Prop. 1987/88:8

Regeringens
proposition

1987/88:8

om delegerad beslutanderätt i vissa

domstolsärenden,
m. m. Prop.

,
1987/88:

Regeringen
föreslår riksdagen att anla det förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollel den 24 september 1987. På regeringens vägnar

Kjell-Olof
Feldt

Anna-Greta Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt beslutanderätten i vissa enklare domstolsärenden
skall kunna delegeras lill icke lagfaren personal vid lingsrällerna.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1988.

Propositionens lagförslag Prop. 1987/88:8

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:799) om ändring i lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs alt 6 § lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden i paragrafens lydelse enligt
lagen (1987:799) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§'

Underrätt är vid handläggning av
ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives
nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs
i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigl,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. tillstånd till äktenskap enligl 2
kap. 2 § äktenskapsbalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital
eller grundfond eller lillslånd lill vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd lill viss
förvallningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i delta stycke.

1 fall som avses i andra stycket
skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall
prövas enligt äktenskapsbalken, lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem
eller föräldrabalken, och annars av minst tre och högst fyra lagfarna domare.
När nämndemän ingår i rätten, skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än Regeringen får för andra fall än

som avses i andra stycket föreskri- som än som avses i
andra slyckel va all ärenden som avser förord- föreskriva all tjänstemän som
inte nande eller entledigande a v förmyn- är lagfarna får handlägga ärenden
dåre eller god man eller inskrivning som är av enkel beskaffenhet och av förmynderskap
eller godman- som avser

skåp får handläggas av en tjänste- 1. förordnande eller
entledigande

man som inle är lagfaren. av förmyndare eller god man,

2. inskrivning av förmynderskap eller
godmanskap,

3. avträdande av egendom till förvaltning
av boutredningsman och

förordnande eller entledigande av boutredningsman.

' Senaste lydelse 1987:799. 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:8

4. förordnande a v bodelningsförrät

tare,

5. förordnande av skiftesman vid arvskifte, eller

6. dödande av handlingar och inteckningar enligt
lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, dock ej ifall som avses i 12 a § nämnda lag.

Justitiedepartementet Prop- 1987/88:

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987.

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist. G. Andersson,
Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition om delegerad beslutanderätt i vissa
domstolsärenden, m. m.

1 Inledning

Regler
om vem som får fatta beslul i mål och ärenden hos tingsrätterna finns i olika
lagar och andra författningar. I allmänhet bygger reglerna på att en eller
flera lagfarna yrkesdomare deltar i handläggningen. 1 fråga om vissa slag av
mål och ärenden finns dock möjlighet atl delegera beslutanderätten till
tingsnotarier eller icke rätlsbildade tjänstemän (dom-slolsbilräden).

Domstolsverket har utrett möjligheterna och
lämpligheten atl delegera beslutanderätt lill notarier och domstolsbilräden
även i vissa slag av mål och ärenden, där sådan delegering för närvarande inte
är tillåten. Utredningen har redovisats i domstolsverkels rapport (1986:3)
Beslutsdelegation i mål och ärenden vid tingsrätt.

Rapporten överlämnades i augusti 1986 till
regeringen. Domstolsverket hemställde därvid om sådana författningsändringar
alt beslutanderätt skall kunna delegeras till lingsnolarier och
domstolsbilräden i vissa typer av ärenden. Den delegering som sker lill
biträden bör enligl verkel till en början ges formen av en försöksverksamhel.

Jag skall i det följande ta upp de frågor om
delegering av beslutanderätt som omfattas av domstolsverkets hemställan och
som kräver lagstift-ningsbeslul av riksdagen. Frågorna rör endast delegering
lill domstolsbiträden.

Om mitt lagförslag godtas kommer jag senare alt
föreslå regeringen förordningsbestämmelser som närmare reglerar hur delegering
skall ske. För riksdagens information kommer jag dock att redan i detta ärende
översiktligt redovisa vilka avgränsningar som bör göras.

