Prop. 1987/88:93

Regeringens proposition 1987/88:93

om djurskyddslag, m. m.

Prop. 1987/88: 93

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 3 mars 1988 för de åtgärder och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Mats
Hellström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en ny djurskyddslag som skall ersätta lagen (1944: 219)
om djurskydd, Lagen skall innehålla de grundläggande bestämmelserna om djurskyddet.

Den
nya lagen omfattar samma djurslag som 1944 års lag, dvs, husdjur och andra djur
som hålls i fångenskap. Skyddet för djuren förstärks. Djuren skall i framtiden
skyddas inte bara mot lidande utan också mot sjukdom. Djurhållningen måste
således i fortsättningen inriktas mot att djuren skall hållas friska. Även i
övrigt föreslås en förstärkning av djurskyddet i flera olika avseenden. För
djur inom husdjursskölseln uppställs särskilda krav på att djuren skall hållas
och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa och ger dem möjlighet alt bete sig naturligt. Frågor rörande slakten
uppmärksammas och en särkild regel införs som innebär all djuren skall skonas
från obehag och lidande i samband med denna. Krav på tillståndsplikt införs för
ridskoleverksamhet och pälsdjursuppfödning som sker yrkesmässigt eller i större
omfattning. Det gamla tillståndskravet för kennelverksamhet och liknande
behålls, S,k, dopning förbjuds. Flera av de nya bestämmelserna i lagen innebär
också ett utvidgat skydd bl. a. för djur som används i lävhngar. Beträffande
djur som används för vetenskapliga ändamål föreslås skärpta krav på Ullstånd
Ull verksamheten och på att det skall finnas en ansvarig föreståndare. Vidare
föreslås en utökad etisk prövning och krav på utbildning för dem som arbetar
med försöken. Slutligen föreslås skärpta straff för brott mot lagen.

1
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Vidare
redovisas i propositionen en ny organisation av de djurförsöksetiska nämnderna
samt vissa anslagsfrågor.

Vissa
ekonomiska styrmedel föreslås för att förbättra djurhälsan och djurskyddet inom
husdjursskötseln.

Slutligen
föreslås atl lagen (1985:295) om foder ändras så alt del blir förbjudet annat
än i undantagsfall all använda foder som innehåller köllmjöl från självdöda
djur. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Förslaget
till ny djurskyddslag har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller
därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 13), lagrådels yttrande (s. 74) och
regeringens protokoU med beslul om proposiUon (s, 78), I del protokollet finns
även förslag som inte har behandlats i lagrådsremissen.

Den
som vUl ta del av samUiga skäl för förslaget Ull ny djurskyddslag måste därför
läsa alla tre delarna.

1 Förslag till Prop. 1987/88:93

Djurskyddslag

Härigenom
föreskrivs följande,

Lagens
tillämpningsområde

1 §
Denna lag avser vård och behandling av husdjur. Den avser också

andra djur om de hålls i fångenskap.

Grundläggande
bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas

2 §
Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjuk

dom.

3 §
Djur skall ges tillräckligt med foder och vallen och tillräcklig Ullsyn.

Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren Ullräckligt

utrymme
och skydd samt hållas rena.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om

1. stall
och andra förvaringsutrymmen för djur,

2. skyldighet alt låta förpröva sådana utrymmen, och

3. skyldighet all låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.

4 §
Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn

eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt

all del främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas.

5§
Djur får inte överansträngas.

Inte
heller får de ägas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat
sätt skada djuret.

6 §
Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att

de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tiUräckligt skydd mot

väder och vind.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om hur djur får hållas bundna.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
lanlbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för atl
hålla djur i fångenskap.

8 § Vid transport av djur skall transportmedlet vara
lämpligt för ändamålet och ge djuret skydd mot värme och köld samt mot stötar,
skavning och liknande. I den utsträckning del behövs skall djuren hållas skilda
från varandra.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om transport av djur.

9 §
Ett sjukt eller skadat djur skall snarast ges nödvändig vård, om inte

sjukdomen
eller skadan är så svår atl djuret måste avlivas omedelbart. 3

Operativa ingrepp m. m. Prop. 1987/88:93

10 §
Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på djur i andra fall än när

del är befogal av veterinärmedicinska skäl, om inte föreskrifter om undan

tag har meddelats med stöd av tredje stycket.

Första
stycket gäller inte djur som används för sådana ändamål som avses i 19 § första
stycket.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på djur saml föreskrifter om
undantag från första stycket i fråga om djur som avses i 4 § eller om det finns
särskilda skäl.

11 §
För operativa ingrepp på djur skall en veterinär anlitas. Delsamma

gäller vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota

sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen orsakar lidande som

inte är obetydligt.

Första
stycket gäller inte om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte
hinner anlitas.

I
fråga om djur som används för ändamål som avses i 19 § första stycket får ingreppet
eller behandlingen också utföras av den som har föreskriven utbildning.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket.

12 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrel

sen får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för

1. användning
av genteknik på djur,

2. tillförsel av hormoner' eller andra ämnen till djur
för all påverka djurels egenskaper i annat syfte än alt förebygga, påvisa,
lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom, eller ' ■

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande
för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden.

Första
stycket 2 gäller inte ämnen som omfattas av lagen (1985:295) om foder.

Slakt
m. m.

13 § När djur förs till slakt och när de slaktas,
skall de skonäs från onödigt obehag och lidande.

14 § Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet
tappas av. Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.

Första
stycket första meningen gäller inte om ett djur till följd av sjukdom eller
olycksfaU måste slaktas genast.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket första meningen för Qäderfä och
kaniner.

15 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrel

sen får meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i

andra fall.

Tillståndsplikt
för viss djurhållning

16 §
Tillstånd till verksamheten skall den ha som yrkesmässigt eller i

störte omfattning

1. föder upp eller säljer hundar eller tar emot hundar för förvaring
och Trop. 1987/88:93 utfodring,

2. upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, eller

3. föder upp pälsdjur.

Frågor
om tillstånd prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden, som också får återkalla
ett beviljat tillstånd.

Vid
tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till att den sökande kan anses
lämplig atl bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka verksamheten
skall bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkl.

Tävling
med djur och förevisning av djur

17 §
Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att

de utsätts för lidande. Detsamma gäller vid film-, videogram- eller televi

sionsinspelning och föreställning eller annan förevisning som anordnas för

allmänheten.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om sådan användning av djur.

18 §
Ett djur som tränas för eller deltar i tävling på tävlingsbana får inte

utsättas för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurets

prestationsförmåga eller temperament.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela
föreskrifter om vilka åtgärder som är otillåtna.

Användning
av djur för vetenskapligt ändamål m. m.

19 §
Djur får inte ulan regeringens eller, om regeringen bestämmer del,

lantbmksstyrelsens tillstånd användas för vetenskaplig forskning eller un

dervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska

produkter eller för andra jämförliga ändamål, om djuren utsätts för opera

tivt ingrepp, insprutning eller blodavtappning eller annat lidande. Vid

verksamheten får endast djur som fölls upp för ändamålet användas.

Sådan uppfödning får inte ske utan tillstånd av lanlbmksstyrelsen.

Vid
tillståndsprövning enligt första stycket skall särskild hänsyn las till att den
sökande kan anses lämplig att bedriva verksamheten och att de anläggnirigar i
vilka verksamheten skall bedrivas är lämpliga från djur-skyddssynpunkt. Vid
tillstånd till uppfödning av försöksdjur skall hänsyn också tas till behovet av
sådana djur.

Ett
tillstånd enligt första stycket får återkallas.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela
föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket andra meningen.

20 §
Om ett tillstånd enligt 19 § första stycket första meningen beviljas,

skall del finnas en av lanlbmksstyrelsen godkänd föreståndare som ansva--

rar för verksamheten.

Den
som använder djur i verksamhet som avses i 19 § första stycket, deltar i sådan
användning av djur eller vårdar djuren skall ha den utbildning som fordras.

Närmare
föreskrifter om utbildningen meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

21 § Användning av djur
för ändamål som avses i 19 § första stycket Prop. 1987/88:93

skall prövas från etisk synpunkt innan användningen påbörjas.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytteriigare
föreskrifter om prövningen samt föreskrifter om undantag från denna.

22 § Regeringen eller den myndighel som regeringen
bestämmer får beträffande djur som används för sådana ändamål som avses i 19 §
första stycket meddela föreskrifter om undantag från lagens bestämmelser.

23 § Den som använder djur för sådana ändamål som
avses i 19 § första stycket skall lämna de uppgifter om användningen som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn
m.m.

24 §
Lanlbmksstyrelsen utövar den centrala Ullsynen över efterlevna

den av denna lag och, om inte annat är angivet, av de föreskrifter som har

meddelats med stöd av lagen. Lanlbruksstyrelsen samordnar övriga till

synsmyndigheters verksamhet och lämnar vid behov råd och hjälp i denna

verksamhet.

Miljö-
och hälsoskyddsnämnden utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har
föreskrivit all tiUsynen skall utövas på något annat sätt.

TiUsynen
i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Polismyndigheten
skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid UHsynen.

25 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
lanlbruksstyrelsen får föreskriva all del får las ut avgift för tiUsynen och i
ärenden enligt denna lag.

26 § En liUsynsmyndighet får meddela de förelägganden
och förbud som behövs för alt denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.

I
beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut vite, dock
inte i fall som avses i 29 §.

Om
någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen eller inte följer en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten
besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande faU får ett sådant beslut
meddelas utan föregående föreläggande.

27 §
För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tUlträ-

de Ull områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där

djur hålls och atl där besikta djuren, göra undersökningar och ta prover.

TUlsynsmyndighelen
har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen.

28 §
Bestämmelserna i 24, 26 och 27 §§ gäller inte djur som används

inom försvarsmakten.

Förbud
att ha hand om djur

29
§ Länsstyrelsen får meddela förbud att ha hand om djur eUer ett visst slag av
djur för den som

1. inte följer ett beslut som en tillsynsmyndighet har meddelat enligt 26
§ Prop. 1987/88:93 och som är av väsentlig betydelse från
djurskyddssynpunkt,

2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, eller

3. har misshandlat ett djur.

Om
den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen dessutom
ålägga honom all göra sig av med det och förbjuda honom att skaffa djur över
huvud laget eller ett visst slag av djur.

Förbudet
kan avse viss tid eller gäUa tills vidare.

Omhändertagande
av djur m. m.

30 §
Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas

omedelbart, får en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon

annan genast avliva djuret.

Den
som har avlivat djuret skall undertätta ägaren eller innehavaren av djuret om
delta. Om detta inte kan ske, skall polismyndigheten undertättas.

31 §
Länsstyrelsen får besluta att ett djur skall tas om hand genom

polismyndighetens försorg om

1. djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till
efter tillsägelse av tillsynsmyndigheten,

2. ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av
väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, eller

3. ett beslul som meddelats enligt 29 § inte följs.

32 §
Ulan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs om tiUsägelse och rättelse får

länsstyrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta atl ett

djur som är utsatt för lidande omedelbart skaU omhändertas om

1. det
bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

öm
beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet
underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fortsätta
att gälla.

33 § Sedan ett djur har omhändertagits får ägaren inte
förfoga över det utan Ullstånd av länsstyrelsen.

34 § När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av
djur, skall det i beslutet fastställas om djuret skall säljas eller avlivas.

Om
länsstyrelsen har beslutat att djuret skall säljas och om det visar sig att
beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret
skall avUvas.

Djuret
skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg.

35 §
Kostnader som uppkommer på gmnd av åtgärder enligt 31 eller 32 §

får förskotteras av allmänna medel.

Om
ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, skall kostnaden slutligt betalas av
den mot vilken åtgärden har riktats, om det inte finns särskilda skäl Ull
annat.

Om
ett omhändertaget djur har sålts genom poUsmyndighetens försorg, får kostnad
som slutligt skall betalas av ägaren tas ut ur köpesumman.

Ansvar och överklagande m.
m. Prop. 1987/88:93

36 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eUer

av oaktsamhet

1. bryter mot 3, 5, 6, 8-11, 14, 16-19 eller 21 §,

2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag,
eller ' ' ,

3. underlåter att följa ett sådant föreläggande eUer bryter mot ett
sådant förbud som avses i 29 §. '

I
ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om den
skyldige kan dömas Ull ansvar för gärningen enligt brottsbalken.

37 § Omett vitesföreläggande eller vitesförbud har
överträtts, döms inte till ansvar enligt 36 § för gärning som omfattas av.
föreläggandet eller förbudet.

38 § Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut enligt
denna lag eller enligt bestämmelse som meddelats med stöd av lagen får
överklagas hos länsstyrelsen.

Beslul,
som annan statlig myndighet än regeringen i särskilt fall meddelat enligt
lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas
hos kammartätten.

Annat
beslut som lanlbmksstyrelsen eller annan statlig myndighet meddelat enligt
lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos
regeringen.

39 §
Beslul som avses i 29, 31 och 32 §§ gäller omedelbart, om inte

myndigheten bestämmer något annat.

En
myndighet får i annat fall bestämma alt ett beslut skall gälla även om del
överklagas.

1. Denna lag träder, i kraft den 1 juU 1988 då lagen (1944:219) om
djurskydd samt lagen (1937:313) angående slakt av husdjur skall upphöra atl
gälla.

2. Beslut om förelägganden, förbud eller Ullslånd som har meddelats före
ikraftträdandet skall anses vara meddelade enligt den nya lagen, om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar något annat.

3. Om det i lag eller annan författning hänvisas till en bestämmelse som
har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, Ullämpas i stäUet den nya
bestämmelsen.

4. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela de föreskrifter om undantag som övergångsvis kan behövas.

2 Förslag
till Prop. 1987/88:93

Lag om
ändring i lagen (1943: 459) om tillsyn över hundar och

katter

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1943: 459) om tillsyn
över hundar och katter'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Eftersatts tillsynen över hund, får polismyndigheten
meddela del beslut som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara
försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges
hundens ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Är del fråga om en hund som av- Är del fråga om en hund som av-

ses i 2 §, får polismyndigheten be- ses i 2 §, får
polismyndigheten be

sluta all hunden skall omhändertas sluta att hunden skall omhändertas

genom myndighetens försorg. För genom myndighetens försorg. Se-

sådant omhändertagande gäller 18 dan hunden omhändertagits får

och 19 §§ lagen (1944:219) om djur- ägaren inte förfoga över hunden

skydd. Innan en hund avlivas skall utan tillstånd av polismyndigheten.

dock polismyndigheten inhämta Polismyndigheten skall efter värde-

yttrande från veterinär, om del ej år ring låta sälja eller avliva hunden

uppenbart obehövligt eller fara i eller ta hand om hunden tills vida

dröjsmål, re. För omhändertagandet gäller i

övrigt 35 § djurskyddslagen (1988:00). Innan en hund
avlivas skall dock polismyndigheten inhämta yttrande från veterinär, om det ej
är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där
hemdjur finns, får hunden, om den ej låter sig las om hand, dödas av den som
äger eller vårdar hemdjuren. Dert som sålunda dödat en hund är skyldig atl
snarast möjligt anmäla förhållandet tiU polismyndigheten.

Beslut enligt första eller andra stycket gäller
omedelbart, om inte något annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Lagen omtryckt 1987:260. Senaste lydelse av lagens rubrik
1987:260.

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med
ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd

Härigenom föreskrivs alt rubriken till lagen (1986:99) om
försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid Ullsyn enligt lagen
(1944:219) om djurskydd saml 1 och 2 §§ lagen skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:93

Nuvarande
lydelse

Lag om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter
vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd.

Föreslagen
lydelse

Lag om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter
vid tillsyn enligt djurskyddslagen (1988:00).

Med
avvikelse från vad som föreskrivs i 14 och 17 §§ lagen (1944:219) om djurskydd
får försöksverksamhet enligt denna lag bedrivas i Haninge, Tyresö, Gno-sjö,
Helsingborgs, Varbergs, Ale, Örebro, Sandvikens och Bräcke kommuner.

Med
avvikelse från vad som föreskrivs i 29, 31 och 32 §§ djurskyddslagen
(1988:00) får försöksverksamhet enligt denna lag bedrivas i Haninge, Tyresö,
Gnosjö, Helsingborgs, Varbergs, Ale, Örebro, Sandvikens och Bräcke kommuner.

Miljö- och
hälsoskyddsnämnden har samma befogenheter som enligt 14 § 4 mom. andra stycket
och 17 § lagen (1944:219) om djurskydd tillkommer länsstyrelsen.

Miljö- och
hälsoskyddsnämnden har samma befogenheter som enligt 29, 31 och 32 §§
djurskyddslagen (1988:00) Ullkommer länsstyrelsen.

Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1988.

10

4 Förslag
till Prop. 1987/88:93

Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder

Härigenom föreskrivs atl del i lagen om foder (1985:295)
skaU införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a§

Som foder till andra djur än pälsdjurfår Inte användas
fodermjöl eller annan vara som framställs av kött från självdöda djur eller
från sjukligt förändrade delar av slaktade djur.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

11

5 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1985: 342) om kontroll av husdjur

m.m.

Prop. 1987/88:93

Härigenom föreskrivs
att 5§ lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m. m. skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om det finns hälsokontroll
anordnad för slaktsvin, får regeringen föreskriva alten avgift får tas ut vid
slakt av svin från sådana besättningar som inte omfattas av kontrollen och i
vilka sjukdomar i särskilt hög grad förekommer.

Regeringen
får överlämna åt innehavare av slakteri att uppbära avgift av den som .lämnar
svinen till slakt.

Om
det finns hälsokontroll anordnad för slaktsvin eller nötkreatur, får
regeringen föreskriva att en avgift får las ut vid slakt av svin eller nötkreatur
från sådana besättningar som inte omfattas av kontrollen och i vilka
sjukdomar i särskilt hög grad förekommer.

Regeringen
får överlämna ål innehavare av slakteri att uppbära avgift av den som lämnar
svinen eller nötkreaturen Ull slakt.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1988.

Jordbruksdepartementet Prop. 1987/88:93

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 1987

Närvarande:
statsrådet Le;ijon, ordförande, och statsråden R. Carlsson, Hellström, G.
Andersson, Thalén

Föredragande:
statsrådet Hellström

Lagrådsremiss

om
djurskyddslag, m. m.

1 Inledning

I
en framställning till regeringen den 10 maj 1982 har lanlbruksstyrelsen lämnat
förslag tUl en ny djurskyddslag. Förslaget har remissbehandlats.

TiU
protokollet i delta ärende bör fogas dels lantbmksstyrelsens förslag till
djurskyddslag som bilaga /, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

Lanlbmksstyrelsen
har vidare i skrivelse den 24 mars 1983, som komplettering till framställningen
om ny djurskyddslag, till regeringen överlämnat förslag till ny
tillsynsorganisation vid vissa tävlingsbanor och vid träningscamper m. m.
Förslaget har remissbehandlats.

Till protokollet bör även fogas dels lantbmksstyrelsens kompletterande
förslag som bilaga 3, dels en förteckning över de remissinstanser som yttrat
sig över delta förslag och en sammanställning av de yttrandena som bilaga 4.

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 7 november 1985 Ullkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet en särskild utredare (f. d. generaldirektören
Arne Engström) med uppdrag att utreda' vissa frågor rörande den eliska
prövningen av djurförsök. Utredaren avlämnade i juni 1986 betänkandet (Ds Jo
1986:3) Etisk prövning av djurförsök. Betänkandet har remissbehandlats.

TUl protokollet i delta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning
av betänkandet som bilaga 5, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 6.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna
utgångspunkter

Den nu gällande lagen
(1944:219) om djurskydd trädde i kraft den I januari

1945
(prop. 1944:43, L1U:28, rskr. 249). Dessförinnan fanns inte andra 13

bestämmelser
till djurens skydd än slraftbestämmelser för djurplågeri i Prop. 1987/88:93
strafflagen samt föreskrifter i lagen om rätt i vissa fall för polismyndighet
alt omhänderta djur och lagen angående slakt av husdjur. Den nya lagstiftningen
utgick från att en allmän straffbestämmelse för djurplågeri avseende alla djur
skulle behållas i strafflagen. Vid sidan härav infördes mera utförliga
bestämmelser om djurens vård och behandling i en särskild lag om djurskydd.
Denna lag begränsades Ull husdjur och andra djur som hålls i fångenskap.

Genom
1944 års djurskyddslag infördes vissa gmndläggande bestämmelser om djurens
vård och behandling i allmänhet samt bestämmelser om förevisning av djur, om
kastrering, kupering och vissa andra ingrepp och om användning av djur för
vetenskapligt ändamål. Lagen innehåller också regler om rätt att omhänderta och
döda djur i vissa fall samt om straff för vissa förseelser.

Djurskyddslagen
har ändrats och kompletterats ett flertal gånger.

Regeringen
och lanlbmksstyrelsen har vid olika tillfällen utfärdat föreskrifter i
anslutning Ull lagen.

Djurskyddet
gäller förhåUandet mellan människan och de djur som hon har i sin vård. Sedan
urminnes tider är människan beroende av atl hålla husdjur av skilda slag för
olika ändamål och medvetenheten om att dessa djur behöver skyddas och vårdas är
lika gammal som husdjursskölseln. Djurskyddsfrågor intresserar också människor
i hög grad och ett stort engagemang kommer ofta Ull uttryck såväl vad gäller
djurskyddet i aUmän-hel som i fråga om enskilda djurskyddsfall. Dagens
lanlbmkare ägnar, liksom gångna tiders, stort intresse ål sina djur och har
mycket stor kunskap om djuren och deras skötsel. Sedan lång Ud tUlbaka har
också människor slutit sig samman i djurskyddsföreningar och därigenom markerat
att de vill ta ett särskUl ansvar för djurens välbefinnande.

Djurskyddet
är sålunda en vikUg etisk fråga. 1 vårt land har djurskyddet en bred och djup
förankring i människors medvetande. Som en viktig del i vårt kulturarv ingår
atl djur skall garanteras skydd. Vår djurskyddslag från år 1944 bygger på denna
grundprincip. Före lagens tiUkomsl utgjorde straffbestämmelserna för
djurplågeri den enda regleringen av mera princi-pieU räckvidd. Att endast kunna
ingripa med straff för ett redan inträffat djurplågeri kan emellertid inte
anses tillfredsställande. Det är viktigare att så långt möjligt försöka att
förhindra all djurplågeri uppstår. Djurskyddslagens huvudsyfte är också
primärt av preventiv karaktär. Genom bestämmelser i lagen och
Ullämpningsföreskrifter tiU denna har man sökt förebygga att djur utsätts för
onödigt lidande. Den ständigt pågående förändringen i vår djurhållning kräver
härvidlag ökad uppmärksamhet. Jag vill särskilt erinra om de stora förändringar
som har skett inom animaheprodukUonen men också genom ökningen av antalet
säUskapsdjur och användningen av djur för sport och tävlingsverksamhet.

Formerna
för hållande av husdjur har utvecklats på skilda sätt. För sådana djurgmpper
som lantbrukels djur och djur avsedda för tävlingsverksamhet har förhållandena
förändrats påtagligt.

Ökade
kunskaper om djurens behov och om olika sjukdomar har tagits

Ull vara för alt förbättra förhållandena för djuren, I dagens djurhållning är 14

trånga, mörka och
ohygieniska stallar i stort sett borta och ersatta av ljusa, Prop.
1987/88:93 lällskötla och dragfria utrymmen. Alla förändringar har dock inte
varit positiva för djuren. För sällskapsdjur har förändringarna däremot under
senare tid varit små.

Lantbmkets
djurhållning och djumppfödning har utvecklats parallellt med samhället i
övrigt. Småjordbruk med mångsidig djurhåUning harblivit allt färte och har i
stor utsträckning ersatts av en specialiserad och storskalig produktion. Den
svenska djurhållningen har dock i allmänhet präglats av goda förhållanden för
djuren och en god djurskötsel. Detta allmänna konstaterande utesluter emellertid
inte att det även inom vårt land förekommer missförhållanden, t. ex. att djur
vanvårdas därför att deras ägare av olika skäl inte kan sköta om djuren på ett
tUlfredsställande sätt. Det finns också all anledning att vara observant på
utvecklingen inom den moderna djurhållningen som i vissa fall förändrat djurens
miljö i negativ riktning.

Ansvaret
för all djuren behandlas väl och skyddas mot lidande åvilar primärt varje
enskild människa som har djur i sin vård. Det allmänna har ansvaret för
normgivning och för en ändamålsenlig tillsyn. Samhällets tillsyn bör då fattas
i en mycket vid bemärkelse. Tillsynen skaU inte enbart ses som en
kontrollerande funktion utan skall i första hand la sikle på information,
upplysning och rådgivning om djurskyddsaspekter på såväl djurhåUning i
allmänhet som på enskilda personers djurinnehav. För att få underlag för en
ändamålsenlig upplysningsverksamhet krävs studier om djurs beteenden och
studier kring sambandet mellan djurmiljö, djurskötsel och djurhälsa. Svensk
forskning intar här en framskjuten position.

Gällande
djurskyddslagstiflning har haft stor betydelse för att förhindra att djur
utsätts för otillbörligt lidande. Jag delar emellertid lantbmksstyrelsens och
flertalet remissinstansers uppfattning att en redaklioneU och teknisk översyn
av gällande bestämmelser är väl motiverad. Såväl djurskyddslagen som övriga
föreskrifter har ändrals och kompletterats ett flertal gånger. I
författningstexterna har det därvid tagits in långt gående delaljföreskrifler.
Bestämmelserna har därigenom blivit mycket svåröverskådliga. Jag biträder
därför lantbruksstyrelsens ståndpunkt alt det behövs en ny djurskyddslag.

Förutom
en teknisk översyn behövs emellertid också vissa ändringar i materiellt
hänseende för atl förslärka djurskyddet. Förslag till sådana sakliga ändringar
kommer jag alt behandla i den allmänna moUveringen. De viktigaste förslagen är
följande.

För djur inom
husdjursskölseln uppställs särskilda krav på att djuren

skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt all del

främjar deras hälsa och ger dem möjlighet alt bete sig naturligt. Operativa

ingrepp skaU enligt huvudregeln inte få göras på djur om det inte är

veterinärmedicinskt befogal. Frågor rörande slakten uppmärksammas och

en särskild regel införs som innebär all djuren skall skonas från obehag och

lidande i samband med slakten. Krav på lillståndsplikt införs för ridskole

verksamhet och pälsdjursuppfödning som sker yrkesmässigt eller i störte

omfattning. Skyddet för djur som används i tävlingar förstärks, bl. a.

förbjuds s.k. dopning. Beträffande djur som används för vetenskapliga 15

ändamål föreslås skärpta
krav på tillstånd Ull verksamheten och på all del skall finnas en ansvarig
föreståndare för denna. Vidare föreslås en utökad etisk pröving och krav på
utbildning för dem som arbetar med försöken.

Frågan om den framtida
organisationen av den djurförsöksetiska prövningen las inte upp i
lagrådsremissen. Jag återkommer senare till regeringen med förslag till
riksdagen i den delen.

Prop. 1987/88:93

2.2 Vissa särskilda djurskyddsfrågor i en ny lag

2.2.1
Djur inom husdjursskötseln

Mitt
förslag: För djur inom husdjursskölseln uppställs särskilda krav som innebär
att sådana djur skall hållas och skötas i en god. djurmiljö och på ett sådant
sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela
föreskrifter om stall och andra förvaringsutrymmen och om
förprövningsskyldighet för djurslallar och ny teknik för djurhållning.

Regeringen
bemyndigas atl förbjuda eller uppställa villkor för användning av genteknik på
djur och för tillförsel av hormoner som kan påverka djur, om del sker för annat
än veterinärmedicinska ändamål, samt för viss avel. Befogenheten får delegeras
till lanlbmksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsens
förslag: I styrelsens förslag saknas bestämmelser med direkt inriktning på
skötseln av animalieproduklionens djur.

Inom
jordbruksdepartementet har hållits ett antal sammanträden för alt belysa djurskyddsproblemen
inom husdjursskötseln. Vid sammanträdena har representanter för
lanlbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska
anstalt. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges velerinärförbund samt
djurskyddsorganisationer varit närvarande. Vid sammanträdena har positiva och
negativa faktorer i djurhållningen och möjliga förbättringar diskuterats. I den
mån det varit möjligt har också försök gjorts att uppskatta kostnaderna
initialt och på sikt för föreslagna förbättringar.

Skälen
för mitt förslag:

Bakgrund

■Som
ett led i en nödvändig effektivisering av jordbruket, vilket under
efterkrigstiden varit ett av målen för jordbrukspolitiken, har produktionsformerna
undergått genomgripande förändringar. Jordbruksföretagen har blivit färte men
större och produktionen specialiserad. Djurhållningen inom husdjursskötseln
har, från all ha varit anpassad till klimatfaktorer och baserad på tidskrävande
mänsklig omvårdnad, utvecklats till atl i dag

16

vara
rationell samt teknik- och ekonomianpassad. Husdjursskötseln har Prop.
1987/88:93 bedrivits intensivt under alla lider utifrån den kunskap som funnits
tillgänglig inom området. Ökade kunskaper och ändrad teknik har förbättrat
djurens förhållanden jämfört med tidigare, vilket bl. a. lett till all djurens
näringsbehov nu tillgodoses på ett helt annat sätt än tidigare. Effektiva
odlings- och skördemeloder garanterar ett gott foder som räcker hela
stallperioden. Bättre kunskap om djurs sjukdomar och deras uppkomst har medfört
ett bättre sjukdomsbekämpande. Sådana sjukdomar som t. ex. tuberkulos har helt
kunnat utrotas. Ökade kunskaper om närmiljöns inverkan på djuren har lett till
dragfria, ljusa och lätlskölta stallar. Utvecklingen har dock inte enbart varit
till förmån för djurens välfärd. Djurmiljöer har skapats där tekniken mera än
djurens miljökrav har fått råda. Rationalise-ringssträvandena har varit
inriktade mot att hålla många djur i produktion i begränsat stallutrymme och
med en minskad arbetskraft för tillsyn äv djuren. En av samhället uttalad
målsättning har varit alt producera billiga livsmedel.

Under
de senaste åren har det pågått en livlig etisk debatt kring den moderna
animalieproduktionen och dess produktionsteknik. Den intensiva husdjursskötseln
med högproducerande djur har i vissa fall inneburit atl djuren har kommit att
utnyttjas intill gränsen för deras biologiska kapacitet. Som en följd av detta
kommer vissa djur att belastas utöver sin förmåga vilket leder till att svagare
individer sviktar och blir sjuka. De högproducerande djuren i stora
besättningar är också känsligare för miljöstörningar och infektioner. I den
allmänna debatten har kritik riktats mot s. k. djurfabriker med en
produktionsinriktning som framför allt är teknik-anpassad och inte tar hänsyn
till djurens naturliga beteenden.

Den
miljö vi nu har i våra djurstallar är ett resultat av strävandena mot ett
effektivare lantbmk. Enligt min mening är det ett gemensamt intresse för såväl
producenter som konsumenter att djurhållningen är effektiv men också att produktionsresultatet
blir av god kvalitet. Djurhållningen får dock inte enbart utformas enligt
kortsiktiga ekonomiska kriterier och utan hänsyn till djurens välbefinnande.
Del gäller atl anpassa djurens miljö Ull deras biologiska förutsättningar.

Erfarenheten
visar att kraven på ett gott hälsotillstånd hos djuren inte alltid
tillgodoselts som en följd av atl de tekniska lösningarna inte varit
tillräckligt biologiskt anpassade. Delta förhållande har i vissa fall fått
negativa effekter på djurhälsan. Sverige har dock varit ett föregångsland när
del gällt att försöka komma till rätta med brister av denna art.

Redan år 1973 infördes som
ett led i en strävan all ge husdjuren en god

miljö bestämmelser om förprövning av djurstallar. Atl djurslaUar utforma

des med klart beaktande av djurskyddsaspekterna ansågs vara av gmnd

läggande betydelse eftersom husdjurens hälsa är så starkt beroende av

deras närmiljö. Vid införandet av förprövningsskyldigheten anförde depar

tementschefen (prop. 1973:31 s.2I) all vid utformningen av jordbrukels

stallbyggnader hänsyn givetvis också måste tas även Ull andra faktorer än

sådana som gäller djurskyddet. Ekonomiska och produktionstekniska fak

torer måste också beaktas. Samtidigt framhölls dock all ett störte hänsyns

lagande till djurskyddssynpunkter vid utformningen av djurslallar ofta 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

leder Ull ekonomiska
fördelar för djurägaren. Detta eftersom étl bättre Prop. 1987/88:93
djurskydd leder till en bättre djurhälsa som i sin tur ger ökat produktionsresultat.

Våra
kunskaper om hur djurhållningen bör utformas för att negaUva effekter skall
undvikas behöver emellertid förbättras.

Våren
1986 antog riksdagen på regeringens förslag ett omfattande forsknings- och
utvecklingsprogram för nya produkUonsformer bl. a. i jordbmket (prop.
1985/86:74, JoU 13, rskr. 165). Programmet gmndas på ett av skogs-och
jordbmkets forskningsråd (SJFR) redovisat förslag och bygger på gmndsynen att
produktionsformer som syftar Ull att förena effektivitet med hänsyn till miljön
förutsätter en biologisk - ekologisk helhetssyn. För alt skapa gmnden för en
sådan helhetssyn krävs enligt programmet en omfattande kunskapsuppbyggnad på
ett flertal områden.

I
propositionen framhålls atl man trots ökade kunskaper om olika djurslags krav
på inhysningsformer inte i tillräcklig grad beaktat djurens naturliga
beteenden och atl utveckhngen inom animaUeproduktionen därför har medfört
problem från djurhälsosynpunkt. Det framhålls vidare att produktionssjukdomarna
hos djuren förorsakar stort lidande och all del mot den bakgrunden är angeläget
all forskningen förstärks på det sätt som SJFR föreslagit. Del finns också ett
behov av att rådgivningen Ull lantbmket mera berör produklionssjukdomarna och
hur de kan undvikas:

I
sitt förslag framhåller SJFR att del är viktigt att ta reda på vilka samband
som föreligger mellan produktion och avkastning å den ena sidan och hälsa och
välbefinnande å den andra saml karaktären av sambanden. Dessas samband är
enligt SJFR fundamentala för att kunna belysa vilka åtgärder som måste vidtas
för alt på lång sikt kunna genomföra en produktion i harmoni med djurens hälsa
och välbefinnande. Bland de områden där sambanden bör klarläggas och
forskningsinsatserna intensifieras nämns djurmiljö - djurskötsel- djurhälsa och
beteendestörningar - stress.

De
flesta hälsostörningar inom husdjursskötseln är beroende av flera faktorer.
Skötsel, stallklimät, inredning, driftsformer och utfodringsleknik kan ha
avgörande inflytande på hälsoläget.

Genom
de ökade satsningarna på forskning bör våra möjligheter all begränsa och
eliminera provocerande miljöfaktorer förbättras. Genom att formulera biologiska
krav och mål för miljöfaktorer av betydelse för djurens välbefinnande skapas
förutsättningar för atl ulveckla ett djurhållnings- och skötselsystem där de
biologiska kraven kan Ullgodoses. Den beslutade satsningen på forskning bör
komma att ha stor betydelse när del gäller att ulveckla produktionsformer som
tar störte hänsyn till djuren.

När
del gäller alt åstadkomma förbättringar inom husdjursskötseln är också en väl
uppbyggd hälsokontroll av stor betydelse.

Regeringen
har i förordningen (1985:343) om kontroll av husdjur föreskrivit alt
lanlbruksstyrelsen får ge organisationer på jordbruksnäringens område eller
andra sammanslutningar rätt all anordna sådan kontroll. Innan kontrollen
anordnas skall lanlbmksstyrelsen godkänna f)lan och rikthnjer för verksamheten.
Lanlbmksstyrelsen meddelar också föreskrifter för verksamheten.

Sedan
flera år har del inom svinskötseln funnits en organiserad hälso- 18

kontroll
för avelsbesättningar och smågrisproducerande besättningar. I Prop. 1987/88:93
prop. 1984/85:159 om lag om kontroll av husdjur m. m. konstaterades atl del
från näringens sida uttalats ett starkt intresse för att utvidga hälsokontrollen
inom svinskölseln till att omfatta också slaktsvinsbesällningar.
Lanlbmksstyrelsen har numera i beslut gett slakteriförbundet rätt atl anordna
en sådan kontroll: Anslutningen Ull kontrollen är mycket god. Cirka 75 procent
av alla djur är anslutna. En liknande kontroll finns bl. a. också inom
fårskötseln.

För
slaklkycklingsproduktionen finns sedan länge en omfattande frivillig
hälsokontroll avseende salmonella. Denna kontroll har utan tvekan haft en
positiv effekt på djurmiljön och djurhälsan i stort. På slaktnötsidan finns
däremot inte ännu någon kontroll anordnad. Inom slakteriförbundel pågår
emellertid sedan en tid arbete med att anordna en sådan kontroll och
försöksverksamhet har pågått sedan år 1980. Verksamheten beräknas bli permanent
under år 1988. Arbetet bedrivs i samråd med lanlbruksstyrelsen.

Inom
statens jordbruksnämnd pågår också ett annat arbete som har betydelse från
djurhälsosynpunkl. Nämnden utreder på regeringens uppdrag möjligheterna till
ökad kvalitetsbelalning för jordbmksprodukter. Nämnden har kommit in med en
delrapport, Betalning för bra malkvalitet. Som jag redovisat tidigare i prop.
1986/87:46 om reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m. innehåller
rapporten ett förslag som rör betalning för slaktkroppar med skador som tyder
på att djuren inte har fölls upp i en god miljö. Som jag också anförde i
propositionen är det enligt min mening angeläget atl en kvalitetsbelalning
genomförs för all påskynda ansträngningarna att åstadkomma en bra djurmiljö.

Krav
på djurhållningen i den nya djurskyddslagen

Som
framgår av vad jag nu anfört har redan i flera olika sammanhang uppmärksamhet
ägnats åt frågan om en förbättring av förhållandena för djuren inom
husdjursskötseln. Förhållandena för dessa djur måste emellertid enligt min mening
också särskilt uppmärksammas i den nya djurskyddslagen. Visserligen bör den
nya lagen innehålla ett krav på att djur skall behandlas väl och skyddas mot
lidande och sjukdom. Delta stadgande, som anger de grundläggande kraven för all
djurhållning, anser jag emellertid bör kompletteras med en bestämmelse som
anger vad som särskilt skall gälla i fråga om djur inom husdjursskötseln.

Kritiken
mot djurhållningen inom animalieproduktionen har framför allt gällt atl
djurmiljön har blivit karg och att den begränsar djurens möjligheter till
naturliga beteenden. Många gånger kan djuren inte alls tillgodose sina
beteendebehov i de moderna djurstallarna. Vidare har kritik riklats mot alt
djurhållningen tidvis fordrar en omfattande medicinering för att hålla djuren
friska.

Inom
husdjursskötseln måste givetvis en avvägning ske mellan olika

intressen. Å ena sidan finns djurskyddsintresset och å andra sidan ekono

miska och produktionstekniska faktorer. Enligt min mening har de sist

nämnda faktorerna fåll väga över i alltför stor utsträckning. En ändrad syn 19

på
djurhållningen har dock nu börjat göra sig gällande. Ökad hänsyn måste Prop.
1987/88:93 tas till all levande djur ingår i produktionen. Djurskyddshänsynen
måste Ullmätas betydelse i en helt annan omfattning än hittills även om detta
skulle innebära minskad produkUon. I den nya lagen bör detta komma tUl uttryck
i en särskild bestämmelse som innebär att djur inom animalieproduktionen skall
hållas och skötas så att det främjar en god djurhälsa och en god djurmiljö och
så att djuren kan bete sig på ett naturligt sätt. En sådan bestämmelse bör
också kompletteras med ett bemyndigande för regeringen, eller om regeringen
bestämmer det lanlbruksstyrelsen, all meddela föreskrifter om hur djuren skall
hållas och skötas.

I
vissa fall torde de krav som uppställs i den föreslagna bestämmelsen innebära
alt djurtätheten i stallarna måste minskas. För närvarande saknas bindande
föreskrifter om olika utrymmens storlek. Vad lanlbmksstyrelsen anger i fråga om
krav på utrymmen i olika slag av djurslallar är i huvudsak endast av rådgivande
karaktär. Däremot skall enligt djurslallkungörelsen i beslul om godkännande av
djurstall anges det högsta antal djur som får hållas i stallet. Detta är enligt
min mening inte en ordning som medger en tillfredsställande reglering av
utrymmesfrågan.

Enligt
min mening bör djurstallar även i fortsättningen förprövas från
djurskyddssynpunkt. Den nya djurskyddslagen bör innehålla ett bemyndigande för
regeringen atl föreskriva sådan förprövningsplikl. Utrymmesstandarden bör dock
inte anges i tillståndsbesluten. Kraven på utrymmen i stallarna bör i stället i
fortsättningen anges i generella föreskrifter av bindande karaktär. Del blir då
möjligt att anpassa utrymmeskraven Ull vunna forsknings- och försöksresultat.

Förprövningen
av djurstallar bör liksom hittills vara ett uttryck för en strävan att med en
god slallmiljö och lämpliga skölselmetoder öka förutsättningarna för ett gott
hälsoUllslånd hos djuren. Prövningen bör omfatta alla faktorer i miljö och
skötsel som har betydelse för djurhälsa och djurbeleende och därmed för
djurskyddet.

En
uppföljning av tillstånden bör också ske, inte bara för all kontrollera att
tillståndet och de villkor som kan ha förenats med detta har följts, utan också
för att studera hur anläggningen fungerar i praktiken.

Även
ny teknik bör enligt min mening kunna förprövas. Regeringen, eller om
regeringen bestämmer det lantbruksstyrelsen, bör få möjlighet all föreskriva
också en sådan skyldighet. Atl möjligheten införs har från flera håll framförts
som ett angeläget krav för all förbättra djurskyddet. Genom förprövningen kan
den nya tekniken utvärderas från djurhälso- och djurskyddssynpunkt innan den
tillåts komma till allmän användning.

Vid
de sammanträden som hållils inom jordbruksdepartementet framkom alt mycket kan
göras för att förbättra förhållandena för djuren inom husdjursskötseln. Vissa
åtgärder kan genomföras relativt enkelt och med små medel medan andra får
störte ekonomiska konsekvenser.

Jag
kommer i fortsättningen att ta upp vissa av de förslag som framför

des. I och för sig rör förslagen sådana frågor som, om regeringen bemyndi

gas att meddela närmare föreskrifter för djurhållningen, inte kräver riksda

gens ställningstagande. Med hänsyn till det intresse som dessa frågor har

tilldragit sig vill jag ändå för riksdagens information ta upp vissa av dem, 20

De förslag jag nu lar upp
berör i första hand nyproduktionen. I viss Prop. 1987/88:93 utsträckning
bör dock en viss anpassning i befintliga anläggningar krävas. Jag återkommer i
del följande till den frågan.

Del
vanligaste djurhållningssystemet för mjölkkor är att hålla korna bundna i bås.
De nya ladugårdar som har byggts de senaste åren har dock främst varit
lösdriftsladugårdar. Systemet med uppbundna mjölkkor, som har tillämpats sedan
mycket lång lid, anses allmänt fungera vål. Lösdrift har emellertid framför
allt den fördelen alt det ger djuren möjlighet till motion. Lösdrift medger
också en anpassning av miljön för olika funktioner, t. ex. genom särskUda mjölkavdelningar
och kalvningsboxar. Även om jag således i och för sig förordar en övergång till
lösdrift anser jag inte att del finns skäl att införa förbud mot att hålla
korna bundna. Ett viktigt krav är dock naturligtvis all djuren har tillräckligt
med utrymme. Vissa skärpningar av utrymmeskraven kan vara nödvändiga.

För
både bundna kor och kor i lösdrift bör dock krav uppställas på betesgång.
Särskilt viktigt är detta naturligtvis för de djur som slår uppbundna resten
av året. I det traditionella sättet att hålla mjölkkor har också ingått att
låta djuren gå på bete under sommarhalvåret. Inomhushållning sommartid har
visats öka frekvensen av vanliga och viktiga sjukdomar. Kravet på betesgång är
därför myckel vikUgt. Belesgång ger dessutom djuren ett allmänt välbefinnande
och god motion samtidigt som djuren får möjligheter till ett naturligt
beteende.

En
möjlighet till utevistelse i rastningsfållor och liknande kan utgöra ett
alternaUv när del inle finns möjlighet att håUa djuren på bete. Utevistelse i
rastningsfållor kan också utgöra ett värdefullt komplement till betesgång
eftersom den kan förekomma under hela eller större delen av året.

Viktigt
för korna är också att det finns en godtagbar ströbädd. Krav på detta bör
uppställas. Det gäller såväl bundna kor som kor i lösdrift. Brister i
ströbädden ökar risken för såväl spentramp som juverinflammation och kan därför
medföra lidande för djuren. Det pågår forskning för alt utveckla andra underlag
för djuren än ströbädd, I vad mån sådana underlag kan komma att ersätta ströet
är del dock för tidigt att uttala sig om.

Inom
nölköllproduklionen är kalvförmedlingen ett av de allvarligaste problemen. En
del av de kalvar som föds i kobesättningar för mjölkproduktion säljs tUl
uppfödare av köttdjur för vidareuppfödning till mellan-kalvar eller ungtjurar.
Denna kalvförmedling innebär stora påfrestningar för djuren med stundtals
omfattande sjukdomsutbrott som följd, I besättningar där främmande djur inte
tas emot blir sjukdomsbilden mycket bättre. En övergång till integrerad
uppfödning med egen kalvproduktion skulle därför vara önskvärd från
djurhälsosynpunkt. Även i en specialiserad uppfödning med inköpta kalvar kan
emellertid mycket göras för att förbättra förhållandena. En möjlighet som bör
övervägas är att endast avvanda kalvar får förmedlas. Förmedlingsåldern kan då
behöva höjas till upp emot två månader.

Inom
näringen pågår ett arbete med att förbättra förhållandena vid

kalvförmedling. Det sker främst genom en ökad hälsokontroU av kalvama

och de besättningar som kalvama kommer ifrån. Det är viktigt att detta

arbete fortsätter. Ätt inte kontinuerligt föra nya djur till besättningarna för 21

köttproduktion utan att
föda upp djuren i jämnåriga omgångar har också Prop. 1987/88:93 visat sig
ha en positiv inverkan på hälsoläget. Intresset för sådan omgångsuppfödning
har ökat. Mottagandet av kalvarna är också av stor betydelse för minskade
infektionsrisker.

Även
på svinsidan har den specialiserade uppfödningen inneburit stora problem. Av
djurhälsoskäl finns det därför i vissa besättningar anledning att inrikta den
framtida svinhållningen.mot en integrerad produktion. Djuren bör också i
allmänhet beredas tillfälle till utevistelse för alt få motion' . Framför allt
bör detta gälla avelsdjuren. .

Även
systemet atl fixera suggor bör upphöra. System som innebär att djur under långa
perioder hålls fixerade kan inte anses förenliga med kravet på att
djurhållningen skall tillgodose djurens naturUga beteendebehov. Del är också
viktigt att djuren får tillgång Ull liggplats, foderplals och gödselplats.

För
slaktsvinen är den totalt tUlgängliga ytan viktigare än ytan per djur. För atl
uppnå en låg nivå av agressivitet är del viktigt med en stor tolalyta.
Utrymmeskraven bör anpassas till detta. Miljön i boxarna bör också för- .:
bättras. Krav bör bl. a. uppställas på Ullgång till halm. Detta är viktigt för
att grisarna skall trivas.

Höns
för äggproduklion hålls i burar. För närvarande hålls fyra hönor inhysta
tillsammans i en bur där varje höna har tillgång till ett utrymme av. ungefär
en Ä4-sidas storlek. Även om en utveckling av bursystemel har skett under den
tid som systemet har tillämpats måste konstateras att burarna inte Ullgodoser
ens några av de mest grundläggande behoven hos hönorna, som t. ex. att kunna
röra sig.isprätta, flaxa, sandbada och pulsa fjädrarna och att kunna lägga sina
ägg i reden. Till detta kommer atl tillsynen kan vara mycket svår all utöva i
vissa stallar på grund av trånga gångar mellan burarna. Framför allt gäller det
den understa raden. För smala gångar innebär dessutom svårigheter i samband med
slakten eftersom de inte medger burullastning. Detta medför också lidande för
djuren.

