Prop. 1987/88:90

Regeringens proposition 1987/88: 90

om energipolitik inför 1990-talet

Prop. 1987/88:90

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 25 februari 1988 för de åtgärder och de ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta
Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

EnergipoliUkens
huvuduppgift inför 1990-talet är atl skapa de fömlsättningar som behövs för
att omställningen av energisystemet skall kunna fullföljas.
Kärnkraftsavvecklingen har en central betydelse i omställningsprocessen.
Avvecklingen skall genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan
att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras.

I
propositionen föreslås att kärnkraftsavvecklingen inleds med att en första
reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996 - en i Ringhalsverket och en
i Barsebäcksverket.

I
proposiUonen föreslås vidare att ett program för effektivare användning och
ersättning av el startas. Programmet omfattar förslag till åtgärder som syftar
Ull att

-
utnyttja den potential för
eleffektivisering och elersätlning som i dag är ekonomiskt tillgänglig till år
1997,

-
stärka och bevara
flexibiliteten i elanvändningen,

-
ta till vara de långsiktiga möjligheterna
alt effektivisera elanvändningen och ersätta el med andra energislag, framför
allt inom uppvärmningsområdet samt inom den elintensiva industrin.

Till
stöd för teknikupphandling i syfte att nå en effektivare användning och
ersättning av el anvisas inledningsvis 150 milj. kr.

De
statliga insatserna för att främja forskning, utveckling och demonstration av
ny energiteknik med goda miljöegenskaper föreslås intensifieras. En ny fond,
energiteknikfonden, föreslås inrättas den 1 juli 1988.

Utsläppen
av försurnande ämnen från energisystemet får inte öka Ull följd av att
kärnkraften avvecklas. Stränga miljökrav måste ställas på nya

1 Riksdagen 1987188. I saml. Nr 90

el- och
värmeproduktionsanläggningar och vid all användning av energi. Prop. 1987/88:90
Miljökraven för värme- och elproducerande anläggningar skärps successivt under
1990-talet. Åtgärder för att sänka svavelhalten i tung eldningsolja vidtas.

En
informeringsgrupp tillsätts för att behandla personal- och kompetensfrågor
inom det kärntekniska området.

Elanvändningen
följs kontinuerligt och hushållningsprogrammet liksom åtgärderna för
tillförselplanering följs upp och revideras vid behov. I propositionen föreslås
att en första avstämning görs år 1990.

Omfattningen
av Vattenfalls investeringar föreslås för budgetåret 1988/89 bli 4 379 milj.
kr. Vattenfalls upplåning genom riksgäldskontoret föreslås till 3400 milj. kr.
för budgetåret 1988/89.

Miljö-
och energidepartementet Prop. 1987/88:90

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodslröm, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om energipolitik inför 1990-talet

1 En handhngspian för omställning av energisystemet

Bakgrund.

Energipolitikens
huvuduppgift inför 1990-talet är atl skapa de förutsättningar som behövs för
att omställningen av energisystemet skall kunna fullföljas.
Kärnkraftsavvecklingen har en central betydelse i omställningsprocessen.
Avvecklingen skall genomföras utan alt landets elförsöijning äventyras och ulan
att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras. Denna
målsättning gäller under hela avvecklingsperioden.

Förberedelsearbetet
inför avvecklingens inledande skede måste nu intensifieras. Insatser för
elhushållning inom alla användningsområden krävs. Nya och diversifierade
möjligheter Ull energitillförsel med minsta möjliga miljöpåverkan måste
utvecklas. Jag kommer i det följande att lägga fram förslag till hur
kärnkraftsavvecklingen skall inledas.

Åtta
år har förflutit sedan folkomröstningen i kärnkraftsfrågan genomfördes.
Omröstningen hölls den 23 mars 1980. En majoritet av de röstande uttalade sig
för att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd.
Majoriteten uttalade vidare att ingen ytterligare utbyggnad av kärnkraften
skulle ske utöver de tolv reaktorer som vid omröstningstillfället var i drift,
färdiga eller under arbete.

Efter
folkomröstningen beslöt riksdagen år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 70, rskr. 410)
att den sista kärnkraftsreaklorn i Sverige skall stängas senast år 2010. För
att möjliggöra detta skulle 1980- och 1990-talen utnyttjas till att utveckla
energisystemet så att uthålliga energikällor i framUden kan svara för
huvuddelen av energiförsörjningen. Säkerhetsaspekter skulle vara avgörande för
i vilken ordning kärnkraftverken tas ur drift.

År
1985 preciserade riksdagen riktlinjerna för energipolitiken (prop. 1984/85:120,
NU 30, rskr. 362). Strategin för aU avveckla kärnkraften skall enligt beslutet
bestå i att steg för steg lägga fram konkreta handlingsplaner för de närmaste
åren. Landets behov av en billig och säker elförsörjning skall tryggas genom
ett energisystem som i största möjliga utsträckning är

baserat på varaktiga,
helst förnybara och inhemska, energikällor. En effek- Prop. 1987/88:90 tiv energianvändning
och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall
ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all
energiteknik.

Statsmakterna
har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder som syftar till att
underlätta omställningen av energisystemet.

Omfattande
insatser har gjorts inom ramen för energihushållningsprogrammet för befintlig
bebyggelse. Stöd har även utgått till energiinriktat experimentbyggande. Också
inom andra samhällssektorer har staten stimulerat till energihushållning och
effektiv användning av energi. Bl. a. har energisparbidrag lämnats till
industrin. Betydande medel har vidare stått till förfogande för information,
rådgivning och utbildning inom olika energianvändningssektorer.

Dessutom
har en rad åtgärder vidtagits för att stimulera den tekniska utvecklingen på
energiområdet. Stöd till forskning och utveckling lämnas bl. a. inom ramen för
det statliga energiforskningsprogrammel. För utveckling och introduktion av ny
teknik inom energiområdet finns ett särskilt program. Stöd till åtgärder som
minskar miljöpåverkan vid förbränning lämnas ur bränslemiljöfonden. Jag
återkommer strax till dessa program (avsnitt 4.5).

Staten
har även satsat stora resurser på alt åstadkomma marknadsintroduktion av ny
teknik som bidrar Ull ett minskat oljeberoende och en effektivare
energianvändning. Två oljeersättningsprogram har genomförts med syfte att
medverka till att ny teknik som minskar oljeberoendet introduceras på
marknaden.

Vid
sidan av oljeersättningsprogrammen har konjunkturanpassade investeringsprogram
genomförts. Härigenom har bl, a, byggandet av fjärtvärmesystem och moderna och
effektiva värmeanläggningar påskyndats, som motsvarar höga miljökrav.

De
insatser som jag nu har beskrivit har givit betydande resultat vad avser såväl
oljeersättning som energihushållning och introduktion av ny energiteknik. De
har också medfört att flexibiliteten i uppvärmningssystemen har ökat,
samtidigt som miljöpåverkan från energisystemet har minskat. Insatserna har
lett till en teknikutveckling som gör del möjligt alt skapa ekonomisk och
social utveckling med mindre uppoffringar av resurser och miljö.

Efter
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen den 26 april 1986 uppdrog
regeringen åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor,
energirådet, att på nytt pröva de gmndläggande frågorna om kärnkraftens
säkerhet m, m. Energirådets verksamhet resulterade i att ett omfattande
underlagsmaterial kunde överlämnas till regeringen under hös-len 1986,

I
den proposition om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning (prop.
1986/87:159, NU 1987/88:7, rskr. 56) som lades fram våren 1987 kunde jag
konstatera att inget avgörande hade kommit fram som ger anledning att
tidigarelägga den Udpunkt då kärnkraftsavvecklingen skall vara helt genomförd.

Däremot
bedömde jag, mot bakgrund av gjorda utredningar, att en

avveckling på tio år eller kortare tid kommer att kräva
stora uppoffringar, Prop. 1987/88:90 såväl ekonomiskt som miljömässigt, oavsett
om avvecklingen läggs tidigt eller sent under tiden fram till år 2010. En
längre avslällningsperiod ökar möjligheterna till successiv anpassning och
teknikutveckling. Genom en längre avslällningsperiod förbättras bl. a,
fömtsättningarna för ny kraftproduktion atl klara stränga miljökrav.
Upphandlingen av nya elproduktionsanläggningar och investeringar i effektiv
utmstning kan spridas över en längre tidsperiod, varigenom svensk industri får
bättre möjligheter att anpassa sig till de krav som kommer att ställas samt att
svensk elutmst-ningsindustris möjligheter atl framgångsrikt delta i
upphandlingen ökar. Samtidigt minskar riskerna för den överhettning på
investeringssidan som annars kan bli följden av en omfattande, snabb
omställning. Arbetet med att förbereda kärnkraftsavvecklingen bör därför
intensifieras så atl avvecklingsperioden kan utsträckas med det bibehållna
slutmålet att avvecklingen av kärnkraften skall vara helt genomförd senast år
2010,

Nya erfarenheter vid driften av kärnkraftverken i Sverige
och utomlands kan tvinga fram snabbare eller omedelbar urdrifttagning. Detta
skulle ge mycket stora problem om det behövde ske utan att några konkreta
förberedelser skett. Att starta anpassningen tidigt och genomföra den
fortlöpande kan ses som en viss försäkring mot en sådan situation.

För att klargöra vilka åtgärder som behövs för att
åstadkomma den nödvändiga effektiviseringen av elanvändningen, tillkallade
regeringen i maj 1987 en särskild delegation (ME 1987:01) för
elanvändningsfrågor, elanvändningsdelegalionen. Delegationen (ledamöter
statssekreteraren Rolf Annerberg, ordförande, vice verkställande direktören
Sören Andersson, verkställande direktören Björn Sprängare och kommunalrådet
Ines Uusmann) överlämnade sill betänkande (SOU 1987:68), Elhushållning på
1990-talet, i november 1987.

Statens energiverk har på regeringens uppdrag utrett vissa
frågor som sammanhänger med kärnkraftsavvecklingens inledning. Uppdraget har redovisats
i rapporten Avveckling av två reaktorer (Statens energiverk 1987-12-15).

Sammanfattningsvis kan jag konstatera atl vi nu har kommit
en god bit på väg i den omställning av energisystemet som inleddes i och med
folkomröstningen år 1980 i kärnkraflsfrågan.

Utgångspunkter för kärnkraftsavvecklingens inledning

Det är angelägel att skapa fasta förutsättningar för
kraftindustrins långsiktiga planering av elförsörjningen och för elanvändarna
i näringslivet, den offentliga förvaltningen och hushållen. Riktlinjerna för
kärnkraftsavvecklingens inledande skede bör preciseras. Statsmakterna bör
därför nu besluta att två reaktorer skall las ur drift vid mitten av 1990-
talet och därvid även ange vilka kärnkraftverk som berörs.

Jag förordar att kärnkraftsavvecklingen inleds med att en
första reaktor

tas ur drift år 1995 och en andra år 1996 — en i Ringhalsverket och en i

Barsebäcks verket. Jag återkommer strax (avsnitt 3.1) med en närmare

redogörelse för mina ställningstaganden i den frågan. 5

Sverige
har internationellt sett låga kostnader i elproduktionen. Detta Prop. 1987/88:90
beror bl. a, på den stora andelen äldre vattenkraftverk i elproduktionen. Även
de äldre kärnkraftblocken producerar el till förhållandevis låga kostnader, I
nyare kärnkraftblock är produktionskostnaderna däremot avsevärt högre och
ligger i nivå med kostnaderna för kolbaserad kraftproduktion.

När
ny elproduktionskapacitet tas i drift medför detta höjda kostnader, vilket
verkar prishöjande. Jag kommer strax att beröra frågan om elpriserna under
kärnkraftsavvecklingen. Jag vill dock redan här påpeka att den framlida
elprisutvecklingen även beror på andra faktorer än kärnkraftsavvecklingen. Den
väntade prishöjningen på el är ett resultat av den förändring av elsystemet som
inleddes när vi, på grund av en stigande efterfrågan på el, i störte skala förde
in andra kraftslag än vattenkraft i elproduktionen. Denna prishöjning skulle
redan ha slagit igenom i viss mån om inte den hade hållits tillbaka främst till
följd av den överskottssituation som har rått på elmarknaden. På sikt skulle
prishöjningen ha kommit även om kärnkraften hade behållits och byggts ut.

Ny
elproduktionskapacitet medför också ökade påfrestningar på miljön. Det är
därför angelägel att begränsa behovet av ny produktionskapacitet genom en
långtgående effektivisering av elanvändningen och genom eler-sättning. Ny
eleffekUv teknik och ny teknik för att ersätta el måste utvecklas och
utnyttjas.

Elanvändningsdelegationen
bedömer att sammantaget 10—15 T'Wh av den nuvarande årsförbmkningen på ca 130
TWh är tekniskt och ekonomiskt tillgängliga för besparing och elersätlning
fram till slutet av 1990-talet. Delegationen har inte bedömt möjligheterna till
besparing och elersätlning på längre sikt. Delegationen konstaterar samtidigt
att del finns en allmän tendens till ökad elanvändning inom bl, a, industrin
som kan komma att ta i anspråk hela besparingsutrymmet. En nettoökning kan
enligt •delegationen inte uteslutas. I statens energiverks rapport Avveckling
av två reaktorer anges beräffande elanvändningen i huvudalternativet en
för-bmkning på ca 132 TWh år 1997. Flera remissinstanser har emellertid
framfört som sin åsikt att planeringen inte bör gmndas på en så låg
elanvändningsnivå som 132 TWh per år.

Elförsörjningen
får inte vara en faktor som försvagar industrins internaUonella
konkurrenskraft och hämmar landets industriella utveckling. Avvecklingen måste
å ena sidan genomföras så att det inte upppstår elbrist i landet. Å andra sidan
bör inte störte utbyggnader än nödvändigt genomföras eftersom detta, till
stora samhällsekonomiska kostnader, skulle leda till ett övemtbud av kraft. Ett
överulbud skulle ge så låga priser att elhushållning skulle bli olönsamt hos
användarna. Detta skulle i sin tur leda till atl den fortsatta avvecklingen
försvårades. En ökad elproduktion medför också |tora påfrestningar på miljön.
Stor omsorg måste därför ägnas åt att avväga utbyggnadsbehoven mot den
förväntade elkonsumtionen.

En
elanvändningsnivå på 135-140 TWh per år bör mot denna bakgrund

enligt min mening kunna vara en lämplig utgångspunkt när produktionska

paciteten vid slutet av 1990-lalet planeras. Denna nivå medger en viss

ökning av elanvändningen t. ex. inom industrin, särskilt om möjligheterna <

till
elbesparing och elersätlning utnyttjas. Planeringen bör dock genomfö- Prop.
1987/88:90 ras så, att det finns utrymme för ytterligare förstärkningar av
produktionssystemet om elbehovet i senare prognoser bedöms komma att överstiga
denna nivå. På längre sikt finns det emellertid enligt min bedömning
möjligheter atl åstadkomma en betydande minskning av framför allt den
elförbrukning som sker för uppvärmningsändamål.

Utsläppen
av försurande ämnen från energisystemet får inte öka till följd av att
kärnkraften avvecklas. Även i andra avseenden måste omställningen av
energisystemet genomföras på ett sådant sätt att negativa effekter för miljö
och hälsa undviks så långt det är möjligt. Stränga miljökrav måste ställas på
nya el- och värmeproduktionsanläggningar och vid all användning av energi.

Elprisutvecklingen

Kärnkraftsavvecklingen
innebär alt en del av eltillförseln måste ersättas med annan elprodukUon. Det
är viktigt all omställningen av energisystemet sker på samhällsekonomiskt
riktiga grunder. Behovet av ny elproduktionskapacitet kommer att medföra ökade
samhällsekonomiska kostnader. Det är önskvärt att dessa ökade kostnader tillåls
påverka prisnivån. Endast då ges ekonomisk stimulans till att hushålla med
elenergi.

Den
svenska elmarknaden karaktäriseras bl. a. av en frånvaro av statliga
regleringar av priset. Sverige skiljer sig i detta avseende från flertalet
andra länder. I ett internationellt perspektiv anses den svenska elmarknaden
fungera väl när det gäller att effektivt utnyttja de sammanlagda produktions-
och distributionsresurserna. Elmarknaden levererar el med god säkerhet till
abonnenterna. Det finns enligt min mening inga skäl att ändra på elmarknadens
grundläggande funktionssätt. Något behov att från statsmakterna påverka
elpriserna finns således inte. Med tanke på elprisernas stora betydelse finns
det ändå skäl att i detta sammanhang något beröra frågan om hur elprisema kan
tänkas utveckla sig under den kommande perioden.

Elanvändningsdelegationen
och statens energiverk har bedömt att elpriserna kommer atl stiga under
1990-talet. Delegationen och energiverket har därvid utgått ifrån alt elanvändningen
kan komma att öka under denna period. Den ökade elanvändningen innebär bl. a.
att relativt dyra kraftslag i den nuvarande elprodukUonen, som t, ex,
oljekondenskraft, kommer att användas allt mer. Härigenom pressas elpriserna
uppåt.

Elpriserna
kommer att stiga ytterligare under 2000-talets första årtionde enligt
elanvändningsdelegationens och energiverkets bedömningar. Dessa prishöjningar
är en fömtsättning för att kraftföretagen skall få en rimlig avkastning på de
investeringar i ny kraftproduktion som kommer att behövas.

Marginalkostnaderna
i producentledet har under de senaste åren legat på

en nivå av drygt 10 öre per kWh. Elanvändningsdelegationen bedömde att

elpriserna i producenUedet kommer att stiga med 5-10 öre per kWh till

mitten av 1990-talet. Prishöjningarna för elabonnenterna kommer enligt

delegationen att vara i ungefar samma storleksordning. Den elintensiva 1

industrin
kan antas få en något gynnsammare prisutveckling än genomsnit- Prop. 1987/88:90
let, under förutsättning att taxorna är kostnadsanpassade. Elvärmda småhus och
mindre industrier kan däremot få en något större prishöjning. Generellt gäller
atl abonnenter med en jämn effektbelastning och förbmk-ning över året och
dygnet, s. k. långlidsutnyttjande, får lägre prishöjningar än kunder som har
sin effektbelastning och användning koncentrerad Ull vintertid och dagtid.

Prishöjningen
i producentledet till år 2010 blir enligt en grov uppskattning av
elanvändningsdelegalionen 10-20 öre per kWh räknat från dagens prisnivå. De
prognoser som redovisas i statens energiverks rapport Avveckling av två
reaktorer anger ungefär samma prishöjningar.

Elanvändningsdelegationen
har redovisat sina bedömningar i ett intervall. Intervallets högre nivå och
energiverkets prognoser förutsätter att priset följer den kortsiktiga
marginalkostnaden i elproduktionssystemel. En prissättning efter den
kortsiktiga marginalkostnaden skulle under 1990-talet leda till stora
intäktsökningar hos kraftförelagen samtidigt som företagens sammanlagda
kostnader för kraftproduktionen skulle öka endast långsamt. Vinstnivån i
kraftindustrin skulle därför stiga kraftigt vid en sådan prisutveckling. Det är
enligt min mening osäkert om en påtagligt höjd prisnivå kan upprätthållas om
den samtidigt innebär starkt stigande vinster i kraftindustrin. I praktiken
kommer marknadssituationen och förhandlingsstyrkan hos kraftbolagen,
eldistributörerna och elanvändarna att få betydelse för elprisets faktiska
utveckling. Bl. a. mot denna bakgrund bedömer jag alt elprisernas anpassning
till den högre kostnadsnivån i produktionssystemet inte kommer alt ske abrupt
utan i en jämn takt under en förhållandevis lång tid.

Prishöjningarnas
storlek blir vidare beroende av de kraftslag som kommer att ersätta
kärnkraften. Elpriser upp emot 30 öre per kWh i producentledet motsvarar
elprisnivån i de industriländer som har olja, kol eller kärnkraft som bas för
sin elproduktion.

När
i tiden prishöjningarna sker är, vid sidan av takten i kärnkrafts-avvecklingen,
i hög grad beroende av elanvändningens utveckling. Åven med samtliga
kärnkraftsreaktorer i drift vid slutet av 1990-talet skulle t. ex. en
elanvändningsnivå på 145 TWK per år kunna innebära marginalkostnader i
producentledet som motsvarar elpriserna i de länder som har värmekraft som bas
i elproduktionen. Detta gäller under förutsättning att inte
elproduktionssystemet byggs ut i en sådan utsträckning att det uppstår ett
.överutbud av el på marknaden och således en press nedåt på priset. En
kraftfull elhushållning är enligt min mening det bästa sättet att hålla
tillbaka behovet av produktionsutbyggnad och, därmed, de kommande elprishöjningarna.

Elanvändningsdelegationen
och några remissinstanser pekar på de pro

blem som kan uppstå i den elintensiva industrin på grund av de framtida

elprishöjningarna. Det finns enligt min mening anledning att noga följa

utvecklingen för sådan industri vars lönsamhet och konkurtensförmåga

starkt påverkas av priset på el. Det är därvid viktigt att också studera de

regional- och arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna samt överväga hur

dessa faktorer bör påverka politikens utformning. I

Energiskatternas
utformning har betydelse för industrins konkurrens- Prop. 1987/88:90 kraft. I
Sverige beskattas energi med enbart punktskatter. Sverige skiljer sig härvid
från flertalet industriländer — bl. a. länderna i EG - där energi beskattas
genom mervärdeskatt. Det innebär i de flesta fall att industrin får en högre
beskattning i Sverige än i andra länder. En övergång till mervärdeskatt kan
underlätta industrins anpassning till de högre elpriser som väntas under
1990-talet. Möjligheterna att utvidga mervärdeskatten till energiområdet prövas
för närvarande av utredningen (Fi 1987:06) om indirekta skatter. Utredningen
skall enligt direktiven redovisa sina ställningstaganden senast vid utgången
av år 1988.

Åtgärder
för elhushållning och eltillförsel m. m.

Elanvändningsdelegationen
har, som jag nyss nämnt, bedömt att en elbesparing och elersättning på
sammantaget 10-15 TWh av den nuvarande årsförbrukningen skulle vara tekniskt och
ekonomiskt tillgänglig fram till slutet av 1990-talet.

Prishöjningarna
på el kommer att leda till en ökning av investeringarna för elersättning och
för effektivisering av elanvändningen. En del av utrymmet för
eleffektivisering kommmer därför all utnyttjas ulan att andra styrmedel än
priset behöver användas. Jag har erfarit att Vattenfall och övriga kraflföretag
fortlöpande utvecklar tariffer och försäljningsavtal med villkor som syftar
till att bl. a. främja en effektivare elanvändning. Enligt min bedömning bör
aktörerna på elmarknaden därutöver ges ökade förutsättningar för och
incitament till en rationell elanvändning. Jag kommer därför strax (avsnitt
4.2) att föreslå ett nytt program för effektivare användning och ersättning av
el hos bl. a. industrier, fastighetsförvaltning och hushåll. Programmet skall
underlätta en anpassning av elanvändningen till de förutsättningar som kommer
att gälla under kärnkraftsavvecklingens inledande skede. Samtidigt skall
grunden läggas för de tekniska nyheter som kommer att behöva tas i bruk omkring
sekelskiftet när omställningen av energisystemet fortgår. Behovet av
ersättande elproduktion i samband med den fortsatta kärnkraftsavvecklingen kan
reduceras betydligt om el för uppvärmning kan ersättas med annan uppvärmningsteknik.
En effektivisering och elersättning på uppvärmningssidan kan också skapa bättre
förutsättningar för industrins elförsörjning.

Det
ankommer i första hand pä kraftföretagen alt planera och utveckla kraftsystemet
så att landets behov av el kan tillgodoses. De riktlinjer som jag förordar, om
urdrifttagning av två reaktorer under åren 1995 och 1996, innebär att
kraftföretagen får mer stabila fömlsättningar för planeringen av
elproduktionen. Dessutom gör elprishöjningarna investeringar i ny kraftproduktion
mer lönsamma. Jag har vid överiäggningar med kraftförelagen erfarit att ett
antal ulbyggnadsprojekt för närvarande är aktuella. Projekten befinner sig i
olika stadier av planering. I vissa fall har byggnadsarbeten inletts. I andra
fall har endast en översiktlig förprojektering gjorts. Jag återkommer strax
(avsnitt 2.2 och 4.4) till frågan om nya elprodukUonsan-läggningar.

Staten
stöder på flera sätt utveckling och introduktion av ny miljövänlig 9

energiteknik.
För att insatserna skall utnyttjas på effektivast möjliga sättär Prop.
1987/88:90 det angeläget att det sker en samordning mellan insatserna. Jag
kommer strax (avsnitt 4.5) att föreslå att en ny fond inrättas som inrymmer
såväl den nuvarande bränslemiljöfonden som det befintliga programmet för utveckling
och introduktion av ny energiteknik. Programmet ger bl. a. svensk
elutrustningsinduslri möjligheter att genom omställningen av energisystemet
finna avsättning för sin produktion och sitt tekniska kunnande.

Utsläppen
av försurande ämnen från energisystemet får inte öka till följd av att
kämkraften avvecklas. Jag kommer senare i dag i mitt förslag till miljöpolitisk
proposition att redogöra för mina överväganden avseende de miljökrav som enligt
min mening successivt bör införas. Jag återkommer strax (avsnitt 4.6) Ull mina
överväganden rörande åtgärder för atl sänka svavelhalten i tung eldningsolja.

Kärnkraftsavvecklingen
kan innebära att kärnkraftindustrin och säkerhetsmyndigheterna får svårigheter
att behålla och rekrytera personal med Ullräcklig kompetens. Dessa frågor måste
hanteras så att störningar i kärnkraftverkens drift och säkerhet kan undvikas.
En särskild informa-tionsgmpp bör bildas för att behandla personal- och
kompetensfrågor inom det kärntekniska området. I informationsgruppen bör ingå
företrädare för kärnkraftindustrin, högskolan, personalorganisationerna,
säkerhetsmyndigheterna och andra berörda.

Stora
elprishöjningar kan leda till oskäligt stora vinster i kraftförelag som äger
äldre kraftverk med låga produktionskostnader. Jag har erfarit att chefen för
finansdepartementet avser all låta utreda denna fråga i särskild ordning.

Energipolitiken
måste ha en i huvudsak långsiktig inriktning. Det finns dock en betydande
osäkerhet inom flera viktiga områden. Det gäller inte minst i.fråga om vilka
nya och bättre lösningar som forskning och utveckling kan erbjuda längre fram.
Energipolitiken bör därför utformas så att tillräcklig handlingsfrihet och
handlingsberedskap kan behållas. Jag anser därför att riktlinjerna för den
fortsatta kärnkraftsavvecklingen, efter det att de två första reaktorerna har
tagits ur drift, bör preciseras senare.

Genom
ett beslut att avvecklingen skall inledas med att två kärnkraftsreaktorer tas
ur drift åren 1995 och 1996 skapas enligt min mening mer stabila
planeringsförutsättningar för kraftindustrin och användarna av el. Jag har nyss
angivit huvuddragen i den handlingsplan som bör gälla under de närmaste åren.
Arbetet med elhushållning kommer att intensifieras bl. a. som en följd av del
elhushållningsprogram som jag förordar. Jag förutsätter vidare att
kraftföretagen snarast startar förberedelserna för att efter behov ersätta den
elproduklionskapacilet som bortfaller när reaktorerna tas ur drift. Genom
sådana åtgärder skapar de berörda kraftföretagen fömlsättningar atl behålla sin
nuvarande ställning på elmarknaden.

Regeringen
bör bl. a. noga följa elanvändningen och elprisets utveckling

och kraftföretagens planering av produkUonssyslemet. Regeringen bör

enligt min mening återkomma till riksdagen med överväganden avseende

eventuella behov av ytterligare åtgärder för elhushållning och avseende

kraftsystemets leveransförmåga. Jag bedömer, mot bakgmnd av de långa

ledtider som gäller för investeringar i kraftanläggningar, att en första 10

avstämning bör göras år
1990. En andra avstämning bör, såvitt kan bedö- Prop. 1987/88:90 mas nu,
göras i god tid innan den första reaktorn tas ur drift år 1995.

Vid
avstämningarna bör ställning las till elhushållningsprogrammets fortsättning.
Behovet av ytterligare åtgärder för eltillförseln kan också behöva övervägas.
Härvid bör bl. a. beaktas hur kraftföretagens planering och projektering
tillgodoser kravet på en säker regional elUllförsel.

Effekterna
av de elprishöjningar som förväntas till mitten av 1990-talet blir små för
hushåll som inte har elvärme. Även för de hushåll söm utnyttjar elvärme blir
effekterna fram till mitten av 1990-talet relaUvt begränsade. Beroende på
husets energitekniska standard och elprishöjningarnas omfattning kan dock
vissa skillnader i kostnadsökningar uppstå.

Som
jag nyss har anfört är emellertid elprishöjningar på längre sikt oundvikliga.
Detta gäller oberoende av avvecklingen av kärnkraften. Prishöjningarna leder
naturligtvis till att elvärmen inte längre kommer att expandera och att elsparandet
måste öka.

Parallellt
med denna utveckling skall del program för effektivare användning och
ersättning av el, som jag strax kommer att föreslå, stimulera till att ny
teknik utvecklas som minskar kostnaderna för elvärmeersättning. För detta
ändamål kommer jag att föreslå bl. a. ett nytt stöd till teknikupphandling för
vilket jag har bedömt medelsbehovet under en femårsperiod Ull sammanlagt 400
milj. kr., varav 150 milj. kr. anvisas inledningsvis.

Vidare
kommer Svensk Energiutveckling AB och Vattenfall genom Uppdrag 2000 att
engagera sig i den tekniska utvecklingen inom detta område.

Det
finns skäl för elproducenter och eldistributörer alt i framtiden engagera sig
i eleffektiviseringsfrågor i störte omfattning än för närvarande. Genom ett
sådant engagemang tillförs resurser som kan skapa fömlsättningar för att
samhällsekonomiskt motiverade eleffekliviseringsåtgärder realiseras.
Utvecklingen bör följas noga och vid behov bör åtgärder vidtas inom detta
område.

Sammanlaget
innebär detta att de statliga åtgärder som jag nu föreslår för all främja de
långsiktiga möjligheterna till eleffektivisering och elersättning koncentreras
till insatser för teknikutveckling och olika typer av försöksverksamhet framför
allt vad gäller alternativ uppvärmningsleknik. Först när resultaten av denna
verksamhet föreligger kan en bedömning göras av förutsättningarna och
kostnaderna för en framtida ersättning av elvärme i större skala. Jag vill
betona det ansvar som kommunerna har när del gäller att planera värmeförsörjningen
så att den sker till rimliga kostnader för kommunernas invånare. Därvid gäller
det särskilt att finna lösningar för sammanhängande bostadsområden med
elvärme.

I
god tid innan de två första reaktorerna tas ur drift bör enligt min

mening en utvärdering av det nu föreslagna programmet genomföras. Med

utgångspunkt i denna utvärdering kommer de fördelningspolitiska konse

kvenserna av den fortsatta kärnkraftsavvecklingen att kunna belysas när

mare. Om det visar sig att kostnadsökningen för eluppvärmda bostäder i

vissa fall inte kan bemästras genom besparingsåtgärder eller alternativa

uppvärmningslösningar Ull rimliga villkor bör staten vara beredd att gå in 11

med
särskilda insatser.

Den
elintensiva industrin sysselsätter ca. 100000 personer och den är i Prop.
1987/88:90 stor omfattning lokaliserad till Bergslagen och norta Sverige. I
dessa områden svarar denna industri för upp emot 40% av den totala industrisysselsättningen.
Dessa regioner har redan i dag stora arbetsmarknads- och regionalpolitiska
problem. Den elintensiva industrin har en mycket stor exportandel och dess
exportvärde uppgår till ca en tredjedel av industrins totala nettoexportvärde.

Inom
regeringskansliet har beräkningar gjorts av sysselsättningseffekterna för
elintensiv industri vid höjda elpriser. Beräkningama visar att ett stort antal
arbetstillfällen hotas vid stora elprishöjningar.

Jag
bedömer att en mycket snabb ökning av den svenska elintensiva industrins
elkostnader i förhållande till den internaUonella elkostnadsutvecklingen skulle
komma att leda till en allvarlig försämring av dessa branschers
konkurtensvillkor. Regeringen kommer därför att tillsätta en särskild
arbetsgmpp som får till uppgift att till den första avstämningstid-punkten år
1990 redovisa förslag till åtgärder så att rimliga konkurrensvillkor kan
bibehållas för den elintensiva industrin. Speciella regionalpolitiska insatser
kan därutöver bli nödvändiga för atl säkerställa industrisysselsättningen i
särskilt utsatta orter och regioner. Jag återkommer strax (avsnitt 4.7) till
vissa frågor som berör sysselsättningen.

Jag
förutsätter att länsstyrelse och länsarbetsnämnd beaktar behovet och
möjligheterna att åstadkomma allernaUv sysselsättning i de kommuner som direkt
berörs av kärnkraftsavvecklingen.

En
informaUonsgmpp bör, som jag nyss har nämnt, inrättas för att behandla de
personal- och kompetensfrågor som kan uppkomma inom del kärntekniska området.

Förslag
förbereds om sådana förändringar i kärntekniklagen, som skall reglera
urdrifttagningen av reaktorer. Jag räknar med att denna fråga skall vara
klarlagd vid den första avstämningstidpunklen.

Jag
vill också erinra om att utredningen om de indirekta skatterna enligt
direktiven skall redovisa utredningsuppdraget i huvudsak senast vid utgången
av år 1988. Vid den första avstämningen bör därför frågan om energiskatternas
framtida utformning vara löst. Vid denna lidpunkt torde också frågan om
kraftindustrins vinster ha klarlagts.

Sammanfattning
av handlingsplanen för kärnkraftsavvecklingens inledning

Den
handlingsplan som jag förordar för kärnkraftsavvecklingens inledande skede
skapar fastare planeringsförutsättningar för elmarknadens aktörer. En väl
fungerande elmarknad underlättar avvecklingen av kärnkraften. Det är viktigt
att de ökade produktionskostnaderna gradvis får ett genomslag på elpriserna.
Endast då kan den anpassning hos hushåll, företag och andra elanvändare
genomföras, som är en förutsättning för att kärnkraften skall kunna avvecklas.
De åtgärder som nu startas bör fortlöpande följas och anpassas till bl. a. den
rådande elsituationen. Handlingsplanen, som förutsätter en samverkan mellan
alla berörda parter, kan sammanfattas i följande punkter.

I.
En första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996 - en i 12

Ringhalsverket
och en i Barsebäcksverket. Jag avser att år 1990, bl. a. Prop. 1987/88:90
efter överläggningar med ägarna, återkomma till regeringen med förslag om
vilken reaktor i resp. verk som skall ställas av och med vilken turordning
delta skall ske.

2.
Miljökraven för värme- och
elproducerande anläggningar skärps successivt under 1990-lalel. Åtgärder för
att sänka svavelhalten i tung eldningsolja vidtas.

3.
Ett omfattande program för
elhushållning startas omgående. Medelsbehovet för programmet beräknas till 400
milj. kr. för en femårsperiod, varav 150 milj. kr. anvisas inledningsvis.
Programmet syftar till att

-
utnyttja den potential för
eleffektivisering och elersättning som i dag är ekonomiskt tillgänglig till år
1997,

-
stärka och bevara
flexibiliteten i elanvändningen och förebygga en ökad elanvändning inom områden
där en sådan ökning inte är samhällsekonomiskt moUverad,

-
ta till vara de långsiktiga
möjligheterna att effektivisera elanvändningen och ersätta el med andra
energislag, framför allt inom uppvärmningsområdet samt inom den elintensiva
industrin.

4. Kraftsystemet
planeras för en användningsnivå vid slutet av 1990-

talel på 135—140 TWh el per år. Följande bör, utöver de skärpta

miljökraven, gälla för planeringen av nya elproduktionsanläggningar.

-
Kraflvärme och industriellt
motlryck byggs ut så långt det är ekonomiskt rimligt.

-
Vattenkraften byggs ut med stor
miljöhänsyn så långt det är ekonomiskt rimligt inom ramen för de av riksdagen
fastställda riktlinjerna för vattenkraftens utbyggnad.

-
Alternativa elproduktionsformer
vidareutvecklas.

-
Erforderlig kapacitet för att
klara effektbalansen byggs ut. I synnerhet gäller detta i Sydsverige. I övrigt
bör en projektreserv finnas.

-
Bränslebaserad
elproduklionsteknik som kan klara högt ställda miljökrav utvecklas.
Demonstrationsanläggningar byggs.

-
Arbetet med projektering och
lokaliseringsansökningar sätts i gång för kraftprojekt som blir lönsamma om
elbehovet skulle överstiga planeringsnivån 135—140 TWh per år vid slutet av
1990-talet. Upphandling startas endast om elanvändningen i senare prognoser
bedöms överstiga planeringsnivån.

5.
De statliga insatserna för att
främja forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik med goda
miljöegenskaper intensifieras. En energiteknikfond inrättas.

6.
Överföringssystemet för el
förbättras. För kärnkraflsavvecklingen erforderliga nätförstärkningar
genomförs.

7.
En informationsgrupp tillsätts
för alt behandla personal- och kompetensfrågor inom det kärntekniska området.

8.
Regeringen följer utvecklingen
av elbehovet, elpriserna och kraftföretagens investeringsplanering.
Elanvändningen följs kontinuerligt och hushållningsprogrammet liksom åtgärderna
för tillförselplanering följs

upp
och revideras vid behov. Därvid får bedömas bl. a. om staten 13

behöver
gå in med särskilda insatser för elvärmda bostäder. En första Prop. 1987/88:90
avstämning görs år 1990. Vid denna tidpunkt bör även frågorna öm
energiskatternas framUda utformning och om kraflindustrins vinster ha
klarlagts. 9, Regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att till den
första avstämningstidpunklen år 1990 redovisa förslag Ull åtgärder så att
rimliga konkurrensvillkor kan bibehållas för den elintensiva industrin. 10.
Lagstiftning förbereds avseende återkallelse av drifttillstånd för
kärn-kraftsreaklorer samt ersättning Ull tillståndshavare efter återkallelse.

2 Situationen inför kärnkraftens avveckling

2.1 Energiläget internationellt och i Sverige

Den
goda Ullgången på olja till lågt pris från slutet av 1950-talet och fram till
början på 1970-talet bidrog till alt skapa en hög ekonomisk tillväxt i den
industrialiserade västvärlden. Den visade sig emellertid också medföra
nackdelar, bl. a. i form av en kraftigt ökad nedsmutsning av miljön. De låga
energipriserna ledde i många fall Ull en ineffektiv och slösaktig produktion
och användning av el och värme. Några egentliga bedömningar gjordes inte av vad
miljön skulle kunna tåla i fråga om allt störte utsläpp från bl. a,
energiomvandlingsprocesser.

Den
s. k. oljekrisen hösten 1973 innebar ett dramatiskt slut på de tidigare årens
gynnsamma marknadssituation. De kraftigt ökade oljepriserna därefter ledde Ull
ökade kostnader för energiförsörjningen och bidrog till en minskad ekonomisk
tillväxt i stora delar av världen.

Därmed
bröts också den dittillsvarande utvecklingen med i det närmaste direkt följsamhet
mellan tillväxt i bruttonaUonalproduklen (BNP) resp. energianvändningen. Mellan
åren 1979 och 1985 sjönk OECD-ländernas totala energianvändning med ca 0,5 %
per år trots att BNP ökade. Mellan åren 1973 och 1986 minskade
energianvändningen i OECD-länderna i förhållande Ull BNP med ca 20%. För
oljeanvändningen var minskningen ännu mer markant, ca 35 %.

Mot
bakgrund av utvecklingen under 1950- och 1960-talen kom flertalet av de
prognoser som gjordes under 1970-lalet atl kraftigt överskatta de framUda energibehoven.
Prognoserna utgick från att ekonomisk tillväxt alltid leder till en ökad
energianvändning. De ökade energipriserna ledde emellertid till
effektiviseringar och t. o. m. till en minskning av den totala
energianvändningen i den industrialiserade västvärlden. Utvecklingen under
1980-lalet har sedermera bekräftat att ekonomisk tillväxt kan skapas utan ökat
utnyttjande av naturtesurser och med en minskande belastning på miljön.

Samtidigt
med utvecklingen på efterfrågesidan har de höjda energipriser

na medfört ett ökat intresse för investeringar i energiutvinning. Produk

tionskapaciteten för bl, a, olja och kol har ökat. Bl. a. har oljeutvinningen i

Nordsjön ökat och nya kolgmvor öppnats, t. ex, i Kina och Colombia,

Detta ökade utbud ledde emellertid i sin tur till att priserna på såväl olja

som energikol och naturgas böljade sjunka på den internationella energi- 14

marknaden efter år 1981,
Beroende på alt den svenska kronan sjönk i Prop. 1987/88:90 förhållande
till USA-dollarn märktes denna utveckling inte så tydligt i Sverige
fört"än år 1986, då oljepriset föll kraftigt.

För
närvarande är det internationella utbudet av energiråvaror stort och
prisutvecklingen, åtminstone på kort sikt, lugn. På längre sikt kan dock
situationen bli annorlunda. Inte endast de fysiska tillgångarna och prisutvecklingen
utan också de effekter som energiomvandlingsprocesser har på miljön begränsar
möjligheterna atl fortsättningsvis öka energianvändningen.

Världskommissionen
för miljö och utveckling, den s, k, Brundlland-kommissionen, har i rapporten
Vår gemensamma framtid bl. a. pekat på vikten av ett internationellt synsätt i
miljö- och energifrågor. Kommissionen visar på de orimliga skillnaderna
beträffande den globala fördelningen av utnyttjandet av världens energiresurser.
En person i de industrialiserade marknadsekonomierna använder exempelvis mer
än 80 gånger så mycket energi som en invånare i en del afrikanska stater.

Den
totala nivån på energiförbrukningen i den industrialiserade världen är ohållbar
i längden enligt kommissionen. Om utvecklingsländerna år 2025 skulle nå upp
till samma energianvändning, som de industrialiserade länderna har för
närvarande, skulle jordens totala energianvändning femfaldi-gas. En sådan
situaUon skulle, enligt bedömningarna av BmndUandkom-missionen, innebära
katastrof för jordens ekologiska balans, i synnerhet om den ökade användningen
baseras på icke förnybara fossila bränslen.

Bmndtlandkommissionens
slutsats - som jag helt ansluter mig till - är att den ekonomiska tillväxten i
framUden måste grundas på en mer effektiv användning av energi än hittills.

Utvecklingen
på energimarknaderna i Sverige efter andra världskrigets slut har i sina
huvuddrag liknat utvecklingen i den västliga induslrivärlden i övrigt. Mellan
åren 1945 och 1975 ökade energianvändningen med ca 4,5 % per år. Samtidigt
ökade industriproduktionen och det allmänna välståndet i landet. På 1970-talel
fick oljeprisökningarna stora konsekvenser för utvecklingen här liksom i andra
länder. Mellan åren 1973 och 1983 minskade den totala slutliga
energianvändningen med ca 1 % per år.

Ökade
energipriser i Sverige innebar bl. a. alt det blev lönsamt att investera i mer
energieffektiv utrustning. Intresset för sådan utrustning medförde en snabb
teknisk utveckling inom energiområdet under 1970-och 1980-talen. Energibehovet
kunde minskas genom användning av ny, energisnål teknik. Exempel på detta är de
hus som har byggts i Sverige under de senaste tio åren. Dessa kräver avsevärt
mindre energi än äldre byggnader men är dyrare atl bygga, beroende på tjockare
isolering, värme-återvinningsaggregat, treglasfönster etc. Det har blivit
alltmer uppenbart att energianvändningen, genom en ökad insats av kapital och
ny teknik, kan sänkas utan att levnadsstandarden eller komforten försämras.

Också inom den svenska
industrin har stora ansträngningar gjorts för atl

effektivisera energianvändningen. Således har oljeanvändningen minskat

kraftigt, bl. a. genom processförändringar och genom övergång till el.

Dessa förändringar har i många fall även medfört andra fördelar, såsom

minskad råvaruförbrukning och minskade utsläpp av förorenande ämnen. 15

Även om Ullgången till energi internalionellt sett är god
i dag är det, inte Prop. 1987/88:90 minst från miljösynpunkt, angeläget att
hålla tillbaka energianvändningen. Mot bakgrund av vad som framgår av bl. a.
Bmndtlandkommissionens rapport anser jag att del är av stor vikt atl alla
länder anstränger sig för alt utveckla och införa ny energieffektiv teknik med
bästa möjliga miljöegenskaper. I synnerhet gäller delta den industrialiserade
världen, däribland Sverige, som bör ta ansvar för atl driva denna utveckling.
Som nämnts tidigare har det bl. a. i Sverige gjorts stora framsteg inom
området. Denna utveckling måste fortsätta och nu även fokuseras på elanvändningen.

2.2 Elsituationen

2.2.1 Den nuvarande elsituationen

År 1987 var ett gott år från elproduktionssynpunkt.
VattenUllrinningen var riklig, och därav följde en myckel god tillgång på
vattenkraft i systemet. Vattenkraftproduktionen uppgick till 71 TWh. Detta kan
jämföras med produktionsförmågan, 63 TWh, hos vattenkraften under ett år med
normal Ullrinning. Vidare var kärnkraftens tillgänglighet under året mycket
god.

På grundval av preliminära uppgifter kan en elenergibalans
för landet ställas upp för år 1987 enligt tabell 2.1.

Tabell 2.1 Elenergibalans är 1987, TWh

Total prima elanvändning (inkl.

överföringsförluster)
* 132,5

(Dito, temperaturkorrigerad) . (129,5)

Avkopplingsbara elpannor 5,5

Netto elexport 4

Netto elproduktion 142

fördelad på:

vattenkraft 71

kärnkraft 64,5

industriellt mottryck och kraftvärme 6

konventionell kondenskraft 0,5

gasturbinkraft m.m. 0,1

Källa: Vattenfall

* Prima elanvändning avser el som levereras inom ramen för
ordinarie abonnemang

och kontrakt. Överföringsförlusterna uppgick till ca 11.4
TWh.

Det kan noteras att kraftsystemels produktionsresurser
detta år avsevärt översteg vad som behövdes för atl läcka de prima
elleveranserna. Ca 10 TWh kunde därför levereras till avkopplingsbara elpannor
och avsättas som nettoexport. Dessutom reglerades kärnkraften ned, dvs.
utnyttjades till mindre än full effekt, vissa perioder. Del industriella
mottrycket och kraftvärmen utnyttjades endast till en del.

Hade vattentillrinningen år 1987 i stället varit låg -
under ett extremt

torrår kan vatlenkraftproduktionen bli så låg som nedåt 50 TWh - skulle

elenergibalansen ha fått ett annat utseende. Användningen av avkopplings

bara elpannor och elexporten hade i ett sådant läge blivit mindre eller

ersatts av elimport. Kärnkraften skulle ha utnyttjats fullt ut, det industriel- 16

la mottrycket och
kraftvärmen skulle ha utnyttjats mera, och den oljeelda- Prop. 1987/88:90
de kondenskraften hade sannolikt behövt användas under längre perioder.
Kapaciteten i landets kraftförsörjning var dock sådan alt elenergibalansen över
året skulle ha klarats, sannolikt med god marginal, även om ett extremt torrår
råkat inträffa.

Då
det gäller eleffektbalansen är marginalerna inte fullt så goda, något som
uppmärksammades särskilt i början av år 1987. Detta år inleddes med en period
av ovanligt sträng kyla i hela landet. Följden blev en extremt hög
förbrukningstopp på förmiddagen den 12 januari. Det högsta timmedelvär-det
uppgick till 26200 MW. Under en kort stund noterades ett rekordhögt
effektuttag, 26800 MW. Detta var ganska nära det högsta effektuttag som
kraftsystemet vid detta tillfälle bedömdes kunna tåla. Läget följdes därför
noga från kraftföretagens sida och de var beredda att böija koppla bort vissa
elabonnenter om effektuttaget skulle öka ytterligare . I bl. a. Skåne skedde
vissa frivilliga övergångar från eldrivna värmepumpar till oljeba-serad
värmeproduktion.

Köldperioden
i januari 1987 ledde till ett effektuttag som var väsentligt högre än vad som
avspeglas i de kriterier som tillämpas vid dimensioneringen av kraftsystemet.
Statens energiverk har därför låtit Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI) utreda köldperioden januari 1987 med avseende på lägsta
dygnsmedeltemperatur, hur ofta sådana köldperioder kan förväntas återkomma samt
avvikelse från vad som hittills betraktats som extrem utetemperatur. Det kan av
utredningen utläsas att en kyla som den som rådde under januari 1987 uppträder
ytterst sällan. Tidsintervallen mellan köldperioder av delta slag är olika för
olika delar av landet. För de tätast befolkade delarna av landet, som också har
de största elbehoven, noteras intervall om 30—60 år. Till detta kommer att
situationen den 12 januari försvårades av kraftig vind. Sådan vind är ovanlig
i kombination med sträng kyla.