Till
protokollet bör som bilaga 1 fogas utredningens sammanfattning av rapporten i
de delar som jag nu avser atl la upp. Utredningens lagförslag i dessa delar
bör fogas till protokollet som bUaga 2.

Rapporten
har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetts av riksåklagaren,
statskontoret, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige,
hovrätten för Nedre Norriand, Sollentuna tingsrätt, Nyköpings tingsrätt,
Västerås tingsrätt, Mora tingsrätt, Norrköpings lingsräft, Eksjö fingsrätt,
Kalmar tingsrätt, Krisfianslads tingsrätt, Malmö lingsräft, Halmstads
tingsrätt, Göteborgs fingsrätt, Sjuhäradsbyg-dens fingsrätt, Sandvikens
lingsräft, Sundsvalls lingsräft, Östersunds tingsrätt, Umeå lingsräft, Luleå
tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen
Sveriges statsåklagare, Centralorganisationen SACO/SR saml Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO). TCO har överiämnat eft yftrande från
Statstjänstemannaförbundet (ST). En sammanfattning av remissyttrandena har
upprättats inom juslitiedepartementel och finns tillgänglig i
lagstiftningsärendet (2425-86).

Prop.
1987/88:8

2 F ö redragandens ö verv ä ganden

Mitt
förslag: Domstolsbilräden vid tingsrätt skall i den utsträckning som
regeringen föreskriver få handlägga och avgöra ärenden som avser avträdande av
egendom lill förvaltning av boutredningsman, förordnande eller entledigande av
boutredningsman, förordnande av bodelningsförrättare eller skiftesman vid
arvskifte saml vissa ärenden enligl lagen (1927:85) om dödande av förekommen
handling.

Domstolsverkets
förslag: Överensstämmer i stort sell med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget fillstyrks av nästan
alla remissinstanser. Från någol håll ifrågasätts om förslaget innebär några
rationaliseringsvinster.

Skälen för mitt förslag: Delegering av
handläggaruppgifter till domstolsbilräden har redan skell i fråga om flera
slag av mål och ärenden vid tingsrätt. Här kan särskilt nämnas sådan delegering
som avser handläggning av inskrivningsärenden (jfr prop. 1979/80:100 bil. 5 s.
45, SFS 1980:553), mål om betalningsföreläggande Qfr prop. 1983/84:78, JuU 15,
rskr.152, SFS 1984:133 och 184) och förmynderskapsärenden (jfr prop.
l984/85:4,JuU7,rskr.7l,SFS 1984:1032och 1985:35). Ddegeringen har alllid
inletts i form av försöksverksamhet.

Domstolsverket har utvärderat den hittills
genomförda verksamheten med delegering lill domstolsbiträden. Utvärderingen har
redovisats i

rapporterna (1982:6)
Delegationsreformen inom inskrivningsväsendel Prop. 1987/88:8 resp.
(1987:2) Beslulsddegation i betalningsföreläggande och förmynderskap. Av
utvärderingarna framgår all delegeringen har gett övervägande positiva
erfarenheter.

För egen del vill jag inledningsvis framhålla atl
delegering av arbetsuppgifter kan vara ell verksamt säll atl rationalisera
domslolsarbelet. Detta är självfallet av stor belydelse i del rådande
statsfinansiella läget med knappa resurser. Men delegering skall inle bara ses
som en rafionali-sering i besparingssyfte. Domarpersonal kan genom delegering
avlastas mer eller mindre rutinbelonade arbetsuppgifier samtidigt som andra personalkategorier
får mer ansvarsfyllda uppgifter. Som riksdagen nyligen har uttalat (JuU
1986/87:25 s. 5, rskr. 202) är delegering därigenom en personalutvecklande
åtgärd, ägnad all ge alla berörda personalgrupper större
arbetstillfredsställelse. Genom atl domarpersonal kan avlastas enklare
uppgifter och rutinbelonade göromål och i stället kan inrikta sig på de
arbetsuppgifier som kräver mer ingående juridisk sakkunskap har delegeringen
också ell värde från rättssäkerhetssynpunkt.

