Prop. 1987/88:87

Regeringens proposition 1987/88:87

om ny ekonomisk styrning av statens

vattenfallsverk m. m. 1987/88-87

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 4 februari 1988.

På
regeringens vägnar

Kjell-Olof
Feldt

Birgitta
Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att en rullande treårsplanering införs för statens vattenfallsverk
(Vattenfall). Treårsplaneringen innebär att ekonomiska mål, investerings- och
finansieringsplaner fastställs för tre år i taget. För att de ekonomiska målen
skall kunna uppställas föreslås att Vattenfalls statskapital delas upp i ett
nytt statskapital, grundat på en uppskrivning av värdet av de fallrättigheter
som Vattenfall förvaltar åt staten, och en lånedel. De ekonomiska målen
utformas som dels ett mål för räntabiliteten på ett justerat eget kapital och
dels ett soliditetsmål.

I Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 87

Miljö-
och energidepartementet Prop-1987/88:87

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 1988

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carisson,
Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist,
Thalén

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om ny ekonomisk styrning av statens
vattenfalls verk m.m.

1. Inledning

Flera
affärsverk har under senare år fått ändrade regler för ekonomisk styrning och
finansiering. Dessa nya regler har inneburit bl. a. en högre grad av
målstyrning, införande av rullande treårsplaner och ändrade finansieringsformer.
Inom regeringskansliet har en översyn skett av statsmakternas styrning av
statens vattenfallsverk (Vattenfall). Inom ramen för arbetet har bl. a.
forskare vid Handelshögskolan i Stockholm på uppdrag utrett frågor om
Vattenfalls investeringskriterier och elprissättning.

Vattenfall
har i skrivelse den 28 augusti 1986 föreslagit att regeringen lägger fast ett
nytt system för ekonomisk styrning av Vattenfall. Riksrevisionsverket har
yttrat sig över Vattenfalls förslag. Vidare har Bohlins Revisionsbyrå AB på
uppdrag av miljö- och energidepartementet granskat förslaget och gjort vissa
lönsamhetsberäkningar. I en skrivelse den 9 oktober 1987 har Svenska
kommunförbundet lämnat synpunkter på Vattenfalls förslag.

I
skrivelse den 22 september 1986 har Vattenfall hemställt att en ny anslagsprocess
fastställs för Vattenfall.

I
min anmälan till proposition om vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning (prop. 1986/87:159) anmälde jag att jag senare avsåg att förelägga
regeringen förslag om en ny ekonomisk styrning och ett höjt avkastningskrav för
Vattenfall.

Riksdagen
fastställde våren 1987 riktlinjer för ledning av den statliga förvaltningen (prop.
1987/88:99, KU 29, rskr. 226). Av dessa riktlinjer framgår bl. a. att ett
affärsverk och dess bolag i fortsättningen i olika sammanhang skall behandlas
som en sammanhållen grupp av företagsenheter. De mål som regeringen och
riksdagen ställer upp skall utgöra grunden för all verksamhet i gruppen.
Vidare innebär riktlinjerna att styrningen av affärsverken i fortsättningen
skall präglas av ökad långsiktighet och koncentreras på fastställande av
ekonomiska mål m. m. När det gäller ledningen av affärsverken har riksdagen i
riktlinjerna uttalat att affärsverken bör ledas av styrelser, som också är
koncernstyrelser.

2. Föredraganden Prop. 1987/88:87

2.1 Bakgrund 2.1.1
Inledning

Vattenfall
handhar enligt sin instruktion (1982:705) statens kraftverksrör relse och
därmed sammanhängande verksamhet samt kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk.
Vattenfall verkar vidare för en rationell elenergiförsörjning och en effektiv
användning av elenergi inom riket, uppför och ■ driver - självt eller i
samverkan med andra — anläggningar för el- och värmeförsörjning, bedriver
forsknings- och utvecklingsverksamhet för energiförsörjning samt utför
demonstrationsanläggningar. Vattenfall har också enligt sin instruktion till
uppgift att inom sitt verksamhetsområde arbeta för en avveckling av kärnkraften
till senast år 2010. Vattenfall har. vidare totalförsvarsuppgifter inom
funktionen energiförsörjning enligt förordningen (1986:294) om ledning och
samordning inom totalförsvarets civila del. Detta innebär att verket ombesörjer
beredskapsplanering av rikets elförsörjning. Inom Vattenfallkoncernen bedrivs
också verksamhet inom naturgasområdet genom Swedegas AB och konsultverksamhet i
utlandet genom SwedPower AB.

Vattenfall
beslutar om leverans av elenergi från verkets anläggningar och fastställer
avgifter för sådan leverans. Anläggningar och byggnader som behövs för
verksamheten uppförs av verket.

Vattenfall
är det största företaget inom energiområdet i Sverige. Vattenfall svarar för
50% av elproduktionen i landet och äger och driver stamnätet för överföring av
elenergi inom spänningsområdet mellan 220 kV och 400 kV. Vattenfall svarar vidare
direkt eller genom sina bolag för leverans • av el till 12% av lågspänningsabonnenterna
i Sverige.

De
bokförda tillgångarna inom Vattenfallkoncernen uppgick den 31 december 1986
till sammanlagt 62 miljarder kronor. Det disponerade statskapitalet var 20
miljarder kronor. Omsättningen under verksamhetsåret 1986 uppgick inom
koncernen till 15,3 miljarder kronor.

Vattenfalls
instruktionsenliga uppgifter fram till i början av 1980-talet omfattade endast
elförsörjning. Verksamheten har under 1980-talet vidgats ■ till andra
energiområden. Vattenfall har därmed blivit ett energitjänstföre-tag med
huvudsaklig inriktning mot elförsörjning. Denna utveckling har varit angelägen
med hänsyn till såväl utvecklingen inom energimarknaden som den kommande
ersättningen av kärnkraften.

Vattenfall
förvaltar aktier åt staten i bolag som har anknytning till dess verksamhet och
ligger inom dess verksamhetsområde. Dessa bolag kallas något oegentligt för
dotter- eller intressebolag till Vattenfall. Eftersom ■ Vattenfall är en
integrerad del av staten är det inte ett moderbolag i . aktiebolagslagens
(1975:1385) mening. Genom riksdagens beslut om riktlinjer för ledning av den
statliga förvaltningen skall dock Vattenfall och dess bolag behandlas som en
sammanhållen grupp av företagsenheter. Vattenfallkoncernen.

En förutsättning för att
Vattenfall och dess bolag skall kunna behandlas

som en sammanhållen grupp av företagsenheter är att regeringens och 3

riksdagens ekonomiska
styrning ges en utformning som är lämpad för Prop. 1987/88:87 detta.

Det
statliga budgetsystemet har sedan Vattenfall påbörjade sin verksamhet ändrats
i större omfattning åren 1911, 1937 och 1977. Dessa förändringar har också
inneburit förändringar i fråga om styrningen av Vattenfall. Huvudstrukturen för
styrningen lades dock fast genom 1911 års budgetreform, då Vattenfalls
ställning som affärsverk bestämdes. Vid denna reform skapades kapitalfonderna
för redovisning av statens s. k. produktiva kapital, dvs. kapitaltillgångar
som medförde monetär avkastning. Hit hörde i första hand de s. k.
affärsverksfonderna och utlåningsfondema. Riksstaten, numera statsbudgeten,
utformades vid denna budgetreform så att inkomstsidan tog upp vad som då
kallades statens verkliga inkomster, . främst skatter och nettoinkomster av
kapitalfonderna, samt låneinkomster. Utgiftsidan tog på motsvarande sätt upp
de verkliga utgifterna, dvs. de olika huvudtitlarnas utgifter och räntor på
statsskulden, samt utgifter för kapitalökning, dvs. anslag till
kapitalfonderna. Avskrivningar på det historiska anskaffningsvärdet räknades
som driftkostnader. Avskrivningsmedel fick således behållas och användas direkt
inom de olika fonderna. 1911 års budgetreform avsåg att på så sätt ge en öppen
redovisning av förändringarna i statens förmögenhet och orsakerna härtill.

För
Vattenfalls del innebar övergången till affärsverk att driftmedlen endast nettoredovisades,
dvs. endast över- eller underskott i rörelsen redovisades. Verkets
investeringar fastställdes som tidigare av regering och riksdag. I fråga om
driftmedlen fastställdes enbart en driftkostnadsstat av regeringen.

Vid
1937 års budgetreform delades riksstaten upp i två fristående delar, driftbudgeten
och kapitalbudgeten. Driftbudgeten omfattade s. k. verkliga inkomster och
utgifter samt även medel för att täcka kapitalfondernas eventuella underskott
och avskrivningar. Kapitalbudgeten omfattade anslag för kapitalinvesteringar
på utgiftsidan samt en formell saidopost på inkomstsidan.
Kapitalinvesteringarna finansierades dels med lånemedel, dels med
driftbudgetens avskrivningsanslag.

Kapitalfonderna
bibehölls och omfattade även icke produktivt kapital, exempelvis
försvarsanläggningar. Avskrivningar med medel från driftbudgeten innebar att
icke produktiva kapitalinvesteringar finansierades med andra statsinkomster än
lånemedel. Produktiva kapitalinvesteringar finansierades däremot med lånemedel
och dessutom med avskrivningsmedel. 1 reformen försökte man förena omsorgen om
statens förmögenhet med konjunkturpolitiska hänsyn. Budgeten fick över- eller underbalanseras
beroende på konjunkturläget, men måste balanseras på längre sikt med tanke på
förmögenheten och på fördelningen mellan åren över tiden. Alla
förmögenhetsförändringar - antingen genom kapitalanskaffning, omvärderingar
eller bristande budgetbalans - borde framgå öppet av budgeten.

Inför
1977 års budgetreform konstaterade det föredragande statsrådet att

kapitalfonderna inte längre kunde anses utgöra ett samlat uttryck för

statens förmögenhet. Tillgångar som hade anskaffats inom driftbudgeten

betraktades formellt inte som en del av statens förmögenhet, men kunde

ändå anses ingå i statens produktiva kapital. Förmögenhetsbegreppet hade '■

således i
praktiken vidgats. Reformen år 1977 innebar att uppdelningen i en Prop.
1987/88:87 drift- och en kapitalbudget upphörde och ersattes av den i dag
gällande statsbudgeten. Omläggningen genomfördes inför budgetåret 1980/81 och
innebar dessutom en rad förenklingar av redovisningen.

2.1.2 Nuvarande styrning

Den nuvarande ekonomiska styrningen av Vattenfall från
regeringens och riksdagens sida är olika när det gäller
investeringsverksamheten och driften av anläggningarna. Allmänt sett kan sägas
att investeringar, och finansieringen av dessa, beslutas av riksdagen, medan
villkor för driften av anläggningarna beslutas av regeringen, eller, efter
regeringens bemyndigande, av Vattenfall.

Investeringar

Vattenfall lämnar årligen förslag till regeringen om
inriktning och omfattning av investeringsverksamheten samt förslag till
finansiering av denna. Förslaget utgör grunden för budgetbehandlingen i
regering och riksdag. Omfattning, inriktning och finansiering av
investeringarna beslutas således av riksdagen. Investeringar i affärsverket
finansieras över statsbudgeten genom investeringsanslag, medan investeringar i
Vattenfalls bolag finansieras, till den del egna medel i bolagen inte räcker till,
i förhållande till Vattenfalls ägarandel, antingen genom delägarlån från
Vattenfall, investeringsanslag över statsbudgeten, eller genom lån via
kapitalmarknaden. Vattenfall ställer i det sistnämnda fallet vanligen borgen
för lånet.

När Vattenfall successivt lyfter investeringsmedel från
anslaget tillförs medlen verkets statskapital. Detta redovisas sedan i
balansräkningen under rubriken Verkskapital och eget kapital.

Statskapitalet återbetalas successivt genom att
anläggningarna skrivs av och avskrivningsmedel inlevereras till statsbudgeten.
Ursprungligen gjordes avskrivningarna på historiska värden, men sedan
budgetåret 1959/60 tillämpas avskrivning på återanskaffningsvärdet. Avskrivningstiderna
varierar och regleras genom förordningen (1979:1212) med föreskrifter om
statliga myndigheters bokföring. Statskapitalet skall även förtäntas till
fastställd ränta och räntan skall inlevereras till statsbudgeten. Räntan
fastställs den I juli för varje budgetår. Budgetreformen år 1977 innebar att
denna ränta, statens avkastningsränta, beräknas som det ovägda genomsnittet av
obligationsräntan under de senaste tre åren. I praktiken har statskapitalet
stora likheter med vanliga långfristiga lån.

