Prop. 1988/89:1

Regeringens proposition 1988/89:1

om förlängning och utvidgning av frikommunförsöket

Prop. 1988/89:1

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 9 juni 1988 för de åtgärder och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom
försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse (frikommunförsöket), som
pågår till utgången av år 1988, har nio kommuner och tre landsting getts
möjlighet att dels pröva förändringar i den traditionella sektorsinddade
nämndorganisationen, dels göra avsteg från föreskrifter i övrigt i lagar och
andra författningar som utgör hinder för en effektiv kommunal verksamhet.

Riksdagen
har våren 1988 beslutat förlänga frikommunförsöket i den del som gäller
nämndorganisationen till utgången av år 1991. Samtidigt har riksdagen beslutat
att ytterligare kommuner och landsting skall ges möjlighet att delta i dessa
försök.

I
propositionen föreslås motsvarande förlängning och utvidgning av frikommunförsöket
i dess helhet. De särskilda lagar som gäller för frikom-munverksamheten
föreslås därför, med ett undantag, förlängda till utgången av år 1991. Samtidigt
öppnas möjlighet för de nya frikommuner som får bedriva försöksverksamhet med
en friare kommunal nämndorganisation att tillämpa dessa lagar. Lagarna gäller
följande försöksområden:

- enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso-
och sjukvård,

- möjlighet för en kommun att bedriva viss hälso- och
sjukvård (primärvård),

- minskad tillsyn över kommunala stiftelser,

- ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt
djurskyddslagen,

- kommunal tillståndsprövning för enskilda förskolor
och fritidshem,

- kommunal tillståndsprövning för lokala lotterier
och bingo. Försöksverksamheten med kommunal tillståndsprövning enligt miljö-

Riksdagen
1988189. 1 saml. Nr 1

skyddslagen för
motorsportbanor och skjutbanor föreslås bli föriängd till Prop. 1988/89:1
utgången av juni 1989.

I
propositionen föreslås också en ny lag som möjliggör försök med ett gemensamt
beslutsorgan för en kommun och ett landsting när det gäller bl. a. primärvård
och socialtjänst.

Det
föreslås vidare att regeringen ges fortsatt bemyndigande att inom ramen för frikommunförsöket
göra avsteg från anslagsvillkor, riktlinjer o. d. som riksdagen tidigare har
fastställt.

1
propositionen redovisar regeringen också sin syn på den fortsatta försöksverksamhetens
omfattning och inriktning. Genom riksdagens tidigare nämnda beslut blir det i
princip möjligt för alla kommuner och landsting att bedriva försök med en
friare kommunal-nämndorganisation. De nya frikommuner som kommer att bedriva
sådana försök föreslås - förutom möjligheten att pröva de förändringar som medgetts
för de nuvarande frikommunerna - också få möjlighet atttaupp nya frågor om
dispenser m. m. som anknyter till de organisationsförändringar-spm genomförs.
Försöksverksamheten bör dessutom enligt regeringens merurig~vidgas så att även
mera generella förändringssträvanden kan tas upp. Det gäller bl.a.

- formerna för information och kunskapsuppbyggnad om
det statliga regelsystemet,

- utvecklingen av nya uppföljnings- och
utvärderingssystem för den kommunala verksamheten,

— möjligheter
till utvidgat samarbete mellan landsting och kommuner,

— förenkling
av kommunernas och landstingens egna regler.

Stat-kommunberedningen skall liksom hittills ha ansvaret för utvärde

ringen av frikommunförsöket. En pariamentarikergrupp med företrädare

för samtliga riksdagspartier kommer att följa utvärderingsarbetet.

Lagförslag 1 Förslag till

Prop. 1988/89:1

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1985:1003) om försöksverksamhet
med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård; dels
ändring i samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:1003) om
försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso-
och sjukvård, som gäller till utgången av år 1988,

dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av
år 1991,.

dels att
lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

För att möjliggöra försöksverksamhet med enhetliga
patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård i Örebro läns,
Jämtlands läns samt Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner får regeringen
meddela föreskrifter om avvikelse från 7 § andra stycket lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Sådana föreskrifter får gälla längst
till utgången av år 1988.

Föreslagen
lydelse

För att möjliggöra försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter
inom offentlig öppen hälso- och sjukvård får regeringen meddela föreskrifter
om avvikelse från 7 § andra stycket lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. Sådana föreskrifter får gälla längst till utgången
av år 1991.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom
hälso- och sjukvårdens område

Härigenom
föreskrivs att lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso- och
sjukvårdens område skall ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:1

Nuvarande lydelse

Om
regeringen för ett särskilt fall medger det får Ale, Bräcke, Gno-sjö, Haninge,
Helsingborgs, Sandvikens, Tyresö, Varbergs och Örebro kommuner på försök helt
eller delvis bedriva viss hälso- och sjukvård (primärvård) i kommunen under
förutsättning att landstingskommunen och kommunen har kommit överens om det.
Regeringen får bestämma de villkor som skall gälla för försöksverksamheten.

Föreslagen
lydelse

Om
regeringen för ett särskilt fall medger det, får de kommuner som får bedriva
försöksverksamhet enligt lagen (1984:382) om försöks-''erksamhel med en friare
kommunal nämndorganisalion på försök helt eller delvis bedriva viss hälso-och
sjukvård (primärvård) i kommunen under fömtsättning att landstingskommunen och
kommunen har kommit överens om det. Regeringen får bestämma de villkor som
skall gälla för försöksverksamheten.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

3 Förslag
till Prop. 1988/89:1

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag för
vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om
tillsyn över stiftelser

Härigenom
föreskrivs att lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och
landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser, som gäller till utgången av år 1988, skall fortsätta att gälla till
utgången av år 1991.

4 Förslag
till Prop. 1988/89:1

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1986:99) om
försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt
djurskyddslagen (1988:534), dels ändring i samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:99) om
försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn, enligt
djurskyddslagen (1988:534), som gäller till utgången av år 1988,

dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av
år 1991,

dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I§'

Med avvikelse från vad som fö- Med
avvikelse från vad som fö-

reskrivs i 29, 31 och 32 §§ djur- reskrivs i 29, 31 och 32
§§ djur

skyddslagen (1988:534) fär försöks- skyddslagen (1988:534) får försöks

verksamhet enligt denna lag bedri- verksamhet enligt denna lag bedri

vas i Haninge, Tyresö, Gnosjö, vas i de kommuner som får bedriva

Helsingborgs, Varbergs, Ale, försöksverksamhet enligt lagen

Örebro, Sandvikens och Bräcke (1984:382) om försöksverksamhet

kommuner. med en friare kommunal nämndor-

ganisalion.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1988:536.

5 Förslag till Prop. 1988/89:1

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1987:442) om försöksverksamhet
med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt
socialtjänstlagen (1980:620), dels ändring i samma lag

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1987:442) om försöksverksam

het med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende '

enligt socialtjänstlagen (1980:620), som gäller till utgången av år 1988,

dels
att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1991,

dels
att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
§ Med avvikelse från vad som föreskrivs i 69 § socialtjänstlagen (1980:620) får
försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning bedrivas enligt bestämmelserna
i denna lag.

Försöksverksamheten
skall be- Försöksverksamheten skaU be-

drivas
i den eller de av följande drivas i den eller de kommuner som

kommuner som skriftligen har ' får bedriva försöksverksamhet en-

underrättat länsstyrelsen om att de ligt lagen (1984:382) om försöks-

åtar sig att delta i denna verksam- verksamhet med ett friare kommu-

het, nämligen Haninge, Tyresö, nal nämndorganisation och som

Gnosjö, Helsingborg, Varberg, skriftligen har underrättat länssty-

Ale, Örebro, Sandviken och Bräc- relsen om att de åtar sig att delta i

ke. denna verksamhet.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

6 Förslag
till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1987:443) om försöksverksamhet
med kommunal tillståndsprövning enligt lotterilagen (1982:1011), dels ändring i
samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:443) om
försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt lotterilagen
(1982:1011), som gäller till utgången av år 1988,

dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av
år 1991,

dels att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1988/89:1

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 §

Försöksverksamhet
med kommunal tillståndsprövning enligt lotterilagen (1982:1011) får bedrivas
enligt bestämmelserna Idenna lag.

Försöksverksamheten
skall bedrivas i den eller de av följande kommuner som skriftligen har
underrättat lotterinämnden om att de åtar sig att delta i denna verksamhet,
nämligen Haninge, Tyresö, Gnosjö, Helsingborg, Varberg, Ale, Örebro,
Sandviken och Bräcke.

Försöksverksamheten
skall bedrivas i den eller de kommuner som får bedriva försöksverksamhet enligt
lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisalion
och som skriftligen har underrättat lotterinämnden om att de åtar sig att
delta i denna verksamhet.

Den
kommunala nämnd som kommunen bestämmer prövar frågor om tillstånd enligt

- Il § lotterilagen (1982:1011), om

ansökningen görs av en sam

manslutning som huvudsakligen

är verksam i kommunen och lot

teriet skall bedrivas endast inom

kommunen,

— 14 § lotterilagen, om ansökning

en annars skulle ha prövats av

polismyndigheten i kommunen.

Den
kommunala nämnd som kommunen bestämmer prövar frågor om tillstånd till
bingospel enligt // § lotterilagen (1982:1011). om ansökningen görs av en
sammanslutning som huvudsakligen är verksam i kommunen och spelet skall
bedrivas endast inom kommu-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

7 Förslag
till Prop. 1988/89:1

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1987:444) om försöksverksamhet
med kommunal tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom
föreskrivs att lagen (1987:444) om försöksverksamhet med kommunal
tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen (1969:387), som gäller till
utgången av år 1988, skall fortsätta att gälla tiU utgången av juni 1989.

8 Förslag
till Prop. 1988/89:1

Lag om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens
samt omsorgsverksamhetens område

Härigenom
föreskrivs följande.

Om
regeringen medger det, får Jämtlands läns landstingskommun och Östersunds
kommun på försök gemensamt fullgöra uppgifter inom socialtjänsten, viss hälso-
och sjukvård (primärvård) samt verksamheten med särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m. fl. Detta gäller under förutsättning att
landstingskommunen och kommunen har kommit överens om det. Regeringen får
bestämma de villkor som skall gälla för försöksverksamheten.

Verksamheten
skall bedrivas genom kommunalförbund.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989 och gäller till utgången av år 1991.

10

Civildepartementet Prop. 1988/89: i

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 juni 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt,

Sigurdsen, Gustafsson, Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl,

R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist,

G. Andersson, Lönnqvist, Thalén '

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition om förlängning och utvidgning av frikommunförsöket

1 Inledning

Riksdagen
beslöt ijuni 1984 att en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse —
det s. k. frikommunförsöket — skall bedrivas till utgången av år 1988 (prop.
1983/84: 152, KU 32, rskr. 368).

Avsikten
med försöksverksamheten är att de deltagande kommunerna och landstingen genom
avsteg från föreskrifter i lagar och andra författningar skall ges möjligheter
att bättre anpassa den kommunala organisationen till lokala förhållanden,
bättre utnyttja de samlade samhällsresurserna samt åstadkomma ökad samordning
och effektivitet i den kommunala verksamheten. Försöksverksamheten kan också
gälla att utveckla former för en bättre samverkan mellan kommuner och
landsting, liksom mellan kommunala och statliga myndigheter.

I
samband med riksdagens beslut om försöksverksamheten antogs'lagen -(1984:382)
om försöksverksamhet med en friare kommunal nähmdorgani-sation (omtryckt
1988:136).

Regeringen
har utsett de kommuner och landsting som ingår i försöket, • de s.k.
frikommunerna. Det är Haninge, Tyresö, Gnosjö, Helsingborgs, Varbergs, Ale,
Örebro, Sandvikens och Bräcke kommuner samt Göteborgs och Bohus läns, Örebro
läns och Jämtlands läns landsting:

Frikommunerna
har framfört sina önskemål om dispenser och andra åtgärder till regeringen.
Regeringen har därefter fattat en rad beslut om avsteg från gällande
författningar m. m. I några fall har riksdagen beslutat om lagsdftningsåtgärder.

Stat-kommunberedningen (C
1983:02) har i uppdrag att svara för att

frikommunförsöket genomförs'och utvärderas (dir. 1984:28). Beredningen

skall också yttra sig över och bereda frikommunernas framställningar till

regeringen. Beredningen har nyligen presenterat betänkandet (SOU

1988:26) Frikommunförsöket. I betänkandet lämnas en redogörelse för

försöksverksamhetens hittillsvarande utveckling. Vidare lämnar bered- 11

ningen
förslag om hur försöksverksamheten bör bedrivas i fortsättningen. Prop.
1988/89:1 Betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Tidigare
har stat-kommunberedningen överlämnat betänkandet (SOU 1988:25) Förnyelse och
utveckling. I detta betänkande sammanfattar beredningen resultatet av hela
sitt utredningsarbete om ökad samverkan mellan stat och kommun och förenkling
av statliga regler. Beredningen diskuterar också former och innehåll för det
fortsatta förnyelse- och utvecklingsarbetet. Regeringen har i årets
budgetproposition i allt väsentligt ställt sig bakom beredningens förslag (se prop.
1987/88:100 bil. 15 s. 9). Betänkandet bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 2.

Riksdagen
har nyligen beslutat att frikommunförsöket skall förlängas till utgången av år
1991 i den dd som gäller friare kommunal nämndorganisation och att ytterligare
kommuner och landsting skall ges möjlighet att delta i dessa försök (KU 1987/88:23,
rskr. 154). Beslutet fattades med anledning av regeringens proposition
1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting.

Jag
kommer i det följande att behandla de konsekvenser som jag anser att bl. a.
detta beslut bör få för frikommunförsöket i dess helhet.

2 Allmän bakgrund

Den
offentliga sektorns verksamhet har stor betydelse för samhäUsekono-min,
sysselsättningen och de enskilda människornas välfärd. Samhällets olika organ
tillgodoser viktiga behov av service, trygghet och omsorg.

Många
samhällsuppgifter ligger i dag på kommuner och landsting. Framför allt gäller
detta områden som är nära de enskilda människornas vardag såsom barnomsorg,
skola, boende, sjukvård och äldreomsorg. Av vårt lands samlade resurser används
mer än en femtedel för kommunala angelägenheter. De anställda i kommuner och
landsting uppgår till mer än en miljon och som förtroendevalda är över 70 000
personer engagerade. Det är därför naturligt att det förnyelse- och
utvecklingsarbete som pågår om den offentliga sektorn i hög grad har kommit att
handla om den kommunala verksamhetens utveckling.

Den
offentliga verksamheten måste ses som en helhet där staten, kommunerna och
landstingen utgör delar med delvis olika roller. Staten har det övergripande
ansvaret för samhällsutvecklingen och medborgarnas trygghet och välfärd. För
att den offendiga verksamheten som helhet skall fungera effektivt och tjäna
medborgarna på ett bra sätt krävs dock en nära samverkan mellan de olika
samhällsorganen och ett väl fungerande samspel mellan stat och kommun. Statens
övergripande ansvar fömtsätter att riksdag och regering på olika områden anger
mål och rikUinjer för den kommunala verksamheten. På vissa områden kan det
också krävas att staten mer ingående reglerar verksamheten i syfte att
garantera medborgarna en likvärdig service', rättssäkerhet och skydd för liv
och hälsa. A andra sidan ökar medborgarnas möjligheter till inflytande om
kommuner och landsting har stor frihet att själva utforma verksamheten.

Samspelet
mellan stat och kommun intar således en central plats nät- 12

förändringar i
samhällsförvaltningen övervägs. Olika metoder har under Prpp. 1988/89:1 årens
lopp använts för att förenkla relationerna mellan statlig och kommunal
verksamhet. Det vanliga tillvägagångssättet har varit att genom utredningsarbete
finna generella lösningar. Frikommunförsöket innebär att en ny metod har valts
för förändringsarbetet.

Stat-kommunberedningens
övergripande uppdrag gäller olika åtgärder för att åstadkomma en ökad samverkan
mellan stat och kommun. Uppdraget handlar också om förenkling av statliga
regler som riktar sig till kommuner och landsting. Frikommunförsöket har
därvid kommit att spela en viktig roll för att finna nya vägar för förnyelse
och utveckling av den kommunala självstyrelsen.

1
sitt betänkande Förnyelse och utveckling har stat-kommunberedningen redovisat
olika åtgärder som vidtagits och som pågår för att utveckla samverkan mellan
staten, landstingen och kommunerna. Försöksverksamheten med ökad kommunal
självstyrelse har helt naturligt ett nära samband med den allmänna utveckling
som i dag är på gång inom den kommunala sektom. Jag vill därför i det följande
något beröra olika förändringssträvanden.

Det
är enligt min mening viktigt att utvecklingsarbetet mellan stat och kommun,
förutom konkreta problem, inriktas på övergripande och principiella frågor av
långsiktig betydelse. En samlad kunskap och överblick behövs om utveckling och
problem inom olika samhällssektorer där staten och kommunerna samverkar. Som
ett led i detta arbete bör olika initiativ tas för att förnya den kommunala
självstyrelsen och fördjupa den kommunala demokratin.

1
det hittillsvarande förnyelsearbetet har strävan att vidga kommunernas och
landstingens handlingsfrihet haft en framskjuten plats. Förslag om generella
förändringar har lagts fram och i frikommunförsöket prövas frågor om ökat
kommunalt ansvar inom olika områden. Det är viktigt att detta arbete drivs
vidare i nära kontakt med kommunerna och landstingen. Det är därvid angeläget
att erfarenheterna av de olika försöken förmedlas till alla landets kommuner
och landsting. En kontaktkanal bör också finnas för kommunsektorn när det
gäller att initiera förändringar i uppgifts- och arbetsfördelningen mellan
statlig och kommunal verksamhet. Jag anser att stat-kommunberedningen i dessa
avseenden har en betydelsefull uppgift.

Ett omfattande
utredningsarbete har också bedrivits om den kommunala

demokratin. Betänkanden från demokratiberedningen har remissbehand

lats och lagts till gmnd för regeringsförslag till riksdagen. I dessa behandlas

lokala nämnder, de förtroendevaldas arbetsvillkor och bmkarnas möjlighe

ter till inflytande. Den kommunala demokratin möts dock ständigt av nya

problem och brister. I en del fall utgör regler i lagar och andra författningar

hinder för att bedriva förnyelse- och utvecklingsarbete på kommunal nivå.

Sådana frågor bör tas upp och övervägas i stat-kommunberedningen. En

viktig uppgift är också att underlätta medborgarnas möjligheter att ta

ansvar för och aktivt delta i det kommunala arbetet. En särskild utredning

har därför tillsatts för att behandla frågor om kommunalt partistöd, ersätt

ning för förlorad arbetsförtjänst och politikerrollen. Det är också angeläget

att noga följa de försök som pågår med en decentraliserad nämnd- och 13

förvaltningsorganisation.
En fråga som därvid bör tas upp gäller statens Prop. 1988/89:1 sätt att
organisera och utforma sin styrning i en delvis ny och förändrad kommunal
organisation. Dessa frågor behandlas i frikommunförsöket som följs och
utvärderas av stat-kommunberedningen.

Den
kommunala verksamheten förändras fortlöpande.-Detta innebär att även kommunallagstiflningen
behöver anpassas till nya förhållanden. En viktig uppgift som också bör tas upp
gäller kommunallagens övergripande roll. Det är naturligt att de principer som
ligger bakom kommunallagen kommer till klarare uttryck i speciallagstiftningen.
I det fortsatta arbetet bör övervägas hur en bättre samordning skall komma till
stånd mellan kommunallagen och speciallagstiftningen. Ett betydande
utredningsarbete har gjorts på detta område. En principskiss till en ny
kommunallag utarbetades 1985 av den parlamentariskt sammansatta
demokratiberedningen. Efter en omfattande remissbehandling har en arbetsgrupp
gjort en juridiskteknisk översyn av förslagen. Betänkanden om olika kömmunalrättsliga
frågor har ocksä lagts fram av stat-kommunberdningen. Det fortsatta kommunallagsarbetet
kommer att ske under medverkan av de politiska partierna i riksdagen. Jag
avser att inom kort föreslå regeringen att tillsätta en särskild kommitté.

Den
statliga detaljregleringen av kommunal verksamhet har fortlöpande omprövats.
Utvecklingen på ett flertal lagstiftningsområden har gått mot ökad
ramlagstiftning och målstyrning. I regeringens skrivelse 1984/85:202 om den
offentliga sektorns, förnyelse behandlas dessa frågor. I skrivelsen framhålls
att arbetet bör inriktas på att utveckla en systematiserad uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet. Denna får inte bedrivas så att den utgör ett betydande
intrång i den kommunala självstyrelsen. Det viktigaste syftet bör vara att för
regering och riksdag redovisa hur verksamhetsmål uppfylls, vilka problem som
orsakar brister i måluppfyllelsen, effektiviteten i verksamheten och vilka
tecken som tyder på att en revision av lagstiftningen kan vara befogad. Det är
väsentligt att ett sådant arbete kommer till stånd och bedrivs i nära samverkan
mellan företrädare för stat, landsting och kommun. I vårens
kompletteringsproposition har regeringen redovisat sin syn på dessa frågor.
Stat-kommunberedningen har i samarbete med kommunförbunden, riksrevisionsverket
och statskontoret inlett ett kartläggningsarbete.

Genom
den sociala omsorgsverksamhetens utbyggnad och förändring

har samverkan mellan landsting och kommuner blivit allt viktigare. Ge

nom den nya lagen om kommunalförbund har en enklare form för samarbe

te skapats. Inom frikommunförsöket har möjligheter öppnats att pröva

förändringar av driftansvaret för primärvården. Förslag har också väckts

om försök med vidgat samarbete inom andra omsorgsområden. Inom

många landsting och kommuner pågår således en diskussion och övervä

ganden om den lämpliga ansvarsfördelningen. En viktig uppgift för samar

betet mellan staten, landstingen och kommunerna bör vara ätt förmedla

erfarenheter och information om hur samverkansfrågorna lösts på olika

håll. 1 de fall hinder finns för samarbete i lagar och andra författningar bör

ett arbete inledas för att fortlöpande undanröja dessa. Ett steg tas i denna

proposition genom ett lagförslag som möjliggör lokal samverkan mellan 14

bl.
a. primärvård och socialtjänst.

Det är enligt min mening
också väsentligt att ett utvecklingsarbete bedrivs för att skapa bättre service
och ökad valfrihet i samhällsverksamheten. Många människor upplever exempelvis
svårigheter i sina kontakter med kommunala myndigheter. Det kan gälla
bemötandet vid personliga besök hos förvaltningar och serviceinrättningar.
Problem kan uppstå för enskilda närde vid skriftväxling möts av "myndighetsspräk".
Samhällets omfattande regelsystem kan också leda till svårigheter för
allmänheten "att hitta rätt". Kommunernas och landstingens ökade
uppgifter ställer krav på att kontaktvägarna mellan medborgarna och de
kommunala myndigheterna förbättras. Det är också angeläget att inom skilda
områden av samhällsförvaltningen skapa möjligheter tilj ökad valfrihet för
medborgarna. Utvecklingsarbete med denna inriktning bedrivs inom olika verksamheter,
t. ex. skolan, hälso- och sjukvården samt åldreomsorgen. En försöksverksamhet
pågår sedan några år i de s. k. "servicekommunerna". En uppföljning
och utvärdering kommer att göras av dessa försök. Framkomna erfarenheter bör
kunna ligga till gmnd för förändringar i olika verksamheter så att dessa
bättre kan anpassas till skiftande lokala förhållanden. .

Enligt
min mening är det väsentligt att ett fortsatt utvecklingsarbete bedrivs i de
frågor som jag nu berört och som stat-kommunberedningen närmare har utvecklat i
sina betänkanden. Jag återkommer i det följande till frågornas närmare
anknytning till det fortsatta frikommunförsöket.

Prop.
1988/89:1

3 Erfarenheterna av den hittillsvarande
försöksverksamheten

Min bedömning: Frikommunförsöket
har blivit ett viktigt instrument för att utveckla och förnya den offentliga
sektorn.

Skälen för niin bedömning:
De frågor som tagits upp i frikommunförsöket spänner över ett brett fält av
samhällsverksamheten. Frikommunerna har framfört en rad önskemål om dispenser
och andra ätgärder. Totalt rör det sig om ca 280 förslag. Av dessa har mer än
en tredjedel tillgodosetts genom beslut om försöksverksamhet. I ett 40-tal fall
har klargjorts att några hinder i statliga regler inte finns för att genomföra
förändringsförslagen. Därtill kommer att vissa frikommunfrågor fått sin
lösning helt, i huvudsak eller delvis i samband med generella åtgärder.

De frågor som prövas genom
försöksverksamhet omfattar ett flertal samhällsområden. Inom bostadssektorn
pågår försök med kommunal beslutanderätt för viss statlig långivning. På skolområdet
bedrivs försök med ökad kommunal frihet i fråga om organisation av skolenheter,
friare användning av vissa statsbidrag, utbyte av personal mellan grundskolans
lågstadium och förskolan, friare former för konferensverksamheten i skolan, föriäggning
av skolarbetstiden, friare fördelning av resurserna till undervisning i B-språk,
musikundervisning m. m.

15

På
kommunikationsområdet har dispens medgetts för bl.a. försök med Prop.
1988/89:1 integrering av olika trafikslag inom bostadsområden.

Inom
miljöskydds- och naturvårdsområdet har kommunerna fått möjlighet att ta över
beslutanderätten och tillsynen från länsstyrelsen för bl. a. viss miljöfarlig
verksamhet och tillstånd att sätta upp skyltar i naturen. Även i fråga om
ingripande mot vanvård av djur pågår försök med ökade kommunala befogenheter.
Kommunerna i frikommunförsöket har vidare getts möjlighet att ta över
länsstyrelsens beslutanderätt i fråga om tiUstånd för vissa lotterier och
bingo.

Ett
annat område med försöksverksamhet gäller hälso- och sjukvården. Kommunerna kan
här bedriva primärvård under förutsättning att landstinget och kommunen kommit
överens om det. I landstingen är det möjligt att ta ut enhetliga
patientavgifter inom öppenvården och att friare tillsätta vissa tjänster inom
folktandvården.

Inom
socialtjänstens område har kommunerna bl.a. getts möjlighet att ta över
länsstyrelsens beslutanderätt i fråga om tillstånd för enskilda personer eller
sammanslutningar att bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet.

Arbetsmarknadspolitiken
är ett område som ägnats stort intresse i frikommunförsöket. Kommunernas
förslag har här lett till att lokala arbetsförmedlingsnämnder har inrättats.
Några av kommunerna har getts möjlighet att tillsätta en kommunal ordförande.
Nämnden har möjlighet att friare använda statsbidragen för vissa sysselsättningsskapande
åtgärder. Landstingen kan upprätta avtal med länsarbetsnämnderna, s.k.
sysselsättningskontrakt.

Frikommunerna
har vidare en särställning när det gäller förvaltning av stiftelser. Dessa är
undantagna från statlig tillsyn om förmögenheten är mindre än 200000 kr.

Frågan
om en friare kommunal nämndorganisation har spelat en central roll i frikommunförsöket.
Enligt lagen om en friare kommunal nämndorganisation, den s. k. fri
kommunlagen, behöver kommunerna i frikommunförsöket således inte inrätta
särskild byggnadsnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, skolstyrelse och
socialnämnd. Det är också möjligt att fritt fördela uppgifter mellan olika
nämnder. Vidare har det öppnats större möjligheter att decentralisera
nämndarbetet till lokala organ och att inrätta särskilda utvecklingsgrupper för
förvaltning och verkställighet under t. ex. en kommunddsnämnd.

En
närmare redovisning för regeringens behandling av frikommunernas önskemål och
den försöksverksamhet som bedrivs lämnas i stat-kommunberedningens betänkande
om försöksverksamheten.

Erfarenheterna
av den hittillsvarande försöksverksamheten visar att ett

fortlöpande och ömsesidigt samspel behövs mellan stat och kommun.

Försöksverksamheten har mer och mer förskjutits från ett projekt - med

förenkling av det statliga regelsystemet i centrum - till en väsenflig del i en

process med ett ständigt pågående utvecklingsarbete. Arbetet har gett vid

handen att statliga organ på olika sätt kan medverka och stimulera förnyel

searbetet i landsting och kommuner. I de fall föreskrifter i lagar eller andra

författningar lägger hinder i vägen för en önskvärd utveckling i den kom- 16

munala verksamheten är det
väsendigt att former finns för att praktiskt pröva förändringar och föra en
diskussion om den fortsatta utvecklingen. Enligt min mening har frikommunförsöket
blivit ett viktigt instrument för att på detta sätt utveckla och förnya den
offentliga sektorn.

Prop.
1988/89:1

4 Försöksperiod och försökskommuner

Mitt
förslag: Frikommunförsöket förlängs till utgången av år 1991.

Ytterligare
kommuner och landsting ges möjlighet att delta i försöket.

Skälen
för mitt förslag: Enligt riksdagens och regeringens urspmngliga
ställningstaganden skall frikommunförsöket pågå till utgången av år 1988.1 fråga
om hälso- och sjukvärden har försöksperioden dock satts till utgången av år
1991.

Försöksverksamheten
skall utvärderas kontinuerligt och försök som slår väl ut skall kunna
genomföras generellt utan att man avvaktar försöksperiodens utgång, så har
redan skett i några fall. I huvudsak har dock tanken varit att generella
förslag skall låggas fram först när en samlad och allsidig utvärdering
föreligger.

Hittillsvarande
erfarenheter visar att försöksperioden i regel upplevs som för kort. Många
försök startade också senare än beräknat. På flertalet försöksområden saknas
därför i dag tillräckliga erfarenheter för att dra generella slutsatser. Detta
talar enligt min mening för en förlängning av försöksverksamheten. Det finns
även andra skäl som pekar i samma riktning.

Ett
sådant skäl är att frikommunförsöket har bidragit till en förändrings-och
förnyelseprocess i den kommunala verksamheten som går långt utöver vad som kan
utläsas av enskilda dispensbeslut. Som jag tidigare framhållit har försöksverksamheten
mer och mer förskjutits från ett projekt till en väsentlig del i en process med
ett kontinuerligt utvecklingsarbete. Det är väsentligt att denna process inte
hejdas utan tvärtom stimuleras även i fortsättningen.

Vidare har riksdagen
nyligen beslutat att frikommunförsöket skall förlängas i den del som gäller
nämndorganisationen (KU 1987/88:23, rskr, 154). Även detta talar för att frikommunförsöket
i sin helhet föriängs. Riksdagen gjorde sitt ställningstagande med anledning av
regeringens proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och
landsting. Regeringen föreslog där en generell lagstiftning som i huvudsak
skulle ge alla kommuner samma frihet i fråga om nämndorganisationen som medgetts
för frikommunerna. Riksdagen fann i och för sig inga principiella betänkligheter
mot att de föreslagna decentraliseringsmöjligheterna görs tillgängliga för de
kommuner som så önskar men ansåg emellertid att vissa av förslagen prövats i
alltför begränsad omfattning och var därför inte beredd att i detta läge anta
en permanent lagstiftning. I stället förordades att de förslag

17

2
Riksdagen 1988189. 1 samt. Nr 1

som
lagts fram i fråga om utvidgade möjligheter till decentralisering prövas ytterligare
inom ramen för frikommunförsöket.

Riksdagens beslut innebär
att lagen om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation (frikommunlagen)
förlängts till utgången av år 1991. Samtidigt har lagen ändrats sä att det är
möjligt för regeringen att låta ytterligare kommuner bedriva försöksverksamhet
enligt lagen. Vissa sakliga begränsningar i lagen när det gäller kommunernas
möjligheter att decentralisera uppgifter inom det specialreglerade området har
också tagits bort.

1 det fortsatta frikommunförsöket
bör de ursprungliga frikommunerna ha möjlighet att delta. För att bredda
försöksverksamheten bör emellertid ytterligare frikommuner kunna utses. De nya
kommuner som med stöd av riksdagens beslut kommer att tillämpa frikommunlagen
bör ges möjlighet att även i andra avseenden delta i försöksverksamheten. Jag
återkommer i det följande till inriktningen av den utvidgade
försöksverksamheten samt till de lagstiftningsmässiga konsekvenserna av
utvidgningen.

Prop. 1988/89:1

5 Den fortsatta försöksverksamhetens inriktning

Mitt
förslag: De nya kommuner som kommer att tillämpa frikommunlagen ges möjlighet
att pröva de förändringar som medgetts för de nuvarande frikommunerna. De skall
också kunna ta upp nya frågor om dispenser m.m. som anknyter till de
organisationsförändringar som genomförs.

Frikommunförsöket
bör i övrigt fördjupas och breddas så att, förutom enskilda frågor, mera
generella förändringssträvanden kan tas upp. Det gäller bl. a.

— formerna för information och kunskapsuppbyggnad om
det statliga regelsystemet,

— utvecklingen av nya uppföljnings- och
utvärderingssystem för den kommunala verksamheten,

- möjligheter till utvidgat samarbete mellan
landsting och kommuner,

- förenkling av kommunernas och landstingens egna
regler.

De
ramar som har satts upp för det hittillsvarande frikommunförsöket bör ge
tillräckligt utrymme även för den fortsatta utvidgade försöksverksamheten.

Stat-kommunberednirigen
bör som hittills svara för utvärderingen av försöksverksamheten. Beredningens
parlamentarikergrupp med företrädare för de fem riksdagspartierna bör liksom
hittills ges tillfälle att följa utvärderingsarbetet.

Riksdagen:
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande om aktivt folkstyre i kommuner
och landsting tagit upp frågan om behovet av dispenser i särskilda frågor för
de nya kommuner som kommer att tUlämpa frikom-

18

munlagen. Utskottet pekar
på att ett sådant behov kan föreligga. Vidare Prop. 1988/89:1

framhåller utskottet att
de nya frikommunerna kan tänkas vilja fillämpa

dispenser som medgetts
tidigare i försöksverksamheten. Enligt utskottet

bör det ankomma på
regeringen att efter vederbörlig beredning pröva

behovet av ytterligare
avsteg från författningar och vid behov förelägga

riksdagen förslag (KU
1987/88:23 s. 13). Vad utskottet anfört har riksdagen

gett regeringen till
känna.

Skälen
för mitt förslag: Enligt min mening är det naturligt att låta de nya frikommunerna
pröva de förändringar som medgetts fidigare i försöksverksamheten. Det
ankommer på regeringen att besluta om de ändringar i olika regeringsförfattningar
som behövs för att möjliggöra en sådan utvidgning. Jag återkommer senare i
denna proposition med förslag till ändring i vissa lagar.

Jag
anser även att man bör se positivt på de ytterligare önskemål om dispenser m. m.
som kan komma upp i anslutning till den utvidgade till-lämpningen av frikommunlagen.
De nya frikommunerna bör således inom de ramar som ställts upp för frikommunverksamheten
kunna ansöka hos regeringen om avsteg eller dispens från olika författningar
som har samband med de organisationsförändringar som prövas.

De
hitullsvarande erfarenheterna av frikommunförsöket leder enligt min mening till
att försöksverksamheten bör fördjupas och breddas till att, förutom enskilda
frågor, omfatta mer generella förändringssträvanden. Stat-kommunberedningen har
föreslagit att det program för samverkan mellan stat och kommun som jag
redovisat inledningsvis (avsnitt 2) skall bilda utgångspunkt för en breddad
försöksverksamhet. Jag delar denna uppfattning. Detta ställningstagande innebär
i huvudsak följande.

Frågan
om ökad kommunal självstyrelse och stärkt demokrati bör även framgent ges en
framskjuten plats i försöksverksamheten. Ett centralt område för frikommunförsöket
är det statliga regelsystemet. Försöksverksamheten har tydligt visat att det
finns vissa missuppfattningar om vilka bestämmelser som faktiskt gäller. Av de
förslag som frikommunerna fört fram till regeringen kan en inte obetydlig andel
genomföras utan förändringar i lagar eller andra författningar. Kommunerna har
således varit tveksamma om vilka regler som gäller. I en del fall har ett
allmänt råd uppfattats som bindande och i andra fall har man tolkat en regel på
fel sätt. Ett viktigt inslag i det fortsatta utvecklingsarbetet bör vara att
finna former för information och kunskapsuppbyggnad om det statliga
regelsystemet. Stat-kommunberedningen bör i samråd med frikommunerna överväga
hur denna fråga skall kunna tas upp i anslutning till försöksverksamheten.

En utveckling mot
ramlagstiftning och målstyrning innebär att arbetet

med uppföljning och utvärdering behöver ägnas ökad uppmärksamhet.

