Prop. 1987/88:84

Regeringens proposition 1987/88:84

om ändring i namnlagen (1982:670)

Prop.

1987/88:84

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 28 januari 1988.

På
regeringens vägnar

Kjell-Olof
Feldt

Anna-Greta
Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i namnlagen (1982:670).

Ändringarna
innebär bl, a. att makar, som har ingått äktenskap före namnlagens
ikraftträdande och dä har fått mannens efternamn som gemensamt efternamn,
skall kunna ta hustruns efternamn som ogift som gemensamt efternamn genom en
anmälan till pastorsämbetet. Vidare föreslås att reglerna om ändring av förnamn
förenklas så att det blir möjligt att byta ut, lägga till eller stryka mer än
ett förnamn genom anmälan till pastorsämbetet. Förenklingen innebär också att
det inte längre krävs att tilltalsnamnet kommer först för att ordningsföljden
mellan förnamnen skall få ändras genom anmälan.

Dessutom
föreslås en särskild regel om fördelningen av rättegångskostnader i ärenden
vid domstol om förklaring att ett namnbyte är förenligt med ett barns bästa.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 84

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)' dels
att 8, 31, 32 och 45 §§ skall ha följande lydelse, dels att i
övergångsbestämmelserna till lagen skall föras in en ny punkt, 9, av följande
lydelse.

Prop. 1987/88:84

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Ett
barn under 18 år, som för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem har
tagits emot av någon annan än barnets föräldrar, kan genom anmälan till
pastorsämbetet byta sitt efternamn till ett namn som bärs av den eller dem som
har tagit emot barnet eller till ett namn som bärs av någon av dem, om den
eller de vars namn avses har samtyckt till namnbytet och domstol har funnit
att namnbytet är förenligt med barnets bästa.

Den som
har bytt efternamn enligt första stycket kan genom anmälan till
pastorsämbetet byta tillbaka fill ett efternamn som han eller hon har burit
tidigare.

Den som
har bytt efternamn enligt första stycket kan genom anmälan fill
pastorsämbetet byta tillbaka fill det efternamn som han eller hon har burit
närmast före det namnbytet.

Den som
enligt 30 § har förvärvat ett enda förnamn kan genom anmälan till
pastorsämbetet förvärva ytterligare ett förnamn.

Den som
enligt 30 § har förvärvat flera förnamn kan genom anmälan till pastorsämbetet
antingen byta ut ett av förnamnen mot ett nytt förnamn eller enbart lägga tiU
ett förnamn eller stryka ett förnamn. Sådan anmälan får göras endast en gång.

Den som enligt 30 § har förvärvat ett enda förnamn kan
genom anmälan till pastorsämbetet förvärva ytteriigare ett eller flera
förnamn.

Den som enligt 30 § har förvärvat flera förnamn kan genom
anmälan till pastorsämbetet byta ut, stryka eller lägga till ett eller flera
förnamn. Ett av de förnamn som har förvärvats enligt 30 § skall dock alltid
behållas.

Anmälan
enligt denna paragraf får göras endast en gång.

Ändring av
ordningsföljden mellan två eller flera förnamn, så att tUltalsnamnet kommer
först, kan göras genom anmälan till pastorsämbetet. Genom en sådan anmälan får
även stavningen ändras, om inte namnets uttal ändras genom detta.

Ändring av
ordningsföljden mellan två eller flera förnamn kan göras genom anmälan till
pastorsämbetet. Genom en sådan anmälan får även stavningen ändras, om inte
namnets uttal ändras genom detta.

Lagen omtryckt 1982; 1134,

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:84

45 §

En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6, 8
eller 11 § är förenligt med barnets bästa prövas av den domstol som tar upp
frågor om vårdnaden om barnet, .

I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det
kan ske, höra den vars efternamn barnet bär, om denne inte är vårdnadshavare.
Domstolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden,

/ ärenden enligtförsta stycket får domstolen förordna att
vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

1,
Denna lag
(1982:670) träder i kraft den 1 januari 1983, Beträffande svenska medborgare
som har hemvist i Finland träder dock 50 § i kraft först den dag regeringen
bestämmer,'

2,
Genom den nya
lagen upphävs namnlagen (1963:521). Förekomrher i lag eller annan författning
hänvisning fill föreskrifter som har ersatts av bestämmelser i den nya lagen,
tillämpas i stället de nya bestämmelserna,

3,
Om inte annat
sägs i det följande, tillämpas den nya lagen även i fall då anmälan eller
ansökan har gjorts före ikraftträdandet men dä ännu inte har slutligt prövats,

4,
Förnamn och
släktnamn som har förvärvats enligt den gamla lagen anses som förnamn
respektive efternamn som har förvärvats enligt den bestämmelse i den nya lagen
som gäller för motsvarande fall. Tilläggsnamn som avses i den gamla lagen anses
som mellannamn enligt den nya lagen.

5,
Om en kvinna,
som enligt bestämmelser före den gamla lagen bär sitt eget och en makes
efternamn i förening, ingår nytt äktenskap, anses namnen vid tillämpning av den
nya lagen som ett efternamn vilket har förvärvats på grund av ett tidigare
äktenskap,

6,
Bestämmelsen i
13 § 7 tillämpas inte i fall dä en ansökan har kommit in fill patent- och
registreringsverket före den nya lagens ikraftträdande,

7,
I fråga om
verkan av dom, genom vilken fastställs att en man inte är far till ett barn,
tillämpas den gamla lagen i fall dä dom i första instans har meddelats före den
nya lagens ikraftträdande.

8,
Bestämmelsen i
48 § om samtycke av barn över 12 år tillämpas inte i fall då en anmälan eller
ansökan har gjorts före den nya lagens ikraftträdande.

9, Har kvinnan i ett äktenskap före ikraftträdandet
förvärvat mannens efternamn eller vid äktenskapets ingående före
ikraftträdandet behållit ett annat efternamn än det namn som hon har burit som
ogift och har makarna inte därefter bytt efternamn, får de som gemensamt
efternamn anta det namn som hustrun senast har burk som ogift. Förvärvet av
det gemensamma namnet görs genom att makarna gemensamt anmäler namnbytet till-

' 50 § har trätt i kraft den 1 januari 1986 beträffande
svenska medborgare som har hemvist i Finland (1985:906),

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:84

pastorsämbetet. Ett sådant förvärv skall anses ha skett med stöd av 9
§ iden nya lagen.

1.
Denna lag (1988:000) träder i
kraft den 1 juli 1988.

2.
Den som före utgången av juni
1988 har lagt till, bytt eller strukit förnamn med stöd av 31 § får ytterligare
en gång ansöka om tillägg, byte eller strykning av förnamn enligt 31 § andra
stycket i dess nya lydelse.

Justitiedepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 januari 1988

Närvarande;
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, R,
Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson,
Lönnqvist, Thalén

Prop. 1987/88:84

Föredragande;
statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i namnlagen (1982:670) 1
Inledning

Den
1 januari 1983 trädde den nuvarande namnlagen (1982:670, omtryckt 1982; 1134) i
kraft. Några mindre ändringar har därefter gjorts i de internafionellrättsliga
reglerna (SFS 1985:372 och 906).

Riksdagen
har förordat att regeringen i lämpligt sammanhang överväger om vissa begränsade
ändringar bör göras i namnlagen. Särskilt bör prövas om det är lämpligt att
lagstiftningsvägen underlätta för makar som har ingått äktenskap före
namnlagens ikraftträdande att fä namngemenskap under hustruns efternamn som
ogift samt om det föreligger ett behov att på ett enklare sätt än för
närvarande tillföra adoptivbarn flera förnamn (se LU 1984/85:3, rskr.
1984/85:9; se också LU 1985/86:19 och riksdagens protokoll 1985/86; 100, 15 §).

I
en skrivelse fill regeringen den 25 november 1985 har patent- och
registreringsverket framfört önskemål om bl. a, en översyn av namnlagen.

Justitiedepartementet
höll i november 1986 överläggningar om namnlagen och dess tillämpning med
företrädare för berörda myndigheter och organisationer.

De
frågor som sålunda aktualiserats har behandlats i departementspromemorian (Ds
Ju 1987:5) Översyn av namnlagen. Promemorian har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels det lagförslag som har lagts fram i
promemorian som bdaga 1, dels en sammanställning av remissyttrandena som/?/Vaga
2.