Lån för andra investeringar än de som görs i affärsverket,
dvs. i bolagen,

tas upp antingen på kapitalmarknaden eller genom att delägarlån lämnas

från affärsverket. I det sistnämnda fallet tas dessa medel från de investe

ringsmedel som riksdagen har anvisat. 1 det första fallet krävs normalt att

Vattenfall tecknar statens borgen för lånen. Av 9 kap. 10 § regeringsformen

framgår att regeringen inte utan riksdagens bemyndigande får ta upp lån

eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Av denna anledning

krävs det att riksdagen lämnar regeringen bemyndigande att teckna bor- 5

11 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 87

gen. Detta
sker normalt årligen i samband med behandlingen av budgetpro- Prop.
1987/88:87 positionen.

När lånen tas upp av dotterföretag som endast är delägda
av Vattenfall gäller normalt att borgen för lånen endast får tecknas i
förhållande till Vattenfalls ägarandel. När det gäller borgen för lån som tas
upp av Forsmarks Kraftgrupp AB har riksdagen dessutom medgivit att borgen får
tecknas utan den begränsning till vattenfallsverkets andel av aktiekapitalet
som normalt gäller för verkets borgensåtaganden (prop. 1976/77:25 bil. 10, NU
13, rskr. 55). Anledningen till detta är att vissa av de lån som tas upp av Forsmarks
Kraftgrupp AB ställer krav på statlig garanti för hela lånet. Detta har lösts
så att staten tecknar borgen för hela lånet. Övriga delägare har därefter
tecknat underborgen till statens borgen.

Borgensbelopp som frigörs genom amortering får inte utnyttjas
för ny borgensteckning såvida ej annat framgår av särskilda bemyndiganden (prop.
1972:1 bil. 15 s. 126, NU 15, rskr. 90, 91).

När lån återbetalas och ersätts med nya lån får detta ske
utan särskilt regeringsmedgivande, och frigjort borgensbelopp får utnyttjas för
ny borgensteckning (prop. 1986/87:87, NU 34, rskr. 274).

Fråga om tecknande av borgen skall underställas regeringen
när nya lån tas upp. Riksdagen har bemyndigat fullmäktige i riksgäldskontoret
att, efter hemställan av regeringen i varje enskilt fall och inom den av riksdagen
fastställda ramen för borgensåtaganden för lån till bolag i vilka statens
vattenfallsverk förvaltar statens aktier, teckna borgen för upplåning utomlands
till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier. I de fall
då borgensteckning krävs för att ersätta äldre lån med nytt utländskt lån får
vattenfallsverket hemställa direkt till fullmäktige i riksgäldskontoret att
kontoret skall teckna statens borgen för upplåning till bolag i vilka statens
vattenfallsverk förvaltar statens aktier (prop. 1986/87:87, NU 34, rskr. 274).

Av Vattenfallkoncernens totala lån, om det disponerade
statskapitalet betraktas som ett lån, utgörs ca 40% av medel som har anskaffats
utanför statsbudgeten.

Drift av anläggningarna

Vattenfalls intäkter och kostnader redovisas inte över
statsbudgeten. Endast inlevererade överskott, avskrivningar och investeringar
redovisas i statsbudgeten.

Vattenfalls driftstat, dvs. budget, fastställs av
regeringen. Riksdagen beslutar om omfattningen och inriktningen av
investeringarna.

I samband med övergången år 1911 till affärsverksformen
beslöts att regeringen skulle fastställa driftkostnadsbudgeten för Vattenfall
efter förslag av verket. I samband med en genomgripande ändring av
instruktionerna för samtliga affärsverk år 1965 föreskrevs att affärsverken
skulle avge förslag till driftstater. Dessa fastställdes sedan av regeringen.
Den nya ordningen — varigenom även de beräknade inkomsterna redovisas — infördes
bl. a. för att ge regeringen störte möjlighet att överblicka den tänkta
uppläggningen och det beräknade utfallet av verksamheten. I detta sam-

manhang
föreskrevs också att affärsverken skulle upprätta och till rege- Prop.
1987/88:87 ringen ge in en förvaltningsberättelse.

Till den ordning som lades fast i samband med
instruktionsändringen år 1965 anslöt sig budgetreformen år 1977 och är för
Vattenfalls del alltjämt giltig.

Som driftutgifter vid affärsverk anses alla utgifter som
inte täcks med investeringsmedel. Kostnaderna - dvs. de periodiserade
utgifterna samt erforderlig avkastning - skall täckas med driftintäkterna.

Driftstaterna omfattar huvudsakligen beräkningsposter.
Handlingsfriheten avser dock endast för driften erforderiiga kostnader, dvs.
sådana som är motiverade med hänsyn till de uppgifter som ligger i linje med
verkets verksamhetsuppgifter. Överskridanden kan ske när beräkningarna inte har
kunnat göras med tillräcklig noggrannhet i samband med att driftstaten
fastställts, exempelvis vid ändrade energipriser och ändrade räntenivåer. Om en
kostnadsökning beror på en störte ambitionsförändring och är av störte
ekonomisk betydelse, krävs ett nytt godkännande av regeringen. Reglerna för när
ett nytt godkännande krävs kan inte entydigt bestämmas på förhand utan får
avgöras från fall till fall.

För vissa poster i driftstaten finns ett högsta belopp
fastställt och dessa poster får därigenom inte överskridas. Sådana poster kan
vara t. ex. vissa arvoden, belöningar och lån till personalen.

Till den del löpande utgifter inte kan täckas med löpande
inkomster får statens vattenfallsverk disponera krediter intill 1 175 milj.kr
hos riksgäldskontoret (prop. 1984/85:150 bil. 1 s. 72, FiU 37, rskr. 414). På
medel som tas i anspråk utgår ränta efter en räntefot som fastställs av
riksgäldskontoret.

Vattenfall tillämpar kalenderåret som redovisningsår.
Efter kalenderårets utgång upprättas årsredovisning. Denna innehåller
förvaltningsberättelse, balans- och resultaträkning samt finansieringsanalys.
Utöver redovisning av affärsverkets bokslut innehåller årsredovisningen numera
även balans- och resultaräkning samt finansieringsanalys för hela Vattenfallskoncernen.
Årsredovisningen fastställs av regeringen. I samband därmed fastställs även hur
affärsverkets överskott skall disponeras.

Förvärv och försäljning samt bildande av bolag

Något i lagstiftningen direkt uttalat förbud för verk och
myndigheter att, utan att det finns ett riksdagsgodkännande, bilda ett bolag
eller delta i bolagsbildning finns inte. Emellertid innebär bolagsbildning
eller bolagsförvärv ett förfogande över statens medel vilket ytterst är en
fråga för riksdagen. Därtill kommer att bolagsbildning innebär att verksamhet
som ankommer på ett verk kan komma att överföras till en annan juridisk person,
vilket också ytterst får anses vara en fråga för riksdagen. I näringsutskottets
betänkande om försäljning av statens aktier i AB Gambrinus har utskottet
redovisat de principer som utskottet anser bör ligga till grund för bedömningen
om en avyttring av statens aktier i ett visst bolag skall bli föremål för
riksdagens prövning. Riksdagen har som sin mening givit

regeringen till känna vad
utskottet har anfört (prop. 1986/87:150, NU 17, Prop. 1987/88:87 rskr.
114).

Under
årens lopp har ett flertal bemyndiganden lämnats av riksdagen i frågor som rör
förvärv och försäljning samt bildande av bolag. Omfattningen framgår av det
följande.

Riksdagen
har bemyndigat regeringen att besluta att bilda aktiebolag eller förvärva
aktier i sådant bolag inom statens vattenfallsverks verksamhetsområde i
enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört i anmälan till proposition
om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 (prop.
1981/82:125 bil. 9 s. 46, NU 53, rskr. 405). För andra typer av bolag än
eldistributionsbolag begränsades bemyndigandet intill ett sammanlagt belopp
som skulle fastställas för varje budgetår. För budgetåret 1987/88 har detta
fastställts till 75 milj.kr. (prop. 1986/87:87, NU 34,rskr. 274). Regeringens
bemyndigande är begränsat till att gälla företag med ett bundet eget kapital om
högst 5 milj.kr. (prop. 1982/83:25 bil. 7 s. 45, NU 15, rskr. 116).

Riksdagen
har bemyndigat regeringen att, inom en ram om högst 5 milj,kr per budgetår,
besluta om försäljning av aktier som förvaltas av statens vattenfallsverk (prop.
1983/84:100 bil. 14 s. 137, NU 30, rskr. 297).

Avyttring
av fast och lös egendom

Villkoren
för avyttring av fast egendom som tillhör affärsverket Vattenfall regleras i
förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom. Av
denna förordning framgår bl. a. att regeringen utan värdemässig begränsning
och utan riksdagens samtycke beslutar i varje enskilt fall om försäljning av
Vattenfall tillhörig mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål. I vissa
andra fall beslutar regeringen utan riksdagens samtycke om försäljning av
Vattenfall tillhörig egendom, om taxeringsvärdet eller, där sådant värde inte
är åsätt, det vid särskild värdering utrönta saluvärdet inte överstiger 5
milj.kr. Vattenfall får självt besluta om försäljning av Vattenfall tillhörig
egendom när taxerings- eller saluvärdet inte överstiger 1 milj. kr.

Vid
avyttring minskas verkets statskapital med det bokförda värdet och motsvarande
belopp skall inlevereras till statsbudgetens inkomstsida.

Då
avyttring av fast egendom sker från något av Vattenfalls bolag krävs normalt
inget godkännande av vare sig regering eller riksdag. I vissa fall är dock
ägandet förknippat med villkor i bolagsordning och /eller konsortial-avtal,vilka
har godkänts av regeringen och ibland riksdagen. 1 dessa fall kan ett
godkännande vara nödvändigt för att en avyttring skall kunna ske.

Vid
avyttring av lös egendom kan Vattenfall enligt sin instruktion sälja eller
avskriva lös egendom som är obehövlig, försliten eller inte längre användbar
för sitt ändamål. I andra fall krävs regeringens godkännande. Inkomster från
försäljning av lös egendom utöver bokfört värde behålls normalt av Vattenfall,
men regeringen kan föreskriva att de skall inlevereras till statsbudgeten. Det
bokförda värdet inlevereras till statsbudgeten.

2.2 Nytt
avkastningkrav för Vattenfall m. m.

Prop. 1987/88:87

2.2.1 Mina förslag:

— Statsmakternas ekonomiska och verksamhetsmässiga
styrning

av Vattenfall inriktas mot hela Vattenfallskoncernen. Denna ut

görs av affärsverket Vattenfall och de bolag i vilka Vattenfall har

ett bestämmande inflytande över verksamheten.

-
Riksdagen
fastställer årligen rullande treårsplaner för investeringar och
finansieringar.

-
Ett nytt förräntningskrav
för Vattenfallkoncernen införs. Detta uttrycks som räntabilitet på justerat
eget kapital efter skatt. Vidare faställs ett soliditetsmål.

— Regeringen fastställer förräntningskrav och soliditetsmål
samt

årsbokslut och utdelning. Vidare fastställs en statlig skatte

motsvarighet. Denna uppgår till samma belopp som utdelningen.

- Det i dag disponerade statskapitalet omvandlas till
ett statslån

och nytt statskapital. Den del av statskapitalet som i dag motsva

ras av fallhöjder skrivs upp från 200 milj. kr till 6000 milj. kr.

fr. o. m. den 1 januari 1988. Detta kapital bokförs som ett bundet

eget kapital. Motsvarande uppskrivning sker av anläggningstill

gångarna. Resterande del av det som i dag är statskapital görs om

till ett statslån som skall förräntas enligt statens avkastningsränta

och amorteras på 20 år.

— Vattenfalls investeringar och behov av rörelsekapital
får finansi

eras genom externt och internt tillskott av medel. Internt tillskott

får ske genom användande av avskrivningsmedel och rörelseme

del. Externt tillskott av kapital får ske genom upptagande av lån

genom riksgäldskontoret.

- Den nya ekonomiska styrningen m. m. införs så att den
kan gälla

fr.o.m. verksamhetsåret 1988. Det nya förräntningskravet bör

jar gälla fr. o. m. verksamhetsåret 1989 och når fullt genomslag år

1991. Uppskrivning av fallhöjder och uppskrivning av statskapi

tal sker fr. o. m. den 1 januari 1988.