Stat-kommunberedningen arbetar med dessa frågor. Det viktigaste syftet

med ett nytt uppföljnings- och utvärderingssystem är att redovisa hur

verksamhetsmål uppfylls, vilka problem som orsakar brister i måluppfyl

lelsen, effektiviteten i verksamheten och vilka tecken som tyder på att en

revision av lagstiftningen kan vara befogad. Förslag till uppföljnings- och

utvärderingssystem inom olika verksamhetsområden behöver dock prövas

i praktiken. Detta bör enligt min mening vara en lämplig fråga att ta upp i 19

det
fortsatta frikommunförsöket.

Ett arbete pågår med att utforma en ny kommunallag. Som
stat-kom- Prop. 1988/89:1 munberedningen har framhållit är det naturligt att de
principer som ligger bakom kommunallagens utformning slår igenom i
speciallagstiftningen. Ett kommunalrättsligt utredningsarbete bör initieras för
att skapa en enkel och flexibel lagstiftning på alla områden. Även här anser
jag att en försöksverksamhet kan vara lämplig för att komma vidare med vissa
frågor. I de fall hinder finns i lagar och andra författningar för exempelvis
samarbete mellan landsting och kommuner bör förändringar initieras. Jag återkommer
i avsnitt 7 med ett förslag till lagstiftningsåtgärder för att möjliggöra ett
sådant samarbetsprojekt.

Samtidigt som förändringar av den statliga regleringen
görs på det centrala planet är det naturligt att frikommunerna överväger den
egna förvaltningens sätt att fungera. Det är angeläget att sambandet mellan
statliga regler och kommunernas tillämpning av dessa uppmärksammas. Frikommunförsöket
har gett oss erfarenheter om kommunernas och landstingens egna regelsystem. Vid
den inventering som gjordes i frikommunerna fram-, kom att förvaltningarna
ibland upplever de egna reglerna som hinder för att bedriva en effektiv
kommunal verksamhet. På det statliga området pågår ett omfattande arbete med
att förenkla och ta bort regler. Olika metoder har använts för att tvinga fram
ett ställningstagande till behovet av varje enskild regel. Exempel på sådana
åtgärder är "solnedgångsbestämmelser" och "stupstockar".
Som jag tidigare anfört i olika sammanhang (jfr prop.. 1987/88:100 bil. 2 s.
8-9) borde de erfarenheter som kommit fram i det statliga
regelförenklingsarbetet kunna komma kommuner och landsting till nytta. Enligt
min mening bör stat-kommunberedningen inom frikommun-försökets ram ta initiativ
till ett samarbete med kommuner och landsting om regelförenkling.

För det hittillsvarande frikommunförsöket har vissa ramar
satts upp (se prop. 1983/84:152 s. 7-9). De innebär bl. a. att
försöksverksamheten skall vara begränsad så att man inte åsidosätter
grundläggande krav när det gäller

— likvärdig samhällsservice,

— skydd för medborgarnas liv och
hälsa,

— skydd för särskilt utsatta grupper,

— rättssäkerhet och

— samhällsekonomi.

Enligt min mening bör de ramar som sålunda gäller för frikommunförsöket
tillämpas även för den fortsatta utvidgade försöksverksamheten. Dessa ramar ger
enligt min mening tillräckligt utrymme för en breddad försöksverksamhet med
den inriktning som jag nyss har beskrivit.

Jag vill i detta sammanhang understryka vad jag tidigare (prop.

1983/84:152 s. 9) har anfört om att de uppdragna gränserna för verksamhe

ten inte skall uppfattas så att de utgör hinder för en djärv och nydanande

syn på behovet av och formerna för statlig styrning. Just det faktum att det

är fråga om en försöksverksamhet som följs och utvärderas från statens

sida gör att man bör acceptera en relativt långtgående frihet för försöks

kommunerna. Att detta än en gång slås fast av riksdagen har enligt min

mening stor betydelse. En framgångsrik försöksverksamhet bygger på en 20

aktiv och positiv
medverkan från olika intressenter. En erfarenhet av det hittillsvarande arbetet
är att hinder och motstånd redovisats från olika fackområden. Detta har
försvårat arbetet med att få till stånd angelägna försök inom olika områden.
Jag anser därför att frikommunförsökets betydelse för att utveckla den
offentliga sektorn klart måste markeras. En väsentlig del i det fortsatta
utvecklingsarbetet bör vara att finna former för att på bästa sätt fånga upp
och bearbeta de förslag till förändringar som diskuteras på lokal nivå.

Stat-kommunberedningen bör
liksom hittills ha ansvaret för att en heltäckande och allsidig utvärdering av
frikommunförsöket kommer tiU stånd. Till beredningen har knutits en särskild parlamentarikergmpp
bestående av representanter för de fem riksdagspartierna. Denna grupp bör
liksom hittills ges tillfälle att följa utvärderingsarbetet.

Prop.
1988/89:1

6 Förlängning och utvidgning av vissa lagar

Mitt förslag: De
lagar för frikommunverksamheten som gäller till utgången av år 1988 ges, med
ett undantag, förlängd giltighet till utgången av år 1991. Samtidigt öppnas
möjlighet för de nya frikommuner som får bedriva försöksverksamhet med en
friare kommunal nåmndorganisation att tillämpa dessa lagar.

Skälen för mitt förslag:
För frikommunverksamheten gäller ett antal särskilda författningar som innebär
avsteg från den reglering som annars gäller. Sju av dessa författningar är
lagar, nämligen

1. lagen (1985:1003) om försöksverksamhet med
enhetliga patientavgif ter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård,

2. lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso-
och sjukvårdens område,

3. lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och
landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över sttftdser,.

4. lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade
kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (1988:534),

5. lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal
tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt
socialtjänstlagen (1980:620),

6. lagen (1987:443) om försöksverksamhet med kommunal tiUståndsprövning
enligt lotterilagen (1982:1011),

7. lagen (1987:444) om försöksverksamhet med kommunal
tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen (1969:387).

Med undantag för den lag
som anges i punkt 2 har giltigheten av dessa lagar begränsats till utgången av
år 1988. I flertalet fall saknas i dag tillräckliga erfarenheter för ett
generellt ställningstagande i de frågor som behandlas i lagarna. Mot bakgmnd av
vad jag tidigare anfört om förlängning och utvidgning av frikommunförsöket är
det därför naturiigt att lagar-

21

nas giltighetstid, med ett
undantag som jag återkommer till, förlängs till Prop. 1988/89:1 utgången av
år 1991 samt att det öppnas möjlighet för de nya frikommunerna att tillämpa
lagarna.

Det
bör ankomma på regeringen att besluta om motsvarande förändringar i de
regeringsförfattningar som gäller för frikommunförsöket.

När
det gäller lagen om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom
offentlig öppen hälso- och sjukvård (punkt 1) anges det eller de landsting som
får tillämpa lagen i en särskild förordning (SFS 1986:21). Det behöver därför
inte framgå av själva lagen vilka det gäller. Avsikten är dock att även i detta
fall begränsa kretsen till de landsting som får tillämpa frikommunlagen.
Förutom landsting kan eventuellt de kommuner som själva är sjukvårdshuvudmän
bli aktuella.

Lagen
om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område' (punkt 2) gäller till
utgången av år 1991. Den behöver därför inte förlängas. För att bredda
erfarenhetsunderlaget bör dock lagen ändras så att ytterligare kommuner kan
tillämpa den. Jag återkommer i följande avsnitt med ett förslag för att
möjliggöra ett särskilt samarbetsprojekt mellan en kommun och ett landsting
inom bl. a. detta område.

Beträffande
försöksverksamheten med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt
djurskyddslagen (punkt 4) vill jag erinra om att riksdagen nyligen har antagit
en ny djurskyddslag (1988:534). Detta har föranlett vissa redaktionella
ändringar i lagen (SFS 1988:536).

När
det gäller tillståndsprövningen enligt lotterilagen (punkt 6) har riksdagen
nyligen beslutat om vissa ändringar i uppgiftsfördelningen mellan olika
myndigheter (prop. 1987/88:141, KrU 22, rskr. 391). Det innebär bl. a. att
tillståndsprövningen av lokala lotterier generellt flyttas från polismyndigheten
till kommunen. Detta föranleder följdändringar i försökslagen. Den kommer
härefter att avse endast tillstånd till bingospel.

Försöksverksamheten
med kommunal tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen (punkt 7) avser
motorsportbanor och civila skjutbanor. Fr.o.m. den 1 juli 1989 kommer sådana
anläggningar att omfattas av anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen och
anmälan skall ske till miljö-och hälsoskyddsnämnden i kommunen (jfr prop.
1987/88:85 och JoU 23). Lagen behöver därför inte förlängas längre än till
denna tidpunkt. Det saknas också anledning att utvidga den till ytterligare
kommuner.

22

7
Försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso-och sjukvårdens samt
omsorgsverksamhetens område

Prop.
1988/89:1

Mitt
förslag: Jämtlands läns landsting och Östersunds kommun får genom en särskild
lag på försök under en treårsperiod gemensamt fullgöra uppgifter inom
socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt verksamheten med särskilda omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Beträffande hälso- och sjukvården
begränsas försöksverksamheten till primärvård.

Försöksverksamheten
förutsätter att ett avtal träffas mellan parterna och att regeringen medger samarbetet.
Regeringen får bestämma de villkor som skall gälla för försöksverksamheten.

Verksamheten skall
bedrivas i form av kommunalförbund.

Framställningen: Jämtlands
läns landsUng och Östersunds kommun har hemställt att regeringen vidtar de
åtgärder som krävs för att genomföra ett försök med "lokal
omsorgsorganisation" i Bmnflo kommundel, Östersunds kommun. Försöket
föreslås omfatta socialtjänsten, primärvården samt omsorgerna om psykiskt
utvecklingsstörda.

Verksamheten är tänkt att
omfatta allt som åligger socialnämnden enligt socialtjänstlagen, lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om vård av missbrukare i vissa
fall, bl.a. åtgärder mot missbmk, omsorger om barn och ungdom (inklusive förskole-
och fritidshemsverksamhet), omsorger om äldre människor (inklusive
verksamheten vid servicehus och hemtjänstverksamheten) samt omsorger om
människor med handikapp. I detta kommer att ingå myndighetsutövning eftersom
verksamheten också omfattar bl. a. rätt till bistånd. Däremot kommer ärenden som
härrör ur föräldrabalken inte att ingå.

I verksamheten enligt hälso-
och sjukvårdslagen år primärvården i kommundelen tänkt att ingå. Primärvården
omfattar i den aktuella kommundelen distriktsläkarvård och hemsjukvård (inklusive
lokal öppen psykiatrisk vård), mödra- och barnhälsovård samt platser på det
lokala sjukhemmet.

När
det gäller verksamheten enligt lagen om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. är det avsett att försöksverksamheten skall omfatta
gruppboendet.

Skälen för mitt förslag:
Enligt socialtjänstlagen (1980:620, ändrad senast 1988:133) har kommunen det
yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp
som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som enligt
andra författningar vilar på andra huvudmän.

Enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763, ändrad senast 1986:862) skall varje landsting erbjuda
en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. De kommuner
som inte ingår i något landsting har samma ansvar inom sina områden. Det
landstingskommunala vårdansvaret avser i princip allt som inryms i begreppet hälso-
och sjukvård.

23

Lagen ställer dock inte
upp något hinder för andra vårdgivare än landsting- Prop. 1988/89:1 en att
bedriva hälso- och sjukvård.

Svårigheterna
att klart avgränsa landstingens ansvar i förhållande till näraliggande
ansvarsområden uppmärksammades i förarbetena till hälso-och sjukvårdslagen och
socialtjänstlagen. I prop. 1981/82:97 om hälso- och sjukvårdslag, m.m. anförde
föredragande statsrådet bl.a. följande (s. 42 fO:

Det
är svårt att klart och entydigt avgränsa landstingskommunernas ansvar för hälso-
och sjukvården i förhållande till näraliggande verksamhetsområden som andra
huvudmän svarar för. Särskilt landstingskommunernas ansvar för förebyggande
åtgärder kan komma att göra gränsdragningen besvärlig. De verksamheter mot
vilka en klar boskillnad kan bli svår att göra är främst socialtjänsten,
företagshälsovården, skolhälsovår-den, studerandehälsovården, äldreomsorgen och
den allmänna hälsovården. Beträffande socialtjänsten är det i första hand
äldreomsorgen och vården av alkohol- eller narkotikaskadade som kan leda till
gränsdragningsproblem.

Det
ansvar som i socialtjänstlagen lagts på kommunerna innebär att både socialtjänsten
och hälso- och sjukvården kommer att ha ett ansvar för att vård eller annat
bistånd ges t. ex. äldre människor, handikappade och missbrukare. Detta utvidgade
ansvar för socialtjänsten för med sig vissa gränsdragningsproblem. Mot denna
bakgrund anförde föredraganden i propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten bl.a.
att han inte var beredd att föreslå några detaljerade regler för
ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och sjukvården. Han utgick i stället
från att de tveksamheter som kan komma upp i fråga om denna fördelning
smidigast löses genom överenskommelser mellan huvudmännen. På detta sätt kan
bl. a. lokala behov och önskemål bäst tillgodoses. Han framhöll att.principen
om ett yttersta ansvar för kommunerna inte innebar någon ändring i fördelningen
av de uppgifter som då låg hos kommunerna resp. landstingskommunerna.

Enligt
min uppfattning saknas det skäl att nu göra en annan principiell bedömning av
hur gränsdragningsproblemen mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten
skall lösas än den som gjordes av föredraganden i propositionen om
socialtjänsten. Jag är dock medveten om att övergången från ett sjukvårdspolitiskt
till ett hälsopolitiskt synsätt kommer att ställa ytterligare krav på
huvudmännen för hälso- och sjukvården resp. socialtjänsten för att få till
stånd en smidig och flexibel anpassning av de båda verksamhetsområdena. Inte
heller detta förhållande bör emellertid, enligt min bedömning, medföra att man
igår ifrån den principiella lösning av gränsdragningsproblemen som skisseras av
föredraganden i propositionen om socialtjänsten.

Några
vägledande principer bör här framhållas. ■- ■
:

Hälso-
och sjukvårdens vårdansvar bör i princip begränsas till att omfatta sådana
vårdbehov som bedöms kräva insatser av medicinskt utbildad personal eller av
sådan personal i samarbete med personal med administrativ, teknisk, farmacevtisk,
psykologisk eller social kompetens. Med medicinskt utbildad personal avser jag
även personal, vars utbildning inriktas på patientomvärdnad och rehabilitering.

Svårigheterna
att i praktiken strikt tillämpa dessa avgränsningsprinciper

kan vara betydande. Så kan t. ex. behovet av medicinsk kompetens vara

begränsat i tiden om än återkommande vid flera tillfällen. Kravet på

kontinuitet i behandlingen kan i dessa fall göra det nödvändigt att fortsätta 24

vården
inom hälso- och sjukvården. A andra sidan kan kravet på kontinui- Prop.
1988/89:1 tet göra det motiverat att fortsätta en behandling inom den sociala
sektorn. Principerna för gränsdragningen kan följaktligen inte ge en exakt
vägledning om vilken vårdgivare som i varje enskilt fall har skyldighet att
svara för att vårdbehovet tillgodoses. Detta förhållande får dock inte leda
till att en människa i en viss situation inte får den vård och hjälp hon
behöver. Det är därför synnerligen angeläget att en samverkan mellan de olika
vårdområdena kommer till stånd.

Enligt
lagen (1985:568, ändrad senast 1986:1192) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. skall de särskilda omsorgerna syfta till att ge de
psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att leva som andra och i gemenskap med
andra. Omsorgerna skall vara inriktade på att utveckla den enskildes egna
resurser. Boende i gruppbostad är en av de fem i lagen uppräknade typerna av
särskilda omsorger. Varje landsting skall svara för de särskilda omsorgerna åt
de psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstinget. Vad som sägs om
landsting enligt lagen gäller också kommuner som inte ingår i något landsting.

Omsorgsverksamheten
är alltså som huvudregel en landstingskommunal, uppgift i omsorgslagen. 1 lagen
har det dock öppnats en möjlighet för landstingen att träffa avtal med en
kommun öm att kommunen skall ta över ansvaret för en, flera eller alla
särskilda omsorger. För att så långt som ' möjligt få en samordning och
därigenom undvika eventuella oönskade effekter ställs som villkor att
regeringen medger en övergång av ansvaret.,

I
förarbetena till omsorgslagen anförde departementschefen att utvecklingen går
mot att kommunerna får fler uppgifter inom omsorgsverksamheten och att
omsorgerna till stor del egentligen också till sitt innehåll är en social
service av sådant slag som i och för sig skulle kunna vara en del av socialtjänsten.
Den medicinska delen är en landstingskommunal uppgift på samma sätt som för
alla andra medborgare (prop. 1984/85:176 s. 23). 1 lagen finns uttryckliga
bestämmelser om att det hör till landstingens uppgifter att i samverkan med
kommunerna samordna verksamheterna samt att efter samråd med kommunerna planera
för de särskilda omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda (8 § 3 och 9 §).

Samverkan
mdlan kommuner och landsting i de nu berörda frågorna förekommer på många håll
i landet. Sjukvård i hemmet och hemtjänsten är områden där samverkan mellan hälso-
och sjukvården och socialtjänsten är särskilt angelägen. Avtal om sådan
samverkan har träffats mellan huvudmännen för socialtjänsten och primärvården
i samdiga län under 1980-talet.

1 förarbetena till de nu
aktuella lagarna har vikten av att kommuner och

landsting samverkar och samordnar sina insatser betonats. Likaså har det

framhållits att tveksamheter beträffande ansvarsfördelningen bör lösas

genom överenskommelser mellan huvudmännen. I prop. 1983/84:152 om

försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse angav jag några

huvudområden som bör ingå i frikommunförsöket. Jag framhöll därvid

bl. a. att försökskommunerna borde ges möjlighet att finna nya vägar för

nära samverkan mellan landstingen och kommunerna. När det gällde den

frågan framhöll jag betydelsen av att man kunde finna former för ett 25

praktiskt
samarbete.

Genom lagen (1985:1089) om
försöksverksamhet inom hälso- och sjuk- Prop. 1988/89:1 vårdens område har
inom frikommunförsökets ram öppnats möjlighet för kommuner att ta över
driftansvaret för primärvården. Härigenom har en ökad samverkan mellan socialtjänsten
och primärvården kunnat komma till stånd. Försöksverksamhet pågår i Gnosjö och
Örebro kommuner.

1
prop. 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet pekas också på behovet av
samverkan mellan primärvården och socialtjänsten inom flera områden. Förutom
äldreomsorgen gäller det t. ex. i fråga om insatser för människor med
missbruksproblem eller för barn. Enligt föredraganden finns det därför
anledning att överväga om ytterligare och utvidgade försöksverksamheter bör
initieras för att få fördjupade erfarenheter i fråga om huvudmannaskapet för
primärvården i sin helhet (prop. s. 47).

Den
utvidgning av möjligheterna till försöksverksamhet som jag nu föreslår skulle
enligt min mening kunna bidra till att ytterligare värdefullt erfarenhetsunderlag
samlas för den framtida bedömningen. Syftet med försöket är att pröva om
verksamheten kan utvecklas och anpassas till den enskildes behov av kvalitet
och kontinuitet. Syftet är också att pröva om en enhetlig ledningsorganisation,
som består av landstinget och kommunen, kan utnyttja de tillgängliga
resurserna effektivare än vad som nu sker. Jag anser det angeläget att en sådan
försöksverksamhet kommer till stånd.

Jag
föreslår således att det inom ramen för frikommunförsöket öppnas en möjlighet
för Jämtlands läns landsting och Östersunds kommun att samverka på det lokala
planet när det gäller socialtjänsten, viss hälso- och sjukvård (primärvården)
och omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Försöksverksamheten
bör enligt min mening kunna avse all verksamhet enligt
socialtjänstlagstiftningen (socialtjänstlagen och anslutande lagar om vård i
vissa fall av unga och av missbrukare) och lagen om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Den verksamhet som bedrivs enligt dessa lagar
går att avgränsa lokalt så att upptagningsområdet för verksamheten motsvarar en
kommun eller eri kommundel. Beträffande verksamhet enligt hälso- och
sjukvårdslagen föreslår jag att försöket begränsas till primärvården. Även
primärvården kan naturligt avgränsas till en kommun eller en kommundel.
Begreppet primärvård är inte definierat i någon författning. Med primärvård
brukar man i praktiken avse främst den del av hälso- och
sjukvårdsorganisationen som är föriagd utanför de sjukhus som är avsedda för i
huvudsak somatisk korttidsvård och psykiatrisk vård. Primärvårdsbegreppet har
berörts bl. a. i prop. 1981/82:97 om hälso-och sjukvårdslag, m. m. samt i prop.
1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m. m.

Försöksverksamheten
kan självklart också begränsas till att omfatta delar av de verksamhetsområden
som jag nu har angett. Försöksverksamheten får dock inte leda fill att kravet
på en likvärdig standard och en rättvis fördelning av resurserna inom
landstinget respektive kommunen åsidosätts. Skyldigheter av övergripande natur
skall därför ligga kvar centralt hos kommunen respekfive landstinget.

Hälso-
och sjukvården är en landstingskommunal angelägenhet och so

cialtjänsten en kommunal angelägenhet. För att de båda huvudmännen 26

skall kunna samverka i ett
gemensamt beslutsorgan är det nödvändigt att Prop. 1988/89:1 båda är
formellt behöriga att handha verksamheten.

Omsorgsverksamheten
är en landsfingskommunal uppgift. I omsorgslagen har det dock öppnats en
möjlighet för landstinget att överlåta uppgift enligt lagen till en kommun.
Någon bestämmelse som ger en kommun befogenhet att bedriva omsorgs verksamhet
behövs därför inte. Däremot behövs det även för omsorgsverksamheten en lagbestämmelse
som anger att verksamheten får bedrivas gemensamt med ett landsting.

De
bestämmelser som behövs för att göra försöksverksamheten möjlig bör enligt min
mening tas in i en särskild lag. Av lagen bör framgå att försöket omfattar
endast Jämtlands läns landsfing och Östersunds kommun. Det bör vidare anges
att försöksverksamheten skall bygga på att det träffas ett avtal mellan
landstinget och kommunen om att parterna under en försöksperiod gemensamt skall
svara för den verksamhet man kommit överens om. Det finns en rad frågor som
måste klaras ut i dessa avtal.

För
att säkerställa att avtalen inte får oönskade effekter för bl. a. den enskilde
anser jag att det bör krävas att regeringen godkänner samarbetet. Regeringen
bör också ges rått att bestämma de villkor som skall gälla för
försöksverksamheten. Detta motsvarar vad som gäller i fråga om försöksverksamheten
med kommunalt bedriven primärvård.

Jämtlands
läns landsting och Östersunds kommun har i sin ansökan föreslagit att
försöksverksamheten får en enhetlig administrativ organisation och en
sammanhållen lokal politisk ledning gemensamt tillsatt av kommunen och
landstinget.

Ett
kommunafförbund är den enda offentligrättsliga formen för mellankommunal
samverkan. Kommunalförbundet är en offentligrättslig juridisk person med egen
rättskapacitet. Den specialreglering som kan finnas för en uppgift som lagts på
ett kommunalförbund blir enligt en särskild regel i kommunalförbundslagen
(1985:894) direkt tillämplig på kommunafförbun-det i stället för kommunen eller
landstingskommunen. Det är således fullt möjligt att flytta över specialreglerade
uppgifter eller en dd av en specialreglerad uppgfft pä ett kommunafförbund.
Det finns inte heller något hinder mot att ett kommunalförbund omfattar en del
av en kommun och ett landsting. Även myndighetsutövning kan överföras till
kommunalförbund.

Att
de föreskrifter som finns för en specialreglerad uppgift automatiskt blir
gällande för kommunalförbundet medför att den enskildes rättsställning inte
försämras när en uppgift läggs på ett kommunalförbund. Den enskilde kan
fortfarande anföra förvaltningsbesvär i de olika specialreglerade ärendena. En
samverkan i kommunafförbundsform medför också att allmänhetens och de
förtroendevaldas insyn och inflytande är större än om samverkan sker i
privaträttslig form.

Sekretesslagen
kommer också att vara tillämplig på kommunalförbundet. Det är självfallet
väsentligt att vid planering och genomförande av försöksverksamheten hänsyn
tas till de krav som sekretesslagens regler ställer, bl.a. i fråga om
förhållandet mdlan olika myndigheter och mellan självständiga verksamhetsgrenar
inom en och samma myndighet (1 kap. 3 § sekretesslagen).

Med
beaktande av vad jag här framhåUit anser jag att försöksverksamhe- 27

ten bör bedrivas i form av
kommunalförbund enligt kommunalförbundslagen.

Jag vill i detta
sammanhang erinra om att det sedan den 1 januari 1986 är möjligt att organisera
kommunalförbund i en enklare form med ett enda organ, förbundsdirektion.
Förbundsdirektionen handhar alla de uppgifter som i det tradifionella
kommunalförbundet är fördelade mellan fullmäktige samt styrelsen och övriga
nämnder. Det är självfallet angeläget att se till att direktionen inrymmer
tillfredsställande kompetens för samtliga de uppgifter som skall omfattas av
förbundets verksamhet.

Jag har tidigare
föreslagit att frikommunförsöket förlängs till utgången av år 1991. Också den
nu aktuella försöksverksamheten bör få bedrivas till denna tidpunkt.

Prop. 1988/89:1

8 Avsteg
från riksdagsbeslut

Mitt
förslag: Regeringen ges fortsatt bemyndigande till utgången av år 1991 att inom
rameri för frikommunförsöket göra avsteg från vad riksdagen har bestämt i
samband med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för en viss
verksamhet eller annan liknande åtgärd.

Skälen
för mitt förslag: För att förenkla formerna för att inorn frikommunförsökets
ram pröva förändringar i den statliga regleringen av kommunal verksamhet har
riksdagen godkänt att regeringen gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i
samband med anvisande av anslag, godkännande av rikdinjer för en viss
verksamhet eller annan liknande åtgärd (se prop. 1983/84:152 s. 12—13).
Härigenom har det blivit möjligt för regeringen att medge avsteg från
bestämmelser i förordningar som på detta sätt varit bundna av riksdagsbeslut.

Regeringen har i efterhand
redovisat för riksdagen vilka avsteg som har gjorts (se skr. 1985/86:165 s. 8, prop.
1986/87:100 bU. 15 s.7, prop. 1987/88:100 bil. 15 s. 7-8). Avstegen gäller
bostadsfinansierings- och skolområdet.

Enligt
min mening bör bemyndigandet att göra avsteg från riksdagsbeslut förlängas så
att det gäller även den fortsatta utvidgade försöksverksamheten. Liksom
hittills bör regeringeri i efterhand arimäla för riksdagen hur bemyndigandet
har utnyttjats. Jag vill erinra om vad jag i det föregående här anfört om att
försöksverksamheten inte får innebära att skyddet för viktiga samhällsintressen
eftersatts. Det kan alltså inte bli fråga om ätt medge avsteg från t. ex.
regeringsföreskrifter sorri har beslutats med ledning av principer som
riksdagen har lagt fast till skydd för sådana samhällsintressen.

28

9
Upprättade lagförslag Prop. 1988/89: i

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom civildepartementet upprättats förslag
till

1. lag om dels fortsatt gikighet av lagen (1985:1003)
om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso-
och sjukvård, dels ändring i samma lag,

2. lag om ändring i lagen (1985:1089) om
försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område,

3. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om
undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser,

4. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1986:99)
om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt
djurskyddslagen (1988:534), dels ändring i samma lag,

5. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1987:442)
om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård
eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620), dels ändring i samma lag,

6. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1987:443)
om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt lotterilagen
(1982:1011), dels ändring i samma lag,

7. lag om fortsatt giltighet av lagen (1987:444) om
försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen
(1969:387),

8. lag om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso-
och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område.

Lagförslag
I och 2 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet, lagförslag
3 i samråd med chefen för justitiedepartementet, lagförslag 4 i samråd med
chefen för jordbruksdepartementet, lagförslag 5 i samråd med statsrådet
Lindqvist, lagförslag 6 i samråd med statsrådet Lönnqvist, lagförslag 7 i
samråd med chefen för miljö- och energidepartementet och lagförslag 8 i samråd
med chefen för socialdepartementet och statsrådet Lindqvist.

En
del av lagförslagen hör till lagrådets område. De är emellertid sådana att
lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

10 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att dels anta lagförslagen,

dels
godkänna att regeringen till utgången av år 1991 inom ramen för det fortsatta frikommunförsöket
gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande av anslag,
godkännande av riktlinjer för en viss verksamhet eller annan liknande åtgärd.
Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

ta
del av vad jag i övrigt har anfört om frikommunförsöket under

avsnitt 3 och 5. 29

11
Beslut Prop. 1988/89:1

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som han har hemställt om.

30

Statens offentliga utredningar Prop. 1988/89:1

1988:26- ''

Civildepartementet

FRIKOMMUNFÖRSÖKET

En rapport om försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse

Delbetänkande
av stat-kommunberedningen

Stockholm
1988 31

Statsrådet
och chefen för civildepartementet Prop.
1988/89: i

Bilaga 1 Stat-kommunberedningen
föreslog i februari 1984 att en försöksverksamhet med ökad kommunal
självstyrelse skulle genomföras. Beredningens förslag låg till grund för
regeringens och riksdagens beslut under våren 1984 om det s. k. frikommunförsöket.

Riksdagens
beslut innebär att en försöksverksamhet bedrivs i nio kommuner och tre landsfing.
Försökskommunerna har bl. a. getts möjlighet att göra avsteg från statlig
reglering för att kunna pröva nya vägar i den kommunala verksamheten. Försöket
är avsett att pågå under en fyraårsperiod och att efter utvärdering ligga till
grund för mera generella överväganden om förändringar. När det gäller
möjligheten att pröva en friare kommunal nämndorganisation har riksdagen i
mars 1988 beslutat att frikommunförsöket i denna del skall föriängas med tre
år och utvidgas till fler kommuner.

Stat-kommunberedningen
har regeringens uppdrag att svara för frikommunförsöket. Vi har fortlöpande på
olika sätt informerat regeringen och riksdagen om försöksverksamhetens
utveckling. I den här rapporten lämnar vi en samlad redovisning. Regeringens
ställningstaganden till frikommunernas förändringsförslag behandlas område för
område. Vi gör också en uppsummering av vunna erfarenheter och lägger mot den
bakgrunden förslag om den fortsatta försöksverksamhetens inriktning.

Stockholm
i aprill 988

På
stat-kommunberedningens vägnar

Jan
Nygren Ordförande

32

Innehåll Prop. 1988/89:1

Sid. ''s'

Allmän bakgrund ................................................ . 34.

Från
idé till beslut ............................................ . 34

Ett
sätt att pröva nya vägar .............................. . 35

Lokal
förankring................................................. . 36

Uppföljning
och utvärdering .............................. . 36

Försöksverksamheten
sjösätts och tar form ............. . 36

Ett
brett engagemang ..................................... . 37

Många
önskemål från frikommunerna .................... . 37

Regeringen
i huvudsak positiv.............................. . 38

Ett
par hundra försök ....................................... . 40

Frikommunförsöket
område för område ................... . 40

Den
kommunala organisationen .......................... . 40

Plan-
och byggområdet ..................................... . 44 -

Bostadssektorn................................................. . 45

Utbildningsområdet............................................ . 47

Kommunikationer
............................................. . 49

Miljöskydd
och naturvård ........................ ;....... . 51

Hälso-
och sjukvård, social omsorg ...................... . 53

Arbetsmarknadspolitik......................................... . 56

Frikommunfrågor
i övrigt..................................... . 57

Riksdagsbeslut
om fortsatt och utvidgad försöksverksamhet 58

Friare
nämndorganisation...................... .......... 58

Fortsatt
kommunallagsarbete ..................... ... 59

Samråd
med brukarna......................................... 59

Ökad
målstyrning........................................ ... . 59

Frikommunförsök
i Norden...................................... . 60

Danmark.......................................................... 60

Norge.............................................................. . 61

Finland............................................................ . 62

Nordiskt
frikommunförsök ................................. . 62

Den
fortsatta försöksverksamheten......................... . 62

Försöksperioden
bör förlängas ........................... . 63

Antalet
frikommuner bör utökas............................ . 63

Försöksverksamhetens
innehåll bör vidgas.............. . 64

Arbetssätt
och utvärdering bör ses över .............. . 67

Bilagor

1. Karta med frikommunerna och frilandstingen ........ . 68

2. Lag om en friare kommunal nämndorganisation ..... . 69

3. Förteckning över ställningstaganden till
frikommunernas förändringsförslag 72

4. Stat-kommunberedningens sammansättning .......... . 81

5. Tilläggsdirektiv till stat-kommunberedningen .......... . 82

6. Källor och litteratur........................................... . 84

3 Riksdagen 1988189. I saml. Nr 1

33

Allmän
bakgrund Prop. 1988/89: i

Bilaga
1 Kommunerna och landstingen har ansvar för viktiga samhällsuppgifter. En

femtedel
av vårt lands resurser används för kommunala angelägenheter. Mer än en miljon
är kommun- eller landstingsanställda och som förtroendevalda är över 70000
personer engagerade. Ett förnyelsearbete om den offentliga sektorn handlar
därför i hög grad om den kommunala verksamhetens utveckling.

Samspelet
mellan stat och kommun intar en central plats när förändringar i
samhällsförvaltningen övervägs. Olika metoder har under årens lopp använts för
att förenkla relationerna mellan statlig och kommunal verksamhet. Det vanliga
tillvägagångssättet har varit att genom utredningsarbete finna generella
lösningar. När civildepartementet bildades 1982 gällde det att finna nya arbetssätt.
Frikommunförsöket kom då in i bilden.

Från idé till beslut

Idén
om en försöksverksamhet med frikommuner togs från regeringshåll upp första
gången i ett anförande av civilminister Bo Holmberg den 5 oktober 1983. Vid en
statlig verksledningskonferens framhöll han att kommunsektorn är ett viktigt
område i arbetet med att reformera den offentliga sektorn. Den långtgående
statliga regelstyrningen av kommuner och landsting borde enligt civilministern
kunna begränsas.

Frikommunidén
togs under hösten 1983 också upp i riksdagen. På en fråga om Kalmar som
"byråkratisk frizon" gav civilministern följande svar:

"Det
är enligt min mening angeläget att vi så snabbt som möjligt kan nå fram till
resultat. Regeringen överväger därför att under vårriksdagen lägga fram en
proposition om försöksverksamhet med minskad statlig reglering av kommunal
verksamhet. Avsikten är att regeringen skall kunna ge kommunerna dispens från
en del statliga regler. Genom att pröva nya och obyråkratiska former för
samverkan mellan stat och kommun hoppas jag att de kommunala organen skall
kunna söka sig fram till lösningar som bäst svarar mot lokala behov och fömtsättningar.

Ett
underlag för regeringens förslag om försöksverksamheten kommer att utarbetas av
stat-kommunberedningen. Frågan om hur de medverkande kommunerna skall utses
kommer att behandlas av beredningen."

Ett
intensivt utredningsarbete inleddes därmed i stat-kommunbéred-ningen. 1
februari 1984 kunde vi redovisa ett förslag till försök med ökad kommunal
självstyrelse. Detta vann regeringens gillande varför en propo-sifion kunde
avlämnas till riksdagen en månad senare. Den 1 juni 1984 godkände riksdagen de rikdinjer
för en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse som redovisats i
propositionen. Riksdagen antog också en lag om försöksverksamhet med en friare
kommunal nämndorganisation och gav regeringen bemyndigande att göra avsteg från
s. k. riksdagsbundna författningar. Strax efter riksdagsbeslutet utsågs frikommunerna*
och stat-

*
Ale, Bräcke, Gnosjö, Haninge, Helsingborgs, Sandvikens, Tyresö, Varbergs och

Örebro
kommuner samt Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Örebro läns lands- 34

ting.

kommunberedningen
fick regeringens uppdrag att svara för försöksverk- Prop. 1988/89:1
samhetens genomförande. Frikommunförsöket var därigenom i full gång. Bilaga
1 En idé hade på några månader lett till riksdagsbeslut.

Ett sätt att pröva nya vägar

I
vårt betänkande om -frikommunförsöket konstaterar vi att behovet av ; stadig fillsyn
och kontroll övervägts vid olika tillfällen. Genom sektorsvisa studier har
problemen inventerats och förslag genomförts främst med hänsyn till den berörda
sektorns behov och förutsättningar. Vår slutsats är att ett reformarbete med
denna inriktning möter tvekan från ansvariga samhällsorgan just därför att de
förändrade förutsättningarna inte prövats i praktiken.