Energiverket
anser att situationen vid effekttoppen den 12 januari 1987 var så exceptionell
att den inte bör tas till utgångspunkt för beräkning av framtida effektbehov.
Verket menar att sådana ovanliga situationer bör klaras ulan alt ny kraft
behöver byggas, t. ex. genom att kraftföretagen tecknar kommersiella avtal om
bortkoppling av elförbmkningen inom uppvärmning och industri i speciella
siluaUoner,

2.2.2
Elanvändningens framtida utveckling och behovet av ny produktionskapacitet vid
avveckling av två reaktorer

Statens
energiverk har på regeringens uppdrag tagit fram en prognos över
elanvändningens utveckling till år 1997, Verket har den 15 december 1987
redovisat utredningsuppdraget i rapporten Avveckling av två reaktorer.

Rapporten
har remissbehandlats. Rapporten och remissammanställningen bör fogas Ull
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Energiverket
har utgått från att utvecklingen av elanvändningen i första

hand kommer att ske utan någon annan form av statlig styrning än den som

följer av beslutet om att ta två reaktorer ur drift. Vidare har verket utgått

från en relativt låg allmänekonomisk tillväxttakt, något som bl. a. avspeg- 17

2
Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 90

las
i alt industriproduktionen i Sverige antas öka med endast drygt 2% per Prop.
1987/88:90 år. Detta ligger i linje med kalkylerna i den senaste
långtidsutredningen (SOU 1987:3). Några mera dramaUska ändringar i olje- och
kolpriserna fram till år 1997 har inte antagits. Prognosen kan sammanfallas i
tabell 2.2.

Tabell 2.2 Prima elanvändning åren 1985 och 1997, TWh/år

1985

1997 med 10 reaktorer

Huvudalternativ

Osäkerhetsintervall

Industri

Transporter

Bostäder,
service

Fjärrvärme

DistribuUonsför-

luster

46,6

2,6

63,7

2,1

11,1

51,5 2,8 65

27

10,2

42- 56 2,8 56- 73

2,1

10,2

Summa
elanvändning

126,2

132

112-146

Källa: statens energiverk

Som
alla prognoser är även denna behäftad med avsevärda osäkerheter. Industrins
produktionstillväxt kan bli högre eller lägre än vad som antagits.
Bränslepriserna påverkas av utvecklingen utomlands. Elanvändarnas reaktioner är
svåra att fömlse. Energiverket har markerat osäkerheterna genom att ange
intervall för elförbrukningen i industri- samt i bostads- och
servicesektorerna. Dessa osäkerheter innebär tillsammans att prognosen för den
totala elefterfrågan omfattar intervallet 112-146 TWh per år.

Många
remissinstanser invänder mot energiverkets prognos. Bl. a. framhåller
Vattenfall, Kraftsam och Svenska Kraftverksföreningen att det, mot bakgmnd av
alt den temperalurkorrigerade elförbrukningen redan år 1987 uppgick till knappt
130 TWh, knappast kan vara rimligt att elförbmkningen år 1997 endast skulle
uppgå till 132 TWh, dvs. den årliga elförbmkningen skulle öka med endast 2-3
TWh per år under en 10-årsperiod. Kraflsam påpekar att även en förbrukningsnivå
om 145 TWh per år — övre gränsen i energiverkets osäkerhelsintervall - skulle
innebära en långsam ökning av elförbrukningen jämfört med utvecklingen de
senaste decennierna. Räknat från dagens nivå skulle ökningen i genomsnitt bli
mindre än 2% per år.

Landsorganisationen
(LO) anser att energiverket gjort en alltför ytlig analys av den framtida
elanvändningen. Speciellt pekar LO på att energiverket inte analyserat de
underliggande drivkrafterna bakom den eltunga basindustrins ökade elbehov.
Antagandena om priskänslighet förefaller också väl optimistiska vad avser stora
gmpper av elkonsumenter, LO anser därför att sannolikheten talar för atl
elbehovet i mitten av 1990-talet blir avsevärt störte än vad energiverket
beräknat.

Mot
denna bakgrund anser många remissinstanser att det krävs utbygg

nad av ny kraft för att kompensera bortfallet av den kärnkraft som avveck

las. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) framhåller att beslut sam

tidigt bör fattas om byggande av viss ersättningsproduktion eller att i vart 18

fall beslut bör fattas om långtgående förberedelser för
sådan utbyggnad i Prop. 1987/88:90 form av projekterad och tillståndsförberedd
produktionsreserv, LO utgår från att konkreta beslut om avveckling kopplas till
lika konkreta beslut om ersättande produktionskapacitet med motsvarande effekt.
Kraftsam anser atl samhällets krav på en säker elförsörjning leder Ull att nya
produktionsenheter måste vara klara i samband med att kärnkraflreaklorerna
börjar ställas av.

Ökade krav måste ställas på att energiresurserna skall
utnyttjas effektivt. Detta gäller särskilt möjligheterna att effektivisera
elanvändningen och utveckla ny miljövänlig uppvärmningsteknik som på sikt kan
ersätta den befintliga elvärmen. För att klarlägga vilka åtgärder som behövs
för att åstadkomma den nödvändiga effektiviseringen av elanvändningen tillkallade
regeringen i maj 1987 en särskild delegation (ME 1987:01) för elanvändningsfrågor
(elanvändningsdelegationen). Delegationen har redovisat resultatet av sitt
arbete i betänkandet (SOU 1987:68) Elhushållning på 1990-talet,

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av
remissyttrandena bör fogas Ull protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I sitt belänkande betonar delegationen den osäkerhet som
bedömningar av den framtida prisutvecklingen på el är behäftade med. Priserna
på olja och kol får stor betydelse. Vidare påverkas elprisutvecklingen i hög
grad av hur elanvändningen utvecklas.

Jag återkommer strax (avsnitt 4,2) med förslag till
åtgärder på elanvändningsområdet.

Med hänvisning till den prognos över elanvändningens
utveckling som statens energiverk tagit fram hävdar verket att riksdagen skulle
kunna fatta beslut om avvecklingen med innebörden att två reaktorer tas ur
drift vid mitten av 1990-talet utan alt statsmakterna nu tar definitiv
ställning till behovet alt bygga ersättningskraftverk. Verket förordar i
stället att långtgående förberedelser görs för att möjliggöra idrifttagning av
nya elproduktionsanläggningar med kort varsel.

Jag vill för egen del understryka, alt avvecklingen av
kärnkraften inte får leda till all elförsörjningen blir en faktor som hämmar
landets industriella och ekonomiska utveckling. Elförsörjningen måste planeras
för att möta den stora osäkerhet som vidlåder bedömningarna av elbehovels
fortsatta utveckling, särskilt när del gäller utvecklingen inom
industrisektorn. Jag vill emellertid samtidigt påminna om den flexibilitet som
numera finns på elvärmemarknaden, bl. a. genom att abonnenter som har s. k.
kombipannor i stället för att använda el kan övergå till bränslen. Detta
innebär att elvärmemarknaden till en jämförelsevis låg samhällelig kostnad kan
ta upp en del av osäkerheten i den sammanlagda elefterfrågan.

För att inte riskera att Ullgången på el blir begränsande
är del nödvändigt

att, vid planeringen av elsystemet, utgå från en högre elanvändningsnivå

än vad energiverket har som huvudalternativ. Att nu exakt ange vilken

nivå som är mest lämplig är dock svårt. Ett flertal remissinstanser anför att

elanvändningsnivån år 1997 kommer att ligga någonstans mellan 135 och

140 TWh/år. Jag anser att denna nivå kan vara en lämplig utgångspunkt

som planeringsfömlsättning. 19

För
att undvika ett samhällsekonomiskt resursslöseri måste utbyggna- Prop.
1987/88:90 den av ny kraft inriktas på att skapa balans på elmarknaden. En
situation med övemtbud av kraft skulle leda till underpriser och minska
elanvändarnas intresse för att begränsa användningen. Härigenom skulle den
fortsatta kärnkraftsavvecklingen försvåras och fördelarna med en lång avvecklingsperiod
ej tas tillvara på bästa sätt.

Kraftföretagen
har för mig översiktligt redovisat de utbyggnadsprojekt som ingår i deras
planering. Ett antal projekt rörande utbyggnad av ny elproduktion finns även
utanför de etablerade kraftföretagens krets, främst i kommuner som överväger
kraftvärmeutbyggnader. Jag välkomnar också andra, ekonomiskt bärkraftiga
utbyggnader av t. ex. vattenkraft och vindkraft, fömtsatt att de är förenliga
med kraven i markanvändnings- och miljölagstiftningen.

Det
ankommer i första hand på kraftföretagen alt planera och utveckla kraftsystemet
så att landets behov av el kan tillgodoses. I detta ansvar ligger också att ta
till vara utbyggnadsmöjligheter även utanför den nuvarande kretsen av
kraftproducenter. Jag förväntar mig att kraftföretagen i samarbete med bl. a.
eldistribuUonsföretagen, kommunerna och industrin gör stora ansträngningar för
att underlätta för mindre kraftproducenter att genomföra utbyggnader.

Jag
förutsätter att kraftföretagen i eget intresse ser Ull alt inte mera kraft än
nödvändigt byggs ut. Den osäkra elbehovsutvecklingen gör det emellertid
nödvändigt att redan nu starta arbetet med att få lokaliseringstillstånd för
projekt som skulle vara lönsamma i den situation som uppstår om elbehovet vid
slutet av 1990-talet skulle överstiga planeringsnivån 135-140 TWh per år. Om
utvecklingen blir sådan att elbehovet ser ut att bli väsentligt lägre kan
projekten avbrytas innan de nått fram till upphandlingsbeslut och i stället
placeras i den s. k. projeklreserven. Med projektreserv avser jag
utbyggnadsprojekt för vilka omfattande förberedelser redan är genomförda.

Det
är nödvändigt att under hela den period när kärnkraften successivt avvecklas
mycket noga följa elmarknadens utveckling för att i tid kunna anpassa olika
åtgärder. Statens energiverk fick våren 1987 av regeringen ett uppdrag att
följa och årligen redovisa elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny
elproduktion. Detta bör ge regeringen möjlighet atl få en fortlöpande överblick
över elbalansens utveckling.

Jag
vill i delta sammanhang betona att den omfattande minskning av

utsläppen av svavel- och kväveoxider, som ingår i den miljöpolitiska

proposition jag senare i dag föreslår regeringen, skall fullföljas utan hinder

av kärnkraftsavvecklingen. I stället bör de möjligheter till en miljövänlig

utveckling av energisystemet som finns tas till vara i samband med om

ställningen. Detta innebär atl höga krav kommer att ställas på de nya

anläggningar för elproduktion som på sikt måste byggas. Dagens kommer

siella teknik klarar inte dessa miljökrav. Enligt min mening finns det

fortfarande en potential för avsevärd förbättring av miljöprestanda, och

teknikutvecklingen måste således drivas vidare. För att vinna erfarenheter

av sådan teknik, som kan klara framtidens tekniska, hanteringsmässiga

och miljömässiga krav, bör några demonstraUonsanläggningar byggas. 20

Jag
har hittills i huvudsak berört hur elenergibalansen kan gestalta sig i Prop.
1987/88:90 framtiden. Under avvecklingsperioden bör emellertid också stor
uppmärksamhet ägnas åt effektsituationen. Utbyggnad av baskraft tar relativt
lång Ud. Kraft för atl tillgodose ett ökat effektbehov, s. k. toppeffekt, går
emellertid betydligt fortare att bygga ut. Anläggningskostnaderna för toppeffekt
är jämförelsevis låga, men de rörliga kostnaderna är mycket höga. Som jag nyss
framhållit gav köldperioden i januari 1987 en varning om att marginalerna på
etfektsidan under extrema förhållanden är begränsade.

Enligt
min mening bör Sverige ha ett kraftsystem där det endast i rena undantagsfall
kan bli fråga om alt tvingas koppla bort elabonnenter. Det bör i första hand
ankomma på kraftföretagen att minimera riskerna för effektbrist. Jag fömtsätter
därför att kraftföretagen mot bakgrund av situationen i januari 1987 noga följer
effeklsituationens utveckling och har väl förberedda utbyggnadsprojekt i
beredskap, så atl utbyggnader av toppeffekt kan genomföras så snart detta
behövs. Regeringen kommer att hållas informerad om situationen genom det
uppdrag till energiverket som jag nyss nämnt.

2.2.3
Elnätets driftsäkerhet

En
hög driftsäkerhet i elnäten är av stor betydelse för leveranssäkerheten. Detta
gäller både stamnätet och de regionala och lokala näten.

Den
utredning som gjordes efter det omfattande elavbrottet i december 1983
konstaterade i sill betänkande (SOU 1984:69) Säker elförsörjning, att
driftsäkerheten i stamnätet trots, det inträffade måste anses som mycket hög
och att elavbrott som drabbar konsumenterna främst orsakas av snö-och
stormstörningar i de regionala och lokala elnäten. Utredningen föreslog att
kommunerna skulle ansvara för planering för att minska konse-kvensema av långa
elavbrott. Behovet av åtgärder för att förebygga elavbrott har därefter
närmare utretts av statens energiverk, och en inventering av reservkraften vid
landets sjukhus har gjorts av socialstyrelsen. Mot bakgmnd av omfattande
regionala elavbrott under nyåret 1985-86 kallades en bred krets av berörda
organisaUoner och myndigheter till överläggningar i industridepartementet vid
flera tillfällen under våren 1986. När det gäller frågan om statsbidrag för
anskaffning av reservkraftaggregat m. m. har riksdagen våren 1986 beslutat (NU.
1985/86:17, rskr. 172) om en principiell inriktning beträffande
reservanordningar för elavbrott, som bl. a. innebär atl ansvaret för
beredskapsåtgärder, inkl. kostnadsansvaret, åvilar den som ansvarar för
verksamheten under ostörda förhållanden.

Jag
anser att bl. a. nämnda utredningar och riksdagsbeslut har klargjort vilka
åtgärder som bör vidtas, liksom ansvarsfördelningen och fömtsättningarna i
övrigt för det fortsatta arbetet med att förebygga elavbrott och begränsa
konsekvenserna av långa elavbrott; Berörda myndigheter och organisationer har
uppmärksammat dessa frågor, och det bedrivs på olika håll ett intensivt arbete
för att åstadkomma förbättringar. Omfattande informationsinsatser har också
gjorts.

Det
övergripande tillsynsansvaret för driftsäkerheten i elnäten och för

den kommunala energiplaneringen ligger hos statens energiverk, som fort- 21

löpande följer bl. a.
kommunernas och eldistributörernas behandling av dessa frågor. Genom att
initiera regionala utredningar och förhandlingar mallen lokala
distributionsföretag verkar energiverket för en utveckling av
distributionsverksamheterna mot en mera rationell struktur. Delta ökar också
företagens möjligheter att vidmakthålla en hög driftsäkerhet. Vattenfall, som
har det direkta ansvaret för stamnätet, genomför för närvarande omfattande
ombyggnader och förstärkningar av detta, något som efterhand medför ökande
överföringskapacitet, minskade förluster och lägre avbrottsrisker.

Prop,
1987/88:90

3 Kärnkraftsavvecklingens start - avställning av två
reaktorer

3.1 Val av reaktorer

Mitt förslag:
Kärnkraftsavvecklingen inleds med att en första reaktor tas ur drift år 1995
och en andra reaktor år 1996 - en i Barsebäcksverket och en i Ringhalsverket,

En central fråga vid valet
av de två reaktorer som först skall tas ur drift är om någon eller några
reaktorer skiljer sig från de övriga när del gäller risken för och
konsekvenserna av en allvariig reaklorolycka. Statens kärnkraftinspektion
(SKI) är den myndighet som på regeringens uppdrag handlägger bl, a, frågor som
rör reaklorsäkerheten. Frågor om strålskydd och effekter av radioaktiva utsläpp
m, m. handhas av statens strålskyddsinstitut (SSI),

SKI
bedömer att samtliga reaktorer i Sverige i dag har en betryggande säkerhet. Det
är inte möjligt att nu rangordna de olika reaktorerna med avseende på deras
säkerhet om t, ex, tio år. Såväl tekniska faktorer som driftmliner m, m,
påverkar säkerheten, och denna kan undergå förändringar i framtiden som inte
kan identifieras nu.

Enligt SSI är utsläppen av
radioaktiva ämnen från reaktorerna i dag endast några procent, eller mindre, av
de värden som är tillåtna. Skillnaderna i utsläpp har därför inte någon
betydelse vid valet av reaktorer. Inte heller går det atl visa på några
skillnader i strålskyddsstandard mellan verken. Till detta bör läggas att alla
reaktorer i Sverige vid utgången av år 1988 kommer alt vara försedda med
tekniska system som skall begränsa de radioakliva utsläppen i händelse av en
reaktorolycka.

Min
bedömning är därför att det inte nu är möjligt att på grundval av
reaktorsäkerhets- eller strålskyddsförhållanden ange med vilka reaktorer som
kärnkraftsavvecklingen bör starta.

Konsekvenserna för liv och
hälsa om en svår reaktorolycka trots allt skulle inträffa torde i första hand
bero på möjligheterna att evakuera människor från den farliga zonen omkring
verket. Dessa möjligheter påverkas i sin tur av hur många som bor och verkar i
det aktuella området. I

22

detta hänseende är
skillnaderna mellan verken stora. Inom 50 km radie Prop. 1987/88:90 från
Barsebäcksverkei bor 2,2 miljoner människor. Motsvarande antal för
Ringhalsverket är drygt 300000 människor och för Forsmarks- resp.
Oskarshamnsverken mindre än 100000 människor. Runt Barsebäcksverket utgörs
bebyggelsen till stor del av storstadsområden.

Enligt
min mening talar detta förhållande för att Barsebäcksverket bör ingå i
kårnkraftsavvecklingens första fas.

Att
inleda kärnkraftsavvecklingen med att ställa av en reaktor, eller båda, i
Barsebäcksverket skulle emellertid ge vissa problem. Marginalerna i de
regionala effektbalanserna är mindre i Sydsverige än i Mellansverige.
Energiverket har, på basis av hittills tillämpade temperaturkriterier för
elbehovet, bedömt att del vid höglasttillfällen kan uppstå en effeklbrisl om ca
300 MW i Sydsverige om en reaktor i Barsebäcksverket tas ur drift vid mitten av
1990-talet, utan att kompenserande utbyggnad sker. Till detta bör läggas att
Sydkraft AB, som har ansvaret för kraftförsörjningen i Sydsverige, räknar med
ett väsentligt högre effektbehov än energiverket, bl. a. mot bakgrund av
erfarenheterna från köldperioden i januari 1987.

Att
bygga nya elproduktionsanläggningar eller nya överföringsledningar kan, som jag
redan nämnt, ta lång tid. Om båda reaktorerna i Barsebäck skulle ställas av
samUdigt i mitten av 1990-talet skulle detta kräva mycket omfattande
utbyggnader av ny kraft i Sydsverige eller kompletterande överföringskapacitet.
Jag anser därför all endast en reaktor i Barsebäck bör ställas av i
kärnkraftsavvecklingens inledande fas.

Den
andra av de två reaktorer som skall ställas av vid mitten av 1990-ta-let bör
därför väljas bland övriga tio reaktorer.

En
viktig faktor vid valet av de reaktorer, som först skall tas ur drift, är de
samhällsekonomiska kostnaderna för olika avvecklingsallernativ. Statens
energiverk har på regeringens uppdrag studerat dessa. Enligt verkets kalkyler
varierar den samhälleliga kostnaden för olika alternativ mellan 500 och 2000
milj. kr. per år. Ett flertal remissinstanser anser atl verket har underskattat
de verkliga kostnaderna. Jag anser emellertid atl verkets analys av skillnaden
mellan olika avvecklingsalternativ i denna del är tillfyllest som
beslutsunderlag. Kostnaderna minimeras om de reaktorer som skall avvecklas
väljs bland de mindre reaktorerna.

En
annan faktor vid valet av reaktorer är relationerna mellan kraftföretagen och
förelagens möjligheter att fortsättningsvis delta i den s. k. samkörningen.
Det är viktigt att det svenska systemet med frislående kraflföretag som har
ansvaret för kraftförsörjningen bibehålls. Så långt det är möjligt bör under
avvecklingsperiodens gång de reaktorer som skall ställas av väljas så att inte
ett visst företag eller en viss grupp av företag under en del av perioden
drabbas väsentligt hårdare än övriga kraftföretag. Totalt sett kommer dock
givetvis de kraftföretag som är mest beroende av kärnkraft i sin
elenergibalans att påverkas mest.

Även ägarförhållandena bör
beaktas i sammanhanget. Ägarstrukturen i

de svenska kärnkraftverken är delvis komplicerad. Summeras direkt och

indirekt ägande i de olika verken kan noteras att svenska staten genom

Vattenfall äger ca 58 % av den svenska kärnkraften, räknat på den installe

rade effekten. Näst största ägare är Sydkraft AB med ca 24% av den 23

installerade
kärnkraflseffeklen. Stockholm Energi Produktion AB äger ca Prop. 1987/88:90
7%. Resterande ca 1 i % ägs av Gullspångs Kraft AB, Skandinaviska Elverk,
Skellefteå Kraft AB, Bålforsens Kraft AB, Stora AB, Vänerener-gi/Uddeholm,
Karlstads Kommun och Korsnäs Marma AB.

Ytterligare
en faktor av betydelse vid valet av vilka reaktorer som bör tas ur drift är
respektive orts sysselsätlningssituation. Sysselsättningsläget i Kävlinge och
Varbergs kommuner är betydligt bättre än i Oskarshamn och Östhammar. Även den
regionala arbetsmarknaden mnt dessa kommuner är bättre.

Mot
denna bakgrund anser jag att förutom en reaktor i Barsebäcksverket även en reaktor
i Ringhalsverket, som helt ägs av staten via Vattenfall, bör väljas.
Barsebäcksverket ägs i sin helhet av Sydkraft AB via Syd-svenska Värmekraft AB.
Därigenom fördelas de urdrifttagna reaktorerna i den första omgången ungefär
lika på statligt och enskilt ägda kraftföretag.

År
1990 avser jag återkomma till regeringen med förslag på vilka av reaktorerna
som bör väljas i Ringhals- resp. Barsebäcksverken samt den turordning som bör
gälla för urdrifttagningen. Därvid bör beaktas bl. a. säkerhetsmässiga och ekonomiska
faktorer samt kraftsituationen i resp. region. Jag kommer också att överlägga
med ägarna till dessa verk och avser alt lägga vikt vid de synpunkter ägarna
har på valet av reaktorer.

Jag
kommer därför senare att föreslå regeringen att ge SKI ett uppdrag att inför
1990 års beslut bedöma de säkerhetsmässiga faktorerna. Det ytterligare underlag
som då kan behövas bör bl. a. kunna inhämtas från de årliga redovisningar av
elsituationen i landet som statens energiverk har i uppdrag att lämna Ull regeringen.

Genom
avställning av en reaktor i Barsebäcks verket i mitten av 1990-ta-let minskas
produktionskapaciteten i södra Sverige. Jag anser att berörda parter snarast
bör börja projektera ny elproduktion för att på sikt kompensera hela eller
delar av bortfallet. I denna omställning av energisystemet spelar naturiigtvis
Sydkraft en betydande roll.

År
1990 bör en avstämning ske för alt verifiera att åtgärderna för elhushållning
och elersättning samt förberedelserna för elproduktions-utbyggnader och
nätförstärkningar fortskrider som avsett. En ytterligare avstämning bör ske i
god Ud innan den första reaktorn ställs av. Om så erfordras kan ytterligare
åtgärder då sättas in. Jag vill erinra om det särskilda ansvar som Vattenfall
har i detta sammanhang som staUigt ägt energitjänstföretag.

3.2 Vissa rättsliga och ekonomiska frågor

Vid
riksdagsbehandlingen efter folkomröstningen år 1980 diskuterades

behovet av lagstiftning inför den kommande avvecklingen. Närmare över

väganden om förutsättningarna och formerna för lagstiftningsarbetet hån-

sköts dock till atomlagsliftningskommitténs arbete. Kommittén förordade i

sina överväganden (SOU 1983:9) alt lagstiftningsåtgärder inför kärnkraf

tens avveckling borde vidtas först när alla frågor som behöver regleras

finns klarlagda. Nästan alla remissinstanser accepterade detta. Regeringen

anslöt sig i prop. (1983/84:60) om ny lagstiftning på kärnteknikområdet till 24

denna uppfattning.
Riksdagen godtog regeringens och atomlagstiftnings- Prop. 1987/88:90

kommitténs ställningstaganden
på denna punkt (NU 1983/84:17, rskr.

135).
De frågor som jag nu anser behöver lagregleras gäller dels i vilken

ordning ett beslut bör
fattas om att en kärnkraftsreaklor skall tas ur drift

och avvecklas, dels hur en
eventuell ersättning till reaktorinnehavaren

skall regleras.

Beträffande
frågan om i vilken ordning ett beslut om urdrifttagning bör fattas vill jag
anföra följande. Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
(kärntekniklagen) och den förordning som har utfärdats med stöd av lagen krävs
regeringens tillstånd för uppförande, innehav och drift av en
kärnkraftsreaktor.

Regeringen
beviljade tillstånd Ull det först projekterade reaktorblocket (Oskarshamn 1)
den 1 april 1966. Tillstånd till de sista av de 12 reaktorerna (Oskarshamn 3
och Forsmark 3) gavs den 28 juni 1984. De fyra först beviljade tillstånden
gäller utan lidsbegränsning. Ett tillstånd gäller till utgången av år 1995
(Ringhals 2). För de sju övriga reaktorerna gäller tillstånden längst till
utgången av år 2010.

Enligt
15 § kärntekniklagen kan ett tillstånd återkallas, om villkor som är förenade
med tillståndet eller föreskrifter som utfärdats av säkerhetsmyn-dighetema i
något väsentligt avseende inte iakttas. Vidare kan Ullståndet återkallas, om
det föreligger synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt. Något utrymme alt
återkalla tillstånden av andra skäl ger inte lagen.

Den
expertgrupp regeringen tillsatte omedelbart efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl
konstaterar, som jag tidigare nämnt, att ingenUng har kommit fram som ger
anledning att ompröva den tekniska riskbilden vad gäller haverier i svenska
reaktorer. Flertalet remissinstanser instämde på denna punkt i expertgmppens
bedömning. Detta innebär att en avveckling av kärnkraften enligt riksdagens
beslut således kräver ett generellt ingripande i form av ny lagstiftning,
såvida inte en frivillig överenskommelse med reaktorinnehavama om avveckling
kan träffas.

Den
andra frågan som nu bör lagregleras gäller frågan om ersättning till
tillståndshavare efter återkallelse på den nya gmnden av tillstånd att driva en
kärnkraftsreaktor, I förarbetena till kärntekniklagen (prop, 1983/84:60 om ny
lagstiftning på kärnenergiområdet, s, 60 ff) och i näringsutskottets betänkande
(NU 1983/84:17) med anledning av propositionen lämnas frågan öppen om hur
ersättning till reaklorinnehavare skall lösas om statsmakterna ingriper mot
verksamheten av andra skäl än säkerhetsskäl. Förarbetena mynnar ut i atl en
generell lösning av ersättningsfrågan i form av lagstiftning bör utredas
särskilt.

Lagrådet
tog i sitt yttrande över förslaget till kärntekniklag upp ersättningsfrågan
och anförde att en reglering av frågan om ersättning i de fall som är aktuella
i detta sammanhang skulle få ta sikte på en lösning utanför skadeståndslagens
(1972:207) tillämpningsområde. Härför skulle, enligt lagrådet, krävas en
särskild utredning.

Mot
denna bakgmnd pågår inom regeringskansliet arbete med att utfor

ma förslag till lagreglering av återkallelse- och ersättningsfrågorna. Försla

get kommer att skickas ut på en bred remiss. Jag avser att därefter

återkomma till regeringen i dessa frågor. 25

3.3 Vissa
kompetens-och säkerhetsfrågor Prop.
1987/88:90

Antalet arbetstillfällen vid kärnkraftverken motsvarar
totalt ca 3600 helårsarbeten, vartill kommer behov av servicepersonal i
samband med de årliga revisionsavställningarna. Av energiverkets utredning
Avveckling av två reaktorer framgår att kärnkraftverken svarar för mnt 10% av
sysselsättningen i kärnkraftskommunerna. Urdrifttagningen av en reaktor i Ringhals
resp. Barsebäck kan leda till en minskning av sysselsättningen med 300—400
personer per reaktor eller med ca 3-5% inom de berörda kommunerna. Eftersom
personalkonsekvenserna är kända så långt i förtid bör svårigheterna för
personalen och sysselsättningskonsekvenserna för resp. kommun kunna bemästras
genom aktiva åtgärder från såväl förelagen som kommunerna.

Den förestående avstängningen av reaktorer kan leda till
att personal vill lämna kärnkraftindustrin i förUd och atl det kan uppslå
svårigheter atl rekrytera ny personal för företagen. Liknande problem kan
tänkas uppkomma hos myndigheter och serviceorganisaUoner m. fl. Det är
väsentligt att kunna behålla drifts- och säkerhetspersonal för att i vaije
situation upprätthålla en säker fortsatt drift av kärnkraftverken under
avvecklingsperioden.

En minskad kompetens i landet till följd av minskat
intresse för vidareutbildning inom reaktortekniska områden, i kombination med
en ökad personalavgång från företag och myndigheter, kan innebära störningar i
driften av kärnkraftverken. Detta kan få oönskade konsekvenser för elenergi-
och eleffektbalansen, särskilt under den senare delen av avvecklingsperioden.
Både inom SKI och hos kärnkraftförelagen bedöms Ullgången på kompetent
personal komma atl utgöra ett av de stora problemen under avvecklingsperioden.
Del gäller behoven av såväl forskare och andra högskoleutbildade som
kvalificerad och erfaren drift- och underhållspersonal.

Ett exempel på svårigheter som kan uppstå om kompetens-
och personalfrågor inte kan hanleras på ett tillfredsställande sätt är om
bemanning i konlrollmmmet inte är möjlig. För driften av kärnkraftverken finns
särskilda föreskrifter, godkända av SKI, med regler bl. a. om kontrollrummens
bemanning. För den personal som arbetar i ett kontrollrum har fastställts
formella behörighetskrav. Normala krav på erfarenhet och utbildning i
kontrollmmsarbete för olika befattningar är i typiska fall för kontrollrumstekniker
tre år, för kontrollrumsingenjörer fem år och för skiftingenjörer sju år. Utan
tillräcklig, behörig bemanning i kontrollrummet får ett kärnkraftverk inte
drivas.

I planeringen för att tillgodose det långsiktiga
kompetensbehovet inom kärnteknikområdet måste ingå såväl insatser för
rekrytering av studerande till högskole- och forskarutbildning som åtgärder för
att rekrytera och behålla kvalificerad personal inom företag och myndigheter. I
det senare fallet är förutsättningarna att kunna erbjuda utbildnings- och
utvecklingsmöjligheter inom resp. organisation av väsentlig betydelse:

Högskoleutbildning med speciell inriktning på
kärnkraftteknik finns framför allt vid tekniska högskolan i Stockholm och vid
Chalmers tekniska

26

högskola
i Göteborg. Den gmndläggande forskning och utbildning i kärn- Prop. 1987/88:90
tekniska ämnen som ges vid de tekniska högskolorna är enligt min mening en
fömtsättning för ett fortsalt och utvecklat kunnande bl. a. inom områden som
drift och underhåll av reaktoranläggningar, omhändertagande och slutförvar av
kärnavfall samt rivning och dekontaminering av kärntekniska anläggningar m. m.

För
forskning inom kärnsäkerhets- resp. strålskyddsområdet disponerar SKI och SSI
särskilda forskningsanslag . De forskningsprojekt som säkerhetsmyndigheterna
därigenom kan bedriva utgör en väsenUig del i möjligheterna att bygga upp och
bevara kärnteknisk kompelens i landet. Fr. o. m. budgetåret 1987/88 finns en
ordinarie tjänst som professor i kärnkraftssäkerhet inrättad vid tekniska
högskolan i Stockholm. Tjänsten bekostas med forskningsmedel från SKI. I viss
utsträckning sker forskningsverksamheten i nordiskt och internationellt
samarbete, vilket också bidrar Ull att upprätthålla och utveckla den
kärntekniska kompetensen i Sverige.

En
del av de kärntekniska forskningsprojekten genomförs vid Studsvik AB, som
disponerar viktig specialutmstning. Denna är unik i Sverige och utnyttjas även
av universiteten och de tekniska högskolorna för forskning och utbildning. Jag
anser att dessa resurser är väsenUiga att bibehålla och att den
kompetensuppbyggnad som Studsvik har bedrivit har varit framgångsrik. Studsvik
kommer därför att inta en betydelsefull roll i det fortsatta
omställningsarbelet, bl. a. för att driva vidareutveckling kring åldersfenomen
och reaktorteknik från säkerhetssynpunkt.

Kompetens-
och personalfrågor har tagits upp av flera instanser i remissyttranden över
statens energiverks utredning Avveckling av två reaktorer. SSI anser bl. a. att
kompetensbevarande åtgärder bör intensifieras under avvecklingsperioden. SKI
anför liknande synpunkter och betonar viklen av att kompetens och
säkerhetsmedvetande hos kärnkraftverkens personal även fortsättningsvis ligger
på en hög nivå.

Personalorganisationema
har framför allt pekat på behovet av en strikt personalplanering inom
kraftbolagen. Svenska elektrikerförbundet kräver att en detaljerad personalplan
tas fram för varje anläggning. En sådan personalplan måste enligt förbundet
ange den långsiktiga sysselsättningen och hur denna skall åstadkommas. TCO
menar bl. a. att planer för personalutveckling och utbildning bör konkreUseras
i mycket högre grad med en längre framförhållning. TCO framhåller vidare atl
den personal som i dag upprätthåller driften vid kärnkraftverken har en
kompetens som är en viktig samhällsinvestering.

LO
understryker också att en fömtsättning för säker drift av kärnkraftverken
under deras återstående drifttid är att kraftbolagen kan behålla sin kompetenta
personal. För att inte ett avvecklingsbeslut skall leda Ull en okontrollerad
personalavgång, krävs enligt LO att samtliga anställda kan försäkras en
långsiktig, meningsfull sysselsättning på hemorten oavsett kämkraftverk. LO
framför därför kravet att varje kärnkraftverk upprättar en detaljerad
personalplan för hur en ändamålsenlig verksamhet skall åstadkommas. Eftersom
bibehållen kompetent personal är avgörande för säkerheten bör dessa planer
upprättas i samråd med SKI.

Jag
delar remissinstansernas syn på betydelsen av att särskilt uppmärk- 27

samma
personal- och kompetensfrågorna i samband med att avvecklingen Prop. 1987/88:90
genomförs. De problem som kan uppstå om dessa frågor inte hanteras med största
omsorg har såväl säkerhetsmässig betydelse som betydelse för människors
trygghet och sysselsättning. Det är viktigt att planering och genomförande av
åtgärder för alt trygga tillgången till kompetent och erfaren personal inom
såväl kärnkraftföretag som myndigheter hanteras på ett kraftfullt sätt, baserat
på en samlad överblick över situationen. Jag kommer därför att föreslå
regeringen alt en informationsgrupp med representanter från
kärnkraftindustrin, högskolan, personalorganisationerna, säkerhelsmyndighelerna
och andra berörda inrättas för atl bilda sig en gemensam uppfattning om
problemen och att fortlöpande redovisa sina bedömningar och informera om de
åtgärder som avses vidtas på olika håll. Som exempel på områden som bör
behandlas i gmppen kan anges långsiktig personal- och kompetensförsörjning och
olika stimulansåtgärder för all behålla och nyrekrytera personal. Gmppen bör
knytas till SKI med SKI:s generaldirektör som ordförande. Det bör ankomma på
regeringen att besluta härom. Jag förutser att de ytteriigare åtgärder som
krävs inom detta område kommer att behandlas i gruppen och att berörda parter
tar sitt ansvar vid genomförandet av de förslag som kan komma upp.

Jag
vill i sammanhanget erinra om att regeringen redan har vidtagit vissa åtgärder
för att främja kompetensbevarande insatser bl. a. genom att i
budgetpropositionen (1987/88:100 bil.16) föreslå att medel avsätts för att
genomföra ett personalpoliUskt program hos SKI.

4 Omställning av energisystemet, m. m.

4.1 Elanvändningens utveckling 4.1.1 Bakgrund

Genom
riksdagens energipolitiska beslut våren 1985 (prop. 1984/85:120,

NU 30, rskr. 362) lades nu gällande riktlinjer i fråga om energianvändning

en fast. Jag betonade härvid att fortsatta och intensifierade insatser för att

åstadkomma en effektiv och rationell användning av energi inom alla

samhällets delar är nödvändiga. Genom att ta Ull vara de möjligheter som

finns Ull lönsam energihushållning minskas belastningen på hushållens och

företagens ekonomi samtidigt som betydande miljöförbättringar kan upp

nås. Insatser för energihushållning liksom insatser för aU utnyttja inhems

ka energikällor och för att utveckla och införa ny teknik inom energiområ

det kan i hög grad underlätta den omställning av energisystemet som nu

förestår. Detta arbete utgör de första leden i den strategi för kärnkraftens

avveckling som riksdagen har beslutat om. Detta innebär också att an

vändningen av el för uppvärmning skall ske i sådana former att låsningar

till ett fortsatt högt elutnyttjande inte görs. Under en övergångsperiod, när

tillgången på el till låg kostnad är god, utnyttjas el för att ersätta olja och

kol, främst för uppvärmning. Denna elanvändning måste i ett senare skede

ersättas genom övergång till inhemska bränslen, naturgas, sol och annan

ny teknik för uppvärmning och energihushållning, 28

På
sikt skall således el för uppvärmning i allt väsentligt endast användas Prop.
1987/88:90 i omställbara, flexibla och utvecklingsbara system eller i
kombination med extremt energisnål teknik. Detta innebär att användningen av
direktver-kande elvärme bör hållas så låg som möjligt såväl i befinUig
bebyggelse som i nyproduktionen. Bl. a. av denna orsak beslutade riksdagen år
1981 (prop. 1980/81:133, CU 31, rskr. 384) att en- och tvåbostadshus som är
avsedda för annat än fritidsändamål inte får förses med uppvärmningssystem för
direkt verkande elvärme om det inte finns särskilda skäl. Ett sådant särskilt
skäl är att huset är energisnålt utformat. Detta villkor anses vara uppfyllt
för byggnader som uppfyller de s. k. ELAK-kraven, vilket innebär att behovet av
elenergi för uppvärmning och tappvarmvatten genomsnittligt minskats med en
energimängd motsvarande 40 % av behovet av energi för uppvärmning om byggnaden
hade utförts enligt minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i
gällande byggnorm (SBN 80).

En
framtida successiv anpassning av elanvändningen inom uppvärmningsområdet till
nya produktionsförutsätlningar, tillsammans med ökade insatser för en effektiv
elanvändning inom alla samhällssektorer, kommer atl medföra att el främst
kommer att användas i sådan verksamhet där den av tekniska eller ekonomiska
skäl är svår eller omöjlig att ersätta, exempelvis i industriella processer, i
spårbunden trafik och för belysning och drift av apparater.

Byggforskningsrådet
har i sin rapport (G 16:1987) Energi i byggd miljö -90-talets möjligheter bl.
a. redovisat energianvändningens utveckling sedan 1970-talets mitt samt
potentialen för energihushållning och effektivare energianvändning i
bebyggelsen. I rapporten betonas alt minskningen av bebyggelsens
energianvändning för värmeändamål sedan 1970-talets slut varit avsevärd. Det
genomsnittliga energibehovet för uppvärmning och varmvatten i småhus resp.
flerbostadshus har från år 1977 till år 1986 sjunkit från 240 till 170 resp.
från 250 till 190 kWh per m och år. Rådet betonar också att betydande
energihushållningsmöjligheler ännu återstår. Trots detta finns det enligt rådet
en tendens till en viss stagnation inom energihushållningsområdet.

Föredragandens
överväganden

Under
många år har ett framgångsrikt energihushållningsarbete bedrivits. Goda
resultat har uppnåtts såväl inom industrin som i bostäder och lokaler.
Energihushållningen har haft fördelar ur miljömedicinsk synvinkel bl. a. genom
minskade emissioner av luftföroreningar Ull utomhusluften. Samtidigt är det
väsentligt atl energihushållningsålgärder vidtas på ett sådant sätt atl
luftkvaliteten inte försämras.

Enligt
min mening är det av största vikt att energihushållningsarbetet drivs vidare.
De åtgärder som jag strax kommer att föreslå för att stimulera till en effektiv
elanvändning bör även kunna ha en gynnsam inverkan när det gäller hushållning
med andra energislag.

Under den senaste
tioårsperioden har betydande erfarenheter och kun

skaper inom energianvändningsområdet byggts upp såväl inom organisa

tioner och myndigheter som bland fastighetsförvaltare och industriföretag. 29

Nu måste motsvarande
kunskaper och kompetens byggas upp inom elan- Prop. 1987/88:90

vähdningsområdet.
Den kompetens och de organisationer som har byggts

upp inom
energihushållningsområdel bör i betydande utsträckning kunna

utnyttjas även i arbetet
med att åstadkomma en effektiv elanvändning. Jag

vill
också betona att det arbete för att effektivisera elanvändningen som nu

intensifieras
inte får innebära att hushållningsverksamheten vad avser

andra energislag
avstannar.

Underlag
för utformning av ett utvecklingsprogram för effektiv elanvändning

Berörda
utredningar och myndigheter har redovisat sina bedömningar av elanvändningens
framtida utveckling och möjligheterna till elhushållning och elersättning.
Dessa utredningar utgör underlag till det program för effektivare användning
och ersättning av el som jag strax kommer att föreslå.

Utredningen
om el och. inhemska bränslen (ELIN)

År
1984 uppdrog regeringen åt utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN) att
analysera utvecklingen inom elanvändningsområdet. I betänkandet (SOU 1986:16)
Vägar till effektivare energianvändning redovisar ELIN sina förslag (utredare
riksdagsman Per Olof Håkansson). Tyngdpunkten i utredningen ligger i förslag
till åtgärder som kan få genomslag på tre till fem år. Inom elvärmeområdet
syftar förslagen framför allt till att genom kostnadsriktiga priser åstadkomma
en allt effektivare elanvändning i bebyggelsen. Åtgärder för att påbörja den
andra fasen i den strategi för elanvändningen som redovisas i prop.
1984/85:120, dvs. ersättning av nu existerande elvärme, diskuteras endast
översiktligt.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanfattning av betänkandet samt remissyttrandena bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 3.

Den
snabba tillväxten av elanvändningen under 1980-talets milt samt elvärmens ökade
betydelse för effeklsituationen i kraftsystemet medförde att ELIN genom
Ulläggsdirektiv (dir. 1986:9) fick i uppdrag att bl. a. klarlägga och analysera
den senaste lidens utveckling inom elanvändningsområdet. Med hänvisning till
händelserna i Tjernobyl och den omfattande utredningsverksamhet som följde
därav har utredaren i en särskild skrivelse anmält att utredningsarbetet
begränsats till att gå igenom och analysera frågor om staUstik och prognoser på
energiområdet. I november 1987 överiämnade ELIN siu slutbetänkande (SOU
1987:65) Statistik och prognoser på energiområdet till regeringen.

I
betänkandet presenteras en analys av de problem som behöver åtgär

das för att förbättra kunskapsförsörjningen vad gäller statistik och progno

ser inom energiområdet. Utredningen lämnar förslag till förbättringar av

framför allt elanvändningsstatisliken. Bland de förändringar som utred

ningen förordar märks bl. a. en mer detaljerad abonnentklassificering och 30

förbättrade
urvalsundersökningar. Utredningen föreslår också en förstärk- Prop.
1987/88:90 ning av den forskning som bedrivs inom elanvändningsområdel.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanfattning av betänkandet saml remissyttrandena bör fogas Ull
protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Elanvändningsdelegationen

I
regeringens proposition (1986/87:159) om vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning betonas att ökade krav på effekUvare utnyttjande av
energiresurserna måste ställas inför kärnkraftsavvecklingen. Detta gäller
särskilt möjligheterna att effektivisera elanvändningen och utveckla ny
miljövänlig uppvärmningsteknik som på sikt kan ersätta den befintliga elvärmen.
Elanvändningsdelegationen har haft i uppdrag att klargöra vilka åtgärder som
behövs för att åstadkomma den nödvändiga effektiviseringen av elanvändningen.

Elanvändningsdelegationen
har redovisat sina bedömningar och förslag i betänkandet (SOU 1987:68)
Elhushållning på 1990-talel. Delegationen har samlat sina förslag efter fem
huvudlinjer. I del följande redovisas en sammanfattning av förslagen.

•
Incitament och resurser för
elhushållning bör stärkas hos elanvändarna. Det är nämligen användarna av el
som beslutar och genomför åtgärder. En del av effektiviseringen torde därför
kunna komma till stånd utan andra styrmedel än priset. Regering och riksdag bör
som hittills ej ingripa direkt i prissättningen på el. Prisfrågan bör överlåtas
till förhandlingar mellan kraftproducenter, eldistributörer och förbrukare.
Vattenfall har genom sin storlek en prisledande roll på elmarknaden. Delegationen
föreslår att regeringen i instruktionen för Vattenfall föreskriver att kunderna
skall erbjudas avtal som anpassas till kundens behov inom ramen för
kostnadsanpassade taxor. Vidare föreslår delegationen att konsumentverket får i
uppdrag att ta fram information till hushållen om den hushållsekonomiska
betydelsen av en effektiv elanvändning samt att vidareutveckla systemet med
energideklaraUoner för hushållsapparater. Likaså bör informationsinsatser
riktas mot fastighetsförvaltare, industri och jordbruk. Energideklarationer vid
försäljning av hus bör utredas. Utbildningen i elanvändningsfrågor bör öka.
Villkoren för direktelvärme i nyproducerade en- och tvåfamiljshus bör skärpas.
Delegationen menar att förväntningarna har stor betydelse för incitamenten att
hushålla. Därför bör statsmakterna ge en tydlig deklaration om starttidpunkt
och takt i kärnkraftsavvecklingen samt ge en precisering av förutsättningarna
för ny elproduktion.

•
I framtiden bör marknaden för
energitjänster breddas. Aktörerna på elmarknaden bör därför i ökad utsträckning
vara marknadsorienterade. Delegationen anser atl energitjänster kan bli ett
intressant affärsområde framför allt för eldistributörerna. Då rättsliga hinder
i vissa fall kan föreligga för kommunalt ägda el- och energidistributörer att
agera affärsmässigt som energitjänstföretag, föreslår delegationen en prövning
av förutsättningarna alt i lagen (1902:71 s.l) innefattande vissa bestämmel- 31

ser
om elektriska anläggningar (ellagen) föra in föreskrifter som upphä- Prop.
1987/88:90 ver tillämpningen av de kommunala likställighets- och
självkostnadsprinciperna i energidistribulionen. Samtidigt bör
förutsättningarna prövas att i ellagen föreskriva att ett krav för att få
koncession för eldistribution skall vara att man har förutsättningar alt verka
för en rationell energianvändning och elhushållning. S. k. abonnentråd bör
skapas för att la Ull vara gemensamma intressen hos el-, gas- och fjärt
värmeabonnenter. Delegationen föreslår att skyldighet införs för leverantörer
av lednings-bunden energi att förhandla med abonnentråd.

•
Statligt stöd bör införas för
bl. a. teknikupphandling av elsnåla och elersättande produkter, processer och
syslem och gälla under en lid av fem år. 500 milj. kr. bör avsättas i ett
inledande skede.

•
Byggnadsstyrelsen bör få i
uppdrag aU genomföra ett program för eleffektivisering i de statliga
förvallningsbyggnaderna.

•
Statens energiverk bör få i
uppdrag alt svara för samordning och uppföljning av elhushållningsåtgärderna.

Betänkandet
har som jag tidigare nämnt remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna samt en sammanfattning av betänkandet och remissyttrandena
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Byggforskningsrådet

Byggforskningsrådet
har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till framtida forsknings- och
utvecklingsinsatser inom området effektiv elanvändning - eleffektiva
byggnader. En delredovisning av uppdraget överlämnades den 15 september 1987,
Ett slutligt förslag, som utformats efter samråd med elanvändningsdelegationen,
överlämnades den 30 november 1987 till regeringen.

Målet
för det föreslagna programmet är att genom forskning, utveckling och
forskningsinriktat experimenlbyggande främja energihushållning, utveckling av
ny teknik och tekniska system för ersättning och effektivisering av
elanvändningen. Därutöver skall programmet bidra till den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden inom området samt alt, genom demonstration och
målgmppsanpassad information, öka kunskapen om tekniska lösningar och
genomförandefrågor. Rådet planerar att genomföra programmet i samarbete med bl,
a, statens energiverk, styrelsen för teknisk utveckling, kraftindustrin och
byggbranschen.