— Den första rullande treårsplanen för finansieringar och
investe

ringar omfattar verksamhetsåren 1989-1991.

2.2.2 Vattenfalls förslag

Statens nuvarande krav på avkastning har enligt Vattenfall
uppkommit genom en successiv påbyggnad av olika krav. Om nuvarande krav bibehålls,
innebär detta att kraven successivt kommer att avvika från de krav som gäller
för andra företag, och oklarheten om gällande långsiktiga planeringsförutsättningar
kvarstår.

Fasta regler för de ekonomiska kraven på verket är enligt
Vattenfall nödvändiga med hänsyn till att möjligheter måste finnas till en
långsiktig planering av verksamheten. Statens krav bör anpassas till dagens
förutsättningar för verksamheten.

Vattenfall
är i dag ett moderföretag i en koncern. Det kapital som är Prop. 1987/88:87 sysselsatt
i rörelsen är betydligt större än statskapitalet. Verksamheten är mycket långsiktig
och verksamhetens resultat kan variera år från år beroende på temperatur och
energipris m. m. Verksamheten är dessutom mycket kapitalintensiv, vilket
medför att avkastningskravet får en stor betydelse för Vattenfalls kostnader.
Vattenfall har förvaltaransvar gentemot statsmakterna för staten tillhöriga
fallrätter och är samtidigt prisledande inom elområdet.

Ett
nytt avkastningskrav och de ekonomiska målen för Vattenfall och dess bolag bör
enligt Vattenfall i princip byggas upp på samma sätt som gäller för andra
företag.

Samband
mellan avkastningskrav och prissättning

Vattenfalls
prissättning baseras enligt Vattenfall på marginalkostnader. För att åstadkomma
ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av tillgänglig kapacitet
tillämpas kortsiktig marginalkostnad, dvs. energiavgifterna skall princip
motsvara den förväntade genomsnittliga marginalkostnaden för elproduktion.
Tarifferna utformas enligt denna princip med varierande energipriser under
olika perioder. Tariffnivån i stort skall dock möjliggöra att statens
avkastningskrav för verksamheten totalt sett alltid kan tillgodoses.
Uppfyllandet av kravet utgör följaktligen en restriktion. Vid målkonflikt
mellan avkastningskrav och tillämpad prissättningsprincip förutsätter
Vattenfall att tariffnivån kan anpassas till kravet genom fasta avgiftselement.
Sådana höjningar har mycket begränsade styreffekter på energiefterfrågan.
Eftersom Vattenfall har en prisledande roll påverkar avkastningskravet elpriset
för hela landet.

Effektivitet

Vattenfall
eftersträvar en hög effektivitet i verksamheten. Vattenfalls huvudsakliga
uppgift är att leverera önskad elenergi med hög leveranssäkerhet till god
kvalitet samt till kostnadsanpassade eltaxor.

De
mått som enligt Vattenfall bäst speglar kostnadseffektiviteten är utvecklingen
över tiden av kostnaden per levererad kWh fast kraft och genomsnittlig
avbrottstid. Många förhållanden försvårar dock effektivitetsmätningar. Vid
beräkning av effektiviteten är det också nödvändigt att fördela
kapitalkostnaderna på ett rättvisande sätt. Detta kan lämpligen ske genom real annuitet.
På grund av svårigheten att med någon säkerhet mäta effektiviteten för ett
enskilt år är det trenden över flera år som bör analyseras mot bakgrund av den
allmänna kostnadsutvecklingen samt kostnaderna för tillkommande anläggningar.
Även vid jämförelser med andra kraftföretag bör enligt Vattenfall utvecklingen
över flera år beaktas.

För
Vattenfalls huvudverksamheter produktion och distribution av el

används specifika kostnader (öre/kWh) för effektivitetskontroll för resp.

rörelsegren och resultatenhet. För andra verksamheter som byggverksam

het och administration kan uppföljning ske med hjälp av byggkostnadsin

dex eller genom jämförelser med andra företag. 10

Vattenfall avser att
årsvis redovisa effektivitetstal enligt angivna princi- Prop. 1987/88:87 per
för att möjliggöra bedömning av effektivitetsutvecklingen.

Koncernstrategi

När
det gäller samordningen inom koncernen anser Vattenfall att verksamheten inom
affärsverket Vattenfall och dess dotter- och intressebolag bör ses som en enhet
och samordnas för uppfyllande av Vattenfallkoncernens övergripande mål.

Inriktningen
bör enligt Vattenfall vara att inordna verksamheten inom affärsverkets ram, om
inte särskilda motiv finns för en annan lösning. Sådana motiv kan finnas när
Vattenfall samarbetar med kommuner eller andra kraftföretag.

En
annan inriktning inom koncernen bör enligt Vattenfall vara att klara ansvars-
och resultatgränser upprätthälls mellan olika verksamheter. Stöd till och
överföringar mellan olika verksamheter inom koncerenen skall ske öppet och
beslutas i särskild ordning.

Samma
kriterier skall gälla vid investeringbedömningar oavsett om dessa görs inom
affärsverket eller bolagen.

En
annan utgångspunkt bör enligt verket vara att de finansiella resurserna samlas
hos verket, under förutsättning att förvaltningen kan ske på marknadsmässiga
villkor.

Om
en koncernstrategi skall kunna genomföras bör enligt Vattenfall verkets
styrelse ges ett uttalat ansvar för detta.

Uppbyggnad
i stort av nya regler

Det
enligt Vattenfall vanligaste sättet att ange ekonomiska mål för en affärsmässig
verksamhet är att ställa upp krav på förtäntning av kapital som används i
verksamheten, på utveckling i stort av finansiell struktur och på utdelning av
medel från denna. Kravens inriktning, nivå m. m. beror på
branschförutsättningar, verksamhetens karaktär m. m. Målen bör därför enligt
Vattenfall i princip byggas upp på motsvarande sätt som gäller för företag. Nya
regler för regeringens och riksdagens styrning av Vattenfall bör därför
ställas upp. Dessa regler bör avse hela Vattenfallskoncernen. Reglerna bör
uttryckas som förtäntningskrav, dvs. krav på tillväxt av det disponerade
kapitalet, och krav på utdelning till staten. Vidare föreslår Vattenfall att
ett soliditetsmål skall ställas upp. För att kunna ställa upp de nya målen bör
det nuvarande statskapitalet delas upp så att det som i dag utgörs av
fallrättigheter skrivs upp från 200 milj. kr. till 3000 milj. kr. och att
resterande statskapital görs om till ett nytt statslån. De nuvarande
finansieringsreglerna och avskrivningsreglema bör förändras så att nya
investeringar kan finansieras dels genom internt tillskjutna medel och dels
genom att antingen nya statslån anvisas över statsbudgeten eller över den öppna
kapitalmarknaden.

11

Förräntningskrav för
koncernen Prop. 1987/88:87

Kraven
på räntabilitet bör anknyta till den totala verksamheten, dvs. till koncernen.
Härmed kommer hänsyn att tas inte bara till affärsverkets resultat och av
affärsverket förvaltat kapital, utan även till hur koncernbolagen förvaltar
sina resurser. Jämförelser med andra företag underlättas därmed.

Koncernbegreppet
kan ses på två sätt. Det normala är att alla bolag i vilka ägarandelen är
störte än 50% eller 50% jämte ett bestämmande inflytande läggs till
moderbolaget. Det andra koncernbegreppet innebär att man klyver dotter- och
intresseföretagens värden efter aktieinnehav och att en en redovisning som
omspänner hela bolagssektorn därmed erhålles. Vattenfall har benämnt de olika
koncernbegreppen juridisk- resp. intressekoncern.

Det
senare begreppet är enligt Vattenfall det för kraftindustrin mest upplysande
med hänsyri till de speciella samarbetsavtal som ofta finns för framför allt
produktionsbolag, där var och en normalt tar sin andel av kostnader och
elkraft. Å andra sidan framhåller Vattenfall att det är den traditionella
juridiska koncernsammanställningen som är reviderad och officiell.

Med
hänsyn till den mer verksamhetsorienterande karaktär som den ' intresseanknutna
koncernredovisningen återspeglar föreslår Vattenfall att räntabilitetskravet
knyts till intressekoncernen.

Räntabilitetskravet
bör knytas till det egna kapitalet. Vattenfall föreslår att nivån inledningsvis
sätts till 8% utöver inflationen. Detta krav bör tillämpas på allt eget
kapital, dvs. tillskjutet ägarkapital, avsättningar inom koncernen, balanserade
vinstmedel m. m. Kravet avser ett överskott efter avskrivningar enligt plan och
räntor, även räntor på statslån, i relation till eget kapital.

Omvandling
av statskapitalet

Det
nuvarande statskapitalet hade den 31 december 1986 följande sammansättning
(milj. kr.):

Kapital
nedlagt i pågående arbeten 2 482

Icke
räntepliktigt kapital 597

Kapital
nedlagt i fallvärden 200

Återstående
statskapital 16456

Totalt 19735

Vattenfalls
förslag innebär att posterna kapital nedlagt i pågående arbeten och återstående
statskapital omvandlas till statslån. Det förutsätts härvid att utlåningsräntan
i stort är anpassad till marknadsräntan för motsvarande typer av upplåning på
marknaden. Ränta på återstående statskapital täcks med rörelsens intäkter,
medan ränta för kapital nedlagt i pågående arbeten tas upp som en del av
anläggningsinvesteringarna.

Kapital
nedlagt i fallvärden skrivs upp och redovisas under eget kapital under ny
rubrik statskapital i balansräkningen.

Icke
räntepliktigt statskapital föreslås bli redovisat under lånekapital 12

under rubrik räntefritt
statslån. Icke räntepliktigt statskapital utgörs hu- Prop. 1987/88:87 vudsakligen
av investeringar vilka inte har ansetts kunna förräntas fullt ut.

Disposition
av överskott

För
att få en bättre anknytning till de verkliga värdena av bokförda värden på fallrättighetema
föreslår Vattenfall att dessa skrivs upp med 2,8 miljarder kronor och
redovisas under rubriken statskapital. Detta kapital bör likställas med
aktiekapitalet i ett aktiebolag. På detta kapital föreslår Vattenfall att en
utdelning skall lämnas. Denna utdelning bör uppgå till 10% av det nya
statskapitalet. Inledningsvis bör den dock endast uppgå till 8% för att sedan
gradvis höjas till 10%. Utdelningen förutsätts vara realt stabil genom att
kapitalbasen räknas om med jämna mellanrum.

Den
föreslagna uppskrivningen av statskapitalet har enligt Vattenfall avvägts så
att utdelningen kommer att motsvara i stort vad som krävs av andra företag i branschen
och mot vad som krävs för att en rimlig realav-kastning skall erhållas på
verkligt värde på av verket disponerade fallrätter.

Vattenfall
föreslår vidare att resultat utöver utdelning balanseras som disponibla medel
för resultatutjämning inom affärsverket och att ett belopp som motsvarar
utdelning betalas som statsskattemotsvarighet till statskassan.
Skattemotsvarigheten föreslås av Vattenfall till ett belopp motsvarande
utdelningen.

Soliditet

Soliditeten
utgörs av kvoten mellen eget och totalt kapital. Den uttrycker därmed hur stor
del av det totala kapitalet som utgörs av ägaren tillhandahållet kapital, eget
kapital.

Soliditeten
är ca 35 %, om nuvarande statskapital betraktas som lån och avskrivningar
utöver plan betraktas som eget kapital i sin helhet samt värdet av
fallrättigheterna skrivs upp med 2800 milj. kr. Denna soliditet bör enligt
Vattenfall betraktas som godtagbar och bör upprätthållas även framöver inom intervallet
35 till 45 %.