Under
lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar
hållits med företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland och Norge
om behovet av ändringar i de nordiska namnlagarna.

2 Allmän motivering 2.1 Makars efternamn

Mitt
förslag: Makar som har ingått äktenskap före namnlagens ikraftträdande skall
kunna få namngemenskap under hustruns efternamn som ogift genom en anmälan till
pastorsämbetet.

promemorians förslag:
Överensstämmer med mitt förslag (se promemo- Prop. 1987/88:84 rian s,
10-16),

Remissinstanserna:
Promemorieförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Två remissinstanser vill emellertid gå längre och generellt
utöka äkta makars möjlighet att få namngemenskap. Behovet av den föreslagna
ändringen ifrågasätts av en remissinstans, som anser att ändringen i vart fall
bör utvidgas så att en kvinna som gift sig före lagens ikraftträdande och
därigenom en gång bytt namn får rätt att genom anmälan byta till sig sin mors
namn som ogift.

Bakgrunden
till mitt förslag: Enligt namnlagen kan de som ingår äktenskap välja att ha
den enes efternamn som gemensamt efternamn eller att behålla var och en sitt
efternamn från tiden närmast före äktenskapet. De skall senast i samband med
vigseln anmäla sitt val av efternamn till pastorsämbetet. Har de vaU att ha
den enes efternamn som gemensamt efternamn, förvärvar den andre det namnet vid
vigseln. För ett sådant namnförvärv krävs att de blivande makarna är överens
om det (se 9 §),

De
blivande makarnas möjlighet att på detta sätt välja mellan den enes och den
andres efternamn har dock en begränsning. De får som gemensamt efternamn inte
välja ett namn som någon av dem har förvärvat genom ett fidigare äktenskap (se
9 § tredje stycket).

De
nu redovisade reglerna innebiir alltså att de blivande makarna enligt namnlagen
genom en enkel anmälan till pastorsämbetet kan få namngemenskap under det
efternamn som mannen eller kvinnan har burit som ogift.

Även
när makarna vid äktenskapets ingående har behållit sina fidigare efternamn och
alltså inte då har fått namngemenskap, kan de senare under äktenskapet
åstadkomma namngemenskap genom en anmälan till pastorsämbetet. De kan därvid
välja fritt mellan mannens och kvinnans efternamn, dock inte ett namn som
någon av dem har förvärvat genom ett tidigare äktenskap (se 10 § första och
tredje styckena).

Om
makarna har uppnått namngemenskap när de ingick äktenskap, kan en av dem senare
under eller efter äktenskapet genom en anmälan till pastorsämbetet byta
tillbaka till det efternamn som han eller hon senast har burit som ogift (se 10
§ andra stycket). Om den ena maken byter tiUbaka på detta sätt, får däremot
inte den andra maken följa med i det namnbytet (jfr dock vad som strax sägs om
möjligheten att ansöka om namnbyte hos patent- och registreringsverket). Inte
heller kan en make som under äktenskapet har bytt efternamn därefter genom en
anmälan till pastorsämbetet byta till den andra makens efternamn (se 10 §
tredje stycket).

Principen
bakom dessa bestämmelser i namnlagen är att makarna utan särskild prövning av
namnfrågan en gång skall kunna få namngemenskap under äktenskapet och att den
av dem som dä har bytt efternamn en gång skall kunna byta tillbaka till det
efternamn som den maken har haft som ogift. Om makarna vill göra ytterligare
namnbyten krävs enligt namnlagen tillstånd av patent- och registreringsverket
(se 11 §). För bifaU till en ansökan om ett sådant namnbyte krävs i allmänhet
att det finns synnerliga skäl för namnbytet (se 14 § andra stycket; jfr framför
allt 13 §),

Enligt
den ordning som gällde före namnlagens ikraftträdande den 1 Prop. 1987/88:84 januari
1983 förvärvade kvinnan vid äktenskapets ingående automatiskt mannens
efternamn, om hon inte anmälde annat. De flesta makar som har ingått äktenskap
före år 1983 har därför namngemenskap under det efternamn som mannen har burit
som ogift. För dessa innebär namnlagens bestämmelser att makarna inte genom en
anmälan till pastorsämbetet nu kan få namngemenskap under det efternamn som
hustrun har burit som ogift, eftersom de redan har namngemenskap (jfr 10 §
andra och tredje styckena). Hustrun kan visserligen genom en anmälan till
pastorsämbetet byta tillbaka till det efternamn som hon hade som ogift, men
mannen måste ansöka om tillstånd hos patent- och registreringsverket för att
kunna följa med i namnbytet. För bifall till en sådan ansökan krävs som nyss
har nämnts i allmänhet att det föreligger synnerliga skäl för namnbytet. Avgiften
hos patent- och registreringsverket för att ta upp en sådan ansökan till prövning
är fr. o. m. den 1 mars 1987 höjd från 450 kr till 850 kr.

I
sammanhanget kan nämnas att makarnas eventuella barn däremot genom en anmälan
till pastorsämbetet fär följa med i moderns namnbyte (se 5 §),

Ett
problem när det gäller prövningen av ansökningar om tillstånd till namnbyten i
nu berörda fall är avvägningen mellan sökandens intresse av namngemenskap med
den övriga familjen och det namnskydd som bör tillkomma andra som bär namnet
(jfr 13 §), När det gäller de senares rätt till skydd för namnet har patent-
och registreringsverket sedan gammalt tillämpat en praxis som innebär att
samtycke till namnförvärvet krävs frän alla andra bärare av namnet om dessa i
antal inte har varit fler än ca 100 personer. Är antalet störte har däremot
samtycke inte krävts.

Rättspraxis
i frågor om tillstånd tiU namnbyten har successivt kommit att kraftigare betona
intresset av namngemenskap inom en familj än namnskyddet för andra som bär
namnet. Kravet i 14 § namnlagen på synnerliga skäl för namnbytet har sålunda
ansetts uppfyllt när namngemenskap tidigare har förelegat i familjen under
lång tid, make och barn redan bär det önskade efternamnet och familjen
uppenbarligen fäster stor vikt vid fortsatt namngemenskap (RA 85 2:31, som
gällde en hustrus ansökan om tillstånd att förvärva det efternamn som hennes
make och barn hade; i patentbesvärsrätten har under liknande omständigheter
mannen i äktenskapet i några fall fått tillstånd att förvärva hustruns namn
som ogift).

Skälen
för mitt förslag: Av departementspromemorian framgår att makar som har gift sig
före namnlagens ikraftträdande ibland upplever det som en klar olägenhet att de
saknar rätt att utan särskild prövning få namngemenskap under hustruns
efternamn som ogift. Riksdagen har också framhållit att det bör prövas om det
är lämpligt att lagstiftningsvägen underlätta för makar som har ingått
äktenskap före namnlagens ikraftträdande att få namngemenskap under hustruns
efternamn som ogift (se LU 1984/85:3, rskr. 1984/85:9).

Rättspraxis
i dessa frågor har visserligen utvecklats i en riktning som

innebär att tillstånd till namnbyte torde kunna erhållas i de flesta fall då

makar i ett äktenskap som har ingåtts före namnlagens ikraftträdande

önskar få namngemenskap under hustruns efternamn som ogift. Deras rätt 7

till
det är dock beroende av en prövning. Det framstår som onödigt komplicerat och
kostnadskrävande, såväl för den enskilde som för det allmänna, med en prövning
som i praktiken alltid skall leda till ett bifall. Förfarandet i nu
ifrågavarande namnbytesfall bör därför kunna förenklas. Makar som har ingått
äktenskap före namnlagens ikraftträdande bör kunna fä namngemenskap under
hustruns efternamn som ogift genom enbart en anmälan fill pastorsämbetet. Lagtekniskt
kan detta åstadkommas genom ett tillägg fill övergångsbestämmelserna till
namnlagen.

Om denna lösning väljs
uppkommer frågan hur man skall behandla de fall där hustrun - med stöd av de
namnregler som gällde före namnlagen -vid äktenskapets ingående har behållit
ett annat efternamn än det hon hade som ogift (se 6 § i 1963 ärs namnlag,
1963:521). Makarna kan ha funnit detta vara bättre än namngemenskap genom
mannens efternamn, även om de helst skulle ha önskat få namngemenskap genom
hustruns efternamn som ogift. Situationen torde vara ovanlig. För att undvika
särbehandling bör emellertid även dessa makar nu få möjlighet att genom en
anmälan fiU pastorsämbetet byta till hustruns efternamn som ogift.