För
att genomföra det föreslagna programmet bedömer rådet medelsbehovet under en
treårsperiod Ull 25 milj, kr. i form av bidrag och en låneram om 19 milj. kr.
Genom omfördelning inom rådet kan knappt 3 milj. kr, utnyttjas för det
föreslagna programmet. Rådet gör bedömningen alt behovet av lånemedel kan
rymmas inom de ramar som rådet angett i sin treårsplan.

Statens
energiverk

I
juni 1986 uppdrog regeringen åt statens energiverk att utreda vissa frågor om
användning av el m, m. Statens energiverk har i ett antal delredovis-

32

ningar redogjort för delar
av detta arbete. Bl.a, följande delredovisningar Prop. 1987/88:90 har
överlämnats till regeringen:

-
Energi-och elanvändning
1985-1997-2010.

-
Information, rådgivning och
utbildning - statliga åtgärder inför kärnkraftsavvecklingen.

-
Elvärme och
kärnkraftsavveckling - om behov av styrning. Delrapporten Energi- och
elanvändning 1985—1997—2010 innehåller en

analys
av hittillsvarande utveckling och nuläget samt prognoser. Underlaget har
redovisats översiktligt i det föregående (avsnitt 2.2).

I
rapporten Information, rådgivning och utbildning — statliga åtgärder inför
kärnkraftsavvecklingen presenterar statens energiverk sina slutsatser vad
beträffar behovet av statliga insatser inom detta område. Under kårnkraftsavvecklingens
inledningsskede bör enligt verket åtgärderna avse dels utåtriktad
informationsverksamhet dels förberedelser för nästa skede. Informationen,
framhåller verket, bör både föras ut i mer allmän form och skräddarsys för
olika målgmpper. Avsikten med denna typ av information är att ge konsumenterna
underlag för beslut vad avser såväl utnyttjande av befinUig utrustning som val
av utmstning vid nyinvesteringar.

Bland
de förberedelser för nästa skede som verket föreslår märks bl. a. insatser för
att bygga upp informaUonskanaler samt viss försöksverksamhet med nya typer av
informations- och utbildningsåtgärder. Resursbehovet beräknar verket till 1-2
milj. kr. per år för perioden fram Ull år 1995.

I
rapporten Elvärme och kärnkraftsavveckling — om behovet av styrning diskuteras
huvudsakligen vilka förändringar som kommer att ske med elvärmeanvändningen i
den befintliga stocken av småhus. För att underlätta en anpassning av
småhusens uppvärmning till de förhållanden som kommer att råda på
energimarknaden i framtiden föreslår verket följande åtgärder:

-
Staten bör även i fortsättningen
i sin styrning av Vattenfall och på andra sätt främja effektiva priser i
producentledet, dvs. kortsiktig marginalkostnad.

-
Staten bör bevaka att
Udsdifferenlierade taxor införs där del är samhällsekonomiskt moUverat samt
bevaka att information om anpassningsmöjligheter når ut till konsumenterna.

-
Staten bör närmare studera
förutsättningarna för en effektiv prissättning av lågspänd el.

-
Staten bör bistå marknaden med
information i syfte att ge underlag för långsikUga investeringar.

-
Staten bör stödja allmän
forskning om uppvärmningsteknik, initiera och stödja projekt där ny
energiteknik kan utvecklas och stödja utveckling av miljövänlig teknik.

Verket
tar också upp de fördelningspolitiska effekter som kan uppstå till

följd av framUda elprishöjningar och påpekar att det kan finnas skäl att

överväga om åtgärder för alt motverka sådana effekter bör vidtas. Verket

framhåller dock att de ganska måttliga prishöjningar som förväntas fram

till 1990-lalets mitt inte gör frågan om kompensation till vissa elvärme

användare akut. Statens energiverk avser att inom den närmaste tiden

utreda frågan vidare. 33

3
Riksdagen 1987188. I saml. Nr 90

Vattenfall Prop. 1987/88:90

Vid
sidan av delta utredningsmaterial har också ett betydelsefullt arbete med
inriktning mot effektivare elanvändning bedrivits inom Vattenfalls projekt för
rationell energianvändning - Uppdrag 2000. Projektets mål är alt uppskatta de
på ekonomiska gmnder motiverade verkliga möjligheterna att begränsa landets
elanvändning i framtiden. Projektet är uppdelat i två etapper. Under etapp ett
som pågått under åren 1986 och 1987 har arbetet varit inriktat på att dels
bygga upp en kunskap inom området som gör det möjligt att prioritera insatserna
i form av fullskaleprojekt under etapp två, dels genomföra vissa pilotprojekt.
Etapp två beräknas pågå fram till år 1992. Avsikten med projektet är att skapa
sådana kunskaper om elhushåll-ningsmöjligheterna att utbyggnad av
elproduktionsresurser och insatser för hushållning kan kombineras på ett
ändamålsenligt sätt i framtiden.

Övrigt

Vid
sidan av de här redovisade utredningarna har ett stort antal förslag angående
möjligheterna att effektivisera elanvändningen och ersätta el med andra
energislag, framför allt inom uppvärmningsområdet, inkommit till regeringen.

Jag
anser att många av dessa förslag bör kunna prövas inom ramen för det stöd till
teknikupphandling som jag strax kommer att föreslå. Åtgärder som syftar till en
förbättrad information, utbildning eller rådgivning inom elanvändningsområdet
bör enlig min mening övervägas inom det elanvändningsråd som jag anser bör
knytas Ull statens energiverk. Jag återkommer strax till detta.

4.L2
Nuvarande elanvändning

Av
Sveriges totala energianvändning, som för år 1987 preliminärt beräknas uppgå
till ca 460 TWh utgjordes knappt en tredjedel, eller 138 TWh, av el. Den prima
elanvändningen under år 1987 uppgick efter temperaturkortige-ring till 129,5
TWh. Elanvändningens ungefärliga fördelning på olika användningssektorer
åskådliggörs i tabell 4.1.

Tabell
4.1 Elanvändningens fördelning på olika användningssektorer år 1987, %.

Användningssektorer Andel

Industri

40

Transporter

2

Fjärrvärme
m. m.

3

Elvärme
inom sektorn bostäder,

service,
m. m.

23

Övrig
elanvändning inom

sektorn
bostäder, service m. m.

32

Källa:
Statens energiverk

34

Under
1980-lalels. första hälft ökade den prima elanvändningen med i Prop. 1987/88:90
genomsnitt 6% per år. I början av perioden låg den årliga ökningstakten på 2 ä
3 %. Ökningstakten accelererade därefter och uppgick Ull i genomsnitt 8,5% om
året under perioden 1983-1985. Ökningstakten var högst år 1983 och har efter år
1985 sjunkit markant. År 1986 ökade den temperalurkorrigerade prima
elförbmkningen med endast ca 1,5 %. Enligt preliminär stati-sUk uppgår 1987 års
prima elförbrukning efter lemperaturkorrigering till 129,5 TWh, vilket innebär
en ökningstakt på 2,5% från år 1986.

Dessa
kraftiga svängningar i ökningstakten kan i huvudsak förklaras av de omfattande
elvärmekonverteringar som genomfördes under 1980-talets början. Den temperaturkortigerade
elvärmeanvändningen i bostäder och lokaler (exkl. avkopplingsbara pannor) har
sedan år 1980 ökat från knappt 15 TWh till ca 25 TWh år 1985. Därefter har dock
takten i övergången till elvärme i bebyggelsen dämpats. Mellan åren 1985 och 1986
ökade den temperalurkorrigerade elvärmeanvändningen med ca 1 TWh. Preliminär
StaUstik för år 1987 tyder på att den temperalurkorrigerade elvärmeanvändningen
under året ökade med endast 0,3 TWh.

Elvärmens
kraftiga expansion har huvudsakligen skett i småhusen, framför allt genom ett
ökat utnyttjande av olika typer av kombipannor. Även användningen av rena
elpannor har ökat kraftigt men har trots detta en relativt liten andel av
marknaden. Installation av direktverkande elvärme i nyproducerade bostäder ökade
framför allt före och strax efter år 1975. Av 1985 års småhusbestånd, som
totalt uppgick Ull ca 1 700000 hus, är uppskattningsvis 514000 utmstade med
direktverkande elvärme. Kombipannor för el finns i 427000 småhus och rena
elpannor i 108000. I flerbostadshus och lokaler består elvärmen främst av
direktverkande el. Andelen elvärmda flerbostadshus uppskattas till knappt 4%
och andelen elvärmda lokaler Ull ca 6 % av den uppvärmda ytan.

Statens
energiverks bedömning av elvärmens fördelning på olika byggnadskategorier och
olika typer av uppvärmningssystem åskådliggörs i tabell 4.2.

Tabell
4.2 Temperaturkorrigerad elvärmeanvändning år 1975, 1980 och 1985, TWh.

1975

1980

1985

Småhus

6,6

10,8

19,4

varav:
direktel

6,4

8,1

8,7

kombisystem

0,1

2,8

7,9

elpannor

0,1

0,6

2,2

el till värmepumpar

-

0,1

0,6

Flerbostadshus

0,5

0,6

1,0*

Lokaler

1,0

1,5

1,9*

Fritidshus

1,0

1,2

1,6

Värmepumpar
i Qärrvärmenäten

-

-

1,1

Avkopplingsbar
kraft

-

-

4,5

Totalt

9,1

14,9

29,5

Källa:
Statens energiverk

*
Elanvändningsdelegationen har uppskattat användningen av elvärme i flerbostadshus
och lokaler till 2 resp. 3 TWh. Denna uppskattning inkluderar en bedömning av
den s. k.dolda elvärmen.

35

övrig
elanvändning inom sektorn bostäder, service m.m. har under Prop. 1987/88:90
1980-talet ökat från ca 29 TWh år 1980 Ull ca 37 TWh år 1986. Störte delen av
denna ökning kan enligt statens energiverk hänföras Ull den ökade användningen
av fastighetsel och driftel i lokaler. Elanvändningsdelegationens expertgrupp
för professionell fastighetsförvaltning gör bedömningen alt 2-3 TWh av denna
ökning utgörs av s. k. dold elvärme i form av t. ex. värmepumpar och
luftvärmesystem, vilket innebär att den ökade användningen av driftel i
lokaler skulle begränsas till 3-4 TWh. Elanvändningen inom jordbmket har under
1980-talet ökat från 1,1 Ull 1,6 TWh. Användningen av hushållsel liksom övrig
elanvändning inom sektorn - dvs. gatubelysning, el- och vattenverk m. m. - har
tillsammans ökat med endast ca 0,5 TWh under perioden.

Industrins
elförbrukning har i stort sett legat på en konstant nivå från minen av
1970-talet till år 1982. Under år 1983 och år 1984 ökade däremot elanvändningen
med 6 resp. 10%. Därefter dämpades återigen ökningstak-len till mellan 1 och 2%
under åren 1985 och 1986, för att återigen öka till ca 9% under år 1987.

Av
industrins elanvändning svarar den elintensiva industrin för nästan 70%. Till
elintensiv industri räknas i allmänhet skogsindustri, järn- och stålverk (exkl.
gjuterier), gruvindustri, icke järnmelallverk (exkl. gjuterier) samt kemisk
basindustri. Skogsindustri svarar i sin tur för mer än 50% av den elintensiva
industrins elanvändning.

Av
de elintensiva branscherna uppvisar massa- och pappersindustrin den största
ökningen i elanvändningen. Ökningen, som för perioden 1980-

1985 uppgår
till ca 20%, beror till stor del på en ökad satsning på vedsnåla

men elkrävande mekaniska processer. Inom de övriga elintensiva bran

scherna har ökningstakten varit måttlig. Inom dessa branscher minskade

elanvändningen något i början av 1980-talet för att år 1983 åter vara uppe i

1980 års nivå. Därefter har én ökning av elanvändningen skett med 6 resp.

3% under åren 1984 och 1985.

Elanvändningen
inom den icke elintensiva industrin uppgick år 1985 till ca 13,4 TWh och har
ökat kontinueriigt under hela 1980-talet. Ökningen är mest accentuerad fr, o,
m, år 1983, Under perioden 1983-1985 uppgick den genomsnittliga ökningstakten
till 8% per år. Preliminär statistik för år

1986 och
år 1987 lyder på alt ökningstakten åter dämpats till ca 2% per år.

För övriga områden, dvs, fjärrvärme, transporter och raffinaderier,

ligger
elanvändningen på en stabil nivå med undantag för avkopplingsbara elpannor i
Qärtvärmesystemen, Leveranserna till dessa varierar med hänsyn Ull den
aktuella kraftlillgången. Elanvändningen inom transportsektorn uppgick år 1986
till 2,6 TWh och elanvändningen för Qärrvärme och raffinaderier (exkl.
avkopplingsbara leveranser) Ull 3,3 TWh.

4.1.3
Elanvändningens och elprisernas framtida utveckling

Elförbrukningens
utveckling har ett avgörande inflytande på behovet av

ersättande kraftproduktion i samband med att kärnkraftsreaktorer börjar

fasas ut ur systemet. Som jag tidigare anfört motsvarar elsystemets nuva

rande produktionskapacitet en elförbrukning på ca 145 TWh per år. Sta- 36

tens energiverk gör i
utredningen Avveckling av två reaktorer bedömning- Prop, 1987/88:90 en all
produktionskapaciteten reduceras till en nivå som medger en förbrukning på
135-140 TWh när två reaktorer las ur drift. Detta innebär atl 1987 års
förbrukningsnivå på ca 129,5 TWh ligger ca 5-10 TWh under delta värde.

Jag
har nyss (avsnitt 2,2) redovisat statens energiverks prognos över
elanvändningens utveckling till år 1997, Enligt de antaganden om ekonomisk
utveckling och framUda priser på olja och kol, som verket gör i prognosen,
kommer elförbrukningen att öka långsamt under den kommande tioårsperioden. En
viktig faktor bakom bedömningen att elförbrukningen totalt sett kommer att öka
i långsam takt jämfört med föregående tioårsperiod är att den tidigare
omfattande konverteringen Ull elvärme kommer att dämpas kraftigt och bedöms bli
av liten omfattning i framtiden. En bidragande orsak till detta är alt
marknaden i stort sett är mättad för denna typ av uppvärmning. En annan faktor
är att Ullväxten i industrin bedöms ligga framför allt i branscher som kräver
lite elenergi, t. ex, verkstadsindustrin,

I
den prognos över elanvändningen som verket redovisar har utgångspunkten varit
att kraftföretagen successivt anpassar elpriserna Ull ökade produktionskostnader.
Verket har då räknat med att elpriset genomsnittligt ökar med 6 öre/kWh vid en
avveckling av två reaktorer jämfört med 2 öre/kWh om tolv reaktorer fortfarande
skulle vara i drift år 1997. Med utgångspunkt i denna prisprognos har statens
energiverk uppskattat elanvändningen år 1997 till 132 TWh i del fall då två
reaktorer las ur drift före år 1997.Statens energiverk framhåller att en
prognos på tio års sikt med nödvändighet blir mycket osäker och anger därför
ett osäkerhetsintervall på 112-146 TWh. Ökningen av elanvändningen bedöms då
nästan uteslutande ske inom industrin och för driftel i lokaler.

Elanvändningsdelegationen

I
sitt betänkande Elhushållning på 1990-talet betonar elanvändningsdelegationen
sambandet mellan den framtida elprisutvecklingen och utvecklingen av
elanvändningen. Om elanvändningen kan hållas Ullbaka, framhåller delegationen,
kan behovet av nya elproduktionsanläggningar minskas. Härigenom blir
elproduktionens marginalkostnader, och som en följd av detta även elpriset, lägre.

Delegationen betonar även
det förhållandet att elproduktionens margi

nalkostnader förväntas stiga kraftigt samtidigt som genomsnittskostnader

na ökar endast långsamt. En prissättning efter marginalkostnaden skulle

således innebära att vinstnivån i kraftinduslrin stiger avsevärt. Delegatio

nen bedömer det som i hög grad osäkert om marknaden kommer att

acceptera höjda elpriser om dessa samUdigt innebär starkt sUgande vinster

i kraftindustrin. Elproduktionens genomsnittskostnader torde utgöra den

nedre gränsen för det intervall inom vilket det framtida elpriset kommer att

hamna. Marginalkostnaden kommer atl utgöra den övre gränsen. Mark

nadssituationen och förhandlingsstyrkan hos aktörerna kommer enligt de- 37

legationen att ha
betydelse för var i detta intervall som elpriset faktiskt Prop. 1987/88:90
kommer att hamna.

Mot
denna bakgrund bedömer elanvändningsdelegationen alt elpriserna i
producentledet kommer att stiga med 5-10 öre/kWh Ull mitten av 1990-talet.
Prishöjningarna för elvärmeabonnenterna kommer att vara i ungefär samma
storleksordning.

Delegationen
tar speciellt upp elprisernas betydelse för elanvändningen inom den elintensiva
industrin. Expertgruppen för elintensiv industri understryker atl de
förväntade prishöjningarna på el kommer att innebära stora påfrestningar för
främst den elintensiva industrin och all takten i industrins strukturomvandling
ökar och får en annan riktning. Delegationen framhåller i detta sammanhang att
en fortlöpande strukturomvandling i industrin självfallet är en viktig
förutsättning för den industriella och ekonomiska utvecklingen i landet. Det
är angeläget att strukturomvandlingen sker i en takt som inte hotar industrins
internationella konkurtenskraft. Strukturomvandlingen bör också enligt
delegationen ske på ett sätt som gör det möjligt atl rätta Ull regionala
obalanser och andra problem som kan uppstå.

Mot
denna bakgrund betonar delegationen att det finns skäl att framöver noga följa
elanvändningen och elhushållningen, framför allt vad avser den elintensiva
industrin och dess strukturomvandling. Ökade insatser för elhushållning kan
behövas inom alla sektorer. Åtgärder inom t. ex. industri- och
regionalpolitiken kan också bli nödvändiga.

Delegationens
bedömningar av potentialen för elbesparing och elersättning inom olika
användningsområden innebär att sammantaget 10-15 TWh av den nuvarande
årsförbrukningen skulle vara tekniskt och ekonomiskt tillgänglig under den
närmaste tioårsperioden. Delegationen konstaterar emellertid att det finns en
allmän tendens till ökad elanvändning inom industrin och
fastighetsförvaltningen som helt eller delvis kan reducera denna
besparingspotential. En neltoökning i elanvändningen kan enligt delegationen
inte heller uteslutas.

Föredragandens
överväganden

För
egen del vill jag, i likhet med elanvändningsdelegationen och statens
energiverk, betona atl prognoser över elanvändningen på så lång sikt som tio år
med nödvändighet är behäftade med stora osäkerheter.

Elanvändningsdelegationen
har uppskattat det tekniskt och ekonomiskt

tillgängliga utrymmet för elsparande och elersättning till 10-15 TWh under

en tioårsperiod med de elpriser som förväntas. Jag ansluter mig till denna

bedömning, samtidigt som jag vill betona betydelsen av atl tillgängligt

utrymme tas till vara inom samtliga användningsområden. Som jag Udigare

anfört ligger den nuvarande elanvändningsnivån ca fem TWh under den

produktionskapacitet som det befintliga elsystemet kommer att ha efter det

att två kärnkraftsreaktorer tagits ur drift. Om hela det utrymme för eleffek

tivisering och elersättning som elanvändningsdelegationen pekat på kan

utnyttjas, finns det således ett betydande utrymme för en ökad elanvänd

ning till följd av t. ex. en tillväxt i industriproduktionen. 38

Jag vilt i detta
sammanhang framhålla de möjligheter som dessutom finns Prop. 1987/88:90 för
alt på längre sikt åstadkomma en betydande minskning av framför allt
elvärmeanvändningen. En sådan minskning kan väsentligt reducera behovet av
ersättande elproduktion när kärnkraftsavvecklingen fortsätter.

De
ökade kostnader som blir en följd av att nya elproduktionsanläggningar tas i
drift kommer atl avspegla sig i priset. Elprishöjningar är således på längre
sikt oundvikliga. Detta gäller oberoende av avvecklingen av kämkraften.
Prishöjningarna leder till att elvärmen inte längre kommer att expandera,
samtidigt som investeringarna för elersättning och för effektivisering av
elanvändningen ökar. En del av utrymmet för eleffektivisering kommer därför
att utnyttjas som ett resultat av atl priset kommer atl höjas. Ellaxornas
utformning kommer härvid att ha stor betydelse.

De
ekonomiska effekterna av de elprishöjningar som förväntas till mitten av
1990-talet blir dock små för hushåll som inte har elvärme. Även för de hushåll
som utnyttjar elvärme blir effekterna fram till mitten av 1990-ta-let relativt
begränsade. Beroende på husens energitekniska standard och elprishöjningarnas
omfattning kan dock vissa skillnader i kostnadsökningar uppstå.

Enligt
min bedömning kommer inte den spontana utvecklingen vad avser eleffektivisering
och elersättning atl vara tillfyllest för att minska elanvändningen totalt
sett. För att en minskning skall ske måste även incitament, liksom kunskaper
och kompetens vad avser elanvändning och elhushållning, finnas hos de hushåll,
företag och förvaltningar som skall genomföra elbesparingar.

Aktörerna
på elmarknaden bör ges förutsättningar för och moUv Ull atl redan under de
närmaste 5—10 åren genomföra åtgärder för en rationell elanvändning och
elersätlning. För detta krävs enligt min uppfattning en långsiktigt verkande
elanvändningspolilik. Jag kommer därför strax att föreslå ett program för
eleffektivisering och elersättning. Programmet skall underlätta och ge stöd
till samtliga aktörer på marknaden att genomföra en rationell anpassning av
elanvändningen till de förutsättningar som kommer att gälla.

Jag
vill i detta sammanhang även beröra de framUda elprishöjningarnas effekter för
den elintensiva industrin. Som jag tidigare anfört skulle en mycket snabb
ökning av den svenska elintensiva industrins elkostnader i förhållande till den
internationella elkostnadsutvecklingen komma att leda till en allvarlig
försämring av dessa branschers konkurtensvillkor. Regeringen kommer därför att
tillsätta en särskild arbetsgrupp som får till uppgift att till den första
avstämningstidpunklen år 1990 redovisa förslag till åtgärder så att rimliga
konkurtensvillkor kan bibehållas för den ehnten-siva industrin. Speciella
regionalpolitiska insatser kan dämtöver bli nödvändiga för att säkerställa
industrisysselsättningen inom särskilt utsatta orter och regioner.

39

4.2
Program för effektivare användning och ersättning av el 4.2.1 Allmänna riktlinjer för programmet

Prop.
1987/88:90

Mitt
förslag: Ett särskilt program för effektivare användning och ersättning av el
genomförs. Delta elhushållningsprogram omfattar förslag till åtgärder som
syftar till att

-
utnyttja den polenUal för
eleffektivisering och elersättning som i dag är ekonomiskt och tekniskt
tillgänglig till år 1997,

-
stärka och bevara flexibiliteten
i elanvändningen och förebygga en ökad elanvändning inom de områden där en
sådan ökning inte är samhällsekonomiskt motiverad,

- ta till vara de långsiktiga möjligheterna att
effektivisera elanvändningen och ersätta el med andra energislag, framför allt
inom uppvärmningsområdet samt inom den elintensiva industrin.

Elanvändningsdelegationen:
En väl fungerande marknad är enligt delegationen en gmndläggande förutsättning
för att omställningen av energisystemet skall kunna genomföras utan onödiga
kostnader för samhälle, elproducenter och elanvändare. Åtgärder bör enligt
delegationen sättas in hos alla elanvändare. Delegationen anger dock
uppvärmningssektorn som särskilt viktig. Ett strategiskt område i det
elhushållningsprogram som delegationen föreslår är därför utvecklingen av
effektiva uppvärmningssystem. . Elhushållningsprogrammel bör underlätta för och
sUmulera elanvändare, kraftproducenter och eldistributörer att mer aktivt än
tidigare genomföra sådan elhushållning som är lönsam för den enskilde och
samhället. Elanvändningsdelegationen sammanfattar sina mål för
elhushållningsprogrammel enligt följande:

— stimulera
Ull en rationell elhushållning hos alla elförbmkare

— skapa
stabila och långsiktiga förutsättningar för en rationell planering hos stora
användare av el

— tillföra
kunskaper och kompetens samt i övrigt underlätta för elanvändarna att hushålla
med el

— stimulera
utvecklingen av uppvärmningssystem, som kan ersätta den direktverkande
elvärmen, samt i övrigt bidra till utvecklingen av eleffekUv teknik

— åstadkomma
en effektivare elanvändning i statsförvaltningen Remissinstanserna: Flertalet
remissinstanser ansluter sig i huvudsak till

de
mål som elanvändningsdelegationen har föreslagit för elhushållningsprogrammel
samt tillstyrker programmets allmänna inriktning.

Skälen
för mitt förslag: Kärnkraftsavvecklingen innebär, när den är helt genomförd,
att nästan hälften av den nuvarande produktionskapaciteten för el tas ur drift.
Denna omställning skall kunna genomföras utan all andra samhällsmål hotas. En av
förutsättningarna för alt detta skall vara möjligt är atl ytterligare insatser
görs för alt effektivisera användningen av el och för att ersätta el med annan
energitillförsel hos olika kategorier av förbrukare. Härigenom kan behovet av
nya elproduktionsanläggningar minskas.

40

vilket leder till all
framtida elprishöjningar kan skjutas upp i tiden och Prop. 1987/88:90
begränsas.

En
effektivare elanvändning medför också alt påfrestningarna på miljön kan
reduceras. Detta är en fömtsättning för atl de mål avseende minskningen av
förorenande och försurande utsläpp som jag strax kommer att redovisa (avsnitt
4.6) skall kunna uppnås. En lägre användningsnivå och en flexiblare
elanvändning innebär vidare säkerhetsmässiga och bered-skapsmässiga fördelar.

ElanvändningsdelegaUonen
anger den tekniska och ekonomiska sparpo-tenUalen till miUen av 1990-talel till
10-15 TWh. Samtidigt påpekar delegationen att det finns tendenser Ull en ökad
elanvändning inom vissa sektorer som kan medföra att den totala elanvändningen
inte minskar även om en betydande del av den nu tillgängliga
besparingspotentialen skulle utnyttjas. Bland de faktorer som skulle bidra Ull
en ökning nämner delegationen industrins produktionsnivå, teknisk utveckling,
inkomstutveckling etc. Det finns således betydande svårigheter atl bedöma den
totala elanvändningens utveckling utifrån förväntade resultat av satsningar på
eleffektivisering och elersättning. I likhet med delegationen anser jag därför
alt målen för elhushållningsprogrammel inte bör knytas till den totala elanvändningens
utveckling.

De
mål för elhushållningsprogrammmet som delegationen anger är enligt min
bedömning viktiga. Jag vill dock, vid sidan av dessa generella mål, särskilt
betona att programmet bör syfta till alt den potential för eleffektivisering
och elersättning som delegationen pekat på utnyttjas.

I
likhet med delegationen och flertalet av remissinstansema vill jag understryka
att en väl fungerande energimarknad är en gmndläggande fömtsättning för att
målen skall kunna uppnås ulan onödiga kostnader för elproducenter, elanvändare
och samhället i övrigt. De fakUska kostnaderna för nytillkommande elproduktion
bör således avspegla sig i priset.

En
del av utrymmet för eleffektiviseringar fram Ull 1990-lalels mitt kommer
sannolikt att kunna nås ulan att andra styrmedel än priset behöver användas. Om
en störte del av det tekniskt och ekonomiskt tillgängliga utrymmet för
elhushållning skall kunna tas Ull vara krävs emellertid ytterligare åtgärder.
Elhushållningsprogrammel omfattar därför förslag till åtgärder som syftar Ull
all skapa förutsättningar och incitament för all utnyttja dessa
elhushållningsmöjligheter.

Del
är betydelsefullt att de insatser som görs för att effektivisera elanvändningen
inte motverkas av en ökad elanvändning inom områden där en sådan ökning inte är
motiverad av samhällsekonomiska eller andra, t. ex. hälsomässiga, skäl. Detta
är speciellt viktigt i de fall då en sådan förändring medför framUda låsningar
till el, vilket t. ex. gäller vid användningen av direktverkande elvärme.

För alt underlätta
omställningen av energisystemet bör elhushållnings

programmel enligt min mening dämtöver omfatta åtgärder som syftar till

att möjliggöra en fortsatt eleffekUvisering och elersättning efter 1990-lalels

mitt och i början av 2000-lalet. Framför allt bör de långsikliga möjligheter

na att effektivisera elanvändningen och ersätta el med andra energislag

inom uppvärmningsområdel tas tillvara. Om användningen av el för upp- 41

värmningsändamål kan
ersättas med utnyttjande av ny miljövänlig uppvärmningsteknik, kan behovet av
ersättande elproduktion i samband med den fortsatta avvecklingen reduceras
betydligt. Genom insatser som syftar till atl utveckla ny elsnål teknik kan
fömlsättningar skapas för en sådan utveckling.

Detta innebär att de
statliga åtgärder som jag nu föreslår för atl främja de långsikUga
möjligheterna till eleffektivisering och elersättning koncentreras till
insatser för teknikutveckling och olika typer av försöksverksamhet framför allt
vad gäller alternativ uppvärmningsteknik. Först när resultaten av denna
verksamhet föreligger kan en bedömning göras av förutsättningarna och
kostnaderna för en framtida ersättning av elvärme i störte skala. Jag vill
betona det ansvar som kommunerna har när del gäller att planera
värmeförsörjningen så alt den sker till rimliga kostnader för kommunernas
invånare. Därvid gäller det särskilt att finna lösningar för sammanhängande
bostadsområden med elvärme.

I
god tid innan de två första reaktorerna tas ur drift bör enligt min mening en
utvärdering av det här föreslagna progi-ammet genomföras. Jag återkommer strax
till delta. Med utgångspunkt i denna utvärdering kommer de
fördelningspolitiska konsekvenserna av den fortsatta kärnkrafts-avvecklingen
att kunna belysas närmare. Om det visar sig att kostnadsökningen för
eluppvärmda bostäder i vissa fall inte kan bemästras genom besparingsåtgärder
eller alternativa uppvärmningslösningar till rimliga villkor bör staten vara
beredd atl gå in med särskilda insatser.

Prop.
1987/88:90

4.2.2
Stöd till utveckling av ny elsnål teknik

Stödets
syfte och avgränsning

Mitt förslag: Ett
nytt stöd inrättas den 1 juli 1988, Syftet med stödet är atl stimulera till
teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och
system genom att tekniska och kommersiella risker hos beställaren reduceras.
Stödet skall omfatta hela elanvändningsområdet. Stöd skall kunna lämnas till
hela utvecklingskedjan i ett teknikupphandlingsprojekt, från förstudier och utvecklingsarbete
till genomförande, utvärdering och vidareutveckling.

Elanvändningsdelegationen:
Delegationen har lämnat förslag om ett statligt stöd till teknikupphandling
med i huvudsak samma syfte och avgräns-ningar som jag här förordar. Med
teknikupphandling avses köp eller beställning av produkter, processer eller
syslem som inte finns på marknaden utan skall utvecklas och Ullverkas enligt
avtal mellan beställare och leverantör. Användaren eller beställaren utnyttjar
teknikupphandling för att erhålla bättre produkter. Beställarens insats är att
dels till leverantören dela med sig av kunskaper om de egenskaper och prestanda
som en ny produkt eller process bör ha, dels vara första användare med de
risker som är förknippade med detta. Tillverkaren utnyttjar teknikupphandling
för att

42

utveckla
nya produkter etc, samtidigt som samarbetet med användaren ger Prop.
1987/88:90 marknadskunskaper och en viss garanterad avsättning av én första
produktion.

Remissinstanserna:
Elanvändningsdelegationens förslag om stöd Ull teknikupphandling har till
övervägande del bemötts positivt av remissinstanserna. Bland de
remissinstanser som stöder förslaget kan nämnas bostadsstyrelsen, statens råd
för byggnadsforsknig (BFR), statens planverk, styrelsen för teknisk utveckling
(STU), riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, Industrigruppen för
Energihushållning i Byggnader, Industrins byggmaterialgrupp.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska
Gasföreningen, Svenska Värmeverksföreningen, Sveriges Allmännyttiga
Bostadsföretag (SABO), Sveriges villaägareförbund, länsstyrelsen i
Västernorrlands län och Stockholm Energi. Vattenfall förordar atl man inriktar
sig på projekt som kompletterar redan pågående aktiviteter t. ex. inom
Vattenfalls projekt "Uppdrag 2000".

Statens
energiverk anser att behovet av ett nytt stödsystem, dess användningsområde
och omfattning bör utredas närmare. För att stödet skall få önskad effekt bör
det enligt verket införas i samband med att elpriserna stiger och atl marknaden
efterfrågar de nya produkterna.

Energiforskningsnämnden
(Efn) framhåller alt om det föreslagna teknik-upphandlingsslödel inrättas, bör
del mer få karaktären av marknadsintroduktionsstöd. Även Efn betonar behovet
av samordning med andra pågående insatser.

Skälen
för mitt förslag: De bedömningar som gjorts av elanvändningsdelegationen pekar
på behovet av ökade insatser för att påskynda utvecklingen av ny elsnål
teknik. Genom utnyttjande av ett leknikupphandlingsförfa-rande kan processen
från produktutveckling till marknadsintroduktion avsevärt förkortas. Härigenom
kan den föreslående omställningen av energisystemet underlättas.

Jag
vill i likhet med elanvändningsdelegationen understryka att ett strategiskt
område i detta sammanhang är utvecklingen av nya uppvärmnings-syslem. Insatser
behöver göras för att få fram ny teknik som, till rimliga kostnader och i
former som anpassats till brukarnas krav på bekvämlighet och gott
inomhusklimal, medger atl användningen av el kan minskas eller att el kan
ersättas med andra energibärare i lokaluppvärmningen. En återgång till olja för
uppvärmning bör så långt som möjligt undvikas.

Genom
en målmedveten teknikupphandling förbättras enligt min uppfattning
förutsättningarna för en intensifierad produkt- och systemutveckling inte
minst inom uppvärmningsområdet. För att en sådan teknikupphandling skall kunna
genomföras krävs dock atl aktörer med tillräckliga resurser och kompetens
utövar beställarfunktionen. Ett av syftena med leknikupphandlingsstödet är
därför att stimulera kompetenta aktörer atl engagera sig inom detta område.

Vid
sidan av en tillräcklig kompelens inom teknikområdet bör beställa

ren också ha en nära kontakt med användaren, om denne är någon annan

än beställaren själv. Beställaren bör också besitta de finansiella resurser

som krävs för att garantera tillverkaren en viss avsättning av produkten, 43

För
närvarande är del bara ett fåtal aktörer inom småhussektorn som Prop,
1987/88:90 skulle kunna utöva beställarfunktionen vid teknikupphandling av
utrustning och anläggningar för eleffektivisering och nya uppvärmningssystem.
Exempel på sådana aktörer är byggföretag och vissa bostadsförvaltare. Enligt
min mening måste därför en möjlighet finnas atl överbrygga bristen på kompetens
hos övriga aktörer inom småhussektorn som önskar engagera sig i
teknikupphandling av delta slag. Jag återkommer strax till detta. En annan
möjlighet är att kommunala elverk och övriga eldistributörer i sin roll som
energitjänstföretag agerar som beställare vid teknikupphandling av.alternativa
uppvärrnningssystem för den elvärmda bebyggelsen. Genom att reducera de
tekniska och kommersiella risker som är förenade med denna typ av
teknikupphandling kan bl. a. dessa aktörer stimuleras till ett sådant
engagemang.

Jag
har här betonat teknikupphandlingsslödets betydelse inom uppvärmningsområdet,
och då speciellt inom småhussektorn. Även inom övriga elanvändningsområden bör
emellertid teknikupphandlingsstödet kunna bidra till utveckling och
kommersialisering av ny elsnål teknik och ny teknik för elersättning. Inom
industrin och fastighetsförvaltningen finns oftast tillräcklig kompelens för
att användarna själva skall kunna svara för bestäl-lartollen, vilket
underlättar teknikupphandlingen.

Jag
kommer strax att föreslå att en ny fond - energiteknikfonden -inrättas, som
inrymmer såväl det befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny
energiteknik som den nuvarande bränslemiljöfonden (avsnitt 4.6). Jag kommer
därvid även all föreslå vissa förändringar vad gäller stödets inriktning. Avsikten
med den nya fonden är att stimulera till utveckling av ny och miljövänlig
teknik inom hela energiområdet. Del stöd som jag här föreslår bör ses som ett
komplement till denna fond. Teknikupphandlingsstödet inriktas därvid specifikt
mot eleffektivisering och elersättning. I del följande ger jag några exempel
på utvecklingsområden där stödet kan komma att spela en viktig roll.

Inom
uppvärmningsområdet finns det flera olika utvecklingslinjer som kan förväntas
leda till att den framlida elanvändningen minskar. I hus med vattenburen
elvärme kan nya typer av kollekliva värmeförsörjningssyslem utvecklas Ull
konkurrenskraftiga alternativ till elvärme. Utveckling av ny kulverlteknik i
samband med utbyggnad av s. k. närvärme kan utgöra ett viktigt medel för all
minska kostnaderna för denna typ av lösningar. En annan möjlighet erbjuder
utvecklingen inom gasområdet. Utvecklingen av lågtemperatursyslem för
byggnadsuppvärmning kan avsevärt förbättra förutsättningarna för alt utnyttja
olika former av nalurvärme eller spillvärme som värmekälla. Inte minst av
miljöskäl betraktar jag denna utveckling som myckel intressant för såväl ny som
befintlig bebyggelse.

För
att möjliggöra en övergång till annan uppvärmningsteknik i hus med

direktverkande elvärme krävs utveckling av nya distributionssystem för

värme som kan installeras till rimliga kostnader. I de fall där en fullständig

övergång till någon annan uppvärmningsform är mindre lämplig kan vär

mepumpar utnyttjas för att effekUvisera elanvändningen. För att få fram

effektiva värmepumpar lämpade för direktelvärmda småhus krävs dock

ytterligare teknikutveckling. En minskad användning av el för uppvärm- 44

ning
kan givetvis också åstadkommas genom andra typer av installationstekniska och
byggnadslekniska åtgärder. Även inom dessa områden kan leknikupphandlingsstödet
stimulera Ull atl nya tekniska lösningar tas fram i samverkan mellan användare
och utrustningstillverkare.

Även
utvecklingen inom solvärmeområdel är intressant i detta sammanhang. I
rapporten Energi i byggd miljö — 90-talets möjligheter betonar BFR de framsteg
som gjorts vad gäller solvärmeanläggningar med säsongslager kopplade Ull
gmppcentral eller Qärrvärmenät. Den fortsalla utvecklingen av solvärmelekniken
måste enligt BFR:s uppfattning koncentreras på förbättrade prestanda men
framför allt på sänkta kostnader för solfångare. Även inom lagringsområdel är
kostnadssänkningar angelägna. BFR framhåller betydelsen av forskning,
utveckling och experimenlbyggande i kombination med ökad serieproduktion om
mer betydande kostnadsreduceringar skall kunna åstadkommas.

Enligt
min mening har betydande framsteg under de senste åren gjorts inom
solvärmeområdel. Kostnaderna för solvärmeanläggningar har kunnat reduceras,
samtidigt som prestanda har förbättrats. En fortsall kostnadsminskning är dock
nödvändig om tekniken skall kunna konkurtera med andra uppvärmningsformer.

Teknikupphandlingsslödet
bör även kunna utnyttjas-för alt stimulera till en effekUvare användning av
driftel i fastigheter och industrilokaler. Här kan teknikupphandling utnyttjas
för all ulveckla t. ex. nya eleffektiva belysningssystem. Inom
verkstadsindustrin kan teknikupphandling utnyttjas för alt ta fram system för
varvtalsreglering som anpassats till användarens specifika krav och behov. Ett
annat intressant utvecklingsområde är nya typer av elmätare och utrustning för
övervakning och styrning av elanvändningen.

Prop. 1987/88:90

Stödets
utformning m. m.

Mitt förslag:
Stödet bör utgå i form av bidrag och villkorslån. Stödet bör i första hand lämnas
till beställaren i teknikupphandlingen. Stöd bör kunna lämnas till samtliga led
i teknikupphandlingen - från inledande utvecklingsarbete fram Ull
marknadsintroduktion. Slödels andel av kostnaderna för del inledande
utvecklingsarbetet bör begränsas Ull högst 50% av utvecklingskostnaderna.
Omfattningen av behovet av villkorslån för försöksserier eller
referensanläggningar bör prövas från fall till fall.

Elanvändningsdelegationen:
Delegationen föreslår att stöd till teknikupphandling skall utgå i form av
bidrag och villkorslån. Delegationen framhåller betydelsen av atl stöd ges
endast till kvalificerade projekt med kompetenta beställare och leverantörer.
I övrigt hänvisar delegationen till det förslag som lämnats av delegationens
expertgrupp för hushåll och småhus. Expertgruppen föreslår atl stöd skall utgå
Ull beställarna i teknikupphandlingen. Berättigade till stöd bör de vara som
uppfyller de kompetenskrav

45

som
är nödvändiga för alt genomföra en teknikupphandling av delta slag. Prop.
1987/88:90 OrganisaUoner och andra som saknar denna kompetens men som ändå
önskar genomföra en teknikupphandling bör kunna beviljas bidrag till
konsultstöd eller dylikt som möjliggör en kompetent upphandling. Denna typ av
bidrag bör enligt expertgmppen lämnas endast om organisationen representerar de
elanvändare som kommer att utnyttja en första försöksserie eller
referensanläggning, t. ex. bostadsrättsföreningar, samfällighetsför-eningaro.
d.

Vad
beträffar stödnivån föreslår expertgruppen att bidrag till teknikupphandlingens
inledande utvecklingsarbete bör kunna lämnas med ett belopp som motsvarar upp
till 50% av utvecklingskostnaderna. Stöd Ull uppförande av
referensanläggningar bör lämnas i form av villkorslån.

Remissinstanserna:
Endast ett fåtal av remissinstanserna lämnar synpunkter på stödels utformning.
STU stöder delegationens uppfattning att stödet i huvudsak bör riktas till
beställaren av elsnål och elersättande teknik. Även LO, SABO och Stockholm
Energi stöder förslagels allmänna inriktning. Utförliga synpunkter på stödets
utformning lämnas av Efn, som framhåller alt stödvillkoren måste vara flexibla.
Några strikta maximigränser vad gäller stödets andel av anläggningskostnader
el. dyl. bör enligt Efn:s mening inte anges. Efn bedömer alt investeringsbidrag
måste kunna lämnas med minst 50% av investeringskostnaden och villkorslån med
upp till 100% av investeringskostnaden. För dessa bör villkorlig återbetalningsskyldighet
liknande BFR:s experimenlbyggnadslån gälla.

Skälen
för mitt förslag: Det förslag till utformning av leknikupphandlingsstödet som
lämnats av elanvändningsdelegationen är enligt min uppfattning väl avvägt.
Således ansluter jag mig till delegationens uppfattning all stödet bör utgå i
form av bidrag och villkorslån Ull beställaren i teknikupphandlingen. I
undanlagsfall bör dock även utmstningstillverkare m.fl. kunna ges stöd om detta
innebär att teknikupphandlingen väsentligt underlättas.

Teknikupphandhng
omfattar flera faser. En behovsanalys behöver göras. En kravspecifikation
måste las fram. Produkter eller processer måste provas i praktiken. I ett andra
steg måste ofta modifieringar och vidareutveckling av tekniken ske. För att
stödet skall kunna stimulera en utveckling fram till marknadsintroduktion bör
stöd kunna lämnas till samtliga led i denna utvecklingskedja. I likhet med bl.
a. Efn vill jag framhålla behovet av en flexibel bedömning vid fastställande av
stödvillkoren för varje enskilt projekt.

När
det gäller stödels andel av kostnaderna för del inledande utvecklingsarbetet
anser jag att den bör begränsas till högst 50% av utvecklingskostnaderna.
Bidrag till kompetensstöd för vissa kategorier av upphandlare samt till
kostnader för utvärdering bör dock i vissa fall kunna täcka den totala
kostnaden. Omfattningen av behovet av villkorslån för försöksserier eller
referensanläggningar bör prövas från fall till fall. Vid en sådan bedömning
bör utgångspunkten vara omfattningen av de tekniska och ekonomiska risker som
användaren eller beställaren lar. Del bör ankomma på regeringen att besluta om
de närmare föreskrifter som bör gälla för stödet.

Elanvändningsdelegationen
har föreslagit atl det nya stödet handläggs 46

av
STU om stödet avser energiteknik för industriell tillämpning. BFR bör enligt
delegationen ges ansvar för stöd till energiteknik på fastighetssidan.

Remissinstanserna
delar i huvudsak delegationens uppfattning. Värmeverksföreningen är dock
tveksam Ull så många aktörer på bidragssidan vad beträffar elsnål teknik.
Kraven på samordning ökar och denna roll ter sig enligt föreningen naturlig för
statens energiverk.

Enligt min mening bör
statens energiverk ha ett samordningsansvar för elhushållningsprogrammel. Jag
återkommer strax till detta. I likhet med Värmeverksföreningen anser jag att
denna samordning underlättas om ansvaret för stödets hantering åläggs
energiverket. Jag föreslår därför att leknikupphandlingsstödet handhas av
statens energiverk som därvid även bör utnyttja den kompetens avseende
bebyggelsens och industrins energianvändning som finns hos BFR resp. STU. En
samordning bör också ske med de forsknings- och utvecklingsinsatser som bedrivs
inom ramen för energiforskningsprogrammet. Jag kommer senare alt återkomma till
regeringen med förslag om den konkreta utformningen av beslutsgången.

Del
totala medelsbehovel för leknikupphandlingsstödet beräknar jag Ull 400 milj. kr
för en femårsperiod. Härav bör nu 150 milj. kr. anvisas under ett nytt
reservationsanslag C 22. Vissa åtgärder för effekUvare användning och
ersättning av el. Jag återkommer strax till frågan om medel för leknikupphandlingsstödet
(avsnitt 8).

Prop. 1987/88:90

4.2.3
Stöd till forskning inom området effektiv elanvändning — eleffektiva byggnader

Mitt
ställningstagande: Intensifierade forskningsinsatser bör genomföras inom de
områden som är av speciell betydelse för den elvärmda bebyggelsen. Medel bör
därför anslås inom energiforskningsprogrammet för uppbyggnad av ett nytt
delprogram Effektiv elanvändning — eleffektiva byggnader.

Statens råd för
byggnadsforskning (BFR): I juni 1987 uppdrog regeringen åt BFR att utarbeta
förslag till framlida forsknings- och utvecklingsinsatser inom området effekUv
elanvändning - eleffektiva byggnader. I november 1987 överlämnade BFR ett
förslag till utformning av ett nytt delprogram för forskning inom detta område
till regeringen.

I redovisningen anför BFR
all intensifierade forsknings- och utvecklingsinsatser inom området effektiv
elanvändning inte kan genomföras inom ramen för befintliga resurser om man
samtidigt skall värna om de forskningsmiljöer som byggts upp vid högskolorna.
Del ökade medelsbehovel bedöms av BFR uppgå Ull 22 milj. kr. för budgetåren
1987/88-1989/90. Förslaget fömtsätter samfinansiering med industrin.

Elanvändningsdelegationen:
Vid utformningen av sill förslag har BFR samrålt med elanvändningsdelegationens
expertgrupp för småhus och hushåll. Expertgmppen instämmer i BFR:s uppfattning
atl ytteriigare resurser krävs om intensifierade forskningsinsatser skall kunna
genomföras inom

47

de områden som är av
speciell betydelse för den elvärmda bebyggelsen. Expertgmppen föreslär därför
all resurser avsätts för uppbyggnad av ett nytt delprogram Effektiv
elanvändning - eleffektiva byggnader inom energiforskningsprogrammel i
enlighet med BFR:s förslag. ElanvändningsdelegaUonen instämmer i expertgruppens
uppfattning och anför alt det är angeläget med intensifierade
forskningsinsatser avseende den elvärmda bebyggelsen.

Skälen för mitt
ställningstagande: Riksdagen beslutade våren 1987 (prop. 1986/87:80, NU 33,
rskr. 292) om ett nytt energiforskningsprogram för treårsperioden
1987/88-1989/90. Beslutet innebar bl. a. att programområdet Energianvändning
för bebyggelse - nya energisystem bibehölls som ett separat program inom
energiforskningsprogrammet på gmnd av atl insatsema inom delta område bedömdes vara
av central betydelse för omställningen av energisystemet.

Ökade forsknings- och
utvecklingsinsatser inom området effektiv elanvändning - eleffektiva byggnader
bör enligt min mening ingå som en väsentlig del av det program för
eleffektivisering och elersättning som nu bör påbörjas. Jag kommer därför i
annat sammanhang att föreslå regeringen att ett nytt delprogram för Effektiv
elanvändning - eleffekUva byggnader byggs upp i enlighet med BFR:s förslag.
Programmet bör finansieras genom omprioriteringar inom
energiforskningsprogrammet. Jag avser att senare ta initiativ Ull att detta
program inrättas och påbörjas under innevarande budgetår.