Avskrivnings-
och amorteringskrav

Avskrivning
av anläggningar bör enligt Vattenfall göras enligt de regler

som gäller för aktiebolag och — för affärsverket — även enligt förordningen

med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring. Avskrivningarna bör

delas upp på avskrivningar enligt plan och utöver plan. Sett över åren bör

bokföringsmässiga avskrivningar kunna anpassas efter resultatutveckling

och soliditetskrav. Hittillsvarande koppling mellan avskrivningar och

amorteringar innebär speciella problem. Med en sådan koppling blandas

enligt Vattenfall kostnadsdispositioner och kostnadsredovisning samman

med finansieringssätt. Dessa utgör två olika frågor. Kopplingen bör därför

upphävas. Med det föreslagna systemet får Vattenfall självt bestämma sina

avskrivningar inom nyss angivna ramar. 13

t2 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 87

Amorteringssregler för
statslån Prop. 1987/88:87

Amortering
av det nyss nämnda statslånet sker årligen enligt Vattenfalls förslag med 5% på
ingående statslån, motsvarande 20 års betalningstid. Detta motsvarar i stort
avskrivningar enligt plan. Amorteringar har emellertid ingen direkt koppling
till avskrivningar. Amorteringstakten svarar i stort mot vad som skulle ha
gällt om verket vid varje tidpunkt då kapitalbehov uppstått tagit upp lån på
allmänna kapitalmarknaden.

Finansieringsprinciper

Ramar
för inversteringsverksamheten fastställs enligt Vattenfalls förslag som
tidigare av regering och riksdag.

När
det gäller finansieringen utgår Vattenfall från att Vattenfall kan använda en
del av avskrivningsmedlen direkt, nämligen den del som återstår sedan
amorteringar skett på statslån och andra eventuella lån. Genom att
amorteringarna på statslånet frikopplas från avskrivningar kommer avskrivningsmedel
härutöver inte att passera statsbudgeten.

Eftersom
koncernen får ett räntabilitetskrav på eget kapital anser Vattenfall att
verket också skall få ett ansvar för att skaffa kapital på billigaste sätt,
vilket direkt påverkar avkastningen på eget kapital. Finansieringsfunktionen är
en del av verksamheten. Tidvis kan väsentliga ränteskillnader föreligga mellan
statens avkastningsränta, som i dag används som avkastningsränta, och
marknadsräntor. Verket bör också, om detta är mest fördelaktigt, få använda
egna rörelsemedel om sådana finns för en längre period.

I
fråga om upplåning är det enligt Vattenfall angeläget att denna kan styras till
belopp i tiden samt vad gäller löptider m. m., så att marknadsanpassning
skapas och upprätthålls. Mot bakgrund härav är det önskvärt att få former för
finansiering som ger följsamhet mot kapitalmarknadens villkor och ger verket
de erforderliga beslutsbefogenheterna kopplat till verkets ansvar för den
totala verksamheten.

För
Vattenfalls del synes det mest fördelaktigt om medelsbehovet kunde lösas
antingen genom statslån eller marknadslån. Vattenfall förordar en så fri
kapitalförsörjning som möjligt för att på så sätt minimera kapitalkostnaderna
i verksamheten. Om statsmaktema inte vill medverka till en marknadsupplåning,
vill Vattenfall peka på behovet av att förändra statsupplåningen, så att denna
blir kapitalmarknadsmässig.

Rullande
treårsplanering

Vattenfall
föreslår vidare att för Vattenfall tillämpas en rullande treårs

plan, omfattande tre kalenderår. Vid övergången till det nya systemet bör

den dock omspänna 3,5 år. Planen bör omfatta en beskrivning av koncer

nens långsiktiga verksamhetsinriktning och av verksamheten inom aftars-

onrtfådena, av omfattning och inriktning av investeringsverksamheten för

planeringsperioden samt förslag till ekonomiska och andra mål för verk

samheten under perioden. Vidare skall finansieringsbehovet redovisas. 14

Med hänsyn till att
genomförandet av Vattenfalls investeringsobjekt ofta Prop. 1987/88:87 sträcker
sig över flera år bör omfördelning av investeringarna kunna ske mellan de år
planen omspänner utan särskilt medgivande av regeringen.

Vattenfall
föreslår att regeringen , under förutsättning att statsmaktema beslutar att
införa det av Vattenfall föreslagna ekonomiska styrsystemet, fastställer att
anslagsprocessen och fmansieringsformema för Vattenfallskoncernen utformas
enligt angiven uppläggning.

2.2.3
Remissinstanserna m. m.

Riksrevisionsverket
(RRV) har yttrat sig över Vattenfalls förslag till ny ekonomisk styrning.
Vattenfall har därefter yttrat sig över RRV:s remissvar. Statens energiverk
har avstått från att yttra sig. Bohlins revisionsbyrå AB har på uppdrag av
miljö- och enegridepartementet granskat Vattenfalls förslag. Svenska kommunförbundet
har också lämnat synpunkter på Vattenfalls förslag.

RRV
tillstyrker i allt väsentligt Vattenfalls förslag till modell för generell ekonomistyrning.

RRV
tar inledningsvis upp den bestämmelse som gäller i dag om att Vattenfall fill
statsverket skall inleverera medel som motsvarar avskrivningar på återanskaffningsvärdet.
Detta har, enligt RRV, fått konsekvenser som kan ifrågasättas ur principiell
synvinkel. Särskilt vid tider med stark inflation kommer statskapitalet att
växa långsammare än verkskapitalet, dvs. summan av statskapitalet, balanserade
överskottsmedel och avsättningar av olika slag. Bland de sistnämnda
avsättningarna, motsvarande s.k. överavskrivningar, har betydande belopp
avsatts. Enligt det senaste bokslutet utgjorde statskapitalet endast 52% av
verkskapitalet. Det avkastningskrav som gäller för Vattenfall i dag kommer
sålunda att riktas mot enbart 52% av verkskapitalet. Äldre statskapital, dvs.
kapital som tillfördes för första gången för många år sedan och som då avsåg en
tillgång som sedermera kanske återanskaffats en eller flera gånger, far en lägre
real avkastning än statskapital som tillförts senare. Nuvarande avkastningskrav
är alltså inte konsistent över tiden. Ur redovisningssynvinkel är
finansieringsmetoden dessutom ologisk i så måtto att resultaträkningen
redovisas i reala termer, medan balansräkningen är nominell.

En
finansiering utanför statsbudgeten anser RRV böra begränsas till att det
överlåts till riksgäldskontoret att svara för upplåning på kapitalmarknaden.

RRV tar också upp frågan
om ett soliditetskrav. Med soliditet avses

vanligen ett mått som visar ett företags förmåga att överleva trots förluster

flera år i följd. Det vanligaste soliditetmåttet är kvoten mellan det egna

kapitalet , i affärsverk verkskapitalet, och det totala kapitalet. Måttet far

en annan innebörd om det tillämpas på ett affärsverk där ägaren svarar

också för tillförseln av långfristiga lån. När det gäller affärsverk, dvs. inte

afförsverkskoncerner, kan även andra mått på kapitalstrukturen än nyss

nämnda soliditetsmått vara av intresse. Ett sådant mått är relationen

mellan långfristiga lån och verkskapitalet. Frågan om användningen av 15

Prop. 1987/88:87

Av
statsmakterna ställda krav

Vattenfall

Förslagen!.

propositionen

FFV

Domänverket

Luftfartsverket

Riiniabililet
på eget kapital

Resultat
efter fin. post''

Justerat eget kap.

Genomsnittsränta för räntebärande skulder II % -n riskprocent 1 % =

12%

Soliditet

Justerat
eget kap." Balansomslutning

Eget kapital

Balansomslutn. minst 45 %

Avkastnings-liruv m.m.

- Ränta på statslån Statens avkastn. ränta

"Utdelning"
på statskapital

Efter regeringens beslut

Statens avkastningsränta

et

et

Statens avkastn. ränta pä fast statskapital

Annat
utdelnings- -krav

Fast del -h
rörlig del Fast del 40 Mkr/år

i % av redovisad + rörlig del 51 % av

vinst redovisad vinst, to-

talt minst
85 Mkr/år

Skattemotsvarighet

50 % av
redovisat överskott

Ingår i avkastn.
kravet

Ingår i avkastn.
kravet

Disposition
av resterande översliolt

Balanseras

Balanseras

Balanseras

Balanseras efter viss återbetaln. av ack. underförräntn.

A vskrivningsregler

-
Enligt plan

-
Utöver plan'

På anskaffn.värde

Upp til! återan-skaffningsvärde

På anskaffn.värde

Om resultatet medger

På anskaffn.värde På anskaffn.värde

Gammall statskapital omvandlat till

- Nytt statskapital, Fallrätter' motsvarar

Fastigheter

et

Anläggn.tillgångar

Amortering

- Statslån Amortering

Amorteras
ej

Ja

5 % per år

Amorteras
ej et

Ja et

Skal!
amorteras i et den takt regeringen bestämmer.

Amorteras
ej

et et

et = ej tillämpligt.

' Avsättningar som til! sin storlek motsvarar
avskrivningar utöver plan men som ej upplöses när tillgängen är

fullt
avskriven. Syftet med dessa avsättningar är att värdesäkra verkskapitalet.

- SJs
statskapital tillförs nya medel via anslag.

' Avser
omvandlingstidpunkten.

"*
Avser koncernen.

Statskapitalet
kommer att uppvärderas då och då. 16

Postverket

Statens
järnvägar Televerket

Sjöfartsverket

Resultat efter fin.

poster______

Eget kapital (IB + UB)/2

Inflation + 3 %

Eget kapital

Balansomslutn.
minst 65 % år 1990

Statens utlän.ränta
et

Statens utlån.ränta
et

Statens avkastn.
ränta pä fast statskapital

Statens avkastn.
ränta på IB statskapital

Statens avkastn. ränta pä fast statskapital

Statens avkastn. ränta på fast statskapital

Balanseras Balanseras efter Balanseras

täckande av tidigare underskott

Balanseras

På anskaffn.värde
På anskaffn.värde På anskaffn.värde På anskaffn.värde

På återan-skaffn.
värde

På äteran-skaffn.värde

Fastigheter

Anläggn.tillgångar
Fastigheter'

Anläggn.tillgångar

Amorteras ej

Ja et

Amorteringsfritt
et

Avskrivn.beloppet Amorteras ej Amorteras ej

Ja et

Amorteringsfritt et

Prop.
1987/88:87

Vattenfall Förslag enl. propositionen

FFV

Domänverket

Luftfartsverket

Finansiering
av nya investeringar - Egna avskrivningsmedel

Tillåtet

Tillätet

Tillåtet

Tillåtet

-
Rörelsemedel

i öv-

Tillåtet

Tillätet

Tillåtet

Tillåtet

ngt

- Anslag

Outnyttjad del av tidigare beviljat anslag

- Lån

Riksgäldskontoret
och kapitalmarknaden''

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret, kommuner, m.fl. inom vissa ramar

-
Leasing

Ej
behandlat i prop.

Tillåtet
inom viss

-

Tillåtet

Investeringsplaner

Placering av likvida överskottsmedel

Rullande treärsplan
Rullande treärsplan Fast femårsplan Ej behandlat i prop. Svensk
affärsbank PK-banken

Rullande treårsplan

Räntebärande konto hos Riksgäldskontoret

Postverket

Statens
järnvägar Televerket

Sjöfartsverket

Tillätet Tillätet

Tillåtet

Tillätet för visst än- Tillätet damål

Investeringsanslag -

Tillåtet
Tillåtet

Riksgäldskontoret Kapitalmarknaden
Riksgäldskontoret Eurofima inom vis- via Teleinvest

Särskilda regler om Tillåtet inom viss Tillätet
inom viss Tillåtet inom viss

förhyrning ram, visst ändamål ram ram

Rullande
treårsplan Anslagsframställan Rullande treårsplan Rullande treårsplan

Inlåning i
bank, skuldebrev frän svenska staten, kommun, bank, hy-poteksinstitut eller
kreditaktiebolag

PK-banken,
räntebärande konto hos Riksgäldskontorel

Televerket
bestämmer placering

Räntebärande
konto hos Riksgäldskontoret

sådana mått som en del i
styrsystemet bör enligt RRV:s mening övervägas Prop. 1987/88:87 i samband
med att detaljerna i Vattenfalls finansieringsmodell utarbetas.

I
fråga om avskrivnings- och amorteringsregler har Vattenfall anfört att
avskrivningarna delas upp på avskrivningar enligt plan och avskrivningar utöver
plan. Sett över åren skall, enligt Vattenfall, bokföringsmässiga avskrivningar
anpassas efter resultatutveckling och soliditetskrav. RRV tolkar detta så att
Vattenfall avser att göra så stora avskrivningar att — förutsatt att inte
expansionsinvesteringar förekommer — relationen mellan verkskapital och lånat
kapital vid investeringar i återanskaffning och anläggningstillgångar förblir
konstant. Om denna tolkning är riktig har RRV ingenting att invända.

