dock familjelagssakkunnigas
uppfattning att det i de allra flesta fall bör vara möjligt att göra en riktig
bedömning bl, a, med utgångspunkt i förekomsten av testamente till förmån för
den efterlevande sambon,

ATS-gruppen har i sitt
remissyttrande uppehållit sig vid de bedömningsgrunder som försäkringsbolagen
tillämpar vid bedömningen huruvida ett samboförhällande föreligger eller ej. ATS-gruppen
pekar på förekomsten av gemensam bostad som en grundläggande förutsättning och
framhåller att samboendet skall ha varit stadigvarande och skett under äktenskapsliknande
förhållanden. Kravet pä varaktighet sätts lägre om parterna har gemensamma barn
eller tidigare varit gifta med varandra. Längre tid brukar krävas om parterna
är mycket unga. Vad som krävs för att samboendet skall vara äktenskapsliknande
är svårare att ange. En bedömning mäste ske utifrån den totala situationen. Om
tvä individer av motsatt kön varit samboende har presumtionen varit att det
skett under äktenskapsliknande förhållanden om övriga omständigheter inte
motsäger en sådan bedömning. Även varaktigheten har väsentlig betydelse vid
denna bedömning. Vad ATS-gruppen framhållit om förutsättningarna för att vid
bedömningen av ett samboförhällandes karaktär söka ledning i försäkringsgivarnas
bedömningar och beslut har jag inget att erinra mot.

Jag
vill erinra om att den föreslagna ändringen i arvsskattehänseende för sambor
också får effekt i samband med gävobeskattningen.

Mitt förslag om sambornas
behandling i arvs- och gävoskattehänseende föranleder vissa ändringar i AGL,
Dessa kommenteras i specialmotiveringen (avsnitt 4,2), Som en konsekvens av
att sambor i vissa hänseenden jämställs med makar erfordras också vissa
följdändringar i KL, Dessa kommenteras i avsnitt 2,10,

Prop,
1987/88:61

2.7.2
Homosexuella sambor

Mitt förslag:
Homosexuella sambor skall vid beskattningen jämställas med heterosexuella
sambor.

Skälen för mitt förslag:
Lagen om homosexuella sambor innehåller en förteckning över lagar och bestämmelseer
vars stadganden om sambor också skall gälla för homosexuella sambor. Bl, a,
omfattas ÄB och lagen om sambors gemensamma hem. Vad som i föregående avsnitt
sagts om den civilrättsliga regleringen av samboförhållanden gäller följaktligen
också homosexuella sambor. De förslag till ändringar av arvsskattereglerna som
där föreslagits bör därför också gälla homosexuella sambor. Detsamma gäller
följdändringarna i KL, För att åstadkomma detta krävs att uppräkningen i lagen
om homosexuella sambor utökas med AGL och vissa bestämmelser i KL,

När det gäller att avgöra
om tvä personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhällande har man i
princip att beakta samma slags omständigheter

46

som när man skall ta
ställning till huruvida en kvinna och en man lever i ett äktenskapsliknande
förhållande. Det krävs således att parterna sammanlever i en inte alltför
kortvarig förbindelse, vari normalt ingår ett sexuellt samliv, gemensamt
hushåll och gemensam bostad, gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt
samarbete samt att parterna står i ett sådant förhållande till varandra att de
uppfattar sig och agerar som ett par i traditionell mening (se prop,
1986/87:124 s, 48 och LU 1986/87:28 s, 16),

Prop, 1987/88:61

2.8 Gåvor mellan makar

Mitt förslag: De
nya bestämmelserna om gåvor mellan makar i äktenskapsbalken föranleder för
närvarande inga ändringar av gåvoskattereglerna.

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer med mitt förslag. De sakkunniga har övervägt frågan om
en föriängning av preskriptionstiden men stannat för att inte lämna något
sådant förslag.

Remissinstanserna:
Malmö tingsrätt anser att det är otillfredsställande att frågan om preskription
lämnas öppen. Det kan nämnas att kammarkollegiet avstyrkte de sakkunnigas
grundläggande förslag om rätt för makar att lämna giltiga gåvor till varandra
utan registreringsförfarande, I övrigt har remissinstanserna inte kommenterat
frågan.

Skälen för mitt förslag:
Den nya regleringen i ÄktB innebär att gåvor kan bli gällande mellan makar utan
något registreringsförfarande (8 kap, I § ÄktB), För att en gåva mellan makar
skall gälla i förhållande till givarens borgenärer krävs däremot registrering.
Med oförändrade gåvoskatteregler kommer skattskyldighet att inträda redan när
gåvan sker mellan makarna. Jämfört med dagens ordning, där en gåva mellan makar
blir giltig först i och med att äktenskapsförord ges in för registrering, kan
de nya reglerna i ÄktB förutses leda till ökade kontrollproblem vid
gåvobeskattningen, Familjelagssakkunniga har också noterat dessa svårigheter
men inte föreslagit några ändringar i AGL,

Det är enligt min mening
ingen framkomlig väg att ändra de nuvarande skattskyldighetsreglerna i AGL för
att komma till rätta med de nyss antydda problemen. Skyldighet att erlägga
gåvoskatt uppkommer således så snart det föreligger en fullbordad gåva mellan
makarna. Det är uppenbart att förutsättningarna för kontroll av att sädana
gåvor deklareras blir sämre än i dag. Som jag tidigare varit inne på är det med
hänsyn till arvs- och gåvoskatternas statsfinansiella betydelse inte rimligt
att påtagligt förstärka kontrollresurserna på detta område. Den nya
civilrättsliga regleringen av gåvor mellan makar mäste alltså mötas med ingrepp
i skattelagstiftningen av annan karaktär.

Den
tänkbara åtgärd som ligger närmast till hands och som ocksä övervägdes av familjelagssakkunniga
skulle vara att förlänga den tioåriga preskriptionstiden alternativt bestämma
en annan utgångspunkt för preskriptionstidens beräkning. Jag vill här påminna
om min tidigare gjorda bedöm-

47

ning att sädana nya inslag
i AGL väcker frågor av såväl principiell som prakrisk natur. Då jag dessutom
har erfarit att arvs- och gåvoskattekommittén i sitt arbete med översynen av AGL
kommer in på frågor av det nu diskuterade slaget anser jag att eventuella förändringar
av preskriptionsreglerna bör anstå till dess kommitténs slutbetänkande
föreligger. Jag är alltså inte beredd att nu föreslå några ändringar i
beskattningsreglerna för gåvor mellan makar.

Prop,
1987/88:61

2.9 Ikraftträdande, m. m.

ÄktB,
ändringarna i ÄB samt lagarna om sambors gemensamma hem och om homosexuella
sambor skall träda i kraft den I januari 1988, Ändringarna i AGL bör träda i
kraft vid samma tidpunkt. De nya bestämmelserna skall således tillämpas om
skattskyldigheten inträder efter utgången av år 1987, Som jag framhållit i
avsnitt 2,4 bör den nya regeln i 3 kap, 8 § ÄB om rätt för den först avlidne
makens arvingar att ärva allt om den sist avlidne maken saknar arvingar inverka
på arvsbeskattningen även i fall då det första dödsfallet ägt rum före
ikraftträdandet. Det är dock inte nödvändigt med en särskild
övergångsbestämmelse i AGL för denna situation. Att den först avlidnes efterarvingar
skall ärva allt vid den sist avlidne makens död även om det första dödsfallet
inträffade före ikraftträdandet framgår av en särskild övergångsbestämmelse till
ÄB, Efterarvingarnas skattskyldighet inträder emellertid först vid det andra
dödsfallet och då kan bestämmelsen i 15 § 2 mom, fjärde stycket tillämpas utan
särskilda övergångsbestämmelser.

Avslutningsvis
vill jag redovisa min syn på de statsfinansiella effekterna av de föreslagna
ändringarna i arvs- och gåvoskattelagstiftningen. Närmare beräkningar är
vanskliga att göra. Det som främst kan komma att påverka skatteutfallet är den
föreslagna höjningen av grundavdraget för efterlevande make. Med nuvarande
arvsregler skulle en sådan höjning medföra ett betydande skattebortfall. Som
jag framhållit i avsnitt 2,2 innebär emellertid de föreslagna arvsreglerna att
ett nytt arvfall kan sägas ha rillkommit. Syftet med det högre grundavdraget är
bl, a, att undvika att den nya ordningen för med sig att samma egendom
beskattas dubbelt till följd av att den efterievande föräldern skjuts in som
arvinge framför barnen. Mot den bakgrunden är det min bedömning att de nya
arvsskattereglerna inte kommer att få några nämnvärda statsfinansiella
effekter. Det förhållandet att vissa förvärv som görs av sambor i
fortsättningen blir skattefria bodelningsförvärv resp, förvärv som beskattas
enligt klass I torde inverka pä skatteinkomsterna i så begränsad omfattning att
min nyss gjorda bedömning inte rubbas.

2.10
Ändringar i kommunalskattelagen

Mitt förslag:
Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar kompletteras med en bestämmelse
som öppnar rätt till återköp för det fall att den ena maken vid bodelning har
rätt till sådan återbetalning som avses i 13 kap, 4 § ÄktB,

1
övrigt föresläs några renodlade följdändringar.

48

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer med mitt förslag i frå- Prop, 1987/88:61 ga om den
utvidgade äterköpsrätten (se betänkandet s,69, 402 och 472), De sakkunniga har
inte föreslagit några andra ändringar i KL,

Remissinstanserna: Endast riksskatteverket, RSV, har
närmare diskuterat förslaget och godtagit det med påpekanden om bl, a,
ikraftträdanderegeln.

Skälen för mitt förslag: I punkt 1 av anvisningarna till
31 § KL anges kraven för att en försäkring skall behandlas som
pensionsförsäkring. Bl, a, gäller att försäkringen inte får återköpas annat än
i vissa fall.

Enligt de nya bodelningsreglerna kan det vid beräkningen
av makarnas andelar under vissa förutsättningar bli aktuellt att ta hänsyn till
att en make har minskat sitt giftorättsgods genom att betala premie för egen
pensionsförsäkring (11 kap, 4 § tredje stycket ÄktB), Har en sådan
andelsberäkning gjorts och kan den andra maken inte få ut sin lott föreskrivs i
13 kap, 4 § en skyldighet för försäkringsgivaren att av försäkringstagarens
tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas.

Som anges i prop 1986/87:1 (s,204) är den nu beskrivna
återbetalningen tekniskt sett en form av återköp. För att återbetalningsregeln
inte skall komma i konflikt med återköpsförbudet i KL krävs att ett ytterligare
undantag förs in i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL,

Genom utbetalningen uppkommer det en skattskyldighet för
försäkringstagaren, oavsett om utbetalningen görs till honom själv eller till
maken; i båda fallen skall kontrolluppgift enligt 37 § I mom, 3 taxeringslagen
(1956:623) lämnas för försäkringstagaren. Vidare är försäkringsbolaget enligt 7
§ uppbördslagen (1953:272) skyldigt att göra ett källskatteavdrag med för
närvarande 30%, vilket medför att den totala återbetalningen kommer att avse
ett högre belopp än makens anspråk.

Som RSV påpekat i sitt remissyttrande bör det i
övergångsbestämmelserna för tydlighets skull anges att möjligheten till återbetalning
står öppen också för försäkring som tecknats före utgången av år 1975 då
nuvarande regler om återköpsförbud m, m, började gälla, jfr femte stycket av
anvisningarna i deras lydelse enligt SFS 1972:254 och 2 § lagen (1975:1348) om
ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

Vid sidan av den nu redovisade ändringen i KL föreslår jag
några följdändringar som föranleds av den nya sambolagstiftningen, däri inbegripet
regleringen av de homosexuella sambornas förhållanden.

Vad en sambo förvärvar genom bodelning bör, på samma sätt
som makes bodelningsförvärv, vara fritt från inkomstskatt. Vidare bör de regler
som gäller realisationsvinstbeskattning av egendom som make förvärvat genom
bodelning också gälla egendom som.sambo förvärvat genom bodelning. Vad nu
sagts kräver att 19 § och 35 § 4 mom. KL samt punkten 2 a sjunde stycket av
anvisningarna till 36 § KL ändras. Reglerna bör också gälla homosexuella sambor
vilket kräver att uppräkningen i lagen om homosexuella sambor utökas med nämnda
lagrum i KL.

49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 61

3 Upprättade lagförslag Prop, 1987/88:61

I enlighet med vad jag nu anfört har inom
finansdepartementet upprättats förslag till

1,
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2,
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3, lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella
sambor.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.'

Lagförslaget under 3 har upprättats efter samråd med chefen för justitie

departementet.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

19 §

Paragrafens bestämmelse om att vissa familjerättsliga
förvärv inte skall räknas som skattepliktig inkomst enligt KL har ändrats.
Ändringen innebär att inte heller vad som förvärvats genom bodelning mellan
sambor skall räknas som skattepliktig inkomst. Att det är fråga om sådana
sambor som avses i sambolagen behöver inte sägas särskilt i lagtexten, eftersom
det är bara för sädana sambor som det finns regler om bodelning.

Enligt lagen om homosexuella sambor är sambolagen
tillämplig på homosexuella sambor. Detta innebär bl, a, att bodelning kan ske
mellan homosexuella sambor. En hänvisning till paragrafen föreslås införd i
lagen om homosexuella sambor, vilket innebär att vad en homosexuell sambo
förvärvar genom en sådan bodelning inte skall räknas som skattepliktig inkomst.

En redaktionell ändring med anledning av att en ny
bostadsbidragsförordning träder i kraft den 1 januari 1988 har skett,

35 § 4 mom.

I detta moment finns regler om
realisationsvinstbeskattning vid avyttring av annan egendom än fastigheter,
aktier m,m. och bostadsrätter. I fråga om beräkning av realisationsvinst vid
avyttring av fastigheter kommer jag nedan att föreslå en mindre ändring i
anvisningarna till 36 §.

Sådan egendom som avses i förevarande moment kan utgöra
gemensamt bohag enligt sambolagen. Den kan alltså fördelas mellan samborna
genom bodelning. Ändringen innebär att de särskilda bestämmelser i momentet som
avser bodelning mellan makar också kommer att bli rillämpliga på bodelning
mellan sambor.

En hänvisning till paragrafen föreslås införd i lagen om
homosexuella

' I bilagan har lagförslag 1, utlämnats. Förslaget är likalydande
med det som är fogat

till propositionen, ,„

sambor
vilket innebär att bestämmelserna ocksä gäller egendom som för- Prop.
1987/88:61 värvats genom bodelning mellan homosexuella sambor.

Punkt
1 av anvisningarna till 31 §

Den
nya bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,10),

Punkt
2 a av anvisningarna till 36 §

I
anvisningspunktens sjunde stycke finns särskilda regler om beräkning av ingångsvärde
i de fall en avyttrad fastighet har förvärvats genom arv eller testamente eller
genom bodelning med anledning av en makes död. Ändringen innebär att dessa
regler blir tillämpliga också när fastigheten har förvärvats genom bodelning
med anledning av en sambos död.

Vad
nu sagts gäller också homosexuella sambor. Bestämmelsen föreslås bli införd i
uppräkningen i lagen om homosexuella sambor.

Enligt
35 § 2 mom, tredje stycket skall en avyttrad fastighet som har förvärvats genom
arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som inte är jämförligt med
köp eller byte anses förvärvad genom det köp, byte eller därmed jämföriiga fång
som har skett närmast dessförinnan. Enligt 35 § 3 a mom, skall denna
bestämmelse tillämpas på motsvarande sätt vid avyttring av en bostadsrätt. Som
har framgått är bestämmelsen formulerad sä att den utan ändring blir tillämplig
ocksä vid avyttring av en fastighet som har förvärvats genom bodelning mellan
sambor och vid avyttring av en bostadsrätt som har förvärvats genom bodelning
mellan sambor eller övertagande enligt 16 § lagen om sambors gemensamma hem.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt

3 a §

Som
en ny paragraf har sist under rubriken Inledande bestämmelser förts in
beskrivning av de sambor för vilka AGL: s regler om sambor skall gälla. Denna
motsvarar I § andra stycket lagen om sambors gemensamma hem.

12
§

Förändringarna
i paragrafens första stycke är en följd av de långtgående

förenklingar av försäkringsbeskattningen som jag redovisat i den allmänna

motiveringen (avsnitt 2,6), Huvudregeln i första meningen om skattskyl

dighet för förmånstagarförvärv har kompletterats med en bestämmelse om

att motsvarande skall gälla i fråga om utbetalning pä grund av att ett

förmånstagarförordnande jämkas med tillämpning av den nya regeln i

104 § FAL. Den nya bestämmelsen om att hälften av försäkringsbelopp

som tillfaller försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare skall

vara arvsskattefritt har också tagits in i paragrafens första stycke. Vad den 51

efterlevande
maken eller bröstarvingen förvärvar med stöd av jämknings- Prop, 1987/88:61
regeln omfattas ej av bestämmelsen i andra stycket om s, k, basbeloppsavdrag
om inte den som begär jämkning undantagsvis kan betraktas som förmånstagare.

15 § 1 mom.

I första stycket har två sakliga ändringar gjorts.

Den ena innebär att regeln om att beskattningsmyndigheten
skall beakta basbeloppsregeln har tagits bort. Det beror på att
basbeloppsregeln enligt ändringarna i ÄB har omvandlats från en bodelningsregel
till en arvsregel. Härigenom skall basbeloppsregeln beaktas enligt 11 § I mom, AGL
och en särskild bestämmelse härom är inte längre nödvändig.

Genom den andra ändringen regleras förutsättningarna för
att en verklig bodelning skall få läggas till grund för en frän den schematiska
hälftendelningen avvikande delning. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2,3),

1 andra stycket finns bestämmelser som gäller äktenskap på
vilka äldre giftermålsbalken är tillämplig. Ändringen där innebär att
föreskriften om att basbeloppsregeln skall beaktas vid den schematiska
delningen har tagits bort,

1 fiärde stycket finns nu bestämmelser om att
bouppteckningen skall vara åtföljd av vissa uppgifter om efterlevande makes
enskilda egendom. Sådana uppgifter skall i fortsättningen enligt de nya
reglerna i ÄB tas in i bouppteckningen (20 kap, 4 §), Några sådana föreskrifter
behövs alltså inte i AGL och de har utgått.

15 § 1 a mom.

Detta nya moment tar sikte på vissa förhållanden som skall
ligga till grund för beskattningen och som inte framgår av enbart en bouppteckning.
Bakgrunden till stadgandet har berörts i avsnittet om efterbeskattning m,m,
(2,5),

1 första stycket har tagits in en skyldighet att i
bouppteckningen eller i

särskild handling som ges in tillsammans med bouppteckningen ange huru

vida sådan bodelning som avses i punkterna 1 eller 2 har ägt rum. Av andra

stycket framgår att bodelningshandlingen i sä fall skall ges in till beskatt

ningsmyndigheten tillsammans med bouppteckningen. Punkterna 1 och 2

avser verkliga bodelningar som i jämförelse med en schematisk lottlägg

ning leder till högre skatt, 1 tydlighetens intresse bör påpekas att det här

enbart är fräga om verkliga bodelningar, dvs bodelningar mellan å ena

sidan den efterlevande maken och å andra sidan övriga dödsbodelägare.

Om däremot makarna endast har gemensamma barn och det ej heller finns

universella testamentsförordnanden är överföringar frän den efterlevande

maken till de gemensamma barnen i de flesta fall att betrakta som ett

arvsavstående. Möjligheten att beakta ett sådant avstående vid arvsbe

skattningen är med den nya arvsordningen dock begränsad eftersom den

efterievande maken normalt mycket tidigt får anses ha tillträtt sitt arv. Ett 52

sådant
avstående som ej framgår av bouppteckningen är redan enligt Prop,
1987/88:61 gällande rätt i de flesta fall att se som en skattepliktig gåva.
Några särskilda regler för dessa fall erfordras således inte i detta
sammanhang.

Av andra stycket framgår att om en bodelning av detta slag
sker efter det att bouppteckningen getts in men innan skattebeslutet har
meddelats skall bodelningshandlingen ges in till beskattningsmyndigheten.

Om en bodelning av här aktuell beskaffenhet skett utan att
detta varit känt för beskattningsmyndigheten vid tidpunkten för skattebeslutet
kan efterbeskattning komma ifråga enligt den nya bestämmelsen 32 § h. Sker en
sådan bodelning efter skattebeslutet uppkommer deklarationsskyldighet och efterbeskattning
kan ske enligt de nya bestämmelserna i 45 § C och 32 § h. Dessa bestämmelser
kommenteras nedan.