Prop.
1987/88:90

4.2.4
Åtgärder för att stärka och bevara flexibiliteten inom elanvändningsområdet.

Mitt
ställningstagande: I fråga om nya bostadshus bör kraven på byggnadens
energiegenskaper höjas. I samband härmed bör den nuvarande generella dispensen
för uppvärmning med direktverkande el i särskilt uppvärmningssnåla en- och
Ivåbostadshus avskaffas.

En
motsvarande höjning av kravnivån bör övervägas även i fråga om andra
nybyggnader än bostadshus.

Förslag om
ändringar i byggnadslagsUflningen i denna del bör kunna föreläggas riksdagen
under hösten 1988.

ELIN: Användningen av
direktverkande elvärme i nyproducerade småhus har analyserats av ELIN.
Utredningen har också redovisat vilka alternativ som står till buds för atl
begränsa denna typ av elanvändning. ELIN framhåller all nuvarande
utvecklingstendenser vad avser användningen av direktverkande elvärme endast
medför marginella förändringar vad gäller den långsiktiga bindningen till el
för uppvärmningsändamål, ELIN betonar dock atl ändrade förhållanden kan medföra
en ökning av andelen direktelvärmda hus i nyproduktionen. Det är därför
betydelsefullt att utvecklingen bevakas så att ytterligare åtgärder för atl
begränsa användningen av direktverkande elvärme i detta fall kan vidtas.

48

Remissinstanserna: Ett
antal remissinstanser, däribland överstyrelsen för Prop, 1987/88:90 civil
beredskap, lantbrukarnas riksförbund och VVS-industrins informationsråd, anser
att utredningen borde ha lämnat mer långtgående förslag vad avser användningen
av direktverkande elvärme i nyproducerade bostäder.

Elanvändningsdelegationen:
Expertgruppen för Hushåll och småhus pekar på det förslag till ny byggnorm som
statens planverk har överlämnat till regeringen. Förslaget innebär en skärpning
av gällande föreskrifter om energihushållning. Skärpningen innebär i korthet
att de nuvarande s, k, ELAK-kraven utvidgas till att gälla alla nyproducerade
bostäder, Expertgmppen framhåller att delta innebär atl det inte längre kommer
att finnas några "särskilda krav" som villkor för installation av
direktverkande elvärme. Det finns därmed en risk för att direktverkande elvärme
åter blir det dominerande uppvärmningssättet i nyproduktionen under
förutsättning att planverkels krav beträffande energihushållning genomförs. Mot
denna bakgmnd föreslår elanvändningsdelegationen att särskilda villkor avseende
energihushållning skall gälla för direktverkande elvärme i en- och tvåfamiljshus
för permanentboende. Plan- och bostadsverket bör enligt delegationen få i
uppdrag atl ta fram förslag till sådana villkor. Uppdraget bör omfatta
motsvarande föreskrifter för elvärmda flerbostadshus.

Remissinstanserna:
Remissopinionen beträffande delegationens förslag är delad. Statens planverk
och BFR framhåller atl olika nivåer på energihushållningskraven bör undvikas.
Statens energiverk och Stockholm Energi anser inte alt en skärpning av
energihushållningskraven är ett effektivt sätt att begränsa användningen av
direktel. Stockholm Energi hänvisar istället till möjligheten att genom en
förändring i ellagen upphäva distributörernas leveransplikt för direktverkande
elvärme. Även statens planverk pekar på alternativa styrmedel för att minska
användningen av direktverkande elvärme.

Skälen
för mitt ställningstagande: För att underiätla den förestående omställningen av
energisystemet bör användningen av direktverkande elvärme hållas så låg som
möjligt såväl i befinUig bebyggelse som i nyproduktionen. Jag vill erinra om
att det redan i riksdagens beslut (prop. 1979/80:170, NU 70, rskr. 410) efter
folkomröstningen slogs fast att åtgärder skall vidtas för all förhindra
direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse.

På grundval av regeringens
förslag (prop. 1980/81:90 och 1980/81:133)

beslutade riksdagen därefter att en- och tvåbostadshus som är avsedda för

annat än fritidsändamål inte ulan särskilda skäl får utföras för uppvärm

ning med direktverkande el. Enligt de riktlinjer som riksdagen då godkän

de (NU 1980/81:60, rskr. 381) borde bl.a, särskilt uppvärmningssnåla

byggnader undantas från förbudet mot uppvärmning med direktverkande

el. Därmed avsågs byggnader vilkas behov av elenergi för radiatorer och

tappvarmvatten var minst 40 % lägre än behovet för radiatorerna om

byggnaden varit utförd enligt minimikraven pä värmeisolering och luftom

sättning i då gällande byggnorm (SBN 1975). Bestämmelserna i byggnads

stadgan (1959:612) ändrades samtidigt i enlighet härmed (CU 1980/81:37,

rskr. 384). 49

4
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 90

I
den nya plan- och bygglagen (1987:10), PBL, finns kraven på byggna- Prop.
1987/88:90 ders energiegenskaper och uppvärmningssystem intagna i 3 kap. 3 §.
Bestämmelserna är i huvudsak oförändrade i förhållande till motsvarande
bestämmelser i den Udigare byggnadsstadgan. Under riksdagsbehandlingen av
lagförslaget väcktes frågan om att skärpa kraven för installation av
direktverkande elvärme. Under hänvisning till att frågan tagits upp av ELIN i det
tidigare nämnda betänkandet (SOU 1986:16), som då var under beredning i
regeringskansliet, uttalade utskottet (BoU 1986/87:1) alt resultatet av denna
beredning borde avvaktas.

Statens
planverk har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till till-lämpningsbestämmelser
till PBL såvitt gäller bestämmelserna om nybyggnad (Svensk byggnorm).
Förslaget bereds nu i regeringskansliet.

Planverkels
förslag i fråga om kraven på energihushållning skiljer sig i flera avseenden
från motsvarande bestämmelser i den nuvarande byggnormen (SBN 1980). Kraven
har formulerats som övergripande funktionskrav. De ger den byggande frihet atl
inom ramen för en högsta tillåten energianvändning själv välja tekniska
lösningar och metoder. Kravnivån i förslagets bestämmelser — som avses gälla
generellt för alla bosläder, oavsett uppvärmningssätt och hustyp - är densamma
som nu gäller för direktelvärmda småhus.

Efter
samråd med chefen för bostadsdepartementet vill jag anföra följande.

Utgångspunkten
för den föreslående översynen av energihushållningsbestämmelserna för
byggnader~bör vara att de förbättringar av bebyggelsens
energihushållningsegenskaper som nu kan uppnås utan nämnvärda merkostnader
också bör förverkligas. Tekniken är numera väl etablerad. De kravnivåer som
planverket föreslår - och som således svarar mot vad som i dag gäller för
direktelvärmda hus - infrias redan nu i stor utsträckning också i den övriga
bebyggelsen av det enkla skälet att de lönar sig. Starka skäl talar därför
enligt min mening för planverkels förslag. Det innebär emellertid atl de
villkor som riksdagen har satt för direktverkande el kommer att uppfyllas i all
ny bostadsbebyggelse. Som bl.a. elanvändningsdelegationen har framhållit kan
det leda till att användningen av direktel åter ökar. Sådana nya bindningar
måste enligt min mening förebyggas.

I
likhet med flera av remissinstanserna anser jag dock alt en ytterligare
skärpning av energihushållningskraven, utöver den nivå som i dag gäller för
direktel, inte är en verkningsfull eller tillrådlig metod alt begränsa
användningen av direktverkande elvärme i bebyggelsen. Frågan om i vilka
situaUoner som direktverkande el alltjämt bör kunna installeras bör enligt min
mening prövas efter andra grunder.

Utgångspunkten
i denna del bör vara atl långsiktiga bindningar till system för uppvärmning
med direktverkande el bör undvikas i görligaste mån. Det gäller naturligtvis
inte enbart i en - eller Ivåbostadshus, utan i all bostadsbebyggelse. Det finns
vidare anledning att övervåga om det inte också bör gälla i fråga om annan
bebyggelse än bostäder.

Chefen
för bostadsdepartementet avser att i annat sammanhang föreslå

regeringen att uppdra åt planverket att i samverkan med bl. a. energiverket 50

komma med förslag i dessa
frågor. Förslag om ändringar i PBL bör därefter kunna föreläggas riksdagen
under hösten 1988.

Prop. 1987/88:90

4.2.5
Elmarknadens aktörer

Mitt
ställningstagande: Det finns Skäl för elproducenter och eldistributörer att i
framliden engagera sig i eleffektiviseringsfrågor i större omfattning än för
närvarande. Genom ett sådant engagemang tillförs resurser som kan skapa
förutsättningar för att samhällsekonomiskt motiverade
eleffekliviseringsåtgärder kan realiseras. Utvecklingen inom delta område bör
följas noga. Vid behov bör åtgärder vidtas för atl stimulera utvecklingen.

Elanvändningsdelegationen:
Delegationen betonar atl eldistributörernas roll hittills har varit atl
tillförsäkra sina kunder säker leverans av el. Elsystemets expansion har ställt
stora krav på eldistributörernas planering och utbyggnad av näten, I samband
med omställningen av energisystemet kommer andra frågor atl vara mer centrala
för eldistributörerna. Med hänsyn till denna utveckling framhåller
elanvändningsdelegationen atl energiljänsler kan bli ett intressant
affärsområde för eldistributörerna i framtiden. Delegationen framhåller
betydelsen av atl eldistributörer och andra energileverantörer anpassar
verksamheten till kundernas och marknadens behov. Det bör enligt delegationen
ställas krav på eldistributörerna att verka för energi- och
elhushållningsålgärder hos kunderna samtidigt som de ges incitament och
förutsättningar att bedriva en sådan verksamhet på ett affärsmässigt sätt.

Delegationen
föreslår därför alt förutsättningarna prövas alt föra in föreskrifter i ellagen
som ålägger eldistributören att verka för en rationell energianvändning och
elhushållning. Motsvarande föreskrifter bör övervägas för leverantörer av
annan ledningsbunden energi.

En utgångspunkt för
energitjänstföretagen måste enligt delegationen vara att hushållning väljs
framför tillförsel så länge som kostnaden för att spara en kilowattimme el är
lägre än kostnaden för att tillföra en kilowatttimme. En höjning av
energitaxorna skulle enligt delegationen kunna vara ett sätt atl finansiera
verksamhet för energihushållning och elsparande.

Mot den här redovisade
bakgrunden föreslår delegationen att man prövar förutsättningarna att föra in
föreskrifter i ellagen eller lagen om kommunal energiplanering som medför att
likställighets- och självkoslnadsprinci-perna, som gäller för kommunerna,
upphävs såvitt gäller energidistributionen.

För all tillvarata
konsumenternas intressen gentemot energileveranlö-rerna föreslår
elanvändningsdelegalionen att skyldighet föreskrivs för leverantörer av
ledningsbunden energi alt förhandla med sammanslutningar av abonnenter, s. k.
abonnentråd. Utvecklingen bör följas av statens energiverk som också bör
utreda behovet av utbildningsinsatser för abonnentrådens ledamöter.

51

ElanvändningsdelegaUonen
tar också upp den särställning som Vatten- Prop. 1987/88:90 fall genom sin
storlek har på elmarknaden. Delegationen föreslår alt regeringen i
instruktionen för Vattenfall föreskriver att kunderna skall erbjudas avtal som
anpassas Ull kundens behov inom ramen för kostnadsanpassade taxor. Vallenfalls
kostnadsslruklur bör med hänsyn till verkets prisledande ställning enligt
delegationen kunna redovisas med stor öppenhet.

Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser är positiva till
tanken atl eldistributörerna utvecklas Ull energitjänstföretag, däribland konsumentverket,
statens energiverk, Svenska Kommunförbundet, LO, Sveriges Industriförbund,
Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Värmeverksföreningen, Svenska
Elverksföreningen, Stockholm Energi och Riksförbundet Energileverantörerna.

Med hänvisning till de intressekonflikter som kan uppslå mellan
tillförsel och hushållning är dock även många remissinstanser tveksamma till
eldistributörernas roll som energitjänstföretag. Sådana synpunkter framförs av
bl. a. riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen,
LRF, Sveriges Fastighetsägareförbund, SABO, och Föreningen Sveriges
Energirådgivare.

DelegaUonens
förslag att pröva förutsättningarna för att i ellagen föreskriva atl
eldistributören åläggs alt verka för elhushållning avstyrks av en övervägande
del av remissinstanserna. Flertalet remissinstanser som berör frågan anser all
den frivilliga utvecklingen bör avvaktas för atl pröva under vilka former som
eldistributörernas ökade engagemang i eleffektivisering och elhushållning bör
främjas.

Delegationen
föreslår också alt förutsättningarna prövas för atl upphäva Ullämpningen av de
kommunala likställighets- och självkostnadsprinciperna i energidislributionen.
Förslaget syftar till alt ge de kommunala energiverken samma förutsättningar
som de privata distributörerna all agera affärsmässigt. Flera remissinstanser
avstyrker förslaget med hänvisning till att självkostnads- och
likställighetsprinciperna är så gmndläggande att de inte bör urholkas eller
upphävas genom undantag i andra lagar. Flera remissinstanser gör bedömningen
all någon lagändring inte behövs för att energiverken skall kunna ulveckla sin
verksamhet till alt omfatta energitjänster.

Enligt
Kommunförbundet är energiljänsler hos kommunägda energiförelag inte något
nytt. Verksamheten kan utformas så att den kan förenas med självkostnads- och
likställighetsprinciperna. Liksom i annan kommunal affärsdrivande verksamhet
behöver enligt förbundet noggrannheten inte vara så stor att avgifterna exakt
överensstämmer med den verkliga kostnaden för resp. tjänst. Mindre avvikelser
tillåts enligt rättspraxis. Viss taxeutjämning är också möjlig inom resp,
rörelsegren. Som exempel nämner förbundet utjämningen av elpriset mellan tätort
och glesbygd. En sådan utjämning har enligt Kommunförbundet störte ekonomisk
betydelse för kunderna än de differenser som kan uppkomma mellan kostnader och
intäkter i en energitjänstverksamhet.

Till
förslaget om abonnenlråd är de remissinstanser som representerar

producenlsidan negaUva och de remissinstanser som representerar konsu-

menlsidan i huvudsak positiva. Statens energiverk, statens pris- och kar- 52

tellnämnd
(SPK) och LO ställer sig dock tveksamma Ull förslaget.

Vattenfall
avstyrker förslaget till ändring i verkels instmktion. Även Prop. 1987/88:90
flera andra remissinstanser är negativa till förslaget. Förslaget tillstyrks
dock av Sveriges Industriförbund, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen
och SABO. Statens pris- och kartellnämnd är tveksam till värdet av den
föreslagna ändringen. Enligt nämndens uppfattning ger en sådan åtgärd inga
garantier för en mer raUonell prisbildning än vad som gäller för närvarande.

Skälen
för mitt ställningstagande: För egen del är jag positiv till eldistributörernas
utveckling mot energitjänstföretag. I detta sammanhang vill jag erinra om att
regeringen i instmktionen (1987:351) för Vattenfall betonat verkels roll som
energitjänstföretag. Vattenfall arbetar också akUvt med elanvändnings- och
eleffektiviseringsfrågor bl. a. inom ramen för projektet Uppdrag 2000. Vidare
kommer även Svensk Energiutveckling AB atl engagera sig i den tekniska
utvecklingen inom eleffekliviseringsområdet.

Flera
av remissinstanserna har framhållit alt något behov av lagändringar inte
föreligger för all eldistributörerna skall kunna utvecklas till energitjänstföretag.
Jag gör också den bedömningen att det finns förutsättningar för
eldistributörerna alt inom ramen för gällande lagstiftning i ökad utsträckning
erbjuda sina kunder nya typer av energiljänsler. Jag är dock medveten om de
problem som hänger samman med den dubbla roll som eldistributören härigenom
kommer att spela och de intressekonflikter som härvid kan uppstå. Med hänsyn
till vad jag nu har anfört är jag inte beredd att föreslå lagändringar med den
innebörd som delegationen har föreslagit.

Enligt
min mening finns det skäl för eldistributörer och elproducenter att i framtiden
engagera sig i eleffektiviseringsfrågor i större omfattning än för närvarande.
Genom ett sådant engagemang tillförs resurser som kan skapa förutsättningar för
att samhällsekonomiskt motiverade eleffekliviseringsåtgärder kan realiseras.
Utvecklingen inom området bör följas noga. Vid behov bör åtgärder vidtas för
att stimulera utvecklingen.

Vad
gäller frågan om abonnentråd vill jag i likhet med elanvändningsdelegationen
framhålla alt abonnentråd Ull sin natur är en organisationsform som lämpligen
bör tillkomma på frivillig väg. Enligt vad jag har erfarit kommer företrädare
för abonnenterna att la initiativ till att en försöksverksamhet med
abonnentråd påbörjas inom kort, vilket enlig min uppfattning är positivt.
Statens energiverk bör få i uppdrag att följa utvecklingen inom detta område.
Jag är mot denna bakgrund inte beredd alt föreslå lagstiftningsåtgärder inom detta
område.

Jag
har Udigare i samband med mina övervägande, rörande vissa utgångspunkter för
energisystemets omställning (prop. 1986/87:159, NU 7, rskr. 56) anfört att del
enligt min mening inte finns skäl alt ändra på elmarknadens gmndläggande
funktionssätt inför de krav på elsystemet som uppstår under
kärnkraflsavvecklingen. Delta överenstämmer också med
elanvändningsdelegationens bedömning all riksdag och regering inte heller
framgent bör ingripa direkt i laxesällningen. Denna bör överlåtas till förhandlingar
mellan kraftproducenter, eldistributörer och elförbmkare.

Jag
instämmer i delegationens bedömning att Vattenfall liksom den

övriga kraftinduslrin inom ramen för kostnadsanpassade taxor bör efter

sträva största möjliga flexibilitet när det gäller kontraktsformer och avtal. 53

Vattenfall har också genom
sin nuvarande instruktion ålagts ett ansvar för att inom sitt verksamhetsområde
arbeta för en avveckling av kärnkraften till senast år 2010. Enligt min
uppfattning bör det ligga inom ramen för Vattenfalls uppgift inom detta område
alt pröva möjligheterna atl genom nya typer av kontraktsformer och avtal
åstadkomma en bättre anpassning till olika kundkategoriers behov, om
kärnkraftsavvecklingen härigenom kan underlättas. Jag anser således inte att det
föreligger något behov av en inslruklionsändring enligt delegationens förslag.

Prop, 1987/88:90

4.2.6
Övriga åtgärder

Information
och utbildning

Mitt
ställningstagande: Speciella informationsinsatser rörande effektiv
elanvändning bör genomföras av berörda sektormyndigheler inom
energihushållningsområdet. Informationsinsatser riktade till fasUghelsägare bör
genomföras av del nyinrättade plan- och bo-sladsverkel. Informationsinsatser
riktade Ull industrin bör genomföras av statens industriverk och informaUonsinsatser
riktade till lant-bmket bör genomföras av lanlbmksstyrelsen. Konsumentverket
bör ges det centrala ansvaret för information till hushållen avseende olika
konsumentprodukters elanvändning och energiegenskaper. Statens energiverk bör
svara för samordningen av insatserna.

För att underlätta
en samordning av olika myndigheters verksamhet inom detta område bör del
nuvarande energihushållningsrådet vid statens energiverk ändras till ett
elanvändningsråd beslående av representanter för berörda myndigheter och
intressentgrupper. Statens energiverk bör tillsammans med elanvändningsrådel
ansvara för samordningen av de informaUonsinsatser som görs av resp, myndighet.
Informationsinsatserna bör finansieras genom omprioriteringar bl, a, inom
anslaget C 2, Statens energiverk: Utredningar m, m, och information så att 2,5
milj, kr, per år ställs till rådets förfogande.

Elanvändningsdelegationen:
Delegationen har lämnat förslag om en utökad informations- och
rådgivningsverksamhet inom elanvändningsområdet. Det centrala ansvaret för
denna verksamhet bör enligt delegationen ligga på de berörda
sektormyndigheterna. Delegationen betonar emellertid atl en samordning av
insatserna måste ske om de skall bli effekUva,

Vidare bör enligt
delegationen förutsättningarna för att öka utbildningen i elanvändningsfrågor
på gymnasieskolan samt de tekniska högskolorna utredas närmare.

Fr. o. m. den 1 juli 1987
har den fortbildning för yrkesverksamma inom energiområdet, som bedrivits inom
ramen för statens energiverks stödverksamhet, överförts till det reguljära
utbildningssystemet. Under åren 1985 och 1986 har en försöksverksamhet i detta
syfte bedrivits inom den kommunala vuxenutbildningen.

54

Statens energiverk har i
en skrivelse Ull delegationen tagit upp den Prop. 1987/88:90 nuvarande
utbildningssituationen och den förväntade utvecklingen och pekat på vissa
problem. Delegationen föreslår atl statens energiverk får i uppdrag all noga
följa utvecklingen och anmäla till regeringen om särskilda insatser för
utbildningen behöver sältas in.

Remissinstanserna:
Delegationens ställningstaganden vad gäller behovet av informationsinsatser och
ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter bemöts positivt av
remissinstanserna. Remissinstanserna är också i huvudsak positiva till att
behovet av utbildningsinsatser prövas i enlighet med delegationens förslag.
Konsumentverket, Efn, Fastighetsägareförbundet och VVS-tekniska föreningen
framhåller också behovet av fortbildning för yrkesverksamma inom
energiområdet.

Statens
energiverk: I delrapporten Information, rådgivning och utbildning - Statliga
åtgärder inför kärnkraflsavvecklingen framhåller statens energiverk alt staten
har viktiga uppgifter inom detta område inför den omställning av energisystemet
som nu förestår, trots alt informationsverksamhet inom elanvändningsområdet
redan bedrivs av ett stort antal företag, organisationer etc. Skälen för detta
är enligt statens energiverk alt en samhällsekonomiskt godtagbar koppling
mellan elanvändningens effekUvi-sering och anpassningarna på produklionssidan
lättare kan uppnås om även staten engagerar sig i informationsfrågor.

Statens
energiverk har i sitt remissyttrande över elanvändningsdelegationens
betänkande saml i en särskild skrivelse Ull regeringen föreslagit atl
energihushållningsrådel vid statens energiverk ändras till ett elanvändningsråd
med samordningsansvar. Ett viktigt inslag i elanvändningsrådels arbete bör
enligt statens energiverk vara erfarenhetsutbyte avseende pågående aktiviteter
inom elanvändningsområdet. Vidare bör rådet fungera som ett fomm, där behovet
av och formerna för information till företag, kommuner och organisationer kan
diskuteras.

Skälen
för mitt ställningstagande: Vad gäller behovet av informationsinsatser inom
elanvändningsområdet och ansvarsfördelning mellan resp. myndigheter ansluter
jag mig till elanvändningsdelegationens och statens energiverks uppfattning.

Ett
elanvändningsråd med uppgifter enligt statens energiverks förslag kommer enligt
min mening att fylla en viktig funktion inför omställningen av energisystemet.
Jag anser dock atl det finns skäl att, vid sidan av vad statens energiverk
föreslagit, ge elanvändningsrådet en mer akUv roll i information sarbetet,

Finansieringen
av informationsinsatserna bör ske genom omprioritering bl, a, inom anslaget C
2, Statens energiverk: Utredningar m, m, och information så att 2,5 milj, kr,
per år ställs Ull rådets förfogande.

Jag
fömtsätter all behovet av utbildning i elanvändningsfrågor inom det ordinarie
utbildningssystemet beaktas av berörda myndigheter i deras ordinarie
verksamhetsplanering.

Den
fortbildning för yrkesverksamma inom energiområdet som har be

drivits under 1980-talel har enligt min mening varit framgångsrik. Enligt

vad jag har erfarit går statens energiverk f. n. igenom vilka insatser som

krävs för att utbildningsverksamheten skall kunna fortgå inom ramen för 55

den
kommunala vuxenutbildningen.

Energideklarationer m.
m.

Prop. 1987/88:90

Mitt
ställningstagande: Konsumentverket bör få i uppdrag att vidareutveckla
systemet med energideklaralioner för hushållsapparater och metoder för provning
av dessa. Vidare bör konsumentverket få i uppdrag alt ta initiativ till och
ansvara för genomförande av tester av olika produkter för uppvärmning,
isolering, ventilaUon etc. Detta arbete bör bedrivas i samarbete med det
nyinrättade plan- och bostadsverket. Plan- och bostadsverkel bör ansvara för
alt information om resultaten av verksamheten också förmedlas Ull
faslighets-ägare och fastighetsförvaltare. Medelsbehovet för uppdragels genomförande
uppskattar jag till 6 milj. kr. Jag avser all föreslå regeringen alt för detta
ändamål utnyttja medel som står till regeringens förfogande under del för
budgetåret 1985/86 under tolfte huvudUteln uppförda anslaget E 22. Vissa
åtgärder för omställning av energisystemet.

Elanvändningsdelegationen:
Delegationen har lämnat förslag avseende energideklarationer och testning av
produkter med i huvudsak samma inriktning som jag här har förordat.
Delegationen har bedömt det sammanlagda medelsbehovet för dessa insatser Ull
10 milj. kr. under en period på 5

Elanvändningsdelegation
föreslår också att frågan om krav på besiktning av äldre småhus utreds. Syftet
bör enligt delegaUonen vara alt få fram ett system med bl. a.
energideklarationer av sådana hus. Delegationen har också föreslagit all en
energibesiktning skall vara en förutsättning för att statliga lån skall kunna
utgå vid ombyggnad av småhus. Genom energibe-sikiningen får kommunen vid
långivningen fömlsättningar alt bedöma energihushållningsåtgärderna.

Remissinstanserna:
Förslagen avseende energideklarationer och testning av produkter bemöts i
huvudsak positivt av remisinstanserna. Konsumentverket framhåller dock atl det
av delegationen föreslagna beloppet på 1 milj. kr. per år för testning av
produkter endast möjliggör relativt begränsade insatser.

Vad gäller delegationens
förslag avseende energibesiklning av äldre småhus framhåller flera
remissinstanser, däribland bostadsstyrelsen, statens energiverk, BFR och
Stockholm Energi all bl. a. de administraUva konsekvenserna av förslagen
närmare måste utredas före ett definitivt ställningstagande.

Skälen
för mitt ställningstagande: För egen del anser jag att del är viktigt atl
hushållen och fastighetsägarna är välinformerade vad gäller olika produkters
kvalitetsegenskaper och inverkan på elanvändningen. Härigenom kan de
driflsekonomiska aspeklema beaktas vid olika köpbeslut, vilket på sikt bör
medföra att allt eleffektivare produkter introduceras på marknaden. Genom
utveckling av provningsmetoder och energideklarationer kan den här typen av
information lättare nå hushållen och fastighetsägarna. Möjligheterna att för
denna verksamhet åstadkomma en samfinansiering med berörda Ullverkare och andra
intressenter bör också prövas.

56

I denna fråga har jag
samrålt med chefen för bostadsdepartementet och statsrådet Johansson.

Jag är efter samråd med
chefen för bostadsdepartementet inte beredd att nu förorda några initiativ för
att införa energibesiktning av småhus.

Prop.
1987/88:90

Elhushållning
i statsförvaltningen

Mitt
ställningstagande: Eleffektivisering bör eftersträvas inom alla
samhällssektorer. De statliga byggnaderna och statsförvaltningen är stora
förbrukare av el. Byggnadsstyrelsen bör ges ökade möjligheter att finansiera
olika typer av energibesparande åtgärder inom ramen för verkels resultatbudget.

Elanvändningsdelegationen
har föreslagit atl byggnadsstyrelsen får i uppdrag att genomföra ett program
för eleffektivisering i statliga byggnader. Delegationen uppskattar
medelsbehovet för programmets genomförande till 20 milj. kr. Därutöver föreslår
delegationen att statens energiverk tar upp förhandlingar med kommun- och
landstingsförbunden om ett konsekvent utbyte till elsnåla lysrörslampor o. d.
i de kommunala och landstingskommunala byggnaderna. Delegationen framhåller
att en konsekvent offentlig upphandling av eleffektiv utrustning på sikt får
betydande spinoffef-fekter inom den övriga lokalsektorn.

Remissinstanserna är till
övervägande del positiva till delegationens förslag. Byggnadsstyrelsen
Ullstyrker förslaget samtidigt som styrelsen betonar vikten av att en särskild
finansiering ordnas för genomförandet enligt delegaUonens förslag.
Kommunförbundet och landstingsförbundet framhåller vikten av atl staten
tillsammans med kommunerna och landstingen går i spetsen när del gäller
eleffektivisering i de egna byggnaderna. Landstingsförbundet Ullstyrker vidare
förslaget att statens energiverk skall ta upp förhandlingar med kommunförbundet
och landstingsförbundet. Kommunförbundet anför atl förslaget om byte till
elsnål belysning i huvudsak sammanfaller med redan pågående
energihushållningsverksamhet. Statens energiverk anser sig ha en roll att fylla
i detta sammanhang gentemot t. ex. landsUng och kommuner. Men verket tror inte
atl förhandlingar är ett lämpligt Ullvägagångssält.

Skälen för mitt
ställningstagande: För egen del anser jag alt det är av yttersta vikt all alla
möjligheter till en effektivare elanvändning tas tillvara också inom
statsförvaltningen, eftersom detta leder till sänkta driftskostnader på sikt.
Byggnadsstyrelsen planerar och genomför fortlöpande energibesparande åtgärder
inom de ramar som anvisas för underhåll och ombyggnad. F. n. pågår en översyn
av statsmakternas styrning av byggnadsstyrelsen. I detta sammanhang behandlas
frågan om finansiering av olika energibesparande åtgärder i statliga byggnader.
Målet är därvid atl öka byggnadsstyrelsens handlingsutrymme.

En effektiv elanvändning i
lokalseklorn gynnas av ett utvecklat samarbete mellan olika stora
lokalförvaltare. Jag avser därför alt föreslå rege-

57

ringen att statens
energiverk ges i uppdrag att ta inUativ Ull överläggningar med statliga
myndigheter, landstingsförbundet och kommunförbundet samt andra störte
lokalförvaltare om möjligheterna atl genomföra byten till elsnål belysning och
annan eleffektiv utrustning. Härvid bör möjligheterna till en samordnad
upphandling särskilt undersökas.

Prop. 1987/88:90

Samordning
och uppföljning av programmet

Mitt
ställningstagande: Statens energiverk bör få i uppdrag atl svara för samordning
och uppföljning av elhushållningsprogrammel. Statens energiverk bör årligen
rapportera om utvecklingen av elanvändningen och elhushållningen. Genom atl
energihushållningsrådet vid statens energiverk ändras till ett elanvändningsråd
underlättas denna samordning. En första avstämning av elhushållningsprogrammel
görs år 1990.

Elanvändningsdelegationen:
Delegationens förslag överenstämmer i huvudsak med mitt ställningslagande.

Remissinstanserna:
Har inga erinringar mot del förslag angående samordning och uppföljning av
programmet som lämnas av elanvändningsdelegationen.

ELIN:
I betänkandet (SOU 1987:65) Statistik och prognoser på energiområdet har ELIN
lämnat ett antal förslag till förbättringar av framför allt
elanvändningsstalisUken. ELIN föreslår också ökade forskningsinsatser om
slutlig energianvändning. Denna forskning bör enligt utredningen hållas samman
vid en särskild institution, förslagsvis statens institut för byggnadsforskning
(SIB).

ELIN
gör bedömningen att de förslag som lämnats beträffande elslatisti-ken bör kunna
finansieras inom ramen för statistiska centralbyråns (SCB) och statens
energiverks tillgängliga resurser och genom ökad uppdragsfi-nansierad
verksamhet. Den föreslagna forskningsverksamheten kräver dock enligt
utredningens uppfattning nya resurser.

Remissinstanserna:
Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till de förslag beträffande
elstatistiken som lämnas av utredningen. SCB betonar att den ambitionshöjning
för energislatistiken som föreslås inte kan åstadkommas inom ramen för de
löpande anslagen Ull SCB. Ett flertal remissinstanser, däribland SCB, SPK,
statens industriverk. Vattenfall, Kraftsam och Svenska Elverksförenlngen
avstyrker utredningens förslag att forskningen bör hållas samman av SIB.
Konsumentverket, BFR, SIB och Svenska Kommunförbundet tillstyrker däremot
detta förslag.

Skälen
för mitt ställningstagande: Ansvaret för energihushållningsarbelel inom olika
samhällssektorer åvilar berörda sektormyndigheter. Detta är nödvändigt om
åtgärder för att främja en god energihushållning skall kunna samordnas med
andra typer av åtgärder inom myndigheternas ansvarsområde. Sektoransvaret bör
givetvis också gälla arbetet för atl främja en effektiv elanvändning. Detta
innebär alt ett stort antal myndigheter och

58

organisationer kommer att
beröras av det program för effekUvare använd- Prop, 1987/88:90 ning och
ersättning av el som jag här har föreslagit. Behovet av samordning kommer
således att bli mycket stort. Genom att ett elanvändningsråd kommer att knytas
till statens energiverk underlättas denna samordning.

Jag
har nyligen framhållit alt regeringen noga bör följa bl. a. elanvändningens
utveckling och genomföra en avstämning vid 1990-lalets början. Denna avstämning
bör föregås av en utvärdering av de insatser som gjorts för eleffektivisering
och elersättning. Regeringen bör därefter enligt min mening återkomma till
riksdagen med överväganden beträffande behovet av fortsalla insatser inom olika
delar av programmet.

En
förutsättning för alt en effektiv uppföljning av elanvändningens utveckling
skall kunna genomföras är en tillförlitlig elanvändningsslalisUk. De förslag
som lämnats av ELIN rörande förbättringar av elstatistiken bör enligt min
bedömning kunna bidra till alt underlätta en uppföljning av elanvändningens
utveckling. Jag anser att förslagen bör kunna finansieras inom ramen för
befintliga resurser. Jag förutsätter alt de förslag som lämnats av utredningen
inom detta område beaktas av berörda myndigheter i det arbete som bedrivs för
att förbättra energistatistiken.

4.3 Bränsleförsörjningen

4.3.1 Inledning

Det
är i dagsläget inte möjligt alt närmare fastställa vilken roll' olika bränslen
skall ha i vårt framlida energisystem. Utgångspunkten är att, inom ramen för de
miljökrav som ställs, sträva efter en samhällsekonomiskt effektiv
försörjningsstruktur. Detta innebär inte enbart att olika bränslen får
konkurtera om marknadsandelar sins emellan utan även att en konkurtenssilualion
föreligger i förhållande till energihushållningsålgärder. Del bör i
sammanhanget framhållas att en omställning av energisystemet som innebär en
ökad förbmkning av importerade bränslen också påverkar kraven på
försörjningsberedskapslagring för importörer och större förbrukare.

Bränslena
kan komma atl utnyttjas dels som direkt ersättning för el för
uppvärmningsändamål, dels för elproduktion. Jag kommer i del följande att ta
upp frågor som hänger samman med möjligheterna att utnyttja olika bränslen i
vårt energisystem.

4.3.2 Naturgas

Naturgasens
betydelse för världens energiförsörjning har ökat successivt under
efterkrigstiden. Andelen av världens totala energiförsörjning är ungefär 20%.
För Västeuropas del är motsvarande andel 15%. USA och Sovjetunionen svarar
tillsammans för nära två tredjedelar av världens samlade förbmkning.

De totala reserverna i
världen uppgår till ca 98000 miljarder m vilket

motsvarar ca 90 % av de kända oljereserverna. Nalurgasfyndighelerna har

ökat snabbare än oljereserverna. Sovjetunionen svarar för 40 %, Mellanös- 59

tern för 25% och
Nordamerika för 8% av de nu kända tillgångarna, I Prop, 1987/88:90 Norge
finns 2-3% av de kända naturgasreserverna. Med beaktande av den
prospekteringsverksamhet som bedrivs på den norska sockeln nort om 62: a
breddgraden är del troligt att de norska reserverna i framUden blir de helt
dominerande i Västeuropa,

KonsumUonen
av naturgas i Västeuropa har ökat från 20 M loe (milj, ton oljeekvivalenter) år
1965 till 192 M loe år 1985, Den sistnämnda siffran motsvarar ungefär 225
miljarder m' naturgas. Produktion av naturgas för användning i det land där den
produceras svarar för hälften av den totala naturgiisanvändningen i Västeuropa.

De
analyser som gjorts avseende utvecklingen på den internationella
nalurgiismarknaden tyder på att utbudssituationen är mycket god och all
efterfrågeutvecklingen kommer att följa den allmänna ökningen av energianvändningen.
En köparens marknad kan förväntas under resten av seklet. Detta gäller
speciellt för de länder som. har en väl utbyggd infraslmktur och möjlighet till
gasimport från flera länder.

Sydgasprojektet
i Skåne (Sydgas 1) är den första etappen i den svenska naturgasintroduktionen.
Projektet avser dels en årlig import av upp Ull 400 milj. m naturgas från den
danska delen av Nordsjön till Sverige under perioden 1985-2003, dels
Iransilering av gas via det danska naturgasnätet. Den totala kontraklerade
volymen uppgår till ca 6600 milj. m'. Ledningssystemet är dimensionerat så alt
en åriig överföring av 2000 milj. m är möjlig.

Den
andra etappen. Sydgas 2, avser en förlängning till södra Halland. Leveranser av
naturgas i Halland upp Ull Halmstad inleddes sommaren 1987. Hiuills har
naturgas motsvarande 50 milj. m' per år efter en uppbyggnadsperiod
kontrakterats från Swedegas AB. I fullt utbyggt skede kan leveranser
motsvarande ca 100 milj. m' per år bli aktuella.

I
december 1986 slöts ett avtal mellan Swedegas AB och det danska Dangas avseende
leverans av 200 milj. m naturgas till Göteborg och Västsverige. Av den
kontraklerade volymen avser 50 milj. m naturgasmarknaden upp till Halmstad.
Resterande volymer säljs till Energiverken i Göteborg (85 milj. m) och till
Västgas AB (65 milj. m-') för vidareförsäljning i västra Sverige utanför
Göteborg. Naturgas börjar levereras Ull Göteborg under år 1988.

Statens
energiverk har utrett fömtsättningarna för en nalurgasintroduk-tion i
Mellansverige i rapporten (STEV 1987:5) Naturgas i Mellansverige, Studien lar
sin utgångspunkt i Swedegas AB:s planer all etablera ett gasdislributionssystem
i Mellansverige i början av 1990-talel,

Naturgasmarknaden
i Mellansverige omfattar geografiskt området nordost om Göteborg och sträcker
sig i nort t, o, m. Gävleborgs län samt i öster till Östersjökusten,

Enligt
Swedegas bedömningar skulle naturgasmarknaden i Mellansverige i basfallet
uppgå till 6-8 TWh, vilket motsvarar ca 3% av energimarknaden. Till delta
kommer användning i fjärtvärmeverken för värme- och kraftproduktion som bedöms
uppgå till ca 5 TWh,

På
längre sikt, i slutet av århundradet och början av 2000-talet, förvän

tas naturgasanvändningen fortsätta att öka inom industrin, om än i lång- 60

sammaretakl,
Elersättningen bedöms härvidlag komma all uppgå till 1,5- Prop. 1987/88:90
2 TWh, Vidare bedöms naturgasen komma atl öka sin andel inom uppvärmningssektorn.
Inom småhussektorn kan naturgasen komma att ersätta el i ökande utsträckning
framåt sekelskiftet. Enligt Swedegas bedömning rör del sig om 2-4 TWh i
Mellansverige på längre sikt.

Naturgasen
bedöms vidare på längre sikt ha en god potential inom Qärtvärmesektorn där
särskilt möjlighelema till samtidig produktion av el och värme är av stort
intresse.

I
samband med kärnkraftsavvecklingen kan det bli aktuellt med väsentligt störte
volymer. Även här blir naturligtvis naturgasvolymen beroende av pris och
konkurtensförmåga gentemot andra bränslen.

Enligt
min uppfattning kan naturgas bli ett intressant alternativ i svensk
energiförsörjning. På medellång sikt finns - som framgåtl av de bedömningar
som gjorts av statens energiverk och Swedegas AB - en potentiell marknad för
oljeersättning, ersättning av el för värmeproduktion samt kraftvärmeproduktion.
Det är också min bedömning att del i ett senare skede - kring sekelskiftet -
kan bli aktuellt med störte volymer, om gasen visar sig vara konkurtenskraftig
för produktion av el i samband med kärnkraftsavvecklingen. Jag vill i det
sammanhanget framhålla att naturgas i dagsläget bedöms vara ett
konkurtenskraftigt alternativ till vattenkraft vid utbyggnad av
elproduktionskapacileten i Norge.

Ett
ytterligare scenario som kan vara av intresse för Sverige är Iransilering av
naturgas genom landet för avsättning på den europeiska gasmarknaden.

I
likhet med energiverket anser jag alt avgörande för naturgasens roll i det
svenska energisystemet är konkurtenskraften gentemot övriga tillgängliga
energislag. Till detta kommer att kraven på försörjningslrygghet och
miljöhänsyn måste kunna innehållas.

Vid
en bedömning av gasens konkurtenskraft är det enligt min mening viktigt atl
beakta att Sverige inte har ett fullt utbyggt naturgasnäl. Kostnadsaspekterna
kommer därför att väga tungt vid ett eventuellt svenskt beslut. Förutom
kostnaderna för själva gasen måste således även kostnader för investeringar i
infrastruktur inkluderas. Samma sak gäller för kostnader för beredskapslagring
och kostnader som uppkommer på gmnd av skärpningen av miljökraven.

Beträffande
kraven på försörjningstrygghel är det en vägledande princip all vårt framtida
energisystem skall kännetecknas av en säker tillförsel. En självklar strävan är
därför att naturgas kan tillföras landet från minst två leveranspunkter och
från sinsemellan oberoende leverantörer. Naturgas kan tillföras den svenska
marknaden från eller via Danmark, från Norge direkt eller via Danmark samt från
Sovjet via Finland eller via det europeiska ledningssystemet. Om, i ett
marknadsuppbyggnadsskede i Mellansverige, den situationen inträffar atl del
finns endast en tillförselpunkt anser jag alt detta kan accepteras under en
övergångsperiod. En förutsättning är dock atl väl etablerade planer finns för
en framlida sammankoppling av naturgasnätel.

Mot
bakgrund av vad jag nu har framhållit vill jag sammanfatta de krav

som jag anser att samhället måste ställa för en väsentlig utökad naturgasan- 61

vändning
i Sverige:

-
Tillförseln måste ske i
överenslämmelse med de energipolitiska riktlin- Prop. 1987/88:90 jerna.
Således måste de samhälleliga målen angående leveranssäkerhet,
beredskapslagring och miljö kunna nås.

-
Inköp av gas måste ske efter
strikt kommersiella principer. Gasen måste av egen kraft kunna konkurtera på
den svenska energimarknaden. De kommersiella förhandlingarna skall genomföras
på förelagsplanet. Kontrakt om gasköp bör innehålla omförhandlingsmöjligheter
och prisin-dexeringsprinciper som är relevanta för konkurrenssituationen på den
svenska marknaden.

- Den
samhälleliga bedömningen av ett nalurgasprojekt görs i samband

med tillståndsprövning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.

Vad
jag nu har framhållit om betydelsen av en ur samhällsekonomisk synvinkel
lämplig utbyggnad av ett naturgassystem i landet och ett optimalt tillvaratagande
av naturgasens möjligheter ställer också krav på lokalisering och utformning
av nätet som är samordnat med berörda kommuners bebyggelseutveckling. Det
krävs också en energiplanering som innebär alt naturgasen behandlas parallellt
med andra konkurterande energislag. Detta förutsätter i sin lur ett
informaUonsutbyte och en växelverkan mellan centralt och lokalt fattade beslut
rörande naturgasnätets utbyggnad och därmed sammanhängande frågor.

En
förutsättning för att få kommunerna att engagera sig och att avsätta resurser
till att medverka i utarbetandet av sådana planer är givetvis att dessa bedöms
vara av väsentlig betydelse för kommunen.

För
alt detta allmänna intresse skall kunna resultera i en reell beredskap

krävs emellertid dels att olika åtgärder samordnas mot gemensamma mål,

dels att de resulterar i konkreta handHngsprogram. ""

En
höjning av kommunernas beredskap att ta emot naturgasen måste därför i,första
hand inriktas på alt öka kunskaperna hos dem som har att förbereda och fatta beslut
rörande kommunens översiktliga och strategiska planering avseende energi och
markanvändning. Det gäller vidare att finna och la Ull vara sådana
planeringssituationer, där dessa kunskaper natur-ligen kommer till användning.

Jag
avser att med berörda parter närmare diskutera vilka åtgärder som bör vidtas
för att höja planeringsberedskapen inför eventuella beslut om en ökad
naturgasan vändning i Sverige.

4.3.3
Olja

Riksdagen
godkände våren 1984 de riktlinjer för oljepolitiken som regeringen föreslagit
i propositionen om vissa oljefrågor (prop. 1983/84:110, NU 43, rskr. 391). Det
uttalade målet för den statliga oljepoliUken är att inom ramen för de
övergripande energipolitiska rikUinjerna, som bl, a, innebär att minska
beroendet av olja, trygga landets försörjning med råolja och petroleumprodukter
till rimliga kostnader för samhället. Detta måste ske med beaktande av de krav
på god miljö som samhället ställer.

Arbetet
med alt reducera oljeberoendet har varit framgångsrikt. Jag vill

erinra om att 75% av all energi som användes år 1970 var olja. År 1987

hade oljeberoendet gått ned till under 50%, Strävandena att reducera 62

oljeanvändningen
måste fortsätta, men oljan kommer ändå under över- Prop. 1987/88:90 skadlig tid
atl stå för en betydande del av vår energitillförsel, Fömtom de direkta
effekter som detta förhållande kan medföra kan effekter uppkomma även indirekt
därigenom atl del internaUonella oljepriset påverkar prisnivån på andra
bränslen. Således finns t, ex, kopplingar mellan priset på kol och priset på
olja, beroende på alt dessa bränslen är reella alternativ för elproduktion i
flera europeiska länder. Kolpriset kan i sin tur inverka på priserna på fasta
bränslen i vårt land eftersom ett konkurtensförhållan-de finns i
uppvärmningsseklorn. Givetvis finns också hela Uden ett kon-kurtensförhållande
mellan olja och el för viss del av uppvärmningssektorn. Vid generering av el
inom det svenska energisystemet används dessutom i viss utsträckning såväl kol
som lätt och tung eldningsolja.

Jag
vill med dessa exempel peka på att del finns starka kopplingar mellan den
svenska energimarknaden och den internationella oljemarknaden. Detta för också
med sig alt del är vikUgl atl noga följa den internationella utvecklingen.

4.3.4
Kol

Riksdagen
beslutade år 1984 (prop. 1983/84:158, NU 44, JoU 28, rskr. 390) om riktlinjer
för kolanvändningen fram till år 1990. Riktlinjerna innebar bl. a. en försiktig
introduktion av kol upp till en årlig användningsnivå om 3-4 milj. ton omkring
år 1990. Vidare infördes en energipolitisk prövning av kolanvändning i lagen
(1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Prövningen
innebär i huvudsak att koleldade anläggningar endast får uppföras när det inte
är tekniskt eller ekonomiskt rimligt atl använda inhemska bränslen.

I
propositionen (1983/84:158) om vissa kolfrågor understryks att en fömtsättning
för kolinlroduktionen är alt kolanvändningen sker i anläggningar med effekUva
miljöskyddsåtgärder. I sin anmälan (bilaga 2) Ull propositionen informerade
chefen för jordbruksdepartementet om de riktlinjer som vid prövning enligt
miljöskyddslagen (1969:387) bör Ullämpas för högsta tillåtna svavelulsläpp från
koleldade anläggningar.

Riksdagens
energipoliliska beslut år 1985 (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr. 362) innebar ingen
förändring i riktlinjerna för kolintroduktionen.

Statens
energiverk har sedan år 1984 haft regeringens uppdrag all årligen redovisa
pågående och planerad kolanvändning i Sverige. Energiverket har därvid kunnat
konstatera att kolanvändningen utvecklas i enlighet med de riktlinjer som
riksdagen har ställt upp. I energiverkets senaste rapport, Kol-87, görs
bedömningen alt användningen av energikol år 1990 kommer att uppgå till ca 3
milj. lon. Verket påpekar dock att den årliga användningen av kol kan komma
atl öka med ca 0,4 milj. lon i början av 1990-lalel, om hittills beslutade
anläggningar byggs.