Vattenfall
har å sin sida, i yttrande över RRV:s remissvar, anfört att Vattenfall med
soliditet avser att intressekoncernens egna kapital inkl. avsättningar till
obeskattade reserver bibehålls inom givna ramar. Solidi-tetskravet är således
inte knutet enbart till affärsverket. Målsättningen är i stort att Vattenfall
bibehåller en viss relation mellan verkskapital, eget kapital och lånat
kapital. Vattenfall menar att detta skall bibehållas även om vissa
expansionsinvesteringar sker. Under normala förhållanden blir skillnaden i
målsättning inte så stor, men av praktiska skäl föreslås att Vattenfalls
synsätt tillämpas även vid expansionsinvesteringar. Detta överensstämmer också
med vad som brukar tillämpas i privata företag. Soliditeten tillåtsju också att
variera inom vissa ramar just beroende på om man befinner sig i ett
expansionskede eller ej.

Förslaget
att icke räntebelagt statskapital skall omvandlas till ett räntefritt lån
avstyrks av RRV, som anser att låneformen skall förbehållas räntabla
investeringar. Vattenfall har inget att erinra mot detta.

RRV
har inget att invända mot förslaget att det rådande sambandet mellan
avskrivningar och inleveranser skall upphöra. Enligt RRV:s mening är det
väsentligt att denna friare styrning av finansieringen kompletteras med att
statsmakterna fastställer investeringsplaner för verket. Till investeringsplanerna
bör vidare fogas redogörelser för hur finansieringen av investeringarna
beräknas ske. Vattenfall påpekar att verkets förslag bygger på detta
antagande.

RRV
pekar på att de förändringar som Vattenfall föreslår ligger i linje med de
förslag som verksledningskommitén presenterade i utredningen om affärsverken
och deras företag (SOU 1985:41), vilket RRV i sitt remissvar yttrat sig
positivt över.

RRV
har vidare gjort en sammanställning av de styrformer som tillämpas för olika
affärsverk. Denna sammanställning framgår av fig.l. För vattenfall har jag fört
in mina förslag. Därmed uppnås en jämförbarhet mellan affärsverken.

Bohlins
revisionsbyrå AB har på uppdrag av miljö- och energidepartementet granskat
Vattenfalls förslag. Revisionsbyråns anser att Vattenfalls förslag i sina
huvuddrag är ändamålsenligt uppbyggt och väl bör kunna tjäna det tilltänkta
syftet. I vissa frågor har byrån lämnat kompletterande förslag.

Revisionsbyrån
anser att Vattenfalls förslag i vissa delar avviker från

vad som gäller för aktiebolag och andra bolag. Avvikelserna gäller framför 20

allt
uppbyggnaden av eget kapital/verkskapital. Enligt Vattenfalls förslag Prop.
1987/88:87

skall
lagerreserv och ackumulerade avskrivningar utöver plan bokföras

under eget
kapital i sin helhet. Detta stämmer enligt revisionsbyrån inte

med gängse praxis, utan dessa bör i stället bokföras under
obeskattade

reserver,
varvid vid justering av eget kapital enligt praxis 50% hänförs till

eget
kapital och 50% betraktas som latent skatteskuld.

I fråga om uppbyggnaden av det nya egna kapitalet anser
revisionsbyrån vidare att detta är för litet i förhållande till den verksamhet
och den balansomslutning som gäller. En omvandling av ackumulerade avskrivningar
utöver plan och/eller av statslån till bundet eget kapital borde därför
övervägas, så att detta tillsammans med det fria egna kapitalet motsvarar
35—40% av balansomslutningen.

I fråga om det av Vattenfall föreslagna förräntningskravet
om 8% på eget kapital före skatt över inflationen anser revisionsbyrån att
detta förefaller något lågt generellt sett. Med tanke på att Vattenfalls
verksamhet är mycket långsiktig och förhållandevis litet riskbetonad kan nivån
dock anses acceptabel.

När det gäller utdelningen anser byrån att kravet på
utdelning bör omprövas med förhållandevis korta intervaller.

Den koncernstrategi som redovisas av Vattenfall anser
revisionsbyrån kunna vara lämpliga utgångspunkter för en fungerande
koncernstrategi.

Vattenfall har i sitt förslag redovisat att Vattenfall
avser att årsvis redovisa effekfivitetstal för att möjliggöra bedömning av
effektivitetsutvecklingen. Revisionsbyrån anser att Vattenfalls dominerande
ställning inom branschen gör det angeläget att överväga om inte en ytterligare
breddning och förbättring av analyser av information om kostnadsutveckling och
ekonomiska faktorer från verksamheten kan ske. Byrån föreslår därför att det
övervägs en komplettering av förslaget av lämplig omfattning och karaktär på
detta område.

Svenska Kommunförbundet anser att behovet av kapitalbildning
i nya elproduktionsanläggningar är betydande. Därför förutsätter förbundet att
intäkterna genom den föreslagna prishöjningen får behållas som ökad
kapitalbildning inom Vattenfalls koncernen för att minska behovet av
elprishöjningar på längre sikt. Kunderna får då nytta av kapitalbildningen på
samma sätt som inom kommunägda företag.

För att underlätta samarbetet mellan Vattenfall och
kommunerna föreslår förbundet att Vattenfalls distribution av energi undantas
från ett höjt avkastningskrav. Samma regler kommer då att tillämpas för både
statlig och kommunal energidistribution. Av samma skäl bör även kommunallagens
regler för avkastning och kapitalbildning tillämpas vid produktion och
distribution av energi i företag som ägs gemensamt av Vattenfall och kommuner.
Nu gällande samärbetsavtal kan kompletteras med tillägg som bekräftar att de
kommunala reglerna för kapitalavkastning skall tillämpas.

21

2.2.4
Bakgrund och skälen för mina förslag Prop. 1987/88:87

2.2.4.1
Förutsättningar

Ledning
av den statliga förvaltningen

Riksdagen fastställde våren 1987 riktlinjer för ledningen
av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226). Av
riktlinjerna framgår att ett affärsverk och dess bolag fortsättningsvis i olika
sammanhang skall behandlas som en sammanhållen grupp av företagsenheter - en
affärsverkskoncern. Vidare skall styrningen av affärsverken från regeringens
och riksdagens sida präglas av en ökad långsiktighet genom att en flerårs-planering
införs.

För Vattenfalls del innebär dessa riktlinjer att
Vattenfall och dess bolag skall behandlas som ett företag - ett företag med
viktiga samhällsuppgifter. En förutsättning för detta är att regeringens och
riksdagens styrning är utformad på ett ändamålsenligt sätt.

Mina förslag syftar till att inrikta styrningen av
Vattenfall så att den ansluter till de riktlinjer som riksdagen har lagt fast.

Statligt företagande

Chefen för industridepartementet har i sin anmälan till
proposition om näringspolitik inför 1990-talet redovisat riktlinjer för den
statliga affärsverksamhet som bedrivs inom industridepartementets
verksamhetsområde (prop. 1986/87:74, NU 30, rskr.271). I propositionen framgår
bl. a. att de statliga företagen skall utvecklas av egen kraft. En helt
avgörande förutsättning för detta är att företagen har en långsiktigt god
lönsamhet. En god och stabil lönsamhet är nödvändig för att säkra den
ekonomiska basen för erforderiiga investeringar och marknadssatsningar samt
erforderligt utvecklingsarbete. Lönsamheten blir därmed också gmnden för en
tryggare sysselsättning. Det ekonomiska resultatet skall även medge en
avkastning på det kapital som satsas i företagen.

Energitjänstföretaget Vattenfall

Vattenfalls främsta uppgift är att sköta statens
kraftverksrörelse och därmed sammanhängande distributionsrörelse. Vattenfall
svarar för närvarande för ca hälften av den i Sverige producerade elen och för
all överföring av el över storkraftnätet. Vattenfall är därmed av central
betydelse för elförsörjningen i landet och har därmed stor betydelse för såväl
industriell som annan verksamhet i samhället.

År 1986 fastställde regeringen en ny organisation för
Vattenfall. De

vägledande principerna bakom den nya organisationen är att Vattenfall

skall styras som en koncern och vara organiserad i avgränsade affärsområ

den. Genom den nya organisationen har Vattenfall också decentraliserat

sin verksamhet. Marknadsarbetet samt kontakter med kunder, kommuner

m.fl. sker framför allt genom Vattenfalls regionala enheter. Under senare

år har också Vattenfalls verksamhet utökats till att gälla även andra områ- 22

den än elförsörjningen.
Vattenfall arbetar numera med både el- och värme- Prop. 1987/88:87

försörjningen samt genom
dotterbolaget Swedegas inom naturgasområdet.

Vattenfall
tillhandahåller också tjänster inom energirådgivning. Vattenfall

har
därmed blivit ett energitjänstföretag med huvudsaklig inriktning mot

elförsörjning.

Ny
tariff år 1989

Prissättningen
av den el som levereras från Vattenfall regleras genom att tariffer fastställs.
Den nuvarande tariffen infördes år 1984 och gäller t. o. m. år 1988. Detta
innebär att en ny eltariff kommer att införas fr. o. m. år 1989. För
Vattenfalls kunder är det angeläget att Vattenfall så tidigt som möjligt kan ge
information om vilken tariff som kommer att gälla efter år 1988. Vattenfall
planerar att lämna sådan information våren 1988, under förutsättning att ett
nytt förtäntningskrav har fastställts vid denna tidpunkt och därmed kan utgöra
grund för den nya tariffen.

I
min anmälan till prop. 1986/87:159 om vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning anmälde jag att ett nytt förräntningskrav för Vattenfall senare
skulle föreläggas riksdagen. I det följande kommer jag att redovisa de
ekonomiska villkor som jag anser bör gälla för Vattenfall. En ny tariff skall
införas år 1989 vilket gör det angeläget att så tidigt som möjligt fastställa
villkoren för Vattenfall.

Konsekvenser
av det nuvarande avkastningskravet

Avkastningskravet
för Vattenfall har hittills baserats på de investeringsmedel som tillskjutits
över statsbudgeten genom anslag, det s. k. statskapitalet. Vissa fallhöjder
som Vattenfall förvaltar för statens räkning tillfördes verket redan vid dess
inrättande år 1909. Dessutom har Vattenfall efter denna tidpunkt förvärvat
fallhöjder. Såväl de fallhöjder som tillfördes i seklets början som senare
införskaffade är bokförda till ett mycket lågt värde, sammanlagt ca 200
milj.kr. Det taxerade värdet är ca 11 miljarder kronor och marknadsvärdet är
störte.

Sett
ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det angeläget att statsmakternas krav
på Vattenfall liknar de krav som riktas mot svensk industri i sin helhet med
avseende på förtäntningskrav m. m. Ett för lågt förtäntningskrav kan på sikt
leda till en lägre effektivitet än inom övrig industri. En konsekvens av detta
är att statsmakternas förtäntningskrav på Vattenfall inte bör avvika alltför
långt från den avkastning som svensk industri som helhet lämnar. Med den
nuvarande utformningen av kravet på avkastning på Vattenfalls verksamhet finns
svårigheter att jämställa och jämföra Vattenfall med såväl annan kraftindustri
som industrin i övrigt.

Resultatvariationer

Vattenfalls
årsresultat är starkt beroende av yttre faktorer som tempera

tur- och väderleksförhållanden samt industrikonjunktur och energipriser. 23

Under år med god tillgång på vatten, som t. ex.
verksamhetsåren 1985 och Prop. 1987/88:87 1987, blir resultaten störte än
år med mindre tillgång på vatten.

Av denna anledning finns det ett behov av att kunna
utjämna resultaten

mellan åren genom resultatutjämning. •

En ny ekonomisk styrning av Vattenfall

Sammantaget anser jag att en viktig förutsättning för att
Vattenfall skall kunna driva verksamheten rationellt är att statsmakternas
styrning av Vattenfall utformas så att den möjliggör en långsiktig och
konsekvent planering. Detta bör ske utifrån på förhand givna spelregler.

Jag delar därför Vattenfalls bedömning att en ny ekonmisk
styrning, med ett nytt förräntningskrav, bör fastställas. Detta bör utformas så
att det dels medger jämförbarhet när det gäller lönsamhet, effektivitet, m.m.
med andra företag, dels stämmer med de krav som i dag riktas mot annan
industriell verksamhet med motsvarande risk och dels medger en resultatutveckling
som räcker för att fillgodose ägarens krav på utdelning och möjligheter till
konsolidering av balansräkningen. Vidare bör möjlighet till resultatutjämning
finnas.