I
övrigt finns det enligt min mening inte anledning att nu ompröva de principer
som ligger bakom naminlagens regler om makars förvärv av efternamn.

Prop. 1987/88:84

2.2 Fosterbarns efternamn

Mitt
förslag: Av lagen bör klart framgå att det namn som ett fosterbarn, som har
bytt fill fosteiförälderns eller fosterföräldrarnas namn, fär byta tillbaka
till är det namn som barnet bar närmast före detta namnbyte.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 16).

Remissinstanserna:
Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen
för mitt förslag: Fosterbarn kan enligt namnlagen under vissa förutsättningar
få byta till fosterförälderns eller fosterföräldrarnas efternamn (se 8 §
första stycket). Ett fosterbarn som har bytt till fosterförälderns eller
fosterföräldrarnas efternamn får genom en anmälan tiU pastorsämbetet byta
tillbaka till ett efternamn som barnet har burit tidigare (se 8 § andra
stycket). Av motiven framgår att regeln inte är avsedd att fillämpas så att den
som har bytt namn därefter genom en anmälan skall kunna byta tillbaka till
vilket som helst av de namn som barnet kan ha burit fidigare. Det namn som kan
komma i fråga bör endast vara det namn som fosterbarnet har burit omedelbart
före det att barnet fick namngemenskap med fosterföräldern eller
fosterföräldrarna. Lagtexten i 8 § andra stycket bör förtydligas i enlighet
härmed.

2.3
Förnamn

Prop.
1987/88:84

Mitt
förslag: En möjlighet införs att lägga fill, byta ut eller stryka inte bara ett
utan flera förnamn. Vidare skall det vid en ändring av ordningsföljden mellan
förnamnen inte längre krävas att tilltalsnamnet kommer först.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 17-20),

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det
utan erinran. Fyra remissinstanser vill att barn skall ges möjlighet att
påverka eller själva få anmäla en ändring av förnamnen. En remissinstans anser
att alla förnamnsändringar skall få göras genom anmälan till pastorsämbetet.

Bakgrunden
till mitt förslag: Enligt namnlagen skall varje barn ges ett eller flera
förnamn, som inom tre månader från födelsen skall anmälas fill pastorsämbetet
(se 30 §), Den som pä detta sätt har förvärvat ett enda förnamn kan genom en
anmälan till pastorsämbetet förvärva ytterligare ett förnamn. Den som har
förvärvat fiera förnamn kan genom en sådan anmälan antingen byta ut ett av
förnamnen mot ett nytt förnamn eller enbart lägga till ett förnamn eller stryka
ett förnamn. En sådan anmälan om tillägg, byte eller strykning får göras endast
en gång (se 31 §).

Bestämmelserna
i 31 § namnlagen innebär alltså att tillägg, byte eller strykning av förnamn fär
avse endast ett förnamn och kan göras endast en gång samt att den som bara har
ett förnamn inte kan byta eller stryka det.

Genom
en anmälan till pastorsämbetet får ocksä ordningsföljden mellan tvä eller flera
förnamn ändras, sä att tilltalsnamnet kommer först. Även stavningen av ett
förnamn får ändras på detta sätt, om inte uttalet ändras därigenom (se 32 §).
Enligt lagens förarbeten jämställs med stavningsändring ett borttagande eller
tillägg av bindestreck mellan förnamn (se prop. 1981/82:156 s. 70), Anmälan om
ändring av ordningsföljd eller stavning får göras hur många gånger som helst.

Tillägg,
ändring eller strykning av förnamn i andra fall än som nu har berörts kräver
tillstånd av patent- och registreringsverket (se 33 §). Ansökningsavgiften i
sädana fall är fr, o, m, den 1 mars 1987 höjd från 250 kr fill 450 kr. För
bifall till en ansökan om fillstånd krävs att det föreligger särskilda skäl för
åtgärden.

Namnlagens
begränsningar av rätten att lägga fill, byta eller stryka förnamn har fått
särskilda konsekvenser för barn som adopteras frän andra länder. I de flesta
fall har sådana barn redan ett eller flera förnamn när de kommer till Sverige,
Har barnet ett enda förnamn kan adoptivföräldrarna endast lägga till ett
svenskt förnamn. Har barnet flera utländska förnamn kan adopfivföräldrarna byta
ut ett av namnen mot ett svenskt eller eventuellt lägga till ett svenskt
förnamn. Adoptivbarn som redan vid ankomsten till Sverige har förnamn kan
således inte genom en anmälan till pastorsämbetet få mer än ett förnamn som
anknyter till adoptivföräldrarna i det nya hemlandet. Önskar adoptivföräldrarna
ge barnet ytterligare förnamn är de hänvisade till att ansöka om detta hos
patent- och registreringsverket.

11 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 84

Förhällandet
har väckt kritik. Riksdagen har också framhållit att beho- Prop. 1987/88:84
vet av att tillföra adoptivbarn förnamn på ett enklare sätt än för närvarande bör
prövas särskiU (se LU 1984/85:3, rskr, 1984/85;9; jfr LU 1985/86; 19).

Skälen
för mitt förslag: De spärtar som finns när det gäller ändring och tillägg av
förnamn motiveras av att det inte skall vara möjligt att genom en enkel anmälan
till pastorsämbetet byta såväl efternamn som förnamn och därigenom helt byta namnidenfitet;
minst ett ursprungligt förnamn skall alltid behållas (se LU 1981/82:41 s, 36).
Utan att vika från denna princip torde det dock vara möjligt att görsi det
enklare för adoptivföräldrar att ge adoptivbarn de förnamn som föräldrarna
önskar. Det finns emellertid inte anledning att begränsa förenkling;en fill att
avse endast adopfivbarn. Namnlagen bör därför ändras så att det blir möjligt
för den som har förvärvat ett enda förnamn att därefter genom anmälan förvärva
ett eller flera förnamn och för den som har förvärvat flera förnamn att lägga
till ett eller flera förnamn.

Om
den som ursprungligen har förvärvat flera förnamn fär rätt att lägga till mer
än ett förnamn, finns det knappast skäl att behålla spärten mot att byta ut mer
än ett förnamn. Avsikten bakom tillägget av flera förnamn kan ju vara en önskan
att slippa ifrån några av de ursprungliga namnen. Det kan inte vara rimligt att
den som har fått nya namn fortfarande skall behöva bära ett antal ursprungliga
namn som föräldrarna egentligen inte önskar att barnet skall bära. Namnlagen
bör därför ändras så att den som vill ändra sina förnamn kan välja att byta ut
ett eller flera av namnen under förutsättning att något av de ursprungliga
förnamnen behålls.

Under
remissbehandlingen har framhållits att utländska adoptivbarn, när de växer upp
och blir medvetna om sitt ursprung, ofta har en önskan att genom namnet
starkare markera sin identitet. Några remissinstanser anser att ett sådant
adoptivbarn bör ha möjlighet att senare självt genom en kostnadsfri anmälan
ändra ett namn som adoptivföräldrarna vid adoptions-tillfället har anmält för
barnet. Ett par remissinstanser har också föreslagit andra lagändringar när det
gäller förnamn.

De
förslag till lagändringar som sålunda har framförts under remissbehandlingen
har inte belysts närmare i detta lagstiftningsärende. Underlag saknas därför
för att nu ompröva de lösningar i dessa avseenden som namnlagen innehåller. Jag
är alltså inte beredd att föreslå nägra ändringar av det slag som
remissinstanserna har varit inne på.

En
särskild fråga är om det bör finnas en övergångsbestämmelse med sikte på de
adoptivbarn som redan har fått förnamn enligt de hittills gällande
bestämmelserna. Det skulle då röra sig om sådana adoptivbarn som genom en
anmälan till pastorsämbetet har fått ett nytt förnamn men vilkas
adoptivföräldrar har avstått från att ansöka hos patent-och registreringsverket
om ytterligare förnamn trots att de önskar ge barnet flera sådana.