Den
offentliga sektorns problem kräver att nya former prövas för om-prioritering
och förnyelse av samhällsorganisationen. När det gäller den kommunala
verksamheten är det väsentligt att skapa bättre förutsättningar för kommuner
och landsfing att anpassa sina beslut och åtgärder till de lokala
förhållandena. I vårt betänkande framhåller vi att en begränsning av den statliga
regleringen kan öka de enskilda människornas inflytande och medverka fill att
samhällsresurserna kan utnyttjas på ett effektivare sätt. En försöksverksamhet
med denna inriktning anser vi därför angelägen. Särskilda former för fältförsök
kan enligt vår mening underlätta för ett mera intensivt förändringsarbete av
såväl samhällsverksamhetens innehåll, som former.

Möjligheter

Det
grundläggande syftet med frikommunförsöket är att pröva möjligheten att
avsevärt öka den kommunala självstyrelsen. I första hand skall försöksverksamheten
vara inriktad på regler om kommunernas organisation och uppgifter. Frågor som
tas upp skall alltså ligga inom den kommunala sfären - det skaU handla om
kommunal verksamhet och statens förhållande fill denna. Det finns dock inget
hinder mot att inom områden där kommuner och landsting är engagerade ta upp
frågor om att ta över uppgifter som idag ligger på statliga organ.

Förutom
rena dispensfrågor dvs. frågor om avsteg från statliga regler kan
försöksverksamheten gälla möjligheten att hitta nya former för samarbete
mellan statliga och kommunala organ samt mellan kommuner och landsting.

Begränsningar

Försöksverksamheten
har uttryckligen begränsats när det gäller skyddet

för vitala samhällsintressen. En grundläggande begränsning är den som

följer av att regering och riksdag även fortsättningsvis måste ha rnöjlighet

att genomföra en politik för landet som helhet, t. ex. vad gäller, likvärdig

standard och rättvist fördelad samhäUsservice. Andra begränsningar gäUer

skyddet för medborgarna..Det kan sålunda inte bli fråga om att undanröja 35

sådan
statlig reglering som utgör ett skydd för medborgarnas liv och hälsa Prop.
1988/89:1 och för särskilt utsatta eller svaga grupper. Det kan inte heller bli
fråga om Bilaga 1 att ta bort de bestämmelser som har kommit till för att
garantera de enskildas rättssäkerhet. Det kan gälla möjligheten till insyn i
offentlig verksamhet och rätten att anföra besvär över samhällsorganens beslut.
Över huvud taget bör grundläggande frågor om kommunernas och landstingens
förhållande till enskilda kommunmedlemmar inte tas upp inom ramen för
försöksverksamheten. De enskilda medborgarna skall inte rättsligt komma i ett
sämre läge än andra; De frågor som prövas i försöksverksamheten får vidare
inte öka de statliga kostnaderna.

Samtidigt
som dessa gränser starkt betonas i propositionen framhåller civilministern att
de uppdragna gränserna för verksamheten inte skall uppfattas så att de utgör
hinder för en djärv och nydanande syn på behovet av och formerna för statlig
styrning. Just det faktum att det är fråga om en försöksverksamhet som följs
och utvärderas från statens sida gör att man bör acceptera en relativt
långtgående frihet för försökskommunerna.

Lokal förankring

En
viktig utgångspunkt för försöksverksamheten är att frikommunerna själva hos
regeringen skall anmäla behov och önskemål om förändringar. En sådan
uppläggning har bedömts vara av stor betydelse för att kunna skapa ett brett
engagemang i berörda kommuner och landsting. Detta är en synpunkt som särskilt
underströks vid riksdagsbehandlingen.

Uppföljning och utvärdering

Stat-kommunberedningen
har regeringens uppdrag att svara för att försöksverksamheten med ökad
kommunal självstyrelse genomförs och följs upp. En viktig uppgift är att hålla
fortlöpande kontakt med försökskommunerna och på olika sätt bistå dem. Vi
skall också yttra oss över och bereda försökskommunernas framställningar om
förändringar. I vårt uppdrag ingår vidare att svara för en systematisk och
allsidig utvärdering.

Försöksverksamheten sjösätts och tar form

Försöksverksamheten
med frikommuner är ett nytt sätt att arbeta med samhällsförändringar. I stället
för att utreda sig fram till slutliga lösningar gäller det här att genom försök
vinna erfarenheter innan generella beslut fattas. De nya tankegångarna har
mötts med förväntningar och rönt uppmärksamhet. Beslutet i riksdagen fattades
under bred politisk enighet och ett stort antal kommuner och landsting uttalade
intresse för att vara med. En intensiv debatt inleddes om den kommunala
självstyrelsens ställning och det statliga regelsystemets utformning.

Frikommunförsöket
är också unikt genom att de fortlöpande kontakter

na sker direkt mellan regeringskansliet och de enskilda kommunerna. På

detta sätt har synpunkter och förändringsförslag på lokal nivå kunnat föras ' 36

vidare till regering och
riksdag. Vid planeringen av försöket och under Prop. 1988/89:1 arbetets
gång har,det varit väsentligt att bygga upp en förtroendefull Bilaga 1
samverkan med frikommunerna.

Ett brett engagemang

Under
försöksperioden har en nära samverkan ägt rum mellan stat-kommunberedningen
och frikommunerna. I det inledande skedet besökte representanter för
beredningen alla berörda kommuner och landsting varvid försöksverksamhetens
uppläggning diskuterades. Vid olika tillfällen har seminarier och konferenser
arrangerats för att byta erfarenheter om frikommunförsökets utveckling. Sådana
överläggningar har ägt rum på civildepartementet, i Örebro, Sandviken och
Tyresö kommuner samt i Jämtlands läns landsting. Särskilda
informationsinsatser görs genom tidskriften Förnya Lokalt och
informationsbladet Frikommunnytt.

Ett
stort antal personer är engagerade i frikommunförsöket. Förtroendevalda i
fullmäktige och nämnder har avsatt mycket tid och många tjänstemän har
avdelats för arbetet med att utforma framställningar till regeringen.
Organisatoriskt har detta kommit till uttryck genom att särskilda kontaktpersoner
utsetts i berörda kommuner och landsting, inom regeringskansliet och vid
statliga myndigheter. Fortlöpande kontakter sker också med kommunförbunden och
fackliga organisafioner.

De
statliga myndigheterna har engagerats på olika sätt. Ett regeringsuppdrag gavs
den 19 juni 1985 fill statens planverk att lämna särskild rådgivning om
byggnadslagstiftningens tillämpning. De nio berörda länsstyrelserna fick den
12 september 1985 regeringens uppdrag att medverka i försöksverksamheten. När
det gäller utvärderingen av frikommunförsöket medverkar Göteborgs universitet,
riksrevisionsverket, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen.

Många önskemål från frikommunerna

När
startskottet gått för frikommunförsöket i juni 1984 inleddes ett omfattande
inventerings- och utredningsarbete på lokal nivå. Avsikten var att frikommunernas
önskemål skulle föreligga redan under hösten 1984. Detta visade sig vara
alltför optimistiskt. Den stora mängden föråndringsförslag kom i stället in till
regeringskansliet under våren och sommaren 1985.

Aktiviteten när det gäller
antalet förslag har varit olika i frikommunerna.

Mer än en tredjedel av de aktualiserade frågorna kommer från Haninge och

Örebro kommuner. Antalet förslag från landstingen är lägre än för merpar

ten av kommunerna. Förklaringen till detta är sannolikt att den helt domi

nerande verksamheten i landstingen, hälso- och sjukvården, regleras av en

tämligen ny ramlag som ger landstirigen ett stort mått av frihet. Även inom

andra landstingsområden har nya lagar antagits som öppnar nya vägar för

landstingen att själva avgöra arbetsformer och organisation. Förändrings

förslagens fördelning på de olika frikommunerna framgår av den följande

sammanställningen. 37

Antal
förändringsförslag från frikommunerna Pron 1988/89' 1

Kommun Antal Bilaga 1

Ale 25

Bräcke 23

Gnosjö 32

Haninge 46

Helsingborg 23

Sandviken ,11

Tyresö 16

Varberg 8

Örebro 51

Landsting

Jämtlands läns 18

Göteborgs
och Bohus läns 15

Örebro
läns 16

Summa 284

Frikommunernas ansökningar är av skiftande omfattning. 1
några fall har en genomgång gjorts av hela det kommunala verksamhetsområdet. 1
andra fall har vissa begränsade frågor tagits upp. Sammanlagt har cirka 280
olika förslag om dispenser och andra åtgärder förts fram. Av dessa gäller
nästan två tredjedelar områdena planering och bebyggelse samt skola och arbetsmarknad.
Frikommunernas förändringsönskemål fördelade på olika ämnesområden redovisas i
den följande tabellen.

Frikommunernas förslag fördelade på verksamheter

Verksamhet Antal

Kommunallagsfrågor 13 '

Plan- och byggområdet 64

Bostadssektorn 11

Skolfrågor 72

Kommunikationer 17

Miljöskydd och naturvård m. m. 25

Hälso- och sjukvård, social omsorg m. m. 39

Arbetsmarknadsfrågor 32

Övriga frikommunförslag 11

Summa 284

Regeringen i huvudsak positiv

Frikommunernas förändringsönskemål har behandlats av
stat-kommunbe

redningen. I yttranden till regeringen har vi i stor utsträckning ställt oss

bakom kommunernas och landsfingens förslag. Detta har lett fill att dis

pensönskemål tillgodosetts helt, i huvusak eller delvis. I vissa fall har

dispens lämnats från en författningsbestämmelse eller annan åtgärd vidta

gits som möjliggör att frågan prövas i försöksverksamheten. 3g

En annan
form av positivt beslut är att förändringsönskemålet genom- Prop. 1988/89:1
förs generellt för hela landet utan föregående försök. För vissa frågor Bilaga
1 klargörs att några formella hinder inte föreligger i dag för en förändring.

För den enskilda försökskommunen innebär
"förändringspaketet" att man i regel utöver de "egna"
frågorna får möjlighet att också pröva förändringsförslag som aktualiserats av
de övriga frikommunerna. I vissa fall har försöksprojekt möjliggjorts speciellt
för en kommun eller ett landsfing.

En del framförda förändringsförslag ryms dock inte inom
försöksverksamhetens ram och kan därför inte tillgodoses. Det gäller häi- förslag
som bedömts leda til ökade kostnader för staten eller få negativa effekter när
det gäller rättssäkerheten. Omfattande huvudmannaskapsförändringar har heller
inte bedömts vara lämpliga att prö> a i frikommunförsöket. Exempel på frågor
som avstyrkts är ändringar i besvärsrätten i vissa naturvårdsärenden samt i
rätten att bestämma i frågor om transport av farligt gods. Andra exempel gäller
förändringar i ansvarsfördelningen för arbetsmark-nadspolifiken samt för
fastighetsregistrering och fastighetsbildning.

Av de 284 framförda förändringsönskemålen har mer än en
tredjedel tillgodosetts genom beslut om försöksverksamhet. I ett 40-tal fall
har vi klargjort att förslagen kan genomföras utan ändringar i stadiga regler.
Därtill kommer att vissa frikommunfrågor fått sin lösning helt, i huvudsak
eller delvis genom generella åtgärder. Sammantaget har således frikommunerna
haft framgång med tre Qärdedelar av sina önskemål.

En förklaring till att en Qärdedd av frikommunförslagen
behandlats i samband med generella åtgärder är att frikommunerna tagit upp
frågor som varit aktuella i statliga utredningssammanhang. Den stora mängden
förändringsförslag på plan- och byggområdet var sålunda redan föremål för
beredning inför en ny lagstiftning. Detsamma gällde olika önskemål beträffande
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Avsikten från frikommunernas sida var
här att bedriva försök fram till dess den generella lagen trädde i kraft.

Frikommunförslag som tillgodosetts genom försöksverksamhet
eller generella åtgärder

Åtgärd Antal Procent

99

43

76

73 ■

59

21

10

3

Tillgodosetts genom beslut om försöksverksamhet

Framförda förslag som kan genomföras utan ändring av
regler Tillgodosetts helt, i huvudsak eiler delvis genom generella ätgärder
Förslag som ej tillgodosetts Förslag som bereds

Summa 284 100

Ett par
hundra försök Prop. 1988/89:1

De
möjligheter till försök som öppnats tillämpas med något undantag av en eller
flera frikommuner. Ofta är det flertalet frikommuner som utnyttjar försöksmöjligheterna.
Mer än hälften av alla möjliga försök bedrivs sålunda i samtliga frikommuner.
Detta innebär att den enskilda kommunen i stor utsträckning prövar förändringar
som grundar sig pä förslag från annan försökskommun. Härigenom kommer en fråga
att prövas i olika typer av kommuner. Underiaget för att få fram erfarenheter
och dra generella slutsatser blir på detta sätt betydligt bredare. Om man ser till
de olika områdena pågår de flesta försöken inom skolsektorn. För frikommunförsöket
i sin helhet rör det sig om ett par hundra pågående försök.

Frikommunförsöket område för område

Frikommunernas
förändringsönskemål berör de flesta kommunala verksamheter. I det följande
lämnas en översiktlig redovisning område för område av de ätgärder som
vidtagits från regeringens och riksdagens sida. I första hand behandlas frikommunförslag
som tillgodosetts genom försöksverksamhet och generella åtgärder. Vidare
redovisas frågor från frikommunerna som kan genomföras utan ändringar i stadiga
regler. En heltäckande förteckning över gjorda ställningstaganden till de
framförda förslagen redovisas i bilaga till rapporten.

Den kommunala organisationen

Frågan
om att öka den organisatoriska friheten för kommuner och landsting var aktuell
redan när frikommunförsöket startades. Önskemål fanns om dispens från
bestämmelser om obligatoriska nämnder. Avsikten var att skapa en
nämndorganisation som var anpassad till lokala förhållanden och till en
decentraliserad förvaltningsorganisation. Vi föreslog därför att en lag om
försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation (frikommunlagen)
skulle finnas redan i inledningen av frikommunförsöket. Regeringen och
riksdagen anslöt sig till detta.

Nämnder
blir frivilliga

Frikommunlagen
ger frikommunerna en nästan fullständig frihet att organisera de centrala nämndema.
Endast kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet, valnämnden och i förekommande
fall folkhögskolestyrelse är obligatoriska. I övrigt har frikommunerna rätt
att lägga uppgifter som ankommer på en central nämnd på en eller flera andra
nämnder. Detta innebär att avsteg har gjorts från kravet på att ha en särskild
socialnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, byggnadsnämnd och skolstyrelse. Dessa
obligatoriska nämnder har alltså gjorts fakultativa för frikommunerna.

Att
en specialreglerad nämnds uppgifter kan fördelas på flera nämnder

innebär också avsteg från principen om kommunen som odelad förvalt- 40

ningsenhet.
Härigenom har det t. ex. gjorts möjligt att samordna uppgifter Prop.
1988/89:1

som rör förskolan med uppgifter som rör grundskolan. Bilaga
1

Kommundelsnämnd
får fler uppgifter

Även
i fråga om lokala organ har frikommunerna genom frikommunlagen fått ökad
organisationsfrihet. Det har således öppnats möjlighet att inrätta
institutionsstyrelser inom det specialreglerade området. Vidare kan uppgifter
lämnas till lokala organ även om uppgiften inte är begränsad till kommundelen.
Frikommunerna har också genom den särskilda frikom-. munförordning som gäller
på skolområdet getts möjlighet att låta lokala organ handlägga uppgifter som
avser statligt reglerade tjänster, huvudsakligen lärar- och skolledartjänster.

Den
ökade frihet som getts frikommunerna i fråga om lokala organ har utnyttjats i
ganska begränsad omfattning. Möjligheten att handlägga frågor om stadigt
reglerade tjänster har dock tagits upp av samtliga frikommuner som har en
decentraliserad nämndorganisation.

Byutvecklingsgrupper
kan inrättas

Under
frikommunförsökets gång har ytterligare önskemål om förändringar som gäller
nämndorganisationen förts fram. Dessa önskemål har tillgodosetts genom tillägg
i frikommunlagen. Den ena av dessa förändringar innebär att frikommunerna får
inrätta särskilda organ för att ta hand om viss förvaltning och verkställighet
under ett lokalt organ, t. ex. för en by eller ett bostadsområde. Den nya
organisatoriska möjligheten utnyttjas av Bräcke kommun som inrättat byutvecklingsgmpper.

Delegation
förenklas

Ett
annat frikommunförslag gäller reglerna om anmälan av delegationsbeslut.
Frikommunerna har här getts möjlighet att göra avsteg från kravet på att beslut
som har fattats med stöd av ddegering från en nämnd skall anmälas till nämnden.
Nämnden får själv besluta i vilken utsträckning anmälan skall ske. Denna
möjlighet tillämpas av Ale, Gnosjö, Haninge och Tyresö kominuner.

Förändrad
nämndorganisation i Ale, Bräcke och Sandviken

Tre
av frikommunerna har utnyttjat möjligheten att förändra den centrala
nämndorganisationen. Det gäller Ale, Bräcke och Sandviken vilka samtliga har
anpassat den centrala organisationen till en decentraliserad förvaltning med
geografiskt heltäckande kommunddsnämnder.

I
Ale trädde den nya organisationen i kraft den 1 januari 1986. Under

kommunstyrelsen finns tre facknämnder, nämligen tekniska nämnden,

bygg- och miljönämnden samt arbetsmarknads-, rehabiliterings- och ut-

bUdningsnämnden. Inom kommunstyrelsen har en särskild barn- och ung

domsdelegation inrättats. Följande figur illustrerar den polifiska organisa- 41

tionen i kommunen.

Kommunfullm ä ktige

Valn ä mnd

Byggnads-och milj ö n ä mnd

_

1

-

Kommunstyrelse

Arbetsutskott

Barn-
och ungdomsdelegation

Arbetsmarknads-, rehabiliterings- och utbildningsn ä mnd

Teknisk n ä mnd

— '

1 Fem kommundelsn ä mnder

Prop. 1988/89:1 Bilaga 1

De
långa avstånden inom Bräcke gör att den traditionella kommunala organisationen
med ett antal centrala facknämnder och förvaltningar inte passar korrimunen
särskilt bra. När kommundelsnämnder infördes i hela kommunen 1984 var det
naturligt att också förändra den centrala nämndorganisationen genom att slå
ihop och slopa vissa facknämnder. Bräcke har också utnyttjat möjligheten att
inrätta särskilda organ, s. k. byutvecklingsgmpper, under kommundelsnämnderna.
1 dag ser organisationen ut påföljande sätt.

Kommunfullm ä ktige

R ä ddningsn ä mnd

Kommunstyrelse Plan- och milj ö delegation

Valn ä mnd

ö verf ö miyndam ä mnd

Tre kommundelsn ä mnder

T

Byutvecklingsgrupper

42

Sandviken har från
och med den 1 januari 1986 en organisation med fyra Prop.; 1988/89:1 centrala
nämnder och åtta kommundelsnämnder eller områdesstyrelser Bilaga 1 som
kommunen har valt att kalla de lokala nämnderna. Organisationen ser. ut på
följande sätt.

Kommunfullm ä ktige

Valn ä mnd

Byggnads-,
milj ö -och h ä lsoskyddsn ä mnd

Kultur- och fritidsn ä mnd

Kommunstyrelse

Personal- Tekniskt

utskott utskott

Atfa omr å desstyrelser

Socialn ä mnd

Utbildnings-och arbetsmarknadsn ä mnd

Kallelse
till fullmäktige

Ett frikommunförslag
har gällt förenkling av kommunallagens regler om kallelse till fullmäktiges
sammanträden. Förslaget har tillgodosetts generellt utan försök genom en
ändring i kommunallagen så att kallelse numera kan ske även på annat
tillförlitligt sätt än med posten, t. ex. genom bud.

Ökat
brukarinflytande

Några
frikommuner har framfört förslag, som skulle öka bmkarnas inflytande i den
kommunala verksamheten. Förslagen har i huvudsak tagit sikte på att tillskapa
särskilda brukarstyrdser med representanter för brukarna, t. ex. föräldrarna på
en barnstuga, och de anställda. Regeringen har tagit upp frågan om bmkarinflytande
i propositionen om aktivt folkstyre. Regeringens förslag innebär att nya möjligheter
att utveckla brukarinflytandet genom ddegeringsinstitutet införs i
kommunallagen. Ddegering från en nämnd till en anställd får enligt förslaget
förenas med villkor om krav på samråd med brukama och krav på enighet med
företrädare för dessa. Som framgår längre fram i rapporten har riksdagen
godtagit förslagen.

43

Lokala
folkomröstningar Prop. 1988/89:1

En
frikommun har önskat dispens från kommunallagens regler om lokala °

folkomröstningar.
Förslaget innebär att en minoritet bestående av en tredjedel av fullmäktiges
ledamöter skulle ges rätt att besluta om en undersökning av opinionsläget i en
lokal folkomröstning eller liknande förfarande.

Detta
förslag har regeringen inte ansett lämpligt att pröva i försöksverksamheten.
Enligt regeringens mening skulle ett generellt genomförande av förslaget
innebära en försvagning av det representativa systemet.

Plan- och byggområdet

Det
statliga regelsystemet inom plan- och byggområdet är omfattande. Det är därför
naturligt att frikommunerna framförde förslag till lättnader i
byggnadslagstiftningen. En del önskemål fordrade lagändringar för att tillgodoses.
Andra däremot var möjliga att genomföra helt eller delvis utan lagändring.

Ny
plan- och bygglag

Arbetet
med att förenkla reglerna för fysisk planering och byggande prioriterades av
regeringen. En proposition överlämnades till riksdagen redan våren 1985. Genom
förslagen i denna tillgodosågs huvuddelen av de kommunala önskemålen. Syftet
med de föreslagna förändringarna var att göra det enklare för allmänheten och
att ge frikommunerna bättre möjligheter att lämna god service i plan- och byggärenden.
Riksdagens behandling av propositionen kom dock att kopplas samman med det
aviserade förslaget till ny plan- och bygglag.

Genom
den nya plan- och bygglagen, som trädde i kraft den 1 juli 1987,

kom de flesta av frikommunernas önskemål att fillgodoses generellt. Den

nya lagstiftningen innebär att det statliga regelsystemet förenklas och

moderniseras. Ett genomgående drag i reformen är decentralisering av

beslutsfattandet. Kommunernafår sålunda själva besluta om planer och de

stadiga myndigheternas plangranskning har begränsats till statliga och

regionala intressen samt säkerhetsfrågor. Reglerna om bygglov har också

förenklats. Kommunerna kan numera under vissa fömtsättningar i de

taljplan eller områdesbestämmelser besluta att vissa åtgärder får utföras

utan bygglov. Detta gäller bl.a. för enklare frifidshus, kolonistugor och

liknande, komplementbyggnader, mindre tillbyggnader och vissa ändring

ar av byggnader. Även fillbyggnader och ändringar av befintliga industri

byggnader skall kunna befrias från bygglovsplikt. Bygglovshanteringen har

också förenklats genom att ansökningen kan ske muntligen och kraven på

ansökningshandlingar gjorts mer flexibla. Möjlighetema att ge tillfälliga

bygglov har också utökats. Förenklingar har vidare genomförts i fråga om

byggnadsnämndens verksamhet, besiktning m. m. 44

Uppdrag till statens
planverk Prop. 1988/89:1

Mänga
av de problem som frikommunerna tagit upp har gällt byggnads- °

lagstiftningens
tillämpning. Regeringen beslutade därför 1985 ge statens planverk i uppdrag att
i samverkan med bostadsstyrelsen, lantmäteriverket och länsstyrelsernas
organisationsnämnd lämna särskild rådgivning till frikommunerna.

Planverket
utarbetade ett program för frikommunförsöket inom plan-och byggområdet. En
speciell projektledare anställdes. "Frikommunarki-tekten" besökte
kommunerna varvid en inventering gjordes av problem, önskvärda förändringar och
praktikfall. I planverkets rapport behandlas frikommunernas förslag till
förenklat bygglovsförfarande, rationell hantering av arbetslokalfrågor,
samordnad tillståndsgivning, flexiblare tillämpning av egenskapskrav,
rationell planfastställdse samt flexiblare krav på kvalitet och detaljeringsgrad.

I
sin rapport redovisar planverket en rad slutsatser av studien. En är att oklarheter
om tolkningsutrymmet i gällande lagstiftning skapar självpåtagna kommunala
regelsystem. En annan är att kommunerna hellre vill ge råd än bygglovbefria för
att förhindra byggfel och granntvister. Därigenom kan man också ha kvar
uppsikten över miljöns förändring. I de fall flera myndigheter skall besluta är
information till den bygglovsökande om ärendets gång och förväntat
beslutsdatum särskilt viktig. Handläggningeri av bygglov och planer varierar
mycket med kommunstorlek och tjänstemannakompetens samt med politisk
sammansättning och engagemang. I rapporten konstateras också- att kritiken mot
gällande lagstiftning i regel inte kommer från de tjänstemän som dagligen
använder lagarna. Kunnig personal anses väsentlig för hanteringen av bygglov.
Studien visar slutligen att kommunerna är klart intresserade av ökad
handlingsfrihet och att den kreativitet som frikommunförsöket skapat lett fram fill
förenklingar i arbetsrutiner. De framkomna erfarenheterna har därför
förmedlats till alla landets kommuner.

Byggnadsavgifter

Från
några frikommuner har framförts förslag om ändringar i lagen om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande. Denna lag har numera inarbetats i PBL varvid
önskemålen har tillgodosetts så att alla landets kommuner har möjlighet att
jämka eller efterge byggnadsavgifter som tas ut vid överträdelser av plan- och
bygglagen. Om överträdelsen är ringa kan byggnadsnämnden sätta ned eller
efterge byggnadsavgiften.

Bostadssektorn

Kommunerna
har i stor utsträckning ansvaret för planering, byggande och

förvaltning av bostäder. Det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen

innebär att kommunerna skall verka för att kommuninvånarna får tillgång

till ändamålsenliga bostäder och en god boendemiljö. De statliga bostadslå

nen och bidragen har därvid stor betydelse. I frikommunförsöket har 45

förslag förts fram om ett
ökat kommunalt ansvar för besluten. Regeringen Prop. 1988/89:1 har även
inom detta område gått kommunerna tillmötes trots att det Bilaga 1 handlar
om statliga medel.

Beslut
om bostadslån

Frikommunerna
har getts rätt att bedriva försök med kommunal beslutanderätt i fråga om
bostadslån och bostadsanpassningsbidrag i vissa fall. Det gäller beslut om
bostadslån för nybyggnad av småhus som skall bebos av lånesökanden. Det gäller
vidare beslut om dels statliga s. k. bostadsanpass-ningslån, dvs. bostadslån
till sådana anpassningsåtgärder som är standard-höjande och för vilka bostadsanpassningsbidrag
lämnas, dels statliga bostadsanpassningsbidrag som lämnas i samband med bostadslån
för nybyggnad av småhus. När det gäller bostadsanpassningsbidrag utan
kombination med bostadslån eller förbättringslån har kommunerna redan
beslutanderätten. Möjligheten att ta över beslutanderätten för fler
bostadsfrågor har utnyttjats av Bräcke, Gnosjö, Haninge, Helsingborgs,
Sandvikens, Tyresö och Örebro kommuner.

Utvärdering
av riksrevisionsverket

Försöket
med kommunal beslutanderätt om bostadslän m. m. har utvärderats av
riksrevisionsverket (RRV). Av utvärderingen framgår bl. a. att alla kommunerna
är mycket positiva till att få besluta om lån till låntagarbygg-da småhus.
Uppgiften ses inte som särskilt svår eller betungande. Det kommunala
förmedlingsorganets beslutanderätt betyder kortare - för ett par kommuner
väsentligt snabbare - handläggning och förbättrad service. Uppfattningen om
vilket merarbete det medför skiftar mellan olika förmedlingsorgan. Samtliga är
angelägna att få ha kvar rätten att besluta om lån till låntagarbyggda småhus.

När
det gäller länsbostadsnämnderna har några fått påtaglig avlastning. En
länsbostadsnämnd tror inte att det blir någon besparing eftersom frågor från
förmedlingsorgan och från konsulter blivit fler. Några klagomål på kommunerna
har man inte fått, och besvär över småhusbesluten förekommer knappast.
Länsbostadsnämnderna ser allmänt positivt på iitfallet av försöket.

I
fråga om lån i kombination med bidrag till bostadsanpassning anser kommunerna
att reglema är krångliga. Ärendena är sällsynta och omfattar i motsats till låntagarbyggda
småhus många bedömningar. Inte minst gäller det vilka åtgärder som är att
hänföra till standardhöjande. Kommunerna tycker dock beslutanderätten är bra ur
servicesynpunkt och vill ha den kvar. Länsbostadsnämnderna anser i allmänhet
denna typ av ärenden alltför komplicerade för kommunala beslut.

Riksrevisionsverket
anser att utvärderingen leder till slutsatsen att ing

enting talar mot att länsbostadsnämnderna skall få ge de koriimuner, som

så önskar och som har erforderlig kompetens och resurser, rätt att besluta

om lån till låntagarbyggda småhus under insyn av länsbostadsnämnderna.

Kommuner med för liten byggverksamhet bör normalt inte få rätt att fatta

beslut anser RRV. ' 46

När det
gäller bostadslån i kombination med bostadsanpassningsbidrag Prop. 1988/89:
anser RRV att mot kommunal beslutanderätt talar att ärendena innehåller
Bilaga 1 svåra bedömningar och att de är så sällsynta. Å andra sidan medför
kommunal beslutanderätt förbättrad service till de sökande. RRV anser dock att
dessa ärenden inte är lämpliga för kommunalt beslutsfattande.

Beslut om statligt stöd

Försök med kommunal beslutanderätt kan också bedrivas i
fråga om statligt stöd till vissa förbättringsåtgärder i bostadshus. Det gäller
bl.a. räntestöd vid förbättring av bostadshus och energisparbidrag. Försöksverksamhet
på detta område pågår i Bräcke, Haninge, Helsingborgs, Sandvikens, Tyresö och
Örebro kommuner.

Utvärdering av riksrevisionsverkel

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utvärderat
försöksverksamheten. Beslutsddegeringen har för kommunerna i allt väsentligt
inte medfört att administrativa rutiner tillkommit eller bortfallit. De mätbara
administrativa vinsterna har gjorts vid länsbostadsnämnderna. Det är dock bara
i storstadslänen med stora ärendemängder i försökskommunerna som
länsbostadsnämnderna anser att bortfallet av ärenden inneburit en betydande
avlastning.

Ärendenas totala handläggningstid har minskat som en följd
av att länsbostadsnämnderna inte deltar i handläggningen. Denna förkortning
har dock endast betydelse i de fall då den sökande kan befara att länsbostadsnämndens
beslut skall avvika från kommunens yttrande och därför inte påbörjar arbetet så
snart kommunens beredning är slutförd.

RRV anser att en förkortad handläggningstid ur
servicesynpunkt inte är ett bärande argument för en ddegering av beslut vad
gäller räntebidragsärenden. Därmed inte sagt att en förkortad handläggningstid
inte kan ha andra vinster. En påtaglig positiv effekt av försöksverksamheten är
att de sökande numera kan få mer klara och definitiva besked vid underhandskontakter
med kommunens handläggare.

Undersökningen styrker den allmänna uppfattningen bland
länsbostadsnämnderna att försökskommurierna är kompetenta att fatta beslut i
dessa frågor. De olikheter i tolkningarna av föreskrifterna som finns kan
enligt RRV:s uppfattning avhjälpas genom en förbättrad kommunikation mellan
länsbostadsnämnderna och kommunerna.

Utbildningsområdet

Utbildningsområdet är den sektor där frikommunerna har
fört fram flest

önskemål om förändringar. Nästan en tredjedel av förslagen kan hänföras

till detta område. Det beror naturiigtvis i hög grad på att skolan är ett

viktigt och omfattande kommunalt verksamhetsområde. Därtill kommer

att uppgifterna i hög grad är statligt detaljreglerade.

Regeringens behandling av frikommunernas totalt 72 önskemål inom 47

detta område innebär att
huvuddelen harfått en positiv behandling. Endast Prop. 1988/89:1 i 11
frågor har önskemålen inte kunnat tillgodoses. De möjligheter till Bilaga 1
försök som öppnats tillämpas i stor utsträckning av alla frikommunerna.

De
avsteg från gällande regler som prövas i försöksverksamheten har samlats i en
särskild förordning. Därutöver har en dispens lämnats genom ett särskilt
regeringsbeslut. Vidare har generella åtgärder vidtagits som tillgodoser vissa
av frikommunernas önskemål. I några fall har klargjorts att nuvarande regler
inte hindrar ett genomförande.

Statsbidragen
förenklas

Flera
av frikommunernas förändringsförslag syftar till en friare användning av
statsbidragen. Kommunerna har här getts möjlighet att fritt fördela
basresurser, förstärkningsresurser och tilläggsbidrag mellan olika skolenheter.
Frikommunerna får också använda mindre resurser för undervisningen i B-språk
än vad som sägs i skolöverstyrelsens föreskrifter. De resurser som frigörs på
detta sätt får istället användas för undervisning i andra ämnen. När det gäller
statsbidraget till lokal skolutveckling får kommunerna och landstingen själva
bestämma fördelningen mellan personalutbildning och lokalt utvecklingsarbete.

Organisatorisk
frihet

Genom
frikommunförsöket har kommunerna också fått större frihet att organisera
skolarbetet. Frikommunerna har sålunda getts rätt att utan länsskolnämndens
medverkan besluta om att anordna eller dra in skolenheter. Frilandstingen får
istället för skolöverstyrelsen och länsskolnämn-den fördela elevplatserna inom
sektorsramar för landstingets gymnasieskola. I försöksverksamheten prövas
också friare former för samverkan i skolan, enklare förfarande vid praktisk
arbetslivsorientering samt friare regler för beslut om förläggning av läsåret
och skolarbetsveckan. Frikommunerna har vidare rätt att ändra
nämndorganisationen. Detta har lett till att skolfrågorna i några kommuner
samordnats med andra kommunala verksamheter.

Ökat
ansvar för personal

En
del förändringar på skolområdet gäller personalen. Inom frikommun

försöket är det möjligt att låta kommundelsnämnder och andra lokala

organ behandla frågor om statligt reglerade tjänster. Istället för länsskol-

nämnden får frikommunerna tillsätta skolledare. De har också rätt att låta

lärare vid kommunal musikskola undervisa i grundskolan samt anordna

utbyte av personal mellan lågstadiet och förskolan. Det är ocksä möjligt att

bevilja arbetstidsminskning för skolledare i samband med delpension. 48

Frikommunförslag
blir generella Prop. 1988/89:1

Vissa
önskemål från frikommunerna på skolområdet har tiUgodosetts hdt ''daga I eller
delvis genom generella åtgärder. Frågor sorii behandlats på detta sätt är ökade
möjligheter till ämneskombinationer, ändring av meritvärderingssystemet vid lärartillsättningar,
friare disposition av skolledningsresurserna samt förenkling av bestämmelserna
om statsbidrag till huvudlärare i gymnasieskolan. Andra exempel pä "frikommunbeslut"
som gäller alla landets kommuner och landsting är möjligheten att bättre
anpassa skolhäl- , sovården, gymnasieskolans utbildning och den kommunala
vuxenutbildningen till lokala förhålländen.

Inga
hinder i nuvarande regler

Några
av de förslag som frikommunerna fört fram till regeringen har visat sig möjliga
att genomföra utan förändringar i stadiga regler. Det finris således inga
hinder för en kommundelsnämnd att fastställa lokala arbetsplaner för skolan.
Vi kan också konstatera att det kommunaja uppföljningsansvaret för 16 - 17-åringar
gäller även om kommunen saknar egen gymnasieskola. Det är vidare möjligt att
inrätta särskilda flickklasser vid tekniska linjer inom gymnasieskolan. En
annan fråga där regelsystemet "missuppfattats" gäller fillddningen av
resurser tUl utbildningsplatser inom gymnasieskolan. I detta fall har
klargjorts att statsbidrag utgår oberoende om utbildningen innehåller prakfikavsnitt
eller inte.