En nyhet i ÄB är att efterlevande make ärver före
bröstarvinge. Detta gäller dock inte om den avlidne maken efterlämnar en
bröstarvinge som inte är makarnas gemensamma och denne inte har avstått frän
sin rätt rill arv till förmän för den efterievande (3 kap, 1 § ÄB), Om
bröstarvingen avstår från sin rätt till arv har han eller hon i stället rätt
att ta del i den efterlevande makens bo enligt bestämmelserna om efterarv (3
kap, 9 § ÄB),

Om den döde efterlämnar make skall i bouppteckningen anges
om den dödes bröstarvingar ocksä är bröstarvingar rill den efterlevande maken
(20 kap, 3 § ÄB), En bröstarvinge till den först avlidne som har avstått frän
sitt arv till förmän för den efterlevande maken är delägare i dennes bo, men
inte i den först avlidnes (18 kap, 1 § tredje stycket ÄB), Av föreskrifterna i AGL
om tidpunkten för skattskyldighetens inträde följer att skattskyldighet för
den efterlevande maken inträder vid den först avlidne makens död och för den
avstående vid den sist avlidnes (5 och 8 §§ AGL),

För att skattläggningen skall kunna ske med beaktande av
att skattskyldighet har inträtt till följd av ett avstående av nu behandlat
slag har därför i första stycket punkt 3 föreskrivits en skyldighet att
redovisa avståendet i skatteärendet.

15 § 2 mom.

Momentet har redigerats om och består enligt förslaget av
fem stycken. Sammanfattningsvis innebär förslaget följande,

I första stycket slås fast att huvudregeln fortfarande
skall vara att efterarvingarnas andel bestäms till hälften, I andra stycket
anges i tre punkter vid vilka tillfällen annan fördelning än hälftendelning
skall ske, I tredje och Qärde styckena föreskrivs ytterligare undantag från hälftendelningen.
Femte stycket behandlar testamentarisk sekundosuccession.

Enligt den
nya arvsrättsliga regleringen i 2 kap, 1 § ÄB tillfaller den

avlidne makens kvarlåtenskap den efterlevande maken även när den avlid

ne har bröstarvingar. Efterlämnar arvlåtaren någon bröstarvinge som inte

är den efterievande makens bröstarvinge, omfattar makens rätt till kvarlå

tenskapen dock inte en sådan arvinges arvslott. Detta gäller emellertid inte

om bröstarvingen har avstått från sitt arv till förmån för den efterlevande, 1 53

sådana
fall ärver alltså den efterlevande maken hela boet och den avlidnes Prop,
1987/88:61 bröstarvinge har rätt till efterarv.

När kvarlåtenskapen tillfaller efterlevande make
disponerar han eller hon den med fri förfoganderätt och bröstarvingarna har
rätt till efterarv,

ÄBis nya regler om utbrytning av efterarvingarnas andel
innebär att huvudregeln även i fortsättningen skall vara att man gör en hälftendelning.
Detta skall dock inte ske om det som den efterlevande maken fick med stöd av 3
kap, 1 § ÄB utgjorde en annan andel än hälften av summan av arvet och den efterlevandes
egen egendom efter bodelningen (3 kap, 2 § tredje stycket ÄB), I 3 kap, 1 § ÄB
finns bl, a, den nyss nämnda regeln om att makens rätt till kvarlåtenskapen
inte omfattar en icke gemensam bröstarvinges arvslott annat än om denne har
avstått frän sin rätt till arv.

För de fall dä det endast finns gemensamma bröstarvingar
eller när en icke gemensam bröstarvinge har avstått från sin rätt till arv kommer
situationen i framtiden att vara analog med den då efterlevande make enligt
nuvarande rätt ärver den först avlidne maken. Skillnaden är endast att kretsen
av efterarvingar är en annan, I dessa fall bör även vid skattläggningen en
utbrytning av efterarvingarnas andel ske enligt samma principer som hittills.
Att huvudregeln även i fortsättningen skall vara att beskattningsmyndigheten
skall göra en hälftendelning anges i första stycket.

Om den avlidne efterlämnar en bröstarvinge som har rätt rill
arv före den efterlevande maken mäste däremot hälftendelningen frängås. Därför
har i andra stycket punkt 3 föreskrivits att andelen skall beräknas med tillämpning
av bestämmelserna i 3 kap, 2 § tredje stycket ÄB om den först avlidne har
efterlämnat en bröstarvinge som inte är den efterlevandes bröstarvinge och
denne inte har avstått från sin rätt till arv till förmån för den efterlevande
maken.

En icke gemensam bröstarvinge kan ha rätt till efterarv i
den sist avlidnes bo även i andra situationer. Det gäller t, ex, om ett
gemensamt barn avlider mellan de båda dödsfallen (se prop, 1986/87:1 s, 235),
Detta påverkar dock inte storleken av efterarvingarnas totala andel i den sist
avlidne makens bo, utan innebär endast att efterarvet skall fördelas mellan
bröstarvingarna på ett annat sätt. Det blir alltså inte aktuellt att tillämpa
bestämmelsen i andra stycket 3 i ett sådant fall. Att beskattningsmyndigheten
i en sådan situation som den nu behandlade vid fördelningen av efterarvet skall
lägga ut en arvslott för en icke gemensam bröstarvinge som har rätt till efterarv
på grund av att en gemensam bröstarvinge har avlidit under mellantiden följer
av 11 § I mom, AGL jämfört med 3 kap, 2 § andra stycket ÄB,

Punkterna I och 2 i andra stycket innebär inga ändringar i
förhållande till gällande rätt,

I tredje stycket anges ytterligare undantag från principen
om hälftendelning. Stadgandet avser det fall att andelen blivit enligt lag
annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver i behörig ordning upprättad
handling föreligger i skatteärendet. Regleringen överensstämmer med gällande
rätt.

Fjärde stycket innebär en nyhet, I ÄB görs en ny reglering
för de fallen

att det vid den efterlevande makens död endast finns arvsberättigade 54

släktingar till en av makarna. Dessa skall då ärva allt (3
kap, 8 § ÄB), Prop. 1987/88:61 Sådana släktingar kan endast vara arvsberättigade
efter sin egen släkting och inte efter dennes make. Arvet skall alltså anses
härröra endast från den ena maken. Som jag föreslagit i den allmänna mofiveringen
bör även i dessa fall principen om en hälftendelning frångås, I Qärde stycket
har därför föreskrivits att hälftendelning inte skall ske om det vid den sist
avlidna makens död endast finns arvsberättigade släktingar efter den först
avlidne maken, I så fall rillfaller även det som den efterlevande kan ha haft
med fri förfoganderätt dessa släktingar och för varje arvinge skall det läggas
ut endast en lott. Att detta skall beaktas vid skattläggningen följer av 11 § 1
mom, AGL, Femte stycket motsvarar, med en mindre redaktionell ändring, det
nuvarande andra stycket,

15 § 3 mom.

Bestämmelsen har kompletterats så att den även omfattar
bodelningshandlingar som skall ges in enligt de nya reglerna i 15 § 1 a mom.
Dessutom har momentet moderniserats,

15 a §

Denna nya paragraf innehåller bestämmelser om bodelning
när ett samboförhållande upplöses genom den ena sambons död, I första stycket
finns föreskrifter om beräkning av den efterievande sambons andel i det gemensamma
hemmet. Liksom beträffande makar har föreskrivits att andelen i första hand
skall beräknas genom en schematisk hälftendelning. Vid den schematiska
delningen skall beskattningsmyndigheten dock beakta den rätt den efterlevande
sambon har enligt basbeloppsregeln i 12 § sambolagen. Här skall alltså
tillämpas samma regler som nu gäller för makar. Slutligen har föreskrivits att
en schematisk delning inte skall ske om andelen har blivit enligt lag annorlunda
bestämd än som nu angivits vid bodelning över vilken i behörig ordning
upprättad handling föreligger i skatteärendet.

Här bör erinras om att en förutsättning för att den nya 15
a § skall tillämpas vid skattläggningen är att den efterlevande sambon har
begärt bodelning enligt sambolagen. Det skall enligt 20 kap, 4 § tredje stycket
ÄB framgå av bouppteckningen om så har skett. Av bouppteckningen skall också
framgå värdet av sådan egendom som skall fördelas mellan samborna. Det skall
vidare framgå vilka skulder som är hänförliga till egendomen och om gäldstäckning
har begärts ur egendomen för annan skuld.

Beskattningsmyndigheten kommer således att ha tillgäng till
de uppgifter som behövs för att tillämpa den nya 15 a §, Det kan påpekas att
man redan nu i vissa fall vid bodelning kan vara tvungen att ta ställning till
om vissa skulder är att hänföra till viss egendom i en avlidnes bo eller inte,
nämligen då den avlidne hade enskild egendom (13 kap, 2 § giftermålsbalken),

16 §

I paragrafen finns bestämmelser om skattläggning pä
grundval av verkliga

arvskiften. Den innehåller hänvisningar till
bestämmelserna i 15 § AGL, 55

Ändringarna
innebär att paragrafen har kompletterats med hänvisningar Prop, 1987/88:61
till den nya 15 a §, som behandlar bodelning mellan sambor,

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om att
beskattningsmyndigheten kan medge anstånd med skattens fastställande för
företeende av sådan handling som avses i 15 §, dvs, bl, a, bodelningshandling.
Ändringen innebär att anstånd även skall kunna medges för företeende av sådan
handling som avses i den nya 15 a §, dvs, handling över bodelning mellan
sambor. Ändringarna i 15 § gör också en viss redaktionell ändring nödvändig,

28 §

Förslagen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2,2 och

2,7),

32 §

I första stycket har tre ändringar gjorts. Ändringen under
c innebär att en ny grund för efterbeskattning har införts. Enligt gällande
rätt kan efterbeskattning ske om det genom en dom har blivit bestämt om
delningen av egendom i dödsbo, där skatten har fastställts med ledning av
handling som avses i 15 och 16 §, I samma situation skall efterbeskattning
kunna ske om skatten har fastställts med ledning av en handling som avses i 15
a §, dvs, en handling över bodelning mellan sambor.

Ändringen under d är närmast redaktionell. Den innebär att
lagtexten har anpassats till den nya lydelsen av 20 kap, 10 § ÄB,

De nuvarande grunderna för efterbeskattning har
kompletterats med en ny punkt, h. Detta innebär att efterbeskattning skall
kunna ske i ytterligare ett fall. Bestämmelsen har berörts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2,5),

Föreskriften i h korresponderar dels med reglerna i 15 § 1
a mom, första och andra stycket om skyldighet att ge in sådan bodelning som
avses i punkterna I och 2 i det nämnda momentet antingen tillsammans med
bouppteckningen eller innan skattebeslutet meddelas och dels med reglerna om deklararionsskyldighet
i 45 § C, Innebörden härav är att efterbeskattning enligt 32 § h kan ske inte
bara när bodelning av detta slag skett efter skattebeslutet utan även om den
ägt rum dessförinnan utan att detta varit känt för beskattningsmyndigheten vid
beskattningstillfället,

39 §

I paragrafen föreskrivs skattefrihet för vissa gåvor.
Enligt punkt c utgår vid bodelning under båda makarnas livstid inte skatt för
vad en make har fått utöver den andel som tillkommer honom eller henne enligt
lag om värdet av det erhållna inte överstiger värdet av hans eller hennes
giftorättsgods.

Ändringen i förevarande paragraf innebär att
skattefriheten har knutits

till värdet av makens giftorättsgods och den maken tillhöriga enskilda

egendom som vid bodelningen skall behandlas som giftorättsgods, 56

45 § Prop, 1987/88:61

1 paragrafen regleras deklarationsskyldigheten. Tillägget rill
C innebär att skyldighet att deklarera uppkommer i och med att en sådan
bodelning som avses i 15 § 1 a mom, punkterna 1 eller 2 har ägt rum.
Deklarationsskyldigheten bygger på att efterbeskattning kan ske enligt 32 § h.
Som ovan framgått kan efterbeskattning ske också om bodelningen skett tidigare
än skattebeslutet. Deklarationsskyldigheten är emellertid inskränkt till att avse
endast bodelningar som sker efter det att beslut om skatten har meddelats.

Av 47 § sista stycket framgår att den aktuella
bodelningshandlingen skall fogas till deklarationen,

46 §

I paragrafen anges de tidsfrister inom vilka deklarationer
skall ges in till beskattningsmyndigheten. Sådan deklaration som skall
föranleda efterbeskattning enligt 32 § h skall ges in inom fyra månader frän
bodelningen,

47 §

Ändringen i 47 § sista stycket har kommenterats ovan under
45 §,

51 §

Genom den nya lydelsen av 20 kap, 10 § ÄB har begreppet
tilläggsbouppteckning förts in i ÄB, Ändringen innebär att detta görs även i
förevarande paragraf.

54 §

I denna paragraf finns bestämmelser om att arvsskatt skall
förskjutas av dödsboet. Av paragrafens andra stycke framgår vidare att om
skatten inte har erlagts i rätt tid och dödsboet inte heller har tillgångar för
att betala skatten svarar dödsbodelägarna för bristen enligt ÄB:s bestämmelser
om dödsbodelägarnas ansvar för den avlidnes skulder. En efterlevande make som
inte gjort annat förvärv än den egendom som tillkommit honom eller henne pä
grund av bodelning är dock fri från det ansvar som ÄB eljest stadgar. Den
efterlevande maken har ju i sådana fall inte gjort något skattepliktigt förvärv
och bör därför inte göras ansvarig för arvsskatten. Bestämmelsen är emellertid
utformad med sikte på ÄB:s regler om den dödes och boets skulder säsom dessa
var utformade före år 1981, Genom en lagändring detta år (prop, 1981/82:48)
ersattes dödsbodelägarnas i vissa fall uppkommande personliga ansvar för
skulderna av en skyldighet att låta arvsskifte och bodelning gå åter,

I sak
innebär ändringarna att ordalagen i bestämmelsen har anpassat till

att ansvaret för den dödes skulder har ersatts av en regel om återgång av

arvskifte och bodelning och att sambo i dessa hänseenden jämställs med

efterlevande make. Innebörden härav är att efterlevande make som efter

ändringarna i ÄB normalt gör förvärv utöver vad som tillkommer honom 57

eller henne genom bodelning är skyldig att låta sådan
egendom gä äter om Prop, 1987/88:61 boet upplösts innan arvsskatten förskotterats.
Motsvarande skyldighet för sambo, som ju saknar arvsrätt, kan däremot endast
uppkomma genom ett testamentariskt förordnande av den avlidne.

59 §

I paragrafen finns bestämmelser om återvinning, dvs, om
att ett skattebeslut skall ändras pä sä sätt att skatten fastställs till ett
lägre belopp. Bestämmelserna korresponderar i stort sett med bestämmelserna om efterbeskattning
i 32 §, Beträffande ändringarna i första stycket c och d hänvisar jag därför
till vad jag anfört i anslutning till ändringarna i 32 §,

Den nya återvinningsmöjligheten vid en verklig delning som
skulle ha föranlett lägre arvsskatt har tagits in som en ny punkt g i första
stycket. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen bör för rätt till
återvinning i dessa fall krävas att bodelningen görs inom ett år från
skattebeslutet.

67 §

Ändringen innebär att även den dödes sambo kan åläggas att
bekräfta sina uppgifter under ed (jfr ändringen i 20 kap, 6 § ÄB),

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om homosexuella sambor

Lagen innehåller en uppräkning av vissa lagar och bestämmelser
vars stadganden om sambor också skall tillämpas för homosexuella sambor. Denna
uppräkning har utökats dels med AGL och dels med 19 § första stycket och 35 § 4
mom, KL samt med punkten 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 § KL, Vad
som sägs om sambor i AGL och i angivna paragrafer i KL skall alltså tillämpas
för homosexuella sambor. Innebörden härav har berörts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2,7,2) och i specialmotiveringen till KL (avsnitt 4,1),

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen till

1,
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2,
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3,
lag om ändring
i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

58

Bilagal Prop, 1987/88:61

Författningsförslag avseende lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) och lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt i familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk.

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att sextonde stycket under 1, i anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Ny ägare rill pensionsförsäkring skall omedelbart
underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen, Återköp av
pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske om det
tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 10000 kronor eller om särskilda skäl
föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det.

Föreslagen
lydelse

Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart
underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen, Återköp av
pensionsförsäkring fär utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske om det
tekniska återköpsvärdet uppgår till högst IO 000 kronor eller om särskilda
skäl föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger del, Återköp
får också ske i den mån det erfordras för att försäkringsgivaren enligt 13
kap. 5 § äktenskapsbalken skall kunna återbetala premier.

Denna lag
träder i kraft den

59

Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

dels au
11, 12, 15, 28, 32, 39, 45, 46 och 59§§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i
lagen skall införas en ny paragraf, 15 a §, av nedan angivna lydelse.

Prop, 1987/88:61

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 mom, Säsom
arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag och testamente ä
honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan kvariåtenskap, varom förmäles
i 4 § I mom, 2); dock skall, där i skatteärendet föreligger arvskifte, den
däri gjorda fördelningen efter vad i 16 § stadgas lända till efterrättelse.

I mom, Säsom arvinges eller testamentstagares lott anses
vad enligt lag och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller
i sådan kvariåtenskap, varom förmäles i 4 § 1 mom, 2); dock skall, där i
skatteärendet föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i
16 § stadgas lända till efterrättelse. Efterlämnar arvlåtaren make och
bröstarvinge skall på maken anses belöpa vad denne äger överta enligt 3 kap. 1
§ ärvdabalken, om ej dödsbodelägarna i skatteärendet anmäler att boet skall
skiftas.

Behållningen beräknas med ledning av bouppteckning eller,
där skatten uttages efter deklaration, med ledning av denna,

2 mom.
Skall enligt förordnande i testamente skatt för legat gäldas av dödsboet, anses
den del av behållningen, som åtgår till skatt för legatet, utgöra en särskild
lott (skattelott), dock icke där mottagaren av legatet jämväl är arvinge eller
universell testamentstagare eller skattskyldighet för legatet inträder senare
än vid testators död.

12 §

Har
någon / enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen
eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen,
skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses
såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund
av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare,
vilken är berättigad till

Är
någon förmånstagare enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal och erhåller han
vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att
sådan rätt förvärvas, utbetalning pä grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren
sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Är
försäkringstagarens make förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för
hälften av förvärvet.

60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

laglott, med iakttagande dock av vad beträffande
fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken
jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har
försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke
skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed
därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15
§ skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a)
där
livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å
försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av
försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt i 116 § första stycket
lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b)
där försäkring
tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande frän värdet av vad som tillfallit
någon i egenskap av förmånstagare säsom skattefritt avräknas ett belopp som
motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för november månad året innan skattskyldigheten inträdde. Har på grund av
förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, somjämlikt
37 § 2 mom, är i beskattningshänseende likställt med gåva, mä likväl å värdet
av vad som inom loppet av tio är tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än
ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring för november månad året innan skattskyldighet inträdde för det
senaste förvärvet.

Vad som pä grund av insättningar av samma person i ränte-
och kapital-försäkringsanstalt pä en gång tillfaller någon såsom förmånstagare
skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses
som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och pä villkor
att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten
skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga
rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för
rätt till pension som utgär pä grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet
föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan
försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av
samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och
pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
(1928:370),

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även
om förmånsta-gareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke
föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund
av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare
avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmän från kommun, som
avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på
grund av ,

förordnande som avser utländsk försäkring skall vid
beräknande av arvs-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

skatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts
förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller
sjukdom eller är fräga om en sådan försäkring som - om den inte hade varit
utländsk — skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a),
tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en
utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid
inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av
livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde
stycket andra meningen.

Med
utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands
bedriven försäkringsrörelse.

Prop, 1987/88:61

1 mom.
Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterievande make, beräknas till
hälften av makarnas behållna giftorättsgods, där ej annat följer av 13 kap. 12
§ andra stycket giftermålsbalken eller andelen enligt lag blivit annorlunda bestämd
vid bodelning, varöver i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet.

Är äldre giftermålsbalken
tillämplig ä förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som
tillfaller efterlevande make säsom fördel, giftorätt och morgongåva, till
hälften av den gemensamma behållningen i boet, där ej annat följer av 13 kap.
12 § andra stycket nya giftermålsbalken eller andelen enligt lag annorlunda
bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen
upprättad handling.

1 mom.
Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, beräknas rill
hälften av makarnas behållna / delningen ingående egendom, om ej annat följer
av 12 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken eller andelen enligt lag blivit
annorlunda bestämd vid bodelning, varöver i behörig ordning upprättad handling
föreligger i skatteärendet.