Den
lagändring som nyss har förordats innebär ingen ändring i den

nuvarande regeln att det inte går att vända sig till pastorsämbetet mer än en

gång med anmälan om fillägg, byte eller strykning av förnamn. TiU skillnad

frän sådana adoptivbarn för vilka anmälan om förnamn görs efter den

föreslagna lagändringen har emellertid de barn för vilka anmälan redan har 10

skett inte haft möjlighet
att anmäla mer än ett namn. Från rättvisesynpunkt är det därför mofiverat med
en övergångsbestämmelse som medger att ytterligare en anmälan fill
pastorsämbetet om tUlägg av förnamn skall få göras i dessa fall.

Regeln i namnlagen om att
ordningsföljden mellan två eller flera förnamn kan ändras genom en anmälan till
pastorsärhbetet, så att tilltalsnamnet kommer först (se 32 §), motiverades vid
sin fillkomst främst med att det inte var möjligt att få tilltalsnamnet
särskilt markerat i folkbokföringens dataregister med därav följande
olägenheter (se prop. 1981/82; 156 s. 45; jfr LU 1981/82:41 s. 37),

Vid propositionens
behandling i riksdagen framhölls att det var väsentligt att dataregistren
anpassades så att det var möjligt att få tilltalsnamnet markerat utan att
ordningsföljden mellan förnamnen ändrades (se LU 1981/82:41 s. 37 f). En sådan
ordning är nu genomförd. Ett av huvudskälen för bestämmelsen i 32 § kan därför
sägas ha fallit bort. Det har däremot frän skilda håll framförts önskemål om
att genom anmälan kunna ändra ordningsföljden mellan förnamnen utan att
tilltalsnamnet därmed kommer först. Något beaktansvärt skäl att förvägra den
enskilde en sådan möjlighet föreligger knappast. En ändring av ordningsföljden
mellan förnamnen bör därför kunna ske utan att det, såsom för närvarande, krävs
att tilltalsnamnet därvid kommer först. Bestämmelsen i 32 § bör jämkas i
enlighet härmed.

Prop. 1987/88:84

2.4 Rättegångskostnader

Mitt förslag: I
ärenden om domstols förklaring att ett namnbyte är förenligt med barnets bästa
får domstolen förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Promemorians förslag:
Överensstämmer med mitt förslag när det gäller rättegångskostnader i ärenden
enligt 6 § namnlagen (se promemorian s. 25-26),

Remissinstanserna:
Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. En remissinstans
anser dock att rättegångskostnaderna bör kunna kvittas mellan parterna även i
ärenden enligt 11 § andra stycket namnlagen.

Skälen för mitt förslag:
Om ett barn under 18 år bär någon av föräldrarnas namn som efternamn utan att
denna förälder är vårdnadshavare krävs det, som tidigare har nämnts, för byte
av barnets namn att föräldern har samtyckt till namnbytet eller att domstol har
funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa (se 6 § namnlagen). Enligt
den ordning som rådde innan namnlagen kom till år 1982 krävdes domstolsprövning
även i fall då föräldrarna var överens om namnbytet.

I indispositiva mål, dvs.
mål som rör rättsförhållanden som inte får bestämmas på annat sätt än genom
dom, får domstolen enligt 18 kap. 2 § rättegångsbalken bestämma att vardera parten
skall bära sin rättegångs-

11

kostnad. I rättsfallet NJA
1977 s. 495 ansåg högsta domstolen att den Prop. 1987/88:84

bestämmelsen kunde
tillämpas i ett sådant namnärende som det nu är fråga

om.

I
senare rättspraxis har frågan uppkommit om denna princip gäller även efter
tillkomsten av 1982 års namnlag. Sålunda har Svea hovrätt i två beslut år 1984
(nr 9:SÖ 105 och nr 9:SÖ 115) uttalat att namnlagen i ärenden enligt 6 § om
domstols förklaring att ett namnbyte är förenligt med barnets bästa inte ger
möjlighet att oavsett utgången i målet förordna att vardera parten skall bära
sin rättegångskostnad. Till skillnad härifrån har Göta hovrätt i ett beslut är
1987 (RH 1987:49) ansett att vardera parten i eft ärende av detta slag skall
stå sina egna kostnader.

Ärenden
om domstols förklaring att ett namnbyte är förenligt med barnets bästa får
anses vara av den karaktären att domstolen, i enlighet med vad som ansågs gälla
före namnlagens ikraftträdande, bör kunna förordna att vardera parten skall
bära sin rättegångskostnad. Med hänsyn till den tvekan som har kommit till
uttryck i rättspraxis på denna punkt bör en uttrycklig bestämmelse om detta tas
in i namnlagen.

2.5 Långtidsdömdas namnbyten

En
fråga som berördes redan i förarbetena till namnlagen (se prop. 1981/82:156 s.
14) är om rätten till namnbyte kan missbrukas av dem som av mer eller mindre
obehöriga skål vill dölja sin identitet under olika namnbeteckningar. När det
gäller dem som har dömts till långvariga fängelsestraff har frågan på senare
tid fått förnyad aktualitet. Sålunda har ifrågasatts om långtidsdömda skall
kunna byta namn medan de avtjänar straff.

Jag
har frän riksskatteverket inhämtat att det totala antalet anmälningar om
namnändring kan uppskattas till cirka 60 000 per år. En begränsning av möjligheten
till namnbyte för långtidsdömda skulle innebära att pastorsexpeditionerna i vaije
enskilt ärende på något sätt mäste ta reda på om den som anmäler namnbyte
avtjänar ett längre fängelsestraff eller inte. Med hänsyn till det stora
antalet ärenden inrymmer en sådan ordning alltför stora olägenheter för att
kunna övervägas som en lämplig lösning. Även integritetsskäl talar emot ett
sådant system.

I
sammanhanget bör också beaktas att ett namnbyte i en del fall kan Utgöra en
förutsättning för en återanpassning av den dömde. Även hänsynen till den
dömdes familj talar ibland för att ett namnbyte skall kunna ske redan under
pågående verkställighet av straffet.

De
skäl som jag nu har anfört täliar enligt min mening mot att någon ändring görs
i namnlagen beträffande långtidsdömdas rätt till namnbyte.

Däremot
är det viktigt att säkerställa att långtidsdömdas namnbyten kommer till berörda
myndigheters kännedom. Det bör ske genom organisatoriska åtgärder inom framför
allt kriminalvården. Sådana åtgärder har redan vidtagits.

12

2.6
Ikraftträdande Prop. 1987/88:84

De förordade ändringarna i namnlagen kräver inte några
särskilda förberedelser. Ändringarna bör lämpligen träda i kraft den 1 juli
1988.

2.7 Kostnader

De föreslagna lagändringarna ger inte upphov tUl nägra
särskilda kostnader för statsverket.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i namnlagen
(1982:670). Förslaget bör fogas fiU protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Specialmotivering

Ett barn under 18 år, som för stadigvarande vård och
fostran i ett enskilt hem har tagits emot av någon annan än barnets föräldrar,
kan genom anmälan till pastorsämbetet byta sitt efternamn till ett namn som
bärs av den eller dem som har tagit emot barnet eUer till ett namn som bärs av
någon av dem, om den eller de vars namn avses har samtyckt fill namnbytet och
domstol har funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa.

Den som har bytt efternamn enligt första stycket kan genom
anmälan tUl pastorsämbetet byta tillbaka fill det efternamn som han eller hon
har burit närmast före det namnbytet.

Ändringen förtydligar att byte får ske endast fill det
efternamn som fosterbarnet hade omedelbart före det att barnet fick
fosterförälderns eller fosterföräldrarnas efternamn. Frågan har behandlats i
avsnitt 2.2.

31 §'

Den som enligt 30 § har förvärvat ett enda förnamn kan
genom anmälan till pastorsämbetet förvärva ytterligare ett eller flera förnamn.

Den som enligt 30 § har förvärvat flera förnamn kan genom
anmälan till pastorsämbetet byta ut eUer stryka ett eller flera av förnamnen
eller lägga till ett eller flera förnamn. Ett av de förnamn som har förvärvats
enligt 30 § skaU dock alltid behållas.

Anmälan enligt denna paragraf får göras endast en gång.

Genom ändringen införs en möjlighet att lägga tUl, byta ut
eller stryka mer än ett förnamn. Ett av de ursprungliga förnamnen måste dock
alltid behållas. Tillägg, byte eller strykning av förnamn får ske endast en
gång.