År
1986 importerades drygt 2,7 milj. ton energikol till Sverige. Denna

mängd kom så gott som uteslutande från Polen, Australien, Sovjetunionen,

USA och Storbritannien. Under det första halvåret 1987 tillkom Colombia

som exportör och svarade för drygt 7% av kolimporten till Sverige. Den

största enskilda exportören av kol till Sverige är för närvarande Polen, som

under första halvåret 1987 svarade för 35% av importen. 63

Import
av kol från Sydafrika förekommer inte. Prop. 1987/88:90

Jag
kan i dag konstatera atl kolintroduktionen har skett i enlighet med uppställda
riktlinjer. De miljökrav som har ställts har kunnat uppfyllas. Den teknik som
har kommit till användning har i många fall varit ny-utvecklad och inneburit
alt ulslåppen av föroreningar har kunnal minskas avsevärt relalivt äldre
kolförbränningsteknik.

Enligt
min bedömning behöver dock de totala utsläppen i landet av de försurande ämnena
svavel- och kväveoxider reduceras kraftigt för att man skall kunna komma ned i
en nivå som är acceptabel från miljösynpunkt. Jag kommer senare (avsnitt 4.6)
att redogöra för behovet av skärpta utsläppskrav för olika typer av bränslen.

Försörjningssituationen
för kol kan för närvarande bedömas som god. Priset på kol på världsmarknaden
har sjunkit under senare år. Detta är delvis en följd av utvecklingen på
oljemarknaden. Ytterligare en orsak till prisfallet är atl nya gruvor har
öppnats i flera länder, varför konkurtensen mellan producenterna har ökat.
Brytningstekniken effektiviseras också i de nya gruvorna, där utvecklingen går
mot ökad mekanisering och därmed en minskning i behovet av arbetskraft.

I
propositionen om vissa kolfrågor betonade jag att målet för den svenska kolförsörjningen
bör vara att inom ramen för de övergripande energipoliliska riktlinjerna
sträva efter långsikliga engagemang med ett urval av exportländer och därigenom
trygga försörjningen av ett från miljösynpunkt lämpligt kol till rimliga
priser. Denna målsättning bör gälla även fortsättningsvis. Jag vill
understryka all.förhållandena på kolmarknaden kan komma alt förändras av
faktorer som vi inte i dag kan förutse. Exempelvis kan efterfrågan på kol på
väridsmarknaden komma att öka om oljepriserna återigen ökar. Liksom tidigare är
del därför angeläget att handlingsfriheten inför framtida energipolitiska
beslut hålls öppen. Del är i det sammanhanget viktigt alt utvärdera
erfarenheterna av den nya kolförbränningstekniken.

4.3.5
Inhemska bränslen

Inhemska
bränslen har av tradition spelat en vikUg roll i det svenska energisystemet. I
dag svarar dessa bränslen för omkring 15 % av den totala energilillförseln.
Staten har genom en rad olika stödprogram stimulerat användningen av inhemska
bränslen.

Användningen
av inhemska bränslen har bl. a. till följd av statliga insatser ökat stadigt
sedan början av 1980-talet. År 1986 användes inhemska bränslen med ett
energiinnehåll av 62 TWh, vilket skall jämföras med 50 TWh år 1980.

Den
största delen av de inhemska bränslena utgörs av industriella biprodukter
såsom lutar, bark och spån. Sammanlagt svarar dessa i dag för omkring 70% av
den totala tillförseln av inhemska bränslen.

År
1986 var produktionen av energilorv för första gången på över 25 år

störte än produktionen av odlingstorv. År 1986 producerades ca 1,9 TWh

energitorv, medan produkUonen år 1985 endast uppgick till omkring 0,7

TWh. Till följd av det dåliga vädret år 1987 blev torvproduktionen återigen 64

mindre.

Statens
energiverk genomförde år 1986 på regeringens uppdrag en torv- Prop. 1987/88:90
marksinventering. Inventeringen visar att del inte finns anledning att revidera
de tidigare uppskattningarna av landets totala torvtillgångar. Enligt dessa kan
mängden torv i Sverige teoretiskt sett ersätta den nuvarande oljeförbmkningen i
landet i närmare 200 år. Av tekniska, ekonomiska, miljömässsiga samt skydds-
och nalurvårdsskäl kan emellertid endast begränsade delar av torvförekomsterna
utnyttjas.

Tillgången
på trädbränsle påverkas av en rad faktorer. Bland dessa kan nämnas skogens
långsiktiga tillväxt, råvaruultagen ur skogen, produktionsmetoderna inom
skogsbruket och i den skogsanknutna industrin saml råvamanvändningen inom
angränsande sektorer. År 1986 användes sammanlagt 15 TWh trädbränslen, varav
ca 12 TWh användes för småskalig eldning i exempelvis hushåll.

Förbränning
av avfall från hushåll och induslner ger för närvarande omkring 4 TWh per år. I
industriellt avfall ingår då inte t. ex. bark och annat avfall från
skogsindustrin. Avfall produceras ständigt och kan därför betraktas som en
förnybar energikälla. Energiverket har bedömt att förutsättningar finns för
att öka utvinningen av avfallsenergi till omkring 6 TWh per år.

En
förutsättning för att avfall skall kunna utnyttjas som energiresurs är att
stränga miljökrav iakttas. I en skrivelse (1986/87:157) till riksdagen våren
1987 har regeringen redovisat sina ställningstaganden till vissa avfallsfrågor.
I skrivelsen redogörs bl. a. för riktlinjerna för de miljökrav som skall
ställas i fråga om utsläppsbegränsningar vid prövningar enligt miljöskyddslagen
av anläggningar för avfallsförbränning.

Metangas,
som utvinns ur soptippar och torvmossar eller framställs genom rötning av
organiskt material, bidrar för närvarande endast marginellt till energiförsörjningen.
Försök med sådana projekt pågår dock på flera håll i landet, delvis med stöd av
staten.

Möjligheten
all utnyttja energiskog och andra energigrödor som bränsle studeras för
närvarande i flera länder. Inom det svenska energiforskningsprogrammet påbörjades
forskning och utveckling av energiskog år 1976,

Under
de senaste två åren har nyinvesteringarna inom området inhemska bränslen legat
på en låg nivå. Orsaken till detta är främst det låga oljepriset. Utvecklingen
är också en följd av de omstruktureringar som kan inträffa när en bransch
etableras förhållandevis snabbt.

Jag
vill dock understryka all det på sikt är angeläget alt användningen av inhemska
bränslen fortsätter alt öka inom de ramar som anges i gällande lagstiftning.

Enligt
min bedömning bör de inhemska bränslenas konkurtenskraft stärkas på sikt i och
med alt elpriserna stiger. För att stärka de inhemska bränslenas
konkurrenskraft är del dessutom viktigt med fortsatt forskning och utveckling:
Del ankommer i första hand på statens energiverk att inom ramen för
energiforskningsprogrammet stödja forskning och utveckling avseende olika
inhemska energislag. Teknik som möjliggör en ökad användning av inhemska
bränslen bör vidare kunna ges stöd ur den fond, energiteknikfonden, som jag
strax (avsnitt 4.5) kommer att föreslå.

65

5
Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 90

4.4
Elproduktionsfrågor Prop. 1987/88:90

4.4.1 Utgångspunkter

Stränga
miljökrav kommer atl ställas inför kommande utbyggnader av
elprodukUonsanläggningar. Del finns för närvarande flera olika utvecklingslinjer
av intressant teknik med gynnsamma utsläppsdata som bör prövas och
demonstreras. Jag anser det vara viktigt att utnyttja den tid som finns till
förfogande för att bygga demonstrationsanläggningar där olika tekniska
lösningar prövas. Dessa bör byggas dels för atl klara kommande elbehov, dels
för att ge driftserfarenheter och utgöra grund för senare kraflulbyggnader. En
avvägning måste dock ske så att ett övemtbud av el undviks.

Utbyggnader
av kraft har långa ledtider, ibland upp till tiotalet år. Ett sätt att minska
ledUderna är all i förlid projektera nya anläggningar och i övrigt förbereda en
byggstart så långt som möjligt. Bl. a. bör tillståndsprocessen vara färdig så
atl lokaliseringsUllstånd föreligger. För atl säkerställa elbehovet när två
reaktorer las ur drift i mitten av 1990-talel bör kraftföretagen snarast
möjligt fatta beslut om alt planera och projektera nya elproduktionsanläggningar.
Jag vill dock betona alt eventuella beslut om atl påbörja upphandling måste
vägas emot bedömningar av det framtida elbehovet.

Jag
vill framhålla all regeringen och berörda myndigheter bör verka för en snabb
handläggning av tillståndsprocessen för nya elproduktions- och
överföringsanläggningar. Detta förutsätter naturligtvis väl genomarbetade
ansökningar.

Jag
har under hösten haft överläggningar med kraftförelagen om frågan om
projektering och förberedelse saml utbyggnad av ny kraft. Kraftföretagen har
därvid presenterat olika projekt som kan ingå i en utbyggnadsplanering.

4.4.2 Vattenkraft

Riksdagen
lade åren 1984 och 1985 fast en plan för vattenkraftsutbyggnad (prop.
1983/84:160, BoU 30, rskr. 364, prop. 1984/85:120, BoU 25, rskr. 364). Planen
innehåller projekt m.m. motsvarande 3,8 TWh/år i syfte att säkerställa en
utbyggnad av vattenkraft omfattande minst 2,5 TWh/år till millen av 1990-talet.

I
syfte all främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god
hushållning med mark, vatten och övrig fysisk miljö fattade riksdagen år 1986
beslut om en lag om hushållning med naturtesurser (prop. 1985/86:3, BoU
1986/87:3, rskr. 34, SFS 1987:12). Beslutet innebär bl. a. alt ett antal
älvsträckor har skyddats från vattenkraftsutbyggnad.

Statens
energiverk har genom ett särskilt regeringsuppdrag ett ansvar för atl följa
genomförandet av planen. Verket har i mars och augusU 1987 redovisat
ulbyggnadsläget beträffande planen till regeringen.

Energiverket
har i utredningen Avveckling av två reaktorer bedömt

tillskottet av vattenkraft och kommit fram till en sammanlagd produktions

förmåga på 64,5 TWh/år till år 1997. Bedömningarna bygger huvudsakligen 66

på
verkets tidigare redovisade analys av utbyggnadsläget. Med hänsyn till Prop.
1987/88:90 den begränsade överföringskapaciteten från Nortland till Mellan- och
Sydsverige är det enligt verket speciellt angelägel atl ägna intresse åt
möjligheterna att bygga ut projekt i vattenkraftsplanen som återfinns i södra
delen av Sverige. Eftersom en stor del av projekten i denna del av landet
utgörs av kompletteringar av befintliga kraftverk, finns det enligt
energiverket relativt goda fömlsättningar att planerade och ansökta projekt
kommer till stånd.

För
egen del anser jag att det bör finnas goda möjligheter alt uppnå gällande
utbyggnadsmål om en vallenkraflsutbyggnad motsvarande minst 2,5 TWh/år till
mitten av 1990-lalel inom ramen för gällande riktlinjer för
vaftenkraftsutbyggnad som lagts fast av riksdagen. Jag avser aU vid ett senare
ullfälle återkomma Ull riksdagen med en mer detaljerad redovisning av
planeringsläget beträffande valtenkraftsutbyggnaden. Denna redovisning torde
komma alt baseras på underlag från statens energiverk.

4.4.3
Kraftvärme

Det
är angeläget aU värmeunderiagen i såväl Qärtvärmesystemen som inom industrin
utnyttjas för kraftvärmeproduktion så långt som det är ekonomiskt möjligt.
Statens energiverk bör fortlöpande följa utvecklingen inom området och föreslå
åtgärder för att stimulera en kraftvärmeutbygg-nad.

För
samtliga Ullkommande el- och värmeproducerande anläggningar bör gälla stränga
miljökrav. Jag vill dock framhålla att kraftvärmen i sig innebär en
miljömässigt relativt gynnsam elproduktionsform i och med dess goda
bränsleulnyttjande på ca 85-90%.

Kraftsam
och Värmeverksföreningen har gemensamt gjort en studie över hur mycket
kraflvärme som kan byggas ut till miUen av 1990-talel. Enligt denna studie
finns en potential motsvarande en årsproduktion omfattande 3 TWh el, där
elprodukuonskostnaden blir lägre än för kondens-kraft. Statens energiverks
prognos till mitten av 1990-lalet pekar endast på ett mindre tillskott av
kraftvärme. Energiverket hävdar dock atl en utbyggnad av omkring 2 TWh el per
år bör bli lönsam i millen av 1990-talet vid en avveckling av två reaktorer.
Enligt energiverket bör de anläggningar för värmeproduktion i
Qärtvärmesystemen, t.ex. värmepumpar och fast-bränsleeldade hetvattencentraler,
som byggdes i början på 1980-talet ha blivit så pass föråldrade omkring år 2000
atl tillkommande värmeproduktionsenheter, som nya kraftvärmeverk, värderas
avsevärt högre än i dag. Detta torde innebära alt en omfattande
kraftvärmeutbyggnad bör kunna komma Ull stånd under den senare delen av
1990-talet.

Flera
kommuner kommer under de närmast följande åren alt ha behov av nya
värmeproduktionsanläggningar i sina Ijärtvärmesyslem. Dessa kommuner kan då
tillgodoräkna sig värdet av värmeproduktionen i nya kraflvärmeanläggningar och
därmed förbättra lönsamheten. Det är därför ytterst angelägel att möjligheterna
aU bygga kraftvärmeverk noga övervägs när ny värmeproduktion behövs.

I
enlighet med de övergripande energipolitiska målen bör i första hand 67

användas inhemska,
varaktiga, förnybara och miljövänliga energikällor. Prop. 1987/88:90
Därtill vill jag nämna att naturgas kan utgöra ett intressant alternativ. Genom
att använda naturgas kan teknik som ger ett relaUvt högt elutbyle användas,
vilket ytteriigare ökar elprodukUonen från kraftvärmeverk.

Statens
energiverk bedömer den möjliga elprodukUonen från industriell kraftvärme för
närvarande till mellan 4 och 5 TWh el per år. Enligt bl. a. statens energiverk
och Kraftsam är möjligheterna all bygga ut industriell kraftvärme relativt
begränsade.

Utbyggnad
av kraftvärme berör alltid såväl värme- som elfrågor. Detta fömtsätter
samarbete mellan kraftföretag och kommuner resp. tillverkande industrier som
är de som har behov av värmeprodukUon för fjärtvärme eller industriella
processer. Diskussioner har redan förevarit mellan intressenterna såväl
beträffande generella och principiella frågor som beträffande lokala projekt.
Jag fömtsätter att parterna fortsätter och fördjupar dessa diskussioner så atl
det faktum att kraftvärme primärt berör mer än en intressent inte
fortsättningsvis upplevs som ett hinder.

I
del följande ger jag en översikt över aktuella kraftvärmeprojekl.

En
demonslralionsanläggning för småskalig kraftvärme, baserad på förädlade
inhemska bränslen och kol, har byggts i Hallsberg av Vattenfall och togs i
drift år 1987. Kraftvärmeverket kan producera ca 4 MW el och 12 MW värme.

Vattenfall
kommer att uppföra ett kraftvärmeverk i samarbete med Nässjö kommun. Även delta
verk är tänkt atl bli en demonslralionsanläggning för alt utnyttja flis, torv
och kol i småskaliga kraftvårmeverk. Storleken anges till 8 MW el och 20 MW
värme och anläggningen planeras tas i drift år 1989.

Vallenfall
har tillsammans med en processindustri beslutat att uppföra ett nalurgaseldat
kombikraftvärmeverk. Värmen från anläggningen är tänkt att utnyttjas som
processånga. Storieken på anläggningen planeras bh ca 8 MW el och den förväntas
vara i drift år 1989.

Partille
kommun och Vattenfall planerar att bygga ett kraftvärmeverk med storleken 8-15
MW el som demonslralionsanläggning. Bränslet är tänkt att bli naturgas och den
teknik som diskuteras för denna anläggning är dieselkraftvärmeverk eller
kombicykel.

Hedemora
kommun och Vattenfall undersöker förutsättningarna för all bygga ett
dieselkraftvärmeverk mellan 8 och 15 MW el. Denna anläggning är tänkt att
baseras på förgasade biobränslen.

Sydkraft
AB och Värnamo kommun har i samarbete förprojekleral ett kraftvärmeverk på 7 MW
el och 15 MW värme. Sydkraft AB är tänkt atl bli ägare till denna
demonstraUonsanläggning som enligt planerna skall baseras på inhemska bränslen
saml kol.

Sydkraft
AB diskuterar möjligheterna att bygga ett nalurgaseldat kraftvärmeverk
tillsammans med en processindustri i södra Sverige.

I
Stockolm har ett nytt koleldal kraftvårmeverk börjat byggas i Vårtan. Bl. a. i
syfte att erhålla låga emissionsnivåer kommer en teknik med tryck-salt
fluidiserad bädd atl användas. Anläggningen skall kunna producera 130 MW el och
210 MW värme och beräknas vara i drift år 1991.

Karlstads
kommun avser atl bygga ett nytt kraftvårmeverk som skall 68

eldas med skogsavfall och
kol. Turbinen till anläggningen, som avses Prop. 1987/88:90 producera 17 MW
el, har redan upphandlats. Enligt tidplanen skall verket vara i drift hösten
1990,

Göteborgsregionens
avfalls AB (GRAAB) har beställt en lurbin på 14 MW el för installation i sin
sopförbränningsanläggning i östra Göteborg. För närvarande produceras endast
värme i verket, men då anläggningen är utmstad med ångpannor kommer den att
byggas om till kraftvärmeproduk-lion. Elproduktionen beräknas till 85 GWh per
år bmtto, med start i början på år 1989,

Sydkraft
AB och Malmö kommun studerar några olika alternativ för ett nytt kraftvärmeverk
i Malmö, Sydkrafts förslag är ett koleldal kraftvårmeverk med
kondensmöjligheler på maximalt 300 MW el, Malmö Energiverk studerar några
mindre alternativ, bl, a, sådana som eldas med kol eller naturgas,

Norrköpings
kommun planerar alt lämna in lokaliserings- och koncessionsansökningar för ett
nytt koleldal kraftvårmeverk på Händelö,

Göteborgs
kommun utreder möjlighelema att bygga ett kraftvärmeverk på 300-500 MW el
baserat på kol eller naturgas. Eventuellt skulle anläggningen kunna förses med
kondensmöjligheter.

Södertälje
kommun har förprojekleral ett antal alternativ för kraftvär-meproduklion. De
storlekar som studerats är mellan 40 och 500 MW el. I första hand är kol eller
naturgas tänkta som bränsle.

Uppsala
kommun och Vattenfall planerar alt .förprojektera en tillbyggnad Ull det
befintliga kraft värme verket. Studien avser en gasturbin med avgaspanna som
skall kopplas till den befintliga anläggningen på ca 200 MW el. Bränslet till
gasturbinen kan antingen vara naturgas eller förgasad torv. Maximalt skulle den
totala anläggningen kunna producera ca 370 MW el och ca 400 MW värme.

I
Nynäshamn planeras ett industrikombinat som bl. a. skall innefatta ett
kraftvärmeverk. Projektets genomförande är bl. a. beroende av Stockholms
kommuris köp av fjärrvärme från kombinatet. Anläggningen är tänkt att producera
ca 70 MW el netto under vintertid. Industrikombinalet planeras vara i
kommersiell drift sommaren 1991.

Linköpings
kommun utreder möjligheterna alt bygga ett dieselkraftvärmeverk på ca 15 MW el
i Ljungsbro. Tätorten Ljungsbro ligger ca 15 km utanför Linköping och har ett
eget Qärrvärmenät.

Vattenfall
studerar möjligheterna alt bygga om en av de befintliga gasturbinerna i
Stallbacka Ull ett kombikraftvärmeverk. Anläggningen planeras bli på ca 125 MW
el och ca 125 MW värme. Möjligheter till avsättning av värme studeras för
närvarande av Vattenfall.

Några exempel på andra kommuner som håller på med eller har gjort
utredningarom kraftvärme äv Eskilstuna, Halmstad, Karlskoga, Lund och Umeå.

De
nu nämnda exemplen visar på ett intresse att bygga kraftvärmeverk, trots att de
ekonomiska förutsättningarna för närvarande inte är speciellt gynnsamma. I
framtiden bör, som jag tidigare har påpekat, kraftvärmepo-tentialen utnyttjas i
så stor utsträckning som möjligt.

Om
samUiga projekt som jag har nämnt skulle realiseras, torde i stor- 69

leksordningen 1 200-2 000
MW tillföras elsystemet. Denna ökade kapad- Prop, 1987/88:90

let
skulle innebära en energimängd på ungefär 3-7 TWh el/år. Enligt min

bedömning
kommer tillskottet av kraflvärme alt uppgå till omkring 2 TWh

el/år vid millen av
199()-talet, För atl genomföra de här redovisade utredda

och planerade
kraftvärmeprojekten kommer alt krävas tillståndsprövning i

vanlig ordning.

4.4.4
Kondenskraft och gasturbiner

Utgångspunkten
för elförsörjningen i samband med alt kärnkraften avvecklas är att i första
hand effektivisera elanvändningen. Det elbehov som finns därutöver bör
tillgodoses med miljövänlig elproduktion.

Mot
bakgmnd av de långa projekterings- och byggUder, upp mot tio år, som gäller för
uppförande av nya kraftverk och den tid som återstår till dess att kärnkraften
skall vara avvecklad anser jag alt kraftindustrin snarast möjligt bör ta fram
en projektreserv och vid behov uppföra demonslra-tionsanläggningar. Sistnämnda
anläggningar bör utnyttja den bästa teknik, miljö- och verkningsgradsmässigt,
som är tillgänglig. DemonstraUonsanläggningar bör byggas för olika bränslen.
Jag vill erinra om att det är viktigt att undvika en situation framöver då
föråldrad elproduktionsteknik måste utnyttjas bl. a. med tanke på de negativa
konsekvenser för miljön och ekonomin som detta skulle innebära.

Omställningen
av energisystemet. Ull följd av att kärnkraften skall avvecklas, innebär
möjligheter för svensk industri atl utveckla och sälja nya el- och
värmeprodukUonsanläggningar. En lång omställningsperiod gynnar därvid svenska
företags möjligheter atl utveckla effekUv teknik med goda miljödata.

Jag
vill i det följande kort presentera ett antal projekt som bl. a. kraftindustrin
arbetar med. Det skall dock påpekas att dessa anläggningar måste
Ullståndsprövas i vanlig ordning.

Vattenfall
planerar att, i samarbete med andra förelag, demonstrera miljövänlig
kolkraftteknik. Beslut har inte fattats om vilken teknik som avses användas. De
tre huvudlinjer som valet gäller är avancerad kolpul-vereldning med avsvavling
och denitrifiering av rökgaserna, förbränning i trycksalt fluidiserad bädd där
reduktion av svavel- och kväveoxidemissioner sker genom åtgärder vid
förbränningen samt kolförgasning med kombicykel där svavelutsläppen kan bli
mycket låga. Anläggningen beräknas få en eleffekt på 300-600 MW och
produktionen förväntas bli 1,5-3,5 TWh el per år. Jag kommer senare alt föreslå
att Vattenfall ges möjligheter att fortsätta den pågående utvärderingen av
olika förbränningstekniker som kan appliceras på detta projekt.

Vattenfall
och Asea/Brown Boveri AB genomför i samarbete försök med

en av Vattenfalls gasturbiner i Stallbacka industriområde i Trollhättan för

att utröna dess möjligheter all ingå i en naturgaseldad kombianläggning.

Ett alternativ är att bygga om denna gasturbin och låta den ingå i ett nalur

gaseldat kombikraflv;ärmeverk. Skulle gasturbinen inte vara lämplig för

ombyggnad, kan i stället en naturgaseldad kombianläggning komma att

byggas i Ringhals, 70

Sydkraft AB har utrett
möjligheten aU bygga eU kondenskraftverk med Prop, 1987/88:90 avtappning
för både el- och värmeproduktion vid Öresundsverket i Malmö, Detta
kraftverk skall i viss utsträckning ersätta äldre obrukbara anläggningar.
Projektet avses kunna realiseras når det finns behov av nya anläggningar,

OKG
AB håller på med en förprojektering av ett kol- eller nalurgaseldat
kondenskraftverk på Ävrö intill det befintliga kärnkraftverket strax nort om
Oskarshamn, Anläggningen projekteras för en kapacitet på ca 600 MW el.

Mot
bakgrund av bl. a. den höga belastning som elsystemet utsattes för

den 12 januari 1987 och de relativt små marginaler i form av icke utnyttjad

elproduklionskapacilet som fanns i vissa regioner anser jag del vara av stor

vikt atl loppeffekt, t. ex. i form av gasturbiner, byggs ut. I enlighet med

vad jag tidigare (i avsnitt 2.2) sagt om viklen av att undvika brist på effekt
i i

kraftsystemet
förutsätter jag atl kraftbolag och andra intressenter, främst kommuner och
industrier, vidtar erforderliga åtgärder.

Ledtiden
för utbyggnad av gasturbiner är kort, vilket år en fördel mot bakgmnd av
osäkerheten i bedömningarna av elbehovels utveckling. För alt ytterligare korta
ned ledtiden bör ett antal gasturbiner projekteras. Jag vill nämna två exempel
från detta område.

Vattenfall
arbetar med alt skapa en projektreserv av gaslurbinanlägg-ningar, omfattande ca
500 MW. Med hänsyn till den regionala belastningsutvecklingen prioriterar
Vallenfall en lokalisering Ull västkusten.

Sydkraft
AB projekterar för närvarande en gasturbin på ca 100 MW. En
lokaliseringsansökan för denna planeras lämnas in år 1988.

För
vissa planerade kraftverksprojekt är del ej klart om de blir utformade som
enbart elproducerande anläggningar eller som kraftvärmeverk. Om samUiga här
angivna projekt skulle realiseras, innebär detta ett tillskott till
kraftbalansen, utöver vad som angetts för kraftvärme, med 1500-1800 MW
motsvarande 6-9,5 TWh.

4.4.5
Alternativ elproduktionsteknik

El
kan produceras på många sätt och nya former av elproduktionsteknik är
följaktligen ett brett forsknings- och utvecklingsområde. Utvecklingen inom
detta område har stor strategisk vikt mot bakgmnd av omställningen i del
svenska energisystemet.

I
enlighet med de energipoliliska rikUinjerna är vindkraft ett intressant
alternativ för Sveriges energiförsörjning. Jag vill framhålla atl vindkraft på
lång sikt kan bli en betydelsefull del i det svenska kraftsystemet. I slutet av
1970-talet och i början på 1980-talel var utvecklingen inom vindkraftområdet
intensiv. Staten svarade för de huvudsakliga utvecklingskostnaderna, som bl. a.
ledde fram till atl två stora demonstrationsanläggningar, Mag-larp och
Näsudden, byggdes, Driflserfarenhelerna av dessa båda aggregat är positiva.

Enligt 1985 års
energipoliUska beslut (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr.

362) bör den tillverkande industrin och kraftinduslrin framdeles ta större

ansvar för vindkraftutvecklingen. Hösten 1985 träffade därför regeringen 71

och kraftföretagen en överenskommelse
om atl kraftindustrin skulle bilda Prop, 1987/88:90 ett bolag för
utveckling av vindkraft.

Kraftindustrins
Vindkraft AB bildades år 1986. Bolaget har beslutat att bygga ett vindkraftverk
med storleken ca 0,7 MW i Göteborg. Anläggningen planeras tas i drift år 1988.
Dessutom håller bolaget på med en konceptstudie, rörande ett stort
vindkraftverk, i samarbete med förelag i Förbundsrepubliken Tyskland.

Vattenfall
planerar att uppföra tre mindre vindkraftverk, i en gmpp, strax nort om Näsudden
på Golland.

Under
våren 1987 lät Blekinge läns näringslivsdelegation, på förslag av
länsstyrelsen, utreda frågan om havsbaserad vindkraft i Blekinge. Den
genomförda utredningen visade alt det finns goda tekniska, ekonomiska och
industriella förutsättningar att utveckla havsbaserad vindkraft i Blekinge.

Ett
antal industriföretag har intresserat sig för projektet och har slutit sig
samman för all, vid en posiUv utveckling, utarbeta ett komplett program med
offert för serietillverkning av stora havsbaserade vindkraftverk. Regeringen
beslöt den 4 februari 1988 att stödja projektet med 1,9 milj. kr. Statens
energiverk har tidigare fatlat beslut om atl bidra med 0,9 milj. kr, till
projektets forsknings- och utvecklingsverksamhet. Projektet kommer nu alt
drivas vidare.

Andra
former av möjliga framtida elproduktionsmetoder är t, ex, solceller i vilka
solstrålning direkt omvandlas till elenergi. På sikt bör även bränsleceller,
där energiinnehållet i gasformigt bränsle omvandlas till elektrisk energi via
elektrokemiska reaktioner, kunna bidra med tillskott till elbalansen. Flera
lekniklinjer prövas för närvarande i länder såsom Japan, Holland, USA etc.
Bränsleceller kan på sikt komma in i Sveriges . energisystem, framför allt i
områden som använder naturgas. Ett annat exempel på ny elproduktionsteknik är
lågtemperaturprocesser som använder medier såsom ammoniak eller fluorkolväten,
vilka förångas vid låga temperaturer och därför kan utnyttja lågtempererade
energikällor för att driva turbogeneratorer,

4.4.6
Kraftsystemets leveransförmåga

Kraftsystemets
leveransförmåga kommer mot bakgrund av de pågående

och potentiella utbyggnader som jag nyss redovisat att förändras fram till

mitten av 1990-talel, Vattenkraftens produktionsförmåga under medelvat-

lenår kan förväntas öka med 1,5-2 TWh per år. Kraftvärmen torde kunna

öka motsvarande en produktion om ca 2 TWh per år. Ny baskondenskraft

kan dessutom Ullkomma med 2-6 TWh per år. Vidare kan demonstra

Uonsanläggningar för ny teknik komma alt, tillföra kraftsystemet cirka 3

TWh per år. Del bör dock observeras att fullt effektvärde inte kan räknas

för demonstraUonsanläggningar för ny teknik. Toppkraft i form av gastur

biner torde få byggas ut för atl upprätthålla effeklsäkerhelen i kraftsyste

met, men kan samUdigt bidra med en viss möjlighet Ull elenergiproduktion.

Kärnkraftens produktionsförmåga har visat sig vara bättre än vad som

tidigare bedömdes, vilket bör räknas kraftsystemets leveransförmåga till

godo, 72

Jag
räknar därvid med att kraftsystemet, efter det att de två reaktorerna i Prop.
1987/88:90 Ringhals- och Barsebäcksverken tagits ur drift, får den
leveransförmåga som åskådliggörs i tabell 4,3. I denna tabell visas också som
jämförelse elproduktionen och leveransförmågan år 1987. Jag vill dock peka på
all osäkerheter naturligtvis finns huruvida i tabellen angivna utbyggnader
förverkligas mot bakgmnd av de osäkerheter som elanvändningsprognoserna är
behäftade med. Jag har tidigare anfört att en utgångspunkt för planeringen bör
vara en elanvändning om 135-140 TWh per år.

Som
jag tidigare anfört borde del finnas en avsevärd potential för elbesparing och
eleffektivisering. Elanvändningsdelegalionen har bedömt den tekniska och
ekonomiska pptenUalen Ull 10-15 TWh per år. Även om inte denna potential kommer
att realiseras fullt ut så bedömer jag att eleffektivi-seringen och arbetet med
elbesparingar kommer att ge resultat fram till mitten av 1990-talet.

Jag
anser mot denna bakgmnd all fömtsättningarna är goda för att elsystemet år 1997
skall klara den elefterfrågan som då kommer att råda.

Tabell
4.3 Kraftsystemets leveransförmåga, TWh per år

1987

1997

Prod.-

Faktiskt

Med tio

förmåga

levererat

reaktorer

Vattenkraft,

medelår

63

71*

65

Kärnkraft

63-71

64,5

55-62

Industriellt

mottryck och kraftvärme

10

6

12

Oljekondenskraft Ny kondenskraft Gasturbiner

20 3

0,5 0,1

20 2-6 3-6

Nettoimport

6

-

6

Summa

165

142

163-177**

Max
tillåten

elanvändning inkl. överfö-

ringsförluster

142

140-153

*
Verkligt värde, ej medelår

**
Därutöver kan tillkomma viss elproduktion från demonstrationsanläggningar

Vid
beräkningen av den maximalt tillåtna elanvändningen har hänsyn tagits till att
tillgänglig vattenkraft varierar mellan åren och atl värmekraftens
tillgänglighet vissa år kan bli något lägre än normalt.

Produktionsförmågan
på 63 TWh hos kärnkraften år 1987 är beräknad

med den förväntan om tillgänglighet som ingick i kraflföretagens plane

ringsförutsättningar fram till delta år. De högre siffrorna i intervallen

avspeglar de Ullgänglighetsvärden som uppnåtts under de senaste åren.

Under dessa år förekom inte något störte haveri i någon anläggning. Till

exempel kan ett större turbinhaveri dra ned årsproduktionen med flera

TWh, Vidare är det inte alltid möjligt att avsätta all produkUon som skulle

kunna produceras i kärnkraftverken. Den faktiska produktionen 64,5 TWh 73

år
1987 avspeglar detta förhållande.

4.5
Energiteknikfond

Prop.
1987/88:90

4.5.1 Bakgrund

Regeringen
har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder som syftar Ull att
underlätta omställningen av energisystemet.

Statligt stöd till
forskning och utveckling inom energiområdet ges inom
energiforskningsprogrammet. Riksdagen beslutade våren 1987 om ett energiforskningsprogram
för tiden den 1 juli 1987-30 juni 1990 (prop, 1986/87:80 bil,12, NU 33, rskr.
292).

I
april 1986 beslutade riksdagen om ett program för utveckling och introduktion
av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:102, NU 17, rskr. 172). För
stödet anslogs 150 milj. kr. att användas för bidrag och villkorliga bidrag.
Vidare fastställdes en ram om 300 milj. kr. inom vilken lånegarantier får
beviljas. Stödet handhas av statens energiverk.

År 1983 inrättades
kolmiljöfonden (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 22, rskr. 166). Ur fonden
lämnades stöd till anordningar för atl minska utsläppen av svavel vid
förbränning av kol. I och med 1985 års energipoliliska beslut (prop.
1984/85:120, NU 30, rskr. 362) ändrades stödet till att gälla åtgärder för all
minska utsläppen av svavel- och kväveoxider vid förbränning av fasta bränslen
saml åtgärder som minskar miljöpåverkan vid avfallsförbränning. Fondens namn
ändrades till bränslemiljöfonden. Statens energiverk svarar för den slödgivning
som finansieras via fonden. Våren 1987 beslutade riksdagen atl
användningsområdet för bränslemiljöfonden skall utvidgas till att gälla också
utprovning av ny miljöskyddsteknik utanför energiområdet (prop. 1986/87:100
bil. 16, JoU 17, rskr. 221).

Utöver de åtgärder, som
jag nu har nämnt, har statsmakterna genom ett stort antal andra åtgärder av
administrativ och ekonomisk karaktär främjat omställningen av energisystemet.
Så är t. ex. de inhemska bränslena befriade från energiskalt och moms.

För att de statliga
slödinsatsema för utveckling av ny miljövänlig energiteknik skall kunna
utnyttjas på effektivast möjliga sätt, är det angeläget att en samordning
mellan insatsema sker. Jag kommer därför i det följande att föreslå att en ny
fond inrättas, som inrymmer såväl det befintliga programmet för utveckling och
introduktion av ny energiteknik som den nuvarande bränslemiljöfonden. Jjig
kommer därvid även atl föreslå vissa förändringar vad gäller slödels
inriktning.

4.5.2
Stödets syfte och avgränsning

Mitt
förslag: En ny fond, energiteknikfonden, inrättas den 1 juli 1988. Stöd ur
fonden skall kunna ges Ull projekt, vars ändamål är att ulveckla eller
förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik. I och med att fonden
inrättas, avslutas bränslemiljöfonden och programmet för utveckling och
introduktion av ny teknik inom energiområdet.

74

Skälen för mitt förslag:
Statens energiverk har i en skrivelse den 11 Prop. 1987/88:90 december 1987
föreslagit vissa förändringar vad gäller statligt stöd Ull utveckling av ny
energiteknik.

Statens
energiverk påpekar i skrivelsen alt bidragen från bränslemiljöfonden i ökande
grad under senare tid har avsett utvecklingsprojekt på bekostnad av
investeringsbidrag Ull etablerad teknik. Miljöfrågorna har fått en allt störte
betydelse. Gränsen mellan miljö- och energimotiverade program har i flera
avseenden blivit mindre uttalad.

Energiverket
understryker all erfarenheterna från många års utvecklingsprogram visar att
marknadsförutsättningar måste finnas för att tekniska utvecklingsinsatser
skall kunna genomföras med tillräckligt engagemang från berörda förelags sida.
Skedet mellan grundläggande forskning och utveckling och mer mogna tekniska
lösningar ställer regelmässigt krav på olika former av statligt deltagande.
Staten bör vara beredd att på lämpligt sätt säkerställa erforderliga
utvecklingsinsatser eller minska företagens tekniska eller ekonomiska risker.

Enligt
energiverket leder erfarenheterna från de senaste årens stödprogram till
slutsatsen att investeringsbidrag av generell karaktär till anläggningar för
normal produktion bör undvikas. Vidare bör utvecklingsstödet koncentreras till
ett samlat program. Dessutom bör analyser och förstudier Ullmätas ökad
betydelse för att de tekniska och marknadsmässiga fömtsättningarna skall kunna
klarläggas i ett tidigt skede av projektet.

Energiverket
föreslår därför atl bränslemiljöfonden och leknikutveck-lingsprogrammel förs
samman till en teknikutvecklingsfond, vars syfte är att stimulera utvecklingen
av effektiv och miljövänlig energiteknik. Stöd ur fonden bör enligt
energiverket främst avse projekt inom energiUllförselom-rådet, men även
åtgärder för att främja en optimal avvägning mellan tillförsel och användning
bör kunna stödjas. Stöd ur fonden bör kunna ges till projekt, vars ändamål är
att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik.

Jag
delar energiverkets uppfattning att en sammanslagning av teknikutvecklingsprogrammet
och bränslemiljöfonden skulle innebära fördelar. En samordning mellan de
stadiga stödinsatserna till utveckling av ny, miljövänlig energiteknik
förbättrar möjligheterna Ull ett effektivt utnyttjande av de medel som ställs
till förfogande.

Jag
ansluter mig också Ull förslaget att möjligheten att erhålla investeringsbidrag
till kommersiell teknik bör upphöra. De statliga investeringsstöden har under
senare år bidragit till att minskningen av Sveriges oljeberoende har gått
myckel snabbt. Vidare har energisystemets miljöpåverkan minskats bl, a, till
följd av dessa stöd. Det gäller t. ex, svaveldioxidutsläppen, som mellan åren
1970 och 1986 minskade med närmare 75%. Del är givetvis angelägel alt denna
utveckling fortsätter. Enligt min bedömning har dock teknikutvecklingen under
senare år inneburit all tillämplig teknik i dag är kommersiellt tillgänglig.
Investeringar i sådan teknik bör komma till stånd utan statliga sUmulansbidrag.
Jag anser att stödet i fortsättningen främst bör lämnas i syfte att stimulera
utveckling och demonstraUon av ny teknik.

Energiverket
anger att, enligt de erfarenheter som har vunnits inom 75

teknikutvecklingsprogrammet
och bränslemiljöfonden, del är angelägel att Prop. 1987/88:90 projektstöd
föregås av en ordentlig analys, såväl av marknadsförutsättningar och teknikens
fömlsättningar att uppfylla ställda krav som av projeklhuvudmannens förmåga alt
genomföra utvecklingsinsatser samt av behovet av ett externt stöd. Om denna
analys och beredning genomförs med god kvalitet, bör enligt verket de formella
reglema för slödnivå, typ av projekt och teknikområde kunna hållas öppnare än
hittills.

Jag
instämmer i allt väsentligt i denna bedömning. Jag kommer dock i det följande
alt ange vissa riktlinjer för stödgivningen inom den nya energi-teknikfonden.
Inom ramen för dessa riktlinjer bör del finnas frihet att stödja olika
insatser.

Stöd
bör kunna ges till projekt, vars ändamål är atl utveckla eller förbereda
kommersiell introdukUon av ny energiteknik. Jag förutsätter ätt en samordning
mellan energiteknikfonden och energiforskningsprogrammel sker. Del är viktigt
att gränsdragningen mellan dessa båda slödpro: gram blir flexibel så atl stödet
i varje enskilt fall kan anpassas till rådande omständigheter.

Inom
miljöområdet är det angelägel att utvecklingen av ny teknik fortsätter. Detta
gäller framför allt teknik som innebär atl miljöpåverkan av förbrännings- och
förgasningsanläggningar kan minskas. Stöd till utveckling av sådan teknik har
hitUlls kunnal lämnas ur bränslemiljöfonden. Denna slödmöjlighel bör även
finnas inom den nya energiteknikfonden.

Stöd
ur den nya fonden bör vidare kunna lämnas till uppförandet av småskaliga el-
eller värme-produktionsanläggningar som utnyttjar ny-utvecklad teknik eller
beprövad teknik i nya tillämpningar. Stödet bör bl, a, avse
kraflvärmeanläggningar med goda miljöprestanda, vindkraftverk i olika
storleksklasser, små vattenkraftverk och teknik som möjliggör direkt
utnyttjande av solenergi. Flera anläggningar av samma typ bör kunna stödjas, om
exempelvis de varierande lokala förhållandena motiverar att anläggningar
provas under olika omständigheter.

Utformningen
av systemen för värmeförsöijning är av stor betydelse inför kärnkraftsavveckUngen.
Möjligheten till ersättning av el för uppvärmningsändamål är beroende av
tillgången på alternativa uppvärmningsformer. Projekt av utvecklingskaraktär
som bör komma i fråga för stöd är bl. a. absorpUonsvärmepumpar och
bränsledrivna värmepumpar. Ett angeläget område är också utveckling av
miljövänliga köldmedier för stora värmepumpar. När det gäller kollektiva
värmesystem är ny kulvertteknik med lägre kostnader, sänkning av temperaturen i
system, alternativa kopplingsprinciper och teknik för värmelagring exempel på
områden där statligt stöd kan behövas.

Inhemska
bränslen har en viktig roll vid omställningen av energisystemet. Teknik som
möjliggör en ökad användning av inhemska bränslen bör därför särskilt
uppmärksammas.

Riksdagen
beslutade våren 1987 (prop, 1986/87:100 bil. 16, JoU 17, rskr.

221) atl användningsområdet för bränslemiljöfonden skall utvidgas till atl

gälla också utprovning av ny miljöskyddsteknik utanför energiområdet.

Enligt min mening bör även fortsättningsvis finnas möjligheter att stödja

utprovning av ny miljöskyddsteknik. 76

Kraftproducenterna genom
Vattenfall, Svenska Kraftverksföreningen och Sydkraft AB har tillsammans med
Svenska Elverksföreningen, Svenska Gasföreningen och Svenska
Värmeverksföreningen bildat bolaget Svensk Enegiutveckling AB (SEU). Bolaget
skall i ett utökat forskningssamarbete utveckla och demonstrera nya tekniska
lösningar och syslem som behövs för att ersätta kärnkraften. Det är angeläget
att information fortlöpande ges och att samarbete sker mellan SEU och
energiverket så alt resurserna inom dessa två utvecklingsprogram används
optimalt. Jag anSer att en riktlinje i detta sammanhang bör vara att
energiteknikfonden i första hand bör stödja projekt som ligger tidigt i
utvecklingskedjan.

Prop. 1987/88:90

4.5.3 Utformning av
stödet

Mitt
förslag: Stödet bör utgå i form av bidrag, villkorliga bidrag och
lånegarantier. Stödet bör i första hand lämnas till beställarna av den nya
tekniken. Stöd bör kunna lämnas med totalt högst 50% av
investeringskostnaderna.

Skälen
för mitt förslag: Inom del nuvarande programmet för utveckhng och introduktion
av ny energiteknik kan stöd lämnas i form av bidrag, villkorliga bidrag eller
lånegarantier. Summan av bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier får inte
överstiga 50% av investeringskostnaden. Bidragsandelen får uppgå till högst 25
% av investeringskostnaden.

Inom
bränslemiljöfonden kan stöd i form av bidrag lämnas med högst 75% av
investeringskostnaden.

Jag
förordar atl samma stödformer som finns inom teknikutvecklings-programmet, dvs.
bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier, bör användas inom del nya
stödsystemet. Stöd bör enligt min mening kunna lämnas med totalt högst 50 % av
investeringskostnaden.

Stödet
bör huvudsakligen lämnas till beställarna av den nya tekniken. Liksom det
nuvarande teknikutvecklingsstödel bör del nu föreslagna stödet kunna lämnas
oberoende av vem som utför åtgärden. Även ulrust-ningstillverkare m. fl. bör
undantagsvis kunna ges stöd, om detta krävs för alt underlätta för användarna
att ta ny teknik i anspråk.

4.5.4
Medelsbehov och finansiering m. m.

Mitt
förslag: Från och med den 1 juli 1988 tillförs energiteknikfonden medel
motsvarande den särskilda skatten på olja på 10 kr. per m. Till
energileknikfonden förs även de medel som återstår den 30 juni 1988 på
bränslemiljöfonden samt inom programmet för utveckling och introduktion av hy
energiteknik. Den ram om 300 milj. kr. som faslälldes för lånegarantier inom
téknikutvecklingsprogrammet bör bibehållas i syfte att stödja ny energiteknik.

77'

Skälen för mitt förslag:
Bränslemiljöfonden tillförs för närvarande medel Prop. 1987/88:90 via en
särskild skatt på 10 kr. per m' olja. Med nuvarande oljeförbrukning innebär
detta ett inflöde Ull fonden om knappt 100 milj. kr. per år.

Inkomsterna
från den särskilda skatten på olja motsvarande 10 kr. per m' bör i
fortsättningen tillföras den nya energiteknikfonden hos riksgälds-kontoret. Den
nya fonden bör vidare tillföras de medel som återstår på bränslemiljöfonden
(exkl. beslutade men ej utbetalade bidrag) den 30 juni 1988. Till den nya
fonden bör även föras de medel som reserverats för bränslemiljöfonden inom det
under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget för budgetåret 1985/86 E 22. Vissa
åtgärder för omställning av energisystemet.

Vidare
bör de medel som återstår inom programmet för utveckling och introduktion av ny
energiteknik den 30 juni 1988 tillföras den nya fonden.

Vid
årsskiftet 1987/88 hade beslut fallals om bidrag och villkorliga bidrag inom
teknikutvecklingsprogrammet till ett belopp av drygt 20 milj. kr. Ytterligare
ett antal ansökningar om stöd behandlas av statens energiverk.

Beslut
om stöd ur bränslemiljöfonden hade vid årsskiftet 1987/88 faltals till ett
belopp av omkring 425 milj. kr. Vid samma Udpunkt hade sammanlagt omkring 480
milj.kr. från den särskilda skatten på oljeprodukter influtit till fonden.

Jag
förordar vidare att den ram om 300 milj. kr. bibehålls som fastställdes för
lånegarantier i samband med atl programmet för utveckling och introduktion av
ny energiteknik inrättades. Inom denna ram bör lånegaran-Uer kunna lämnas till
den den typ av projekt som är berättigade Ull stöd ur den nu föreslagna
energiteknikfonden. Eventuella förluster till följd av infriade garantier bör
täckas från del under Qorlonde huvudtiteln uppförda anslaget Täckande av
förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet.

Bränslemiljöfonden
och programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik har
administrerats av statens energiverk. Fr.o.m, hösten 1987 lämnas bidrag ur
bränslemiljöfonden även till ny miljöskyddsteknik utanför energiområdet.
Statens naturvårdsverk beslutar om sådana bidrag.

Enligt
min mening bör energiteknikfonden handhas av energiverket. Verket bör i
förekommande fall samarbeta med berörda expertmyndigheter. Energiverket bör
liksom nu är fallet utforma regler för stödnivåer för olika typer av projekt.
Reglerna bör utformas mot bakgrund av prognostiserade tillgängliga medel.

Naturvårdsverket
bör även i fortsättningen besluta om stöd Ull ny miljöskyddsteknik utanför
energiområdet.

Statens
energiverk bör årligen i samband med anslagsframställningen lämna en
redogörelse för hur medlen på fonden har disponerats saml en prognos för
inflödet av medel till fonden.

4.6 Vissa miljöfrågor

Statens
energiverk har i rapporten Avveckling av två reaktorer beräknat

hur mycket utsläppen av föroreningar från energisystemet skulle öka om

två kärnkraftblock tas ur drift under de förutsättningar beträffande elbe-

laslning, ersättningsprodukUon m. m. som har antagits i rapporten. Om 78

inga motåtgärder vidtas,
beräknar energiverket all det blir en ökning av de Prop. 1987/88:90 årliga
utsläppen av svavel med 2 800 lon, av kväveoxider med 2 600 lon och av
koldioxid med 1,5 milj, lon. Dessutom ökar utsläppen av metaller något.