Är äldre giftermålsbalken
tillämplig ä förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som
tillfaller efterlevande make säsom fördel, giftorätt och morgongåva, till
hälften av den gemensamma behållningen i boet, där ej annat följer av 12 kap.
3 § andra stycket nya äktenskapsbalken eller andelen enligt lag annorlunda
bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen
upprättad handling.

För
efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt.

Har
efterlevande make enskild egendom, skall bouppteckningen vara åtföljd av
skriftlig uppgift om värdet av sådan egendom i den mån det krävs för
tillämpning av 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken i skatteärendet. Vid
uppskattning av egendomens värde äga 20-27 §§ motsvarande tillämpning.

2 mom. har
kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make säsom arvinge och äga vid dennes
död den först avlidnes arvingar taga andel i den efterlevandes bo, beräknas
denna andel till hälften därav, så-

Har
efterlevande make enskild egendom, skall bouppteckningen vara åtföljd av
skriftlig uppgift om värdet av sådan egendom i den mån det krävs för
tillämpning av 12 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken i skatteärendet. Vid
uppskattning av egendomens värde äger 20-27 §§ motsvarande tillämpning,

2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make
såsom arvinge och äger vid dennes död den först avlidnes arvingar taga andel i
den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften därav.

62

Nuvarande
lydelse

framt icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken annat föranledes
av förefintligheten av enskild egendom eller testamente till förmån för
annan än den efterlevande, eller andelen blivit enligt lag annorlunda
bestämd vid delningsförrättning varöver behörig handling föreligger i skatteärendet.

Föreslagen lydelse

såframt icke jämlikt 3 kap. 6 § ärvdabalken annat föranledes
av förefintligheten av enskild egendom eller testamente till förmån för annan
än den efterievande eller av att annan arvinge redan tagit sitt arv, eller
andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver
behörig handling föreligger i skatteärendet.

I fall som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad i
föregående stycke stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av
testamente, varom fräga är.

3 mom. Sådan handling rörande delning av dödsbo, som i 1
och 2 mom, sägs, skall vid ingivnadet vara åtföljd av bestyrkt avskrift, Ingives
ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet eller skattskyldig tagas.
Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten,

15 a §

Andel som skall tillfalla den avlidnes sambo vid
fördelning av bostad och bohag enligt 19 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken
skall beräknas till hälften av den behållna egendomen om ej annat följer av 19
kap. 4 § andra stycket eller andelen enligt lag blivit annorlunda bestämd vid
bodelning varöver i behörig ordning upprättad handling föreligger i
skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade andel erläggs ej arvsskatt.

28 § Till klass 1 hänföras efterlevande make, barn, avkomling
till barn, make till barn och efterlevande make till avlitet barn. Detta gäller
även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt
efter arvlåtaren.

Prop, 1987/88:61

Som
skattefritt avdrages frän lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make
50000 kronor, frän vad som tillkommer annan i klass I 25000 kronor och från
lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 5 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet
barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5
000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod rill dess sagda
ålder uppnås.

Med
make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlev-

Som skattefritt
avdrages frän lott som tillkommer den avlidens efterlevande make 200000
kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 25000 kronor och från lott, som
be-skauas enligt klass II eller
klass III, 5000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid
skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5000 kronor
för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnäs.

Med
make jämställes den som vid tiden för dödsfallet hade ge-

63

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

de med den avlidne, om de mensamt hem och hushåll med den

sammanlevande tidigare varit gifta avlidne
och samlevde med honom

med varandra eller gemensamt ha eller
henne under äktenskapslik-

eller ha haft barn. Motsvarande nande
förhållanden. Motsvarande

gäller, i förhållande till den avlidnes gäller,
i förhållande till den avlidnes

barn, beträffande den som sam- barn,
beträffande den som sam

manlevt med barnet. Styvbarns- manlevt
med barnet. Styvbarns-

och fosterbarnsförhållande räknas och fosterbarnsförhällande räknas

lika med skyldskap. Med foster- lika med skyldskap.
Med foster

barn avses barn, som före fyllda 16 barn
avses barn, som före fyllda 16

år stadigvarande vistats i den avlid- är
stadigvarande vistats i den avlid

nes hem och därvid erhållit vård nes
hem och därvid erhållit vård

och fostran som eget barn, och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket fär ej åtnjutas i
fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles
vid skilda Ullfällen,

Till klass II hänföres
annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller III,

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom
hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets
näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning som, utan att hava till syfte att i
sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen
fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegärdsförening eller annan
liknande sammanslutning, som har rill främsta syfte att anordna eller
tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fräga är om svensk juridisk person och skattebefrielse
ej åtnjutes jämlikt 3 §,

För skattelott, som i 11 § 2 mom, sägs, beräknas skatten
efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i
dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst
skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket
gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas Ull närmast lägre
hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten
jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor, (Skalorna här
uteslutna,)

32 § har efter det beslut meddelats om fastställande av
skatt

a)
kännedom erhållits
om förut icke känt testamente;

b)
testamente,
förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare
eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn
tagits vid skatteärendets prövning, blivit genomlagakraftvunnen dom helt eller
delvis förklarat ogillt;

c)
genom lagakraftvunnen
dom eljest blivit bestämt angående delningen 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning
av handling som avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som
efter vad i 20 kap,

10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteck

ningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för
skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven

behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i

deklarationen angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder
tillämpning av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas
i sådana fall som

avses i 18 §;

h) arv tillfallit någon genom att kvarlåtenskap, som i
skatteärendet beräknats skola övertas av den avlidnes efterlevande make, i
stället fördelats vid arvskifte, eller genom att egendom, som tillhört den
efterlevande maken enskilt, ingått i bodelning, eller genom att på den efterlevande
makens begäran vid bodelning bestämts att vardera sidan såsom sin andel skall
behålla sin egendom;

och hade, om hänsyn till omständighet som nu avses, för
någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning
ske med sålunda felande belopp,

39 § Skattefrihet åtnjutes:

a)
för gåva av möbler,
husgeråd och andra lösören, som är avsedda för gåvotagarens eller hans familjs
personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma
kalenderår icke överstiger 10000 kronor;

b)
för periodiskt
understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga
inkomst;

c)
för vad make
vid bodelning, c) för vad make vid bodelning er-som
förrättats av annan anledning hållit
utöver hälften av boet, i den än makes död, erhållit utöver ho- mån värdet av vad maken bekom-nom
enligt lag tillkommande andel mit icke
överstiger värdet av hans / boet, i den mån värdet av vad egendom eller, om äldre giftermålsmaken bekommit
icke överstiger balken är tillämplig, värdet av samvärdet
av hans giftorättsgods eller, fälld
egendom, som av honom i om äldre giftermålsbalken är till- boet vid äktenskapets ingående el-lämplig, värdet av
samfälld egen- ler därefter införts;

dom, som av honom i boet vid äktenskapets ingående eller
därefter införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad
gåva, i den mån

värdet av gåvan eller, om gävotagaren under samma kalenderår av samme

givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet

av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kr,

65 5 Riksdagen
1987/88. 1 saml. Nr 61

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop,
1987/88:61

45 §

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående
förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1)
egendom i dödsbo efter svensk
medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet
ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2)
egendom i dödsbo efter
utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3)
äganderätt eller rättighet,
vilken jämlikt 6-9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock
icke där fräga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen med i
8 § första stycket avsedd rätt;

4)
egendom i dödsbo, som avträtts till
konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom,;

B)
angående förvärv, som
tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika
arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om
dödsboanmälan enligt 20 kap, 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför
ej förrättats;

C)
angående sådan i 32 § a—c och C)
angående sådan i 32 § a-c och e-g samt i 33 § 2 mom, angiven c-h samt
i 33 § 2 mom, angiven omständighet, som föranleder omständighet,
som föranleder efterbeskattning, dock ej där i fall efterbeskattning,
dock ej där i fall som avses i 32 § a) testamente, var- som avses
i 32 § a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit beva- om kännedom
erhållits, blivit bevakat; kat;

D) angående
förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i

beskattningshänseende likställt fång.

Skall
enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som
vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej
bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den
skattskyldiges ställe avgiva deklaration,

46 §

Deklaration
skall, i fall som an- Deklaration skall, i fall som an

givas i 45 § under A), B) och C), givas i 45 § under A), B) och C),

vara till beskattningsmyndigheten vara till beskattningsmyndigheten

avlämnad inom fyra månader, räk- avlämnad inom fyra månader, räk

nat i fall som angivas nat i fall som angivas

under
A) 1), 2) och 3) samt B) under A) 1), 2) och 3) samt B)

frän
det skattskyldighet inträdde; frän det skattskyldighet inträdde;

under
A) 4) frän det överskott i under A) 4) frän det överskott i

dödsboets
konkurs överlämnades dödsboets konkurs överlämnades

till
den skattskyldige; till den skattskyldige;

under
C) frän det kännedom er- under C) ifall soiyi avses i 32 § h,

hölls
angående den omständighet, från arvskiftet eller bodelningen,

som
föranleder efterbeskattningen. och i övrigt från det kännedom er

hölls angående den omständighet,

som föranleder efterbeskattningen.

I
fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskatt

ningsmyndigheten senast den 15 februari året efter det varunder skattskyl

dighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom.

avses, försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock

deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

59 § Har efter det beslut meddelats om fastställande av
skatt

a)
kännedom
erhållits om förut icke känt testamente;

b)
testamente,
förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare
eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn
tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt
eller delvis förklarat ogillt;

c)
genom lagakraftvunnen
dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten
fastställts med ledning av handling, som avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som
efter vad i 20

kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av boupp

teckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för
skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven be

hållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklara

tionen angivits;

f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall
fördelas i sådana fall som

avses i 18 §;

g) kvarlåtenskap, som i skatteärendet beräknats skola övertas
av den avlidnes efterlevande make, inom ett år från skattebeslutet helt eller
delvis fördelats vid arvskifte, eller vid bodelning inom samma tid egendom, som
tillhört den avlidne enskilt, ingått i delningen eller på den efterlevande
makens begäran bestämts att vardera sidan såsom sin andel skall behålla sin
egendom;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses,
någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat
beslut i skatteärendet.

Denna lag träder i kraft den

Äldre lag gäller fortfarande om skattskyldighet har
inträtt före nämnda dag.

67

BUaga2

De
remitterade

förslagen

Prop.
1987/88:61

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (194L416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt'

delsatt 12 §, 15 § l,2och3mom. 16, 17,28,32,39,45,46,47,51,54,59
och 67 §§ skall ha följande lydelse,

dels
att i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 3 a och 15 a §§, och ett nytt
moment, 15 § 1 a mom. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3a§

Vad som föreskrivs i denna lag om sambor gäller sådana
samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden.

Har
någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen
eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning pä grund av försäkringen,
skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses
såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, soni på grund
av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare,
vilken är berättigad till laglott, med iakttagande dock av vad beträffande
fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken
jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har
försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet
för den del av förvärvet, som mot-

Har
någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen
eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen,
skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses
såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl vad som tillfaller
någon enligt bestämmelserna i 104 § andra stycket nämnda lag. Hälften av vad
som tillfaller försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare är fritt
från skatt.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:857, ' Senaste lydelse 1982:1191,

68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

svarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i
försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet
skolat ökas. Vidare skall

a)
där livförsäkring,
som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å
försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av
försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen
om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b)
där försäkring
tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande frän värdet av
vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas
ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på
grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant
förvärv, somjämlikt 37 § 2 mom, är i beskattningshänseende likställt med gåva,
får likväl frän värdet av vad som inom loppet av tio är tillfallit förmånstagaren
ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det
senaste förvärvet.

Vad som pä grund av insättningar av samma person i ränte-
och kapital-försäkringsanstalt pä en gång tillfaller någon säsom förmånstagare
skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så
anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på
villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i
anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren
skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för
rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet
föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan
försäkring än pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för
rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än
pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person
tillfallit den berättigade inte överstiger 2500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och
pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna rill 31 § kommunalskattelagen
(1928:370),

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även
om förmånstagarförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke
föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon pä grund
av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare
avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som
avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon pä
grund av

förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvs

skatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren

genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom

eller är fråga om en sådan försäkring som - om den inte hade varit

utländsk — skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket

a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av

en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid

inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av 69

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas
bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.

Med
utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands
bedriven försäkringsrörelse.

Prop, 1987/88:61

1
mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, beräknas
till hälften av makarnas behållna giftorättsgods. Den efterlevande makens
andel skall dock beräknas i enlighet med en bodelningshandling som ges in i
skatteärendet under förutsättning att bodelningen förrättats enhgt lag.

Är äldre
giftermålsbalken tillämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas
den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, giftorätt och
morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där den inte
enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger
behörigen upprättad handling.

1 mom,' Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande
make, beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods, där ej annat
följer av 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken eller andelen enligt lag
blivit annorlunda bestämd vid bodelning, varöver i behörig ordning upprättad
handling föreligger i skatteärendet.

Är äldre giftermålsbalken tillämplig å
förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som tillfaller
efterlevande make såsom fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften av den
gemensamma behållningen i boet, där ej annat följer av 13 kap. 12 § andra
stycket nya giftermålsbalken eller andelen enligt lag annorlunda bestämts vid
boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen upprättad handling.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej
arvsskatt.

Har efterlevande make enskild egendom, skall
bouppteckningen vara åtföljd av skriftlig uppgift om värdet av sådan egendom i
den mån det krävs för tillämpning av 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken
i skatteärendet. Vid uppskattning av egendomens värde äga 20—27 §§ motsvarande
tillämpning.

I a mom. I bouppteckningen eller i särskild handling som
ges in tillsammans med bouppteckningen skall anges

1.
om den
efterlevande maken vid sådan bodelning som avses i 15 § 1 mom. första stycket
med tillämpning av 12 kap. 2 § äktenskapsbalken erhållit mindre än hälften av
giftorättsgodset,

2.
om den
efterlevande makens

' Senaste
lydelse 1969:623,

70

Nuvarande lydelse

2 mom,'' Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make säsom
arvinge och äga vid dennes död den först avlidnes arvingar taga andel i den efterlevandes
bo, beräknas denna andel till hälften därav, såframt icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken
annat föranledes av förefintligheten av enskild egendom eller testamente till
förmån för annan än den efterlevande, eller andelen blivit enligt lag
annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver behörig handling
föreligger i skatteärendet.

Föreslagen lydelse

enskilda egendom med tillämpning av 10 kap. 4 § äktenskapsbalken
ingått i sådan bodelning som avses i 15 § 1 mom. första stycket, eller

3. om
någon, som är bröstar vinge till den först avlidne maken men inte till den
efterlevande maken, vid den först avlidne makens död avstått från sitt arv
till förmån för den efterlevande maken.

Bodelningshandling
som avses i första stycket skall ges in tillsammans med bouppteckningen. Om
sådan bodelning sker efter det att bouppteck ningen getts in men innan beslut
meddelats om faststäl lande av skatt, skall bodelningshandlingen ges in till
beskattningsmyndigheten.

2 m o m , Har kvarlåtenskap tQl-kommit efterlevande make säsom
arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till andel i
den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften, om inte annat sägs i andra-fiärde
styckena.

Andel som nu sagts skall bestämmas med tillämpning av 3
kap. 2 § tredje stycket ärvdabalken, om

1.
makarna
eller någon av dem ägde enskild egendom vid den först avlidne makens död,

2.
den
först avlidne genom testamente så förordnat att något av kvarlåtenskapen vid
dennes död tillföll annan än den efterlevande maken eller

3.
den
först avlidne efterlämnade bröstarvinge som inte är den efterlevande makens
bröstarvinge och denne inte avstod från sin rätt till arv till förmån för den
efterlevande maken.

Har den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommer
den först avlidnes arvingar vid delningsförrättning blivit enligt lag bestämd
till annat än hälften av boet och föreligger i skatteärendet i behörig ordning
upprättad handling

Prop, 1987/88:61

"
Senaste lydelse 1964:310,

71

Nuvarande
lydelse

I fall, som avses i 12 kap, I § ärvdabalken, skall vad i
föregående stycke stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av
testamente, varom fräga är,

3 mom.
Sådan handling rörande delning av dödsbo, som i I och 2 mom, sägs, skall vid
ingivandet vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift, skall sådan
på bekostnad av dödsboet eller den skattskyldige tagas. Avskriften förvaras
hos beskattningsmyndigheten.

Föreslagen
lydelse

över förrättningen, skall andelen bestämmas i enlighet med
denna.

Finns
det vid den efterlevan de makens död arvsberättigade endast till den först
avlidne maken utgör deras andel hela boet.

I fall,
som avses i 12 kap, 1 § ärvdabalken, skall vad i föregående stycken stadgas äga
motsvarande tillämpning, där ej annat följer av testamente, varom fråga är,

3 mom. När en sådan handling rörande delning av dödsbo,
som avses i 1, 1 a och 2 mom. ges in till beskattningsmyndigheten skall en styrkt
avskrift eller styrkt kopia göras pä bekostnad av dödsboet eller den
skattskyldige. Avskriften eller kopian skall förvaras hos
beskattningsmyndigheten.

Prop, 1987/88:61

15 a §

Andel som skall tUlfalla den avlidnes sambo vid
fördelning av bostad och bohag enhgt lagen (1987:232) om sambors gemensamma
hem skall beräknas till hälften av den behållna egendomen om inte annat följer
av 12 § andra stycket nämnda lag eller andelen blivit enligt lag annorlunda
bestämd vid bodelning över vilken i behörig ordning upprättad handling
föreligger i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte
arvsskatt.

När en sådan handling som avses i första stycket ges in
till be-skattnings/nyndigheten gäller vad som stadgas i 15 § i mom.

16 §'

Föreligger
i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling, skola
arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt
skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 §
avsedd delning av boet skett annoriunda än enligt lag eller universell
testa-

Föreligger
i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling, skola
arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt
skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15
eller 15 a § avsedd delning av boet skett annorlunda än enligt lag eller uni-

Senaste
lydelse 1958:562.

72

Nuvarande lydelse

mentstagares lott enligt skifteshandlingen utgör större
del av kvarlåtenskapen än i testamentet bestämts. Om i skifteshandling angivits
grunden för blivande delning av från skiftet undantagen egendom ävensom dess
värde, skall jämväl sådan egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven
grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår
av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20-23 och 27 §§ stadgas,
sedan därifrån avräknats dels efterievande makes jämlikt 15 § skattefria andel,
dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt
6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas säsom
om det belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger döds-bobehällningen
efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.

Skifteshandling skall vid ingivandet vara åtföljd av
bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet
eller skattskyldig tagas. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

Föreslagen lydelse

versell testamentstagares lott enligt skifteshandlingen
utgör större del av kvarlåtenskapen än i testamentet bestämts. Om i
skifteshandling angivits grunden för blivande delning av från skiftet
undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan egendom anses fördelad
ä lotterna enligt angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår
av behållningen i dödsboet, beräknad pä sätt i 13, 20-23 och 27 §§ stadgas,
sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel
eller efterlevande sambos enligt 15 a § skattefria andel, dels legat, dels i 11
§ 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först
framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det
belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger dödsbobehällningen efter nu
nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.

När skifteshandling ges in till beskattningsmyndigheten
gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom.

Prop. 1987/88:61

För
företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 §,
eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten medgivas anstånd
med skattens fastställande, såvitt arvinge, universell testamentstagare,
boutredningsman eller testamentsexekutör gör framställning därom i samband med
ingivande inom vederböriig tid av bouppteckning för inregistrering.

För
företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 § y, la
och 2 mom. sådan handling som avses i 15 a §, eller av arvskifteshandling skall
av beskattningsmyndigheten medgivas anstånd med skattens fastställande, såvitt
arvinge, universell testamentstagare, boutredningsman eller
testamentsexekutör gör framställning därom i samband med ingivande inom
vederbörlig tid av bouppteckning för inregistrering.

■
Senaste lydelse 1986:1306.

73

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det
bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om
anstånd redan beviljats före anständstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp,
vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente, mä
anstånd medgivas högst ett är frän det bouppteckningen senast skolat vara
ingiven.

Anstånd
som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens registrering.

Prop. 1987/88:61

På
framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör i dödsbo
efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av
sådan delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifte anstånd beviljas
med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra
styckena skola äga motsvarande tillämpning.