När arbetsuppgifter delegeras måsle givetvis del
delegeringsbara området begränsas lill sådana mål och ärenden och verksamhelen
utövas under sådana former atl kvalitén i rättskipningen och rättsvården i
övrigt kan behållas på hittillsvarande höga nivå.

Mol bakgrund av dessa överväganden finns del enligl
min mening skäl atl nu gä vidare på den inslagna vägen och undersöka om arbetsuppgifter
kan delegeras även på andra områden än de hittills prövade.

Domstolsverkels förslag innebär att
domstolsbiträden bör ges möjlighet att, i den utsträckning regeringen
bestämmer, handlägga och fatta beslul i ärenden som avser

- avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och förordnande
eller entledigande av boutredningsman,

- förordnande av skiftesman vid bodelning eller arvskifte,

- dödande av vissa lyper av förkomna handlingar och dödande av vissa
slags inteckningar utan alt handlingarna kan företes.

Förslaget berör ärenden som avses i lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen). Enligl 6 §
ärendelagen är fingsrätten vid handläggningen av dessa slag av ärenden domför
med en lagfaren domare. Om ärendet är tvistigl eller om del annars finns
särskild anledning skall dock rätten bestå av tre eller fyra lagfarna domare. 1
vissa fall skall nämndemän medverka.

En lingsnolarie med minsl ett år och sex månaders
tjänstgöringstid får förordnas att handlägga sådana ärenden enligl ärendelagen
som kan avgöras av ensamdomare. Förordnandet får dock inle avse ärenden som är
vidlyftiga eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild
erfarenhet (19 § förordningen /1979:572/ med lingsrältsinstruktion, omtryckt
1986:206).

I del följande skall jag närmare behandla de
ärendelyper som domstolsverket har föreslagit atl domstolsbilräden skall kunna
få förordnande att handlägga.

2.1 Förutsättningar för delegering Prop. 1987/88:8

2.1.1
Boutredningsman

Regler
om avträdande av egendom till boutredningsman finns i 19 kap. I § ärvdabalken
(ÄB). Reglerna innebär alt rätten på begäran av en dödsbodelägare eller en
testamentsexekutör skall förordna alt egendom skall avträdas till förvaltning
av boutredningsman. Rätlen skall vidare utse någon atl i egenskap av
boutredningsman handha förvaltningen. Under vissa förutsättningar är även vissa
andra personer än de nyss nämnda ansökningsberätligade. Någon ovillkorlig räll
all utverka elt beslut om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman
har dessa emellertid inle.

Enligl min mening bör del kunna anförtros åt
domstolsbilräden all falla beslut i fråga om sådana ärenden som avser
ansökningar gjorda av dödsbodelägare eller testamentsexekutör. I dessa fall
innefattar rättens ställningstagande ingen närmare prövning av behovet av
förvaltning genom boutredningsman. Den föreslagne boulredningmannen bör vara
känd för tingsrätten och genom tidigare förordnanden ha erfarenhet från sådana
uppdrag. Är den som föreslås advokat eller anställd som jurist vid advokatbyrå
bör det i aflmänhet inle råda någon tvekan om lämpligheten.

Självfallet får det inte råda någon oenighet om
personvalet. I så fall är ärendet tvistigl och får inle handläggas av
ensamdomare.

Från delegering bör undantas ärenden där kravet på
särskild kompelens hos boutredningsmannen är framträdande eller där ärendet på
grund av internationell anknytning eller av annan anledning typiskt sett kan
vara komplicerat. Om dödsboet är av större omfattning och flera boutredningsman
behöver förordnas är del heller inle lämpligt att lägga avgörandet på
biträdespersonal. Detsamma gäller sådana fall när interimistiska beslul
erfordras.

I likhet med domstolsverket anser jag därför atl
delegering bör kunna ske under följande särskilda förutsättningar:

- ansökan skall göras av dödsbodelägare eller testamentsexekutor,

- förordnandet får avse endasl en boutredningsman,

- det måsle slå klart all den föreslagne boutredningsmannen är lämplig
för uppdraget,

- den avlidne var vid dödsfallet svensk medborgare och hade hemvist i
Sverige,

- interimistiska förordnanden får inle vara påkallade.