2.2.4.2 Ett nytt lönsamhetsmål

Inledning

Vattenfall förvaltar mycket stora värden för statens
räkning. Det nuvarande avkastningskravet riktas endast mot en begränsad del av
detta och endast mot affärsverket. För att undvika riskerna för en försämrad
effektivitet i förvaltningen av tillgångarna bör ett nytt avkastningskrav
riktas mot allt kapital som Vattenfall förvaltar, inkl. de tillgångar som finns
i dotterbolagen.

En förutsättning för att ett sådant förtäntningskrav skall
kunna beräknas är att ett värde fastställs för samtliga tillgångar inom
koncernen. En värdering behöver därför göras av samtliga tillgångar.

Lönsamhetsmål, förräntningskrav, avkastningskrav och
utdelning

När jag i det följande använder begreppen avkastningskrav,
lönsamhetsmål, förtäntningskrav och utdelning avser jag följande.

Avkastfjingskravet syftar på det nuvarande krav som
statsmakterna riktar mot affärsverket Vattenfall, dvs. statens avkastningsränta
på disponerat statskapital.

Lönsamhetsmål är den förräntning av totalt eget realt
justerat kapital efter skatt, som jag anser är rimlig med hänsyn till
Vattenfallkoncernens verksamhet och de tillgångar som koncernen disponerar,
inklusive de dolda tillgångarna, i enlighet med vad jag nyss redogjorde för.

Förräntningskravet är det krav på tillväxt av det i
koncernbalansräk

ningen redovisade egna justerade kapitalet, efter beräkning av en scha- 24

blonskatt
på 50 %, som jag anser att statsmakterna bör kräva av Vatten- Prop.
1987/88:87 fallkoncernen.

Utdelning är det belopp som årligen skall betalas till
ägaren.

Lönsamheten inom andra branscher

Lönsamheten mäts som förhållandet mellan resultatet efter
finansiella poster, med avdrag för 50 % schablonskatt, och justerat realt eget
kapital. Med en real värdering av de företag som är noterade på Stockholms
Fondbörs beräknas ett genomsnitt av lönsamheten kommande år för samtliga
företag till ca 8 %, efter skatt. Skogsindustrins lönsamhet beräknas till ca 6 %.
Lönsamheten för fastighets- och byggbolag beräknas till ca 3 % och för
verkstadsindustrin ca 14 %. För banker beräknas lönsamheten bli ca 14 %.

Vattenfallkoncernens lönsamhet

Bohlins Revisionsbyrå AB och Vattenfall har på uppdrag av
miljö- och energidepartementet gemensamt gjort en värdering av Vattenfalls
anläggningstillgångar. Värderingen har utgått från de anvisningar som lämnats
av riksskatteverket inför 1988-års fastighetstaxering.

Av denna värdering framgår att värdet av Vattenfalls
samtliga anläggningstillgångar år 1986 uppgick till ca 96 miljarder kronor.
Till detta skall läggas värdet av anläggningar under uppförande, ca 4 miljarder
kronor, och omsättningstillgångarna, ca 11 miljarder kronor. Tillsammans blir
detta ca 111 miljarder kronor.

Det bokförda värdet av anläggningstillgångarna är ca 46
miljarder kronor. Detta innebär att det inom anläggningstillgångarna finns ett
dolt övervärde uppgående till ca 50 miljarder kronor.

Vattenfallkoncernens kortfristiga skulder och långfristiga
lån, inkl. statskapital, uppgår till ca 40 miljarder kronor. Överavskrivningar
och obeskattade reserver uppgår till ca 21 miljarder kronor. Om det totala
värdet är 111 miljarder kronor innebär detta att ca 50 miljarder kronor utgörs
av eget kapital, dvs. av ägaren tillhandahållet kapital. När lönsamhetsmått
fastställs bmkar ett justerat eget kapital användas. Detta beräknas så att
till det egna kapitalet läggs hälften av ackumulerade överavskrivningar och
samtliga dolda tillgångar. Därmed erhålls ett justerat realt eget kapital
uppgående till ca 60 miljarder kronor.

Om den reala lönsamheten beräknas för Vattenfallkoncernen
var den år 1986 ca 1,4 %. Statskapitalet har då beräknats som ett långfristigt
lån. För verksamhetsåret 1985 var den reala lönsamheten drygt 2 %. Vattenfalls
eget förslag innebär att den genomsnittliga lönsamheten skall öka till ca 2,2%.

Lönsamheten inom de privata och kommunala kraftföretagen

Bohlins Revisionsbyrå AB har gjort en real värdering även
av av en stor

del av övrig kraftindustri. På detta sätt har, inkl.
Vattenfall, ca 90 % av 25

total kraftindustri
värderats. Av denna studie framgår att lönsamheten för Prop. 1987/88:87 1986
för privat kraftindustri var ca 2 %. För de kommunala kraftföretagen, som
ingått i värderingen, var den år 1986 negativ, beroende på en förlust inom ett
av de kommunala kraftföretagen.

Framtida
lönsamhet

Jag
anser att den reala lönsamhetsnivån för Vattenfall bör ligga i intervallet 3-4%.
Detta uppfyller de krav jag ställt i det föregående på ett nytt lönsamhetsmål.
Det är rimligt med hänsyn till vad som gäller för annan industriell verksamhet
och det medger en balanserad utveckling av soliditeten.

Ett
höjt lönsamhetskrav på Vattenfall bör mötas med en ökad effektivitet inom
verksamheten. Det torde dock vara oundvikligt att en viss höjning av elpriset
sker. Det ökade kravet på Vattenfall bör genomföras successivt. Detta ger
industrin, främst den elintensiva, ökade möjligheter till en gradvis anpassning
till det högre elpriset. År 1988 är det sista året för de nuvarande tariffema.
Det nya lönsamhetskravet bör därför införas med början år 1989 så att det når
fullt genomslag år 1991.

2.2.4.3
Utformningen av ett nytt förräntningskrav

Koncernbegreppet

Vattenfall
har föreslagit att det nya förtäntningskravet riktas mot den s. k. intressekoncemen.
Med denna avses att alla bolag i vilka Vattenfall äger aktier eller andelar
inräknas i koncernen i förhållande till Vattenfalls andel. Detta skall ställas
mot aktiebolagslagens definition av koncernbegreppet, den s. k. juridiska koncemen.
Med denna avses att alla företag i vilka Vattenfall har mer än hälften av alla
aktier eller ett bestämmande inflytande över verksamheten skall inräknas i
årsredovisningen. Vattenfalls främsta skäl för att kraven skall riktas mot
intressekoncernen är att verksamheten inom många av bolagen är reglerade av konsortialavtal
mellan delägarna och att kostnader för verksamheten fördelas enligt avtalet.
Detta gäller för övrigt även för andra företag inom kraftindustrin.

För
exempelvis Forsmarks Kraftgrupp AB, som ägs till ca 3/4 av Vattenfall, innebär
intressekoncernen att resultatet från Forsmark till 3/4 räknas in i
årsresultatet för Vattenfallkoncernen. Om den juridiska koncemen används kommer
verksamheten i Forsmark i stället att inräknas i sin helhet. Eftersom
verksamheten i Forsmark omsätter drygt 4 miljarder kronor, vilket skall
jämföras med verksamheten inom affärsverket Vattenfall som omsätter ca 14
miljarder kronor, har de olika synsätten betydelse för årsredovisningen.

Trots
de speciella villkor som råder för kraftindustrin med särskilda konsortialvatal,
som reglerar samarbetet med andra kraftföretag och kommuner, är jag inte
beredd att biträda Vattenfalls förslag att statsmaktemas krav skall riktas mot intressekoncemen.
Skälen till detta är följande.

För
det första innebär Vattenfalls förslag att en avvikelse sker från den 26

ekonomiska
rapportering som sker från ett normalt industriföretag. Ett av Prop.
1987/88:87 syftena med det nya förtäntningskravet skulle därmed inte kunna
uppnås fullt ut, nämligen att jämförbarhet skall uppnås med annan industriell
verksamhet.

Det
andra skälet har sin grund i ledningen av verksamheten. Riksdagen har
fastställt att styrelsen för affärsverket också är koncernstyrelse. En viktig
förutsättning för denna koncemstyrelses möjligheter att leda verksamheten och
uppfylla de krav som ägaren, dvs. statsmakterna, ställer på rörelsen är, att
styrelsen har ett bestämmande inflytande över de delar av rörelsen som kraven
riktas mot. Vattenfalls förslag, att kraven skall riktas mot intressekoncernen,
innebär därmed att koncemstyrelsen inte har ett bestämmande inflytande över
alla de delar som kraven riktas mot.

Jag
förordar därför att de krav som statsmaktema ställer på Vattenfall och dess bolag
riktas mot den juridiska koncernen.

Huvudstruktur

Huvudstrukturen
i Vattenfalls förslag är att statsmaktema skall ställa upp mål för hela
koncernen enligt en milande treårsplanering. Målen, som gäller hela koncernen,
bör främst avse förtäntning på ett av ägaren tillhandahållet kapital, dvs.
räntabilitet på eget kapital samt förhållandet mellan eget kapital och totalt
kapital — soliditeten. För att kunna ställa upp dessa mål behöver ett
ändamålsenligt eget kapital tillskapas. Det nuvarande statskapitalet i
affärsverket delas upp i en lånedel och en del som blir det nya statskapitalet
och som därmed skall ingå i det nya egna kapitalet. Finansiering av
verksamheten, och då avser jag främst nya investeringar, föreslås av Vattenfall
kunna ske genom dels intemt genererade medel, såsom avskrivningsmedel och
rörelsemedel, samt genom extemt anskaffade medel, främst lån upptagna utanför
statsbudgeten. När det gäller huvudstmkturen i Vattenfalls förslag konstaterar
jag att dessa ligger väl i linje med de av riksdagen fastställda riktlinjema
för ledning av den statliga förvaltningen.

Jag
delar därför Vattenfalls uppfattning och förordar att en förändring sker i
enlighet med den nyss redovisade huvudstmkturen. När det gäller de enskilda detaljema
i förslaget har jag dock på vissa punkter en annan uppfattning än Vattenfall.

Förräntningskravet

För
aktiebolag gäller att det av ägaren tillskjutna kapitalet utgörs av det

egna kapitalet. Det har tillskjutits vid bolagets bildande eller senare genom

nyemmissioner eller genom att vinstmedel beskattats och kvarhållits i

rörelsen. Vidare görs avsättningar i samband med bokslutet. Avsättningar

na skall i princip föras upp till beskattning för bolag eftersom de är en del

av företagets överskott. Genom bokslutsdipositioner kan dock företaget

skjuta upp beskattningen till senare. De fungerar därmed som resultatut

jämning. Dessa avsättningar redovisas i balansräkningen som obeskattade

reserver. De förs upp fill beskattning när avsättningarna löses upp kom- 27

mande
år; Dessa avsättningar utgörs bl. a. av ackumulerade överavskriv- Prop.
1987/88:87 ningar, avsättningar till vartilagerteserv m.m. Ett'förtäntningskrav
kan uttryckas som ett krav på tillväxten av det egna kapitalet. Detta mått är
det som är av störst intresse för ägaren eftersom det visar tillväxten av det kapital
som ägaren har tillhandahållit och de vinstmedel som har kvarhållits i
rörelsen. Även andra mått på tillväxten används. Räntabiliteten på totalt
kapital är ett sådant. Detta mått visar tillväxten på det totala kapitalet,
dvs. även det som har lånats upp. Detta mått är betydelsefullt för styrelsen
och företagsledningen eftersom det anger möjligheterna att tillgodose såväl
långivarnas som ägarens krav.

För
statliga affärsverk gäller att de i princip är befriade från såväl statlig som
kommunal skatt. Några obeskattade reserver i egentlig mening finns därför inte
inom affärsverken. Av denna anledning redovisas inga obeskattade reserver i
balansräkningen för affärsverket.Inom affärsverken motsvaras det egna
kapitalet och de obeskattade reserverna i företagen av ett verkskapital. Detta
verkskapital utgörs av statskapital, ackumulerade avskrivningar utöver plan,
vissa avsättningar, samt årets resultat. Vattenfall förvaltar vidare statens
aktier i ett stort antal bolag. Av denna anledning redovisas i
koncernbalansräkningen även ett eget kapital och obeskattade reserver för
dotterbolagen.