Pä
framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör i dödsbo
efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av
sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 och 2 mom, 15 a §, eller av arvskifte
anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna i
första och andra styckena skola äga motsvarande tilllämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten
omedelbart överlämnas till länsskattemyndigheten. Mot bevis att sedermera
påförd skatt blivit gulden skall säkerheten återställas till den, som nedsatt
densamma. Därest genom löftesmans död eller av annan orsak säkerheten blivit
minskad och icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas, skall
beskattningsmyndigheten förklara beviljat anstånd icke vidare gälla.

28 §'

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling
till barn, make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller
även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt
efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den
avlidnes efterlevande make 100000 kronor, från vad som tillkommer annan i
klass I 50000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 15000 kronor. Har
barn eller avkomling rill avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej
fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5000 kronor för varje helt år eller del
därav, som då återstod till dess sagda älder uppnäs.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlev-

Till klass I hänföras efterlevande make, sambo, barn, avkomling
till barn, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till
avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av
adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Som
skattefritt avdrages frän lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make
eller sambo 200000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 50000 kronor
och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 15000 kronor. Har barn eller avkomling
till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytteriigare
5 000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda
ålder uppnäs.

Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika
med skyld-

' Senaste
lydelse 1986:1198.

74

Föreslagen
lydelse

skåp. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 är
stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och
fostran som eget barn.

Nuvarande lydelse

de med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit
gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i
förhållande till den avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med barnet.
Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med
fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 är stadigvarande vistats i den
avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket fär ej åtnjutas i
fråga om vad som erhålles frän samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles
vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres
annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller III,

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom
hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämföriiga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets
näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i
sin verksamhet riilgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen
fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegärdsförening eller annan
liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller
tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga
är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 §,

För skattelott, som i 11 § 2 mom sägs, beräknas skatten
efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i
dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst
skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket
gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre
hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten
jämnas nedåt till närmast hela krontal,

SkaUen beräknas enligt följande skalor.

Prop. 1987/88:61

Klass I

Skattepliktig loU, kr, - 100000 100000- 200000 200000-
400000 400000- 800000 800000-8000000

8000000-

Arvsskatt, kr,

10%

10000-20%

30000-30%

90000-40%

250000-50%

3 850 000-H
60%

inom skiktet

75

inom
skiktet

inom
skiktet

Nuvarande
lydelse Klass II

Skattepliktig
loU, kr,

- 25000

25000- 50000

50000- 100000

100000- 200000

200000-2000000

2000000-

Klass III Skattepliktig lott, kr.

-30000 30000-60000 60000-

Föreslagen lydelse

Arvsskatt, kr,

15%

3 750-25%

10000 + 35%

27500 + 45%

72500 + 55%

1062500 + 65%

Arvsskatt, kr,

10% 3000 + 20% 9000 + 30%

Prop, 1987/88:61

32 §8 Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a)
kännedom
erhållits om förut icke känt testamente;

b)
testamente,
förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare
eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn
tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt
eller delvis förklarat ogillt;

c)
genom lagakraftvunnen
dom c) genom lagakraftvunnen dom eljest
blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående del-

ningen
av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling som
avses i 15 § /, 7 « och 2 moi7i, 15 a eller 16 §;

d)
omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;

ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med
ledning av handling som avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter
vad i 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tilllägg till eller rättelse
av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för
skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder, att i
deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes
än i deklarationen angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder
tillämpning av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas
i sädana fall som

avses i 18 §;

h) kunskap vunnits om att sådan bodelning som avses i 15 §
la mom. har skett;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses,
för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning
ske med sålunda felande belopp.

39 §' Skattefrihet åtnjutes a) för gåva av möbler, husgeråd
och andra lösören, som äro avsedda för

•* Senaste lydelse 1980:75. ' Senaste lydelse 1974:312.

76

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars
värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10000
kronor;

b)
för periodiskt
understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga
inkomst;

c)
för vad make
vid bodelning, c) för vad make vid bodelning, som
förrättats av annan anledning som förrättas av annan anledning än makes död,
erhållit utöver ho- än makes död, erhållit utöver honom enligt lag
tillkommande andel / nom enligt lag tillkommande andel, boet, i den män värdet
av vad ma- i den män värdet av vad maken be-ken bekommit icke överstiger vär-
kommit icke överstiger värdet av det av hans gifto-rättsgods eller, hans ;'
bodelningen ingående egen-om äldre giftermålsbalken är til- dom eller, om äldre
giftermålsbal-lämplig, värdet av samfälld egen- ken är tillämplig, värdet av
samfälld dom, som av honom i boet vid äk- egendom, som av honom i boet vid tenskapets
ingående eller därefter äktenskapets ingående eller däref-införts;
ter införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld
fullbordad gåva, i den

män värdet av gåvan eller, om gävotagaren under samma kalenderår av

samme givare erhåller flera sädana gåvor som här avses, det sammanlagda

värdet av dessa gåvor icke överstiger 2000 kronor,

45 §'» Deklaration skall av den, som är skattskyldig,
avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när
lotten utgöres av

1)
egendom i
dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i
riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning
enligt svensk lag;

2)
egendom i
dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3)
äganderätt
eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens
(testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid
innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4)
egendom i
dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med
tillämpning av 33 § I mom;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid
försäkringstagares

död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han

dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap, 8 a §

ärvdabalken gjorts och boupjjteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a-c C) angående sådan i 32 § a-c

och e-g samt i 33 § 2 mom, angi- och e-h samt i 33 § 2 mom, angi

ven omständighet, som föranleder ven omständighet, som föranleder

efterbeskattning, dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej där i fall

som avses i 32 § a) testamente, var- som avses i 32 § a) testamente, var

om kännedom erhållits, blivit beva- om kännedom erhållits, blivit beva

kat; kat och ej
heller när sådan bodel

ning som avses i 32 § h) har ägt

rum innan beslut meddelats om

fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 §
därmed i

beskattningshänseende likställt fång,

'"Senaste lydelse 1981:390, 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

Skall
enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som
vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej
bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den
skattskyldiges ställe avgiva deklaration,

46 §"

Deklaration
skall, i fall som an- Deklaration skall, i fall som an-

givas
i 45 § under A), B) och C), givas i 45 § under A), B) och C),

vara till beskattningsmyndigheten vara till beskattningsmyndigheten

avlämnad inom fyra månader, räk- avlämnad inom fyra månader, räk

nat i fall som angivas under A) 1), 2) nat i fall som angivas under A) 1), 2)

och 3) samt B) från det skattskyl- och 3) samt B) frän det skattskyl

dighet inträdde; dighet inträdde;

under
A) 4) från det överskott i under A) 4) från det överskott i

dödsboets
konkurs överlämnades dödsboets konkurs överlämnades

till den skattskyldige; till den skattskyldige;

under
C) från det kännedom er- under C) ifall som avses i 32 § h)

hölls
angående den omständighet, från det att bodelningen skedde och som föranleder efterbeskattningen,
/ övrigt från det att kännedom erhölls angående den omständighet, som
föranleder efterbeskattningen,

I
fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskattningsmyndigheten
senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet inträdde. Har
givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom, avses, försäkringstagaren
avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock deklarationen icke lämnas
senare än fyra månader efter dödsfallet,

47 § '-

Deklaration
skall avgivas på heder och samvete och innehålla uppgift om A) då deklarationen
avser arvfallen eller testamenterad egendom:

1)
arvlåtarens (testators) och den
skattskyldiges fullständiga namn och hemvist;

2)
arvlåtarens (testators) dödsdag
och om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;

3)
förhållandet mellan arvlåtaren
(testator) och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning av 30 § första
stycket, det förhållande, efter vilket i sådant fall skatten skall beräknas:

4)
de grunder, efter vilka lottens
storlek bestämts;

5)
beskaffenheten och värdet av
den egendom, varav lotten består;

B)
då deklarationen avser förvärv,
som vid försäkringstagares död tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika
är arvinge eller testamentstagare: förhållanden motsvarande de ovan under A)
1), 2), 3) och 5) angivna;

C)
då deklarationen avser gåva
eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång:

1)
givarens och den skattskyldiges
fullständiga namn och hemvist;

2)
tidpunkten för gåvans
fullbordande eller för överlämnandet till mottagaren av handling, innefattande
giltig utfästelse om gåvan, eller, om skattskyldighet inträtt senare,
tidpunkten härför;

3)
förhållandet mellan givaren och
den skattskyldige ävensom, vid

"
Senaste lydelse 1981:1118.

'-Senaste
lydelse 1981:1118. 78

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

tillämpningjämlikt 40 § av föreskriften i 30 § första
stycket, det förhällande efter vilket i sådant fall skatten skall bestämmas;

4) egendomens beskaffenhet och
värde;

5) tidigare förvärv, till vilka
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid skattens bestämmande.

Angående
skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad
egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B) lämna uppgift angående
vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.

Där
deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på livsrid
innehafts med sådan rätt, varom förmäles i 8 §, skolajämväl föregående
innehavarens fullständiga namn och hemvist uppgivas.

Vad ovan
sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss, som
avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående innehavaren.

Deklaration som avser gåva eller annat enligt 37 §
därmed i beskattningshänseende likställt fång, avfattas pä blankett enligt
formulär, som fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.

Deklarationen skall åtföljas av Deklaration som avser gåva eller

handlingar,
innefattande upplys- annat enligt 37 § därmed i beskatt-

ning om de
förhållanden, som är av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning
efter utlänning förrättats här men vid ingivandet av deklaration angående kvarlåtenskapen
ännu icke blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

ningshänseende
likställt fång, avfattas pä blankett enligt formulär, som fastställs av
regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Deklarationen
skall åtföljas av handlingar, innefattande upplysning om de förhållanden, som
är av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning
förrättats här men vid ingivandet av deklaration angående kvarlåtenskapen ännu
icke blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Till deklaration som ges in med
anledning av att sådan bodelning som avses i 15 § 1 a mom. har skett skall bodelningshandlingen
fogas. Om sådan handling gäller vad i 15 § 3 mom. är stadgat.

Prop, 1987/88:61

Ärende
rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,
upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller handling, som
avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken, eller när handling som avses i 49 a § inkommit
till beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens

Ärende
rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,
upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till
beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens
fastställande blivit be-

"
Senaste lydelse 1969:386.

79

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av
skatten, åligger det dödsboet att tillhandahälla beskattningsmyndigheten
utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för
anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt
skatt till högre belopp än förut beräknats, och den enligt 64 § 1 mom,
förordnade granskningsmyndigheten, när skattskyldig vitsordat anmärkning som
framställts av denna myndighet,

54§"'

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet
inträtt vid arvlåtarens (testators) eller i fall, som avses i 8 § första
stycket, föregående innehavarens död, ävensom i 52 § 1 mom, omnämnd ränta förskjutas
av dödsboet, dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 §
andra stycket d) sägs, eller förvärv, som avses i I § andra stycket eller 12 §,
Skattskyldig skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken
skatten förskjutits av dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande skatt
jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas,
gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid insättning ä
bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäl- Har skatt och påförd
ränta inte dande av skatt och ränta, som icke betalats inom den tid som
anges i

Nuvarande
lydelse

fastställande blivit beviljat, när till
beskattningsmyndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet
beviljats, eller, om sådan handling icke ingives inom anståndstiden, vid
utgången av sistnämnda tid eller, då jämlikt 32 § a) efterbeskattning skall
äga rum till följd av bevakning av där omförmält testamente, vid bevakningen.
Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas pä
bouppteckning eller handling, som avses / 20 kap. 10 § ärvdabalken eller i 49 a
§. När efterbeskattning enligt 32 § a) skall ske till följd av bevakning av
testamente, skall sådant bevis tecknas på utgående expedition angående
bevakningen.

erlagts inom tid, som angives i 52 § 1 mom., svare
dödsbodelägarna för vad som brister såsom i 21 kap. ärvdabalken är stadgat i
fråga om gäld efter den döde; dock vare efterlevande make fri från sådant ansvar,
där han vid bodelning icke erhållit mer än som enhgt lag tillkommer honom.

Föreslagen
lydelse

viljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits
handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling
icke ingives inom anständstiden, vid utgången av sistnämnda tid eller, då
jämlikt 32 § a) efterbeskattning skall äga rum till följd av bevakning av där omförmält
testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd,
skall tecknas pä bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som
avses i 49 a §, När efterbeskattning enligt 32 § a) skall ske till följd av
bevakning av testamente, skall sådant bevis tecknas på utgående expedition
angående bevakningen.

52 § 1 mom. och har bodelning eller arvskifte skett,
tillämpas reglerna i 21 kap. 4 § ärvdabalken om återgång av bodelning och
skifte. Vad nu sagts gäller dock inte egendom som genom bodelning enligt lag
tillagts efterlevande make eller sambo.

Prop, 1987/88:61

' Senaste
lydelse 1986:1306,

80

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1987/88:61

59 §'5 Har efter det beslut meddelats om fastställande av
skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b)
testamente,
förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare
eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn
tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt
eller delvis förklarat ogillt;

c)
genom lagakraftvunnen
dom c) genom lagakraftvunnen dom eljest
blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående delningen av
egendom i dödsbo, där ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med
ledning av skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 eller 16
§; handling, som avses i 15 § 7, / a

och 2 mom, 15 a § eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning d) omständighet inträffat som

yppats felaktigthet, som efter vad i föranleder tilläggsbouppteckning;

20 kap. 10 § ärvdabcdken stadgas

föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för
skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven be

hållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklara

tionen angivits;

f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall
fördelas i sådana fall som

avses i 18 §;

g) genom sådan bodelning som avses i 15 § 1 mom. första
stycket och som företagits inom ett år från skattebeslutet fördelningen av kvarlåtenskapen
komimt att avvika från den som legat till grund för skattens fastställande;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses,
någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av den underrätt eller länsskattemyndighet som
meddelat beslut i skatteärendet,

67 §'"

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom
vite tillhällas att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej
såvitt avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla Underrätt mä vid vite tillhålla

den,
som uppgivit dödsbo, att med den, som uppgivit-dödsbo, att med ed fästa
riktigheten av lämnade ed fästa riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång mä
åläggas uppgifter. Edgång må åläggas jämväl delägare eller efterlevande jämväl
delägare, efterlevande make make, som ej uppgivit boet, även- eller
efterlevande sambo, som ej

"
Senaste lydelse 1974:857, "• Senaste lydelse 1974:857.

81

6 Riksdagen 1987/88. I .saml. Nr 61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:61

som
annan som med boet tagit be- uppgivit boet, ävensom annan som

fattning, med boet tagit befattning. Bestäm-

melserna
i 123 § taxeringslagen (1956:623) skall tillämpas vid vitesföreläggande enligt
denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas i de fall då
skattskyldighet inträder efter utgången av år 1987,

82

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1987: 813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella
sambor skall ha följande lydelse.

Prop, 1987/88:61

Nuvarande
lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och
bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1,
lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem,

2,
ärvdabalken,

3,
jordabalken,

4,
10 kap, 9 §
rättegångsbalken,

5,
4 kap, 19 § första
stycket utsökningsbalken.

6,
6 § lagen
(1946: 807) om handläggning av domstolsärenden,

7,
bostadsräUslagen
(1971:479),

8. 429)

9, på
okända borgenärer.

9 § rättshjälpslagen (1972:

samt

lagen (1981:131) om kallelse

Föreslagen
lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande, skall vad som gäller i fräga om sambor enligt följande lagar och
bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1,
lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem,

2,
ärvdabalken,

3,
jordabalken,

4,
10 kap, 9 §
rättegångsbalken,

5,
4 kap, 19 §
första stycket utsökningsbalken,

6,
19 §
första stycket, 35 § 4 mom. samt punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna
till 36 § kommunalskattelagen (1928:370),

7,
lagen
(1941:4I6) om arvsskatt och gåvoskatt,

8,
9 § räUshjälpslagen
(1972: 429), samt

9,
lagen (1981:
131) om kallelse på okända borgenärer,

10, 9 § räUshjälpslagen (1972:

429), samt

//, lagen
(1981:131) om kallelse på okända borgenärer.

Förutsätter
dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det ocksä
de homosexuella samborna.

83

Lagrådet Prop, 1987/88:61

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-10-20

Närvarande: justitierådet Mannerfelt, justitierådet Erik
Nyman, regeringsrådet Palm.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 9
juli 1987 har regeringen pä hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1,
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2,
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3,
lag om ändring
i lagen (1978:813) om homosexuella sambor. Förslagen har inför lagrådet
föredragits av kammarrättsassessorn Per

Sjöblom
med böljan den 15 september 1987,

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Inledning

A) En genomgripande förändring har, med verkan från snart
instundande årsskifte, skett i den äktenskapsrättsliga och arvsrättsliga
lagstiftningen. Förändringens innebörd är bl, a, att det hittills traditionella
synsättet - att biologisk (och adoptionsrättslig) släktskap blir omedelbart
utslagsgivande i arvsrättsligt hänseende - överges till förmån för ett system
där efterievande make blir säkerställd, med företräde under sin livstid
framför nu gällande rätts krets av direktberättigade bröstarvingar,

I reformen är inbyggd en reglering av vad
samboförhållandena - heterosexuella och homosexuella - skall leda till egendomsräUsligt,
när sådana förhållanden upplöses genom ena partens död; om arvsrätt blir det
visserligen inte fråga i dessa fall, men de blir ändå arvsskatterättsligt
viktiga då man fär räkna med att testamentariska dispositioner sambor emellan
är och kommer att bli tämligen vanliga.

Den ändrade arvsrättsliga situationen kan i sina
arvsskatterättsliga konsekvenser väsentligt rubba förutsättningarna för de
skatteöverväganden som enskilda par - gifta eller sambor - har utgått ifrån vid
sina ställningstaganden till vad som skall eller bör ske förmögenhetsrättsligt
och skattemässigt i händelse av endera partens dödsfall.

Störst
utslag i förändrande riktning kan reformen få beträffande förmög

na bon, där dispositionerna för dödsfalls skull åtminstone delvis betingats

av hänsynstagande till nuvarande arvsskatteregler. Advokater, banker och

andra som i konsultegenskap har tillhandagätt enskilda par med att upprät

ta handlingar som blir gynnsamma från skattesynpunkt kan få anledning att

avsevärt revidera de bedömningar de gjort utifrån de nuvarande arvsskat

tereglerna. Konsulterna kommer inte att fä lång tid på sig att - vid behov

- göra om de rättshandlingar som de för sina klienters räkning utformat

under hänsynstagande till nu gällande arvsskatteregler, 84

Men
även för otaliga medborgare i gemen kan den förestående omlägg- Prop,
1987/88:61 ningen på arvsrätts- och arvsskatteomrädet medföra att deras utgångspunkter
för dispositioner som de gjort för dödsfalls skull förändras. Främst tänker
lagrådet därvid pä de säkerligen tusentals fall, där ett par har gjort ett
inbördes testamente till en efterlevande partners förmån och därvid rillagt den
rutinmässigt förekommande reservationen "dock med förbehåll för
bröstarvinges laglott" (eller liknande ordalag). Skall ett dylikt förordnande
efter kommande årsskifte ges innebörden att testators vilja varit att bröstarvingen
ovillkorligen skall - oavsett den nya regleringen — få ut sin laglott
omedelbart vid testators död? Eller skall laglottsreservarionen i testamentet
ses blott som ett konstaterande av att enligt hittills gällande rätt testamente
inte får inkräkta på laglottsanspråk? I den nu skisserade situationen vore det
givetvis av värde, om vederbörande testator i formenlig viljeförklaring ger
Ull känna vad han avser med sitt testamentariskt givna laglottsförbehäll.

Vad
lagrådet nu anfört torde visa att det är ett utomordentligt starkt
samhällsintresse att kännedom sprids om de äktenskapsrättsliga, arvsrättsliga
och arvsskatterättsliga förändringar som nu förestår. Lagrådet vill därför
förorda att - särskilt med hänsyn till den korta tid som står till förfogande
innan den nya regleringen träder i kraft - pä effektivt sätt sprids information
om den nya lagstiftningens innebörd i arvsskatterättsligt hänseende. Lagrådet
har sig bekant att informerande åtgärder redan pågår såvitt gäller ny
äktenskapsrättslig och arvsrättslig lagstiftning,

B)
Central för såväl bodelningsfrägor som arvskiftesfrågor är föreskriften i 11 §
I mom, AGL att arvinge och testamentstagare skall arvsbeskattas för den lott
av kvarlåtenskapen som enligt lag och testamente anses belöpa pä honom.
Huvudregeln är att genom s, k, schematiskt arvskifte, utfört av
beskattningsmyndigheten, skall fastställas vilken fördelning som kan utläsas ur
"lag och testamente". Det schematiska arvskiftet utgör således en
teoretisk tankeoperation, som i princip lämnar åsido att den praktiska
verkligheten vid uppdelningen av ett dödsbo kan gestalta sig på annat sätt.
Grundvalen för att lagstiftaren har ansett sig kunna laborera med ett sådant schemariskt
skifte är att "detta kan förväntas i allmänhet överensstämma med det
verkliga skiftet eller i allt fall icke föranleda strängare beskattning"
(NJA II 1941 s, 230),

Avsteg från den nu angivna
huvudregeln har dock stadgats för vissa fall,

där på närmare preciserat sätt dödsboet dokumenterar att verkligheten

avviker frän de slutsatser som ett schematiskt arvskifte skulle leda till.