En boutredningsman som har slutfört sitt uppdrag
får ansöka hos rätten om all bli entledigad (19 kap. 15 § ÄB, ändrad senast
genom SFS 1987:231). Om boutredningsmannen därvid pastarätt uppdraget är slutfört
och ingen av dödsbodelägarna invänder mol delta kan rätlen normalt bifalla
framställningen utan närmare prövning. Liksom domstolsverket anscrjag atl
handläggningen av sådana ärenden bör kunna delegeras lill domstolsbilräden.

2.1.2 Bodelningsförrättare
och skiftesman Prop. 1987/88:8

Skiftesman
kan förordnas av rätlen i samband méd bodelning (13 kap. 1 § giftermålsbalken,
omtryckt 1978:854) eller arvskifte (23 kap. 5 - 7 §§ ÄB).

Den 1 januari 1988 ersätts giftermålsbalken av den
nya äktenskapsbalken; prop. 1986/87:1, LU 18, rskr. 159, SFS 1987:230 (ÄktB).
Samtidigt träder vissa ändringar i 23 kap. ÄB i kraft (SFS 1987:231).

ÄktB innebär vissa ändringar i reglerna om
bodelning. Bl.a. avskaffas institutet boskillnad. Som följd därav kommer
bodelning i anledning av boskillnad inte längre alt förekomma. Däremot skall
bodelning liksom hittills ske när ell äktenskap upplöses (1 kap. 5 § och 9 kap.
1 § ÄklB). Benämningen skiftesman ändras lill bodelningsförrättare. Förfarandet
vid förordnande av bodelningsförrättare motsvarar vad som redan nu gäller i
fråga om förordnande av skiftesman. Del innebär alt om makarna inte kan enas
om bodelningen har vardera maken en ovillkorlig rätt atl begära atl en
bodelningsförrättare förordnas (17 kap. 1 § ÄktB).

Om delägarna i etl dödsbo inle kan enas om
arvskifte får rätten förordna en skiftesman pä begäran av en dödsbodelägare.
Hinder mol all förordna en skiftesman i ett dödsbo föreligger dock om boel
slår under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutör eller om delägarna
har slutit avtal om sammanlevnad i oskiftal bo (23 kap. 5 § och 24 kap. 6 §
ÄB).

Bestämmelser om bodelning finns också i lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem. Enligl dessa regler skall bostad och
bohag som är gemensamma för en ogift kvinna och en ogift man som bor tillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden under vissa förutsättningar fördelas
mellan samborna genom bodelning. Beträffande förordnande av
bodelningsförrättare hänvisar lagen (20 §) till reglerna i ÄklB. Lagen träder
i kraft den Ijanuari 1988. Samtidigt träder lagen (1987:813) om homosexuella
sambor i kraft (prop. 1986/87:124, LU 24, rskr. 350). Enligt den lagen skall
vad som gäller om sambor enligt bl.a. lagen om sambors gemensamma hem
tillämpas även på personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande.

Jag anser liksom domstolsverket all ärenden om
förordnande av skiftesman (bodelningsförrättare) vid upplösning av äktenskap
och vid arvskifte lämpar sig väl för delegering lill domstolsbilräden,
förutsatt atl ärendena är okomplicerade, parterna ense om atl skiftesman (bodelningsförrättare)
skall förordnas och personvalet otvistigl. De uttalanden om dokumenterad
kompetens som jag gjorde i avsnillet om boutredningsman är självfallet
tillämpliga även i dessa fall. Under motsvarande förutsättningar bör enligt min
mening delegering kunna ske i ärenden enligl de nyss nämnda lagarna om sambor.
Dessa lagar har ju tillkommit efter utarbetandet av domstolsverkets rapport och
har därför inte kunnat beaktas av verket.