Jag
anser att ett sådant system för djurhållning rimligtvis inte kan accep- '
teras. Burhållningen har visserligen medgett att man kunnat hålla många djur
per ytenhet vilket möjliggjort att ägg kunnat produceras Ull en låg kostnad.
Burhållningssyslemet måste emellertid enligt min mening avvecklas. I framliden
bör inle någon form av djurhållning som i så liten utsträckning tar hänsyn Ull
djuren Ullåtas. För närvarande finns emellertid inte några alternativa syslem
utvecklade. Forskning och utveckUngsarbete pågår dock, inle minst därför atl
Schweiz efter en folkomröstning år 1978 beslutat att införa förbud mot
burhönshållning fr. o. m. år 1991. Några nya anläggningar med nuvarande
bursyslem bör inte få byggas. Undantag kan möjligen göras om del är fråga om
att ersätta mycket gamla och olämpliga burar eller vidta en återuppbyggnad
efter brand. Inte heller bör det få byggas några nya anläggningar med andra
bursystem som inte tillgodoser djurens alla naturliga beleendebehov.

Vid
Sveriges lantbruksuniversitet pågår och planeras projekt med ut

veckling av alternativ till dagens bursystem för höns. Finansieringen sker

med statliga medel, men även näringen har aviserat sitt intresse att med

verka. Det är angelägel atl lantbmksuniversiletet driver detta utvecklings- 22

arbete vidare.

Även
i befintliga anläggningar bör nuvarande bursyslemen på sikl av- ProfJ.
1987/88:93 vecklas. För tiden fram till dess att en sådan avveckling kan vara
genomförd bör alla möjligheter till förbättringar av miljön i burarna
tillvaratas. Detta bör kunna ske bl. a. genom att antalet djur i burarna
minskas från fyra till tre. Burarna kan också kompletteras med sådana enkla
anordningar som sittpinnar och klonötare. Närmare bestämmelser om sådana åtgärder
får meddelas genom Ullämpningsföreskrifter.

Inom
slaklkycklinguppfödningen är del framför allt den dåliga luftkvali

teten veckan före slakt som är del stora problemet. Luftkvaliteten beror

framför allt på mängden ammoniakgas. Halten kan variera,mycket mellan

olika besättningar. Tre till fyra dagar före slakt är del således inte ovanligt

att det uppmäts så höga värden som 20ppm i vissa besättningar. I andra

besättningar förekommer inte några uppmätbara halter alls. Det lokala

immunförsvaret i luftrören sätts ur spel vid 10 ppm ammoniak. ;

Ett
sätt atl lösa problemet skulle kunna vara en differentierad beläggning beroende
på djurhållarens kvalifikationer. Enligt vad som upplysts pågår redan inom
näringen arbete med att utarbeta ett sådant system. Eftersom så gott som all
uppfödning sker på kontrakt bör utsikterna för att man skall lyckas med detta
vara goda. Enligt min mening bör man avvakta resultatet av det pågående arbetet
innan man överväger alt införa ett sådant system på obligatorisk väg.

De
förändringar som jag nu har berört är endast exempel på sådant som kan göras
för all förbättra miljön för djuren i våra djurstallar. I den mån stordrift
leder till sådan djurhållning som inte är godtagbar från djurskyddssynpunkt
främjar den förordade inriktningen familjejordbruken. Ytterligare åtgärder kan
vidtas. Så kan det t. ex. finnas skäl all mönstra ut vissa tekniska anordningar
som anses diskutabla från djurskyddssynpunkt. Ett exempel är de s. k.
kodressörerna.

En
fråga som bör tas upp är dock i vilket lidsperspektiv förändringar kan
genomföras. De flesta kraven bör enligt min mening gäUa omgående i fråga om
nyproduktion. I vissa fall fordras dock atl helt nya system utvecklas. Några
nya anläggningar med nuvarande burhönssystem bör dock som jag tidigare anfört
inte få uppföras.

Nybyggnadstakten
för djurstallar är myckel låg. Stallarna har normalt en omloppstid på minst
trettio år. Skulle kraven omfatta endast nyproduktionen skulle de inte medföra
några större förändringar. En successiv anpassning av äldre djurstallar måste
därför så långt som möjligt ske. Hur , fort en sådan anpassning kan ske är
beroende på hur ingripande ändringar av tillämpade system för djurhållningen
som behövs, för att de nya kraven skall kunna uppfyllas. Skall djuren hållas på
bete kan, det t. ex. krävas ombyggnad av stallarna så all djuren kan flyttas
till och från betet. Finns inte bete kan frågan om atl bygga särskilda
rastningsfållor aktualiseras. Sådana torde endast i undantagsfall förekomma för
närvarande. Kravet på ströbädd kan fordra atl utgödslingssystemel ändras. En
höjd ålder på . förmedlingskalvarna kan ställa krav på ytterligare kalvboxar
hos uppfödaren. Förbudet mot fixering av suggor kan innebära krav på ombyggnad
och utökat utrymme för djuren.

En
del av de här åtgärderna är.mer kostnadskrävande och svåra att 23

genomföra än andra. En
avvägning måste göras av vad som kan vara en Prop. 1987/88:93 från alla
synpunkler rimlig övergångsperiod. Jag anser dock att en rimlig övergångstid i
allmänhet inle skall behöva överstiga tio år. Finns det särskilda skäl i det
enskilda fallet måste undantag kunna göras också för tiden därefter.

Jag
vill dock framhålla atl ett krav på betesgång bör kunna genomföras utan någon
längre omslällningstid vid sådana jordbmk där del finns betesmark och
praktiska förutsättningar i övrigt för att låta djuren beta.

Inom
en tioårsperiod bör också nya system kunna vara utvecklade. Jag tänker då bl.
a. på system som kan ersätta nuvarande biirhönshållning. Det nuvarande
burhönssyslemet bör således enligt min bedömning också i befintliga
anläggningar kunna vara avvecklat i Sverige senast år 1998.

Frågan
om ekonomisk kompensation till jordbmkarna för eventuellt uppkommande
merkostnader till följd av övergång till alterntiv djurhållning får liksom
övriga produktionskostnader i jordbruket i första hand lösas inom ramen för
jordbmksprisöverläggningarna. På längre sikl medför ett ökat hänsynslagande Ull
djurens förhållanden bättre djurhälsa och därmed förbättrad produktionsekonomi.

Närmare
bestämmelser om hur de nya kraven skall genomföras i nyproduktionen får som
framgår av vad jag tidigare har anfört meddelas genom tillämpningsföreskrifter.
Jag anser att del i första hand bör ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela
sådana föreskrifter. Lanlbmksstyrelsen bör också utfärda de allmänna råd som
kan behövas som vägledning för övergången. Lantbruksnämnderna bör också
medverka vid genomförandel av de nya kraven genom rådgivningsverksamhet.

Tillsynen
av att kraven genomförs är en uppgift som bör handhas på samma sätt som
tillsynen i övrigt enligt lagen. I tillsynen bör hjälp kunna erhållas från bl.
a. distriktsveterinärerna.

Det
har framförts synpunkter på att de krav som ställs på husdjursskölseln i
Sverige också skall gälla för djurprodukler som importeras. Frågan om import av
varor som har framställts med produktionsmetoder som är förbjudna här i landet
kan inle lösas i del här sammanhanget. Denna fråga får i stället tas upp vid
internationella överläggningar.

Genteknik
m.m.

En
annan viktig fråga som framför allt rör djur inom husdjursskötseln och som
måste uppmärksammas är genteknikens tillämpning på djur. Internalionellt
används gentekniken på djur huvudsakligen inom veterinärmedicinen och inom
husdjursförädlingen. Inom veterinärmedicinen används tekniken främst för att
framställa vacciner och inom sjukdomsdiagnostiken. Tekniken gör det här
möjligt att producera substanser i bakterier eller cellodUngar i stället för i
försöksdjur, vilket har en positiv effekt eftersom det leder till en minskad
användning av sådana djur.

Inom
husdjursaveln bedrivs i Sverige för närvarande ingen forskning

inom genteknikens område som syftar till att förändra våra husdjur. All

djurförädling leder emellertid Ull en viss förändring av den genetiska varia

tionen. En förädling med hjälp av genteknik kan emellertid leda Ull en 24

mycket snabb reducering av
den geneUska mångfalden. Den bedömning Prop. 1987/88:93 som görs av forskare
i dag är dock alt husdjursförädlingen inom den närmaste framtiden liksom
hittills kommer att bedrivas i huvudsak på tradiUonellt sätt genom
avelsverksamhet.

Ett
annat område där gentekniken har kommit till användning är framställningen av
tillväxlhormoner. Ett användningsområde för tiUväxthor-mon är inom
mjölkproduktionen. Redan under andra världskriget undersöktes i Storbritannien
möjligheten att använda Ullväxthormon i stor skala inom mjölkproduktionen. I
försök fick man en ökad avkastning hos behandlade kor, men Ullgången på
UUväxthormon var begränsad och framställningsmetoden mycket dyr. Användning av
genteknik har nu gjort det möjligt atl producera stora mängder hormon
förhållandevis billigt. Detta har medfört att användningen av lillväxthormon till
mjölkkor i produk-tionshöjande syfte åter har blivit av kommersiellt intresse.
Tillväxthormon används ännu inle någonstans i praktisk mjölkproduktion, men en
användning kommer troligen att vara möjlig inom en snar framUd i USA och
eventuellt även i Europa. Tillväxthormon har utomlands också kommit till
användning för att öka den mjölkproducerande juvervävnaden hos kvigor och för
all producera stora köttdjur.

Den
enda metod för tillförsel av tillväxthormon som hittiUs varit aktueU är daghga
injektioner. Man arbetar emellertid också på att hitta andra metoder för
tillförsel. Inplantat av kapslar är en sådan metod som undersöks. När det
gäller användningen av tillväxthormon är det framför allt de långsiktiga
effekterna på djurets hälsa och effekterna i den praktiska Ull-lämpningen ute
på gårdarna som är okända. Mol bakgmnd av kända fakta har Svensk
husdjursskötsel ekonomisk förening, som är en sammanslutning av bl. a. olika
husdjursföreningar, i sitt etiska handlingsprogram tagit avstånd från en
rutinmässig användning av tUlväxthormon i mjölkproduktionen.

Det
finns i Sverige i dag inga bestämmelser som reglerar genteknik med avseende på
djursskyddsaspekten utöver bestämmelsema om etisk prövning av djurförsök.
Delegationen för hybrid-DNA-frågor skall dock enligt sin instmktion anmäla till
regeringen om något användningsområde eller någon plånerad användning av
hybrid-DNA-tekniken kan ifrågasättas från eliska eller humanitära synpunkler.
Sådan anmälan skaU också göras om området för samhällets tillsyn behöver
utvidgas till att omfatta andra frågor än dem som nu är föremål för
tillståndslvång eller offentlig kontroU.

Av vad jag nu har anfört
framgår att användning av genteknik inom

animaheprodukUonen inte för närvarande förekommer i landet. Använd

ning av genteknik för att direkt eUer indirekt påverka djur måste enligt min

mening i vissa fall ifrågasättas från eUsk synpunkt. Jag anser därför att det

är viktigt att användningen kan styras i önskvärd riktning. En viss hand-,

lingsberedskap är då nödvändig. Jag anser därför att regeringen bör be

myndigas atl förbjuda. eUer uppställa villkor för sådan användning av

genteknik på djur som kan ifrågasättas eller tillförsel av hormoner eller

andra ämnen som kan påverka djur, om det sker av andra skäl än veteri

närmedicinska. Regeringen bör få möjlighet att delegera befogenheten till

lanlbmksstyrelsen. 25

Ett sådant bemyndigande
bör också omfatta traditionell avel. Bakgmn- . den är främst att vissa
avelsprogramsom tillämpas'utomlands enligt min mening kan ifrågasättas .därför
alt de kan medföra lidande för djuren. Så har t. ex. vissa köttraser genom
avelsprogram kommit att ulveckla så stora foster att en normal föriossning i
stor utsträckning omöjUggjorts. Sådan avel sker nu rutinmässigt på vissa
nölkötlsraser i t. ex. Belgien, där mer än 50 procent av dessa kor måste
förlösas med kejsarsnitt. För svin har aveln i vissa fall medfört
skelettförändringar med spontana benbrott som följd. Detta förekommer även i
myckel stor utsträckning hos släklkycklingar. Jag anser all avel som får sådana
konsekvenser för djuren alt del innebär lidande för dem inte bör tillåtas. Inte
heller anser jag atl sådan avel som avser alt förändra djurs naturliga beleende
bör få förekomma.

Prop. 1987/88:93

2.2.2
Operativa ingrepp på djur

Mitt förslag: Som
huvudregel skall i fortsättningen gälla alt det skall vara förbjudet all företa
operativa ingrepp på djur i andra faU ån när del är befogat av
veterinärmedicinska skäl. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
lantbmksstyielsen skall dock kunna meddela föreskrifter om undantag från
förbudet beträffaiide djur inom husdjursskötseln eller när det finns särskilda
skäl.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Lanlbmksstyrelsen har föreslagit att regeringen skall bemyndigas alt
meddela föreskrifter om förbud eller villkor för kupering eller annan stympning
av djur.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser har invändningar mol användningen av ordet stympning.
UHÄ framhåller att bestämmelsen bör kompletteras för att bättre kunna
tillämpas vid försöksdjursverksamhet. En länsstyrelse anser alt bestämmelser om
när svanskupering och kastrering får ske bör återfinnas i lagen.

Skälen
för mitt förslag: Några generella' bestämmelser som reglerar när operativa
ingrepp får företas på djur finns inte i 1944 års lag. Däremot finns vissa
delaljföreskrifler i 9 § om kastrering, i 10 §. om kupering av svans på hästar
och andra djur och kupering av öron på hund samt i 10a.§ om stämbandsoperalion
på hund; Bestämmelserna innehåller mycket begränsade förbud mot operativa ingrepp.

Enligt
min mening är det av stor vikt alt del av lagtexten klart framgår att det är
förbjudet att företa operativa ingrepp på djur, om inte ingreppet är befogal av
veterinärmedicinska skäl. Jag föreslår därför att ett allmänt förbud av nu
angiven innebörd ingår iden nya djurskyddslagen.

Även
om huvudregeln således bör vara atl operativa ingrepp inle är tillåtna på
friska djur så kan en sådan regel inte upprätthållas ulan undanlag. Sådana
ingrepp förekommer i dag i stor utsträckning. Även.i fortsättningen måste
delta Ullålas om del finns särskilda skäl. Del bör enligt min mening ankomma på
regeringen, eller om regeringen så bestämmer på

26

lanlbmksstyrelsen, att
meddela föreskrifter i detta avseende. Jag vill emellertid redan här beröra
vissa frågor som kan vara av allmänt intresse.

Kastrering av djur
förekommer i avsevärd omfattning inom husdjursskölseln. Enligt gällande
lagstiftning godtas all friska djur kastreras när det av ekonomiska eller
praktiska skäl anses nödvändigt alt göra djuren mer lätlskölta eller
beträffande vissa slaktdjur få ett bättre kött. Även i fortsättningen bör
kastrering tillåtas under dessa förutsättningar. Ingreppet skall ulföras på ett
sådant sätt alt djuret åsamkas så litet lidande som möjligt. De närmare
förutsättningarna för sådan kastrering bör anges i tillämpningsföreskrifter
till lagen. I dag förekommer kastrering även av sällskapsdjur, främst kaller.
Om del finns vägande skäl bör sådan kastrering tillåtas även i framtiden.

Ett annat vanligt ingrepp
som företas utan att det finns veterinärmedicinska skäl är kupering av svansen
på hund. Olika uppfattningar råder i frågan om sådan kupering i fortsättningen
skall vara tillåten. Inom Europarådet har utarbetats en konvention om skydd för
sällskapsdjur. KonvenUonen, som ännu inle har öppnats för undertecknande,
innehåller bestämmelser som innebär förbud mot svanskupering av andra.skäl än
veterinärmedicinska. Ett land som undertecknar konventionen kan dock reservera
sig mol bl. a. den bestämmelsen. Sverige har ännu inte beslutat att underteckna
konvenUonen. Ärendet bereds för närvarande inom jordbmksdepartemen-lel.

Av våra nordiska
grannländer har endast Norge infört förbud mol svanskupering av hund. Enligt
vad som upplysts medges generellt undantag från förbudet och förbudet tillämpas
därför inte i praktiken. Mellan Sverige, Norge och Finland är del tillåtet alt
föra hundar utan att håUa dem i karantän. Detta medför bl. a. alt om Sverige
som enda land skulle "införa och tillämpa ett förbud skulle de begränsade
kontrollmöjligheterna kunna göra del svårt att upprätthålla förbudet. Jag anser
därför att frågan om UUålligheten av svanskupering bör lösas efter
överiäggningar med Norge och Finland. Detta bör enligt min mening lämpligen
kunna ske i samband med att Sverige lar ställning till frågan om undertecknande
av konventionen. Inriktningen på arbetet bör vara all svanskupering inle bör
Ullåtas av kosmetiska skäl.

Prop. 1987/88:93

2.2.3
Slakt

Mitt förslag: En
uttrycklig regel införs med krav på alt djur när de förs till slakt och när de
slaktas skall skonas från obehag och lidande. Nuvarande bestämmelser om slakt
av husdjur, nämligen alt djuret skall vara bedövat när blodet lappas av, förs
in i den nya lagen. Regeringen får föreskriva undanlag för Qäderfä och kaniner.
Rätten atl meddela sådana föreskrifter får regeringen överlåta på
lanlbmksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Överensstämmer såvitt avser kravet på bedövning med mitt med den
skillnaden att lanlbmksstyrelsen föreslagit ett generellt undantag för Qäderfä
och kaniner.

27

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans ifrågasätter lämpligheten i länt- Prop. 1987/88:93
bmksstyrelsens förslag att överföra bestämmelserna i lagen (1937:313) angående
slakt av husdjur Ull djurskyddslagen. Flera remissinstanser anför dock
synpunkter på olika enskildheter i förslaget. Bl. a. kammartätten i Sundsvall
påpekar atl förslaget endast innehåller bestämmelser om slakt av husdjur medan
några bestämmelser inte föreslås om avlivning av djur i andra fall. Flera
remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län.
Svenska djurskyddsföreningen och Sveriges velerinärförbund, framför synpunkler
på förslaget beträffande avlivning av Qäder-fän och kaniner. Fiskeristyrelsen
påpekar atl föreskrifter om slakt av fisk i bl. a. odlingsanläggningar kan vara
befogade. UHÄ och naturvetenskapliga forskningsrådet anser att förslaget bör
kompletteras med bestämmelser om avlivning av djur i vetenskaplig verksamhet.

Skälen
för mitt förslag: Bestämmelser om slakt finns i lagen angående slakt av
husdjur. Enligt lagen gäller att husdjur omedelbart före blodets avtappande
skall bedövas. Undanlag gäUer för Qäderfä och kaniner som utan föregående
bedövning får avlivas genom alt huvudet hastigt skiljs från kroppen. Närmare
föreskrifter om behandlingen av husdjur i samband med slakt har utfärdats av
lanlbruksstyrelsen (LSFS 1982:12). Föreskrifterna innehåller bestämmelser om
bl. a. drivning, uppställning, vatten och foder saml bedövning.

Lantbruksstyrelsen
har föreslagit alt bestämmelserna om slakt skall inarbetas i den nya
djurskyddslagen. Jag delar den uppfattningen. Reglerna hör naturligt hemma i
den lagen. Att djur behandlas väl i samband med slakt är en viktig
djurskyddsfråga. Delta bör också komma till uttryck i den nya lagen i en
generell regel av innebörd att djur när de förs tiU slakt och när de slaktas
skall skonas från obehag och lidande.

Den
nuvarande bestämmelsen om slakt av husdjur, nämligen att djuret

skall vara bedövat när blodet avlappas, bör fortfarande gälla. Frågan om

s. k. ritualslakt, dvs. blodavtappning ulan föregående bedövning, har flera

gånger diskuterats. Frågan har utretts inom jordbmksdepartementel. Stu

dier utomlands, har därvid visat atl koscherslakt i jämförelse med konven

tionell slakt är klart sämre och oacceptabel från djurskyddssynpunkt. Jag

anser del därför angelägel atl slå fast att det även fortsättningsvis skall

vara förbjudet atl i Sverige utföra ritualslakt. Riksdagen har också nyligen

intagit samma ståndpunkt (JoU 1986/87:4). Av praktiska skäl bör dock,

liksom hittills, undantag från kravet på bedövning.få göras beträffande

Qäderfän och kaniner. Flera remissinstanser har motsatt sig ett generellt

sådant undantag. Jag delar den uppfattning som dessa remissinstanser har.

Enligt min mening bör det bara vara tillåtet alt avliva fjäderfä och kaniner

utan föregående bedövning när fråga är om enstaka djur men inte när det

rör sig om ett stort antal djur eller flera djur i en följd. Avlivning utan

föregående bedövning innebär betydligt störte risk för felgrepp som kan

medföra lidande för djuret och bör därför inle accepteras annat än i

undantagsfall. Redan i dag gäller för övrigt att slakt av Qäderfä och kaniner

i huvudsak sker genom bedövning och avblodning. I vUken omfattning

avlivning bör tillåtas ske på annat sätt bör enligt min mening närmare

regleras i föreskrifter som utfärdas av regeringen eller efter regeringens 28

bemyndigande
av lanlbmksstyrelsen.

I
1937 års lag undantas från kravet på bedövning s. k. nödslakt, dvs. slakt som
till följd av sjukdom eller olycksfall måste ske utan uppskov. I sådana fall
kan del vara omöjligt atl först bedöva djuret. Del undanlaget bör därför
behållas i den nya lagen.

Kravet
på bedövning bör liksom hittills omfatta endast husdjur och således inte
exempelvis vilt i vilthägn eller odlad fisk. Då sådana djur slaktas tillgår
slakten i regel på annat sätt än när det är fråga om husdjur. Så gäller t, ex,
beträffande vilt i vilthägn, även om del är fråga om mindre hägn, all djuren i
allmänhet avlivas genom all skjutas. För fiskar i odlingsanläggningar, som
också är djur som slaktas, förekommer avblodning ulan föregående bedövning som
tillämpad avlivningsmetod.

Slakt
av husdjur har under den senaste tiden varit föremål för en hel del
uppmärksamhet på grund av påstådda missförhållanden. Detta har framför allt
gällt slakten av svin. En undersökning ger vid handen dels att det förekommit
all grisar vid avblodningen inle varit bedövade, dels all enstaka grisar
återfått medvetandet efter placering i skållkaret. Det har också framkommit
uppgifter om att kycklingar vid slakt undantagsvis varit otiU-räckligl bedövade
vid avblodningen.

Enligt
min mening är detta, även om det sker ytterst sällan, oacceptabla förhållanden.
Del strider dessutom mol gällande regler. Förutom atl del krävs bedövning anser
jag att del oeftergivligen måste fordras att ett djur är dött innan vidare
åtgärder för slakten, t. ex. skållning, får företas. En bestämmelse om delta
finns för närvarande inlagen i lantbmksstyrelsens föreskrifter. Regeln bör
enligt min mening återfinnas redan i lagen. Härigenom betonas vikten av all
detta krav verkligen iakttas.

För att komma till rätta
med problemen fordras, som lanlbmksstyrelsen också påpekat i en skrivelse till
bl. a. slakteriförbundet, framför allt en noggrann övervakning av djuren under
slakten hela Uden fram till dess djuret är dött. I vissa fall fordras också en
sänkning av arbetstempot. SkuUe en frivillig rättelse från slakteriernas sida
inte ske bör enligt min. mening bindande föreskrifter utfärdas i de angivna hänseendena.

Regeringen,
eller efter regeringens bestämmande lanlbruksstyrelsen, bör på samma sätt som
hittills bemyndigas atl utfärda de ytterligare föreskrifter angående slakt som
behövs från djurskyddssynpunkl.

Prop.
1987/88:93

2.2.4
Tillståndsplikt för viss djurhållning

Mitt förslag: Viss
hantering av hundar, ridskoleverksamhet och liknande saml pälsdjursuppfödning
skall vara Ullståndspliklig, om den sker yrkesmässigt eller är av större
omfattning.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad gäller hundar. För
ridskoleverksamhel och liknande föreslås endast anmälningsplikt. Pälsdjur
omfattas inte av lantbmksstyrelsens förslag.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län och Svenska djurskyddsföreningen,
anser att lillståndsplikt bör

29

gälla även för
ridskoleverksamhet. LRF anser däremot alt bestämmelsen i Prop. 1987/88:93
sin helhet är onödig och bör utgå. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser alt
katter och andra husdjur bör omfattas av samma lillståndsplikt som föreslås
beträffande hundar.

Skälen
för mitt förslag: För närvarande gäller enligt 8 a § i 1944 års lag atl den som
yrkesmässigt eller annars i störte omfattning föder upp, försäljer eller lar
emot hundar till förvaring och utfodring skall ha tillstånd till verksamheten.
Enligt 16a § får vidare regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva anmälningsskyldighet i vissa fall för den som upplåter hästar eller
använder hästar i ridskoleverksamhel. Sådan anmälningsskyldighet har
föreskrivits i 2 § djurskyddsförordningen (1979:287).

Tillståndsplikt
för den som föder upp, försäljer eller tar emot hundar till

förvaring och utfodring infördes genom en lagändring år 1965. Anledningen

var en önskan atl åstadkomma én sanering av verksamheten. Anmärkning

ar hade riktals mol denna därför atl den inte sällan drevs utan att djur

skyddslagens föreskrifter tillfredsställande beaktades. Den gällande lill

ståndsplikten har otvivelaktigt medfört all vi i allmänhet i dag har en

myckel god standard vad gäller hanteringen av hundar i bl. a. kennlar och

hundpensionat. Jag anser därför alt en sådan tiUståndsplikt bör finnas även

i fortsättningen. ' -

För
ridskoleverksamhet och uthyrning i övrigt av hästar behövs enligt gällande bestämmelser
inte tillstånd utan bara anmälan av verksamheten. Möjligheten atl föreskriva
anmälningsplikt infördes år 1978 genom en ändring i djurskyddslagen. Ändringen
genomfördes på iniUativ av lanlbmksstyrelsen. Styrelsen föreslog dock
tiUståndsplikt också för sådan verksamhet. Departementschefen anförde i
anledning av förslaget (prop. 1978/79:13 s.22) att del fanns ett behov av alt
från djurskyddssynpunkl kontrollera den alltmer vanligt förekommande
användningen av hästar i ridskoleverksamhel och liknande men att detta behov
kunde Ullgodoses genom föreskrifter om anmälningsplikt. Härigenom skulle
myndigheterna få kännedom om verksamheten samtidigt som ett
anmälningsförfarande från administrativ synpunkt var mindre betungande än
Ullståndsplikt.

Flera
remissinstanser har invänt möt atl ridskolorna och hästuthyrningen enbart
omfattas av anmälningsplikt. De anser att tillståndsplikt bör gälla också för
sådan verksamhet.

Jag
delar den uppfattningen. Erfarenheterna visar atl anmälan sällan görs och att
bestämmelserna därför inte fyller den funktion som var avsedd. Jag anser också
att möjligheten att beakta djurskyddsaspeklerna generellt sett är störte vid en
tillståndsprövning som normall sker innan verksamheten påbörjas än om
ingripanden skall ske i efterhand med anledning av en anmälan om verksamheten.
Jag föreslår därför atl lillståndsplikt införs också för den som upplåter
hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, om det sker yrkesmässigt
eller i större omfattning.

En
annan verksamhet som också enligt min mening bör diskuteras i det

här sammanhanget är uppfödning av pälsdjur. Pälsdjursuppfödning inne

bär att djur i stor omfattning hålls under för djuren extrema förhållanden.

De djur det i allmänhet rör sig om, dvs. minkar och rävar, är utpräglade 30

rovdjur med stört
rörelsebehpv. Att hålla sådana djur instängda i burar ställer krav både på goda
insikter om uppfödningen och på personliga och materiella kvalifikationer hos
uppfödarna. Mol den bakgmnden anser jag att lillståndsplikt bör införas också
för den som yrkesmässigt eller i stor omfattning föder upp pälsdjur. En
jordbrukare som bedriver pälsdjursuppfödning som bisyssla bör i allmänhet
anses besitta de kvalifikationer som kan fordras för att få tillstånd.

Jag vill i det här
sammanhanget påpeka att också pälsdjur omfattas av de särskilda bestämmelserna
till skydd för animalieprodukUonens djur som föreslås. Detta innebär bl. a. att
djurens naturliga beteenden skall Ullgodoses, Delta bör föranleda en översyn
av nuvarande riktlinjer för djurhållningen, bl, a, vad gäller
förvaringsutrymmenas storlek.

Prop. 1987/88:93

2.2.5
Dopning m. m.

Mitt
förslag: Djur som tränas för tävling eller som dehär i tävling på tävlingsbana
skall inle få utsättas för dopning eller någon annan otillbörlig åtgärd som
ökar eller minskar djurels prestationsförmåga eller påverkar dess temperament.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt såvitt avser djur som deltar i
tävling.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är positiva till atl ett förbud mol dopning införs i
djurskyddslagen. Några remissinstanser ifrågasätter om inte tillämpningsområdet
bör utvidgas Ull all avse även andra djur än sådana som används vid tävlingar.
Flera remissinstanser erinrar om svårigheterna alt på ett adekvat sätt
definiera begreppet dopning.

Skälen
för mitt förslag: Frågor som rör tävling med djur och då framför allt
hästtävlingar har den senaste tiden varit föremål för en intensiv debatt. Det
är särskilt i anslutning till träning och tävling som hanteringen av djuren har
ifrågasatts. Viss utrustning - eller brist i denna har också ansetts vara
betänklig från djurskyddssynpunkt.

Med
hänsyn Ull de mycket stora ekonomiska intressen som kan vara förknippade med
den aktuella tävlingsverksamheten är det enligt min mening vikUgt att
djurskyddsfrågorna ägnas särskild uppmärksamhet. De ekonomiska intressena kan
medverka till all djuren ibland kan hamna på mellanhand. Del bör dock samtidigt
också framhållas all mycket görs från häslsportens egna organisationer för all
förbättra djurskyddet inom sporlen. Bestämmelserna i den nya djurskyddslagen
måste emellertid vara utformade så atl de tillgodoser de krav som från
djurskyddssynpunkl kan ställas på hanteringen av lävlingsdjuren så atl inte
dessa krav får stå tillbaka för de ekonomiska intressena. Jag återkommer till
dessa frågor i specialmotiveringen.

Under
senare år har framför allt åtgärder som syftar till atl öka eller minska
prestationsförmågan, hos tävlingshästar, s. k. dopning, uppmärksammals. Sådana
åtgärder är bl. a. alt tillföra djuret läkemedel eller andra

ämnen
som påverkar djuret under tävlingen. Även andra åtgärder eUer Prop. 1987/88:93
ingrepp kan öka eller minska ett djurs prestationsförmåga, ändra dess
temperament eller i anslutning UU en tävling påverka en sjukdomsprocess. Sådana
åtgärder eller ingrepp är exempelvis nervsnitt, akupunktur och
ultraljudsbehandling. Då flera av de ifrågakommande ämnena och åtgärderna har
en smärtlindrande effekt, sätts den skyddsmekanism som smärtförnimmelsen utgör
ur funkUon. Under tävlingen kan då skadade och sjuka kroppsdelar överansträngas
eUer överbelastas. Efterverkningarna kan härigenom bli svåra och
läkningsprocessen fördröjs. En annan effekt är de biverkningar som vissa
dopningsmedel har och som kan vara av olika svårighetsgrad. Enligt
lantbmksstyrelsens bedömning är, med hänsyn till de nyss relaterade effekterna
på djur, dopning och liknande åtgärder alt anse som ett allvarligt
djurskyddsproblem. Styrelsen föreslår därför all ett uttryckligt förbud mot
sådana åtgärder förs in i djurskyddslagen.

Hästsportorganisationerna
har i sina reglementen infört skärpta regler i syfte all begränsa dopning.
Utgångspunkten för reglemenlsändringarna har varit alt värna om djurskydd och
avelsurval, att skapa sportslig rättvisa, att bevara spelsäkerhelen saml all
behåUa förtroendet för hästsporten gentemot allmänhet och myndigheter.

Jag
vill gärna understryka att de ansträngningar som nu gjorts från
hästsportorganisationerna är värdefulla. Jag utgår från att reglerna följs upp
av sporlens organisaUoner och alt organisationerna avsätter tillräckliga
resurser för kontroU.

Jag
vill emellertid betona den särställning som djurskyddet från mora-lisk-eUsk
synpunkt intar i förhållande till övriga utgångspunkter för
häst-sportorganisalionernas åtgärder. Dessa senare är huvudsakligen av sportslig
och ekonomisk karaktär. Djurskyddets särställning motiverar enligt min mening
att samhället får förbättrade möjligheter alt ingripa mol oUllåten påverkan av
djur som används för lävlingsändamål. Jag delar sålunda lantbmksstyrelsens och
remissinstansernas uppfattning att det i djurskyddslagen bör föras in
bestämmelser med den innebörden alt djur som tränas för och deltar i tävling på
tävlingsbana inte får utsättas för dopning. Förbudet bör också gälla annan
otillbörlig åtgärd som medför att djurets prestationsförmåga ökar eller minskar
eller att dess temperament påverkas. Förutom tävlingar med hästar är del i
huvudsak enbart hundkapplöpningar i vårt land som äger rum på tävlingsbana.

Förbudet
i själva lagen måste med nödvändighet bli allmänt hållet. För att del skall
kunna tillämpas i praktiken behövs en precisering av förbudels innebörd. En
sådan bör ske genom verkslällighelsföreskrifter vari närmare anges vilka
åtgärder som är att anse som otillåten påverkan.

Frågan
om användningen av spö vid tävlingar med hästar har vid flera

Ullfällen aktualiserats bl.a, i riksdagen (se senast JoU 1984/85:3), Något

generellt förbud mot användning av spö inom hästsporten har inle föror

dals eftersom spöet i vissa situaUoner kan vara av betydelse för säkerheten

då del gäller att snabbt kortigera djuret. Enligt min mening bör aga av djur

inte tillåtas. En bestämmelse härom bör tas in i den nya djurskyddslagen.

En viss användning av spö anser jag dock vara förenlig med ett sådant

förbud. Jag återkommer till den frågan i specialmotiveringen. 32

Med hänsyn främst till den
stora omfattning som tävlingsverksamheten med lolalisatorspel har anser
lanlbmksstyrelsen att samhällets Ullsyn över verksamheten bör förslärkas. Jag
återkommer senare Ull denna fråga.

Prop.
1987/88:93

2.2.6
Användning av djur för vetenskapliga ändamål

Mitt
förslag: Nuvarande ordning för tillståndsprövning och eUsk prövning av
användning av djur för vetenskapliga ändamål bibehålls i huvudsak oförändrad.
Den etiska prövningen utsträcks dock till att omfatta alla djurförsök och inte
bara mera ingripande sådana. Vid inrättningar där försöksdjur används skall del
finnas en föreståndare för verksamheten.

Krav
införs på atl de som arbetar med djurförsök skall ha den utbildning som behövs.
Vidare skall föreskrifter kunna meddelas om skyldighet för den som använder
försöksdjur att lämna uppgifter om användningen.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran utredningens
förslag i de delar de innebär att nuvarande prövningsordning bibehåUs.
Flertalet remissinstanser är också positiva till förslaget alt alla försök i
fortsättningen skall underkastas etisk prövning. Några instanser framhåller
dock att om samtliga djurförsök skall omfattas av prövningsplikt måste de
djurförsöksetiska nämndema ges möjlighet atl handlägga ärendena på sådant sätt
att man undviker förseningar av försöken. Flera remissinstanser är emellertid
negativa tUl förslaget i den här delen.

Skälen
för mitt förslag:

Allmänt

Förutom
all de allmänna reglerna i 1944 års lag gäller också försöksdjur så finns i
lagen vissa bestämmelser som direkt reglerar användningen av sådana djur. Djur
får således enligt 12 § inle användas för vetenskaplig forskning eller
undervisning, sjukdomsdiagnos eller framställning av läkemedel eller annat
därmed jämförligt ändamål utan att lanlbmksstyrelsen har lämnat Ullstånd.
Kravet på tillstånd gäller endast sådana djurförsök som är förenade med
operaUvt ingrepp, inspmtning eller blodavtappning eller annars medför ångest
eller annat lidande för djuret. Vid verksamheten får endast användas djur som
har fötts upp för ändamålet. Sådan uppfödning fordrar tillstånd av
lanlbruksstyrelsen.

Med
stöd av bemyndigande i 12 § har regeringen i förordningen (1979:286) om
användning av djur för vetenskapligt ändamål m.m. föreskrivit att kravet på
tillstånd till djurförsök inte skall gälla för högskolan eUer sådant
forskningsinstitut, laboratorium eller sjukhus, som drivs av staten,
landstingskommunerna, kommunerna eller Svensk laboratorie-

33

3
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

tjänst.
Vid sådan institution eller inrättning skall i stället finnas en förestån-
Prop. 1987/88:93 dåre som ansvarar för verksamheten.

Nuvarande
bestämmelser om etisk prövning i 1944 års lag infördes med verkan fr. o. m. den
1 juh 1979 (prop. 1978/79:13, JoU 5, rskr. 41). Bestämmelserna innebär att
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om prövning från etisk synpunkt i fråga om sådan verksamhet som avses i 12 §
första stycket, dvs. sådan verksamhet som enligt lagens bestämmelser fordrar
tillstånd av lanlbmksstyrelsen.

I
enlighet med 1978 års riksdagsbeslut inrättades den Ijuli 1979 en etisk nämnd
för djurförsök i varje högskoleregion. Vidare inrättades en central
försöksdjursnämnd med uppgift bl. a. att vara ett samordnande och planerande
organ inom försöksdjursverksamheten. Nämnden skäll också verka för att minska
försöksdjursanvändningen bl. a, genom stöd Ull alternativa och kompletterande
metoder till djurförsök.

De
djurförsöksetiska nämnderna har till uppgift alt pröva användningen av
försöksdjur. Vid prövningen skall enligt förordningen om användning' av djur
för vetenskapligt ändamål m. m. hänsyn tas till å ena sidan djurförsökets
betydelse och å andra sidan lidandet för djuren. Nämnderna har enbart en
rådgivande funktion.

Enligt
föreskrifter som har meddelats av lantbruksstyrelsen i styrelsens kungörelse
(LSFS 1982:29) med föreskrifter om de djurförsöksetiska nämnderna gäller som
allmän regel att nämnden vid prövningen skall beakta såväl etiska (moraliska)
aspekter som djurskyddssynpunkter. Nämnden bör bl. a. diskutera
forskningsprojektets syfte, om problemet kan lösas på annat sätt och utan
användning av försöksdjur eller med djur av annat slag, om försöket kan göras
med en för försöksdjuret skonsammare metod och om försöket är ett onödigt
upprepande av tidigare gjorda försök för samma ändamål. En försöksledare skall
enligt kungörelsen innan ett försök påbörjas antingen anmäla försöket eUer
ansöka om etisk prövning. Anmälan skall göras för följande typer av försök

- försök som utförs på sövda djur som inte får vakna
upp igen (s. k. akulförsök),

- avlivning av försöksdjur för uttagande av organ
eller organdelar,

- beleendeförsök utan ingrepp eller användning av
tvångsanordningar,

- ärftlighelsförsök,

- enkla utfodringsförsök för utprovning av olika
foderstater,

- försök i övrigt som kan förmodas framkalla endast
obetydlig smärta eller ångest.

För
övriga försökstyper skall ansökan göras.

Atl utnyttja djur för
vetenskapliga ändamål innebär en konflikt mellan å

ena sidan djurskyddskravet och å andra sidan det krav som humanitära

och andra viktiga samhällsintressen ställer på kunskapen om oss själva och

vår omvärld. Den medicinska och biologiska gmndforskningen sträcker sig

som utredningen också har anfört över vida områden där försöksdjur enligt

en aUmän uppfattning, vilken även jag delar, måste få användas och där

djurexperiment inte kan ersättas med olika modeUlesler baserade på icke

djurförsök. Som exempel kan nämnas studier söm syftar Ull ny baskun

skap om centrala biologiska verknings- och funktionsprinciper. Hit hör 34

också sökandet efter nya
operationsmetoder, särskilt inom iransplanla- Prop. 1987/88:93
lionskimrgin.

Däremot
har ibland ifrågasatts användningen av djurförsök för att utprova olika
produkter. Sådana undersökningar kan omfatta allt från läkemedel till mer
eller mindre angelägna konsumtionsvaror. Många gånger styrs behovet av
djurförsök inom del här området av myndighetsföreskrifter som innebär krav på
djurbaserade tester för alt t. ex. en produkt skall godkännas.

Enligt
min mening är det viktigt atl djurförsöken begränsas till atl avse bara sädana
fall då del är angelägel från allmän synpunkt atl ulföra försöket. Därvid
måste bl. a. beaktas betydelsen av den kunskap som kan vinnas. Inte heller bör
djurförsök få förekomma om likvärdig kunskap kan vinnas genom användning av
alternativa metoder. Sådana alternativa metoder för atl skaffa sig den önskade
kunskapen finns delvis i dag ocli en snabb utvärdering av nya metoder kan
förväntas. Jag utgår därvid från all de myndigheter som föreskriver djurförsök
följer denna utvärdering- och fortlöpande ser över sina krav.

Den
centrala försöksdjursnämnden skaU verka för att användningen av försöksdjur
begränsas genom att främja utvecklingen av alternativa metoder.

Djurförsök
vid tillverkning av kosmetiska produkter m.m.

I
olika sammanhang har krav framförts om förbud för vissa djurförsök. Framför
allt gäller detta djurförsök som avser kosmetika och andra produkter av mera
pertferl intresse. Frågan har senast behandlats i riksdagen hösten 1986 (JoU
1986/87:11, rskr, 110). Jordbmksutskotlet hänvisade då till djurförsöksutredningens
betänkande där frågan om ett sådant förbud övervägdes. Enligt utskottet bör
fegeringens bedömning och förslag i anledning av detta belänkande avvaktas.

I
utredningens belänkande anförs att djurförsök för framsläUning av kosmetiska
produkter, om med del menas skönhetsmedel i egentlig mening, inle förekommer i
vårt land annat än i mycket begränsad omfattning. Vidare anför utredningen atl
det måste beaktas att gränsdragningen mellan kosmetika och hygienprodukter av
högre nyttighetsgrad inte är klar. Som exempel pekas på tvål och tandkräm samt
skyddskrämer som används inom viss industri. Sådana produkter bör enligt
utredningen liksom vissa andra nödvändiga produkter i vår vardagsmiljö vara
dokumenterat tillförlitliga från hälsosynpunkt. Mot den bakgmnden har
utredningen inte funnit anledning att föreslå några åtgärder som skulle
innebära att de nu aktuella försökstyperna skulle särbehandlas.

Frågan
om djurförsök på del här området har samband med en annan fråga som också har
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet vid upprepade tillfällen nämligen
frågan om en skyldighet att på kosmeUka ange om produkten har testats på djur.
Senast har denna fråga behandlats av jordbruksutskottet (JoU 1985/86:6) som
därvid hänvisat tiU riksdagens beslul i anledning av lagutskottets (LU
1984/85:39) uttalande.

Lagutskottet
har bl. a. anfört följande. Utskottet vill stryka under att del 35

självfallet är viktigt atl
kosmetiska preparat inte ger allergireakUoner eller Prop. 1987/88:93

andra skador. Preparaten
behöver därför givetvis testas innan de börjar

saluföras. Den vanligaste
teslmeloden i dag synes vara olika former av

djurlest. Uppenbart går
det inte all undvika all sådana lester ibland är

plågsamma.

I
sitt belänkande anför lagulskotlet vidare att det här inte är fråga om
produkter som har ett viktigt medicinskt intresse. Utskottet anser att det är
angeläget atl man söker få till stånd en begränsning av djurtesterna och en
övergång till andra testmetoder. Ett verksamt medel härvidlag skulle enligt
utskottets mening kunna vara införandel av obligatoriska uppgifter på
vamförpackningarna om använda djurtester. Produkter som försetts med uppgifter
om verkställda djurtester skulle kunna påverka producenterna all använda
alternativa testmetoder. Sådana metoder finns också redan tillgängliga på
marknaden. Frågan om utformandet av en innehållsdeklaration av önskat slag på
kosmetika är emellertid komplicerad. Som konsumentverkels företrädare
framhåller kan en sådan information lätt bli missvisande och ge konsumenten
ett intryck av att ett användande av varan är helt riskfritt från
allergisynpunkt, även om så inle skulle vara fallet. Enligt utskottets mening
kan man inle heller bortse från atl del ofta kan vara mycket svårt att
konstatera huruvida en i produkten ingående ingrediens tidigare i något
sammanhang testats på djur. Det är därför en uppenbar risk för att en på en
varuförpackning angiven uppgift om att djurtest inte förekommit i själva verket
inle är riklig. De nu angivna svårigheterna bör emellertid inte få leda till
all man avslår från all söka få till stånd en information på
kosmetikaförpackningar. Utskottet anser det därför angeläget att riksdagen nu
gör ett klart uttalande om viklen av atl en sådan varudeklaration kommer till
stånd.

På
förslag av lagutskottet har riksdagen givit regeringen till känna behovet av
kraftfulla insatser från statsmakternas sida i syfte atl få till stånd en
ordning som innebär alt på kosmetiska och hygieniska preparat anges om
preparatet eller dess olika beståndsdelar testats på djur.

Med
anledning av riksdagsbeslutet uppdrog regeringen åt socialstyrelsen att utreda
frågan. Socialstyrelsen lämnade sill förslag till regeringen den 13 mars 1986,
Därefter har förslaget remissbehandlats.

Socialstyrelsen
har lämnat förslag till föreskrifter som bl, a, innebär all djurtestade
kosmetika vid försäljning skall vara märkta "testade i djurförsök".
Med djurtestade kosmeUka skall avses varor som tillverkaren har testat på djur
och varor som innehåller ämnen som råvarutillverkaren har testat på djur.
Enligt socialstyrelsen bör antingen märkningsskyldigheten åläggas med stöd av
marknadsföringslagen eller märkningsbestämmelserna meddelas i en särskild lag.

Socialstyrelsens
förslag avstyrks av en rad remissinstanser, bl. a. av kemikalieinspektionen, riksrevisionsverket
och giftinformalionscentralen. I yttrandena hänvisas främst till risken för en
ökad användning av produkter vars skadliga effekter inte är kända.

Remisskritiken
har sin grund i vissa förhåUanden som redovisas i social

styrelsens förslag. Enligt styrelsen är djurtester del viktigaste Ullgängliga

medlet när det gäller atl utröna kemikaliers inneboende biologiska egen- 36

skaper.
Såväl i Sverige som i andra länder finns för flera olika typer av Prop.
1987/88:93 kemikalieprodukler krav på djurtester innan produkterna får
saluhållas eller användas i samhället. Vid en översiktlig genomgång av olika
länders nationella regler och riktlinjer utarbetade av internaUoneUa
organisationer framgår atl prakUskt tagel samtliga tester skall utföras på
djur. Endast en alternativ testmetod synes ha godtagils från vetenskaplig
synpunkt, nämligen testning av kemikaliers mulagenicitet i bakterier och
cellkulturer. Del pågår forskning för att få fram alternativa metoder UU
toxikologiska lester. Enligt socialstyrelsen har dock denna forskning fram Ull
i dag inle givit sådana resultat atl sedvanliga djurtoxikologiska tester kan
ersättas. Eftersom man i den nya lagen om kemiska produkter och dess
förarbeten starkt betonar behovet av ökad kunskap om egenskaperna hos olika
kemiska ämnen bör del också för svensk del krävas toxikologisk testning av
kosmetiska och hygieniska produkter. Enligt socialstyrelsen utgörs dessa undersökningar
huvudsakligen av djurlesler då alternativa metoder inte finns tillgängliga för närvarande.

I
sitt förslag framhåller socialstyrelsen vidare atl ett ämne kan ha djur-testats
av en råvaruleverantör eller i något annat sammanhang, exempelvis av en
branschförening eller av ett oberoende forskningsinstitut. Sannolikt har
samtliga ämnen som i dag förekommer i kosmetiska produkter någon gång i något
sammanhang varit föremål för djurtesl. Enligt socialstyrelsen kan man inte
kräva av tillverkare och råvaruleverantörer att de skall utreda om ett ämne
någon gång någonstans i världen varit föremål för djurtest. Märkningskravel
föreslås därför begränsas lUl att gälla ämnen som testats av
originaltillverkaren eller av råvamlillverkaren.