Det
framtida ansvaret för skolan

Den
lämnade redovisningen visar att skolfrågorna intar en central plats i den kommunala
verksamheten. Det är därför inte förvånande att frikommunerna ägnat skolan
stor uppmärksamhet. En viktig del av frikommunförsöket är att genom försök med
förändringar på olika områden vinna nya erfarenheter. Försöksverksamheten är
självfallet bara en del av det utvecklingsarbete som pågår om skolan. Ett
viktigt arbete har bedrivits i en särskild parlamentarisk kommitté - den s. k. styrningsberedningen.
Denna har haft fill uppgift att ta fram underlag för ett principiellt
ställningstagande i fråga om ansvarsfördelning och styrning på skolområdet.
Styrningsberedningen har i ett betänkande i mars 1988 redovisat sina ställningstaganden
för regeringen.

Kommunikationer

På
kommunikationsområdet kan kommunerna med stöd av olika plan- och

trafikförfattningar påverka trafikutvecklingen. Det kommunala ansvaret

omfattar också gatu- och väghållning liksom insatser för att ordna den

kollekfiva persontrafiken. Inom frikommunförsöket har olika önskemål

om dispenser och andra åtgärder förts fram. i 49

4 Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr 1

Lokala
trafikföreskrifter Prop. 1988/89:1

Frikommunerna
fick möjlighet att bedriva försök med kommunal beslutan- Bilaga derätt i
fråga om lokala trafikföreskrifter i vissa fall. Beslutsbefogenheterna kunde övertas
från länsstyrelsen för huvudled, stopplikt, väjningsplikt och färdhastighet för
sådana vägar och gator som inte är riksvägar eller primära länsvägar.

Dispensmöjligheten
tillämpades av Ale, Bräcke, Gnosjö, Haninge och Tyresö kommuner. Lagstiftningen
blev 1986 generell och gäv alla kommuner ökade möjligheter att meddela lokala
trafikföreskrifter.

Trafikintegrering
i bostadsområden

Haninge
kommun ansökte om att få pröva trafikintegrering i bostadsområden och skapa
trafikmiljöer där trafik och andra aktiviteter blandas på de oskyddade
trafikanternas villkor. Trafiksäkerhetsverket fick 1985 regeringens uppdrag
att utarbeta regler för en försöksverksamhet inom frikommunförsökets ram. I
regeringsbeslutet framhålls att försöksverksamheten bör avse avgränsade områden.
Besluten om trafikregler bör fattas i form av lokala trafikföreskrifter. Vidare
anges att trafiksäkerhetsverket skall utforma sina föreskrifter i nära
samarbete med de frikommuner som önskar delta i försöksverksamheten. Haninge
kommun har för avsikt att under året påbörja ett försök med speciella
trafikregler.

Vägskyltning
ses över

Frikommunerna
har tagit upp flera frågor som rör skyltning. En sådan gäller vägverkets regler
för vägvisning. Haninge kommun anser att en speciell storstadsmodell behövs. På
denna punkt har konstaterats att några hinder i den nuvarande lagstiftningen
inte finns för att genomföra förslaget. I en annan skyltfråga önskar kommunen
beslutanderätt för skyltning av hotell, vandrarhem m. m. Regeringen avser att
under året tillgodose detta önskemål genom en generell ändring i
vägmärkesförordningen så att kommuner som är väghållare får överta ansvaret
från länsstyrelsen. En allmän översyn av fördelningen av ansvaret för olika skyltfrågor
bör enligt vår mening göras. Synpunkter från frikommunerna visar att oklarheter
råder pä detta område.

Trafiktillstånd
slopas

Frikommunernas
dispensönskemäl på kommunikationsområdet har i stor

utsträckning fillgodosetts genom generella författningsändringar. I sam

band med nya plan- och bygglagen genomfördes olika lagändringar. Ge

nom ändring i väglagen avskaffades kravet på länsstyrelsens tillstånd för

anläggningar utanför vägområde som kräver bygglov. Kommuner som är

väghållare har också fått överta beslutsbefogenheter från länsstyrelsen för

en del frågor. En begäran om dispens från kravet pä behovsprövning av

trafiktillstånd för landsfingets handikappfordon kommer också att tillgodo- 50

ses genom en generell
lagändring. Av intresse i sammanhanget är vidare att Prop. 1988/89:1
trafikhuvudmännen i samtliga län kommer fr. o. m. 1 juli 1989 att ha rätt
att Bilaga 1 bedriva lokal och regional kolletivtrafik utan krav på linjetrafiktillstånd.

Miljöskydd och naturvård

På
miljöskydds- och naturvårdsområdena har kommunerna viktiga uppgifter. Som
ansvariga för samhällsbyggandet och närmiljöns utformning är de kommunala
insatserna väsentliga. I frikommunförsöket har önskemål om dispenser och andra
åtgärder i det statliga regelsystemet förts fram. Huvuddelen av kommunernas
förändringsförslag har fått en positiv behandling. Flera frågor gäller
ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunerna.

Beslut
om skyltar

Länsstyrelsen
beslutar idag om skyltar i naturen. Det gäller tillstånd att sätta upp
reklamskyltar och beslut om att ta bort anordningar som vanpryder
landskapsbilden. Frikommunerna anser att de själva bör ha hand om den här
tillståndsprövningen. Detta önskemål har regeringen tillgodosett genom att en
särskild förordning utfärdats om försöksverksamhet. Undantag har dock gjorts
för de fall där tillstånd även krävs enligt väglagen. Försök med kommunal
tillståndsprövning pågår i Ale, Gnosjö, Haninge och Tyresö kommuner.

Anmälan
om miljöfarlig verksamhet

Anmälningar
om miljöfarlig verksamhet skall idag göras till länsstyrelsen. På förslag av
frikommunerna har dessa getts möjlighet att bedriva försök som innebär att
anmälningar istället skall göras till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd.
Denna förändring prövas nu i Ale, Tyresö och Örebro kommuner.

I
den under våren framlagda propositionen om miljöpolitiken inför 1990-talet
bedömer regeringen att det finns underlag för att generellt genomföra den
ordning som prövas i frikommunförsöket. I fortsättningen skall alltså i alla
kommuner anmälningar om miljöfarlig verksamhet göras till miljö- och
hälsoskyddsnämnden. Kommunerna skall också utöva tillsynen av sådan
miljöfarlig verksamhet som är anmälningspliktig eller som inte kräver vare sig
anmälan eller tillstånd enligt miljöskyddslagen.

Beslut
om motorsport- och skjutbanor

Länsstyrelsen
beslutar idag om tillstånd att anlägga motorsportbanor och

vissa skjutbanor. Frikommunerna har ifrågasatt den här ordningen för

tillståndsprövning. Riksdagen har därför beslutat om en försöksverksam

het med kommunal tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen. Denna möj

lighet tillämpas av Helsingborgs, Tyresö och Örebro kommuner.

I den miljöpolitiska propositionen tar regeringen upp frågan om kommu- 51

nal tillståndsprövning i
miljöskyddsärenden. Ett ökat kommunalt inflytan- Prop. 1988/89:1 de
välkomnas. Regeringen anser dock att det f n. inte finns underlag för att
Bilaga 1 lägga tillståndsgivning i större skala på kommunerna. Ytterligare
erfarenheter från frikommunförsöket bör avvaktas.

Djurskydd

Genom
frikommunförsöket har kommunerna getts ökade befogenheter vid fillsyn enligt
lagen om djurskydd. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan ges samma befogenheter
som länsstyrelsen att ingripa mot försummelser vad gäller vård och behandling
av djur. Försöksverksamhet med utvidgat kommunalt ansvar på djurskyddsområdet
pågår i Bräcke, Gnosjö, Haninge, Helsingborgs och Örebro kommuner.

Livsmedelskontroll

Personal
som arbetar med livsmedel skall enligt livsmedelsförordningen gå igenom
hälsokontroll en gång om året. Dessa bestämmelser har ansetts vara alltför
omfattande. Statens livsmedelsverk har därför utfärdat förenklade föreskrifter
om personalhygien. De förenklade föreskrifterna innebär att miljö- och
hälsoskyddsnämnden i en frikommun får ge dispens från bestämmelserna om åriig
hälsokontroll. Vidare får miljö- och hälsoskyddsnämndens personal istället för
läkare och leg. sjuksköterska möjlighet att lämna den årliga
hygieninformationen till personal som arbetar med livsmedel. Försöksverksamhet
med de förändrade reglerna bedrivs av Bräcke, Gnosjö, Helsingborgs och Örebro
kommuner.

Lantbruksdelegation

Bräcke
kommun har i frikommunförsöket aktualiserat olika glesbygdsfrågor. Genom ett
sådant initiativ fick lantbmksstyrelsen i uppdrag att inrätta en delegation för
ärenden i lantbruksnämnden som berör Bräcke kommun. Delegationen har till
uppgift att fatta beslut om tillstånd enligt jordförvärvslagen
(förvärvstillstånd), statligt stöd fill investeringar i företag (glesbygdsstöd,
rationaliseringsstöd), m. m. Målsättningen för delegationens verksamhet är att
man bättre skall kunna utnyttja de förutsättningar som finns för jord- och
skogsbruk och att stärka kommunens egen roll i beslutsprocessen.

Beslutsordningen
i delegationen är likartad den som tillämpas i lant

bruksnämnden. Skillnaden är att det finns tjänstemän inom lantbruks

nämndens kansli som har som särskild uppgift att bereda ärenden som

berör Bräcke kommun. Delegationens arbete har under den första tiden

väsendigen varit inriktad på att, tillsammans med kommunens glesbygds

projekt, informera om olika typer av glesbygdsstöd till kommunens företag

och invånare. Vidare har ett antal utbildningsträffar arrangerats och stu

dieresor gjorts med företagare i kommunen. 52

Gränsvärdeskontroll Prop. 1988/89:1

En
del av frikommunernas förslag på miljöskyddsområdet kräver inte ' ° lagändringar.
Vi har då klargjort att det är möjligt att genomföra förslaget inom ramen för
nuvarande regler. Ett sådant exempel är möjligheten att överföra
tillsynsansvaret för gränsvärdeskontroll och besiktning av vissa vatten- och
avloppsanläggningar från länsstyrelsen till kommunen. I ett annat fall har vi
klargjort att kommuner kan ta över länsstyrelsens dispens- -rätt enligt
naturvårdslagen för byggande inom strandskyddsområde.

Hälso- och sjukvård, social omsorg

Landstingens
och kommunernas ansvar för människornas sociala välfärd är omfattande och mångfasetterat.
Det är därför inte överraskande att ett stort antal frågor aktualiserats i frikommunförsöket.
En del av dessa har gällt förändringar i lagar och andra författningar som gett
frikommunerna möjlighet att bedriva försök. I ett flertal fall har dock
förändringsförslagen tagits upp i samband med generella reformer. I några
avseenden har statligt stöd lämnats för att genomföra olika projekt. Av de
40-tal frågor som behandlats inom detta område är det endast ett fåtal som inte
har lett till några åtgärder.

Försök
inom hälso- och sjukvården

1
riktlinjerna för frikommunförsöket anges att nya vägar bör prövas för samverkan
mellan landsting och kommuner. Det är enligt civilministern viktigt att man kan
finna former för ett praktiskt samarbete. Avsikten är däremot inte i första
hand att frågor om förändringar i huvudmannaskap skall prövas i
försöksverksamheten.

Kommunalt
ansvar för primärvården

Inom
frikommunprojektets ram pågår försök med kommunalt ansvar för primärvården. I
Örebro har kommunddsnämnden i Vivalla-Lundby genom avtal med landstinget tagit
över driftansvaret för närvården i kommundelen under en försöksperiod på tre
år. Landstinget anvisar ett årligt ramanslag till kommunen. Personalen är dock
fortfarande landstingsanställd. Ett liknande avtal har också upprättats mellan
Gnosjö kommun och landstinget i Jönköpings län. Avtalet innebär att kommunen
tar över ansvaret för primärvården inom Gnosjö primärvårdsområde. Försöket
skall pågå t. o. m. 1991.

Enhetstaxa

Örebro
läns landsting har tagit upp frågan om enhetliga patientavgifter.

Detta har lett till att riksdagen beslutat om försöksverksamhet i frilands

tingen. Försöket innebär att landstingen får ta ut en enhetlig taxa på 40

kronor för läkarvård och annan sjukvårdande behandling. 53

Intygsfri
sjukskrivning Prop. 1988/89:1

Vid den probleminventering som Jämtlands läns landsting
gjorde vid fri- Bilaga kommunförsökets början aktualiserades ett projekt om
förlängd intygsfri sjukskrivning. Inom några försäkringskassor, däribland Jämfiands
län, pågår nu en försöksverksamhet med "utvidgning av rätten till egen
sjukskrivning". Försöket innebär att sjukintyg fordras först fr. o. m.
den femtonde dagen efter sjukanmälan. Riksförsäkringsverket stödjer projektet
bl. a. genom ekonomiska anslag för information och utvärdering.

Receptförskrivningsrält

Jämtlands läns landsting har också tagit upp frågan om
försök med recept-förskrivningsrätt för distriktssköterskor. En sådan
försöksverksamhet kommer att påbörjas i länet under 1988 och omfatta ett 40-tal
distriktssköterskor. I Jämtlands län har en lokal projektgrupp bildats med
representanter för landstinget, distriktsläkarna och läkemedelskommittén.
Distriktssköterskorna har genomgått utbildning vid vårdhögskolan i Östersund.
Socialstyrelsen skall bl. a. ansvara för försökets utvärdering. Riksdagens
beslut innebär också att lagen om begränsning av läkemedelskostnader fillämpas
för försöksverksamheten.

Tillsättning av tjänster

1 frikommunförsöket behandlas en fråga som berör
folktandvården. Fri-landsfingen har möjlighet att tillämpa ett enklare
sakkunnigförfarande vid tillsättning av tjänst som chef för specialisttandvård.
Försök med de ändrade bestämmelserna pågår i Örebro läns landsting.

Samverkan med försäkringskassan

1 frikommunförsöket ingår några frågor som gäller
samverkan med försäkringskassan. En försöksverksamhet pågår i Örebro kommun
där administrationen av socialbidrag förts över till försäkringskassan i tvä
kommundelar. Syftet med försöket är att åstadkomma bättre effektivitet och samordning
av resurserna för bidragshantering och rehabiliteringsinsatser. Effekterna för
försäkringstagarna och socialtjänstens verksamhet skall också studeras.

I Örebro kommun pågår också ett annat försök tillsammans
med försäk

ringskassan. Det gäller handläggningen av underhållsbidrag som försäk

ringskassan nu sköter istället för socialförvaltningen. Regeringen har med

givit att sådana försök får bedrivas vid fyra allmänna försäkringskassor.

Av en rapport från riksförsäkringsverket framgår att försöksverksamheten

slagit väl ut. Handläggningstiderna har blivit kortare och servicen fill

allmänheten förbättrats. En orsak till detta är att försäkringskassan redan

har den information som behövs för att besluta om underhållsbidrag. För

båda de här nämnda projekten har riksförsäkringsverket och regeringen

anslagit särskilda medel. 54

Rehabilitering utan
gränser Prop. 1988/89:

Flera
frikommuner och landsting har framfört önskemål om ett utökat ' samarbete
mellan kommunens socialtjänst, landstinget, försäkringskassan, arbetsförmedlingen
och samhällsföretag då det gäller rehabiliteringsfrågor.

En
vidgad samverkan på detta område anser vi angelägen. Exempel på de initiativ
som tagits är projektet "Rehabihtering utan gränser" som har
initierats av den s. k. Paraplygruppen i Stockholms län. I denna ingår
företrädare för länsarbetsnämnden, hälso- och sjukvårdsförvaltningen, socialförvaltningen.
Svenska kommunförbundets länsavdelning samt försäkringskassan. Av
frikommunerna deltar Tyresö kommun. Avsikten är att socialtjänsten,
försäkringskassan och arbetsförmedlingen skall intensifiera sitt samarbete i
rehabiliteringsärenden. Regeringen har beviljat särskilda medel som bör
disponeras för projekt med okonventionella lösningar.

Då
det gäller förslag till en ny form av ersättning från försäkringskassan, s.k. rehabiliteringslön,
samt flexiblare regler för arbete vid sjukskrivning ses dessa frågor f. n. över
av den s. k. rehabiliteringskommittén.

Barnomsorg
och social hemtjänst

Ett
önskemål från Bräcke kommun har varit att få disponera statsbidragen till
barnomsorg och social hemhjälp på ett friare sått. Dessa förändringsförslag
ledde till att regeringen beviljade kommunen medel för utvecklings-och
förnyelsearbete. Genom dessa insatser har två serviceprojekt kommit fill stånd.
1 det ena fallet är syftet att samlokalisera olika kommunala akfiviteter och i
det andra prövas hur servicen till pensionärer i glesbygd kan förbättras.

"Alla
åldrars hus" används på dagtid till förskola och som samlingspunkt för
personalen inom äldreomsorgen. På kvällsfid utnyttjas lokalen som ungdomsgård
och av föreningar. Solbacken - som gården heter - har blivit en hela byns
angelägenhet och har skapat engagemang hos befolkningen. Genom samverkan över
förvaltningsgränserna har en bättre verksamhet kunnat skapas.

Serviceverksamheten
vid Hungegården är också ett exempel på samverkan i glesbygd mellan olika
intressenter. Projektet leds av representanter för kommunen, landsfinget, kommunddsnämnden,
byutvecklingsgmppen och pensionärsföreningen. Lokaler har ordnats för fotvård
åt pensionärer, träningsverksamhet, vårdbiträdesgmpp inom hemtjänsten,
barnomsorgskooperativ, idrottsförening och vandrarhem.

För
alla frikommuner gäller att de istället för länsstyrelsen kan fatta beslut om
tillstånd för enskilda personer eller sammanslutningar att bedriva förskole-
eller frifidshemsverksamhet.

Generella
frikommunbeslut

En
del av frikommunernas förändringsförslag på omsorgsområdet har ta

gits upp i samband med att beslut fattats om generella åtgärder. Ett

exempel på detta utgör den nya omsorgslagen. Genom denna är det möjligt 55

för
landstingen att träffa avtal med kommunerna att dessa skall överta en Prop.
1988/89: eller flera omsorger. Några av frikommunernas önskemål om statsbidra-
Bilaga 1 gens utformning har behandlats vid riksdagsbeslut om bidrag till missbru-karvård
och kommunal barnomsorg. Båda besluten syftar till en friare disposition och
förenkling av reglerna. Utformningen av bilstödet till handikappade har också
tagits upp i frikommunförsöket. Ett generellt förslag har lagts som förbättrar viUkoren.
För landstingens del har behörighetsbestämmelserna ändrats vid förordnande av
icke behörig vikarie på vissa läkartjänster.

Arbetsmarknadspolitik

Inom
syssdsättningspolifiken har de kommunala insatserna avgörande betydelse. Frikommunförsöket
har på detta område visat att kommunerna och landstingen vill ta ett ökat
ansvar. En del av förändringsförslagen har tillgodosetts genom försöksverksamhet
med ökat kommunalt inflytande på den statliga arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsförmedlingsnämnder

Genom
frikommunförsöket har en ny form för samarbetet mellan stat och kommun införts.
1 frikommunerna har lokala arbetsförmedlingsnämnder inrättats. I Ale, Bräcke,
Haninge och Tyresö tillsätts nämndens ordförande på förslag av kommunen.
Arbetsförmedlingsnämnden får inom givna ekonomiska ramar besluta om
fördelningen av medel för beredskapsarbete och rekryteringsstöd samt avgöra
beredskapsperiodens och rekryteringsstödets längd upp till 12 månader. Nämnden
får vidare inom ramen för statsbidragsreglerna besluta om statsbidragsnivån för
beredskapsarbete. Nämnden får också besluta om fördelning av resurser till
särskilda insatser för ungdom. 1 Tyresö kommun får praktik ordnas hos privata
arbetsgivare för personer som anvisats kommunalt beredskapsarbete.

I
Örebro kommun har olika kommunala åtgärder vidtagits för att skapa
sysselsättning. Ett projekt gäller försök med ungdomsarbete. Kommunen har vidare
beviljats medel av regeringen fiU en försöksverksamhet med integrerad
svenskundervisning och arbete för flykfingar.

Samordning
av nämnder

Genom
bestämmelserna om en friare kommunal nämndorganisation har

det blivit möjligt att bättre samordna de kommunala insatserna på syssel

sättningsområdet. Sambandet mellan utbildning och arbetsmarknadsfrågor

har särskilt uppmärksammats. I Ale kommun har en nämnd bildats för

arbetsmarknad, rehabilitering och utbildning. 1 Sandvikens kommun har

en gemensam utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd inrättats. Även

Örebro kommun har beslutat att inrätta en sådan nämnd. Förändringarna

syftar till att skapa bättre överblick och möjligheter fill bättre resursutnytt

jande. 56

Sysselsättningskontrakt Prop. 1988/89:1

Även
frilandstingen har uppmärksammat sysselsättningsfrågorna. Olika Bilaga 1 förslag
har framförts för att skapa sysselsättning för länets invånare. Genom dessa
initiativ har frilandstingen getts möjlighet att sluta olika syssel-sättningsköntrakt
med länsarbetsnämnden. Genom en kombination av beredskapsarbete och
arbetsmarknadsutbildning kan sysselsättning skapas upp till 12 månader inom
vårdområdet.

Generella
frikommunbeslut

Frikommunerna
har framfört önskemål om ett utökat samarbete mellan arbetsmarknadsutbildning
och kommunal vuxenutbildning. Riksdagens beslut 1984 om en ny organisation för AMU
förutsätter ett utvidgat samrådsförfarande med i första hand skolan och länsarbetnämnden.
En förbättrad samverkan mellan olika utbildningsgivare frärrijas också genom
de ökade möjligheter kommunerna fått att bedriva uppdragsutbildning. Ett annat frikommunförslag
som genomförts generellt är att åldersgränsen sänkts från 18 till 17 år för
ungdomar i ungdomslag som avslutat gymnasieutbildning.

Ett
genomgående drag i frikommunernas förändringsönskemål på arbetsmarknadsområdet
är behovet av samverkan mellan olika intressenter. I dessa fall finns i regel
inget hinder i statliga bestämmelser. Exempel på sådana frågor är ett närmare
samarbete mellan landsting och länsarbetsnämnd för att lösa problem med
arbetsanpassning samt mellan landsting och Samhall för att genomföra ett
projekt för förståndshandikappade.

Frikommunfrågor i övrigt

Utöver
den områdesvisa genomgång som här gjorts finns ett antal frikommunfrågor som
inte naturligt kan hänföras till någon sektor. I det följande redovisas de
återstående frågor som lett till åtgärder i försöksverksamheten.

- På förslag av Haninge kommun har frikommunerna undantagits
från lagen om tillsyn över slifildser om förmögenheten i stiftelse som förvaltas
av kommunen är mindre än 200000 kr.

- Helsingborgs kommun har på försök tagit över
beslutanderätten i vissa skyddsrumsfrågor från länsstyrelsen.

- Statsbidrag fill konsulentverksamheten inom
hemslöjden kan utgå till annan huvudman än landsting. I Jämtlands läns
landsting pågår försök med utvecklingsfonden som huvudman.

- På förslag av Helsingborgs kommun har frikommunerna
getts möjlighet att ta över länsstyrelsens och polismyndighetens beslutanderätt
för tillstånd att anordna lokala bingospel och vissa andra lokala lotterier.

- Genom initiativ av Helsingborgs och Örebro kommuner
får alla kommuner i fortsättningen bestämma om trafiikövervakarnas uniformer.

- Haninge kommun har ställt frågan om det är möjligt
att sälja idéer och uppfinningar som görs inom en kommun. Vi har därvid
klargjort att sådana åtgärder enligt vår bedömning ryms inom ramen för den
kommunala kompetensen. 57

Riksdagsbeslut om fortsatt ocli utvidgad Prop. 1988/89: i

försöksverksamhet ''s'

l
regeringens proposition våren 1987 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting
behandlas en rad kommunala demokratifrågor. Riksdagen har i mars 1988 tagit
ställning till förslagen. I flera avseenden berörs frikommunförsöket. I det
följande lämnas en redovisning för riksdagens beslut.

Friare nämndorganisation

Regeringens
förslag innebar vidgade möjligheter för kommunerna att förändra den kommunala
nämndorganisationen på central nivå inom i första hand det specialreglerade
området. Som motiv för detta angav civilministern att gjorda utvärderingar
visar att erfarenheterna av decentraliseringsarbetet i huvudsak är positiva.
Det ansågs angeläget att ge kommuner som infört lokala nämnder möjlighet att
anpassa och utveckla sin nämndorganisation. Nya organisatoriska
förutsättningar borde skapas inför nästa mandatperiod.

1
konstitufionsutskottets betänkande framhålls att man ser positivt på
decentraliseringsåtgärder som syftar till att fördjupa och förstärka den
kommunala demokratin. Utskottet var dock inte berett att tillstyrka en permanent
lagstiftning. Vissa av förslagen har enligt utskottet endast prövats i begränsad
omfattning. Någon slutlig utvärdering har heller inte kunnat göras av de försök
med en friare kommunal nämndorganisation som bedrivs med stöd av frikommunlagen.

Istället
för en generell lagsfiftning har riksdagen på förslag av konstitutionsutskottet
beslutat att de ökade möjligheterna till decentralisering i första hand skall
prövas inom ramen för det pågående frikommunförsöket. I princip skall det bli
möjligt för de kommuner som så önskar att bedriva försöksverksamhet enligt frikommunlagen.
Regeringen ges möjlighet att föreskriva vilka kommuner som får bedriva
försöksverksamhet. Utgångspunkten för regeringens prövning bör enligt
riksdagens beslut vara att önskemål från kommunernas sida att få tillämpa lagen
bör godtas om det inte föreligger särskilda skäl som talar mot detta. Ändringama
i frikommunlagen träder i kraft den 1 maj 1988 och lagens giltighetstid
förlängs till utgången av år 1991. Lagtexten framgår av bilaga till rapporten.

Vid
riksdagsbehandlingen togs också frågan om ytterligare dispenser upp. Riksdagen
anslöt sig till följande uttalande av konstitutionsutskottet:

"Under
beredningen av det nu aktuella ärendet har uppmärksammats att

det för de kommuner som kommer att fillämpa frikommunlagen kan finnas

ett behov av dispenser i anslutning till.de förändringar
av nämndorganisa-

fionen som prövas. Bl.a. har pekats på frågan om dispens från statliga

regler vad gäller skolchef i kommun. Det kan också tänkas att frikommu

nerna vill tillämpa dispenser som medgetts tidigare i försöksverksamheten.

Enligt utskottet bör det ankomma på regeringen att efter vederbörlig

beredning pröva behovet av ytterligare avsteg från författningar och vid

behov förelägga riksdagen förslag." 58

Fortsatt kommunallagsarbete Prop. 1988/89:1

Bilaga 1

En
översyn av kommunallagen görs f. n. av en arbetsgrupp i civildepartementet.
Avsikten är att ett betänkande skall föreligga vid halvårsskiftet 1988. Riksdagen
anser att beredningsarbetet därefter bör ske under medverkan av representanter
för de polifiska partierna i riksdagen. En viktig uppgift blir därvid att
beakta erfarenheterna av den nuvarande lokalor-ganslagen och utvärderingen av frikommunförsöket.
I detta sammanhang kan det enligt riksdagens uttalande vara naturligt att
överväga frågan om behovet av en genereU organisationsfrihet för kommunerna.
Samtidigt bör en översyn göras av de jävs- och sekretessregler som bör gälla
den kommunala nämndverksamheten. Riksdagen framhåller vidare att det bör ankomma
på stat-kommunberedningen att svara för utvärderingen av den utvidgade
försöksverksamheten.

I
det fortsatta kommunallagsarbetet bör enligt riksdagens mening ytterligare frågor
tas upp. Direktvalda lokala nämnder bör kunna övervägas liksom möjligheterna
att förbättra de mindre partiernas insyn och arbetsförhållanden i
kommunalpolitiken. De i propositionen framlagda lagförslagen om de anställdas
och de förtroendevaldas uppgifter anser riksdagen också bör behandlas i samband
med en ny kommunallag.

Samråd med brukarna

I frikommunförsöket
har olika frågor tagits upp om brukarinflytande. Riksdagsbeslutet om akfivt
folkstyre innebär att ändringar görs i kommunallagen som stärker brukarnas
medverkan i den kommunala beslutsprocessen. De kommunala nämnderna skall verka
för att samråd sker med brukama. Det ankommer på kommunstyrelsen och andra
nämnder - om inte annat framgår av speciallagstiftningen - att avgöra formerna
för samrådet liksom hur brukarnas deltagande skall vägas mot andra hänsyn som
är viktiga i en förvaltningsverksamhet. Bestämmelsen har getts en allmän
utformning. Ett uteblivet samråd i ett visst ärende innebär därför inte att
beslutet blir ogiltigt. Brukarinflytandet förstärks också genom en annan
kommunallagsändring som anknyter till lagens ddegeringsregler. Ett ddegeringsuppdrag
från styrelsen eller en nämnd fill en anställd skall i fortsättningen kunna
förenas med villkor om samråd med brukama. Ytterst skall emellertid
beslutanderätten ligga kvar hos nämnden om enighet inte kan uppnås.

Ökad målstyrning

Ett
väsentligt syfte med frikommunförsöket är att vidga kommunernas och

landstingens möjligheter att besluta om sin egen organisation och verksam

het. Frikommunerna har väckt olika förslag med denna inriktning. En

fråga som diskuterats gäller ramanslag till nämnderna. Riksdagen har nu

beslutat om ändring i kommunallagen som preciserar gränserna för full

mäktiges möjligheter att ge vida anslagsbemyndiganden. I samband med

att budgeten fastställs eller anslag beviljas får fullmäktige uppdra åt styrel- 59

sen eller annan nämnd att
genomföra en viss verksamhet inom ramen för Prop. 1988/89:1 de riktlinjer
eller andra generella beslut om verksamheten som fullmäktige Bilaga 1 har
fastställt. Riksdagen betonar att förslaget inte innebär någon förändring i
kompetensfördelningen mellan fuUmäktige och nämndema.

Frikommunförsök i Norden

Det
svenska frikommunförsöket har stått modell för utformning av liknande projekt
i Danmark och Norge. Den finska regeringen står i begrepp att överlämna en
proposition till riksdagen med förslag om att ett finskt frikommunförsök skall
starta vid årsskiftet 1988/89. Nordiska rådet har också beslutat om en
försöksverksamhet.

Danmark

Frikommunförsöket
i Danmark startade i januari 1985 med att 22 kommuner och 5 amtskommuner
(landsting) utsågs till frikommuner av regeringen. Det danska folketinget
antog en lag om frikommuner som gäller till utgången av år 1989. I lagen anges
generella bestämmelser för försöket. Lagen gav också frikommunerna möjlighet
att genomföra försök inom social- och undervisningsområdena. Ett år senare
antog folketinget en ny frikommunlag som väsentligt utökade frikommunernas
möjligheter till försök inom en rad verksamhetsområden. Då förlängdes också frikommunpe-rioden
till den 31 december 1993. Under våren 1988 kommer antalet frikommuner att
utökas med åtta kommuner och ett amt. Totalt kommer alltså 30 kommuner och 6 amt
att vara frikommuner i Danmark.

Syftet
med det danska frikommunförsöket är att ge regering och folke-fing upplysning
om vilka uppgifter kommunerna kan påta sig, och hur kommunerna bäst utifrån
egna förutsättningar kan bedriva den verksamhet som rrian har ålagts. Från
regeringens sida betonas att det finns intresse för att få fram en mer
nyanserad lagstiftning för kommunerna, som i högre grad än den nuvarande ger
den enskilda kommunen möjlighet att välja en lösning som passar de lokala
behoven.

I
likhet med vad som gåUer för det svenska frikommunförsöket finns • vissa
begränsningar i den danska frikommunlagen. Försök vilka har till syfte att göra
ingrepp i löne- och anställningsförhållanden kan inte godkännas. Detsamma
gäller försök som går emot den ekonomiska politik som riksdag och regering för.
En annan förutsättning för godkända försök, är att de är utgiftsneutrala mellan
stat och kommun liksom även mdlan kommunerna inbördes. För övrigt står det
kommunerna fritt att föreslå försök som man finner lämpliga. Försök som har
godkänts för en kommun kan, efter godkännande av vederbörande minister, även
genomföras av andra frikommuner.

Fram
till mars 1988 har ca 180 försök godkänts. Hälften av dessa berör

skolområdet. Ett av huvudsyftena med dessa försök är att skapa nya

samarbetsformer mellan politiker, föräldrar, lärare, elever och den kom

munala administrationen. Försök har också påbörjats med att utöka skol- 60

myndighetens
uppgift tUl att även omfatta sysselsättningsfrågor för ungdo- Prop.
1988/89:1 mar. Cirka en fjärdedel av de godkända försöken berör miljö- och planfrå-
Bilaga 1 gor, samt indelningsfrågor. Här har beslutsrätten förts över från amtsråd
till kommunfullmäktige. Resterande försök fördelas ungefär jämnt på arbetsmarknads-,
bostads-, industri-, jordbmks- och socialdepartementens områden.

I
Danmark är det i första hand kommunen som ansvarar för utvärderingen av det
enskilda försöket. Fackdepartementen skall vid godkännande av försöken tillse
att det kommer till stånd en sådan utvärdering. För försök som påverkar
centrala politiska, juridiska och/eller ekonomiska beslut, är regeringen beredd
att ställa ekonomiska resurser till förfogande för utvärdering. Sådana har
också beviljats i ett flertal fall.

Inrikesministeriet
arbetar med målsättningen att resultaten av frikommunförsöket med nya
kommunala styrformer skall föreligga så tidigt att det går att utnyttja
erfarenheterna redan inför nästa danska kommunalval som äger rum i november
1989.

Norge

I
Norge startade frikommunförsöket våren 1986 då stortinget antog lagen om
försöksverksamhet i kommuner och fylkeskommuner. 20 kommuner och 4 fylkeskommuner
(landsting) har efter ansökan hos regeringen givits status som frikommuner.

■
Försöket i Norge syftar till att bättre anpassa den kommunala förvaltningen till
lokala behov, ge bättre service till invånarna samt att effektivare utnyttja
befintliga resurser. Detta skall ske genom att kommunerna ges dispens från
lagar och förordningar som fastlägger hur uppgifter skall lösas och
verksamheten organiseras. Frikommunerna skall istället besluta om egna regler.
Dessa skall godkännas av Konungen. Liksom i Sverige tillåter inte frikommunlagen
att den enskildes rättssäkerhet sätts i fråga.

Frikommunlagen
i Norge omfattar hela den kommunala verksamheten. Meningen är att kommunerna
själva skall lägga fram förslag om förändringar. Det kan gälla hur uppgifter
skall lösas eller hur den kommunala organisationen skall utformas. Hela
ansvaret för både idé, utformning av konkret förslag och genomförande ligger
lokalt.

Frikommunförsöket
är ett led i förnyelsen av den offentliga förvaltningen i Norge. Arbetet med
att vidareutveckla den kommunala självstyrelsen förs vidare i frikommunförsöket.
Man har genom försöket öppnat för en kritisk granskning av existerande lagar
och föreskrifter för att få dem anpassade till dagens behov i skilda kommuner.
Inför starten av frikommunförsöket inbjöds Norges kommuner att inkomma med
förslag på fri-kommunprojekt. Följande fem huvudområden framkom:

* näringslivs-
och sysselsättningsfrågor - med samordnad näringsutveck

ling som mål

* barn-
och ungdomsfrågor - med en samlad syn på frågor om miljö,

skolutveckling och administrativ förenkling som mål

* hälso-
och socialsektorn - med samordning, effektivisering och förbätt

ring av servicen som mål 61

* plan- och byggfrågor - med en förenkling av
lagstiftningen och snabbare Prop. 1988/89:1 ärendebehandling gentemot
allmänheten som mål Bilaga 1

* kommunala styr- och organisationsfrågor - med
stärkt politikerinflytande och en effektivare förvaltning som mål.

Vid
årsskiftet 1987/88 hade 20 olika projekt godkänts för tio kommuner och tre fylken.
Innehållet i projekten innebär dock att betydligt fler dispenser givits i
enskilda frågor. Den tidigare nämnda frikommunlagen medger långtgående dispensgivning
vilket också regeringen tagit fasta på. Man har vid tillståndsgivningen helt
gått på kommunernas framarbetade förslag och godkänt alla som blivit antagna av
fullmäktige i kommunen.

Frikommunförsöket
i Norge kommer att förlängas med ett år från det ursprungliga förslaget, så att
det kan pågå i fyra år till utgången av år 1991. Ett brett forskningsprogram
har lagts upp för utvärdering av frikommunförsöket. Totalt satsas 7-9 milj.
kr. av vilka regeringen svarar för merparten samt NORAS (Norges råd för anvendt
samfunnsforskning) och kommunförbunden för resten.