Viktigast är därvid följande. Vid bodelning — som rättsligen är en frän

arvskifte fristående förrättning men som i praktiken normalt integreras i

det allmänna skiftesförfarandet - skall beskattningsmyndigheten enligt

15 § 1 mom, AGL inte tillämpa den schematiska delningsordningen (som

går ut pä att efterlevande makes giftorättsandel beräknas till hälften av

makarnas giftorättsgods) utan i stället grunda skatteberäkningen på verklig

bodelning, under förutsättning dock att denna skett enligt lag och att den

dokumenterats i skatteärendet genom en i behörig ordning upprättad hand

ling. Beträffande arvskifte gäller enligt 16 § AGL att verkligt och ej sche

matiskt skifte skall läggas till grund för skatteberäkningen, om det i skatte- 85

ärendet
föreliggeri behörig ordning upprättad skifteshandling. Därvid skall Prop,
1987/88:61 i skifteshandlingen angivna värden vara grundläggande, något som i
praktiken medfört att verkliga arvskiften sällan åberopas, särskilt beroende
på att marknadsvärdena på fast egendom brukar ligga väsentligt högre än de taxeringsvärden
som är vägledande vid bouppteckningsförrättning, (Vissa ytterligare reservationer
i 16 § beträffande verkligt arvskiftes brukbarhet förbigås här,) I fräga om arvsavstående
(inkl, testamentsavsägelse) anses enligt fast praxis, härledd ur grunderna till
II och 16 §§ AGL, att ett sådant skall beaktas vid
skatteberäkningen, om det är förbehållslöst och blivit dokumenterat i
skatteärendet. Lagrådet har under punkt F nedan anledning att återkomma till arvsavståendenas
rättsliga innebörd. Redan nu kan dock fastslås att effekten av ett arvsavstående
blir att de som är närmaste arvingar i tur efter den avstående träder in i hans
ställe (såsom vore han avliden före arvlåtaren); partiella avstäenden har
godtagits i praxis. Att anmärka är slutligen att ett schematiskt arvskiftes
slutresultat jämkas, om ett föreliggande testamente inkräktar på bröstarvinges laglott,
dock endast om bröstarvingen uttryckligen framställt yrkande härom och testamentsta-garen
har godtagit det.

Bakom
gällande rätts inställning att avsteg från det schematiska skiftes-förfarandet
tillåts endast i vissa, formellt strängt avgränsade fall ligger väsentligen tvä
förhållanden. Dels är det ett handläggningstekniskt intresse att
beskattningsmyndighetens arbete i stort skall kunna bedrivas med ledning av schabloniserade
regler och inte skall behöva tyngas av utredningsuppgifter och
problemlösningar som kan variera från fall till fall. Dels är det av vikt att
motverka att skenåtgärder vidtas i skatteflyktssyfte (jfr t, ex, NJA II 1941
s, 233 och 249 f).

Den
nyligen antagna lagstiftningen angående ÄktB och vissa delar av ÄB medför i
flera avseenden förändringar, som mäste få betydelsefulla effekter inom
arvsskattelagstiftningens område. Den nu föreliggande lagrådsremissen
innefattar förslag till sådana konsekvensändringar, som ansetts behövliga.
Emellertid är dessa enligt lagrådets mening för snävt utformade i en del
avseenden, något som närmare utvecklas nedan under D, E och F,

C)
För lagrådets överväganden angående den erforderliga arvsskatterät

tsliga följdlagstiftningen är grundläggande att man liksom 1941 ärs lagstifta

re (jfr det ovan citerade uttalandet från AGL:s förarbeten) måste ha som

en självklar målsättning att schemaUska bodelningar och arvskiften så

långt det är praktiskt möjligt skall ge ett resultat som väsentligen motsvarar

vad de verkliga bodelningarna och arvskiftena kommer att utmynna i. Av

principiella skäl av tungt vägande natur mäste i görlig mån tillses att

arvsskatt inte beräknas för en skattskyldig i större utsträckning än vad som

betingas av hans genom arvsfallet ökade skatteförmäga. Samtidigt är givet

vis att beakta att rättsvisesynpunkter inte fär drivas sä långt, att beskatt

ningsmyndighetens arbetsrutiner får onödigt betungande inslag, Schablo-

niseringar måste därför i viss män godtagas, dock inte - vilket mäste

kraftigt understrykas - i den mån de leder rill klara avvikelser från den

ekonomiska verklighet som arvsfallet kommer att ge upphov till, i vart fall

inte avvikelser i för den enskilde negativ riktning. Klart är att därtill 86

uppmärksamhet bör ägnas vilka risker som kan föreligga att
de skattskyldi- Prop. 1987/88:61 ga i skattereducerande syfte formellt
företar rättshandlingar, som inte avses bli genomförda i verkligheten.

Som nämnts skall för närvarande enligt 15 § AGL verklig
bodelning äga företräde framför schematisk delning, om annan delning än hälftendelning
överenskommits "enligt lag" och är dokumenterad i skatteärendet genom
en i behörig ordning upprättad handling; för efterlevande makes giftorättsandel
erläggs inte arvsskatt. Remissförslaget innebär att angivna reglering bibehålls
(med viss redaktionell jämkning) - något som fär konsekvenser vilka lagrådet
under D, E och F fär anledning att belysa,

I sak blir det nämligen högst avsevärda skillnader av
betydelse för de arvsskatterättsliga övervägandena i och med att det
civilrättsliga underlaget förändrats. Förändringarna har väsentligen gjorts i
syftet att lagstiftaren velat stärka efterlevande makes ställning. Så har
alltså civilrättsligt skett genom den nya lagstiftningen på det äktenskaps- och
arvsrättsliga området,

RF ålägger lagrådet att vaka över att granskade förslag
harmonierar med rättsordningen i övrigt (8 kap, 18 § tredje stycket I RF; även
nämnda styckes punkt 3 och 4 är värda att uppmärksammas i förevarande sammanhang).
Det nämnda lagrådsäliggandet, såvitt angår det nu föreliggande ärendet, innebär
att den arvsskatterättsliga regleringen inte får utformas så, att den
civilrättsliga grundregleringen delvis betages sin verkan genom arvsskatteuttag
som drabbar den efterlevande pä sådant sätt att de henne i civilrättsligt
avseende tillerkända förmånerna kan urholkas.

Vad som nyss anförts om RF:s anvisningar för
lagrådsgranskningens inriktning nämns inte minst därför att dessa utvisar, att
det är en bakomliggande materiell grundsyn hos grundlagstiftaren att olika
delar av rättsordningen skall vara väl samordnade,

D) För att härefter övergå till att närmare betrakta hur
det remitterade förslagets konsekvensändringar gestaltats är från lagrådet sida
att anföra följande,

I fråga om de antagna civilrättsliga lagändringarna är
först att notera, att fiera konkreta delningsfall än för närvarande kommer att
fä anses ha skett "enligt lag" i arvsskatterättslig mening. Med den
nya regleringen kommer att få anses att bodelning efter makes dödsfall skett
"enligt lag" i främst följande fall (ytterligare delningsfall kommer
att beröras nedan under E och F):

a)
Enskild egendom
har dragits in i bodelningen (10 kap, 4 § jfrd med 9 kap, 5 § ÄktB),

b)
Pä yrkande av
efterlevande make skall vardera sidan behålla sitt giftoräUsgods (12 kap, 2 § ÄktB),

c)
Villkor i
äktenskapsförord skall jämkas eller helt sättas åsido enligt parternas överenskommelse
eller enligt dom (12 kap, 3 § ÄktB),

d) Bestämmelserna i 11 kap, 4 och 5 §§ ÄktB har vunnit
tillämpning

enligt parternas överenskommelse.

Den nu berörda vidgningen motvägs emellertid på
arvsskattesidan i viss

mån av att remissförslaget bibehåller nu gällande krav att avsteget från

hälftendelningsprincipen skall vara dokumenterat i en vederböriigen upp- 87

rättad bodelningshandling.

Det
måste i och för sig anses önskvärt att - för att det nyssnämnda Prop,
1987/88:61 syftet att stärka efterlevande makes ställning verkligen skall
tillgodoses -de nu uppräknade fallen, samtliga lagligen grundade, skall vinna
beaktande vid skattläggningen, även om inte formenlig bodelningshandling
föreligger i skatteärendet. Utifrån den utgångspunkten vore en nära till hands
liggande lösning att i 15 § I mom, AGL generellt föreskriva att med formenlig bodelning
likställs annan rättshandling, varigenom efterlevande makes andel blivit enligt
lag bestämd till annat än hälften av makarnas giftorättsgods.

Ett
sä vittgående avsteg frän det remitterade förslaget synes dock inte oundgängligen
nödvändigt. Lagrådet har förståelse för remissförslagets strävan att
skattläggningsförfarandet såvitt möjligt skall kunna försiggå med tillämpning
av schabloniserade regler. Och om de ovan förtecknade fallen är att notera att
flertalet förutsätter en tväsidig rättshandling mellan den efterievande parten
och övriga rättsägare efter den bortgångne, I förenklande syfte kan godtagas att
i de fall, då avtal ändå behövs, avtalsparterna likaväl kan i förbifarten
upprätta ett uttryckligt bodelande avtal. Undantag från detta förenklande grepp
måste dock göras för åtminstone två fall:De/s är att märka, att tillämpning av
12 kap, 2 § ÄktB - innebärande att vid dödsfall vardera sidan som sin andel
behåller sitt giftorättsgods - utlöses genom en ensidig förklaring av den
efterlevande. Det är för lagrådet uppenbart att en sådan förklaring måste i arvsskatterättsligt
hänseende ges samma genomslagskraft som en formenlig bodelning; det må här
tilläggas att hänsynstagande till förklaring av nu berört slag ej alls behöver
komplicera handläggningen i beskattningsärendet, förutsatt givetvis att
bouppteckningen är riktig på det sättet att vardera makens giftorättsgods
redovisas för sig. Dels måste uppmärksammas att avtalsmässiga lösningar inte
alltid kan påräknas i de fall då jämkningar i äktenskapsförord kommer i fråga
på grunder som anges i 12 kap, 3 § ÄktB, Fastmer får antagas att i dödsfallssituationer
jämkning enligt angivet lagrum ofta kan åstadkommas endast genom rättegång. Dom
i dylika fall bör därför jämställas med bodelningshandling i den mån domen
kan, säkerligen efter anstånd, presenteras i skatteärendet.

Lagtextförslag
i enlighet med det nu anförda kommer att i det följande presenteras under 15 §
1 mom, AGL,

E)
Resonemanget under punkt D ovan har förts som om begreppet

bodelningsavtal vore till sin innebörd självklart. Emellertid aktualiserar

den genomförda äktenskaps- och arvsrättsliga reformen en väl inte ny,

men numera till sin räckvidd mycket förstorad problemställning. Denna

gäller det läge som med den nya lagstiftningen åstadkommes såtillvida att

antalet fall med "enmansdödsbon" kommer att öka i stor utsträckning.
Nu

har vi detta fall endast när en barnlös arvlåtare dör och efterlämnar make

samt, i förlängningen, sekundosuccessor av andra parentelen som skall ta

arv vid den efterlevande makens död. Den nya ordningen får till följd att,

såsom regelmässig företeelse, den efterlevande maken blir ensamdelägare i

dödsboet, delvis i kraft av sin rätt till giftorättsgods, delvis i kraft av sin

primära arvsrätt, vilken tills vidare slår ut bröstarvingars (och testamenta

riska sekundosuccessorers) rätt att ta arv, 8

Remissförslaget
nöjer sig i stort med att konstatera att en efterlevande Prop. 1987/88:61 make
som på nyss anförda grunder blir ensam delägare i bortgången makes dödsbo inte
kan ingå bodelningsavtal med sig själv och avfärdar därmed närmare överväganden
för enmansdödsbonas del (avsnitt 2.3 nionde stycket i skälen). Därvid nämns
visserligen, att det inte torde föreligga något hinder mot att den efterlevande
och den avlidnes efterarvingar ingår en frivillig överenskommelse avseende
egendomsfördelningen i boet. Men dylik överenskommelse likställs uppenbarligen
inte med "formenlig bodelning" (två stycken senare i samma avsnitt)
och synes därför inte tillerkännas några konsekvenser i skatteärendet.

Lagrådet
vill för sin del med eftertryck förfäkta en annan ståndpunkt. Avtal mellan en
efterlevande make, låt vara ensambodelägare, och den bortgångnes sekundosuccessorer,
arvsrättsliga eller testamentsrättsliga, fyller redan med gällande rätt en
vällovlig funktion och är en rättslig realitet. Dylika avtal - som lagrådet
vill som teknisk term ge beteckningen reellt bodelande avtal - kommer i den nya
arvsordningen, som har efterlevande make i centrum, att behövas och fylla en
helt legitim funktion i en mångfald situationer, I lagstiftningsärendet
angående ÄktB drog lagrådet (i annan sammansättning) upp denna fråga såsom
särdeles viktig och ytterligare belysande synpunkter i ämnet kom sedan att
anföras av föredragande departementschefen i slutprotokollet och mycket utförligt
av lagutskottet (prop, 1986/87:1 s, 310 och 388 samt LU 1986/87:18 s, 32 ff,,
särskilt s, 36), Slutresultatet av den nu nämnda diskussionen får väl sägas
vara att avtal av angiven innebörd är en fullt godtagbar och behövlig
konsekvens av den nya arvsordningen. Men om det rättsligen skall användas
rubriceringen "bodelningsavtal" för dylika avtal mellan efterlevande
make och avliden makes sekundosuccessorer fär fortfarande anses något oklart
(rättsfallet NJA 1977 s, 375 talar för att bodelningsbeteckningen är motiverad;
jfr även föredragande departementschefens ordval i nämnda prop, s, 388 mitten).

Här
mä tilläggas en juridisk-teknisk aspekt, I vad som a priori framstår som ett enmansdödsbo
- vari bodelningsavtal enligt lagrädsremissens synsätt vore uteslutet av den
anledningen att den efterlevande maken saknar avtalspartner - kommer ju en
kunnig boutredare omgående till insikt om, att han kan tillskapa en
ovillkorligen bodelningskrävande situ-ation:han låter sin huvudman göra ett symboliskt
arvsavstående, låt oss säga på en promille av arvfallen egendom. Denna
promilleandel måste då konkret utbrytas ur arvsegendomen. Och arvsegendomens
omfattning kan inte fastställas med mindre än att den föregås av en bodelning.

Det
anförda leder till slutsatsen att det är meningslöst att söka arvsskatterättsligt
bortse frän reellt bodelande avtal av förut behandlad typ. Ett penndrag gör ju
att man kan inrangera dessa avtal i det område, där bodelning är obligatorisk.

Under alla förhållanden framstår
det för lagrådet som självklart att reellt

bodelande avtal av nu avhandlat slag skall slå igenom vid arvsbeskattning

en när de visas i beskattningsärendet. För att ingen tvekan skall råda i

saken föreslär lagrådet, att en uttrycklig regel i ämnet införs i enlighet med

vad som anges nedan under 15 § I mom, AGL, något som får konsekven

ser även för vissa andra bestämmelser, 89

Lagrådet vill tillägga, att de nu behandlade reellt bodelande
avtalen - Prop. 1987/88:61 liksom bodelningsavtal i snäv mening - måste för att
godtagas i ett skatteärende innefatta en konkret uppdelning av boet. Ett avtal
som går ut endast på att fastställa grunderna för blivande bodelning och
arvskifte duger inte (NJA 1947 s. 369 och 1961 s. 547), Förklaringar grundade
på 12 kap, 2 eller 3 § ÄktB bör emellertid fä genomslagskraft, även om förklaringarna
i sig inte preciserar särskilt angivna tillgångar säsom sitt föremål. Därvid mäste
dock förutsättas, att erforderlig precisering kan direkt utläsas ur
bouppteckningen, som då måste vara riktigt uppställd i fräga om vardera makens
giftorättsgods och vederbörandes enskilda egendom,

I klarhetens intresse bör ytterligare tilläggas, att en
delning inte kan anses ha skett "enligt lag", om därvid åsidosatts
föreskrift i gåvohandling eller testamente att viss egendom skall vara
mottagarens enskilda (se 7 kap, 2 § första stycket, jämfört med 10 kap, 4 § och
12 kap, 3 § ÄktB),

F) I lagrådsremissens specialmotivering till 15 § 1 a mom,
behandlas vissa fall där det förutses att i verkligheten förekommit
dispositioner som, om de blir kända, skulle leda till högre arvsskatt än den
som skulle följa av den schematiska bodelnings- och arvskiftesoperationen.
Skriftliga uppgifter om sådana dispositioner skall enligt förslaget inges i
skatteärendet, I det sammmanhanget bortser man från det fallet att efterlevande
make helt eller partiellt har avstått från arv (något som totalt sett måhända
leder till att arvsskatten, rätteligen beräknad, skulle bli väsentligt högre,
eftersom det kan förhålla sig så att den efterlevande maken då inte kan fullt
tillgodoräknas sitt skattebefriande grundavdrag). Anledningen till att man i
remissen ansett sig kunna bortse från dylika arvsavsägelser formuleras pä följande
sätt (specialmotiveringen till 15 § 1 a mom, andra stycket):

Om däremot makarna endast har gemensamma barn och det ej
heller finns universella testamentsförordnanden är överföringar från den
efterlevande maken till de gemensamma barnen i de flesta fall att betrakta som
ett arvsavstående. Möjligheten att beakta ett sådant avstående vid arvsbeskattningen
är med den nya arvsordningen dock begränsad eftersom den efterlevande maken
normalt mycket tidigt får anses ha tillträtt sitt arv. Ett sådant avstående som
ej framgår av bouppteckningen är redan enligt gällande rätt i de flesta fall
att se som en skattepliktig gåva. Några särskilda regler för dessa fall
erfordras således inte i detta sammanhang.

Det gjorda uttalandet i remissprotokollet synes bygga pä
ett antagande att enligt rättspraxis ett giltigt arvsavstående av en
efterlevande make skulle vara uteslutet av den anledningen att den efterlevande
"normalt mycket tidigt får anses ha tillträtt sitt arv". Lagrådets
uppfattning av rättspraxis i avståendesituationer är en helt annan, nämligen
den att avstäenden helt rutinmässigt tas ad notam när de presenteras i
skatteärendet (jfr t, ex, NJA 1975 s, 730), Denna uppfattning har bekräftats
genom en via lagrådsföredraganden gjord förfrågan hos Stockholms tingsrätt
beträffande dess praxis.

Att avstäenden godtages när de dokumenteras i
bouppteckningsärendet

står i god samklang med den verklighet som möter en nyvorden änka eller

änkling. En tämligen generös inställning finner den efterlevande hos post- 90

verk, banker och försäkringsbolag när det gäller att ta ut
kontanter för

ofrånkomliga utgifter, säsom begravningskostnader, hyra
och livsuppehäl- Prop, 1987/88:61 le. Men vad blir läget, därest vederbörande
före bouppteckningen skulle vilja sälja familjens fastighet eller den
bortgångnes aktieportfölj? Naturligtvis skulle de som verkar i den allmänna
omsättningens tjänst omgående ge ett avslag, under hänvisning till att de först
måste fä tillgäng till en bouppteckning som legitimerar den rättshandlande
efterlevande maken säsom ensamberättigad; utan bouppteckning måste ju den efterlevandes
kontrahent räkna med risken att den avlidne kan ha gjort testamente till
förmån för annan, att han haft arvsberättigat utomäktenskapligt barn eller att
det finns efterarvsberättigade rättsägare i följd av ett den avlidnes tidigare
äktenskap.