De
ökade utsläppen av svavel- och kväveoxider kan motverkas på flera sätt.
Svavelutsläppen kan minskas genom att mer lågsvavlig olja utnyttjas, genom
avsvavling vid oljeraffineringen eller genom åtgärder under eller efter
förbränningsprocessen. Om svavelutsläppen inte skall tillåtas öka vid en
avveckling av två reaktorer, beräknar energiverket kostnaden för
ut-släppsbegränsande åtgärder till 30-60 milj. kr. per år.

Utsläppen
av kväveoxider kan minskas genom förbränningstekniska åtgärder eller genom rening
av rökgaserna. Kostnaden för att eliminera de ökade kväveoxidutsläppen beräknar
energiverket Ull 50-80 milj. kr. per år.

Som
jag nyss har nämnt har energiverkets utredning sänts på remiss. Några
remissinstanser har haft synpunkter på miljökonsekvenserna i sam- ; band med
atl två kärnkraftblock tas ur drift.

Statens
naturvårdsverk pekar på den växande betydelse som framtida klimatförändringar,
orsakade av koldioxid och andra gaser med s. k. växthuseffekt, tillmäts
internalionellt. Det är enligt verkets mening nödvändigt atl den del av
elproduktionen som behöver ersättas vid kärnkraftsavveckUngen produceras med i
huvudsak förnybara energikällor.

Naturvårdsverket
anser vidare all miljöskyddsåtgärder måste vidtas vid de befinUiga
oljekondenskraft verken. Förutom att de totala svenska utsläppen av försurande
ämnen ökar, befaras de lokala miljöeffekterna invid kraftverken i annat fall
bli alltför stora.

Koncessionsnämnden
för miljöskydd anser all energiverket vid bedömningen av möjligheterna atl
minska utsläppen av försurande ämnen har anlagt ett alltför statiskt
betraktelsesätt genom all bortse från de utsläpps-förbättringar som kan
åstadkommas vid befintliga anläggningar även vid de förhållanden som skulle
råda utan kärnkraftsavvecklingen. Nämnden menar att konsekvensen av en
avveckling av två reaktorer därför blir att en ökning av föroreningsutsläpp
aldrig kan undvikas.

Koncessionsnämnden
framhåller att det vore önskvärt om tillståndsbeslut beträffande stora
värmebaserade elkraftenheter kunde anstå några år i avvaktan på resultat av den
utveckling av effektivare och mer miljövänlig teknik som nu pågår.

Liknande
synpunkter framförs av Vattenfall, som anser att en snabb utbyggnad nu av
ersättande kraftproduktion skulle medföra negativa miljöeffekter, eftersom
planerade och pågående utvecklingsinsatser för atl ta fram miljövänlig
produktionsteknik inte hinner slutföras och drifterfarenheter erhållas.

Svenska
Kraftverksföreningen är tveksam till om det går all klara uppställda
utsläppsmål om kärnkraften avvecklas före år 2010. Föreningen varnar också för
det stora oljeberoende som blir följden av den strategi som förordas av statens
energiverk.

Lantbrukarnas
riksförbund och Svenska Bioenergiföreningen framhåller de inhemska bränslenas
fördelar från miljösynpunkt.

För
egen del delar jag remissinstansernas uppfattning att miljöfrågorna 79

måste
tillmätas stor betydelse vid utformningen av riktlinjerna för kärn- Prop.
1987/88:90 kraftsavvecklingen. Jag vill därvid erinra om att jag i
propositionen (1986/87:159) om vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning underströk all kärnkraftsavvecklingen inte får ske på bekostnad av
miljön. De elproduktionsanläggningar som skall ersätta kärnkraften måste uppfylla
mycket högt ställda miljö- och säkerhetskrav.

Riksdagen
beslutade år 1985 (prop. 1984/85:127, JoU 28, rskr. 275) om ett program mot
luftföroreningar och försurning. Enligt programmet skall de svenska
svaveldioxidutsläppen minskas med 65% och kväveoxidutsläppen med 30% fram till
år 1995 räknat från utsläppsnivån år 1980. I enlighet med handlingsprogrammet
har riksdagen efter förslag från regeringen beslutat om skärpta
avgasreningskrav för personbilar, m. m. (prop. 1985/86:61, JoU 11, rskr, 101)
samt om införande av en bilavgaslag (prop, 1986/87:56, JoU 7, rskr, 106, SFS
1986:1386).

Inom
ramen för programmet mot luftföroreningar och försurning har regeringen
uppdragit åt statens energiverk och statens naturvårdsverk att gemensamt utreda
möjligheterna att minska utsläppen av kväveoxider från förbränningsanläggningar.
Verken redovisade sina förslag i januari 1987 i rapporten Mindre kväveoxider
från förbränning.

Statens
naturvårdsverk inkom i september 1987 Ull regeringen med rapporten Aktionsplan
87 mot luftföroreningar och försurning. Rapporten innehåller en uppföljning av
handlingsprogrammet mot luftföroreningar och försurning och syftar till att
redovisa de insatser som gjorts, ge en bild av försurningsläget och
åtgärdsbehoven samt ge förslag till ett fortsatt åtgärdsprogram och
anslagsförslag. Rapporten har utarbetats av naturvårdsverket i samarbete med
socialstyrelsen, lanlbmksstyrelsen, statens energiverk, fiskerislyrelsen,
skogsstyrelsen och statens livsmedelsverk.

Statens
energiverk och statens naturvårdsverk har i november 1987 kommit in med rapporten
Nya svavelkrav vid förbränning.

Naturvårdsverket
har dessutom i november 1987 lämnat sin årliga redovisning av utsläppen av
försurande ämnen m.m. Enligt.rapporten har svaveldioxidutsläppen under senare
år minskat, så atl de nu är lägre än på 1950-lalel. År 1986 släpptes 240000 lon
svaveldioxid ut i Sverige. Utsläppen av kväveoxider har däremot förändrats
relativt litet under 1980-talel. Det beror framför allt på att biltrafiken har
ökat. År 1986 släpptes 304 000 ton kväveoxider (räknade som kvävedioxid) ut i
Sverige. Av dessa utsläpp härtörde ca 25 % från energisektorn.

Jag
kommer senare i dag, när jag lägger fram mitt förslag till miljöpolitisk
proposiUon, alt redovisa en bedömning av läget beträffande hälso- och
miljöeffekter av olika luftföroreningar. Jag kommer därvid bl. a. all redogöra
för mina överväganden avseende de åtgärder som bör vidtas för alt minska
utsläppen av försurande ämnen. Jag finner emellertid skäl atl redan nu beröra
denna fråga.

Jag
bedömer all de åtgärder som nu är beslutade är tillräckliga för all del

av riksdagen beslutade målet om 65 % minskning av svavelutsläppen mel

lan åren 1980 och 1995 skall nås. Ytterligare åtgärder erfordras emellertid

för att målet om en minskning av kväveoxidulsläppen med 30% under

samma lidsperiod skall nås. Innan ställning tas till en yltterligare skärpning 80

av målen bör kostnader och
andra effekter av nödvändiga åtgärder stude- Prop. 1987/88:90 ras. Vilka
tekniska åtgärder som skulle fordras för alt minska svavelutsläppen med 70—80%
och halvera kväveoxidulsläppen Ull sekelskiftet jämfört med 1980 års nivå bör
utredas.

Jag
övergår nu till frågan om svavelhallen i tung eldningsolja. De miljökrav som i
dag ställs vid oljeförbränning är betydligt lindrigare än de som tillämpas vid
exempelvis kolförbränning. Det är i dag tillåtet all elda tung olja med ett
svavelinnehåll av 1 viktprocent. Del innebär att utsläppen av svavel uppgår
till ca 0,24 gram per megajoule bränsle.

Oljan
svarar i dag för omkring 47 % av vår energiförsörjning och omkring hälften av
svavelutsläppen. Det är därför angeläget alt miljökraven för olja snarast
skärps.

Mot
denna bakgmnd kommer jag att senare föreslå regeringen all besluta om alt
sänka den högsta tillåtna svavelhallen i tung olja till 0.8 viktprocent.
Ändringen bör träda i kraft så snart erforderliga notifikationsproce-durer i
GATT och EFTA har avslutals.

Jag
anser dock alt det är angeläget atl motiv skapas för en ytterligare minskning
av svavelutsläppen vid oljeförbränning. I samband med att jag lägger fram förslag
till miljöpolitisk proposiUon kommer jag att hemställa om regeringens
bemyndigande att tillsätta en utredning för att närmare analysera
fömtsättningarna för en ökad användning av avgifter som miljöpolitiskt
styrmedel. Utredningen bör bl. a. komma med förslag till utformning av en
avgift på utsläpp av svavel vid oljeförbränning. Därvid bör möjligheten all
avgiftsbelägga bränslet utredas.

I
den miljöpolitiska propositionen kommer jag vidare all föreslå att
svavelutsläppen skall begränsas ytterligare genom all skärpta ulsläppskrav
införs successivt med början år 1993 i de mest försurade områdena. De skärpta
kraven bör gälla samtliga bränslen. Kraven motsvarar utsläppen från olja med
med ca 0,4% svavel för mindre anläggningar och ca 0,2% svavel för störte.

De
beslutade och planerade åtgärder som jag nu har redogjort för bör genomföras
samUdigt med att kärnkraften avvecklas. Delta innebär att de totala utsläppen
av försurande ämnen från energisystemet inte får öka till följd av att
kärnkraften avvecklas.

4.7 Vissa sysselsättningsfrågor

Industrin
i hela landet sysselsatte år 1986 ca 780000 personer. Jämfört med år 1976 har
antalet sysselsatta inom industrin minskal med drygt 160000. Det var framför
allt under den senare hälften av 1970-talet som strukturförändringen inom
varvsindustrin och järn- och stålindustrin medförde en förhållandevis kraftig
minskning av industrisysselsätlningen.

Den elintensiva industrin
sysselsätter omkring 100000 personer eller ca

13% av den totala industrisysselsätlningen. Bland de elintensiva bran

scherna återfinns massa- och pappersindustri, gruvindustri, järn- och stål

industrin (exkl. gjuterier), icke-järnmelallverk och kemisk basindustri.

Dessa branscher är i hög grad lokaliserade till Bergslagen och norta Sveri

ge där den elintensiva industrin svarar för uppemot 40% av den totala 81

6
Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 90

industrisysselsätlningen.
Sedan mitten av 1970-talet har ett betydande Prop. 1987/88:90 antal
industrijobb försvunnit. Under perioden 1976-1986 minskade antal
industrisysselsatta i Bergslagen med omkring 45000 personer och i norra Sverige
med ca 13 000 personer. Inom dessa områden har omfattande arbetsmarknads- och
regionalpolitiska insatser gjorts.

Den
elintensiva industrin utmärks bl. a. av att elen svarar för omkring 6% av
produktionskostnaden, vilket är omkring fyra gånger mer än inom den övriga
delen av industrin. Delta innebär i sin tur atl den elintensiva industrin är
väsentligt känsligare för förändringar av elpriset än övrig industri. Den
elintensiva industrin svarar för omkring en tredjedel av industrins totala
nettoexportvärde men endast för ca 13 % av den totala industrisysselsätlningen.
Eftersom en stor del av den elintensiva industrins produkter är utsatta för
internaUonell konkurtens är möjligheterna att kompensera kostnadsökningarna med
prishöjningar på produkterna oftast ganska små.

Inom
regeringskansliet har beräkningar gjorts av sysselsättningseffekterna för
elintensiv industri vid höjda elpriser. Beräkningarna visar alt ett stort antal
arbetstillfällen hotas vid stora elprishöjningar. Jag har tidigare redovisat
tillsättandet av en särskild arbetsgmpp som får Ull uppgift att redovisa
förslag till åtgärder så att rimliga konkurtensvillkor kan bibehållas för den
elintensiva industrin. Även ur regional- och arbelsmarknadspoli-tisk synvinkel
kommer utvecklingen att noga följas.

Även
fortsättningsvis får man räkna med en fortsatt stmkturomvandling inom
industrin. De strtikturförändringar som kan väntas inom icke-elinten-siv
industri till följd av höjda elpriser bedömer jag som måttliga. De ytterligare
omstruktureringar som eventuellt kan uppslå Ull följd av att enstaka företag
inom icke-elintensiv industri inte klarar de höjda elpriserna bör dock inte bli
störte än alt de kan klaras med hjälp av ordinarie regional- . och
arbetsmarknadspolitiska insatser. Kärnkraflsavvecklingen påverkar inte denna
bedömning.

Sysselsättningseffekter
på kärnkraftsorterna

Kärnkraften
sysselsätter som helårsarbelen på verken (3 600) och som revisionspersonal
(700) 4 300 helårsanställda fördelat på Kävlinge kommun (Barsebäck) 600,
Östhammars kommun (Forsmark) 1 100, Oskarshamns kommun 1000 och Varbergs kommun
(Ringhals) 1600 anställda.

Bland
de faktorer av betydelse vid val av vilka reaktorer som först tas ur drift bör
resp. orts sysselsätlningssituation spela en roll. Sysselsättningsläget och
den regionala arbetsmarknaden i och omkring kärnkraftskommunerna, tyder på att
Kävlinge och Varbergs kommuner har de bästa fömtsättningarna atl möta de
omställningsproblem som en avveckling innebär. Regeringen förutsätter att
länsstyrelse och länsarbetsnämnd även beaktar behovet och möjlighelema av att
åstadkomma alternativ sysselsättning i de kommuner som direkt berörs av
kärnkraftsavvecklingen.

Med
den kompelens och utbildningsnivå som finns vid kärnkraftverken

bedöms omställningarna i de nu aktuella kommunerna kunna underlättas

med hjälp av ordinarie arbetsmarknadspoliliska insatser, 82

Avvecklingen av
kärnkraften innebär dessutom på sikt en utbyggnad av Prop, 1987/88:90 alternativa
energikällor vilket ger viss sysselsättning under såväl uppbyggnadsskedet som
när nya kraftkällor tas i bruk.

Höjda
elpriser kommer vidare all positivt påverka elulmstningsindu-strin, då behovet
av ny energisnål teknik ytterligare förstärks. Behovet av kompetensutveckling
och utbildningsinsatser kommer att öka för olika yrkesgrupper inom detta
branschområde.

5 Studsvik AB

5.1
Verksamhetsidé och inriktning

5.1.1 Bakgrund

Studsvik
AB, tidigare Studsvik Energiteknik AB, bildades år 1947 (då AB Atomenergi).
Bolagels uppgift var urspmngligen alt bedriva forsknings-och utvecklingsarbetet
på kärnenergiområdet. Verksamheten var helt statsfinansierad. Under 1970-talet
breddades verksamheten. Inom kärnkraftssektorn bibehölls verksamheten på ett
antal nyckelområden av betydelse för reaktorsyslemels säkerhet och
lillförliUighet. Samärbetsavtal för fortsatt teknisk utveckling tecknades med
AB ASEA ATOM och kraftföretagen.

Vid
millen av 1970-talel uppdelades verksamheten på en division för kärnteknik och
en division för energiteknik. Arbetet inom energiteknikområdet inriktades på
teknik för minskning av energiomvandlingsförlusler, ökat utnyttjande av
spillvärme, ökad verkningsgrad vid kraftalstring, utnyttjande av alternativa
bränslen, förgasning av kol och skiffer, produkUon , av synlesgas och
energilagring.

5.1.2 Kärnteknik

Verksamheten
inom kämteknikdivisionen är i dag främst inriktad på kärnkraftens
eftermarknad. Verksamheten är av central betydelse för kraftreaktorers
säkerhet och tillgänglighet samt för avfallshanteringen.

Studsvik
har bl. a. utvecklat speciella träningsprogram när det gäller utbildning på
simulatorer. Stor uppmärksamhet ägnas därvid den komplicerade frågan om
samverkan mellan människa och maskin. Vidare arbetar divisionen med vidareutveckling
av reaktorbränsle för ökad säkerhet och ekonomi och för anpassning av
reaklordriflen till nya förutsättningar.

Inom
kärntekniksektorn sysselsätts för närvarande ca 300 personer,

varav de flesta är specialister med hög teknisk-vetenskaplig kompetens.

För branschen utgör detta ett viktigt komplement till kraflindustrins egen

personal. Verksamheten i de radiologiska anläggningarna i Studsvik med

R2-reaktorn är enligt min mening en grundläggande förutsättning för att

bibehålla och utveckla kompetensen inom kärnteknikområdet i landet. Del,

har stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla den höga säkerhets

nivå som krävs vid driften av kärnkraftverken. Dessa kunskaper är också

av stor betydelse vid kommande nedläggning av kärnkraflreaktorer. 83

5.1.3 Energiteknik Prop. 1987/88:90

Energileknikdivisionens
verksamhet är inriktad på två huvudområden, energiomvandlingsprocesser för
fasta bränslen samt system för värmedi-slribution och omhändertagande av
spillvärme och annan långvärdig energi-Vad gäller energiomvandling har strävan
varit att skapa en kompetens för modern processleknologi med inriktning på
förbränning och förgasning. I samverkan med de statliga programorganen har
dessutom en databank för bränslekunskap byggts upp avseende torv, ved, kol och
olika typer av avfall.

Bolaget
har utvecklat ny förbrännings- och förgasningsteknik som har kunnat erbjudas
marknaden genom licensavtal med industrin. Teknik har också utvecklats för en
säsongsmässig lagring av värme. Inom energilek-nikdivisionen sysselsätts för
närvarande ca 200 personer. Genom kombination av forsknings- och
ulveckhngsinsatser har på liknande sätt skapats en kunskapsbas för
värmedistribulion och lagring.

5.1.4
Studsviks roll

Verksamheten
vid Studsvik har sedan bildandet år 1947 bedrivits i bolagsform.

Med
bolagsformen har nalurligen följt all verksamheten skulle drivas och förvallas
i enlighet med aktiebolagslagstiflningens regler. Från ekonomisk synpunkt
innebär del att rörelsen skall drivas efter företagsekonomiskt sunda principer.

Efter
att under en uppbyggnadstid ha finansierats helt med statliga anslag ställdes
krav att bolaget skulle täcka en ökande andel av sina kostnader med intäkter
från uppdrag. Numera svarar de statliga anslagen för endast ca 10% av de totala
intäkterna.

Urspmngligen
tillkom bolaget för alt organisera och driva den statliga satsningen på
kärnkraft.

Under
1970- och 1980-lalen har bolaget successivt anpassat sig Ull nya uppgifter. I
dag omfattar bolagels verksamhet följande områden

— energiteknisk
forskning,

— en
kommersiell rörelse, fördelad på följande divisioner,

Alnor
AB. Produkter och syslem för personaldosimetri samt mätning av luft för
industriella ändamål.

Metal
Process Control AB (MPC). Produkter för nivå- och temperatur-mätning inom
metallurgisk industri.

Energy.
Huvudsakligen forsknings-, utvecklings- och demonslra-lionsverksamhet avseende
forskning för industrin och programorgan, men även grundforskning genom direkta
statliga anslag inom det ickenukleära energiområdet.

Nuclear.
Förvaltningsuppdrag i form av avfallshantering och drift och

avveckling av radiologiska och nukleära anläggningar. Kommersiell

verksamhet i form av t, ex, reaktorsäkerhet, härdberäkningsprogram,

avfallsförbränning och simulatorsystem för reaktorer, 84

- statliga
uppdrag förknippade med statens tidigare satsning på kärnkraft Prop.
1987/88:90

(atomenergiepoken) samt

— förvaltning
av Studsviksområdet.

Bolagets
energitekniska forskning utgör en del av del statliga energiforskningsprogrammel.
Delta innebär bl, a. att en samordning måste ske med den forskning som t, ex.
bedrivs på universitet och högskolor. Målet bör därvid vara att uppnå ett
rationellt utnyttjande av befintlig kompetens och av anläggningar och
utrustning. Härvidlag bör särskilt beaktas Studsviks infrastruktur för tung
experimentell verksamhet.

Studsviks
verksamhet bör enligt min mening inriktas på områden med möjligheter till
långsiktig kommersiell överlevnad. Bolaget bör därvid i princip inte ägna sig
åt kommersiell introduktion av vid bolaget utvecklade produkter utanför det
egentliga verksamhetsområdet, eftersom riskexponeringen i sådana fall skulle
kunna bli alltför stor.

Enligt
min mening representerar Studsvik en möjlighet alt bibehålla och utveckla
viktig kompetens som erfordras under en avvecklingsperiod för den svenska
kärnkraften. Det torde dessutom vara angeläget atl även efter år 2010 bibehålla
adekvat kompetens i samband med rivning av reaktorer och för den fortsatta
skötseln av avfallsfrågor. Del är också av vikt alt kunna tillgodose myndigheternas
behov av kunskap om kärnenergiområ-del för att följa och utvärdera vad som
händer utanför Sveriges gränser.

5.2 Ekonomiska frågor

Resultat-
och soliditelsutvecklingen har varit tillfredsställande under den första delen
av 1980-lalel. De tre senaste åren har Studsvik emellertid drabbats av
reducerad orderingång och därmed stora förluster.

En
redovisning av bolagets ekonomiska situation lämnades senast vid min anmälan
till proposition (1987/88:25) med förslag om tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1987/88. Riksdagen beslöt mot bakgrund härav att
Studsvik skall erhålla 50 milj. kr. i ägartillskott för innevarande budgetår
(NU 12, rskr. 112),

Under
år 1986 vidtog bolaget åtgärder för atl dels anpassa organisaUo-nen Ull en
lägre tillväxttakt, dels öka orderingången. Bl, a, minskades organisationen med
200 befattningar (ca 22%), Totalt sänktes kostnaderna med 30 milj, kr.

En
intensifiering av marknadsbearbetningen har kraftigt förbättrat orderingången
under år 1987, Detta förhållande har dock inte givit fullt genomslag på
resultatet under detta år. Verksamheten har dessutom belastats av
extraordinära kostnader för de i slutet av år 1986 vidtagna åtgärderna för alt
anpassa organisationen.

85

Den
ekonomiska utvecklingen kan sammanfattas i tabell 5.1. Prop.
1987/88:90

Tabell 5.1 Den ekonomiska utvecklingen vid Studsvik AB,
milj. kr.

1985

1986

1987 (prognos)

1988 (prognos)

Omsättning

339

271

284

322

Resultat
efter avskrivningar

-22

-36

-10

9

Finansnetto

5

- 3

- 4

- 4

Resultat
efter finansnetto

-17

-39

-14

5

Extraordinärt
netto

2

-29

-15

- 7

Ägartillskott

0

0

50

40

Resultat
före dispositioner och skatt

-15

-68

21

28

Soliditet
%

25

14

16

29

Del
är ännu för tidigt atl utvärdera resultatet av insatta åtgärder, men enligt vad
jag erfarit ser det betydligt bättre ut för år 1988 och därefter. Jag
förutsätter emellertid atl bolaget även i fortsättningen prioriterar ansträngningarna
med de redan påbörjade åtgärderna med all raUonalisera verksamheten.

Jag
har tidigare påpekat atl tillgången Ull kompetent personal kan utgöra ett av de
stora problemen under kärnkraftens avvecklingsperiod. Den kompetensuppbyggnad
på bl. a. säkerhetsområdet som Studsvik har bedrivit har hittills varit
framgångsrik. Dessa resurser är enligt min mening väsentliga atl bibehålla även
i framtiden. Mot bakgrund härav kommer Studsvik att inta en betydelsefull roll
i del fortsatta omställningsarbetet.

Som
en följd av redovisade förluster under senare år har- soliditeten i bolaget
sjunkit kraftigt från ca 25% år 1985 till ca 15% år 1987. För aU bolaget skall
kunna hävda sig både nationellt och internalionellt anser jag att soliditeten
bör höjas till ungefär samma nivå som rådde år 1985.

Som
jag redogjorde för i min anmälan till propositionen om tilläggsbudget I (prop.
1987/88:25) hemställde bolaget om 110 milj. kr. i ägartillskott för
rekonstruktion av bolagels finansiella ställning. Då gjorde jag den bedömningen
all slalen borde lillskjula 50 milj. kr. i form av ägartillskoltet. Jag
aviserade vid detta tillfälle alt jag hade för avsikt att återkomma i den
energipoliliska propositionen till bl. a. behovet av ytterligare ägartillskott.

Jag
ser det som nödvändigt atl slalen nu lämnar bolaget ytterligare stöd för att
möjliggöra en fortsatt utveckling av bolaget i enlighet med de riktlinjer som
jag har redovisat bör gälla för verksamheten. För atl möjliggöra för Studsvik
att akUvt medverka i omställningen av energisystemet och för alt fortsatt
utveckling av kompetensen inom kärnleknikområdet skall kunna säkerställas bör
ett visst tillskott lämnas. Jag föreslår därför alt Studsvik erhåller
ytteriigare 40 milj. kr. i ägartillskott. Enligt min uppfattning ger det
föreslagna tillskottet finansiella förutsättningar för alt utveckla en
kommersiellt riklig strategi för bolaget för atl i framUden generera vinster
och att aktivt bidra genom utvecklingsinsatser till en omställning av
energisystemet. Jag återkommer till frågan om ytteriigare ägartillskott i
samband med anslagsfrågorna.

86

5.3
Finansieringav vissa delar av Studsvik AB:s Prop.
1987/88:90

verksamhet

5.3.1
Inledning

Den
29 september 1987 erhöll statens kärnbränslenämnd (SKN) regeringens uppdrag
att utreda hur vissa delar av Studsviks verksamhet skulle kunna finansieras med
tillämpning av lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle, den s. k. finansieringslagen under förutsättning att endast
innehavare av kärnkraftsreaktorer också i fortsättningen skall vara
avgiftsskyldiga.

Utredningsuppdraget
omfattade den verksamhet som Studsvik bedriver inom icke kommersiell
avfallshantering, avveckling av äldre kärntekniska anläggningar såsom
Rl-reaktorn och Ågeslareaktorn, samt vissa laboratorier i Studsvik, viss del
av driften vid R2-reaktorn, återställning av anläggningen i Ranstad och vissa
strålskyddsinsatser:

SKN har redovisat utredningsuppdraget i en promemoria den 15 december
1987. Promemorian har remissbehandlats. Promemorian och en remissammanställning
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Av
bestämmelserna i 10 och 11 §§ kärntekniklagen följer att den som har Ullstånd
att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor skall bl. a. svara för atl åtgärder
vidtas som behövs för att

-
i reaktorn använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall som härtör från detta skall kunna hanteras och slulförvaras
på ett säkert sätt,

-
reaktoranläggningen skall kunna
avvecklas och rivas på ett säkert sätt och

-
den forsknings- och
utvecklingsverksamhet som behövs för att avfalls- ' hantering och slutförvaring
skall kunna fullföljas.

11
och 2 §§ finansieringslagen har preciserats vilket kostnadsansvar som ålagts
innehavare av kärnkraftsreaklor som följd av föreskrifter i kärntekniklagen.

Lagen
omfattar endast kraftproducerande kärnreaktorer. De forsknirtgs-reaklorer som
har drivits eller drivs av Studsvik AB står alltså utanför finansieringslagens
finansieringssystem. I förarbetena till finansieringslagen (prop. 1980/81:90,
bil. 1, s. 328 och 608) återfinns motiven till aU Studsvik har hållits utanför
finansieringslagen. Där framhölls att de speciella förutsättningar som gäller
för drift av forskningsreaktorer, liksom den förhållandevis ringa mängd avfall
som genereras vid dessa, innebar att avfallet från dessa anläggningar kunde
behandlas i särskild ordning. De ekonomiska problemen i samband med denna
hantering ansågs vidare inte vara av samma art som när del gäller använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall från kraftproducerande reaktorer.

I
förarbetena framhölls emellertid att driften av forskningsreaktorer ger upphov
till använt kärnbränsle och att detta avfall bör tas om hand på samma sätt som
motsvarande avfall från kärnkraftsreaktorer, eftersom samma krav.på säkerhet
måste gälla också för denna typ av avfall.

87

5.3.2 Finansieringen

Prop. 1987/88:90

Mitt
ställningstagande: Den svenska kraftproducerande kärakraftin-dustrin bör betala
kostnaderna för vissa delar av Studsviks verksamhet.

Jag
avser alt senare återkomma med ett förslag till lagstiftning i frågan.

Utredningens
förslag: SKN:s förslag överensstämmer i huvudsak med mitt ställningstagande.

Remissinstanserna:
SSI är positiv till möjligheten att via avgifter på kärnkraflproducerad energi
finansiera de delar av Studsviks verksamhet som berör dels omhändertagande av
avfall från den tidigare verksamheten, dels rivning av de gamla anläggningarna,
SSI instämmer i att de uppräknade verksamheterna är sådana som har en så
direkt anknytning till det svenska kärnkraftprogrammet all det kan vara ett
rimligt alternativ atl kostnaderna för dessa delar läcks av kraftinduslrin.

Det
bör emellertid enligt SSI klarare sägas ut att kostnadsansvaret för
behandlingen och slutförvaringen av det låg- och medelakliva avfallet endast
bör gälla det tidigare producerade avfallet. För del låg- och medel-aktiva
avfall som nu fortlöpande produceras bör kostnadstäckningen ske genom den
verksamhet som genererar avfallet. Detta är av betydelse eftersom en del av
verksamheten sker med radioaktivt material som har utländskt ursprung, t. ex.
undersökningar av bränslepatroner från utländska kraftverk.

Övriga
remissinstanser är i princip emot förslaget. Bl. a. anser statens energiverk
att det blir svårt att fortlöpande pröva verksamhetens angelägenhet i den
politiska beslutsprocessen och väga dess kostnader mot kostnader för annan
forskning. Verket menar därför att Studsviks verksamhet även framledes bör
finansieras med statsmedel.

Svensk
Kärnbränslehantering AB (SKB) m. fl. anser att förslaget skulle leda till en
uppluckring av ansvarsbilden inom kärnavfallsområdet och bryta ner den klara
koppling som i dag finns mellan de framUda kostnaderna för att ta hand om
avfallet från kraftproduktionen och den avgift som tas ut på kraftproduktionen.

När
del gäller R2-reaktorn anser SKB att driften av reaktorer och
slrålskyddsverksamheten i Studsvik över huvud taget inte har något med driften
av kärnkraftverken atl göra, utan tillhör gmndforskningen.

Skälen
för mitt ställningstagande: Studsvik startade sin verksamhet år 1947 med
uppbyggnad av forskningsprogram inom området kärnteknik. Studsvik har byggt upp
en hög kompetens inom delta område. Det svenska kommersiella
kärnleknikprogrammet har dragit nytta av de utvecklingsinsatser och den
forskning som har ulförts inom Studsvik och de tidigare verksamheterna vid
bolagets tidigare anläggningar i Stockholm, Ågesta och Ranstad.

Gemensamt
för del avfall och de anläggningar som omfattas av utredningsuppdraget är att
de har ett samband med framväxten av det svenska kärnkraftsprogrammet. Den
svenska kärnkraftinduslrin har delvis byggt

upp
sin kompetens och verksamhet med hjälp av det utvecklingsarbete Prop.
1987/88:90 som har genomförts vid Studsvik. Del finns därför skäl för att
kostnadema för åtgärderna skall belasta kärnkraftsproduktionen. Den verksamhet
som kan komma all beröras hänför sig till

-
dekontaminering och
nedläggning av kärntekniska anläggningar i Studsvik

-
behandling och slutförvaring av
avfall och bränslerester från Studsvik

-
återställning av anläggningen i
Ranstad

-
forskningsreaktorn R2

-
rivning av Studsviks andel i
kärnkraftverket i Ågesta

-
strålskyddsåtgärder i samband
med nämnda verksamheter. Kostnaderna för dessa åtgärder har av Studsvik
beräknats till ca 1 500

milj.
kr. från år 1989 Ull omkring år 2020. SKN har beräknat aU det motsvarar en
höjning av nuvarande avgift Ull SKN enligt finansieringslagen med i
storleksordningen 0,1 öre per kWh. Jag delar SKN:s uppfattning att den nämnda
höjningen förefaller hanlerbar jämfört med de totala kostnaderna för att
avveckla det svenska kärnkraflprogrammel.

Jag
vill betona att kostnaderna för behandlingen och slutförvaringen av det låg-
och medelaktiva avfallet endast rör det tidigare producerade avfallet. Använt
kärnbränsle från R2-reaklorn återsänds till USA för sedvanlig upparbelning.
Sådant låg- och medelaktivt avfall som förbränns inom ramen för den
kommersiella verksamheten mellanförvaras i Studsvik och återsänds därefter till
den urspmngliga ägaren. Sjukhusavfall m. m. som uppkommit i Sverige,
mellanförvaras efter förbränning, i Studsvik och transporteras sedan vidare för
slutförvaring.

Som
jag nyss har nämnt gav regeringen SKN i uppdrag all utreda hur vissa delar av
Studsviks verksamhet skulle kunna finansieras med tillämpning av
finansieringslagen. SKN:s förslag innebär att vissa av bolagets kostnader
beaktas på samma sätt som de kostnader som betalas genom avgiften enligt
finansieringslagen. Remissopinionen i denna fråga är som jag tidigare har
angett blandad.

För
egen del anser jag i likhet med SKN atl vissa delar av Studsviks verksamhet bör
finansieras av de svenska kärnkraftproducenterna. SKN's förslag bereds för
närvarande i regeringskansliet. Jag avser atl återkomma senare med förslag i
frågan.

6 Verksamheten vid statens vattenfallsverk

6.1 Inledning

Regeringen
har i prop. 1987/88:87 om ny ekonomisk styrning av statens

vattenfallsverk m. m. bl. a. föreslagit att riksdagen skall fastställa mllande

treåriga investerings- och finansieringsplaner för Vattenfall. Förslagen in

nebär vidare all Vattenfalls investeringar inte längre skall finansieras över

statsbudgeten. Kapitalbehoven inom affärsverket skall istället täckas med

internt tillförda medel och lån via riksgäldskontorel. Vidare har riksdagen

beslutat att Vattenfall och dess dotterbolag skall behandlas som en 89

sammanhållen
gmpp av företag - en affärsverkskoncern (prop, 1986/87: Prop. 1987/88:90
99, KuU 29, rskr, 226), Av planeringskäl kan inte en mllande treårsplan införas
förtån fr. o. m. verksamhetsåret 1989. Jag avser därför alt i det följande
begränsa mina förslag till budgetåret 1988/89.

6.2 Uppgifter och organisation

Vattenfall inrättades år 1909 och har enligt sin instmkUon
(1982:705) Ull uppgift att

-
handha statens
kraflverksrörelse och därmed sammanhängande verksamhet samt verka för en
rationell elenergiförsörjning och en effektiv användning av elenergi inom
riket,

-
självt eller i
samverkan med andra uppföra och driva anläggningar för el-eller
värmeförsörjning, r

-
bedriva
forsknings- och utvecklingsverksamhet för energiförsörjning och att utföra
demonstraUonsanläggningar,

-
inom sitt
verksamhetsområde arbeta för en avveckling av kärnkraften Ull senast år 2010
samt att

-
handha
kanalrörelsen vid Trollhätte kanal verk.

Vattenfall har vidare totalförsvarsuppgifter inom
funktionen energiförsörjning enligt förordningen (1986:294) om ledning och
samordning inom totalförsvarels civila del samt skall inom sitt
verksamhetsområde Ullhan-dahålla underlag för tillämpningen av plån- och
bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturtesurser m. m.

Inom Vallenfallkoncernen bedrivs dessutom

-
inköp,
överföring, distribuUon och försäljning av naturgas saml

-
konsultverksamhet
i utlandet.

Vattenfall införde en ny huvudorganisation den 1 september
1986, Vägledande principer för den nya organisationen är bl, a, att Vattenfall
skall styras som en koncern och vara organiserad i affärsområden, att regionernas
ledningsorgan skall ges ökat ansvar och ökad självständighet. Entreprenadverksamheten,
inkl. intern teknisk konsultverksamhet och de administrativa enheterna, skall
vara efterfrågestyrda.

I en skrivelse den 10 decembei-1986 har Vattenfall
hemställt att regeringen skaffar sig bemyndigande atl medge Vattenfall rätt
att starta utbyggnader av kraftvärmeverk. I anslagsframställning den 28
augusti 1987 har Vattenfall redovisat sina investeringsbehov för budgetåret
1988/89. I en kompletterande skrivelse den 22 februari 1988 har Vattenfall
lämnat förslag till investerings- och finansieringsplan för budgetåret
1988/89. I skrivelse den 23 november 1987 har Vattenfall hemställt all få
uppföra ett kraftvärmeverk i Nässjö. I skrivelser den 21 december 1987 och den
4 februari 1988 har Vattenfall hemställt om atl få ingå konsortialavtal och
medverka i bolagsbildning i samband med uppförande av en demonstrationsanläggning
för ny elproduklionsteknik i Oxelösund.

I 1988 års
budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 16 s. 64) har rege

ringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild pioposilion i

ämnet, till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret

1988/89 beräkna eU reservaUonsanslag av 3 574 600 000 kr. 90

Jag anhåller nu om all få la upp dessa frågor.

6.3
Statens vattenfallsverk Prop. 1987/88:90

6.3.1 Koncernens verksamhetsinriktning

Vattenfall har följande huvudinriktningar i sitt arbete,
nämligen att

-
säkerställa god
elförsörjning i framtiden,

-
intensifiera
arbetet med att genomföra kärnkraftersättningen,

-
mer aktivt än
tidigare använda priset som styrmedel,

-
utnyttja
befintliga elanläggningar bättre,

-
mer än tidigare
arbeta för en bättre energihushållning,

-
mer än tidigare
samarbeta med kunder och kommuner i syfte all lösa gemensamma energiproblem,

-
mer aktivt
driva forskning och utveckling av ny energiproduktion samt att

-
öka och
ulveckla nalurgasanvändningen.

6.3.2 Affärsområden

Vattenfalls verksamhet är indelad i fem affärsområden;
energimarknad, elproduktion, naturgas, konsultverksamhet i utlandet och Trollhätte
kanal.

6.3.2.1 Energimarknad

Inom affärsområdet energimarknad sker all försäljning av
el och värme Ull Vallenfalls kunder. I ansvarsområdet ingår utveckling och
marknadsetab-lering av energihushållning.

De övergripande långsiktiga målet for affärsområdet är att
Vattenfalls kunder erbjuds rationella energilösningar med långsikUgl låga
kostnader och med tillfredställande leveranskvalitet.

Vattenfall har utvecklats till ett energitjänstföretag som
numera levererar energi i form av el, värme och naturgas samt energitjänster i
form av rådgivning om energianvändning och heltäckande energilösningar.

Investeringarna inom Energimarknad avser ledningar,
transformerings-anläggningar, driftövervakningssystem och investeringar på
värmeområdet. De uppgick år 1986 till ca 1 100 milj. kr., inkl. kapitalUllskoU
Ull dotterbolag m. m., och bedöms för åren 1987 och 1988 uppgå till drygt 1100
milj. kr. för vardera året och för år 1989 till drygt 1 200 milj. kr.

6.3.2.2 Elproduktion

Inom affärsområdet elproduktion finns samtliga helägda
kraftstationer och storkraflnäl. Elproduktion är också sammanhållande för de
produktionsbolag där Vattenfall är delägare saml för Svensk
Kärnbränslehantering AB (SKB) och Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB.

Drift och underhåll av vattenkraftstationerna och
slorkraflnälel sköts av

Vattenfalls regioner på entreprenad åt Elproduktion. Elproduktion sköter

Forsmarksverket på entreprenad åt Forsmarks Kraftgrupp AB. 91

Överföringsljänster på
stamnätet säljs till andra kraftbolag. I samverkan Prop. 1987/88:90 med
andra kraftproducenter i Sverige och de nordiska grannländerna driver
Vattenfall ett samkörningssyslem, som utgör grunden Ull en väl fungerande
nordisk elförsörjning.

Investeringarna
inom Elproduktion uppgick under år 1986 till ca 1 500 milj. kr. och beräknas
för åren 1987, 1988 och 1989 uppgå till ca 2400 milj. kr., 2800 milj. kr. resp.
2900 milj. kr.

Vattenkraft

Vattenfalls
valtenkraftanläggningar har en sammanlagd effekt av ca 8600 MW. Merparten finns
dels i ett 50-tal helägda stationer större än 10 MW, dels i ett 10-tal delägda
staUoner.

Under
år 1986 var Vattenfalls produktion inom vattenkraftanläggningarna drygt 29
TWh, vilket var 8 % mindre än under ett normalår på grund av lägre
vattenlillrinning.

Under
år 1986 togs del tredje aggregatet i Laxede kraftstation i drift liksom
dämningshöjningen vid Bodens kraftstation. Ombyggnaden av Lilla Edel slutfördes
och ombyggnaden av Älvkarleby inleddes med rensning nedanför kraftstationen.
Åtgärderna beräknas ge ett sammanlagt årligt produklionslillskoll på ca 40 GWh.
Under år 1987 togs nya stationer i drift i Sillre och Skärblacka, inom Ljusfors
Kraft AB. Vidare färdigställdes tillbyggnaderna i Porsi och Vargfors. SluUigen
påbörjades Bergnäs och Slagnäs, inom Bastusels Kraft AB, samt ombyggnaden av
Borensberg och Ullbyggnaden av MockQärd, inom Bullerforsens Kraft AB. Under år
1988 beräknas Ullbyggnaden i Gallejaur vara färdigställd. Enligt Vattenfalls
planer inleds byggandet av Klippens kraftstation saml tillbyggnaderna i
Älvkarleby och Forshuvud, inom Bullerforsens Kraft AB", Under år 1989
slutförs Sikfors och tillbyggnaden av Vargön saml reinvesteringar i ett antal
mindre kraflstaUoner i Bergslagen, Enligt planerna inleds tillbyggnaden av
Bullerforsen.

De
vattenkraftstationer som är äldre än 30 år har behov av förnyelse. Vattenfall
genomför en förstudie, som berör 25 staUoner, för att bestämma i vilken ordning
stationerna skall modifieras och vilka åtgärder som skall vidtas.

Vattenfall
föreslår ett nytt vattenkraftverk i Fiskeby i Motala Ström. Projektet ingår i
riksdagens plan för fortsatt vattenkraftutbyggnad och beräknas ge en produktion
av sammanlagt 24 GWh.

1
samband med pågående modernisering av befintliga vattenkraftverk vidtas också
åtgärder för atl effektivisera dessa. För perioden fram till år 1995 beräknas
ca 160 GWh kunna tillkomma på delta sätt. Vidare inventeras statens tillgångar
i mindre vattendrag i syfte all åstadkomma utbyggnad av små kraftverk.

Kärnkraft
och övrig värmekraft

Vattenfall
äger kärnkraftverket i Ringhals, som har fyra reaktorer, samt

74,5 % av Forsmarksverket, som har tre reaktorer. Den totala effekten i de

båda kärnkraftverken uppgår till 6 350 MW. 92

Trots att reaktor 2 i
Ringhals kördes med effekten reducerad till 80% Prop. 1987/88:90 under år
1986 erhölls en hög genomsnittlig energitillgänglighet. Medelvärdet för
samtliga block i Ringhals och Forsmark var 81 %. Produktionen av el uppgick i
Ringhals Ull drygt 20 TWh och i Forsmark Ull drygt 22 TWh, varav Vallenfalls
del utgör 74,5%.

Före
slutet av år 1988 skall alla svenska reaktorer vara försedda med system som
lindrar konsekvenserna av en eventuell olycka med svåra härdskador. Hit hör bl,
a, syslem för tryckavlaslning och fillrering av utsläppen. Arbete med detta
pågår för närvarande.

För
Ringhals 2 föreslås all verkningsgradsförbättrande åtgärder i ångtur-binerna
genomförs i samband med ånggeneralorbytet. Detta beräknas ge effekt- och
energitillskott med ca 17 MW och ca 100 GWh,

Övrig
värmekraftproduktion utgörs av en del mindre kraftvärmeverk samt av
anläggningar för reserv- och toppkraflproduktion.

För
övrig värmekraftproduktion har Vattenfall egna och bolagsägda anläggningar.
Anläggningarna används som reserv- och toppkrafl.

Den
tillgängliga effektkapaciteten i Vallenfalls helägda fossileldade anläggningar
var 2160 MW under år 1986, varav kondens 1073 MW, gasturbiner 1 025 MW och
dieslar 62 MW,

År
1986 användes de fossileldade anläggningarna endast vid sträng kyla, eftersom
Ullgången på vatten- och kärnkraft var god. Produktionen uppgick till 150 GWh
jämfört med 200 GWh för år 1985,

Beträffande
större kraftvårmeverk har försök inletts som kan leda till prov med naturgas i
en s, k, kombicykelanläggning, dvs, en kombination av gas- och ångturbiner.

Vattenfall
har en avancerad oljeeldad gasturbin, i Stallbacka i Trollhättan, Prov har
inletts för alt klarlägga möjligheterna alt använda naturgas i anläggningen.
Enligt Swedegas planer skall en nalurgasledning genom området tas i drift år
1989, Ett kombiverk bör enligt Vattenfall, om försöken går bra, kunna bli
klart tidigast under år 1990, I kraftvärmeulförande skulle en sådan anläggning
kunna leverera ca 125 MW el och lika mycket värme, I regionen finns potential
för värmeleverans från kombiverket. I vilken omfattning potentialen kan
realiseras är ännu osäkert.

Jag
har i det föregående redovisat Vattenfalls avsikter att bygga demonstrationsanläggningar
för ny kolbaserad elproduktionsteknik i Oxelösund och för kraftvärme i Nässjö,

I
skrivelse den 18 februari 1988 har Vattenfall redovisat ett förslag till ett
nytt kolkraftverk i Oxelösund, För alt utveckla en miljövänlig och ren teknik
för användning av kol för basproduktion är det enligt Vattenfall angeläget att
klarlägga vilken teknik som kan vara lämplig för svenska förhållanden och all
tillämpa denna i en störte demonstrationsanläggning och från denna erhålla
erfarenheter innan ytterligare anläggningar behöver projekteras. Flera tekniska
lösningar är tänkbara och dessa är under fortsatt utveckling. Klarläggs
lämplig teknik under år 1988 kan en demonstrationsanläggning tidigast vara i
drift år 1994 eller år 1995,

Vattenfall avser därför
att i samarbete med ett antal svenska kraftföre

tag, industriföretag och kommuner genomföra ett projekt för att finna

lämplig teknik för ren och miljövänlig kolanvändning vid elproduktion och 93

för
atl prova denna teknik i en fullskaleanläggning i Oxelösund, Projektet
Prop. 1987/88:90 omfattar tre etapper.

Av
skrivelsen framgår att etapp ett har påbörjats. Denna avser en jämförande
studie av utförande dels med kolpulver med rening av rökgaserna från svavel
och kväveoxider, dels med trycksatt svävbäd en s, k, PFBC-anläggning och dels
kolförgasning eller annan förbränningsteknik som kan bli aktuell. Första
blocket avses få en eleffekt av 300-600 MW, Möjligheten till senare utbyggnad
av ytterligare ett block upprätthålls. Etappen avslutas med teknikval och
principbeslut om byggnad. Av skrivelsen framgår vidare att,etapp två avses bli
påbörjad efter principbeslut hösten 1988 och avser projektering, upphandling
och utbyggnad i Oxelösund av del valda alternativet. Etapp tre påbörjas efter
idrifttagning-en tidigast under år 1994 och avser den följande driflperioden.

För
ett genomförande av projektet är parterna i princip eniga om att bilda ett
aktiebolag. Delägarna i bolaget skall vara Vattenfall och två för ändamålet
bildade aktiebolag. Vattenfall skall vid varje lidpunkt äga minst 55 % av
aktierna i kraftbolaget.

Del
ena av det två aktiebolagen, som är delägare i kraftbolaget, ägs av sex svenska
kraflföretag, vilka sedan Udigare samverkar enligt samkör-ningsavtalel. Det
andra aktiebolaget avses ägas av ett antal störte kunder hos Vattenfall, dvs.
kommuner, kommunala energiföretag och industriföretag.

Möjligheten
till överlåtelse av akUer har begränsats genom hembudsreg-ler.

Samarbetet
mellan parterna avses bli reglerat i ett konsortialavtal. Av det förslag till
konsortialavtal som Vattenfall bifogat till skrivelsen framgår bl. a. alt
parterna, efter beslut i styrelsen, är skyldiga att lämna säkerhet i proportion
till sitt aktieinnehav, samt att lämna lån till bolaget. Vidare avses en
nyemmission av aktier ske i samband med investeringsbeslut hösten 1989.
Parterna är därvid skyldiga att bidra till kapitalbildningen i förhållande till
aktieinnehavet.