Finland

I
Firiland tillsattes i december 1985 en arbetsgmpp med uppgift att utreda fömtsättningarna
för ett finskt frikommunförsök. Arbetsgruppen överlämnade sitt betänkande i
januari 1987. Inom inrikesministeriet pågår f n. arbetet med att färdigställa
en proposition i syfte att ett frikommunförsök skall starta vid årsskiftet
1988/89.

Begreppet
frikommun står i Finland för försök som avser relationerna mellan stat och kommun.
Begreppet servicekommun används för en kommun som arbetar med att förbättra
servicenivån inom kommunen. De finska kommunerna har i ett första skede
inbjudits att delta i försöket genom att det tidigare nämnda betänkandet sänts
på remiss till dessa.

Nordiskt frikommunförsök

Vid
Nordiska rådets session i Oslo 1988 behandlades ett medlemsförslag om ett frikommunförsök
över riksgränserna i Norden. Förslagsställarna anser att ett intensifierat
gränsutbyte särskilt bör komma till stånd inom områdena turism, kommunikationer
och transporter, skola, barn- och äldreomsorg samt hälso- och sjukvård.
Förslaget antogs vid sessionen och kommer nu att beredas av en projektgrupp
inom Nordiska ministerrådet.

Den fortsatta försöksverksamheten

Genom
frikommunförsöket har ett betydelsefullt utvecklingsarbete satts i

gång. En diskussion har tagits upp om förnyelse och förändring i såväl den

statliga som den kommunala verksamheten. Beslut om dispenser och

andra åtgärder har fattats som möjliggjort försök inom olika samhällsområ

den. Försöksverksamheten spelar därigenom en viktig roll för att stimulera

till nytänkande inom hela den offentliga sektorn. Mot den här bakgrunden 62

anser vi det väsentligt
att nu göra en uppsummering av den hittillsvarande Prop. 1988/89:1 verksamheten
och lägga förslag om det fortsatta frikommunförsökets in- Bilaga 1
riktning.

Försöksperioden bör förlängas

Frikommunförsöket
skall enligt riksdagens och regeringens ställningstaganden för fyra år sedan
pågå till utgången av 1988. Ett undantag är primärvårdsförsöket som skall pågå
ytterligare under tre år. När riksdagen fattade sitt beslut förutsattes att
försök som slår väl ut borde kunna genomföras generellt utan att man avvaktar
försöksperiodens utgång. I några fall har så redan skett.-De hittillsvarande
erfarenheterna visar dock att försöksperioden i huvudsak upplevs som för kort.
Många försök startade också senare än beräknat. På flertalet områden saknas
därför idag tillräckliga erfarenheter för att dra generella slutsatser.

Fömtsättningarna
för frikommunförsöket har också förändrats genom riksdagens nyligen fattade
beslut om försöksverksamhet med förändringar i den kommunala
nämndorganisationen. Som tidigare framgått föreslog regeringen en generell
lagstiftning som skulle ge alla kommuner i huvudsak samma organisatoriska
frihet som idag gäller för frikommunerna. Riksdagen var dock inte beredd att
godta en permanent lagstiftning då förslagen inte ansågs tillräckligt prövade.
I stället förordas att frikommunförsöket i denna del föriängs till utgången av
1991.

Flera
skäl talar enligt vår uppfattning för att hela frikommunförsöket bör förlängas
med tre år. Vi anser att generella förslag bör grundas på en samlad och
allsidig utvärdering. En sådan har ännu inte kunnat göras eftersom försöken
inte pågått fillräckligt länge. Riksdagens beslut om en förlängning av lagen om
en friare kommunal nämndorganisation får också konsekvenser för hela
försöksverksamheten. Till detta kommer vår allmänna bedömning att frikommunförsöket
utgör en viktig del i ett allmänt utvecklings- och förnyelsearbete. Det är
numera enligt vår uppfattning en inarbetad förändringsmetod med mänga fördelar
för både stat och kommun.

Antalet frikommuner bör utökas

Idag
deltar nio kommuner och tre landsting i försöksverksamheten. I ett

inledande skede var det naturligt att begränsa antalet försökskommuner.

Samtidigt är det självfallet så att ett betydande utvecklingsarbete pågår i

ett stort antal andra kommuner och landsting. I vissa fall utgör statliga

regler hinder för att driva förnyelseprocessen vidare. Detta har särkilt

kommit till uttryck när det gäller möjligheterna att decentralisera och

förändra i den kommunala nämndorganisationen. Det nämnda riksdagsbe

slutet ger nu regeringen möjlighet att låta ytterligare kommuner delta i

frikommunförsöket i denna del. Detta innebär att försöksverksamheten

kan breddas och nya idéer om förändringar i den kommunala verksamhe

ten kan komma att prövas. Vi anser detta väsentligt.

Den utvidgade försöksverksamhet i nämndorganisationsfrägor som riks- 63

dagen
beslutat om under våren 1988 innebär inga begränsningar i fråga om Prop.
1988/89:1 antalet försökskommuner. Utgångspunkten för regeringens prövning
skall Bilaga 1 vara att kommunernas önskemål bör godtas. Det bör enligt vär
mening i huvudsak vara kommuner som tillämpar lagen om en friare kommunal näinndorganisation
som också ges möjlighet att delta i frikommunförsöket i övrigt.

Försöksverksamhetens innehåll bör vidgas

Inom
ramen för det nuvarande frikommunförsöket har en rad frågor tagits upp. Av de
284 framförda förändringsönskemälen har mer än en tredjedel lett till att
möjligheter öppnats att bedriva försök inom olika kommunala verksamheter. I ett
40-tal fall har vi klargjort att förslagen kan genomföras, utan ändringar i
statliga regler. Vissa frikommunförslag har tillgodosetts . genom generella
åtgärder.

Försöksmöjligheterna
bör i fortsättningen, kunna utnyttjas av de nya frikommunerna. Dessa bör också
kunna ta upp nya frågor om dispenser och andra åtgärder som ansluter till de
förändringar i den kommunala nämndorganisationen som genomförs. För att
förverkliga en decentraliserad nämnd- och förvaltningsorganisation kan
lättnader inom exempelvis speciallagstiftningen vara nödvändiga.

Pågående
försök

De
frågor som prövas i frikommunförsöket omfattar ett flertal samhällsområden.
Inom bostadssektorn pågår försök med kommunal beslutanderätt för viss statlig
långivning. På skolområdet är det möjligt att pröva förslag om en friare
organisation av skolenheter, friare användning av vissa statsbidrag, utbyte av
personal mellan grundskolans lågstadium och förskolan, konferensverksamhet,
förläggning av skolarbetstiden, friare fördelning av resurserna till
undervisning i B-språk, musikundervisning m. m. På kommunikationsområdet har
dispens medgivits för försök med integrering av olika trafikslag inom
bostadsområden.

Inom
miljöskydds- och naturvårdsområdet har frikommunerna fått möjlighet att ta
över beslutanderätten och tillsynen från länsstyrelsen för vissa ärendegrupper
bl. a. viss miljöfarlig verksamhet samt tillstånd att sätta upp skyltar i
naturen. Även i fråga om ingripande mot vanvård av djur ges frikommunerna ökade
befogenheter. Ett annat område med försöksverksamhet gäller hälso- och
sjukvården. Frikommunerna kan här bedriva primärvård under förutsättning att
landstinget och kommunen kommit överens om detta. I frilandstingen är det
möjligt att ta ut enhetliga patientavgifter inom öppenvården och att friare
tillsätta vissa tjänster inom folktandvården.

Arbetsmarknadspolitiken
är ett område som ägnats stort intresse i fri

kommunförsöket. Frikommunernas förslag har lett till att lokala arbetsför

medlingsnämnder inrättats. Några av frikommunerna har getts möjlighet

att tillsätta en kommunal ordförande. Nämnden har möjlighet att friare

använda statsbidragen för vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Fri- ,
64

landstingen kan upprätta
avtal med länsarbetsnämnderna, s. k. sysselsätt- Prop. 1988/89:1

ningskontrakt. Bilaga 1

Frågan
om en friare kommunal nämndorganisation har, som tidigare framhållits, spelat
en central plats i frikommunförsöket. Frikommunerna behöver sålunda inte
inrätta särskild byggnadsnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, skolstyrelse och
socialnämnd. Det är vidare möjligt att inrätta lokala utvecklingsgrupper för
förvaltning och verkställighet under t. ex. en kommundelsnämnd.

Frikommunerna
har vidare en särställning när det gäller förvaltning av stiftelser. De är om
deras förmögenhet är mindre än 200000 kronor undantagna statlig tillsyn. Flera
försök innebär att frikommunerna tar över beslutanderätten från länsstyrelsen.
Detta gäller exempelvis beslut om tillstånd för hem för vård och boende, för
vissa lotterier och bingo samt för anläggning av motorsport- och skjutbanor.

Utvidgad
försöksverksamhet

Våra
erfarenheter av frikommunförsöket visar att ett fortlöpande och ömsesidigt
samspel behövs mellan stat och kommun. Försöksverksamheten har mer och mer
förskjutits från ett projekt till en väsentlig del i en process med ett
ständigt pågående utvecklingsarbete. Vårt arbete har gett vid handen att
statliga organ på olika sätt kan medverka och stimulera förnyelsearbetet i
landsting och kommuner. I de fall statliga regler lägger hinder i vägen för en
önskvärd utveckling i den kommunala verksamheten är det väsentligt att det
finns former för att fånga upp och bearbeta de förslag till förändringar som
diskuteras på lokal nivå.

Den
principiella syn som vi här redovisar på frikommunförsöket bör enligt vår
mening leda till att försöksverksamheten fördjupas och breddas till att,
förutom enskilda frågor, omfatta mer generella förändringssträvanden. Vi har i
vår rapport "Förnyelse och utveckling" lagt fram ett program för
samverkan mellan stat och kommun. I rapporten framhålls att beredningen bör
följa och ta initiativ till olika utvecklingsinsatser. Vi anser det väsentligt
att arbeta vidare med frågor om förnyelse av den kommunala självstyrelsen och
demokratin. En fråga som därvid bör tas upp gäller statens sätt att organisera
och utforma sin styrning i en delvis ny och förändrad kommunal organisation.
Ett fortsatt utvecklingsarbete behövs också enligt vår mening för att skapa en
helhetssyn på kommunallagstiftningen och för att utvidga informationsutbytet
mellan stat och kommun inom olika verksamhetsområden. Vi vill även flytta fram
frågor om samverkan inom den kommunala sektorn liksom arbetet med bättre
service och ökad valfrihet. Inom de ramar som anges i rapporten kan försök i frikommunerna
och frilandstingen bereda marken för permanenta ställningstaganden.

Frågan
om förnyelse av den kommunala självstyrelsen och demokratin

bör även framgent ges en framskjuten plats i försöksverksamheten. Ett

centralt område för frikommunförsöket är det statliga regelsystemet. För

söksverksamheten har tydligt visat att statliga bestämmelser ibland utgör

hinder för en effektiv kommunal verksamhet. Det råder också betydande 65

5 Riksdagen 1988189. I saml. Nr I

missuppfattningar
om vilka bestämmelser som faktiskt gäller. Av de för- Prop. 1988/89:1 slag som
frikommunerna fört fram till regeringen kan en inte obetydlig Bilaga 1 andel
genomföras utan förändringar i statliga regler. Kommunerna har således inte
känt till vilka regler som gäller. 1 en del fall har ett allmänt råd uppfattats
som bindande och i andra fall har man tolkat en regel på fel sätt. Det
förekommer också att regionala statliga myndigheter "fyllt ut" överordnade
regler på ett inte avsett sätt. Dessa erfarenheter torde gälla alla landets
kommuner och landsting. Vi anser därför att ett viktigt inslag i det fortsatta
utvecklingsarbetet mellan stat och kommun bör vara att finna former för
information och kunskapsuppbyggnad om det statliga regelsystemet.
Stat-kommunberedningen bör i samråd med frikommunerna överväga hur denna fråga
skall kunna bli en del i frikommunförsöket.

Samtidigt
som förändringar av den statliga regleringen görs på det centrala planet år
det naturligt att frikommunerna överväger den egna förvaltningens sätt att
fungera. Det är angeläget att sambandet mellan statliga regler och kommunernas
tillämpning av dessa uppmärksammas. Frikommunförsöket har gett oss
erfarenheter om kommunernas och landstingens egna regelsystem. Vid den
inventering som gjordes i frikommunerna framkom att förvaltningarna ofta
upplever de egna reglerna som hinder för verksamheten. På det statliga området
pågår ett omfattande arbete med att förenkla och ta bort regler. Olika metoder
har använts för att tvinga fram ett ställningstagande tiU behovet av varje
enskild regel. Exempel på sådana åtgärder är "solnedgångsbestämmelser"
och "stupstockar". De erfarenheter som kommit fram i det statliga
regelförenklingsarbetet borde kunna komma kommuner och landsting till nytta.
Även i detta avseende bör stat-kommunberedningen kunna ta initiativ och med
frikommunerna överväga hur denna fråga skall kunna tas upp i
försöksverksamheten.

Ett
utredningsarbete pågår om kommunallagen. I vår rapport framhöll vi att
kommunernas och landstingens handlingsfrihet bör vidgas. Det är enligt vår
mening naturligt att de principer som ligger bakom kommunallagens utformning
slår igenom i speciallagstiftningen. Ett kommunalrätisUgt utredningsarbete bör
initieras för att skapa en enkel och flexibel lagstiftning på alla områden.
Även här anser vi att en försöksverksamhet kan vara lämplig för att komma
vidare med vissa frågor. I de fall hinder finns i lagar och andra författningar
för exempelvis samarbete mellan landsting och kommuner bör beredningen initiera
förändringar.

En utveckling mot
ramlagstiftning och målstyrning innebär att arbetet

med uppföljning och utvärdering behöver ägnas ökad uppmärksamhet.

Stat-kommunberedningen har regeringens uppdrag att behandla dessa frå

gor. Det viktigaste syftet med ett nytt uppföljnings- och utvärderingssys

tem skall vara att redovisa hur verksamhetsmål uppfylls, vilka problem

som orsakar brister i måluppfyllelsen, effektiviteten i verksamheten och

vilka tecken som tyder på att en revision av lagsfiftningen kan vara befo

gad. Vi har tillsammans med bl.a. kommunförbunden, riksrevisionsverket

och statskontoret inlett ett kartläggningsarbete. Metoder för uppföljning

och utvärdering av verksamhet inom olika kommunala områden behöver

dock prövas i praktiken. Detta bör enligt vår mening vara en lämplig fråga

att ta upp i frikommunförsöket. 66

Arbetssätt
och utvärdering bör ses över Prop.
1988/89:1

Bilaga 1 Riksdagsbeslutet
om en utvidgad försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation
innebär att stat-kommunberedningens ansvar för frikommunförsöket förlängs fram
till år 1992. 1 konstitutionsutskottets betänkande framhålls vikten av att
försöket utvärderas och att den parlamentarikergmpp som är knuten till
beredningen deltar i detta arbete. Dessa ställningstaganden innebär att en ny
plan för utvärderingsarbetet behöver utarbetas. Betydande insatser bör också
liksom hitfills göras för att bistå frikommunerna i deras utvecklingsarbete. En
nära samverkan med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet är här
angelägen. Det är vidare väsentligt att informationsfrågorna ägnas stor
uppmärksamhet. Detta kan ske genom tidskriften Förnya Lokalt och informationsbladet
Frikommunnytt. Genom dessa åtgärder bör kunskap och erfarenheter om
försöksverksamheten kunna förmedlas till aUa landets kommuner och landsting.

En
framgångsrik försöksverksamhet bygger på en aktiv och positiv medverkan från
olika intressenter. Vår erfarenhet av det hittUlsvarande arbetet är att hinder
och motstånd redovisats från olika fackområden. Detta har försvårat arbetet med
att få till stånd angelägna försök inom olika områden. Vi anser därför att
riksdag och regering klart måste markera frikommunförsökets betydelse för att
utveckla den offenfiiga sektorn.

Det
svenska frikommunförsöket har väckt uppmärksamhet såväl inom som utom vårt
lands gränser. Olika länder har tagit del av våra erfarenheter. Av den
tidigare redovisningen framgår att olika frikommunförsök startats eller
planeras i Norden efter svenskt mönster. Ett viktigt inslag i det fortsatta
arbetet bör därför vara att befrämja ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter om
de olika frikommunförsöken mellan de nordiska länderna.

67

Frikommuner och frilandsting som utsågs 1984

Prop.
1988/89:1 Bilaga 1:1

J ä mtlands l ä ns landsting

SANDVIKEN

Ö rebro
l ä ns landsting

Gbgs/Bohus -l ä ns
landsting

ALE

TYRES Ö
HANINGE

Ö REBRO

,<7

VARBERG

HELSINGBORG

GNOSJ Ö

68

Svensk författningssamling

Prop. 1988/89:1 Bilaga 1:2

Lag

om
dels fortsatt giltighet av lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en friare
kommunal nämndorganisation, dels ändring i samma lag;

utnircliid den 24 m;irs 1988.

Enligt riksdagens bcslul' föreskrivs i fniga om lagen
(1984: .182) om Törsöksverksamhet med en Triare kommunal nämndorganisalion

(/('/.v aU lagen, som gäller till utgången av är 1988.
skull fortsälla att gälla till utgängen av är 1991.

</<'/.v att 1. 6 oeh 8 SS skall ha följande lydelse.

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med
den dag d.l denna lag träder i kraft.

Allmänna bestämmelser

1 § Kommuner och landstingskommuner får i enlighet med
föreskrifter

na i denna lag bedriva försöksverksamhet med en annan nämndorganisa

lion än som föreskrivs i lag eller annan författning.

Föreskrifterom vilka kommuner och landstingskommuner
(försökskommuner) som försöksverksamheten skall avse meddelas av regeringen. Liif;
11988:136).

2 § Försöksverksamheten kan avse säväl nämnder med hela
försöks-'

kommunen som verksamhetsområde (centrala nämnder) som nämnder

med uppgifter som avser en del av försökskommunen eller någon anlägg

ning i denna Onluhi oryiin].

Meii fiilliiiiikliite avses I lagen kommunfullmäktige och
landstinget.

2 a § Om fullmäktige beslutar det. fär en nämnd i en försökskommun,
ulan hinder av vad som föreskrivs i 3 kap. 12 S tredje stycket och MS andra
stycket kommunallagen (1977: 179) eller i någon annan författning om anmälan av
beslut som har fattats med stöd av uppdrag från nämnden, besluta om i vilken utsträckning
sådan anmälan skall ske. Beslut som inte anmäls skall protokollföras särskilt,
om beslutet får överklagas enligt 7 kap. kommunallagen. Lcig (1986:97).

SFS 1988:136

Uikom fr ä n (ryckei den 7 april 1988 Om I ryck

' Prop. 1986/87:91. KU 1987/88: 23. rskr. 154.

:FS 1988: 136 Centrala nämnder

3 S Fullmäktige i en försökskommun
får uppdra åt en eller flera nämnder att helt eller delvis handha förvaltning
och verkställighet som annars enligt lag eller annan författning ankommer på en
viss annan nämnd. Delta gäller inte uppgifter som ankommer på kommunstyrelse,
förvaltningsutskott, folkhögskolestyrelse och valnämnd.

4 8 En nämnd får inte med stöd av 3 S
ges i uppgift att bestamma om rättigheter och skyldigheter för försökskommunen
i ärenden i vilka nämnden har att företräda försökskommunen som part.

5 S När en nämnd fullgör sådant
uppdrag som avses i 3 §, gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan
författning om den nämnd på vilken uppgifterna annars ankommer.

Prop.
1988/89:1 Bilaga 1:2

6 § Upphör verksamheten hos en ceniral nämnd sedan
nämndens uppgifter efter beslut av fullmäktige enligt denna lag har tagits
över av en eller flera andra nämnder, skall ledamöterna och suppleanterna i den
centrala nämnden anses entledigade utan vidare åtgärd. Lna 11988:136).

Lokala organ

7 8 Fullmäktige i en försökskommun får inrätta en institutionsstyrelse

som för en eller flera anläggningar får handha förvaltning och verkställig

het som enligt lag eller annan författning ankommer pä miljö- och hälso

skyddsnämnden, skolstyrelsen och socialnämnden. Som förutsättning här

för gäller att uppgiften på grund av sin begränsning till anläggningen ocK

sin beskaffenhet i övrigt lämpar sig för handläggning i en institutionsstyrel

se.

1 fråga om institutionsstyrelser som inrättas med stöd av
denna paragraf skall 2 5 andra stycket. 3 8 andra stycket. 4 8 andra stycket
och 5 8 lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna tillämpas.

8 8' Fullmäktige i én försökskommun får
lägga en uppgift på ett lokalt organ också i sådana fall då kravet på
anknytning till kommundel eller begränsning till anläggning enligl lagen
(1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna eller enligt 7 8 inte är
uppfyllt. Lag (1988:136).

9 8 Fullmäktige i en försökskommun
får inrätta särskilda organ för att handha förvaltning och'verkställighet under
ett lokalt organ. I fråga om sådana särskilda organ skall 4 8 lagen (1979:408)
om vissa lokala organ i kommunerna tillämpas; Ett särskilt orgah får dock inte
väcka ärende hos fullmäktige. Desn budgetförslag skall lämnas till det lokala
organet inom den lid som detta har bestämt. Lug (1986:97).

'■ Ändringen inncbtir all förslå stycket sisla
meningen och andra stycket upphävs.

Denna lag'
träder i kraft den I maj 1988. På riksdagens vägnar BO HOLMBERG

SFS 1988:136

Prop. 1988/89:1 Bilaga 1:2

' I9X « : l.ift.

Lennart Aspegren
(Civildepartementet)

Förteckning över ställningstaganden till Prop. 1988/89: i

frikommunernas
förändringsförslag* Bilaga i: 3

Den kommunala organisationen

Försöksmöjligheter

- Kommunerna har getts möjlighet att göra avsteg från
kravet på särskild socialnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, byggnadsnämnd och
skolstyrelse.

- Kommuner och landsting får full frihet att föra
över uppgifter mellan olika nämnder.

- Kommunerna får inrätta institutionsstyrelser inom
områdena för socialnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden, byggnadsnämnden och
skolstyrelsen.

- Uppgifter kan lämnas till lokala organ även om
uppgiften inte är begränsad till kommundelen.

- Kommunerna får inrätta särskilda organ för att ha
hand om viss förvaltning och verkställighet under ett lokalt organ, t. ex. för
en by eller ett bostadsområde.

- Kommuner och landsting får göra avsteg från kravet
på att beslut som har fattats med stöd av delegering från en nämnd skall
anmälas till nämnden.

Generella
åtgärder

— Reglerna om kallelse till fullmäktiges sammanträden
har förenklats så att kallelse kan ske även på annat tillförlitligt sätt än med
posten.

— Ökade möjligheter har getts att utveckla brukarinflytandet
i den kommunala verksamheten.

Avslagna
frikommunförslag

— Möjlighet
för en minoritet i fullmäktige att besluta om én kommunal

folkomröstning.

Plan- och byggområdet

Försöksmöjligheter

- Kommunerna har möjlighet att göra avsteg från
kravet på särskild byggnadsnämnd.

-
Kommunerna får inrätta
institutionsstyrelse inom byggnadsnämndens område.

* I de fall flera kommuner
tagit upp samma önskemål anges här frågan endast en gång.

72

Generella åtgärder Prop. 1988/89:1

- Kommunerna har fått beslutanderätt i fråga om
planer. ' °

- Statliga myndigheters granskning av planer har
begränsats.

- Varierad bygglovsplikt genom kommunala beslut.

- Förenklad bygglovshantering med bl. a. flexiblare
krav på nybyggnadskarta, utsättning och besiktningar.

- Utökade möjligheter till dllfälliga bygglov.

- Förenklingar i fråga om byggnadsnämndens
verksamhet.

- Byggnadsnämnden får möjlighet att nedsätta eller
efterge byggnadsavgift.

Inga
hinder i statliga regler

- Muntligt plansamråd med lantmätare möjligt före planfastställelse.

- Samordning kan ske av bygglov med annan lovgivning.

- Lämplighetsprövning av bebyggelse möjligt på gmndval
av planskisser.

Utredningsuppdrag

-
Statens planverk har haft regeringens uppdrag att i samverkan med bostadsstyrelsen,
lantmäteriverket och länsstyrelsernas organisationsnämnd lämna särskild
rådgivning till frikommunerna. En rapport har avlämnats som översänts till
samtliga kommuner.

Avslagna
frikommunförslag

- Överföring av fastighetsbildning och
fastighetsregistrering till kommunerna.

- Rätt för kommun att själv fastställa och uppbära
förrättningsavgift för fastighetsbildning.

- Slopad skyldighet att infordra yrkesinspektionens yttrande.

- Befrielse i vissa fall från krav på bygglov.

- Bygglov som inkluderar alla erforderliga tillstånd.

- Bygglov kompletteras med "servitut" där
byggherren godkänner störningar från verksamhet på grannfastighet.

- Ändringar i besvärsordningen inom plan- och
byggområdet.

- Plan- och bygglagen införs tidigare i
frikommunerna.

- Möjlighet att genomdriva gårdssamverkan inom
kvarter med mer än en fastighetsägare.

73

Bostadssektorn Prop. 1988/89:1

Bilaga 1:3 Försoksmojligheter

- Frikommunerna får besluta om bostadslån för
nybyggnad av småhus som skall bebos av lånesökanden.

- Frikommunerna får också besluta om bostadsanpassningslån
och bostadsanpassningsbidrag i kombination med bostadslån.

- Kommunal beslutanderätt är vidare möjlig i fråga om
statligt stöd till vissa förbättringsåtgärder.

Avslagna
frikommunförslag

-
Ändring i låneregler så att eftersatt underhåll, energibesparande åtgär-. der
och eget arbete får ingå i låneunderlaget.

Utbildningsområdet

Försöksmöjligheter

- Kommunerna har möjlighet att göra avsteg från
kravet på särskild skolstyrelse.

- Kommunerna får inrätta institutionsstyrelse inom
skolstyrelsens område.

- Kommunerna har getts möjlighet att fritt fördela
basresurser, förstärkningsresurser och tilläggsbidrag mellan olika
skolenheter. Vidare har kommunerna getts rätt att utan länsskolnämndens
medverkan besluta om anordnande eller indragning av skolenheter.

- Kommunema får använda mindre resurser för
undervisningen i B-språk än som sägs i skolöverstyrelsens föreskrifter. De
resurser som inte utnyttjas får användas för undervisning i andra ämnen.

- Kommunerna och landsUngen ges rätt att fritt fördela
statsbidraget till lokal skolutveckling m. m. mellan personalutbildning och
lokalt utvecklingsarbete.

- Landstingen får i stället för skolöverstyrelsen och
länsskolnämnden fördela elevplatsema på studievägar inom dels vård-,,
social-och kon-, sumtionssektorn (VSK-sektom), dels jordbmks- och skogsbmkssek- , .;
torn (JST-sektorn). . ,

- Kommunfullmäktige i en försökskommun får uppdra åt
ett Ipkalt organ att handlägga frågor om statligt reglerade tjänster som
rektor, biträdande skolledare, lärare och syo-funktionär.

- Kommunerna och landstingen får i stället för länsskolnämnden
tillsätta tjänster som rektor och studierektor i gmndskolan och gymnasieskolan.

- Lärare vid kommunal musikskola får under vissa fömtsättningar
ge undervisning i musik även i grundskolan.

- Kommunerna ges möjlighet att anordna utbyte mellan
lågstadielärare och förskollärare.

- Kommunerna och landstingen får pröva friare former
för samverkan i 74

skolan. - Prop. 1988/89:1

- Kommunema ges frihet när det gäller fördelning av PRAO-verksamhe-
Bilaga 1: 3 ten på olika sektorer.

- Kommunema ges rätt att själva besluta att en klass
eller gmpp som tillhör årskurs 1 eller 2 i gmndskolan skall vara fria från
skolarbete en skoldag i veckan.

- Friare regler för beslut om läsårets förläggning
har medgetts för Örebro läns landstings gymnasieskola för jordbmks-, skogsbmks-
och trädgårdsutbildning.

Generella
åtgärder

- Möjlighet till ämneskombinationer i SO- och NO-ämnen
m. m.

- Ändring av meritvärderingssystemet vid lärartillsättningar.

- Friare disposition av skolledningsresurserna.

- Förenkling av bestämmelserna om huvudlärare och
institutionsföreståndare i gymnasieskolan.

- Möjlighet att medge undantag från bestämmelser om
lägsta elevantal för att påbörja kurs inom kommunal vuxenutbildning.

- Bättre anpassning av skolhälsovårdsinsatserna till
aktuella förhållanden.

- Förenklat förfarande för resursfördelningen till
kommunal vuxenutbildning.

- Större frihet att anpassa kurser och linjer inom
gymnasieskolan till den lokala arbetsmarknaden.

- Förenklat statsbidragssystem för gymnasieskolan.

- Möjlighet för landstingen att finansiera enstaka
kurser inom högskolan med egna medel.

Inga
hinder i statliga regler

- Möjlighet för en kommundelsnämnd att fastställa
lokala arbetsplaner för skolan.

- Kommunalt uppföljningsansvar för 16-17-åringar även
om kommunen saknar egen gymnasieskola.

- Inrättande av särskilda flickklasser vid tekniska
linjer inom gymnasieskolan.

- Tilldelningen av resurser till utbildningsplatser
inom gymnasieskolan görs oberoende av om utbildningen innehåller
praktikavsnitt.

Avslagna
frikommunförslag

- Större möjlighet att inom gymnasieskolan inråtta
linjer för specialkurser särskilt anpassade för kommunens behov.

- Möjlighet att besluta om bl. a. organisationen av
viss del av specialkurserna i gymnasieskolan.

- Frihet att omfördela platser mellan den s. k.
direktramen och lilla ramen

inom
gymnasieskolan. 75

- Friare regler i fråga om intagning till
specialkurser i gymnasieskolan. Prop. 1988/89:1

- Möjlighet att använda statsbidrag till lokal
skolutveckling för att anställa Bilaga 1: 3 en fortbildningsansvarig för s.
k. LUVA-medel.

- Möjlighet för kommunen att finansiera del av en
skolchefstjänst med statliga medel.

- Möjlighet för skolstyrelsen att införa en veckas
lov på hösten.

- Möjlighet att göra avsteg från skolöverstyrelsens
föreskrifter om högsta antal lektioner för kurser inom kommunal
vuxenutbildning.

- Möjlighet att inom den kommunala vuxenutbildningen
använda 8000 timmar för undervisning i grupper med färre deltagare än tolv samt
specialdestinering av 1000 elevveckor till folkhögskolor som anordnar utbildning
till arbetslös ungdom inom ramen för projekt ungdomsarbete.

- Kommunalisering av syo-konsulenterna.

- Kommunal ackvisition av PRAO-platser genom syo-konsulenterna.

Miljöskydd och naturvård m.m. Försöksmöjligheter

- Kommunema har möjlighet att göra avsteg från kravet
på särskild miljö-och hälsoskyddsnämnd.

- Kommunerna får inrätta institutionsstyrelse inom
miljö- och hälsoskyddsnämndens område.

- Kommunerna har getts möjlighet att ta över
länsstyrelsens tillståndsprövning enligt naturvårdslagen i fråga om rätt att
sätta upp reklamskyltar o.d.

- Kommunerna har getts möjlighet att bedriva försök
som innebär att anmälningar om miljöfarlig verksamhet skall göras till
kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd i stället för till länsstyrelsen.

- Kommunerna har getts möjlighet att ta över
länsstyrelsens beslutanderätt enligt miljöskyddslagen i fråga om tillstånd att
anlägga motorsportbanor och vissa skjutbanor.

- Kommunemas miljö- och hälsoskyddsnämnder har getts
samma befogenheter som länsstyrelsen att ingripa mot försummelser i fråga om
vård och behandling av djur.

- Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder har getts
möjlighet att bevilja dispens från kravet på årlig hälsokontroll av personal
som arbetar med livsmedel.

- För Bräcke kommun har en särskild delegation för
vissa ärenden i lantbmksnämnden inrättats.

Generella
åtgärder

-
Miljö- och hälsoskyddsnämndens personal får i stället för läkare eller

legitimerad
sjuksköterska lämna den årliga hygieninformation som skall '

ske
till personal som arbetar med livsmedel. 76

Inga hinder i statliga
regler Prop. 1988/89:1

- överföring av tillsynsansvaret i fråga om
gränsvärdeskontroll och be- ' ° siktning av vissa VA-anläggningar från
länsstyrelsen till kommunen.

- Möjlighet för kommunen att ta över länsstyrelsens
dispensrätt enligt 16 § naturvårdslagen i fråga om byggande inom
strandskyddsområde.

Avslagna
frikommunförslag

- Upphävande av naturvårdsverkets rätt att överklaga
ett kommunalt beslut enligt 15 och 16 §§ naturvårdslagen.

- Kommunal beslutanderätt i fråga om täkttillstånd.

- Kommunal beslutanderätt i fråga om förordnande och
föreskrift om undantag från strandskyddsbestämmelser som avses i 15 § andra
stycket naturvårdslagen.

- Överföring av tillståndsprövningen för bilskrotsverksamhet
från länsstyrelsen till kommunen.

Kommunikationer

Försöksmöjligheter

- Frikommunerna får tillämpa särskilda trafikregler
för att genomföra trafikintegrering i bostadsområden.

- Försök i frikommunerna har pågått om kommunal
beslutanderätt om lokala trafikföreskrifter i vissa fall. Förslaget har gjorts
generellt och gäller nu för alla kommuner.

Generella
åtgärder

- Krav på länsstyrelsens tillstånd har avskaffats för
anläggningar utanför vägområde som kräver bygglov.

- Kommuner som är väghållare har tagit över
beslutsbefogenheter från länsstyrelsen för en del frågor.

- Trafikhuvudmännen får rätt att bedriva lokal och
regional kollektivtrafik utan linjetillstånd.

- Kravet på trafiktillstånd för landstingets
handikappfordon kommer att slopas.

- Kommuner som är väghållare får överta ansvaret för
viss skyltning från länsstyrelsen.

Inga
hinder i statliga regler

- En
speciell "storstadsmodell" för vägvisning frän europavägnätet till en

kommun.

Avslagna
frikommunförslag

- Kommunal
beslutanderätt för transport av farligt gods inom kommunen.

77

Hälso-
och sjukvård, social omsorg m. m. Prop. 1988/89:1

Bilaga 1:3 Försöksmöjligheter

- Kommunerna har möjlighet att göra avsteg från
kravet på särskild socialnämnd.

- Kommunerna får inrätta institutionsstyrelse inom
socialnämndens område.

- Kommunerna har getts möjlighet att ta över
driftansvaret för primärvården från landstinget.

- Landstingen har getts möjlighet att ta ut enhetliga
patientavgifter för läkarvård och annan sjukvårdande behandling.

- Kommunerna får ta över länsstyrelsens
beslutanderätt i fråga om tillstånd för enskilda personer eller
sammanslutningar att bedriva förskole-eller fritidshemsverksamhet.

- Landstingen har getts möjlighet att tillämpa ett
enklare sakkunnigförfarande vid tillsättning av tjänst som chef vid enhet för
specialisttandvård.

- 1 Jämtlands läns landsting har en försöksverksamhet
möjliggjorts med förlängd egen sjukskrivning som innebär att sjukintyg fordras
först fr. o. m. femtonde dagen.

- I bl. a. Jämtlands läns landsting har försök med receptförskrivningsrätt
för distriktssköterskor möjliggjorts.

- I Örebro kommun har en försöksverksamhet startats
med överföring av administrationen av socialbidrag från kommunen till
försäkringskassan.

- I bl.a. Örebro kommun har det öppnats möjlighet till
en försöksverksamhet där försäkringskassan biträder föräldrar med att
fastställa och jämka underhållsbidrag till barn samt lämnar förhandsbesked om
skäligheten av vissa underhållsbidrag när det gäller bidragsförskott.

- Bräcke kommun har getts bidrag till ett
utvecklings- och förnyelseprojekt inom barnomsorgen.

- Bräcke kommun har getts bidrag till ett
utvecklings- och förnyelseprojekt inom den sociala hemhjälpen.

Generella
åtgärder

- Landstingen har getts ökad organisatorisk frihet i
fråga om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

- Statsbidragen till öppen missbmkarvård får
disponeras friare.