' I propositionsförslaget har andra stycket fått ändrad
lydelse, 13

Genom
punkt 2 i övergångsbestämmelserna till de lagändringar som före- Prop.
1987/88:84 slås i detta lagstiftningsärende ges dock möjlighet att ytterligare
en gång göra tillägg, byte eller strykning av förnamn, om en sådan åtgärd
tidigare har vidtagits under tiden mellan den 1 januari 1983 och den tidpunkt
då de angivna lagändringarna träder i kraft.

Den nya utformningen av 31 § torde få betydelse framför
allt för adoptivbarn som har fötts i ett annat land. Genom den nya lydelsen av
paragrafen öppnas möjlighet för adoptivföräldrarna att ge barnet fler än ett
svenskt förnamn.

32 §

Ändring av ordningsföljden mellan två eller flera förnamn
kan göras genom anmälan till pastorsämbetet. Genom en sådan anmälan får även
stavningen ändras, om inte namnets uttal ändras genom detta.

Genom ändringen - som består i att några ord utgår ur
lagtexten — slopas kravet att tilltalsnamnet skall sättas först när
ordningsföljden på förnamnen ändras. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3,

45 §

En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6, 8
eller 11 § är förenligt med barnets bästa prövas av den domstol som tar upp
frågor om vårdnaden om barnet.

I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det
kan ske, höra den vars efternamn barnet bär, om denne inte är vårdnadshavare.
Domstolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden.

I ärenden enligtförsta stycket får domstolen förordna att
vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Tredje stycket, som är nytt, reglerar hur
rättegångskostnaderna skall fördelas i ärenden enligt första stycket.
Huvudprincipen är, liksom i andra ärenden enligt namnlagen som handläggs i
allmän domstol, att reglerna om rättegångskostnader i tvistemål i allmänhet
skall tUlämpas (se 11 § lagen 1946:807 om handläggning av domstolsärenden och
18 kap. rättegångsbalken), I förtydligande syfte föreskrivs att domstolen i
ärenden enligt första stycket får - i enlighet med vad som gäller i
indispositiva mål enligt 18 kap. 2 § rättegångsbalken - förordna att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad (se avsnitt 2.4 i den allmänna
motiveringen).

Övergångsbestämmelserna tid namnlagen (1982:670)

9. Har kvinnan i ett äktenskap före ikraftträdandet
förvärvat mannens

efternamn eller vid äktenskapets ingående före ikraftträdandet behållit ett

annat efternamn än det namn som hon har burit som ogift och har

makarna inte därefter bytt efternamn, får de som gemensamt efternamn

anta det namn som hustrun senast har burit som ogift. Förvärvet av det

gemensamma namnet görs genom att makarna gemensamt anmäler 14

namnbytet till pastorsämbetet. Ett sådant förvärv skaU
anses ha skett med Prop. 1987/88:84 stöd av 9 § i den nya lagen.

Genom bestämmelserna i denna punkt får makar som har
ingått äktenskap före den 1 januari 1983 och som då har fått mannens namn som
gemensamt efternamn en möjlighet att gemensamt byta till hustruns efternamn
som ogift genom en enkel anmälan till pastorsämbetet. Även när hustrun vid
vigseln har behållit sitt efternamn men senare - före namnlagens
ikraftträdande — har bytt till mannens efternamn, kan makarna med stöd av
bestämmelserna i denna punkt byta till hustruns efternamn som ogift. Detsamma
gäller när hustrun vid äktenskapets ingående före den 1 januari 1983 har
behållit ett annat efternamn än det som hon senast har burit som ogift. En
förutsättning är dock att makarna inte efter namnlagens ikraftträdande har bytt
efternamn. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 2.1,

Det förvärv av efternamn som sker enligt bestämmelserna i
punkt 9 skall anses ha skett med stöd av 9 § namnlagen. Detta får betydelse för
möjligheterna att senare göra ytterligare namnändringar med stöd av 10 §.

Övergångsbestämmelserna till de nu föreslagna
lagändringarna'

1, Denna lag (1988:000) träder i kraft den IjuU 1988.

2. Den som efter utgången av år 1982 men före utgången
av juni 1988 har

lagt till, bytt eller strukit förnamn med stöd av 31 § får ytterligare en gång

ansöka om ändring av förnamn enligt den paragrafen.

Som har nämnts under 31 § behövs en övergångsbestämmelse
till den paragrafen som möjliggör att den som under tiden mellan den 1 januari
1983 och 1 juli 1988 har lagt till, bytt ut eller strukit ett förnamn kan göra
tillägg, utbyte eller strykning av förnamn ytterligare en gång.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

' Punkt 2 har fått ändrad lydelse i propositionsförslaget, 15

Lagrådet Prop. 1987/88:84

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1988-01-14

Närvarande:
f d. regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet Wadell, justitierådet
Magnusson,

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 7 januari 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Anna-Greta Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i namnlagen (1982; 670),

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Maria Renmyr.

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

16

Justitiedepartementet Prop-1987/88:84

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 januari 1988

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Peterson,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition om ändring i namnlagen (1982:670)

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 7 januari 1988) över förslag till

lag
om ändring i namnlagen (1982; 670).

Föredraganden
upplyser att lagrådet har lämnat förslaget utan erinran och hemställer att
regeringen, efter vissa redaktionella ändringar, föreslår riksdagen att anta
förslaget.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

17

Bilagal Prop. 1987/88:84 Bilaga 1

Promemorians
lagförslag

Förslag
till

Lag om
ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen' dels att 8, 31
och 32 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall föras in en ny
paragraf, 47 a §, av följande lydelse, dels att i övergångsbestämmelserna till
lagen skall föras in en ny punkt, 9, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§ Ett barn under 18 år, som för stadigvarande vård och
fostran i ett enskilt hem har tagits emot av någon annan än barnets föräldrar,
kan genom anmälan till pastorsämbetet byta sitt efternamn till ett namn som
bärs av den eller dem som har tagit emot barnet eller till ett namn som bärs av
någon av dem, om den eller de vars namn avses har samtyckt till namnbytet och
domstol har funnU att namnbytet är förenligt med barnets bästa.

Den som har bytt efternamn en- Den som har bytt efternamn
en

ligt första stycket kan genom anmä- ligt första stycket kan genom anmä

lan till pastorsämbetet byta tiUbaka lan till pastorsämbetet byta tillbaka

till ett efternamn som han eller hon tiU det efternamn som han eller hon

har burit tidigare. har burit närmast före det namnby-

tet.

31 §

Den som enligt 30 § har förvärvat Den som enligt 30 § har
förvärvat

ett enda förnamn kan genom anmä- ett enda förnamn kan genom anmä

lan till pastorsämbetet förvärva yt- lan till pastorsämbetet för värva yt

terligare ett förnamn, terligare ett eUer flera förnamn.

Den som enligt 30 § har förvärvat Den som enligt 30 § har förvärvat

flera förnamn kan genom anmälan flera förnamn kan genom anmälan

till pastorsämbetet antingen byta ut fill pastorsämbetet byta ut eder

ett av förnamnen mot ett nytt för- stryka ett eller flera av förnamnen

namn eller enbart lägga till ett för- eller lägga till ett eller flera för

namn eUer stryka ett förnamn. Så- namn. Ett av de förnamn som har

dan anmälan får göras endast en förvärvats enhgt 30 § skall dock all

gång, tid behållas.

Anmälan enligt denna paragraf får göras endast en gång.

32 §

Ändring av ordningsföljden mel- Ändring av ordningsföljden
mel

lan tvä eller flera förnamn, så att lan två eller flera förnamn kan gö-

tilltalsnamnet kommer först, kan ras
genom anmälan till pastorsäm-

göras genom anmälan till pastors- betet. Genom en sådan anmälan fär

' Lagen omtryckt 1982:1134, 18

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:84

ämbetet. Genom en sådan anmälan även stavningen
ändras, om inte Bilaga 1 fär även stavningen ändras, om inte namnets
uttal ändras genom detta, namnets uttal ändras genom detta.

47 a §

/ ärenden om förklaring att ett namnbyte enligt 6 § är
förenligt med barnets bästa får förordnas att vardera parten skall bära sin
rättegångskostnad. I övrigt gäller om rättegångskostnad i ärenden vid allmän
domstol enligt denna lag vad som föreskrivs om tvistemål i allmänhet.