Vattenfall
har i skrivelsen hemställt atl Vattenfall medges rätt att sluta ett
konsortialavtal och all få använda investeringsmedel för akUeleckning i
bolaget. Medel för finansiering av de beräknade kostnaderna för budgetåret
1988/89, 100 milj. kr., är inräknade i Vattenfalls förslag till investeringsplan.
Finansieringen av utbyggnaden avses huvudsakligen ske genom all lån tas upp på
kapitalmarknaden. De totala kostnaderna för projektet beräknas till ca 6
miljarder kr.

I
skrivelse den 23 november 1987 har Vattenfall redovisat sina planer att uppföra
ett kraflvärmeverk i Nässjö. Vattenfall beräknar investeringskostnaden till ca
150 milj. kr. i 1986 års penningvärde. En lönsamhelsberäkning av projektet
visar en förlust om ca 50 milj. kr. Finansieringen avses ske med 100 milj. kr.
av investeringsmedel och med 50 milj. kr. av forskningsmedel. Jag avser att
vid ett annat tillfälle föreslå att regeringen anslår 14 milj. kr. för
finansiering av detta projekt med medel från programmet för utveckling och
introdukUon av ny energiteknik (prop. 1985/86:102, NU 17, rskr. 172).

I
skrivelse den 10 december 1986 har Vattenfall redovisat det arbete och 94

de.förhandlingar
med olika kommuner som pågår inom kraftvärmeområ- Prop. 1987/88:90 det. När
förhandlingarna leder till en samarbetsöverenskommelse måste enligt nuvarande
ordning projekten underställas såväl regeringen som riksdagen innan
upphandlings- och byggnadsarbetena kan påböijas. Delta kan enligt Vattenfall
leda Ull ett avbrott i arbetet under upp emot ett år och det torde bli nödvändigt
atl förnya under arbetet erhållna offerter. Mot bakgrund av detta anser
Vattenfall atl regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att kunna medge
Vattenfall rätt all starta upphandlings- och utbyggnadsskedet för nya
kraflvärmeverk. Detta bemyndigande föreslås bli begränsat till verk där den
elektriska effekten ej överstiger 50 MW.

Överföring

Inom
affärsområdet elproduktion finns även ansvaret för överföringen på
storkraftnätet. Storkraftnätet består av de 400 k V-ledningar med tillhoran- '
de ställverk som ägs av Vattenfall. Längden på storkraftnätet är 15 000 km,
varav Vattenfall äger huvuddelen. Den del av nätet som ligger söder om
Skellefle älv omfattas av de slamnätsavtal som gäller mellan Vattenfall och
Sveriges övriga störte kraflföretag.

Det
största sammanhållna projektet i stamnätet för närvarande är ombyggnaden av
220 kV-nätet mellan Indalsälven och Mälardalen. Fem av sex 220 kV-ledningar på
denna sträcka skall ersättas med två nya 400 kV-ledningar. Planeringen har
tidigare varit inriktad på atl den första ledningen med sträckningen
Midskog-Ånge-Morgårdshammar-Örebro skulle tas i drift år 1990. Förlusterna i
stamnätet minskar med 50-60 MW vid idrifllagningen av den första ledningen. För
den andra ledningen, med sträckning från Kilforsen via Stadsforsen och Västerås
till Örebro, planeras idrifttagning ske omkring år 1995. Eftersom också denna
ledning spar omkring 50 MW nätförluster, kan en tidigareläggning komma all bli
aktuell.

Planeringen
av 220 kV-ombyggnaden gjordes med fömtsättningen atl de gamla ledningsgatorna
skulle kunna utnyttjas för de nya 400 kV-ledningar-na. På detta sätt skulle
praktiskt taget inga nya markinträng uppslå och betydelsefulla markarealer
kunna återlämnas till markägarna för i första hand skogsproduktion. Preliminära
bedömningar visade att ca 80 mil ledningsgalor eller ca 3 000 ha skogsmark
skulle kunna återlämnas. Sarriråden med länsstyrelser och kommuner för den
första ledningen har dock visat all det på vissa delavsnitt är myckel svårt att
utnyttja de gamla ledningsgalorna och all företrädare för motstående intressen
hellre accepterar att nya ledningsgator tas upp.

Samkörningsförbindelserna
har en viktig strategisk roll, inte minst mot bakgrund av den svenska
kärnkraftsavvecklingen. Planeringen för utbyggnad av KonUskan 2 till Danmark
och Fennoskanlänken till Finland pågår. Liksom övriga samkörningsförbindelser
har.dessa likströmslänkar en betydelsefull roll för samkörningen av
elproduktionen i Norden.

Moderniseringen av
driftcentralen i Vuollerim för nedre Luleälven har

påbörjats liksom byggandet av driftcentralerna i Porjus för Luleälven och i 95

Norsjö för Skellefteälven.
Driftcentralen i Stadsforsen för Indalsälven Prop. 1987/88:90 flyttas till
Bispgården.

Kapaciteten
i Kraftkönlrolls system - dvs. Vallenfalls operativa ledningsorgan för
kraftanläggningarna och stamnätet - förstärks väsentligt i samband med byte av
datorer, vilket kommer att förbättra driftsäkerheten. För alt minska risken för
allvarliga störningar på stamnätet förstärks reläskyddssystemel.

Frågor
som rör utbyggnad och drift av stamnätet behandlas i samarbels-organ med
representanter för Vattenfall och övriga intressenter på nätet. Kostnaderna för
nätet läcks av de förelag som utnyttjar nätet och fördelas dem emellan efter på
förhand anmälda överföringsbehov. Härvid anpassas avgifterna så att Vattenfall
i princip får täckning för sina kostnader utan att någon vinst uppstår. En
mindre del av nätet består av anläggningar som ägs av andra företag än
Vattenfall, till vilka ersättning utgår enligt samma principer som för
Vattenfalls anläggningar.

6.3.2.3 Naturgas

Vattenfalls
naturgasrörelse drivs genom dotterbolaget Swedegas AB där Vattenfall äger 60%.
Övriga delägare är Shell Gas B.V. i Holland (Shell), Den norske stals
oljeselskap a. s. Sverige AB (Staloil) och Dansk Olie og Naturgas A/S. Swedegas
svarar för inköp, överföring och distribution av naturgas. Särskilda
dotterbolag till Swedegas svarar, jämte Sydgas AB, där Vattenfall inte har
någon ägarandel, och med detta bolag samarbetande företag, för marknadsföringen
av naturgas.

Vattenfalls
mål är alt öka användningen av naturgas i Sverige. Gasen har stora
miljöfördelar jämfört med andra bränslen samt utgör en betydelsefullt
allernaUv vid ersättningen av kärnkraft. Gasen har också fördelar från
användarsynpunkl, särskilt inom industrin.

6.3.2.4 övriga
affärsområden

Vattenfalls
konsultverksamhet i utlandet drivs genom dotterbolaget SwedPower AB, i vilket
Vattenfall äger 51 %.

SwedPower
skall under krav på lönsamhet bedriva internaUonell konsultverksamhet inom
energiområdet. För uppdragsverksamheten skall i första hand aktieägarnas egna
personella och materiella resurser användas.

Verksamheten
bedrivs i en allt hårdare konkurtens med väl etablerade internaUonella konsult-
och kraftförelag. Målet är alt befästa en likvärdig kompetensnivå med dessa
företag.

Trollhätte
kanalverks verksamhet omfattar hela kanalverksamheten mellan Vänern och
Göteborg saml Säffle kanal och utgör en separat rörelsegren inom Vattenfall.

Det
övergripande målet för kanalverksamheten är att tillhandahålla nyt

totrafiken en snabb och säker transportled för fartyg med trafik året mnt

Ull samtliga hamnar i Vänern och Göta älv och under isfri period Säffle

kanal saml all till nöjestrafiken tillhandahålla en lurislled med tidsenlig

service. 96

Kanalverkets
investeringar uppgick år 1986 till 3,1 milj. kr. Under år Prop. 1987/88:90
1987 beräknas de uppgå Ull 6,1 milj. kr. Under åren 1988 och 1989 kommer
investeringarna att inriktas på att öka driftframkomligheten och säkerheten i
farleden för större fartyg. Investeringarna beräknas uppgå till 3,1 milj. kr:
för vardera året.

6.3.3
Ekonomi m. m.

Verksamhetsåren
1982183-1986

Vattenfall
har under de senaste fem verksamhetsåren uppvisat goda resultat. Bäst har
verksamhetsåret 1985 varit med ett överskott om ca 446 milj. kr. För
verksamhetsåret 1986 sjönk resultatet på gmnd av minskad vatten-Ullgång till 79
milj. kr. Ekonomi m. m. framgår av tabell 6.1

Tabell
6.1 Ekonomi m. m.

Affärsverket

1982/83'

1983/84'

1984/85'

1985

1986

Ekonomi,
miy. kr.

Rörelseintäkter

,9753

11504

12416

14049

13785

Rörelseresultat
före

avskrivningar

3148

4006

4644

• 4943

4 455

Resultat
före avsättningar

och
skatt

2897

3577

3751

4207

3784

Årets
resultat

66

248

125

446

79

Investeringar

3 105

3173

3172

2821

3001

Balansomslutning

35116

38259

39129

41894

43199

Personal

Byggande
avdelningar

4095

3 670

2338

1880

1592

Drift
och administra-

tionsavdelningar

6926

7102

.8612

8609

8542

Krafttillförsel,
TWh

55,4

65,7

67,4

72,9

70,5

Endast
kraftrörelse, dvs. exkl. kanalrörelsen Antal anställda i tjänst, medeltal under
året

Investeringsplan

Investeringarna
inom affärsverket för budgetåret 1988/89 beräknas till 4 379 milj. kr. Behovet
har beräknats med hänsyn till förväntad prisutveckling fram t. o. m. det nya
budgetåret.

Med
hänsyn lagen Ull prisnivåförändringar ligger investeringarna under budgetåret
1988/89 totalt sett kvar på ungefär samma nivå som för budgetåret 1987/88.

Investeringarna
i vattenkraftanläggningar fördelas på pågående nybyggnadsprojekt, 695 milj.
kr., reinvesteringar i äldre vattenkraftslationer, 407 milj, kr,, samt
kapitaltillskott till vattenkraftbolag, 32 milj, kr.

För
kärnkraftanläggningar erfordras 595 milj, kr. Av behovet hänför sig

215 milj, kr, till kompletteringar och efterarbeten i Ringhals kraftstation, I 97

7
Riksdagen 1987/88. 1 samt. Nr 90

delta belopp ingår bl, a,
turbinåtgärder för Ringhals 2 för höjning av effek- Prop. 1987/88:90

len, varvtalsreglering av
matarvallenpumpar Ull Ringhals 2, 3 och 4 för

energibesparing samt
system för övervakning av vallenkemin i Ringhals 2,

För byte av ånggeneratorer
i Ringhals 2 har upptagits 300 milj, kr, och för

filter som skall
.säkerställa atl tryckavlaslning av reaktorinneslutningarna

kan ske ulan radioaktiva
utsläpp, 80 milj, kr.

För
övriga värmekraftanläggningar uppgår medelsbehovet till 222 milj, kr. För egna
kraftvärmeprojekl las 100 milj, kr, upp för 1988/89, Dessa medel avser
finansiering av kraftvärmeverket i Nässjö. Dessutom upptas 100 milj. kr. som
kapitaltillskott för det demonstrationsprojekt för ny miljövänlig kolbaserad
elproduklionsteknik som Vattenfall och övrig kraft-industri planerar att
genomföra i Oxelösund.

Medelsbehovel
för värmeproduktionsanläggning föranleds bl. a. av Vattenfalls ökade
marknadssatsning inom värmeområdet. Som kapitaltillskott till
värmeproduktionsbolag upptas 10 milj. kr.

Medelsbehov
för överförings- och distributionsanläggningar uppgår till 1980 milj. kr. varav
för slorkraflnälel 892 milj. kr., regionnäl 641 milj. kr., detaljnät 307 milj.
kr. och driflövervakningsanläggningar 140 milj. kr.

Övriga
ändamål, 351 milj. kr., omfattar medelsbehov för inköp och kompletteringar av
fastigheter 233 milj. Vx., förvärv och finansiering av vattenkraftstationer och
fallrättigheter samt nya produktionsbolag 100 milj. kr.,/örvärv och
finansiering av eldistributionsföretag 15 milj. kr. samt investeringar i
kanalanläggningar 3,1 milj. kr.

I
beloppet för inköp och kompletteringar av fastigheter ingår främst erforderliga
medel för till- och ombyggnad av kontorsbyggnaderna i Sundsvall och Umeå,
driftkontor och driftcentral i Porjus samt medelsbehov för ombyggnader inom
befintliga fastigheter. Vidare har Vattenfall i skrivelse den 4 febmari 1988
redovisat att verket i samband med utlokalisering av verksamhet avser att
projektera och uppföra förvaltningsbyggnader i Ludvika och Luleå, Det
redovisade investeringsbehovet härför uppgår till 165 milj, kr.

Upptagna
medel under de båda förvärvs- och finansieringsposterna avser medel för behov
av en allmän ram för att möjliggöra tillvaratagandet av snabbi uppkommande
affärsmöjligheter samt smärte finansieringsinsatser i tidigare förvärvade
företag. Diskussioner om förvärv av förelag förekommer på några håll och
ytterligare förvärv kan snabbt aktualiseras. Beloppen kan i regel inte
preciseras förtån köpen är mycket nära förestående.

Investeringar
för kanalanläggningar avser kompletteringar av anläggningar i främst
Trollhätte kanal.

Finansieringsplan
och borgensåtaganden

I
skrivelse den 22 febmari 1988 har Vattenfall redovisat en finansierings

plan för budgetåret 1988/89. Finansieringsplanen är anpassad till det för

slag Ull förändrad ekonomisk styrning av Vallenfall som jag redovisat i

proposition 1987/88:87. Detta förslag innebär bl. a. att Vattenfalls kapital

behov inte längre skall finansieras över statsbudgeten utan genom lån över

riksgäldskontoret och genom internt tillförda medel. Vidare föreslås att det 98

nuvarande
statskapitalet omvandlas till ett statslån vilket skall förräntas och amorteras
på 20 år.

Vattenfall
beräknar all kapitalbehoven för investeringar i anläggningar uppgår till 4379
milj. kr. och för amortering av statslån till 1 084 milj. kr. Tillsammans
uppgår dessa kapitalbehov Ull 5463 milj. kr.

Vattenfall
beräknar all kapitalbehoven kan täckas med 2090 milj. kr. av internt tillförda
medel, som utgörs av rörelseresultatet efter utdelning och skatt. Av dessa
medel berörs dock 85 milj. kr. för ökning av lager.

Behovet av
extern upplåning uppgår därmed till 3458 milj. kr., vilket avrundat innebär att
Vattenfall föreslår en upplåning om 3500 milj. kr. för lån upptagna genom
riksgäldskontorel.

Riksdagen
har bemyndigat regeringen all medge Vattenfall att teckna borgen för lån upp
till sammanlagt 14373 milj. kr. varav högst 645 milj. kr. för lån till
eldistributionsföretag. Ramen skall enligt gällande regler minskas till 13598
milj, kr, genom återgående borgensåtaganden vid återbetalning av lån upptagna
av produktionsbolag och övriga bolag, som skett efter det ramen fixerats.

För budgetåret
1988/89 föreslår Vattenfall en ökning av borgensramen med 758 milj, kr. Den
totala borgensramen, sedan hänsyn tagits Ull återgående borgensåtaganden,
föreslås därmed uppgå till totalt 14356 milj. kr., varav 645 milj. kr. till
eldistributionsbolag och värmebolag, vilket framgår av tabell 6.2,

Prop. 1987/88:90

Tabell
6.2 Borgensåtaganden

Totalt

Borgensram för 1987/88 14 373

Avgående
borgen för åter

betalda lån -775

Begärd ökning för budgetåret

1988/89 758

14356

Summa

Forsmark

Eldistr. bolag och värmebolag

Övriga

12221

645

1507

-675

-100

500

258

12046

645

1665

Av
borgensramen för budgetåret 1987/88 avser 12221 milj. kr. borgens-teckning för
lån på allmänna kapitalmarknaden till Forsmarks Kraftgrupp AB (FKA).
Vattenfalls borgensleckning för EKA utgjorde 10472 milj. kr. den 30 juni 1987.
Ytterligare lån framöver är inte aktuella sedan samtliga tre reaktorer vid
Forsmarksverket har tagils i drovet av borgensleckning finns endast i samband
med refinansieringar. För att reducera kapitalkostnaderna avses gamla
utländska lån ersättas av nya lån med i huvudsak samma amorteringslid som de
gamla lånen. I samband med utbyte av utländska lån kommer ramutnyttjande att
beräknas efter aktuella valutakurser i stället för de valutakurser som gällt
för de ersatta lånen. För budgetåret 1988/89 har en ökning av ramen för
borgensleckning med 500 milj, kr. bedömts erforderlig på gmnd av
refinansieringar till högre valutakurser än de som de urspmngliga lånen togs
upp i.

99

För
eldistributionsbolag och värmebolag föreslås en gemensam.ram för Prop.
1987/88:90 borgensteckning från och med budgetåret 1988/89. Vattenfalls och
Vattenfall Energiverksgmpp AB:s (VEAB) borgensleckning för distributionsbolag
under budgetåret 1988/89 bedömdes komma att rymmas inom den hittills anvisade
ramen om 645 milj, kr. För borgensteckning till värmebolag har anmälts ett
behov på 2 milj, kr, för budgetåret 1988/89, På grund av de relativt snabbt
förändrade förutsättningarna inom värmebolagens verksamhetsområde kan
eventuellt yUeriigare borgensteckning bli erforderlig.

Vallenfall
och övriga delägare i Svensk Kärnbränslehantering AB eftersträvar en annan
finansiering av bolagets uranlager. Delägarna avser att i den utsträckning det
är möjligt själva teckna borgen för lånen, istället för som nu genom
riksgäldskontoret. Den aktuella borgensleckningen för SKB har beräknats till
110 milj, kr, för budgetåret 1988/89,

Vattenfalls
borgensiitaganden för Baslusels Kraft AB:s utbyggnad av Bergnäs och Slagnäs
kraftstationer beräknas till totalt 216 milj, kr., varav 108 milj. kr. inryms i
1987/88 års ram.

För
Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB erfordras en ytterligare borgensteckning
om 10 milj. kr. för lån för inköp av nya datorer till utbildningsanläggningarna
för träning av kärnkraftverkens driflpersonal.

För
övriga bolag bedöms sålunda en ökad ram för borgensleckning om 258 milj. kr.
erforderlig för budgetåret 1988/89 vari ingår en reserv på 30 milj. kr. för nya
bolag.

Vallenfall
har i skrivelse den 4 februari 1988 anmält att behov kan komma alt föreligga om
borgensteckning för de bolag som Vattenfall avser alt bilda i samband med
utlokalisering av verksamhet till Ludvika och Luleå. Vattenfall beräknar att
dessa behov kan inrymmas inom ramen för totalt redovisat behov av borgensleckning.

6.3.4
Bemyndigande

Riksdagen
har bemyndigat regeringen att besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller
bildande av bolag inom ramen för Vallenfalls uppgifter eller med nära
anknytning till dessa. För budgetåret 1987/88 innebär medgivandet - som gäller
för andra typer av bolag än distributionsbolag - en begränsning intill 75 milj.
kr. inom ramen för Vallenfalls investeringsanslag och är begränsat till att
gälla bolag med ett bundet eget kapital på högst 5 milj. kr. (prop. 1986/87:87,
NU 34, rskr. 274). För samma ändamål föreslår Vattenfall en ram på 75 milj. kr.
för budgetåret 1988/89. För borgensleckning Ull sådana bolag föreslås en
ramökning pä 50 milj. kr. för budgetåret 1988/89. Denna inräknas i ramen för
eldistribuUons- och värmebolag.

6.3.5
Personal

Under
de närmaste åren kommer stora förändringar i Vattenfalls kompe

tensstruktur alt bli nödvändiga. Framtida krav på resurser och kompelens

förväntas således inom bl, a, områdena naturgas, ny energiteknik, miljö- 100

teknik och energihushållning.
För atl täcka förestående kompetensbehov Prop, 1987/88:90 måste bl, a,
störte utvecklingsinsatser göras för befintlig personal.

Del
totala antalet anställda vid Vattenfall uppgick den 1 juli 1987 till ca 10500
personer, motsvarande ca 9000 personår. Personalantalel beräknas minska med
brutto I 200—1 500 personår fram till år 1991 eller med ca 12-15 %. Under de
närmaste åren kommer alla störte anläggningsprojekl inom kämkraftområdet atl
vara avslutade. DärUll kommer begränsade möjligheter till ytterligare
vallenkraflulbyggnad. Omfattningen av utbyggnaden av ny elproduktionskapacitet
är oklar. En kraftig minskning av anläggnings-verksamheten inom huvudenheten
Konstmktion och Byggande fömtses därför, och enheten kan personellt komma alt
halveras under perioden.

För
perioden 1987—1991 bedöms en risk för övertalighet föreligga för i
storleksordningen 500 personer. Med övertalighet menas en personalminskning,
som inte kan klaras genom naturlig avgång. Det är i huvudsak inom
anläggningsverksamheten som övertalighelen uppstår.

Vattenfall
har vidtagit åtgärder för alt öka personalrörligheten och ytterligare åtgärder
planeras. Trots detta kan Vattenfall inte utesluta att personal måste sägas
upp på gmnd av arbetsbrist under perioden. Omfattningen av en sådan eventuell
uppsägning kan ännu inte anges. Detta mot bakgrund av atl
personalkonsekvenserna måste analyseras uUfrån den översyn som görs av
huvudenheterna KonstmkUon och Byggande saml AdministraUv Service,

Minskningen
av de objeklanställda beräknas ske i den takt anläggningar blir färdigställda,

6.4 Remissinstanserna

Statens
energiverk och statens arbetsmarknadsnämnd har yttrat sig över Vallenfalls
anslagsframställning för budgetåret 1988/89, Vidare har Vattenfall yttrat sig
över energiverkels remissvar.

Statens
energiverk konstaterar när det gäller elprisutvecklingen alt Vattenfall inte
anger vilka antaganden om de framUda producentpriserna som använts vid
bedömningen av de investeringar som föreslås. Med hänsyn till Vattenfalls
prisledande roll bör enligt verkets mening lönsamhetsbedömningen för
investeringar göras från samhällsekonomisk synpunkt, dvs, baserade på de
naUonella kraftvärdena i framUden. Enligt verket redovisar Vattenfall inte
heller tillräckligt ingående uppgifter om investeringarna för all del skall
vara möjligt all värdera deras lönsamhet. Mot den bakgmnden kan energiverket
inte ta ställning till om de föreslagna investeringarna är motiverade eller
inte. Den rådande situationen på elmarknaden manar emellertid Ull
återhållsamhet i investeringar i ny produkUonskapacitet. Förutsättningarna kan
dock förändras om två kärnreaktorer tas ur drift vid mitten av 1990-talet,

Vattenfall har yttrat sig
över energiverkets remissvar. Vattenfall konsta

terar att Vattenfall driver sin verksamhet med krav på ekonomisk avkast

ning. Därigenom prövas givetvis alla investeringars lönsamhet, innan de

förs till beslut inom Vattenfall. Detta sker enligt de bedömningskriterier

som anknyter till de av statsmakterna angivna ekonomiska kraven och som 101

också
ger en långsiktigt riktig inriktning av investeringarna. Det är mot Prop.
1987/88:90 denna bakgmnd enligt Vattenfall förvånande att statens energiverk
inriktat sig på att bedöma investeringarnas lönsamhet. Det kan enligt
Vattenfall knappast vara energiverkets uppgift. Enligt Vattenfall hade det
varit naturligare om verket yttrat sig över innehållet i
anslagsframställningen vad gäller verksamhetsinriktning och investeringar m. m,
från energipoliUsk synpunkt. Vattenfall betonar vidare att en mycket liten
andel av de totala investeringarna avser ny kraftproduktion.

Statens
arbetsmarknadsnämnd konstaterar att Vattenfall redovisar ett behov av en
förändrad personal- och kompetensstruktur och att verket anmält en risk för
övertalighet. Nämnden anser alt ulvecklingstjänslgöring bör vara en av de
åtgärder som kan vidtas. Nämnden konstaterar att Vattenfall redan deltar i en
gmpp av myndigheter, bildad på nämndens initiativ, som samverkar i frågor om
utvecklingstjänstgöring. Nämnden vill också peka på vikten av att tidigare
arbete med övertalighet och uppsägningar utvärderas för att ge kunskaper inför
kommande avvecklings- och utvecklingsarbete.

6.5 F ö redragandens
ö verv ä ganden

Av
den totala produktionen och försäljningen av el i landet svarar Vattenfall för
ungefär hälften. Vattenfall svarar också för ungefär hälften av kämkraften.
Eftersom Vattenfall är ett statligt affärsverk svarar således slalen, genom
Vattenfall, för hälften av såväl elförsörjningen som kärn-kraftägandet. Genom
delta har statsmakterna, utöver ett politiskt ansvar, också ett direkt ansvar
för genomförandel av kärnkraftsavvecklingen.

Ett
sådant direkt ansvar har också slalen på olika sätt tagit när det gäller
ägartollen gentemot Vattenfall. År 1986 ändrades Vattenfalls instruktion så atl
Vattenfall numera har som sin inslmkUonsenliga uppgift alt inom sitt
verksamhetsområde arbeta för en avveckling av kärnkraften till senast år 2010.
Vidare medgav regeringen år 1987 atl Vattenfall medverkar i forsknings- och
utvecklingsbolaget Svensk Energiutveckling AB. Detta förelags verksamhet
beräknas omsluta ca 100 milj. kr. per år. Vattenfalls andel av den totala
finansieringen av detta bolags verksamhet motsvaras av Vattenfalls andel på
elmarknaden, dvs. ca 50 milj. kr. per år.

I proposition 1987/88:87
redovisade jag mina förslag till en ny ekono

misk styrning av statens vatlenfallsverk m. m. Förslagen innebär bl. a. att

Valtenfallkoncernens investeringar och finansieringen av investeringarna

bör planeras och beslutas enligt en rullande treärsplan. Vidare innebär

mina förslag atl investeringarna inom affärsverket inte längre bör finansi

eras genom anslag över statsbudgeten. Vattenfall har i anslagsframställ

ning för budgetåret 1988/89 redovisat sina förslag enligt nu gällande ord

ning, dvs. endast för ett år i taget. Av denna anledning kan inte den

rullande treårsplaneringen införas förtän fr. o. m. budgetåret 1989/90. Mina

förslag i det följande är därför begränsade till investerings- och finansi

eringsplaner för budgetåret 1988/89. 102

Investeringsplan Prop. 1987/88:90

När
det gäller inriktningen av Vattenfalls investeringar för budgetåret 1988/89
ansluter jag mig i huvudsak till Vattenfalls förslag. Jag anser att Vattenfalls
förslag ligger i linje med den av mig i det föregående förordade inriktningen
av energipolitiken.

När
del gäller frågan om ett nytt demonstrationskraflverk i Oxelösund vill jag
framhålla all den inriktning av 1990-talets energipoliUk, som jag förordat i
det föregående, innebär alt det är utomordentligt viktigt att alla nya vägar
prövas för atl utveckla en ny miljövänlig elproduklionsteknik.
Oxelösundsprojeklet kan vara ett exempel på detta. Vattenfall har redovisat
att Oxelösundsprojeklet avses att bedrivas i tre etapper. Den första etappen
innebär bl. a. alt en utvärdering görs av tillgänglig förbränningsteknik och
dess egenskaper med avseende på bl. a. miljön. Den andra etappen innebär
projektering, upphandling och utbyggnad. Den tredje etappen innebär drift av
anläggningen med utvärdering av bl, a, miljöegenskaperna. Avsikten med anläggningen
i Oxelösund är bl, a, att ny teknik skall demonstreras. Valet av bl, a,
förbränningsteknik är av stort intresse. Jag anser därför att den nyss nämnda
studien av förbränningsteknik m, m, bör avslutas innan ett ställningslagande
sker Ull en eventuell utbyggnad. Av denna anledning förordar jag all en
jämförande studie av olika slags förbränningstekniker m, m,, förs in i
Vattenfalls investeringsplan. Jag beräknar medelsbehovel för detta till 50
milj. kr. Därefter bör beslut fattas i särskild ordning om det fortsatta
genomförandet av projektet. Ett slutligt ställningstagande Ull Vallenfalls
framställning om atl få bygga demonstralionsanläggningen bör därmed kunna tas i
samband med de beslut som skall fattas år 1990.

I
fråga om det av Vattenfall föreslagna turbinrolorbylet i Ringhals 2 vill jag
framhålla att detta byte inte innebär att den producerade värmeeffeklen ökar.
Bytet innebär endast all den värmeeffekt som produceras kan utnyttjas bättre
så all den elektriska effekten därigenom kan ökas.

Vattenfall
har föreslagit all regeringen skall inhämta riksdagens bemyndigande atl
besluta i frågor som rör upphandling och utbyggnad av kraftvärmeverk med en
elektrisk effekt upp Ull 50 MW. Jag delar Vattenfalls bedömning alt den
nuvarande ordningen innebär en besvärande fördröjning av kraftvärmeprojekten.
Jag anser dock att denna fråga bör tas upp i samband med att Vattenfall lämnar
förslag till investerings- och finansieringsplan för treårsperioden 1989-1991.
Jag är därmed inte beredd att nu förorda all regeringen hemställer om ett
sådant bemyndigande.

Investeringsramen
är beräknad med beaktande av att en marginal bör finnas för atl möjliggöra en
sådan ökning av Vattenfalls investeringar under löpande budgetår som kan
påkallas från driftsynpunkt.

Av
tabell 6,3 framgår mitt förslag till investeringsplan för budgetåret

1988/89 för affärsverket. Jag vill framhålla att investeringsplanen är av

beräkningskaraktär och att förändringar kan ske beroende på bl, a, till

ståndsfrågor och prisutveckling. Jag vill vidare särskilt framhålla att det

förhållandet att jag har beräknat medel för ett visst utbyggnadsprojekt eller

en viss gmpp av ulbyggnadsprojekt inte innebär något föregripande av den

prövning som skall ske enligt vattenlagen (1983:291), enligt lagen (1902:71 '

s,
1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar eller Prop.
1987/88:90 enligt annan tillämplig lagstiftning.

Tabell 6.3 Investeringsplan för budgetåret 1988/89 för
affärsverket Vattenfall

1986/87

1987/88

1988/89

Föredra-

Utfall

Beräknat

Vattenfall

ganden

utfall

Vattenkraft-

anläggningar

1089,5

1112

1174

1 174

Kärnkraft-

anläggningar

315,1

410

595

595

Övriga
värmekraft-

anläggningar

5,9

50

222

172

Värmeproduktions-

anläggningar

13,1

58

57

57

Distributions-

anläggningar

1 652,4

2042

1980

1980

Övriga
ändamål

525,3

362

351

351

Summa

3601,3

4034

4379

4329

Investeringarna
inom dotterbolagen beräknas bli knappt en miljard kr. Av planeringskäl har
dessa inte kunnat medtas i investeringsplanen för budgetåret 1988/89, I samband
med fastställande av den första mllande treårsplanen för åren 1989-1991, kommer
även dotterbolagens investeringar att ingå så alt en investeringsplan för hela
Vattenfallkoncernen kan fastställas.

Vid
min beräkning iiv investeringsram för budgetåret 1988/89 har jag även beräknat
100 milj, kr, för ett kraflvärmeverk i Nässjö och 50 milj, kr. Ull fortsatta
studier av förbränningsteknik m, m, i samband med demonstrationskraftverket i
Oxelösund, Jag har även beräknat 165 milj, kr, för uppförande av
förvaltningsbyggnader i Luleå och Ludvika.

Finansieringsplan

För
innevarande år har 3 574,6 milj. kr. anvisats under reservationsanslaget C //.
Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. Detta anslag bör upphöra.
Utgående reservation för budgetåret 1987/88 bör inte få disponeras, I stället
bör Vattenfalls finansieringsbehov täckas genom internt tillförda medel och
genom lån över riksgäldskontoret.

På
samma sätt som när det gäller investeringsramen innefattar mina förslag när det
gäller finansieringsplanen för budgetåret 1988/89 endast affärsverket. Fr,o.m,
treårsplanen för verksamhetsåren 1989-1991 kommer även finansieringsbehoven
inom dotterbolagen atl innefattas i finansieringsplanen.

104

Tabell
6.4 visar mina förslag till finansieringsplan för affärsverket för Prop.
1987/88:90 budgetåret 1988/89 (milj. kr.)

Tabell
6.4 Finansieringsplan (milj. kr.)

1988/89 Vattenfall

Föredraganden

Internt
tillförda medel

2090

2090

Ökning/minskning
av lager

-85

-85

Nettoflnansiering
från rörelsen

2005

2005

Investeringar
i anläggningar Amortering av statslån Nettofinansiering efter investeringar
Ram för upplåning genom riksgäldskontoret

4379' 1084 -3458 3 500

4329

1084

-3408

3400

Jag
vill framhålla att finansieringsplanen är av beräkningskaraktär. Förändringar
kan komma att ske beroende på bl. a. resultat- och ränteutveckling saml andra
omständigheter som inte kan fömtses.

Bolags-
och borgensfrågor

Riksdagen
har godkänt att dels regeringen eller efter regeringens bemyndigande statens
vatlenfallsverk, dels fullmäktige i riksgäldskontorel när det gäller upplåning
utomlands under innevarande budgetår tecknar borgen för lån till bolag i vilka
statens vattenfallsverk förvaltar statens akUer intill sammanlagt 14373 milj.
kr,, varav högst 645 milj, kr. för lån till eldislribu-tionsbolag. Ramen skall
enligt gällande regler minskas till 13 598 milj. kr., eftersom vissa lån
återbetalats.

För
budgetåret 1988/89 föreslår Vattenfall en ökning av borgensramen med 758 milj.
kr. Ull 14 356 milj, kr. varav 645 milj. kr. Ull eldistribuUons-bolag och
värmebolag. Vidare har Vattenfall föreslagit att behovet av ny borgensteckning
för värmebolag, 2 milj. kr., skall rymmas inom borgensramen för
eldislribulionsbolag. För min egen del anser jag dock att borgen för värmebolag
bör rymmas inom den beräknade ramen för övriga bolag, 1665 milj. kr. 1 övrigt
ansluter jag mig till Vallenfalls förslag och förordar alt regeringen inhämtar
riksdagens bemyndigande alt dels regeringen eller ■ efter regeringens
bemyndigande statens vattenfallsverk, dels i förekommande fall fullmäktige i
riksgäldskontoret tecknar borgen för lån till bolag i vilka statens
vatlenfallsverk förvaltar statens aktier inUll sammanlagt 14356 milj. kr.,
varav högst 645 milj. kr. för lån Ull eldistribuUonsföretag. ,

Jag
förordar vidare att regeringen i enlighet med Vattenfalls förslag

inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1988/89 besluta i

frågor som rör förvärv av aktier eller bildande:av bolag inom Vattenfalls

verksamhetsområde inom en ram av 75 milj. kr, 105

Personal Prop. 1987/88:90

Regeringen
gav i juli 1987 Vattenfall i uppdrag all redovisa möjligheter Ull
utlokalisering av verksamhet från bl, a, huvudkontoret i Stockholm och från de
olika regionkonloren. Som ett resultat av detta uppdrag har Vattenfall fatlal
beslut att utlokalisera vissa delar av bygg- och konstmkUons-verksamheten till
Ludvika och Luleå, Utflyttningen beräknas kunna påbörjas under år 1988.

Vattenfall
redovisar en risk för överlalighel inom bl, a, bygg- och konstruktionsverksamheten,
främst mot bakgrund av den minskade byggnadsverksamheten inom vattenkraften.
Det är därför enligt min mening angeläget atl Vallenfall även i fortsättningen
planerar och vidtar personal-administrativa åtgärder för all minska konsekvenserna
av den minskade byggnadsverksamheten.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen

1. dels
alt godkänna de riktlinjer som jag har förordat i fråga om

hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas (avsnitt 3,1),

2.
dels att godkänna de rikUinjer
som jag har förordat i fråga om ett program för effektivare användning och
ersättning av el (avsnitt 4.2),

3.
dels att godkänna de riktlinjer
som jag har förordat i fråga om stöd för teknikupphandling av eleffektiva och
elersättande produkter, processer och system (avsnitt 4.2),

4.
dels att godkänna de riktlinjer
som jag har förordat i fråga om stöd ur energiteknikfonden (avsnitt 4.5),

5.
dels att godkänna att
programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik upphör den 30
juni 1988 (avsnitt 4.5),

6.
dels att godkänna att
bränslemiljöfonden upphör den 30 juni 1988 (avsniU 4.5),

7.
dels atl medge all de inkomster
som svarar mot 10 kr. per m' olja av den särskilda skatten för oljeprodukter
får fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras i enlighet med vad jag har
förordat (avsnitt 4.5),

8.
dels att medge att de medel som
återstår den 30 juni 1988 i bränslemiljöfonden får överföras till
energiteknikfonden (avsnitt 4.5),

9.
dels atl medge all de medel som
återstår den 30 juni 1988 av de medel som avser bidrag och utfästelse om bidrag
inom programmet för utveckling och introdukUon av ny energiteknik får överföras
till den nya energileknikfonden (avsnitt 4.5),

10. dels
att medge att de medel som har reserverats för bränsle

miljöfonden inom det för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln 106

uppförda
anslaget E 22. Vissaåtgärderför omställning av energisys- Prop. 1987/88:90
temet får överföras till energiteknikfonden (avsnitt 4.5),

11. dels
all medge all statliga garantier får lämnas för stöd till

utveckling av ny energiteknik intill ett vid varje tidpunkt samman

lagt belopp av 300000000 kr., inräknat redan lämnade garantier

inom programmet för utveckling och introdukUon av ny energitek

nik (avsnitt 4.5),

12.
dels alt godkänna mina förslag
till investerings- och finansieringsplan för statens vattenfallsverk för
budgetåret 1988/89 (avsnitt 6.5),

13.
dels all godkänna att dels.
regeringen eller efter regeringens bemyndigande statens vatlenfallsverk, dels
fullmäktige i riksgäldskontoret tecknar borgen för lån till bolag i vilka
statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt 14356000000
kr. för lån till eldistribuUonsbolag (avsnitt 6.5),

14.
dels all bemyndiga regeringen
atl under budgetåret 1988/89 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller
bildande av bolag inom statens vattenfallsverks verksamhetsområde inom en ram
av 75000000 kr. (avsniU 6.5),

Vidare
hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle

15. att
ta del av vad jag i övrigt har anfört om energipolitik inför

1990-talel.

8 Vissaanslagsfrågorför budgetåret 1988/89

Fjortonde
huvudtiteln

Verksamheten
vid Studsvik AB

Bakgrund

Studsvik
AB (Udigare Studsvik Energiteknik AB) är statens största samlade resurs för
energilekniskl forsknings- och utvecklingsarbete. Bolaget har de senaste åren
bl. a. inriktat sig på alt anpassa organisation, personalstyrka och övriga
resurser till en väsentligt lägre verksamhetsvolym än den planerade. Bl. a. har
bolaget reducerat personalstyrkan med ca 200 personer under år 1986, till
totalt ca 700 anställda.

Sludsvikskoncernen
beslår av moderbolaget Studsvik AB saml doller-bolag.

Studsviks
koncernstruktur har under år 1987 renodlats. Den omfattar fyra affärsdrivande
divisioner: kärnteknik, energiteknik, Alnor AB och Metal Process Control AB
(MPC) samt en servicedivision.

Studsvik
finansierar sin verksamhet via dels direkta statsanslag, dels kommersiella
uppdrag och tjänster.

Bolaget
har sedan slutet av 1970-talet successivt vidgat sin verksamhet utanför det kärntekniska
området. En förskjutning har skett från del kärntekniska området till
energiområdet i övrigt. Bolaget har därigenom successivt ökat andelen
finansiering via kommersiella uppdrag och tjänster.

Av
följande tablå framgår de anslagna medlen för budgetåren 1986/87 - 107

1987/88 saml bolagels beräkning av medelsbehovet för
budgetåret 1988/89 Prop. 1987/88:90 (milj. kr.).

Anslagsbenämning

1986/87

1987/88

1988/89

1988/89

Anvisat

Anvisat

Studsvik AB

C 12.
Bidrag till verksamhet

vid Studsvik AB

57,4

52,6

57,6

C 13.
Avveckling av forsk-

ningsreaktorer, m. m.

17,2

26,1

33,0

C 14.
Anläggningar för radio-

aktivt avfall i Studs-

vik, m.m.

0,1

15,0

0

C 15.
Verksamheten i

Ranstad

2,3

5,9

1,9

I avvaktan på en särskild proposition i ämnet har de
nämnda anslagen tagits upp med oförändrade belopp i 1988 års budgetproposition
(prop. 1987/88:100 bil. 16). Jag anhåller a« nu få la upp dessa frågor.

C 12. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB

1986/87 Utgift 57410000' Reservation

1987/88 Anslag 52600000'

1988/89 Förslag 94000000

' Anslaget Bidrag till verksamheten vid Studsvik
Energiteknik AB

Från anslaget lämnas bidrag till verksamhet inom Studsvik
AB,

Studsvik AB

Bolaget begär 57,6 milj, kr, i bidrag för verksamheten
under budgetåret 1988/89, Därtill kommer tidigare ansökan om ägartillskott. Av
följande tablå framgår anslagna medel för budgetåret 1987/88 samt bolagets
beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1988/89 (milj. kr.).

1987/88

1988/89

1988/89

Anvisat

Studsvik AB

Föredraganden

a)
R2-reaktorn

17,0

17,0

17,0

b)
Biblioteket

5,6

6,6

6,0

c)
Egen och branschrelatérad

forskning

19,0

23,0

20,0

d)
Grundläggande energiteknisk

forskning

11,0

11,0

11,0

e)
Ägartillskott

60,0!

40,0

Summa

52,6

117,6

94,0

' Studsvik har ansökt om 110 milj. kr. i ägartillskott.
Tidigar-e har beviljats 50 milj.

kr. (prop. 1987/88:25, NU 12, rskr. 112). 108

R2-reaktorn.
Utöver den kommersiella verksamheten utnyttjas reaktorn Prop. 1987/88:90 av
forskargmpper från Uppsala universitet. Tekniska Högskolan i Stockholm,
Chalmers tekniska högskola i Göteborg och neutronforskningslabo-raloriet (NFL)
i Studsvik. NFL är organiserat under Uppsala universitet. Bolaget hemställer om
17 milj. kr. för budgetåret 1988/89 för atl upplåta reaklom förgmndforskning.

Biblioteket
i Studsvik är ett specialbibliotek för energilitteralur och för
rapportlitteratur inom teknik/naturvetenskap. Bolaget hemställer om 6,6 milj.
kr. för budgetåret 1988/89 Ull drift av biblioteket.

Egen
och branschrelatérad forskning och utveckling.Forsknings- och
utvecklingsarbetet bedrivs i huvudsak genom tillämpad forskning och utveckling
inkl. branschforskning och som pilot- och demonslrationsverk-samhet. Bolaget
bedriver bl. a. forskning och utveckling när del gäller, förbränning i
fluidbädd. Bolaget har vidare under lång tid varit engagerad i utveckling av
förgasningstekniken. Inom området kärnbränsle utvecklas härdfysikaliska
beräkningsprogram för opUmal användning av bränslet i kraftreaktorer. Detta har
bl. a. resulterat i produkter som används i svenska kraftverk och som Studsvik
har sålt Ull kraftföretag i bl, a. USA och Japan. Bolaget hemställer om totalt
23 milj, kr, för egen och branschrelatérad forskning och utveckling.

Grundläggande
energiteknisk forskning omfattar tre delprogram; materialteknik, energisystem
och förbränningsteknik. Inom materialleknikom-rådel studeras långsikliga
egenskaper hos stål och plaster i olika miljöer och belaslningsfall. Inom
delprogrammet energisystem bedriver bolaget forskning inom områdena
energilagring och småskaliga kraftvärmesystem med målsättningar och teknik som
kan ge ökad konkurtensförmåga för sådana system. Målsättningen inom området
förbränningsteknik är atl undersöka vad som är av betydelse för all åstadkomma
effektiv miljövänlig förbränning särskilt med avseende på svaveldioxid-,
kväveoxid- och dioxinemissioner. Inom området ny kärnteknik gör bolaget olika
bedömningar avseende säkerhetsmässiga aspekter, eventuella problem med kärnvapenspridning
osv. Bolaget hemställer om totalt 11 milj, kr. för budgetåret 1988/89 för
gmndläggande energiteknisk forskning.

Föredragandens
överväganden

Inom
Studsvik AB har under lång tid byggts upp en omfattande kompetens inom framför
allt kärnenergitekniken. Under 1980-talet har bolaget genomfört en betydande
koncentration av sin kärntekniska verksamhet till områdena kärnbränsleteknik,
avfallsteknik samt reaktor- och säkerhetsteknik. Samtidigt har bolaget gjort
betydande satsningar utanför kärnenergiområdet, främst inom områdena kolleknik,
förbrännings- och förgasningsteknik.

Bolagets ekonomiska
situation har de senaste åren varit problemfylld.

För att möjliggöra en ekonomisk rekonstruktion har staten lämnat bolaget

ägartillskott. Bl. a, har bolaget, som jag nyss (avsnitt 5.2) har anfört,

erhållit 50 milj. kr. i ägarUllskott för innevarande budgetår för att möjliggö

ra en ekonomisk rekonstmklion av. bolaget. 109

För
att bl. a. möjliggöra en fortsatt utveckling av bolaget i enlighet med
Prop. 1987/88:90 de riktlinjer jag har redovisat föreslår jag att Studsvik
erhåller ytterligare 40 milj. kr. i ägarUllskott.

Biblioteket
i Studsvik fungerar som ett vetenskapligt bibliotek och utnyttjas i hög grad
av forskare inom högskolan. Det är enligt min mening angelägel alt bibliotekets
verksamhet bättre kan integreras i planeringen för högre utbildning och
forskning,

I
sin anmälan till budgetpropositionen 1988 (prop, 1987/88:100 bil, 10) föreslår
chefen för utbildningsdepartementet all universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) fr, o, m, den 1 juli 1988 får ett ökat ansvar framför allt för
samordningen av biblioteken inom högskolan, UHÄ bör mot bakgmnd härav få i
uppdrag all förbereda ett övertagande av biblioteket i Studsvik Ull
högskoleorganisaUonen, Ett sådant överförande bör kunna ske den 1 juli 1989,
För budgetåret 1988/89 beräknar jag 6 milj, kr. för bibliolekverk-samheten. Jag
har i denna fråga samrålt med chefen för utbildningsdepartementet.

För
driften av R2-reaktorn beräknar jag ett medelsbehov av 17 milj, kr, för
budgetåret 1988/89.

För
egen och branschrelatérad forskning beräknar jag ett medelsbehov av 20 milj.
kr. och för gmndläggande energiteknisk forskning beräknar jag ett medelsbehov
av II milj. kr. för budgetåret 1988/89.

Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att
till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 94000000 kr.

C 13. Avveckling av forskningsreaktorer, m. m.

1986/87
Utgift 40350000' Reservation

1987/88
Anslag 26100000

1988/89
Förslag 16500000

'
Varav på tilläggsbudget 23,2 milj. kr.

Från
anslaget lämnas bidrag Ull avveckling av äldre forskningsreaktorer och vissa
kärntekniska laboratorier.

Studsvik
AB

Del
huvudsakliga arbetet under år 1987 har koncentrerats Ull förberedelser för och
omhändertagande av äldre upplagrat avfall, bränsle och bränsleres-ler. Bolaget
begär 33 milj, kr, för budgetåret 1988/89 för avveckling av
forskningsreaktorer.

Under
en period av 5-10 år beräknar bolaget de tillkommande kostna

derna efter budgetåret 1988/89 i Studsvik för omhändertagande av äldre 110

avfall inkl, bränsle och
bränsleresler Ull totalt 160-200 milj. kr. i 1987 års Prop. 1987/88:90
penningvärde,

I
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 (prop, 1986/
87:109, NU 28, rskr, 306) erhöll Studsvik 23,2 milj, kr, för mellanförvaring
för använt kärnbränsle (CLAB), Efter slutförda förhandlingar med SKB har
engångsavgiften bestämts till 19,8 milj, kr. Överskjutande medel är avsedda för
Ullkommande volymbehov i CLAB som kan bli aktuella alt ersätta vid avslutning
av bränsleöverföringen Ull CLAB, Studsvik hemställer atl dessa medel, dvs, 3,4
milj. kr., får disponeras för att täcka en del av ökade kostnader för
strålskyddsinsalser under Uden fram till den 1 juli 1988.

Föredragandens
överväganden

Som
jag nyss (avsnitt 5.3) har angett avser jag atl senare återkomma med förslag
till finansiering av bl. a. verksamheten i Ranstad, För Uden mellan den 1 juli
1988 och den 31 december 1988 beräknar jag behovet av medel till 950000 kr.