- De nya reglerna för statsbidrag till kommunal
barnomsorg tillgodoser önskemål om avsteg från statsbidragsreglerna för
fritidshem.

- Landstingen har getts möjlighet att medge dispens
från gällande behörighetsbestämmelser vid förordnande av icke behörig vikarie
på vissa läkainjänster.

- Sjukvårdshuvudmännen har fått särskilt statsbidrag
för att öka operationskapaciteten inom sjukvården.

- Förslag har lagts fram om ett nytt och förbättrat
bilstöd till handikappade.

78

Inga hinder i statliga
regler

- Flexiblare regler för arbete vid sjukskrivning (arbetsprövning).

- Möjligheter till visst arbete vid sjukskrivning.

- Personliga befattningar genom överföring av försäkringsmedel.

Prop. 1988/89:1 Bilaga 1:3

Avslagna
frikommunförslag

- Möjlighet att införa förlängd föräldraförsäkring i
en kommun.

- Möjlighet till ersättning från försäkringskassan
för resor m. m. i samband med vård utomlands.

- Möjlighet att använda statsbidraget till
förskolekonsulenter friare.

Arbetsmarknadspolitik

Försöksmöjligheter

- 1 lokala arbetsförmedlingsnämnder som inrättats i
frikommunerna har fyra kommuner getts rätt att utse ordförande. I övriga
kommuner utser kommunen vice ordförande.

- Arbetsförmedlingsnämnderna i frikommunerna har
getts ökad frihet att disponera statsbidragen till beredskapsarbete och
rekryteringsstöd.

- Beredskapsperiodens och rekryteringsstödets längd
får avgöras fritt upp till 12 månader.

- Resurser som avsatts för beredskapsarbete och
rekryteringsstöd får användas för särskilda insatser för ungdomar som fyllt 18
år eller, om de har avslutat gymnasieutbildning, 17 år.

- Landstingen ges möjlighet att sluta olika
sysselsättningskontrakt med länsarbetsnämnden som bl. a. innebär en kombination
av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning omfattande 12 månader inom
vårdområdet.

- Tyresö kommun har getts möjlighet att erbjuda
praktik hos privata arbetsgivare åt personer i kommunalt beredskapsarbete.

- Inom ramen för det s. k. projekt ungdomsarbete i
Örebro har det varit möjligt att inrätta ungdomsarbete hos enskilda
arbetsgivare.

-
Örebro kommun har fått bidrag till ett
projekt med integrerad svenskundervisning och arbete för flyktingar.

Generella åtgärder

- Genom den nya organisationen för
arbetsmarknadsutbildningen (AMU) och de ökade möjligheterna för kommuner att
bedriva uppdragsutbildning tillgodoses önskemål om ett utökat samarbete mellan
AMU och den kommunala vuxenutbildningen.

- Möjlighet har öppnats att placera ungdomar, som
fyllt 17 år och genomgått en minst tvåårig gymnasieutbildning, i ungdomslag.

79

Inga hinder i statliga
regler Prop. 1988/89:1

- Möjlighet att med stöd av den s. k. främjandelagen
genomföra utbyte av ''•'ea 1 • -> arbetstagare mellan olika arbetsgivare
genom medverkan av arbetsförmedlingen.

- Projekt för förståndshandikappade med medverkan av
Samhall.

Avslagna
frikommunförsök

- Lagändring
för att möjliggöra tidigareläggning av pensionsavgångar.

Frikommunfrågor i övrigt Försöksmöjligheter

- Stiftelser som förvaltas av kommunerna undantas
från länsstyrelsens tillsyn om förmögenheten är mindre än 200000 kronor.

- En frikommun har på försök tagit över
beslutanderätten i vissa skyddsrumsärenden från länsstyrelsen.

- Kommunerna får ta över länsstyrelsens och
polismyndighetens beslutanderätt för tillstånd att anordna bingospel och vissa
andra lotterier.

Generella
åtgärder

- Statsbidrag till konsulentverksamheten inom
hemslöjden kan utgå till annan huvudman än landstinget.

- Kommunema får själva bestämma hur
trafikövervakarnas uniformer skall se ut.

Inga
hinder i statliga regler

- Den
kommunala kompetensen medger att kommunerna får sälja idéer

och
uppfinningar som görs i den kommunala verksamheten.

Avslagna
frikommunförslag

- Förändringar i redovisning av statsbidrag till
folkbibliotek.

- Möjlighet att i en lokal TV-kanal blanda lokalt
producerade program med satellitsändningar.

- Dispens från kravet på att endast typgodkända
vattenmätare får installeras.

- Skattesubventionerade arbetsresor med
kollektivtrafik

- Kommunalt avgörande inflytande över öppettiderna
vid systembutikerna.

- Utvecklingsfonden ges beslutanderätt ifråga om
vissa regionalpolitiska stödåtgärder.

- Förenklingar i hanteringen av anställning av
kulturarbetare i beredskapsarbete. 80

Stat-kommunberedningens sammansättning Prop. 1988/89:1

„ ,„.. , Bilaga 1:4

Ordförande

Statssekreterare Jan Nygren

Ledamöter

Budgetchef Inga-Britt Ahlenius Statssekreterare Monica
Andersson Förbundsdirektör Jan-Åke Björklund Sakkunnig Odd Engström
Förbundsdirektör Walter Slunge Statssekreterare Gunnar Svensson

Sakkunniga

Sekreterare Björn Attersved Avdelningschef Olof Eliason
Departementsråd Peter Honeth Departementsråd Bo Jonsson Sakkunnig Anders
Lönnberg Departementsråd Carl-Gunnar Peterson Sakkunnig Eva Segerström
Sakkunnig Ann-Christin Tauberman Stadsdirektör Uno Williamsson Generaldirektör
Claes Örtendahl

Experter

Departementssekreterare Birger Höök Rättschef Per Erik
Lindeberg Departementssekreterare Jörgen Nilsson Kammarrättsassessor Ingvar
Paulsson Rättschef Rolf Strömberg Departementssekreterare Erik Westman
Departementssekreterare Lena Eriksson

Parlamentarikergrupp Riksdagsledamot Anders Andersson (m)
Landstingsråd Bror R Eriksson (c) Riksdagsledamot Margit Gennser (m)
Riksdagsledamot Inger Hestvik (s) Riksdagsledamot Jan Jennehag (vpk)
Riksdagsledamot Ulla Johansson (s) Riksdagsledamot Rune Jonsson (s) Kontorist
Margareta Lorentzen (fp) Riksdagsledamot Gunnar Nilsson (s)

Sekretariat

Departementssekreterare Birgitta Lerjeryd

Bitr.
sekreterare Anita Eriksson

81

6 Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr 1

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till stat-kommunberedningen (C 1983:02)

Dir
1984:28

Beslut
vid regeringssammanträde 1984-06-07

Chefen
för civildepartementet, statsrådet Holmberg, anför. Stat-kommunberedningen bör
få i uppdrag att svara för att försöksverksamheten med ökad kommunal
självstyrelse genomförs och följs upp.

Bakgrund

Stat-kommunberedningen
(Dir 1983:30) avlämnade i februari 1984 betänkandet (Ds C 1984:1) Försök med
ökad kommunal självstyrelse. Beredningens förslag låg till grund för
regeringens proposition och riksdagens beslut om försöksverksamhetens
utformning (prop. 1983/84:152. KU 32. rskr 368).

Riksdagens
beslut innebar att en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse skall
genomföras i högst nio kommuner och tre landstingskommuner. Försökskommunerna
skall ges möjlighet att göra avsteg från statlig reglering och därigenom kunna
pröva nya vägar i den kommunala verksamheten. Försöket är avsett att pågå under
en fyraårsperiod och att efter utvärdering ligga till grund för mera generella
överväganden.

Genom
riksdagsbeslutet får regeringen möjlighet att inom ramen för
försöksverksamheten göra avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med
anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för en viss verksamhet eller
annan liknande åtgärd. En lag om försöksverksamhet med en friare kommunal
nämndorganisation träder i kraft den 1 juli 1984.

Uppdraget

Stat-kommunberedningen
bör enligt min mening svara för att försöksverksamheten genomförs. En viktig
uppgift för beredningen blir att hålla fortlöpande kontakt med
försökskommunerna och på olika sätt bistå dem. Beredningen bör också yttra sig
över och bereda försökskommunernas

Prop.
1988/89:1 Bilaga 1:5

Dir
1984:28

82

framställningar
till regeringen om förändringar i den statliga regleringen.

Det är väsentligt att
olika försök fortlöpande utvärderas. Stat-kommunberedningen bör svara för att
utvärderingen sker på ett systematiskt och allsidigt sätt.

Beredningen skall enligt
sina direktiv ha slutfört sitt arbete den 30 juni 1985. Tiden bör med anledning
av vad jag har anfört utsträckas så att arbetet med att följa och utvärdera
försöksverksamheten kan fullföljas. Beredningen bör senast den 30 juni varje
år lämna regeringen en rapport om hur försöksverksamheten fortlöper. En
slutrapport bör lämnas senast denO juni 1989.

Hemställan

Jag hemstäUer
att regeringen meddelar stat-kommunberedningen tilläggsdirektiv i enlighet med
vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

. (Civildepartementet)

Prop. 1988/89:1 Bilaga 1:5

Källor och litteratur P[.Qp 1988/89-1

Betänkanden
och rapporter tJilaga 1. o

Försök
med ökad kommunal självstyrelse (Ds C 1984: 1) Statlig reglering av kommunal
verksamhet (Ds C 1984: 2) Staten, kommunerna och den statliga styrningen
(Rapport av Jörgen Wes-terståhl, 1986)

Förändring
och förnyelse i kommmuner och landsting (Rapport från konferens i Örebro 1986)

Förnyelse
och utveckling. En rapport om ökad samverkan mellan stat och kommun (SOU
1988:25)

Den
kommunala självstyrelsen, jämlikheten och variationerna mellan kommunerna
(Rapport av Nils Stjernquist och Håkan Magnusson, 1988)

Regeringens
propositioner och skrivelser

Proposition
(1983/84:152) om försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse

Proposition
(1985/86: 42) om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område .

Proposition
(1985/86:70) om vissa lagstiftningsåtgärder inom ramen för frikommunförsöket

Proposition
(1986/87:118) om ytterligare försöksverksamhet i frikommunerna, m. m.

Proposition
(1986/87:91) om aktivt folkstyre i kommuner och landsting Skrivelse (1985/86:
165) om frikommunförsöket, regelförenklingen och förbättringen av den statliga
servicen

Författningssamlingar

Frikommunförsöket.
Författningar och regeringsbeslut (Stockholm 1986) Frikommunförsöket.
Författningar och regeringsbeslut. Supplement (Stockholm 1986)

Frikommunförsöket.
Författningar och regeringsbeslut. Supplement II (Stockholm
1988)

84

Statens
offentliga utredningar Prop. 1988/89: l

1988:25 Bilaga 2

Civildepartementet

FÖRNYELSE

OCH

UTVECKLING

En rapport om ökad samverkan mellan stat och kommun

Delbetänkande
av stat-kommunberedningen

Stockholm
1988 85

Till Statsrådet och chefen för civildepartementet Prop.
1988/89: i

Bilaga
2 Regeringen tillsatte år 1983 en beredning om ökad samverkan mellan stat

och
kommun samt förenkling av statliga regler. Ledamöter är representanter för
regeringskansliet och de båda kommunförbunden. Till beredningen är en sårskild parlamenterikergrupp
knuten med företrädare för riksdagspartierna.

En
huvuduppgift för stat-kommunberedningen är att se över formerna för samverkan
mellan statlig och kommunal verksamhet. En annan uppgift är att överväga hur en
förbättrad samordning skall kunna åstadkommas av statliga beslut och åtgärder
som påverkar den kommunala kostnadsutvecklingen. Beredningen skall även
behandla behovet av och formerna för interkommunalt samarbete samt belysa
konsekvenserna av förändrade kommunala kompetensgränser i fråga om
näringslivspolitik och internationella solidaritetsyttringar. En annan viktig
uppgift för beredningen är att svara för försöksverksamheten med ökad kommunal
självstyrelse (frikommunförsöket).

Stat-kommunberedningen
skall enligt kommittédirektiven varje år lämna regeringen en rapport över sitt
arbete. I det följande gör vi en genomgång av utredningsuppgifterna, framlagda
förslag liksom regeringens och riksdagens ställningstaganden till dessa. 1 ett
avslutande kapitel diskuterar vi former och innehåll för det fortsatta
samarbetet mellan representanter för regeringen och företrädare för kommuner
och landsting.

När
det gäller frikommunförsöket skall vi avge en rapport senast den 30 juni 1989.

På
stat-kommunberedningens vägnar

Stockholm
i januari 1988

Jan
Nygren Ordförande

86

Innehåll Prop. 1988/89:1

sid.
''2

I INLEDNING ................................................. 88

1. Allmänna
utgångspunkter för utredningsarbetet .. .. 88

2. Utredningsarbetets
uppläggning ........................ 88

II SAMVERKAN MELLAN STAT
OCH KOMMUN ........... 89

3.
Rollfördelningen mellan stat och
kommun............. 89

4.
Ramlagstiftningens konsekvenser för
kommunal självstyrelse och ekonomi 91

5.
De statliga myndigheternas normgivning
och allmänna tillsyn .. 92

6.
Statsbidragen fill kommuner och
landsting........... 95

7.
Statlig reglering av kommunernas och
landstingens avgiftsrätt . 97

8.
Bestämmelser om den kommunala
nämndorganisationen 98

9.
Samordning mellan statlig och kommunal
planering 100

10. Det statliga kommittéväsendets
"samordningsroll" 101

III SAMVERKAN
INOM DEN KOMMUNALA SEKTORN .... 102

11. Ny kommunalförbundslag ................................. 102

12. De kommunala företagen — inflytande och insyn . 102

13. Försök i frikommuner om primärvården.................. 103

14. Förslag om fördjupad samverkan inom äldreomsorgen 103

IV DEN KOMMUNALA KOMPETENSEN
...................... 104

15. Kommunal näringslivspolitik - samverkan med staten
och näringslivet 104

16. Kommunal medverkan i internationella frågor ..... 105

V FRIKOMMUNFÖRSÖKET..................................... 106

VI..................................... DET FORTSATTA FÖRNYELSE- OCH UTVECKLINGSAR

BETET ............................. ....................... 109

Bilagor
.............................................................. 113

1.
Stat-kommunberedningens ledamöter,
sakkunniga, experter och parlamentarikergrupp .................................................................. 114

2.
Regeringens direktiv (Dir.
1983:30) för stat-kommunberedningens arbete .................................................................. 115

3.
Tilläggsdirektiv (Dir. 1984:28) till
stat-kommunberedningen om frikommunförsöket .................................................................. 122

4.
Stat-kommunberedningens framlagda betänkanden
och rapporter 124

87

I Inledning Prop. 1988/89:1

Bilaga
2 1. Allmänna
utgångspunkter för utredningsarbetet

I
direktiven för stat-kommunberedningen anger regeringen några allmänna utgångspunkter
för vårt arbete. För såväl staten som kommunema och landstingen anses det
angeläget att åtgärder vidtas som leder till ett bättre resursutnyttjande. Ett
viktigt inslag i ett sådant arbete är att åstadkomma samverkan och förenklingar
av regler i relationerna mellan stat och kommun. Regeringen bedömer det
statliga regelsystemet vara alltför omfattande och sektoriellt uppbyggt. Det
kan enligt direktiven i många fall utgöra hinder för kommunernas och
landstingens möjligheter till lokal anpassning och utveckling. Syftet med
översynsarbetet skall därför främst vara att föreslå förändringar i det statliga
regelsystemet som leder till. effektivitetshöjningar och kostnadsreduceringar
i den kommunala verksamheten.

När
det gäller ställningstaganden till uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun anger regeringen några principiella riktlinjer. I direktiven
framhålls bl. a. följande:

"Regeringen
och riksdagen har det övergripande ansvaret för samhällstit-vecklingen och
medborgarnas välfärd. Det är därför naturligt att staten på olika sätt anger
ramar för kommunernas och landstingskommunernas verksamhet.

Fömtsättningarna
att vidga den kommunala självstyrelsen har ökat under senare år. Framför allt
har den senaste kommunindelningsreformen förbättrat möjligheterna för
kommunerna att på egen hand sköta sina uppgifter. Vid utformningen av det statliga
regelsystemet måste dock en avvägning ske mellan olika intressen. Önskemålet om
lokalt självbestämmande måste vägas mot kraven på samordning, lika tillgång fill
samhällsservice och rättssäkerhet.

Förhållandet
mellan statliga och kommunala organ måste också präglas av samverkan och
respekt för den kommunala självstyrelsen. Detta är en viktig fömtsättning om
gemensamma samhälleliga mål skall kunna uppnås."

2. Utredningsarbetets uppläggning

Våra
erfarenheter av traditionellt utredningsarbete är att generella förändringar
ofta möter starka invändningar och behöver lång tid för genomförande. Vår
strävan har därför från början varit inriktad på att medverka i ett praktiskt
utvecklings- och förnyelsearbete. Genom frikommunförsöket har det blivit möjligt
att pröva nya vägar för förändring av samhällsorganisationen. Vi har därigenom
kunnat upprätta en fortlöpande dialog med förtroendevalda och anställda i stat
och kommun. Aktuella erfarenheter från kommunernas och landstingens verksamhet
på olika områden har på detta sätt direkt kunnat föras vidare till regering och
riksdag. Detta har lett till en bred diskussion om hur den kommunala
självstyrelsen skall kunna utvecklas och förnyas. De förslag till förändringar
som tagits upp i frikommunförsöket har varit omfattande. För
stat-kommunberedningen har försöksverksamheten blivit den dominerande
arbetsuppgiften.

Samtidigt som
försöksverksamheten pågått har beredningen bedrivit ett Prop. 1988/89:1
omfattande utredningsarbete. Vi har i delbetänkanden lagt fram förslag om
Bilaga 2 kommunalförbund, kommunala företag, kommunala avgifter, bättre regelekonomi,
kommunal näringslivspolitik och internationella solidaritetsyttringar.

Vår
uppgift är också att genom olika studier presentera ett allmänt kunskapsunderiag
som kan vara till nytta för statens, kommunemas och landstingens
förnyelsearbete. Rapporter med detta syfte har redovisats om sambandet mellan
statlig styrning och kommunemas kostnader, statsbidragens omfattning och
effekter, ramlagstiftning och samhällsorganisation samt statens styrning och
tillsyn av kommunerna. Värdefulla uppgifter och analyser har också kommit fram
genom studier initierade av civildepartementets forskningsdelegation och genom
statskontorets jämförande undersökning av kostnader för offendiga tjänster i
de nordiska länderna.

II Samverkan mellan stat och kommun

I
vårt utredningsuppdrag ingår att övervåga en rad olika aspekter på relationerna
mellan staten, kommunerna och landstingen. En huvuduppgift är att se över
formerna för samverkan mellan statlig och kommunal verksamhet. Vi skall
överväga om förändringar behöver göras i ansvars-och arbetsfördelningen mellan
olika samhällsorgan. I direktiven anges också några generella frågor som vi bör
belysa. En sådan gäller vilka konsekvenser ramlagar har för den kommunala
självstyrelsen och ekonomin. Vidare ingår i uppdraget att behandla de statliga
myndigheternas normgivningsverksamhet och allmänna tillsyn över kommuner och landsting.
Vi skall kartlägga och analysera de författningsbestämmelser som detaljreglerar
statsbidragen, avgiftsfinansieringen av kommunal verksamhet samt den kommunala
nämndorganisationen. Frågan om samordning av statliga beslut och åtgärder som
riktar sig till kommuner och landsting skall också belysas.

3. Rollfördelningen mellan stat och kommun

Formerna
för samverkan mellan statlig och kommunal verksamhet har vi tidigare behandlat
i olika betänkanden. Vi har då också berört frågor-om ansvars- och
uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. I beredningens förslag om
försöksverksamhet med frikommuner konstateras att formerna för samspelet
fortlöpande har förändrats under de senaste årtiondena. De kommunala organens
ansvar har successivt vidgats och de statliga tillsyns- och
kontrollfunktionerna anpassats till nya behov. Samtidigt pekade vi på en rad
förhållanden i samhällsorganisationen som kräver ökad uppmärksamhet.
Beredningen gav detta till känna på följande sätt:

"Villkoren
för offentlig verksamhet har påtagligt förändrats under senare

år. Den sociala och tekniska utvecklingen har skapat nya fömtsättningar

för verksamhetens innehåll och former. De ekonomiska resurserna är 89

knappare än tidigare.
Många människor anser att avståndet mellan dem och samhällsorganen har ökat på gmnd
av att den offentliga organisationen blivit alltmer invecklad och präglad av
ett överdrivet tekniskt synsätt. I samma riktning verkar en långtgående
uppdelning av verksamheten i olika sektorer.

De offentliga organens
tjänster till medborgarna måste tillhandahållas med stor lyhördhet för
människornas behov. En avgörande utgångspunkt för alla samhällsorgan är vidare
att en stram anslagstilldelning kommer att vara nödvändig under lång tid. Det
är då angeläget att medborgarna kan förvissa sig om att de anvisade medlen
kommer till effektivast möjliga användning. I ett sådant läge är det väsentligt
att en samlad bedömning och prioritering av olika samhällsinsatser kommer till
stånd. Formerna för samverkan mellan stat och kommun har härvid stor
betydelse."

Prop. 1988/89:1 Bilaga 2

I försöksverksamheten med
frikommuner har en rad frågor tagits upp som gäller uppgiftsfördelningen mellan
stat och kommun. Genomgående för de kommunala förändringsförslagen är önskan
att vidga kommunernas och landstingens uppgifter. 1 frikommunerna prövas nu ett
ökat kommunalt ansvar inom olika verksamheter. I de fall utvärderingen visar på
posifiva resultat bör enligt vär uppfattning generella förändringar snarast
genomföras.

Vår bedömning är att ett
flertal angelägna justeringar i uppgiftsfördelningen mellan statliga och
kommunala organ kan komma till stånd genom frikommunförsöket. Samtidigt är det
enligt vår mening viktigt att de förändringsförslag som inte togs in i
försöksverksamheten övervågs och penetreras ytterligare. Ett sådant område.är
arbetsmarknadspolitiken där koirt-munernas önskemål är betydligt mer
långtgående än de stadiga besluten om försöksverksamhet.

Det starka samband som
finns mellan stat och kommun gör det naturligt att fortlöpande bedriva ett
arbete där frågor om ansvaret för olika samhällsverksamheter övervägs. När en
samhällssektor ses över bör därför enligt vår uppfattning frågan om
uppgiftsfördelningen tas upp. Så sker också på flera områden. För plan- och
byggområdet har riksdagen nyligen beslutat om en ny heltäckande lagstiftning.
För skolan liksom hälso- och sjukvården har särskilda beredningar tillsatts. En
viktig uppgift för stat-kommunberedningen i det fortsatta utredningsarbetet är
därför att följa de pågående översynema och medverka till att en helhetssyn
läggs på fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun. Både praktiska och
principiella skäl talar liksom hittills för att arbetsfördelningen inom den offentliga
sektorn inte är given och att ett fortlöpande översynsarbete måste äga mm.

90

4.
Ramlagstiftningens konsekvenser för kommunal Prop.
1988/89:1

självstyrelse och ekonomi Bilaga 2

Beredningens
rapporter

Vi
har i två rapporter behandlat frågor om ramlagstiftning. I den ena rapporten om
statlig styrning av kommunal verksamhet ges en kort beskrivning av
ramlagstiftningens framväxt och orsaker. I den andra rapporten om
ramlagstiftning och samhällsorganisation har på beredningens uppdrag docent
Håkan Hydén, Lund, analyserat debatten kring ramlagstiftning och presenterat
en rättsvetenskaplig analys och referensram. Den senare rapporten har
behandlats i flera tidskrifter och har därmed bidragit till att fördjupa
diskussionen om ramlagstiftningen.

Behandling
i riksdagen

Riksdagen
har nyligen behandlat vissa frågor kring ramlagstiftningen. I propositionen om
ledning av den statliga förvaltningen konstateras att styrningsfrågoma inte är
oproblematiska när ramlagar används. Normgiv-ningsrätten förs till viss del
över från riksdagen och regeringen till de centrala myndigheterna eller till
kommunerna. Riksdagens och regeringens möjligheter att påverka föreskriftemas sludiga
innehåll minskar i motsvarande mån. Detta är enligt civilministern inget stort
principiellt problem i de fall lagar fylls ut genom kommunala beslut fattade i
demokratisk ordning. Från demokratisynpunkt är det dock mindre
tillfredsställande när kontaktema mellan riksdag, regering och kommuner i stor
utsträckning sker via centrala statliga myndigheter.

I
sitt betänkande över propositionen framhåller konstitutionsutskottet att en
minskad användning av ramlagstiftning borde vara en viktig del av ambifionen
att förenkla och rationalisera regelsystemet.

Randagstiftning
och besvär

Ett
av de områden som varit i centrum för diskussionen om ramlagstiftning är
socialtjänsten. På detta liksom på flera andra sektorer där kommuner och landsfing
har stor frihet att besluta om serviceutbud och servicenivå kan besluten —
genom förvaltningsbesvär - överklagas till domstol. Särskilt har
uppmärksammats överklaganden av beslut enligt 6 § i socialtjänstlagen - s.k.
biståndsärenden. Till gmnd för sitt ställningstagande har domstolarna i flera
fall utgått från den statliga tillsynsmyndighetens allmänna råd om
biståndsnivå o. d. Praxis har sålunda kommit att utvecklas utifrån en
myndighets tolkning av riksdagens mål och riktlinjer.

1
regeringens skrivelse om den offendiga sektoms förnyelse tas frågan om
förhållandet mellan ramlagar och besvärssystem upp. I skrivelsen konstateras
bland annat att frågan om besvärssystemets utformning har stor betydelse för bedöhiningen
av vilken omfattning som detaljkontrollen av kommunal verksamhet bör ha. Vidare
sägs "att användandet av förvaltningsdomstolarna fömtsätter en viss grad
av detaljreglering. Domstolama bör inte tvingas till ställningstaganden som i
praktiken är politiska fill sin karaktär."

91

Frågan
om ramlagstiftning bör enligt vår mening behandlas som en del Prop.
1988/89:1 av problemkomplexet samhällsstyrning. För den kommunala verksamhe-
Bilaga 2 tens del handlar det både om formerna och inriktningen samt
omfattningen av den statliga styrningen. Ramlagsfiftningen är därvid en form av
styrning som har karaktär av s. k. målstyrning.

I
den nämnda regeringsskrivelsen behandlas statens styrning av kommuner och
landsting från principiella utgångspunkter. Civilministern förordar i
skrivelsen ett styrsystem som främst redovisar verksamhetens mål kompletterat
med en kvalificerad uppföljningsmetodik och ett stöd till kommunerna för att
underlätta att lagstiftningens intentioner följs. Liknande utgångspunkter för
utformningen av den statliga styrningen anges i direktiven till beredningen om
ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. Där sägs bl.a. att "inom
ramen för nationella mål och rikUinjer skall skolan kunna utformas efter lokala
förutsättningar och beslut...".

Vi
anser att ett fortsatt utredningsarbete behövs för att klargöra generella
effekter av förändringar i den statliga styrningen av kommunal verksamhet.
Konsekvenserna av ramlagstiftningen bör då också få en fördjupad behandling.

5. De statliga myndigheternas normgivning och allmänna tillsyn

En
av beredningens utredningsuppgifter gäller de statliga myndigheternas styrning
och kontroll av den kommunala verksamheten. I fyra rapporter har vi behandlat
olika aspekter på den statliga styrningen. I två betänkanden har vi lagt
förslag ägnade att öka den kommunala självstyrelsen och begränsa
kostnadskonsekvenserna av statlig reglering. I det följande sammanfattar vi
resultaten i rapporterna. Avslutningsvis redovisar vi några synpunkter på det
fortsatta utvecklingsarbetet när det gäller statliga myndigheters förhållande
till kommunerna och landstingen.

Driver
statens styrning upp kommunernas kostnader?

1
en rapport om statens styrning driver upp kommunernas kostnader har

planeringsdirektör Peter Gorpe, Stockholm, på beredningens uppdrag

sammanfattat studier av statlig styrning inom miljö-och hälsoskyddet samt

fritids- och kulturområdena. I rapporten presenteras också en generell

analys av statlig styrning av kommunal verksamhet med betoning på

styrningens kostnadseffekter. Resultaten av studierna visar att flera aktö- -

rer påverkar de kommunala kostnaderna i olika steg i normbildningspro

cessen. Gorpe betonar att ingen ensam skyldig kan pekas ut och ingen

heller frikännas. Beslut på olika nivåer i statsapparaten påverkar de kom

munala kostnaderna - ibland oavsiktligt. På myndighetsnivån är det van

ligt att påverkan sker genom att myndigheterna agerar i flera led i norm

bildningen. Genom att göra utredningar som underlag för politiska beslut,

genom egna normbeslut och inte minst genom beslut i enskilda ärenden har

de statliga myndigheterna inflytande över kostnader i den kommunala

verksamheten. Opinionsbildare, de politiska partierna, media, forsknings- 92

världen och intresseorganisafioner
är andra aktörer som också påverkar Prop. 1988/89:1 normbildningen och
utformningen av praxis. Dessa kan därigenom påver- Bilaga 2 ka
kostnadsutvecklingen för kommunerna. Sludigen framhåller Gorpe att kommunerna
själva inte heller är oskyldiga.

Statlig
reglering av kommunal verksamhet

I
rapporten om statlig reglering av kommunal verksamhet beskrivs olika former av
statlig styrning och kontroll av kommuner och landsting. Där finns ocksä en
redogörelse för regeringsformens bestämmelser om norm-givningsmakten och hur
den fördelas mellan riksdagen och regeringen särskilt i fråga om befogenhet att
besluta kommunalrättsliga föreskrifter. En särskild redovisning ges av
bestämmelserna om den kommunala, nämnd- och förvaltningsorganisationen. I
rapporten redogörs också för den statliga regleringen av barnomsorg och
skolväsende. Sedan rapporten gavs ut har denna reglering ändrats men formerna
för styrningen är i - princip oförändrade.

Några
principfrågor

I
rapporten Staten - kommunerna och den statliga styrningen belyser professor
Jörgen Westerståhl, Göteborg, några principiella problem rörande den statliga
styrningen av kommunerna.

Westerståhl
anger fyra skäl för att den statliga styrningen av kommunerna bör kunna
begränsas.

- Kommunindelningsreformen har inneburit att vi nu
över hela riket har kommuner med så stora personella och materiella resurser
att en långtgående decentralisering kan övervägas.

- Det finns klara skillnader mellan kommunerna ifråga
om vilken service medborgarna och fullmäktige prioriterar. Därmed finns det
också ett politiskt utrymme för en kommunal självstyrelse som inte begränsas fill
administrativa och tekniska detaljer vid genomförande av centrala riktlinjer
för servicen till medborgarna utan som ger underlag för olika politiska
ställningstaganden i värdefrågor.

- Det finns en positiv atfityd till kommunal
självstyrelse samtidigt som det finns krav på samma service och samma skatt.
Denna motsättning . kräver en medveten avvägning från fall till fall mellan
olika hänsyn.

- Den kommunala verksamheten har politiserats och
partiprofileringen har ökat. Väljarna splittrar i ökad utsträckning sina röster
mellan olika partier i riksdagsval och kommunalval, vilket ökar partiernas
intresse för profilering.

Från
dessa utgångspunkter ifrågasätter Westerståhl om de stadiga myndigheterna
skall få utfärda föreskrifter på den kommunala självstyrelsens område. Han
anser också att det förefaller naturligt att låta begreppet kommunal
självstyrelse omfatta både det statligt reglerade och det icke reglerade
området. Regleringen på de specialreglerade nämndområdena bör med detta synsätt
begränsas.

Westerståhl
redovisar en egen färsk studie över antalet lagar och förord- 93

ningar
som styr kommuner och landsting. Det finns ca 250 sådana författ- Prop.
1988/89:1 ningar av vilka 200 är klart sektorsinriktade medan 40 är allmänt konstitu-
Bilaga 2 tiva typ kommunallagen. Omkring hälften har karaktär av procedurregler
där huvudintresset inriktas på verksamhetens organisation' och former medan
innehållet ofta får en begränsad uppmärksamhet. Westerståhl menar att en på
verksamhetens innehåll inriktad reglering skulle ge ett annat resultat av
styrningen och han ariser att procedurreglerna till stor del torde kunna
utmönstras utan att den kommunala servicen till medborgarna på något mer
påtagligt sätt kommer att påverkas.

Westerståhl
behandlar också kravet på likvärdig samhällsservice och menar att en enhetlig
central styrning inte nödvändigtvis ger samma resultat därför att fömtsättningarna
kan vara olika. Olika medel kan tvärtom krävas för att nå likvärdiga resultat.

Slutligen
tar Westerståhl upp frågan om målstyrning och utvärdering och framhåller att en
effektiv målstyrning kräver konkreta mål och att utvärdering är en politisk
uppgift som bör ha direkt anknytning till politikens centrum.

Rapporten
har distribuerats till kommunema, landstingen och ett stort antal statliga
organ för synpunkter.

Statlig
tillsyn 1 700 författningar

1
rapporten om statens tillsyn av kommunerna har riksrevisionsverket (RRV) på
beredningens uppdrag kardagt och analyserat omfattningen och inriktningen av
den statliga tillsynen av kommuner och landsting. RRV har funnit att statlig
tillsyn regleras i närmare 700 olika författningar. En kommunal verksamhet
kan.många gånger vara föremål för tillsyn från flera olika statliga myndigheter
som har olika krav, något som ofta medför problem för kommunema och
landstingen.

RRV
konstaterar också att tillsynsbegreppet ofta är oklart till sin innebörd och
att man både inom och mellan myndigheter kan ha olika uppfattningar om vad som
bör ingå i tillsynen. RRV föreslår därför att begreppet fillsyn i författningar
skall ges en mer preciserad innebörd. Verket vill också att myndigheterna särredovisar
kostnaderna för fillsynen, vilket skulle ge regering och riksdag underlag för
omprövning av tillsynens omfattning och inriktning.

*

Frågor
om den statliga regelstyrningen av den kommunala verksamheten inrymmer såväl sektorsövergripande
aspekter som sektorsspecifika. De senare har länge dominerat debatten och
diskussionerna. På senare tid har emellertid de mer övergripande strategiska
styrfrågorna kommit i blickpunkten. Det handlar då mindre om administrativa och
tekniska aspekter på styrningen och mer om grundläggande synsätt på
förhållandet mellan den centrala och den lokala nivån i ett utvecklat
demokratiskt samhälle.

Kommunerna
och landstingen har genom frikommunförsöket fått möj

lighet att redovisa motiv för att förändra i de statliga myndigheternas

normgivning. I försöksverksamheten prövas nu frågor som rör myndighe- 94

temas föreskrifter och
allmänna tillsyn. I det fortsatta utredningsarbetet Prop. 1988/89:1 för en fördjupad
samverkan mellan stat och kommun är det angeläget att ta Bilaga 2 tillvara de
erfarenheter som kommer fram i frikommunförsöket. Vi anser också att den mångfasetterade
bild som Gorpes studie visar bör leda till ytterligare undersökningar som belyser
sambandet mellan statliga regler och kostnader. Det finns vidare skål att ta
upp de frågor som Westerståhl redovisar i sin rapport. En lagteknisk genomgång
bör göras av kommunala författningar i syfte att förenkla regler som är
inriktade på verksamhetens organisation och former. Vi ansluter oss också till
de förslag som riksrevisionsverket lägger fram i sin rapport om att klarare
precisera begreppet tillsyn, att särredovisa tillsynens ekonomiska konsekvenser
och att olika myndigheters tillsyn bör samordnas.

1
ett delbetänkande om bättre regelekonomi - en ny begränsningsförordning
föreslår vi gemensamt med normgruppen vid industridepartementet att kraven på
de statliga myndigheterna skärps när det gälleratt redovisa ekonomiska
konsekvenser av regelförslag.

Bakgrunden
till förslaget är den ökning av myndighetsregler som ramlagstiftningen har
gett upphov till. Den nuvarande s. k. begränsningskungörelsen efterlevs dåligt
av många myndigheter. Dét finns därför behov av åtgärder för att dämpa
kostnadsdrivande effekter av myndigheternas regelgivning till kommuner,
landsting, näringsliv, organisationer och enskilda.