Statens
nuvarande avkastningskrav på Vattenfall är uttryckt som ett krav på avkastning
av statskapitalet, dvs. de medel som har anvisats över statsbudgeten för
affärsverkets investeringar. I takt med att affärsverket verkställer
avskrivningar på sina anläggningstillgångar skall motsvarande medel, tillsammans
med räntan på totalt disponerat statskapital, inlevereras till statsbudgeten.
Det nuvarande statskapitalet har därmed stora likheter med ett långfristigt
lån. Avkastningskravet tar därmed inte hänsyn till de vinstmedel som har kvarhållits
och avsättningar som har gjorts inom rörelsen. Av denna anledning är det mindre
lämpligt såsom ett .avkastningskrav. Därför bör ett nytt avkastningskrav - ett
förtäntningskrav och ett utdelningskrav — fastställas.

En
utgångspunkt för detta förtäntningskrav bör vara att det motsvarar de krav som
ställs på annan motsvarande industriell verksamhet och även medger jämförbarhet
med denna. Förtäntningskravet bör uttryckas som ett krav på fillväxten av en
motsvarighet till aktiebolagens egna kapital. Ett nytt sådant — ett nytt
verkskapital - bör därför tillskapas inom affärsverket.Detta bör utgöras av
ett nytt statskapital, motsvarande aktiekapitalet inom ett aktiebolag, samt
balanserade vinstmedel och årets vinst. Vidare bör ackumulerade
överavskrivningar och andra avsättningar bokföras som en motsvarighet till
obeskattade reserver i aktiebolagen. För dotterbolagen innebär detta ingen
förändring.

När
jag i det följande använder begreppet eget kapital för Vattenfall avser jag det
samlade nya verkskapitalet i affärsverket och egna kapitalet i dotterbolagen.

Skatten
för bolag är ca 50 %. När kapital kvarhålls i aktiebolag genom

avsättningar har en latent skatteskuld - uppgående till hälften av det

kvarhållna kapitalet — skapats. Av denna orsak kan de obeskattade re

serverna betraktas som hälften eget kapital och hälften långfristigt lån. 28

Förräntningen på det av ägaren tillhandahållna kapitalet
beräknas därför Prop. 1987/88:87 vanligen som räntabilitet på ett justerat
eget kapital, där det justerade egna kapitalet utgörs av dels eget kapital och
dels hälften av obeskattade reserver.

Vattenfalls förslag innebär att de avsättningar som gjorts
inom affärsverket i ett nytt system skall bokföras som eget kapital. För egen
del delar jag de invändningar mot detta som Bohlins Revisionsbyrå AB har fört
fram. Om en jämförbarhet med annan industri skall kunna erhållas bör dessa
avsättningar behandlas som obeskattade reserver. Därmed kommer de endast till
hälften att ingå i det egna kapital, som skall utgöra grunden för beräkning av
räntabiliteten på eget kapital.

I enlighet med vad jag har redovisat i det föregående
utgörs Vattenfalls statskapital i dag av de investeringsmedel som har anvisats
över statsbudgeten och som inte har återbetalats till statsbudgeten.
Statskapitalet kan snarast liknas vid ett långfristigt lån vilket amorteras
enligt avskrivningsreglerna och förtäntas enligt statens avkastningsränta. Det
är därmed olämpligt såsom bas för bestämning av ett eget kapital, eftersom det
varierar med nyinvesteringar och verkställda avskrivningar. Det egna kapitalet
bör anknyta till något mer värdebeständigt inom Vattenfall. De av Vattenfall
disponerade fallrätfigheterna utgör en sådan tillgång.

Vattenfall har föreslagit att förtäntningskravet skall
uttryckas som ett krav på räntabilitet på eget kapital. För egen del förordar
jag, mot bakgrund av vad jag nyss har anfört, att kravet utformas som
räntabilitet på ett justerat eget kapital. Detta ansluter även till de
synpunkter som Bohlins Revisionsbyrå AB har redovisat i sin granskning av
Vattenfalls förslag. Förräntningskravet bör riktas mot allt justerat eget
kapital i hela koncernen. Beräkningen av räntabiliteten bör vidare avse
resultatet efter finansi-. ella intäkter och utgifter och en schablonmässig
beräkning av 50 % skatt. Eftersom alla affärsverk, och däribland Vattenfall, är
befriade från statlig och kommunal skatt förutsätter detta att en
skattemotsvarighet beräknas för Vattenfall. Jag återkommer till detta i det
följande.

Utdelningen

Det av Vattenfall föreslagna förräntningskravet innebär
att det av ägaren tillhandahållna kapitalet i hela koncernen årligen skall
förräntas. En viss del av denna förräntning skall betalas ut som utdelning till
ägaren, staten. Utdelningen bör enligt Vattenfall bestämmas långsiktigt till en
viss procent av ett nytt statskapital. Överskjutande belopp bör inom verket
kunna få sättas av enligt vad som är gängse för företag till avskrivningar
utöver plan och för fondering. Dessa avsättningar kan därefter lösas upp de år
då överskottet inte når upp till det fastställda utdelningskravet. Utdelningen
bör enligt Vattenfall fastställas till 8 % av det nya statskapitalet för att på
några års sikt höjas till 10 %.

Jag delar Vattenfalls uppfattning att en utdelning skall
lämnas varje år.

Utdelningskravet bör riktas mot affärsverket. Jag biträder även Vattenfalls

förslag att medel som ej delas ut bör kunna balanseras till kommande år.

Mina beräkningar innebär emellertid att jag förordar ett högre lönsam- 29

hetskrav än Vattenfalls förslag. Utdelningen bör därför
anpassas till denna Prop. 1987/88:87 högre nivå. Jag delar dock inte
uppfattningen att utdelningen skall fastställas för en längre period i förväg.
Utdelningen bör istället anpassas till förändrade förutsättningar. Detta
hindrar självfallet inte att en avsikt när det gäller framtida utdelningar kan
uttalas. Jag återkommer till detta i det följande.

Motsvarighet till statlig skatt

För industriell verksamhet gäller att skyldighet normalt
föreligger att erlägga skatt baserat på rörelseresultatet. För Vattenfall
beräknas inte någon sådan skatt på den verksamhet som bedrivs inom
affärsverket. För verksamheten inom dotterbolagen beräknas dock skatt.
Vattenfall har föreslagit att en motsvarighet till statlig skatt skall
beräknas inom affärsverket och inlevereras till statsbudgeten. Denna skall
enligt förslaget vara lika stor som utdelningen. Jag delar Vattenfalls uppfattning.
Motsvarigheten till skatt innebär att en störte överensstämmelse med aktiebolag
erhålls. Jag föreslår därför att en motsvarighet till statlig skatt skall
beräknas och inlevereras till statsbudgeten. Därmed kan också förräntningskravet
beräknas som ett krav på räntabilitet på justerat eget kapital efter skatt,
vilket är ett gängse mått.

Lämplig nivå för förräntning och utdelning

Ett företags kapital består av främmande och eget kapital.
Det egna kapitalet utgörs av det kapital som ägaren har tillhandahållit. Det
främmande kapitalet utgörs av lånat kapital. En del av dessa lån är räntefria,
som t. ex. skattekrediter och leverantörskrediter. Annat kapital är
räntebärande, huvudsakligen sedvanliga lån över kapitalmarknaden. Sett från finansiärernas
sida är det mindre risker förknippade med vanliga lån jämfört med fillskott av ägarkapital,
dvs. eget kapital. Det är därför rimligt att ett högre avkastningskrav ställs
på eget kapital än på räntebärande skulder. Av denna anledning anser jag att förräntningskravet
för Vattenfall bör vara något högre än den genomsnittliga räntan för de
räntebärande skulderna.

Den genomsnittliga räntan är för närvarande drygt 11 % för
Vattenfall. En inriktning av förräntningskravet för Vattenfall anser jag därför
bör vara att förräntningskravet bör uppgå till ca 12 %

Det förräntningskrav
jag nyss har förordat - dvs. en räntabilitet på ett

justerat eget kapital efter skatt - förutsätter att det finns ett eget kapital

som förräntningskravet kan baseras på. Ett lämpligt sådant finns idag

endast inom dotterbolagen. Därför bör ett nytt eget kapital fastställas även

för affärsverket - ett nytt verkskapital. Därmed kan ett förräntningskrav

avse hela Vattenfallkoncernen. Detta bör tillskapas genom att fallrättighe

terna skrivs upp på tillgångssidan i balansräkningen från ca 200 milj. kr. till

6 miljarder kronor. I det följande föreslår jag att det nuvarande statskapita

let, exkl. 200 milj.kr., omvandlas till ett långfristigt lån. Resterande del av

statskapitalet bör skrivas upp på skuldsidan på motsvarande sätt som

fallhöjderna på tillgångssidan, dvs. från 200 milj.kr. till 6 miljarder kronor. 30

Detta
statskapital bör utgöra ett bundet eget kapital. Därmed kommer det Prop.
1987/88:87 nya verkskapitalet i affärsverket att utgöras av ett bundet eget
kapital -statskapitalet — och ett fritt eget kapital - balanserad vinst och
årets vinst.

Omräknat
till det reala lönsamhetsmål jag redogjorde för i det föregående innebär detta
förräntningskrav ett realt lönsamhetsmål om ca 3,4 %.

I
enlighet med vad jag anfört i det föregående anser jag att utdelningen fortlöpande
bör anpassas till de förutsättningar som gäller. Utdelningen bör därför inte
fastställas i förväg. Med den inriktningen av förräntningskravet som jag
förordat kan överskotten för Vattenfallkoncernen efter finansiella intäkter och
kostnader beräknas uppgå till ca 5,3 miljarder kronor år 1991 i 1991-års
penningvärde. När det gäller utdelningen bör inriktningen vara att ca 1,1
miljarder kronor lämnas som utdelning år 1991 och att ett lika stort belopp
lämnas som en motsvarighet till statlig skatt. Den faktiska utdelningen får
anpassas till resultatet.

Soliditeten

Vattenfall
har föreslagit att ett soliditetsmål skall fastställas. Soliditeten utgörs av
kvoten mellan det justerade egna kapitalet och det totala kapitalet. Detta
mått uttrycker ett företags förmåga att finansiera investeringar med eget
kapital och bibehålla en balanserad utveckling.

Vattenfall
har redovisat att soliditeten för närvarande är ca 35 %. Beräknat med åe.justerade egna kapital jag förordat i det föregående är den i dag ca 19%.
Enligt den utredning som Bohlins Revisionsbyrå AB har gjort för min räkning är
den genomsnittliga soliditeten i kraftindustrin drygt 30 %. Mina beräkningar i
det föregående innebär att Vattenfalls soliditet år 1991 kan beräknas uppgå
till ca 28 %.

RRV
har berört soliditetskravet. RRV anser att soliditetsmåttet får en annan innebörd
om det tillämpas på ett affärsverk där ägaren svarar också för tillförseln av
långfristiga lån. När det gäller affärsverk, dvs. inte affärsverkskoncerner,
kan enligt RRV även andra mått på kapitalstrukturen vara av intresse. Ett
sådant mått är relationen mellan långfristiga lån och verkskapital. Frågan om
användningen av sådana mått bör enligt RRV:s mening övervägas i samband med att
detaljerna i Vattenfalls finansieringsmodell utarbetas. För egen del anser jag
det tillfyllest om det av RRV föreslagna måttet redovisas som ett nyckeltal i
exempelvis årsredovisningen.

Jag
förordar att ett soliditetsmål fastställs för Vattenfall i enlighet med vad jag
har redovisat i det föregående.

Finansierings-
och avskrivningsprinciper

Den
del av det nuvarande statskapitalet som inte motsvaras av fallrättigheter bör
i enlighet med Vattenfalls förslag föras upp som ett statslån under långfristiga
lån i balansräkningen. Statslånet bör amorteras under 20 år och förtäntas
enligt statens avkastningsränta. Om resultat- och ränteutvecklingen så medger
bör lånet kunna amorteras i snabbare takt.