Vid föredragningen har upplysts, att remissprotokollets avfattning
kommit att ge en något missvisande bild av vad föredragande statsrådet velat
ge uttryck för, nämligen att man även i fortsättningen skall anknyta till
rådande praxis för det fall att ett arvsavstående kommit till uttryck i
bouppteckningen. Vid sådant förhällande tycks det i remissärendet ej föreligga
någon egentlig meningsskiljaktighet i sakläget när det gäller arvs-avsägelserna.
Lagrådet vill dock dra en annan slutsats, när det gäller behovet att låta arvsavsägelsernas
betydelse komma till uttryck i lagtexten,

I enlighet med det anförda får del anses föreligga starka
sakskäl för att rättsligen icke anse att en ensamdelägare i dödsbo skulle ha
tillträtt sitt arv snart sagt så fort hon efter dödsfallet kommer hem från
sjukhuset. Övervägande skäl talar till förmån för den grundsyn som lagrådet
antar genomsyrar rådande praxis, nämligen att den efterlevande har rådrum i
fråga om sina överväganden beträffande eventuella arvsavståenden till dess att
bouppteckningsärendet slutförts hos tingsrätten.

Bestämmelsen i 15 § 1 a mom, AGL bör i följd av det
anförda kompletteras,

G) Beträffande tolkningsspörsmål som kan uppkomma i
anledning av den nya lagstiftningen vill lagrådet hänvisa till de principer som
kom till uttryck under förarbetena till tidigare arvs- och testamentsrättsliga
reformer, särskilt under perioden 1920 - 1930 (jfr, t,ex, NJA II 1930 s, 395 f och Ekeberg-Guldberg,
Den nya testamentslagen s, 244) och till de därtill anslutande rättsfallen (se
Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis, C IV:13isuppl, 3,jan, 86),

Såvitt angår övergångsskedet vill lagrådet vidare fästa
uppmärksamhet vid en felbedömningsrisk som föreligger när det gäller det fallet
att nuvarande rätts basbeloppsregel blivit tillämpad före ikraftträdandet.
Saken behandlas nedan i avsnittet rörande övergångsbestämmelserna till ändringarna
i AGL,

H) I
remissprotokollet kommer flerstädes till uttryck farhågor för att ett

avsteg från en schematisk delningsordning skulle medföra ökade svårighe

ter och belastningar pä beskattningsmyndigheterna. Lagrådet är såsom

framgått ovan i punkt B och C införstått med att arbetsrationella synpunk

ter måste beaktas. Sådana synpunkter kan ge upphov rill en förenklad

hantering som resulterar i en förmånligare behandling av den skattskyldige

än som skulle bli följden av en mer omfattande granskning. Häremot finns 91

inte någon erinran. Av
rationaliseringshänsyn motiverade förenklingar Prop, 1987/88:61 som
innefattar uppenbar risk för att i många fall högre skatt kommer att tas ut än
vad den skattskyldige i verkligheten har att erlägga är däremot inte godtagbara
från rättssäkerhetssynpunkt.

Samtidigt
vill lagrådet poängtera, att det inte är nämnvärt svårare att göra
arvsskatteberäkning pä grundval av handlingar som klart utvisar verklig delning
än alt göra den efter schematisk delning.

Vad
som är viktigt är alltså inte den skatterättsliga beräkningsoperationen utan
bedömningsunderlaget, dvs, de handlingar som de skattskyldiga har att
presentera i skatteärendet. Lagrådet är i det avseendet benäget att ställa
högre krav på de enskilda än remissprotokollet gör. Sålunda föreslår lagrådet i
det följande en utbyggnad av såväl 15 § I a mom, som 15 § 2 mom. Det kan inte
krävas att beskattningsmyndigheten skulle vara skyldig att självmant efterforska
exempelvis om den avlidne varit gift tidigare med verkan att efterarvingar
efter den förut bortgångne maken kan finnas (jfr JO: s ämb, ber, 1966 s, 247,
särskilt s, 252 O- Sanktionsmekanis- - men får bli att, vid försummelse att ge
in klara handlingar i skatteärendet, de skattskyldiga får räkna med att
beskattning sker enligt schematiska grunder. Ett ytterligare avseende där
lagrådet vill vara något strängare än remissprotokollet gäller
återvinningsinstitutet. Med hänsyn till arbetsmäs-sigt viktiga rutiner - att
det redan i det primära skatteärendet görs klart i vad män reella
delningsåtgärder skall vinna beaktande vid skatteberäkningen - bör det inte ifrägakomma,
att de skattskyldiga i efterhand skall kunna konstruera skattebesparande
rättshandlingar som de sedan kan åberopa i ett ätervinningsärende och därmed ge
anledning till att beskattningsmyndigheten får ta om sitt arbete från början.
Detta vore icke en arbetsrationell ordning, varför lagrådet, på sätt framgår
nedan under 59 §, förordar en på visst sätt snävare lösning i återvinningsdelen
än den remissförslaget innefattar.

Lagrådets
nu redovisade synsätt — att dokumentationen beträffande verkliga dispositioner
av arbetstekniska skäl skall presenteras i det primära skatteärendet -
föranleder att spörsmål bör väckas om inte utökat rådrum bör beredas dödsboen
för att redan från början förebringa erforderlig dokumentation. En nära till
hands liggande lösning är att den i 17 § andra stycket första meningen AGL
stadgade anståndsfristen om fyra månader utökas till exempelvis åtta månader.

15
§ 1 mom,

I
momentets/örsrfl stycke upptas i remissförslaget - med saklig anknytning till
vad som nu gäller - föreskrift av innebörd att efterlevande makes bodelningsandel
skall schematiskt beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods,
dock med undantaget att andelen skall beräknas i enlighet med verklig
bodelningshandling som ges in i skatteärendet under förutsättning att
bodelningen förrättats enligt lag.

Lagrådet
har ovan i inledningen under punkt D utvecklat sin uppfattning

att vissa ytterligare fall bör, lika med formlig bodelning, fä inverka på 92

skatteberäkningen,
I enlighet med de därvid anförda synpunkterna föror- Prop, 1987/88:61 dar
lagrådet att 1 mom, första stycket ges följande lydelse:

"Andel,
som---- enligt lag. Med bodelning likställs det fall att i

skatteärendet
föreligger

,
1, skriftligt avtal, varigenom efterlevande make och de som vid avtalstillfället
är, näst denne, närmast till arv (eller universell testamentsrätt) har enligt
lag bestämt vad som skall tillkomma den efterlevande med äganderätt och med
fri förfoganderätt,

2,
skriftlig uppgift, utvisande
att efterlevande make framställt sådan begäran som avses i 12 kap, 2 § äktenskapsbalken,

3,
dom eller avtal, vari 12 kap, 3
§ äktenskapsbalken tillämpats,"

En
konsekvensändring bör tillkomma i I mom, andra stycket. Detta stycke bör ges
lydelsen:

"Är
äldre--- upprättad handling. Med boskifte likställs sådant avtal

som
avses i första stycket 1,"

Enligt
remissförslaget skall momentets fiärde stycke utgå med hänsyn till att det av
20 kap, 4 § ÄB kommer att framgå att efterlevande makes enskilda egendom skall
upptas i bouppteckningen. Förevarande fjärde styckes hänvisning till 20 - 27 §§
AGL torde dock fortfarande ha en funktion att fylla. Lagrådet föreslår därför
att som ett fjärde stycke upptas följande:

"När
efterlevande makes enskilda egendom enligt 20 kap, 4 § ärvdabalken antecknas i
bouppteckning, skall vid dess värdering 20-27 §§ äga motsvarande
tillämpning,"

15
§ 1 a mom,

I
detta moment i remissförslaget ges föreskrift om vissa upplysningar som de
skattskyldiga måste avge i skatteärendet. Syftet med föreskriften är företrädesvis
att beskattningsmyndigheten skall fä reda på sådana rättshandlingar som, om
kända, skulle leda till högre arvsskatt än vad schematiskt delningsförfarande
leder till.

När
det gäller utformningen av punkt 1 och 2 i bestämmelsens första stycke är det
viktigt att man är medveten om att man rör sig i principiellt sett två olika
skeden av bodelningsproceduren, varjämte man, i punkt 3, kommer in i ett tredje
skede, avseende ett moment som i princip tillhör arvskiftesproblematiken och
därför egentligen hör till sfären för 16 § AGL,

Ett
första skede går ut på att fastställa omfattningen av vad som skall ingå i
bodelning. Föreskrifter härom ges i 10 kap, ÄktB, Första styckets punkt 2 i
remissförslagets bestämmelse i förevarande del har denna bakgrund. Ett
efterföljande skede går ut på att fastställa delningsgrunden; föreskrifter
härom ges i 11 kap, ÄktB (dess första underavdelning). Första stycket punkt I i
remissförslaget har den regleringen som sin egentliga bakgrund (ehuru i
förslaget särskilt nämns bara 12 kap, 2 § ÄktB, som strax skall beröras).

Från
dessa utgångspunkter övergår lagrådet till frågeställningen om re

missförslaget tillräckligt fångar upp de reella företeelser som kan förekom

ma inom ramarna för 10 resp, 11 kap, ÄktB och därtill de situationer som 93

kan
föranledas av de anslutande jämkningsreglerna i 12 kap, ÄktB, Härvid Prop.
1987/88:61 är att märka att 12 kap, 2 och 3 §§ kan verka förändrande både när
det gäller omfattningen och fördelningsgrunderna i avseende på den egendom som
skall ingå i bodelningen.

De
nu anförda synpunkterna ger lagrådet anledning att anföra följande i anslutning
till de skilda punkterna i remissförslagets första stycke.

Punkt
1 i förslaget gäller uteslutande delningsgrunden vilken genom rättsliga disposiuoner
kan förskjutas med skattehöjande konsekvens, i jämförelse med den schematiska
bodelningens resultat, I punkten nämns, säsom det centrala, bodelning vari 12
kap, 2 § ÄktB tillämpats med följd att den efterlevande erhållit mindre än
hälften av giftorättsgodset. Som lagrådet utvecklat i inledningen under punkt D
bör regleringen i 15 § 1 mom, kompletteras med en del ytterligare, reellt bodelande
rättshandlingar som är värda att jämställas med formenliga bodelningar.
Kompletteringen i angivet avseende är väsentligen motiverad av att de
skattskyldiga skall kunna undvika att - genom schematisk bodelning — för hög
skatt uttages, när verkligheten avviker frän den schematiska delningens
resultat. Emellertid är också att beakta att de rättsliga företeelser som
lagrådet vill få in i 15 § 1 mom, kan leda till att de reellt bodelande
rättshandlingarna leder till högre skatt än vad det schematiska förfarandet
skulle resultera i. Konsekvensen synes kräva att 15 § 1 a mom,, vars ratio
väsentligen är att motverka skatteflykt, kompletteras i samma mån som verkliga
delningsfall enligt 15 § 1 mom, — såsom lagrådet utformar bestämmelsen - får
vidgat beaktande. Detta kan enkelt ske genom omformulering av bestämmelsens punkt
1 pä sätt nedan anges.

Punkt
2 i bestämmelsen tar sikte på det fallet att själva omfattningen av den
egendomsmassa som skall utlösa beskattning blir genom verkliga bodelningsdispositioner
förändrad i utökande riktning, något som måste bli relevant i skatteärendet.
Det viktigaste fallet är utpekat i remissförslaget, nämligen att enligt 10 kap,
4 § ÄktB efterlevandes enskilda egendom dragits in i bodelningen. Omfattningen
av den egendomsmassa som skall bli grundval för arvsbeskattning kan emellerrid
bli utökad av andra skäl, nämligen när äktenskapsförord genom avtal eller dom
sätts åsido enligt 12 kap, 3 § ÄktB; även förklaring enligt 2 § i samma kapitel
kan i undantagsfall få samma verkan. Punkt 2 i förslaget bör därför utbyggas
något, pä sätt lagrådet nedan anger.

Det
mä för fullständighetens skull noteras, att punkt 3 i remissförslaget - som ej
berörs av lagrådets ändringspropåer beträffande nu ifrågavarande lagrum (jfr
däremot vad nedan sägs om tillägg till 8 § AGL) - är ett fall av fördelningsgrundsändrande
natur.

Ett
resonemang som är analogiskt med vad som har anförts beträffande

remissförslagets punkt I kan föras beträffande de fall som lagrådet behand

lat i inledningen under punkt E, avseende arvsavståenden. Givetvis beting

as dessa oftast av önskemål att nedbringa arvsskatten. Men de kan även fä

effekten att arvsskatten blir högre än det schematiska skiftets resultat. För

att ta ett inte orealistiskt exempel: en efterlevande make avstår helt eller

delvis från arvet efter den andra maken för att därmed möjliggöra för sina

barn att snabbt betala sina studiemedelsskulder - varvid följden kan bli att 94

den
efterlevande inte fullt kan tillgodoräknas grundavdraget (jfr även re- Prop.
1987/88:61 missprotokollets exempel i avsnitt 2.5), Transaktioner i arvsavsägelsesam-manhang
kan alltså verka skattehöjande. Sådana transaktioner bör fångas in under
förevarande bestämmelse. Emellertid är det svårt att här göra en formell avgränsning
till just de skattehöjande arvsavstäendena; det kan svårligen åläggas de
skattskyldiga att göra en säker bedömning av ett arvsavståendes skattemässiga
effekter. Några olägenheter av att i bestämmelsen generellt ta med alla
föreliggande arvsavståenden är inte för handen. Att härvid kommer att
inbegripas arvsavstående med lindrande skatteeffekt leder ju inte till några
nackdelar för de skattskyldiga.

Att
arvsavståenden allmänt kommer under beaktande medför att platsen för
bestämmelsens inplacering i AGL förtjänar att uppmärksammas. Stad-gandena i 15
§ och dess olika underavdelningar bör i AGL:s systematiska uppbyggnad handla om
vad som kan betecknas såsom bodelningsrättsliga effekter i skatteärendet. Om
också arvsavståenden kommer in i bilden, kan övervägas om inte rätt plats för
regleringen är en inplacering efter 16 §, som avser just hur verkliga
arvsrättsliga dispositioner skall få inverka på skattläggningen, I själva
verket kommer inplaceringsfrågan i blickfånget redan med remissförslagets
utformning, eftersom däri upptagits ett arvsav-sägelsefall i första stycket
punkt 3, Lagrådet har dock stannat för att ej föreslå någon ändring i denna del
med hänsyn till att utredning pågår om en allmän översyn av AGL,

Sammanfattningsvis
leder de anförda synpunkterna till att 15 § 1 a mom, bör ges följande lydelse:

"I
bouppteckningen eller i särskild handling som ges in tillsammans med bouppteckningen
skall anges

1, om
den efterlevande maken i fall som avses i 15 § 1 mom, har erhållit

mindre än hälften av giftorättsgodset,

2,
om giftorättsgodsets omfattning
har ökats genom åtgärd som avses i 10 kap, 4 § äktenskapsbalken eller i
sammanhang som avses i 15 § 1 mom,,

3,
om någon,-- efterlevande maken
eller

4, om
efterlevande make avstått från arv eller testamente,"

Att tillägga i fråga om bestämmelsens utformning är följande,

I
momentets andra stycke bör några redaktionella följdändringar vidtas, I första
meningen bör ordet "Bodelningshandling" bytas ut mot " Sådan handling",
I andra meningen ersätts dels orden "sådan bodelning sker" med
"om handlingen upprättas", dels ordet
"bodelningshandlingen" med "handlingen".

Det
må framhållas att nu berörd bestämmelse, som icke är alldeles lättillgänglig
för de skattskyldiga vare sig i remissförslagets eller lagrådets tappning, ej
är straffsankrionerad. Remedierna vid misstänkt ofullständighet ligger i att
edgångsförpliktelse kan åläggas, att vitesföreläggande kan ifrägakomma eller
att efterbeskattning kan bli aktuell.

Ytterligare
är att framhålla att punkt 3 i remissförslaget — som i lagrådets förslag
behålls oförändrad - ger anledning till särskilda överväganden. Härom är att
anföra följande.

Är den som avlidit gift,
tillfaller enligt 3 kap, 1 § ÄB, efter den lagänd

ring som blir gällande den I januari 1988, kvarlåtenskapen den efterlevan- 95

de maken.
Efterlämnar arvlåtaren bröstarvinge som inte är den efterlevan- Prop.
1987/88:61 de makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen
omfattar sådan arvinges arvslott endast om arvingen har avstått från sin rätt i
enlighet med vad som anges i 9 § samma kapitel.

Liksom för närvarande kommer den som är bröstarvinge till arvlåtaren
men inte till dennes efterlevande make att kunna förbehållslöst avstå från arv
med verkan att arvet går vidare till den eller dem som efter honom är närmast
till arv. Under förutsättning att han inte tillträtt arvet uppkommer i detta
fall inte något skattepliktigt förvärv för bröstarvingen. Sker avståendet
under ett förbehåll som styr arvet till annan än den eller dem som står närmast
i tur enligt arvsordningen, anses däremot i beskattningshänseende att
bröstarvingen har tillträtt arvet och att en efterföljande gåva föreligger.

Enligt 3 kap, 9 § ÄB kan bröstarvinge varom nu är fräga
avstå från sitt arv efter den först avlidne till förmån för den efterlevande
maken med rätt att i stället ta del i den efterlevandes dödsbo säsom efterarvinge
enligt 3 kap, 2 § ÄB, Avståendet kan därmed anses innebära att bröstarvingen
uppskjuter sitt arv till efter den efterlevande makens död eller att han byter
ut sin rätt till arv efter den först avlidne mot en efterarvsrätt. Det spörsmål
som uppkommer i förevarande sammanhang är hur detta fall av arvsavstående från
bröstarvinges sida skall behandlas i beskattningshänseende. Lagrådet har i
yttrande över förslaget till lag om ändring i ärvdabalken (se prop, 1986/87:1 s,
354) i anslutning till 3 kap, 9 § anmärkt, att ett förbehåll, som innebär att
arvet dirigeras till annan än den som äger ta arv efter den som avstår, enligt
gällande rätt medför att denne anses ha tillträtt arvet och att detta får de
verkningar i skattehänseende som redovisats i det föregående, I yttrandet har
därvid noterats att vid föredragningen upplysts att ändringar i arvs- och
gåvoskattelagstiftningen skulle föreslås som gör att dubbelt skatteuttag inte
kommer att ske vid arvsavstående som avses i 3 kap, 9 § ÄB,

I det remitterade förslaget anförs att av föreskrifterna i
AGL (5 och 8 §§)

följer att skattskyldighet inträder för den efterlevande maken vid den först

avlidne makens död och för den avstående vid den efterlevandes död.

Enligt 5 § AGL gäller som huvudregel att skattskyldighet inträder vid

arvlåtarens död, I 8 §AGL föreskrivs att, om enligt 3 kap, ÄB eller på

grund av testamente egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt,

därefter skall övergå på annan eller på flera efter varandra, skattskyldighet

för senare förvärv inträder, då den föregående innehavarens rätt upphör.

Det framstår som tveksamt om de angivna paragraferna i AGL kan ge

täckning för den avsedda olika skattemässiga behandlingen av bröstar

vinges avstående till förmän för efterlevande make enligt 3 kap, 9 § ÄB

och avstående i andra fall med innebörd att arvet dirigeras till viss desti-

natär. Lagrådet vill därför förorda, att den uttalade avsikten att i nu

berörda fall skatt endast skall utgå för den lott som bröstarvingen i fräga

erhåller som delägare i den sist avlidna makens dödsbo får komma till

tydligt uttryck genom att till 8 § första stycket AGL Ullägges en andra

mening av förslagsvis följande lydelse: "I fall av arvsavstående enligt 3

kap, 9 § ärvdabalken skall skattepliktigt förvärv för den avstående anses

ske först när den efterlevande maken avlider," 96

15 §2 mom, Prop. 1987/88:61

Enligt detta moment i nu gällande lydelse skall i sekundosuccessionsfall
vid den efterlevandes död den först avlidnes arvingar såsom huvudregel erhålla
som andel hälften av den efterlevandes bo. Undantag gäller dock i tre fall:

a)
att enligt 3
kap, 2 § ÄB annat föranleds av förefintlig enskild egendom,

b)
att enligt
samma lagrum annat föranleds av testamente till förmän för annan än den eferlevande,
c) att andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver
behörig handling föreligger i skatteärendet,

I nuvarande andra stycket ges en kompletterande reglering
för fall av testamentarisk sekundosuccession. Enligt förslaget skall den
regleringen i sak oförändrad föras över till den nya lagstiftningen, där den
blir ett femte stycke, och den behöver därför inte behandlas vidare här.