Jag
gör för egen del följande bedömning. En skyldighet alt på kosmetika-,
förpackningar redovisa om djurtesl förekommit skulle enligt lagutskottet
verksamt kunna bidra till en övergång till andra testmetoder. Detta motiv för
märkningsskyldigelen har bärkraft endast under förutsättning all andra
testmetoder finns tillgängliga. Så är emellertid i allmänhet inte fallet.

I avsaknad av alternativa
testmetoder finns del i stället anledning att

befara all märkningsskyldigheten får de negativa effekter som flera av

remissinstanserna har pekat på. Det är i och för sig rimligt att som social

styrelsen föreslagit begränsa märkningsskyldigheten liU att gälla djurlesler

som förekommit hos tillverkarna av den slutliga produkten och dennes

råvaruleverantörer. Begränsningen innebär emellertid uppenbara risker

för atl konsumenterna missleds. Detta särskilt med hänsyn till att sannolikt

samUiga de ämnen som i dag ingår i kosmetiska produkter har djurtestats i

något sammanhang. Det föreslagna märkningskravel kan i kombination

med brislen på alternativa testmetoder få också en annan och än allvarliga

re konsekvens. Del kan komma alt marknadsföras produkter som är oUll-

räckligt undersökta av tillverkarna och därför skadliga för konsumenterna.

Jag delar helt uppfattningen all skälen mot djurförsök är särskilt starka när

det är fråga om att undersöka andra produkter än sådana som har medi

cinsk betydelse eller på annan grund kan sägas vara livsnödvändiga. Sam

tidigt är det enligt min mening inte försvarbart atl undanta kosmetika från

de undersökningskrav som gäller i fråga om kemiska produkter i övrigt.

Enligt lagen om kemiska produkter är tillverkare och importörer skyldiga 37

att utreda i vad mån deras
produkter kan vara skadliga för människor och Prop. 1987/88:93 miljö.
Enligt socialstyrelsens förslag till föreskrifter till lagen om kemiska
produkter krävs toxikologisk testning av kosmeUska Och hygieniska produkter.
Det blir huvudsakligen fråga om djurlesler eftersom några andra metoder inte
finns tillgängliga.

Bristen
på alternativa testmetoder gör alt jag anser atl det inte nu går atl införa ett
förbud mol djurförsök på det här området. Jag kan inte heller förorda att del
införs en skyldighet att genom särskild märkning ange om kosmetiska produkter
har djurtestats. Jag vill emellertid betona att del är ytterst angeläget att
alternativa testmetoder snarast utvecklas. Regeringen och
läkemedelsindustriföreningen har sedan budgetåret 1984/85 vardera lillskjutit
1,5 milj. kr. för alt gemensamt finansiera forskning för att främja
utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder till djurförsök.
Visserligen skulle ett märkningskrav möjligen påskynda utvecklingen mot
alternativa metoder. Jag förutsätter dock att detta syfte kommer att uppnås
oberoende av eventuell märkning. Så snart nya metoder finns Ullgängliga bör del
inte längre accepteras all kosmetika testas på djur, öm sådana testmetoder inle
utvecklas inom rimlig lid - eller befintliga metoder av delta slag inle används
- bör ett totalförbud mot djurtesl övervägas.

En
annan fråga som har varit föremål för diskussion är den s.k, LD 50-meloden.
Också den har behandlats i riksdagen hösten 1986, För läkemedel,
bekämpningsmedel och vissa andra ämnen med hög toxicilel finns i Sverige liksom
i många andra länder föreskrifter med krav på alt toxicile-len testas innan
ämnena tillåts komma ut på marknaden. Alltjämt används i Sverige liksom
utomlands LD 50-meloden i detta syfte. Testet som vanligen utförs på råttor
innebär atl man tar reda på vid vilken dos 50 procent av försöksdjuren dör.
Metoden, som är enkel men som kräver ett stort antal djur, har ifrågasatts från
vetenskaplig synpunkt. Som utskottet konstaterade i sitt belänkande (JoU
1986/87:11) går utvecklingen mot en allt mindre användning av LD 50-metoden.
Uppfattningen alt metoden bör begränsas har vunnit allmän anslutning även
internalionellt. Riksdagens beslut (rskr. 110) med anledning av utskottets
belänkande innebar att frågan om ett förbud mot metodens användning i Sverige
borde övervägas i samband med arbetet med djurförsöksfrågorna inom
regeringskansliet.

För
riksdagens information vill jag med anledning härav anföra följande. Frågan om
möjligheterna att införa ett sådant förbud och eventuella konsekvenser härav
har inte närmare belysts av djursförsöksutredningen. Det har därför inte varit
möjligt att nu la ställning till frågan om ett förbud. Regeringen har i
stället, på mitt förslag, givit centrala försöksdjursnämnden i uppdrag att
utreda frågan.

Prövning
av försöksdjursverksamhet m. m.

När
det gäller prövning av försöksdjursverksamhet bör som utredningen

har föreslagit nuvarande ordning kunna bibehållas i huvudsak oförändrad.

Detta innebär bl. a, alt tillstånd även i fortsättningen skall krävas för att
få

använda djur för försök som innebär lidande för djuret. Denna Ullstånds

plikt bör enligt min mening gälla generellt. Några skäl att som nu undanta 38

högskolor,
sjukhus och liknande som drivs av det allmänna föreligger inle. Prop.
1987/88:93 Jag anser vidare atl det vid alla inrättningar som har tillstånd liU
användning av försöksdjur skall finnas en föreståndare som ansvarar för
verksamheten. Hittills har detta krav gällt endast för sådana inrättningar som
har undantagits från lillståndsplikten. Frågan om lUlstånd bör prövas av regeringen
eller om regeringen bestämmer det lanlbmksstyrelsen.

Jag
vill i detta sammanhang också något beröra frågan om användning av försöksdjur
inom undervisningen på grundskole-och gymnasienivå. Enligt uppgift förekommer
sådan verksamhet, om än i myckel begränsad omfattning. Som framgår av vad jag
tidigare har anfört är del enligt min mening viktigt att djurförsöken begränsas
till att avse bara sådana fall då det är angeläget från allmän synpunkt att
försöket utförs. Dit kan inte räknas undervisning på den aktueUa nivån. Försök
på djur som dödas för ändamålet och försök i övrigt som kan medföra något som
helst lidande för djuren bör i fortsättningen inle få förekomma i sådan
undervisning om försöken inte har ett direkt utbildningsändamål. Det bör framgå
av kursplanerna om sådan användning skall få förekomma.

Även
den eliska prövningen bör vara utformad i huvudsak på samma sätt som för närvarande.
Kravet på prövning bör dock anges redan i lagtexten och i förhållande till 1944
års lag bör den utvidgningen göras all prövningen i princip skall omfatta all
användning av försöksdjur och inte enbart mera ingripande djurförsök. Vissa
undantag för enklare försök som utförs utan ingrepp och tvångsanordningar bör
dock kunna göras. Det kan gälla t, ex, enkla ulfodringsförsök med anknytning
tUl animalieproduktionen. Föreskrifter om undantag bör kunna meddelas av
regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer. Jag återkommer senare
till regeringen med förslag till riksdagen om ansvarsfördelningen meUan
lanlbmksstyrelsen och centrala försöksdjursnämnden i frågor som rör
djurförsök.

All
prövningen i huvudsak skall vara oförändrad innebär bl. a: att jag anser alt
prövningen även i fortsättningen bör göras av de etiska nämnderna och att
nämndernas beslut på samma sätt som för närvarande bör vara rådgivande. Liksom
utredningen anser jag att de etiska frågorna till sin karaktär är sådana all de
bäst lämpar sig för en rådgivande och ej beslutande process. Framför allt
därför att rådgivning torde leda Ull ett ökat samarbete mellan forskningen och
nämnderna och bidra UU att skapa ömsesidig förståelse mellan forskar-och
djurskyddsinlressen.

Som
framgår av vad jag tidigare anfört indelas försöken för närvarande i två
huvudgmpper, nämligen försök som endast behöver anmälas resp, försök som skall
tas upp i ansökan.

Utredningen
har föreslagit att denna indelning slopas och att samtliga försök prövas. Detta
förslag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Några remissinstanser har dock framhållit atl detta kan innebära en risk för
ökade handläggningstider hos nämnderna.-

Jag vill i den delen
anföra följande. Liksom utredningen anser jag alt det

kan vara motiverat att anlägga etiska synpunkter också på sådana försök

som i dag omfattas av enbart anmälningsplikt. Jag delar därför utredning

ens uppfattning att nuvarande indelning bör slopas och samUiga försök

göras ansökningspliktiga. SamUdigt är det emellertid angeläget all hand- 39

läggningstiderna hos
nämnderna inle ökar så att försöken avsevärt förse- Prop. 1987/88:93 nas.
Delta bör emellertid kunna motverkas genom att nämndemas verksamhet
organiseras på ett effektivare sätt. Utredningen har lagt fram olika förslag
till en omorganisation av nämndema. Jag återkommer senare till regeringen med
förslag UU riksdagen i den delen.

Enligt
gällande föreskrifter diskuteras i de etiska nämnderna främst själva
djurförsöket och dess utförande. Liksom utredningen anser jag alt också frågor
om djurens vård och förvaring under försöket samt omedelbart före och efter
delsamma bör las med i bedömningen. Visserligen är det tillsynsmyndighetemas
uppgift atl utöva tillsyn över djurens vård och behandling också i samband med
djurförsök. Jag anser emellertid att det är angeläget att djurförsöket görs
till föremål för en helhetsbedömning där också dessa faktorer ingår. På grund
av del samarbete som förekommer mellan nämnderna och tillsynsmyndigheterna
skall det enligt min mening inte behöva leda till några kompetenskonflikter om
nämndema på detta sätt utsträcker sin prövning.

Vidare
anser jag att nämndens ställningstagande bör tidsbegränsas. Liksom hittills
bör gälla att ett försök skall ha påbörjats inom en treårsperiod men dessutom
bör långvariga försök omprövas med jämna mellanmm.

Enligt
min mening bör emellertid den närmare regleringen av den eliska prövningen
liksom för närvarande ske genom tillämpningsföreskrifter. De frågor jag nu har
berört kräver då inte riksdagens ställningstagande. Med hänsyn UU det intresse
dessa frågor tilldrar sig har jag dock funnit anledning att för riksdagen
redovisa min instäUning Ull utredningens förslag också i dessa delar.

I
tillämpningsföreskriflema bör beaktas Sveriges åtaganden enligt europarådskonventionen
om skydd av ryggradsdjur som används för försöks-och annat vetenskapligt
ändamål. Konventionen, som undertecknats av Sverige, trädde i kraft den I
oktober 1986,

I
konventionen anges bl, a. för vilka ändamål djurförsök får utföras. Vissa krav
på djurens vård och förvaring finns också liksom krav på användning av
alternativa metoder om möjligt. Valet av djurslag skaU enligt konventionen
noggrant övervägas. Vidare uppställs krav på bedövning och liknande för att
minska Udandet för djuret. Försök där djuret tillfogas eller löper risk att
tillfogas svår smärta som kan förväntas bli långvarig skall särskilt anmälas
och motiveras hos ansvarig myndighel eller ges särskilt Ullstånd av sådan
myndighet. Vidare gäUer atl personer som deltar i djurförsök m. m. skall ha
lämplig utbildning.

Sverige
får anses uppfylla sina åtaganden i dessa delar genom att utforma
Ullämpningsföreskrifterna för den eUska prövningen med beaktande av
konventionens krav och genom de bestämmelser i övrigt som föreslås i
djurskyddslagen.

Särskild
uppmärksamhet bör dock enligt min mening ägnas kravet på

utbildning. Operativa ingrepp av någon betydelse bör enligt.min mening

inle få utföras utan all veterinär eller annan med särskild utbildning och

erfarenhet på området anlitas. Även i övrigt är det emeUertid viktigt att de

som arbetar med djurförsök har den utbildning som behövs. Kravet på

utbildning bör framgå redan i lagtexten. Närmare föreskrifter bör meddelas 40

av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I konventionen finns också
krav på viss stalistikföring. Enligt konventionen skall statistiken omfatta
dels totala antalet djur och djurslag som används, dels antalet djur av olika
kategorier som används för olika ändamål, såsom medicin, utbildning, skydd för
människa och miljö saml i försök som är påbjudna i lag.

För att kunna tillgodose
delta krav bör lagen innehålla ett bemyndigande för regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om skyldighet för
den som använder försöksdjur atl lämna uppgifter om användningen.

Enligt 1944 års lag gäller
som huvudregel atl endast djur som fötts upp för ändamålet får användas i
försöksverksamhet. Genom bestämmelsen hindras i princip att icke destinationsuppfödda
djur används för djurförsök i Sverige. Däremot hindras inte att sådana djur
exporteras för att användas tUl djurförsök i andra länder. Riksdagen har tagit
upp även detta problem (JoU 1986/87:11, rskr. 110) och i ett uttalande förordat
att regeringen i samband med den pågående översynen av djurskyddslagen skaU
lämna förslag till åtgärder för att förhindra eller kontrollera den export av
sådana djur som förekommer till andra nordiska länder. Självfallet delar jag
den uppfattning som kommit till uttryck i jordbmksutskottets betänkande,
nämligen att det inte kan anses lämpligt att djur som inle har fölls upp som
försöksdjur exporteras UU andra länder för försöksändamål. För riksdagens
information vill jag anmäla att jag ämnar föreslå regeringen att ta iniUativ
till överläggningar med regeringarna i de andra nordiska länderna för att
förhindra sådan export.

Prop. 1987/88:93

2.2.7
Tillsynsorganisationen

Mitt
förslag: Lantbruksstyrelsen skall utöva den centrala tillsynen och miljö- och
hälsoskyddsnämnden den lokala Ullsynen om inte regeringen meddelar föreskrifter
om undantag härifrån. Tillsynen skall i övrigt utövas av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer.

Avgift skall kunna tas ut
för tillsynen.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Lanlbmksstyrelsen har föreslagit att styrelsen skall utöva den
centrala Ullsynen, länsstyrelsen tillsynen inom länet och miljö- och
hälsoskyddsnämnden den omedelbara tillsynen inom kommunen. Miljö- och
hälsoskyddsnämnden skall ensam eller gemensamt med miljö- och hälsoskyddsnämnden
i angränsande kommun eller kommuner ha en djurskyddsinspektör anställd.. Vid
tillsynen skall även distrikts- och besiktningsveterinärer medverka enligt vad
som är särskilt föreskrivet.

Lanlbmksstyrelsen
har vidare föreslagit att tillsynen vid offentlig tävling med djur på
tävlingsbana med totalisatorspel samt vid träning för sådan verksamhet skall
utövas direkt av lanlbmksstyrelsen.

Remissinstanserna:
Ett antal remissinstanser framför synpunkter på förslaget att miljö- och
hälsoskyddsnämnderna skall anstäUa särskilda djur-

41

skyddsinspektörer.
Flera länsstyrelser Ullstyrker förslaget medan social- Prop. 1987/88:93
styrelsen och svenska kommunförbundet avstyrker. Kommunförbundet anför vidare
alt länsstyrelsens Ullsynsuppgifter bör förtydligas. Kammarrätten i Sundsvall
och Sveriges veterinärförbund understryker all lanlbmksstyrelsen även
fortsättningsvis bör ha möjligheter atl meddela råd och anvisningar liU ledning
för övriga tillsynsmyndigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska djurskyddsföreningen
och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund anser atl även andra
veterinärer än distrikts- och besiktningsvelerinärer bör medverka i
tillsynsarbetet.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 1944 års lag skall miljö- och hälsoskyddsnämnden utöva
tillsynen över djurens vård och behandling. Nämnden skaU utse en eller vid
behov flera tillsyningsmän. Vid tillsynen skaU distrikts-eller stadsveterinären
medverka. Länsstyrelsen skaU se tiU att nämnden, tillsyningsmännen och
veterinärerna fullgör sina åligganden. Lanlbmksstyrelsen har ansvaret för den
centrala tillsynen.

För
att få en fungerande djiirskyddslag är det viktigt att också ha en fungerande
tillsyn. Åtskillig kritik.har riktats mot den tillsyn som sker för närvarande.
Det har gjorts gällande bl. a. bristande resurser och bristande kompelens
framför allt hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Tillsynen över
djurskyddslagsUflningen har också blivit alltmer komplicerad på grund av att
utvecklingen inom animalieproduktionen har gått mot allt störte enheter med
specialiserad uppfödning. Det är uppenbart på det sättet att den lokala
tillsynen många gånger är oUllräcklig. Jag ser det därför som en angelägen
uppgift att med olika medel stärka denna.

Den
centrala tiUsynen över djurskyddslagen bör också i fortsättningen åvila
lanlbmksstyrelsen. I lanlbruksstyrelsens tillsynsansvar bör ingå att utfärda
allmänna råd beträffande tillsynsarbetet i övrigt, att samordna
Ullsynsmyndigheternas verksamhet samt att arbeta för att en enhetlig praxis
utbildas vid tillämpningen av lillsynsbestämmelserna. Även miljö-och
hälsoskyddsnämnden inom varje kommun bör ingå bland tillsynsmyndigheterna och
hanlera frågor som rör den omedelbara Ullsynen. Det bör dock, vilket jag strax
återkommer tiU, vara möjligt för regeringen att föreskriva alt den omedelbara
tillsynen skall utövas på annat sätt.

Djurskyddet
är en naturlig del av miljö- och hälsoskyddsnämndemas arbetsuppgifter och jag
ställer mig därför tveksam Ull att - som lanlbmksstyrelsen föreslagit - i lag
ange att del skall finnas särskilda befattningshavare för djurskyddsfrågorna.
Fråga är om det inte bör ankomma på varje kommun atl själv efter en bedömning
av de lokala fömtsättningarna och behoven ordna tillsynen och skapa en
organisation som kan anpassas till ett växlande tillsynsbehov. SamUdigt är del
viktigt att djurskyddstUlsynen förstärks. Innan jag tar sluUig ställning UU
lämpligaste sättet att göra detta bör också andra möjligheter undersökas. Jag
anser därför att lanlbmksstyrelsen bör ges i uppdrag atl ytterligare utreda
frågan.

Jag
vill dock redan nu peka på en möjlighet tiU förstärkning av tiUsynen

som kommunerna bör kunna pröva i ökad omfattning, nämligen att ordna

djurskyddstiUsynen genom mellankommunal samverkan. Det bör också

framhåUas atl de miljö- och hälsoskyddsnämnder som saknar egen veteri

när sakkunskap bör kunna anlita distriktsveterinärerna för besiktningar 42

och inspektioner..

Jag
vill också erinra om den skyldighet som föreligger för dislriktsveteri- Prop.
1987/88:93 närerna all se till att föreskrifter rörande djurskyddet efterlevs.
Finner en distriktsveterinär anledning all anmärka på någon djurhållning
varöver miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvar och sker inte
rättelse, skall han anmäla detta till nämnden. På grund av delvis ändrade
arbetsuppgifter för distriktsveterinärerna bör man i framtiden kunna räkna med
ett ökat stöd från dem i djurskyddsarbetet. Från distriktsveterinärerna har
också uttalats stort intresse för att i framtiden kunna delta i arbetet i ökad
omfattning.

Besiktningsveterinärerna
vid kontrollslaklerierna har. också en viktig funktion i djurskyddsUllsynen. De
har skyldighet all Ull miljö- och hälsoskyddsnämnden anmäla eventuella
missförhållanden vad gäller djurskyddet inom slakterierna som trots
tillsägelse inle åtgärdats. Besiktningsveterinärerna skall övervaka
djurtransporler samt vård och behandling av djur i samband med slakt.
Besiklningsvelerinärernas anmälningsskyldighet innefattar även
missförhållanden med avseende på djurskyddet som orsakas av omständigheter
utanför slakteriets område. I samband med slakt kan sålunda en eventuell
vanvård av djur upptäckas i de besättningar som levererar slaktdjur. Genom
besiklningsvelerinärernas rapportering Ull mil-., jö- och hälsoskyddsnämnden
kan därefter behövliga åtgärder vidtas.

Fråga
har också uppkommit om inte en motsvarande skyldighet alt delta i
djurskyddsarbelel bör föreskrivas för alla veterinärer, dvs, också för sådana
som inle Ullhör distrikts- eller besiklningsvelerinärorganisationer-na,
Lanlbruksstyrelsen har i en särskild framställning begärt en sådan ändring i
förordningen (1971:810) med allmän velerinärinstruklion. Enligt vad som
inhämtats, ställer sig Sveriges velerinärförbund posiUvt till förslaget.
Ärendet är för närvarande föremål för remissbehandling och jag har för avsikt
att senare återkomma till regeringen med förslag tUl beslul. Jag vill
emellertid redan nu framhålla atl jag anser att förslaget om det kan genomföras
bör kunna leda till en förstärkning av tillsynen över djurskyddet.

Vad
gäller tillsynen vid offentlig tävling med djur på permanent tävlingsbana med
totalisatorspel har lanlbmksstyrelsen föreslagit alt den skall utövas direkt av
styrelsen och inte av miljön och hälsoskyddsnämnden. Jag delar
lantbmksstyrelsens uppfattning alt det kan finnas skäl för alt den direkta
tillsynen i sådana fall skall åvila någon annan myndighet än miljö-och
hälsoskyddsnämnden. Detta kan gälla också vid annan tillsyn som ställer krav på
speciella kunskaper eller av praktiska skäl är svårgenom-förbar, t. ex.
Ullsynen av offentlig förevisning av djur på cirkus eller i djurparker. Frågan
hur tillsynen skall ordnas i dessa fall är emellertid beroende av hur tillsynen
i övrigt är uppdelad mellan myndigheterna. Jag anser därför alt även denna
fråga bör omfattas av lantbruksstyrelsens utredningsuppdrag.

Lanlbmksstyrelsen
bör bedriva utredningsarbetet skyndsamt. I avvak

tan på det arbetet anser jag att den nuvarande uppdelningen av tillsyns-

funkUonerna på regional och lokal nivå bör behållas. Den regionala Ullsy

nen utövas då av länsstyrelsen och den lokala av miljö- och hälsoskydds

nämnden. Jag anser dock att det bör ankomma på regeringen alt besluta 43

vilka myndigheter som skall utöva den regionala tillsynen.

För
tillsyn enligt djurskyddslagen bör det vara möjligt att ta ut avgift. Ett
sådant bemyndigande bör las in i den nya lagen även om frågan om avgift inte
torde aktualiseras förtån det finns ett förslag från lanlbmksstyrelsen om
förstärkning av tillsynen. Innan ett sådant förslag föreligger är del inte heller
möjligt att ange närmare riktlinjer för hur ett eventuellt avgiftssystem skall
vara utformat. Avsikten är emellerUd inle att avgiftsbelägga tillsyn annat än
då denna ställer särskilda krav på sakkunskap eller det annars finns särskilda
skäl.

Införs
förprövningsskyldighet för ny teknik bör det också vara möjligt all ta ut
avgift i sådana ärenden. Bemyndigandet bör omfatta även sådana avgifter.

1 samband med att jag
berör kostnaderna för prövning av ny teknik vill jag också framhålla att slalen
svarar för en stor del av dessa kostnader genom all satsa medel på forskning
för alt utveckla nya djurhållningssystem.

Prop. 1987/88:93

2.2.8
Omhändertagande av djur

Mitt
förslag: Länsstyrelsen får förordna all ett djur som utsätts för onödigt
lidande skall omhändertas om inte rättelse sker efter tillsägelse av
tillsynsmyndigheten. Delsamma gäller om vissa förelägganden och förbud inle
följs. Djuret skall omhändertas genom polisens försorg. I ett beslut om
omhändertagande skall det anges hur man skall förfara med djuret.

I vissa fall får
länsstyrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten förordna atl ett
djur omedelbart skall omhändertas;

Lantbruksstyrelsens
förslag: Överensstämmer till innehållet i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen
anser att biträde av polismyndighet endast skall kunna påkallas då en beslutad
åtgärd inte kan genomföras utan att polisens särskilda ivångsbefogenheter
utnyttjas saml att miljö- och hälsoskyddsnämnd och kronofogdemyndighet bör
verkstäUa omhändertagande och försäljning av djur. Hovrätten över Skåne och
Blekinge anser att förutsättningarna för ett omhändertagande bör överensstämma
med de objektiva rekvisit som gäller för djurplågeri enligt brottsbalken.
Kammarrätten i Sundsvall anser att polismyndigheten även fortsättningsvis bör
ha möjlighet att ge tillsägelse med samma rättsverkan som lUlsägelse av en
tillsynsmyndighet. Svenska kommunförbundet anser att miljö- och hälsoskyddsnämnden
bör ges de befogenheter som enligt förslaget ankommer på länsstyrelsen medan
länsstyrelsen i Stockholms län är av motsatt uppfattning. Länsstyrelsen i
Östergötlands län framhåller bl. a. att del bör finnas möjligheter alt i vissa
fall ingripa redan innan ett djur utsätts för lidande, t. ex. då djur blir
övergivna. Svenska djurskyddsföreningen och Nordiska samfundet mot plågsamma
djurförsök anser att ordet "otillbör-

44

ligt" bör utgå ur
lagtexten. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om de Prop. 1987/88:93
problem som uppstår när en djurägare plötsligt för obestämd lid är satt ur
stånd all utfodra och sköta sina djur.

Flertalet
remissinstanser har lämnat förslaget om förfarandet med ett omhändertaget djur
utan erinran. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att ett beslul om
försäljning eller avlivning endast i undanlagsfall bör få verkställas innan
besvärsinstanserna haft möjlighet att inhibera verkställigheten. Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför liknande synpunkler.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 1944 års lag gäller alt omhändertagande av djur kan
ske efter beslut av länsstyrelsen om djuret genom misshandel, överansträngning
eller vanvård eller på annat sätt otillbörligt utsätts för lidande.
Omhändertagandet fömtsätter all rättelse inle sker på tillsägelse av
polismyndigheten, miljö- och hälsoskyddsnämnden eller länsstyrelsen. Delsamma
gäller om en djurägare efter ett beslul om förbud all handha djur inte iakttar
ett föreläggande att avhända sig djuret. När någon bryter mol ett förbud alt
anskaffa djur eller ett förbud att hålla djur i visst förvaringsrum eller i
visst utrymme kan omhändertagande också ske. Omhändertagandet skall ske genom
polismyndighetens försorg.

Djur
kan vidare omhändertas omedelbart genom polisens försorg i avvaktan på
länsstyrelsens beslul.

Enligt
min mening är del angelägel att tillsynsmyndigheterna har vissa möjligheter all
omhänderta djur när detta är befogat från djurskyddssynpunkl.

Nuvarande
bestämmelser om rätt för länsstyrelsen att i sådana fall besluta om
omhändertagande bör i huvudsak oförändrade överföras lUl den nya lagen.
Tillsägelse om rättelse skall dock kunna göras enbart av en tillsynsmyndighet
och inte som nu också av polismyndigheten. Tillsägelsen får nämligen anses
utgöra en del av tillsynen. Jag anser inte atl man behöver uppställa några
särskilda krav på formen för en tillsägelse. Många gånger torde Ullsägelsen
kunna ske helt formlöst. Finns det anledning att tro all den inle kommer att
efterlevas och alt del därför kan bli aktuellt med beslut om omhändertagande
kan det däremot vara lämpligt alt tillsägelsen sker genom överlämnande av
någon form av skriftlig handling.

Enligt 1944 års lag
gäller, som framgår av vad jag nyss anförde, alt

omhändertagande kan ske om ett djur genom misshandel, överansträng

ning eller vanvård eller på annat otillbörligt sätt är utsatt för lidande.

Utformningen av stadgandet anknyter såvitt avser de objektiva rekvisiten

för omhändertagande till brottsbeskrivningen av djurplågeri i 16 kap. 13 §

brottsbalken. Den exemplifiering som lagtexten nu innehåller av olika

åtgärder som kan medföra lidande för djuren nämligen misshandel, över

ansträngning och van vård anser jag bör kunna utgå ur den nya djurskydds

lagen. Därigenom blir det enligt min mening tydligare all alla åtgärder som

innebär att djur oUllbörligt utsätts för lidande kan medföra omhändertagan

de. I förhållande till straffstadgandel för djurplågeri bör vidare liksom

hittills gälla atl djurskyddslagen inle bör uppställa några krav på subjektivt

rekvisit för beslul om omhändertagande. Även i de fall då del inte beror på

uppsåt eller grov oaktsamhet atl djur har utsatts för lidande bör således

omhändertagande kunna ske. 45

Polismyndigheten
är enligt min mening bäst skickad att genomföra den Prop. 1987/88:93 omedelbara
verkställigheten. Beslul om Ivångsomhändertagande bör däremot fattas av
länsstyrelsen, som är den myndighel som har tillgång Ull erforderlig juridisk
och veterinärmedicinsk kompelens och dessutom har möjlighet att skapa en
enhetlig och konsekvent praxis i dessa frågor som ofta är mycket svårbedömbara.
Detta överensstämmer med vad som gäller för närvarande.

Inom
det s.k. frikommunförsökel pågår viss försöksverksamhet med kommunal
beslutanderätt i de nu aktuella fallen. Försöksverksamheten pågår till utgången
av år 1988. Resultatet av den utvärdering som skall följa på försöket får visa
om del finns anledning att, trots fördelarna med den nuvarande ordningen,
överväga om även miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör ges befogenhet alt
besluta om tvångsomhändertagande. Möjligheten att uppnå en snabbare
handläggning bör därvid tillmätas betydelse.

I
vissa fall kan omständigheterna vara sådana att ett omedelbart omhändertagande
bör kunna ske. Förefaller det utsiktslöst atl få en rättelse till stånd bör
enligt min mening djurels lidande inte förlängas enbart av formella skäl. Så
kan vara fallet när ett djur är höggradigt vanvårdat eller skadat genom
misshandel eller när ägaren eller vårdaren bedöms på gmnd av kroppslig eller
mental sjukdom, narkoman! eller alkoholism inte kunna på ■ ett från
djurskyddssynpunkt godtagbart sätt ta hand om och vårda djuret. Ett omedelbart
omhändertagande bör också kunna ske när ägaren eller vårdaren är okänd och
således inle kan nås för tillsägelse, när djuret är övergivet och ägaren eller
vårdaren medvetet håller sig undan eller när det i övrigt bedöms oundgängligen
nödvändigt från djurskyddssynpunkt. I sådana situationer som jag nu har
redogjort för bör ett djur som är utsatt för lidande kunna omhändertas ulan alt
tillsägelse om rättelse dessförinnan har skett.

Jag
vill i det här sammanhanget påpeka all jag anser att redan del förhållandet alt
ett djur har övergivits eller av annan anledning kommer alt lämnas utan tillsyn
under eh längre tid innebär att djuret är utsatt för lidande. Det kan t. ex.
vara fallet när ägaren eller vårdåren på gmnd av sjukdom, frihetsberövande
eller andra orsaker för en obestämd Ud förlorar de fysiska möjligheterna att
sköta sina djur. I sådant fallskallman inte behöva avvakta några mera påtagliga
tecken på all djuret lider innan ingripande kan ske.

Under
senare år har genom tUlsynsmyndigheler, djurskyddsorganisationer och
allmänheten avslöjats flera fall av misshandel och vanvård av djur som innehas
av personer som missbmkar alkohol eller narkotika. I syfte alt komma tillrätta
med dessa problem har från olika håll krävts skärpt lagstiftning som bl. a.
innebär förbud för missbrukare att inneha djur.

Lanlbmksstyrelsen
har utrett denna fråga och inhämtat synpunkler från länsstyrelser,
socialförvaltningar och hälsovårdsförvaltningar. Myndigheterna redovisar olika
uppfattningar om såväl problemels storlek som hur problemet skall lösas.

För
egen del får jag framhålla följande. Bestämmelserna i djurskydds

lagen ger möjligheter för tillsynsmyndigheterna alt ingripa också vid miss- 46

bmkares
djurinnehav om djuret inte sköts på ett tillfredsställande sätt. Prop.
1987/88:93 Några särskilda regler i det hänseendet anser jag således inte
nödvändiga. Det är emellertid angeläget med ett snabbi handläggningsförfarande
i ärenden där djur vanvårdas. I det sammanhanget bör den av mig föreslagna
möjligheten till omedelbart omhändertagande kuhna innebära en viss förbättring.

Liksom
enligt 1944 års lag bör myndigheterna också i viSsa faU kunna ingripa med
omhändertagande oberoende av om djuret är utsatt för lidande. Dels bör detta
gälla då någon inte rättar sig efter ett förbud att handha djur, inte avhänder
sig djur trots beslut om sådan skyldighet eller anskaffar djur trots förbud. I
1944 års lag omfattar inte möjligheten till omhändertagande det fallet atl
djuren handhas av någon i strid mot ett förbud. Bakgrunden härtill är enligt
vad som uttalades av departementschefen i prop. 1968:170 s. 24 följande. En
anställd djurskötare eUer annan person, som har hand om någon annans djur, kan
vara förbjuden att handha djur och då bör något omhändertagande av djuren inle
kunna ske enbart av den anledningen.

Jag
vill för egen del anföra. Enligt allmänna rättsgmndsatser skall inte mera
ingripande tvångsåtgärder tillgripas än som är nödvändigt. I ett fall som det
nämnda innebär det enligt min mening att ägaren, om han inte kände Ull
förbudet, bör föreläggas att se till att djurens vård inte handhas av den mot
vilken förbudet riklats. Kände ägaren till förbudet kan fallet enligt min
mening jämstäUas med all ägaren själv har anskaffat djur i strid mot ett förbud
och det därför kan finnas skäl alt omhänderta djuren.

Även
i övrigt bör djur kunna tas om hand då någon inte rättar sig efter ett
föreläggande. Enligt 1944 års lag kan sådant omhändertagande bara ske då
föreläggandel avsett förbud att hålla djur i ett visst förvaringsrum eller i
ett visst utrymme. Enligt min mening saknas del skäl för en sådan begränsning.
Jag anser att möjligheten Ull omhändertagande bör omfatta aUa fall då ett
föreläggande som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt har
åsidosatts.

Ett
särskilt problem som jag vill beröra i det här sammanhanget utgör
omhändertagandet av störte husdjursbesättningar. För närvarande överförs dessa
ofta till slaktdjursstallar i avvaktan på beslut om det vidare förfarandet.
Denna ordning har visat sig medföra vissa prakUska problem. En tänkbar lösning
är alt i störte utsträckning än som sker för närvarande undvika atl flytta
djuren och i stället sköta djuren på platsen genom tiUsynsmyndighetens försorg.
Del bör därvid prövas atl ordna skötseln inom ramen för befintligt
avbytarsyslem.

Bestämmelser
om förfarandet efter omhändertagande finns för närvarande i 18 §
djurskyddslagen och i kungörelsen (1968:736) om omhändertagande av djur, m.m.

Erfarenheterna från
tillämpningen av nu gällande bestämmelser visar att

förfarandet efter omhändertagande är alltför komplicerat och i vissa faU tär

onödigt lång tid i anspråk. För närvarande åvilar det polismyndigheten atl

Ullkalla en veterinär och föranstalta om värdering. Då polismyndigheten

inte har någon veterinär sakkunskap knuten till sig har detta i många fall

orsakat en fördröjning av ärendets handläggning. En förlängning av hand- 47

läggningsUden kan vara
otillfredsställande från djurskyddssynpunkt och Prop. 1987/88:93 leda till
avsevärt ökade kostnader, som i de flesta fall drabbar statsverket.

Jag
föreslår därför all länsstyrelsen, som genom länsveterinären förfogar över
veterinärmedicinsk expertis, redan i beslutet om omhändertagande skall fastställa
hur det skall förfaras med det omhändertagna djuret. Länsstyrelsens utredning
skall även omfatta undersökning av djuret och i regel också värdering av delta.
Värdering av animalieproduklionens djur behöver dock endast ske i de fall
djuren inte sänds till ett slakteri för nedslakt-ning eller till
livdjursförmedling. Är del uppenbart att djuret saknar värde bör värdering även
i övrigt kunna underlåtas. Sedan alla fakta i ärendet föreligger, skall
länsstyrelsen avgöra om djuret skall säljas eller avlivas.

Ett
omhändertaget djur skall enligt min mening säljas eUer avlivas. Något
omhändertagande tills vidare bör inle ske. Är ett omhändertaget djur i sådant
skick att det bör avlivas bör detta ske snarast möjligt. I annat fall måste ett
tillfälligt omhändertagande ske till dess försäljning kommer Ull stånd.

Liksom
hitUlls bör det ankomma på polismyndigheten alt verkställa beslutet.

Beslul
om omhändertagande samt om försäljning eller avHvande bör gälla med omedelbar
verkan, om inte annat förordnas med hänsyn Ull särskilda omständigheter i det
enskilda faUet.

Jag
anser vidare att den nya lagen liksom 1944 års lag bör innehålla en bestämmelse
att ägaren inte utan särskilt tillstånd får förfoga över ett omhändertaget
djur. Jag anser dock att sådant tillstånd bör lämnas av länsstyrelsen och inle
som nu av polismyndigheten. Genom förfogandeförbudet kan uppenbara
skenöverlåtelser förhindras. Ägaren kan också genom en sådan bestämmelse
förhindras all träffa avtal om överlåtelse som får tUl följd att det allmänna
förlorar sin möjlighet att gottgöra sig för de kostnader som omhändertagandet
föranlett.

De
ytterligare bestämmelser som kan behövas beträffande omhändertagna djur bör
utfärdas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av
lanlbmksstyrelsen. Bestämmelserna kan avse förvaring, värdering, försäljning
eller avlivning av omhändertagna djur. Kostnader som uppkommer med anledning
av ett omhändertagande bör liksom för närvarande förskotteras av allmänna
medel. Kostnaderna bör återbetalas av den mot vilken åtgären har riktals om det
inte finns särskilda skäl. Skall kostnaden betalas av ägaren och djuret har
sålts bör kostnaden få tas ut ur köpeskil-Ungen. I den mån den
betalningsskyldige inle godvilligt betalar kostnad som inle har kunnat tas ut
ur köpeskillingen får talan väckas mol honom vid allmän domstol.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementel upprättats
förslag till

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1953:459) om tillsyn över hundar och katter, 48

3.
lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade Prop.
1987/88:93 kommunala befogenheter vid Ullsyn enligt lagen (1944:219) om
djurskydd. Förslagen bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 7.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till djurskyddslag

Lagens
tillämpningsområde -

1 § -

Denna
lag avser vård och behandling av husdjur. Den avser också andra

djur
om de håUs i fångenskap.

I
denna inledande paragraf anges lagens tillämpningsområde. Paragrafen -motsvarar
med vissa redaktionella ändringar 1 § i 1944 års lag.

Liksom
1944 års lag omfattar den nya lagen enbart djur som människan på ett eller
annat sätt har i sin vård. På vUda, fritt levande djur är lagen inte
tillämplig. Förhållandena för dessa djur ligger som regel utanför ett direkt
mänskligt inflytande och de bör därför inte omfattas av eri lagstiftning som
den förevarande.

Liksom
i 1944 års lag görs i den nya lagen inte någon skillnad meUan högre och lägre
stående djur. Frågan om en sådan skillnad borde göras berördes redan i
förarbetena Ull 1944 års lag. Departementschefen ansåg då (prop. 1944:43 s. 27)
att detta inle var nödvändigt. Enligt departementschefen låg del i sakens
natur att lagens bestämmelser i aUmänhet kunde vinna Ullämpning bara på högre
slående djur.

Jag
instämmer i denna bedömning. Såvitt känt har den hitUllsvarande ordningen inte
inneburit några praktiska svårigheter. Inte heller i övrigt har några skäl
anförts för alt begränsa lagens tillämpningsområde till enbart vissa högre
stående djur. Någon ändring i förhållande till 1944 års lag i det angivna
hänseendet bör därför enligt min mening inle göras.

Inte
heller i övrigt anser jag att det finns skäl alt göra någon saklig

ändring av tillämpningsområdet. Husdjur bör således omfattas av lagen

även om de inte hålls i fångenskap. Genom en redakUonell ändring har

paragrafen förtydligats så att det klarare än i 1944 års lag framgår att kravet -

på
fångenskap enbart omfattar andra djur än husdjur.

Mot att använda samma
avgränsning för lagens Ullämplighet som i 1944

års lag kan anföras att husdjur inte är något väl definierat och klart

avgränsat begrepp. Beteckningen husdjur används emellertid allmänt och

förekommer i lagstiftning redan före 1944 års djurskyddslag. Till husdjuren

torde närmast räknas sådana djur som ständigt lever under människans

vård och av människan används för bestämda ändamål. Som exempel på

husdjur kan nämnas sällskapsdjur som hund och katt, djur som används i

jordbmket för bl. a. produktion av kött och mjölk samt ren. Att närmare

definiera begreppet torde knappast vara möjligt. Mot bakgmnd av att

husdjur har använts som benämning i lagstiftningen under lång tid utan att •

det våUat några tolkningsproblem anser jag emellertid att det inte finns skäl 49

4
Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 93

atl hysa några
betänkligheter mot att använda beteckningen även i den nya Prop. 1987/88:93
lagen.

En
remissinstans har efterlyst en närmare definition av begreppet fångenskap. Att
exakt ange vilken grad av frihetsberövande som skaU föreligga för all kravet på
fångenskap skall anses uppfyllt är emellertid knappast möjligt. Jag anser att
det liksom hittills bör överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra när kravet
på fångenskap skall anses uppfyllt. Frågan har i ett fall varit föremål för
prövning i regeringsrätten (RÅ 1977:110), Fallet rörde en fastighetsägare som
hade inhägnat ett störte område, ca 20 hektar, av sin mark. Inom området fanns
älgar. Regeringsrätten ansåg i det fallet, med hänsyn till del inhägnade
områdets storlek ställd i relation till älgarnas behov av skogsmark, atl
älgarna hölls i fångenskap. Avgörandet innebär alt begreppet fångenskap givits
en innebörd som medför att djur också i myckel stora vilthägn omfattas av
djurskyddslagen. Jag anser att lagen även i fortsättningen bör ges den
tillämpningen. Ätt inhägna djur på ett sätt som påverkar deras Uvsbetingelser
måste enligt min mening också innebära att ett ansvar uppkommer som omfattar
de inhägnade djuren.

Grundläggande
bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas

2§

Djur skall behandlas väl
och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 2 § första stycket i 1944 års lag. I förhållande Ull 1944
års lag har dock del tiUäggel gjorts att djur skaU skyddas också mot sjukdom.

Paragrafen
innehåller den gmndläggande principen för djurskyddet, nämligen att djur skall
behandlas väl och att de skall skyddas mot lidande och sjukdom. Flera av
paragraferna i det följande kan sägas utgöra preciseringar av stadgandet i
förevarande paragraf. Genom att nämna sjukdom vid sidan om lidande förstärks
djurskyddet dels genom atl kravet på friska djur betonas, dels genom att det
inte blir tiUåtet att utsätta djur för sjukdom oavsett om sjukdomen medför
lidande för djuret.

Lanlbruksstyrelsen
har föreslagit att det skall krävas att djur skyddas inte bara mot lidande utan
också mot smärta och ångest.

För
egen del vill jag anföra följande. Jag delar den uppfattning, som
lantbmksstyrelsens förslag ger uttryck för, nämligen att djur skall skyddas
inte bara mot fysiskt utan också mot psykiskt lidande. Det senare är enligt min
mening inte minst viktigt. Något förtydligande av lagtexten i det avseendet
anser jag emellertid inte nödvändigt. När det i paragrafen anges alt ,djur
skall skyddas mot lidande innefattar detta också psykiskt lidande, dvs. även
ångest.

Enligt
1944 års lag gäller att. djur "såvitt möjligt" skall skyddas mol
lidande.

Alt djur bara såvitt
möjligt skall skyddas mot lidande anser jag vara

alltför vagt. Enligt min mening bör huvudregeln vara att djur alltid skall

åtnjuta sådant skydd. I vissa fall är det dock oundvikligt all djur åsamkas

ett visst lidande. Detta gäller t. ex. vid diagnostik och terapi av sjuka djur 50

och vid användning av
försöksdjur. Endast i sådana och liknande fall bör Prop. 1987/88:93 emellertid
kravet på skydd mol lidande enligt min mening få slå Ullbaka. Delta anser jag i
lagtexten bör kunna uttryckas så att djur skall skyddas mol onödigt lidande.

3§

Djur
skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn.

Stall
och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt utrymme och
skydd saml hållas rena.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om

1. stall
och andra förvaringsutrymmen för djur,

2. skyldighet att låta förpröva sådana utrymmen, och

3. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.

Paragrafens
första stycke motsvaras, med viss redaktionell ändring, delvis av 2 § tredje
stycket i 1944 års lag.

Andra
och tredje styckena motsvaras, även här med vissa redaktionella ändringar,
delvis av 2 § andra stycket i 1944 års lag.

Paragrafen
innehåller bl. a. vissa gmndläggande krav på foder, vatten, tillsyn och hygien
(renhållning).

I
första stycket stadgas all djur skall förses med foder och vatten. Bestämmelsen
innebär ett krav på att fodret skall ges i tillräcklig mängd och vara allsidigt
sammansatt så atl djuret får den näring det behöver. Kravet torde i princip
innebära ett förbud mot sådan gödkalvuppfödning som beslår i atl kalven
ulfodras endast med mjölk och inle med grovfoder. Den eftersträvade ljusa
färgen på köttet uppkommer då till följd av blodbrist hos kalven på grund av
all den inle får en allsidigt sammansatt kost. Därmed får den inte heller
tillräckligt med foder enligt vad som föreskrivs i förevarande paragraf.

Några
fordringar på kvaliteten på fodret uppställs inte i paragrafen. För djur i
produktionen och för vissa sällskapsdjur, nämligen hund och katt, har frågan om
fodrets beskaffenhet reglerats i särskild ordning i lagen (1985:295) om foder.
Bestämmelserna i foderlagen innebär bl. a. att foder inle får ha en sådan
sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas atl del är
skadligt eller otjänligt för djuret. Det kan t. ex. vara fråga om att fodret
innehåller gifter, föroreningar eller andra skadliga ämnen i sådan mängd atl
del finns uppenbar risk för sjukdom hos djuret om det används som djurföda. Med
foder avses enligt 1 § foderlagen också vatten. För de djur som omfattas av
djurskyddslagen men inle av foderlagen saknas det följaktligen uttryckliga
bestämmelser om kvaliteten på foder. Delta medför dock inte att frågan blir
helt oreglerad. Redan det allmänna stadgandet i 2 § all djur skall behandlas
väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom innebär nämligen enligt min
mening att krav kan ställas också på att fodret har en från djurskyddssynpunkt
godtagbar kvalitet.

I första stycket stadgas
vidare att djur skall ges tillräcklig tillsyn. Någon

motsvarande bestämmelse finns inte i 1944 års lag. Jag anser emellertid att

delta är ett viktigt krav som särskilt bör framhållas i lagte;xlen. Med jämna 51

mellanrum
förekommer rapporter om djur som utsatts för vanvård bl. a. Prop. 1987/88:93
därför atl de lämnats ulan tillsyn. Delta kan enligt min mening inle accepteras.
Den som har djur i sin vård måste kontinuerligt ägna djuret tillsyn. I
allmänhet måste krävas alt tillsynen sker dagligen. I fråga om vissa djurslag
eller djur i vissa åldrar kan tillsynen behöva ske ännu oftare. Samtidigt är
del viktigt att tillsynen är så grundlig att missförhållanden uppmärksammas.
Den senaste liden har särskilt diskuterats frågan om tillsynen av burhöns. Jag
vill i del sammanhanget särskilt framhålla vikten av att tillsynen anpassas
till djurhållningen. Tillsynen och den Ud som denna får ta i anspråk måste vara
sådan all förhållanden som behöver åtgärdas också blir föremål för
uppmärksamhet.

Förutom
krav på renhållning innehåller andra stycket det från djurskyddssynpunkt så
viktiga kravet all förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt
utrymme och skydd.

Att
förvaringsutrymmen för djur, som inle enbart avser tillfällig förvaring,
lämnar tillräckligt utrymme för djuret har stor betydelse för en god djurhälsa.
För litet utrymme kan medföra såväl psykiskt som fysiskt lidande för djuret.
Särskilt viktigt är det all djurets rörelsebehov beaktas så att det inte
tillfogas onödigt lidande eller onödig skada.

Tredje
stycket innehåller bemyndiganden för regeringen eller, om regeringen så
bestämmer, lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter om förvaringsutrymmen
för djur och om förprövningsplikl för sådana och för ny teknik inom
djurhållningen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2.1).

4§

Djur
som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar
skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas.

Paragrafen
saknar motsvarighet i 1944 års lag.

I
paragrafen uppställs vissa grundläggande krav på djurhållningen såvitt avser
djur inom husdjursskötseln. Skälen härför har redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2.1).