Även
om det inte finns anledning alt befara all de ändringar på famil

jerättens område som jag nu har nämnt kommer alt komplicera hand

läggningen av eller försvåra bedömningen i de ifrågavarande ärendena,

anscrjag det dock vara lämpligt atl avvakta en lid med all öppna möjlig- „

hel till delegering lill
domstolsbilräden i ärenden som rör samboförhäl- Prop. 1987/88:8 landen. Av
praktiska skäl bör det emellertid redan i detta lagstiftningsärende göras en
sådan ändring i ärendelagen att delegering blir möjlig. Jag kommer alt
uppmärksamt följa tillämpningen av de nya samboreglerna och avser alt för
regeringen anmäla frågan om en ändring i lingsrättsinslruktionen avseende även
den typen av ärenden, när tillräckliga erfarenheter vunnits.

Från området för delegering bör undantas sådana
ärenden där kravel på kompelens hos skiftesmannen (boddningsförrätlaren) är
särskilt framträdande eller där inlernationell anknytning kan göra forumfrågan
svårbedömd (jfr 10 kap. 9 § rättegångsbalken). Jag anser således, i likhet med
domstolsverket, alt domslolsbilrädens beslutanderätt i dessa fall bör begränsas
lill områden där det endasl är fråga om all utse en skiftesman
(bodelningsförrättare) samt minst en av makarna (samborna) vid ansökningstillfället
har fast hemvist i Sverige och bägge makarna (samborna) är svenska medborgare.

2.1.3
Dödande av handlingar m.m.

Regler
om dödande av förkomna handlingar m. m. finns i lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling (omtryckt 1981:770). Enligl I § (ändrad senast 1984:658)
får vissa i paragrafen angivna slag av fordringshandlingar dödas på begäran av
den som har förlorat handlingen under förutsällning att det kan antas all
handlingen har förstörts eller kommil bort. Handläggningen innefattar dels en
sannolikhetsprövning av om handlingen är förkommen, dels etl kungörelseförfarande.
Prövningen kan i regel göras summarisk.

Merparten av de ärenden som gäller dödande av
förkommen handling avser pantbrev eller vilandebevis på grund av inteckning i
fast egendom eller tomträtt. De kan också avse inlecknade fordringshandlingar
av motsvarande slag. Handlingarna är normall lätta att identifiera eftersom de
finns registrerade i inskrivningsmyndigheternas (tingsrätternas)
fas-tighelsböcker, tomträttsböcker och inskrivningsregister (jfr 22 kap. 5 och
15 §§ jordabalken) resp. det vid Malmö tingsrätt förda
förelagsinteck-ningsregistrel (jfr 4 kap. I § lagen /I984:649/ om
förelagshypotek). Jag delar domstolsverkels uppfattning atl delegering av
beslutanderätten till domstolsbilräden bör kunna ske i dessa fall.

Delegering bör däremot inte komma i fråga när
ärendet rör andra slag av handlingar såsom växlar och konossemenl. I dessa fall
kan svårigheter uppslå vid handläggningen. Del krävs också tämligen ingående
juridiska kunskaper för att rätt kunna bedöma till vilken typ av fordringshandling
som en viss handling är atl hänföra.

Ell dödningsförfarande av delvis annal slag än dét
nyss beskrivna

regleras i 13 § lagen om dödande av förekommen handling. Bestämmel

serna innebär bl. a. atl om det inle är känt var ell pantbrev eller någon

annan inteckningshandling finns och del har förflutit tio år från det atl

handlingen uppvisades för anteckning om innehav eller i övrigt företed

des i ett inteckningsärende, kan den intecknade egendomens ägare ansö- 9

ka om alt inteckningen
dödas trots all handlingen inte kan företes. Hand- Prop. 1987/88:8
läggningen innefattar ell kungörelseförfarande och företer stora likheter med
förfarandet vid dödning enligt I §.

Som domstolsverket funnit talar goda skäl för alt
man öppnar möjlighet atl i okomplicerade fall delegera beslutanderätten också
i den här ärendetypen lill domstolsbilräden. Jag biträder alltså förslaget även
i denna del.