Av de tre nyss förtecknade undantagen är a och b betingade
av att vid den först avlidnes död förelåg förhållanden som skulle föranleda att
en hälftendelning skulle slå fel; förekomsten av enskild egendom resp, testamente
till förmån för utomstående förrycker grunden för en hälftendelning vid
efterlevande makens död. Undantaget under c är av annan natur och tar sikte på
det fallet att efter båda makarnas död de båda arvsberättigade grenarna
förrättat en delning enligt lag med resultat som kan vara annat än hälftendelning,

I remissförslaget har redaktionellt gjorts en viss omdisposition
av bestämmelsen, utan betydelse i sak, varjämte infogats två nyheter betingade
av vissa antagna ändringar i ÄB, Sålunda har i momentets första stycke
upptagits huvudregeln med förutskickande av att undantag följer i kommande
stycken, I andra stycket följer så med punktbeteckningarna 1 och 2
motsvarigheter till ovan angivna undantagen a och b, kompletterade med en ny
punkt 3 avseende ett icke gemensamt barn som begärt att få ut sitt arv efter
bortgången förälder, I tredje stycket återfinns det nuvarande undantaget c, I ijärde
stycket upptas ett nytt undantag, avseende det fallet att det efter båda
makarnas död finns arvingar endast efter den först avlidne.

Mot denna allmänna omdisposition av bestämmelsen har
lagrådet intet att erinra, I sakligt avseende har dock lagrådet anledning att
framhålla att en komplettering av det föreslagna andra stycket är ytterst
starkt motiverad. Lagrådet åsyftar därvid precis samma förhållanden vars
betydelse har förklarats under punkt D och E i inledningen och vilka föranlett
lagrådet att förut föreslå en utbyggnad av 15 § 1 mom,

överför man tidigare fört resonemang pä den typsituation
som 15 § 2

mom, har för ögonen, så kan man först fastslå följande. Gällande rätt utgår

frän synsättet att hälftendelning vid efterlevande makes död måste uteslu

tas när läget vid första makens död är sådant att hälftendelning vore

orättfärdig; ojämn förekomst av enskild egendom på ömse sidor eller den

bortgångnes testamente till utomstående måste diskvalificera en hälften- 97

delningsprincip,

7 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 61

Nu
har ny civilrättslig lagstiftning lett till att det kommer att föreligga Prop,
1987/88:61 ytterligare fall, då vällovliga rättshandlingar i anslutning till
den först avlidnes död kan vara sådana att man inte bör bortse från dem vid
andra makens död och låta schablonmässig hälftendelningsregel fälla utslaget. Vid
första makens död kan nämligen ha förekommit förklaring enligt 12kap, 2 § ÄktB,
dom eller avtal enligt 12kap, 3 § ÄktB eller reellt bodelande avtal av innebörd
att den efterlevandes rätt efter första dödsfallet på laga grund bestämts sä,
att den makens egendom blivit fördelad enligt annan norm än 50 — 50 % såvitt
gäller förhållandet mellan full äganderätt och fri förfoganderätt. Lagrådet
vill tillägga, att skatteresultatet ej alltid blir gynnsammare för de enskilda
enligt lagrådets uppläggning än med remissens.

Lagrådet
anser med hänsyn till det anförda att remissförslaget bör, såvitt angår andra
stycket i förevarande moment, kompletteras med en ny punkt som täcker de nu
berörda situationerna och alltså för deras del stadgar undantag från
huvudregeln om hälftendelning vid det senare dödsfallet.

En
ytterligare, handläggningsmässigt viktig aspekt är att anlägga. Beskattningsmyndigheten
kan av uppenbara praktiska skäl inte vara skyldig att utreda vad som förevarit
i det skatteärende som varit förelöpare till eftérarvsfallet. Ansvaret för att
utredning om relevanta omständigheter i det tidigare fallet förebringas i det
senare ärendet mäste åvila dödsbodelägare i det slutliga dödsboet. Lagrådet
återkommer strax till frågan.

På
grund av vad som nu anförts föreslår lagrådet att förevarande moments andra
stycke utformas enligt följande:

"Andel
som--- ärvdabalken, om

1,
makarna eller-- makens död,

2,
den först-- efterlevande maken,

3,
den först-- efterlevande maken
eller

4,
efter den först avlidne maken
den efterievande makens andel blivit i fall, som avses i 15 § I mom,, enligt
lag bestämd till annat än hälften av boet,"

Lagrådets
aspekter här torde inte rubba remissprotokollets syn på hur basbeloppsregeln -
av arvsregels natur - skall betraktas i efterarvssi-tuationen (avsnitt 2,4),
Nedan under övergångsbestämmelserna berör lagrådet frågan hur basbeloppsregeln
skall betraktas i övergångssituationer,

I momentets fjärde stycke
behandlas ett av undantagen frän första

styckets huvudregel, nämligen att, när det bara finns arvsberättigade efter

den först avlidne maken, dessas andel utgörs av hela boet, I remissförsla

get är bestämmelsen väsentligen utformad som en kopia av den civilrätts

ligt grundläggande bestämmelsen i nya 3 kap, 8 § ÄB, Den ger språkligt

sett intrycket att den skulle utsäga något konstitutivt beträffande den

aktuella arvssituationen, ehuru den saken redan är avklarad genom nämn

da ÄB-bestämmelse, Och ÄB-bestämmelsens sakliga innebörd gör det ju

självklart att den arvsskatterättsliga konsekvensen måste bli att den först

avlidnes efterarvingar skall anses ha fått den totala kvarlåtenskapen som

en enda pä intressenterna uppdelad lott. Med hänsyn härtill bör förevaran

de moments fjärde stycke ges formen av en hänvisning till den grundläg

gande ÄB-bestämmelsen och förslagsvis ges följande avfattning: 98

"EU ytteriigare undantag från första stycket följer
av 3 kap, 8 § ärvda- Prop. 1987/88:61 balken,"

Det torde vara av värde att beträffande sekundosuccessionsfallen,
vilka är temat för detta moment, i klartext utsågs att i en bouppteckning ovillkorligen
skall upplysas om den avlidne tidigare varit part i äktenskap som upplösts
genom dödsfall, I sådant fall kan i regel tas för givet att det finns efterarvingar
till den först avlidna maken. Att sådant förhållande skall anmärkas i
bouppteckning framgår endast indirekt av nuvarande lagstiftning (20 kap, 2 §
första stycket ÄB samt förevarande moment i AGL), Enligt lagrådets mening är
det en förbättring om klart besked i saken ges i förevarande moment såsom eU
sjätte stycke med följande lydelse:

"I bouppteckning skall alltid anges huruvida den
avlidne tidigare varit gift och i följd därav finns efterarvingar Ull den
avlidnes tidigare bortgångna make, I sådant fall skall bouppteckning och
delningshandlingar avseende den först avlidnes dödsbo inges till
beskattningsmyndigheten,"

Iakttagelsen att efterarvsfall kan bli förbisedda vid bouppteckningsför-rältningar
med mycket beklagliga rättsförluster som följd är inte något nyU, Som
exemplifiering kan hänvisas rill ILU 1962:25 och förut åberopade uttalanden i
JO: s ämb, ber, 1966 s, 247,

15 a §

För att markera att bodelning i samboförhällanden ifrågakommer
endast under särskilda förutsäUningar (5 § och 12 § sambolagen), synes bestämmelsen
böra inledas på följande säU:"Om bodelning skall äga rum enligt lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem, skall den andel som skall tillfalla den
avlidnes sambo vid fördelning av bostad och bohag beräknas

till------ ,"

Som lagrådet förut nämnt fär påräknas att testamentariska
förordnanden mellan sambor är och blir tämligen vanliga; det är inte
orealistiskt aU antaga att i sådana ges förordnande om sekundosuccession, I
fall av nu angivet slag uppkommer problem, väsenfligen parallella med dem som
för äkta makar regleras i 15 § I mom,, 1 a mom, och 2 mom. Lagrådet vill
anmärka, att det i fall av nu angiven art kan anföras skäl för att tillämpa
sist anmärkta föreskrifter analogivis.

16 §

Remissförslagets avfattning av denna paragrafs första
stycke går tillbaka pä förslagets inställning aU endast formenliga bodelningar
skall tillmätas arvsskatteräUslig relevans. Enligt lagrådets mening är den avgränsningen
för snäv såsom tidigare utvecklats (jfr särskilt föreslagen utbyggnad av 15 § 1
mom,, 1 amom, och 2 mom,). Av förut anförda skäl bör i förevarande paragrafs
första stycke göras några jämkningar. Dess första mening bör

sålunda
formuleras förslagsvis sålunda: "Föreligger i dock icke där

bodelning
eller annat förhållande som avses i 15 eller 15 a § leU till aU boet

delats annoriunda
än enligt lag ," 99

32 § Prop. 1987/88:61

Om lagrådets förslag beträffande 15 § 1 och 1 a mom,
godtas, bör följdändringar ske i vissa paragrafer. Förevarande paragraf bör
ges följande lydelse,

"Härefter------ avses i 18 §;

h) kunskap vunnits om att bodelning eller annat
förhållande som avses i 15 § I a mom, har förekommit;

och hade,---- felande belopp,"

39 §

Nuvarande lydelse av 39 § c) AGL tar sikte pä den
situationen att den ena maken vid bodelning av annan anledning än den andre
makens död efterger sitt enligt lag fastställda bodelningsanspråk jntemot den
andre maken. Sådan eftergift kan ej föranleda gävobeskattning av vad den andre
maken erhåller utöver vad han eller hon eljest skulle fått "enligt
lag". Om däremot den ena maken vid bodelningen - utöver att efterge sitt bodelningsanspräk
- överför egendom skall gävobeskattning ske. Förhållandena ändras inte av de
nya jämkningsrelgerna i 12 kap, ÄktB, Vid bodelning mellan sambor är
huvudregeln att den behållna egendom som ingår i bodelningen skall delas lika
dem emellan (8 § sambolagen). Jämkning av vad den ene sambon skall utge till
den andre kan ifrägakomma enligt 9 § sambolagen. Bestämmelsen är konstruerad pä
samma sätt som för makar.

Det finns enligt lagrådets mening ej skäl för att den ene
sambons eftergift av sitt - jämkade eller ojämkade - bodelningsanspråk skulle
leda till att den andre sambon gåvobeskattades för vad han sålunda erhåller
utöver vad som "enligt lag" tillkommer honom eller henne. Om däremot
den ene sambon genom bodelningen erhåller egendom utöver vad som betingas av
att den andre efterger sitt bodelningsanspråk bör — på samma sätt som för makar
i motsvarande situation - gåvobeskattning ske.

Lagrådet föreslår därför att 39 § c) ges följande lydelse,
"c) för vad make eller sambo vid bodelning, som förrättas av annan
anledning än makes eller sambos död, erhållit utöver honom enligt lag
tillkommande andel, i den mån värdet av vad maken eller sambon bekommit icke
överstiger värdet av hans i bodelningen ingående egendom eller, om äldre giftermålsbalken
är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av maken i boet vid äktenskapets
ingående eller därefter införts;"

45, 46, 47 och 54 §§

Av skäl som anförts under 32 § bör paragraferna ges
följande lydelse,

45 §:"Deklararion skall--- ej förrättats;

C) angående sådan-- och ej heller när sådan bodelning
eller annat

förhållande som avses i 32 § h) har förekommit innan
beslut meddelats om fastställande av skatt;

D) angående förvärv-- avgivna deklaration."

46 §: "Deklaration skall--- den skattskyldige; under
C) i fall som 100

anges i 32
§ h) frän det att bodelningen eller förhällandet förekom och i Prop.
1987/88:61

övrigt från det att-- föranleder efterbeskattningen.

Ifall------ efter dödsfallet."

47 §: "Deklaration skall-- skattens bestämmande.

Angående skyldighet-- i 19 §,

Där deklaration--- hemvist uppgivas.

Vad ovan---- föregående innehavaren,

Deklararion som---- bestyrkt avskrift. Till deklaration
som ges in

med anledning av att bodelning eller annat förhällande som
avses i 15 § 1 a

mom, har förekommit skall den däröver upprättade handlingen fogas. Om

sådan---- är stadgat,"

54 §: "Arvsskatt för--- å bankräkning.

Har skatt och påförd ränta inte betalats inom den tid som
anges i 52 § 1 mom, och har delning eller arvskifte skett, tillämpas reglerna i
21 kap, 4 § ärvdabalken om återgång av bodelning och arvskifte. Beträffande
egendom som genom delning tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock
vad som' nu sagts endast i den mån den efterlevande erhållit mer än som enligt
lag tillkommer honom,"

59 §

Lagrådets förslag beträffande 15 § I och 1 a mom, innebär
att beskattningen i större utsträckning än enligt det remitterade förslaget
kommer att kunna grundas på den verkliga fördelningen av kvarlåtenskapen. Olika
skattskyldiga ges samtidigt möjlighet att tillse att beskattningsunderlaget
blir rättvisande. Det bör därvid ankomma pä dödsbodelägarna att ta ställning
till om beskattning på grundval av ett schematiskt förfarande kan godtas eller
om särskilda, på verklig delning baserade beräkningsgrunder bör tillämpas.
Detta bör gälla också frågan huruvida efterlevande make avser att utnyttja
möjligheten enligt 12 kap, 2 § äktenskapsbalken att som sin andel behålla sitt
giftorättsgods, I det fall att särskilda beräkningsgrunder anses böra
tillämpas får förutsättas att underlag för beräkningen också ges in i
skatteärendet. Möjligheten till återvinning enligt 59 § i dess nuvarande
lydelse tar sikte pä fall där ett förhällande, som i princip förelåg redan vid
tiden för skattebeslutet, först efter detta blir bekant eller fastställt. Det
kan under nu angivna förhållanden ifrågasättas, om det finns anledning att i
andra fall än dem som avses under c) medge en vidgad rätt till återvinning.
Skäl härtill kan dock finnas, om det i samband med efterbeskattning enligt 32 §
h) visar sig att samma delning eller förhållande som givit anledning till efterbeskattning
medfört att för hög skatt uttagits för viss lott. Lagrådet föreslär därför att
paragrafen ges följande lydelse:

"Har efter----- avses i 18 §;

g) genom bodelning eller annat förhållande, som enligt 32
§ h) föranlett efterbeskattning, fördelningen av kvariåtenskapen kommit att
avvika från den som legat till grund för skattens fastställande;

och hade---- beräknat belopp.

Ansökan om---- i skatteärendet," 101

övergångsbestämmelser Prop, 1987/88:61

övergångsskedets
situarioner förtjänar särskild uppmärksamhet, när det gäller sekundosuccessionsfallen.
Huvudprincipen för dessa måste anses vara att, om den primära arvlåtaren
avlidit under äldre (= nuvarande) lags tid, rättsläget för den första
arvtagaren är att bedöma enligt reglerna vid tiden för det första arvsfallet.
Ett enda undantag gäller:den nya ordningen skall slå igenom såvitt angår
allmänna arvsfondens något försämrade ställning (se 3 kap, 8 § ÄB i antagen
lydelse jämte ÄB:s därtill anslutande övergångsbestämmelse under punkt 3),

Den
nyss angivna huvudprincipen gäller således, när efter dödsfall under äldre lags
tid basbeloppsregeln har vunnit tillämpning, varvid man måste beakta regelns
tidigare karaktär av bodelningsregel. Vad som i kraft av den regeln tillfallit
en efterlevande make blev alltså hennes egendom under full äganderätt och var
ej föremål för efterarvsrätt för sekundosuccessorerna på den först avlidne
makens sida. När man efter den nya lagstiftningens ikraftträdande möter det
andra dödsfallet i vad som kan tyckas vara en efterarvssituation (den först
avlidne maken dog under äldre lags tid), måste man hålla i minnet att
basbeloppsregeln vid det första dödsfallet hade nyss angiven innebörd och
alltså ej gav utrymme för efterarv i fräga om egendom som enligt
basbeloppsregeln tillföll den efterlevande.

Den
nya lagstiftningens syn på basbeloppsregeln - att den nu får karaktären av en arvsregel
och därför när den vunnit tillämpning föranleder efterarv i sist avliden makes
bo - har inte någon retroaktiv verkan så att den skulle slå igenom beträffande
rättsföljderna av ett första arvsfall som inträffat under äldre lags tid.

Det
bör sålunda uppmärksammas att vad som anförs i remissprotokollets avsnitt 2,4
(skälens femte — sjunde stycken) gäller uteslutande rättsläget, när båda de
relevanta dödsfallen inträffat efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Har det första dödsfallet inträffat under äldre lags tid, skall man enligt vad
förut anförts anlägga ett annat synsätt.

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

102

Finansdepartementet Prop. 1987/88:61

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R, Carlsson,
Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G, Andersson, Lönnqvist,
Thalén

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
med anledning av äktenskapsbalken, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 9 juli 1987) över förslag till

1,
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

2,
lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3,
lag om ändring i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

De
föreslagna ändringarna av arvs- och gåvoskattereglerna är föranledda av den nya
äktenskapsrättsliga och arvsrättsliga lagstiftning som träder i kraft den 1
januari 1988, På många punkter har denna anpassning av skattelagstiftningen
till de nya civilrättsliga reglerna närmast följdändringskaraktär och i dessa
delar har remissförslagen också godtagits av lagrådet, I ett annat avseende
redovisar dock lagrådet betydande kritik mot de i remissen framlagda förslagen
och hävdar att skattereglerna fått en alltför snäv utformning. Kritiken frän
lagrådet tar främst sikte på förutsättningarna för att vid beskattningen
beakta de nya jämkningsmöjligheterna vid bodelning. Enligt lagrådets
uppfattning leder remissförslagets utformning på den punkten till att
beskattningsreglerna motverkar de syften som angetts som skäl för den redan
beslutade familjerättsreformen.

Som jag framhöll i
remissen mäste skattelagstiftningens anpassning till

den nya civilrätten avvägas mot vissa grundläggande skatterättsliga intres

sen. Jag pekade då främst på två grundläggande synpunkter, nämligen att

skattereglerna mäste vara enkla att förstå och tillämpa samt att de inte får

öppna möjligheter rill olika former av skatteundandragande. Det är mot

den bakgrunden som lagrädsremissens förslag att i huvudsak behälla en

schematisk beskattningsordning skall ses. Den del av förslaget som lagrå

det främst kritiserar utformades med stort hänsynstagande till de risker för

skatteundandragande som enligt min mening kunde befaras om man vid

beskattningen skulle ta hänsyn till de olika jämkningsmöjligheter som 103

öppnas
genom reglerna i ÄktB, Framför allt föreföll det mig tveksamt att Prop.
1987/88:61 låta ett ensidigt åberopande av jämkningsregeln i 12 kap, 2 § ÄktB
bli avgörande för beskattningsresultatet. Jag är dock medveten om att den i
remissen föreslagna avgränsningen av de situationer som bör föranleda avvikelser
från det schematiska förfarandet kan utsättas för kritik av det slag som
lagrådet har framfört. Jag tänker då bl, a, pä den av lagrådet anmärkta
möjligheten att genom förordnande i testamente eller avstående frän arv
åstadkomma en sådan situation som enligt remissförslaget förutsätts för
avvikelse från den schematiska hälftendelningen. En lagreglering som med mer
eller mindre konstlade medel kan kringgås bör självfallet undvikas. Vid en
samlad bedömning har jag funnit att lagrådets utföriigt motiverade kritik av
remissförslaget i det här diskuterade avseendet bör föranleda att
bestämmelserna justeras på i huvudsak det sätt som lagrådet föreslagit. Vid den
bedömningen har jag också tagit hänsyn till en synpunkt av något annorlunda
art.

Vissa
nya bestämmelser i äktenskapsbalken kan med ett schematiskt beskattningsförfarande
av det slag som förordas i lagrådsremissen, leda till att de lotter som ligger
till grund för beskattningen kan avvika frän den faktiska fördelningen av den
dödes kvarlåtenskap. För den enskilde kan detta, med fog, framstå som
svårbegripligt.

Jag
kommer således i det följande att föreslå de ändringar i det remitterade
förslaget som följer av att jag i princip kan biträda den inriktning som
präglar lagrådets förslag. Även i övrigt bör vissa redakrionella jämkningar göras.

Vad
gäller lagrådets yttrande i övriga hänseenden har jag inget att erinra. Jag
vill dock särskilt nämna att jag avser att vidta åtgärder för att täcka det informationsbehov
som följer av den nya arvsskattelagstiftningen,

I
det följande uppehåller jag mig företrädesvis vid de delar av lagrådets yttrande
angående ändringsförslagen i AGL som föranleder särskilda kommentarer från min
sida.

8§

I
8 § behandlas frågan om fidpunkten för skattskyldighetens inträde. Lagrådet
diskuterar paragrafen i samband med bestämmelserna i 15 § la mom. Lagrådet
föreslär härvid ett tillägg till paragrafen, avsett för det fallet, att ett
barn till den avlidne, som inte ocksä är barn till den efterlevande, enligt
bestämmelserna i 3 kap, 9 § ÄB, avstår sitt arv till förmån för den
efterlevande. Den civilrättsliga innebörden av ett sådant avstående är att den
dödes egna bröstarvinge - på samma sätt som ett gemensamt barn - blir efterarvinge
i den sist avlidnes bo.