Förevarande
paragraf utgör, liksom flera andra paragrafer i lagen, i princip en precisering
av den allmänna skyldigheten enligt 2 § atl djur skall behandlas väl och
skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Att paragrafen har begränsats Ull all
gälla djur inom husdjursskölseln innebär således inte i och för sig att inte
motsvarande krav gäller också för övriga djur beträffande vilka lagen är
tillämplig. Djur inom husdjursskötseln utgör emellertid en särskilt utsatt gmpp
i det aktuella hänseendet på grund av de ekonomiska intressen som ligger i
djurhållningen. Genom alt begränsa stadgandet till dessa djur betonas vikten av
atl produktionsformerna inte ges en sådan inriktning att inte tillräcklig
hänsyn tas till djuren.

Paragrafen
omfattar i huvudsak samma slags djur som europaråds-

konventionen om skydd för animalieproduklionens djur.

Med
stöd av paragrafen kan krav ställas på exempelvis skötsel, stallkli- Prop.
1987/88:93 mat, inredning, utrustning, dagsljus, bullernivåer, ventilation,
driftsformer och utfodringsleknik. Allt detta är sådant som har avgörande
inverkan på hälsoläget i en besättning och på djurens välbefinnande.

Avsikten
med bestämmelsen är att varje djurarts särskilda biologiska beteende skall
beaktas. Vad som skall anses utgöra ett djurs naturiiga biologiska beteende får
avgöras utifrån gjorda erfarenheter och vetenskapliga rön. Genom ökade
forskningsinsatser kan det fömtsättas all kunskapen om djurens beteende kommer
alt vidgas.

5§

Djur får inte överansträngas.

Inte
heller får de ägas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat
sätt skada djuret.

Paragrafen
överensstämmer delvis med 3 § i 1944 års lag.

När
det gäller förbud mol överansträngning har den utvidgningen gjorts i
förhållande till 1944 års lag att förbudet omfattar all användning av djur och
således inle enbart användning i arbete. Inte minst viktigt är förbudet i
samband med tävlingsverksamhet där de ekonomiska intressena ibland har medfört
alt djur har utnyttjats utöver sin förmåga.

Djur
används numera i allt mindre omfattning i arbete. Hästar används dock
fortfarande för virkeslransport i skogstertäng. Enligt tillgängliga statistiska
uppgifter fanns del under år 1986 cirka 20 000 arbetshästar i landet. Även mot
den bakgrunden anser jag all det är viktigt all den nya lagen innehåller ett
förbud mol att överanstränga djur, I motsats till vad som gällt enligt 1944 års
lag bör förbudet vara ovillkorligt.

I
1944 års lag gällde samma regler för aga som för pådrivning, nämligen all detta
inle fick ske med redskap som lätt kunde skada djuret. Vad gäller pådrivning
har detta krav behållits i den nya lagen. Det innebär bl. a. att användning av
sportar som är försedda med vassa spetsar inle är tillåten. Aga däremot har
helt förbjudits i den nya lagen. För att betecknas som aga anser jag att
åtgärden måste vara förenad med ett visst lidande för djuret och således åsamka
djuret obehag av någon intensitet. Ett lättare slag med ett spö eller med
handen i Ullrätlavisande syfte kan t, ex, inte anses innebära aga även om del
medför någon smärta. Däremot kan det vara fråga om aga om lUlrällavisningen
innebär ett mera varaktigt obehag. Att såsom förekommit inom häslsporten utdela
flera slag med spö i snabb följd är således inte tillåtet enligt den nya lagen.
Inte heller enligt Iravsportens egna regler är missbruk av körspö tillåtet.
Körspö får enligt de reglerna användas endast för lätt drivning.

6§

Djur
får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så'atl de inte

kan få behövlig rörelsefrihet
eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och

vind.

Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen. får meddela ytterligare
föreskrifter om hur djur får hållas bundna.

Paragrafen
motsvaras delvis av 4 § första stycket i 1944 års lag.

53

Paragrafen
innehåller bestämmelser om hur djur får bindas. Prop. 1987/88:93

Ett
fört''arande som inte kan anses plågsamt enligt förevarande paragraf kan ändå
vara otillåtet enhgt djurskyddslagen. Det kan nämligen strida mot bestämmelsen
i 2 §, om djurägaren genom att använda förfarandet inte kan sägas behandla
djuret väl.

Med
stöd av bemyndigande i 8 b § i 1944 års lag har veterinärsiyrelsen meddelat
närmare föreskrifter om hållande av bandhund. Bestämmelserna, som inte
omfattar hund som används inom rennäringen, reglerar sådant som
uppbindningsanordningen, markbeskaffenheten inom hundens rörelseområde och
viloplatsen. Även i fortsättningen kommer bl. a. sådana bestämmelser att
behövas. Ett bemyndigande all utfärda ylterUgare föreskrifter för hur djur får
hållas bundna har därför tagits in i andra stycket.

7§

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela
föreskrifter om förbud mol eller villkor för alt hålla djur i fångenskap.

Paragrafen
saknar motsvarighet i 1944 års lag.

Jag
anser att del är av stor betydelse för ett gott djurskydd att regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, lanlbruksstyrelsen har möjlighet all förbjuda
eller ställa upp villkor för att hålla djur i fångenskap.

Intresset
för sällskapsdjur har ökat avsevärt. Detta har bl, a. inneburit atl djur har
importerats utan att del har funnits tillräcklig kunskap om deras
levnadsvillkor och många gånger ulan atl svenskt klimat har kunnat erbjuda en
acceptabel Uvsmiljö för djuren. Delta måste enligt min mening förhindras.
Vidare kan bemyndigandet utnyttjas för att förhindra atl djur som normalt inte
hålls i fångenskap hålls som sällskapsdjur på ett sådant sätt som oUllbörligt
inskränker deras naturliga beteenden. Jag tänker då bl. a. på vissa reptiler
och liknande djur. Genom all uppställa villkor för atl hålla djur i fångenskap
bör hållandet av sådana djur kunna begränsas till djurparker och liknande
anläggningar.

8§

Vid
transport av djur skall transportmedlet vara lämpligt för ändamålet och ge
djuret skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och liknande. I den
utsträckning del behövs skall djuren hållas skilda från varandra. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela
ytteriigare föreskrifter om transport av djur.

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 6 § i 1944 års lag.

Paragrafen
innehåller gmndläggande bestämmelser om transportmedel

för djur och om det skydd djuret skall åtnjuta under transporten. Kravet pä

skydd har i den nya lagen utvidgats Ull att gälla också värme och köld samt

skydd mot andra djur. Just temperalurförhållandena har under senare tid

varit föremål för uppmärksamhet framför allt vid transport av djur till

slakt. Del har visat sig alt vissa transporter varit bristfälliga i just de

avseendena. Vid transport av djur kan det också vara viktigt att djuren

hålls åtskilda från varandra. Detta kan gälla t. ex. då djur av olika arter 54

eller olika åldrar
transporteras i samma utrymme. Del kan också gälla vid Prop. 1987/88:93
transport av djur från ohka besättningar. Jag har därför ansett all det finns
skäl att betona atl också de faktorerna bör uppmärksammas. Alt djuret kan
behöva förses med foder och vatten under transporten och att djuret också i
övrigt under transporten skall behandlas väl följer av 2 och 3 §§.

Med
stöd av bemyndigande i 1944 års lag har ytterligare föreskrifter om djuriran
sporter utfärdats av regeringen i kungörelsen (1972:66) om tillämpning av den
europeiska konvenUonen den 13 december 1968 om skydd av djur under internationella
transporter. Föreskrifter meddelade av lanlbmksstyrelsen finns i styrelsens
kungörelse (LSFS 1981:45) om transport av levande djur. I föreskrifterna finns
närmare bestämmelser om bl. a. transportmedel, lastning och urlastning och om
själva transporten. De bestämmelser som behövs i det här hänseendet bör även i
fortsättningen meddelas genom Ullämpningsföreskrifter. Ett bemyndigande för
regeringen eller, om regeringen bestämmer det, för lantbmksstyi-elsen atl
meddela . sådana föreskrifter har tagits in i andra stycket.

9§

Ett
sjukt eUer skadat djur skall snarast ges nödvändig vård, om inte

sjukdomen
eUer skadan är så svår att djuret avlivas omedelbart.

Paragrafen
motsvarar i sak 5 § i 1944 års lag.

Kammartätten
har i sitt remissyttrande anmärkt på att det inte i paragrafen anges vem eller
vilka skyldigheten åvilar.

I
den nya lagen har, lika litet som i 1944 års lag, för olika situationer
angivils vem skyldigheten enligt lagen åvilar. Djurskyddslagen reglerar
förhållandet mellan människan och de djur som hon på ett eller annat sätt har i
sin vård. Enligt min mening ligger det i sakens natur att det är ägaren av
djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är
ansvariga för att bestämmelserna i djurskyddslagen iakttas. Utöver den kretsen
kan skyldigheterna enligt lagen inle sträcka sig. Vem eller vilka inom den
angivna gmppen som är ansvarig måste avgöras med hänsyn till omsländighetema i
det enskilda fallet. I allmänhet torde detta enligt min mening inle behöva
stöta på några störte problem. Handlande eller underlåtenhet av personer
utanför den ansvariga kretsen får bedömas enligt bestämmelsema om djurplågeri i
16 kap. 13 § brottsbalken.

Paragrafen
innebär endast en skyldighet att sörjaför nödvändig vård av djuret. Något krav
på att djur under vissa fömtsättningar skall dödas innehåller inte paragrafen.
Något sådant stadgande har inte intagits i lagen.

Bestämmelserna
om vem som får avliva ett sjukt eller skadat djur och om vissa undertättelser i
samband därmed finns i 30 §.

Operativa
ingrepp m. m.

10 §

Det
är förbjudet att göra operativa ingrepp på djur i andra fall än när det är

befogat av veterinärmedicinska skäl.

Första stycket gäller inte djur som används för sådana ändamål som 55

avses i 19 § första
stycket. . . Prop. 1987/88:93

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på djur samt föreskrifter om
undantag från första stycket i fråga om djur som avses i 4 § eller om det finns
särskilda skäl.

Paragrafen
saknar direkt motsvarighet i 1944 års lag.

I
paragrafen uppställs ett generellt förbud mot att företa operativa ingrepp på
djur annat än om det är veterinärmedicinskt betingat. Skälen härför har
redovisats i den allmänna moUveringen (avsnitt 2.2,2). Förbudet kan av
förklarliga skäl inte göras Ullämpligl på djur som används för vetenskapliga
ändamål. Undanlag har därför gjorts för sådana djur genom en särskild
bestämmelse i andra stycket.

Förbudet
i första stycket omfattar alla slags operativa ingrepp, dvs; också sådana som
sker oblodigt, t, ex. kastrering med lång. Även mindre ingrepp som kan göras
tämligen enkelt är att anse som operativa ingrepp i lagens mening. Exempel på
sådana är kupering saml näbblrimning. Sådana ingrepp är således inle tillåtna
enligt den nya lagen annat än om de är veterinärmedicinskt befogade eller om
undantag har gjorts i föreskrifter meddelade med stöd av tredje stycket.

I
viss utsträckning bör, som framgår av vad jag anfört i den allmänna
moUveringen, undantag från förbudet medges framför allt inom husdjursskölseln
men i viss omfattning även i övrigt. Med stöd av tredje stycket kan regeringen
eUer, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen meddela de föreskrifter
om undanlag som bör finnas. Tredje stycket innehåller också ett bemyndigande
alt utfärda de ytteriigare föreskrifter om operaUva ingrepp som behövs.

Operativa
ingrepp får i vissa faU utföras endast äv veterinär. Bestämmelser härom finns
i 11 §,

11
§

För
operaUva ingrepp på djur skall en veterinär anlitas. Detsamma gäller

vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjuk

dom eller skada hos ett djur, om behandlingen orsakar lidande som inte är

obetydligt. : . ■

Första
stycket gäUer inte om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte
hinner anlitas.

I
fråga om djur som används för ändamål som avses i 19 § första stycket får
ingreppet eller behandlingen också ulföras av den. som har föreskriven
utbildning.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket.' .

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 11 § i 1944 års lag.

I
första stycket har intagits bestämmelser om när veterinär skall anlitas. Kraven
på när del skall ske har skärpts i förhåUande till 1944 års lag. Tidigare
fordrades att behandlingen skulle medföra avsevärt lidande för djuret innan
veterinär behövde anjitas.

Med
Hdande avses i första stycket liksom i 2 § såväl fysiskt som psykiskt

lidande. Detta innebär att en behandling som medför ett inte obetydligt , 56

psykiskt lidande för
djuret, inte får utföras utan att veterinär anlitas även Prop. 1987/88:93
om den fysiska smärtan som förorsakas djuret är obetydlig.

Med
att veterinär skall anlitas för behandlingen avses liksom i 1944 års lag all
behandlingen skall ulföras av veterinären själv eller efter hans anvisningar.
När det gäller operativa ingrepp bör del i princip inle få förekomma alt annan
än veterinären själv verkställer ingreppet. Gäller del annan behandling kan del
däremot ibland vara tillräckligt att veterinären lämnar anvisningar till någon
annan rörande behandlingens utförande.

I
vissa fall kan sjukdomen vara så akut att veterinär inle hinner anlitas.
Exempel på en sådan situation då omedelbara åtgärder är oundgängligen
nödvändiga är akutbehandling av tmmsjuka. Del är för sådana och liknande fall
som undanlagsregeln i andra stycket är avsedd.

Enligt
bestämmelsen i tredje stycket får också annan än veterinär i fråga om
försöksdjur ulföra sådan behandling som avses i paragrafens första stycke. Det
krävs alt vederbörande har erforderlig utbildning. Föreskrifter om utbildningen
kan meddelas med stöd av 20 § tredje stycket.

Fjärde
stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, lanlbmksstyrelsen alt meddela föreskrifter om . undantag från
kravet på att veterinär skall anlitas. Med stöd av bemyndigandet kan bl. a.
föreskrivas atl kastrering får ulföras av annan än veterinär. Detta förekommer
för närvarande i stor utsträckning inom husdjursskötseln och bör tillåtas
förekomma även i fortsättningen i ungefär samma omfattning som hittills.

12
§

Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får

meddela
föreskrifter om förbud mot eller villkor för

1. användning
av genteknik på djur,

2. Ullförsel av hormoner eller andra ämnen till djur
för att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa,
lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom, eller

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande
för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden.

Första
stycket 2 gäller inle ämnen som omfattas äv lagen (1985:295) om foder.

Paragrafen
saknar motsvarighet i 1944 års lag.

I
paragrafen bemyndigas regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
lantbruksstyrelsen atl förbjuda eUer släUa upp villkor för viss verksamhet.
Första punkten omfattar användning av genteknik på djur. Andra punkten omfattar
tillförsel av hormoner, framställda med genteknik eller på annat sätt, eller,
andra ämnen för att påverka djur, om det inte är veterinärmedicinskt betingat.
Tredje punkten slutligen omfattar avel i vissa fall. Skälen för bemyndigandet
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

Med
stöd av bemyndigandet kan regeringen exempelvis förbjuda eller

fi

meddela föreskrifter om
användning av tillväxthormoner för att öka

mjölkproduktionen. Däremot omfattar inte bemyndigandet ämnen som är

avsedda att användas för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom 57

eller sjukdomssymtom.
På sådana varor är läkemedelsförordningen

(1962:701) tillämplig och
regleringen av användningen får i stället ske med Prop. 1987/88:93 stöd i
den förordningen.

För
sådan tillförsel av ämnen som sker genom fodret finns bestämmelser i lagen om
foder. I lagen regleras beskaffenheten av foder till djur inom husdjursskötseln
samt till hund och katt. Lagen innehåller bl. a. förbud mol alt använda
tillsatser till foder som inle är godkända. Med fodertill-salser avses i lagen
även varor och ämnen som tillförs foder för att åstadkomma effekt på djuret.
För att undvika en dubbelreglering har sådana ämnen som omfattas av foderlagen
undantagits i förevarande paragraf.

Slakt
m.m.

13 §

När
djur förs Ull slakt och när de slaktas, skall de skonas från obehag och
lidande.

Paragrafen
har ingen motsvarighet i 1937 års lag angående slakt av husdjur eUer i 1944 års
lag.

Paragrafen
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

För
atl betona vikten av all hänsyn tas till djur i samband med slakt stadgas i
paragrafen alt djur när de förs till slakt och när de slaktas skall skonas från
obehag och lidande.

Med
slakt avses att djur avlivas för att användas Ull livsmedel. Detta innebär t.
ex. att även fisk från fiskodlingar normalt slaktas och således kommer alt
omfattas av bestämmelserna i paragrafen.

14 §

Husdjur
skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av. Andra åtgärder vid
slakten får inte vidtas innan djuret är dött.

Första
stycket första meningen gäller inte om ett djur till följd av sjukdom eller
olycksfall måste slaktas genast.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela
föreskrifter om undanlag från första stycket första meningen för Qäderfä och
kaniner.

Paragrafens
första stycke motsvarar delvis 1 § i 1937 års lag angående slakt av husdjur.
Andra stycket motsvarar delvis 3 § i samma lag.

Paragrafen
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

Liksom
i 1937 års lag gäller som gmndläggande regel i den nya lagen all ett djur skall
vara bedövat när blodet lappas av.

Lagen
från år 1937 innehåller ett generellt undantag för fjäderfä och '

kaniner som innebar alt sådana utan inskränkningar fick avlivas genom att

huvudet hastigt skildes från kroppen. I den nya lagen har det generella

undantaget slopats. I princip bör, vilket också sker i stor utsträckning i

dag, också sådana djur först bedövas och sedan tappas på blod. Andra

avlivningsmetoder innebär betydligt större risker från djurskyddssyn

punkt. I begränsad utsträckning bör dock, som framgår av vad jag anfört i

den allmänna motiveringen, fjäderfä och kaniner kunna få avlivas utan 58

föregående
bedövning. Tredje stycket innehåller därför ett bemyndigande Prop.
1987/88:93 för regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
lanlbruksstyrelsen all meddela föreskrifter om undanlag från kravet på
bedövning för sådana djur.

Förutom
kravet pä bedövning föreskrivs i första stycket att djuret skall vara dött
innan andra åtgärder vid slakten vidtas. Bestämmelser om detta har hittills
funnits endast i kungörelsen (LSFS 1982:12) om behandlingen av husdjur i
samband med slakt m. m. Jag anser all denna bestämmelse är så grundläggande att
den dels bör återfinnas i lagen, dels bör omfatta all slakt av husdjur.

Andra
stycket innehåller bestämmelser om undantag från kravet på bedövning vid s. k.
nödslakt.

15 §

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i andra fall.

Paragrafen
motsvarar såvitt avser avlivning 7 § andra stycket i 1944 års lag.

I
paragrafen bemyndigas regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i
annat fall. Föreskrifter om slakt finns i lanlbruksstyrelsens kungörelse (LSFS
1982:12) om behandling av husdjur i samband med slakt m. m. och i styrelsens
föreskrifter (LS 1973:48) om viss slakt av ren. I föreskrifterna finns
bestämmelser om bl. a. drivning, uppställning, bedövningsmetoder och godkända
redskap för bedövning. Sådana föreskrifter kommer att behövas även i
fortsättningen. Ett bemyndigande att utfärda ytterligare föreskrifter angående
slakt har därför tagils in i paragrafen. Bemyndigandet har inle begränsats
till att avse enbart slakt av husdjur utan omfattar all slakt.

Lantbruksstyrelsen
har utfärdat en särskild kungörelse (LSFS 1977:18) om avlivning av hund och
katt. I huvudsak är kungörelsen endast rådgivande.

Som
jag tidigare har nämnt har del inom Europarådet utarbetats en konvention om
skydd för sällskapsdjur. Konventionen innehåller bestämmelser om bl. a.
avlivning av djur. I huvudsak innebär bestämmelserna krav på att avlivningen
skall göras av veterinär eller annan kompetent person och förbud mot vissa
metoder för avlivning.

Sverige
har ännu inle beslutat att underteckna konventionen. Jag anser emellertid att
det ändå kan finnas skäl atl i den nya djurskyddslagen ta in ett bemyndigande
som medger alt föreskrifter utfärdas i de angivna hänseendena.

Tillståndsplikt
för viss djurhållning

16 §

TUlstånd
till verksamheten skall den ha som yrkesmässigt eller i större

omfattning 59

1, föder upp eller säljer hundar eller
lar emot hundar för förvaring och Prop. 1987/88:93 utfodring,

2, upplåter hästar eller använder
hästar i ridskoleverksamhet, eller

3, föder upp pälsdjur.

Frågor om tillstånd prövas av miljö- och
hälsoskyddsnämnden, som också får återkalla ett beviljat tillstånd.

Paragrafen motsvarar såvitt gäller tillståndsplikt för
verksamhet med hundar 8a § i 1944 års lag. För upplåtelse av hästar och
ridskoleverksamhel' gäller enligt 16 a § 1944 års lag enbart
anmälningsskyldighet. Såvitt gäller pälsdjur saknar paragrafen motsvarighet i
1944 års lag.

Paragrafen har behandlats-i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2,4),

För all omfattas av lillståndsplikt skall en verksamhet
antingen bedrivas i yrkesmässiga former eller äga rum i störte omfattning.
Detta innebär bl. a. följande. Ä ena sidan behöver den omständigheten att en
verksamhet ger ett visst ekonomiskt utbyte inte innebära atl verksamheten är
lUl-slåndspliktig. Å andra sidan kan en rörelse som är av en viss omfattning
falla under tillståndstvånget även om den inle bedrivs av ekonomiska skäl.

Med beteckningen pälsdjur i punkt 3 avses djur som föds
upp därför att skinnet är värdefullt. Exempel på sådana djur är mink och räv.

Vid prövning av frågor om tillstånd enligt förevarande
paragraf skall del enbart ske en bedömning av verksamheten från
djurskyddssynpunkt. Eventuella störningar för omgivningen och liknande som inte
berör djurskyddet får beaktas med stöd av annan lagstiftning. Jag vill i det
sammanhanget särskilt erinra om bestämmelsen i 11 § hälsoskyddslagen
(1982:1080). Bestämmelsen bemyndigar regeringen atlföreskriva atl vissa slag av
djur inle utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden får hållas
inom vissa områden, om sådana bestämmelser behövs för ätt hindra att sanitär
olägenhet uppkommer.

Tävling med djur och förevisning av djur

17 §

Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på
sådant sätt atl de

utsätts för lidande. Detsamma gäller vid filnri- eller
televisionsinspelning

och föreställning eller annan förevisning som anordnas för
allmänheten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
lanlbmksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan användning av
djur.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § i 1944 års lag.

Iförhållande Ull 1944 års lag har framför aUl del
förtydligandet gjorts alt -

paragrafen omfattar också träning och tävling med djur.
Paragrafen omfattar således bl. a. häsltävlingar. Mot bakgmnd av de ekonomiska
intressen som är förenade med sådan verksamhet är del viktigt alt betona
djurskyddet i de sammanhangen.

Med föreställning eller annan förevisning som anordnas för
allmänheten

avses all förevisning i djurpark eller liknande anläggning, cirkus eller

varieté eller i föreläsnings-, utställnings-eller affärslokal. 60

Paragrafen innebär ett
absolut förbud mol all utsätta djur för lidande i de Prop. 1987/88:93
sammanhang som anges i paragrafen. Med lidande avses liksom i 2 § såväl
psykiskt som fysiskt lidande.

Att
djuren i övrigt skall behandlas.väl och, ha tillräckliga förvaringsutrymmen m,
m. följer av de allmänna bestämmelserna i lagen. Kravet på all djuren skall
behandlas väl innebär bl. a. alt deras behov av rörelse, lek och sällskap med
andra djur måste tillgodoses. Vidare bör de olägenheter som kan uppkomma därför
att djuren genom fångenskap är undandragna sin naturliga miljö motverkas. Från
djurskyddssynpunkt bör i vissa fall inte. heller tillåtas all djur förs från
ort till ort för offentlig förevisning eller att de visas vid cirkus, varieté
eller liknande förelag.

Andra
stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, lanlbruksstyrelsen all meddela de föreskrifter som behövs i de
angivna hänseendena och i övrigt från djurskyddssynpunkl.

Frågan
om vilka djur som skall tillåtas vara föremål för förevisning på cirkus har
diskuterats ingående vid remissbehandlingen av lanlbruksstyrelsens förslag.

Lantbruksstyrelsen
har i flera sammanhang anfört alt starka djurskydds-synpunkter talar för att
elefanter och sjölejon inte bör få användas som cirkusdjur i fortsättningen.
Styrelsen kritiserar framför allt förhållandena vid transport och förvaring av
dessa djur.

Cirkus
är en mycket gammal kulturform som det är viktigt att bevara.

Mol den bakgmnden anser jag att det inte bör införas något sådant förbud. ,

I
stället bör förhållandena vid transporten och förvaringen förbättras.

18
§

Ett
djur som tränas för eller deltar i tävling på tävlingsbana får inte utsättas
för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurets prestationsförmåga
eller temperament.

De
otillåtna åtgärderna anges i verkstäUighetsföreskrifter av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av lanlbruksstyrelsen.

Paragrafen
saknar motsvarighet i 1944 års lag.

I
paragrafen förbjuds dopning och andra otillbörliga åtgärder som kan påverka
prestationsförmågan eller temperamentet hos djur som tränas för eller deltar i
tävling på tävlingsbana. Skälen härför har redovisats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2.5).

En
heltäckande definition av begreppet dopning är svår alt åstadkomma. Frågan har
varit föremål för en ingående diskussion bl. a. inom veterinära organisationer
och inom travsporten.

Allmänt
skulle dopning kunna sägas avse tillförsel av ämnen som normall inle
förekommer i djurets foder eller tillförsel i onormala mängder av i djurels
foder naturligt förekommande ämnen. Tillförseln behöver emellertid inte ske
genom fodret. Vidare avses vidtagande av åtgärder som kan antas ha allmän-
eller lokalverkande effekt. För atl benämnas dopning skall åtgärden ha
vidtagits inom viss tid före en tävling och kunna åstadkomma påverkan i
tävlingen.

. 61

I
del av Svenska Travsportens Centralförbund antagna reglementet för Prop.
1987/88:93 svensk travsport finns ganska utförliga bestämmelser om behandling
av häst i samband med tävling. På häst som avses starta i tävling får inle
användas preparat eller vidtas andra särskilda åtgärder som vid liden för
tävlingen kan medföra en posiUv eller negaUv förändring av hästens aktuella
prestationsförmåga eller temperament. Svenska Travsportens Centralförbund har
fastställt en förteckning om den karenstid som skall iakttas för vissa angivna
preparat och andra åtgärder för tävling.

Förbudet
i förevarande paragraf omfattar dopning och andra otillbörliga åtgärder som kan
ha viss påverkan på djuret.

Del
som skiljer dopning från andra åtgärder är, som framgår av vad jag nyss
anförde, att dopning är vissa åtgärder som vidtas före en viss tävling och som
kan påverka djuret i den tävlingen. Sådana åtgärder blir i fortsättningen helt
otillåtna. Detta gäller även om t. ex, en tillförsel av läkemedel sker på
veterinärmedicinska gmnder. Ett djur vars prestationsförmåga eller temperament
är påverkat får således inle tävla.

Är
det inte fråga om dopning krävs del all åtgärden skall vara otillbörlig för all
omfattas av förbudet. Detta innebär bl, a. att åtgärder som är
veterinärmedicinskt befogade är tillåtna under träning. Det kan då i och för
sig röra sig om exakt samma åtgärder som är att anse som dopning om de vidtas
med sikte på en viss tävling.

Att
i lagtexten genom uppräkning eller på annat sätt exakt ange vad som omfattas av
förbudet är knappast möjligt, inte minst därför all nya sätt för påverkan
kontinuerligt utvecklas. Samtidigt är det framför allt av rättssäkerhetsskäl
önskvärt atl del inle råder någon tvekan om vilka åtgärder som omfattas av
förbudet. För en närmare precisering av de oUllåtna åtgärderna krävs därför
verkställighetsföreskrifter. I lagtexten har av den anledningen bara upptagits
en beskrivning av de förbjudna åtgärderna så att principerna för en avgränsning
klart skall framgå. Eftersom den precisering av tillämpningsområdet, som
sålunda är avsedd all ske genom verkslällighelsföreskrifter, blir av stor
praktisk betydelse har i lagtexten tagils in en erinran om att sådana
föreskrifter skall finnas.

Förbudet
har begränsats UU all omfatta djur som tränas för eller deltar i tävling.
Avsikten med detta är inte att fånga in bestämda tillfällen då förbudet i
paragrafen gör sig gällande ulan att ange den grupp av djur som skall omfattas.
Ett djur omfattas således av bestämmelserna om djuret är ett tävlingsdjur och
tränas för all ställa upp i tävling även om själva tävlingsUllfallet är
tämligen avlägset.

Genom
att begränsa förbudet till lävhngar på tävlingsbana har sådana tävlingar som
inte är prestationsinriktade undantagits. Utställningstävlingar omfattas
således inte. Däremot krävs inte att det skall vara fråga om någon särskilt
anlagd och preparerad bana enbart för djursport. Hoppläv-lingar för hästar
omfattas sålunda av bestämmelserna liksom fältrilter bara de följer en uppgjord
bana.

Användning
av djur för vetenskapligt ändamål m. m.

19 §

Djur
får inte utan regeringens eller, om regeringen bestämmer del, länt- 62

bmksstyrelsens Ullstånd
användas för vetenskaplig forskning eller under- Prop. 1987/88:93 visning,
sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller andra kemiska produkter eller
för andra jämförliga ändamål, om djuren utsätts för operaUvt ingrepp,
insprutning eller blodavtappning eUer annat lidande.

Vid
verksamhet som avses i första stycket får endast djur som fölls upp

för
ändamålet användas. Sådan uppfödning får inle ske utan tillstånd av

lanlbmksstyrelsen.

Ett
tillstånd enligt första eller andra stycket får återkallas.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen

får
meddela föreskrifter om undanlag från bestämmelserna i andra stycket.

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 12 § i 1944 års lag.

Paragrafen
innehåller ett generellt krav på Ullstånd för försöksdjursanvändning vid
försök som innebär lidande för djuret. Den prövning som skall ske enligt
förevarande paragraf skall inte innebära någon etisk bedömning av de Ulltänkta
djurförsöken. Vid Ullståndsprövningen skall enbart bedömas om verksamheten är
seriös och om den kan antas bedrivas på ett ansvarsfullt och kompetent sätt.
Ett Ullslånd bör enligt min mening kunna kombineras med de villkor som kan
behövas från djurskyddssynpunkt. Detta anser jag inte särskilt behöver anges i
lagtexten.

Paragrafen
innehåller i motsats till 1944 års lag inte något bemyndigande atl medge
undantag från tUlståndsplikten enligt första stycket.

I
förhållande till 1944 års lag har vidare den ändringen gjorts i första stycket
att också försök för att testa andra kemiska produkter än läkemedel särskilt
nämns i lagtexten. Också för sådana ändamål förekommer försöksdjursanvändning i
inte obetydlig omfattning. Jag anser därför att det finns anledning alt för
tydlighetens skull.nämna också dessa produkter i lagtexten.

Med
lidande avses i denna paragraf liksom i övrigt i djurskyddslagen både psykiskt
och fysiskt lidande. All ångest i motsats lUI vad som är fallet i 1944 års lag
inte särskilt nämns i lagtexten innebär således inte någon saklig ändring.

Andra
stycket innehåller krav på deslinalionsuppfödning och tillstånd Ull sådan
uppfödning. Kravet gäller enbart sådana försök som avses i första stycket, dvs.
försök som medför lidande för djuren. För försök som inte innebär något lidande
för djuret får även icke destinaUonsuppfödda djur användas. Som exempel på
sådana försök kan nämnas enkla ulfodringsförsök.

Genom
Ullståndsprövningen tillförsäkras dels att uppfödningen uppfyller vissa krav
på bl, a, utfodring, vård, förvaring och tiUsyn vilket är VäsenUigt från
djurskyddssynpunkl, dels att uppfödningen anpassas efter behovet av
försöksdjur.

Ett
Ullstånd som beviljats med stöd av första eller andra stycket måste vid behov
kunna återkallas. En särskild bestämmelse om detta har tagits in i tredje
stycket.

Vissa
undantag från kravet på destinaUonsuppfödning måste dock få

göras. Detta gäller bl. a. sådana djur som används i så begränsad omfatt

ning i djurförsök att någon destinaUonsuppfödning inte förekommer och

vUda djur som används för vetenskapliga undersökningar. Liksom hittUls 3

bör
det ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande.

lanlbmksstyrelsen att
meddela de föreskrifter om undantag som behövs. Prop. 1987/88:93 Ett sådant
bemyndigande har tagits in i Qärde stycket.

20 §

Om
ett tillstånd enligt 19 § första stycket beviljas, skall del finnas en av
lanlbruksstyrelsen godkänd föreståndare som ansvarar för verksamheten.

Den
som använder djur i verksamhet som avses i 19 § första stycket, deltar i sådan
användning av djur eller vårdar djuren skall ha den utbildning som fordras.

Närmare
föreskrifter om utbildningen meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Paragrafen
saknar motsvarighet i 1944 års lag.

Endast
för sådana inrättningar som har undantagits från lillståndsplikt med stöd av
bemyndigande i 1944 års lag har krav på ansvarig föreståndare uppställts i
förordningen om användning av djur för vetenskapligt ändamål m.m. Kravet har nu
i paragrafens första stycke utvidgats till all användning av försöksdjur som
omfattas av 19 § första stycket.

I
andra stycket uppställs krav på att de som arbetar med djurförsök har den
utbildning som behövs. Med stöd av bemyndigandet i tredje stycket kan krav
uppställas på alt vederbörande skall ha särskild utbildning i handhavandet av
försöksdjur och i försöksdjursleknik m. m,

21 §

Användning
av djur för ändamål som avses i 19 § första stycket skall prövas från eUsk
synpunkt innan användningen påbörjas.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytteriigare
föreskrifter om prövningen samt föreskrifter om undantag från denna.

Paragrafen
motsvarar delvis 12a § i 1944 års lag.

Paragrafen
har behandlats i den allmänna moUveringen (avsnitt 2.2.6).

I
paragrafen uppställs vissa krav på etisk prövning av djurförsök. Kravet på prövning
har utvidgats i förhållande till 1944 års lag och omfattar alla djurförsök och
inle bara sådana som är av den arten som anges i 19 § första stycket. Delta
innebär att också myckel enkla försök i princip kommer att omfattas av
prövningsplikl. För alt inte onödigtvis tynga prövningsinslan-- serna med
sådana ärenden bör vissa undanlag från prövningspliklen kunna göraS. Del bör
ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer all meddela
sådana föreskrifter. Ett sådant bemyndigande finns i andra stycket.

Som
framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen bör den närmare
regleringen av den etiska prövningen ske genom föreskrifter som utfärdas av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I andra stycket finns ett
bemyndigande även för sådana föreskrifter.

22 §

I
10 och 11 §§ finns särskilda bestämmelser om undantag för djur som används för
sådana ändamål som avses i 19 § första stycket.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får ineddela 64

föreskrifter
om ytterligare undantag från lagens bestämmelser.

I 10 och 11 §§ finns särskilda bestämmelser som gäller
operativa ingrepp Prop. 1987/88:93 och annan behandling i fråga om
försöksdjur. Paragrafen innehåller ett bemyndigande som gör del möjligt all
meddela ytterligare undantag från lagens bestämmelser i fråga om
försöksdjursanvändningen.

Jag vill emellertid samtidigt framhålla betydelsen av att
de allmänna kraven på hur djur skall behandlas också iakttas i fråga om
försöksdjuren. Del är t. ex. viktigt all försöksdjuren inte utsätts för sjukdom
och lidande som inte har samband med försöket. Särskilt viktigt är att djur som
skall användas för djurförsök hålls friska. I annat fall kan det väntade värdet
av försöken gå förlorat med följd all ytterligare försöksdjur måste användas.

23 §

Den som använder djur för sådana ändamål som avses i 19 §
första stycket skall lämna de uppgifter om användningen som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1944 års lag.

Med stöd av bestämmelsen skall föreskrifter kunna meddelas
om skyldighet alt lämna uppgift om antal djur och djurslag som används för
olika ändamål. Skälet till att denna möjlighet har införts är, som framgår av
den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,6), Sveriges åtagande enligt europarådskonventionen
om skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och annat vetenskapligt
ändamål.

Tillsynm.m.

24 §

Lanlbruksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över
efterlevnaden av

denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen.

Lanlbmksstyrelsen samordnar övriga tillsynsmyndigheters
verksamhet

och lämnar vid behov råd och hjälp i denna verksamhet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar Ullsynen inom
kommunen om regeringen inle har föreskrivit att tillsynen skall utövas på något
annat sätt.

TUlsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter
som regeringen bestämmer.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp,som
behövs vid tillsynen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynen över
efterlevnaden av djurskyddslagen.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2.7). Tillsynen åvilar - liksom enligt 14 § 1 mom. i 1944 års lag -
centralt lanlbruksstyrelsen och lokalt miljö- och hälsoskyddsnämnderna om inte
regeringen har föreskrivit något annat. Vad gäller lanlbmksstyrelsen har i den
nya lagen uttryckligen angivits att styrelsen skall samordna övriga
tillsynsmyndigheters verksamhet. Därutöver har lanlbruksstyrelsen också ålagts
att lämna bistånd till övriga tillsynsmyndigheter i deras verksamhet.

Hur
tillsynen i övrigt skall vara organiserad har överiåtits åt regeringen

alt bestämma. 65

5 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

25 §
. Prop. 1987/88:93

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får

föreskriva
att det får las ut avgift för tillsynen och i ärenden enligt denna lag.

Paragrafen
saknar motsvarighet i 1944 års lag.

Paragrafen
innehåller ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, lanlbmksstyrelsen all meddela föreskrifter om avgifter. Frågan om
avgifter för viss tillsyn och förprövning har berörts också i den allmänna
moUveringen (avsnitt 2.2.7). .

26 §

En
tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för alt
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av Jagen skall
efterlevas,

I
beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut vite.

Om någon inle rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen eller inte följer en Ullsynsmyndighets
föreläggande, får myndigheten besluta all felet skall avhjälpas på hans
bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående,
föreläggande.

Paragrafen
motsvarar delvis 14 § 2 mom. och 4 mom. första stycket i 1944 års lag.

En
förutsättning för all tillsynsmyndigheterna skall kunna fullgöra sina uppgifter
är att de har Ullgång till vissa tvångsmedel. Paragrafen innehåller
bestämmelser om sådana.

I
den nya lagen har tillsynsmyndigheterna fått ökade befogenheter atl ingripa med
de tvångsmedel som behövs i det enskilda fallet. Befogenheten all ingripa med
förelägganden och förbud är således inte begränsad till vissa särskilt angivna
paragrafer utan omfattar alla de förelägganden och '; förbud som behövs för att
djurskyddslagen eller med stöd av lagen utfärdade föreskrifter skall
efterlevas. Exempel på förbud som kan utfärdas med stöd av lagen är förbud alt
hålla djur i ett visst förvaringsutrymme eller inom ett visst område. All
särskilt ange delta i lagtexten på samma sätt som i 1944 års lag, är enligt min
mening inte behövligt.

Befogenheten
att meddela förelägganden enligt första stycket tillkommer samUiga
Ullsynsmyndigheler och således även lantbruksstyrelsen. Detta bör enligt min
mening inte föranleda några problem med hänsyn till det samarbete och samråd
som får förutsättas komma all ske i tillsynsfrågor av större vikt. Huvudregeln
bör naturiigtvis vara alt tyngdpunkten i Ullsynen i del enskilda fallet ligger
hos den myndighet som utövar den omedelbara tillsynen. Den tillsynsmyndigheten
kan dock begära bistånd av lantbruksstyrelsen när ett ingripande övervägs i ett
fall som kräver särskild sakkunskap.

Enligt
andra stycket får Ullsynsmyndigheten i ett beslut om föreläggande

eller förbud sätta ut
vite. Enligt min mening är det viktigt att Ullsynsmyn-

digheierna har den
möjligheten. Ett väl avvägt vite utgör ett effektivt

påtryckningsmedel. Genom
möjligheten att förelägga löpande vite som har

66

införts genom viteslagen
(1985:206) har vitesinstitulels användbarhet i Prop. 1987/88:93
sammanhanget ytteriigare ökat.

Enligt
tredje stycket får tillsynsmyndigheten förordna om rättelse på den försumliges
bekostnad. Normalt måste krävas att ett beslut om rättelse föregås av ett
föreläggande enligt första stycket vari skyldigheten preciseras. I sådana fall
då brådskande åtgärder är nödvändiga har dock Ullsynsmyndigheten, efter
förebild i 18 § hälsoskyddslagen (1982:1080), Ullagts befogenhet att besluta om
rättelseålgärder utan föregående föreläggande.

27§ ■ ■

För
tillsyn enligt denna lag har Ullsynsmyndigheten rätt att få'tilllräde UU
områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls och
att där besikla djuren, göra undersökningar och la prover.

Tillsynsmyndigheten
har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för
tiUsynen.

Paragrafens
första stycke motsvarar delvis 15 § första stycket i 1944 års lag. Paragrafens
andra stycke är nytt.

En
tillsynsmyndighet har för närvarande endast befogenhet att besikta djur, stall
och andra förvaringsmm, födoämnen samt redskap och persedlar som är avsedda
för djuren. I den nya lagen berättigas tillsynsmyndigheten Ullträde Ull alla
utrymmen och anläggningar där djur hålls. Där får djuret besiktas och i övrigt
göras de undersökningar som behövs från djurskyddssynpunkl.

TUlsynsmyndigheterna
ges i den nya lagen även befogenhet att utkräva de upplysningar och handlingar
som behövs för UUsynen.

Befogenheterna
enligt paragrafen tillkommer samtliga tillsynsmyndigheter. Av 24 § fjärde
stycket framgår att polisens biträde kan begäras.

28
§

Bestämmelserna
i 24, 26 och 27 §§ gäller inte djur som används inom försvarsmakten.

Paragrafen
motsvarar 16 § i 1944 års lag.

Genom
bestämmelsen undantas försvarsmakten från Ullsyn enligt djurskyddslagen. Undantaget
är betingat av säkerhetsskäl.

Undantaget
gäller enbart Ullsynen. De materiella reglerna i djurskyddslagen gäller
följaktligen också för djur inom försvarsmakten.

Förbud
att ha hand om djur

29
§

Länsstyrelsen
får meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av

djur för den som

1. inte
följer ett beslut som en Ullsynsmyndighet har meddelat enligt 26 §

och som är av väsenUig betydelse från djurskyddssynpunkt,

2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, eller

3. har misshandlat ett djur.

Om
den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen 67

dessutom ålägga honom att
göra sig av med del och förbjuda honom att Prop. 1987/88:93 skaffa djur
över huvud taget eller ett visst slag av djur. Förbudet kan avse viss lid eller
gälla tills vidare.

Paragrafen
motsvarar, med redakUonella jämkningar, 14 § 4 mom. andra stycket i 1944 års
lag.

Liksom
i 1944 års lag har befogenheten att besluta i förbudsfrågan förbehållits
länsstyrelsen. Även i de fall då någon annan Ullsynsmyndighet har meddelat del
föreläggande som inle åtlyds ankommer del således på länsstyrelsen att pröva
frågan om förbud atl i fortsättningen handha djur. Härigenom får man en
enhetlig ordning för hanteringen av förbudsfrågorna oavsett hur tiUsynsfrågan i
övrigt är ordnad, vilket enligt min mening är en fördel.

När
förbudsbestämmelsen infördes i djurskyddslagen underströks (se prop. 1968:170
s. 21) att förbud fick tillgripas endast i särskilt kvalificerade fall med
hänsyn till de avsevärda ingrepp i den drabbades försöijningsmöj-ligheter som
ett förbud kunde innebära och de verkningar i övrigt som detta kunde få för den
enskilde. Detta bör gälla även i fortsättningen.

Paragrafen
möjliggör alt förbud meddelas utan att något föreläggande om rättelse först har
meddelats. Det skall då vara fråga om aUvarliga missförhållanden eller
misshandel. Att ingripande då kan ske direkt är betingat av djurskyddsskäl.
Djurens lidande bör inte onödigtvis förlängas om del inle finns några utsikter
all få Ull stånd förbättring genom mindre ingripande åtgärder.

Enligt
ordalydelsen i 1944 års lag skulle ett missförhåUande föreligga för atl ett
förbud atl handha djur skulle kunna utfärdas. Vid fall där ett missförhållande
förelegat, men inle längre var för handen uppkom med den lydelsen i flera fall
tveksamhet om ett förbud att handha djur kunde utfärdas. Enligt min mening är
det väsenUigt alt eventuella oklarheter i del avseendet undanröjs. Lagtexten
har därför omarbetats så alt det klart framgår att förbud mot att handha djur kan
utfärdas även med anledning av missförhållanden som inte längre föreligger vid
den tidpunkt då lånsstyrelsen skall fatta beslul.

Samtidigt
med att beslut om förbud meddelas bör också beslul kunna meddelas om all
omhänderta de djur som omfattas av vanvården. Bestämmelser härom finns i 31
och 32 §§.

Omhändertagande
av djur m. m.

30 §

Påträffas
ett djur så svårt sjukt eller skadat atl del bör avlivas omedelbart,

får
en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon annan genast

avliva
djuret.

Den
som har avlivat djuret skall underrätta ägaren eller innehavaren av djuret om
detta. Om dessa inte kan nås skall polismyndigheten undertättas.

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 20 § i 1944 års lag.

I
förhållande till 1944 års lag har dock den ändringen vidtagits atl kravet

på atl det skall vara uppenbart att djuret måste dödas fått utgå. I princip 68

innebär
detta emellertid ingen saklig ändring. Liksom hittills avser bestäm- Prop.
1987/88:93 melserna endast sådana fall då det inte råder någon tvekan om att
del enda handlingsalternativet är omedelbart avlivande. Mot den bakgmnden och
med hänsyn till bestämmelsens syfte, att i så stor utsträckning som möjligt
förkorta lidandet hos ett svårt sjukt eller skadat djur, har jag ansett att det
krav på samtycke från ägaren eller innehavaren som gällt enligt 1944 års lag
inte bör kvarstå i den nya lagen. Faran för obefogade ingrepp och missbmk är
enligt min mening obetydlig medan å andra sidan starka djurskyddsaspekter talar
för att djurets lidande förkortas så mycket som möjligt. Jag viU i detta
sammanhang även erinra om att var och en som påträffar ett vilt djur som är
skadat eller sjukt får döda djuret för atl bespara del onödigt lidande. Denna
befogenhet vilar på aUmänna rättsgmndsatser. Särskilda bestämmelser om
anmälningsplikt när vilt skadas eller dödas i trafiken finns i jaktlagen
(1987:259) och i jaktförordningen (1987:905).

31 §

Länsstyrelsen
får besluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg om

1, djuret
otillbörligt utsätts för lidande och om detta inle rättas till efter

tillsägelse av lUlsynsmyndighelen,

2. ett
beslul som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av

väsentUg betydelse från djurskyddssynpunkt, eller 3. ett beslut som med

delats enligt 29 § inle följs.

I
paragrafen anges fömtsättningarna för tvångsomhändertagande av djur. Paragrafen
motsvaras av 17 § första och andra styckena i 1944 års lag.

Bestämmelsen
i första punkten knyter an till den aUmänna bestämmelsen i 2 § att djur skall
skyddas mot onödigt lidande. Något krav på att djuret skall ha utsatts för
lidandet med avsikt eUer av grov vårdslöshet uppställs inle i paragrafen.
Djurplågeri i brottsbalkens mening behöver således inte föreligga. Ingripande
kan ske under förutsättning att det kan anses olUIbörligl att djuret har
utsatts för lidandet, dvs. då det inte har varit påkallat av ett legitimt
intresse. Genom att koppla kravet på otillbörlighet till handlandet och inte
till lidandet framhålls att det endast undantagsvis är tillåtet att utsätta
djur för lidande.

Andra
och tredje punktema innehåller i och för sig inte något krav på att djuret
skall vara utsatt för lidande för att omhändertagande skall kunna ske, även om
detta många gånger torde vara fallet.

32 §

Utan
hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs om rättelse efter tiUsägelse får
länsstyrelsen, en UUsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta att ett djur
omedelbart skall omhändertas om

1. det
bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Om beslutet har meddelats
av någon annan än länsstyrelsen, skall beslu

tet underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fort- 69

sätta att gälla.