Vårt
förslag innebår också skärpta krav på kontakter med dem som berörs av ett
regelförslag och att myndigheterna skall följa upp effekterna av utfärdade
regler. Riksrevisionsverket föreslås få en utvidgad roll som tillsynsmyndighet
och uppgiften att utveckla metoder för konsekvensutredningar. Vidare föreslås
särskilda utbildnings- och informationsinsatser riktade till regelgivande
myndigheter och andra berörda.

De
skärtpa kraven på myndigheterna föreslås tas in i en ny begränsningsförordning,
som därmed ersätter den nuvarande begränsningskungörelsen.

Betänkandet
har remissbehandlats. Remissopinionen är till helt övervägande delen positiv
till förslagen. Regeringen har därför den 26 november 1987 beslutat utfärda en
ny begränsningsförordning.

6. Statsbidragen till kommuner och landsting

Statsbidragen
har stor betydelse för såväl kommunernas som landstingens ekonomi. Specialdestinerade
bidrag utgår fill ett stort antal kommunala verksamheter. 1 ca 70 olika
författningar reglerar staten bidragens användning. I många fall är de
statliga föreskrifterna mycket detaljerade och begränsar därigenom den
kommunala handlingsfriheten. I vårt uppdrag ingår därför att kartlägga och
analysera de författningsbestämmelser m. m. som detaljreglerar statens bidrag.

95

65
miljarder i statsbidrag

Stat-kommunberedningen har i "Statsbidragskatalogen"
vid tre tillfällen redovisat gällande föreskrifter för samtliga specialdestinerade
statsbidrag som kan utgå till kommuner och landsting. I statsbidragskatalogen
sammanfattas de lagar och förordningar som styr bidragen, ansökningsförfarande
och bidragens storlek. Vidare redogörs för bidragens syfte och betydelse för
den kommunala ekonomin och de verksamheter som stöds av statsbidrag.

Av
kommunernas totala statliga bidragsinkomster 1986 utgjordes ca 80 procent av specialdestinerade
bidrag och 20 procent av skatteutjämnings-bidrag. På landsfingssidan var
motsvarande andelar 26 procent allmänna bidrag, 13 procent specialdestinerade
bidrag samt 61 procent ersättning från socialförsäkringssektorn.

Allmänna
och specialdestinerade statsbidrag samt bidrag från socialförsäkringssektorn i
milj. kr.

Prop.
1988/89:1 Bilaga 2

1980

Löpande pris Fast pris'

1985 80 års nivå

Allmänna
bidrag

9649

12844

8439

därav
kommuner

5 553 .

8006

5 204

därav
landsting

3865

4838

3 145

Spec.
dest. bidrag

29051

39401

25611

därav
kommuner

23 801

36534

23747

därav
landsting

4845

2393

■ • 1555

Bidrag
från social-

försäkringsselitorn

5175

12759

8293

därav
kommuner

531

1228

798

därav
landsting

4644

II53I

7495

Tot.
transfere-

ringar

43 875

65 004

42 253

därav
kommuner

29885

45768

29749

därav
landsting

13354

18762

12195

därav
övriga

636

474

309

80
procent till skola och social omsorg

De specialdestinerade statsbidragens fördelning på olika
kommunala verksamheter 1985 visar att huvuddelen av bidragen — ca 50 procent —
går till den kommunala undervisningen, dvs grundskolan, gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. Socialtjänsten, vari ingår barnomsorg, pensionärs- och
handikappservice samt individ- och familjeomsorg (med bl.a. bidrag till missbmkarvård
och flyktingmottagning) erhåller drygt 30 procent av de totala specialdestinerade
statsbidragen.

Bidragen
till undervisning och social omsorg svarar således för drygt 80 procent av de
totala driftbidragen fill kommunerna. En tiondel av statsbidragen fördelas
till verksamheter inom områdena mark, bostäder och kommunikationer.

På den
landstingskommunala sidan utgör statsbidrag och ersättningar till hälso- och
sjukvården den överlägset största delen med nära 70 procent. Därnäst kommer
andelen statsbidrag till undervisning och kultur som utgör 10 procent av det
totala statsbidraget till landstingen.

96

Rapport från interdepartemental
arbetsgrupp Prop. 1988/89:1

Under
våren 1987 har inom regeringskansliet ett utredningsarbete bedrivits '•'8 ■
i samarbete med stat-kommunberedningen om statsbidragen till kommuner och
landsting. Utifrån befintlig statistik har respektive fackdepartement inom sina
områden gått igenom och analyserat bidragen Ull kommunsektorn. Detta material
har tillsammans med mer övergripande beskrivningar och redovisningar
publicerats i en rapport. Denna har för synpunkter översänts till kommuner,
landsting, statliga myndigheter och organisationer. Efter bearbetning av
inkomna synpunkter kommer rapporten jämte förslag till fortsatta överväganden
att redovisas för regeringen.

7. Statlig reglering av kommunernas och landstingens avgiftsrätt

De
kommunala avgifterna har stor betydelse för att finansiera kommunernas
verksamhet. Är 1985 betalade konsumenterna av olika kommunala tjänster drygt 33
miljarder kronor. På det landstingskommunala området uppgick år 1984 intäkterna
genom avgifter till cirka 6 miljarder kronor. De industriella verksamheterna är
i stort sett självfinansierade. Inom områdena fritid, skola och social omsorg
täcker avgifterna en mindre del av kostnaderna. I vårt uppdrag ingår att
kartlägga och analysera de författningsbestämmelser som detaljreglerar
avgiftsfinansieringen av kommunal verksamhet.

Betänkande
om avgifter

Vi
har i ett delbetänkande om avgifter inom kommunal verksamhet redovisat
gällande rätt på det kommunala avgiftsområdet. Betänkandet innehåller också
beskrivningar av kommunernas och landsfingens uppgifter på några områden som
idag är fria från avgifter. Vidare behandlas olika effekter av att införa
avgifter.

Vi
föreslår i betänkandet att en utredning skall få i uppgift att undersöka möjligheterna
att anpassa det nuvarande regelsystemet till den s. k. omvända presumtionen,
dvs att kommuner och landsting skall ha rätt att ta ut avgifter för obligatoriska
prestationer om det inte uttryckligen är förbjudet i lag eller annan
författning. Vi anser också att en komplettering bör göras i 4 kap. 2 §
kommunallagen (KL) så att det uttryckligen framgår att även statsbidrag och
avgifter är faktiska inkomstkällor för kommuner och landsfing. I detta
sammanhang bör klargöras att kommuner och landsting har rätt att ta ut avgifter
för alla prestationer på det oreglerade området.

1
betänkandet tar vi även upp sjålvkostnadsprincipen. Den bör enligt vår mening
skrivas in i kommunallagen. Vi anser vidare att besvärsvägarna i mål som rör
kommunala avgifter bör förenklas och samordnas. Slutligen uppmärksammas
avgifter för trafiknämndens verksamhet och för brandsyn samt ersättning för
läkarintyg.

Betänkandet
har remissbehandlats. 1 stort sett är samtliga remissinstan

ser positiva till våra förslag. Flera remissinstanser har särskilt framhållit

vikten av att klargöra innebörden av självkostnadsprincipen. 97

7
Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr 1

Förslag från
kommunallagsutredningen Prop. 1988/89:1

Inom
civildepartementet har en arbetsgrupp tillsatts för att göra en över- Bilaga 2 syn
av kommunallagen. Arbetsgmppen skall bl. a. beakta förslagen i
stat-kommunberedningens betänkande om de kommunala avgifterna. Arbetsgruppen
har med förtur behandlat de ekonomiska frågorna och har i ett delbetänkande om
den ekonomiska förvaltningen i kommuner och landsting lagt fram förslag om
förändringar i 4 kap. kommunallagen som även omfattar beredningens förslag till
komplettering av 2 §. Kommunallags- , -, gmppen föreslår också att
självkostnadsprincipen skrivs in i KL. Betänkandet har remissbehandlats och
bereds nu i civildepartementet. 1 detta sammanhang bör också nämnas att
parterna i det nya "Dagmaravtalet" kommit överens om att se över
patientavgifterna i den öppna vården.

8. Bestämmelser om den kommunala nämndorganisationen

En
av våra utredningsuppgifter är att som underlag för fortsatta överväganden
kartlägga och analysera reglerna om obligatoriska kommunala nämnder. Vi har
tagit upp denna fråga inom ramen för frikommunförsöket. 1 vårt betänkande om
försök med ökad kommunal självstyrelse föreslog vi en lag om försöksverksamhet
med en friare kommunal nämndorganisation. En sådan lag gäller nu för
frikommunerna.

Frikommunlagen

Lagen
om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation (frikommunlagen)
ger frikommunema en nästan fullständig frihet att organisera de centrala nämnderna.
Endast kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet, valnämnden och i förekommande
fall folkhögskolestyrelse är obligatoriska. I övrigt har frikommunerna, rätt
att lägga iippgifter som ankommer på en central nämnd på en eller flera andra
nämnder. Detta innebär att avsteg har gjorts från kravet på att ha särskild
socialnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, byggnadsnämnd och skolstyrelse. Dessa
obligatoriska nämnder har alltså gjorts fakultativa för frikommunerna.

Att
en specialreglerad nämnds uppgifter kan fördelas på flera nämnder innebär ock.så
avsteg från principen om kommunen som odelad förvaltningsenhet. Härigenom har
det t. ex. gjorts möjligt att samordna uppgifter som rör förskolan med
uppgifter som rör gmndskolan.

Även
i fråga om lokala organ har frikommunerna genom frikommun

lagen fått ökad organisationsfrihet. Det har således öppnats möjlighet att

inrätta institutionsstyrelser inom det specialreglerade området. Vidare kan

uppgifter lämnas till lokala organ även om uppgiften inte är begränsad till

kommundelen. För ett sådant beslut måste det dock.finnas särskilda skäl

och beslutet måste godkännas av regeringen. En ytterligare möjlighet som

öppnats för frikommunerna är att inrätta särskilda organ för att ta hand om

förvaltning och verkställighet under ett lokalt organ, t. ex. för en by eller

ett bostadsområde. Genom den särskilda frikommiinförordning som gäller

pä skolområdet har det slutligen gjorts möjligt att låta lokala organ hand- 98

lägga
uppgifter som avser statligt reglerade tjänster, huvudsakligen lärar- Prop.
1988/89:1

och skolledartjänster. Bilaga 2

En
annan förenkling som frikommunlagen innebär gäller reglerna om anmälan av
delegationsbeslut. Frikommunerna har här getts möjlighet att göra avsteg från
kravet på att beslut som har fattats med stöd av delegering från en nämnd skall
anmälas till nämnden. Nämnden får själv besluta i vilken utsträckning anmälan
skall ske.

Positiva
erfarenheter

Tre
av frikommunerna har utnyttjat möjligheten att förändra den centrala
nämndorganisationen. Det gäller Ale, Bräcke och Sandviken vilka samtliga har
anpassat den centrala organisationen till en decentralicerad förvaltning med
geografiskt heltäckande kommundelsnämnder.

1
Ale trädde den nya organisationen i kraft den I januari 1986. Under

kommunstyrelsen finns tre facknämnder, nämligen tekniska nämnden,

bygg- och miljönämnden samt arbetsmarknads-, rehabiliterings- och ut

bildningsnämnden. Inom kommunstyrelsen har en särskild barn- och ung- ,

domsdelegation inrättats.

De
långa avstånden inom Bräcke har gjort att den traditionella kommunala
organisationen med ett antal centrala facknämnder och förvaltningar aldrig har
passat kommunen särskilt bra. När kommundelsnämnder infördes i hela kommunen
1984 var det naturiigt att också förändra den centrala nämndorganisationen
genom att slå ihop och slopa vissa facknämnder. Bräcke har också utnyttjat
möjligheten att inrätta särskilda organ, s.k. byutvecklingsgrupper, under kommundelsnämnderna.

Sandviken
har från och med den 1 januari 1986 en organisation med fyra centrala nämnder
och åtta kommundelsnämnder eller områdesstyrelser som kommunen har valt att
kalla de lokala nämndema.

Den
ökade frihet som getts frikommunerna i fråga om lokala organ har utnyttjats i
ganska begränsad omfattning. Möjligheten att handlägga frågor , om statligt
reglerade tjänster i lokala organ har dock tagits upp av samtliga frikommuner
som har en decentraliserad nämndorganisation. Som tidigare nämnts har Bräcke
kommun utnyttjat möjligheten att inrätta särskilda organ under en lokal nämnd.

Möjligheten
att minska kravet på anmälan av beslut som fattats efter delegering från en
nämnd har utnyttjats av Haninge, Tyresö, Gnosjö och Ale kommuner.

Generella
förslag har lagts fram

De
positiva erfarenheterna av det förändringsarbete som pågår, bl.a. frikommunförsöket,
har gjort att regeringen har tagit upp vissa frågor till generellt avgörande
utan att avvakta försöksperiodens utgång. Bl. a. har det ansetts angeläget att
ge alla kommuner som är på väg att decentralisera i

99

sin
förvaltning möjlighet att förändra sin nämndorganisation redan inför Prop.
1988/89:1

valet 1988. Bilaga 2

Regeringen
har presenterat sina förslag i proposition om akfivt folkstyre i kommuner och
landsting, som lämnades till riksdagen i maj 1987.

Förslagen
innebär bl. a. att de kommuner som har geografiskt heltäckande lokala nämnder
får större frihet att organisera sina obligatoriska specialreglerade nämnder.
Socialnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden, byggnadsnämnden och skolstyrelsen
blir fakultativa. Den ytterligare frihet som frikommunlagen ger i fråga om de
centrala nämnderna motsvaras i propositionen av en befogenhet för regeringen
att medge en kommun att även i andra fall tillämpa en annan central
nämndorganisation än som är föreskriven i lag.

Beträffande
de lokala nämnderna föreslås alla kommuner med ett undantag få de möjligheter
som frikommunerna har. Undantaget innebär att institutionsstyrelser inte kan
inrättas inom skolområdet.

Det
finns enligt vår mening skäl att gå vidare på den inslagna vägen med ökad
organisatorisk frihet för kommunerna och landstingen. Man bör i så stor
utsträckning som möjligt undvika att genom lagregler låsa nämndorga-nisafionen
eller att föreskriva en likformig organisation för alla kommuner och landsting.
Kommunema och landsfingen måste ges frihet att inom vida ramar besluta om
organisationen.

Enligt vår mening
får utvärderingen av frikommunförsöken utvisa om och i vilken utsträckning det
är möjligt att ta ytterligare steg för att öka kommunernas organisatoriska
frihet.

9. Samordning mellan statlig och kommunal planering

Inom
en rad samhällsområden planerar kommunerna och landstingen för olika
verksamheter. En del planering är obligatorisk och författningsreglerad. Den
statliga regleringen är inte alltid anpassad till de kommunala planeringsbehoven.
Vi har därför som en uppgift att föreslå åtgärder som ■ ger kommuner och
landsting större möjligheter att anpassa sin planering till egna
förutsättningar och behov.

I
vårt förslag till försöksverksamhet med frikommuner inbegrips planeringsfrågorna.
Beredningen beskriver försöksområdet på följande sätt:

"I
betänkandet (SOV 1982:37) Kommunal planering i förändring redovisade den
dåvarande stat-kommungruppen en kartläggning av gällande bestämmelser om
kommunal planlåggningsskyldighet. Genomgången visar att de statliga kraven på
kommunal planeringsverksamhet har varit en del av den offentliga
samhällsplaneringens utbyggnad. Kraven har successivt vidgats i takt med att
det kommunala ansvaret för olika verksamheter har ökat. Den statliga
regleringen har byggts upp i takt med att problemen aktualiserats. Kraven i
bestämmelserna när det gäller planeringens utformning, innehåll och
handläggning syftar främst till att tillgodose statliga sektorieUa intressen.

Från
kommunalt håll hävdas att de statliga kraven på sektoriell planering inte
sällan är dåligt anpassade till de kommunala planeringsbehoven. I samband
därmed har också understrukits att det i regel är på den kommu-

100

nala nivån som resurser
och behov inom de aktuella sektorerna skall Prop. 1988/89:1 sammanvägas. De
statliga bestämmelserna kan därigenom medverka till Bilaga 2 att försvåra
den erforderliga verksamheten. Beredningen anser mot den bakgrunden att former
för en friare kommunal planering bör prövas inom ramen iför försöksverksamheten."

Från
frikommunernas sida har inga önskemål förts fram om förändringar i den statliga
regleringen av det kommunala planeringsarbetet. Vi tolkar detta som att
samarbetet mellan statliga och kommunala organ på det här området fungerar på
ett tillfredsställande sätt. Även om några åtgärder f. n. inte behöver vidtas
bör dock beredningen i den fortsatta verksamheten ägna planeringsfrågorna
uppmärksamhet.

10. Det statliga kommittéväsendets
"samordningsroll"

Det
stadiga utredningsväsendet har en betydelsefull roll när det gäller att åstadkomma
förändringar i samspelet mellan stat och kommun. 1 varje betänkande skall
enligt kommittéförordningen redovisas en beräkning av kostnaderna för att
genomföra kommitténs förslag. Effektema för den kommunala självstyrelsen skall
också belysas i betänkandena. Vidare finns direkfiv om begränsning av statlig normgivning
till kommuner och landsting. 1 vårt uppdrag ingår att redovisa erfarenheterna
av de nämnda bestämmelserna.

De
redovisade uppdragen gavs 1981 och skulle redovisas till regeringen 1982. Fyra
departement redovisade kommittéer vars utredningsarbete berörde kommunerna och
landstingen. För vissa utredningar angavs förväntade kommunala konsekvenser av
kommande förslag. Någon mer preciserad beskrivning av effekter på den
kommunala självstyrelsen och ekonomin angavs dock inte. De övriga
departementen har enbart redovisat vilka utredningar som berör kommunal
verksamhet eller angett att direkfiven inte är aktuella.

Den
lämnade redovisningen visar att effekten av direktiven till kommittéer och
särskilda utredare blev mycket begränsad. En orsak fill detta kan vara att
uppdraget skulle redovisas efter en kort tid. Syftet med åtgärden är dock
alltjämt aktuellt. Vi anser det naturligt att man i stadigt utredningsarbete
överväger förslagens kostnadskonsekvenser och effekter på den kommunala
självstyrelsen. Dessa krav ställs idag på kommittéerna enligt bestämmelser i
kommittéförordningen. Det finns därför enligt vår bedömning inget behov att
vidta ytterligare åtgärder.

101

III
Samverkan inom den kommunala sektorn Prop.
1988/89:1

Bilaga
2 Kommunerna och landstingen behöver samverka pa olika områden. En

vanlig
orsak är att resuserna i en kommun är otillräckliga för att kunna genomföra
vissa verksamheter. Ett kommunalt samarbete kan då komma till stånd genom
exempelvis avtal, interkommunala företag eller kommunalförbund. Vi har
regeringens uppdrag att göra en samlad bedömning av frågor om interkommunalt
samarbete. Syftet är att skapa samverkansformer som både är effektiva och
tillgodoser kraven på insyn, inflytande och kontroll.

11. Ny kommunalförbundslag

Interkommunal
samverkan genom kommunalförbund är idag mycket begränsad. Ett skäl till detta
är att kommunalförbunden uppfattas som en krånglig samarbetsform. Vi har därför
utarbetat ett förslag om enklare former för interkommunalt samarbete. Förslaget
har fått positivt mottagande av remissinstanserna, regeringen och riksdagen..
Genom den nya kommunalförbundslagen erbjuds kommuner och landsting en enklare
form av kommunalförbund än tidigare. Det nya alternativet innebär en möjlighet att
organisera ett kommunalförbund med endast ett organ (förbundsdirektion). Det
kan närmast beskrivas som en mellankommunal nämnd med ställning som offentligrättsligjuridisk
person. Den tidigare statliga kontrollen över tillkomst och upplösning av
kommunalförbund har slopats.

Huvudsyftet
med reformen är att främja det kommunala samarbetet.

Genom att kommunerna och landstingen får möjlighet att själva, utan

någon statskontroll, välja väntas det interkommunala samarbetet komma

att öka. -

12. De kommunala företagen - inflytande och insyn

Ett
omfattande utredningsarbete har bedrivits om,de kommunala företagens ställning
och organisafion. Vi har i ett betänkande lagt fram förslag till ändringar i
kommunallagen för att öka det demokratiska inflytandet. Vi anser att den
primära formen för kommunal verksamhet år nämndförvaltning. Det bör dock enligt
vår mening ankomma på kommunerna och landstingen själva att från fall till fall
göra valet mellan privaträttslig och offentligrättslig verksamhetsform.

För
att garantera inflytande över de kommunala företagen anser vi att , .

fullmäktige bör välja styrelse och följa verksamheten i företagen genom en.

årlig ekonomisk översikt. I fråga om helägda kommunala företag åläggs

fullmäkfige att besluta om regler för handlingars offentlighet. Ett annat av

våra förslag innebär att styrelsen för ett kommunalt företag får väcka

ärende i fullmäkfige. Det skall vidare bli möjligt för ledamot av fullmäktige

att ställa interpellation och fråga till företagens kommunvalda styrelseleda

möter. Dessa skall också kunna kallas till sammanträde med kommunstyr

relsen eller landstingets förvaltningsutskott. Våra förslag har remissbe

handlats och i huvudsak mottagits positivt. Frågan bereds nu i civildepar

tementet. 102

13. Försök i frikommuner om primärvården Prop. 1988/89:1

Bilaga 2 I
riktlinjerna för frikommunförsöket anges att nya vägar bör prövas för

samverkan
mellan landsting och kommuner. Det är enligt civilministern viktigt att man kan
finna former för ett praktiskt samarbete. Avsikten är däremot inte i första
hand att frågan om förändringar i huvudmannaskap skall prövas i
försöksverksamheten.

Inom
frikommunprojektets ram pågår försök med kommunalt ansvar för primärvården. I
Örebro har kommundelsnämnden i Vivalla-Lundby genom avtal med landstinget tagit
över driftansvaret för närvården i kommundelen under en försöksperiod på tre
år. Landstinget anvisar ett årligt ramanslag till kommunen. Personalen är dock
fortfarande landstingsanställd. Ett liknande avtal har också upprättats mellan
Gnosjö kommun och landstinget i Jönköpings län. Avtalet innebär att kommunen
tar över driftansvaret för landstingets hälso- och sjukvård inom Gnosjö
primärvårds-område. Försöket skall pågå t. o. m. 1991.

14. Förslag om fördjupad samverkan inom äldreomsorgen

Kommuner
och landsting har båda ansvar för medborgarnas välfärd. I lagstiftningen
regleras huvudmännens ansvarsområden. Behovet av samarbete har under senare år
alltmer uppmärksammats. Genom överenskommelser om åldringsvården har nya
former för beslutsfattande och organisation växt fram. Utvecklingen går från institufionsvård
fill öppenvård. Allt fler åldringar får vård i hemmet eller genom öppna
dagcentraler. För de ökade insatser som krävs på hemtjänstens område ersätts
kommunerna av landstingen: I några landsting har de ekonomiska mellanhavandena
lösts genom skatteväxling. De båda kommunförbunden framhåller i en gemensam
utredning att de ekonomiska konsekvenserna av vård- och omsorgssektorns stmkturförändring
bör tillmätas stor betydelse. Ett framgångsrikt genomförande av vårdens
omstrukturering förutsätter enligt kommunförbunden samordnad planering mellan
kommuner och landsting. Ett gemensamt utredningsarbete om boende och
vårdformer pågår i de båda förbundens regi.

Vi
har också följt det utredningsarbete som pågått i äldreberedningen. I sitt
slutbetänkande om äldreomsorg i utveckling presenteras en idéskiss till den
framtida lösningen av äldreomsorgen. I betänkandet poängteras att de olika
huvudmännen för socialtjänsten och sjukvården har ett ansvar att samarbeta inom
detta område ur flera perspektiv.

Det
är enligt äldreberedningens mening angeläget att kommuner och landsting i
samverkan planerar den lokala servicen och vården. Landstingen har enligt hälso-
och sjukvårdslagen skyldighet att planera i samverkan med kommunerna. För
kommunerna finns inte motsvarande lagfästa skyldighet. Beredningen föreslår
att en sådan skyldighet förs in i socialtjänstlagen.

Äldreberedningen föreslår
vidare att en del av befintliga utvecklingsme

del avsätts för att stödja försöksverksamhet med ändrat huvudmannaskap. .

Syftet skall vara att åstadkomma en gemensam ledning av den lokala 103

servicen och vården där
kommunerna tar ett större ansvar än idag. Äldre- Prop. 1988/89:1 beredningen
säger också att det är viktigt med kvalificerad utvärdering av Bilaga 2
sådana försök.

I
fråga om kostnaderna för omstmktureringen av äldreomsorgen anser
äldreberedningen att utbyggnaden av öppna stödinsatser innebär en successiv
omfördelning av uppgifter och kostnader från landsting till kommuner. De
ersättningar som nu utgår mellan landsting och kommuner inom området sjukvård i
hemmet och social hemtjänst har på många håll skapat problem mellan
huvudmännen. Äldreberedningen anser det viktigt att diskussionerna om
uppgiftsfördelningen och ekonomiskt ansvar i fortsättningen inte försvårar
utvecklingen av service och vård till äldre. Äldreberedningen skisserar i ett
idéförslag hur ett nytt ersättningssystem bör se ut. Enligt förslaget bör
nuvarande ersättningar mellan kommun och landsting upphöra och inordnas i
statsbidraget till social hemhjälp.

Äldreberedningens
betänkande har remissbehandlats och bereds f. n. i socialdepartementet.

IV Den kommunala kompetensen

Den
gmndläggande bestämmelsen om kommuns och landstings kompetens finns i 1 kap. 4
§ kommunallagen. I denna anges att kommun och landsting själva får vårda sina
angelägenheter. Vid olika tillfällen har kompetensen vidgats genom att s. k. smålagar
införts. Exempel från senare år är en lag som möjliggör kommunalt engagemang i
exportfrämjande verksamhet och lagen om bojkott av sydafrikanska varor och
tjänster. I vårt utredningsuppdrag ingår att pröva vissa frågor som rör den
kommunala kompetensen. En sådan är kommunernas och landstingens roll i
näringslivs- och sysselsättningspolitiken. Vi har vidare i uppdrag att överväga
en eventuell utvidgning av den kommunala kompetensen för att möjliggöra
solidaritetsyttringar i internationella frågor.

15. Kommunal näringslivspolitik — samverkan med staten och
näringslivet

Kommunernas
och landstingens ökade engagemang i näringslivs- och sysselsättningspolitiska
frågor har lett till en diskussion om den lagenliga kompetensen när det gäller
dessa frågor. I olika sammanhang har också rests krav på en allmän översyn av gränsema
för de kommunala insatserna. Vi har därför fått regeringens uppdrag att
analysera erfarenheterna av kommunernas näringslivsinsatser samt belysa
konsekvenserna av olika kommunala kompetensgränser inom näringslivsområdet. I
vårt uppdrag ingår också att pröva former för ökad samverkan, mellan stadiga
och kommunala organ samt företag och fackliga organisationer. En tredje fråga gäller
kommunal representation i styrelsen för större företag.

Vi
anser att staten måste ha det övergripande ansvaret för näringslivspo

litiken. När det gäller medverkan till en från samhällssynpunkt lämplig

lokalisering av näringslivet skall det väsentligen vara en statlig angelägen- 104

het. Vi föreslår således
ingen förändring av den nuvarande uppgiftsfördel- Prop. 1988/89:1 ningen
mellan stat och kommun. Vi anser dock samtidigt att kommunernas Bilaga 2 och
landstingens åtgärder inom .näringslivspolitiken måste tillmätas stor
betydelse.

Debatten
om kommunernas näringslivsinsatser handlar ofta om den kommunala kompetensens
gränser. En del av de initiativ som tagits har haft till syfte att vidga
kommunernas befogenheter. Andra förslag har gått i motsatt riktning och krävt
begränsningar för kommunala näringslivsengagemang. Vi har i vårt betänkande
redovisat argument för och emot förändringar av den kommunala kompetensen. Vid
en sammanvägning av argumenten finner vi att den nuvarande kompetensregeln och
den rättspraxis som utvecklats innebär en lämplig avgränsning. Den ger enligt
vår mening kommunerna i dag möjlighet att göra betydande lokala
näringslivsinsatser samfidigt som gränser finns för alltför omfattande
åtaganden. Vi föreslår därför inga förändringar av den nuvarande kommunala
kompetensen.

I
betänkandet framhåller vi vikten av att en nära samverkan utvecklas i
kommunerna mellan olika näringslivsintressenter. Formerna för detta bör enligt
vår mening byggas upp med hänsyn till lokala förhållanden och behov. Vi finner
därför inga skäl att föreslå lagstiftning om exempelvis kommunal representation
i företags styrelse.

En
ökad kommunal medvetenhet om företagens problem och arbetsvillkor är enligt
vår bedömning nödvändig för att en kommun skall kunna göra analyser och
bedömningar om risker och kostnader i samband med kommunala
näringslivsåtaganden. Mot den bakgmnden föreslår vi att statens industriverk i
samarbete med kommunförbundet, landstingsförbundet och industriförbundet
undersöker behov och möjligheter att genomföra olika utbildnings- och
informationsinsatser om näringslivsfrågor. På detta sätt kan ett värdefullt
utbyte av kunskap och erfarenheter ske mellan statliga och kommunala organ samt
representanter från näringslivet och fackliga . organisationer.

Vi
anser det också väsentligt att forsknings- och utvecklingsarbete fortlöpande
kommer till stånd om kommunal näringslivspolitik. Särskild uppmärksamhet bör
därvid ägnas frågan om hur undersökningsresultaten bättre skall kunna göras
tillgängliga för förtroendevalda i kommuner och landsting. Det är också enligt
vår mening angeläget att särskild information lämnas till bl. a. företrädare
för kommuner och landsting liksom allmänhet om regeringsrättens
ställningstagande i kommunalbesvärsmål som rör den kommunala
näringslivspolitiken. Vi föreslår att civildepartementet får i uppdrag att
svara för de nämnda informationsinsatserna.

Vårt
betänkande har remissbehandlats. Förslagen har fått ett posifivt mottagande och
bereds nu i civildepartementet.

16. Kommunal medverkan i internationella frågor

I
kommuner, landsting, riksdagen och i den allmänna debatten har krav

förts fram om att kommunala organ bör få möjlighet att i solidaritetssyfte

vidta bojkottakfioner och andra åtgärder på det internafionella planet. En

kommunal medverkan anses ha ett betydande värde genom att arbetet för 105

internationell solidaritet
får förankring i en så bred opinion som möjligt. Prop. 1988/89:1 Detta kan
dock leda till att medborgarna i vissa internationella frågor blir Bilaga 2
bundna inte bara av beslut av riksdag och regering utan även av kommunala
organ. Vi har i ett betänkande övervägt avvägningen mellan den kommunala
självstyrelsen och statens ansvar för den svenska utrikespolitiken.

Vid
olika tillfällen har genom lagsfiftning gjorts undantag från grundsats sen att
kommuner och landsting inte har befogenhet att avge internationella opinions-
och solidaritetsyttringar. Sålunda har den kommunala kompetensen inom detta
område blivit utvidgad genom lagar om rätt för kommun att bistå utländska
studerande, om rätt för kommun och landsting att lämna internationell
katastrofhjälp och om rätt för kommuner och landsting att vidta bojkottåtgärder
mot Sydafrika. Den sistnämnda lagen har tillkommit efter förslag från
stat-kommunberedningen.

Vår
grundläggande uppfattning är att det är värdefullt och positivt att kommunerna
och landstingen medverkar till att främja solidariteten över gränserna. Trots
detta har våra överväganden inte resulterat i något förslag om ytterligare
vidgning av kommunernas och landstingens möjligheter att avge internationella
opinions- och solidaritetsyttringar.

Stor
försiktighet bör enligt vår mening iakttas när det gäller att göra avsteg från
lokaliseringsprincipen. Endast om mycket starka skäl finns för ett sådant
avsteg bör detta kunna komma i fråga. I gmnden har vi också den inställningen
att man bör vara mycket återhållsam med att blanda in kommunerna och
landstingen i utrikespolitiken. Ansvaret för vårt lands internationella
relationer bör även i fortsättningen åvila statsmakterna. Kommunal medverkan i
internationella frågor kan enligt vår mening accepteras endast om sådan
medverkan inte står i strid med inriktningen av den svenska utrikespolitiken.
Möjligheten till kommunala åtgärder bör då kunna öppnas genom särskild
lagstiftning.

Vårt
betänkande har remissbehandlats och fått ett positivt mottagande. Betänkandet
bereds nu i civildepartementet.

V Frikommunförsöket

Riksdagen
beslutade den ljuniu.1984 om en försöksverksamhet med ökad kommunal
självstyrelse. Nio kommuner och tre landsting deltar i frikommunförsöket.
Avsikten är att frikommunerna skall kunna få dispens från statliga regler som
verkar hindrande för en effektiv kommunal verksamhet. Ett annat viktigt syfte
med försöket är att utveckla former för en bättre samverkan mellan kommunala
och statliga organ liksom mellan kommuner och landsting. Avsikten är också att
försöksverksamheten skall bidra till ett allmänt förnyelsearbete i stat och
kommun.

Genom tilläggsdirektiv den
7 juni 1984 fick vi i uppdrag att svara för

försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse. Vi skall därvid

hålla fortlöpande kontakt med och på olika sätt bistå frikommunerna. Vi

skall vidare yttra oss över dispensframställningarna samt svara för att en

systematisk och allsidig utvärdering görs. 106

Frikommunernas
förändringsönskemål Prop. 1988/89:1

Frikommunernas ansökningar om dispenser och andra åtgärder
är av skif- °

tände omfattning. I några fall har en genomgång gjorts av
hela det kommunala verksamhetsområdet. I andra fall har vissa begränsade
frågor tagits upp. Sammanlagt har ca 280 olika förslag förts fram. Av dessa
gäller nästan två tredjedelar områdena planering och bebyggelse samt skola och
arbetsmarknad. Frikommunernas förändringsönskemål på olika ämnesområden
fördelar sig pä följande sätt:

Verksamhet Antal

Plan- och byggområdet 64

Skolfrågor 72

Arbetsmarknadsfrågor 31 .

Hälso- och
sjukvård, social omsorg m. m. 39

Miljöskydd
och naturvård m. m. 25

Kommunikationer
. 17

Bostadssektorn
. 11

Kommunallagsfrågor 13

Civilförsvarsfrågor 2

Diverse
frågor 9

Summa 283

Frikommunernas förändringsönskemål har behandlats av
stat-kommunberedningen. 1 yttranden till regeringen har vi i stor utsträckning
ställt oss bakom kommunernas och landstingens förslag. • Detta har lett fill
att dispensönskemål tillgodosetts helt, i huvudsak eller delvis. 1 vissa fall
har dispens lämnats från en författningsbestämmelse eller annan åtgärd vidtagits
som möjliggör att frågan prövas i försöksverksamheten. En annan form av
positivt beslut är att förändringsönskemålet genomförts generellt för hela
landet utan föregående försök. För vissa frågor har klargjorts att några formella
hinder inte finns för en förändring. En del förslag ryrns inte inom
försöksverksamhetens ram och har därför inte kunnat tillgodoses.

Exempel på frågor som prövas i frikommunerna

De frågor som prövas i frikommunförsöket omfattar ett
flertal samhällsområden. I det följande redovisas några exempel.

— Inom bostadssektorn pågår försök med kommunal
beslutanderätt för

viss statlig långivning.

— På skolområdet pågår försök med en friare
organisation av skolenheter,

friare användning av vissa statsbidrag, utbyte av personal mellan grund

skolans lågstadium och förskolan, konferensverksamhet, förläggning av

skolarbetstiden, friare fördelning av resurserna till undervisning i

B-språk, musikundervisning m. m.

- På kommunikationsområdet har dispens medgivits
för försök med inte

grering av olika trafikslag inom bostadsområden.

- Inom miljöskydds- och naturvårdsområdet har
frikommunerna fått möj

lighet att ta över beslutanderätten och tillsynen från länsstyrelsen för

vissa ärendegmpper bl.a. viss miljöfarlig verksamhet samt fillstånd att

sätta upp skyltar i naturen. 107

- Även i fråga om ingripanden mot vanvård av djur ges
frikommunerna Prop. 1988/89:1 ökade befogenheter. Bilaga 2

- Inom hälso- och sjukvårdens område har
frikommunerna fått möjlighet att bedriva primärvård under förutsättning att
landstinget och kommunen kommit överens om detta. 1 frilandsfingen är det
möjligt att ta ut enhetliga patientavgifter inom öppenvården och att friare
tillsätta vissa tjänster inom folktandvården.