Om en handling inte har kunnal anträffas vid
utmätning eller konkurs, kan den enligt 12 a § dödas på begäran av kronofogdemyndigheten eller konkursförvallaren. Förutsättningen är alt del kan antas alt
handlingen undanhålls. Beträffande dödningsförfarandet i dessa fall gäller
vissa särskilda regler. Förfarandet är mer komplicerat och innefattar
ställningstaganden av juridisk natur. Någon delegering av dessa ärenden bör
därför inle äga rum.

Jag vill också framhålla att vissa ärenden, bl.a.
sådana som gäller inteckningar i luftfartyg och skeppsbygge, kan kräva
kvalificerade juridiska bedömningar. Liksom domstolsverket anscrjag atl
beslutanderätten i sådana ärenden bör ligga kvar hos juristpersonalen.

Utrymmet för delegering till domstolsbilräden bör
därför enligt min mening begränsas lill ärenden som avser inteckning i fast
egendom eller tomträtt eller företagsinteckning.

2.1.4 Andra typer av mål och ärenden

I
domstolsverkels rapport diskuteras en delegering även av vissa andra typer av
mål eller ärenden, bl.a. mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan och
om vårdnad. Verkel har dock funnit all delegering inte bör ske i dessa fall.
Bedömningen har delals av fierlalel remissinstanser. Även jag anser det
lämpligt att för närvarande - bl.a. med tanke pä det förestående
ikraftträdandet av den nya äktenskapsbalken - begränsa ut-. vidgningen av
delegeringsmöjligheterna lill de ärendetyper som domstolsverket har
föreslagit. Jag vill emellertid samtidigt tillägga all jag inte är främmande
för tanken atl längre fram öppna möjlighet för domstolsbilräden all avgöra
exempelvis enkla mål om äktenskapsskillnad. Härför krävs emellertid yllerligare
överväganden.

2.2 Det delegeringsbara områdets gränser

Som
jag redan anfört krävs del en ändring i ärendelagen för alt åstad

komma den utvidgade delegering som jag nu redogjort för. Liksom i

tidigare fall bör man i ärendelagen la in en uppräkning av de ärendelyper

där delegering skall kunna förekomma. Dessutom bör del redan av lagen

framgå atl en grundläggande förutsättning för delegering är alt det gäller

ärenden av enkel beskaffenhet. En bestämmelse av della innehåll bör

därför nu införas i lagen. Härigenom åstadkoms ingen faktisk ändring

vad gäller förutsällningarna för när delegering fär ske; även vid tidigare

utvidgningar av delegeringsmöjligheterna har endasl ärenden av enkel

beskaffenhei kommil i fråga. 10

En lagreglering av del delegeringsbara området kan
av naturliga skäl Prop. 1987/88:8 inte göras alllför detaljerad. Därför bör,
efter mönster av vad som hittills tillämpats, de begränsningar i
delegeringsmöjligheterna som jag har beskrivit i anslutning lill de olika
ärendetyperna närmare preciseras genom regler i förordning. Där bör vidare tas
in en bestämmelse som ansluter lill lagtexten och som innebär all delegering
får ske endast i enkla ärenden och således inte i ärenden som är av vidlyftig
eller svår beskaffenhet eller vars handläggning av annan orsak kräver särskild
kunskap eller erfarenhet. Vidare bör föreskrivas all delegering får ske endasl
lill domstolsbilräden som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Genom sådana
föreskrifter skapas en garanti för all delegering inle sker när del kan
äventyra rättssäkerheten.

Jag vill erinra om atl bestämmelserna i ärendelagen
om all tvistiga ärenden m.m. skall handläggas av lagfarna domare innebär en
inskränkning i den behörighet som kan delegeras lill elt domslolsbilräde.
Bestämmelserna medför all ell biträde inle får avgöra t. ex. ell ärende där en
motpart har framställt invändningar mot ansökningen.