Paragrafen motsvaras delvis
av 17 § tredje stycket i 1944 års lag. Prop. 1987/88:93

Enligt
paragrafen kan ett omedelbart omhändertagande av djur som är utsatt för lidande
komma i fråga när del bedöms utsiktslöst att efter tillsägelse få en rättelse
till stånd. Så kan vara fallet när ett djur är höggradigt vanvårdat eller
skadat genom misshandel eller när ägaren eller vårdaren bedöms på gmnd av
kroppslig eller mental sjukdom, narkomani eller alkoholism inte kunna på ett
från djurskyddssynpunkt godtagbart sätt ta hand om och vårda djuret. Ett
omedelbart omhändertagande skall också kunna ske när ägaren är okänd eller inle
kan anträffas eller när del i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från
djurskyddssynpunkt. Detta kan t, ex, vara fallet då ett djur år övergivet och
det av någon anledning inte går att nå ägaren, I samtliga fall skall
omhändertagande få ske utan hinder av vad som sagts i 31 § 1 om rättelse efter
tillsägelse:

Paragrafen
har också behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8),

33 §

Sedan
ett djur har omhändertagits får ägaren inte förfoga över del utan Ullstånd av
länsstyrelsen.

Paragrafen
motsvarar 18 § första stycket i 1944 års lag. I förhållande till 1944 års lag
gäller dock den ändringen att beslut om rätt alt förfoga över djuret skall
fattas av länsstyrelsen och inte av polismyndigheten,

I
paragrafen stadgas att ägaren inte efter ett omhändertagande får förfoga över
djuret. Förbudet inträder sedan det faktiska omhändertagandet har ägt mm.

34 §

När
länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skall del i beslutet
fastställas om djuret skall säljas eller avlivas.

Om
länsstyrelsen har beslutat all djuret skall säljas och om det visar sig att
beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret
skall avlivas.

Djuret
skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg.

I
paragrafen slås fast att det ankommer på länsstyrelsen att i beslutet om
omhändertagande fastställa hur det skall förfaras med det omhändertagna djuret.

Paragrafen
har behandlats i den allmänna moUveringen (avsnitt 2.2.8).

Enligt
1944 års lag ankommer det på polismyndigheten att efter värdering besluta om
djuret skall säljas eller avlivas. Polismyndigheten kan i stället besluta att
djuret skall tas om hand Ulls vidare.

I
fortsättningen skall det ankomma på länsstyrelsen atl besluta också i

denna fråga. Skälen härför har jag redovisat i den allmänna moUveringen.

Innan avgörandet fattas skall veterinär besikta djuret och i allmänhet skall

djuret också värderas. I vissa fall bör värdering kunna underlåtas, t. ex. om

det är fråga om djur som uppenbart saknar ekonomiskt värde eller djur

inom animalieproduktionen om djuret sänds till slakteri. Bestämmelser om

veterinär besiktning och värdering har inte tagits in i lagtexten. Sådana 70

föreskrifter
bör enligt min mening meddelas i administrativ ordning.

Bestämmelsen
atl djur kan omhändertas tiUs vidare har också utgått. Prop. 1987/88:93 Enligt
min mening kan det aldrig bli fråga om något längre omhändertagande. Är ett
omhändertaget djur i del skick att det bör avlivas, bör detta självfallet ske
snarast möjligt. I annat fall skall djuret inle tas om hand längre tid än som
är nödvändigt för all få en försäljning till stånd. Ett beslut enligt
förevarande paragraf bör således gå ut på att djuret antingen skall säljas
eller avlivas.

Liksom
för närvarande ankommer det på polismyndigheten att verkställa åtgärden. Detta
framgår av andra stycket.

35
§

Kostnader
som uppkommer på grund av åtgärder enligt 31 och 32 §§ får

förskotteras av allmänna
medel.

öm
ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, skaU kostnaden sluUigt betalas av
den mot vilken åtgärden har riktats, om det inte finns särskilda skäl.

Om
ett omhändertaget djur har sålts genom polismyndighetens försorg, får kostnad
som sluUigl skall betalas av ägaren tas ut ur köpesumman.

Paragrafen
motsvarar med endast redakUonella ändringar 19 § i 1944 års lag.

Paragrafen
innehåller bestämmelser om hur det skaU förfaras med de kostnader som uppkommer
vid ett omhändertagande.

Paragrafen
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Ansvar
och överklagande m. m.

36 §

Till
böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av

oaktsamhet

l.brytermol3,5,6,
8-11, 14, I6-19eller21 §,

2. bryter mol en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag,

3. underlåter att följa ett sådant föreläggande eller bryter mot ett
sådant förbud som avses i 29 §.

I
ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om den
skyldige kan dömas Ull ansvar för gärningen enligt brottsbalken.

Paragrafen
innehåller lagens straffbestämmelser. I förhållande till bestämmelserna i 21 §
i 1944 års lag har straffet för brott mot lagen eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter skärpts genom att fängelse skallkunna ådömas. Dessutom
har en viss utvidgning skett av del straffsankUonerade området, främst genom
att även oaktsamhet medför straffansvar. De gärningar som kommer att omfattas
av bestämmelsen kommer att vara av mycket varierande art. Såväl behovet av att
kunna inskrida med straff som de enskilda gärningarnas inbördes straffvärde
måste med nödvändighet bli ytterst växlande. Mot bakgmnd härav stadgas i andra
stycket att i ringa fall inte skaU dömas till ansvar.

Del behöver inte visas att
ett djur har utsatts för Udande för att straffbe

stämmelserna i lagen skall vara tillämpliga. Bestämmelserna skiljer sig i 71

det hänseendet från
brottsbalkens bestämmelse om djurplågeri. Många Prop. 1987/88:93 gånger är
det svårt att bevisa alt ett förfarande inneburit lidande för djuret. Enligt
paragrafen behöver inte heller för straffbarhet styrkas att förfarandet varit
annat än oaktsamt. Enligt straffbestämmelsen för djurplågeri krävs grov
oaktsamhet eller uppsåt,

37 §

Om
ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtls, döms inle Ull ansvar
enligt 36 § för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Enligt
en allmän princip i svensk rätt bör det inte vara möjligt att ingripa med både
straff och vilespåföljd mot samma förfarande. Med hänsyn till atl del på
djurskyddels område kommer alt finnas behov av att anpassa formerna för
ingripandena efter omständigheterna i varje enskUt fall bör tillsynsmyndigheten
ha möjlighet att utfärda ett vitesföreläggande för att avbryta en i och för sig
straffbar verksamhet. I det enskilda fallet får dock ett och samma förfarande
inte föranleda både vite och straff. Därför har i paragrafen införts en
bestämmelse som anger att om ett vitesföreläggande eller vitessankUonerat
förbud har överträtts får inte dömas till straff för gärning som omfattas av
föreläggandet eller förbudet.

38 §

Föreskrifter
om överklagande av en myndighets beslut enligt denna lag eller med stöd av ett
bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Paragrafen
innehåller ett bemyndigande för regeringen atl meddela föreskrifter om
överklagande.

39 §

Beslul
som avses i 29, 31 och 32 §§ gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer
något annat.

En
liUsynsmyndighet får även i annat fall bestämma att ett beslut skall gälla även
om det överklagas.

Enligt
paragrafens första stycke gäller Ullsynsmyndighetens beslut om förbud att
handha djur m. m. enligt 29 § och om tvångsomhändertagande av djur enligt 31
och 32 §§ omedelbart och således utan hinder av att beslutet överklagas. Enligt
andra stycket får en Ullsynsmyndighet även beträffande beslul i andra frågor som
regleras i lagen bestämma att beslutet skall gälla även om det överklagas.

I
förhållande till bestämmelserna i 1944 års lag innebär paragrafen att
tillsynsmyndigheterna ges ökade möjligheter att förordna om omedelbar
verkställighet av sina beslut.

Den
myndighet som överprövar beslutet kan naturligtvis meddela beslut om
inhibition.

72

4.2 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn Prop. 1987/88:93

över hundar och katter

13
§ andra stycket hänvisas i paragrafens gällande lydelse tiU 18 och 19 §§ i 1944
års lag. Vad gäUer bestämmelserna i 18 § har sådana ändringar gjorts i den nya
lagen all motsvarande hänvisning till denna inte kan göras. I stället har
bestämmelser som direkt reglerar förfarandet när en hund tagits om hand förts
in i lagen om tillsyn över hundar och katter. Stadgandet i 19 § i 1944 års lag
motsvaras av bestämmelserna i 35 § i den nya lagen. Den ändrade hänvisningen är
en ren följdändring.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:99) om

försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid

tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd

Genom
ändringarna, som omfattar lagens rubrik saml hänvisningar i 1 och 2 §§, får
frikommunerna samma möjligheter som enligt 1944 års lag. Försöksverksamheten
pågår enligt bestämmelserna om ikraftträdande av 1986 års lag till utgången av
år 1988.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om tiUsyn över hundar och katter,

3. lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade
kommunala befogenheter vid Ullsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

73

Lagrådet Prop. 1987/88:93

Utdrag
ur protokoU vid sammanträde 1987-12-21

Närvarande:
justitierådet Mannerfelt, justitierådet Erik Nyman, regeringsrådet Palm.

Enligt
protokoU vid regeringssammanträde den 30 november 1987 har regeringen på
hemstäUan av statsrådet Hellström beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag tUl

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

3. lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade
kommunala befogenheter vid Ullsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd.

I
ärendet har ull lagrådet inkommit en skrivelse från Svenska Ridsportens
Centralförbund.

Förslagen
har inför lagrådet föredragils av revisionssekreteraren Kerstin Frideen.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till djurskyddslag

Det
remitterade förslaget till ny djurskyddslag utgör det gmndläggande elementet i
en reform som går ut på alt få förfatlningskomplexet angående djurskyddet -
vilket inbegriper, fömtom själva lagen, regeringens förordningsbestämmelser
och lantbruksstyrelsens mer detaljbetonade tillämpningsföreskrifter - bättre
systematiserat öch överskådligt, vartill kommer vissa positionsförflyttningar i
för djurskyddet förstärkande riktning.

Lagrådet
har alt granska endast förslaget till den gmndläggande nya djurskyddslagen. Vad
som kommer att stadgas i en kommande djurskyddsförordning kan i vissa delar
anas genom i lagmotiven givna antydningar. Om innebörden av kommande
föreskrifter, utfärdade på lägre plan, vet lagrådet föga. Lagrådets möjligheter
är alltså begränsade när det gäller att i aUo överblicka konsekvensema av en
sådan utpräglad ramlag som den nu ifrågavarande. Vad som möter läsaren i det
remitterade lagförslaget kan grovt karakteriseras dels som program- eller
målsättningssladganden, dels som gränsdragningssladganden vilka i princip anger
vad som får resp. icke får företagas i förhållande till djuren; bestämmelsema i
sistnämnd del är i ej ringa mån försedda med förbehåll att de kan sättas åsido
genom i administrativ ordning meddelade undantagsföreskrifter.

Vad
som nu anförts illustrerar alt lagrådets granskning av endast den grundläggande
djurskyddslagen inte kan göra anspråk på alt få någon stmklurerande inverkan på
den framlida djurskyddsregleringen som helhet. Vad lagrådet kan åstadkomma i
ett ärende av förevarande ramlagsna-tur är vissa lagtekniska påpekanden vars
värde för djurskyddets gestaltning i framtiden torde få förutses bli högst
begränsat i sak.

74

10
§ Prop. 1987/88:93

Paragrafens
första stycke innehåller enligt ordalagen ett totalt förbud mot operativa
ingrepp som inte är befogade av veterinärmedicinska skäl, Äv andra och tredje
styckena framgår emellertid att förbudet inte är avsett att vara undantagslöst.
En erinran härom bör enligt lagrådets mening lämpligen finnas i första
stycket. Paragrafens första stycke kan förslagsvis utformas på följande sätt:
"Operativa ingrepp på djur får göras endast om det är befogal av
veterinärmedicinska skäl eller sker enligt bestämmelse som meddelats med stöd
av andra stycket eller för ändamål som avses i 19 § första stycket." Remissförslagets
tredje stycke får i så fall bli ett andra stycke.

16
§

I
paragrafen föreskrivs tillståndslvång för viss yrkesmässig eller eljest mer
omfattande handhavande av djur i vissa branscher vilka närmare specificeras i
tre skilda punkter i bestämmelsens första stycke. Av andra stycket framgår atl
tillstånd - som det ankommer på miljö- och hälsoskyddsnämnden alt meddela —
kan återkallas.

Man
saknar i denna reglering normer vilka kan ge Ullståndsmyndighelen ledning vid
prövningen av tillståndsfrågan. Ett minimum därvidlag bör vara atl den
tillståndssökande dels måste bedömas vara personligen lämplig för den
tilltänkta verksamheten - varvid slår i förgmnden all han kan förväntas iaktta
djurskyddsförfallningarnas krav - dels måste ha en anläggning som uppfyller de
kriterier som följer av djurskyddslagsUflningens grundsatser.

Vikten
av atl vissa normer fastläggs i detta sammanhang framträder särskilt tydligt,
när man tänker på det i bestämmelsen inbyggda återkallel-seinsUtutet. En
återkallelse av tillstånd för den som etablerat sig i en till paragrafen
hänförlig verksamhet kan för den berörde få vittgående ekonomiska
konsekvenser.

18
§

Bestämmelsen
föreskriver förbud mol "dopning eller andra otillbörliga åtgärder som
påverkar (del tävlande) djurets prestationsförmåga eller temperament", I
ett andra stycke av paragrafen finns ett stadgande att de otillåtna åtgärderna
anges i "verkställighetsföreskrifter" av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av lanlbmksstyrelsen. En förebild för ett sådant
lagskrivningstekniskl grepp har remissförslagets författare haft i
epizootilagen, (Jfr prop, 1979/80:61, särskilt s, 42 f,)

Som är välbekant får
verkslällighelsföreskrifter (8 kap, 13 § RF) inte ha

den karaktären att de tillför den grundläggande lagregleringen något vä

senUigt nytt. I princip skall själva lagregeln ge den rättstillämpande dom

stolen eller förvaltningsmyndigheten del avgörande beskedet om vad som

gäller för dess rättstillämpning; verkstäUighelsföreskrifter skall inte vidga

eller begränsa vad som står i själva lagen. 75

Vad
som i förevarande fall utsågs i den föreslagna lagtexten avser alltså Prop.
1987/88:93

"dopning
och andra otillbörliga åtgärder som /etc/." Man rör sig här

med
synnerligen svårgripbara begrepp, något som också omvittnats under de
gmndläggande förslagens remissbehandling.

Lagrådet
tror inle att man nu på aktuellt område kan lagstiftningsvis komma längre än
till en regel av den innebörd remissförslaget presenterat. Men klart står all
en dylik regels betydelse blir begränsad till att ge en aUmän ledning för en
rällsUllämpande myndighel. En konkreUsering behövs, byggd på hittiUs förekomna
erfarenheter av dopnings- och härliggande fuskningsförfaranden i
tävlingssammanhang. Enligt lagrådets mening får det accepteras atl de närmare gränsdragningarna
och exemplifieringarna på detta område genom delegation anförtros åt
regeringen eller lanlbmksstyrelsen. Preciseringarna kan från dessa
utgångspunkter inte anses falla inom ramen för verkställighetsföreskrifter.
Fråga får anses vara om sådan kompletterande och preciserande reglering som är
förenlig med den delegationsmöjlighet som 8 kap. 7 § första stycket punkt 4 RF
erbjuder.

En
naturlig reflexion i sammanhanget är att den som delegationsvägen får
behörighet att utfärda preciserande föreskrifter i ämnet bör samråda med
hästsportens organisationer, som notoriskt med kraft söker motverka sådana
ojusta metoder som förevarande paragraf har i sikte. Synpunkter i sakfrågan har
anförts i skrivelsen från Svenska Ridsportens Centralförbund.

19
§

I
paragrafen ges föreskrifter om två typer av tillstånd, den ena avseende en på
närmare sätt preciserad användning av djur för vetenskaplig forskning m. m. och
den andra gällande uppfödning av djur som därvid får komma tiU användning. I
båda fallen kan återkallelse av tillstånden ifrågakomma.

Beträffande
dessa tillståndsärenden gör sig väsentligen samma synpunkter gällande som de
av lagrådet under 16 § anförda. Någon form av normer bör rimligen uppställas
både när det gäller beviljande av tUlstånd och återkallande därav. Gmndläggande
bör även på dessa områden vara i vart fall visst på ett eller annat sätt
utformat lämplighetskrav.

22 §

Första
stycket i paragrafen, vilket endast innebär en erinran om vissa andra
bestämmelser i lagen, torde såsom överflödigt kunna utgå.

Återstående
del av paragrafen föreslås få följande lydelse.

"Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får beträffande djur som används
för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket meddela föreskrifter om
undantag från lagens bestämmelser."

26
§

I
paragrafens andra stycke torde följande tillägg böra göras. " ut

vite,
dock ej i fall som avses 129 §." (Jfr RÅ 1983 2:92) 76

38 § Prop. 1987/88:93

Den
från rättssäkerhetssynpunkter viktiga regleringen angående besvärsordningen
bör intagas i lag och inle, såsom skett i remissförslaget, förvisas till
förordning.

Enligt
vad som vid föredragningen upplysts för lagrådet är avsikten den atl miljö- och
hälsoskyddsnämndens beslut skall överklagas till länsstyrelsen saml att
länsstyrelsens beslut och beslut av centrala tillsynsmyndigheten i särskUt
ärende skall överklagas till kammartätten. Centrala Ullsynsmyndighetens
normbeslut avses skola överklagas hos regeringen. Lagrådet har inte någon
erinran mol den angivna ordningen.

En
lagbestämmelse i ämnet kan lämpligen utformas på följande sätt, varvid
livsmedelslagen (1971:511) tjänat som förebUd.

"Miljö-
och hälsoskyddsnämndens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelse som
meddelats med stöd av lagen får överklagas UU länsstyrelsen.

Beslul,
som annan statlig myndighel än regeringen i särskUt fall meddelat enligt lagen
eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas Ull
kammartätten.

Annat
beslut som lanlbmksstyrelsen eller annan statlig myndighet som utövar central
tillsyn meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt
lagen överklagas till regeringen."

Övergångsbestämmelserna

I
punkt 2 i remissförslagets övergångsbestämmelser har angivits att den upphävda
lagen om djurskydd fortfarande skall gälla i fråga om överträdelser som har
skett före ikraftträdandet. De i 5 § brottsbalkens promulga-tionslag fastslagna
principema, som har generell giltighet, måste dock anses väl ägnade alt täcka
även de övergångssituationer som i straffrätts-Ugt hänseende kan uppkomma på
förevarande lagstiftningsområde. Punkten 2 bör därför utgå, varvid
konsekvensen blir att de följande punkterna får omnumreras.

Övriga
lagförslag

Förslagen
lämnas utan erinran.

77

Jordbruksdepartementet Prop. 1987/88:93

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson,
Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson,
Lönnqvist, Tahlén

Föredragande:
statsrådet Hellström

Proposition om djurskyddslag, m. m. 1 Anmälan av
lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

3. lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamheten med ökade
kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Djurskyddslagen

10§

Som
lagrådet föreslagit kan det för tydlighetens skull finnas skäl att redan i
första stycket framhålla atl förbudet mot operativa ingrepp inte är undantagslöst.
För att markera all förbudet står för den grundläggande inriktningen anser jag
dock att lagtexten bör utformas något annorlunda än lagrådet föreslagit.

16
och 19 §§

Jag
kan biträda lagrådets förslag att i lagtexten föra in bestämmelser som ger
ledning vid prövningen av tillståndsfrågan. Avgörande vid bedömningen av om
tillstånd skall ges bör vid såväl prövningen enligt 16 som enligt 19 § vara om
sökanden är lämplig att bedriva verksamheten och om de anläggningar som kan
komma att användas för denna är lämpUga. Bedömningen bör ske mot bakgmnd av
att djurskyddslagsUflningens krav skall uppfyUas. Vid prövningen av tillstånd
tiU destinaUonsuppfödning enligt 19 § måste dessutom, som jag tidigare anfört,
behovet av försöksdjur beaktas.

Beslut
om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 30 november 1987. 78

18§ ■ ■ ■

Jag har inte något alt
erinra mot vad lagrådet har förordat..Regeringen bör följaktligen genom
delegering anförtros uppgiften att utfärda föreskrifter om otillåtna åtgärder.
Såsom lagrådet vidare anfört bör innan sådana föreskrifter utfärdas samråd ske
med häslsportens organisationer.

22
§

Jag anser att lagtexten
kan förenklas på sätt lagrådet föreslagit.

Prop. 1987/88:93

26§

Jag delar lagrådets
uppfattning.

29§

Med
anledning av att fråga uppkommit om skenöverlålelser i samband med atl någon
efter ett förbud ålagts göra sig av med djur vill jag framhålla följande. För
atl någon skall anses ha gjort sig av med ett djur måste krävas att han inte
längre har djuret i sin omedelbara närhet, t. ex. i sin bostad eller på en
fastighet som han äger eller bmkar. Att överlåta djuren till någon annan är
således inte tillräckligt om inte djuren också avlägsnas så atl den faktiska
kontakten med dem upphör.

38
§

Som
lagrådet anfört kan del finnas skäl att låta ordningen för all överklaga ett
beslut framgå redan av lagtexten. Bestämmelserna om överklagande bör utformas i
enlighet med lagrådets förslag.

Övergångsbestämmelserna

Liksom
lagrådet föreslagit anser jag att punkt 2 kan utgå.

Utöver
vad som följer av del anförda bör vissa redaktionella ändringar göras i
lagförslaget.

2 Övriga frågor

2.1 Organisation av den etiska prövningen av djurförsök

Mitt
ställningstagande: Centrala försöksdjursnämnden förstärks och omorganiseras
samt övertar vissa uppgifter som tidigare åvilat lantbruksstyrelsen.

Lekmannarepresentationen
i de djurförsöksetiska nämnderna förstärks.

Utredningens förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt ställningstagande. I fråga om de etiska
nämnderna föreslår utredningen atl proportionen mellan de olika
ledamotskategorierna skall vara oförändrad.

79

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker att centrala för- Prop. 1987/88: 93
söksdjursnämnden övertar visSa uppgifter från lanlbmksstyrelsen. Några
remissinstanser anser atl lekmannarepresentationen i de etiska nämnderna bör
förstärkas.

Skälen
för mitt ställningstagande: Jag har i lagrådsremissen (avsnitt 2.2.6) redovisat
mina förslag angående användning av djur för vetenskapligt ändamål. Eftersom
djurförsök tilldrar sig ett stort allmänt intresse vill jag för riksdagens
information i korthet ange hur jag anser att den etiska prövningen av
djurförsök lämpligen bör organiseras.

Centrala
försöksdjursnämnden

Lanlbmksstyrelsen
är central myndighet i frågor som gäller försöksdjursverksamheten. Del innebär
all lanlbmksstyrelsen har ansvaret för frågor om tillstånd enligt djurskyddslagen
Ull djurförsök och till destinaUonsuppfödning av försöksdjur. Vidare meddelar
styrelsen delaljföreskrifler för den eUska prövning som skall ske enligt
djurskyddslagen samt förordnar ledamöter, ordförande och vice ordförande i de
djurförsöksetiska nämnderna.

Utredningen
om etiska frågor i samband med djurförsök har i belänkandet (Ds Jo 1986: 3)
Etisk prövning av djurförsök föreslagit en uppdelning av ansvaret för
verksamheten med djurförsök. Utredningen vill göra en ål-skillnad mellan å ena
sidan del allmänna tillsynsansvaret enligt djurskyddslagen och å andra sidan
frågor som mera direkt hör samman med de djurförsöksetiska
problemställningarna. Av de sistnämnda frågorna bör enligt utredningen de som
sammanhänger med de eliska nämndernas ärendehandläggning flyttas över från
lanlbmksstyrelsen till den centrala försöksdjursnämnden .

Jag
vill i den delen anföra följande. Genom atl ge den centrala försöksdjursnämnden
ett samlat ansvar för de frågor som direkt hör samman med de etiska nämndernas
verksamhet skapas förutsättningar för en diskussion som kan koncentreras till
problemen kring den etiska prövningens inriktning och organisation. Jag
biträder följaktligen utredningens förslag.

Det
utvidgade ansvarsområdet för centrala försöksdjursnämnden bör omfatta den
normgivning som behövs för de etiska nämndernas verksamhet. Den centrala
försöksdjursnämnden bör dessutom i samarbete med lantbruksstyrelsen
sammanställa statisUk rörande försöksdjursförbmk-ningen. Jag delar utredningens
mening all lanlbmksstyrelsen även i fortsättningen bör handlägga frågor om
tillstånd Ull djurförsök, om godkännande av lokaler för försöksdjur och om
Ullstånd liU uppfödning av försöksdjur.

Utredningen
har förordat att berörda högskolestyrelser inom universi

tets- och högskoleområdena åläggs uppgiften att utse ledamöter, ordföran

de och vice ordförande i de djurförsöksetiska nämnderna. Utredningen har

dock anfört all uppgiften lika väl kan åläggas centrala försöksdjursnämn

den. För egen del anser jag att det är viktigt att den etiska prövningen får

en enhetlig organisation. Del är därför naturligt att ledamöterna liksom

ordföranden och vice ordföranden i de etiska nämnderna utses av den 80

centrala
försöksdjursnämnden efter förslag av berörda organ. Centrala Prop.
1987/88:93 försöksdjursnämnden bör även verka för en enheUig behandling av de
ärenden som prövas äv de etiska nämnderna. Den centrala nämnden bör också ha
ansvaret för att ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna får erforderlig
utbildning och information.

Jag
delar utredningens mening all den centrala försöksdjursnämnden med anledning av
de utökade arbetsuppgifterna bör förstärkas och till viss del omorganiseras.
Det bör emellertid ankomma på nämnden själv alt inom ramen för de medel som
anvisas på lämpligt sätt genomföra de organisato-. riska förändringar som
behövs.

Ett
gott hälsotiUstånd hos försöksdjuren leder Ull en minskad förbmkning av sådana
djur. De hälsoinvenleringar i försöksdjursbesällningar som påbörjats i landet
är värdefuUa. Jag anser att friska försöksdjur är ett från djurskyddssynpunkt
självklart eUskt krav.. Att djuren är friska främjar också forskningens
intressen. Enligt vad jag erfarit pågår både hos berörda statliga organ och
inom läkemedelsindustrin arbete med atl utöka och bredda
hälsoinventeringsprogrammen. Det är angeläget att centrala försöksdjursnämnden
noga följer utvecklingen och i samråd med andra myndigheter och andra berörda
intressenter verkar för att hälsoförhållandena för försöksdjuren får en från
djurskyddssynpunkl tillfredsställande lösning.

Djurförsöksetiska
nämnderna

En
djurförsöksetisk nämnd med uppgift atl pröva användningen av djur i djurförsök
finns i varje högskoleregion.

En
ansökan om atl få använda djur Ull djurförsök prövas först av en tremannagmpp.
Gruppen beslår av representanter för de personkategorier som ingår i den
djurförsöksetiska nämnden. Om gmppen är enig om,all försöket är godtagbart från
eUsk synpunkt får försöket påbörjas omedelbart. Ärendet anmäls senare vid
nämndens sammanträde. Jag delar utredningens uppfattning att det är en svaghet
med den dubbla prövningen. För alt stärka nämndernas ställning bör
beslutsfunktionen förbehållas själva nämnden. Försök skall som jag anfört i
lagrådsremissen (avsnitt 2.2.6) heller inte få påböijas innan nämnden tagit
ställning till ansökan.

Jag
anser emellerUd all tremannagmppernas verksamhet har varit av värde när det
gäller att förbereda ärendena. Nämnden bör därför i fortsättningen vid behov
utse en grupp som bereder ärendet innan det föredras i nämnden.
Beredningsgmppen kan för att förenkla handläggningen i nämnden även avge
förslag tiU beslul.

Jag
har föreslagit att de djurförsökseliska nämnderna.i fortsättningen

skall pröva i huvudsak alla ansökningar om djurförsök. Arbetsbelastningen

för de enskilda nämnderna kommer därför atl öka. För all inte arbetsbör

dan skaU bli för tung på en enskild nämnd bör det i vissa högskoleregioner

kunna inrättas flera nämnder. Jag anser atl del bör ankomma på den

centrala försöksdjursnämnden alt se till all antalet eUska nämnder blir

tillräckligt så att del finns kapacitet för prövningen i de olika regionerna.

Det är också angelägel att arbetet organiseras så alt handläggningen av

ärendena kan ske snabbt. 81

6
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

Nämnderna bör också enligt
min mening sammanträda oftare än Udigare Prop. 1987/88: 93 för att
förkorta handläggningstiden. Nämnderna bör sammanträda minst en gång i
kvartalet för att kunna ulföra en snabb handläggning av ärendena. Det bör
ankomma på ordföranden i nämnden atl vid behov hålla extra sammanträden.

Jag
delar utredningens mening atl det vid lanlbmksstyrelsen gemensamma
sekretariatet för nämnderna bör avskaffas. Vid vaije nämnd bör i stället finnas
en arvoderad sekreterare.

Utredningen
föreslår att sammansättningen av de djurförsökseUska nämnderna skall vara
oförändrad. Nämnden skulle liksom hittiUs bestå av lekmän, forskare och
försöksdjurspersonal, där varje grupp är företrädd av lika många
representanter. Förslaget har mött viss kritik av remissinstanserna. För egen
del anser jag alt lekmannainflylandet i nämnderna bör förstärkas. Därigenom kan
man få en mera allsidig belysning av nödvändigheten av och den etiska
problematiken kring ett djurförsök, I varje nämnd bör liksom tidigare ingå
representanter för lekmän, forskare och försöksdjurspersonal. Proportionerna
mellan de representerade kategorierna bör enligt min mening vara sådan att av
nämndens ledamöter är hälften lekmän. Med lekmän avser jag såväl representanter
för djurskyddsorganisationer som för allmänintresset. Majoriteten av lekmännen
bör utgöras av representanter för allmänintresset. Den andra hälften bör vara
forskare och representanter för personal som handhar försöksdjur. Bland
forskartepresentanterna bör om möjligt ingå forskare med kunskap om alternativa
metoder. Ordföranden och vice ordföranden bör vara opartiska och företrädesvis
ha erfarenhet av dömande verksamhet. Ordförande, vice ordförande och ledamöter
bör såsom jag Udigare anfört utses av centrala försöksdjursnämnden.

För
att få en snabb men ändå kortekl bedömning av ansökningar om djurförsök bör
nämnderna inte vara för stora. Jag bedömer att antalet ledamöter i en nämnd, om
nämnden skall fungera tillfredsställande, inte bör överstiga Qorton personer
med ordförandena inräknade. När nämnden fattar beslut bör den bestå av en
ordförande och ett lika stort antal representanter för forskare och
försöksdjurspersonal som antalet lekmän. Del bör ankomma på centrala
försöksdjursnämnden att närmare utforma reglerna för nämndernas sammansättning.

Förslaget
alt minska antalet ledamöter och öka antalet lekmän i de djurförsöksetiska
nämnderna kräver enligt min mening vissa utbildningsinsatser.
Lanlbmksstyrelsen har anvisat 100000kr. innevarande budgetår för planerad
kursverksamhet för nämndledamöter. När de nya nämnderna är utsedda bör centrala
försöksdjursnämnden anordna utbildning för ledamöterna för att säkra en
korrekt och snabb handläggning av ansökningarna. Jag kommer i det följande att
ta upp frågan om kostnaderna för utbildningen.

82

2.2
Användning av köttmjöl i foder

Prop. 1987/88: 93

Mitt förslag:
Foder som används tiU andra djur än pälsdjur skall inte få innehålla köllmjöl
från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar från slaktade djur.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Lanlbmksstyrelsen föreslår dock
inte något undanlag för foder till pälsdjur.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tUlstyrker lantbmksstyrelsens förslag. Samtidigt
framhåller flera remissinstanser att det är viktigt att hanteringen av
självdöda djur sker på ett tillfredsställande sätt och så att
sjukdomsövervakningen inte försämras.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 3 § lagen (1985: 295) om foder gäUer bl. a. att ett
foder inte får ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det
kan antas att det är skadligt eller annars otjänligt för djuret. Fodret får
inte heller vara sådant atl det gör livsmedel från djur som utfodrats med
fodret skadligt eller otjänligt som människoföda.

Hösten
1985 uppmärksammades alt del vid tillverkningen av köllmjöl för foderändamål
bl. a. användes självdöda djur.

Lanlbmksstyrelsen
utfärdade den 19 december 1985 närmare föreskrifter för foder i en särskild
kungörelse (LSFS 1985:35) om foder. Kungörelsen trädde i kraft den I januari
1986 och i den föreskrevs alt köllmjöl och andra produkter från döda husdjur
utom fisk inte fick användas som foder, om inte djuren genomgått besiktning. I
viss utsträckning har styrelsen därefter dispensvägen medgett att foder till
pälsdjur får innehålla sådant köttmjöl.

I
den debatt som uppstod hösten 1985 ställde fodertillverkama omgående krav på
att självdöda djur inte skulle få ingå i köllmjöl. Slakteriorganisa-lionen har
dock fortsalt att ta om hand självdöda djur på olika uppsamlingsplatser. Från
uppsamlingsplatserna transporteras djuren vidare för konvertering. Konvertering
av självdöda djur sker för närvarande endast på två platser i landet, i
Stenslorp och i Visby. Del köllmjöl som framstäUs vid anläggningen i Stenstorp
exporteras i huvudsak lUl Finland. Mindre volymer säljs till svenska
pälsdjursuppfödare eller används som jordförbättringsmedel.

Före
den I januari 1986 då de självdöda djuren kunde användas Ull köttmjöl utan
inskränkningar togs djuren om hand av slakterierna till låg eller ingen kostnad
för djurägarna. Del nya förfarandet innebär att det numera kan kosta den
enskilde djurägaren mellan 600 och 700 kr. att få ett störte djur
omhändertaget. Följden av detta har blivit att Ullförseln av självdöda djur Ull
uppsamlingsplatser och konverteringsanläggningar har minskat kraftigt och att
nedgrävningen av självdöda djur har ökat.

En
särskild arbetsgmpp inom lanlbruksstyrelsen har analyserat de effekter som
uppkommit Ull följd av förbudet att använda självdöda djur till köllmjöl i
foder. Arbetsgmppen har i oktober 1987 avlämnat en rapport Utredning om
köttfodermjöl.

Arbetsgmppen
har genomfört bakteriologiska och kemiska analyser av

83

költmjölet
och kommit Ull den slutsatsen alt del inle finns stöd för ett Prop.
1987/88: 93

anlagande
att foder, som innehåller köttmjöl från självdöda djur, skulle

vara
skadligt eller otjänligt för djur. Därmed skulle enligt arbetsgruppen 3 §

lagen
om foder inte medge ett fortsalt förbud mol användningen av sådant

köllmjöl
i foder. Arbetsgmppen anser också atl det finns olägenheter med

ett
förbud både genom att ett störte antal djur tas om hand på ett olämpligt

sätt
och genom alt färte djur blir föremål för obdukUon.

Lantbruksstyrelsen
har efter det all arbetsgmppen avlämnat sin rapport utfärdat ett antal nya
kungörelser om foder för olika djurslag. Dessa författningar har ersatt den
tidigare nämnda kungörelsen: De nya föreskrifterna upptar inte något förbud
mot att använda köttmjöl från självdöda djur i foder.

Lanlbruksstyrelsen
har med överlämnande av arbetsgruppens rapport i skrivelse till regeringen
föreslagit att lagen om foder ändras så att den medger förbud mol foder som
innehåller produkter av självdöda djur.

Lanlbmksstyrelsen
har som skäl för sitt.förslag framfört att del i frågor om bl. a. iivsmedelskvalitet,
djurhållning och djurskydd numera ofta görs värderingar som är av etisk och
estetisk karaktär. När del kom till allmänhetens kännedom atl självdöda djur
användes till framställning av köllmjöl blev reakUonen myckel stark. Senare har
också andra kötlmjölsråvaror ifrågasatts. Det gäller t. ex. kött och organ som
på grund av sjukliga förändringar kasseras vid slakt. Dé industriförelag inom
näringen som sysslade med költmjölsframslällning reagerade mycket snabbt på opinionsyttringarna
och slutade leverera köttfodermjöl från självdöda djur till svensk foderhandel.
Avsikten är nu att i svensk fodertillverkning endast använda köllmjöl som
framställts från helt okontroversiell råvara, företrädesvis från köttrester på
styckningsben ur normalslaktmaterial.

Med
hänsyn till den starka reaktion som uppkom mot köttmjöl av bl. a. självdöda
djur anser lanlbmksstyrelsen alt del är angelägel all på eUska och estetiska
gmnder förhindra användningen av sådant kötlmjöl i föder också i
fortsättningen.

Enligt
lantbmksstyrelsens förslag skall produkter som härtör från självdöda däggdjur
eller fåglar eller från kasserade sjukliga förändringar på slaktade djur inte
få ingå i foder. Fiskmjöl skall i den mån det är oskadligt däremot få användas.
Något undanlag för foder Ull pälsdjur föreslås inte.

Lantbmksstyrelsens
skrivelse har remissbehandlats. Remissyttranden' över skrivelsen har avgetts av
socialstyrelsen, konsumentverket, statens livsmedelsverk, statens
jordbmksnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska
anstalt, Dagligvaruleveranlörers förbund. Föreningarna Djurens vänners
riksorganisation. Kooperativa förbundet, Lantbmkamas riksförbund. Nordiska
samfundet mol plågsamma djurförsök, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska
kennelklubben. Svenska kommunförbundet och Sveriges velerinärförbund. Flertalet
remissinstan-' ser är positiva till del föreslagna förbudet.

Även
jag anser att lagen om foder bör kompletteras med ett sådant

förbud som lanlbmksstyrelsen föreslagit. Detta innebär bl. a. att förbudet

inte skall omfatta fiskmjöl. Till skUlnad från lanlbmksstyrelsen anser jag

dock alt förbudet inte bör omfatta foder för pälsdjur. De etiska och esteli- 84

ska värderingar som utgör
grund för ett förbud gör sig inle gällande med Prop. 1987/88:93 samma
tyngd i fråga om foder Ull sådana djur.

Förbudet
bör gälla användandet av foder som innehåller sådana produkter som det nu är
fråga om. Del innebär alt förbudet kommer att gälla också importerat foder. Det
får ankomma på lanlbmksstyrelsen att bestämma hur importkontrollen skall gå
till.

Enligt
överenskommelse om tekniska handelshinder (TBT) inom GATT saml beslul i EFTA: s
råd rörande procedur för notifiering av tekniska föreskrifter föreligger
informations- och konsullalionsskyldighet i fråga om tekniska föreskrifter som
har betydelse för den internationella handeln. I den mån Sveriges
internaUonella förpliktelser så påkallar kommer.försläget till ändring av
lagen om foder all notifieras genom kommerskollegiums försorg.

En
fråga som måste lösas i samband med alt ett förbud införs är hur ett
omhändertagande av självdöda djur i fortsättningen skall ske.

Det
finns för närvarande inga bestämmelser som reglerar hur omhändertagandel.
skall gå Ull. Den skyldighet som finns enligt renhållningslagen (1979:596) för
kommunen alt svara för bortforsling m. m. av avfall avser bara hushållsavfall.
Dit kan inle räknas djur som självdött i jordbmket.

Med
stöd av 6 § renhållningslagen kan regeringen föreskriva all också annat avfall
än hushållsavfall skall forslas bort genom kommunens försorg. Ligger ansvaret
för bortforslingen på kommunen får avfallet, enligt 7§ renhållningslagen, inte
grävas ned, komposteras eller på annat sätt slutligt omhändertas av
fastighelsinnéhavaren.

Arbetsgruppen
konstaterar i sin utredning all man inte funnit några allvarliga olägenheter av
den ökade nedgrävningen av självdöda djur. På längre sikl bedöms dock vissa
miljöproblem kunna uppstå i djurtäla regioner.

Flera
remissinstanser ser emellertid betydligt allvarligare på konsekvenserna av
ökad nedgrävning. Det framhålls all del både från allmänhygie-nisk och
livsmedelshygienisk synpunkt är ett problem att kadaver inle skickas till
konverteringsanläggningar. Smitta kan spridas genom alt djurkropparna grävs
ned. Del framhålls vidare alt djuren är ett vikUgt obduktionsmaterial och att
nedgrävning av djuren kan få iiegativa konsekvenser för landets smittskydd
eftersom underlaget för sjukdomsövervakning minskar med minskad
obdukUonsverksamhet.

Även
jag anser att det är otillfredsställande att ett förbud mot köllmjöl från
självdöda djur får den effekten atl hedgrävningen av sådana djur ökar. Detta
skulle medföra alltför stora risker i olika avseenden bl. a. för miljön.

Enligt
min mening bör en ökad uppsamling av djuren ske på frivillig väg genom
slakteriernas försorg. Såväl Lantbmkamas riksförbund som Sveriges
slakteriförbund och Köttbranschens riksförbund har förklarat sig beredda alt
ombesörja uppsamlingen av djuren. De merkostnader för omhändertagandet av
djuren som det föreslagna förbudet medför skall emellertid inle belasta den
enskilde lantbmkaren. Kostnaden får i stället tas upp i samband med
jordbruksprisöverläggningarna.

85

2.3
Prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning i samband med slakt m. m.

Prop. 1987/88:93

Mitt
förslag: En lagändring skall göras som gör del möjligt att - på samma sätt som
i fråga om slaktsvin — kombinera en kommande hälsokontroll av nötkreatur med en
särskild avgift vid slakt av djur som inte omfattas av kontrollen.

Mitt
ställningstagande: Prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbe-siklning vid
slakt kommer atl ske i enlighet med en överenskommelse som jordbmksnämnden har
träffat med branschorganisationerna Sveriges slakteriförbund och Köttbranschens
riksförbund. I första hand bör erfarenheterna av detta frivilUga avdragssystem
avvaktas innan ställning las Ull om ett lagregleral avdrags- eller
avgiftssystem bör införas.

Bakgrund till mitt förslag
och mitt ställningstagande: Regeringen uppdrog år 1986 åt statens
jordbruksnämnd att komma in med förslag om kvalitetsbetalning inom
jordbmksprisregleringen. I rapporten Betalning för bra matkvalitet som lämnades
i mars 1987 Jöreslog jordbmksnämnden atl prisavdrag skulle införas för vissa
besiktningsanmärkningar för nöt och svin i syfte att påskynda ansträngningarna
atl åstadkomma en god djurmiljö. Jordbmksnämnden inkom i december 1987 med
preciseringar i fråga om vilka besiktningsanmärkningar som bör föranleda
avdrag, avdragens storlek saml system för avdrag.

Jordbruksnämnden
anser att följande anmärkningar vid veterinärbesiktningen bör kunna föranleda
avdrag, nämligen

- bölder på nöt och svin,

- leverskador på nöt och svin,

- ledinflammationer på nöt och svin,

- smutsiga hudar på nöt och

- sammanväxta brösthinnor på svin.

Prisavdragsbeloppel bör
utgå från värdeminskning saml från slakteriets kostnader för hantering av
slaktkropparna och för administration, vUkel innebär att avdragsbeloppel skall
stanna inom slakteriet.

Om avdraget inte ger
avsedd effekt bör del enligt jordbruksnämnden kunna kompletteras med ett ytterligare
avdrag som bedöms tillräckligt högt för att reducera skadorna Ull en önskvärd
nivå. Detta innebär totalt ett högre avdragsbelopp än vad som motsvarar
slakteriernas kostnader. Endast den del av avdraget som motsvarar slakteriels
kostnader bör då stanna i slakteriet. Överskjutande del bör tillföras
köttprisregleringen och kunna användas för gemensamma åtgärder inom branschen i
syfte att förbättra djurhälsan. Också svansskador på svin, som inte minskar
slakt-kroppens värde, bör kunna föranleda avdrag i ett sådant system;

Jordbruksnämnden har nu
träffat en överenskommelse med branschorganisationerna Sveriges
slakleriförbund och Köttbranschens riksförbund. Enligt överenskommelsen skall
organisationerna genom avtal med sina medlemsföretag verka för atl företagen
fr.o.m. den 1 januari 1988 Ull-

86

lämpar
ett system med avdrag som motsvarar slakteriernas kostnader. Prop.
1987/88:93

Jordbruksnämnden
föreslår all detta system som inte kräver lagstöd skall

få
Ullämpas försöksvis fram Ull den I juli 1989. Inför ett beslut rörande

tiden
efter den I juli 1989 skall systemet utvärderas. Är parterna då ense

bör
överenskommelsen kunna förlängas. Visar det sig att systemet inte

fungerar
enUgl förväntningarna bör detta kunna ersättas av ett lagregleral

system
med sanktionsmöjlighet gentemot slakteriföretagen. Om det vidare

visar
sig att frekvensen skador inte minskar i önskad omfattning bör ett

ytterligare
avdrag, utöver det avdrag som motiveras av slakteriets koslna- ■

der,
då kunna införas.

Under
år 1987 har enligt lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m. m, en organiserad
hälsokontroll för slaktsvin byggts upp. Slakteriförbundel är huvudman för denna
hälsokontroll. Kontrollen gmndar sig på att slaktsvinsbesättningarnas
hälsotillstånd fortlöpande registreras av besikt-ningsvelerinären vid
slakterierna som ett moment i köttbesiklningen. Informationen vidarebefordras
till hälsokontrollen.

Enligt
5 § lagen om kontroll av husdjur m. m. får regeringen, om det finns en hälsokontroll
anordnad för slaktsvin, föreskriva all en avgift får tas ut vid slakt av svin
från sådana besättningar som inle omfattas av konlroUen och i vilka sjukdomar i
särskilt hög grad förekommer. Regeringen får överlåta åt innehavare av slakteri
att uppbära en avgift av den som lämnar svinen tiU slakt,

Lanlbmksstyrelsen
har i en framställning den 9 december 1987 hemställt att regeringen bemyndigar
lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter om att sådan avgift får tas ut.

Skälen
för mitt förslag och mitt ställningstagande: För att få belyst hur
jordbmksnämndens resp, lantbmksstyrelsens förslag förhåller sig till varandra
och vilka konsekvenser resp. förslag skulle få, har synpunkter på förslagen
genom en muntlig utfrågning men också skriflUgen inhämtats från
lanlbmksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, Sveriges
lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt. Köttbranschens
riksförbund, Sveriges slakleriförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges
veterinärförbund och Kooperativa förbundet.

En
bred majoritet av de tillfrågade myndigheterna och organisationerna anser alt
kostnadsmoUverade prisavdrag är väl förenliga med lantbruksstyrelsens förslag
tiU regeringen. Det råder enighet om atl branschöverenskommelsen är tiUräckligt
långtgående med hänsyn till nuvarande kunskaper och erfarenheter vad gäller
sambandet mellan djurmiljö och uppvisade slaktskador. Samtliga tillfrågade
instanser motsätter sig ett längre gående system med avdragsbelopp som inte är
kostnadsmoUverade. I huvudsak tre skäl anförs för denna ståndpunkt.

Ett
av skälen som anförs är att det för närvarande inte finns tillräckligt

med kunskap och erfarenhet på området. Orsakssammanhangen när del

gäller djurmiljö och hälsa är ofta mycket komplicerade. En dålig djurmiljö

behöver inte sätta några spår i en djurkropp medan en exemplariskt skött

besättning inte utgör någon garanU mol sjukdomar och skador. Det är

därför i hög grad osäkert om ett system med ej kostnadsbetingade avdrag

kan tillämpas rättvist. Väsentliga rättssäkerhetsaspekter skulle därför kun- 87

na komma att åsidosättas.

Det
andra skälet som anförs för att inte gå längre än UU ett kostnadsmo- Prop.
1987/88: 93 tiverat avdrag är att det för närvarande inte finns en adekvat
rådgivning till ■ djurägarna. Enligt de tillfrågade instanserna bör man
inle ha ett ekonomiskt bestraffningssystem så länge del inte finns någon hjälp
alt erbjuda.-

Det
tredje skälet som myndigheterna och organisationerna anger är att ej
kostnadsrelaterade avdrag skulle minska motivet för djurägarna all kvarstå i
eller ansluta sig UU den hälsokontroU som finns anordnad för slaktsvin.

Många
möjligheter finns att förbättra omsorgen om djuren. Syftet med

jordbmksnämndens förslag är just atl påskynda ansträngningarna att

åstadkomma en god djurmiljö. God omsorg om djuren bör medföra friskare

djur och därmed högre köttkvalitet vilket i sin lur bör leda till ökad

konsumtion samt ett bättre ekonomiskt utbyte för uppfödarna. Det finns •

alltså
ett samband mellan omsorg om djuren, köttkvalitet och ekonomi.