Vattenfall
har föreslagit att investeringar framgent skall kunna finansieras såväl
internt som externt. Med interna medel avser Vattenfall avskriv-

ningsmedel
och rörelsemedel. Med externa medel avser Vattenfall anting- Prop. 1987/88:87 en
nya statslån eller lån genom antingen riksgäldskontoret eller kapitalmarknaden.
Enligt min mening innebär det nya förräntningskravet för Vattenfall att ett mer
ändamålsenligt förräntntningskrav ställs på Vattenfall. Eftersom kontroll över
finansfunktionen är en viktig del för att kunna påverka lönsamheten, delar jag
Vattenfalls bedömning att en finansiering av investeringarna utanför
statsbudgeten bör få ske. Jag ansluter mig därför till Vattenfalls förslag att
investeringar bör kunna finansieras med internt genererade medel och att
avskrivningsmedel därmed får behållas inom rörelsen. När det gäller extern
finansiering av investeringar är RRV av den uppfattningen att lån bör upptas
genom riksgäldskontoret, vad gäller affärsverkets kapitalbehov. Jag ansluter
mig till RRV:s uppfattning och anser att kapitalbehov för affärsverket bör få
täckas genom lån upptagna genom riksgäldskontoret. Detta innebär att
kapitalförsörjningen kommer att ske på samma sätt som för flera andra
affärsverk.

En
viktig förutsättning för att den typ av extern och intern finansiering som jag
nyss har förordat skall kunna tillåtas är dock att regering och riksdag har
fastställt såväl investerings- som finansieringsplan för Vatten-: falls totala
investeringar inom koncernen.

Verket
har under årens lopp erhållit statskapital utan förräntningsplikt. Sådant
kapital har erhållits när investeringarna inte har bedömts kunna förtäntas men
ändå av regional- och arbetsmarknadspolitiska skäl har genomförts. Vattenfall
har föreslagit att detta kapital i ett nytt system skall bokföras som ett räntefritt
statslån. RRV avstyrker detta och menar att begreppet lån skall vara förbehållet
kapital som förräntas. Jag delar RRV:s uppfattning och anser att dessa medel
även i fortsättningen bör bokföras som räntefritt statskapital.

Effektivitetsutveckling
m.m. _

Vattenfall
har i sitt förslag till ny ekonomisk styrning redovisat de åtgärder

som Vattenfall avser att genomföra för att fortlöpande kunna följa och

redovisa effektivitetsutvecklingen inom Vattenfall. Enligt min mening är

dessa åtgärder angelägna. I samband med att en ny organisation infördes

inom Vattenfall år 1986 har också formerna för den interna ekonomiska

rapporteringen förändrats. Ett nytt ekonomiskt redovisnings- och rappor

teringssystem har införts. Detta innebär att en uppföljning av resultatet

inom olika verksamhetsgrenar förenklas. Effektivitetsutvecklingen inom

Vattenfall är genom Vattenfalls storlek av betydelse för effektivitetsut

vecklingen inom hela energibranschen. Vattenfalls verksamhet är vidare

av stor betydelse även för utvecklingen inom andra delar av samhället. Det

är därför rimligt att utvecklingen av verksamheten följs och utvärderas

med jämna intervall. Det nya rapporteringssystemet kommer därvid att

vara till stor hjälp. Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i den

granskning som Bohlins Revisionsbyrå AB har utfört. Byrån anser att det

bör övervägas att genomföra en ytterligare breddning och förbättring av de

analyser som görs och av den information som lämnas om kostnadsutveck- 32

ling och
ekonomiska faktorer från verksamheten. Jag återkommer till detta Prop.
1987/88:87 i det följande.

Elpriset

Under 1980-talet har den reala prisnivån för el sjunkit.
Elprisets utveckling har bl. a. inneburit att Sveriges oljeberoende har kunnat
minskas till följd av bl. a. alt en konvertering har skett till el.

Vattenfall producerar omkring hälften av all el i Sverige.
Detta gör Vattenfall till prisledande inom elområdet. Ett höjt förtäntningskrav
för Vattenfall får därför konsekvenser för hela kraftindustrin.. Det är därför
angeläget att Vattenfall möter det höjda förtäntningskravet genom i första hand
en högre effektivitet.

Det nya förtäntningskravet för Vattenfall kan innebära att
lönsamhetsnivån inom kraftindustrin i övrigt ökar. Vinster i kraftbolagen
måste dock anpassas till övriga samhällsmål. Jag avser därför att noga följa
lönsamheten inom kraftindustrin och elprisutvecklingen. Enligt vad jag har
erfarit kommer statsrådet Johansson att senare vid ett annat tillfälle föreslå
att regeringen uppdrar åt statens pris- och kartellnämnd att följa utvecklingen
. av elpriset. Om det är erforderligt bör regeringen, mot bakgmnd av nämndens
redovisningar, vidta åtgärder.

Vattenfall har redovisat att verket tillämpar en
marginalkostnadsprissättning. Jag anser att denna princip bör tillämpas även
framgent. Jag anser vidare att eltarifferna i ökad utsträckning bör spegla de
olika produktionskostnaderna vid olika tider på dygnet, veckan och året.

Genom tariffernas konstrukfioii kommer det nya förtäntningskravet,
i den mån det inte kan tas ut genom en höjd effektivitet, innebära att
eventuella prishöjningar inte blir lika stora för den elintensiva industrin som
för andra elanvändare.

Konkurrensneutralitet

Vattenfalls nya inriktning mot ett energitjänstföretag
innebär att Vattenfall kommer att vara verksamt inom mänga olika områden.
Marknadsförutsättningarna varierar mellan dessa områden. Om en konkurtensneutralitet
skall kunna upprätthållas mellan Vattenfall och andra aktörer på energimarknaden
är det angeläget att åtgärder vidtas för att säkerställa en sådan neutralitet.
Ett sätt är att Vattenfall internt tillämpar olika förräntningskrav för olika
verksamhetsgrenar. På detta sätt kan de interna förräntnings-kraven anpassas
till de krav som gäller för de olika branscherna.

Öppen redovisning

För att säkerställa att verksamheten bedrivs under
kostnadseffektiva och

konkurtensneutrala former i enlighet med vad jag har redovisat i det

föregående bör de olika verksamhetsgrenarna redovisas var för sig. Denna

redovisning bör ske öppet och redovisas i anslutning till årsredovisningen.

Vidare bör kapitalöverföringar mellan olika verksamhetsgrenar beslutas i 33

särskild
ordning. Det bör ankomma på regeringen att lägga fast formerna Prop.
1987/88:87 för detta.

Kalkylräntan

För att beräkna kapitalkostnaden för nya
investeringsprojekt används en kalkylränta. Kapitalkostnaden bestäms bl. a. av
kostnaden för främmande och eget kapital. Främmande kapital utgörs av räntebelagda
och räntefria skulder. Eget kapital utgörs av det kapital som ägaren
tillhandahåller. Vidare varierar kalkylräntan över tiden. Kalkylräntan
fastställs av Vattenfall och är för närvarande ca. 4 % för basinvetseringar
med lång livslängd och ca 10 % för investeringsprojekt med kort varaktighet.
Forskare vid Handelshögskolan i Stockholm har studerat vissa principiella
utgångspunkter vid valet av kalkylränta. Av denna studie framgår att
kalkylräntan även framgent bör vara differentierad med hänsyn till investeringens
längd samt att den bör varieras i förhållande till förändrade
ränteförutsättningar. Mina förslag i det föregående innebär att förtäntningskravet
för Vattenfall höjs genom att ägaren ställer ett krav på förtäntning av det
egna kapitalet. Därigenom kommer också den kalkylränta som Vattenfall tillämpar
att behöva förändras.

2.2.4.4 Genomförande

Rullande treårsplan

Riksdagen har redan beslutat att en flerårsplanering skall
införas för samtliga affärsverk (prop 1986/87:99 ,KU 29, rskr. 226). Jag förordar
att denna flerårsplanering för Vattenfalls del utformas som en rullande
treårsplan. Den första bör omfatta investerings- och finansieringsplaner för
verksamhetsåren 1989-91.

Det nya ekonomiska systemet bör införas så snart som
möjligt. Under fömtsättning att erforderliga beslut fattas våren 1988 förordar
jag att det nya systemet tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1988. Därmed bör
omvandlingen av det nuvarande statskapitalet, exkl. 200 milj.kr., och
uppskrivning av bokfört värde av fallhöjderna och motsvarande uppskrivning av
resterande statskapital från 200 milj.kr. till 6 miljarder kronor, göras med
verkan fr. o. m. den 1 januari 1988.

Med hänsyn till att de nuvarande tarifferna förnyas fr. o.
m. den 1 januari 1989 förordar jag att det nya förtäntningskravet och
utdelningskravet gradvis införs fr. o. m. denna tidpunkt och är fullt
genomfört verksamhetsåret 1991.

I fråga om investeringar och finansiering av dessa måste
av hänsyn till

budgetprocessen särskilda hänsyn tas vid införandet. Riksdagen har för

budgetåret 1987/88 anvisat investeringsmedel enligt det nu gällande syste

met. En total omläggning när det gäller redovisning av investeringsmedel

m. m. bör därför ske först fr. o. m. den 1 juli 1988. Det bör ankomma på i

första hand Vattenfall och RRV att finna metoder för hur redovisningen

skall överföras från det gällande systemet till det nya. 34

Med den ordning som jag har förordat kommer
riksdagsbehandlingen av Prop. 1987/88:87 treårsplanen att genomföras samtidigt
som en äldre plan gäller för denna tid. Det innebär t. ex. att treårsplanen för
1990-1992 kommer att behandlas av riksdagen under våren 1990. Eftersom
treårsplanerna kommer att fastställas årligen för den kommande treårsperioden ser
jag inte något avgörande hinder för denna ordning eftersom riksdagen våren
1989 bör fastställa en treårsplan för perioden 1989-1991. Därmed kommer den
äldre treårsplanen att vara giltig intill dess att riksdagen har fastställt en
ny treårsplan.

Resultatbudget m.m.

Jag har i det föregående redovisat de principer som gällt
sedan länge och som innebär att regeringen skall fastställa driftstat för
Vattenfall. Driftstaten omfattar en beräkning av intäkter och för verksamheten
nödvändiga utgifter. Där anges också begränsningar av vissa utgifter. Jag
förordar att ett regeringsgodkännande skall krävas även i fortsättningen, men
ha formen av ett godkännande av resultatbudget. I samband med beslut om denna
resultatbudget bör också regeringen besluta om ekonomiska krav och måltal.
Genom att regeringen beslutar om resultatbudget, kommer också en nödvändig
uppföljning av effektivitetsutvecklingen att kunna ske. Resultatbudgeten bör
baseras på treårsplaner.

Ärlig budgetbehandling m.m.

Mina förslag i det föregående innebär att riksdagen åriigen
fastställer milande treåriga investerings- och finansieringsplaner för
Vattenfall. Regeringen bör därefter med utgångspunkt i riksdagens beslut
årligen kunna fastställa dels förtäntningskravet, dvs. räntabilitet på justerat
eget kapital efter skatt, dels soliditetsmålet, dels resultatbudget och dels
bokslut och därmed utdelning och skattemotsvarighet. Därmed erhålls samma
befogenhetsfördelning som nu råder.

Införande

Det bör ankomma på regeringen att meddela de närmare
föreskrifter som behövs för att en omläggning till det nya systemet skall kunna
genomföras.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer jag har redovisat om ny
ekonomisk

styrning av statens vattenfallsverk m. m. 35

4 Beslut Prop. 1987/88:87

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

36

Innehåll Prop. 1987/88:87

Propositionen ................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga inneh å ll .................................. 1

1
Inledning .............................................................................. 2

2
F ö redraganden ............................................................... 3

2.1 Bakgrund ................................................................. 3

2.1.1
Inledning .......................................................... 3

2.1.2
Nuvarande
styrning.............................................. 5

2.2 Nytt avkastningskrav f ö r Vattenfall m. m....................... 9

2.2.1
Mina f ö rslag ..................................................... 9

2.2.2
Vattenfalls f ö rslag ............................................. 9

2.2.3
Remissinstanserna
m.m....................................... 15

2.2.4
Bakgrund och sk ä l f ö r mina f ö rslag . 22

2.2.4.1
F ö ruts ä ttningar.......................................... 22

2.2.4.2
Ett nytt l ö nsamhetsm å l
............................. 24

2.2.4.3
Utformningen av
ett nytt f ö rr ä ntningskrav ...... 26

2.2.4.4
Genomf ö rande ....................................... 34

3
Hemst ä llan .................................................................... 35

4 Beslut.............................................................................. 36

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

37