2.3 Genomförande, utbildning m. m.

Innan
permanenta regler om delegering införs bör, som domstolsverket har föreslagit,
förfarandet prövas i form av en försöksverksamhet pä sätl som skett tidigare
vid utökad delegering till domstolsbilräden. De grundläggande bestämmelserna
om delegering i de ärendelyper som jag behandlat i detta lagstiftningsärende
bör, som jag nyss framhållit, las in i ärendelagen. Ärendelagens 6 § har
nyligen i annat sammanhang ändrats med ikraftträdande den 1 januari 1988 (prop.
1986/87:86, LU 26, rskr. 247, SFS 1987:799).

Bestämmelser om försöksverksamheten bör utfärdas av
regeringen i förordningsform. Förordningen bör bl.a. innehålla föreskrifter om
de begränsningar i delegeringsmöjligheterna som jag beskrivit i del föregående.
Om försöksverksamheten faller ut väl bör förordningen så småningom kunna
ersättas av permanenta regler i lingsrätlsinstruklionen.

Redan nu arbetar domstolsbilräden i slor
utsträckning med domstolsärenden genom att på olika säll bereda ärendena för
avgörande och bl. a. sätta upp förslag till beslut. Innan de anförtros alt
handlägga ärenden självständigt bör dock, som domstolsverket anfört, de
biträden som kommer i fräga för delegering genomgå särskild utbildning. Del är
en uppgift för domstolsverket atl svara för den utbildningen. Den av verkel
utarbetade handboken Ärendehandbok -Tingsrätt, som redan i dag används vid
tingsrätterna, bör kunna ulgöra elt gott underlag såväl för utbildningen som
för del praktiska hanterandet av de delegerade ärendena. Kostnaderna för
utbildningen torde rymmas inom befintliga medelsramar.

Domstolsverket har beräknat del totala antalet
ärenden vid tingsrät

terna som lagändringen skulle omfatta lill ca 7000 per år. Därav avser ca

3000 förordnande eller entledigande av boutredningsman, ca 1000 för

ordnande av skiftesman och ca 3 000 dödande av förkommen handling. 11

Anlalet
ärenden som skulle komma i fråga fördelegering till domstolsbi- Prop. 1987/88:8
träden är givetvis lägre redan med hänsyn till de föreslagna begränsningarna i
delegeringsmöjligheterna. Del är vanskligt atl räkna med några direkta
besparingar för domstolsväsendet som en följd av förslagen. Effekterna torde i
första hand bli etl rationellare personalulnytljande, en snabbare handläggning
och en större arbetstillfredsställelse hos de personalkategorier som berörs.

Den nu förordade ändringen i ärendelagen är av
sådan beskaffenhet atl lagrådels hörande skulle sakna belydelse (jfr prop.
1984/85:4 s. 5).

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1987:799) om ändring i lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden.

4 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen atl anla del förslag som föredraganden har lagt
fram.

12

Bilaga
1 Prop. 1987/88:8

Sammanfattning av domstolsverkets rapport (1986:3)
Beslutsdelegation i mål och ärenden vid tingsrätt

Under
senare år har beslutsbefogenheterna vid tingsrätterna i viss utsträckning
delegerats till biträdespersonal. Erfarenheterna av detta har varil myckel goda
både när del gäller kraven på kvalitet i avgörandena och på tingsrätternas
effektivitet.

De goda erfarenheterna har gjort all DV har
beslutat all en inventering skall göras vid tingsrätterna för alt undersöka om
ytterligare grupper av mål och ärenden kan delegeras.

En inventering av områden där delegation kan komma
i fråga görs i avsnitt 2i rapporten. Sammanfattningsvis konstateras där att
delegation från jurist //// biträde bör övervägas vidare i följande fall.

Domstolsärenden

-
Ärenden om dödande av förkomna inteckningshandlingar/panlbrev och dödande av
inteckning utan handlingens föreleende, ärenden om förordnande av
boutredningsman och skiftesman saml ärenden om entledigande av
boutredningsman, dock endasl då uppdraget slutförts.

I avsnitt 3 övervägs närmare i vilka fall det kan
vara lämpligt all delegera beslutanderätten. Bl. a. följande allmänna
förutsättningar anses böra vara uppfyllda för atl delegation skall vara lämplig
(avsnitt 3.1).

- Rättssäkerheten skall bibehållas på hög nivå.