- Inom arbetsmarknadspolitikens område har
frikommunernas förslag lett till att en lokal arbetsförmedlingsnämnd inrättats.
Några av frikommunerna har getts möjlighet att tillsätta en kommunal
ordförande. Nämnden har möjlighet att friare använda statsbidragen för vissa sysselsättningsskapande
åtgärder. Frilandstingen har möjlighet att upprätta avtal med
länsarbetsnämnderna om s. k. sysselsättningskontrakt.

- Frikommunerna
får tillämpa en friare nämndorganisation än lagstiftning

en generellt medger. Särskild byggnadsnämnd, miljö- och hälsoskydds

nämnd, skolstyrelse och socialnämnd behöver inte inrättas.

- Frikommunerna
ges också möjlighet att inrätta lokala utvecklingsgrup

per för förvaltning och verkställighet under ett lokalt organ, t. ex. en

kommundelsnämnd.

- Stiftelser
som förvaltas av frikommunerna undantas från statlig tillsyn

om deras förmögenhet är mindre än 200000 kronor.

- Flera
försök innebär att frikommunerna tar över beslutanderätt från

länsstyrelsen. Detta gäller exempelvis beslut om tillstånd för hem för

vård och boende, för vissa lotterier och bingo samt för anläggning av

motorsport- och skjutbanor.

Frikommunförslag
läggs till grund för generella lagändringar

En
del av de förslag som frikommunerna fört fram har genomförts för alla landets
kommuner utan försök. Detta gäller förändringar inom plan- och bygglagstiftningen
där förenklingar skett genom den nya plan- och bygglagen i fråga om
byggnadslov, ansökningshandlingar och besiktningar. I andra fall har
erfarenheterna av försöksverksamheten lett till generella ställningstaganden.
En lokal arbetsförmedlingsnämnd kan exempelvis från senaste årsskiftet inrättas
i alla kommuner. Ett annat exempel på att frikommunförsöket avsatt konkreta
resultat är förslagen i den framlagda propositionen om aktivt folkstyre. I
denna bedömer regeringen erfarenheterna av frikommunernas försök med en
förändrad nämndorganisafion så , positivt att förslag läggs fram om generella
lagändringar.

Den
fortsatta försöksverksamheten

Frikommunförsöket
skall i princip pågå till och med 1988. De författningar som utfärdats för
försöken gäller med ett undantag till utgången av nämnda år. För hälso- och
sjukvården har försöksperioden satts till 1991.

Av
den lämnade redovisningen framgår att en avlösning av försöken

redan påbörjats. Regeringen och riksdagen måste före årsskiftet 1988/89 ta

ställning till den fortsatta försöksverksamheten. Avsikten är att den pågå- 108

ende utvärderingen skall
ge underlag för sådana bedömningar. I de fall Prop. 1988/89:1 försöken lett
till positiva resultat bör enligt vår mening förslag fill generella Bilaga
2 författningsändringar utarbetas under 1988. Om tillräckliga erfarenheter inte
kommit fram kan det däremot för vissa ärendegmpper bli fråga om att förlänga
försöksperioden.

Några
allmänna erfarenheter

Under
arbetet med frikommunförsöket har några allmänna reflektioner gjorts som är
värda uppmärksamhet. En iakttagelse är att frikommunförsöket har satt igång en
betydelsefull diskussion om förnyelse och förändring i den kommunala
verksamheten. Det har blivit ett väsentligt instmment för att pröva "nya
vägar" och stimulera till nytänkande inte bara i frikommunerna utan inom
hela den offentliga sektorn.

Vid
genomgång av det statliga regelsystemet har "missuppfattningar" kommit
fram. Förtroendevalda och anställda tror ofta att statliga regler är bindande
fast de är råd. Till denna "missuppfattning" bidrar att
"råden" tas till utgångspunkt för administrativa domstolars
ställningstaganden vid överklagande av kommunala beslut. Genom frikommunförsöket
klarläggs de faktiska förhållandena och arbete läggs ned för att finna
praktiska lösningar.

En
annan erfarenhet av försöksverksamheten är att frikommunerna har blivit
medvetna om att de av egen kraft skapat kommunala regelsystem som behöver
omprövas. Samtidigt som förändringar av den statliga detaljregleringen görs på
central nivå är det därför angeläget att frikommunerna själva granskar sin egen
förvaltning.

Försöksverksamheten
har också lett till att representanter för statliga och kommunala organ börjat
ett närmare samarbete om gemensamma frågor. En diskussion har därigenom inletts
om problem som i vissa fall endast kan lösas på lite längre sikt. Det gäller
förändringsförslag som inte gäller enskilda regler utan större frågor om
samhällsförvaltningens ekonomi, organisafion och uppbyggnad.

VI Det fortsatta förnyelse- och utvecklingsarbetet

Av
den lämnade redovisningen framgår att ett omfattande utredningsarbete
bedrivits under de senaste åren om samverkan mellan statliga, kommunala och
landstingskommunala uppgifter. Försöksverksamheten med ökad kommunal
självstyrelse har därvid spelat en viktig roll för att finna nya vägar för
förnyelse och utveckling av den kommunala självstyrelsen.

Stat-kommunberedningen har
regeringens uppdrag att utreda och sam

ordna en rad frågor som rör förändringar i den offentliga sektorn. Ett flertal

betänkanden och rapporter har lagts fram som lett till beslut av regering

och riksdag. Den genomgång vi här gjort av 1983 års kommittédirektiv

visar att utredningsuppgifterna i huvudsak är slutförda. När det gäller vissa

frågeställningar handlar det om en fortlöpande utvecklingsprocess där en

fördjupad kunskap år nödvändig för att kunna lägga generella förslag. I 109

fråga om frikommunförsöket
har vi regeringens uppdrag att avge en rap- Prop. 1988/89:1

port senast den 30 juni 1989. Bilaga 2

I
det fortsatta utvecklingsarbetet om den offentliga sektorn är samverkan mellan
stat och kommun av stor betydelse. Det ömsesidiga beroende som finns mellan
statliga och kommunala verksamheter talar för att ett samverkansorgan även
framgent bör finnas med representanter för regeringskansliet och de båda
kommunförbunden. Stat-kommunberedningen har enligt vår mening en viktig uppgift
i detta sammanhang.

Beredningens
arbete bör i fortsättningen i första hand inriktas på övergripande och
principiella frågor av långsiktig betydelse. En samlad kunskap och överblick
behövs om utveckling och problem inom olika samhällssektorer där samverkan
mellan statliga och kommunala verksamheter har stor betydelse. Som ett led i
detta arbete bör beredningen följa och ta initiativ till olika
utvecklingsinsatser. I det följande anges några övergripande frågeområden där
en samlad bedömning av åtgärderna är angelägen. Beredningen bör dock vara
oförhindrad att även ta upp andra frågor som aktualiseras i samverkan med
kommuner och landsting.

Förnyelse
av den kommunala självstyrelsen

I
beredningens hittillsvarande verksamhet har arbetet med att vidga kommunernas
och landstingens handlingsfrihet haft en framskjuten plats. Förslag har lagts
om generella förändringar och i frikommunförsöket prövas frågor om ökat
kommunalt ansvar inom olika områden. Det år enligt vår uppfattning viktigt att
detta arbete drivs vidare i nära kontakt med kommunerna och landstingen. En
konkret uppgift för beredningen är att svara för. försöksverksamheten med ökad
kommunal självstyrelse.. Det är därvid angeläget att erfarenheterna av de olika
försöken förmedlas till alla landets kommuner och landsting. Beredningen bör
också vara en kontaktkanal för kommunsektorn när det gäller att initiera
förändringar i uppgifts- och arbetsfördelningen mellan stat och kommun.

Nya
vägar för den kommunala demokratin

Ett
omfattande utredningsarbete har också bedrivits om den kommunala

demokratin. Betänkanden från demokratiberedningen har remissbehand

lats och lagts till grund för regeringsförslag till riksdagen. I dessa
behandlas

lokala nämnder, de förtroendevaldas arbetsvillkor och brukarnas möjlighe

ter till inflytande. Den kommunala demokratin möts dock ständigt av nya

problem och brister. 1 en del fall utgör statliga regler hinder för att bedriva

förnyelse- och utvecklingsarbete på kommunal nivå. Sådana frågor bör tas

upp och övervägas i stat-kommunberedningen. En viktig uppgift bör också

vara att följa och underlätta initiativ i syfte att öka medborgarnas möjlighe

ter att ta ansvar för och aktivt delta i det kommunala arbetet. De försök

som pågår med en decentraliserad nämnd- och förvaltningsorganisafion

bör särskilt studeras. En fråga som därvid bör tas upp gäller statens sätt att

organisera och utforma sin styrning i en delvis ny och förändrad kommunal

organisation. 110

Helhetssyn läggs på
kommunallagstiftningen Prop. 1988/89:1

Den
kommunala verksamheten förändras fortlöpande. Detta innebär att •'i även
kommunallagstiftningen behöver anpassas till nya förhållanden. En arbetsgmpp
har i dag i uppdrag att göra en i första hand juridisk-teknisk översyn av
kommunallagen. En viktig uppgift som också bör tas upp gäller kommunallagens
övergripande roll. Vi anser det naturligt att de principer som ligger bakom
kommunallagen bör slå igenom i speciallagstiftningen. Den diskussion som idag
förs om nämndorganisationen borde enligt vår mening få sin lösning för hela
kommunens verksamhet i kommunallagen. Beredningen bör i sitt fortsatta arbete
överväga hur en bättre samordning skall komma till stånd mellan kommunallagen
och speciallagstiftningen. Ett kommunalrättsligt utredningsarbete bör också inifieras
för att skapa en i enkel och flexibel lagstiftning gentemot kommuner och
landsting. Exempel på områden som uppvisar en splittrad regelbild är den
kommunala verksamhetens organisation, ärendens handläggning och den kommunala
avgiftsrätten.

Utökat
informationsutbyte mellan stat och kommun

Den
statliga detaljregleringen av kommunal verksamhet har fortlöpande omprövats.
Utvecklingen på ett flertal lagstiftningsområden har istället gått mot ökad
ramlagstiftning och målstyrning. 1 regeringens skrivelse 1985 om den offentliga
sektorns förnyelse behandlas dessa frågor. I skrivelsen framhålls att arbetet
bör inriktas på att utveckla en systematiserad uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet. Det viktigaste syftet med denna bör vara att för
regering och riksdag redovisa hur verksamhetsmål uppfylls, vilka problem som
orsakar brister i måluppfyllelsen, effektiviteten i verksamheten och vilka
tecken som tyder på att en revision av lagstiftningen kan vara befogad. Vi
anser att den här frågan bör behandlas av stat-kommunberedningen. Det. är
enligt vår uppfattning väsentligt att ett sådant arbete kommer till stånd och
bedrivs i nära samverkan mellan företrädare för stat, landsting och kommun.

Underlätta
samverkan inom den kommunala sektorn

I
vårt utredningsarbete har vi behandlat olika frågor om samverkan mellan

landsting och kommuner. Genom den nya lagen om kommunalförbund har

en enklare form för samarbete skapats. Inom frikommunförsöket.har möj

ligheter öppnats att pröva förändringar av driftansvaret för primärvården.

Förslag har också väckts om försök med vidgat samarbete inom andra

omsorgsområden. Inom många landsting och kommuner pågår således en

diskussion och överväganden om den lämpliga ansvarsfördelningen inom

omsorgssektorn. Genom försöksverksamheten i frikommunerna medver

kar stat-kommunberedningen i denna utvecklingsprocess. Beredningen

bör exempelvis tillsammans med kommun- och landstingssidan kunna

förmedla erfarenheter och information om hur samverkansfrågorna lösts

på olika håll. I de fall hinder finns för samarbete i lagar och andra författ

ningar bör beredningen initiera förändringar. 111

Bättre service och ökad
valfrihet Prop. 1988/89:1

Många
människor upplever svårigheter i sina kontakter med kommunala tJgä / myndigheter.
Det kan gälla bemötandet vid personliga besök hos förvaltningar och
serviceinrättningar. Problem kan uppstå för enskilda när de vid skriftväxling
möts av "myndighetsspråk". Samhällets omfattande regelsystem kan
också leda fill svårigheter för allmänheten "att hitta rätt". Kommunemas
och landstingens ökade uppgifter ställer krav på att kontaktvägarna mellan
medborgarna och de kommunala myndigheterna förbättras. Det är också angeläget
att inom skilda områden av samhällsförvaltningen skapa möjligheter till ökad
valfrihet för medborgarna. Utvecklingsarbete med denna inriktning pågår inom
olika verksamheter. Beredningens uppgift inom dessa områden bör vara att samla
upp erfarenheter av den pågående försöksverksamheten med
."servicekommuner" och medverka till förändringar av det statliga
regelsystemet så att verksamheten kan anpassas till skiftande lokala
förhållanden.

112

Bilagor Prop. 1988/89:1

1 Stat-kommunberedningens sammansättning tsiiaga z

2 Regeringens direktiv för stat-kommunberedningens
arbete (Dir 1983:30)

3 Tilläggsdirektiv till stat-kommunberedningen (Dir
1984:28)

4 Stat-kommunberedningens framlagda betänkanden och
rapporter

113
8 Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr I

Stat-kommunberedningens
sammansättning Prop. 1988/89:1

Ordförande Statssekreterare Jan Nygren

Ledamöter

Budgetchef Inga-Britt Ahlenius Statssekreterare Monica
Andersson Sakkunnig Odd Engström Förbundsdirektör Sten-Sture Landström
Förbundsdirektör Walter Slunge Statssekreterare Gunnar Svensson

Sakkunniga

Sekreterare Björn Attersved Avdelningschef Olof Eliason
Departementsråd Peter Honeth Departementsråd Bo Jonsson Sakkunnig Anders Lönnberg
Departementsråd Carl-Gunnar Peterson Sakkunnig Eva Segerström Sakkunnig Ann-Christin
Tauberman Stadsdirektör Uno Williamsson Generaldirektör Claes Örtendahl

Experter

Departementssekreterare Birger Höök Rättschef Per Erik
Lindeberg Departementssekreterare Jörgen Nilsson Kammarrättsassessor Ingvar
Paulsson Rättschef Rolf Strömberg Departementssekreterare Erik Westman
Departementssekreterare Kerstin Åstrand

Parlamentarikergrupp

Riksdagsledamot Anders Andersson (m)

Landstingsråd Bror R Eriksson (c)

Riksdagsledamot Margit Gennser (m)

Riksdagsledamot Inger Hestvik (s)

Riksdagsledamot Jan Jennehag (vpk)

Riksdagsledamot Ulla Johansson (s)

Riksdagsledamot Rune Jonsson (s)

Kontorist Margareta Lorentzen (fp)

Riksdagsledamot Gunnar Nilsson (s) 114

ökad samverkan mellan stat och kommun samt förenkling av
statliga regler, m. m.

Dir
1983:30

Beslut
vid regeringssammanträde 1983-03-17 Chefen för civildepartementet, statsrådet
Holmberg, anför.

Den
offentliga sektorn

Den
offentliga sektorns verksamhet har avgörande betydelse för de enskilda
människornas välfärd och sociala trygghet. Av landets samlade resurser används
mer än en tredjedel för gemensamma angelägenheter.

Samhällsuppgifterna
är i stor utsträckning decentraliserade till kommuner och landstingskommuner.
Dessa tar i anspråk ca två tredjedelar av den offentliga sektorns resurser och
sysselsätter nästan en fjärdedel av det totala antalet yrkesverksamma.
Utvecklingen för den senaste 15-årsperioden visar att det främst har varit den
kommunala konsumtionen och sysselsättningen som har ökat.

Samhällsekonomiska
problem

De
samhällsekonomiska problemen är i dag betydande. Den ekonomiska politiken är
därför inriktad på kraftfulla åtgärder i syfte att öka produktionen,
åstadkomma balans i samhällsekonomin och trygga den fulla sysselsättningen.

En
svag ekonomisk tillväxt innebär begränsningar i samhällsorganens möjligheter
att bygga ut servicen till medborgarna. Under 1980-talet kommer därför den
offentliga sektorns verksamhet, effektivitet m. m. att vara en central politisk
fråga. För såväl staten, som kommunerna och landstingskommunerna är det mer än
någonsin angeläget att vidta åtgärder som leder till ett bättre
resursutnyttjande, bättre samhällsservice och ökat deltagande i
samhällsverksamhetens utformning inom den gemensamma sektorn som helhet. Ett
viktigt inslag i detta arbete är att åstadkomma ökad samverkan och förenklingar
av reeler i relationerna mellan stat och kommun.

Prop. 1988/89:1 Bilaga 2: 2

En ökad
samverkan medför att inslaget av övervakning och kontroll från Prop.
1988/89: 1

statens sida därmed kan minska. Bilaga 2: 2

Översyn av verksamheter och regler

Regeringen och riksdagen har det övergripande ansvaret för
samhällsut-vecklingen och medborgarnas välfärd. Det är därför naturligt att
staten på olika sätt anger ramar för kommunernas och landstingskommunernas
verksamhet.

Förutsättningarna att vidga den kommunala självstyrelsen
har ökat under senare år. Framför allt har den .senaste kommunindelningsreformen
förbättrat möjligheterna för kommunerna att på egen hand sköta sina uppgifter.
Vid utformningen av det statliga regelsystemet måste dock en avvägning ske
mellan olika intressen. Önskemålet om lokalt självbestämmande måste vägas mot
kraven på samordning, lika tillgång till samhällsservice och rättssäkerhet.

Förhållandet mellan statliga och kommunala organ måste
också präglas av samverkan och respekt för den kommunala självstyrelsen. Detta
är en viktig förutsättning om gemensamma samhälleliga mål skall kunna uppnås.

En väsentlig uppgift för statliga organ är att vidta
åtgärder som underlättar för kommunerna och landstingskommunerna att fullgöra
sina uppgifter. Det statliga regelsystemet är emellertid i dag alltför
omfattande och sektoriellt uppbyggt. Det kan i många fall utgöra hinder för kommunernas
och landstingskommunernas möjligheter till lokal anpassning och utveckling.
Statliga regler spelar också en stor roll för hur den kommunala verksamheten
utformas och vilka kostnader som uppkommer. .

Det är angeläget att de kostnadsdrivande aspekterna på den
statliga regleringen ägnas stor uppmärksamhet. Det är också viktigt att ta till
vara de effekfiviseringar som kan uppnås genom en förstärkt samverkan mellan
statlig och kommunal verksamhet liksom inom den kommunala sektorn. Jag föreslår
att en särskild beredning tillsätts för att överväga dessa frågor. Syftet med
översynsarbetet bör främst vara att föreslå förändringar i det statliga
regelsystemet som leder till effektivitetshöjningar och kostnadsreduceringar i
den kommunala verksamheten. Med denna uppläggning bör beredningens arbete bl.
a. inriktas på att åstadkomma positiva kommunalekonomiska effekter samt
effektivare former för kommunernas möjligheter att medverka i samhällets
sysselsättningspolitik och att tillgodose behoven inom de prioriterade service-
och vårdområdena.

116

Utredningar
om kommunerna och landstingskommunerna Prop. 1988/89: 1

Bilaga
2:2 Inom flera kommittéer pågår utredningsarbete om kommunernas och

landstingskommunernas
roll i samhällsförvaltningen.

- Stat-kommungruppen (Kn 1980:03) tillsattes år 1980
för att se över de statliga myndigheternas tillsyn och kontroll av kommunal och
landstingskommunal verksamhet. Syftet med detta översynsarbete är att den kommunala
självstyrelsen skall stärkas och att kostnadsdrivande statlig reglering skall
begränsas. Stat-kommungruppen skall även sträva efter att minska krångel och ta
bort onödig byråkrati i relationen mellan statliga och kommunala organ (Dir
1980:39).

- Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01) tillsattes
år 1978. Av direktiven (Dir 1978:41) framgår att kommittén som huvuduppgifter
har att dels göra en allmän översyn av de kommunala företagens rättsliga
ställning, dels överväga om offentlighetsprincipen kan göras tillämplig på
statliga och kommunala företag.

-En
särskild utredare (Kn 1981:01) tillsattes år 1981 för att.göra en fullständig
översyn av lagen (1957:281) om kommunalförbund. I uppdraget ingår även att göra
en bedömning av det framtida samverkansbehovet mellan kommuner, mellan
landstingskommuner samt mellan kommuner och landstingskommuner (Dir 1981:9).

- Med
stöd av regeringens bemyndigande den 9 september 19S2 har en

särskild utredare (Kn 1982:A) tillkallats för en kompletterande undersök

ning om lagreglering av viss tillsyns- och kontrollverksamhet. Särskilda

direktiv har inte meddelats.

Den
av mig nu förordade beredningen bör fullfölja det utredningsarbete som f. n.
bedrivs av stat-kommungruppen samt den nyligen tillsatta särskilda utredaren
för kompletterande undersökning om lagreglering av viss tillsyns-och
kontrollverksamhet. I samband med att beredningen tillkallas bör dessa utredningsuppdrag
upphöra. Beredningens huvuduppgifter bör preciseras på sätt som jag anger i det
följande.

Samverkan
mellan stat och kommun

En
av beredningens huvuduppgifter blir att se över formerna för samverkan mellan
statlig och kommunal verksamhet. Genom olika studier bör beredningen överväga
om förändringar bör göras i ansvars- och ■ uppgiftsfördelningen mellan
stat och kommun. Beredningen bör också belysa vilka konsekvenser s, k. ramlagar
har för den kommunala självstyrelsen och den kommunala ekonomin. Den översyn
av de statliga myndigheternas normgivningsverksamhet m.m. som f. n. bedrivs
inom statkommungruppen bör skyndsamt fullföljas. Beredningen bör också
behandla

117

de
statliga myndigheternas allmänna tillsyn över kommunerna och lands- Prop.
1988/89: I tingskommunerna, dvs. den tillsyn som sker genom
inspektionsverksamhet Bilaga 2: 2 e. d. Syftet skall vara att avveckla
sådan tillsyn som inte längre är nödvändig, sedan kommunindelningsreformen och
utvecklingen av de politiska och administrativa organen avsevärt har höjt
kommunernas och landstingskommunernas möjligheter till självständigt
beslutsfattande.

Beredningen
bör vidare som underlag för fortsatta överväganden kartlägga och analysera de
författningsbestämmelser m. m. som detaljreglerar statsbidragen till kommunerna
och landstingskornmunerna, avgiftsfinansieringen av kommunal verksamhet samt
reglerna om obligatoriska kommunala nämnder. De statliga myndigheterna har
genom förordningen (1981:305) om översyn av statliga myndigheters föreskrifter,
anvisningar och råd (översynsförordningen) ålagts att göra en total genomgång
av de regler som särskilt riktar sig till kommunerna och landstingskommunerna.
En redovisning av erfarenheterna av detta översynsarbete samt förslag om
formerna för fortsatt översyn bör ingå i beredningens arbetsuppgifter.

Samordning
av stadiga beslut

En
andra huvuduppgift för beredningen blir att överväga hur en förbättrad samordning
av statliga beslut och åtgärder som påverkar den kommunala kostnadsutvecklingen
skall kunna åstadkommas. Därvid bör beredningen pröva förutsättningarna att få
till stånd samlade föreskrifter om förfarandet när statliga regler som riktar
sig till kommunerna och landstingskommunerna utarbetas samt om utformningen av
sådana regler. Frågan bör prövas tillsammans med en översyn av kungörelsen
(1970:641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter,
anvisningar eller råd (begränsningskungörelsen). Beredningen bör i detta
sammanhang särskilt analysera hur de statliga myndigheterna efterlever kravet
på beräkningar av de ekonomiska och administrativa konsekvenserna av deras
föreskrifter och råd. Förslag bör utarbetas om hur eventuella brister skall
kunna avhjälpas.

Stat-kommungruppen
har i betänkandet (SOU 1982:37) Kommunal planering i förändring angett vissa
allmänna principer för samverkan mellan stat och kommun i fråga om den författningsreglerade
kommunala planeringen. I betänkandet redovisas också förslag till förenklingar
i den statliga regleringen av den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen.
Beredningen bör fullfölja översynsarbetet i dessa frågor samt överväga
ytterligare åtgärder som syftar till att förbättra samordningen mellan
författningsreglerad statlig och kommunal planering.

Det
sta'tliga utredningsväsendet har en betydelsefull roll när det gäller att åstadkomma
förändringar i samspelet mellan stat och kommun. I varje

118

betänkande
skall enligt kommittéförordningen (1976:119) redovisas en Prop.
1988/89:1

beräkning av kostnaderna för att genomföra kommitténs förslag. Genom en Bilaga
2: 2

ändring
(1981:307) i kommittéförordningen föreskrivs numera också att kommittéförslagens
effekter för den kommunala självstyrelsen skall belysas i betänkandena. Vidare
har direktiv (Dir 1981:42) utfärdats till kommittéer och särskilda utredare om
begränsning av statlig normgivning till kommunerna och landstingskommunerna.
Beredningen bör redovisa erfarenheterna av bestämmelserna i
kommittéförordningen och av de särskilda direktiven.

Samverkan
inom den kommunala sektorn

Den
tredje huvuduppgiften för beredningen blir att med de allmänna utgångspunkter
som jag tidigare har redovisat pröva behovet av och formerna för samverkan inom
den kommunala sektorn. Jag anser för min del att det utredningsarbete om interkommunalt
samarbete som f. n. bedrivs på skilda håll bör bli föremål för en samlad
prövning. Kommunalföretagskommittén har i betänkandet (SOU 1982:13)
Kommunalföretaget redovisat förslag avseende kommunal verksamhet i företagsform
inom en kommun. Samverkan i företagsform mellan flera kommuner kommer att
belysas i ett betänkande inom kort. Det är enligt min mening väsentligt att interkommunal
samverkan i företagsform ses i ett sammanhang med andra samarbetsformer.
Kommunalförbundsutredningen kommer sålunda att senast den 30 juni 1983 redovisa
sina förslag rörande interkommunalt samarbete i form av kommunalförbund.
Förslagen bör därefter få en samlad bedömning av den av mig här förordade
beredningen.

Kommunernas
och landstingskommunernas roll i näringspolitiken m. m.

En
särskild utredningsuppgift för beredningen bör vara att analysera och. överväga
kommunernas och landstingskommunernas kompetens i närings-och
sysselsättningspolitiken. Samhällets insatser inom dessa områden är ofta en
fråga om samverkan mellan stat och kommun. Kommuner och landstingskommuner har
i ökad utsträckning kommit att ägna sig åt närings-och sysselsättningspolitiska
frågor. Detta har lett till en diskussion om kommunernas och
landstingskommunernas lagenliga kompetens när det gäller dessa frågor. I olika
sammanhang har också krav rests på en allmän översyn av gränserna för de
kommunala insatserna.

Riksdagen
begärde hösten 1979 en utredning med bl. a. en redovisning av ■ kommunernas
nuvarande befogenheter i fråga om näringslivsfrämjande åtgärder. En sådan
redovisning har nu gjorts av utiedningen om kommunal kompetenslagstiftning i
betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och

119

näringslivet..Betänkandet
innehåller bl. a. en beskrivning av gällande rätt i Prop. 1988/89: 1 fråga om
kommunernas förhållande till näringslivet. Det har inte ingått i Bilaga 2: 2 utredarens
uppdrag att överväga några förändringar av den kommunala kompetensen i dessa
frågor. Kommunernas roll när det gäller näringslivet har också tagits upp av industrisaneringsutredningen,
som har haft till uppgift att utreda frågan om planmässig sanering efter
industrinedläggningar. I utredningens betänkande (SOU 1982:10) Sanering efter industrinedläggningar
föreslås att en särskild utredning görs om kommunernas kompetens inom
näringslivssektorn. I ett flertal socialdemokratiska riksdagsmotioner begärs
också att en översyn skall göras av ramarna för kommunernas insatser i
näringspolitiken.

Det
finns enligt min mening starka skäl att nu ta upp frågan om kommunernas och
landstingskommunernas roll i närings- och sysselsättningspolitiken. Det har
varit naturiigt att olika initiativ tagits på lokal och regional nivå för att
främja näringslivets utveckling och öka sysselsättningen. Det nära samband som
finns med de statliga åtgärderna inom dessa områden talar för att
utredningsarbetet bör läggas hos beredningen. En naturlig utgångspunkt bör vara
att analysera erfarenheterna av de kommunala näringslivsinsatserna samt belysa
konsekvenserna av olika kommunala kompetensgränser inom näringslivsområdet.
Statens industriverk har fått i uppdrag att kartlägga omfattning, inriktning
och vissa samhällsekonomiska effekter av den kommunala näringspolitiken. Denna
kartläggning bör bl. a. utgöra underlag för beredningens analyser. Beredningen
bör vidare ta upp och pröva former för att uppnå ökad samverkan mellan olika
statliga och kommunala organ samt företag och fackliga organisationer. I detta sammanhang
bör beredningen överväga frågan om kommunal representation i styrelsen för
större företag.

En
annan kompetensfråga som beredningen bör överväga i detta sammanhang gäller en
ev. vidgning av den kommunala kompetensen för att möjliggöra
solidaritetsyttringar i internationella frågor. Beredningen bör härvid
analysera hur en utvidgad kompetens på detta område kan förenas med
statsmakternas ansvar för den svenska utrikespolitiken.

Beredningens
arbetssätt

Beredningen
bör vara oförhindrad att utöver de uppgifter som jag nu har nämnt ta upp även
andra frågor av betydelse när det gäller ökad samverkan mellan statlig och
kommunal verksamhet. Beredningen bör emellertid utgå från en i huvudsak
oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun.

Beredningens
utredningsarbete bör bedrivas i nära samarbete med bl. a. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, arbetsmarknadsstyrel-

120

sen, statens industriverk,
statskontoret och riksrevisionsverket. Samråd bör Prop. 1988/89: 1 ske
med kommittéer och särskilda utredare vars uppdrag rör de verksam-
Bilaga 2: 2 hetsområden som beredningen behandlar.

Beredningen
bör utarbeta de författningsförslag som föranleds av dess överväganden.
Förslagen bör redovisas successivt.

Beredningen
bör senast den 30 juni varje år lämna regeringen en rapport över sin
verksamhet. Utredningsarbetet bör pågå till den 30 juni 1985 varefter formen
för och resultaten av arbetet bör utvärderas.

Till
beredningen bör knytas en särskild parlamentarikergrupp med företrädare för
riksdagspartier, kommuner och landstingskommuner.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för civildepartementet

att
tillkalla en beredning med högst fem ledamöter för att utreda frågan om ökad
samverkan mellan stat och kommun samt förenkling av statliga regler. m. m.,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande.

att
besluta om ledamöter i en till beredningen knuten parlamentariker-grupp samt om
sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt beredningen.

Vidare
hemställer jag att regeringen beslutar

att
kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Civildepartementet)

121

Tilläggsdirektiv till stat-kommunberedningen (C 1983:02)

Dir
1984:28

Beslut
vid regeringssammanträde 1984-06-07

Chefen
för civildepartementet, statsrådet Holmberg, anför. Stat-kommunberedningen bör
få i uppdrag att svara för att försöksverksamheten med ökad kommunal
självstyrelse genomförs och följs upp.

Bakgrund

Stat-kommunberedningen
(Dir 1983:30) avlämnade i februari 1984 betänkandet (Ds C 1984:1) Försök med
ökad kommunal självstyrelse. Beredningens förslag låg till grund för
regeringens proposition och riksdagens beslut om försöksverksamhetens
utformning (prop. 1983/84:152, KU 32, rskr 368).

Riksdagens
beslut innebär att en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse skall
genomföras i högst nio kommuner och tre landstingskommuner. Försökskommunerna
skall ges möjlighet att göra avsteg från statlig reglering och därigenom kunna
pröva nya vägar i den kommunala verksamheten. Försöket är avsett att pågå under
en fyraårsperiod och att efter utvärdering ligga till grund för mera generella
överväganden.

Genom
riksdagsbeslutet får regeringen möjlighet att inom ramen för
försöksverksamheten göra avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med
anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för en viss verksamhet eller
annan liknande åtgärd. En lag om försöksverksamhet med en friare kommunal
nämndorganisation träder i kraft den 1 juli 1984.

Uppdraget

Stat-kommunberedningen
bör enligt min mening svara för att försöksverksamheten genomförs. En viktig
uppgift för beredningen blir att hålla fortlöpande kontakt med
försökskommunerna och på olika sätt bistå dem. Beredningen bör också yttra sig
över och bereda försökskommunernas

Prop. 1988/89:1 Bilaga 2: 3

framställningar till
regeringen om förändringar i den statliga regleringen. Prop.
1988/89: 1

Det
är väsentligt att olika försök fortlöpande utvärderas. Stat-kommun-
Bilaga 2: 3 beredningen bör svara för att utvärderingen sker på ett
systematiskt och allsidigt sätt.

Beredningen
skall enligt sina direktiv ha slutfört sitt arbete den 30 juni 1985. Tiden bör
med anledning av vad jag har anfört utsträckas så att arbetet med att följa och
utvärdera försöksverksamheten kan fullföljas. Beredningen bör senast den 30
juni varje år lämna regeringen en rapport om hur försöksverksamheten fortlöper.
En slutrapport bör lämnas senast den 30 juni 1989.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen meddelar stat-kommunberedningen tilläggsdirektiv i
enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Civildepartementet)

123

Stat-kommunberedningens
avgivna betänkanden pp- 1988/89:
i

och rapporter Bilaga 2:4

- Statsbidragskatalogen 1983/84 - 55 miljarder till
kommuner och landsting

- Försök med ökad kommunal självstyrelse (Ds C
1984:1)

- Statlig reglering av kommunal verksamhet (Ds C
1984:2)

- Staten, kommunerna och servicen (Ds C 1984:5)

- Förnya den kommunala självstyrelsen!

- Driver statens styrning upp kommunernas kostnader?

- Avgifter inom kommunal verksamhet (Ds C 1984:6)

- Ram eller lag? Om ramlagsfiftning och samhällsorganisafion
(Ds C 1984:12)

- Statsbidragskatalogen 1984/85 - 60 miljarder fill
kommuner och landstingskommuner

- Enklare former för interkommunalt samarbete (Ds C
1985:4)

- Statens tillsyn av kommunerna (Ds C 1985:6)

- Frikommunförsöket
(rapport september 1985)

- Kommunala företag (Ds C
1985:13)

- Kommunal medverkan i
internationella frågor (Ds C 1986:10)

- Bättre regelekonomi. En ny begränsningsförordning
(Ds C 1986:14)

- Staten - kommunema och den statliga styrningen.
Några principfrågor (rapport av Jörgen Westerståhl)

- Kommunal
näringslivspolitik. Samverkan med staten och näringslivet

(DsC 1986:16)

- Statsbidragskatalogen
1987

- Statsbidrag till
kommuner och landsting (Ds Fi 1987:7)

124

Innehåll Prop. 1988/89:1

Regeringens
proposition ....................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag ......................................................... 3

1 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1985: 1003) om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom
offentlig öppen hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag 3

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:1089) om
försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område ........................................ 4

3 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från
bestämmelserna

i
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser ......... 5

4 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid
tillsyn enligt djurskyddslagen (1988:534), dels ändringi samma lag .................................................... 6

5 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa
hem för vård eller boende enligt socialtjänsfiagen (1980:620), dels ändring i
samma lag ................. 7

6 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av
lagen (1987:443) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt
lotterilagen (1982: 1011), dels ändring i samma lag 8

7 Förslag fill lag om fortsatt giltighet av lagen
(1987:444) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt
miljöskyddslagen (1969: 387) 9

8 Förslag till lag om försöksverksamhet inom
socialtjänstens, hälso-och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område ......................... 10

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 juni 1988 11

1 Inledning ....................................................... .. II

2 Allmän bakgrund ............................................ .. 12

3 Erfarenhetema av den hittillsvarande
försöksverksamheten 15

4 Försöksperiod och försökskommuner ................... .. 17

5 Den fortsatta försöksverksamhetens inriktning....... .. 18

6 Förlängning och utvidgning av vissa lagar .......... 21

7 Försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och
sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område........................... 23

8 Avsteg från riksdagsbeslut................................. .. 28

9 Upprättade lagförslag ..................................... .. 29

10 Hemställan ................................................... 29

11 Beslut............................................................
30

Bilaga
I Stat-kommunberedningens delbetänkande (SOU 1988: 26)

Frikommunförsöket...................................
31

Bilaga 2 Stat-kommunberedningens
delbetänkande (SOU 1988:25)

Förnyelse
och utveckling .......................... 85

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1988 125