Lagrådet
erinrar om lagrädsyttrandet över förslaget till lag om ändring i

ÄB (se prop, 1986/87:1 s, 354), där dåvarande lagråd anmärkte, att ett

förbehåll, som innebär att arvet dirigeras till annan än den som äger ta arv

efter den som avstår, enligt gällande rätt medför att denne anses ha tillträtt

sitt arv och att beskattning i så fall skall ske. Jag har förståelse för den

tveksamhet lagrådet i sammanhanget ger uttryck för, 104

Jag
föreslår därför att 8 § första stycket - med en viss redaktionell Prop,
1987/88:61 jämkning av lagrådets förslag — utökas på det sätt lagrådet
föreslagit,

15 § 1 mom.

Enligt gällande rätt skall vid beskattningen det
schematiska arvskiftet föregås av en schematisk bodelning av makarnas behållna
sammanlagda giftorättsgods. Den schematiska bodelningen sker pä grundval av
uppgifterna i bouppteckningen efter den döde och syftar till att avskilja den efterlevandes
skattefria giftorättsandel från den avlidnes kvarlåtenskap. Det schematiska
skiftet innebär normalt en hälftendelning av den egendom som ingår i
bodelningen. Om den efterlevande maken och övriga dödsbodelägare gjort en
bodelning där egendomen delats - t, ex, med tillämpning av GB: s
jämkningsregler - på annat sätt än till hälften och detta skulle leda till
lägre skatt än ett schematiskt skifte, kan bodelningen ges in till
beskattningsmyndigheten. Förutsatt att bodelningen skett enligt lag skall den
företagna delningen läggas till grund för beskattningen. Det finns ingen
skyldighet att ge in bodelningar där den faktiska delningen skulle föranleda
högre skatt än vid en schematisk hälftendelning.

Lagrådsremissen innehåller i avseende på
delningsförfarandet inga förslag till ändringar. Huvudregeln i 15 § I mom, AGL
föreslås fortfarande vara en schematisk hälftendelning av makarnas behållna
sammanlagda giftorättsgods om det i skatteärendet inte företes en verklig
bodelning enligt lag. Härmed avses en bodelning mellan den efterlevande maken
och övriga dödsbodelägare enligt 11 kap. 5 § ÄktB,

Lagrådets kritik av remissförslaget tar sikte på det
förhållandet att den schematiska hälftendelningen kan frångås endast om det i
skatteärendet företes en verklig bodelning. Häri ligger, enligt lagrådet, en
oacceptabel begränsning, därigenom att civilrättsligt giltiga dispositioner
inte kan beaktas i de fall verklig bodelning inte kan ske. Lagrådet föreslär
därför att den skattemässiga bodelningen skall kunna ske med avvikelse från den
schematiska hälftendelningen även om bodelning i ovan angiven mening ej
gjorts.

Lagrådet föreslår sålunda att första stycket utökas med en
uppräkning av de åtgärder, som i beskattningshänseende skall jämställas med
bodelning, nämligen att den efterlevande maken och den dödes efterarvingar
ingått ett s, k, reellt bodelande avtal, att den efterlevande maken framställt
sådan begäran som avses i 12 kap, 2 § ÄktB och att 12 kap, 3 § ÄktB tillämpats
i dom eller avtal. Utvidgningen tar i första hand sikte på s, k, enmansdödsbon,
vars antal i framtiden kan förväntas öka väsentligt. Av skäl som redovisats i
det föregående biträder jag lagrådets förslag och föreslär därför att
paragrafen ändras pä det sätt lagrådet anger, 1 nägra hänseenden måste dock
vissa justeringar göras. Dessa behandlas nedan.

Utvidgningen kan förväntas innebära att beskattningen i
framtiden i fler

fall än nu kommer att avvika från en schematisk hälftendelning av makar

nas bo och att den ökningen huvudsakligen kommer att bero på att den

efterlevande begärt att 12 kap, 2 §ÄktB skall tillämpas. Även i fortsätt

ningen bör det övervägande antalet skattebeslut emellertid kunna fattas på 105

grundval av uppgifterna i ingivna bouppteckningar. Av
bouppteckningarna Prop, 1987/88:61 skall framgå vilken egendom som är den dödes
resp, den efterlevandes giftorättsgods varför den föreslagna utvidgningen i här
avsedda fall inte kan förväntas medföra någon särskild ökning av beskattningsmyndighetens
arbetsbelastning. Avskiljandet av den efterlevandes giftorättsgods torde i de
flesta fall inte heller bli mer komplicerat än vid det schematiska förfarandet.

Det materiella innehållet i den föreslagna utvidgningen av
första stycket saknar jag, pä grund av lagrådets utförliga resonemang,
anledning att närmare gå in på, I några hänseenden finner jag det emellertid
nödvändigt att göra vissa kommentarer.

En förutsättning för att reellt bodelande avtal skall
kunna läggas till grund för beskattningen är givetvis att samtliga rättsägare
deltagit i avtalet och att delningen ifråga skett enligt lag.

Enligt min uppfattning bör, vilket också antyds av
lagrådet, testamentarisk efterarvsrätt grunda rätt att vara part i ett reellt bodelande
avtal. Detta bör ocksä framgå av lagtexten varigenom lagrådets lagförslag i
viss mån mäste justeras, I punkten 3 bör särskilt anges att sådant avtal som
där avses, måste, för att få avsedd skatterättslig verkan, träffas mellan den
efterlevande maken och sådan efterarvinge eller testamentstagare som avses i
punkten 1,

Jag vill understryka lagrådets konstaterande att de reellt
bodelande avtalen måste innebära en konkret delning av boet, dvs, att egendomen
ifråga särskilt utpekas.

Vad gäller paragrafen i övrigt har lagrådet föreslagit en
konsekvensändring i andra stycket som tar sikte på äldre äktenskap. Jag
biträder detta förslag. Jag delar också lagrådets uppfattning att hänvisningen
i Qärde stycket till 20-27 §§ när det gäller värderingen av den efterlevandes
enskilda egendom bör behållas. Andra stycket och ett nytt Ijärde stycke bör
därför ges den utformningen lagrådet föreslagit,

15 § 1 a mom.

I lagrådsremissen föresläs under denna paragrafen
principiellt ny regel av

innebörd att det i bouppteckningen skall anges om bodelning av visst slag

skett och att bodelningshandlingen i fräga i sä fall ges in till beskattnings

myndigheten. Förutsättningarna för denna skyldighet skall uppkomma är

antingen att bodelningen lett till att den efterlevande med tillämpning av 12

kap, 2 § ÄktB erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset eller att den

efterlevande makens enskilda egendom med stöd av 10 kap, 4 § ÄktB

dragits in i bodelningen. Bodelningar av detta slag leder till högre skatt än

vad som skulle följa av en schematisk hälftendelning.

Lagrådet förordar att punkterna 1 och 2 utvidgas pä flera sätt.

Punkten 1 föreslås få en sådan utformning att alla delningar av det slag

som avses i 15 § 1 mom, i lagrädsförslaget och som resulterat i att den

efterlevande fått mindre än hälften av giftorättsgodset, skall bringas till

beskattningsmyndighetens kännedom. Utvidgningen i förhällande till re

missförslaget ligger dels i en anpassning till vad lagrådet föreslagit i avse- 106

ende
pä 15 § I mom, och dels i att den aktuella skyldigheten föreslås Prop.
1987/88:61 föreligga vid alla tillfällen när den efterlevande fått mindre
giftorättsgods än hälften och inte enbart när detta berott på att 12 kap. 2 § ÄktB
åberopats. Lagrådet motiverar sitt ändringsförslag med att möjligheten att
åstadkomma en skattemässigt gynnsam delning rimligen mäste motsvaras av en skyldighet
att underkasta sig en strängare beskattning i de fall den verkliga egendomsfördelningen
leder till detta i jämförelse med en schematisk hälftendelning.

Lagrådet
föreslår vidare att punkten 2 skall innehålla en bestämmelse om att alla
delningar som avses i dess förslag till 15 § 1 mom,, vari företagits åtgärder
som lett till att giftorättsgodsets omfattning utökats, skall bringas till
beskattningsmyndighetens kännedom. Bestämmelsen föreslås alltså omfatta inte
enbart de fall den efterlevande makens enskilda egendom dragits in i delningen.

Jag
konstaterar att lagrådets ändringsförslag sträcker sig längre än till en formell
anpassning till vad som föreslagits avseende 15 § 1 mom. Vad lagrådet
föreslagit skiljer sig principiellt frän remissförslaget därigenom att de
åtgärder som avses i punkten 2 kan ha såväl skattehöjande som skatte-sänkande
verkan.

Enligt
min uppfattning sträcker sig lagrädsförslaget alltför långt. Det finns enligt
min uppfattning ingen anledning att låta den aktuella skyldigheten omfatta
förfaranden som leder till lägre skatt. Under sådana förhållanden ligger det i
de skattskyldigas eget intresse att ge in aktuella handlingar till
beskattningsmyndigheten. När det gäller det motsatta fallet delar jag i princip
lagrådets uppfattning. Jag konstaterar emellertid att de av lagrådet förordade
bestämmelserna är förenade med avsevärda kontrollproblem. Jag vidhåller därför
att bestämmelsen skall ha den utformning jag föreslagit i remissen, dvs, att
skyldigheten att ge in vissa bodelningar skall omfatta två särskilt utpekade
situationer som alltid leder till högre skatt.

Punkterna
I och 2 bör dock ges en sådan utformning att de skyldigheter paragrafen avser
inte uppkommer endast i bodelningsfall utan även vid delningar av det slag som
utöver bodelningar avses i 15 § 1 mom, i lagrådsförslaget.

Såsom
en ny punkt 4 har lagrådet föreslagit en bestämmelse, som saknar motsvarighet i
remissförslaget, nämligen att det i bouppteckningen särskilt skall anges om
efterlevande make avstått frän arv eller testamente.

Frågan om det borde finnas
någon skyldighet att i bouppteckningen ange

om arvsavstående skett, diskuterades i remissprotokollet (specialmotive

ringen till 15 § lamom.) och besvarades där nekande. Jag vill mot bak

grund av lagrådets inträngande diskussion om arvsavstäendena understry

ka att jag i remissprotokollet ingalunda velat motivledes påverka praxis i

avstäendefrågan. Jag anser emellertid - till skillnad mot lagrådet - att det

inte är alldeles enkelt att utifrån gällande praxis dra några säkra slutsatser

om hur den principiellt nya situation, som uppkommit på grund av den

efterlevandes arvsrätt, skall behandlas. Enighet synes emellertid råda om

att ett arvsavstående frän den efterlevande till t, ex, gemensamma barn

normalt skall beaktas vid skattläggningen om det är vederböriigen doku

menterat i skatteärendet, 107

En eventuell föreskrift om skyldighet att upplysa huruvida
arvsavståen- Prop, 1987/88:61 de skett skulle sakligt sett ansluta till punkten
3, som stadgar skyldighet att upplysa om att ett den avlidnes eget barn enligt
bestämmelsen i 3 kap, 9 § ÄktB avstått till förmån för den efterlevande. Syftet
med denna bestämmelse är inte - till skillnad mot föreskrifterna i punkterna 1
och 2 i lagrådsremissen - att fånga in fall som leder till högre skatt;
tillämpning av punkten 3 kan leda till både högre och lägre skatt beroende pä
förhållandena i det enskilda fallet. Motsvarande skulle gälla en bestämmelse
av det slag lagrådet förordar.

Det finns emellertid ytterligare en omständighet att
beakta. Om den efterlevande avstår sitt arv till förmån för gemensamma barn
blir dessa dödsbodelägare och bodelning kan ske, I de fall en beskattning pä
grundval av bodelningen skulle föranleda lägre skatt än en schematisk hälftendelning
kan det förutsättas att det ligger i dödsbodelägarnas eget intresse att ge in
bodelningshandlingen för att den skall ligga till grund för beskattning enligt
15 § 1 mom.

På motsvarande sätt finns det anledning att förutsätta att
de inblandade har ett intresse av att i bouppteckningen eller pä annat sätt
dokumentera ett avstående som leder till lägre beskattning. En obligatorisk
uppgift härom skulle alltså i första hand fånga in de fall där avståendet
skulle föranleda högre skatt än ett schematiskt förfarande. Jag kan av skäl som
redovisats ovan inte biträda lagrådets ändringsförslag i denna del.

Vad lagrådet föreslagit beträffande momentets andra stycke
har jag inget att invända mot.

15 § 2 mom.

Lagrådet föreslår — säsom en ny punkt 4 i andra stycket —
att fördelningen vid det första dödsfallet skall återspeglas vid det andra
dödsfallet och därmed föranleda en avvikelse från den schematiska hälftendelningen.
Jag biträder detta ändringsförslag och föreslår en bestämmelse med den innebörd
lagrådet föreslagit,

I fiärde stycket i det remitterade förslaget finns en
regel, vars grund är den nya bestämmelsen i 3 kap, 8 § ÄB, Finns det endast arvsberättigade
släktingar till den först avlidne vid den sist avlidnes död, skall dessa
arvingar ärva allt. Bestämmelsen i fräga stadgar att någon hälftendelning inte
skall ske utan att för varje sådan arvinge skall arvet läggas ut som en lott.
Enligt lagrådet är bestämmelsen härom sä utformad, att ordalagen kan ge intryck
av att utsäga något konstitutivt i civilrättsligt hänseende. Lagrådet förordar
att lagtexten i stället skall ges en annan lydelse. Jag delar lagrådets
uppfattning. Jag vill i sammanhanget erinra om att motsvarande givetvis gäller
i den - likaledes i 3 kap, 8 § ÄB - behandlade situationen, nämligen att det
vid den sist avlidnes död endast finns arvsberättigade släktingar till denne.
Också i det fallet skall arvet läggas ut som endast en lott för varje arvsberättigad.
Detta följer av 11 kap, 1 mom, AGL.

Lagrådet föreslår ett nytt sjätte stycke vari stadgas att
det i bouppteck

ningen skall anges om den döde varit gift tidigare. Jag delar denna uppfatt

ning och föreslår därför en bestämmelse av det slag lagrådet förordar, 108

15 a § Prop, 1987/88:61

Jag har inget att erinra mot lagrådets ändringsförslag
avseende inledningen av första stycket.

Lagrådet påpekar att testamentariska dispositioner mellan
sambor också kan innehålla förordnanden om testamentarisk sekundosuccession och
att det i sädana fall för samborna uppkommer problem som väsentligen är
parallella med dem för makar i motsvarande situation. Lagrådet erinrar om att
det i sammanhanget kan finnas skäl för att tillämpa 15 § I mom,, 1 amom, och
2mom, analogt i sambofallen. Jag har inga invändningar mot vad lagrådet anfört.

16 §

I paragrafen behandlas den situationen att beskattningen
skall ske på grundval av en i skatteärendet ingiven arvskifteshandling.
Möjligheten att lägga ett arvskifte till grund för beskattningen är emellertid
enligt gällande rätt utesluten bl, a, om den arvsskiftet föregående bodelningen
skett annorledes än enligt lag, I gällande lagtext hänvisas till 15 § genom
uttrycket ",,i 15 § avsedd delning,," , I lagrådsremissen föreslås en
hänvisning ocksä till sådan bodelning som avses i 15 a §, dvs, mellan sambor.
Lagrådet föreslår härutöver ett tillägg av innebörd att även andra
delningsåtgärder i 15 § än bodelningar måste uppfylla vissa villkor för att
ett efterföljande arvsskifte skall kunna ligga till grund för beskattning. Jag
konstaterar att lagrådets förslag i första hand tar sikte pä s, k, enmansdödsbon,
där den efterlevande skall överta hela boet och där arvskifte följaktligen inte
ifrågakommer. Det kan emellertid tänkas situationer där de formella förutsättningarna
för att göra bodelning enligt ÄktB föreligger men där dödsbodelägarna av något
skäl inte upprättar en bodelning i formell mening utan i stället ett reellt bodelande
avtal. Om därefter upprättas arvskifte bör givetvis förutsättningarna för att
detta skall godtas vid beskattning vara desamma som om verklig bodelning skett.
Jag delar lagrådets sakliga inställning men anser i motsats till lagrådet att
detta följer av utformningen av det remitterade lagförslaget.

32 §

Lagrådets ändringsförslag av punkten h) i förevarande
paragraf är utformat

mot, bakgrund av att efterbeskattning skall kunna ske om någon av de

åtgärder som enligt lagrådsförslaget beskrivs i 15 § 1 a mom, har skett. De

av lagrådet tillagda orden "eller annat förhållande" syftar pä det
ovan

avvisade förslaget att 15 § I a mom, ocksä skulle omfatta en obligatorisk

skyldighet att uppge om arvsavstående skett. Lagrådets förslag pä denna

punkt bör därför inte godtas. Enligt mitt förslag omfattar 15 § 1 a mom, in

te bara bodelning utan även andra åtgärder som avses i 15 § 1 mom. Ordet

"bodelning" bör därför bytas ut mot "delning", 109

39 § Prop. 1987/88:61

Jag delar lagrådets uppfattning när det gäller
gåvoskattefriheten för sambos bodelningsförvärv. Jag biträder därför lagrådets
ändringsförslag såvitt gäller 39 § c),

45, 46 och 47 §§

Lagrådets ändringsförslag avseende de paragrafer som avser
deklarationsskyldighet är utformade pä samma sätt som ändringsförslaget till
32 §. Av skäl som framgår av min kommentar till nämnda paragraf är ändringsförslagen
inte aktuella med hänsyn till vad jag ovan föreslagit om innehållet i 15 § 1 a
mom. Mitt förslag inskränker sig till att ordet "bodelning" — av
samma skäl som ovan anförts under kommentaren till 32 § — ändras till
"delning" i det remitterade förslaget,

54 §

Lagrådets ändringsförslag innebär dels att ordet
"bodelning" ersätts av "delning" och att den sista meningen
i andra stycket ändras i förtydligande riktning. Jag har inget att invända
häremot,

59 §

Lagrådet föreslår att rätten till återvinning förutsätter
att efterbeskattning skett enligt 32 §h). Ändringsförslaget har därför getts en
utformning som nära ansluter till formuleringarna i lagrådets ändringsförslag rill
32, 45, 46 och 47 §§, I sak motiverar lagrådet sitt ändringsförslag bl, a, med
att möjligheterna att grunda beskattningen på de verkliga delningarna ökas om
ändringsförslaget avseende 15 § I mom, genomförs. Lagrådet ifrågasätter om det
mot bakgrund härav finns behov av vidgade återvinningsmöjligheter utöver dem
som redan finns. Lagrådet konstaterar dock att det i efterbeskattninssituationer
kan finnas behov av en möjlighet till återvinning. Jag delar denna uppfattning
och föreslår en regel av den innebörd lagrådet förordar. Ordalagen bör dock
justeras på det sätt och av de skäl som jag ovan redovisat under 32 §,

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

lagt fram, 110

Innehåll Prop. 1987/88:61

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 3

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 9 juli 1987 30

1
Inledning ......................................................... 30

2
Allmän motivering.............................................. 30

2.1 Allmänna
utgångspunkter 30

2.1.1
Arvsbeskattningens huvuddrag ................. 30

2.1.2
Efterlevande makes ställning
enligt familjerättsreformen 31

2.1.3
Sambandet mellan civilrätten
och skattereglerna 32

2.2
Efterlevande makes
grundavdrag ................... 33

2.3
Bodelning efter dödsfall ............................... 35

2.4
Efterarv ................................................... 38

2.5
Efterbeskattning och
återvinning...................... 39

2.6
Förmånstagarförvärv ..................................... 42

2.7
Sambofrägor ............................................. 44

2.7.1
Heterosexuella sambor ............................ 44

2.7.2
Homosexuella sambor ............................ 46

2.8
Gåvor mellan makar....................................... 47

2.9
Ikraftträdande ............................................. 48

2.10................................................................ Ändringar
i kommunalskattelagen 48

3
Upprättade lagförslag ....................................... 50

4
Specialmotivering ........................................... 50

4.1
Förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen 50

4.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen om arvsskatt och gåvoskatt 51

4.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen om homosexuella sambor 58

5
Hemställan .................................................... .. 58

6
Beslut............................................................. 58

Bilaga I ........................................................... 59

Bilaga 2............................................................. .. 68

Utdrag ur lagrådets
protokoll den 20 oktober 1987 ... .. 84

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 5 november 1987 103

Hemställan ....................................................... 110

Beslut................................................................ 110

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 111