1.
Denna lag
(1982:670) träder i kraft den 1 januari 1983. Beträffande svenska medborgare
som har hemvist i Finland träder dock 50 § i kraft först den dag regeringen
bestämmer,'

2.
Genom den nya
lagen upphävs namnlagen (1963:521). Förekommer i lag eller annan författning
hänvisning till föreskrifter som har ersatts av bestämmelser i den nya lagen,
tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

3.
Om inte annat
sägs i det följande, tillämpas den nya lagen även i fall då anmälan eller
ansökan har gjorts före ikraftträdandet men dä ännu inte har slutligt prövats.

4.
Förnamn och
släktnamn som har förvärvats enligt den gamla lagen anses som förnamn respektive
efternamn som har förvärvats enligt den bestämmelse i den nya lagen som gäller
för motsvarande fall. Tilläggsnamn som avses i den gamla lagen anses som
mellannamn enligt den nya lagen.

5.
Om en kvinna,
som enligt bestämmelser före den gamla lagen bär sitt eget och en makes
efternamn i förening, ingår nytt äktenskap, anses namnen vid tillämpning av den
nya lagen som ett efternamn vilket har förvärvats på grund av ett tidigare
äktenskap.

6.
Bestämmelsen i
13 § 7 tillämpas inte i fall då en ansökan har kommit in till patent- och
registreringsverket före den nya lagens ikraftträdande,

7.
I fråga om
verkan av dom, genom vilken fastställs att en man inte är far till ett barn,
tillämpas den gamla lagen i fall då dom i första instans har meddelats före den
nya lagens ikraftträdande,

8.
Bestämmelsen i
48 § om samtycke av barn över 12 år tillämpas inte i fall då en anmälan eller
ansökan har gjorts före den nya lagens ikraftträdande,

9. Har kvinnan i ett äktenskap före ikraftträdandet
förvärvat mannens efternamn eller vid äktenskapets ingående före
ikraftträdandet behållit annat efternamn än det namn som hon har burit som
ogift och har makarna inte därefter bytt efternamn, får de som gemensamt
efternamn anta det namn som hust-

' 50 § har trätt i kraft den 1 januari 1986 beträffande
svenska medborgare som har

hemvist i Finland (1985:906), 19

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:84

run senast har burit som ogift. Bilaga 1 Förvärvet av det
gemensamma namnet görs genom att makarna gemensamt anmäler namnbyte till
pastorsämbetet. Ett sådant förvärv skall anses ha skett med stöd av9 § i den
nya lagen.

1.
Denna lag
(1987:000) träder i kraft den 1 januari 1988.

2.
Den som efter
utgången av år 1982 men före utgången av år 1987 har lagt till, bytt eller strukU
förnamn med stöd av 31 § får ytterligare en gång göra sådana ändringar av
förnamn,

3. Har en ansökan om förklaring enligt 6 § om att ett
namnbyte är

förenligt med barnets bästa gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre bestäm

melser om rättegångskostnad.

20

Bilaga 2 Prop. 1987/88:84 Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kammartätten
i Stockholm, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, socialstyrelsen, riksskatteverket,
patent- och registreringsverket, patentbesvärsrätten, statens invandrarverk,
Stockholms domkapitel, kyrkobokföringsinspektören i Stockholms stifts andra
inspektionsområde, Sollentuna pastorsexpedition, statens nämnd för
internationella adoptioner, Sveriges advokatsamfund, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund samt adoptionscentrum.

Remissvaren

Remissinstanserna har överlag tUlstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran. Frän sex av instanserna har dock nedan redovisade
synpunkter inkommit.

Patent- och registreringsverket

Förnamnen

Förslaget om att förnamnsfrågor i stor utsträckning bör
handläggas på lokal nivå biträdes av patentverket. Emellertid anser verket att
det inte finns nägra bärande skäl att göra inskränkningar i rätten att byta
förnamn på sätt som föreslås. Verket föreslår därför att alla förnamnsändringar
får göras vid den lokala myndigheten.

Makars namngemenskap

Förslaget om förenkling för makar att erhålla förnyad
namngemenskap går

i samma riktning som PRV föreslagit. Emellertid är
promemorians förslag

inte helt tillfyllest. Om vikten av makars namngemenskap
skall bryta

igenom spärreglerna mot upprepade namnbyten, bör den få
göra det fullt

ut.

PRV förordar en regel av den innebörden att äkta makar
alltid bör kunna bära gemensamt namn, om de så önskar och om en av makarna har
rätt att förvärva namnet ifråga, dock med det undantaget att namnet inte får härtöra
från tidigare äktenskap.

47 a §

Skulle de föreliggande förslagen komma att genomföras
anser PRV att vad som stadgas i 47 a § om betalning av rättegångskostnaderna
vid domstol skall gälla ej endast vid tillämpningen av 6 § namnlagen, utan även
då 11 § 2 st tillämpas. Detta bör framgå av 47 a §,

Övergångsbestämmelse för förnamn

PRV anser att övergångsbestämmelsen i förslaget
beträffande förnamn,

som skulle möjliggöra ett ytterligare byte för dem som
bytt förnamn under

fiden 1983-1987 med stöd av 31 § namnlagen, innebär en
orättvisa mot 21

dem, som under samma fid
bytt enliigt 33 § mot betalning vid PRV. De som Prop. 1987/88:84 bytt namn
genom ansökan till PRV fråntas genom bestämmelsen rätten att Bilaga 2 ånyo
byta namn utan kostnad. Verket anser därför att övergångsbestämmelsen
bör utgå ur förslaget,

PRV
bUräder med de förslag som framförts ovan att ändringarna i namnlagen
genomförs. Vid ett ställningstagande till förslagen i departementspromemorian
bör folkbokföringspropositionen och RRV:s skrivelse om samordningen av
namnfrågorna beaktas. (Se nedan)

Handläggningen
av namnärenden

Patent-
och registreringsverket har förutom ovan redovisade synpunkter i sitt yttrande
även behandlat allmänna frågor om handläggningen av namnärenden. Verket har
härvid tagit upp frågor som aktualiserats genom riksrevisionsverkets
"Kartläggning av kostnader och intäkter samt kon-kurtensförhållanden vid
Patent- och regisreringsverket, etapp 2, namnsektionen" samt genom
regerings proposition om att överföra folkbokföringen frän pastorsämbetena till
de lokala skattemyndigheterna (prop. 1986/87; 158). Verket har i dessa delar i
en sammanfattning yttrat följande.

Sammanfattningsvis
vill verket instämma i RRV:s uppfattning att en bättre samordning av
namnärendehandläggningen av såväl ekonomiska och administrafiva som rättsliga
skäl bör eftersträvas.

Emellertid
är det PRV:s mening att sådan samordning inte kan åstadkommas utan föregående
utredning i enlighet med verkets hemställan till regeringen (skrivelse den 25
november 1985). Den förutsätter vidare ytterligare ändring av namnlagen och
reglerna för folkbokföringen. Arbetet härmed bör bedrivas skyndsamt och samordnas
med organisationskommittén för folkbokföringen. PRV förordar att en särskild
arbetsgrupp tillsättas för beredning namnrättsfrågorna,

PRV
vill understyrka behovet av en central namnmyndighet med en i förhällande till
andra myndigheter förstärkt och klart definierad roll. Verket föreslär att den
ovan föreslagna särskilda arbetsgruppen under organisationskommittén för
folkbokföringsfrågor ges i uppdrag att framlägga förslag rörande den
administrativa och rättsliga samordningen mellan den centrala namnmyndigheten
och övriga myndigheter inom namnomrädet.

PRV
vill slutligen framhålla att de immaterialrättsliga aspekterna på namnfrågorna
förutsätter en kompetens som endast finns inom verket.

Patentbesvärsrätten

Patentbesvärsrätten
har inget att erinra mot att de ändringar genomförs i namnlagen (NL) som
föreslås i promemorian i fråga om fosterbarns byte av efternamn (8 § NL), om
förvärv, byte m.m, av förnamn (31 — 32 §§ NL) samt om fördelning av
rättegångskostnader i ärenden om namn vid allmän domstol (47 a § NL).