De
hittills vunna efarenhelema av hälsokontrollen för slaktsvin är goda. Jag har
ingen erinran mol lantbmksstyrelsens begäran om ett bemyndigande som gör det
möjligt för styrelsen att meddela föreskrifter om en särskild avgift för
djurägare som slår utanför kontrollen och som även har en hög sjukdomsfrekvens
bland sina djur. Jag avser därför att återkomma till regeringen i denna fråga.
De möjhgheter som hälsokontrollen inrymmer är emellertid inte tillräckliga.
Dessutom omfattar hälsokontrollen endast slaktsvin. Någon motsvarighet finns
ännu inte för nötkreatur.

Det
är mol denna bakgmnd myckel tillfredsställande att del har träffats en
överenskommelse mellan kötlbranschen och jordbruksnämnden om prisavdrag för
anmärkningar vid veterinärbesiktning. Anslutningen Ull av- . talet är enligt
uppgift nästan 100-procentig. Avtalet visar all branschen är . beredd all ta
ansvar för djurens skötsel och miljö.. Överenskommelsen innebär inte oväsenUiga
förbättringar. Flertalet slakterier gjorde visserligen även tidigare
prisavdrag. De motsvarade dock vanligen endast delvis slakteriets kostnader,
varför nivån på avdragen var avsevärt lägre än enligt avtalet. Avdragen var
dessutom inle enheUiga. De användes tidigare också som ett konkurtensmedel mellan
slakterierna. Slakterier som var angelägna om att behålla eller få nya
leverantörer avstod från' att göra avdrag mot den enskilde producenten för att
i stället fördela kostnaden jämnt mot samtliga producenter. Detta kunde alltså
innebära att lantbmkaren fick lika mycket betalt för sin gris oberoende av om
den var helt skadefri eller om den hade vissa skador. Eftersom prisavdragen
enligt avtalet skaU riktas mot producenten kommer uppfödare med friska djur att
gynnas på bekostnad av djurägare med sjuka djur. En effekt av systemet blir
också att betalningsförmågan för friska djur höjs. Framför allt stimulerar
systemet uppfödarna till att ta itu med de faktorer som kan ge skador eller
defekter.

Jordbruksnämnden
har lagt fram ett förslag till ett författningsreglerat

avdragssyslem som skulle innebära att en sankUonsavgift tas ut vid leve

rans av skadade djur. Genom den samförståndslösning som jordbmks

nämnden träffat med branschen har fömtsättningarna för ett sådant syslem

delvis förändrats. Jag har redan framhållit att jag ser det som mycket

positivt att branschen på det här sättet friviUigt är beredd att verka för en

utveckling mot en bättre djurmiljö. Om man kan uppnå ett Uka bra resultat

i ett frivilligt system som i ett tvingande system byggt på föreskrifter så
är . 88

det förta givetvis att
föredra. Ett ändamålsenligt utformat avtal och en i Prop. 1987/88:93 nuläget
posiUv inställning är emellertid inte tillräckligt för att goda resultat skall
uppnås. För detta krävs också alt viljan att leva upp Ull avtalsinnehållet är
god även fortsättningsvis under avtalsperioden. Det är självfaUet av största
vikt alt slakterierna iakttar det avtal som man har med sin branschorganisation
och inte, t. ex. i en situation då del råder brist på slaktdjur, skaffar sig
konkurtensfördelar genom att underlåta att göra de avtalade prisavdragen. Även
jordbmksnämnden och livsmedelsverket har emellertid ett ansvar för
tillämpningen, jordbmksnämnden inte bara som avtalspart utan även som
kontrollant av att avtalet efterlevs och livsmedelsverket för att tiUämpningen
blir enhetlig och därmed rättvis. Jag vill också peka på vikten av atl dessa
myndigheter konUnueriigt och uppmärksamt följer tillämpningen av avtalet samt
atl tillämpningen utvärderas.

Om
det emellertid mot förmodan visar sig att överenskommelsen blir ett
bristfälligt styrinstrument när det gäller att förbättra djurhållningen, kommer
jag att ompröva mitt ställningstagande och i stäUet verka för en tvingande
reglering.

När
del gäller jordbmksnämndens förslag att införa bestämmelser som gör det möjligt
att göra avdrag för ej kostnadsrelaterade slaktskador, i realiteten en
sanktionsavgift, vill jag säga följande. De farhågor som finns när det gäller
svårigheterna atl bedöma samband mellan dålig djurmiljö och skador på
djurkroppar bör på sikt kunna undanröjas genom ökad kunskap om sambanden. När
det gäller vissa skador, t.ex. smutsiga hudar, torde, sambandet redan i dag
vara helt klart. Ett forsknings- och utvecklingsarbete pågår i fråga om
produktionsformernas förhållande till djurens hälsa. • Sådan verksamhet bedrivs
bl. a. vid lantbmksuniversiletet och inom ramen för skogs- och jordbrukets
forskningsråds program för nya produkUonsformer. Också inom föreningsrörelsen
sker ett utvecklingsarbete. Det är angeläget att denna kunskapsuppbyggnad
intensifieras. Jag har dock tagit intryck av vad som anförts när det gäller de
påstådda riskerna för olikartad tillämpning och bristande rättssäkerhet.
Bestämmelser med så väsenlHga brister skulle inte leda till önskade mål. Risken
är tvärtom stor för att de skulle motverka sitt syfte. Jag är därför inle
beredd alt nu föreslå riksdagen bestämmelser om ett prisavdrag som innebär att
man tar ta ut en avgift för ej kostnadsrelaterade slaktskador.

Jag vill emellertid passa
på att ta upp en annan fråga som har samband

med prisavdragsfrågan. Jag har i det föregående nämnt alt det för nötkrea

tur inte finns någon motsvarighet Ull den organiserade hälsokontrollen för

slaktsvin. Med hänsyn till de goda erfarenheter som finns av hälsokontrol

len för slaktsvin anser jag det vara myckel angeläget all vi så snart som

möjligt kan fä en liknande hälsokontroU för nötkreatur. Enligt vad jag har

erfarit pågår också ett arbete inom lanlbmksstyrelsen för att få Ull stånd en

sådan kontroll. Därmed aktualiseras frågan om inte ett lagstöd bör införas

som gör del möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

lanlbmksstyrelsen atl, på motsvarande sätt som gäller för slaktsvin, vid

slakt av nötkreatur la ut en avgift frän sådana besättningar som inte

omfattas av kontrollen och i vilka sjukdomar förekommer i särskilt hög

grad. Ett sådant styrmedel för alt främja anslutningen Ull hälsokontrollen 89

kan
komma atl behövas också när det gäller nötkreatur. Enligt min mening Prop.
1987/88:93 är det angeläget att vi vidtar de förberedelser som behövs för att
en avgiftsskyldighet skall kunna tillämpas även på nötsidan utan onödiga
dröjsmål. Jag föreslår därför att det bemyndigande som finns i 5 § lagen (1985:
342) om kontroU av husdjur m. m. vidgas Ull att gälla också nötkreatur.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med del anförda har inom jordbmksdepartementel upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

2. lag om ändring i lagen (1985: 342) om kontroll av husdjur m. m. Lagförslagen
är av sådan karaktär att de i och för sig faller inom området

för
lagrådels granskning. Förslagen är emeUertid av sådan beskaffenhet att
lagrådets yttrande enligt min mening skulle sakna betydelse.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att

1, anta
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd

ringar,

dels
att anta inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

2, lag
om ändring i lagen (1985:295) om foder,

3, lag
om ändring i lagen (1985: 342) om kontroll av husdjur m, m.

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del

av
vad jag har anfört om organisationen av den etiska prövningen av djurförsök och
om prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning vid slakt.

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89

I
prop. 1987/88:100 (bil, 11 s. 68) har regeringen under anslagsmbriken Bidrag
till djurskyddsfrämjande åtgärder föreslagit att riksdagen, i avvaktan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1988/89 beräknar ett reservaUonsanslag
av 2 736 000 kr. Jag anhåller att nu få anmäla denna fråga.

90

NIONDE HUVUDTITELN Prop- 1987/88:93

F. LIVSMEDELSKONTROLL M. M.

F 15. Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder

Reservation 1871102

1986/87 Utgift

2115
389

1987/88 Anslag

2736000

1988/89 Förslag

3
673000

Under
anslaget anvisas medel för att bestrida kostnaderna för prövning från
djurskyddssynpunkl av nya djurhållningsmetoder, inredningsdetaljer m. m, i
stallar och kostnader för arvode till ledamöter i de djurförsöksetiska
nämnderna samt för viss verksamhet på försöksdjursområdel.

Lantbruksstyrelsen

Med
reservation för de förändringar som kan följa av de utredningsförslag som har
lämnats föreslår styrelsen en oförändrad anslagstilldelning.

Centrala
försöksdjursnämnden

1. Pris- och löneomräkning 180000 kr.

2. Nämnden föreslår en ökning av medelsanvisningen med 1090000 kr. varav
300000 kr. avser ökade insatser inom området alternaUva och kompletterande
metoder till djurförsök och 340 000 kr. avser ökade medel för atl förfina,
reducera och effektivisera försöksdjursanvändningen saml 450000 kr. avser ökade
medel för ulbUdning och information för vidareutveckling av hälsoinvenleringar
och förstärkning av nämndens kansliresurser.

Föredragandens
överväganden

Jag
har i det föregående föreslagit bl. a. en förstärkning av centrala försöksdjursnämndens
kansli. De medel som anvisats till lanlbmksstyrelsen för finansiering av det
för de regionala djurförsökseliska nämnderna gemensamma sekretariatet bör
anvisas till centrala försöksdjursnämnden. Medlen bör via centrala
försöksdjursnämnden utbetalas till de djurförsöksetiska nämnderna. Jag
föreslår en ökning av anslaget till de djurförsöksetiska nämndernas och
centrala försöksdjursnämndens verksamhet med sammantaget 931 000 kr, tUl 2951
000 kr. Jag har därvid beräknat 200000 kr, för utbildning och kursverksamhet
för ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna. Vidare behövs för
djurskyddsfrämjande åtgärder 122000 kr.

I
beslut den 2juni 1984 (prop. 1983/84:107 bU.6, JoU 30, rskr. 406)

bemyndigade riksdagen regeringen alt ikläda sig de förbindelser som följde

av ett avtal meUan staten och Läkemedelsindustriföreningen om samarbe

te för att stödja viss forskning för att främja utvecklingen av altemativa

och kompletterande metoder till djurförsök. Avtalet gällde för tiden den 91

Ijuli 1984-den 30juni
1987. I prop. 1986/87:146 (s. 36) aviserade jag en Prop. 1987/88:93
föriängning av avtalet för innevarande budgetår. Riksdagen lämnade regeringen
bemyndigande atl göra detta (JoU 1986/87:26, rskr. 346). För ändamålet bidrar
staten och Läkemedelsindustriföreningen med 600000 kr. vardera.

Centrala
försöksdjursnämnden redovisade i maj 1987 en utvärdering av den i avtalet
avsedda forskningen. Läkemedelsindustriföreningen har därefter anmält alt den
är beredd att förlänga avtalet med ytterligare två budgetår till den 30juni
1990. Avsikten är alt parterna skall Ullskjuta vardera 600000 kr. årligen. Jag
föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande atl ikläda staten de
ekonomiska förpliktelser som följer av en sådan föriängning.

Jag
beräknar således anslaget för nästa budgetår till sammanlagt 3 673000 kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen all ikläda staten de
ekonomiska förpliktelser som följer av en förlängning av avtalet angående stöd
till forskning rörande alternativa metoder till djurförsök i enlighet med vad
jag har förordat i del föregående, ,

2. till Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder för
budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 3 673 000 kr.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som han har hemställt om.

92

Bilagal
Prop. 1987/88:93 Bilaga 1

Lantbruksstyrelsens förslag till djurskyddslag Härigenom föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Bestämmelserna i denna lag avser följande slag av djur som hålls i

fångenskap, nämligen däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och akvarie

fiskar. ,

Om
jakt finns särskilda bestämmelser.

Allmänna
bestämmelser

2 §
Djur skall behandlas väl och skyddas mot smärta, ångest och annat

lidande.

I
3-13 §§ ges närmare bestämmelser om djurs vård och behandling i vissa fall.

3 § Stall eller andra förvaringsutrymmen för djur skall ge tillräckligt
utrymme och skydd. Regeringen får meddela bestämmelser om förprövningsskyldighet
och andra från djurskyddssynpunkl påkallade föreskrifter om sådana
förvaringsrum.

4 § En djurart som normalt inte hålls som husdjur i riket får hållas i
fångenskap endast i djurparker eller liknande anläggningar.

Regeringen
får meddela bestämmelser om undantag från första stycket,

5 § Sjuka eller skadade djur skall las om hand för nödvändig vård så
snart det är möjligt, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att de bör
avlivas omedelbart.

6 § Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas
omedelbart, får en veterinär eller polisman och i trängande fall varje person
genast avliva djuret.

När
djuret är avlivat skall ägaren eller innehavaren eller, om delta inle är
möjligt, polismyndigheten underrättas av den som avlivat djuret. ,

7 §
Operativa ingrepp av någon betydelse eller andra behandlingar i syfte

atl bota sjuka eller skadade djur skall ulföras av veterinär, om behandling

en orsakar lidande som inte är obetydligt.

Regeringen
får meddela bestämmelser som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för
kupering eller annan stympning av djur.

8 §
Husdjur som skall slaktas skall vara bedövade när blodet avtappas.

Fjäderfä och kaniner får dock avlivas utan föregående bedövning genom

att huvudet hastigt skiljs
från kroppen. 93

9 §
Regeringen bemyndigas atl meddela bestämmelser om offenUig fö- Prop.
1987/88:93

revisning av djur, tävling med djur och användning av djur för film eller
Bilaga 1

lelevisionsinspelning, om den finner sådana föreskrifter påkaUade från

djurskyddssynpunkl.

10 § Djur som skall delta i tävling på tävlingsbana får inte utsättas för
sådana ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka djuren
under tävlingen.

11 § Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om skyldighet för den som
anordnar offentlig förevisning av djur eller tävling med djur att anlita
veterinär för Ullsyn över förevisningen eller tävlingen och atl utge ersättning
för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkt.

12 § Djur får inte användas för vetenskaplig forskning, undervisning,
sjukdomsdiagnoslik eller framställning av läkemedel, om inte den planerade
användningen av djuren prövats från eUsk synpunkt.

Vid
sådan verksamhet som avses i första stycket får endast användas djur, som har
fötts upp för detta ändamål, Lanlbmksstyrelsen lämnar tillstånd till sådan
uppfödning.

Regeringen
får meddela bestämmelser om undantag från första stycket eller andra stycket
första meningen saml bestämmelser i övrigt som är påkaUade från
djurskyddssynpunkl.

13 §
Regeringen får föreskriva all den som yrkesmässigt eller i störte

omfattning upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet skall

göra anmälan om verksamheten.

Regeringen
får även föreskriva att hundar yrkesmässigt eller annars i störte omfattning
inle får uppfödas eller mottas för inackordering ulan tillstånd,

14 §
Regeringen får meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet.

Regeringen får överlåta ål en förvaltningsmyndighet att meddela sådana

bestämmelser som avses i
första stycket saml 3, 4 och 7—13 §§.

TUlsyn

15 §
Lantbruksstyrelsen utövar den centrala Ullsynen över efterlevnaden

av denna lag och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.

Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet. Hälsovårdsnämnden utövar den

omedelbara tillsynen inom kommunen.

Hälsovårdsnämnden
skall ensam eller gemensamt med hälsovårdsnämnden i en angränsande kommun
eller kommuner ha en djurskyddsinspektör anställd.

Vid
tillsynen medverkar även distrikts- och besiktningsveterinärer enligt vad som
är särskilt föreskrivet.

Polismyndigheten
skall lämna det biträde som behövs.

16 §
För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till tillträde

till byggnader, lokaler, anläggningar och områden där djur hålls och får där

göra undersökningar och ta
prover. 94

Tillsynsmyndigheten
har också rätt att på begäran få de upplysningar Prop. 1987/88:93

och handlingar som behövs för tillsynen. Bilaga 1

Föreläggande
och förbud

17 §
Hälsovårdsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som

behövs för att denna lag eller bestämmelser som har meddelats med stöd

av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får nämn

den sätta ut vite. Frågan om utdömande av vite prövas av allmän domstol.

Vitet får ej förvandlas.

Underlåter
någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt en
bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen och efterkommer han inte hälsovårdsnämndens
föreläggande om rättelse, får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad.
Är fara i dröjsmål, får sådant förordnande också meddelas utan föregående
föreläggande.

18 § Länsstyrelsen har samma befogenheter som enligt 17 § UUkommer
hälsovårdsnämnden.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
bestämmelser om undantag från lagens Ullämpning på försvarsmakten.

20 § Underlåter någon att följa ett beslut som en Ullsynsmyndighet har
meddelat enligt 17 § och som är av väsenUig betydelse från djurskyddssynpunkt
eller har någon allvarligt försummat Ullsynen och vården av djur eller har
någon misshandlat djur, får länsstyrelsen meddela honom förbud att handha djur
eUer visst slag av djur. Är han ägare av djuret eller djuren får länsstyrelsen
dessutom ålägga honom att göra sig av med djuret eller djuren och förbjuda
honom att anskaffa djur eller visst slag av djur. Förbud enligt denna paragraf
skall avse viss lid eller gälla Ulls vidare.

Omhändertagande
av djur

21 §
Utsätts ett djur otillbörligt för smärta, ångest eUer annat lidande och

sker inle rättelse efter Ullsägelse av hälsovårdsnämnden eUer länsstyrel

sen, får länsstyrelsen förordna all djuret skall omhändertas genom polis

myndighetens försorg.

Om
ägaren till djuret inte kan anträffas eller om det bedöms utsiktslöst att nå
rättelse eller om det i övrigt är nödvändigt från djurskyddssynpunkl, får
länsstyrelsen eller polismyndigheten förordna att ett djur, utan hinder av vad
i första stycket sagts om rättelse efter tillsägelse, omedelbart skall
omhändertas. Meddelar polismyndigheten ett sådant beslul skall det underställas
länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om beslutet skall bestå eller inte.

Länsstyrelsen
får även förordna att ett djur skall omhändertas genom polismyndighetens
försorg, om djurägaren underlåter att följa beslut som meddelats enligt 17
eller 20 §.

22 §
När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skaU i

beslutet fastställas om djuret eller djuren skall säljas, omhändertas tUls

vidare eller avlivas. 95

Ansvar m.m. , Prop. 1987/88:93

23 §
Till böter döms den som uppsåUigen eller av oaktsamhet bryter Bilaga 1

1. mot 2§ första stycket, 3-5 §§, 6§ andrastycket, 7§, 8 och 10 §§ samt
12 § första och andra styckena,

2. en bestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,

3. sådant
föreläggande eUer förbud som avses i 20 §. '

Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan

ådömas enligt
brottsbalken.

24 §
Hälsovårdsnämndens beslut enligt denna lag överklagas hos länssty

relsen genom besvär.

Länsstyrelsens
beslut,överklagas hos kammartätten genom besvär.

Lantbmksstyrelsens beslut överklagas hos regeringen. , ■
.

25 §
Beslut som avses i 20 och 21 §§ gäller med omedelbar verkan, om

inte annat förordnas.

Tillsynsmyndigheten
får i övrigt bestämma att dess beslut skall gäUa även om det överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den Ijuli 1983 då lagen (1944:219) om
djurskydd saml lagen (1937:313) angående slakt av husdjur skall upphöra att
gälla.

2. I fråga om föreläggande, förbud eller tillstånd som har meddelats för
ikraftträdandet skaU anses som om beslutet har meddelats med stöd av
motsvarande bestämmelse i den nya lagen:

3. Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning till en bestämmelse
som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

96

Bilaga
2 Prop. 1987/88:93 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena över
lantbruksstyrelsens förslag beträffande ny djurskyddslagstiftning

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över förslaget avgetts av rikspolisstyrelsen, försvarets
sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverkel,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), statens livsmedelsverk,
fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge,
kammartätten i Sundsvall, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA), centrala försöksdjursnämnden,
länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Kopparbergs och
Västerbollens län saml statens kullurtåd, Medicinska forskningsrådet (MFR),
Naturvetenskapliga forskningsrådet. Svenska kommunförbundet. Svenska
djurskyddsföreningen, Lantbmkamas riksförbund (LRF), Cirkusakademien,
Föreningarna djurens vänners riksorganisation. Läkemedelsindustriföreningen,
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Aktiebolaget Trav och Galopp,
Ridfrämjandet, Svenska galoppsportens centralförbund. Svenska kennelklubben
(SKK), Svenska travsportens centralförbund (STC), Sveriges
djurskyddsföreningars riksförbund och Sveriges velerinärförbund.

Universitets-
och högskoleämbetet har bifogat yttranden från universite-, len i Stockholm,
Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå samt Karolinska institutet.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden från
hälsovårdsnämnderna i Linköpings och Norrköpings kommuner saml från
polismyndigheten i Linköping. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden
från lantbruksnämnden i Kalmar län och hälsovårdsnämnderna i Oskarshamns och
Västerviks kommuner samt skrivelse från Lantbrukarnas länsförbund i norta och
södra Kalmar län. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från
Helsingborgs och Sjöbo kommuner. Svenska kennelklubben har bifogat yttranden
från Svenska taxklubben och Svenska grylhundsklubben.

Dessutom
har yttranden inkommit från Biologsamfundet, Sveriges Her-petologiska
riksförening. Karlshamnskretsen av Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök,
Sveriges akvarieföreningars riksförbund. Naturhistoriska riksmuseet. Svenska
lealerförbundel samt enskilda personer.

1 Inledning

I
följande sammanställning återges de refererade yttrandena i regel i oavkortat
skick. För överskådlighetens skull redovisas allmänna och sammanfallande
synpunkler i ett inledande avsnitt. Sammanställningen omfattar inte yttrandena
över förslaget till djurskyddsförordning.

Flertalet remissinstanser
är positiva till eller har inte något att erinra mot

huvudpunkterna i lantbmksstyrelsens förslag tiU ny djurskyddslagstifl- 97

7
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

ning.
Denna ståndpunkt inläs av rikspolisstyrelsen, försvarets sjukvårds- Prop.
1987/88:93 styrelse, socialstyrelsen, statskontoret, universitets- och
högskoleämbe- Bilaga 2 tet, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, Sveriges
lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt, centrala
försöksdjursnämnden, länsstyrelserna i ÖstergöUands, Malmöhus, Kopparbergs och
Västerbottens län. Djurens vänner. Nordiska samfundet mot plågsamma
djurförsök, Svenska kennelklubben, Svenska iravsportens centralförbund,
Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och Läkemedelsinduslriföreningen.

Naturligtvis
innehåller dessa remissyttranden synpunkler och erinringar beträffande
enskildheter i förslaget.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Medicinska forskningsrådet. Naturvetenskapliga
forskningsrådet, Svenska kommunförbundet och Sveriges veterinärförbund
tillstyrker under fömtsättning atl förslaget omarbetas i väsentliga delar. .

Kammartätten
i Sundsvall och länsstyrelsen i Kalmar län avstyrker förslaget.

2 Allmänna och sammanfattande synpunkter

2.1 Rikspolisstyrelsen:
Rikspolisstyrelsen är i huvudsak positiv till författ

ningsförslagen. En värdefull systematisering har skett av ett eljest svår

överskådligt område, I det följande framförs framförallt synpunkter på

poUsens befattning med djurskyddsärenden.

Enligt
förfallningsförslagen åläggs polisen även fortsättningsvis åtskiUi-ga
administrativa uppgifter i ärenden rörande djurskydd. Enligt 2 §
poUs-instruktionen (1972:511) är polisens huvuduppgift att upprätthålla ordning
och säkerhet men polisen skall även fullgöra den verksamhet som ankom-. mer på
polisen enligt särskilda bestämmelser. I propositionen 1980/81:13 Polisens
uppgifter, utbildning och organisation m. m. s. 40 anförde chefen för
justitiedepartementet bl. a.: "Angeläget är emellertid att man vid lagstiftning
och i samband med annat författningsarbete uppmärksammar vikten av atl inte
slentrianmässigt lägga på polisen uppgifter, exempelvis genom atl ålägga
polisen att för andra myndigheters räkning utföra uppgifter som skulle ha
kunnat utan olägenhet fullgöras genom den berörda myndighetens egen personal. I
samband med översyn och utredningar som berör de rättsområden där polisen i dag
har uppgifter bör också regelmässigt polisens medverkan diskuteras och frågan
ställas i vad mån de aktuella ärendena kan handläggas på annat sätt."
Vidare anförde departementschefen i detta sammanhang beträffande handräckningsuppgifter
all polishjälp borde få begäras endast när uppgiften inte kunde lösas på annat
sätt.

2.2 Försvarets sjukvårdsstyrelse har ingen erinran mot
lantbruksstyrelsens förslag till djurskyddslag och djurskyddsförordning.

2.3 Socialstyrelsen: Styrelsen Ullstyrker förslaget i
stort men vUl lämna

vissa
synpunkter beträffande lagens omfattning och avsnittet om tiUsyn. 98

2.4 Statskontoret:
Statskontoret tillstyrker den samordning av olika lagar Pröp. 1987/88:93

och förordningar som förslaget innebär. Bilaga 2

Djurskyddsfrågor
faller utanför statskontorets kompetensområde. Kontoret hälsar emellertid med
Ullfredsställelse all "djurplågeribegreppel" nu preciseras på sådant
sätt alt medborgarna lättare kan förslå innebörden av detta.

Enligt
statskontorets uppfattning är dock de specialmotiveringar som presenterats för
de föreslagna författningsändringarna i flera fall så kortfat-lade att man
enbart med utgångspunkt i dessa moUveringar kan ifrågasätta vissa av
lagförslagen.

Enligt
statskontorets mening bör i djurskyddsarbetet liksom i allt övrigt
skyddsarbete, t. ex. på trafiksäkerhetens och arbetarskyddets områden, rimliga
avvägningar göras med hänsyn till praktiska och ekonomiska omsländigheler.
Innan slutlig ställning tas till de framlagda förslagen bör dessa kompletteras
med en redovisning av främst de ekonomiska konsekvenser som förslagen för med
sig.

2.5 Riksrevisionsverket: Lantbruksstyrelsens förslag
föranleder inget yttrande utifrån de synpunkter riksrevisionsverket har att
företräda.

2.6 Universitets- och högskoleämbetet: UHÄ finner
lanlbruksstyrelsens strävan alt förenkla och förenhelliga
djurskyddslagsUflningen lovvärd. På ett antal punkter är emellertid förslaget
otillfredsställande från de synpunkter UHÄ har atl företräda som central
myndighel för de högskoleenheter, som svarar för huvuddelen av den statliga
försöksdjursanvändningen.

Allmänt
vill UHÄ framhålla all den slutliga text som framläggs i avsedd proposition -
där så är möjligt - bör la hänsyn till det förslag tUl konven-Uonstext rörande
djurskyddsaspekter på försöksdjursanvändning, som utarbetats av en expertgrupp
inom Europarådet. Expertgruppen beräknar avlämna sitt slutliga förslag hösten
1982.

UHÄ
anser det vidare naturligt all i delta sammanhang ta upp frågan om de
djurförsöksetiska nämndernas administrativa anknytning. Dessa nämnder sorterar
för närvarande under lanlbruksstyrelsen med hänsyri till denna myndighets
ansvar för djurskyddsfrågorna. Självklart måste lanlbmksstyrelsen ha ett
inflytande i de eliska frågorna också i framliden. Centrala försöksdjursnämnden
(CFN) har emellertid genom ändringar i nämndens instmkUon och sammansättning
den Ijuli 1982 fått en förstärkt stäUning . som central och samordnande instans
på försöksdjursområdet. CFN har fattat principbeslut om att inrätta bl. a. ett
permanent arbetsutskott för eliska frågor under ordförandeskap av den ledamot i
nämnden som representerar lantbruksstyrelsen. UHÄ anser för sin del i detta
läge alt övervägande skäl talar för atl CFN blir central myndighet för de
försöksdjursetiska nämnderna. På så sätt garanteras enligt UHÄ:s mening den
bästa kopplingen Ull både försöksdjursnyttjarna - forskarna inom högskolan -och
tillsynsmyndigheten för djurskyddsfrågor - lanlbmksstyrelsen.

99

2.7 Statens
livsmedelsverk: De förslag som berör livsmedelsverkels och Prop. 1987/88:93

besiktningsvelerinärernas ansvarsområde synes vara väl motiverade och
Bilaga 2

kan
tillstyrkas.

2.8 Fiskeristyrelsen:
Sammanfattningsvis anför fiskeristyrelsen.

Begreppet akvariefisk är en olämplig avgränsning inom djurgruppen

fiske
och kan därför inle användas i lagtext.

Fisk
bör däremot omfattas av djurskyddslagen, men endast inom vissa avsnitt
nämligen:

slakt
av husdjur

djur
för vetenskapligt ändamål i försök med operativa ingrepp.

2.9 Statens
naturvårdsverk: Lanlbruksstyrelsen har förklarat att en total

översyn av djurskyddslagstiftningen bör ske. Samtidigt säger styrelsen

dock att det föreliggande förslaget i stort är en redaktionell och teknisk

översyn av djurskyddslagen och regeringens förordningar och kungörel

ser. Även om verket begränsar sitt yttrande till att i huvudsak avse det som

gäller verkels ansvarsområde - i förevarande sammanhang faunavård och

jakt - saknar verket i olika avseenden en närmare analys av de motiv som

bör ligga till grund för en ny djurskyddslagstiftning. Sådana motiv redovi

sades visserligen vid tillkomsten av den nuvarande djurskyddslagen, men

utvecklingen - manifesterad i bl. a. lanlbruksstyrelsens olika tillämpnings

föreskrifter m. m. - har onekligen inneburit alt djurskyddsintressel under

senare år fått en starkare ställning. Vilken principiell effekt detta intresse

bör få för en ny djurskyddslag, därom sägs inle någol i förarbetena till

lagförslaget.

2.10 Hovrätten
över Skåne och Blekinge: Förslaget innebär att de grundläg

gande bestämmelserna om djurskyddet samlas i två författningar och där

igenom blir mer lättillgängliga och överskådliga. Hovrätten har ingen erin

ran mol förslagets allmänna utformning.

Det
sakliga innehållet i förslaget är i åtskilliga avseenden påfallande

knapphändigt motiverat.

Hovrätten
tillstyrker förslaget med de reservationer som anförs i det följande (se nedan
3.10-24.10).

2.11 Kammarrätten
i Sundsvall: Lanlbmksstyrelsen föreslår atl djur

skyddslagen utformas som en ramlag med så få detaljbeslämmelser som

möjligt. Enligt lagförslaget bemyndigas regeringen eller den myndighel

som regeringen bestämmer atl utfärda närmare föreskrifter i olika avseen

den.

Den
föreslagna lagstiftningstekniken gör bestämmelserna svåröverskåd

liga men har den fördelen att delaljbestämmelserna jämförelsevis snabbt

och enkelt kan ändras och anpassas till de förändringar och behov som

med tiden kan tänkas uppstå inom det aktuella området. Mot bakgrund av

atl den nu gällande lagen ändrats och kompletterats vid upprepade tillfällen

och alt en mångfald av förordningar och föreskrifter ansetts nödvändiga 100

som
komplement till lagen framstår den föreslagna konstruktionen som ändamålsenlig.

Lanlbruksstyrelsen
anför i framställningen att del föreliggande förslaget Prop. 1987/88:93 i stort
är en redaktionell och teknisk översyn av gällande bestämmelser Bilaga 2 saml
alt det därutöver innehåller flera nyheter och ändringar. Den nya
konstruktionen medför självfallet att vissa omdisponeringar och ändringar måste
vidtas. När det gäller frågan om vilka sakliga ändringar som förslaget
innehåller har kammarrätten — såsom närmare framgår av den detaljgranskning
som redovisas i det följande - i några fall funnit del svårt all avgöra om en
viss ändring av bestämmelserna varit avsedd eller om författningstexten endast
fått en mindre lyckad utformning och därigenom föranlett tveksamhet om
innebörden. Någon ledning har inte kunnat hämtas ur de allmänt sett kortfattade
motiven. Vidare innehåller förslaget sådant som uppenbarligen är avsett att
vara en lagändring utan att det på någol sätt kommenterats i motiven.
Kammarrätten har i dessa fall inle funnit del möjligt atl la ställning till
behovet av den föreslagna ändringen. Redan de nu nämnda förhållandena utgör
sådana brister som enligt kammartällens mening måste medföra en grundlig
genomarbetning av förslaget innan det kan bli föremål för lagstiftning.

Kammartälten
vill sammanfattningsvis under hänvisning Ull den kritik som kammartätten riktal
mol förslaget i olika avseenden (se även 3.11-24. 1) avstyrka
att del i nuvarande skick läggs till gmnd för ny djurskydds-lagstiftning.

2.12 Sveriges
lantbruksuniversitet: Den nuvarande lagstiftningen på djur-

skyddsområdet är svåröverskådlig. SLU anser del därför värdefullt att

bestämmelserna samlas i en lag och en förordning. Lagen har fått karaktär

av en ramlag. Delaljföreskrifler kommer bland annat att införas i lant

bmksstyrelsens kungörelser. Delta innebär att lanlbruksstyrelsen kan

komma atl utsättas för påtryckningar från olika intressegrupper. Från

denna synpunkt är givetvis en mera detaljerad lagulformning som klart

anger intentionerna i olika riksdagsbeslut att föredraga. SLU delar dock i

allt väsenUigt det föreliggande förslaget men anser att en del ändringar bör

göras vilka framförs nedan (se 3,12-6,12),

a

2.13 Statens
veterinärmedicinska anstalt: SVA vill inledningsvis framhålla

att förslaget är ambitiöst och all anstalten i huvudsak Ullstyrker sakinne

hållet i det framlagda förslaget, SVA vill dock framföra flera detaljsyn

punkter (se nedan 4,13-24,13),

Lanlbruksstyrelsen har
uttalat ambitionen all ur lagen utrensa ett antal

nu gällande detaljföreskrifler som i stället föreslås bli hänförda antingen
till

regeringens förordning eller till styrelsens egna anvisningar. Syftet har

därvid varit atl skapa en ramlag och atl hänföra de mera detaljerade

anvisningarna till de två senare förfallningsslagen och på det viset onödig-

göra de ändringar och tillägg till lag och förordning som tillkommit sedan

nu gällande djurskyddslag trädde i kraft. Detta förfaringssätt understryker

emellertid viklen av att detaljföreskriflerna nu görs så fullständiga att

redan gällande föreskrifter medtages och icke senare behöver tilläggas i

form av nya ändringar och Ullägg. Så synes icke alltid ha skett. 101

2.15 Länsstyrelsen i
Stockholms län: Djurskyddsfrågor är mycket omdisku- Prop. 1987/88:93

terade inom de flesta grupper i samhället och åsikterna om regler och
Bilaga 2

åtgärder är mycket skiftande. Bedömningar är ofta subjektiva och känslo

mässiga med utgångspunkt från mänskliga värderingar även avseende djur-

typer, som till sitt levnadssätt och uppträdande långt avviker från mänskli

ga beteenden. Tradition spelar också stor roll. Det är därför angeläget all

såväl
lagstiftning och följdbestämmelser som åtgärder i form av tillsyn och
ingripanden är förankrade med oväld i breda politiska organ och myndigheter
med övergripande funktioner tillräckligt fria från ensidiga intresseinriktningar.
Lokala variationer och värderingar i sakprövningar måste undvikas.

Del
kan mot den bakgmnden ifrågasättas dels om inte en bredare sammansatt
utredningsgmpp borde ha gjort översynen av djurskyddslagstiftningen, dels om
de föreslagna omfattande bemyndigandena för lantbruksstyrelsen är rätt
avvägda. Dessutom ifrågasätteränsstyrelsen starkt förslaget att
lantbmksnåmnden, som är ett seklorsorgan med huvudsakligen jordbmksekonomisk
inriktning, skall ges djurskyddsmyndighels ställning med föregripande
godkännande funktioner. Länsstyrelsen återkommer lUI delta längre fram i sin
redogörelse vid granskningen av detaljerna i förslagen (se nedan 3.15-17.15).

Det
synes vara en fördel med en ramlagstiftning med följdbestämmelser under
förutsättning att lämpliga avvägningar görs från början så att de praktiska
konsekvenserna av bemyndiganden inle snedinriktar lagstiftningens huvudsyften.
I lagen bör därför - efter inledande bestämmelser med definitioner — införas
ett kapitel med grundläggande bestämmelser som är klara och fasta. Detta
kapitel kan innehålla en del av det som nu återfinns under Allmänna
bestämmelser och under fömtsättning alt ramarna för bemyndiganden all göra
avvikelser för detta kapitel hålls begränsade. Likaså bör en del av nu
gällande bestämmelser av gmndläggande typ om djur i arbete, fängsling.samt
vissa preciseringar av åtgärder bibehållas.

2.16 Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Lantbmksstyrelsens initiativ lUl en

omredigering och översyn av ifrågavarande lagstiftning är lovvärt. Försla

get innebär en enhetligare och därmed mera överskådlig och lättfattlig

utformning av föreskrifterna. Del ger samUdigt möjligheter att anpassa

lagstiftningen till nyare förhållanden och att rätta till bestämmelser som i

nuvarande lagstiftning är mindre lämpligt utformade. Länsstyrelsen ställer

sig därför myckel positiv till en modernisering av lagstiftningen och anser

alt den föreslagna redaktionella utformningen är bra.

I
fråga om detaljer i den föreslagna utformningen förekommer vissa oklarheter.
Kompletteringar i några avsnitt är önskvärda för all kongruens med nuvarande
lagstiftning skaU uppnås och framtida misstolkningar undvikas. Länsstyrelsen
vUl även föreslå en skärpning av lagen i något fall.

2.17 Länsstyrelsen
i Kalmar län: Länsstyrelsen hemställer atl lantbmks

styrelsens förslag tUl ny djurskyddslagsUflning avvisas med undantag av

förslaget
till ändring av 17 § i nu gällande lag. DjurskyddslagsUflningen bör 102

bli föremål för en
fömtsällningslös allsidig översyn i form av en pariamen- Prop. 1987/88:93

lariskt tillsatt offentlig utredning. Bilaga 2

Därest
länsstyrelsens krav på en särskild utredning inte vinner gehör vill
länsstyrelsen anföra följande beträffande förslagen till djurskyddslag och
djurskyddsförordning (se nedan 3.17-24,17),

2.18 Länsstyrelsen
i Malmöhus län: — -— Länsstyrelsen är myckel positiv

till del framlagda förslaget och finner del angeläget all genomföra. Den nu

befinUiga rika floran av författningsbestämmelser rörande hållande och

hantering av djur är enligt länsstyrelsens uppfattning i hög grad svåröver

skådlig. Förslagets uppläggning - all samla alla övergripande bestämmel

ser i en ramlag och detaljföreskriflerna i en förordning samt i eventuella

ytterligare bestämmelser, utfärdade av lantbruksstyrelsen - bör kunna

bidra till att skapa större klarhet. Alltför många centrala bestämmelser har

dessutom visat sig svåra alt tolka. Detta har medfört alt berörda myndighe

ter ofta känner stor tveksamhet rörande möjligheterna atl vidta mera

kännbara ingripanden. Förhoppningsvis råder del nu framlagda förslaget

bot på detta. TiUsynsmyndigheternas befogenheter föreslås vidgade i en

del vikUga hänseenden, vUket länsstyrelsen givetvis hälsar med tillfreds

ställelse.

I
djurskyddslagen återfinns för närvarande sådana gmndläggande bestämmelser som
de om foder och vatten till djuren, förbud all anstränga och straffa djur,
bindning och fängsling av djur etc. I det nu framlagda förslaget ingår dessa
bestämmelser varken i djurskyddslagen eller djurskyddsförordningen. Enligt
länsstyrelsens mening är angivna regler av sådan central betydelse — om de än
kan synas tämligen självklara - alt de bör placeras i vart faU i förslaget till
djurskyddsförordning. Om bestämmelserna tas in i en författning av lägre
dignitet är risken stor all aUmänhelen tolkar ändringen så att man inte längre
ser lika allvarligt på just dessa frågor.

I
det följande kommenterar länsstyrelsen vissa detaljer i förslaget (se nedan
4,18-24.18).

2.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Den förändring i
förenklande syfte av gällande djurskyddslagstiflning som föreslås anser
länsstyrelsen behövlig. Lagen och den till denna knutna förordningen blir
betydligt lättare att hantera än de bestämmelser som nu finnes. Länsstyrelsen
tiUstyrker förslaget i dess helhet. 1

2.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Den
reservationen får göras all del nu inle är möjligt att definiUvl uttala sig om
hur föreslagna bestämmelser kommer alt fungera. Detaljföreskrifler saknas i
viss utsträckning och kommer enligt framställningen att införas i
lantbmksstyrelsens kungörelser i anslutning till djurskyddslagen; Vad de kommer
att innehålla är självfallet av stor betydelse för den praktiska tillämpningen.
Del är ju också en konsekvens av alt använda tekniken med en
"ramlag".

Det
kan också ifrågasättas om inte en bredare förankring i den allmänna - 103

opinionen borde sökas för utformning
av kungörelserna än vad som nu Prop. 1987/88:93

synes bli fallet. Bilaga 2

2.21------------------------------------------------ Statens
kulturråd: Kulturrådet kan konstatera, att lantbmksstyrel

sens framställning inte innehåller några reella ändringar av de nuvarande

bestämmelserna om offentlig djurförevisning i djurparker och liknande

anläggningar. Inle heller kulturtådet har någol önskemål om sådana änd

ringar och instämmer Ull följd därav i denna del av lanlbruksstyrelsens

förslag. Rådet kommer med anledning därav alt i det följande uteslutande

uppehålla sig vid de föreslagna ändringarna med avseende på djurförevis

ning i cirkusar, varieléer och liknande förelag. Dessa ändringar innehåller

betydande skärpningar i förhållande till gällande bestämmelser.

Lanlbmksstyrelsen
synes i sina nu framlagda förslag i myckel ringa grad

- om ens alls - ha beaktat cirkusarnas problem och det därmed förenade

hotel mol en hel konstart.

2.22 Medicinska
forskningsrådet: MFR finner det befogat med en översyn

av djurskyddslagen och välkomnar sammanfattningen av nu gällande, över

många författningar spridda, bestämmelser.

Sammanfattningsvis
finner MFR alt framställningen har stora förtjänster men bör bli föremål för
överarbelning inom de påtalade paragraferna innan den läggs till grund för
regeringens beslul.

2.23 Naturvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsrådet finner del myc

kel tillfredsställande att den för närvarande i många skilda författningar

spridda regleringen av djurskyddsfrågor nu överses och samlas. Förslaget

att kräva särskild utbildning för den som skall syssla med djurförsök är

mycket välmotiverat. En sådan utbildning kommer emellertid all kräva

rätt stora insatser i form av organiserad undervisning på skilda orter.

Rådet
finner det väl moUverat alt de lokala myndigheterna föreslås få störte
möjligheter att ingripa när del gäUer bestämmelsernas efterlevnad. Del finns
därför all anledning tiUstyrka förslaget om inrättande av djurskyddsinspektörstjänster.

Förslaget
präglas liksom tidigare författningar rörande djurskyddsfrågor

av en mycket mer liberal inställning till djurhållningen inom animaliepro- ;

duklionen än Ull hanteringen av sådana djur som används för forsknings-

och undervisningsändamål, trots all försöksdjuren såväl ekonomiskt som

anlalsmässigt endast utgör en mindre del av den totala djurhåUningen i

landet. Även djurhållningen inom cirkusar och liknande verksamheter är

föremål för en liknande detaljreglering. Skillnaderna kan belysas med

följande exempel. Fisk för konsumtion inom livsmedelshanteringen kan

fullt legalt fångas under stort motstånd av djuren, som eventuellt också

suttit fångna i redskapen i Ummar, och därefter lämnas att självdö i farkos

ten. Om fisken i stället fångas, snabbt avlivas och konserveras i formalin

för atl användas för undervisningsändamål krävs eUsk prövning. Detta ger

lagen en något absurd prägel och kan omöjligen stå i samklang med 104

lagstiftarnas avsikt.
Enligt rådels mening finns det anledning att i största Prop. 1987/88:93
möjliga utsträckning ha gemensamma eller åtminstone likartade bestäm-
Bilaga 2 melser för alla former av djurhållning.

Rådet
kommer i fortsättningen (se nedan 3.23-14,23) atl begränsa sig till sådana
frågor som ligger inom dess kompetensområde, dvs. försöksdjursfrågor saml
sådana frågor som rör den vetenskapliga synen på djurskyddslagens innehåll.

2.24 Svenska
kommunförbundet: Nuvarande djurskyddslag avser vård och

behandling av husdjur och av andra djur som hålls i fångenskap medan

förslaget har begränsats till följande slag av djur som hålls i fångenskap:

däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och akvariefiskar.

Inom
storskalig animalieproduktion och industrifiske, vid jakt och skadedjursbekämpning,
i slorskogsbruk, inom djursport och vid djurförsök förekommer det alt djur
usätls för lidande eller oaktsam behandling som ej synes rimma med det allmänna
synsätt, de önskemål och riktlinjer som formar eller återspeglas i skolans
läroplaner och olika insatser för skyddet av djur och natur. Den svåra frågan
hur man bör behandla och nyttja vilda och "lama" djur måste alllid hållas
aktuell. Den bör därför reflekteras i djurskyddslagens allmänna syfte och
omfattning, t. ex. genom att lagen inleds med en portalparagraf som anger att
skyddet av djuren (vilda och tama) är en uppgift för alla och alt del krävs av
envar all behandla djuren med hänsyn och varsamhet.

Cirka
1/4-del av textmassan i lagförslaget talar om regeringens befogenheter.

Enligt
styrelsen bör denna typ av ramlagstiftning kunna förenklas ytterligare, t. ex.
genom alt regeringens befogenheter komprimeras till ett frislående avsnitt.

Med
utgångspunkt i de regler och den praxis som nu gäller vid behandling av djur
inom storskalig animaHeprodukUon och djursporl ifrågasätter styrelsen
rimligheten i de krav och restriktioner som föreslås gälla vid offentlig
förevisning av djur på cirkus.

Enligt
styrelsen behöver förslaget överarbetas i väsentliga delar. Med hänvisning Ull
den kritik som ofta riktas mot djurskyddstillsynens bristande resurser anser
styrelsen atl frågan om tillsynsverksamhetens mål, organisaUon, omfattning,
resurser och resultat bör belysas. Erfarenheter från distrikts- och
besiktningsvelerinärernas medverkan i tiUsynsarbelel bör utvärderas. Vidare bör
prövas om nuvarande ulbildningsvägar och informationsinsatser behöver
kompletteras.

Styrelsen
vill föreslå atl den kommunala sektorn ges Ullfälle alt medverka i en sådan
utredning.

2.25 Svenska
djurskyddsföreningen: Svenska djurskyddsföreningen har

med Ullfredsställelse noterat det omfattande arbete, som lagts ned inom

lanlbmksstyrelsen under senare år vad avser lagstiftning och följdförfatt- 105

ningar inom djurskyddets
område. Föreningen anser, att den huvudsakli- Prop. 1987/88:93 gen
redaktionella och tekniska översyn av djurskyddslagstiftningen, som Bilaga
2 föreliggande framställning innebär, är väl motiverad. Föreningen tillstyrker
i princip förslaget, men vill göra följande påpekanden (se nedan 3.25— 22.25).

2.26
Lantbrukarnas riksförbund: LRF ser med tillfredsställelse alt
djur-skyddsbestämmelserna aktualiseras och förenklas. Del är samtidigt positivt
all den nya djurskyddslagen är tänkl som en ramlag vilken bara ska innehålla
övergripande bestämmelser, tillsynsmyndigheternas befogenheter saml
straffbestämmelser. LRF anser det önskvärt att denna förenkling bibehålls även
i kommande följdförfattningar och att man här liksom på . andra håll strävar
efter en målmedveten minskning.av allt detaljreglerande.

Tyvärr
har de goda intentionerna inte helt följts i den nya djurskyddslagen. Den
innehåller detaljbeslämmelser samtidigt som lanlbruksstyrelsen får ökade
möjligheter atl utfärda detaljföreskrifter.

LRF
kan förstå att vissa saker kan behöva regleras i detalj men vänder sig ändå med
skärpa mol det alltmer tilltagande detaljreglerandel som berör
animalieproduktionen.