- Kvaliteten i lingsrällernas avgöranden skall vara oförändrat hög.

- Tvistiga mål eller ärenden skall inle delegeras till biträdespersonal.

- Muntliga förhandlingar skall inte hållas av domstolsbilräden.

- I mäl där förlikningsverksamhet eller aktiv processledning kan bli
aktuell bör delegation inte komma i fråga.

- Mål eller ärenden där skälighetsbedömningar måste göras bör inte
delegeras fill bilrädespersonal.

- Mål eller ärenden som innehåller stora och komplicerade frågor och som
ställer krav på särskild erfarenhet skall inle delegeras.

- För alt det skall vara rationellt med delegation bör del röra sig om
ell större antal homogena mål/ärenden eller delfrågor som förekommer frekvent.

- Delegation får inle innebära alt notarieulbildningen försämras.

- Delegation bör utgöra en personalutvecklande åtgärd för
biträdes-personalen.

- Någon större förändring i personalkategoriernas kompetensområden
skall inte ske. 13

-
Personalslrukluren vid fingsrätterna skall inle ändras. Prop.
1987/88:8

I avsnitt 3.2.1 behandlas närmare hur de
domstolsärenden som kan delegeras lill domstolsbilräden bör avgränsas.

Utbildningsfrågor, effekter samt genomförande och
uppföljning behandlas i avsnitten 5-7.

14

Bilaga
2 Prop. 1987/88:8

Domstolsverkets

Förslag till

Lag

om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden

Härigenom
föreskrivs atl 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall
ha nedan angiven lydelse.

6 § Underrätt är vid handläggning av ärende domför
med en lagfaren domare, om ej annal följer av vad som föreskrives nedan i denna
paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 §
skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om
ärendet är tvistigl,

om
eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om
ärendet angår

1. medgivande till äktenskap enligt 2
kap. 2 § giftermålsbalken eller lill

åtgärd beträffande makars egendom enligl 6 kap. 6 § nämnda balk eller

förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra fall,

2. talan mol överförmyndares beslul,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd
lill vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd lill viss förvallningsåtgärd i annat fall än som avses ovan
i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten beslå
av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligl
giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra
lagfarna domare. Har nämndemän säle i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§
giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Regeringen
får för andra fall än Regeringen får för andra fall än

som avses i andra
slyckel föreskri- som avses i andra stycket föreskriva

va att ärenden som
avser förord- atl ärenden som avser

nande eller
entledigande av för- I. förordnande eller entledigande

myndare eller god man
eller in- av förmyndare eller god man eller

skrivning av
förmynderskap eller inskrivning av förmynderskap eller

godmanskap får
handläggas av en godmanskap,

tjänsteman som inle är
lagfaren. 2. förordnande eller entledigande

av
boutredningsman, 15

3. förordnande av skiftesman vid Prop. 1987/88:8
bodelning eller arvsskifte samt

4. ärenden enligt lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling

får
handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

16

INNEHÅLL Prop. 1987/88:8

Sid

Proposition........................................................ 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... 1

Propositionens lagförslag..................................... 2

Utdrag ur
regeringsprotokoll den 24 september 1987. 4

1 Inledning........................................................ 4

2 Föredragandens överväganden......... .............. 5

2.1 Förutsättningar
för ddegering 7

2.1.1 Boutredningsman.................................. 7

2.1.2 Bodelningsförrättare och skiftesman......... 8

2.1.3 Dödande av handlingar m.m.................... 9

2.1.4 Andra typer av mål och ärenden.............. 10

2.2 Det delegeringsbara områdets gränser............. 10

2.3 Genomförande, utbildning m. m...................... 11

3 Upprättat lagförslag......................................... ... 12

4 Hemslällan...................................................... ... 12

5 Beslul............................................................ ... 12

Bilagor

Bilaga
1 Sammanfattning av domstolsverkets rapport (1986:3) Be

slulsddegation i mål och ärenden vid fingsrätt.......... 13

Bilaga
2 Domstolsverkets lagförslag....................... ... 15

17