Promemorian
innehåller härutöver ett förslag om ett tillägg till namnla

gens övergångsbestämmelser (P 9), som berör äktenskap ingångna före

namnlagens ikraftträdande och sorn innebär att båda makar i ett sådant

äktenskap — utan hinder av spärteglerna i 10 § 3 st NL - skall kunna

genom anmälan till pastorsämbetet gemensamt anta det efternamn som 22

hustrun
senast burit som ogift, Patentbesvärsrätten, som förutsätter att det Prop.
1987/88:84 för mannens del krävs hustruns samtycke till ett sådant namnbyte,
har i Bilaga 2 och för sig inte något att invända mot detta förslag.

Den rättspraxis som numera föreligger på namnrättens
område efter avgöranden i patentbesvärsrätten och regeringsrätten ger närmast
entydigt vid handen att domstolarna - ocksä i andra fall där makar vill uppnå
fortsatt namngemenskap under ett namn som enligt de nuvarande reglerna en av
makarna i ett äktenskap kan förvärva genom anmälan - fäst helt avgörande vikt
vid makarnas intresse av fortsatt namngemenskap inom familjen. Den av makarna
som till följd av spärteglerrna i 10 § NL varit hänvisat till att göra ansökan
enligt 11 § NL om tillstånd till namnbyte har således med tillämpning av 14 § 2
st NL på den angivna grunden befunnits ha förebragt synnerliga skäl för
namnbytet och har fått detta godkänt utan hinder av bl, a, utomståendes rätt till
namnet ifråga. Särskilt det i promemorian redovisade avgörandet av
regeringsrätten (s, 12) belyser detta förhållande. Mot nu angiven bakgrund bör
det enligt patentbesvärsrättens mening ytterligare övervägas om inte makars
rätt att uppnå namngemenskap genom anmälan bör utsträckas till att generellt
avse de situationer då ena maken enligt nuvarande regler (exempelvis enligt 5 §
eller 10 § 2 st NL) är berättigad till ett namnförvärv genom anmälan till
pastorsämbetet.

Stockholms domkapitel

Domkapitlet tillstyrker de föreslagna ändringarna, men har
vissa synpunkter på möjligheterna att ändra förnamn. Vidare vill domkapitlet
ta upp frågan om möjligheten av inom namnlagens ram ta upp invandrarnas
namnskick.

Förnamn

Det är mycket tillfredsställande att frågan om förnamn för
adoptivbarn — särskilt utländska sädana - nu funnit sin lösning och att de
adoptivföräldrar som tidigare fått avslag på sina ansökningar nu kan
återkomma.

Ett annat problem som domkapitlet vill visa på är den
situation som uppkommer dä föräldrarna under barnets underårighet utnyttjat
möjligheten att få ändring av förnamnen. När barnet uppnår myndighetsåldern
och kan bestämma helt själv, saknar det möjlighet att genom anmälan få någon
ändring till stånd, I sädana situationer bör det enligt domkapitlets mening
ändring kunna fä ske genom anmälan till pastorsämbetet.

Namnskick för invandrare

Antalet invandrare pä vilka svensk namnlag blir tillämplig
ökar ständigt. Domkapitlet har ofta ärenden vari det är omöjligt att tillgodose
invandrarnas önskan om att fä tillämpa sitt ursprungliga namnskick. Uttalanden
görs mycket ofta om vikten av att invandrarna behåller sin kultur till båtnad
både för dem själva och det svenska samhället. Det namnskick de för med sig är
också en del av deras kultur. De som drabbast mest är invandrare från spansk-
och portugisisktalande länder. Även andra grupper drabbas. Detta gäller främst
hustruns och barnens efternamn. Det är angeläget att en möjlighet öppnas att på
ett enkelt sätt kunna tillgodose dessa gruppers berättigade önskningar.

Sollentuna pastorsexpedition

Pastorsexpeditionen menar, att de ändringar i namnlagen,
som föreslås i

promemorian
är bra och löser flera av de problem som lagen tidigare givit 23

upphov fill. På tre
punkter har vi emellertid förslag att komma med. Prop. 1987/88:84

1. Övergångsbestämmelser,
punkt 9 Bilaga 2

PastorsexpedUionen har gjort en enkel statisfik som visar att av drygt

900
vigslar i Sollentuna under senaste tre åren endast 12 önskat ta hustruns namn
som gemensamt namn. Frågan är därför om en övergångsbestämmelse är av behovet
framkallad. Men om ändring görs, bör den också innefatta de fall då kvinnan som
gift sig före lagens ikraftträdande, önskar ta sin mors namn som ogift som sitt
eget. Alltså byte enligt 5 §, oaktat hon redan genom giftermål en gång bytt
namn. Pastorsexpeditionens intryck är att behovet av en sådan
övergångsbestämmelse är något större än den nu föreslagna.

2.
I promemorian stycket 5 (sid 21
fO diskuteras föräldrarnas rätt att ge och ändra barnets namn, Lagen innebär
emellertid inget skydd för barnets rätt att senare i livet själv ändra sitt
förnamn genom en anmälan till pastorsämbetet, t. ex. genom att ta bort ett
förhatligt förnamn, om nämligen föräldrarna redan tidigare ändrat barnets
namn. Vi föreslår därför att lagen ändras så att föräldrarna inte kan ändra
sitt barns en gång givna namn förtån barnet själv kan ge sitt bifall dvs från
och med 12 ärs ålder i kongruens med lagen i övrigt.

3.
Enligt mycket gammal rätt får
vid det kristna dopet läggas till ett kristningsnamn. Den rätten bör stå
ograverad, oavsett lagen i övrigt. Den religiösa situationen i vårt land kan
förändras så att de kyrkliga handlingarna blir mer religiöst medvetna eUer
faller bort. Redan nu döps inte så få ungdomar i samband med konfirmationen,
och det händer att de då begär att fä lägga till ett särskilt dopnamn - det
tycks vara en allmänt utbredd föreställning att så är möjligt. Så länge ingen
namnändring skett tidigare innebär det inget problem, men när så inträfar,
kommer det att kännas mycket onaturligt, att det nya dopnamnet inte kan
erkännas utan ansökan till Patent- och Registreringsverket rned allt vad det
innebär.

Statens
nämnd för internationella adoptioner, NIA

Förnamn

NIA
anser att den det rör själv bör ges möjlighet till sådan anmälan dä vederbörande
blivit så vuxen att han/hon kan ha en egen uppfatning av namnbytets betydelse
för individens idenfitet, NIA föreslår fyllda 12 år.

Anledningen
fill NIA:s ställningstagande är att all forskning rörande utländska adoptivbarn
visar att namnet har en stor betydelse för adoptivbarnens identifietsutveckling.
Barnpsykolog Ingegärd Gardell genomförde 1974-79 en undersökning där 207
adoptivbarn över 10 år ingick. Gardell konstaterade att ungdomarnas utveckling
mot en egen identitet påverkas positivt bl, a, av att de får välja det namn som
känns riktigt för dem. Gardell fann ocksä att 4 av 10 adoptivföräldrar gav
barnen typiskt svenska tillnamn, 3 av 10 gav dem tillnamn som var typiskt för
ursprungslandet medan de övriga gav barnen internationella tUlnamn. 11 % av
barnen hade vid undersökningstillfället valt att ändra sitt tillnamn, i de
flesta faU till ett namn från ursprungsmiljön.

Om
adoptivföräldrarna har utnyttjat möjligheten att ta bort samtliga

barnets ursprungsnamn utom ett begränsar det naturligtvis senare barnets

möjligheter att välja det tilltalsnamn det själv önskar. Biologiska föräldrar

torde sällan ha anledning att utnyttja möjUgheten att låta barnet byta

förnamn eftersom de själva från början bestämt barnets namn. Detta

möjliggör för den unge själv att sentire byta namn. Dä det gäller adoptiv

barn torde det däremot bli regel att adoptivföräldrarna utnyttjar möjlighe- 24

ten till byte eller
tillägg av namn eftersom de flesta adopfivföräldrar önskar Prop. 1987/88:84

ge barnet ett eller flera svenska namn. Bilaga 2

Om
promemorians förslag genomförs kan adoptivbarnen därför förmodas bli sämre
lottade än barn födda i Sverige då det gäller att efter eget önskemål få välja
förnamn. Samtidigt är adoptivbarnens identitetsutveckling speciell och
beroende av flera faktorer än andra barns eftersom de i sin identitet ska
integrera säväl sitt ursprung frän ett annat land som sin svenska uppväxt.
Enligt NIA;s mening bör därför den det rör ges en möjlighet att själv påverka
valet av namn då vederbörande är så vuxen att han/hon kan ha en mening om
namnets betydelse för den egna idenfiteten utöver att adoptivföräldrar i
samband med adoption får ändra, utesluta eller lägga till ett eller flera
förnamn för barnet.