De
allra flesta av landels animalieproducenter sköter sina djur på ett helt
tillfredsställande sätt och helt enligt djurskyddslagens bestämmelser. De är
helt på det klara med betydelsen av en riklig och djurskyddsmässig hantering
av djuren. Detta är för övrigt en fömtsättning för alt få ekonomi i
produktionen.

LRF
vill på intet sätt försvara dem som höggradigt vanvårdar djur eller skadar dem
genom misshandel m. m. Likaså kan det förekomma all ägarens ålder, sjukdom,
narkomani eller alkoholism gör honom olämplig att ha hand om djur. Del är då
nödvändigt att myndigheterna snabbt kan ingripa för att bespara djuren onödigt
lidande. Men den oklara formuleringen som förekommer i vissa paragrafer kan i
ogynnsamma fall innebära en icke obetydlig risk för godtycke vid handläggning
av vissa ärenden. En störte stringens i formuleringarna skulle undvika
tolkningsproblem och godtycke vid tillämpningen.

Hälsovårdsnämnderna
har tillsynen över en rad för lantbmket vikliga frågor. Förutom miljöskydds-
och djurskyddslagstiftningarna ska de besiktiga av lantbruksnämnderna
förprövade djurstallar samt se tiU att gäUande bestämmelser angående
arbetarskyddet följs.

I
förslagen Ull djurskyddslag och djurskyddsförordning får tillsynsmyndigheterna
störte befogenheter än tidigare. Härigenom ställs allt störte krav på dem att
ha tillräcklig utbildning i och kunskap om såväl djurens beleende som
animalieproduklionens ekonomiska villkor. LRF vill i detta sammanhang hänvisa
till den skrivelse daterad den 23 april 1982 UU statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet angående utbildning av hälsovårdsinspektörer. LRF
framför där att jordbmksdepartementel vidtar erforderliga åtgärder för att
snarast möjliggöra en vidareutbildning av yrkesverksamma hälsovårdsinspektörer
på lanlbmksomrädet.

Lantbmksnämnderna
har en omfattande kompetens inom lantbmksom- 106

rådet.
De lämnar råd och anvisningar Ull lantbrukarna om produktionstek- Prop.
1987/88:93 niska frågor saml utformning av byggnader m.m. LRF anser alt
lanlbmks- Bilaga 2 nämndernas kompetens när det gäller djurskyddsfrågor borde
utnyttjas bättre än vad som sker i dag. Ett samråd mellan lantbruksnämnderna
och resp. hälsovårdsnämnd inom länet skulle även ge en enhetligare tillämpning
av djurskyddsreglerna. Neddragning av de statliga anslagen till lanl-bruksverket
får inle omöjliggöra alt lantbruksnämnderna fortsättningsvis kan ha ansvaret
för dessa vikUga samordningsuppgifter.

2.28 Föreningarna
djurens vänners riksorganisation: Del har tacksamt no

terats all lanlbruksstyrelsens förslag till ny djurskyddslag och djurskydds

förordning innehåller nyheter, ändringar, och i, vissa fall skärpningar av

tidigare bestämmelser. Så t. ex. får det ses som synnerligen betydelsefullt

all begreppet "så vitt möjligt" föreslås utgå ur 2§ djurskyddslagen,
då

dessa ord helt sätter meningens övriga fordran "att djur skall skyddas mot

lidande" ur spel. Vidare är det för djurskyddsorganisationerna en glädjan

de nyhet att man äntligen erkänner, alt djur inte endast förmår känna

kroppslig smärta, ulan även ångest och annat lidande. Under vår mångåri

ga verksamhet inom djurskydd har vi gång efter annan med förundran fått

konstatera hur oändligt litet kunskaper om djur forskarna besitter, trots alt

de bedriver djurexperimenten forskning. Därför är lantbmksstyrelsens

förslag om obligatorisk utbildning för alla som sysslar med försöksdjurs

hantering verkligen väl befogat.

Det
är även viktigt all bestämmelserna om bedövning av slaktdjur in

rangeras i djurskyddslagen, då det till Sverige inflyttar allt fler och fler

människor frän sådana länder där humanitet mot djur är fullständigt okän

da begrepp. Slutligen stöder vi lanlbruksstyrelsen helt och fullt i förslaget

all elefanter och sjölejon bör förbjudas medfölja ambulerande cirkusar.

Om man bortser från det djurplågeri som sker vid dressyren innan djuren

förmatts utföra de "konster" som är helt onormala för arterna, så får

cirkusdjuren aldrig tillfälle till någon motion i ordets verkliga betydelse.

Vidare finns det inga skäl för att denna medeltida "nöjesform" skall
få

fortsätta då del finns fina naturfilmer att tillgå, där djuren kan beskådas i . ,

sin
rätta miljö.

2.29 Läkemedelsindustriföreningen:
Läkemedelsindustriföreningen tillstyrker del av lantbruksstyrelsen framlagda
förslaget om ny djurskyddslag och djurskyddsförordning. (se även 14.29).

2.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi
anser atl alla djur har ett egenvärde. Del innebär all varje enskilt djur skall
ha rätt atl leva sill liv under betingelser som i så stor utsträckning som
möjligt tillfredsställer dess fysiska och beteendemässiga behov. I dag
exploateras alla djurarter av människan. Graden av exploatering är avhängig av
den nytta djuren anses ha för människan.

Djur skall inle hållas i
fångenskap utom i undantagsfall. I sådana fall

måste del ske under former som utgår från djurens behov. De skall heller

inle dödas utom i undanlagsfall. Avlivning måste ske med minsta möjliga 107

obehag för djuren.

Beträffande
husdjursuppfödningen innebär det alt den industriella stor- Prop.
1987/88:93 driflsuppfödningen av djur och den nuvarande organisationen av
slakterier Bilaga 2 inte bör få förekomma.

Beträffande
djurförsök menar vi att alla plågsamma djurförsök är oacceptabla. De enda
djurförsök vi finner acceptabla är sådana där djuren efter ingreppet kan återgå
till ett normalt liv i sin gamla miljö.

Beträffande
djurparker anser vi atl endast sådana, där djuren får röra sig fritt över
mycket stora områden, bör få förekomma. Endast djur som naturligt finns i den
svenska faunan bör få vistas i djurparker.

Beträffande
cirkus anser vi att djur över huvud taget inte hör hemma där, liksom ej heller
på scen vid teaterföreställningar, i TV-studior etc.

Beträffande
pälsdjursuppfödning anser vi att den bör förbjudas helt, då den utöver lidande
för djuren innebär proteinslöseri och bara leder Ull produktion av lyxvaror.

Beträffande
hållande av sällskapsdjur, där missförhållanden ofta är svårare all upptäcka
än inom institutionaliserad djurhållning, anser vi alt stor restriktivitet bör
råda avseende Ullgängligheten av sällskapsdjur. T, ex, bör djur, som inte hör
hemma i den svenska faunan, inte få införas i Sverige, och försäljning av djur
i zoologiska affärer bör förbjudas.

Del
är i sammanhanget viktigt atl påpeka, att import av produkter (kött, skinn,
kemikalier m. m,), som tillkommit genom en behandling av djur som inte är
tillåten i Sverige, bör förbjudas och ersättas med inhemska produkter.

Djurskyddslagen
skall ha som utgångspunkt all skydda djuren mot övergrepp från människan.
Föreliggande förslag till ny djurskyddslag och ny djurskyddsförordning har i
högre grad än gällande lag utgått från djurens behov. Dock anser vi del vara en
stor brist, alt förbud mot burhönshållning och pälsdjursuppfödning inte
föreslagits.

Sammanfattningsvis
anser vi att föreliggande förslag till ny djurskyddslag och
djurskyddsförordning innehåller många förbättringar jämfört med nu gällande
lag, men all det är långt kvar Ull del idealtillstånd, där djurens rättigheter
är Ullfredsställande tillgodosedda. I dagens läge yrkar vi

- att lagen och förordningen ägnar mer uppmärksamhet
ål problemen i samband med djurfabriker,

- att burhönshållning förbjuds och ersätts med
etologiskt riktig hönshållning,

- att djurförsök för framställning av lyxprodukter
förbjuds,

- all alla djurförsök måste genomgå etisk
förhandsprövning,

- atl lekmannainflylandet i de djurförsöksetiska
nämnderna stärks, samt

- alt lantbmksstyrelsens förslag om förbud alt
förevisa elefanter och sjölejon på cirkus på del allvarligaste beaktas.

2.31
Svenska kennelklubben: Svenska kennelklubben är av den uppfatt

ningen, all del är bra med uppdelning i ramlag och förordning som föreslås.

Med detta förslag har dock lanlbmksstyrelsen som tillsynsmyndighet fåll

mycket stor handlingsfrihet genom alt det är denna instans som skriver

tillämpningsbeslämmelserna. SKK hävdar bestämt, atl innan tillämpnings- 108

bestämmelserna vinner laga
kraft, skall de remissbehandlas. De kan an- Prop. 1987/88:93 närs få
viltgående konsekvenser för djurägarna utan atl dessa fått tillfälle Bilaga
2 alt yttra sig.

Av
stor praktisk betydelse för SKK och djurägarna är t. ex. kap. 1, §4 i den
föreslagna djurskyddsförordningen, i vilken stadgas att "kupering eller
annan stympning av ett djur får inte förelagas annat än på grund av medicinska
skäl om inte lanlbruksstyrelsen medger annat". Med nuvarande skrivning
har lanlbmksstyrelsen att med sina tillämpningsföreskrifter bestämma, vilka
djur som får kastreras, kuperas samt på vilka djur sportar får borttagas osv.
Av den anledningen kan SKK ej godkänna skrivningen av § 4 i kap. I djurskyddsförordningen
ulan all först få ett klarläggande från lanlbmksstyrelsen avseende de undantag
styrelsen har tänkt föreslå.

SKK
hälsar med tillfredsställelse förslaget om de skärpningar och ökade
befogenheter, som ges tillsynsmyndigheter att delegera snabba ingripanden vid
missförhållanden till myndigheter på olika nivåer utan långa utredningar
dessförinnan.

SKK
vill även speciellt stödja förslaget om förbud mot doping och inrättandet av en
speciell djurskyddsinspektör med den utbildning som föreslås. Denna inspektör
kan med fördel samarbeta med SKK: s kehnel-konsulenter vad gäller hundhållning.

Vad
gäller §6 djurskyddslagen bör om varje person medges rätt att avliva även
andras djur utförliga anvisningar utfärdas till allmänheten.

SKK
kan inte förstå den skillnad som lanlbruksstyrelsen gjort på häst och hund i §
13 djurskyddslagen men ställer sig positiv Ull tillståndstvång.

Slutligen
vill SKK göra jordbruksdepartementet uppmärksam på alt lagen ej torde kunna
träda i kraft förtän tillämpningsföreskrifter finnes färdiga och godkända och
enligt SKK:s mening remissbehandlade. Ulan tillämpningsföreskrifter är 1. ex.
kastrering av kalt, häst och svin förbjuden den dag lagen träder i kraft.

2.33
Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Det ambiUösa arbete

som under senare tid pågått och pågår inom lanlbmksstyrelsen att revidera

och modernisera inom djurskyddets område gällande lagstiftning med åt

följande kungörelser och förordningar har med största intresse emottagils

av riksförbundet. Under en period av år har olika framställningar gjorts till

regeringen och till lantbruksstyrelsen med förslag till ändringar resp. kom

plettering av gällande författningsbestämmelser där dessa enligt riksför

bundets uppfattning varit ofullständiga, eller ej följt med samhällets för

ändringar, resp. skapat problem vid den praktiska tillämpningen. Med

tillfredsställelse konstateras all nu flertalel av dessa framslällningar och

påpekanden - som givetvis ej endast kommit från riksförbundets sida —

tagits under övervägande och föranlett förslag till ändringar i förfatlnings

komplexet kring djurskyddet. Utgående från den grundsyn som lanlbruks

styrelsen redovisar i motiveringen till sitt nu avgivna förslag till ny djur

skyddslag och djurskyddsförordning ställer sig riksförbundet positivt till

det avgivna förslaget och de 10 huvudpunkter som redovisas i förslaget. 1

några fall kommer emellertid vissa erinringar, kompletteringar och änd

ringsförslag att framföras (se nedan 3.33-24.33). 109

---- --------------------------------------------------- Prop. 1987/88:93

2.34
Sveriges veterinärförbund: I lantbmksstyrelsens allmänna motive- Bilaga 2
ringar till förslaget framhålls att dén nuvarande lagen är svåröverskådlig
genom att den ändrats ett flertal gånger. Veterinärförbundet delar denna •
uppfattning och välkomnar därför en översyn. Ett mera direkt och klarare språk
är önskvärt för atl underlätta den nuvarande lagens tolkning. Sammanförandel
av olika lagar och kungörelser till en lag med tillhörande förordning bidrar
också till att denna målsättning nås. Förbundet vill framhålla all redan en
redaktionell ändring kräver stor omsorg för att inte något av lagens innehåll
skall gå förlorat eller ändras utan atl detta var ■ avsikten.

Förslaget
innehåller vidare som det sägs i kommentaren "flera nyheter, ändringar och
vissa skärpningar av tidigare bestämmelser". Förbundet delar
lanlbruksstyrelsens uppfattning att en del av gällande bestämmelser inte är
anpassade Ull dagens situaUon och att därför en total översyn av
djurskyddslagstiftningen är nödvändig. Förbundet efterlyser även i förslaget
synpunkler på den vikliga eliska frågan om sambandet människa-djur. Vilket
ansvar har vi som ulnylljare av djuren gentemot det enskilda djuret? Synpunkter
på inriktning och mål i denna centrala fråga saknas helt.

En
omfattande bearbetning av djurskyddslagsliftningen sker för närvarande på
intemalionellt plan. Del är viktigt all vår egen lagstiftning ankny-tes till
detta arbete. En nordisk samordning av djurskyddslagsliftningen bör därför
snarast påbörjas om resultat skall kunna uppnås inom rimlig Ud. Det är
förbundets uppfattning att djurskyddslagstiflningens krav i intet fall får
undersliga vad som föreskrives i internationella konventioner. Snarare bör
Sverige inta en ledande ställning på del här området. Erfarenheter har
emellertid visat all del-finns avsevärda skillnader i uppfattning mellan
företrädare för olika typer av djurhållning och företrädare för rena djurskyddsinlressen
i vårt samhälle.

Med
hänsyn till omfattningen av detta lagberedningsarbete kan det antas

kräva ganska lång tid. En statlig utredning bör därför snarast tUlsättas av

regeringen och få i uppdrag att inkomma med förslag. Därvid bör det

material som tagils fram av lantbruksstyrelsen utgöra en bra utgångspunkt

för utredningsarbetet. Del är nämligen väsentligt att en så genomgripande

ändring som nu föreslås redan på utredningsstadiet förankras så brett som

möjligt. Djurskyddslagsliftningen berör i stort sett alla människor. En

mängd olika myndigheter och enskilda personer skall tillämpa djurskydds

lagsUflningen i det praktiska livet. Del är därför-synnerligen angelägel att

denna lagstiftning är så klar och entydig som möjligt. När inte själva

lagstiftningen kan ge ett detaljerat svar, bör förarbetena vara så utförliga

och genomarbetade att dessa kan ge vägledning. Veterinärförbundel anser

inle att det föreliggande förslaget Ull ny djurskyddslag och djurskyddsför

ordning uppfyller de nämnda kraven. Sveriges velerinärförbund ifrågasät

ter således starkt om lantbruksstyrelsens förslag till ändringar i djur

skyddslagstiftningen för närvarande bör genomföras. Bristerna i den nuva

rande lagstiftningen är inte störte än atl den kan fortsätta att gälla
ytterliga

re några år under den Ud som behövs för nämnda utredningsarbete. I det

fall veterinärförbundets önskemål om en särskild utredning inte vinner 110

gehör,
vill förbundet anföra följande beträffande förslagen till djurskydds- Prop.
1987/88:93

lag och djurskyddsförordning. Bilaga 2

Den
kanske största förändringen i förslaget är atl lanlbmksstyrelsen ges ökade
befogenheter att utfärda detaljföreskrifter. Sådana föreligger ännu inte. Då
åtskilliga delaljföreskrifler brutits ut ur den nuvarande lagen, avses dessa
ingå i lantbmksstyrelsens kommande kungörelser Ullsammans med de nya
föreskrifter, som lanlbmksstyrelsen kan komma att utfärda. Lagens innehåll
kommer i hög grad all bestämmas av dessa föreskrifter. Det är synnerligen svårt
ätt ta ställning Ull lanlbruksstyrelsens framställning innan samtliga
Ullämpningskungörelser åtminstone i sina huvuddrag föreligger.

I
den mån delegation meddelas lanlbmksstyrelsen är det vikUgt att inte
partsintressen får för stor genomslagskrafl. Det ligger i sakens natur all
jordbmksnäringens intressen är starkt företrädda inom lanlbmksverkel. Villkoren
för vår animalieprodukUon påverkas starkt av rent ekonomiska faktorer. De krav
som bör ställas på animalieproduktionen ur djurskyddssynpunkt hänger däremot
starkt samman med samhällsintressen, ambitionsnivå och etiska värderingar.
Besluten bör därför flyttas upp till regeringsnivå för alt få en riklig
avvägning.

Vad
beträffar sällskapsdjur, sportdjur och vill gäller till en del samma bedömning
som ovan. Partsinflytandel är dock mindre påtagligt. Delegation bör därför
kunna ske i störte utsträckning, givelvis fömtsatt atl berörda organisationer
får tillfälle till yttrande över kommande föreskrifters innehåll.

3 Inledande bestämmelser

1
§ Bestämmelserna i denna lag avser följande slag av djur som hålls i
fångenskap, nämligen däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och akvariefiskar.

Om
jakt finns särskilda bestämmelser.

3.6
Universitets- och högskoleämbetet: Det föreliggande förslaget är inle anpassat
till gängse zoologisk systematik.

UHÄ
föreslår alt första stycket får följande lydelse: "Bestämmelserna i denna
lag avser samtliga slag av ryggradsdjur som hålls i fångenskap".

3.8
Fiskeristyrelsen: Lagförslaget omfattar ett antal biologiskt väl definie

rade djurgmpper samt begreppet akvariefisk. Det framgår inte vad som

avses med sistnämnda gruppen. Begreppet "Akvariefisk" kan ha betydel

sen exotiska fiskar som hålls i fångenskap, men kan också avse all fisk som

hålls i ett akvarium. Del är inte heller klart hur termen "akvarie"
skall

definieras. Med akvarium kan menas en behåUare med vatten där fisk

förvaras. I en fiskodling hålls fisken i tråg (behållare) av t. ex. plast eller

betong, men enligt gängse språkbmk kallas inte dessa behållare för akvari

er. Styrelsen delar uppfattningen att djur skaU behandlas väl och skyddas . 111

mot lidande, men finner
alt termen akvariefisk inte är definierad och därför Prop. 1987/88:93

inte heller lämplig i en djurskyddslag. Bilaga 2

Om
djurgmppen fisk skall innefattas i lagen och eventuellt endast under vissa
betingelser bör hänsyn lagas till hur fångsten av fisk med olika redskap går
Ull.

Styrelsen
anser alt nuvarande fångslmeloder i huvudsak måste accepteras, varför fisk som
djurgmpp knappast kan innefattas i förslaget. Det är inte heller troligt att
man får en allmän förståelse för lagstiftningen, om den Ullämpas generellt
först när fisken hamnar i fångenskap.

Del
bör även påpekas alt laxfisk ofta används som bioteslorganism i många
kontrollsystem för t. ex. avloppsvallen.

3.9 Statens
naturvårdsverk: Liksom hittills avses djurskyddslagen gälla

vilda djur som hålls i fångenskap; samtidigt erinras i 1 § lagförslaget om att

beträffande jakt finns särskilda bestämmelser. Även i jaktlagstiftningen

finns bestämmelser av djurskyddskaraktär, t. ex. i 3 § jaktstadgan där det

sägs alt jakt ej får bedrivas så all vUlebrådet onödigtvis Ullfogas lidande.

Verket saknar en närmare analys av vilka konsekvenser innehållet i djur

skyddslagen bör få för innehållet i annan lagstiftning, där också djur-

skyddsaspekter är aktuella.

3.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Utformningen av
1 § i den nuvarande djurskyddslagen har inte påståtts medföra några problem i
den praktiska tillämpningen. Hovrätten ifrågasätter därför om det finns tillräcklig
anledning att förtydliga bestämmelsen. Andra stycket i paragrafen synes inte
fylla någon praktisk funkUon och bör utgå.

3.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 1 § i lagförslaget har
lanlbruksstyrelsen försökt avgränsa lagens tillämpningsområde. I förslaget har
inte redovisats i vad mån den nu gällande lydelsen av motsvarande lagrum
medfört några olägenheter. Kammartätten har därför svårt att bedöma behovet av
den föreslagna gränsdragningen. Den språkliga utformningen är dessutom mindre
lyckad,

Kammartätten
ställer sig vidare frågande inför hänvisningen i andra stycket till jaktlagen,
vilken synes helt onödig och möjligen vilseledande,

3.12--------------------------- Sveriges
lantbruksuniversitet: Innefattas fiskodlingar av be

greppet akvariefiskar? Då det föreligger viss risk för tolkningsproblem

anser SLU atl ett förtydligande bör ske,

3.15
Länsstyrelsen i Stockholms län: Uttrycket "hålls i fångenskap" är
inte

lämpligt för vissa husdjur och är därför onödigt slötande. Skrivningen kan

rent av bli föremål för lolkningssvårigheter, lösdriftdjur anses knappast

som djur hållna i "fångenskap" ej heller.hundar som går lösa på
ägarens

gård eller mark och som genom sin flockinstinkt tyr sig till ägaren och

området däromkring utan atl vara fängslade. Ren som vistas fritt men ändå

ägs och utnyttjas av enskilda samer skulle inte omfattas av lagen eftersom

de knappast kan anses hållas i fångenskap. Därför bör man i ett definitions- 112

förtydligande kunna ange
att tamren år i detta sammanhang att beakta som . Prop. 1987/88:93 husdjur
jämfört med vildren. Paragrafen bör omformuleras: "BestämmeU Bilaga 2
serna i denna lag avser husdjur och djur av följande slag som hålls i
fångenskap.,."

3.16 Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Lanlbmksstyrelsen anser att en .

nedre gräns i del zoologiska systemet måste sältas för lagens tillämpbar-

hel. Länsstyrelsen har inte erfarit att lagens nuvarande tiUämpningsområ-

de, dvs, för husdjur och andra djur som hålls i fångenskap, medfört

tillämpningssvårigheler och anser därför att nuvarande text i 1 § kan behål

las, öm en nedre gräns ändå kommer all sältas, kan ifrågasättas om endast

akvariefiskar skall omfattas av lagen och inte alla fiskar. Intensiv odling av

matfisk, användande av levande agn med flera fiskemeloder, kan motivera

all lagen omfattar alla slags fiskar.

Vid
några tillfällen har en definition av begreppet fångenskap efterlysts. En sådan
bör därför finnas, förslagsvis i det inledande kapiUet i djurskyddsförordningen.
Enligt länsstyrelsens uppfattning är ett djur i fångenskap då det hålls
instängt eller dess rörelsemöjligheter på annat sätt kontrolleras av
människan.

3.17 Länsstyrelsen
i Kalmar län: Lantbruksstyrelsens förslag till ändring

av denna paragraf innebär att husdjur hålls i fångenskap. Länsstyrelsens

bedömning är all det enligt gängse språkbmk kan ifrågasättas om husdjur i

allmänhet och sällskapsdjur i synnerhet hålls i fångenskap. HåUs t. ex. får

på alvarsbele på Öland eller familjehundar i fångenskap? Om så ej är fallet

kan lantbruksstyrelsens förslag innebära all stora grupper av husdjur inle

kommer att omfattas av djurskyddslagens bestämmelser. Lanlbruksstyrel

sen anger som skäl Ull ändringen av paragrafen att en gräns måste sättas i

det zoologiska systemet som anger vilka klasser/ordningar av djur som

omfattas av lagen. Man anser sålunda att rundmunnar och ryggradslösa

djur skall undantas.

Länsstyrelsen
ansluter sig till de uttalanden som gjordes av departementschefen i samband
med nuvarande lags tillkomst beträffande paragrafens utformning. Ordalydelsen
i paragrafen har inte, såvitt länsstyrelsen vet, gett upphov till några
tolknings- eUer tillämpningssvårigheter. Länt-, bruksstyrelsen har heller ej
nämnt sådana i sin moUvering till förslaget. Skäl till ändring av paragrafen
synes därför enligt länsstyrelsens mening inte föreligga.

3.20
Länsstyrelsen i Västerbottens län: Tveksamhet kan kanske råda om vad som avses
med fångenskap. Det borde därför övervägas att formulera bestämmelsen på
ungefär följande sätt.

"Bestämmelserna
i denna lag avser husdjur och andra däggdjur och

fåglar saml reptiler, groddjur och akvariefiskar som hålles i fångenskap".

Begreppet husdjur återkommer ju sedan i flera paragrafer och på sidan 4 i

framställningen har husdjuren räknats upp. Här saknas dock ren för vilken

djurart del också är angeläget atl djurskyddsbestämmelserna blir tillämpli

ga, ' 113

8
Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

3.22 Medicinska
forskningsrådet: Ordalydelsen beträffande lagens omfatt- Prop. 1987/88:93

ning bör överensstämma med den konvention som Europarådet just nu Bilaga 2

håller
på alt utforma och där Sverige är med om besluten. Det bör således stå att
lagen omfattar ryggradsdjur,

3.23 Naturvetenskapliga
forskningsrådet: Enligt förslaget skall lagen om-

falla däggdjur, fåglar, reptiler och groddjur samt akvariefiskar. Del förefal

ler som om inkluderandet av akvariefiskar med samtidigt uteslutande av

odlade fiskar i akvakultur saknar proporUon till de djurskyddsfrågor som

är aktuella inom resp. område. Akvariefiskar är snarast att betrakta som

"pel animals" och därmed ofta föremål för mycket god omvårdnad, me

dan de fiskar som hålls i odling i kassar, bassänger, burar etc. har en

myckel sämre situation. Frånsett svårigheterna alt definiera begreppet

akvariefiskar (är en villfångad fisk som hålls i akvarium en akvariefisk eller

inle?) finns del alltså även andra skäl atl ändra förslaget. För närvarande

behandlas i Europarådet ett förslag till gemensam europeisk konvention

inom djurskyddsområdet. Sverige deltar där i besluten och förväntas ratifi

cera konventionen "for the protection of vertebrate animals used for

experimental and other scienlific purpose". Detta förslag omfattar
"any

live non-human vertebrate, including free-living larval and/or reproducing

larval forms, bul excluding other foetal or embryon forms". Det är önsk

värt alt den svenska lagen ges samma omfattning.

3.25 Svenska djurskyddsföreningen: Texten i 2 stycket
bör kompletteras med "och fiske" och fårföljande lydelse: "Om
jakt och fiske finns särskilda bestämmelser".

3.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF har ingenting att
invända mot den avgränsning i det zoologiska systemet som förslaget innehåller,
men anser att man går lite väl långt i regleringsnit när akvariefiskar måste
nämnas speciellt.

3.28
Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Enligt lantbmkssty

relsens förslag skall del i djurskyddslagens 1 § preciseras vilka djurslag

denna skall innefatta, men även att de uppräknade arterna skall förekom

ma i fångenskap för alt komma i åtnjutande av lagens skydd. Denna

bestämning av djuren gör, att en del mindre däggdjur och fågelarter, som

av människan närmast betecknas som skadedjur, blir ulan någol som helst

skydd i lagens mening. Måhända kan här invändas all djurplågeriparagra

fen i brottsbalken kan vinna tillämpning i förekommande fall, vilket djur

slag del än gäller. Detta kan verka tillfredsställande för dén oinvigde, men

kanske måste man ha praktiska erfarenheter i djurskyddsarbete för alt

veta, alt det svåraste som finns är att få ett djurplågerifall så långt som
till

en domstols prövning. Först skall det penetreras mellan olika experter

huruvida del aktuella djuret led eller inle vid misshandeln eller dödandel,

och sedan om gärningsmannen förstod vad hans handling ledde Ull. Följan

de exempel ger belägg för påståendet:

En parkarbelare i Malmö grävde upp ett kaninhål där del fanns fem 114

stycken
cirka 3 veckor gamla ungar. Dessa försökte komma upp ur hålet Prop. 1987/88:93
varvid tre av dem hackades ihjäl av mannen, medan två ungar lyckades Bilaga 2
undkomma. Händelsen observerades av två vittnen, som även såg när
gärningsmannen skyfflade ner den blodiga massan i en medhavd spann. Föreningen
djurens vänner i Malmö gjorde polisanmälan om del skedda, som rubricerades som
djurplågeri. Efter cirka 1 år gavs besked från åklagarmyndigheten att fallet
inte ledde till någon åtgärd då det inte kunde styrkas att kaninungarna led då
de hackades ihjäl. Flera andra exempel skulle kunna relateras, där utgången
blivit densamma.

Enligt
vår åsikt skall en djurskyddslag innefatta alla djur, oavsett vilken status de
än har ur människans synpunkt. Därför bör den föreslagna passusen i fångenskap
utgå,

3.30
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Djurskyddslagen bör gälla alla
djur. Varje djurslag måste skyddas mot smärta, ångest och annat lidande. (Vi
noterar alt LSFS 1982:29 föreskriver atl även mndmunnar skall omfattas av etisk
prövning av djurförsök.) Vi finner del särskilt anmärkningsvärt atl fiskar
(utom akvariefiskar) inte omfattas av lagen. De fiskodlingar, som lyvärt
förekommer allt mer, kan innebära problem ur djurskyddssynpunkt, såväl som ur
miljösynpunkt. Vidare vet vi all gängse behandling av ål ofta innebär
djurplågeri.

Fiske
bör regleras i djurskyddslagen med hänsyn Ull det lidande fiskarna kan förmodas
uppleva. Nöjesfiske bör omedelbart förbjudas.

Djur
som utsätts för jakt bör skyddas av djurskyddslagen. T, ex. bör kattens
fredlöshet enligt jaktstadgan upphävas. Jaktstadgan får inle strida mol vad som
föreskrivs i 2§ djurskyddslagen (exempel är dispensen för rävsnara och
ripsnara).

3.33
Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Inorn fiskerinäringen har
utvecklingen av fiskodlingsanläggningar under senare år blivit betydande och
torde i framtiden dessa få en allt större betydelse. Ett flertal problem har
konstaterats, problem som ej endast är av teknisk, ekonomisk natur utan även
innefattar reella djurskyddsproblem. Detta gäller såväl vid uppfödning och
hantering som vid transport av levande fisk. Enligt Riksförbundels mening
finnes gmndad anledning all lika väl som problemen med akvariefisk innefattas i
djurskyddslagen även medtaga fiskodlingsanläggningar. Fiskerinäringen i övrigt
bör dock liksom jakt regleras i särskilda författningar.

För
jakt finns en omfattande lagstiftning där även djurskyddsaspekter har beaktats.
Utgående från alt så i ökad utsträckning kommer all ske vid kommande revideringar
resp. kompletteringar av lagstiftningen kan Riksförbundet acceptera
skrivningen i andra stycket av 1 §.

Det
är emellertid för Riksförbundet svårt att acceptera inskränkningen av lagen
till att endast omfatta "djur som hålls i fångenskap". I likhet med
vad gäller i ett antal andra länder bör de gmndläggande principerna i
djurskyddslagen vara generella för de slag av djur som angives 1 § första
Stycket.

Utan
att här närmare gå på den tekniska utformningen av hur sådan 115

vidgning
av lagens gUlighel skall materialiseras framstår det klart att vad Prop.
1987/88:93 som under "Allmänna bestämmelser" står i 2 § första
stycket, 4 §, 5 § och Bilaga 2 6§ helt invändningsfrill bör gälla alla de
angivna djurslagen oavsett om de hålles i fångenskap eller ej. Riksförbundet
vill starkt understryka önskvärdheten av sådan vidgning av lagen. Vid en sådan
ändring bör av §4 och §6 även framgå atl del är tillåtet att rädda och vårda
även sjuka eller skadade vilda djur.

3.34
Sveriges veterinärförbund: Det synes nödvändigt att precisera för vilka
djurslag lagen äger tillämpning på det sätt som föreslås. Däremot är det inte
nödvändigt atl ange att det gäller för djur i fångenskap. Tvärtom kan
missförstånd uppstå, eftersom husdjur ibland hålles med visst mått av frihet. Det
är å andra sidan en självklarhet att lagen inte kan tillämpas i fråga om fritt
levande djur, när förhållandena ligger utanför mänskligt inflytande.

En
utvidgning av lagens ornråde atl även omfatta vilt bör emellertid ingå som en
viktig del i ett kommande utredningsuppdrag, eftersom det nu inte finns några
övergripande skyddsbestämmelser för vilt. Föreskrifterna i djurskyddslagens 2 §
kan anses gälla i lika hög grad för vUl som för djur i fångenskap. De
bestämmelser som finns beträffande jakt kan också ses som ett komplement Ull
djurskyddslagen.

4-16 Allmänna bestämmelser (2-14 §§)

2
§ Djur skall behandlas väl och skyddas mot smärta, ångest och annat lidande.

4.3
Socialstyrelsen: I 2§ stadgas att "djur skall behandlas väl och

skyddas
mot smärta, ångest och annat lidande". Denna formulering ger uttryck för
den syn på behandlingen av djur som är aUmänt vedertagen i vårt samhälle.
Socialstyrelsen anser dock atl lagen på ett tydligare sätt bör betona skyddet
av animalieprodukUonens djur. I "djurfabrikerna" accepteras i dag
förhållanden som förorsakar djuren lidande, som inle tillåts när det gäller
våra husdjur/sällskapsdjur. Del kan synas som om lagen värnar mera om de djur,
vars livsbetingelser vi alla lätt kan iaktta, än om djuren i
"fabrikerna".

4.6
Universitets- och högskoleämbetet: I flera remissyttranden Ull UHÄ påpekas all
ordet "ångest" bör undvikas i lagtexten.

UHÄ
föreslår all lydelsen av paragrafens första stycke ändras till: "Djur
skall behandlas väl och skyddas mot fysisk och psykisk smärta".

4.9 Statens
naturvårdsverk: I motiven till 2§ sägs alt orden "såvitt möj

ligt" inle är nödvändiga. Det kan dock ifrågasättas om del mol bakgrund

av möjligheten att ulföra djurförsök är lämpligt att ta bort dessa ord.

4.10 Hovrätten
över Skåne och Blekinge: Hovrätten anser att andra stycket

i
paragrafen är överflödigt och bör utgå.. 116

4.11 Kammarrätten i
Sundsvall: I 2§ i förslaget ges de gmndläggande Prop. 1987/88:93

bestämmelserna för hur djur skall behandlas. Lanlbmksstyrelsen föreslår
Bilaga 2

därvid
atl begreppet "lidande" i 2§ i gällande lag skall ersättas med
"smärta, ångest och annat lidande". Enligt kammartällens mening innefattar
begreppet "lidande" såväl smärta som ångest. Logiken i den före-.
slagna ändringen ifrågasattes därför. Kammartätten menar också all loku-tionen
"såvitt möjligt" bör kvarstå, framför allt beroende på att den
föreslagna lagstiftningen i visst avseende förutsätter ätt djur utsätts för
Hdande (jmf t.ex. 12 § i lagförslaget och 3 kap. 7§ i den föreslagna djurskyddsförordningen).

4.12 Sveriges lantbruksuniversitet: SLU anser del
värdefullt all uttrycket "såvitt möjligt" las bort. När det gäller
behandling av sjuka djur är del emellertid inle alllid möjligt att skydda
djuren mot smärta, ångest och annat lidande. Del bästa exemplet torde vara
fängslingsålgärder, som framkallar ångest hos många djur, men utan vilka
diagriosUk och terapi många gånger är svår eller omöjlig all genomföra. Sådana
undantagsfall bör enligt SLU:s uppfattning med fördel kunna regleras i
specialbesläm-melserna,

4.13 Statens veterinärmedicinska anstalt:
Lanlbruksstyrelsen anser alt den gällande lagens §2 är oUllbörligt liberal då
den stadgar alt djur såvitt möjligt skall skyddas och föreslår atl den här
understrukna begränsningen skall utgå såsom onödig. Icke desto mindre framgår
av förslaget till djurskyddsförordning, §§6 öch 7, alt styrelsen är medveten
om att lidande stundom inte kan undvikas, varmed motstridighel mellan lag och
förordning synes åstadkommas, I delta sammanhang föreslås också införande vid
sidan av begreppet lidande även av "smärta" och "ångest"
och anförs som skäl härför exempelvis all "ångesten i vissa siluaUoner kan
dominera". Enligt SVA synes dock "lidande" vara tUlräckligt
heltäckande för atl också innefatta smärta och ångest.

4.16
Länsstyrelsen i Östergötlands län: Nuvarande 2§ har delats upp i två paragrafer
i föreslagen lagtext, samtidigt som begreppet lidande förtydligats. Sista
stycket i nuvarande 2§, som säger att djur skall förses med erforderligt foder
och vatten, har emellertid utelämnats. Det har vid några tillfällen ifrågasatts
om avsaknad av foder medför allvarligt lidande. Länsstyrelsen anser del därför
nödvändigt all detta uppenbarligen inte självklara behov finns fastslaget i
lagtexten.

4.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Av paragrafen bör
även framgå att särskilda bestämmelser gäller för användning av djur för
vetenskapligt ändamål. Bestämmelserna i förordningens 3 kap. 7-8 §§ torde inte
vara förenliga med lydelsen av lagförslagels 2 §.

4.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Ändringen
tillstyrkes. Del är länsstyrelsens erfarenhet att just det lidande som åsamkas
djur genom ångest

och
stress kan vara myckel allvarligt. Den tveksamhet som kan råda om 117

nuvarande
bestämmelsens tillämpning i sådana fall har genom ändringen Prop..1987/88:93
försvunnit. Även ändringen i andra stycket genom alt orden "såvitt
möj- Bilaga 2 ligt" tas bort hälsas med tillfredsställelse.

4.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: I § 2
djurskyddslagen talas om atl djuren skall skyddas mot ångest. Begreppet ångest
är förknippat med en subjektiv upplevelse. Det är därför utomordentligt svårt
all definiera och identifiera ångest hos djur. Ordet används inte heller i
naturvetenskaplig beleendeforskning. Däremot kan man genom att studera djurs
beteende konstalera psykiskt lidande hos djuren. Del synes därför vara en vinst
ur objekUviletssynpunkl om ångest kan bytas ut mot psykiskt lidande.

4.27 Cirkusakademien: Cirkusakademien är inte övertygad om
lämpligheten av den nyinförda delaljföreskriften i 2 § djurskyddslagen atl
djur skall skyddas mot ångest. Akademien anser nämligen att termen
"ångest" inte utgör en adekvat och ur vetenskaplig synpunkt
anmärkningsfri beteckning för någon hos djur förekommande sinnesrörelse såsom
skrämsel eller annat. Beteckningen leder bl. a. lätt till en oriktig
uppfattning alt djur skulle lida på samma sätt som människor i fångenskap och
t.ex. liksom dessa kunna nås av den genomtänkta fruktansvärda föreställningen
atl "härifrån kommer jag aldrig". Särskilt besynnerlig ter sig termen
"ångest" för övrigt när del i 1 § förslaget till djurskyddslag
utsågs atl lagen avser bl. a. replUer, groddjur och akvariefiskar.

4.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Del är
utmärkt all fler rekvisit har angetts, samt att det tänjbara begreppet
"såvitt möjligt" tagils bort.

3 § Stall eller andra förvaringsutrymmen för djur skall ge
tillräckligt utrymme och skydd. Regeringen får meddela bestämmelser om förprövningsskyldighet
och andra från djurskyddssynpunkt påkallade föreskrifter om sådana förvaringsrum.

5.12 Sveriges lantbruksuniversitet: Den föreslagna
lydelsen av §3 bör kompletteras med följande inledande mening:

3 § Djur skaU inhysas och skötas så alt varje djurarts
specifika fysiologiska och beteendebehov tUlgodoses. "StaU eller... förvaringsmm."

Motivet för denna komplettering är dels att poängtera de
övergripande principer som måste gälla i all husdjurshållning, dels att de nya
bestämmelserna bör stå i överensstämmelse med den av Sverige ratificerade
Europarådskonventionen om skydd för lantbmkets husdjur.

§3 sista meningen bör avslutas med följande tillägg:
"förvaringsmm" liksom omprövning av nya djurhållningsmetoder som kan
äventyra djurens välfärd.

Anledningen till all SLU viU ha delta tillägg är atl
föreskriften beträffan

de prövning av nya metoder har faUit bort ur det förslag till råd och

anvisningar, (utfärdade av lanlbmksstyrelsen), som avses komma att träda

i kraft inom den närmaste Uden. Om denna bestämmelse helt bortfaller ur 118

djurskyddslagstiftningen
skulle delta innebära en återgång till 1960-talets Prop. 1987/88:93

förhållanden, något som vore myckel olyckligt. Bilaga 2

Under
1960-lalet investerade djurägare ej sällan i ny teknik och nya metoder som var
olämpliga ur djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Detta innebär ökad
sjukdomsfrekvens, lidande för djuren och även förluster för djurägarna. Atl i
efterhand genomföra ändringar av olämpligt utformade djurmiljöer visade sig av
ekonomiska skäl svåra all genomföra. Konflikten meUan samhällets etiska
intressen och dessa djurägare uppstod, ofta ulan djurägarnas förskyllan.
Föreskriften om förprövning som kom 1973 har inneburit atl sådana konflikter
till stor del undvikits. Den bör därför särskilt hänvisas till i lagen.

5.15
Länsstyrelsen i Stockholms län: Denna paragraf - eller särskilda nya paragrafer
- bör innehålla grundläggande krav på hygien (renhållning), foder och vatten på
samma sätt som nuvarande lagstiftning. Det är så fundamentala krav atl de bör
ges hög dignitet genom all finnas införda som gmndläggande bestämmelser i
djurskyddslagen. Ett nytt krav bör införas i lagen nämligen atl foder och
vatten skall vara inle bara i tillräcklig mängd ulan även av "godtagbar
kvalitet" i paritet med all utrymme och skydd skall vara Ullräckligt.
Paragrafens medgivande för regeringen all meddela bestämmelser bör utformas så
att det sker i begränsad omfattning och endast avser de myndigheter som har
generell Ullsyn över djurskyddslagsUflningen.

5.17
Länsstyrelsen i Kalmar län: Lantbmksstyrelsens förslag innebär all nuvarande
bestämmelser om all stall eller annat förvaringsrum för djur skall hållas
tillfredsställande rent, utgår. Vidare har bestämmelsen om alt djur skall
förses med erforderligt foder och vallen tagits bort. Orsaken Ull alt dessa
bestämmelser föreslås utgå har ej motiverats. Lanlbmksstyrelsen antyder all de
kommer alt införas i särskilda av lanlbmksstyrelsen utfärdade kungörelser.
Enligt länsstyrelsens mening har dessa frågor en myckel stor betydelse vid
handläggningen av djurskyddsärenden. De bör därför finnas kvar i ramlagen eller
alternativt möjligen i den föreslagna djurskyddsförordningen.

5.20
Länsstyrelsen i Västerbottens län: Denna paragraf är väsentligt nedkortad i
förhällande Ull nu gällande och del kan ifrågasättas varför i lagen inte får
stå om foder, vatten och renhållning. Detta är ju så gmndläggande och
självklara krav för en rimlig djurhållning.

5.34
Sveriges veterinärförbund: Detaljföreskriftema i gällande lag (2-4 §§)

har fallit bort och återfinns varken i förslaget till lag eller förordning. Det

har från tillsynsmyndigheternas sida ofta påtalats ett behov av alt mera

detaljerade föreskrifter utfärdas för djurhållningen. Utförligare föreskrifter

i de nämnda avseendena bör på gmnd av sin dignitet tas in i djurskyddsför

ordningen för all tjäna som underlag för t. ex, hälsovårdsnämnds beslut om

föreläggande. Det är förbundels mening att lantbmksstyrelsens råd och

anvisningar på gmnd av sin rådgivande karaktär inte är lillfyllest, när det 119

gäller
att åstadkomma rättelse av missförhållanden. Inom ramen för den Prop.
1987/88:93 redaktionella översyn som lanlbruksstyrelsen föreslår, bör
föreskrifterna Bilaga 2 tas upp i 1 kap. De bör enligt förbundets mening
samtidigt ges en modernare form.

För
att en önskvärd grad av fullständighet skall uppnås, bör de kompletteras med
ytterligare föreskrifter vad avser djurhållning. En konsekvent förteckning av
föreskrifter bör således finnas i djurskyddsförordningen med avseende på skydd,
byggnader med inredning, utrymme, renhållning, foder, vatten, ventilation,
buUer, tillsyn och skötsel. I stort sett kan de av lantbmksstyrelsens råd och
anvisningar som är gemensamma för olika djurslag tjäna som förebild och
överföras till förordningen (LS 1974:30, avsnitt 2.1-2.141 urval).

Den
föreslagna lydelsen av 3 § bör kompletteras med följande inledande mening:
"Djur skall inhysas och skötas så alt varje djurarts specifika
fysiologiska behov och beteendemönster tUlgodoses, Stall eller ,,. förvaringsrum".

Motivet
för denna komplettering är dels att poängtera de övergripande principer som
måste gälla i all husdjurshållning, dels att de nya bestämmelserna bör slå i
överensstämmelse med den av Sverige ratificerade Europarådskonventionen om
skydd för lantbmkets husdjur.

4
§ En djurart som normalt inte hålls som husdjur i riket får hållas i fångenskap
endast i djurparker eller liknande anläggningar.

Regeringen
får meddela bestämmelser om undantag från första stycket.

6.6
Universitets- och högskoleämbetet: Här diskuteras "djurparker och liknande
anläggningar'', vilket kan missleda läsaren att tro att det endast är fråga om
utomhusförvaring. Eftersom det också rör sig om inomhusförva-ring av vissa
djurslag anser UHÄ att första stycket bör få följande lydelse: "En djurart
som normall inte hålls som husdjur i riket får.hållas i fångenskap endast i
djurparker, försöksdjurslokaler, tertarier och akvarier eUer liknande
anläggningar."

6.8 Fiskeristyrelsen: Enligt 4 § i förslaget får en
djurart som normalt inte hålls som husdjur, endast hållas i fångenskap i
djurpark eller liknande anläggning. De svenska fiskodlingar som producerar fisk
för utplanlering är beroende av vild fisk för sin romtäkt. Fisken fångas vid
lektid och i regel förvaras den sedan på anläggningen fram tiU dess att romen
kramas. Om . denna verksamhet förhindras kommer detta att medföra stora
svårigheter för fiskevårdsarbetel i landet.

6.9 Statens naturvårdsverk: Med djurpark eller liknande
anläggning bör enligt verkets mening jämställas vilthägn, anläggning för avel
med utrotningshotade djur eller för tillfälligt tillvaratagande och vård av
skadade djur saml anläggning för uppfödning eller övervintring av vilt.
MunUigen har verket erfarit alt dylika anordningar förbigåtts av rent
förbiseende.

120

6.10 Hovrätten
över Skåne och Blekinge: Stadgandet torde fömtsätta ett Prop. 1987/88:93

uttryckligt undantag för cirkusdjur i 4 kap. djurskyddsförordningen, vUket
Bilaga 2

saknas i förslaget. Alternativt kan första stycket i paragrafen förses med

tillägget
"samt vid cirkus", vilket har den fördelen ätt begränsningarna i möjligheterna
att förevisa djur vid cirkus uttömmande kommer all framgå av 4 kap. 4 §
djurskyddsförordningen.

6.11 Kammarrätten i Sundsvall: Såvitt gäller 4 § i
lagförslaget viU kammar? rätlen peka på all man i motiven synes i huvudsak avse
vUda djur medan lagtexten avser alla djur som normall inle hålls som husdjur i
riket. Oklarhet föreligger således om stadgandets materiella innebörd.
Ytterligare översyn av lagrummet är erforderlig,

6.12 Sveriges lantbruksuniversitet: SLU är tveksam till
den föreslagna Qärde paragrafen av innebörd alt en privatperson inle skall
kunna omhänderta moderlösa vilda djur. Detta är i dag inle alltför ovanligt
och görs av humanitära skäl. Det vore olyckligt om en sådan åtgärd skulle komma
att vara i strid med djurskyddslägen,

6.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: Enligt §4 och
styrelsens bedömning av vilka djurarter som normall håUs inom riket som
husdjur kommer bl. a. reptiler i framtiden atl få hållas endast inom djurparker
eller liknande anläggningar, dvs. i detta fall tertarier. På goda grunder anser
sig styrelsen inte kunna föreslå ingripanden mol "dem som vid lagens
ikraftträdande innehar reptiler", men föreslår att det framledes skall
vara förbjudet all införskaffa och hålla sådana. Med hänsyn till atl del
sålunda för en överskådlig framlid kommer att finnas reptiler - och
reproducerbara sådana — i legitim ägo hos privatpersoner torde det föreslagna
förbudet ej helt få önskad effekt.