Studsvik
hemställer vidare om atl få disponera överskjutande medel i samband med
mellanförvaring i CLAB. Jag avser att behandla denna fråga i annat sammanhang.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl
till Avveckling av forskningsreaktorer, m. m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 16500000 kr.

C 14. Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.
m.

Reservation —

1986/87 Utgift

1000

1987/88 Anslag

15000000

1988/89 Förslag

1000

Under
detta anslag har statsbudgeten under budgetåren 1981/82 -1987/88 anvisats
sammanlagt 178 milj. kr. till Studsvik vad avser kostnaden för projektet AMOS
(anläggningen för hantering och förvaring av låg- och medelaktivt avfall i
Studsvik).

Riksdagen
har beslutat bemyndiga regeringen alt besluta om eftergift av de lån som har
beviljats inom ramen för detta anslag (prop. 1985/86:100 bil. 14 s, 153, NU 17,
rskr, 172).

Studsvik
AB

Anläggningen
för hantering och förvaring av låg- och medelakUvt avfall i

Studsvik är nu klar. Vissa arbeten återstår dock att utföra innan anlägg

ningen är komplett. Bl. a. återstår det all bygga en hamn. Föregående

budgetår erhöll Studsvik 15 milj, kr, för detta ändamål. Hamnen beräknas 111

bli
byggd under budgetåret 1988/89, Bolaget begär inga medel i anslags- Prop.
1987/88:90 framställan för budgetåret 1988/89 då själva byggandet inte har
kommit i gång ännu, men har senare hemställt om atl anslaget får kvarstå tills
uppförandet av hamnen är helt genomförd.

Föredragandens
överväganden

Enligt
vad jag har erfarit forskrider projekteringen och upphandlingen av hamnen
enligt planerna. Byggnationen kommer vad jag förslår alt påbörjas senare i år.
I avvaktan på färdigställandet av hamnen föreslår jag att anslaget formellt
förs upp med 1000 kr, för budgetåret 1988/89.

Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att
Ull Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.m. för budgetåret 1988/89
anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

C 15. Verksamheten i Ranstad

Reservation -

1986/87 Utgift

2339000

1987/88 Anslag

5875000

1988/89 Förslag

950000

Studsvik AB

Parallellt
och i avvaktan på den slutliga återställningen pågår miljöskyddande åtgärder,
såsom rening av vatten från lakrestområdet, länshållning i dagbrott och under
jord, vattenkonlrollprogram m. m. För budgetåret 1988/89 hemställer bolaget om
1,9 milj. kr.

Föredragandens
överväganden

Som
jag nyss (avsnitt 5.3) har angett avser jag alt senare återkomma med förslag
Ull finansiering av bl. a. verksamheten i Ranstad, För tiden mellan den 1 juli
1988 och den 31 december 1988 beräknar jag behovet av medel till 950000 kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regetingen föreslår riksdagen

aU
till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 950000 kr.

112

c 21.
Vissa åtgärder för effektivare användning och Prop. 1987/88:90

ersättning
av el

Nytt
anslag (förslag) 450000000 kr.

Föredragandens
överväganden

Jag
har i det föregående (avsnitt 4.2) redovisat mina förslag till riktlinjer i
fråga om ett program för effektivare användning och ersättning av el. Jag har
därvid föreslagit all ett nytt stöd till teknikupphandling av eleffektiva och
elersättande produkter, processer och syslem inrättas den 1 juli 1988. Del bör
ankomma på regeringen alt, inom ramen för de rikUinjer för stödet som jag
Udigare har förordat, närmare bestämma de stödvillkor som skall gälla.

Elanvändningsdelegalionen
har uppskattat medelsbehovel för leknikupphandlingsstödet till 100 milj. kr.
per år. Stödet bör enligt delegaUonen finnas tillgängligt under en femårsperiod.

Jag
har tidigare betonat behovet av samordning och uppföljning vad gäller
elhushållningsprogrammel. Genom en successiv uppföljning och utvärdering av
programmet kan anvisade medel utnyttjas på effektivast möjliga sätt.

Medel
för stöd Ull Vissa åtgärder för effektivare användning och ersättning av el
bör anvisas under ett nytt reservationsanslag. Det totala medelsbehovel
beräknar jag till 400 milj. kr. för en femårsperiod. Härav bör nu 150 milj. kr.
anslås för stöd till teknikupphandling i enlighet med de rikUinjer som jag nyss
har förordat. Innan ställning sedan tas till slödels fortsalla omfattning och
inriktning bör en utvärdering genomföras.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt
till Vissa åtgärder för effektivare användning och ersättning av el för
budgetåret 1988/89 anvisa ett reservaUonsanslag av 150000000 kr.

9 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

113

8
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 90

Statens
energiverks rapport Avveckling av två Pp. 1987/88:90

reaktorer
m. m. '

Sammanfattning
av betänkandet och remissyttranden däröver

Innehåll

1 Sammanfattning av
rapporten

1.1 Utgångspunkter

1.2
Elproduktion vid mitten av
1990-lalel

1.3
Val av ivå reaklorer

1.4
Elanvändning

1.5
Nalionell elmarknad och
regional elförsörjning

1.6
Kostnader för avvecklingen

1.7
Demonstration av ny
elproduklionsteknik

1.8
Energiverkets slutsatser

2 Remissyttranden över
energiverkets rapport

2.1
Remissinstanserna

2.2
Remissinstansernas övergripande
ställningstaganden m.m,

2.3
Prognoser om framtida
energianvändning

2.4
Konsekvenser för olika
samhällssektorer m. m. av en tidigare-lagd avveckling

2.5
Planering för ersättande
elproduktion

2.6
Övriga frågor

3
KRAFTSAM:s skrivelse 3.1
Remissynpunkter

4
Värmeverksföreningens skrivelse
4.1 Remissynpunkter

115

1 Sammanfattning av rapporten Prop. 1987/88:90

Bilaga 1 1.1 Utgångspunkter

Statens energiverk fick i juni 1987 i uppdrag av regeringen
all utreda avveckling av två kärnkraftsreaktorer. Den första skulle tas ur
drift någon gång under perioden 1993-95 och den andra under perioden 1994-96.
Verket har i sin utredning inte beaktat eventuella skillnader mellan de 12
reaktorerna som betingas av kärnteknisk säkerhet och andra miljö- och
hälsofaktorer som har alt göra med radioaktiv strålning.

Statens energiverk redovisar i denna utredning
konsekvenserna av en avveckling av två reaktorer. I utredningen ingår åtta av
landets tolv reaktorer. De har förts samman i två olika gmpper med totalt tio
olika kombinationer av två reaktorer. Analyserna koncentreras på ett
referensfall med 8 TWh kärnkraft avvecklad.

Energiverkets analyser utgår från alt avvecklingen
genomförs så att den samhällsekonomiska kostnaden, med del ovan redovisade
förbehållet, för avvecklingen blir så liten som möjligt. Därvid beaktas
möjligheterna till anpassning i övriga delar av ekonomin till höjda elpriser,
möjligheterna atl utnyttja del befintliga elprodukUonssyslemel hårdare, behovet
av nybyggnation av olika typer av elproduklionskapacilet, nätutbyggnad samt
påverkan på beredskap och miljö, och sysselsättning i kärnkraflkommunerna.
Frågan om ersättning till kärnkraftägama behandlas inte.

I beräkningarna antas den första reaktorn avvecklad år
1995 och den andra år 1996. De övriga reaktorerna körs enligt nu gällande
planer med avveckling under perioden 2002-2010. Beräkningarna baseras således
på en tidigareläggning av avvecklingen av två reaklorer med 5 år.

1.2 Elproduktion vid mitten av 1990-talet

Produktionskapaciteten för el med alla 12 reaktorerna i
drift väntas öka med ca 4 T'Wh fram Ull år 1997, främst genom en ytterligare
effektivisering av kärnkraften men även en viss ulbyggnad av valtenkrafl och
kraflvärme. Härvid har förutsatts ett normalt underhåll och normal förnyelse av
konventionell värmekraft i form av oljekondens och gasturbiner så att 1997 års
kapacitet är densamma som 1986 års.

Tabell 1 Produktionssystemets kapacitet åren 1986 och 1997
med 12 reaktorer, TWh/år

1986 1997

Vattenkraft

63,0

64,5

Kärnkraft

63,0

65,0

Industriellt
mottryck

4,0

4,0

Kraftvärme

6,3

6,8

Oljekondens

19,5

19,5

Gasturbiner

3,0

3,0

Totalt 158,8 162,8

116

1.3 Val av två reaktorer Prop. 1987/88:90

Bilaga 1 I
utredningen ingår Iva reaktorer vardera frän kärnkraftverken i Oskarshamn och
Barsebäck, tre från Ringhals saml en reaktor från Forsmark. De övriga
reaktorerna i Forsmark är så stora och nya alt de blir dyrare alt avveckla.
Reaktorerna har kombinerats enligt uppställningen i tabell 2.

Tabell
2 Olika avvecklingskombinationer

Reaktorer

Nettoeffekt,

Drifttid,

Årlig

MW

dec 1987

produktion.

antal år

TWh

Grupp
1:

OH-Rl

440+800=1240

16+12

8,2

01-I-R2

440+840=1280

16+12

8,3

OH-Bl

440+600=1040

16+12

7,2

01-1-02

440+600=1040

16+13

7,2

Bl-hB2

600+600= 1200

12+10

8,7

Bl+Rl

600+800=1400

12+12

9,6

Grupp
2:

01 +Fl

440+980=1420

16+7

9,8

BI-HFl

600+980 = 1 580

12+7

11,2

RH-Fl

800+980=1780

12+7

12,2

R1-I-R3

800+920=1720

12+6

11,2

O =
Oskarshamn, B = Barsebäck, R = Ringhals, F = Forsmark

Kalkylen
förutsätter att Ringhals 2 byggs om om den inte avvecklas i förtid. Den ordning
i vilken alternativen anges i utredningen innebär ingen rangordning från
energiverkets sida. Inom varje kombination anges den minsta reaktorn först.

1.4 Elanvändning

Kostnaderna
för en avveckling av två reaktorer till mitten av 1990-lalel beror fömtom av
vilka reaktorer man väljer i hög grad på hur elförbmkningen utvecklas och på
hur priserna på kol och olja utvecklas.

När
det gäller behov av att bygga nya kraftverk som ersättning för de kärnkraftverk
som tas ur drift beror det i första hand på hur elförbmkningen utvecklas.
Under 1986 var den totala elförbrukningen 126 TWh exklusive s. k.
avkopplingsbara elpannor. Elproduktionskapacileten vid mitten av 1990-lalet,
före avvecklingen, räcker för en elförbrukning på 145 TWh per år. Om två av de
mindre reaktorerna, som har en sammanlagd produktion på 8 TWh per år, tas ur
drift, skulle alltså den återstående produkUonska-paciteten räcka för en
förbrukning på 135-140 TWh med gällande kriterier för leveranssäkerhel. Defta
är 10-15 TWh eller drygt 10 procent högre än den nuvarande förbmkningsnivån.

Enligt
de antaganden om ekonomisk utveckling och framUda priser på

olja och kol som verket gjort skulle elförbrukningen komma alt öka lång

samt under den kommande 10-årsperioden, En viktig faktor bakom be

dömningen alt elförbmkningen kommer att öka långsamt jämfört med 117

föregående
10-årsperiod är att den tidigare omfattande konverteringen från Prop.
1987/88:90 oljevärme till elvärme har dämpats kraftigt och bedöms bli av liten
omfatt- Bilaga 1 ning i framtiden. En bidragande orsak Ull detta är de låga
oljepriserna. En annan viktig faktor är atl tillväxten i industrin bedöms ligga
framförallt i branscher som kräver lite elenergi, t, ex, verkstadsindustri.

Som
ett alternativ för elefterfrågan har verket räknat på en elförbmkning om 136
TWh år 1997 rned alla 12 reaktorerna i drift. Med den prishöjning som blir
följden av att anpassa priset Ull de högre produktionskostnader man får vid en
avveckling av två reaktorer skulle i detta fall elförbrukningen dämpas och bli
132 TWh år 1997,

Elefterfrågan
skulle i delta alternaUv fördelas enligt tabell 3.

Tabell
3 Elefterfrågan sektorsvis (exkl. avkopplingsbara pannor)

År 1986'

År 1997

12 reaktorer

10 reaktorer

Industri

46,8

53

51

Transporter

2,6

3

3

Bostäder,
serv.

37,9

40

40

Elvärme

24,7

27

25

Fjärrv.,
raff.

3,2

3

3

Förluster

10,7

10

10

Summa

125,9

136

132

'
preliminära värden

-
temperalurkorrigerade värden

Som
ett annat alternativ har verket räknat på ett fall där elförbmkningen med två
reaktorer avvecklade uppgår till 145 TWh år 1997, Även delta fall innebär en
långsam ökning av elförbrukningen jämfört med utvecklingen de senaste
decennierna. Räknat från dagens nivå är ökningen i genomsnitt mindre än två
procent per år.

1.5 Nationell elmarknad och regional elförsöijning

Elsystemets
tålda förbrukning, förbrukning med acceptabel energi- och
effektleveranssäkerhet, beräknas uppgå till ca 145 TWh före avvecklingen och
till 135-140 TWh efter avvecklingen om ingen ny produktionskapacitet byggs, öm
efterfrågan blir störte än 135-140 TWh måste ny bäskapaci-tet byggas. Eftersom
ledtiden, tid för projektering, slaUiga tillstånd och byggande, är ca 7-10 år
för ny baskapacitel måste nya verk i så fall börja förberedas tidigt. Byggtiden
är ca 4 år.

Äv
de totalt 8 TWh som avvecklas skulle således enligt del första

alternativet med en elförbrukning på 132 TWh år 1997 ca 4 TWh klaras

genom minskad elanvändning. Resterande 4 TWh måste klaras genom

ökad produktion i övriga produkUonssyslem. Del sker bland annat genom

att den svenska nettoexporten av el omvandlas till en nettoimport vilket

skulle ge ett tillskott på ca 2 TWh. Vidare beräknas användningen av

avkopplingsbara elpannor minska med ca 0,5 TWh. Resterande 1,5 TWh 118

skulle klaras genom ökat
utnyttjande av befinUiga kraftverk, huvudsakli- Prop. 1987/88:90

gen oljekondenskraftverk. Bilaga 1

Utbyggnad
av ny kondenskraft vid efterfrågenivån 132 TWh blir inte ekonomiskt lönsam.
Endast en liten del av kapitalkostnadema skulle läckas. En avveckling av två
reaktorer gör att vissa kraftvärmeprojekl med goda fömlsättningar blir
ekonomiskt lönsamma. En ulbyggnad av kraftvärme på mnt 2 TWh el beräknas bli
lönsam.

Skulle
elförbmkningen bli 145 TWh blir det lönsamt alt bygga nya kolkraftverk. Den
bortfallande kärnkraften behöver ersättas. Ull större delen med kolkondensverk.

I
beräkningarna av hur stor förbmkning som produktionssystemet klarar med två
reaklorer avvecklade har verket utgått från samma kriterier för
leveranssäkerhet som gäller för närvarande.

De
regionala effektbalansberäkningarna är osäkra p. g. a. svårigheterna all
överblicka effeklbehovets utveckling och lastslyrningsmöjlighelema. En
avveckling av bägge reaktorerna i Barsebäcksverket kan leda till att ny
produktionskapacitet behövs i Sydsverige för att möta effekltoppama vinlertid.
Gasturbiner kan byggas på ca två år vilket gör att effektbehovets utveckling
kan följas under de närmaste åren för alt få säkrare underlag inför
avvecklingen. Även för några alternativ med avveckling av reaktorer i
Mellansverige kan gasturbiner behöva byggas,

öm
man räknar med att den totala elförbmkningen år 1997 understiger 140 TWh skulle
något definitivt beslut om uppförande av ny produktionskapacitet således inte
behöva fattas i direkt anslutning till ett eventuellt beslut om avveckling av
två reaktorer våren 1988,

1.6 Kostnader för avvecklingen

Kostnaderna
för avveckling av två reaktorer till mitten av 1990-lalel beror på flera
faktorer som del är svårt atl med säkerhet uttala sig om på 10 års sikt.
Kostnaderna blir i hög grad beroende på hur elförbmkningen utvecklas. Ju högre
elförbrukningen blir desto högre blir kostnaderna eftersom vi då måste använda
kraftverk med allt högre kostnad. Kostnaderna blir också beroende på priserna
på kol och olja eftersom elprodukUonen i de avvecklade kärnkraftverken ersätts
med kol- och oljeeldade kraftverk och en viss elvärme ersätts med olje värme.

Kostnaderna
blir vidare i hög grad beroende på hur kraftproduktionen byggs ut. Skulle man
av något skäl ersätta den bortfallande kärnkraften med nya kraftverk utan att
det är motiverat från strikt ekonomisk synpunkt kan kostnaderna för avveckling
bli avsevärt högre än vad som annars skulle bli fallet.

Kostnadsberäkningarna
beror också på vad man jämför med för alterna

Uv när det gäller avvecklingen av de två reaklorema. Verket har i kalkylen

jämfört fallet med avveckling av de två reaktorerna till åren 1995 resp, 1996

med fallet att de avvecklas fem år senare. Man kan emellertid lika gärna

jämföra med ett fall där avvecklingen ligger närmare år 2010. Då skulle

kostnaderna bli avsevärt högre. Man kan också jämföra med det fall att

reaklorema används sin tekniska livslängd ut. Då skulle kostnaderna kun- 119

na
bli både mindre och störte beroende på vad man antar om de aktuella Prop.
1987/88:90

reaktorernas tekniska livslängd. Bilaga 1

Verket
har gjort en gmndkalkyl som baseras på fömtsättningen att den årliga
elförbmkningen om 10 år inte överstiger 132 TWh och att avvecklingen genomförs
till lägsta möjliga kostnad. Det innebär alt ingen ny elproduktionskapacitel
byggs.

Totalt
skulle då kostnaden för avvecklingen av två reaklorer uppgå till ca 500
miljoner kronor per år under tiden 1997-2001. De olika delposterna framgår av
tabell 4.

Tabell
4 Exempel på olika kostnadsposter för tidigareläggning av avvecklingen av två
reaktorer (8 TWh/år), miljoner kronor per år (1987 års penningvärde)

Kostnadspost

132 TWh

136 TWh

145 TWh

Elproduktion Tidigare rivning Anpassning i övriga
sektorer Miljö (ökade reningskostnader)

Totalt,
ca

0

70

300

100

500

900

70

0

150

1100

1600

70

0

150

1800

Anledningen
till alt kostnaden för elproduktionen inte ändras i fallet med en
elanvändningsnivå på 132 TWh är att kostnaderna för kärnkraft minskar genom att
produktionen blir ca 4 TWh lägre men alt samtidigt dyrare kraftslag behöver
utnyttjas. Dessa förändringar tar ut varandra. Anpassningen i övriga sektorer
avser främst ökade kostnader för störte bränsleanvändning för uppvärmning.

Del
måste betonas atl detta är den samhällsekonomiska nettokostnaden. Den kan
innehålla stora omfördelningar mellan olika grupper. T. ex. innebär
elprisökningen att elabonnenterna får kostnadsökningar. Enligt verkets kalkyl
skulle med en elförbrukning på 132 TWh år 1997 elpriset bli 4 öre högre med två
reaktorer avvecklade jämfört med att ha dem kvar. Elabonnenterna skulle alltså
få betala sammanlagt ca 5 miljarder kronor per år mera om man avvecklar två
reaktorer. Kraflföretagens inkomster skulle öka kraftigt eftersom deras årliga
totala produktionskostnader ökar betydligt mindre än 5 miljarder kronor.
Vattenkraft och den återstående kämkraften svarar ju fortfarande för den allra
största delen av elproduktionen. Kostnaderna för den produkUonen ökar inte om
man avvecklar två reaktorer. Verket har inte behandlat frågan om och i så fall
hur kraftföretagens ökade intäkter skall överföras till andra delar av
samhället.

Avvecklingen
av två reaktorer skulle medföra atl användningen av

bränslen, främst olja, ökar för uppvärmning och elproduktion. I alternati

vet med en elefterfrågan på 132 TWh per år medför detta ökade utsläpp av

föroreningar, 2000-3000 ton svavel och ungefär lika mycket kväveoxider

per år. Ökningen motsvarar ca 2% av dagens svavelulsläpp och 1 % av

dagens kväveoxidulsläpp. Dessutom ökar utsläppen av koldioxid från

energisektorn med ca 2%. Vidare ökar utsläppen av vissa tungmetaller och

kolväten marginellt. Samtidigt minskar det högaktiva avfallet från kärn

kraften med ca 15 ton per år, det medelakliva med 15 ton per år och det

lågaktiva avfallet med ca 100 lon per år. j20

Utsläppsökningarna av svavel och kväveoxider kan motverkas
genom Prop. 1987/88:90 ökad rening. Den samhällsekonomiskt lägsta kostnaden
all öka reningen så Bilaga 1 mycket alt ulsläppsökningar för svavel och
kväveoxider helt motverkas beräknas bli ca 100 milj, kr, per år. Det är denna
miljöposl som redovisas i tabell 4.

Kostnadsberäkningarna har hittills avsett ett inte mer
noggrannt preciserat referensalternativ med 8 TWh bortfallande kärnkraft.
Kostnaden för avvecklingen kommer dock alt skilja sig åt beroende på skillnader
i årlig elproduktion mellan reaktorerna, kostnaden för atl driva reaktorerna
samt av om den regionala elförsörjningen påverkas av avvecklingen. I de fall
den regionala elförsörjningen påverkas krävs antingen nybyggnaUon där
avvecklingen sker eller atl överföringen till området förstärks.

Kostnaderna för alternativet med en elförbrukning på 132
TWh per år finns sammanställda i tabell 5. I de fall två block avvecklas genom
atl spridas på de olika kärnkraftslägena uppkommer enbart marginella kostnader
för förstärkning av stamnätet. Om däremot båda blocken tas från samma
kärnkraftsläge uppkommer kostnader för förstärkning av stamnätet. Investeringskostnaden
för nätförstärkningar beräknas av statens vatlenfallsverk Ull ca 1000 milj.
kr. för Ringhals, till ca 500 milj. kr. för Barsebäck och ca 300 milj. kr. för
Oskarshamn vid avveckling av två reaktorer i samma läge.

Tabell 5 Kostnad for olika avvecklingsalternativ vid
elanvändningsnivån 132 TWh år 1997

Berörda block miljoner

kronor/år efter 1997

Grupp 1:

01 + Rl 450-550

01 + R2 500-600

01 + Bl 400-500

01 + 02 400-500

Bl + 32 550-650

Bl + Rl 650-750

Grupp 2:

01 + Fl 700-800

BI + Fl 900-1000

Rl + FI 950-1050

Rl + R3 900-1000

I samUiga fall där kostnaden är lägre än i referensfallel
ingår block ett i Oskarshamn (öl). Detta beror på att blocket är klart mindre
(440 MW) och har lägre elproduktion (2,9 TWh) än de övriga.

Enskilda reaktorers betydelse för sysselsättningen i
respektive kärnkraftkommun har studerats och är av storleksordningen 300—400
personer per reaktor eller 3-5 procent av sysselsättningen i
kärnkraflskommuner-na. Beredskapsaspekterna av minskad uthållighet i
elproduktionen vid övergång från kärnkraft Ull t, ex, kolkraft har belysts,
Lagringsbehovel har beräknats öka med 260000 lon olja för perioden 1997-2001.

121

Besluten inför
avvecklingen måste baseras på prognoser som är osäkra Prop. 1987/88:90 av
många skäl. I kraflbalansräkningarna för 132 TWh beaktas ett osäker- Bilaga
1 hetsinteryall på 126—138 TWh. Om elförbrukningen kommer att översUga 132 TWh
är det motiverat att bygga gasturbiner. Om efterfrågan stiger uppemot 140 TWh
behöver nya kondenskraftverk byggas.

En
elanvändning på nivån 136 TWh ökar den årliga kostnaden i referensfallel till
ca 1100 milj. kr. eftersom allt dyrare kraflslag måste utnyttjas. Delta ändrar
inte den kostnadsmässiga rangordningen mellan alternativen. Däremot skulle
kostnadsskillnaden mellan alternativen öka.

En
elefterfrågan på nivån 145 TWh skulle innebära all en avveckling av 8 TWh
kärnkraft måste ersättas med 8 TWh kolkodens. Någon ytterligare anpassning sker
inte av efterfrågan vid själva avvecklingen i detta fall eftersom priserna
redan innan dess skulle vara på nivån för kolkondens. Kostnaden för avveckling
av 8 TWh blir då ca 1500-2000 milj. kr. per år. Elproduktionskoslnaden
(marginalkostnaden) skulle bli närmare 30 öre per kWh, öm priset anpassas till
de högre kostnaderna skulle det öka med 10-15 öre per kWh i förhållande till
dagens nivå.

En
ökning av bränslepriserna med t, ex, 50% ökar kostnaden för den tidigarelagda
avvecklingen av två reaktorer med ca 200-300 milj, kr. per år vid en
elefterfrågan på 132 TWh.

Prisförändringar
på el har en tendens all dämpa stora förbrukningsvariationer och fungerar
därför som en automatisk regulator. För atl ny kondensproduklion skall bli
lönsam krävs råkraftpriser pä uppemot 30 öre/ kWh, en höjning med ca 10-15 öre
per kWh från dagens nivå. Elprishöjningar, kärnkraftavveckling och ulbyggnad
av ny basproduktion är således starkt inbördes beroende.

Skulle
i alternativet med en elförbrukning på 132 TWh per år ett beslut om att
avveckla två reaktorer till mitten av 1990-talet kombineras med beslut att bygga
ut ny produkUonskapacitet motsvarande bortfallet i de två reaktorerna skulle
kostnaderna för avvecklingen kunna bli högre. Investeringskostnaden för en
årskapacitet på 8 TWh i kolbaserade kondenskrafl-verk, som är de billigaste
alternativen, är ca 10 miljarder kronor. Kostnaden för avvecklingen av 8 TWh
blir då vid en elefterfråga på 132 TWh ca 1000-1200 milj. kr. per år. Del år
ungefär dubbelt så myckel som del samhällsekonomiskt billigaste alternativet.

Skulle
denna ersättningsprodukUon istället för kol baseras på inhemska bränslen skulle
motsvarande kostnad bli ca 1 500-2000 milj. kr, per år.

122

I
nedanstående sammanställning redovisas kostnaderna för avveckling Prop.
1987/88:90 av två av de minsta reaktorerna Ull mitten av 1990-talet under
olika Bilaga 1 förutsättningar.

Olika antagande om elförbrukning. Kostnad

energipriser
och kraftutbyggnad milj, kr/år

efter 1996

A, Grundkalkyl

1,
Elförbrukningen
blir 132 TWh år 1997

2,
Olje- och
kolprisema blir enligt verkets prognos

3,
Reaktorerna
skulle annars ha avvecklats 2000-2001

4,
Ingen ny
elproduktion byggs ut ca 500

B Kol- och oljepriserna blir 50
procent högre än i A, I

övrigt samma som i A, 700-800

C Ny elproduktion baserad på kol
byggs ut motsva-

rande hela bortfallet av kärnkraft. I övrigt samma

som i 1000-

A, 1200

D Ny elproduktion baserad på inhemska
bränslen

byggs ut motsvarande hela bortfallet av kärnkraft,

I övrigt samma som A, 1500-2000

E Elförbrukningen blir 145 TWh år
1997, Ny produk-

tion byggs, I övrigt samma som A, 1500-2000

Man kan också tänka sig kombinationer av olika faktorer
som skulle leda till alt kostnaderna adderas till ännu högre belopp. Under
andra förhållanden, t, ex, minskande elförbrukning eller myckel låga
oljepriser, skulle kostnadema bli lägre.

Sammanställningen visar alt kostnaderna för avvecklingens
stor utsträckning blir beroende av yttre förhållanden som inte kan påverkas,
t. ex, olje- och kolpriser och av hur myckel ny kraftproduktion som byggs och
vilket bränsle produktionen baseras på.

Det måste också understrykas att utvecklingen av
elförbrukningen efter år 1996 kan få stor betydelse för kostnaderna. Även om
avvecklingen av två reaktorer till mitten av 1990-talet skulleklaras utan att
nya kraftverk byggs innebär en ökad elförbrukning efter år 1996 att nya kraftverk
måste byggas tidigare än om de 12 reaklorema behålls.

1.7 Demonstration av ny elproduktionsteknik

Avvecklingen av två reaklorer vid mitten av 1990-lalet
skulle som nämnts i det föregående eventuellt kunna ske utan atl nya
kondenskraftverk behöver byggas.

I samband med avvecklingen av de övriga reaktorerna kommer
man dock med stor säkerhet att behöva bygga ut elproduktionen med både
kraftvärme och kolkondenskraft.

Elproduktionsteknik i stor och medelstor skala som kan
komma ifråga

omfattar främst kolpulvereldning med rökgasrening, atmosfärisk fluid-

bäddteknik, PFBC-teknik saml kombicykel baserad på kolförgasning eller 123

naturgas. Kolpulvereldning
med rökgasrening och kombicykel med natur- Prop. 1987/88:90

gas som bränsle är idag etablerade tekniker utomlands. Bilaga
1

Den
atmosfäriska fluidbäddlekniken är under utveckling och demonstreras nu i
Tyskland och USA. I Örebro uppförs ett kraftvärmeverk med denna teknik (60 MW
el/I65 MW värme.) PFBC-tekniken demonstreras nu i Stockholm, Spanien och USA.
Driftserfarenheler kommer alt finnas i början av 1990-talet. Kombicykel baserad
på kolförgasning har demonstrerats på några håll, främst i USA. Metoden har
goda miljöegenskaper och står på gränsen till kommersiellt genombrott.

Vattenfall
studerar tillsammans med andra företag möjlighelema att i demonslrationssyfte
bygga ett kolkondensverk i Oxelösund om 300-600 MW el, med idrifttagning
tidigast år 1994.

Småskalig
elproduklionsteknik, i form av småskalig kraflvärme, vindkraft och
bränsleceller, bör också demonstreras.

1.8 Energiverkets slutsatser

Statens
energiverk har i sitt utredningsarbete utgått ifrån alt ett beslut om vilka två
reaktorer som skall las ur drift baseras på kostnaderna för avvecklingen,
elproduktionskapaciteten, utvecklingen av elanvändningen saml de
säkerhetsmässiga aspekterna. Statens energiverk har inte bedömt
säkerhetsaspekterna.

Enligt
verkets bedömning är det möjligt att Ull åren 1995 resp. 1996 ta två reaktorer,
av de tio utredda kombinationerna, ur drift under fömtsättning atl elefterfråga
växer långsammare än hittills under 1980-lalel. Utbyggnad av ny elproduktion
bör påbörjas i syfte att utveckla, demonstrera och vinna erfarenhet av ny
teknik inför senare delen av 1990-talet.

När
det gäller behov av atl bygga nya kraftverk som ersättning för den

kärnkraftsel som behöver ersättas beror det i första hand på hur elförbmk

ningen utvecklas. Under år 1986 var den totala elförbrukningen 126 TWh

exklusive s. k. avkopplingsbara elpannor (inkl. dessa ca 128 TWh). Elpro

duktionskapacileten vid millen av 1990-talet, då inräknat de befintliga

oljekondens verken, räcker för en elförbrukning på 145 TWh med beaktan

de av rådande le varan ssäkerhetskriterier. Om två av de mindre reaktorer

na, som har en sammanlagd produktion på ca 8 TWh per år, tas ur drift

skulle alltså den återstående produkionskapacilelen räcka för en förbruk

ning på ca 135-140 TWh per år. Detta är ca 10-15 TWh eller ca 10%

högre än år 1986.

Enligt
de prognoser verket gjort skulle elförbrukningen komma att öka långsamt under
den kommande lO-årsperioden. Verket har räknat igenom ett fall då förbmkningen
uppgår till 136 TWh år 1997 med alla 12 reaktorerna i drift. Med den
prishöjning som blir följden av de högre produktionskostnaderna man får vid en
avveckling av två reaktorer skulle i detta fall elförbmkningen dämpas och bli
132 TWh år 1997. Verket har också räknat på andra fall, bl. a. ett där
elförbrukningen uppgår till 145 TWh med två reaklorer avvecklade.

All tidigare erfarenhet
visar alt långsiktiga prognoser om energieflerfrå-

gan är mycket osäkra. Tio år måste i det här sammanhanget betraktas som 124

en lång tid. Med en högre
ekonomisk tillväxt och ett mindre effektivt Prop. 1987/88:90

sparande
under 10-årsperioden än vad verket räknat med i gmndallerna- Bilaga 1

livet skulle
elförbmkningen kunna bli avsevärt högre ån 132 TWh, Högre

oljepriser än vad verket
antagit, innebär ökad konkurtenskraft för el och

skulle
också driva upp elförbmkningen. Lägre ekonomisk tillväxt och

lägre oljepriser skulle
verka i motsatt riktning.

En
grundläggande utgångspunkt för verket är atl en avveckling av två reaktorer
inte får leda till elbrist.

Vid
beslut all avveckla två reaktorer åren 1995-96 är det därför mot bakgrund av
osäkerheten i den framtida elanvändningen och inför den fortsatta
kärnkraflavvecklingen nödvändigt med ökad handlingsberedskap och beslut om att
demonstrera ny teknik samt all förberedelse för utbyggnad av ny elproduktion
sker. En avgörande svårighet när det gäller utbyggnad är, att det tar
förhållandevis lång tid all bygga nya kraftverk.

Huvudalternativen
enligt våra ekonomiska bedömningar för utbyggnad av ny basproduktion är
koleldade kraflvärmverk och kondenskraflverk. För dem är byggtiden minst fyra
år. Till det kommer tid för projektering och statliga tillstånd, som sammanlagt
kan uppgå Ull flera år. Alt bygga oljeeldade gasturbin verk för atl klara
lopplaslen lar 2-3 år.

Det
finns också möjlighet att påverka elanvändningen vid en avveckling av två
reaklorer genom att styra elförbrukningen. Verket har i sina kalkyler utgått
från att priset anpassas till de högre produktionskostnader (kort-sikUg
marginalkostnad), som blir följden av en avveckling och i prognosen räknat atl
prishöjningen dämpar ökningen av elförbrukningen. Den stora svårigheten all
basera planeringen på prisstyrning är att del är osäkert vilken effekt en
prishöjning får på elförbmkningen. I denna fråga skall å andra sidan
uppmärksammas atl en prishöjning kan få ganska snabbi genomslag på den lätt
påverkbara elförbmkningen, jämfört med den Ud del tar alt bygga nya kraftverk.

Enligt
verkets bedömning talar mycket för att elförbmkningen kommer att öka relativt
långsamt i framtiden. Detta innebär att beslut om ny produktion ej skulle
behöva fattas i anslutning Ull beslutet om att ta två reaklorer ur drift
1995—96. Mot bakgmnd av den osäkerhet som föreligger om när behov av ny
produktion kommer alt föreligga samt hur lång tid det tar alt få erfarenhet av
ny teknik är det angeläget att man beslutar om att förberedelser vidtas.

En
viktig utgångspunkt för arbetet är att kraftföretagen vidtar förberedelser för
att snabbt bygga ny kraftproduktion för det fall elförbmkningen blir störte än
vad produkUonskapacilelen tillåter. För att begränsa kostnaden bör ny
produktionskapacitet i första hand utgöras av kraflvärmeverk.

Verket
förutsätter att del liksom hittills är kraftförelagen som ansvarar för beslut
om när och i vilken omfattning kraftproduktionen skall byggas ut.

Följande
förberedelser skulle då behöva göras:

Teknikutveckling och
demonstraUon inom småskalig kraflvärme kan

ske genom alt ett försöks- och demonstralionsprogram etableras för byg

gande av småskalig kraftvärme med olika teknik och olika bränslen för

idrifttagning inom fem år. 125

Vidare
bör kommuner och kraftföretag med möjlighet att bygga kraftvär- Prop.
1987/88:90 me projektera nya anläggningar. På gmnd av osäkerheten om hur mycket
Bilaga 1 kraftvärme som kan byggas eller är ekonomiskt möjligt atl bygga ut,
samt behovet av teknikerfarenhet inför avvecklingen av de .10 återstående reaktorerna,
är det viktigt aU projektering också omfattar viss kondenskraft.. Det är
angeläget att den intemationella utvecklingen och erfarenheten avseende
storskalig elproduklionsteknik tas tillvara. Lokaliseringen av de nya
kraftverken kan enligt verkels utredning göras utifrån de altemaliv som verket
placerat i gmpp 1. Efterhand i som projekteringarna är klara underställs de
koncessionsnämnden och regeringen i sedvanlig ordning. Projektreserven bör
omfatta ungefär så stor produktion som den bortfallande kämkraftproducerade
elen representerar,

Fömtom
projektreserv av basproduktion i kraftvärmeverk och kondensverk kan
kraftförelagen projektera utbyggnad av oljeeldade gasturbinverk. Eftersom
byggtiden för dem bara är 2-3 år skapas på det sättet en ytterligare säkerhet
för att en avveckling av två reaktorer inte leder till kapacitetsbrist.

Delta
innebär alltså aU riksdagen sktille ktinna fatta beslut om avvecklingen med
innebörden att två reaktorer tas ur drift vid mitten av 1990-talet utan att
statsmakterna nu tar definitiv ställning till behovet atl bygga
ersätlningskraftverk. Det finns heller inget underlag för ett sådant ställningstagande
eftersom nya kraftverk enligt nu gällande prövningsförfarah-de först måste
prövas enligt miljöskyddslagen innan regeringen tar slutgiltig ställning.

För
den störte delen av ett sådant projektarbete kommer det troligen inte alt
finnas underlag för en prövning i koncessionsnämnden förtån tidigast år 1989.
Dä kommer man också aU. något säkrare än idag kunna bedöma utvecklingen av
elförbrukningen och därmed också i vilken utsträckning det behövs ny
kraftproduktion för att två reaklorer tas ur drift.

Skulle
osäkerheten då fortfarande vara för stor för ett definitivt beslut kan
regeringen fatta principbeslut om tillåtligheten för vissa kraftverk men
avvakta ett definitivt beslut om Ullstånd att bygga kraftverken tills behovet
är ännu mer manifesterat. På det sättet skulle tiden från beslut Ull idrifttagning
för t. ex. ett nytt kondenskraftverki kunna reduceras till ca fyra år.

Grundläggande
för de här skisserade förberedelsema är vidare att kraftföretagen successivt
anpassar elpriserna Ull ökade produktionskostnader. Verket har då i sin
gmndprognos räknat med att elpriserna vid en avveckling av två reaktorer
skulle öka med 6 öre per kWh till år 1997 jämfört med dagens priser. Med 12
reaktorer i drift beräknas prisökningen till 2 öre per kWh. Om del skulle visa
sig all. elförbrukningen ökar mera än enligt prognosen kommer också
produkUonskostnaderna och därmed priset att stiga. På det sättet får man en
automatiskt återhållande effekt på elförbrukningen. Den återhållande effekten
kan också bli ganska snabb eftersom många elvärmeabonnenler har s.k.
kombisystem där man lätt kan växla mellan el och t. ex. olja om det nuvarande oljepriset
ej stiger kraftigt.

Ett
problem med en anpassning av priserna Ull snabbi ökande produk-

Uonskoslnader är att viss elintensiv industri drabbas av kostnadshöjningar

med kort omställningsUd. 126

En viktig aspekt av
energiverkets utredning är atl de förberedelser som Prop. 1987/88:90
behöver göras för en avveckling i stort sett är lika för de alternativ som
Bilaga 1 verket redovisar i gmpp 1.

Mot
bakgmnd av de aspekter som statens energiverk utrett beträffande de tio
reaktorkombinationer som prövats kan vi konstatera att kombinatio- . ner av
reaktorerna (01, 02, Rl, R2, Bl, B2) uppvisar de lägsta kostnaderna vid en 5
år förtida avveckling. De kombinationer av dessa reaktorer där 01 ingår har de
lägsta kostnaderna. Som framgår av tabell 5 är dock kostnadsskillnaderna
förhållandevis små mellan alternativen i gmpp.l.

Statens
energiverk till understryka viklen av att i samband med beslut om en
avveckling, handlingsberedskapen höjs på så sätt all demonstraUon av ny teknik
för elproduktion, projektering av ny elprodukUon, åtgärder att styra
elefterfrågan samt kontinuerlig uppföljning av elanvändningen sker.

2 Remissyttranden över energiverkets rapport 2.1 Remissinstanserna

Statens
energiverks utredning. Avveckling av två reaklorer, har remissbehandlats.
SamUdigt med energiverkels utredning remissbehandlades en skrivelse från
vardera KRAFTSAM och Svenska värmeverksföreningen (VVF).

Yttranden över remissen
har avgivits av överbefälhavaren (ÖB), försva

rets forskningsanstalt (FOA), överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB),

socialstyrelsen, riksskatteverket (RSV), statens pris- och kartellnämnd

(SPK), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), arbetsmarknadsstyrel

sen, arbetarskyddsstyrelsen, fiskerislyrelsen, statens planverk, bostads-

styrelsen, statens industriverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling

(STU), riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden

för miljöskydd, statens strålskyddsinsUtut, energiforskningsnämnden

(Efn), statens vatlenfallsverk, statens kämkraftsinspektion (SKI), statens

kärnbränslenämnd, länsstyrelsen i Uppsala, Kalmar och Hallands län.

Centralorganisationen SACO/SR, Folkkampanjen mot kärnkraft - kärn

vapen, Forsmarks Kraftgmpp AB (FKA), Föreningen för industriell eltek

nik (FIE), HSB:s riksförbund. Hyresgästernas riksförbund. Ingenjörs ve

tenskapsakademien (IVA), Jemkontoret, KRAFTSAM, Landsorganisa

tionen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbmkamas riksförbund

(LRF), Oskarshamnsverkets Kraftgmpp AB (ÖKG), Riksförbundet ener

gileverantörerna (REL), Småföretagens Riksorganisation, Stockholm

Energi AB, Studsvik AB, Svensk Industriförening, Svensk kärnbränsle

hantering AB (SKB), Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO), Svenska

Cellulosa- och Pappersbmksföreningen (SCPF), Svenska Elverksförening

en, Svenska Gasföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska

Kraflverksföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges

Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Industriförbund, Sveri

ges FasUghetsägareförbund, Sveriges Kemiska Industrikontor (Kemikon- 127

toret),
Sveriges villaägareförbund, Swedegas AB, Sydkraft AB, Tjänste- Prop. 1987/88:90
männens CenlralorganisaUon (TCO) och VVS-tekniska föreningen. Dämt- Bilaga 1
över har remissyttranden inkommit från Oskarshamns kommun, Svenska Elektrikerförbundet,
Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB, SIF-klubben vid OKG, Stalstjänslemannaförbundel
vid Vattenfall, Stockholms Handelskammare, Folkkampanjen mot kärnkraft i
Oskarshamn samt ett antal forskare och privatpersoner.

Remissammanställningen
är så disponerad att den inledningsvis behandlar remissinstansernas
övergripande ställningstaganden, kritik m. m. över energiverkets förslag.
Därefter behandlas specifikt frågor som verkels prognos över elulvecklingen,
konsekvenser i olika avseenden av en tidigarelagd avveckling etc.
Avslutningsvis behandlas KRAFTSAM:s och Värmeverksföreningens skrivelser och
remissinstansernas synpunkter.

2.2 Remissinstansernas övergripande ställningstaganden m.m.

Statens
energiverk bedömer atl det är möjligt att till åren 1995 - 96 la två reaktorer
ur drift under förutsättning att elefterfrågan växer långsammare än hittills
under 1980-talel. Utbyggnad av ny elproduktion bör enligt verket påbörjas i
syfte att ulveckla, demonstrera och vinna erfarenhet av ny teknik inför senare
delen av 1990-talet.

Remissutfallet
över energiverkets rapport är starkt delat. Ett begränsat antal remissinstanser
är uttalat positiva till en tidigareläggning av kärnkraftavvecklingen i
enlighet med verkels förslag eller förordar en tidigare avveckling än år 1995.
Ett antal centrala myndigheter och de remissinstanser som står kraftindustrin
och den tyngre processindustrin nära är starkt kritiska mot en tidigarelagd
avveckling. Ett icke obetydligt antal remissinstanser anser att en avveckling
bör vara möjlig under förutsättning att vissa krav på att det till avvecklingsbeslulet
kopplas konkreta beslut om ersättande kraftprodukUon, begränsningar av
utsläppen m. m. eller väljer att överhuvudtaget inte ta ställning Ull frågan om
en tidigarelagd avveckling.

Positiva
till en tidigarelagd avveckling

FOA,
Efn, Socialdemokraterna i Stockholms Industriverksstyrelse, SVEBIO, LRF,
Folkkampanjen mot kärnkraft och SNF är posiUva till en kärn-kraftavveckling i
enlighet med förslaget eller önskar ytterligare tidigarelägga avvecklingen.

FOA anser att det finns
marginaler för att hantera en naturlig osäkerhet

om elefterfrågans utveckling. Dessa kan bedömas som tillräckliga för att

göra det möjligt att ta två reaklorer ur drift under mitten av 1990-lalet.

Marginalerna utgörs dels av den efterfrågeosäkerhet som redan beaktas i

leveranssäkerhetskriteriet, dels av möjligheterna atl utnyttja den flexibili

tet som finns i många system för elvärmeanvändning. Om de ekonomiska

villkoren för elproduktion är lika för alla aktörer, så kan kommunala

energiverk och andra mindre producenter utnyttja lokala möjligheter Ull 128

t.ex. samproduktion av el
och värme. Gör man detta redan nu har man Prop. 1987/88:90

enligt FOA ett unikt
tillfälle alt starta en utvecklingsprocess där ny teknik Bilaga 1

utan forcering kan
utvecklas och demonstreras och där de nödvändiga

drivkrafterna finns hos
dem som skall utnyttja tekniken. Dessutom skulle

elsystemet bli mindre
sårbart om en större andel av elproduktionen sker i

närheten
av förbmkarna.

Efn
bedömer att förutsättningarna för att man i praktiken skall hinna omsätta FoU-resultat
samt vidareutveckla och introducera ny elteknik i samband med
kärnkraftsavvecklingen förbättras om avvecklingen inleds i mitten av
1990-talet. Efn räknar med atl del inte bara tar tid för själva leknikförnyelsen
utan även för att olika incitament skall slå igenom och nya aktörer etableras.
Enligt Efn är del därför en brist all rapporten inte tar upp frågan om hur man
skall få in nya elproducerande aktörer på elmarknaden.

Socialdemokraterna
i Stockholms Industriverksstyrelse anser att det är en bra strategi atl starta
avvecklingen i mitten av 1990-talel för alt på det sättet sUmulera intresse och
vilja bland alla intressenter för atl påbörja planeringen av ett samhälle med
bättre energihushållning. Enligt Socialdemokraterna erhålls härigenom längre
lid för att effektivisera elanvändningen och planera för på vilket sätt vi
skall ersätta den kraft som vi måste ersätta när kärnkraftsreaktorerna tas ur
drift. Om nya stora kärnkraftsolyckor skulle inträffa någonstans i världen kan
det medföra att vi tvingas fatta beslut om en mycket snabb avveckling. Då är
del en stor fördel om vi redan påbörjat denna avveckling.

SVEBIO
menar att risken är utomordentligt stor all det åter uppslår ett
elproduktionsöverskott som verkar prispressande och därigenom gör satsningar
på ny elproduktion olönsam varför del bör övervägas om inte ett kärnkraftverk
kan las ur drift före år 1993. En snabb start på kärnkraftsavvecklingen bör ge
en erforderlig stimulans till successiv fortsalt konvertering till biobränslen
i enlighet med av riksdagen fastlagda energipolitiska mål. Speciellt bör en
kraftfull satsning ske inom kraft värmesektorn, SVEBIO konstaterar vidare att
remissmaterialet inte beaktar biobränslenas tilläggsvärden som ökad
sysselsättning i glesbygd, positiva mijöeffekter samt starkt positiva eifekter
ur sårbarhets- och beredskapssynpunkl, SVEBIO konstaterar vidare att skevheien
i dagens energibeskattning gynnar slöseri med energiråvaror, SVEBIO vill därför
med kraft framföra kravet att skattereglerna snarast omarbetas i nu sittande skatleulredningar
så alt likformighet erhålles i beskattningen då det gäller värme och
elproduktion. LRF framför liknande synpunkter och framhåller särskilt att det
finns förutsättningar att starta avvecklingen tidigare samt alt kondensproduklion
bör undvikas.

Mot
bakgrund av möjligheten Ull framlida elbesparingar slår SNF med kraft fast att
det inte finns några tekniska hinder för att avveckla åtminstone två reaktorer
betydligt Udigare än åren 1993 och 1994. Det borde från teknisk synpunkt vara
en fördel om avvecklingen skedde tidigare så att anpassningen och inlrimningen
av produktions- och distributionssystemet kunde ske under nu rådande situation
med stort kraflöverskott.