Adoptionscentrum

Den
nuvarande lagstiftningen har medfört besvär och kostnader för föräldrar, som
önskar ge sitt adoptivbarn mer än ett namn utöver det/de namn barnet har från
sitt ursprungsland. Det är därför med tillfredsställelse vi konstaterar att
denna fråga uppmärksammats i samband med översynen av namnlagen. Vi
ifrågasätter emellerfid om man inte borde gä ytterligare ett steg längre i
samband med översynen av lagen.

I
lagen om allmän försäkring (4 kap. 5 §) jämställs ett barns födelse med den fidpunkt
då adoptivföräldrar fär ett barn i sin vård. Ett motsvarande tillägg fill 30 §
i namnlagen skulle ge adopfivföräldrarna samma möjlighet som biologiska
föräldrar att ge barnet ett eller flera förnamn genom anmälan till pastorsämbetet.

Namnet
är en viktig del av barnets identitet. Ett adoptivbarn från ett annat land kan
komma till Sverige med flera förnamn. Adoptivföräldrarna kan välja att endast
låta barnet behålla ett av dessa namn. När barnet i tonåren börjar få ett ökat
intresse för sitt ursprung, vilket ofta sker, kan det vilja återta ett eller
flera av de namn det mist. Den föreslagna ändringen av 31 § ger denna möjlighet
vilket är positivt. För att stärka barnets intresse och ge det en möjlighet att
själv påverka en namnändring bör i den föreslagna ändringen av paragrafen
införas att namnändringen inte får ske innan barnet fyllt 12 år och inte utan
barnets samtycke.

Vi
är mycket positiva till den föreslagna övergångsbestämmelsen, som ger
adoptivföräldrar, som av kostnadsskäl avstått från tillägg av ytterligare namn,
möjlighet att ännu en gång hos pastorsämbetet göra en sådan ändring av
förnamn.

25

Lagrådsremissens lagförslag

Lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Bilaga 3 Prop. 1987/88: 84 Bilaga 3

Härigenom
föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)' dels att 8, 31, 32 och 45 §§ skall
ha följande lydelse, dels att i övergångsbestämmelserna fill lagen skall föras
in en ny punkt, 9, av följande lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

8§

Ett
barn under 18 år, som för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem har
tagits emot av någon annan än barnets föräldrar, kan genom anmälan till
pastorsämbetet byta sitt efternamn till ett namn som bärs av den eller dem som
har tagit emot barnet eller till ett namn som bärs av någon av dem, om den
eller de vars namn avses har samtyckt till namnbytet och domstol har funnit
att namnbytet är förenligt med barnets bästa.

Den som
har bytt efternamn enligt första stycket kan genom anmälan till
pastorsämbetet byta tillbaka till ett efternamn som han eller hon har burit
tidigare.

Den som
har bytt efternamn enligt första stycket kan genom anmälan till
pastorsämbetet byta tillbaka till det efternamn som han eller hon har burit
närmast före det namnbytet.

Den som
enligt 30 § har förvärvat ett enda förnamn kan genom anmälan till
pastorsämbetet förvärva ytterligare ett förnamn.

Den som
enligt 30 § har förvärvat flera förnamn kan genom anmälan till pastorsämbetet
antingen byta ut ett av förnamnen mot ett nytt förnamn eller enbart lägga till
ett förnamn eUer stryka ett förnamn. Sådan anmälan får göras endast en gång.

Den som enligt 30 § har förvärvat ett enda förnamn kan
genom anmälan till pastorsämbetet förvärva ytterligare ett eller flera
förnamn.

Den som enligt 30 § har förvärvat flera förnamn kan genom
anmälan fill pastorsämbetet byta ut eUer stryka ett eller flera av förnamnen
eller lägga till ett eller flera förnamn. Ett av de förnamn som har förvärvats
enligt 30 § skall dock alltid behållas.

Anmälan
enligt denna paragraf får göras endast en gång.

Ändring av
ordningsföljden mellan två eller flera förnamn, så att tilltalsnamnet kommer
först, kan göras genom anmälan till pastorsämbetet. Genom en sådan anmälan får
även stavningen ändras, om inte namnets uttal ändras genom detta.

Ändring av
ordningsföljden mellan två eller flera förnamn kan göras genom anmälan till
pastorsämbetet. Genom en sådan anmälan fär även stavningen ändras, om inte
namnets uttal ändras genom detta.

Lagen
omtryckt 1982:1134,

26

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:84

45 § Bilaga 3

En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6, 8
eller II § är förenligt med barnets bästa
prövas av den domstol som tar upp frågor om vårdnaden om barnet.

I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det
kan ske, höra den vars efternamn barnet bär, om denne inte är vårdnadshavare.
Domstolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden.

/ ärenden enligtförsta stycket får domstolen förordna att
vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

1.
Denna lag
(1982:670) träder i kraft den 1 januari 1983. Beträffande svenska medborgare
som har hemvist i Finland träder dock 50 § i kraft först den dag regeringen
bestämmer.'

2.
Genom den nya
lagen upphävs namnlagen (1963:521). Förekommer i lag eller annan författning
hänvisning fill föreskrifter som har ersatts av bestämmelser i den nya lagen,
tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

3.
Om inte annat
sägs i det följande, tillämpas den nya lagen även i fall då anmälan eller
ansökan har gjorts före ikraftträdandet men då ännu inte har slutligt prövats.

4.
Förnamn och
släktnamn som har förvärvats enligt den gamla lagen anses som förnamn respekfive
efternamn som har förvärvats enligt den bestämmelse i den nya lagen som gäller
för motsvarande fall. Tilläggsnamn som avses i den gamla lagen anses som
mellannamn enligt den nya lagen.

5.
Om en kvinna,
som enligt bestämmelser före den gamla lagen bär sitt eget och en makes
efternamn i förening, ingår nytt äktenskap, anses namnen vid tillämpning av den
nya lagen som ett efternamn vilket har förvärvats på grund av ett tidigare
äktenskap.

6.
Bestämmelsen i
13 § 7 tiUämpas inte i fall då en ansökan har kommit in till patent- och
registreringsverket före den nya lagens ikraftträdande.

7.
I fråga om
verkan av dom, genom vilken fastställs att en man inte är far till ett barn, fillämpas
den gamla lagen i faU då dom i första instans har meddelats före den nya lagens
ikraftträdande.

8.
Bestämmelsen i
48 § om samtycke av barn över 12 är tillämpas inte i fall då en anmälan eller
ansökan har gjorts före den nya lagens ikraftträdande,

9, Har kvinnan i ett äktenskap före ikraftträdandet
förvärvat mannens efternamn eller vid äktenskapets ingående före
ikraftträdandet behållit ett annat efternamn än det namn som hon har burit som
ogift och har makarna inte därefter bytt efternamn, får de som gemensamt
efternamn anta det namn som hustrun senast har burit som ogift. Förvärvet av
det gemensamma namnet görs genom att makarna

' 50 § har trätt i kraft den 1 januari 1986 beträffande
svenska medborgare som har

hemvist i
Finland (1985:906), 27

prop-i" oi\ag2i 5

'k ö """'!"-

Innehåll Prop. 1987/88:84

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Propositionens lagförslag ............................................... ..... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 januari
1988 , . , 5

1
Inledning ...................................................................... ..... 5

2
Allmän
motivering .......................................................... ..... 5

2.1 Makars efternamn .................................................. ..... 5

2.2 Fosterbarns efternamn .......................................... ..... 8

2.3 Förnamn.................................................................... ..... 9

2.4 Rättegångskostnader............................................... ..... II

2.5 Långtidsdömdas namnbyten . •................................ ... 12

2.6 Ikraftträdande ......................................................... ... 13

2.7 Kostnader .............................................................. ... 13

3
Upprättat
lagförslag....................................................... ... 13

4
Specialmotivering
........................................................ ... 13

5
Hemställan ................................................................... 15

6
Beslut............................................................................. 15

Utdrag ur lagrådets protokoll ......................................... ... 16

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28
januari 1988 ,, 17

Bilaga 1 Promemorians lagförslag ................................. ... 18

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena................ ... 21

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag ............................. ... 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 29