6.15
Länsstyrelsen i Stockholms län: Hela paragrafens lämplighet och restriktivitet
ifrågasattes. Vilda djur t. ex. övergivna hamngar, skadade fåglar etc. tas ofta
om hand för vård, fasaner, som inte räknas som husdjur, föds upp för
utsläppning etc. Det kan inte vara rimligt att regeringen skall behöva ge
tillstånd till sådant.

Elefanter,
kameler, lamadjur etc. är sedan många århundraden husdjur i andra länder.
Problem i samband med transport och förvaring måste regleras på annat sätt.
Den i Sverige accepterade djurhållningen beträffande bl. a. kor och tjurar med
kedja om halsen i mörka ladugårdar och utan moUon under långa tider, höns i bur
under hela sin livslid etc, skiljer sig inte principieUt från alt hålla en
elefant med kedja om foten.

Om lanlbruksstyrelsen med
en bestämmelse som innebär generellt för

bud i Sverige för vissa djur, trots att de i andra länder hålls som husdjur,

avser att påverka dessa länders opinion torde metoden med förbud vara

felaktig. Konkreta och sakligt moUverade regler för hur dessa djur skall

transporteras, förvaras och skötas torde vara mera vägledande i delta

sammanhang. Om sedan reglerna inle följs i Sverige kan ju resultatet bli

förbud i varje särskilt fall. Såvitt bekant har man på en del håll i utlandet 121

tagit del av och även
försökt följa de svenska reglerna för djurparker. Det Prop. 1987/88:93 hade
knappast blivit följden om Sverige valt förbudsvägen beträffande Bilaga 2
djurparksdjur.

Tidigare
förslag till djurskyddslagstiflning eller ändringar därav har i regel föregåtts
av ingående utredningar och överväganden. Så synes inte vara fallet denna gång.
Ändock innehåller förslaget ganska påtagliga ändringar såsom i denna paragraf
med nya direkta förbud mot användandet av vissa djurslag. Länsstyrelsen anser
alt förbud av denna typ behöver vara väl underbyggda av sakskäl som bland annat
värderar andra metoder atl undanröja de problem som åberopas. Dessutom borde
intemationellt förekommande beteendeforskning avseende dessa djurslag
redovisas.

6.16
Länsstyrelsen i Östergötlands län: En djurart som normalt inte hålls som
husdjur i riket får enligt 4 § hållas i fångenskap endast i djurparker eller
liknande anläggningar. I kommentarerna till lantbruksstyrelsens framställning
uppräknas de djur som lantbruksstyrelsen anser skall räknas som husdjur. Det
synes vara önskvärt atl det i följdförfattningarna anges vilka djur som skall
räknas som husdjur. Enligt kommentarerna till lagförslaget anser
lanlbmksstyrelsen all vissa uppräknade djurslag, dock ej fiskar är att anse som
husdjur. Hållande av akvariefiskar skulle därmed inte vara tillåtet annat än i
djurpark eller liknande anläggning!

6.18
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Tillkomsten av denna paragraf möjliggör ett
förbud mot privatpersoners innehav av. t. ex. ormar och apor, vilka djur
hittills orsakat mycken olägenhet för omgivningen och beträffande vilka
hälsovårdslagstiftningen inle kunnat tillämpas. Det torde dock komma all
uppslå en del bevisproblem vad gäller frågan om förvärvet skett före eller
efter lagens ikraftträdande. Någon form av övergångsbestämmelser torde
erfordras här.

Länsstyrelsen
menar att de undantag, som lanlbruksstyrelsen enligt 1 kap. 5§
djurskyddsförordningen skall kunna medge, i stället bör kunna meddelas av
länsstyrelsen, som har bättre möjligheter alt bedöma de lokala förhållandena.

6.23
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Bestämmelserna i denna para

graf kan medföra mycket stora svårigheter för biologisk, särskilt ekologisk

och jämförande fysiologisk forskning. Här stadgas att djur som normalt

inle hålls som husdjur får hållas i fångenskap endast i "djurparker och

liknande anläggningar". I kommentaren anges att med "liknande anlägg

ningar" främst avses terrarier. Det finns ur vetenskaplig synpunkt ofta

anledning all vid biologiska och medicinska institutioner i längre eller

kortare fångenskap hålla ett stort antal andra djurarter. .Grodor är exem

pelvis mycket vanliga som försöksdjur, och vaktel, lax och torsk tämligen

vanliga. Visserligen stadgas i paragrafens 2:a stycke att regeringen får

meddela belämmelser med undantag från denna begränsning. Det är dock

en onödig byråkralisering all för varje försöksdjur som fångas för en sådan

undersökning, begära regeringens tillstånd. Det bör påpekas alt kommen

taren UU denna paragraf är mildare än lagtexten. I kommentaren anges 122

nämligen att endast
privatpersoner inle får hålla djur i fångenskap, medan Prop. 1987/88:93
lagtexten tycks inkludera förbud även för institutioner. Där bör därför stå.
Bilaga 2 "liknande anläggningar (t. ex. för djurförsök)".

Även
ur andra synpunkter är gränsdragningen mellan vilka djur som får hållas i
fångenskap och inle någol godtycklig. Husdjur som tillhör vår svenska tradition
inom området är sålunda tillåtna exempelvis på cirkus, men däremot inte sådana
djur som hålles som husdjur i andra länder. Eventuellt lidande för djuren torde
ju inte vara beroende av i vilket land de hålles som husdjur.

Kommentaren
Ull §4 djurskyddslagen innehåller en uppräkning av djurarter som räknas som
husdjur. Dels är listan ofullständig, dels är arterna inte klart definierade.
Ur vetenskaplig synpunkt kan nämligen gäss och duva omfatta åtskilliga arter,
likaså är det svårt att klart definiera vad som menas med burfåglar. Avses
sådana fåglar som normalt bmkar hållas i bur eller vilt levande fåglar som av
någon anledning sättes i bur? Beteckningen vita råttor bör ändras till enbart råttor,
eftersom det gäller ett stort antal raser som inte alla är albinos. Vidare
torde rödräv, som saknas i förteckningen, vara ungefär lika vanliga i
rävfarmer som blå- och silvertäv, vilka nu finns nämnda i texten.

Del
är tveksamt vad som menas med "i fångenskap". Avses även infångande
av djur för märkning (ringmärkning, faslsällande av radiosändare etc), vilket
kan inkludera bedövning och förvaring under några timmar eller någol dygn för
efterkontroll?

6.25
Svenska djurskyddsföreningen: Förslaget synes innebära förbud mot all la hand
om skadade vilda djur och fåglar. Eftersom del finns sammanslutningar, som har
sådan verksamhet på sitt program och med framgång driver denna, bör av lagen
framgå, all det är tillåtet att ta hand om skadade vilda djur och fåglar.
Jämför även med vad som säges i § 5 om sjuka och skadade djur.

6.27
Cirkusakademien: Cirkusakademien har vidare stora betänkligheter mol den i 4§
förslaget tUl djurskyddslag intagna, bestämmelsen, som ger djurparker och
liknande anläggningar (framför allt tertarier) ett förmodligen i hela världen
unikt monopol atl hålla sig med djurarter som normalt. inte är husdjur i riket.
Ett införande av denna bestämmelse skulle alltså få till följd att alla
privatpersoner förbjuds att la sig an ett i naturen påträffat djur som blivit
skadat eller atl införskaffa ett i andra länder än Sverige vanligt husdjur. Den
omständigheten all lanlbruksstyrelsen beräknas få en befogenhet alt meddela
undantag från den föreslagna förbudsbestämmelsen torde inle utgöra någon som
helst garanti för att sådana undantag verkligen kommer att medges.

Rent
skrämmande cynisk ter sig mot denna bakgrund lantbmksstyrelsens inställning
alt - utan tvekan med hänsyn till kommersiella intressen — tillåta var och en i
vårt land all hålla sig med sådana burdjur som "smågnagare (marsvin,
hamster, vila råttor, möss, ökenråtlor), burfåglar samt blå- och silvertäv,
mink och chinchilla".

Cirkusakademiens
främsta anmärkning mol den föreslagna bestämmel- 123

sen
i 4 § djurskyddslagen är emellertid att den hindrar alla cirkusar att utan
Prop. 1987/88:93 lantbruksstyrelsens medgivande, som alltså aldrig är
garanterat, hålla sig Bilaga 2 med ett stort antal djur som varken för
närvarande eller enligt förslaget tUl en ny djurskyddsförordning (4 kap. 4§) är
förbjudna att visas på cirkus. Denna olägenhet måste enligt akademiens
uppfattning under alla förhållanden undanröjas genom alt cirkusarna i
lagtexten uttryckligen likstäUs med djurparker eller liknande anläggningar.

6.28
Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Enligt lantbmksstyrelsens
bedömning skall de djurarter som normalt hålles inom riket som husdjur även
inkludera blå- och silverräv, samt mink.

Del finns inga skäl, mer än möjligt ekonomiska, för att del skaU vara
tillåtet att uppföda räv och mink i trånga burar — en djurhållning som helt
avviker från del normala för arterna. Därför anser vi att detta skall förbjudas.

6.30
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Det obestämda "liknande
anläggningar" bör strykas. Tertarier och zooaffärer är oftast ingen god
djurmiljö. Djurparker måste, för att över huvud taget accepteras, underkastas
myckel strängare regler vad avser en etologiskt riktig miljö för djuren.

Rävar,
minkar och chinchUlor bör inte få hållas i fångenskap, även om de "normalt"
gör del. Det är inte acceptabelt atl inskränka djurens rörelsebehov bara för
att producera lyxvaror. Ej heller bör exotiska sällskapsdjur, inkl. burfåglar,
få hållas inom landet.

6.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Vad
lanlbruksstyrelsen skriver i motiveringen Ull denna paragraf finner
riksförbundet vara av utomordentlig betydelse och instämmer helt i vad där
anföres.

6.34 Svenska veterinärförbundet: Paragrafen är så strikt
formulerad att den måste ge upphov UU lolkningssvårigheter. Fasan räknas inte
till husdjur men föds ju ofta upp för all släppas; oljeskadad fågel las in för
att botas osv. Skall regeringen behöva ge tillstånd till detta? Elefanter,
kameler, lamadjur etc. är ju sedan många århundraden husdjur i andra länder.
Problem med transport etc. då del gäller dessa djur måste kunna regleras på
annat sätt.

5
§ Sjuka eller skadade djur skall tas om hand för nödvändig vård så snart det är
möjligt, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att de bör avlivas
omedelbart.

7.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: För att undvika
att bestämmelsen för tankarna liU sådant omhändertagande av djur som avses i 21
§ bör uttrycket "tas om hand" bytas ut mot "beredas".

7.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 5§ i lagförslaget anges
att sjuka eller

skadade
djur skall tas om hand för erforderlig vård. Vem eller vUka denna 124

skyldighet
åvilar framgår varken av den föreslagna bestämmelsen eller Prop. 1987/88:93

dess
motsvarighet i nu gällande djurskyddslag. Någon ledning i motiven Bilaga 2

står inte
heller att finna. Inte heller framgår vem som har kostnadsansvaret

för den
erforderliga vården. Det bör här också framhållas att i 23§..i

förslaget
föreslås, utan närmare motivering, atl den som uppsåUigen eUer

av
oaktsamhet bryter mot bl. a. 5 § skall straffas med böter. Mol bakgmnd

av det
anförda är stadgandets utformning oUllfredsställande och bör bli

föremål
för ytterligare överväganden.

7.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: I §4 begränsas
möjligheterna att hålla andra djur än sådana som normalt utgör husdjur i fångenskap
annat än i djurparker eller liknande anläggningar. I sina specialmotiveringar
till detta stadgande framhåller lanlbruksstyrelsen att vilt djur alltså icke
får tas om hand av privatpersoner och hållas i fångenskap om inte lantbruksstyrelsen
medger undanlag. Å andra sidan skall sjuka eller skadade djur enligt §5 tas om
hand för nödvändig vård: så snart del är möjligt, om inte sjukdomen eller
skadan är så svår all de bör avlivas omedelbart. Del är emellertid
erfarenhetsmässigt mycket vanligt att privatpersoner omhändertar främst unga,
skadade, individer av fåglar, harar, ekortar o.d. som påträffas i naturen, och
vårdar dem i hemmet. Dessa djur förblir ofta tama och kvarstannar i många fall
i den omhändertagande familjens bostadsmiljö. Här skapar med andra ord
förslaget möjligheter till atl man genom åtlydande av §5 bryter mot den §4.
Denna olägenhet kunde möjligen undanröjas genom atl man i § 1 inför en klar
defmiUon av begreppet fångenskap.

7.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: I paragrafen
finns en språkUg felsyftning. Sista raden bör för alt ej kunna missförstås lyda
"så svår atl djuren bör avlivas omedelbart".

7.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser att paragraferna
5 och 6 är motsägelsefuUa och i vissa fall kan motverka varandra. Får man
exempelvis ta hand om skadat vill och ge det vård hemma på gården eller måste
djuret omedelbart fraktas till ett djursjukhus där del på gmnd av bristande
resurser blir avlivat.

7.28 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Begreppet
"så

snart som möjligt" är diffust och bör ersättas med
orden "utan dröjsmål".

7.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: "Så
snart del är möjligt" är vagare än "utan dröjsmål" (gällande
lag). Det senare bör stå kvar.

6 § Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det
bör avlivas omedelbart, får en veterinär eller polisman och i trängande fall
varje person genast avliva djuret.

När djuret är avlivat skall ägaren eller Innehavaren
eller, om detta inte

är möjligt, polismyndigheten underrättas av den som avlivat djuret. ' 125

8.11 Kammarrätten i Sundsvall: Beträffande 6 § i förslaget
anges i motiven Prop. 1987/88:93 all den motsvarar 20 § i gällande lag. Vid en
jämförelse mellan lagförslaget Bilaga 2 och nu gällande lag finner man dock att
två sakliga förändringar vidtagits. Dels har ordet "synnerligen" i
lokuUon "synnerligen trängande" tagits bort och dels har i förslaget
också uteslutits kravet på att ägarens eller innehavarens mening om möjligt
skall inhämtas före del djuret dödas. Enligt motiven till motsvarande nu
gällande bestämmelse betingades stadgandets utformning av en önskan alt så
långt möjligt förhindra missbruk. Den nu föreslagna bestämmelsen utvidgar
rätlen för envar att döda sjuka eller skadade djur ulan ägarens medgivande.
Några skäl för denna förändring har inte angivils. Kammartätten finner det
tveksamt om någon ändring är påkallad i nu aktuellt avseende.

8.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: Till de i I
§ uppräknade

djurslagen, från däggdjur ned till akvariefiskar, hänvisas
sedan i lagtexten allmänt som djur. Som en konsekvens av atl de senare enligt 1
§ begränsas till att gälla djur som normall hålles i fångenskap kommer
bestämmelserna i 6§ väl alt omfatta akvariefiskar men icke trafikskadat vilt,
vilket senare torde vara det vanligaste objektet för veterinärs eller polis
ingripande då sjuka eller skadade djur påträffas.

8.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Formuleringen i
nuvarande 20 § med bland annat orden "uppenbarligen" och
"synnerligen" bör bibehållas för all undvika all bestämmelsen utnyttjas
"i fel riktning". I paragrafen bör införas att djurägaren om möjligt
bör undertättas redan före avlivandet.

8.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: I motsvarande bestämmelse
i gällande djurskyddslag är det särskilt föreskrivet följande: "Om så kan
ske, bör ägarens eller innehavarens mening inhämtas." Denna föreskrift
återfinns inte i lagförslaget. Motivering härtill saknas. Bestämmelsen bör
enligt länsstyrelsens mening kvarstå i lagen.

8.26 Lantbrukarnas riksförbund: Paragrafen är oklart
skriven och kan ge upphov till tolkningsproblem. Hur ska en enskild person
kunna avgöra vad som är trängande fall?

8.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök:
Förslaget innebär en klar förbättring i förhållande till gällande bestämmelser.

8.34 Sveriges veterinärförbund: Djurägaren måste, om så är
möjligt, kontaktas redan innan djuret avlivas. Rättssäkerheten kan annars
komma i fara.

7 § Operativa ingrepp av någon betydelse eller andra
behandlingar i syfte att bota sjuka eller skadade djur skall utföras av
veterinär, om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt.

Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller
ställer upp

särskilda villkor för kupering eller annan stympning av djur. 126

9.6 Universitets- och
högskoleämbetet: Texten i denna paragraf verkar Prop. 1987/88:93

skriven i huvudsak méd
tanke på animalieprodukUonens djur, sällskaps- Bilaga 2

djur och omhändertagna
djur. De djur som används som försöksdjur har

efter anmälan eller etisk
prövning försatts i en annan situation och del är

därför många gånger
försöksledaren eller medhjälpare som snabbi och

anpassat kan bidraga med
rikUga åtgärder.

I
del förslag till konvenUonstexl, som ovan nämnts (se 1.6), används uttrycket
"compelenl person". UHÄ föreslår att paragrafens första stycke
kompletteras enligt följande: "Operativa ingrepp av någon betydelse eller
andra behandlingar i syfte all bota sjuka eller skadade djur skall utföras av
veterinär eller särskilt sakkunnig, om behandlingen orsakar lidande som inle är
obetydligt". I specialmotiveringarna till lagen bör utvecklas att
"särskilt sakkunnig" avser försöksledare eller annan medverkande vid
djurförsök.

9.11
Kammarrätten i Sundsvall: Lagförslagets 7§ motsvarar enligt motiven 9-11 §§ i
nu gällande lag. Där ges i 9 § bestämmelser om kastrering, i 10 § om kupering
av svans på hästar och andra djur och i 10 a § om stämbandsoperalion av hund. I
11 § sluUigen ges en bestämmelse av mera allmän innebörd. I 7§ i lagförslaget
har dessa detaljbeslämmelser lagils bort och återfinns i stället i första kapitlet
i den föreslagna förordningen. Lagtextens första stycke har enligt
kammartällens mening fått en sådan utformning att den kan tolkas som om den
bara har avseende på botande av sjuka eller skadade djur. Vid denna tolkning är
del tveksamt om exempelvis kastrering av djur omfattas av den nya
lagstiftningen, allra helst som del i 7 § 2 st i lagförslaget och i 1 kap. 4 §
i förordningen använda begreppet "stympning" inte ulan vidare också
behöver innebära kastrering. Lagförslaget synes därför böra omformas.

9.15
Länsstyrelsen i Stockholms län: Föreskrifter om i vUka fall behandling eller
operation skall utföras av veterinär är svåra att formulera. De nu föreslagna
bestämmelserna är bättre än i den tidigare lagens §11. Frågan är dock hur såväl
allmänhet som experter och jurister drar gränsen mellan ett obetydligt och inle
obetydligt lidande.

I
andra stycket talas om kupering eller annan stympning av djur. Ordet stympning
är för drasUskt och innebörden är inte heller helt klar. Föreslås en lydelse
som: Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller ställer upp
särskilda villkor för kupering eller annat operaUvl ingrepp som ej är föranlett
av medicinska skäl.

Föreskrifterna
i 7 § måste i förordningen åtföljas av bestämmelser som närmare reglerar vad
som avses med såväl första som andra stycket.

9.17
Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslaget innebär alt t. ex. svanskupering

av hund inte får företas om inte lantbruksstyrelsen medger annat. Vad

lanlbruksstyrelsen har för åsikt i denna fråga framgår ej av styrelsens

framställning. Delsamma gäller kaslralionsbestämmelser för djur. Läns

styrelsen anser all dessa bestämmelser har sådan betydelse att de skall

återfinnas i lagen eller förordningen. 127

9.26 Lantbrukarnas
riksförbund: Paragrafen är oklart skriven. Vad menas Prop. 1987/88:93 med
"operaUva ingrepp av någon betydelse". Var går gränsen mellan
Bilaga 2 olika former av operativa ingrepp. Likaså undrar LRF hur man avgör
"om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt".

9.30
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Formuleringarna "av någon
betydelse" och "som inle är obetydligt" är vaga och lämnar öppet
för godtycke. Därför bör de strykas.

9.34
Sveriges veterinärförbund: Föreskrifter om i yilka fall behandling eller
operation skall ulföras av veterinär är svåra atl formulera. De nu föreslagna
bestämmelserna är bättre än i den tidigare lagens 11 §. Frågan är dock hur
allmänheten och myndigheter drar gränsen mellan ett obetydligt och inte
obetydligt lidande.

I
andra stycket talas om kupering eller annan stympning av djur. Ordet stympning
förefaller väl drastiskt och innebörden är väl inte heUer helt klar. Föreslås
en lydelse som: Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller
föreskriver särskilda villkor för kupering eller annat operativt ingrepp som
inte är föranlett av medicinska skäl.

Föreskrifterna
i paragrafen måste i förordningen åtföljas av bestämmelser som närmare
reglerar vad som avses, med såväl första som andra stycket.

8
§ Husdjur som skall slaktas skall vara bedövade när blodet avtappas. Fjäderfä
och kaniner får dock avlivas utan föregående bedövning genom att huvudet
hastigt skiljs från kroppen.

10.6
Universitets- och högskoleämbetet: När det gäller vetenskapliga ändamål kan
det vara av avgörande betydelse för utvärderingen av ett försök vilken metod
som används när ett djur avlivas. Textförslagel är emeUerUd skrivet med tanke i
första hand på avlivning av animalieproduklionens djur.

UHÄ
anser det mot denna bakgrund värdefullt om paragrafen kunde kompletteras med ett
nytt stycke med följande lydelse: "Avlivning av försöksdjur skall anpassas
såväl till djurslag som till försökets ändamål".

10.8
Fiskeristyrelsen: Beträffande slakt omfattar förslagels 8 § endast husdjur.
Fiskeristyrelsen anser dock att föreskrifter för slakt av fisk i bl. a.
odlingsanläggningar kan vara befogal. Sådana anvisningar bör i så fall
utarbetas i samråd med fiskeristyrelsen.

10.11
Kammarrätten i Sundsvall: 8 § i lagförslaget innehåller bestämmelser

om slakt av husdjur. Den föreslagna lagstiftningen innehåller emeUerUd

inga bestämmelser om avlivning av djur i annat fall. Sådana bestämmelser

och föreskrifter har ansetts nödvändiga enligt den nu gällande ordningen.

Några skäl till varför bestämmelser i delta avseende skall utelämnas i den

nya lagstiftningen har inte redovisats. Frågan bör därför ytterligare över

vägas. . 128

10.15 Länsstyrelsen i
Stockholms län: Bestämmelserna om slakt säger atl Prop. 1987/88:93

Qäderfä och kanin får avlivas ulan föregående bedövning genom alt huvu- Bilaga
2

det
hastigt skiljs från kroppen. Detta bör endast vara tillåtet vid avlivning av
enstaka av dessa djur och inte om del rör sig om hundratalet eller flera i en
följd. Exempelvis skulle minkfarmer som inköper överåriga värphöns kunna
använda en roterande sågkUnga som avskiljer huvudet snabbt och . därmed lösa
avlivningen på ett enkelt sätt. Frågan har också ställts om . kassodlade
fiskar får buksnitlas utan all vara bedövade och avlivade.

10.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Undantaget från
krav på bedövning vid slakt av fjäderfä och kaniner kan ifrågasättas. I
synnerhet när det • är fråga om kaniner synes halshuggning ulan föregående
bedövning innebära stor risk för felgrepp som kan medföra lidande för djuret.
Om undantaget över huvud laget skall vara kvar, bör formuleringen vara sådan
att krav på bedövning gäller generellt, men atl undanlag kan medges för vissa
djurslag under vissa angivna omständigheter.

10.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Paragrafen bör, enligt
länsstyrelsens mening, ändras så att det avlivningssäll som beskrivs av Qäderfä
och kaniner enbart gäller enstaka djur.

10.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Lydelsen bör ändras
så alt krav ställs . på alt blodavtappning skall ske i omedelbar anslutning liU
atl djuret bedövats.

10.23
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Bestämmelserna i denna para

graf är inte anpassade för djur i försöksverksamhet. Den mest humana

metoden vid avlivning av smågnagare är exempelvis halskoledislokalisa-

tion utan föregående bedövning. Paragrafen bör därför kompletteras med

ett avsnitt om avlivning av djur,i vetenskaplig verksamhet. .
,

10.25
Svenska djurskyddsföreningen: Metoden att avliva kanin genom att huvudet
hastigt skiljs från kroppen kan tillåtas endast under förutsättning att
särskild anordning av typ giljotin användes. Ulan giljotinutmstning är, metoden
svår alt utföra och är dessutom ur estetisk synpunkt olämplig. Metoden användes
numera praktiskt taget aldrig.

10.30
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Det är bra att lagen föreskriver
att djur skaU bedövas före slakt. Avlivning av djur bör endast , få ske på ett
för djuret icke smärtsamt sätt. På så sätt följs 2 § djurskyddslagen.
Bedövning före slakt bör gälla alla djur utan undanlag för Qäderfä och kaniner.
Genom bedövningen kan djuret fixeras, och därmed kan skador på grund av
rörelser från djuret i dödsögonblicket undvikas.

Hänsyn
bör också las Ull hur djur behandlas i samband méd slakt. Paragrafen bör därför
stadga att djur ej får stressas inför slakten. Ett exempel på sådan stress är
rendrivning med helikopter.

129

9
Riksdagen-1987/88. 1 saml. Nr 93

10.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund:
Förslaget att de gmnd- Prop. 1987/88:93 läggande bestämmelserna i
slaktlagen intages i djurskyddslagen bedömer Bilaga 2 Riksförbundet som
utomordentligt viktigt och hälsar det med tillfredsställelse.

10.34 Sveriges veterinärförbund: Bestämmelserna om slakt
säger att Qä-derfä och kanin får avlivas utan föregående bedövning genom all
huvudet hasUgt skiljs från kroppen. Detta bör endast vara Ullåtet vid avlivning
av enstaka antal av dessa djur.

9 §
Regeringen bemyndigas att meddela bestämmelser om offentlig

förevisning av djur, tävling med djur och användning av djur för film eller

televisionsinspelning, om den fmner sådana föreskrifter påkallade från

djurskyddssynpunkt.

11.9 Statens
naturvårdsverk: Det bör påpekas atl 4 och 9§§ delvis täcker

varandra då exempelvis djurpark ofta är avsedd för offenUig förevisning av

djur. Vilka konsekvenser en sådan överlappning får har inte berörts.

11.30
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Bra att restriktioner när det
gäller offenUig förevisning av djur (inkl. filmning) införs, I princip anser vi
dock atl offenUig förevisning av djur och tävlingar med djur inte bör få
förekomma.

10 §
Djur som skall delta i tävling på tävlingsbana får inte utsättas för

sådana ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka

djuren under tävlingen.

12.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Paragrafen är i
sin nuvarande utformning svår att tillämpa och bör om möjligt förtydligas. Det
kan vidare ifrågasättas om inte tillämpningsområdet bör utvidgas tiU att avse
även djur som skall delta i uppvisningar, utställningar, prémieringar o. d.

12.11 Kammarrätten i Sundsvall: Såvitt angår det i 10§ i
lagförslaget införda förbudet mol doping vill kammarrätten ifrågasätta om
förbudet bör begränsas Ull att avse enbart tävlingar.

12.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Fömtom ingrepp
eller preparat bör också begreppet åtgärd införas. Atl bremsa en häst strax
före en tävUng för att få den lugn, vissa former av uppkäkning, tungband etc.
borde kunna hänföras till detta begrepp.

12.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I 10 § införs
bestämmelser om doping, vilka saknar motsvarighet i nuvarande lag.
Länsstyrelsen-instämmer i att doping är ett djurskyddsproblem och tillstyrker
därför att företeelsen regleras i djurskyddslagen. Emellertid måste
konstateras att avgränsningen av begreppet doping är svår. Klargörande
tillämpningsbestämmelser är därför nödvändiga. Inom framför allt hästsportorganisalionema 130

finns i dag frivilliga
restriktioner inom området. Erfarenheterna härifrån Prop. 1987/88:93

bör vara en gmnd atl bygga vidare på. Bilaga 2

12.17
Länsstyrelsen i Kalmar län: Paragrafens utformning torde kunna ge upphov till lolkningssvårigheter
genom att enbart begreppet ingrepp skrivs in i lagen. Är exempelvis bremsning
av travhäst i omedelbar anslutning till en tävling i syfte att minska hästens galoppbenägenhel,
ett ingrepp? Länsstyrelsen anser att paragrafen bör kompletteras med begreppet
åtgärd -ett begrepp som lanlbmksstyrelsen för övrigt använder i sin motivering
till förslaget.

12.25
Svenska djurskyddsföreningen: Svenska djurskyddsföreningen instämmer helt i lantbmksstyrelsens
uppfattning att doping är ett djurskyddsproblem och hälsar med största Ullfredsställelse,
atl bestämmelser härom införes i den nya djurskyddslagen. Utöver för tävlande
djur bör även offenUigt förevisade djur omfattas av § 10.

12.30
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Bra alt doping förbjuds. Det bör
gälla även den s. k. animalieproduklionens djur.

12.32 Svenska
travsportens centralförbund: I 10 § djurskyddslagen finnes

bestämmelser om all djur som skall tävla inte får utsättas för sådana

ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka djuret under

tävlingen.

STC
har i §54, Reglemente för Svensk Travsport, regler avseende

doping.---

I
specialmotiveringarna till förslaget sägs alt mot bakgrund av do-pingämnenas
verkan och biverkningar är doping enligt LBS bedömning ett djurskyddsproblem.

Enligt
travsportens regler får häst ej tillföras angivna medel som kan antas påverka
prestationsförmågan i lopp. I detta fall tas ej hänsyn till överansträngning,
överbelastning eller biverkningar.

För
att så långt möjligt samordna samhällets och sportens regler avseende doping
hemställer STC atl förbundet får möjlighet medverka när lanlbmksstyrelsen
utarbetar närmare föreskrifter i frågan.

12.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund:
Riksförbundet delar lantbmksstyrelsens redovisade uppfattning och bedömer all
doping är ett djurskyddsproblem och alt därför gmndläggande bestämmelser därom
intages i djurskyddslagen. Riksförbundet vill dock framhålla all detta skall
gälla ej endast djur som skaU deltaga i tävling på tävlingsbana ulan jämväl gäUa
vid offentlig förevisning av djur. Tillägg härom bör göras i denna §.

12.34 Sveriges veterinärförbund: Förbundet finner del
tillfredsställande att denna paragraf om bl. a. dopingförbud införs. Förutom
ingrepp eller preparat bör också begreppet "åtgärd" införas. Ätt bremsa
en häst strax före en tävling för atl få den lugn, vissa former av uppkäkning,
tungband etc.

borde
kunna hänföras till detta begrepp. I djurskyddsförordningen bör 131

föreskrivas
en minsta tid (eller hänvisas till tidsföreskrifter) som bör förfly- Prop.
1987/88:93 ta efter ett ingrepp eller medicinering inhan behandlat djur åter
kan tillåtas Bilaga 2 delta i tävling..

11 § Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om
skyldighet för

den som anordnar offentlig förevisning av djur eller tävling med djur att

anlita veterinär för tillsyn över.förevisningen-eller tävlingen och att utge

ersättning för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkt.

13.8 Fiskeristyrelsen:-- Vid många av de störte
fiskodlingarna har

man publika utrymmen där verksamhet visas upp.och ofta
illustreras den

med akvarier och vissa odlingsenheter. Enligt förslagels 11 § skall den som

anordnar sådan visning vara skyldig alt anlita veterinär för Ullsyn. De

odlingar som har denna verksamhet är som regel anslutna tUl fiskhälso

kontrollen, vilket torde vara en tillräcklig garanU för att hanteringen av fisk

sköts på ett tillfredsställande sätt. .

13.21 Statens kulturråd: Kulturtådet har i och för sig
inte något all erinra mot ett i 11 § djurskyddslagen intaget bemyndigande för
regeringen att meddela föreskrifter för den som anordnar offentlig förevisning
av djur att anlita veterinär för tillsyn över förevisningen och all utge
ersättning för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkl.

Rådet motsätter sig emeUertid bestämt all ett sådant
bemyndigande,ger upphov till krav på en kostnadskrävande mtinbesiktning på
varje eller snart sagt varje plats som gästas av en turnerande cirkus.

13.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Enligt förslaget
skall veterinär anlitas för nödvändig tillsyn av djur som skall förevisas eller
deltaga i tävling. Det kan övervägas om det inte finns anledning alt även
anlita beleendevetenskaplig expertis som ofta kan avslöja psykiskt Hdande hos
djuren.

13.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök:
Biträder förslaget.

13.34 Sveriges veterinärförbund: Förbundet ifrågasätter om
del måste slå i djurskyddslagen att en veterinär skall ha betalt för vidtagna
åtgärder. Förbundet räknar med atl detta är en självklarhet.

12 § Djur får inte användas för vetenskaplig forskning,
undervisning,

sjukdomsdiagnostik eller framställning av läkemedel, om Inte den planera

de användningen av djuren prövats från etisk synpunkt.

Vid sådan verksamhet som avses i första stycket får endast
användas djur, som har fötts upp för detta ändamål. Lantbruksstyrelsen lämnar
tillstånd till sådan uppfödning.

Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från
första stycket eller andra stycket första meningen samt bestämmelser i övrigt
som är påkallade från djurskyddssynpunkt.

132

14.6 Universitets- och
högskoleämbetet: Medicinska forskningsrådets Prop. 1987/88:93

(MFR) försöksdjursnämnd fungerade redan i början av 1970-lalel som etisk
Bilaga 2'

nämnd för MFR-området. Nämnden utarbetade en s.k. kategorikalalog -.

omfattande
sex klasser, där olika typer av försök beskrevs. Med ledning av denna kunde
sedan nya försök bedömas.

Vid
den genomförda provperioden för etisk'bedömning inom Uppsalaregionen 1976—1979
använde man sig av denna kategorikatalog. Man enades därvid om att försök inom
kategorierna I -3 skuUe endast anmälas, medan försök inom kategorierna 4-6
skulle förprövas av nämnden.

Det
förslag som lanlbmksstyrelsen utarbetade för de etiska nämnderna och den ålgärdslista
söm togs fram baserades i huvudsak på erfarenheter som vunnits inom MFR:s
försöksdjursnämnd och under försöksperioden i Uppsala. Ålgärdslistan kom dock
bara all omfatta fem gmpper, där försök inom grupperna 1 och 2 skulle anmälas
och försök inom grupperna 3—5 skulle förprövas av nämnderna.

Lanlbmksstyrelsen
har i sitt förslag frångått den närririda indelningen i fem åtgärdsgrupper för
bedömning av planerade djurförsök inom de etiska nämnderna så till vida alt
prövning av samtliga försök förutsätts.

UHÄ
finner del inte motiverat all frångå den uppläggning som skapades under den
första provverksamheten i Uppsala med en ärendegmpp för anmälan och en för
prövning. UHÄ anser i enlighet härmed att man fortfarande skaU kunna endast
anmäla sådana försök som enligt MFR: s försöksdjursnämnds indelning föll inom
kategorierna 1-3, medan försök inom kategorierna4—6 alltid skaU prövas.

Meningen
måste vara alt skapa förhållanden som blir bättre för de djur som måste
användas, inle en administrativt komplicerad apparat som fördröjer och
försvårar arbetet.

I
förslagels andra stycke anges atl endast djur som fölls upp för ändamålet får
användas, s. k. deslinationsuppfödnirig. Regeringen får meddela bestämmelser om
undantag från krav på destinationsuppfödriing.

Frågan
om destinaUonsuppfödning finns för närvarande reglerad i lantbmksstyrelsens
författningssamling (LSFS 1979:29 saknr L 26).

I
likhet med MFR:s försöksdjiirsnämnd anser UHÄ all undanlag från kravet på deslinalionsuppfödning
bör baseras piå en positiv förteckning. Denna bör omfatta:

Ryggradslösa
djur

Rundmunnar,
fiskar (broskfiskar och benfiskar), groddjur, kräldjur och fåglar

Däggdjur
av husdjurstyp såsom mus, råtta, hamster, ökenrålla, marsvin, kanin, hund och
katt

UHÄ
anser det inte självklart att frågan om tillstånd för déstinationsupp- . födning
skaU handläggas av lanlbmksstyrelsen. Kontrollen av destiha-tionsuppfödares
anläggningar och skötsel skall givetvis handhas av styrelsen, men tillståndsgivningen
bör mycket väl kunna hanteras av CFN med dess arbetsutskott för försörjnings-,
kvalitets- och hälsofrågor. I vart fall bör lanlbmksstyrelsen åläggas att
samråda med CFN.

133

14.8 Fiskeristyrelsen:
I förslaget beträffande användning av djur för veten- Prop. 1987/88:93

skapligt ändamål (12 §) föreskrivs en obligatorisk prövning av alla djurför-
Bilaga 2

sök.
Dessutom får endast sådana djur användas som fötts upp för ändamålet. Den
försöksfisk som används inom fiskeriforskningen kommer antingen från odlingar
eller naturvatlen. Den del av verksamheten som avser FoU-arbete inom fiskodling
innefattar huvudsakligen försök inom områdena odlingsleknik, foder och
sjukdomar. Vid styrelsens, laboratorier används fisk huvudsakligen för
beteendestudier. Inriktningen på verksamheten medför att del sällan förekommer
operativa ingrepp på försöksfisken, vilket innebär all del kan förefalla
onödigt att ha en generell prövning av alla fiskförsök.

14.9 Statens
naturvårdsverk: Lagrummet reglerar djuranvändning vid vis

sa verksamheter, som dock inle är heltäckande. Exempelvis berörs inte

verkels åliggande alt testa och godkänna fångstredskap eller undersök

ningar i övrigt med syfte att åstadkomma en djurvänligare jakt eller för att

klarlägga populalionsreglerande faktorer m. m. Del framgår inle av förar

betena om sådan djuranvändning avsikUigt lämnats oreglerad. Detta är för

övrigt ytterligare ett exempel på all förhållandet mellan djurskyddslagen

och jaktlagstiftningen behöver övervägas.

Enligt
förarbetena innebär förslaget även en skärpning i den etiska prövningen. Enligt
verkets mening är nu gällande ordning fullt tillfredsställande från
djurskyddssynpunkt, såvitt avser faunavården. Den vetenskapliga forskning som
bedrivs inom denna kan omöjligt vara hänvisad enbart till djur som uppfötls för
ändamålet.

14.10 Hovrätten
över Skåne och Blekinge: Djurförsök förekommer även

inom områden som inte nämns i paragrafen, t.ex. den kosmetiska indu

slrin. Till de i första stycket angivna verksamheterna bör därför - såsom

är fallet i nuvarande lagstiftning - läggas "eller annat härmed jämförligt

ändamål".

De
etiska nämnderna har enligt 3 kap. 3 § djurskyddsförordningen endast en
rådgivande funktion. Hovrätten fömtsätter emellertid att djurförsök inte kommer
Ull stånd annat än efter godkännande från vederbörande nämnd.

14.13
Statens veterinärmedicinska anstalt: § 12 avser djurs användning för
vetenskaplig forskning, undervisning, sjukdomsdiagnosUk eller framställning av
läkemedel. Paragrafens första stycke fastslår kravet på etisk prövning av
sådan verksamhet. I andra stycket fastslås kravet för s. k. deslinalionsuppfödning.
Det synes SVA mera logiskt att dessa krav framförs i omvänd ordning.

14.20
Länsstyrelsen i Västerbottens län: I andra stycket föreslås all endast

djur som uppfötls för försöksdjursändamål får användas för försök m. m.

Samma bestämmelse gäller även för närvarande. Principen är i och för sig

riktig men den innebär att en institution formellt inte kan köpa får, getter,

nöt osv. som skall användas enbart för blodavtappning eller utfodringsför- 134

sök
om inte uppfödningen är godkänd för detta speciella ändamål. Det kan Prop.
1987/88:93 ifrågasättas om en sådan administrativ omgång år berättigad. Det
föreslås Bilaga 2 därför en liberalisering av detta tillståndslvång i andra
stycket. Att omedelbart börja tillämpa möjligheten till undanlag enligt tredje
stycket kan också övervägas men det borde bli klarare och vara enklare atl
modifiera grundtexten i andra stycket.

14.23
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Den föreslagna formuleringen i första
stycket, som innebär strängare krav på etisk prövning är en förbättringjämfört
med nu gällande lag. Dock kan en differentiering mellan fiskar och övriga
ryggradsdjur i samband med etisk prövning vara nödvändig. Ur etisk synpunkt
finns det nämligen inga starka skäl atl betrakta "fiskar" som högre
stående varelser än vissa ryggradslösa djur, t.ex. bläckfiskar och högre
kräftdjur. Möjligen bör också fiskar undantas från kraven på att i vetenskaplig
verksamhet endast användas för ändamålet uppfödda djur. DesUnalionsuppfödning
av fisk är nämligen utom för vissa kommersiellt vikliga arter (laxfiskar, gräskarp)
inte möjlig inom överskådlig framtid. Samma resonemang torde gälla groddjur och
reptiler.

Dessutom
kan myckel stora problem komma all uppslå inom ekologisk och jämförande
fysiologisk forskning Hksom experimentell verksamhet i fält, där ett mycket
stort antal arter studeras. Det är önskvärt med en generell bestämmelse som möjHggör
studium av vilt levande djurarter.

14.26
Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser all paragrafen är oklart skriven. Att djur
inte får användas i undervisning utan atl det först prövats från etisk synpunkt
kan i vissa fall slå helt fel. I princip förbjuder paragrafen, som den nu är
skriven, skolklasser att göra studiebesök i ladugårdar osv.

Likaså
undrar LRF varför det är fel all använda djur för sjukdomsdiagnosUk innan del
prövats från eUsk synpunkt. Möjligen kan vi förstå skrivningen om det slår
utveckling av sjukdomsdiagnosUk.

LRF
är positiv till möjligheten att lantbruksstyrelsen kan undanta vissa typer av
försök, t. ex. utfodringsförsök m. fl., från obligatorisk prövning.

14.29 Läkemedelsindustriföreningen: Enligt förelagda
förslag skall alla djurförsök oavsett om djuren orsakas smärta, ångest,
lidanden eller ej prövas ur etisk synpunkt. Detta innebär en väsentlig
skärpning av nuvarande lagstiftning med betydande problem i form av bl. a.
förseningar av projekt.

14.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi
föreslår följande tillägg: "Om ändamålet med det planerade djurförsöket
kan uppnås på annat sätt, får djurförsök inte förekomma. Plågsamma djurförsök
får inte förekomma för något ändamål. Djurförsök för testning och framställning
av lyxprodukter, typ kosmetika m. m., får inte förekomma."

Vidare skall undantag inte
medges. Alla försök skall bedömas av den

etiska nämnden. Om försök av viss typ är så enkla som det påstås, bör det

ju inle ta lång tid alt behandla ärendet. 135

14.33
Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: I särskild ordning har Prop.
1987/88:93

Riksförbundet
berelts tillfälle avge yttrande över lanlbruksstyrelsens för- Bilaga 2

slag
till kungörelse med föreskrifter för de djurförsöksetiska nämnderna. I

princip
har därvid framlagt förslag biträtts. Redovisningen i lantbruksstyT

relsens
motivering till 12 § djurskyddslagen ger en kortfattad resumé av

förslaget. -

13
§ Regeringen får föreskriva att den som yrkesmässigt eller i större '

omfattning
upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmälan
om verksamheten.

Regeringen får även föreskriva att hundar yrkesmässigt eller annars i
större omfattning inte får uppfödas eller mottas för inackordering utan
tillstånd.

15.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Stadgandet i
andra stycket bör ■ lämpligen utvidgas Ull atl avse även kaller och
andra husdjur.

15.11 Kammarrätten i Sundsvall: När del gäller 13 § i
lagförslaget vill kammartätten endast påpeka att första stycket inte helt kortesponderar

med I § i den föreslagna
förordningen, ■

15.16
Länsstyrelsen i Östergötlands län: Sedan 1978 gäller att den som; yrkesmässigt
upplåter hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmälan härom. Erfarenheterna
har emellertid visat alt sådan anmälan sällan görs, Sanklionsmöjligheler för
försummelse saknas. Bestämmelsen har därför myckel litet värde. Från
hälsovårdsnämnderna har ofta framhållits alt lillståndsplikt bör gälla för ridskoleverksamhel
analogi med vad som gäller . för yrkesmässig hundhållning. Länsstyrelsen delar
denna uppfattning.

I
fråga om yrkesmässig hundhållning har i den föreslagna lagtexten omfattningen
begränsats till alt gälla uppfödning och inackordering, däremot inle
försäljning såsom fallet är i nu.gällande lag. Länsstyrelsen anser dock all
yrkesmässig försäljning bör vara Ullståndspliklig även i fortsättningen.

15.25 Svenska djurskyddsföreningen: Svenska
djurskyddsföreningen ifrågasätter om inle tillstånd bör erfordras för all få
använda hästar i ridskoleverksamhel och inte endast anmälan.

15.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF kan inle se någol
skäl ur djur- ;. skyddssynpunkt atl häst- och hunduppfödning
måste anmälas. Paragrafen

är
onödig och skapar bara onödig byråkrati.

Dessutom
är paragrafen oklart skriven. Var går gränsen för uppfödning ■ . ■

av
hundar i störte omfattning? ■

15.30
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Biträder förslaget. . ■

15.33
Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Med vetskap om de

mången
gång primitiva och otillfredsställande förhållanden under vilka. : , 136

hästar användes i s. k. ridskoleverksamhel
finiier Riksförbundet det vara Prop. 1987/88:93 väl motiverat att för sådan
verksamhet skall krävas tillstånd och ej endast Bilaga 2 anmälan.
Verksamheten innehåller fler djurskyddsproblem än s. k. kein-nelverksamhet för
vilken liUstånd fordras.

14
§ Regeringen får meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet.

Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela sådana
bestämmelser som avses t första stycket samt 3, 4 och 7—13 §§.

16.9 Statens
naturvårdsverk: Denna paragraf ger regeringen myckel långt

gående befogenheter utan att avsikten med paragrafen närmare analyse

rats. Innebörden är så vidsträckt, all den praktiskt tagel tar över alla de

instmkUoner som eljest finns inbyggda i lagförslaget. En närmare redogö

relse för avsikten med bestämmelsen hade varit önskvärd.

16.10 Hovrätten
över Skåne och Blekinge: Befogenheten för regeringen att

meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet bör i princip vara preci

serad i lagen. Om likväl en geheralfullmakl av här föreslaget innehåll anses

böra utfärdas, bör övriga delegationsbeslämmelser utgå. öm bestämmel

serna skaU tas med i lagen bör de i möjligaste mån sammanföras på ett

ställe, lämpligen i förevarande paragraf. Detta gäller särskilt stadgandet i

19 §, som fått en olycklig placering.

16.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har
redan tidigare i ' denna skrivelse anmält betänkligheter mot att
djurskyddslagen kommer atl innehålla oprecisa och långtgående bemyndiganden. De
bestämmelser som avses i andra stycket måste vara okontroversiella och entydiga
inom djurskyddslagstiftningens principer. De måste också innan de meddelas vara
förankrade hos vederbörliga Ullsynsmyndigheler på alla nivåer. Ordet
"förvaltningsmyndighet" behöver utbytas mot, orden
"tillsynsmyndighet enligt denna lag".

16.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: 14 § ger
regeringen befogenheter atl meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet.
Befogenheten kan överlåtas åt förvaltningsmyndighet. Denna befogenhet bör innefatta
rätt all generellt förbjuda viss form av djurhållning, viss typ av inredning,
etc.

som
erfarenhetsmässigt ger hög skade- eUer sjukdomsfrekvens. Bestäm- .

melsen
är välkommen, men del bör framgå av lagtexten eller åtminstone

genom ett klargörande uttalande atl bestämmelsen har bl. a. denna inne

börd. , -

16.34
Sveriges veterinärförbund: Formuleringen i andra stycket kan leda till en
alltför lättvindig delegering av åsyftande ärenden. Möjligen kan man i
djurskyddsförordningen delegera vissa mindre,kontroversieUa uppgifter till
förvaltningsmyndighet.